Regeringskansliets rättsdatabaser

8. Hushållens ekonomi och privat konsumtion Hushållens realt disponibla inkomster var så gott som oförändrade mellan 1994 och 1995 enligt de preliminära nationalräkenskaperna. Det innebär att inkomstutvecklingen blev betydligt starkare än den minskning med 1,5%, som beräknades hösten 1995, beroende på högre tranfereringsinkomster och lägre skattebetalningar. Tillkommande budgetförstärkningar bidrar till en relativt svag utveckling av hushållens disponibla inkomster under de närmaste åren. En nedgång av sparkvoten medför dock att en återhämtning av privata konsumtionen beräknas inledas under andra halvåret 1996. Den reala lönesummeutvecklingen före skatt gav ett positivt bidrag till inkomstutvecklingen 1995. Detta skedde genom en kraftig ökning av sysselsättningen, medan den utbetalda timlönen före skatt sjönk realt. För 1996 är det i stället löneutvecklingen som ligger bakom den starka ökningen av lönesumman, medan sysselsättningen utvecklas svagt. Ett starkt positivt bidrag kommer också från en fortsatt förbättring av hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar. Det är en följd av ett högt finansiellt sparande, vilket innebär att hushållen ökar sina finansiella tillgångar och reducerar skuldbelastningen. Förändringen av direkta skatter och transfereringar från offentlig sektor drar ned utvecklingen av den realt disponibla inkomsten med ca 3,5 procentenheter 1996. Detta är huvudsakligen en följd av vidtagna budgetförstärkande åtgärder. De direkta skatterna har stigit bl.a. genom höjd egenavgift till sjukförsäkringen och kommunalskattehöjningar medan barnbidragen och ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna har sänkts. De realt disponibla inkomsterna beräknas sammantaget stiga med knappt 1% i år. Inkomstutvecklingen för 1997 karakteriseras av samma faktorer som 1996. Löne- och kapitalinkomsterna stiger medan tillkommande budgetförstärkande åtgärder drar ned inkomsterna. Egenavgiften till sjukförsäkringen höjs med ytterligare 1%. Indexeringen av basbeloppet, som styr pensioner m.m., är även för 1997 reducerad till 60%. Forsatta besparingar sker bl.a. i bostadsbidragen. Den utbetalda lönesumman stiger mindre än i år, till följd av lägre löneökningar. De realt disponibla inkomsterna väntas vara oförändrade jämfört med 1996. Tabell 8.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande MiljarderProcentuellt bidrag till Kr realinkomstutvecklingen 1995 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Lönesumma inklusive sjuklön686,5 1,6 3,4 1,9 2,3 2,2 1,9 1,9 Hushållsransfereringar från offentlig sektor397,0-0,4-1,2-0,6-0,4-0,10,20,3 Pensioner 211,6 0,1 0,0 -0,2 0,0 0,2 0,40,3 Sjukförsäkringar m.m. 43,6 -0,3 -0,3 0,0 0,1 0,1 0,1 0,1 Arbetslöshetsbidrag m.m. 54,4 -0,5 -0,3 -0,6 -0,5 -0,4 -0,2 -0,1 Övrigt 87,5 0,3 -0,5 0,1 0,0 0,0 0,0 -0,1 Räntor och utdelningar, netto-13,1 1,1 0,8 0,7 0,6 0,4 0,5 0,2 Övriga inkomster, netto 207,1 0,6 0,3 0,0 0,3 0,4 0,5 0,7 Direkta skatter 348,0 -2,9 -2,4 -1,6 -1,6 -0,8 -1,2 -1,3 Disponibel inkomst 929,6 -0,1 0,8 0,3 1,3 2,1 1,9 1,8 Privat konsumtion 853,5 0,3 0,8 1,7 2,2 2,4 2,2 2,2 Sparande, nivå i % av disponibel inkomst Nettosparande (sparkvot) 8,2 8,3 7,0 6,2 5,9 5,6 5,2 Finansiellt sparande 10,3 9,8 8,3 7,0 6,3 5,7 5,0 Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar, räntenetto och skatter är deflaterade med KPI. Disponibel inkomst är deflaterad med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten “Övriga inkomster, netto„. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Den kalkylerade ekonomiska tillväxten för perioden 1998 - 2001 innebär en positiv utveckling av hushållens realinkomster. Den reala lönesumman stiger något mer än BNP. Transfereringsinkomsterna ger endast ett svagt bidrag till inkomstutvecklingen, delvis beroende på att stödet till arbetslösa kan dras ned när arbetslösheten sjunker. Förbättringen av räntenettot fortsätter. Visserligen sjunker det finansiella sparandet, men det ligger kvar på en relativt hög nivå under hela kalkylperioden. Efter en tämligen svag ökning av inkomsterna under 1998, beroende på tillkommande budgetförstärkningar, ökar realinkomsterna med ca 2% per år de följande tre åren. Efter en markerad nedgång under det första kvartalet förra året ökade den privata konsumtionen successivt under loppet av 1995. Räknat som helårsgenomsnitt ökade den privata konsumtionen med 0,3% från 1994. Under vintern har emellertid stämningsläget bland hushållen försämrats i betydande grad. En förklaring till detta är sannolikt den tendens till försämring av arbetsmarknadsläget som skett under senare tid. Sysselsättningen i antal personer har stagnerat och antalet varsel om uppsägning har åter ökat. Andelen hushåll som tror att arbetslösheten kommer att stiga under det närmaste året har under de senaste sex månaderna ökat från knappt 30% till drygt 50%. Samtidigt har förväntningarna om den ekonomiska utvecklingen i Sverige förskjutits i negativ riktning (se diagram 8.1). Detta skulle kunna betyda att hushållen åter kommer att bli mer försiktiga och mindre konsumtionsbenägna. Den gradvisa konsumtionsuppgång som skett från 1993 skulle därmed kunna stagnera eller övergå i en viss nedgång. Diagram 8.1 Hushållens framtidsförväntningar 1977-1996 Källa: Statistiska centralbyrån. Det finns emellertid ett antal faktorer som talar för att hushållen i detta skede skulle vara mer benägna att upprätthålla konsumtionen än exempelvis under början av 1990-talet. För det första har den kraftiga höjning av hushållens sparkvot som skedde i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet inneburit att hushållens finansiella situation förbättrats markant. Den finansella förmögenheten har under de senaste 3 åren stigit från att år 1991 ha motsvarat ca 40% av den disponibla inkomsten till ca 90% år 1995. Detta är främst en följd av att hushållens finansiella sparande under de senaste 3 åren uppgått till ca 90 miljarder kronor per år. Dessutom har värdet av hushållens aktieinnehav stigit. Från januari 1995 har generalindex ökat med nära 30%. Priserna på småhus har visserligen sjunkit svagt under det andra halvåret 1995, men som framgår av diagram 8.2 har hushållens förmögenhet trots det stigit från att 1992 ha motsvarat ca 200% av disponibla inkomsten till att motsvara ca 235% 1995. Sett i ett historiskt perspektiv ligger hushållens finansiella sparande på en mycket hög nivå och det torde på längre sikt finnas ett utrymme för en viss minskning. En förklaring till att det finansiella sparandet stigit så pass kraftigt är nämligen att det reala sparandet, dvs produktionen av småhus, sjunkit till extremt låga nivåer. En sänkning av det finansiella sparandet är därför att förvänta när småhusbyggandet åter ökar. Dessutom kan det finansiella sparandet förväntas avta i takt med att hushållens behov av finansiella buffertar gradvis tillfredställs som en följd av den höga sparandenivån, samtidigt som arbetsmarknadsläget förbättras. 45 Diagram 8.2 Hushållens förmögenhetskvot 1970-1997 Förmögenhet i relation till disponibel inkomst Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet Den andra faktorn som talar för att konsumtionen upprätthålls är den senaste tidens relativt snabba sänkning av marknadsräntorna. Sedan september 1995 har räntan på ett 5-årigt villalån sjunkit med ca 1,5 procentenheter och den rörliga villaräntan med 2 procentenheter. Det förbättrar förutsättningarna för högre fastighets- och andra tillgångpriser och innebär en lättnad för skuldsatta hushåll, i synnerhet de som ännu inte hunnit amortera ned sina lån i tillräcklig grad. Räntenedgången kan också få som resultat att inköpen av framför allt kapitalvaror ökar. Genom att den privata konsumtionen under ett antal år legat på en relativt låg nivå har genomsnitts-åldern på många kapitalvaruslag stigit. Den svenska bilparken är t.ex. bland de äldsta i Västeuropa. Det finns därmed ett uppdämt behov av att öka dessa inköp och därigenom uppgradera kapitalvarustocken. Räntesänkningen innebär att finansieringen av dessa inköp underlättas. I samband med att omsättningen på fastighetsmarknaden ökar stiger också behovet av kapitalvaruinköp. När en bostad byter ägare sker ofta ett byte av gamla vitvaror m.m. Preliminär statistik tyder på att omsättningen på småhusmarknaden stigit markant under de senaste månaderna. Detta gäller i synnerhet stor-stadsområdena. 46 Diagram 8.3 Privat konsumtion 1980-1997 Säsongrensad nivå, 1991 års priser, kvartalsdata, miljoner kroner Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Sammantaget förväntas den privata konsumtionen stagnera under det första halvåret i år, till följd av den försvagning av arbetsmarknadsläget som skett under vintern. Mot slutet av året väntas dock konsumtionen accelerera i takt med att det internationella konjunkturläget förbättras, och därmed förutsättningarna för den svenska industrin. De fulla effekterna av räntesänkningarna börjar då också göra sig gällande. Trots den förväntade stagnationen under det första halvåret beräknas konsumtionen öka med 0,8% i år, räknat som årsgenomsnitt. Det förklaras bl.a. av att konsumtionen steg successivt under loppet av 1995. Skulle konsumtionen ligga kvar på det fjärde kvartalets nivå innebär det en ökning av genomsnittet med ca 0,5%. I och med att de realt disponibla inkomsterna i år bedöms stiga med ca 1% innebär den prognostiserade konsumtionsökningen att sparkvoten i princip ligger kvar på förra årets nivå. Under loppet av nästa år beräknas konsumtionsuppgången fortsätta, vilket resulterar i en ökning med 1,7% räknat som årsgenomsnitt. Då inkomsterna samtidigt beräknas stiga svagt implicerar konsumtionsprognosen en sänkning av hushållens nettosparkvot med drygt en procentenhet. En sparkvotssänkning i den takten är dock inte sannolik på längre sikt. Prognosen över konsumtion och sparande har som utgångspunkt att hushållen försöker att undvika att justera konsumtionen till följd av tillfälliga variationer i inkomsterna och i stället försöker anpassa konsumtionen till de förväntade långsiktiga inkomsterna. Konsumtionsökningen nästa år skall därför ses mot bakgrund av att de realt disponibla inkomsterna i genomsnitt beräknas öka med 1,8 % per år från år 1998 till 2001. Den privata konsumtionen beräknas under samma period öka med drygt 2% per år, vilket innebär att hushållens nettosparkvot sjunker till 5,2 % år 2001. Diagram 8.4 Hushållens nettosparkvot samt finansiella sparkvot 1970-2001 Sparande i relation till disponibel inkomst Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 47 9. Bruttoinvesteringar De totala bruttoinvesteringarna steg med knappt 11% förra året trots ett fortsatt markant fall i bostadsproduktionen. Bakom uppgången ligger den gynnsamma exportutvecklingen samt det höga vinstläget som har inneburit starka incitament att bygga ut kapitalstocken. Avmattningen i exportkonjunkturen under prognosperioden medför ett mindre expansionsbehov än tidigare beräknat inom framför allt industrin. Fallande realräntor och den fortsatt goda lönsamheten innebär ändå att investeringsvolymerna inom de exportberoende delarna av näringslivet ökar också under 1996, för att sedan minska något nästa år när behovet av ytterligare kapacitet förutses bli mindre. Under 1996 beror en del av den förväntande investeringsuppgången på de stora infrastrukturprojekt som har påbörjats. Det gäller bl.a. Öresundsbron. År 1997 beräknas fallande realräntor samt den förväntande ökningen av den privata konsumtionen innebära en investeringsstimulans för de delar av tjänstesektorn som är inriktade mot hushållen. Bostadsbyggandet beräknas nu ha bottnat och vänder uppåt från en mycket låg nivå. Förutom fallande bostadsräntor bidrar också låga förväntade vakanstal i expansiva regioner till ökade bostadsinvesteringar. Sammantaget beräknas de totala bruttoinvesteringarna öka med 10% 1996 och med drygt 2 % 1997. Tabell 9.