Post 6431 av 7189 träffar
Propositionsnummer ·
1995/96:231 ·
Hämta Doc ·
Fortsatt reformering av beskattningen av utländska kapitalförsäkringar
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 231
Regeringens proposition
1995/96:231
Fortsatt reformering av beskattningen av utländska kapitalförsäkringar
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 juni 1996
Göran Persson
Thomas Östros
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att den särskilda punktskatten på premier för utländska
kapitalförsäkringar slopas och att försäkringarna avkastningsbeskattas på
motsvarande sätt som svenska kapitalförsäkringar. För utländska
kapitalförsäkringar ligger dock skattskyldigheten hos försäkringstagaren och
inte hos försäkringsgivaren så som gäller för inhemska kapitalförsäkringar. Det
föreslås även en justering i reglerna för förmögenhetsvärderingen av svenska och
utländska livförsäkringar samt särskilda regler för utländska livförsäkringar
som tagits för pensionsändamål vid bosättning i utlandet. De senare reglerna
likställer vissa utländska pensionsordningar med svenska och syftar till att
underlätta arbetsbyten över landgränserna. De nya reglerna föreslås gälla
fr.o.m. den 1 januari 1997 (1998 års taxering). Ändringarna i fråga om
underlaget för förmögenhetsskatt föreslås gälla fr.o.m årsskiftet 1997/98, dvs.
även i detta fall fr.o.m. 1998 års taxering.
1
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 4
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel 5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1850) om upp-
hävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt10
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 11
2.4 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)13
2.5 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)14
2.6 Förslag till lag om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370) 15
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt 22
2.8 Förslag till lag om upphävande av lagen (1990:662) om
skatt på vissa premiebetalningar 24
3 Ärendet och dess beredning 25
4 Syftet med omläggningen 26
5 Gällande regler 26
6 Avkastningsskatt på försäkringssparande i utlandet29
7 Förmögenhetsskatt 42
8 Utländska pensionsordningar 44
9 Övergångsbestämmelser 48
10 Författningskommentar 49
10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel 49
10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1850) om
upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt 52
10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter 52
10.4 Förslaget till lag om ändring i taxerings-
lagen (1990:324) 53
10.5 Förslaget till lag om ändring i uppbörds-
lagen (1953:272) 53
10.6 Förslaget till lag om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370) 54
10.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt 55
10.8 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1990:662) om
skatt på vissa premiebetalningar 55
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser (Ds 1996:27)
Bilaga 2 Remitterade lagförslag
Bilaga 3 Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 juni 1996
2
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
2. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt,
3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
4. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
7. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
8. lag om upphävande av lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
3
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel
dels att 2, 3, 9 och 12 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Skattskyldiga till avkastningsskatt är
-------------------------------------------------------
1. svenska 1. svenska
livförsäkringsföretag, livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkrings- 2. utländska
företag som bedriver livförsäkringsföretag som
försäkringsrörelse här i landetbedriver försäkringsrörelse
genom etablering, från fast driftställe i
Sverige,
3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet,
4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut-
fästelse m.m.,
5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken Avsatt
till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
-------------------------------------------------------
6. i Sverige bosatt in- 6. i Sverige bosatt in-
nehavare av nehavare av
pensionssparkonto enligt 1 pensionssparkonto enligt 1
kap. 2 § lagen (1993:931) om kap. 2 § lagen (1993:931)
individuellt om individuellt
pensionssparande. pensionssparande,
7. svensk juridisk
person och i Sverige
bosatt fysisk person som
innehar
a) kapitalförsäkring som
avses i punkt 1 av
anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen
(1928:370) och är meddelad
i försäkringsrörelse som inte
bedrivs från fast drift-
ställe i Sverige, eller
b) försäkring som anses
som pensionsförsäkring
enligt sjuttonde stycket
av samma anvisningspunkt.
Bestämmelserna i första
stycket 7 omfattar inte
försäkring som enbart avser
olycks- eller sjukdomsfall
eller dödsfall senast vid
70 års ålder och som inte är
återköpsbar.
I fråga om handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering är dock
delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga.
4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §2
-------------------------------------------------------
Skatteunderlaget är kapi- Skatteunderlaget är kapi-
talunderlaget enligt talunderlaget enligt
andra-sjätte styckena, andra-åttonde styckena,
multiplicerat med den multiplicerat med den
genomsnittliga genomsnittliga
statslåneräntan under kalen- statslåneräntan under kalen-
deråret närmast före ingångenderåret närmast före ingången
av beskattningsåret. av beskattningsåret.
Skatteunderlaget avrundas Skatteunderlaget avrundas
nedåt till helt hundratal nedåt till helt hundratal
kronor. kronor.
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1-4 utgörs kapitalunderlaget
av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret
efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt. För skattskyldig som
avses i 2 § första stycket 2 medräknas dock endast sådana tillgångar och skulder
som är hänförliga till den i Sverige bedrivna försäkringsrörelsen.
-------------------------------------------------------
Vid beräkning av kapital- Vid beräkning av kapital-
underlag enligt andra underlag enligt andra
stycket skall bortses från stycket skall bortses från
tillgångar och skulder som ärden del av tillgångar och
hänförliga till avgångs- skulder som
bidragsförsäkringar meddelade 1. inte förvaltas för
enligt grunder som faststäl- försäkringstagarnas räkning,
lts i kollektivavtal mellan 2. är hänförliga till
arbetsmarknadens huvudorga- avgångsbidragsförsäkringar
nisationer. meddelade enligt grunder
Vid beräkning av som fastställts i kollekti-
kapitalunderlag skall även vavtal mellan arbets-
bortses från den del av marknadens huvud-
tillgångar och skulder som organisationer,
inte förvaltas för 3. är hänförliga till försäk-
försäkringstagarnas räkningarringar som i
eller som avser försäkringar redovisningshänseende tas
som i redovisningshänseende upp som grupp-
tas upp som grupplivförsäk- livförsäkringar, eller
ringar eller sjuk- och 4. avser sjuk- och
olycksfallsförsäkringar olycksfallsförsäkringar
hänförliga till försäkrings- hänförliga till försäkrings-
klass enligt 2 kap. 3 a § klass enligt 2 kap. 3 a §
första stycket 1 och 2 samt första stycket 1 och 2 samt
3 b § första stycket 1 b och 3 b § första stycket 1 b och
4 försäkringsrörelselagen 4 försäkringsrörelselagen
(1982:713). (1982:713).
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 5 utgörs av
pensionsskuldens belopp vid ingången av beskattningsåret. Vid bestämning av
pensionsskuldens belopp skall beaktas sådana pensionsåtaganden för vilkas
tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 20 d jämfört med punkt 20 e av
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) och sådana
pensionsåtaganden för vilka avdragsrätt föreligger enligt 8 § lagen (1975:1348)
om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6 utgörs av
värdet av de tillgångar som vid ingången av kalenderåret är hänförliga till
pensionssparkontot.
-------------------------------------------------------
Kapitalunderlaget för
skattskyldiga som avses i
2 § första stycket 7 utgörs
av värdet vid beskattnings-
årets ingång av sådana försäk-
ringar som anges där. Detta
värde beräknas enligt sjunde
och åttonde styckena.
Som värde av försäkringen
tas upp dess på försäkring-
stekniska grunder beräknade
återköpsvärde med tillägg för
beräknad upplupen andel i
livförsäkringsrörelsens
överskott.
I fråga om försäkringsavtal
som ingåtts före den 1
januari 1997 skall endast
den del av försäkringens
värde tas upp som överstiger
värdet vid denna tidpunkt.
Till det värde som undantas
från skatteunderlaget får
tillägg göras för årlig
värdestegring beräknad
enligt första stycket.
Denna begränsning gäller
dock inte om försäkringen
övergått till ny innehavare
efter utgången av år 1996 på
annat sätt än genom arv,
testamente, gåva, bodelning
eller, såvitt gäller
försäkring som har samband
med tjänst, överlåtelse
mellan arbetsgivare på
grund av anställds byte av
tjänst.
9 §3
Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 § om inte annat
följer av andra och tredje styckena.
-------------------------------------------------------
För den del av För den del av
skatteunderlaget som hos skatteunderlaget som hos
sådan skattskyldig som avses sådan skattskyldig som av-
i 2 § första stycket 1-3 är ses i 2 § första stycket 1-3
hänförligt till annan person-och 7 är hänförligt till
försäkring än pensionsförsäkringannan personförsäkring än
uppgår skatten till 30 pensionsförsäkring uppgår
procent av nio tiondelar av skatten till 30 procent av
skatteunderlaget. nio tiondelar av skatteun-
derlaget.
I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall
skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Sådan jämkning skall också göras om hela
behållningen på ett pensionssparkonto avskattas enligt 32 § 1 mom. första
stycket j kommunalskattelagen (1928:370) eller pensionsskuld som avses i 3 §
femte stycket helt upplöses under beskattningsåret. Överlåts ett helt
försäkringsbestånd från ett livförsäkringsföretag till ett annat sådant företag
eller sker fusion enligt 15 a kap. 1 eller 18 § försäkringsrörelselagen
(1982:713) anses som om överlåtande och övertagande företag utgjort en
skattskyldig.
10 a §
-------------------------------------------------------
Skattskyldig som avses i
2 § första stycket 7 har rätt
till nedsättning av skatten
på försäkring med belopp som
motsvarar den utländska
skatt hänförlig till för-
säkringen som försäkrings-
givaren eller den
skattskyldige har betalat.
Nedsättning medges endast
om rätt till avräkning för
den utländska skatten
enligt lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt
saknas. Med utländsk skatt
avses dels sådan skatt som
anges i 14 § nämnda lag,
dels punktskatt och
förmögenhetsskatt. Avräk-
ningsbar skatt som kvarstår
outnyttjad får räknas av
senare år mot skatt enligt
denna lag vilken avser
samma försäkring.
Det åligger den
skattskyldige att lämna den
utredning som behövs för
prövning av frågan om
nedsättning av skatt. Har
den skattskyldige visat
att förutsättningar för ned-
sättning föreligger men inte
förmått lämna samtliga de
uppgifter som fordras för
tillämpningen av ned-
sättningsreglerna får ned-
sättning ske med skäligt
belopp.
12 §4
-------------------------------------------------------
Beteckningar i denna lag Beteckningar i denna lag
har samma betydelse som i har samma betydelse som i
kommunalskattelagen kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig (1947:576) om statlig
inkomstskatt. inkomstskatt.
Beskattningsåret för
skattskyldiga som avses i
2 § första stycket 7 skall
dock alltid vara
kalenderåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering. I fråga om försäkringar som meddelats i en försäkringsrörelse
som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige tillämpas lagen dock inte
tidigare än fr.o.m. det första beskattningsår efter ikraftträdandet under vilket
premie eller liknande ersättning för försäkringen betalas. Nedsättning enligt de
nya bestämmelserna i 10 a § medges endast för utländsk skatt som betalas efter
ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1994:1879.
2 Senaste lydelse 1993:1568.
3 Senaste lydelse 1994:1880.
4 Senaste lydelse 1993:947.
5
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1850) om
upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom föreskrivs att punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-------------------------------------------------------
6.2 Livförsäkring som 6. Livförsäkring som
meddelats i utländsk meddelats i utländsk
försäkringsverksamhet vilken försäkringsverksamhet vilken
inte bedrivits från fast inte bedrivits från fast
driftställe i Sverige räknas driftställe i Sverige räknas
som skattepliktig tillgång i som skattepliktig tillgång
den omfattning som anges i i den omfattning som anges
punkt 6 av anvisningarna i punkt 6 av anvisningarna
till 3 och 4 §§. till 3 och 4 §§. I värdet av
svensk och utländsk
livförsäkring skall inräknas
beräknad upplupen andel i
livförsäkringsverksamhetens
överskott.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering.
1Lagen omtryckt 1994:1897.
2Senaste lydelse 1995:1541.
6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 15 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
15 §1
-------------------------------------------------------
Kontrolluppgift om Kontrolluppgift om
försäkringsvärde skall lämnasförsäkringsvärde skall lämnas
av försäkringsföretag och un-av försäkringsföretag och un-
derstödsförening avseende derstödsförening avseende
sådan livförsäkring som avsessådan livförsäkring som avses
i punkt 6 av anvisningarna i punkt 6 av anvisningarna
till 3 och 4 §§ den upphävda till 3 och 4 §§ den upphävda
lagen (1947:577) om statlig lagen (1947:577) om
förmögenhetsskatt samt punkt statlig förmögenhetsskatt,
6 av övergångsbestämmelserna punkt 6 av övergångsbe-
till lagen (1991:1850) om stämmelserna till lagen
upphävande av lagen (1991:1850) om upphävande
(1947:577) om statlig för- av lagen (1947:577) om
mögenhetsskatt. statlig förmögenhetsskatt
samt 2 § första stycket 7
lagen (1990:661) om av-
Kontrolluppgift skall kastningsskatt på
lämnas för den som är ägare pensionsmedel.
till försäkringen eller är Kontrolluppgift skall
förmånstagare med förfo- lämnas för den som är ägare
ganderätt till sådan till försäkringen eller är
försäkring, om värdet av en förmånstagare med förfo-
eller flera försäkringar ganderätt till sådan
uppgår till minst 1 000 försäkring, om värdet av en
kronor. Kontrolluppgiften eller flera försäkringar
skall uppta försäkringarnas uppgår till minst 1 000
värde vid årets utgång. kronor. För försäkring som
innehas av fysisk person
eller dödsbo skall kontrol-
luppgiften uppta försäkring-
ens värde vid årets och, om
försäkringen är meddelad i
försäkringsrörelse som inte
bedrivs från fast
driftställe i Sverige, det
närmast föregående årets ut-
gång. För övriga innehavare
av sådan utländsk försäkring
skall försäkringens värde vid
sistnämnda tidpunkt redovi-
sas.
Den som i Sverige förmedlar skattepliktig utländsk försäkring skall för
försäkringsavtal som förmedlats under kalenderåret till Riksskatteverket lämna
uppgift om försäkringsgivarens och försäkringstagarens namn och postadress,
försäkringstagarens personnummer samt till verket vidarebefordra handling som
avses i fjärde stycket.
Innehavare av skattepliktig utländsk försäkring som avses i första stycket
skall efter försäkringsavtalets tecknande utan dröjsmål till förmedlaren av
försäkringen eller, om sådan saknas, till Riksskatteverket lämna dels en skrift-
lig förbindelse från den utländske försäkringsgivaren att årligen senast den 31
januari taxeringsåret lämna kontrolluppgift enligt första och andra styckena
till verket, dels ett eget medgivande till sådant kontrolluppgiftslämnande.
Förbindelse behöver inte lämnas om detta tidigare gjorts enligt 32 b §.
Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att ge in sådan
förbindelse som avses i fjärde stycket om det finns särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Kontrolluppgift till ledning för
beräkning av avkastningsskatt för försäkring som tecknats i en utomlands
bedriven försäkringsverksamhet skall tidigast lämnas för värde vid ingången av
år 1998.
1 Senaste lydelse 1995:1543.
7
2.4 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324) skall ha
följande lydelse.
-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §1
Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut
skatt eller avgift (taxering) enligt
1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
-------------------------------------------------------
5. lagen (1990:661) om 5. lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på avkastningsskatt på
pensionsmedel i fall pensionsmedel i fall
som avses i 2 § första som avses i 2 § första
stycket 1-5 nämnda lag, stycket 1-5 och 7 nämnda
lag,
6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av
mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för
fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 14 kap. 28 §
mervärdesskattelagen (1994:200).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1Senaste lydelse 1994:1681.
8
2.5 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrivs att 1 § uppbördslagen (1953:272)1 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges:
1. kommunal inkomstskatt,
2. statlig inkomstskatt,
3. statlig förmögenhetsskatt,
4. statlig fastighetsskatt,
5. skogsvårdsavgift,
6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
-------------------------------------------------------
7. avkastningsskatt i 7. avkastningsskatt i
fall som avses i 2 § första fall som avses i 2 § första
stycket 1-5 lagen stycket 1-5 och 7 lagen
(1990:661) om avkastnings- (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel, skatt på pensionsmedel,
8. särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
9. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324)
samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
10. mervärdesskatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt
14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200),
11. annuitet på avdikningslån,
12. avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
13. skatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Att vad som sägs i denna lag om egenavgifter enligt lagen om socialavgifter
även tillämpas i fråga om skatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster och avgifter enligt 2 § lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift följer av 3 § lagen om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster och 4 § lagen om allmän löneavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2Senaste lydelse 1994:1922.
9
2.6 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
Härigenom föreskrivs att 32 § 1 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §
1 mom.1 Till intäkt av tjänst hänförs
a) avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån i pengar, bostad
eller annat som utgått för tjänsten,
b) pension,
c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller
skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av
livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det inte är
fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2 mom.,
d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av personskada
och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av livräntan som avser
ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat
underhåll,
e) ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning, som
avser sjukvårds- eller läkarkostnader,
f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
intäkt som avses i 31 §,
g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig
intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 §,
h) sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag som
enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall tas upp som
intäkt av tjänst samt sådan vinst vid avyttring av andel i handelsbolag som
enligt 24 § 7 mom. nämnda lag skall tas upp som intäkt av tjänst,
i) sådana förmåner och ersättningar m. m. som anges i punkterna 14 och 15 av
anvisningarna,
j) behållning på pensionssparkonto till den del pensionssparavtalet upphör att
gälla enligt 4 kap. 6 och 14 §§ och 6 kap. 5 § lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande, samt till den del behållningen tas i anspråk på grund av
utmätning, konkurs eller ackord.
Vid avskattning enligt första stycket j avses med pensionssparkontots
behållning marknadsvärdet på kontots tillgångar efter avräkning för den skatt
enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel som är hänförlig
till kontot.
Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts — såsom
vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp — vilket
utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.
Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att
han enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som
ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten,
räknas som intäkt av näringsverksamhet eller behandlas enligt reglerna för
privatbostad.
-------------------------------------------------------
Pension från sådan
försäkring som anses som
pensionsförsäkring enligt
punkt 1 sjuttonde stycket
av anvisningarna till 31 §
skall inte tas upp som
intäkt av tjänst till den
del den skattskyldige
visar att han inte har
haft rätt till avdrag för
försäkringspremier som han
betalat eller att han
förmånsbeskattats för
försäkringen utan att få ett
motsvarande avdrag. Detta
gäller dock inte i den
utsträckning avdrag inte
kan medges på grund av
bestämmelserna i punkt 6
andra-sjätte styckena av
anvisningarna till 46 §.
