Regeringskansliets rättsdatabaser

Svensk ekonomi Förord Föreliggande bilaga till 1996 års ekonomiska vårproposition beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1997. Bedömningen av den internationella utvecklingen grundar sig på material från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska centralbyrån och på den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den 27 mars 1996. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning. Bilagan innehåller dessutom kalkyler över ekonomins utveckling i ett något längre perspektiv. Den traditionella prognosen för 1996 och 1997 kompletteras med två alternativa scenarier över utvecklingen på medellång sikt. Dessa beräkningar är gjorda med stöd av Konjunkturinstitutets modeller KOSMOS och FIMO. Arbetet med bilagan har letts av departementsrådet Anders Palmér. Kalkylerna avslutades den 10 april 1996. 1 1. Inledning 1.1 Den svenska ekonomin 1996 och 1997 Den svenska ekonomin utvecklades gynnsamt under 1995. Exporten fortsatte att öka kraftigt. Investeringarna inom näringslivet, och särskilt inom industrin, expanderade i snabb takt. Däremot blev uppgången i den privata konsumtionen mycket måttlig beroende på stagnerande realinkomster och en avvaktande attityd från hushållens sida. BNP-tillväxten uppgick till 3%, vilket medförde en betydande sysselsättningsökning och möjliggjorde en viss nedgång av den öppna arbetslösheten. Inflationstrycket dämpades gradvis och ökningen av konsumentprisindex stannade på 2,6% under loppet av året. Överskottet i bytesbalansen växte till över 2% av BNP, den högsta siffran sedan 1973. Den realekonomiska utvecklingen gynnades av en under senare delen av året ned- åtriktad trend för både korta och långa räntor. Samtidigt förstärktes den svenska kronan. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande krympte med nästan 3 procentenheter av BNP och bruttoskuldkvoten upphörde i stort sett att växa. Även om tillväxten var förhållandevis hög under 1995, fanns under året förväntningar om en ännu starkare utveckling vad avser tillväxt, sysselsättning och offentliga finanser. Under hösten skedde emellertid en kraftig uppbromsning av den internationella konjunkturen, främst inom EU-området. Detta påverkade framför allt det fjärde kvartalet som blev svagt i Sverige och ekonomin tappade fart in i 1996. Dessutom skedde en ofrivillig uppbyggnad av lagren, då företagen inte hann justera ned sina produktionsplaner i takt med den svagare efterfrågeutvecklingen. Den avgörande frågan är om den nuvarande avmattningen - internationellt och i Sverige - utgör en tillfällig svacka eller är inledningen till en allvarlig lågkonjunktur. Föreliggande bedömning utgår från att de relativt gynnsamma tillväxt- föutsättningarna i Europa kommer att leda till en återhämtning under senare delen av 1996 och under 1997. Räntorna har kommit ned i många länder, vilket med en viss tidseftersläpning stimulerar tillväxten. Särskilt tydligt väntas konjunkturomslaget bli i Tyskland och Frankrike. Marknadstillväxten utanför EU är fortsatt hög. Den amerikanska ekonomin växer i en ganska jämn takt. I Japan är uppsvinget mycket tydligt. I de nya industriländerna i Fjärran Östern fortsätter den starka expansionen. Osäkerheterna i den internationella prognosen är dock betydande. Om arbetslösheten ligger kvar på nuvarande höga nivåer, eller t.o.m. stiger, kan hushållen hålla tillbaka sin konsumtion. Lägre tillväxt gör det svårare för EU-länderna att uppnå konvergenskriteriet för deltagande i den monetära unionens tredje fas om ett underskott i de offentliga finanserna på högst 3% 1997. Detta kan föranleda ytterligare finanspolitiska åtstramningar i dessa länder eller oro på de finansiella marknaderna, vilket i så fall dämpar tillväxten ytterligare. Under 1996 kommer den svenska ekonomin att präglas av en klar avmattning. Exporttillväxten bromsar upp kraftigt. Ett behov av att hålla nere de alltför stora lagren begränsar också tillväxten. En fortsatt svag arbetsmarknad gör att hushållen är försiktiga och håller tillbaka sin konsumtion. En positiv faktor är dock att investeringsplanerna inom näringslivet är fortsatt expansiva. Dessutom har realräntorna sjunkit, särskilt på den korta sidan, vilket skapar bättre förutsättningar för såväl investeringar som privat konsumtion. Den offentliga konsumtionen hålls uppe av omfattande inköp till försvaret, medan kommunerna planerar en volymnedgång. Inflationstakten blir låg, trots höga löneökningar. Trots det allmänt svaga ekonomiska läget - med en BNP-tillväxt på under 1,5% - kommer den öppna arbetslösheten att falla, då volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande fortsätter att krympa. Skuldkvoten ökar däremot. Diagram 1.1 Produktionstillväxten i olika sektorer 1987-1997 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Under 1997 väntas det ekonomiska läget förbättras. En internationell återhämtning får positiva återverkningar på den svenska exporten. Lager- anpassningen bör vara avklarad, vilket gör att efterfrågan kommer att slå igenom i ökad produktion. Det bestående låga inflationstrycket och de lägre realräntorna stimulerar tillväxten. Ökad efterfrågan på arbetskraft stärker också hushållens framtidstro och därmed den privata konsumtionen. Däremot kommer sannolikt investeringarna att öka relativt långsamt efter de senaste årens kraftiga uppgång. Den kommunala konsumtionen hålls uppe på en i stort sett oförändrad nivå. De offentliga finanserna fortsätter att förbättras. Bruttoskulden börjar minska och underskottet väntas minska till 3,3 % av BNP, exklusive de nu aviserade åtgärderna. Ökningen av BNP beräknas bli av storleksordningen 2%, vilket skapar förutsättningar för en fallande arbetslöshet. Det finns betydande osäkerheter i den här beskrivna konjunkturbilden. Om den internationella utvecklingen blir sämre får detta direkta återverkningar på exporten och investeringarna inom den konkurrensutsatta sektorn. De negativa effekterna sprider sig sedan till den inhemska delen av ekonomin. Ett annat osäkerhetsmoment är den privata konsumtionen. Sparkvoten antas falla betydligt nästa år. Om arbetsmarknaden blir svagare eller om det uppstår oro på de finansiella marknaderna kan hushållen komma att bli mer försiktiga än vad som här antas. Periodiseringen av försvarsinköpen är en annan källa till osäkerhet i prog- nosen. I och med att dessa inköp fluktuerar kraftigt påverkas tillväxtprofilen i betydande grad. För att beskriva den underliggande konjunkturutvecklingen kan förändringen av den statliga konsumtionen sättas till noll 1996 och 1997 i stället för de + 5,2% resp. - 3,3% som ligger inne i prognosen. I ett sådant räkneexempel stiger BNP med endast 1% 1996 och med 2,2% 1997. Den här presenterade prognosen beaktar inte de tillkommande budget- förstärkningarna, utöver 118-miljardersprogrammet, som nu föreslås för 1997 och 1998. Diagram 1.2 BNP-förlopp med oförändrad statlig konsumtion, 1996 och 1997 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 1 Tabell 1.1 Prognosförutsättningar Årsgenomsnitt 1994 1995 1996 1997 BNP-tillväxt i OECD 2,8 2,1 2,0 2,5 Konsumentprisökning i OECD 2,3 2,3 2,4 2,4 Dollarkurs (i kr) 7,7 7,1 6,8 6,6 ECU-index 123,8 126,1 117,8 115 Tysk ränta 5 års statsobligation6,2 6,0 5,2 5,5 Svensk ränta 5 års statsobligation9,19,9 7,8 7,2 Svensk ränta 6 månaders ssvx7,7 8,9 7,0 6,5 Källor: OECD och Finansdepartementet. En viktig utgångspunkt för prognosen för 1996 och 1997 är ränteutvecklingen. I denna bedömning antas att relativt små förändringar inträffar under 1996 i omvärlden, både vad avser korta och långa räntor. I takt med att den internationella konjunkturen stärks sker en viss åtstramning av penningpolitiken under 1997. För Sverige antas att det finns utrymme för sjunkande korta räntor under 1996. De gradvis allt lägre inflationsförväntningarna och förbättrade statsfinanserna bör möjliggöra att de svenska obligationsräntorna går ned något fram till slutet av 1997. Trots fallande nominella räntor beräknas realräntorna ligga på nivån 4½-5%, vilket är högt sett i ett längre historiskt perspektiv och innebär en hämsko för den ekonomiska utvecklingen. För kronan väntas inga större förändringar. Möjligen kan en viss förstärkning inträffa. Lönerna stiger med 5-5½% för ekonomin som helhet i år och ca 1 procentenhet långsammare nästa år, under förutsättning att löneglidningen kan begränsas till historiskt låga nivåer. Industrilönerna beräknas stiga med ca en procentenhet mer i Sverige än inom EU i genomsnitt per år. Även om de relativt låga löneökningarna under båda åren kan absorberas av stigande produktivitet och fallande vinstmarginaler är det inte långsiktigt uthålligt att lönerna i Sverige ökar snabbare än i omvärlden. Inflationen i Sverige har nu kommit ned till ca 2%, trots de relativt höga löneökningarna. En bidragande orsak till dämpningen har varit den starkare kronan som lett till minskat pristryck från importen. Sänkningen av mer- värdesskatten på livsmedel har i stor utsträckning neutraliserat andra pris- höjande skatte- och subventionsförändringar. Under loppet av 1997 beräknas konsumentpriserna stiga något snabbare än i år, eller med 2,3 %, bl.a. beroende på en något starkare efterfrågan. Dessutom väntas importpriserna åter stiga något. Exporttillväxten mer än halveras 1996 jämfört med 1995 för att sedan stiga något 1997. Förutom den lägre marknadstillväxten väntas också svenska företag tappa marknadsandelar både i år och nästa år. Konkurrenskraften försämras p.g.a. den högre kronkursen och de relativt omvärlden snabba löneökningarna. Svenska företag kommer dock sannolikt att minska sina marginaler för att hålla volymerna uppe. Priskonkurrensen underlättas av att vinstnivåerna är höga i utgångsläget. Den privata konsumtionen, som förra året steg med 0,3%, väntas i år öka ungefär i takt med de disponibla inkomsterna. Arbetsmarknadsläget gör hushållen försiktiga. Samtidigt innebär det för svenska förhållanden höga finansiella sparandet under de senaste åren att hushållen är välkonsoliderade. Lägre räntor bör också stimulera köplusten. En gynnsammare ekonomisk bild under 1997 med fallande öppen arbetslöshet och lägre räntor bör möjliggöra en konsumtionsuppgång av storleksordningen 1½-2%, trots att de realt disponibla inkomsterna beräknas stiga endast marginellt. Reallönerna ökar långsammare än tidigare samtidigt som finanspolitiken är stram. Sparkvoten faller därmed med drygt en procentenhet. Osäkerheten om hushållens konsumtions- och sparbeteende är emellertid mycket stor. Tabell 1.2 Försörjningsbalans, 1994-1997 Miljarder Procentuell volymförändring Kr 1995 1994 1995 1996 1997 BNP 1 634,9 2,6 3,0 1,4 2,0 Import 563,8 13,4 8,7 5,0 4,7 Tillgång 2198,7 4,9 4,3 2,2 2,6 Privat konsumtion 853,5 0,8 0,3 0,8 1,7 Offentlig konsumtion 422,6 -0,5 -2,3 0,9 -1,1 Stat 131,3 -0,1 -4,5 5,2 -3,3 Kommuner 291,3 -0,7 -1,2 -1,0 0,0 Bruttoinvesteringar 237,8 -0,2 10,6 10,0 2,4 Näringsliv 171,6 14,4 24,5 10,9 2,1 därav industri 60,9 28,6 37,5 17,0 -4,0 Bostäder 26,7 -35,3 -27,9 19,2 5,6 Myndigheter 39,4 10,6 1,6 0,1 1,1 Lagerinvesteringar1 17,5 1,5 0,5 -1,0 0,1 Export 667,3 14,1 11,4 4,5 6,1 Användning 2 198,7 4,9 4,3 2,2 2,6 Inhemsk användning 1 531,3 1,9 1,6 1,3 1,1 1 Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Den samlade investeringsvolymen hålls väl uppe i år. Den senaste investerings- enkäten tyder på att näringslivets investeringsplaner är fortsatt expansiva. Man har uppenbarligen en långsiktig syn på kapacitetsutbyggnaden. Dessutom är lönsamheten god och realräntorna på väg ned. Samtidigt har de avgiftsfinansierade infrastrukturprojekten nått höga volymer. Under 1997 väntas dock en tämligen svag investeringutveckling, främst inom industrin. Kapaciteten är väl utbyggd för att möta efterfrågan och några nya stora projekt inom basindustrierna verkar inte vara aktuella. Näringslivets lönsamhet kommer sannolikt också att vara något lägre p.g.a. en starkare krona och ökad priskonkurrens. Bostadsinvesteringarna väntas vända upp i år, från en mycket låg nivå, och uppgången hålla i sig under 1997. Bostadsefterfrågan stiger inom vissa expansiva orter, bla. stimulerad av de lägre realräntorna. Lagerinvesteringarnas bidrag till tillväxten blir kraftigt negativt i år. Den snabba och överraskande konjunkturavmattningen under hösten 1995 gjorde att många företag inte hann anpassa sina insatsvaru- och färdigvarulager till den svagare efterfrågeutvecklingen. Denna anpassning kommer i stället i år men väntas vara genomförd 1997. Den svagare efterfrågan gör att importen växer allt långsammare framöver. P.g.a. att exportökningen mattas av kommer ändå nettoexportens bidrag till tillväxten att avta i år för att därefter återigen stiga. Överskottet i bytesbalansen krymper under 1996 men växer sedan till 2,5% av BNP nästa år. Tabell 1.3 Nyckeltal 1994 1995 1996 1997 Timlön, kostnad 2,4 3,4 5,3 4,3 KPI, dec.