Post 6529 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1995/96:140 ·
Hämta Doc ·
Sveriges ratifikation av Förenta havsrättskonventionen av den 10 december 1982 och avtalet av den 28 juli 1994 om tillämpningen av konventionens del XI
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Prop. 140/5
Regeringens proposition
1995/96:140
Havsrätt
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 mars 1996
(Utrikesdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut
FÖRENTA NATIONERNAS HAVSRÄTTSKONVENTION
Konventionsstaterna
som drivs av sin önskan att i en anda av ömsesidigt samförstånd och samarbete
lösa alla frågor rörande havsrätten och som är medvetna om denna konventions
historiska betydelse såsom ett värdefullt bidrag till bevarandet av fred,
rättvisa och framåtskridande för världens alla folk,
som beaktar att utvecklingen efter Förenta nationernas konferenser om
havsrätten, vilka hölls i Genève 1958 och 1960, har understrukit behovet av en
ny och allmänt godtagbar konvention om havsrätten,
som är medvetna om att problemen rörande havsområdena är nära besläktade med
varandra och måste behandlas som en helhet,
som erkänner att det är önskvärt att genom denna konvention och med vederbörlig
hänsyn till alla staters suveränitet upprätta en rättsordning för haven och
oceanerna, som underlättar internationell kommunikation och främjar den fredliga
användningen av haven och oceanerna, ett rättvist och effektivt utnyttjande av
deras tillgångar, bevarandet av deras levande tillgångar samt studiet, skyddet
och bibehållandet av den marina miljön,
som är medvetna om att uppnåendet av dessa mål kommer att bidra till
förverkligandet av en rimlig och rättvis ekonomisk världsordning med beaktande
av hela mänsklighetens intressen och behov, och i synnerhet särskilda intressen
och behov för utvecklingsländerna, vare sig dessa är kuststater eller kustlösa
stater,
som genom denna konvention önskar utveckla de principer som uttryckts i
resolution 2749 (XXV) den 17 december 1970, i vilken Förenta nationernas
generalförsamling högtidligt förklarat bland annat att det område som omfattar
havsbottnen och dess underlag utanför gränserna för nationell jurisdiktion såväl
som dess tillgångar utgör människosläktets gemensamma arvedel, vars utforskning
och exploatering skall genomföras till hela mänsklighetens bästa, utan hänsyn
till staternas geografiska läge,
som anser att kodifieringen och den gradvisa utvecklingen av havsrätten, som
uppnås genom denna konvention, kommer att medverka till befästande av fred,
säkerhet, samarbete och vänskapliga förbindelser mellan alla nationer i
överensstämmelse med principerna om rättvisa och om lika rättigheter samt främja
världens alla folks ekonomiska och sociala framåtskridande i enlighet med
Förenta nationernas ändamål och principer, så som dessa kommer till uttryck i
stadgan,
som bekräftar att frågor som inte regleras genom denna konvention även i
fortsättningen skall styras av regler och principer nedlagda i den allmänna
folkrätten,
har kommit överens om följande:
DEL I
INLEDNING
Artikel 1
Terminologi och tillämpningsområde
1. I denna konvention avses med
1) området havsbottnen och dennas underlag utanför gränserna för nationell
jurisdiktion,
2) myndigheten internationella havsbottenmyndigheten,
3) verksamhet inom området all verksamhet för att utforska och utvinna områdets
tillgångar,
4) förorening av den marina miljön människans direkta eller indirekta tillförsel
av ämnen eller energi i den marina miljön, inbegripet flodmynningar, som får
eller kan tänkas få sådana fördärvliga följder som skador på levande tillgångar
och på det marina livet, risker för människans hälsa, hinder för marin
verksamhet, inbegripet fiske och annan tillåten användning av havet, försämring
av havsvattnets användningsmöjligheter samt begränsning av skönhets- och
rekreationsvärden,
5) a) dumpning:
i) varje uppsåtligt utsläpp från avfall eller andra ämnen från
fartyg, luftfartyg, plattformar eller andra anordningar till sjöss,
ii) varje uppsåtligt utsläpp från fartyg, luftfartyg, plattformar
eller andra anordningar till sjöss,
b) men dumpning innefattar inte:
i) utsläpp av avfall eller andra ämnen som direkt eller indirekt
härrör från normal drift av fartyg, luftfartyg, plattformar eller
andra anordningar till sjöss och tillhörande utrustning, med undantag
av avfall eller andra ämnen som transporteras av eller till fartyg,
luftfartyg, plattformar eller andra anordningar till sjöss, vilka
används för utsläpp av sådana ämnen eller härrör från hantering av
sådant avfall eller andra ämnen ombord på sådana fartyg, luftfartyg,
plattformar eller anordningar,
ii) utläggning av ämnen i annat syfte än enbart utsläpp, under
förutsättning att sådan utläggning inte strider mot denna konventions
ändamål.
2. 1) Konventionsstaterna stater som har samtyckt till att vara bundna av denna
konvention och för vilka denna konvention har trätt i kraft.
2) Denna konvention äger motsvarande tillämpning på de rättssubjekt som anges i
artikel 305.1 b - f, vilka blir parter i denna konvention i enlighet med de
villkor som är tillämpliga i varje särskilt fall, och i detta hänseende avses
med konventionsstater sådana rättssubjekt.
DEL II
TERRITORIALHAV OCH ANGRÄNSANDE ZON
KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 2
Rättsordning för territorialhavet, för luftrummet över territorialhavet samt för
dess botten och dess underlag
1. En kuststats suveränitet omfattar, utöver dess landterritorium och inre
vatten och, då det är fråga om en arkipelagstat, dess arkipelagvatten, även ett
angränsande havsområde, som benämns territorialhavet.
2. Denna suveränitet omfattar även luftrummet över territorialhavet samt dess
botten och dess underlag.
3. Suveräniteten över territorialhavet utövas i enlighet med denna konvention
och andra folkrättsliga regler.
KAPITEL 2. TERRITORIALHAVETS GRÄNSER
Artikel 3
Territorialhavets bredd
Varje stat har rätt att fastställa bredden av sitt territorialhav ut till en
gräns av högst tolv nautiska mil från baslinjer som fastställts i enlighet med
denna konvention.
Artikel 4
Territorialhavets yttre gräns
Territorialhavets yttre gräns är den linje på vilken varje punkt ligger på ett
avstånd lika med territorialhavsbredden från närmaste punkt på baslinjen.
Artikel 5
Normal baslinje
Om inte annat föreskrivs i denna konvention, utgörs den normala baslinjen för
beräkning av territorialhavets bredd av lågvattenlinjen utmed kusten sådan den
angivits i av kuststaten officiellt erkända storskaliga sjökort.
Artikel 6
Rev
Då det är fråga om atollöar eller öar kantade av rev, utgör baslinjen för
beräkning av territorialhavets bredd av revets lågvattenlinje mot havet, så som
denna anges genom lämplig symbol på av kuststaten officiellt erkända sjökort.
Artikel 7
Räta baslinjer
1. I områden där kustlinjen är mycket oregelbunden och djupt inskuren eller där
en rad öar ligger utmed kusten i dess omedelbara närhet, kan metoden med räta
baslinjer, som förbinder lämpliga punkter, tillämpas för att ange den baslinje
från vilken territorialhavets bredd beräknas.
2. Där kustlinjen till följd av deltabildningar och andra naturförhållanden är
mycket instabil, kan de lämpliga punkterna väljas utmed lågvattenlinjens
yttersta sträckning mot havet och, utan hinder av senare indragning av
lågvattenlinjen, skall de räta baslinjerna förbli gällande till dess att de
ändras av kuststaten i enlighet med denna konvention.
3. Räta baslinjers sträckning får inte avsevärt avvika från kustens
huvudriktning, och de vattenområden som ligger innanför linjerna måste ligga
tillräckligt nära land för att reglerna för inre vatten skall tillämpas på dem.
4. Räta baslinjer får inte dras till och från lågvattenupphöjning, om inte fyrar
eller liknande anläggningar, som ständigt ligger ovanför vattenytan, har
uppförts på dessa eller baslinje till eller från sådana skär har vunnit allmänt
internationellt erkännande.
5. I de fall då metoden med räta baslinjer är tillämplig enligt punkt 1 kan, när
särskilda baslinjer bestäms, hänsyn tas till ekonomiska intressen, som är
karakteristiska för ifrågavarande område och vilkas förekomst och betydelse
klart kan visas genom långvarig hävd.
6. Systemet med räta baslinjer får inte tillämpas av en stat på sådant sätt att
en annan stats territorialhav avstängs från det fria havet eller från en
ekonomisk zon.
Artikel 8
Inre vatten
1. Med undantag för vad som stadgas i del IV skall vatten innanför baslinjen för
territorialhavet utgöra del av statens inre vatten.
2. I de fall då fastställelse av en rät baslinje i enlighet med den metod som
anges i artikel 7 medför att områden, som inte tidigare betraktats såsom inre
vatten, innesluts och betraktas såsom sådana, skall rätt till oskadlig genomfart
enligt bestämmelserna i denna konvention föreligga av dessa vattenområden.
Artikel 9
Flodmynningar
Om en flod rinner direkt ut i havet, skall baslinjen utgöras av en rät linje
tvärs över mynningen mellan punkter belägna på strändernas lågvattenlinje.
Artikel 10
Bukter
1. Denna artikel avser endast bukter vilkas kuster tillhör en och samma stat.
2. I denna konvention avses med en bukt en väl markerad inbuktning, som tränger
in i landet till ett djup som står i sådant förhållande till mynningens bredd
att den innefattar ett vattenområde omslutet av land och utgör mera än en
obetydlig inkrökning av kusten. En inbuktning skall emellertid inte anses som en
bukt, om dess yta inte är minst lika stor som ytan av en halvcirkel, vars
diameter är en linje dragen tvärs över inbuktningens mynning.
3. Vid uppmätning skall ytan av en inbuktning anses utgöra området mellan
lågvattenlinjen utefter stranden i inbuktningen och den linje som förbinder
lågvattenpunkterna vid dess naturliga mynning. Om en inbuktning till följd av
förekomsten av öar har mer än en mynning, skall halvcirkeln dras med en diameter
motsvarande summan av längderna av linjerna tvärs över de olika mynningarna. Öar
inom en inbuktning skall räknas med, som om de utgjorde en del av vattenområdet
i inbuktningen.
4. Om avståndet mellan lågvattenpunkterna vid en bukts naturliga mynning ej
överstiger 24 nautiska mil, får en linje dras mellan dessa båda
lågvattenpunkter, och de vatten som därigenom innesluts skall anses som inre
vatten.
5. När avståndet mellan lågvattenpunkterna vid en bukts naturliga mynning
överstiger 24 nautiska mil, skall en rät baslinje på 24 nautiska mil dras inne i
bukten på så sätt att den innesluter största möjliga vattenområde.
6. Föregående bestämmelser skall inte vara tillämpliga på så kallade
"historiska" bukter eller i de fall då systemet med räta baslinjer enligt
artikel 7 tillämpas.
Artikel 11
Hamnar
Vid avgränsning av territorialhavet skall de ytterst belägna, permanenta
hamnanläggningar som utgör en integrerande del av hamnsystemet anses utgöra en
del av kusten. Anläggningar belägna utanför kusten och konstgjorda öar skall
inte anses såsom permanenta hamnanläggningar.
Artikel 12
Redder
Redder som normalt används för lastning, lossning och ankring av fartyg och som
annars skulle bli belägna helt eller delvis utanför territorialhavets yttre
gräns skall innefattas i territorialhavet.
Artikel 13
Lågvattenupphöjningar
1. En lågvattenupphöjning är ett naturligt bildat landområde, som är omgivet av
vatten och beläget över vattenytan vid lågt tidvatten men under denna vid högt
tidvatten. Om en lågvattenupphöjning är helt eller delvis belägen på ett avstånd
som ej överstiger territorialhavsbredden från fastlandet eller en ö, kan
lågvattenlinjen på upphöjningen användas som baslinje för beräkning av
territorialhavsbredden.
2. Om en lågvattenupphöjning i sin helhet är belägen på ett avstånd som
överstiger territorialhavsbredden från fastlandet eller en ö, har den inte något
eget territorialhav.
Artikel 14
Olika metoder för fastställande av baslinjer
Kuststaten får med hänsyn till olika omständigheter fastställa baslinjer enligt
en eller flera av de metoder som redovisas i ovanstående artiklar.
Artikel 15
Avgränsning av territorialhavet mellan stater med motstående eller intilliggande
kuster
Där kuster tillhörande två stater ligger mitt emot eller intill varandra, är
ingendera av de båda staterna, om annat inte avtalats mellan dem, berättigad att
utsträcka sitt territorialhav utöver en mittlinje, på vilken varje punkt ligger
på lika stort avstånd från närmaste punkter på de baslinjer från vilka bredden
av vardera statens territorialhav beräknas. Ovanstående bestämmelse är dock ej
tillämplig, om det till följd av historisk hävd eller andra särskilda
omständigheter är nödvändigt att avgränsa de båda staternas territorialhav på
annat sätt än som föreskrivs ovan.
Artikel 16
Sjökort och förteckningar över koordinater för geografiska punkter
1. Baslinjerna för beräkning av territorialhavets bredd enligt artiklarna 7, 9
och 10 eller de därav följande gränserna samt de gränslinjer som dragits i
enlighet med artiklarna 12 och 15 skall anges i sjökort i en skala eller skalor
som är tillräckliga för att linjernas läge skall kunna fastställas. Alternativt
kan dessa ersättas av en förteckning över koordinater för geografiska punkter
med angivande av geodetiskt datum.
2. Kuststaten skall vederbörligen offentliggöra sådana sjökort och förteckningar
över koordinater för geografiska punkter och skall deponera ett exemplar av
varje sådant sjökort och varje sådan förteckning hos Förenta nationernas
generalsekreterare.
KAPITEL 3. OSKADLIG GENOMFART AV TERRITORIALHAVET
AVSNITT A. REGLER TILLÄMPLIGA PÅ ALLA FARTYG
Artikel 17
Rätt till oskadlig genomfart
Om inte annat följer av bestämmelserna i denna konvention, skall alla staters
fartyg, vare sig staterna är kuststater eller ej, åtnjuta rätt till oskadlig
genomfart av territorialhavet.
Artikel 18
Innebörden av genomfart
1. Med genomfart avses färd genom territorialhavet i syfte att
a) passera detta hav utan att inlöpa till inre vatten eller anlöpa en redd
eller hamnanläggning utanför inre vatten, eller
b) inlöpa till eller gå till havs från inre vatten eller anlöpa eller lämna
sådan redd eller hamnanläggning.
2. Genomfart skall vara oavbruten och skyndsam. Genomfart innefattar emellertid
rätt att stoppa och ankra, dock endast i den mån som detta sammanhänger med
fartygets normala framförande eller nödvändiggörs av force majeure eller nöd
eller i syfte att bistå personer, fartyg eller luftfartyg som är i fara eller
nöd.
Artikel 19
Innebörden av oskadlig genomfart
1. Genomfart är oskadlig om den inte stör kuststatens lugn, ordning eller
säkerhet. Genomfarten skall ske i enlighet med denna konvention och andra
folkrättsliga regler.
2. Genomfart av ett utländskt fartyg skall anses störa kuststatens lugn, ordning
eller säkerhet, om det utländska fartyget deltar i någon av följande
verksamheter i territorialhavet:
a) hot om eller användning av våld mot kuststatens suveränitet,
territoriella integritet eller politiska oberoende eller annan verksamhet i
strid med de folkrättsliga principer som kommer till uttryck i Förenta
nationernas stadga,
b) vapenövningar av alla slag,
c) åtgärder som syftar till att insamla information till skada för
kuststatens försvar eller säkerhet,
d) propagandaverksamhet som syftar till att påverka kuststatens försvar
eller säkerhet,
e) start, landning eller ombordtagning av luftfartyg,
f) avskjutning, landsättning eller ombordtagning av militär materiel,
g) ombordtagning eller avlämning av handelsvaror, kontanta penningmedel
eller personer i strid med kuststatens lagar och andra författningar
rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård,
h) åtgärder som medför avsiktlig och allvarlig förorening i strid med denna
konvention,
i) fiske,
j) utövande av forsknings- eller kartläggningsverksamhet,
k) åtgärder som syftar till att störa kuststatens kommunikationssystem
eller andra anordningar eller installationer,
l) varje annan verksamhet som inte har direkt samband med genomfarten.
Artikel 20
Undervattensbåtar och andra undervattensfarkoster
I territorialhavet skall undervattensbåtar och andra undervattensfarkoster
framföras i övervattensläge och föra flagg.
Artikel 21
Kuststatens lagar och andra författningar om oskadlig genomfart
1. Kuststaten får anta lagar och andra författningar, i enlighet med
bestämmelserna i denna konvention och andra folkrättsliga regler, rörande
oskadlig genomfart av territorialhavet med avseende på alla eller någon av
följande frågor:
a) sjösäkerhet och reglering av trafiken till sjöss,
b) skydd för hjälpmedel och anordningar för navigering samt andra
anordningar och installationer,
c) skydd för kablar och rörledningar,
d) bevarande av havets levande tillgångar,
e) förhindrande av överträdelser av kuststatens lagar och andra
författningar på fiskets område,
f) bevarande av kuststatens miljö samt förhindrande, begränsning och
kontroll av förorening därav,
g) marinvetenskaplig forskning och hydrografisk kartläggning,
h) förhindrande av överträdelser av kuststatens lagar och andra
författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård.
2. Sådana lagar och andra författningar skall inte tillämpas på utformning,
konstruktion, bemanning eller utrustning av utländska fartyg, om de inte ger
uttryck åt allmänt accepterade internationella regler eller standarder.
3. Kuststaten skall vederbörligen offentliggöra alla sådana lagar och andra
författningar.
4. Utländska fartyg som utövar rätten till oskadlig genomfart av
territorialhavet skall iaktta alla sådana lagar och andra författningar samt
alla allmänt accepterade internationella regler om att förhindra kollisioner
till sjöss.
Artikel 22
Farleder och trafiksepareringssystem i territorialhav
1. Kuststaten får, då så är nödvändigt med hänsyn till sjösäkerheten, kräva att
utländska fartyg som utövar rätten till oskadlig genomfart av dess
territorialhav använder de farleder och tillämpar de trafiksepareringssystem som
den anvisar eller föreskriver för reglering av fartygs genomfart.
2. Särskilt tankfartyg, atomdrivna fartyg och fartyg lastade med nukleära eller
andra farliga eller skadliga ämnen eller material kan åläggas att begränsa sin
genomfart till sådana farleder.
3. Vid anvisande av farleder och föreskrivande av trafiksepareringssystem enligt
denna artikel skall kuststaten ta hänsyn till
a) behörig internationell organisations rekommendationer,
b) farleder som enligt hävd används för internationell sjöfart,
c) särskilda fartygs och farleders speciella särdrag, samt
d) trafiktätheten.
4. Kuststaten skall klart ange sådana farleder och trafiksepareringsregler på
sjökort som vederbörligen skall publiceras.
Artikel 23
Utländska atomdrivna fartyg samt fartyg lastade med nukleära eller andra farliga
eller skadliga ämnen
Utländska atomdrivna fartyg och fartyg lastade med nukleära eller andra farliga
eller skadliga ämnen skall, då de utövar rätten till oskadlig genomfart av
territorialhavet, medföra de dokument och iaktta de särskilda försiktighetsmått
som i internationella avtal fastställts för sådana fartyg.
Artikel 24
Kuststatens skyldigheter
1. Kuststaten får ej, utom med stöd av denna konvention, hindra utländska
fartygs oskadliga genomfart av territorialhavet. Kuststaten får framför allt
inte, vid tillämpning av denna konvention eller av lagar och andra författningar
som antagits i enlighet med denna konvention,
a) ställa sådana krav på utländska fartyg som faktiskt medför att rätten
till oskadlig genomfart förvägras eller inskränks, eller
b) formellt eller faktiskt diskriminera någon stats fartyg eller fartyg som
fraktar last till eller från någon stat eller för dess räkning.
2. Kuststaten skall på lämpligt sätt offentliggöra upplysningar om de faror för
sjöfarten i dess territorialhav som den känner till.
Artikel 25
Kuststatens rätt till skydd
1. Kuststaten får inom sitt territorialhav vidta nödvändiga åtgärder för att
hindra sådan genomfart som ej är oskadlig.
2. Beträffande fartyg som är på väg till inre vatten eller skall anlöpa en
hamnanläggning utanför de inre vattnen skall kuststaten även ha rätt att vidta
nödvändiga åtgärder för att hindra varje överträdelse av de villkor som gäller
för dessa fartygs tillträde till inre vatten eller sådan hamnanläggning.
3. Kuststaten får, såvitt den ej formellt eller faktiskt diskriminerar mellan
utländska fartyg, tillfälligt häva rätten till oskadlig genomfart för utländska
fartyg i särskilt angivna områden av dess territorialhav, om en sådan åtgärd är
av väsentlig betydelse för skyddet av dess säkerhet, varmed även förstås
vapenövningar. Åtgärden träder i kraft först sedan den blivit vederbörligen
offentliggjord.
Artikel 26
Avgifter som kan tas ut av utländska fartyg
1. Avgifter får inte tas ut av utländska fartyg enbart med anledning av deras
genomfart av territorialhavet.
2. Avgifter får tas ut av ett utländskt fartyg, som passerar genom
territorialhavet, endast som ersättning för särskilda tjänster som fartyget
åtnjutit. Dessa avgifter skall tas ut utan diskriminering.
AVSNITT B. REGLER FÖR HANDELSFARTYG OCH STATSFARTYG SOM NYTTJAS I KOMMERSIELLT
SYFTE
Artikel 27
Straffrättslig jurisdiktion ombord på utländskt fartyg
1. Kuststatens straffrättsliga jurisdiktion bör ej utövas ombord på ett
utländskt fartyg under genomfart av territorialhavet i syfte att anhålla en
person eller utföra undersökning i anledning av brott som begåtts ombord på
fartyget under dess genomfart, utom i följande fall:
a) om brottets följder sträcker sig till kuststaten,
b) om brottet är av sådant slag att det stör lugnet i landet eller
ordningen på territorialhavet,
c) om de lokala myndigheternas bistånd begärts av fartygets befälhavare
eller av en av flaggstatens diplomatiska eller konsulära tjänstemän, eller
d) om sådana åtgärder är nödvändiga för att undertrycka olaga handel med
narkotika eller psykotropa ämnen.
2. Ovannämnda bestämmelser inverkar inte på kuststatens rätt att i enlighet med
sina lagar vidta åtgärder i syfte att företa ett anhållande eller en
undersökning ombord på ett utländskt fartyg, som passerar genom territorialhavet
efter att ha lämnat inre vatten.
3. I de fall som avses i punkterna 1 och 2 skall kuststaten, om befälhavaren
begär det, underrätta en av flaggstatens diplomatiska eller konsulära tjänstemän
innan den vidtar några åtgärder samt underlätta kontakten mellan sådana
tjänstemän och fartygets besättning. I nödsituation kan en sådan underrättelse
överlämnas medan åtgärderna vidtas.
4. Vid övervägande huruvida eller hur ett anhållande bör företas, skall de
lokala myndigheterna ta vederbörlig hänsyn till sjöfartens intressen.
5. Med undantag av vad som stadgas i del XII eller med hänsyn till överträdelser
av lagar och andra författningar antagna enligt del V, får kuststaten inte vidta
några åtgärder ombord på ett utländskt fartyg under genomfart av
territorialhavet för att anhålla en person eller genomföra undersökning i
anledning av brott som har begåtts innan fartyget inlöpte på territorialhavet,
om fartyget under gång från utländsk hamn endast passerar genom territorialhavet
utan att anlöpa inre vatten.
Artikel 28
Civilrättslig jurisdiktion beträffande utländska fartyg
1. Kuststaten bör ej hejda eller omdirigera ett utländskt fartyg under genomfart
av territorialhavet i syfte att utöva civilrättslig jurisdiktion beträffande en
person ombord på fartyget.
2. Kuststaten får ej med avseende på fartyget, på civilrättslig grund vidta
exekutiva åtgärder eller förordna om kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd
utom såvitt avser förpliktelser eller ansvar som fartyget har ådragit sig under
eller före dess genomfart av kuststatens sjöterritorium.
3. Punkt 2 inskränker ej kuststatens rätt att i enlighet med sin lagstiftning
vidta exekutiva åtgärder eller förordna om kvarstad eller annan liknande
säkerhetsåtgärd, när fartyget ligger stilla i territorialhavet eller passerar
genom detta efter att ha lämnat inre vatten.
AVSNITT C. REGLER FÖR ÖRLOGSFARTYG OCH ANDRA STATSFARTYG SOM NYTTJAS I ICKE-
KOMMERSIELLT SYFTE
Artikel 29
Definition av örlogsfartyg
I denna konvention avses med "örlogsfartyg" ett fartyg som tillhör en stats
väpnade styrkor och är försett med de yttre tecken som utmärker sådana fartyg av
dess nationalitet, som är under befäl av en av statens regering vederbörligen
utsedd officer, vars namn är upptaget i vederbörlig rulla eller dess
motsvarighet, och som är bemannat med en besättning underställd militärt
disciplinärt system.
Artikel 30
Örlogsfartygs underlåtenhet att iaktta kuststatens lagar och andra författningar
Om ett örlogsfartyg inte iakttar kuststatens lagar och andra författningar
rörande genomfart av territorialhavet och inte beaktar en framförd anmodan att
rätta sig efter dessa, får kuststaten kräva att fartyget omedelbart skall lämna
territorialhavet.
Artikel 31
Flaggstatens ansvar för skada förorsakad av örlogsfartyg eller annat statsfartyg
som nyttjas i icke-kommersiellt syfte
Flaggstaten skall vara internationellt ansvarig för förlust eller skada som
tillfogas kuststaten till följd av att ett örlogsfartyg eller ett annat
statsfartyg, som nyttjas i icke-kommersiellt syfte, underlåter att iaktta
kuststatens lagar och andra författningar rörande genomfart av territorialhavet,
bestämmelserna i denna konvention eller andra folkrättsliga regler.
Artikel 32
Immunitet för örlogsfartyg och andra statsfartyg som nyttjas i icke-kommersiellt
syfte
Med de undantag som anges i avsnitt A samt i artiklarna 30 och 31 skall
ingenting i denna konvention inverka på immuniteten för örlogsfartyg och andra
statsfartyg, som nyttjas i icke-kommersiellt syfte.
KAPITEL 4. ANGRÄNSANDE ZON
Artikel 33
Angränsande zon
1. Inom ett område som gränsar till dess territorialhav, benämnd angränsande
zonen, kan kuststaten utöva nödvändig kontroll för att
a) hindra överträdelser av dess lagar och andra författningar rörande
tullar, skatter, invandring eller hälsovård inom dess territorium eller
territorialhav,
b) bestraffa de överträdelser av ovan nämnda lagar och andra författningar
som begåtts inom dess territorium eller territorialhav.
2. Den angränsande zonen får inte sträcka sig utöver 24 nautiska mil från de
baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas.
DEL III
SUND NYTTJADE VID INTERNATIONELL SJÖFART
KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 34
Rättsordning för vatten som bildar sund nyttjade vid internationell sjöfart
1. Den i denna del upprättade regleringen av genomfarten i sund nyttjade vid
internationell sjöfart får inte i andra hänseenden inverka på rättsordningen för
de vatten som bildar sådana sund eller på rätten för de stater som är belägna
vid sådana sund att utöva sin suveränitet eller jurisdiktion över dessa vatten,
bottnen och dess underlag samt deras luftrum.
2. De vid sunden belägna staternas suveränitet och jurisdiktion skall utövas i
enlighet med bestämmelserna i denna del och andra folkrättsliga regler.
Artikel 35
Denna dels tillämpningsområde
Ingenting i denna del inverkar på
a) inre vatten i ett sund, utom i de fall då dragningen av en rät baslinje
i enlighet med den metod som anges i artikel 7 medför att områden, som inte
tidigare betraktats såsom inre vatten, avgränsas som sådana,
b) rättsordningen för vatten utanför de vid sund belägna staternas
territorialhav, såsom ekonomiska zoner eller fritt hav, eller
c) rättsreglerna i sund där genomfarten helt eller delvis är reglerad genom
sedan gammalt gällande internationella konventioner som särskilt rör sådana
sund.
Artikel 36
Rutter i det fria havet eller i ekonomiska zoner genom sund använda för
internationell sjöfart
Denna del är inte tillämplig på sund som används för internationell sjöfart, om
det i sundet finns en led genom fritt hav eller genom en ekonomisk zon som är
lika lämplig ur navigeringssynpunkt och i hydrografiskt hänseende; på dessa
leder är övriga relevanta delar i denna konvention tillämpliga, inbegripet
bestämmelserna rörande rätten till fri sjöfart och överflygning.
KAPITEL 2. TRANSITPASSAGE
Artikel 37
Detta kapitels tillämpningsområde
Detta kapitel avser sund som används för internationell sjöfart mellan en del av
det fria havet eller en ekonomisk zon och en annan del av det fria havet eller
en ekonomisk zon.
Artikel 38
Rätt till transitpassage
1. I sund som avses i artikel 37 har alla fartyg och luftfartyg rätt till
transitpassage, som inte får hindras; då sundet bildas av en ö tillhörig en stat
som gränsar till sundet och statens fastland, får transitpassage dock inte äga
rum, om det på öns havssida, genom det fria havet eller genom en ekonomisk zon,
finns en led som är lika lämplig i navigerings- och i hydrografiskt hänseende.
2. Transitpassage innebär utövande, i enlighet med denna del, av fri navigering
och överflygning, som uteslutande syftar till oavbruten och skyndsam genomfart
av sundet mellan en del av det fria havet eller en ekonomisk zon och en annan
del av det fria havet eller en ekonomisk zon. Kravet på oavbruten och skyndsam
genomfart utesluter dock inte genomfart av sundet i syfte att inlöpa till,
utlöpa från eller återvända från en stat som gränsar till sundet enligt
ifrågavarande stats tillträdesregler.
3. All verksamhet som inte innebär utövande av rätten till transitpassage genom
ett sund förblir underkastad övriga tillämpliga bestämmelser i denna konvention.
Artikel 39
Fartygs och luftfartygs skyldigheter vid transitpassage
1. Fartyg och luftfartyg skall vid utövande av rätten till transitpassage
a) utan dröjsmål passera genom eller över sundet,
b) avstå från varje hot om eller användning av våld mot de till sundet
gränsande staternas suveränitet, territoriella integritet eller politiska
oberoende eller annat som strider mot de folkrättsliga principerna i
Förenta nationernas stadga,
c) avstå från annan verksamhet än den som är förbunden med normal,
oavbruten och skyndsam transit, om verksamheten inte är nödvändig till
följd av force majeure eller nöd,
d) iaktta andra relevanta bestämmelser i denna del.
2. Fartyg i transitpassage skall
a) iaktta allmänt accepterade internationella regler, förfaranden och
sedvänjor för säkerhet till sjöss, inbegripet de internationella reglerna
till förhindrande av kollisioner till sjöss,
b) iaktta allmänt accepterade internationella regler, förfaranden och
sedvänjor för förhindrande, begränsning och kontroll av föroreningar från
fartyg.
3. Luftfartyg i transitpassage skall
a) iaktta de av internationella civila luftfartsorganisationen upprättade
trafikregler för luftfarten som gäller för civila luftfartyg;
statsluftfartyg skall i normala fall iaktta dessa säkerhetsåtgärder och
alltid framföras med vederbörlig hänsyn till sjöfartens säkerhet,
b) ständigt avlyssna den radiofrekvens som anvisats av behörig
internationellt utsedd myndighet för lufttrafikkontroll eller den
internationella nödradiofrekvensen.
Artikel 40
Forsknings- och mätningsverksamhet
Under transitpassage får utländska fartyg, inbegripet fartyg för
marinvetenskaplig forskning och sjömätning, inte genomföra forsknings- och
mätningsverksamhet utan förhandstillstånd av de stater som gränsar till sunden.
Artikel 41
Farleder och trafiksepareringsregler i sund som används för internationell
sjöfart
1. I enlighet med denna del kan stater som gränsar till sund anvisa farleder och
föreskriva trafiksepareringsregler för sjöfart i sund, om så är nödvändigt för
att främja en säker genomfart för fartyg.
2. Dessa stater får, när omständigheterna så kräver, efter att ha gett
vederbörlig publicitet härom, ersätta sådana farleder eller
trafiksepareringsregler som de tidigare anvisat eller föreskrivit med andra
farleder eller trafiksepareringsregler.
3. Dessa farleder och trafiksepareringsregler skall överensstämma med allmänt
erkända internationella regler.
4. Stater som gränsar till sund skall, innan de anvisar eller ersätter farleder
eller föreskriver eller ersätter trafiksepareringsregler, hänskjuta förslagen
till behörig internationell organisation i syfte att få dem godkända.
Organisationen får endast godkänna farleder och trafiksepareringsregler om vilka
överenskommits med de stater som gränsar till sunden, varefter staterna kan
anvisa, föreskriva eller ersätta dem.
5. I fråga om sund där farleder eller trafiksepareringsregler föreslås genom
vatten tillhörande två eller flera stater som gränsar till sundet, skall berörda
stater samarbeta i syfte att utarbeta förslag i samråd med behörig
internationell organisation.
6. Stater som gränsar till sund skall klart ange alla de farleder och
trafiksepareringsregler som anvisats eller föreskrivits av dem på sjökort, som
skall vederbörligen publiceras.
7. Fartyg i transitpassage skall respektera farleder och trafiksepareringsregler
som tillkommit i enlighet med denna artikel.
Artikel 42
Lagar och andra författningar rörande transitpassage i stater som gränsar till
sund
1. Med förbehåll för bestämmelserna i detta kapitel kan de stater som gränsar
till sund anta lagar och andra författningar rörande transitpassage genom sund
med avseende på alla eller någon av följande frågor:
a) säkerhet för sjöfarten och reglering av trafiken till sjöss, i enlighet
med artikel 41,
b) förhindrande, begränsning och kontroll av förorening genom iakttagande
av tillämpliga internationella regler om utsläpp av olja, oljeavfall och
andra skadliga ämnen i sundet,
c) i fråga om fiskefartyg, förhindrande av fiske, inbegripet stuvning av
fiskedon,
d) ombordtagning eller avlämning av handelsvaror, kontanta penningmedel
eller personer i strid med lagar och andra författningar rörande tullar,
skatter, invandring eller hälsovård i de stater som gränsar till sunden.
2. Dessa lagar och andra författningar skall vare sig formellt eller i praktiken
diskriminera utländska fartyg eller vid tillämpning resultera i att rätten till
transitpassage enligt detta kapitel vägras, hindras eller begränsas.
3. Stater som gränsar till sunden skall vederbörligen publicera alla sådana
lagar och andra författningar.
4. Utländska fartyg som utövar rätten till transitpassage skall följa dessa
lagar och andra författningar.
5. Till statsimmunitet berättigat fartygs flaggstat eller till statsimmunitet
berättigat luftfartygs registreringsstat, som handlar på ett sätt som strider
mot dessa lagar och andra författningar eller andra bestämmelser i denna del,
skall vara internationellt ansvarig för varje förlust eller skada som till följd
härav åsamkas stater som gränsar till sund.
Artikel 43
Navigerings- och säkerhetshjälpmedel och andra förbättringar samt förhindrande,
begränsning och kontroll av föroreningar
Användarstater och stater som gränsar till ett sund skall genom överenskommelse
samarbeta
a) vid uppsättning och underhåll i ett sund av nödvändiga navigerings- och
säkerhetshjälpmedel eller andra förbättringar till hjälp för den
internationella sjöfarten, och
b) för förhindrande, begränsning och kontroll av föroreningar från fartyg.
Artikel 44
Skyldigheter för stater som gränsar till sund
Stater som gränsar till sund skall inte hindra transitpassage och skall ge
lämplig publicitet åt varje för dem bekant fara vid navigering eller
överflygning i eller över sundet. Rätten till transitpassage får inte upphävas.
KAPITEL 3. OSKADLIG GENOMFART
Artikel 45
Oskadlig genomfart
1. Reglerna för oskadlig genomfart, i enlighet med del II, kapitel 3, skall vara
tillämpliga på sund som används för internationell sjöfart och som
a) är undantagna från tillämpningen av reglerna för transitpassage enligt
artikel 38.1; eller
b) är belägna mellan en del av det fria havet eller en ekonomisk zon och en
främmande stats territorialhav.
2. Rätten till oskadlig genomfart genom sådana sund får inte upphävas.
DEL IV
ARKIPELAGSTATER
Artikel 46
Terminologi
I denna konvention avses med
a) arkipelagstat en stat som helt utgörs av en eller flera arkipelager och
kan omfatta andra öar;
b) arkipelag en grupp öar, inbegripet delar av öar, mellanliggande vatten
och andra naturföreteelser som är så nära sammanlänkade med varandra att de
bildar en egen geografisk, ekonomisk och politisk enhet eller historiskt
har ansetts som en sådan.
Artikel 47
Arkipelagiska baslinjer
1. En arkipelagstat kan dra räta arkipelagiska baslinjer, som förbinder de
yttersta punkterna på de yttersta öarna och torrlagda reven i arkipelagen med
varandra, förutsatt att man inom dessa baslinjer inbegriper huvudöarna och ett
område där förhållandet mellan vattenområdet och landområdet, inbegripet
atoller, är mellan 1 till 1 och 9 till 1.
2. Dessa baslinjers längd skall inte
överstiga 100 nautiska mil, dock får upp till 3 procent av det totala antalet
baslinjer, som avgränsar en arkipelag, överstiga denna längd upp till en
maximilängd av 125 nautiska mil.
3. Baslinjernas sträckning får inte avsevärt avvika från arkipelagens allmänna
konfiguration.
4. Baslinjerna skall inte dras till och från lågvattenupphöjningar, om inte
fyrar eller liknande anläggningar, som ständigt ligger ovanför vattenytan, har
uppförts på dessa eller om en lågvattenupphöjning är beläget helt eller delvis
på ett avstånd som inte överstiger territorialhavets bredd från närmaste ö.
5. Systemet med sådana baslinjer får inte tillämpas av en arkipelagstat på
sådant sätt att en annan stats territorialhav avstängs från det fria havet eller
från en ekonomisk zon.
6. Om en del av en arkipelagstats arkipelagvatten ligger mellan två delar av en
omedelbart angränsande grannstat, skall existerande rättigheter och alla andra
legitima intressen, som den sistnämnda staten traditionellt har gjort gällande i
dessa vatten, samt alla rättigheter om vilka har överenskommits mellan dessa
stater, fortsättningsvis bestå och respekteras.
7. Vid beräkning av förhållandet mellan vatten och land enligt punkt 1 kan
landområden omfatta vatten som ligger innanför de rev som kantar öar och
atoller, inbegripet den del av en på alla sidor brant sluttande havsplatå som är
omgiven eller nästan omgiven av en rad kalkstensöar och torrlagda rev belägna på
platåns yttersta kanter.
8. De baslinjer som dragits enligt denna artikel skall redovisas på sjökort i en
skala eller skalor som lämpar sig för fastställande av deras läge. Alternativt
kan de bytas ut mot listor över koordinater för geografiska punkter med
angivande av geodetiska data.
9. Arkipelagstaten skall ge vederbörlig publicitet åt dessa sjökort eller listor
över koordinater för geografiska punkter och skall deponera en kopia av varje
sjökort eller lista hos Förenta nationernas generalsekreterare.
Artikel 48
Mätning av bredden av territorialhavet, den angränsande zonen, den ekonomiska
zonen och kontinentalsockeln
Bredden av territorialhavet, den angränsande zonen, den ekonomiska zonen och
kontinentalsockeln skall mätas från de arkipelagiska baslinjer som dragits i
enlighet med artikel 47.
Artikel 49
Rättsordning för arkipelagvattnen, luftrummet ovanför arkipelagvattnen samt
bottnen och dess underlag
1. En arkipelagstats suveränitet sträcker sig till de vatten som omgivs av
arkipelagiska baslinjer som dragits i enlighet med artikel 47, betecknade som
arkipelagvatten oberoende av deras djup eller avstånd från kusten.
2. Suveräniteten sträcker sig till luftrummet ovanför arkipelagvattnen samt till
bottnen och dess underlag och de tillgångar som där finns.
3. Suveräniteten utövas med förbehåll för bestämmelserna i denna del.
4. De regler för farledspassage i arkipelager som uppställts i denna del skall
inte i andra hänseenden påverka den ställning som innehas av arkipelagvattnen,
inklusive farlederna, eller arkipelagstatens utövande av sin suveränitet över
dessa vatten och deras luftrum, botten och dess underlag samt de tillgångar som
finns där.
Artikel 50
Avgränsning av inre vatten
Inom arkipelagvattnen kan arkipelagstaten dra spärrlinjer för avgränsning av
inre vatten i enlighet med artiklarna 9, 10 och 11.
Artikel 51
Existerande avtal, traditionella fiskerättigheter och existerande
undervattenskablar
1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 49 skall en arkipelagstat iaktta
existerande avtal med andra stater och erkänna omedelbart angränsande
grannstaters traditionella fiskerättigheter och andra legitima verksamheter i
vissa områden inom arkipelagvattnen. Bestämmelser och villkor för utövande av
dessa rättigheter och verksamheter, inbegripet deras art, deras omfattning och
de områden som de avser, skall på begäran av någon av de berörda staterna
regleras genom bilaterala avtal mellan dem. Rättigheterna skall inte överföras
eller delas med tredje stater eller dessas medborgare.
2. En arkipelagstat skall respektera existerande undervattenskablar utlagda av
andra stater i arkipelagstatens vatten utan landkänning. En arkipelagstat skall
ge tillstånd till underhåll och utbyte av sådana kablar, sedan den blivit
vederbörligen underrättad om deras läge samt om avsikten att reparera eller byta
ut dem.
Artikel 52
Rätt till oskadlig genomfart
1. Med förbehåll för artikel 53 och utan hinder av bestämmelserna i artikel 50
äger fartyg från alla stater rätt till oskadlig genomfart genom arkipelagvatten
i enlighet med del II kapitel 3.
2. Arkipelagstaten kan utan att formellt eller i praktiken diskriminera bland
utländska fartyg tillfälligt upphäva utländska fartygs rätt till oskadlig
genomfart av närmare angivna områden i dess arkipelagvatten, om ett sådant
upphävande är väsentligt för dess säkerhet. Upphävandet skall gälla först efter
det att det vederbörligen offentliggjorts.
Artikel 53
Rätt till genomfart av farleder i arkipelager
1. En arkipelagstat kan anvisa farleder och, ovanför dessa, luftleder som lämpar
sig för oavbruten och skyndsam genomfart av utländska fartyg och luftfartyg
genom och över dess arkipelagvatten och i angränsande territorialhav.
2. Alla fartyg och luftfartyg skall ha rätt till genomfart av arkipelager i
sådana farleder och längs sådana luftleder.
3. Genomfart av arkipelager innebär utövande i enlighet med denna konvention av
rätten till normal sjöfart och överflygning som syftar uteslutande till
oavbruten, skyndsam och fri passage mellan en del av det fria havet eller en
ekonomisk zon och en annan del av det fria havet eller en ekonomisk zon.
4. Farlederna och luftlederna skall genomkorsa arkipelagvattnen och angränsande
territorialhav och skall innefatta alla normala genomfartsvägar som används som
leder för internationell sjöfart eller överflygning genom eller över
arkipelagvatten samt, inom dessa vägar, vad fartyg beträffar, alla normala
segelleder, förutsatt att det inte är nödvändigt att inrätta två lika lämpliga
leder mellan samma infarts- och utfartspunkter.
5. Dessa farleder och luftleder skall fastställas genom en rad obrutna
axellinjer från infartspunkterna för genomfartsleder till utfartspunkterna.
Fartyg och luftfartyg som passerar genom farleder och luftleder i arkipelager
får inte avvika mer än 25 nautiska mil på varje sida från dessa axellinjer vid
genomfart, förutsatt att fartygen och luftfartygen inte framförs närmare
kusterna än 10 procent av avståndet mellan de närmaste punkterna på öar som
kantar farleden.
6. En arkipelagstat, som anvisar farleder enligt denna artikel, får även utfärda
trafiksepareringsregler som syftar till säker genomfart för fartyg genom trånga
passager i dessa farleder.
7. En arkipelagstat kan, när omständigheterna så kräver, efter att ha veder-
börligen offentliggjort detta, ersätta farleder eller trafiksepareringsregler
som den tidigare anvisat eller föreskrivit med andra farleder och trafik-
separeringsregler.
8. Farlederna och trafiksepareringslederna skall vara utformade i
överensstämmelse med allmänt erkända internationella regler.
9. En arkipelagstat skall, då den anvisar eller ersätter farleder eller utfärdar
eller ersätter trafiksepareringsregler, hänskjuta förslagen till behörig
internationell organisation i syfte att få dem godkända. Organisationen kan
endast godkänna sådana farleder och trafiksepareringsregler om vilka kan
överenskommas med arkipelagstaten, varefter arkipelagstaten kan anvisa, utfärda
eller byta ut dem.
10. Arkipelagstaten skall tydligt ange axellinjen för de farleder och de
trafiksepareringsregler som den anvisat eller föreskrivit på sjökort, som skall
vederbörligen publiceras.
11. Fartyg under genomfart av farleder i arkipelager skall respektera
tillämpliga farleder och trafiksepareringsregler som tillkommit i enlighet med
denna artikel.
12. Om en arkipelagstat inte anvisar farleder eller luftleder, kan rätten till
genomfart av farleder i arkipelager utövas på de vägar som normalt används för
internationell sjöfart.
Artikel 54
Fartygs och luftfartygs skyldigheter vid genomfart, forsknings- och
kartläggningsverksamheter, arkipelagstatens skyldigheter samt arkipelagstatens
lagar och andra författningar rörande genomfart av farleder i arkipelager
Artiklarna 39, 40, 42 och 44 äger motsvarande tillämpning på genomfart av
farleder i arkipelager.
DEL V
EKONOMISK ZON
Artikel 55
Särskild rättsordning för den ekonomiska zonen
Den ekonomiska zonen är ett utanför territorialhavet beläget och till detta
angränsande område, som är underkastat den i denna del fastställda särskilda
rättsordning enligt vilken kuststatens rättigheter och jurisdiktion och andra
staters rättigheter och friheter regleras genom tillämpliga bestämmelser i denna
konvention.
Artikel 56
Kuststatens rättigheter, jurisdiktion och skyldigheter i den ekonomiska zonen
1. I den ekonomiska zonen har kuststaten
a) suveräna rättigheter i syfte att utforska och utnyttja, bevara och
förvalta naturtillgångarna, vare sig dessa är levande eller icke levande,
på havsbottnen och i dess underlag samt i överliggande vattenområden och
vad avser andra verksamheter för ekonomisk exploatering och utforskning av
zonen, såsom framställning av energi från vatten, strömmar och vindar;
b) jurisdiktion enligt tillämpliga bestämmelser i denna konvention med
avseende på
i) uppförande och användning av konstgjorda öar, anläggningar och
konstruktioner,
ii) marinvetenskaplig forskning,
iii) skydd och bevarande av den marina miljön,
c) andra rättigheter och skyldigheter enligt denna konvention.
2. Kuststaten skall vid utövande av sina rättigheter och vid fullgörande av sina
skyldigheter enligt denna konvention i den ekonomiska zonen ta vederbörlig
hänsyn till andra staters rättigheter och skyldigheter och uppträda på ett sätt
som är förenligt med bestämmelserna i denna konvention.
3. De i denna artikel angivna rättigheterna i fråga om havsbottnen och dess
underlag skall utövas i enlighet med del VI.
Artikel 57
Den ekonomiska zonens bredd
Den ekonomiska zonen får inte sträcka sig utöver 200 nautiska mil från de
baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas.
Artikel 58
Andra staters rättigheter och skyldigheter i den ekonomiska zonen
1. I den ekonomiska zonen åtnjuter alla stater, vare sig de är kuststater eller
kustlösa stater, med förbehåll för tillämpliga bestämmelser i denna konvention,
de i artikel 87 avsedda friheterna till sjöfart och överflygning, utläggande av
undervattenskablar och rörledningar samt annan enligt folkrätten legitim
användning av havet i samband med dessa friheter, såsom de som har samband med
fartygs och luftfartygs framförande samt skötsel av undervattenskablar och
rörledningar och är förenliga med övriga bestämmelser i denna konvention.
2. Artiklarna 88 - 115 och andra relevanta folkrättsliga regler äger tillämpning
på den ekonomiska zonen, i den mån de inte är oförenliga med denna del.
3. Stater skall vid utövande av sina rättigheter och vid fullgörande av sina
skyldigheter enligt denna konvention i den ekonomiska zonen ta vederbörlig
hänsyn till kuststatens rättigheter och skyldigheter och iaktta de lagar och
andra författningar som antagits av kuststaten i enlighet med bestämmelserna i
denna konvention samt andra folkrättsliga regler, i den mån dessa inte är
oförenliga med denna del.
Artikel 59
Grundval för lösande av tvister beträffande tilldelning av rättigheter och
jurisdiktion i den ekonomiska zonen
I de fall då kuststaten eller andra stater inte genom denna konvention tilldelas
rättigheter eller jurisdiktion i den ekonomiska zonen och tvist uppstår mellan
kuststatens och en annan stats eller andra staters intressen, skall tvisten
lösas på grundval av skälighet och i ljuset av alla relevanta omständigheter med
hänsyn tagen till den betydelse som berörda intressen har såväl för respektive
parter som för hela det internationella samfundet.
Artikel 60
Konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner i den ekonomiska zonen
1. I den ekonomiska zonen skall kuststaten ha exklusiv rätt att uppföra samt att
bemyndiga och reglera uppförandet, driften och användningen av
a) konstgjorda öar;
b) anläggningar och konstruktioner för de ändamål som avses i artikel 56
och andra ekonomiska ändamål;
c) anläggningar och konstruktioner som kan hindra kuststatens utövande av
rättigheter i zonen.
2. Kuststaten skall ha exklusiv jurisdiktion över dessa konstgjorda öar,
anläggningar och konstruktioner, inbegripet jurisdiktion i fråga om lagar och
andra författningar rörande tullar, skatter, hälsovård, säkerhet och invandring.
3. Vederbörlig kungörelse skall ges om uppförande av sådana konstgjorda öar,
anläggningar eller konstruktioner, och permanenta anordningar som varnar för
deras förekomst skall underhållas. Alla anläggningar och konstruktioner som är
övergivna eller inte längre används skall avlägsnas för att trygga sjöfartens
säkerhet med hänsyn till allmänt accepterade internationella normer, som i detta
hänseende fastställts av behörig internationell organisation. Sådant avlägsnande
skall också ta vederbörlig hänsyn till fisket, skyddet av den marina miljön samt
andra staters rättigheter och skyldigheter. På lämpligt sätt skall upplysas om
djup, läge och dimensioner av alla anläggningar eller konstruktioner, som inte
avlägsnats i sin helhet.
4. Kuststaten får, då så är nödvändigt, upprätta rimliga säkerhetszoner omkring
dessa konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner, inom vilka de kan vidta
lämpliga åtgärder för att trygga säkerheten såväl för sjöfarten som för de
konstgjorda öarna, anläggningarna och konstruktionerna.
5. Säkerhetszonernas bredd skall fastställas av kuststaten med hänsyn till
tillämpliga internationella normer. Dessa zoner skall utformas på ett sådant
sätt att de har ett rimligt samband med de konstgjorda öarnas, anläggningarnas
och konstruktionernas beskaffenhet och funktion, och de får inte överstiga ett
avstånd av 500 meter från dessa, mätt från varje punkt på deras ytterkant,
såvida inte något annat är tillåtet enligt allmänt godtagna internationella
normer eller rekommenderat av behörig internationell organisation. Vederbörlig
underrättelse skall ges om säkerhetszonernas utsträckning.
6. Alla fartyg måste respektera dessa säkerhetszoner och skall följa allmänt
godtagna internationella normer i fråga om sjöfart i närheten av konstgjorda
öar, anläggningar, konstruktioner och säkerhetszoner.
7. Konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner samt säkerhetszoner omkring
dessa får inte upprättas där de kan hindra användningen av erkända farleder av
väsentlig betydelse för den internationella sjöfarten.
8. Konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner äger inte öars status. De
har inget eget territorialhav, och deras förekomst påverkar inte avgränsningen
av territorialhavet, den ekonomiska zonen eller kontinentalsockeln.
Artikel 61
Bevarande av de levande tillgångarna
1. Kuststaten skall fastställa den tillåtna fångstmängden av de levande
tillgångarna i sin ekonomiska zon.
2. Kuststaten skall, med beaktande av bästa tillgängliga vetenskapliga fakta,
genom lämpliga åtgärder för bevarande och förvaltning säkerställa att de levande
tillgångarnas fortbestånd i den ekonomiska zonen inte äventyras genom
överexploatering. Kuststaten och behöriga internationella organisationer, vare
sig de är subregionala, regionala eller globala, skall på lämpligt sätt
samarbeta för detta ändamål.
3. Sådana åtgärder skall även syfta till att bibehålla bestånd av fångade arter
på, eller återställa dem till, nivåer som kan ge största konstanta avkastning
med avseende på miljöfaktorer och ekonomiska faktorer av betydelse, vilka
innefattar de kustfiskande samhällenas ekonomiska behov och utvecklingsländernas
särskilda krav, och med hänsyn till fiskemönster, beståndens inbördes beroende
samt allmänt rekommenderade internationella miniminormer, vare sig dessa är
subregionala, regionala eller globala.
4. Kuststaten skall vid vidtagande av sådana åtgärder beakta verkningarna på
arter som är närbesläktade med eller beroende av fångade arter i syfte att
bibehålla bestånd av sådana närbesläktade eller beroende arter på, eller
återställa dem till, nivåer som ligger över de nivåer där deras reproduktion
allvarligt kan hotas.
5. Tillgänglig vetenskaplig information, statistiska uppgifter över fångst och
fiskeinsatser samt andra uppgifter av betydelse för bevarande av fiskbestånd
skall regelbundet lämnas och utbytas genom behöriga internationella
organisationer, vare sig dessa är subregionala, regionala eller globala, och, då
så är lämpligt, med deltagande av alla berörda stater, inbegripet stater vars
medborgare har tillstånd att fiska i den ekonomiska zonen.
Artikel 62
Nyttjande av de levande tillgångarna
1. Med beaktande av artikel 61 skall kuststaten främja målet om ett optimalt
nyttjande av de levande tillgångarna i den ekonomiska zonen.
2. Kuststaten skall fastställa sin kapacitet att nyttja de levande tillgångarna
i den ekonomiska zonen. Då kuststaten inte har kapacitet att fånga hela den
tillåtna fångstmängden, skall den genom överenskommelser eller andra arrangemang
och i enlighet med de villkor, lagar och andra författningar som avses i punkt 4
ge andra stater tillgång till återstoden av den tillåtna fångstmängden, varvid
särskild hänsyn skall tas till bestämmelserna i artiklarna 69 och 70, i
synnerhet i fråga om de där nämnda utvecklingsländerna.
3. Då kuststaten ger andra stater tillgång till sin ekonomiska zon enligt denna
artikel, skall den ta hänsyn till alla relevanta omständigheter, bland annat den
betydelse som områdets levande tillgångar har för kuststatens ekonomi och dess
andra nationella intressen, bestämmelserna i artiklarna 69 och 70, krav från
utvecklingsländerna i subregionen eller regionen på att få fånga en del av
återstoden samt behovet att till ett minimum begränsa störningar i ekonomin i
stater vars medborgare traditionellt har fiskat i zonen eller som gjort
avsevärda ansträngningar i fråga om forskning och identifiering av bestånd.
4. Andra staters medborgare, som fiskar i den ekonomiska zonen, skall rätta sig
efter beståndsbevarande åtgärder samt övriga villkor och bestämmelser i
kuststatens lagar och andra författningar. Dessa lagar och andra författningar
skall vara förenliga med denna konvention och kan bland annat avse följande:
a) licensiering av fiskare, fiskefartyg och utrustning, däribland
erläggande av avgifter och andra former av ersättning som, när det gäller
kuststater som är utvecklingsländer, kan utgöras av lämplig kompensation i
form av finansiering, utrustning och teknologi för fiskerinäringen;
b) fastställande av vilka arter som får fångas samt av fångstkvoter,
antingen för särskilda bestånd eller grupper av bestånd eller fångstmängd
per fartyg under en viss tidsperiod eller för medborgare i en viss stat
under en viss tidsperiod;
c) fastställande av fångstperioder och fiskeområden, vilka slag av
fiskeredskap och fiskefartyg som får användas samt deras storlek och antal;
d) fastställande av ålder och storlek på fisk och andra arter som får
fångas;
e) fastställande av vilka uppgifter som krävs från fiskefartygen,
innefattande statistiska uppgifter om fångstmängd och fiskeinsatser samt
rapporter om fartygsposition;
f) krav på bedrivande av särskilt angivna fiskeriforskningsprogram med
kuststatens bemyndigande och under dess kontroll samt reglering av sådan
forskning, innefattande provtagning på fångster, förfoganderätt över proven
samt rapportering av därmed sammanhängande vetenskapliga data;
g) placering av observatörer eller praktikanter ombord på sådana fartyg
genom kuststatens försorg;
h) landning av hela eller en del av fångsten från dessa fartyg i
kuststatens hamnar;
i) villkor och bestämmelser för joint ventures eller andra
samarbetsarrangemang;
j) krav på utbildning av personal och på överföring av fiskeriteknologi,
innefattande förbättrad förmåga för kuststaten att bedriva
fiskeriforskning;
k) förfaranden för kontroll av efterlevnad av bestämmelserna.
5. Kuststater skall ge vederbörlig underrättelse om lagar och andra
författningar rörande bevarande och förvaltning av bestånden.
Artikel 63
Bestånd som förekommer inom två eller flera kuststaters ekonomiska zoner eller
både inom den ekonomiska zonen och i ett utanför zonen beläget och till denna
angränsande område
1. I de fall då ett och samma bestånd eller flera bestånd av närbesläktade arter
förekommer inom två eller flera kuststaters ekonomiska zoner, skall dessa
stater, med beaktande av övriga bestämmelser i denna del, antingen direkt eller
genom lämpliga subregionala eller regionala organisationer, försöka komma
överens om nödvändiga åtgärder för att samordna och säkerställa att dessa
bestånd bevaras och utvecklas.
2. Då ett och samma bestånd eller flera bestånd av närbesläktade arter
förekommer både inom den ekonomiska zonen och i ett utanför zonen beläget och
till denna angränsande område, skall kuststaten och stater som fiskar dessa
bestånd i det angränsande området, antingen direkt eller genom lämpliga
subregionala eller regionala organisationer, försöka komma överens om nödvändiga
åtgärder för att bevara dessa bestånd i det angränsande området.
Artikel 64
Långvandrande arter
1. Kuststaten och andra stater, vars medborgare bedriver fiske i regionen av de
i bilaga I upptagna långvandrande arterna, skall samarbeta direkt eller genom
behöriga internationella organisationer i syfte att säkerställa bevarandet och
främja målet om ett optimalt nyttjande av dessa arter i hela regionen, såväl
inom som utanför den ekonomiska zonen. I regioner där det inte finns någon
behörig internationell organisation skall kuststaten och andra stater, vars
medborgare fångar dessa arter i regionen, samarbeta för att upprätta en sådan
organisation och delta i dess arbete.
2. Bestämmelserna i punkt 1 gäller vid sidan av övriga bestämmelser i denna del.
Artikel 65
Havsdäggdjur
Ingenting i denna del inskränker en kuststats rätt eller en internationell
organisations behörighet att i förekommande fall utfärda längre gående förbud,
begränsningar eller regleringar av nyttjandet av havsdäggdjur än vad som
föreskrivs i denna del. Stater skall samarbeta i syfte att bevara
havsdäggdjuren, och i fråga om valar skall de särskilt inom ramen för behöriga
internationella organisationer arbeta för deras bevarande, förvaltning och
utforskning.
Artikel 66
Anadroma bestånd
1. Stater från vars floder anadroma bestånd härrör skall ha det främsta
intresset av och huvudansvaret för sådana bestånd.
2. De anadroma beståndens ursprungsstat skall säkerställa deras bevarande genom
att införa lämpliga åtgärder för reglering av fisket i alla vattenområden
innanför de yttre gränserna för dess ekonomiska zon samt av fisket enligt punkt
3 b. Ursprungsstaten kan, efter samråd med övriga i punkterna 3 och 4 avsedda
stater som fiskar dessa bestånd, fastställa den totala tillåtna fångstmängden
för bestånd som härrör från dess floder.
3. a) Fiske av anadroma bestånd får endast bedrivas i vattenområden innanför
de ekonomiska zonernas yttre gränser, utom i de fall då sådant fiske skulle
leda till störningar i ekonomin i någon annan stat än ursprungsstaten. Vad
beträffar sådant fiske utanför den ekonomiska zonens yttre gränser, skall
berörda stater upprätthålla samråd i syfte att komma överens om villkor och
bestämmelser för sådant fiske med vederbörlig hänsyn till kraven på
bevarande och ursprungsstatens behov vad avser dessa bestånd.
b) Ursprungsstaten skall samarbeta för att till ett minimum begränsa
störningar i ekonomin i övriga stater som fiskar dessa bestånd, varvid
hänsyn skall tas till dessa staters normala fångstmängd och fångstmetoder
samt till alla områden där sådant fiske har förekommit.
c) De i b avsedda staterna, som genom överenskommelse med ursprungsstaten
deltar i åtgärder för att förnya de anadroma bestånden, i synnerhet i
kostnaderna härför, skall särskilt beaktas av ursprungsstaten vid fångst av
bestånd som härrör från dess floder.
d) Kontroll av efterlevnad av bestämmelserna om anadroma bestånd utanför
den ekonomiska zonen skall ske genom överenskommelse mellan ursprungsstaten
och övriga berörda stater.
4. I de fall då anadroma bestånd vandrar in i eller genom vattenområden innanför
de yttre gränserna för den ekonomiska zon som tillhör någon annan stat än
ursprungsstaten, skall denna stat samarbeta med ursprungsstaten vad avser
bevarande och förvaltning av bestånden.
5. De anadroma beståndens ursprungsstat och andra stater som fiskar dessa
bestånd skall vidta åtgärder för genomförande av bestämmelserna i denna artikel,
där så är lämpligt inom ramen för regionala organisationer.
Artikel 67
Katadroma arter
1. En kuststat i vars vatten katadroma arter tillbringar större delen av sin
livscykel skall ha ansvar för förvaltningen av dessa arter och säkerställa in-
och utvandring för fisken, när den vandrar.
2. Fiske av katadroma arter får endast bedrivas i vattenområden innanför de
ekonomiska zonernas yttre gränser. Då fångst bedrivs i ekonomiska zoner, skall
den ske i enlighet med denna artikel och övriga bestämmelser i denna konvention
rörande fisket i dessa zoner.
3. I de fall då katadroma fiskarter vandrar genom en annan stats ekonomiska zon,
antingen som ung eller växande fisk, skall förvaltningen, som innefattar fångst
av sådan fisk, regleras genom överenskommelse mellan den i punkt 1 nämnda staten
och den andra berörda staten. Överenskommelsen skall säkerställa en rationell
förvaltning av arterna och ta hänsyn till den i punkt 1 nämnda statens ansvar
för dessa arters fortbestånd.
Artikel 68
Sedentära arter
Denna del äger ej tillämpning på sedentära arter, såsom dessa definieras i
artikel 77.4.
Artikel 69
Kustlösa staters rätt
1. Kustlösa stater skall ha rätt att i skälig utsträckning delta i nyttjandet av
en lämplig del av överskottet av de levande tillgångarna i ekonomiska zoner
tillhörande kuststater i samma subregion eller region, varvid hänsyn skall tas
till alla berörda staters relevanta ekonomiska och geografiska förhållanden, i
enlighet med bestämmelserna i denna artikel och i artiklarna 61 och 62.
2. Villkor och bestämmelser för sådant deltagande skall fastställas av berörda
stater genom bilaterala, subregionala eller regionala överenskommelser, varvid
bland annat följande skall beaktas:
a) behovet att undvika skadliga verkningar på kuststaternas fiskesamhällen
eller fiskerinäring;
b) den omfattning i vilken den kustlösa staten enligt bestämmelserna i
denna artikel deltar i, eller enligt existerande bilaterala, subregionala
eller regionala överenskommelser har rätt att delta i, nyttjandet av de
levande tillgångarna i andra kuststaters ekonomiska zoner;
c) den omfattning i vilken andra kustlösa stater och geografiskt
missgynnade stater deltar i nyttjandet av de levande tillgångarna i
kuststatens ekonomiska zon samt det därav följande behovet att undvika en
särskild belastning på en enskild kuststat eller del av denna;
d) befolkningens näringsbehov i respektive stater.
3. Då en kuststats fångstkapacitet närmar sig en nivå som skulle göra det
möjligt för den att fånga hela den tillåtna mängden av de levande tillgångarna i
sin ekonomiska zon, skall kuststaten och andra berörda stater samarbeta i syfte
att upprätta skäliga arrangemang på bilateral, subregional eller regional grund
för att tillåta kustlösa utvecklingsländer i samma subregion eller region att på
lämpligt sätt och på för alla parter tillfredsställande villkor delta i
nyttjandet av de levande tillgångarna i ekonomiska zoner som tillhör kuststater
i subregionen eller regionen. Vid tillämpning av denna bestämmelse skall även de
i punkt 2 nämnda omständigheterna beaktas.
