Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1995/96:225 Marknadsföring av kristallglas Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 23 maj 1996 Göran Persson Leif Blomberg (Civildepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen lägger regeringen fram förslag till en lag om marknadsföring av kristallglas. Syftet är att i svensk rätt genomföra rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas. Genom lagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. beteckningar och symboler som skall vara skyddade i marknadsföringen av kristallglas. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3 2 Förslag till lag om marknadsföring av kristallglas......... 3 3 Ärendet och dess beredning................................. 5 4 EG:s direktiv om kristallglas.............................. 5 4.1 Bakgrund och syfte.................................. 5 4.2 Kristalldirektivets närmare innehåll................ 6 4.3 Kristalldirektivet i praktisk tillämpning .......... 10 4.4 EG-domstolens tolkning av kristalldirektivet........ 14 5 Den svenska regleringen.................................... 15 5.1 Behovet av svenska regler........................... 15 5.2 Utformningen av svenska regler...................... 17 5.3 Tillsyn m.m. ....................................... 19 6 Kostnadskonsekvenser....................................... 24 7 Ikraftträdande............................................. 25 8 Författningskommentar...................................... 26 Bilaga 1 Promemorians lagförslag .............................31 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna...................33 Bilaga 3 Rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas i svensk, fransk, tysk och engelsk version .............................................34 Bilaga 4 Kapitel 70 i EG:s tulltaxa ..........................50 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996..... 60 Rättsdatablad.................................................... 61 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om marknadsföring av kristallglas. 2 Förslag till lag om marknadsföring av kristallglas Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om marknadsföring av kristallglas Härigenom föreskrivs1 följande. Lagens tillämpningsområde 1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring av sådana produkter av glas som omfattas av nummer 7013 i Europeiska gemenskapens tulltaxa som finns intagen i bilaga 1 i rådets förordning (EEG) nr 2658/872. Beteckningar på och symboler för kristallglas 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beteckningar och symboler som skall vara skyddade i marknadsföringen av sådana produkter som avses i 1 § och om förutsättningarna för att de skall få användas. Kompletterande information i vissa fall 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur en framställning med ett varumärke som innehåller en sådan beteckning som avses i 2 § skall kompletteras så att det inte uppstår missförstånd om egenskaperna hos den vara som marknadsförs. Detsamma gäller om varumärket innehåller en beteckning som kan förväxlas med en beteckning som avses i 2 §. Det som sägs om varumärke skall också gälla ett företagsnamn eller annan text som används i marknadsföringen av sådana produkter som avses i 1 §. Analysmetoder 4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur en analys skall genomföras för att fastställa om förutsättningarna är uppfyllda för att en produkt skall få bära beteckningar och symboler av det slag som avses i 2 §. Tillsyn och sanktioner 5 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs. 6 § Vid en prövning av om föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag har överträtts tillämpas marknadsföringslagen (1995:450). ********* Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 1 Jfr rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas (EGT nr L 326, 29.12.1969 s. 36, Celex 369L0493), senast ändrat genom rådets beslut av den 11 juni 1985 (EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 5, Celex 185I). 2 Jfr rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT nr L 256, 7.9.1987, s. 1, Celex 387R2658, senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1359/95 (EGT nr 142, 26.6.1995, s. 1, Celex 395R1359). 3 Ärendet och dess beredning Europeiska gemenskapernas råd antog den 15 december 1969 ett direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas, direktiv 69/493/EEG. Direktivet kallas i det följande kristalldirektivet. Genom avtalet om det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), som trädde i kraft den 1 januari 1994, förband sig Sverige att föra över ett stort antal rättsakter (rättsregler) inom Europeiska unionen (EU) till svensk rätt. Kristalldirektivet omfattades inte av EES-avtalet. Det har därför inte tidigare genomförts i svensk rätt. Den 1 januari 1995 blev Sverige medlem i EU. Enligt det anslutningsfördrag som ligger till grund för medlemskapet är rättsakter som har antagits inom EG före anslutningen bindande för Sverige och de övriga nya medlemsstaterna. Detta gäller under förutsättning att de inte omfattas av särskilda undantag, övergångsregler eller anpassningar i anslutningsakten. Några sådana undantagssituationer föreskrivs dock inte om kristalldirektivet. Anslutningsfördraget undertecknades den 24 juni 1994. Riksdagen har godkänt fördraget och antagit en lag (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till EU (prop. 1994/95:19, bet. 1994/95:UU5 samt KU17 och 22, rskr. 1994/95:63-66). Av 2 § i den lagen framgår att de rättsakter m.m. som före Sveriges anslutning till EU har antagits av EG gäller här i landet. Inom Civildepartementet har under hösten 1995 upprättats promemorian Kristallglas - egenskaper och terminologi. Promemorians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Civildepartementet (dnr C95/1393). Kristalldirektivet i svensk, fransk, tysk och engelsk version finns i bilaga 3. Enligt kristalldirektivets lydelse skall direktivet tillämpas på produkter som omfattas av nummer 7013 i Europeiska gemenskapens tulltaxa. Kapitel 70 i EG:s tulltaxa finns i bilaga 4. 4 EG:s direktiv om kristallglas Direktivet består av en inledning (ingress), nio artiklar och två bilagor. 4.1 Bakgrund och syfte Av ingressen framgår följande bakgrund till direktivet. I vissa av EG-länderna fanns vid tiden för direktivets tillkomst regler om vilka beteckningar som fick användas för produkter av kristallglas, liksom om hur glaset skulle vara sammansatt (kemiskt) för att beteckningarna skulle få användas. Men reglerna varierade mellan länderna och skillnaderna skapade handelshinder och kunde leda till en snedvridning av konkurrensen inom gemenskapen. Dessa hinder för en väl fungerande gemensam marknad kunde avlägsnas om alla medlemsstater antog gemensamma produktkrav. Syftet med bestämmelserna i direktivet om beteckningar för olika slag av kristallglas och dessas egenskaper är enligt ingressen att skydda såväl köparna som de tillverkare som följer bestämmelserna mot förfalskningar. I ingressen slås slutligen fast att ett system med gemenskapsregler kan genomföras bara om det fastställs standardmetoder för att bestämma de fysikaliska och kemiska egenskaperna hos produkter av kristallglas som bär de beteckningar som fastställs i direktivet. 4.2 Kristalldirektivets närmare innehåll Direktivet tillämpas på sådana produkter som omfattas av nummer 7013 i den gemensamma tulltaxan (artikel 1). Kapitel 70 i EG:s tulltaxa3 har rubriken Glas och glasvaror. Kapitlet innehåller 20 rubriker under vilka varierande typer av glasprodukter räknas upp vid olika nummer. Nummer 7013 har rubriken Glasvaror av sådana slag som används som bords-, köks-, toalett- eller kontorsartiklar, för prydnadsändamål inomhus eller för liknande ändamål (andra än sådana som omfattas av nr 7010 eller 7018). Under rubriken följer en lista med undernummer vid vilka olika produkter av glas anges, såsom "Varor av glaskeramiskt material" och "Dricksglas, andra än sådana av glaskeramiskt material". Dricksglasen har i sin tur olika undernummer, beroende bl.a. på om de är av "blykristallglas" eller av annat glas. Glas som omfattas av nummer 7010 är bl.a. flaskor och burkar som används för transport eller förpackning av varor. Nummer 7018 avser bl.a. glaspärlor och ädelstensimitationer. Av vad som tidigare har sagts om handelshinder och snedvridning av konkurrensen, liksom av artikel 3 i direktivet framgår att medlemsstaternas åligganden i fråga om nyttjandet av olika beteckningar på glas gäller en kommersiell användning. Direktivets räckvidd är inte begränsad till det fallet då glas marknadsförs till enskilda konsumenter utan gäller också när ett företag säljer glas till ett annat företag. Allmän inriktning Direktivet använder i huvudsak två metoder för att det angivna syftet - att skydda köpare och säljare av kristallglas mot förfalskningar - skall uppnås. Det ena är att precisera vilka fysikaliska och kemiska egenskaper en produkt av kristallglas skall ha för att den skall få bära en viss beteckning och symbol. Genom direktivet har således vissa skyddade beteckningar (legaldefinitioner) införts. Den andra metoden är att ange hur det skall fastställas om en produkt som bär en