-dec. 2,6 2,6 1,9 2,3 NPI, dec.-dec. 1,7 1,0 1,0 1,3 Disponibel inkomst 1,1 -0,1 0,8 0,3 Sparkvot (nivå) 8,6 8,2 8,3 7,0 Industriproduktion 13,8 9,4 2,8 5,4 Relativ enhetsarbetskostnad-4,5 0,0 9,9 2,7 Öppen arbetslöshet (nivå)1 8,0 7,7 7,2 6,5 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder15,24,4 5,2 5,2 Handelsbalans (mdr kr) 67,1 108,2 102,7 119,0 Bytesbalans (i % av BNP) 0,4 2,1 1,8 2,5 1 I % av arbetskraften. Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet. Den relativt låga tillväxten i BNP under 1996 och 1997 (1,4% resp. 2,0%) gör att ökningen av sysselsättningen blir måttlig. I år kan endast en utökning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förhindra en uppgång av den öppna arbetslösheten, som väntas hamna på drygt 7%. Nästa år kommer de omfattande extraordinära utbildningsinsatserna att dämpa utbudet av arbetskraft. Därmed väntas den öppna arbetslösheten falla till 6,5%. Den offentliga sektorns finanser har under de två senaste årens ekonomiska återhämtning förstärkts med motsvarande 4,5% av BNP. Trots konjunkturavmattningen under 1996 beräknas det finansiella sparandet i stat och kommuner fortsätta förbättras i ungefär samma takt som under 1994 och 1995. Det finansiella underskottet beräknas i år uppgå till 86 miljarder kronor, vilket motsvarar 5,1% av BNP. Sparandeökningen förklaras främst av ökade inkomster. De viktigaste skattebaserna utvecklas starkare än BNP, bland annat till följd av höga löneökningar. Vidare har en rad skattehöjningar genomförts, bl.a. höjd allmän egenavgift och höjd fastighetsskatt. Sammantaget medför detta en höjning av skatter och avgifter, mätt som andel av BNP, med nära tre procentenheter. De offentliga utgifterna växer något långsammare än BNP. Besparingar, bl.a. sänkt kompensationsgrad i en rad trygghetssystem, resulterar i en real minskning av transfereringarna till hushållen. De stora försvarsinköpen gör att den offentliga konsumtionen ökar något, trots att den kommunala verksamheten dras ned med 1%. Den kraftiga - och tillfälliga - uppgången i den statliga konsumtionen 1996 ger ett positivt bidrag till BNP-tillväxten på nästan 0,5 procentenheter. Tabell 1.4 Finansiellt sparande Procent av BNP, löpande pris 1994 1995 1996 1997 Bruttosparande 14,6 17,7 17,4 18,2 Realt sparande 14,2 15,6 15,6 15,7 Fasta investeringar 13,6 14,5 15,6 15,5 Lagerinvesteringar 0,6 1,1 0,0 0,1 Finansiellt sparande 0,4 2,1 1,8 2,5 Offentlig sektor -10,8 -8,1 -5,1 -3,3 Hushåll 6,2 5,8 5,6 4,6 Företag 5,0 4,4 1,3 1,2 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Under 1997 minskar de offentliga utgifterna i reala termer och utgiftskvoten reduceras med två procentenheter, till knappt 66% av BNP, samtidigt som den offentliga sektorns inkomster växer i nästan samma takt med BNP. Utvidgningen av antalet utbildningsplatser håller uppe den kommunala konsumtionen på en oförändrad nivå, medan statens konsumtion minskar, bl.a. som följd av periodiseringen av försvarsinköp. En sjunkande arbetslöshet bidrar till att reducera transfereringarna till hushållen. Med de samhällsekonomiska för- utsättningar som föreliggande prognos anger och de beslut som hittills fattats vad gäller budgetförstärkningar beräknas den offentliga sektorns finansiella underskott år 1997 uppgå till 57 miljarder kronor. Detta motsvarar 3,3% av BNP och skulle innebära att Sverige, vid en strikt tillämpning, inte klarar att upp- fylla konvergenskriterierna för deltagande i den monetära unionen.I den ekonomiska vårpropositionen lämnar regeringen förslag till budgetförstärkande åtgärder utöver det program på sammantaget 118 miljarder kronor som presenterades i det s.k. konvergensprogrammet i juni 1995. Dessa åtgärder beräknas vara tillräckliga för att Sverige med betryggande marginal skall klara underskottskriteriet. 1.2 Den svenska ekonomins utveckling fram t.o.m. år 2001 Utöver den vanliga kortsiktsprognosen, vars perspektiv sträcker sig t.o.m. 1997, har Finansdepartementet även gjort en analys av den svenska ekonomins utveckling i ett medelfristigt perspektiv. Man bör vara medveten om att osäkerheten är mycket stor i kalkyler med detta tidsperspektiv. Två kalkyler har gjorts. Det s.k. basalternativet, som sträcker sig fram till år 2001, illustrerar en utveckling med förhållandevis måttfulla antaganden avseende utrymmet för ekonomisk återhämtning utan att det uppstår inflationsproblem. Det s.k. högtillväxtalternativet beskriver en utveckling med bl.a. en väl fungerande lönebildning som leder till att den öppna arbetslösheten faller till fyra procent år 2000. 2 Ekonomiska-politiska utgångspunkter Kalkylerna baseras på den ekonomiska politik och de regler som beslutats av riksdagen samt den finansierade utbildningssatsning som regeringen nu föreslår. Däremot beaktas i dessa kalkyler inte de tillkommande budgetförstärkande åtgärder, utöver 118-miljardersprogrammet, som nu aviseras. I de fall där det ännu inte finns några politiska beslut och där det är orimligt att tänka sig att inga nya beslut fattas, har ett tekniskt antagande om kommande beslut gjorts. För perioden 1997 till 2001 finns exempelvis inga beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I båda alternativen har det antagits att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna avtar successivt i relativt långsam takt. Förutsättningar De internationella förutsättningarna är desamma i båda alternativen.(Se vidare kap. 2.) De svenska räntorna och växelkursen skiljer sig dock mellan alternativen. Tabell 1.5 Förutsättningar 1996-2001 Årsgenomsnitt 1996 1997 1998 1999 2000 2001 BNP OECD (16) 2,0 2,5 2,5 2,5 2,5 2,5 KPI OECD (16) 2,4 2,4 2,5 2,5 2,5 2,5 Marknadstillväxt, OECD (14)5,2 6,4 6,0 6,0 6,0 6,0 Tysk ränta, 5 års statsobligation5,25,55,86,0 6,0 6,0 Basalternativ: Svensk ränta, 5 års statsobligation 7,8 7,2 7,0 7,0 7,0 7,0 ECU-index 117,8 115 114 114 114 114 Högtillväxtalternativ: Svensk ränta, 5 års statsobligation 7,7 7,0 6,5 6,2 6,2 ECU-index 116 113,5 112 112 112 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Basalternativet I ett medelfristigt perspektiv är det mycket svårt att pricka in konjunktur- vändningar. Kalkylerna är i stället uppbyggda kring ett tekniskt antagande om att det vid utgången av 1997 finns outnyttjade resurser som kan tas i anspråk, utan att det uppstår ett inflationstryck i ekonomin. Detta extra expansions- utrymme är beroende av hur väl arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar. Under 1998 och 1999 antas tillväxten ligga 0,5 procentenheter över en mer långsiktig trend på 2% per år. Därefter stiger BNP i takt med den underliggande tillväxten. Genom denna metod fokuseras analysen på vad som krävs avseende t.ex. budgetförstärkningar för att uppnå balans. Metoden ger däremot begränsad information om vad som kan hända vid alternativa konjunkturförlopp. Tillväxtmöjligheterna vid konstant resursutnyttjande, den s.k. underliggande tillväxten, avgörs av arbetskrafts- och produktivitetsutvecklingen. Den sistnämnda faktorn beror i sin tur bl.a. på teknisk utveckling, utbildningsnivån i landet, konkurrensförhållanden, regelsystem som råder samt på produktionens kapitalintensitet. I slutet av 1980- och i början av 1990-talet genomfördes flera genomgripande strukturella reformer i syfte att förbättra ekonomins långsiktiga funktionsförmåga. Dessa reformer tillsammans med ökade utbildningsinsatser bör ha bidragit till en högre underliggande tillväxt. I basalternativet antas den underliggande tillväxten uppgå till 2,0 %, fördelat på 1,4 procentenheter i produktivitetsökning och 0,6 procentenheter i stigande timsysselsättning. En viktig utgångspunkt för scenariet är att inflationen skall hålla sig inom Riksbankens toleransintervall, dvs mellan 1% och 3%. Under senare tid har förutsättningarna förbättrats för att detta skall kunna uppnås utan att penningpolitiken för den skull behöver vara särskilt kontraktiv. Inflations- förväntningarna har exempelvis sjunkit markant och ligger nu inom tolerans- intervallet även på längre sikt. Förstärkningen av kronan innebär också att det inte torde återstå några betydande inflationshot efter den kraftiga deprecieringen av kronan som skedde 1993-1994. Tabell 1.6 Försörjningsbalans 1996-2001 Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Privat konsumtion 0,8 1,7 2,2 2,4 2,2 2,2 Offentlig konsumtion 0,9 -1,1 -1,2 -0,8 -0,3 -0,1 Staten 5,2 -3,3 -1,8 -0,9 -1,0 -0,5 Kommuner -1,0 0,0 -0,9 -0,7 0,0 0,0 Bruttoinvesteringar 10,0 2,4 7,4 6,1 4,0 4,3 Näringslivet exkl. bostäder10,92,16,8 7,0 4,7 3,6 Bostäder 19,2 5,6 15,0 10,0 10,0 10,0 Offentliga myndigheter 0,1 1,1 3,5 -2,0 -6,2 0,9 Lagerförändringar (bidrag)-1,0 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 Export 4,5 6,1 5,4 5,3 5,1 4,9 Import 5,0 4,7 5,3 5,4 5,6 5,7 BNP marknadspris 1,4 2,0 2,5 2,5 2,0 2,0 Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Under perioden 1998-2001 antas löneökningarna i ekonomin som helhet uppgå till 4% per år. Industrins arbetskraftkostnad per producerad enhet stiger med 1,8% per år i genomsnitt. Konkurrenskraften hålls sålunda uppe på ett helt annat sätt än under 1970- och 80-talen. Företagen antas vara inställda på att i möjligaste mån försvara marknadsandelar och reducerar sina vinstmarginaler något under perioden. Sänkningarna är dock ganska blygsamma och vinstnivåerna beräknas hela tiden ligga på en hög nivå. Den relativt goda utvecklingen av konkurrenskraften innebär att nettoexporten beräknas ge ett positivt, men avtagande, bidrag till tillväxten under hela perioden. Den långsiktigt uthålliga inflationsutvecklingen och de förbättrade stats- finanserna medför att förtroendet för den svenska ekonomin förstärks i en sådan utsträckning att räntemarginalen mot den tyska 5-åriga statsobligationen krymper till en procentenhet år 1999. Denna räntemarginal antas förbli oförändrad under resten av perioden. Det innebär att räntan på en 5-årig svensk statsobligation ligger på 7%. Växelkursen antas vara oförändrad under perioden 1998-2001, på ett ECU-index av 114. Diagram 1.3 Förändring av BNP, sysselsättning och produktivitet 1971-2001 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Räntenedgången är en omständighet som innebär att investeringsförut- sättningarna förblir goda under hela perioden. Lönsamheten beräknas också ligga på en hög historisk nivå, trots en viss sänkning av företagens vinstmarginaler. Tillgången på arbetskraft och den goda makroekonomiska miljön med sunda statsfinanser och prisstabilitet befrämjar långsiktiga investeringar. Den relativt höga investeringsaktiviteten utgör i sin tur en förutsättning för att kostnadsdrivande flaskhalsar kan undvikas. Ur denna synvinkel sett föreligger förutsättningar för en god spiral. Även bostadsbyggandet kan förväntas stiga i samband med att räntorna sjunker och tillväxten i ekonomin i övrigt tilltar. Det tidigare mycket låga byggandet medför att bristsituationer relativt snabbt kan uppkomma på vissa orter i landet. Tabell 1.7 Nyckeltal 1996-2001 Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring 1996 1997 1998 1999 2000 2001 KPI dec.