4. Utvecklade kustlösa stater skall enligt bestämmelserna i denna artikel ha
rätt att delta i nyttjandet av de levande tillgångarna endast i utvecklade
kuststaters ekonomiska zoner i samma subregion eller region, varvid hänsyn skall
tas till den omfattning i vilken kuststaten, då den ger andra stater tillstånd
att fånga de levande tillgångarna i dess ekonomiska zon, har beaktat behovet att
till ett minimum begränsa skadliga verkningar på fiskesamhällen och störningar i
ekonomin i stater vars medborgare traditionellt har fiskat i zonen.
5. Ovanstående bestämmelser inverkar inte på arrangemang som upprättas i
subregioner eller regioner och i vilka kuststaterna kan ge kustlösa stater i
samma subregion eller region lika rätt eller företrädesrätt till nyttjande av de
levande tillgångarna i de ekonomiska zonerna.
Artikel 70
Geografiskt missgynnade staters rätt
1. Geografiskt missgynnade stater skall, i enlighet med denna artikel och
artiklarna 61 och 62, ha rätt att på skälig grund delta i nyttjandet av en
lämplig del av överskottet av de levande tillgångarna i ekonomiska zoner som
tillhör kuststater i samma subregion eller region, varvid hänsyn skall tas till
samtliga berörda staters ekonomiska och geografiska förhållanden.
2. I denna konvention avses med "geografiskt missgynnade stater" kuststater,
inräknat stater belägna vid slutna eller halvslutna hav, vars geografiska läge
gör dem beroende av nyttjandet av de levande tillgångarna i andra staters
ekonomiska zoner i subregionen eller regionen för att få rimlig tillgång till
fisk som föda åt sin befolkning eller delar av befolkningen, samt i kuststater
som inte kan göra anspråk på någon egen ekonomisk zon.
3. Villkor och bestämmelser för sådant deltagande skall fastställas av berörda
stater genom bilaterala, subregionala eller regionala överenskommelser, med
hänsyn tagen till bland annat följande:
a) behovet att undvika skadliga verkningar på kuststatens fiskesamhällen
eller fiskerinäring;
b) den omfattning i vilken den geografiskt missgynnade staten enligt
bestämmelserna i denna artikel deltar i, eller enligt befintliga
bilaterala, subregionala eller regionala överenskommelser har rätt att
delta i, nyttjandet av de levande tillgångarna i andra kuststaters
ekonomiska zoner;
c) den omfattning i vilken andra geografiskt missgynnade stater och
kustlösa stater deltar i nyttjandet av de levande tillgångarna i
kuststatens ekonomiska zon och det därav följande behovet att undvika en
särskild belastning för en enskild kuststat eller del av denna;
d) befolkningens näringsbehov i respektive stater.
4. Då en kuststats fångstkapacitet närmar sig en nivå som skulle göra det
möjligt för den att fånga hela den tillåtna mängden av de levande tillgångarna i
sin ekonomiska zon, skall kuststaten och andra berörda stater samarbeta i syfte
att upprätta skäliga arrangemang på bilateral, subregional eller regional grund
för att tillåta geografiskt missgynnade utvecklingsländer i samma subregion
eller region att på lämpligt sätt och på för alla parter tillfredsställande
villkor delta i nyttjandet av de levande tillgångarna i ekonomiska zoner som
tillhör kuststater i subregionen eller regionen. Vid tillämpning av denna
bestämmelse skall även de i punkt 3 nämnda omständigheterna beaktas.
5. Geografiskt missgynnade utvecklade stater skall enligt bestämmelserna i denna
artikel ha rätt att delta i nyttjandet av de levande tillgångarna endast i
utvecklade kuststaters ekonomiska zoner i samma subregion eller region, varvid
hänsyn skall tas till den omfattning i vilken kuststaten, då den ger andra
stater tillstånd att fånga de levande tillgångarna i dess ekonomiska zon, har
beaktat behovet att till ett minimum begränsa skadliga verkningar på
fiskesamhällen och störningar i ekonomin i stater vars medborgare traditionellt
har fiskat i zonen.
6. Ovanstående bestämmelser inverkar inte på arrangemang som upprättas i
subregioner eller regioner och i vilka kuststaterna kan ge geografiskt
missgynnade stater i samma subregion eller region lika rätt eller företrädesrätt
till utvinning av de levande tillgångarna i de ekonomiska zonerna.
Artikel 71
Undantag från tillämpningen av artiklarna 69 och 70
Bestämmelserna i artiklarna 69 och 70 äger ej tillämpning på en kuststat vars
ekonomi till övervägande del är beroende av utvinningen av de levande
tillgångarna i dess ekonomiska zon.
Artikel 72
Inskränkningar beträffande överföring av rättigheter
1. Rättigheter enligt artiklarna 69 och 70 att nyttja de levande tillgångarna
får varken direkt eller indirekt överföras till tredje stater eller deras
medborgare genom upplåtelse eller licens, genom upprättande av joint ventures
eller på något annat sätt som medför sådan överföring, såvida inte berörda
stater kommer överens om annat.
2. Föregående bestämmelse hindrar inte berörda stater från att erhålla tekniskt
eller finansiellt bistånd från tredje stater eller internationella
organisationer för att underlätta utövandet av rättigheter enligt artiklarna 69
och 70, under förutsättning att detta inte får det i punkt 1 angivna resultatet.
Artikel 73
Kontroll av efterlevnaden av kuststatens lagar och andra författningar
1. Kuststaten kan vid utövande av sina suveräna rättigheter att utforska,
nyttja, bevara och förvalta de levande tillgångarna i den ekonomiska zonen vidta
sådana åtgärder, inbegripet prejning, inspektion, beslag och rättsligt
förfarande, som kan bli nödvändiga för att säkerställa att de lagar och andra
författningar som den antagit i enlighet med denna konvention iakttas.
2. Beslagtagna fartyg och deras besättning skall omedelbart frisläppas, så snart
skälig borgen eller annan säkerhet ställts.
3. Kuststatens straffpåföljder för överträdelser av lagar och andra
författningar rörande fisket i den ekonomiska zonen får inte, i avsaknad av
överenskommelser mellan berörda stater om motsatsen, omfatta fängelsestraff
eller annan form av kroppsstraff.
4. I händelse av beslag eller kvarhållande av utländska fartyg skall kuststaten
på lämpligt sätt omedelbart underrätta flaggstaten om de åtgärder som vidtagits
och de påföljder som senare ådömts.
Artikel 74
Avgränsning av ekonomiska zoner mellan stater med motstående eller intilliggande
kuster
1. Avgränsning av ekonomiska zoner mellan stater med motstående eller
intilliggande kuster skall ske genom överenskommelse, på grundval av
internationell rätt i enlighet med artikel 38 i internationella domstolens
stadga, i syfte att uppnå en rättvis lösning.
2. Om inte överenskommelse kan uppnås inom rimlig tid, skall berörda stater
anlita de förfaranden som föreskrivs i del XV.
3. I avvaktan på överenskommelse enligt punkt 1 skall berörda stater i en anda
av samförstånd och samarbete göra sitt bästa för att upprätta provisoriska
arrangemang av praktisk natur och får under denna övergångsperiod inte äventyra
eller hindra att den slutliga överenskommelsen uppnås. Sådana arrangemang skall
inte inverka på den slutliga avgränsningen.
4. Då det föreligger en gällande överenskommelse mellan berörda stater, skall
frågor rörande avgränsning av den ekonomiska zonen avgöras i enlighet med
bestämmelserna i denna överenskommelse.
Artikel 75
Sjökort och förteckningar över koordinater för geografiska punkter
1. I enlighet med denna del skall den ekonomiska zonens yttre gränslinjer och de
avgränsningslinjer som dras upp i enlighet med artikel 74 anges i sjökort i en
skala eller skalor som lämpar sig för att fastställa linjernas läge. Där så är
lämpligt, kan förteckningar över koordinater för geografiska punkter med
angivande av geodetiskt datum ersätta sådana yttre gränslinjer eller
avgränsningslinjer.
2. Kuststaten skall vederbörligen publicera sådana sjökort eller förteckningar
över koordinater för geografiska punkter och deponera ett exemplar av varje
sjökort eller förteckning hos Förenta nationernas generalsekreterare.
DEL VI
KONTINENTALSOCKELN
Artikel 76
Definition av kontinentalsockeln
1. En kuststats kontinentalsockel omfattar havsbottnen och dess underlag i
områden under vatten som sträcker sig utanför dess territorialhav i hela den
naturliga förlängningen av dess landterritorium till kontinentalrandens
ytterkant eller till ett avstånd om 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån
territorialhavets bredd beräknas, då kontinentalrandens ytterkant inte sträcker
sig ut till detta avstånd.
2. En kuststats kontinentalsockel får inte sträcka sig utöver de gränser om
vilka stadgas i punkterna 4 - 6.
3. Kontinentalranden omfattar förlängningen under vatten av kuststatens
landmassa och består av havsbottnen och sockelns underlag, kontinentalbranten
och -sluttningen. Den omfattar inte djuphavsbottnen med dess oceanryggar eller
dess underlag.
4 a) I enlighet med denna konvention skall kuststaten fastställa
kontinentalrandens yttre kant, där randen går mer än 200 nautiska mil
utanför de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas, antingen
genom
i) en linje som dras upp i enlighet med punkt 7 genom hänvisning till
de yttersta fixpunkterna, vid vilka tjockleken av de sedimentära
bergarterna är minst en procent av det kortaste avståndet från en
sådan punkt till foten av kontinentalbranten, eller genom
ii) en linje som dras upp i enlighet med punkt 7 genom hänvisning
till fixpunkter högst 60 nautiska mil från foten av
kontinentalbranten.
b) I avsaknad av bevis på motsatsen skall kontinentalbrantens fot
fastställas som den punkt vid dess bas där förändringen av lutningen är
maximal.
5. Fixpunkterna på den enligt punkt 4 a i och ii dragna linjen för
kontinentalsockelns yttre gränser på havsbottnen får inte överskrida 350
nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas eller
100 nautiska mil från 2500-metersisobaten, som är en linje som förbinder djup på
2500 meter.
6. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 5 skall på undervattensryggar
kontinentalsockelns yttre gränser inte gå utöver 350 nautiska mil från de
baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas. Bestämmelserna i denna
punkt äger ej tillämpning på upphöjningar på havsbottnen som utgör en naturlig
del av kontinentalranden, såsom dess platåer, sluttningar, krön, bankar och
utlöpare.
7. Kuststaten skall fastställa de yttre gränserna för sin kontinentalsockel, där
denna går utanför 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets
bredd beräknas, genom räta linjer på ej mer än 60 nautiska mils längd, vilka
förbinder fixpunkter som fastställs genom koordinatspunkter i latitud och
longitud.
8. Information om kontinentalsockelns gränser skall, då de går utanför 200
nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas, av
kuststaten underställas den enligt bilaga II på grundval av rättvis geografisk
representation tillsatta kommissionen för avgränsning av kontinentalsockeln.
Kommissionen skall avge rekommendationer till kuststater i frågor som rör
fastställandet av de yttre gränserna för deras kontinentalsockel. De gränser för
kontinentalsockeln som fastställts av en kuststat på grundval av dessa
rekommendationer skall vara slutgiltiga och bindande.
9. Kuststaten skall hos Förenta nationernas generalsekreterare deponera sjökort
och uppgifter av betydelse, däribland geodetiskt datum, vilka varaktigt
beskriver de yttre gränserna för dess kontinentalsockel. Generalsekreteraren
skall ge vederbörlig publicitet åt dessa.
10. Bestämmelserna i denna artikel inverkar ej på frågan om avgränsning av
kontinentalsockeln mellan stater med motstående eller intilliggande kuster.
Artikel 77
Kuststatens rättigheter över kontinentalsockeln
1. Kuststaten utövar suveräna rättigheter över kontinentalsockeln i syfte att
utforska den och utvinna dess naturtillgångar.
2. De i punkt 1 avsedda rättigheterna är exklusiva i den meningen att, om inte
kuststaten själv utforskar kontinentalsockeln eller utvinner dess
naturtillgångar, ingen annan får bedriva sådan verksamhet utan kuststatens
uttryckliga medgivande.
3. Kuststatens rättigheter över kontinentalsockeln är oberoende av faktiskt
eller symboliskt besittningstagande eller varje uttrycklig förklaring.
4. De naturtillgångar som avses i denna del omfattar mineraliska och andra icke
levande tillgångar på havsbottnen och i dess underlag samt de levande organismer
som tillhör sedentära arter, d.v.s. organismer som på det stadium där de kan bli
föremål för fångst antingen är orörliga på havsbottnen eller därunder eller är
oförmögna till rörelse annat än i ständig fysisk beröring med havsbottnen eller
dess underlag.
Artikel 78
Rättsordning för överliggande vatten och luftrum samt andra staters rättigheter
och friheter
1. Kuststatens rättigheter över kontinentalsockeln inverkar ej på de rättsregler
som gäller för det överliggande vattnet eller för luftrummet däröver.
2. Kuststatens utövande av rättigheter över kontinentalsockeln får ej hindra
eller på ett oberättigat sätt inkräkta på sjöfarten eller andra staters
rättigheter och friheter, varom stadgas i denna konvention.
Artikel 79
Undervattenskablar och rörledningar på kontinentalsockeln
1. Alla stater äger rätt att lägga undervattenskablar och rörledningar på
kontinentalsockeln i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.
2. Med förbehåll för rätten att vidta skäliga åtgärder för undersökning av
kontinentalsockeln, för bearbetning av dennas naturtillgångar och för
förhindrande, begränsning och kontroll av förorening från rörledningar får
kuststaten inte hindra utläggande eller bibehållande av sådana kablar eller
rörledningar.
3. Utstakning av rörledningarnas sträckning på kontinentalsockeln måste
godkännas av kuststaten.
4. Inget i denna del påverkar kuststatens rätt att fastställa villkor för kablar
eller rörledningar som fortsätter in på dess territorium eller i dess
territorialhav, eller dess jurisdiktion över kablar och rörledningar som byggs
eller används i samband med undersökningen av dess kontinentalsockel eller vid
bearbetningen av dennas tillgångar eller i samband med verksamheten på
konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner under dess jurisdiktion.
5. När undervattenskablar eller rörledningar läggs ut, skall stater ta
vederbörlig hänsyn till befintliga kablar eller rörledningar. I synnerhet får
inte möjligheterna att reparera befintliga kablar eller rörledningar försämras.
Artikel 80
Konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner på kontinentalsockeln
Artikel 60 skall på motsvarande sätt tillämpas på konstgjorda öar, anläggningar
och konstruktioner på kontinentalsockeln.
Artikel 81
Borrningar på kontinentalsockeln
Kuststaten skall ha exklusiv rätt att bemyndiga och reglera borrningar för alla
ändamål på kontinentalsockeln.
Artikel 82
Avgifter och bidrag med avseende på bearbetningen från kontinentalsockeln
utanför 200 nautiska mil
1. Kuststaten skall erlägga avgifter eller bidrag in natura vad avser
bearbetningen av de icke levande tillgångarna från kontinentalsockeln utanför
200 nautiska mil från de baslinjer från vilka territorialhavets bredd beräknas.
2. Avgifter och bidrag skall erläggas årligen efter de första fem
produktionsåren på en viss plats och skall avse den totala produktionen på den
platsen. För det sjätte året skall avgiften eller bidraget utgöra en procent av
produktionsvärdet eller produktionsvolymen på platsen. Procentsatsen skall öka
med en procent för varje följande år fram till det tolfte året och skall
därefter vara sju procent. Till produktionen räknas ej tillgångar som används i
samband med bearbetningen.
3. Ett utvecklingsland, som är nettoimportör av en mineraltillgång som utvunnits
från dess kontinentalsockel, är befriat från de avgifter eller bidrag som avser
denna mineraltillgång.
4. Avgifter eller bidrag skall erläggas genom myndigheten, som skall fördela
dessa medel bland stater som är parter i denna konvention på grundval av
rättvisa fördelningsnormer med hänsyn till utvecklingsländernas, i synnerhet de
minst utvecklades och de kustlösa utvecklingländernas, intressen och behov.
Artikel 83
Avgränsning av kontinentalsockeln mellan stater med motstående eller
intilliggande kuster
1. Avgränsning av kontinentalsockeln mellan stater med motstående eller
intilliggande kuster skall ske genom överenskommelse, på grundval av
internationell rätt i enlighet med artikel 38 i internationella domstolens
stadga, i syfte att uppnå en rättvis lösning.
2. Om överenskommelse inte kan uppnås inom rimlig tid, skall berörda stater
anlita de förfaranden som föreskrivs i del XV.
3. I avvaktan på överenskommelse enligt punkt 1 skall berörda stater i en anda
av samförstånd och samarbete göra sitt bästa för att upprätta provisoriska
arrangemang av praktisk natur och under denna övergångsperiod inte äventyra
eller försvåra uppnåendet av en slutlig överenskommelse. Dessa arrangemang skall
inte inverka på den slutliga avgränsningen.
4. Då det föreligger en gällande överenskommelse mellan berörda stater, skall
frågor rörande avgränsning av kontinentalsockeln avgöras i enlighet med
bestämmelserna i den överenskommelsen.
Artikel 84
Sjökort och förteckningar över koordinater för geografiska punkter
1. I enlighet med denna del skall de yttre begränsningslinjerna för
kontinentalsockeln och de avgränsningslinjer som dras upp i enlighet med artikel
83 anges i sjökort i en skala eller skalor som är tillräckliga för att deras
läge skall kunna fastställas. Där så är lämpligt, kan förteckningar över
koordinater för geografiska punkter med angivande av geodetiskt datum ersätta
dessa yttre begränsningslinjer eller avgränsningslinjer.
2. Kuststaten skall ge vederbörlig publicitet åt sådana sjökort eller
förteckningar över koordinater för geografiska punkter och skall deponera ett
exemplar av varje sådant sjökort eller sådan förteckning hos Förenta nationernas
generalsekreterare och, i den händelse dessa anger de yttre begränsningslinjerna
för kontinentalsockeln, hos myndighetens generalsekreterare.
Artikel 85
Anläggande av tunnlar
Denna del inverkar ej på kuststatens rätt att utnyttja havsbottnens underlag
genom att anlägga tunnlar, oavsett vattendjupet ovanför detta.
DEL VII
DET FRIA HAVET
KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 86
Tillämpning av bestämmelserna i denna del
Bestämmelserna i denna del äger tillämpning på alla delar av havet vilka inte
hör till en stats ekonomiska zon, territorialhav eller inre vatten eller till en
arkipelagstats arkipelagvatten. Denna artikel inskränker ej de friheter som alla
stater åtnjuter i enlighet med artikel 58 i den ekonomiska zonen.
Artikel 87
Det fria havets frihet
1. Det fria havet är öppet för alla stater, vare sig de är kuststater eller
kustlösa stater. Det fria havets frihet utövas i enlighet med de villkor som
fastställts i denna konvention och övriga folkrättsliga regler. Den omfattar för
såväl kuststater som kustlösa stater bland annat
a) frihet till sjöfart;
b) frihet till överflygning;
c) frihet att lägga ut undervattenskablar och rörledningar enligt del VI;
d) frihet att uppföra konstgjorda öar och andra enligt folkrätten tillåtna
anläggningar enligt del VI;
e) frihet till fiske enligt villkoren i kapitel 2;
f) frihet till vetenskaplig forskning enligt del VI och XIII.
2. Dessa friheter skall utövas av alla stater med vederbörlig hänsyn till andra
staters intressen vid deras utövande av det fria havets frihet samt med
vederbörlig hänsyn till rättigheter enligt denna konvention med avseende på
verksamheter inom området.
Artikel 88
Det fria havets användning uteslutande för fredliga ändamål
Det fria havet skall användas uteslutande för fredliga ändamål.
Artikel 89
Ogiltiga anspsråk på suveränitet över det fria havet
Ingen stat kan göra giltiga anspråk på suveränitet över någon del av det fria
havet.
Artikel 90
Rätt till sjöfart
Varje stat, vare sig den har kust eller ej, har rätt att låta fartyg, som för
dess flagg, segla på det fria havet.
Artikel 91
Fartygs nationalitet
1. Varje stat skall fastställa villkoren för att dess nationalitet skall tiller-
kännas fartyg, villkoren för fartygs registrering inom dess territorium samt
villkoren för rätten att föra dess flagg. Fartyg har den stats nationalitet vars
flagg de äger rätt att föra. Det måste föreligga ett verkligt samband mellan
staten och fartyget.
2. Varje stat skall för fartyg, som den har tillerkänt rätt att föra dess flagg,
utfärda dokument som utvisar detta.
Artikel 92
Fartygs status
1. Fartyg skall segla under endast en stats flagg och vara underkastade denna
stats exklusiva jurisdiktion på det fria havet utom i undantagsfall, varom
uttryckligen stadgas i internationella fördrag eller i denna konvention. Fartyg
får inte byta flagg under resa eller medan det befinner sig i anlöpningshamn,
utom då det är fråga om verklig överföring av äganderätten eller ändrad
registrering.
2. Fartyg, som seglar under två eller flera staters flagg och nyttjar dem efter
godtycke, får inte åberopa någon av de ifrågavarande nationaliteterna gentemot
annan stat och får anses likställt med fartyg som saknar nationalitet.
Artikel 93
Fartyg som för Förenta nationernas, dess fackorgans eller Internationella
atomenergiorganets flagg
Föregående artiklar inverkar ej på fartyg som är anlitade i officiell tjänst av
Förenta nationerna, dess fackorgan eller Internationella atomenergiorganet och
som för något av dessa organs flagg.
Artikel 94
Flaggstatens skyldigheter
1. Varje stat skall med avseende på administrativa, tekniska och sociala frågor
utöva faktisk jurisdiktion och kontroll över fartyg som för dess flagg.
2. Varje stat skall särskilt
a) föra fartygsregister, som innehåller namn och kännetecknande uppgifter
vad avser fartyg som för dess flagg, med undantag av de fartyg som ej
omfattas av allmänt godtagna internationella regler på grund av deras ringa
storlek; och
b åta sig jurisdiktion enligt nationell rätt över varje fartyg som
för dess flagg samt över dess befälhavare, övrigt befäl och manskap
med avseende på administrativa, tekniska och sociala frågor rörande
fartyget.
3. Varje stat skall vidta sådana åtgärder i fråga om fartyg under dess flagg som
är nödvändiga för att trygga säkerheten till sjöss med hänsyn till bl. a.
a) fartygets konstruktion, utrustning och sjövärdighet;
b) fartygets bemanning samt besättningens arbetsförhållanden och
utbildning, med beaktande av tillämpliga internationella överenskommelser
och rekommendationer;
c) användning av signaler, upprätthållande av kommunikationer samt
förhindrande av kollisioner.
4. Dessa åtgärder skall omfatta sådana som är nödvändiga för att säkerställa att
a) varje fartyg, före registrering och därefter med lämpliga mellanrum,
besiktigas av sakkunnig skeppsbesiktningsman och har de sjökort och
nautiska publikationer samt den navigationsutrustning och de
navigationsinstrument ombord som är lämpliga för fartygets säkra
framförande;
b) befälhavaren och övrigt befäl på varje fartyg har erforderlig kompetens,
särskilt vad beträffar sjömanskap, navigering, kommunikationer och
skeppsmaskinteknik samt att besättningen, vad avser kompetens och storlek,
är lämplig för fartygets typ, storlek, maskineri och utrustning;
c) befälhavaren, övrigt befäl och, i lämplig utsträckning, manskapet är
fullt förtrogna med och skyldiga att följa tillämpliga internationella
regler rörande säkerheten för människoliv till sjöss, förhindrande av
kollisioner, förhindrande, begränsning och kontroll av förorening av havet
samt upprätthållande av radioförbindelser.
5. Vid vidtagande av de i punkterna 3 och 4 angivna åtgärderna skall varje stat
följa allmänt godtagna internationella regler, förfaranden och praxis samt vidta
de mått och steg som kan bli nödvändiga för att säkerställa att dessa följs.
6. En stat, som har uppenbara skäl att tro att vederbörlig jurisdiktion och
kontroll över ett fartyg inte har utövats, kan rapportera detta till
flaggstaten. Vid mottagandet av en sådan rapport skall flaggstaten undersöka
saken och, om så är lämpligt, vidta erforderliga åtgärder för att avhjälpa
situationen.
7. Varje stat skall låta en eller flera sakkunniga personer utreda varje
sjöolycka eller navigeringsincident på det fria havet som ett fartyg som för
dess flagg är inblandat i och som förorsakar förlust av människoliv eller
allvarlig skada på medborgare i annan stat eller allvarlig skada på fartyg eller
anläggningar tillhörande annan stat eller på den marina miljön. Flaggstaten och
den andra staten skall samarbeta vid alla utredningar som görs av denna andra
stat om varje sådan sjöolycka eller sådan navigeringsincident.
Artikel 95
Immunitet för örlogsfartyg på det fria havet
Örlogsfartyg är på det fria havet endast underkastade den stats jurisdiktion
vars flagg de för.
Artikel 96
Immunitet för fartyg som endast nyttjas i icke-kommersiell statlig tjänst
Fartyg, som ägs eller drivs av en stat och endast nyttjas i icke-kommersiell
statlig tjänst, skall på det fria havet vara underkastade endast den stats
jurisdiktion vars flagg de för.
Artikel 97
Straffrättslig jurisdiktion avseende kollision eller annan navigeringsincident
1. I händelse av kollision eller annan navigeringsincident, som berör fartyg på
det fria havet och som medför straffrättsligt eller disciplinärt ansvar för
befälhavare eller annan person i tjänst på fartyget, får straffrättsligt eller
disciplinärt förfarande ej inledas mot sådan person inför andra judiciella eller
administrativa myndigheter än myndigheterna i flaggstaten eller i den stat där
personen är medborgare.
2. I disciplinära frågor skall endast den stat som har utfärdat sjökaptensbrev,
behörighetsbevis eller tillståndsbevis ha rätt att efter vederbörligt rättsligt
förfarande återkalla sådana bevis och tillstånd, även om innehavaren inte är
medborgare i den stat som utfärdat dessa.
3. Inga andra än flaggstatens myndigheter äger ens för undersökning rätt att
förordna om beslag, kvarstad eller liknande åtgärd beträffande fartyg.
Artikel 98
Skyldighet att lämna bistånd
1. Varje stat skall kräva att befälhavare på fartyg som för dess flagg, i den
mån så är möjligt utan allvarlig fara för fartyget, dess besättning eller
passagerare
a) bistår varje person som anträffas på havet och befinner sig i sjönöd;
b) så snabbt som möjligt vidtar åtgärder för att rädda personer som råkat i
sjönöd, om han underrättats om deras behov av bistånd, i den mån sådana
åtgärder skäligen kan förväntas av honom;
c) efter kollision bistår det andra fartyget, dess besättning och
passagerare och, där så är möjligt, meddelar det andra fartyget namnet på
sitt eget fartyg, dess hemort samt närmaste hamn, som fartyget avser
anlöpa.
2. Varje kuststat skall främja inrättandet, driften och upprätthållandet av en
ändamålsenlig och effektiv sjöräddningstjänst för tryggandet av säkerheten på
och över havet samt, när omständigheterna så kräver, för detta ändamål samarbeta
med grannstaterna genom ömsesidiga regionala arrangemang.
Artikel 99
Förbud mot transport av slavar
Varje stat skall vidta effektiva åtgärder för att förhindra och bestraffa
transport av slavar på fartyg som äger rätt att föra dess flagg samt för att
förhindra olagligt nyttjande av dess flagg för sådant ändamål. En slav som tar
sin tillflykt till något fartyg skall därigenom vara fri, oberoende av fartygets
flagg.
Artikel 100
Skyldighet att samarbeta vid bekämpning av sjöröveri
Alla stater skall i största möjliga utsträckning samarbeta för att bekämpa
sjöröveri på det fria havet eller på annan plats utanför någon stats
jurisdiktion.
Artikel 101
Definition av sjöröveri
Som sjöröveri betraktas följande handlingar:
a) varje olaglig våldshandling, kvarhållande eller plundring som besättning
eller passagerare på privat fartyg eller luftfartyg begår för privata
ändamål och som är riktat mot
i) annat fartyg eller luftfartyg eller mot personer eller egendom
ombord på sådant fartyg eller luftfartyg på det fria havet;
ii) fartyg, luftfartyg, personer eller egendom på en plats utanför
någon stats jurisdiktion;
b) frivilligt deltagande i ett fartygs eller luftfartygs verksamhet med
kännedom om de fakta av vilka följer att det är ett piratfartyg eller
piratluftfartyg;
c) anstiftan till eller uppsåtlig medhjälp till handling som anges i a
eller b.
Artikel 102
Sjöröveri som begås av örlogsfartyg, statsfartyg eller statsluftfartyg vars
besättning har gjort myteri
Sjöröveri enligt artikel 101, som begås av örlogsfartyg, statsfartyg eller
statsluftfartyg vars besättning har gjort myteri och övertagit kontrollen över
fartyget eller luftfartyget, är likställt med handlingar som begås av privat
fartyg eller luftfartyg.
Artikel 103
Definition av piratfartyg och piratluftfartyg
Fartyg eller luftfartyg anses vara piratfartyg eller piratluftfartyg, om de
personer som har den huvudsakliga kontrollen har för avsikt att nyttja det för
någon i artikel 101 angiven handling. Detsamma gäller om fartyget eller
luftfartyget har nyttjats för sådan handling, så länge det kontrolleras av
personer som har gjort sig skyldiga till handlingen.
Artikel 104
Bibehållande eller förlust av ett piratfartygs eller piratluftfartygs
nationalitet
Fartyg eller luftfartyg får bibehålla sin nationalitet, även om det har blivit
ett piratfartyg eller piratluftfartyg. Bibehållandet eller förlusten av
nationalitet regleras av lagarna i den stat från vilken nationaliteten härleder
sig.
Artikel 105
Uppbringning av piratfartyg eller piratluftfartyg
Varje stat får på det fria havet eller på annan plats utanför någon stats
jurisdiktion uppbringa piratfartyg eller piratluftfartyg eller fartyg eller
luftfartyg som tagits genom sjöröveri och befinner sig under kontroll av pirater
samt gripa de personer och ta i beslag den egendom som finns ombord på fartyget
eller luftfartyget. Domstol i den stat som förordnat om åtgärden får bestämma de
straff som skall utdömas och även vilka åtgärder som skall vidtas i fråga om
fartyg, luftfartyg eller egendom, dock med beaktande av de rättigheter som
tillkommer tredje man som handlat i god tro.
Artikel 106
Ersättningsskyldighet för uppbringning utan tillräckliga skäl
Då fartyg eller luftfartyg som misstänks för sjöröveri har uppbringats utan
tillräckliga skäl, skall den stat som verkställt åtgärden vara ansvarig för
varje på grund därav uppkommen förlust eller skada gentemot den stat vars
nationalitet fartyget eller luftfartyget har.
Artikel 107
Fartyg och luftfartyg som äger rätt att verkställa uppbringning på grund av
sjöröveri
Uppbringning på grund av sjöröveri får endast verkställas av örlogsfartyg eller
militärt luftfartyg eller av andra fartyg eller luftfartyg som är försedda med
tydliga kännetecken och identifierbara såsom varande i statlig tjänst och
bemyndigade därtill.
Artikel 108
Olaga handel med narkotika och psykotropa ämnen
1. Alla stater skall samarbeta för att stoppa olaga handel med narkotika och
psykotropa ämnen, vilken bedrivs av fartyg på det fria havet i strid med
internationella konventioner.
2. Varje stat, som har skälig anledning att tro att ett fartyg som för dess
flagg ägnar sig åt olaga handel med narkotika eller psykotropa ämnen, kan begära
andra staters medverkan för att stoppa sådan handel.
Artikel 109
Otillåten utsändning från det fria havet
1. Alla stater skall samarbeta för att stoppa otillåten utsändning från det fria
havet.
2. I denna konvention avses med otillåten utsändning utsändning från ett fartyg
eller en anläggning på det fria havet av ljudradio- eller televisionssändningar,
som i strid med internationella bestämmelser är avsedda att mottas av
allmänheten, dock med undantag av utsändning av nödsignaler.
3. En person som ägnar sig åt otillåten utsändning får lagföras vid domstol i
a) fartygets flaggstat,
b) anläggningens registreringsstat,
c) stat där personen är medborgare,
d) stat där sändningarna kan mottas, eller
e) stat där tillåtna radioförbindelser störs.
4. En stat, som har jurisdiktion enligt punkt 3, får på det fria havet, i
enlighet med artikel 110, gripa varje person eller förordna om kvarstad
beträffande varje fartyg som ägnar sig åt otillåten radiosändning samt ta
sändarutrustningen i beslag.
Artikel 110
Rätt till undersökning
1. Utom i de fall då ingripandet grundar sig på avtalsenliga befogenheter, äger
ett örlogsfartyg som på det fria havet möter ett utländskt fartyg, vilket inte
har rätt till full immunitet i enlighet med artiklarna 95 och 96, inte rätt att
preja detta, såvida det inte finns skälig anledning att misstänka att
a) fartyget används för sjöröveri,
b) fartyget används för slavhandel,
c) fartyget används för otillåten utsändning, och örlogsfartygets flaggstat
har jurisdiktion enligt artikel 109,
d) fartyget saknar nationalitet, eller
e) fartyget, även om det för främmande flagg eller vägrar att visa flagg, i
själva verket har samma nationalitet som örlogsfartyget.
2. I de fall som avses i punkt 1 får örlogsfartyget undersöka om fartyget har
rätt till den flagg som det för. För detta ändamål får det sända en båt, under
befäl av en officer, till det misstänkta fartyget. Om misstanke kvarstår efter
det att dokumenten granskats, får örlogsfartyget företa en ytterligare
undersökning ombord på fartyget, vilken måste utföras med största möjliga
hänsyn.
3. Om misstankarna visar sig vara ogrundade, och om det bordade fartyget inte
har begått någon handling som ger fog för misstankarna, skall det få ersättning
för varje uppkommen förlust eller skada.
4. Dessa bestämmelser gäller i tillämpliga delar för militära luftfartyg.
5. Dessa bestämmelser gäller även för andra vederbörligen bemyndigade fartyg
eller luftfartyg som är försedda med tydliga kännetecken och identifierbara
såsom varande i statlig tjänst.
Artikel 111
Rätt till omedelbart förföljande
1. Omedelbart förföljande av utländskt fartyg kan tillgripas, då kuststatens
behöriga myndigheter har goda skäl att tro att fartyget har brutit mot denna
stats lagar och andra författningar. Sådant förföljande måste påbörjas, då det
utländska fartyget eller någon av dess båtar befinner sig i den förföljande
statens inre vatten, arkipelagvatten, territorialhav eller angränsande zon och
får endast fortsätta utanför territorialhavet eller den angränsande zonen om
förföljandet inte har avbrutits. Det är inte nödvändigt att även det fartyg som
ger order att stanna befinner sig i territorialhavet eller den angränsande
zonen, när det utländska fartyget i territorialhavet eller den angränsande zonen
erhåller denna order. Om det utländska fartyget befinner sig i sådan angränsande
zon som avses i artikel 33, får förföljande endast ske om de rättigheter kränkts
för vilkas skydd zonen upprättats.
2. Rätten till omedelbart förföljande gäller i tillämpliga delar vid
överträdelser i den ekonomiska zonen eller på kontinentalsockeln, innefattande
säkerhetszoner runt anläggningar på kontinentalsockeln, av kuststatens lagar och
andra författningar som i enlighet med denna konvention är tillämpliga på den
ekonomiska zonen eller kontinentalsockeln, innefattande sådana säkerhetszoner.
3. Rätten till omedelbart förföljande upphör så snart det förföljda fartyget
kommer in på sitt eget lands eller tredje lands territorialhav.
4. Omedelbart förföljande anses inte ha påbörjats, såvida inte det förföljande
fartyget, med lämpliga tillgängliga medel, konstaterat att det förföljda
fartyget, eller någon av dess båtar eller andra farkoster som arbetar i lag och
använder sig av det förföljda fartyget som moderfartyg, befinner sig innanför
territorialhavets gränser, eller, i förekommande fall, i den angränsande zonen
eller den ekonomiska zonen eller över kontinentalsockeln. Förföljandet får inte
påbörjas förrän synlig eller hörbar stoppsignal har utsänts från ett avstånd
varifrån den kan ses eller höras av det utländska fartyget.
5. Rätten till omedelbart förföljande kan endast utövas av örlogsfartyg eller
militära luftfartyg eller av andra fartyg eller luftfartyg som är försedda med
tydliga kännetecken och identifierbara såsom varande i statens tjänst och
bemyndigade därtill.
6. Då omedelbart förföljande utförs av luftfartyg
a) gäller bestämmelserna i punkterna 1 till 4 i tillämpliga delar,
b) måste luftfartyg som beordrar fartyget att stanna självt aktivt förfölja
detta till dess att kuststaten tillhörigt fartyg eller annat luftfartyg som
tillkallats av luftfartyget anländer för att överta förföljandet, såvida
inte luftfartyget självt förmår uppbringa fartyget. För att motivera att
fartyget uppbringats utanför territorialhavet är det inte tillräckligt att
luftfartyget observerat att fartyget gjort eller kan misstänkas ha gjort sig
skyldigt till överträdelser, om fartyget inte har såväl beordrats att stanna
som förföljts av luftfartyget självt eller av andra luftfartyg eller fartyg
som utan avbrott fortsätter förföljandet.
7. Frisläppande av fartyg, som uppbringats inom en stats jurisdiktionsområde och
eskorterats till hamn i denna stat för utredning av behöriga myndigheter, kan
inte krävas enbart på grund av att fartyget under sin färd eskorterades genom en
del av den ekonomiska zonen eller det fria havet, om förhållandena
nödvändiggjorde detta.
8. Om fartyg har stoppats eller uppbringats utanför territorialhavet under
omständigheter som inte berättigar till utövande av rätten till omedelbart
förföljande, skall det få ersättning för därigenom uppkommen förlust eller
skada.
Artikel 112
Rätten att lägga ut undervattenskablar och rörledningar
1. Alla stater äger rätt att lägga ut undervattenskablar och rörledningar på det
fria havets botten utanför kontinentalsockeln.
2. Artikel 79.5 gäller för sådana kablar och rörledningar.
Artikel 113
Brott eller skada på undervattenskabel eller rörledning
Varje stat skall anta de lagar och andra författningar som behövs för att
straffbelägga handling som uppsåtligen eller genom vårdslöshet vållas ombord på
ett fartyg som för dess flagg eller av person underkastad dess jurisdiktion, om
handlingen medför brott eller skada på undervattenskabel i det fria havet,
varigenom telegraf- eller telefonförbindelse kan avbrytas eller hindras, eller
på undervattensrörledning eller högspänningskabel. Denna föreskrift omfattar
även handling som är avsedd att leda till eller som kan framkalla fara för
sådant brott eller sådan skada. Den gäller dock inte om brottet eller skadan
vållats av personer som, efter att ha vidtagit alla nödvändiga
försiktighetsåtgärder för att undvika sådant brott eller sådan skada, handlade
endast i den vällovliga avsikten att rädda sina liv eller fartyg.
Artikel 114
Brott eller skada på annan undervattenskabel eller rörledning som förorsakats av
ägare till undervattenskabel eller rörledning
Varje stat skall anta de lagar och andra författningar som behövs för att
personer under dess jurisdiktion vilka är ägare till undervattenskabel eller
rörledning i det fria havet skall stå för reparationskostnaderna, om de vid
utläggning eller reparation av denna kabel eller rörledning förorsakar brott
eller skada på annan kabel eller rörledning.
Artikel 115
Ersättning för förlust som lidits vid undvikande av skada på undervattenskabel
eller rörledning
Varje stat skall anta de lagar och andra författningar som behövs för att
säkerställa att fartygsägare som kan bevisa att de har offrat ankare, nät eller
annat fiskeredskap för att undvika skada på undervattenskabel eller rörledning
erhåller ersättning av ägaren till kabeln eller rörledningen, förutsatt att
fartygsägaren på förhand har vidtagit alla rimliga försiktighetsåtgärder.
KAPITEL 2. BEVARANDE OCH FÖRVALTNING AV DE LEVANDE TILLGÅNGARNA I DET FRIA HAVET
Artikel 116
Rätt till fiske på det fria havet
Alla stater har rätt att låta sina medborgare bedriva fiske på det fria havet
med förbehåll för
a) deras fördragsenliga förpliktelser,
b) kuststaternas rättigheter och skyldigheter samt deras intressen varom
stadgas bl.a. i artikel 63.2 och i artiklarna 64 till 67, och
c) bestämmelserna i detta kapitel.
Artikel 117
Staternas skyldighet att med avseende på sina medborgare vidta åtgärder för
bevarande av de levande tillgångarna i det fria havet
Alla stater är skyldiga att själva eller i samarbete med andra stater vidta de
åtgärder, med avseende på sina medborgare, som behövs för att bevara de levande
tillgångarna i det fria havet.
Artikel 118
Samarbete mellan stater för bevarande och förvaltning av de levande tillgångarna
Staterna skall samarbeta med varandra för att bevara och förvalta de levande
tillgångarna i det fria havet. Stater vars medborgare nyttjar samma levande
tillgångar eller olika levande tillgångar inom samma område skall inleda
förhandlingar i syfte att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bevara
dessa levande tillgångar. De skall, då så är lämpligt, samarbeta för att
upprätta subregionala eller regionala fiskeriorganisationer för detta ändamål.
Artikel 119
Bevarande av de levande tillgångarna i det fria havet
1. Vid fastställande av den tillåtna fångsten och andra åtgärder för att bevara
de levande tillgångarna i det fria havet skall staterna
a) vidta sådana åtgärder som, utformade på grundval av de bästa
vetenskapliga fakta som staterna har tillgång till, syftar till att
bibehålla bestånd av nyttjade arter på, eller återställa dessa bestånd till,
nivåer som ger största hållbara avkastning med hänsyn till relevanta
miljöfaktorer och ekonomiska faktorer, inbegripet utvecklingsländernas
särskilda behov, varvid hänsyn skall tas till fiskerimönstret, beståndens
ömsesidiga beroende samt allmänt rekommenderade internationella
miniminormer, vare sig dessa är subregionala, regionala eller globala,
b) beakta verkningarna på de arter som är förbundna med, eller beroende av,
nyttjade arter i syfte att bibehålla bestånd av sådana förbundna eller
beroende arter på, eller återställa dessa bestånd till, nivåer som ligger
över de nivåer på vilka deras förnyelse allvarligt hotas.
2. Tillgänglig vetenskaplig information, statistiska uppgifter över fångst och
fiskeansträngningar samt andra uppgifter av betydelse för att bevara fiskbestånd
skall regelbundet lämnas och utbytas genom de härför mest lämpade behöriga
internationella organisationerna, vare sig dessa är subregionala, regionala
eller globala, och med deltagande av alla berörda stater.
3. Berörda stater skall säkerställa att åtgärder för bevarande och deras
genomförande varken formellt eller faktiskt diskriminerar fiskare i någon stat.
Artikel 120
Havsdäggdjur
Artikel 65 äger också tillämpning på bevarande och förvaltning av havsdäggdjur i
det fria havet.
DEL VIII
RÄTTSORDNING FÖR ÖAR
Artikel 121
Rättsordning för öar
1. En ö är ett av naturen bildat landområde, som är omgivet av vatten och som
förblir ovan vatten vid flod.
2. Med undantag av vad som stadgas i punkt 3 fastställs en ös territorialhav,
angränsande zon, ekonomiska zon och kontinentalsockel i enlighet med de
bestämmelser i denna konvention som gäller för annat landterritorium.
3. Klippor, på vilka människor inte kan vara bosatta eller som inte kan ha eget
näringsliv, skall inte ha någon ekonomisk zon eller kontinentalsockel.
Del IX
SLUTNA ELLER HALVSLUTNA HAV
Artikel 122
Definition
I denna konvention avses med slutet eller halvslutet hav en bukt, en vik eller
ett hav som omges av två eller flera stater och förbinds med ett annat hav genom
ett trångt utlopp eller som helt eller huvudsakligen utgörs av två eller flera
kuststaters territorialhav och ekonomiska zoner.
Artikel 123
Samarbete mellan stater som gränsar till slutna eller halvslutna hav
Stater som gränsar till ett slutet eller halvslutet hav skall samarbeta med
varandra när de utövar sina rättigheter och fullgör sina skyldigheter enligt
denna konvention. För detta ändamål skall de direkt eller genom en lämplig
regional organisation sträva efter att
a) samordna förvaltning, bevarande, undersökning och nyttjande av de levande
tillgångarna i havet,
b) samordna genomförandet av sina rättigheter och skyldigheter med hänsyn
till skydd och bevarande av den marina miljön,
c) samordna sin vetenskapliga forskningspolitik och, där så är lämpligt,
bedriva gemensamma vetenskapliga forskningsprogram i området, samt
d) i förekommande fall anmoda andra intresserade stater eller
internationella organisationer att samarbeta med dem vid genomförandet av
bestämmelserna i denna artikel.
DEL X
KUSTLÖSA STATERS RÄTT TILL TILLTRÄDE TILL OCH FRÅN HAVET SAMT TRANSITFRIHET
Artikel 124
Terminologi
1. I denna konvention avses med
a) kustlös stat en stat som ej har någon havskust;
b) transitstat en stat med eller utan havskust, belägen mellan en kustlös
stat och havet, genom vars territorium transitotrafik äger rum;
c) transitotrafik transitering av passagerare, bagage, varor och
transportmedel över en eller flera transitstaters territorium, då
transporten över sådant territorium, med eller utan omlastning, uppläggning
eller lossning av varorna eller ändring i transportsättet, endast utgör en
del av en hel resa, som börjar eller slutar inom den kustlösa statens
territorium;
d) transportmedel
i) rullande järnvägsmateriel, havs-, sjö- och flodgående farkost samt
vägfordon;
ii) när de lokala förhållandena så kräver, bärare och lastdjur.
2. Kustlösa stater och transitstater kan, genom överenskommelse dem emellan, i
transportmedel även inbegripa rörledningar och gasledningar samt andra
transportmedel än de som nämns i punkt 1.
Artikel 125
Rätt till tillträde till och från havet samt transitfrihet
1. Kustlösa stater skall ha rätt till tillträde till och från havet för utövande
av de rättigheter varom stadgas i denna konvention, innefattande de rättigheter
som rör det fria havets frihet och mänsklighetens gemensamma arvedel. För detta
ändamål skall kustlösa stater åtnjuta transitfrihet genom transitstaternas
territorium med alla slag av transportmedel.
2. Villkor och bestämmelser för utövande av transitfrihet skall regleras mellan
berörda kustlösa stater och transitstater genom bilaterala, subregionala eller
regionala överenskommelser.
3. Transitstater skall vid utövande av sin fulla suveränitet över sitt
territorium ha rätt att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att
de i denna del angivna rättigheterna och anordningarna för kustlösa stater på
intet sätt gör intrång i deras legitima intressen.
Artikel 126
Undantag från tillämpningen av mest gynnad nationsklausulen
Såväl bestämmelserna i denna konvention som särskilda överenskommelser om
utövande av rätten till tillträde till och från havet, vilka fastställer de
kustlösa staternas rättigheter och lättnader på grund av deras speciella
geografiska läge, är undantagna från tillämpningen av mest gynnad
nationsklausulen.
Artikel 127
Tullar, skatter och andra avgifter
1. Transitotrafik skall inte belastas med tullar, skatter eller andra avgifter
med undantag av avgifter som uttas för särskilda tjänster i samband med sådan
trafik.
2. Transportmedel och andra anordningar som tillhandahålls och används av
kustlösa stater vid transitering skall inte belastas med högre skatter eller
avgifter än de som uttas för transitstaternas användning av transportmedel.
Artikel 128
Frizoner och andra tullanordningar
För att underlätta transitotrafiken kan frizoner eller andra tullanordningar i
införsel- och utförselhamnar tillhandahållas i transitstaterna genom
överenskommelse mellan dessa stater och de kustlösa staterna.
Artikel 129
Samarbete vid anläggning och förbättring av transportmedel
När transitstater saknar transportmedel för att tillgodose transitfriheten,
eller när befintliga transportmedel, inklusive hamnanläggningar och utrustning,
i något avseende är otillfredsställande, får transitstaterna och berörda
kustlösa stater samarbeta vid anläggning eller förbättring av dessa.
Artikel 130
Åtgärder för att undvika eller avhjälpa förseningar eller andra svårigheter av
teknisk natur i transitotrafik
1. Transitstater skall vidta alla lämpliga åtgärder för att undvika förseningar
eller andra svårigheter av teknisk natur i transitotrafik.
2. Skulle sådana förseningar eller svårigheter uppstå, skall transitstaternas
och de berörda kustlösa staternas behöriga myndigheter samarbeta för att
skyndsamt avhjälpa dem.
Artikel 131
Lika behandling i hamnar
Fartyg som för kustlösa staters flagg skall i hamnar åtnjuta samma behandling
som andra utländska fartyg.
Artikel 132
Beviljande av mer vittgående lättnader
Denna konvention upphäver inte på något sätt de transiteringslättnader som är
mer vittgående än de som föreskrivs i denna konvention och som överenskommits
mellan konventionsstater eller beviljats av en konventionsstat. Denna konvention
utgör ej heller något hinder för konventionsstaterna att i framtiden bevilja
sådana lättnader.
DEL XI
OMRÅDET
KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 133
Terminologi
I denna del avses med
a) tillgångar alla fasta, flytande eller gasformiga mineraltillgångar
belägna inom området, på eller under havsbottnen, inbegripet flermetalliska
noduler;
b) mineral sådana tillgångar som utvinns inom området.
Artikel 134
Denna dels tillämpningsområde
1. Denna del är tillämplig på området.
2. Verksamheter inom området regleras enligt bestämmelserna i denna del.
3. Kraven rörande deponering och offentliggörande av sjökort eller förteckningar
över koordinater för geografiska punkter, vilka visar de gränser som anges i
artikel 1.1(1) återfinns i del VI.
4. Ingenting i denna artikel skall påverka fastställandet av kontinentalsockelns
yttre gränser i enlighet med del VI eller giltigheten av avtal rörande
avgränsning mellan stater med motstående eller intilliggande kuster.
Artikel 135
Rättsordning för överliggande vatten och luftrum
Varken denna del eller de rättigheter som beviljas eller utövas i enlighet
härmed skall påverka rättsordningen för områdets överliggande vatten eller för
luftrummet ovanför dessa vatten.
KAPITEL 2. PRINCIPER GÄLLANDE FÖR OMRÅDET
Artikel 136
Mänsklighetens gemensamma arvedel
Området och dess tillgångar utgör mänsklighetens gemensamma arvedel.
Artikel 137
Rättsordning för området och dess tillgångar
1. Ingen stat får göra anspråk på eller utöva suveränitet eller suveräna
rättigheter över någon del av området eller dess tillgångar, och inte heller får
en stat eller en fysisk eller juridisk person ta någon del därav i besittning.
Ett sådant anspråk eller utövande av suveränitet eller suveräna rättigheter
eller ett sådant besittningstagande skall inte erkännas.
2. Alla rättigheter till områdets tillgångar tillkommer mänskligheten i dess
helhet, på vars vägnar myndigheten skall handla. Dessa tillgångar kan inte
överlåtas. Mineral som utvunnits från området får överlåtas, dock endast i
enlighet med denna del och myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.
3. En stat eller en fysisk eller juridisk person får göra anspråk på, förvärva
eller utöva rättigheter avseende de mineral som utvinns från området endast i
enlighet med denna del. I annat fall får ett sådant anspråk, förvärv eller
utövande av dessa rättigheter inte erkännas.
Artikel 138
Staters allmänna uppträdande i förhållande till området
Staters allmänna uppträdande i förhållande till området skall överensstämma med
bestämmelserna i denna del, de i Förenta nationernas stadga fastställda
principerna och andra folkrättsliga regler i syfte att bevara fred och säkerhet
samt främja internationellt samarbete och ömsesidig förståelse.
Artikel 139
Ansvaret för efterlevnad av bestämmelserna samt skadeståndsskyldighet
1. Konventionsstaterna skall vara ansvariga för att säkerställa att verksamheter
inom området, vare sig de bedrivs av konventionsstater eller av statliga företag
eller av fysiska eller juridiska personer, som är medborgare eller är
registrerade i konventionsstater eller faktiskt kontrolleras av dessa eller av
deras medborgare, bedrivs i enlighet med denna del. Samma ansvarighet åvilar
internationella organisationer beträffande den verksamhet inom området som de
bedriver.
2. Med förbehåll för folkrättens regler och bilaga III artikel 22 skall en skada
som förorsakats genom att en konventionsstat eller en internationell
organisation underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt denna del, medföra
skadeståndsskyldighet; konventionsstater och internationella organisationer som
bedriver gemensam verksamhet skall ha solidarisk skadeståndsskyldighet. En
konventionsstat skall dock inte vara skadeståndsskyldig beträffande en skada som
uppkommit till följd av att en person, som staten enligt artikel 153.2 b
garanterar, har underlåtit att iaktta bestämmelserna i denna del, om
ifrågavarande stat har vidtagit alla nödvändiga och lämpliga åtgärder för att
säkerställa ett faktiskt iakttagande i enlighet med artikel 153.4 och bilaga III
artikel 4.4.
3. Konventionsstater som är medlemmar i internationella organisationer skall
vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa tillämpningen av denna artikel vad
avser organisationerna.
Artikel 140
Mänsklighetens bästa
1. Verksamheter i området skall enligt de särskilda föreskrifterna i denna del
utövas till hela mänsklighetens bästa, utan hänsyn till staternas geografiska
läge, vare sig det rör sig om kuststater eller kustlösa stater, och med särskilt
beaktande av utvecklingsländernas intressen och behov samt av de folk som inte
uppnått full självständighet eller någon annan form av självstyre erkänt av
Förenta nationerna i enlighet med generalförsamlingens resolution 1514 (XV) och
andra tillämpliga, av generalförsamlingen antagna resolutioner.
2. Myndigheten skall tillse att finansiella och andra ekonomiska vinster, som
uppkommit till följd av verksamheter i området, fördelas rättvist genom någon
lämplig metod på icke-diskriminerande grundval i enlighet med artikel 160.2 f i.
Artikel 141
Användning av området för uteslutande fredliga ändamål
Området skall vara öppet för användning för uteslutande fredliga ändamål av alla
stater, vare sig de är kuststater eller kustlösa stater, utan diskriminering och
med förbehåll för övriga bestämmelser i denna del.
Artikel 142
Kuststaters rättigheter och legitima intressen
1. Vad avser fyndigheter i området vilka är belägna över gränserna för nationell
jurisdiktion, skall verksamheter i området utövas med vederbörlig hänsyn till
rättigheter och legitima intressen hos varje kuststat, inom vars jurisdiktion
fyndigheten finns.
2. Samråd, vari inbegrips ett system med föregående notifikation, skall
fortlöpande hållas med den berörda staten i syfte att undvika kränkningar av
sådana rättigheter och intressen. I de fall då verksamheter i området kan leda
till utnyttjande av tillgångar belägna inom nationell jurisdiktion, krävs ett
förhandsmedgivande från den berörda kuststaten.
3. Varken denna del eller de rättigheter som beviljas eller utövas i enlighet
härmed skall påverka kuststaternas rätt att i enlighet med tillämpliga
bestämmelser i del XII vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att
förhindra, mildra eller avvärja allvarlig och överhängande fara riktad mot deras
kustlinje eller likartade intressen, vilken härrör från förorening eller hot om
förorening eller från annan fara som kan härledas från eller är förorsakade av
något slag av verksamhet i området.
Artikel 143
Marinvetenskaplig forskning
1. Marinvetenskaplig forskning i området skall bedrivas uteslutande för fredliga
ändamål och till hela mänsklighetens bästa i enlighet med del XIII.
2. Myndigheten får bedriva marinvetenskaplig forskning rörande området och dess
tillgångar och får ingå kontrakt för detta ändamål. Myndigheten skall främja och
underlätta bedrivandet av marinvetenskaplig forskning i området samt samordna
och sprida information om tillgängliga resultat av sådan forskning och analys.
3. Konventionsstaterna får bedriva marinvetenskaplig forskning i området. Dessa
stater skall främja internationellt samarbete i fråga om marinvetenskaplig
forskning i området genom att
a) delta i internationella program och främja samarbete om marinvetenskaplig
forskning som utövas av personal från olika länder och från myndigheten;
b) säkerställa att program utvecklas genom myndigheten eller, i förekommande
fall, genom andra internationella organisationer till gagn för
utvecklingsländerna och teknologiskt mindre utvecklade länder i syfte att
i) förbättra deras färdighet att bedriva forskning;
ii) utbilda deras personal och myndighetens personal i forskningens
metoder och tillämpning;
iii) främja anställning av kvalificerad personal från dessa länder för
forskning i området;
c) på ett effektivt sätt sprida tillgängliga resultat av forskning och
analys genom myndigheten eller, när så är lämpligt, genom andra
internationella kanaler.
Artikel 144
Överföring av teknologi
1. Myndigheten skall vidta åtgärder i enlighet med denna konvention
a) för att förvärva teknologi och vetenskapligt kunnande om verksamheter i
området; och
b) för att stödja och främja överföring till utvecklingsländerna av sådan
teknologi och sådant vetenskapligt kunnande, så att alla konventionsstater
kan dra nytta härav.
2. I detta syfte skall myndigheten och konventionsstaterna samarbeta för att
främja överföring av teknologi och vetenskapligt kunnande om verksamheter i
området, så att företaget och alla konventionsstater kan dra nytta härav.
Särskilt skall de initiera och främja
a) program för överföring av teknologi till företaget och till
utvecklingsländerna vad avser verksamheter i området, vari bl.a. inbegrips
åtgärder som underlättar för företaget och för utvecklingsländerna att få
tillgång till relevant teknologi på rättvisa och rimliga villkor och
betingelser;
b) åtgärder för att förbättra företagets teknologi och utvecklingsländernas
inhemska teknologi, särskilt genom att bereda personal från företaget och
från utvecklingsländerna tillfälle att utbilda sig i marin vetenskap och
teknologi och att till fullo delta i verksamheter i området.
Artikel 145
Skydd av den marina miljön
Nödvändiga åtgärder skall vidtas i enlighet med denna konvention vad avser
verksamheter i området för att säkerställa att den marina miljön effektivt
skyddas mot skadliga verkningar, som sådana verksamheter kan ge upphov till.
Myndigheten skall därför anta lämpliga regler, föreskrifter och förfaranden
rörande bl.a.
a) förhindrande, minskning och kontroll av föroreningar och andra risker för
den marina miljön, kustlinjen inbegripen, samt ingrepp i den marina miljöns
ekologiska jämvikt, varvid särskilt skall uppmärksammas behovet av skydd mot
skadliga följder av sådan verksamhet som borrning, muddring, grävning,
bortskaffande av avfall, uppförande och drift eller underhåll av
installationer, rörledningar och andra anordningar i samband med sådana
verksamheter;
b) skydd och bevarande av områdets naturliga tillgångar samt förhindrande av
skador på den marina miljöns flora och fauna.
Artikel 146
Skydd av människoliv
Med hänsyn till verksamheter i området skall nödvändiga åtgärder vidtas för att
säkerställa ett effektivt skydd av människoliv. I detta syfte skall myndigheten
anta lämpliga regler, föreskrifter och förfaranden för att komplettera den
existerande folkrätten, så som denna kommer till uttryck i tillämpliga fördrag.
Artikel 147
Anpassning av verksamheter i området och i den marina miljön
1. Verksamheterna i området skall bedrivas med vederbörlig hänsyn till andra
verksamheter i den marina miljön.
2. För anläggningar som används för utövande av verksamhet i området skall
följande villkor gälla:
a) anläggningarna får uppföras, placeras och avlägsnas endast i enlighet med
denna del och med beaktande av myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden. Vederbörlig underrättelse skall ges om uppförande, utplacering
och avlägsnande av anläggningarna, och fasta anordningar för att varna för
deras befintlighet måste hållas i stånd;
b) anläggningarna får inte uppföras där de kan utgöra hinder för trafiken i
farleder, vilka har erkänts vara av väsentlig betydelse för den
internationella sjöfarten, eller i områden med livlig fiskeriverksamhet;
c) säkerhetszoner skall upprättas runt anläggningarna och förses med lämplig
utmärkning för att säkerställa såväl sjöfartens som anläggningarnas
säkerhet. Säkerhetszonernas gränser och läge skall inte vara av den art att
de bildar ett bälte, som hindrar lagenligt tillträde för sjöfarten till
vissa sjöfartszoner eller sjöfart i internationella farleder;
d) anläggningarna skall användas uteslutande för fredliga ändamål;
e) anläggningarna har inte samma rättsställning som öar. De har inte något
eget territorialhav, och deras befintlighet påverkar inte gränserna för
territorialhavet, den ekonomiska zonen eller kontinentalsockeln.
3. Andra verksamheter i den marina miljön skall utövas med vederbörlig hänsyn
till verksamheterna i området.
Artikel 148
Utvecklingsländernas deltagande i verksamhet i området
Utvecklingsländernas effektiva deltagande i verksamheter i området skall främjas
i enlighet med de särskilda bestämmelserna i denna del, med vederbörlig hänsyn
till deras speciella intressen och behov och särskilt till de kustlösa och
geografiskt missgynnade utvecklingsländernas speciella behov att överbrygga
hinder som uppkommer till följd av deras ofördelaktiga läge, varmed även förstås
avstånd från området och svårigheter att komma till och från detta.
Artikel 149
Arkeologiska och historiska föremål
Alla föremål av arkeologisk och historisk natur, som påträffas inom området,
skall bevaras eller överlåtas till förmån för hela mänskligheten, varvid
särskild hänsyn skall tas till den företrädesrätt som tillkommer
ursprungsstaten, ursprungslandet eller den stat där föremålet har sitt
kulturella eller historiska och arkeologiska ursprung.
KAPITEL 3. UTVECKLING AV OMRÅDETS TILLGÅNGAR
Artikel 150
Principer för verksamheterna inom området
Verksamheterna inom området skall, i enlighet med de särskilda bestämmelserna i
denna del, genomföras på ett sådant sätt att en sund utveckling av
världsekonomin och en balanserad tillväxt av världshandeln tillgodoses och att
internationellt samarbete för en generell utveckling av alla länder, särskilt
utvecklingsländerna, främjas, samt i syfte att säkerställa
a) utveckling av områdets tillgångar;
b) metodisk, säker och rationell förvaltning av områdets tillgångar, vari
inbegrips effektivt utövande av verksamheter inom området och, i enlighet
med sunda principer för bibehållande av tillgångarna, undvikande av slöseri;
c) ökade möjligheter för deltagande i verksamheter som är förenliga med
framför allt artiklarna 144 och 148;
d) Myndighetens delaktighet i avkastningen och teknologiöverföringen till
företaget och utvecklingsländerna i enlighet med bestämmelserna i denna
konvention;
e) ökad tillgång på mineral som utvinns inom området, och som i kombination
med mineral från andra fyndigheter är nödvändiga för att säkerställa
leveranser till konsumenter av dessa mineral;
f) främjande av skäliga och stabila priser, som är lönsamma för
producenterna och rimliga för konsumenterna, på mineral som utvinns såväl
inom området som från andra fyndigheter samt på lång sikt främjande av
jämvikt mellan tillgång och efterfrågan;
g) förbättrade möjligheter för alla konventionsstater, utan hänsyn till
deras sociala och ekonomiska system eller geografiska läge, att delta i
utvecklingen av områdets tillgångar samt förhindra monopolisering av
verksamheterna inom området;
(h) skydd för utvecklingsländerna mot skadlig inverkan på deras ekonomi
eller exportintäkter till följd av en sänkning av priset på berörda mineral
eller en minskning av exportvolymen för detta mineral, i den utsträckning en
sådan prissänkning eller volymminskning utgör en följd av verksamheter inom
området i enlighet med artikel 151;
i) utveckling av det gemensamma arvet till hela mänsklighetens bästa; samt
j) att villkoren för tillträde till marknaderna för importerade mineral, som
utvinns ur fyndigheterna inom området, och för importerade varor, som
framställts av sådana mineral, inte är fördelaktigare än de fördelaktigaste
villkor som gäller för importen från andra källor.
Artikel 151
Principer för produktionen
1. a) Med beaktande av de ändamål som fastställts i artikel 150 och i syfte att
tillämpa bestämmelserna under h i nämnda artikel, skall myndigheten, genom
existerande organ eller, om så blir nödvändigt, genom nya arrangemang eller
avtal i vilka alla berörda parter, inbegripet såväl producenter som
konsumenter, deltar, vidta nödvändiga åtgärder för att främja tillväxten,
effektiviteten och stabiliteten på marknaderna för de råvaror som framställs
av mineral utvunna inom området till priser som är lönsamma för
producenterna och rimliga för konsumenterna. Alla konventionsstater skall
samarbeta i detta syfte.
b) Myndigheten skall ha rätt att delta i alla konferenser om sådana råvaror
i vilka alla berörda parter, såväl producenter som konsumenter, deltar.
myndigheten skall ha rätt att bli part i varje arrangemang eller avtal som
blir resultatet av sådana konferenser. Myndigheten skall delta i organ som
upprättats i enlighet med dessa arrangemang eller avtal enligt dess organs
tillämpliga regler, när produktionen inom området tas upp till behandling.
c) Myndigheten skall fullgöra sina skyldigheter enligt de i denna punkt
avsedda arrangemangen eller avtalen, så att ett enhetligt och icke-
diskriminerande genomförande säkerställs vad avser all produktion av
ifrågavarande mineral inom området. Myndigheten skall därvid handla på ett
sätt som överensstämmer med villkoren i gällande kontrakt och i godkända
arbetsplaner för företaget.
