Post 6491 av 7374 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1996/97:100 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    Ett nytt system för skattebetalningar, m.m.
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 100
                
                
                
                Regeringens proposition
1996/97:100
Ett nytt system för skattebetalningar, m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 april 1997
Göran Persson
Thomas Östros
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny lag om betalning av skatter och avgifter, 
skattebetalningslagen. Lagen, som ersätter uppbördslagen (1953:272) och 
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt 
förfarandebestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200), innehåller 
ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter. 
	Hos skattemyndigheten skall det finnas ett skattekonto för varje skatt- 
eller avgiftsskyldig. Samtliga redovisningar, debiteringar och betalningar 
skall registreras på kontot. Främst gäller det F-skatt, innehållen A-skatt, 
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Bokföringen på kontot skall göras 
så att kontoställningen kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontout-
drag.
	Alla uppgifter som den skattskyldige är skyldig att lämna skall redovisas 
i en enda handling Ä en skattedeklaration. Den skall lämnas en gång varje 
månad av den som är arbetsgivare eller registrerad för mervärdesskatt. När 
i månaden deklarationen skall lämnas beror på om mervärdesskatt skall 
redovisas och i så fall även på storleken av beskattningsunderlagen till 
mervärdesskatt. För löntagare förändras inte deklarationsförfarandet. 
Deklarationer, även självdeklarationer, föreslås efter särskilt medgivande få 
lämnas i form av ett elektroniskt dokument.
	Det skall finnas två förfallodagar varje månad. Skatter och avgifter som 
påförs genom särskilda beskattningsbeslut skall förfalla till betalning på 
den förfallodag som inträffar närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar 
efter beslutsdagen. Underskott som uppkommer vid avstämningen mellan 
preliminär och slutlig skatt skall dock förfalla till betalning på den 
förfallodag som inträffar efter en betalningsfrist om 90 dagar. 
	Förfallodagens innebörd ändras. Skatter och avgifter skall ha bokförts 
på skattemyndighetens konto senast på förfallodagen.
	Betalningar och andra belopp som skall räknas kontohavaren tillgodo 
skall bokföras utan någon avräkningsordning mellan olika skatter och 
avgifter på skattekontot. Om det finns en skatte- eller avgiftsskuld och det 
behöver anges vilken skatt eller avgift som är betald eller obetald, skall 
skulden fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den 
period som är aktuell.
	Varje månad som det har förekommit en transaktion skall skattekontot 
stämmas av. Samtliga konton skall stämmas av minst en gång per år. Om 
det vid avstämningen uppkommer ett underskott innefattar kontoutdraget 
en betalningsuppmaning. Efter betalningsuppmaningen lämnas fortlöpande 
obetalda fordringar för indrivning. Mindre underskott på ett skattekonto 
under viss tid skall dock kunna godtas utan att indrivning aktualiseras.
	Ett överskott på ett skattekonto skall som huvudregel vara tillgängligt 
för kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall en återbetalning kunna 
göras när som helst under månaden.
	Ett enhetligt ränteinstitut skall i huvudsak ersätta anståndsräntan, 
respiträntan, restitutionsräntan, ö-skatteräntan, kvarskatteavgiften och 
dröjsmålsavgiften. På underskott eller överskott på ett skattekonto skall i 
stället kostnads- respektive intäktsränta räknas löpande. Räntorna knyts till 
en basränta som följer det allmänna ränteläget.
	Arbetsgivarnas medverkan i uppbörden av kvarstående skatt tas bort.
	Regleringen av betalning av tilläggspensionsavgift som betalas i form av 
egenavgift ändras. Avgiften jämställs med övriga skatte- och avgiftsbetal-
ningar. Om endast en viss andel av samtliga skatter och avgifter har 
betalats, skall tilläggspensionsavgift anses ha betalats i proportion till 
avgiftens andel av de sammanlagda skatte- och avgiftsdebiteringarna för 
inkomståret.
	Ett flertal förslag lämnas som syftar till att förbättra överensstämmelsen 
mellan den preliminära och slutliga skatten.
	För den som betalar F-skatt utökas skyldigheten att lämna preliminär 
självdeklaration. Deklaration skall lämnas om den skattskyldige fått 
kännedom om att den slutliga skatten kommer att bli högre än den 
preliminära skatten med ett belopp som är betydande med hänsyn till den 
skattskyldiges förhållanden. Dessutom förlängs tiden för debitering av 
preliminär skatt. Samtidigt föreslås en lättnad för säsongsföretag. F-
skattebetalningar för dessa företag skall kunna begränsas enbart till den 
period som verksamheten pågår.
	Skattemyndigheten föreslås också få en generell rätt att dels förelägga 
en deklarationsskyldig att lämna en preliminär självdeklaration eller annan 
handling, dels göra revision för att kontrollera att deklarations- och 
uppgiftsskyldigheten fullgjorts.
	Regleringen om F-skattebevis skärps något. En F-skattsedel för en som 
är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt 
handelsbolag skall kunna återkallas även om myndigheten av någon anled-
ning, t.ex. i en konkurssituation, inte har återkallat företagets eller bolagets 
F-skattsedel. En F-skattsedel för ett fåmansföretag eller ett fåmansägt han-
delsbolag skall kunna återkallas också om företagsledaren i företaget eller 
bolaget har handlat på ett sådant sätt att F-skattsedel inte får utfärdas för 
företagsledaren.
	Anstånd med betalning av skatter och avgifter vid betalningssvårigheter 
på grund av sociala skäl och andra liknande förhållanden skall kunna ges 
endast om det finns synnerliga skäl. Anståndsmöjligheten skall omfatta alla 
skatte- och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet. Detsamma skall gälla 
vid anstånd i samband med skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret.
	En generell och enhetlig betalningsskyldighet skall gälla för den som är 
skyldig att redovisa och betala in sådana skatter och avgifter som ingår i 
skattekontosystemet. Betalningsskyldigheten avseende skatter och avgifter 
för den som företräder ett rättssubjekt som är juridisk person görs också 
generell och enhetlig. Den utvidgas till att omfatta alla skatter och avgifter 
som ingår i skattekontosystemet.
	Området för skattetillägg utvidgas till att gälla för arbetsgivare som inte 
fullgör sina skyldigheter att redovisa skatteavdrag.
	Straffansvaret för underlåtenhet att betala in innehållen skatt avskaffas.
	En skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett underskott på ett skatte-
konto skall preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då ett 
belopp motsvarande underskottet lämnades för indrivning.
	I propositionen  lämnas också förslag som syftar till att reglerna för 
skattekontroll, främst revisionsreglerna, skall bli effektivare. Revisioner 
skall få ske för löpande period och hos tredjeman. Om det är av betydelse 
för en revision med kassakontroll, lagerinventering eller vissa liknande 
fysiska kontroller skall den reviderade kunna underrättas om 
revisionsbeslutet först i samband med att revisionen verkställs.
	Skattekontosystemet, liksom merparten av övriga förslag, föreslås sättas 
i kraft vid årsskiftet 1997/98. Vissa ändringar, bl.a. i fråga om de nya 
reglerna för skattekontroll, skall dock gälla redan från den 1 november 
1997.
Innehållsförteckning
Del 1
1	Förslag till riksdagsbeslut		16
2	Lagtext		19
	2.1	Förslag till skattebetalningslag		19
	2.2	Förslag till lag om dröjsmålsavgift		82
	2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
		allmän försäkring		83
	2.4	Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen
		(1971:69)		91
	2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1975:206) om
		felparkeringsavgift		92
	2.6	Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltnings-
		lagen (1977:792)		93
	2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om
		betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter		94
	2.8	Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken 
		(1981:774)		96
	2.9	Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om 
		preskription av skattefordringar m.m.		98
	2.10	Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
		punktskatter och prisregleringsavgifter		99
	2.11	Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1231) om
		automatisk databehandling vid taxeringsrevision,
		m.m.		110
	2.12	Förslag till lag om ändring i taxeringslagen
		(1990:324)		112
	2.13	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
		självdeklaration och kontrolluppgifter		121
	2.14	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om
		särskild inkomstskatt för utomlands bosatta		131
	2.15	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1340) om
		ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomst-
		skatt för utomlands bosatta		136
	2.16	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
		särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
		m.fl.		137
	2.17	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1341) om
		ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomst-
		skatt för utomlands  bosatta artister m.fl.		141
	2.18	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om
		indrivning av statliga fordringar m.m.		142
	2.19	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1346) om
		ändring i lagen (1993:891) om indrivning av
		statliga fordringar m.m.		144
	2.20	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen 
		(1994:200)		145
	2.21	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
		särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran-
		det		154
	2.22	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1347) om
		ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåt-
		gärder i beskattningsförfarandet		159
	2.23	Förslag till lag om ändring i tullagen 
		(1994:1550)		161
	2.24	Förslag till lag om ändring i kommunalskatte-
		lagen (1928:370)		165
	2.25 	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om
		ändring i kommunalskattelagen (1928:370)		168
	2.26	Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
		arvsskatt och  gåvoskatt		172
	2.27	Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om 
		statlig inkomstskatt		175
	2.28	Förslag till lag om ändring i lagen (1951:691) om 
		viss lindring i skattskyldigheten för den som icke
		tillhör svenska kyrkan		176
	2.29	Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om
		statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst		177
	2.30	Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om
		beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
		lagen (1962:381) om allmän försäkring		178
	2.31	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1337) om
		ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pen-
		sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381)
		om allmän försäkring		180
	2.32	Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269)
		med särskilda bestämmelser om kommuns och 
		annan menighets utdebitering av skatt, m.m.		181
	2.33	Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen 
		(1970:624)		183
	2.34	Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
		allmänna förvaltningsdomstolar		185
	2.35	Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072) om
		förmånsberättigade skattefordringar m.m.		187
	2.36	Förslag till lag om ändring i studiestödslagen 
		(1973:349)		188
	2.37	Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
		(1975:1385)		189
	2.38	Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen
		(1977:1160)		191
	2.39	Förslag till lag om ändring i fastighetstaxerings-
		lagen  (1979:1152)		192
	2.40	Förslag till lag om ändring i sekretesslagen 
		(1980:100)		193
	2.41	Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen 
		(1980:343)		195
	2.42	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1344) om
		ändring i skatteregisterlagen (1980:343)		198
	2.43	Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om
		årsredovisning m.m. i vissa företag		203
	2.44	Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
		socialavgifter		205
	2.45	Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen 
		(1982:673)		209
	2.46	Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
		stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter		210
	2.47	Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
		statlig fastighetsskatt		211
	2.48	Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om
		avräkning av utländsk skatt		212
	2.49	Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen
	 	(1987:10)		214
	2.50	Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
		(1987:617)		215
	2.51	Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
		ekonomiska föreningar		217
	2.52	Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
		(1988:327)		221
	2.53	Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om 
		TV-avgift		222
	2.54	Förslag till lag om ändring i utlänningslagen 
		(1989:529)		223
	2.55	Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om
		tillstånd för anställning på fartyg		224
	2.56	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
		avkastningsskatt på pensionsmedel		225
	2.57	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om 
		skatt på ränta på skogskontomedel m.m.		226
	2.58	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om
		nedsättning av socialavgifter		227
	2.59	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
		särskild löneskatt på pensionskostnader		228
	2.60	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om
		räntefördelning vid beskattning		229
	2.61	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537) om
		expansionsmedel		230
	2.62	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om
		civilt försvar		231
	2.63	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om 
		allmänna egenavgifter		232
	2.64	Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen
		(1995:1554)		233
	2.65	Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1623) om
		skattereduktion för riskkapitalinvesteringar		234
	2.66	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1231) om
		skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid
		1997–2001 års taxeringar		235
	2.67	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1334) om
		ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
		och kontrolluppgifter		236
	2.68	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1348) om
		ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid åter-
		betalning av skatter och avgifter		237
3	Ärendet och dess beredning		238
4	Redovisning och betalning av skatter och avgifter enligt 
	nuvarande ordning		244
	4.1	Författningsreglering		244
	4.2	Uppbörd av direkt skatt		244
	4.3	Arbetsgivares skyldigheter		248
	4.4	Uppbörd av mervärdesskatt		250
	4.5	Skattemyndighetens funktion i uppbördsför-
		farandet		250
	4.6	Räntor och avgifter		252
	4.7	Sanktioner		252
5	Behovet av en reform 		254
6	En ny reglering Ä en skattebetalningslag		256
	6.1	Den lagtekniska lösningen		256
		6.1.1 Allmänt		256
		6.1.2 En sammanslagning av förfarandebestäm-
		         melserna till en ny uppbördslag		257
		6.1.3 Normgivningsfrågor		258
	6.2	Terminologiska frågor		261
	
7	Ett nytt system för redovisning och betalning av skatter
	och avgifter – ett skattekontosystem 		264
	7.1	Samordnade och enhetliga rutiner		264
	7.2	Huvuddragen i ett skattekontosystem		268
8	Tillämpningsområdet för ett system med skattekonton		270
	8.1	Skatte- och avgiftsbetalningar i skattekonto-
		systemet		270
	8.2	Skatte- och avgiftssubjekt i skattekontosystemet		276
9	Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter		278
	9.1	Förfallodagens innebörd Ä inbetalningsdag eller
		bokföringsdag		278
	9.2	En eller flera förfallodagar i månaden		284
	9.3	Val av förfallodagar		286
	9.4	Betalningsfrist mellan beslutsdag och 
		förfallodag		295
10	Debitering på skattekontot		297
	10.1 	Redovisning		297
		10.1.1 Redovisningsuppgifter		297
		10.1.2 Redovisningstidpunkter		301
	10.2	Debitering av skatter och avgifter under året		304
	10.3	Den slutliga skatten i skattekontosystemet		305
11	Kreditering på skattekontot		308
	11.1	Krediteringsprincip		308
	11.2	Likafördelningsmetoden 		310
	11.3	Kreditering av preliminär skatt		313
12	Avstämning av skattekontot		318
	12.1	Månadsavstämning		318
		12.1.1 Allmänna riktlinjer 		318
		12.1.2 Överskott på kontot		319
		12.1.3 Underskott på kontot		327
	12.2	Årlig avstämning		328
	12.3	Betalningsuppmaning		330
	12.4	Beloppsgränser i skattekontosystemet		332
		
13 	Ränta i skattekontosystemet		335
	13.1	Principerna för ränteberäkningen 		335
	13.2	Intäkts- och kostnadsränta		339
	13.3	Befrielse från ränta 		348
	
	
14	Överlämnande för indrivning, m.m.		350
	14.1	Indrivningsuppdrag och återredovisning		350
	14.2	Beloppsgränser för överlämnande för indrivning		353
	14.3	Betalningar till kronofogdemyndigheten		355
	14.4	Beräkning av ränta		356
	14.5	Vissa andra indrivningsfrågor		357
		14.5.1 Exekutionstitel		357
		14.5.2 Obeståndsrekvisitet vid konkursansökan, 
		           m.m.		358
		14.5.3 Företrädesrätten vid utmätning av lön		360
15	Obetald slutlig skatt		363
	15.1	Arbetsgivarnas medverkan i fråga om slutlig
		skatt		362
	15.2	Förenklat löneexekutivt förfarande		366
16	Betalning av pensionsavgifter		368
	16.1	Likafördelningsmetoden vid betalning av 
 		pensionsavgift		368
	16.2	Avstämning för beräkning av tilläggspensions-
		avgift		370
	16.3	Beräkning av pensionspoäng och tilläggspension		372
17	Preskription av fordringar på skatter och avgifter		377
	17.1	Nuvarande ordning		377
	17.2	Indrivningspreskription i skattekontosystemet		379
18	Behovet av uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar		381
	18.1	Redovisnings- och statistikuppgifter i dag		381
	18.2	Redovisnings- och statistikuppgifter i framtiden		383
	18.3	Redovisning av skatte- och avgiftsinkomster i
		statsbudgeten	 	387
19	Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig
	skatt 			390
	19.1	Betalning av preliminär skatt enligt nuvarande
		ordning		390
		19.1.1 Beräkning av preliminär A-skatt		390
		19.1.2 Beräkning av preliminär F-skatt och
		           särskild A-skatt		393
		19.1.3 Ändrad beräkning av preliminär skatt		394
	19.2Överväganden och förslag		395
		19.2.1 Ändrade regler för beräkning av A-skatt		395
		19.2.2 Oförändrade regler för beräkning av
		           A-skatt		403
		19.2.3 Ändrade regler för beräkning av F-skatt
		           och särskild A-skatt		407
		19.2.4 Oförändrade regler för beräkning av
		           F-skatt och särskild A-skatt 		414
		19.2.5 Uttag av preliminär skatt med hänsyn till
		           fastighetsskatt		415
		19.2.6 Skattemyndigheternas arbete		416
		19.2.7 Omprövning jämfört med jämkning		417
20	Skatteuträkning och debitering av slutlig skatt		419
	20.1	Löpande uträkning och debitering av slutlig 
		skatt		419
	20.2	Överskott vid den årliga avstämningen		421
21	Reglerna om F-skattebevis		423
	21.1	Återkallelse av F-skattsedel		423
	21.2	Semesterkassor		424
22	Anstånd med betalning av skatter och avgifter		426
	22.1	Anstånd vid omprövning eller överklagande 		426
	22.2	Anstånd på grund av sociala skäl och andra 
		liknande förhållanden		428
	22.3	Anstånd vid tjänstgöring enligt lagen (1994:1809)
		om totalförsvarsplikt		432
	22.4	Anstånd vid vissa avyttringar		433
23	Betalningsskyldighet för skatter och avgifter		437
	23.1	Inledning		437
	23.2	Skönsbeskattning enligt schablon m.m. 		438
	23.3	Betalningsskyldighet för en juridisk persons
		företrädare m.m.		443
		23.3.1 Nuvarande bestämmelser		443
		23.3.2 En generell och enhetlig betalningsskyldig-
		           het för företrädare		446
		23.3.3 Förutsättningarna för en företrädares betal-
		           ningsskyldighet		450
		23.3.4 Betalningsskyldighet för make enligt
		           77 b § uppbördslagen		456
		23.3.5 Beslutsordning		456
		23.3.6 Konkursgäldenärens talerätt		459
24	Sanktioner i samband med redovisning och betalning av
	skatter och avgifter		461
	24.1	Straffrättsliga sanktioner		461
	24.2	Administrativa sanktioner		462
		24.2.1 Förseningsavgift		462
		24.2.2 Skattetillägg		465
25	Dödsbos ansvar för skatt		467
	25.1	Ansvar för skatt som påförts avliden person eller
		dödsbo efter honom		467
	25.2	Skattebefrielse för dödsbo		468
26	Elektroniskt uppgiftslämnande		470
	26.1	Elektroniskt uppgiftslämnande i dag		470
	26.2	Elektroniska deklarationer		471
	26.3	Inkommande handling		474
27	Översyn av reglerna för skattekontroll	 	463
	27.1	Nuvarande bestämmelser		463
	27.2	Behovet av effektivare regler för skattekontrollen		470
	27.3	Revisionsreglerna		472
		27.3.1 Tredjemansrevision		472
		27.3.2 Revision av löpande period		477
		27.3.3 Underrättelse om revision		481
		27.3.4 Återlämnande av handlingar vid konkurs		484
		27.3.5 Befogenhet att ta varuprov och prova 
		           apparatur		485
	27.4	Föreläggandebestämmelserna		486
		27.4.1 Föreläggande om uppgift om det
		           löpande beskattningsåret		486
		27.4.2 Tredjemansföreläggande		487
	27.5	Kontroll enligt tullagen		488
	27.6	Tvångsåtgärderna		492
	27.7	Undantagande av handlingar och uppgifter		497
	27.8	ADB-granskning av personuppgifter		498
28	Ikraftträdande och övergångsfrågor		500
	28.1	Skattekontosystemet		500
	28.2	Övriga förslag		505
29	Konsekvenser och genomförande		506
	
	29.1	Administrativa konsekvenser		506
		29.1.1 Konsekvenser för skatteförvaltningen		506
		29.1.2 Konsekvenser för exekutionsväsendet		508
		29.1.3 Konsekvenser för de skatt- och avgifts-
		           skyldiga		508
	29.2	Ekonomiska effekter		509
		29.2.1 Effekter för skatteförvaltningen och
		           exekutionsväsendet		509
		29.2.2 Statsfinansiella effekter		510
		29.2.3 Effekter för de skatt- och avgiftsskyldiga		512
	29.3	Genomförandet		512
		29.3.1 Pågående arbete		512
		29.3.2 Informationsinsatser		513
		29.3.3 Genomförandekostnader		513
 
