Post 6487 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1995/96:179 ·
Hämta Doc ·
Tilläggsskydd för växtskyddsmedel
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 179
Regeringens proposition
1995/96:179
Tilläggsskydd för växtskyddsmedel
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 7 mars 1996.
Lena Hjelm-Wallén
Laila Freivalds
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i patentlagen (1967:837) som föranleds
av Europaparlamentets och rådets förordning om införande av tilläggsskydd för
växtskyddsmedel. Det föreslås att förordningen komp-letteras med nationella
regler om ansökningsavgift och årsavgift för tilläggsskyddet och om straffansvar
för intrång i den rätt skyddet ger.
Det föreslås att de nya reglerna skall träda i kraft den dag regeringen
bestämmer.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3
2 Lagtext.................................................... 4
3 Ärendet och dess beredning ................................ 6
4 Behovet av ett tilläggsskydd för växtskyddsmedel........... 7
5 Förordningen om tilläggsskydd för växtskyddsmedel.......... 9
6 Patentlagens nuvarande bestämmelser om tilläggsskydd....... 12
7 EG-förordningens inverkan på svensk lagstiftning .......... 13
8 Kostnader.................................................. 14
9 Ikraftträdande ............................................ 14
10 Författningskommentar...................................... 15
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996.... 17
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837).
2 Lagtext
Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
Härigenom föreskrivs att 40 och 105 §§ samt rubriken till 13 kap. patentlagen
(1967:837)1 skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
40 §2
Ett meddelat patent kan upprätthållas intill dess tjugo år har förflutit från
den dag då patentansökningen gjordes.
För ett patent skall betalas fastställd årsavgift för varje avgiftsår som
börjar efter meddelandet. Om patentet har meddelats innan årsavgifter för
patentansökningen har börjat förfalla enligt 41 §, skall dock patenthavaren, när
årsavgift för patentet för första gången förfaller till betalning, betala
årsavgift också för avgiftsår som har börjat före patentmeddelandet.
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelser om tilläggsskydd Bestämmelser om tilläggsskydd
för läkemedel finns i 13 kap. finns i 13 kap.
13 Kap. Tilläggsskydd för läke- 13 Kap. Tilläggsskydd
medel3
105 §4
--------------------------------------------------------------------
Den som ansöker om tilläggs- Den som ansöker om tilläggs-
skydd för läkemedel enligt Eu- skydd enligt rådets förordning
ropeiska gemenskapernas råds (EEG) nr 1768/92 av den 18 juni
förordning (EEG) nr 1768/92 av 1992 om tilläggsskydd för
den 18 juni 1992 om tilläggs- läkemedel eller Europaparla-
skydd för läkemedel skall betala mentets och rådets förordning
fastställd ansökningsavgift. (EG) nr 000/96 av den 00 månad
1996 om tilläggsskydd för
växtskyddsme-
del5 skall betala fastställdansök-
--------------------------------------------------------------------
ningsavgift.
För tilläggsskyddet skall också betalas årsavgift. Avgiftsåret räknas från den
dag då skyddet började gälla och därefter från motsvarande dag.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
**FOOTNOTES**
1 Lagen omtryckt 1983:433.
2 Senaste lydelse 1993:1406.
3 Senaste lydelse 1993:1406.
4 Senaste lydelse 1994:1511.
5 EGT nr L 00 , 00.00. 1996, s. 00 (Celex 000)
3Ärendet och dess beredning
Kommissionen lade i december 1994 fram ett förslag för Europaparlamentet och
rådet om en förordning om skapande av ett tilläggsskydd för växtskyddsmedel
(COM (94) 579 final COD 94/0285).
Kommissionens förslag har behandlats i en rådsarbetsgrupp. Under detta arbete
har Stockholms universitet, Statens jordbruksverk, Sveriges lant-
bruksuniversitet, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket,
Kemikalieinspektionen, Sveriges Industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund,
Svenska Uppfinnareföreningen, Svenska föreningen för industriellt rättsskydd,
Svenska Industriens Patentingenjörers Förening, Svenska Patentombudsföreningen,
Industrin för Växt- och Träskyddsmedel och Svenska Lantmännen fått tillfälle
att lämna synpunkter.