Vid tillämpningen av denna
paragraf beaktas avdrag
och beskattning i såväl
Sverige som utlandet. Med
avdrag likställs skatte-
reduktion eller liknande
skattelättnad i utlandet.
Anvisningarna
till 31 §
1.2 Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäkring
utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, som på grund av
lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av folkpension eller
tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring, dels
belopp som utbetalas från pensionssparkonto till pensionsspararen, till
förmånstagare på grund av förmånstagarförordnande, till den som erhållit rätten
till pension genom bodelning, till make eller bröstarvinge på grund av jämkning
av förmånstagarförordnande samt vid återbetalning enligt 13 kap. 4 §
äktenskapsbalken, dels kapital hänförligt till pensionsförsäkring vilken
antingen överlåts till försäkringsgivare som inte meddelar pensionsförsäkring
enligt denna lag eller överförs till sådan del av försäkringsgivarens verksamhet
som inte avser pensionsförsäkring enligt denna lag.
-------------------------------------------------------
Med pensionsförsäkring Med pensionsförsäkring
förstås försäkring, som inte förstås försäkring, som inte
medför rätt till andra medför rätt till andra
försäkringsbelopp än ålders- försäkringsbelopp än ålders-
pension, sjukpension eller pension, sjukpension eller
efterlevandepension. För att efterlevandepension. För
en försäkring skall anses somatt en försäkring skall
pensionsförsäkring fordras anses som pensionsförsäkring
vidare, om inte annat följer fordras vidare, om inte
av förklaring enligt annat följer av sjuttonde
sjuttonde stycket, att stycket, att försäkringen
försäkringen meddelats i en meddelats i en här i landet
här i landet bedriven bedriven försäkringsrörelse
försäkringsrörelse för vilkenför vilken skattskyldighet
skattskyldighet föreligger föreligger enligt lagen
enligt lagen (1990:661) om (1990:661) om avkastnings-
avkastningsskatt på skatt på pensionsmedel
pensionsmedel respektive respektive lagen
lagen (1947:576) om statlig (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Med försäkrad inkomstskatt. Med försäkrad
avses den på vars liv avses den på vars liv
försäkringen tagits eller, i försäkringen tagits eller, i
fråga om sjukpension, den fråga om sjukpension, den
vars arbetsoförmåga vars arbetsoförmåga försäk-
försäkringen avser. Med ringen avser. Med
tjänstepensionsförsäkring tjänstepensionsförsäkring
förstås pensionsförsäkring, somförstås pensionsförsäkring,
har samband med tjänst och som har samband med tjänst
för vilken den försäkrades och för vilken den
arbetsgivare åtagit sig att försäkrades arbetsgivare
ansvara för betalning av åtagit sig att ansvara för
hela avgiften. Med tjänste- betalning av hela
pensionsförsäkring förstås ocksåavgiften. Med
pensionsförsäkring, som - om tjänstepensionsförsäkring
en anställd avlidit - tagits förstås också
av den anställdes pensionsförsäkring, som - om
arbetsgivare till förmån för en anställd avlidit -
den anställdes efterlevande tagits av den anställdes
och för vilken försäkring arbetsgivare till förmån för
arbetsgivaren åtagit sig att den anställdes efterlevande
ansvara för betalning av och för vilken försäkring
hela avgiften. arbetsgivaren åtagit sig
att ansvara för betalning
av hela avgiften.
I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall
försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans make
eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden barn
under 20 år, får han ta försäkring avseende efterlevandepension på sin makes
eller den sammanboendes liv, om barnet insätts som förmånstagare. Om särskilda
skäl föreligger kan skattemyndigheten medge att dödsboet efter skattskyldig som
bedrivit närings-verksamhet i Sverige får ta försäkring avseende
efterlevandepension. Som förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller
att den efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i
samband med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande gäller om
den avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk person.
Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Utbetalning får
dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt lagen om
allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får
skattemyndigheten besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.
Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under den
försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra när den
försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första
femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid
varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.
För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den skall
upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt planen. Vad som
enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår av punkt 20 av
anvisningarna till 23 §.
Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålderspension
skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäkrade, vara
förmånstagare.
Med sjukpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så länge
denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Sjukpension får
upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades. I fråga om
förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.
Med efterlevandepension förstås pension
1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, varmed i
detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit gift eller
sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,
2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller
barn till person som angivits under 1,
3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av dödsbo
efter medgivande enligt tredje stycket, varvid pension får utgå som om den
avlidne varit försäkrad, eller
4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till förmån för
anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen, varvid pension
får utgå som om den avlidne varit försäkrad.
Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och får
under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än
samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.
Efterlevandepension får under den efterlevandes livstid inte upphöra förrän fem
år förflutit efter den försäkrades död med följande undantag:
1. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1, får
upphöra när denne ingår nytt äktenskap.
2. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då
försäkringen annars skulle ha upphört, får efterlevandepension upphöra vid sist
nämnda tidpunkt.
3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år påbörjats, får
pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.
4. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på sådan
persons liv som avses i föregående stycke 1, skall pensionen upphöra senast när
barnet fyller 20 år.
Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får endast
insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde och
tionde styckena.
Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är
avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsförsäkring,
skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att
försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller ändras på sådant
sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som anges för
pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan föreskrivs överlåtas
eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenligt med
bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.
Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas
1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller efter
överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,
2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller
3. genom bodelning.
Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäk-
ringsgivaren om förvärvet av försäkringen.
Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelserna i denna lag
ske,
1. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp enligt lagen
om allmän försäkring och försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt
förmånstagarförordnande samt premier för försäkringen inte har betalats senare
än 10 år före återköpet, eller
2. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av ett
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.
Om det i annat fall än som avses i föregående stycke finns synnerliga skäl för
återköp och sådant får ske enligt försäkringstekniska grunder, får återköp
medges av skattemyndigheten. Bestämmelserna i förevarande lag hindrar inte
heller återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av försäkringstagarens
tillgodohavande.
-------------------------------------------------------
Om särskilda skäl Försäkring som
föreligger, kan huvudsakligen avser ålders-
skattemyndigheten efter , sjuk- eller efterle-
ansökan förklara att försäkringvandepension och som har
som har meddelats i meddelats i
utomlands bedriven försäk- försäkringsrörelse vilken
ringsrörelse skall anses som inte bedrivs från fast
pensionsförsäkring. Sådan driftställe i Sverige skall
förklaring får meddelas anses som pensionsförsäk-
endast under förutsättning ring, om den försäkrade var
att villkoren för försäkringenbosatt utomlands när
i huvudsak står i över- avtalet ingicks och där
ensstämmelse med medgavs avdrag, skattere-
bestämmelserna i denna duktion eller liknande
anvisningspunkt om pen- skattelättnad för inbetalda
sionsförsäkring. Har premier. Detsamma gäller
förklaring som här avses försäkring av nämnda slag som
meddelats kan försäkringen arbetsgivare betalt premi-
inte övergå till kapitalför- er för under den försäkrades
säkring. bosättning eller förvärvs-
arbete i utlandet utan att
betalningen räknats som in-
komst för den försäkrade vid
beskattningen i detta
land. Ett sådant förvärvsar-
bete skall vara den för-
säkrades huvudsakliga
förvärvsverksamhet. Skatte-
myndigheten får, om särskil-
da skäl finns i annat fall
än som avses i detta
stycke, medge att försäkring
meddelad i försäkringsrörelse
vilken inte bedrivs från
fast driftställe i Sverige
skall anses som pensions-
försäkring. Om en försäkring
beskattats som pen-
sionsförsäkring med stöd av
detta stycke, kan
försäkringen inte övergå till
kapitalförsäkring.
Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Till
kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring svarande förmån från
kommun, även om förmånen inte utgår på grund av försäkring.
Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får
anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid dess
ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring som
huvudförsäkringen.
För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med
tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren.
Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att försäkringen
har tagits i samband med tjänst.
Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna
som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.
Såvitt gäller kraven enligt denna anvisningspunkt, att en ålders- eller
efterlevandepension under den första femårsperioden inte utgår med annat än
samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp, bortses
i fråga om försäkring enligt lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning
till värdepappersfonder från sådana förändringar av beloppen som föranleds av
kursutvecklingen på fondandelarna.
-------------------------------------------------------
Beslut som Beslut som
skattemyndighet meddelat skattemyndighet meddelat
med stöd av tredje, fjärde, avseende medgivande enligt
sextonde eller sjuttonde tredje, fjärde, sextonde
stycket av denna anvis- eller sjuttonde stycket av
ningspunkt får överklagas hosdenna anvisningspunkt får
Riksskatteverket. Riksskat- överklagas hos Riks-
teverkets beslut får inte skatteverket. Riksskat-
överklagas. teverkets beslut får inte
överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering. Om en försäkring enligt äldre bestämmelser har förklarats
likställd med pensionsförsäkring, skall detta gälla även vid 1998 och senare års
taxeringar. I fråga om andra försäkringar som tecknats i en utomlands bedriven
försäkringsrörelse före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser, om inte
den skattskyldige yrkar att de nya bestämmelserna skall tillämpas.
1Senaste lydelse 1995:1625.
2Senaste lydelse 1995:853.
10
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att 2 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
6 mom.2 Med livförsäkringsföretag avses
1. livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 § försäkringsrörelselagen (1982:713),
samt
2. utländska försäkringsföretag som driver livförsäkringsrörelse här i landet
med stöd av lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige eller lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares
verksamhet i Sverige.
-------------------------------------------------------
Med skadeförsäkringsföretag Med skadeförsäkringsföretag
förstås annat försäkringsföretagförstås annat
än livförsäkringsföretag. försäkringsföretag än
Utländskt försäkringsföretag,livförsäkringsföretag.
som drivit försäkringsrörelseUtländskt försäkringsföretag,
i Sverige, bedöms med hänsyn som drivit försäkringsrörelse
endast till den rörelse som i Sverige, bedöms med hänsyn
företaget drivit här genom endast till den rörelse som
etablering. företaget drivit här från
fast driftställe.
Livförsäkringsföretag frikallas från skattskyldighet enligt denna lag för dels
den del av nettointäkten som är hänförlig till tillgångar och skulder som
förvaltas för försäkringstagarnas räkning, dels influtna premier. Undantaget
från skattskyldighet gäller dock inte den del av nettointäkten eller premierna
som är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som
grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap.
3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4
försäkringsrörelselagen. Avdrag får inte göras för kostnader som är hänförliga
till intäkter som är fria från skatt enligt detta moment.
Att särskilda bestämmelser gäller vid beskattning av livförsäkringsföretag
följer av lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländskt
skadeförsäkringsföretag, anses överskottet av försäkringsrörelsen. Detsamma
gäller för livförsäkringsföretag till den del nettointäkten är hänförlig till
försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar eller
sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och
2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen.
Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som avses i föregående
stycke, får från bruttointäkten avdrag göras förutom för driftkostnader, som
avses i 23 § kommunalskattelagen, för avgifter och bidrag, som utgivits till
kommun, förening eller sammanslutning och som avser att understödja verksamhet
med syfte att förebygga skador, vilka faller inom ramen för den av företaget
bedrivna rörelsen, för ökning av försäkringstekniska avsättningar för egen
räkning, för ökning av säkerhetsreserv samt för utbetald återbäring och
verkställd premieåterbetalning.
Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning förstås sådana skulder
enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713)
(premiereserv, ersättning fär oreglerade skador, tilldelad återbäring och
utjämningsreserv för kreditförsäkring) minskade med värdet av åter-
försäkringsgivares ansvarighet.
Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får redovisa
enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av
Finansinspektionen fastställd normalplan.
Minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, av
säkerhetsreserv, av regleringsfond för trafikförsäkring och minskning av
utjämningsfond skall anses som intäkt.
Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till omedelbar
eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare.
Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har
motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt livförsäk-
ringsföretag drivit här i riket.
Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeför-
säkringsföretag, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp
motsvarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven
försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets
försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremier.
Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att dela upp
intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföretags verksamhet,
skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt sätt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
2Senaste lydelse 1995:1614.
11
2.8 Förslag till lag om upphävande av lagen (1990:662) om
skatt på vissa premiebetalningar
Härigenom förskrivs att lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1996. Den upphävda lagen tillämpas
alltjämt i fråga om betalningar före den 1 januari 1997.
12
3 Ärendet och dess beredning
I samband med justeringar i vissa beskattningsregler för pensionsförsäkringar
aviserade regeringen i mars 1995 att den avsåg att återkomma i
beskattningsfrågor rörande försäkringssparande i utlandet (prop. 1994/95:187
s.19). Den 22 juni 1995 lämnade regeringen en skrivelse till riksdagen med
meddelande om kommande förslag om beskattningen av utländska kapitalförsäkringar
med verkan fr.o.m. den 23 juni samma år (skr. 1995/96:7). Den aviserade
retroaktiva tillämpningen avsåg beskattningen av betalningar vid förvärv av s.k.
begagnade utländska kapitalförsäkringar. Skrivelsen innehöll även besked om en
allmän översyn av beskattningsreglerna för utländska kapitalförsäkringar. Det
framhölls att regeringen avsåg att föreslå förmögenhetskatteplikt och kontroll-
uppgiftsskyldighet på området.
Hösten 1995 lämnade regeringen som ett första steg i nämnda översyn
propositionen Vissa frågor om beskattningen av utländska kapitalförsäkringar
(prop. 1995/96:97). I propositionen föreslogs förmögenhetsskatteplikt och
kontrolluppgiftsskyldighet för utländska försäkringar fr.o.m. 1996 års taxering.
Dessa nya regler gäller enligt övergångsbestämmelserna dock i huvudsak endast
försäkringsavtal som ingåtts efter halvårsskiftet 1995. Dessutom föreslogs en
justering i reglerna för punktskatt på premier för utländska försäkringar som
tog sikte på "begagnade" kapitalförsäkringar. Riksdagen antog förslagen i slutet
av förra året (bet. 1995/96:SkU16, SFS 1995:1540-1543). I propositionen
aviserades en fortsatt översyn av punktskattesystemet (premieskatten) för
utländska försäkringar med sikte på en enhetlig inkomstbeskattning för svenska
och utländska försäkringar (prop. s.11).
Inom Finansdepartementet har genomförts en översyn av inkomstbeskattningen av
utländska kapitalförsäkringar. Översynen har resulterat i ett förslag om att
premieskatten skall slopas och att beskattningen av de utländska försäkringarna
skall inlemmas i avkastningsskattesystemet. I promemorian fanns också vissa
förslag om utländska försäkringar av pensionskaraktär. Förslagen redovisades i
departementspromemorian Beskattningen av utländska kapitalförsäkringar (Ds
1996:27).
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns
i bilaga 1. Remissyttrandena finns i en sammanställning tillgänglig i
Finansdepartementet (dnr Fi96/2252). I det följande behandlas de frågor som
tagits upp i promemorian.
Den statsfinansiella betydelsen av förslagen är svårberäknad. Det kan dock
antas att den sammantagna effekten av förslagen innebär en viss ökning av
statens inkomster.
I sammanhanget bör påpekas att beskattningsreglerna på ett annat
försäkringsområde är föremål för översyn inom regeringskansliet. En genomgång av
reglerna för företagens avdragsrätt för tjänstepensionskostnader har påbörjats.
Översynen syftar till neutralitet mellan olika former av pensionsanordningar,
såväl sådana som är avgifts- som förmånsrelaterade. Skattemässig neutralitet
skall även råda mellan de skilda tryggandeformerna. En sådan likformig ordning
leder till betydande förenklingar och en flexibilitet i förhållande till nya
pensionslösningar. Arbetet skall bedrivas skyndsamt.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 6 juni 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets yttrande finns i bilaga 3. Regeringen
har i propositionen följt Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissen
har också gjorts vissa andra ändringar av redaktionell karaktär.
4 Syftet med omläggningen
En övergång från premieskatt till avkastningsskatt på området för
försäkringssparande i utländska livförsäkringar syftar till en enhetlig
beskattning av försäkringssparande i inhemska och utländska institut. Vid
utformningen av det nya systemet har en robust och administrativt hanterbar
ordning eftersträvats. De skillnader i beskattningsteknik mellan olika
sparalternativ som är nödvändiga för att nå ett hanterbart system medför inte
att den faktiska skattebelastningen varierar på grund av sparinstitutets
verksamhetsland. En målsättning för arbetet med nyordningen har varit att finna
regler som inte leder till en faktisk internationell dubbelbeskattning av
sparandet. Översynen av reglerna har inte syftat till en omläggning av nuvarande
schablonmässigt bestämda avkastningsskatt.
5 Gällande regler
Skatteregler
Livförsäkringar delas upp i två grupper vid inkomstbeskattningen. För den ena
gruppen medges inte avdrag för de till försäkringsföretagen inbetalda premierna.
I sådana fall beskattas inte de belopp som utfaller på försäkringen. Denna metod
gäller för kapitalförsäkring (K-försäkring). Premier för försäkringar i den
andra gruppen är avdragsgilla. Mot detta svarar skatteplikt för den utfallande
ersättningen. Den senare principen gäller för pensionsförsäkring (P-försäkring).
De regler som karaktäriserar och avgränsar de olika försäkringsslagen finns i
punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, och
kallas kvalitativa villkor. Livförsäkringar som inte uppfyller villkoren för det
långsiktiga pensionssparandet i P-försäkring hänförs till gruppen K-
försäkringar. Ett av villkoren för att en livförsäkring skall vara P-försäkring
är att den meddelats i en försäkringsverksamhet med fast driftställe i Sverige.
Bekattningen av avkastningen på det sparkapital som hör till försäkringarna
sker enligt särskilda regler i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel. Som huvudregel beskattas all avkastning hos försäkringsgivaren på
kapital i både svensk P- och K-försäkring med avkastningsskatt.
Sedan den 1 januari 1995 är skattesatsen för avkastningsskatt på P-
försäkringar 15 %. Motsvarande skattesats för inhemska K-försäkringar är 30 % av
nio tiondelar av ett schablonmässigt bestämt underlag, vilket medför ett
skatteuttag som motsvarar den generella skatten på kapitalinkomster.
För att upprätthålla neutralitet i beskattningen infördes i samband med 1990
års skattereform en skatt på premier betalda av den som är bosatt i Sverige för
K-försäkringar och andra personförsäkringar som meddelats i en
försäkringsverksamhet i utlandet. Premieskatten har i regeltekniskt hänseende
utformats som en punktskatt. Bestämmelserna om skatten finns i lagen (1990:662)
om skatt på vissa premiebetalningar. Skatten uppgår till 15 % av premiebeloppet.