30	Författningskommentar		515
	30.1	Förslaget till skattebetalningslag		515
	30.2	Förslaget till lag om dröjsmålsavgift		642
	30.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)
		om allmän försäkring		643
	30.4	Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen
		(1971:69)		645
	30.5	Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206)
		om felparkeringsavgift		675
	30.6	Förslaget till lag om ändring i bostadsförvaltnings-
		lagen (1977:792)		676
	30.7	Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880)
		om betalningssäkring för skatter, tullar och 
		avgifter		677
	30.8	Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken 
		(1981:774)		678
	30.9	Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188)
		om preskription av skattefordringar m.m.		678
	30.10	Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151)
		om punktskatter och prisregleringsavgifter		679
	30.11	Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:1231)
		om automatisk databehandling vid taxerings-
		revision, m.m.		681
	30.12	Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
		(1990:324)		681
	30.13	Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325)
		om självdeklaration och kontrolluppgifter		684
	30.14	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586)
		om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta		686
	30.15	Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1340)
		om ändring i lagen (1991:586) om särskild
		inkomstskatt för utomlands bosatta		688
	30.16	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om
		särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
		m.fl.		688
	30.17	Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1341)
		om ändring i lagen (1991:591) om särskild
		inkomstskatt för utomlands  bosatta artister m.fl.		689
	30.18	Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om
		indrivning av statliga fordringar m.m.		689
	30.19	Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1346)
		om ändring i lagen (1993:891) om indrivning
		av statliga fordringar m.m.		690
	30.20	Förslaget till lag om ändring i mervärdesskatte- 
		lagen (1994:200)		691
	30.21	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om
		särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran-
		det		704
	30.22	Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1347)
		om ändring i lagen (1994:466) om särskilda
		tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet		705
	30.23	Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550)	 	705
	30.24	Förslaget till lag om ändring i kommunalskatte-
		lagen (1928:370)		707
	30.25 	Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1331)
		om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)		707
	30.26	Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416)
		om arvsskatt och  gåvoskatt		707
	30.27	Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576)
		om statlig inkomstskatt		707
	30.28	Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:691)
		om viss lindring i skattskyldigheten för den som
		icke tillhör svenska kyrkan		708
	30.29	Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:763)
		om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst		708
	30.30	Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551)
		om beräkning av pensionsgrundande inkomst 
		enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring		708
	30.31	Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1337)
		om ändring i lagen (1959:551) om beräkning 
		av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
		(1962:381) om allmän försäkring		708
	30.32	Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269)
		med särskilda bestämmelser om kommuns och 
		annan menighets utdebitering av skatt, m.m.		708
	30.33	Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen 
		(1970:624)		709
	30.34	Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289)
		om allmänna förvaltningsdomstolar		709
	30.35	Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072)
		om förmånsberättigade skattefordringar m.m.		709
	30.36	Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen 
		(1973:349)		710
	30.37	Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
		(1975:1385)		710
	30.38	Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen
		(1977:1160)		711
	30.39	Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxerings-
		lagen (1979:1152)		711
	30.40	Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen 
		(1980:100)		711
	30.41	Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen 
		(1980:343)		711
	30.42	Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1344)
		om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)		712
	30.43	Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1103)
		om årsredovisning m.m. i vissa företag		712
	30.44	Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691)
		om socialavgifter		713
	30.45	Förslaget till lag om ändring i arbetstidslagen 
		(1982:673)		713
	30.46	Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404)
		om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter		713
	30.47	Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052)
		om statlig fastighetsskatt		714
	30.48	Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468)
		om avräkning av utländsk skatt		714
	30.49	Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
	 	(1987:10)		714
	30.50	Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen
		(1987:617)		714
	30.51	Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667)
		om ekonomiska föreningar		714
	30.52	Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen
		(1988:327)		715
	30.53	Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41)
		om TV-avgift		715
	30.54	Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen 
		(1989:529)		715
	30.55	Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:532)
		om tillstånd för anställning på fartyg		715
	30.56	Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661)
		om avkastningsskatt på pensionsmedel		715
	30.57	Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676)
		om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.		716
	30.58	Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912)
		om nedsättning av socialavgifter		716
	30.59	Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687)
		om särskild löneskatt på pensionskostnader		716
	30.60	Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536)
		om räntefördelning vid beskattning		716
	30.61	Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537)
		om expansionsmedel		716
	30.62	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1720)
		om civilt försvar		717
	30.63	Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) 
		om allmänna egenavgifter		717
	30.64	Förslaget till lag om ändring i årsredovisnings-
		lagen  (1995:1554)		717
	30.65	Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1623)
		om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar		717
	30.66	Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1231)
		om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall
		vid 1997–2001 års taxeringar		717
	30.67	Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1334)
		om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
		och kontrolluppgifter		717
	30.68	Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1348)
		om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
		återbetalning av skatter och avgifter		718
Del 2
Bilaga 1	Skattebetalningsutredningens sammanfattning av
		betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar
		(SOU 1996:100)		3
Bilaga 2	Förteckning över remissinstanser beträffande
		betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar
		(SOU 1996:100)		11
Bilaga 3	Skatteflyktskommitténs sammanfattning av
		betänkandet Översyn av revisionsreglerna
		(SOU 1996:79)		12
Bilaga 4	Förteckning över remissinstanser beträffande
		betänkandet Översyn av revisionsreglerna
		(SOU 1996:79)		14
Bilaga 5	Lagrådsremissens lagförslag		15
Bilaga 6	Lagrådets yttrande		155
Bilaga 7	Paragrafregister		220
		Uppbördslagen (1953:272)		220
		Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
		från arbetsgivare		229
		Mervärdesskattelagen (1994:200)		233
		Skattebetalningslagen		240
		Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
		den 10 april 1997		258
1	Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
	 1.	skattebetalningslag,
	 2.	lag om dröjsmålsavgift,
	 3.	lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
	 4.	lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),
	 5.	lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
	 6.	lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),
	 7.	lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, 
tullar och avgifter,
	 8.	lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774),
	 9.	lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av 
skattefordringar m.m.,
	10.	lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisre-
gleringsavgifter,
	11.	lag om ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databehandling 
vid taxeringsrevision, m.m.,
	12.	lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
	13.	lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och 
kontrolluppgifter,
	14.	lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för 
utomlands bosatta,
	15.	lag om ändring i lagen (1996:1340) om ändring i lagen (1991:586) 
om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
	16.	lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för 
utomlands bosatta artister m.fl.,
	17.	lag om ändring i lagen (1996:1341) om ändring i lagen (1991:591) 
om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 	
		
	artister m.fl.,
	18.	lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga 
fordringar m.m.,
	19.	lag om ändring i lagen (1996:1346) om ändring i lagen (1993:891) 
om indrivning av statliga fordringar m.m.,
	20.	lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
	21.	lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i 
beskattningsförfarandet,
	22.	lag om ändring i lagen (1996:1347) om ändring i lagen (1994:466) 
om särskilda tvångsåtgärder i beskattnings-	
		
	förfarandet,
	23.	lag om ändring i tullagen (1994:1550),
	24.	lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
	25. 	lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370),
	26.	lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och  gåvoskatt,
	27.	lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
	28.	lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i 
skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan,
	29.	lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på 
ackumulerad inkomst,
	30.	lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensions-
grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
	31.	lag om ändring i lagen (1996:1337) om ändring i lagen (1959:551) 
om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 
(1962:381) om allmän försäkring,
	32.	lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om 
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., 
	33.	lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
	34.	lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-
domstolar, 
	35.	lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte-
fordringar m.m.,
	36.	lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
	37.	lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
	38.	lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),
	39.	lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
	40.	lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
	41.	lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
	42.	lag om ändring i lagen (1996:1344) om ändring i skatteregister-
lagen (1980:343),
	43.	lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i 
vissa företag,
	44.	lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
	45.	lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),
	46.	lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter,
	47.	lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
	48.	lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
	49.	lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
	50.	lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
	51.	lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
	52.	lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
	53.	lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift,
	54.	lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
	55.	lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på 
fartyg,
	56.	lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på 
pensionsmedel,
	57.	lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på 
skogskontomedel m.m.,
	58.	lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av 
socialavgifter,
	59.	lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på 
pensionskostnader,
	60.	lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid 
beskattning,
	61.	lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
	62.	lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar,
	63.	lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
	64.	lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554),
	65.	lag om ändring i lagen (1995:1623) om skattereduktion för risk-
kapitalinvesteringar,
	66.	lag om ändring i lagen (1996:1231) om skattereduktion för 
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar,
	67.	lag om ändring i lagen (1996:1334) om ändring i lagen (1990:325) 
om självdeklaration och kontrolluppgifter,
	68.	lag om ändring i lagen (1996:1348) om ändring i lagen (1985:146) 
om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
	Dessutom föreslår regeringen att riksdagen godkänner vad regeringen 
anfört om redovisning mot statsbudgeten av debiteringar och betalningar 
m.m. i skattekontosystemet.
2		Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Innehållsförteckning till skattebetalningslagen
1 kap.	Tillämpningsområde och definitioner
1Ä2 §§	Lagens tillämpningsområde
3Ä6 §§	Definitioner
		
2 kap.	Beslutande myndighet
1 §		Beslut som rör fysiska personer
2 §		Beslut som rör juridiska personer
3 §		Beslut som rör registrerade skattskyldiga
4 §		Beslut i fråga om vissa gemenskapsinterna förvärv
5-6 §§	Överflyttning av ärenden och uppgifter
7 §		Riksskatteverkets befogenheter
8 §		Avgörande i skattenämnd
3 kap.	Registrering och skattekonton
1 §		Registrering
2-3 §§	Anmälan för registrering
4 §		Föreläggande
5-6 §§	Skattekonton
4 kap.	Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt
1-5 §§	Skyldighet att betala preliminär skatt
6 §		Skattsedel på preliminär skatt
7-11 §§	Utfärdande av F-skattsedel
12 §		F-skattebevis
13-15 §§	Återkallelse av F-skattsedel
16 §		Utfärdande av A-skattsedel
5 kap.	Skatteavdrag
1 §		Skyldighet att göra skatteavdrag
2-7 §§	Skatteavdrag från ersättning för arbete
8-9 §§	Skatteavdrag från ränta och utdelning
10-11 §§	Beslut om befrielse från skatteavdrag
12 §		Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag
13 §		Skyldighet att tillämpa vissa beslut
14 §		Återbetalning av skatteavdrag
15 §		Föreläggande att göra skatteavdrag
16 §		Skyldighet att visa upp skattsedel m.m.
6 kap.	Beräkning av F-skatt
1-2 §§	Beräkning av F-skatt enligt schablon
3-4 §§	Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering
5 §		Ändrad beräkning av F-skatt
6 §		Hänsyn till andra belopp
  