Efter att ha inhämtat Europaparlamentets yttrande antog rådet den 27 november
1995 en gemensam ståndpunkt.
I Justitiedepartementet utarbetades därefter en promemoria med utkast till
proposition om tilläggsskydd för växtskyddsmedel. I promemorian föreslogs de
lagändringar som bedömdes som nödvändiga för att komplettera den föreslagna EG-
förordningen sådan den utformats enligt den gemensamma ståndpunkten. Det
handlade om att införa regler om avgifter och om straffansvar för intrång i den
rätt tilläggsskyddet ger. Promemorian sändes ut på remiss till Svea hovrätt,
Stockholms tingsrätt, Stockholms universitet, Patent- och registreringsverket,
Patentbesvärsrätten, Kemikalieinspektionen, Sveriges Industriförbund, Svenska
Uppfinnareföreningen, Svenska föreningen för industriellt rättsskydd, Svenska
Industriens Patentingenjörers Förening, Svenska Patentombudsföreningen samt
Industrin för Växt- och Träskyddsmedel. Samtliga remissinstanser som yttrade sig
tillstyrkte de föreslagna lagändringarna eller hade inga invändningar mot dem.
Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr 95-981).
Europaparlamentet delgavs den gemensamma ståndpunkten i december 1995.
Europaparlamentet avser att behandla den gemensamma ståndpunkten den 12 mars
1996. Om Europaparlamentet då godkänner den gemensamma ståndpunkten skall rådet
slutligt anta förordningen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten (se arti-
kel 189b.2 tredje stycket i Romfördraget). Det har inte framkommit något som
tyder på att Europaparlamentet kommer att besluta om att avvisa förordningsför-
slaget eller föreslå några sådana ändringar som inte kan godkännas av rådet. Man
kan därför utgå från att förordningen kommer att antas slutligt av rådet under
våren 1996 och att eventuella ändringar i förhållande till den gemensamma stånd-
punkten inte kommer att påverka innehållet i de lagändringar i den svenska pa-
tentlagen som bedömts nödvändiga för att komplettera förordningen.
Den föreslagna förordningen skall träda i kraft sex månader efter att den har
offentliggjorts i Europeiska gemenskapens officiella tidning. I kommissionens
ursprungliga förslag var denna tid satt till tre månader. Under
rådsgruppsarbetet lyckades Sverige få tiden förlängd till sex månader men längre
tid var det inte möjligt att få gehör för. Det innebär att om förordningen
kommer att antas under våren 1996 - vilket är sannolikt - träder den i kraft
under hösten samma år. Det är rimligt att de kompletterande lagändringar som
föreslås i denna proposition träder i kraft vid samma tidpunkt som förordningen.
För att detta skall vara möjligt krävs att riksdagen ges möjlighet att besluta
om lagändringarna under våren 1996. Detta förutsätter i sin tur att regeringen
redan nu lägger fram sitt förslag till ändring i patentlagen.
I denna proposition behandlas således frågan vilka ändringar i patentlagen
som bedömts nödvändiga för att komplettera förordningens regler.
Lagrådet
Lagförslaget innehåller enbart en ändring av en rubrik i patentlagen och ändring
av två paragrafer. De föreslagna ändringarna är synnerligen enkla och syftar
till att de regler om ansvar och avgifter som nu gäller för tilläggsskydd för
läkemedel också skall gälla för tilläggsskydd för växtskyddsmedel. Mot denna
bakgrund får förslaget anses vara av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse. Lagförslaget har därför inte granskats av Lagrådet.
4 Behovet av ett tilläggsskydd för växtskyddsmedel
Ett patent ger skydd för en uppfinning. Patentet kan definieras som en rättighet
som i princip ger innehavaren ensamrätt att utnyttja uppfinningen. Ensamrätten
är begränsad i tiden.
Ett skäl för att ge uppfinnare en sådan exklusiv rätt är att de genom sin
uppfinning har gjort en värdefull insats och bör belönas för denna genom att få
rätt att utan konkurrens från andra njuta frukterna av sin uppfinning. Det
ligger naturligtvis också ett samhällsintresse i att uppfinningar görs, eftersom
uppfinningar är en förutsättning för den tekni-ska utvecklingen. Möjligheten att
få ett patent stimulerar till uppfinningar. Genom ensamrätten kan uppfinnare
nämligen räkna med att få en ekonomisk utdelning av sin insats.