Premieskatten är avsedd att balansera avsaknaden av inkomstskatt på utländska K-
försäkringar.
Om en utländsk K-försäkring belastas av en skatt i utlandet som är jämförlig
med den beskattning som gäller i Sverige får beskattningsmyndigheten
(Skattemyndigheten i Kopparbergs län) medge undantag helt eller till hälften
från premieskatten.
Som nämnts i det föregående har förmögenhetsskatteplikten för K-försäkring
fr.o.m. utgången av år 1995 utvidgats till att gälla även utländsk försäkring.
Försäkringsbolaget är skattskyldigt för avkastningsskatt på kapital hänförligt
till P- resp. K-försäkring. Skatt utgår oavsett om försäkringstagaren är bosatt
i Sverige eller utlandet. Taxeringslagen reglerar förfarandet. Även pen-
sionskapital på pensionssparkonto i det individuella pensionssparandet (IPS)
beskattas med avkastningsskatt. I detta fall betalar endast den som är bosatt i
Sverige skatten. Pensionssparinstitutet betalar in skatten men innehavaren av
pensionssparkontot är ägare av medlen på kontot och formellt skattskyldig.
Taxeringslagen reglerar inte förfarandet vid beskattningen av medel på
pensionssparkonto utan i stället gäller reglerna i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP). Inbetalningar och utbetalningar
kopplade till P-försäkringar och pensionssparkonton redovisas i kontrollupp-
gifter från försäkringsbolag resp. pensionssparinstitut.
Kontrolluppgiftsskyldigheten för försäkringsgivare gäller även värdet på K-
försäkring. För utländsk K-försäkring gäller på samma sätt som för
inlåningskonto eller värdepappersdepå i utlandet att den som är bosatt i Sverige
skall lämna ett åtagande från det utländska institutet att lämna uppgifter till
Riksskatteverket om utbetalningar, behållning m.m. Den som förmedlar de
utländska försäkringsavtalen skall lämna kontrolluppgift om avtalsparterna.
Försäkringsrörelseregler
Det s.k. tredje livförsäkringsdirektivet (92/96/EEG) har införlivats i svensk
rätt med verkan i huvudsak fr.o.m. den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:184, bet.
1994/95:NU24, SFS 1995:779-792). Genom de nya bestämmelserna har principerna om
en enda auktorisation och om hemlandstillsyn genomförts.
Principen om en enda auktorisation innebär att en försäkringsgivare skall ha
möjlighet att med stöd av auktorisationen i sitt hemland driva
försäkringsverksamhet inom hela det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES). Verksamheten får med stöd av auktorisationen bedrivas genom en
sekundäretablering, dvs. filial, agentur eller liknande i något EES-land, och
genom gränsöverskridande verksamhet från försäkringsgivarens hemland eller från
sekundäretableringar i andra EES-länder. Värdlandet för sekundäretableringen
resp. mottagarlandet för den gränsöverskridande verksamheten kan i princip inte
hindra att en utländsk försäkringsgivare bedriver verksamhet inom det egna
territoriet med stöd av principen om en enda auktorisation.
Principen om hemlandstillsyn innebär att det är tillsynsmyndigheten i
försäkringsgivarens hemland som är primärt ansvarig för tillsynen av den
verksamhet försäkringsgivaren bedriver med stöd av sin auktorisation från
hemlandet oavsett var inom EES verksamheten bedrivs.
En utländsk försäkringsgivare med säte utanför EES måste alltjämt ha svensk
koncession för att driva försäkringsrörelse här. Verksamheten får endast
bedrivas från fast driftställe i Sverige.
Romfördraget
Gemenskapsrätten kan kortfattat beskrivet sägas ge de enskilda medlemsländerna
rätt att göra skillnad i skattereglerna mellan skattebetalare med hänsyn till
bostadsort och den ort där deras kapital investerats under förutsättning att
reglerna inte har diskrimineringskaraktär eller syftar till annan förtäckt
begränsning av de rättigheter till fri rörlighet som regleras i gemen-
skapsrätten. Denna princip har kodifierats såvitt gäller kapitalets fria
rörlighet i artikel 73 d i Romfördraget i dess lydelse enligt Maas-
trichtfördraget.
13
6 Avkastningsskatt på försäkringssparande i
utlandet
Regeringens förslag: Nuvarande premieskatt på försäkringssparande i utlandet
slopas och ersätts med årlig avkastningsskatt på motsvarande sätt som gäller för
svenska kapitalförsäkringar. För en utländsk försäkring skall skattskyldigheten
ligga hos försäkringens ägare. Försäkringsgivaren skall alltjämt vara
skattskyldig till avkastningsskatt för inhemsk kapitalförsäkring. Från
avkastningsskatten får avräkning ske för skatt i utlandet som är hänförlig till
försäkringen.
Promemorians förslag överenstämmer med regeringens med den skillnaden att
skattskyldigheten för svenskt K-försäkringskapital i formellt hänseende fördes
ner på försäkringstagarnivå enligt promemorieförslaget.
Remissinstanserna tillstyrker överlag att nuvarande premieskatt ersätts med
samma beskattningssystem som gäller för inhemska försäkringar. Utländska
Försäkringsbolags Förening avstyrker förslaget bl.a. på grund av att systemet
skiljer sig från vad som gäller i övriga Europa. Försäkringsförbundet anger som
förutsättning för en nyordning bl.a. att ändamålsenliga regler för avräkning
finns och att den svenska statslåneräntan inte utnyttjas som avkastningsfaktor.
Förbundet har också framhållit att skattesatsen för såväl inhemsk som utländsk
K-försäkring bör sänkas för att försäkringssparande inte skall hamna i ett sämre
läge konkurrensmässigt jämfört med vanligt fondsparande. Dessutom bör
skatteuppbörden för inhemskt privat pensionssparande ske enligt enhetliga
regler. Riksskatteverket tillstyrker den föreslagna överföringen av
skattskyldigheten och föreslår kompletterande regler i inkomstslaget kapital av
utbetalningar från oredovisade försäkringar. Kammarrätten i Sundsvall förordar
ytterligare överväganden bl.a. rörande skattskyldigt subjekt.
Försäkringsförbundet, Näringslivets Skattedelegation, Finansinspektionen m.fl.
anser att övervägande skäl talar för att beskattningen av svenskt K-
försäkringskapital av administrativa skäl tills vidare bör ligga kvar på
livbolagsnivå. Finansinspektionen anser att det finns skäl att medge
beskattning enligt den lägre avkastningsskattesatsen för utländska
pensionsordningar även i de fall de förvärvas av dem som är bosatta i Sverige.
Bakgrunden till regeringens förslag:
Syfte och problem med premieskatten
Premieskatten på försäkringssparande i utlandet infördes som ett led i 1990 års
skattereform och ett reformerat system för försäkringssparande (prop.
1989/90:110 s. 494 f.). Avsikten med premieskatten var att åstadkomma
neutralitet mellan sparande i svenska och utländska försäkringsföretag. I
arbetet med skattereformen bedömdes en punktskatt på insättningar i utländskt
försäkringssparande som den lämpligaste lösningen för att uppnå neutralitet på
marknaden för livförsäkringar.
Punktskattesatsen bestämdes till 15 % av insättningarna efter en sammanvägning
av de två skattesatserna för privat P-försäkring (15 %) resp. K-försäkring (30
%). Beräkningen utfördes med viss försiktighet för att en överbeskattning skulle
undvikas.
Premieskattelagen har nu gällt i fem år och erfarenheterna av tillämpningen
talar för en reformering av systemet. De skilda systemen för utländska resp.
svenska K-försäkringar är redan i sig en faktor som kan leda till diskussioner
om diskriminering med hänsyn till kapitalets lokalisering och således till en
bristande stabilitet i systemet. Vidare har vissa företrädare för
försäkringsbranschen gjort gällande att premieskatten inte är förenlig med EG-
rätten. Beslut som rör premieskatt har också överklagats vid allmän
förvaltningsdomstol på denna grund och är för närvarande föremål för prövning
(mål nr 272-96 hos länsrätten i Kopparbergs län). Inom ramen för denna prövning
har förhandsbesked nyligen begärts hos EG-domstolen.
Dispensinstitutet med halv eller hel nedsättning av skatten vid jämförlig
beskattning i utlandet har inte sällan medfört en betydande osäkerhet för den
enskilde om det faktiska skatteuttaget. Beskattningsmyndighetens dispenspraxis
har i huvudsak inneburit att en inkomstbeskattning i utlandet som motsvarar
minst hälften av den svenska skattebelastningen på inkomsterna är att anse som
en med svensk beskattning jämförlig ordning. Prövningen har ofta avsett den
faktiska skattebelastningen för varje aktuell utländsk försäkringsgivare. Vid
åtskilliga dispensprövningar har gränsdragningen varit svår att göra. Ingående
undersökningar har ofta gjorts beträffande ett enskilt livförsäkringsföretags
skattesituation.
En ändrad skattebelastning på försäkringssparandet inom landet eller i ett
berört främmande land har lett till svårigheter att förutse beskattningen.
Skiftningar i det enskilda utländska försäkringsföretagets ekonomi kan få samma
konsekvenser. Denna osäkerhet har drabbat såväl enskilda försäkringstagare som
försäkringsbolag och försäkringsmäklare. Som ett exempel kan nämnas att två
engelska livbolag som ingår i svenska bank- och försäkringskoncerner under
senare tid erhållit helt skilda beslut i dispensfrågan beroende på den särskilda
skattesituationen i de resp. livbolagen.
Beskattningsmyndighetens beslut i dispensfrågan överklagas till
Riksskatteverket medan myndighetens beslut i övriga delar överklagas hos
länsrätten. Det har i den praktiska ärendehanteringen ofta varit svårt att
avgöra vilken av dessa frågor som avses i överklagandena. Detta har lett till
problem beträffande instansordningen.
Utländska system i huvuddrag
De flesta länderna i Europa beskattar inte avkastning på liv- och
pensionsförsäkringskapital hos livbolagen i den mån kapitalet är reserverat för
försäkringstagarna. Detta gäller tämligen generellt för långsiktigt inhemskt
pensionssparande. För övrigt försäkringssparande har dock systemen i några
länder utformats från samma utgångspunkt som i Sverige, dvs. att livförsäkring
som inte är en ren riskprodukt är en form av sparande med ett indirekt ägande av
placeringskapitalet. Sistnämnda princip har fått genomslag bl.a. i Storbritan-
nien, Irland, Danmark, Belgien, Frankrike och, i viss utsträckning, Tyskland.
De engelska och irländska systemen ligger nära varandra och är i sin tur
besläktade med det svenska systemet. Försäkringsföretag med anknytning till
Storbritannien har sedan länge haft en dominerande ställning på den europeiska
försäkringsmarknaden. Det engelska systemet är därför av särskilt intresse.
Den avkastning som reserveras för livförsäkringstagarnas räkning och som inte
uppfyller villkoren för pensionskapital beskattas årligen i de engelska
livbolagen med en skattesats på 25 %, efter det att avdrag gjorts för
livbolagets administrationskostnader. Inslag finns av beskattning av både
realiserad och orealiserad värdetillväxt. Vid beräkning av reavinster räknas
anskaffningsvärden upp med hänsyn till inflationen. För upplupna inte förfallna
räntor på räntebärande värdepapper tillämpas en bokföringsmässig
belöpandeprincip. Sådana värdepapper är normalt inte föremål för
reavinstbeskattning. Avdrag för under året och, i vissa fall, under tidigare år
uppkomna utgifter (som t.ex. skatt) fördelas jämnt över en sjuårsperiod.
Mot bakgrund av de betydande skattelättnaderna i de kontinentala länderna för
försäkringskapitalet har Storbritannien nyligen infört en ordning där deras
motsvarighet till svensk avkastningsskatt lyfts av för försäkringskapital
hänförligt till försäkringstagare bosatta i annat land. Avlyftet sker dock inte
med "automatik" utan kräver insättningar enligt ett särskilt system för
sparandet. Lättnaden avser fysiska personer bosatta utanför Storbritannien och
arbetsgivare med motsvarande skatterättsliga hemvist under förutsättning att
även de försäkrade är bosatta i utlandet. Frånsett reglerna för pensionssparande
och reglerna för försäkringsrörelser i utlandet finns det i Storbritannien,
efter denna nyordning, i huvudsak två sätt att beskatta livförsäkringssparande
för dem som bor i landet och ett tredje system för gränsöverskridande verksamhet
som avser sparare bosatta i utlandet.
De olika beskattningsformerna kan beskrivas på följande sätt.
1. För försäkringar som tecknas i inhemska bolag med fonder o.d. i
Storbritannien utgår engelsk "avkastningsskatt" som belastar livbolaget. Skatten
beräknas på både realiserad och orealiserad värdetillväxt som tillkommer
försäkringstagarna och skattesatsen motsvarar den lägre marginalskattesatsen för
fysiska personer. Skatteunderlaget reduceras bl.a. av avdrag för livbolagets
administrationskostnader. När försäkringsbeloppet faller ut betalas ingen
ytterligare inkomstskatt om försäkringstagaren beskattas i det lägre
marginalskatteskiktet. Sker beskattningen i det övre skiktet betalas en
kompletterande skatt med en skattesats som motsvarar skillnaden mellan de två
skattesatserna för de olika skikten. Den kompletterande skatten utgår på
utfallande belopp efter avdrag för inbetalda premier (onshore-försäkringar).
2. För försäkringar som tecknas i bolag verksamma i utlandet utan belastning
av engelsk avkastningsskatt betalar försäkringstagaren inkomstskatt med sin
ordinarie marginalskattesats på ett underlag som motsvarar skillnaden mellan
utfallande belopp och inbetalda premier (offshore-försäkringar). En årlig
beskattning under försäkringens löptid kan i vissa fall aktualiseras enligt
särskilda skatteflyktsbestämmelser.
3. För försäkringar som tecknas i inhemska bolag inom visst regelverk med
försäkringstagare bosatta i utlandet utgår ingen avkastningsskatt
(OLAB-försäkringar).
I Danmark beskattas avkastningen på pensionskapitalet med en realränteskatt.
Den årliga värdestegringen på övrigt försäkringssparande tas upp som en vanlig
kapitalinkomst. Danmark övergick år 1992 från ett system med premieskatt på
kapitalförsäkringar till en årlig inkomstbe-skattning av värdestegringen på
försäkringskapitalet. Försäkringstagaren är skattskyldig. Samma regler gäller
för såväl utländska som inhemska kapitalförsäkringar. Värdestegringen beräknas
normalt som skillnaden mellan å ena sidan försäkringens kapitalvärde vid
inkomstårets utgång med tillägg för utbetalningar under året och å andra sidan
kapitalvärdet vid årets ingång med tillägg för inbetalningar under året. Endast
kapital hänförligt till dem som har skatterättsligt hemvist i Danmark beskattas.
Det danska systemet medger inte någon avräkning för utländsk skatt hänförlig
till försäkringen.
Omläggningen av det danska systemet syftade till att skapa ett robust system
som slog vakt om danska skatteanspråk och som samtidigt medgav en
gränsöverskridande försäljning av livförsäkringar från danska livbolag mot
utlandet utan inhemsk beskattning av kapitalet.
I Belgien påförs en avgift på den del av livbolagets vinst som reserveras för
försäkringstagarna. I Tyskland beskattas den årliga avkastningen på vissa
livförsäkringar med kortare löptid. Livbolagen beräknar den avkastning som kan
anses hänförlig till försäkringen under året och lämnar underlag för
beskattningen.
I andra länder beskattas ofta på olika sätt det belopp som slutligen faller ut
på försäkring av sparkaraktär.
Premieskatt har endast undantagsvis utnyttjats med, i förekommande fall, låga
skattesatser för att beskatta livförsäkringssparande (Danmark före 1992 samt
Italien och Belgien).
Frankrike har nyligen infört regler om en årlig beskattning av värdetillväxt
på försäkringssparande.
I flera europeiska länder är livförsäkringar föremål för förmögenhetsskatt.
Som en allmän princip för skatteanspråk rörande avkastning på hushållssparande
gäller i industriländerna att beskattningen normalt sker i det land där spararen
är bosatt.
Skälen för regeringens förslag:
Kontrollmöjligheter m.m.
Vid utformningen av beskattningen är det i hög grad angeläget med enhetliga,
likformiga och stabila regler. Reglerna skall självfallet vara förenliga med EG-
rättens likabehandlingsprinciper. Mot bakgrund av vikten av stabila regler kan
tvekan uppstå inför ett större ingrepp i systemet för beskattning av
försäkringssparande i utlandet. Premieskatten är dock snarast instabil till sin
karaktär och har i den praktiska tillämpningen lett till en osäkerhet om
dispensgivning och faktiskt skatteutfall.
Från fiskal synpunkt kan bl.a. nivån för premieskatten ifrågasättas mot
bakgrund av det mycket begränsade inslaget av utländska livförsäkringar på den
svenska marknaden med egentlig pensionskaraktär. Skälen för att bestämma
skattesatsen med hänsynstagande inte bara till skattesatsen för svenska K-
försäkringar utan även till skatten på P-försäkringar framstår därför numera som
svaga. Finansinspektionen har invänt mot detta resonemang och har förespråkat
att utländska försäkringar med pensionskaraktär som säljs genom
gränsöverskridande verksamhet till dem som är bosatta i Sverige skall få del av
den lägre avkastningsskattenivån på 15 %.
En viktig förutsättning för att ett stabilt system skall uppnås är att
enhetliga regler i möjligaste mån gäller för alla K-försäkringar. Med enhetliga
tekniska regler uppkommer inte heller frågor om bristande likabehandling enligt
gemenskapsrätten. På pensionsområdet har gemenskapsrätten dock av hänsyn till
det nationella intresset av systematik i beskattningen medgett att endast
försäkringar som meddelas i verksamhet i försäkringstagarens hemland får del av
skattelättnader som tillkommer pensionssparande i detta land (EG-domstolens s.k.
Bachmanndom den 28 januari 1992, mål nr C-204/90).
Gemenskapsrättens ställningstagande kan hänföras till de bristfälliga
kontrollmöjligheterna på området när sparande sker i annat land än
bosättningslandet. Från kommissionens sida har man mot bakgrund av dessa
svårigheter dragit slutsatsen att skillnaderna i den skattemässiga behandlingen
av pensionsordningar som meddelats inom resp. utanför ett medlemsland inte kan
hävas förrän det kommer till stånd ett europeiskt system för att förse
skattemyndigheterna i försäkringstagarens hemland med erforderliga uppgifter
från en försäkringsgivare i annat land. Ett arbete med denna inriktning bedrivs
inom kommissionens generaldirektorat XV och inom en kommissionsarbetsgrupp med
företrädare för medlemsländerna. På nuvarande stadium av diskussionerna är med-
lemsländerna eniga om att arbetet med att uppnå ett uppgiftslämnande bör
fortsätta.