7 kap.	Beräkning av särskild A-skatt
8 kap.	Beräkning av skatteavdrag
1-7 §§	Skatteavdrag enligt skattetabell
8-10 §§	Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats
11-13 §§	Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag
14-25 §§	Underlag för beräkning av skatteavdrag
26 §		Skatteavdrag från förskott
27-28 §§	Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning
29 §		Ändrad beräkning av skatteavdrag
9 kap.	Beräkning av arbetsgivaravgifter
1-3 §§	Arbetsgivaravgifter
10 kap.	Skyldighet att lämna deklaration
1-8 §§	Preliminär självdeklaration
9-24 §§	Skattedeklaration
25-28 §§	Hur en deklaration skall lämnas
29-36 §§	Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt
37 §		Redovisningsskyldighet vid avveckling
11 kap.	Beskattningsbeslut
1-2 §§	Innebörden av beskattningsbeslut
3-8 §§	Preliminär skatt
9-15 §§	Slutlig skatt
16-19 §§	Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter
20 §		Beslut om vissa debiteringsåtgärder
12 kap.	Ansvar för skatt
1-2 §§	Betalningsansvar för preliminär skatt
3-4 §§	Ansvar för den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 §
5 §		A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter
6-8 §§	Ansvar för företrädare för juridisk person
9 §		Dödsbo
10-13 §§	Regress
13 kap.	Befrielse från betalningsskyldighet
1 §		Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
2 §		Andra bestämmelser om befrielse
14 kap.	Utredning i skatteärenden
1 §		Den skattskyldiges rätt att yttra sig
2 §		Skyldighet att föra anteckningar
3-5 §§	Föreläggande att lämna uppgift
6 §		Besök eller annat personligt sammanträffande
7 §		Skatterevision
8 §		Utlämnande av uppgifter
15 kap.	Skattetillägg och förseningsavgift
1-5 §§	Skattetillägg
6 §		Förseningsavgift
7-8 §§	Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift
9-10 §§	Beslut om skattetillägg i vissa fall
11-12 §§	Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och
			mervärdesskatt
16 kap.	Inbetalning av skatt
1 §		Mottagande skattemyndighet
2-3 §§	Inbetalning till särskilt konto
4-8 §§	När skatten skall vara betald
9-10 §§	Avräkning av inbetalda belopp
11-12 §§	Fördelning av skatteskuld
13 §		Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon
			skattskyldig
17 kap.	Anstånd med inbetalning av skatt
1 §		Deklarationsanstånd
2-3 §§	Anstånd vid omprövning eller överklagande
4 §		Anstånd vid avyttring
5 §		Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring
6 §		Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av
			dubbelbeskattning
7 §		Anstånd i övriga fall
8-11 §§	Gemensamma bestämmelser
18 kap.	Återbetalning av skatt
1-4 §§	Återbetalning
5-6 §§	Överföring av skatt till en annan stat
7 §		Hinder mot återbetalning
8 §		Förbud mot överlåtelse
9 §		Utmätning
10 §		Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd
19 kap.	Ränta
1-2 §§	Grunder för ränteberäkning
3 §		Basränta
4-11 §§	Kostnadsränta
12-14 §§	Intäktsränta
15-16 §§	Ändrad ränteberäkning m.m.
20 kap.	Indrivning
1-5 §§	Begäran om indrivning
6 §		Ränta
7 §		Konkurs
21 kap.	Omprövning
1-3 §§	Beslut som kan omprövas
4-7 §§	Omprövning på initiativ av den skattskyldige
8-9 §§	Omprövning på initiativ av skattemyndigheten
10-13 §§	Efterbeskattning
14-20 §§	Tidsfrist för efterbeskattning
22 kap.	Överklagande
1 §		Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets
			beslut
2 §		Beslut som inte får överklagas
3-5 §§	Den skattskyldiges överklagande
6 §		Förfarandet vid överklagande
7-9 §§	Riksskatteverkets överklagande
10-13 §§	Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut
23 kap.	Övriga bestämmelser
1 §		Avrundning
2 §		Vite
3 §		Representant för enkelt bolag eller partrederi
4 §		Representant för utländsk företagare
5-6 §§	Behörighet att lämna uppgift
7-8 §§	Verkställighet
9 §		Gallring
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
2.1	Förslag till skattebetalningslag
	Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Tillämpningsområde och definitioner
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och 
betalning av
	1. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket 
taxeringslagen (1990:324),
	2. avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, 
	3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa 
förvärvsinkomster,
	4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
	5. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
 	6. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt eller avgift
som avses i 1Ä5 samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152), och
	7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1Ä6. 
2 § Lagen gäller också vid redovisning och betalning av
	1. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands 
bosatta,
	2. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt som avses i 
1, och
	3. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1 och 2.
Definitioner
3 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i 
de lagar som anges i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § taxeringslagen 
(1990:324), om inte annat anges i detta kapitel eller framgår av 
sammanhanget. Med arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild 
löneskatt och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala 
enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa 
förvärvsinkomster och 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. 
4 § Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även
	1.	avgift och avgiftsskyldig,
	2.	belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning 
för betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig 
att göra sådant avdrag, samt
	3.	skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig att 
betala skattetillägg, avgift eller ränta.
	Med skatt likställs
	1.	belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig 
för enligt denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt 
denna lag, 2 kap. 20 § lagen (1981:1102) om handelsbolag och enkla 
bolag, och
	2.	belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund 
av ett senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skattemyndigheten.
	Med skattskyldig likställs
	1.	handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de 
skatter som anges i 1 §,
	2.	den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 
10 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),
	3.	den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en F-skattsedel 
enligt 4 kap. 7 eller 8 §, och
	4.	den som skattemyndigheten enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall svara 
för redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som 
bedrivs genom ett enkelt bolag eller partrederi .
5 § Vad som sägs i denna lag om handelsbolag gäller, om inte annat 
föreskrivs, även europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG).
6 § I denna lag avses med
	arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete,
	arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete,
	beskattningsår: beskattningsår enligt kommunalskattelagen (1928:370), 
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller mervärdesskattelagen 
(1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av de nämnda 
lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas,
	inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,
	näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkt i verksamheten, 
om den är skattepliktig här i landet, enligt bestämmelserna i 22 § 
kommunalskattelagen eller 2 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt 
räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver 
verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för 
någon delägare i bolaget,
	överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående 
mervärdesskatt som överstiger utgående mervärdesskatt.
2 kap. Beslutande myndighet
Beslut som rör fysiska personer
1 § Beslut enligt denna lag som rör en fysisk person fattas av skatte-
myndigheten i det län där den fysiska personen författningsenligt skall vara 
folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet skall fattas.
	För den som har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i landet under 
någon del av det år då beslut skall fattas men som inte skall ha varit 
folkbokförd här den 1 november året före fattas beslut av skattemyndig-
heten i det län där den fysiska personen först varit bosatt eller 
stadigvarande vistats.
	För den som skall anses bosatt här i landet på grund av sådan väsentlig 
anknytning som avses i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 § 
kommunalskattelagen (1928:370),  fattas beslut av skattemyndigheten i det 
län där den kommun ligger till vilken anknytningen var starkast under året 
före det år då beslutet skall fattas.
	Första-tredje styckena gäller inte om annat följer av 3-5 §§. Om behörig 
myndighet inte finns, fattas beslut av Skattemyndigheten i Stockholms län.
Beslut som rör juridiska personer
2 § Beslut som rör ett handelsbolag fattas av skattemyndigheten i det län 
där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sitt huvudkontor.
	Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering fattas av 
skattemyndigheten i det län där intressegrupperingen har sitt säte.
	Beslut som rör någon annan juridisk person än som avses i första eller 
andra stycket fattas av skattemyndigheten i det län inom vilket styrelsen 
eller förvaltningen har sitt säte. Beslut som rör en skattskyldigs dödsbo 
fattas dock av den myndighet som senast var behörig att fatta beslut som 
rörde den skattskyldige.
	Första-tredje styckena gäller inte om annat följer av 3Ä5 §§. Om en 
juridisk person har upplösts fattas beslut av den senast behöriga 
myndigheten. Om behörig myndighet inte finns fattas beslut av 
Skattemyndigheten i Stockholms län.
Beslut som rör registrerade skattskyldiga
3 § Beslut som rör en skattskyldig som registrerats enligt 3 kap. 1 § fattas 
av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad om inte 
annat följer av 5 §.
Beslut i fråga om vissa gemenskapsinterna förvärv
4 § Beslut som rör den som är mervärdesskattskyldig endast på grund av 
förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 
mervärdesskattelagen (1994:200) fattas av Skattemyndigheten i Dalarnas 
län.
Överflyttning av ärenden och uppgifter
5 § En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta 
beslut i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får 
ges endast om den andra myndigheten går med på det och om det inte 
medför avsevärda besvär för den som beslutet rör.
	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta 
att uppgifter som enligt denna lag skall fullgöras av en viss 
skattemyndighet i stället skall fullgöras av en annan skattemyndighet.
6 § Om den skattskyldige har gett in en handling inom föreskriven tid till 
en annan skattemyndighet än rätt skattemyndighet, skall handlingen ändå 
anses ha kommit in i rätt tid. Handlingen skall då omedelbart sändas över 
till rätt skattemyndighet med uppgift om den dag då handlingen kom in till 
myndigheten.
	Om den skattskyldige inom föreskriven tid har gett in en begäran om 
omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten 
ändå pröva ärendet. Begäran skall då omedelbart sändas över till den 
skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då begäran 
kom in till domstolen.
	Första stycket gäller även vid inbetalning av skatt.
Riksskatteverkets befogenheter
7 § Riksskatteverket får överta de befogenheter som en skattemyndighet 
har enligt 14 kap.
	Riksskatteverket har befogenhet att fatta sådana beslut om 
förseningsavgift enligt 15 kap. 6 och 7 §§ som rör en periodisk 
sammanställning, om sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket.
Avgörande i skattenämnd
8 § Om ett beskattningsärende som avses i denna lag har ett nära samband 
med ett taxeringsärende som enligt 2 kap. 4 § taxeringslagen (1990:324) 
skall avgöras i en skattenämnd, får även beskattningsärendet avgöras i 
skattenämnden, om det är lämpligt att ärendena prövas i ett sammanhang.
3 kap. Registrering och skattekonton
Registrering
1 § Skattemyndigheten skall registrera
	1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala 
arbetsgivaravgifter, och
	2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med 
undantag av den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana 
varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen.
	En fysisk person skall för visst år vara registrerad hos den 
skattemyndighet som enligt 2 kap. 1 § första-tredje styckena är behörig att 
fatta beslut som rör den personen.
	En juridisk person skall för visst år vara registrerad hos den 
skattemyndighet som den 1 november året före enligt 2 kap. 2 § första-
tredje styckena var behörig att fatta beslut som rör den personen. Om inte 
någon skattemyndiget var behörig att fatta beslut som rör den juridiska 
personen vid nämnda tidpunkt, skall registreringen ske hos den 
skattemyndighet som därefter först fick sådan behörighet.
	I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att registreringen 
skall ske hos den skattemyndighet som tar över behörigheten att fatta 
beslut.
Anmälan för registrering
2 § Den som avser att bedriva näringsverksamhet och som skall registreras 
enligt 1 § skall anmäla sig för registrering hos skattemyndigheten.
	Den som driver flera verksamheter som medför skattskyldighet för 
mervärdesskatt, skall göra en anmälan för varje verksamhet.
	Om inte något hindrar det skall anmälan göras senast två veckor innan 
den verksamhet som medför anmälningsplikt påbörjas eller övertas. Den 
vars verksamhet är yrkesmässig endast enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 
eller 2 och andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200) och som enligt 
10 kap. 31 § i denna lag skall redovisa mervärdesskatten i 
självdeklarationen anses ha fullgjort anmälningsskyldigheten genom att 
lämna deklarationen.
3 § Om ett förhållande som har tagits upp i en anmälan om registrering har 
ändrats, skall den som gjort anmälan underrätta skattemyndigheten om 
ändringen. Om inte något hindrar det skall underrättelsen lämnas inom två 
veckor från det att ändringen inträffade.
Föreläggande
4 § Skattemyndigheten får förelägga den som inte gör anmälan enligt 2 § 
eller inte lämnar underrättelse enligt 3 §, att fullgöra sin skyldighet eller att 
lämna sådana uppgifter som behövs för att avgöra om skyldighet att göra 
anmälan eller lämna underrättelse finns.
Skattekonton
5 § Skattemyndigheten skall upprätta ett skattekonto för varje person som 
är skattskyldig enligt denna lag.
	Skattemyndigheten får besluta att en person skall ha fler än ett 
skattekonto.
	På skattekontot skall skattemyndigheten registrera skatt som skall 
betalas in eller betalas tillbaka enligt ett beskattningsbeslut, avdragen A-
skatt, gjorda inbetalningar och utbetalningar samt belopp som har lämnats 
för indrivning. Belopp som skall betalas in registreras på förfallodagen. 
Belopp som skall tillgodoräknas registreras så snart underlag finns.
6 § Skattemyndigheten skall dels årligen, dels månatligen stämma av 
inbetalda och andra tillgodoförda belopp mot påförda belopp. Någon 
avstämning behöver dock inte göras då inte något annat belopp än ränta har 
tillgodoförts eller påförts.
	En avstämning av skattekontot skall också göras när den skattskyldige 
begär det, om inte särskilda skäl talar mot det.
	Den årliga avstämningen skall göras sedan den slutliga skatten har 
registrerats.
4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt
Skyldighet att betala preliminär skatt
1 § Preliminär skatt för en skattskyldig skall betalas för inkomståret med 
belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten 
enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret.
2 § Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (A-skatt) eller 
enligt särskild debitering (F-skatt eller särskild A-skatt).
3 § Skatteavdrag görs av den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller 
utdelning enligt vad som anges i 5 kap.
4 § F-skatt betalas av den som har fått en F-skattsedel. Av 5 kap. framgår  
att skatteavdrag i vissa fall skall göras även för den som har fått en F-
skattsedel.
5 § Särskild A-skatt betalas av den skattskyldige efter beslut av 
skattemyndigheten. Sådant beslut får meddelas endast beträffande den som 
inte har fått en F-skattsedel och tillämpas endast beträffande sådan 
ersättning för vilken det inte skall göras skatteavdrag enligt 5 kap.
	Beslut om särskild A-skatt får meddelas under förutsättning att 
överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade 
slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre än om endast skatteavdrag 
görs.
Skattsedel  på preliminär skatt
6 § Skattemyndigheten skall för varje inkomstår utfärda skattsedlar på 
preliminär skatt. För sådan skatt skall det finnas två slag av skattsedlar (F-
skattsedel och A-skattsedel).
Utfärdande av F-skattsedel
7 § En F-skattsedel skall, om inte annat följer av 8, 10 eller 11 §, efter 
ansökan utfärdas för den som bedriver eller kan antas komma att bedriva 
näringsverksamhet här i landet.
8 § En F-skattsedel skall utan ansökan utfärdas för den som vid utgången 
av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel.
9 § Skattemyndigheten får i fråga om fysiska personer besluta att en 
F-skattsedel skall utfärdas under villkor att den åberopas endast i personens 
näringsverksamhet. Villkoret skall framgå av skattsedeln.
10 § En F-skattsedel får inte utfärdas för en delägare i ett handelsbolag 
enbart på grund av delägarens intäkter från bolaget.
11 § En F-skattsedel får inte utfärdas
	1. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt 
13 § 3 eller 8 förrän två år efter återkallelsebeslutet,
	2. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt 
13 § 2, 4-7 eller 9, så länge grunden för återkallelsen finns kvar, eller
	3. för den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en 
sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 13 §.
	För den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en 
sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 13 § 
8 får en F-skattsedel inte utfärdas förrän två år efter det att företagets eller 
bolagets F-skattsedel återkallades eller företaget eller bolaget försattes i 
konkurs.
	Om det finns särskilda skäl, får en F-skattsedel utfärdas trots vad som 
sägs i första och andra styckena.
F-skattebevis
12 § För den som får en F-skattsedel skall skattemyndigheten också utfärda 
ett F-skattebevis. Villkor enligt 9 § skall framgå av F-skattebeviset.
Återkallelse av F-skattsedel
13 § Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel, om innehavaren
	1. begär att skattsedeln skall återkallas,
	2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet,
	3. inte följer villkor som har meddelats enligt 9 § eller på annat sätt 
missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt,
	4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i 
fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen (1990:325) 
om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling 
med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund 
för taxering,
	5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna lag i en 
utsträckning som inte är obetydlig,
	6. har meddelats näringsförbud,
	7. är i konkurs,
	8. är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett 
fåmansägt handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att 
återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund av ett förhållande 
som kan hänföras till företagsledaren, eller
	9. är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en 
företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en 
F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett förhållande 
som avses i 3Ä 8.
14 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten avstå från 
återkallelse av en F-skattsedel trots vad som sägs i 13 §.
15 § Om en F-skattsedel har återkallats, får skattemyndigheten förelägga 
innehavaren att överlämna F-skattsedeln och F-skattebeviset till 
myndigheten. 
	Skattemyndigheten får lämna uppgift om återkallelsen till de berörda 
uppdragsgivare som myndigheten känner till.
Utfärdande av A-skattsedel
16 § En A-skattsedel skall på begäran utfärdas för
	1. skattskyldig som inte har en F-skattsedel, och
	2. skattskyldig som har en F-skattsedel med villkor enligt 9 §.
5 kap. Skatteavdrag
Skyldighet att göra skatteavdrag
1 § Den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig 
att göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel vid varje tillfälle 
då utbetalning sker.
Skatteavdrag från ersättning för arbete
2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3-5 §§, göras från kontant 
ersättning för arbete.
	Med ersättning för arbete likställs i denna lag
	1. pension,
	2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,
	3. sådan ersättning vid sjukdom eller olycksfall som avses i 32 § 1 mom. 
första stycket e och g kommunalskattelagen (1928:370) samt ersättning 
som avses i tredje stycket samma moment,
	4. sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av 
anvisningarna till 22 § och punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunal-
skattelagen,
	5. ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i närings-
verksamhet,
	6. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan 
liknande periodisk utbetalning för vilken givaren enligt 23 § kommunal-
skattelagen är berättigad till avdrag, och
	7. behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § 1 
mom. första stycket j kommunalskattelagen på grund av att pensions-
sparavtalet har upphört att gälla eller att behållningen tagits i anspråk vid 
utmätning, konkurs eller ackord.
3 § Skatteavdrag skall inte göras, om
	1. ersättningen är mindre än 100 kronor,
	2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till 
mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor,
	3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren  
understiger 10 000 kronor under inkomståret och utbetalaren är en fysisk 
person eller ett dödsbo samt vad som betalas ut inte utgör utgift i en av 
utbetalaren bedriven näringsverksamhet,
	4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell 
förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 
och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och 
ersättningen under inkomståret understiger ett halvt basbelopp enligt lagen 
(1962:381) om allmän försäkring,
	5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget,
	6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom 
totalförsvaret, eller
	7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 
11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) till 
mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret.
4 § Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till
	1. staten, landsting, kommuner, kommunalförbund eller kyrkliga 
kommuner,
	2. fysiska personer som inte är bosatta i Sverige,
	3. utländska juridiska personer, eller
	4. mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från 
skatteavdrag som avses i 10 eller 11 §.
	Första stycket 2 och 3 gäller inte, om ersättningen betalas ut för 
näringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i 
landet.
5 § Skatteavdrag skall inte heller göras, om den som tar emot ersättningen 
har en F-skattsedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när 
den betalas ut. En uppgift om innehav av F-skattsedel får godtas, om den 
lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon jämförlig handling som 
även innehåller utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress 
samt betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer. 
Uppgiften om innehav av F-skattsedel får dock inte godtas, om den som 
betalar ut ersättningen känner till att uppgiften är oriktig.
	Om betalningsmottagaren har F-skattsedel med sådant villkor som avses 
i 4 kap. 9 §, får skatteavdrag underlåtas endast om F-skattsedeln åberopas 
skriftligen.
6 § Även om mottagaren har F-skattsedel skall skatteavdrag göras från 
ersättning från semesterkassa samt från pension, sjukpenning och annan 
ersättning som avses i 2 § andra stycket.
Anmälningsskyldighet
7 § Om den som tar emot ersättning för ett utfört arbete har en F-skattsedel 
utan villkor enligt 4 kap. 9 § eller åberopar en F-skattsedel med sådant 
villkor trots att det är uppenbart att arbetet har utförts under sådana 
förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den som 
betalar ut ersättningen för arbetet, skall utbetalaren skriftligen anmäla detta 
till skattemyndigheten.
Skatteavdrag från ränta och utdelning 
8 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras från sådan ränta 
och utdelning som lämnas i pengar och som kontrolluppgift skall lämnas 
för enligt 3 kap. 22 och 23 §§ eller enligt 3 kap. 27 § lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontrolluppgifter.
9 § Skatteavdrag skall inte göras från
	1. ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor,
	2. ränta eller utdelning till juridiska personer, med undantag för svenska 
dödsbon,
	3. ränta eller utdelning till fysiska personer som inte är bosatta i Sverige,
	4. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt 
undantagen från beskattning i Sverige,
	5. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) 
om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan är mindre än 1 000 
kronor,
	6. ränta på ett konto för klientmedel,
	7. ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det är 
okänt  för utbetalaren  hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och 
utbetalaren därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 3 
kap. 22 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, 
eller
	8. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna 
kontrolluppgift för enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och 
kontrolluppgifter.
Beslut om befrielse från skatteavdrag
10 § Skattemyndigheten får besluta att skatteavdrag inte skall göras från 
viss ersättning för arbete,
	1. om ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig för den i 
Sverige och överenskommelse inte har träffats med den stat där 
ersättningen skall beskattas om att skatteavdrag skall göras här i landet, 
eller
	2. om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller 
anställningsförhållanden eller på grund av andra särskilda skäl, skulle 
medföra avsevärda besvär för arbetsgivaren.
11 § Skattemyndigheten får, utom i de fall som avses i tredje stycket, 
besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras för
	1. en arbetstagare som är bosatt här i landet men utför arbete i en annan 
stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande av att 
preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller
	2. en arbetstagare som är bosatt i en sådan stat som anges under 1 men 
utför arbete här i landet.
	En förutsättning för beslut enligt första stycket är att avdrag för preli-
minär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten.
	Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut 
och om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig myndighet 
i den andra staten om att skatten skall tas ut där, får Riksskatteverket 
besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras.
Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag
12 § Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje utbetal-
ningstillfälle lämna mottagaren uppgift om skatteavdragets belopp.
	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela 
föreskrifter om undantag från första stycket i de fall avdraget är lika stort 
som vid det närmast föregående utbetalningstillfället.
Skyldighet att tillämpa vissa beslut
13 § Ett beslut om skatteavdrag enligt 8 kap. 11, 27, 28 eller 29 § skall 
följas senast från och med det första utbetalningstillfället som infaller sedan 
två veckor har gått efter det att den som skall göra avdraget fick del av 
beslutet.
Återbetalning av skatteavdrag
14 § Om den för vars räkning skatteavdrag har gjorts kan visa att ett avdrag 
har gjorts med för högt belopp och beloppet ännu inte har betalats in till 
skattemyndigheten, skall den som har gjort skatteavdraget skyndsamt 
betala tillbaka mellanskillnaden mot kvitto.
Föreläggande att göra skatteavdrag
15 § Den som inte fullgör sin skyldighet att göra skatteavdrag eller att 
lämna uppgift som avses i 12 §, får föreläggas av skattemyndigheten att 
fullgöra skyldigheten.
Skyldighet att visa upp skattsedel m.m.
16 § Den som skall ta emot ersättning för arbete är skyldig att på begäran 
av utbetalaren 
	1. visa upp sin A-skattsedel,
	2. visa upp sin F-skattsedel eller sitt F-skattebevis,
	3. lämna en sådan uppgift om innehav av F-skattsedel som enligt 5 § 
första stycket får godtas, eller
	4. visa upp ett beslut enligt 10 eller 11 § eller ett annat beslut eller intyg 
från skattemyndigheten om att utbetalaren inte är skyldig att göra 
skatteavdrag från ersättningen.
	Den som har fått ett beslut om ändrad beräkning av skatteavdrag skall 
genast visa upp beslutet för den som skall göra avdraget.
	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela 
föreskrifter om att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla ett visst 
slag av ersättningar.
6 kap. Beräkning av F-skatt
Beräkning av F-skatt enligt schablon
1 § F-skatt skall, om inte annat följer av 3 §, beräknas enligt schablon.
	För annan skattskyldig än handelsbolag tas F-skatt i sådant fall ut med 
110 % av ett belopp motsvarande den skattskyldiges slutliga skatt vid den 
årliga taxeringen året före inkomståret. Om den slutliga skatten understeg 
den debiterade preliminära skatten, utan hänsyn till eventuella ändringar 
enligt 5 §, tas dock F-skatt ut med 105 % av den slutliga skatten.
	För handelsbolag skall vid beräkning enligt schablon F-skatt tas ut med 
ett belopp motsvarande handelsbolagets slutliga skatt vid den årliga 
taxeringen året före inkomståret.
	F-skatt enligt schablon får inte tas ut med ett lägre belopp än som 
motsvarar den senast debiterade preliminära skatten.
2 § Vid beräkning av F-skatt enligt schablon skall om möjligt hänsyn tas 
till mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklaration, om mervärdes-
skatt inte ingår i den skattskyldiges slutliga skatt vid den årliga taxeringen 
året före inkomståret.
	Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för tiden 
september andra året före inkomståret till och med augusti året före 
inkomståret, får denna skatt läggas till grund för beräkningen av F-skatten. 
Om mervärdesskatten för året före inkomståret skall redovisas i 
självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har fastställts för 
andra året före inkomståret läggas till grund för beräkningen.
Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering
3 § F-skatt skall beräknas med ledning av särskild taxering (preliminär 
taxering),
	1. om den skattskyldige inte har debiterats slutlig skatt vid den årliga 
taxeringen året före inkomståret,
	2. i annat fall, om det är fråga om en mer betydande skillnad mellan den 
preliminära skatt som annars skulle ha debiterats och beräknad slutlig skatt 
för inkomståret, eller
	3. om det finns andra särskilda skäl.
	Även om det inte följer av första stycket, skall F-skatt beräknas med 
ledning av preliminär taxering, om den skattskyldige har lämnat en 
preliminär självdeklaration.
4 § Preliminär taxering skall ske med ledning av de uppgifter som har 
lämnats i en preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter. 
Vid beräkningen av F-skatten tillämpas de bestämmelser i 11 kap. 10-12 §§ 
som skall gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats för 
kommunal inkomsskatt har ändrats genom beslut så sent under december 
året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den tidigare 
skattesatsen tillämpas.
Ändrad beräkning av F-skatt
5 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av F-skatt för att 
uppnå att F-skatten stämmer bättre överens med den beräknade slutliga 
skatten.
	Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är 
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det 
finns andra särskilda skäl.
Hänsyn till andra belopp
6 § Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till
	1. den A-skatt som kan komma att betalas för den skattskyldige genom 
skatteavdrag, och
	2. andra belopp som enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att 
tillgodoräknas den skattskyldige utöver F-skatten.
7 kap. Beräkning av särskild A-skatt
1 § Vid beräkning av särskild A-skatt gäller bestämmelserna i 6 kap. om 
beräkning av F-skatt.
8 kap. Beräkning av skatteavdrag
Skatteavdrag enligt skattetabell
1 § Skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som betalas ut till en 
fysisk person skall göras enligt allmänna eller särskilda skattetabeller, om 
inte annat följer av 6Ä9 §§ eller av skattemyndighetens beslut enligt 11 §.  
Skattetabellerna fastställs för varje inkomstår av regeringen eller den 
myndighet som regeringen bestämmer.
	 Skatteavdraget skall göras enligt den skattetabell som har beslutats för 
den fysiska personen.
	Under januari och, om det finns särskilda skäl, också under februari får 
skatteavdrag beräknas enligt den skattetabell som senast tillämpats under 
det föregående inkomståret.
Allmänna skattetabeller
2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 4 eller 5 §, göras enligt 
allmänna skattetabeller från sådan ersättning för arbete som hänför sig till 
en bestämd tidsperiod och betalas ut vid regelbundet återkommande 
tillfällen.
3 § De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika 
inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på 
att
	1. inkomsten är oförändrad under inkomståret,
	2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i 
tabellen,
	3. arbetstagaren inte skall betala någon annan skatt eller avgift än 
kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster och 
avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, och 
	4. arbetstagaren vid inkomsttaxeringen inte medges något annat avdrag 
än avdrag för avgifter enligt lagen om allmänna egenavgifter och 
grundavdrag.
	Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att 
kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal.
	Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är 
skyldig att betala allmänna egenavgifter.
Särskilda skattetabeller
4 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras enligt särskilda 
skattetabeller från sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 
av anvisningarna till 22 § samt punkt 12 första, andra och femte styckena 
av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), med undantag 
för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
	De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande 
inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange det skatteavdrag 
som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller 
bestämmelserna i 3 §.
5 § 	I fråga om sjöinkomst som avses i första stycket punkt 1 av 
anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall skatteavdrag 
beräknas enligt särskilda skattetabeller för sjömän. Tabellerna skall grundas 
på att den skattskyldige har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § 
kommunalskattelagen och skattereduktion enligt 11 kap. 11 § andra 
stycket. I övrigt gäller bestämmelserna i 3 §.
Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget
6 § Om en fysisk person inte fullgör sin skyldighet enligt 5 kap. 16 §, skall 
arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt skattetabellen för den ort där 
arbetsgivaren har sitt kontor eller där ersättningen i annat fall betalas ut, 
ökat med 10 % av avdraget enligt tabellen. Skatteavdraget skall dock vara 
30 % av den ersättning som inte utgör arbetstagarens huvudsakliga ersätt-
ning för arbete (sidoinkomst).
	Första stycket tillämpas inte, om arbetsgivaren har fått besked av 
skattemyndigheten om vilket skatteavdrag som skall göras.
Frivillig förhöjning av skatteavdraget
7 § Om en arbetstagare anmäler till sin arbetsgivare att skatteavdrag från 
ersättning som utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning för arbete 
(huvudinkomst) skall göras med större belopp än som följer av 
bestämmelserna i denna lag, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med 
det begärda beloppet senast från och med det första utbetalningstillfälle 
som infaller sedan två veckor gått efter det att arbetsgivaren fick del av 
anmälan.
	Om skattemyndigheten med stöd av 27 eller 28 § har beslutat om 
minskning av skatteavdraget, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå 
arbetstagarens begäran om ett förhöjt skatteavdrag.
Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats
Ersättning för arbete
8 § Skatteavdrag skall göras med 30 % av
	1. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person,
	2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och är 
sidoinkomst för mottagaren,
	3. ersättning som inte avser en bestämd tidsperiod eller inte betalas ut 
vid regelbundet återkommande tillfällen, och
	4. ersättning för arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka.
	Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med 
ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras 
enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som 
regeringen bestämmer.
Pension och sjukpenning m.m.
9 § Skatteavdrag från sådan ersättning som avses i 5 kap. 6 § skall göras 
med 30 %, om mottagaren har F-skattsedel.
Ränta och utdelning
10 § Skatteavdrag från sådan ränta och utdelning som avses i 5 kap. 8 § 
skall göras med 30 %. Skatteavdrag från ränta eller utdelning på utländska 
värdepapper skall göras med så stort belopp att det tillsammans med den 
skatt som dragits av i utlandet uppgår till 30 % av räntan eller utdelningen.
Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag
11 § Skattemyndigheten får för enskilda fall besluta att skatteavdraget från 
sådan ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst och, om det finns 
särskilda skäl, även från andra ersättningar skall beräknas enligt särskild 
beräkningsgrund. En förutsättning för ett sådant beslut är att 
överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade 
slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre.
	Beräkningen av skatteavdrag enligt första stycket skall ske med ledning 
av de uppgifter som har lämnats i en preliminär självdeklaration eller andra 
tillgängliga uppgifter. Vid beräkningen tillämpas de bestämmelser i 11 kap. 
10-12 §§ som skall gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats 
för kommunal inkomstskatt har ändrats genom beslut så sent under 
december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den 
tidigare skattesatsen tillämpas.
	Om mottagaren är skattskyldig också för någon annan inkomst från 
vilken skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller om 
mottagaren skall betala fastighetsskatt, får skattemyndigheten besluta att 
skatteavdraget skall beräknas också med hänsyn till detta.
12 § När skattemyndigheten beslutar om skatteavdrag enligt särskild 
beräkningsgrund i fråga om ersättning till en juridisk person får hänsyn inte 
tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare.
	När det gäller ersättning till handelsbolag får beslut om skatteavdrag 
enligt särskild beräkningsgrund fattas endast om det finns särskilda skäl.
13 § I fråga om ränta och utdelning får skattemyndigheten besluta om 
skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund endast på det sättet att skat-
teavdrag inte skall göras från viss ränta eller utdelning.
Underlag för beräkning av skatteavdrag
Beräkning av förmånsvärde
14 § Om en arbetstagare, förutom kontant ersättning för arbete, får andra 
förmåner, skall skatteavdraget beräknas efter förmånernas sammanlagda 
värde.
	Om arbetstagaren har betalat ersättning för en förmån, skall ersättningen 
beaktas vid beräkningen av förmånsvärdet.
	I fråga om intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som utges 
på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de 
kostnader som ligger till grund för förmånen anses som arbetsgivare. Sådan 
intäkt skall räknas med först när arbetsgivaren har fått kännedom om att 
arbetstagaren åtnjutit sådan intäkt.
15 § Värdet av förmån av någon annan bostad här i landet än 
semesterbostad skall beräknas enligt värdetabeller.
	Tabellerna skall ha följande grunder. Landet delas in i områden som är 
väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en 
bostad skall bestämmas inom varje område till det genomsnittliga värdet 
beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom 
området. För en bostad utanför tätort med närmaste omgivning skall dock 
värdet bestämmas till 90 % av det lägsta av nämnda genomsnittsvärden.
16 § Om skattemyndigheten har bestämt värdet av en förmån vid 
beräkning av arbetsgivaravgifter enligt 9 kap. 2 § andra stycket, skall detta 
värde användas även vid beräkning av skatteavdrag.
17 § Värdet av en förmån i andra fall skall beräknas enligt bestämmelserna 
i kommunalskattelagen (1928:370).
	Bestämmelserna om jämkning i punkt 4 andra stycket av anvisningarna 
till 42 § kommunalskattelagen får dock tillämpas endast i fråga om förmån 
 av fri kost och efter beslut av skattemyndigheten.
Drickspengar
18 § Om en arbetstagare på grund av arbetsavtal har rätt att ta emot också 
drickspengar eller någon annan liknande ersättning direkt från allmänheten 
och arbetsgivaren känner till eller kan uppskatta ersättningen, skall hänsyn 
tas till sådan ersättning vid beräkning av skatteavdrag.
Ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa 
19 § Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan 
tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall skatteavdrag göras endast till den del 
ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i punkt 3 respektive 3 
a eller, när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften.
	Om en tjänsteresa som avses i punkt 3 elfte stycket av anvisningarna till 
33 § kommunalskattelagen varar mer än två år på samma ort eller, i fall 
som avses i punkt 3 andra stycket sjunde och åttonde meningarna av 
samma anvisningar, tre år på samma ort, skall skatteavdraget beräknas på 
hela ersättningen. Skattemyndigheten får dock, efter ansökan av den som 
betalar ut ersättningen, besluta att skatteavdrag skall göras enligt första 
stycket även under en viss längre tid.
Andra ersättningar för kostnader i arbetet
20 § Från andra ersättningar för kostnader i arbetet än som avses i 19 § 
skall skatteavdrag göras endast i följande utsträckning:
	1. Om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som mottagaren 
inte får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas på hela 
ersättningen.
	2. Om det är uppenbart att ersättningen överstiger det belopp som 
mottagaren får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas 
på den överstigande delen.
Avgifter i samband med tjänsten
21 § Skatteavdrag skall beräknas på det belopp som återstår sedan följande 
avgifter räknats av från ersättningen för arbetet:
	1. avgifter som arbetstagaren i samband med tjänsten betalar för egen 
eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring, och
	2. avgifter som arbetstagaren betalar för sådan pensionsförsäkring eller 
sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänsten.
Kostnadsavdrag
22 § Andra kostnader i arbetet än de som avses i 21 § får räknas av endast 
om
	1. arbetstagaren är en fysisk person som får dra av kostnaderna vid 
inkomsttaxeringen, och
	2. kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens 
ersättning från arbetsgivaren under inkomståret.
	Om en sådan schablon som fastställts enligt 2 kap. 4 § andra stycket 
lagen (1981:691) om socialavgifter är tillämplig på arbetstagaren, skall 
kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte någon schablon 
skall skattemyndigheten på begäran av arbetsgivaren bestämma hur kost-
naderna skall beräknas.
	Om arbetstagarens kostnader har beräknats enligt andra stycket, skall 
arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta.
Hemresor
23 § På begäran av en utbetalare får skattemyndigheten besluta att 
skatteavdrag skall göras utan hänsyn till förmån av fri hemresa eller 
ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer. Detta 
gäller dock endast till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger 
det belopp som får dras av enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § 
kommunalskattelagen (1928:370).
Resor vid tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag
24 § Vid beräkningen av skatteavdrag skall hänsyn inte tas till förmån av 
fri resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-
länderna i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller 
uppdrag eller till ersättning för kostnader för sådan resa.
Folkpension
25 § I fråga om folkpension och annan ersättning som betalas ut 
tillsammans med sådan pension får utbetalaren vid beräkning av 
skatteavdrag ta hänsyn till att arbetstagaren kan vara berättigad till särskilt 
grundavdrag, om den preliminära skatten därigenom bättre stämmer 
överens med den beräknade slutliga skatten för inkomståret. 
Skattemyndighetens beslut enligt 11 § om skatteavdrag enligt en särskild 
beräkningsgrund måste dock följas.
Skatteavdrag från förskott
26 § Om ersättning för arbete betalas ut i form av förskott, skall 
skatteavdraget beräknas till så stor del av skatteavdraget på hela 
ersättningen som det utbetalda beloppet utgör av hela ersättningen.
	Om hela ersättningen inte är känd då förskottet betalas ut, beräknas 
skatteavdrag som om förskottet utgör hela ersättningen för den aktuella 
tidsperioden.
	När resterande belopp betalas ut görs skatteavdrag med återstående del 
av det sammanlagda avdraget för hela ersättningen.
Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning
27 § För den som är försatt i konkurs får skattemyndigheten efter ansökan 
av konkursboet besluta att skatteavdrag skall göras med mindre belopp än 
som annars skulle ha gällt, om den preliminära skatten därigenom bättre 
stämmer överens med den beräknade slutliga skatten.
	Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som 
enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att tillgodoräknas 
konkursgäldenären utöver A-skatt.
28 § Bestämmelserna i 27 § gäller också efter ansökan av en kronofogde-
myndighet när ersättning skall tas i anspråk genom utmätning.
Ändrad beräkning av skatteavdrag
29 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av skatteavdrag 
för att uppnå att detta bättre stämmer överens med den beräknade slutliga 
skatten. Bestämmelserna i 12 och 13 §§ skall då tillämpas.
	Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som en-
ligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att tillgodoräknas den 
skattskyldige utöver A-skatt och till sådana belopp som avses i 11 kap. 
14 § andra stycket 2 a och b.
	Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är 
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det 
finns andra särskilda skäl.
9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter
Arbetsgivaravgifter
1 § Arbetsgivaravgifter skall beräknas för varje redovisningsperiod efter de 
procentsatser och på det underlag som anges i
	1. 2 kap. 1Ä5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter,
	