2. a) Under den övergångsperiod som anges i punkt 3 skall kommersiell
produktion inte påbörjas enligt en godkänd arbetsplan förrän företagaren har
ansökt om och tilldelats ett produktionstillstånd av myndigheten. Sådana
produktionstillstånd får inte bli föremål för ansökan eller utfärdas
tidigare än fem år före det planerade påbörjandet av den kommersiella
produktionen enligt arbetsplanen, om inte myndigheten i sina regler,
författningar och förfaranden, med hänsyn till arten av projektutvecklingen
och valet av tidpunkt för denna, föreskriver en annan period.
b) I ansökningen om produktionstillstånd skall företagaren ange den årliga
mängd nickel som kan förväntas komma att utvinnas enligt den godkända
arbetsplanen. Ansökningen skall innefatta en lista över utbetalningar, som
skall verkställas av företagaren sedan han mottagit tillståndet och som
skall vara beräknade för att ge honom rimlig möjlighet att påbörja en
kommersiell produktion den planerade dagen.
c) Med hänsyn tagen till a och b ovan skall myndigheten uppställa lämpliga
krav på prestationer enligt bilaga III artikel 17.
d) Myndigheten skall utfärda ett produktionstillstånd för den
produktionsvolym som ansökningen avser, om inte summan av denna kvantitet
och redan beviljade kvantiteter för något år med planerad produktion under
övergångsperioden överstiger högsta gränsen för nickelproduktionen, beräknad
enligt punkt 4, det år då tillståndet utfärdades.
e) Produktionstillståndet och den godkända ansökningen skall utgöra en del
av den godkända arbetsplanen.
f) Om företagarens ansökan om produktionstillstånd avslås enligt
bestämmelserna i d, får företagaren när som helst inge en ny ansökan till
myndigheten.
3. Övergångsperioden skall räknas från fem år före den 1 januari det år under
vilket den tidigaste kommersiella produktionen planeras ta sin början enligt en
godkänd arbetsplan. Om den tidigaste kommersiella produktionen försenas utöver
det år för vilket den ursprungligen planerats, skall övergångsperiodens början
och det ursprungligen planerade produktionstaket anpassas till denna.
Övergångsperioden skall omfatta 25 år eller sträcka sig fram till avslutningen
av den i artikel 155 angivna granskningskonferensen eller fram till den dag då
de i punkt 1 avsedda nya arrangemangen eller avtalen träder i kraft, beroende på
vilkendera händelse som inträffar först. Myndigheten skall utöva de i denna
artikel fastställda befogenheterna under återstoden av övergångsperioden, om de
nämnda arrangemangen eller avtalen av någon anledning skulle utlöpa eller bli
ogiltiga.
4. a) Produktionstaket skall för varje år under övergångsperioden utgöra summan
av
i) skillnaden mellan trendlinjevärdena för nickelförbrukningen,
beräknade enligt bestämmelserna under b, för det år som omedelbart
föregår året för den tidigaste kommersiella produktionen och för det år
som omedelbart föregår övergångsperiodens början; och
ii) 60 procent av skillnaden mellan trendlinjevärdena för
nickelförbrukningen, beräknade enligt vad som anges i b för det år som
produktionstillståndet avser och för det år som omedelbart föregår året
för den tidigaste kommersiella produktionen.
b) Med hänsyn till vad som anges under a
i) skall trendlinjevärden, som används för beräkning av
produktionstaket för nickel, vara värdena av den årliga
nickelförbrukningen på en trendlinje som beräknats under det år då ett
produktionstillstånd utfärdas. Trendlinjen skall dras från en lineär
regression av logaritmerna för den faktiska nickelförbrukningen under
den senaste femtonårsperiod för vilken sådana uppgifter är
tillgängliga, och tiden skall då vara den oberoende variabeln. Denna
trendlinje skall betecknas som den ursprungliga trendlinjen;
ii) om den årliga ökningstakten för den ursprungliga trendlinjen är
mindre än 3 procent, skall den trendlinje som används för att bestämma
de under a angivna mängderna i stället vara en linje som skär den
ursprungliga trendlinjen på den punkt där den anger värdet för det
första året av den tillämpliga femtonårsperioden och som har en
stigning på 3 procent om året. Det produktionstak som fastställs för
något år av övergångsperioden får dock inte i något fall överstiga
skillnaden mellan det ursprungliga trendlinjevärdet för det året och
det ursprungliga trendlinjevärdet för det år som omedelbart föregår
övergångsperiodens början.
5. Myndigheten skall förbehålla företaget en begynnelseproduktion av 38000 ton
nickel inom den disponibla högsta produktionsmängd som beräknats enligt punkt 4.
6. a) En företagare får varje år producera mindre än eller upp till 8 procent
mer än den årliga produktionsnivå för mineral från flermetalliska noduler
som anges i hans produktionstillstånd, förutsatt att den samlade
produktionsmängden inte överstiger den som anges i tillståndet. Varje
överskridande med 8 till 20 procent under något år, eller varje
överskridande under det första och de därpå följande åren efter två på
varandra följande år under vilka överskridanden har skett, skall bli föremål
för förhandlingar med myndigheten, som kan kräva att företagaren utverkar
ännu ett produktionstillstånd för att täcka ytterligare produktion.
b) Ansökningar om sådana tillstånd för ytterligare produktion får behandlas
av myndigheten först när denna har behandlat alla ansökningar från
företagare som ännu inte fått produktionstillstånd och vederbörlig hänsyn
till andra tänkbara sökande har tagits. Myndigheten skall följa principen
att inte överskrida den sammanlagda tillåtna produktionen enligt
produktionstaket något år under övergångsperioden. Den får inte tillåta
produktion enligt någon arbetsplan av en årlig mängd överstigande 46500 ton
nickel.
7. Produktionsvolymerna av andra metaller såsom koppar, kobolt och mangan, vilka
härrör från flermetalliska noduler som utvinns enligt ett produktionstillstånd,
skall inte vara större än de som skulle ha producerats om företagaren hade
producerat den maximala mängden nickel från dessa noduler i enlighet med denna
artikel. Myndigheten skall i syfte att genomföra bestämmelserna i detta stycke
utarbeta regler, föreskrifter och förfaranden i enlighet med bilaga III artikel
17.
8. Rättigheter och skyldigheter i tillämpliga multilaterala handelsavtal rörande
otillbörliga ekonomiska sedvänjor skall tillämpas i samband med undersökning och
bearbetning av mineral från området. Vid biläggande av tvister, som uppstår i
samband med denna bestämmelse, skall den konventionsstat som tillträtt sådana
multilaterala handelsavtal tillämpa de i dessa avtal fastställda förfarandena
för biläggande av tvister.
9. Myndigheten skall ha befogenhet att begränsa produktionen av andra mineral
från området än mineral från flermetalliska noduler på sådana villkor och med
tillämpning av sådana metoder som kan vara lämpliga genom att anta föreskrifter
enligt artikel 161.8.
10. Efter rekommendation av rådet på grundval av ett utlåtande från kommissionen
för ekonomisk planering skall församlingen upprätta ett kompensationssystem
eller vidta andra åtgärder för ekonomiskt anpassningsbistånd, inklusive
samarbete med fackorgan och andra internationella organisationer i syfte att
bistå utvecklingsländer, som får vidkännas allvarliga ogynnsamma verkningar för
sina exportintäkter eller sin ekonomi till följd av en sänkning av priset på ett
berört mineral eller en minskning av exportvolymen för detta mineral, i den
utsträckning som sänkningen eller minskningen förorsakats av verksamhet inom
området. Myndigheten skall på begäran inleda en undersökning av problemen för
stater som kan antas bli hårdast drabbade i syfte att minska deras svårigheter
och bistå dem i deras ekonomiska anpassning.
Artikel 152
Myndighetens utövande av befogenheter och uppgifter
1. Myndigheten skall undvika diskriminering vid utövandet av sina befogenheter
och uppgifter, särskilt när den bereder möjligheter för verksamhet inom området.
2. Trots detta får särskild hänsyn tas till utvecklingsländerna, i synnerhet
sådana utvecklingsländer som är kustlösa eller geografiskt missgynnade, för
vilka speciella bestämmelser finns i denna del.
Artikel 153
Undersöknings- och bearbetningssystem
1. Verksamheten inom området skall organiseras, bedrivas och kontrolleras av
myndigheten på hela mänsklighetens vägnar i enlighet med denna artikel, andra
tillämpliga bestämmelser i denna del och i de tillämpliga bilagorna samt med
myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.
2. Verksamheten inom området skall bedrivas enligt förskrifterna i punkt 3
a) av företaget, och
b) tillsammans med myndigheten, av de konventionsstater eller de statliga
företag eller de fysiska eller juridiska personer som har
konventionsstaternas nationalitet eller som faktiskt kontrolleras av dessa
eller av deras medborgare, när de garanteras av sådana stater eller av varje
annan, här uppräknad sammanslutning, som uppfyller kraven i denna del och i
bilaga III.
3. Verksamheten i området skall bedrivas enligt en formell skriftlig arbetsplan,
som utarbetats i enlighet med bilaga III och godkänts av rådet efter granskning
av den juridiska och tekniska kommissionen. Då det rör sig om verksamhet inom
området, som bedrivs med myndighetens tillåtelse av de i punkt 2 b angivna
enheterna, skall arbetsplanen i enlighet med bilaga III artikel 3 ha formen av
ett kontrakt. Sådana kontrakt kan innehålla bestämmelser om gemensamma
arrangemang i enlighet med bilaga III artikel 11.
4. Myndigheten skall utöva sådan kontroll över verksamheten inom området som är
nödvändig i syfte att säkerställa att tillämpliga bestämmelser i denna del och i
hithörande bilagor samt myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden samt
arbetsplaner godkända enligt punkt 3 uppfylls. Konventionsstaterna skall bistå
myndigheten genom att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att
bestämmelserna i artikel 139 uppfylls.
5. Myndigheten skall ha rätt att när som helst vidta åtgärder som föreskrivs i
denna del i syfte att säkerställa att bestämmelserna i denna uppfylls och att de
kontroll- och regleringsuppgifter som den tilldelas häri eller i något kontrakt
utövas. Myndigheten skall ha rätt att inspektera alla anläggningar inom området
som används i samband med verksamheter inom området.
6. Ett kontrakt enligt punkt 3 skall innehålla garantier. Det kan följaktligen
inte ändras eller upphävas, varken tillfälligt eller slutgiltigt, utom i
enlighet med bestämmelserna i bilaga III artiklarna 18 och 19.
Artikel 154
Periodisk översyn
Vart femte år, räknat från den dag då denna konvention träder i kraft, skall
församlingen företa en allmän och systematisk översyn av det sätt på vilket det
internationella rättssystemet för det i konventionen fastställda området har
fungerat i praktiken. I ljuset av denna översyn får församlingen vidta,
eller rekommendera andra organ att vidta, sådana åtgärder enligt bestämmelserna
och förfarandena i denna del och hithörande bilagor som leder till en
förbättring av systemets funktion.
Artikel 155
Granskningskonferensen
1. Femton år efter den 1 januari det år då den tidigaste kommersiella
produktionen påbörjas enligt en godkänd arbetsplan skall församlingen
sammankalla en konferens för granskning av de bestämmelser i denna del och i de
tillämpliga bilagor som reglerar systemet för undersökning och bearbetning av
områdets tillgångar. Granskningskonferensen skall mot bakgrund av gjorda
erfarenheter under denna period i detalj överväga
a) om bestämmelserna i denna del rörande undersökning och bearbetning av
områdets tillgångar har uppfyllt syftena i varje hänseende, och om de har
varit hela mänskligheten till gagn;
b) om reserverade områden under femtonårsperioden har utnyttjats på ett
effektivt och väl avvägt sätt i jämförelse med områden som inte reserverats;
c) om området och dess tillgångar har utvecklats och använts på ett sådant
sätt att en sund utveckling av världsekonomin och en balanserad tillväxt av
den internationella handeln har främjats;
d) om en monopolisering av olika former av verksamhet inom området har
förhindrats;
e) om de i artiklarna 150 och 151 angivna principerna har fullföljts; och
f) om systemet har resulterat i en rättvis uppdelning av fördelarna med
verksamheten inom området, med hänsyn särskilt till utvecklingsländernas
intressen och behov.
2. Granskningskonferensen skall säkerställa bevarandet av principen om
mänsklighetens gemensamma arvedel, det internationella rättssystemet, som
utformats för att garantera en rättvis bearbetning av områdets tillgångar till
gagn för alla länder och särskilt utvecklingsländerna, samt en myndighet som
skall organisera, leda och kontrollera verksamheten i området. Den skall även
säkerställa bevarandet av principerna i denna del vad avser ett uteslutande av
varje krav eller varje utövande av suveränitet över någon del av området,
staternas rättigheter och deras allmänna uppförande i förhållande till området
samt deras deltagande i verksamheterna inom området enligt denna konvention,
förhindrande av monopolisering av verksamheten inom området, ett utnyttjande av
området för uteslutande fredliga syften, ekonomiska aspekter på verksamheten
inom området, marinvetenskaplig forskning, överföring av teknologi, skydd av den
marina miljön, skydd av människoliv, kuststaternas rättigheter, rättsordning för
överliggande vatten inom området och för luftrummet ovanför dessa vatten samt
samordning mellan verksamheterna inom området och andra former av verksamhet i
den marina miljön.
3. Beslutsförfarandet vid granskningskonferensen skall vara detsamma som det som
tillämpades vid Förenta nationernas tredje havsrättskonferens. Konferensen skall
i största möjliga utsträckning bemöda sig om att uppnå enighet beträffande varje
ändring genom enhällighet, och ingen omröstning skall ske i dessa frågor förrän
samtliga möjligheter att uppnå enhällighet har prövats.
4. Om granskningskonferensen fem år efter den dag den börjat inte har enats om
systemet för undersökning och bearbetning av områdets tillgångar, kan den under
de påföljande tolv månaderna med tre fjärdedels majoritet av konventionsstaterna
besluta att anta och till konventionsstaterna för ratificering eller anslutning
hänskjuta sådana ändringar som den anser nödvändiga och lämpliga för ändring
eller modifiering av systemet. Dessa ändringar träder i förhållande till alla
konventionsstater i kraft tolv månader efter det att tre fjärdedelar av
konventionsstaterna har deponerat sina ratifikations- eller
anslutningsinstrument.
5. Ändringar som antagits av granskningskonferensen i enlighet med denna artikel
berör inte de rättigheter som förvärvats enligt gällande kontrakt.
KAPITEL 4. MYNDIGHETEN
AVSNITT A. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 156
Upprättande av myndigheten
1. Härmed upprättas den internationella havsbottenmyndigheten, som skall
fullgöra sina uppgifter i enlighet med denna del.
2. Alla konventionsstater är automatiskt medlemmar av myndigheten.
3. De observatörer vid Förenta nationernas tredje havsrättskonferens som har
undertecknat slutakten och inte omnämns i artikel 305.1 c-f skall ha rätt att
delta i myndighetens arbete som observatörer i enlighet med dess regler,
föreskrifter och förfaranden.
4. Myndighetens säte skall vara i Jamaica.
5. Myndigheten kan upprätta sådana regionala centra eller kontor som den finner
nödvändiga för utövandet av sina uppdrag.
Artikel 157
Myndighetens inriktning och grundläggande principer för dess verksamhet
1. Myndigheten är den organisation genom vilken konventionsstaterna i enlighet
med denna del skall organisera och kontrollera verksamheterna inom området,
särskilt i syfte att förvalta områdets tillgångar.
2. Myndighetens befogenheter och funktioner är de som den uttryckligen tilldelas
i denna konvention. Myndigheten skall i övrigt ha sådana med denna konvention
förenliga uppgifter som följer av och är nödvändiga för utövandet av dessa
befogenheter och uppgifter, såvitt gäller verksamheter inom området.
3. Myndigheten har som grundval principen om alla medlemmars suveräna
likställdhet.
4. Alla medlemmar av myndigheten skall lojalt uppfylla de förpliktelser de
åtagit sig enligt denna del i syfte att tillförsäkra dem de rättigheter och
förmåner som följer av medlemskapet.
Artikel 158
Myndighetens organ
1. Härmed upprättas som myndighetens huvudorgan en församling, ett råd och ett
sekretariat.
2. Härmed upprättas företaget, det organ genom vilket myndigheten skall fullgöra
de i artikel 170.1 angivna uppgifterna.
3. Sådana underorgan som kan anses nödvändiga får upprättas i enlighet med denna
del.
4. Såväl vart och ett av myndighetens huvudorgan som företaget skall vara
ansvariga för utövandet av de befogenheter och funktioner som tilldelats dem.
Vid utövandet av dessa befogenheter och funktioner skall varje organ undvika att
vidta någon åtgärd som kan avvika från eller hindra utövandet av de särskilda
befogenheter och funktioner som tilldelats något annat organ.
Avsnitt B. FÖRSAMLINGEN
Artikel 159
Sammansättning, förfarande och omröstning
1. Församlingen består av myndighetens samtliga medlemmar. Varje medlem i
församlingen har en representant, som kan åtföljas av suppleanter och rådgivare.
2. Församlingen skall ha ordinarie årliga möten och sådana särskilda möten, som
kan beslutas av församlingen eller, på begäran av rådet eller en majoritet av
myndighetens medlemmar, sammankallas av generalsekreteraren.
3. Mötena skall äga rum där myndigheten har sitt säte, om församlingen inte
beslutar annat.
4. Församlingen skall anta sin egen arbetsordning. Vid varje ordinarie mötes
början skall den utse sin ordförande och de övriga funktionärer som kan behövas.
Dessa skall inneha sitt uppdrag till dess att en ny ordförande och andra
funktionärer har valts vid påföljande ordinarie möte.
5. Församlingen är beslutsmässig, då en majoritet av dess medlemmar är
närvarande.
6. Varje församlingsmedlem har en röst.
7. Beslut i procedurfrågor, vari inbegrips beslut om sammankallande av särskilda
möten med församlingen, skall fattas med enkel majoritet av närvarande och
röstande medlemmar.
8. Beslut i sakfrågor skall fattas med två tredjedels majoritet av närvarande
och röstande medlemmar, under förutsättning att denna majoritet innefattar
majoriteten av de medlemmar som deltar i mötet. När tvekan råder om huruvida en
fråga är en sakfråga eller inte, skall denna fråga behandlas som en sakfråga, om
inte annat beslutas av församlingen med den majoritet som krävs för beslut i
sakfrågor.
9. När omröstning i en sakfråga skall verkställas för första gången får
ordföranden, och skall så göra, om minst en femtedel av församlingens medlemmar
kräver det, skjuta upp omröstningen i denna fråga under högst fem kalenderdagar.
Denna regel får endast användas en gång för varje fråga och skall inte användas
för att uppskjuta frågan till efter mötets avslutning.
10. Efter skriftlig begäran till ordföranden från minst en fjärdedel av
myndighetens medlemmar om ett rådgivande yttrande, huruvida förslag som
förelagts församlingen i vilket som helst ärende är förenligt med denna
konvention, skall församlingen anmoda den internationella havsrättsdomstolens
avdelning för havsbottentvister att avge ett rådgivande yttrande i frågan samt
uppskjuta omröstningen om förslaget i avvaktan på avdelningens rådgivande
yttrande. Om det rådgivande yttrandet inte erhållits före den sista veckan under
det möte då anmodan har gjorts, skall församlingen fatta beslut om när den skall
samlas för att rösta om det uppskjutna förslaget.
Artikel 160
Befogenheter och uppgifter
1. Församlingen, såsom enda organ vari ingår samtliga medlemmar, skall betraktas
som myndighetens högsta organ, inför vilket de övriga huvudorganen är ansvariga
enligt de särskilda bestämmelserna i denna konvention. Församlingen har
befogenhet att fastställa allmänna riktlinjer i enlighet med de tillämpliga
bestämmelserna i denna konvention i alla frågor eller ärenden inom myndighetens
kompetensområde.
2. Dessutom skall församlingen ha följande befogenheter och uppgifter:
a) att välja medlemmar till rådet i enlighet med artikel 161;
b) att välja generalsekreterare bland de av rådet föreslagna kandidaterna;
c) att på rådets rekommendation välja medlemmarna i företagets styrelse och
företagets generaldirektör;
d) att upprätta sådana underorgan som den finner nödvändiga för utövandet av
sina uppgifter i enlighet med denna del. Vid sammansättningen av dessa
underorgan skall vederbörlig hänsyn tas till principen om rättvis geografisk
fördelning, om rättvis fördelning med hänsyn till särskilda intressen, samt
till behovet av medlemmar med kvalifikationer och kompetens i de relevanta
tekniska frågor som dessa organ befattar sig med;
e) att fastställa medlemmarnas bidrag till myndighetens administrativa
budget i enlighet med en överenskommen bidragsskala som gundar sig på den
för Förenta nationernas ordinarie budget använda skalan, fram till dess att
myndigheten har tillräckliga intäkter från andra källor för att täcka sina
förvaltingsutgifter;
f) i) att på rekommendation av rådet behandla och godkänna regler,
föreskrifter och förfaranden för en rättvis fördelning av finansiella
och andra ekonomiska fördelar av verksamhet inom området samt av de
betalningar som gjorts och de bidrag som avses i artikel 82, varvid
särskild hänsyn skall tas till intressen och behov hos
utvecklingsländerna och de folk som inte uppnått full självständighet
eller annan form av självstyre. Om församlingen inte godkännner rådets
rekommendationer, skall den återsända dem till rådet för förnyad
behandling i ljuset av församlingens synpunkter;
ii) att behandla och godkänna myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden samt de ändringar av dessa, som provisoriskt antagits av
rådet enligt artikel 162.2 o ii. Dessa regler, föreskrifter och
förfaranden skall avse undersökning, undersökning och bearbetning inom
området, myndighetens ekonomiska förvaltning och interna administration
samt, på rekommendation av företagets styrelse, överföring av medel
från företaget till myndigheten;
g) att besluta om en rättvis fördelning av finansiella och andra ekonomiska
fördelar av verksamheter inom området i enlighet med denna konvention samt
myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden;
h) att behandla och godkänna det av rådet framlagda förslaget till årsbudget
för myndigheten;
i) att granska periodiska rapporter från rådet och från företaget samt de
särskilda rapporter som begärts från rådet eller något annat av myndighetens
organ;
j) att ta initiativ till studier och avge rekommendationer i syfte att
främja internationellt samarbete rörande verksamheter inom området samt en
fortlöpande utveckling av folkrätten inom detta område och dennas
kodifiering;
k) att behandla både problem av allmän karaktär som uppstår i samband med
verksamheterna inom området, särskilt för utvecklingsländerna, och problem
som uppstår för staterna i samband med verksamhet inom området till följd av
deras geografiska läge, däribland särskilt för kustlösa och geografiskt
missgynnade stater;
l) att på förslag av rådet och på grundval av ett utlåtande från
kommissionen för ekonomisk planering upprätta ett ersättningssystem eller
andra åtgärder för bistånd till ekonomisk anpassning enligt artikel 151.10;
m) att tillfälligt upphäva utövandet av rättigheter och privilegier i
samband med medlemskapet enligt artikel 185;
n) att diskutera alla frågor eller ärenden som faller inom myndighetens
kompetensområde och att i enlighet med fördelningen av befogenheter och
funktioner bland myndighetens organ fatta beslut om vilket av myndighetens
organ som skall behandla en viss fråga eller ett visst ärende, som inte
uttryckligen anförtrotts ett visst organ.
AVSNITT C. RÅDET
Artikel 161
Sammansättning, förfarande och omröstning
1. Rådet skall bestå av 36 av myndighetens medlemmar, valda av församlingen i
följande ordning:
a) fyra medlemmar bland de konventionsstater som under de sista fem år för
vilka statistiskt material föreligger har antingen förbrukat mer än 2
procent av den totala konsumtionen i världen eller haft en nettoimport på
mer än 2 procent av den totala importen i världen av de varor som tillverkas
av de kategorier av mineral som kan utvinnas inom området, och under alla
omständigheter en stat från det östeuropeiska (socialistiska) området samt
den största konsumenten;
b) fyra medlemmar bland de åtta konventionsstater som har gjort de största
investeringarna för att förbereda och bedriva verksamhet inom området,
antingen direkt eller genom sina medborgare, vari inbegrips minst en stat
från det östeuropeiska (socialistiska) området;
c) fyra medlemmar bland konventionsstater som på grundval av produktion inom
områden under deras jurisdiktion är betydande nettoexportörer av de
kategorier av mineral som kan utvinnas från området, vari inbegrips minst
två utvecklingsländer, vilkas export av sådana mineral är av väsentlig
betydelse för deras ekonomi;
d) sex medlemmar bland utvecklingsländer som tillträtt konventionen och som
representerar särskilda intressen. Följande staters särskilda intressen
skall vara representerade: folkrika stater, kustlösa stater eller
geografiskt missgynnade stater, stater som har en betydande import av de
slag av mineral som kan utvinnas inom området, stater som är potentiella
producenter av sådana mineral samt de minst utvecklade staterna;
e) arton medlemmar, som väljs enligt principen om säkerställande av en
rättvis geografisk fördelning av platser i rådet som helhet, under
förutsättning att varje geografiskt område skall ha minst en medlem som
väljs enligt detta stycke. I detta syfte skall de geografiska områdena vara
Afrika, Asien, Östeuropa (socialistiska), Latinamerika samt Västeuropa och
andra.
2. Vid val av rådsmedlemmarna i enlighet med punkt 1 skall församlingen
säkerställa att
a) kustlösa och geografiskt missgynnade stater blir representerade i den
utsträckning som står i rimlig proportion till deras representation i
församlingen;
b) kuststater, särskilt utvecklingsländer, som inte uppfyller villkoren
under punkt 1 a - d blir representerade i den utsträckning som står i rimlig
proportion till deras representation i församlingen;
c) varje grupp av konventionsstater, som skall representeras i rådet, blir
representerad av de eventuella medlemmar som nominerats av vederbörande
grupp.
3. Val skall äga rum vid församlingens ordinarie möten. Varje rådsmedlem skall
väljas för en tid av fyra år. Vid det första valet skall mandatet dock för
hälften av medlemmarna av varje grupp som anges i punkt 1 omfatta två år.
4. Rådets medlemmar kan omväljas, men vederbörlig hänsyn skall tas till
önskvärdheten av rotation bland medlemmarna.
5. Rådet skall utöva sina uppgifter där myndigheten har sitt säte och skall, så
ofta som myndighetens verksamhet kräver detta, samlas till möten, dock minst tre
gånger om året.
6. Rådet är beslutsmässigt då en majoritet av dess medlemmar är närvarande.
7. Varje rådsmedlem skall ha en röst.
8. a) Beslut i procedurfrågor skall fattas av en majoritet av de närvarande och
röstande medlemmarna.
b) Beslut i sakfrågor enligt följande bestämmelser skall fattas med två
tredjedels majoritet av de närvarande och röstande medlemmarna, under
förutsättning att denna majoritet innefattar majoriteten av rådsmedlemmarna:
artikel 162.2 f, g, h, i, n, p, v och artikel 191.
c) Beslut i sakfrågor enligt följande bestämmelser skall fattas av tre
fjärdedels majoritet av de närvarande och röstande rådsmedlemmarna, under
förutsättning att denna majoritet innefattar majoriteten av rådsmedlemmarna:
artikel 162.1; artikel 162.2 a, b, c, d, e, l, q, r, s, t, u, då en
tillståndshavare eller en sponsorstat inte följer bestämmelserna, w under
förutsättning att order i enlighet härmed inte är bindande mer än 30 dagar,
såvida de inte bekräftats genom ett beslut som fattats i enlighet med d,
artikel 162.2 x, y, z artikel 163.2; artikel 174.3; bilaga IV artikel 11.
d) Vid beslut i sakfrågor, som uppstår i samband med följande bestämmelser,
krävs konsensus: artikel 162.2 m och o; antagande av ändringar i del XI.
e) Under d, f och g avses med konsensus att någon formell invändning inte
föreligger. Inom 14 dagar efter det att ett förslag framlagts för rådet,
skall rådets president avgöra om det föreligger en formell invändning mot
antagandet av förslaget. Beslutas att en sådan invändning föreligger, skall
presidenten inom tre dagar efter beslutet tillsätta och sammankalla en
förlikningskommitté bestående av högst nio rådsmedlemmar, med presidenten
som ordförande, i syfte att bilägga tvisterna och utarbeta ett förslag som
kan antas med konsensus. Kommittén skall arbeta skyndsamt och avge rapport
till rådet inom 14 dagar efter tillsättandet. Om kommittén inte kan
framlägga ett förslag som kan antas med konsensus, skall den i sin rapport
ange orsakerna till invändningarna mot förslaget.
f) Beslut i frågor som inte nämns ovan, som rådet är bemyndigat att fatta
enligt myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden eller annorledes,
skall fattas i enlighet med de stycken i denna punkt som anges i reglerna,
föreskrifterna och förfarandena eller, om de inte anges däri, i enlighet med
det stycke som rådet, om möjligt i förväg, har bestämt genom konsensus.
g) När det uppstår tvivel om huruvida en fråga hör till a, b, c eller d,
skall den behandlas enligt det stycke som kräver större eller störst
majoritet eller konsensus, allt efter omständigheterna, om rådet inte
beslutar annat med nämnda majoritet eller genom konsensus.
9. Rådet skall fastställa ett förfarande, varigenom en medlem av myndigheten som
inte är representerad i rådet får sända en representant som deltar i ett
rådsmöte, när en sådan medlem ansöker därom eller när ett ärende som särskilt
rör denna medlem är under behandling. En sådan representant skall vara
berättigad att delta i överläggningarna men inte att rösta.
Artikel 162
Befogenheter och uppgifter
1. Rådet är myndighetens verkställande organ. Rådet har befogenhet att i
enlighet med denna konvention och de av församlingen fastställda allmänna
riktlinjerna fastställa de särskilda principer som skall följas av myndigheten i
varje fråga eller ärende som faller inom dess kompetensområde.
2. Dessutom skall rådet
a) övervaka och samordna genomförandet av bestämmelserna i denna del i alla
frågor och ärenden som faller inom myndighetens
kompetensområde samt göra församlingen uppmärksam på de fall då de inte
genomförts;
b) föreslå församlingen en lista över kandidater till val av
generalsekreterare;
c) rekommendera församlingen kandidater till val av styrelsemedlemmar i
företaget samt generaldirektör för företaget;
d) vid behov och med behörig hänsyn tagen till kraven på sparsamhet och
effektivitet upprätta sådana underorgan som det finner nödvändiga för
utövandet av sina funktioner i enlighet med denna del. Vid sammansättningen
av underorgan skall särskild vikt läggas vid behovet av medlemmar med
kvalifikationer och kompetens i hithörande tekniska frågor, som dessa organ
handhar, under förutsättning att vederbörlig hänsyn tas till principen om en
rättvis geografisk fördelning och till särskilda intressen;
e) anta sin egen arbetsordning, vari inbegrips det förfarande som används
vid val av dess president;
f) ingå avtal med Förenta nationerna eller andra internationella
organisationer för myndighetens räkning och inom dess kompetensområde, med
förbehåll för församlingens godkännande;
g) granska företagets rapporter och översända dem till församlingen med sina
rekommendationer;
h) avge årliga rapporter till församlingen och sådana särskilda rapporter
som församlingen kan begära;
i) utfärda direktiv för företaget i enlighet med artikel 170;
j) godkänna arbetsplaner i enlighet med bilaga III artikel 6. Rådet skall
behandla varje arbetsplan inom 60 dagar efter det att denna av juridiska och
tekniska kommissionen har underställts rådet vid något av dess möten i
enlighet med följande förfaranden:
i) om kommissionen föreslår att en arbetsplan skall godkännas, skall
denna anses ha blivit godkänd av rådet, om ingen rådsmedlem inom 14
dagar skriftligen till presidenten framför en särskild invändning
föregivande att kraven i bilaga III artikel 6 inte har uppfyllts. Om en
invändning föreligger, skall det medlingsförfarande som anges i artikel
161.8 e tillämpas. Om invändningen fortfarande kvarstår efter
medlingsförfarandet, skall arbetsplanen anses ha blivit godkänd av
rådet, om inte rådets medlemmar enhälligt röstar emot den, varvid
undantag skall göras för den stat eller de stater som framställt
begäran eller är sponsorstat eller -stater för den sökande;
ii) om kommissionen rekommenderar att en arbetsplan inte skall
godkännas eller underlåter att avge rekommendation, kan rådet godkänna
arbetsplanen med tre fjärdedels majoritet av de närvarande och röstande
medlemmarna, under förutsättning att denna majoritet omfattar
majoriteten av mötesdeltagarna;
k) godkänna arbetsplaner som framlagts av företaget i enlighet med bilaga IV
artikel 12 varvid de under j angivna förfarandena äger motsvarande
tillämpning;
l) utöva kontroll över verksamheter inom området i enlighet med artikel
153.4 samt myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden;
m) på rekommendation av kommissionen för ekonomisk planering vidta
nödvändiga och lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 150 h, i syfte att
bereda skydd mot de däri angivna ogynnsamma ekonomiska verkningarna;
n) avge rekommendationer till församlingen, på grundval av en hemställan
från kommissionen för ekonomisk planering, om ett ersättningssystem eller
andra åtgärder för ekonomisk anpassning i enlighet med artikel 151.10;
o) i) rekommendera församlingen regler, föreskrifter och förfaranden
rörande en rättvis fördelning av finansiella och andra ekonomiska
fördelar som härrör från verksamhet inom området samt rörande
betalningar och bidrag enligt artikel 82, varvid särskild hänsyn skall
tas till de intressen och behov som utvecklingsländerna samt de folk
som inte har uppnått full självständighet eller annan form av
självstyre har;
ii) anta och provisoriskt tillämpa, till dess att församlingen ger sitt
godkännande, myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden samt
alla ändringar däri, med hänsyn till rekommendationer från den
juridiska och tekniska kommissionen eller andra berörda underordnade
organ. Dessa regler, föreskrifter och förfaranden skall avse
undersökning, utforskning och bearbetning inom området samt
myndighetens ekonomiska förvaltning och interna administration.
Antagandet av regler, föreskrifter och förfaranden för undersökning och
bearbetning av flermetalliska noduler skall prioriteras. Regler,
föreskrifter och förfaranden för undersökning och bearbetning av varje
annan tillgång än flermetalliska noduler skall antas inom tre år från
den dag då myndigheten fått en anmodan från någon av sina medlemmar att
anta sådana regler, föreskrifter och förfaranden rörande en dylik
tillgång. Alla regler, föreskrifter och förfaranden skall provisoriskt
förbli gällande till dess att de godkänns av församlingen eller ändras
av rådet i ljuset av de i församlingen uttryckta synpunkterna;
p) granska alla in- och utbetalningar, som skall göras av eller till
myndigheten i samband med verksamhet i enlighet med denna del;
q) företa ett urval bland sökande av produktionstillstånd enligt bilaga III
artikel 7 när ett sådant urval krävs enligt den bestämmelsen;
r) till församlingen framlägga förslag till årsbudget för myndigheten för
att få dess godkännande;
s) avge rekommendationer till församlingen rörande riktlinjer för varje
fråga eller ärende inom myndighetens kompetensområde;
t) avge rekommendationer till församlingen rörande tillfälligt upphävande av
utövandet av rättigheter och privilegier i samband med medlemskap enligt
artikel 185;
u) på myndighetens vägnar inleda rättsliga förfaranden vid
havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister i fall av bristande
efterlevnad;
v) underrätta församlingen om beslut som fattats av havsrättsdomstolens
avdelning för havsbottentvister i fråga om rättsliga förfaranden, som
inletts enligt u), samt avge alla rekommendationer, som den kan anse
lämpliga, beträffande åtgärder som bör vidtas;
w) utfärda order i krissituationer, som kan omfatta order om tillfälligt
upphävande eller tillfällig ändring av verksamhet i syfte att förhindra
allvarlig skada på den marina miljön till följd av verksamhet inom området;
x) underlåta att godkänna vissa områden för bearbetning av tillståndshavare
eller företaget, i de fall då vägande bevismaterial föreligger som utvisar
risk för allvarlig skada på den marina miljön;
y) upprätta ett underorgan för utarbetande av förslag till finansiella
regler, föreskrifter och förfaranden rörande
i) ekonomisk förvaltning enligt artiklarna 171 till 175, och
ii) ekonomiska arrangemang enligt bilaga III, artikel 13 och artikel
17.1 c;
(z) upprätta lämpliga mekanismer för ledning och kontroll av en
inspektionsstab, som skall inspektera verksamheten inom området för att
fastställa huruvida denna del, myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden samt villkoren och betingelserna i varje kontrakt med
myndigheten efterlevs.
Artikel 163
Rådets organ
1. Härigenom upprättas följande organ under rådet:
a) en kommission för ekonomisk planering;
b) en juridisk och teknisk kommission.
2. Kommissionerna skall bestå av 15 medlemmar, valda av rådet bland de
kandidater som konventionsstaterna nominerar. Rådet kan dock, vid behov, besluta
att öka antalet medlemmar i kommissionerna med behörig hänsyn tagen till kraven
på sparsamhet och effektivitet.
3. Medlemmarna i kommissionerna skall ha lämpliga kvalifikationer inom
kommissionens kompetensområde. Konventionsstaterna skall i syfte att säkra ett
effektivt utförande av kommissionens uppgifter utse kandidater med kompetens och
integritet på högsta nivå och med kvalifikationer inom de relevanta områdena.
4. Vid val av medlemmar i kommissionerna skall vederbörlig hänsyn tas till
behovet av en rättvis geografisk fördelning och till att särskilda intressen
blir företrädda.
5. Ingen konventionsstat får nominera mer än en kandidat till samma kommission.
Ingen skall väljas till mer än en kommission.
6. Kommissionernas medlemmar skall inneha sitt uppdrag under en femårsperiod. De
kan omväljas för ytterligare en period.
7. Om dödsfall eller arbetsoförmåga inträffar, eller om en medlem avsäger sig
sitt uppdrag före utgången av mandatstiden, skall rådet för återstoden av
perioden välja en medlem från samma geografiska område eller en medlem som
företräder samma intressen.
8. Kommissionens medlemmar får inte ha ekonomiskt intresse i någon verksamhet
som rör undersökning eller bearbetning inom området. Med förbehåll för deras
ansvar gentemot de kommissioner i vilka de är medlemmar får de inte ej ens efter
avslutat uppdrag röja industriella hemligheter, uppgifter som är föremål för
industriell äganderätt och som överförts till myndigheten enligt bilaga III
artikel 14 eller annan hemligstämplad information som till följd av deras
uppdrag för myndigheten har kommit till deras kännedom.
9. Varje kommission skall utöva sina uppgifter i enlighet med de riktlinjer och
direktiv som rådet antar.
10. Varje kommission skall utarbeta och för godkännande av rådet framlägga
förslag till sådana regler och föreskrifter som erfordras för att kommissionen
effektivt skall kunna utföra sina uppgifter.
11. Kommissionens förfaranden för beslutsfattande skall upprättas genom
myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden. Rekommendationerna till rådet
skall om möjligt åtföljas av en sammanfattning av olika uppfattningar inom
kommissionen.
12. Varje kommission skall normalt utöva sin verksamhet, där myndigheten har
sitt säte och skall mötas så ofta som ett effektivt utförande av dess uppgifter
kräver.
13. Vid behov får varje kommission under utförande av sina uppgifter samråda med
en annan kommission, med ett behörigt organ under Förenta nationerna eller dess
fackorgan eller med de internationella organisationer som är behöriga inom det
sakområde som samrådet avser.
Artikel 164
Kommissionen för ekonomisk planering
1. Medlemmar av kommissionen för ekonomisk planering skall besitta lämpliga
kvalifikationer om gruvdrift, förvaltning av mineraltillgångar, internationell
handel eller internationell ekonomi. Rådet skall sträva efter att säkerställa
att medlemmarna i kommissionen företräder alla lämpliga kvalifikationer. I
kommissionen skall ingå minst två medlemmar från utvecklingsländer, vilkas
export av de mineraler som skall utvinnas inom området är av väsentlig betydelse
för deras ekonomi.
2. Kommissionen skall
a) på rådets begäran föreslå åtgärder för verkställande av de i enlighet med
denna konvention fattade besluten rörande verksamhet inom området;
b) granska de tendenser och faktorer som påverkar utbud, efterfrågan och
priser på mineral, som kan utvinnas inom området, varvid hänsyn skall tas
till både de importerande och de exporterande ländernas intressen och
däribland särskilt till utvecklingsländernas intressen;
c) undersöka varje situation som kan tänkas medföra de i artikel 150h
angivna ogynnsamma verkningarna, som vederbörande konventionsstat eller
konventionsstater har gjort den uppmärksam på, samt avge lämpliga
rekommendationer till rådet;
d) föreslå rådet, för föreläggande till församlingen i enlighet med artikel
151.10 ett kompensationssystem eller andra åtgärder för ekonomiskt
anpassningsbistånd åt utvecklingsländer som drabbas av ogynnsamma verkningar
till följd av verksamhet inom området. Kommissionen skall avge de
rekommendationer till rådet som erfordras för tillämpning av systemet eller
andra åtgärder som församlingen vidtagit i särskilda fall.
Artikel 165
Den juridiska och tekniska kommissionen
1. Medlemmar av den juridiska och tekniska kommissionen skall ha lämpliga
kvalifikationer vad avser undersökning samt utvinning och bearbetning av
mineraltillgångar, oceanografi, skydd av den marina miljön eller ekonomiska
eller juridiska frågor rörande gruvdrift i haven och närliggande sakområden.
Rådet skall bemöda sig om att säkerställa att kommissionens medlemmar innehar
alla lämpliga kvalifikationer.
2. Kommissionen skall
a) på rådets begäran avge rekommendationer om utförandet av myndighetens
uppgifter;
b) granska formella skriftliga arbetsplaner för verksamhet inom området i
enlighet med artikel 153.3 samt förelägga rådet lämpliga rekommendationer.
Kommissionen skall grunda sina rekommendationer uteslutande på de i bilaga
III angivna motiven och avge en fullständig rapport därom till rådet;
c) på rådets begäran övervaka verksamheterna inom området, vid behov i
samråd och samarbete med enheter som utövar sådan verksamhet eller med
vederbörande stat eller stater, samt rapportera till rådet;
d) utvärdera miljökonsekvenserna av verksamheterna i området;
e) avge rekommendationer till rådet om skyddet av den marina miljön, med
beaktande av de synpunkter som framlagts av på detta område erkända
experter;
f) utforma och för rådet framlägga de regler, föreskrifter och förfaranden
som anges i artikel 162.2 o med beaktande av alla relevanta faktorer,
däribland utvärderingar av miljökonsekvenserna av verksamheten inom området;
g) fortlöpande granska dessa regler, föreskrifter och förfaranden samt från
tid till annan till rådet avge rekommendationer om ändringar, som den kan
anse nödvändiga eller önskvärda;
h) avge rekommendationer till rådet om upprättande av en övervakningsplan
för att regelbundet genom erkända vetenskapliga metoder iaktta, beräkna,
utvärdera och analysera risker eller följder av förorening av den marina
miljön på grund av verksamhet inom området, säkerställa att gällande
föreskrifter är adekvata och iakttas samt samordna genomförandet av den av
rådet godkända övervakningsplanen;
i) föreslå rådet att rättsliga förfaranden inleds på myndighetens vägnar
inför den särskilda avdelningen för havsbottentvister i enlighet med denna
del och de tillämpliga bilagorna, varvid särskilt artikel 187 beaktas;
j) avge rekommendationer till rådet om åtgärder som skall vidtas, efter
beslut av den särskilda avdelningen för havsbottentvister, i rättsliga
förfaranden som inletts i enlighet med bestämmelserna under i;
k) avge rekommendationer till rådet att utfärda beredskapsregler för
nödsituationer, vilka kan innefatta förhållningsregler för tillfälligt
upphävande eller reglering av verksamheten i syfte att hindra att den marina
miljön lider allvarlig skada till följd av verksamhet inom området.
Rekommendationerna skall tas upp till behandling av rådet med förtur;
l) avge rekommendationer till rådet om att inte godkänna vissa områden för
utnyttjande av tillståndshavare eller av företaget, i de fall då vägande
bevismaterial finns som utvisar att risk för allvarlig skada på den marina
miljön föreligger;
m) avge rekommendationer till rådet om ledning och övervakning med hjälp av
en inspektionsstab, som skall inspektera verksamheten inom området för att
fastställa om bestämmelserna i denna del, myndighetens regler, föreskrifter
och förfaranden samt villkoren och betingelserna i kontrakt med myndigheten
uppfylls;
n) beräkna produktionstaket och utfärda produktionstillstånd på myndighetens
vägnar i enlighet med artikel 151 punkterna 2 - 7 sedan rådet har företagit
ett nödvändigt urval bland dem som har sökt produktionstillstånd i enlighet
med bilaga III artikel 7.
3. Kommissionens medlemmar skall, på begäran av en deltagande stat eller någon
annan berörd part, åtföljas av en representant för en sådan stat eller annan
part då han utför sina övervaknings- och inspektionsuppdrag.
AVSNITT D. SEKRETARIATET
Artikel 166
Sekretariatet
1. Myndighetens sekretariat består av en generalsekreterare samt sådan personal
som myndigheten har behov av.
2. Generalsekreteraren väljs av församlingen för en fyraårsperiod bland de av
rådet föreslagna kandidaterna och kan omväljas.
3. Generalsekreteraren är myndighetens högsta administrativa tjänsteman och
skall agera i denna egenskap vid alla möten med församlingen, rådet eller varje
annat underorgan samt fullgöra de övriga administrativa uppgifter som dessa
organ har uppdragit åt generalsekreteraren.
4. Generalsekreteraren skall avge en årsrapport till församlingen om
myndighetens verksamhet.
Artikel 167
Myndighetens personal
1. Myndighetens personal består av sådana särskilt kvalificerade tjänstemän på
det vetenskapliga och tekniska området samt sådan annan personal som kan behövas
för att fullgöra myndighetens administrativa funktioner.
2. Vid rekrytering och anställning av personalen och vid fastställande av deras
tjänstevillkor skall hänsyn i första hand tas till nödvändigheten av att
säkerställa högsta grad av effektivitet, kompetens och integritet. Med förbehåll
härför skall vederbörlig hänsyn tas till vikten av att rekrytera personalen på
en så bred geografisk grundval som möjligt.
3. Personalen skall tillsättas av generalsekreteraren. Anställningsvillkor,
löneförhållanden och regler om entledigande skall stå i överensstämmelse med
myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.
Artikel 168
Sekretariatets internationella karaktär
1. Generalsekreteraren och personalen skall vid utförandet av sina uppgifter
inte begära eller motta instruktioner från någon regering eller från någon annan
utanför myndigheten. De skall avstå från varje handling som skulle kunna inverka
menligt på deras ställning som internationella tjänstemän med ansvar endast
inför myndigheten. Konventionsstaterna åtar sig att respektera den uteslutande
internationella karaktären av generalsekreterarens och hans personals ansvar och
att inte söka påverka dem vid utförandet av sina uppgifter. Varje underlåtenhet
från en anställds sida att utföra sitt uppdrag skall anhängiggöras vid behörig
administrativ domstol i enlighet med myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden.
2. Generalsekreteraren och personalen får inte ha något ekonomiskt intresse i
någon verksamhet som avser undersökning och bearbetning inom området. Med
förbehåll för deras ansvar inför myndigheten får de inte ens efter avslutat
uppdrag röja industrihemligheter, uppgifter som är föremål för industriell
äganderätt och som överförts till myndigheten enligt bilaga III artikel 14 eller
annan sekretessbelagd information, som till följd av deras anställning vid
myndigheten kommit till deras kännedom.
3. Överträdelser av de förpliktelser som i enlighet med punkt 2 åvilar en av
myndigheten anställd person skall på begäran av en konventionsstat, som berörs
av en sådan överträdelse, eller av en fysisk eller juridisk person, som en
konventionsstat har varit sponsorstat för i enlighet med artikel 153.2 b och som
berörs av en sådan överträdelse, av myndigheten anhäniggöras vid den domstol som
anges i myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden. Den berörda parten
skall ha rätt att delta i förhandlingarna. Om domstolen så beslutar, skall
generalsekreteraren avskeda vederbörande.
4. Myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden skall innehålla sådana
bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av denna artikel.
Artikel 169
Samråd och samarbete med internationella och icke-statliga organisationer
1. Generalsekreteraren skall i frågor inom myndighetens kompetensområde och med
rådets godkännande ingå lämpliga avtal om samråd och samarbete med
internationella och icke-statliga organisationer, som är erkända av Förenta
nationernas ekonomiska och sociala råd.
2. En organisation med vilken generalsekreteraren har ingått avtal enligt punkt
1 kan utse representanter, vilka som observatörer kan delta i möten med
myndighetens organ i enlighet med dessa organs arbetsordning. Förfaranden skall
fastställas för inhämtande av synpunkter från organisationerna, då så är
lämpligt.
3. Generalsekreteraren får tillställa konventionsstaterna skriftliga rapporter
från de i punkt 1 angivna icke-statliga organisationerna i de frågor där dessa
har särskild kompetens och som har samband med myndighetens arbete.
AVSNITT E. FÖRETAGET
Artikel 170
Företaget
1. Företaget är det organ under myndigheten som skall genomföra verksamheter
direkt inom området enligt artikel 153.2 a samt verkställa transport,
bearbetning och marknadsföring av mineraler som utvinns inom området.
2. Inom ramen för myndighetens status som internationell juridisk person skall
företaget ha rättskapacitet enligt statuterna i bilaga IV. Företaget skall
handla i enlighet med denna konvention och myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden samt med de av församlingen fastställda allmänna riktlinjerna, och
det skall vara underställt rådets direktiv och kontroll.
3. Företagets huvudkontor skall vara beläget där myndigheten har sitt säte.
4. Företaget skall i enlighet med artikel 173.2 och bilaga IV artikel 11 förses
med de medel som erfordras för att det skall kunna utföra sina uppgifter samt
skall erhålla teknologi i enlighet med artikel 144 och andra relevanta
bestämmelser i denna konvention.
AVSNITT F. MYNDIGHETENS FINANSIELLA STÄLLNING
Artikel 171
Myndighetens medel
Myndighetens medel skall omfatta
a) fastställda bidrag från myndighetens medlemmar i enlighet med artikel
160.2 e;
b) medel som myndigheten erhåller enligt bilaga III artikel 13 hänförlig
till med verksamheter inom området;
c) medel som överförts från företaget enligt bilaga IV artikel 10;
d) medel som upplånats enligt artikel 174;
e) frivilliga bidrag från medlemmar och andra; samt
f) inbetalningar till en kompensationsfond i enlighet med artikel 151.10 som
påfylls på grundval av rekommendationer av kommissionen för ekonomisk
planering.
Artikel 172
Myndighetens årsbudget
Generalsekreteraren skall utarbeta ett förslag till årsbudget för myndigheten
och framlägga det för rådet. Rådet skall pröva budgetförslaget och överlämna det
till församlingen tillsammans med sina rekommendationer. Församlingen skall
behandla och godkänna budgetförslaget i enlighet med artikel 160.2 h.
Artikel 173
Myndighetens utgifter
1. De i artikel 171 a angivna bidragen skall inbetalas på ett särskilt konto för
att täcka myndighetens förvaltningsutgifter, till dess att myndigheten får
tillräckliga medel från andra källor för att täcka dessa utgifter.
2. Myndighetens medel skall i första hand användas till att täcka myndighetens
förvaltningsutgifter. Med undantag för de fastställda bidrag som avses i artikel
171 a, kan de medel som återstår efter betalning av förvaltningsutgifterna bl.a.
a) fördelas enligt artikel 140 och artikel 160.2 g;
b) användas till att anskaffa kapital till företaget enligt artikel 170.4;
c) användas till att kompensera utvecklingsländerna enligt artikel 151.10
och artikel 160.2 l.
Artikel 174
Myndighetens behörighet att uppta lån
1. Myndigheten skall vara behörig att uppta lån.
2. Församlingen skall i de finansiella föreskrifterna enligt artikel 160.2 f
fastställa gränserna för myndighetens behörighet att uppta lån.
3. Rådet skall utöva myndighetens behörighet att uppta lån.
4. Konventionsstaterna ansvarar inte för myndighetens skulder.
Artikel 175
Årlig revision
Myndighetens handlingar, räkenskaper och konton, vari inbegrips dess
årsredovisning, skall varje år revideras av en av församlingen utsedd oberoende
revisor.
AVSNITT G. RÄTTSLIG STÄLLNING, IMMUNITET OCH PRIVILEGIER
Artikel 176
Rättslig ställning
Myndigheten är en internationell juridisk person med den rättskapacitet som
krävs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter och uppnå sina syften.
Artikel 177
Immunitet och privilegier
För att Myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter skall den på varje
konventionsstats territorium åtnjuta den immunitet och de privilegier som anges
i detta avsnitt. Den immunitet och de privilegier som avser företaget anges i
bilaga IV artikel 13.
Artikel 178
Rättslig immunitet
Myndigheten, dess egendom och tillgångar, skall åtnjuta rättslig immunitet, utom
då myndigheten i något särskilt fall uttryckligen häver denna immunitet.
Artikel 179
Immunitet i fråga om husrannsakan och varje form av tvångsåtgärd
Myndighetens egendom och tillgångar, var dessa än befinner sig och vem som än
besitter dem, skall åtnjuta immunitet mot husrannsakan, beslagtagande,
konfiskation, expropriation och varje annan form av tvångsåtgärd genom exekutiva
eller lagstiftande åtgärder.
Artikel 180
Undantag från restriktioner, föreskrifter, kontroller och betalningsanstånd
Myndighetens egendom och tillgångar skall vara undantagna från varje slag av
restriktioner, föreskrifter, kontroller och betalningsanstånd.
Artikel 181
Myndighetens arkiv och officiella meddelanden
1. Myndighetens arkiv är okränkbara var de än befinner sig.
2. Uppgifter som är föremål för industriellt rättsskydd, industrihemligheter och
liknande information samt personalregister får inte förvaras i arkiv som är
tillgängliga för allmänheten.
3. Myndigheten skall vad beträffar dess officiella meddelanden av varje
konventionsstat beviljas en behandling som inte är mindre gynnsam än den som av
vederbörande stat beviljas andra internationella organisationer.
Artikel 182
Immunitet och privilegier för vissa personer med anknytning till myndigheten
Representanter för konventionsstaterna som deltar i möten med församlingen eller
rådet eller med församlingens eller rådets organ samt myndighetens
generalsekreterare och personal skall på varje stats territorium åtnjuta:
a) rättslig immunitet för handlingar som de utför i tjänsten, utom i den
utsträckning den stat som de representerar eller, i förekommande fall,
myndigheten, uttryckligen för varje särskilt tillfälle häver denna
immunitet;
b) om de inte är medborgare i den konventionsstat där de befinner sig, samma
befrielse från invandringsrestriktioner, från anmälningsplikt för
utlänningar och från värnplikt, samma lättnader vad gäller
valutarestriktioner och samma behandling i fråga om resemöjligheter som den
ifrågavarande staten beviljar andra konventionsstaters representanter,
ämbetsmän och anställda med jämförbar ställning.
Artikel 183
Befrielse från skatter och tullavgifter
1. Inom ramen för sin officiella verksamhet skall myndigheten, dess egendom och
tillgångar, dess intäkter samt dess verksamhet och dess transaktioner, i den mån
de är tillåtna enligt denna konvention, vara befriade från varje form av direkt
beskattning, och varor som för dess officiella bruk införs eller utförs skall
vara befriade från alla tullavgifter. myndigheten skall inte kräva befrielse
från skatter, som endast utgör ersättning för gjorda tjänster.
2. När inköp av varor eller tjänster av betydande värde som erfordras för
myndighetens officiella verksamhet görs av myndigheten eller för dess räkning,
och när priset på sådana varor och tjänster inkluderar skatter eller avgifter,
skall lämpliga åtgärder så långt så är rimligt vidtas av konventionsstaterna i
syfte att bevilja befrielse från sådana skatter eller avgifter eller att
återbetala dem. Varor som införts eller inköpts i enlighet med en i denna
artikel föreskriven befrielse får inte säljas eller på annat sätt avyttras på
territorium tillhörigt den konventionsstat som beviljat befrielsen, utom under
de betingelser varom avtalats med ifrågavarande konventionsstat.
3. Konventionsstaterna får inte beskatta utbetalda löner, arvoden eller andra
former av betalningar, som gjorts av myndigheten till generalsekreteraren eller
myndighetens anställda samt till experter som fullgör uppdrag för myndighetens
räkning, utom då de är medborgare i den ifrågavarande staten.
AVSNITT H. TILLFÄLLIGT UPPHÄVANDE AV MEDLEMMARS RÄTTIGHETER OCH PRIVILEGIER
Artikel 184
Tillfälligt upphävande av rösträtten
En konventionsstat som ligger efter med betalning av sina finansiella bidrag
till myndigheten har ingen rösträtt, om det resterande beloppet uppgår till
eller överstiger summan av de bidrag som staten skulle ha erlagt under de
föregående två hela åren. Församlingen kan dock tillåta en sådan medlem att
rösta, om det konstateras att underlåtenheten att betala beror på omständigheter
som medlemmen inte råder över.
Artikel 185
Tillfälligt upphävande av rättigheter och privilegier som följer med
medlemskapet
1. En konventionsstat som upprepade gånger grovt har överträtt bestämmelserna i
denna del kan av församlingen på rådets rekommendation tillfälligt avstängas
från att utöva de rättigheter och åtnjuta de privilegier som följer av
medlemskapet.
2. Ingen åtgärd får vidtas enligt punkt 1 förrän avdelningen för
havsbottentvister har fastslagit att en konventionsstat upprepat och grovt har
överträtt bestämmelserna i denna del.
KAPITEL 5. BILÄGGANDE AV TVISTER SAMT RÅDGIVANDE YTTRANDEN
Artikel 186
Havsrättsdomstolens särskilda avdelning för havsbottentvister
Upprättandet av en särskild avdelning för havsbottentvister och det sätt varpå
denna skall utöva sina befogenheter regleras av bestämmelserna i detta kapitel,
del XV samt bilaga VI.
Artikel 187
Behörighet för avdelningen för havsbottentvister
Avdelningen för havsbottentvister skall enligt denna del och härtill hörande
bilagor vara behörig i tvister rörande verksamheter inom området, vilka faller
inom följande kategorier:
a) tvister mellan konventionsstater rörande tolkningen eller tillämpningen
av denna del med tillhörande bilagor;
b) tvister mellan en konventionsstat och myndigheten rörande
i) Myndighetens eller en konventionsstats handling eller underlåtenhet,
som påstås stå i strid med denna del eller härtill hörande bilagor
eller med myndighetens i anslutning härtill antagna regler,
föreskrifter och förfaranden; eller
ii) åtgärder vidtagna av myndigheten vilka påstås överskrida dennas
befogenheter eller utgöra maktmissbruk;
c) avtalstvister mellan konventionsstater, myndigheten eller företaget,
statliga företag och fysiska eller juridiska personer som anges i artikel
153.2 b rörande
i) tolkningen eller tillämpningen av ett relevant kontrakt eller en
arbetsplan; eller
ii) en avtalsparts handling eller underlåtenhet att handla, som avser
verksamheter inom området och riktar sig mot den andra parten eller
direkt berör dennas legitima intressen;
d) tvister rörande vägran att ingå avtal eller rörande en i samband med
avtalsförhandlingarna uppkommen rättslig fråga mellan myndigheten och en
eventuell framtida tillståndshavare som en stat har varit sponsor för enligt
artikel 153.2 b, och som vederbörligen uppfyllt de i bilaga III artikel 4.6
och artikel 13.2 angivna villkoren;
e) tvister mellan myndigheten och en konventionsstat, ett statligt företag
eller en fysisk eller juridisk person, som en konventionsstat är sponsor för
enligt artikel 153.2 b då det påstås att myndigheten har iklätt sig ansvar
enligt bilaga III artikel 22;
f) varje annan tvist, för vilken avdelningens behörighet särskilt fastställs
i denna konvention.
Artikel 188
Hänskjutande av tvister till en särskild avdelning av internationella
havsrättsdomstolen eller en tillfällig avdelning inom avdelningen för
havsbottentvister eller till bindande kommersiellt skiljeförfarande
1. Tvister mellan konventionsstaterna som anges i artikel 187 a kan hänskjutas
a) på begäran av parterna i tvisten till en särskild avdelning av
internationella havsrättsdomstolen, som skall upprättas i enlighet med
bilaga VI artiklarna 15 och 17; eller
b) på begäran av part i tvisten till en tillfällig avdelning inom
avdelningen för havsbottentvister, som skall upprättas i enlighet med bilaga
VI artikel 36.
2. a) Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av ett i artikel 187 c i
avsett kontrakt skall, på begäran av part i tvisten, hänskjutas till
bindande kommersiellt skiljeförfarande, om parterna inte kommer överens om
annat. En kommersiell skiljedomstol, som tvisten hänskjuts till, skall inte
äga befogenhet att avgöra någon fråga rörande tolkningen av denna
konvention. När tvisten även omfattar frågan om tolkning av del XI med
tillhörande bilagor om verksamheter inom området, skall frågan hänskjutas
till avdelningen för havsbottentvister för avgörande.
b) Om skiljedomstolen i början av eller under skiljeförfarandet beslutar,
antingen på begäran av endera parten i tvisten eller på eget initiativ, att
dess beslut är beroende av ett avgörande från avdelningen för
havsbottentvister, skall skiljedomstolen hänskjuta denna fråga till denna
avdelning för avgörande. Skiljedomstolen skall sedan avge sin skiljedom i
enlighet med avgörandet från avdelningen för havsbottentvister.
c) Om det i kontraktet inte finns någon bestämmelse om vilket
skiljeförfarande som skall tillämpas på tvisten, skall detta följa UNCITRAL-
reglerna för skiljeförfarande eller de regler härför som kan finnas i
myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden, om inte parterna i
tvisten kommer överens om annat.
Artikel 189
Begränsning av behörigheten beträffande myndighetens beslut
Havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister skall inte ha någon
behörighet med avseende på myndighetens utövande av sina diskretionära
befogenheter i enlighet med denna del; dess prövning skall inte i något fall
ersätta myndighetens. Med förbehåll för artikel 191 skall avdelningen för
havsbottentvister vid utövande av sina befogenheter enligt artikel 187 varken
uttala sig i frågan om huruvida myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden motsvarar bestämmelserna i denna konvention eller förklara dessa
regler, föreskrifter och förfaranden som ogiltiga. Dess behörighet i detta
hänseende skall begränsas till avgöranden beträffande påståenden om att
tillämpningen av myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden i enskilda
fall skulle strida mot parternas i tvisten kontraktsenliga förpliktelser eller
mot deras skyldigheter enligt denna konvention, påståenden om överskridande av
behörighet eller maktmissbruk samt yrkanden om ersättning eller annan form av
gottgörelse till den berörda parten till följd av den andra partens
underlåtenhet att uppfylla sina kontraktsenliga skyldigheter eller sina
förpliktelser enligt denna konvention.
Artikel 190
Sponsrande konventionsstaters deltagande i och närvaro vid rättsliga förfaranden
1. Om en fysisk eller juridisk person är part i en tvist som avses i artikel
187, skall sponsorstaten underrättas därom och ha rätt att delta i rättsliga
förfaranden genom att inkomma med skriftliga eller muntliga yttranden.
2. Om talan väcks mot en konventionsstat av en fysisk eller juridisk person som
sponsras av en annan konventionsstat i en tvist som avses i artikel 187 c, kan
den svarande staten anmoda den stat som sponsrar ifrågavarande person att
uppträda vid förhandlingarna på denna persons vägnar. I annat fall kan den
svarande staten ordna så att den företräds av en juridisk person av den statens
egen nationalitet.
Artikel 191
Rådgivande yttranden
Havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister skall på församlingens eller
rådets begäran avge rådgivande yttranden i rättsfrågor som uppstår inom ramen
för deras verksamhet. Dessa yttranden skall avges i brådskande ordning.
DEL XII
SKYDD OCH BEVARANDE AV DEN MARINA MILJÖN
KAPITEL I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 192
Allmän skyldighet
Staterna är skyldiga att skydda och bevara den marina miljön.
Artikel 193
Staters suveräna rätt att utnyttja sina naturtillgångar
1. Staterna har suverän rätt att utnyttja sina naturtillgångar i enlighet med
sin miljöpolitik och sin plikt att skydda och bevara den marina miljön.