Sverige har i möjligaste mån utformat regler för att få till stånd ett
uppgiftslämnande över gränserna. Under hösten förra året antog riksdagen regler
som innebär att utländska försäkringsföretag inom EES som bedriver
gränsöverskridande verksamhet här i landet innan verksamheten börjar skall lämna
skriftlig förbindelse till Finansinspektionen att årligen lämna kontrolluppgift
om värde på försäkringar som innehas av personer bosatta i Sverige. Denna regel
saknar egentlig sanktion. Den som förmedlar utländska försäkringsavtal skall
lämna kontrolluppgift om avtalsparterna. Försäkringstagarna skall lämna fullmakt
till insyn i försäkringen. Fullmakten skall överlämnas till Riksskatteverket via
den som förmedlar försäkringsavtalet (prop. 1995/96:97, bet. 1995/96:SkU16, SFS
1995:1543).
Även med beaktande av de nyligen införda reglerna om uppgiftslämnande är
skattekontrollen av gränsöverskridande transaktioner otillräcklig och medger
inte att nödvändig konsekvens upprätthålls i beskattningen. Regeringen delar
därför kommissionens bedömning att det i avvaktan på ett gemensamt system i
Europa för uppgiftslämnande på det aktuella området inte finns förutsättningar
för att införa avdragsrätt och den lägre avkastningsskattesatsen för
pensionsförsäkringar som meddelas från utlandet och förvärvas av dem som är
bosatta i Sverige. I de fall en egentlig pensionsförsäkring förvärvas under
bosättning utomlands är regeringen däremot beredd att redan nu föreslå regler
som likställer försäkringen med en inhemsk P-försäkring. Sistnämnda fråga
redovisas i avsnitt 8.
Modifierad premieskatt
Den minst omfattande förändringen vore att bibehålla premieskatten med justerade
regler. Under sådana omständigheter skulle det ligga nära till hands att
förändra dispensprövningen. En sådan justering skulle kunna innebära att
skattemyndigheten vid bedömningen av den utländska skattebelastningen utgick
från vad som typiskt sett gällde i det land där försäkringen tagits och inte
från det enskilda livbolagets skattesituation. På så sätt skulle dispenspröv-
ningen förenklas och blir mer förutsägbar.Tekniken med en punktskatt som syftar
till samma effekter som den gängse avkastningsskatten för inhemska K-
försäkringar ger dock två artskilda tekniska system för beskattningen av K-
försäkringskapitalet. Även om premieskatten är så utformad att den resulterar i
en skattebelastning som svarar mot kapitalinkomstbeskattningen resp. den övre
nivån för avkastningsskatten ger de skilda systemen ett intryck av att sparande-
formerna behandlas olika. Vissa företrädare för den svenska försäkringsbranschen
anser därför att premieskatten strider mot gemenskapsrätten och har också
initierat en prövning hos EG-domstolen.
Övervägande skäl talar således för en omläggning från ett punktskatte-till ett
inkomstskattesystem. Denna lösning förespråkas också av en i stort sett enig
remissopinion. Regeringen ansluter sig till denna bedömning. I första hand bör
ändringarna genomföras utan mer omfattande ingrepp i det nya avkastnings-
skattesystemet för svensk K-försäkring som gäller sedan år 1994.
Beskattning av nettoutbetalningarna eller avkastningsskatt?
Endast ett mindre antal länder beskattar löpande avkastningen på de tillgångar i
vilka försäkringspremierna placeras. De engelska och danska systemen med en
sådan årlig beskattning är därför av särskilt intresse. I det engelska systemet
sker, som nyss redovisats, normalt beskattningen av utländska livförsäkringar
först när försäkringen faller ut. Förutom utfallande belopp skall inbetalda
premier, som utgör en avdragspost, redovisas. Denna ordning är relativt enkel
men skiljer sig tekniskt sett från behandlingen av sparande hos inhemska
livbolag. Det torde närmast vara ett sådant system som förordas av Utländska
Försäkringsbolags Förening.
För svensk del finns en betydelsefull skillnad gentemot Storbritannien i
förutsättningarna att uppnå ett enhetligt system. Riksdagen har som tidigare
nämnts nyligen beslutat om ett införande av förmögenhetsskatt på utländska K-
försäkringar i likhet med vad som gäller för svenska K-försäkringar. För att
möjliggöra en sådan beskattning har det också införts regler för
uppgiftslämnande om försäkringens värde vid årets utgång. Om denna uppgift kan
utnyttjas som grund för den schablonmässiga beräkningen av årlig avkastning
enligt reglerna för avkastningsskatt bör i första hand en sådan lösning väljas.
Avkastningsskatten på svenska K-försäkringar beräknas genom att ett
skatteunderlag bestäms i två steg. Först bestäms ett kapitalunderlag som i
princip utgörs av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid beskattningsårets
ingång minskat med värdet av de skulder som föreligger vid samma tidpunkt. I det
andra steget av beräkningen multipliceras detta kapitalunderlag med en
avkastningsfaktor, nämligen den genomsnittliga statslåneräntan för det
kalenderår som närmast föregått beskattningsåret. Genom beräkningen erhålls en
schablonmässigt bestämd avkastning som beskattas med 27 % (nio tiondelar av
skatteunderlaget x 30 %).
Livbolaget är skattskyldigt i fråga om livförsäkringskapital. Systemet är
således endast beroende av en värdering av försäkringskapitalet. Det framstår
därför som en naturlig lösning att utnyttja denna värdering även vid
inkomstbeskattningen.
Flertalet remissinstanser har som nämnts pekat på de kontrollproblem som finns
i fråga om sparande i utlandet. Det förtjänar att understrykas att dessa problem
även skulle uppstå i ett system med beskattningen förlagd till
utbetalningsskedet.
Under förutsättning att skatteunderlaget bestäms på ett godtagbart sätt för de
utländska försäkringarna och att en årlig skattskyldighet för innehavare av
dessa försäkringar även i övrigt kan införas bör således försäkringarna inlemmas
i avkastningsskattesystemet.
Riksskatteverket har i sitt remissvar föreslagit en ordning som innebär att
utbetalningar från en försäkring som inte redovisats under löptiden vid den
årliga taxeringen skall beskattas i inkomstslaget kapital. Ett sådant system
innebär dock en principiell nyordning som kräver ytterligare överväganden.
Regeringen är därför inte beredd att nu lägga fram ett sådant förslag.
Skattemyndigheten är således i dessa fall hänvisad till att utnyttja ordinarie
eftertaxeringsinstitut och sanktioner.
Kapitalunderlag
I avsnitt 7 föreslås en justering i nuvarande förmögenhetsskatteregler som
innebär att försäkringarna fr.o.m. 1998 års taxering tas upp till det tekniska
återköpsvärdet med tillägg för beräknad upplupen andel i överskottet i
livförsäkringsverksamheten. Denna andel kan anses motsvara den preliminära
fördelning av överskottsmedel som för närvarande görs i svenska
livförsäkringsföretag. Den preliminära fördelningen brukar benämnas allokering
till skillnad från återbäring som lämnas först efter försäkringsfallet och som
är en av de garanterade avkastningsdelarna. I det senare fallet används termen
tilldelning.
Ändringen leder till en mer rättvisande värdering för s.k. traditionell
försäkring. Endast en del av överskottet i livbolaget allokeras emellertid till
de enskilda försäkringarna. Underlaget för förmögenhetsbeskattningen motsvarar
dock en tillräckligt stor del av det förmögenhetsnetto i livbolaget som är
hänförligt till försäkringen för att även godtas som underlag för
avkastningsskatt. Remissopinionen i denna del behandlas i avsnitt 7.
Det bör understrykas att det redovisade värderingsproblemet endast avser
traditionell livförsäkring som mer undantagsvis säljs genom gränsöverskridande
verksamhet från utlandet. De på den aktuella marknaden vanligen förekommande
fondförsäkringarna tas även vid förmögenhetsbeskattningen upp till det fulla
värdet, dvs. till fondandelarnas noterade värde vid årsskiftet.
Försäkringsutredningen har nyligen i sitt slutbetänkande Försäkringsrörelse i
förändring 3 (SOU 1995:87) föreslagit nya regler som kan antas medföra en
anpassning till den ordning som normalt gäller i Europa med en årlig tilldelning
av överskottsmedel (bonus).
Det anförda leder enligt regeringens uppfattning till slutsatsen att
kapitalunderlaget vid avkastningsbeskattningen bör bestämmas på samma sätt som
vid förmögenhetsbeskattningen.
Skattskyldigt subjekt m.m.
För utländska kapitalförsäkringar måste skattskyldigheten för avkastningen ligga
på försäkringstagaren. Från försäkringsföretagens sida har det, under åberopande
av skatteförmågeprincipen, i vissa sammanhang gjorts gällande att detta för-
hållande förhindrar en avkastningsskattemodell för utländska livförsäkringar.
Skatteförmågeprincipen är den allmänt omfattade grunden för inkomstberäk-
ningens utformning men kan som sådan inte ges en mer precis innebörd än ett krav
på likformig inkomstberäkning (se t.ex. Melz, Kapitalvinstbeskattningens problem
s. 15). Redan ett innehav av egendom kan vara underlag för skatt utan att en
kapitalvinst realiseras (a.a. s. 26). Förmögenhetsskatten och fastighetsskatten
är exempel på skatter som bygger på antagandet att redan ett innehav av
förmögenhetstillgångar ger förmåga att bära en skatt.
Värdetillväxten i ett sparande i K-försäkring ger typiskt sett en ökad
betalningsförmåga. Försäkringen kan i vissa fall utnyttjas som pant vid
belåning. Ofta medges förtida uttag (återköp) helt eller delvis efter en
inledande period. Det finns därför inte några allmänna hinder mot en årlig
beskattning hos försäkringstagaren.
Önskemålet om en enhetlig teknik för beskattningen av såväl utländska som
svenska livförsäkringar talar för att skattskyldigheten för inhemskt K-försäk-
ringskapital förs från livbolaget till innehavaren av försäkringen. En sådan
förändring av de nuvarande reglerna för svensk K-försäkring skulle kunna
genomföras med reglerna om skattebetalningar från pensionssparkonto i det
individuella pensionssparandet som förebild. Enligt dessa regler är innehavaren
av pensionssparkontot skattskyldig till avkastningsskatt för kontotillgångarna
men i fråga om betalning och övrigt praktiskt förfarande vid beskattningen
behandlas sparinstitutet som skattskyldig. Det kan här inflikas att
Försäkringsförbundet i sitt remissvar, vid sidan av frågan om beskattning av
utländskt försäkringssparande, har riktat kritik mot de skilda uppbördssystemen
på området för privat pensionssparande. Denna fråga kommer senare att övervägas
inom regeringskansliet.
Beskattningen av svenska K-försäkringar föreslogs i promemorian utformad så
att skattskyldigheten i formellt hänseende låg hos försäkringstagarna på
följande sätt.
Substansen i livbolaget skulle värderas enligt nuvarande regler. Den del av
förmögenheten i livbolaget som är hänförlig till K-försäkringar fördelades i sin
helhet på de enskilda försäkringarna. För s.k. traditionell livförsäkring
innebar detta en skattemässig tilldelning av kapitalet som går utöver sedvanlig
tilldelning av återbäring. De principer som tillämpas vid tilldelningen av
återbäringen skulle tillämpas även vid fördelningen för beskattningsändamål av
överskjutande K-försäkringskapital. Varje innehavare av K-försäkring skulle vara
skattskyldig men ansvaret för redovisning och betalning av skatten skulle läggas
på livbolagen såvitt gäller försäkringar som meddelats från fast driftställe här
i landet.
Remissinstanserna har i sig inte ifrågasatt tekniken för att överföra
skattskyldigheten till försäkringstagarna. Försäkringsbranschens företrädare och
Finansinspektionen har dock förordat att skattskyldigheten av administrativa
skäl tills vidare ligger kvar hos försäkringsgivarna. Det framhålls att det
faktiska skatteutfallet (med undantag för en avrundningseffekt) blir densamma
oavsett på vilken nivå den formella skattskyldigheten ligger.
Regeringen delar den bedömning Försäkringsförbundet m.fl. gör på denna punkt.
Övervägande skäl talar för att tills vidare behålla nuvarande förfarande för
inhemska K-försäkringar. I detta sammanhang bör det påpekas att ett framtida
genomförande av en sådan allmän uppgiftsskyldighet i Europa som kommissionen
eftersträvar torde ställa krav på en ändrad nivå för skattskyldigheten i
enlighet med promemorieförslaget.
Som en följd av ställningstagandet i fråga om svenska K-försäkringar och den
allmänna principen att hushållssparande o.d. primärt bör beskattas i det land
där spararen är bosatt föreslogs i promemorian en förändring av underlaget för
avkastningsskatt. Från skatteunderlaget i inhemska livbolag skulle kapital
undantas som är hänförligt till försäkringar som ägs av försäkringstagare
bosatta i utlandet. Regeringen anser att denna fråga kräver ytterligare
överväganden. Principen om undantag från skatteunderlaget för försäkringskapital
som är hänförligt till subjekt i utlandet är inte självklar i ett system med
avräkning för utländsk skatt. Frågan föranleder också en särskild analys som rör
tjänstepensionsförsäkringar med arbetstagare i Sverige insatta som förmånstagare
genom oåterkalleliga förordnanden. Frågan om ett undantag i denna del från
skatteunderlaget i svenska livbolag kan lämpligen behandlas i den nu påbörjade
översynen av skattereglerna för tjänstepension.
Det förhållandet att skattskyldigheten för utländska livförsäkringar med
nödvändighet ligger hos försäkringstagaren till skillnad från vad som gäller för
svenska försäkringar påverkar inte den faktiska beskattningen. I bägge fall
beräknas skatten på samma sätt. Försäkringskapitalet multipliceras med en
avkastningsfaktor och den på detta sätt bestämda avkastningen multipliceras i
sin tur med skattesatsen. Försäkringsförbundet har förklarat att det inte är
godtagbart att den inhemska statslåneräntan utnyttjas som avkastningsfaktor när
sparandet sker i utlandet. I stället bör statslåneräntan ersättas av ett index
som utgör en sammanvägning av EU-ländernas räntelägen. Den s.k. ECU-räntan
skulle enligt förbundets mening kunna tjäna till ledning vid utformningen av ett
sådant index. Alternativt skulle resp. lands motsvarighet till den svenska
statslåneräntan utnyttjas.
Regeringen gör i frågan om avkastningsfaktor följande bedömning.
Avkastningsskatten är utformad så att en årlig avkastning beräknas på
schablonmässiga grunder. I schablonens natur ligger att denna avkastning kan
vara såväl större som mindre än faktisk avkastning. Den fråga som
Försäkringsförbundet tar upp är aktuell redan vid en tillämpning av gällande
regler. Det gäller i synnerhet inhemsk fondförsäkring där kapitalet placeras i
utländska fonder men även livbolagens stora placeringar i utländsk egendom. I
dessa fall har statslåneräntan godtagits som avkastningsfaktor med hänsyn till
intresset att få enkla och förutsebara regler. Det krävs också att skatteuttaget
anges med tillräcklig tydlighet i lag. Det kan t.ex. anmärkas att
Riksgäldskontorets fastställande av statslåneräntan är författningsreglerat.
I takt med att livbolagens placeringar i allt högre grad görs i utländska
värdepapper ökar skälen för att det i avkastningsskattelagens avkastningsfaktor
vägs in utländska räntelägen. Å andra sidan torde utvecklingen mot en ökad
ekonomisk integration i Europa utjämna ränteskillnader i Europa och således
verka i motsatt riktning. Regeringen anser att det för närvarande inte finns
tillräckliga skäl att ändra dagens reglering av avkastningsfaktor. Frågan bör
dock vara föremål för fortsatt uppmärksamhet.
Om kontrolluppgift lämnas för värdet på utländsk försäkring kan detta belopp
förtryckas i förenklad deklaration. Förutsättningar finns att ange även
skattebeloppet eftersom det grundas på en schablonberäkning. I avvaktan på
erfarenhet av tillämpningen av de nya avkastningsskattereglerna bör det inte tas
in utryckliga föreskrifter om förtryckning i deklaration. Kontrolluppgiften för
förmögenhetsbeskattningen avser värdet på försäkringen vid utgången av ett
kalenderår. Eftersom avkastningsskatten beräknas på värdet vid ingången av
beskattningsåret kan underlaget för förmögenhetsbeskattningen för utländska
försäkringar utnyttjas som underlag för avkastningsskatten först följande
taxeringsår. Detta innebär att ett och samma värde kommer att användas vid två
skilda taxeringsår men för olika ändamål. Värdet för det första året gäller
förmögenhetsbeskattningen och samma värde lämnat följande år avser underlaget
för avkastningsskatten. En kontrolluppgift för fysiska personer och dödsbon bör
därför innehålla uppgift om värdet på utländsk försäkring vid såväl be-
skattningsårets utgång som ett år dessförinnan.
Den som innehar en utländsk livförsäkring och inte lämnar förenklad
självdeklaration med förtryckta uppgifter om försäkringen skall redovisa
innehavet i deklarationen med uppgift om värdet på försäkringen vid ingången av
beskattningsåret. Om den skattskyldige skall betala förmögenhetsskatt skall även
värdet vid utgången av året redovisas för detta ändamål.
Det bör inte möta någon svårighet att redovisa värdet på fondförsäkring. Om
uppgifter inte lämnas från försäkringsgivaren om garanterat värde på
traditionell livförsäkring med tillägg för bonus får värdet uppskattas med
ledning av inbetalda premier (jfr avsnitt 7). Skatt skall inte betalas för rena
riskförsäkringar.
Det torde inte råda någon tvekan om bosättningslandets rätt att beskatta
avkastning på försäkringssparande i likhet med annat sparande. Bosätt-
ningslandets skatteanspråk har också fått en tydlig reglering i Danmark och
Storbritannien.
Avräkning för utländsk skatt
I likhet med nuvarande premieskatt bör avkastningsskatten på utländska
försäkringar utformas så att en faktisk internationell dubbelbeskattning inte
uppkommer. Det kan göras genom någon form av nedsättning av avkastningsskatten
med belopp som svarar mot betald utländsk skatt.