-dec. 1,9 2,3 2,2 2,3 2,2 2,2 Timlön 5,3 4,3 4,0 4,0 4,0 4,0 Öppen arbetslöshet 7,2 6,5 6,1 5,8 5,7 5,7 Sysselsättning 0,4 0,9 1,3 1,1 0,6 0,6 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder5,25,24,64,0 3,8 3,8 Real disponibel inkomst 0,8 0,3 1,3 2,1 1,9 1,8 Hushållens nettosparkvot 8,3 7,0 6,2 5,9 5,6 5,2 Källa: Finansdepartementet. Den förbättring av arbetsmarknadsläget som sker redan under 1997 innebär, tillsammans med de sjunkande räntorna, att hushållens framtidstro successivt förstärks. Den privata konsumtionen beräknas därmed kunna öka med drygt 2% per år under perioden. En viss fortsatt sänkning av hushållens sparkvot antas därmed ske. Sparkvotsnivån i slutet av perioden ligger dock betydligt högre än genomsnittet för den senaste 20-årsperioden. Diagram 1.4 Bidrag från produktionssidan till BNP-tillväxten i Sverige 1980-2001 Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 2,5% såväl 1998 som 1999. BNP-gapet beräknas därmed vara slutet. Under den efterföljande perioden antas produktionen öka i takt med den underliggande tillväxten, 2,0% per år. Denna tillväxt möjliggör en ökning av sysselsättningen med 124 000 personer och en gradvis sänkning av den öppna arbetslösheten till 5,7% år 2000. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna antas då ha minskat till en nivå motsvarande 3,8% av arbetskraften. Den relativt goda ekonomiska tillväxten tillsammans med de budgetförstärkande åtgärder som vidtagits innebär en successiv förbättring av de offentliga finanserna i det medelfristiga perspektivet. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande på 5,1% av BNP år 1996 vänds till ett överskott år 1999, som år 2001 växer till nära 4% av BNP. Förbättringen beror till största delen på fallande utgifter i förhållande till BNP. Utgifterna i relation till BNP reduceras med knappt 10 procentenheter mellan åren 1996 och 2001, medan inkomsterna i relation till BNP i princip är oförändrade under samma period. Denna utveckling medför att statsskulden som andel av BNP minskar med knappt 19 procentenheter under perioden 1996 till år 2001, för att år 2001 uppgå till 68,1 % av BNP. Den offentliga sektorns bruttoskuld, definierad enligt EU:s konvergenskriterium, minskar med knappt 17 procentenheter under samma period och uppgår år 2001 till 65,0 % av BNP. Med beaktande av de tillkommande budgetförstärkningar som nu föreslås beräknas de offentliga finanserna vara i balans år 1998. Budgetförstärkningarna och planerade utförsäljningar av statens aktieinnehav bidrar till att reducera den konsoliderade bruttoskulden till drygt 60 % år 2001. Diagram 1.5 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-2001 Anm.: Den streckade linjen anger finansiella sparandet sedan hänsyn tagits till de tillkommande budgetförstärkningar som föreslås i vårpropositionen. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 3 Diagram 1.6 Den offentliga sektorns brutto- och nettoskuld 1980-2001 Anm.: Den streckade kurvan anger bruttoskulden sedan hänsyn tagits till de tillkommande budgetförstärkningar som föreslås i vårpropositionen. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Högtillväxtalternativet Högtillväxtalternativet beskriver ett ekonomiskt förlopp där arbetslösheten reduceras till 4 % år 2000. Antaganden som är gemensamma med basalternativet är de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning, förändringen av medelarbetstiden, produktivitetstillväxten inom olika sektorer samt den internationella utvecklingen. I jämförelse med basalternativet bygger emellertid högtillväxtalternativet på en i grunden ljusare bild av den svenska ekonomins funktionssätt. Samtliga aktörer i ekonomin antas agera ansvarsfullt och därmed bidra till en utveckling som är betydligt bättre än i basalternativet. Det gynnsammare alternativet kännetecknas av en icke-inflationistisk lönebildning och av en framgångsrik arbetsmarknadspolitik, vilket tar sig uttryck i en väl fungerande arbetsmarknad och ett kraftigt stärkt förtroende för den svenska ekonomin. Den arbetskraftsreserv som finns i utgångsläget kan därigenom bättre tas i anspråk utan att det uppstår några överhettningstendenser som driver upp löner, priser och räntor. Detta kan också uttryckas som att jämviktsarbetslösheten antas vara betydligt lägre än i basalternativet. Den väl fungerande lönebildningen leder till ett lägre inflationstryck. Riksbanken antas därför föra en lättare penningpolitik än i basscenariet med lägre korträntor som följd. Den mindre inflationsbenägenheten, i kombination med ett allmänt stärkt förtroende för den svenska ekonomin, resulterar också i lägre obligationsräntor och en viss förstärkning av den svenska kronan. Räntemarginalen gentemot den tyska 5-åriga statsobligationen krymper till 0,25 procentenheter år 1999 och ECU-index sjunker till 112 i slutet av 1997 för att sedan ligga kvar på denna nivå under resten av perioden. Som en följd av att arbetsmarknaden fungerar bättre i högtillväxtalternativet antas utrymmet för ekonomisk återhämtning utan att det uppstår in- flationsdrivande löneökningar vara betydligt högre än i basalternativet. Under innevarande år antas tillväxten vara densamma som i basalternativet. Därefter är dock tillväxten ca 0,7 procentenheter högre i genomsnitt per år. Detta förlopp möjliggör att den öppna arbetslösheten kan falla till 4 % år 2000. Tabell 1.8 Arbetsmarknad, tusental personer Förändring till 2000 1995 BasalternativHögtillväxtalternativ Sysselsättning 3 988 176 291 Reguljär sysselsättning3 931 195 309 Öppet arbetslösa 332 -80 -155 Konjunkturberoende åtgärder 189 21 21 Utbud 4 320 96 135 Underliggande utbud4 451 94 133 Genom den gynnsammare ekonomiska utvecklingen tenderar de offentliga finanserna att förbättras snabbare än i basalternativet, vid ett antagande om samma regelverk i de båda kalkylerna. Beräkningarna baseras dock på antagandet att underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande år 2000 skall vara detsamma, som andel av BNP, som i basalternativet. Detta skapar utrymme för högre offentlig konsumtion och en sänkning av hushållens inkomstskatter, vilket ger en positiv effekt på disponibelinkomsten och den privata konsumtionen. Hushållens framtidstro antas förstärkas så att sparkvoten kan falla mer än i basalternativet. Den privata konsumtionen blir därigenom en motor i tillväxtprocessen och beräknas öka med i genomsnitt 2,4 % per år under perioden 1997-2000. Företagens framtidstro tar sig uttryck i högre investeringar och fler nyanställningar. Lägre realräntor och ökad köpkraft stimulerar även bostadsbyggandet. Exportföretagen antas agera mer aggressivt i prissättningen och kan därför hålla en högre exportvolym. Den svenska industrin väntas också i högre grad börja producera egna insatsvaror, vilket leder till att importandelen i exporten sjunker något. Utrikeshandeln ger således ett högre bidrag till tillväxten än i basalternativet. Skillnaderna mellan dessa två kalkyler visar tydligt på vinsterna av en väl fungerande ekonomi. I högtillväxtalternativet är, jämfört med basalternativet, år 2000 BNP-nivån 2,6 % högre, 115 000 fler personer har sysselsättning, den privata konsumtionen är 1,2 % högre och den offentliga konsumtionen ligger 2,3 % högre. Tabell 1.9 Högtillväxtalternativet, försörjningsbalans och nyckeltal, 1995-2000 Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Privat konsumtion 0,3 0,8 2,0 2,5 2,7 2,5 Offentlig konsumtion -2,3 0,9 -0,7 -0,5 -0,1 0,3 Bruttoinvesteringar 10,6 10,0 4,6 9,1 7,7 5,8 Lagerförändringar (bidrag)0,5 -1,0 0,1 0,0 0,0 0,0 Export 11,4 4,5 6,1 5,8 5,7 5,5 Import 8,7 5,0 5,0 5,6 5,6 5,8 BNP marknadspris 3,0 1,4 2,5 3,2 3,2 2,7 Nyckeltal: KPI dec.-dec. 2,6 1,9 2,0 2,0 2,0 2,0 Kostnadstimlön 3,4 5,1 4,0 3,5 3,5 3,5 Öppen arbetslöshet1 7,7 7,2 6,1 5,3 4,6 4,0 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder1 4,4 5,2 5,2 4,6 3,9 3,8 Sysselsättning 1,6 0,4 1,4 2,0 1,8 1,4 1 Som andel av arbetskraften. Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet. 4 Diagrambilaga till kapitel 1 Diagram D.1 BNP-utveckling enligt bas- respektive högtillväxtalternativ Diagram D.2 Arbetslöshet enligt bas- respektive högtillväxtalternativ 5 Diagram D.3 Sysselsättning och arbetskraft enligt bas- respektive högtillväxtalternativ Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. 6 2. Den internationella utvecklingen Den ekonomiska tillväxten i OECD-området mattades betydligt under andra halvåret 1995. Detta gäller särskilt EU-länderna men också i Förenta staterna har till- växten dämpats. Den japanska ekonomin tycks däremot vara på väg ut ur en flerårig stagnation. Avmattningen bedöms vara temporär och den ekonomiska aktiviteten i EU och Förenta staterna väntas tillta igen senare under prognosperioden. BNP-tillväxten i OECD-området uppskattas till 2,0 % år 1996 för att öka till 2,5 % år 1997. Diagram 2.1 Real BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Den avmattning som skett inom EU under andra halvåret 1995 berodde på flera faktorer. Den kraftiga ökningen av de långa räntorna under 1994 slog igenom med fördröjning och den oro som skapades av valutaturbulensen under våren 1995 hade negativa effekter. Vidare har den ekonomiska politiken varit stram i EU som helhet. Underskotten i de offentliga finanserna har reducerats samtidigt som de monetära förhållandena varit förhållandevis strama. Den effektiva växelkursen för EU mot resten av världen apprecierade 1994-1995 med negativa konsekvenser för konkurrenskraften som följd. Den kraftiga lageruppbyggnaden som starkt bidrog till tillväxten 1994 avtog under våren 1995. Dessa faktorer samt den höga arbetslösheten medförde att konsumenters och företagares förtroende för den ekonomiska utvecklingen dämpades markant under slutet av året. Detta hämmar utvecklingen av privat konsumtion och investeringar i år. Tabell 2.1 Nyckeltal för EU (15) som helhet 1990 1991 1992 1993 1994 1995 BNP-tillväxt, % förändring3,0 1,6 0,9 -0,6 2,9 2,6 Privat konsumtion, % förändring3,02,21,8-0,3 1,5 1,9 Inflationstakt 5,0 5,0 4,1 3,3 3,0 3,1 Underskott i offentliga finanser, % av BNP -3,5 -4,3 -5,2 -6,3 -5,5 -4,7 Skuldkvot i offentlig sektor, % av BNP 55,2 56,0 60,3 66,2 68,1 71,0 Korta räntor, årssnitt 11,7 11,0 11,2 8,6 6,6 7,0 Långa räntor, årssnitt 11,1 10,3 9,9 8,0 8,2 8,6 Real effektiv växelkurs, (1987=100)1 109 106 110 94 94 98 Bytesbalans, % av BNP -0,7 -1,3 -1,2 0,0 0,1 0,3 1 Nominell växelkurs diskonterad med enhetsarbetskostnad