Regeringskansliets rättsdatabaser

Prop. 1995/96:161 Regeringens proposition 1995/96:161 ------------------------------------------------------------------------------------------- En radio och TV i allmänhetens tjänst 1997--2001 Prop. 1995/96:161 ------------------------------------------------------------------------------------------- Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 4 mars 1996 Thage G Peterson Margot Wallström (Kulturdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionen innehåller förslag till de villkor och riktlinjer som skall gälla under kommande tillståndsperiod för den radio- och TV-verksamhet i allmänhetens tjänst som bedrivs av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Under de senaste åren har radio- och TV-området i Sverige förändrats på ett genomgripande sätt. Det finns därför anledning att förtydliga och stärka programföretagens uppdrag i det nya medielandskapet. Programföretagen skall tillgodose alla publikgrupper med ett mångsidigt programutbud av hög kvalitet. Under den kommande avtalsperioden skall programföretagen bl.a. vidga och fördjupa sitt kulturansvar, sända fler svenska program med hög kvalitet, öka samarbetet med kulturinstitutionerna, öka omfattningen av utomståendes medverkan, tillhandahålla program som speglar det mångkulturella samhället samt ägna ökad uppmärksamhet åt program för och med barn och ungdomar. Tillståndet föreslås avse perioden för den 1 januari 1997 -- den 31 december 2001 för Sveriges Television och Sveriges Radio. Tillståndet för Sveriges Utbildningsradio föreslås omfatta perioden den 1 januari 1997 -- den 31 december 1998. Programföretagens redovisning till statsmakterna skall förtydligas. Företagen skall årligen följa upp och rapportera hur uppdraget uppfylls. Uppföljningsrapporten skall ges in till Granskningsnämnden för radio och TV. Den andel av allmänproduktionen i Sveriges Television och Sveriges Radios rikssändningar som produceras utanför Stockholm skall under tillståndsperioden öka till 55 %. Det skall även i fortsättningen finnas två självständiga nyhetsredaktioner inom Sveriges Television. Programföretagen skall liksom nu sända i två TV-kanaler och fyra radiokanaler. Om ett programföretag vill starta nya programkanaler skall regeringens medgivande inhämtas. Finansieringen av verksamheten föreslås liksom hittills ske med TV- avgiftsmedel. Programföretagen skall inte tillåtas finansiera sin verksamhet med reklam. Sponsring skall endast få förekomma i Sveriges Televisions sändningar i samband med sportevenemang. Granskningsnämnden föreslås från och med budgetåret 1997 helt finansieras via statsbudgeten. Prop. 1995/96:161 Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Ärendet och dess beredning 6 3 Public service-uppdragets förändring över tiden 7 4 Medielandskapets förändring 9 5 Programstatistik...........................................11 5.1 Radioutbudet 11 5.2 TV-utbudet 14 5.3 Radio- och TV-publiken 15 6 Internationell jämförelse 17 7 Lagstiftning 19 7.1 Yttrandefrihetsgrundlagen 19 7.2 Radiolagen 19 7.3 TV-avgiftslagen 20 7.4 Ny lagstiftning om radio och TV 20 8 Avtalen mellan staten och public service-företagen 21 9 Organisation 22 9.1 Förvaltningsstiftelserna 22 9.2 Programbolag 23 9.3 Dotterbolag 23 10 Finansiering 28 11 Verksamhetens omfattning 29 11.1 Sändningsnät 29 11.2 Radio- och TV-innehav 29 11.3 Sändningsvolym 29 12 Granskningsnämnden för radio och TV 31 13 Radio- och TV-verket 31 14 Anslagsframställningar och remissvar på Grönboken 31 14.1 Sveriges Television AB 31 14.2 Sveriges Radio AB 33 14.2.1 Radio Sweden 34 14.3 Sveriges Utbildningsradio AB 34 15 Övrigt beslutsunderlag 36 16 Allmänna förutsättningar och utgångspunkter 38 17 Public service-uppdraget 42 17.1 Public service-uppdragets delar 45 Prop. 1995/96:161 18 Riktlinjer för programverksamheten 48 18.1 Att främja kulturlivet 49 18.1.1 Svenska program 51 18.1.2 Ökat samarbete med kulturinstitutionerna 53 18.1.3 Frilansmedverkan och fri produktion 55 18.2 Det mångkulturella samhället 56 18.3 Program för barn och ungdom 57 18.4 Hög kvalitet 58 18.5 Den demokratiska processen 59 18.6 Olika perspektiv i nyhetsförmedlingen 61 18.7 Mediets genomslagskraft 61 18.8 Verksamhet på invandrar- och minoritetsspråk 63 18.9 Program för funktionshindrade 65 18.10 Särskilda riktlinjer för Sveriges Utbildningsradio 67 19 Tillståndsperiodens längd 68 20 Ägarskap 70 21 Uppföljning och utvärdering 72 22 Organisation 75 22.1 Programföretagens struktur 75 22.2 Distriktsorganisationer och distriktsbaserad produktion 77 23 Finansiering och ekonomiska förutsättningar 79 24 Vissa frågor med anknytning till ny teknik 84 25 Särskilda frågor...........................................87 25.1 Granskningsnämnden 87 25.2 Försvarsfrågor 88 25.3 Radio Sweden 88 26 Medelsberäkning............................................89 26.1 Programbolagen 89 26.2 TV-avgiften 90 Bilaga 1 Remissyttranden över betänkandet (SOU 1995:84) Kulturpolitikens inriktning 91 Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1995:84) Kulturpolitikens inriktning 93 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1996 102 Prop. 1995/96:161 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.godkänner vad regeringen föreslår om programföretagens public service- uppdrag (avsnitt 17), 2.godkänner de föreslagna riktlinjerna för programverksamheten (avsnitten 18.1--18.9), 3.godkänner vad regeringen förordar om Sveriges Utbildningsradios fortsatta verksamhet (avsnitt 18.10), 4.godkänner vad regeringen föreslår om tillståndsperiodens längd (avsnitt 19), 5.godkänner den föreslagna ändringen av ägandet av programföretagen (avsnitt 20), 6.godkänner vad regeringen föreslår om uppföljning och rapportering av hur public service-uppdraget uppfylls (avsnitt 21), 7.godkänner vad regeringen föreslår om programföretagens struktur samt krav på distriktsorganisation och distriktsbaserad produktion (avsnitt 22), 8.godkänner vad regeringen föreslår om finansiering och ekonomiska förutsättningar för perioden 1997--2001 (avsnitt 23), 9.godkänner vad regeringen förordar om sändningarnas räckvidd, sändningsrättens omfattning m.m. (avsnitt 24), 10. godkänner vad regeringen förordar om Granskningsnämndens finansiering (avsnitt 25.1), 11. godkänner vad regeringen föreslår om Radio Swedens fortsatta verksamhet (avsnitt 25.3), 12. godkänner regeringens förslag till medelsberäkning för den avgiftsfinansierade verksamhet som bedrivs av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Radio Sweden och Sveriges Utbildningsradio AB (avsnitt 26.1). Prop. 1995/96:161 2 Ärendet och dess beredning De nu gällande riktlinjerna för Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB lades fast genom 1992 års riksdagsbeslut (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329) och 1993 års riksdagsbeslut (prop.1992/93:236, bet. 1992/93:KrU28, rskr. 1992/93:377). Verksamheten regleras genom yttrandefrihetsgrundlagen, lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, radiolagen (1966:755), lagen (1989:41) om TV-avgift samt förordningen (1989:46) om TV-avgift. I anslutning till 1992 års riksdagsbeslut träffades avtal mellan staten och Sveriges Television, Sveriges Radio respektive Sveriges Utbildningsradio samt avtal mellan staten och Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio för krig och krigsfara. Avtalen löper under perioden den 1 januari 1993 -- den 31 december 1996. Avtal slöts också mellan staten och Sveriges Television om förvaltning av rundradiomedlen. Detta avtal trädde i kraft den 1 januari 1993 och gäller tills vidare. Genom debattskriften En radio och TV i allmänhetens tjänst! (Ds 1994:76), den s.k. Grönboken, tog den förra regeringen initiativ till en offentlig diskussion om vilken omfattning och inriktning public service-verksamheten bör ha efter nu gällande avtalsperiod. Drygt 200 remissvar kom in till Kulturdepartementet med anledning av Grönboken. Remissyttrandena har sammanställts i departementspromemorian En radio och TV i allmänhetens tjänst! (Ds 1995:49). Genom beslut den 25 februari 1993 bemyndigade regeringen chefen för Kulturdepartementet att tillkalla en parlamentarisk utredning med uppgift att utvärdera kulturpolitikens inriktning med utgångspunkt i 1974 års kulturpolitiska mål. Genom beslut den 15 december 1994 gav regeringen tilläggsdirektiv till utredningen. Utredningen som arbetade under namnet Kulturutredningen (Ku 1993:03) överlämnade i augusti 1995 sitt slutbetänkande Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84). En sammanställning av utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter vad gäller de frågor som berör den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten finns i bilaga 1 och bilaga 2. I kulturutskottets betänkande Den avgiftsfinansierade radio- och TV- verksamheten (1994/95:KrU26) behandlades regeringens förslag i 1995 års budgetproposition. Utskottet föreslog att det inför nästa tillståndsperiod skulle tillsättas en parlamentarisk beredning med företrädare för samtliga riksdagspartier. Riksdagen anslöt sig till detta (rskr. 1995/96:367). Regeringen tillsatte en sådan beredningsgrupp inom Kulturdepartementet under ordförandeskap av statssekreteraren Thomas Lyrevik (s) den 7 juli 1995. Beredningsgruppen fick i uppgift att överväga frågan om vilka krav som skall ställas på den fortsatta public service-verksamheten samt att ta ställning till vilka ekonomiska och organisatoriska förutsättningar som bör gälla för programföretagen under nästa tillståndsperiod. Från riksdagspartierna har medverkat riksdagsledamöterna Charlotta Bjälkebring (v), Andreas Carlgren (c), Åke Gustavsson (s), Chris Heister (m), Gunnar Hökmark (m), Ewa Larsson (mp), Agneta Ringman (s), Catarina Rönnung (s) samt förre riksdagsledamoten Olle Wästberg (fp) och högskolelärare Per-Staffan Johansson (kds). Företrädare för (m), (v) och (kds) har i vissa frågor inte ställt sig bakom beredningens förslag. 3 Public service-uppdragets förändring över tiden I Sverige fick AB Radiotjänst år 1925 ensamrätten till radiosändningar. Organisationen av verksamheten styrdes i första hand av erfarenheterna från Storbritannien. Radion betraktades som ett företag i allmänhetens tjänst som i princip skulle stå fritt gentemot staten och andra maktcentra, men staten skulle utöva en kontrollerande verksamhet och ytterst garantera den ekonomiska basen genom att radion finansierades genom licensavgifter. I de ursprungliga åliggandena för Radiotjänst ingick även att främja folkupplysning och folkbildningsarbete. Alltifrån starten reglerades verksamheten genom avtal mellan staten och företaget. Redan det första public service-företaget, AB Radiotjänst, bedrevs i aktiebolagsform. Aktieägarna utgjordes av två grupper; pressen och ett näringslivskonsortium. I samband med att AB Radiotjänst år 1956 fick ensamrätt att sända TV-program ändrades företagets namn till Sveriges Radio AB och ett antal folkrörelser tillkom som en ny ägargrupp. Aktierna fördelades med 40 % till folkrörelserna, 40 % till pressen och 20 % till näringslivet. I anslutning till 1966 års riksdagsbeslut ändrades fördelningen av aktieinnehavet med 60 % till folkrörelserna, 20 % till pressen och 20 % till näringslivet. Förutsättningarna för public service-verksamheten har formulerats i anslutning till några av de viktigaste riksdagsbesluten under den senaste trettioårsperioden. Nedan följer en kort översikt. 1966: Efter fem års omfattande utredning lade 1960 års radioutredning fram sitt betänkande om framtiden för radio och TV i Sverige. 1966 års riksdagsbeslut innebar att staten träffade avtal med Sveriges Radio för perioden den 1 juli 1967 -- den 30 juni 1979 (efter förlängning). Beslutet innebar att en andra kanal i TV startades 1969/1970 i syfte att ge publiken större valfrihet och förbättra möjligheterna till debatt och opinionsbildning. De två kanalerna skulle vara resursmässigt likställda, ha i princip samma programuppdrag och ha egna nyhetsredaktioner. "En stimulerande tävlan" skulle råda mellan kanalerna. Samtidigt beslutades att distriktsverksamheten i både radio och TV skulle byggas upp -- minst en fjärdedel av riksutbudet skulle produceras utanför Stockholm. 1975: 1975 beslutades om en utbyggnad av lokalradio. Ett tjugotal stationer med länsvis täckning började successivt byggas ut. Verksamheten samlades i ett nytt bolag, Sveriges Lokalradio AB. 1978: Sveriges Utbildningsradio tillkom efter ett mångårigt utredningsarbete om utbildningsverksamhet genom radio och TV (TRU-kommittén). Syftet med bolaget var att samla utbildningsprogramverksamheten i ett bolag. Genom 1978 års beslut slöts ett nytt avtal mellan staten och Sveriges Radio för perioden den 1 juli 1979 -- den 30 juni 1986. Sveriges Radio omorganiserades till en koncern med ett moderbolag (SR) och fyra dotterbolag (Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB). 1966 års modell för kanalkonkurrens kvarstod med vissa modifieringar. 1974 års kulturpolitiska mål fördes in i avtalen. Decentraliseringskravet betonades och distriktsverksamheten byggdes ut kraftigt inom riksradion och i än högre grad inom Sveriges Television. Regionala nyhetssändningar skulle omfatta hela landet. 1986: 1986 års beslut innebar att staten ingick avtal med moderbolag och dotterbolag för perioden den 1 juli 1986 -- den 31 december 1992 (efter förlängning). Beslutet innebar inte några stora förändringar. Moderbolaget fick förstärkta styrbefogenheter på vissa områden. En rad avregleringar infördes, bl.a. fick Sveriges Radio rätt att själv bestämma om sändningstidens längd och om distriktsindelningen samt rätt att initiera utredningar om förändringar. Tillstånd gavs till ett fjärde FM-nät som i huvudsak skulle förbehållas lokalradion. Sveriges Television fick ändra inriktningen av TV-kanalerna så att distriktsverksamheten koncentrerades till en kanal (TV 2). 1991: En marksänd reklamfinansierad TV-kanal, TV 4, fick koncession. Regeringen gav samtidigt vissa organisatoriska riktlinjer för Sveriges Radio. Sveriges Television fick möjlighet att sända sponsrade program. 1992: 1992 års riksdagsbeslut omfattade avtalsperioden den 1 januari 1993 -- den 31 december 1996. Beslutet innebar att koncernen skulle upplösas och moderbolaget läggas ned. De tre programföretagen Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR) skulle vara självständiga bolag. Public service-uppdraget skulle vara i huvudsak oförändrat, men kvalitetsaspekten betonades. Programföretagen fick i huvudsak fri bestämmanderätt i fråga om organisation, programinnehåll, sändningstid, distriktsindelning m.m. Programföretagen fick i uppdrag att i avtal mellan sig fördela ansvar för olika insatser för funktionshindrade och verksamhet på invandrar- och minoritetsspråk. Sveriges Radio fick möjlighet att sända sponsrade program. 1992 års riksdagsbeslut innebar också att ett nytt statligt aktiebolag med huvudmannaskap för rundradionätet, TERACOM Svensk Rundradio AB, bildades den 1 juli 1992. Teracom skall ge sändningsberättigade programföretag (public service- företagen och TV 4) tillgång till sändarnätet på likvärdiga villkor. Programföretagen får köpa bolagets tjänster. Verksamheten regleras i avtal mellan Teracom och företagen. 1993: Eftersom 1992 års beslut inte kunde realiseras i fråga om ägarstrukturen, togs ett nytt beslut 1993 som innebär att SVT, SR och UR sedan den 1 januari 1994 ägs av tre för ändamålet bildade stiftelser. Stiftelsernas syfte skall vara att främja självständigheten hos de tre public service- företagen. 1993 beslutade riksdagen även om att tillåta privata reklamfinansierade ljudradiosändningar. En ny myndighet inrättades för frågor om tillstånd att sända lokalradio -- Styrelsen för lokalradiotillstånd. 1994: Den 1 juli 1994 inrättades två nya myndigheter, Radio- och TV-verket och Granskningsnämnden för radio och TV, som ersatte Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd. 1995: 1995 års riksdagsbeslut innebar bl.a. att avtalet mellan staten och SVT ändrades på så sätt att kravet på att distriktens produktion skall vara samlad i en kanal upphörde. Modellen med två konkurrerande kanaler har därmed upphört. SVT har fr.o.m. år 1996 ändrat den inre organisationen. 4 Medielandskapets förändring Public service-verksamhetens omvärld har under de senaste två decennierna förändrats radikalt. Den gamla Sveriges Radio-koncernen fick för första gången konkurrens utifrån när närradion introducerades år 1979. År 1984 öppnades möjligheter till radio- och TV-sändningar via kabel. År 1986 inleddes TV-utbytet mellan Sverige och Finland. I Sverige tillhandahålls en finländsk TV-kanal dels via marksändningar över Storstockholmsområdet, dels via fiberoptiskt nät till 24 orter i landet där kabelmottagning är möjlig. Den verksamhet som bedrevs inom Sveriges Radio -- med TV, riksradio, lokalradio och utbildningsradio -- dominerade dock fortfarande massmedielandskapet under större delen av 1980-talet. Starten på nyårsafton 1987 av den Londonbaserade TV-kanalen TV 3 innebar att Sveriges Televisions monopol på svenska TV-sändningar de facto var brutet. Omkring 1990 kunde en tredjedel av hushållen nås av TV 3. Hösten 1990 startade ytterligare ett privat bolag -- Nordisk Television (TV 4) -- en TV-kanal som sändes via satellit. I november 1991 fick TV 4 sändningstillstånd för den tredje markbundna TV- kanalen. För sändningarna gäller enligt radiolagen samma krav på opartiskhet, saklighet och hänsyn till demokratiska värden som för Sveriges Television. I avtalet mellan staten och TV 4 har bestämts att TV 4 bl.a. skall sända ett mångsidigt programutbud av god kvalitet. Staten ställer ganska omfattande krav på TV 4:s programinnehåll, men kraven kan ändå inte jämföras med dem som ställs på public service-företagen. I dag sänds ca 190 TV-program ut från satellit över Europa för vidaresändning i kabelnät eller för direktmottagning via parabol. Det antal TV-kanaler som kan tas emot i Sverige beror på om TV-kanalernas signaler är kodade och i övrigt vilken teknisk utrustning som krävs. Det finns elva TV-kanaler som kan tas emot via kabelnät eller parabol och som är särskilt inriktade mot den svenska publiken, nämligen TV 3, TV 4, Kanal 5, Z-TV, TVG och TV 6 samt filmkanalerna TV1000, TV1000 Cinema, FilmNet 1, FilmNet 2 och Supersport. Det finns också kanaler som bara är tillgängliga för dem som är anslutna till kabelnät. Det finns kommersiella rikstäckande kabelkanaler (t.ex. spelkanalen TV21), ca 70 kommersiella lokala kabelkanaler och ca 25 icke-kommersiella lokala kabelkanaler. Utöver vissa grundläggande regler ställer staten inga särskilda krav på programinnehållet i radio- och TV-sändningar via satellit och kabel. Under 1993 introducerades privat reklamfinansierad lokalradio. Tillstånd beviljades den sökande som förband sig att betala den högsta årliga avgiften till staten. Under åren 1993 och 1994 fördelades sammanlagt 59 sändningstillstånd för privat lokalradio. I dag finns 90 sändningstillstånd fördelade på 40 olika sändningsområden. Några andra krav på sändningarnas innehåll, än att minst en tredjedel av programmen skall vara framställda för den egna verksamheten, finns inte. Närradion expanderade kraftigt under 1980-talet för att sedan stagnera när den privata lokalradion introducerades. Antalet organisationer med tillstånd att sända närradio ökade från ca 300 år 1980 till 2 400 år 1989, men har gått tillbaka till ca 1 200 år 1995. Samtidigt har det totala antalet sändningstimmar ökat kontinuerligt. Enkelt uttryckt sänder färre tillståndshavare mer närradio. Regeringen tillsatte den 31 oktober 1995 en kommitté som skall föreslå ändrade regler för lokala ljudradiosändningar. De nya reglerna skall förbättra möjligheterna att förverkliga de ursprungliga intentionerna i fråga om lokalradions mångfald och lokala förankring samt möjliggöra att närradion utvecklas till en livskraftig radio med lokal anknytning och demokratisk förankring. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 oktober 1996. Sammanfattningsvis har kommersiell radio och TV under de senaste tio åren fått sitt genombrott i Sverige. År 1985 hade vi två rikstäckande TV-kanaler och fyra radiokanaler i allmänhetens tjänst. År 1995 hade vi dessutom elva svensktalande kommersiella TV-kanaler och 90 kommersiella lokalradiokanaler. Sändningsmonopolet har upphört och hela radio- och TV-området har genomgått djupgående ekonomiska, tekniska och strukturella förändringar. Prop. 1995/96:161 5 Programstatistik 5.1 Radioutbudet Det totala radioutbudet har ökat kraftigt. Radions sändningstid 1977--1993 (antal tusen timmar per vecka) MedieSverige 1995 Nordicom Utvecklingen de senaste tio åren visar följande förändring av antalet sändningstimmar per vecka. 1985 1995 Sveriges Radio 1.000 2.4001 Närradio 2.500 10.0002 Kommersiell lokalradio -- 10.0003 Totalt 3.500 22.400 1 enligt uppgift från Sveriges Radio 2 prognos enligt uppgift från Radio- och TV-verket 3 antagande enligt NORDICOM:s rapport MedieSverige 1995 Sveriges Radios utbud har ökat när nya kanaler har tillkommit. Antalet producerade radiotimmar på lokal nivå har ökat kraftigt. I dag utgör de lokala kanalerna drygt 70 % av den totala sändningstiden. Uppgifter från SR Programutbudet har också ändrats. Varje kanal har fått en egen kanalprofil riktat mot olika målgrupper: *P1 är en talkanal med nyheter, aktualitet, debatt, teater och andra gestaltande program, program om kultur och samhälle, vetenskap och livs-- åskådningsfrågor. *P2 är SR:s kanal för seriös musik. Kanalen har ett särskilt ansvar för den levande och egenproducerade musiken. *P3 riktar sig till den unga publiken. Kanalen innehåller nyheter, samhälls och kulturprogram samt musik och underhållning. P3 har ansvar för beredskap och service med viktiga meddelanden till allmänheten. *P4 riktar sig till den äldre hälften av publiken. P4 har två identiteter, dels program som sänds av de 25 lokala kanalerna som sänder dagtid vardagar och viss tid helger, dels det gemensamma P4-utbudet som sänds övrig tid. P4 har ansvar för beredskap och service med viktiga meddelanden till allmänheten. Utbildningsradions program sänds i samtliga av Sveriges Radios kanaler. Innehållet i närradion kan vara svårt att bedöma enbart utifrån deltagande organisationer. Antalet tillståndshavare har sjunkit till 1 156 från att under slutet av 1980-talet varit ca 2 400. De religiösa samfunden dominerar fortfarande närradion både vad gäller antal tillståndshavare (349 stycken) och sändningstid (18 %). Närradioföreningarna, dvs. sammanslutningar av flera tillståndshavare, har en sändningstid som motsvarar 17 %. De politiska partierna, studieförbunden och studentorganisationerna har sändningstider som motsvarar ca 10 % var. Övrig sändningstid fördelas mellan invandrar-, musik-, sport- och idrotts-, handikapps-, nykterhets- och fackliga föreningar (ca 3--5 % vardera). I samband med att den privata lokalradion introducerades fick även närradion rätt att sända reklam. Färre än hälften av tillståndshavarna utnyttjar denna möjlighet. Några exakta uppgifter om de kommersiella radiostationernas sändningstid finns ännu inte, men eftersom samtliga sänder mer eller mindre dygnet runt innebär det en mycket kraftig ökning av sändningstiden i radio. Redan tidigt skapades fem olika nätverk; SRAB/City, Z-Radio, SRU/RIX, NRJ/Energy, och Megapol. Z-Radio och SRU/RIX samarbetar vad gäller programproduktion och annonsförsäljning. Z-Radio har också bytt namn till Radio Rix. Flera av nätverken sänder huvudsakligen centralt producerade program. Det finns ett tiotal stationer som står utanför nätverken. Enligt uppgift från Radio- och TV-verket finns kommersiella radiostationer på följande orter: -------------------------------------------------------------------- |SRAB/City finns |Radio Rix (tidigare Z-Radio) |Borås |på 15 orter med |finns på 12 orter med 13 | |15 stationer |stationer | -------------------------------------------------------------------- Göteborg |Eskilstuna Göteborg |Gävle -------------------------------------------------------------------- Helsingborg |Helsingborg Jönköping |Jönköping -------------------------------------------------------------------- Kalmar |Karlstad Kristianstad |Karlskrona -------------------------------------------------------------------- Karlstad |Nyköping Stockholm |Linköping -------------------------------------------------------------------- Nyköping |Sundsvall Trestad |Lund -------------------------------------------------------------------- Stockholm |Växjö Östersund/Åre |Uppsala | |Västra Småland -------------------------------------------------------------------- Växjö | | -------------------------------------------------------------------- |NRJ/Energy finns på 21 orter med |Borås Gävle |21 stationer | -------------------------------------------------------------------- |Falun/Borlänge Gotland |Göteborg Halmstad -------------------------------------------------------------------- |Göteborg Halmstad |Hudiksvall Ludvika -------------------------------------------------------------------- |Hudiksvall Kalmar |Luleå Lycksele -------------------------------------------------------------------- |Karlskrona Kristianstad |Malmö Skellefteå -------------------------------------------------------------------- |Malmö Mora/Sälen |Sundsvall Umeå -------------------------------------------------------------------- |Norra Bohuslän Skellefteå |Västerås Varberg -------------------------------------------------------------------- |Skövde Stockholm |Örnsköldsvik Örebro -------------------------------------------------------------------- |Trestad Umeå | -------------------------------------------------------------------- |Uppsala Örnsköldsvik |Megapol finns på 11 orter med 13 |Luleå Södertälje |stationer |Västra Småland | -------------------------------------------------------------------- |Övrigt |Eskilstuna Gotland | |Falun/Borlänge Göteborg | |Linköping Lund | |Mora/Sälen Stockholm (2) | |Skövde Västerås | |Örebro -------------------------------------------------------------------- |På 5 orter finns det 10 stationer| |som inte tillhör något av de fem | |stora programnäten. Dessa orter är| |Arjeplog, Norrköping, Skellefteå,| |Stockholm och Södertälje. | -------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------- Prop. 1995/96:161 5.2TV-utbudet Det totala antalet sända TV-timmar per dag har ökat kraftigt. Från 1980/81 till 1993 ökade SVT:s utbud med ca 67 %. Under samma period ökade det totala antalet sända timmar för Kanal 1, TV 2, TV 3, TV 4 och Kanal 5 med ca 247 %. Den relativa ökningen är störst för faktaprogram (314 %), därefter kommer Fiktion och nöje (284 %). Fiktion och nöje svarar för drygt 50 % av det totala TV-utbudet och drygt 40 % för SVT (enligt uppgifter från Sveriges Television). Sveriges Televisions totala sändningstid har ökat med 34 % mellan åren 1987 och 1993, eller från 112 tim/vecka till 150 tim/vecka. SVT:s utbudsprofil 1987 och 1993 (minuter per dag och procent) --------------------------------------------------- Typ av program 1987 1993 Procentuell förändring --------------------------------------------------- Fakta 256 483 82 --------------------------------------------------- Fiktion 235 270 15 --------------------------------------------------- Musik 35 36 -- --------------------------------------------------- Nöje 95 89 - 6 --------------------------------------------------- Nyheter 93 110 18 --------------------------------------------------- Sport 90 89 -- --------------------------------------------------- Blandat 99 154 56 --------------------------------------------------- Övrigt 48 54 12 --------------------------------------------------- Totalt 960 1 285 34 --------------------------------------------------- Uppgifter från O. Hultén och C. Nilsson, Sveriges Televisions utbud 1987--1993 (1994) Sändningstidsökningen förklaras av Kanal 1:s eftermiddagssändningar (TV- programmet Hemma) och TV 2:s morgonprogram som båda startade under 1993. SVT sorterar Hemma och morgon-TV under kategorin fakta, som således var den programkategori som under perioden ökade mest, med 82 %. Efter faktaprogrammen har barn- och ungdomsprogrammen visat störst ökning i tid. Även nyheter har fått ökad sändningstid. Fiktionsprogrammen har ökat med 15 %. Andelen långfilmer har ökat med 142 % och svarar alltså för en av de största ökningarna inom fiktionen. Underhållning och fiktion har inte fått ökad andel av sändningstiden under bästa sändningstid (O. Hultén och C. Nilsson, 1994). TV 4:s totala sändningstid uppgick till 98 tim/vecka under år 1994. TV 4 har under högsäsong sänt nyheter under i genomsnitt 18 tim/vecka och barnprogram 6 tim/vecka. Under år 1994 producerades 54 % av programmen hos produktionsbolag som är verksamma utanför Stockholms län (TV 4:s uppgifter 1995). Programprofilerna under hösten 1993 för Kanal 1, TV 2, TV 3, TV 4 och Kanal 5 presenteras nedan. Sändningstid fördelat på programkategorier (procent) ------------------------------------------------------------------------- Kategori Kanal 1 TV 2 TV 3 TV 4 Kanal 5 ------------------------------------------------------------------------- Nyheter 8,7 8,6 1,0 7,4 1,5 ------------------------------------------------------------------------- Fakta 19,6 19,5 4,9 ------------------------------------------------------------------------- Underhållning 6,8 7,0 4,6 19,8 3,1 ------------------------------------------------------------------------- Fiktion 25,4 17,1 52,7 29,2 59,2 ------------------------------------------------------------------------- Blandat 10,4 24,5 6,3 23,6 23,3 ------------------------------------------------------------------------- Barn 11,1 12,8 22,1 3,1 1,1 ------------------------------------------------------------------------- Sport 7,0 6,9 8,3 7,9 6,6 ------------------------------------------------------------------------- Musik 3,8 2,2 0,1 0,2 0,0 ------------------------------------------------------------------------- Övrigt 7,3 1,6 0,0 0,2 2,1 ------------------------------------------------------------------------- Minuter/dag 596 690 764 725 547 ------------------------------------------------------------------------- Uppgifter från O. Hultén och C. Nilsson, Sveriges Televisions utbud 1987--1993 (1994) Den största skillnaden mellan SVT och de reklamfinansierade kanalerna är de höga andelarna fiktionsprogram i de reklamfinansierade kanalerna, särskilt i TV 3 och Femman. Den största andelen underhållning har TV 4. 