	2. 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster, och
	3. 1 och 3 §§ lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
2 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i 
enlighet med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån som avses i 
punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen 
(1928:370) skall dock värderas till marknadsvärdet.
	På begäran av arbetsgivaren får skattemyndigheten bestämma värdet av 
förmånen om
	1. det finns grund för jämkning av värdet av bilförmån eller kostförmån 
enligt punkt 4 andra eller tredje stycket av anvisningarna till 42 § 
kommunalskattelagen (1928:370), eller
	2. bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med 
mer än 10 % från det värde som följer av 42 § första stycket och punkt 3 
andra stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.
	Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens 
beslut.
3 § En arbetsgivare får vid beräkningen av arbetsgivaravgifter göra avdrag 
för sådana kostnader som avses i 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen 
(1981:691) om socialavgifter och som arbetstagaren haft, om kostnaderna 
kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens ersättning för arbete 
från arbetsgivaren under beskattningsåret.
	Vid beräkningen av kostnaderna gäller 8 kap. 22 § andra och tredje 
styckena.
10 kap. Skyldighet att lämna deklaration
Preliminär självdeklaration
Skyldighet att lämna preliminär självdeklaration
1 § En preliminär självdeklaration skall lämnas av 
	1. den som ansöker om F-skattsedel, och
	2. den som har F-skatt eller särskild A-skatt och vars slutliga skatt vid 
taxeringen året efter inkomståret beräknas överstiga motsvarande skatt 
enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med ett belopp som är 
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden.
2 § En skattskyldig får lämna en preliminär självdeklaration även i andra 
fall än som avses i 1 §.
3 § Om det på grund av ändrade förhållanden kan antas att den slutliga 
skatten vid taxeringen året efter inkomståret kommer att överstiga den som 
beräknats enligt en tidigare lämnad preliminär självdeklaration med ett 
belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden, 
skall den skattskyldige lämna en ny preliminär självdeklaration.
4 § I de fall som avses i 1 § 2 och 3 § behöver den skattskyldige inte lämna 
någon preliminär självdeklaration efter den 30 november inkomståret.
5 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är 
deklarationsskyldig enligt 1 eller 3 § lämna en preliminär självdeklaration.
När en preliminär självdeklaration skall lämnas
6 § En preliminär självdeklaration enligt 1 § 1 skall lämnas när ansökan 
görs.
	I de fall som avses i 1 § 2 skall den preliminära självdeklarationen 
lämnas senast den 30 november året före inkomståret eller, om den 
skattskyldige då inte var deklarationsskyldig, senast 14 dagar efter det att 
skyldigheten uppkom.
	En ny preliminär självdeklaration enligt 3 § skall lämnas senast 14 dagar 
efter det att förhållandena ändrades.
Vad en preliminär självdeklaration skall ta upp
7 § En preliminär självdeklaration skall innehålla de uppgifter om 
beräknade inkomster och utgifter samt om förmögenhet som föreskrivs av 
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Uppgift om kommande utbetalningar
8 § Efter föreläggande av skattemyndigheten är en arbetsgivare skyldig att 
för en namngiven person lämna uppgift om den ersättning som kan antas 
komma att betalas ut under inkomståret.
Skattedeklaration
Skyldighet att lämna skattedeklaration
9 § En skattedeklaration skall lämnas av 
	1. den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala 
arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig 
att göra det,
	2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras 
från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands 
bosatta,
	3.	handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen 
(1994:200),
	4. annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen, om inte annat 
följer av 30-32 §§, och
	5. den som omfattas av beslut enligt 11 §. 
10 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är 
deklarationsskyldig enligt 9 § lämna en skattedeklaration.
11 § Skattemyndigheten skall besluta att mervärdesskatt som annars skall 
redovisas i en självdeklaration enligt bestämmelserna i 31 § första stycket 
skall redovisas i en skattedeklaration,
	1. om den skattskyldige begär det, eller
	2. om det finns särskilda skäl.
	Beslutet skall gälla hela beskattningsår och, i de fall som avses i första 
stycket 1, minst två på varandra följande beskattningsår.
12 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten gå med på att en 
arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person 
som saknar fast driftställe här i landet, redovisar arbetsgivaravgifter på 
något annat sätt eller vid någon annan tidpunkt än som anges i detta 
kapitel.
13 § En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod.
	Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa vare sig 
skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en viss 
redovisningsperiod och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om 
detta, behöver någon deklaration inte lämnas för den perioden.
	I fråga om  den som är skattskyldig till mervärdesskatt gäller andra 
stycket endast om den skattskyldige enligt 31 § första stycket skall redovisa 
mervärdesskatten i sin självdeklaration.
Redovisningsperioder
14 § En redovisningsperiod omfattar en kalendermånad.
15 § För en sådan mervärdesskattskyldig som inte är skyldig att lämna 
självdeklaration och som därför skall redovisa mervärdesskatt i en 
skattedeklaration samt för handelsbolag, får skattemyndigheten besluta att 
redovisningsperioden för mervärdesskatt skall vara ett helt beskattningsår. 
Detta gäller endast om beskattningsunderlagen exklusive 
gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas uppgå 
till högst 200 000 kronor.
16 § Redovisningsperioden för mervärdesskatt som skall redovisas i en 
självdeklaration utgörs av det beskattningsår som självdeklarationen avser 
när det gäller inkomstbeskattning.
Vad en skattedeklaration skall ta upp 
17 § En skattedeklaration skall ta upp
	1. nödvändiga identifikationsuppgifter,
	2. uppgift om den redovisningsperiod för  vilken redovisning lämnas,
	3. följande uppgifter om skatteavdrag :
a) den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är skyldig att göra 
skatteavdrag,
b) sammanlagt avdraget belopp,
	4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter:
a) den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att betala 
arbetsgivaravgifter,
b) sammanlagt avdrag enligt 9 kap. 3 §,
c) periodens sammanlagda avgifter,
	5. följande uppgifter om mervärdesskatt:
a) utgående skatt,
b) ingående skatt,
c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan 
EG-länder, och
	6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av 
skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt.
	Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela 
närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp.
När en skattedeklaration skall lämnas
18 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings-
underlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för 
beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor, 
skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.
                                                                                                                     
Deklaration                    skall avse skatte-                 och mervärdesskatt
som skall ha                   avdrag och ar-                    för redovisnings- 
kommit in till                  betsgivaravgifter                perioden
skattemyndig-                 för redovisnings-
heten senast                    perioden
                                                                                                                     
12 februari                      januari                                 december
12 mars                           februari                                januari
12 april                           mars                                     februari
12 maj                            april                                      mars
12 juni                            maj                                       april
12 juli                             juni                                       maj
17 augusti                       juli                                        juni
12 september                  augusti                                  juli
12 oktober                      september                             augusti
12 november                  oktober                                 september
12 december                   november                             oktober
17 januari                       december                              november
                                                                                                                    
19 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings-
underlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för 
beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, skall 
lämna skattedeklaration enligt följande uppställning, om inte skattemyndig-
heten har beslutat något annat enligt 21 §.
                                                                                                                   
Deklaration	skall avse skatteavdrag,
som skall ha	arbetsgivaravgifter och mer-
kommit in till	värdesskatt för redovisnings-
skattemyndig-	perioden
heten senast
                                                                                                                   
26 februari	januari
26 mars		februari
26 april		mars
26 maj		april
26 juni		maj
26 juli		juni
26 augusti		juli
26 september	augusti
26 oktober	september
26 november	oktober
27 december	november
26 januari		december
                                                                                                                   
20 § Den som redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt före den 
tid som anges i 18 eller 19 § skall redovisa också de skatteavdrag och 
arbetsgivaravgifter som skall redovisas den månad då den överskjutande 
ingående mervärdesskatten redovisas, eller som skulle ha redovisats 
tidigare, om skatteavdragen och arbetsgivaravgifterna inte redan redovisats 
eller bestämts genom ett omprövningsbeslut. Detsamma gäller i fråga om 
mervärdesskatt.
21 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten besluta att en 
sådan näringsidkare som avses i 19 § skall redovisa skatteavdrag och 
arbetsgivaravgifter för sig i en skattedeklaration som skall lämnas senast 
den 12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari senast den 
17. Deklarationen skall ta upp de uppgifter som anges i 17 § första stycket 
1Ä4 och 6.
22 § En skattskyldig som inte skall redovisa mervärdesskatt eller som 
enligt 31 § första stycket skall redovisa mervärdesskatt i självdeklaration, 
skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning.
                                                                                                                    
Deklaration	skall avse skatteavdrag och
som skall ha	arbetsgivaravgifter för
kommit in till	redovisningsperioden
skattemyndig-
heten senast
                                                                                                                    
12 februari	januari
12 mars		februari
12 april		mars
12 maj		april
12 juni		maj
12 juli		juni
17 augusti		juli
12 september	augusti
12 oktober	september
12 november	oktober
12 december	november
17 januari		december
                                                                                                                    