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren MiljarderÅrlig procentuell volymförändring Kr 1995 1994 1995 1996 1997 Näringslivet 171,6 14,4 24,5 10,9 2,1 Industri 60,9 28,6 37,5 17,0 -4,0 Övrigt näringsliv 110,7 9,1 18,8 7,8 5,5 Bostäder 26,7 -35,3 -27,9 19,2 5,6 Nybyggnad 11,3 -46,9 -30,7 40,0 15,0 Ombyggnad 15,5 -19,6 -25,5 2,0 -5,0 Offentliga myndigheter39,4 10,6 1,6 0,1 1,1 Totalt 237,8 -0,2 10,6 10,02,4 Maskiner 124,6 15,8 28,8 12,7 1,4 Bygg och anläggning 113,2 -9,6 -3,1 7,4 3,5 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. I det medelfristiga perspektivet antas investeringarna åter öka kraftigt från och med 1998. Investeringskvoten, dvs bruttoinvesteringarnas andel av BNP, har under de senaste åren legat på en låg nivå. Behovet av att återställa kapitalstockarna till långsiktigt hållbara nivåer i kombination med höga realräntor har begränsat investeringarna inom bostadssektorn och inom de hemmamarknadsorienterade sektorerna. Utrymmet för en kraftig investeringsexpansion är därför goda. Lägre realräntor, den relativt höga kapitalavkastningen (driftsöverskottet i förhållande till kapitalstocken) samt ett stigande resursutnyttjande beräknas medföra växande investeringskvoter. Lägg därtill att bostadsproduktionen successivt normaliseras p.g.a. de lägre real- räntorna och de stigande disponibelinkomsterna. Investeringskvoten beräknas öka från 17% år 1997 till 20% år 2001. 9.1 Näringslivets investeringar Industrins investeringar steg med över 75% mellan 1993 och 1995. Bakom den kraftiga uppgången ligger ett högt kapacitetsutnyttjande och en historiskt sett mycket god lönsamhet. Under lågkonjunkturen minskade kapitalstocken enligt Konjunkturinstitutets beräkningar med över 4%. Behovet av ny kapacitet har således varit stort. Diagram 9.1 Investeringskvoter inklusive och exklusive bostäder Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Enligt Statistiska centralbyråns investeringsenkät från februari är företagens investeringsplaner fortsatt expansiva också för 1996. Normalt sett överskattar dock industriföretagen investeringarna i en avmattningsfas. Merparten av de aviserade investeringarna antas ändå komma att genomföras. En stor del av produktionsutbyggnaden sker inom exportindustrin där investeringarna i många fall sträcker sig över flera år. Avskrivningstiden för investeringar kan uppgå till 10-15 år. Därigenom bör en tillfällig avmattning få mycket liten effekt på expansionsplanerna. Eftersom lönsamheten också beräknas bli fortsatt god antas därför investeringsutbyggnaden komma till stånd i nästan samma omfattning som industrins planer visar. Mot bakgrund av den prognosticerade produktionsökningen beräknas därigenom kapa-citetsutnyttjandet sjunka under året. Detta bedöms medföra att investeringsvolymerna minskar något under 1997. En rad större anläggningar inom basindustrin står klara 1996 och under första halvan av 1997. Behovet av att därefter tillföra ytterligare kapacitet inom basindustrin bör vara måttligt. Prognosen innebär att industrins kapitalstock sammanlagt växer med ca 10% under 1996 och 1997. Investeringarna inom övrigt näringsliv ökade med knappt 19% förra året. Uppgången förklaras av en fortsatt kraftig utbyggnad inom de industrirelaterade branscherna partihandel och uppdragsverksamhet samt av den höga tillväxten i telekommunikationssektorn. Konjunkturavmattningen inom industrin beräknas leda till en påtaglig dämpning av volymtillväxten inom dessa sektorer under prognosperioden. Telekommunikationssektorn ökar dock investeringarna ytterligare, om än i lugnare takt än under de senaste åren. Drivande för investeringarna i övrigt näringsliv under 1996 är istället samfärdselinvesteringarna. I de stora infrastrukturprojekten såsom Öresundsbron med landanslutningar (Swedab) och Arlandabanan förväntas volymerna nå en topp i år för att sedan plana ut. Därtill indikerar SCB:s investeringsenkäter något stigande volymer också i de hemmamarknadsberoende sektorerna. Investeringsvolymerna inom varuhandel och fastighetsförvaltning begränsas dock fortfarande av överkapacitet samt av de höga realräntorna. Vakanserna på kommersiella lokaler har för riket som helhet stabiliserats på en hög nivå samtidigt som en svag prisuppgång noterats. Inom vissa expansiva områden har dock vakanserna börjat sjunka och hyrorna åter börjat stiga. Den prognostiserade sysselsättningsuppgången nästa år samt den positiva konsumtionsutvecklingen bör därför innebära att investeringskvoterna inom de hemmamarknadsberoende sektorerna åter ökar. Sammantaget innebär detta att investeringarna inom övrigt näringsliv stiger med knappt 8% 1996 och med drygt 5% 1997. 9.2 Bostadsinvesteringar Bostadsinvesteringarna föll ytterligare förra året. Mätt som andel av BNP uppgick bostadsinvesteringarna till mycket låga 1,6%. Ett flertal anledningar kan förklara den negativa utvecklingen under perioden 1991-1995. De successivt reducerade räntebidragen i kombination med historiskt höga realräntor har höjt boendekostnaden. Osäkerheten på arbetsmarknaden har också inneburit att flera ungdomskullar har skjutit upp inträdet på bostadsmarknaden. Sammantaget har detta medfört för svenska förhållanden höga vakansgrader. 48 Diagram 9.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år förutom år 1995 som avser 1 september. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Vakansgraden sjönk dock något i riket som helhet föregående år som en följd av det förbättrade arbetsmarknadsläget och det låga antalet färdigställda bostäder. I storstadsregionerna och i vissa expansiva universitetsstäder var andelen outhyrda lägenheter mycket liten. Den höga realräntan samt bostadsföretagens svaga finansiella situation har hittills motverkat en uppgång i bostadsbyggandet. Mot slutet av 1995 kunde dock en viss ökning i antalet påbörjade lägenheter noteras. Både antalet ansökningar och antalet beslut om statligt stöd steg också avsevärt under 1995 vilket indikerar att nybyggandet kan ta fart under 1996. Till viss del kan det stora antalet ansökningar förklaras av det temporära investeringsbidraget för nyproduktion. Fortsatt fallande bostadsräntor uppväger dock effekten av att investeringsbidraget upphör. Boverket har i sin långsiktsprognos beräknat att det behöver byggas cirka 30 000 bostäder årligen mellan 1997 och år 2000. Den relativt svaga sysselsättnings- och inkomstutvecklingen under prognosperioden innebär dock att uppgången i bostadsproduktionen bör bli betydligt lägre än den mer långsiktiga jämviktsnivån som Boverket beräknat. Sammantaget beräknas antalet påbörjade lägenheter i nyproduktion uppgå till drygt 16 000 i år och drygt 21 000 under 1997. Trots ökningen i antalet påbörjade lägenheter bör vakansgraderna fortsätta att sjunka under prognosperioden. Antalet påbörjade ombyggnader blev högre än beräknat under 1995. Sannolikt låg det temporära investeringsbidraget på 15% bakom det höga påbörjandet. Samtidigt fortsatte trenden mot mindre omfattande ombyggnader. Att volymen föll såpass kraftigt föregående år beror dock främst på att ombyggnader med 1992 års subventionsregler ännu under 1994 påverkade statistiken. Det särskilda stödet till verksamhet kan förväntas stimulera ombyggnationerna också under första halvåret 1996. Därefter beräknas den reguljära ombyggnationen återgå till mer normala nivåer. Bidragen till miljöförbättrande åtgärder avseende bl.a. allergisanering bidrar dock till att hålla uppe den totala ombyggnationen. 9.3 Lagerinvesteringar De senaste årens kraftiga ökning av industriproduktionen har resulterat i en betydande uppbyggnad av industrins lager, i synnerhet insatsvarulager och varor i arbete. I samband med att efterfrågeökningen mattades av under loppet av förra året skedde emellertid en till stora delar ofrivillig lageruppbyggnad. Inom partihandeln lyckades man dra ned lagren men detaljhandelslagren växte ytterligare, sannolikt som en följd av den relativt svaga konsumtionsefterfrågan. Sammantaget svarade ökningen av lagerinvesteringarna 1995 jämfört med 1994 för 0,5 procentenheter av den totala BNP-tillväxten förra året. I år bedöms lagren inom industrin totalt sett vara relativt oförändrade jämfört med förra året. Någon omfattande lagerminskning torde vara svår att uppnå för företagen med tanke på den efterfrågestagnation som väntas under det första halvåret i år. Den svaga efterfrågan innebär att en viss fortsatt ofrivillig lageruppbyggnad inte kan utslutas. Handelns lager väntas minska inom såväl parti- som detaljhandel. Totalt inom ekonomin beräknas lagren vara i princip oförändrade jämfört med 1995. Omslaget från en betydande lageruppbyggnad 1995 till oförändrade lager i år ger isolerat ett kraftigt negativt bidrag till produktionstillväxten i år, motsvarande nära 1 procent av BNP. Förra årets lageruppbyggnad bidrog dock till att importen hölls uppe. Den egentliga effekten från lageromslaget på tillväxten torde i år på motsvarande sätt dämpas av att importen begränsas. Nästa år torde industrins lager öka marginellt till följd av en tilltagande internationell efterfrågan, medan handelslagren bedöms minska något. Sammantaget bedöms dock lagren även 1997 vara så gott som oförändrade, vilket innebär att lagercykelns effekt på tillväxten nästa år beräknas bli relativt neutral. 49 10. Den offentliga sektorn Den offentliga sektorn hade 1995 ett finansiellt sparandeunderskott på drygt 130 miljarder kronor eller motsvarande 8,1 % av BNP. Underskottet minskar som andel av BNP till 5,1 % i år och till 3,3 % 1997 (exkl. tillkommande åtgärder). Denna utveckling medför, i kombination med bl.a. en fortsatt appreciering av kronan, att statsskulden minskar som andel av BNP mellan 1996 och 1997. Scenariot för åren 1998-2001 visar på en fortsatt förbättring av de offentliga finanserna. Skatteinkomsterna ökar i takt med BNP-tillväxten medan utgifterna minskar i reala termer. Underskottet i det finansiella sparandet vänds 1999 till ett över- skott och därmed kan statsskulden minska även i nominella termer. Diagram 10.