sådan definition har de egenskaper som krävs för att den skall få göra det. Det bör betonas att direktivet inte uppställer några krav på att glasprodukter skall märkas på ett visst sätt och inte heller förbjuder att kristallglas märks på ett annat sätt än med de beteckningar och symboler som anges i direktivet. Skyddade beteckningar I bilaga 1 till direktivet - med rubriken Förteckning över kristallglassorter - anges de beteckningar som reserveras för olika kategorier av kristallglas. Bilagan är utformad som en tabell med nio kolumner, a-i. I kolumn a delas kristallglas in i fyra kategorier, vilkas beteckningar anges i kolumn b - med överrubriken Beteckning på glassort - på de nio språk som var EG:s officiella fram till Finlands och Sveriges medlemskap den 1 januari 1995. Vid direktivets tillkomst angavs beteckningarna på fyra språk. Direktivet har därefter ändrats på denna punkt i samband med att nya stater har blivit medlemmar i EG och nya språk därmed har blivit officiella EG-språk. Detta skedde dock inte i samband med den senaste utvidgningen av EU. Direktivet upptar följaktligen inga beteckningar på svenska (eller finska). Kristallglas som hänförs till kategori 1 betecknas på franska "Cristal supérieur" (på tyska "Hochbleikristall" och på engelska "Full lead crystal") med tillägget "30 %", glas som hör till kategori 2 betecknas "Cristal au plomb" ("Bleikristall" och "Lead crystal") med tillägget "24 %", glas i kategori 3 betecknas "Cristallin" ("Kristallglas" och "Crystal glass, crystallin") och glas i kategori 4 "Verre sonore" ("Kristallglas" och "Crystal glass, crystallin"). Den svenska termen "helkristall" används normalt för att beteckna glas med 30- procentigt blyoxidinnehåll, men det kan inte uteslutas att den ibland också används som beteckning för glas med en lägre blyhalt. Termen "halvkristall" synes ha en mera obestämd innebörd vad gäller blyinnehåll och egenskaper i övrigt och brukas alltmera sällan. Den svenska glasindustrin och glasforskningen anser att de skyddade beteckningarna på svenska bör heta "helkristall" för glas i kategori 1 och 2 samt "kristall" för glas i kategori 3 och 4. I kolumn c - med rubriken Förklaringar - sägs i fråga om glaset i kategori 1 och 2 att beteckningarna kan användas fritt oavsett ursprungs- och destinationsland. Vidare anges att procenttalet avser blyoxidhalt. I fråga om glas i kategorierna 3 och 4 sägs att "endast språket eller språken i det land där varorna släpps ut på marknaden får användas i beteckningen". Där sägs vidare att ett par ytterligare tyska beteckningar utöver de nämnda får användas i vissa fall. I kolumnerna d-g - med rubriken Egenskaper - anges de egenskaper som kännetecknar de fyra glaskategorierna i fråga om metalloxidinnehåll (uttryckt i viktprocent), densitet (täthet, dvs. förhållandet mellan massa och volym), brytningsindex (glasets förmåga att bryta ljus) och ythårdhet. De två sista kolumnerna h och i - med rubriken Märkning - anger hur symbolerna för de olika glassorterna ser ut. I kolumn h visas symbolens form, medan kolumn i anger färg och storlek. Symbolen för glas i kategorierna 1 och 2 är densamma, en rund guldfärgad etikett med en radie på minst 1 cm. Symbolen för glas i kategori 3 är en kvadratisk silverfärgad etikett med sidor som är minst 1 cm långa. Symbolen för glas i kategori 4 är en silverfärgad etikett i form av en liksidig triangel med sidor som är minst 1 cm långa. Metoder för att analysera egenskaperna hos glas Endast de metoder som fastställs i direktivets bilaga 2 får användas när det skall avgöras om produkter med beteckningar och symboler har de rätta egenskaperna (artikel 6). I direktivets bilaga 2 - med rubriken Metoder för bestämning av de kemiska och fysikaliska egenskaperna hos kristallglassorterna - anges i detalj hur kemiska analyser och fysikaliska bestämningar skall utföras. Medlemsstaternas åligganden Medlemsstaterna har i huvudsak tre åligganden. För det första skall de vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att sammansättningen, tillverkningsegenskaperna och märkningen av de produkter som avses i artikel 1 (dvs. produkter under nummer 7013 i tulltaxan) "samt alla former av publicitet för sådana produkter" stämmer överens med de definitioner och regler som fastställs i direktivet och bilagorna till det (artikel 2). Den franska versionen talar visserligen om "toute forme de publicité des produits visés à l'article ler" och den engelska om "all forms of publicity for such products". Men den franska termen "publicité" och den engelska "publicity" används ofta - beroende på sammanhanget - som beteckningar för reklam eller marknadsföring. Att direktivet har denna snävare innebörd framgår också av texten på tyska, "jede Form der Werbung für diese Erzeugnisse". Werbung betyder reklam, marknadsföring, medan publicitet heter "Publicität". I den danska versionen används ordet "reklame". Den adekvata svenska termen bör därför vara "marknadsföring". För det andra skall medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att förhindra att beteckningarna i kolumn b i bilaga 1 används kommersiellt för produkter som inte har de motsvarande egenskaper som anges i kolumnerna d-g i bilagan (artikel 3). Det tredje åliggandet tar sikte på det fallet då en beteckning i kolumn b eller c i bilagan, eller en beteckning som kan förväxlas med någon av dem, används som väsentlig del och som adjektiv eller ordstam i ett varumärke, ett företagsnamn eller någon annan text. Är detta fallet skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att varumärket, företagsnamnet eller texten i fråga omedelbart föregås av följande, i mycket framträdande skrift - produktens beteckning, om produkten har de egenskaper som anges i kolumnerna d-g, - fullständig uppgift om produktens faktiska egenskaper, om dessa inte är de som anges i kolumnerna i fråga (artikel 4.2). I den svenska översättningen sägs att detta gäller då varumärket osv. finns "på förpackningen". Av direktivets franska och tyska versioner framgår dock att bestämmelsen måste ha en vidare räckvidd, och det följer också av dess syfte. På franska sägs att texten skall kompletteras när ett varumärke, företagsnamn eller "toute autre inscription" kan leda till en förväxling av angivet slag. På tyska sägs att förväxlingsrisken skall avhjälpas när den förekommer "in einer Herstellermarke, in der Firmenbezeichnung eines Unternehmens oder in einer anderen Aufschrift". Enligt den danska bekendtgørelsen (§ 3; se avsnitt 4.3) krävs kompletterande information när förväxlingsrisken kan uppstå på grund av texten på produkten eller dess förpackning. Den naturligaste läsarten är att utgå från att en komplettering av angivet slag skall göras när ett missförstånd kan uppkomma i marknadsföringen över huvud taget. Märkning med symbol Om en produkt som omfattas av direktivet bär någon av de beteckningar som upptas i kolumn b i bilaga 1, får den också förses med motsvarande identifieringssymbol (artikel 4.1). Beteckningarna och symbolerna får användas på samma etikett (artikel 5). Produkter som exporteras från EU Direktivet är inte tillämpligt på produkter som är avsedda för export från gemenskapen (artikel 7). Ikraftträdande I direktivets artikel 8 finns närmare bestämmelser om hur och när direktivets regler skall genomföras i medlemsstaterna. Ändringar Kristalldirektivet har ändrats vid fyra tillfällen med anledning av att EG har utvidgats och fått nya medlemmar och därmed också nya officiella språk. Den första ändringen skedde genom anslutningsfördraget år 1972 i samband med att Danmark, Irland, Norge, Storbritanien och Nordirland ansökt om medlemskap i EG och danska, engelska och norska därmed skulle bli nya officiella EG-språk. I artikel 29 i anslutningsfördragets anslutningsakt sägs att de rättsakter som räknas upp i bilaga 1 till anslutningsakten skall anpassas så som det anges i bilagan. Under rubriken "X. TEKNISKA HANDELSHINDER" i bilagan anges i fråga om kristalldirektivet att beteckningar på engelska, danska och norska skall läggas till i direktivets bilaga 1 kolumn b (Europeiska gemenskapernas officiella tidning EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14). En svensk översättning finns i prop. 1994/95:19, del 4, bilaga 20 s. 196. Eftersom Norge inte blev medlem i EG ändrades direktivet följande år så att de norska beteckningarna togs bort (EGT nr L 2, 1.1.1973, s. 1). Nästa ändring ägde rum genom anslutningsfördraget år 1979 med Grekland. Det skedde här via artikel 21 i anslutningsakten med hänvisning till bilaga 1, där de grekiska beteckningarna på kristallglas behandlas under rubriken " X. TILLNÄRMNING AV LAGSTIFTNING a) Tekniska hinder (industriprodukter)". På motsvarande sätt som år 1972 fördes beteckningarna in i kristalldirektivets bilaga 1 (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17). En svensk översättning finns i nyss nämnda prop. del 5, bilaga 25 s. 197 f. Den fjärde ändringen gjordes genom anslutningsfördraget år 1985 med Spanien och Portugal (artikel 26 i anslutningsakten samt bilaga 1, under avsnitt IX med i stort sett samma rubrik som i anslutningsfördraget med Grekland, EGT nr L 302, 15.11.1985, s. 5). En svensk översättning finns i nyss nämnda prop. del 6, bilaga 28 s. 374 f. Också den anslutningsakt som knyter an till 1994 års anslutningsfördrag innehåller en artikel, 29, som uttalar att de rättsakter som förtecknas i bilaga 1 skall anpassas på det sätt som anges i bilagan. Men kristalldirektivet är inte upptaget där. Till skillnad mot vad som skedde när de tidigare nämnda länderna anslöt sig till EG har kristalldirektivet således inte ändrats genom anslutningsfördraget mellan EU:s medlemsländer och de ansökande länderna Finland, Norge, Sverige och Österrike. 