En innehavare av pensionssparkonto enligt lagen om individuellt
pensionssparande äger, som tidigare nämnts, placeringstillgångarna på sitt konto
och har rätt till avräkning av utländsk skatt från avkastningsskatten. Utländsk
skatt som betalats under kalenderåret närmast före beskattningsåret får
avräknas. Outnyttjat avräkningsbelopp får räknas av senare år. Valet av period
har två orsaker. Avkastningsskatt beräknas med utgångspunkt från förhållandena
vid beskattningsårets ingång vid en tidpunkt då de utländska skatter som kommer
att betalas senare under beskattningsåret ännu inte är kända. Den utländska
avkastning som mottagits under året före beskattningsåret och som de utländska
skatterna hänför sig till kommer, efter avdrag för sådana skatter, att ingå i
kapitalunderlaget för beräkningen av avkastningsskatten. Pensionssparinstitutet
skall lämna den utredning som behövs för avräkningen.
När det gäller utländska livförsäkringar tillkommer det problemet att
placeringstillgångarna knutna till försäkringen inte ägs av försäkringsspa-raren
utan av ett utländskt livbolag. Det är också detta livbolag som beskattas i
utlandet. Beskattningen avser normalt endast "affärsvinsten" men i t.ex.
Storbritannien beskattas även avkastningen på försäkringskapitalet.
Promemorieförslaget har utformats på följande sätt.
Utgångspunkten är att avräkning bör kunna ske för den utländska skatt som
betalas av livbolaget och som indirekt belastar försäkringsinnehavaren.
Avräkning bör enligt förslaget således ske för den utländska skatt som
försäkringsgivaren betalat och som kan anses hänförlig till försäkringen. Av
praktiska skäl har det ansetts att även skatt på affärsvinsten inräknas. En mer
precis sådan beräkning kan tidigast ske när årsredovisningen för livbolaget är
färdig. Som exempel kan nämnas att engelska livbolag enligt uppgift ofta
redovisar sitt bokslut först på hösten året efter räkenskapsåret. Dessa livbolag
fördelar skatt och andra utgifter under räkenskapsåret över en sjuårsperiod. För
fondförsäkring innebär detta en successiv belastning av fondförmögenheten där
den faktiska skattebelastningen avgörs av inträde och utträde ur de aktuella
fonderna.
Avräkningsregeln i promemorian har utformats efter mönster från nuvarande
regler för pensionssparkonton. Bestämmelserna har dock ansetts så artskilda att
de bör tas in i avkastningsskattelagen i stället för i den särskilda lagen
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt.
Promemorieförslaget innebär att det normalt är den faktiska skattebelastningen
på sparandet, dvs. den utländska skatt som betalats och allokerats till
försäkringen, som grundar avräkningsbart belopp. I vissa fall kan det antas vara
svårt för försäkringstagarna att få fram uppgifter från de utländska bolagen om
skatt hänförlig till försäkringen. I fråga om engelska livbolag tillkommer en
osäkerhet om det slutliga skatteutfallet under en relativt lång period även
efter det att årsredovisningen lagts fram. Osäkerheten beror på de möjligheter
till korrigering av tidigare redovisat resultat som dessa bolag har.
Promemorian redovisar därför en regel med utrymme för en skälighetsbedömning
på motsvarande sätt som gäller enligt de vanliga reglerna för avräkning av
utländsk skatt. Om en skattskyldig kan visa att förutsättningar finns för
avräkning enligt lagen om avräkning av utländsk skatt men inte kan lämna
samtliga erforderliga uppgifter kan avräkning medges med skäligt belopp. Detta
gäller dock inte avräkning mot avkastningsskatt. I promemorian bedömdes att det
i nu aktuella fallen finns starka skäl att inte tillämpa denna inskränkning för
avkastningsskatten.
Remissutfallet angående den föreslagna avräkningsregeln är blandat. Å ena
sidan förordar Riksskatteverket en mer restriktiv regel än den föreslagna.
Försäkringsbranschens företrädare m.fl. anser att promemorieförslaget har fått
en alltför snäv utformning. Enligt Riksskatteverket bör endast utländsk skatt
som direkt och löpande belastar försäkringen vara avräkningsbar. Möjligheten att
i vissa fall uppskatta den utländska skattebelastningen till skäligt belopp
anser verket medföra alltför stora bedömningssvårigheter i den praktiska
hanteringen. Enligt Försäkringsförbundet och Näringslivets Skattedelegation är
det nödvändigt att begreppet utländsk skatt ges en vid innebörd och omfattar
alla typer av inkomst-, förmögenhets- och punktskatter som belastar
försäkringsgivaren eller försäkringstagaren. Försäkringsförbundet har erinrat om
att det råder viss osäkerhet om den inhemska avkastningsskatten till sin
karaktär är en förmögenhetsskatt eller inkomstskatt. Kammarrätten i Sundsvall
anser att en precisering bör göras rörande tidpunkten för betalning av den
utländska skatten. Flera remissinstanser har framhållit att även skatt som
direkt belastar försäkringstagaren bör få tillgodoräknas vid den aktuella
avräkningen.
Regeringen har i frågan om hänsynstagande till utländsk skatt starkt strävat
efter en ordning som inte leder till en faktisk dubbelbeskattning. Mot denna
bakgrund finns det skäl att vid avräkningen beakta inte endast inkomstskatter
utan även rena förmögenhetsskatter och punktskatter som betalas av
försäkringsgivaren för försäkringskapitalet.
Grundregeln bör vara att denna nedsättning endast medges för betald utländsk
skatt. I enlighet med vad Lagrådet förordat föreslår regeringen en reglering som
tar sikte på såväl försäkringsgivarens som försäkringstagarens skattebetalningar
i utlandet för försäkringen. Endast mer sällan torde dock betalning ha skett
genom försäkringstagarens försorg. En förutsättning för rätt till nedsättning är
att avräkning inte kan ske för samma belopp enligt lagen om avräkning av
utländsk skatt.
På samma sätt som gäller för flertalet skatter vid tillämpning av de vanliga
reglerna om avräkning av utländsk skatt bör det, i fall då svårigheter
föreligger för försäkringstagaren att lämna full utredning, av förenklingsskäl
godtas om avräkning görs för en beräknad skattebelastning som kan antas bli
påförd i ifrågavarande land för det aktuella försäkringskapitalet. En sådan mer
schabloniserad ordning kan bestämmas årligen av Riksskatteverket i rekom-
mendation för länder där detta är påkallat av hänsyn till försäkringstagare och
taxeringsarbete. Mot bakgrund av att den gränsöverskridande försäljningen från
utlandet koncentrerats till vissa länder och till det förhållandet att
skattebelastningen ofta är försumbar i utlandet bör tillämpningen av
avräkningsregeln inte komma att bli alltför betungande för skatteförvaltningen.
Det bör understrykas att osäkerheten i fråga om skatteuttaget och möjligheten
att senare få avräkning enligt utredning bör innebära att den utländska skatten
beräknas försiktigt till ett belopp som man med ett relativt stort mått av
säkerhet kan anta har belastat försäkringen. En lämplig utgångspunkt för
bedömningen av skattebelastningen i visst land kan vara nivån för den lägsta
kända genomsnittliga skattebelastningen för en livförsäkringsverksamhet som i
inte obetydlig utsträckning riktas mot Sverige från det aktuella landet. Såvitt
gäller skattebelastningen i Storbritannien kan bedömningen självfallet inte avse
eller komma ett s.k. OLAB-bolag till del. I de mer sällan förekommande fall då
försäkringstagaren själv betalar utländsk skatt för försäkringen är han för
dessa belopp hänvisad till avräkning på gängse sätt enligt de vanliga
avräkningsreglerna.
7 Förmögenhetsskatt
Regeringens förslag: Vid förmögenhetsbeskattningen tas värdet av traditionell
livförsäkring upp till det garanterade värdet med tillägg för beräknad upplupen
andel av överskottet i livförsäkringsverksamheten (allokerad återbäring). De nya
värderingsreglerna gäller fr.o.m. 1998 års taxering.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens med undantag för
ikraftträdandet av de nya reglerna.
Remissinstanserna: Försäkringsbranschens företrädare och Finansinspektionen
avstyrker förslaget. Försäkringsförbundet anser bl.a. att beredningen av
Försäkringsutredningens förslag om vinstutdelning från livbolag bör avvaktas
innan ställning tas i värderingsfrågan. Förbundet och inspektionen framhåller
att en allokerad återbäring inte är garanterad utan kan återtas av bolaget.
Skälen för regeringens förslag: Förmögenhetsskatteplikt infördes nyligen för
utländska livförsäkringar med verkan fr.o.m. 1996 års taxering (prop.
1995/96:97, bet. 1995/96:SkU16, SFS 1995:1541). Övergångsreglerna utformades så
att försäkringsavtal som ingåtts före den 1 juli 1995 i huvudsak lämnades
utanför beskattningsområdet. Såväl svenska som utländska livförsäkringar
förmögenhetsbeskattas således numera. Försäkringen tas upp till det värde som
motsvarar det på försäkringstekniska grunder beräknade tekniska återköpsvärdet.
Inhemska försäkringar förmögenhetsbeskattas fr.o.m. 1988 års taxering om
försäkringen har tecknats efter den 12 september 1986. Äldre försäkringar, P-
försäkringar samt rena riskförsäkringar är inte förmögenhetsskattepliktiga.
Det tekniska återköpsvärdet motsvarar det värde som försäkringsbolaget enligt
försäkringsavtalet lägst skall betala till försäkringstagaren. Det innebär att
beskattningen sker med hänsyn till livbolagets kalkylränta men utan beaktande av
den återbäring som utgår när avkastningen är högre. Kalkylräntan varierar med de
skilda försäkringstekniska grunder som tillämpas av livbolagen.
Värderingsreglerna för K-försäkring är nu utformade så att den rätt till
återbäring som uppkommer om avkastningen på försäkringskapitalet är högre än
kalkylräntan inte träffas av skatt. Detta innebär normalt att skatteunderlaget
blir betydligt lägre än det faktiska värdet. I promemorian Reformerad
förmögenhetsbeskattning (Ds 1990:91) som utarbetades i Finansdepartementet
föreslogs att denna ordning skulle kvarstå och att det skattepliktiga värdet av
utländska K-försäkringar skulle bestämmas till summan av betalda premier
uppräknade med en årlig ränta på 4 %. Denna räntesats motsvarade den kalkylränta
som allmänt tillämpades för svenska livförsäkringar. Om den skattskyldige på ett
tillfredställande sätt kunde visa att det faktiska värdet var lägre skulle detta
värde godtas.
Vid halvårsskiftet 1995 trädde nya regler i kraft om avskattning vid viss
överlåtelse av bestånd av P-försäkring (prop. 1994/95:187). Den värdering som
skall göras i sådana fall innefattar dels det tekniska återköpsvärdet, dels den
del i livbolagets överskott (återbäring eller annan bonus) som skäligen kan
anses belöpa på försäkringen. På motsvarande sätt förmögenhetsbeskattas i
Danmark såväl inhemska som utländska K-försäkringar med hela kapitalvärdet som
underlag.
Utredningen om makars pensionsrättigheter vid bodelning har konstaterat att en
P-försäkring som tas upp i bodelning i samband med äktenskapsskillnad värderas
till ett belopp som motsvarar det tekniska återköpsvärdet med tillägg för
beräknad upplupen (allokerad) återbäring (Pensionsrättigheter och bodelning, SOU
1995:8 s. 54 f. och 81). Någon ändring i denna bodelningsprincip föreslås inte
av utredningen.
Regeringen kan konstatera att värderingen av tillgångar vid förmögen-
hetsbeskattningen rent allmänt bör utformas så att tillgångarna tas upp till
sitt faktiska värde. För närvarande avviker värderingen av traditionell
livförsäkring i realiteten påtagligt från denna princip. För att uppnå en mer
korrekt värdering bör den ackumulerade avkastningen på försäkringskapitalet
utöver kalkylräntan inte undgå förmögenhetsskatt i sin helhet. Det fulla
kapitalvärdet kan beskrivas som skillnaden mellan å ena sidan livbolagets
nuvarande och framtida förpliktelser gentemot försäkringstagaren, inklusive
fördelat överskott, och å andra sidan nuvärdet av de premier försäkringstagaren
skall betala. Någon årlig fördelning av hela överskottet på försäkringarna sker
inte i livbolagen. Däremot redovisar de svenska livbolagen såväl garanterade
värden som beräknad upplupen (allokerad) återbäring. Utomlands redovisas inte
sällan endast försäkringsbelopp och garanterad (tilldelad) bonus årligen. I
vissa fall tilldelas bonus först vid försäkringsavtalets slut.
Mot denna bakgrund bör livbolagens överskott beaktas på så sätt att det
redovisade förmögenhetsvärdet även omfattar beräknad upplupen del i överskottet,
dvs. allokerad återbäring. Det förhållandet att den bedömning av värdet som
allokeringen innefattar kan komma att ändras - i likhet med vad som gäller på
andra värderingsområden - ändrar inte regeringens bedömning.
Om kontrolluppgift helt saknas från det utländska livbolaget bör värdet
uppskattas till ett skäligt belopp med utgångspunkt från faktiskt betalda
premier med årlig uppräkning för avkastningen. Denna avkastning kan lämpligen
antas motsvara den genomsnittliga statslåneräntan under föregående år. Regeln om
uppräkning av fribelopp vid ikraftträdandet för försäkringar som tagits
dessförinnan bör således kunna tjäna till ledning vid denna värdering. I motsats
till Riksskatteverket anser regeringen det inte nödvändigt med en uttrycklig
värderingsregel för det fall uppgift saknas från den utländske
försäkringsgivaren.
De justerade värderingsreglerna bör, med hänsyn till behovet av tid för
omläggning av kontrolluppgiftssystem, gälla först fr.o.m. 1998 års taxering.
8 Utländska pensionsordningar
Regeringens förslag: Utländska kapitalförsäkringar som tecknas när den
försäkrade inte är bosatt i Sverige men som kan visas ha varit skattegynnade i
bosättningslandet som pensionsordningar skall likställas med
pensionsförsäkringar. Detsamma gäller för s.k. gränsgångare som har sin
huvudsakliga förvärvsverksamhet i utlandet om försäkringen är skattegynnad där
som pensionsordning. Utfallande belopp är skattepliktigt i den mån avdrag eller
liknande skattelättnad medgetts för den försäkrade för premier eller för-
månsbeskattning inte skett för försäkringen. En dispensregel finns kvar för
vissa utländska pensionsordningar.
Promemorians förslag motsvarar i huvudsak regeringens men innehåller inte en
generell regel för gränsgångare.
Remissinstanserna har i huvudsak godtagit promemorieförslaget. Riksskatteverket
anser dock att den nya generella regeln bör inskränkas till att gälla
tjänstepensionsordningar. I detta begrepp inbegriper verket försäkringsordningar
där den anställde själv svarar för en del av premierna. Å andra sidan föreslår
verket att tjänstepensionsordningar skall likställas med inhemska P-försäkringar
även i de fall s.k. gränsgångare och andra som är anställda i utlandet i
skattehänseende anses bosatta i Sverige. Riksskatteverket efterlyser också
preciseringar rörande bl.a. i vad mån de inhemska s.k. kvalitativa villkoren för
P-försäkring skall gälla. Svenska försäkringsmäklares förening har rent allmänt
pekat på att de nya reglerna om avkastningsskatt kan leda till svårigheter för
utlandsanställd svensk personal på grund av att de flesta länder har andra
regler än Sverige för tjänstepensioner. Som exempel nämns att viss del av
försäkringspremien ofta betalas av den anställde i utlandet.
Skälen för regeringens förslag: Ett av de kvalitativa villkoren för P-försäkring
är som tidigare nämnts att försäkringen skall vara tecknad i en
försäkringsrörelse som bedrivs från fast driftställe i Sverige (punkt 1 andra
stycket av anvisningarna till 31 § KL). Detta innebär således att alla utländska
livförsäkringar i beskattningshänseende är K-försäkringar. Innehavare av sådana
försäkringar riskerar därför att dubbelbeskattas genom att avdrag inte medges
vid den svenska taxeringen och att utfallande belopp kan bli skattepliktiga i
det land där försäkringen tecknats. Frågor om förmånsbeskattning kan
aktualiseras i vissa fall. Även den motsatta situationen kan uppkomma om
avdragsrätt medges i utlandet och belopp samtidigt undantas från beskattning i
de berörda länderna.
I likhet med andra K-försäkringar är försäkringen inte som P-försäkring
befriad från förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt.
Enligt punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § KL får
skattemyndigheten emellertid, om särskilda skäl finns, efter ansökan förklara
att en försäkring som meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse skall
anses som P-försäkring. Efter en sådan förklaring kan försäkringen inte övergå
till att vara K-försäkring på nytt.
Förarbetena till dispensregeln anger att dispensprövningen skall inriktas på
tre huvudfrågor, nämligen försäkringsvillkoren, sökandens personliga
omständigheter och hindren mot obehöriga skatteförmåner (prop. 1979/80:68 s. 21
f.).
Försäkringsvillkoren skall vara sådana att de i huvudsak överensstämmer med
skattereglernas kvalitativa krav. Det kan emellertid godtas att försäkringen
innehåller vissa förmåner av K-försäkringsnatur om dessa förmåner inte motsvarar
mer än 25 % av de totala förmånerna.
Medan det torde vara relativt enkelt att bedöma om villkoren är sådana att de
uppfyller de kvalitativa regler som gäller för P-försäkring kan det möta större
svårigheter att avgöra om sökandens personliga förhållanden är sådana att
dispens bör ges. Försäkringen skall täcka ett verkligt pensioneringsbehov och
starka sakliga skäl skall tala för att den utländska försäkringen vidmakthålls
under den skattskyldiges vistelse här i landet. Man kan kort uttrycka det så att
det skall vara naturligt att sökanden har sitt pensionsskydd i utlandet och inte
i Sverige. Skattemyndigheten skall vid denna prövning göra en helhetsbedömning
av sökandens situation.
De beviljade dispenserna har oftast gällt personer som avser att återvända
till sitt hemland efter en tillfällig vistelse i Sverige. Dispens kan även bli
aktuell i andra fall. Det kan gälla personer som flyttar till Sverige efter att
ha arbetat utomlands och där förvärvat en försäkring som ger pensionsrätt på
grund av anställningen. För att vidmakthålla pensionsrätten kan det krävas
fortsatta premiebetalningar. Reglerna för s.k. gränsgångare i det nordiska
dubbelbeskattningsavtalet innebär att beskattning sker i bosättningslandet
samtidigt som pensionsrätt tillgodoräknas i arbetslandet. Pensionsrätten kan
vara tryggad genom försäkring i arbetslandet. Detta kan vara skäl för dispens.