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande, 1970-2001 Anm.: Den streckade linjen inkluderar tillkommande åtgärder. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. 10.1 Den konsoliderade offentliga sektorn Underskottet i det finansiella sparandet för 1995 blev 21 miljarder kronor större än vad som beräknades i föregående prognos i november 1995. Skatte- inkomsterna blev mindre och transfereringarna till hushållen blev högre än väntat. Nedrevideringen av skatteinkomsterna förklaras främst av att lönesumman inte utvecklades så starkt som beräknades i höstas. Förbättringen av det finansiella sparandet från 1995 väntas emellertid nu bli något starkare, trots att den ekonomiska tillväxten för 1996 och 1997 räknats ned. Inverkan på de offentliga finanserna av nedjusteringen av tillväxten under dessa år, motverkas av att skattekvoten (skatteinkomsterna som andel av BNP) justerats upp. Det beror huvudsakligen på att de viktigaste skattebaserna, lönesumman och den privata konsumtionen, i den föreliggande prognosen utgör en större andel av BNP. Det försämrade utgångsläget 1995 medför dock att den offentliga sektorn, utan ytterligare åtgärder, kan förväntas ha ett finansiellt sparandeunderskott 1998, medan förra prognosen tydde på att det skulle vara möjligt att uppnå balans mellan inkomster och utgifter. Med de kompletterande budgetförstärkningar som nu föreslås skulle dock, vid i övrigt oförändrade förhållanden, underskottet vara eliminerat år 1998. Tabell 10.1 Den offentliga sektorns finanser Miljarder kronor, löpande pris 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Inkomster 983 1 058 1 101 1 153 1 200 1 256 1 306 Procent av BNP 60,1 62,8 62,5 62,3 61,8 62,0 61,9 Skatter och avgifter 824 897 942 990 1 037 1 088 1 139 Procent av BNP 50,4 53,3 53,5 53,5 53,4 53,7 54,0 Kapitalinkomster 94 89 86 88 86 90 87 Övriga inkomster 65 73 73 75 77 78 80 Utgifter 1 115 1 144 1 158 1 168 1 188 1 219 1 226 Procent av BNP 68,2 67,9 65,8 63,1 61,2 60,2 58,1 Hushållstransfereringar 397 393 396 401 409 420 433 Övriga transfereringar 130 125 126 122 121 121 120 Ränteutgifter 116 127 128 126 126 129 107 Konsumtion 423 448 458 468 479 494 509 Investeringar 49 52 50 51 53 54 56 Finansiellt sparande -132 -86 -57 -14 12 37 81 Procent av BNP -8,1 -5,1 -3,3 -0,8 0,6 1,8 3,8 Staten -144 -102 -62 -19 3 28 71 AP-fonden 18 16 15 14 14 12 9 Kommunsektorn -6 0 -11 -10 -5 -3 1 Statens lånebehov, netto 139 76 59 16 -5 -25 -70 Primärt sparande1 -109 -48 -15 23 51 76 101 Procent av BNP -6,7 -2,8 -0,8 1,3 2,6 3,8 4,8 Finansiell ställning Nettoskuld 454 540 584 603 598 572 497 Procent av BNP 27,7 32,0 33,2 32,6 30,8 28,2 23,6 Konsoliderad bruttoskuld2 1 303 1 375 1 432 1 456 1 456 1 437 1 371 Procent av BNP 79,7 81,6 81,3 78,6 74,9 71,0 65,0 Statsskuld 1 386 1 461 1 511 1 527 1 525 1 503 1 438 Procent av BNP 84,8 86,8 85,8 82,5 78,5 74,3 68,1 Efter åtgärder utöver konsolideringsprogram: Finansiellt sparande, procent av BNP .. -2,6 0,0 1,1 2,3 4,4 Konsoliderad bruttoskuld, procent av BNP80,779,775,3 71,3 66,9 60,6 1 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomst och ränteutgifter. 2 Den konsoliderade skulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht). Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Förbättringen av de offentliga finanserna mellan 1995 och 1996 sker främst genom att skattekvoten stiger. Denna uppgång är delvis en konsekvens av beslutade budgetförstärkningar. Skattekvoten ökar också av att lönesumman, som är det viktigaste skatteunderlaget, till följd av höga löneökningar stiger dubbelt så mycket som nominella BNP. Därtill kommer höjda taxeringsvärden på fastigheter samt, som en tillfällig effekt, förändrad uppbörd av mervärdesskatt. Under 1996 får staten nämligen inkomster från 13 månaders uppbörd mot 11 månader under 1995. Tabell 10.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter Procent av BNP 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Skatter och avgifter 50,4 53,3 53,5 53,5 53,4 53,7 54,0 Hushållens direkta skatter och allmänna egenavgifter 20,5 21,5 21,9 22,1 21,9 22,1 22,3 Företagens direkta skatter 2,9 2,5 2,7 2,4 2,6 2,6 2,5 Sociala avgifter exkl. allmänna egenavgifter 12,5 12,9 13,1 13,1 13,1 13,2 13,2 Mervärdesskatt 7,1 7,5 7,0 7,0 7,0 7,1 7,2 Övriga indirekta skatter 7,3 8,7 8,7 8,8 8,7 8,7 8,7 Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Besparingar leder till att de offentliga utgifterna minskar realt 1996. Utgiftskvoten (utgifterna som andel av BNP) minskar dock endast marginellt. Det beror bl.a. på en relativt kraftig prisökning för den offentliga konsumtionen, till följd av att löneavtalen för den offenliga sektorn blev klara så sent att löneutbetalningarna avseende 1995 och 1996 belastar de offentliga utgifterna under 1996. I volym beräknas den offentliga konsumtionen öka med knappt 1 %. Uppgången förklaras av en förskjutning av inköp av försvarsmateriel från 1995 till 1996. Frånräknat denna faktor minskar i stället den offentliga konsumtionen med ca 1 %. Tillkommande budgetförstärkningar och en relativt god ekonomisk tillväxt leder till en successiv förstärkning av de offentliga finanserna under de följande åren. Konsolideringsprogrammet för de offentliga finanserna omfattar, före de nu föreslagna åtgärderna, budgetförstärkningar motsvarande 7,5 % av BNP under perioden 1995-1998, varav 3,5 % faller på 1995, 2 % på 1996 och 1 % vardera åren 1997 och 1998. Förbättringen av de offentliga finanserna går utöver de budgetförstärkande åtgärderna. Det beror på att skatteinkomsterna i stort sett följer BNP-utvecklingen medan utgifterna minskar i reala termer i avsaknad av ofinansierade skattesänkningar resp. utgiftsökningar. För perioden 1998-2001 har beaktats att den s.k. värnskatten upphör 1999 samt att nedtrappningen av räntebidragen till bostäder för såväl beståndet som tillkommande årgångar fortsätter. Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande på drygt 9 procentenheter av BNP från 1996 till 2001 ligger helt på utgiftssidan. Utgiftskvoten, den offentliga sektorns utgifter som andel av BNP, faller mellan 1996 och 2001 med knappt 10 procentenheter. I reala termer beräknas de offentliga utgifterna år 2001 vara drygt 6 % lägre än i år. Diagram 10.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter, procent av BNP Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Tabell 10.3 Den offentliga sektorns utgifter i 1991 års priser Miljarder Årlig procentuell volymförändring Kronor 1995 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Summa utgifter 1 005 0,8 -0,8 -1,4 -1,8 -0,9 -0,1 -2,2 Hushållstransfereringar 354 -0,9 -2,7 -1,5 -0,9 -0,2 0,6 0,7 Pensioner 183 0,4 0,0 -0,7 0,0 0,9 1,5 1,3 Sjukförsäkring m.m. 39 -5,0 -6,0 1,0 2,4 2,6 1,9 2,3 Arbetsmarknadsstöd 49 -8,1 -5,5 -10,5 -9,6 -9,4 -4,6 -1,7 Övrigt 84 2,8 -5,3 0,8 0,0 0,3 0,0-0,6 Övriga transfereringar 116 11,1 -5,2 -1,8 -4,8 -2,8 -2,4 -2,4 Transfereringar till utlandet25110,219,5 2,7 2,1 -1,2 0,5 0,9 Räntebidrag till bostäder29 -3,4-14,0 -14,0 -28,7 -21,9 -28,3-41,0 Övrigt 62 -0,7 -11,0 1,3 0,5 1,5 1,41,4 Ränteutgifter 103 8,9 7,4 -1,0 -3,6 -2,7 0,3-19,4 Konsumtion 384 -2,3 0,9 -1,1 -1,2 -0,8 -0,3 -0,1 Investeringar 47 0,1 -7,1 -4,0 -1,2 0,4 0,8 -1,4 Anm.: Deflatering med implicitprisindex för offentlig konsumtion resp. investeringar. Övriga delar deflaterade med KPI. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Av nedgången i utgiftskvoten svarar transfereringarna till hushållen för ca 3 procentenheter. Åtgärderna inom konsolideringsprogrammet och den lägre arbetslösheten är de viktigaste bakomliggande förklaringarna. Den reducerade uppräkningen av basbeloppet, som styr pensioner m.m., är en viktig del av konsolideringsprogrammet. I kalylerna har antagits att basbeloppet räknats upp med 60 % av prisökningarna t.o.m. fastställandet av basbeloppet för 1998 och med 80 % av prisökningen för 1999 års basbelopp. Därefter har antagits att basbeloppet fullt ut räknas upp i takt med inflationen. Nettoeffekten av de minskade transfereringarna till hushållen för den offentliga sektorns sparande är emellertid lägre eftersom dessa transfereringar till övervägande delen är skattepliktiga. Sänkta ersättningsnivåer medför därmed även sänkta skatteinkomster. Den offentliga sektorns utgifter för konsumtion och investeringar minskar som andel av BNP med ca 3 procentenheter. En del av denna nedgång är inräknat i konsolideringsprogrammet. Därtill kommer en forsatt svag utveckling av den kommunala konsumtionen. I fasta (1991 års priser) minskar den offentliga konsumtionens andel av BNP med 3,4 procentenheter mellan 1996 och 2001. Priset på den offentliga konsumtionen i förhållande till det allmänna prisläget (BNP- deflatorn) stiger dock under samma period vilket gör att nedgången i löpande priser begränsas till 2,5 procentenheter. Det omfattande och dyra bostadsbyggandet under slutet av 1980-talet bidrog till att räntebidragen fördubblades mellan 1987 och 1995 till 32 miljarder kronor. Lägre bostadsbyggande, lägre räntor och regelförändringar medför att utgiftena för räntebidragen sjunker med ca 4 miljarder kronor per år under prognosperioden. En effekt av den offentliga sektorns förbättrade finanser i kombination med antagandet om fallande räntor under perioden är att ränteutgifterna successivt minskar. Dessa står för ca 1/4 av nedgången i utgiftskvoten mellan 1996 och 2001. Utvecklingen av skatteinkomster och utgifter medför att underskottet i det finansiella sparandet reduceras till 3,3 % av BNP 1997 och till 0,8 % av BNP 1998 (exkl. tillkommande åtgärder). Därefter uppkommer ett överskott i det finansiella sparandet, som år 2001 växer till nära 4 % av BNP. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, definierad enligt Maastrichtkriterierna, stabiliseras som andel av BNP 1996 och sjunker sedan till 65 % vid kalkylperiodens slut. Den offentliga sektorns nettoskuld, dvs. skulder minus finansiella tillgångar, förbättras inte lika mycket som bruttoskulden beroende på att tillgångarna inte ökar i samma takt som skulden minskar. 50 Diagram 10.3 Den offentliga sektorns brutto- och nettoskuld, procent av BNP Anm.: Bruttoskulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht). Den streckade linjen inkluderar tillkommande åtgärder. 