23 § Kommuner och landsting skall alltid lämna skattedeklaration enligt 
uppställningen i 18 §, utom i januari och augusti, då deklarationen i stället 
skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 12 i månaden.
	Vad som sägs i 20 § gäller inte kommuner och landsting.
24 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten bevilja en 
skattskyldig anstånd med att lämna skattedeklaration. En ansökan om 
anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag då 
deklarationen skulle ha kommit in.
	Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått ut, skall 
anståndet omprövas.
Hur en deklaration skall lämnas
25 § Preliminära självdeklarationer och skattedeklarationer skall lämnas till 
skattemyndigheten enligt fastställda formulär. Om skattemyndigheten har 
anvisat ett särskilt mottagningsställe skall deklarationen lämnas dit.
26 § En deklaration enligt 25 § får, efter särskilt medgivande från 
Riksskatteverket eller skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer, 
lämnas i form av ett elektroniskt dokument. En sådan deklaration får tas 
emot av Riksskatteverket för skattemyndighetens räkning.
	Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning som har 
gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och 
utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.
27 § Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en preliminär 
självdeklaration eller en skattedeklaration eller lämnar en ofullständig 
sådan deklaration, får skattemyndigheten förelägga den 
deklarationsskyldige att lämna deklarationen eller att komplettera den.
28 § Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, besluta att en viss 
verksamhet skall redovisas för sig.
Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt
29 § I 13 kap. 6Ä28 a §§ mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda 
bestämmelser om redovisning av utgående och ingående mervärdesskatt.
30 § Den som är skattskyldig för import av varor skall redovisa den 
utgående skatten för importen på det sätt som gäller för tull.
   Utgående skatt som avser sådana gemenskapsinterna förvärv som anges i 
1 kap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall redovisas 
särskilt.
Redovisning i självdeklaration
31 § Den som bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen 
exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret 
beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor och som är skyldig 
att lämna självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och 
kontrolluppgifter och som inte är handelsbolag, skall redovisa 
mervärdesskatten i självdeklarationen, om skattemyndigheten inte beslutat 
annat enligt 11 §.
	I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då bestämmel-
serna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxeringslagen 
(1990:324). Redovisningen skall innehålla samma uppgifter som gäller för 
redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration.
Redovisning i särskild skattedeklaration
32 § Den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor 
som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen 
(1994:200) skall  redovisa mervärdesskatten i en särskild skattedeklaration 
för varje förvärv. Deklarationen skall lämnas in senast 35 dagar efter 
förvärvet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas.
	Särskild skattedeklaration skall lämnas till Skattemyndigheten i 
Dalarnas län enligt fastställt formulär. Bestämmelserna i 26 § om  
avlämnande av deklaration i form av ett elektroniskt dokument gäller även 
beträffande särskilda skattedeklarationer.
	Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en särskild 
skattedeklaration eller lämnar en ofullständig sådan deklaration, får 
skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att lämna 
deklarationen eller att komplettera den.
	Vad som i det följande sägs om skattedeklarationer skall, om inte något 
annat anges, gälla även särskilda skattedeklarationer.
Periodisk sammanställning
33 § Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registrering för 
mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en 
periodisk sammanställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och 
överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder.
   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar 
närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Då får 
föreskrivas att periodisk sammanställning skall lämnas även för 
varuöverföringar för vilka redovisningsskyldighet inte föreligger.
34 § En periodisk sammanställning skall lämnas enligt fastställt formulär.
	Riksskatteverket får bestämma att sammanställningen kan lämnas med 
hjälp av automatisk databehandling.
35 § Den periodiska sammanställningen skall göras för varje kalen-
derkvartal, om inte annat följer av andra stycket.
	Den myndighet som den periodiska sammanställningen skall lämnas till 
får gå med på att sammanställningen görs för kalenderår under 
förutsättning att
	1. den skattskyldige tillämpar kalenderår som räkenskapsår,
	2. den skattskyldige bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen 
för kalenderåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 200 000 kronor,
	3. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § 
mervärdesskattelagen (1994:200) uppgår till högst 120 000 kronor per 
kalenderår, och
	4. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § 
mervärdesskattelagen inte avser nya transportmedel.
36 § Den periodiska sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket. 
Den skall ha kommit in senast den 5 i andra månaden efter utgången av 
den period som sammanställningen avser. Riksskatteverket får gå med på 
att sammanställningen lämnas till någon annan myndighet.
Redovisningsskyldighet vid avveckling
37 § Om en verksamhet avvecklas, skall redovisningen fullgöras till och 
med den redovisningsperiod under vilken avvecklingen slutförts.
11 kap. Beskattningsbeslut
Innebörden av beskattningsbeslut
1 § Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig skall 
betala  skatt eller få tillbaka skatt och skattens storlek.
	Som beskattningsbeslut anses också
	1.	beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap.,
	2.	omprövningsbeslut enligt 21 kap.,
	3.	beslut i fråga om återföring enligt 9 kap. 5 eller 6 § 
mervärdesskattelagen (1994:200), och
	4.	beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 
9Ä13 §§ mervärdesskattelagen.
2 § Beskattningsbeslut fattas för varje redovisningsperiod för sig. Beslut 
fattas med ledning av de uppgifter som lämnats i en deklaration och andra 
tillgängliga uppgifter.
	En sådan ändring av ett beskattningsbeslut som avser mer än en 
redovisningsperiod och som görs efter beskattningsårets utgång får 
skattemyndigheten hänföra till den sista redovisningsperioden under 
beskattningsåret. En ändring under beskattningsåret får hänföras till den 
senaste redovisningsperiod som berörs av ändringen.
Preliminär skatt
F-skatt och särskild A-skatt
3 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras senast den 18 januari under 
inkomståret. Skatt som grundar sig på preliminär taxering under 
inkomståret skall debiteras så snart som möjligt.
	Efter inkomstårets utgång får F-skatt och särskild A-skatt debiteras 
endast om det finns särskilda skäl. Sådan skatt får inte debiteras efter den 
30 juni året efter inkomståret.
4 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skatt som inte 
uppgår till 2 400 kronor för inkomståret debiteras inte.
5 § F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp varje 
månad enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 eller 6 §.
	Skattemyndigheten får på begäran av den skattskyldige besluta att F-
skatt och särskild A-skatt skall betalas endast under vissa kalendermånader, 
om den skattskyldiges näringsverksamhet pågår under endast en del av 
kalenderåret och det finns särskilda skäl.
A-skatt
6 § För en fysisk person som kan få en A-skattsedel enligt 4 kap. 16 § skall 
skattemyndigheten bestämma tillämplig skattetabell med ledning av den 
skattesats som för inkomsåret gäller för den fysiska personen i 
hemortskommunen.
	Beslut om tillämplig skattetabell skall fattas senast den 18 januari under 
inkomståret. Om en skattskyldig som tidigare inte har haft inkomst från 
vilken skatteavdrag skall göras får sådan inkomst, skall beslut om 
tillämplig skattetabell fattas så snart som möjligt.
7 § Om det i den kommunala skattesats som gäller för den skattskyldige 
ingår öretal över femtio, tillämpas skattetabellen med närmaste högre hela 
krontal. Annars tillämpas skattetabellen med närmaste lägre hela krontal.
8 § Om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats  så sent under 
december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas vid 
tillämpningen av 6 eller 7 §, skall den tidigare skattesatsen tillämpas.
Slutlig skatt
9 § Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den 
årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt kan 
bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd av beslut av 
domstol.
	Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 10 § 
minskad med skattereduktion enligt 11 §.
Vad som ingår i slutlig skatt
10 § I slutlig skatt ingår
	1. skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen (1990:324),
	2. egenavgift som avses i 3 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter,
	3. skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa 
förvärvsinkomster,
	4. sådan mervärdesskatt som enligt 10 kap. 31 § första stycket denna lag 
skall redovisas i självdeklaration, och
	5. avgift som avses i 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Skattereduktion
11 § Skattereduktion medges en skattskyldig för underskott av kapital 
enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 
Skattereduktionen skall uppgå till 30 % av den del av underskottet som inte 
överstiger 100 000 kronor och 21 % av resten.
	Skattskyldig som haft sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 
49 § kommunalskattelagen (1928:370) under ett helt år medges 
skattereduktion med 8 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg 
som går i närfart och med 13 000 kronor vid anställning på svenskt 
handelsfartyg som går i fjärrfart. Skattskyldig som haft sjöinkomst under 
en del av ett år medges skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av 
det belopp som anges i föregående mening för varje dag med sjöinkomst.
	Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för 
underskott i kapital. Skattereduktion sker endast i fråga om kommunal 
inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.
Vad som i övrigt gäller när den slutliga skatten bestäms
12 § När den slutliga skatten bestäms gäller att
	1. kommunal inkomstskatt räknas ut i en post med ledning av den 
skattesats som för inkomståret gäller för den skattskyldige i hem-
ortskommunen, och
	2. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på 
grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den 
allmänna försäkringskassan.
För hög F-skatt eller särskild A-skatt
13 § Om debiterad F-skatt eller särskild A-skatt överstiger den slutliga 
skatten, skall den preliminära skatten sättas ned med mellanskillnaden.
Besked om slutlig skatt
14 § Sedan den slutliga skatten har bestämts skall skattemyndigheten göra 
en avstämning av skattekontot.
	Innan avstämning görs skall skattemyndigheten
	1. från den slutliga skatten göra avdrag för
a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt,
		b) avdragen A-skatt,
c) A-skatt som skall betalas på grund av beslut enligt 12 kap. 1 § andra 
stycket,
d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått 
överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,
e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för 
utomlands bosatta eller enligt lagen (1991:591) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för den tid under 
beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller 
stadigvarande vistats här,
	2. till den slutliga skatten lägga
a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 3 § första stycket,
b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första stycket, och
c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324).
15 § Ett besked om den slutliga skatten och om resultatet av beräkningen 
enligt 14 § andra stycket skall skickas till den skattskyldige senast den 15 
december taxeringsåret.
Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter
Deklaration i rätt tid
16 § Om en skattedeklaration har lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett 
beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen.
17 § Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte behöver lämna någon 
skattedeklaration till följd av bestämmelserna i 10 kap. 13 §, anses 
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter genom ett beslut ha bestämts till noll 
kronor vid den tidpunkt då deklaration annars skulle ha lämnats.
Utebliven, försenad eller bristfällig deklaration
18 § Om en skattedeklaration inte har lämnats i rätt tid och på rätt sätt eller 
om någon skatt inte har redovisats i deklarationen, skall varje oredovisad 
skatt anses genom ett beslut ha bestämts till noll kronor. Om skatten 
redovisas senare anses ett beslut i stället ha fattats i enlighet med 
redovisningen, om inte ett beslut om omprövning har meddelats 
dessförinnan.
19 § Av 21 kap. följer att beslut om skatt kan omprövas av 
skattemyndigheten.
	Vid en omprövning skall skatten bestämmas på grundval av tillgängliga 
uppgifter. Om en tillförlitlig beräkning inte kan göras på ett sådant sätt, 
skall skatten bestämmas efter vad som framstår som skäligt med hänsyn till 
vad som har kommit fram (skönsbeskattning). Därvid får, om inte 
omständigheterna talar för något annat, varje skatt som enligt 18 § har 
bestämts till noll kronor bestämmas till det högsta av de belopp som har 
bestämts för den skatten vid någon av de tre närmast föregående 
redovisningsperioderna. I detta fall skall dock beslut rörande 
mervärdesskatt kvarstå, om endast överskjutande ingående skatt har 
bestämts för de tre perioderna.
Beslut om vissa debiteringsåtgärder
20 § Om ett beslut om omprövning eller taxeringsåtgärd enligt 
taxeringslagen (1990:324) har meddelats och beslutet är av betydelse för 
debiteringen av skatt, avgift eller ränta, skall skattemyndigheten göra den 
debitering eller den ändring i debiteringen som föranleds av beslutet. 
Detsamma gäller om en domstol har meddelat ett beslut enligt denna lag.
12 kap. Ansvar för skatt
Betalningsansvar för preliminär skatt
1 § Den som inte har gjort föreskrivet skatteavdrag är skyldig att betala 
belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 §.
	Skattemyndigheten får besluta att även den som har tagit emot 
ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig att betala belopp som 
avses i första stycket till den del beloppet hänför sig till honom. Efter det 
att det grundläggande beslutet om mottagarens slutliga skatt har fattats får 
ett beslut som nyss har nämnts fattas endast om det kan antas att den 
slutliga skatten kommer att höjas med minst motsvarande belopp.
	Beslut enligt andra stycket får inte gälla handelsbolag.
2 § Den som har gjort skatteavdrag är skyldig att betala det innehållna 
beloppet.
Ansvar för den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 §
3 § Om någon, som i sin näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete 
till någon som har eller åberopar en F-skattsedel, inte har gjort anmälan 
enligt 5 kap. 7 § trots att han varit skyldig att göra det, får skattemyndig-
heten besluta att också utbetalaren är skyldig att betala skatten för 
ersättningen och räntan på skatten.
	I de fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när ett 
handelsbolag är betalningsmottagare, av en delägare i bolaget, får beslutet 
avse högst ett belopp som motsvarar 60 % av ersättningen för arbetet.
4 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 3 § får inte fattas, om
	1. betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter att redovisa och 
betala skatt inom föreskriven tid, eller
	2. statens fordran mot betalningsmottagaren har preskriberats.
A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter
5 § Har ersättning betalats till någon som bedriver näringsverksamhet och 
som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt och 
avser ersättningen arbete inom näringsverksamheten, får 
skattemyndigheten besluta att mottagaren av ersättningen skall betala 
arbetsgivaravgifter samt ränta på avgiftsbeloppet.
	Som förutsättning för ett beslut enligt första stycket gäller att
	1. det måste anses uppenbart för den som bedrivit näringsverksamheten 
att utbetalaren inte insåg att han var arbetsgivare och rimligen saknade 
anledning att räkna med det, och
	2. utbetalaren har befriats från sin betalningsskyldighet för avgifterna 
enligt bestämmelserna i 13 kap. 1 §.
Ansvar för företrädare för juridisk person
6 § Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid 
har gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den 
juridiska personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 
kap. 19 § jämte ränta. Om en företrädare för en juridisk person i övrigt har 
underlåtit att betala skatt enligt denna lag, är företrädaren tillsammans med 
den juridiska personen skyldig att betala skatten och räntan på den.
	Första stycket gäller inte,  om det innan skatten skulle ha betalats har 
vidtagits sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad 
avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga 
borgenärers intressen.
	Om företrädaren har lämnat oriktiga uppgifter som har lett till att den 
juridiska personen tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt 
med ett för stort belopp, är  företrädaren tillsammans med den juridiska 
personen skyldig att betala beloppet och räntan på detta.
	Om det finns särskilda skäl, får företrädaren helt eller delvis befrias från 
betalningsskyldighet enligt denna paragraf.
7 § Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt 6 § skall föras vid 
allmän domstol. Talan får inte väckas sedan statens fordran mot den 
juridiska personen har preskriberats.
8 § Om någon annan arbetsgivare för sjöman än redare har fast driftställe i 
Sverige bara på fartyg, svarar redaren själv för att arbetsgivaren fullgör sina 
förpliktelser enligt denna lag som om redaren själv haft förpliktelserna. 
Dödsbo
9 § Om skatt enligt denna lag skulle ha betalats av
	1. någon som har avlidit eller
	2. den avlidnes dödsbo, såvitt avser den redovisningsperiod eller, när det 
gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade,
	ansvarar dödsboet och, om dödsboet har skiftats, dödsbodelägarna för 
skatten i den omfattning som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.
Regress
10 § Den som har betalat A-skatt utan att ha gjort motsvarande 
skatteavdrag har rätt att kräva den för vars räkning skatten har betalats på 
beloppet.
11 § Den som har betalat skatt enligt 3 § har rätt att kräva mottagaren av 
ersättningen på beloppet.
	Har arbetet utförts av någon annan än mottagaren av ersättningen, får 
också den som utfört arbetet krävas på beloppet, om föreskrivet skatte-
avdrag inte har gjorts från ersättningen för arbetet.
12 § En företrädare för en juridisk person som har betalat skatt enligt 6 §, 
har rätt att kräva den juridiska personen på beloppet.
	En redare som har betalat skatt enligt 8 § har rätt att kräva sjömannens 
arbetsgivare på beloppet.
13 § Regressfordran enligt 10Ä12 §§ får drivas in på det sätt som gäller för 
indrivning av skatt.
	Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om 
regressfordran enligt första stycket.
13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet
Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får helt 
eller delvis befria en skattskyldig från skyldigheten att göra skatteavdrag 
eller att betala arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt, om det finns 
synnerliga skäl.
	Om beslut om befrielse fattas enligt första stycket får motsvarande 
befrielse medges beträffande skattetillägg, förseningsavgift och ränta.
Andra bestämmelser om befrielse
2 § Bestämmelser om befrielse från skattetillägg, förseningsavgift och ränta 
finns även i 15 kap. 7 och 8 §§ samt 19 kap. 11 §.
14 kap. Utredning i skatteärenden
Den skattskyldiges rätt att yttra sig
1 § Innan ett ärende avgörs skall den skattskyldige ges tillfälle att yttra sig, 
om det inte är onödigt.
	I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har tillförts 
ärendet genom någon annan än den skattskyldige själv och få tillfälle att 
yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen 
(1986:223).
Skyldighet att föra anteckningar
2 § En deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, 
anteckningar eller på annat lämpligt sätt se till att det finns underlag för 
fullgörandet av deklarations- och annan uppgiftsskyldighet samt för 
kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen.  
	Underlaget skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår 
underlaget avser.
Föreläggande att lämna uppgift
3 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara 
deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över 
en kopia av handling som behövs för kontroll av deklarationen eller av 
annan uppgiftsskyldighet enligt denna lag.
4 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara 
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra 
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är 
annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller 
lämna över en kopia av handling som rör rättshandling mellan den som 
föreläggs och den med vilken han har ingått rättshandlingen 
(kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om kontrolluppgiften har 
betydelse för beskattning enligt denna lag.
	Om det finns särskilda skäl, får även någon annan person än som avses i 
första stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.
5 § Bestämmelserna i 3 kap. 13Ä14 c §§ taxeringslagen (1990:324) om 
handlingar och uppgifter som skall undantas från föreläggande gäller även 
vid föreläggande enligt 3 eller 4 §.
Besök eller annat personligt sammanträffande
6 § Om uppgifter i en skattedeklaration eller någon annan handling av 
betydelse för beskattningen behöver kontrolleras genom avstämning mot 
räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten 
komma överens med uppgiftslämnaren om att en sådan avstämning skall 
göras vid besök hos uppgiftslämnaren eller vid ett annat personligt 
sammanträffande.
	Överenskommelse får träffas även om besiktning av lokaler, inventarier, 
lager eller annat som är av betydelse för kontrollen.
Skatterevision
7 § Skattemyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att 
deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och 
fullständigt eller, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet 
som kan antas uppkomma.
	Skattemyndigheten får besluta om skatterevision också för att inhämta 
uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än 
den som revideras.
	Skatterevision får göras hos
	1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt 
bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt 
jordbruksbokföringslagen (1979:141),
	2. någon annan juridisk person än dödsbo,
	3. den som har anmält sig för registrering enligt 3 kap. 1 §,
	4. den som ansökt om eller fått en F-skattsedel enligt 4 kap., och
	5. sådan representant för en utländsk företagare som avses i 23 kap. 4 §.
	I övrigt gäller för skatterevision bestämmelserna om taxeringsrevision i 
3 kap. 9Ä14 c §§ taxeringslagen (1990:324).
Utlämnande av uppgifter
8 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för kontroll 
av att bestämmelserna i denna lag har följts, skall lämnas ut enligt 
bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324).
	Bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i 3 kap. 17 § taxerings-
lagen gäller också för uppgifter som avses i denna lag.
15 kap. Skattetillägg och förseningsavgift
Skattetillägg
Oriktig uppgift
1 § Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under  förfarandet 
har lämnat en uppgift till ledning för beskattningen och uppgiften befinns 
oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) tas ut. Detsamma gäller, om 
en sådan uppgift lämnats i ett mål om beskattning och uppgiften inte har 
godtagits efter prövning i sak.
	Skattetillägget är 20 % av den skatt som, om den oriktiga uppgiften 
hade godtagits, inte skulle ha påförts eller felaktigt skulle ha tillgodoräknats 
den skattskyldige.
	Skattetillägget är i stället 10 % när
	1. skattemyndigheten har rättat eller hade kunnat rätta den oriktiga 
uppgiften med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för 
skattemyndigheten och som varit tillgängligt för myndigheten före 
utgången av året efter beskattningsåret, eller
	2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller en därmed jämställd 
fråga.
Skönsbeskattning
2 § Vid skönsbeskattning enligt 11 kap. 19 § andra stycket skall skatte-
tillägg tas ut.
	Skattetillägget är 20 % av den skatt som till följd av skönsbeskattningen 
bestäms för den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha bestämts 
enligt de uppgifter som den skattskyldige har lämnat på något annat sätt än 
muntligen eller av den skatt som till följd av skönsbeskattningen inte skall 
tillgodoräknas den skattskyldige. Till den del skönsbeskattningen innefattar 
rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg tas 
ut enligt 1 §.
Invändningar som rör annan fråga
3 § Underlaget för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till in-
vändningar som rör någon annan fråga än den som föranlett tillägget.
När skattetillägg inte tas ut eller undanröjs
4 § Skattetillägg tas inte ut
	1. vid rättelse av felräkning eller felskrivning, när felaktigheten 
uppenbart framgår av skattedeklarationen eller av något annat meddelande 
från den skattskyldige som inte är muntligt,
	2. om skattemyndigheten inte godtar den skattskyldiges uppgift men 
avvikelsen avser bedömningen av ett yrkande, till exempel i fråga om ett 
avdrag eller om värdet av ett uttag, och avvikelsen inte gäller någon uppgift 
i sak,
	3. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, eller
	4. om den skattskyldige har avlidit.
5 § Har skattetillägg tagits ut enligt 2 § på grund av att den skattskyldige 
inte lämnat skattedeklaration skall tillägget undanröjas, om deklarationen 
kommer in till skattemyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol 
inom två månader från utgången av den månad då beslutet fattades.
	Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom en månad från ut-
gången av den månad beslutet om skattetillägg fattades fått kännedom om 
beslutet, skall skattetillägget undanröjas, om en skattedeklaration har 
kommit in inom en månad från den dag han fick sådan kännedom.
Förseningsavgift
6 § Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som är skyldig 
att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort 
detta inom föreskriven tid. Förseningsavgift tas dock inte ut när det är fråga 
om en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket.
	Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit.
Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift
7 § Den skattskyldige skall befrias helt från skattetillägg och för-
seningsavgift
	1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband 
med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande 
förhållande att den framstår som ursäktlig,
	2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med 
hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller
	3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget eller 
avgiften.
	Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg även när det belopp 
som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är 
obetydligt.
8 § Bestämmelserna i 7 § skall beaktas även om ett yrkande om befrielse 
inte har framställts, om det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller 
målet om skattetillägg eller förseningsavgift.
Beslut om skattetillägg i vissa fall
9 § Beslut om skattetillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om 
beskattning får meddelas inom ett år från utgången av den månad då 
domstolens beslut fick laga kraft.
10 § När ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg ändras, 
skall skattemyndigheten göra den ändring av beslutet om skattetillägg som 
föranleds av det nya beskattningsbeslutet.
Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och mervärdesskatt
11 § Bestämmelserna i 1-10 §§ gäller även den som har lämnat oriktiga 
uppgifter och därigenom har registrerats som skattskyldig enligt 3 kap. 1 §.
12 § Bestämmelserna om skattetillägg enligt denna lag tillämpas inte i de 
fall mervärdesskatt fastställs och tas ut vid import.
16 kap. Inbetalning av skatt
Mottagande skattemyndighet
1 § Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som skall fatta beslut om 
skatten enligt bestämmelserna i 2 kap. 1Ä4 §§.
Inbetalning till särskilt konto
2 § Inbetalning av skatt skall göras genom insättning på skattemyndig-
hetens särskilda konto för skatteinbetalningar enligt denna lag.
3 § Skatten anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts på 
skattemyndighetens särskilda konto.
När skatten skall vara betald
Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
4 § Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som har 
redovisats i en skattedeklaration skall ha betalats senast samma dag som 
deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten enligt 10 kap. 18, 
19 eller 22 §.
	Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som ex-
klusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret be-
räknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor skall dock ha betalat 
avdragen skatt och arbetsgivaravgifter, som skall redovisas i en 
skattedeklaration, senast den 12, i januari senast den 17, i månaden efter 
redovisningsperioden.
	Mervärdesskatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration enligt 
10 kap. 32 § första stycket skall ha betalats samma dag som deklarationen 
skall ha kommit in till skattemyndigheten.
F-skatt och särskild A-skatt
5 § F-skatt och särskild A-skatt skall ha betalats senast den 12 i varje 
månad under tiden februari–januari, i januari och augusti dock senast den 
17. Den som utöver F-skatt eller särskild A-skatt skall redovisa 
mervärdesskatt på beskattningsunderlag som anges i 4 § andra stycket skall 
dock, såvitt gäller augusti, betala F-skatten eller den särskilda A-skatten 
senast den 12 .
	F-skatt och särskild A-skatt som debiteras efter inkomstårets ingång 
skall ha betalats senast på rätt dag enligt första stycket i var och en av de 
månader som återstår efter utgången av antingen den månad då skatten 
debiteras eller, om skatten debiteras efter den 20 i en månad, efter utgången 
av den följande månaden.
	Om F-skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december 
inkomståret, skall skatten betalas senast den förfallodag som infaller 
närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen. 
	Med förfallodag enligt tredje stycket avses den 26 januari, den 12 och 
26 i månaderna februari–juli samt den 12 augusti.
Skatt som skall betalas enligt grundläggande beslut om slutlig skatt eller
omprövningsbeslut m.m.
6 § Skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt 
skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 
dagar har gått från beslutsdagen.
	Skatt som har bestämts genom omprövningsbeslut eller beslut om 
debiteringsåtgärd enligt 11 kap. 20 § eller till följd av domstols beslut skall 
ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar 
har gått från beslutsdagen. Slutlig skatt behöver dock inte betalas före den 
tidpunkt som anges i första stycket.
	Med förfallodag enligt första och andra styckena avses den 17 och 26 
januari, den 12, 17 och 26 augusti, den 12 och 27 december samt den 12 
och 26 i övriga månader.
	Skattemyndigheten får besluta att betalning skall ske en annan dag än 
som anges i första och andra styckena, om det finns särskilda skäl.
Överskjutande ingående mervärdesskatt
7 § Inbetalning av skatt som görs genom avräkning i en skattedeklaration 
mot överskjutande ingående mervärdesskatt, som redovisats senast den 26, 
i december senast den 27, i den månad inbetalningen skulle vara gjord, 
anses ha gjorts på förfallodagen. Avräkning mot överskjutande ingående 
mervärdesskatt i övriga fall anses ha gjorts när mervärdesskatten senast 
skall ha redovisats.
Kommuner och landsting
8 § Inbetalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt 
från kommuner och landsting skall göras genom avräkning från fordran 
enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och 
annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
Avräkning av inbetalda belopp
9 § Ett inbetalt belopp skall, om inte annat följer av andra stycket eller 
10 §, räknas av från den skattskyldiges sammanlagda skatteskuld enligt 
denna lag oberoende av vad den skattskyldige har begärt.
	I 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) finns en särskild 
bestämmelse om avräkning i samband med fastighetsupplåtelse.
10 § När såväl den som i första hand är skyldig att betala skatten 
(huvudbetalaren) som någon annan, enligt bestämmelserna i 12 kap., är 
skyldig att betala skatten (sidobetalare), gäller följande:
	En inbetalning av sidobetalaren skall räknas av från den skatt som också 
huvudbetalaren är skyldig att betala först när sidobetalarens eventuella 
övriga skatteskuld är betald, om inte sidobetalaren i samband med 
inbetalningen begär något annat.
Fördelning av skatteskuld
11 § Om den skattskyldige har en skatteskuld enligt denna lag och det 
behöver anges vilken skatt som är betald eller obetald, skall skulden 
fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den aktuella 
perioden, om inte annat följer av 10 § eller 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen 
(1994:200) eller någon annan lag.
Tilläggspensionsavgift
12 § Vid tillgodoräkning av pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § lagen 
(1962:381) om allmän försäkring skall beräkningen av hur stor del av 
tilläggspensionsavgiften som den skattskyldige har betalat göras enligt 
följande.
	Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten 
anses hela avgiften vara betald. Om betald preliminär skatt understiger den 
slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse avgift som 
motsvarar hela avgiftens andel av den slutliga skatten. Samtliga betalningar 
som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av 
slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas. 
	Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men 
före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av 
obetald avgift till samma kvotdel som obetald avgift utgör av den 
skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs. 
Detsamma gäller om avgiften debiterats på ett annat sätt än genom ett 
grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas före 
utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.
	Om avgiften för visst inkomstår sätts ned anses det belopp som har 
betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena. 
	Avgift som inte har betalats enligt tredje stycket tas inte ut.
Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon skattskyldig
13 § Om ett inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifierings-
uppgifter inte har kunnat tillgodoräknas den som gjort inbetalningen inom 
sju år efter det kalenderår då inbetalningen gjordes, skall beloppet tillfalla 
staten.
17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt
Deklarationsanstånd
1 § Om skattemyndigheten beviljar anstånd med att lämna en skattedekla-
ration enligt 10 kap. 24 §, får skattemyndigheten också bevilja anstånd med 
inbetalningen av den skatt som skall redovisas i deklarationen.
Anstånd vid omprövning eller överklagande
2 § Skattemyndigheten får bevilja anstånd med inbetalning av skatt
	1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt 
eller delvis från skatten,
	2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett 
beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att 
bli skyldig att betala skatten, eller
	3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut 
eller ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande 
skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att 
betala skatten.
	Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då 
beslut fattades med anledning av begäran om befrielse eller omprövning 
eller med anledning av överklagandet.
3 § Om det i de fall som avses i 2 § första stycket 2 eller 3 kan antas att 
skatten inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas endast om den 
skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad 
garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Anstånd får dock 
beviljas utan att säkerhet ställs, om anståndsbeloppet är förhållandevis 
obetydligt eller det annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i 
anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om 
säkerhet i 10-12 §§ och 13 § 2 lagen (1993:891) om indrivning av statliga 
fordringar m.m. tillämpas. Vad som sägs där om kronofogdemyndigheten 
gäller då i stället skattemyndigheten.
	Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall kostnad för 
ställd säkerhet ersättas av staten. Ersättningen skall minskas om endast en 
del av yrkandet bifalls eller om det skulle vara oskäligt att ersättning 
lämnas. I övrigt skall bestämmelserna i 6Ä11 §§ lagen (1989:479) om 
ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas.
Anstånd vid avyttring
4 § Om den skattskyldige har gjort en avyttring som medför inkomst-
beskattning, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av den 
skatt som har samband med avyttringen. Anstånd får beviljas endast om det 
finns särskilda skäl och 
	1. avyttringen gjorts mot betalning under minst tre år eller
	2. det är osäkert om avyttringen kommer att bestå.
	Anståndstiden får bestämmas till längst två år. I de fall som avses i 
första stycket 2 får anstånd dock inte beviljas för längre tid än tre månader 
efter den dag då anståndsorsaken upphörde.
Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring
5 § Om den skattskyldiges betalningsförmåga har blivit nedsatt på grund av 
tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt under minst 60 
dagar, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av skatt som 
skall betalas under tiden för tjänstgöringen eller under någon av de tre 
därefter närmast följande månaderna. Detsamma gäller vid tjänstgöring av 
	1. officerare på reservstat, reservpersonal och reservofficerare,
	2. krigsfrivillig personal,
	3. hemvärnspersonal,
	4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer.
	Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då 
tjänstgöringen upphör.
Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av 
dubbelbeskattning
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat att 
handlägga ärenden angående tillämpning av avtal för undvikande av 
dubbelbeskattning får vid handläggningen av sådant ärende bevilja den 
skattskyldige anstånd med inbetalning av den skatt som ärendet gäller.
	Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då 
beslutet i ärendet fattades.
Anstånd i övriga fall
7 § Om det finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten bevilja anstånd 
med inbetalning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än som avses i 
1Ä6 §§.
Gemensamma bestämmelser
8 § En ansökan om anstånd med inbetalning av skatt skall ges in till den 
skattemyndighet som skatten skall betalas in till. En ansökan om anstånd 
enligt 6 § skall dock ges in till den myndighet som handlägger ärendet om 
dubbelbeskattning.
9 § Anstånd beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till 
omständigheterna.
10 § Indrivning får inte begäras av ett belopp som omfattas av anstånd.
 