4.3 Kristalldirektivet i praktisk tillämpning I de ursprungliga medlemsländerna har kristalldirektivet nu varit i kraft i ca 25 år. I Danmark har direktivet tillämpats i drygt 20 år. Svenska glastillverkare som redan tidigare har verkat inom EG har således varit skyldiga att följa direktivets regler i fråga om definitioner och märkning. I detta avsnitt sägs något om direktivets tillämpning i Danmark, liksom om den svenska glasindustrins erfarenheter av det. Något sägs här också om konsumentproblem. Sist behandlas vissa miljöfrågor med anknytning till kristallglas och till direktivet. Direktivets tillämpning i Danmark I Danmark, som blev medlem i EG den 1 januari 1973, har kristalldirektivet förts över till nationell rätt genom "Bekendtgørelse om krystalglasvarer". Bekendtgørelsen, som närmast motsvarar en svensk regeringsförordning, utfärdades i Handelsministeriet den 6 mars 1973 och trädde i kraft den 1 augusti samma år. Bekendtgørelsen innehåller en inledning följd av sju paragrafer. De två direktivbilagorna är upptagna som bilaga 1 respektive 2 till bekendtgørelsen. I inledningen till den danska författningen hänvisas till lagstiftning om otillbörlig konkurrens m.m., liksom till kristalldirektivet. I 1 § anges författningens tillämpningsområde, som anges vara försäljning eller erbjudande om försäljning i näringsverksamhet av de glasprodukter som anges under nummer 7013 i tulltariffen: "bordservice, husholdnings-, toilet- og kontorartikler, dekorationsgenstande og lignende". 2 § är utformad som en förbudsregel, enligt vilken definitionerna och symbolerna i bilaga 1 bara får användas i fråga om sådana produkter som omfattas av författningen om dessa har de egenskaper som anges i bilagan. 3 § reglerar den situation som avses i artikel 4.2 i direktivet, dvs. när en beteckning eller ett ord som kan förväxlas med en sådan förekommer i ett varumärke, ett företagsnamn eller annan text på en vara av glas eller dess förpackning. Paragrafen föreskriver att texten i ett sådant fall skall kompletteras på det sätt som anges i artikeln i fråga. I 4 § anges att de analysmetoder som nämns i bekendtgørelsens bilaga 2 skall användas när det skall fastställas om de beteckningar m.m. som anges i bilaga 1 kan användas.I 5 § undantas från författningens tillämpningsområde sådana glasprodukter som exporteras. Av 6 § framgår att överträdelser av bekendtgørelsens bestämmelser bestraffas med böter. I 7 § sägs när författningen träder i kraft. Forbrugerstyrelsen utövar tillsyn över att författningen följs. Enligt uppgift har direktivet och författningen i Danmark inte krävt några egentliga insatser från tillsynsmyndighetens sida. Inga problem på marknaden har uppdagats och Forbrugerstyrelsen har inte handlagt någon anmälan om överträdelse av bekendtgørelsen. Den svenska glasindustrin Råmaterialen till den glasmassa som framställs i Sverige kommer väsentligen från en inhemsk tillverkare (Glasma AB) medan ytterst lite importeras. Glas tillverkas vid ca 15 glasbruk och ett 30-tal mindre glashyttor. Glasmassa med bly till halvkristall tillverkas enligt uppgift inte längre i Sverige. Glasbruken har i stort upphört att använda bly till halvkristallglas. Man har gått över till högre tillsatser av kalium, barium och zink. Bara ett fåtal mindre glashyttor använder till halvkristall importerade glaspellets som fortfarande innehåller bly. En stor del av den svenska glasproduktionen går på export, bl.a. till andra länder i Europa. Kristalldirektivet är därför väl känt i branschen. Det bereder enligt uppgift heller inte den svenska glasindustrin några problem. Branschen tror inte att direktivet kommer att få någon större betydelse i Sverige. I vissa andra länder används de skyddade beteckningarna som medel i marknadsföringen. Den svenska glasindustrin använder glasbeteckningar liknande dessa mera sällan. Här torde i stället varumärkena (Orrefors, KostaBoda osv.) spela en större roll i marknadsföringen. Det gäller också det glas som exporteras. Enligt den svenska glasindustrins branschorganisation Svenska Glasbruks- föreningen, liksom enligt Glasforskningsinstitutet (glasindustrins forskningsorgan), är det möjligt att tillverka glas som i allt väsentligt har de egenskaper som kännetecknar sådant glas som hör till kategorierna 1 och 2 i kristalldirektivet utan att man använder bly. Därför bör beteckningarna och symbolen för sådant glas få användas även på glas utan bly när detta i övrigt har samma egenskaper som sådant glas. Man anser således att kristallglas skall definieras med utgångspunkt inte i glasets kemiska sammansättning utan i dess fysikaliska egenskaper. Definitionerna skulle dessutom inte nödvändigtvis behöva vara desamma som i kristalldirektivet i gällande lydelse. Det kan läggas till att den svenska glasindustrin också anser att direktivet borde tillåta fler analysmetoder än som anges i bilaga 2 till kristalldirektivet. Glasforskningsinstitutet är det organ i Sverige som kan utföra sådana analyser av glas som anges i direktivet. Den svenska glasindustrin önskar därför på sikt att kristalldirektivet ändras i linje med vad som har sagts. Industrin verkar också i denna riktning genom Svenska Glasbruksföreningen inom ramen för den europeiska samarbetsorganisationen European Domestic Glass Committee (EDG). Synpunkter på kristalldirektivet kanaliseras vidare till EG-kommissionen via Committé Permanente des Industries de Verres de la CEE (CPIV). Men man bedömer att direktivet inte kommer att kunna ändras under de närmaste åren på grund av motstånd i vissa medlemsländer. Konsumentproblem Varje år säljs i Sverige ett stort antal konsumentprodukter av glas av det slag som omfattas av nr 7013 i tulltaxan. I ljuset av detta förefaller omfattningen av konsumentproblem som har samband med marknadsföringen av glas att vara begränsad, i varje fall om man skall döma av antalet anmälningar till Konsumentverket. Från verkets sida framhålls också att man har liten erfarenhet av problem som har att göra med missvisande beskrivningar i marknadsföringen av egenskaper hos glasprodukter. Några på måfå gjorda stickprov av glasprodukter i detaljhandeln har visat att importerat glas ibland bär de skyddade beteckningarna för i första hand glas i kategori 1 ("Hochbleikristall" osv.). Vid en genomgång av Konsumentverkets diarium från år 1973 till i november 1995 fann man bara ett ärende (från år 1985) som avsåg missvisande beskrivning i marknadsföringen av glas. Det gällde ett företag som betecknade en lampa som tillverkad av "kristall" när den i själva verket var tillverkad av glasmassa av enkel beskaffenhet. Detta belyser ytterligare att kristalldirektivet knappast kommer att avsätta så många spår i Sverige, varken bland tillverkare, säljare, köpare eller myndigheter. Miljöaspekter I kristalldirektivet slås fast att det bl.a. är blyinnehållet i glaset som avgör om en tillverkare får använda någon av definitionerna i kolumnerna b och c i direktivets bilaga 1. I Sverige liksom i många andra länder strävar man i dag, av hälso- och miljöskäl, efter att minska användningen av bly. I regeringens proposition En god livsmiljö redovisade regeringen för riksdagen sitt ställningstagande att all användning av bly bör avvecklas på sikt, i huvudsak genom frivilliga åtgärder (prop. 1990/91:90 s. 41, 97 f., 226 och 249 ff.). Miljöaspekterna med avseende på bly bevakas i första hand av Kemikalie- inspektionen. Inspektionen har i en rapport (Avveckling av bly och kvicksilver. En redovisning från Kemikalieinspektionen. Solna den 28 juni 1993) redovisat bl.a. förekomsten av bly inom olika användningsområden. I rapporten konstateras att bly som grundämne inte bryts ner. Bly bioackumuleras och är toxiskt. Blyhantering kan också ge upphov till hälsoeffekter, bl.a. i arbetsmiljön. Av rapporten framgår att bly (blyoxid) mycket länge har använts som råvara vid tillverkning av glasmassa för kristallglas. Ca 5 procent blyoxid används i halvkristall och 24-30 procent i helkristall. Av rapporten framgår vidare, i fråga om glastillverkningen i Sverige, att högst 20 ton bly år 1992 användes vid tillverkningen av halvkristall, medan 1 300 ton bly användes i tillverkningen av helkristall (Enligt uppgift från Svenska Glasbruksföreningen hade användningen av bly i helkristall år 1994 gått ned till ca 1 000 ton). I rapporten redovisas det avvecklingsarbete som har bedrivits hos företag och andra med anledning av vad som sades i den proposition som nämndes nyss. Det konstateras att användningen av bl.a. bly i halvkristall hade minskat väsentligt (från 200 ton år 1988 till 20 ton år 1992). För svensktillverkad halvkristall har avvecklingsmålet i stort sett uppnåtts, konstateras det. Avvecklingen har kunnat komma till stånd genom frivilliga insatser från branschen. Men det slås samtidigt fast att användningen av bly i helkristall ännu inte har ändrats. Detta anges bero på kristalldirektivet jämte det faktum att det ännu inte finns något tekniskt fullgott alternativ (i alla applikationer). Ett allmänt motstånd hos delar från den internationella marknaden och från den internationella glasbranschen mot en övergång till blyfritt glas bidrar likaså. Men av rapporten framgår också att det bedrivs ett utvecklingsarbete i syfte att få fram blyfria recept för helkristall. Och det framhålls att Kemikalieinspektionen kommer att verka för att en ändring i kristalldirektivet i fråga om helkristall kommer till stånd, så att andra egenskaper än blyinnehåll blir avgörande för när glas får kallas helkristall. 