10.2 Den statliga sektorn Den statliga sektorn omfattar, förutom den del av statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, även fonder m.m. utom budgeten. Statliga affärsverk och bolag ingår däremot inte. År 1995 hade staten ett underskott i det finansiella sparandet på ca 144 mil- jarder kronor. Budgetunderskottet uppgick till ca 152 miljarder kronor och statens lånebehov till ca 139 miljarder kronor. Det finansiella sparandet visar den förändring av statens finansiella förmögenhet som sker genom transaktioner. Värdeförändringar på tillgångar och skulder påverkar däremot inte det finansiella sparandet. Detsamma gäller försäljning av aktier och andra finansiella tillgångar, eftersom den finansiella förmögenhetsställningen inte förändras av sådana transaktioner. Statens lånebehov visar den kassamässiga förändringen av statsskulden inkl. realiserade värdeförändringar på lån i utländsk valuta. Statsbudgeten omfattar inte alla delar av den statliga verk- samheten och vad som ingår kan ändras mellan åren. Som exempel kan nämnas att arbetsmarknadsfondens underskott ingår i budgeten först från och med andra halv- året 1995. Den förbättring av det offentliga sparandet som beskrivs ovan motsvaras av en ännu snabbare förstärkning av statens finanser. För 1996 beräknas budgetunderskottet till ca 114 miljarder kronor, medan underskottet i det finansiella sparandet väntas uppgå till ca 102 miljarder kronor och statens lånebehov till ca 76 miljarder kronor. Skillnaderna för 1996 förklaras bl.a. av att den del av influtna ATP-avgifter som sätts av till det framtida premiereservsystem för ålderspension inte ingår i budgeten men tillgodoräknas statens finansiella sparande och minskar lånebehovet. Lånebehovet reduceras därutöver med 18 miljarder kr genom att kärnavfallsfondens tillgångar förts över från konto i Riksbanken till Riksgäldskontoret. Statens finanser förbättras snabbt de närmaste åren och 1999 beräknas inkomsterna komma att överstiga utgifterna. För de följande åren har inga ännu icke beslutade försäljningar av aktier m.m. lagts in i kalkylerna. Det innebär att statens lånebehov ligger nära det finansiella sparandet. Statsskuldens utveckling bestäms, förutom av lånebehovet, även av att skulderna i utländsk valuta påverkas av valutakursförändringar. Den mindre appreciering av kronan under 1996 och 1997, som ligger i prognosförutsättningarna, gör att statsskulden under dessa år skrivs ned med sammanlagt 11 miljarder kronor. Det kan jämföras med att kronans förstärkning under 1995 medförde en nedskrivning av statsskulden med nära 40 miljarder kr. Som andel av BNP beräknas statsskulden uppgå till 86,8 % vid utgången av 1996, för att sedan minska till 85,8 % vid utgången av 1997. Det finansiella överskottet från år 1999 och framåt innebär att statsskulden successivt kan amorteras. Diagram 10.4 Statsskulden, procent av BNP Anm.: Diagrammet visar utvecklingen före tillkommande åtgärder. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Med anledning av den planerade ålderspensionsreformen avsätts sedan 1995 en del (11 %) av influtna inkomster från ATP-avgiften, ca 10 miljarder kronor per år, till ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Dessa medel är avsedda att motsvara den pensionsrätt som tjänas in i ett framtida premiereservsystem. Detta bidrar till statens finansiella sparande och reducerar statens lånebehov, medan AP-fondens sparande reduceras med motsvarande belopp. I kalkylerna har antagits att nuvarande ordning bibehålls under hela perioden. Det bör dock påpekas att vid utbetalning till individuella premiereserver reduceras det offentliga sparandet med det utbetalda beloppet, om utbetalning sker utan särskild finansiering. 10.3 Allmänna pensionsfonden AP-fondens sparande har minskat kontinuerligt sedan 1990. Denna utveckling fortsätter under prognosperioden. Pensionsutbetalningarna överstiger avgiftsinkomsterna. En allt större del av pensionerna finansieras med avkastningen på fondkapitalet. Sparandet är dock positivt under hela kalkylperioden och därigenom kan fondens tillgångar fortsätta att öka. AP-fonden får fr.o.m. i år förvärva aktier för ytterligare 10 miljarder kronor. Den nuvarande avvecklingsstyrelsen (Fond 92-94) permanentas inom ramen för AP-fonden och byter namn till sjätte fondstyrelsen. Denna fondstyrelses placeringar ska i huvudsak ske i svenska aktier. 10.4 Den kommunala sektorns ekonomi Den kommunala konsumtionen, som svarar för tre fjärdedelar av utgifterna i kommuner och landsting, har sedan 1991 minskat med i genomsnitt 1 % per år. Andelen av BNP som förbrukas i kommunal verksamhet har därmed reducerats med en procentenhet, till 18 %. Det finns indikationer på att produktiviteten i kommunal verksamhet stigit kraftigt under senare år, vilket innebär att den kommunala servicen inte minskat i samma utsträckning som konsumtionen. Transfereringar, bl.a. socialbidrag, pensioner till f. d. anställda och subventioner av kommunala företag, har tagit en allt större del av de kommunala utgifterna. Mellan 1991 och 1995 ökade transfereringarna med mer än 10 % i reala termer. Med undantag för åren 1992 och 1993 då tillfälliga faktorer drog upp kommunernas skatteinkomster har den kommunala sektorn haft ett finansiellt sparandeunderskott sedan 1985. Enligt uppgifter från nationalräkenskaperna minskade konsumtionen med 1,2 % och den kommunala sysselsättningen med 0,8 % mellan 1994 och 1995. Det finansiella underskottet beräknas ha uppgått till 6 miljarder kronor. Bl.a. uppgifter från enkäter bland kommunerna tyder på att kommuner och landsting i år fortsätter att minska sin verksamhetsvolym. Prognosen är att den kommunala konsumtionen i år minskar med 1,0 %. Det finansiella sparandet förbättras något. Till en del förklaras detta av att regleringen av kommunernas skatteinkomster för inkomståren 1994 och 1995 bidrar positivt till skatteinkomsterna. Nyligen har en överenskommelse träffats mellan regeringen och kommun- och landstingsförbunden som bl.a. innebär att kommuner och landsting skall sträva efter att undvika säga upp fast anställd personal. Detta är dock förenligt med en sysselsättningsminskning till följd av naturlig avgång. Under 1996 beräknas sysselsättningen räknat i arbetade timmar minska med 1 %. Enligt överenskommelsen skall de kommunala inkomstskatterna inte höjas. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen uppgår i år till 31,66 kronor per skattekrona. Det är en höjning med 16 öre jämfört med 1995. För 1997 och åren därefter antas utdebiteringen ligga kvar på oförändrad nivå. Under 1997 återgår kommunernas skatteinkomster till en normal nivå, efter att tillfälligt ha dragits upp i år. Det medför en försämring av det finansiella sparandet i den kommunala sektorn. Underskottet mellan inkomster och utgifter beräknas nästa år uppgå till 10 mdr kr. Den underliggande kommunala konsumtionen har antagits fortsätta minska med 1 % år 1997. Den utbildningssatsning som aviseras i vårpropositionen innebär emellertid att den kommunala verksamheten ligger kvar på en oförändrad nivå. De högre utbildningskostnaderna kommer dock helt att täckas med statsbidrag och bidrar inte till försämringen i kommunernas finanser. Diagram 10.5 Den kommunala sektorns finansiella sparande Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Regeringen har tidigare aviserat ett förslag om lagreglerat balanskrav på kommunerna, med innebörden att kommunerna inte får budgetera kostnader som överstiger inkomsterna. Balanskravet är avsett att formuleras i termer av det resultatmått som används i den kommunala redovisningen. Detta är förenligt med ett visst finansiellt sparandeunderskott i den kommunala sektorn som helhet. Enligt överenkommelsen med kommunförbunden skall detta balanskrav gälla fr.o.m 1999 för primärkommunerna och fr.o.m. år 2000 för landstingen. De medelfristiga kalkylerna förutsätter att samtliga kommuner och landsting skall klara att uppfylla balanskravet vid en oförändrad kommunalskatt. Detta kommer att kräva en förstärkning av det finansiella sparandet. De kommunala inkomsterna i form av skatter och statsbidrag beräknas öka med 0,6 % per år i reala termer. Transfereringarna beräknas ligga i stor sett oförändrade i fasta priser. För att klara balanskravet krävs då att den kommunala konsumtionen minskar med sammantaget 1 ½ % mellan 1997 och 2001. 51 11. Kapitalmarknaderna Ränte- och valutakursutvecklingen på de internationella finansiella marknaderna stabiliserades under sommaren 1995 efter vårens turbulens. En expansiv finans- och penningpolitik i Japan bidrog till en korrigering av dollarns värde gentemot yenen. Den starkare dollarn kom i sig att bli en faktor bakom ökad stabilitet på den europeiska valutamarknaden då de svagare europeiska valutorna i viss utsträckning stärkts i takt med dollarn. Den expansiva penningpolitiken i Japan har inneburit att de korta japanska marknadsräntorna sedan en tid ligger på en nivå kring 0,5 %. Under våren blev konjunkturavmattningen i USA allt tydligare vilket bidrog till lägre inflationsförväntningar och sjunkande obligationsräntor. Avmattningen fortsatte också under det andra halvåret vilket, under året, givit Federal Reserve utrymme att justera ned styrräntorna i två omgångar. Osäkerheten kring en förväntad budgetuppgörelse mellan presidenten och kongressen har haft en viss negativ inverkan på de amerikanska finansiella marknaderna. Trots detta sjönk de amerikanska obligationsräntorna under 1995 till nivåer som inte rått sedan slutet av 1993. Diagram 11.1 Ränteutvecklingen för 10-åriga statsobligationer i några länder Anm.: Dagsobservationer, sista observation avser 1 april 1996. Källa: Finansdepartementet. Den fortsatt svaga europeiska konjunkturutvecklingen och låga in- flationsförväntningar bidrog tillsammans med den pågående budgetkonsolideringen till sjunkande europeiska obligationsräntor under 1995. Tillsammans med en ökad stabilitet inom ERM och lägre tyska styrräntor bidrog också dessa faktorer till minskade skillnader i obligationsräntenivåer mellan de europeiska länderna. Sedan årsskiftet har obligationsräntorna börjat stiga i såväl USA som i flera europeiska länder. En faktor bakom detta är att allt fler börjar skönja en konjunkturuppgång i USA och därmed ett slut på Federal Reserves räntesänkningar. Det senaste årets allmänt sjunkande avkastningskrav, som inneburit både fallande obligationsräntor och stigande aktiekurser i USA, förefaller därmed åter börja öka. Obligationsränteuppgången i USA har, tillsammans med förväntningar om att den nuvarande europeiska konjunkturförsvagningen skall bli kortvarig, bidragit till stigande obligationsräntor i Europa. Den tyska 10-åriga statso- bligationsräntan har stigit till en nivå omkring 6,5 % efter att vid årsskiftet legat ett par tiondels procentenheter under 6 %. En stark D-mark tillsammans med en svag penningmängds- och kon- junkturutveckling har inneburit att det funnits utrymme för en mer expansiv penningpolitik i Tyskland under det senaste året. Bundesbank har sänkt sin viktigaste styrränta, reporäntan, med 