i tillverkningsindustin. Källor: EU-kommissionen och Finansdepartementet. Det svaga konjunkturläget består sannolikt en bit in i 1996. Efterhand är emellertid en förstärkning av den ekonomiska aktiviteten i EU att vänta. De grundläggande tillväxtförutsättningarna i den internationella ekonomin är bättre än vid inledningen av 90-talet, då den senaste lågkonjunkturen inleddes. Hushållens och företagens finansiella ställning är förhållandevis god och de står därför relativt starka inför en avmattning i konjunkturen. Såväl korta som långa räntor har fallit och situationen på valutamarknaden ser stabilare ut idag än för ett år sedan. Det lägre ränteläget i EU bedöms gradvis få genomslag. De långa räntorna börjar idag närma sig de nivåer som rådde innan de började stiga i början av 1994. De korta räntorna har kommit ned betydligt. Mot bakgrund av den låga inflationen, betydande ledig produktionskapacitet och konjunkturavmattningen kan dessutom ytterligare penningpolitiska lättnader inte uteslutas. Lönsamheten i industrin är dessutom hög, sett ur ett historiskt perspektiv, vilket understödjer investeringarna. Export och investeringar främjas också av att tillväxten utanför OECD-området väntas bli god under 1996 och 1997 vilket håller uppe efterfrågan på importvaror från EU. Detta gäller speciellt ekonomierna i Fjärran Östern, vilka växer med nära 10% per år. I Östeuropa och Sydamerika ligger tillväxten runt 3-5%. Sammantaget väntas värlshandeln öka med 7- 8% 1996 och 1997. Det är främst utvecklingen i Tyskland och Frankrike som drar ner den genomsnittliga BNP-tillväxten i EU 1996. Efter hand väntas den inhemska efterfrågan tillta och bidra till att öka BNP-tillväxten i EU till 2,5% år 1997. Arbetslösheten i EU bedöms minska marginellt under prognosperioden och uppgå till ca 11% år 1997. Inflationen stabiliseras runt 2,5%. Finanspolitiken väntas bli fortsatt stram mot bakgrund av att många EU-länder behöver förstärka de offentliga finanserna. Avmattningen under 1995 och 1996 gör det dock svårare för en rad länder att klara konvergenskriterierna för de offentliga finanserna till år 1997. Den tyska ekonomin dämpades betydligt 1995, främst under slutet av året. BNP minskade med 0,5% från tredje till fjärde kvartalet och tillväxten för helåret stannade vid 1,9%. Inflationstrycket har dämpats och inflationen ligger nu under 2%. Det är främst privat konsumtion och export som utvecklats svagt. Hushållen är försiktiga, delvis beroende på den höga arbetslösheten som stigit under inledningen av 1996. I februari uppgick arbetslösheten till 11,3% av arbetskraften. Finanspolitiken är restriktiv. Bundesbank har gradvis sänkt styrräntan. Den ekonomiska aktiviteten väntas förstärkas igen under prognosperioden, när inhemsk efterfrågan tilltar. BNP-tillväxten år 1996 bedöms dock endast bli drygt 1 % för att sedan stiga till 2,3 % nästa år. Inflationstakten stabiliseras runt 2% per år. I Frankrike skedde en avsevärd avmattning under 1995. Den privata konsumtionen stagnerade och BNP-tillväxten stannade vid 2,5 % . Den svaga utvecklingen i slutet av året var delvis, men inte enbart, en effekt av oroligheterna på arbetsmarknaden i november-december. Exportutvecklingen var också svag bl.a. som en följd av den effektiva apprecieringen av francen, men också pga den svaga tillväxten på omkringliggande exportmarknader. Sedan valutakrisen våren 1995 har penningpolitiken lättats. Trots försök att stimulera den franska ekonomin bedöms tillväxten stanna vid 1,2 % år 1996. En successiv förstärkning är att vänta och 1997 bedöms tillväxten bli 2,6 %. Inflationen beräknas ligga runt ca 2 % både 1996 och 1997. I andra EU-länder har den inhemska eferfrågan hållits uppe relativt väl. Aktiviteten har dock mattats av i takt med att efterfrågan på export till Tysk- land och Frankrike har sjunkit. I Storbritannien vek konjunkturen av 1995. BNP- tillväxten för helåret blev 2,6%. Tillväxten hämmades av lageravveckling samt en svagare utveckling än väntat vad gäller export och privat konsumtion. Industrin gynnas dock av att det brittiska pundets effektiva växelkurs har deprecierat realt under de sista åren i motsats till t.ex D-marken. Privat konsumtion väntas påverkas positivt av genomförda korträntesänkningar och BNP-tillväxten bedöms bli ca 2% år 1996 för att sedan öka till 2,5% år 1997. I Italien har deprecie- ringen av liran resulterat i en mycket god exportutveckling under 1995, men exporten väntas påverkas negativt av avmattningen på närliggande marknader. Indikatorerna pekar på en fortsatt svag konsumtionsutveckling. De nordiska länderna har under de senaste två åren haft en avsevärt starkare tillväxt än övriga OECD-länder. Liksom i Europa i övrigt mattades tillväxten av under loppet av 1995. I Danmark dämpades under 1995 tillväxten betydligt för de två viktigaste drivkrafterna bakom de senaste årens kraftiga tillväxt: export och privat konsumtion. Under 1996 förutses en fortsatt dämpad utveckling av exporten och den inhemska efterfrågan mot bakgrund av en väntad svag ekonomisk utveckling i kontinentala Europa och en fortsatt stram inriktning av finanspolitiken i Danmark. För 1997 föreligger goda förutsättningar för en förstärkning av tillväxten. En väntad uppgång i marknadstillväxten för exporten och en nedgång i sparkvoten bidrar till detta. Härmed kan arbetslösheten reduceras något. Inflationstakten beräknas ligga kring 2½ % under prognosperioden. I Finland uppgick BNP-tillväxten 1995 till 4,3%. Tillväxten blev härmed nästan lika stark som 1994 trots en viss försvagning mot slutet av året. För 1996 och 1997 förutses en nedgång i tillväxten till en årstakt omkring 3% till följd av en dämpad exporttillväxt, en lägre lönetillväxt samt effekterna av saneringsprogrammet för de offentliga finanserna. En fortsatt, om än begränsad, nedgång i den höga arbetslösheten är sannolik. Den för närvarande mycket låga inflationstakten beräknas stiga något, till knappt 2½ % år 1997. I Norge har den ekonomiska aktiviteten ökat kraftigt under de senaste två åren. För 1995 beräknas BNP-tillväxten ha uppgått till 3,7%, varav 3,2% i Fastlands-Norge. Sysselsättningen har ökat, de offentliga finanserna har förstärkts samtidigt som inflationen har legat på en förhållandevis låg nivå. 1996 förutses tillväxttakten i BNP bli av ungefär samma storleksordning som 1995. En dämpning av tillväxttakten till ca 2 1/4% är att vänta 1997 mot bakgrund av en lägre ökningstakt i oljeproduktionen samt en dämpning av tillväxten i den privata konsumtionen. Arbetslösheten beräknas minska från ca 5% 1995 till närmare 4% 1997. Inflationstakten väntas ligga kvar kring 2 - 2½% under de närmaste två åren. Tabell 2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet Årlig procentuell förändring 1994 1995 1996 1997 BNP: Förenta staterna 3,5 2,1 2,2 2,5 Japan 0,5 0,9 2,2 2,7 Tyskland 2,9 1,9 1,1 2,3 Frankrike 2,9 2,5 1,2 2,6 Storbritannien 4,1 2,6 2,0 2,6 Norden 3,8 3,4 2,2 2,4 OECD (14) 2,8 2,1 2,0 2,5 EU 2,9 2,6 1,7 2,5 Konsumentpriser: OECD (14) 2,3 2,3 2,4 2,4 EU 3,0 3,1 2,7 2,6 Norden 1,8 2,3 1,9 2,6 Arbetslöshet i % av arbetskraften: OECD (14) 8,0 7,8 7,9 7,9 EU 11,5 11,1 11,0 10,9 Norden 10,7 9,7 9,1 8,7 Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. I Förenta staterna dämpades BNP-tillväxten betydligt det fjärde kvartalet 1995. Den inhemska efterfrågan försvagades, då både privat konsumtion och investeringar utvecklades dåligt. En tillfällig faktor som också bidrog var att den offentliga konsumtionen minskade kraftigt mot slutet av året till följd av stängningen av vissa myndigheter. Orsaken till detta var avsaknaden av en uppgörelse beträffande den federala budgeten för budgetåret 1996. Därutöver avtog takten i lageruppbyggnaden. Penningpolitiken lättades under 1995. BNP- tillväxten för helåret 1995 uppgick till 2,1 %. Förutsättningarna för en förstärkning av tillväxttakten är förhållandevis gynnsamma. Exporten väntas utvecklas väl tack vare en relativt hög tillväxt i vissa ekonomier i Asien och Latinamerika.Till följd av försvagningen av BNP-utvecklingen mot slutet av 1995, beräknas emellertid tillväxten 1996 att stanna vid 2,2 % för att sedan stiga till 2,5 % nästa år. Konsumentpriserna väntas ligga runt 3 % såväl 1996 som 1997. Den japanska ekonomin utvecklades mycket svagt under 1995, men mycket pekar på att en återhämtning nu är på väg. Under första halvan av 1995 inverkade jordbävningen i Kobe, appreciering av yenen samt sjunkande aktie- och fastighetspriser negativt på hushållens och företagens framtidstro. Den privata konsumtionen utvecklades svagt. Under andra halvan av 1995 genomfördes åtgärder i syfte att få till stånd en depreciering av yenen gentemot dollarn och att stimulera den inhemska efterfrågan. Åtgärderna tycks ha fått avsedd effekt, då hushållens och företagens framtidstro har förbättrats. Penningpolitiken lättades under 1995. Den finansiella sektorns ansträngda situation består emellertid. Den förbättrade framtidstron, deprecieringen av yenen, den relativt goda exportefterfrågan samt ytterligare, ännu inte materialiserade, effekter av stimulansåtgärderna talar för att tillväxten för 1996 blir 2,2 %. År 1997 bedöms tillväxten bli 2,7 %. Risk för sämre utveckling Det går dock inte att bortse från risken att utvecklingen blir mer negativ än förväntat, speciellt i EU. De största bidragen till en ökad tillväxt väntas komma från inhemsk efterfrågan och denna hämmas i nuläget av företagens och konsumenternas bristande förtroende för den ekonomiska utvecklingen. Tidigare erfarenheter tyder på att när väl förtroendet börjar vika kan det ta tid innan det vänder uppåt igen. Speciellt viktigt ur detta perspektiv blir hur arbetslösheten utvecklas då denna starkt påverkar stämningsläget bland hushåll. Den osäkerhet som finns om den framtida ekonomiska politiken i EU och indirekt medlemsländernas möjligheter att klara konvergenskraven för den tredje etappen av den monetära unionen (EMU) kan leda till förnyad turbulens på valuta- och räntemarknader med negativa effekter. Även om de nominella räntorna har sjunkit, är realräntorna fortsatt relativt höga då inflation och inflationsförväntningar också minskat. Detta gäller framförallt de långa räntorna, vilka dessutom återigen stigit något sedan början av året. Utsikterna fram till år 2001 I de medelfristiga kalkylerna antas tillväxten i OECD-området bli 2,5% per år mellan 1998 och år 2001. Detta motsvarar den potentiella tillväxten, dvs. summan av ökningen av produktiviteten och ökningen av arbetskraften. Detta utgör samtidigt den tillväxt som på sikt kan upprätthållas utan att löner och priser accelererar. Den genomsnittliga BNP-tillväxten i OECD-området har under den senaste femtonårsperioden legat nära 2,5% per år. Eftersom industriländerna befinner sig i olika konjunkturfaser bedöms de aggregerade tillväxttalen för världsekonomin variera i relativt liten utsträckning under perioden för OECD- området i sin helhet. Något explicit konjunkturmönster har inte antagits. Inflationstakten bedöms stabiliseras på nivåer runt 2,5% fram till prog- nosperiodens slut. Denna bedömning reflekterar att det har skett en omställning i industriländerna till en situation med lägre inflation än under 1970- och 1980-talen. Betydelsen av låg inflation betonas idag av alla centralbanker och regeringar. Diagram 2.2 BNP-tillväxt och inflation i OECD, 1970-2001 Årlig procentuell förändring Källor: OECD och Finansdepartementet. 