5.3 Radio- och TV-publiken Ett stort utbud av kanaler medför en uppdelning av publiken. I takt med det ökade antalet radio- och TV-kanaler får varje radio- och TV-kanal en minskad lyssnar- respektive tittarandel. Tillgången till TV-kanaler i Sverige varierar kraftigt mellan de hushåll som kan se kanaler som sänds i satellit och övriga hushåll som endast kan se de tre marksända TV-kanalerna. I dag har något mer än hälften av befolkningen i Sverige möjlighet att ta emot kabel- eller satellitkanaler. På samma sätt varierar tillgången till radiokanaler. På vissa orter har hushållen tillgång till såväl Sveriges Radios fyra programkanaler som flera privata lokalradiokanaler och närradio. Andra har endast tillgång till Sveriges Radios programkanaler. Hela radio- och TV-utbudet når alltså inte alla hushåll i Sverige. Enligt publikmätningsföretaget MMS fördelades TV-tittandet i hela TV- befolkningen 3--99 år en genomsnittlig dag under år 1995 på följande sätt: ------------------------------------------------------------------------------------------ Tittarandel i hela TV-befolkningen genomsnitt Tittarandel i satellit-TV-befolkningen år 1995 genomsnitt år 1995 ------------------------------------------------------------------------------------------ Källa: MMS 1995, beräkningar av Kulturdepartementet 51 % av tittartiden ägnades alltså åt Sveriges Television en genomsnittlig dag år 1995 i hela TV-befolkningen. TV-tittandet är starkt koncentrerat till ett fåtal programkanaler. Under första halvåret 1995 angav endast 8 % av TV-tittarna i hela befolkningen att de hade sett på andra kanaler än Kanal 1, TV 2, TV 3, TV 4 och Kanal 5. Enligt publikmätningsföretaget MMS ägnade svenskarna i genomsnitt 2 timmar och 13 minuter åt att titta på TV per dag under 1995. Publikmätningsföretaget RUAB genomförde under perioden vecka 2--9, 10--14 samt 17--19 1995 en undersökning av radiolyssnandet i befolkningen 9--79 år. En motsvarande undersökning gjordes 1993 av Sveriges Radio. Undersökningarna visar att lyssnarna under ett genomsnittligt dygn fördelade sig på följande sätt: ----------------------------------------------------------------------------------------- Radions lyssnartidsandelar 1993 Radions lyssnartidsandelar 1995 (genomsnittligt dygn 9--79 år (genomsnittligt dygn 9--79 år ----------------------------------------------------------------------------------------- Källa: Sveriges Radio 1995 Källa: RadioUndersökningar AB (RUAB) 1995 En jämförelse mellan åren 1993 och 1995 visar att den privata lokalradion främst har tagit lyssnare från Sveriges Radios P3 och P4. Av den totala lyssnartiden 1995 ägnade befolkningen i genomsnitt 73 % åt något av Sveriges Radios program. 6 Internationell jämförelse Public service-radio och TV är i allt väsentligt ett västeuropeiskt fenomen. I grunden finns en gemensam tanketradition med kopplingar till den representativa demokratins utveckling. Även om det finns betydande variationer i fråga om organisation och inriktning av rundradioverksamheten i de olika västeuropeiska länderna är det dock mer som förenar än skiljer. Public service-verksamheten i Västeuropa har haft en stark inspirationskälla i Storbritanniens BBC. Inte minst de nordiska länderna har i stor utsträckning följt den brittiska modellen. Viktiga inslag i den brittiska modellen är programföretagets publicistiskt oberoende ställning samt finansieringen med mottagaravgifter, något som anses stärka integriteten i förhållande till finansiering över statsbudgeten eller genom reklam. Även om utgångsläget i Västeuropa var likartat när reguljära radiosändningar inleddes under 1920-talet, så har den senare utvecklingen följt olika spår. Fri etableringsrätt i etern ansåg man sig inte kunna införa med hänvisning till både knappheten på frekvenser och mediernas genomslagskraft. I stället tilläts en eller ett par programföretag att bedriva verksamhet i monopolliknande former. Som motprestation fick företaget förbinda sig att iaktta särskilda krav på programverksamheten, t.ex. att olika åsiktsriktningar skulle speglas, att hänsyn skulle tas till minoritetsintressen m.m. I det följande görs ett försök att beskriva vissa aktuella tendenser i utvecklingen av public service-idéerna i Europa. Vad först gäller utvecklingen i Norden kan man konstatera likheter på väsentliga punkter. I Sverige, Norge, Danmark och Finland har det funnits en stark, med mottagaravgifter finansierad, rundradioorganisation med ensamrätt. I och med starten av TV 2 i slutet av 1960-talet fick Sverige två public service-kanaler i TV. I Finland fick YLE -- Finlands motsvarighet till Sveriges Radio -- tidigt konkurrens från det reklamfinansierade företaget MTV. I Danmark dröjde det till 1988 och i Norge till 1992 innan den andra TV-kanalen startades. Utbyggnad och drift finansierades med reklaminkomster, liksom sedermera Sveriges TV 4. I Danmark finansieras TV 2 även med tillskott av avgiftsmedel. Norska och danska TV 2 utgör, liksom vår TV 4, mellanformer mellan den klassiska public service-modellen och renodlat kommersiell TV-verksamhet. I Danmark har beslut fattats om att DR skall få ytterligare en kanal. I Norge har beslut fattats om en omorganisation av Norsk Rikskringkastning till aktiebolag. NRK skall även fortsättningsvis vara mottagaravgiftsfinansierat. Vidare skall NRK starta sin andra TV-kanal under hösten 1996, NRK 2. Kanalen skall enligt planerna drivas enligt public service- principer. NRK 2 skall sändas via satellit och i inledningsskedet beräknas den kunna mottas av 55 % av befolkningen. I Finland sänder YLE två TV-kanaler och hyr ut en tredje till MTV. Starka intressen arbetar för närvarande för att ytterligare ett programföretag skall få rätt att bedriva riksomfattande markbunden reklam-TV, vid sidan av MTV. På kontinenten följer diskussionen om framtidens public service delvis olika spår. Debatten i Tyskland präglas dels av det förhållandet att radio- och TV- verksamheten är en fråga för förbundsländerna, dels av betydelsefulla utslag av författningsdomstolen. Aktuella diskusssioner avser bl.a. i vilken utsträckning som public service-sektorn skall få tillgripa reklamfinansiering I Frankrike finansieras public service-verksamheten med både statligt stöd, mottagaravgifter och reklam. Strukturen hos radio och TV i Frankrike har genomgått kraftiga förändringar sedan de Gaulle-tiden. Då var verksamheten samlad i ett enda företag (ORTF) som verkligen kunde betecknas som regeringskontrollerat. I Storbritannien kommer BBC-avtalet inom kort att ersättas med ett nytt. I ett preliminärt förslag anges bl.a. följande riktlinjer: Styrelsen (Board of Governors) skall få en tydligare övervakande roll när det gäller verksamhetens ekonomi. Detta innebär inte på något vis att den redaktionella friheten får inskränkas. Vidare kommer man att kräva att BBC klarare redovisar medelsförbrukning och verksamhetsplaner. Prop. 1995/96:161 7 Lagstiftning 7.1 Yttrandefrihetsgrundlagen Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), som trädde i kraft den 1 januari 1992, innebär ett konstitutionellt skydd för yttrandefriheten i ljudradio, television, filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. och bygger på samma principer som tryckfrihetsförordningen. Det innebär bl.a. att principerna om censurförbud och etableringsfrihet blivit gällande för större delen av det moderna massmedieområdet. I fråga om användningen av radiofrekvensspektrum har emellertid en etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening inte kunnat införas. Vidare gäller för ljudradio, television, filmer m.m. tryckfrihetsförordningens principer om ensamansvar och källskydd, begränsning av möjligheterna till kriminalisering samt särskild rättegångsordning med tillgång till jury. De principer som grundlagfästs i YGL har till stora delar även tidigare gällt den avgiftsfinansierade radio- och TV- verksamheten. YGL kompletteras av lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. För varje program skall finnas en ansvarig utgivare som i princip är ensam ansvarig för eventuella yttrandefrihetsbrott i programmet. Utgivaren är också jämte programföretaget skadeståndsskyldig men skadeståndsskyldighet föreligger endast i de fall framställningen i ett program innefattar ett yttrandefrihetsbrott. 7.2 Radiolagen Radiolagen (1966:755) är den grundläggande lagen för radio- och TV-verksamhet i Sverige. Lagen gäller dels för sändningar som sänds med stöd av regeringens tillstånd (Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio AB och TV 4) och dels för andra tillståndspliktiga sändningar. Enligt radiolagen krävs tillstånd av regeringen för att sända ljudradio och TV-program till allmänheten i markbundna sändningar (5 § första stycket). Sådant tillstånd ges för viss tid. Programföretaget avgör ensamt vad som skall förekomma i en sändning. Vissa bestämmelser gäller för hur verksamheten skall bedrivas. Bl.a. skall sändningsrätten utövas opartiskt och sakligt och det skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen. Vidare gäller att programverksamheten som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet (den s.k. demokratibestämmelsen). Programföretaget får inte i programverksamheten mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Regeringen får i avtal med programföretaget bestämma om ytterligare villkor och skyldigheter för programföretaget inom vissa uppräknade områden. Exempelvis kan i avtalet bestämmas om förbud för företaget att sända reklam. Om företaget får sända reklam finns i radiolagen särskilda regler om annonsers placering och utformning m.m. Granskningsnämnden för radio och TV (tidigare Radionämnden) övervakar genom granskning i efterhand att den rätt företaget har på grund av sitt tillstånd utövas i enlighet med radiolagen och avtalet mellan regeringen och företaget. Myndighet eller annat allmänt organ får inte i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radioprogram och inte heller förbjuda en sändning på grund av dess innehåll. En motsvarande regel finns i yttrandefrihetsgrundlagen. Radiolagen innehåller vidare bestämmelser om Granskningsnämndens storlek och sammansättning. 7.3 TV-avgiftslagen Enligt lagen (1989:41) om TV-avgift skall den som innehar en TV-mottagare betala TV-avgift för mottagaren till Radiotjänst i Kiruna AB. I lagen finns bestämmelser om avgiftens storlek, undantag från avgiftsskyldigheten etc. Avgiftsbeloppen överförs till ett särskilt konto hos Riksgäldskontoret, det s.k. rundradiokontot. Sveriges Television AB svarar för förvaltningen av medlen. Medlen används för verksamheten inom Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio samt en del av Granskningsnämndens kostnader. 7.4 Ny lagstiftning om radio och TV Regeringen har denna dag till riksdagen överlämnat en proposition om en ny radio- och TV-lagstiftning. I propositionen föreslås att sju av de nuvarande lagarna på radio- och TV-området förs samman till en ny lag. Huvuddelen av reglerna skall finnas i radio- och TV-lagen. Den lagstiftning som föreslås innehåller vissa ändringar i sak jämfört med dagens regler. De viktigaste ändringarna som föreslås är följande. Tillståndsplikten för sändningar begränsas något. Till sändningar för vilka regeringen meddelar tillstånd skall kunna knytas villkor av olika slag som skall ersätta det nuvarande systemet med avtal mellan staten och programföretagen. Det införs ett förbud mot sändningar av TV-program som innehåller verklighetstrogna våldsskildringar eller pornografi under sådan tid och på sådant sätt att barn kan se programmen. Ett förbud mot TV-reklam för receptbelagda läkemedel införs. En särskild avgift införs för den som i vissa fall bryter mot bestämmelser eller villkor om reklam m.m. Prop. 1995/96:161 8 Avtalen mellan staten och public service-företagen Enligt radiolagen skall det mellan varje programföretag och staten träffas avtal som närmare reglerar hur företagets sändningsrätt skall utövas. Nuvarande avtal mellan staten och vart och ett av programföretagen Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB gäller under perioden den 1 januari 1993 -- den 31 december 1996. För samma period finns också avtal om verksamheten under krig och krigsfara. Avtalet mellan staten och Sveriges Television AB om förvaltning av rundradiomedlen trädde i kraft den 1 januari 1993 och gäller tills vidare. I avtal som träffades från 1989 mellan staten och Radiotjänst i Kiruna AB, RIKAB, regleras bolagets uppgifter. Avtalen mellan staten och programföretagen föreskriver att verksamheten skall bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället. SVT har rätt att sända TV-program i två rikstäckande kanaler, text-TV- sändningar samt tilläggstjänster. SR har rätt att sända ljudradioprogram i fyra rikstäckande kanaler, varav en kanal även skall ha regional täckning, samt tilläggstjänster. SR skall även sända ljudradioprogram avsedda för mottagning i utlandet. UR skall sända i SVT:s och SR:s kanaler. Sändningarna skall vara rikstäckande, vilket innebär att minst 99,8 % av den fast bosatta befolkningen kan nås av sändningarna. Avtalen innehåller följande bestämmelser om programverksamheten. Programbolagen skall ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen. De skall erbjuda ett mångsidigt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet. Programmen skall utformas så att de genom tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och intressen hos landets befolkning. Även mindre gruppers intressen skall i görlig mån tillgodoses vid tidpunkter då en stor del av befolkningen har möjlighet att se programmen. Programutbudet skall som helhet präglas av folkbildningsambitioner. Programmen skall utformas så att utrymme ges åt mångfald av olika åsikter och meningsriktningar och så att hänsyn tas till olika förutsättningar hos befolkningen. Förnyelse av programinnehållet skall främjas. Ett mångsidigt utbud av program på svenska språket skall tillhandahållas och svenska artister och verk av svenska upphovsmän skall i betydande omfattning förekomma i sändningarna. Dessa allmänna föreskrifter preciseras sedan på följande sätt. Programföretagen skall meddela nyheter samt kommentera eller på annat sätt belysa händelser och skeenden och därvid ge den allsidiga information som medborgarna behöver för att vara orienterade och ta ställning i samhälls- och kulturfrågor, stimulera till debatt kring viktigare samhälls- och kulturfrågor samt granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna samt spegla verksamheten inom sådana organ och inom andra sammanslutningar och föreningar. Företagen skall också tillvarata och utveckla ljudradions och televisionens särskilda förutsättningar att ge upplevelser och stimulera fantasin och därigenom ge möjligheter till inlevelse, engagemang och förströelse, främja konstnärlig och kulturell förnyelse samt bedriva skapande verksamhet med konstnärliga uttrycksformer. Företagen skall bevaka och granska händelser och utveckling på kulturlivets olika områden samt i samspel med det övriga kulturlivet stimulera och förmedla olika kulturaktiviteter samt i skälig omfattning tillgodose olika intressen i fråga om bl.a. religion, kultur och vetenskap. Företagen skall slutligen ta särskild hänsyn till språkliga och etniska minoriteter samt till olika grupper av funktionshindrade. Företagen får inte sända reklam mot vederlag eller program mot betalning. Sändning av sponsrade program får ske under vissa förutsättningar. Programföretagen skall beriktiga felaktiga sakuppgifter när det är påkallat. Avtalen innehåller bestämmelser om förfarandet vid tvister om avtalens tolkning, vid brott mot avtalen samt när avtalen upphör att gälla. Enligt avtalet mellan staten och Sveriges Television AB om förvaltning av rundradiomedlen skall SVT för statens räkning svara för förvaltningen av rundradiomedlen. Avtalet gäller de verksamheter som finansieras med TV- avgiftsmedel, dvs. de som bedrivs av SVT, SR, UR och Granskningsnämnden (den s.k. rundradiorörelsen). SVT skall därvid ansvara för rundradiorörelsens likviditetsplanering och utbetalningarna från rundradiorörelsens resultatkonto (rundradiokontot) hos Riksgäldskontoret. Avtalet mellan staten och Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) föreskriver att RIKAB har till uppgift att uppbära TV-avgifter och bedriva avgiftskontroll fr.o.m. den 1 januari 1990. RIKAB ägs sedan den 1 januari 1994 gemensamt av de tre programföretagen. 9 Organisation Sedan den 1 januari 1993 är public service-verksamheten organiserad i tre självständiga aktiebolag; Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329). Aktierna i de tre bolagen ägs sedan den 1 januari 1994 av tre för ändamålet bildade förvaltningsstiftelser; Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Television AB, Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB och Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Utbildningsradio AB (prop. 1992/93:236, bet. 1992/93:KrU28, rskr. 1992/93:377). 9.1 Förvaltningsstiftelserna Varje förvaltningsstiftelses angelägenheter handhas av en styrelse. Styrelserna har identisk sammansättning. Varje styrelse består av en ordförande och tio övriga ledamöter som utses av regeringen efter förslag från riksdagspartierna. Styrelsernas mandatperioder relateras till riksdagens så att ordföranden och hälften av ledamöterna utses viss tid efter ordinarie riksdagsval. Stiftelsestyrelserna får ha en partipolitisk sammansättning. Regeringen utser även två revisorer, varav en skall vara auktoriserad, i förvaltningsstiftelserna. Stiftelsernas syfte är att främja självständigheten hos programbolagen genom att äga och förvalta aktierna i programbolagen samt att utöva de befogenheter som är förknippade med detta. Stiftelsestyrelserna skall bl.a. ta ställning till programbolagens årsredovisningar, besluta om ansvarsfrihet för programbolagens styrelser samt utse styrelseledamöterna i programföretagen. 9.2 Programbolag De tre programbolagens styrelser består vardera av nio ledamöter och fyra suppleanter. Regeringen utser ordförande, medan ägaren (dvs. stiftelserna) på resp. bolagsstämma skall utse fem ledamöter. Den verkställande direktören och två personalrepresentanter jämte två suppleanter är sjävskrivna ledamöter. Därutöver utser regeringen och stiftelsestyrelserna var sin suppleant. Regeringen förutsätts utse ordförandena och suppleanterna efter samråd med riksdagspartierna. Programbolagens styrelser skall inte ha en i huvudsak partipolitisk sammansättning. Regeringen utser en av revisorerna i förvaltningsstiftelserna att vara revisor även i programföretagen. Programbolagens styrelser har det slutliga ansvaret för att bolagets programverksamhet överensstämmer med de avtal som tecknats med staten. Styrelserna fastställer mål och långsiktiga planer samt beslutar om grundläggande prioriteringar. Styrelsernas ansvar omfattar även beslut om anslagsframställning, budget, planering samt viktigare utnämningar. Styrelserna skall inte besluta om det löpande programarbetet på redaktionsnivå. Sveriges Televisions, Sveriges Radios och Sveriges Utbildningsradios organisation samt distriktsorganisationer framgår av figurerna på s. 24--26. 9.3 Dotterbolag Dotterbolagen Radiotjänst i Kiruna AB och Sveriges Radio Förvaltnings AB ägs gemensamt av de tre programföretagen i relation till storleken på respektive programföretags medelstilldelning. Sveriges Radio Förvaltnings AB äger i sin tur Sveriges Radio och Television Fastigheter AB, Radio & TV Hälsan AB och Sveriges Radios förlag AB. Ägarstrukturen presenteras i figuren på s. 27. Prop. 1995/96:161 Sveriges Television AB Prop. 1995/96:161 Sveriges Radio AB Prop. 1995/96:161 Sveriges Utbildningsradio AB Prop. 1995/96:161 (Organisationsschema) Prop. 1995/96:161 10 Finansiering Public service-verksamheten, inklusive Radio Swedens programverksamhet för utlandssändningar, finansieras med TV-avgiftsmedel. Influtna avgiftsmedel placeras på räntebärande räkning, det s.k. rundradiokontot, hos Riksgäldskontoret. Riksdagen anvisar medel ur rundradiokontot till public service-verksamheten. Utbetalningen av medlen värdesäkras med utgångspunkt i ett särskilt kompensationsindex. Staten tillhandahåller genom Riksgäldskontoret det rörelsekapital rundradiorörelsen behöver om avgiftsmedlen ur likviditetssynpunkt inte räcker till. Även Granskningsnämnden för Radio och TV finansieras delvis med medel ur rundradiokontot. Sveriges Television har sedan den 1 augusti 1991 möjlighet att sända sponsrade program om sändningen gäller en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning som anordnas av någon annan än programföretaget. Sponsorsintäkterna för Sveriges Television uppgick år 1995 till ca 16 mkr och år 1994 till ca 18 mkr (mindre än 1 % av de totala intäkterna). År 1993 uppgick intäkterna till 10 mkr. Sveriges Radio har sedan den 1 januari 1993 möjlighet att sända sponsrade program. SR:s styrelse beslöt dock, efter vissa sponsringsförsök år 1993, att avstå från sponsring för såvitt den ekonomiska situationen för SR inte ändrades. I samband med 1995 års besparingskrav beslöt styrelsen att börja med sponsring igen under år 1996. SR:s sponsringsintäkter under år 1996 beräknas uppgå till ca 6 mkr. Riksdagen fastställer årligen TV-avgiftens storlek. År 1995 uppgick TV- avgiften till 1 440 kr som betalades i fyra poster om 360 kr. 1996 höjdes TV- avgiften till 1 476 kr. Antalet TV-avgiftsbetalande hushåll uppgick 1995 till drygt 3,3 miljoner. Influtna avgiftsmedel placeras på räntebärande räkning, det s.k. rundradiokontot, hos Riksgäldskontoret. TERACOM Svensk Rundradio AB tillför rundradiokontot årligen dels ett belopp motsvarande kompensation för värdet av hittills gjorda direktavskrivna investeringar, dels ett belopp motsvarande avkastningskravet på den konkurrensutsatta verksamheten. Rundradiokontot tillfördes tidigare intäkter från TV 4 genom en fast och en rörlig koncessionsavgift. TV 4:s koncessionsavgifter som inbetalas efter den 1 januari 1996 skall dock redovisas på inkomsttitel på statsbudgeten i stället för i rundradiorörelsen. De totala intäkterna i rundradiokontot under verksamhetsåret 1994 uppgick till ca 5 305 mkr, en ökning med ca 196 mkr jämfört med år 1993. De totala kostnaderna 1994 uppgick till närmare 5 150 mkr, en ökning med ca 204 mkr jämfört med år 1993. Ränteintäkter uppgick 1994 till drygt 45 mkr, vilket är en ökning med drygt 10 mkr jämfört med året innan. Med beaktande av 1993 års överskott på omkring 84 mkr uppgick rundradiorörelsens ackumulerade överskott till drygt 284 mkr. Prop. 1995/96:161 11 Verksamhetens omfattning 11.1 Sändningsnät Sveriges Radio disponerar fyra rikstäckande FM-nät (P1, P2, P3 och P4). P4-nätet medger även länsvisa sändningar. Samtliga FM-nät är anpassade för stereosändningar. Sveriges Radios kanalomläggning i januari 1993 innebar att företaget omdisponerade tillgängliga radiosändare i Stockholm och Malmö på så sätt att P2 fick en egen extra radiokanal som kunde sända seriös musik dygnet runt. I Stockholm sänds även kanalen 103,3 Radio Stockholm. Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio har genom regeringsbeslut den 21 september 1995 om ändring av avtal mellan staten och Sveriges Radio respektive Sveriges Utbildningsradio rätt att bedriva digitala ljudradiosändningar. Sveriges Radio och BBC startade, som de två första radioföretagen i världen, reguljära digitala ljudradiosändningar den 27 september 1995. Sveriges Radio planerar att starta en digital finsk radiokanal, P7, under år 1998. Övriga delar av det frekvensutrymme som är tillgängligt för rundradiosändningar av ljudradio, i första hand i FM-bandet såväl under 104 MHz som i 104--108 MHz, utnyttjas sedan den 1 januari 1993 för kommersiell privat lokalradio. För Radio Swedens sändningar till utlandet finns tre kortvågssändare i Hörby och en mellanvågssändare i Sölvesborg. Delar av Radio Swedens sändningar distribueras också via satellit -- för närvarande Astra och Tele-X. Utlandsprogrammen kan också avlyssnas i Stockholmsområdet från en FM-sändare, P6. Sveriges Television sänder i två rikstäckande kanaler. Sändarnäten för SVT 1 och SVT 2 täcker för närvarande ca 99,8 % av befolkningen. Public service-företagen köper tjänster för programutsändning och programinsamling av radio- och TV-program av bl.a. det helstatligt ägda bolaget TERACOM Svensk Rundradio AB som bildades den 1 juli 1992. 11.2 Radio- och TV-innehav Praktiskt taget varje hushåll beräknas ha en eller flera radiomottagare. Enligt publikmätningsföretaget MMS (Mediemätning i Skandinavien AB) är 96,22 % av landets samtliga hushåll TV-innehavare. 11.3 Sändningsvolym 1992 års riksdagsbeslut (jfr. prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329) om den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 1993--1996 innebar, liksom tidigare beslut, att staten endast skall ange allmänna riktlinjer i fråga om public service-verksamhetens programverksamhet. Ram- arna för verksamheten skall anges av regering och riksdag och sammanfattas i avtalen med företagen. Programföretagen gavs därmed fri bestämmanderätt i organisationen av verksamheten bl.a. vad gäller beslut om programverksamhetens innehåll, sändningstidens längd och placering, distriktsindelning, programsättningsprinciper och produktionssammansättning. Undantag från principen om allmänna riktlinjer gäller endast på två områden; dels program på invandrar- och minoritetsspråk, dels program om och för funktionshindrade. 1995 års riksdagsbeslut (prop. 1994/95:100 bil. 12, bet. 1994/95:KrU26, rskr. 1994/95:367) innebar att en 11-procentig besparing på public serviceverksamheten skall fördelas jämnt över perioden 1 juli 1995 -- den 31 december 1998. Beslutet innebar också att avtalet mellan staten och Sveriges Television ändrades på så sätt att SVT:s skyldighet att koncentrera distriktsproducerade program till en kanal (TV 2) upphörde den 1 juli 1995 samt att kravet att minst 40 % av allmänproduktionen i SVT:s rikssändningar skall produceras utanför Stockholm ändrades till minst 50 %. SVT:s totala sändningstid år 1994 uppgick till i genomsnitt 168 timmar per vecka, varav 16 timmar regionala program. Andelen timmar av egenproducerade originalprogram av förstasändningarna beräknas till 51,1 %. Resten utgörs av inköpta originalprogram av både svensk och utländsk härkomst samt repriser. I huvuddelen av landet sänder SR i fyra kanaler, P1, P2, P3 och P4. P4 innehåller dels ett rikstäckande gemensamt program, P4-Riks, dels lokala program från 25 olika lokalredaktioner. Dessutom sänder Radio Sweden utlandsprogram. Under 1994 sände SR 2 392 timmar per vecka, varav ungefär 136 timmar i P1, 165 timmar i P2 och 165 timmar i P3. Lokalradion sände omkring 1 690 timmar i veckan. De lokala programmen svarade för ca 71 % av den totala sändningstiden. Enligt 1992 års riksdagsbeslut skall minst 40 % av allmänproduktionen i SR:s rikssändningar produceras utanför Stockholm. Antalet timmar producerade utanför Stockholm utgjorde 7 908 timmar år 1994, vilket var 45 % av allmänproduktionen. Från och med 1993 disponerar Utbildningsradion egna fasta tider i SR:s och SVT:s kanaler. Under år 1994 sände UR 570 timmar i TV, 785 timmar i radions riksprogram och 932 timmar radio regionalt. Av SVT:s totala sändningstid under 1994 avser ca 60 % program på svenska språket. Av UR:s sändningar är ca 75 % på svenska språket och ca 70 % har svenska upphovsmän. Programföretagen (exkl. utlandsprogrammet Radio Sweden) sände under 1995 på 14 olika minoritetsspråk. Dessutom sänds program på svenska för invandrare. SVT sände under 1995 program för invandrare och språkliga minoriteter omfattande ca 254 timmar (inklusive reprissändningar), varav ca 95 timmar på finska. SR sände ca 5 200 timmar (inklusiva reprissändningar), varav ca 3 700 timmar på finska. UR:s produktion motsvarade 19 timmar i TV och 30 timmar i radio. Prop. 1995/96:161 12 Granskningsnämnden för radio och TV Granskningsnämnden har till uppgift att genom efterhandsgranskning övervaka att public service-företagen utövar sin sändningsrätt i enlighet med bestämmelserna i radiolagen och avtalen samt att besluta om sanktioner vid bristande efterlevnad av reglerna. Nämnden granskar även TV 4:s sändningar, kabelTV- sändningar samt närradio- och privata lokalradiosändningar. Nämndens granskning av program eller grupper av program sker efter anmälan eller på nämndens eget initiativ. Nämnden är en statlig myndighet som består av en ordförande och sex andra ledamöter som utses av regeringen. För ledamöterna finns ersättare till det antal som regeringen bestämmer. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Hos nämnden finns en direktör som är chef för myndigheten. Granskningsnämnden har ingen befogenhet att döma ut straff eller skadestånd till public service-företagen. Enligt avtalen mellan staten och public service- företagen kan emellertid regeringen, om det finns skäl att anta att ett programbolag i väsentlig mån har brutit mot avtalet, påkalla utredning i frågan och även säga upp avtalet om utredningen ger anledning till det. 13 Radio- och TV-verket Radio- och TV-verket ansvarar för tillståndsgivning för lokalradio- och närradiosändningar riktade till allmänheten. Verket ansvarar även för registrering och avgiftshantering för satellitprogramföretag, satellitentreprenörer och utgivare av lokalradio-, närradio- och kabelsändningar. Verket har tillsyn över efterlevnaden av regler som inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler och vid uteblivna avgifter. Verket skall också följa utvecklingen på radio- och TV-området. Verket är organiserat som ett enrådighetsverk med en överdirektör som chef. Överdirektören tillsätts av regeringen och är högsta beslutande instans inom verket. I enlighet med verkets instruktion har ett särskilt insynsråd, som består av tre personer, inrättats. Rådets uppgift är att säkerställa en fortlöpande insyn i verksamheten. 14 Anslagsframställningar och remissvar på Grönboken 14.1 Sveriges Television AB Sveriges Television AB hemställer om en medelsanvisning på sammanlagt 2 906,6 miljoner kronor i 1994 års prisnivå för verksamhetsåret 1997. SVT redovisar i sin anslagsframställning för 1997 samt i sitt remissvar över departementspromemorian En radio och TV i allmänhetens tjänst! (Ds 1994:76) följande synpunkter på riktlinjer inför den nya avtalsperioden. Avtalsperioden bör vara längre än fyra år, förslagsvis tio år. Under den kommande avtalsperioden bör SVT vara en i förhållande till staten och organiserade intressen fri, obunden television som ska verka i allmänhetens tjänst. Statens grundläggande ansvar bör vara att garantera ett journalistiskt och programmässigt oberoende. Statens styrning bör inriktas på att ange allmänna riktlinjer samt garantera en trygg finansiering. Programutbudet bör kännetecknas av kvalitet, bredd och mångfald samt att det skall vara angeläget för alla. Sändningarna skall vara tillgängliga i alla delar av landet. SVT vill ha en folkbildande roll samt slå vakt om den svenska identiteten. Nyheterna skall ge en oberoende och relevant bild av händelserna i Sverige och omvärlden. SVT skall bidra till att utveckla vår demokrati, vår kultur och det svenska språket. SVT ser sig som en del av den nationella kulturen. Det är väsentligt att TV tillerkänns ett kulturvärde i sig och inte endast ses som förmedlare eller speglare av det traditionella kulturlivet. SVT:s roll inom kulturområdet bör tydliggöras för den kommande avtalsperioden. Ett av SVT:s främsta utmaningar under den kommande avtalsperioden blir att erbjuda barn och ungdom programalternativ som kännetecknas av rika upplevelser och ansvarstagande. SVT understryker att de har ett särskilt ansvar för funktionshindrade och språkliga minoriteter. Detta ansvar skall komma till klart uttryck i avtalet mellan staten och SVT. SVT har sedan den 1 januari 1996 gått över i en ny organisation. Syftet med den nya organisationen är att slå vakt om public service-verksamheten i en ny konkurrenssituation samt att möjliggöra de besparingar som företaget är ålagda under perioden 1995--1998. Distriktsverksamheten skall utvecklas och distrikten skall i den nya organisationen ges en starkare ställning. Den nya organisationen bör gälla under den kommande avtalsperioden. Företaget bör ges möjlighet att slå ihop nyhetsredaktionerna. Tvåkanalssystemet är en förutsättning för bredden i utbudet och för möjligheterna att fullfölja sitt uppdrag. Företaget bör finansieras med medel ur rundradiokontot som även fortsättningsvis bör byggas upp med hjälp av TV-avgifter, kompensation bör utgå för pris- och löneökningar, nuvarande möjligheter till sponsring bör bibehållas, företaget bör ges möjligheter att utnyttja betal-TV och "pay per view" som kompletterande finansieringsformer. Beslut om finansieringen bör fattas för längre perioder än ett år, helst för hela avtalsperioden, för att ge stabila planeringsförutsättningar. SVT understryker betydelsen av att kunna ta aktiv del i utbyggnaden av digitala distributionssystem för att inte komma i ett underläge och bli beroende av andra marknadsaktörer. SVT vill ersätta slavsändarutbyggnaden med satellitdistribution och på sikt minska antalet redan driftsatta slavsändare, se över den pågående distributionen av TV-program mellan Finland och Sverige, få till stånd ett nordiskt samarbete samt bibehålla och utveckla den regionala sändningsverksamheten. SVT räknar med att under en övergångsperiod till digitala distributionsformer, uppskattningsvis 10--15 år, behöva fortsätta med analoga marksändningar för att ge en god service till den TV-publik som inte investerar i nya digitala mottagare. Detta bör beaktas vid medelsfördelningen under den kommande avtalsperioden. 