Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1995/96:131 Vägverkets sektorsansvar inom vägtransportsystemet m.m. Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 15 februari 1996 Lena Hjelm-Wallén Ines Uusmann (Kommunikationsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslår regeringen en precisering av Vägverkets sektorsansvar för vägtransportsystemet samt redovisar innebörden i sektorsansvaret. Vidare föreslår regeringen att Vägverket får ett utökat bemyndigande att använda anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar, för vissa uppgifter inom ramen för Vägverkets sektorsansvar för vägtransportsystemet. Det föreslås också att Vägverket skall få ta medel i anspråk för att bekosta vissa kostnader föranledda av den internationella vägorganisationen PIARC:s 10:e vinterkongress år 1998 i Luleå. I propositionen föreslår regeringen också vissa principer för hanteringen av den europeiska gemenskapens finansiella stöd till investeringar i den svenska delen av de transeuropeiska transportnätverken. I propositionen lämnar regeringen också förslag till hur frågan om vägstandard på Haningeleden 2:1 och 2:2, som utgör del av den s.k. Yttre tvärleden i Dennisöverenskommelsen, skall hanteras. Avslutningsvis redovisar regeringen sin bedömning av hur interna fonder i SOS Alarm Sverige AB skall användas. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 4 2 Ärendet och dess beredning................................. 5 3 Vägverkets sektorsansvar för vägtransportsystemet.......... 5 3.1 Nya krav på Vägverket............................... 5 3.2 Vägtransportsystemets miljöpåverkan................. 7 3.2.1 Utvecklingen fram till i dag.................. 7 3.2.2 Precisering av ansvar och befogenheter........ 9 3.3 Trafiksäkerhet...................................... 10 3.3.1 Utvecklingen fram till i dag.................. 10 3.3.2 Precisering av ansvar och befogenheter........ 12 3.4 Väginformatik och fordonsfrågor..................... 13 3.4.1 Utvecklingen fram till i dag.................. 13 3.4.2 Precisering av ansvar och befogenheter........ 14 3.5 Kollektivtrafik på väg ............................. 15 3.5.1 Utvecklingen fram till i dag.................. 15 3.5.2 Precisering av ansvar och befogenheter........ 16 3.6 Funktionshindrades resmöjligheter................... 17 3.6.1 Utvecklingen fram till i dag.................. 17 3.6.2 Precisering av ansvar och befogenheter........ 18 3.7 Yrkestrafik på väg.................................. 19 3.7.1 Utvecklingen fram till i dag.................. 19 3.7.2 Precisering av ansvar och befogenheter ....... 19 3.8 Forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet 21 3.8.1 Utvecklingen fram till i dag.................. 21 3.8.2 Precisering av ansvar och befogenheter........ 22 4 Vissa anslagsfrågor........................................ 23 4.1 Tidigare beslut om anslag för drift och underhåll av statlig väghållning......................................... 23 4.1.1 Det statliga vägnätet......................... 24 4.1.2 Vägverkets myndighetsuppgifter................ 24 4.1.3 Vägtransportsystemet (sektorsansvaret)........ 25 4.2 Finansiella konsekvenser av Vägverkets sektorsansvar 26 4.3 PIARC:s 10:e vinterkongress ........................ 27 5 Förarprövningen............................................ 28 6 Infrastrukturbidrag från Europeiska unionen................ 29 7 Vägstandard på Haningeleden................................ 30 8 Redogörelse för SOS Alarm Sverige AB:s interna fonder...... 32 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 februari 1996............................................. 34 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner att Vägverket som statens företrädare på central nivå skall ha ett samlat ansvar, s.k. sektorsansvar, för hela vägtransportsystemets miljöpåverkan, trafiksäkerhet, tillgänglighet, framkomlighet och effektivitet samt för frågor som rör väginformatik, fordon, kollektivtrafik, handikappanpassning, yrkestrafik och tillämpad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet inom vägtransportsystemet (avsnitt 3.1), 2. godkänner att förarprövningen skall ingå inom Vägverkets organisation (avsnitt 5), 3. godkänner att Vägverket får utnyttja anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar för att utöver vad riksdagen tidigare beslutat om - bekosta informationsverksamhet inom ramen för Vägverkets sektorsansvar (avsnitt 4.2), - bekosta projektledning och administration som uppkommer till följd av den internationella vägorganisationen PIARC:s 10:e vinterkongress (avsnitt 4.3), - bekosta övriga förberedelsearbeten inför PIARC:s 10:e vinterkongress varvid ianspråktagna medel sedan skall återbetalas till anslaget efter kongressen (avsnitt 4.3), 4. bemyndigar regeringen - att besluta om att Vägverket finansiellt får stödja utvecklings- och demonstrationsverksamhet som är av principiell eller strategisk betydelse för vägtransportsystemets utveckling (avsnitt 4.2), - att besluta om att Vägverket får bekosta åtgärder som är av betydelse för vägtransportsystemets utveckling i de fall det inte finns någon annan huvudman som har ett entydigt ansvar (avsnitt 4.2), - att besluta om att Vägverket i vissa fall finansiellt får stödja åtgärder inom vägtransportsystemet som är av betydande sam- hällsintresse även då annan huvudman finns (avsnitt 4.2), - att besluta om ansökan om den europeiska gemenskapens finansiella bidrag till de svenska delarna av de transeuropeiska transportnätverken (avsnitt 6), - att besluta om fördelning av den europeiska gemenskapens finansiella bidrag till de svenska delarna av de transeuropeiska transportnätverken (avsnitt 6), - att besluta om hur redovisningen av den europeiska gemenskapens finansiella bidrag till de svenska delarna av de transeuropeiska transportnätverken skall ske (avsnitt 6), - att besluta att de statliga garantierna för Haningeleden 2:1 och 2:2 får utnyttjas för den vägstandard som av regeringen bedöms mest lämplig (avsnitt 7). 2 Ärendet och dess beredning Vägverket har sedan början av 1990-talet successivt fått utökade arbetsuppgifter som rör vägtransportsystemet som helhet. Detta har skett genom att vissa myndigheter har lagts ned och arbetsuppgifter överförts till Vägverket eller genom att nya arbetsuppgifter lagts på verket. I syfte att i ett sammanhang redogöra för verkets uppgifter samt föreslå en precisering av verkets ansvar och befogenheter i sin nya roll som sektorsmyndighet för vägtransportsystemet, har regeringen utarbetat denna proposition. Propositionen innehåller även en redogörelse för sådana bemyndiganden som följer av riksdagens tidigare beslut och även förslag till vissa utökade bemyndiganden för Vägverket. 3 Vägverkets sektorsansvar för vägtransportsystemet 3.1 Nya krav på Vägverket -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Vägverket skall som statens företrädare på | | central nivå ha ett samlat ansvar, s.k. sektorsansvar, för hela | | vägtransportsystemets miljöpåverkan, trafiksäkerhet, tillgänglig-| | het, framkomlighet och effektivitet samt för frågor som rör vägin-| | formatik, fordon, kollektivtrafik, handikappanpassning, | | yrkestrafik och tillämpad forsknings-, utvecklings- och | | demonstrationsverksamhet inom vägtransportsystemet. | | | | Regeringens bedömning: Vägverket bör vara samlande och på- | | drivande inom ramen för sitt sektorsansvar för vägtransportsys- | | temet. Verket bör däremot inte ta ett operativt ansvar inom om- | | råden där annan huvudman har ett entydigt ansvar enligt tidigare| | beslut. Vägverkets arbete bör syfta till att de trafik- och | | miljöpolitiska målen uppnås. | | Vägverket bör på lämpligt sätt verka för en väl fungerande | | samverkan och samordning med berörda aktörer och driva utveck- | | lingen på ett strategiskt och offensivt sätt. Som en del av | | denna samordning har Vägverket möjlighet att träffa överenskom- | | melser med berörda aktörer i syfte att klargöra mål, ansvar, | | åtaganden, samverkansformer och uppföljning. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag och regeringens bedömning: Eftersom Vägverkets nya arbetsuppgifter tillkommit vid olika tider och i olika sammanhang har Vägverkets samlade uppgifter tidigare inte redovisats i ett sammanhang. Regeringen finner det därför angeläget att här relativt utförligt redovisa de krav som i dag ställs på Vägverket samt att precisera innebörden i Vägverkets s.k. sektorsansvar för vägtransportsystemet och att klarlägga verkets bemyndigande att använda anvisade medel för de utgifter som följer med verkets sektorsansvar. Med vägtransportsystem avser regeringen det system som vägen och dess närliggande område bildar tillsammans med trafikanter och fordon i samband med person- och godstransporter på väg. Till följd av beslut om nya krav på vägtrafiken, avvecklingen av Transportrådet och Trafiksäkerhetsverket (TSV) samt krav på effektivisering av statsförvaltningen har Vägverket under en följd av år tilldelats nya arbetsuppgifter. Från ett traditionellt väghållaransvar för det statliga vägnätet har kraven på Vägverket ändrats till att i högre grad gälla ut- vecklingen inom hela vägtransportsystemet, med ökade krav på att hänsyn tas till trafikens externa effekter. Dessutom har teknikutvecklingen skapat helt nya möjligheter och medfört att även väginformatik har blivit ett viktigt arbetsområde för Vägverket. Med väginformatik avses här tillämpningen av informationsteknik inom områdena fordon och väg. Regeringen anser att Vägverkets utvidgade ansvar innebär ett ansvar för vägtransportsystemet som helhet, vilket går utöver verkets ansvar för myndighetsuppgifter och det statliga vägnätet. Regeringen anser att Vägverket har ett resultatansvar för målen inom vägtransportsystemet, trots att verket inte förfogar över alla medel för att nå de av samhället fastställda målen. Som framgår av det trafikpolitiska beslutet år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU16, rskr. 1987/88:201) är det övergripande målet för samhällets trafikpolitik att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Vägverket har sedan i olika sammanhang fått ett utökat sektorsansvar för miljö- och trafiksäkerhetsmålen. Regeringen anser att Vägverket även har ett sektorsansvar för övriga trafikpolitiska mål inom vägtransportsystemet, liksom verket har ett ansvar för att de trafikpolitiska målen uppnås för den statliga väghållningen och för verkets övriga myndighetsuppgifter. Vägverket har med andra ord ett samlat ansvar att trygga tillgängligheten till hela vägtransportsystemet för att tillgodose medborgarnas och näringslivets grundläggande transportbehov samt att verka för ett fram- komligt och effektivt vägtransportsystem som bidrar till regional balans. För att nå de trafik- och miljöpolitiska målen är det nödvändigt med en väl