7 3. Utrikeshandeln Sveriges export av varor fortsatte att öka starkt under 1995, även om expansionen avtog mot slutet av året. Drivkraften i exportutvecklingen förra året var en relativt stark internationell konjunktur samt kvardröjande effekter av den konkurrenskraftsförbättring som skett under de två senaste åren. Under 1996 väntas en temporär avmattning av den internationella tillväxten samtidigt som apprecieringen av den svenska kronan beräknas innebära att svensk exportindustri tappar marknadsandelar. Nästa år förutses exporten öka i takt med den stigande internationella efterfrågan. Sammantaget beräknas varuexporten växa med ca 5 % 1996 och med ca 7% 1997. Även varuimporten ökade starkt under 1995. Bakom uppgången låg en snabb förbättring av industrikonjunkturen. I år avtar importökningen i samband med att tillväxten i ekonomin dämpas. P.g.a. sammansättningseffekter förutses importuppgången vara relativt oförändrad under 1997 trots att aktiviteten i ekonomin stiger igen. Den totala varuimporten ökar med ca 5 % såväl 1996 som 1997. Tillväxten inom OECD14-området avtog mot slutet av 1995 och väntas bli fortsatt svag under 1996. Försvagningen i år beror framför allt på en avmattning i Europa. Förutsättningarna för att svackan blir temporär anses goda och att 1997 blir ett år med betydligt högre tillväxt. I Förenta staterna och Japan väntas tillväxten vara relativt stark. Utanför OECD-området växer efterfrågan i betydligt snabbare takt, runt 10 % per år, och ger ett starkt positivt bidrag till den totala marknadstillväxten. Sammantaget uppgår marknadstillväxten till ca 6 % 1996 och ca 7% 1997. Under 1995 gynnades exportföretagen av kvardröjande effekter av konkurrenskraftsförbättringen i samband med deprecieringen av kronan under 1993 och 1994. Marknadsandelsvinsten uppgick till ca 4 %, trots att de sammanvägda svenska exportpriserna steg snabbare än de internationella konkurrentpriserna. Under 1996 och 1997 antas kronan appreciera med ca 7 % respektive ca 2 %, mätt som årsgenomsnitt. Apprecieringen förutses leda till en kraftig press nedåt på företagens prissättning. Under de senaste åren har vinstmarginalerna avsevärt förbättrats och lönsamheten är god. Mot bakgrund av detta verkar det rimligt att företagen värnar om sitt internationella konkurrensläge genom att hålla priserna nere och sänka vinstmarginalerna. Dessutom byggs produktionskapaciteten ut ytterligare under 1996 vilket också torde medföra att företagen pressar priserna för att inte tappa marknadsandelar i alltför stor utsträckning. Trots kraftigt sänkta svenska exportpriser höjs dock relativpriset med ca 2 % under 1996 och med ca 1/2 % under 1997. Svensk exportindustri antas tappa marknadsandelar med drygt 1 % under perioden. 8 Diagram 3.1 Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för bearbetade varor i OECD (14), 1987-1997 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Skogsindustrin svarar för en större andel av exporten i Sverige än i flertalet andra länder. Detta medför att exportutvecklingen för industrin totalt påverkas av efterfrågan på skogsprodukter under prognosperioden. Denna efterfrågan har avtagit under 1995 och beräknas vara svag även under första halvåret 1996 p.g.a. alltför stora lager. År 1997 beräknas lageravvecklingen vara avslutad och efterfrågan stiga på nytt. Den totala exporten påverkas därmed negativt under 1996 och positivt 1997 av lageromslaget inom skogssektorn. I ett medelfristigt perspektiv, fram till år 2001, ökar exporten med mellan 5 % och 6 %, vilket är något lägre än världsmarknadstillväxten. Svenska exportörer bedöms tappa marknadsandelar trendmässigt med mellan 1/2 % till 1 % i takt med att marknaden växer och konkurrensen ökar. Under hela perioden väntas exporten till OECD-området utvecklas lite svagare än exporten till övriga världen. Importen av varor ökade starkt under 1994 och 1995. Bakom uppgången låg framför allt en snabb förbättring av industrikonjunkturen med höga tillväxttal för såväl export som maskininvesteringar. I år bedöms importens ökningstakt avta markant i samband med att tillväxten i den svenska ekonomin dämpas. Varuexportens och maskininvesteringarnas ökningstakt halveras i princip och lagerstockarna ligger på oförändrad nivå efter en betydande ökning förra året. Efterfrågan på import av bearbetade varor växer därmed betydligt långsammare än under fjolåret, vilket gör att importen av bearbetade varor bedöms öka med ca 5%, att jämföra med ca 12% 1995. Nästa år stiger BNP något snabbare än i år. Sammansättningseffekter gör dock att importefterfrågan ökar i relativt oförändrad takt. Den totala varuimporten ökar med ca 5% såväl i år som nästa år. Under perioden fram till år 2001 antas importen öka med mellan 5% och 6%. Det innebär att den även fortsättningsvis antas stiga något snabbare än den inhemska efterfrågan, dvs importen vinner i viss mån marknadsandelar gentemot inhemsk produktion. Detta antas främst ske som ett resultat av en fortsatt ökad internationell specialisering. Tabell 3.1 Export och import av varor MiljarderProcentuell volymutvecklingProcentuell prisutveckling Kr 1995 1995 1996 1997 1995 1996 1997 Varuexport Bearbetade varor 484,8 12,8 5,4 6,8 7,5 -3,5 0,0 Fartyg 2,2 -70,6 96,4 3,1 11,9 -9,9-2,3 Petroleumprodukter 10,8 -7,7 -2,0 5,0 7,0 -6,0 -3,8 Övriga råvaror 66,0 7,3 -1,5 4,8 12,8 -13,6 2,9 Summa varuexport 563,8 10,6 4,8 6,6 8,1 -4,7 0,2 Varuimport Bearbetade varor 374,3 13,2 5,0 5,4 4,8 -3,5 0,5 Fartyg 1,1 -64,5 212,0 -13,1 6,0 -2,0-2,3 Råolja 15,0 -8,5 6,9 3,2 1,0 -7,2-3,8 Petroleumprodukter 11,8 -4,1 -1,9 -0,7 -0,6 -7,2 -2,3 Övriga råvaror 55,5 -2,1 3,7 1,8 8,9 -5,6 -0,6 Summa varuimport 457,8 9,2 5,2 4,6 5,0 -4,0 0,2 Anm.: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken. Denna har till följd av ändrade statistikrutiner i samband med EU-inträdet resulterat i en överskattning av den faktiska exporten 1994. I nationalräkenskaperna har man sökt kompensera för detta genom att lägga in en korrigering på -3,5 miljarder kronor andra halvåret 1994. Exportutvecklingen år 1995 enligt nationalräkenskaperna respektive utrikeshandelsstatistiken skiljer sig dessutom åt av ytterligare ett skäl. Tidigare korrigerades i nationalräkenskaperna för den del av exporten som bestod av återinförsel. Detta är inte längre möjligt, varför exportutvecklingen i nationalräkenskaperna överdrivs med storleken på återinförseln. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Nettoexporten har under de tre senaste åren bidragit starkt till tillväxten. Särskilt betydande blev bidraget 1993 då exporten sköt fart, samtidigt som den inhemska efterfrågan föll dramatiskt. Under 1994 sjönk bidraget från ca 3 procentenheter till ca 1 procentenhet då importen ökade kraftigt trots att konsumtionen fortfarande var svag. En viss normalisering av importen under 1995, i kombination med en fortsatt stark export, resulterade i att bidraget ökade till ca 1,5 procentenheter. I år bedöms tudelningen i ekonomin minska i takt med att den inhemska efterfrågan ökar samtidigt som exporten utvecklas relativt svagt. Nettoexportens bidrag till BNP-ökningen blir därmed obetydlig för att nästa år öka till ca 1 procentenhet då exporten återigen blir något starkare. Bytesbalansen visade ett överskott på ca 35 miljarder kronor 1995 vilket var en förbättring med ca 30 miljarder jämfört med 1994. Förbättringen beror på en betydligt starkare handelsbalans. Övriga poster försämrades däremot. Handelsbalansen förstärktes av att exporten ökade snabbare än importen avseende såväl volym som priser. Priseffekten1 på handelsbalansen uppgick till ca 13 miljarder kronor. I år väntas överskotten i såväl handelsbalans som bytesbalans bli något lägre då exporten utvecklas svagare än importen. Nästa år är förhål- landet omvänt och överskotten stiger igen. Tabell 3.2 Bytesbalans Miljarder kronor 1994 1995 1996 1997 Varuexport 468,1 566,6 565,9 604,3 Varuimport 399,1 458,4 463,1 485,3 Korrigeringspost -1,9 0 0 0 Handelsbalans 67,1 108,2 102,7 119,0 Sjöfartsnetto 9,4 9,9 10,9 11,8 Övriga transporter 0,7 -0,5 -1,0 -1,4 Resevaluta -15,8 -14,1 -14,3 -14,8 Övriga tjänster 2,8 -1,8 -1,5 -1,0 Tjänstebalans -2,8 -6,5 -5,9 -5,3 Löner 1,2 0,5 0,3 0,2 Avkastning på kapital -44,6 -46,0 -49,4 -48,2 därav räntenetto -60,3 -64,1 -63,5 -63,0 direktinvesteringar 16,4 21,0 17,0 16,9 portföljaktier -0,7 -2,8 -2,9 -2,2 Övriga transfereringar -14,3 -21,2 -16,7 -21,7 Bytesbalansen 6,4 35,0 31,1 43,8 Andel av BNP 0,4 2,1 1,8 2,5 Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet. Resevalutanettot försämras marginellt under prognosperioden. Utlandsresandet antas öka snabbare än utländsk turism i Sverige men försämringen av resevalutanettot dämpas av att det blir billigare att resa utomlands till följd av apprecieringen av kronan. Sjöfartsnettot och handel med övriga tjänster förbättras under perioden och sammantaget förstärks tjänstebalansen något både 1996 och 1997. Räntenettot beräknas förbli i stort sett oförändrat under prognosperioden trots överskott i bytesbalansen och apprecieringen av kronan. Orsaken till detta är att svenska aktörer ökar sitt aktieinnehav istället för att minska den räntebärande utlandsskulden. Därmed minskar inte räntebetalningarna i någon större omfattning. Dessutom ingår numera även räntebetalningar på finansiella derivat i räntenettot vilket främst belastar utflödet och därmed drar ned räntenettot. Avkastningen på både utländska investeringar i Sverige och svenska investeringar utomlands minskar sannolikt under prognosåren. Resultatet blir att överskottet i avkastningen på direktinvesteringar minskar eftersom svenska tillgångar utomlands är betydligt större än utlandets tillgångar i Sverige. Under 1996 och 1997 påverkas också bytesbalansen av medlemskapet i EU. Nettobelastningen på bytesbalansen av avgiften till EU och återflödet till Sverige uppgick till ca 8 miljarder kronor år 1995 samt beräknas uppgå till ca 5 miljarder kronor 1996 och till ca 10 miljarder kronor 1997. **FOOTNOTES** 1 Priseffekten beräknas som skillnaden mellan faktisk handelsbalans och handelsbalans vid oförändrat relativpris mellan exporten och importen, dvs. exportpriserna utvecklas parallellt med importpriserna. 9 4. Näringslivets produktion Näringslivets produktion steg med knappt 5% förra året. Den exportledda uppgången spred sig successivt till allt fler delar av näringslivet. De sektorer som främst riktar sig mot hushållen hade dock en betydligt svagare utveckling. Mot slutet av 1995 mattades dock industrikonjunkturen av till följd av lägre internationell tillväxt och effekterna av den starkare kronan. Tabell 4.1 Näringslivets produktion Procentuell volumförändring 1994 1995 1996 1997 Jordbruk, fiske och skogsbruk1,6 6,3 0,0 2,0 Industri 13,8 9,4 2,8 5,4 El, gas, värme och vattenverk-2,7 3,4 1,0 2,5 Byggnadsindustri -4,5 0,7 3,9 2,7 Näringslivets tjänster 3,7 3,4 2,0 1,6 Summa näringsliv 5,1 4,9 2,1 2,7 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Produktionen i näringslivet beräknas öka med 2% i år och med knappt 3% 1997. Innevarande år dämpas produktionstillväxten av en avmattning i exportutvecklingen. Lagercykeln bidrar dessutom negativt till den inhemska efterfrågeutvecklingen under 1996. Lageromslaget drar ned produktionen inom industrisektorn som förväntas öka med knappt 3% i år mot drygt 9% förra året. Drivande för produktionstillväxten i näringlivet i år är den fortsatt starka investeringsutvecklingen. Ökningstakten för investeringarna i de industrirelaterade sektorerna är i en nedgångsfas nästan lika stor som i slutet på konjunkturtoppen. Dessutom ger infrastruktursatsningarna och uppgången i bostadsbyggandet ett positivt bidrag till produktionen. Det innebär att sektorer såsom uppdragsverksamhet och byggnadsindustrin kan förväntas växa relativt kraftigt i år. Nästa år förutses en tilltagande europeisk tillväxt samt en uppgång i den privata konsumtionen innebära en stark efterfrågan på industrivaror. Uppgången i industrikonjunkturen beräknas komma till stånd utan att några flaskhalproblem uppstår. Den produktionsutbyggnad som förväntas 1995 till 1997 innebär att kapacitetsutnyttjandet faller. Uppgången i den privata kon-sumtionen beräknas ge ett positivt bidrag till de komsumtionsrelaterade delarna av tjänsteproduktionen. Av tjänsteproduktionen går 40% till privat konsumtion. I det medelfristiga perspektivet beräknas tudelningen mellan en expanderande exportsektor och en stagnerande hemmamarknadssektor minska. Lägre realräntor och stigande disponibelinkomster förutses leda till en stabil uppgång av både bostadsproduktionen och av produktionen i de hemma-marknadsorienterade delarna av näringslivet. Den höga lönsamheten samt god tillgång på välutbildad arbetskraft borgar för att en måttlig expansion kommer till stånd utan överhettningstendenser. 