Mot uppfinnarens intresse av att få ensamrätt att utnyttja uppfinningen står
samhällets intresse av att det inte skapas alltför långt gående monopol i fråga
om rätten att utnyttja uppfinningar. Det är därför som ensamrätten är begränsad
i tiden, i de flesta länder till 20 år.
Normalt kan en produkt föras ut på marknaden omedelbart efter det att en
ansökan om patent har gjorts. Patenthavaren kan då med en gång dra nytta av sin
ensamrätt. Det finns emellertid produkter som inte får säljas förrän det finns
ett offentligt godkännande till det. Om det tar lång tid innan ett sådant
godkännande till försäljning ges, finns det risk för att den effektiva patentti-
den blir så kort att patenthavaren inte kan få en skälig täckning för sina
kostnader. Detta kan i sin tur leda till att samhällsnyttiga investeringar inte
görs eller att produktionen flyttas till länder som ger ett bättre skydd.
Läkemedel är sådana produkter som kräver godkännande för att få säljas och som
därför förlorar en del av den effektiva patenttiden. För att råda bot på detta
problem och för att inom den europeiska gemenskapen åstadkomma en enhetlig
reglering på området antog rådet den 18 juni 1992 förordningen (EEG) nr 1768/92
om införande av tilläggsskydd för läkemedel. Förordningen trädde i kraft inom
gemenskapen den 2 januari 1993 och gäller här i landet från den 1 januari 1995
(jfr SFS 1994:1511 och prop. 1994/95:86). Enligt förordningen kan ett läkemedel,
som måste gå igenom ett administrativt godkännandeförfarande innan det får
säljas och därför förlorar en del av den effektiva patenttiden, under vissa
förutsättningar beviljas ett förlängt skydd under högst fem år efter det att
patenttiden har löpt ut. Skyddet ger i stort sett samma rättigheter som patentet
gav.
Ett annat slags produkter som kräver godkännande för att få säljas och som
också drabbas av problemet med en kort effektiv patenttid är växtskyddsmedel.
Växtskyddsmedel är produkter som är avsedda att skydda växter eller
växtprodukter mot skadliga organismer eller förhindra inverkan av sådana
organismer. I Sverige gäller som huvudregel att ett växtskyddsmedel inte får
släppas ut på marknaden utan att vara godkänt av Kemikalieinspektionen. Reglerna
om krav på godkännande finns i förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel.
Godkännande får bara meddelas om medlet är godtagbart från hälso- och
miljöskyddssynpunkt och behövs som skydd mot att egendomsskada, sanitär
olägenhet eller annan liknande olägenhet förorsakas av växter, djur eller
mikroorganismer. Ett beslut om godkännande meddelas för högst fem år och får
förenas med villkor. Reglerna är väl förenliga med rådets direktiv 91/414/EEG av
den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT nr L 230,
19.8.1991, s. 1, Celex 391L0414), ändrat senast genom rådets direktiv 95/36/EG
(EGT nr L 172, 22.7.1995, s. 8).
Framtagandet av ett nytt växtskyddsmedel är en utdragen, mycket osäker och
mycket dyrbar process. Kostnaderna för forskning och utveckling av nya produkter
är mycket höga och det innebär ett stort mått av risktagande att investera i
forskningen på detta område. År 1992 beräknades kostnaderna för att ta fram ett
nytt växtskyddsmedel uppgå till mer än en miljard kronor. Uppskattningsvis måste
15 000 substanser syntetiseras och analyseras för att en produkt som kan
marknadsföras skall kunna tas fram.