1,6 procentenheter till 3,3 % under en period av ett år fram till och med slutet av mars 1996. Räntesänkningarna har koncentrerats till slutet av 1995 och inledningen av 1996 då en, förväntat tillfällig, konjunkturnedgång framstått som tydlig. De lägre tyska styrräntorna innebär att den reala 3-månadersräntan i dag ligger strax under 2 %, en låg nivå sett i ett tioårsperspektiv. En anledning till den låga räntenivån är den pågående budgetkonsolideringen. I många länder fästs stor vikt vid att de offentliga finanserna förbättras. I ett flertal av de europeiska länderna är budgetunderskottet i den offentliga sektorn större än de 3 % som utgör konvergenskravet inför EMU. Finanspolitiken har sådeles inriktats på en fortsatt budgetkonsolidering. Under den nuvarande konjunkturnedgången innebär det att större krav ställs på lättnader i penningpolitiken vilket bidragit till förväntningar om låga korta marknadsräntor i Europa. En allmän budgetkonsolidering kan också väntas bidra till sjunkande reala obligationsräntor. Den långa reala obligationsräntan i Tyskland är idag omkring 5 %. De svenska obligationsräntorna har sedan sommaren följt den internationella trenden nedåt. Obligationsräntorna har dock sjunkit mer i Sverige än i andra europeiska länder och räntedifferensen mellan svenska och tyska 10-åriga statsobligationer har sedan i juni 1995 halverats till ca 2 procentenheter. Den kraftiga obligationsräntenedgången i Sverige återspeglade ett ökat förtroende för såväl budgetsaneringen som förmågan att uppnå inflationsmålet, men var också till viss del en korrigering efter den föregående turbulensen på de finansiella marknaderna. Under inledningen av innevarande år steg de svenska obligationsräntorna tillfälligt. Uppgången kan i huvudsak kopplas till internationellt stigande räntor. Fortsatt verkar dock den svenska obligationsmarknaden vara mer känslig för störningar än många andra marknader, något som visas av att obligationsränteuppgången inledningsvis var större i Sverige än i andra länder. Efter regeringsombildningen under mars har dock de svenska obligationsräntorna åter börjat sjunka. 52 Diagram 11.2 Ränteutvecklingen i Sverige, 1992-1996 Anm.: Dagsibservationer, sista observationen avser 1 april 1996. Källa: Finansdepartementet. Utländska investerares innehav av obligationer utställda i svenska kronor ökade åter 1995. Under året nettoköpte utländska investerare räntebärande värdepapper i svenska kronor för 48 miljarder kronor vilket kan jämföras med föregående år då motsvarande värdepapper nettosåldes för 128 miljarder kronor. Riksbanken uppskattar att det utländska innehavet av räntebärande värdepapper i kronor vid årsskiftet uppgick till ca 215 miljarder kronor. Därmed ägde utländska investerare vid årsskiftet omkring 17 % av den totala utstående stocken av statsobligationer och statsskuldsväxlar. Kronan stärktes under sommaren och hösten i takt med de lägre obli- gationsräntorna. Det ökade förtroendet för budgetsaneringen och låginflations- politiken har varit avgörande också för kronans utveckling. Därtill förefaller dollarns ökade stabilitet allmänt skapat ökad stabilitet på valutamarknaden och på så sätt bidragit till att stärka valutor som uppfattats som mer riskfyllda, däribland kronan. I samband med obligationsränteuppgången under årets början försvagades kronan tillfällligt. Sedan dess har dock kronan åter apprecierat. 53 Diagram 11.3 Kronans kurs, TCW-index, 1995-1996 Anm.: Dagsobservationer, sista observationen avser 1 april 1996. Källor: Ecowin och Finansdepartementet. Under det första halvåret 1995 höjde Riksbanken stegvis såväl reporäntan som in- och utlåningsräntan. Syftet med räntehöjningarna var att uppnå Riksbankens inflationsmål på 2 %, med ett toleransintervall på ± 1 procentenhet. I början av 1995 fanns farhågor om att inflationen skulle ta fart om inte penningpolitiken gjordes mindre expansiv. Fasen med räntehöjningar inleddes i augusti 1994 och avslutades under hösten 1995 med en reporäntenivå på 8,91 %. I sin inflationsrapport i november 1995 konstaterade Riksbanken att de monetära förhållandena i stort sett nått en nivå som innebar en inflationstakt under 1996 och 1997 inom toleransintervallet. Kring årsskiftet blev bilden av en vikande konjunktur allt tydligare och i början av januari sänkte Riksbanken reporäntan i ett första steg. Reporäntesänkningarna har fortsatt under årets första månader baserat på Riksbankens bedömning att inflationen kommer att fortsätta att ligga på en nivå i linje med inflationsmålet. Bankernas resultat har fortsatt att förbättras under 1995. Under året var resultatet i samtliga större bankkoncerner positivt. Den ökade stabiliteten inom banksystemet har möjliggjort för regeringen att föreslå riksdagen att det statliga åtagandet att banker och vissa kreditmarknadsinstitut skall kunna infria sina förpliktelser i rätt tid skall upphöra vid utgången av juni månad 1996. Bankernas förbättrade lönsamhet grundas i huvudsak på minskade kreditförluster. Bankernas räntemarginaler fortsätter att sjunka. Enligt Riksbankens undersökning var skillnaden mellan bankernas genomsnittliga in- och utlåningsräntor 4,9 % i slutet av förra året. Kreditefterfrågan är fortsatt svag. Utlåningen till hushållen var i stort sett oförändrad under 1995. Bostadsinstitutens utlåning till hushållen ökade under året med drygt 1 % medan utlåningen från banker och övriga kreditmarknadsbolag minskade i motsvarande grad. Även den totala utlåningen till allmänheten var i stort sett oförändrad under 1995. Dock fortsätter utlåning i utländsk valuta att minska samtidigt som utlåningen i svenska kronor ökar i motsvarande grad. Kurserna på Stockholms Fondbörs steg med 17 % under 1995. Även under de första månaderna 1996 har utvecklingen på Fondbörsen varit god. Dock finns en oro för sjunkande aktiekurser i samband med en befarad kursnedgång på New York-börsen. Oron baseras delvis på den mycket starka kursutvecklingen på New York-börsen, där index stigit med drygt 40 % under de senaste fem kvartalen. Kemi- och läkemedelsaktier har utvecklats bäst på Stockholms Fondbörs det senaste året. Sjunkande obligationsräntor har också bidragit till en god utveckling för räntekänsliga aktier. De utländska köpen av svenska aktier fortsätter, om än inte i samma omfattning som tidigare. Rensas statistiken från affären mellan Pharmacia och Upjohn visar den på en export av svenska aktier för ca 26 miljarder kronor under 1995 vilket ungefär motsvarar hälften av exporten föregående år. Det utländska ägandet på Stockhomsbörsen vid årsskiftet kan uppskattas till något under 30 %. 54 Innehållsförteckning 1 Inledning....................................1 1.1 Den svenska ekonomin 1996 och 1997.......1 1.2 Den svenska ekonomin fram t.o.m. år 2001.7 Diagrambilaga till kapitel 1................16 2 Internationell utveckling...................18 3 Utrikeshandeln..............................24 4 Näringslivets produktion....................29 4.1 Industrin...............................30 4.2 Byggnadsverksamheten....................31 5 Arbetsmarknad...............................34 6 Löner .....................................37 7 Inflation...................................40 8 Hushållens ekonomi och privat konsumtion....45 9 Bruttoinvesteringar.........................51 9.1 Näringslivets investeringar.............52 9.2 Bostadsinvesteringar....................53 9.3 Lagerinvesteringar......................55 10 Den offentliga sektorn......................56 10.1 Den konsoliderade offentliga sektorn...56 10.2 Den statliga sektorn...................61 10.3 Allmänna pensionsfonden................63 10.4 Den kommunala sektorn..................63 11 Kapitalmarknaderna..........................66 55 Tabellförteckning 1.1 Prognosförutsättningar.......................4 1.2 Försörjningsbalans, 1994-1997................5 1.3 Nyckeltal....................................6 1.4 Finansiellt sparande.........................7 1.5 Förutsättningar 1996-2001....................8 1.6 Försörjningsbalans 1996-2001.................9 1.7 Nyckeltal 1996-2001.........................11 1.8 Arbetsmarknad...............................14 1.9 Högtillväxtalternativet, försörjningsbalans och nyckeltal 1995-2000.....................15 2.1 Nyckeltal för EU(15) som helhet, 1990-1995..19 2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet 1994-199721 3.1 Export och import av varor..................26 3.2 Bytesbalans.................................27 4.1 Näringslivets produktion....................29 4.2 Nyckeltal för industrin.....................31 4.3 Byggnadsverksamhet..........................33 5.1 Arbetsmarknad...............................35 6.1 Löner .....................................37 7.1 Konsumentpriser.............................42 8.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande................................46 9.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren.......51 10.1 Den offentliga sektorns finanser............57 10.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter58 10.3 Den offentliga sektorns utgifter i 1991 års priser59 56 Diagramförteckning 1.1 Produktionstillväxten i olika sektorer 1987-19972 1.2 BNP-förlopp med oförändrad statlig konsumtion 1996 och 1997.....................3 1.3 Förändring av BNP, sysselsättning och produktivitet 1971-2001.................10 1.4 Bidrag till BNP-tillväxten i Sverige 1980-200111 1.5 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-2001...................................12 1.6 Den offentliga sektorns brutto- och nettoskuld 1980-2001...................................13 D.1 BNP-utvecklingen enligt bas- respektive högtillväxtalternativ.......................16 D.2 Arbetslöshet enligt bas- respektive högtillväxtalternativ.......................16 D.3 Sysselsättning och arbetskraft enligt bas- respektive högtillväxtalternativ............17 2.1 Real BNP-tillväxt i EU, Förenta staterna och Japan18 2.2 BNP-tillväxt och inflation i OECD 1970-2001.23 3.1 Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för bearbetade varor i OECD 14, 1987-1997.......25 4.1 Industrins bruttoöverskottsandel 1980-1997..32 5.1 Antalet sysselsatta, arbetslösa och personer i arbetskraften 1980-1997...................36 6.1 Utveckling av lönekostnad per sysselsatt i näringslivet 1988-1997......................39 7.1 Producentprisutvecklingen 1991-1996.........40 7.2 Konsumentprisutvecklingen 1985-1997.........43 8.1 Hushållens framtidsförväntningar 1977-1996..47 8.2 Hushållens förmögenhetskvot 1970-1997.......48 8.3 Privat konsumtion 1980-1997.................49 8.4 Hushållens nettosparkvot samt finansiella sparkvot 1970-2001...................................50 9.1 Investeringskvoter inklusive och exklusive bostäder..........................52 9.