4.1 Industrin Industrikonjunkturen mattades av andra halvåret 1995 och försvagades ytterligare under första kvartalet i år. Uppbromsningen märks tydligast i den cykliska basindustrin. Efterfrågan på skogsprodukter dämpades kraftigt mellan 1994 och 1995, till stor del till följd av en tidigare lageruppbyggnad bland slutanvändarna. Branschen har försökt motverka en lageruppbyggnad med produktionsneddragningar under hösten och inledningen av 1996. Lagren ligger dock fortfarande på för hög nivå. Den underliggande efterfrågeutvecklingen bedöms dock vara hygglig samtidigt som en successiv förstärkning i det europeiska konjunkturläget antas medföra en kraftig produktionsuppgång för basindustrin under loppet av andra halvåret 1996.Förra året gynnades svensk industri av den höga ökningstakten för bruttoinvesteringarna både i Sverige och i Europa. Svensk industri är i hög grad specialiserad på investeringsvaror. Den oväntat kraftiga avmattningen i Europa i år förväntas innebära en dämpad investeringsutveckling. Sam-mantaget försämras tillväxtförutsättningarna för svensk industri i år jämfört med förra året. Denna bild bekräftas av Konjunkturinstitutets månadsbarometer från februari som visar dämpade produktionsplaner för första halvåret. Det som begränsar konjunkturavmattningen är den fortsatt positiva utvecklingen för teleproduktindustrin där den underliggande efterfrågan är fortsatt stark. Under loppet av 1996 förutses industriproduktionen åter börja öka. Företagens investeringsplaner innebär en fortsatt kraftig utbyggnad av produktionskapaciteten. Kapitalstocken beräknas växa med ungefär 6% enbart under 1996. Det europeiska konjunkturläget förutses successivt förstärkas från och med andra halvåret 1996 vilket tillsammans med låga räntor väntas innebära att investeringskonjunkturen i Europa vänder uppåt. De svenska industriföretagen antas uppvisa ett mycket återhållsamt prisbeteende både 1996 och 1997. Därigenom beräknas också den svenska industrin kunna växa i takt med den europeiska efterfrågeutvecklingen under nästa år. Under 1997 beräknas också produktionen inom den inhemskt orienterade konsumtionsvaruindustrin vända uppåt när den privata konsumtionen förstärks. Industrins faktiska kapacitetsutnyttjande låg ännu under fjärde kvartalet 1995 på relativt höga 88,3%, vilket är endast 1,7 procentenheter lägre än högsta utnyttjandegrad under föregående högkonjunktur. Mot bakgrund av den måttliga exportillväxten samt av att ny produktionskapacitet tas i bruk under året bedöms kapacitetsutnyttjandet successivt sjunka. Därigenom kan den förutsedda produktionsuppgången mot slutet av 1996 samt under 1997 komma till stånd utan tendenser till överhettning, vilket väntas bidra till en lugn prisutveckling. Tabell 4.2 Nyckeltal för industrin Procentuell förändring 1994 1995 1996 1997 Industriproduktion 13,8 9,4 2,8 5,4 Lönekostnad per timme 3,1 5,5 5,3 4,2 Produktivitet 8,4 3,4 1,7 2,3 Enhetsarbetskostnad, (ULC) -4,9 2,0 3,5 1,9 14 OECD-länders ULC -2,1 0,4 1,3 1,4 14 OECD-länders ULC, SEK -0,4 2,0 -5,8 -0,8 Relativ ULC, SEK -4,5 0,0 9,9 2,7 Vinstmarginal, förändring 1,1 2,3 -2,3 -0,6 Bruttoöverskottsandel1 35,2 41,3 35,2 34,1 1 Bruttoöverskottsandel avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris. Uppgifterna över lönsamhetsutvecklingen avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Anm.: Konkurrensländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs. Arbetskostnad per producerad enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Konkurrensen gentemot länderna utanför OECD-området är inte inkluderad. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Mellan 1992 och 1995 sjönk industrins relativa enhetsarbetskostnad räknat i gemensam valuta med 32% jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer. Merparten av förbättringen beror på kronförsvagningen men den kan också delvis förklaras av relativt återhållsamma löneökningar samt den historiskt sett snabba produktivitetstillväxten. Den positiva utvecklingen bryts i år. Lönekostnaderna stiger mer än i omvärlden samtidigt som produktivitetstillväxten avtar. Löneutvecklingen i år sammanhänger dock med industrins mycket höga vinstläge åren 1994-1995 snarare än med situationen framöver. Därtill skedde lönejusteringar relativt sent under år 1995, vilket ger en förhållandevis hög ökning av genomsnittslönen år 1996 jämfört med år 1995. Nästa år väntas avmatt- ningen i industrikonjunkturen bidra till att lönekostnaderna utvecklas ungefär i takt med omvärlden samtidigt som produktivitetsstillväxten ökar igen. Den antagna apprecieringen av kronan innebär dock att konkurrenskraften försvagas. Räknat i gemensam valuta beräknas industrins relativa enhetsarbetskostnad öka med knappt 13% från 1995 till 1997, jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer. Svensk industris kostnadsläge måste ändå betraktas som fortsatt fördelaktigt i ett internationellt perspektiv. Möjligheterna till sänkningar av vinstmarginalerna som ett sätt att motverka de negativa effekterna av kronförstärkningen är utifrån detta perspektiv goda. Industrins lönsamhet, mätt som driftsöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, steg ytterligare förra året och nådde en topp på drygt 41% vilket är mycket högt såväl vid en historisk som vid en internationell jämförelse. Lönsamhetsförbättringen beror till största delen på kraftigt stigande världsmarknadspriser på råvarubaserade produkter, som utgör en större andel av den totala industriproduktionen i Sverige än i merparten andra OECD- länder. I prognosen för 1996 har antagits att kronan apprecieras med ca 7%, mätt som årsgenomsnitt, vilket motsvarar ungefär oförändrad växelkurs jämfört med läget i slutet av mars. Konjunkturomslaget för de råvarubaserade sektorerna har lett till ett rejält internationellt prisfall under hösten och under första kvartalet 1996. Detta tillsammans med kronapprecieringen beräknas innebära att insatsvarukostnaden sjunker med knappt 1% 1996. Stigande lönekostnadsökningar medför ändå att de totala rörliga kostnaderna ökar något i år. Försvagningen i industrikonjunkturen innebär att utrymmet för ytterligare prisökningar är begränsat framdeles. Den planerade kapacitetsutbyggnaden inom exportindustrin väntas också leda till ett återhållsamt prisbeteende hos exportföretagen medan hemmamarknadsföretagen antas behöva genomföra smärre marginalförstärkningar i år. Exportföretagens historiskt sett mycket höga vinstmarginaler ger utrymme för ett aggressivt prisbeteende. Detta stöds också av Konjunkturinstitutets industribarometer från februari där det framgår att företagen planerar att sänka sina priser mätt i svensk valuta. Produktpriserna bedöms sammanvägt sänkas med drygt 2% 1996. Diagram 4.1 Industrins bruttoöverskottsandel 1980-1997 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Nästa år beräknas insatsvarukostnaderna stiga med 2% när den internationella konjunkturen vänder upp igen. Lönekostnadsökningar något över omvärldens medför att de rörliga kostnaderna sammantaget ökar med 2%. Kronapprecieringen antas exportföretagen möta med sänkta marginaler. Sammantaget medför prognosen att industrins lönsamhet sjunker avsevärt från 1995 till 1997. Ställt i förhållande till den höga utgångsnivån är dock lönsamhetsförändringen sannolikt av mindre betydelse för industrins fortsatta expansionplaner. Vinstandelen som beräknas uppgå till 34% 1997 är då fortfarande på god europeisk nivå och högre än genomsnittet för den senaste 15-årsperioden som ligger på drygt 28 %. 4.2 Byggnadsverksamheten Byggproduktionen steg med knappt 1% förra året efter att ha minskat med sammantaget 25% mellan 1990 och 1994. Under prognosperioden beräknas byggandet öka med 7%. Uppgången under 1995 kan delvis tillskrivas de mycket omfattande statliga åtgärder som vidtagits. Det gäller bland annat stöd till kommunala ROT- åtgärder, bidrag till bostadsbyggandet samt möjlighet till direktavdrag för bygginvesteringar i näringslivet. Den höga real-räntan innebar dock att det räntekänsliga bostadsbyggandet föll med ytterligare 28 %. Bostadsbyggandets andel av BNP har inte varit så lågt under hela efterkrigstiden. Näringslivets bygginvesteringar steg också under året främst på grund av ett kraftigt ökat industribyggande. Industrins höga lönsamhet samt det höga kapacitetsutnyttjandet ligger bakom uppgången. Tabell 4.3 Byggnadsverksamhet Miljarder Årlig procentuell förändring Kr 1995 Löpande priser 1994 1995 1996 1997 Byggnadsinvesteringar113,2 -9,6 -3,1 7,4 3,5 Näringslivet 57,2 11,6 13,7 5,6 3,4 Myndigheter 27,8 10,8 0,1 0,0 1,4 Bostäder 26,7 -35,3 -27,9 19,2 5,6 Reparationer och underhåll84,8 4,5 8,7 -1,0 1,5 Totalt 198,0 -4,7 1,4 3,92,7 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Det låga igångsättandet av bostäder 1994 till 1995 innebär att mycket få bostäder färdigställs innevarande år. En fortsatt sysselsättningsökning samt sjunkande realräntor beräknas dock leda till stigande bostadsefterfrågan. Därigenom förväntas vakansgraderna sjunka markant i expansiva områden vilket reducerar osäkerheten vid bostadsbyggande. Bostadsräntorna beräknas också ha nått nivåer som möjliggör en relativt stor uppgång i bostadsproduktionen. Bostadsbyggandet stiger därigenom hela prognosperioden. Till följd av att de tidigare beslutade temporära bidragen till bostadsproduktion försvinner 1997, beräknas bostadsinvesteringarna då öka i mindre omfattning än i år. Industribyggandet expanderar ytterligare i år för att sedan falla tillbaka något under 1997 när en del stora anläggningar i basindustrin färdigställs. Ett antal större avgiftsfinansierade infrastrukturprojekt drar upp byggandet under hela perioden. Den prognosticerade uppgången i den privata konsumtionen samt fallande räntor väntas också innebära en viss uppgång för bygginvesteringarna inom varuhandel och fastighetsförvaltning under 1997. Uppgången sker dock från låga nivåer. Sammantaget beräknas byggnadsverksamheten stiga med knappt 4% i år och med knappt 3% 1997. 