4.4 EG-domstolens tolkning av kristalldirektivet Kristalldirektivets innebörd har prövats av EG-domstolen i ett avgörande av den 9 augusti 1994 (målet C-51/93 Meyhui mot Schott Zwiesel Glaswerke AG). Bak- grunden var en tvist inför en domstol i Brügge i Belgien mellan en tysk glastillverkare Schott och ett belgiskt företag Meyhui NV, som bl.a. importerade produkter av glas i kategori 3 från Schotts. Tvisten gällde Schotts vägran att märka produkterna med beteckning på språken i det medlemsland där de marknads- fördes, i det aktuella fallet Belgien (Schott märkte produkterna på tyska, franska och engelska men inte på flamländska). Den belgiska domstolen underställde med stöd av artikel 177 i Romfördraget EG-domstolen två frågor om tolkningen av kristalldirektivet. Tolkningsfrågorna tog båda sikte på innehållet i bilaga 1 till direktivet och vad som där sägs i kolumn c (Förklaringar) i fråga om beteckningarna för glas i kategorierna 3 och 4 ("Christallin" och "Verre Sonore") om att "endast språket eller språken i det land där varorna släpps ut på marknaden får användas". (Citatet är hämtat ur den svenska översättningen av direktivet. I den franska versionen talas om språket i det land där produkten "est commercialisée", i den tyska om det land "in dem die Ware in den Verkehr gebracht wird", medan den engelska versionen talar om det land "in which the goods are marketed"). Den första tolkningsfrågan gällde om det överensstämmer med artikel 30 i Romfördraget att direktivet bara tillåter att definitionerna görs på det eller de språk där produkten släpps ut på marknaden (marknadsförs). EG-domstolen konstaterade att i fråga om glas i kategori 1 och 2 skyddas konsumenterna genom att ordet "kristall" är lätt igenkännbart i definitionerna på samtliga språk och dessutom är åtföljt av en uppgift ("30 %" eller "24 %") om blyoxidinnehåll. När det däremot gäller glas i de kvalitetsmässigt två lägsta kategorierna 3 och 4 är det inte lätt för genomsnittskonsumenten, som inte köper kristallglas regelbundet, att urskilja kvalitetsskillnaderna. Det är därför, slog domstolen fast, nödvändigt att konsumenten får så tydlig information som möjligt om vad han köper så att han inte blandar ihop en produkt i kategori 3 eller 4 med en av högre kvalitet och därmed betalar för mycket. Det faktum att konsumenterna i en medlemsstat där produkterna marknadsförs skall informeras på landets språk är därför ett rimligt sätt att skydda dem. Domstolen konstaterade vidare att ett sådant krav inte heller strider mot proportionalitetsprincipen (som innebär att en åtgärd som vidtas för att ett visst syfte skall uppnås inte får vara mer ingripande för den enskilde än som kan anses nödvändigt för att syftet skall uppnås). Det fanns inget i ärendet som pekade på att det skulle gå att uppnå målet (att undanröja den nyssnämnda förväxlingsrisken) på något annat sätt som skulle vara mindre betungande för tillverkarna. Domstolens slutsats var att kravet i fråga är nödvändigt för att skydda konsumenterna. Inget hade således uppdagats som påverkade giltigheten av förklaringen i direktivet om att bara beteckningarna på språket eller språken i det land där produkterna marknadsförs får användas i fråga om glasprodukter i kategori 3 och 4. Den andra tolkningsfrågan gällde vilket land som avses i det citerade avsnittet i direktivet, nämligen om det är den medlemsstat där produkterna först släpps ut på marknaden (marknadsförs) eller den stat där produkterna marknads- förs för slutlig konsumtion. Med hänvisning till ställningstagandet i den första frågan konstaterade domstolen att efterlevnaden av det tidigare behandlade språkliga kravet måste ske med hänsyn till den slutliga förbrukaren, oavsett var produkterna marknadsförs första gången. Domstolen konstaterade därför att det avsnitt i direktivet som nu är i fråga avser den medlemsstat där produkterna marknadsförs för slutlig konsumtion. 5 Den svenska regleringen 5.1 Behovet av svenska regler Kristalldirektivet delar in kristallglas i fyra olika kategorier, där bl.a. glasets blyhalt i två kategorier avgör till vilken kategori en viss produkt av kristallglas skall hänföras. Det är bara glas av högsta kvalitet som får betecknas "Cristal supérieur" ("Hochbleikristall", "Full lead crystal"). För att höra dit skall glaset ha hög blyoxidhalt (över 30 viktprocent). Det är tydligt att denna konstruktion får direktivet att stå i strid mot sådana hälso- och miljösträvanden som har redovisats tidigare (se avsnitt 4.3). Från hälso- och miljösynpunkt måste ambitionen vara att ersätta bly i helkristall med ett ämne som är mindre skadligt. Det bör samtidigt betonas att direktivet, som tidigare har framhållits (avsnitt 4.3), knappast kommer att få någon större praktisk betydelse här i landet. Så länge direktivet inte har ändrats med anledning av Sveriges medlemskap i EU finns det inte några skyddade beteckningar (legaldefinitioner) på svenska. Visserligen kan de skyddade beteckningarna för glas i kategori 1 och 2 användas på vilket officiellt EG-språk som helst i varje medlemsland. Men det verkar osannolikt att man nu skulle börja använda de skyddade beteckningarna på främmande språk i marknadsföringen i Sverige. Till detta kommer att beteckningarna för glas i kategori 3 och 4 inte får användas i Sverige på något annat språk än svenska. En första fråga är då vilka regler som behöver införas för att syftena skall uppnås. Kristalldirektivet förutsätter för det första att det finns bestämmelser som säkerställer att sammansättningen, tillverkningsegenskaperna och märkningen m.m. av kristallglas stämmer överens med definitionerna och reglerna i direktivet (artikel 2). För det andra måste en medlemsstat vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att förhindra att de skyddade beteckningarna används felaktigt (artikel 3). För det tredje måste en medlemsstat se till att ett varumärke m.m. som har ett innehåll som kan skapa risk för förväxling innehåller kompletterande information (artikel 4.2). För det fjärde måste det finnas regler om vilka metoder som skall användas när det genom analys skall avgöras om en glasprodukt får bära en viss beteckning (artikel 6). De tre första kraven kan sägas ta sikte på en reglering för att förhindra vilseledande marknadsföring av visst slag (missvisande användning av de skyddade beteckningarna). Några särskilda regler om beteckningar på kristallglas eller om egenskaperna hos sådant glas finns inte - lika lite som bestämmelser om analysmetoder - i Sverige i dag. Däremot finns bestämmelser om vilseledande marknadsföring, liksom om krav på kompletterande information i marknadsföringen i vissa fall, i marknadsföringslagen (1995:450). Men marknadsföringslagen kan inte ensam anses tillräcklig för att direktivets syften skall uppnås. De två bilagorna med anslutande artiklar i direktivet innehåller bestämmelser på en hög detaljnivå. I bilaga 1 preciseras noga förutsättningarna för att de fyra olika beteckningarna för kristallglas skall få användas i marknadsföringen. Motsvarande gäller i viss mån också vad som sägs i artikel 4.2 om att kompletterande information skall lämnas i vissa fall då det finns en förväxlingsrisk. För att fullt ut tillgodose direktivets syften krävs regler genom vilka dessa detaljbestämmelser överförs till svensk rätt. Sammanfattningsvis behöver svenska bestämmelser således införas som slår fast vilka beteckningar som skall vara skyddade och förutsättningarna för att de skall få användas, liksom om när och på vilket sätt kompletterande information skall lämnas. Däremot behövs inga särskilda sanktionsregler. Marknadsföringslagens sanktionssystem bör vara tillräckligt och lämpligt för att säkerställa att bestämmelserna efterlevs. Detta utvecklas närmare längre fram (avsnitt 5.3). Slutligen måste också bestämmelser införas om hur en analys av glas skall genomföras. 5.2 Utformningen av svenska regler -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: EG-reglerna om beteckningar på och symboler| | för kristallglas samt om analysmetoder genomförs i svensk rätt | | genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den | | myndighet som regeringen bestämmer. | | I en särskild lag om marknadsföring av kristallglas meddelas | | de bemyndiganden för regeringen som behövs. | -------------------------------------------------------------------- Promemorians förslag: Överenstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet inget att erinra mot att det införs svenska föreskrifter om marknadsföring av kristallglas i enlighet med EG-direktivet. Konsumentverket ifrågasätter dock lämpligheten av att genomföra kristalldirektivet i svensk rätt eftersom det kommer i direkt konflikt med Sveriges strävanden på miljö- och hälsoskyddsområdet. Några remissinstanser har haft synpunkter på vissa enskilda frågor. Stockholms tingsrätt har anmärkt att lagen borde rubriceras lag om marknadsföring av kristallglas. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har anfört att någon begränsning till näringsidkares marknadsföring inte har gjorts i direktivet. Marknadsdom- stolen har framfört att marknadsföringslagen i princip är tillämplig endast på marknadsföringsåtgärder som är riktade till den svenska marknaden. Skälen för regeringens förslag: Flera remissinstanser har påpekat att utformningen av direktivet är olycklig eftersom det föreskrivs om ett betydande blyinnehåll för att kristallglas skall få marknadsföras under de skyddade beteckningarna enligt kategori 1 och 2. Konsumentverket har till och med gått så långt att verket starkt ifrågasätter lämpligheten av att genomföra kristalldirektivet i svensk rätt eftersom det kommer i direkt konflikt med Sveriges strävanden på miljö- och hälsoskyddsområdet. Sveriges medlemskap i EU innebär, enligt anslutningsfördraget och lagen (1995:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen, att de rättsakter som före Sveriges anslutning till EU har antagits av EG gäller här i landet. Några särskilda undantag eller övergångsregler gäller inte för kristalldirektivet. Detta innebär att Sverige har åtagit sig att införa de regler som behövs för att syftena med direktivet skall uppnås. I annat fall begår Sverige ett fördragsbrott enligt artikel 169 i EG-fördraget. Detta vill regeringen självfallet undvika. En annan sak är att bestämmelserna i direktivet står i dålig överensstämmelse med den i Sverige förda miljöpolitiken och andra angränsande politikområden. Detta gör att regeringen vid lämpligt tillfälle kommer att ta upp frågan om ändringar i kristalldirektivet. I sammanhanget måste också kraftigt understrykas att direktivet inte föreskriver några krav på att glasprodukter i allmänhet skall märkas på ett visst sätt och att direktivet inte heller förbjuder att kristallglas märks på ett annat sätt än med de beteckningar som anges i direktivet. Det är alltså enbart då någon väljer att använda sig av någon av de skyddade beteckningarna i sin marknadsföring som denne måste följa direktivets föreskrifter. De föreskrifter som behövs för att Sverige skall uppfylla kraven i kristalldirektivet i fråga om användningen av beteckningar och symboler innefattar sådana åligganden för enskilda som enligt 8 kap. 3 § regeringsformen skall meddelas genom lag. Utan hinder av det får dock regeringen enligt 8 kap. 7 § första stycket 3 efter bemyndigande i lag meddela föreskrifter om näringsverksamhet. Riksdagen kan också enligt 11 § samma kapitel bemyndiga regeringen att överlåta åt en förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter i ämnet. Regleringen i kristalldirektivet är detaljerad. Såvitt kan bedömas måste direktivet ändras med anledning av Sveriges och Finlands (och kanske också Österrikes) medlemskap i EU. Det är också sannolikt att det kan komma att ändras som en följd av hänsynstaganden till miljö- och hälsoaspekter och nya tekniska rön. Föreskriftsrätten bör därför så långt det är möjligt delegeras till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. En lämplig ordning är alltså att lagstiftningen utformas som en be- myndigandelag som ger regeringen rätt att meddela föreskrifter om beteckningar och symboler för kristallglas, liksom om metoder för analys av om glas i förekommande fall har de egenskaper som beteckningarna och symbolerna står för. Föreskriftsrätten bör kunna delegeras vidare till den myndighet som regeringen bestämmer. Vilken myndighet som bör utfärda föreskrifterna behandlas i avsnitt 5.3. Regeringen delar Stockholms tingsrätts uppfattning att lagen bör rubriceras lag om marknadsföring av kristallglas, vilket innebär att lagens innehåll anges mera korrekt. Tillämpningsområdet är således begränsat till marknadsföring av visst kristallglas och gäller därigenom inte i något annat avseende. Av kristalldirektivets lydelse framgår att medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att förhindra att de skyddade beteckningarna används „kommersiellt„ om de inte uppfyller direktivets bestämmelser. För svenska förhållanden innebär detta att produkterna skall marknadsföras av en näringsidkare. Vem som är att betrakta som näringsidkare framgår av författningskommentaren till 1 §. Det är således bara när kristallglas marknadsförs av en näringsidkare som lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av den blir tillämpliga. En i svensk rätt vedertagen princip är att marknadsföringslagen är tillämplig under förutsättning att en åtgärd är inriktad på en svensk publik och på den svenska marknaden. Kristalldirektivet riktar sig till medlemsstaterna i EU. Alla medlemsstater skall alltså ha genomfört direktivet i sina rättsordningar. Om någon vidtar marknadsföringsåtgärder som faller utanför den svenska marknadsföringslagens tillämpningsområde gäller bestämmelserna i respektive medlemsstat. Olika situationer som kan uppkomma i tillämpningen behandlas i avsnitt 5.3 och i författningskommentaren till 6 §. Av artikel 7 i direktivet framgår att direktivet inte är tillämpligt på produkter som är avsedda för export från gemenskapen. Någon svensk föreskrift om detta bedöms inte nödvändig. I en särskild lag - lag om marknadsföring av kristallglas - ges de bemyndiganden för regeringen som behövs. 5.3 Tillsyn m.m. -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Den myndighet som regeringen bestämmer | | skall ha hand om tillsynen över att föreskrifterna följs. | | Marknadsföringslagen tillhandahåller det sanktionssystem som | | behövs för reglernas efterlevnad. | -------------------------------------------------------------------- Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte haft några invändningar mot promemorians förslag att Konsumentverket skall utses till tillsynsmyndighet och att marknadsföringslagens bestämmelser skall tillämpas vid överträdelser av meddelade föreskrifter. Konsumentverket har dock ställt sig negativt till att utfärda föreskrifter i strid med det särskilda miljömålet som har antagits för konsumentpolitiken. Sveriges Industriförbund är kritiskt till att Konsumentverket/KO skall utfärda föreskrifter eftersom KO kommer att vara part i en process inför domstolarna som då har att tillämpa de föreskrifter som har utfärdats av verket. Sveriges Köpmannaförbund har framfört liknande kritiska synpunkter som Industriförbundet. Skälen för regeringens bedömning Behovet av tillsyn Enligt kristalldirektivet skall medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att - säkerställa att sammansättningen, tillverkningsegenskaperna och märkningen av produkter som omfattas av nummer 7013 i Gemensamma tulltaxan samt alla former av marknadsföring av sådana produkter överensstämmer med definitionerna och reglerna i direktivet och dess bilagor (artikel 2), - förhindra att beteckningarna i direktivet används kommersiellt för produkter som inte har de angivna egenskaperna (artikel 3) samt - säkerställa att ett varumärke m.m. på glaset eller dess förpackning i vissa fall föregås av information om glasets beteckning eller egenskaper (artikel 4.2). Direktivet förutsätter alltså att medlemsstaterna övervakar att glas som marknadsförs på den svenska marknaden under de beteckningar som definieras i direktivet uppfyller kraven i detta. Därigenom efterlevs de två förstnämnda åliggandena. Medlemsstaterna skall också se till att glas och förpackningar i förekommande fall föregås av sådan text som avses i det tredje åliggandet. Tillsynsmyndighet m.m. Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor. Verket har bl.a. till uppgift att utarbeta riktlinjer för näringsidkarnas marknadsföring och information samt för utformningen av varor, tjänster och andra nyttigheter. Verket utövar tillsyn enligt marknadsföringslagen (1995:450). Verket har vidare ett tillsynsansvar enligt bl.a. lagen (1992:1231) om märkning av textilier, lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater samt lagen (1995:669) om märkning av skor och enligt de tillämpningsföreskrifter som meddelats med stöd av bemyndiganden i dessa lagar. Verket bevakar också att de egna föreskrifterna och riktlinjerna följs. Verket har således erfarenhet och kompetens på området. Kristalldirektivets bestämmelser rör marknadsföring av kristallglas. Bestämmelserna riktar alltså in sig på näringsidkares marknadsföring av en viss typ av produkt. Det är således marknadsföringen som skall övervakas. Regeringen gör den bedömningen att Konsumentverket bör sköta marknadsövervakningen även i detta fall och se till att reglerna om marknadsföring av kristallglas efterlevs. I samband med behandlingen av lagstiftning av delvis likartad karaktär som den nu aktuella, t.ex. om märkning av textilier och om märkning av hushållsapparater, har frågan uppkommit om inte det förhållandet att Konsumentverket som föreskrivande myndighet också skall utföra tillsynen över att verkets föreskrifter