Artikel 194
Åtgärder för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den marina
miljön
1. Stater skall, enskilt eller gemensamt allt efter vad som är lämpligt, vidta
alla nödvändiga åtgärder som är förenliga med denna konvention för att
förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar av den marina miljön från alla
slags källor, och de skall i detta syfte använda de lämpligaste metoder som står
till deras förfogande, i enlighet med deras förmåga, och de skall söka
harmonisera sina strävanden i detta sammanhang.
2. Stater skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att
verksamheter under deras jurisdiktion eller kontroll bedrivs på ett sådant sätt
att de ej genom föroreningar förorsakar skada för andra stater och deras miljö,
och att föroreningar till följd av olyckor eller verksamheter under deras
jurisdiktion eller kontroll ej sprids bortom de områden över vilka de utövar
suveräna rättigheter i enlighet med denna konvention.
3. De åtgärder som vidtas enligt denna del skall omfatta alla källor, som medför
föroreningar av den marina miljön. Dessa åtgärder skall bl.a. innefatta sådana
som avser att så långt som möjligt begränsa
a) utsläpp av giftiga, farliga eller skadliga ämnen, i synnerhet sådana som
är beständiga, från landbaserade källor, från eller genom atmosfären eller
genom dumpning,
b) föroreningar från fartyg, särskilt åtgärder för att förhindra olyckor och
hantera nödsituationer, så att säkerheten till sjöss tryggas, att avsiktliga
och oavsiktliga utsläpp förhindras och att utformning, konstruktion,
utrustning, drift och bemanning av fartyg regleras,
c) föroreningar från anläggningar och anordningar, som används vid
undersökning eller bearbetning av naturtillgångarna på havsbottnen och dess
underlag, särskilt åtgärder för att förhindra olyckor och hantera
nödsituationer, så att säkerheten till sjöss tryggas samt att utformning,
konstruktion, utrustning, drift och bemanning av sådana anläggningar och
anordningar regleras.
d) föroreningar från andra anläggningar och anordningar, som utnyttjas för
verksamhet i den marina miljön, särskilt åtgärder för att förhindra olyckor
och hantera nödsituationer, så att säkerheten till
sjöss tryggas samt att utformning, konstruktion, utrustning, drift och
bemanning av sådana anläggningar och anordningar regleras.
4. När staterna vidtar åtgärder för att förhindra, begränsa eller kontrollera
föroreningar av den marina miljön, skall de undvika oberättigade ingrepp i de
verksamheter som bedrivs av andra stater, vilka utövar sina rättigheter och
fullgör sina skyldigheter enligt denna konvention.
5. De åtgärder som vidtas enligt denna del skall innefatta sådana åtgärder som
är nödvändiga för att skydda och bevara sällsynta och känsliga ekosystem samt
lokaler för arter och andra marina organismer som är på tillbakagång, hotade
eller utrotningshotade.
Artikel 195
Skyldighet att ej överföra skada eller risk eller omvandla en form av förorening
till en annan
Staterna skall, då de vidtar åtgärder för att förhindra, begränsa och
kontrollera föroreningar av den marina miljön, handla på sådant sätt att de ej
direkt eller indirekt överför skada eller risk från ett område till ett annat
eller omvandlar en form av förorening till en annan.
Artikel 196
Användning av teknologi eller införande av utländska eller nya arter
1. Staterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra, begränsa och
kontrollera sådana föroreningar av den marina miljön som härrör från bruk av
teknik under deras jurisdiktion eller kontroll eller avsiktligt eller
oavsiktligt införande till någon viss del av den marina miljön av främmande
eller nya arter som kan medföra betydande och skadliga förändringar hos denna.
2. Denna artikel inverkar inte på tillämpningen av denna konvention, då det
gäller att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön.
KAPITEL 2. GLOBALT OCH REGIONALT SAMARBETE
Artikel 197
Samarbete på globalt eller regionalt plan
Staterna skall samarbeta, direkt eller genom behöriga internationella
organisationer, på det globala planet och, när så är lämpligt, på det regionala
planet, vid formulering och utarbetande av internationella regler, normer och
rekommenderade tillämpningar och förfaranden som är förenliga med denna
konvention, för att skydda och bevara den marina miljön, varvid hänsyn skall tas
till regionala särdrag.
Artikel 198
Underrättelse om överhängande risk för skada eller faktiskt inträffad skada
En stat skall, då den erfar att den marina miljön löper överhängande risk att
skadas eller redan har skadats genom förorening, omedelbart underrätta andra
stater, som den anser kan komma att beröras av skadan, samt behöriga
internationella organisationer.
Artikel 199
Katastrofplaner för bekämpning av föroreningar
I de fall som avses i artikel 198 skall efter sin förmåga staterna i det berörda
området, och berörda internationella organisationer så vitt möjligt samarbeta
för att eliminera verkningarna av föroreningen och förhindra eller begränsa
skadan. I detta syfte skall staterna gemensamt utveckla och främja
katastrofplaner för att bemöta olyckor som medför förorening av den marina
miljön.
Artikel 200
Studier, forskningsprogram och utbyte av information och data
Staterna skall samarbeta, direkt eller genom berörda internationella
organisationer, för att främja studier, genomföra vetenskapliga
forskningsprogram samt uppmuntra utbyte av information och uppgifter om
förorening av den marina miljön. De skall aktivt söka delta i regionala och
globala program i syfte att förvärva kunskaper för att kunna bedöma
föroreningars art och omfattning, deras utbredningsområde och utbredningsvägar,
risker och bekämpningsåtgärder.
Artikel 201
Vetenskapliga kriterier för bestämmelser
Staterna skall i ljuset av den information och de uppgifter som erhålls i
enlighet med artikel 200 samarbeta direkt eller genom behöriga internationella
organisationer i syfte att fastställa lämpliga vetenskapliga kriterier för
formulering och utarbetande av regler, normer och rekommenderade tillämpningar
och förfaranden för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den
marina miljön.
KAPITEL 3. TEKNISKT BISTÅND
Artikel 202
Vetenskapligt och tekniskt bistånd till utvecklingsländer
Staterna skall direkt eller genom behöriga internationella organisationer
a) främja biståndsprogram inom områdena vetenskap, utbildning, teknik samt
annat bistånd till utvecklingsländer för att skydda och bevara den marina
miljön och för att förhindra, begränsa och kontrollera havsföroreningar.
Sådant bistånd skall bl.a. bestå i att
i) utbilda deras vetenskapliga och tekniska personal,
ii) underlätta deras deltagande i relevanta internationella program,
iii) tillhandahålla nödvändig utrustning och nödvändiga anordningar,
iv) förbättra deras förmåga att tillverka sådan utrustning,
v) ge råd rörande och utveckla anordningar för program för forskning,
övervakning och utbildning samt andra program,
b) ge lämpligt bistånd, särskilt till utvecklingsländer, i syfte att så
långt som möjligt begränsa följderna av större olyckor, som kan medföra
allvarliga föroreningar av den marina miljön,
c) ge lämpligt bistånd, särskilt till utvecklingsländer, för att utföra
miljökonsekvensbedömningar.
Artikel 203
Förmånsbehandling av utvecklingsländer
Utvecklingsländerna skall i syfte att förhindra, begränsa och kontrollera
föroreningar av den marina miljön, eller för att så långt som möjligt begränsa
följderna därav, beviljas förmånsbehandling av internationella organisationer
beträffande
a) tilldelning av lämpliga medel och tekniskt bistånd, och
b) utnyttjande av deras specialtjänster.
KAPITEL 4. ÖVERVAKNING OCH MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNING
Artikel 204
Övervakning av riskerna för eller följderna av förorening
1. Staterna skall i överensstämmelse med andra staters rättigheter, direkt eller
genom behöriga internationella organisationer, genom erkända vetenskapliga
metoder så långt som möjligt söka observera, mäta, utvärdera och analysera
riskerna för eller följderna av förorening av den marina miljön.
2. I synnerhet skall staterna kontinuerligt övervaka följderna av alla
verksamheter som de beviljar tillstånd för eller själva bedriver för att
fastställa huruvida dessa verksamheter kan komma att förorena den marina miljön.
Artikel 205
Publicering av rapporter
Staterna skall publicera rapporter om resultat som erhållits enligt artikel 204
eller med lämpliga intervall lämna sådana rapporter till de behöriga
internationella organisationerna, vilka bör göra dem tillgängliga för alla
stater.
Artikel 206
Bedömning av möjliga verkningar till följd av vissa verksamheter
När staterna har skälig anledning att anta att planerade verksamheter under
deras jurisdiktion eller kontroll kan orsaka avsevärda föroreningar av eller
märkbara och skadliga förändringar i den marina miljön, skall de så långt det är
tekniskt möjligt bedöma de potentiella verkningarna på den marina miljön och
lämna rapporter om resultat från sådana bedömningar i enlighet med artikel 205.
KAPITEL 5. INTERNATIONELLA REGLER OCH NATIONELL LAGSTIFTNING FÖR ATT FÖRHINDRA,
BEGRÄNSA OCH KONTROLLERA FÖRORENINGAR AV DEN MARINA MILJÖN
Artikel 207
Föroreningar från landbaserade källor
1. Staterna skall anta lagar och andra författningar för att förhindra, begränsa
och kontrollera förorening av den marina miljön från landbaserade källor, däri
inbegripet floder, flodmynningar, rörledningar och utsläppsanordningar, varvid
hänsyn skall tas till internationellt erkända regler, normer och rekommenderade
tillämpningar och förfaranden.
2. Staterna skall vidta andra åtgärder som kan vara nödvändiga för att
förhindra, begränsa och kontrollera sådan förorening.
3. Staterna skall i detta sammanhang söka harmonisera sina strävanden på lämplig
regional nivå.
4. Staterna skall, särskilt genom behöriga internationella organisationer eller
vid en diplomatkonferens, söka fastställa globala och regionala regler, normer
och rekommenderade tillämpningar och förfaranden för att förhindra, begränsa och
kontrollera förorening av den marina miljön från landbaserade källor, varvid
hänsyn skall tas till regionala särdrag, utvecklingsländers ekonomiska
möjligheter och deras behov av ekonomisk utveckling. Sådana regler, normer och
rekommenderade tillämpningar och förfaranden skall, i den utsträckning så är
nödvändigt, emellanåt granskas på nytt.
5. De lagar, författningar, åtgärder, regler, normer och rekommenderade
tillämpningar och förfaranden som avses i punkterna 1, 2 och 4 skall innefatta
åtgärder som avser att så långt som möjligt begränsa utsläpp i den marina miljön
av giftiga, farliga eller skadliga ämnen, särskilt sådana som är beständiga.
Artikel 208
Föroreningar från verksamheter på havsbottnen som är underkastade nationell
jurisdiktion
1. Kuststater skall anta lagar och andra författningar för att förhindra,
begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön, som uppstår gå grund
av eller i samband med verksamheter på havsbottnen under deras jurisdiktion, och
från konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner under deras jurisdiktion i
enlighet med artiklarna 60 och 80.
2. Staterna skall vidta andra åtgärder, som kan vara nödvändiga för att
förhindra, begränsa och kontrollera sådan förorening.
3. Sådana lagar, andra författningar och åtgärder skall ej ha mindre verkan än
internationella regler, normer och rekommenderade tillämpningar och förfaranden.
4. Staterna skall i detta sammanhang söka harmonisera sin politik på lämplig
regional nivå.
5. Staterna skall, särskilt genom behöriga internationella organisationer eller
diplomatkonferenser, fastställa globala och regionala regler, normer och
rekommenderade tillämpningar och förfaranden för att förhindra, begränsa och
kontrollera den förorening av den marina miljön som avses i punkt 1. Sådana
regler, normer och rekommenderade tillämpningar och förfaranden skall, när så är
nödvändigt, granskas på nytt.
Artikel 209
Förorening från verksamheter i området
1. Internationella regler, föreskrifter och förfaranden skall fastställas i
enlighet med del XI för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av
den marina miljön från verksamhet som bedrivs i området. Sådana regler,
föreskrifter och förfaranden skall, när så är nödvändigt, granskas på nytt.
2. Stater skall, med de förbehåll som behövs med hänsyn till bestämmelserna i
detta kapitel, anta lagar och andra författningar för att förhindra, begränsa
och kontrollera förorening av den marina miljön från verksamheter i området,
vilka bedrivs från fartyg, anläggningar, konstruktioner och andra anordningar
som antingen för deras flagg eller är registrerade där eller som bedriver
verksamhet under deras överinseende. Kraven i sådana lagar och författningar får
inte ställas lägre än de internationella regler, andra författningar och
förfaranden som avses i punkt 1.
Artikel 210
Förorening genom dumpning
1. Staterna skall anta lagar och andra författningar för att förhindra, begränsa
och kontrollera förorening av den marina miljön genom dumpning.
2. Staterna skall vidta andra åtgärder, som kan vara nödvändiga för att
förhindra, begränsa och kontrollera sådan förorening.
3. Sådana lagar, andra författningar och åtgärder skall säkerställa att dumpning
ej sker utan tillstånd från staternas behöriga myndigheter.
4. Staterna skall, särskilt genom behöriga internationella organisationer eller
vid en diplomatkonferens, söka fastställa globala och regionala regler, normer
och rekommenderade tillämpningar och förfaranden för att förhindra, begränsa och
kontrollera sådan förorening. Sådana regler, normer och rekommenderade
tillämpningar och förfaranden skall, när så är nödvändigt, granskas på nytt.
5. Dumpning i territorialhavet och den ekonomiska zonen eller på kontinen-
talsockeln får ej ske utan kuststatens uttryckliga förhandsgodkännande.
Kuststaten har rätt att tillåta, reglera och kontrollera sådan dumpning efter
vederbörligt samråd i frågan med andra stater, som på grund av sitt geografiska
läge kan komma att beröras ogynnsamt därav.
6. Nationella lagar, andra författningar och åtgärder skall ej vara mindre
effektiva än globala regler och normer då det gäller att förhindra, begränsa och
kontrollera sådan förorening.
Artikel 211
Förorening från fartyg
1. Staterna skall, genom den behöriga internationella organisationen eller vid
en allmän diplomatkonferens, fastställa internationella regler och normer för
att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den marina miljön från
fartyg och på samma sätt vid behov verka för att sådana farledssystem antas som
är utformade i syfte att så långt som möjligt begränsa risken för olyckor, vilka
skulle kunna medföra förorening av den marina miljön, däri inbegripet
kustlinjen, och skada genom förorening av kuststaters därmed sammanhängande
intressen. Sådana regler och normer skall, i den utsträckning så är nödvändigt,
på samma sätt granskas på nytt.
2. Staterna skall anta lagar och andra författningar för att förhindra, begränsa
och kontrollera förorening av den marina miljön från fartyg som för deras flagg
eller är registrerade i dessa stater. Sådana lagar och andra författningar skall
vara minst lika effektiva som de allmänt erkända internationella regler och
normer som fastställts av den behöriga internationella organisationen eller vid
en allmän diplomatkonferens.
3. Stater som uppställer särskilda krav för att förhindra, begränsa och
kontrollera förorening av den marina miljön som villkor för att utländska fartyg
skall få tillträde till deras hamnar eller inre vatten eller anlöpa deras off-
shore-terminaler skall på vederbörligt sätt offentliggöra sådana krav och
underrätta den behöriga internationella organisationen därom. När sådana krav
uppställs i likalydande form av två eller flera kuststater i ett försök att
harmonisera strävandena, skall i underrättelsen anges vilka stater som deltar i
ett sådant samarbete. Varje stat skall kräva att befälhavaren på ett fartyg, som
för dess flagg eller som är registrerat i den staten, vid färd i territorialhav
tillhörigt en stat som deltar i ett sådant samarbete, på den statens begäran
lämnar upplysning om huruvida det är på väg till en stat i samma område, som
deltar i dylikt samarbete och, om så är fallet, meddelar huruvida det uppfyller
de krav som den staten ställer för tillträde till dess hamnar. Denna artikel
påverkar inte ett fartygs fortsatta utövande av sin rätt till oskadlig genomfart
eller tillämpningen av artikel 25.2.
4. Kuststater får, då de utövar sin suveränitet i sitt territorialhav, anta
lagar och andra författningar för förhindrande, minskning och kontroll av
havsförorening från utländska fartyg, däri inbegripet fartyg som utövar sin rätt
till oskadlig genomfart. Sådana lagar och andra författningar får, i enlighet
med del II kapitel 3, ej hindra oskadlig genomfart av utländska fartyg.
5. Kuststater får, i syfte att utöva den kontroll av efterlevnaden som
föreskrivs i kapitel 6, anta lagar och andra författningar vad gäller deras
ekonomiska zoner, för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening från
fartyg som uppfyller och genomför allmänt erkända internationella regler och
normer som fastställts genom behörig internationell organisation eller vid en
allmän diplomatkonferens.
6. a) I de fall då de internationella regler och normer som avses i punkt 1 är
otillräckliga för att täcka särskilda förhållanden och kuststater har skälig
anledning anta att ett särskilt, klart angivet område i deras respektive
ekonomiska zoner är ett område för vilket särskilda obligatoriska åtgärder
krävs - av erkända tekniska skäl såväl i relation till dess oceanografiska
och ekologiska förhållanden som till dess användning eller skydd av dess
tillgångar och trafikens speciella natur - för att förhindra förorening från
fartyg, får kuststater, efter lämpliga överläggningar, genom behörig
internationell organisation, med varje annan berörd stat, i fråga om detta
område lämna ett meddelande till denna organisation och därvid lägga fram
vetenskapliga och tekniska bevis till stöd härför samt information om
nödvändiga mottagningsanordningar. Organisationen skall, inom tolv månader
efter mottagandet av ett sådant meddelande, besluta huruvida förhållandena i
det området motsvarar de härovan ställda kraven. Om organisationen så
beslutar, får kuststater vad avser detta område anta lagar och andra
författningar för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening från
fartyg, vilka följer sådana internationella regler och normer eller
navigationssedvänjor som genom organisationen gjorts tillämpliga på
specialområden. Dessa lagar och författningar får ej tillämpas på utländska
fartyg förrän 15 månader efter det att meddelandet lämnades till
organisationen.
b) Kuststaterna skall offentliggöra gränserna för varje sådant särskilt,
klart angivet område.
c) Om kuststaterna avser att anta ytterligare lagar och andra författningar
beträffande samma område för att förhindra, begränsa och kontrollera
förorening från fartyg skall de, då de lämnar det förutnämnda meddelandet,
samtidigt underrätta organisationen därom. Sådana ytterligare lagar och
andra författningar får röra utsläpp eller navigationssedvänjor men ej
innebära krav på att utländska fartyg skall iaktta andra normer beträffande
konstruktion, utformning, bemanning eller utrustning än allmänt erkända
internationella regler och normer; de blir tillämpliga på utländska fartyg
15 månader efter det att meddelande lämnats till organisationen, förutsatt
att denna lämnar sitt samtycke härtill inom 12 månader, efter det att
meddelandet lämnats.
7. De internationella regler och normer som avses i denna artikel innefattar
bland andra sådana som föreskriver omedelbart meddelande till kuststater vars
kustlinje eller därmed sammanhängande intressen kan påverkas av incidenter, däri
inbegripet sjöolyckor, som medför utsläpp eller kan förväntas leda till utsläpp.
Artikel 212
Förorening från eller via atmosfären
1. Staterna skall för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den
marina miljön från eller via atmosfären, anta lagar och andra författningar som
skall vara tillämpliga i deras luftrum och på fartyg som för deras flagg eller
på fartyg eller luftfartyg som är registrerade hos dem, varvid hänsyn skall tas
till internationellt överenskomma tillämpningar och förfaranden samt till
säkerheten vid navigering i luften.
2. Staterna skall vidta andra åtgärder som kan vara nödvändiga för att
förhindra, begränsa och kontrollera sådan förorening.
3. Staterna skall särskilt genom behöriga, internationella organisationer eller
diplomatkonferenser söka fastställa globala och regionala normer samt
rekommenderade tillämpningar och förfaranden för att förhindra, begränsa och
kontrollera sådan förorening.
KAPITEL 6. VERKSTÄLLIGHET
Artikel 213
Verkställighet beträffande förorening från landbaserade källor
Staterna skall säkerställa tillämpningen av de lagar och andra författningar som
antagits i enlighet med artikel 207 och skall anta lagar och andra författningar
samt vidta andra nödvändiga åtgärder för att genomföra de tillämpliga
internationella regler och normer som fastställts genom behöriga internationella
organisationer eller vid en diplomatkonferens för att förhindra, begränsa och
kontrollera förorening av den marina miljön från landbaserade källor.
Artikel 214
Verkställighet beträffande förorening från verksamhet på havsbottnen
Staterna skall säkerställa tillämpningen av de lagar och andra författningar som
antagits i enlighet med artikel 208 och skall anta lagar och andra författningar
samt vidta andra nödvändiga åtgärder för att genomföra de tillämpliga
internationella regler och normer som fastställts genom behöriga internationella
organisationer eller vid en diplomatkonferens för att förhindra, begränsa och
kontrollera förorening av den marina miljön, som härrör från eller uppstår i
samband med sådana verksamheter på havsbottnen under deras jurisdiktion och från
konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner under deras jurisdiktion enligt
artiklarna 60 och 80.
Artikel 215
Verkställighet beträffande förorening från verksamheter i området
Säkerställande av tillämpning av de internationella regler, föreskrifter och
förfaranden som fastställts i enlighet med del XI för att förhindra, begränsa
och kontrollera förorening av den marina miljön från verksamheter i området
skall ske enligt reglerna i ovannämnda del.
Artikel 216
Verkställighet beträffande förorening genom dumpning
1. Säkerställande av tillämpning av lagar och andra författningar, som antagits
i enlighet med denna konvention och de tillämpliga internationella regler och
normer som fastställts genom behöriga internationella organisationer eller vid
en diplomatkonferens för förhindrande, minskning och kontroll av förorening av
den marina miljön genom dumpning, skall genomföras
a) av kuststaten vad beträffar dumpning inom dess territorialhav eller dess
ekonomiska zon eller på dess kontinentalsockel,
b) av flaggstaten vad beträffar fartyg som för dess flagg eller fartyg eller
luftfartyg som är registrerade där,
c) av varje stat vad beträffar lastning av avfall eller annat material inom
dess territorium eller vid dess off-shore-terminaler.
2. Ingen stat skall på grund av denna artikel vara skyldig att inleda rättsligt
förfarande, när en annan stat redan inlett rättsligt förfarande i enlighet med
denna artikel.
Artikel 217
Flaggstaters säkerställande av reglernas tillämpning
1. Staterna skall säkerställa att fartyg som för deras flagg eller är
registrerade där efterkommer de tillämpliga internationella regler och normer
som fastställts genom behörig internationell organisation eller vid en allmän
diplomatkonferens och att de efterkommer de lagar och andra författningar som
antagits i enlighet med denna konvention för att förhindra, begränsa och
kontrollera förorening av den marina miljön från fartyg och skall, i enlighet
därmed, anta lagar och andra författningar samt vidta andra nödvändiga åtgärder
för deras genomförande. Flaggstater skall svara för ett effektivt säkerställande
av tillämpningen av sådana regler, normer, lagar och andra författningar,
oberoende av var en överträdelse äger rum.
2. Staterna skall särskilt vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att
fartyg som för deras flagg eller är registrerade där ej får avsegla förrän de
kan uppfylla de krav som ställs för avsegling i de internationella regler och
normer som avses i punkt 1, däri inbegripet kraven rörande fartygens utformning,
konstruktion, utrustning och bemanning.
3. Staterna skall säkerställa att fartyg som för deras flagg eller är
registrerade där har de certifikat ombord som krävs och som är utfärdade i
enlighet med de internationella regler och normer som avses i punkt 1. Staterna
skall säkerställa att fartyg som för deras flagg periodvis inspekteras för
kontroll av att sådana certifikat överensstämmer med fartygens skick. Dessa
certifikat skall av andra stater godtas som bevis för fartygens skick och skall
anses ha samma giltighet som de av dem utfärdade certifikaten, såvida ej
uppenbar anledning föreligger att anta att fartygens skick avsevärt avviker från
uppgifterna i certifikaten.
4. Om ett fartyg överträder regler och normer, som fastställts genom behörig
internationell organisation eller vid en allmän diplomatkonferens, skall
flaggstaten med iakttagande av artiklarna 218, 220 och 228, omedelbart påbörja
en utredning och, när så är lämpligt, inleda rättsligt förfarande beträffande
den påstådda överträdelsen, oberoende av var överträdelsen ägt rum eller var
föroreningen till följd av sådan överträdelse har inträffat eller upptäckts.
5. Flaggstater, som genomför en utredning om överträdelsen, får begära bistånd
från varje annan stat med vars medverkan man skulle kunna bidra till att
klarlägga omständigheterna i fallet. Staterna skall söka tillmötesgå
flaggstaternas berättigade framställningar om bistånd.
6. Staterna skall på en stats skriftliga begäran utreda varje överträdelse som
ett fartyg, som för dess flagg, påstås ha gjort sig skyldigt till. Om
flaggstater är övertygade om att det föreligger tillräckliga bevis för att
rättsligt förfarande beträffande den påstådda överträdelsen skall kunna inledas,
skall de utan dröjsmål inleda sådana rättsliga förfaranden i enlighet med sina
lagar.
7. Flaggstaterna skall omedelbart informera den stat som begärt bistånd samt
behörig internationell organisation om de åtgärder som vidtagits och resultatet
därav. Sådan information skall vara tillgänglig för alla stater.
8. De i staternas lagar och andra författningar fastställda straffpåföljderna
beträffande fartyg, som för deras flagg, skall vara så stränga att de avhåller
från överträdelser, oavsett var dessa äger rum.
Artikel 218
Hamnstaters säkerställande av reglernas tillämpning
1. När ett fartyg frivilligt befinner sig i en stats hamn eller vid en stats
off-shore-terminal, får staten göra utredningar och, om bevismaterialet
berättigar härtill, inleda rättsliga förfaranden beträffande varje utsläpp från
detta fartyg utanför statens inre vatten, territorialhav eller ekonomiska zon,
vilket strider mot tillämpliga internationella regler och normer, som
fastställts genom behörig internationell organisation eller vid en allmän
diplomatkonferens.
2. Inga rättsliga förfaranden enligt punkt 1 skall inledas vad beträffar
överträdelse av bestämmelser angående utsläpp i annan stats inre vatten,
territorialhav eller ekonomiska zon, såvida det ej begärts av den staten,
flaggstaten eller en stat som har skadats eller löper risk att skadas genom
överträdelse av bestämmelserna angående utsläpp, eller såvida inte överträdelsen
har medfört eller sannolikt kommer att medföra förorening av inre vatten,
territorialhav eller ekonomisk zon tillhörande den stat som inleder rättsligt
förfarande.
3. När ett fartyg frivilligt befinner sig i en stats hamn eller vid en stats
off-shore-terminal skall staten så långt som möjligt efterkomma varje stats
anmodan om utredning av överträdelse av bestämmelserna angående utsläpp, som
avses i punkt 1 och som antas ha ägt rum i och skadat eller hotat att skada den
anmodande statens inre vatten, territorialhav eller ekonomiska zon. Den skall
även så långt möjligt efterkomma flaggstatens begäran om utredning av en sådan
överträdelse, oberoende av var överträdelsen ägt rum.
4. Utredning som gjorts av en hamnstat skall, enligt denna artikel, på begäran
lämnas till flaggstaten eller kuststaten. Varje rättsligt förfarande, som
inletts av en hamnstat på grundval av sådan utredning, får med förbehåll för
kapitel 7 avbrytas på begäran av kuststaten, när överträdelsen ägt rum inom dess
inre vatten, territorialhav eller ekonomiska zon. Bevismaterialet och
utredningen skall, tillsammans med varje borgen eller annan ekonomisk säkerhet
som ställts till hamnstatens myndigheter, i sådant fall lämnas till kuststaten.
Sådant överlämnande skall utesluta fortsatta rättsliga förfaranden i hamnstaten.
Artikel 219
Åtgärder rörande fartygs sjövärdighet för att förhindra förorening
Med förbehåll för kapitel 7 skall stater, som antingen efter anmodan eller på
eget initiativ har konstaterat att ett fartyg i en av deras hamnar eller off-
shore-terminaler inte uppfyller tillämpliga internationella regler och normer
rörande fartygs sjövärdighet och därigenom hotar att skada den marina miljön, så
långt möjligt vidta administrativa åtgärder för att förhindra att fartyget
avseglar. Sådana stater får endast tillåta att fartyget fortsätter till närmast
liggande lämpliga reparationsvarv och skall, så snart orsakerna till bristerna
har undanröjts, tillåta att fartyget omedelbart fortsätter.
Artikel 220
Kuststaters säkerställande av reglernas tillämpning
1. När ett fartyg frivilligt befinner sig i en stats hamn eller off-shore-
terminal, får staten, med förbehåll för kapitel 7, inleda rättsliga förfaranden
beträffande varje överträdelse av dess lagar och andra författningar som
antagits i enlighet med denna konvention eller tillämpliga internationella
regler och normer för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening från
fartyg, när överträdelsen har ägt rum i statens territorialhav eller ekonomiska
zon.
2. När det föreligger klara skäl att anta att ett fartyg under genomfart av en
stats territorialhav har överträtt statens lagar och andra författningar, vilka
antagits i enlighet med denna konvention eller tillämpliga internationella
regler och normer för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening från
fartyg, får staten utan att inkräkta på tillämpningen av relevanta bestämmelser
i del II kapitel 3 företa en fysisk inspektion av fartyget med anledning av
överträdelsen och, när bevismaterialet berättigar härtill, inleda rättsliga
förfaranden, däri inbegripet kvarhållande av fartyget i enlighet med statens
lagar med förbehåll för bestämmelserna i kapitel 7.
3. När det föreligger klara skäl att anta att ett fartyg, som navigerar i en
stats ekonomiska zon eller territorialhav, i den ekonomiska zonen har överträtt
tillämpliga internationella regler och normer för förhindrande, begränsning och
kontroll av förorening från fartyg eller lagar och andra författningar i den
staten, som överensstämmer med och genomför sådana regler och normer, får staten
begära att fartyget lämnar information beträffande sin identitet och
registreringshamn, sin senaste och nästa anlöpningshamn och annan relevant
information, som krävs för att fastställa, huruvida en överträdelse har ägt rum.
4. Staterna skall anta lagar och andra författningar och vidta andra åtgärder,
så att fartyg som för deras flagg uppfyller de i punkt 3 ställda kraven på
information.
5. När det föreligger klara skäl att anta att en i punkt 3 avsedd överträdelse
har ägt rum ombord på ett fartyg, som navigerar i en stats ekonomiska zon eller
territorialhav, och att detta lett till ett omfattande utsläpp, som medfört
eller hotat medföra betydande förorening av den marina miljön, får staten företa
fysisk inspektion av fartyget, vad beträffar förhållandena i samband med
överträdelsen, om information har vägrats av fartyget eller om den information
som lämnats av fartyget flagrant avviker från uppenbara fakta och om
omständigheterna i fallet berättigar till sådan inspektion.
6. När det föreligger klara objektiva bevis för att man ombord på ett fartyg,
som framförs i en stats ekonomiska zon eller territorialhav, i den ekonomiska
zonen har gjort sig skyldig till en i punkt 3 avsedd överträdelse, vilken lett
till ett utsläpp som medfört omfattande skada eller hot om omfattande skada på
kusten eller kuststatens därmed sammanhängande intressen eller på tillgångarna i
dess territorialhav eller ekonomiska zon, får staten, med förbehåll för kapitel
7, förutsatt att bevismaterialet berättigar härtill, inleda rättsligt
förfarande, däri inbegripet kvarhållande av fartyget, i enlighet med statens
lagar.
7. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 6 skall, då lämpliga förfaranden har
fastställts genom behörig internationell organisation eller på annat sätt,
varigenom säkerställs att krav på borgen eller annan lämplig ekonomisk säkerhet
har uppfyllts, kuststaten, om den är bunden av sådana förfaranden, tillåta
fartyget att avsegla.
8. Bestämmelserna i punkterna 3 - 7 är även tillämpliga med avseende på de
nationella lagar och andra författningar som antagits enligt artikel 211.6.
Artikel 221
Åtgärder för att förhindra förorening som härrör från sjöolyckor
1. Inget i denna del skall påverka staternas rättighet att, i enlighet med såväl
folkrättslig sedvanerätt som traktatbaserad folkrätt, utanför territorialhavet
vidta och genomdriva åtgärder som står i proportion till den faktiska eller
hotande skadan, för att skydda sin kust eller därmed förbundna intressen, däri
inbegripet fiske, från förorening eller hot om förorening till följd av en
sjöolycka eller handlingar i samband med en sådan olycka, som sannolikt kan
förväntas få omfattande skadliga följder.
2. I denna artikel avses med "sjöolycka" kollision mellan fartyg, grundstötning
eller annat navigeringsmissöde, eller annan händelse ombord på ett fartyg eller
utanför detta, som medför materiell skada eller omedelbart hot om materiell
skada på fartyg eller last.
Artikel 222
Verkställighet av regler om förorening från eller genom atmosfären
Staterna skall inom sitt luftrum eller med avseende på fartyg som för deras
flagg eller fartyg eller luftfartyg som är registrerade i dessa stater
säkerställa tillämpningen av de lagar och andra författningar som antagits i
enlighet med artikel 212.1 och med andra bestämmelser i denna konvention, och de
skall anta lagar och andra författningar samt vidta andra nödvändiga åtgärder
för att genomföra de tillämpliga internationella regler och normer som
fastställts genom behöriga internationella organisationer eller genom en
diplomatkonferens för att förhindra, begränsa och kontrollera förorening av den
marina miljön från eller genom atmosfären, i enlighet med alla tillämpliga
internationella regler och normer rörande säkerheten för flygnavigering.
KAPITEL 7. GARANTIER
Artikel 223
Åtgärder för att underlätta rättsliga förfaranden
Beträffande rättsliga förfaranden som inletts i enlighet med denna del skall
staterna vidta åtgärder för att underlätta vittnesförhör och upptagande av
bevismaterial, som framlagts av en annan stats myndigheter eller av behörig
internationell organisation, och skall underlätta deltagandet i sådana rättsliga
förfaranden av officiella representanter för behörig internationell
organisation, för flaggstaten och för varje stat som berörs av en förorening
till följd av en överträdelse. De officiella representanter som deltar vid
sådana rättsliga förfaranden skall ha de rättigheter och skyldigheter som kan
vara föreskrivna i nationella lagar och andra författningar eller av folkrätten.
Artikel 224
Befogenhet att ingripa
Befogenhet att ingripa mot utländska fartyg enligt denna del får endast utövas
av offentliga tjänstemän eller av örlogsfartyg, militära luftfartyg eller andra
fartyg eller luftfartyg, som är försedda med tydliga kännetecken och
identifierbara såsom varande i statstjänst och bemyndigade därtill.
Artikel 225
Skyldighet att undvika skadliga verkningar vid ingripanden
Staterna skall då de enligt denna konvention utövar sin befogenhet att ingripa
mot utländska fartyg ej äventyra sjösäkerheten eller på annat sätt utsätta ett
fartyg för fara eller föra det till en osäker hamn eller ankarplats eller
utsätta den marina miljön för orimligt stor fara.
Artikel 226
Undersökning av utländska fartyg
1. a) Staterna skall ej uppehålla ett utländskt fartyg längre än nödvändigt för
att genomföra de i artiklarna 216, 218 och 220 avsedda undersökningarna.
Varje fysisk inspektion av ett utländskt fartyg skall begränsas till en
undersökning av sådana certifikat, loggböcker och andra dokument som
fartyget enligt allmänt erkända internationella regler och normer skall
medföra eller av varje liknande dokument som det medför; vidare får fysisk
inspektion av fartyget endast äga rum efter en sådan undersökning och endast
om
i) det föreligger klara skäl att anta att fartygets eller dess
utrustnings skick väsentligt avviker från uppgifterna i dessa dokument,
ii) innehållet i sådana dokument ej är tillräckligt för att bekräfta
eller verifiera en misstänkt överträdelse, eller
iii) fartyget ej medför giltiga certifikat och loggböcker.
b) Om undersökningen tyder på att en överträdelse ägt rum av tillämpliga
lagar och andra författningar eller internationella regler och normer för
skydd och bevarande av den marina miljön, skall frisläppande omedelbart ske,
under förutsättning att rimliga formaliteter iakttagits, såsom ställande av
borgen eller annan lämplig ekonomisk säkerhet.
c) Om inte annat följer av tillämpliga internationella regler och normer
rörande fartygs sjövärdighet, får frisläppande av ett fartyg, närhelst detta
skulle kunna utgöra ett oskäligt stort hot om skada på den marina miljön,
förvägras eller ske på villkor att fartyget anlöper närmast lämpliga
reparationsvarv. Då frisläppande har vägrats eller skett på vissa villkor
skall fartygets flaggstat omedelbart underrättas och varvid den får begära
att fartyget frisläpps i enlighet med del XV.
2. Staterna skall samarbeta för att utveckla förfaranden för undvikande av
onödig fysisk inspektion av fartyg till sjöss.
Artikel 227
Icke-diskriminering av utländska fartyg
Staterna skall inte, då de utövar sina rättigheter och uppfyller sina
förpliktelser enligt denna del, formellt eller reellt diskriminera fartyg från
en annan stat.
Artikel 228
Suspension och begränsningar i inledandet av rättsliga förfaranden
1. Förfaranden som syftar till ådömande av straff för överträdelse av
tillämpliga lagar och andra författningar eller internationella regler och
normer rörande förhindrande, begränsning och kontroll av förorening från fartyg,
vilken skett från ett utländskt fartyg utanför den stats territorialhav som
inleder rättsliga förfaranden, skall suspenderas, om flaggstaten inlett
rättsliga förfaranden, som syftar till ådömande av straff för motsvarande
anklagelser, inom sex månader från den dag då rättsliga förfaranden först
inleddes. Detta gäller dock ej, om dessa rättsliga förfaranden avser ett fall av
större skada för kuststaten, eller om flaggstaten i fråga upprepade gånger
underlåtit att beakta sin skyldighet att effektivt efterleva de tillämpliga
internationella regler och normer, i vad avser överträdelser, som begåtts av
dess fartyg. Flaggstaten skall, då den har begärt suspension av rättsliga
förfaranden i enlighet med denna artikel, i sinom tid ställa samtliga handlingar
i fallet samt protokollen från de rättsliga förfarandena till förfogande för den
stat som först inledde förfaranden. När de rättsliga förfaranden som inletts av
flaggstaten har slutförts, skall de suspenderade rättsliga förfarandena
avslutas. Efter betalning av de kostnader som uppstått i samband med sådana
förfaranden, skall kuststaten återställa borgen eller annan ekonomisk säkerhet,
som ställts i samband med de suspenderade förfarandena.
2. Straffrättsliga förfaranden som rör utländska fartyg får ej inledas efter
utgången av tre år från den dag då överträdelsen begicks och får ej, med
förbehåll för bestämmelserna i punkt 1, inledas av någon stat, då rättsliga
förfaranden har inletts av en annan stat.
3. Bestämmelserna i denna artikel påverkar inte flaggstatens rätt att vidta
varje slag av åtgärd, däri inbegripet förfaranden syftande till ådömande av
straff enligt sina lagar, oberoende av annan stats tidigare förfaranden.
Artikel 229
Inledande av civilrättsliga förfaranden
Ingenting i denna konvention skall utgöra hinder för inledande av civilrättsliga
förfaranden avseende skadeståndsanspråk för förlust eller skada, som härrör från
förorening av den marina miljön.
Artikel 230
Ekonomiska påföljder och iakttagande av den anklagades erkända rättigheter
1. Endast ekonomiska påföljder får ådömas, när det gäller överträdelser av
nationella lagar och andra författningar eller tillämpliga internationella
regler och normer för förhindrande, begränsning och kontroll av förorening av
den marina miljön, vilka begåtts av utländska fartyg utanför territorialhavet.
2. Endast ekonomiska påföljder får ådömas, när det gäller överträdelser av
nationella lagar och andra författningar eller tillämpliga internationella
regler och normer för förhindrande, begränsning och kontroll av förorening av
den marina miljön, vilka begåtts av utländska fartyg i territorialhavet, utom i
fall av uppsåtliga och allvarliga gärningar avseende förorening i
territorialhavet.
3. Vid genomförandet av rättsliga förfaranden beträffande överträdelser som
begåtts av utländska fartyg och som kan leda till ådömande av straff skall den
anklagades erkända rättigheter iakttas.
Artikel 231
Underrättelse till flaggstaten och andra berörda stater
Staterna skall omedelbart underrätta flaggstaten och varje annan berörd stat om
varje åtgärd mot utländskt fartyg, som vidtagits i enlighet med kapitel 6, och
skall lämna flaggstaten alla officiella rapporter rörande sådana åtgärder.
Beträffande överträdelser som begåtts i territorialhavet, skall nämnda
förpliktelser för kuststaten dock endast vara tillämpliga på sådana åtgärder som
vidtagits vid rättsliga förfaranden. Flaggstatens diplomatiska eller konsulära
representanter och, när så är möjligt, dess sjöfartsmyndighet skall omedelbart
underrättas om varje sådan åtgärd som i enlighet med kapitel 6 vidtagits mot
utländskt fartyg.
Artikel 232
Staters skadeståndsansvar för verkställighetsåtgärder
Staterna ansvarar för skada eller förlust, som kan hänföras till dem och som
härrör från åtgärder vidtagna i enlighet med kapitel 6, då sådana åtgärder är
olagliga eller överskrider vad som rimligen erfordras i ljuset av tillgänglig
information. Staterna skall se till att talan rörande sådan skada eller förlust
kan upptas vid deras domstolar.
Artikel 233
Garantier beträffande sund som används för internationell sjöfart
Inget i kapitel 5, 6 och 7 påverkar rättsreglerna för sund som används för
internationell sjöfart. Om ett utländskt fartyg, med undantag för de fartyg som
avses i kapitel 10, har begått en överträdelse av de lagar och andra
författningar som avses i artikel 42.1 a och b, vilken har förorsakat eller
hotar att förorsaka mera omfattande skada på den marina miljön i sunden, får de
stater som gränsar till sunden dock vidta lämpliga åtgärder för att ingripa och
skall i så fall i tillämpliga delar iaktta bestämmelserna i detta kapitel.
KAPITEL 8. ISTÄCKTA OMRÅDEN
Artikel 234
Istäckta områden
Kuststaterna har rätt att anta och säkerställa tillämpningen av icke-
diskriminerande lagar och andra författningar för förhindrande, begränsning och
kontroll av havsförorening från fartyg i istäckta områden inom gränserna för den
ekonomiska zonen, där särskilt stränga klimatiska förhållanden och förekomsten
av is, som täcker sådana områden under större delen av året, utgör hinder eller
exceptionellt stora faror för sjöfarten, och där förorening av den marina miljön
skulle kunna orsaka stor skada på eller oåterkallelig rubbning av den ekologiska
balansen. Sådana lagar och andra författningar skall ta vederbörlig hänsyn till
sjöfarten samt till skyddet och bevarandet av den marina miljön på grundval av
bästa tillgängliga vetenskapliga data.
KAPITEL 9. SKYLDIGHETER OCH ANSVAR
Artikel 235
Skyldigheter och ansvar
1. Staterna är skyldiga att fullgöra sina internationella förpliktelser rörande
skyddet och bevarandet av den marina miljön. De är ansvariga i enlighet med
folkrättens regler.
2. Staterna skall säkerställa att rättsmedel i enlighet med deras rättssystem
finns tillgängliga för omedelbar och adekvat ersättning eller annan gottgörelse
för skada, som förorsakats genom förorening av den marina miljön av fysiska
eller juridiska personer under deras jurisdiktion.
3. I syfte att garantera omedelbar och adekvat ersättning för varje skada som
orsakats genom förorening av den marina miljön skall staterna samarbeta, då de
tillämpar gällande folkrätt och vid ytterligare utveckling av folkrätten, vad
avser skyldigheter och ansvar beträffande värdering av skadan och ersättning
härför och beträffande biläggande av tvister i samband härmed, samt, i
förekommande fall, för utveckling av kriterier och förfaranden för betalning av
lämplig ersättning, såsom obligatorisk försäkring eller ersättningsfonder.
KAPITEL 10. STATSIMMUNITET
Artikel 236
Statsimmunitet
Bestämmelserna i denna konvention beträffande skydd och bevarande av den marina
miljön är ej tillämpliga på örlogsfartyg, hjälpfartyg, andra fartyg eller
luftfartyg, som ägs eller brukas av en stat och som vid tillfället används
endast i statlig icke-kommersiell drift. Varje stat skall dock genom att vidta
lämpliga åtgärder, som ej inverkar menligt på driften eller driftskapaciteten
hos sådana fartyg eller luftfartyg som den äger eller driver, säkerställa att
sådana fartyg eller luftfartyg, så långt det är rimligt och praktiskt möjligt,
manövreras på ett sätt som är i överensstämmelse med denna konvention.
KAPITEL 11. FÖRPLIKTELSER ENLIGT ANDRA KONVENTIONER OM SKYDD OCH BEVARANDE AV
DEN MARINA MILJÖN
Artikel 237
Förpliktelser enligt andra konventioner om skydd och bevarande av den marina
miljön
1. Bestämmelserna i denna del inverkar inte på de särskilda förpliktelser som
stater har iklätt sig i tidigare ingångna särskilda konventioner och
överenskommelser som berör skyddet och bevarandet av den marina miljön samt
överenskommelser som kan ingås till befrämjande av de allmänna principer som
föreskrivs i denna konvention.
2. Särskilda förpliktelser, som staterna med avseende på skydd och bevarande av
den marina miljön har iklätt sig i särskilda konventioner, bör uppfyllas på ett
sätt som är förenligt med denna konventions allmänna principer och ändamål.
DEL XIII
MARINVETENSKAPLIG FORSKNING
KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 238pliga metoder och på ett sätt som är förenligt med denna konvention,
c) marinvetenskaplig forskning skall inte otillbörligen inkräkta på annat
legitimt utnyttjande av havet som är förenligt med denna konvention, och
vederbörlig hänsyn skall tas till sådant utnyttjande,
d) marinvetenskaplig forskning skall bedrivas i överensstämmelse med samtliga
tillämpliga bestämmelser som antagits i enlighet med denna konvention, däri
inbegripet dem som avser att skydda och bevara den marina miljön.
Artikel 241
Icke-erkännande av verksamhetsområden inom den marinvetenskapliga forskningen
som rättslig grund för anspråk
Marinvetenskaplig forskning skall inte utgöra rättslig grund för anspråk på
någon del av havet eller dess tillgångar.
KAPITEL 2. INTERNATIONELLT SAMARBETE
Artikel 242
Främjande av internationellt samarbete
1. Staterna och behöriga internationella organisationer skall, i enlighet med
principen om respekt för suveränitet och jurisdiktion och på grundval av
ömsesidig fördel, främja internationellt samarbete inom marinvetenskaplig
forskning för fredliga ändamål.
2. I detta sammanhang skall en stat, då den tillämpar bestämmelserna i denna
del, utan att inkräkta på staternas rättigheter och skyldigheter enligt denna
konvention, på lämpligt sätt ge andra stater rimliga möjligheter att från denna,
eller med dess bistånd, erhålla sådan information som är nödvändig för att
förebygga och övervaka skada på personers hälsa och säkerhet och på den marina
miljön.
Artikel 243
Skapande av gynnsamma betingelser
Staterna och behöriga internationella organisationer skall genom att sluta
bilaterala och multilaterala överenskommelser samarbeta för att skapa gynnsamma
betingelser för bedrivande av marinvetenskaplig forskning inom den marina miljön
och för att vetenskapsmän skall kunna samordna sina ansträngningar i studiet av
de fenomen och processer som förekommer i den marina miljön och av förhållandet
dem emellan.
Artikel 244
Offentliggörande och spridning av information och kunskap
1. Staterna och behöriga internationella organisationer skall, i enlighet med
denna konvention, genom offentliggörande och spridning på lämpligt sätt ställa
information till förfogande om föreslagna större forskningsprogram och deras
syften samt kunnande som härrör från marinvetenskaplig forskning.
2. I detta syfte skall staterna, såväl individuellt som i samarbete med andra
stater och behöriga internationella organisationer, aktivt främja flödet av
vetenskapliga data och informationer samt överförandet av kunnande, som härrör
från marinvetenskaplig forskning, i synnerhet till utvecklingsländerna, samt
förbättra dessas förmåga att bedriva självständig marinvetenskaplig forskning,
bl.a. genom program för lämplig teoretisk och praktisk utbildning av deras
tekniska och vetenskapliga personal.
KAPITEL 3. BEDRIVANDE OCH FRÄMJANDE AV MARINVETENSKAPLIG FORSKNING
Artikel 245
Marinvetenskaplig forskning i territorialhavet
En kuststat har vid utövandet av sin suveränitet ensamrätt att reglera,
bemyndiga och bedriva marinvetenskaplig forskning i sitt territorialhav.
Marinvetenskaplig forskning får i detta område endast bedrivas med kuststatens
uttryckliga samtycke och i enlighet med de villkor som föreskrivs av denna.
Artikel 246
Marinvetenskaplig forskning i den ekonomiska zonen och på kontinentalsockeln
1. Kuststaterna har, vid utövandet av sin jurisdiktion, rätt att reglera,
tillåta och bedriva marinvetenskaplig forskning i sin ekonomiska zon och på sin
kontinentalsockel i enlighet med tillämpliga bestämmelser i denna konvention.
2. Marinvetenskaplig forskning i den ekonomiska zonen och på kontinentalsockeln
skall bedrivas med kuststatens samtycke.
3. Kuststat skall under normala förhållanden ge sitt samtycke till andra staters
eller behöriga internationella organisationers marinvetenskapliga
forskningsprojekt i sin ekonomiska zon eller på sin kontinentalsockel, som i
enlighet med denna konvention är ämnade att utföras för uteslutande fredliga
ändamål och för att öka det vetenskapliga kunnandet om den marina miljön till
hela mänsklighetens bästa. Kuststaterna skall för detta ändamål fastställa
bestämmelser och förfaranden för att säkerställa att sådant samtycke ej kommer
att fördröjas eller förvägras på orimligt sätt.
4. Vid tillämpning av punkt 3 kan normala förhållanden anses råda trots avsaknad
av diplomatiska förbindelser mellan kuststaten och den forskande staten.
5. Det står emellertid kuststaterna fritt att vägra sitt samtycke till att en
annan stat eller behörig internationell organisation genomför ett
marinvetenskapligt forskningsprojekt i kuststatens ekonomiska zon eller på dess
kontinentalsockel, om projektet
a) har direkt betydelse för undersökningen och utnyttjandet av
naturtillgångarna, vare sig dessa är levande eller icke levande,
b) innefattar borrning på kontinentalsockeln, användning av sprängämnen
eller avsiktliga utsläpp av skadliga ämnen i den marina miljön,
c) innefattar uppförande, drift eller användning av konstgjorda öar,
anläggningar och konstruktioner som avses i artiklarna 60 och 80,
d) innehåller information, lämnad enligt artikel 248, beträffande projektets
beskaffenhet och syften, vilken är oriktig, eller om den forskande staten
eller den behöriga internationella organisationen har utestående
förpliktelser från ett tidigare forskningsprojekt gentemot kuststaten.
6. Kuststaterna får, oaktat bestämmelserna i punkt 5, inte begagna sig av sin
möjlighet att vägra samtycke enligt a i denna punkt beträffande
marinvetenskapliga forskningsprojekt, som skall genomföras i enlighet med
bestämmelserna i denna del på kontinentalsockeln utanför 200 nautiska mil från
de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas, med undantag för sådana
särskilda områden som kuststaten, vid vilken tidpunkt som helst, offentligen kan
ange som områden inom vilka bearbetning eller detaljerad forskningsverksamhet
koncentrerad till dessa områden äger rum eller kommer att äga rum inom en rimlig
tidsperiod. Kuststaterna skall ge skälig publicitet åt bestämmandet av sådana
områden, liksom åt ändringar av dessa, men behöver inte ge detaljer om den
verksamhet som försiggår där.
7. Bestämmelserna i punkt 6 skall ej inkräkta på de rättigheter som kuststaterna
har till kontinentalsockeln i enlighet med artikel 77.
8. Marinvetenskaplig forskning, som avses i denna artikel, skall inte
otillbörligen inkräkta på verksamhet som bedrivs av kuststater vid utövande av
sina suveräna rättigheter och jurisdiktion enligt denna konvention.
Artikel 247
Marinvetenskapliga forskningsprojekt som bedrivs av eller under beskydd av
internationella organisationer
En kuststat som är medlem i eller har ett bilateralt avtal med en internationell
organisation och inom vilkens ekonomiska zon eller på vilkens kontinentalsockel
organisationen önskar genomföra ett marinvetenskapligt forskningsprojekt, direkt
eller under dess beskydd, skall anses ha tillåtit att projektet genomförs i
enlighet med de avtalade bestämmelserna, om den ifrågavarande staten godkänt det
angivna projektet när organisationen beslöt att projektet skulle genomföras
eller är beredd att delta däri och ej har gjort några invändningar inom fyra
månader efter det att organisationen underrättat kuststaten om projektet.
Artikel 248
Skyldighet att lämna information till kuststat
Stater och behöriga internationella organisationer som avser bedriva
marinvetenskaplig forskning i en kuststats ekonomiska zon eller på dess
kontinentalsockel skall, minst sex månader före den planerade tidpunkten för det
marinvetenskapliga forskningsprojektets början, lämna fullständiga uppgifter
till kuststaten om
a) projektets beskaffenhet och syften,
b) vilken teknik och vilket tillvägagångssätt som skall användas, däri
inbegripet fartygets namn, tonnage, typ och klass samt beskrivning av den
vetenskapliga utrustningen,
c) de exakta geografiska områden där projektet skall genomföras,
d) den planerade tidpunkten för forskningsfartygens första ankomst och
slutliga avgång eller utplacering av utrustning och avlägsnande därav,
vilketdera som är tillämpligt,
e) namnet på ansvarig institution, på dess chef och namn på projektledaren,
samt
f) i vilken utsträckning kuststaten kan delta eller vara representerad i
projektet.
Artikel 249
Skyldighet att uppfylla vissa villkor
1. Stater och behöriga internationella organisationer skall, när de bedriver
marinvetenskaplig forskning i en kuststats ekonomiska zon eller på dess
kontinentalsockel, uppfylla följande villkor:
a) att säkerställa kuststatens rätt att, om den så önskar, delta eller vara
representerad i det marinvetenskapliga forskningsprojektet, i synnerhet
ombord på forskningsfartyg och andra fartyg eller marinvetenskapliga
forskningsinstallationer, när så är möjligt, utan att utge ersättning till
kuststatens vetenskapsmän och utan skyldighet för kuststaten att bidra till
kostnaden för projektet,
b) att på kuststatens begäran så snart som möjligt tillhandahålla preliminär
rapport och, när forskningsprojektet avslutats, slutrapport med resultat och
slutsatser,
c) att förbinda sig att på kuststatens begäran ge denna tillgång till
samtliga data och prover, som härrör från det marinvetenskapliga
forskningsprojektet, och att dessutom förse den med sådana data som får
kopieras och med sådana prover som kan delas utan skada för deras
vetenskapliga värde,
d) att på dess begäran ge kuststaten en bedömning av sådana data, prover och
forskningsresultat eller att bistå den vid bedömningen eller tolkningen av
dessa,
e) att med förbehåll för punkt 2 säkerställa att forskningsresultaten
snarast på lämpligt sätt görs internationellt tillgängliga,
f) att omedelbart underrätta kuststaten om väsentliga förändringar i
forskningsprogrammet,
g) att, såvida ej annat avtalats, avlägsna de vetenskapliga forsknings-
anläggningarna eller utrustningen efter det att forskningsprojektet
avslutats.
2. Denna artikel påverkar inte de villkor som fastställts genom kuststatens
lagar och andra författningar vad beträffar utövandet av dess möjlighet att
bevilja eller vägra sitt samtycke enligt artikel 246.5 däri inbegripet rätten
att kräva förhandsöverenskommelse om att göra de forskningsresultat
internationellt tillgängliga som har direkt betydelse för undersökning och
utnyttjande av naturtillgångar.
Artikel 250
Meddelanden om marinvetenskapliga forskningsprojekt
Meddelanden om marinvetenskapliga forskningsprojekt skall, om ej annat
överenskommits, lämnas på lämplig officiell väg.
Artikel 251
Allmänna kriterier och riktlinjer
Staterna skall genom behöriga internationella organisationer söka främja
fastställandet av allmänna kriterier och riktlinjer för att bistå stater som
önskar upplysningar om den marinvetenskapliga forskningens beskaffenhet och
betydelse.
Artikel 252
Tyst samtycke
Staterna eller behöriga internationella organisationer får påbörja ett
marinvetenskapligt forskningsprojekt sex månader efter den dag då de i enlighet
med artikel 248 erforderliga uppgifterna lämnats till kuststaten, såvida denna
ej inom fyra månader efter det att den mottagit dessa uppgifter har informerat
den stat eller den organisation som skall bedriva forskning om att
a) den har vägrat sitt samtycke i enlighet med bestämmelserna i artikel 246,
eller att
b) de uppgifter som lämnats av staten eller den behöriga internationella
organisationen angående projektets beskaffenhet eller syften ej
överensstämmer med klart uppenbara fakta, eller att
c) den kräver kompletterande information beträffande de villkor och
uppgifter som avses i artiklarna 248 och 249, eller att
d) utestående förpliktelser, som följer av villkoren enligt artikel 249,
föreligger avseende tidigare marinvetenskapliga forskningsprojekt som den
staten eller organisationen genomfört.
Artikel 253
Tillfälligt avbrytande av eller upphörande med marinvetenskaplig
forskningsverksamhet
1. En kuststat skall ha rätt att kräva att marinvetenskaplig
forskningsverksamhet, som pågår inom dess ekonomiska zon eller på dess
kontinentalsockel, tillfälligt avbryts om
a) forskningsverksamheten ej bedrivs i enlighet med de uppgifter som lämnats
enligt artikel 248, på vilken kuststaten grundat sitt samtycke, eller om
b) den stat eller behöriga internationella organisation som bedriver
forskningen ej följer bestämmelserna i artikel 249 beträffande kuststaters
rättigheter vad avser marinvetenskaplig forskning.
2. En kuststat skall ha rätt att kräva att marinvetenskaplig forskning upphör,
om bestämmelserna i artikel 248 ej iakttas, om detta innebär en betydande
förändring av forskningsprojektet eller forskningsverksamheten.
3. En kuststat kan även kräva att marinvetenskaplig forskning upphör, om
åtgärder beträffande någon av de i punkt 1 avsedda fallen ej vidtas inom rimlig
tid.
4. Efter det att en kuststat meddelat sitt beslut att beordra tillfälligt
avbrytande eller upphörande, skall de stater eller behöriga internationella
organisationer som är bemyndigade att bedriva marinvetenskaplig forskning
upphöra med forskning som är föremål för sådant meddelande.
5. Order om tillfälligt avbrytande enligt punkt 1 skall återkallas av
kuststaten, och den marinvetenskapliga forskningen skall tillåtas fortsätta, när
den forskande staten eller den behöriga internationella organisationen har
uppfyllt de i artiklarna 248 och 249 föreskrivna villkoren.
Artikel 254
Angränsande kustlösa och geografiskt missgynnade staters rättigheter
1. Stater och behöriga internationella organisationer, som för en kuststat
framlagt en plan för att bedriva marinvetenskaplig forskning enligt artikel
246.3 skall underrätta angränsande kustlösa och geografiskt missgynnade stater
om det föreslagna forskningsprojektet och notifiera kuststaten därom.
2. Sedan den berörda kuststaten har givit sitt samtycke till det föreslagna
marinvetenskapliga forskningsprojektet i enlighet med artikel 246 och andra
tillämpliga bestämmelser i denna konvention, skall de stater och behöriga
internationella organisationer som genomför ett sådant projekt på begäran lämna
relevant information till de angränsande kustlösa och geografiskt missgynnade
staterna enligt artikel 248 och 249.1 f när så är lämpligt.
3. De ovan avsedda angränsande, kustlösa och geografiskt missgynnande staterna
skall på begäran och när så är möjligt ges tillfälle att delta i det föreslagna
forskningsprojektet med kvalificerade experter, som utses av dem och mot vilka
kuststaten ej har invändningar, allt enligt de mellan den berörda kuststaten och
den stat, eller de behöriga internationella organisationer, som bedriver den
marinvetenskapliga forskningen överenskomna villkoren för projektet och enligt
bestämmelserna i denna konvention.
4. De stater och behöriga internationella organisationer som avses i punkt 1
skall på begäran, med förbehåll för bestämmelserna i artikel 249.2, lämna de
ovan nämnda kustlösa och geografiskt missgynnade staterna information och
bistånd enligt artikel 249.1 d.
Artikel 255
Åtgärder för att underlätta marinvetenskaplig forskning och för att bistå
forskningsfartyg
Staterna skall sträva efter att anta lämpliga lagar och andra författningar samt
förfaranden för att främja och underlätta marinvetenskaplig forskning, som
bedrivs i enlighet med denna konvention utanför deras territorialhav samt vid
behov, med förbehåll för bestämmelserna i sina lagar och andra författningar,
underlätta tillträde till sina hamnar för marinvetenskapliga forskningsfartyg,
som iakttar de i denna del tillämpliga bestämmelserna och främja bistånd till
dessa fartyg.
Artikel 256
Marinvetenskaplig forskning i området
Alla stater, oavsett deras geografiska läge och behöriga internationella
organisationer har rätt att i enlighet med bestämmelserna i del XI bedriva
marinvetenskaplig forskning i området.
Artikel 257
Marinvetenskaplig forskning i vattenpelaren utanför den ekonomiska zonen
Alla stater, oavsett deras geografiska läge, och behöriga internationella
organisationer har rätt att i enlighet med denna konvention bedriva
marinvetenskaplig forskning i vattenpelaren utanför gränserna för den ekonomiska
zonen.
KAPITEL 4. ANLÄGGNINGAR ELLER UTRUSTNING FÖR VETENSKAPLIG FORSKNING I DEN MARINA
MILJÖN
Artikel 258
Utplacering och användning
För utplacering och användning av varje form av anläggning eller utrustning för
vetenskaplig forskning i något område av den marina miljön skall samma villkor
gälla som de som föreskrivs i denna konvention för bedrivande av
marinvetenskaplig forskning i ett sådant område.
Artikel 259
Rättslig status
Anläggningar eller utrustning som avses i detta kapitel har ej status av öar. De
har inget eget territorialhav, och deras befintlighet påverkar inte
avgränsningen av territorialhavet, den ekonomiska zonen eller
kontinentalsockeln.
Artikel 260
Säkerhetszoner
Säkerhetszoner av skälig bredd, som inte får överstiga 500 meter, får inrättas
runt vetenskapliga forskningsanläggningar i enlighet med tillämpliga
bestämmelser i denna konvention. Alla stater skall säkerställa att sådana
säkerhetszoner respekteras av deras fartyg.
Artikel 261
Respekterande av farleder
Utplacering och användning av varje form av anläggning eller utrustning för
vetenskaplig forskning får inte utgöra hinder för erkända internationella
farleder.
Artikel 262
Identifieringsmarkeringar och varningssignaler
Anläggningar eller utrustning som avses i detta kapitel skall ha
identifieringsmarkeringar som visar till vilken registreringsstat eller
internationell organisation de hör samt lämpliga internationellt överenskomna
varningssignaler för att trygga säkerheten till sjöss och i luften med beaktande
av regler och normer som fastställts av behöriga internationella organisationer.
KAPITEL 5. SKYLDIGHETER OCH ANSVAR
Artikel 263
Skyldigheter och ansvar
1. Staterna och de behöriga internationella organisationerna är skyldiga att
säkerställa att marinvetenskaplig forskning bedrivs i enlighet med denna
konvention, oavsett om den bedrivs av dem eller för deras räkning.
2. Staterna och de behöriga internationella organisationerna ansvarar för
åtgärder som de vidtar i strid med denna konvention avseende marinvetenskaplig
forskning, som bedrivs av andra stater, av dess fysiska eller juridiska personer
eller av behöriga internationella organisationer, och de skall ersätta skada som
härrör från sådana åtgärder.
3. Staterna och de behöriga internationella organisationerna ansvarar enligt
artikel 235 för skada orsakad genom förorening av den marina miljön till följd
av marinvetenskaplig forskning som bedrivs av dem eller för deras räkning.
KAPITEL 6. BILÄGGANDE AV TVISTER OCH INTERIMSÅTGÄRDER
Artikel 264
Biläggande av tvister
Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna i denna
konvention beträffande marinvetenskaplig forskning skall biläggas i enlighet med
del XV kapitel 2 och 3.
Artikel 265
Interimsåtgärder
Den stat eller behöriga internationella organisation som har tillstånd att
utföra ett marinvetenskapligt forskningsprojekt får i avvaktan på biläggande av
en tvist enligt del XV kapitel 2 och 3 ej tillåta att forskningsverksamhet
påbörjas eller fortsätts utan den berörda kuststatens uttryckliga samtycke.
DEL XIV
UTVECKLING OCH ÖVERFÖRING AV MARIN TEKNOLOGI
KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 266
Främjande av utveckling och överföring av marin teknologi
1. Staterna skall, direkt eller genom behöriga internationella organisationer,
samarbeta efter sin förmåga för att aktivt främja utveckling och överföring av
marin vetenskap och teknologi på rättvisa och rimliga villkor.