10 5. Arbetsmarknad Uppbromsningen av tillväxten har inneburit att också arbetsmarknadsläget försvagats påtagligt det senaste halvåret. Antalet sysselsatta och lediga platser planade ut samtidigt som antalet varsel om uppsägningar och konkurser steg. Den öppna arbetslösheten har det senaste halvåret legat något över föregående års nivå. Däremot har antalet deltagande i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder varit färre. Summan av åtgärder och öppet arbetslösa har därmed varit lägre än för ett år sedan. Skillnaden har dock minskat kontinuerligt och var i februari 1996 endast två tiondelar. Antalet öppet arbetslösa uppgick till ca 330 000 personer, vilket motsvarar 7,7 % av arbetskraften. Därutöver deltog ca 5 % i åtgärder. En fortsatt stigande medelarbetstid bidrog till att bromsa utvecklingen av antalet sysselsatta under andra hälften av 1995. Tidigare har minskad sjukfrånvaro varit den främsta orsaken till uppgången i medelarbetstiden. Under senaste halvåret har istället en ökad ordinarie arbetstid varit den främsta anledningen. Det återspeglades i att antalet personer som skulle vilja arbeta mer, om de inte hindrades av arbetsmarknadsskäl, samtidigt reducerades. Till följd av en minskad övertid, en sjukfrånvaro som inte längre faller i snabb takt samt en ökad frekvens av korttidspermitteringar förutses medel-arbetstiden sjunka något under loppet av 1996 även om helårssiffran fort-farande är svagt positiv till följd av den starka uppgången under loppet av 1995. I ekonomins nedgångsfas i början av 1990-talet steg produktiviteten snabbt. Detta sammanhängde med omfattande rationaliseringar. Utvecklingen var särskilt markant i industrin. Utrymmet för produktivitetshöjningar när konjunkturen åter vände uppåt var därför mer begränsat än i tidigare konjunkturuppgångar. Under förra året ökade produktiviteten i näringslivet med drygt 1%. Under 1996 och 1997 förutses den låga efterfrågan dämpa produktivitetsutvecklingen till 1- 1,5 %. Produktionsökningen 1996 och 1997 räcker inte till för att sysselsättningen ska kunna stiga i betydande omfattning. En ökning med drygt 50 000 sysselsatta i genomsnitt väntas mellan år 1995 och år 1997. Bilden av en svag sysselsättningsökning stöds av den låga nivån på antalet lediga platser och uppgången av varslen som skett de senaste månaderna. Även AMS:s nyligen publicerade prognos tyder på en dämpad sysselsättningsutveckling. Under förra året fortsatte sysselsättningsuppgången inom industrin och de industrirelaterade delarna av tjänstesektorn, för att mot slutet av året mattas något. En viss nedgång väntas under första halvåret i år. Ett tecken på detta är den senaste tidens varseluppgång, som till största delen kan hänföras till industrisektorn. Mot slutet av året inleds dock en återhämtning, som bedöms fortsätta i god takt under 1997. I samband med att produktionsökningarna inom industrin avtar i år väntas bidraget till den totala sysselsättningsökningen minska från denna sektor. Istället väntas de mer konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn stå för en större andel av sysselsättningsökningen. Inom byggnadsverksamheten förutses en viss expansion under prognosperioden till följd av ett ökat bostadsbyggande och tilltagande infrastrukturinvesteringar. (Se kapitel 4 för närmare redogörelse av utvecklingen inom näringslivet.) Inom den offentliga verksamheten väntas sysselsättningen fortsätta att falla 1996 och en utplaning förutses 1997. Som framgår av kapitel 10 beräknas den "underliggande" kommunala sysselsättningen minska med ca 1% per år 1996 och 1997. Nivån hålls dock uppe 1997 av de extra satsningarna på den kommunala vuxenutbildningen som nu föreslås samt av överenskommelsen att kommunerna inte ska säga upp fast anställd personal under 1997 och 1998. Tabell 5.1 Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16-64) Nivå Förändring från föregående år 1995 1994 1995 1996 1997 Sysselsättning: Jord- och skogsbruk 124 -1 -11 -2 0 Industri 803 -10 41 9 24 Byggnadsverksamhet 224 -17 5 5 4 Privata tjänster 1572 31 34 17 8 Kommunal verksamhet 1079 -27 -8 -11 1 Statlig verksamhet 184 -11 1 -2 -1 Totalt 3988 -38 61 1636 Arbetskraft, totalt 4320 -53 54 -4 4 Arbetslösa, 332 -16 -8 -20 -32 % av arbetskraften, nivå7,7 8,0 7,7 7,2 6,5 Personer i arbetsmarknads- politiska åtgärder, nivå189 221 189 227 227 % av arbetskraften, nivå4,4 5,2 4,4 5,2 5,2 Anm.: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår ej åtgärderna jobbsökaraktivitet samt företagsutbildning. Dessa beräknas omfatta ca 13 000 personer år 1996. Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet. Bristsituationer på arbetsmarknaden förutses inte utgöra något hinder för produktions- eller sysselsättningsutvecklingen. Enligt Konjunkturinstitutets barometer förväntas det inte uppstå någon brist på arbetskraft annat än för särskilda yrkesgrupper inom vissa branscher, t.ex. gällande tekniskt utbildad personal. I vilken mån arbetslösheten minskar vid den beräknade ökningen av sysselsättningen är avhängigt arbetskraftsutbudets utveckling. I prognosen beräknas utbudet falla svagt 1996 och öka något 1997. Innevarande år stiger antalet deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder klassade som utbildning, och som därmed per definition faller utanför arbetskraften, vilket drar ned utbudet. Nästa år förutses de extra satsningarna på reguljär utbildning hålla tillbaka utvecklingen. Den öppna arbetslösheten beräknas minska med drygt 50 000 personer från 1995 till 1997. Samtidigt utökas antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med närmare 20 000 personer, till en nivå motsvarande drygt 5% av arbetskraften. Den öppna arbetslösheten beräknas således falla från 7,7 procent 1995 till 6,5 procent 1997. Den s.k. totala arbetslösheten reduceras därmed från drygt 12 % till 11,7 %. Ett oroande tecken är att andelen långtidsarbetslösa kvarstår på en för svenska förhållanden hög nivå, ca 35% av det totala antalet arbetslösa. Utvecklingen av antalet personer som varit inskrivna på arbetsförmedlingen längre tid än två år (som arbetssökande eller som deltagande i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd) visar en än mer dyster tendens. Trots den ekonomiska återhämtningen har antalet långtidsinskrivna fortsatt att stiga. En tredjedel av det totala antalet personer inskrivna vid arbetsförmedlingen består av personer inskrivna längre tid än två år. En hög andel långtidsinskrivna riskerar att medföra en sämre fungerande arbetsmarknad och lönebildning. De utbildningssatsningar som nu föreslås syftar till att förbättra arbetsmarknadens funktionsförmåga samt att förhindra en permanent utslagning från arbetsmarknaden och därmed hålla nere jämviktsarbetslöshetens nivå. Den genomsnittliga tillväxten i basalternativet på drygt 2 % per år under perioden 1998 till år 2001 beräknas medföra en årlig sysselsättningsökning på i genomsnitt knappt 1%. Utbudet av arbetskraft väntas stiga efter hand som arbetsmarknadsläget förbättras samtidigt som volymen av arbetsmar-knadspolitiska åtgärder antas minska betydligt. Utbudsökningen hålls till-baka av de extra satsningarna på reguljär utbildning. Vid periodens slut antas antalet uppgå till 130 000 platser, vilket motsvarar ca 3 % av arbetskraften. Summan av öppen arbetslöshet plus arbetsmarknadspolitiska åtgärder faller därmed successivt till 9,5 % av arbetskraften år 2001 från 11,7 % år 1997. Den öppna arbetslösheten faller i begränsad utsträckning, till 5,7 % år 2001. Diagram 5.1 Antal sysselsatta, öppet arbetslösa och personer i arbetskraften år 1980-1997 Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet. 11 6. Löner Preliminär statistik visar att löneutvecklingen förra året var något långsammare än vad som förväntades i tillväxtpropositionen hösten 1995. Det hänger delvis samman med att avtalen för den offentliga sektorn innebar en förskjutning av lönehöjningarna från 1995 till 1996 i förhållande till den prognostiserade utvecklingen. Statistiken har emellertid ännu inte fångat upp utbetalningar av retroaktiva löner. Enligt den kortperiodiska lönestatistiken steg lönerna med 3,1%. Retroaktiva löneutbetalningar kommer sannolikt att höja siffran till 3,4%, att jämföra med prognosen som löd på 3,6%. Det förefaller också som att lönsamhet och arbetsmarknadsläge har haft ett begränsat inflytande på lönebildningen inom olika branscher. Löneökningen i byggsektorn blev t.ex. bara en halv procentenhet lägre än inom industrin. De centrala avtalsförhandlingarna har nu avslutats för i stort sett hela arbetsmarknaden. För näringslivet ger avtalen år 1996 och 1997 drygt 4% resp. drygt 3%. Därtill kommer löneglidningen som beräknas uppgå till ca 1% per år, vilket är mycket lågt i ett historiskt perspektiv. De främsta orsakerna till detta är en låg faktisk och förväntad inflation samt den mycket svaga efterfrågan på arbetskraft. Den avspeglas i få vakanser, liten brist på arbetskraft samt en hög arbetslöshet. Dessutom inverkar avtalens konstruktion som innebär att en stor del av löneökningen, drygt hälften i flertalet avtal, ska fördelas i lokala potter. I viss utsträckning väntas också nyinrättade bonus- och vinstdelningssystem, som inte fångas upp av den traditionella löneglidningen genom att de betalas ut genom t.ex. olika typer av pensionsförsäkringar, dämpa utvecklingen. Förändringar i arbetskraftens samman- sättning, t.ex. att andelen yngre stiger när sysselsättningen ökar, kan marginellt hålla tillbaka ökningen av genomsnittslönen. Samma effekt har ett minskat övertidsuttag. Å andra sidan motverkas detta av att sysselsättningen stiger i branscher med relativt sett högre lönenivå. Avtalen i den offentliga sektorn blev sammantaget något högre än i näringslivet. Bl.a. som en följd av att löneavtalen börjar gälla senare under år 1995 än i övriga sektorer blev ökningen lägre 1995 men ca 1 procentenhet högre såväl 1996 som 1997. De höga löneavtalen i år och nästa år väntas motverkas av en mycket låg löneglidning, runt 0,5%. Löneglidningen är också historiskt sett lägre i den offentliga sektorn än i näringslivet. Tabell 6.1 Löner Årlig procentuell förändring 1994 1995 1996 1997 Avtal 1,5 2,1 4,4 3,6 Löneglidning 0,9 1,3 0,9 0,7 Summa 2,4 3,4 5,3 4,3 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Sammantaget beräknas lönerna i hela ekonomin öka med 5,3% 1996 och med 4,3% år 1997, mätt som årsgenomsnitt. Avtalens speciella konstruktion medför att ökningen helåret 1996 blir något högre än den underliggande utvecklingen under loppet av året. De avtalade löneökningarna ligger nämligen relativt sent år 1995 medan de ligger tidigt 1996. Detta innebär att den höga ökningen av genomsnittslönen 1996 till en del förklaras av s.k. överhängseffekter. Om man istället jämför löneökningarna under loppet av respektive år, och således rensar bort effekterna av att avtalsrevisionerna sker vid olika tidpunkter under åren, framgår att den underliggande löneökningstakten ligger på ca 5% i slutet av både 1995 och 1996 och att den avtar till ca 4% 1997. Löneökningstakten under prognosperioden ligger över den s.k. Edin-normen, som innebär en årlig ökning av lönekostnaden på europeisk nivå, ca 3,5%. Med tanke på den fortsatt höga arbetslösheten måste detta tolkas som ett tecken på brister i arbetsmarknadens - och särskilt lönebildningens - funktionssätt. För första gången under 1990-talet väntas reallönen stiga betydligt, särskilt år 1996 men även 1997. Detta är en uppgång som inte motsvaras av en lika hög produktivitetstillväxt. Skulle lönerna i Sverige även fortsättningsvis tendera att öka snabbare än i övriga Europa kan detta försvåra en minskning av arbetslösheten. Att löneökningstakten stiger 1996 tyder på att den faktiska arbetslösheten ligger nära den s.k. jämviktsarbetslösheten (dvs. den nivå på arbetslösheten som är förenlig med icke accelererande löner och priser). I det medelfristiga basscenariot antas lönerna stiga med ca 4% per år, samtidigt som den s.k. totala arbetslösheten reduceras till 9,5%. Då har också beaktats de omfattande satsningar som nu görs på utbildning och som under de närmaste åren minskar utbudet av arbetskraft. Även vid en internationell jämförelse är den svenska löneutvecklingen relativt hög. Industritimlönerna inom OECD beräknas stiga med i genomsnitt ca 3,5% per år 1995 till 1997. I Sverige beräknas ökningen bli drygt 1 procentenhet högre. Motsvarande jämförelse för hela näringslivet för-svåras av att internationell statistik avseende timlöneutvecklingen i hela näringslivet saknas. Däremot finns prognos för hur lönerna per sysselsatt utvecklas. Som framgår av diagram 6.1 beräknas lönerna i ERM(7)-länderna (exklusive Spanien och Portugal) öka med ca 3,5 % per år under perioden 1995 till 1997. Inom OECD-Europa stiger lönerna något snabbare, med uppåt 4 %. I Sverige dras utvecklingen upp av 1996 års höga ökningstakt men skillnaden minskar dock 1997. Snittet under perioden blir ändå ytter-ligare något högre än inom OECD-Europa. Jämförelsen försvåras dock av att den svenska medelarbetstiden stigit betydligt åren 1992 till 1995. Uppgången av den svenska medelarbetstiden bidrar till en starkare ökning av lön per sysselsatt. Slutsatsen blir dock att de svenska arbetskraftskostnaderna ökar snabbare än i ERM(7)-länderna. 