11 § Om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden har förändrats 
väsentligt sedan anstånd beviljats eller om det finns andra särskilda skäl, får 
beslutet om anstånd omprövas.
18 kap. Återbetalning av skatt
Återbetalning
1 § Visar den årliga avstämningen av skattekontot enligt 11 kap. 14 § att 
det belopp som den skattskyldige har betalat in eller tillgodoräknats är 
större än den skatt som skall betalas, skall det överskjutande beloppet 
betalas tillbaka till den skattskyldige, om inte annat följer av 7 §.
2 § Visar en annan avstämning än den årliga att det finns ett överskjutande 
belopp till den skattskyldiges fördel, skall beloppet betalas tillbaka, om den 
skattskyldige begär det. Även om den skattskyldige inte har begärt det, 
skall återbetalning ske, om
	1.	det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om överskjutande 
ingående mervärdesskatt, eller
	2.	det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut eller 
ett beslut av domstol.
	Första stycket gäller inte, om något annat följer av 7 §. 
3 § Återbetalning får också, på den skattskyldiges begäran, ske av belopp 
som motsvarar avdragen skatt som ännu inte har tillgodoräknats den 
skattskyldige, till den del det kan antas att beloppet annars skulle betalas 
tillbaka efter den årliga avstämningen av skattekontot.
	Återbetalning enligt första stycket till en skattskyldig som är fysisk 
person får göras endast om det gäller ett belopp som är betydande med 
hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra 
särskilda skäl. Efter inkomstårets utgång får återbetalning göras endast om 
den skattskyldige skall lämna en särskild självdeklaration enligt 2 kap. 13 § 
lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller om det 
finns  synnerliga skäl.
	Vid återbetalning enligt första stycket till en juridisk person får hänsyn 
inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare. 
Återbetalning till ett handelsbolag får, efter särskild ansökan, göras till 
delägares skattekonto. Annan återbetalning till handelsbolag får göras 
endast om det finns särskilda skäl. 
	Återbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av 
preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8 kap. 27 
eller 28 § skall göras till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten.
	Vad som sägs om återbetalning enligt denna paragraf gäller inte, om 
något annat följer av 7 §.
4 § En återbetalning som har sin grund i överskjutande ingående 
mervärdesskatt får göras före den förfallodag för skatt som infaller  efter 
redovisningsperiodens utgång först efter det att redovisning enligt 10 kap.  
20 § skett och denna skatt räknats av.
Överföring av skatt till en annan stat
5 § Skattemyndigheten får besluta att preliminär skatt, som har betalats i 
Sverige för inkomst som skall beskattas i en annan stat med vilken Sverige 
har träffat överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, skall 
föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där.
	Om en inkomst eller förmögenhet har beskattats såväl här i landet som i 
en stat med vilken Sverige har träffat avtal för undvikande av 
dubbelbeskattning, får regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer besluta att skatt som har betalats in för beskattningsåret skall 
föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där. 
En sådan överföring får göras endast till den del som den svenska skatten 
sätts ned genom avräkning av den utländska skatten eller genom att 
inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. Överföringen 
får dock inte avse ett belopp som behövs för betalning av svensk skatt för 
beskattningsåret.
6 § Om skatt förs över enligt 5 § skall intäktsränta enligt 19 kap. inte 
beräknas.
	Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som skall föras 
över.
Hinder mot återbetalning
7 § En återbetalning enligt 1-3 §§ skall inte göras av belopp som
	1. understiger 100 kronor,
	2. kan antas komma att föras över till en annan stat med stöd av 5 §,
	3. behövs för betalning av en skatteskuld efter beslut om ackord enligt 
lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.,
	4. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt 
och särskild A-skatt som har beslutats men ännu inte skall ha betalats, 
	5. kan komma att behövas för betalning av  sådan annan skatt än F-skatt 
och särskild A-skatt som inte har beslutats men med fog kan antas komma 
att beslutas, eller
	6. enligt vad den skattskyldige har meddelat skall användas för betalning 
av framtida skatteskulder.
	Om det finns särskilda skäl, får även belopp som understiger 100 kronor 
återbetalas.
	Det finns bestämmelser som förhindrar återbetalning också i lagen 
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
Förbud mot överlåtelse
8 § Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som skall betalas 
tillbaka enligt denna lag, innan beloppet kan lyftas.
Utmätning
9 § En fordran som avses i 8 § får utmätas trots att den inte får överlåtas.
	En fordran på skatt som skall betalas tillbaka med anledning av den 
årliga avstämningen får dock utmätas först efter det att kronofogde-
myndigheten fått tillfälle att ta fordringen i anspråk enligt lagen (1985:146) 
om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
	Bestämmelserna i 5 kap. 1Ä3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid 
utmätning av en fordran på skatt som skall betalas tillbaka enligt denna lag.
Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd
10 § Om en återbetalning enligt denna lag inte har kunnat göras på grund 
av att den skattskyldiges adress inte är känd för skattemyndigheten eller på 
grund av någon annan omständighet som beror på den skattskyldige, skall 
beloppet stå kvar på den skattskyldiges skattekonto.
	Ett belopp som inte har kunnat betalas tillbaka inom tio år tillfaller 
staten.
19 kap. Ränta
Grunder för ränteberäkning
1 § Den skattskyldige skall betala ränta (kostnadsränta) eller tillgodoföras 
ränta (intäktsränta) enligt bestämmelserna i detta kapitel.
2 § Ränteberäkningen skall grundas på den sammanlagda skatteskuld eller 
skattefordran enligt denna lag som den skattskyldige har varje dag.
	Till den del skatteskulden gäller skatt som avses i 4, 5 eller 7 § beräknas 
kostnadsränta inte för tiden från och med den 13 februari till och med den 3 
maj taxeringsåret på belopp upp till och med 20 000 kronor.
Basränta
3 § Ränta skall beräknas med utgångspunkt från en räntesats (basränta) 
som motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldväxlar. 
Basräntan skall fastställas till helt procenttal enligt de närmare föreskrifter 
som meddelas av regeringen. Den fastställda basräntan skall gälla från och 
med närmast kommande kalendermånad.
Kostnadsränta
Kostnadsränta på preliminär skatt
4 § När det är fråga om debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter 
den 17 januari taxeringsåret beräknas kostnadsränta från och med den 13 
februari taxeringsåret till och med den dag betalning senast skall ske. 
Räntan beräknas efter en räntesats som motsvarar 125 % av basräntan. 
	För belopp som avses i 2 § andra stycket beräknas kostnadsränta från 
och med den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som motsvarar 
basräntan.
Kostnadsränta på slutlig skatt
5 § När det är fråga om skatt enligt ett grundläggande beslut om slutlig 
skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 och tillägg enligt 11 
kap. 14 § andra stycket 2 a och b, beräknas kostnadsränta från och med  
den 13 februari taxeringsåret till och med den dag betalning senast skall 
ske. Räntan beräknas efter en räntesats motsvarande  125 % av basräntan. 
	För belopp som avses i 2 § andra stycket beräknas kostnadsränta från 
och med den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som motsvarar 
basräntan.
   