14.2 Sveriges Radio AB Sveriges Radio AB hemställer i sin anslagsframställning för år 1997 om en medelstilldelning för public service-verksamheten på 1 632,8 miljoner kronor i 1994 års prisnivå samt att medlen värdesäkras genom ett pris- och löneindex. I sitt remissvar över departementspromemorian En radio och TV i allmänhetens tjänst! (Ds 1994:76) anför SR bl.a. följande. Avtalstiden bör bli 10 år och avtalet bör utformas i dialog med SR. Det är viktigt att SR är oberoende av såväl staten som av organisationer och kommersiella intressen. Staten bör därför endast formulera långsiktiga ramuppdrag samt garantera resurser men får ej styra programutbudet. Detaljregleringen av verksamheten får därför inte öka i nästa avtal. Det är viktigt för företagets trovärdighet och integritet att de grundläggande bestämmelserna om opartiskhet, saklighet och värdet om de demokratiska värdena betonas. SR vill att företagsstyrelsernas ökade ansvar skall behållas. SR skall vända sig till alla invånare i landet, erbjuda alla regioner egna radiokanaler med nationell och internationell förankring samt spegla och bevaka hela landet. Företagets programverksamhet skall motverka den informations och kulturklyfta som mediekommersialiseringen kan medföra. Sveriges Radio har en skyldighet att göra nyheter och information tillgängliga för ungdomar. I det ordinarie utbudet kommer kanalerna att uppmärksamma de behov som informationssvaga och funktionshindrade har. Riktade insatser kommer att göras för att öka programmens tillgänglighet för målgruppen. SR skall spegla det mångkulturella Sverige och ge service till språkliga minoriteter. Företagets program skall syfta till att underlätta sådana gruppers integrering i det svenska samhället. Relationen till publiken och samhället bör i framtiden präglas av interaktivitet. Programutbudet skall känneteckas av mångfald, bredd, djup och kvalitet. Under nästa avtalsperiod vill företaget disponera minst oförändrat antal kanaler för att kunna erbjuda hela befolkningen public service-alternativ och verklig valfrihet mellan kanaler. Genom den nya digitala radion, DAB (Digital Audio Broadcasting), kommer företaget att kunna ge publiken ökad tillgänglighet genom attraktivare sändningstider. Kvalitetskraven på kanalerna kommer att utvecklas och förstärkas ytterligare. Den nya digitala tekniken kommer att medföra högre kvalitet och ökad rationalitet i radioproduktionen. En förutsättning är att företaget får tillgång till egna, hela DAB-block. En modernisering av produktionsmiljöer, produktionsmetoder och utrustning blir nödvändig, liksom en förändring av arbetsorganisationen. SR vill leda utvecklingen av system som så småningom kommer alla radiokanaler till godo. SR planerar till en början att inom DAB erbjuda en finskspråkig kanal, en klassisk musikkanal samt möjlighet att flexibelt dela P1 för riksdagsdebatter, evenemangssändningar, pågående nyhetsförlopp etc. Programverksamheten inom DAB kommer, genom prioriteringar, rationaliseringar och synergieffekter, att kunna finansieras inom existerande ekonomiska ramar. 1995 års besparingsbeslut innebär att vissa tidigare planerade reformåtgärder inte kommer att genomföras. Företaget önskar en långsiktig och stabil finansiering på minst nuvarande nivå via en av riksdagen för hela avtalsperioden beslutad andel av rundradiorörelsens samlade intäkter. SR vill förbli reklamfritt samt intar en restriktiv hållning till sponsring. SR hemställer om en separat, tillfällig tilläggsfinansiering avseende kostnaderna för införandet av DAB-tekniken med anledning av de tekniska investeringarna och kostnaderna för överlappningen mellan ett digitalt och ett analogt distributionssystem. 14.2.1 Radio Sweden Sveriges Radio hemställer om att Sveriges Radios utlandsverksamhet tilldelas 40 miljoner kronor i 1996 års prisnivå samt att medlen värdesäkras genom pris- och löneindex. Radio Sweden skriver i sin anslagsframställning för 1997 att företaget i sin programpolitiska inriktning skall ha en förstärkt satsning på Europa, förbättrad information för lyssnare i närområdet Baltikum och Ryssland samt kontinuerlig programservice för lyssnare i andra delar av världen. För att förbättra mottagningsmöjligheterna för svenskar i alla målområden, kunna sända vid lämpliga lyssnartider och öka antalet sändningstillfällen, väljs för Radio Swedens egenproducerade program på svenska ett kortare programformat på vardagar. Radio Sweden kommer under 1996 att ytterligare utvidga samarbetet med utländska radiostationer för att kunna öka antalet samproduktioner och återutsändningar. Radio Sweden kommer att utöka samarbetet med Sveriges Radios kanaler för att kunna vidga programutbudet och uppnå en större rationalitet. 14.3 Sveriges Utbildningsradio AB Sveriges Utbildningsradio hemställer om en medelsanvisning på sammanlagt 218,9 miljoner kronor i 1994 års prisnivå för verksamhetsåret 1997. UR redovisar i sin anslagsframställning för 1997 samt i sitt remissvar över departementspromemorian En radio och TV i allmänhetens tjänst! (Ds 1994:76) sin syn på verksamheten i en ny avtalsperiod och vilka villkor som bör gälla. Avtalsperiodens längd bör vara 10 år. Den inriktning som idag gäller för UR:s verksamhet bör gälla även i den nya avtalsperioden. UR vill ha ett avtal som ger större handlingsutrymme och därmed frihet att i takt med utvecklingen kunna ta nya initiativ, fortlöpande anpassa produktions- och distributionsformer samt formerna för samarbete och finansiering. UR skall, som ett självständigt programbolag, utgöra en del av public service- verksamheten. Basen i UR:s uppdrag skall vara att inom ramen för public service erbjuda utbildningsprogram för förskola, ungdomsskola, högskola och annan vuxenutbildning samt för den fria och frivilliga folkbildningen. Samarbetet med bl.a. studieförbunden skall fortsätta och utvecklas. Nya interaktiva utbildningsformer och olika former av multimedia skall utvecklas. UR vill kunna erbjuda en utökad distansutbildning i radio och TV i olika ämnen och på olika kompetensnivåer. Sändningarna skall i första hand kunna ske på ledigt utrymme i public service-kanalerna, men även på sikt i andra kanaler. Verksamheten skall bedrivas i nära samarbete med högskolor och andra utbildningsanordnare. Produktionen skall ske både regionalt och centralt på UR i Stockholm. Även andra produktionsbolag skall vara involverade i produktionen. Verksamheten skall bedrivas med allmänna medel. UR vill kunna ingå i olika konsortier med syfte att producera utbildning i nya former. Programmen bör sändas i alla public service-kanaler. UR har egen sändningsrätt. Nya avtal som innebär att UR får tillgång till egna fasta tider bör slutas med SR och SVT för nästa avtalsperiod. För framtiden bör det också slutas avtal om åtkomst och bruk av tillgångar såsom radio- och TV-arkiv och andra gemensamma resurser. UR vill även kunna sända sina program i andra kanaler, i nya digitala kanaler och över satellit samt själv kunna välja distributionsform. Den huvudsakliga finansieringen av verksamheten bör ske via avgiftsmedel. För särskilda utbildningsinsatser bör kompletterande finansiering ske med allmänna medel. Därutöver bör kompletterande finansiering från myndigheter och organisationer kunna användas. Vid sidan av den avgiftsfinansierade utbildningsverksamheten vill UR även fortsättningsvis kunna bedriva intäktsfinansierad verksamhet. UR har idag en kompletterande förlagsverksamhet som bär sina egna kostnader. Dessutom säljer företaget teknik, samt åtar sig viss beställningsproduktion. UR vill fortsätta att bedriva dessa verksamheter och efterhand inkludera även nya medier inom hela IT-området. Affärsverksamheten är ett viktigt komplement till UR:s programverksamhet. Alla sidoaktiviteter skall täcka sina kostnader. Principerna för medelstilldelningen bör fastställas vid avtalstidens början och gälla för hela avtalsperioden. Prop. 1995/96:161 15 Övrigt beslutsunderlag Skrivelser har inkommit från Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB samt från ett antal institutioner och privatpersoner. Granskningsnämnden har på den parlamentariska beredningens begäran lämnat synpunkter på statens avtal med public service-företagen i januari 1996. Nämnden anför bl.a. att de kommande avtalen tydligt bör ange vad som skall mätas och kontrolleras och vad som mera har karaktär av programförklaring. Vid utformningen av avtalen bör jämförelse göras med TV 4-avtalet. Nämnden ifrågasätter om nämnden skall granska hur många kanaler programföretagen sänder i och hur programföretagen använder sina resurser. Nämnden efterfrågar ledning till tolkning av begreppen "hög kvalitet" och "mångfald". Uppdrag att mäta och bedöma kvalitet under avtalsperioden bör inte lämnas till annan än Granskningsnämnden. Nämnden anser att avtalsbestämmelsen om språkvårdsfrågor bör utgå. Bestämmelsen om att ämnesval och framställning skall ta sikte på vad som är väsentligt behövs inte eftersom nämndens praxis innebär att saklighetskravet redan inrymmer ett krav på relevans. Nämnden anför vidare att bestämmelsen om den enskildes privatliv bör ses över. Nämnden anför slutligen att sponsringsreglerna bör bli tydligare. Kungliga Musikaliska Akademin framhåller i en skrivelse i oktober 1995 vikten av en grundlig översyn av musikpolicy och musikutbud i radio och dessa betydelse för svenskt musikliv, med särskilt beaktande av Sveriges Radios roll och Sveriges Radios besparingar. Akademin anser att t.ex. anpassning till konkurrerande radiokanaler spelat en större roll för Sveriges Radio än önskemål från intressenterna. Seminariedeltagarna vid Arctic Light Film Festival i Kiruna anför i en skrivelse i november 1995 att de nya avtalen med public service-företagen bör ställa krav på ökad geografisk spridning av filmproduktion. Sveriges Television bör ta sitt ansvar för hela Sverige och göra fler produktionsutläggningar till fristående filmare ute i landet. Oberoende Filmares Förbund framhåller i en skrivelse från januari 1996 att det svenska stödet till svensk film är svagt och att produktionsvillkoren successivt har försämrats. Förbundet föreslår därför att en svensk TV-fond för oberoende TV-produktion inrättas. Fonden skulle stödja och finansiera oberoende kvalitetsproduktion, dvs. TV-produktion utanför de sändande TV-kanalerna. Det skulle krävas att en sändande svensk TV-kanal först visar intresse för ett förslag från en oberoende producent för att denna skulle kunna ansöka om finansieringsstöd från fonden. Svenska Journalistförbundets frilansdistrikt i Kristianstad anför i skrivelse i december 1995 att villkoren för frilansmedverkande på Sveriges Radio har försämrats och att Sveriges Radio därmed bryter statens avtal. Nedskärningarna på Sveriges Radio innebär försämringar för frilansarna. Statens handikappråd anser i en skrivelse från oktober 1994 att public service-bolagen bör få ett tydligt samhällsuppdrag som innebär att program och teknik skall utformas så att ingen diskrimineras. Hörselskadades Riksförbund anser i en skrivelse från december 1995 bl.a. att omfattningen av textade svenska program i Sveriges Television bör uppgå till minst 70 % av programutbudet (90 % av programutbudet skall vara tillgängligt för hörselskadade år 2015). DAB-tekniken bör utnyttjas inom Sveriges Television och Sveriges Radio även för hörselskadade. Sveriges Radio bör anpassa produktion och distribution för hörselskadades behov. Utbildningsradion bör satsa särskilt på TV-program som handlar om hur det är att leva som hörselskadad i ett hörande samhälle. Förbundet anför att samråd mellan programbolagen och handikapporganisationerna bör preciseras i avtalet. Synskadades Riksförbund framför i en skrivelse från januari 1996 önskemål om att synskadade bör få tillgång till textremsan i TV genom att textremsan läses upp eller överförs till syntetiskt tal. Förbundet tar upp EU-projektet Audetel där man har utvecklat ett system för syntolkning av TV-program. Svenska Tornedalingars Riksförbund behandlar i en skrivelse i november 1995 Sveriges Radio planer att starta en ny digital finskspråkig radiokanal där även de tornedalsfinska sändningarna inkluderas. Förbundet anför att de tornedalsfinska sändningarna i P4 bör vara kvar. Sveriges Radios Tornedalsfinska redaktion anför i en skrivelse i oktober 1995 att Sveriges Radios ledning vill överföra den tornedalsfinska redaktionen till den nya digitala finskspråkiga radiokanalen. Sveriges Radios tornedalsfinska redaktion och sändningar måste även framledes vara en del av Sveriges Radio Norrbotten. Kommunstyrelsen i Övertorneå kommun protesterar i en skrivelse i november 1995 mot Sveriges Radios omläggning där en ny digital finskspråkig radiokanal skulle innebära att Sveriges Radio Norrbotten lägger ned sina nuvarande program till tornedalingar. En digitalisering i dag skulle innebära ett avbrott i mottagningarna på grund av bristande och ofullkomlig teknik. Sändningarna bör därför samköras både digitalt och analogt tills mottagningen är löst för ett på lyssnarna acceptabelt sätt. Med anledning av skrivelserna om de tornedalsfinska sändningarna anför Sveriges Radio i en skrivelse i januari 1996 att företaget under våren 1996 avser att ta ställning till förslaget om en ny digital finsk radiokanal riktad till samtliga finska grupper, dvs. finnar, tornedalsfinnar och finlandssvenskar. Sveriges Radio framhåller att den tornedalsfinska redaktionen i Pajala har ett särskilt lokalt bevakningsansvar att tillvarata den tornedalsfinska lysssnargruppen. Sveriges Radio anför att det måste övervägas hur länge den finska publiken måste erbjudas parallell service i de analoga kanalerna och den nya digitala kanalen innan hela publiken omfattas av det nya digitala sändarnätet och har möjlighet att anskaffa de erforderliga DAB-radioapparaterna. Invandrarpolitiska kommittén anför i en skrivelse i januari 1996 att public service-företagen på ett bättre sätt bör spegla vårt mångkulturella samhälle. Göteborgsregionernas kommunalförbund framför i en skrivelse i december 1995 och i en skrivelse i februari 1996 att de kommande avtalen mellan staten och public service-företagen bör beakta nya former för styrning av verksamheten och en kraftig decentralisering av beslutsprocessen, produktionen och sändningarna. Resursfördelningen företagen emellan, företagens förmåga att uppfylla fastställda mål, organisation, lokalisering och andra strategiskt viktiga frågor bör bli föremål för fortlöpande och offentlig debatt. Riksdagen bör ges möjlighet att revidera företagets villkor och förutsättningar som ett resultat av detta. Förbundet anför vidare att frågan om utlokalisering av Sveriges Utbildningsradio, en radio- och/eller en TV-kanal bör prövas. Svenska Teaterförbundet har i skrivelse i september 1995 överlämnat sitt kultur- och mediepolitiska program antaget vid förbundsmöte den 10 juni 1995. I programmet anför förbundet att minst 50 % av den gestaltande produktionen i varje marksänd TV-kanal i Sverige skall vara nationellt producerad. För att öka mångfalden och möjligheten att söka filmproduktionsstöd bör bl.a. en film- och TV-fond skapas. Förbundet anser vidare att det är uteslutet att public service- företagen reklamfinansieras. Krav bör ställas på kvalitet i programutbudet och viss procentandel svensk gestaltande produktion. SIF-klubbarna vid Sveriges Television och Sveriges Radio protesterar i en skrivelse i juni 1993 mot 1993 års besparing i Sveriges Radios utlandsprogram Radio Sweden. SIF-klubbarna anför att regeringen bör verka för ett stort utbyte av nordiska TV-program. Vägverket behandlar i en skrivelse i december 1994 frågan om Vägverkets uppdrag att föra ut myndighetsinformation, bl.a. via Sveriges Radio. Vägverket vill ge trafikanterna information om mer än framkomlighet. För detta krävs att staten uttrycker den politiska viljan tydligt för Sveriges Radio och Vägverket. Sveriges Radio bör få utrymme att agera som en allmännyttans kanal i etermedierna. Av rapporten Översyn av lagen (1989:41) om TV-avgift av riksdagens revisorer framgår att antalet TV-avgifter uppgår till drygt 30.000 fler i dag än år 1990 då Radiotjänst i Kiruna AB tog över huvudmannaskapet för uppbörden. Om Televerket hade haft huvudmannaskapet för uppbörden i dag hade kostnaden uppgått till ca 135--140 mkr, jämfört med Radiotjänst i Kiruna AB:s kostnader på ca 128 mkr år 1994. Revisorerna kan därför konstatera att de krav som statsmakterna satte upp för Radiotjänst i Kiruna AB har uppfyllts. Revisorerna föreslår dock en översyn av lagen samt att kostnaderna för RIKAB bör redovisas bättre till riksdagen. 16 Allmänna förutsättningar och utgångspunkter Yttrandefrihetens principer är grundläggande för all publicistisk verksamhet. Det skall stå var och en fritt att utan myndigheternas godkännande ge ut tidningar och böcker eller starta andra massmedieföretag. Myndigheter eller politiska organ skall inte i förväg få granska det som skall publiceras. Massmediernas källor skall vara skyddade. Ansvaret för det som offentliggörs skall vara tydligt och odelat. För det tryckta ordets del finns dessa principer sedan länge grundlagsfästa i tryckfrihetsförordningen. Sedan år 1992 finns också en särskild yttrandefrihetsgrundlag med motsvarande bestämmelser för radio och television, filmer och ljudupptagningar. På grund av knappheten för sändningsfrekvenser har det emellertid inte varit möjligt att föreskriva etableringsfrihet för trådlösa radio- och TV-sändningar. I stället får det ställas krav på tillstånd för sådana sändningar. I och med att nya frekvensområden har börjat utnyttjas har frekvensknappheten minskat i betydelse. I fråga om sändningar via satellit har det sålunda inte införts något tillståndskrav, eftersom sändningsutrymmet har bedömts räcka till för alla som vill utnyttja det. Utvecklingen av digital sändningsteknik kan leda till en kraftig ökning av sändningsutrymmet. Ännu så länge utgör emellertid de sändningsfrekvenser som används för marksändningar en knapp resurs. Enligt det förslag till ny radio- och TV-lag som regeringen denna dag förelagt riksdagen skall det även i fortsättningen krävas tillstånd för marksända radio- och TV-sändningar till allmänheten (prop. 1995/96:160). På det tryckta ordets område kan mångfalden säkerställas genom att det finns ett stort antal tidningar, tidskrifter och bokförlag som arbetar oberoende av varandra. Detta är inte möjligt på radio- och TV-området så länge de analoga sändningsmöjligheterna och antalet marksändande programföretag i praktiken är begränsade. I stället har olika villkor ställts upp som syftar till att få till stånd åsiktsmässig och innehållsmässig mångfald inom de enskilda programföretagens sändningar. När principerna för radio och television i allmänhetens tjänst utformades i Sverige rådde lagfäst ensamrätt på rundradiosändningar. Det företag som hade i uppdrag att bedriva sändningsverksamheten skulle ensamt tillgodose publikens olika behov och önskemål. Det innebar att programföretaget skulle sända program av olika slag, och att både större och mindre publikgruppers intressen skulle tillgodoses. En väsentlig del av åtagandet var att programmen skulle kunna tas emot i hela landet. Sveriges Radios lagfästa ensamrätt upphörde att gälla år 1978. Den dåvarande Sveriges Radio-koncernen dominerade emellertid radion och televisionen i Sverige också under en stor del av 1980-talet. Under det senaste decenniet har situationen emellertid förändrats på ett genomgripande sätt. Det började med satellitsändningarna som gav kabelanslutna hushåll möjligheter att se på utländska TV-kanaler, och så småningom också program på svenska med inriktning på en svensk publik. Tillkomsten av starkare satelliter har gjort att satellitprogrammen också kan tas emot med enskilda parabolantenner. Sedan slutet av år 1991 sänds en privatägd, reklamfinansierad TV-kanal, TV 4, ut i marksändningar. Kommersiell radio har varit tillåten sedan år 1993. Så gott som alla svenskar kan se tre markbundna TV-kanaler. Omkring 60 % av hushållen har dessutom tillgång till satellitsända TV-kanaler i ett antal som varierar mellan ett par stycken och trettio eller flera. Kabelanslutna hushåll kan även se programkanaler som bara sänds ut i kabelnät. För den som kan ta emot både marksänd TV och ett större antal andra TV-kanaler är valmöjligheterna mycket stora. Det finns minst sju allmäninriktade TV-kanaler som särskilt vänder sig till den svenska publiken. Dessutom finns specialkanaler för t.ex. film, nyheter och sport, av vilka vissa är inriktade mot svenska tittare. Antalet utländska satellitsända programkanaler är mycket stort, vilket t.ex. innebär att invandrare i Sverige har goda möjligheter att få se program från sina hemländer. I Stockholm finns möjlighet att välja bland ett tjugotal ljudradiokanaler, av vilka sex sänds ut av Sveriges Radio. I övriga landet är urvalet mindre, men ca 70 % av befolkningen kan höra ett par privatradio- och närradiokanaler vid sidan av Sveriges Radios fyra rikstäckande. De som bor utanför de kommersiella sändarnas räckviddsområden är dock fortfarande hänvisade till Sveriges Radio, liksom för tio--femton år sedan. Publikmätningar visar att Sveriges Televisions båda kanaler tillsammans fortfarande har 50 % av TV-tittandet, men att TV 4 numera är den enskilda kanal som har den största publiken. Dessa tre kanaler svarar, tillsammans med TV 3 och Kanal 5, för 90 % av den mätbara TV-tittartiden. Det sammanlagda tittandet på alla övriga TV-kanaler är alltså ännu så länge mycket begränsat. Den privata lokalradion har haft varierande framgång hos publiken och mätresultaten varierar mellan olika orter. År 1995 ägnade befolkningen i genomsnitt 24 % av den totala lyssnartiden åt privat lokalradio. För Sveriges Radio är motsvarande andel 73 %. Digital sändningsteknik kommer med stor sannolikhet att förändra medielandskapet ytterligare under kommande år. Med digital teknik utnyttjas frekvensutrymmet bättre, vilket ger rum för ytterligare ett mycket stort antal radio och TV-kanaler. Möjligheten att kombinera innehåll av olika slag ökar också med digitalteknik. Den nya tekniken har ännu inte börjat användas i större skala för sändningar till allmänheten. Digitala ljudradiosändningar inleddes visserligen i Sverige redan i september 1995, men det finns ännu bara ett fåtal mottagare. Några privata företag har aviserat att de avser att starta digitala TV-sändningar via satellit under år 1996. Nordiska Satellitaktiebolaget (NSAB) distribuerar redan i dag vissa kanaler digitalt via den svenska Tele-X-satelliten till danska och norska kabel-TV-hushåll. För digital marksänd TV väntas ett förslag till europeisk standard bli fastställt under året. Digitala marksändningar skulle kunna inledas år 1997 eller 1998. En utredning har nyligen redovisat ett underlag för ett eventuellt svenskt beslut att inleda digitala marksändningar av TV. Det går inte att nu med någon säkerhet förutse när digitaltekniken har nått en sådan spridning att den får mer djupgående betydelse för radio- och TV- verksamhetens villkor. Det beror bl.a. på vilka beslut statsmakterna kommer att fatta och hur olika privata företag kommer att agera. Några år in på 2000-talet kan emellertid den nya tekniken ha ändrat förutsättningarna på väsentliga punkter. Frågan om vilken roll public service-radion och public service-televisionen skall spela i Sverige under tiden runt år 2000 måste bedömas i ljuset av den utveckling som nu kan iakttas. Med all sannolikhet kommer tittare och lyssnare att ha tillgång till ett ökat programutbud. Public service-företagen bör stå för ett kvalitetsalternativ i detta utbud, men också ta till vara de möjligheter som den nya tekniken erbjuder. Statsmakterna bör givetvis om möjligt se till att villkoren för att använda den nya digitaltekniken blir sådana att de grundläggande värden som public service-företagen representerar kan tas tillvara. Den pågående utvecklingen kännetecknas av att det har tillkommit ett betydande antal nya programtjänster, både inom radion och televisionen. De nya tjänsterna har i allmänhet startats på privat initiativ och finansieras med kommersiella intäkter, i första hand reklam och abonnemangsavgifter. Möjligheten att få tillgång till de nya tjänsterna är ojämnt fördelad. I fråga om ljudradio är tillgången störst i storstäderna. Även i medelstora städer finns några kommersiella ljudradiokanaler, medan många platser utanför tätortsområdena endast har möjlighet att höra Sveriges Radios sändningar. Sveriges Radio är alltså fortfarande ensam om att erbjuda program till ca en tredjedel av Sveriges befolkning. De övriga har möjlighet att komplettera Sveriges Radios olika program med en eller flera kommersiella ljudradiokanaler. Så som den privata lokalradions innehåll hittills har utvecklats innebär detta dock att de ökade valmöjligheterna huvudsakligen avser program med modern populärmusik. För andra programtyper är Sveriges Radio den dominerande programkällan. I det närmaste alla i Sverige kan se Sveriges Televisions kanaler SVT 1 och SVT 2 samt TV 4. De har alltså tillgång till tre programkanaler med ett programutbud som består av såväl nyheter och faktaprogram som underhållningsprogram av olika slag. Den som bor i en fastighet som är ansluten till kabelnät, eller som har skaffat sig en egen parabolantenn, har därutöver tillgång till ett antal satellitkanaler. Även om knappast någon är hänvisad enbart till Sveriges Televisions program så svarar Sveriges Televisions båda kanaler för två tredjedelar av de tillgängliga valmöjligheterna för de ca 40 % av de svenska hushållen som inte kan se satellitprogram. Programsammansättningen i Sveriges Television och TV 4 har stora likheter, men det finns också viktiga skillnader. Exempelvis har TV 4 inte skyldighet att sända minoritetsprogram. Finansieringen med reklamintäkter gör också att TV 4:s programutbud är mer inriktat på sådant som kan väntas tilltala publikgrupper som ger upphov till stora reklaminkomster. Sveriges Television och TV 4 kompletterar alltså varandra när det gäller en del av programutbudet. För flera viktiga programkategorier är dock Sveriges Television den huvudsakliga eller enda programkällan. De hushåll som även kan se satellitkanaler har givetvis större valmöjligheter. Genom att ett stort antal kanaler är inriktade på underhållning av olika slag är tillgången på sådana program riklig för satellithushållen. Även internationella nyheter och information om vad som sker i olika främmande länder finns i stor omfattning i satellitkanalerna. De utländska satellitprogrammen är givetvis i första hand tillgängliga för dem som behärskar främmande språk. Satellithushållen har däremot inte särskilt mycket större tillgång till faktaprogram på svenska eller till program som behandlar svensk kultur och samhällsliv än de hushåll som endast kan se de marksända TV-programmen. Dessa observationer ger grund för följande slutsats när det gäller public service-uppgiftens utformning. Public service-företagen måste även i fortsättningen kunna fylla uppgiften att förse hela publiken med program av olika slag. Det förhållandet att vissa invånare i Sverige har fått betydligt större valmöjligheter i fråga om i varje fall vissa kategorier av program får inte leda till att andras möjligheter blir sämre. Public service-företagens uppgifter kan därför inte begränsas till att endast eller främst sända sådant som kommersiella programföretag inte vill sända. Detta bör emellertid inte innebära att public service-företagen skall se det som sin uppgift att konkurrera med de nytillkomna programföretagen genom att öka inslagen av lättare underhållningsprogram. Tillkomsten av kommersiella konkurrenter kan vara ett skäl för att skärpa kvalitetskraven på public service- företagen. 17 Public service-uppdraget Regeringens förslag: Programföretagens programverksamhet skall bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället. Programföretagen skall erbjuda ett mångsidigt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet. Programmen skall utformas så att de genom tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och intressen hos landets befolkning. Programutbudet skall utformas så att utrymme ges åt en mångfald av åsikter och meningsinriktningar och så att hänsyn tas till olika förutsättningar hos befolkningen. Programutbudet skall främja och spegla det svenska kulturlivet, spegla förhållanden i olika delar av landet samt som helhet präglas av folkbildningsambitioner. Grönboken: I Grönboken (Ds 1994:76) ställs en rad frågor som rör om staten bör ta något ansvar för radio och TV och hur detta ansvar bör utformas en radio och TV i allmänhetens tjänst i fråga om bl.a. opartiskhet, saklighet, demokratiska värden, kvalitet, geografisk täckning samt särskilda publikgrupper (frågorna 2-- 10, 13, 16, 17, 21 och 22). Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som berört dessa frågor anser att staten bör ha ett ansvar för radio- och TV-området. Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion betonar statens ansvar för en radio och TV i allmänhetens tjänst. Post- och Telestyrelsen betonar statens särskilda ansvar för att säkerställa tillgången på frekvenser för radio- och TV- verksamhet. Kulturrådet, Teaterförbundet och Filminstitutet understryker att statens ansvar för radio och television är en del av det samlade kulturpolitiska ansvaret. Några remissinstanser, däribland Sveriges Reklamförbund, Sveriges Marknadsförbund och Telia anser att ny teknik kommer att medföra att statens ansvar för public service-verksamheten bör minska. Flertalet remissinstanser anser att nuvarande public service-uppdrag bör bestå. Utbudet bör även i fortsättningen präglas av allsidighet och mångfald, bredd och djup. Kulturutredningen: Kulturutredningen anser att det behövs ett kraftigt offentligt ansvarstagande för att bevara och utveckla public service- verksamheten som förmedlare av ett varierat utbud av hög kvalitet med stort utrymme för inhemska uttryck och program. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som kommenterar förslaget delar utredningens bedömning, bl.a. Konstnärsnämnden, Kungl. Musikaliska Akademin, Föreningen Svenska Kompositörer av Populärmusik (SKAP), TCO, Folkbildningsförbundet, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Svenska Musikerförbundet, Sveriges Television, Sveriges Radio, Sverigefinska Riksförbundet och Svenska Journalistförbundet. Flera remissinstanser har synpunkter på vilka krav som skall ställas på public service-kanalerna i fortsättningen. Svenska Teaterförbundet anser att public service-begreppet måste preciseras och förtydligas. Sveriges Television betonar att public service-verksamheten inte kan begränsa verksamheten till programområden där kommersiella företag inte tar något ansvar. Skälen för regeringens förslag: Det finns anledning att förtydliga och stärka public service-uppdraget i det nya medielandskapet. Även om de kommersiella radio- och TV-företagen har bidragit till att människors valmöjligheter har ökat, särskilt inom vissa programgenrer, har inte public service-företagens ansvar försvunnit, vare sig för någon viss publikgrupp eller för en viss sorts program. Däremot har de kommersiella företagen gjort det lättare att precisera vari public service-företagens särskilda ansvar består. Kommersiell radio och television fyller inte ensamma vissa uppgifter som är angelägna i ett demokratiskt samhälle. Public service-företagen bör därför ta ett grundläggande ansvar för att det finns möjligheter till en omfattande samhällsdebatt och för att det sker en fortlöpande bevakning av händelser och skeenden inom kultur- och samhällsliv. Detta innebär dock inte att public service-verksamheten skall inskränkas till att endast omfatta sådana uppgifter som kommersiell radio och television inte åtar sig. Inom ramen för sin uppgift att svara för radio- och TV-sändningar i allmänhetens tjänst har radion och televisionen utvecklats till den viktigaste förmedlaren av nyheter, information och debatt. Radion och televisionen får en mycket stor genomslagskraft genom att hela befolkningen kan nås av samma budskap samtidigt. Radion och televisionen når inte bara dem som aktivt söker information utan också personer med begränsade kunskaper och ett mer ljumt intresse för samhällsfrågor. På så sätt skapar radion och televisionen möjlighet till ett gemensamt rum där frågor som är av vikt för alla i Sverige kan dryftas. Public service-företagen har i allt högre utsträckning känt av konkurrensen om attraktiva program och därmed om publiken. Public service-företagen har anpassat sitt utbud till den utveckling som har skett och som kommer att ske. Detta är inte något nytt. Den allmänna tidsandan och samhällsutvecklingen, liksom utvecklingen på radio- och TV-området i stort, har avspeglats i såväl statsmakternas som public service-företagens uttolkning av public serviceuppdraget. Men konkurrensen om lyssnar- och tittarsiffror riskerar att leda till att public service-företagens programutbud förytligas. Höga lyssnar- och tittarsiffror får därför inte vara styrande för public service-företagens programplanering. Reklamfinansierad radio och TV måste, till skillnad från den avgiftsfinansierade, övertyga annonsörerna om sitt värde som annonsorgan. Därmed påverkar finansieringsförutsättningarna de kommersiella radio- och TV-företagens programutbud. Public service-verksamheten behöver inte några lönsamhetskrav på programmen. Därför finns unika förutsättningar för dessa företag. Public service-företagen har också speciella förutsättningar ur två andra aspekter. Digitaltekniken kan medföra att antalet radio- och TV-kanaler flerdubblas i framtiden. Gränsen mellan traditionell radio och TV och andra slag av kommunikation kan komma att suddas ut. Det finns en risk för att stora orättvisor kan uppstå mellan dem som har kunskaper om och tillgång till den nya tekniken och dem som av olika skäl står utanför. Redan i dag är det de välutbildade som främst tar del av ett kvalificerat medieutbud, medan lågutbildade mer än andra ser på video, TV-underhållning och läser som enda tidningar kvällspress. Ett ständigt föränderligt informationssamhälle kräver aktiva och upplysta medborgare. Public service-företagen har unika förutsättningar att vidareutveckla radions och televisionens möjligheter att bilda ett gemensamt rum där frågor som är intressanta för alla i Sverige tas upp. Tillgången till radio- och TV-program i Sverige varierar kraftigt. Många hushåll kan se TV-program som sänds i satellit medan andra hushåll bara kan se de tre markbundna kanalerna. På samma sätt varierar tillgången till radioprogram. I de större städerna har hushållen tillgång till såväl Sveriges Radios fyra programkanaler som flera privata lokalradiokanaler och närradio. I stora områden finns i dag bara Sveriges Radios programkanaler. Hela radio- och TV-utbudet når alltså inte alla hushåll i Sverige. Public service-företagens kanaler når dock i stort sett alla hushåll. Dessa förutsättningar ger unika möjligheter. Det är naturligt att ställa höga krav på de företag som ges ett public service-uppdrag och en säkrad finansiering. Alla som bor i Sverige skall ha tillgång till radio- och TV- program av god kvalitet. Programutbudet från public service-företagen bör vara mångsidigt. Alla skall kunna hitta något intressant i programutbudet både när våra önskemål överensstämmer med flertalets och när de inte gör det. Olika intresseinriktningar skall ha möjlighet att komma till uttryck. Public service- företagen skall tjäna hela publiken, både minoriteter av olika slag och den stora majoriteten. Bredd, djup och hög kvalitet måste erbjudas av public service-företagen. 17.1 Public service-uppdragets delar Den svenska modellen för radio och TV i allmänhetens tjänst kan sammanfattas på följande sätt. Vissa riktlinjer i detta uppdrag utvecklas i avsnitt 18. * rikstäckande sändningar, * redaktionell självständighet, * opartiskhet och saklighet, * demokratiska värden, * mångfald och decentralisering, * hög kvalitet, * kulturansvar, * minoritetsprogram, * folkbildningsambitioner, * spegla hela landet. Rikstäckande sändningar Programutbudet skall kunna tas emot av hela befolkningen. Staten bör även i framtiden garantera att public service-verksamhetens sändningar är rikstäckande. Redaktionell självständighet En radio och TV i allmänhetens tjänst skall i sin programverksamhet stå fri i förhållande till såväl staten som de stora organisationerna och andra maktcentra. Integriteten är en fråga om oberoende på flera olika nivåer. Integriteten kan dels gälla programbolagens publicistiskt oberoende ställning gentemot olika makthavare, dels gälla medarbetarnas redaktionella integritet i förhållande till programföretagens ägare och styrelser. Opartiskhet och saklighet Programföretagens sändningsrätt skall utövas opartiskt och sakligt. Det är viktigt att många röster får komma till tals. Verksamheten bör säkerställa en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet. Eftersom tillgången på sändningsutrymme ännu inte är helt obegränsad är det viktigt att det finns mångfald inom public service-företagens programutbud. Public service-företagen skall fungera som ett gemensamt rum för olika åsikter och meningsriktningar. Ämnesval och framställning skall ta sikte på vad som är väsentligt och relevant. Demokratiska värden Public service-företagens programverksamhet skall som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet (se vidare avsnitt 18.5). Demokratin bygger på det välinformerade offentliga samtalet. Radio och TV kan på ett väsentligt sätt bidra till den kunskap och den gemensamma värdebas som är en förutsättning för den demokratiska processen. Mångfald och decentralisering Public service-företagen skall utforma programmen så att de är tillgängliga för alla delar av publiken. Företagens samlade programutbud bör vara mångsidigt och omväxlande samt kännetecknas av hög kvalitet. Program av många olika slag bör sändas. Programmen skall tillgodose skiftande behov och intressen hos landets befolkning. Även mindre gruppers intressen skall i görlig mån tillgodoses vid tidpunkter då en stor del av befolkningen har möjlighet att se programmen. Det skall finnas en mångfald i opinionsbildningen så att yttrandefriheten och möjligheten att uttrycka sig konstnärligt på olika sätt ges vida ramar inom public service-företagen. Det skall finnas en mångfald av produktionskällor. Därför bör krav även i fortsättningen ställas på utomståendes medverkan i programproduktionen och utläggning av produktionsuppdrag. Public service-företagen skall inte producera allt själva. Mångfalden bör också ta sig uttryck i en geografiskt spridd produktion, även vad gäller utläggning av produktionsuppdrag. Ett mångsidigt utbud av program på svenska språket skall tillhandahållas. Hög kvalitet Hela programutbudet bör kännetecknas av hög kvalitet. Public service-företagen skall eftersträva kvalitet i alla slags program. Programutbudet bör präglas av allsidighet och mångfald, bredd och djup. Det innebär att public service- företagen bör prioritera hög kvalitet framför ökad kvantitet. Kulturansvar En radio och TV i allmänhetens tjänst skall vara ett forum för kulturellt skapande och konstnärlig gestaltning. Public service-företagen bör föra fram det nya och oprövade. Svenska artister och verk av svenska upphovsmän skall förekomma i betydande omfattning. Public service-företagen skall spegla det mångkulturella samhället. Det utländska programutbudet skall spegla olika kulturkretsar. Minoritetsprogram Public service-företagen skall ta särskild hänsyn till språkliga och etniska minoriteter. Programföretagen skall även beakta funktionshindrades behov. Huvudsyftet är att alla som bor i Sverige skall kunna få tillgång till radio- och TV-program, oavsett individuella förutsättningar. Bland de språkliga minoriteterna bör samiskan, finskan och tornedalsfinskan ges en särställning. Public service-verksamheten bör tjäna en process som gör att nya etniska grupper inlemmas i det svenska samhället. I detta arbete har det svenska språket en stor betydelse. Public service-företagen har ett särskilt ansvar att förmedla sådan kunskap och information som kan underlätta övergången till ett mångkulturellt samhälle och minska de sociala spänningar som kan uppstå ur okunnighet. Folkbildningsambitioner Programutbudet skall som helhet präglas av folkbildningsambitioner. Det skall utformas så att utrymme ges åt en mångfald av åsikter och meningsriktningar och så att hänsyn tas till olika förutsättningar hos befolkningen. En radio och TV i allmänhetens tjänst innebär ett särskilt uppdrag att skapa förutsättningar för den insikt och förståelse av samhället som en levande demokrati kräver. Sveriges EU-medlemskap utgör en ny dimension i den demokratiska processen. Spegla hela landet Förhållandena i olika delar av landet skall speglas i programutbudet. Programutbudet skall vara representativt för hela landet och ge bilder från skeendet i olika delar av landet. Därför skall programproduktionen vara decentraliserad. Prop. 1995/96:161 18 Riktlinjer för programverksamheten Uppdraget att sända radio- och TV-program i allmänhetens tjänst bör förtydligas inför nästa tillståndsperiod. Det är angeläget att den svenska public service- verksamheten stärks mot bakgrund av att medielandskapet har förändrats under de senaste tio åren. Den kommande tillståndsperioden sträcker sig in på 2000-talet. Rollen för en radio och TV i allmänhetens tjänst under nästa sekel måste bedömas i ljuset av den utveckling som nu kan iakttas. Public service-företagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio har statsmakternas uppdrag att bedriva sändningsverksamhet i allmänhetens tjänst. Innehållet i detta uppdrag bestäms av riksdag och regering. En grundläggande förutsättning för att uppdraget skall kunna utföras är att programföretagen kan upprätthålla en redaktionell självständighet i förhållande till statsmakterna, de stora organisationerna och andra makthavare. Integritetskravet kompletteras av regler om etiskt ansvar, som syftar till att upprätthålla respekt för privatlivet och hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft. Förhållandet mellan staten och programföretagen uppvisar flera olika drag som syftar till att säkerställa programföretagens självständighet. Statens fastställer genom bestämmelserna i radiolagstiftningen och avtalen mellan regeringen och programföretagen de allmänna riktlinjerna för verksamheten. Enligt förslaget till ny radio- och TV-lag (prop. 1995/96:160) skall systemet med avtal försvinna och ersättas med av regeringen fastställda tillståndsvillkor. Utifrån dessa riktlinjer bestämmer varje företag självständigt sändningsverksamhetens inriktning. Det är enligt grundlagen endast programutgivaren som kan avgöra vad en viss sändning skall innehålla. Statliga myndigheter får inte förhandsgranska program och kan inte förbjuda en sändning på grund av det kända eller förväntade innehållet. Det är Granskningsnämnden som genom efterhandsgranskning prövar om programföretagen har efterlevt bestämmelserna i radiolagen och avtalen. Medelstilldelningen till programföretagen beslutas av riksdagen. Även programföretagens ägarformer och det sätt på vilket företagsledningen utses har utformats för att främja den redaktionella och programmässiga självständigheten. Den 1 januari 1994 tog tre för ändamålet bildade stiftelser över aktierna i de tre självständiga programföretagen. Stiftelsernas främsta uppgift är att främja självständigheten hos bolagen. I det förra avsnittet har uppdraget för en radio och TV i allmänhetens tjänst sammanfattats under rubrikerna Rikstäckande sändningar, Redaktionell självständighet, Opartiskhet och saklighet, Demokratiska värden, Mångfald och decentralisering, Hög kvalitet, Kulturansvar, Minoritetsprogram, Folkbildningsambitioner, Spegla hela landet. Regeringen avser att i detta avsnitt förtydliga vissa riktlinjer i uppdraget. Avsikten med förtydligandena inför den kommande tillståndsperioden är att betona programföretagens kulturpolitiska ansvar vad gäller kulturprogram, uppgiften att spegla kulturlivet i olika delar av landet och att i ökad utsträckning samarbeta med kulturinstitutioner och fria producenter. Vidare betonas vikten av att sända program av hög kvalitet för barn och ungdom och uppgiften att spegla det mångkulturella samhället. Vissa programfrågor har behandlats relativt utförligt i samband med de senaste avtalsperioderna. Dessa frågor tas inte upp på nytt. De principer som tidigare formulerats i fråga om språkvårdsfrågor, folkbildningsansvaret och myndighetsinformation bör ligga fast (jämför prop. 1991/92:140 s. 59). 18.1 Att främja kulturlivet Regeringens förslag: Programföretagen skall i sin roll som bärare av det nationella kulturarvet vidga och fördjupa sitt kulturansvar. Programföretagen skall stimulera till debatt kring viktigare samhälls- och kulturfrågor, bevaka och granska händelser och utveckling på kulturlivets olika områden och i samspel med det övriga kulturlivet stimulera och förmedla olika kulturaktiviteter. Programmen skall spegla kulturlivet i olika delar av landet. Grönboken: I Grönboken frågas efter om allmänradion och allmäntelevisionens skall vara skyldiga att sända bl.a. program om kultur, program som speglar den levande kulturen och program om samhälls- och kulturdebatt (fråga 23). Remissinstanserna: Flertalet remissvar anser att kulturområdet är ett angeläget programområde inom radio och TV som det bör satsas särskilt på. Sveriges Television och Sveriges Radio anser att staten bör ställa krav på att det produceras och sänds kulturprogram. Sveriges Radio betonar att kulturprogrammen har en särskild ställning i deras verksamhet. Sveriges Utbildningsradio anser att staten skall kräva att programbolagen erbjuder ett brett spektrum av olika programtyper, däribland kulturprogram. Kulturutredningen: Kulturutredningen anser att public service-företagen har en roll som på många sätt motsvarar de offentligstödda kulturinstitutionernas. Utredningen betonar att medierna bör se information om den "levande" kulturen som en viktig uppgift. Man har ett offenligt uppdrag men utformar själv sin verksamhet, som bl.a. bör bidra till uppfyllandet av de av utredningen föreslagna kulturpolitiska målen. Remissinstanserna: TCO, Svenska Journalistförbundet och KLYS delar utredarens uppfattning och anser att public service-företagens kulturansvar måste formuleras tydligare. TCO anser att det är glädjande att utredningen jämställer public service-företagen med de offentliga kulturinstitutionerna. Sveriges Television, Sveriges Radio, Granskningsnämnden och Svenska Teaterförbundet menar att utredningen har överbetonat företagens roll som förmedlare av kultur och undervärderat företagens roll som egna aktörer på kulturområdet, både som kulturskapare och granskare av kulturlivet. Sveriges Television vänder sig i sitt remissvar mot påståendet att public service- verksamheten har en roll som motsvarar de offentligstödda institutionerna. Radio- och TV-verket och Malmö Musik och Teater AB beklagar att utredningen inte tagit upp frågan om Sveriges Televisions kulturuppdrag till en samlad bedömning. Göteborgs universitet anser att statligt inflytande i medierna skall motverkas och att mediepolitiken även fortsatt bör överordnas kulturpolitiken. Skälen för regeringens förslag: En radio och TV i allmänhetens tjänst har en särskild roll som bärare av den nationella kulturella identiteten och det nationella kulturarvet i ett allt mer internationaliserat kultur- och medieutbud. Radion och televisionen har också en viktig uppgift som förmedlare av konstnärliga och kulturella upplevelser. Det gäller både i former som är särskilt anpassade för respektive medium, t.ex. radioteater, och när radion och televisionen återger framföranden i andra sammanhang. Mångdubbelt flera människor tar del av exempelvis radio- eller TV-sända konserter eller operaföreställningar än som besöker själva evenemangen. Man kan också konstatera att radion och televisionen för ett stort antal människor är det enda sättet att komma i kontakt med dessa konstarter. På många områden inom kulturlivet har Sveriges Television och Sveriges Radio fortfarande en dominerande ställning. Genom egna verksamheter som radiokören och Sveriges Radios symfoniorkester erbjuder Sveriges Radio ett viktigt kulturutbud. En viktig del av Sveriges Televisions kulturansvar kommer till uttryck i omfattande beställning och inköp av spelfilm, dokumentär och kortfilm. Sveriges Radio och Sveriges Television är två av Sveriges största uppdragsgivare för kulturarbetare. Även i det nya medielandskapet med flera konkurrerande radio- och TV-företag får programbolagens sätt att utforma sin verksamhet och disponera sina resurser stor betydelse för kulturlivet. Public service-företagen tillhör därför de mest betydelsefulla av landets kulturinstitutioner. Public service-företagens program bör erbjuda kulturell stimulans och ge näring åt fantasin. All utveckling innebär en vilja att pröva det nya och okända. Radion och televisionen måste våga satsa på det nya, på det som ännu inte har visat sig populärt. På så sätt får också TV-tittare och radiolyssnare chansen till nya och oväntade upplevelser. Public service-företagen bör fördjupa och vidga sitt kulturansvar. En radio och TV i allmänhetens tjänst skall vara ett forum för kulturellt skapande och konstnärlig gestaltning. Företagen bör stimulera till debatt kring viktigare samhälls- och kulturfrågor, bevaka och granska händelser och utveckling på kulturlivets olika områden och i samspel med det övriga kulturlivet stimulera och förmedla olika kulturaktiviteter. Programmen bör spegla kulturlivet i olika delar av landet. Det fördjupade och utvidgade kulturansvaret innebär att programföretagen bör göra såväl egna produktioner som lägga ut produktionsuppdrag, liksom att de bör samarbeta med olika kulturinstitutioner. Prop. 1995/96:161 18.1.1 Svenska program Regeringens förslag: Programföretagen skall vara skyldiga att tillhandahålla ett mångsidigt utbud av program av hög kvalitet på svenska språket. Grönboken: I Grönboken ställs frågor om allmänradion och allmäntelevisionen bör vara skyldiga att sända svenska program med svenska artister av svenska upphovsmän (fråga 23). Remissinstanserna: Majoriteten av remissvaren anser att allmänradio och allmäntelevisionen bör vara skyldiga att sända svenska program. Många efterfrågar fler svenska program av god kvalitet. Såväl det lokala musiklivet som det utländska, inte bara det anglosaxiska, bör återspeglas i utbudet. Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion anser att krav bör formuleras som säkerställer ett brett programutbud, innefattande svenska program med svenska artister av svenska upphovsmän. Kulturutredningen: Kulturutredningen betonar betydelsen av utrymme för inhemska uttryck och program samt betydelsen av svensk musik i public service- kanalerna. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna, bl.a. Statens Kulturråd, Svenska Teaterförbundet, Föreningen Svenska Kompositörer av Polpulärmusik (SKAP), Föreningen Svenska Tonsättare och TCO delar utredningens bedömning. Sveriges Författarförbund och Svenska Musikerförbundet anser att utrymmet för svenska program i public service-företagen bör ökas. Svenska Musikerförbundet menar att både Sveriges Television och Sveriges Radio måste förmedla och producera produktioner för att motverka den anglosaxiska dominansen i programutbudet. Svenska Teaterförbundet anser att 50 % av den gestaltande produktionen i varje marksänd TV-kanal i Sverige bör vara nationellt producerad. Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) anser att public service-företagen skall få resurser för att möjliggöra svensk produktion. SKAP anser att nya avtal mellan staten och Sveriges Radio måste innehålla tydliga riktlinjer när det gäller speglingen av det svenska musiklivet. Bakgrund: Av den totala sändningstiden i Sveriges Televisions båda kanaler var ca 78 % av svenskt ursprung år 1994. Motsvarande siffra för TV 4 var ca 54 %. Sveriges Television har ökat andelen svenska program med 3,4 procentenheter mellan åren 1985--1994. Andelen utländska program har under samma period minskat med 3,9 procentenheter. Av drygt 2 800 sändningstimmar med förvärvade program inklusive repriser i Sveriges Televisions båda kanaler år 1994 hade ca 56 % engelskspråkig bakgrund medan drygt 12 % av tiden upptogs av program från våra nordiska grannländer. I Sveriges Radio uppskattas andelen svensk musik under år 1994 uppgå till cirka 59 % i P1, ca 50 % i P2, 36 % i P3, 53 % i P4 Riks och 42 % i P4 Lokalt. Granskningsnämnden anför i en skrivelse att avtalsbestämmelsen om att programföretagen skall beakta språkvårdsfrågor i programverksamheten bör utgå. Kungliga Musikaliska Akademin framhåller i en skrivelse vikten av en grundlig översyn av musikutbudet i radio, med särskilt beaktande av Sveriges Radios roll. I samband med behandlingen av två motioner om språkvård 1995 erinrade kulturutskottet om mediernas betydelse för stil- och språkutvecklingen. Utskottet förutsatte att regeringen i beredningsarbetet inför en ny avtalsperiod med Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio överväger om det är motiverat att inom företagen ytterligare stärka kravet på språkvård såväl i det dagliga journalistiska arbetet som i programverksamheten (bet. 1995/96:KrU7). Motionerna avslogs. Skälen för regeringens förslag: Den nationella kulturen i radio och TV måste främjas. Sverige är ett litet land med ett litet språkområde. Fiktionsmarknaden i Sverige domineras i stor utsträckning av angloamerikanska produkter. Det finns en viss risk för ett ensidigt perspektiv genom övervikten av angloamerikansk import. Mot bakgrund av den ökade internationaliseringen och det förändrade medielandskapet är det viktigt att public serviceföretagen tillhandahåller ett mångsidigt utbud på svenska språket. Public service-företagens ansvar för att erbjuda program på svenska språket och program med svenska artister är stort. Det kan konstateras att andelen svenska program har ökat i Sveriges Television under senare år. Andelen svensk musik varierar mellan Sveriges Radios fyra kanaler. Regeringen har tidigare denna dag lagt fram ett förslag till ny radio- och TV- lag. Enligt förslaget skall TV- och ljudradiosändningar som sker med stöd av tillstånd av regeringen, om det inte finns särskilda skäl mot det, i betydande omfattning innehålla program på svenska språket, program med svenska artister och verk av svenska upphovsmän (prop. 1995/96:160). I syfte att bevara den nationella kulturens särart och kvalitet i en situation där det utländska och internationella programutbudet ökar bör public service- företagen åta sig att sända fler svenska program med hög kvalitet och att tillvarata den svenska kulturen i dess vidaste bemärkelse. Det är också viktigt att det sänds program från de nordiska grannländerna i syfte att stärka den nordiska kulturgemenskapen. EG:s direktiv (89/552/EEG) om TV utan gränser har betydelse för den svenska public service-verksamheten. De regler som har betydelse för Sveriges Television är i första hand bestämmelserna om andelen europeiska program som innebär att varje programföretag skall sända minst 50 % europeiska program, sedan nyheter, sport, tävlingar, reklam och text-TV räknats bort. För närvarande pågår en översyn av direktivet. Sveriges Radio har en viktig kulturpolitisk uppgift att sprida all slags musik till alla delar av landet och ta ansvar för den svenska musiken inom alla genrer. Några kvantitativa krav bör dock inte ställas på programbolagen. I många länder regleras andelen inhemsk och utländsk produktion. En sådan kvotering skulle dock leda till en stel organisation och rentav kunna motverka det avsedda syftet. I stället bör programbolagen redovisa andelen svensk produktion och utvecklingen i sin uppföljning av public service-uppdraget och i den offentliga debatten (se även avsnitt 21). Programföretagen skall även fortsättningsvis beakta språkvårdsfrågor i programverksamheten. 18.1.2 Ökat samarbete med kulturinstitutionerna Regeringens förslag: Programföretagen skall öka samarbetet med kulturinstitutionerna i syfte att öka antalet utsändningar av föreställningar och evenemang. Kulturutredningen: Kulturutredningen föreslår att antalet för TV bearbetade överföringar av musik- och teaterföreställningar bör öka. Kraven kan uttryckas antingen i termer av medel eller sändningstid. Utredningen anser att det bör överlåtas på institutionerna och medieföretagen i samverkan att utveckla formerna för ett ökat samarbete. Man bör avsätta särskilda medel under begränsad tid inom nuvarande ramar som kan hanteras av Filminstitutet och fördelas till sådana samarbetsprojekt. Utredningen betonar också betydelsen av samarbete mellan bl.a. musikinstitutioner och medieföretag för att öka antalet konserter i radio och TV samt dansföreställningar i TV. Utredningen anser vidare att Sveriges Radio har ett särskilt ansvar för bredd och kvalitet i sitt musikutbud. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna, bl.a. Statens Kulturråd, Svenska Filminstitutet, Konstnärsnämnden, Danshögskolan, Teatrarnas Riksförbund, Folkrörelsernas Medieforum, LO, Folkbildningsförbundet, Kungliga Teatern AB, Kungliga Dramatiska Teatern och Kungl. Musikaliska Akademin, är positiva till förslaget att antalet för TV bearbetade överföringar av musik- och teaterföreställningar skall öka. Vissa remissinstanser, bl.a. Kungliga Teatern AB, Kungliga Dramatiska Teatern och Göteborgs Konsert AB, pekar dock på ett antal problem i nuvarande samarbete med Sveriges Radio och Sveriges Television. Kungliga Dramatiska Teatern, Sveriges Television, Riksteatern, Svenska Teaterförbundet, Folkrörelsernas Medieforum, TCO och Malmö Musik och Teater AB understryker att överföringar av musik- och teaterföreställningar i TV måste anpassas till TV-mediets krav. Teatercentrum och Svenska Teaterförbundet avvisar förslaget. Hittills gjorda transmitteringsförsök av scenföreställningar borde stå som avskräckande exempel. Folkrörelsernas Medieforum och Folkbildningsförbundet stöder utredningens förslag om kvantifieringar så att en viss del av medieföretagets medel eller sändningstid ska avse samverkan med teater- och musikinstitutioner. Sveriges Television, Sveriges Radio, Sveriges Dramatikerförbund och Teatrarnas Riksförbund avvisar förslaget om kvantifieringar. Svenska Filminstitutet är berett att enligt utredningens förslag administrera särskilda medel från staten. Sveriges Television, Sveriges Radio och Folkrörelsernas Medieforum avvisar förslaget att Filminstitutet ska fördela särskilda projektmedel. Statens Kulturråd, Danscentrum, Danshögskolan, Moderna Dansteatern m.fl. stöder utredningens förslag att antalet dansföreställningar i TV bör öka. Sveriges Television delar inte utredningens uppfattning att dans skulle vara ett eftersatt programområde. En majoritet av remissinstanserna delar utredningens bedömning att Sveriges Radio har ett särskilt ansvar för bredd och kvalitet i sitt musikutbud. Vissa av remissinstanserna anser att det minskade anslaget till public service-kanalerna (framförallt avseende nedskärningarna för Sveriges Radios P2) får negativa effekter för musiken. Svenska Teaterförbundet och TCO föreslår att ett svenskt TV-institut inrättas för att utveckla samarbetet mellan institutioner samt utveckla TV-mediet som egen konstart. Oberoende Filmares Förbund föreslår att en TV-fond bildas där enskilda producenter kan söka stöd för oberoende produktion. Granskningsnämnden betonar att radio och TV är självständiga medier som själva avgör hur kraven skall uppfyllas. Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att en radio och TV i allmänhetens tjänst lämnar utrymme för gestaltande program, att fristående kulturarbetare kan medverka i programarbetet och att programmen speglar kulturlivet i olika delar av landet. I public service-företagens kulturansvar ingår också att främja det konstnärliga nyskapandet och sträva efter att sprida konst- och kulturintresset till nya grupper. Radio- och TV-publiken har ett stort intresse av att ta del av kulturinstitutionernas utbud. Public service-företagen bör under nästa avtalsperiod öka samarbetet med kultur- och musikinstitutioner i hela Sverige. Programbolagen bör öka antalet samarbetsprojekt, vilket bör kunna leda till att andelen svenska program ökar, att mångfalden av kulturimpulser ökar och att teater- och musiklivet i olika delar av landet speglas. Frilansmedverkan och produktionsutläggning är viktigt från denna synpunkt. Lika viktigt är det att Sveriges Television även i fortsättningen kan göra åtaganden till stöd för svensk filmproduktion. Sveriges Television har i 1993 års filmavtal förbundit sig dels att årligen erlägga 15 mkr till Filminstitutet, dels att använda minst 15 mkr årligen för samproduktion, medfinansiering och köp av visningsrätter vad gäller film som erhållit stöd genom avtalet. Sveriges Televisions insatser vad gäller samproduktion m.m. uppgick år 1995 till drygt 50 mkr. Programföretagen bör samverka med kulturinstitutionerna i alla de situationer där detta är möjligt och meningsfullt. Samarbetet bör vara frivilligt och finansieras inom programföretagens ordinarie medelstilldelning. Det är dock inte nödvändigt att ställa uttryckliga krav på antalet samarbetsprojekt. Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio bör i stället till statsmakterna lämna en tydlig redovisning av omfattningen av antalet samarbetsprojekt i samband med uppföljningen av public service-uppdraget. 