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter........................54 10.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-2001...................................56 10.2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 1970-2001...................................59 10.3 Den offentliga sektorns konsoliderade brutto- och nettoskuld 1980-2001....................61 10.4 Statsskulden 1970-2001......................62 10.5 Den kommunala sektorns finansiella sparande.64 11.1 Ränteutvecklingen på 10-åriga statsobligationer i några länder..............................66 11.2 Ränteutvecklingen i Sverige 1992-1996.......68 11.3 Kronkurs, TCW-index 1995-1996...............69 73 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet 1 Sammanfattning Regeringen presenterade i juni 1995 ett konvergensprogram för den ekonomiska politiken syftande till att Sverige skall uppfylla de krav som ställts upp för deltagande i EU:s monetära union. Programmet innefattar mål för budgetpolitiken med innebörden att statsskulden i förhållande till BNP skall stabiliseras år 1996 och underskottet mätt som den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande skall vara eliminerat år 1998. Konvergensprogrammet baserades på den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i den reviderade national- budgeten i april 1995. I konvergensprogrammet redovisas även ett kon- solideringsprogram med åtgärder som sammantagna ger en förstärkning av de offentliga finanserna till år 1998 med 118 miljarder kronor. I konvergensprogrammet, som fick en bred uppslutning i riksdagen, angavs att regeringen varje halvår skall göra avstämningar av programmet. En första sådan avstämning gjordes i november 1995 och redovisades i anslutning till regeringens proposition En politik för arbete, trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25). I föreliggande bilaga lämnas en andra avstämning. Den ekonomiska utvecklingen under år 1995 blev i flera avseende mer gynnsam än vad som förutsattes i konvergensprogrammet. BNP-tillväxten blev enligt de preliminära nationalräkenskaperna 3,0 procent, vilket är en halv procentenhet mer än prognosen i april. Kronan stärktes och räntan sjönk mer än vad som förutsågs för ett år sedan. Prisutvecklingen under loppet av år 1995 blev också något mer gynnsam. Sysselsättningen utvecklades dock svagare än beräknat, vilket medförde att den totala arbetslösheten (inkl. personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder) trots den högre tillväxten blev densamma som prognosticerades i april. Förstärkningen av de offentliga finanserna blev större än beräknat under 1995. I konvergensprogrammet beräknades den konsoliderade offentliga sektorns finansiella underskott uppgå till 146 miljarder kronor motsvarande 9,0 procent av BNP. Enligt den bedömning som nu kan göras blev underskottet 132 miljarder kronor, vilket motsvarade 8,1 procent av BNP. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld uppgick vid utgången av 1995 till motsvarande 79,7 procent av BNP för 1995. Det var en påtagligt lägre skuldkvot än vad som beräknades i konvergensprogrammet. Utöver att det finansiella underskottet blev mindre förklaras detta bl.a. av att apprecieringen av kronan reducerade värdet av den del av skulden som är upptagen i utländsk valuta. Mot slutet av 1995 mattades konjunkturen av såväl internationellt som i Sverige, vilket har föranlett en nedrevidering av prognosen för den ekonomiska tillväxten under 1996 och 1997. Trots konjunkturavmattningen beräknas det offentliga sparandet förbättras förhållandevis snabbt både 1996 och 1997. Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella underskott beräknas i år uppgå till 86 miljarder kronor eller 5,1 procent av BNP. För år 1997 beräknas under-skottet, med beaktande av konsolideringsprogrammets åtgärder, uppgå till 3,3 procent av BNP. Detta indikerar att med de samhällsekonomiska förutsättningar för de närmaste åren som nu förutses och de beslut som hittills fattats om budgetförstärkningar skulle Sverige inte klara att uppfylla konvergenskriterierna, eftersom underskottet överstiger 3 procent av BNP. Bedömningen av den offentliga sektorns finanser år 1998 överens-stämmer med den som gjordes i samband med konvergensprogrammet. Trots en fortsatt förstärkning beräknas att det återstår ett finansiellt sparandeunderskott på 14 miljarder kronor eller motsvarande knappt 1 procent av BNP. För att uppnå konvergensprogrammets mål krävs budgetförstärkande åtgärder utöver det konsolideringsprogram som riksdagen fattat principbeslut om. Mot denna bakgrund aviserar regeringen i den ekonomiska vårpropositionen ett antal förslag till utgiftsnedskärningar och inkomstförstärkningar. 2 Utvecklingen i den svenska ekonomin 2.1 Sveriges ekonomi under 1995 och 1996 Den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som presenterades i april 1995 och senare låg till grund för konvergensprogrammet föregicks av en betydande oro på de finansiella marknaderna. Denna oro var internationellt betingad, men effekterna för Sveriges del blev stora. Den svenska kronan försvagades under våren 1995. Räntenivån steg och räntedifferensen mot Tyskland ökade från 2 till 4 procentenheter. Detta kan tolkas som ett uttryck för bristande förtroende på de finansiella maknaderna för att återhämtningen i den svenska ekonomin skulle gå att förena med fortsatt låg inflationstakt. Under sommaren och hösten 1995 skingrades oron på den interna-tionella kapitalmarknaden och räntenivån sjönk. Förbättrad information om och förståelse för beslutade och aviserade åtgärder för att förbättra statsfinanserna och en sjunkande inflationstakt bidrog till att stärka förtroendet för den svenska ekonomin. Konsumentpriserna steg under loppet av 1995 med 2,6 procent, vilket var 0,7 procentenheter mindre än vad som beräknades för ett år sedan. Dämpningen av inflationen bidrog till och förstärktes av en stigande valutakurs. Kronan förstärktes mer än vad som förutsattes i konvergensprogrammet och apprecierades under hösten med ca 10 procent mot ECU-valutorna. Räntemarginalen mot Tyskland krympte påtagligt. De svenska räntorna närmade sig den tyska nivån. Räntan på femåriga statsobligationer var vid slutet av året drygt 8 procent, vilket var ca två procentenheter lägre än vad som antogs i samband med konvergensprogrammet. Diagram 2.1 Öppen arbetslöshet Procent av arbetskraften Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Under hösten 1995 visade tillgänglig statistik en kraftigare inhemsk produktionsökning än vad tidigare prognoser indikerat. Den svenska exporten och hushållens disponibla inkomster utvecklades bättre än väntat. Dessa positiva signaler föranledde en upprevidering av prognosen för BNP-tillväxten under 1995 med en procentenhet i den bedömning som låg till grund för den första avstämningen av konvergensprogrammet i november. Tabell 2.1 Nyckeltal för 1995 och 1996 1995 1996 Konver- Avstäm- Avstäm- Konver- Avstäm- Avstäm- genspro- ning ning genspro- ning ning gram novemberapril 1996gram novemberapril 1996 BNP-tillväxt 2,5 3,5 3,0 2,9 2,7 1,4 KPI, årsgenomsnitt 2,9 2,9 2,9 2,7 2,6 1,6 Arbetslöshet 7,0 7,5 7,7 6,1 6,4 7,2 5-årig obligationsränta 10,6 10,0 9,9 10,0 8,7 7,8 ECU-index 129,0 126,8 126,1 125,0 119,5 117,8 Källa: Finansdepartementet. Mot slutet av 1995 skedde en avmattning av den internationella konjunkturen, i synnerhet bland de europeiska länderna. Den svenska ekonomin genomgick motsvarande utveckling. Preliminära nationalräken-skaper för år 1995 visar att produktionsutvecklingen var mycket svag under fjärde kvartalet. För helåret 1995 beräknas BNP ha ökat med 3,0 procent. Prognosen i den förra avstämningen av konvergensprogrammet överskattade således styrkan i den ekonomiska utvecklingen under förra året. Till följd av den internationella avmattningen blev det positiva bidraget från exporten mindre än beräknat. En ökad allmän osäkerhet ledde till att hushållens sparkvot inte minskade som förväntats i de tidigare prognoserna. Tillsammans med neddragningar av offentlig verksamhet minskade den inhemska konsumtionsefterfrågan. Jämfört med den bedömning som gjordes i konvergensprogrammet blev BNP- tillväxten år 1995 något starkare, 3,0 procent istället för 2,5 procent. Denna skillnad motsvaras av den kraftiga lageruppbyggnad som skedde mot slutet av 1995. Nettoexporten och den inhemska slutefterfrågan på varor och tjänster kom att utvecklas i den takt som förutskickades i aprilprognosen. Sedan mitten av 1994 har sysselsättningen vuxit i snabb takt och antalet sysselsatta är nu ca 75 000 fler. Antalet arbetade timmar steg med 2 procent förra året. Konjunkturavmattningen mot slutet av förra året fick dock genomslag på arbetsmarknaden och sysselsättningen stagnerade. Den genomsnittliga öppna arbetslösheten var 7,7 procent. Detta är högre än tidigare bedömningar, men skillnaden förklaras av att antalet personer som omfattades av arbetsmarknadspolitiska åtgärder blev mindre än beräknat. Utsikterna för den svenska ekonomins utveckling under 1996 har fått revideras ned jämfört med tidigare bedömningarna. Det förklaras främst av att efterfrågan i omvärlden, särskilt i de europeiska länderna, växer långsammare än beräknat. För EU-länderna väntas BNP-tillväxten i år uppgå till drygt 1,5 procent mot tidigare beräknade ca 3 procent. Den svagare internationella marknadstillväxten dämpar den svenska exportefterfrågan. Kronan antas genomsnittligt vara starkare i år än under förra året, vilket tillsammans med lönekostnadsökningar som ligger över omvärldens försämrar det relativa kostnadsläget för svenska exportföretag. Den svenska konkurrenskraften är dock fortfarande mycket stark. Hushållens sparkvot steg kraftigt i början av 1990-talet och ligger på en jämfört med tidigare mycket hög nivå. Bedömningen är att sparkvoten kommer att reduceras. Tidigare prognoser har förutsatt att denna nedgång skulle komma redan under 1995 och fortsätta under 1996. En svagare konjunktur och därmed ökad osäkerhet har gjort hushållen mer försiktiga. Sparandet förväntas därför ligga kvar på en hög nivå även under 1996, vilket håller tillbaka återhämtningen av den privata konsumtionen. 74 Diagram 2.2 KPI-utvecklingen i Sverige och EU Årlig procentuell förändring Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Diagram 2.3 Ränteutvecklingen i Sverige, dec 1994-mars 1996 Procent, 5-årig statsobligation Källor: Riksbanken och Finansdepartementet. BNP-tillväxten under 1996 försvagas av ett beräknat omslag i lagercykeln. En del av efterfrågetillväxten kan tillgodoses genom avveckling av de lager som byggdes upp under 1995. Sysselsättningstillväxten begränsas till 0,5 procent mätt i arbetade timmar och 16 000 personer mätt i antal sysselsatta. Den öppna arbetslösheten minskar en halv procentenhet till följd av att fler personer omfattas av arbetsmarknadspolitiska insatser. Den totala arbetslösheten stiger något. Diagram 2.4 ECU-index, dec 1994-mars 1996 Index 1991=100 Källor: Riksbanken och Finansdepartementet. 