fungerande samverkan mellan berörda aktörer. Regeringen anser att Vägverket skall vara samlande och pådrivande i denna process. Verket bör därför genom ett systematiskt arbete ta initiativ till, aktivt driva samt följa upp denna samverkan. Detta gäller inte minst inom områdena miljö, trafiksäkerhet och väginformatik. Vad som nu sagts påverkar inte det faktum att varje berörd aktör skall svara för den del av insatserna inom vägtransportsystemet som ligger inom dennes normala ansvarsområde. Med andra ord skall Vägverket inte ta ett operativt ansvar inom områden där annan huvudman har ett entydigt ansvar enligt tidigare beslut. Regeringen anser att Vägverkets sektorsansvar inom vägtransportsystemet bör innebära att verket inom befintliga ramar kan ta ett ekonomiskt ansvar, helt eller delvis, i de fall det inte finns någon annan huvudman som har ett entydigt ansvar. Vidare bör Vägverket i vissa fall kunna bidra ekonomiskt till åtgärder som är av betydande samhällsintresse även då annan huvudman finns. Motivet till detta kan vara att dessa åtgärder annars inte skulle komma till stånd. Sådana åtaganden och överenskommelser skall redovisas till regeringen. I avsnitt 4.2 preciseras de finansiella konsekvenserna av Vägverkets sektorsansvar. Som en del i Vägverkets sektorsansvar anser regeringen att Vägverket bör kunna arrangera strategiskt viktig fortbildning för interna och externa aktörer. Regeringen anser att detta ligger inom ramen för Vägverkets nuvarande bemyndigande. Vägverket har i dag som central registermyndighet ett övergripande förvaltningsansvar för bil-, körkorts- och yrkestrafikregistren. Regeringen anser att Vägverket, inom ramen för sitt sektorsansvar, bör utveckla dessa registersystem i samverkan med de regionala registreringsmyndigheterna och övriga intressenter samt ombesörja att informationen i registren blir tillgänglig för allmänheten och berörda aktörer. Vägverket har olika metoder till sitt förfogande för att kunna fullgöra sitt sektorsansvar. Vägverket kan stödja och träffa överenskommelser med andra aktörer samt upphandla tjänster i syfte att påverka vägtransportsystemets utveckling. Det ankommer på Vägverket att hitta rätt avvägning mellan dessa olika tillvägagångssätt. Liksom tidigare har Vägverket ansvar för att följa upp och rapportera om utvecklingen inom vägtransportsystemet och i samverkan med andra aktörer ta fram underlag för politiska beslut. Regeringen avser att uppdra åt Vägverket att redovisa sin bedömning av sin egen och andra aktörers roll och potentiella möjligheter att bidra till att de trafik- och miljöpolitiska målen uppnås inom vägtransportsystemet. 3.2 Vägtransportsystemets miljöpåverkan 3.2.1 Utvecklingen fram till i dag I 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU16, rskr. 1987/88:201) framhöll det föredragande statsrådet att energianvändningen och miljön inom transportsektorn påverkas av investeringar i infrastrukturen. Staten svarar för en stor andel av infrastrukturens utbyggnad. De statliga trafikverken borde därför ges i uppdrag av regeringen att beakta följdeffekterna av drift- eller investeringsbeslut med avseende på energiförbrukning och miljöpåverkan. Vidare framhölls att det är angeläget att utvecklingen inom miljöområdet följs upp. Naturvårdsverket bedömdes vara mest lämpligt att ha det samlade ansvaret för uppföljningen av emissioner av luftföroreningar. Den mer detaljerade redovisningen och uppföljningen, liksom att lämna förslag till åtgärder för att begränsa störningarna, borde däremot åvila respektive trafikverk i samråd med Naturvårdsverket. I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 8) föreslog regeringen att Transportrådet skulle avvecklas, varvid Vägverket skulle få ansvaret för bl.a. information om energisparande och miljö inom vägtransportsystemet. Riksdagen anslöt sig till detta förslag (bet. 1990/91:TU18, rskr. 1990/91:176). I 1991 års riksdagsbeslut om trafik och miljö (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338) konstaterades att trafiken är ett område där ett tydligt uttalat sektorsansvar har börjat införas. I Vägverkets sektorsansvar skall ingå att begränsa vägtrafikens negativa miljöeffekter. Till sektorsansvaret hör ett ansvar för att anpassa sig till de fastlagda målen och att ta hänsyn till kulturvården i de miljöer som berörs av verkets verksamhet. Vidare framhölls att i sektorsansvaret bör ingå att utarbeta sektorsplaner och åtgärdsprogram med preciserade mål för miljövården och naturskyddet som uppfyller nationellt fastlagda mål på det mest kostnadseffektiva sättet. Beträffande Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen framhölls att deras roll är att tillhandahålla kunskap och att samordna, driva på och följa upp åtgärder inom olika sektorer. Med detta som grund beslöt regeringen år 1992 att uppdra åt Vägverket och andra trafikverk att vidareutveckla miljöredovisningarna. Vidare beslöt regeringen att Vägverket skall främja ett miljöanpassat vägtrafiksystem och en miljöanpassad fordonstrafik. För att klara omställningen mot ett långsiktigt hållbart samhälle krävs att berörda aktörer gemensamt tar ansvar för utvecklingen av ett miljöanpassat vägtransportsystem. Ett exempel på sådan samverkan är Naturvårdsverkets arbete med ett Miljöanpassat transportsystem, det s.k. MaTs-projektet, där bl.a. trafikverken, Boverket, Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och bilindustrin medverkar. Resultatet av MaTs- projektet utgör bl.a. ett viktigt underlag för Kommunikationskommitténs (K 1995:01) arbete. År 1993 gav regeringen länsstyrelserna i uppdrag att genomföra en regional samhällsplanering för ett miljöanpassat transportsystem, det s.k. RES-uppdraget. På regeringens uppdrag redovisade Boverket år 1995 det samlade resultatet, i samråd med Naturvårdsverket och NUTEK och efter samråd med trafikverken och Riksantikvarieämbetet. RES-uppdraget har syftat till att utveckla processen i infrastrukturplaneringen och att förbättra regeringens och de centrala myndigheternas underlag för beslut. Vidare har Riksantikvarieämbetet haft i uppdrag att utveckla metoder och underlag i fråga om kulturmiljövårdens intressen i ett miljöanpassat transportsystem. Vidare kan nämnas att Vägverket under år 1994 redovisade ett program inom naturvårdsområdet avseende skötsel av vägrenar. I Vägverkets regleringsbrev avseende budgetåret 1994/95 gav regeringen verket i uppdrag att, som komplement till investeringsplanen för det nationella stamvägnätet, utarbeta en särskild plan för miljö och trafiksäkerhet med ett samlat förslag på åtgärder för att uppnå de av riksdagen fastställda målen. Planen, som har utarbetats i samråd med Naturvårdsverket, Boverket, Rikspolisstyrelsen och efter samråd med Svenska kommunförbundet, lämnades till regeringen i december 1995. Vägverkets årliga miljörapport innehåller numera en redovisning av vidtagna åtgärder och information om trafikens avgasutsläpp, buller och andra typer av miljöeffekter. Rapporten begränsas inte enbart till verkets ansvar som väghållare för det statliga vägnätet utan behandlar hela vägtransportsystemets miljöpåverkan. Våren 1995 presenterade Trafik- och klimatkommittén sitt slutbetänkande Klimatförändringar i trafikpolitiken (SOU 1995:64). Kommittén föreslog bl.a. att trafikverkens instruktioner vad gäller innebörden av sektorsansvaret för miljöfrågor borde förtydligas. 3.2.2 Precisering av ansvar och befogenheter -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Vägverket bör inom ramen för sitt sek- | | torsansvar aktivt verka för ett miljöanpassat vägtransportsystem| | i syfte att bidra till att de trafik- och miljöpolitiska målen | | uppnås. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Vägverket har under senare år fått ett utökat ansvar för att främja ett miljöanpassat vägtransportsystem, vilket även innefattar att verka för en miljöanpassad och miljövänlig fordonstrafik, låg energiförbrukning och minskat intrång i känsliga och värdefulla miljöer. Utöver vad som framgår av tidigare beslut, vill regeringen framföra följande angående Vägverkets sektorsansvar och befogenheter för vägtransportsystemets miljöpåverkan. Enligt regeringens uppfattning måste Vägverket fortsätta att fördjupa sitt engagemang för miljöfrågorna inom ramen för sitt sektorsansvar. Verket bör kontinuerligt driva på och följa upp utvecklingen inom området i samverkan med andra aktörer samt föreslå och vidta åtgärder för att de trafik- och miljöpolitiska målen skall kunna uppnås. Regeringen kan i stort ansluta sig till inriktningen av det arbete som Vägverket har påbörjat, där helhetssyn och miljöanpassning utgör grundförutsättningarna för den nya samlade kommunikationsplaneringen. Vägverkets höga ambitionsnivå förutsätter att Vägverket, inom befintliga ramar, avsätter resurser för arbetet. För att öka Vägverkets möjligheter att påverka vägtransportsystemets miljöpåverkan anser regeringen att det är nödvändigt att verket samverkar med andra aktörer inom området, då verket själv endast kan vidta en del av de åtgärder som krävs. Denna samverkan bör ske på såväl övergripande som regional och lokal nivå, där bl.a. Naturvårdsverket, Svenska kommunförbundet, länsstyrelserna och kommunerna har ansvar inom olika områden som rör vägtransportsystemets miljöpåverkan. Regeringens bedömning är att Vägverket redan i dag har möjlighet att, som ett led i denna samverkan, träffa överenskommelser med berörda aktörer för att minska vägtransportsystemets miljöpåverkan. Med Vägverkets sektorsansvar har följt en utvidgad samverkan med andra myndigheter för att ta fram strategiskt viktiga beslutsunderlag. Enligt regeringens bedömning är det därför viktigt att Vägverket även fortsättningsvis utvecklar sin utredningsverksamhet. I Vägverkets sektorsansvar ingår att medverka till ökad kunskap hos bl.a. trafikanter och beslutsfattare. Det är därför viktigt att Vägverket ser till att erforderlig kunskap och information sprids till berörda, såväl internt som externt. Regeringen anser att Vägverket bör få använda sina medel till att upphandla informationstjänster avseende vägtransportsystemets miljöpåverkan samt för att presentera åtgärder som kan vidtas av verket och övriga berörda aktörer. 