Den tid det tar från det att ett nytt växtskyddsmedel blir uppfunnet och en
patentansökan görs till dess att växtskyddsmedlet blir godkänt för försäljning
har stadigt ökat i länderna inom Europeiska unionen. Tiden för att behandla en
ansökan om godkännande för försäljning varierar i länderna från ett till fyra
år. I Sverige kan handläggningstiden uppskattas till i genomsnitt två år. Det
är emellertid inte i huvudsak denna tid som gör att det dröjer innan medlet kan
marknadsföras utan det beror i första hand på att medlets egenskaper måste vara
noggrant utprövade innan en ansökan om godkännande kan lämnas in. Denna prövning
tar ofta flera år att göra. Det lär vara så att det kan förflyta upp till tio-
elva år från det att en patentansökan sker till dess medlet kan börja säljas.
Den effektiva patenttiden blir då bara nio-tio år.
I samband med att rådet antog en gemensam ståndpunkt om förordningen om
tilläggsskydd för läkemedel anhöll rådet om att kommissionen, så snart som
möjligt efter det att förordningen hade trätt i kraft, inför rådet skulle lägga
fram ett förslag om skapande av ett tilläggsskydd för växtskyddsmedel. Under
diskussionerna kring skapandet av tilläggsskyddet för läkemedel hade också
kommissionen den uppfattningen att det var möjligt att införa ett sådant skydd
även för andra produkter under förutsättning att den berörda industrin visade
att det fanns ett behov av en sådan åtgärd.
5 Förordningen om tilläggsskydd för växtskyddsmedel
Genom Europaparlamentets och rådets förordning om tilläggsskydd för
växtskyddsmedel kommer det att inom gemenskapen skapas ett system med en för-
längd ensamrätt till den som har uppfunnit ett växtskyddsmedel, ett tilläggs-
skydd. Den följande redogörelsen för huvuddragen i förordningen bygger på den
utformning som förordningen fått i den av rådet antagna gemensamma ståndpunkten.
Förordningen innebär att innehavaren av ett patent på ett växtskyddsmedel
genom en ansökan om ett tilläggsskydd kan få skyddstiden för patentet förlängd
med högst fem år, beroende på hur lång tid det har tagit att få växtskyddsmedlet
godkänt för försäljning. Ansökan skall göras hos den nationella
patentmyndigheten.
Enligt artikel 2 skall förordningen tillämpas på varje produkt som skyddas av
ett patent i en medlemsstat och som inte får säljas som växtskyddsmedel utan
godkännande enligt direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på
marknaden eller enligt motsvarande regler som funnits i en medlemsstats
nationella rätt innan direktivets reglering införlivats där. Genom hänvisningen
till direktivet klarläggs att förordningen inte omfattar t. ex. tillsatser i
djurfoder.
Ett tilläggsskydd kan enligt förordningen meddelas för en produkt som ingår i
växtskyddsmedlet. Med produkt avses det verksamma ämnet eller en sammansättning
av verksamma ämnen i växtskyddsmedlet (artikel 1.8).
Ett skyddsberättigande patent, grundpatentet, definieras i förordningens
artikel 1.9 som ett patent som skyddar antingen själva produkten
(produktpatent), ett preparat, dvs. en blandning eller lösning där produkten
ingår, metoden att framställa produkten (metodpatent), eller en användning av
produkten (användningspatent). Grundpatentet kan vara ett nationellt patent
eller ett europeiskt patent som gäller i den aktuella medlemsstaten.
Tilläggsskyddet grundas på detta patent. Ett metodpatent kan t.ex. vara meddelat
för en särskild metod att framställa en tidigare känd produkt, och ett
användningspatent kan avse en ny användning av en tidigare känd produkt. En
produkt behöver alltså inte vara skyddad av ett produktpatent för att det skall
kunna meddelas ett tilläggsskydd, och grundpatentet behöver inte vara det första
patentet för produkten. Har det meddelats ett tilläggsskydd för en produkt på
grund av ett metodpatent, kan det sedan enligt huvudregeln inte meddelas ett
tilläggsskydd för samma produkt på grund av ett produktpatent eller ett använd-
ningspatent. Om en produkt skyddas av flera patent som innehas av en
patenthavare, måste alltså denne enligt huvudregeln välja vilket patent som
skall utgöra grundpatentet (artikel 3.1 c och 3.2). Om de olika patenten som
gäller för produkten i stället innehas av två eller flera patenthavare är det
däremot möjligt att meddela två eller flera tilläggsskydd som omfattar samma
produkt under förutsättning att de skilda patenthavarnas ansökningar om
tilläggsskydd fortfarande är föremål för prövning (artikel 3.2).