18.1.3 Frilansmedverkan och fri produktion Regeringens förslag: Omfattningen av utomståendes medverkan i programproduktionen skall öka i Sveriges Television, Sveriges Radio och i Sveriges Utbildningsradio. Bakgrund: Enligt nuvarande avtal skall omfattningen av utomståendes medverkan i programproduktionen i Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio vara hög och jämn. I och med 1992 års riksdagsbeslut angavs att det bör ankomma på styrelser och företagsledningar att vidta sådana åtgärder att syftet med villkoret uppfylls. Det kvoteringsvillkor som tidigare gällt under avtalsperioden 1986--1992 ansågs därmed inte längre vara nödvändigt. I anslagsframställningen från Sveriges Television redovisas kostnader för utläggningar och samproduktioner m.m. Omfattningen av produktionssamarbetet med producenter utanför Sveriges Television beräknas för år 1995 uppgå till 80 mkr i 1995 års prisläge. Oberoende Filmares Förbund framhåller i en skrivelse att det svenska stödet till svensk film är svagt och att produktionsvillkoren har försämrats. Förbundet föreslås att en svensk TV-fond för oberoende TV-produktion inrättas. Svenska Teaterförbundet anför i sitt kultur- och mediepolitiska program att en film- och TV-fond bör skapas i syfte att bl.a. öka mångfalden. Svenska Journalistförbundets frilansdistrikt i Kristianstad anför i skrivelse att villkoren för frilansmedverkande på Sveriges Radio har försämrats. Skäl för regeringens förslag: Den del i public service-uppdraget som gäller mångfald i verksamheten kan bl.a. översättas i ett krav på att det skall finnas många produktionskällor. Även public service-företagens kulturpolitiska ansvar bör innefatta en strävan efter en hög nivå av frilansmedverkan och utläggning av produktionsuppdrag. Det är därför angeläget att användningen av fria producenter i programproduktionen ökar och att den geografiska spridningen av produktionen av film- och TV-program ökar. I takt med att antalet TV-företag har vuxit har efterfrågan på program från fristående produktionsföretag ökat. Inom EU är man angelägen om att främja en oberoende film- och TV-produktion i Europa, inte minst därför att man vill att det skall skapas en marknad för vidareutnyttjande av programrättigheter. EG:s direktiv om TV utan gränser innehåller bl.a. en bestämmelse om att medlemsländerna på lämpligt sätt skall se till att programbolagen, där så är praktiskt möjligt, reserverar 10 % av sändningstiden eller 10 % av bolagens programbudget för europeiska program av fristående producenter, sedan programkategorierna nyheter, sport, tävlingar, reklam och text-TV räknats bort. Sveriges Television har en central ställning när det gäller att som uppdragsgivare utveckla en bred kompetens och en mångfald av kreativa insatser inom den fristående produktionsindustrin, bl.a. beroende på storleken av företagets resurser och kraven på bredd och djup i programverksamheten. Andelen utomståendes medverkan i programföretagens programverksamhet har emellertid sjunkit under senare år. Utläggningar av produktion av TV-program har minskat till följd av ändrade samarbetsformer mellan Sveriges Television och utomstående producenter. Däremot har antalet samproduktioner ökat liksom utnyttjandet av icke fast anställda i Sveriges Televisions egen produktion. Övervägande skäl talar för att Sveriges Television successivt bör öka antalet utläggningar av produktionsuppdrag, samproduktioner och inköp av färdiga program producerade av filmare m.fl. bosatta i Sverige. Med utläggning avses olika former av produktionssamarbete med utomstående producenter. Omfattningen av utomståendes medverkan i Sveriges Televisions, Sveriges Radios och Sveriges Utbildningsradios produktion bör öka. Några uttryckligt kvoteringsvillkor är inte nödvändigt. Det är dock angeläget att Sveriges Television och Sveriges Radio i sin uppföljning av public service- uppdraget lämnar en mer klargörande redovisning. 18.2 Det mångkulturella samhället Regeringens förslag: Programföretagen skall tillhandahålla program som speglar det mångkulturella Sverige. Det utländska programutbudet skall spegla olika kulturkretsar. Skälen för regeringens förslag: Sverige är ett mångkulturellt samhälle. Av Sveriges befolkning har i dag 18 % invandrarbakgrund (födda utomlands eller barn till åtminstone en utomlands född förälder). En radio och TV i allmänhetens tjänst har ett stort ansvar när det gäller speglingen av vårt alltmer mångkulturella samhälle. I public service-uppdraget ingår ett uppdrag att öka kunskapen och förståelsen mellan olika befolkningsgrupper. Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio har ett särskilt ansvar att förmedla sådan kunskap och information som kan minska sociala spänningar som kan uppstå ur okunnighet. Programföretagen bör därför ges ett särskilt uppdrag inför nästa tillståndsperiod att spegla det mångkulturella Sverige. Detta bör göras dels med inriktning på det svenska samhället, dels genom program från andra länder. Det bör ställas krav på att det utländska programutbudet skall spegla olika kulturkretsar. Ett värdefullt och varierat utländskt programmaterial bör presenteras, inklusive program från andra kulturkretsar än den angloamerikanska. Public service-verksamheten bör tjäna en process som gör att nya etniska grupper inlemmas i det svenska samhället och ökar deras förutsättningar att delta i samhälls- och kulturdebatten. Public service-företagen bör aktivt arbeta för att etniska minoriteter skall få fler möjligheter att ta del av programutbudet, men även att rekryteringar av anställda inom företagen avspeglar det mångkulturella samhället. Det är vidare viktigt att invandrare informeras om samhälls- och kulturlivet i ursprungsländerna samt att den svenska allmänheten får kunskap om dessa nya medborgare och deras bakgrund. De tre programföretagen bör samarbeta i fråga om ett mångkulturellt utbud och redovisa sina insatser i samband med uppföljningen av public service-uppdraget. Samarbetet bör lösas genom överenskommelser mellan företagen. 18.3 Program för barn och ungdom Regeringens förslag: Programföretagen skall ägna ökad uppmärksamhet åt program för och med barn och ungdomar. Grönboken: I Grönboken ställs frågor om allmänradion och allmäntelevisionen bör vara skyldiga att sända program för barn och ungdom (fråga 23). Remissinstanserna: Majoriteten av remissvaren anser att allmänradio och allmäntelevisionen bör vara skyldiga att sända program för alla grupper och smakriktningar. Några anser att staten bör ta ett ansvar för att förhindra våld och pornografi i radio- och TV-utbudet. Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion anser att staten bör ställa krav på att det sänds program för barn och ungdom. Kulturutredningen: Utredningen föreslår att staten bör ställa tydliga krav på att svenska radio- och TV-företag sänder program på tider som passar barnen och med ett innehåll som bidrar till att vidga deras kulturella erfarenheter och upplevelser. Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som kommenterar förslaget delar utredningens uppfattning. Skälen för regeringens förslag: Radion och televisionen har ett särskilt ansvar för barn och ungdom. Barn och ungdomar har ofta ett stort intresse för vad som händer i andra delar av världen och för bakgrunden till det aktuella skeendet. Det är viktigt att radion och televisionen ser till att nyheter och information görs tillgängligt på barnens och ungdomarnas egna villkor. Detta gäller också program om andra frågor som särskilt angår barn och ungdomar. Det är även angeläget att det finns program för barn och ungdomar som förmedlar kulturella och konstnärliga upplevelser. Barn och ungdomar bör få tillgång till information och material från olika kulturer och olika nationella och internationella källor. Radion och televisionen har också en viktig uppgift att ta särskild hänsyn till de språkliga behoven hos barn som tillhör en språklig eller etnisk minoritetsgrupp. Public service-företagen bör ägna ökad uppmärksamhet åt programverksamheten riktad till barn och ungdom under den kommande tillståndsperioden och vid sin uppföljning av public service-uppdraget redovisa vilka särskilda satsningar som genomförs för barn och ungdom. 18.4 Hög kvalitet Regeringens förslag: Hela programutbudet skall ha hög kvalitet. Programföretagens ansvar för kvalitetsuppföljningen skall öka. Grönboken: I Grönboken frågas efter om statsmakterna även i fortsättningen bör ställa kvalitetskrav (fråga 16). Remissinstanserna: I en majoritet av remissvaren på Grönboken anges att staten bör ställa kvalitetskrav på de programföretag som verkar i allmänhetens tjänst. Sveriges Radio betonar att företagets radiokanaler tydligt skall bära sitt eget public service-ansvar och att företaget utvecklar kriterier och metoder för kvalitetsutveckling. Sveriges Television understryker att det inte räcker med ett allmänt och odefinierat krav på god kvalitet i en situation där företaget konkurrerar med kommersiella bolag. Det blir därför en uppgift för Sveriges Television att peka ut de särskilda kvaliteter som ska uppnås. Utbildningsradion betonar att staten skall ställa höga kvalitetskrav på allmänradions och allmäntelevisionens programutbud. Bakgrund: I nu gällande avtal betonas att hela programutbudet bör ha hög kvalitet. Detta övergripande kvalitetsvillkor infördes fr.o.m. år 1993 i syfte att markera att public service-företagen inte fick göra avkall på kvaliteten i den konkurrenssituation som var att vänta. I 1992 års proposition betonades att minskad kvantitet och bibehållen hög kvalitet är att föredra framför oförändrad kvantitet och minskad kvalitet. Granskningsnämnden har i skrivelse begärt ledning till tolkning av begreppen "hög kvalitet" och "mångfald". Nämnden anser sig för närvarande endast kunna uttala sig om mångfald. Skälen för regeringens förslag: Kvalitetsbegreppet har mer än en dimension. I kvalitetsbegreppet ingår bl.a. förnyelse, variation, bredd, professionalism och tillgänglighet. Det är angeläget att public service-radions och public service-televisionens program genomgående håller hög kvalitet. Kvalitet skall i detta sammanhang inte ses som ett kännetecken för endast vissa genrer. I stället bör programföretagen eftersträva hög kvalitet i alla program som sänds ut. I valet mellan lång och utökad sändningstid eller hög kvalitet bör programföretagen prioritera det senare. En grundläggande målsättning för programverksamheten bör vara att åstadkomma kvalitetsförbättringar. Uppfattningarna om vad som är hög kvalitet varierar både mellan olika människor och mellan olika programtyper. Över tiden kan synen ändras på vilka kvalitetsmått som är mest intressanta. Därför är det svårt eller omöjligt att sätta upp generella normer för vad som skall menas med kvalitet eller hur kvalitet skall mätas och att i avtalen göra några exakta tolkningar av begreppet hög kvalitet. Samtidigt är det angeläget att utvecklingen i programföretagens program kan följas under längre perioder. För att frågan om programmens kvalitet inte skall reduceras till att enbart handla om enskilda människors tycke och smak bör programföretagen kunna använda olika indikatorer för kvalitet, huvudsakligen sådana som tar sin utgångspunkt i lyssnarnas och tittarnas upplevelse av programmen. Om t.ex. en stor andel av den publik som rimligen bör vara intresserad av ett program av en viss typ faktiskt har sett eller hört programmet, kan det vara en indikator på att programmet har hög kvalitet. Om publiken uppskattar programmet är givetvis också det en viktig indikator på kvalitet. Det är dock inte säkert att de olika indikatorerna för kvalitet pekar i samma riktning. En viktig uppgift för programföretagen är att fortlöpande följa upp hur olika kvalitetsindikatorer utvecklas. Denna uppföljning bör ske öppet, så att programverksamheten kan behandlas i den allmänna debatten. Kontakten med tittare och lyssnare blir därför väsentlig. Granskningsnämnden kan inte göra renodlade smakbedömningar av enskilda program. Nämnden bör i stället på eget initiativ övervaka att ett programföretags utbud i sin helhet uppfyller kravet på hög kvalitet. 18.5 Den demokratiska processen Regeringens förslag: Programföretagen skall beakta programverksamhetens betydelse för den fria åsiktsbildningen och ge utrymme åt en mångfald av åsikter och meningsyttringar. Grönboken: I Grönboken frågas om statsmakterna även i fortsättningen bör ställa krav på allmänradio och allmäntelevision i fråga om opartiskhet, saklighet och demokratiska värden (fråga 16). Remissinstanserna: En majoritet anser att staten måste ställa krav på public service-företagen när det gäller demokratiska värden. Sveriges Television och Utbildningsradion anser att det är en grundläggande förutsättning att verksamheten som helhet präglas av demokratiska värden. Sveriges Radio understryker att det i ett ramavtal är viktigt för företagets trovärdighet och integritet att de demokratiska värdena betonas. Skälen för regeringens förslag: En fungerande demokrati kräver upplysta medborgare som tar del i de samhälleliga processerna. I den allmänna debatten har många pekat på att t.ex. organisationsväsendets roll har försvagats medan massmediernas betydelse för information, debatt och kontakt mellan medborgare och förtroendevalda har ökat i betydelse. En radio och TV i allmänhetens tjänst har ett särskilt ansvar för att skapa förutsättningar för den insikt om och förståelse av samhället samt bidra till den gemensamma värdebas som en levande demokrati kräver. Programutbudet skall som helhet präglas av folkbildningsambitioner. Det skall utformas så att utrymme ges åt en mångfald av åsikter och meningsriktningar och så att hänsyn tas till olika förutsättningar hos befolkningen. Inom ramen för sin uppgift att svara för radio- och TV-sändningar i allmänhetens tjänst har radion och televisionen utvecklats till den kanske viktigaste förmedlaren av nyheter, information och debatt. Genom att hela befolkningen kan nås av samma budskap samtidigt kan radion och televisionen få en mycket stor genomslagskraft. Radion och televisionen når inte bara dem som aktivt söker information utan också personer med begränsade kunskaper och ett mer ljumt intresse för samhällsfrågor. På så sätt kommer radion och televisionen i allmänhetens tjänst att erbjuda ett gemensamt rum där frågor som är av vikt för alla i Sverige kan dryftas. I enlighet med förslaget till ny radio- och TV-lag skall tillstånd som meddelas av regeringen kunna förenas med villkor om opartiskhet och saklighet. En bestämmelse som föreskriver att programverksamheten som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet skall finnas i lagen och gälla för alla typer av TV-sändningar som lagen omfattar samt för de ljudradiosändningar där regeringen ger tillstånd till sändningarna (prop. 1995/96:160). Orden "det demokratiska statsskickets grundidéer" avser beteckningen på en statsform som bygger på fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt samt fria och hemliga val. Uttrycket "alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet" avser de sidor av demokratibegreppet som anknyter till bl.a. förhållandet mellan människor, t.ex. fördömande av rasism, våld och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan kvinnor och män. Bestämmelsen anses även innebära en skyldighet att markera ett avståndstagande från eller att bemöta antidemokratiska uttalanden och att verka för att rasfördomar bekämpas (jfr prop. 1977/78:91 s. 230). I 1978 års proposition (s. 228 ff) berörs vidare utförligt kraven på opartiskhet och saklighet. Saklighetskravet inrymmer också ett krav på relevans. Det är viktigt att betona att public service-företagens uppgift är att se till att väsentliga frågor lyfts fram och diskuteras och att problemen analyseras från olika håll så att alla relevanta fakta och synpunkter kommer fram. Kravet på att ämnesval och framställning skall ta sikte på vad som är väsentligt bör därför kvarstå. I detta sammanhang är det viktigt att peka på att formen för presentationen måste anpassas till publiken för att tillgodose tittar- och lyssnarintresset. Om programmen utformas så att de redan från början stöter bort alla utom de mest intresserade är det svårt att nå hela publiken. Det är t.ex. viktigt att ungdomar får tillgång till program om de samhällsfrågor som särskilt angår dem. Public service-företagen har ett ansvar för att upprätthålla, utveckla och fördjupa publikkontakten. 18.6 Olika perspektiv i nyhetsförmedlingen Regeringens förslag: Programföretagens nyhetsförmedling och samhällsbevakning bör utgå från olika perspektiv, så att händelserna inte ensidigt värderas från Stockholms utgångspunkt. Skälen för regeringens förslag: Radions och televisionens nyhetsförmedling och samhällsbevakning har stor betydelse för det svenska samhällets bild av sig själv och av vad som är viktigt och oviktigt. De frågor som tas upp får ofta stor uppmärksamhet och en central roll i den allmänna debatten. En grundläggande förutsättning för arbetet med nyheter och samhällsfrågor inom Sveriges Radio och Sveriges Television är att programföretagen inom de ramar som kravet på opartiskhet och saklighet ställer är fria att välja de nyheter som skall presenteras och de frågor som skall tas upp. Detta skall givetvis gälla också under kommande tillståndsperiod. Stockholm är landets politiska, administrativa och ekonomiska huvudstad och många händelser av betydelse och därmed högt nyhetsvärde äger rum där. Det finns samtidigt stora risker med att låta ett enda synsätt prägla värderingen av vad som är viktiga nyheter och vilka samhällsfrågor som är värda att behandla. Under den kommande avtalsperioden bör programföretagen eftersträva att nyhetsförmedlingen och samällsbevakningen i ökad utsträckning skall utgå från olika perspektiv, så att händelserna inte ensidigt värderas utifrån Stockholms utgångspunkt. Bedömningen av vad som är viktigt och oviktigt skiljer sig åt i olika delar av landet, och denna skillnad bör också avspeglas i programmen. 18.7 Mediets genomslagskraft Regeringens förslag: Programföretagen skall ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen. Kulturutredningen: Utredningen understryker vikten av att programutbudet på eftermiddagstider tar hänsyn till att barn i hög utsträckning ser på TV utan sällskap av vuxna. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna stöder förslaget, bl.a. Statens Kulturråd, Svenska Teaterförbundet, Barnombudsmannen, Svenska Kyrkans Centralstyrelse, TCO, Folkrörelsernas Medieforum, Folkbildningsförbundet och Socialstyrelsen. Barnombudsmannen anser att man bör vara särskilt uppmärksam på de vuxenprogram och annonsering för vuxenprogram som sänds i anslutning till barnprogrammen. Sveriges Television delar utredningens uppfattning att det är viktigt med ett barnanpassat utbud, men anser dock att det är omöjligt att helt anpassa utbudet under eftermiddagstid. Några specifika föreskrifter om sändningstider för olika typer av program inte bör förekomma. Skälen för regeringens förslag: Televisionen är för närvarande den helt dominerande distributionsformen för filmer och andra rörliga bilder. Med förbättrade kommunikationsmöjligheter har förekomsten av nyhetsbilder från t.ex. olyckor och krig ökat. Med det växande antalet TV-kanaler har antalet våldsskildringar totalt sett ökat. TV-program får inte förhandsgranskas av någon myndighet. Det är inte heller möjligt att stänga ute barn under en viss ålder. Ansvaret för vilka filmer och TV-program som barnen ser måste därför ligga på föräldrarna. Radions och televisionens genomslagskraft medför att ett stort ansvar vilar på public service-företagen. Enligt både FN:s konvention om barns rättigheter och EG:s TV-direktiv skall medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att TV-sändningarna inte innehåller program som barn kan ta skada av. Den europeiska radiounionen, European Broadcasting Union, har också antagit riktlinjer för hur medlemsföretagen bör förhålla sig till våldsskildringar. Enligt de nuvarande avtalen skall Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen. Bakgrunden till bestämmelsen är att sändningarna riktas till hemmen och till en stor allmän publik, där alla åldrar är företrädda, och att programmen kan påverka lyssnare och tittare starkt. Enligt Granskningsnämndens praxis är kravet på återhållsamhet strängare när det gäller inslag som sänds före kl. 21.00. Oavsett tidpunkten för sändningen beaktas vid bedömningen i vilken mån publiken förvarnats om skrämmande scener. Enligt förslaget till ny radio- och TV-lag (prop. 1995/96:160) skall den nya lagen innehålla ett uttryckligt förbud mot att sända TV-program som innehåller ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller pornografiska bilder under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk att barn kan se dem. Förbudet gäller inte om det av särskilda skäl ändå är försvarligt att sådana program sänds. Som exempel på situationer då det kan vara försvarligt nämns som ett led i nyhetsförmedling eller i samband med en debatt om våld eller pornografi. I den föreslagna lagbestämmelsen talas om barn utan angivande av ålder. Regeringen föreslår i stället att det överlämnas till rättstillämpningen att efter en sammanvägd bedömning av bl.a. tittarnas ålder, programmens art samt i vilket sammanhang och under vilken tid programmen sänts avgöra om bestämmelsen har överträtts. Den föreslagna lagbestämmelsen omfattar endast våldsskildringar och pornografi. Ett villkor om att programföretagen skall ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft behövs även i fortsättningen eftersom ett sådant villkor har större räckvidd och gäller även annat än våldsskildringar och pornografi. Det är bl.a. angeläget att Sveriges Television ägnar stor uppmärksamhet åt sättet att presentera våld i nyhetsprogram och andra program som informerar publiken om det faktiska våld som förekommer. Det är angeläget att Sveriges Television vid sin uppföljning av public service-uppdraget lämnar en klargörande redovisning av vilka åtgärder som vidtagits med anledning av tillståndsvillkoret om mediets särskilda genomslagskraft. 18.8 Verksamhet på invandrar- och minoritetsspråk Regeringens förslag: Programföretagen skall även fortsättningsvis vara skyldiga att beakta språkliga och etniska minoriteters behov. Samiska, finska och tornedalsfinska skall inta en särställning. Grönboken: I Grönboken ställs frågor om allmänradion och allmäntelevisionen även i fortsättningen bör vidta särskilda åtgärder för personer som inte förstår svenska samt om allmänradion och allmäntelevisionen även i fortsättningen bör sända program som är särskilt avsedda för personer som tillhör språkliga eller etniska minoriteter (frågorna 9, 21 och 22). Remissinstanserna: Flertalet anser att public service-företagen bör vidta särskilda åtgärder och sända program särskilt avsedda för personer som tillhör språkliga eller etniska minoriteter. Sveriges Television betonar att kvotmässiga preciseringar bör undvikas vad gäller program på invandrar- och minoritetsspråk. Företaget måste själv få besluta om arten och omfattningen av åtgärder som ska vidtas med beaktande av den tekniska utvecklingen och den allmänna tillgången på medel. Sveriges Radio eftersträvar ökad flexibilitet för att kunna anpassa minoritetsspråkutbudet till förändringar i olika gruppers integrationsbehov. Utbildningsradion understryker att särskild vikt skall läggas vid ett programutbud inom det mångkulturella området samt i fråga om språkliga minoriteter. Bakgrund: Enligt nuvarande avtal skall programföretagen ta särskild hänsyn till språkliga och etniska minoriteter. De tre programföretagen skall i enlighet med 1992 års riksdagsbeslut fördela ansvaret för insatser för program på invandrar- och minoritetsspråk genom frivilliga överenskommelser mellan sig. Enligt 1995 års överenskommelse skall programmen informera om utvecklingen i det svenska samhället, spegla kulturlivet i Sverige och informera om samhälls- och kulturliv i ursprungsländerna. Under 1995 skall verksamheten omfatta 14 språkgrupper. Sveriges Televisions samlade sändningstid på minoritetsspråk har minskat från 343 timmar år 1994 till 254 timmar år 1995. Sveriges Radios samlade sändningstid på minoritetsspråk beräknas 1995 omfatta 5 200 timmar, inkl. reprissändningar, varav på finska lokalt ca 3 700 timmar. Sveriges Radios styrelse har i januari 1996 beslutat om att starta en digital rikstäckande radiokanal som skall vända sig till finnar, tornedalsfinnar och finlandssvenskar. Svenska Tornedalingars Riksförbund, Sveriges Radios Tornedalsfinska redaktion och Kommunstyrelsen i Övertorneå kommun protesterar i skrivelser mot Sveriges Radios planer på att överföra de tornedalsfinska sändningarna till den nya digitala finskspråkiga radiokanalen. Med anledning av skrivelserna anför Sveriges Radio i en skrivelse att det måste övervägas hur länge den finska publiken måste erbjudas parallell service i de analoga kanalerna och den nya digitala kanalen. I regeringens skrivelse 1994/95:1 om finska språkets ställning i Sverige redovisades regeringens syn på hur det finska språkets särställning i det svenska samhället skall slås fast och beaktas på olika nivåer och områden (bet. 1994/95:UbU4, rskr. 1994/95:83). I samband med behandlingen av skrivelsen utgick utbildningsutskottet från att regeringen kommer att bevaka de finskspråkiga intressena då nya avtal skall slutas på radio- och TV-området. Riksdagen avslog motioner bl.a. om att regeringen vid utformandet av ett nytt avtal mellan staten och Sveriges Radio bör ålägga radioföretaget att införa en finskspråkig fullservicekanal. I samband med behandlingen av en motion väckt under allmänna motionstiden 1993 där det föreslogs att Sveriges Radios sändningar på tornedalsfinska skulle öka, erinrade kulturutskottet om programföretagens självständighet och konstaterade att det ankommer på Sveriges Radio att -- med utgångspunkt i avtalet med staten -- ta särskild hänsyn till språkliga och etniska minoriteter (bet. 1993/94:KrU6). Motionen avslogs. Skälen för regeringens förslag: Public service-företagen har ett stort ansvar när det gäller programservice på invandrar- och minoritetsspråk. Den service på invandrar- och minoritetsspråk som Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio för närvarande tillhandahåller är av betydande omfattning. Mot bakgrund av företagens utökade uppdrag i fråga om speglingen av det mångkulturella samhället bör de totala resurserna för verksamheten på invandrar- och minoritetsspråk vara minst lika stora som under verksamhetsåret 1996. Nya tekniska förutsättningar bör möjliggöra förbättrade och utökade sändningar på invandrar- och minoritetsspråk. Regeringen anser -- i likhet med tidigare uttalanden från regering och riksdag -- att det finns särskilda skäl som motiverar programservice på samiska i större utsträckning än vad som motiveras av samernas antal. Av de språkliga minoriteterna intar även den finskspråkiga gruppen en särställning. Deras rätt till programservice i public service-företagens sändningar måste anses ha en delvis annan karaktär än övriga grupper med hänsyn till såväl de historiska banden mellan Sverige och Finland som den finskspråkiga gruppens storlek. Den tornedalsfinska befolkningen i norra Sverige anses historiskt sett representera den ursprungliga inhemska befolkningen. Tornedalsbefolkningens identitetskänsla hänger i hög grad samman med såväl det egna språket och dess utveckling som med den egna kulturen i övrigt. Även den tornedalsfinska gruppen intar därför en särställning. Den tornedalska kulturen bör även fortsättningsvis återspeglas i det regionala programutbudet. Programföretagen bör ta hänsyn till att olika språkgruppers behov kan förändras med tiden. Därför är det viktigt att programföretagen utvecklar former för publikkontakter med just invandrar- och minoritetsspråksgrupperna. De tre programföretagen bör även fortsättningsvis lösa samarbetet i fråga om invandrar- och minoritetsspråk genom överenskommelser mellan sig. Programbolagen bör särskilt redovisa förändringar i produktionen av sameprogram och program på finska och tornedalsfinska. 18.9 Program för funktionshindrade Regeringens förslag: Programföretagen skall även fortsättningsvis vara skyldiga att beakta funktionshindrades behov. Grönboken: I Grönboken ställs frågor om allmänradion och allmäntelevisionen även i fortsättningen bör vidta särskilda åtgärder för personer med funktionshinder samt om de även i fortsättningen bör sända program som är särskilt avsedda för personer med funktionshinder (frågorna 8, 21 och 22). Remissinstanserna: Flertalet anser att public service-företagen bör vidta särskilda åtgärder och sända program särskilt avsedda för personer med funktionshinder. Sveriges Television anser att radio- och TV-företagen i allmänhetens tjänst bör svara för att det även i fortsättningen sänds program för personer med funktionshinder samt att de kan ta del av de vanliga programmen. Företagen måste själva få bestämma art och omfattning av åtgärderna. Sveriges Radio kommer att göra riktade insatser för att öka programmens tillgänglighet för målgruppen. Utbildningsradion betonar att utbildningsprogram för funktionshindrade är en viktig och naturlig del av Utbildningsradions public service-uppdrag. Kulturutredningens förslag: Utredningen föreslår att krav på handikappanpassning bör slås fast för samtliga marksändande TV-företag. Omfattningen av textning av svenska program bör preciseras och reglerade överenskommelser bör följas upp. Insatserna för att utveckla omvandling av text- TV till syntetiskt tal bör intensifieras. Utvecklingsarbetet inom ramen för de resurser som avdelats för IT-ändamål inom de nya forskningsstiftelserna bör utnyttjas. Utredningen föreslår också att textning av svensk film bör vara tillgänglig redan vid biografvisning. Remissinstanserna: Hörselskadades Riksförbund, Sveriges Dövas Riksförbund, Synskadades Riksförbund och Handikappombudsmannen är angelägna om en större handikappanpassning i radio och TV. Folkrörelsernas Medieforum, Handikappförbundens Samarbetsorgan m.fl. anser att företagens insatser på detta område bör redovisas i public service-boksluten. Sveriges Television anser inte att kraven på insatser för funktionshindrade bör regleras i avtalet. Kvotmässiga preciseringar bör undvikas. Däremot avser Sveriges Television tydligt i det s.k. public service-bokslutet redovisa de insatser som görs. Vad gäller utredningens förslag om insatser för utveckling av syntetiskt tal pekar Synskadades Riksförbund och Sveriges Television på möjligheterna att utnyttja ett annat system, Audetel, för överföring av talad information i TV avsedd för synskadade. Sveriges Television menar att syntetiskt tal ännu inte har den kvalitet som är önskvärd och dessutom är för kostsamt. Hörselskadades Riksförbund och Handikappförbundens Samarbetsorgan stöder utredningens förslag om textning av svensk film vid biografvisning. Sveriges Television avvisar förslaget med hänvisning till att det bygger på ett missförstånd om var ansvaret ligger för versionering av biograffilm. Bakgrund: I nuvarande avtal mellan staten och programföretagen finns angivet en särskild skyldighet att ta hänsyn till olika grupper av funktionshindrade. I enlighet med 1992 års riksdagsbeslut fördelar de tre programföretagen ansvaret vad gäller program om och för funktionshindrade genom överenskommelser mellan sig. Enligt dessa överenskommelser skall programbolagen bl.a. inom ordinarie utbud belysa frågor för funktionshindrade, producera program för särskilda grupper av funktionshindrade samt genom särskilda insatser förbättra tillgängligheten till programutbudet för olika grupper av funktionshindrade. Statens Handikappråd och olika organisationer för funktionshindrade har i skrivelser samt i remissvaren på Grönboken och på Kulturutredningen uttryckt önskemål om tydligare krav på anpassning till funktionshindrade i verksamheten inför den nya avtalsperioden. De krav som framförts går sammanfattningsvis ut på att programmen i större utsträckning än nu skall göras tillgängliga för personer med funktionshinder. Organisationerna önskar också fler program om funktionshindrades situation. I anslagsframställningarna och remissvaren redovisas bl.a. att ca 50 % av Sveriges Televisions sändningar är tillgängliga för de döva och hörselskadade tittarna. Sveriges Television har en omfattande text-TV-verksamhet med bl.a. textning av 21 timmar svenska program per vecka, vilket är nära en fördubbling jämfört med år 1990. En fem-minuters nyhetssändning på teckenspråk sänds måndag- fredag året om. En ny teknik har prövats för att ge synskadade möjlighet att följa utländska program genom att textningen görs tillgänglig som syntetiskt tal. Sveriges Television har dock kommit fram till att tekniken inte är ändamålsenlig och kommer att pröva ett annat system, Audetel, som innebär att bilderna i rutan kan syntolkas och/eller att programmets textning kan läsas upp. Sveriges Radio startade under 1994 ett nyhetsprogram på lätt svenska måndag- fredag. Sveriges Radio avser att förbättra möjligheterna för hörselskadade genom att satsa på dels den nya digitala tekniken för att eliminera brus och störningar, dels RDS-funktionen för att åstadkomma hörbarhetsförbättringar. Utbildningsradions program för funktionshindrade utgörs till största delen av TV-program på teckenspråk. Skälen för regeringens förslag: Med public service-uppdraget följer ett stort ansvar för att funktionshindrades intressen tillgodoses. Sverige har i och med anslutning till FN:s standardregler om att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet förbundit sig att uppmuntra medierna att göra sina tjänster tillgängliga. Ett grundläggande mål för public service-företagen bör vara att göra de ordinarie programmen tillgängliga för de funktionshindrade. Personer med funktionshinder bör ges goda möjligheter att ta del av nyheter, information och underhållning via TV och radio. Dessutom bör program produceras för speciella målgrupper. Programbolagen bör under den kommande tillståndsperioden successivt öka tillgängligheten för funktionshindrade genom att utnyttja befintlig och ny teknik. Med hänsyn till svårigheterna att förutse vilken teknik som kommer att bli mest ändamålsenlig bör staten dock inte rikta detaljerade krav i fråga om programbolagens utveckling av ny teknik för anpassning till funktionshindrade. Utvecklingsarbete bör ske inom ramen för programbolagens medelstilldelning. Nuvarande ordning bör bestå där de tre programföretagen fördelar ansvaret vad gäller program för funktionshindrade genom överenskommelser mellan sig. Genom en frivillig samordning kan de skilda förutsättningarna för radio och TV även fortsättningsvis tas till vara på bästa sätt. De totala resurserna för detta ändamål bör vara minst oförändrade i jämförelse med vad som gäller för verksamhetsåret 1996. I takt med att de tekniska förutsättningarna förbättras bör därmed verksamheten för funktionshindrade utökas. De åtgärder som vidtas, inklusive ekonomiska insatser, bör tydligt redovisas i såväl anslagsframställningar som i den årliga uppföljningen av public service- uppdraget. Vad gäller Kulturutredningens förslag om textning av svenska filmer i samband med biografvisning kan konstateras att ansvaret för textning av biograffilm ligger på filmens distributör och inte dess producent. Frågan om särskilda textade filmkopior för biografvisning för hörselskadade behandlas av regeringen i annat sammanhang. 