3.3 Trafiksäkerhet 3.3.1 Utvecklingen fram till i dag I det trafikpolitiska beslutet år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU16, rskr. 1987/88:201) angavs att TSV skulle ges ökade resurser för analyser och utredningar samtidigt som den pläderande informationen skulle stärkas. Som en följd av detta beslöt regeringen dels att TSV skulle vara central förvaltningsmyndighet för frågor om säkerhet i vägtrafiken och särskilt svara för samordningen av trafiksäkerhetsarbetet, dels att Vägverket skulle delta i trafiksäkerhetsarbetet. Sedan den 1 juli 1991 har länsstyrelserna ansvar för att regionalt samordna olika organs insatser för trafiksäkerhetens främjande (prop. 1988/89:154, bet. 1989/90:BoU4 och 1989/90:BoU9, rskr. 1989/90:89). Detta samordningsansvar har bl.a. inneburit att länsstyrelserna har bildat länsvisa trafiksäkerhetsråd som tagit fram egna trafiksäkerhetsprogram. År 1992 beslöt riksdagen (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58) att TSV skulle läggas ned vid utgången av år 1992 varvid dess arbetsuppgifter skulle överföras till Vägverket. Ett undantag gjordes dock för förarprövningen för vilken regeringen skulle överväga den organisatoriska hemvisten. Redan tidigare samma år beslöt riksdagen (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU10, rskr. 1991/92:140) att Vägverket skulle få betalningsansvaret för den pläderande trafiksäkerhetsinformationen fr.o.m. budgetåret 1992/93. År 1993 beslöt riksdagen att godkänna den av regeringen föreslagna inriktningen om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet (prop. 1992/93:161, bet. 1992/93:TU29, rskr. 1992/93:426). Beslutet innebar att Vägverket gavs det övergripande nationella ansvaret för trafiksäkerheten på vägarna. Regeringen avsåg därför att utkräva ett resultatansvar av verket för att de av riksdagen fastställda målen uppnås. Genom att ge Vägverket detta samlade ansvar ansåg regeringen att förutsättningarna förbättrats för att ytterligare öka säkerheten på vägarna och nå en bättre avvägning mellan rörlighet, tillgänglighet, säkerhet, god miljö och regional balans. Vägverket, polisen och kommunerna utpekades som huvudaktörer inom trafiksäkerhetsområdet. Frivilligorganisationerna påtalades vara en viktig resurs med sin regionala och lokala spridning. Syftet var enligt beslutet att nå det trafiksäkra samhället. Den förbättrade trafiksäkerheten skulle enligt beslutet skapas genom en förtroendefull samverkan mellan myndigheterna och trafikanterna. I 1993 års proposition om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet (prop. 1992/93:161) konstaterades att Vägverkets övergripande nationella ansvar för trafiksäkerheten på vägarna och länsstyrelsernas regionala samordningsansvar gör att innebörden i det regionala samordningsansvaret närmare bör preciseras. Regeringen ville avvakta Regionberedningens slutbetänkande Regional framtid (SOU 1995:27). Denna utredning behandlade dock inte problemet med att både Vägverket och länsstyrelserna parallellt har att utöva ett ansvar för trafiksäkerhetsarbe- tet på det regionala planet. Även riksdagens revisorer har i rapporten Samordnad länsförvaltning (1994/95.9) påtalat att ansvarsfördelningen mellan Vägverket och länsstyrelserna bör ses över. Regeringen beslöt den 21 december 1995 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över länsstyrelsernas roll inom områdena fordon, trafik och infrastruktur. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan efter det att utredningen lagt sitt betänkande. 1993 års trafiksäkerhetspolitiska beslut innebar vidare att Vägverket gavs möjlighet att träffa överenskommelser dels om övergripande frågor dels om utförande av rent operativa uppgifter med vissa organ på nationell, regional och lokal nivå. Vad gäller fordonskontroll på väg och kontroll av förares kör- och vilotider beslöt regeringen den 22 december 1994, utifrån riksdagens bemyndigande (prop. 1992/93:161, bet. 1992/93:TU29, rskr. 1992/93:426), att fr.o.m. den 1 juli 1995 överföra Vägverkets bilinspektörer till polisväsendet. Beslutet innebar att Rikspolisstyrelsen får disponera 18 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 från anslaget Drift och underhåll av statliga vägar. Regeringen anförde i den trafiksäkerhetspolitiska propositionen år 1993 att det vore av värde om Vägverket gavs möjlighet att underlätta kommunernas beslutsfattande genom att stödja enskilda kommuner med kunskapsuppbyggnad, utbildning, forskning och demonstrationsprojekt inom kommunernas väghållningsområde. I september 1995 bemyndigade regeringen Vägverket att använda sina medel för demonstrationsprojekt inom kommunernas väghållningsområde för budgetåret 1995/96. Riksdagens trafiksäkerhetsbeslut år 1993 innebar vidare att det ankommer på Vägverket att utarbeta ett nationellt trafiksäkerhetsprogram för att regeringen skall få information om trafiksäkerhetssituationen och det samlade trafiksäkerhetsarbetet. I beslutet påtalades att Vägverkets chef, enligt verksförordningen (1987:1100), skall samordna verksamheten med angränsande verksamheter, såsom kommuner, frivilligorganisationer och framför allt polisen. Regeringen beslöt den 2 december 1993 att ge Vägverket i uppdrag att utvärdera den försöksverksamhet med haverikommissioner som TSV tidigare hade inlett. Uppdraget delredovisades till regeringen i juni 1995 och slutredovisades i december samma år. Vägverket avser att bedriva haveristudier i samtliga sju väg- och trafikregioner i syfte att identifiera sannolika olycksorsaker och dokumentera olycksförloppet och skadeutfallet. Studierna skall omfatta dödsolyckor och olyckor som fått eller kunnat få svåra skadekonsekvenser. I oktober 1994 presenterade Vägverket, tillsammans med Rikspolisstyrelsen och Svenska kommunförbundet, ett nationellt trafiksäkerhetsprogram för perioden 1995-2000. Som komplement till det nationella programmet har sju regionala program tagits fram av Vägverkets regioner i samarbete med regionala och lokala aktörer. 3.3.2 Precisering av ansvar och befogenheter -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Vägverket bör inom ramen för sitt sek- | | torsansvar säkerställa att trafiksäkerhetsarbetet bedrivs resul-| | tatinriktat inom hela vägtransportsystemet och att arbetet | | samordnas på central nivå. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Vägverket har under senare år fått ett övergripande nationellt ansvar för trafiksäkerheten på vägarna. Utöver vad som framgår av tidigare beslut, vill regeringen framföra följande angående Vägverkets sektorsansvar och befogenheter för trafiksäkerheten. Hälsoförlusterna inom vägtransportsystemet är ett folkhälsoproblem. Vägverket baserar redan i dag sin verksamhet på detta breda synsätt. Regeringen anser att Vägverket bör fortsätta sitt arbete med att vara samlande och pådrivande så att trafiksäkerhetsarbetet kan bedrivas än mer effektivt och resultatinriktat i samverkan med andra aktörer. Utöver vad riksdagens trafiksäkerhetsbeslut år 1993 (prop. 1992/93:161, bet. 1992/93:TU29, rskr. 1992/93:426) angav beträffande Vägverkets möjlighet att träffa överenskommelser med polisen, kommuner och frivilligorganisationer, anser regeringen att även andra aktörer inom trafiksäkerhetsområdet bör kunna komma i fråga för sådana överenskommelser inom ramen för tidigare bemyndigande. I avsnitt 4.1 och 4.2 preciseras Vägverkets möjlighet att använda anslaget Drift och underhåll av statliga vägar för att bestrida merkostnader för polisens verksamhet, dels för kvalitetskontroll på väg utförd av bilinspektör, dels för olika insatser utförda av polisman. Regeringen anser att utgångspunkten i det senare fallet skall vara att polisens insatser planeras så att de i huvudsak kan genomföras och bekostas inom ramen för polisens egen budget. Vägverket bör dock få möjlighet att i begränsad omfattning ge ekonomiskt stöd till inköp av utrustning för bilinspektörernas kontroll på väg, polisens trafikövervakning och polisens brottsförebyggande verksamhet i de fall det gäller åtgärder av betydande samhällsintresse som annars inte skulle komma till stånd. Vägverket har ansvar för trafiksäkerhetsinformationen. Vägverket skall därför se till att erforderlig information utförs på lämpligt sätt i syfte att påverka trafikanternas attityder och beteenden. Regeringen anser att trafiksäkerhetsinformationen bör präglas av helhetssyn och långsiktighet. Det är av stor betydelse att Vägverket använder sig av frivilligorganisationernas informationskanaler eftersom ett effektivt trafiksäkerhetsarbete förutsätter ett brett folkligt stöd och engagemang. Enligt regeringens bedömning har Vägverket möjlighet att beakta dessa aspekter vid överväganden kring omfattning, inriktning, samordning och kvalitetskrav för såväl den nationella som den regionala och lokala trafiksäkerhetsinformationen, samtidigt som marknadsmässiga principer beaktas i samband med upphandlingar. Ett sätt för Vägverket att få fram bättre underlag för bl.a. information- sverksamheten är att genomföra haveristudier. Regeringen anser att den redovisning som Vägverket lämnade till regeringen i december 1995 skall ligga till grund för verkets fortsatta haveristudieverksamhet. Utöver tidigare bemyndiganden anser regeringen att Vägverket skall få använda medel från anslaget Drift och underhåll av statliga vägar för att bekosta informationsverksamhet rörande vägtransportsystemets trafiksäkerhet samt för att ge ekonomiskt stöd till polisen för inköp av utrustning då särskilda skäl föreligger. I avsnitt 4.2 preciseras de finansiella konsekvenserna för Vägverket. 3.4 Väginformatik och fordonsfrågor 3.4.1 Utvecklingen fram till i dag I det trafikpolitiska beslutet (prop. 1987/88:50 avsnitt 10.4, bet. 1987/88:TU16, rskr. 1987/88:201) uttalades stöd för att berörda myndigheter bör använda ny teknik för att uppnå högt ställda ambitioner vad gäller trafiksäkerhet. Inom ramen för Eureka-initiativet startade år 1986 europeisk bilindustri programmet Prometheus (Programme for a European Traffic with Highest Efficiency and Unprecedented Safety). Syftet var att utveckla system för säkrare, renare och effektivare vägtrafik. Ett annat program, benämnt Drive, har sedan slutet av 1980-talet finansierats inom EG:s ramprogram. Drive har sin tyngdpunkt på infrastruktur- och transportsystemfrågor. Det svenska deltagandet i dessa program samordnades fram till år 1994 i ett svenskt RTI-program (Road Transport Informatics). I slutet av år 1989 inleddes, på initiativ av Vägverket, Försöksområde Västsverige vilket år 1992 utökades till projektet Arena. Projektet syftar till att utreda hur vägtransportsystemet kan förbättras med hjälp av in- formationsteknologi och bygger på nationellt och internationellt samarbete kring fältförsök med väginformatik. Verksamheten inom Arena delas in i delprojekten vägledning, trafikledning, vinterväghållning och trafiksäkerhet. År 1995 beslöt riksdagen (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet. 1994/95:TU18, rskr. 1994/95:293) att tilldela Vägverket ytterligare 37,5 miljoner kronor för att tillsammans med övriga aktörer på området fortsätta arbetet med ett svenskt RTI- program liksom att säkerställa ett fortsatt svenskt deltagande i det europeiska samarbetet. Arbetet samordnas i dag inom ramen för Vägverkets programråd för väginformatik. Av betydelse är också riksdagens beslut våren 1993 om forskning, kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:TU34, rskr. 1992/93:397). Med anledning av riksdagsbeslutet har den svenska fordonsindustrin och staten, genom Kommunikationsforskningsberedningen, Vägverket, Närings- och teknikutvecklingsverket och Naturvårdsverket, träffat avtal om ett samarbete kring ett program för fordonsteknisk forskning. Programmet syftar till att stärka den internationella konkurrenskraften hos den svenska fordonsindustrin vilket skall ske genom stöd åt fordonsteknisk forskning inom utvalda områden. Dessutom skall förutsättningar skapas för utveckling av fordon och fordon- skomponenter som svarar mot långtgående krav på kretsloppsanpassning, reduktion av miljöbelastning och bränsleförbrukning samt andra relevanta krav från konsumenter, producenter och samhället. För frågor som rör bränsleförbrukning, avgaskrav m.m. ansvarar Naturvårdsverket. I och med Sveriges medlemskap i EU deltar Sverige sedan år 1995 i kommissionens och ministerrådets arbetsgrupper som utvecklar gemenskapsregler på fordonssidan. Sverige har även sedan tidigare deltagit i det internationella fordonsutvecklingsarbetet med anknytning till EU, då främst inom ramen för FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). 