följs står i strid med regeringsformen. I de nämnda lagstiftningsärendena har det konstaterats att det inom svensk förvaltning inte är ovanligt att en tillsynsmyndighet har denna dubbla funktion och att det inte finns några konstitutionella hinder mot en sådan ordning (prop. 1992/93:33 s. 15 och 1992/93:34 s. 15 f). I det förslag som nu läggs fram är, som bl.a. Industriförbundet har påpekat, situationen delvis en annan. För det fall man låter tillsynsmyndigheten Konsumentverket utfärda de tillämpningsföreskrifter som är nödvändiga kommer KO - som också är chef för Konsumentverket - att vara part i processen när han är kärande eller svarande i ett mål inför Stockholms tingsrätt eller Marknadsdomstolen. Den ordningen finns redan i dag enligt prisinformationslagen (1991:601). Enligt 12 § prisinformationslagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om prismärkning m.m. och enligt 14 § nämnda lag skall marknadsföringslagen tillämpas om en näringsidkare inte lämnar prisinformation enligt lagen. Detta innebär i praktiken att vid överträdelse av de av Konsumentverket utfärdade föreskrifterna om prismärkning skall KO föra talan i Stockholms tingsrätt eller vid Marknadsdomstolen, som då har att pröva om överträdelsen står i strid med Konsumentverkets föreskrifter. Därutöver kan i detta sammanhang nämnas att sedan den 1 februari 1996 har det införts en obligatorisk tvåpartsprocess i förvaltningsprocessen (prop. 1995/96:22). Bestämmelserna innebär att om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut skall den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart i målet. I t.ex. lagarna om märkning av textilier och märkning av hushållsapparater föreskrivs att tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I domstolen är sedan Konsumentverket den enskildes motpart. Enligt regeringens mening bör Konsumentverket även i detta fall kunna bemyndigas att utfärda de föreskrifter som behövs för att man på ett korrekt sätt skall genomföra kristalldirektivet i svensk rätt. Detta gäller även om föreskrifterna inte står i överensstämmelse med t.ex. det miljömål som tillkommit för konsumentpolitiken. Föreskrifterna tar som redan sagts sikte på marknadsföring av kristallglas och gäller inte i något annat avseende. Det kan tilläggas att föreskrifternas innehåll i praktiken helt måste styras av direktivet, och deras materiella innehåll måste därför bli detsamma, oavsett vem som är föreskrivande myndighet (jfr prop. 1992/93:111 s. 34). Det är naturligt och får förutsättas att detaljerade myndighetsföreskrifter utarbetas efter samråd med berörda branschorgan. Sanktioner Som har framgått kräver direktivet att materiella regler införs i två avseenden, dels i fråga om de skyddade beteckningarna (legaldefinitionerna), dels om analysmetoderna. Kraven på efterlevnad av regler av det första slaget måste i praktiken rikta sig till dem som marknadsför glasprodukter. Det senare kravet riktar sig till både det organ som skall se till att reglerna av det första slaget efterlevs och den som kan vara skyldig att styrka att uppgifter i marknadsföringen om glasprodukters egenskaper är riktiga. Reglerna om de skyddade beteckningarna måste gå ut på att de beteckningar och symboler för glas som anges i direktivet bara får användas när de förutsättningar som beskrivs där är uppfyllda. De måste vidare ta sikte på vissa fall då ett varumärke m.m. innehåller ett ord som kan ge intryck av att den vara som det är fäst på hör till någon av de kristallglassorter som direktivet gäller för. För det första fallet måste det säkerställas att det inte förekommer någon vilseledande eller på annat sätt missvisande användning av beteckningarna och symbolerna. För det senare fallet behövs en regel om kompletterande information. I den lagstiftning som har införts om bl.a. märkning av textilier, hushållsapparater och skor har det tagits in särskilda bestämmelser om att tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att se till att meddelade föreskrifter följs. I bestämmelserna har det också angivits att föreläggandena och förbuden får förenas med vite. Där har vidare, i lagarna om märkning av textilier och hushållsapparater, föreskrivits att den som överträder föreskrifterna kan straffas. Desssutom sägs där att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för kontroll av produkterna i fråga, liksom att lämna de upplysningar, varuprover m.m. som tillsynsmyndigheten behöver för att kunna utöva sin tillsyn. I propositionen om märkning av skor avvisades tanken på straffsanktion. Det ansågs att möjligheten att meddela förelägganden och förbud och att tillämpa marknadsföringslagens sanktionssystem var tillräcklig. Däremot ansågs inte att marknadsföringslagen ensam skulle räcka eftersom föreskrifterna om märkning av skor har ett delvis annat syfte än marknadsföringslagen. Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG av den 23 mars 1994 om märkning av skor (skodirektivet) har, framhålls det, tillkommit för att åstadkomma enhetliga regler om märkning och därigenom underlätta en fri rörlighet av skor. Syftet med reglerna är alltså inte i första hand att komma till rätta med otillbörliga förfaranden vid marknadsföring av sådana varor (se prop. 1994/95:185 s. 11 f.). Det skulle kunna te sig naturligt att också här välja den lösning som valdes i fråga om bl.a. skodirektivet, dvs. att i en lag om kristallglas ta in bestämmelser som ger tillsynsmyndigheten rätt att meddela förelägganden och förbud. Av direktivets ingress framgår att ett bakomliggande syfte också med kristalldirektivet är att underlätta en fri rörlighet av sådana produkter som omfattas av direktivet. Men samtidigt framhålls intresset av att skydda bl.a. konsumenterna mot förfalskningar. EG-domstolens tidigare redovisade avgörande visar också att domstolen fäster stor vikt vid direktivets konsumentskyddande karaktär. En viktig skillnad mellan skodirektivet och kristalldirektivet är vidare att det förra uppställer krav på att information skall lämnas på ett enhetligt sätt om det material som skor är tillverkade av. Skodirektivet har alltså ett vidare syfte än kristalldirektivet. Marknadsföringslagen (1995:450) har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare (1 §). Lagen innehåller bl.a. en bestämmelse om vilseledande reklam (6 §). Där sägs att en näringsidkare vid marknadsföringen inte får använda påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens egen eller någon annan näringsidkares näringsverksamhet. Detta gäller särskilt framställningar som avser bl.a. produkters kvalitet och andra egenskaper. En överträdelse av denna bestämmelse kan leda till ett vitessanktionerat förbud mot marknadsföring av samma eller liknande slag. Om förbudet överträds kan vitet dömas ut. En nyhet i 1995 års marknadsföringslag är att en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelsen om vilseledande reklam också kan åläggas att betala en särskild marknadsstörningsavgift (22 §). En näringsidkare kan vidare med stöd av en generalklausul om informationsskyldighet åläggas vid vite att i sin fortsatta marknadsföring lämna sådan information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt (15 §). Det kan gälla exempelvis information om produkters innehåll och egenskaper. Marknadsföringsmål handläggs av Stockholms tingsrätt som första instans och Marknadsdomstolen som andra och sista instans. Ärendena tas upp till prövning på talan av bl.a. Konsumentombudsmannen (KO). I mycket stor utsträckning avgörs marknadsföringsärenden genom frivilliga överenskommelser med berörda näringsidkare och alltså utan domstolsprövning. Kristalldirektivet förutsätter att det finns nationella regler, riktade till glastillverkare och andra som marknadsför glasprodukter, som ser till att de skyddade beteckningarna används på rätt sätt i marknadsföringen. Direktivet förutsätter också att man nationellt kan tvinga fram kompletterande information i marknadsföringen när en produkt eller dess förpackning bär på ett varumärke, ett företagsnamn eller någon annan text som innehåller en skyddad beteckning eller en beteckning som kan förväxlas med en sådan och detta kan skapa osäkerhet om produktens egenskaper. Marknadsföringslagen kan användas som stöd för att tvinga fram information som klargör det rätta förhållandet när ett varumärke eller någon annan text i marknadsföringen av en vara, exempelvis en glasprodukt, ger ett vilseledande eller otydligt intryck om varans egenskaper. Om kompletterande information behövs för att undanröja en informationsbrist som annars bedöms vara otillbörlig, kan också bestämmelsen om otillbörlig marknadsföring tillämpas. I annat fall kan generalklausulen om informationsskyldighet tillämpas, förutsatt att informationen anses ha särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Marknadsföringslagen ger KO möjlighet att meddela förelägganden och förbud (förbuds- och informationsförelägganden enligt 21 §). I sista hand kan en näringsidkare genom avgörande av Stockholms tingsrätt eller Marknadsdomstolen åläggas att ändra sin marknadsföring. Det sanktionssystem som marknadsföringslagen tillhandahåller passar väl som instrument att - vid sidan om materiella bestämmelser, grundade på en lag om marknadsföring av kristallglas - säkerställa att de syften uppnås som anges i kristalldirektivet. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att sanktionssystemet i marknadsföringslagen tillämpas om föreskrifter som har meddelats med stöd av en lag om marknadsföring av kristallglas överträds. Några särskilda sanktionsregler behöver således inte tas in i en sådan lag. Från tillsynssynpunkt får en koppling till marknadsföringslagen den konsekvensen att principen om s.k. omvänd bevisbörda i de flesta fallen kommer att gälla. Denna princip innebär att en näringsidkare måste kunna visa att de påståenden som han gör i sin marknadsföring om en produkts egenskaper är sanna. Om tillsynsmyndigheten i ett visst fall har anledning att misstänka att en glasprodukt som omfattas av en lag om marknadsföring av kristallglas, och som är märkt med någon av de skyddade beteckningarna och symbolerna, saknar de egenskaper som ger den rätt att bära beteckningen eller symbolen, kan den därför kräva att den som marknadsför produkten genom en sådan analys som anvisas i direktivets bilaga 2 styrker att märkningen är korrekt. Någon särskild regel om skyldighet för en näringsidkare att betala tillsynsmyndighetens kostnader för provtagning och kontroll i vissa fall behövs därför inte. Inte heller behövs någon särskild bestämmelse om skyldighet för en näringsidkare att lämna upplysningar och varuprover m.m., eftersom marknadsföringslagen innehåller en sådan (34 §). Avslutningsvis kan här också nämnas att ett förfarande som är förbjudet enligt marknadsföringslagen också kan innefatta brott enligt brottsbalken eller någon specialstraffrättslig bestämmelse (se prop. 1994/95:123 s. 118 f.). 6 Kostnadskonsekvenser -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Kostnaderna för tillverkarna, importörerna| | och domstolarna bedöms bli försumbara. Kostnaderna för tillsyn | | över efterlevnaden av reglerna bedöms också bli försumbara och bör| | kunna täckas inom befintliga ramar. | -------------------------------------------------------------------- Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Marknadsdomstolen har uttalat att förslaget inte torde medföra några ytterligare kostnader för domstolen. Ingen annan instans har berört kostnadsfrågan. Skälen för regeringens bedömning: Det finns i dag inte några föreskrifter i Sverige om beteckningar på och symboler för kristallglas. Men de nya regler som föreslås här kan inte sägas vara särskilt betungande eller kostnadskrävande, särskilt med hänsyn till att de inte innebär något krav på obligatorisk märkning av glas. Till detta kommer att direktivet inte är någon nyhet för den svenska glasindustrin. En inte ringa del av de svenska glasbrukens produkter går på export, bl.a. till andra medlemsländer i EU, och många glasbruk känner därför väl till reglerna i direktivet och tillämpar dem sedan länge. De kostnader som en lag om kristallglas kan komma att belasta de svenska glastillverkarna med kan därför bedömas vara försumbara. Som framgår av EG-domstolens tidigare återgivna avgörande (avsnitt 4.4) ligger ansvaret för att märkningen med beteckningar och symboler är korrekt på tillverkaren. Det utesluter visserligen inte att en importör också kan drabbas av kostnader för sådan märkning, exempelvis då glas importeras från ett land utanför EU. Men märkningen är frivillig och närmast att se som ett konkurrensmedel. Kostnadskonsekvenserna för importörer av kristallglas av en lag på området kan därför också bedömas bli försumbara. Tillsynen över lagens efterlevnad kommer att dra vissa kostnader. Kristalldirektivet ställer inga konkreta krav på hur marknadsövervakningen skall bedrivas. Det sägs heller inget särskilt om omfattningen av kontrollen. Någon helt klar beräkning av kostnaderna för marknadsövervakningen kan inte göras nu. Men erfarenheterna från Danmark visar att kravet på aktiva insatser från tillsynsmyndighetens sida kan beräknas bli rätt lågt ställt. De berörda företagen bär ju själva ansvaret för att regelsystemet efterlevs. Det får därför förutsättas att problem på marknaden i första hand förhindras genom s.k. egenåtgärder (information, utbildning, reklamationsregler m.m.) som vidtas av den berörda delen av näringslivet. De ökade kraven på Konsumentverket bör i ljuset av vad som har sagts nu kunna klaras av inom ramen för befintliga resurser. När en analys av glas utförs skall den ske på det sätt som anges i direktivets bilaga 2. Som framhölls i föregående avsnitt innebär principen om omvänd bevisbörda i ärenden om vilseledande reklam att den som marknadsför en produkt måste kunna bevisa att det som sägs i marknadsföringen är riktigt, t.ex. i fråga om märkning. Kostnaderna för en analys av berört slag kommer därför att i första hand få bäras av de berörda företagen. Av skäl som nyss har angivits torde antalet fall då en analys bör göras inte bli stort. Av samma anledning bör också kostnadskonsekvenserna för domstolarna - Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen - bli försumbara. 7 Ikraftträdande Med tanke på den fortsatta behandlingen av lagstiftningsfrågan föreslås att lagen träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 3 EG:s tulltaxa (den kombinerade nomenklaturen, KN) ingår tillsammans med EG:s integrerade tulltaxa (TARIC) och vissa rent svenska bestämmelser i Tullverkets författningshandbok (TFH) I:1 (Tulltaxa). 8 Författningskommentar Som framgår av avsnitt 5.2 är lagförslaget utformat som en bemyndigandelag. Lagens tillämpningsområde -------------------------------------------------------------------- | 1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring av sådana | | produkter av glas som omfattas av nummer 7013 i Europeiska | | gemenskapens tulltaxa som finns intagen i bilaga 1 i rådets för-| | ordning (EEG) nr 2658/87. | -------------------------------------------------------------------- I paragrafen sägs att lagen tillämpas på produkter som anges i nummer 7013 i EG:s tulltaxa (den kombinerade nomenklaturen, KN) och som marknadsförs av en näringsidkare. EG:s tulltaxa utgörs av bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 med senaste lydelse (EG) nr 1359/95.Bestämmelsen ger, vad avser produkterna, lagen samma omfattning som artikel 1 i kristalldirektivet. I avsnitt 4.2 har närmare beskrivits vilka produkter som omfattas av nummer 7013 i tulltaxan. Av bilaga 4 till denna proposition framgår detta i detalj. Med näringsidkare avses var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art, oavsett om verksamheten är inriktad på ekonomisk vinst eller ej. Begreppet har samma innebörd som inom den marknadsrättsliga lagstiftningen i övrigt, exempelvis marknadsföringslagen. Med marknadsföring avses här detsamma som i 3 § marknadsföringslagen, dvs. reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter. Lagen gäller inte bara när en produkt marknadsförs till en konsument utan också när det sker till en annan näringsidkare, exempelvis då en tillverkare säljer glasprodukter till en detaljist. Beteckningar på och symboler för kristallglas -------------------------------------------------------------------- | 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får | | meddela föreskrifter om beteckningar och symboler som skall | | vara skyddade i marknadsföringen av sådana produkter som avses i| | 1 § och om förutsättningarna för att de skall få användas. | -------------------------------------------------------------------- I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om beteckningar och symboler som skall vara skyddade i marknadsföringen av sådana glasprodukter som 1 § tar sikte på. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om förutsättningarna för att beteckningarna och symbolerna skall få användas. Genom bemyndigandet får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att föra över de regler i kristalldirektivet som beskriver de skyddade beteckningarna och symbolerna, och de egenskaper hos glasprodukter som de representerar (direktivets bilaga 1), till svensk rätt. Kompletterande information i vissa fall -------------------------------------------------------------------- | 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får | | meddela föreskrifter om hur en framställning med ett varumärke | | som innehåller en sådan beteckning som avses i 2 § skall komplet-| | teras så att det inte uppstår missförstånd om egenskaperna hos den| | vara som marknadsförs. Detsamma gäller om varumärket innehåller en| | beteckning som kan förväxlas med en beteckning som avses i 2 §. | | Det som sägs om varumärke skall också gälla ett företagsnamn | | eller annan text som används i marknadsföringen av sådana | | produkter som avses i 1 §. | -------------------------------------------------------------------- I paragrafens första stycke bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur en framställning med ett varumärke skall kompletteras med annan text i vissa fall. Det gäller när varumärket innehåller en sådan beteckning som avses i 2 § (skyddad beteckning eller legaldefinition). Syftet med kompletteringen är att undanröja risken för missförstånd om egenskaperna hos den produkt som framställningen avser. Av andra meningen framgår att föreskrifterna också kan avse det fallet då varumärket visserligen