2. Staterna skall främja utveckling av marinvetenskaplig och teknisk kapacitet i
stater som kan behöva och begär tekniskt bistånd inom detta område, särskilt
utvecklingsländer, däri inbegripet kustlösa och geografiskt missgynnade stater,
i vad avser undersökning, bearbetning, bevarande och förvaltning av de marina
tillgångarna, skydd och bevarande av den marina miljön, marinvetenskaplig
forskning och annan verksamhet i den marina miljön som är förenlig med denna
konvention, i syfte att påskynda den sociala och ekonomiska utvecklingen i
utvecklingsländerna.
3. Staterna skall sträva efter att främja fördelaktiga ekonomiska och juridiska
villkor för överföring av marin teknologi till nytta för alla berörda parter och
på rättvisa grunder.
Artikel 267
Skydd av legitima intressen
Staterna skall då de främjar samarbete i enlighet med artikel 266 ta vederbörlig
hänsyn till alla legitima intressen, såsom rättigheter och skyldigheter för dem
som förfogar över, tillhandahåller och tar emot marin teknologi.
Artikel 268
Grundläggande syften
Staterna skall, direkt eller genom behöriga internationella organisationer,
främja
a) förvärv, utvärdering och spridning av marintekniskt kunnande samt
möjliggöra tillgång till sådana informationer och uppgifter,
b) utveckling av lämplig marin teknologi,
c) utveckling av nödvändig teknisk infrastruktur för att underlätta
överföring av marin teknologi,
d) utveckling av de mänskliga resurserna, genom praktisk och teoretisk
utbildning av medborgare i utvecklingsländer och särskilt i de minst
utvecklade av dessa, samt
e) internationellt samarbete på alla nivåer, framför allt på regional,
subregional och bilateral nivå.
Artikel 269
Åtgärder för att uppnå de grundläggande syftena
För att uppnå de syften som avses i artikel 268 skall staterna, direkt eller
genom behöriga internationella organisationer, bl.a. söka
a) fastställa tekniska samarbetsprogram för en effektiv överföring av alla
former av marin teknologi till stater som kan behöva och begär tekniskt
bistånd inom detta område, särskilt kustlösa och geografiskt missgynnade
utvecklingsländer samt andra utvecklingsländer vilka antingen ej har kunnat
skapa eller utveckla egen teknisk kapacitet vad beträffar marinvetenskap
eller undersökning och bearbetning av marina tillgångar eller har kunnat
utveckla en infrastruktur för sådan teknologi,
b) främja goda förutsättningar för ingående av överenskommelser, kontrakt
och andra liknande arrangemang på rättvisa och rimliga villkor,
c) hålla konferenser, seminarier och symposier om vetenskapliga och tekniska
ämnen, särskilt om riktlinjer och metoder för överföring av marin teknologi,
d) främja utbyte av vetenskapsmän samt tekniska och andra experter,
e) genomföra projekt och främja samriskprojekt och andra former av
bilateralt och multilateralt samarbete.
KAPITEL 2. INTERNATIONELLT SAMARBETE
Artikel 270
Former för internationellt samarbete
Internationellt samarbete i syfte att utveckla och överföra marin teknologi
skall, när så är möjligt och lämpligt, utövas genom förekommande bilaterala,
regionala eller multilaterala program och även genom utvidgade och nya program
för att möjliggöra marinvetenskaplig forskning, överföring av marin teknologi,
särskilt inom nya områden, och lämplig internationell finansiering av forskning
och utveckling rörande hav.
Artikel 271
Riktlinjer, kriterier och normer
Staterna skall, direkt eller genom behöriga internationella organisationer,
främja upprättande av allmänt erkända riktlinjer, kriterier och normer för
överföring av marin teknologi på bilateral basis eller inom ramen för
internationella organisationer och andra organ, varvid hänsyn särskilt skall tas
till utvecklingsländernas intressen och behov.
Artikel 272
Samordning av internationella program
Staterna skall, vad gäller överföring av marin teknologi, söka säkerställa att
behöriga internationella organisationer samordnar sin verksamhet, däri
inbegripet regionala eller globala program, varvid hänsyn skall tas till
utvecklingsländernas intressen och behov, särskilt till kustlösa och geografiskt
missgynnade stater.
Artikel 273
Samarbete med internationella organisationer och med myndigheten
Staterna skall samarbeta aktivt med behöriga internationella organisationer och
med myndigheten för att uppmuntra och underlätta överföringen till
utvecklingsländer, dessas medborgare och företaget av färdigheter, kunskaper och
marin teknologi vad avser verksamheter i området.
Artikel 274
Myndighetens målsättning
Med beaktande av alla legitima intressen, såsom rättigheter och skyldigheter för
dem som förfogar över, tillhandahåller och tar emot teknologi, skall
myndigheten, vad gäller verksamheter i området, säkerställa att
a) medborgare i utvecklingsländer, vare sig dessa är kuststater, kustlösa
stater eller geografiskt missgynnade stater, antas som praktikanter, enligt
principen om rättvis geografisk fördelning inom myndighetens administration,
forskning och tekniska verksamhet.
b) teknisk dokumentation om relevant utrustning, maskiner, anordningar och
metoder skall göras tillgänglig för alla stater, särskilt utvecklingsländer
som har behov av och som begär tekniskt bistånd inom detta område,
c) det inom myndigheten vidtas lämpliga åtgärder för att möjliggöra
erhållande av tekniskt bistånd på det marintekniska området för stater som
har behov av och som begär bistånd, särskilt utvecklingsländer, samt att
deras medborgare förvärvar nödvändiga färdigheter och kunskaper, däri
inbegripet yrkesutbildning,
d) stater som kan behöva och som begär tekniskt bistånd inom detta område,
särskilt utvecklingsländer, får hjälp med att anskaffa behövlig utrustning
och anläggningar, samt med att tillägna sig de metoder och det tekniska
kunnande som erfordras, genom sådana finansiella arrangemang som föreskrivs
i denna konvention.
KAPITEL 3. NATIONELLA OCH REGIONALA CENTRA FÖR MARIN VETENSKAP OCH TEKNOLOGI
Artikel 275
Upprättande av nationella centra
1. Staterna skall, direkt eller genom behöriga internationella organisationer
och myndigheten, främja upprättande, särskilt i utvecklingsländer som är
kuststater, av nationella centra för marinvetenskaplig och teknisk forskning
samt utveckling av befintliga nationella centra för att uppmuntra och främja
dessa staters bedrivande av marinvetenskaplig forskning och för att öka deras
möjligheter att själva kunna utnyttja och bevara sina marina tillgångar till
ekonomisk nytta för dem.
2. Staterna skall genom behöriga internationella organisationer och myndigheten
ge lämpligt stöd för att underlätta upprättande och det fortsatta utvecklande av
sådana nationella centra för att bereda möjligheter till högre utbildning och
tillhandahålla den utrustning, de färdigheter och det kunnande som erfordras
samt tekniska experter till de stater som har behov av och som anhåller om
sådant bistånd.
Artikel 276
Upprättande av regionala centra
1. Staterna skall i samordning med behöriga internationella organisationer,
myndigheten och nationella institutioner för marinvetenskaplig och teknisk
forskning främja upprättande av regionala centra för marinvetenskaplig och
teknisk forskning, särskilt i utvecklingsländer, i syfte att uppmuntra och
förbättra utvecklingsländers bedrivande av marinvetenskaplig forskning och att
främja överföring av marin teknologi.
2. Alla stater inom en region skall samarbeta med regionala centra där för att
säkerställa att deras syften uppnås på ett effektivare sätt.
Artikel 277
Uppgifter för regionala centra
Uppgifterna vid dessa regionala centra skall bl.a. innefatta
a) program för praktisk och teoretisk utbildning på alla nivåer i olika
former av marinvetenskaplig och teknisk forskning, särskilt marin biologi
med bevarande och förvaltande av levande tillgångar, oceanografi,
hydrografi, ingenjörsvetenskap, geologisk undersökning av havsbottnen,
brytnings- och avsaltningsteknik,
b) studier av företagsledning och administration,
c) studieprogram i samband med skydd och bevarande av den marina miljön och
förhindrande, begränsning och kontroll av föroreningar,
d) anordnande av regionala konferenser, seminarier och symposier,
e) förvärvande och bearbetning av uppgifter och information beträffande
marin vetenskap och teknologi,
f) omedelbar spridning av marinvetenskapliga och teknologiska
forskningsresultat i allmänt tillgängliga publikationer,
g) offentliggörande av nationella riktlinjer vad beträffar överföring av
marin teknologi och systematiska jämförande studier av dessa riktlinjer,
h) sammanställning och systematisering av information om marknadsföring av
teknologi och om kontrakt och andra arrangemang rörande patent,
i) tekniskt samarbete med andra stater inom regionen.
Kapitel 4. SAMARBETE MELLAN INTERNATIONELLA ORGANISATIONER
Artikel 278
Samarbete mellan internationella organisationer
De behöriga internationella organisationer som avses i denna del och i del XIII
skall, antingen direkt eller i nära samarbete sins emellan, vidta alla lämpliga
åtgärder för att säkerställa att deras uppgifter och skyldigheter enligt denna
del fullgörs på ett ändamålsenligt sätt.
DEL XV
BILÄGGANDE AV TVISTER
KAPITEL 1. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 279
Förpliktelse att bilägga tvister med fredliga medel
Konventionsstaterna skall bilägga varje tvist dem emellan rörande tolkningen
eller tillämpningen av denna konvention med fredliga medel, i enlighet med
artikel 2.3 i Förenta nationernas stadga och skall i detta syfte söka en lösning
på sätt som anges i artikel 33.1 i stadgan.
Artikel 280
Biläggande av tvister med fredliga medel som valts av parterna
Ingenting i denna del inskränker konventionsstaternas rättighet att vid vilken
tidpunkt som helst överenskomma om att bilägga en tvist dem emellan rörande
tolkningen eller tillämpningen av denna konvention med fredliga medel efter eget
val.
Artikel 281
Förfarande då parterna ej kunnat bilägga en tvist
1. Om de konventionsstater som är parter i en tvist rörande tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention har kommit överens om att söka bilägga tvisten
med fredliga medel som de själva valt, skall sådana förfaranden som föreskrivs i
denna del användas endast i de fall då biläggande ej kommit till stånd genom
utnyttjande av dessa medel och överenskommelsen mellan parterna ej utesluter
ytterligare förfaranden.
2. Om parterna även kommit överens om en tidsfrist, tillämpas punkt 1 först vid
utgången av den fristen.
Artikel 282
Förpliktelser enligt allmänna, regionala eller bilaterala överenskommelser
Om de konventionsstater som är parter i en tvist rörande tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention genom en allmän, regional eller bilateral
överenskommelse eller på annat sätt kommit överens om att tvisten, på begäran av
den ena parten, skall hänskjutas till ett förfarande som leder till bindande
beslut, skall detta förfarande tillämpas i stället för de förfaranden som
föreskrivs i denna del, såvida parterna i tvisten inte kommer överens om annat.
Artikel 283
Förpliktelse att utbyta åsikter
1. När en tvist uppstår mellan konventionsstater rörande tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention, skall parterna i tvisten skyndsamt tillse att
ett åsiktsutbyte kommer till stånd om dess biläggande genom förhandlingar eller
andra fredliga medel.
2. Parterna skall även skyndsamt tillse att ett åsiktsutbyte kommer till stånd i
de fall då ett förfarande för biläggande av sådan tvist har avslutats utan att
en lösning kommit till stånd, eller i de fall då en lösning har kommit till
stånd och omständigheterna kräver samråd beträffande det sätt på vilket
lösningen skall genomföras.
Artikel 284
Förlikning
1. En konventionsstat som är part i en tvist rörande tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention kan erbjuda den andra parten eller de andra
parterna att hänskjuta tvisten till förlikning i enlighet med vad som föreskrivs
i bilaga V, kapitel 1, eller annat förlikningsförfarande.
2. Om erbjudandet godtas och parterna enas om vilket förlikningsförfarande som
skall tillämpas, kan vilken part som helst hänskjuta tvisten till sådant
förfarande.
3. Om erbjudandet inte godtas eller parterna ej enas om förfarandet, skall
förlikningsförhandlingarna anses ha upphört.
4. När en tvist har hänskjutits till förlikning, kan, såvida parterna inte
kommit överens om annat, förhandlingarna avslutas endast i enlighet med det
överenskomna förfarandet.
Artikel 285
Tillämpning av detta kapitel på tvister som hänskjuts i enlighet med del XI
Detta kapitel skall tillämpas på tvister som enligt del XI kapitel 5 skall
biläggas i enlighet med de förfaranden som är föreskrivna i denna del. Om ett
annat rättssubjekt än en konventionsstat är part i sådan tvist, skall detta
kapitel tillämpas så långt möjligt.
KAPITEL 2. OBLIGATORISKA FÖRFARANDEN SOM LEDER TILL BINDANDE BESLUT
Artikel 286
Tillämpning av förfaranden i detta kapitel
Om inte annat följer av kapitel 3, skall en tvist rörande tolkningen eller
tillämpningen av denna konvention, i de fall då biläggande inte har kommit till
stånd med hjälp av reglerna i kapitel 1, på begäran av en part hänskjutas till
de domstolar som har behörighet enligt detta kapitel.
Artikel 287
Val av förfarande
1. En stat skall i samband med att den undertecknar, ratificerar eller ansluter
sig till denna konvention, eller vid vilken tidpunkt som helst därefter, genom
en skriftlig förklaring ha möjlighet att välja ett eller flera av följande medel
för biläggande av tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av denna
konvention:
a) internationella havsrättsdomstolen upprättad i enlighet med bilaga VI,
b) internationella domstolen,
c) en skiljedomstol upprättad i enlighet med bilaga VII,
d) en särskild skiljedomstol upprättad i enlighet med bilaga VIII för en
eller flera av däri upptagna typer av tvister.
2. En förklaring som avgivits enligt p 1 skall inte påverka eller påverkas av en
konventionsstats skyldighet att godta den jurisdiktion som utövas av den vid
havsrättsdomstolen inrättade avdelningen för havsbottentvister, i den
utsträckning och på det sätt som föreskrivs i del XI kapitel 5.
3. En konventionsstat som är part i en tvist som ej täcks av en gällande
förklaring skall anses ha godtagit skiljeförfarande i enlighet med bilaga VII.
4. Om parterna i en tvist har godtagit samma förfarande för biläggande av
tvisten, kan denna hänskjutas endast till sådant förfarande, såvida parterna ej
kommer överens om annat.
5. Om parterna i en tvist ej har godtagit samma förfarande för biläggande av
tvisten, kan denna hänskjutas endast till skiljeförfarande i enlighet med bilaga
VII, såvida parterna ej kommer överens om annat.
6. En förklaring som avgivits enligt punkt 1 skall fortfara att gälla tills tre
månader förflutit efter det att underrättelse om dess återkallande har
deponerats hos Förenta nationernas generalsekreterare.
7. En ny förklaring eller ett återkallande eller upphörandet av en förklaring
påverkar inte på något sätt pågående förhandlingar inför någon domstol som har
jurisdiktion enligt denna artikel, såvida parterna ej kommer överens om annat.
8. Förklaringar och underrättelser som avses i denna artikel skall deponeras hos
Förenta nationernas generalsekreterare, som skall översända kopior därav till
konventionsstaterna.
Artikel 288
Behörighet
1. En domstol som avses i artikel 287 är behörig i varje sådan tvist rörande
tolkningen eller tillämpningen av denna konvention som har hänskjutits till den
i enlighet med denna del.
2. En domstol eller skiljedomstol som avses i artikel 287 skall även ha
jurisdiktion i varje tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av en
internationell överenskommelse rörande denna konventions ändamål, som hänskjuts
till den i enlighet med överenskommelsen.
3. Den enligt bilaga VI upprättade havsrättsdomstolens avdelning för
havsbottentvister och de andra avdelningar eller skiljedomstolar som avses i del
XI kapitel 5, är behöriga i frågor som hänskjuts till dem i enlighet därmed.
4. I händelse av tvist om huruvida en domstol eller skiljedomstol är behörig,
skall frågan avgöras genom beslut av den domstolen.
Artikel 289
Sakkunniga
I varje tvist som inbegriper vetenskapliga eller tekniska frågor får en domstol
eller skiljedomstol, när den utövar sin jurisdiktion enligt detta kapitel, på
begäran av en part eller på eget initiativ, i samråd med parterna välja minst
två vetenskapliga eller tekniska sakkunniga, företrädesvis från den tillämpliga
förteckning som sammanställts i enlighet med bilaga VIII artikel 2 att
adjungeras till domstolen men utan rösträtt.
Artikel 290
Interimistiska åtgärder
1. Om en tvist vederbörligen har hänskjutits till en domstol som anser att det,
såvitt den kan bedöma, kan antas att den är behörig enligt denna del eller del
XI kapitel 5 får domstolen i avvaktan på slutligt beslut fastställa sådana
interimistiska åtgärder som den efter omständigheterna anser lämpliga för att
bevaka de tvistande parternas rätt eller för att förebygga allvarlig skada på
den marina miljön.
2. Interimistiska åtgärder kan ändras eller återkallas, så snart de
omständigheter som berättigar dessa har förändrats eller ej längre föreligger.
3. Interimistiska åtgärder kan fastställas, ändras eller återkallas enligt denna
artikel endast på begäran av en part i tvisten och efter det att parterna har
fått möjlighet att avge sina synpunkter.
4. Domstolen skall omedelbart underrätta parterna i tvisten och, om den så anser
lämpligt, andra konventionsstater om fastställande, ändring eller återtagande av
interimistiska åtgärder.
5. I avvaktan på att den skiljedomstol upprättas till vilken en tvist
hänskjutits enligt detta kapitel kan de domstolar varom parterna har
överenskommit eller, om en sådan överenskommelse ej föreligger inom två veckor
från dagen för begäran om interimistiska åtgärder, internationella
havsrättsdomstolen eller, när det gäller verksamhet som bedrivs inom området,
havsrättsdomstolens avdelning för havsbottentvister fastställa, ändra eller
återta interimistiska åtgärder i enlighet med denna artikel, om den anser att
det kan antas att den skiljedomstol som skall upprättas skulle vara behörig och
att situationens allvar så kräver. Sedan den skiljedomstol har upprättats till
vilken tvisten har hänskjutits får den ändra, återta eller fastställa dessa
provisoriska åtgärder i enlighet med punkterna 1 - 4.
6. Parterna i tvisten skall omedelbart efterkomma de interimistiska åtgärder som
fastställs enligt denna artikel.
Artikel 291
Tillgång till förfaranden
1. Samtliga i denna del angivna förfaranden för biläggande av tvister skall stå
öppna för konventionsstaterna.
2. De i denna del angivna förfarandena för biläggande av tvister skall stå ppna
för andra rättssubjekt än konventionsstater endast på det sätt som särskilt
föreskrivs i denna konvention.
Artikel 292
Omedelbart frisläppande av fartyg och besättningar
1. I de fall då en konventionsstats myndigheter har kvarhållit ett fartyg som
seglar under annan konventionsstats flagg och det görs gällande att den stat som
kvarhållit fartyget ej har följt bestämmelserna i denna konvention om omedelbart
frisläppande av fartyget eller dess besättning, sedan skälig borgen eller annan
ekonomisk säkerhet ställts, kan frågan om frisläppande hänskjutas till en
domstol som parterna har kommit överens om eller, om en sådan överenskommelse ej
föreligger inom 10 dagar från dagen för kvarhållandet, till en domstol som
godtagits av den kvarhållande staten enligt artikel 287, eller till
internationella havsrättsdomstolen, såvida parterna ej kommer överens om annat.
2. Begäran om frisläppande kan endast göras av den stat under vars flagg
fartyget seglar eller på dess vägnar.
3. Domstolen skall utan dröjsmål behandla begäran om frisläppande och skall
därvid endast ta ställning till frågan om frisläppande; handläggningen av mål
mot fartyget, dess ägare eller besättning inför vederbörande inhemska domstol
får dock inte påverkas. Myndigheterna i den kvarhållande staten skall även i
fortsättningen vara behöriga att vid vilken tidpunkt som helst släppa fartyget
eller dess besättning.
4. Myndigheterna i den kvarhållande staten skall, sedan av domstolen fastställd
borgen eller annan säkerhet ställts, omedelbart följa domstolens beslut om
frisläppande av fartyget eller dess besättning.
Artikel 293
Tillämpliga rättsregler
1. En domstol som är behörig enligt detta kapitel skall tillämpa denna
konvention och andra folkrättsliga regler som inte är oförenliga med denna
konvention.
2. Punkt 1 påverkar inte befogenheten hos den domstol som är behörig enligt
detta kapitel att avgöra ett mål efter rätt och billighet, om parterna är eniga
därom.
Artikel 294
Preliminära förhandlingar
1. En domstol som avses i artikel 287, till vilken en framställning har gjorts
beträffande en tvist som avses i artikel 297, skall på begäran av en part eller
på eget initiativ fastställa huruvida yrkandet utgör ett missbruk av rättsliga
förfaranden eller kan antas vara väl grundat. Om domstolen eller skiljedomstolen
fastställer att yrkandet utgör ett missbruk av rättsliga förfaranden eller kan
antas vara ogrundat, skall den ej vidta några ytterligare åtgärder i fallet.
2. Domstolen skall efter att ha mottagit framställningen omedelbart underrätta
den andra parten eller de andra parterna om den och bestämma en skälig
tidsfrist, inom vilken denna eller dessa kan begära att den fattar ett beslut i
enlighet med punkt 1.
3. Ingenting i denna artikel påverkar den rätt som någon part i en tvist har att
framföra inledande invändningar i enlighet med de tillämpliga procedurreglerna.
Artikel 295
Uttömmande av inhemska rättsmedel
En tvist mellan konventionsstater rörande tolkningen eller tillämpningen av
denna konvention kan inte hänskjutas till förfaranden i enlighet med detta
kapitel förrän inhemska rättsmedel uttömts, i de fall folkrätten så kräver.
Artikel 296
Bindande verkan av beslut
1. Ett beslut som fattats av en domstol med behörighet enligt detta kapitel är
slutgiltigt och skall följas av samtliga parter i tvisten.
2. Ett sådant beslut har bindande verkan endast för parterna och vad gäller den
ifrågavarande tvisten.
KAPITEL 3. BEGRÄNSNINGAR I OCH UNDANTAG FRÅN TILLÄMPLIGHETEN AV KAPITEL 2.
Artikel 297
Begränsningar i tillämpligheten av kapitel 2
1. Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention vad avser
en kuststats utövande av sina suveräna rättigheter eller sin jurisdiktion
föreskrivna i denna konvention skall vara föremål för förfaranden som anges i
kapitel 2 i följande fall:
a) när det görs gällande att en kuststat har vidtagit åtgärder som strider
mot bestämmelserna i denna konvention vad gäller fri- och rättigheter
avseende sjöfart, överflygning eller utläggande av undervattenskablar och
rörledningar eller vad beträffar annan enligt folkrätten tillåten användning
av havet, som anges i artikel 58,
b) när det görs gällande att en stat som vid utövandet av sådana fri- och
rättigheter eller vid sådan användning har vidtagit åtgärder, som strider
mot denna konvention eller mot lagar och andra författningar som antagits av
kuststaten i enlighet med denna konvention eller andra folkrättsliga regler
som ej är oförenliga med denna konvention, eller
c) när det görs gällande att en kuststat har handlat i strid med särskilt
angivna internationella bestämmelser och normer för skydd och bevarande av
den marina miljön, vilka kuststaten har att tillämpa och vilken har
fastställts i denna konvention eller genom en behörig internationell
organisation eller en diplomatkonferens i enlighet med denna konvention.
2. a) Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna om
marinvetenskaplig forskning i denna konvention skall biläggas i enlighet med
kapitel 2; kuststaten är dock ej skyldig att godta att tvisten hänskjuts
till sådant biläggande, om tvisten har uppstått till följd av
i) att en kuststat utövat sin rättighet eller sin diskretionära
prövningsrätt i enlighet med artikel 246, eller
ii) att en kuststat beslutat att beordra att ett forskningsprojekt
tillfälligt avbryts eller upphör i enlighet med artikel 253.
b) En tvist som uppstått till följd av att den forskande staten gör gällande
att kuststaten, vad gäller ett visst projekt, ej har utövat sina rättigheter
enligt artiklarna 246 och 253 på ett sätt som är förenligt med denna
konvention skall på begäran av endera parten hänskjutas till förlikning
enligt bilaga V kapitel 2 under förutsättning att förlikningskommissionen
inte ifrågasätter kuststatens rätt att ange särskilda områden enligt artikel
246.6 eller dess fria rätt att vägra samtycke i enlighet med artikel 246.5.
3. a) Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna i denna
konvention vad beträffar fiske skall biläggas i enlighet med kapitel 2;
kuststaten är dock ej skyldig att godta att tvisten hänskjuts till sådant
biläggande, om tvisten gäller dess suveräna rättigheter eller deras utövande
med avseende på de levande tillgångarna inom den ekonomiska zonen, däri
inbegripet kuststatens rätt att bestämma tillåten fångstmängd, sin
fångstkapacitet samt fördelning av överskott till andra stater och att
fastställa bestämmelser och villkor i dess lagar och andra författningar
beträffande beståndens skydd och förvaltning.
b) En tvist skall, då biläggande inte har kommit till stånd med tillämpning
av kapitel 1 i denna del, på begäran av en part i tvisten hänskjutas till
förlikning enligt bilaga V del 2 i de fall då det görs gällande att
i) en kuststat uppenbart har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter
att genom lämpliga åtgärder för skydd och förvaltning av bestånden
säkerställa att upprätthållandet av de
levande tillgångarna inom den ekonomiska zonen ej allvarligt äventyras,
ii) en kuststat godtyckligt har vägrat att på begäran av en annan stat
bestämma den tillåtna fångstmängden samt sin fångstkapacitet vad avser
sådana bestånd som den andra staten är intresserad av att fiska, eller
iii) en kuststat godtyckligt har vägrat att, i enlighet med artiklarna
62, 69 och 70 samt med bestämmelser och villkor som fastställts av
kuststaten i enlighet med denna konvention, till en stat fördela hela
eller en del av det överskott som den har förklarat föreligga.
c) Förlikningskommissionen får inte i något fall ersätta kuststatens
diskretionära prövningsrätt med sin egen.
d) Förlikningskommissionens rapport skall tillställas vederbörande
internationella organisationer.
e) Vid förhandlingar om avtal enligt artiklarna 69 och 70 skall
konventionsstaterna, i den mån de inte kommer överens om annat, föra in en
bestämmelse om åtgärder som de skall vidta för att så långt som möjligt
förhindra meningsskiljaktigheter rörande tolkningen eller tillämpningen av
avtalet och om det sätt varpå de skall förfara, ifall meningsskiljaktigheter
ändå uppstår.
Artikel 298
Frivilliga undantag från tillämpligheten av kapitel 2
1. En stat kan, då den undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till denna
konvention, eller vid vilken senare tidpunkt som helst, såvitt det inte påverkar
dess skyldigheter enligt kapitel 1, skriftligen förklara att den ej godtar något
eller några av de förfaranden som är föreskrivna i kapitel 2, när det gäller en
eller flera av följande typer av tvister:
a) i) tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av artiklarna 15, 74
och 83 beträffande avgränsning av havsområden eller sådana tvister som
berör historiska bukter eller rättigheter; vad nu sagts gäller dock
endast när en tvist uppstår sedan denna konvention trätt i kraft och
inget avtal inom rimlig tid har kommit till stånd genom förhandlingar
mellan parterna, och när den stat som har avgett förklaringen på
begäran av någon part i tvisten godtar att frågan hänskjuts till
förlikning enligt bilaga V kapitel 2; allt under förutsättning att
tvister som fordrar bedömning av suveräna rättigheter eller andra
rättigheter som rör territorier på
fastland eller öar utesluts från sådant hänskjutande,
ii) parterna skall, efter det att förlikningskommissionen har framlagt
sin rapport, i vilken skall anges vilka skäl den är grundad på,
förhandla fram ett avtal på grundval av denna rapport; parterna skall,
såvida dessa förhandlingar ej leder till ett avtal, genom ömsesidigt
samtycke hänskjuta frågan till ett av de förfaranden som anges i
kapitel 2, såvida parterna ej kommer överens om annat,
iii) detta moment är inte tillämpligt på en tvist som rör en havsgräns
och som slutgiltigt bilagts genom arrangemang mellan parterna eller på
en tvist som skall biläggas i enlighet med ett för parterna bindande
bilateralt eller multilateralt avtal.
b) tvister rörande militär verksamhet, däri inbegripet militär verksamhet
med statsfartyg och statsluftfartyg i icke-kommersiell drift samt tvister
rörande åtgärder för upprätthållande av lagar om utövandet av suveräna
rättigheter eller den jurisdiktion som ligger utanför en domstols behörighet
enligt artikel 297.2 eller 3,
c) tvister där Förenta nationernas säkerhetsråd utövar de funktioner som
rådet åläggs i Förenta nationernas stadga, såvida ej säkerhetsrådet beslutar
att stryka frågan från dagordningen eller anmodar parterna att bilägga
tvisten i enlighet med vad som föreskrivs i denna konvention.
2. En konventionsstat, som har avgivit en förklaring enligt punkt 1, får vid
vilken tidpunkt som helst återkalla denna eller samtycka till att hänskjuta en
tvist, som undantagits genom sådan förklaring, till ett förfarande som anges i
denna konvention.
3. En konventionsstat, som har avgivit en förklaring enligt punkt 1, har ej rätt
att hänskjuta en till den undantagna kategorin hörande tvist med en annan
konventionsstat till ett förfarande enligt denna konvention utan att ha erhållit
den partens samtycke därtill.
4. Om någon av konventionsstaterna har avgivit en förklaring enligt punkt 1
a)får en annan konventionsstat hänskjuta en till den undantagna kategorin
hörande tvist med den part som avgivit förklaringen till sådant förfarande som
anges i förklaringen.
5. En ny förklaring eller ett återkallande av en förklaring påverkar inte på
något sätt förfarandet i de ärenden som är anhängiga inför en domstol i enlighet
med denna artikel, såvida parterna ej kommer överens om annat.
6. Förklaringar och underrättelser om återtagande av förklaring enligt denna
artikel skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare, som skall
översända kopior därav till konventionsstaterna.
Artikel 299
Parters rättigheter att avtala om förfarande
1. En tvist, som är undantagen genom artikel 297 från de förfaranden för lösning
av tvister som anges i kapitel 2 eller en förklaring som gjorts enligt artikel
298, får hänskjutas till sådana förfaranden endast efter överenskommelse mellan
parterna i tvisten.
2. Ingenting i detta kapitel inskränker den rättighet som parterna i tvisten har
att överenskomma om ett annat förfarande för att bilägga denna eller nå en
uppgörelse i godo.
DEL XVI
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 300
Gott uppsåt och missbruk av rättigheter
Konventionsstaterna skall med gott uppsåt fullgöra de skyldigheter som de åtagit
sig enligt denna konvention samt utöva de rättigheter, den jurisdiktion och de
friheter som erkänns i konventionen på ett sätt som ej innebär missbruk av
rättighet.
Artikel 301
Fredligt utnyttjande av haven
Konventionsstaterna skall vid utövandet av sina rättigheter och vid fullgörandet
av sina förpliktelser enligt denna konvention avstå från att använda hot eller
bruk av våld mot en stats territoriella integritet eller politiska oberoende
eller annan behandling som är oförenlig med de folkrättsliga principer som är
nedlagda i Förenta nationernas stadga.
Artikel 302
Utlämnande av information
Utan inskränkning i en konventionsstats rätt att anlita de förfaranden för
biläggande av tvister som är föreskrivna i denna konvention skall ingenting i
denna konvention tolkas som en skyldighet för en konventionsstat att lämna
information som står i strid med dess väsentliga säkerhetsintressen, då den
fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i denna konvention.
Artikel 303
Arkeologiska och historiska fynd i havet
1. Staterna är skyldiga att skydda föremål av arkeologiskt och historiskt
intresse som påträffas i havet och att samarbeta i detta syfte.
2. För att kontrollera handel med sådana föremål får en kuststat, då den
tillämpar artikel 33, utgå ifrån att ett avlägsnande utan dess tillstånd av
föremålen från havsbottnen inom den zon som avses i nämnda artikel skulle leda
till överträdelse inom dess territorium eller territorialhav av de lagar och
andra författningar som avses i artikeln.
3. Ingenting i denna artikel påverkar identifierbara ägares rättigheter,
bestämmelser angående bärgning eller andra sjörättsliga regler eller lagar och
praxis rörande kulturellt utbyte.
4. Denna artikel inverkar inte på andra internationella avtal och folkrättsliga
regler om skydd av föremål av arkeologiskt och historiskt intresse.
Artikel 304
Skyldigheter och ansvar till följd av skada
Bestämmelserna i denna konvention beträffande skyldigheter och ansvar till följd
av skada påverkar inte tillämpningen av befintliga bestämmelser eller utarbe-
tandet av ytterligare bestämmelser om skyldigheter och ansvar i folkrätten.
DEL XVII
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 305
Undertecknande
1. Denna konvention skall stå öppen för undertecknande av
a) alla stater,
b) Namibia företrätt av Förenta nationernas Namibiaråd,
c) alla självstyrande associerade stater, som har valt denna status genom
ett självbestämmandeförfarande övervakat och godkänt av Förenta nationerna i
enlighet med generalförsamlingens resolution 1514 (XV), och som har
behörighet i de frågor som regleras av denna konvention, däri inbegripet
behörigheten att sluta fördrag i dessa frågor,
d) alla självstyrande associerade stater, som i enlighet med sina
associeringsinstrument har behörighet i de frågor som regleras av denna
konvention, däri inbegripet behörigheten att ingå traktater om dessa frågor,
e) alla territorier med full inre självstyrelse, som erkänts som sådana av
Förenta nationerna men inte har uppnått full oavhängighet i enlighet med
generalförsamlingens resolution 1514 (XV), och som har behörighet i de
frågor som regleras av denna konvention, däri inbegripet behörighet att
sluta fördrag i dessa frågor,
f) internationella organisationer i enlighet med bilaga IX.
2. Denna konvention skall förbli öppen för undertecknande till den 9 december
1984 i Jamaicas utrikesministerium och dessutom från 1 juli 1983 till 9 december
1984 vid Förenta nationernas högkvarter i New York.
Artikel 306
Ratifikation och formell bekräftelse
Denna konvention skall ratificeras av de stater och andra rättssubjekt som avses
i artikel 305.1 b - e och, i enlighet med bilaga IX, formellt bekräftas av de
rättssubjekt som avses i artikel 305.1 f. Ratifikationsinstrumenten och
instrumenten angående formell bekräftelse skall deponeras hos Förenta
nationernas generalsekreterare.
Artikel 307
Anslutning
Denna konvention skall förbli öppen för anslutning av de stater och andra
rättssubjekt som avses i artikel 305. Anslutning av de rättssubjekt som avses i
artikel 305.1 f, skall ske i enlighet med bilaga IX. Anslutningsinstrumenten
skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.
Artikel 308
Ikraftträdande
1. Denna konvention träder i kraft 12 månader efter dagen för deponeringen av
det sextionde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet.
2. För varje stat som ratificerar eller ansluter sig till konventionen efter
deponeringen av det sextionde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet
träder konventionen i kraft trettio dagar efter deponeringen av dess
ratifikations- eller anslutningsinstrument, med förbehåll för vad som stadgas i
punkt 1.
3. Myndighetens församling skall sammanträda dagen för denna konventions
ikraftträdande och utse myndighetens råd. Sammansättningen av det första rådet
skall överensstämma med syftet i artikel 161, om bestämmelserna i den artikeln
ej till fullo kan tillämpas.
4. Regler, föreskrifter och förfaranden som föreslagits av den förberedande
kommissionen skall tillämpas interimistiskt i avvaktan på att myndigheten
formellt antar dem i enlighet med del XI.
5. Myndigheten och dess organ skall handla i enlighet med Förenta nationernas
tredje havsrättskonferens, resolution II, vad gäller förinvesteringar, och i
enlighet med de beslut som den förberedande kommissionen har fattat till följd
av denna resolution.
Artikel 309
Reservationer och undantag
Inga reservationer eller undantag får göras från denna konvention, såvida detta
inte uttryckligen tillåts genom andra artiklar i konventionen.
Artikel 310
Förklaringar och uttalanden
Artikel 309 hindrar inte en stat från att vid undertecknande, ratifikation eller
anslutning till denna konvention avge förklaringar eller göra uttalanden oavsett
formulering eller beteckning i syfte att bl.a. harmonisera sina lagar och andra
författningar med bestämmelserna i konventionen, förutsatt att dessa
förklaringar eller uttalanden inte avser att utesluta eller ändra den rättsliga
verkan av bestämmelserna i konventionen i förhållande till denna stat.
Artikel 311
Förhållandet till andra konventioner och internationella avtal
1. Denna konvention skall gälla mellan konventionsstaterna i stället för
Genèvekonventionerna den 29 april 1958 om havsrätten.
2. Denna konvention skall inte ändra konventionsstaternas rättigheter och
skyldigheter, vilka härrör från andra avtal förenliga med denna konvention och
vilka inte påverkar de rättigheter som andra avtalsslutande stater åtnjuter,
eller fullgörandet av deras skyldigheter enligt konventionen.
3. Två eller flera konventionsstater får sluta avtal som ändrar eller upphäver
verkan av bestämmelserna i denna konvention och som är tillämpliga endast dem
emellan, under förutsättning att dessa avtal inte hänför sig till en bestämmelse
varifrån en avvikelse är oförenlig med ett effektivt genomförande av denna
konventions mål och syften, och vidare under förutsättning att sådana avtal inte
påverkar tillämpningen av de grundläggande principer som är nedlagda häri och
att bestämmelserna i sådana avtal inte påverkar de rättigheter som andra
avtalsslutande stater åtnjuter eller fullgörandet av deras skyldigheter enligt
denna konvention.
4. De konventionsstater som har för avsikt att sluta ett avtal som avses i punkt
3 skall genom denna konventions depositarie meddela övriga konventionsstater om
sin avsikt att sluta sådant avtal och om de modifieringar som detta medför.
5. Denna artikel påverkar inte sådana internationella avtal som andra artiklar i
denna konvention uttryckligen tillåter eller reglerar.
6. Konventionsstaterna är ense om att några ändringar ej skall ske beträffande
den grundläggande principen om mänsklighetens gemensamma arvedel som anges i
artikel 136 och att de ej skall bli parter i något avtal som avviker från denna
princip.
Artikel 312
Ändringar
1. En konventionsstat får efter utgången av en period av tio år från dagen för
denna konventions ikraftträdande genom skriftlig underrättelse till Förenta
nationernas generalsekreterare föreslå särskilda ändringar i denna konvention
som ej rör verksamheten i området, och begära att en konferens sammankallas för
att pröva sådana föreslagna ändringar. Generalsekreteraren skall underrätta alla
konventionsstater härom. Om minst hälften av konventionsstaterna inom tolv
månader från dagen för meddelandet svarar ja på denna begäran, skall
generalsekreteraren sammankalla en sådan konferens.
2. Det förfarande för beslutsfattande som skall tillämpas vid
ändringskonferensen skall vara detsamma som det som tillämpades vid Förenta
nationernas tredje havsrättskonferens, såvida inte konferensen beslutar om
annat. Konferensen bör göra sitt yttersta för att få till stånd avtal om
ändringar genom konsensus, och någon omröstning om sådana frågor bör ej ske
förrän alla möjligheter att uppnå konsensus har uttömts.
Artikel 313
Ändring genom förenklat förfarande
1. En konventionsstat får genom skriftlig underrättelse till myndighetens
generalsekreterare föreslå ändringar i denna konvention, med undantag av
ändringar beträffande verksamheterna inom området, att antas genom det i denna
artikel angivna förenklade förfarandet utan att en konferens sammankallas.
Generalsekreteraren skall omedelbart meddela alla konventionsstaterna i enlighet
härmed.
2. Om en konventionsstat inom tolv månader från dagen för meddelandet anför
invändningar mot den föreslagna ändringen eller mot förslaget att den skall
antas genom förenklat förfarande, skall ändringen anses såsom icke godkänd.
Generalsekreteraren skall omedelbart meddela alla konventionsstaterna därom.
3. Om ingen konventionsstat inom tolv månader från dagen för meddelandet har
rest invändningar mot den föreslagna ändringen eller mot förslaget om att den
skall antas genom förenklat förfarande, skall den föreslagna ändringen anses
antagen. Generalsekreteraren skall meddela samtliga konventionsstater om att den
föreslagna ändringen har antagits.
Artikel 314
Ändringar av bestämmelserna i denna konvention som berör endast verksamheter i
området
1. En konventionsstat får genom skriftlig underrättelse till myndighetens
generalsekreterare föreslå ändringar av bestämmelserna i denna konvention som
berör endast verksamheter i området, däri inbegripet bilaga VI kapitel 4.
Generalsekreteraren skall meddela samtliga konventionsstater om en sådan
underrättelse. Den föreslagna ändringen skall godkännas av församlingen efter
rådets godkännande. Konventionsstaternas representanter i dessa organ skall ha
fullmakt att pröva och godkänna den föreslagna ändringen. Ett ändringsförslag
som har godkänts av rådet och församlingen skall anses vara antaget.
2. Rådet och församlingen skall innan de godkänner en ändring enligt punkt 1
försäkra sig om att denna inte inverkar menligt på systemet för undersökning och
bearbetning av områdets tillgångar till dess att granskningskonferensen äger rum
enligt artikel 155.
Artikel 315
Undertecknande, ratifikation, anslutning samt giltiga texter vad avser ändringar
1. Sedan ändringar i denna konvention har antagits skall de stå öppna för
undertecknande av konventionsstaterna under tolv månader från dagen för
antagandet i Förenta nationernas högkvarter i New York, såvida ej annat
föreskrivs i själva ändringen.
2. Artiklarna 306, 307 och 320 är tillämpliga på alla ändringar i denna
konvention.
Artikel 316
Ikraftträdande av ändringar
1. Andra ändringar i denna konvention än sådana som avses i punkt 5 träder i
kraft för de konventionsstater som ratificerar dem eller ansluter sig till dem
den trettionde dagen efter deponeringen av ratifikations- eller
anslutningsinstrument av två tredjedelar av konventionsstaterna, eller av 60
konventionsstater, om detta är det större antalet. Sådana ändringar skall inte
påverka de rättigheter som andra konventionsstater åtnjuter eller fullgörandet
av deras skyldigheter enligt denna konvention.
2. I en ändring kan föreskrivas att för dennas ikraftträdande krävs ratifikation
eller anslutning av ett större antal stater än vad som erfordras enligt denna
artikel.
3. För varje konventionsstat som ratificerar eller ansluter sig till en ändring
som avses i punkt 1, efter det att erforderligt antal ratifikations- eller
anslutningsinstrument har deponerats, träder ändringarna i kraft den trettionde
dagen efter deponeringen av dess ratifikations- eller anslutningsinstrument.
4. En stat som blir part i denna konvention efter det att en ändring trätt i
kraft i enlighet med punkt 1 skall, om staten ej uttrycker en avvikande avsikt,
a) anses som part i denna konvention i dess ändrade form; och
b) anses som part i den icke ändrade konventionen i förhållande till varje
konventionsstat som ej är bunden av ändringen.
5. Varje ändring som uteslutande avser verksamheter inom området och varje
ändring i bilaga VI träder i kraft för samtliga konventionsstater ett år efter
det att tre fjärdedelar av konventionsstaterna har deponerat sina ratifikations-
eller anslutningsinstrument.
6. En stat som ansluter sig till denna konvention efter det att ändringar i
enlighet med punkt 5 trätt i kraft, skall betraktas som part i denna konvention
i dess ändrade form.
Artikel 317
Uppsägning
1. En konventionsstat kan genom skriftligt meddelande till Förenta nationernas
generalsekreterare säga upp denna konvention och kan ange skälen därför. Om skäl
inte anges, skall detta inte påverka uppsägningens giltighet. Uppsägningen
träder i kraft ett år efter dagen för mottagandet av meddelandet, såvida inte en
senare tidpunkt anges i detta.
2. En stat skall ej på grund av uppsägningen befrias från sådana finansiella och
kontraktsenliga skyldigheter som belöper på den då den var part i konventionen,
och ej heller skall uppsägningen påverka statens rättigheter och skyldigheter
eller det rättsläge som uppstått genom fullgörande av denna konvention, innan
den upphört att gälla för staten i fråga.
3. Uppsägningen skall inte på något sätt påverka en konventionsstats skyldighet
att fullgöra de förpliktelser som är nedlagda i denna konvention och som,
oberoende av den, åläggs konventionsstaten enligt folkrätten.
Artikel 318
Bilagornas status
Bilagorna ingår som delar av konventionen och såvida ej annat uttryckligen
föreskrivs innebär en hänvisning till konventionen eller till någon av dess
delar även en hänvisning till bilagorna.
Artikel 319
Depositarie
1. Förenta nationernas generalsekreterare skall vara depositarie för denna
konvention och ändringar i denna.
2. Förutom sina uppgifter som depositarie skall generalsekreteraren
a) rapportera till samtliga konventionsstater, myndigheten och behöriga
internationella organisationer om frågor av allmän natur som har uppkommit med
avseende på denna konvention;
b) meddela myndigheten om ratifikationer och formella bekräftelser av och
anslutningar till konventionen och ändringar i denna samt om uppsägningar av
densamma;
c) meddela konventionsstater om avtal som slutits i enlighet med artikel 311.4;
d) delge de ändringar som antagits i enlighet med denna konvention till
konventionsstaterna för ratifikation eller anslutning; samt
e) sammankalla nödvändiga möten med konventionsstater enligt konventionen.
3. a) Generalsekreteraren skall även till de observatörer som avses i artikel
156 för kännedom överlämna
i) de rapporter som avses i punkt 2 a;
ii) de meddelanden som avses i punkt 2 b och c; samt
iii) texterna till de ändringar som avses i punkt 2 d.
b) Generalsekreteraren skall även inbjuda dessa observatörer att delta såsom
observatörer vid de möten med konventionsstaterna som avses i punkt 2 e.
Artikel 320
Giltiga texter
Originaltexten till denna konvention, vars arabiska, engelska, franska, kine-
siska, ryska och spanska texter är lika giltiga, skall, med förbehåll för arti-
kel 305.2 deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade,
undertecknat denna konvention.
SOM SKEDDE I MONTEGO BAY den 10 december 1982.
BILAGA I. LÅNGVANDRANDE ARTER
1. Vit tonfisk, Thunnus alalunga,
2. Vanlig tonfisk, Thunnus thynnus,
3. Storögd tonfisk, Thunnus obesus,
4. Bonit, Katsuwonus pelamis,
5. Gulfenad tonfisk, Thunnus albacares,
6. Svartfenad tonfisk, Thunnus atlanticus,
7. Östlig liten bonit, Euthynnus alletteratus; Euthynnus affinis,
8. Sydlig blåpenna tonfisk, Thunnus maccoyii,
9. Auxid, Auxis thazard; Auxis rochei,
10. Havsbraxen, familjen Bramidae,
11. Spjutfiskar, Tetrapturus angustirostris; Tetrapturus belone; Tetrapturus
pfluegeri; Tetrapturus albidus; Tetrapturus audax; Tetrapturus georgei; Makaira
mazara; Makaira indica; Makaira nigricans,
12. Segelfiskar, Istiophorus platypterus; Istiophorus albicans,
13. Svärdfisk, Xiphias gladius,
14. Makrillgäddor, Scomberesox saurus; Cololabis saira; Cololabis adocetus;
Scomberesox saurus scombroides,
15. Guldmakrillar, Coryphaena hippurus; Coryphaena equiselis,
16. Havshajar, Hexanchus griseus; Cetorhinus maximus; familjen Alopiidae;
Rhincodon typus, familjen Carcharhinidae; familjen Sphyrnidae; familjen Isurida,
17. Valar, familjen Physeteridae; familjen Balaenopteridae; familjen Balaenidae;
familjen Eschrichtiidae; familjen Monodontidae; familjen Ziphiidae; familjen
Delphinidae.
BILAGA II. KOMMISSION FÖR AVGRÄNSNING AV KONTINENTALSOCKELN
Artikel 1
Enligt bestämmelserna i artikel 76 skall en kommission för avgränsning av
kontinentalsockeln utanför 200 nautiska mil upprättas i överensstämmelse med
följande artiklar.
Artikel 2
1. Kommissionen skall bestå av 21 ledamöter som skall vara sakkunniga på
områdena geologi, geofysik eller hydrografi och som väljs av konventionsstaterna
bland deras egna medborgare med vederbörlig hänsyn till behovet att säkerställa
en rättvis geografisk representation. Ledamöterna skall fullgöra uppdraget i sin
personliga egenskap.
2. Det första valet skall äga rum så snart som möjligt men i varje fall inom 18
månader efter dagen för denna konventions ikraftträdande. Senast tre månader
före varje valdag skall Förenta nationernas generalsekreterare skriftligen
uppmana konventionsstaterna att efter lämpliga regionala samråd sända in sina
namnförslag inom tre månader. Generalsekreteraren skall göra en alfabetisk
förteckning över alla de föreslagna personerna och sända denna till samtliga
konventionsstater.
3. Val av ledamöter till kommissionen skall äga rum vid ett möte med
konventionsstaterna som generalsekreteraren sammankallat i Förenta nationernas
högkvarter. Vid detta möte, som är beslutsmässigt när två tredjedelar av
konventionsstaterna är närvarande, skall de personer som utses till kommissionen
vara de kandidater som erhåller två tredjedels majoritet av de röster som avges
av de närvarande och röstande konventionsstaternas företrädare. Minst tre
ledamöter skall utses från varje geografisk region.
4. Kommissionens ledamöter skall väljas för en femårsperiod. De skall kunna
omväljas.
5. Den konventionsstat som har föreslagit en ledamot till kommissionen skall
bära kostnaderna för ledamoten så länge denne fullgör uppgifter inom
kommissionen. Berörd kuststat skall bära kostnaderna för den rådgivning som
avses i artikel 3.1 b i denna bilaga. Förenta nationernas generalsekreterare
skall tillhandahålla sekretariat åt kommissionen.
Artikel 3
1. Kommissionens uppgifter skall vara
a) att granska av kuststaterna inlämnade data och annat material angående
de yttre gränserna för kontinentalsockeln i områden där dessa gränser går
utanför 200 nautiska mil och avge rekommendationer i enlighet med artikel
76 samt den samförståndsförklaring som antogs den 29 augusti 1980 av
Förenta nationernas tredje havsrättskonferens;
b) att på berörd kuststats anmodan under utarbetandet av i a avsedda data
bistå med vetenskaplig och teknisk rådgivning.
2. Kommissionen kan i den utsträckning som det anses nödvändigt och lämpligt
samarbeta med UNESCO:s mellanstatliga oceanografiska kommission, internationella
hydrografiska organisationen och andra behöriga internationella organisationer i
syfte att utbyta vetenskaplig och teknisk information som kan vara till hjälp då
kommissionen fullgör sina förpliktelser.
Artikel 4
Då en kuststat har för avsikt att i enlighet med artikel 76 fastställa de yttre
gränserna för sin kontinentalsockel utanför 200 nautiska mil, skall den
tillställa kommissionen detaljerade uppgifter om dessa gränser jämte bestyrkande
vetenskapliga och tekniska data så snart som möjligt men i varje fall inom tio
år efter det att konventionen trätt i kraft för denna stat. Kuststaten skall
samtidigt uppge namnen på de ledamöter av kommissionen som har tillhandahållit
vetenskapliga och tekniska råd.
Artikel 5
Såvida inte kommissionen beslutar annat skall den arbeta med hjälp av
underkommissioner bestående av sju ledamöter, som skall utses på lämpligt sätt
med hänsyn tagen till de särskilda problem i samband med varje förslag som
inlämnats av en kuststat. Ledamöter av kommissionen, som är medborgare i den
kuststat som har inlämnat förslaget och ledamot av kommissionen, som har bistått
en kuststat med vetenskapliga och tekniska råd beträffande avgränsningen, får
inte vara ledamot av den underkommission som behandlar detta förslag men har
rätt att som ledamot delta i kommissionens handläggning av berörda ärende. Den
kuststat som
har lämnat in ett förslag till kommissionen kan sända sina företrädare att delta
i behandlingen av ärendet utan rösträtt.
Artikel 6
1. Underkommissionen skall lägga fram sina rekommendationer för kommissionen.
2. För att underkommissionens rekommendationer skall godkännas av kommissionen
krävs två tredjedels majoritet av närvarande och röstande kommissionsledamöter.
3. Kommissionens rekommendationer skall skriftligen överlämnas till den kuststat
som har inlämnat förslaget samt till Förenta nationernas generalsekreterare.
Artikel 7
Kuststater skall fastställa de yttre gränserna för kontinentalsockeln i enlighet
med bestämmelserna i artikel 76.8 och i enlighet med tillämpliga nationella
förfaranden.
Artikel 8
Om en kuststat ej godtar kommissionens rekommendationer, skall den inom skälig
tid överlämna ett omarbetat eller nytt förslag till kommissionen.
Artikel 9
Kommissionens åtgärder skall ej inverka på frågor angående avgränsning mellan
stater med motstående eller intilliggande kuster.
BILAGA III. GRUNDLÄGGANDE VILLKOR FÖR PROSPEKTERING, UNDERSÖKNING OCH
BEARBETNING
Artikel 1
Äganderätt till mineral
Äganderätten till mineral skall vid utvinning överföras i enlighet med denna
konvention.
Artikel 2
Prospektering
1. a) Myndigheten skall främja prospektering inom området.
b) Prospektering får utföras först sedan myndigheten har mottagit en
tillfredsställande skriftlig garanti att den tillämnade prospektören kommer
att iaktta bestämmelserna i denna konvention samt myndighetens tillämpliga
regler, föreskrifter och förfaranden rörande samarbete om de
utbildningsprogram som avses i artikel 143 och 144 samt om skyddet av den
marina miljön och accepterar myndighetens kontroll av att de iakttas. Den
tillämnade prospektören skall samtidigt underrätta myndigheten om det
ungefärliga område eller de ungefärliga områden där prospekteringen avses
äga rum.
c) Prospektering kan utföras samtidigt av flera prospektörer i samma område
eller områden.
2. Prospektering skall inte medföra några rättigheter för prospektören vad avser
tillgångarna. En prospektör får dock utvinna en rimlig mängd mineral för
provändamål.
Artikel 3
Undersökning och bearbetning
1. Företaget, konventionsstaterna och de övriga rättssubjekt som anges i artikel
153.2 b kan hos myndigheten ansöka om godkännande av arbetsplaner för verksamhet
inom området.
2. Företaget kan inge ansökan angående varje del av området, men ansökningar
från andra sökande, avseende reserverade områden, är underkastade de ytterligare
krav som anges i artikel 9 i denna bilaga.
3. Undersökning och bearbetning får endast ske i områden som är närmare angivna
i arbetsplaner enligt artikel 153.3 och som godkänts av myndigheten i enlighet
med denna konvention samt myndighetens tillämpliga regler, föreskrifter och
förfaranden.
4. Varje godkänd arbetsplan skall
a) stå i överensstämmelse med denna konvention samt med myndighetens
regler, föreskrifter och förfaranden;
b) säkerställa myndighetens kontroll av verksamheter inom området enligt
artikel 153.4;
c) i enlighet med myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden
tilldela sökanden ensamrätt till undersökning och bearbetning av de närmare
angivna kategorierna av tillgångar i det område som omfattas av
arbetsplanen. Om sökanden emellertid för godkännande framlägger en
arbetsplan, som täcker endast undersökningsfasen eller bearbetningsfasen,
skall den godkända arbetsplanen medföra ensamrätt endast för ifrågavarande
fas.
5. Varje arbetsplan, utom sådana som inges av företaget, skall sedan den
godkänts av myndigheten, ha formen av ett kontrakt mellan myndigheten och den
eller de sökande.
Artikel 4
De sökandes kvalifikationer
1. Andra sökande än företaget skall vara kvalificerade, om de har sådan
nationalitet eller står under sådan kontroll och har en sådan sponsor som krävs
enligt artikel 153.2 b och om de följer de förfaranden och uppfyller de normer
på detta område som stadgas i myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.
2. Med undantag för vad som stadgas i punkt 6 skall sådana kvalifikationsnormer
avse sökandens finansiella och tekniska kapacitet samt insatser i samband med
tidigare kontrakt med myndigheten.
3. Varje sökande skall som sponsor ha den konventionsstat vars nationalitet
sökanden har, utom i det fall att denne har mer än en nationalitet, såsom då det
är fråga om ett partnerskap eller ett konsortium av rättssubjekt från flera
stater, varvid alla berörda konventionsstater skall vara sponsorer för
ansökningen eller i det fall då sökanden effektivt kontrolleras av en annan
konventionsstat eller ett rättssubjekt med dess nationalitet, varvid båda
konventionsstaterna skall stå som sponsorer för ansökningen. Riktlinjerna för
och förfarandena vid uppfyllandet av kraven för sponsorskap skall framgå av
myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden.
4. Det åligger sponsorstaten eller -staterna i enlighet med artikel 139 att inom
sina rättssystem säkerställa att en tillståndshavare som sponsras på detta sätt
utför verksamhet inom området i enlighet med villkoren i kontraktet och
skyldigheterna enligt denna konvention. En sponsorstat skall dock inte vara
ansvarig för skada som förorsakas genom att en tillståndshavare som den är
sponsor för underlåter att fullgöra sina skyldigheter, om denna konventionsstat
har antagit lagar och andra författningar samt vidtagit administrativa åtgärder
som, inom ramen för dess rättssystem, är rimligt anpassade för att trygga att de
personer som är underställda dess jurisdiktion fullgör sina skyldigheter.
5. Förfaranden som tillämpas för att bedöma kvalifikationerna hos sökande
konventionsstater skall utarbetas med hänsyn till deras egenskap av stater.
6. Kvalifikationsnormerna skall kräva att varje sökande, utan undantag, som en
del av sin ansökan åtar sig att
a) godta såsom verkställbara och respektera de i del XI fastställda och
tillämpliga skyldigheterna, myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden, av myndigheten fattade beslut samt villkoren i sökandens
kontrakt med myndigheten;
b) godkänna att myndigheten kontrollerar verksamheten i området, i enlighet
med sina befogenheter enligt denna konvention;
c) till myndigheten avge en skriftlig försäkran om att sökandens
skyldigheter enligt kontraktet lojalt kommer att uppfyllas;
d) respektera bestämmelserna om teknologiöverföring enligt artikel 5 i
denna bilaga.
Artikel 5
Teknologiöverföring
1. När sökanden inlämnar en arbetsplan till myndigheten skall han tillhandahålla
en allmän beskrivning av den utrustning och de metoder som skall användas vid
bedrivande av verksamhet inom området samt annan relevant information, som inte
är föremål för industriell äganderätt, om denna teknologi och om var den finns
att tillgå.
2. Varje entreprenör skall underrätta myndigheten om ändringar i beskrivningen
och i de enligt punkt 1 tillhandahållna uppgifterna när en betydande teknologisk
ändring eller innovation införs.
3. Varje kontrakt som avser verksamhet inom området skall innehålla klausuler,
vari ingår tillståndshavarens åtaganden att
a) på myndighetens begäran till företaget under rättvisa och rimliga
affärsmässiga villkor och betingelser tillhandahålla sådan teknologi som
han använder vid bedrivande av verksamhet i området enligt kontraktet och
som han har laglig rätt att överföra. Överföringen skall
ske på licens eller genom andra lämpliga arrangemang, som tillståndshavaren
skall framförhandla med företaget och som skall fastställas i ett särskilt
avtal som tillägg till kontraktet. Detta åtagande får åberopas endast om
företaget finner att det inte på rättvisa och rimliga affärsmässiga villkor
och betingelser kan skaffa samma eller lika effektiv och användbar
teknologi på den öppna marknaden;
b) införskaffa en skriftlig försäkran från innehavaren av den teknologi som
används vid bedrivande av verksamhet inom området i enlighet med kontraktet
och som varken är allmänt tillgänglig på den öppna marknaden eller täcks av
bestämmelserna under a ovan om att innehavaren på myndighetens begäran
skall ställa denna teknologi till förfogande för företaget i samma
utsträckning som för tillståndshavaren, antingen på licens eller på annat
lämpligt sätt. Om en sådan försäkran inte kan erhållas, får ifrågavarande
teknologi inte användas av tillståndshavaren vid bedrivande av verksamhet
inom området;
c) genom ett verkställbart kontrakt, på företagets begäran och om möjligt
utan större kostnad för tillståndshavaren, av innehavaren förvärva rätten
att till företaget överföra av tillståndshavaren, vid bedrivande av
verksamhet inom området enligt kontraktet, använd teknologi, som
tillståndshavaren i annat fall inte har laglig rätt att överföra och som i
allmänhet inte är tillgänglig på den öppna marknaden. I de fall då det
föreligger en betydande intressegemenskap mellan tillståndshavaren och
innehavaren av teknologin, skall frågan om hur betydande
intressegemenskapen är och om graden av kontroll eller inflytande beaktas
då det gäller att fastställa om alla tänkbara åtgärder vidtagits för att
förvärva en sådan rätt. Om tillståndshavaren utövar effektiv kontroll över
innehavaren och inte förvärvar denna rätt av honom, skall detta inräknas
bland tillståndshavarens kvalifikationer vid en senare ansökan om
godkännande av en arbetsplan;
d) på företagets begäran underlätta dess förvärv av teknologi enligt
bestämmelserna under b ovan, på licens eller genom andra lämpliga
arrangemang, och på rättvisa och rimliga affärsmässiga villkor och
betingelser, om företaget beslutar att förhandla direkt med innehavaren av
denna teknologi;
e) att gentemot ett utvecklingsland eller en grupp av sådana länder, som
har ansökt om ett kontrakt enligt artikel 9 i denna bilaga, vidta samma
åtgärder som föreskrivs under a, b, c och d ovan, förutsatt att dessa
åtgärder begränsas till bearbetning i den av tillståndshavaren
föreslagna delen av det område som reserverats i enlighet med artikel 8 i
denna bilaga, och förutsatt att verksamhet enligt kontraktet som
utvecklingslandet eller gruppen av sådana länder ansökt om, inte innebär
överföring av teknologi till en tredje stat eller en tredje stats
rättssubjekt. Förpliktelsen enligt denna bestämmelse avser endast sådan
tillståndshavare vars teknologi företaget inte har gjort anspråk på och som
inte heller överförts av denna tillståndshavare till företaget.
4. Tvister rörande de åtaganden som krävs enligt punkt 3 skall i likhet med
andra bestämmelser i kontrakten vara underkastade obligatoriskt biläggande i
enlighet med del XI, och om åtagandena inte fullgörs kan kontraktet tillfälligt
eller slutgiltigt uppsägas eller penningstraff utdömas i enlighet med artikel 18
i denna bilaga. Tvister rörande frågan huruvida offerter från tillståndshavaren
faller inom ramen för rättvisa och rimliga villkor och betingelser kan av endera
parten hänskjutas till obligatoriskt kommersiellt skiljedomsförfarande i
enlighet med UNCITRAL:s skiljedomsregler eller andra skiljedomsregler som kan
föreskrivas i myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden. Om skiljedomen
resulterar i att tillståndshavarens offert inte anses falla inom ovannämnda ram,
skall tillståndshavaren inom 45 dagar ändra sin offert så att den faller inom
denna ram, innan myndigheten vidtar åtgärder i enlighet med artikel 18 i denna
bilaga.
5. Om företaget inte är i stånd att på rättvisa och rimliga villkor och
betingelser förvärva lämplig teknologi, så att det vid lämplig tid kan påbörja
utvinning och bearbetning av mineral från området, kan antingen rådet eller
församlingen sammankalla en grupp av sådana konventionsstater som deltar i
verksamheten inom området, sådana som står som sponsor för rättssubjekt som
bedriver verksamhet i området, samt andra konventionsstater som har tillgång
till sådan teknologi. Denna grupp skall samråda och vidta effektiva åtgärder för
att säkerställa att sådan teknologi på rättvisa och rimliga villkor och
betingelser tillhandahålls åt företaget. Varje sådan konventionsstat skall inom
sitt eget rättssystem vidta alla genomförbara åtgärder i detta syfte.
6. Då det är fråga om samriskföretag (joint ventures) med företaget, skall
överföringen av teknologi ske i enlighet med bestämmelserna i villkoren i
samriskavtalet.
7. De åtaganden som krävs enligt artikel 3 skall ingå i varje kontrakt om
bedrivande av verksamhet i området under en period av tio (10) år efter det att
företaget har inlett affärsmässig produktion och dessa åtaganden skall kunna
åberopas under denna tid.
8. I denna artikel avses med "teknologi" den specialutrustning och tekniska
know-how, vari inbegrips handböcker, ritningar, bruksanvisningar, utbildning
samt teknisk rådgivning och hjälp som behövs för att bygga upp, bibehålla och
driva ett funktionsdugligt system samt den juridiska rätten att använda sig av
allt detta i avsett syfte på en icke-uteslutande grundval.
Artikel 6
Godkännande av arbetsplaner
1. Sex månader efter denna konventions ikraftträdande och därefter var fjärde
månad skall myndigheten behandla förslag till arbetsplaner.