3.4.2 Precisering av ansvar och befogenheter -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Vägverket bör inom ramen för sitt sek- | | torsansvar aktivt verka för att fordonsutvecklingen och utveck- | | lingen inom väginformatiken sker i syfte att uppnå de trafik- | | och miljöpolitiska målen med beaktande av de näringspolitiska | | målen. De ytterligare medel som anvisades för väginformatiken i | | 1995 års budgetbeslut (prop. 1994/95:100 bil. 7, bet. | | 1994/95:TU18, rskr. 1994/95:293) bör ses som ett första steg i | | en långsiktig strategi. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Utöver vad som framgår av tidigare beslut, vill regeringen framföra följande angående Vägverkets sektorsansvar och befogenheter för frågor som rör fordon och väginformatik. Sveriges möjlighet att påverka fordonsutvecklingen har ökat genom medlemskapet i EU. Det är därför viktigt att Vägverket i sitt arbete tar till vara denna möjlighet för att nå gemensamma och högt ställda krav på bl.a. fordonens säkerhets- och miljöprestanda. Arbetet bör omfatta alla typer av fordon. Regeringen anser att Vägverkets engagemang, dels inom EU:s arbete med fordonens utformning och kontroll, dels vad gäller väginformatikens utveckling, är en förutsättning för att verket långsiktigt skall kunna verka för att de trafik- och miljöpolitiska målen uppnås. Dessa mål skall vara styrande för inriktningen av Vägverkets engagemang på området. I arbetet bör Vägverket även ta hänsyn till de näringspolitiska målen. Betydelsen av att verket är samlande och pådrivande i utvecklingen och införandet av väginformatiken i det svenska vägtransportsystemet kan inte nog understrykas. Vägverket bör verka för en kostnadseffektiv och strategiskt riktig introduktion av den nya tekniken. Regeringen anser därför att Vägverkets nuvarande engagemang i programrådet för väginformatik, det svenska fordonsforskningsprogrammet samt Arena-projektet stämmer väl överens med verkets sektorsansvar. Vägverket har ett övergripande ansvar för att insatser inom dessa områden samordnas mellan berörda intressenter, däribland kommunerna, trafikhuvudmännen och industrin. Regeringen anser att det är viktigt att Vägverket även fortsättningsvis tar aktiv del i den internationella utvecklingen och standardiseringen inom områdena fordon och väginformatik. Med utgångspunkt från Arena-projektet har Vägverket påbörjat uppbyggnaden av en grundläggande infrastruktur för väginformatiken. Härigenom har funktionen vägtrafikledning introducerats inom Vägverket, vilket kommer att ge möjlighet till en förbättrad dialog mellan trafikanterna och vägtrafikansvariga myndigheter och organisationer. Det nu pågående arbetet inom Vägverket, som baseras på 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 7), bör därför beaktas i infrastrukturplaneringen och vid upprättandet av en nationell kommunikationsplan. Frågan om bl.a. vägtrafikledningens organisation och finansiering är under övervägande av Delegationen för transporttelematik (K 1994:08). Regeringen är därför inte beredd att nu ta ställning i dessa frågor. Riksdagens beslut om medel till väginformatiken bör ses som ett första steg och innebär att Vägverket har fått ett uppdrag att ta initiativ till en fortsättning av ett svenskt väginformatikprogram. Detta ställer krav på att verket under kommande år följer upp de initiativ som nu tagits med de medel som anvisats i 1995 års budgetproposition. Väginformatiken spänner över hela Vägverkets ansvarsområde och kommer, enligt regeringens bedömning, att kunna bidra till att höja trafiksäkerheten, reducera energiförbrukningen, förbättra miljön, öka framkomligheten, förbättra tillgängligheten inom kollektivtrafiken samt underlätta ett effektivt utnyttjande av infrastrukturen. 3.5 Kollektivtrafik på väg 3.5.1 Utvecklingen fram till i dag I samband med avvecklingen av Transportrådet vid utgången av år 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. 1990/91:TU18, rskr. 1990/91:176) blev Vägverket statens företrädare på central nivå för frågor som rör kollektivtrafik på väg. Av Vägverkets årsredovisning för år 1994 framgår att verket fastlagt inriktningen och ambitionsnivån för verkets roll som statens företrädare för kollektivtrafik på väg. Arbetet med att utarbeta regionala handlingsplaner inom kollektivtrafikområdet har påbörjats, liksom att skapa nätverk med berörda externa intressenter såsom kommuner, länsstyrelser och trafikhuvudmän. Nya regler för byggande och drift av busshållplatser har tagits fram av Vägverket i syfte att öka säkerheten och tillgängligheten för kollektivtra- fikanterna. Trafik- och klimatkommittén fick i ett tilläggsdirektiv i uppdrag att utreda förutsättningarna för och lämna förslag till hur kollektivtrafikens konkurrenskraft kan stärkas. I slutbetänkandet Klimatförändringar i tra- fikpolitiken (SOU 1995:64) presenterades ett antal förslag till åtgärder. 3.5.2 Precisering av ansvar och befogenheter -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Vägverket bör inom ramen för sitt sek- | | torsansvar verka för att kollektivtrafikens konkurrenskraft | | stärks inom hela vägtransportsystemet. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen har vid flera tillfällen slagit fast att den kollektiva trafiken bör betraktas som en del av den grundläggande samhällsservicen. Utöver vad som framgår av tidigare beslut, vill regeringen framföra följande angående Vägverkets sektorsansvar och befogenheter för frågor som rör kollektivtrafik på väg. Regeringen anser att Vägverket, genom en bred samverkan med berörda aktörer, skall se till att kollektivtrafikresenärernas behov beaktas inom hela vägtransportsystemet genom att verka för att kollektivtrafikens konkurrenskraft stärks. Vidare anser regeringen att Vägverket i sitt arbete bl.a. bör verka för bättre planerings- och beslutsunderlag, ökad samverkan mellan trafikslagen samt teknisk utveckling och anpassning av fordon och trafikmiljö till de krav som trafikanterna och de trafik- och miljöpolitiska målen ställer. Enligt regeringens bedömning kan ett annat område vara att tillsammans med berörda aktörer verka för att ett nationellt informationssystem utvecklas i syfte att samordna information för resor med kollektivtrafik inom olika transportsektorer. Som ett led i detta arbete deltar Vägverket redan i utvecklingen av informationsteknologi inom kollektivtrafikområdet. Bland annat mot bakgrund av det ökade EU-samarbetet anser regeringen att det är viktigt att Vägverket förstärker sin kompetens för att svara upp mot sitt sektorsansvar inom kollektivtrafikområdet. Verket kan härigenom t.ex. själv delta i olika arbetsgrupper som EU-kommissionen tillsätter i kollektivtrafikfrågor och även följa utvecklingen inom kollektivtrafikområdet hos medlemsländerna. Regeringen anser att Vägverket i sin planerings- och utredningsverksamhet för vägtrafiken särskilt skall beakta kollektivtrafik på väg, inte minst i de delar av landet där kollektivtrafiken svarar för en betydande del av transportarbetet. Med tanke på kollektivtrafikens roll för transportförsörjningen och ett miljöanpassat vägtransportsystem är det angeläget att dess förutsättningar förbättras. Vägverket bör i detta sammanhang och som en del i sin sektorsroll överväga hur ekonomiska styrmedel kan användas. För att Vägverket skall ha möjlighet att verka för att kollektivtrafikens konkurrenskraft stärks anser regeringen att Vägverket bör utveckla sin utredningskompetens inom kollektivtrafikområdet. 3.6 Funktionshindrades resmöjligheter 3.6.1 Utvecklingen fram till i dag I 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50, bet. 1987/88:TU15, rskr. 1987/88:201) betonades en helhetssyn på samhällets olika insatser för att säkerställa handikappades förflyttningsmöjligheter. År 1991 beslöt riksdagen (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. 1990/91:TU18, rskr. 1990/91:176) att ge bl.a. dåvarande TSV i uppgift att inom sitt verksamhetsområde verka för att handikappades resor underlättas genom åtgärder i fordonens och terminalernas konstruktion och utrustning samt genom driftåtgärder. TSV fick även ett övergripande ansvar för att definiera funktionskrav, initiera, planera och följa upp handikappanpassningen av kollektiva färdmedel samt verka för att handikappanpassningen samordnas mellan olika trafikslag. I samband med TSV:s nedläggning vid utgången av år 1992 övertog Vägverket TSV:s ansvar för samordningen av funktionshindrades tillgänglighet till kollektiva färdmedel. I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 7) framhöll regeringen, mot bakgrund av Handikapputredningens betänkande Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) och remissinstansernas synpunkter på detsamma, att trafikverken skulle få i uppdrag att utreda de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för skärpta föreskrifter om handikappanpassad kollektivtrafik. Regeringen föreslog vidare att Vägverket skulle få i uppdrag att söka nå en överenskommelse med Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF) om vissa tillgänglighetsbefrämjande riktlinjer för den framtida upphandlingen av den kollektiva trafiken. Riksdagen godkände vad regeringen anfört (bet. 1993/94:TU22, rskr. 1993/94:244). Vägverket har inrättat regionala råd för handikappfrågor i vilka repre- sentanter för Vägverket, trafikhuvudmän, kommuner och handikapporganisationer ingår. Rådens ansvar är att samverka i frågor som rör funktionshindrades tillgänglighet till hela vägtransportsystemet, inklusive resor med kollektivtrafik. Råden skall utarbeta regionala program för att stegvis anpassa den rådande trafikmiljön. Rådens arbete och de ekonomiska konsekvenserna av de tillgänglighetsskapande åtgärderna skall utvärderas under år 1996. Vägverket har redovisat ett avtal som slutits mellan SLTF och Vägverket. Genom avtalet åtar sig SLTF att rekommendera trafikhuvudmännen att tillsammans med kommuner, landsting och Vägverket utarbeta program för att stegvis anpassa fordons- och trafikmiljön till funktionshindrades behov. Programmen skall integreras med den trafikförsörjningsplan som varje trafikhuvudman har att upprätta. I juni 1995 redovisade Samreseutredningen sitt betänkande Allmänna kommunikationer - för alla? (SOU 1995:70). I betänkandet föreslås att länens trafikhuvudmän skall ta ett ökat ansvar för den kommunala färdtjänsten, riksfärdtjänsten och sjukresorna. Genom att öka tillgängligheten till kollektivtrafiken kan fler resenärer, t.ex. funktionshindrade och äldre, resa med kollektiva färdmedel. Som exempel kan nämnas ökad användning av servicelinjebussar och bättre information till rörelsehindrade. Enligt utredningen kan förbättrad tillgänglighet bidra till att uppnå stora besparingar i form av minskade kostnader för färdtjänst. 