En ansökan om ett tilläggsskydd görs hos medlemsstatens patentmyndighet
(artikel 9.1). Om ett växtskyddsmedel är skyddat av patent och godkänt för
försäljning i flera medlemsstater, är det alltså nödvändigt att ansöka om till-
äggsskydd i varje stat där man önskar förlänga ensamrätten. En förutsättning
för att tilläggsskydd skall kunna meddelas är att produkten i den stat där
tilläggsskyddet söks skyddas av ett gällande patent (artikel 3.1 a). Det krävs
också att det i den staten finns ett godkännande att sälja produkten som
växtskyddsmedel (artikel 3.1 b). Ett tilläggsskydd kan bara meddelas innehavaren
av grundpatentet eller den som övertagit dennes rättigheter (artikel 6). Det
finns i förordningen inget krav på att godkännandet för försäljning har lämnats
till den som söker ett skydd.
Godkännandet för försäljning, som sökanden lägger till grund för sin ansökan,
skall enligt artikel 3.1 d vara det första godkännandet för produkten i
ansökningslandet. När det gäller att beräkna giltighetstiden för tilläggsskyddet
tar man emellertid, som framgår nedan, hänsyn till första godkännande i
gemenskapen.
Ett tilläggsskydd kan enligt huvudregeln inte meddelas, om det tidigare i
berörd stat har meddelats ett sådant skydd för produkten (artikel 3.1 c). Som
nämnts ovan kan dock två eller flera tilläggsskydd under vissa förutsättningar
komma att meddelas för en och samma produkt om produkten skyddas av flera olika
patent som innehas av olika patenthavare (artikel 3.2).
Om inget annat följer av förordningen, skall en ansökan om tilläggsskydd följa
handläggningsreglerna för patent eller de särskilda tillämpningsföreskrifter som
redan kan finnas för tilläggsskydd för läkemedel, såvida det inte finns
särskilda nationella föreskrifter om förfarande för tilläggsskydd för
växtskyddsmedel (artikel 18.1). Förordningen innehåller en del sådana be-
stämmelser om handläggningen. Det rör sig bl.a. om frister för ansökan om skydd
(artikel 7), vissa formkrav på ansökningen (artikel 8) och regler om kungörande
av ansökan och beslut (artikel 9. 2 och artikel 11).
Vid behandlingen av en ansökan om tilläggsskydd skall patentmyndigheten pröva
bl.a. om produkten, för vilken ett skydd begärs, är skyddad av ett gällande
grundpatent (artikel 3.1 a) och om det åberopade godkännandet för försäljning av
produkten inte har beviljats tidigare än sex månader före ansökningen (artikel
7.1). Myndigheten skall vidare pröva om det tidigare har meddelats ett
tilläggsskydd för produkten (artikel 3.1 c).
Avslag på ansökan om tilläggsskydd kan enligt artikel 17.1 överklagas i
enlighet med vad som enligt nationell lag gäller för motsvarande beslut om
nationella patent. Enligt artikel 17.2 får ett beslut om meddelande av
tilläggsskydd även överklagas i syfte att rätta tilläggsskyddets giltighetstid,
om tidpunkten för det första försäljningsgodkännandet blivit oriktigt angiven i
ansökan.
I artiklarna 9 och 11 anges vad som skall kungöras vid ansökan om
tilläggsskydd och vid bifall till eller avslag på ansökningen. Tilläggsskyddet
börjar gälla den dag som grundpatentets skyddstid löper ut, dvs. 20 år efter an-
sökan om grundpatent. Skyddets giltighetstid svarar mot en tid som är lika lång
som den tid som förflöt från den dag som ansökan om grundpatent gavs in till den
dag som godkännande för försäljning för första gången lämnades i gemenskapen,
minskad med fem år (artikel 13.1). Giltighetstiden kan dock aldrig överstiga fem
år (artikel 13.2). Vid beräkningen av skyddstiden kan även ett provisoriskt
försäljningsgodkännande bilda utgångspunkten om detta följs av ett slutgiltigt
godkännande (artikel 13.3). Utgångspunkten för beräkningen av skyddets
giltighetstid är således alltid första godkännande inom gemenskapen. Detta
gäller oavsett tidpunkten för godkännande i de olika ansökningsländerna.