2. Myndigheten skall vid behandling av en ansökan om godkännande av en
arbetsplan som har formen av ett kontrakt först fastställa om
a) sökanden har iakttagit de förfaranden för ansökan som finns i artikel 4
i denna bilaga och gentemot myndigheten har gjort de åtaganden och
försäkringar som krävs i den artikeln. Om dessa förfaranden inte har
iakttagits, eller i avsaknad av något av dessa åtaganden eller någon av
dessa försäkringar, skall den sökande under 45 dagar beredas tillfälle att
avhjälpa dessa brister;
b) sökanden är kvalificerad i enlighet med bestämmelserna i artikel 4 i
denna bilaga.
3. Alla förslag till arbetsplaner skall behandlas i den ordning som de inkommer.
De föreslagna arbetsplanerna skall uppfylla och falla under tillämpliga
bestämmelser i denna konvention samt myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden, varmed även förstås driftskrav, finansiella bidrag samt åtaganden
rörande teknologiöverföring. Om de föreslagna arbetsplanerna uppfyller dessa
krav, skall myndigheten godkänna dem under förutsättning att de överensstämmer
med de enhetliga och icke-diskriminerande krav som fastställs i myndighetens
regler, föreskrifter och förfaranden, såvida inte
a) en del av eller hela det område som omfattas av den föreslagna
arbetsplanen inkluderas i en godkänd arbetsplan eller ett tidigare framlagt
förslag till arbetsplan, vilket ännu inte slutgiltigt har behandlats av
myndigheten;
b) Myndigheten inte godkänner en del av eller hela det område som omfattas
av den föreslagna arbetsplanen med tillämpning av artikel 162.2 (x); eller
c) ansökan om arbetsplanen har framlagts av eller sponsras av en
konventionsstat, som redan innehar
i) godkända arbetsplaner för undersökning och bearbetning av
flermetalliska noduler i icke-reserverade områden, vilkas storlek
tillsammans med någon av delarna av det område som omfattas av den
föreslagna arbetsplanen överstiger 30 procent av ett cirkelrunt
område på 400000 kvadratkilometer, vilket omger ett centrum för någon
av delarna av det av den föreslagna arbetsplanen omfattade området;
ii) godkända arbetsplaner för undersökning och bearbetning av
flermetalliska noduler i icke-reserverade områden, vilka tillsammans
utgör 2 procent av hela det havsbottenområde som inte är reserverat
eller som inte godkänts för bearbetning i enlighet med artikel l62.2
x.
4. I syfte att tillämpa den i punkt 3 c fastställda regeln skall en av en
sammanslutning eller ett konsortium framlagd arbetsplan fördelas proportionellt
bland de sponsrande konventionsstater som berörs enligt artikel 4.3 i denna
bilaga. myndigheten kan godkänna arbetsplaner enligt punkt 3 c, om den finner
att ett sådant godkännande inte möjliggör för en konventionsstat, eller för ett
rättssubjekt som denna stat står som sponsor för, att monopolisera bedrivandet
av verksamhet inom området eller att utestänga andra konventionsstater från
verksamhet inom området.
5. Oaktat bestämmelserna i punkt 3 a, kan myndigheten efter utgången av den i
artikel 151.3 angivna övergångsperioden genom regler, föreskrifter och
förfaranden anta andra förfaranden och kriterier, som är förenliga med denna
konvention, för att besluta vilka sökande som skall få arbetsplaner godkända i
de fall då ett urval skall ske bland sökande för ett visst föreslaget område.
Dessa förfaranden och kriterier skall säkerställa att godkännandet av
arbetsplanerna sker på en rättvis och icke-diskriminerande grundval.
Artikel 7
Urval bland sökande av bearbetningskoncession
1. Sex månader efter denna konventions ikraftträdande och därefter var fjärde
månad skall myndigheten behandla ansökningar om bearbetningskoncession, vilka
inlämnats under den närmast föregående perioden. myndigheten skall bevilja sökt
koncession, om alla ansökningar kan godkännas utan att produktionsgränserna
överskrids och om detta inte sker i strid med myndighetens skyldigheter i
enlighet med något råvaruavtal eller råvaruarrangemang, som den har blivit part
i, i enlighet med artikel 151.
2. När ett urval måste göras bland dem som söker bearbetningskoncession till
följd av den produktionsbegränsning som anges i artikel 151 punkterna 2 - 7
eller till följd av myndighetens förpliktelser enligt något råvaruavtal eller
råvaruarrangemang, som den har blivit part i enligt artikel 151.1, skall
myndigheten göra urvalet på grundval av objektiva och icke-diskriminerande
kriterier som anges i dess regler, föreskrifter och förfaranden.
3. Vid tillämpning av punkt 2 skall myndigheten ge företräde åt sökande som
a) är bäst lämpade med hänsyn till sina ekonomiska och tekniska
kvalifikationer och, i förekommande fall, till deras genomförande av
tidigare godkända arbetsplaner;
b) ställer i utsikt snar ekonomiska vinst för myndigheten, varvid hänsyn
skall tas till den tidpunkt då affärsmässig bearbetning planeras ta sin
början;
c) redan har gjort de största investeringarna och de största
ansträngningarna vad avser prospektering eller undersökning.
4. Sökande som inte har blivit utvalda under en period skall ha företräde under
de påföljande perioderna till dess att de erhåller bearbetningskoncession.
5. Urvalet skall göras med hänsyn till behovet att förbättra alla
konventionsstaters möjlighet att, utan hänsyn till deras sociala och ekonomiska
system och geografiska läge, för att undvika diskriminering mot någon stat eller
något system, delta i verksamhet inom området och att förhindra monopolisering
av denna verksamhet.
6. Om färre reserverade områden än icke-reserverade områden är under
bearbetning, skall ansökningar om bearbetningskoncession för reserverade områden
prioriteras.
7. Beslut som avses i denna artikel skall fattas snarast möjligt efter utgången
av varje period.
Artikel 8
Reservation av områden
Alla andra ansökningar än sådana som inges av företaget eller av andra
rättssubjekt avseende reserverade områden, skall omfatta ett område - vilket
inte behöver vara sammanhängande - som är tillräckligt stort och bedöms ha
tillräckligt högt affärsmässigt värde för att möjliggöra drift i två
arbetsområden. Sökanden skall ange de koordinater som delar området i två delar
med lika stort beräknat affärsmässigt värde samt meddela alla av honom
införskaffade uppgifter om båda delarna. Utan inskränkning av myndighetens
befogenheter enligt artikel 17 i denna bilaga, skall de uppgifter som framläggs
rörande flermetalliska noduler avse kartläggning, insamlande av prover,
nodultäthet samt deras metallhalt. Inom 45 dagar efter mottagandet av sådana
uppgifter skall myndigheten besluta vilken del som skall reserveras uteslutande
för myndighetens bedrivande av verksamhet genom företaget eller i samarbete med
utvecklingsländer. Detta beslut kan uppskjutas ytterligare 45 dagar, om
myndigheten anmodar en oberoende sakkunnig att bedöma huruvida alla uppgifter
som krävs enligt denna artikel har framlagts. Det angivna området skall bli ett
reserverat område, så snart arbetsplanen för det icke-reserverade området har
godkänts och kontraktet undertecknats.
Artikel 9
Verksamhet inom reserverade områden
1. Företaget skall beredas möjlighet att besluta om det avser att bedriva
verksamhet inom vart och ett av de reserverade områdena. Detta beslut kan fattas
när som helst, såvida myndigheten inte mottar ett meddelande enligt punkt 4, i
vilket fall företaget skall fatta sitt beslut inom rimlig tid. Företaget kan
besluta att bedriva bearbetning i sådana områden i samriskföretag (joint
ventures) med den berörda staten eller annat rättssubjekt.
2. Företaget kan ingå kontrakt beträffande bedrivandet av en del av sin
verksamhet enligt bilaga IV artikel 12. Det kan även bilda ett samriskföretag
(joint venture) för bedrivande av sådan verksamhet med varje rättssubjekt som
får bedriva verksamhet inom området i enlighet med artikel 153.2 b. Vid
behandling av ärenden rörande sådana samriskföretag skall företaget erbjuda
konventionsstater som är utvecklingsländer och deras rättssubjekt verkliga
möjligheter att delta.
3. Myndigheten kan i sina regler, föreskrifter och förfaranden föreskriva
sakliga och formella krav för sådana kontrakt och samriskföretag.
4. Varje konventionsstat som är utvecklingsland eller varje rättssubjekt som en
sådan stat är sponsor för och som den eller något annat utvecklingsland, som är
kvalificerat som sökande, effektivt kontrollerar, eller varje grupp av ovan
nämnda kategorier, får underrätta myndigheten om sin önskan att inlämna en
arbetsplan för ett reserverat område i enlighet med artikel 6 i denna bilaga.
Arbetsplanen skall behandlas om företaget enligt punkt 1 beslutar att det inte
avser att bedriva verksamhet inom detta område.
Artikel 10
Företräde och prioritering mellan sökande
En tillståndshavare som, i enlighet med artikel 3.4 c i denna bilaga, har en
godkänd arbetsplan som endast avser undersökning, skall beviljas företräde och
prioritet bland de sökande i fråga om en arbetsplan som täcker bearbetning i
samma område och av samma tillgångar. Företrädet eller prioriteten kan dock
förfalla om tillståndshavarens insatser inte har varit tillfredsställande.
Artikel 11
Samarbetsarrangemang
1. Kontrakt kan innehålla bestämmelser om samarbetsarrangemang mellan
tillståndshavaren och myndigheten genom företaget i form av samriskföretag eller
produktionsdelning samt varje annan form av samarbete, vilket skall åtnjuta
samma skydd mot revidering samt mot tillfälligt eller permanent upphävande som
kontrakt ingångna med myndigheten.
2. Tillståndshavare som ingår sådana samarbetsarrangemang med företaget kan
erhålla finansiella incitament i enlighet med artikel 13 i denna bilaga.
3. Partners i samriskföretag (joint ventures) med företaget skall vara ansvariga
för de betalningar som krävs enligt artikel 13 i denna bilaga i förhållande till
sin andel i dessa samriskföretag, med förbehåll för de finansiella incitament
som föreskrivs i samma artikel 13.
Artikel 12
Av företaget bedriven verksamhet
1. Verksamhet inom området, som bedrivs av företaget i enlighet med artikel
153.2 a skall regleras i enlighet med del XI, myndighetens regler, föreskrifter
och förfaranden samt dess tillämpliga beslut.
2. Till varje arbetsplan som inlämnas av företaget skall fogas handlingar som
styrker dess ekonomiska och tekniska förutsättningar.
Artikel 13
Finansiella kontraktsvillkor
1. Vid antagandet av regler, föreskrifter och förfaranden om de finansiella
villkoren i ett kontrakt mellan myndigheten och de rättssubjekt som anges i
artikel 153.2 b och vid förhandlingar om dessa finansiella villkor i enlighet
med bestämmelserna i del XI och om dessa regler, föreskrifter och förfaranden
skall myndigheten vägledas av följande syften:
a) att säkerställa optimala intäkter för myndigheten från den yrkesmässiga
bearbetningen;
b) att uppmuntra till investeringar och insatser av teknologi för
undersöknings- och bearbetningsverksamhet i området;
c) att för tillståndshavarna trygga rättvisa i fråga om finansiella villkor
och åtaganden;
d) att tillhandahålla incitament på enhetlig och icke-diskriminerande
grundval till tillståndshavare som ingår samarbetsarrangemang med företaget
och utvecklingsländer eller deras medborgare i syfte att främja överföring
av teknologi till dessa samt att utbilda personal från myndigheten och
utvecklingsländerna;
e) att göra det möjligt för företaget att effektivt delta i
mineralutvinning på havsbottnen samtidigt som de i artikel 153.2 b angivna
juridiska och fysiska personerna; och
f) att trygga att tillståndshavarna inte - vare sig till följd av de
ekonomiska incitament som tillkommer dem enligt punkt 14, eller av den
revidering av kontraktsvillkor som avses i artikel 19 i denna bilaga, eller
enligt bestämmelserna i artikel 11 med avseende på samriskföretag (joint
ventures) - subventioneras så att de får en konstlad konkurrensfördel i
förhållande till landbaserade gruvföretag.
2. En avgift skall utgå för täckande av expeditionskostnaderna för behandling av
ansökningar om godkännande av arbetsplaner som har form av kontrakt och den
skall bestämmas till 500000 U.S. dollar för varje ansökan. Avgiftsbeloppet skall
från tid till annan omprövas av rådet för att säkerställa att det täcker de
uppkomna expeditionskostnaderna. Om expeditionskostnader som uppkommit för
myndigheten vid behandling av en ansökan är lägre än den fastställda avgiften,
skall myndigheten återbetala skillnaden till sökanden.
3. En tillståndshavare skall erlägga en årlig fast avgift på 1 miljon U.S.
dollar från den dag kontraktet träder i kraft. Om den godkända dagen för
påbörjande av yrkesmässig bearbetning försenas av ett fördröjt utfärdande av
bearbetningskoncession i enlighet med artikel 151, skall tillståndshavaren
befrias från den årliga fasta avgiften för den tid förseningen avser. Från den
dag då den yrkesmässiga bearbetningen påbörjas skall tillståndshavaren betala
antingen bearbetningsavgiften eller den årliga fasta avgiften, om denna senare
är högre.
4. Inom ett år efter dagen för påbörjandet av yrkesmässig bearbetning skall en
tillståndshavare i enlighet med punkt 3 välja mellan att erlägga sitt bidrag
till myndigheten genom att erlägga antingen
a) endast en avgift för bearbetningen, eller
b) en avgift för bearbetningen kombinerad med en andel av
nettoavkastningen.
5. a) Om en tillståndshavare väljer att erlägga sitt bidrag till myndigheten
genom att betala uteslutande en bearbetningsavgift, skall denna fastställas
till en procentandel av marknadsvärdet av de bearbetade metaller,
framställda ur flermetalliska noduler, som utvunnits från det område som
omfattas av kontraktet enligt följande:
i) år 1 - 10 av den yrkesmässiga bearbetningen: 5 procent;
ii) år 11 till slutet av den yrkesmässiga bearbetningen:12 procent.
b) Det nämnda marknadsvärdet skall beräknas som produkten av mängden av
bearbetade metaller, framställda ur flermetalliska noduler, som utvinns
från det område som omfattas av kontraktet och genomsnittspriset på dessa
metaller under det aktuella räkenskapsåret som detta pris definieras i
punkterna 7 och 8.
6. Om en tillståndshavare väljer att erlägga sitt bidrag till myndigheten genom
att betala en bearbetningsavgift kombinerad med en andel av nettoavkastningen,
skall betalningarna ske enligt följande:
a) bearbetningsavgiften skall beräknas som en procentandel av
marknadsvärdet, bestämt i enlighet med b, av bearbetade metaller,
framställda ur flermetalliska noduler som utvinns från det område som
omfattas av kontraktet enligt följande:
i) första perioden av den yrkesmässiga bearbetningen: 2 procent;
ii) andra perioden av den yrkesmässiga bearbetningen: 4 procent.
Om, under den andra perioden av yrkesmässig bearbetning i enlighet
definitionen i d avkastningen av investeringen under ett räkenskapsår
enligt definitionen i m ligger under 15 procent till följd av erläggandet
av bearbetningsavgiften på 4 procent, skall bearbetningsavgiften vara 2
procent i stället för 4 procent under det räkenskapsåret.
b) Det nämnda marknadsvärdet skall beräknas som produkten av mängden
bearbetade metaller, framställda ur flermetalliska noduler som utvinns från
det område som omfattas av kontraktet och genomsnittspriset på dessa
metaller under det ifrågavarande räkenskapsåret i enlighet med vad som
anges i punkterna 7 och 8.
c) i) Myndighetens andel av nettoavkastningen skall tas ut ur den del
av tillståndshavarens nettoavkastning som är hänförlig till
utvinningen inom det område som omfattas av kontraktet, nedan kallat
"relevant nettoavkastning".
ii) Myndighetens andel av relevant nettoavkastning skall fastställas
enligt följande progressiva tabell:
Del av relevant Myndighetens andel
nettoavkastning
Första perioden Andra perioden
av yrkesmässig av yrkesmässig
bearbetning bearbetning
Den del som utgör 35 procent 40 procent
avkastning på investering
och är större än 0 procent
men mindre än 10 procent
Den del som utgör 42,5 procent 50 procent
gör avkastning på investering
och är större än 10 procent
men mindre än 20 procent
Den del som utgör 50 procent 70 procent
avkastning på investering
och är 20 procent eller större
d) i) Den första perioden av yrkesmässig bearbetning, som anges under a
och, skall ta sin början under det första räkenskapsåret med
yrkesmässig bearbetning och upphöra under det räkenskapsår under
vilket tillståndshavarens utvecklingskostnader med ränta på den del
av dessa kostnader som inte avbetalats är helt avbetalda genom hans
kontantöverskott i enlighet med följande. Under det första
räkenskapsåret, under vilket utvecklingskostnaderna uppstår, är icke
avbetalda utvecklingskostnader lika med utvecklingskostnader minus
kontantöverskott under det aktuella året. Under varje påföljande
räkenskapsår är icke-avbetalda utvecklingskostnader lika med de icke-
avbetalda utvecklingskostnaderna vid utgången av det föregående
räkenskapsåret plus räntor härpå med 10 procent per år, plus
utvecklingskostnader som uppstår under det löpande räkenskapsåret och
minus tillståndshavarens kontantöverskott under det löpande
räkenskapsåret. Det räkenskapsår under vilket icke-avbetalda
utvecklingskostnader för första gången blir lika med noll skall vara
det räkenskapsår under vilket tillståndshavarens utvecklingskostnader
med ränta på den icke-avbetalda delen därav blir helt avbetalda genom
hans kontantöverskott. Tillståndshavarens kontantöverskott skall
under varje räkenskapsår vara hans bruttoöverskott minus hans
driftskostnader och minus hans betalningar till myndigheten enligt
vad som anges under c;
ii) Den andra perioden av yrkesmässig bearbetning skall ta sin början
under det räkenskapsår som följer efter utgången av den första
perioden av yrkesmässig bearbetning och skall fortsätta till dess att
kontraktet löpt ut.
e) Med "relevant nettoavkastning" förstås produkten av tillståndshavarens
nettoavkastning och förhållandet mellan utvecklingskostnaderna inom
mineralbearbetningen och tillståndshavarens utvecklingskostnader. Om
tillståndshavaren deltar i mineralutvinning, transport av flermetalliska
noduler och bearbetning av huvudsakligen tre bearbetade metaller, nämligen
kobolt, koppar och nickel, skall storleken av den hänförliga
nettoavkastningen inte
vara mindre än 25 procent av tillståndshavarens nettoavkastning. Med
förbehåll för vad som anges under n kan myndigheten i alla övriga fall,
inbegripet sådana där tillståndshavaren deltar i mineralutvinning,
transport av flermetalliska noduler och bearbetning av huvudsakligen fyra
bearbetade metaller, nämligen kobolt, koppar, mangan och nickel, i sina
regler, föreskrifter och förfaranden föreskriva lämpliga bearbetningsnivåer
som till varje enskilt fall skall ha samma förhållande som
tjugofemprocentsnivån har till fallet med de tre metallerna.
f) Med "tillståndshavarens nettoavkastning" förstås tillståndshavarens
bruttoavkastning med avdrag för hans driftskostnader och återbetalning av
hans utvecklingskostnader enligt vad som anges under j.
g) i) Om tillståndshavaren deltar i mineralutvinning, transport av
flermetalliska noduler och produktion av bearbetade metaller, förstås
med "tillståndshavarens bruttoavkastning" bruttointäkterna från
försäljningen av bearbetade metaller och alla andra penningbelopp som
rimligtvis kan anses ha samband med verksamhet enligt kontraktet i
enlighet med myndighetens finansiella regler, föreskrifter och
förfaranden.
ii) I alla andra fall än sådana som närmare anges under g i och n iii
skall med "tillståndshavarens bruttoavkastning" förstås
bruttointäkterna från försäljningen av halvbearbetade metaller från
flermetalliska noduler som utvunnits i det område som kontraktet
omfattar samt alla andra penningbelopp som rimligtvis kan anses ha
samband med verksamhet enligt kontraktet i enlighet med myndighetens
ekonomiska regler, föreskrifter och förfaranden.
h) Med "tillståndshavarens utvecklingskostnader" förstås
i) alla utgifter som uppkommit för honom före påbörjandet av den
yrkesmässiga bearbetningen och som har direkt samband med
utvecklingen av bearbetningskapaciteten inom det område som omfattas
av kontraktet samt härmed förbunden verksamhet vad avser åtgärder
enligt kontraktet i alla andra fall än det som nämns under n, i
enlighet med allmänt erkända bokföringsprinciper, vari bl.a.
inbegrips kostnader för maskiner, utrustning, fartyg,
bearbetningsanläggningar, byggverksamhet, byggnader, mark, vägar,
prospektering och undersökning av det område som omfattas av
kontraktet, forskning och utveckling, räntor, erforderlig leasing,
licenser och avgifter; och
ii) utgifter liknande dem som anges under i) ovan, vilka uppkommit
för honom efter påbörjandet av yrkesmässig bearbetning och vilka är
nödvändiga för att kunna genomföra arbetsplanen, med undantag av
sådana som kan hänföras till driftskostnader.
i) Intäkter från avyttring av kapitaltillgångar samt marknadsvärdet av
kapitaltillgångar, vilka inte längre krävs för verksamheter enligt
kontraktet och inte säljs, skall dras av från tillståndshavarens
utvecklingskostnader under ifrågavarande räkenskapsår. När dessa avdrag
överstiger tillståndshavarens utvecklingskostnader, skall överskottet
läggas till tillståndshavarens bruttoavkastning.
j) Tillståndshavarens utvecklingskostnader, som uppkommit för honom före
påbörjandet av den yrkesmässiga bearbetning som avses under h i och n iv
skall återbetalas genom tio (10) lika stora årliga amorteringar från dagen
för påbörjandet av den yrkesmässiga bearbetningen. Tillståndshavarens
utvecklingskostnader, som uppkommit för honom efter påbörjandet av den
yrkesmässiga bearbetning som avses under h ii och n iv skall återbetalas
genom tio (10) eller färre lika stora årliga amorteringar, så att
fullständig amortering säkerställs när kontraktet löper ut.
k) Med "tillståndshavarens driftskostnader" förstås alla de utgifter som
uppkommit för denne efter påbörjandet av den yrkesmässiga bearbetningen
under utnyttjande av bearbetningskapaciteten i det område som omfattas av
kontraktet samt därmed förbunden verksamhet vad avser verksamheter enligt
kontraktet, i enlighet med allmänt erkända bokföringsprinciper, vari bl.a.
inbegrips den årliga fasta avgiften eller bearbetningsavgiften, om denna är
högre, utgifter för löner, anställningsarvoden, anställningsförmåner,
kostnader för material, tjänster, transporter, bearbetning och
marknadsföring, räntor, offentliga tjänster, bevarande av den marina miljön
samt fasta kostnader och expeditionskostnader med särskild anknytning till
verksamhet enligt kontraktet såväl som varje sådan förlust i samband med
driften som överförts på sätt som här anges. Förluster i samband med
driften kan överföras till två på varandra följande år utom vad avser de
två sista åren av kontraktets giltighetstid, då de retroaktivt kan påföras
de två närmast föregående åren.
l) Om tillståndshavaren deltar i gruvdrift, transport av flermetalliska
noduler samt produktion av bearbetade och halvbearbetade metaller, förstås
med "utvecklingskostnader inom mineralutvinningen" den del av
tillståndshavarens utvecklingskostnader som har direkt samband med
utvinning av mineraltillgångarna inom det område som omfattas av
kontraktet, i enlighet med allmänt erkända bokföringsprinciper och med
myndighetens finansiella regler, föreskrifter och förfaranden, vari bl.a.
inbegrips ansökningsavgift, årlig fast avgift och, i förekommande
fall, kostnader för prospektering och undersökning inom det område som
omfattas av kontraktet samt en del av forsknings- och
utvecklingskostnaderna.
m) Med "avkastning på investeringar" under varje räkenskapsår förstås
förhållandet mellan den relevanta nettoavkastningen under det aktuella året
och utvecklingskostnaderna för mineralutvinningen. För beräkning av dessa
kostnader skall utvecklingskostnaderna för mineralutvinningen innefatta
utgifter för inköp av ny utrustning eller utbyte av utrustning för
mineralutvinningen med avdrag för den ursprungliga kostnaden för den
utbytta utrustningen.
n) Om tillståndshavaren deltar uteslutande i mineralutvinning förstås med
i) "relevant nettoavkastning" tillståndshavarens hela
nettoavkastning;
ii) "tillståndshavarens nettoavkastning" vad som anges under f;
iii) "tillståndshavarens bruttoavkastning" bruttointäkterna från
försäljningen av flermetalliska noduler samt alla andra inkomster som
rimligen kan anses vara hänförliga till åtgärder enligt kontraktet i
enlighet med myndighetens finansiella regler, föreskrifter och
förfaranden;
iv) "tillståndshavarens utvecklingskostnader" alla utgifter som
uppkommit för denne före påbörjandet av yrkesmässig bearbetning,
enligt vad som föreskrivs under h i, samt alla utgifter som uppkommit
för denne efter påbörjandet av yrkesmässig bearbetning, enligt vad
som föreskrivs under h ii, som har direkt samband med utvinning av
mineraltillgångar inom det område som kontraktet omfattar, i enlighet
med allmänt erkända bokföringsprinciper;
v) "tillståndshavarens driftskostnader", tillståndshavarens drifts-
kostnader, enligt vad som anges under k, som har direkt samband med
utvinning av mineraltillgångar inom det område som omfattas av
kontraktet i enlighet med allmänt erkända bokföringsprinciper;
vi) "avkastning på investeringar" under varje räkenskapsår, för-
hållandet mellan tillståndshavarens nettoavkastning under det
året och tillståndshavarens utvecklingskostnader. För beräkning av
detta förhållande skall tillståndshavarens utvecklingskostnader
innefatta utgifter för ny utrustning eller utbyte av utrustning med
avdrag för den ursprungliga kostnaden för den utbytta utrustningen.
o) De kostnader som anges under h, k, l och n för av tillståndshavaren
erlagd ränta, skall kunna tas upp endast i den utsträckning som, under alla
omständigheter, myndigheten enligt artikel 4.1 i denna bilaga finner att
både förhållandet mellan skulder och eget kapital och räntesatserna är
rimliga med hänsyn till rådande handelsbruk.
p) De kostnader som avses i denna punkt skall inte tolkas så att de
innefattar betalning av bolagsskatt eller liknande avgifter som staterna
uttaxerar för tillståndshavarens verksamhet.
7. a) Med "bearbetade metaller" som avses i punkterna 5 och 6 förstås metaller
i den form i vilken de vanligen är föremål för handel på de internationella
metallbörserna. I detta syfte skall myndigheten i sina finansiella regler,
föreskrifter och förfaranden närmare ange de tillämpliga internationella
metallbörserna. Vad gäller metaller som inte är föremål för handel på
sådana börser, förstås med "bearbetade metaller" metallerna i den form i
vilken de vanligen är föremål för handel vid normala transaktioner mellan
sinsemellan oberoende företag.
b) Om myndigheten inte på annat sätt kan fastställa mängden av de
bearbetade metaller som framställts av de flermetalliska noduler som
utvunnits från det område som omfattas av det i punkterna 5b och 6b angivna
kontraktet, skall mängden fastställas på grundval av metallinnehållet i
nodulerna, utbytet och andra relevanta faktorer i enlighet med myndighetens
regler, föreskrifter och förfaranden och allmänt vedertagna
bokföringsprinciper.
8. Om en internationell metallbörs erbjuder en representativ prismekanism för
bearbetade metaller, flermetalliska noduler och halvbearbetade metaller från
nodulerna, skall genomsnittspriset på en sådan börs användas. I alla övriga fall
skall myndigheten, efter samråd med tillståndshavaren, fastställa ett rimligt
pris för de nämnda produkterna i enlighet med punkt 9.
9. a) Alla kostnader och utgifter, samt all avkastning och alla intäkter,
liksom varje fastställande av priser och värden som anges i denna artikel,
skall grundas på principerna för den fria handeln eller på
transaktioner mellan sinsemellan oberoende företag. I avsaknad härav skall
de fastställas av myndigheten efter samråd med tillståndshavaren, som om de
grundats på den fria handeln eller på transaktioner mellan sinsemellan
oberoende företag, varvid hänsyn skall tas till relevanta transaktioner på
andra marknader.
b) I syfte att säkerställa iakttagande och genomförande av bestämmelserna i
denna punkt, skall myndigheten låta sig vägledas av de principer och den
tolkning som, vad avser transaktioner mellan sinsemellan oberoende företag
som godkänts av Förenta nationernas kommission för transnationella företag,
expertgruppen för skatteavtal mellan utvecklingsländer och industriländer
samt andra internationella organisationer; myndigheten skall i sina regler,
föreskrifter och förfaranden ange enhetliga och internationellt godtagbara
regler och förfaranden för bokföring samt metoder för tillståndshavaren att
utse oberoende auktoriserade revisorer, som kan godkännas av myndigheten
för utförande av revision i enlighet med dessa regler, föreskrifter och
förfaranden.
10. Tillståndshavaren skall, i enlighet med myndighetens finansiella regler,
föreskrifter och förfaranden, till revisorerna lämna de uppgifter som krävs för
att fastställa huruvida bestämmelserna i denna artikel har iakttagits.
11. Alla kostnader och utgifter samt all avkastning och alla intäkter ävensom
alla priser och värden som anges i denna artikel, skall fastställas i enlighet
med allmänt erkända bokföringsprinciper samt myndighetens finansiella regler,
föreskrifter och förfaranden.
12. Betalningar till myndigheten enligt punkterna 5 och 6 skall ske i fritt
gångbara valutor eller i valutor som är fritt tillgängliga och faktiskt gångbara
på de större valutamarknaderna eller, efter tillståndshavarens eget val, i form
av motvärdet i bearbetade metaller till marknadsvärde. Marknadsvärdet skall
fastställas i enlighet med punkt 5b. De fritt gångbara valutorna och sådana
valutor som är fritt tillgängliga och faktiskt gångbara på de större
valutamarknaderna skall anges i myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden i enlighet med rådande internationell valutapraxis.
13. Tillståndshavarens alla finansiella förpliktelser gentemot myndigheten,
såväl som alla hans avgifter, kostnader, utgifter, avkastning och intäkter som
anges i denna artikel, skall justeras genom att de uttrycks i konstanta värden i
förhållande till ett basår.
14. Myndigheten kan, med beaktande av rekommendationer från kommissionen för
ekonomisk planering samt den juridiska och tekniska
kommissionen, anta sådana regler, föreskrifter och förfaranden som på en
enhetlig och icke-diskriminerande grundval skapar incitament för
tillståndshavarna att främja de i punkt 1 angivna ändamålen.
15. I händelse av tvist mellan myndigheten och en tillståndshavare rörande
tolkningen eller tillämpningen av de finansiella villkoren i ett kontrakt, får
endera parten hänskjuta tvisten till bindande kommersiellt skiljedomsförfarande,
om inte båda parterna enas om att bilägga tvisten på annat sätt, i enlighet med
artikel 188.2.
Artikel 14
Överföring av uppgifter
1. Tillståndshavaren skall i enlighet med myndighetens regler, föreskrifter och
förfaranden och arbetsplanens bestämmelser och villkor samt med av myndigheten
fastställda tidsintervaller till denna överföra alla uppgifter som är såväl
nödvändiga som relevanta för ett effektivt utövande av myndighetens huvudorgans
befogenheter och uppgifter rörande det område som omfattas av arbetsplanen.
2. Överförda uppgifter som rör det område som omfattas av arbetsplanen och som
anses vara föremål för någon rättighet får endast användas i de syften som anges
i denna artikel. Uppgifter som är nödvändiga för att myndigheten skall kunna
utforma regler, föreskrifter och förfaranden rörande skydd av den marina miljön
och säkerheten skall, med undantag av uppgifter rörande utrustningens
utformning, inte anses vara föremål för någon rättighet.
3. Uppgifter som överförts till myndigheten av rättssubjekt som bedriver
prospektering, som har ansökt om tillstånd eller som är tillståndshavare, får,
om de anses vara föremål för någon rättighet, inte yppas av myndigheten för
företaget eller för någon utanför myndigheten; uppgifter om reserverade områden
får dock yppas för företaget. Sådana uppgifter som överförts till företaget av
dessa rättssubjekt får inte yppas av företaget för myndigheten eller för någon
utanför myndigheten.
Artikel 15
Utbildningsprogram
Tillståndshavaren skall upprätta praktiskt inriktade program för utbildning av
myndighetens och utvecklingsländernas personal, vari inbegrips sådan personals
deltagande i alla verksamheter inom området som omfattas av kontraktet i
enlighet med artikel 144.2.
Artikel 16
Ensamrätt till undersökning och bearbetning
Myndigheten skall i enlighet med del XI och sina regler, föreskrifter och
förfaranden bevilja tillståndshavaren ensamrätt att undersöka och bedriva
bearbetning i det område som omfattas av arbetsplanen, vad avser en särskilt
angiven kategori av tillgångar, och skall säkerställa att inget annat
rättssubjekt bedriver verksamhet inom samma område rörande en annan kategori av
tillgångar på ett sätt som skulle kunna inkräkta på tillståndshavarens
verksamhet. Tillståndshavaren skall åtnjuta garantier i enlighet med artikel
153.6.
Artikel 17
Myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden
1. Myndigheten skall godkänna och enhetligt tillämpa regler, föreskrifter och
förfaranden i enlighet med artikel 160.2 f ii och artikel 162.2 o ii för
fullgörandet av sina uppgifter i enlighet med del XI i fråga om bl.a. följande:
a) administrativa förfaranden rörande prospektering i området samt
undersökning och bearbetning där;
b) verksamheter;
i) områdets storlek;
ii) verksamheternas varaktighet;
iii) prestationskrav, vari innefattas sådan försäkran som avses i
artikel 4.6 c i denna bilaga;
iv) kategorier av tillgångar;
v) frånträde av områden;
vi) arbetsrapporter;
vii) inlämnande av uppgifter;
viii) inspektion och övervakning av verksamheter;
ix) förebyggande åtgärder mot inkräktande på annan verksamhet i den
marina miljön;
x) tillståndshavares överförande av rättigheter och skyldigheter;
xi) förfaranden för teknologiöverföring till utvecklingsländer i
enlighet med artikel 144 och för deras direkta deltagande;
xii) normer och bruk vid utvinningsverksamhet, vari innefattas sådana
som rör driftssäkerhet, hushållning med tillgångarna samt skydd av
den marina miljön;
xiii) definition av yrkesmässig bearbetning;
xiv) kvalifikationsnormer för sökande;
c) finansiella frågor
i) fastställande av enhetliga och icke-diskriminerande kostnads- och
bokföringsregler samt metoder för val av revisorer;
ii) fördelning av avkastning från verksamheten;
iii) de i artikel 13 i denna bilaga angivna incitamenten;
d) verkställande av beslut som fattats i enlighet med artikel 151.10 och
artikel 164.2 d.
2. Regler, föreskrifter och förfaranden rörande följande frågor skall helt och
fullt uppfylla följande objektiva kriterier:
a) områdenas storlek:
Myndigheten skall fastställa lämplig storlek för undersökningsområden, vilka kan
vara upp till dubbelt så stora som bearbetningsområdena, i syfte att trygga
intensiv undersökningsverksamhet. Områdets storlek skall beräknas så att kraven
i artikel 8 i denna bilaga uppfylls vad avser reservation av områden såväl som
de i artikel 151 angivna bearbetningskraven i enlighet med kontraktsvillkoren,
med beaktande av nivån på då tillgänglig teknologi för gruvdrift på havsbottnen
samt områdenas relevanta fysiska särdrag. Områdena skall varken vara mindre
eller större än nödvändigt för att uppfylla dessa syften.
b) Verksamheternas varaktighet:
i) Prospekteringen skall inte vara tidsbegränsad;
ii) Undersökningsverksamheten bör vara tillräckligt långvarig för att
möjliggöra en grundlig kartläggning av det angivna området,
utformning och konstruktion av för området lämpade småskaliga eller
medelstora bearbetningsanläggningar för att kunna prova gruv- och
bearbetningssystem;
iii) Varaktigheten av bearbetningen bör vara beroende av projektets
ekonomiska livslängd, varvid hänsyn skall tas till sådana faktorer
som tiden för uttömning av malmen, utvinningsutrustningens och
bearbetningsanläggningarnas livslängd, samt genomförbarhet ur
affärsmässig synpunkt. Bearbetningen skall pågå tillräckligt länge
för att möjliggöra yrkesmässig utvinning av områdets mineral; den bör
omfatta en rimlig tidsperiod för uppbyggnad av utvinnings- och
bearbetningssystem på affärsmässig nivå, under vilken period
yrkesmässig bearbetning inte bör krävas. Den sammanlagda tidsperioden
för bearbetning skall dock även vara så kort att den ger myndigheten
möjlighet att ändra villkoren och betingelserna i arbetsplanen vid
den tidpunkt då den behandlar frågan om förlängning i enlighet med de
regler, föreskrifter och förfaranden som den antagit efter att ha
beviljat arbetsplanen.
c) Prestationskrav: Myndigheten skall fordra att tillståndshavaren under
undersökningsfasen står för sådana periodiska utgifter som står i rimligt
förhållande till utsträckningen av det område som omfattas av arbetsplanen
och utgifter som kan åligga en lojal tillståndshavare som avser att inom de
av myndigheten fastställda tidsgränserna börja utnyttja området för
yrkesmässig bearbetning. De utgifter som erfordras bör inte sättas så högt
att de verkar avskräckande på potentiella entreprenörer med mindre dyrbar
teknologi än den som vanligen används. Myndigheten skall bestämma den
längsta tid för att komma igång med yrkesmässig bearbetning som får
förflyta från avslutandet av undersökningsfasen till påbörjandet av
bearbetningsfasen. Vid bestämmande av denna tid bör myndigheten beakta att
uppbyggnad av utvinnings- och bearbetningssystem i stor skala inte kan
påbörjas förrän undersökningsfasen är avslutad och bearbetningsfasen har
inletts. Därför bör vid fastställande av ifrågavarande tid för
igångsättning av yrkesmässig bearbetning hänsyn tas till den tid som åtgår
för att bygga upp de nämnda systemen efter
det att undersökningsfasen har avslutats; rimlig hänsyn bör också tas till
oundvikliga förseningar i tidsplanen. Så snart den yrkesmässiga
bearbetningen har igångsatts, skall myndigheten inom rimliga gränser och
med beaktande av alla relevanta faktorer kräva att tillståndshavaren
upprätthåller den yrkesmässiga bearbetningen under hela den period
arbetsplanen avser.
d) Kategorier av mineraltillgångar: Vid fastställande av den kategori av
mineraltillgångar för vilken en arbetsplan kan godkännas, skall myndigheten
fästa avseende vid bl.a. följande:
i) att vissa tillgångar tarvar likartade brytningsmetoder;
ii) att vissa tillgångar kan bearbetas samtidigt utan att det uppstår
onödiga störningar mellan tillståndshavare som utvinner olika
tillgångar i samma område.
Ingenting i detta stycke skall hindra myndigheten från att godkänna
en arbetsplan som avser mer än en kategori av tillgångar i samma
område för samma sökande.
e) Frånträde av områden: En tillståndshavare skall ha rätt att när som
helst, utan påföljd, helt eller delvis frånträda sina rättigheter i det
område som omfattas av en arbetsplan.
f) Skydd av den marina miljön: Regler, föreskrifter och förfaranden skall
utarbetas i syfte att tillgodose ett effektivt skydd av den marina miljön
mot skadliga verkningar, vilka utgör en direkt följd av verksamhet inom
området eller av bearbetning av utvunna mineral ombord på ett fartyg
omedelbart ovanför ett utvinningsställe, varvid hänsyn skall tas till i
vilken utsträckning sådana skadliga verkningar kan utgöra en direkt följd
av borrning, muddring, grävning och tagande av borrkärnor samt av tömning,
dumpning och utsläpp i den marina miljön av sediment och avfall i fast
eller flytande form.
g) Yrkesmässig bearbetning: Yrkesmässig bearbetning skall anses vara
påbörjad när en tillståndshavare engagerar sig i långvarig
utvinningsverksamhet i stor skala, som ger en tillräcklig mängd material
för att det klart skall kunna visas att huvudsyftet är bearbetning i stor
skala snarare än bearbetning som syftar till insamling av information,
analys eller utprovning av utrustning och anläggningar.
Artikel 18
Påföljder
1. En entreprenörs rättigheter enligt kontraktet kan suspenderas eller upphävas
endast i följande fall:
a) om tillståndshavaren trots myndighetens varningar har utövat sin
verksamhet på ett sätt som medför allvarliga, upprepade och uppsåtliga
överträdelser av kontraktets grundläggande villkor, del XI samt
myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden; eller
b) om tillståndshavaren har underlåtit att efterkomma ett slutligt och
bindande beslut av det organ för biläggande av tvister som är tillämpligt
för honom.
2. Vid kontraktsbrott som inte faller under punkt 1 a eller i stället för
suspendering eller upphävande i enlighet med punkt 1 a, kan myndigheten påföra
tillståndshavaren straffavgift som bestäms i förhållande till hur allvarlig
överträdelsen är.
3. Med undantag för order i krissituationer enligt artikel 162.2 w, får
myndigheten inte verkställa ett beslut som innefattar böter, suspendering eller
upphävande av rättigheter förrän tillståndshavaren har haft rimlig möjlighet att
uttömma de rättsmedel som står till hans förfogande i enlighet med del XI
kapitel 5.
Artikel 19
Revidering av kontrakt
1. När sådana omständigheter har inträffat eller sannolikt kommer att inträffa
som, enligt endera partens uppfattning, skulle medföra att kontraktet blir
oskäligt eller att det blir mycket svårt eller omöjligt att uppnå de ändamål som
anges i kontraktet eller i del XI, skall parterna inleda förhandlingar syftande
till revidering med beaktande av dessa omständigheter.
2. Varje kontrakt som tecknats i enlighet med artikel 153.3 kan bli föremål för
revidering endast med parternas samtycke.
Artikel 20
Överförande av rättigheter och skyldigheter
De rättigheter och skyldigheter som följer av ett kontrakt, kan överföras endast
med myndighetens samtycke och i enlighet med dess regler, föreskrifter och
förfaranden. Myndigheten får inte utan skäl vägra att ge sitt
samtycke till överföringen, om den tillämnade tillståndshavaren är en i alla
hänseenden kvalificerad sökande och övertar överlåtarens alla skyldigheter, och
om överlåtelsen inte medför att den tillämnade tillståndshavaren får sig
tilldelad en arbetsplan, som ej kan godkännas enligt artikel 6.3 c i denna
bilaga.
Artikel 21
Tillämplig lag
1. Kontraktet skall regleras av kontraktsvillkoren, myndighetens regler,
föreskrifter och förfaranden, del XI och andra folkrättsliga regler, som inte är
oförenliga med denna konvention.
2. Varje slutligt beslut som meddelas av någon domstol som har jurisdiktion
enligt denna konvention, och som rör myndighetens och tillståndshavarens
rättigheter och skyldigheter, skall kunna verkställas i varje konventionsstat.
3. Ingen konventionsstat kan ålägga en tillståndshavare skyldigheter som strider
mot bestämmelserna i del XI. En konventionsstat kan dock ålägga
tillståndshavare, som den är sponsor för, eller fartyg under dess flagg att
iaktta lagar och föreskrifter rörande miljön eller andra frågor som är strängare
än de som återfinns i myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden, vilka
antagits enligt artikel 17.2 f i denna bilaga, utan att dessa skall anses vara
oförenliga med del XI.
Artikel 22
Skadeståndsansvar
Tillståndshavaren ansvarar för skada som han orsakar av vårdslöshet i samband
med sin verksamhet, varvid hänsyn skall tas till handling eller underlåtenhet
från myndighetens sida som medverkat till skadan. Likaledes skall myndigheten
ansvara för skada, som denna vållat i samband med utövande av sina befogenheter
och uppdrag, vari innefattas överträdelser enligt artikel 168.2 varvid
tillståndshavarens medverkan eller underlåtenhet bör beaktas. Skadeståndet skall
i varje enskilt fall motsvara skadans verkliga omfattning.
BILAGA IV. FÖRETAGETS STADGAR
Artikel 1
Syften
1. Företaget är det organ under myndigheten som i egen regi skall bedriva
verksamhet i området i enlighet med artikel 153.2 a, samt utföra transporter,
bearbetning och marknadsföring av mineraler som utvinns i området.
2. Vid genomförande av sina syften och utförande av sina uppgifter handlar
företaget i enlighet med denna konvention samt myndighetens regler, föreskrifter
och förfaranden.
3. Vid utnyttjandet av områdets tillgångar i enlighet med punkt 1 verkar
företaget, med förbehåll för bestämmelserna i denna konvention, efter sunda
affärsmässiga principer.
Artikel 2
Förhållande till myndigheten
1. Som följer av artikel 170, handlar företaget enligt församlingens allmänna
riktlinjer och rådets direktiv.
2. Med förbehåll för punkt 1, skall företaget självständigt bedriva sin
verksamhet.
3. Ingenting i denna konvention skall göra företaget ansvarigt för myndighetens
åtgärder eller förpliktelser eller myndigheten ansvarig för företagets åtgärder
eller förpliktelser.
Artikel 3
Begränsning av ansvar
Med förbehåll för artikel 11.3 i denna bilaga skall ingen medlem av myndigheten
uteslutande på grund av sitt medlemskap vara ansvarig för företagets åtgärder
eller förpliktelser.
Artikel 4
Organisation
Företaget har en styrelse, en generaldirektör och den personal som är nödvändig
för att utföra dess uppgifter.
Artikel 5
Styrelsen
1. Styrelsen består av 15 ledamöter som väljs av församlingen i enlighet med
artikel 160.2 c. Vid valet av styrelseledamöter skall vederbörlig hänsyn tas
till principen om en rättvis geografisk fördelning. Vid nomineringar av
kandidater till inval i styrelsen skall myndighetens medlemmar beakta behovet av
att nominera kandidater med högsta kompetens och kvalifikationer på de
tillämpliga områdena för att trygga företagets livsduglighet och framgång.
2. Styrelseledamöterna väljs för en period av fyra år och kan omväljas.
Vederbörlig hänsyn skall härvid tas till principen om rotation av medlemskapet.
3. Styrelseledamöterna skall fortsätta att utöva sitt uppdrag till dess att
deras efterträdare valts. Om vakans uppstår inom styrelsen, skall församlingen i
enlighet med artikel 160.2 c, välja en ny ledamot för återstoden av
företrädarens mandatperiod.
4. Styrelseledamöter skall handla i sin personliga egenskap. Vid utövandet av
sitt uppdrag skall de inte begära eller mottaga instruktioner från någon
regering eller från något annat håll. Varje medlem av myndigheten skall
respektera styrelseledamöternas oberoende och avstå från alla försök att påverka
någon av dem vid utövandet av deras uppdrag.
5. Varje styrelseledamot skall uppbära arvode som utbetalas från företagets
medel. Arvodets storlek skall bestämmas av församlingen på rekommendation av
rådet.
6. Styrelsen skall normalt utöva sin verksamhet vid företagets huvudkontor och
skall mötas så ofta som företagets verksamhet fordrar.
7. Två tredjedelar av styrelseledamöterna skall vara närvarande för att
styrelsen skall vara beslutsför.
8. Varje styrelseledamot har en röst. Alla ärenden avgörs av styrelsen genom
enkel majoritet. Om en intressekonflikt uppstår för en styrelseledamot i någon
fråga som behandlas av styrelsen, skall denne avstå från att rösta i frågan.
9. Varje medlem av myndigheten kan av styrelsen begära upplysningar om vilka av
dess åtgärder som särskilt berör denna medlem. Styrelsen skall sträva efter att
lämna sådan information.
Artikel 6
Styrelsens befogenheter och uppgifter
Styrelsen skall leda företagets verksamhet. Med förbehåll för bestämmelserna i
denna konvention, skall styrelsen utöva de befogenheter som krävs för att
företagets syften skall uppnås, vari inbegrips befogenhet att
a) utse ordförande bland ledamöterna;
b) anta sin egen arbetsordning;
c) utarbeta och för rådet framlägga formella skriftliga arbetsplaner i
enlighet med artikel 153.3 och artikel 162.2 j,
d) utarbeta arbetsplaner och program för bedrivande av den verksamhet som
anges i artikel 170;
e) förbereda och för rådet framlägga ansökningar om
bearbetningskoncessioner i enlighet med artikel 151 punkterna 2 - 7;
f) bevilja tillstånd för förhandlingar om förvärv av teknologi, vari
inbegrips sådana som avses i bilaga III artikel 5.3 a, c och d samt
godkänna resultatet av dessa förhandlingar;
g) fastställa villkor och betingelser samt bevilja tillstånd för
förhandlingar om samriskföretag (joint ventures) och andra former av
samarbetsarrangemang som anges i bilaga III artiklarna 9 och 11, samt
godkänna resultatet av dessa förhandlingar;
h) rekommendera församlingen hur stor del av företagets nettointäkter som
bör utgöra reservfond i enlighet med artikel 160.2 f samt artikel 10 i
denna bilaga;
i) godkänna företagets årsbudget;
j) bevilja tillstånd för upphandling av varor och tjänster i enlighet med
artikel 12.3 i denna bilaga;
k) förelägga rådet en årsberättelse i enlighet med artikel 9 i denna
bilaga;
l) dels förelägga rådet, för församlingens godkännande, förslag till regler
rörande företagets organisation och ledning samt utnämningar och
avskedanden av dess personal, dels anta föreskrifter för verkställandet av
dessa regler;
m) upplåna medel och ställa sådan garanti eller annan säkerhet som den kan
bestämma om i enlighet med artikel 11.2 i denna bilaga;
n) inleda rättsliga förfaranden, träffa avtal och genomföra transaktioner
samt vidta andra åtgärder i enlighet med artikel 13 i denna bilaga;
o) med förbehåll för rådets godkännande, delegera alla icke-diskretionära
befogenheter till generaldirektören eller sina kommittéer.
Artikel 7
Företagets generaldirektör och personal
1. Församlingen skall, på förslag av rådet och efter nominering av styrelsen,
utse företagets generaldirektör, som inte skall vara ledamot av styrelsen.
Generaldirektören skall inneha sitt ämbete under en fastställd period av högst
fem år och kan omväljas för ytterligare perioder.
2. Generaldirektören skall vara företagets juridiska företrädare och högste
verkställande chef och skall vara direkt ansvarig inför styrelsen för företagets
verksamhet. Han skall vara ansvarig för företagets organisation och ledning samt
utnämning och avskedande av dess personal i enlighet med de regler och
föreskrifter som avses i artikel 6 l i denna bilaga. Han deltar utan rösträtt i
styrelsens möten och får utan rösträtt delta i församlingens och rådets möten,
när dessa behandlar frågor rörande företaget.
3. Vid rekrytering och anställning av personal och vid fastställande av
anställningsvillkor, skall i första hand nödvändigheten att tillgodose högsta
effektivitet och tekniska kompetens beaktas. Med detta förbehåll skall
vederbörlig hänsyn tas till vikten av personalrekrytering på en rättvis
geografisk grundval.
4. Vid fullgörandet av sina uppgifter skall generaldirektören och personalen
inte begära eller mottaga instruktioner från någon regering eller något annat
håll utanför företaget. De skall avstå från varje handling som kan inverka på
deras ställning som internationella tjänstemän vid företaget, vilka är
uteslutande ansvariga inför detta. Varje konventionsstat åtar sig att respektera
att generaldirektörens och personalens skyldigheter är av uteslutande
internationell karaktär och att inte söka påverka dem vid fullgörandet av deras
uppgifter.
5. Det ansvar som anges i artikel 168.2 skall även tillämpas på företagets
personal.
Artikel 8
Lokalisering
Företaget skall ha sitt huvudkontor där myndigheten har sitt säte. Företaget kan
upprätta andra kontor och anläggningar på varje konventionsstats territorium med
dennas samtycke.
Artikel 9
Rapporter och ekonomisk redovisning
1. Företaget skall senast tre månader efter varje avslutat räkenskapsår
underställa rådet sin årsberättelse tillsammans med de av revisor granskade
räkenskaperna och med lämpliga intervall till rådet överlämna en kortfattad
redogörelse för den ekonomiska ställningen och en vinst- och förlusträkning, som
visar resultatet av verksamheten.
2. Företaget skall offentliggöra sin årsberättelse samt de andra rapporter som
det finner lämpligt.
3. Alla rapporter och ekonomiska redovisningar som avses i denna artikel skall
tillställas medlemmarna i myndigheten.
Artikel 10
Fördelning av nettointäkter
1. Med förbehåll för punkt 3 skall företaget göra inbetalningar eller
motsvarande överföringar till myndigheten i enlighet med bilaga III artikel 13.
2. Församlingen skall på styrelsens förslag avgöra hur stor del av företagets
nettointäkter som skall avsättas till företagets reservfond. Återstoden skall
överföras till myndigheten.
3. Under den inledningsperiod som krävs för att företaget skall bli
självfinansierande, och som inte får vara längre än tio (10) år från inledandet
av dess yrkesmässiga bearbetning skall församlingen undanta företaget från de i
punkt 1 angivna betalningarna och låta företagets hela nettointäkt kvarstå i
reservfonden.
Artikel 11
Finanser
1. Företagets tillgångar skall omfatta
a) medel som erhållits från myndigheten i enlighet med artikel 173.2 b;
b) frivilliga bidrag från konventionsstaterna avsedda för finansiering av
företagets verksamhet;
c) medel som företaget upplånat i enlighet med punkterna 2 och 3;
d) intäkter från företagets verksamhet;
e) övriga medel som ställts till företagets förfogande för att möjliggöra
att detta så snart som möjligt skall kunna påbörja verksamheten och
fullgöra sina uppgifter.
2. a) Företaget skall ha befogenhet att upplåna medel och ställa sådan garanti
eller annan säkerhet som det bestämmer. Innan företaget offentligt utbjuder
sina obligationer till försäljning på en konventionsstats finansmarknader
eller i dess valuta, skall det inhämta ifrågavarande konventionsstats
godkännande. Det sammanlagda lånebeloppet skall efter rekommendation av
styrelsen godkännas av rådet.
b) Konventionsstaterna skall vidta varje rimlig åtgärd för att stödja
företagets ansökningar om lån på kapitalmarknader och från internationella
finansinstitutioner.
3. a) Företaget skall förses med nödvändiga medel för att undersöka och
bearbeta ett gruvdriftsställe och för att transportera, bearbeta och
marknadsföra mineraler som utvinns därifrån och den nickel, koppar, kobolt
och mangan som utvunnits samt för att täcka dess inledande
förvaltningskostnader. De nämnda medlens storlek samt kriterier och
faktorer för justering härav skall av den förberedande kommissionen
inbegripas i utkastet till regler, föreskrifter och förfaranden för
myndigheten.
b) Alla konventionsstater skall till företagets förfogande ställa ett
belopp som motsvarar hälften av de under a nämnda medlen i form av
långfristiga räntefria lån i enlighet med den bidragsskala för Förenta
nationernas ordinarie budget som gäller vid den tidpunkt då bidragen lämnas
och som är anpassad med hänsyn till stater som inte är medlemmar av Förenta
nationerna. Skulder som företaget ådragit sig vid upplåning av den andra
hälften av medlen skall garanteras av alla konventionsstater enligt samma
skala.
c) Om summan av konventionsstaternas bidrag understiger de medel som skall
ställas till företagets förfogande enligt a, skall församlingen vid sitt
första möte behandla frågan om underskottets storlek och med konsensus
besluta om åtgärder rörande underskottet, med hänsyn till
konventionsstaternas förpliktelser enligt a och b ovan samt eventuella
rekommendationer från den förberedande kommissionen.
d) i) Varje konventionsstat skall inom sextio (60) dagar efter denna
konventions ikraftträdande eller inom trettio (30) dagar efter
deponeringen av sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument,
beroende på vilkendera händelse som inträffar senast, vid företaget
deponera icke-räntebärande betalningsförbindelser, som inte får
återkallas eller överlåtas, på ett belopp som motsvarar
konventionsstatens andel i räntefria lån enligt bestämmelserna under
b.
ii) Styrelsen skall snarast möjligt sedan konventionen har trätt i
kraft och därefter med årliga eller andra lämpliga tidsintervall,
utarbeta en tidsplan över medelsbehovet för att täcka
förvaltningskostnaderna och för att finansiera den verksamhet som
bedrivs av företaget enligt konventionens artikel 170 och artikel 12
i denna bilaga.
iii) Konventionsstaterna skall därefter genom myndighetens försorg av
företaget underrättas om sina respektive andelar i de medel som
enligt b krävs för dessa utgifter. Företaget skall inlösa en
erforderlig del av betalningsförbindelserna för att täcka den i
planen angivna utgiften avseende räntefria lån.
iv) Konventionsstaterna skall, efter mottagandet av underrättelsen,
ställa sina respektive garantier till företagets förfogande i
enlighet med bestämmelserna under b ovan.
e) i) Om företaget så begär, kan konventionsstaterna ställa
skuldgarantier utöver dem som ställts i enlighet med den under b
angivna skalan.
ii) I stället för skuldgarantier kan en konventionsstat ge ett
frivilligt bidrag till företaget med ett belopp som motsvarar den del
av skulderna för vilken den annars skulle ha varit skyldig att ställa
garanti.
f) Återbetalning av räntebärande lån skall ha prioritet framför
återbetalning av räntefria lån. Återbetalning av räntefria lån skall göras
i enlighet med en av församlingen antagen plan på rekommendation av rådet
och efter yttrande av företagets styrelse. Vid fullgörandet av denna
uppgift skall styrelsen vägledas av tillämpliga bestämmelser i myndighetens
regler, föreskrifter och förfaranden, där hänsyn skall tas till den
grundläggande vikten av att säkerställa att företaget fungerar effektivt
och särskilt av att trygga dess finansiella oberoende.
g) Medel som ställts till företagets förfogande skall vara i fritt gångbar
valuta eller i valutor, som är fritt tillgängliga och faktiskt gångbara på
de större valutamarknaderna. Dessa valutor skall närmare anges i
myndighetens regler, föreskrifter och förfaranden i enlighet med rådande
internationell valutapraxis. Med undantag av vad som föreskrivs i punkt 2,
får ingen konventionsstat tillämpa eller införa restriktioner rörande
företagets innehav, användning eller växling av dessa medel.
h) Med "skuldgaranti" avses en konventionsstats utfästelse till företagets
borgenärer att proportionellt i enlighet med den tillämpliga skalan, stå
för företagets ekonomiska förpliktelser, vilka täcks av garantin, sedan
borgenärerna har underrättat konventionsstaten om att företaget har
underlåtit att betala. Regler för betalningen i enlighet med dessa
ekonomiska förpliktelser skall överensstämma med myndighetens regler,
föreskrifter och förfaranden.
4. Företagets medel, tillgångar och utgifter skall hållas åtskilda från
myndighetens. Denna artikel skall inte hindra företaget att träffa arrangemang
med myndigheten rörande anläggningar, personal och tjänster samt arrangemang
rörande återbetalning av förvaltningskostnader som erlagts av det ena organet
för det andras räkning.
5. Företagets handlingar, bokföring och räkenskaper, vari inbegrips dess årliga
ekonomiska redovisning, skall årligen granskas av en oavhängig, av rådet
tillsatt revisor.
Artikel 12
Verksamhet
1. Företaget skall för rådet framlägga förslag rörande projekt för verksamhet i
enlighet med artikel 170. Sådana förslag skall innehålla en formell skriftlig
arbetsplan för verksamhet i området i enlighet med artikel 153.3, samt alla
andra upplysningar och uppgifter som vid olika tidpunkter kan vara nödvändiga
för att den skall kunna utvärderas av den juridiska och tekniska kommissionen
och godkännas av rådet.
2. Efter godkännande av rådet, skall företaget genomföra projektet på grundval
av den formella skriftliga arbetsplan som anges i punkt 1.
3. a) Om företaget inte förfogar över de varor och tjänster som krävs för dess
verksamhet, kan det införskaffa dem. I detta syfte skall det infordra anbud
och ingå kontrakt med anbudsgivare som erbjuder den bästa kombinationen av
kvalitet, pris och leveranstid.
b) Om det finns flera än ett anbud som uppfyller samma villkor, skall
kontraktet ingås i enlighet med
i) principen om icke-diskriminering på grund av politiska eller andra
hänsynstaganden som inte är relevanta för en ändamålsenlig och
effektiv verksamhet; och
ii) riktlinjer som rådet godkänt vad avser preferenser som skall
beviljas för varor och tjänster med ursprung i utvecklingsländer,
vari inbegrips sådana som är kustlösa och geografiskt missgynnade.
c) Styrelsen kan anta regler som fastställer de särskilda omständigheter
under vilka kravet på inhämtande av anbud kan frångås i företagets eget
intresse.
4. Företaget skall ha äganderätt till alla mineraler och bearbetade ämnen som
det producerar.
5. Företaget skall sälja sina produkter på en icke-diskriminerande grundval. Det
får inte bevilja icke-kommersiella rabatter.
6. Med förbehåll för varje allmän eller särskild befogenhet som företaget har på
grundval av någon annan bestämmelse i denna konvention skall företaget utöva
andra nödvändiga befogenheter som har samband med dess verksamhet.
7. Företaget får inte ingripa i någon konventionsstats politiska angelägenheter.
Det får inte heller påverkas i sina beslut av den berörda konventionsstatens
politiska regim. Uteslutande kommersiella hänsyn skall iakttas då det fattar
sina beslut, och dessa hänsyn skall avvägas opartiskt i syfte att genomföra de
ändamål som anges i artikel 1 i denna bilaga.
Artikel 13
Rättslig ställning, immunitet och privilegier
1. För att möjliggöra för företaget att fullgöra sina uppgifter skall den
ställning samt den immunitet och de privilegier som anges i denna artikel
beviljas företaget på konventionsstaternas territorier. För att genomföra denna
princip får företaget och konventionsstaterna vid behov träffa särskilda
överenskommelser.
2. Företaget skall ha den rättshandlingsförmåga som krävs för fullgörandet av
dess uppgifter och fullföljandet av dess syften samt i synnerhet befogenhet att
a) ingå kontrakt och träffa samarbetsarrangemang eller andra arrangemang,
vari inbegrips avtal med stater och internationella organisationer;
b) förvärva, hyra, inneha och avhända sig fast och lös egendom;
c) vara part i rättegång.
3. a) Talan mot företaget kan väckas endast vid behörig domstol på territorium
tillhörigt en konventionsstat där företaget
i) har kontor eller anläggning;
ii) har utsett ombud i syfte att motta delgivning eller underrättelse
om rättegång;
iii) har ingått avtal om varor eller tjänster;
iv) har utställt säkerheter; eller
v) på annat sätt bedriver kommersiell verksamhet.
b) Företagets egendom och tillgångar skall, oberoende av var de befinner
sig och vem som innehar dem, vara befriade från beslagtagande eller annan
form av utmätning, intill dess att slutlig dom mot företaget har avkunnats.
4. a) Företagets egendom och tillgångar skall, oberoende av var de befinner
sig och vem som innehar dem, vara befriade från rekvisition, konfiskation,
expropriation eller varje annan form av beslag genom verkställande eller
lagstiftande myndighets försorg.
b) Företagets egendom och tillgångar skall, oberoende av var de befinner
sig och vem som innehar dem, vara befriade från alla slag av
diskriminerande restriktioner, föreskrifter, kontroller och moratorier.
c) Företaget och dess anställda skall respektera lagar och andra
författningar i den stat eller på det territorium där företaget eller dess
anställda bedriver kommersiell och industriell eller annan verksamhet.
d) Konventionsstaterna skall säkerställa att företaget får åtnjuta alla de
rättigheter och privilegier samt den immunitet som andra rättssubjekt som
bedriver kommersiell verksamhet på deras territorier har beviljats. Dessa
rättigheter och privilegier och denna immunitet skall beviljas företaget på
en icke mindre gynnsam grundval än den som gäller för rättssubjekt som
bedriver liknande kommersiell verksamhet. Om konventionsstater beviljar
utvecklingsländer eller deras kommersiella rättssubjekt särskilda
privilegier, skall företaget komma i åtnjutande av dessa privilegier på
motsvarande förmånlig grundval.
e) Konventionsstaterna kan ge företaget särskilda förmåner, rättigheter
samt immunitet och privilegier utan att vara skyldiga att ge andra
kommersiella rättssubjekt samma förmåner, rättigheter och privilegier samt
samma immunitet.
5. Företaget skall förhandla med värdlandet, där dess kontor och anläggningar
finns, beträffande befrielse från direkta och indirekta skatter.
6. Varje konventionsstat skall vidta sådana åtgärder som är nödvändiga för att
inom ramen för sin egen lagstiftning genomföra de principer som anges i denna
bilaga och skall underrätta företaget om de särskilda åtgärder som den vidtagit.
7. Företaget kan i den utsträckning och på de villkor det beslutar avstå från
den immunitet och de privilegier som det är berättigat till enligt denna artikel
eller de särskilda överenskommelser som anges i punkt 1.