3.6.2 Precisering av ansvar och befogenheter -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Vägverket bör inom ramen för sitt sek- | | torsansvar verka för att hänsyn tas till funktionshindrades | | behov inom hela vägtransportsystemet samt att handikappanpass- | | ningen av kollektiva färdmedel samordnas. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Utöver vad som framgår av tidigare beslut, vill regeringen framföra följande angående Vägverkets sektorsansvar och befogenheter för frågor som rör funktionshindrades tillgänglighet till vägtransportsystemet. För att olika grupper av funktionshindrade skall kunna delta i samhällslivet på samma villkor som andra medborgare krävs att vägtransportsystemets alla delar är tillgängliga för dessa grupper. Vägverket bör därför verka för att funktionshindrades behov beaktas vid planering, byggande samt drift och underhåll av vägtrafikmiljön och den kollektiva trafiken. Regeringen anser att Vägverket har ett samlat sektorsansvar för att hela vägtransportsystemet utvecklas till ett för funktionshindrade tillgängligt, tillförlitligt och lättförståeligt vägtransportsystem. Det är viktigt att Vägverket fortsätter att samverka med bl.a. Boverket i frågor som rör funktionshindrades tillgänglighet till den yttre miljön. Regeringen anser att Vägverkets arbete för en förbättrad handikappanpassning av kollektivtrafiken är positivt och tar till vara redan vunna erfarenheter, bl.a. vikten av att få hela reskedjan tillgänglig. Regeringen delar denna helhetssyn, både vad gäller utvecklingen av infrastrukturens och kollektivtrafikens tillgänglighet för funktionshindrade. Den utvärdering som Vägverket avser att göra av de regionala rådens arbete är av stor vikt. Regeringen anser att Vägverket bör vara berett att ompröva och förnya det gemensamma arbetet om det enligt utvärderingen visar sig vara motiverat. Regeringen gör även den bedömningen att Vägverket bör överväga ytterligare åtgärder inom området, såsom attitydpåverkande och kunskapshöjande insatser, samordning av information till funktionshindrade samt överväga hur ekonomiska styrmedel kan användas för att påverka vägtransportsystemets tillgänglighet för funktionshindrade. 3.7 Yrkestrafik på väg 3.7.1 Utvecklingen fram till i dag Vägverket är enligt yrkestrafikförordningen (1988:1503) central tillsyns- myndighet på yrkestrafikområdet och får meddela föreskrifter för verk- ställigheten av förordningen. Likaså får Vägverket meddela föreskrifter om användningen av taxametrar. Verket är också i vissa fall tillstånds- och överprövningsmyndighet. I detta ansvar ligger bl.a. uppgiften att som första instans svara för tillståndsprövning av sådan inrikes linjetrafik som berör flera län samt att avgöra om en trafikhuvudman utan tillstånd skall få driva linjetrafik över länsgräns. I ett flertal riksdagsbeslut under senare år har det påtalats att Vägverkets roll som central tillsynsmyndighet för den yrkesmässiga trafiken bör förtydligas. I regeringens proposition om ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken (prop. 1993/94:168) framhålls att Vägverket bör stödja länsstyrelserna genom föreskrifter och allmänna råd, genom utbildning och information rörande bl.a. rättstillämpning samt allmänt följa upp tillsynen över den yrkesmässiga trafiken. Vägverket har en viktig uppgift som föreskrivande myndighet. Under de senaste två åren har Vägverket intensifierat sitt föreskriftsarbete. Även i övrigt har arbetet med yrkestrafikfrågorna vuxit i omfattning, bl.a. till följd av införandet av EG:s regler i svensk lagstiftning för färdskrivare samt kör- och vilotider. Tack vare den samlade kompetens som finns inom Vägverket vad gäller yrkestrafik, fordonsteknik och handikappanpassning av kollektivtrafiken, har dessa frågor kunnat samordnas i föreskriftsarbetet. Efter uppdrag av regeringen har Rikspolisstyrelsen och Vägverket gemensamt utarbetat ett handlingsprogram för övervakning av den yrkesmässiga trafiken. Uppdraget redovisades i maj 1995. Vägverkets senaste årsrapport om tillståndet inom den yrkesmässiga trafiken (Publ. 1995:44) beskriver bl.a. gällande författningar, hittills tillämpad rättspraxis samt förslag till författningsändringar. Rapporten är ett bra stöd för länsstyrelsernas tillsynsarbete och kan även utgöra beslutsunderlag för regeringen. 3.7.2 Precisering av ansvar och befogenheter -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Vägverket bör inom ramen för sitt sek- | | torsansvar verka för en trafiksäker, miljövänlig och effektiv | | yrkestrafik som bedrivs under lika konkurrensvillkor mellan | | företagen. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Vägverket har under senare år fått ett utökat ansvar som föreskrivande myndighet och är central tillsynsmyndighet inom yrkestrafiken. Vägverkets nuvarande ansvar inom yrkestrafikområdet bör preciseras. Regeringen anser att verket skall verka för en trafiksäker, miljövänlig och effektiv yrkestrafik som bedrivs under lika konkurrensvillkor mellan företagen. Vägverket bör därför på lämpligt sätt samverka med andra myndigheter och organisationer inom yrkestrafikområdet. Med säker och miljövänlig yrkestrafik avser regeringen yrkestrafik för vilken de negativa effekterna på liv, hälsa, miljö och energiförbrukning minimeras genom tillämpning av tillgänglig kunskap och teknik inom ramen för gällande regelverk. Regeringen anser att Vägverket bör fortsätta sitt arbete med att omarbeta föreskrifter och allmänna råd vad gäller trafiktillstånd och utbildning och i detta sammanhang också utveckla blanketter eller motsvarande för ansökan och tillsyn. Regeringen gör den bedömningen att prov av förares yrkeskompetens och företagares yrkeskunnande är av stor betydelse för att förbättra trafiksäkerhet, miljö och effektivitet inom yrkestrafiken. Det är därför angeläget att Vägverket fortsätter sitt arbete med att säkerställa en hög kvalitets- och kravnivå för proven. Vidare anser regeringen att Vägverket bör beakta vad länsstyrelserna framfört beträffande vikten av fortsatta insatser från Vägverkets sida på yrkestrafikområdet. Vägverket bör därför överväga resursförstärkningar, genom omfördelning inom befintliga ramar, för att verket bättre skall kunna stödja länsstyrelserna och branschorganisationerna i deras arbete. Vägverket bör även verka för en enhetlig tillämpning hos länsstyrelserna av statsmakternas beslut och bör därför se över det behov som finns av föreskrifter och allmänna råd för genomförandet av ändrade regler. Det är viktigt att Vägverket och polisen samråder om utformningen av föreskrifter och allmänna råd och då beaktar hur bestämmelsen fungerar i praktiken. Regeringen vill i det sammanhanget hänvisa till det handlingsprogram för övervakning av yrkestrafiken som Rikspolisstyrelsen och Vägverket, efter uppdrag av regeringen, gemensamt har utarbetat. En annan uppgift är att stödja lokala och regionala myndigheter genom att distribuera rättspraxis och samla tjänstemän och organisationsföreträdare till återkommande träffar för att diskutera aktuella frågor. När det gäller mer komplicerade eller detaljerade regler är vikten av återkoppling stor. När erfarenheter av tillämpning har vunnits hos myndigheter och enskilda är det viktigt att dessa signaler når fram till regering och riksdag. Här har Vägverket som central tillsynsmyndighet en viktig funktion att fylla. En betydande del av insatserna inom EU kan ersätta nationellt arbete, samtidigt som nya regler inom EU leder till följdarbete på nationell nivå. Det är därför av nationellt intresse att Vägverket deltar i EU-arbetet på yrkestrafikområdet. Regeringen anser att Vägverket bör utveckla sin kompetens inom hela yrkestrafikområdet för att kunna verka för en trafiksäker och miljövänlig yrkestrafik, med särskild inriktning på stöd åt tillsynsmyndigheterna genom föreskrifter och allmänna råd, utbildning samt information. 3.8 Forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet 3.8.1 Utvecklingen fram till i dag Riksdagen framhöll år 1993 (bet. 1992/93:TU34, rskr. 1992/93:397), med anledning av regeringens proposition om forskning, kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170 s. 134 f.) att forskningsinsatser inom kommunikationssektorn är av strategisk betydelse för välfärdsutvecklingen och den ekonomiska tillväxten. Två grundläggande krav bör därvid ställas. Kommunikationsforskningen bör dels ge underlag för de åtgärder som krävs för att uppnå de av riksdagen fastställda målen på kommunikationsområdet, dels skapa handlingsberedskap inför problem som inte kan förutses i dag genom att bygga upp en kompetens- och kunskapsbas inför framtiden. Beslutet innebar att följande områden särskilt skall uppmärksammas: miljö, infrastruktur, telekommunikation, informationsteknologi,effekter av marknadsförändringar och avreglering, kollektivtrafik samttrafiksäkerhet. Enligt det forskningspolitiska beslutet har Vägverket ansvar för sam- hällsmotiverad tillämpad forskning inom sitt verksamhetsområde. Ansvaret för all övergripande kommunikationsforskning samlades till Kom- munikationsforskningsberedningen (KFB). Vidare ålades KFB att stödja sådan tillämpad samhällsmotiverad forskning och utveckling som inte ankommer på någon annan myndighet samt att stödja övrig tillämpad forskning, utveckling och demonstration som saknar en annan naturlig huvudman. KFB gavs en samordningsroll inom kommunikationsforskningen, bl.a. med ett entydigt ansvar att dokumentera och sprida information om forskning inom kommunikationssektorn. Dessutom har KFB sedan länge ett särskilt ansvar för forsknings-, utvecklings- och demon- strationsverksamhet inom kollektivtrafikområdet. Regeringen beslöt i juni 1994 (SFS 1994:613) att Vägverket skall initiera, planera och stödja