75 Tabell 2.2 Försörjningsbalans Miljarder krProcentuell volymförändring 1995 1995 1996 1997 1998 1999 2000 1994- Differens3 20002 BNP 1 634,9 3,0 1,4 2,0 2,5 2,5 2,0 2,2 -0,1 Import 563,8 8,7 5,0 4,7 5,3 5,4 5,6 5,8 -0,9 Tillgång 2 198,7 4,3 2,3 2,7 3,2 3,2 2,9 3,1 -0,1 Privat konsumtion 853,5 0,3 0,8 1,7 2,2 2,4 2,2 1,6 0,1 Offentlig konsumtion 422,6-2,3 0,9 -1,1 -1,2 -0,8 -0,3 -0,8 -0,3 Stat 131,3 -4,5 5,2 -3,3 -1,8 -0,9 -1,0 -1,1 -0,6 Kommuner 291,3 -1,2 -1,0 0,0 -0,9 -0,7 0,0 -0,6 -0,1 Bruttoinvesteringar 237,810,610,0 2,4 7,4 6,1 4,0 6,7 -0,2 Näringsliv 171,6 24,5 10,9 2,1 6,8 7,0 4,7 9,1 -0,1 Bostäder 26,7-27,9 19,2 5,6 15,0 10,0 10,0 4,0 1,1 Myndigheter 39,4 1,6 0,1 1,1 3,5 -2,0 -6,2 -0,4 -2,4 Lagerinvesteringar117,5 0,5 -1,0 0,1 0,0 0,0 0,0 -0,1 -0,1 Export 667,3 11,4 4,5 6,1 5,4 5,3 5,1 6,3 -0,4 Användning 2 198,7 4,3 2,3 2,7 3,2 3,2 2,9 3,1 -0,1 Inhemsk användning1 513,91,6 1,3 1,2 2,2 2,3 1,9 1,8 0,2 1 Förändring i procent av föregående års BNP. 2 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000. 3 Differens mot konvergensprogrammet. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Tabell 2.3 Nyckeltal 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 1994- Differens2 20001 Timlön, kostnad 2,4 3,4 5,3 4,3 4,0 4,0 4,0 4,2 -0,1 KPI, genomsnitt 2,4 2,9 1,6 2,3 2,2 2,3 2,2 2,3 -0,5 Disponibel inkomst, real 1,1 -0,1 0,8 0,3 1,3 2,1 1,9 1,0 0,2 Industriproduktion 13,8 9,4 2,8 5,4 3,8 3,8 2,9 4,7 -0,3 Differens år 20002 Sparkvot, nivå 8,6 8,2 8,3 7,0 6,1 5,8 5,6 1,3 Öppen arbetslöshet 8,0 7,7 7,2 6,5 6,1 5,8 5,7 0,1 Arbetsmarknadspolitiska5,34,4 5,2 5,2 4,6 4,0 3,8 0,0 åtgärder Bytesbalans, % av BNP 0,3 2,1 1,8 2,5 2,5 2,7 2,7 -0,3 Svensk 5-årig ränta 9,0 9,9 7,8 7,2 7,0 7,0 7,0 -1,0 Tysk 5-årig ränta 6,2 6,0 5,2 5,5 5,8 6,0 6,0 -0,8 ECU-index (1991=100) 123,8126,1117,8115,0114,0114,0 114,0 0,0 1 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000. 2 Differens mot konvergensprogrammet. Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. 2.2 Utvecklingen fram till år 2000 Flera faktorer talar för att den konjunkturavmattning som nu råder kommer att bli kortvarig. Den allmänt låga inflationstakten ger förutsättningar för att de internationella räntorna skall komma ned på lägre nivåer och därmed stimulera efterfrågan. Såväl i Europa som USA väntas tillväxten år 1997 bli betydligt starkare än i år. Den svenska ekonomin står väl rustad att möta en ökad efterfrågan. De senaste årens investeringsnivå har medfört en utbyggnad av produktionskapaciteten som ger utrymme för en produktionsökning utan att detta skapar flaskhalsar. Inflationstakten förväntas ligga kvar på en låg nivå. Nettoexporten väntas nästa år ge ett betydligt större bidrag till BNP-tillväxten än i år. En ljusare bild av den framtida utvecklingen och lägre räntor bör medföra att hushållen sänker sin sparkvot och att den privata konsumtionen, trots vikande disponibel inkomst, växer med 1,7 procent. Enligt konvergenskriterierna för deltagande i monetära unionens tredje etapp skall prisökningstakten inte överstiga nivån i de tre medlemsländer som har den lägsta inflationstakten med mer än 1,5 procentenheter. Vidare skall den långa räntan inte överstiga nivån i dessa länder med mer än två procentenheter. Med den bedömning av den svenska ekonomin och utvecklingen i EU-länderna som nu kan göras kommer Sverige att kunna uppfylla dessa kriterier under år 1997. Detsamma gäller kriteriet om växelkursstabilitet. Bedömningen av utvecklingen under åren 1998-2000 är mer osäker och bygger på modellbaserade kalkyler. Till grund för dessa kalkyler ligger ett antagande om en fortsatt förhållandevis god internationell utveckling, med en BNP-tillväxt på 2,5 procent per år inom OECD-området. Utgångspunkten för kalkylerna är att det år 1997 kvarstår ett gap mellan den faktiska produktionen och den produktionsnivå som är möjlig att uppnå genom högre sysselsättning utan att inflationstakten stiger. Detta gap förutsätts slutas under 1998 och 1999, vilket ger utrymme för en BNP-tillväxt på 2,5 procent vardera året. Under slutet av perioden växer BNP i takt med den långsiktiga trenden på 2 procent per år. Med detta scenario växer sysselsättningen med 1,0 procent i genomsnitt per år och den öppna arbetslösheten reduceras successivt för att i slutet av perioden uppgå till 5,7 procent av arbetskraften. 3 Den offentliga sektorns finanser 3.1 Finansiellt sparande Sedan 1993, då den offentliga sektorns utgifter översteg inkomsterna med 177 miljarder kronor eller 12,5 procent av BNP, har det finansiella underskottet reducerats i snabb takt. Återhämtningen i ekonomin i kombination med de budgetförstärkande åtgärder som vidtagits hade t.o.m. år 1995 förstärkt de offentliga finanserna med motsvarande 4,5 procent av BNP. Målet för budgetpolitiken som det anges i konvergensprogrammet är att eliminera underskottet och nå balans mellan inkomster och utgifter år 1998. Vidare skall den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande- underskott under år 1997 understiga 3 procent av BNP, vilket är det krav som konvergenskriterierna stadgar. Därtill skall statsskulden stabiliseras år 1996. Den kalkyl som gjordes i anslutning till konvergensprogrammet visade att dessa mål inte skulle vara möjliga att uppnå utan att vidta ytterligare budgetförstärkningar. Vid den förra avstämningen av programmet, i november 1995, tydde däremot kalkylen på att konvergensprogrammets mål skulle vara möjliga att uppfylla inom ramen för beslutade och aviserade åtgärder. Diagram 3.1 Offentliga sektorns finansiella sparande Procent av BNP Anm.: Den streckade kurvan anger finansiellt sparande efter hänsyn till budgetförstärkande åtgärder utöver konsolideringsprogrammet. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Det finansiella sparandeunderskottet beräknas förra året ha uppgått till 132 miljarder kronor eller 8,1 procent av BNP. Sparandeförbättringen kom därmed att bli starkare än vad som förutsågs i konvergensprogrammet. Inkomstutvecklingen låg i linje med konvergensprogrammets prognos, men de offentliga utgifterna minskade mer än beräknat. Ränteutgifterna blev, bl.a. till följd av räntenedgången, ca 10 miljarder kronor mindre. Även de offentliga utgifterna för konsumtion blev lägre än väntat. I volymtermer minskade den offentliga konsumtionen med 2,3 procent mot beräknade 0,5 procent. Till viss del förklaras dock detta av en tidmässig omfördelning från 1995 till 1996 av försvarets planerade materielinköp och av löneutbetalningar till offentligt anställda. Förbättringen av det offentliga sparandet förra året blev däremot svagare än vad bedömningen i föregående avstämning tydde på. Det finansiella sparandet blev 20 miljarder kronor sämre än vad som beräknades i november 1995, främst till följd av att inkomsterna blev mindre än väntat. Detta förklaras bl.a. av att den privata konsumtionen och lönesumman inte utvecklades så starkt som förutsattes i novemberprognosen, vilket i sin tur innebar en långsammare tillväxt av skatteintäkterna. Tabell 3.1 Offentliga sektorns finanser Löpande priser Miljarder kr Procent av BNP 1995 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Inkomster 983 59,6 60,1 62,8 62,5 62,3 61,8 62,0 Skatter och avgifter 824 50,0 50,4 53,3 53,5 53,5 53,4 53,7 Kapitalinkomster 94 5,8 5,7 5,3 4,9 4,7 4,4 4,4 Övriga inkomster 65 3,8 4,0 4,3 4,1 4,0 3,9 3,9 Utgifter 1 115 70,4 68,2 67,9 65,8 63,1 61,2 60,2 Hushållstransferingar 397 25,6 24,3 23,3 22,5 21,6 21,1 20,8 Övriga transfereringar 130 7,5 7,9 7,4 7,1 6,6 6,3 6,0 Ränteutgifter 116 6,8 7,1 7,5 7,3 6,8 6,5 6,4 Konsumtion och 472 30,5 28,9 29,7 28,9 28,1 27,4 27,1 investeringar Finansiellt sparande-132-10,8 -8,1 -5,1 -3,3 -0,8 0,6 1,8 Stat -144 -12,1 -8,8 -6,0 -3,5 -1,0 0,2 1,4 Socialförsäkring 18 1,7 1,1 1,0 0,9 0,8 0,7 0,6 kommun -6 -0,3 -0,4 0,0 -0,6 -0,6 -0,3 -0,1 Primärt sparande1 -109 -9,8 -6,7 -2,8 -0,8 1,3 2,6 3,8 Nettoskuld 454 23,7 27,7 32,0 33,2 32,6 30,8 28,2 Konsoliderad bruttoskuld 1 302 79,3 79,7 81,6 81,3 78,6 74,9 71,0 Statsskuld 1 386 84,4 84,8 86,8 85,8 82,5 78,5 74,3 BNP, nivå (mdr kr) 1 525 1 6351 684 1 761 1 851 1 942 2 025 1 Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Trots konjunkturavmattningen beräknas de offentliga finanserna påtagligt förstärkas även mellan 1995 och 1996. Förbättringen ligger i linje med den som förutsågs vid förra avstämningen. Den offentliga sektorns skatte- och avgiftsintäkter hålls uppe av förhållandevis stora löneökningar. Detta tillsammans med höjningar av fastighetsskatt och allmän sjukförsäkringsavgift bidrar till att skattekvoten (skatter och avgifter som andel av BNP) stiger med nära tre procentenheter mellan 1995 och 1996. En omläggning av uppbörden av mervärdesskatt bidrar också till att tillfälligt höja skattekvoten 1996. Besparingar inom transfereringssystemen och en minskad arbetslöshet medför att de offentliga transfereringarna till hushållen i reala termer blir 2,7 procent lägre än under 1995. Tidsförskjutningen av försvarsinköp medför att den statliga konsumtionen ökar. Konsumtionen i kommuner och landsting minskar i volymtermer med ca 1 procent, men förhållandevis höga lönekostnadsökningar gör att konsumtionsutgifterna ändå ökar snabbare än BNP. Det finansiella sparandeunderskottet beräknas 1996 uppgå till 86 miljarder kronor eller 5,1 procent av BNP, vilket är vilket är ungefär detsamma som beräknades i konvergensprogrammet i april, men 0,5 procentenheter mer än vid avstämningen i november. Med den återhämtning i konjunkturen som prognoserna nu visar beräknas det offentliga sparandet under 1997 öka med motsvarande nära 2 procent av BNP eller ca 30 miljarder kronor. Höjda energiskatter och höjd allmän sjukförsäkringsavgift gör att skattekvoten bibehålls på en oförändrad nivå jämfört med 1996. Sparandeförstärkningen ligger, till skillnad från 1996, främst på utgiftssidan. Såväl transfereringar till hushållen som den offentliga konsumtionen minskar i reala termer. Det successivt för-bättrade sparandet bromsar ökningen av den offentliga sektorns skulder och ränteutgifterna stabiliseras mätt som andel av BNP. Diagram3.2 Offentliga sektorns inkomster och utgifter Procentuell andel av BNP Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartet. Förstärkningen av det offentliga sparandet beräknas, trots en svagare ekonomisk tillväxt, både 1996 och 1997 bli av samma omfattning som prognosen vid förra avstämningen. Men genom att utgångsläget år 1995 blev sämre än vad som antogs i höstas kommer det finansiella sparande-underskottet enligt den bedömning som nu kan göras att år 1997 uppgå till 3,3 procent av BNP och därmed överstiga målet om ett underskott