Dispens kan även i vissa fall vara befogad för försäkringar som ger anställda i
internationella koncerner pensionsrätt enligt reglerna i moderbolagets hemland.
Möjligheten till dispens har fått en allt större betydelse i takt med den
större rörligheten mellan skilda länders arbetsmarknader.
I Danmark har särskilda regler tagits in som likställer utländska
pensionsordningar i skattehänseende med inhemskt skattegynnat pensionssparande.
Syftet med reglerna är att underlätta arbetskraftens fria rörlighet över
landgränserna. Reglerna omfattar livförsäkringar som tecknats när
försäkringstagaren inte är oinskränkt skattskyldig i Danmark på grund av interna
regler eller dubbelbeskattningsavtal. För att bestämmelserna skall få tillämpas
krävs att försäkringen var skattegynnad i den stat där försäkringstagaren var
skattskyldig vid tidpunkten för premiebetalningarna. Det innebär endera att
avdragsrätt rent faktiskt medgetts i den aktuella staten för premier som betalts
av den skattskyldige där eller att premierna inte har räknats med i den
skattepliktiga förvärvsinkomsten som förmån.
Det åligger den i Danmark skattskyldige att visa att de angivna kraven är
uppfyllda.
Regeringen gör följande bedömning.
När en person flyttar från ett land till ett annat för att ta ett nytt arbete
kan skilda problem uppkomma som rör avdrag för pensionskostnader och beskattning
av pensionskapital resp. utfallande pensionsbelopp. Dessa och andra frågor som
rör tjänstepensionsskyddet vid byte till arbete i annat land i Europa har
uppmärksammats inom EU. De diskussioner som pågår på Europanivå kan dock inte
antas resultera i en gemenskapsreglering inom den närmaste tiden. Detsamma
gäller kommissionens nyligen återupptagna arbete i syfte att få till stånd en
ordning för information från försäkringsgivare som bedriver gränsöverskridande
verksamhet till skattemyndigheterna i det land där försäkringstagaren bor.
Det kan konstateras att en ökad rörlighet över gränserna för arbetskraften
redan nu ställer krav på flexiblare regler för flyttningsfallen.
Regeringen delar bedömningen i promemorieförslaget att en utredningsregel av
generell natur liknande den som finns i Danmark bör införas. Med en sådan regel
godtas i stor utsträckning den bedömning som görs i utlandet om en försäkring
skall hänföras till gynnat pensionssparande. Om en utländsk försäkring skall
anses som P-försäkring bör dess värde vara underlag för avkastningsskatt enligt
den lägre nivå som gäller för pensionskapital. Om det visas att avdragsrätt
eller jämförbar lättnad inte förelegat för premierna till viss del eller att
eventuella premiebetalningar av arbetsgivare beskattats delvis, undantas
utfallande pension i motsvarande mån från beskattning.
Regeringen har förståelse för den restriktiva inställning Riksskatteverket har
i fråga om privata P-försäkringar utan samband med tjänst. Såväl verket som
försäkringsmäklarnas organ redovisar dock i sina remissvar att det i utlandet
ofta finns mer eller mindre starka inslag av individuella lösningar som
kombinerar tjänstepension med privat pension. Åtskillnad mellan tjänstepension
och privat pension kan därför antas leda till betydande gränsdragningsproblem
redan när det gäller den anställdes försäkringsskydd. Sådana problem uppkommer
även om man, som Riksskatteverket förordar, godtar anordningar med delbetalning
från den anställde. En utlandsanställning kan därutöver indirekt ställa krav på
pensionsförsäkringar som tas på makes liv. Om sådana försäkringar inte får
redovisas som P-försäkringar efter familjens återkomst till Sverige uppkommer
med de föreslagna reglerna om avkastningsskatt och de nyligen införda
förmögenhetsskattereglerna en betydande skärpning av beskattningen. Regeringen
anser därför att promemorieförslaget som inte gör skillnad mellan tjänstepension
och övrig pension är att föredra.
Riksskatteverket har pekat på att utformningen i promemorian av den aktuella
bestämmelsen kan uppfattas som ett krav på att den huvudsakliga andelen av
pensionsförmånerna enligt det utländska försäkringsavtalet skall vara sådan som
överensstämmer med de svenska, internationellt sett mycket hårda kvalitativa
kraven på P-försäkring i fråga om ändamål, förmånstagarkrets, inlåsning av
sparandet och utbetalning. Regeringen anser att bestämmelsen i stället bör
utformas så att det framgår att det i detta hänseende är tillräckligt om den
utländska pensionsförsäkringen reglerar pensionsförmåner enligt de ändamål som
gäller för inhemsk P-försäkring, dvs. ålders-, sjuk- och efterlevandepension. I
fråga om ålderspension kan den svenska 55-årsgränsen tjäna till ledning.
Den generella promemorieregeln för likställande med P-försäkring täcker inte
hela det område som nu är föremål för dispensgivning enligt praxis. Det senare
fallet gäller t.ex. vissa s.k. gränsgångarfall med bosättning och beskattning i
Sverige men förvärvsarbete i utlandet. Detsamma gäller också vissa dispenser för
försäkringar för anställda i internationella koncerner. För att inte minska
utrymmet för rörlighet över gränserna föreslogs i promemorian att en
dispensmöjlighet skulle behållas för de fall där dispens nu ges men som hamnar
utanför den nya generella regelns tillämpningsområde. Mot bakgrund av
förekomsten av ett större antal fall med gränsgångare som bor i Sverige men
arbetar i Danmark har Riksskatteverket föreslagit att den generella regeln i
stället för dispensregeln skall tillämpas på dessa och andra snarlika fall då
pensionsförsäkringen har samband med tjänst utomlands. Regeringen anser det
befogat att dels bibehålla en dispensmöjlighet, dels låta den generella regeln
omfatta gränsgångarfall o.d. där den skattskyldiges huvudsakliga
förvärvsverksamhet är förlagd utanför Sverige. Dispensinstitutet bör utnyttjas
för de fall som grundar dispensrätt enligt rådande dispenspraxis men som inte
omfattas av den generella regeln. Det bör understrykas att någon inskränkning i
nuvarande möjligheter att få en utländsk livförsäkring ansedd som P-försäkring
inte är avsedd.
Riksskatteverket har i sitt remissyttrande, såvitt gäller dispensprövningen,
förklarat att samma krav bör ställas på de kvalitativa villkoren för utländsk
försäkring som gäller enligt den generella regeln. Regeringen delar inte denna
åsikt. Vid en tillämpning av den generella regeln kommer i stor utsträckning det
tidigare bosättningslandets regelsystem för pensionssparande att godtas. I de
fall den utländska försäkringen förvärvats under bosättning i Sverige finns det
inte samma bakomliggande syfte att underlätta rörlighet över gränserna och
således skäl att ställa mer långtgående krav i villkorsprövningen. Det bör
påpekas att bosättningsbegreppet, genom en hänvisning i
avkastningsskattereglerna, har getts samma innebörd här som i den vanliga
inkomstskattelagstiftningen.
Kammarrätten i Sundsvall har ifrågasatt det lämpliga i att dispensfrågan
överklagas till Riksskatteverket och inte till länsrätt så som gäller för
prövningen i övrigt. Regeringen anser att det finns fog för kammarrättens
inställning på denna punkt. Den stora kunskap som finns hos Riksskatteverket i
de aktuella frågorna bör dock, i vart fall under ett inledande skede, föranleda
en bibehållen instansordning för dispensprövningen.
De nya bestämmelserna bör också få tillämpas på äldre försäkringar om försäk-
ringstagaren begär detta.
Avslutningsvis kan det påpekas att de skattemässiga förutsättningarna att
vidmakthålla ett tjänstepensionsskydd här i landet vid en begränsad bosättning i
utlandet inte berörs av förslaget. Dessa frågor kan dock bli behandlade vid
översynen av skattereglerna för tjänstepension.
9 Övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: De nya reglerna om avkastningsskatt gäller fr.o.m. den 1
januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. De nya
bestämmelserna gäller inte för försäkringar som betalts i sin helhet före
ikraftträdandet. Bestämmelserna om premieskatt slopas vid utgången av år 1996.
Den som blir skattskyldig till avkastningsskatt för en utländsk
kapitalförsäkring med s.k. löpande premie behöver bara betala avkastningsskatt
på försäkringskapitalet till den del det överstiger kapitalet vid
ikraftträdandet av de nya reglerna med tillägg för årlig värdestegring på detta
belopp.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens men saknar en
uttrycklig regel om årlig uppräkning av det kapital vid ikraftträdandet som
skall undantas från skatteunderlaget med hänsyn till värdestegring.
Remissinstanserna: Riksskatteverket har förordat en övergångslösning som innebär
att tidigare betald premieskatt räknas av från avkastningsskatten.
Försäkringsförbundet m.fl. har framhållit att en årlig uppräkning bör ske av
fribeloppet vid ikraftträdandet. Svenska Försäkringsmäklares förening anser att
avtal som ingåtts före ikraftträdandet inte i någon del bör beskattas med
avkastningsskatt. Finansinspektionen har pekat på att ett värde vid
ikraftträdandet kan vara reducerat på grund av att livbolaget belastar
försäkringen med huvuddelen av kostnaderna i löptidens början (s.k. zillmering).
Skälen för regeringens förslag: Ikraftträdande- och övergångsreglerna bör
utformas på ett sådant sätt att beskattningsmyndigheten, Särskilda
skattekontoret hos Skattemyndigheten i Kopparbergs län, snarast efter ikraft-
trädandet befrias från betungande befattning med premieskatten som
dispensgivning o.d. Samtidigt bör invecklade övergångsregler knutna till avkast-
ningsskattesystemet undvikas. Det är vidare självfallet viktigt att reglerna
inte ger utrymme för skatteplanering vid omläggningen av beskattningssystemen.
Det förhållandet att förvärven av utländska K-försäkringar i stor utsträckning
sker mot engångsbetalningar bör utnyttjas för att minska omställningsproblemen.
Det föreslås därför att försäkringar för vilka betalning skett före den 1
januari 1997, utan ytterligare insättningar därefter, inte skall omfattas av de
nya reglerna.
Försäkringsavtal med årliga premiebetalningar blir föremål för den utvidgade
avkastningsskatten om premie betalas efter utgången av år 1996. Regeringen har
övervägt en lösning som innebär att tidigare betald premieskatt avräknas från
avkastningsskatten. Denna lösning har praktiska fördelar men medför i realiteten
en faktisk retroaktivitet som bör undvikas. För att förhindra en
dubbelbeskattning av sparandet bör i stället en regel tas in i
avkastningsskattelagen som innebär att försäkringens värde vid ingången av år
1997 med årlig uppräkning med statslåneräntan undantas från underlaget för
avkastningsskatt. Om försäkringen övertagits efter ikraftträdandet från annan
försäkringstagare på grund av arv, gåva eller annat benefikt förvärv eller i
samband med anställds byte av arbetsgivare gäller samma regel. Vid andra slag av
överlåtelser efter denna tidpunkt ingår hela försäkringskapitalet i underlaget
för avkastningsskatten.
10 Författningskommentar
10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel
2 §
En ny sjunde punkt har förts in i paragrafens första stycke. Punkten behandlar
skattskyldigheten för dels K-försäkring meddelad i försäkringsverksamhet i
utlandet, dels livförsäkring som meddelats av försäkringsgivare i utlandet men
som likställs med P-försäkring enligt reglerna i punkt 1 sjuttonde stycket av
anvisningarna till 31 § KL.
I dessa fall har tidigare inte skattskyldighet till avkastningsskatt
förelegat. Av ett nytt andra stycke framgår uttryckligen att innehav av rena
riskförsäkringar (som saknar inslag av sparande) avseende döds-, olycks- och
sjukdomsfall, dvs. annat än livsfall, inte medför skattskyldighet.
Riskförsäkringar torde normalt falla utanför regleringen redan på grund av att
kapitalvärde saknas.
De som är bosatta i utlandet är inte skattskyldiga enligt punkten 7.
Bosättningsbegreppet har samma innebörd här som i inkomstskattelagstiftningen
(jfr 12 §). Med innehavare av försäkring avses försäkringstagaren eller den som
genom bodelning eller, efter försäkringsfall, genom förmånstagarförordnande har
rätt att förfoga över försäkringen enligt avtalet.
En redaktionell ändring har gjorts i första stycket 2. För att uppnå en
enhetlig terminologi har "etablering" ersatts med beteckningen fast driftställe.
Denna beteckning har samma betydelse som i övriga inkomstskattelagar.
3 §
Tre nya stycken, sjätte t.o.m. åttonde styckena, har fogats till paragrafen. Som
en följd därav har en hänvisning i första stycket justerats. De nuvarande tredje
och fjärde styckena har av redaktionella skäl sammanförts till ett nytt tredje
stycke.
Bestämmelserna i sjätte stycket knyter an till de försäkringsslag som
redovisas i de inledande skattskyldighetsbestämmelserna i 2 § första stycket 7.
För livförsäkringar som meddelats från en verksamhet i utlandet motsvarar
kapitalunderlaget försäkringens värde beräknat på ett sätt som motsvarar förmö-
genhetsskatteprinciperna. Denna föreskrift har tagits in i ett nytt sjunde
stycke. Föreskriften i stycket tar sikte på dels utländska K-försäkringar, dels
utländska försäkringar som anses som P-försäkringar enligt punkt 1 av an-
visningarna till 31 § KL. Värderingen av försäkringen utvecklas närmare i
avsnitt 10.2.
I åttonde stycket har regler införts av övergångskaraktär som tar sikte på
försäkringsavtal med s.k. löpande premie som tecknats före år 1997. Regeln
innebär att kapital motsvarande försäkringens värde vid ikraftträdandet skall
undantas från skatteunderlaget. Detta gäller dock inte äldre avtal som efter
ikraftträdandet övergått till ny försäkringstagare genom ett oneröst förvärv
såvitt inte förvärvet görs på grund av anställds arbetsbyte. Det kapital vid
årsskiftet 1996/97 som skall undantas från skatteunderlaget får varje år räknas
upp med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före
beskattningsåret.
9 §
Andra stycket har justerats så att det framgår att att även för utländska K-
försäkringar uppgår skatten till 30 % av nio tiondelar av underlaget. De
utländska pensionsordningar som likställs med inhemska P-försäkringar beskattas
dock med en skattesats på 15 %.
10 a §
I en ny paragraf har bestämmelser införts om rätt till nedsättning av
avkastningsskatt på utländsk K-försäkring genom avräkning av utländsk skatt som
belöper på försäkringen. Reglerna förutsätter att inte lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt är tillämplig på den utländska skatten.
Skattenedsättning ges för utländsk skatt som är hänförlig till försäkringen
och som har betalats av försäkringsgivaren eller försäkringstagaren. Genom en
hänvisning i första stycket till 14 § lagen om avräkning av utländsk skatt
framgår att avräkning primärt skall ske för bl.a. allmän slutlig skatt i
utlandet på inkomst. Till denna grupp skatter hör t.ex. den engelska
motsvarigheten till svensk avkastningsskatt. Även rena förmög- enhetsskatter och
punktskatter som belastar försäkringskapitalet är avräkningsbara.
Avräkningsbar skatt som inte har utnyttjats för avräkning enligt paragrafen
får utnyttjas senare år för nedsättning av avkastningsskatt på den försäkring
som föranlett skatt att avräkna. Även efter det sista taxeringsår då
avkastningsskatt påförs för försäkringen kan avräkning ske enligt de allmänna
reglerna för omprövning i taxeringslagen.
I andra stycket har regler tagits in efter förebild från lagen om avräkning av
utländsk skatt om krav att förete utredning och om skälighetsbedömning vid
skattenedsättningen (13 och 17 §§). Skälighetsbedömningen kommenteras närmare i
den allmänna motiveringen.
12 §
Till paragrafen har fogats en ny föreskrift som innebär att beskattningsåret
alltid skall anses vara kalenderåret för skattskyldiga försäkringstagare enligt
2 § första stycket 7.
Övergångsbestämmelser
De nya reglerna gäller fr.o.m 1998 års taxering. De tillämpas dock först fr.o.m.
det år efter ikraftträdandet då premie eller liknande ersättning betalas och
sedan allt framgent.
I 3 § åttonde stycket finns bestämmelser för utländska försäkringsavtal
tecknade före år 1997. I dessa fall kommer normalt värdet på försäkringen
tidigast vid ingången av år 1998 att utgöra underlag för beräkning av avkast-
ningsskatt. Övergångsordningen innebär, med vissa undantag, att för avtal med
löpande premieinsättningar som till någon del skett före år 1997 skall endast
den del av värdet som skjuter över värdet vid årsskiftet 1996/97 tas upp som
underlag för skatten. Till det belopp som skall undantas från underlaget får
tillägg göras varje år för värdestegringen beräknad med användning av den
genomsnittliga statslåneräntan under året före uppräkningsåret. De nya be-
stämmelserna om avkastningsskatt tillämpas alltså inte för försäkringar för
vilka inte någon betalning skett efter utgången av år 1996. Med lokutionen
"premier eller liknande ersättning" avses förutom premier betalning vid förvärv
av s.k. begagnad försäkring. Med premie avses självfallet även tilläggsbetalning
efter ikraftträdandet för engångsbetald försäkring.
Reglerna i 10 a § om nedsättning av avkastningsskatt på utländsk försäkring
med belopp som svarar mot utländsk skatt på försäkringen gäller endast utländsk
skatt som betalas efter ikraftträdandet.
10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1850) om
upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
P 6 av övergångsbestämmelserna
Såvitt gäller s.k. traditionell livförsäkring har värderingsreglerna skärpts på
så sätt att beräknad skälig upplupen del i livbolagets överskott för
försäkringen skall ingå i det skattepliktiga värdet. Regeln gäller för såväl
inhemsk som utländsk livförsäkring. Såvitt gäller försäkringar meddelade i
Sverige kan andelen i överskottet antas motsvara återbäring som allokerats, dvs.
fördelats preliminärt bland försäkringarna utan att den tilldelats (garanterats)
den enskilda försäkringen. I de flesta europeiska länder i övrigt gäller krav på
en årlig tilldelning av återbäring (bonus) till försäkringstagarna. En del av de
årliga överskotten tillkommer utländska försäkringar i form av s.k. terminal
bonus, som betalas ut först vid försäkringstidens slut eller vid
försäkringsfall. Några upplysningar om "terminal bonus" lämnas inte till de
enskilda försäkringstagarna. Information lämnas, såvitt gäller brittiska bolag,
normalt i årliga "bonus declarations". Dessa uppgifter kan tjäna till ledning
för att bestämma beräknad upplupen andel för försäkringen i överskottet.