tillämpad samhällsmotiverad forskning och utveckling inom sitt verksamhetsområde. Verket skall därvid utarbeta program för forskning och utveckling inom området i samverkan med berörda forskningsstödjande myndigheter, dokumentera den forskning verket stödjer, informera om forskningsresultaten samt svara för att forskningen utvärderas. Som en följd av detta har Vägverket under år 1995 utarbetat ett strategidokument och en plan för verkets framtida forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet. 3.8.2 Precisering av ansvar och befogenheter -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Vägverket bör inom ramen för sitt sek- | | torsansvar aktivt verka för att samhällsmotiverad tillämpad | | forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet inom | | vägtransportsystemet sker i syfte att uppnå de trafik- och | | miljöpolitiska målen. Vägverkets insatser bör samordnas med och | | vara ett komplement till den forskning som | | Kommunikationsforskningsberedningen givits ett ansvar för | | enligt tidigare beslut. | -------------------------------------------------------------------- Skälen till regeringens bedömning: Vägverket har under senare år fått ett utökat ansvar för samhällsmotiverad tillämpad forskning, utveckling och demonstration, dels i egenskap av statlig väghållare, dels som sektorsansvarigt organ för hela vägtransportsystemet. Utöver vad som framgår av tidigare beslut, vill regeringen ange följande. Regeringen anser att Vägverkets sektorsansvar för vägtransportsystemet i princip bör återspeglas även i ansvaret för tillämpad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet på området. Riksdagens forskningspolitiska beslut år 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:TU34, rskr. 1992/93:397) innebär att KFB:s roll som beställare av bl.a. övergripande forskning har markerats. Enligt detta beslut har Vägverket ansvar för att resurser avsätts för samhällsmotiverad tillämpad forskning inom vägtransportområdet. Regeringen anser att det är viktigt att de insatser, som föreslås i Vägverkets plan för forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamheten, utgår från hela vägtransportsystemets behov. Det är också viktigt att denna plan stäms av mot den samordning av transport- och kommunikationsforskningen som sker genom KFB. På så sätt får regeringen en helhetsbild av verksamheten. Det är av stor vikt att Vägverket i detta sammanhang agerar både utifrån sitt väghållaransvar för det statliga vägnätet och sitt sektorsansvar för vägtransportsystemet som helhet. Vägverket bör samverka med både finansiärer och utförare av forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet, men framför allt med de tilltänkta användarna av resultaten, däribland Svenska kommunförbundet och landets kommuner. I avsnitt 4.2 preciseras de finansiella konsekvenserna för Vägverket. Vidare anser regeringen att det är av stor vikt att Vägverket beaktar frågor som rör kommunal väghållning i vid bemärkelse, då såväl åtgärdsbehoven som kunskapsbehoven till stora delar är knutna till tätortstrafiken. Dels finns behov av tillämpad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet, dels behov av att omsätta resultaten i tydliga råd och riktlinjer för bl.a. de kommunala väghållarna. Utöver tidigare bemyndiganden anser regeringen att Vägverket, inom ramen för sitt sektorsansvar, bör få använda medel från anslaget Drift och underhåll av statliga vägar för att, inom befintliga ramar, finansiellt stödja demonstrationsverksamhet inom kommunernas väghållningsområde och för att stödja Svenska kommunförbundet i syfte att öka tillämpningen av ny kunskap bland kommunala väghållare. Vägverkets vidgade sektorsansvar kan medföra vissa otydliga gränsytor mot KFB:s ansvarsområde. Regeringen har givit Riksrevisionsverket i uppdrag att utvärdera den omläggning av transport- och kommunikationsforskningens organisation som beslutades år 1993. Regeringen avser mot den bakgrunden att återkomma till riksdagen vad gäller en precisering av ansvarsfördelning och samordning av forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamheten inom vägtransportsystemet i kommande forskningspolitiska beslut. I avvaktan på dessa ställningstaganden bör Vägverkets insatser samordnas med och vara ett komplement till den forskning som KFB bedriver. 4 Vissa anslagsfrågor 4.1 Tidigare beslut om anslag för drift och underhåll av statlig väghållning Anslag för drift och underhåll av statliga vägar behandlas varje år i budgetpropositionen.Regeringen redovisade i budgetpropositionen år 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 7) Vägverkets förslag till underhållsstrategier för drift- och underhållsverksamheten för perioden 1994-2003. Av Vägverkets förslag till strategi framgick att det långsiktigt krävs ett drift- och underhållsanslag på 9 450 miljoner kronor per år under tio år för att fullfölja Vägverkets strategi för vägunderhåll. Denna anslagsnivå inkluderar då också kostnaderna för Vägverkets sektorsansvar och vissa myndighetsuppgifter. Av regeringens överväganden i budgetpropositionen år 1995 framgår att de anspråk på medel som erfordras för att nå upp till föreslagen anslagsnivå för drift och underhåll av statliga vägar under tioårsperioden inte kan rymmas inom statsbudgetens ramar. Regeringen föreslog därför ett i stort oförändrat anslag på 5 867 miljoner kronor för år 1996. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet. 1994/95:TU18, rskr. 1994/95:293). Vägverkets verksamhet kan med utgångspunkt från verkets olika ansvarsområden delas in i tre olika verksamhetsgrenar. Dessa verksamhetsgrenar är för närvarande vägtransportsystemet (sektorsansvaret), statliga vägnätet samt övriga myndighetsuppgifter. Av de olika verksamhetsgrenarna vid Vägverket svarar verksamhetsgrenen det statliga vägnätet för den volymmässigt helt dominerande belastningen på anslaget Drift och underhåll av statliga vägar. Vägverket bedömer att anslaget, som för år 1996 omfattar 5 867 miljoner kronor, till ca 88 % kommer att användas för statlig väghållning; drift och underhållsåtgärder på det statliga vägnätet. Resterande del av anslaget används för verksamhet inom vägtransportsystemet/sektorsansvaret (11 %) samt för vissa myndighetsuppgifter (< 1 %). I allt väsentligt bekostas Vägverkets myndighetsuppgifter av andra anslag än anslaget Drift och underhåll av statliga vägar. 4.1.1 Det statliga vägnätet Den del av kostnaderna för det statliga vägnätet som bekostas med medel från drift- och underhållsanslaget indelas i verksamhetsområdena underhållstjänster, väglagstjänster, vägmiljötjänster och vägtrafiktjänster. Därtill finns i Vägverket inom verksamhetsgrenen statlig väghållning även verksamhetsområdena vägprodukter och kompletteringsprodukter som i allt väsentligt avser nyproduktion och komplettering av existerande vägar. Dessa verksamhetsområden finansieras genom anslaget Byggande av vägar och behandlas därför inte fortsättningsvis. Med underhållstjänster avses åtgärder som har till uppgift att upprätthålla en väganläggnings funktion över tiden, t.ex. beläggningsåtgärder och underhåll av broar och grusvägar. Vägverket beräknar att under år 1996 utföra underhållstjänster för totalt 1 662 miljoner kronor. Väglagstjänsterna har till syfte att hålla vägbanan, bussfickor och andra liknande väganläggningar framkomliga. Huvuddelen av insatserna avser vinterväg- hållning såsom snöröjning och friktionsåtgärder. Vägverket beräknar att under år 1996 utföra väglagstjänster för ca 1 445 miljoner kronor. Vägmiljötjänster syftar till att fortlöpande upprätthålla sidoområdet till väganläggningen liksom till att upprätthålla vägutrustningens funktionella egenskaper. Häri ingår att hålla vägbelysning, viltstängsel, vägräcken, vägmärken, vägmarkeringar och sidoområden i tillfredsställande skick. Vägverket beräknar att under år 1996 utföra Vägmiljötjänster för ca 610 miljoner kronor. Vägtrafiktjänster har till syfte att stödja ett effektivt utnyttjande av det statliga vägnätet. Bland vägtrafiktjänster ingår färjetransport, broöppning och information till trafikanterna. Vägverket beräknar en budget för Vägtrafiktjänster under år 1996 om 375 miljoner kronor. Förutom för ovanstående ändamål får Vägverket disponera medel på anslaget för att betala räntor och amorteringar på upptagna lån för broar som ersätter färjor, för forskning och utveckling inom området drift och underhåll av vägar, för viss central och regional administration, betalning av räntor och amorteringar på lån i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar och omsättningstillgångar samt för att anordna uppdragsutbildning för Vägverkets personal inom området väghållning. Vägverket ansvarar även för beredskapsplaneringen för statens väghållning. Vägverkets kostnader härför, som till stor del består av omkostnader för inköp och lagerhållning av reservbromateriel, belastar ett särskilt anslag. 4.1.2 Vägverkets myndighetsuppgifter Vägverkets myndighetsuppgifter kan indelas i följande verksamhetsområden; transfereringar, tillämpning av regler för fordon, förare och trafikmiljö samt trafikregistret. Samtliga av ovanstående myndighetsuppgifter utom Tillämpning av regler för fordon, förare och trafikmiljö finansierar sin verksamhet via andra anslag än anslaget Drift och underhåll av statliga vägar. Inom verksamhetsområdet tillämpning av regler för fordon, förare och trafikmiljö ingår bl.a. att typgodkänna system och komponenter till fordon samt att klassificera fordon, handlägga dispenser och att besluta i överklagningsärenden. Vidare ingår i verksamhetsområdet frågor om förarutbildning, förarprov, trafikmedicin och trafikmiljöregler. Under år 1996 beräknar Vägverket att belastningen på anslaget Drift och underhåll av statliga vägar för myndighetsuppgifter kommer att vara ca 16 miljoner kronor. 