under 3 procent av BNP. För år 1998 är bedömningen mer osäker. Med gällande regler och aviserade åtgärder beräknas den offentliga sektorns inkomster öka i takt med BNP. Effekter av besparingsåtgärder och en sjunkande arbetslöshet reducerar transfereringsutgifterna med drygt 1 procent i reala termer. En ansträngd finansiell situation i den kommunala sektorn beräknas medföra att kommunerna drar ned sin konsumtion med ca 1 procent. Utgiftsnedgången är emellertid inte tillräcklig för att uppnå målet med offentlig ekonomi i balans. Beräkningarna tyder på att ett underskott på ca 15 miljarder kronor eller knappt 1 procent av BNP kommer att kvarstå 1998. Det kan dock noteras att det primära sparandet, dvs. finansiellt sparande exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter, beräknas uppvisa ett överskott på drygt 20 miljarder kronor 1998. Den bedömning av de offentliga finanserna år 1998 som nu kan göras överensstämmer i stort sett med den som gjordes i konvergensprogrammet. För att uppnå målen för det offentliga sparandet krävs tillkommande åtgärder utöver de som ingår i konsolideringsprogrammet. Tabell 3.2 Offentliga finanser Löpande priser Differenser mot konvergensprogrammet i procentenheter av BNP 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Inkomster -0,5 -0,5 1,6 1,1 0,3 0,1 0,4 Utgifter -0,1-1,4 1,5 0,8 0,2 -0,7 -0,8 Finansiellt sparande-0,40,9 0,1 0,3 0,1 0,8 1,2 Primärt sparande -0,2 0,5 0,0 0,3 0,1 0,7 1,0 Nettoskuld 0,4 -3,6 -2,4 -2,5 -2,1 -2,6 -3,0 Konsoliderad bruttoskuld1 0,2-4,6-3,2 -2,6 -2,7 -3,8 -4,5 Statsskuld -0,4 -5,4 -4,5 -4,5 -5,2 -6,8 -8,0 1 Enligt definitionen i Maastricht-villkoren. Källa: Finansdepartementet. I den ekonomiska vårpropositionen redovisar regeringen förslag till åtgärder för att förstärka de offentliga finanserna utöver de som ingår i konsolideringsprogrammet. Dessa åtgärder har inte beaktats i prognosen för de närmaste åren. De föreslagna åtgärderna jämte ränteeffekter av tidigare aviserade utförsäljningar beräknas medföra att underskottet med viss marginal understiger 3 procent av BNP år 1997 och att balans kan uppnås år 1998. Med dessa åtgärder beräknas det finansiella sparandeunderskottet uppgå till drygt 5 procent av BNP 1997 och en balans kunna etableras år 1998. Tabell 3.3 Offentliga finanserna efter åtgärder utöver konsolideringsprogrammet 1996 1997 1998 1999 2000 Finansiellt sparande-5,1 -2,7 0,0 1,2 2,4 Konsoliderad bruttoskuld80,779,4 75,4 71,6 67,5 Källa: Finansdepartementet. 3.2 Budgetpolitiken Det konsolideringsprogram som redovisades i konvergensprogrammet omfattar åtgärder som sammantagna ger en förstärkning av de offentliga finanserna med 118 miljarder kronor år 1998 mätt i 1994/95 års prisläge. Denna siffra avser nettoeffekten av åtgärderna, dvs. när hänsyn har tagits till att minskade trans- fereringar också medför lägre skatteintäkter. Mätt i relation till BNP beräknas konsolideringsprogrammet ge effekt på offentliga sparandet enligt följande: År Sammantagen effekt 1995 3,5 procent 1996 2 procent 5,5 procent 1997 1 procent 6,5 procent 1998 1 procent 7,5 procent Dessa uppgifter anger konsolideringsprogrammets omfattning i termer av beräknade direkta effekter av inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar. De kan inte tolkas som den totala effekt åtgärderna har på den offentliga sektorns underskott. Även om åtgärderna i sig medför en stramare finanspoltik skulle den ekonomiska utvecklingen vid frånvaro av konsolideringsprogram med stor sannolikhet varit betydligt sämre bl.a. till följd av högre räntor. Riksdagen har fattat principbeslut om hela konsolideringsprogrammet. Principbeslutet innebär att belopp och område där budgetförstärkningar skall ske är fastlagda. För vissa delar av konsolideringsprogrammet behövs dock ytterligare konkretiseringar och riksdagsbeslut innan förstärkningen kan sägas vara fullt ut beslutad. Av tabell 3.5 och bilaga 1 framgår det aktuella beslutsläget för konsoli- deringsprogrammet. Av det totala programmet på 117,6 miljarder kronor föreligger nu riksdagsbeslut på åtgärder som beräknas ge budgetförstärkningar på nära 100 miljarder kronor. Det är en ökning med 9 miljarder kronor sedan föregående avstämning. Främst är det på inkomstsidan som tidigare aviserade besparingar nu beslutats av riksdagen. Regeringen har till riksdagen lämnat förslag till åtgärder som ger budgetförstärkningar på ytterligare 11,9 miljarder kronor. Detta gäller bland annat höjningen av den allmänna sjukförsäkringsavgiften med en procentenhet år 1997 respektive år 1998. Vidare föreligger preciserade förslag till besparingar för 5,7 miljarder kronor. Tabell 3.4 Konsolideringsprogrammets förstärkning av de offentliga finanserna, effekt 1998 1994/95 års priser Inkomstökningar 55,7 Därav följande utgiftsökningar -0,5 Inkomstökningar netto 55,2 Utgiftsminskningar 69,2 Därav följande inkomstminskningar -6,8 Utgiftsminskningar netto 62,4 Totalt enligt konvergensprogrammet 117,6 Källa: Finansdepartementet. Tabell 3.5 Beslutsläget vad avser konsolideringsprogrammet Nettoeffekt år 1998, 1994/95 års priser Inkomster Utgifter Totalt Preciserade beslut fattade 47,9 52,0 99,9 av riksdagen Av regeringen preciserade9,4 2,5 11,9 beslut Aviserade beslut 0,0 5,7 5,7 Totalt 57,3 60,2 117,6 Källa: Finansdepartementet. I den ekonomiska vårpropositionen aviserar regeringen ytterligare budgetförstärkande åtgärder. Dessa omfattar både utgiftsnedskärningar och vissa inkomstförstärkningar. Sammantaget beräknas de förstärka de offentliga finanserna med ca 11 miljarder kronor. Därtill beräknas inkomsterna kunna öka till följd av beslut om extraordinära inleveranser från statliga bolag. Budgetförstärkningarna medför att den offentliga sektorns upplåning reduceras och därmed reduceras ränteutgifterna under kommande år. I konvergensprogrammet aviseras att det fram t.o.m. år 1998 skall ske utförsäljningar av statens innehav av aktier till ett värde av 50 miljarder kronor. Den genomförda försäljningen av aktier i Nordbanken står för 7 miljarder kronor av detta belopp. Intäkterna från försäljningar påverkar inte i sig det finansiella sparandet, men beräknas indirekt ge en positiv effekt genom ett förbättrat räntenetto. Tabell 3.6 Budgetförstärkningar utöver konsolideringsprogrammet Nivåskillnad, miljarder kronor 1997 1998 1999 Utgiftsminskningar 6,3 8,6 5,8 Inkomstförstärkningar 3,2 3,0 2,0 Summa 10,6 14,1 11,7 inkl. ränteeffekter Källa: Finansdepartementet. 3.3 Skuldutvecklingen Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld (enligt definitionen i Maastrichtvillkoren) uppgick vid slutet av 1995 till 1 300 miljarder kronor, vilket motsvarande 79,6 procent av BNP. Detta var påtagligt lägre än vad som angavs i konvergensprogrammet. Skuldutvecklingen påverkas utöver de finansiella underskotten även av värdeförändringar på skulden och statens förmögenhetsdispositioner. Under 1995 bidrog apprecieringen av kronan till att reducera värdet av den del av skulden som är upptagen i utländsk valuta. Vidare minskade skulden till följd av försäljningen av delar av statens innehav av aktier i Nordbanken. Dessa faktorer var inte beaktade i konvergensprogrammets prognos för skuldutvecklingen 1995. Även under 1996 kommer skuldutvecklingen att påverkas positivt av valutakursvinster på skulden upptagen i utländsk valuta. Skulden minskar även till följd av att kärnavfallsfondens tillgångar förs över från riksbanken till Riksgäldskontoret. Sammantaget minskar skulden med 0,8 procent av BNP till följd av faktorer som inte räknas in i det finansiella underskottet. Såväl statsskuld som den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld beräknas minska i förhållande till BNP under 1997. Fr.o.m år 1999 medför ett finansiellt överskott i den offentliga sektorn att skuldnivån reduceras. Vid slutet av decenniet beräknas bruttoskulden uppgå till drygt 70 procent av BNP. Om tillkommande försäljningar jämte de aviserade budgetförstärkande åtgärderna tas med i kalkylen reduceras den konsoliderade bruttoskulden till drygt 65 procent år 2000. 76 Diagram 3.3 Offentliga sektorns konsoliderade brutto- resp. nettoskuld Procent av BNP Anm.: Den tunna streckade kurvan anger skuldutvecklingen efter tillkommande budgetförstärkningar. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. 77 Bilaga: Uppföljning av budgetförstärkningar1 Effekt 1998, miljoner kronor Preciserade beslut fattade av riksdagen Inkomster 47 945 Utgifter 51 960 Summa preciserade beslut 99 905 Av regeringen preciserade beslut Inkomster: - Höjd egenavgift till sjukförsäkringen 9 400 Summa inkomster 9 400 Utgifter - Socialdepartementet 2 515 -Bostadsbidrag 2 300 -Assistansersättning 215 Summa utgifter 2 515 Summa av regeringen preciserade beslut 11 915 Aviserade beslut Utgifter: - Justitiedepartementet 600 - Socialdepartementet 3 510 Enligt utredning: -Förtidspensioner 1 380 -SGI 480 -Underhållsstöd 500 -Läkemedel 550 Övrigt 600 - Miljödepartementet 222 - Kulturdepartementet 100 - Näringsdepartementet 560 - Jordbruksdepartementet 46 - Övrigt 704 (finansieras kollektivt) Summa utgifter 5 642 Summa aviserade beslut 5 642 Återstår att åtgärda Inkomster 0 Utgifter: 0 Summa utgifter 0 Summa återstår att åtgärda 0 Totalt 117 562 1 Sedan presentationen av konvergensprogrammet har smärre justeringar gjorts i fördel-ningen mellan inkomster och utgifter. 78 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning ..............................1 2 Utvecklingen i den svenska ekonomin..........2 2.1Sveriges ekonomi under 1995 och 1996......2 2.2Utvecklingen fram till år 2000............8 3 Den offentliga sektorns finanser.............8 3.1Finansiellt sparande......................8 3.2Budgetpolitiken..........................13 3.3 Skuldutvecklingen.......................15 Bilaga: Uppföljning av budgetförstärkningar......17 Tabeller 2.1 Nyckeltal för 1995 och 1996..................3 2.2 Försörjningsbalans...........................7 2.3 Nyckeltal....................................7 3.1 Offentliga sektorns finanser................10 3.2 Offentliga finanser.........................12 3.3 Offentliga finanserna efter åtgärder utöver konsolideringsprogrammet....................12 3.4 Konsolideringsprogrammets förstärkning av de offentliga finanserna, effekt 1998....14 3.5 Beslutsläget vad avser konsolideringsprogrammet14 3.6 Budgetförstärkningar utöver konsoliderings- programmet..................................15 Diagram 2.1 Öppen arbetslöshet...........................3 2.2 KPI-utvecklingen i Sverige och EU............5 2.3 Ränteutvecklingen i Sverige..................5 2.4 ECU-index....................................6 3.1 Offentliga sektorns finansiella sparande.....9 3.2 Offentliga sektorns inkomster och utgifter..11 3.3 Offentliga sektorns konsoliderade brutto- resp. nettoskuld...........................16 79