12 Diagram 6.1 Utveckling av lönekostnad per sysselsatt i näringslivet 1988-1997 Anm.: Sverige-prognosen för 1995 till 1997 avser Finansdepartementets nu föreliggande prognos. Övrigt underlag utgörs av OECD:s bedömningar i december 1995. Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 13 7. Inflation Inflationstrycket i den svenska ekonomin har under de senaste månaderna minskat i betydande grad. Detta illustreras bl.a. av att inflationstakten, mätt som ökningen av konsumentprisindex (KPI) räknat över 12 månader, sjunkit från 2,6% i december förra året till 1,7% i februari. Ökningen av netto-prisindex, i vilket indirekta skatter och subventioner exkluderas, inskränker sig till 0,6% i februari i år jämfört med februari 1995. Man får gå tillbaka till slutet av 1960-talet för att hitta motsvarande låga ökningstal. Också i ett internationellt perspektiv är den svenska inflationstakten låg. En av huvudförklaringarna till att inflationstrycket avtagit är den för- stärkning av den svenska kronan som skett under det senaste halvåret. Detta ger en direkt effekt på den inhemska prisutvecklingen genom importen. De totala importpriserna har under de senaste 12 månaderna, t.o.m. februari, fallit med drygt 2%. Importpriserna på konsumtionsvaror har dock varit oförändrade sett över 12 månader. Genom kronförstärkningen föreligger det knappast längre någon risk för kvarvarande inflationseffekter via importpriserna av den tidigare deprecieringen av kronan. Diagram 7.1 Producentprisutvecklingen 1991-1996 Källa: Statistiska centralbyrån. Kronförstärkningen har också, tillsammans med en vikande internationell konjunktur, medfört att exportpriserna räknat i svenska kronor hålls tillbaka samt att efterfrågetrycket riktat mot den svenska industrin dämpats. Industrins kapacitetsutnyttjande har under vintern sjunkit enligt Konjunkturinstitutets barometer. Risken för kostnadsdrivande flaskhalsar i produktionen har därmed avtagit. Den minskade inflationsrisken illustreras tydligt av att ökningstakten, räknat över 12 månader, för industrins totala hemmamarknadspriser sjunkit från drygt 9% vid mitten av förra året till 1,7% i januari. För konsumtionsvaror ligger ökningstakten på 1,4%. Under den närmaste tiden dämpas sannolikt kostnadstrycket ytterligare i takt med att industrins produktionskapacitet byggs ut snabbare än produktionen. På längre sikt är lönebildningen en avgörande faktor för prisutvecklingen och, vid ett givet inflationsmål, för sysselsättningsutvecklingen. De träffade avtalen indikerar att den svenska lönebildningen ännu inte anpassats till en inflation på god europeisk nivå. Lönebildningen utgör därmed ett osäkerhetsmoment för den framtida prisutvecklingen. På kort sikt förefaller emellertid inte lönekostnadernas utveckling äventyra inflationsmålet. Det hänger dels samman med att löneglidningen inom vissa brancher förefaller bli relativt låg, dels med att produktiviteten på många håll i ekonomin stiger så snabbt att arbetskraftkostnaden per producerad enhet ökar i relativt måttlig takt. De relativt höga löneavtalen tenderar sålunda snarare att hålla nere sysselsättningen än att driva upp inflationen. Såväl löneutveckling som inflationsutveckling bestäms i hög grad av förväntningar. Den förväntade inflationen påverkar såväl löntagarnas lönekrav som arbetsgivarnas motstånd mot löneökningar. Dessutom påverkas sannolikt företagens möjlighet och benägenhet att övervältra ökade kostnader på efterföljande led. Under det senaste året har inflationsförväntningarna dämpats betydligt. Enligt den enkät som utförs på uppdrag av Riksbanken har inflationsförväntningarna på 1-2 års sikt i genomsnitt bland de tillfrågade grupperna sjunkit med ca 1 procentenhet från juni 1995 till februari i år. Förväntningarna på fem års sikt har under samma period sjunkit med 0,8 procentenheter. I genomsnitt förväntas inflationen uppgå till 2,7% på ett och två års sikt och 2,8% på fem års sikt. Samtliga tillfrågade grupper tror enligt undersökningsresultatet att inflationen kommer att hålla sig inom Riksbankens toleransram 1-3% under de närmaste 5 åren. Fortfarande ligger dock föräntningarna generellt sett över målet på 2%. Att inflationsförväntningarna dämpats kraftigt bekräftas av Aragons enkätundersökning bland penningmarknadens aktörer. Hushållens inflationsförväntningar har, enligt SCB:s undersökning av hushållens framtidsförväntningar, under en lång period legat lägre än vad som framkommer i övriga enkäter, runt 2%. I den senaste mätningen steg dock förväntningarna markant till 2,8%. Det är emellertid för tidigt att säga om detta är en tillfällighet eller en faktisk uppdragning av föräntningarna. De senaste årens relativt måttliga ökning av den privata konsumtionen har bidragit till hålla nere inflationen. Mot bakgrund av bl.a. den kraftiga deprecieringen av den svenska kronan under perioden 1993-1994 skulle inflationen sannolikt ha blivit högre vid en mer normal utveckling av konsumtionsefterfrågan. Det är emellertid troligt att ekonomin blivit mindre inflationsbenägen, vilket bl.a. indikeras av att KPI-ökningen år 1995 blev lägre än förväntat i t.ex. budgetpropositionen trots att tillväxten blev högre. Konkurrensen har ökat till följd av skärpt lagstiftning och avreglering av olika marknader, men också genom ett ökat inslag av utländska produkter, inte minst på livsmedelsområdet. Den förväntade ökningen av den privata konsumtionen med 0,8% i år och 1,7% nästa år bör därmed inte innebära att inflationen riskerar att tillta i någon högre grad. Tabell 7.1 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring 1994 1995 1996 1997 KPI, årsgenomsnitt 2,4 2,9 1,6 2,3 KPI, dec.-dec. 2,6 2,6 1,9 2,3 Basbelopp 35 200 35 700 36 200 36 400 NPI, årsgenomsnitt 1,7 1,6 0,5 1,4 NPI, dec.-dec. 1,7 1,0 1,0 1,3 IPI privat konsumtion 3,0 2,7 1,6 2,8 IIKP 2,7 2,9 1,4 2½ OECD, KPI 2,3 2,3 2,4 2,4 Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Anm.: Vid beräkningen av basbeloppen 1995-1997 har en avräkning gjorts på 40% av uppräkningsfaktorn. Vid framräkning av prisökningstalen har ett tillägg gjorts för skillnaden mellan december månads långtidsindex och korttidsindex, i enlighet med Statistiska centralbyråns principer för inflationsberäkning. Under loppet av innevarande år bedöms inflationen, mätt som förändringen av KPI, uppgå till knappt 2%, för att nästa år öka till 2,3%. Ökningen av inflationen sker mot bakgrund av att fallet i importpriserna förväntas övergå i en viss uppgång nästa år, samtidigt som efterfrågan stärks något genom den högre privata konsumtionen. I år har en rad förändringar av indirekta skatter genomförts, bl.a på fastighetsskatteområdet. Dessa omfattar höjd fastighetsskatt, breddat underlag för fastighetsskatt samt nya taxeringsvärden för småhus. Dessutom skedde från årsskiftet en höjning av vissa punktskatter samtidigt som mervärdesskatt infördes på dagstidningar och resor till EU. I september genomförs vidare en höjning av energiskatterna. Dessa prishöjande åtgärder beräknas samman-taget ge ett statiskt bidrag till KPI på 1,7 procentenheter. Samtidigt sänktes emellertid från årsskiftet mervärdesskatten på livsmedel från 21% till 12%, vilket motsvarar en sänkning av livsmedelspriserna med 7,4% och av KPI med 1,1%. Sammantaget beräknas dessa åtgärder ge en höjning av KPI med 0,6 procentenheter vid full övervältring. Den del av fastighetsskattehöjningen som avser egnahem slår automatiskt igenom i KPI med full effekt, medan det är mer oklart hur effekten blir av övriga åtgärder. Preliminära mätningar tyder dock på att sänkningen av livsmedelsmomsen fick ett nära nog fullt genomslag på konsumentpriserna. Nästa år uppgår bidraget från indirekta skatter och subventioner till 0,5 procentenheter. Bland förändringarna kan nämnas höjda punktskatter och höjda energiskatter. 14 Diagram 7.2 Konsumentprisutvecklingen 1985-1997 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Under perioden 1998-2001 bedöms inflationen ligga relativt väl i linje med inflationsmålet på 2%, vilket är ett resultat av att tillväxten antas ligga på en sådan nivå att återhämtningen sker utan ökad inflation. De totala timlönerna beräknas öka med 4% per år vilket resulterar i en uppgång av näringslivets enhetsarbetskostnad med ca 2,5% per år. Samtidigt väntas vinstmarginalerna sjunka marginellt i näringslivet. Den privata konsumtionen ökar i relativt balanserad takt med drygt 2% per år. Dessutom byggs produktionskapaciteten ut i en takt som innebär att kapacitetsutnyttjandet sjunker successivt, med undantag för en viss uppgång år 1998. För att kunna avgöra vilka länder som uppfyller konvergenskriterierna för deltagande i EMU:s tredje etapp pågår inom EU ett harmoniseringsarbete avseende konsumentprisindex. I ett första skede presenterar EU:s statistikkontor Eurostat siffror för de olika länderna baserade på respektive lands eget KPI från vilket vissa områden tagits bort, bl.a kapitalkostnader för egnahemsägare, charterresor, försäkringar, sjukvård och medicin. Beräknat utifrån detta delvis harmoniserade index, IIKP, uppgick inflationen i Sverige till 1,3% från februari 1995 till februari i år. Det motsvarar den fjärde lägsta inflationstakten inom EU. Räknat som årsgenomsnitt beräknas IIKP öka med ca 1,4% i år. Anledningen till att ökningstalet för IIKP blir lägre än för KPI ligger huvudsakligen i att höjningen av fastighetsskatten för egnahem inte räknas med i IIKP, men i KPI. Nettot av förändrade indirekta skatter och subventioner ger därmed ett negativt bidrag till IIKP i år. Från och med januari 1997 kommer IIKP att ersättas av ett mer fullständigt harmoniserat index, HIKP, vilket utöver de områden som inkluderas i IIKP bl.a. kommer att innefatta försäkringar och utbildning. HIKP bedöms under loppet av nästa år öka med med ca 2,5%, vilket torde innebära att konvergenskravet uppfylls avseende inflationen. 15 16