4.1.3 Vägtransportsystemet (sektorsansvaret) De uppgifter som har ålagts Vägverket de senaste åren inom ramen för det s.k. sektorsansvaret har särskilt redovisats av regeringen i avsnitt 3.De finansiella konsekvenserna av att Vägverket ålagts ett sektorsansvar för vägtransportsystemet har varit att anslaget Drift och underhåll av statliga vägar successivt har belastats med de kostnader som de nya uppgifterna för Vägverket fört med sig. Vägverket beräknar att under år 1996 utföra sektorsuppgifter för 553 miljoner kronor. Emellertid har inte alltid Vägverket givits de finansiella förutsättningar som krävs för att genomföra de uppgifter som följer av sektorsansvaret. Regeringen har funnit att väsentliga bemyndiganden för att utnyttja anslaget Drift och underhåll av statliga vägar saknas för att Vägverket skall kunna fullgöra alla sina uppgifter. Sådana bemyndiganden saknas i synnerhet för att stödja extern verksamhet där Vägverket normalt inte är huvudman för genomförandet. Det kan konstateras att Vägverket i samband med att verket övertagit uppgifter från andra myndigheter, eller i samband med att nya uppgifter ålagts verket, i princip har fått ett generellt bemyndigande att utnyttja anslaget Drift och underhåll av statliga vägar för sådana kostnader som är förenliga med sektorsuppgiften såvitt avser kostnader som åsamkas Vägverket. Vägverket får belasta drift- och underhållsanslaget med kostnader för den interna verksamheten i Vägverket såsom kostnader för personal och lokaler, för handläggning av ärenden och genomförande av utredningar, utarbetande av planeringsunderlag, regelverk, riktlinjer, allmänna råd, forskning och utveckling m.m. Andra kostnader som är förenliga med Vägverkets uppgifter är anlitande av konsulter för utredningar m.m. inom vägtransportsystemet, upphandling av uppdragsutbildning för Vägverkets egen personal liksom övriga kostnader för att utveckla verkets kompetens för vägtransportsystemet. Vägverket får även träffa avtal och överenskommelser med externa parter så länge sådana överenskommelser ryms inom vad som i övrigt är tillåtet för myndigheten. Vägverket har av riksdagen särskilt bemyndigats att använda medel från anslaget Drift och underhåll av statliga vägar för trafiksäkerhetsinformation samt för att bestrida merkostnader för polisen vid kvalitetskontroll av trafiken och liknande uppgifter. 4.2 Finansiella konsekvenser av Vägverkets sektorsansvar -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Vägverket skall utöver ändamål som riksdagen| | tidigare har beslutat om även få utnyttja anslaget A 2. Drift | | och underhåll av statliga vägar för att bekosta informationsverk-| | samhet inom ramen för Vägverkets sektorsansvar, finansiellt | | stödja utvecklings- och demonstrationsverksamhet som är av | | principiell eller strategisk betydelse för vägtransportsystemets| | utveckling, bekosta åtgärder som är av betydelse för vägtrans- | | portsystemets utveckling i de fall det inte finns någon annan | | huvudman som har ett entydigt ansvar samt finansiellt stödja | | åtgärder inom vägtransportsystemet som är av betydande sam- | | hällsintresse även då annan huvudman finns. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Med anledning av regeringens bedömningar och förslag avseende Vägverkets sektorsansvar bör Vägverket ges ekonomiska möjligheter att fullfölja regeringens ambitioner såvitt avser ett vidgat sektorsansvar. Till stor del ryms de uppgifter Vägverket har inom ramen för tidigare bemyndiganden från riksdagen. Detta gäller även rätten att utnyttja Vägverkets anslag för vissa ändamål inom ramen för sektorsansvaret, vilket regeringen har redovisat i avsnitt 4.1. Emellertid finns det vissa uppgifter som är nya inom ramen för ett utvidgat sektorsansvar. Vägverket bör därför bemyndigas att utöver vad som tidigare beslutats och inom befintliga ramar, få utnyttja anslaget Drift och underhåll av statliga vägar även för följande ändamål: - informationsverksamhet inom ramen för Vägverkets sektorsansvar, - finansiellt stöd för samverkan med externa parter i utvecklings- och demonstrationsverksamhet som är av principiell eller strategisk betydelse för vägtransportssystemets utveckling, - finansiering av åtgärder utanför det statliga väghållaransvaret i de fall det inte finns någon annan huvudman som har ett entydigt ansvar inom området och åtgärden är av väsentlig betydelse för att Vägverket skall kunna fullgöra sitt sektorsansvar inom vägtransportsystemet, - finansiellt stöd för åtgärder som är av betydande samhällsintresse även då annan huvudman finns i de fall åtgärderna annars inte skulle kunna komma till stånd, t.ex. stöd till inköp av utrustning för fordonskontroll och trafikövervakning avsedda att användas av bilinspektörer och polis såvitt avser merkostnader förorsakade av krav ställda av Vägverket. Regeringen avser att i regleringsbrev för Vägverket föreskriva att beslut om finansiering som tar i anspråk mer betydande anslagsbelopp (för närvarande 5 miljoner kronor eller mer) skall underställas regeringens prövning. 4.3 PIARC:s 10:e vinterkongress -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Vägverket skall få ta medel i anspråk för | | projektledning och administration som uppkommer till följd av | | den internationella vägorganisationen PIARC:s 10:e vinterkong- | | ress. Vägverket skall även få ta medel i anspråk för att bekosta| | övriga förberedelsearbeten inför kongressen vilka sedan skall | | återbetalas till Vägverkets anslag efter kongressen. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Vägverket fick vid den internationella vägorganisationen Permanent International Association of Road Congresses (PIARC) årsmöte i Köpenhamn år 1993 i uppdrag att anordna organisationens 10:e vinterkongress år 1998. PIARC grundades år 1909 och är en internationell organisation med syfte att sammanföra experter och forskare inom vägtrafikens område. Medlemmar är regeringar, vägmyndigheter, universitet m.fl. Den 10:e vinterkongressen är planerad att äga rum i Luleå den 16-20 mars 1998. Förberedelserna har påbörjats med det uttalade målet att kongressen skall finansieras via de ca 1 000 deltagarnas avgifter samt ett förväntat överskott från en parallellt med kongressen anordnad utställning. Kalkylen förutsätter att personal från Vägverket ställs till förfogande för projektledning och administration. Vägverket behöver därför belasta anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar med de personalkostnader för projektledning och administration som uppkommer till följd av projektet. I en preliminär budget som tagits fram balanserar intäkter och kostnader på ca 8 miljoner kronor. Halva kostnaden beräknas läggas ned fram till tidpunkten för kongressen. I stort hela intäkten beräknas flyta in fr.o.m. den 1 december 1997. Utgifterna för förberedelser för kongressen föreligger således betydligt tidigare än intäkterna från kongressen. Vägverket måste därför låna medel intill dess att intäkterna flyter in. Regeringen meddelade redan i budgetpropositionen i januari 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 7) att man såg positivt på att Vägverket deltar i det internationella samarbetet inom vägområdet. Regeringen uttryckte också att om Vägverket anordnar större konferenser etc. förutsätts det att denna verksamhet sker på kommersiella grunder utan ianspråktagande av statliga bidrag. Regeringen konstaterar att anordnandet av vinterväghållningskonferensen i Luleå inte kan genomföras utan stöd från anslagsmedel. Regeringen anser dock att det är angeläget att Vägverket fullföljer sitt åtagande och att Vägverket därför skall få ta i anspråk vissa medel för att förbereda konferensen. Fortsättningsvis bedömer dock regeringen att när Vägverket arrangerar liknande konferenser sker detta mot bakgrund av ekonomiska kalkyler som möjliggör en finansiering helt utanför statsbudgeten. Regeringen föreslår därför att Vägverket medges rätt att belasta anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar för de personalkostnader för projektledning och administration som uppkommer till följd av projektet. Vägverket bör dessutom ges möjlighet att få ta medel i anspråk från anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar för förberedelsearbeten med konferensen. Sistnämnda medel, jämte ränta, skall sedan återbetalas till anslaget. 5 Förarprövningen -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Förarprövningen skall vara kvar inom Väg- | | verkets organisation. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Med anledning av regeringens proposition (prop. 1992/93:2) beslöt riksdagen (bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58) att Trafiksäkerhetsverket skulle läggas ned vid utgången av år 1992 varvid dess arbetsuppgifter skulle överföras till Vägverket. Riksdagen undantog dock förarprövningen och uppdrog åt regeringen att överväga frågan om förarprövningens organisatoriska hemvist. Riksdagen konstaterade att de uppgifter som Vägverket skulle komma att överta var av såväl föreskrivande som tillämpande karaktär varför det var väsentligt att en tydlig organisatorisk åtskillnad gjordes mellan dessa principiellt skilda uppgifter. Förarprövningen skulle därför flyttas från Vägverket. År 1993 föreslogs i betänkandet Förarprövare år 2000 (SOU 1993:34) att en ny myndighet skulle tillskapas för att sköta förarprövningen och tillsynen av trafikskolorna. Till myndigheten skulle också bilinspektörerna knytas organisatoriskt. Av olika skäl, främst ekonomiska, ansågs det dock inte vara en lämplig lösning att bilda en ny myndighet när nu Trafiksäkerhetsverket lagts ner. I november 1993 fick företrädare för Kommunikationsdepartementet och Vägverket i uppgift att omarbeta det förslag som lämnades i betänkandet.År 1994 presenterade denna arbetsgrupp promemorian Kör i skolan, där det föreslogs att gymnasieskolan skulle överta utbildning och examination för körkort med behörigheten B. Ansvaret för examinationen av de körkortsaspiranter som tar körkort utanför gymnasieskolan skulle föras över från Vägverket till de statliga väghållningsmyndigheterna. Verksamheten skulle avgiftsfinansieras. Vidare föreslogs att Vägverket i samråd med Statens skolverk skulle besluta om kursplaner för gymnasieskolan och att Vägverket skulle få mandat att utöva tillsyn över examinationen hos väghållningsmyndigheterna och under uppbygg- nadsskedet även hos gymnasieskolan. Promemorian remissbehandlades och fick ett mycket blandat bemötande, främst negativ kritik. Således ansåg t.ex. Länsstyrelsen i Örebro att förarprövningen skulle flyttas över till länsstyrelserna och AB Svensk Bilprovning ansåg att de kunde överta uppgiften. Några remissinstanser vände sig mot att privat trafikskoleverksamhet enligt förslaget fördes över till kommuner. Skolverket motsatte sig finansieringsformen. Andra ansåg att detta stred mot EG:s körkortsdirektiv och det framfördes också att de statliga väghållningsmyndigheterna inte är från Vägverket tillräckligt avskilda myndigheter osv. En nyligen genomförd reformering av det offentliga skolväsendet, som ger kommunerna möjlighet att lokalt besluta om specialutformade program, grenar och kurser, har medfört bristande samstämmighet mellan skol- och körkortsförfattningarna respektive regleringen av hur prov för yr- kesförarkompetens skall avläggas. Möjligheterna att kontrollera förarprövningens kvalitet är därför för närvarande delvis begränsade vilket kan ge konsekvenser för trafiksäkerheten. Regeringen avser att se över bestämmelserna på detta område. Sverige skall från den 1 juli 1996 börja tillämpa de minimikrav för förarprov som anges i rådets direktiv av den 29 juli 1991 (91/439/EEG) om körkort. Regeringen anser att det är väsentligt att åstadkomma en enhetlig praxis på området för hur nya förarprov skall utformas och hur de sökandes kunskaper då skall värderas. Denna kvalitetssäkring av förarproven är av stor betydelse för trafiksäkerheten och torde bättre kunna uppnås om föreskrivande och tillämpande myndighet finns på central nivå. Samtidigt anser regeringen att det inte är aktuellt att upprätta en ny central myndighet då detta skulle medföra merutgifter för staten. Mot bakgrund av Vägverkets sektorsansvar och resultatansvar för trafiksäkerheten, finns det förutsättningar för en god kvalitetssäkring av förarproven om verksamheten behålls inom Vägverkets organisation. Regeringen finner mot den bakgrunden att den mest lämpliga lösningen för förarprövningens organisatoriska hemvist är att Vägverket behåller den inom sin organisation. 