BILAGA V. FÖRLIKNING
KAPITEL 1. FÖRLIKNINGSFÖRFARANDE ENLIGT KAPITEL 1 I DEL XV
Artikel 1
Inledande av förfarande
Om parterna i en tvist i enlighet med artikel 284 har kommit överens om att
hänskjuta tvisten till förlikning enligt detta kapitel, kan varje sådan part
inleda förfarandet genom skriftlig notifikation till den andra parten eller de
andra parterna i tvisten.
Artikel 2
Förteckning över förlikningsmän
En förteckning över förlikningsmän skall upprättas och föras av Förenta
nationernas generalsekreterare. Varje konventionsstat har rätt att nominera fyra
förlikningsmän, som alla skall vara personer som åtnjuter det högsta anseende i
fråga om opartiskhet, sakkunskap och integritet. Namnen på de sålunda nominerade
personerna skall utgöra förteckningen. Om vid någon tidpunkt de av en
konventionsstat nominerade förlikningsmännen i förteckningen är färre än fyra,
skall denna stat äga rätt att vid behov nominera ytterligare personer. Namnet på
en förlikningsman skall stå kvar i förteckningen till dess att det dras tillbaka
av den konventionsstat som har nominerat denne; dock skall förlikningsmannen
fortsätta att tjänstgöra i den förlikningskommission till vilken denne
förlikningsman har utsetts, till dess att förfarandet inför denna kommission har
avslutats.
Artikel 3
Tillsättande av förlikningskommission
Förlikningskommissionen skall, såvida parterna inte kommer överens om annat,
tillsättas enligt följande:
a) Med förbehåll för g skall förlikningskommissionen bestå av fem
ledamöter.
b) Den part som inleder förlikningsförfarandet skall utse två
förlikningsmän, företrädesvis från den i artikel 2 i denna bilaga angivna
förteckningen, av vilka en får ha samma nationalitet som denna part, såvida
inte parterna kommer överens om annat. Sådana förordnanden skall anges i
den notifikation som avses i artikel 1 i denna bilaga.
c) Den andra parten i tvisten skall inom 21 dagar efter mottagandet av den
i artikel 1 i denna bilaga avsedda notifikationen utse två förlikningsmän
på det sätt som anges i b. Om förlikningsmännen inte har utsetts inom denna
tid, kan den part som har inlett förfarandet, inom en vecka efter tidens
utgång, antingen avsluta förfarandet genom notifikation till den andra
parten eller anmoda Förenta nationernas generalsekreterare att utse
förlikningsmän i enlighet med e.
d) Inom 30 dagar efter det att samtliga fyra förlikningsmän har förordnats
skall dessa utse en femte förlikningsman från den i artikel 2 i denna
bilaga angivna förteckningen; denne skall vara ordförande. Om utnämningen
inte gjorts inom denna tid, kan endera parten, inom en vecka efter tidens
utgång, anmoda Förenta nationernas generalsekreterare att utse
förlikningsman i enlighet med e.
e) Inom 30 dagar efter mottagandet av en anmodan enligt c eller d skall
Förenta nationernas generalsekreterare i samråd med parterna i tvisten från
den i artikel 2 i denna bilaga angivna förteckningen utse de förlikningsmän
som erfordras.
f) Vakanser skall besättas på det sätt som föreskrivs för det ursprungliga
förordnandet.
g) Två eller flera parter, som genom överenskommelse fastställer att de har
samma intressen, skall gemensamt utse två förlikningsmän. Då två eller
flera parter har olika intressen, eller då det råder oenighet om huruvida
de har samma intressen, skall de var för sig utse förlikningsmän.
h) I tvister som berör mer än två parter med skilda intressen, eller då det
råder oenighet huruvida dessa har samma intressen, skall parterna tillämpa
bestämmelserna i a till f i den utsträckning så är möjligt.
Artikel 4
Förfarande
Förlikningskommissionen skall själv, såvida inte parterna kommer överens om
annat, besluta om sitt förfarande. Kommissionen får, med samtycke från parterna
i tvisten, erbjuda en konventionsstat att för kommissionen muntligen eller
skriftligen framlägga sina synpunkter. Kommissionens beslut beträffande
procedurfrågor, dess rapport och rekommendationer skall fattas med enkel
majoritet.
Artikel 5
Uppgörelse i godo
Kommissionen får fästa parternas uppmärksamhet på åtgärder som kan underlätta en
uppgörelse i godo.
Artikel 6
Kommissionens uppgifter
Kommissionen skall höra parterna, pröva deras yrkanden och invändningar samt
framlägga förslag för parterna i syfte att hjälpa dem att träffa en uppgörelse i
godo.
Artikel 7
Rapport
1. Kommissionen skall avlägga rapport inom 12 månader efter dess tillsättande. I
rapporten skall anges alla överenskommelser som har träffats och, om ingen
överenskommelse har träffats, dess slutsatser om alla fakta eller rättsfrågor av
betydelse för tvisten samt sådana rekommendationer som kommissionen anser
lämpliga för att en uppgörelse i godo skall kunna komma till stånd. Rapporten
skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare och skall omedelbart
av denne överlämnas till parterna i tvisten.
2. Kommissionens rapport, innefattande dess slutsatser eller rekommendationer,
skall inte vara bindande för parterna.
Artikel 8
Avslutande
Förlikningsförfarandet är avslutat, då uppgörelse har träffats, då parterna har
godtagit eller någon part har avvisat rapportens rekommendationer genom
skriftlig notifikation till Förenta nationernas generalsekreterare eller då en
tid på tre månader har förflutit från dagen för överlämnandet av rapporten till
parterna.
Artikel 9
Arvoden och kostnader
Kommissionens arvoden och kostnader skall bäras av parterna i tvisten.
Artikel 10
Rätt för parterna att ändra förfarandet
Parterna i tvisten får genom överenskommelse, som endast gäller för
ifrågavarande tvist, ändra varje bestämmelse i denna bilaga.
KAPITEL 2. OBLIGATORISKT HÄNSKJUTANDE TILL FÖRLIKNINGSFÖRFARANDE ENLIGT KAPITEL
3 I DEL XV
Artikel 11
Inledande av förfarande
1. Varje part i en tvist, som i enlighet med kapitel 3 i del XV kan hänskjutas
till förlikning enligt detta kapitel, kan inleda förfarandet genom skriftlig
notifikation till den andra parten eller de andra parterna i tvisten.
2. Varje part i tvisten, som har mottagit notifikation enligt punkt 1, skall
vara skyldig att underkasta sig sådant förfarande.
Artikel 12
Underlåtelse att svara eller att underkasta sig förlikningsförfarande
Om en part eller flera parter i tvisten underlåter att svara på en notifikation
om inledande av förfarande eller att underkasta sig sådant förfarande, skall
detta inte utgöra något hinder för förfarandet.
Artikel 13
Behörighet
Tvist om huruvida en förlikningskommission enligt detta kapitel har behörighet
skall avgöras av kommissionen.
Artikel 14
Tillämpning av kapitel 1
Artiklarna 2 - 10 i kapitel 1 i denna bilaga äger tillämpning i den mån inte
annat stadgas i detta kapitel.
BILAGA VI. STADGA FÖR DEN INTERNATIONELLA HAVSRÄTTSDOMSTOLEN
Artikel 1
Allmänna bestämmelser
1. Den internationella havsrättsdomstolen upprättas och skall utföra sina
uppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna konvention och denna stadga.
2. Domstolens säte skall vara i den fria hansestaden Hamburg i
Förbundsrepubliken Tyskland.
3. Domstolen får sammanträda och utöva sina funktioner på annan plats, då den
anser detta önskvärt.
4. Hänskjutande av tvister till domstolen skall ske i enlighet med
bestämmelserna i del XI och XV.
KAPITEL 1. DOMSTOLENS ORGANISATION
Artikel 2
Sammansättning
1. Domstolen skall bestå av 21 oavhängiga ledamöter, som skall väljas bland
personer som åtnjuter det högsta anseende i fråga om hederlighet och integritet
och med erkänd sakkunskap på havsrättens område.
2. I domstolen som helhet skall säkerställas att de huvudsakliga rättssystemen i
världen är representerade samt en rättvis geografisk fördelning.
Artikel 3
Ledamöter
l. Två domstolsledamöter får ej vara medborgare i samma stat. En person som med
hänsyn till sitt ledamotskap i domstolen skulle kunna betraktas som medborgare i
mer än en stat skall anses vara medborgare i den stat i vilken han vanligen
utövar sina medborgerliga och politiska rättigheter.
2. Det skall finnas minst tre ledamöter från varje av Förenta nationernas
generalförsamling fastställd geografisk grupp.
Artikel 4
Nominering och val
1. Varje konventionsstat får nominera högst två personer som besitter de
kvalifikationer som avses i artikel 2 i denna bilaga. Domstolens ledamöter skall
väljas från förteckningen över sålunda nominerade personer.
2. Senast tre månader före dagen för valet skall i fråga om det första valet,
Förenta nationernas generalsekreterare och, i fråga om följande val, domstolens
kanslichef skriftligen anmoda konventionsstaterna att inom två månader inkomma
med sina nomineringar av domstolens ledamöter. Generalsekreteraren eller
kanslichefen skall upprätta en alfabetisk förteckning över alla de sålunda
nominerade personerna med angivande av vilka konventionsstater som har nominerat
dem och skall sända förteckningen till konventionsstaterna före den sjunde dagen
i den sista månaden före dagen för varje val.
3. Det första valet skall hållas inom sex månader efter dagen för denna
konventions ikraftträdande.
4. Domstolens ledamöter skall väljas genom sluten omröstning. Val skall hållas
vid ett möte med konventionsstaterna, som i fråga om det första valet
sammankallas av Förenta nationernas generalsekreterare och i fråga om följande
val enligt av konventionsstaterna överenskommet förfarande. Detta möte är
beslutsmässigt när två tredjedelar av konventionsstaterna är närvarande. De
personer som väljs till domstolen skall vara de kandidater som erhåller det
största antalet röster samt två tredjedels majoritet av rösterna från närvarande
och röstande konventionsstater, förutsatt att en sådan majoritet omfattar
flertalet av konventionsstaterna.
Artikel 5
Mandatperiod
1. Domstolens ledamöter skall väljas för nio år och får omväljas. För sju
ledamöter, som utsetts vid det första valet, skall mandatet dock upphöra efter
tre år och för ytterligare sju ledamöter efter sex år.
2. De domstolsledamöter vars mandat skall upphöra vid slutet av ovannämnda
begynnelseperioder på tre eller sex år skall genom lottdragning utses av Förenta
nationernas generalsekreterare omedelbart efter det första valet.
3. Domstolens ledamöter skall fortsätta att fullgöra sina skyldigheter till dess
att efterträdare har utsetts. Även om detta har skett, skall de avsluta
förfaranden som de har påbörjat före tidpunkten för deras ersättande.
4. I händelse av att en ledamot av domstolen vill avgå, skall skriftligt
meddelande därom ställas till domstolens president. Platsen blir vakant vid
mottagandet av detta meddelande.
Artikel 6
Vakanser
1. Vakanser skall besättas i den för det första valet stadgade ordningen med
förbehåll för följande bestämmelse: inom en månad efter det att vakansen
uppstått skall kanslichefen skicka ut en i artikel 4 i denna bilaga föreskriven
anmodan, och dagen för valet skall fastställas av domstolens president efter
samråd med konventionsstaterna.
2. En ledamot av domstolen, som valts att ersätta en ledamot vars mandat ännu
inte har utgått, skall inneha ämbetet under återstoden av företrädarens
mandatperiod.
Artikel 7
Verksamhet som är oförenlig med innehav av domarämbete
1. En ledamot av domstolen får ej utöva politisk eller administrativ verksamhet
eller vara aktivt knuten till eller ha finansiellt intresse i verksamhet som
utövas av något företag som deltar i undersökning eller utvinning av havets
eller havsbottnens tillgångar eller i annat affärsmässigt utnyttjande av havet
eller havsbottnen.
2. En ledamot av domstolen får ej vara ombud, rådgivare eller advokat i något
mål.
3. I tveksamma fall skall beslut fattas med majoritet av domstolens övriga
närvarande ledamöter.
Artikel 8
Villkor för ledamöters deltagande i ett visst mål
1. Ledamot av domstolen får ej delta i avgörandet av ett mål i vilket han
tidigare har uppträtt såsom endera partens ombud, rådgivare eller advokat eller
såsom ledamot av en nationell eller internationell domstol eller skiljedomstol
eller i någon annan egenskap.
2. Om en ledamot av domstolen av särskild anledning anser att han inte bör delta
i avgörandet av ett visst mål, skall han underrätta domstolens president därom.
3. Om presidenten anser att någon av domstolens ledamöter av särskild anledning
inte bör delta i behandlingen av ett visst mål, skall han underrätta denne
därom.
4. I tveksamma fall skall beslut fattas med en majoritet av domstolens övriga
närvarande ledamöter.
Artikel 9
Följder av att föreskrivna villkor ej längre uppfylls
Om en ledamot enligt de övriga domstolsledamöternas enhälliga uppfattning ej
längre uppfyller föreskrivna villkor, skall domstolens president förklara
platsen vakant.
Artikel 10
Immunitet och privilegier
Domstolens ledamöter skall, då de tjänstgör vid domstolen, åtnjuta diplomatisk
immunitet och diplomatiska privilegier.
Artikel 11
Högtidlig förklaring av ledamöter
Varje ledamot av domstolen skall, innan han tillträder sitt ämbete, vid ett
offentligt sammanträde avge en högtidlig förklaring att han skall utöva sina
befogenheter opartiskt och samvetsgrant.
Artikel 12
President, vicepresident och kanslichef
1. Domstolen skall välja president och vicepresident för tre år; de får
omväljas.
2. Domstolen skall utse kanslichef och kan förordna om att utse sådana andra
tjänstemän som kan erfordras.
3. Presidenten och kanslichefen skall ha hemvist där domstolen har sitt säte.
Artikel 13
Beslutsmässighet
1. Alla tillgängliga ledamöter av domstolen skall delta i sammanträdena; för
beslutsmässighet krävs att elva (11) valda ledamöter är närvarande.
2. Med förbehåll för artikel 17 i denna bilaga skall domstolen bestämma vilka
ledamöter som är tillgängliga för att göra domstolen beslutsmässig vid
handläggningen av en viss tvist, varvid hänsyn skall tas till att effektiv
verksamhet skall kunna bedrivas vid de avdelningar som avses i artiklarna 14 och
15 i denna bilaga.
3. Varje tvist som hänskjuts till domstolen och varje framställning till
domstolen skall behandlas och avgöras av denna, såvida inte artikel 14 i denna
bilaga äger tillämpning eller parterna begär att den skall handläggas i enlighet
med artikel 15 i denna bilaga.
Artikel 14
Avdelningen för havsbottentvister
En avdelning för havsbottentvister skall upprättas i enlighet med bestämmelserna
i kapitel 4 i denna bilaga. Dess behörighet, befogenheter och uppgifter skall
vara de som föreskrivs i kapitel 5 i del XI.
Artikel 15
Särskilda avdelningar
1. Domstolen får upprätta de avdelningar, bestående av tre eller flera av dess
valda ledamöter, som den anser nödvändiga för handläggning av särskilda slag av
tvister.
2. Domstolen skall upprätta en avdelning för handläggning av en särskild tvist,
som hänskjutits till denna, om parterna så begär. Avdelningens sammansättning
skall bestämmas av domstolen med parternas samtycke.
3. För att främja en snabb handläggning av målen skall domstolen årligen
upprätta en avdelning, bestående av fem av dess valda ledamöter, som kan
handlägga tvister enligt ett summariskt förfarande. Två ytterligare ledamöter
skall utses att ersätta ledamöter som ej kan delta i en viss förhandling.
4. Tvister skall handläggas av de avdelningar som avses i denna artikel, om
parterna så begär.
5. Dom som meddelas av någon av de i denna artikel och de i artikel 14 avsedda
avdelningarna skall anses såsom meddelad av domstolen.
Artikel 16
Regler för domstolen
Domstolen skall utarbeta regler för fullgörande av sina uppgifter. Den skall i
synnerhet fastställa sina procedurregler.
Artikel 17
Ledamöters nationalitet
1. Ledamöter av domstolen, som har samma nationalitet som en av parterna i
tvisten, skall behålla sin rätt att delta som ledamöter av domstolen.
2. Om det i domstolen vid behandling av en tvist ingår en ledamot som har samma
nationalitet som en av parterna i tvisten, får varje annan part utvälja en
person att ingå som ledamot av domstolen.
3. Om det i domstolen vid behandling av en tvist inte ingår någon ledamot som
har samma nationalitet som parterna, får var och en av parterna utvälja en
person att ingå som ledamot av domstolen.
4. Denna artikel äger tillämpning på de avdelningar som avses i artiklarna 14
och 15 i denna bilaga. I sådana fall skall presidenten i samråd med parterna
uppmana särskilt angivna domstolsledamöter, som utgör avdelningen, att i den
utsträckning som är nödvändig ställa sina platser till förfogande för
domstolsledamöter av samma nationalitet som berörda parter och, om sådana saknas
eller ej kan närvara, för av parterna särskilt utvalda ledamöter.
5. Om flera parter gör gemensam sak, skall de vid tillämpning av föregående
bestämmelser anses såsom en enda part. I tveksamma fall skall domstolen avgöra.
6. Ledamöter som utvalts i enlighet med punkterna 2, 3 och 4 skall uppfylla de i
artiklarna 2, 8 och 11 i denna bilaga föreskrivna villkoren. De skall delta i
beslutet såsom fullt jämställda med andra ledamöter.
Artikel 18
Arvode till ledamöter
1. Varje vald ledamot av domstolen skall erhålla ett årligt arvode samt ett
särskilt arvode för varje dag under vilken han fullgör sina uppgifter, förutsatt
att det totala belopp som utbetalas till en ledamot såsom särskilt arvode under
ett år inte överstiger det årliga arvodet.
2. Presidenten skall erhålla ett särskilt årligt arvode.
3. Vicepresidenten skall erhålla ett särskilt arvode för varje dag under vilken
han fullgör presidentens uppgifter.
4. Ledamöter som utväljs enligt artikel 17 i denna bilaga och som ej är valda
ledamöter av domstolen skall erhålla arvode för varje dag under vilken de
fullgör sina uppgifter.
5. Löner, arvoden och ersättningar skall bestämmas från tid till annan vid möten
med konventionsstaterna, varvid hänsyn skall tas till domstolens arbetsbörda. De
kan inte sänkas under mandatperioden.
6. Kanslichefens lön skall på förslag av domstolen fastställas vid möten med
konventionsstaterna.
7. I reglemente som antagits vid möten med konventionsstaterna skall bestämmas
de villkor enligt vilka pension kan ges till domstolens ledamöter och
kanslichefen samt de villkor enligt vilka domstolens ledamöter och kanslichefen
skall få ersättning för sina resekostnader.
8. Löner, arvoden och ersättningar skall vara befriade från all beskattning.
Artikel 19
Domstolens kostnader
1. Domstolens kostnader skall bäras av konventionsstaterna och av myndigheten på
de villkor och på det sätt som bestäms vid möte med konventionsstaterna.
2. Då annat rättssubjekt än en konventionsstat eller myndigheten är part i
en tvist som hänskjutits till domstolen, skall domstolen fastställa det belopp
som parten skall bidra med för att täcka domstolens kostnader.
KAPITEL 2. BEHÖRIGHET
Artikel 20
Möjlighet att vara part inför domstolen
1. Domstolen är öppen för konventionsstaterna.
2. Domstolen är öppen för andra rättssubjekt än konventionsstater i mål varom
uttryckligen stadgas i del XI eller i mål som hänskjuts till domstolen enligt
annan överenskommelse, som ger domstolen behörighet och som godtagits av alla
parter i målet.
Artikel 21
Behörighet
Domstolens behörighet omfattar alla tvister och framställningar som underställs
denna i enlighet med föreliggande konvention samt alla frågor som särskilt anges
i annan överenskommelse som ger domstolen behörighet.
Artikel 22
Hänskjutande av tvister som omfattas av andra överenskommelser
Om alla parter i ett gällande avtal som behandlar en fråga som avses i denna
konvention är överens därom kan tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av
avtalet hänskjutas till domstolen i enlighet med en sådan överenskommelse.
Artikel 23
Tillämpliga rättsregler
Domstolen skall avgöra alla tvister och framställningar i enlighet med artikel
293.
KAPITEL 3. FÖRFARANDE
Artikel 24
Inledande av förfarande
1. Tvister hänskjuts till domstolen alltefter omständigheterna, antingen genom
notifikation om särskild överenskommelse eller genom skriftlig
framställning, ställd till kanslichefen. I båda fallen skall föremålet för
tvisten och parterna anges.
2. Kanslichefen skall omedelbart notifiera alla berörda om den särskilda
överenskommelsen eller framställningen.
3. Kanslichefen skall även notifiera alla konventionsstater.
Artikel 25
Provisoriska åtgärder
1. I enlighet med artikel 290 skall domstolen och dess avdelning för
havsbottentvister ha befogenhet att föreskriva provisoriska åtgärder.
2. Om domstolen inte sammanträder eller om ett tillräckligt antal ledamöter inte
är tillgängliga för att göra den beslutsmässig, skall de provisoriska åtgärderna
föreskrivas av den enligt artikel 15.3 i denna bilaga upprättade avdelningen för
summariskt förfarande. Oaktat bestämmelserna i artikel 15.4 i denna bilaga kan
sådana provisoriska åtgärder antas på begäran av part i tvisten. De skall
granskas och prövas av domstolen.
Artikel 26
Muntlig förhandling
1. Muntlig förhandling skall ledas av presidenten eller, i hans frånvaro, av
vicepresidenten. Om båda är förhindrade skall den i ämbetet äldste närvarande
domaren leda förhandlingen.
2. Förhandlingarna skall vara offentliga, såvida inte domstolen beslutar
annorlunda eller parterna begär att allmänheten ej skall äga tillträde.
Artikel 27
Rättegångsförfarande
Domstolen skall utfärda anvisningar för rättegångsförfarandet, bestämma i vilken
form och inom vilken tid varje part skall föra sin talan samt vidta alla
åtgärder i samband med bevisupptagningen.
Artikel 28
Uteblivelse
Om någon av parterna inte inställer sig inför domstolen eller underlåter att
föra sin talan, kan den andra parten begära att domstolen fortsätter
förfarandet och fattar beslut. En parts uteblivelse eller underlåtenhet att föra
sin talan skall inte utgöra något hinder för förfarandet. Innan domstolen fattar
beslut, skall den inte blott förvissa sig om att den är behörig i tvisten utan
även om att yrkandet är sakligt och rättsligt välgrundat.
Artikel 29
Erforderlig majoritet
1. Alla frågor skall avgöras med enkel majoritet av närvarande
domstolsledamöter.
2. I händelse av lika röstetal skall presidenten eller hans ställföreträdare ha
utslagsröst.
Artikel 30
Dom
1. I en dom skall anges de skäl på vilka den grundar sig.
2. Där skall anges namnen på de domstolsledamöter som har deltagit i beslutet.
3. Om domen helt eller delvis ej uttrycker domstolsledamöternas enhälliga
mening, skall en ledamot äga rätt att avge särskilt utlåtande.
4. Domen skall undertecknas av presidenten och kanslichefen. Den skall uppläsas
vid offentligt sammanträde efter det att parterna i tvisten fått vederbörlig
underrättelse.
Artikel 31
Begäran att få ingripa
1. Om en konventionsstat anser att den har ett rättsligt intresse som kan
beröras av beslutet i en tvist, kan den hos domstolen begära att få ingripa.
2. Det tillkommer domstolen att besluta om denna begäran.
3. Om begäran om att få ingripa beviljas, skall domstolens beslut i tvisten vara
bindande för den ingripande konventionsstaten i den utsträckning detta berör
frågor med hänsyn till vilka konventionsstaten har ingripit.
Artikel 32
Rätt att ingripa i mål rörande tolkning eller tillämpning
1. När det är fråga om tolkning eller tillämpning av denna konvention, skall
kanslichefen omedelbart notifiera alla konventionsstater.
2. När det är fråga om tolkning eller tillämpning av en internationell
överenskommelse enligt artikel 21 eller 22 i denna bilaga, skall kanslichefen
notifiera alla parter i överenskommelsen.
3. De parter som avses i punkterna 1 och 2 har rätt att ingripa i förfarandet;
om den utnyttjar denna rätt, skall den tolkning domen ges vara lika bindande för
denna part.
Artikel 33
Slutgiltighet och bindande verkan av beslut
1. Domstolens beslut är slutgiltigt och skall åtlydas av alla parter i tvisten.
2. Ett beslut skall endast vara bindande för parterna med hänsyn till
ifrågavarande tvist.
3. I händelse av meningsskiljaktighet beträffande ett besluts innebörd eller
räckvidd skall domstolen tolka det på en parts begäran.
Artikel 34
Kostnader
Om ej annat beslutas av domstolen, skall varje part bära sina egna kostnader.
KAPITEL 4. AVDELNINGEN FÖR HAVSBOTTENTVISTER
Artikel 35
Sammansättning
1. Avdelningen för havsbottentvister som avses i artikel 14 i denna bilaga skall
bestå av 11 ledamöter ur domstolen, vilka väljs av en majoritet av domstolens
valda ledamöter.
2. Vid valet av ledamöter till avdelningen skall säkerställas en representation
av de huvudsakliga rättssystemen i världen och en rättvis geografisk fördelning.
Myndighetens församling får anta allmänna rekommendationer i fråga om sådan
representation och fördelning.
3. Avdelningens ledamöter skall väljas vart tredje år och får omväljas för
ytterligare en period.
4. Avdelningen skall bland ledamöterna välja sin ordförande, som skall
tjänstgöra under den period för vilken avdelningen har valts.
5. Om något mål ännu inte har avgjorts vid utgången av den treårsperiod för
vilken avdelningen har valts, skall den i sin ursprungliga sammansättning
avsluta detta mål.
6. Om det uppstår en vakans på avdelningen, skall domstolen bland sina valda
ledamöter välja en efterträdare, som skall tjänstgöra under återstoden av
företrädarens mandatperiod.
7. Avdelningen är beslutsför, då sju av domstolens valda ledamöter är
närvarande.
Artikel 36
Tillfälliga avdelningar
1. Avdelningen för havsbottentvister skall upprätta en tillfällig avdelning
bestående av tre av dess ledamöter för att handlägga särskilda tvister som
hänskjutits till denna i enlighet med artikel 188.1 b. Sammansättningen av en
sådan avdelning skall med parternas godkännande bestämmas av avdelningen för
havsbottentvister.
2. Om parterna inte är eniga om sammansättningen av en tillfällig avdelning,
skall varje part i tvisten utse en ledamot, och den tredje ledamoten skall utses
av parterna gemensamt. Om de är oeniga eller om någon part underlåter att
omedelbart utse en ledamot, skall ordföranden i avdelningen för
havsbottentvister, efter samråd med parterna, omedelbart utse ledamoten eller
ledamöterna bland avdelningens ledamöter.
3. Ledamöter av den tillfälliga avdelningen får inte vara i tjänst hos eller ha
samma nationalitet som någon av parterna i tvisten.
Artikel 37
Möjlighet att vara part
Avdelningen är öppen för konventionsstaterna, myndigheten och de övriga
rättssubjekt som avses i kapitel 5 i del XI.
Artikel 38
Tillämpliga rättsregler
Utöver bestämmelserna i artikel 293 skall avdelningen tillämpa
a) regler, förordningar och förfaranden som antagits av myndigheten i
enlighet med denna konvention; samt
b) kontraktsvillkor avseende verksamhet i området i frågor som berör dessa
kontrakt.
Artikel 39
Verkställighet av avdelningens beslut
Avdelningens beslut skall kunna verkställas inom konventionsstaternas områden på
samma sätt som domar eller beslut av den högsta instansen i den konventionsstat
på vars område verkställigheten söks.
Artikel 40
Tillämpning av andra kapitel i denna bilaga
1. Övriga kapitel i denna bilaga, som inte är oförenliga med detta kapitel,
skall tillämpas på avdelningen.
2. Vid utövandet av sina funktioner med avseende på rådgivande utlåtanden skall
avdelningen följa bestämmelserna i denna bilaga angående förfaranden inför
domstolen, i den mån den anser dessa vara tillämpliga.
KAPITEL 5. ÄNDRINGAR
Artikel 41
Ändringar
1. Ändringar i denna bilaga, med undantag av ändringar i kapitel 4, får endast
antas i enlighet med artikel 313 eller med konsensus vid konferens sammankallad
i enlighet med denna konvention.
2. Ändringar i kapitel 4 får antas endast i enlighet med artikel 314.
3. Domstolen får genom skriftlig underrättelse till konventionsstaterna för
deras övervägande i enlighet med punkterna 1 och 2 föreslå sådana ändringar i
denna stadga som den anser nödvändiga.
BILAGA VII. SKILJEDOM
Artikel 1
Inledande av förfarande
Med förbehåll för bestämmelserna i del XV får varje part i en tvist hänskjuta
tvisten till i denna bilaga föreskrivet skiljedomsförfarande genom skriftlig
notifikation till den andra parten eller de andra parterna i tvisten. Till
notifikationen skall fogas en framställning av yrkandet och grunderna härför.
Artikel 2
Förteckning över skiljedomare
1. En förteckning över skiljedomare skall upprättas och föras av Förenta
nationernas generalsekreterare. Varje konventionsstat skall äga rätt att
nominera fyra skiljedomare, vilka alla skall vara personer som har erfarenhet av
havsrättsliga frågor och som åtnjuter det högsta anseende för hederlighet,
sakkunskap och integritet. Namnen på de sålunda nominerade personerna skall
utgöra förteckningen.
2. Om vid någon tidpunkt de av en konventionsstat nominerade skiljedomarna på
förteckningen blir färre än fyra, skall denna stat äga rätt att nominera de
ytterligare personer som erfordras.
3. Namnet på en skiljedomare skall stå kvar på förteckningen till dess att det
dras tillbaka av den konventionsstat som har gjort nomineringen; skiljedomaren
skall dock fortsätta att tjänstgöra vid den skiljedomstol till vilken han har
utsetts, till dess att förfarandet inför behörig skiljedomstol har avslutats.
Artikel 3
Tillsättande av skiljedomstol
För förfaranden enligt denna bilaga skall skiljedomstolen, såvida inte parterna
kommer överens om annat, tillsättas enligt följande:
a) Med förbehåll för g skall skiljedomstolen bestå av fem ledamöter.
b) Den part som har anhängiggjort förfarandet skall förordna en ledamot,
som företrädesvis skall väljas från den i artikel 2 i denna bilaga avsedda
förteckningen, och som får ha samma nationalitet som denna part. Sådant
förordnande skall medtas i den i artikel 1 i denna bilaga avsedda
notifikationen.
c) Den andra parten i tvisten skall inom 30 dagar efter mottagandet av den
i artikel 1 i denna bilaga avsedda notifikationen förordna en ledamot, som
företrädesvis skall väljas från förteckningen och som kan ha samma
nationalitet som parten. Om förordnandet inte sker inom denna period, kan
den part som anhängiggjort förfarandet, inom två veckor efter utgången av
denna period, begära att förordnandet sker i enlighet med e.
d) De tre övriga ledamöterna skall förordnas genom överenskommelse mellan
parterna. De skall företrädesvis väljas från förteckningen och skall vara
medborgare i tredje stater, såvida inte parterna kommer överens om annat.
Parterna i tvisten skall förordna skiljedomstolens ordförande bland dessa
tre ledamöter. Om parterna inte inom 60 dagar efter mottagandet av den i
artikel 1 i denna bilaga avsedda notifikationen kan nå överenskommelse om
förordnandet av en eller flera av domstolens ledamöter, som skall utses
genom överenskommelse, eller om val av ordförande, skall, på framställning
av part i tvisten, förordnandet av återstående ledamot eller ledamöter ske
i enlighet med e. Sådan framställning skall göras inom två veckor efter
utgången av förutnämnda sextiodagarsperiod.
e) Om inte parterna kommer överens om att en person eller tredje stat, som
utsetts av parterna, skall förordna ledamöter enligt c och d, skall
internationella havsrättsdomstolens president utfärda nödvändiga
förordnanden. Om presidenten är förhindrad att utfärda dessa förordnanden
eller har samma nationalitet som någon av parterna i tvisten, skall
uppdraget övergå till den i tjänsten därnäst äldste ledamoten av den
Internationella havsrättsdomstolen, som är tillgänglig och inte har samma
nationalitet som någon av parterna. Förordnande enligt detta moment skall
avse person i den i artikel 2 i denna bilaga avsedda förteckningen och
skall utfärdas inom en period av 30 dagar efter mottagandet av
framställningen och i samråd med parterna. De sålunda förordnade
ledamöterna skall ha olika nationalitet och får ej vara i tjänst hos någon
av parterna i tvisten, ej ha fast hemvist på sådan parts område och ej ha
samma nationalitet som sådan part.
f) Vakanser skall besättas på det sätt som föreskrivs för det ursprungliga
förordnandet.
g) Parter med samma intresse skall gemensamt genom överenskommelse förordna
en ledamot. Då flera parter har skilda intressen eller då det råder
oenighet om huruvida de har samma intresse, skall var och en förordna en
ledamot. Det antal ledamöter som parterna förordnar var för sig skall
alltid med en ledamot understiga det antal ledamöter som parterna skall
förordna gemensamt.
h) I tvister som berör mer än två parter skall bestämmelserna i a - f
tillämpas i största möjliga utsträckning.
Artikel 4
Skiljedomstolens uppgifter
En skiljedomstol som tillsatts enligt artikel 3 i denna bilaga skall utföra sina
uppgifter i enlighet med denna bilaga och övriga bestämmelser i denna
konvention.
Artikel 5
Förfarande
Såvida inte parterna i tvisten kommer överens om annat, skall skiljedomstolen
själv besluta om sitt förfarande, varvid skall säkerställas att varje part får
möjlighet att höras och att föra sin talan.
Artikel 6
Skyldigheter för tvistande parter
Parterna i tvisten skall underlätta skiljedomstolens arbete och skall särskilt i
enlighet med sin lagstiftning och med användning av alla tillgängliga medel
a) lämna domstolen all relevant dokumentation, allt bistånd och alla
upplysningar; samt
b) göra det möjligt för domstolen att vid behov inkalla vittnen eller
sakkunniga och uppta deras vittnesmål samt att besöka de platser som har
samband med målet.
Artikel 7
Kostnader
Om inte skiljedomstolen på grund av särskilda omständigheter i målet beslutar
annat, skall domstolens kostnader, innefattande ersättning till ledamöterna,
bäras till lika delar av parterna i tvisten.
Artikel 8
Erforderlig majoritet för beslut
Skiljedomstolens beslut skall fattas med enkel majoritet bland ledamöterna. Om
mindre än halva antalet ledamöter är frånvarande eller avstår från att rösta,
skall detta ej utgöra något hinder för domstolen att fatta beslut. I händelse av
lika röstetal skall ordföranden ha utslagsröst.
Artikel 9
Uteblivande
Om en av parterna i tvisten underlåter att inställa sig inför skiljedomstolen
eller att föra sin talan, kan den andra parten begära att domstolen fortsätter
förfarandet och meddelar dom. Om någon av parterna uteblir eller underlåter att
föra sin talan, skall detta inte utgöra något hinder för förfarandet. Innan
skiljedomstolen meddelar dom, skall den övertyga sig inte blott om att den är
behörig i tvisten utan även om att yrkandet är sakligt och rättsligt välgrundat.
Artikel 10
Skiljedom
Skiljedomen skall begränsas till tvisteföremålet och ange de skäl varpå den
grundas. Den skall innehålla namnen på de ledamöter som har deltagit samt datum
för skiljedomens meddelande. Domstolsledamot kan till domen foga särskild eller
avvikande mening.
Artikel 11
Skiljedomens slutgiltighet
Skiljedomen skall vara slutlig och inte kunna överklagas, om inte parterna i
tvisten i förväg har kommit överens om ett appellationsförfarande. Den skall
efterkommas av parterna i tvisten.
Artikel 12
Tolkning eller genomförande av skiljedom
1. Tvist som kan uppstå mellan parterna beträffande tolkningen eller sättet för
verkställandet av skiljedomen kan av endera parten för beslut hänskjutas till
den skiljedomstol som meddelat domen. För detta ändamål skall vakanser i
domstolen besättas på det sätt som föreskrivs för det ursprungliga förordnandet
av domstolens ledamöter.
2. Sådan tvist kan genom överenskommelse mellan samtliga tvistande parter
hänskjutas till annan domstol eller skiljedomstol enligt artikel 287.
Artikel 13
Tillämpning på andra rättssubjekt än konventionsstater
Bestämmelserna i denna bilaga skall i tillämpliga delar äga tillämpning på
tvister som berör andra rättssubjekt än konventionsstater.
BILAGA VIII. SÄRSKILT SKILJEFÖRFARANDE
Artikel 1
Anhängiggörande av förfarande
I den mån inte annat stadgas i del XV, får en part i en tvist rörande tolkningen
eller tillämpningen av de artiklar i denna konvention som berör 1) fiske, 2)
skydd och bevarande av den marina miljön, 3) marinvetenskaplig forskning eller
4) sjöfart, innefattande förorening från fartyg eller genom dumpning, hänskjuta
tvisten till det särskilda skiljeförfarande som avses i denna bilaga genom
skriftlig notifikation till den andra parten eller de andra parterna i tvisten.
Till notifikationen skall fogas en framställning av yrkandet samt de skäl varpå
det grundar sig.
Artikel 2
Förteckning över sakkunniga
1. En förteckning över sakkunniga skall upprättas och föras för vart och ett av
följande områden: 1) fiske, 2) skydd och bevarande av den marina miljön, 3)
marinvetenskaplig forskning samt 4) sjöfart, innefattande förorening från fartyg
eller genom dumpning.
2. Förteckningarna skall upprättas och föras av Förenta nationernas livsmedels-
och jordbruksorganisation (FAO) när det gäller fiske, av Förenta
nationernas miljöprogram (UNEP) när det gäller skydd och bevarande av den marina
miljön, av Mellanstatliga oceanografiska kommissionen när det gäller
marinvetenskaplig forskning och av internationella sjöfartsorganisationen (IMO)
när det gäller sjöfart, innefattande förorening från fartyg eller genom dumpning
eller, i varje enskilt fall, av det berörda underorgan till vilket ifrågavarande
organisation, program eller kommission har överlämnat denna uppgift.
3. Varje konventionsstat skall äga rätt att inom varje område nominera två
sakkunniga vilkas sakkunskap från juridisk, vetenskaplig eller teknisk synpunkt
är allmänt erkänd och vilka åtnjuter det högsta anseende i fråga om hederlighet
och integritet. Namnen på de sålunda nominerade personerna inom varje område
skall utgöra respektive förteckning.
4. Om vid någon tidpunkt de av en konventionsstat nominerade sakkunniga på den
sålunda upprättade förteckningen blir färre än två, skall denna konventionsstat
äga rätt att vid behov nominera de ytterligare personer som erfordras.
5. Namnet på en sakkunnig skall stå kvar på förteckningen till dess att det dras
tillbaka av den konventionsstat som gjort nomineringen; en sådan sakkunnig skall
dock fortsätta sitt uppdrag vid den särskilda skiljedomstol till vilken denne
har utsetts till dess att förfarandet inför denna särskilda skiljedomstol är
avslutat.
Artikel 3
Tillsättande av särskild skiljedomstol
För förfarande enligt denna bilaga skall, såvida inte parterna beslutar annat,
den särskilda skiljedomstolen tillsättas enligt följande:
a) Med förbehåll för g skall den särskilda skiljedomstolen bestå av fem
ledamöter.
b) Den part som har anhängiggjort förfarandet skall förordna två ledamöter,
som företrädesvis skall väljas från den i artikel 2 i denna bilaga avsedda
förteckningen eller förteckningarna, som hänför sig till tvistefrågorna. En
av ledamöterna kan ha samma nationalitet som parten. Förordnandena skall
medtas i den notifikation som avses i artikel 1 i denna bilaga.
c) Den andra parten i tvisten skall inom 30 dagar efter mottagandet av den
notifikation som avses i artikel 1 i denna bilaga förordna två ledamöter,
som företrädesvis skall väljas från den förteckning eller de förteckningar
som hänför sig till tvistefrågorna och av vilka en kan ha samma
nationalitet som denna part. Om ledamöterna inte har förordnats inom denna
tidsperiod, får den part som inleder förfarandet, inom två veckor efter
utgången av denna period, begära att ledamöterna skall förordnas i enlighet
med e.
d) Parterna i tvisten skall genom överenskommelse förordna den särskilda
skiljedomstolens ordförande, som företrädesvis skall väljas från tillämplig
förteckning och som, såvida inte parterna kommer överens om annat, skall
vara medborgare i en tredje stat. Om parterna inte inom 30 dagar efter
mottagandet av den i artikel 1 i denna bilaga avsedda notifikationen kan nå
överenskommelse om förordnande av ordförande, skall denne, på begäran av en
part i tvisten, förordnas i enlighet med e. Sådan begäran skall framställas
inom två veckor efter utgången av förutnämnda trettiodagarsperiod.
e) Om parterna inte kommer överens om att förordnandet skall göras av en av
dem utsedd person eller tredje stat, skall Förenta nationernas
generalsekreterare göra de nödvändiga förordnandena inom trettio dagar
efter mottagandet av en begäran enligt c och d. De förordnanden som avses i
detta stycke skall göras från i artikel 2 i denna bilaga nämnda tillämpliga
förteckning eller förteckningar över sakkunniga och i samråd med parterna i
tvisten och berörda internationella organisation. De sålunda förordnade
ledamöterna skall ha olika nationalitet och får inte vara i tjänst hos
någon av parterna i tvisten, de får inte ha fast hemvist på sådan parts
territorium eller ha samma nationalitet som sådan part.
f) Vakanser skall besättas på det sätt som föreskrivs för det ursprungliga
förordnandet.
g) Parter med samma intresse skall genom överenskommelse gemensamt förordna
två domstolsledamöter. Då flera parter har olika intressen, eller då det
råder oenighet om huruvida de har samma intresse, skall var och en utse en
ledamot av domstolen.
h) I tvister som berör mer än två parter skall bestämmelserna under a-f äga
tillämpning i största möjliga utsträckning.
Artikel 4
Allmänna bestämmelser
Artiklarna 4-13 i bilaga VII skall i tillämpliga delar tillämpas på det
särskilda skiljedomsförfarandet i enlighet med denna bilaga.
Artikel 5
Fastställande av sakförhållande
1. Parterna i en tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av bestämmelserna
i denna konvention med avseende på (1) fiske, (2) skydd och bevarande av den
marina miljön, (3) marinvetenskaplig forskning eller (4) sjöfart, innefattande
förorening från fartyg eller genom dumpning, får vid vilken tidpunkt som helst
anmoda en särskild skiljedomstol, som tillsatts i enlighet med artikel 3 i denna
bilaga, att genomföra en undersökning och fastställa de sakförhållanden som
givit upphov till tvisten.
2. Såvida inte parterna kommer överens om annat, skall fastställandet av
sakförhållanden genom den särskilda skiljedomstolen, som fullgör sina uppgifter
i enlighet med punkt 1, anses som slutgiltigt mellan parterna.
3. Om samtliga parter i tvisten så begär, får den särskilda skiljedomstolen
utarbeta rekommendationer, som inte har samma verkan som ett beslut utan endast
skall utgöra underlag för parternas granskning av de frågor som har föranlett
tvisten.
4. Med förbehåll för vad som stadgas i punkt 2 skall den särskilda
skiljedomstolen, om inte parterna kommer överens om annat, fullgöra sina
uppgifter i enlighet med bestämmelserna i denna bilaga.
BILAGA IX. DELTAGANDE AV INTERNATIONELLA ORGANISATIONER
Artikel 1
Terminologi
I artikel 305 och i denna bilaga avses med "internationell organisation" en
mellanstatlig av staten upprättad organisation till vilken medlemsstaterna har
överfört behörighet beträffande frågor som regleras av denna konvention, däri
inbegripet behörigheten att ingå traktater med avseende på dessa frågor.
Artikel 2
Undertecknande
En internationell organisation får underteckna denna konvention, om flertalet av
dess medlemsstater har undertecknat den. En internationell organisation skall
vid undertecknandet avge en förklaring, som närmare anger vilka frågor som
regleras av denna konvention och för vilka behörighet har överförts till
organisationen av de medlemsstater som har undertecknat konventionen samt
behörighetens art och omfattning.
Artikel 3
Formell bekräftelse och anslutning
1. En internationell organisation får deponera sitt instrument angående formell
bekräftelse eller sitt anslutningsinstrument om flertalet av dess medlemsstater
deponerar eller har deponerat sina ratifikations- eller anslutningsinstrument.
2. De instrument som deponeras av den internationella organisationen skall
innehålla de åtaganden och förklaringar som krävs enligt artiklarna 4 och 5 i
denna bilaga.
Artikel 4
Omfattningen av deltagande samt rättigheter och skyldigheter
1. En internationell organisations instrument angående formell bekräftelse eller
anslutning skall innehålla ett åtagande att den godkänner staters rättigheter
och skyldigheter enligt denna konvention vad beträffar de frågor för vilka
behörigheten har överförts till den av de medlemsstater som är parter i denna
konvention.
2. En internationell organisation skall vara part i denna konvention i den
utsträckning som den har behörighet i enlighet med de förklaringar, meddelanden
eller notifikationer som avses i artikel 5 i denna bilaga.
3. En sådan internationell organisation skall utöva de rättigheter och fullgöra
de skyldigheter som annars skulle tillkomma de medlemsstater som tillika är
parter i denna konvention, i frågor där behörigheten har överförts till
organisationen av dessa medlemsstater. Medlemsstaterna i den internationella
organisationen skall inte utöva behörighet som de har överfört till denna.
4. En sådan internationell organisations deltagande skall i intet fall medföra
en ökning av den representation som de medlemsstater som är konventionsstater
annars skulle vara berättigade till, däri inbegripet rätten att fatta beslut.
5. En sådan internationell organisations deltagande skall i intet fall medföra
att rättigheter enligt denna konvention tilldelas sådana medlemsstater i
organisationen som ej är konventionsstater.
6. I händelse av konflikt mellan en internationell organisations skyldigheter
enligt denna konvention och dess skyldigheter enligt den överenskommelse enligt
vilken organisationen upprättats eller handlingar i samband härmed, skall
skyldigheterna enligt denna konvention äga företräde.
Artikel 5
Förklaringar, notifikationer och underrättelser
1. En internationell organisations instrument angående formell bekräftelse eller
anslutning skall innehålla en förklaring som närmare anger de sakområden i denna
konvention för vilka behörighet har överförts till organisationen av de
medlemsstater som är parter i konventionen.
2. En medlemsstat i en internationell organisation skall, då den ratificerar
eller ansluter sig till denna konvention, eller då organisationen deponerar sitt
instrument angående formell bekräftelse eller anslutning, beroende på vilket som
sker sist, avge en förklaring som närmare anger de sakområden i denna konvention
för vilka den har överfört behörighet till organisationen.
3. De konventionsstater som är medlemsstater i en internationell organisation,
vilken är part i denna konvention, skall antas ha behörighet i alla de
sakområden i denna konvention för vilka överföring av behörighet till
organisationen ej uttryckligen deklarerats, notifierats eller meddelats av dessa
stater i enlighet med denna artikel.
4. Den internationella organisationen och dess medlemsstater som är parter skall
omedelbart notifiera depositarien för denna konvention om varje ändring i
behörighetsfördelningen, däri inbegripet nya behörighetsöverföringar vilka
närmare anges i förklaringarna enligt punkterna 1 och 2.
5. Varje konventionsstat får anmoda en internationell organisation och de
medlemsstater som är konventionsstater att lämna information om vem som har
behörighet i varje särskild fråga som har uppkommit. Organisationen och de
berörda medlemsstaterna skall lämna denna information inom rimlig tid. Den
internationella organisationen och medlemsstaterna får även, på eget initiativ,
lämna denna information.
6. Förklaringar, notifikationer och underrättelser enligt denna artikel skall
närmare ange arten och omfattningen av den överförda behörigheten.
Artikel 6
Ansvar och skadestånd
1. De parter som har behörighet enligt artikel 5 i denna bilaga skall vara
ansvariga för bristande iakttagande av skyldigheterna eller för varje annan
överträdelse av denna konvention.
2. Varje konventionsstat får hos en internationell organisation eller hos de
medlemsstater som är konventionsstater, anhålla om information om vem som har
ansvar för varje särskild fråga. Organisationen och de berörda medlemsstaterna
skall lämna denna information. Om denna information ej lämnas inom rimlig tid
eller om den information som lämnats är motstridig, skall detta medföra
solidariskt ansvar.
Artikel 7
Biläggande av tvister
1. En internationell organisation skall, då den deponerar sitt instrument
angående formell bekräftelse eller anslutning eller vid senare tidpunkt, genom
skriftlig förklaring, vara fri att välja ett eller flera av de förfaranden för
biläggande av tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention
som avses i artikel 287.1 a, c eller d.
2. Del XV skall i tillämpliga delar tillämpas på tvister mellan parterna i denna
konvention, av vilka en eller flera är internationella organisationer.
3. Då en internationell organisation och en eller flera av dess medlemsstater är
gemensamma parter i en tvist eller är parter med samma intresse, skall
organisationen anses ha godkänt samma förfaranden för biläggandet av tvisterna
som medlemsstaterna; då en medlemsstat har valt endast Internationella domstolen
enligt artikel 287, skall dock organisationen och den berörda medlemsstaten
anses ha godkänt skiljedomsförfarande i enlighet med bilaga VII, såvida parterna
i tvisten ej kommit överens om annat.
Artikel 8
Tillämplighet av del XVII
Del XVII skall i tillämpliga delar tillämpas på en internationell organisation
med följande undantag:
a) en internationell organisations instrument angående formell bekräftelse
eller anslutning skall inte beaktas vid tillämpning av artikel 308.1;
b) i) en internationell organisation skall ha uteslutande behörighet vad
beträffar tillämpningen av artiklarna 312 - 315 i den utsträckning som den
har behörighet enligt artikel 5 i denna bilaga i hela den sakfråga som
ändringen omfattar;
ii) i vad avser tillämpningen av artikel 316 punkterna 1, 2 och 3
skall en internationell organisations instrument angående formell
bekräftelse eller anslutning till en ändring vad avser den sakfråga
som helt täcks av den internationella organisationens behörighet i
enlighet med artikel 5 i denna bilaga, betraktas som ratifikations-
eller anslutningsinstrument för varje medlemsstat som är
konventionsstat.
iii) beträffande alla andra ändringar skall den internationella
organisationens instrument angående formell bekräftelse eller
anslutning ej beaktas vid tillämpningen av artikel 316 punkterna 1
och 2;
c) i) En internationell organisation får inte säga upp denna konvention i
enlighet med artikel 317 så länge någon av dess medlemsstater är
konventionsstat och den fortsätter att uppfylla de i artikel 1 i denna
bilaga angivna villkoren,
ii) en internationell organisation skall säga upp denna konvention
när ingen av dess medlemsstater längre är konventionsstat eller om
den internationella organisationen ej längre uppfyller de i artikel 1
i denna bilaga angivna villkoren. Sådan uppsägning träder omedelbart
i kraft.
RESOLUTION I
UPPRÄTTANDE AV DEN FÖRBEREDANDE KOMMISSIONEN FÖR INTERNATIONELLA
HAVSBOTTENMYNDIGHETEN OCH DEN INTERNATIONELLA HAVSRÄTTSDOMSTOLEN
Förenta nationernas tredje havsrättskonferens,
som har antagit havsrättskonventionen, vilken innehåller bestämmelser för
upprättande av den internationella havsbottenmyndigheten och den internationella
havsrättsdomstolen;
som har beslutat att vidta alla tänkbara åtgärder i syfte att säkerställa att
myndigheten och domstolen utan onödigt dröjsmål på ett effektivt sätt inleder
sin verksamhet samt att nödvändiga arrangemang träffas för inledandet av deras
verksamhet;
som har beslutat att en förberedande kommission skall upprättas för att uppfylla
av dessa mål;
beslutar följande:
1. Härmed upprättas den förberedande kommissionen för internationella
Havsbottenmyndigheten och för internationella havsrättsdomstolen. Efter det att
50 stater har undertecknat eller anslutit sig till konventionen skall Förenta
nationernas generalsekreterare sammankalla kommissionen som skall mötas tidigast
60 dagar och senast 90 dagar därefter.
2. Kommissionen skall bestå av representanter från stater som har undertecknat
konventionen eller anslutit sig till den samt av Namibia som representeras av
Förenta nationernas råd för Namibia. Representanterna för de stater som
undertecknat slutakten får oinskränkt deltaga vid kommissionens förhandlingar
som observatörer, men skall ej vara berättigade att delta i beslutsfattandet.
3. Kommissionen skall välja ordförande och andra ledamöter.
4. Arbetsordningen för Förenta nationernas tredje havsrättskonferens skall äga
motsvarande tillämpning på antagandet av kommissionens arbetsordning.
5. Kommissionen skall:
a) utarbeta en preliminär dagordning för det första mötet med församlingen
och rådet och när så är lämpligt avge rekommendationer beträffande punkter
på dagordningen;
b) utarbeta ett utkast till arbetsordning för församlingen och rådet;
c) avge rekommendationer rörande myndighetens första räkenskapsperiod;
d) avge rekommendationer rörande förhållandet mellan myndigheten och
Förenta nationerna och andra internationella organisationer;
e) avge rekommendationer rörande myndighetens sekretariat i enlighet med
tillämpliga bestämmelser i konventionen;
f) när så är nödvändigt uppgöra planer för att upprätta myndighetens
högkvarter och avge rekommendationer i samband härmed;
g) utarbeta utkast till regler, föreskrifter och förfaranden som är
nödvändiga för att myndigheten skall kunna inleda sin verksamhet, däri
inbegripet utkast till föreskrifter om myndighetens ekonomiska förvaltning
och interna administration;
h) utöva de befogenheter och den verksamhet som den tilldelas i resolution
II från Förenta nationernas tredje havsrättskonferens angående
förinvestering;
i) vidta undersökningar rörande de problem för de utvecklingsländer, som är
landbaserade producenter och som troligtvis kommer att allvarligast beröras
av mineralutvinning i området, i syfte att så långt som möjligt minska
deras svårigheter och hjälpa dem att vidta nödvändiga ekonomiska
anpassningsåtgärder, däri inbegripet undersökningar rörande inrättande av
en kompensationsfond samt avge rekommendationer till myndigheten därom.
6. Kommissionen skall ha sådan rättskapacitet som kan vara nödvändig för
utövandet av dess verksamhet och för uppfyllandet av dess mål i enlighet med vad
som föreskrivs i denna resolution.
7. Kommissionen får upprätta sådana underorgan som är nödvändiga för utövandet
av dess verksamhet och skall bestämma deras verksamhet och arbetsordning. Den
får även när så är lämpligt använda sig av extern experthjälp i enlighet med
Förenta nationernas praxis för att underlätta arbetet för organ som upprättas på
detta sätt.
8. Kommissionen skall upprätta en särskild kommission för företaget och till den
överföra sådan verksamhet som avses i punkt 12 i resolution II från Förenta
nationernas tredje havsrättskonferens angående förinvestering. Den särskilda
kommissionen skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att företaget på ett
tidigt stadium skall kunna inleda en effektiv verksamhet.
9. Kommissionen skall upprätta en särskild kommission rörande problemen för de
utvecklingsländer som är landbaserade producenter och som troligtvis kommer att
allvarligast beröras av mineralutvinningen i området och till den överlåta den
verksamhet som avses i punkt 5 i.
10. Kommissionen skall utarbeta en rapport innehållande rekommendationer som
skall framläggas vid konventionsstaternas möte, vilket skall sammankallas i
enlighet med bilaga VI artikel 4 i konventionen angående
praktiska arrangemang för upprättandet av den internationella
havsrättsdomstolen.
11. Kommissionen skall utarbeta en slutrapport om alla frågor inom sitt
behörighetsområde, med undantag av vad som följer av punkt 10, vilken skall
framläggas vid församlingens första session. Varje åtgärd som vidtas på grundval
av rapporten skall vara förenlig med bestämmelserna i konventionen angående de
befogenheter och den verksamhet som överlåtits till myndighetens respektive
organ.
12. Kommissionen skall om möjligt sammanträda vid myndighetens säte; den skall
sammanträda i den utsträckning som erfordras för att på ett effektivt sätt kunna
utöva sin verksamhet.
13. Kommissionen skall fortsätta sin verksamhet till dess församlingen har
avslutat sin första session, då dess egendom och handlingar skall överföras till
myndigheten.
14. Kommissionens kostnader skall täckas inom ramen för Förenta nationernas
ordinarie budget, efter godkännande av Förenta nationernas generalförsamling.
15. Förenta nationernas generalsekreterare skall till kommissionen
tillhandahålla de sekretariatstjänster som kan komma att behövas.
16. Förenta nationernas generalsekreterare skall fästa generalförsamlingens
uppmärksamhet på denna resolution, i synnerhet punkterna 14 och 15, i och för
vidtagande av nödvändiga åtgärder.
RESOLUTION II
BESTÄMMELSER SOM REGLERAR FÖRINVESTERING I PIONJÄRVERKSAMHET AVSEENDE
FLERMETALLISKA NODULER
Förenta nationernas tredje havsrättskonferens,
som har antagit havsrättskonventionen (konventionen),
som genom Resolution I har upprättat den förberedande kommissionen för
internationella havsbottenmyndigheten och för den internationella
havsrättsdomstolen (kommissionen) och givit den i uppdrag att utarbeta utkast
till regler, föreskrifter och förfaranden som är nödvändiga för att myndigheten
skall kunna inleda sin verksamhet samt att avge rekommendationer för att
företaget snarast skall kunna inleda sin verksamhet,
som önskar vidta åtgärder för staters och andra rättssubjekts investeringar på
ett sätt som är förenligt med det internationella system som avses i del XI i
konventionen samt i de därmed förbundna bilagorna, innan konventionen träder i
kraft,
som erkänner behovet att säkerställa att företaget kommer att få de medel, den
teknologi och experthjälp som är nödvändig för att det skall kunna hålla jämna
steg med de stater och andra rättssubjekt som avses i föregående punkt vad
beträffar verksamhet i området,
beslutar om följande:
1. I denna resolution avses med
a) pionjärinvesterare
i) Frankrike, Indien, Japan och de Socialistiska Rådsrepublikernas
Union, eller ett statligt företag från någon av dessa stater eller en
fysisk eller juridisk person, som är medborgare i eller faktiskt
kontrollerad av någon av dessa stater eller deras medborgare,
förutsatt att den berörda staten undertecknar konventionen och att
vederbörande stat, statligt företag, eller fysisk eller juridisk
person före den 1 januari 1983 har nedlagt ett belopp motsvarande
minst trettio miljoner US-dollar (US-dollar beräknade i 1982 års
dollarvärde) till pionjärverksamhet och har använt minst tio procent
av detta belopp till lokalisering, uppmätning och utvärdering av det
i punkt 3 a avsedda området;
ii) fyra rättssubjekt som består av fysiska eller juridiska personer1
som har en eller flera av följande staters nationalitet eller är
faktiskt kontrollerade av en eller flera av dem eller deras
medborgare: Belgien, Canada, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien,
Japan, Nederländerna, Det Förenade Konungariket Storbritannien och
Nordirland samt Amerikas Förenta Stater, förutsatt att intygande stat
eller stater undertecknar konventionen och att det berörda
rättssubjektet före den 1 januari 1983 har nedlagt de ovan angivna
beloppen till under i angivna ändamål;
**FOOTNOTES**
1 För deras identitet och sammansättning, se
"Utvinning av mineraltillgångar på havsbottnen: de
internationella konsortiernas senaste verksamhet" jämte
tillägg, som publicerats av Förenta nationernas avdelning
för ekonomiska och sociala frågor (ST/ESA/107 och Add. 1).
iii) varje utvecklingsland som undertecknar konventionen eller varje
statligt företag eller fysisk eller juridisk person har sådan stats
nationalitet eller är faktiskt kontrollerad av den eller dess
medborgare eller någon grupp av de förutnämnda, som före 1 januari
1985 har nedlagt de angivna beloppen till under i angivna ändamål;
En pionjärinvesterare får överlåta sina rättigheter till sin efterträdare.
b) pionjärverksamhet avser åtaganden, utfästelser avseende ekonomiska och
andra tillgångar, utforskning, fynd, forskning, tekniskt utvecklingsarbete
samt annan verksamhet beträffande identifiering, upptäckt och systematisk
analys och utvärdering av flermetalliska noduler och för bestämning av den
tekniska och ekonomiska genomförbarheten av utvinningen. Pionjärverksamhet
innefattar:
i) varje på havet utförd observation och utvärderingsverksamhet som
syftar till att fastställa och dokumentera flermetalliska nodulers
art, form, koncentration, belägenhet och kvalitet och de
miljöbetingade, tekniska och andra lämpliga faktorer som beaktas före
utvinning;
ii) utvinningen av flermetalliska noduler från området i syfte att
utforma, tillverka och utprova den utrustning som avses att användas
vid utvinningen av flermetalliska noduler;
c) intygande stat avser en stat som undertecknar konventionen, som står i
samma förhållande till en pionjärinvesterare som en sponsorstat enligt
bilaga III artikel 4 i konventionen och som intygar de i a angivna
beloppen;
d) flermetalliska noduler avser en av tillgångarna i området bestående av
varje avlagring eller tillväxt av noduler, på eller alldeles under
djuphavsbottnens ytskikt, som innehåller mangan, nickel, kobolt och koppar;
e) pionjärområde avser ett område som kommissionen har tilldelat en
pionjärinvesterare för pionjärverksamhet enligt denna resolution. Ett
pionjärområde skall ej överskrida etthundrafemtio tusen (150 000)
kvadratkilometer. Pionjärinvesteraren skall avstå från delar av
pionjärområdet vilka skall återgå till området i enlighet med följande
plan:
i) tjugo (20) procent av det tilldelade området vid utgången av det
tredje året från dagen för tilldelningen;
ii) ytterligare tio (10) procent av det tilldelade området vid
utgången av det femte året från dagen för tilldelningen.
iii) ytterligare tjugo (20) procent av det tilldelade området eller
sådan större del som skulle överskrida det utvinningsområde som
fastställts av myndigheten i dess regler, andra författningar och
förfaranden, efter åtta år från dagen för tilldelningen av området
eller från dagen för tilldelningen av ett produktionstillstånd,
beroende på vilken tidpunkt som inträffar först;
f) området, myndigheten, verksamhet i området och tillgångar skall ha den i
konventionen angivna betydelsen.
2. Så snart kommissionen har trätt i funktion får varje stat som har
konventionen inkomma med ansökan till kommissionen om registrering som
pionjärinvesterare för egen räkning eller för varje statligt företags eller
rättsobjekts eller fysiska eller juridiska persons räkning som anges i punkt 1
a. Kommissionen skall registera den sökande som pionjärinvesterare under
förutsättning att ansökningen,
a) då det gäller en stat som har undertecknat konventionen, åtföljs av ett
intyg om att det i punkt 1 a fastställda beloppet har nedlagts och, i alla
andra fall, ett intyg om ett motsvarande belopp utfärdat av en eller flera
intygande stater; och
b) är i överensstämmelse med övriga bestämmelser i denna resolution, däri
inbegripet punkt 5.
3. a) Varje ansökan skall omfatta ett område - vilket inte behöver vara
sammanhängande - som är tillräckligt stort och som bedöms ha tillräckligt
högt kommersiellt värde för att möjliggöra drift i två arbetsområden. I
ansökan skall anges de koordinater för området som bestämmer dess yta och
som delar det i två delar av lika stort beräknat affärsmässigt värde;
ansökan skall innehålla alla sökandens tillgängliga uppgifter för båda
delarna. Dessa uppgifter skall bl.a. innefatta data om kartläggning,
provtagningar, förekomsten av flermetalliska noduler samt dessas
metallhalt. Kommissionen och dess personal skall vid behandlingen av sådana
uppgifter handla i enlighet med tillämpliga sekretessbestämmelser
beträffande information i konventionen och dess bilagor.
b) Kommissionen skall inom 45 dagar efter mottagandet av de i a begärda
uppgifterna ange vilken del som i enlighet med konventionen skall
reserveras för myndighetens verksamhet i området genom företaget eller i
samarbete med utvecklingsländer. Den andra delen av området skall tilldelas
pionjärinvesteraren som pionjärområde.
4. Ingen pionjärinvesterare får registreras för mer än ett pionjärområde. I de
fall då en pionjärinvesterare består av två eller flera rättssubjekt får inget
sådant rättssubjekt ansöka om registrering som pionjärinvesterare för egen del
eller enligt punkt 1 a iii.
5. a) Varje stat som har undertecknat konventionen och som är en potentiell
intygande stat skall, innan den enligt punkt 2 inkommer med ansökningar
till kommissionen, säkerställa att de områden som ansökningarna gäller ej
till någon del överlappar varandra eller tidigare beviljade pionjärområden.