18.10 Särskilda riktlinjer för Sveriges Utbildningsradio Regeringens förslag: Sveriges Utbildningsradios uppdrag skall i princip vara oförändrat under tillståndsperioden. Grönboken: I Grönboken frågas om allmänradion och allmäntelevisionen bör vara skyldiga att sända utbildnings-, undervisnings- och folkbildningsprogram (frågorna 11 och 23). Remissinstanserna: Flertalet anser att public service-företagen bör sända utbildningsprogram och folkbildande program. Bakgrund: Utbildningsradion understryker i sin anslagsframställning för år 1997 och sitt remissvar på Grönboken att UR bör utgöra en del av public service- verksamheten. Basen i UR:s uppdrag skall vara att inom ramen för public service erbjuda utbildningsprogram för förskola, ungdomsskola, högskola och annan vuxenutbildning samt för den fria och frivilliga folkbildningen. UR vill kunna ingå i olika konsortier med syfte att producera utbildning i nya former. UR vill även kunna sända sina program i andra kanaler, i nya digitala kanaler och över satellit samt själv kunna välja distributionsform. Skälen för regeringens förslag: Resultatet av utredningen om distansmetoder inom utbildningen (U 1995:7) får betydelse för vilken roll Sveriges Utbildningsradio skall spela i framtiden (se vidare avsnitt 19). Därför bör tillståndstiden begränsas till två år, så att ett ställningstagande till de framtida villkoren för Sveriges Utbildningsradio kan ske samtidigt med behandlingen av förslaget från utredningen. Programföretaget skall under tillståndsperioden 1997-1999 producera utbildningsprogram i första hand för sändning via marksändare. Verksamheten skall liksom tidigare inriktas på de fyra utbildningsområdena förskola, ungdomsskola, högskola och vuxenutbildning. Inom samtliga utbildningsområden bör stöd och stimulans ges till grupper med olika funktionshinder och till etniska och språkliga minoriteter. I likhet med nu bör barnprogram också produceras. Sveriges Utbildningsradios förlagsverksamhet bör bedrivas enligt företagsekonomiska principer. Regeringen förutsätter att Sveriges Utbildningsradios program bereds plats i Sveriges Televisions och Sveriges Radios kanaler och att Sveriges Utbildningsradio liksom i dag genom avtal ges egna sändningstider. Eventuell oenighet vid fördelning och placering av sändningstid bör även fortsättnings-vis lösas genom två skiljenämnder (jämför prop. 1991/92:140, s. 53 och 74). I likhet med vad som nu gäller bör det finnas möjligheter för användarna att framföra synpunkter och önskemål på Utbildningsradions verksamhet. Detta inflytande bör ske mot bakgrund av Utbildningsradions publicistiskt oberoende ställning. Finansieringen genom medelstilldelning från rundradiokontot bör i likhet med vad som nu gäller kunna kombineras med att staten även ställer särskilda medel till Utbildningsradions förfogande för programverksamhet i samband med särskilt angelägen fortbildning av skolans personal (jämför prop. 1987/88:125 bil. 5, bet. 1987/88:KrU23, rskr 287). 19 Tillståndsperiodens längd Regeringens förslag: Tillståndet för Sveriges Television och Sveriges Radio skall omfatta perioden den 1 januari 1997 -- den 31 december 2001. Tillståndet för Sveriges Utbildningsradio skall omfatta perioden den 1 januari 1997 -- den 31 december 1998. Grönboken: I Grönboken frågas efter hur lång tillståndstiden bör vara (fråga 34). Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att tillståndsperioden bör vara längre än dagens fyra år. Många föreslår t.ex. 10 år men med en avstämning efter ca 4 år. Några enstaka remissinstanser föreslår sex år. Många remissinstanser argumenterar att en längre tillståndsperiod skulle ge bättre möjligheter till framförhållning och större oberoende för programbolagen. Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion anser att tillståndstiden bör utsträckas till 10 år. Bakgrund: Enligt 5 § radiolagen gäller ett tillstånd att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning för viss tid. Nuvarande avtal med SVT, SR och UR trädde i kraft den 1 januari 1993 och gäller t.o.m. den 31 december 1996. Enligt förslaget till ny radio- och TV-lag (prop. 1995/96:160) skall de regler som skall gälla för innehållet i alla slags sändningar, oavsett sändningsform, framgå av radio- och TV-lagen. Till sändningar för vilka regeringen meddelar tillstånd skall kunna knytas villkor av olika slag. Villkoren skall ersätta nuvarande ordning med avtal mellan staten och programföretagen. Villkor som rör tillståndets innehåll, innebörd och bestånd skall enligt förslaget framgå direkt av bestämmelser i lagen. Den föreslagna radio- och TV-lagen innehåller en uttömmande uppräkning av olika villkor för sändningstillståndet som regeringen skall få ställa. Därutöver får regeringen ställa villkor på programföretag som finansierar sin verksamhet med offentliga medel. Dessa villkor får då endast vara knutna till rätten att få anslag och inte till sändningstillståndet. Sådana villkor skall normalt gälla för ett visst budgetår. Tillstånd som meddelas av regeringen skall även i fortsättningen gälla för en viss tid. De förändringar som föreslås är att det införs bestämmelser om rätt till förlängning och uppsägning av tillståndet. Om tillståndsperioden är minst fyra år skall enligt förslaget tillståndet förlängas på oförändrade villkor under ytterligare fyra år om tillståndshavaren önskar det och regeringen inte senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer att förlängas eller att regeringen önskar förändra villkoren. Den nya radio- och TV-lagen skall träda i kraft den 1 december 1996 under förutsättning att den godkänns av riksdagen. De sändningstillstånd som skall meddelas Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion är tänkta att gälla från den 1 januari 1997. Lagens bestämmelser om sändningstillstånd och därtill knutna villkor skall därför tillämpas på de nya tillstånden med programföretagen. Skälen för regeringens förslag: Olika förhållanden bör beaktas vid valet av en lämplig tillståndstid. Stora förändringar på teknikens område under de närmaste åren medför svårigheter att förutsäga behovet av regler och styrning av programföretagen. Fördelen med en kort tillståndstid är att staten snabbare har möjlighet att ändra villkoren t.ex. på grund av tekniska förändringar. Om en kort tillståndstid väljs för public service-tillstånden skulle tillstånden dessutom upphöra att gälla i nära anslutning till att lokalradiotillstånden löper ut, vilket skulle underlätta en samlad prövning av ljudradiopolitiken inför 2000-talet. Å andra sidan finns det från programbolagens sida ett önskemål om en lång tillståndstid. För dem är det en fördel med en lång tillståndstid mot bakgrund av de stora tekniska förändringar som kan komma att inträffa de närmaste åren med stora investeringskostnader för bolagen. För distributionsföretagen försvårar en kort tillståndstid den praktiska och ekonomiska planeringen av investeringar i och tillhandahållandet av sändarkapacitet åt programföretagen. Mycket tyder på att de framtida förändringarna på det tekniska området kommer att starkt påverka utvecklingen av ljudradio och television framöver. Övervägande skäl talar därför för en relativ kort tillståndstid. En tillståndstid på fem år förefaller lämplig för Sveriges Television och Sveriges Radio. För Sveriges Utbildningsradio påverkas bedömningen av att frågan om distansmetoder inom utbildningen är under utredning. En särskild utredare (U 1995:7) har till uppgift att föreslå åtgärder som kan främja användningen av distansmetoder inom främst vuxenutbildningen och högskolan. Utredaren skall föreslå en strategi som långsiktigt främjar utvecklingen i hela landet av de möjigheter till distansutbildning som den moderna informationstekniken erbjuder. Han skall vidare analysera hur radio och TV kan utnyttjas i utbildningens och bildningens tjänst. Regeringen har denna dag beslutat om tillläggsdirektiv till utredaren (dir. 1996:17). Enligt tilläggsdirektivet skall utredaren lägga fram förslag om vilken roll Sveriges Utbildningsradio skall spela inom utbildnings- och folkbildningsområdet. Uppdraget skall redovisas före utgången av oktober 1997. Resultatet av utredningen kommer att få betydelse för vilken roll Sveriges Utbildningsradio skall spela i framtiden. Därför bör tillståndstiden begränsas till två år, så att ett ställningstagande till de framtida villkoren för Sveriges Utbildningsradio kan ske samtidigt med behandlingen av övriga förslag från utredningen. 20 Ägarskap Regeringens förslag: De tre förvaltningsstiftelserna skall upphöra och de tre programbolagen skall ägas av en nybildad stiftelse. Bakgrund: Riksdagen beslutade våren 1993 att de tre programbolagen skall ägas av varsin stiftelse (prop. 1992/93:236, bet. 1992/93:KrU28, rskr. 1992/93:377). Genom att inrätta de tre förvaltningsstiftelserna ville statsmakterna åstadkomma tydliga spelregler för relationerna mellan staten och public service-företagen. Stiftelsernas främsta funktion är därför att främja självständigheten hos programbolagen genom att äga och förvalta aktierna i programbolagen samt att utöva de befogenheter som är förknippade med detta. De tre förvaltningsstiftelsernas styrelser har av förenklingsskäl en identisk styrelsesammansättning (se prop. 1992/93:236 s. 15). Stiftelsestyrelserna skall bl.a. ta ställning till programbolagens årsredovisningar, besluta om ansvarsfrihet i programbolagen och utse styrelseledamöter i programbolagen. Skälet till att tre stiftelser bildades i stället för en, som skulle äga aktierna i samtliga tre public service-företag, var en önskan att undvika att det gamla koncernförhållandet skulle återupprättas (se prop. 1992/93:236 s. 12). Skälen för regeringens förslag: Det har visat sig att den nuvarande lösningen med tre stiftelser som har identiska styrelser är mindre ändamålsenlig. Regeringen anser att det är mer rationellt med en stiftelse eftersom stiftelserna ändå har samma övergripande mål. Regeringen föreslår därför att de tre stiftelserna upphör och att en ny stiftelse bildas. Följande rättsliga förutsättningar gäller för en sådan ombildning. Enligt stiftelseförordnandena får föreskrifterna om stiftelsernas ändamål ändras eller upphävas endast om riksdagen beslutat att det bolag som anges i föreskrifterna inte längre skall bedriva rundradiosändningar av radio- och televisionsprogram i allmänhetens tjänst eller det annars finns sådana skäl som avses i permutationslagen eller motsvarande bestämmelser. Enligt permutationslagen (1972:205) och stiftelselagen (1994:1220) som trädde i kraft den 1 januari 1996 får föreskrifter i ett stiftelseförordnande änd-ras eller upphävas om de på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot stifta-rens avsikter eller om det finns andra särskilda skäl. Till skillnad från permu- tationslagen gäller stiftelselagens permutationsbestämmelser även för statliga stiftelser och stiftelser som enskilda bildat tillsammans med staten. Bestäm- melserna i stiftelselagen om ändring av föreskrifter i ett stiftelseförordnande skall dock tillämpas först från och med den 1 januari 1997 på bl.a. stiftelser som har bildats av eller tillsammans med staten. Varken permutationslagens eller stiftelselagens regler är därmed tillämpliga i detta fall. Detta utesluter dock inte möjligheterna till permutation, men den får då ske med stöd av allmänna, icke lagreglerade principer. Det torde inte vara möjligt för en stiftare att med stöd av stiftelseförordnande begränsa möjligheterna till permutation enligt dessa principer. Möjligheten att genomföra permutation anses vara mer vidsträckt för stiftelser som bildats av allmänna medel än för stiftelser som har bildats av enskilda personer. Regeringen har erfarit att de tre stiftelsestyrelserna, som är identiska till sin sammansättning, avser att ansöka om permutation av innebörd att de tre stiftelserna skall upphöra. Det är regeringen som skall besluta om permutation i sådana fall. Regeringen anser att de ovan redovisade skälen bör vara tillräckliga för att besluta om permutation av de tre stiftelserna. En ny stiftelse bör därefter bildas av staten med uppgift att förvalta de tre programbolagen. Tillgångarna från de tre stiftelserna tillförs den nya stiftelsen. I stiftelselagen finns föreskrifter som gör att en stiftelse kan bli moderstiftelse i en koncern (1 kap. 5 §). Om en stiftelse har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i en juridisk person, så är stiftelsen moderstiftelse och den juridiska personen dotterföretag. Moderstiftelse och dotterföretag utgör tillsammans en koncern. Det innebär att de tre förvaltningsstiftelserna och respektive programbolag för närvarande utgör tre koncerner. I stiftelseförordnandena anges att varje stiftelse skall upprätta en årsredovisning där bl.a. koncernresultaträkning och koncernbalansräkning skall ingå. Regeringens förslag innebär att den nya stiftelsen blir moderstiftelse och programbolagen blir dotterföretag i den nya koncernen. Den nya stiftelsen skall därför upprätta en koncernredovisning (3 kap. 7 § stiftelselagen). Att ett koncernförhållande föreligger innebär inga nackdelar. Programbolagen är självständiga gentemot moderstiftelsen och medelstilldelningen sker som tidigare direkt till de tre programbolagen. Enligt regeringens uppfattning bör de riktlinjer som lades fast för stiftelsernas ändamål, styrelsesammansättning m.m. genom 1993 års riksdagsbeslut gälla oförändrade för den nya moderstiftelsen. Även principerna för utseendet av programbolagens styrelser bör gälla oförändrade i enlighet med 1993 års riksdagsbeslut. 21 Uppföljning och utvärdering Regeringens förslag: Programföretagen skall årligen följa upp och rapportera hur public service-uppdraget uppfyllts. Uppföljningsrapporten bör ges in till Granskningsnämnden för radio och TV. Kulturutredningens förslag: Utredningen föreslår att de avgiftsfinansierade radio- och TV-företagen ges i uppdrag att upprätta public service-bokslut. Utredningen föreslår vidare att det utses en myndighet inom kultur- och medieområdet med uppgift att bl.a. följa vad som händer på massmedieområdet inklusive att följa upp de så kallade public service-boksluten. Remissinstanserna: Förslaget stöds av bl.a. Sveriges Television, Sveriges Radio, Statens Kulturråd, Danshögskolan, Folkbildningsförbundet, Riksrevisionsverket, Svenska Musikerförbundet, Folkrörelsernas Medieforum, Göteborgs universitet och Svenska Journalistförbundet. En majoritet av remissinstanserna, bl.a. Sveriges Television, Sveriges Radio, Granskningsnämnden, Radio- och TV-verket, och Göteborgs universitet anser att den fortlöpande granskningen av radio- och TV-verksamheten även fortsättningsvis bör vara samlad hos Granskningsnämnden. Sveriges Radio anser att den utförliga redogörelse som redan nu årligen avlämnas i praktiken är ett s.k. public service-bokslut. Granskningsnämnden framhåller att det föreslagna public service-bokslutet inte kan ersätta den granskning som nämnden har i uppdrag att genomföra. Uppdrag att mäta och bedöma kvalitet under kommande avtalsperiod bör inte lämnas till någon annan än Granskningsnämnden. Nämnden anser inte att det är nödvändigt med särskilda föreskrifter för utvärderingen av public service- boksluten. Kulturrådet ansluter sig till utredningens förslag. Kulturrådet bör få uppgiften att som sektorsmyndighet inom kulturområdet följa och utvärdera utvecklingen på radio- och TV-området samt i nya medier. Bakgrund: Regering och riksdag anger allmänna förutsättningar för programbolagen i nuvarande avtal och lagar. Riksdagen beslutar årligen om bolagens medelstilldelning och TV-avgiftens storlek. Genom regeringsbeslut anges hur redovisning av de anvisade medlen skall ske. Redovisningen har hittills utöver i aktiebolagens årsredovisningar skett i företagens årliga anslagsframställningar. Styrelserna och företagsledningarna tillser att de uppgifter som enligt tillståndsvillkoren åligger företagen verkställs, och att detta sker med god hushållning. De programansvariga ansvarar för de enskilda programmen. Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom granskning i efterhand att lagbestämmelser och tillståndsvillkor om programinnehållet efterlevs. Förvaltningsstiftelsernas styrelser och statsmakterna är beroende av en väl fungerande revision som granskar om verksamheterna bedrivs effektivt och om ledningens kontroll är tillfredsställande, liksom att återrapporteringen är rättvisande. Från och med år 1994 granskar en av Riksrevisionsverket (RRV) utsedd revisor Sveriges Televisions förvaltning av rundradiomedlen. Den av RRV utsedde revisorn granskar också sedan den 1 januari 1995 förvaltningsstiftelserna och sedan 1995 års ordinarie bolagsstämmor även de tre programbolagen inklusive dotterbolag. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) har tagit initiativ till en studie, Kostnader, produktivitet och måluppfyllelse inom Sveriges Television AB (Ds 1995:31). Studien visar bl.a. på svårigheterna att mäta och bedöma om Sveriges Television levt upp till avtalet med staten. Granskningsnämnden för radio och television anför i en skrivelse att de kommande avtalen tydligt bör ange vad som skall mätas och kontrolleras och vad som mera har karaktär av programförklaring. Nämnden ifrågasätter om nämnden skall granska hur många kanaler programföretagen sänder i och hur programföretaget använder sina resurser. Skälen för regeringens förslag: Programbolagen kan till skillnad från vinstdrivande aktiebolag inte ha avkastningskrav som övergripande målsättning. Staten formulerar i stället mål för verksamheten i tillståndsvillkoren och beslutar om anslag. Målen bör även fortsättningsvis vara på en relativt allmän nivå och vara både kvantitativa och kvalitativa. Målen bör även innefatta krav på effektiv hushållning med resurser, bolagens produktivitet och programverksamhetens kvalitet. Företagsledningarna ansvarar för att verksamheten planeras, genomförs och utvecklas i enlighet med de fastlagda tillståndsvillkoren. I detta ansvar ligger också att ha den uppsättning av system och rutiner som behövs för löpande uppföljning och rapportering liksom för den externa återrapporteringen vad gäller uppfyllelsen av de övergripande målen för verksamheten. Programföretagen fastställer redan idag mätmetoder och resultatmått för att följa upp verksamheten och redovisa resultat. Med resultatmått avses kvantitativa och kvalitativa mått, i ord och siffror, som visar vad som presterats under en viss tidsperiod och som ger utgångspunkter för jämförelser, uppföljning och förändring. Det bör ankomma på programföretagen att ta fram konkreta uppföljningsbara resultatmått baserade på regeringens tillstånds- och anslagsvillkor. Resultatmåtten bör utformas så att de ger relevant information om public service-uppdraget och förmedlar viktiga erfarenheter av verksamheten. Redovisningen bör avse volym, kostnader och intäkter samt nyckeltal som visar effektivitet och produktivitet. Dessutom är det viktigt programföretagen utvecklar bra indikatorer på kvalitet, som bl.a. beskriver hur publiken upplever programmen. Resultatmåtten måste naturligtvis även vara relevanta för den interna målstyrningen. Över tiden kan synen ändras på vilka resultat som är mest intressanta och vilka mått som bäst beskriver verksamhetens utveckling. Därför måste resultatmåtten kunna ändras över tiden. Samtidigt är det angeläget med en viss stadga som gör det möjligt att följa utvecklingen på längre sikt. I detta arbete bör också fastställas vilka programkategorier som verksamheten skall indelas i. För att uppföljning och utvärdering i ett längre perspektiv skall underlättas är det viktigt att programstatistiken utformas så att jämförelser blir möjliga under tillståndsperioden. Redovisningen bör uttrycka vilken andel olika programkategorier har av den totala sändningstiden, när olika programtyper sänds samt resursförbrukningen för respektive kategori, vilket tillsammans beskriver verksamhetens utbudssida. Redovisningen bör även avse omfattningen av tittande och lyssnande och publikens reaktioner. Public service-företagen bör årligen redovisa hur public service-uppdraget har fullgjorts. En sådan redovisning syftar till att klarlägga hur företagens verksamhetsresultat förhåller sig till de mål som utgör grunden för företagens uppdrag. Kulturutredningen föreslår att detta dokument skall kallas public service-bokslut. Regeringen anser att benämningen public service-bokslut bör undvikas eftersom det är angeläget att detta uppföljningsdokument inte förväxlas med övrig ekonomisk redovisning, exempelvis den som lämnas i form av årsredovisning enligt aktiebolagslagen. I samband med rapportering av uppföljningen av public service-uppdraget kan programföretagen med fördel även redovisa sina övergripande planer för det närmast följande året för publiken. Syftet med uppföljningen är att skärpa företagets fokus på hur uppdraget uppfylls och att ge statsmakterna ett underlag inför förnyade koncessionsvillkor. Genom uppföljningen får TV-avgiftsbetalarna information om hur avgiftsmedlen använts vilket även bör kunna stimulera den offentliga debatten. Uppföljningen bör vidare möjliggöra och underlätta programföretagens interna uppföljning och kvalitetssäkring. Avsikten är givetvis inte att statens krav på verksamhetsuppföljning på något sätt skall inkräkta på programföretagens redaktionella integritet. Uppföljningsrapporten bör ges in till Granskningsnämnden för radio och TV. Nämnden bör bedöma om rapporten ger statsmakterna och allmänheten tillräckligt underlag. Härutöver har Granskningsnämnden liksom för närvarande till uppgift att genom efterhandsgranskning av sända program granska hur lagbestämmelser och tillståndsvillkor fullgjorts. De tre public service-bolagen bör även fortsättningsvis inlämna beslutsunderlag till regeringen i samma form som nuvarande anslagsframställning, som även bör innefatta en redovisning av framtida planer. Detta underlag bör liksom i dag ligga till grund för regeringens förslag till riksdagen vid årliga beslut om medelstilldelningen. 22 Organisation 22.1 Programföretagens struktur Regeringens förslag: Liksom för närvarande skall det under nästkommande tillståndsperiod finnas tre programföretag, Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Radiotjänst i Kiruna AB och Sveriges Radio Förvaltnings AB skall fortfarande ägas gemensamt av de tre programföretagen. De avgiftsfinansierade programföretagen bör även i framtiden befinna sig i täten av den tekniska utvecklingen. För att säkerställa att kapaciteten används på bästa sätt skall Sveriges Radios, Sveriges Televisions och Sveriges Utbildningsradios resurser för teknisk utveckling sammanföras till ett gemensamt dotterbolag. Bakgrund: Den nuvarande strukturen med tre självständiga programföretag infördes den 1 januari 1993. Då upphörde den tidigare koncernen där ett icke sändande moderbolag fungerade som samordnare mellan programföretagen och som ett slags "filter" mellan programföretagen och statsmakterna. De tre programföretagen äger gemensamt dotterbolagen Radiotjänst i Kiruna AB, som handhar uppbörden av TV-avgift, och Sveriges Radio Förvaltnings AB, som sköter om fastighetsförvaltning, förlagsverksamhet och personalhälsovård. Programföretagen samarbetar också i fråga om placeringen av Sveriges Utbildningsradios sändningar i de olika programkanalerna samt när det gäller fördelningen av ansvaret för program för funktionshindrade och program på invandrar- och minoritetsspråk. Tvister om fördelning av sändningstid får i sista hand lösas genom skiljeförfarande. Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande organisationen har endast fungerat under en tillståndsperiod. Det finns därför inte underlag för att nu föreslå någon förändring. Under den kommande tillståndsperioden bör programföretagen samarbeta på samma sätt som hittills. På en punkt finns det emellertid anledning att föreslå en förändring. Den tekniska utvecklingen inom radio- och TV-området går för närvarande mycket snabbt. Digitaltekniken kommer att göra det möjligt att utnyttja det tillgängliga frekvensutrymmet mer effektivt och kommer att skapa förutsättningar för både nya tjänster och för nya kombinationer av olika tjänster. Sveriges Radio och Sveriges Television jämte Teracom har spelat en viktig roll i exempelvis de utvecklingsprojekt som har lett fram till ett allmänt accepterat europeiskt system för digital ljudradio (DAB) respektive en prototyp för ett sändningssystem för digital marksänd TV (HD-DIVINE). Det är angeläget att de avgiftsfinansierade programföretagen även i fortsättningen kan ligga i täten i fråga om den tekniska utvecklingen. Det finns annars en risk för att kunskapen samlas hos företag med en kommersiell målsättning och att utvecklingsarbetet främst tar sikte på kommersiellt användbara tillämpningar. Om radio- och TV- verksamhet i allmänhetens tjänst även i fortsättningen skall kunna spela med på samma villkor som de kommersiella programföretagen är det angeläget att de har en egen teknisk kompetens i nivå med de bästa inom den kommersiella sfären. Digitaltekniken innebär bl.a. en ökad flexibilitet, genom att den digitala signalen kan förmedla olika slags information. En DAB-signal kan t.ex. inte bara användas för ljud utan även för text, enkla bilder och data av olika slag. Det är t.om. möjligt att sända rörliga bilder, om hela frekvensutrymmet används. På motsvarande sätt kan en digital TV-signal användas för en rad olika tjänster, både inom och utom TV-området. Gränserna mellan radio, television och andra medier kan därför komma att suddas ut. Det stora kommersiella intresse som har knutits till digitaltekniken innebär att mycket stora belopp i dag satsas på teknisk utveckling av företag som hoppas vinna konkurrensmässiga fördelar genom att utveckla ny teknik. I denna situation är det angeläget att de företag som arbetar i allmänhetens tjänst, och som givetvis aldrig kan disponera så omfattande resurser som de multinationella mediekoncernerna, har förutsättningar att använda sin samlade kapacitet på det mest effektiva sättet. Mot denna bakgrund bör de tekniska utvecklingsresurserna samordnas. Detta bör ske genom att de resurser för teknisk utveckling som i dag finns inom Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio sammanförs till ett dotterbolag som ägs gemensamt av bolagen. Prop. 1995/96:161 22.2 Distriktsorganisationer och distriktsbaserad produktion Regeringens förslag: Det skall även i fortsättningen finnas en distriktsorganisation inom varje programföretag. Företagens organisation skall utformas så att förhållandena i olika delar av landet kan speglas. Programbolagen bestämmer om regional och lokal indelning av respektive organisation. Den andel av allmänproduktionen i Sveriges Televisions och Sveriges Radios rikssändningar som produceras utanför Stockholm skall under tillståndsperioden ökas till minst 55 %. Ökningen bör i första hand ske genom ökat anlitande av fristående producenter och genom utomståendes medverkan. Det skall även i fortsättningen finnas två självständiga nyhetsredaktioner inom Sveriges Television. Sveriges Television skall även i fortsättningen ha en separat nyhetsredaktion för text-TV-verksamheten. Arbetet med nyheter och samhällsfrågor skall bedrivas så att olika perspektiv kommer att prägla verksamheten. Grönboken: I Grönboken ställs frågor om de regionala sändningarna i allmänradion och allmäntelevisionen bör omfatta fler, färre eller samma antal regioner som nu, samt omfatta längre, kortare eller samma sändningstid som nu. Vidare frågas om rikssändningarna i allmänradion och allmäntelevisionen bör avspegla händelser och skeenden i olika delar av landet i större, mindre eller samma omfattning som nu (frågorna 19 och 20). Remissinstanserna: I en majoritet av remissvaren anges att de regionala sändningarnas omfattning bör bibehållas. Ett antal remissinstanser anser att de regionala sändningarna bör öka. Flertalet anser att staten bör ge de ekonomiska förutsättningarna för att regionala program skall kunna sändas och för att regionala händelser skall återspeglas i utbudet i stor omfattning. Bakgrund: Fr.o.m. innevarande avtalsperiod bestämmer programföretagen själva över sin distriktsorganisation. En förutsättning är emellertid att verksamheten är organiserad på sådant sätt att förhållandena i olika delar av landet kan speglas. Vidare gäller att en viss andel av programmen skall vara producerad utanför Stockholm. Denna andel, som avser allmänproduktionen i rikssändningarna, var ursprungligen 40 % för både Sveriges Radio och Sveriges Television. I samband med behandlingen av förslagen i 1995 års budgetproposition gav riksdagen som sin mening till känna (bet. 1994/95:KrU26, rskr 1994/95: 367) att kravet på produktion utanför Stockholm borde höjas till 50 % för Sveriges Televisons del. Utskottet påpekade att denna produktionsnivå i realiteten redan var uppnådd. Vid samma tillfälle uttalade riksdagen att sändningar av distriktsproducerade program i Sveriges Television inte nödvändigtvis måste koncentreras till en kanal. Det finns också ett villkor om att Sveriges Television skall ha separata nyhetsredaktioner för varje kanal. Riksdagen behandlade våren 1995 motionsyrkanden om samordning av nyhetsredaktionerna och om konkurrensen och mångfalden i nyhetsbevakningen. Därvid uttalade kulturutskottet (bet. 1994/95:KrU26) att de båda redaktionerna borde finnas kvar och att de nyheter som de båda redaktionerna producerar skall sändas på det sättet att den ena redaktionens produktion skall sändas i den ena sändningskanalen och den andra redaktionens produktion i den andra sändningskanalen. Utskottet sade sig inte vara berett att aktualisera frågan om en ändring i avtalet mellan staten och Sveriges Television i detta hänseende. Riksdagen avslog motionerna. Göteborgsregionernas kommunalförbund betonar i två skrivelser vikten av en kraftig decentralisering inom public service-verksamheten. Frågan om en utlokalisering av Sveriges Utbildningsradio samt en radio- och/eller en TV-kanal bör prövas. Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att en stor del av programproduktikonen sker i decentraliserade former. På så sätt skapas förutsättningar för pluralism och för att programmen präglas av olika synsätt. Det är också betydelsefullt att det växer upp produktionsmiljöer runt om i landet och att det skapas förutsättningar för fristående produktionsföretag utanför huvudstadsregionen. Programföretagen har varit framgångsrika när det gäller att flytta ut programproduktion till distrikten. Sveriges Television ökade andelen distriktsproducerad allmänproduktion från 46 % år 1994 till 51 % år 1995. Riksdagens beslut våren 1995 om att kravet på decentraliserad prouktion skulle höjas från 40 till 50 % för Sveriges Television var sålunda bara en bekräftelse på vad som redan uppnåtts. Under år 1995 beräknas Sveriges Radio producera 45 % av sin allmänproduktion utanför Stockholm. Nu är det dags att ta ytterligare ett steg. Under den tillståndsperiod som nu är aktuell bör andelen successivt höjas till minst 55 % för Sveriges Television och Sveriges Radio. För att uppnå en så hög andel decentraliserad programproduktion bör i första hand utnyttjas utomståendes medverkan och fristående producenter som är verksamma i olika delar av landet. Det bör även i fortsättningen finnas två separata nyhetsredaktioner inom Sveriges Television. Även text-TV-sändningarnas nyhetsvärdering bör vara självständig i förhållande till andra nyhetsredaktioners överväganden inom public service-företagen. I avsnitt 18.6 angavs att programföretagen under den kommande tillståndsperioden bör eftersträva att nyhetsförmedling och samhällsbevakning i ökad utsträckning skall utgå från olika perspektiv, så att händelserna inte ensidigt värderas utifrån Stockholms utgångspunkt. Detta handlar inte enbart om att spegla hela landet utan också om att det är av värde för mångfalden att inte bedömingarna huvudsakligen görs av människor som verkar i ett begränsat geografiskt område. Genom de omorganisationer som har skett inom Sveriges Television har andelen nyhetsinslag som producerats i distrikten ökat under den senaste tioårsperioden. Det finns ett antal reportrar i distrikten med särskilt ansvar för att leverera riksnyheter. Detta är en glädjande utveckling som bör fortsätta. För att säkerställa den nödvändiga perspektivförskjutningen måste Sveriges Television under tillståndsperioden fortsätta att vidta åtgärder av såväl organisatoriskt som annat slag. Dessa skall innefatta utlokalisering från Stockholm av redaktioner eller kvalificerade beslutsfunktioner inom samhällsbevakningen. Distrikens resurser för nyheter och samhällsbevakning skall fortsatt förstärkas. 23 Finansiering och ekonomiska förutsättningar Regeringens förslag: Programföretagen skall finansieras med medel som anvisas från rundradiokontot. Företagen skall inte tillåtas sända annonser. TV-avgifterna skall oavkortat gå till finansiering av public service-verksamheten. Sponsring får endast förekomma i Sveriges Televisions sändningar i samband med sportevenemang. Sponsring får inte längre förekomma i Sveriges Radios sändningar. Sändningarna skall vara tillgängliga för allmänheten utan villkor om särskild betalning. Medelstilldelningen till programföretagen skall liksom nu värdesäkras med utgångspunkt i ett index. Även medelstilldelningen till Radio Sweden bör värdesäkras med utgångspunkt i det särskilda kompensationsindexet för public service-företagen. För åren 1997 och 1998 kvarstår statsmakternas besparingskrav i enlighet med 1995 års riksdagsbeslut. Programföretagen skall inom tillgänglig ekonomisk ram göra de prioriteringar som krävs för att uppfylla målen med verksamheten. Grönboken: I Grönboken ställs frågor om Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio även i fortsättningen bör finansieras helt med TV- avgiftsmedel eller över statsbudgeten, med reklamintäkter, abonnemangsavgifter eller med en kombination av olika intäktskällor samt om de olika programföretagen bör finansieras på olika sätt (frågorna 32 och 33). Remissinstanserna: Flertalet remissvar stödjer den nuvarande finansieringsformen med TV-avgifter. En majoritet avvisar reklamfinansiering. En majoritet anser att viss sponsring är acceptabel, men den får bara användas som ett komplement till övrig finansiering. Några föredrar skattefinansiering. Vissa remissinstanser anser att Utbildningsradion är den verksamhet som enklast skulle kunna brytas ut och åtminstone delfinansieras på annat sätt. Sveriges Television vill förutom avgiftsfinansiering och möjlighet till sponsring även pröva betal-TV och pay per view. Sveriges Radio önskar förbli reklamfri och intar en restriktiv hållning till sponsring. Sveriges Utbildningsradio är öppen för att erhålla allmänna medel för särskilda utbildningsinsatser som ett komplement till TV-avgiftsfinansieringen. Bakgrund: Granskningsnämnden anför i en skrivelse att sponsringsreglerna i avtalet bör bli tydligare. Uttryck som "evenemangskaraktär" bör inte användas. Skyldighet att upplysa om sponsorskap bör föreligga endast i de fall publiken verkligen kan behöva upplysningen. Det är väsentlig skillnad på upplysningen att ett program om jorbrukspolitik sponsras av LRF och upplysningen att Snickers sponsrar en fotbollsmatch. Det bör anges vad sponsringsmeddelandet får innehålla. Regelverket bör överensstämma med art. 17b i EU:s TV-direktiv. Skälen för regeringens förslag: En stark public service-verksamhet kräver att företagen ges förutsättningar att finansiera sin verksamhet. Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio, inkl. Radio Sweden och Radiotjänst i Kiruna AB, bör som nu finansieras i huvudsak med TV-avgifter. Annan radio och television får reklamfinansieras eller etablera egna arrangemang för att ta betalt av abonnenter (betal-TV-system). En allmän förutsättning för den programverksamhet som bedrivs i allmänhetens tjänst är att programmen skall kunna tas emot utan krav på särskilda avgifter. Mot denna bakgrund är regeringen inte beredd att nu lägga fram förslag med anledning av Sveriges Televisions begäran om att få pröva betalTV och pay per view. Om förutsättningarna skulle förändras, t.ex. i samband med införande av sändningar med digital teknik, avser regeringen att återkomma till riksdagen. För åren 1997 och 1998 skall statsmakternas besparingskrav kvarstå i enlighet med 1995 års riksdagsbeslut. Programföretagen skall inom tillgänglig ekonomisk ram göra de prioriteringar som krävs för att uppfylla målen med verksamheten. Programföretagen skall även se till att uppfylla kraven på effektiv verksamhet och god hushållning med tilldelade resurser. TV-reklammarknaden har ökat mycket starkt sedan 1988, i genomsnitt 82 % per år. År 1994 översteg reklamintäkterna för första gången två miljarder kronor i Sverige. Därefter har den svenska TV-reklammarknadens tillväxttakt avtagit något, men är fortfarande positiv. Många bedömare menar att det torde finnas utrymme för en ytterligare ökad marknadsandel för TV-reklam i Sverige. Public service-företagen skall, liksom tidigare, inte tillåtas sända annonser. Genom att vara garanterade en viss på förhand känd tillförsel av medel har public service-företagen en fördel framför privat radio och TV. Public service- företagen är därmed inte beroende av att maximera antalet tittare och lyssnare för att generera intäkter. I gengäld kan statsmakterna ställa höga krav på public service-företagen. Medelstilldelningen skall vara samlad och inte innehålla några specialdestinerade belopp. De tre programföretagen ansvarar för att tillräckliga medel ställs till dotterbolagens förfogande. Sveriges Radio har begärt särskild finansiering av vissa kostnader i samband med sändningar med digital teknik. En särskild utredare har nyligen lagt fram ett förslag om utbyggnad av digitala TV-sändningar. Regeringen avser att behandla frågorna om finansiering av digitala sändningar samlat för radion och televisionen. Något förslag med anledning av Sveriges Radios hemställan läggs därför inte fram nu. Public service-företagens sidoaktiviteter till sändningsverksamheten skall vara självbärande. TV-avgiftsfinansiering Public service-verksamheten skall även i fortsättningen finansieras med TV- avgiftsmedel. Programföretagen skall inte finansieras med reklam. Det är viktigt att rollfördelningen på finansieringsområdet för radio och TV vidmakthålls. Därför bör finansieringen av public service-företagen med TV- avgiftsmedel renodlas. TV-avgiftsmedlen bör oavkortat gå till public service- verksamheten. Granskningsnämnden, som i dag finansieras delvis via rundradiokontot, bör följaktligen finansieras helt via statsbudgeten under nästa tillståndsperiod. Nämnden har även andra uppgifter utöver att granska public service-kanalernas innehåll. Sponsring Granskningsnämnden pekar i en skrivelse på ett antal önskvärda förändringar av reglerna för sponsring. Uttryck som "evenemangskaraktär" bör inte användas. Regelverket bör överensstämma med art. 17b i EG:s TV-direktiv. Sveriges Television anför i en skrivelse att Granskningsnämndens påpekanden är en ändamålsenlig grund för en revidering av sponsringsreglerna. Sponsring bör även i fortsättningen tillåtas i Sveriges Television. Förändringar som syftar till att vidga kategorin program som kan sponsras eftersträvas inte av Sveriges Television. Regeringen anser att en renodling av finansieringen av public service- verksamheten bör medföra att sponsring endast får förekomma i Sveriges Televisions sändningar i samband med sportevenemang. Nuvarande villkor för Sveriges Television när det gäller sponsring skall begränsas till att endast omfatta sportevenemang. Det bör ankomma på regeringen att närmare ange riktlinjerna för detta. Sponsring bör inte längre förekomma i Sveriges Radios sändningar. Något medgivande för Sveriges Radio när det gäller sponsrade program bör därför inte finnas med i tillståndsvillkoren. I enlighet med vad regeringen tidigare anfört bör Sveriges Utbildningsradio liksom nu kunna erhålla kompletterande finansiering med allmänna medel för särskilda utbildningsinsatser av engångskaraktär som är utbildningspolitiskt och ekonomiskt motiverade. Prop. 1995/96:161 Kompensationsindex Medelstilldelningen till public service-företagen skall liksom nu värdesäkras med utgångspunkt i ett index. Även medelstilldelningen till Radio Sweden bör värdesäkras med utgångspunkt i det särskilda kompensationsindexet för public service-företagen på samma sätt som gäller för Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio. Liksom nu bör det ankomma på regeringen att fastställa hur detta index bör vara konstruerat. Medelsanvisning och fördelningsnycklar Medlen för verksamheten bör även i fortsättningen anvisas samlat till varje programföretag. De tre programföretagen redovisar i en gemensam skrivelse den fördelningsnyckel som programföretagen tillämpar år 1996 där 60,53 % av tillgängliga medel tillförs Sveriges Television, 34,70 % till Sveriges Radio och 4,77 % till Sveriges Utbildningsradio. Programföretagen förordar att Radio Swedens medelstilldelning läggs samman med Sveriges Radios inom ramen för fördelningsnyckeln. Radio Swedens medelstilldelning skulle därmed bli indexjusterad på samma sätt som gäller för programföretagen i övrigt. Programföretagen hemställer därför att fördelningsnyckeln justeras till 60,08 % för Sveriges Television, 35,19 % för Sveriges Radio (inklusive medelstilldelning till Radio Sweden) och 4,73 % till Sveriges Utbildningsradio. Programföretagen hemställer vidare att programföretagen även i fortsättningen bör ha möjlighet att i samförstånd justera fördelningsnyckeln. Regeringen anser att Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio även fortsättningsvis i samförstånd bör kunna justera fördelningsnyckeln om bolagen exempelvis kommer överens om att omfördela ansvaret för olika gemensamma funktioner. Radio Swedens medelstilldelning bör dock inte läggas samman med Sveriges Radios inom ramen för fördelningsnyckeln. Radio Swedens medelstilldelning bör även fortsättningsvis vara oberoende av medelstilldelningen till Sveriges Radio. Fördelningsnyckeln bör därför justeras till 60,53 % för Sveriges Television, 34,70 % till Sveriges Radio och 4,77 % till Sveriges Utbildningsradio. Radiotjänst i Kiruna AB Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) ansvarar för TV-avgiftsuppbörden och avgiftskontrollen. Influtna TV-avgiftsmedel placeras på rundradiokontot hos Riksgäldskontoret. RIKAB ägs sedan den 1 januari 1994 gemensamt av de tre programföretagen. I avtal som träffades år 1989 mellan staten och RIKAB regleras bolagets uppgifter. Det faktum att RIKAB under innevarande avtalsperiod har fått nya ägare har inte påverkat RIKAB:s uppgifter. RIKAB bör behålla sina hittillsvarande uppgifter med uppbörd och avgiftskontroll även under kommande tillståndsperiod. De tre programföretagen ansvarar för att tillräckliga medel ställs till RIKAB:s förfogande. Regeringen anförde i samband med tillkomsten av lagen (1989:41) om TV-avgift att den försöksverksamhet med särskilda betalningssätt som då beslutades om skulle utvärderas när RIKAB haft möjlighet att pröva systemet en tid. Senast den 1 mars 1992 skulle RIKAB redovisa en utvärdering av verksamheten samt avge eventuella förslag till ändringar i TV-avgiftslagen (prop. 1988/89:18 s. 70). RIKAB:s förslag till ändringar i lagstiftningen har inkommit till departementet. Därutöver har Svenska Inkassoföreningen i skrivelse till regeringen hemställt om en översyn av lagen. Föreningen ifrågasätter om det är rimligt att TV- avgiften skall ha den särställning som lagstiftaren tillmätt avgiften och föreslår att regelsystemet för indrivning av oguldna TV-avgifter ändras. De ändringar föreningen föreslår innebär att förfallna TV-avgifter i huvudsak skall jämställas med övriga enskilda fordringar. Riksdagens revisorer som har granskat RIKAB föreslår också en översyn av TV- avgiftslagen och efterlyser en mera utförlig redovisning till riksdagen av hur uppbörden av TV-avgifter utvecklats. Regeringen avser att utföra en översyn av reglerna om TV-avgift med anledning av skrivelserna från RIKAB, riksdagens revisorer och Svenska Inkassoföreningen. Regeringen återkommer senare till riksdagen med en redogörelse för resultatet av denna översyn och eventuella förslag till författningsändringar. Förvaltningen av rundradiomedlen De tre programföretagen har som ägare ett gemensamt ansvar för uppbörden av TV- avgifter m.m. som bedrivs av RIKAB. För att åstadkomma en klar och tydlig ansvarsfördelning är det nödvändigt att en part ansvarar för förvaltningen av rundradiomedlen. Sveriges Television har genom ett avtal som träffades den 1 januari 1993 och som gäller tills vidare ansvaret för rundradiorörelsens finansiella samordning. Däri ingår att ansvara för förvaltningen av TV-avgiftsmedlen, rundradiorörelsens likviditetsplanering och utbetalningarna från rundradiokontot samt ansvaret för bedömningen av avgiftsuttagets storlek på kort och lång sikt. Bolaget skall även redovisa medelsförvaltning och upplåning samt upprätta bokslut för rundradiorörelsen. Sveriges Television bör behålla sitt ansvar för förvaltningen av rundradiomedlen. Prop. 1995/96:161 24 Vissa frågor med anknytning till ny teknik Regeringens förslag: Programföretagen skall vara skyldiga att se till att minst 99,8 % av den fast bosatta befolkningen kan ta emot programmen. Om ett programföretag vill uppfylla en del av denna skyldighet genom satellit eller annars inleda nya sändningar över satellit skall regeringens medgivande inhämtas. Sveriges Televisions sändningsrätt skall omfatta två TV-kanaler inklusive text-TV. Sveriges Radios sändningsrätt skall omfatta fyra radiokanaler, varav en skall ha lokal täckning. Sveriges Utbildningsradio skall under tillståndsperioden sända utbildningsprogram i Sveriges Televisions och Sveriges Radios kanaler. Om ett programföretag vill starta nya programkanaler skall regeringens medgivande inhämtas. Grönboken: I Grönboken ställs frågor om staten skall se till att alla som bor i Sverige har möjlighet att ta emot radio- och TV-program. Vidare frågas hur många kanaler Sveriges Television och Sveriges Radio bör sända i samt om Utbildningsradion liksom idag bör dela sändningskanaler med Sveriges Radio och Sveriges Television. Vidare frågas efter i vilken omfattning allmänradion och allmäntelevisionen bör använda möjligheter till digitala sändningar (frågorna 4 och 28--31). Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna anser att staten bör garantera rikstäckande radio och TV. Public service-företagen bör bibehålla nuvarande kanalomfattning. Ett motiv som anförs är att det krävs mer än en kanal för att förverkliga de angivna målsättningarna för public service-verksamheten. Ett annat är att Sveriges Television behöver två kanaler för att markera sitt oberoende. Flera remissinstanser anser att Utbildningsradions sändningsmöjligheter bör utökas. Kulturrådet anser att en särskild folkbildningskanal bör etableras. I flertalet remissvar framhålls att digital sändningsteknik bör användas inom Sveriges Television och Sveriges Radio i stor omfattning. Det är viktigt att den främsta tekniken är tillgänglig inom public service-verksamheten. Sveriges Television vill på sikt göra sina program tillgängliga i kabel-TV och satellitkanaler. Sveriges Television tror att övergången till ny digital teknik kan ta 10--15 år. Sveriges Radio betonar att den nya digitala tekniken på sikt kommer att innebära betydligt lägre distributionskostnader. Bakgrund: Digitala ljudradiosändningar pågår sedan hösten 1995. Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio har möjlighet att sända upp till sex stereoprogram i den rikstäckande frekvensen samt två program i regionala frekvenser. En första utvärdering av de digitala ljudradiosändningarna skall äga rum när verksamheten har pågått i cirka två år. Digitala TV-sändningar via satellit väntas starta under år 1996 på initiativ av privata företag. Digital marksänd TV kommer att kunna inledas år 1997 eller 1998. En särskild utredare har nyligen lagt fram betänkandet Från massmedia till multimedia -- att digitalisera svensk television (SOU 1996:25). Utredaren föreslår att ett digitalt marksändarnät för TV skall börja byggas ut senast år 1997 och att de analoga marksändningarna skall upphöra efter högst tio år. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. I proposition 1991/92:140 diskuterades vilken omfattning public service- verksamheten skulle ha under innevarande avtalsperiod. Där angavs att två TV- kanaler och fyra radiokanaler borde betraktas som ett tak när det gäller den totala omfattningen av sändningsrätten. De sändningar utöver denna nivå som redan förekom på några orter, t.ex. särskilda kommunsändningar i radio borde emellertid inte hindras. En viss utbyggnad för bättre sändningstäckning skulle inte heller uteslutas. Programföretagen skulle också ha utrymme för tilläggstjänster, t.ex. text-TV, programidentifikation eller trafikmeddelanden i den utsträckning som behövs för programverksamheten. Däremot borde inte public service-företagen få ta i anspråk sändarnät för nya sändningar. För närvarande sänder Sveriges Television i två rikstäckande kanaler, varav den ena även har regional täckning. Text-TV-sändningar förekommer i båda kanalerna. Sveriges Radio sänder i fyra rikstäckande ljudradiokanaler, varav en även har regional täckning. Dessutom sänds ljudradioprogram för mottagning i utlandet, Radio Sweden. På några orter förekommer därutöver sändningar med lokal täckning. I Stockholmsområdet är programinnehållet fördelat på ett annat sätt än i övriga landet. Det finns en särskild kanal som sänder seriös musik hela dygnet. Denna kanal sänds också ut i Malmö. Vidare finns i Stockholm en särskild lokalkanal, Radio Stockholm, vid sidan av den vanliga P4-kanalen. Program på minoritetsspråk sänds tillsammans med Radio Swedens sändningar i en särskild kanal, P6. P1 och P3 har emellertid samma innehåll i Stockholm som i övriga landet. Sveriges Utbildningsradio sänder sina program i Sveriges Televisions och Sveriges Radios kanaler. Enligt avtalet med Sveriges Radio och Sveriges Television skall minst 99,8 % av den fast bosatta befolkningen nås av sändningarna. Vidare anges att programföretagen skall köpa utsändningstjänster för marksändningar av Teracom. Bakgrunden till bestämmelsen är bl.a. att beredskaps- och säkerhetsskäl talar för ett sammanhållet distributionsnät i statlig ägo. För närvarande används satellitdistribution av Sveriges Radio för ljudradiosändningar till utlandet (Radio Sweden). Sveriges Television använder sig inte av satellitsändningar. Däremot är det sändarnät som används av TV4 uppbyggt på så sätt att programmen överförs till marksändarna med hjälp av satellit. Personer som bor utom räckhåll för marksändarna kan ta emot programmen direkt från satelliten. De särskilda lokalprogrammen överförs dock till marksändarna på annat sätt och är inte tillgängliga för satellitpubliken. För fullständighetens skull bör nämnas att Sveriges Televisions program på norskt initiativ sänds upp till satellit för matning av kabelnät i Norge. Av upphovsrättsliga skäl får dessa sändningar dock inte tas emot utanför Norge. Samtliga public service-företag har redovisat planer på att utnyttja den nya tekniken för att förbättra räckvidden eller utöka antalet kanaler. Sveriges Television har redovisat sin digital-TV-policy, som i sammanfattning innebär att Sveriges Television på kort sikt vill få till stånd digitala sändningar via satellit med inriktning på hushåll med dålig mottagning i Sverige, svensktalande i Finland samt utlandssvenskar i övriga Europa. I ett längre perspektiv vill Sveriges Television åstadkomma ett samlat public service- utbud med program från bl.a. BBC, ARTE och de nordiska public service-företagen. Sveriges Television har också fattat beslut om att inte anskaffa ytterligare slavsändare. Sveriges Radio har redovisat planer på att med hjälp av DAB-teknik sända ut en 24-timmars seriös musikkanal, en finsk kanal och möjligen också en samnordisk samisk kanal. DAB-tekniken ger även möjlighet till andra särskilda kanaltjänster, t.ex. direktsändningar från riksdagen. Också Sveriges Utbildningsradio har framfört önskemål om en egen digital satellitkanal. Skälen för regeringens förslag: Under den kommande tillståndsperioden kommer den digitala sändningstekniken att börja påverka medielandskapet. Vilken riktning utvecklingen kommer att ta beror bl.a. på vilka beslut statsmakterna kommer att fatta och hur olika privata företag kommer att agera. Några år in på 2000-talet kan emellertid den nya tekniken ha ändrat förutsättningarna på väsentliga punkter. Den digitala tekniken kommer att kräva viktiga ställningstaganden av statsmakterna. De vägval som måste ske får stor betydelse för radio- och TV- verksamhetens framtida villkor. Inte minst gäller det möjligheten att långsiktigt säkerställa att hela befolkningen har tillgång till programsändningar i allmänhetens tjänst. Programföretagen skall även i fortsättningen vara skyldiga att köpa utsändningstjänster från Teracom. Under förutsättning att nödvändiga beredskaps och säkerhetskrav kan upprätthållas skulle satellitteknik kunna användas som ett led i det sändarnät som Teracom skall svara för. Därigenom skulle mottagningsmöjligheterna i Sverige kunna förbättras. På sikt skulle även vissa befintliga slavsändare kunna läggas ner. Detta skulle emellertid kräva att de nuvarande villkoren om sändningarnas befolkningstäckning ändras. För närvarande skall minst 99,8 % av den fast bosatta befolkningen kunna ta emot programmen från marksändare. Om ett programföretag vill uppfylla en del av denna skyldighet genom satellit behöver regeringens medgivande inhämtas. Genom satellitsändningar skulle det vidare bli möjligt att ta emot även Sveriges Televisions program utanför Sverige, om vissa upphovsrättsliga frågor kan lösas. Frågan om på vilket sätt Sveriges Televisions program skall distribueras har emellertid ett nära samband med frågan om vilken teknik för TV-sändningar som skall användas i framtiden. Inför de viktiga avgöranden som kommer att behöva träffas är det angeläget att programföretagen agerar i enlighet med den strategi för tekniska förändringar som statsmakterna kan komma att fatta beslut om. Därför bör regeringens medgivande inhämtas före beslut om att inleda nya satellitsändningar. Detta torde i första hand gälla för Sveriges Television, men förutsättningarna bör givetvis vara de samma för övriga programföretag. Digitaltekniken ger plats för flera programkanaler. Sveriges Radio har redovisat planer på flera nya kanaler, bl.a. en 24-timmars seriös musikkanal som motsvarar den som för närvarande sänds ut i Stockholm och Malmö, en kanal med finskspråkig inriktning samt en kanal med ett mångkulturellt utbud. Enligt regeringens mening är en av fördelarna med digitaltekniken att den ger förutsättningar att t.ex. renodla vissa typer av program. Med hänsyn till att det torde dröja ganska länge innan mottagare för digitala sändningar har blivit vanliga är det emellertid angeläget att nya digitalt utsända programkanaler inte leder till att programmens tillgänglighet för den publik som enbart kan ta emot analoga sändningar försämras. Det är förutsatt att en första utvärdering av de digitala ljudradiosändningarna skall äga rum när sändningarna har pågått i ungefär två år. Utvärderingsrapporten skall ge statsmakterna underlag för att besluta om eventuella ändringar av villkoren för verksamheten. Mot denna bakgrund bör regeringens medgivande inhämtas före beslut om nya programkanaler. Även om detta i första hand kommer att vara aktuellt i fråga om Sveriges Radio bör givetvis samma förutsättning gälla för de övriga programföretagen. 25 Särskilda frågor 25.1 Granskningsnämnden Regeringens förslag: Granskningsnämnden skall från och med budgetåret 1997 helt finansieras via statsbudgeten. Bakgrund: Granskningsnämnden för radio och TV har enligt bestämmelser i den föreslagna radio- och TV-lagen samt förordningen (1994:728) med instruktion för Granskningsnämnden till uppgift att utöva tillsyn över efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten. I granskningen ingår kontroll av att ett företag som har rätt att sända radio- och TV-program utövar denna rätt i enlighet med det avtal som programverksamheten som gäller mellan regeringen och företaget. Nämnden skall också följa innehållet i utländska ljudradio- och TV-sändningar som riktas till den svenska allmänheten. Skälen för regeringens förslag: Granskningsnämndens uppdrag, organisation och verksamhetsformer bör vara oförändrade. I avsnitt 21 angavs att Granskningsnämnden under den kommande tillståndsperioden bör ta emot den uppföljningsrapport där Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio årligen skall följa upp och rapportera hur public service-uppdraget uppfylls. De tillkommande uppgifterna torde kunna genomföras med nuvarande resurser inom Granskningsnämnden. Granskningsnämnden finansieras delvis med anvisningar från rundradiokontot motsvarande ca 4,6 miljoner kronor på helårsbasis. Det är viktigt att TV- avgiftsmedel renodlas till att finansiera programbolagens verksamhet inklusive RIKAB. För att renodla finansieringen bör Granskningsnämnden från och med år 1997 helt finansieras via statsbudgeten. 25.2 Försvarsfrågor Regeringen tillkallade den 16 juni 1994 en parlamentarisk kommitté (1994:8) med uppgift att att göra en översyn av vad som bör gälla för radion och televisionen vid krig och krigsfara och föreslå eventuella förändringar som översynen ger upphov till (dir. 1994:55). Utredningen kommer inom kort att redovisa sina överväganden i ett betänkande som skall remitteras på sedvanligt sätt. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag avseende public service-företagens organisation och verksamhetsuppdrag vid krig och krigsfara. 25.3 Radio Sweden Regeringens förslag: Radio Swedens uppdrag och verksamhet skall kvarstå oförändrade. Bakgrund: Sveriges Radios programverksamhet för utlandet -- Radio Sweden -- tillkom år 1938 och sänder för närvarande program på sex språk, svenska, engelska, tyska, ryska, estniska och lettiska. Radio Sweden kommer under 1996 att sända över 20 800 timmar om man förutom kortvågssändningar räknar med parallellsändningar via satellit och mellanvåg samt utsändningar av riksprogrammen. Av total sändningstid utgör drygt 2 800 timmar orginalsändningar. Utlandsprogrammet förfogar över tre kortvågssändare i Hörby och en mellanvågssändare i Sölvesborg. Utlandsprogrammen kan också avlyssnas i Stockholmsområdet från en FM-sändare. Delar av Radio Swedens sändningar distribueras också via satellit, för närvarande Astra och Tele-X. Teracom svarar för utsändningen på kortvåg och mellanvåg samt för FM-utsändningen. Radio Sweden är en enhet inom Sveriges Radio AB. Enligt avtalet mellan staten och Sveriges Radio skall program för sändning till utlandet ge dels svenskar som befinner sig utomlands, dels utländsk publik, möjlighet att få information om och upprätthålla kontakt med Sverige. Programmen bör ge kunskap om Sverige och bidra till förståelse för Sverige och det svenska språket. Radio Sweden aviserar en förstärkning av satsningen på Europa (svenska, engelska och tyska), en förbättring av informationen till lyssnare i närområdet Baltikum och Ryssland (ryska, estniska och lettiska) och kontinuerlig programservice för lyssnare i andra delar av världen. Radio Sweden avser att öka antalet återutsändningar av, och samproduktioner med, utländska radiostationer. Vidare ska Radio Sweden utöka samarbetet med Sveriges Radios kanaler för att kunna vidga programutbudet och uppnå en större rationalitet. Radio Swedens verksamhet finansieras sedan den 1 januari 1995 med TV-avgiftsmedel. Skälen för regeringens förslag: Regeringen har inte för avsikt att förändra det nuvarande verksamhetsuppdrag som Radio Sweden innehar. Radio Sweden finansieras från och med den 1 januari 1995 med TV-avgiftsmedel istället för med anslag som tidigare var fallet. Som regeringen tidigare anfört, bör Radio Swedens anslag under den kommande tillståndsperioden räknas upp med det särskilda kompensationsindexet för public service-företagen. I enlighet med 1995 års riksdagsbeslut åläggs Radio Sweden samma effektivitetskrav som övriga public serviceföretag, dvs. en 11 procentig reducering av Radio Swedens medelstilldelning mellan den 1 juli 1995 och den 31 december 1998. Värdesäkringen i enlighet med indexuppräkning påverkas ej. 26 Medelsberäkning 26.1 Programbolagen Regeringens förslag om medelsanvisning till Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio tar sin utgångspunkt i vad som tidigare anförts om finansiering och ekonomiska förutsättningar (avsnitt 23). Förslagen innebär en uppskrivning av den medelsram som public service-företagen tilldelats för år 1997 i förhållande till indexändringen. Den totala medelstilldelningen till public service-företagen blir således 4 758,2 mkr (i 1994 års prisläge enligt kompensationsindex). I enlighet med vad regeringen tidigare anfört om fördelningsnycklar bör för år 1997 bör Sveriges Television anvisas 2 880,1 mkr (60,53 %) av det tillgängliga beloppet), Sveriges Radio 1 651,1 mkr (34,70 %) och Sveriges Utbildningsradio 227,0 mkr (4,77 %). I enlighet med vad regeringen tidigare anfört bör Radio Swedens medelstilldelning i fortsättningen uppräknas med det särskilda kompensationsindexet på samma sätt som för Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion. För år 1997 bör Radio Sweden därmed anvisas 36,4 mkr (i 1994 års prisläge enligt kompensationsindex). 