6 Infrastrukturbidrag från Europeiska unionen -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Regeringen skall bemyndigas att besluta om | | ansökan om den europeiska gemenskapens finansiella bidrag till | | de svenska delarna av de transeuropeiska transportnätverken, | | besluta om fördelning av bidrag till de svenska delarna av de | | transeuropeiska transportnätverken samt besluta om hur redovis- | | ningen av den europeiska gemenskapens finansiella bidrag till | | de svenska delarna av de transeuropeiska transportnätverken | | skall ske. | -------------------------------------------------------------------- I prop. 1994/95:40 redovisade regeringen vissa principiella frågor med anledning att Sverige såsom medlem i Europeiska unionen skulle komma att uppbära bidrag för olika ändamål. Vad regeringen i detta sammanhang föreslog godtogs av riksdagen (bet. 1994/95:FiU5 rskr. 1994/95:61). I fråga om transeuropeiska nätverk (TEN) utgår den europeiska gemenskapens stöd till projekt av gemensamt intresse på området för transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom transport-, telekommunikations- och energisektorerna. Gemenskapens bidrag är högst 10 % av den totala investeringskostnaden. För studier rörande projekten får gemenskapens andel normalt inte överstiga 50 % av den totala kostnaden för en studie. Regeringen anser att Sverige bör ansöka om den europeiska gemenskapens bidrag för investeringar och studier i den svenska delen av det transeuropeiska transportnätverket. Utgångspunkten vid sådana ansökningar är att bidrag i första hand skall sökas för projekt som har nationell prioritet. Regeringen bör därför bemyndigas att besluta om ansökan och om slutlig fördelning av eventuella bidrag till investeringar och studier i de svenska delarna av de transeuropeiska transportnätverken. Bidrag till svenska projekt bör redovisas på en särskild inkomsttitel i statsbudgeten. Medel för utförande av projekten bör redovisas över verkens ordinarie anslag. De medel som anvisas för TEN-projekt skall dock särredovisas i propositioner och i trafikverkens årsredovisning. Bidrag som skall tillföras privaträttsliga subjekt som ingår i den svenska delen av de transeuropeiska transportnätverken bör också redovisas över verkens ordinarie anslag.Riksdagen bör därför bemyndiga regeringen att medge att ordinarie anslag får merbelastas med ett belopp som högst motsvarar uppburet finansiellt stöd från gemenskapen för transeuropeiska transportnätverk. Merbelastningen får inte vid något tillfälle vara större än det dittills erhållna stödet som inbetalats på inkomsttitel. I avvaktan på riksdagens behandling har regeringen ansökt om bidrag till investeringar i det svenska transeuropeiska transportnätverket enligt de anvisningar som den europeiska gemenskapen har beslutat. Underlaget för ansökningar har upprättats av Väg- verket, Banverket och Luftfartsverket. Ansökningarna har utformats i överensstämmelse med fastställda väghållnings- och stomnätsplaner. 7 Vägstandard på Haningeleden -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Regeringen skall bemyndigas att besluta | | att de statliga lånegarantierna för Haningeleden 2:1 och 2:2 får| | utnyttjas för den vägstandard som av regeringen bedöms som mest | | lämplig. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Enligt Dennisöverenskommelsen (Dennis II) har parterna överenskommit att Södertörnsleden, som utgör del av det övergripande och strategiska vägprojektet Yttre Tvärleden i Stockholms län, på sträckan Jordbro-Flemingsberg skall utföras som en två-fältig, 9 meter bred väg. Regeringen har för riksdagen i proposition om Finansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m. (prop. 1993/94:86) redovisat att Haningeleden 2 planeras för två körfält. Riksdagen har den 14 april 1994 beslutat om statliga garantier för byggandet av vissa delar av Södertörnsleden. Dessa delar är Haningeleden 4 och Haningeleden 2:1 och 2:2. För Haningeleden 2:1 har beviljats en statlig lånegaranti på 48 miljoner kronor och för Haningeleden 2:2 en statlig lånegaranti på 66 miljoner kronor (prisnivå den 1 januari 1992). Garantierna avser vägprojekt enligt de i Dennisöverenskommelsen angivna förutsättningarna, dvs. en två-fältig, 9 meter bred väg. Vägverket fastställde den 30 maj 1994 en arbetsplan för etapp 2:2 av Haningeleden. Arbetsplanen avser en omläggning av väg 259 på delen Björksättra-Lissma. Arbetsplanen avser en 13 meter bred väg, således en avvikelse från Dennisöverenskommelsen. Arbetsplanen har överklagats till regeringen av bl.a. Huddinge kommun som har motsatt sig att vägen byggs med en 13 meter bred sektion. Motivet som Vägverket framför för avvikelsen vad gäller vägsektion för Haningeleden 2 är att den förväntade trafikmängden på vägen beräknas bli så stor att 13 meters vägsektion på sikt är motiverad. Vägverket anser också att Haningeledens funktion som del i Yttre tvärleden samt ledens karaktär med närhet till tätorter och friluftsområden med därtill hörande gång- och cykeltrafik också motiverar en 13 meter bred vägsektion. Arbetsplanen för Haningeleden etapp 2:1 har tidigare fastställts med en 9 meter bred vägsektion. Utbyggnaden har ännu inte påbörjats. Vägverket har till regeringen redovisat att man avser att bygga även denna etapp med en 13 meter bred vägsektion. Vägverket har till regeringen meddelat att en utbyggnad till en 13 meter bred vägsektion på Haningeleden etapp 2:1 och 2:2 beräknas kunna upphandlas så att kostnaderna för de två delarna sammanlagt inte kommer att överstiga de i riksdagsbeslutet angivna kostnaderna. Vägverket och Huddinge kommun har träffat ett avtal om utbyggnaden av Haningeleden. Avtalet innebär att Vägverket bygger vägen som en 9 meter bred väg men med rätt att utvidga vägsektionen till 13 meter när trafikvolymerna så påkallar. Broar och andra väganläggningar utformas dock för en väg med 13 meters bredd. Regeringen anser att nuvarande bemyndiganden innebär att de statliga garantierna för Haningeleden 2:1 och 2:2 endast får tas i anspråk för en utbyggnad av en 9 meter bred väg. För att staten skall ha kontroll över kostnadsutvecklingen av de olika projekten inom Dennisöverenskommelsen skall väsentliga avvikelser i projekten såvitt gäller standard/utformning och budget jämfört med vad som ursprungligen redovisats, redovisas för riksdagen och underställas dess prövning. Regeringen finner att Vägverkets val av vägbredd på 13 meter i stället för 9 meter är en sådan väsentlig avvikelse. Likaså innebär de med Huddinge kommun avtalade principerna för Haningeledens utbyggnad en sådan avvikelse.Totalt beräknas den sammanlagda budgeten för Haningeleden 2 inte överskrida de av riksdagen tidigare beviljade lånegarantierna. Oaktat att Huddinge kommun har överklagat Vägverkets beslut att fastställa en plan med 13 meter vägbredd har kommunen träffat avtal med Vägverket om att Haningeleden 2 skall byggas ut till 13 meter när trafikvolymerna så påkallar. Mot ovanstående bakgrund finner regeringen att riksdagen bör bemyndiga regeringen att besluta att de statliga lånegarantierna för Haningeleden 2:1 och 2:2 får utnyttjas för den vägstandard som bedöms mest lämplig. 8 Redogörelse för SOS Alarm Sverige AB:s interna fonder SOS Alarmering Aktiebolag, namnändrat till SOS Alarm Sverige AB, bildades år 1972 av Televerket, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet i syfte att samordna samhällets alarmeringsfunktioner och möjliggöra snabba och effektiva hjälpinsatser (prop. 1972:129, bet. TU 1972:20, rskr. 1972:329). Enligt det konsortialavtal som slöts avseende verksamheten gällde bl.a. följande. För finansiering av grundtjänsterna skulle en preliminär debitering hos abonnenterna göras en månad före varje kalenderhalvårs början. Senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår skulle en avräkning ske och abonnenterna skulle nästkommande år allt efter förhållandena debiteras eller krediteras. Bolagets styrelse beslutade emellertid år 1985 att grundtjänstabonnenterna dvs. stat, kommun och landsting, i de alarmeringscentraler som uppvisade ett överskott fick besluta om att återbetalning ej skulle ske utan att överskottet i stället skulle innehållas för att utnyttjas vid framtida investeringar. Sålunda innehållna överskott har i bolagets bokföring tagits upp som interna fonder under rubriken Övriga kortfristiga skulder. Statens ackumulerade andel härav uppgår till knappt 27 miljoner kronor. I samband med att Televerket bolagiserades överfördes förvaltningen av Televerkets ägarandel i bolaget till regeringen. Riksdagen bemyndigade våren 1994 regeringen att godkänna bl.a. ett alarmeringsavtal mellan staten och SOS Alarm Sverige AB (prop. 1993/94:150 bil. 6, bet. 1993/94:TU28, rskr. 1993/94:437). Regeringen redogjorde i propositionen översiktligt för huvuddragen i alarmeringsavtalet. I alarmeringsavtalet överenskoms också bl.a. följande. Staten skulle täcka sin andel av investeringar vid SOS-centralerna i Stockholm, Göteborg och Malmö genom bl.a. upplösning av de interna fonderna vid dessa centraler. Statens andel av de interna fonderna vid övriga SOS-centraler skulle omvandlas till investeringsfonder i bolaget. Styrelsen i bolaget har - under åberopande av att det på grund av ändrad lagstiftning inte var möjligt att omvandla fonderna till investeringsfonder - föreslagit att fonderna i denna del i stället skall omvandlas till fritt eget kapital. Enighet föreligger mellan ägarna om att bolagets verksamhet bäst gagnas av att fondmedlen får disponeras enligt styrelsens förslag. Regeringen avser därför att i samband med kommande bolagsstämma i SOS Alarm Sverige AB vidta de åtgärder som behövs för att från statens sida medverka till att bolaget ytterligare konsolideras på angivet sätt. Regeringen vill mot bakgrund av vad som ovan anförts bringa dessa förhållanden till riksdagens kännedom. Kommunikationsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 februari 1996 Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson Föredragande: statsrådet Uusmann Regeringen beslutar proposition 1995/96:131 Vägverkets sektorsansvar inom vägtransportsystemet m.m.