De utländska försäkringar som säljs på den svenska marknaden är i allt
väsentligt fondförsäkringar. För dessa försäkringar - liksom för inhemska
fondförsäkringar - utgörs förmögenhetsvärdet av fondandelarnas värde vid
årsskiftet. Det kan tilläggas att fondandelarnas värde noteras varje börsdag.
De nya reglerna gäller första gången vid förmögenhetsbeskattningen vid 1998
års taxering.
10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
3 kap. 15 §
I första och andra styckena i paragrafen har ändringar gjorts som anger att
kontrolluppgift för livförsäkring som innehas av fysisk person resp. dödsbo
skall ta upp förmögenhetsvärdet på försäkringen vid dels utgången av
kalenderåret före taxeringsåret, dels utgången av året dessförinnan. Det senare
värdet tjänar som ledning för bestämmandet av avkastningsskatt eftersom denna
skatt beräknas på ett underlag som motsvarar värdet vid ingången av
beskattningsåret.
De nya bestämmelserna gäller fr.o.m. år 1997. Det innebär att kontrolluppgift
som lämnas år 1997 kan inskränkas till att avse värdet vid utgången av år 1996
som underlag för förmögenhetsskatt. Den kontrolluppgift som lämnas senare år
skall dock, såvitt gäller fysiska personer och dödsbon, i princip innehålla
uppgift om skattepliktigt värde såväl vid utgången av året före taxeringsåret
(underlaget för förmögenhetsskatt) som utgången av andra året före taxeringsåret
(underlaget för avkastningsskatt). För övriga juridiska personer behöver endast
den värdeuppgift lämnas som är relevant för avkastningsskatten. Skattepliktigt
avkastningsskattevärde uppkommer tidigast vid ingången av år 1998 eftersom
befintligt försäkringskapital vid de nya reglernas ikraftträdande undantas från
beskattning enligt 3 § åttonde stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel. Kontrolluppgiftsskyldigheten såvitt gäller underlag för
avkastningsskatt för innehavare av utländska försäkringar gäller därför första
gången i januari 1999 avseende värdet vid årsskiftet 1997/1998.
10.4 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)
1 kap. 1 §
Lagens tillämpningsområde har utvidgats till att gälla även avkastningsskatt för
försäkringsinnehavare som är skattskyldiga enligt den nya punkten 7 i 2 § första
stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
10.5 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
1 §
En ändring av motsvarande slag som i taxeringslagen har gjorts i paragrafen.
10.6 Förslaget till lag om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370)
32 § 1 mom.
Ett nytt sista stycke har lagts till momentet. För de utländska försäkringar av
pensionskaraktär som likställs med P-försäkringar enligt punkt 1 sjuttonde
stycket av anvisningarna till 31 § KL undantas utfallande pensionsbelopp från
skatteplikt i motsvarande mån som den skattskyldige kan styrka genom utredning
att han endera inte haft rätt till fullt avdrag eller liknande skattelättnad för
de premier han betalt in för försäkringen eller erhållit pensionsskyddet genom
arbetsgivarens premiebetalningar med förmånsbeskattning för del av
premiebeloppet. Det bör endast åligga den skattskyldige att visa att rätt till
skattelättnad inte förelegat i viss del. Ett avdragsbelopp som inte kan medges
på grund av de kvantitativa avdragsbegränsningarna i KL skall inte grunda
befrielse från beskattning av utfallande pension.
Punkt 1 av anvisningarna till 31 §
Nuvarande dispensregel i sjuttonde stycket kvarstår efter redaktionella
ändringar för vissa särfall (jfr. avsnitt 8). I huvudsak har dock dispensbe-
stämmelserna ersatts med en generell regel som likställer utländsk försäkring
för pensionsändamål med inhemsk P-försäkring under förutsättning dels att
försäkringen tagits under tidigare bosättning i utlandet eller under tid den
försäkrade utfört sitt huvudsakliga förvärvsarbete i utlandet dels att den då
var skattegynnad i detta land på det sätt som framgår av anvisningspunkten.
Skattelättnaden skall i princip avse hela premiebetalningen i utlandet. En
lättnad av helt marginellt slag som begränsas till något hundratal kronor (som
det tidigare i Sverige gällande s.k. K-försäkringsavdraget) kan inte godtas i
detta sammanhang. Om en inkomst från den utländske huvudarbetsgivaren inte i
någon del beskattas i utlandet till följd av dubbelbeskattningsavtal avses i
sjuttonde stycket den skatteförmån som gäller enligt den interna rätten i det
aktuella landet för försäkringen. Bestämmelserna i övrigt i anvisningspunkten
(de kvalitativa villkoren) tjänar till ledning för innebörden av termerna
ålders-, sjuk- och efterlevandepension. I den generella regeln i sjuttonde
stycket ställs dock inte något krav på att viss andel av pensionsförmånerna i
sin helhet skall ha reglerats enligt de kvalitativa villkoren.
Följdändringar har gjorts i andra och sista styckena.
Övergångsbestämmelser
De nya reglerna tillämpas fr.o.m. 1998 års taxering. De nya reglerna tillämpas
även för utländska försäkringar som tecknats före ikraftträdandet om den
skattskyldige begär det. Ett sådant yrkande får anses framställt om avdrag
begärs för premiebetalning för den aktuella försäkringen. En försäkring för
vilken dispens meddelats före ikraftträdandet anses alltjämt som P-försäkring.
10.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt
2 § 6 mom.
På samma sätt som skett i 2 § första stycket 2 lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel har termen etablering av enhetlighetsskäl
ersatts med beteckningen fast driftställe.
10.8 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1990:662)
om skatt på vissa premiebetalningar
Premieskattebestämmelserna upphävs vid utgången av år 1996. Bestämmelserna
gäller dock alltjämt i fråga om betalningar före ikraftträdandet. Om inte någon
insättning görs i försäkringen efter utgången av år 1996 regleras beskattningen
således i sin helhet av den upphävda lagen. I de fall en sådan insättning görs
regleras övergången av bestämmelser i 3 § åttonde stycket lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel som medger ett reducerat underlag för
avkastningsskatten.
14
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över promemorian
Beskattningen av utländska kapitalförsäkringar (Ds 1996:27)
Efter remiss har yttranden avgetts av Riksskatteverket, Finansinspektionen,
Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Sundsvall, Stockholms
Handelskammare, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska
Försäkringsmäklares förening, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Försäkringsförbund, Tjänstemännens Centralorganisation, Utländska
Försäkringsbolags Förening och Landsorganisationen i Sverige.
Stockholms Handelskammare, Svenska Arbetgivareföreningen, Svenska
Bankföreningen och Sveriges Industriförbund har åberopat ett yttrande från
Näringslivets Skattedelegation.
56
Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel
dels att 2, 3, 9 och 12 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Skattskyldiga till avkastningsskatt är
-------------------------------------------------------
1. svenska 1. svenska
livförsäkringsföretag, livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkrings- 2. utländska
företag som bedriver livförsäkringsföretag som
försäkringsrörelse här i riketbedriver försäkringsrörelse
genom etablering, från fast driftställe i
Sverige,
3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet,
4. pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut-
fästelse m.m.,
5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken Avsatt
till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
-------------------------------------------------------
6. i Sverige bosatt in- 6. i Sverige bosatt in-
nehavare av nehavare av
pensionssparkonto enligt 1 pensionssparkonto enligt 1
kap. 2 § lagen (1993:931) om kap. 2 § lagen (1993:931)
individuellt om individuellt
pensionssparande. pensionssparande,
7. svensk juridisk
person och i Sverige
bosatt fysisk person som
innehar
a) kapitalförsäkring som
avses i punkt 1 av
anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen
(1928:370) och är meddelad
i försäkringsrörelse som inte
bedrivs från fast drift-
ställe i Sverige, eller
b) försäkring som
behandlas som
pensionsförsäkring enligt
sjuttonde stycket av samma
anvisningspunkt.
Bestämmelserna i första
stycket 7 omfattar inte
försäkring som enbart avser
döds-, olycks- eller sjuk-
domsfall senast vid 70 års
ålder och inte är återköpsbar.
I fråga om handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering är dock
delägarna respektive medlemmarna skattskyldiga.
57
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §2
-------------------------------------------------------
Skatteunderlaget är kapi- Skatteunderlaget är kapi-
talunderlaget enligt talunderlaget enligt
andra-sjätte styckena, andra-åttonde styckena,
multiplicerat med den multiplicerat med den
genomsnittliga genomsnittliga
statslåneräntan under kalen- statslåneräntan under kalen-
deråret närmast före ingångenderåret närmast före ingången
av beskattningsåret. av beskattningsåret.
Skatteunderlaget avrundas Skatteunderlaget avrundas
nedåt till helt hundratal nedåt till helt hundratal
kronor. kronor.
För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1-4 utgörs kapitalunderlaget
av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret
efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt. För skattskyldig som
avses i 2 § första stycket 2 medräknas dock endast sådana tillgångar och skulder
som är hänförliga till den i Sverige bedrivna försäkringsrörelsen.
-------------------------------------------------------
Vid beräkning av kapital- Vid beräkning av kapital-
underlag enligt andra underlag enligt andra
stycket skall bortses från stycket skall bortses från
tillgångar och skulder som ärden del av tillgångar och
hänförliga till avgångs- skulder som
bidragsförsäkringar meddelade 1. inte förvaltas för
enligt grunder som faststäl- försäkringstagarnas
lts i kollektivavtal mellan räkningar,
arbetsmarknadens huvudorga- 2. är hänförliga till
nisationer. avgångsbidragsförsäkringar
Vid beräkning av meddelade enligt grunder
kapitalunderlag skall även som fastställts i kollekti-
bortses från den del av vavtal mellan arbets-
tillgångar och skulder som marknadens huvud-
inte förvaltas för organisationer,
försäkringstagarnas räkningar 3. är hänförliga till försäk-
eller som avser försäkringar ringar som i
som i redovisningshänseende redovisningshänseende tas
tas upp som grupplivförsäk- upp som grupp-
ringar eller sjuk- och livförsäkringar, eller
olycksfallsförsäkringar 4. avser sjuk- och
hänförliga till försäkrings- olycksfallsförsäkringar
klass enligt 2 kap. 3 a § hänförliga till försäkrings-
första stycket 1 och 2 samt klass enligt 2 kap. 3 a §
3 b § första stycket 1 b och första stycket 1 och 2 samt
4 försäkringsrörelselagen 3 b § första stycket 1 b och
(1982:713). 4 försäkringsrörelselagen
(1982:713).
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 5 utgörs av
pensionsskuldens belopp vid ingången av beskattningsåret. Vid bestämning av
pensionsskuldens belopp skall beaktas sådana pensionsåtaganden för vilkas
tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 20 d jämfört med punkt 20 e av
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) och sådana
pensionsåtaganden för vilka avdragsrätt föreligger enligt 8 § lagen (1975:1348)
om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).
Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6 utgörs av
värdet av de tillgångar som vid ingången av kalenderåret är hänförliga till
pensionssparkontot.
-------------------------------------------------------
Kapitalunderlaget för
skattskyldiga som avses i
2 § första stycket 7 utgörs
av värdet vid beskattnings-
årets ingång av sådana försäk-
ringar som anges där. Detta
värde beräknas enligt sjunde
och åttonde styckena.
Som värde av en försäkring
meddelad i försäkringsrörelse
som inte bedrivs från fast
driftställe i Sverige tas
upp försäkringens på försäk-
ringstekniska grunder
beräknade återköpsvärde med
tillägg för beräknad upplupen
andel i livförsäk-
ringsrörelsens överskott.
I fråga om försäkringsavtal
som ingåtts före den 1
januari 1997 skall endast
den del av försäkringens
värde tas upp som överstiger
värdet vid denna tidpunkt.
Till det värde som undantas
från skatteunderlaget får
tillägg göras för årlig
värdestegring beräknad
enligt 3 § första stycket.
Denna begränsning gäller
dock inte om försäkringen
övergått till ny innehavare
efter utgången av år 1996 på
annat sätt än genom arv,
testamente, gåva, bodelning
eller, såvitt gäller
försäkring som har samband
med tjänst, överlåtelse
mellan arbetsgivare på
grund av anställds byte av
tjänst.
9 §3
Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 § om inte annat
följer av andra och tredje styckena.
-------------------------------------------------------
För den del av För den del av
skatteunderlaget som hos skatteunderlaget som hos
sådan skattskyldig som avses sådan skattskyldig som av-
i 2 § första stycket 1-3 är ses i 2 § första stycket 1-3
hänförligt till annan person-och 7 är hänförligt till
försäkring än pensionsförsäkringannan personförsäkring än
uppgår skatten till 30 pensionsförsäkring uppgår
procent av nio tiondelar av skatten till 30 procent av
skatteunderlaget. nio tiondelar av skatteun-
derlaget.
I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall
skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Sådan jämkning skall också göras om hela
behållningen på ett pensionssparkonto avskattas enligt 32 § 1 mom. första
stycket j kommunalskattelagen (1928:370) eller pensionsskuld som avses i 3 §
femte stycket helt upplöses under beskattningsåret. Överlåts ett helt
försäkringsbestånd från ett livförsäkringsföretag till ett annat sådant företag
eller sker fusion enligt 15 a kap. 1 eller 18 §försäkringsrörelselagen
(1982:713) anses som om överlåtande och övertagande företag utgjort en
skattskyldig.
10 a §
-------------------------------------------------------
Skattskyldig som avses i
2 § första stycket 7 har rätt
till nedsättning av skatten
på försäkring med belopp som
motsvarar den utländska
skatt hänförlig till för-
säkringen som försäkrings-
givaren har betalat. Med
utländsk skatt avses dels
sådan skatt som anges i 14 §
lagen (1986:468) om avräk-
ning av utländsk skatt,
dels punktskatt och
förmögenhetsskatt. Avräk-
ningsbar skatt som kvarstår
outnyttjad får räknas av
senare år mot skatt enligt
denna lag vilken avser
samma försäkring.
Det åligger den
skattskyldige att lämna den
utredning som behövs för
prövning av frågan om
nedsättning av skatt. Har
den skattskyldige visat
att förutsättningar för ned-
sättning föreligger men inte
förmått lämna samtliga de
uppgifter som fordras för
tillämpningen av ned-
sättningsreglerna får ned-
sättning ske med skäligt
belopp.
12 §
-------------------------------------------------------
Beteckningar i denna lag Beteckningar i denna lag
har samma betydelse som i har samma betydelse som i
kommunalskattelagen kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig (1947:576) om statlig
inkomstskatt. inkomstskatt.
Beskattningsåret för
skattskyldiga som avses i
2 § första stycket 7 skall
dock alltid vara
kalenderåret.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering. I fråga om försäkringar som meddelats i en försäkringsrörelse
som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige tillämpas lagen dock inte
tidigare än fr.o.m. det första beskattningsår efter ikraftträdandet under vilket
premie eller liknande ersättning för försäkringen betalas. Nedsättning enligt de
nya bestämmelserna i 10 a § medges endast för utländsk skatt som betalas efter
ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1994:1879.
2 Senaste lydelse 1993:1568.
3 Senaste lydelse 1994:1880.
4 Senaste lydelse 1993:1568.
58
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1850) om
upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom föreskrivs att punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-------------------------------------------------------
6.2 Livförsäkring som 6. Livförsäkring som
meddelats i utländsk meddelats i utländsk
försäkringsverksamhet vilken försäkringsverksamhet vilken
inte bedrivits från fast inte bedrivits från fast
driftställe i Sverige räknas driftställe i Sverige räknas
som skattepliktig tillgång i som skattepliktig tillgång
den omfattning som anges i i den omfattning som anges
punkt 6 av anvisningarna i punkt 6 av anvisningarna
till 3 och 4 §§. till 3 och 4 §§. I värdet av
svensk och utländsk
livförsäkring skall inräknas
beräknad upplupen andel i
livförsäkringsverksamhetens
överskott.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering.
1Lagen omtryckt 1994:1897.
2Senaste lydelse 1995:1541.
59
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
Härmed föreskrivs att 3 kap. 15 § lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
15 §1
-------------------------------------------------------
Kontrolluppgift om Kontrolluppgift om
försäkringsvärde skall lämnasförsäkringsvärde skall lämnas
av försäkringsföretag och un-av försäkringsföretag och un-
derstödsförening avseende derstödsförening avseende
sådan livförsäkring som avsessådan livförsäkring som avses
i punkt 6 av anvisningarna i punkt 6 av anvisningarna
till 3 och 4 §§ den upphävda till 3 och 4 §§ den upphävda
lagen (1947:577) om statlig lagen (1947:577) om
förmögenhetsskatt samt punkt statlig förmögenhetsskatt,
6 av övergångsbestämmelserna punkt 6 av övergångsbe-
till lagen (1991:1850) om stämmelserna till lagen
upphävande av lagen (1991:1850) om upphävande
(1947:577) om statlig för- av lagen (1947:577) om
mögenhetsskatt. statlig förmögenhetsskatt
samt 2 § första stycket 7
lagen (1990:661) om av-
Kontrolluppgift skall kastningsskatt på
lämnas för den som är ägare pensionsmedel.
till försäkringen eller är Kontrolluppgift skall
förmånstagare med förfo- lämnas för den som är ägare
ganderätt till sådan till försäkringen eller är
försäkring, om värdet av en förmånstagare med förfo-
eller flera försäkringar ganderätt till sådan
uppgår till minst 1 000 försäkring, om värdet av en
kronor. Kontrolluppgiften eller flera försäkringar
skall uppta försäkringarnas uppgår till minst 1 000
värde vid årets utgång. kronor. För försäkring som
innehas av fysisk person
eller dödsbo skall kontrol-
luppgiften uppta försäkring-
ens värde vid årets och det
närmast föregående årets
utgång. För övriga innehavare
skall försäkringens värde vid
utgången av andra året före
taxeringsåret redovisas.
Den som i Sverige förmedlar skattepliktig utländsk försäkring skall för
försäkringsavtal som förmedlats under kalenderåret till Riksskatteverket lämna
uppgift om försäkringsgivarens och försäkringstagarens namn och postadress,
försäkringstagarens personnummer samt till verket vidarebefordra handling som
avses i fjärde stycket.