26.2 TV-avgiften Den faktor som är avgörande för behållningen på rundradiokontot är utvecklingen av det särskilda kompensationsindexet för public service-företagen. Vid beräkningarna har regeringen utgått från att kompensationsindexet under år 1995 och 1996 inte kommer att öka med mer än 5 % och att antalet TV- avgiftsbetalare blir oförändrat drygt 3,3 miljoner. Teracom bör i enlighet med 1992 års riksdagsbeslut tillföra 213,6 mkr (i 1992 års prisläge) till rundradiokontot fram t.o.m. år 2000. För närvarande är TV-avgiften 1 476 kr eller 369 kr per tremånadersperiod Regeringen föreslår att TV-avgiften höjs med 48 kr (3,1 %) till 1 524 kr fr.o.m. den 1 januari 1997. Avgiften för en tremånadersperiod blir därmed 381 kr. Regeringens förslag om TV-avgiften förutsätter en ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift. Detta har tagits in i prop. 1995/96:160. Prop. 1995/96:161 Bilaga 1 Remissyttranden över betänkandet (SOU 1995:84) Kulturpolitikens inriktning Efter remiss har hittills 380 yttranden samt ett stort antal spontansvar kommit in över Kulturutredningens slutbetänkande. Följande remissinstanser (100 yttranden) kommenterar de förslag som berör public service-verksamheten. Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, Barnombudsmannen, Riksrevisionsverket, Danshögskolan, Högskolan i Växjö, Göteborgs universitet, Högskolan i Borås, Statens Kulturråd, Konstnärsnämnden, Granskningsnämnden, Radio- och TV-verket, Riksteatern, Kungliga Teatern AB, Kungliga Dramatiska Teatern, Helsingborgs stadsteater, Borås Stadsteater, Malmö Musik och Teater AB, Göteborgsoperan, Teater Halland, Västerbottensteatern, Gävleborgs Symfoniorkester, Göteborgs Konsert AB, Musik i Västernorrland, Musik i Halland, Kungl. Musikaliska Akademien, Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Upplandsmuseet, Örebro Läns Museum, Dansens Hus, Svenska Filminstitutet, Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, Stiftelsen Svenska Barnboksinstitutet, Svenska kommunförbundet, Eskilstuna kommun, Norrköpings kommun, Jönköpings kommun, Kristianstads kommun, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Uddevalla kommun, Borås kommun, Örebro kommun, Västerås kommun, Gävle kommun, Sundsvalls kommun, Botkyrka kommun, Kungälvs kommun, Upplands Väsby kommun, Piteå kommun, Västerviks kommun, Oxelösunds kommun, Trollhättans kommun, Ljusdals kommun, Jönköpings läns landsting, Landstinget i Älvsborg, Skaraborgs Läns Landsting, Sveriges Hembygdsförbund, Sveriges Författarförbund, Handikappförbundens Samarbetsorgan, Svenska Samernas Riksförbund, Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Utbildningsradio AB (UR), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Danscentrum, FilmCentrum, Teatercentrum, Folkbildningsförbundet, Föreningen Svenska Kompositörer Av Populärmusik (SKAP), Föreningen Svenska Tecknare, Föreningen Svenska Tonsättare, Föreningen Sveriges Filmproducenter, Föreningen Sveriges Kulturchefer, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Länsmuseernas Samarbetsråd, Riksföreningen för Folkmusik och Dans, Samarbetsnämnden för folklig dans, Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Svenska Idrottsrörelsens Studieförbund, Svenska Jazzakademien, Svenska Jazzriksförbundet, Svenska Kyrkans Centralstyrelse, Svenska Musikerförbundet, Svenska Musikförläggareföreningen, Svenska teaterförbundet, Svenska tonkonstnärsförbundet, Sverigefinska Riksförbundet, Sveriges Dramatikerförbund, Sveriges Dövas Riksförbund, Sveriges Orkesterföreningars Riksförbund, Sveriges yrkesmusikerförbund, Synskadades Riksförbund, Teatrarnas riksförbund, TV4, Glesbygdsverket, Oberoende Filmares Förbund (OFF) och Riksförbundet Sveriges Kammarmusikarrangörer. Härutöver har skrivelser inkommit från Folkrörelsernas Medieforum1 och Hörselskadades Riksförbund som kommenterar de förslag som berör public service- verksamheten. Kulturdepartementet avser att senare under år 1996 publicera en fullständig sammanställning av samtliga remissyttranden över Kulturutredningens slutbetänkande. **FOOTNOTES** 1I Folkrörelsernas Medieforum ingår LO, TCO, Handikappförbundens Samarbetsorgan, Folkbildningsförbundet, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Nykterhetsrörelsens Landsförbund, Röda Korset, Svenska Kyrkans Stiftelse för rikskyrklig verksamhet och Sveriges Frikyrkosamråd. Prop. 1995/96:161 Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1995:84) Kulturpolitikens inriktning Allmänt Kulturutredningens betänkande om kulturpolitikens inriktning berör public service-verksamheten i följande avsnitt: Avsnitt 9.1: Viktiga förutsättningar för barns kulturella utveckling(s.157-158) Avsnitt 12.2: Att stärka funktionshindrades kulturella möjligheter (s.192-195) Avsnitt 17.4: Radio och television (s. 279--283) Avsnitt 17.8: Behov av en utvecklande och stödjande funktion (s. 290) Avsnitt 22.3.4: Dans i TV (s. 391) Avsnitt 23.2.4: Utrymmet för svensk musik i radio och TV (s. 410) Avsnitt 26.3.2: Stöd till produktion av film (s. 457) Avsnitt 32.4.4: Tänkbara steg för förbättrad utvärdering (s. 559) Nedan redovisas kulturutredningens förslag avseende public service- verksamheten i tolv punkter. Barnprogram Utredningen föreslår att staten bör ställa tydliga krav på att svenska radio- och TV-företag sänder program på tider som passar barnen och med ett innehåll som bidrar till att vidga deras kulturella erfarenheter och upplevelser. En majoritet av remissinstanserna stöder förslaget, bl.a. Statens Kulturråd, Svenska teaterförbundet, Teater Halland, Sveriges Utbildningsradio AB (UR), Barnombudsmannen, Länsteatrarnas Samarbetsråd, FilmCentrum, Svenska Kyrkans Centralstyrelse, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Folkrörelsernas Medieforum, LO, Folkbildningsförbundet och Socialstyrelsen. SVT delar utredningens uppfattning att det är viktigt med barnanpassat utbud men anser dock att det är omöjligt att helt anpassa utbudet under eftermiddagstid till att barn då har möjlighet att se på TV utan vuxensällskap. En grundläggande princip är givetvis att undvika program med våld. Några specifika föreskrifter om sändningstider för olika typer av program bör inte förekomma i SVT:s avtal med staten. Barnombudsmannen anser att det är av största vikt att programutbudet på eftermiddagstider tar hänsyn till att barn i hög utsträckning då ser på TV utan sällskap av vuxna. Man bör enligt Barnombudsmannen vara särskilt uppmärksam på de vuxenprogram och annonsering för vuxenprogram, som sänds i anslutning till barnprogrammen, vilka kan innehålla betydande våldsinslag. TCO och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien anser att FN:s barnkonvention bör läggas till grund för en fördjupad diskussion om framtida mediepolitik. Handikappanpassning av marksändande radio- och TV-kanaler Utredningen föreslår att krav på handikappanpassning slås fast för samtliga marksändande radio-och TV-kanaler. Hörselskadades Riksförbund (HRF), Sveriges Dövas Riksförbund, Synskadades Riksförbund (SRF) och Handikappombudsmannen är angelägna om en större handikappanpassning i radio och TV. HRF anser att omfattningen av textsättning av svenska TV-program skall preciseras i avtalen mellan staten och programbolagen. HRF anser vidare att år 2010 skall 90 % av samtliga svenskspråkiga program vara textade av SVT och att direkttextning av direktsända eller sent producerade program måste öka. Utredningen har enligt HRF:s mening inte uppmärksammat hörselskadades behov av tillgänglighet till radiomediet. Sveriges Dövas Riksförbund anser att SR och SVT måste göra sitt utbud tillgängligt för döva bl.a. genom större satsningar på teckentolkade program. SRF stöder utredningens förslag att kraven på handikappanpassning av samtliga marksändande radio- och TV-kanaler "slås fast", men detta måste även komma till uttryck i tvingande åtgärder. Handikappombudsmannen anser att utredningen borde ha gjort en utförligare presentation av vilka krav som bör ställas. Folkrörelsernas Medieforum, Handikappförbundens Samarbetsorgan, LO och Folkbildningsförbundet anser att företagens insatser på detta område bör redovisas i public service-boksluten. SVT ser det inte som ändamålsenligt att kraven på insatser för funktionshindrade regleras i avtalet. Kvotmässiga preciseringar bör undvikas. Däremot kommer SVT i det s.k. public service-bokslutet tydligt redovisa de insatser som görs. SVT understryker att det är en självklar uppgift för företaget att i möjligaste mån göra det allmänna programutbudet tillgängligt för funktionshindrade. SVT, SR och UR har en samrådsgrupp som årligen träffar representanter för funktionshindrade för att lyssna på krav och för att redovisa programföretagens planer och syn. Om text-TV och syntetiskt tal Utredningen föreslår att insatserna för att utveckla omvandling av text-TV till syntetiskt tal intensifieras. SVT hävdar att syntetiskt tal ännu inte har den kvalitet som är önskvärd och dessutom är för kostsamt. SVT pekar därför på möjligheterna att utnyttja ett annat system, Audetel, för överföring av talad information avsedd för synskadade. Synskadades Riksförbund hänvisar också till Audetel-tekniken men anser att synskadades tillgång till TV-utbudet måste beaktas i avtal mellan staten och TV- kanalerna. Folkrörelsernas Medieforum stöder utredningens förslag. Text-TV-sättning av svenskproducerad film vid biografvisning Utredningen föreslår att text-TV-band görs tillgängliga tidigare än till TV- premiär för svenska filmer för att möjliggöra visning av textad svensk film också på biograf. SVT avvisar förslaget med hänvisning till att det bygger på ett missförstånd om var ansvaret ligger för versionering av biograffilm. Text-TV-versionering är i dagens läge inte heller användbar vid biografvisningar. SVT anser det vara uteslutet att SVT skulle ta på sig ansvaret för att göra en versionering som även ska kunna utnyttjas av biograffilmsdistributören. Distributören måste givetvis också självständigt ha möjlighet att värdera den olägenhet en textning skulle kunna innebära för publiken utan funktionshinder. HRF och Handikappförbundens Samarbetsorgan stöder utredningens förslag. Ett kraftigt offentligt ansvarstagande för att bevara och utveckla public service-verksamheten Utredningen betonar betydelsen av ett kraftigt offentligt ansvarstagande för att bevara och utveckla public service-verksamheten som förmedlare av ett varierat utbud av hög kvalitet med stort utrymme för inhemska uttryck och program. Samtliga remissinstanser som kommenterar förslaget delar utredningens bedömning, bl.a. Konstnärsnämnden, Kungl. Musikaliska Akademien, Föreningen Svenska Kompositörer Av Populärmusik (SKAP), Sveriges Hembygdsförbund, TCO, Folkbildningsförbundet, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Gävleborgs Symfoniorkester, Svenska Musikerförbundet, Sveriges Orkesterföreningars Riksförbund, Svenska Idrottsrörelsens Studieförbund (SISU), Sverigefinska Riksförbundet, Svenska Journalistförbundet och Föreningen Svenska tecknare. Svenska Teaterförbundet anser att public service-begreppet måste preciseras och förtydligas. FilmCentrum anser att utredningen med större kraft borde markerat public service-företagens ansvar och skyldigheter. SVT och SR delar utredningens bedömning i princip. SVT betonar att public service-verksamheten inte kan begränsa verksamheten till programområden där kommersiella företag inte tar något ansvar, vilket är fallet för många av de offentligstödda kulturinstitutionerna. Sveriges Författarförbund och Svenska Musikerförbundet anser att utrymmet för svenska program i public service-företagen bör ökas. Svenska Musikerförbundet menar att både SVT och SR måste förmedla och producera svenska produktioner för att motverka den anglosaxiska dominansen av programutbudet. Svenska Teaterförbundet anser att 50 % av den gestaltande produktionen i varje marksänd TV-kanal i Sverige skall vara nationellt producerad. Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) anser att public service-företagen skall få resurser för att möjliggöra svensk produktion samt att SVT skall stärka sin folkbildande inriktning. ABF anser vidare att samhällets möjligheter till reglering av medieverksamheten bör förstärkas för att bl.a. då det gäller etermedier garantera en hög programkvalitet. Nykterhetsrörelsens Landsförbund anser att särskilda etiska krav bör ställas på public service-företagen i anslutning till att avtalet skall förnyas inom den närmaste tiden. Oberoende Filmares Förbund (OFF) och Högskolan i Växjö anser att utredningen borde ha markerat att de sparkrav som av staten lagts på public service-medierna är ett hot mot den innehållsliga mångfalden och möjligheterna att upprätthålla hög kvalitet. Public service-bokslut Utredningen föreslår att de mottagaravgiftsstödda företagen ges i uppdrag att upprätta public service-bokslut. Förslaget stöds av SVT, UR, Statens Kulturråd, Danshögskolan, TCO, Folkbildningsförbundet, Svenska Kyrkans Centralstyrelse, Gävleborgs Symfoniorkester, Riksrevisionsverket, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Riksföreningen för Folkmusik och Dans (RFoD), Svenska Musikerförbundet, Folkrörelsernas Medieforum, LO, Göteborgs universitet och Svenska Journalistförbundet. SVT och UR ser införandet av s.k. public service-bokslut som en fruktbar åtgärd för att klarare kunna värdera företagens insatser. SR menar att ett åläggande om ett public service-bokslut är ett försök att definiera de allmänna uppdrag som redan uttrycks i t.ex. radiolagen och avtalet. SR understryker att de i praktiken redan avger ett public service-bokslut. Granskningsnämnden framhåller att public service-bokslut på inget sätt kan ersätta den granskning av programverksamheten som nämnden har i uppdrag att genomföra. Nämnden anser vidare att det inte är nödvändigt att föreskriva någon särskild form för utvärderingen av public service-boksluten. Sveriges Dramatikerförbund avvisar förslaget om public service-bokslut och anser att det är ett system som öppnar för ökad politisk klåfingrighet. Svenska Teaterförbundet, Riksföreningen för Folkmusik och Dans och Göteborgs universitet menar att även de reklamfinansierade TV-bolagen och radiokanalerna måste åläggas att upprätta bokslut som beskriver hur villkoren i koncessionsavtalen har uppfyllts. Public service-företagen som kulturinstitution Utredningen anser att public service-företagen har en roll som på många sätt motsvarar de offentligstödda kulturinstitutionernas. Utredningen betonar att medierna bör se information om den "levande" kulturen som en viktig uppgift. TCO och Svenska Journalistförbundet anser att public service-företagens kulturansvar måste formuleras tydligare. TCO anser att det är glädjande att utredningen jämställer public service-företagen med de offentliga kulturinstitutionerna, vilket innebär att SVT och SR måste hållas reklamfria även i framtiden. Även KLYS delar denna uppfattning. Svenska Barnboksinstitutet understryker vikten av att medierna uppfyller sitt kulturpolitiska ansvar och nämner specifikt UR:s ansvar och möjligheter. SVT, SR, Granskningsnämnden och Svenska Teaterförbundet menar att utredningen har överbetonat företagens roll som förmedlare av kultur och undervärderat företagens roll som egna aktörer på kulturområdet, både som kulturskapare och granskare av kulturlivet. Radio och TV är självständiga medier med stor betydelse när det gäller att utveckla egna konstnärliga och kreativa uttrycksformer. SVT understryker public service-TV:s särskilda roll som bärare av det nationella kulturarvet i ett allt mer internationaliserat och kommersialiserat kultur- och medieutbud. SVT:s roll bör tydliggöras inför den kommande avtalsperioden så att SVT:s ställning som kulturbärare understryks och oberoendet mot statsmakten förstärks. SVT nämner att bevakningen av den s.k. levande kulturen sker i växande grad i de vanliga nyhetsprogrammen och morgonprogrammen samt i caféprogrammen. Radio- och TV-verket, Malmö musik och teater AB och Skånestyrelsen beklagar att utredningen inte tagit upp frågan om SVT:s kulturuppdrag till en samlad bedömning. Glesbygdsverket anser att det är viktigt att tydliggöra SR:s och SVT:s ansvar för att lyfta fram hela landets kultur. Göteborgs universitet anser att utredningens syn på medierna indikerar att man inte förstått yttrandefrihetens väsen. Grunden för mediepolitiken är att statligt inflytande skall motverkas och endast i undantagsfall accepteras. Enligt Göteborgs universitet är det av synnerlig vikt att mediepolitiken även fortsatt överordnas kulturpolitiken. TV4 kritiserar utredningens krav att staten skall utveckla och precisera villkoren för TV4 och understrykeratt TV4 redan i dag spelar en betydelsefull roll som kulturinstitution. Danshögskolan, Sveriges Orkesterföreningars Riksförbund, Folkbildningsförbundet och Konstnärsnämnden instämmer i utredningens bedömning att medierna bör se information om den levande kulturen som en viktig uppgift. Sveriges Orkesterföreningars Riksförbund anser att public service-kanalerna har ett ansvar att i lämplig form distribuera program som beskriver och rapporterar från amatörmusiklivet i landet. Överföringar av musik- och teaterföreställningar till TV Utredningen föreslår att antalet för TV bearbetade överföringar av musik- och teaterföreställningar ökar. Utredningen anser att man kan överväga kvantifieringar så att en viss del av medieföretagets medel eller sändningstid ska avse samverkan med teater- och musikinstitutioner. En möjlighet att underlätta samarbetet är att under begränsad tid avsätta särskilda medel och att hanteringen av dessa knyts till Svenska Filminstitutet. En majoritet är positiva till förslaget, bl.a. Statens Kulturråd, Svenska Filminstitutet, Konstnärsnämnden, Danshögskolan, Teatrarnas Riksförbund, Svenska Kyrkans Centralstyrelse, Folkrörelsernas Medieforum, LO, Folkbildningsförbundet och Kungl. Musikaliska Akademien. Kungliga Teatern AB fäster stor vikt vid möjligheten att göra föreställningar tillgängliga för en större publik genom radio- och TV-sändningar. Kungliga Teatern AB redogör dock för vissa problem i nuvarande samarbete med Sveriges Television och Sveriges Radio. Kungliga Teatern får ingen ersättning för uppsättningar som visas i public service-kanalerna. Radioledningen har visat bristande intresse vilket lett till att radioöverföringar blivit allt mer sporadiskt förekommande. Vissa TV-produktioner har med kort varsel inställts eftersom SVT har anfört att kostnaderna för bl.a. upphovsrättsersättning varit för höga. Därför bör produktionsbidrag för TV-produktioner tillföras teatern. Göteborgs Konsert AB understryker att SR ställt orimliga ekonomiska krav vilket lett till att samarbetet i det närmaste har upphört. Mot denna bakgrund anser Göteborgs Konsert AB att det är mycket viktigt att de nya avtalen mellan staten och SR tydligt formulerar radioföretagets skyldighet att spegla landets musikliv i allmänhet och verksamheten vid symfoniorkestrarna i synnerhet. Stockholms Konserthus anser att det står helt klart att public service-företagen sedan flera år tillbaka inte uppfyller kraven på bredd och mångfald vad gäller konsertmusiken. Kontinuerliga sändningar från landets offentligt finansierade musikinstitutioner skulle mycket väl täcka det kvantitativa och kvalitativa behovet av konsertmusik i radio och TV. Sveriges Kammarmusikarrangörer menar att nedskärningarna i public service- kanalernas medelstilldelning omöjliggör ett utökat samarbete. Göteborgsoperan anser att radio- och TV-företagen måste vara beredda att satsa mer pengar för radieringar och televiseringar. Kungliga Teatern AB och Kungliga Dramatiska Teatern är enig med utredningen att det slutliga beslutet om sändningar av nationalscenernas produktioner ligger hos medieföretagen. SVT, Riksteatern, Svenska Teaterförbundet, Folkrörelsernas Medieforum, TCO och Malmö musik och teater AB ser TV som en konstform i sig som måste utvecklas utifrån mediets förutsättningar och menar att en förutsättning för "televisering" av scenföreställningar är att de adapteras för TV-visning, med utgångspunkt från mediets speciella förutsättningar och möjligheter vad gäller t.ex. regi, skådespelararbete, dekor och ljussättning. Dramatik i TV kan inte i första hand vara televisering av scenteater. För att kunna genomföra ett ökat samarbete måste särskilda resurser tillföras, av bl.a. avtalsrättsliga skäl. Kungliga Dramatiska Teatern är positiv till att vissa föreställningar visas i TV, men televiseringar måste ske på TV-mediets villkor. Teatercentrum och Svenska Teaterförbundet tar klart avstånd från att fria teatergrupper eller institutioner skall ställa sina uppsättningar till förfogande genom transmittering för distribution i radio och TV. Teater, radio och TV är inte utbytbara former för distribution av kultur. Hittills gjorda transmitteringsförsök av scenföreställningar borde stå som avskräckande exempel. Folkrörelsernas Medieforum och Folkbildningsförbundet stöder utredningens förslag om kvantifieringar så att en viss del av medieföretagets medel eller sändningstid ska avse samverkan med teater- och musikinstitutioner. SVT, SR, Sveriges Dramatikerförbund ochTeatrarnas Riksförbund avvisar förslaget om kvantifieringar. Teatrarnas Riksförbund avvisar utredningens förslag att lägga ansvaret för en fortsatt sådan verksamhet på utomstående konsulenter. Teatrarnas Riksförbund framhåller i stället de positiva erfarenheter som gjorts när Statens Kulturråd, genom särskilda anslag, stimulerat till anpassning av teaterföreställningar för överföring i TV. Sveriges Dramatikerförbund föreslår att man i stället ålägger SVT att sända ett specificerat antal singelproduktioner. Om företaget väljer att producera dessa själva eller tillsammans med en teater bör vara deras ensak. Svenska Filminstitutet är berett att enligt utredningens förslag administrera särskilda medel från staten för att ett ökat samarbete mellan institutionerna och medierna skall komma till stånd. SVT, SR och Folkrörelsernas Medieforum avvisar förslaget att Filminstitutet ska fördela särskilda projektmedel avsatta för samverkan. SVT menar att det inte finns någon parallell till produktionsstöd till film. Folkrörelsernas Medieforum anser att en ökning av överföringar och TV-anpassning i stället skulle kunna säkras genom en tydligare skrivning i de kommande avtalen. Svenska Teaterförbundet och TCO föreslår att ett svenskt TV-institut inrättas för att utveckla samarbetet mellan institutioner samt utveckla TV-mediet som egen konstart. TV-institutet skulle fungera som en motsvarighet till Svenska Filminstitutet. Ansvaret för radio- och TV-dramatik måste ligga på radio- och TV-bolagen och de bör kunna få särskilt stöd för att utveckla sina speciella konstformer. Oberoende Filmares Förbund (OFF) föreslår att en TV-fond bildas där enskilda producenter kan söka stöd för produktioner som skall distribueras som TV-program. Länsmuseernas Samarbetsråd och Upplandsmuseet anser att större ansträngningar bör göras att förmedla museernas kunskapsmaterial i TV. Ansvaret för detta bör ligga på TV-bolagen. Behov av en utvecklande och stödjande funktion Utredningen betonar behovet av kulturpolitisk uppföljning och utvärdering på massmedieområdet samt föreslår att Statens Kulturråd får ett övergripande utvärderingsansvar för kultur- och medieverksamheten. Förslaget stöds av Statens Kulturråd och Konstnärsnämnden. SVT, SR, UR, Granskningsnämnden, Radio- och TV-verket, Svenska Kyrkans Centralstyrelse, Folkrörelsernas Medieforum, Göteborgs universitet och Folkbildningsförbundet avvisar förslaget. SVT, UR, Folkrörelsernas Medieforum, Göteborgs universitet och Folkbildningsförbundet anser att den fortlöpande granskningen även fortsättningsvis bör vara samlad hos Granskningsnämnden, som bör få i tilläggsuppgift att granska de s.k. public service-boksluten. SVT och SR understryker public service-kanalernas oberoende från staten och andra maktgrupperingar. Dans i TV Utredningen betonar att det borde sändas mer dansföreställningar i TV. Förslaget stöds av Statens Kulturråd, Danscentrum, Danshögskolan, Moderna Dansteatern, Riksföreningen för Folkmusik och Dans och Samarbetsnämnden för folklig dans. Ett brett utbud av dansprogram som täcker såväl historiska, pedagogiska som konstnärliga aspekter vore önskvärt. Danshögskolan betonar att transmitteringar av dansföreställningar inte får ses som alternativ till produktionen av originalverk för TV. Originalverk är av största vikt för att tillvarata och utveckla dansens uttrycksmöjligheter. Danshögskolan vill att dansens behov tydligt markeras i kommande avtal mellan staten och SVT. En dansredaktion eller referensgrupp med personer kompetenta på dansområdet bör inrättas. Stiftelsen Dansens Hus föreslår att man bör verka för ökad tillgänglighet till dans i bildmedia, video, film och TV genom stöd i enstaka och gemensamma initiativ. Svenska Teaterförbundet och Malmö musik och teater AB anser att televisering av dans- och teaterproduktioner kan spela en betydelsefull roll när det gäller att utveckla och sprida intresset för konstformen, men att det är angeläget att föreställningarna anpassas till TV-mediets speciella förutsättningar. Statens Kulturråd betonar att dansens specifika förutsättningar måste beaktas. SVT delar inte utredningens uppfattning att dans skulle vara ett eftersatt programområde. Omfattningen och inriktningen av sådana program måste företaget självständigt ta ställning till inom de allmänna ramar som anges i avtalet med staten. Något kvoteringsförfarande bör inte förekomma. Föreställningarna i TV måste anpassas till TV-mediets krav. Svensk musik i radio- och TV Utredningen betonar betydelsen av utrymme för svensk musik i public service- kanalerna och i de privata kanalerna. Statens Kulturråd, Samarbetsnämnden för folklig dans, Svenska Teaterförbundet, Föreningen Svenska Kompositörer av Populärmusik (SKAP), Svenska Musikförläggareföreningen, Föreningen Svenska Tonsättare, TCO, Gävleborgs Symfoniorkester, KLYS och Svensk Musik delar utredningens bedömning. SKAP anser att nya avtal mellan staten och SR måste innehålla tydliga riktlinjer när det gäller speglingen av det svenska musiklivet. Public service- mediernas skyldighet att prioritera den svenska musiken bör betonas. Musik i Halland menar att det är en stor svaghet att utredningen inte behandlar SR som är en mycket stor aktör med omfattande åtaganden på musikområdet. Föreningen Svenska Tonsättare kritiserar att SR:s musikverksamhet undantagits från bedömning i utredningen. Statens Kulturråd anser att förutsättningar bör skapas för att public service- kanalerna och de privata kanalerna i ökad omfattning skall kunna sprida även annan musik än populärmusik. Svenska Jazzakademien anser att SR som public service-företag har ett särskilt ansvar för bredd och kvalitet i sitt jazzutbud. SVT och SR betonar att en mängd svenska musikföreställningar redan förekommer i företagens utbud. Flertalet av de remissinstanser som kommenterat utredningens förslag konstaterar att det minskade anslaget till public service-kanalerna (framförallt avseende nedskärningarna för SR:s P2) får negativa effekter för musiken. Föreningen Svenska Tonsättare efterlyser ett aktivt handlande från regeringen för att återupprätta den för musiklivet så viktiga verksamheten vid Sveriges Radio P2. Föreningen ser det som en politisk paradox när Kulturutredningen på flera ställen betonar public service-kanalernas kulturpolitiska betydelse, samtidigt som riksdagen ålägger SR drastiska besparingskrav. Svensk Musik anser att det är viktigt att staten klargör SR:s kulturansvar på ett sätt som medför förändringar av de besparingsbeslut som redan fattats av dess styrelse. Teatrarnas Riksförbund anser att i kommande avtal och anslagstilldelning till SR bör staten se till att företaget har medel att spegla hela det svenska musiklivet. Stöd till produktion av film Utredningen betonar att det är rimligt att de TV-företag som är avtalsslutande parter ökar sina bidrag till finansieringen av svensk filmproduktion. Föreningen Sveriges Filmproducenter delar utredningens bedömning. Svenska Teaterförbundet delar utredningens uppfattning att TV-företagen avsevärt bör ökar sina bidrag till finansiering av svensk filmproduktion, men ifrågasätter om det ska vara som part i ett avtal. Om televisionen i framtiden ska ta ett större ekonomiskt ansvar för den svenska filmproduktionen måste deras egenintresse tydligt regleras och helt nya samarbetsformer mellan filmbranschen och televisionen komma till stånd. Det nuvarande filmavtalet är otillräckligt. Teaterförbundet hänvisar till sitt förslag om ett TV-institut. SVT anser att utredningens förslag är oklart. Om syftet är att tillförsäkra svensk filmproduktion ökade medel i form av rena bidrag utan att SVT och TV4 har något konkret utbyte, ställer sig SVT direkt avvisande. Om de direkta bidragsintäkterna inom ramen för filmavtalet ska ökas bör nya TV-företag (bl.a. betal-TV-kanaler) föras in i avtalet, företag som också i hög grad utnyttjar film i sitt utbud. SVT understryker att omfattningen av SVT:s insatser inom ramen för filmavtalet ska avgöras i de förhandlingar som förs mellan avtalets parter. Oberoende Filmares Förbund (OFF) anser inte att det är tillräckligt att den marksända televisionen lämnar ett större ekonomiskt bidrag till filmproduktionen via Filminstitutet. OFF anser att det är nödvändigt att bryta upp maktkoncentrationen och skapa nya former för stöd till produktion av rörliga bilder. OFF hänvisar även här till sitt förslag om bildandet av en TV-fond som skall ses som ett komplement till Filminstitutet och public service- televisionen. Prop. 1995/96:161 Kulturdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1996 Närvarande:_statsrådet Peterson, ordförande och statsråden, Thalén, Freivalds, Wallström, Tham, Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Johansson Föredragande: statsrådet Wallström Regeringens förslag: Radio Swedens uppdrag och verksamhet skall kvarstå oförändrade. Regeringen beslutar proposition 1995/96:161 En radio och TV i allmänhetens tjänst 1997--2001