Omfattningen och rättsverkningarna av ett tilläggsskydd framgår av artiklarna
4 och 5. Skyddet är inte mer omfattande än det skydd som erhållits genom grund-
patentet och skyddet omfattar endast den produkt som täcks av godkännanden för
försäljning som växtskyddsmedel och den användning av produkten som har godkänts
under tillläggsskyddets giltighetstid. Med nämnda inskränkningar ger skyddet
samma rättigheter, begränsningar och skyldigheter som grundpatentet gav. Om ett
patent har beviljats för flera produkter men endast någon av dessa produkter har
godkänts för försäljning som växtskyddsmedel, kommer skyddet således bara att
omfatta den produkt som har godkänts och inte alla produkter som omfattas av
patentet. Om, å andra sidan, patentet endast täcker ett ämne men det
växtskyddsmedel som har godkänts för försäljning består av flera ämnen, kommer
skyddet bara att omfatta det ämne som omfattas av patentet och inte alla
godkända ämnen. Av ingressen framgår att för det fall det patent som skyddar
ett verksamt ämne också skall anses omfatta dess salter och estrar (derivat) så
skall tilläggsskyddet ha samma omfattning. Andra tilläggsskydd för produktens
salter och estrar kan dock komma att meddelas om dessa derivat skyddas av patent
som uttryckligen omfattar dem.
I artikel 14 finns bestämmelser om när ett tilläggsskydd upphör. Det kan ske
bl.a. om fastställda årsavgifter inte har betalats i tid eller om produkten inte
längre får säljas som växtskyddsmedel. Patentmyndigheten beslutar om upphörande
av skyddet, antingen på eget initiativ eller efter anmodan av tredje man.
Tilläggsskyddet är ogiltigt bl.a. om det har meddelats i strid med före-
skrifterna i förordningen och om grundpatentet förklaras ogiltigt (artikel
15.1). Det är domstol som efter talan om det kan förklara ett tilläggsskydd
ogiltigt (artikel 15.2).
Slutligen ges vissa övergångsbestämmelser i förordningen. I de medlemsstater
vars nationella lagstiftning den 1 januari 1990 inte medgav att patent
meddelades för växtskyddsmedel (Grekland, Portugal och Spanien) tillämpas
förordningen först från och med den 2 januari 1998 (artikel 20). För övriga
stater gäller att om en produkt vid ikraftträdandet skyddas av ett patent och
produktens första godkännande att saluföras har lämnats efter den 1 januari
1985, så kan tilläggsskydd enligt förordningen beviljas för den produkten
(artikel 19.1). För att denna övergångsbestämmelse skall kunna åberopas måste
ansökan om tilläggsskydd ha gjorts inom sex månader från den dag då förordningen
trädde i kraft (artikel 19.2).
Som framgår av redogörelsen för förordningen överensstämmer den i stort sett
helt med rådets förordning om tilläggsskydd för läkemedel. Utgångspunkten har
också varit att de båda förordningarna så långt det är möjligt skall
överensstämma och ges en enhetlig tolkning. De tillägg i ingressen som har
gjorts i förordningen om tilläggsskydd för växtskyddsmedel med avseende på
salter och estrar liksom tilläggen i artiklarna 3.2 och 17.2 är således avsedda
att ge uttryck för hur det är tänkt att också förordningen om tilläggsskydd för
läkemedel skall tolkas i dessa hänseenden.
6 Patentlagens nuvarande bestämmelser om tilläggsskydd
Patentlagen innehåller i 105 och 106 §§ bestämmelser om tilläggsskydd för
läkemedel. Bestämmelserna fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 1995 (SFS
1994:1511) då rådets förordning om tilläggsskydd för läkemedel i och med
Sveriges medlemsskap i EU blev direkt tillämplig här. Tidigare fanns i 105-114
§§ nationella regler om tilläggsskydd för läkemedel som började gälla den 1
januari 1994 och som motsvarade bestämmelserna i EG-förordningen.