Innehavare av skattepliktig utländsk försäkring som avses i första stycket
skall efter försäkringsavtalets tecknande utan dröjsmål till förmedlaren av
försäkringen eller, om sådan saknas, till Riksskatteverket lämna dels en skrift-
lig förbindelse från den utländske försäkringsgivaren att årligen senast den 31
januari taxeringsåret lämna kontrolluppgift enligt första och andra styckena
till verket, dels ett eget medgivande till sådant kontrolluppgiftslämnande.
Förbindelse behöver inte lämnas om detta tidigare gjorts enligt 32 b §.
Riksskatteverket får medge undantag från skyldigheten att ge in sådan
förbindelse som avses i fjärde stycket om det finns särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Kontrolluppgift till ledning för
beräkning av avkastningsskatt för försäkring som tecknats i en utomlands
bedriven försäkringsverksamhet skall tidigast lämnas för värde vid ingången av
år 1998.
1 Senaste lydelse 1995:1543.
60
4 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324) skall ha
följande lydelse.
-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §1
Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut
skatt eller avgift (taxering) enligt
1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
-------------------------------------------------------
5. lagen (1990:661) om 5. lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på avkastningsskatt på
pensionsmedel i fall pensionsmedel i fall
som avses i 2 § första som avses i 2 § första
stycket 1-5 nämnda lag, stycket 1-5 och 7 nämnda
lag,
6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda
avgifter (skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5
kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av
mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet
för fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 14 kap. 28 §
mervärdesskattelagen (1994:200).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1Senaste lydelse 1994:1681.
61
5 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrivs att 1 § uppbördslagen (1953:272)1 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges:
1. kommunal inkomstskatt,
2. statlig inkomstskatt,
3. statlig förmögenhetsskatt,
4. statlig fastighetsskatt,
5. skogsvårdsavgift,
6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
-------------------------------------------------------
7. avkastningsskatt i 7. avkastningsskatt i
fall som avses i 2 § första fall som avses i 2 § första
stycket 1-5 lagen stycket 1-5 och 7 lagen
(1990:661) om avkastnings- (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel, skatt på pensionsmedel,
8. särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader,
9. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324)
samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
10. mervärdesskatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt
14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200),
11. annuitet på avdikningslån,
12. avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
13. skatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
Att vad som sägs i denna lag om egenavgifter enligt lagen om socialavgifter
även tillämpas i fråga om skatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster och avgifter enligt 2 § lagen (1994:1920)
om allmän löneavgift följer av 3 § lagen om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster och 4 § lagen om allmän löneavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2Senaste lydelse 1994:1922.
62
6 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
Härigenom föreskrivs att 32 § 1 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
-------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §
1 mom.1 Till intäkt av tjänst hänförs
a) avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån i pengar, bostad
eller annat som utgått för tjänsten,
b) pension,
c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller
skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av
livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det inte är
fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2 mom.,
d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av personskada
och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av livräntan som avser
ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat
underhåll,
e) ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning, som
avser sjukvårds- eller läkarkostnader,
f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
intäkt som avses i 31 §,
g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig
intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 §,
h) sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag som
enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall tas upp som
intäkt av tjänst,
i) sådana förmåner och ersättningar m. m. som anges i punkterna 14 och 15 av
anvisningarna,
j) behållning på pensionssparkonto till den del pensionssparavtalet upphör att
gälla enligt 4 kap. 6 och 14 §§ och 6 kap. 5 § lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande, samt till den del behållningen tas i anspråk på grund av
utmätning, konkurs eller ackord.
Vid avskattning enligt första stycket j avses med pensionssparkontots
behållning marknadsvärdet på kontots tillgångar efter avräkning för den skatt
enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel som är hänförlig
till kontot.
Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts - såsom
vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp - vilket
utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.
Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att
han enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som
ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten,
räknas som intäkt av näringsverksamhet eller behandlas enligt reglerna för
privatbostad.
-------------------------------------------------------
Pension från sådan
försäkring som anses som
pensionsförsäkring enligt
punkt 1 sjuttonde stycket
av anvisningarna till 31 §
skall inte tas upp som
intäkt av tjänst till den
del den skattskyldige
visar att han inte har
haft rätt till avdrag för
försäkringspremier som han
betalat eller att han
förmånsbeskattats för
försäkringen utan att få ett
motsvarande avdrag. Detta
gäller dock inte i den
utsträckning avdrag inte
kan medges på grund av
bestämmelserna i punkt 6
andra-sjätte styckena av
anvisningarna till 46 §.
Vid tillämpningen av denna
paragraf beaktas avdrag
och beskattning i såväl
Sverige som utlandet. Med
avdrag likställs skatte-
reduktion eller liknande
skattelättnad i utlandet.
Anvisningarna
till 31 §
1.2 Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäkring
utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, som på grund av
lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av folkpension eller
tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring, dels
belopp som utbetalas från pensionssparkonto till pensionsspararen, till
förmånstagare på grund av förmånstagarförordnande, till den som erhållit rätten
till pension genom bodelning, till make eller bröstarvinge på grund av jämkning
av förmånstagarförordnande samt vid återbetalning enligt 13 kap. 4 §
äktenskapsbalken, dels kapital hänförligt till pensionsförsäkring vilken
antingen överlåts till försäkringsgivare som inte meddelar pensionsförsäkring
enligt denna lag eller överförs till sådan del av försäkringsgivarens verksamhet
som inte avser pensionsförsäkring enligt denna lag.
-------------------------------------------------------
Med pensionsförsäkring Med pensionsförsäkring
förstås försäkring, som inte förstås försäkring, som inte
medför rätt till andra medför rätt till andra
försäkringsbelopp än ålder- försäkringsbelopp än ålder-
spension, sjukpension eller spension, sjukpension
efterlevandepension. För att eller efterlevandepension.
en försäkring skall anses somFör att en försäkring skall
pensionsförsäkring fordras anses som pensionsförsäkring
vidare, om inte annat följer fordras vidare, om inte
av förklaring enligt annat följer av sjuttonde
sjuttonde stycket, att stycket, att försäkringen
försäkringen meddelats i en meddelats i en här i landet
här i landet bedriven bedriven försäkringsrörelse
försäkringsrörelse för vilkenför vilken skattskyldighet
skattskyldighet föreligger föreligger enligt lagen
enligt lagen (1990:661) om (1990:661) om avkastnings-
avkastningsskatt på skatt på pensionsmedel
pensionsmedel respektive respektive lagen
lagen (1947:576) om statlig (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Med försäkrad inkomstskatt. Med försäkrad
avses den på vars liv avses den på vars liv
försäkringen tagits eller, i försäkringen tagits eller, i
fråga om sjukpension, den fråga om sjukpension, den
vars arbetsoförmåga vars arbetsoförmåga försäk-
försäkringen avser. Med ringen avser. Med
tjänstepensionsförsäkring tjänstepensionsförsäkring
förstås pensionsförsäkring, somförstås pensionsförsäkring,
har samband med tjänst och som har samband med tjänst
för vilken den försäkrades och för vilken den
arbetsgivare åtagit sig att försäkrades arbetsgivare
ansvara för betalning av åtagit sig att ansvara för
hela avgiften. Med tjänste- betalning av hela
pensionsförsäkring förstås ocksåavgiften. Med
pensionsförsäkring, som - om tjänstepensionsförsäkring
en anställd avlidit - tagits förstås också
av den anställdes pensionsförsäkring, som - om
arbetsgivare till förmån för en anställd avlidit -
den anställdes efterlevande tagits av den anställdes
och för vilken försäkring arbetsgivare till förmån för
arbetsgivaren åtagit sig att den anställdes efterlevande
ansvara för betalning av och för vilken försäkring
hela avgiften. arbetsgivaren åtagit sig
att ansvara för betalning
av hela avgiften.
I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall
försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans make
eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden barn
under 20 år, får han ta försäkring avseende efterlevandepension på sin makes
eller den sammanboendes liv, om barnet insätts som förmånstagare. Om särskilda
skäl föreligger kan skattemyndigheten medge att dödsboet efter skattskyldig som
bedrivit närings-verksamhet i Sverige får ta försäkring avseende
efterlevandepension. Som förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller
att den efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i
samband med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande gäller om
den avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk person.
Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Utbetalning får
dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt lagen om
allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får
skattemyndigheten besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder.
Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under den
försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra när den
försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första
femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid
varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.
För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den skall
upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt planen. Vad som
enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår av punkt 20 av
anvisningarna till 23 §.
Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålderspension
skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäkrade, vara
förmånstagare.
Med sjukpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så länge
denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Sjukpension får
upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades. I fråga om
förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.
Med efterlevandepension förstås pension
1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, varmed i
detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit gift eller
sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden,
2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller
barn till person som angivits under 1,
3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av dödsbo
efter medgivande enligt tredje stycket, varvid pension får utgå som om den
avlidne varit försäkrad, eller
4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till förmån för
anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen, varvid pension
får utgå som om den avlidne varit försäkrad.
Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och får
under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än
samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.
Efterlevandepension får under den efterlevandes livstid inte upphöra förrän fem
år förflutit efter den försäkrades död med följande undantag:
1. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1, får
upphöra när denne ingår nytt äktenskap.
2. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då
försäkringen annars skulle ha upphört, får efterlevandepension upphöra vid sist
nämnda tidpunkt.
3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år påbörjats, får
pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.
4. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på sådan
persons liv som avses i föregående stycke 1, skall pensionen upphöra senast när
barnet fyller 20 år.
Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får endast
insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde och
tionde styckena.
Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är
avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsförsäkring,
skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att
försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller ändras på sådant
sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som anges för
pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan föreskrivs överlåtas
eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenligt med
bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.
Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas
1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller efter
överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,
2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller
3. genom bodelning.
Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäk-
ringsgivaren om förvärvet av försäkringen.
Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelserna i denna lag
ske,
1. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp enligt lagen
om allmän försäkring och försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt
förmånstagarförordnande samt premier för försäkringen inte har betalats senare
än 10 år före återköpet, eller
2. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av ett
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.
Om det i annat fall än som avses i föregående stycke finns synnerliga skäl för
återköp och sådant får ske enligt försäkringstekniska grunder, får återköp
medges av skattemyndigheten. Bestämmelserna i förevarande lag hindrar inte
heller återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av försäkringstagarens
tillgodohavande.
-------------------------------------------------------
Om särskilda skäl Försäkring som
föreligger, kan huvudsakligen avser ålders-
skattemyndigheten efter , sjuk- eller efterle-
ansökan förklara att försäkringvandepension och som har
som har meddelats i meddelats i
utomlands bedriven försäk- försäkringsrörelse vilken
ringsrörelse skall anses som inte bedrivs från fast
pensionsförsäkring. Sådan driftställe i Sverige skall
förklaring får meddelas anses som pensionsförsäkring
endast under förutsättning om den försäkrade var bosatt
att villkoren för försäkringenutomlands när avtalet in-
i huvudsak står i över- gicks och där medgavs
ensstämmelse med avdrag, skattereduktion
bestämmelserna i denna eller liknande skat-
anvisningspunkt om pen- telättnad för inbetalda
sionsförsäkring. Har premier. Detsamma gäller
förklaring som här avses försäkring av nämnda slag som
meddelats kan försäkringen arbetsgivare betalt premi-
inte övergå till kapitalför- er för under den försäkrades
säkring. bosättning eller förvärvs-
arbete i utlandet utan att
betalningen räknats som in-
komst för den försäkrade vid
beskattningen i detta
land. Ett sådant förvärvsar-
bete skall vara den för-
säkrades huvudsakliga
förvärvsverksamhet. Skatte-
myndigheten får, om särskil-
da skäl finns i annat fall
än som avses i detta
stycke, medge att försäkring
meddelad i försäkringsrörelse
vilken inte bedrivs från
fast driftställe i Sverige
skall anses som pensions-
försäkring. Om en försäkring
beskattats som pen-
sionsförsäkring med stöd av
detta stycke kan
försäkringen inte övergå till
kapitalförsäkring.
Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Till
kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring svarande förmån från
kommun, även om förmånen inte utgår på grund av försäkring.
Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får
anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid dess
ingående.
Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring som
huvudförsäkringen.
För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med
tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren.
Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att försäkringen
har tagits i samband med tjänst.
Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna
som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.
Såvitt gäller kraven enligt denna anvisningspunkt, att en ålders- eller
efterlevandepension under den första femårsperioden inte utgår med annat än
samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp, bortses
i fråga om försäkring enligt lagen (1989:1079) om livförsäkringar med anknytning
till värdepappersfonder från sådana förändringar av beloppen som föranleds av
kursutvecklingen på fondandelarna.
-------------------------------------------------------
Beslut som Beslut som
skattemyndighet meddelat skattemyndighet meddelat
med stöd av tredje, fjärde, avseende medgivande enligt
sextonde eller sjuttonde tredje, fjärde, sextonde
stycket av denna anvis- eller sjuttonde stycket av
ningspunkt får överklagas hosdenna anvisningspunkt får
Riksskatteverket. Riksskat- överklagas hos Riks-
teverkets beslut får inte skatteverket. Riksskat-
överklagas. teverkets beslut får inte
överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering. Om en försäkring enligt äldre bestämmelser har förklarats
likställd med pensionsförsäkring, skall detta gälla även vid 1998 och senare års
taxeringar. I fråga om andra försäkringar som tecknats i en utomlands bedriven
försäkringsrörelse före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser, om inte
den skattskyldige yrkar att de nya bestämmelserna skall tillämpas.
1Senaste lydelse 1995:651.
2Senaste lydelse 1995:853.
63
7 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att 2 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
6 mom.1 Med livförsäkringsföretag avses
1. livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 § försäkringsrörelselagen (1982:713),
samt
2. utländska försäkringsföretag som driver livförsäkringsrörelse här i landet
med stöd av lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige eller lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares
verksamhet i Sverige.
-------------------------------------------------------
Med skadeförsäkringsföretag Med skadeförsäkringsföretag
förstås annat försäkringsföretagförstås annat
än livförsäkringsföretag. försäkringsföretag än
Utländskt försäkringsföretag,livförsäkringsföretag.
som drivit försäkringsrörelseUtländskt försäkringsföretag,
i Sverige, bedöms med hänsyn som drivit försäkringsrörelse
endast till den rörelse som i Sverige, bedöms med hänsyn
företaget drivit här genom endast till den rörelse som
etablering. företaget drivit här från
fast driftställe.
Livförsäkringsföretag frikallas från skattskyldighet enligt denna lag för dels
den del av nettointäkten som är hänförlig till tillgångar och skulder som
förvaltas för försäkringstagarnas räkning, dels influtna premier. Undantaget
från skattskyldighet gäller dock inte den del av nettointäkten eller premierna
som är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som
grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap.
3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4
försäkringsrörelselagen. Avdrag får inte göras för kostnader som är hänförliga
till intäkter som är fria från skatt enligt detta moment.
Att särskilda bestämmelser gäller vid beskattning av livförsäkringsföretag
följer av lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländskt
skadeförsäkringsföretag, anses överskottet av försäkringsrörelsen. Detsamma
gäller för livförsäkringsföretag till den del nettointäkten är hänförlig till
försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar eller
sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och
2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen.
Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som avses i föregående
stycke, får från bruttointäkten avdrag göras förutom för driftkostnader, som
avses i 23 § kommunalskattelagen, för avgifter och bidrag, som utgivits till
kommun, förening eller sammanslutning och som avser att understödja verksamhet
med syfte att förebygga skador, vilka faller inom ramen för den av företaget
bedrivna rörelsen, för ökning av försäkringstekniska avsättningar för egen
räkning, för ökning av säkerhetsreserv samt för utbetald återbäring och
verkställd premieåterbetalning.
Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning förstås sådana skulder
enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713)
(premiereserv, ersättning fär oreglerade skador, tilldelad återbäring och
utjämningsreserv för kreditförsäkring) minskade med värdet av åter-
försäkringsgivares ansvarighet.
Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får redovisa
enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av
Finansinspektionen fastställd normalplan.
Minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, av
säkerhetsreserv, av regleringsfond för trafikförsäkring och minskning av
utjämningsfond skall anses som intäkt.
Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till omedelbar
eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare.
Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har
motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt livförsäk-
ringsföretag drivit här i riket.
Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeför-
säkringsföretag, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp
motsvarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven
försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets
försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremier.
Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att dela upp
intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföretags verksamhet,
skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt sätt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1Senaste lydelse 1995:1614.
64
8 Förslag till lag om upphävande av lagen (1990:662) om
skatt på vissa premiebetalningar
Härigenom förskrivs att lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1996. Den upphävda lagen tillämpas
alltjämt i fråga om betalningar före den 1 januari 1997.
65
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-06-13
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 6 juni 1996 (Finansdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
2. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt,
3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
4. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
7. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
8. lag om upphävande av lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Lars Bergendal.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel
10 a §
Paragrafen ger enligt förslaget den skattskyldige rätt till nedsättning av
avkastningsskatten på en försäkring med belopp som motsvarar den utländska skatt
hänförlig till försäkringen som försäkringsgivaren har betalat. Som första
meningen i första stycket har avfattats kan däremot någon nedsättning enligt
paragrafen inte komma ifråga för utländsk skatt hänförlig till försäkringen som
försäkringstagaren själv har betalat. I remissens allmänna motivering uttalas
beträffande detta fall att försäkringstagaren är hänvisad till avräkning på
gängse sätt enligt de vanliga avräkningsreglerna. Härmed torde avses lagen
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt. Den lagen ger emellertid enligt sin
14 § rätt till avräkning endast för inkomstskatt samt skatt hänförlig till
fastighet och synes alltså i praktiken sällan kunna utnyttjas i det sammanhang
som här är aktuellt. I likhet med vad som har föreslagits av bl.a.
Riksskatteverket vid remissbehandlingen förordar Lagrådet att det i förevarande
paragraf anges att rätt till nedsättning skall föreligga även för utländsk skatt
hänförlig till försäkringen som försäkringstagaren har betalat. Därmed undanröjs
också den oklarhet som med den föreslagna avfattningen uppkommer, om det
utländska skattesystemet innebär att det är försäkringstagaren som är
skattskyldig men att försäkringsgivaren har att inbetala skatten.
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
77
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 juni 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Freivalds, Schori, Blomberg, Winberg, Lindh, von Sydow,
Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Östros
Regeringen beslutar propositionen 1995/96:231 Fortsatt reformering av
beskattningen av utländska kapitalförsäkringar.
79