inte innehåller en sådan beteckning som avses i 2 §, men en beteckning som kan förväxlas med en sådan. Med framställning avses här detsamma som i marknadsföringslagstiftningen, dvs. "varje form genom vilken man meddelar sig med andra, vare sig det sker i skrift eller tal, genom bild eller annan särskild anordning" (prop. 1970:57 s. 93 f.). I förarbetena till den nya marknadsföringslagen (6 §) nämns som exempel ord, bild och tecken i annonser, broschyrer och på förpackningar, (prop. 1994/95:123 s. 166). Också en märkning på produkten själv är en framställning. Enligt andra stycket skall det som sägs om varumärke också gälla ett företagsnamn eller annan text som används vid marknadsföringen av glas. Föreskrifterna kan alltså också ta sikte på det fallet då en beteckning som avses i 2 §, eller en beteckning som kan förväxlas med en sådan, förekommer i en framställning med ett företagsnamn eller i en annan text i marknadsföringen. Genom 3 § skapas möjlighet att föra över artikel 4.2 i kristalldirektivet till svensk rätt. Analysmetoder -------------------------------------------------------------------- | 4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får | | meddela föreskrifter om hur en analys skall genomföras för att | | fastställa om förutsättningarna är uppfyllda för att en produkt | | skall få bära beteckningar och symboler av det slag som avses i | | 2 §. | -------------------------------------------------------------------- Genom paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter genom vilka kristalldirektivets artikel 6 och bilaga 2 genomförs i svensk rätt. Tillsyn och sanktioner -------------------------------------------------------------------- | 5 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att | | föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs. | -------------------------------------------------------------------- Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.3.I paragrafen bemyndigas regeringen att i en förordning bestämma vilken myndighet som skall utöva tillsynen över att de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen om marknadsföring av kristallglas efterlevs. -------------------------------------------------------------------- | 6 § Vid en prövning av om föreskrifter som har meddelats med stöd| | av denna lag har överträtts tillämpas marknadsföringslagen | | (1995:450). | -------------------------------------------------------------------- Som framgår av 5 § skall tillsynsmyndigheten se till att föreskrifter som har meddelats enligt lagen om marknadsföring av kristallglas följs. Men lagen om marknadsföring av kristallglas innehåller inga särskilda sanktionsregler. Sanktionsreglerna i marknadsföringslagen (1995:450) bedöms vara tillräckliga för att, i kombination med lagen om marknadsföring av kristallglas och föreskrifter grundade på den, ge det resultat som kristalldirektivet talar om. Därigenom genomförs också artiklarna 2 och 3 i direktivet i svensk rätt. I denna paragraf upplyses om att marknadsföringslagen tillämpas när frågan om någon har handlat i strid med föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen om marknadsföring av kristallglas blir aktuell hos tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller om handlandet kan ha varit i strid med föreskrifter som har meddelats med stöd av ett bemyndigande enligt lagen. En tillämpning av marknadsföringslagen innebär bl.a. att en näringsidkare som marknadsför glasprodukter som faller under nummer 7013 i tulltaxan med stöd av 34 § marknadsföringslagen kan vara skyldig att yttra sig och lämna upplysningar till Konsumentombudsmannen (KO), liksom tillhandahålla handlingar, varuprover och liknande som kan ha betydelse för utredningen i ett ärende där beslut om förbud mot fortsatt otillbörlig marknadsföring (enligt 14 §) eller åläggande att lämna information (enligt 15 §) kan antas komma i fråga. Att marknadsföringslagen är tillämplig innebär vidare att KO, en näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare kan väcka talan mot näringsidkaren i fråga vid Stockholms tingsrätt och att tingsrätten som första instans kan meddela ett sådant förbud eller åläggande vid vite. I vissa fall av bl.a. vilseledande reklam kan rätten också ålägga näringsidkaren att betala en särskild s.k. marknadsstörningsavgift (se avsnitt 5.3). Den överträdelse som närmast kan tänkas utlösa marknadsföringslagens sanktionssystem är en felaktig användning av de skyddade beteckningarna (legaldefinitionerna). Det är en vedertagen princip att en marknadsföring som strider mot annan lagstiftning som regel skall anses vara otillbörlig (den s.k. lagstridighetsprincipen; jfr prop. 1994/95:123 s. 43). I överensstämmelse med detta ligger således att en överträdelse av det slag som nämndes bör falla in under 4 § marknadsföringslagen, som ställer upp det allmänna kravet att en näringsidkares marknadsföring skall stämma överens med god marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Överträdelsen i fråga skulle därmed falla in under sanktionsregeln i 14 § marknadsföringslagen, enligt vilken en näringsidkare vars marknadsföring strider mot god marknadsföringssed eller på något annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare får förbjudas att fortsätta med marknadsföringen eller att vidta någon annan liknande åtgärd. Den överträdelse som man i andra hand kan tänka sig är att kompletterande information av det slag som anges i kristalldirektivets artikel 4.2 saknas när en skyddad beteckning, eller en beteckning som kan förväxlas med en sådan, förekommer i ett varumärke m.m. Om avsaknaden innebär att marknadsföringen är vilseledande, genom att exempelvis ge en felaktig bild av produktens art, faller den under 6 § marknadsföringslagen, som handlar om vilseledande reklam. Ett förbud med stöd av 14 § kan då också komma i fråga. Alternativt torde marknadsföringen även i detta fall kunna anses vara otillbörlig enligt lagstridighetsprincipen och alltså falla in under 4 § marknadsföringslagen. Andra situationer kan säkert också förekomma. Det får då bli en fråga för rättstillämpningen att bedöma dessa fall. Det bör avslutningsvis erinras om att de flesta ärenden som anhängiggörs hos Konsumentverket/KO och som faller under marknadsföringslagen avgörs genom frivilliga överenskommelser och alltså utan domstolsprövning. Promemorians lagförslag Förslag till Lag om kristallglas Härigenom föreskrivs följande1. Lagens tillämpningsområde 1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring av sådana produkter av glas som omfattas av nummer 7013 i Europeiska gemenskapens tulltaxa. Beteckningar på och symboler för kristallglas 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beteckningar och symboler som får användas i marknadsföringen av sådana produkter som avses i 1 § och om förutsättningarna för att de skall få användas. Kompletterande information i vissa fall 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur en framställning med ett varumärke som innehåller en sådan beteckning som avses i 2 § skall kompletteras så att det inte uppstår missförstånd om egenskaperna hos den vara som marknadsförs. Detsamma gäller om varumärket innehåller en beteckning som kan förväxlas med en beteckning som avses i 2 §. Det som sägs om varumärke skall också gälla ett företagsnamn eller annan text som används i marknadsföringen av sådana produkter som avses i 1 §. Analysmetoder 4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur en analys skall genomföras för att fastställa om förutsättningarna är uppfyllda för att en produkt skall få bära beteckningar och symboler av det slag som avses i 2 §. Tillsyn och sanktioner 5 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag eller ett bemyndigande enligt den följs. 6 § Vid en prövning av om föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag eller ett bemyndigande enligt den har överträtts tillämpas marknadsföringslagen (1995:450). ********* Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 **FOOTNOTES** 1 Jfr rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas (EGT nr L 326, 29.12.1969 s. 36, Celex 369L0493). Förteckning över remissinstanserna Stockholms tingsrätt, Kommerskollegium, Generaltullstyrelsen, Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden), Konkurrensverket, Närings- och teknik- utvecklingsverket (NUTEK), Marknadsdomstolen, Konsumentverket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Landsorganisation i Sverige (LO), Glasforsknings- institutet, Grossistförbundet Svensk Handel, Kemikontoret, Konsumentvägledarnas förening, Kooperativa Förbundet, Svenska Glasbruksföreningen, Sveriges Glas- och porslinshandlareförbund, Sveriges Industriförbund och Sveriges Köpmannaförbund. Civildepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Blomberg Regeringen beslutar proposition 1995/96:225 Marknadsföring av kristallglas. Rättsdatablad -------------------------------------------------------------------- Författningsrubrik Bestämmelser som inför, Celexnummer för ändrar, upphäver eller bakomliggande EG- upprepar ett regler normgivnings- bemyndigande -------------------------------------------------------------------- Lag om marknadsföring 2, 3, 4 och 5 §§ 369L0493 av kristallglas