Den nuvarande regleringen innebär att förordningen om tilläggsskydd för
läkemedel har kompletterats med nationella bestämmelser om avgifter och
straffansvar.
7 EG-förordningens inverkan på svensk lagstiftning
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Förordningen om tilläggsskydd för växt- |
| skyddsmedel kompletteras med nationella bestämmelser om av- |
| gifter och straffansvar. |
--------------------------------------------------------------------
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Förslagen har genomgående tillstyrkts eller lämnats utan
erinran.
Skälen för regeringens förslag: Av Sveriges medlemsskap i Europeiska unionen
följer att förordningen blir direkt tillämplig här. Även om sålunda förordningar
som Europaparlamentet och rådet gemensamt eller rådet ensamt antagit blir direkt
tillämpliga i medlemsstaterna kan en sådan förordning emellertid i olika
avseenden kräva kompletterande nationella föreskrifter. Förordningen kan
uttryckligen ge utrymme för eller innehålla förpliktelser för medlemsstaterna
att besluta om utfyllande bestämmelser. Vidare kan nationella kompletterande
bestämmelser behövas för att förordningen skall kunna få avsedda verkningar i
medlemsstaten.
Enligt artikel 8 i förordningen om tilläggsskydd för växtskyddsmedel får
medlemsstaterna föreskriva att en avgift skall betalas vid ansökan om tilläggs-
skydd och enligt artikel 12 får medlemsstat också föreskriva att årsavgifter
skall betalas för sådant skydd.
I 8 § patentlagen finns bestämmelser om att den som ansöker om patent hos
Patentverket skall betala ansökningsavgift. I 40 § patentlagen föreskrivs att
årsavgift skall betalas för ett patent. Regler om skyldighet att betala
ansökningsavgift och årsavgift finns också i bestämmelsen i 105 § patentlagen
som fick sin nuvarande lydelse den 1 januari 1995 när rådets förordning om
tilläggsskydd för läkemedel blev direkt tilllämplig här. Det saknas
uppenbarligen skäl att inte också för tilläggsskydd för växtskyddsmedel införa
motsvarande avgiftsbestämmelser.
Av artikel 5 i förordningen om tilläggsskydd för växtskyddsmedel följer att
tilläggsskyddet medför samma rättigheter som grundpatentet ger och likaså att
det är föremål för samma begränsningar och skyldigheter. Artikeln omfattar
emellertid inte frågor om ansvar. I 9 kap. patentlagen finns regler om ansvar
för den som gör intrång i den ensamrätt som patent medför. När förordningen om
tilläggsskydd för läkemedel blev direkt tillämplig här gjordes patentlagens
ansvarsregler tillämpliga även på tilläggsskyddet genom den hänvisning till 9
kap. som gjordes i 106 § patentlagen. Det ter sig naturligt att samma regler
om straffansvar också skall gälla för den som gör intrång i den ensamrätt som
tilläggsskydd för växtskyddsmedel medför. Genom att i rubriken till 13 kap. ta
bort orden "för läkemedel" kommer hänvisningen i 106 § till patentlagens regler
om ansvar att också gälla tilläggsskyddet för växtskyddsmedel.
Sammanfattningsvis innebär det anförda att de lagstiftningsåtgärder som
behöver vidtas med anledning av förordningen är att införa regler om avgifter i
patentlagen och att ändra den så att reglerna om ansvar blir tillämpliga också
avseende tilläggsskyddet för växtskyddsmedel.
8 Kostnader
Patentverket kommer genom de föreslagna ändringarna i patentlagen att få rätt
att ta ut avgifter för sin hantering av ärendena om tilläggsskydd för
växtskyddsmedel. Avgifterna skall bestämmas så att de helt täcker kostnaderna
för denna hantering. Det finns därför inte anledning att räkna med att
införandet av ett nytt tilläggsskydd - som följer direkt av förordningen -
kommer att medföra några ökade kostnader för det allmänna.
Genom att Patentverkets beslut i dessa ärenden kan överklagas till
Patentbesvärsrätten och genom införandet av ansvarsregler för intrång i
tilläggsskyddet kan vissa nya mål komma att tillföras domstolsväsendet.