De berörda staterna skall fortlöpande lämna utförlig information till
kommissionen om varje ansträngning att lösa konflikter om överlappande
inmutningsrätter samt resultaten härav.
b) En intygande stat skall före konventionens ikraftträdande säkerställa
att pionjärverksamheten bedrivs på konventionsenligt sätt.
c) Potentiella intygande stater, däri inbegripet alla potentiella inmutare,
skall inom rimlig tid genom förhandlingar lösa konflikter i enlighet med
vad som föreskrivs i a. Om sådana konflikter ej har lösts före den 1 mars
1983, skall potentiella intygande stater ombesörja att alla sådana
rättsanspråk hänskjuts till bindande skiljedom i enlighet med UNCITRAL:s
regler för skiljeförfarande, vilket förfarande skall inledas senast den 1
maj 1983 och avslutas före 1 december 1984. Om någon av de berörda staterna
ej önskar delta i skiljeförfarandet skall den låta en juridisk person av
dess nationalitet representera den i skiljeförfarandet. Skiljedomstolen får
utsträcka fristen vad beträffar dom till en eller fler
trettiodagarsperioder om synnerliga skäl föreligger.
d) Skiljedomstolen skall, då den avgör ett mål om vilken av sökandena i en
konflikt som skall tilldelas hela eller del av ett omstritt område, söka
komma fram till en rimlig och rättvis lösning med beaktande av följande
faktorer för vardera parten:
i) deponerandet av förteckningen över relevanta koordinater hos den
eller de tillämnade intygande staterna senast dagen för antagandet av
slutakten eller den 1 januari 1983, beroende på vilkendera tidpunkt
som inträffar först;
ii) kontinuiteten i och omfattningen av tidigare verksamhet i varje
del av det omstridda området och i helheten av det område som
ansökningen gäller;
iii) den tidpunkt vid vilken varje berörd pionjärinvesterare eller
tidigare innehavare eller delägare i tidigare innehavare påbörjade
verksamheten i det område som ansökningen gäller;
iv) den ekonomiska kostnaden för verksamhet beräknad i konstanta US
dollar avseende det omstridda området och det däri ingående område
som ansökningen gäller; samt
v) den tidsrymd under vilken verksamheten bedrevs samt typen av
verksamhet.
6. En pionjärinvesterare som är registrerad enligt denna resolution skall från
dagen för registreringen ha ensamrätt att bedriva pionjärverksamhet i det
tilldelade pionjärområdet.
7. a) Varje sökande till registrering som pionjärinvesterare skall betala en
avgift på 250 000 U.S. dollar till kommissionen. Då pionjärinvesteraren
ansöker hos myndigheten om en arbetsplan för undersökning och bearbetning
skall den i bilaga III artikel 13.2 i konventionen angivna avgiften utgöra
250 000 U.S. dollar.
b) Varje registrerad pionjärinvesterare skall betala en årlig fastställd
avgift på 1 miljon US dollar från dagen för tilldelningen av
pionjärområdet. Avgiften skall erläggas av pionjärinvesteraren till
myndigheten efter godkännande av arbetsplanen för undersökning och
bearbetning. De ekonomiska överenskommelser som har ingåtts enligt en sådan
arbetsplan skall regleras med hänsyn till de enligt denna punkt erlagda
avgifterna.
c) Varje registrerad pionjärinvesterare skall lämna sitt samtycke till att
ikläda sig periodiska utgifter avseende det tilldelade pionjärområdet till
dess att arbetsplanen godkänts enligt punkt 8 till ett belopp som skall
fastställas av kommissionen. Beloppet bör stå i rimligt förhållande till
pionjärområdets storlek samt till de utgifter som kan förväntas av en lojal
producent som inom rimlig tid avser att bedriva affärsmässig produktion i
området.
8. a) Inom sex månader från konventionens ikraftträdande och kommissionens
intygande i enlighet med punkt 11 beträffande efterlevnaden av denna
resolution, skall den pionjärinvesterare som således registrerats ansöka
hos myndigheten om godkännande av en arbetsplan för undersökning och
bearbetning i enlighet med konventionen. Den arbetsplan som hör till
ansökan skall uppfylla och styras av tillämpliga bestämmelser i denna
konvention och myndighetens regler, andra författningar och förfaranden,
däri inbegripet de krav som ställs angående drift och finansiering samt
åtagandena rörande teknologiöverföring. Myndigheten skall i enlighet därmed
godkänna en sådan ansökan.
b) Då ansökan om godkännande av en arbetsplan i enlighet med a har lämnats
av ett rättssubjekt som ej är en stat skall intygande stat eller stater
anses vara garanterande stat i enlighet med konventionens bilaga III
artikel 4 och skall därigenom ikläda sig sådana förpliktelser.
c) En arbetsplan för undersökning och bearbetning skall ej godkännas, om
den intygande staten ej är part i konventionen. Vad beträffar de
rättssubjekt som avses i punkt 1 a ii skall arbetsplanen för undersökning
och bearbetning inte godkännas, såvida inte alla stater vars fysiska eller
juridiska personer utgör dessa rättssubjekt är parter i konventionen. Om en
sådan stat ej ratificerar konventionen inom sex månader efter det att den
har mottagit en notifikation från myndigheten om att en ansökan från denna
stat eller som den garanterar är under övervägande, skall dess status som
antingen pionjärinvesterare eller intygande stat upphöra, såvida rådet ej
med tre fjärdedels majoritet av dess närvarande medlemmar genom röstning
beslutar att uppskjuta dagen för upphörandet med en period som ej
överstiger sex månader.
9. a) Vid tilldelningen av produktionstillstånd i enlighet med artikel 151 och
bilaga III artikel 7 i konventionen skall pionjärinvesterare vars
arbetsplaner för undersökning och bearbetning har godkänts ha
företrädesrätt framför alla andra sökande än företaget, vilket skall vara
berättigat till produktionstillstånd för två arbetsområden, däri inbegripet
det som avses i artikel 151.5 i konventionen. Då var och en av
pionjärinvesterarna har erhållit produktionstillstånd för sitt första
arbetsområde skall företagets företrädesrätt enligt bilaga III artikel 7.6
i konventionen tillämpas.
b) Produktionstillstånd skall utfärdas för varje pionjärinvesterare inom 30
dagar från dagen då pionjärinvesteraren notifierar myndigheten om att den
inom fem år kommer att inleda affärsmässig produktion. Om en
pionjärinvesterare ej kan inleda produktion inom en femårsperiod av orsaker
som den ej råder över, skall den hos den juridiska och tekniska
kommissionen ansöka om förlängning av fristen. Kommissionen skall bevilja
anstånd för en period ej överstigande fem år som ej kan förlängas
ytterligare, om den är övertygad att pionjärinvesteraren ej kan inleda sin
verksamhet på ekonomisk bärkraftig grundval vid den tidigare planerade
tidpunkten. Ingenting i detta stycke skall hindra företaget eller någon
annan pionjärsökande, som har notifierat myndigheten om att den kommer att
inleda affärsmässig produktion inom fem år, från att erhålla företrädesrätt
framför varje sökande som har erhållit anstånd enligt detta stycke.
c) Om myndigheten, efter det att den underrättats i enlighet med b,
beslutar att inledandet av affärsmässig produktion inom fem år skulle leda
till att det i konventionens artikel 151 punkterna 2 - 7 angivna
produktionstaket överskrids, skall sökanden ha företrädesrätt framför varje
annan sökande vad beträffar tilldelningen av framtida produktionstillstånd
som produktionstaket möjliggör.
d) Om två eller flera pionjärinvesterare ansöker om produktionstillstånd
för att inleda affärsmässig produktion vid samma tidpunkt och artikel
151.2-7 i konventionen ej skulle medge att hela produktionen inleds
samtidigt, skall myndigheten notifiera de berörda pionjärinvesterarna. Inom
tre månader från sådan notifikation skall de besluta om och, om så är
fallet, på vilket sätt de önskar fördela den tillåtna mängden sinsemellan.
e) Om de berörda pionjärinvesterarna i enlighet med d beslutar att ej
fördela den disponibla produktionen sinsemellan, skall de komma överens om
en prioritetsordning för produktionstillstånd och alla efterföljande
ansökningar om produktionstillstånd skall beviljas efter det att de som
avses i detta stycke har godkänts.
f) Om de berörda pionjärinvesterarna i enlighet med d beslutar att fördela
den disponibla produktionen sinsemellan, skall myndigheten tilldela var och
en av dem produktionstillstånd för den mindre kvantitet som de har enats
om. I vart och ett av fallen kommer
sökandens angivna produktionskrav att godkännas och full produktion kommer
att beviljas så snart som produktionstaket gör det möjligt att i
tillräckligt stor utsträckning ytterligare öka kapaciteten för berörda
sökande. Alla efterföljande ansökningar om produktionstillstånd kommer att
beviljas först sedan kraven i detta stycke har uppfyllts och sökanden skall
ej längre underkastas den i detta stycke avsedda produktionsminskningen.
g) Om parterna ej kan komma överens inom den angivna tidsperioden skall
frågan ofördröjligen avgöras på det sätt som föreskrivs i punkt 5 c i
enlighet med de kriterier som anges i konventionens bilaga III artikel 7
punkterna 3 och 5.
10. a) Alla rättigheter som förvärvats av rättssubjekt eller fysiska eller
juridiska personer som har nationalitet i eller faktiskt kontrolleras av en stat
eller stater, vars status som intygande stat har upphört skall bortfalla, såvida
pionjärinvesteraren ej ändrar sin nationalitet och sin garanti inom sex månader
från dagen för sådant upphörande i enlighet med vad som föreskrivs i c.
b) En pionjärinvesterare får låta sin nationalitet och sin garanti ändras
från vad som gällde vid tiden för registrering som pionjärinvesterare till
varje konventionsstat som har faktisk kontroll över pionjärinvesteraren i
enlighet med punkt 1 a.
c) Ändringar av nationalitet och garanti enligt denna punkt skall inte
inverka på den rättighet eller företrädesrätt som enligt punkterna 6 och 8
tilldelas en pionjärinvesterare.
11. Kommissionen skall:
a) för varje pionjärinvesterare utfärda ett intyg om att denne uppfyller de
bestämmelser i denna resolution som avses i punkt 8; och
b) i sin slutrapport i enlighet med punkt 11 i resolution I från
konferensen ta med uppgifter om registrering av pionjärinvesterare och
tilldelning av pionjärområden enligt denna resolution.
12. I syfte att säkerställa att företaget bereds möjlighet att bedriva
verksamhet i området på sådant sätt att det håller jämna steg med stater och
andra rättssubjekt
a) skall varje registrerad pionjärinvesterare
i) i samband med ingivande av ansökan, på kommissionens begäran,
bedriva undersökning i det område som i enlighet med punkt 3 är
avsett för myndighetens verksamhet i området genom företaget eller i
samarbete med utvecklingsländer under förutsättning att de därmed
uppkomna kostnaderna samt en årlig ränta på 10 procent återbetalas;
ii) ombesörja på alla nivåer praktisk utbildning för av kommissionen
utsedd personal;
iii) före konventionens ikraftträdande åta sig att uppfylla de
förpliktelser som föreskrivs i konventionen beträffande
teknologiöverföring;
b) varje intygande stat skall:
i) säkerställa att nödvändiga medel vid lämplig tidpunkt i enlighet
med konventionen efter dess ikraftträdande ställs till företagets
förfogande; och
ii) periodvis rapportera till kommissionen om den verksamhet som
bedrivs av den själv, dess rättssubjekt eller fysiska eller juridiska
personer.
13. Myndigheten och dess organ skall erkänna och respektera de rättigheter och
förpliktelser som härrör från denna resolution samt de beslut som kommissionen
fattat i enlighet härmed.
14. Denna resolution skall, utan förfång för punkt 13, vara giltig till dagen
för konventionens ikraftträdande.
15. Ingenting i denna resolution skall inverka på bestämmelserna i konventionens
bilaga III artikel 6.3 c.
RESOLUTION III
Förenta nationernas tredje havsrättskonferens,
som erinrar om havsrättskonventionen,
som uppmärksammar Förenta nationernas stadga, i synnerhet artikel 73,
1. Förklarar att:
a) Vad beträffar ett territorium, vars befolkning ej har uppnått
fullständigt oberoende eller självstyrande status, som erkänns av Förenta
nationerna eller ett territorium under kolonialt styrelseskick, skall
bestämmelserna angående rättigheter och intressen i konventionen genomföras
till befolkningens bästa i territoriet i syfte att förbättra dess välstånd
och främja dess utveckling.
b) Då det föreligger en tvist mellan stater angående ett territoriums
suveränitet varpå denna resolution är tillämplig, för vilket Förenta
nationerna har rekommenderat särskilda förfaranden då det gäller
biläggande, skall samråd inledas mellan parterna i tvisten beträffande
utövandet av de i a avsedda rättigheterna. Vid sådana samråd skall
befolkningens bästa i territoriet vara av grundläggande betydelse. Varje
utövande av dessa rättigheter skall beakta Förenta nationernas tillämpliga
resolutioner och skall vara utan förfång för den ställning som varje part i
tvisten intar. De berörda staterna skall göra sitt yttersta för att träffa
provisoriska arrangemang av praktisk natur och skall ej äventyra eller
hindra en slutlig lösning av tvisten.
2. Uppmanar Förenta nationernas generalsekreterare att fästa alla Förenta
nationernas medlemmars och övriga deltagares i konferensen samt Förenta
nationernas huvudorgans uppmärksamhet på denna resolution och uppmana till dess
efterlevnad.
RESOLUTION IV
Förenta nationernas tredje havsrättskonferens;
som erinrar om att nationella befrielserörelser har inbjudits att delta i
konferensen som observatörer i enlighet med bestämmelse 62 i arbetsordningen;
beslutar att de nationella befrielserörelser som har deltagit i Förenta
nationernas tredje havsrättskonferens skall vara berättigade att underteckna
konferensens slutakt i egenskap av observatörer.
RESOLUTION ANTAGEN AV GENERALFÖRSAMLINGEN OM AVTAL OM GENOMFÖRANDE AV DEL XI I
FÖRENTA NATIONERNAS HAVSRÄTTSKONVENTION DEN 10 DECEMBER 1982
Generalförsamlingen,
som drivs av sin önskan att uppnå universell anslutning till Förenta nationernas
havsrättskonvention den 10 december 1982 (nedan kallad "konventionen")1, och att
främja lämplig representation i de institutioner som upprättats genom den,
som på nytt bekräftar att havsbottnen och dennas underlag utanför gränserna för
nationell jurisdiktion (nedan kallad "området") samt tillgångarna i området
utgör mänsklighetens gemensamma arvedel2,
som erinrar om att konventionen i del XI och bestämmelser med anknytning därtill
(nedan kallad "del XI") fastställt en rättsordning för området och dess
tillgångar,
som beaktar den förberedande kommissionens gemensamma provisoriska slutrapport
för internationella havsbottenmyndigheten och internationella
havsrättsdomstolen3,
som erinrar om sin resolution 48/28 den 9 december 1993 om havsrätten,
som erkänner att politiska och ekonomiska förändringar, som särskilt innefattar
en ökande tillit till marknadsprinciper, har nödvändiggjort en omvärdering av
vissa aspekter av rättsordningen för området och dess tillgångar,
som beaktar generalsekreterarens initiativ, vilket inleddes 1990, att främja en
dialog syftande till att uppnå universell anslutning till konventionen,
**FOOTNOTES**
1Official Records of the Third United Nations
Conference on the Law of the Sea, vol. XVII (United Nations
publication, Sales No. E.84.V.3), document A/CONF.62/122.
2 Generalförsamlingens resolution 2749 (XXV) den 17
december 1970; artikel 136 i Förenta nationernas
havsrättskonvention.
3 Dokument LOS/PCN/130 och tillägg 1.
som välkomnar generalsekreterarens rapport om resultatet av hans informella
konsultationer4, inklusive utkastet till ett avtal om genomförande av del XI,
som anser att målet om universell anslutning till konventionen bäst uppnås genom
antagande av ett avtal om genomförande av del XI,
som erkänner behovet att vidta åtgärder för provisorisk tillämpning av ett
sådant avtal från dagen för konventionens ikraftträdande den 16 november 1994,
1. uttrycker sin uppskattning till generalsekreteraren för hans rapport om de
informella konsultationerna,
2. bekräftar på nytt den enande karaktär som Förenta nationernas
havsrättskonvention den 10 december 1982 har,
3. antar avtalet om genomförande av del XI i Förenta nationernas
havsrättskonvention (nedan kallat "avtalet"), vars text är fogad till denna
resolution,
4. bekräftar att avtalet skall tolkas och tillämpas tillsammans med del XI som
ett enda rättsinstrument,
5. anser att framtida ratificering, eller formell bekräftelse av eller
anslutning till konventionen även skall utgöra samtycke till att vara bunden av
avtalet och att ingen stat eller rättssubjekt får ge sitt samtycke till att vara
bunden av avtalet, såvida vederbörande inte tidigare har gett eller samtidigt
ger sitt samtycke till att vara bunden av konventionen,
6. uppmanar stater som samtycker till antagandet av avtalet att avhålla sig från
varje handling som skulle kunna omintetgöra dess mål och syften,
7. uttrycker sin tillfredsställelse med att konventionen träder i kraft den 16
november 1994,
8. beslutar att svara för den internationella havsbottenmyndighetens
administrativa kostnader i enlighet med kapitel 1.14 i bilagan till avtalet,
9. anmodar generalsekreteraren att omedelbart översända bestyrkta kopior av
avtalet till de stater och rättssubjekt som avses i dess artikel 3, i syfte att
**FOOTNOTES**
4 A/48/950
möjliggöra universell anslutning till konventionen och avtalet, samt att fästa
uppmärksamheten på artiklarna 4 och 5 i avtalet,
10. anmodar vidare generalsekreteraren att öppna avtalet för undertecknande i
enlighet med dess artikel 3 omedelbart efter det att det har blivit antaget,
11. uppmanar alla stater och rättssubjekt som avses i artikel 3 i avtalet att
samtycka till att provisoriskt tillämpa det från den 16 november 1994 och att ge
sitt samtycke till att vara bundna av det snarast möjligt,
12. uppmanar vidare alla stater och rättssubjekt som inte redan har gjort detta
att snarast vidta alla lämpliga åtgärder för ratificering, formell bekräftelse
eller anslutning till konventionen för att trygga universellt deltagande i
denna,
13. anmodar den förberedande kommissionen för internationella
havsbottenmyndigheten och internationella havsrättsdomstolen att ta hänsyn till
bestämmelserna i avtalet vid utarbetandet av sin slutrapport.
AVTAL OM GENOMFÖRANDE AV DEL XI I FÖRENTA NATIONERNAS HAVSRÄTTSKONVENTION DEN 10
DECEMBER 1982
De stater som är parter i detta avtal
som erkänner det värdefulla bidrag som Förenta nationernas havsrättskonvention
den 10 december 1982 (nedan kallad "konventionen") ger till bevarandet av fred,
rättvisa och framåtskridande för världens alla folk,
som på nytt bekräftar att havsbottnen och dess underlag utanför gränserna för
nationell jurisdiktion (nedan kallad "Området") och tillgångarna i området utgör
mänsklighetens gemensamma arvedel,
som är medvetna om konventionens betydelse för skyddet och bevarandet av den
marina miljön och om den ökande oron för den globala miljön,
som har behandlat Förenta nationernas generalsekreterares rapport om resultatet
av de informella konsultationer som hållits mellan staterna från 1990 till 1994
angående utestående frågor som avser del XI och hänförliga bestämmelser i
konventionen (nedan kallad "del XI"),
som beaktar de politiska och ekonomiska förändringar har inträtt, däribland
sådana med marknadsorienterad inriktning, vilka inverkar på genomförandet av del
XI,
som önskar underlätta allmänt deltagande i konventionen,
som anser att ett avtal om genomförande av del XI bäst skulle tillgodose detta
mål,
har kommit överens om följande.
Artikel 1
Genomförande av del XI
1. De stater som är parter i detta avtal åtar sig att genomföra del XI i
enlighet med detta avtal.
2. Bilagan utgör en integrerande del av detta avtal.
Artikel 2
Förhållande mellan detta avtal och del XI
1. Bestämmelserna i detta avtal och i del XI skall tolkas och tillämpas
gemensamt som ett enda rättsinstrument. I händelse av bristande överensstämmelse
mellan detta avtal och del XI skall bestämmelserna i detta avtal ha företräde.
2. Artiklarna 309-319 i konventionen skall tillämpas på detta avtal så som de
tillämpas på konventionen.
Artikel 3
Undertecknande
Detta avtal skall stå öppet för undertecknande i Förenta nationernas högkvarter
i tolv (12) månader från dagen för dess antagande av de stater och rättssubjekt
som avses i konventionens artikel 305.1 a, c, d, e och f.
Artikel 4
Samtycke till att vara bunden av avtalet
1. Sedan detta avtal har antagits skall varje ratifikationsinstrument eller
instrument om formell bekräftelse av eller anslutning till konventionen även
utgöra samtycke till att vara bunden av detta avtal.
2. Ingen stat eller rättssubjekt får ge sitt samtycke till att vara bunden av
detta avtal, såvida vederbörande inte redan har gett eller samtidigt ger sitt
samtycke till att vara bunden av konventionen.
3. En stat eller ett rättssubjekt som avses i artikel 3 kan ge sitt samtycke
till att vara bunden av detta avtal genom
a) undertecknande utan förbehåll för ratificering, formell bekräftelse
eller för sådant förfarande som avses i artikel 5,
b) undertecknande med förbehåll för ratificering eller formell bekräftelse
följt av ratificering eller formell bekräftelse,
c) undertecknande med förbehåll för sådant förfarande som avses i artikel
5, eller
d) anslutning.
4. Formell bekräftelse av de rättssubjekt som avses i konventionens artikel
305.1 f skall ske i enlighet med konventionens bilaga IX.
5. Ratifikationsinstrument och instrument om formell bekräftelse eller
anslutning skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.
Artikel 5
Förenklat förfarande
1. En stat eller ett rättssubjekt som före dagen för antagande av detta avtal
har deponerat ett ratifikationsinstrument eller ett instrument om formell
bekräftelse av eller anslutning till konventionen och som har undertecknat detta
avtal i enlighet med dess artikel 4.3 c skall anses ha gett sitt samtycke till
att vara bunden av detta avtal tolv (12) månader efter dagen för dess antagande,
såvida inte ifrågavarande stat eller rättssubjekt före denna dag skriftligen
underrättar depositarien om att den inte begagnar sig av det förenklade
förfarande som anges i denna artikel.
2. I händelse av en sådan underrättelse skall samtycke till att vara bunden av
detta avtal ges i enlighet med artikel 4.3 b.
Artikel 6
Ikraftträdande
1. Detta avtal träder i kraft trettio (30) dagar efter den dag då fyrtio (40)
stater har gett sitt samtycke till att vara bundna av avtalet i enlighet med
artiklarna 4 och 5, förutsatt att dessa stater innefattar minst sju av de stater
som avses i punkt 1 a i resolution II från Förenta nationernas tredje
havsrättskonferens (nedan kallad "resolution II") och att minst fem av dessa
stater är utvecklade länder. Om dessa villkor för ikraftträdande är uppfyllda
före den 16 november 1994, träder avtalet i kraft den 16 november 1994.
2. För varje stat eller rättssubjekt som ger sitt samtycke till att vara bunden
av detta avtal efter det att de krav som anges i punkt 1 har uppfyllts, träder
detta avtal i kraft den trettionde dagen efter dagen för avgivande av dess
samtycke till att vara bunden av avtalet.
Artikel 7
Provisorisk tillämpning
1. Om detta avtal inte har trätt i kraft den 16 november 1994, skall det
tillämpas provisoriskt i avvaktan på dess ikraftträdande av
a) stater som har samtyckt till dess antagande i Förenta nationernas
generalförsamling, med undantag för stater som före den 16 november 1994
skriftligen underrättar depositarien om att den antingen inte vill tillämpa
avtalet på detta sätt eller att den kommer att samtycka till en sådan
tillämpning först efter senare undertecknande eller skriftlig
underrättelse,
b) stater och rättssubjekt som undertecknar detta avtal, med undantag för
sådana stater eller rättssubjekt som samtidigt skriftligen underrättar
depositarien om att den inte vill tillämpa avtalet på detta sätt,
c) stater och rättssubjekt som samtycker till dess provisoriska tillämpning
genom att skriftligen underrätta depositarien om detta,
d) stater som ansluter sig till detta avtal.
2. Alla sådana stater och rättssubjekt skall tillämpa detta avtal provisoriskt i
enlighet med sina nationella eller andra interna lagar och författningar med
verkan från den 16 november 1994 eller dagen för undertecknande, underrättelse
om samtycke eller anslutning, om denna inträffar senare.
3. Provisorisk tillämpning skall upphöra dagen för ikraftträdandet av detta
avtal. I varje fall skall provisorisk tillämpning upphöra den 16 november 1998
om vid denna tidpunkt kravet i artikel 6.1 på samtycke att vara bunden av detta
avtal av minst sju av de stater (av vilka minst fem skall vara utvecklade
länder) som avses i punkt 1 a i resolution II inte har uppfyllts.
Artikel 8
Avtalsslutande stater
1. I detta avtal avses med avtalsslutande stater stater som har samtyckt till
att vara bundna av detta avtal och för vilka detta avtal är i kraft.
2. Detta avtal är i tillämpliga delar tillämpligt på de rättssubjekt som avses i
konventionens artikel 305.1 c, d, e och f och som blir parter i detta avtal i
enlighet med de villkor som är relevanta för vart och ett av dem och i den
utsträckning som avtalsslutande stater hänför sig till dessa rättssubjekt.
Artikel 9
Depositarie
Förenta nationernas generalsekreterare skall vara depositarie för detta avtal.
Artikel 10
Giltiga texter
Originaltexten till detta avtal, vars arabiska, engelska, franska, kinesiska,
ryska och spanska texter har lika giltighet, skall deponeras hos Förenta
nationernas generalsekreterare.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade,
undertecknat detta avtal.
SOM SKEDDE I NEW YORK den 28 juli 1994.
BILAGA
AVSNITT 1. KOSTNADER FÖR KONVENTIONSSTATERNA OCH INSTITUTIONELLA ARRANGEMANG
1. Den internationella myndigheten för havsbottnen (nedan kallad myndigheten) är
den organisation genom vilken konventionsstaterna enligt den ordning för området
som fastställs i del XI och i detta avtal, skall organisera och kontrollera
verksamhet i området med särskild uppgift att förvalta dess tillgångar.
Myndighetens befogenheter och åligganden skall vara de som uttryckligen
tilldelats den genom konventionen. Myndigheten skall ha de därav följande och
med konventionen överensstämmande
befogenheter som är underförstådda och nödvändiga för utövandet av dessa
befogenheter och åligganden i samband med verksamheten i området.
2. För att minimera kostnaderna för de avtalsslutande staterna skall samtliga
organ och underställda organisationer som skall inrättas enligt konventionen och
detta avtal vara kostnadseffektiva. Denna princip gäller även frekvensen,
längden och tidpunkten för möten.
3. Inrättandet av myndighetens organ och underställda organisationer och deras
verksamhet skall grundas på ett utvecklingsinriktat tänkande, som tar hänsyn
till vederbörande organs och underställda organisationers funktionella behov så
att de på ett effektivt sätt kan fullgöra sina olika uppgifter på verksamhetens
olika utvecklingsstadier i området.
4. När konventionen träder i kraft, skall myndighetens uppgifter inledningsvis
fullgöras av församlingen, rådet, sekretariatet, den juridiska och tekniska
kommissionen samt finanskommittén. Den ekonomiska planeringskommissionens
åliggande skall utföras av den juridiska och tekniska kommissionen tills rådet
beslutar annat eller den första arbetsplanen för bearbetning godkänts.
5. Mellan konventionens ikraftträdande och godkännandet av den första
arbetsplanen för bearbetning skall myndigheten inrikta sig på:
a) att behandla ansökningarna om godkännande av arbetsplaner för
undersökning i enlighet med del XI och detta avtal,
b) att genomföra beslut fattade av den förberedande kommissionen för den
internationella myndigheten för havsbottnen och för den internationella
havsrättsdomstolen (nedan kallad den förberedande kommissionen) rörande de
registrerade pionjärinvesterarna och deras intygande stater, inklusive
dessas rättigheter och skyldigheter enligt konventionens artikel 308.5 samt
resolution II.13,
c) att övervaka att de arbetsplaner för undersökning som har godkänts i
form av kontrakt efterlevs,
d) att övervaka och granska tendenserna och utvecklingen avseende gruvdrift
på djuphavsbottnen, inklusive regelbunden analys av förhållandena på
världsmarknaden för metaller samt metallpriser, trender och
framtidsutsikter,
e) att studera eventuell ekonomisk inverkan av mineralutvinningen i området
för de landbaserade producenter av dessa mineral som
sannolikt kommer att drabbas hårdast i avsikt att minimera deras
svårigheter och biträda dem i deras ekonomiska anpassning med hänsyn tagen
till det arbete som utförts i detta avseende av den förberedande
kommissionen,
f) att antaga sådana regler, föreskrifter och förfaranden som krävs för
verksamheten i området allt eftersom den utvecklas. Oaktat bestämmelserna i
konventionens bilaga III artikel 17.2 b och c skall sådana regler,
föreskrifter och förfaranden beakta villkoren i detta avtal, den
ytterligare förseningen i affärsmässig gruvdrift på djuphavsbottnen samt
den sannolika arbetstakten i området,
g) att anta regler, föreskrifter och förfaranden som inkorporerar
tillämpliga standarder för skydd och bevarande av den marina miljön,
h) att främja och uppmuntra vetenskaplig marin forskning avseende
verksamhet i området samt att sammanställa och sprida resultaten av sådan
forskning och analys när de blir tillgängliga med särskild tonvikt på
forskning avseende verksamhetens inverkan på miljö i området,
i) att förvärva kunskap på vetenskaplig nivå om den marina teknologi som
har betydelse för verksamheten i området i synnerhet den som avser skydd
och bevarande av den marina miljön, samt att följa utvecklingen av denna
teknologi,
j) att bedöma tillgänglig information om prospektering och undersökning,
k) att på lämpligt sätt utarbeta regler, föreskrifter och förfaranden för
bearbetning, inklusive regler som avser skydd och bevarande av den marina
miljön.
6. a) En ansökan om godkännande av en arbetsplan för undersökning skall
behandlas av rådet sedan det mottagit yttrande om ansökningen från den
juridiska och tekniska kommissionen. Behandling av en sådan ansökan om
godkännande av en arbetsplan för undersökning skall ske i enlighet med
bestämmelserna i konventionen inklusive dess bilaga III och detta avtal,
och med hänsyn till följande:
i) En arbetsplan för undersökning som ingivits för en stat eller en
fysisk eller juridisk person eller en del av en sådan person som
avses i resolution II.1 a ii eller iii annan än en registrerad
pionjärinvesterare, och som redan har bedrivit omfattande verksamhet
i området innan konventionen trädde i kraft, eller dennes
efterträdare i fråga om intresse i verksamheten, skall anses ha
uppfyllt de uppställda finansiella och tekniska kraven för att en
arbetsplan skall godkännas om sponsorstaten intygar att sökanden har
nedlagt ett belopp motsvarande minst trettio (30) miljoner U.S.
dollar på forskningsverksamhet och undersökning och har använt minst
tio (10) procent av beloppet för att lokalisera, mäta upp och
utvärdera det område som täcks av arbetsplanen. Om denna uppfyller
konventionens krav i övrigt och följer alla regler, föreskrifter och
förfaranden som har antagits i anslutning därtill, skall den
godkännas av rådet i form av ett kontrakt. Bestämmelserna i avsnitt
3.11 i denna bilaga skall tolkas och tillämpas i enlighet härmed.
ii) Oaktat bestämmelserna i resolution II.8 a får en registrerad
pionjärinvesterare begära godkännande av en arbetsplan för
undersökning inom trettiosex (36) månader efter konventionens
ikraftträdande. Arbetsplanen för undersökning skall innehålla de
dokument, rapporter och annan information som överlämnats till den
förberedande kommissionen både före och efter registreringen varvid
skall bifogas ett intyg att villkoren uppfyllts i form av en objektiv
rapport, som beskriver i vad mån skyldigheterna uppfyllts under den
ordning som gällde för pionjärinvesteringar, utfärdad av den
förberedande kommissionen i enlighet med resolution II.11 a. En sådan
arbetsplan skall anses vara godkänd. En sådan arbetsplan skall ha
formen av ett kontrakt mellan myndigheten och den registrerade
pionjärinvesteraren i enlighet med del XI och detta avtal. Avgiften
på 250000 U.S. dollar, som skall ha erlagts enligt resolution II.7 a,
skall anses utgöra avgiften för undersökningsfasen enligt avsnitt 8.3
i denna bilaga. Avsnitt 3.11 i denna bilaga skall tolkas och
tillämpas i enlighet härmed.
iii) I enlighet med principen om icke-diskriminering skall ett
kontrakt med en stat eller en fysisk eller juridisk person eller en
del av en sådan person som avses i a i ovan innefatta
arrangemang som skall vara likvärdiga eller inte vara mindre
gynnsamma än de som avtalats med en sådana registrerade investerare
som avses i a ii ovan. Om någon av staterna eller de fysiska eller
juridiska personerna eller delar av dem som avses i a i ovan beviljas
gynnsammare villkor, skall rådet bevilja likvärdiga och ej mindre
gynnsamma villkor än dem som gäller för registrerade
pionjärinvesterare enligt a ii, förutsatt att ett sådant arrangemang
inte inverkar menligt på eller är till förfång för myndigheten.
iv) En stat som är sponsor för en ansökan om arbetsplan enligt
bestämmelserna i a i och ii härovan, får vara en avtalsslutande stat
eller en stat som provisoriskt tillämpar detta avtal enligt dess
artikel 7, eller en stat som är provisorisk medlem av myndigheten
enligt punkt 12.
v) Resolution II.8 c skall tolkas och tillämpas i enlighet med a iv
ovan.
b) Arbetsplaner för undersökning skall godkännas i enlighet med
konventionens artikel 153.3.
7. Till en ansökan om godkännande av arbetsplan skall bifogas en bedömning av
den föreslagna verksamhetens möjliga inverkan på miljön samt en beskrivning av
ett program för oceanografiska studier och miljöstudier av baslinjen i enlighet
med de regler, föreskrifter och förfaranden som har antagits av myndigheten.
8. Med förbehåll för punkt 6 a i eller ii skall en ansökan om godkännande av
arbetsplan för undersökning behandlas i enlighet med de förfaranden som avses i
avsnitt 3.11 i denna bilaga.
9. En arbetsplan för undersökning skall beviljas för en period om femton (15)
år. När en sådan arbetsplan löper ut, skall tillståndshavaren ansöka om en
arbetsplan för bearbetning, såvida han inte redan har gjort detta eller har fått
arbetsplanen för undersökning förlängd. En tillståndshavare kan ansöka om en
sådan förlängning av perioden på högst fem år varje gång. En sådan förlängning
skall beviljas om tillståndshavaren lojalt har bemödat sig om att uppfylla
arbetsplanens krav, men av orsaker som han inte råder över inte har kunnat
avsluta nödvändigt förberedande arbete för att kunna fortsätta till
bearbetningsstadiet, eller om rådande ekonomiska förhållanden inte motiverar en
fortsättning till bearbetningsstadiet.
10. Avsättning av ett reserverat område för myndigheten i enlighet med
konventionens bilaga III artikel 8 skall ske i samband med att ansökan om
arbetsplan för undersökning eller för både undersökning och bearbetning
godkänns.
11. Utan hänsyn till bestämmelserna i punkt 9 skall en godkänd arbetsplan för
undersökning som sponsras av minst en stat som provisoriskt tillämpar detta
avtal, löpa ut om den staten upphör att provisoriskt tillämpa detta avtal och
inte har blivit provisorisk medlem enligt punkt 2, eller inte har blivit part i
avtalet.
12. När avtalet träder i kraft, får de i artikel 3 nämnda staterna och de
fysiska och juridiska personer som har tillämpat avtalet provisoriskt i enlighet
med artikel 7 och för vilka det inte gäller, fortsätta att vara provisoriska
medlemmar av myndigheten i avvaktan på att avtalet träder i kraft för sådana
stater och fysiska eller juridiska personer i enlighet med följande:
a) Om avtalet träder i kraft före den 16 november 1996 skall sådana stater
och fysiska eller juridiska personer ha rätt att även i fortsättningen
delta som provisoriska medlemmar av myndigheten efter det att en stat eller
en fysisk eller juridisk person har notifierat depositarien av detta avtal
att den avser delta som provisorisk medlem. Ett sådant medlemsskap skall
upphöra, antingen den 16 november 1996, eller när avtalet och konventionen
träder i kraft för en sådan medlem, vilkendera tidpunkt som inträffar
tidigast. På begäran av vederbörande stat eller fysiska eller juridiska
person, kan rådet förlänga sådant medlemsskap efter den 16 november 1996
för ytterligare en eller flera perioder på vardera högst två år, förutsatt
att rådet har försäkrat sig om att den berörda staten eller fysiska eller
juridiska personen lojalt har bemödat sig om att bli part i avtalet och
konventionen.
b) Om avtalet träder i kraft efter den 15 november 1996, kan sådana stater
och fysiska eller juridiska personer begära att rådet beviljar dem fortsatt
provisoriskt medlemsskap i myndigheten under en eller flera perioder fram
till den 16 november 1998. Rådet skall bevilja sådant medlemsskap gällande
från dagen för sådan begäran om det har försäkrat sig om att staten eller
den fysiska eller juridiska personen i fråga lojalt har bemödat sig om att
bli part i avtalet och konventionen.
c) Stater och rättssubjekt som är provisoriska medlemmar av myndigheten enligt a
eller b ovan skall tillämpa villkoren i del XI och avtalet i enlighet med deras
respektive nationella eller inhemska lagar, förordningar och årliga
budgetanslag, och skall ha samma rättigheter och skyldigheter som andra
medlemmar, inklusive:
i) skyldighet att bidra till myndighetens administrativa budget i
enlighet med tariffen för fastställda bidrag,
ii) rätt att vara sponsor för en ansökan om godkännande av arbetsplan
för undersökning. Beträffande rättssubjekt vars beståndsdelar är
fysiska eller juridiska personer som har mer än en nationalitet,
skall en arbetsplan för undersökning inte godkännas, såvida inte alla
de stater vars fysiska eller juridiska personer består av dessa
personer, är parter i avtalet eller provisoriskt anslutna till det.
d) Utan hinder av bestämmelserna i punkt 9 skall en godkänd arbetsplan som
har formen av kontrakt för undersökning som har sponsrats enligt c ii ovan
av en stat som var provisorisk medlem, löpa ut om medlemsskapet upphör och
staten eller ifrågavarande stat eller rättssubjekt inte har blivit part i
avtalet.
e) Om en sådan medlem inte har betalat sitt fastställda bidrag eller på
annat sätt inte har fullgjort sina skyldigheter enligt denna punkt, skall
det provisoriska medlemsskapet upphöra.
13. Med hänvisning till konventionens bilaga III artikel 10 skall en prestation
som inte har varit godtagbar, tolkas så att den avser fall där tillståndshavaren
inte har uppfyllt kraven i en godkänd arbetsplan, trots skriftliga varningar
från myndigheten att göra detta.
14. Myndigheten skall ha sin egen budget. Intill slutet av det år som följer på
det år då avtalet träder i kraft skall myndighetens förvaltningskostnader
bestridas genom företagets budget. Därefter skall dessa kostnader bestridas med
medlemmarnas - även de provisoriska medlemmarnas - fastställda bidrag enligt
konventionens artikel 171 a och 173 samt avtalet, till dess att myndigheten har
tillräckliga medel från andra källor för att bestrida dessa kostnader.
Myndigheten skall inte utöva den befogenhet som avses i konventionens artikel
174.1 för att låna medel för att täcka förvaltningsbudgeten.
15. I enlighet med konventionens artikel 162.2 o ii skall myndigheten utarbeta
och anta regler, föreskrifter och förfaranden på grundval av de principer som
anges i avsnitt 2, 5, 6, 7 och 8 i denna bilaga, liksom de ytterligare regler,
föreskrifter och förfaranden som krävs för att underlätta godkännandet av
arbetsplanerna för undersökning eller bearbetning enligt följande:
a) Rådet kan göra detta när det anser att alla eller någon av dessa regler,
föreskrifter eller förfaranden krävs för verksamhet i området, eller när
det bedömer att affärsmässig bearbetning är omedelbart förestående, eller
på begäran av en stat, vars medborgare avser ansöka om godkännande av en
arbetsplan för bearbetning.
b) Om en stat inkommer med begäran enligt a ovan, skall rådet i enlighet
med konventionens artikel 162.2 o anta sådana regler, föreskrifter och
förfaranden senast två år efter en sådan begäran.
c) Om rådet inte har avslutat utarbetandet av reglerna, föreskrifterna och
förfarandena om bearbetning inom den angivna tiden, och en ansökan om
godkännande av en arbetsplan för bearbetning väntar på handläggning, skall
rådet likafullt pröva och provisoriskt godkänna en sådan arbetsplan på
grundval av konventionens bestämmelser, regler, föreskrifter och
förfaranden som rådet provisoriskt kan ha antagit eller på grundval av
konventionens normer och de villkor och principer som anges i denna bilaga,
liksom på de principer som gäller för lika behandling av tillståndshavare.
16. De förslag till regler, föreskrifter och förfaranden samt eventuella
rekommendationer för bestämmelserna i del XI som finns i den förberedande
kommissionens rapporter och rekommendationer skall beaktas av myndigheten när
den antar regler, föreskrifter och förfaranden i enlighet med del XI och detta
avtal.
17. Tillämpliga bestämmelser i konventionens del XI avsnitt 4 skall tolkas och
tillämpas i enlighet med avtalet.
AVSNITT 2. FÖRETAGET
1. Myndighetens sekretariat skall utföra företagets uppgifter tills detta börjar
driva egen verksamhet. Myndighetens generalsekreterare skall utse en
tillförordnad generaldirektör bland myndighetens personal för att övervaka
sekretariatets ovan angivna uppgifter. Dessa uppgifter skall bestå i
a) att övervaka och granska tendenserna och utvecklingen av gruvdrift på
djuphavsbottnen, däribland en regelbunden analys av förhållandena på
världsmarknaden för metaller samt metallpriser, trender och utsikter,
b) att bedöma resultat av marin vetenskaplig forskning om verksamheten i
området med särskild betoning på undersökningar om verksamhetens inverkan
på miljön i området,
c) att bedöma tillgängliga uppgifter om prospektering och undersökning,
d) att bedöma den teknologiska utvecklingen avseende verksamheten i
området, särskilt teknologi för skydd och bevarande av den marina miljön,
e) att utvärdera information och data om de områden som är reserverade för
myndigheten,
f) att bedöma olika förslag till samriskföretag (joint ventures),
g) att sammanställa information om tillgången på utbildad arbetskraft,
h) att studera olika alternativ av företagsledning på företaget vid olika
driftsstadier.
2. I inledningsskedet skall företaget idka gruvdrift på djuphavsbottnen i form
av samriskföretag (joint ventures). När en arbetsplan för bearbetning godkänns
för en fysisk eller juridisk person annan än företaget, eller när rådet mottar
en ansökan om ett samriskföretag (joint venture) med företaget skall det
behandla frågan om hur företaget skall fungera oberoende av myndighetens
sekretariat. Om ett samriskföretag tillsammans med företaget är förenligt med
god affärsmannased skall rådet utfärda ett direktiv i enlighet med konventionens
artikel 170.2 som innehåller bestämmelser om sådan oberoende verksamhet.
3. De avtalsslutande staternas skyldighet att finansiera en av företagets gruvor
enligt konventionens bilaga IV artikel 11.3 skall inte gälla och ifrågavarande
stater skall inte vara skyldiga att finansiera någon av verksamheterna vid någon
av företagets gruvor eller enligt dess samriskföretagsprogram.
4. De skyldigheter som gäller för tillståndshavare skall även gälla för
företaget. Utan hänsyn till bestämmelserna i konventionens artikel 153.3 och
bilaga III artikel 3.5 skall en arbetsplan för företaget då den godkänns, ha
formen av ett kontrakt mellan myndigheten och företaget.
5. En tillståndshavare som har bidragit med ett visst område till myndigheten i
form av ett reserverat område har förhandsrätt att ingå samriskföretag med
företaget för undersökning och bearbetning av ifrågavarande område. Om företaget
inte inkommer med en ansökan om arbetsplan för verksamhet i sådant reserverat
område senast femton (15) år efter det att företaget har börjat bedriva
verksamhet, oberoende av myndighetens sekretariat, eller senast femton (15) år
efter den dag som det området reserverades för myndigheten, vilkendera tidpunkt
som inträffar senast, skall den tillståndshavare som har tillhandahållit området
ha rätt att ansöka om godkännande av en arbetsplan för ifrågavarande område
under förutsättning att denne lojalt erbjuder sig att låta företaget ingå som
partner i samriskföretaget.
6. Artikel 170.4, bilaga IV och andra bestämmelser i konventionen avseende
företaget skall tolkas och tillämpas i enlighet med detta avsnitt.
AVSNITT 3. BESLUTSFATTANDE
1. Myndighetens allmänna riktlinjer skall fastställas av församlingen i samråd
med rådet.
2. Beslut i myndighetens organ bör som regel vara enhälliga.
3. Om alla försök att uppnå ett enhälligt beslut har uttömts, skall beslut
fattas genom omröstning i församlingen, varvid det krävs majoritetsbeslut av
närvarande och röstande medlemmar i procedurfrågor och två tredjedels majoritet
enligt konventionens artikel 159.8 i sakfrågor.
4. Församlingens beslut i en fråga där även rådet har behörighet eller i en
administrativ, budgetär eller finansiell fråga skall grundas på rekommendation
av rådet. Om församlingen inte godtar rådets rekommendation i något ärende,
skall den återförvisa ärendet till rådet för ytterligare behandling. Rådet skall
ta ärendet under förnyad prövning på grundval av församlingens synpunkter.
5. Om alla försök att uppnå ett enhälligt beslut har uttömts, skall beslut
fattas genom omröstning i församlingen, varvid det krävs majoritetsbeslut av
närvarande och röstande medlemmar i procedurfrågor och i sakfrågor, utom när
konventionen kräver enhälliga rådsbeslut, två tredjedels majoritet, förutsatt
att inte en majoritet i någon av de kamrar som anges i punkt 9 motsätter sig ett
sådant beslut. När rådet fattar beslut skall det sträva efter att tillgodose
samtliga myndighetsmedlemmars intressen.
6. Rådet kan uppskjuta ett beslut för att möjliggöra ytterligare förhandlingar
när det förefaller som om alla försök att uppnå enhällighet i en fråga inte har
uttömts.
7. Ett beslut av församlingen eller rådet med finansiell eller budgetär innebörd
skall grundas på finanskommitténs rekommendationer.
8. Bestämmelserna i konventionens artikel 161.8 b och c är utan verkan.
9. a) Varje grupp av stater som har valts enligt punkt 15 a-c skall behandlas
som en kammare i omröstning i rådet. De utvecklingsländer som har valts
enligt punkt 15 d och e skall behandlas som en kammare vid omröstning i
rådet.
b) Innan rådsmedlemmarna väljs skall församlingen upprätta listor över
länder som uppfyller villkoren för medlemskap i gruppen av stater i punkt
15 a-d. Om en stat uppfyller villkoren för medlemskap i mer än en grupp,
kan den bara föreslås av en grupp till val i rådet, och den skall endast
representera den gruppen vid omröstning i rådet.
10. Varje grupp av stater i punkt 15 a-d skall vara representerad i rådet av de
medlemmar som den gruppen har nominerat. Varje grupp skall endast nominera så
många kandidater som krävs för att fylla den gruppens platser. När antalet
potentiella kandidater i var och en av de grupper som avses i punkt 15 a-e
överstiger antalet tillgängliga platser i var och en av dessa grupper, skall som
regel rotationsprincipen gälla. De medlemmar som är stater i var och en av dessa
grupper skall avgöra hur denna princip skall tillämpas för dessa grupper.
11. a) Rådet skall godkänna en rekommendation av den juridiska och tekniska
kommissionen avseende en arbetsplan såvida ej rådet med två tredjedels majoritet
av närvarande och röstande medlemmar, inklusive en majoritet av närvarande och
röstande medlemmar i var och en av rådets kamrar, beslutar att inte godkänna en
arbetsplan. Om rådet inte fattar beslut på en rekommendation att godkänna en
arbetsplan inom föreskriven tid, skall rekommendationen betraktas som godkänd av
rådet vid utgången av ifrågavarande tid. Den föreskrivna tiden skall normalt
vara sextio (60) dagar, såvida inte rådet beslutar om en längre tid. Om
kommissionen rekommenderar att en arbetsplan inte skall godkännas eller ej avger
någon rekommendation, kan rådet likafullt godkänna arbetsplanen i enlighet med
arbetsordningens regler för beslut i sakfrågor.
b) Bestämmelserna i konventionens artikel 162.2 j skall vara utan verkan.
12. En tvist som uppstår i samband med att en arbetsplan inte godkänns, skall
underkastas det förlikningsförfarande som avses i konventionen.
13. Beslut som fattas genom omröstning i den juridiska och tekniska kommissionen
skall ske genom majoritetsbeslut av närvarande och röstande medlemmar.
14. Konventionens del XI kapitel 4 avsnitt B och C skall tolkas och tillämpas i
enlighet med detta avsnitt.
15. Rådet skall bestå av trettiosex (36) av myndighetens medlemmar, valda av
församlingen på följande sätt:
a) Fyra (4) medlemmar från de stater som är avtalsparter och som under de
senaste fem åren enligt tillgänglig statistik antingen har konsumerat mer
än 2 procent av värdet av den totala världskonsumtionen, eller hade en
nettoimport överstigande 2 procent av värdet av den totala världsimporten
av de råvaror som framställs av de mineralgrupper som skall brytas i
området, förutsatt att bland dessa fyra medlemmar ingår den stat från den
östeuropeiska regionen som har den största ekonomin i den regionen,
beräknat i bruttonationalprodukt, och den stat som den dag som konventionen
träder i kraft har den största ekonomin beräknat i bruttonationalprodukt,
om sådana stater önskar vara representerade i denna grupp,
b) Fyra (4) medlemmar från den grupp av åtta stater som har gjort de
största investeringarna för att förbereda och driva verksamheten i området,
antingen direkt eller genom sina medborgare,
c) Fyra (4) medlemmar bland de avtalsslutande stater som på grundval av
produktionen i områden under deras jurisdiktion är stora nettoexportörer av
de mineralgrupper som skall utvinnas från området, inklusive minst två
utvecklingsländer vars export av sådana mineral har väsentlig betydelse i
deras ekonomier,
d) Sex (6) medlemmar i gruppen av utvecklingsländer som representerar
särskilda intressen. Dessa särskilda intressen skall innefatta folkrika
stater, stater som saknar kust eller som är geografiskt missgynnade, stater
som är öar, stater som har en betydande import av de mineralgrupper som
skall utvinnas i området, stater som är potentiella producenter av sådana
mineral samt de minst utvecklade länderna,
e) Arton (18) medlemmar valda så att de representerar en jämn geografisk
fördelning av platserna i rådet som helhet, förutsatt att varje geografisk
region skall ha minst en medlem vald enligt denna princip. I detta syfte
skall de geografiska regionerna vara Afrika, Asien, Östeuropa, Latinamerika
och Karibien, Västeuropa samt övriga.
16. Bestämmelserna i konventionens artikel 161.1 skall vara utan verkan.
AVSNITT 4. GRANSKNINGSKONFERENSEN
Bestämmelserna avseende granskningskonferensen i konventionens artikel 155.1, 3
och 4 skall vara utan verkan. Utan hänsyn till bestämmelserna i konventionens
artikel 314.2 kan församlingen på rekommendation av rådet genomföra en
granskning av de frågor som avses i artikel 155.1. Ändringar i detta avtal och
del XI skall göras enligt de förfaranden som anges i konventionens artikel 314,
315 och 316, förutsatt att principerna, det internationella rättssystemet och
villkoren i artikel 155.2 iakttas och rättigheterna i punkt 5 i den artikeln
inte påverkas.
AVSNITT 5. TEKNOLOGIÖVERFÖRING
1. Utöver bestämmelserna i konventionens artikel 144 skall teknologiöverföring,
vad avser del XI, ske enligt följande principer:
a) Företaget och de utvecklingsländer som önskar få del av teknologi för
gruvdrift på djuphavsbottnen skall bemöda sig om att skaffa sådan teknologi
på rimliga affärsmässiga villkor på den öppna marknaden eller genom
samriskföretag (joint ventures),
b) Om företaget eller utvecklingsländer inte kan förvärva teknologi för
gruvdrift på djuphavsbottnen, får myndigheten begära att alla eller någon
av tillståndshavarna och deras respektive sponsrande stater samarbetar för
att möjliggöra för företaget eller ett samriskföretag som tillhör
företaget, eller ett eller flera utvecklingsländer som söker förvärva sådan
teknologi, att på skäliga affärsmässiga, förenliga med ett effektivt skydd
av immateriella egendomsrättigheter, göra detta. De avtalsslutande staterna
förbinder sig att fullt och effektivt samarbeta med myndigheten i detta
syfte och att säkerställa att de tillståndshavare som sponsras av dem
samarbetar även helt och fullt med myndigheten.
c) Som allmän regel gäller att de avtalsslutande staterna skall främja
internationellt tekniskt och vetenskapligt samarbete avseende verksamhet i
området, både mellan de berörda parterna och genom att utarbeta program för
utbildning, tekniskt bistånd och vetenskapligt samarbete om marin vetenskap
och teknologi och skydd och bevarande av den marina miljön.
2. Bestämmelserna i konventionens bilaga III artikel 5 skall vara utan verkan.
AVSNITT 6. RIKTLINJER FÖR BEARBETNING
1. Myndighetens riktlinjer för bearbetning skall grundas på följande principer:
a) Utveckling av tillgångarna i området skall ske i enlighet med god
affärsmannased.
b) Bestämmelserna i GATT, dess tillhörande koder och efterföljande eller
ersättande avtal skall gälla för verksamhet i området.
c) Ingen subventionering av verksamhet i området får förekomma
utom sådan som är tillåten enligt de avtal som avses i b ovan.
Subventionering enligt dessa principer skall definieras i de
kontraktsvillkor som avses i b ovan.
d) Ingen diskriminering mellan de mineral som utvinns i området och de som
utvinns annorstädes skall förekomma. Ingen företrädesrätt till marknaderna
för sådana mineral eller för import av råvaror som framställs av sådana
mineral skall förekomma, i synnerhet inte
i) genom att införa tullar eller icke-tariffära handelshinder; och
ii) genom att avtalsslutande stater ger företrädesrätt till marknader
för sådana mineral eller råvaror som framställs av deras statliga
företag eller av fysiska eller juridiska personer som är medborgare i
den staten eller kontrolleras av dem eller den statens medborgare.
e) En arbetsplan för bearbetning som har godkänts av myndigheten för varje
gruvområde skall innehålla en tidsplan för den tilltänkta bearbetningen och
skall ange beräknad maximal mängd mineral som får brytas per år enligt
planen.
f) Följande skall gälla för biläggande av tvister rörande bestämmelserna i
de kontrakt som avses i b ovan:
i) När de berörda avtalsslutande staterna även är parter i sådana
avtal, skall de ha tillämpa de förfaranden för biläggande av tvister
som finns i dessa avtal.
ii) När en eller flera berörda avtalsslutande stater inte är parter i
sådana avtal, skall de tillämpa konventionens förfaranden för
biläggande av tvister.
g) Vid ett utslag enligt de avtal som avses i b ovan att avtalsslutande
stat har gjort sig skyldig till otillåten subventionering eller
subventionering som har haft skadlig verkan på en annan avtalsstats
intressen, och lämpliga åtgärder inte har vidtagits av ifrågavarande stat,
kan en avtalsslutande stat begära att rådet vidtar lämpliga åtgärder.
2. Principerna i punkt 1 skall inte påverka de rättigheter och skyldigheter
enligt någon bestämmelse i avtal som avses i punkt 1 b ovan liksom
tillämpliga avtal avseende frihandel och tullunioner, med avseende på stater som
är avtalsparter och som även är parter i sådana avtal.
3. Om en tillståndshavare tar emot andra subventioner än sådana som är tillåtna
enligt de avtal som avses i punkt 1 b, skall detta betraktas som ett brott mot
de grundläggande villkoren i det kontrakt som utgör en arbetsplan för verksamhet
i området.
4. En avtalsslutande stat som har skäl att tro att det har skett en överträdelse
av föreskrifterna i punkt 1 b-c eller punkt 3 kan initiera ett förfarande för
biläggande av tvister i enlighet med punkt 1 f eller g.
5. En avtalsslutande stat får när som helst uppmärksamma rådet på verksamhet som
enligt dess uppfattning inte står i överensstämmelse med föreskrifterna i punkt
1 b-d.
6. Myndigheten skall utarbeta regler, föreskrifter och förfaranden som
säkerställer uppfyllandet av bestämmelserna i detta avsnitt, inklusive relevanta
regler, föreskrifter och förfaranden för godkännande av arbetsplaner.
7. Bestämmelserna i konventionens artikel 151.1-7 och 9, artikel 162.2 q,
artikel 165.2 n, samt bilaga III artikel 6.5, och artikel 7 skall vara utan
verkan.
AVSNITT 7. EKONOMISKT BISTÅND
1. Myndighetens riktlinjer för bistånd till utvecklingsländer vars
exportinkomster allvarligt minskat eller vars ekonomier allvarligt skadats till
följd av sänkta priser på ett drabbat mineral eller minskad exportvolym av
detta, i den mån sådan minskning har orsakats av verksamhet i området, skall
grundas på följande principer:
a) Myndigheten skall upprätta en fond för ekonomiskt bistånd med en del av
de av myndighetens medel som överstiger de medel som behövs för att täcka
de administrativa kostnaderna. Storleken på det belopp som anslås för detta
ändamål skall bestämmas av rådet från tid till annan på rekommendation av
finanskommittén. Endast medel som har mottagits från tillståndshavare,
inklusive företaget samt frivilliga bidrag skall anslås till fonden för
ekonomiskt bistånd.
b) Utvecklingsländer med landbaserad gruvdrift, vars ekonomier allvarligt
drabbats genom bearbetning av mineral på djuphavsbottnen skall få bidrag
från myndighetens fond för ekonomiskt bistånd.
c) Myndigheten skall tillhandahålla medel från fonden till drabbade
utvecklingsländer med landbaserad gruvdrift när så är lämpligt i samarbete
med befintliga globala eller regionala utvecklingsinstitutioner som har den
infrastruktur och sakkunskap som krävs för att genomföra sådana
biståndsprogram.
d) Omfattningen och tidsplanen för sådant bistånd skall bestämmas från fall
till fall. Därvid skall vederbörlig hänsyn tas till karaktären och
omfattningen av de problem som de drabbade utvecklingsländerna med
landsbaserad gruvdrift har ställts inför.
2. Konventionens artikel 151.10 skall genomföras med hjälp av de åtgärder för
ekonomiskt bistånd som avses i punkt 1 ovan. Konventionens artikel 160.2 l,
artikel 162.2 n, artikel 164.2 d, artikel 171 f samt artikel 173.2 c skall
tolkas i enlighet därmed.
AVSNITT 8. FINANSIELLA KONTRAKTSVILLKOR
1. Följande principer skall ligga till grund för upprättande av regler,
föreskrifter och förfaranden för finansiella villkor i kontrakt:
a) Systemet för betalningar till myndigheten skall vara rättvist för både
tillståndshavaren och myndigheten och skall tillhandahålla lämpliga metoder
för att fastställa att tillståndshavaren efterlever systemet.
b) Taxan enligt systemet skall ligga inom ramen för den som gäller
landbaserad gruvdrift av ifrågavarande mineral eller liknande mineral för
att undvika att gruvdrift på djuphavsbottnen får en konstlad
konkurrensfördel eller ogynnsamt drabbar en tillståndshavare.
c) Systemet bör inte vara komplicerat och inte förorsaka större
administrativa kostnader för myndigheten eller en tillståndshavare. Man bör
överväga att anta ett royaltysystem eller en kombination av royalty- och
vinstdelningssystem. Om alternativa system införs har tillståndshavaren
rätt att välja det system som är tillämpligt på hans kontrakt. Varje senare
ändring i valet mellan alternativa system skall emellertid ske genom
överenskommelse mellan myndigheten och tillståndshavaren.
d) En fast årlig avgift skall erläggas från den dag då affärsmässig
bearbetning påbörjas. Denna avgift kan räknas av mot andra avgifter som
skall erläggas enligt det system som antagits i enlighet med c ovan. Rådet
skall fastställa avgiftens storlek.
e) Systemet för betalningar kan ses över periodiskt mot bakgrund av
ändringar i förhållandena. Alla ändringar skall tillämpas på ett icke-
diskriminerande sätt. För befintliga kontrakt kan sådana ändringar endast
tillämpas efter tillståndshavarens bestämmande. Varje senare ändring i
valet mellan alternativa system skall ske genom överenskommelse mellan
myndigheten och tillståndshavaren.
f) Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av de regler och
föreskrifter som baseras på dessa principer skall underkastas de
förfaranden för biläggande av tvister som avses i konventionen.
2. Bestämmelserna i konventionens bilaga III artikel 13.3-10 skall vara utan
verkan.
3. Vad gäller genomförandet av konventionens bilaga III artikel 13.2 skall
avgiften för att pröva ansökningar om godkännande av en arbetsplan avseende en
av faserna, nämligen undersökningsfasen eller bearbetningsfasen, vara 250000
U.S. dollar för varje fas.
AVSNITT 9. FINANSKOMMITTÉN
1. Härmed inrättas en finanskommitté. Kommittén skall bestå femton (15)
medlemmar med lämpliga kvalifikationer i finansfrågor. De stater som är
avtalsparter skall nominera kandidater av högsta kompetens och integritet.
2. Ingen avtalsslutande stat får ha mer än en av sina medborgare som medlem av
finanskommittén.
3. Medlemmarna av finanskommittén skall väljas av församlingen och vederbörlig
hänsyn skall tas till behovet av jämn geografisk fördelning och representation
av särskilda intressen. Varje grupp av stater enligt avsnitt 3.15 a - d i denna
bilaga skall vara representerade med minst en medlem i kommittén. Tills dess att
myndigheten har tillräckliga medel, utöver fastställda bidrag, för att bestrida
de administrativa kostnaderna, skall medlemskap i kommittén inbegripa
representanter för de fem största ekonomiska bidragsgivarna till myndighetens
förvaltningsbudget. Därefter skall val av en medlem från varje grupp ske grundat
på nominering av medlemmarna i respektive grupp utan hinder mot att ytterligare
medlemmar kan väljas från varje grupp.
4. Medlemmarna av finanskommittén skall ha en mandattid på fem (5) år. De skall
kunna omväljas för ytterligare en period.
5. Om en medlem av finanskommittén avlider, blir oförmögen att fullgöra sitt
uppdrag eller avgår före mandattidens utgång, skall församlingen välja en medlem
från samma geografiska område eller grupp av stater för återstoden av
mandattiden.
6. Medlemmarna av finanskommittén skall inte ha något ekonomiskt intresse i
verksamhet som rör frågor där kommittén har till uppgift att avge
rekommendationer. De får inte ens sedan de har avgått yppa någon hemlig
information som de har fått kännedom om genom sin verksamhet i myndigheten.
7. Beslut av församlingen och rådet i följande frågor skall ta hänsyn till
finanskommitténs rekommendationer om:
a) utkast till finansiella regler, föreskrifter och förfaranden för
myndighetens organ samt myndighetens ekonomiska ledning och interna
ekonomiska förvaltning,
b) fastställande av medlemmarnas bidrag till myndighetens administrativa
budget i enlighet med konventionens artikel 160.2 e,
c) alla relevanta finansiella frågor, däribland förslaget till årsbudget
som myndighetens generalsekreterare upprättar i enlighet med konventionens
artikel 172 och de finansiella aspekterna på genomförandet av
sekretariatets arbetsprogram,
d) den administrativa budgeten,
e) de finansiella förpliktelserna för de stater som är avtalsparter i
samband med genomförandet av detta avtal och del XI liksom den
administrativa och budgetära innebörden av förslag och rekommendationer som
innebär utbetalningar från myndighetens medel,
f) regler, föreskrifter och förfaranden för rättvis fördelning av finan-
siell och annan ekonomisk behållning från verksamhet i området samt de
beslut som skall fattas härom.
8. Beslut i finanskommittén i procedurfrågor skall fattas med en majoritet av
närvarande och röstande medlemmar. Beslut i sakfrågor skall fattas enhälligt.
9. Kravet i konventionens artikel 162.2 y att upprätta ett dotterorgan som skall
handha ekonomiska frågor skall anses vara uppfyllt genom upprättandet av
finanskommittén i enlighet med detta avsnitt.
BILAGA II
Informell överenskommelse som skall läsas upp av generalförsamlingens ordförande
vid antagande av resolutionen
När deltagandet i internationella havsbottenmyndigheten har blivit omfattande
och antalet medlemmar från varje regional grupp som deltar i myndigheten
väsentligen liknar dess medlemskap i Förenta nationerna är det verenskommet att
varje grupp skall vara företrädd i myndighetens råd i dess helhet av åtminstone
tre medlemmar