Möjligheten att överklaga Patentverkets beslut följer direkt av förordningens
bestämmelse om att besluten skall kunna överklagas i samma ordning som
föreskrivs beträffande patent. Det finns emellertid skäl att utgå från att det
rör sig om ett ytterst begränsat antal ärenden som kan bli aktuella. Det finns
enbart ett knappt fyrtiotal produkter som till följd av övergångsbestämmelserna
i förordningen kan komma under förordningens tillämpning när den träder i kraft.
När det gäller nytillkomna produkter kan nämnas att det under 1980-talet
introducerades ett nytt växtskyddsmedel vart tredje år. Vad avser frågan om det
nya skyddet kan ge upphov till fler mål om patentintrång kan konstateras att det
ännu inte torde ha förekommit något mål alls om intrång i ett patent som
meddelats för ett växtskyddsmedel. Sammantaget leder det anförda till att det
inte heller finns anledning att räkna med ökade kostnader för rättsväsendet.
9 Ikraftträdande
Förordningen skall träda i kraft sex månader efter att den har offentliggjorts i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning. De ändringar i patentlagen som har
föreslagits som komplement till förordningen bör lämpligen träda i kraft vid
samma tidpunkt. Eftersom förordningen ännu inte antagits slutligt av rådet och
publicering således ännu inte skett är det inte möjligt att nu ange den dag när
förordningen träder i kraft. Det är därför lämpligt att regeringen får
bemyndigande att bestämma när de nu föreslagna kompletterande ändringarna i
patentlagen skall träda i kraft.
10 Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
40 §
Ett meddelat patent kan upprätthållas intill dess tjugo år har förflutit från
den dag då patentansökningen gjordes.
För ett patent skall betalas fastställd årsavgift för varje avgiftsår som
börjar efter meddelandet. Om patentet har meddelats innan årsavgifter för
patentansökningen har börjat förfalla enligt 41 §, skall dock patenthavaren, när
årsavgift för patentet för första gången förfaller till betalning, betala
årsavgift också för avgiftsår som har börjat före patentmeddelandet.
Bestämmelser om tilläggsskydd finns i 13 kap.
Paragrafen reglerar giltighetstiden för patent. Tilläggsskyddet utgör
visserligen egentligen ingen förlängning av patenttiden för en uppfinning. När
det i patentlagen infördes bestämmelser om tilläggsskydd för läkemedel tillades
emellertid i förevarande paragraf en erinran om dessa bestämmelser (se prop.
1993/94:22 s. 59). Eftersom bestämmelserna i 13 kap. föreslås gälla inte bara
tilläggsskydd för läkemedel utan också tilläggsskydd för växtskyddsmedel har
hänvisningen i tredje stycket ändrats till att gälla tilläggsskydd utan
angivande av vilken produkt det är fråga om.
13 Kap. Tilläggsskydd
105 §
Den som ansöker om tilläggsskydd enligt rådets förordning (EEG) nr 1768/92 av
den 18 juni 1992 om tilläggsskydd för läkemedel eller Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 000/96 av den 00 månad 1996 om tilläggsskydd för
växtskyddsmedel skall betala fastställd ansökningsavgift.
För tilläggsskyddet skall också betalas årsavgift. Avgiftsåret räknas från den
dag då skyddet började gälla och därefter från motsvarande dag.
Rubriken
I rubriken har orden "för läkemedel" tagits bort eftersom bestämmelserna i
efterföljande paragrafer är avsedda att gälla inte bara tilläggsskydd för
läkemedel utan även tilläggsskydd för växtskyddsmedel.
Första stycket
I stycket har tillagts en hänvisning till förordningen om tilläggsskydd för
växtskyddsmedel. Härigenom kommer paragrafens bestämmelser om ansökningsavgift
och årsavgift att gälla för tilläggsskydd avseende såväl läkemedel som
växtskyddsmedel.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996.
Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson,
Hellström, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg, Hedborg, Andersson,
Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Lindh, Johansson
Föredragande: statsrådet Freivalds
Regeringen beslutar proposition 1995/96:179 Tilläggsskydd för växtskyddsmedel.