Kostnadsränta vid anstånd
6 § När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd och som skall 
betalas när anståndstiden gått ut beräknas kostnadsränta från och med 
dagen efter skattens ursprungliga förfallodag till och med den dag 
betalning senast skall ske med anledning av beslutet om anstånd.
	Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § skall dock räntan beräknas från 
och med dagen efter den då anståndet beviljades.
	Ränta enligt denna paragraf beräknas efter en räntesats som motsvarar 
basräntan.
Kostnadsränta vid omprövning och överklagande
7 § När det är fråga om skatt som skall betalas till följd av ett 
omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol beräknas kostnadsränta  från 
och med dagen efter skattens ursprungliga förfallodag eller, när det är fråga 
om slutlig skatt, från och med den 13 februari taxeringsåret till och med 
den dag betalning senast skall ske med anledning av skattemyndighetens 
eller domstolens beslut.
	När det är fråga om ingående mervärdesskatt som skall betalas tillbaka 
till följd av ett beslut enligt 9 kap. 5 § femte stycket första meningen 
mervärdesskattelagen (1994:200) skall kostnadsräntan inte beräknas för tid 
fram till och med den dag betalning senast skall ske.
	Kostnadsränta enligt första stycket beräknas efter en räntesats som 
motsvarar basräntan. Om skatten skall betalas till följd av ett beslut om 
skönsbeskattning i avsaknad av redovisning enligt 11 kap. 19 § andra 
stycket beräknas dock kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar 
basräntan plus 15 procentenheter.
Kostnadsränta vid för sen betalning
8 § Om betalning inte sker i rätt tid, skall ränta, för tid efter den dag skatten 
senast skulle ha betalats till dess ränta skall beräknas enligt 9 §, beräknas 
efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Till den 
del skatten inte överstiger 10 000 kronor skall dock ränta beräknas efter en 
räntesats som motsvarar basräntan.
Kostnadsränta vid indrivning m.m.
9 § När det är fråga om skatt som har lämnats till kronofogdemyndigheten 
för indrivning eller för verkställighet enligt lagen (1978:880) om 
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter beräknas kostnadsräntan 
efter en räntesats som motsvarar basräntan från och med dagen efter den då 
beslutet om skatten registrerades i utsökningsregistret.
Påförande av kostnadsränta m.m.
10 § Kostnadsränta påförs för varje månad.
	Kostnadsränta beräknas inte efter den dag betalning har skett eller 
statens fordran på skatten har preskriberats.
Befrielse från kostnadsränta
11 § Skattemyndigheten får helt eller delvis befria en skattskyldig från 
kostnadsränta, om det finns synnerliga skäl.
Intäktsränta
12 § Intäktsränta beräknas, om inte annat följer av 13 §, från och med 
dagen efter den då den skattskyldiges betalning bokförs på 
skattemyndighetens särskilda konto för skatteinbetalningar enligt denna lag 
eller ett belopp annars tillgodoräknas till den dag då beloppet används för 
betalning av skatt eller betalas tillbaka. När det är fråga om skatt som skall 
tillgodoräknas till följd av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol 
beräknas räntan från och med dagen efter skattens ursprungliga förfallodag.
13 § Intäktsränta skall beräknas från och med den 13 februari taxeringsåret 
för
	1. skatt som skall betalas tillbaka på grund av nedsättning enligt 11 kap. 
13 § eller enligt ett  beslut om slutlig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 § 
andra stycket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra stycket 2 a och b, eller
	2. skatt som skall betalas tillbaka enligt 18 kap. 3 §.
	För överskjutande ingående mervärdesskatt som har redovisats i 
skattedeklaration enligt 10 kap. 18 eller 19 § och som inte använts för 
avräkning enligt 16 kap. 7 § beräknas räntan från och med dagen efter den 
då deklarationen senast skall ha kommit in.
14 § Intäktsränta beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 % av 
basräntan och tillgodoförs varje månad.
Ändrad ränteberäkning m.m.
15 § Om ett beslut som har legat till grund för en beräkning av ränta 
ändras, skall motsvarande ändringar göras i ränteberäkningen.
16 § Om den 12 februari är en lördag eller en söndag, skall ränta som enligt 
4, 5, 7 eller 13 § skall beräknas från och med den 13 februari i stället 
beräknas från och med närmast följande tisdag.
	Om den 3 maj är en lördag eller en söndag, skall ränta som enligt 4 eller 
5 § skall beräknas från och med den 4 maj i stället beräknas från och med 
närmast följande tisdag.
20 kap. Indrivning
Begäran om indrivning
1 § Om ett skattebelopp inte har betalats i rätt tid skall, om inte särskilda 
skäl talar emot det, fordringen lämnas till kronofogdemyndigheten för in-
drivning, om det obetalda beloppet uppgår till
	1. minst 10 000 kronor i fråga om en skattskyldig som skall lämna 
skattedeklaration eller som, utan att vara skyldig att lämna sådan 
deklaration, har F-skattsedel,
	2. minst 500 kronor i fråga om andra skattskyldiga.
	I fråga om en skattskyldig som avses i första stycket 1 skall fordringen 
också lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning, om ett belopp på 
minst 500 kronor varit obetalt under en längre tid.
2 § Indrivning får begäras även i andra fall än som anges i 1 §  	1. om det 
kan antas att fordringen kommer att föranleda en konkursansökan,
	2. om den skattskyldige redan är försatt i konkurs, eller 
	3. om det annars finns särskilda skäl.
3 § Innan indrivning begärs skall den skattskyldige uppmanas att betala 
skattebeloppet, om inte särskilda skäl talar mot det.
4 § Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av 
statliga fordringar m.m. 
	Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
5 § Bestämmelser om när ansökan om verkställighet skall anses gjord finns 
i 2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken.
Ränta
6 § Om en fordran på ett skattebelopp har lämnats för indrivning, skall 
kronofogdemyndigheten också driva in räntan på beloppet.
	Kronofogdemyndigheten skall beräkna räntan för tiden efter det att 
fordringen har lämnats för indrivning.
	Bestämmelser om hur räntan skall beräknas finns i 19 kap. 2, 3, 9 och 
10 §§.
Konkurs
7 § Om den skattskyldige är försatt i konkurs, skall fordran på skattebelopp 
som inte har betalats lämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som 
avses i 16 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., 
även om förfallodagen ännu inte är inne.
21 kap. Omprövning
Beslut som kan omprövas
1 § Skattemyndigheten skall, om inte annat följer av 2 eller 3 §, ompröva 
ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för betalning 
eller återbetalning av skatt, om den skattskyldige begär det eller det finns 
andra skäl. Att omprövning skall göras när den skattskyldige överklagat ett 
beslut följer av 22 kap. 6 §.
	Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats, får 
skattemyndigheten besluta i frågan på det sätt och inom den tid som gäller 
för omprövning.
	Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, 
om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.
2 § Ett beslut om preliminär skatt får ändras på grund av en ändring i den 
skattskyldiges inkomstförhållanden endast om ändringen avser belopp som 
är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det 
annars finns särskilda skäl.
3 § Om en fråga som avses i 1 § har avgjorts av en allmän för-
valtningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan.
	Trots bestämmelsen i första stycket får en fråga som har avgjorts av en 
länsrätt eller en kammarrätt genom beslut som fått laga kraft omprövas, om 
beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som 
har meddelats efter beslutet.
Omprövning på initiativ av den skattskyldige
4 § En skattskyldig som vill begära omprövning skall göra detta skriftligt. 
Begäran skall, om inte annat följer av 5 §, ha kommit in till 
skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under 
vilket beskattningsåret har gått ut.
	Även efter den tid som anges i första stycket får omprövning begäras av 
ett beslut som är till den skattskyldiges nackdel, om den skattskyldige gör 
sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av denna 
tid fått kännedom om beslutet eller om ett skattebesked eller en annan 
handling med uppgift om vad som skall betalas. Begäran skall ha kommit 
in inom två månader från den dag den skattskyldige fick sådan kännedom.
5 § En begäran om omprövning skall ha kommit in till skattemyndigheten 
inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet, om det 
gäller
	1. preliminär taxering,
	2. sättet att ta ut preliminär skatt,
	3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
	4. verkställande av skatteavdrag,
	5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
	6. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivar-
avgifter, eller
	7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §.
6 § En begäran om omprövning skall vara egenhändigt undertecknad av 
den skattskyldige eller den skattskyldiges ombud. Är den inte det, får 
skattemyndigheten utfärda ett föreläggande om att den skall undertecknas. 
Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att omprövning inte görs 
om begäran inte undertecknas.
7 § Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett beslut 
om skattetillägg omprövas på begäran av den skattskyldige, så länge 
beslutet i den skattefråga som föranlett skattetillägget inte har fått laga 
kraft.
Omprövning på initiativ av skattemyndigheten
8 § Om skattemyndigheten självmant omprövar ett beslut, får 
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas senast 
sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har 
gått ut.
	Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter denna tid, om det 
av material som är tillgängligt för skattemyndigheten framgår att ett 
beskattningsbeslut är felaktigt.
9 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får inte 
meddelas senare än under andra året efter utgången av det kalenderår under 
vilket beskattningsåret har gått ut, utom i de fall som avses i andra stycket 
samt 11 och 12 §§.
	Om en skattedeklaration inte har lämnats in i rätt tid, får ett 
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel meddelas efter 
utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant 
omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag deklarationen 
kom in till skattemyndigheten, dock senast under sjätte året efter utgången 
av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. 
Efterbeskattning
10 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till 
nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 9 § 
under de förutsättningar och på det sätt som anges i 11Ä20 §§ (efterbeskatt-
ning).
11 § Efterbeskattning får ske, om ett beskattningsbeslut blivit felaktigt eller 
inte fattats på grund av att den skattskyldige
	1. i en skattedeklaration eller på annat sätt under förfarandet hos 
skattemyndigheten lämnat någon oriktig uppgift till ledning för 
beskattningsbeslutet,
	2. lämnat någon oriktig uppgift i ett mål vid domstol om betalning eller 
återbetalning av skatt enligt denna lag, eller
	3. inte lämnat en skattedeklaration eller begärd uppgift.
12 § Efterbeskattning får också ske
	1. när en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart 
förbiseende skall rättas, eller
	2. när en ändring föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut 
eller en allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller 
återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod än 
den som ändringen gäller eller för någon annan skattskyldig.
13 § Efterbeskattning enligt 11 § eller 12 § 1 får ske endast om den avser 
belopp av någon betydelse.
	Efterbeskattning får inte ske, om beslutet med hänsyn till omständig-
heterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten 
tidigare fattat beslut om efterbeskattning som avser samma fråga.
	Efterbeskattning får inte avse enbart skattetillägg eller förseningsavgift, 
utom i fall som avses i 12 § 1.
Tidsfrist för efterbeskattning
14 § Skattemyndighetens beslut om efterbeskattning skall, om inte annat 
följer av 15–20 §§, meddelas senast under sjätte året efter utgången av det 
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.
15 § Beslut om efterbeskattning enligt 12 § 2 får meddelas även efter den 
tid som anges i 14 § men senast sex månader efter det beslut som 
föranleder ändringen.
	Om anstånd har beviljats någon med betalning av skatt i avvaktan på 
kammarrättens eller Regeringsrättens beslut med anledning av 
överklagande, får efterbeskattning i fråga om skatteavdrag ske senast andra 
året efter utgången av det kalenderår då domstolens beslut meddelades.
16 § Beslut om efterbeskattning på grund av en oriktig uppgift i ett 
omprövningsärende eller mål om betalning eller återbetalning av skatt 
enligt denna lag får meddelas efter den tid som anges i 14 eller 15 § men 
senast ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller 
domstolens beslut i ärendet eller målet fått laga kraft.
17 § Om den skattskyldige har avlidit, skall beslut om efterbeskattning 
meddelas senast under andra året efter utgången av det kalenderår då 
bouppteckningen efter den avlidne gavs in för registrering.
18 § Om den skattskyldige på det sätt som anges i 14 § andra stycket 
skattebrottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott 
som avser skatt enligt denna lag eller om åtal har väckts mot den 
skattskyldige för sådant brott, får ett beslut om efterbeskattning meddelas 
för den redovisningsperiod som brottet avser även efter utgången av den tid 
som anges i 14 eller 15 §. Detsamma gäller om tiden för att döma den 
skattskyldige till påföljd för ett sådant brott har förlängts genom beslut 
enligt 14 a § skattebrottslagen.
	Beslut om efterbeskattning får i de fall som avses i 12 § skattebrottsla-
gen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 14 eller 15 §.
19 § Beslut om efterbeskattning enligt 18 § första stycket skall meddelas 
före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna 
åtgärderna först vidtogs. Beslut om efterbeskattning enligt 18 § andra 
stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd 
som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69) vidtagits. Om den 
skattskyldige har avlidit, skall dock ett beslut om efterbeskattning meddelas 
inom sex månader från dödsfallet.
	Beslutet skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen, undanröjas 
av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den 
förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller 
beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller 
inte bifalls till någon del.
20 § Bestämmelserna i 18 och 19 §§ tillämpas också på en juridisk persons 
beskattning, om en åtgärd som avses i 18 § första stycket har vidtagits mot 
den som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren frivilligt 
vidtagit någon åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69).
22 kap. Överklagande
Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut
1 § Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket får, utom i de fall 
som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skatt-
skyldige. Beslut som  myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos 
regeringen. Skattemyndighetens beslut får överklagas också av 
Riksskatteverket.
	Vid överklagande av beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 
11Ä13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst 
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Beslut som inte får överklagas
2 § Beslut i fråga om
	1. befrielse enligt 5 kap. 11 § från skyldigheten att göra skatteavdrag,
	2. skatterevision enligt 14 kap. 7 §,
	3. anstånd enligt 17 kap. 6 § med inbetalning av skatt, och
	4. föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2 § får inte överklagas.
Den skattskyldiges överklagande
3 § Den skattskyldiges överklagande skall, om inte annat följer av 4 §, ha 
kommit in senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket 
beskattningsåret har gått ut. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni det 
sjätte året och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av oktober 
samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den 
dag då klaganden fick del av beslutet.
	Den skattskyldige får överklaga ett beslut även om det inte är till 
nackdel för honom eller henne.
4 § Ett överklagande skall ha kommit in inom två månader från den dag då 
klaganden fick del av beslutet, om det gäller
	1. preliminär taxering,
	2. sättet att ta ut preliminär skatt,
	3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
	4. verkställande av skatteavdrag,
	5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
	6. kostnadsavdrag vid beräkning vid skatteavdrag och arbetsgivar-
avgifter, eller
	7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §.
5 § Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om 
skattetilllägg överklagas så länge beslutet i den skattefråga som föranlett 
skattetillägget inte har fått laga kraft.
Förfarandet vid överklagande
6 § Bestämmelserna i 6 kap. 5Ä7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller när 
en skattskyldig har överklagat skattemyndighetens beslut.
	Vid överklagande av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut 
gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen.
Riksskatteverkets överklagande
7 § Riksskatteverkets överklagande skall ha kommit in inom den tidsfrist 
som enligt 21 kap. 8, 9 och 14Ä20 §§ gäller för beslut om omprövning på 
initiativ av skattemyndigheten eller efter sådan tid men inom två månader 
från den dag då det överklagade beslutet meddelades.
	Om ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning överklagas och 
det begärs ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha 
kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.
8 § Om Riksskatteverket har överklagat ett beskattningsbeslut, skall talan 
om skattetillägg och förseningsavgift som har samband med beslutet föras 
samtidigt.
9 § Riksskatteverket får hos länsrätten begära att en arbetsgivare skall 
betala arbetsgivaravgifter och skatteavdrag samt att en skattskyldig skall 
betala mervärdesskatt.
	Riksskatteverket får på det sätt som gäller för överklagande enligt denna 
lag hos länsrätten begära att skattetillägg tas ut.
Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut
10 § Beslut av länsrätten i fråga om
	1. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivar-
avgifter, och
	2. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §
	får inte överklagas.
11 § Överklagande av beslut av länsrätten i fråga om
	1. preliminär taxering,
	2. sättet att ta ut preliminär skatt,
	3. debitering eller ändring av preliminär skatt,
	4. verkställande av skatteavdrag,
	5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,
	6. befrielse från skattetillägg och förseningsavgift enligt 15 kap. 7 och 
8 §§ och ränta enligt 19 kap. 11 §, samt
	7. överföring av skatt till en annan stat
	får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövnings-
tillstånd.
12 § I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om 
avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 12 och 13 §§ lagen (1959:551) om 
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om 
allmän försäkring.
13 § Bestämmelserna i 6 kap. 10–24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller 
för mål enligt denna lag.
23 kap. Övriga bestämmelser
Avrundning
1 § Belopp som avser skatt eller underlag för beräkning av skatt enligt 
denna lag anges i hela krontal så att öretal faller bort.
Vite
2 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite, om det finns 
anledning att anta att det annars inte följs. Vite får dock inte föreläggas 
staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten.
	Om vite har förelagts också med stöd av en bestämmelse i taxe-
ringslagen (1990:324) eller lagen (1990:325) om självdeklaration och 
kontrolluppgifter, prövas frågan om att döma ut vitet av den länsrätt som är 
behörig enligt dessa lagar.
	Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets 
lämplighet bedömas.
Representant för enkelt bolag eller partrederi
3 § Om en verksamhet bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett partrederi, 
får skattemyndigheten efter ansökan av samtliga delägare besluta att den av 
delägarna som dessa föreslår tills vidare skall svara för redovisningen och 
betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som 
hänför sig till verksamheten och i övrigt företräda bolaget eller partrederiet 
i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen 
skall finnas tillgängligt hos delägaren.
	Ett beslut enligt första stycket innebär inte att övriga delägare befrias 
från sina skyldigheter enligt denna lag i de fall den som skall svara för 
redovisningen och betalningen inte fullgör sina skyldigheter.
Representant för utländsk företagare
4 § En utländsk företagare som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen 
(1994:200) skall företrädas av en representant som är godkänd av 
skattemyndigheten. En sådan representant skall enligt fullmakt av den 
utländska företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen 
av mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i 
övrigt företräda den utländska företagaren i frågor som gäller mervärdes-
skatt. Skattemyndigheten får kräva att säkerhet ställs för skattens betalning. 
Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos 
representanten.
	Första stycket gäller inte en utländsk företagare som är en juridisk 
person och har ett fast driftställe här i landet.
Behörighet att lämna uppgift
5 § Bestämmelserna om skyldighet för ställföreträdare att lämna 
självdeklaration eller uppgifter i 4 kap. 2 § lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för uppgifter som skall 
lämnas enligt denna lag.
6 § Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som är en juridisk person 
anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att 
uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.
Verkställighet
7 § En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt 
denna lag eller taxeringslagen (1990:324) inverkar inte på skyldigheten att 
betala den skatt som omprövningen eller överklagandet rör.
8 § En åtgärd enligt denna lag får verkställas även om det beslut som 
föranleder åtgärden inte har fått laga kraft. Motsvarande gäller vid 
verkställighet enligt utsökningsbalken.
Gallring
9 § Bestämmelserna om förvaring och gallring i 4 kap. 13 § lagen 
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för 
skattedeklarationer och andra handlingar som avses i 14 kap. 8 §.
	1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Lagen tillämpas första 
gången när det gäller
	a) F-skatt och särskild A-skatt: på skatt som avser inkomståret 1998,
	b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt som avser 
redovisningsperioden januari 1998,
	c) annan skatt: på skatt som avser det beskattningsår som gått ut närmast 
före den 1 januari 1999.
	2. För inkomståret 1998 skall utan ansökan F-skattsedel utfärdas för den 
som vid utgången av år 1997 har en F-skattesedel utfärdad enligt 33 b § 
eller 33 c § uppbördslagen (1953:272).
	3. Vid beräkning av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998 
enligt bestämmelserna om schablonberäkning i 6 kap. 1 och 2 §§ i den nya 
lagen skall skatten beräknas med utgångspunkt från den slutliga skatten på 
grund av 1997 års taxering med tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1 
och 3 mom. uppbördslagen.
	4. En skattskyldig som för tidigare år eller redovisningsperioder står i 
skuld för skatt som uppbärs enligt uppbördslagen, lagen (1984:668) om 
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen 
(1994:200) har vid återbetalning enligt 18 kap. 1Ä4 §§ i den nya lagen rätt 
att få tillbaka bara vad som överstiger skulden samt ränta och avgift som är 
hänförlig till skulden.
	5. Vid utgången av oktober 1997 upphör följande lagar att gälla:
	a) uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 7 eller 8, 
fortfarande skall tillämpas i fråga om preliminär skatt för tid före den 1 
januari 1998 samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt 
avseende1998 eller tidigare års taxeringar samt avgift eller ränta på sådan 
skatt, och
	b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, som dock, om 
inte annat följer av 8, fortfarande skall tillämpas i fråga om 
arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt avgift eller 
ränta på dessa.
	6. Skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa skall till 
utgången av år 1998 göras enligt en särskild skattetabell grundad på en för 
landet genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt under 
beskattningsåret avrundad till helt krontal.
	7. Bestämmelserna i uppbördslagen om arbetsgivarnas medverkan vid 
uppbörd av kvarstående skatt tillämpas sista gången i fråga om kvarstående 
skatt enligt 1996 års taxering.
	8. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till 
återbetalning i 68 § 5 mom. uppbördslagen och 25 § lagen om uppbörd av 
socialavgifter från arbetsgivare skall hänsyn tas också till skyldighet att 
betala skatt enligt den nya lagen.
	9. Bestämmelserna om betalningsskyldighet för företrädare för juridisk 
person i 12 kap. tillämpas från ikraftträdandet även i fråga om innehållen 
skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som tas ut enligt 
uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen 
(1968:430) om mervärdeskatt eller mervärdesskattelagen. Detsamma gäller 
i fråga om avgiftstillägg, skattetillägg, ränta och dröjsmålsavgift enligt 
nämnda lagar.
	Äldre bestämmelser om betalningsskyldighet för företrädare gäller 
fortfarande i fråga om mål om sådan betalningsskyldighet som 
anhängiggjorts före utgången av år 1997.
	10. Bestämmelserna i 14 kap. 3–7 §§ gäller från ikraftträdandet i 
tillämpliga delar även i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt
	a) uppbördslagen,
	b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
	c) lagen (1968:430) om mervärdeskatt, eller
	d) mervärdesskattelagen (1994:200).
2.2	Förslag till lag om dröjsmålsavgift
	Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den som är betalningsskyldig för skatt, tull, avgift eller ränta och som 
inte i rätt tid och på rätt sätt fullgör betalningsskyldigheten skall, i de fall 
det särskilt föreskrivs, betala en avgift (dröjsmålsavgift) enligt de grunder 
som anges i denna lag.
2 § Dröjsmålsavgift tas, om inte annat sägs nedan eller i 3 eller 4 §, ut med
	1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då 
beloppet skall betalas (förfallomånaden),
	2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter 
förfallomånaden,
	3. sex procent på belopp som betalas under andra månaden efter 
förfallomånaden,
	4. sex procent, med tillägg av en procentenhet för varje påbörjad 
ytterligare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter 
förfallomånaden.
	Dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp som betalas inom tio 
dagar från den dag då beloppet skulle ha betalats.
3 § Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungligen obetalda 
beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut 
med motsvarande belopp.
4 § Om den betalningsskyldige skriftligen påmints om sin betalnings-
skyldighet och betalning sker senast viss i påminnelsen angiven dag, skall 
dröjsmålsavgift tas ut som om betalning skett den dag påminnelsen sändes.
	Första stycket tillämpas inte i fråga om påminnelse av kronofog-
demyndigheten sedan myndigheten beviljat uppskov med betalningen.
5 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna lag jämställs med 
inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot 
enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och 
avgifter.
6 § Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som har beslutat om 
avgiften befria den betalningsskyldige helt eller delvis från skyldigheten att 
betala dröjsmålsavgift.
7 § Ett beslut om dröjsmålsavgift får överklagas på det sätt som gäller för 
överklagande av beslut om den skatt, tull, avgift eller ränta som föranlett 
dröjsmålsavgiften.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän 
försäkring
	Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2, 6 och 6 a §§, 12 kap. 2 § samt 
20 kap. 2 och 4 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	11 kap.
	2 §2
	Med inkomst av anställning av-
ses lön eller annan ersättning i 
pengar eller andra skattepliktiga 
förmåner, som en försäkrad har fått 
såsom arbetstagare i allmän eller 
enskild tjänst. Med lön likställs 
kostnadsersättning som inte enligt 
10 § uppbördslagen (1953:272) 
undantas vid beräkning av 
preliminär A-skatt. Sådan  
skattepliktig intäkt i form av rabatt, 
 bonus eller annan förmån som 
utgår på grund av kundtrohet eller 
liknande, skall också anses som 
inkomst av anställning, om den som 
slutligt har stått för de kostnader 
som ligger till grund för förmånen 
är någon annan än den som är 
skattskyldig för förmånen. Till 
sådan inkomst räknas dock inte från 
en och samma arbetsgivare utgiven 
lön som under ett år ej uppgått till 
1 000 kronor. Till sådan inkomst 
räknas inte heller intäkt som avses i 
32 § 1 mom. första stycket h och i 
kommunalskattelagen (1928:370) 
eller sådan ersättning som anges i 
1 § första stycket 2–6 och fjärde 
stycket lagen (1990:659) om 
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster. I fråga om arbete 
som har utförts utomlands bortses 
vid beräkningen av pensions-
grundande inkomst från sådana 
lönetillägg som betingas av ökade 
levnadskostnader och andra 
särskilda förhållanden i syssel-
sättningslandet. Såsom inkomst av 
anställning anses även
	Med inkomst av anställning 
avses lön eller annan ersättning i 
pengar eller andra skattepliktiga 
förmåner, som en försäkrad har fått 
såsom arbetstagare i allmän eller 
enskild tjänst. Med lön likställs 
kostnadsersättning som inte enligt 8 
kap. 19 eller 20 § skatte-
betalningslagen (1997:000) un-
dantas vid beräkning av skatteav-
drag. Sådan  skattepliktig intäkt i 
form av rabatt,  bonus eller annan 
förmån som utgår på grund av 
kundtrohet eller liknande, skall 
också anses som inkomst av 
anställning, om den som slutligt har 
stått för de kostnader som ligger till 
grund för förmånen är någon annan 
än den som är skattskyldig för 
förmånen. Till sådan inkomst 
räknas dock inte från en och samma 
arbetsgivare utgiven lön som under 
ett år ej uppgått till 1 000 kronor. 
Till sådan inkomst räknas inte heller 
intäkt som avses i 32 § 1 mom. 
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) eller sådan 
ersättning som anges i 1 § första 
stycket 2–6 och fjärde stycket lagen 
(1990:659) om särskild löneskatt på 
vissa förvärvsinkomster. I fråga om 
arbete som har utförts utomlands 
bortses vid beräkningen av 
pensionsgrundande inkomst från 
sådana lönetillägg som betingas av 
ökade levnadskostnader och andra 
särskilda förhållanden i syssel-
sättningslandet. Såsom inkomst av 
anställning anses även
	a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk-
penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsva-
rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av 
regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för 
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
	b) föräldrapenningförmåner,
	c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för 
merkostnader,
	d) dagpenning från arbetslöshetskassa,
	f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad 
rehabilitering i form av dagpenning,
	g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen 
(1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för 
arbetslösa samt  särskilt utbildningsbidrag,
	h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensions-
försäkring,
	i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen 
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning 
enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,
	j) utbildningsbidrag för doktorander,
	k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och 
vid svenskundervisning för invandrare (sfi),
	l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller 
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
	m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag 
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den 
mån regeringen så förordnar,
	n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de 
startar egen rörelse,
	p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för 
närståendevård,
	q) tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självstän-
digt,
	r) ersättning som en allmän 
försäkringskassa utger enligt 20 § 
lagen (1991:1047) om sjuklön.
	I fråga om ersättning i pengar 
eller andra skattepliktiga förmåner 
för utfört arbete i annan form än 
pension, i fråga om ersättning till 
idrottsutövare från visst slag av 
ideell förening samt i fråga om 
ersättning från vinstandelsstiftelse 
eller annan juridisk person med 
motsvarande ändamål gäller i 
tillämpliga delar bestämmelserna i 3 
kap. 2 § andra stycket samt 2 a § 
tredje och fjärde styckena.
	r) ersättning som en allmän 
försäkringskassa utger enligt 20 § 
lagen (1991:1047) om sjuklön,
	s) ersättning från semesterkassa.
	I fråga om ersättning i pengar el-
ler andra skattepliktiga förmåner för 
utfört arbete i annan form än 
pension och ersättning från 
semesterkassa, i fråga om ersättning 
till idrottsutövare från visst slag av 
ideell förening samt i fråga om 
ersättning från vinstandelsstiftelse 
eller annan juridisk person med 
motsvarande ändamål gäller i 
tillämpliga delar bestämmelserna i 3 
kap. 2 § andra stycket samt 2 a § 
tredje och fjärde styckena.
	Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller 
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är 
bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den 
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 
kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på 
svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till 
svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från 
utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestäm-
mande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av Riksför-
säkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensions-
avgiften.
	Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande 
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, 
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk 
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk 
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i 
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksför-
säkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensions-
avgiften.
	Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall 
anses som arbetsgivare.
	6 §3
	För varje år, för vilket 
pensionsgrundande inkomst 
fastställts för en försäkrad, skall 
pensionspoäng tillgodoräknas 
honom. I den mån den 
pensionsgrundande inkomsten 
härrör från inkomst av annat 
förvärvsarbete får dock pensions-
poäng tillgodoräknas den försäk-
rade endast om tilläggspensions-
avgift för året till fullo erlagts inom 
föreskriven tid. Utan hinder av att 
sådan avgiftsbetalning inte skett 
skall pensionspoäng tillgodoräknas 
den försäkrade för de båda år som 
närmast föregått det då pension vid 
bifall till ansökningen skulle börja 
utgå. Pensionspoäng skall vidare 
alltid tillgodoräknas för pensions-
grundande inkomst som härrör från 
inkomst som avses i 3 § första 
stycket d).
	För varje år, för vilket 
pensionsgrundande inkomst 
fastställts för en försäkrad, skall 
pensionspoäng tillgodoräknas 
honom. I den mån den 
pensionsgrundande inkomsten 
härrör från inkomst av annat 
förvärvsarbete skall pensionspoäng 
tillgodoräknas endast på den andel 
av den inkomsten, undantaget 
sådan inkomst som avses i 3 § 
första stycket d), som motsvarar den 
andel av tilläggspensionsavgiften 
som har betalats enligt 16 kap. 12 § 
skattebetalningslagen (1997:000). 
Andelsberäkningen görs därvid på 
inkomsten före 
basbeloppsavräkningen enligt 5 § 
första stycket. Pensionspoäng 
tillgodoräknas endast om andelen 
av inkomsten av annat förvärvs-
arbete, ensam eller tillsammans 
med annan inkomst som ligger till 
grund för beräkning av pensions-
grundande inkomst,  uppgår till 
minst ett basbelopp. Pensionspoäng 
tillgodoräknas alltid för pensions-
grundande inkomst som härrör från 
inkomst som avses i 3 § första 
stycket d).
	Pensionspoäng som i första stycket sägs är den pensionsgrundande 
inkomsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet. 
Pensionspoäng beräknas med två decimaler, dock lägst till en hundradels 
poäng.
	Har försäkrad under minst halva året åtnjutit en fjärdedels, halv eller tre 
fjärdedels förtidspension enligt 13 kap. 2 §, skall han, utöver 
pensionspoäng enligt första stycket tillgodoräknas, om han åtnjutit en 
fjärdedels förtidspension, en fjärdedel, om han åtnjutit halv förtidspension, 
hälften och, om han åtnjutit tre fjärdedels förtidspension, tre fjärdedelar av 
det poängmedeltal som avses i andra stycket av nämnda paragraf. Vad nu 
sagts skall inte gälla om pensionen enligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om 
arbetsskadeförsäkring är samordnad med livränta. Är endast en del av 
pensionen samordnad med livräntan, beaktas dock så stor del av 
poängmedeltalet som svarar mot förhållandet mellan den del av pensionen, 
som inte är samordnad med livräntan, och pensionen.
	Har försäkrad under olika tider av året åtnjutit hel, tre fjärdedels, halv 
eller en fjärdedels förtidspension, skall vid tillämpning av tredje stycket 
den pension som utgått under den längsta tiden anses ha utgått under hela 
tiden. Har pensionerna utgått under lika lång tid av året skall den för den 
försäkrade gynnsammaste beräkningsgrunden tillämpas.
	Oavsett bestämmelserna i denna paragraf skall försäkrad för år, 
varunder han åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 §, alltid tillgodoräknas 
lägst pensionspoäng motsvarande vad enligt nämnda paragraf skall antagas 
hava tillgodoräknats honom för samma år. Den pensionspoäng som 
tillgodoräknas får sammanlagt inte överstiga 6,50.
	6 a §
	Har en här i riket bosatt förälder 
under större delen av ett kalenderår 
vårdat ett här bosatt barn, som inte 
har fyllt tre år, skall föräldern under 
de förutsättningar som anges i den-
na paragraf tillgodoräknas det året 
såsom ett vårdår. Sådana år jäm-
ställs med tillämpningen av denna 
lag med år för vilka pensionspoäng 
tillgodoräknats. För tillgodoräknan-
de fordras att de allmänna förut-
sättningarna för beräkning av pen-
sionsgrundande inkomst enligt 1 § 
andra stycket andra meningen är 
uppfyllda. Vårdår enligt denna 
paragraf skall inte tillgodoräknas då 
pensionspoäng för året fastställts 
enligt 6 § och inte heller då pen-
sionspoäng för året enligt 6 § första 
stycket inte tillgodoräknats 
föräldern på grund av underlåten 
avgiftsbetalning.
	Har en här i riket bosatt förälder 
under större delen av ett kalenderår 
vårdat ett här bosatt barn, som inte 
har fyllt tre år, skall föräldern under 
de förutsättningar som anges i den-
na paragraf tillgodoräknas det året 
såsom ett vårdår. Sådana år 
jämställs vid tillämpningen av 
denna lag med år för vilka pen-
sionspoäng tillgodoräknats. För 
tillgodoräknande fordras att de 
allmänna förutsättningarna för 
beräkning av pensionsgrundande 
inkomst enligt 1 § andra stycket 
andra meningen är uppfyllda. 
Vårdår enligt denna paragraf skall 
inte tillgodoräknas då pensions-
poäng för året fastställts enligt 6 § 
och inte heller då pensionspoäng för 
året enligt 6 § första stycket inte 
tillgodoräknats föräldern på grund 
av underlåten eller bristande 
avgiftsbetalning.
	För samma barn och år får endast en förälder tillgodoräkna sig vårdår 
enligt första stycket.
	Vid beräkning av det i 12 kap. 2 § första stycket angivna medeltalet av 
pensionspoäng bortses från de år som tillgodoräknats enligt denna paragraf. 
Sådana år skall inte heller beaktas vid tillämpningen av 12 kap. 1 § första 
stycket eller 13 kap. 2 § första stycket.
	En förälder som vill att ett vårdår enligt denna paragraf skall 
tillgodoräknas skall hos den allmänna försäkringskassa där han är inskriven 
göra en skriftlig ansökan om tillgodoräknande enligt denna paragraf senast 
ett år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas.
	12 kap.
	2 §4
	Ålderspension utgör, där ej annat 
följer av andra och tredje styckena 
samt 3 och 4 §§, för år räknat sextio 
procent av produkten av det bas-
belopp som har fastställts för året 
och medeltalet av de pensionspoäng 
som tillgodoräknats den försäkrade 
eller, om pensionspoäng 
tillgodoräknats honom för mer än 
femton år, medeltalet av de femton 
högsta poängtalen. Har pensions-
poäng tillgodoräknats den 
försäkrade för mindre än trettio år, 
skall hänsyn tas endast till så stor 
del av nämnda produkt som svarar 
mot förhållandet mellan det antal år, 
för vilka pensionspoäng tillgodo-
räknats honom, och talet trettio.
	Ålderspension utgör, där ej annat 
följer av andra stycket samt 3 och 4 
§§, för år räknat sextio procent av 
produkten av det basbelopp som har 
fastställts för året och medeltalet av 
de pensionspoäng som tillgodo-
räknats den försäkrade eller, om 
pensionspoäng tillgodoräknats 
honom för mer än femton år, 
medeltalet av de femton högsta 
poängtalen. Har pensionspoäng 
tillgodoräknats den försäkrade för 
mindre än trettio år, skall hänsyn tas 
endast till så stor del av nämnda 
produkt som svarar mot 
förhållandet mellan det antal år, för 
vilka pensionspoäng tillgodoräknats 
honom, och talet trettio.
	Har pensionspoäng enligt 11 
kap. 6 § första stycket på grund av 
underlåten avgiftsbetalning inte 
tillgodoräknats den försäkrade, 
skall hans ålderspension utgöra 
sextio procent av så stor del av den 
i första stycket angivna produkten, 
som svarar mot förhållandet mellan 
det antal år, dock högst trettio, för 
vilka pensionspoäng tillgodoräknats 
den försäkrade, och talet trettio 
ökat med ett för varje år, för vilket 
den försäkrade till följd av 
underlåten avgiftsbetalning inte 
tillgodoräknats pensionspoäng. Vid 
tillämpning av vad nu sagts får talet 
trettio ej ökas till mer än femtio.
	Om ålderspensionen börjar utbetalas tidigare än från och med den 
månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år, skall pensionen 
minskas med fem tiondels procent för varje månad, som då pensionen 
börjar utgå återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade 
fyller sextiofem år. Om pensionen börjar utgå senare än från och med 
sistnämnda månad, ökas pensionen med sju tiondels procent för varje 
månad, som då pensionen börjar utgå förflutit från ingången av den månad 
varunder den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid får hänsyn dock 
ej tas till tid efter ingången av den månad, då den försäkrade fyllt sjuttio år, 
och ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit folkpension eller inte varit 
berättigad till tilläggspension i form av ålderspension.
	20 kap.
	2 §5
	Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som 
vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.
	Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och 
11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har 
eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
	Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § 
likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt 
barn för vård och fostran i syfte att adoptera det.
	Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt 
barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid 
tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension 
barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, 
om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt 
då han avled.
	Vid tillämpning av denna lags 
bestämmelser om sjukpenninggrun-
dande inkomst och pensions-
grundande inkomst gäller vad som i 
22 c § lagen (1984:668) om 
uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare sägs om iakttagande 
av förhandsbesked.
	Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket 
skall den som lämnat uppgift om 
innehav av en F-skattesedel i en an-
budshandling, en faktura eller 
någon därmed jämförlig handling, 
som även innehåller uppgifter om 
utbetalarens och betalningsmotta-
garens namn och adress eller andra 
för identifiering godtagbara 
uppgifter samt uppgift om 
betalningsmottagarens person-
nummer eller organisationsnummer 
anses ha en sådan skattsedel. 
Uppgiften om innehav av en 
F-skattesedel gäller även som 
sådant skriftligt åberopande av 
F-skattesedeln som avses i 3 kap. 2 
a § fjärde stycket. Det som nu sagts 
gäller dock inte om den som betalar 
ut ersättningen känner till att upp-
giften om innehav av en F-skat-
tesedel är oriktig. Bestämmelser om 
påföljd för den som lämnar oriktig 
uppgift finns i skattebrottslagen 
(1971:69).
	 
	Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket 
skall den som lämnat uppgift om 
innehav av en F-skattsedel i en an-
budshandling, en faktura eller 
någon därmed jämförlig handling, 
som även innehåller uppgifter om 
utbetalarens och betalningsmotta-
garens namn och adress eller andra 
för identifiering godtagbara uppgif-
ter samt uppgift om betalnings-
mottagarens personnummer eller 
organisationsnummer anses ha en 
sådan skattsedel. Uppgiften om 
innehav av en F-skattsedel gäller 
även som så-dant skriftligt 
åberopande av F-skattsedeln som 
avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. 
Det som nu sagts gäller dock inte 
om den som betalar ut ersättningen 
känner till att uppgiften om innehav 
av en F-skattsedel är oriktig. 
Bestämmelser om påföljd för den 
som lämnar oriktig uppgift finns i 
skattebrottslagen (1971:69).
	4 §6
	Har någon genom oriktiga 
uppgifter eller genom underlåtenhet 
att fullgöra en uppgifts- eller 
anmälningsskyldighet eller på annat 
sätt förorsakat att ersättning utgått 
obehörigen eller med för högt 
belopp, eller har någon eljest 
obehörigen eller med för högt 
belopp uppburit ersättning och har 
han skäligen bort inse detta, skall 
återbetalning ske av vad som för 
mycket utbetalats, om inte i särskilt 
fall anledning föreligger att helt 
eller delvis efterge återbetal-
ningsskyldigheten.
	Har någon genom oriktiga 
uppgifter eller genom underlåtenhet 
att fullgöra en uppgifts- eller 
anmälningsskyldighet eller på annat 
sätt förorsakat att ersättning utgått 
obehörigen eller med för högt 
belopp, eller har någon eljest 
obehörigen eller med för högt 
belopp uppburit ersättning och har 
han skäligen bort inse detta, skall 
återbetalning ske av vad som för 
mycket utbetalats.
	Har återbetalningsskyldighet 
ålagts någon enligt första stycket, 
får vid senare utbetalning till 
honom i avräkning på vad som för 
mycket utgått innehållas ett skäligt 
belopp. Avdrag på tilläggspension 
får även göras för obetald 
egenavgift för tilläggspension, om 
enligt 11 kap. 6 § första stycket 
pensionspoäng som svarar mot 
avgiften tillgodoräknats den 
försäkrade för det år som avgiften 
avser oavsett att avgiften inte 
erlagts.
	Har tilläggspension betalats ut 
och ändras fastställd pensions-
poäng på grund av underlåten eller 
bristande avgiftsbetalning skall 
försäkringskassan besluta om 
återbetalning av för mycket utbetald 
tilläggspension.
	Om det i särskilt fall finns 
anledning får försäkringskassan 
helt eller delvis efterge krav på 
återbetalning enligt första eller 
andra stycket.
	Har återbetalningsskyldighet 
ålagts någon enligt första eller 
andra stycket, får vid senare 
utbetalning till honom i avräkning 
på vad som för mycket utgått 
innehållas ett skäligt belopp.
	Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon av 
en allmän försäkringskassa har ålagts återbetalningsskyldighet för en 
ersättning som har utgetts på grund av en annan författning.
	1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 
	2. Föreskrifterna i 11 kap. 6 § första stycket tredje meningen och 20 kap. 
4 § andra stycket andra meningen i deras äldre lydelse skall fortfarande 
tillämpas såvitt avser pensionspoäng och avgift för åren 1996 och 1997.
	3. Äldre föreskrifter i 11 kap. 2 § och 20 kap. 2 § gäller fortfarande i 
fråga om inkomst som avser tid före 1998.
1Lagen omtryckt 1982:120.
2Lydelse enligt prop. 1996/97:107.
3Senaste lydelse 1992:1702.
4Senaste lydelse 1990:743. 
5Senaste lydelse 1996:665.
6Senaste lydelse 1983:191.
2.4	Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)
	Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ skattebrottslagen (1971:69) skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	1 §1
	Denna lag gäller i fråga om skatt och, om så särskilt föreskrivs, annan 
avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt.
	Lagen tillämpas inte i fråga om
	1. gärningar som är belagda med straff i lagen (1960:418) om straff för 
varusmuggling,
	2. skatte- eller avgiftstillägg, 
ränta, dröjsmålsavgift, förse-
ningsavgift eller liknande avgift.
	2. skattetillägg, ränta, dröjs-
målsavgift, förseningsavgift eller 
liknande avgift.
	6 §2
	Den som uppsåtligen eller av 
grov oaktsamhet underlåter att 
fullgöra föreskriven skyldighet att 
innehålla skatt eller inbetala skatt 
som innehållits för annan, döms för 
skattebetalningsbrott till böter eller 
fängelse i högst ett år.
	Den som uppsåtligen eller av 
grov oaktsamhet underlåter att 
fullgöra skyldighet att göra skatte-
avdrag på sätt som föreskrivs i 
skattebetalningslagen (1997:000)  
döms för skatteavdragsbrott till bö-
ter eller fängelse i högst ett år.
	I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.
1Senaste lydelse 1996:657.
2Senaste lydelse 1996:658.
2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om
felparkeringsavgift
	Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsav-
gift1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	13 §2
	Om inte något annat följer av 
denna lag gäller uppbördslagen 
(1953:272) i tillämpliga delar i 
fråga om felparkeringsavgifter. 
Reglerna om dröjsmålsavgift skall 
dock inte tillämpas. Regeringen får 
föreskriva avvikelser från 
uppbördslagen, när det gäller det 
administrativa förfarandet i fråga 
om felparkeringsavgifter.
	Åläggande enligt 6 § andra stycket får inte utfärdas senare än ett år efter 
den dag då överträdelsen skedde.
	Om en felparkeringsavgift inte 
betalas efter ett sådant åläggande 
som avses i 6 § andra stycket skall 
Vägverket begära indrivning av 
avgiften. Regeringen får meddela 
föreskrifter om att indrivning inte 
behöver begäras för ett ringa 
belopp.
	Bestämmelser om indrivning 
finns i lagen (1993:891) om 
indrivning av statliga fordringar 
m.m. Vid indrivning får verk-
ställighet enligt utsökningsbalken 
ske oavsett om åläggandet har fått 
laga kraft.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Lagen omtryckt 1987:25.
2Senaste lydelse 1993:900.
2.6	Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen 
(1977:792)
   Härigenom föreskrivs att det i bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall 
införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
9 a §
   Vid tvångsförvaltning av fastighet 
skall förvaltaren anses som 
arbetsgivare enligt skattebetal-
ningslagen (1997:000) beträffande 
av honom förvaltad egendom. 
Bestämmelserna i 13 kap. 1 § 
nämnda lag om befrielse från 
betalningsskyldighet gäller även 
förvaltaren.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första 
gången i fråga om lön för inkomståret 1998.
2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter
	Härigenom föreskrivs att 2 och 20 §§ lagen (1978:880) om 
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	2 §1
	Betalningssäkring får användas i fråga om fordran på
	1. skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det 
allmänna som inte betecknas som skatt,
	2. skatte- eller avgiftstillägg, 
ränta, dröjsmålsavgift, försenings-
avgift eller liknande avgift, om den 
fordran som tillägget, räntan eller 
avgiften avser får betalningssäkras.
2. skattetillägg, ränta, dröjs-
målsavgift, förseningsavgift eller 
liknande avgift, om den fordran 
som tillägget, räntan eller avgiften 
avser får betalningssäkras.
	Betalningssäkring får användas också
	1. om annan än den skatt- eller avgiftsskyldige är betalningsskyldig för 
belopp som avses i första stycket,
	2. för sådan fordran på utländsk skatt, tull eller avgift, för vilken 
säkerställande av betalning får ske här i landet enligt överenskommelse 
mellan Sverige och främmande stat. 
	20 §2
	Mål om betalningssäkring prövas 
av den länsrätt som är behörig i 
fråga om gäldenärens taxering till 
skatt enligt lagen (1947:576) om 
statlig inkomstskatt för det beskatt-
ningsår, då framställning om betal-
ningssäkring görs. Finns inte be-
hörig domstol enligt vad som nu 
sagts, prövas målet av länsrätten i 
det län, där verkställigheten kan äga 
rum.
	Mål om betalningssäkring prövas 
av länsrätten i det län där gälde-
nären hade sin hemortskommun den 
1 november året före det kalenderår 
då framställning om betal-
ningssäkring görs. Vid bestäm-
mande av hemortskommun gäller 
bestämmelserna i lagen (1947:576) 
om statlig inkomstskatt i tillämpliga 
delar. Finns inte behörig domstol 
enligt vad som nu har sagts, prövas 
målet av länsrätten i det län, där 
verkställigheten kan äga rum.
	Behörig att föra det allmännas talan är skattemyndigheten i det län där 
behörig länsrätt finns. Vad som föreskrivs i 6 kap. 15 och 16 §§ 
taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i mål om 
betalningssäkring.
______________
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
	Äldre föreskrifter i 2 § gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för 
utgiftsåret 1997 och tidigare år.
	Äldre föreskrifter i 20 § skall fortfarande gälla i fråga om framställ-
ningar som gjorts före ikraftträdandet.
1Senaste lydelse 1996:685.
2Senaste lydelse 1990:372.
2.8	Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken
	Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § utsökningsbalken skall ha följande 
lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	7 kap.
	15 §1
	Avdrag för preliminär skatt har 
företräde framför utmätning av lön. 
Utmätning för underhållsbidrag 
med företrädesrätt enligt 14 § och 
förrättningskostnaderna i målet har 
företräde framför avdrag för 
kvarstående skatt. Vid utmätning av 
lön för annan fordran har avdrag 
för kvarstående skatt företräde. En 
fordran enligt 14 § första stycket 1 
har företräde framför förrättnings-
kostnaderna i målet.
	Avdrag för preliminär skatt har 
företräde framför utmätning av lön. 
En fordran enligt 14 § första stycket 
1 har företräde framför förrättnings-
kostnaderna i målet.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Senaste lydelse 1995:298.
2.9	Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m.
	Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:188) om preskription av 
skattefordringar m.m.1 
	dels att i 1 § orden “rättshjälpslagen (1972:429)” skall bytas ut mot 
“rättshjälpslagen (1996:1619)”,
	dels att 3 och 4 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
				3 §2
	En fordran preskriberas fem år 
efter utgången av det kalenderår då 
den förföll till betalning, om inte 
annat följer av andra stycket.
	Har en fordran fastställts till sitt 
belopp
	1. sedan den förfallit till betal-
ning eller
	2. sedan föreskriven tid för av-
lämnande av deklaration eller annan 
redovisning för fordringen gått ut,
	räknas preskriptionstiden i fråga 
om sådan del av fordringen som 
dessförinnan inte har varit indriv-
ningsbar från utgången av det ka-
lenderår då fastställelsen ägde rum. 
Punkt 2 gäller dock inte i fråga om 
en fordran som har påförts enligt 
uppbördslagen (1953:272).
	En fordran preskriberas fem år 
efter utgången av det kalenderår då 
den förföll till betalning, om inte 
annat följer av andra eller tredje 
stycket.
	Har en fordran fastställts till sitt 
belopp
	1. sedan den förfallit till betal-
ning eller
	2. sedan föreskriven tid för av-
lämnande av deklaration eller annan 
redovisning för fordringen gått ut,
	räknas preskriptionstiden i fråga 
om sådan del av fordringen som 
dessförinnan inte har varit indriv-
ningsbar från utgången av det ka-
lenderår då fastställelsen ägde rum.
	En fordran som har påförts en-
ligt skattebetalningslagen 
(1997:000) preskriberas fem år 
efter utgången av det kalenderår då 
den lämnades för indrivning. Om ett 
sådant indrivningsuppdrag återtas, 
upphör beräkningen av 
preskriptionstid för  det belopp som 
omfattas av återkallelsen.
				4 §
	Medges den som svarar för betalning av en fordran helt eller delvis 
anstånd med betalningen, preskriberas fordringen i motsvarande mån 
tidigast två år efter utgången av det kalenderår då anståndet upphörde att 
gälla.
 
	Första stycket gäller inte i fråga 
om fordringar som påförts enligt 
skattebetalningslagen (1997:000).
                   
	Denna lag träder i kraft såvitt gäller ändringen i 1 § den 1 december 
1997 och i övrigt den 1 november 1997. Äldre bestämmelser skall 
fortfarande gälla i fråga om fordringar som har påförts enligt upp-
bördslagen (1953:272) eller rättshjälpslagen (1972:429).
1Senaste lydelse av 1 § 1993:904.
2Senaste lydelse 1984:861.
2.10	Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter
	Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 §, 3 kap. 5 och 7, 8, 11 och 14 §§, 5 
kap. 5, 10, 12 och 17 §§, 7 kap. 1, 4, 6 och 8 §§ samt 9 kap. 3 § lagen 
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande 
lydelse. 
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	2 kap.
	6 §1
	Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller, om 
skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig 
händelse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos 
beskattningsmyndigheten är registrerad som skattskyldig skall lämna 
deklaration även för redovisningsperioder för vilka han inte har någon skatt 
att redovisa.
	Deklarationen skall avges på 
heder och samvete samt upprättas 
på blankett enligt formulär som 
fastställs av Riksskatteverket, 
Jordbruksverket eller Fiskeriverket. 
	Deklarationen skall avges på 
heder och samvete samt upprättas 
på blankett enligt formulär som 
fastställs av Riksskatteverket, 
Jordbruksverket eller Fiskeriverket. 
Efter särskilt medgivande av 
Riksskatteverket eller skatte-
myndighet som Riksskatteverket 
bestämmer får deklaration avges i 
form av ett elektroniskt dokument. 
En sådan deklaration får tas emot 
av Riksskatteverket för skatte-
myndighetens räkning. 
	Med ett elektroniskt dokument 
avses i denna lag en upptagning 
som gjorts med hjälp av automatisk 
databehandling och vars innehåll 
och utställare kan verifieras genom 
ett visst tekniskt förfarande.
	3 kap. 
	5 §2 
	Beskattningsmyndigheten får 
förelägga den som är eller kan 
antas vara bokföringsskyldig enligt 
bokföringslagen (1976:125) eller 
skyldig att föra räkenskaper enligt 
jordbruksbokföringslagen  
(1979:141) och annan juridisk 
person än dödsbo att lämna uppgift, 
visa upp handling eller lämna över 
en kopia av handling rörande 
rättshandling mellan den som 
föreläggs och annan person 
(kontrolluppgift), om det behövs till 
ledning för beskattning av den 
andre personen eller för kontroll av 
ansökan av honom om 
återbetalning av eller kompen-
sation för skatt. Om det finns 
särskilda skäl får även annan 
person än som avses i första 
meningen föreläggas att lämna 
kontrolluppgift.
 Beskattningsmyndigheten får 
förelägga den som är eller kan 
antas vara bokföringsskyldig enligt 
bokföringslagen (1976:125) eller 
skyldig att föra räkenskaper enligt 
jordbruksbokföringslagen 
(1979:141) eller som är annan 
juridisk person än dödsbo att lämna 
uppgift, visa upp handling eller 
lämna över en kopia av handling 
som rör rättshandling mellan den 
som föreläggs och  den med vilken 
han ingått rättshandlingen 
(kontrolluppgift). Föreläggande får 
meddelas, om kontrolluppgiften har 
betydelse för beskattning enligt 
denna lag.
	Om det finns särskilda skäl får 
även någon annan person än som 
avses i första stycket föreläggas att 
lämna kontrolluppgift.
	Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att 
det annars inte följs. 
	Den som föreläggs kan, om 
föreläggandet medför att han måste 
lägga ned ett betydande arbete för 
att fullgöra det, i stället ställa 
nödvändiga handlingar till 
beskattningsmyndighetens för-
fogande för granskning.
	7 §3
	Beskattningsmyndigheten får 
besluta om skatterevision för att 
kontrollera att deklarations- och 
uppgiftsskyldigheten fullgjorts 
riktigt och fullständigt.
	Skatterevision får även ske för 
att kontrollera att den som ansökt 
om återbetalning av eller 
kompensation för skatt lämnat 
riktiga och fullständiga uppgifter i 
sin ansökan.
	Beskattningsmyndigheten får 
besluta om skatterevision för att 
kontrollera att deklarations- och 
annan uppgiftsskyldighet fullgjorts 
riktigt och fullständigt eller, att 
förutsättningar finns att fullgöra 
uppgiftsskyldighet som kan antas 
uppkomma.
	Beskattningsmyndigheten får 
besluta om skatterevision också  för 
att inhämta uppgifter av betydelse 
för kontroll enligt första stycket av 
någon annan än den som revideras.
	Skatterevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra 
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen  (1979:141) och hos annan 
juridisk person än dödsbo. 
	 8 §4
	Ett beslut om skatterevision 
skall överlämnas till den 
reviderade innan revisionen 
verkställs. Beslutet skall innehålla 
uppgift om ändamålet med 
revisionen och om möjligheten att 
undanta handlingar och uppgifter 
enligt 15 och 15 a §§. 
	Ett beslut om skatterevision skall 
innehålla uppgift om ändamålet 
med revisionen och om möjlig-
heten att undanta handlingar och 
uppgifter enligt 15 och 15 a §§. 
	Vid revision som avses i 7 § 
andra stycket får beskattnings-
myndigheten, om det finns särskilda 
skäl, utesluta uppgift om  vilken 
person eller rättshandling 
granskningen avser.
	I ett beslut om skatterevision skall en eller flera tjänstemän förordnas att 
verkställa revisionen (revisor).
	Den reviderade skall underrättas 
om beslutet innan revisionen 
verkställs. Är det av betydelse att 
vidta sådana åtgärder som avses i 
11 § andra stycket får dock under-
rättelse ske i samband med att 
revisionen verkställs, om kontrollen 
annars kan mista sin betydelse.
	11 §5 
	Vid skatterevision får räken-
skapsmaterial och andra handlingar 
som rör verksamheten granskas om 
de inte skall undantas enligt 15 §. 
Med handling förstås framställning 
i skrift eller bild samt upptagning 
som kan läsas, avlyssnas eller på 
annat sätt uppfattas endast med 
teknisk hjälpmedel. Revisorn får ta 
prov på varor som används, säljs 
eller tillhandahålls på annat sätt i 
verksamheten. Vidare får han 
inventera kassan, granska varu-
lager, inventarier, fordon, särskild 
räknarapparatur, mätapparatur 
och tillverkningsprocesser. Han får 
också prova särskild räknar-
apparatur och mätapparatur.
	Vid skatterevision får 
räkenskapsmaterial och andra 
handlingar som rör verksamheten 
granskas, om de inte skall undantas 
enligt 15 §. Med handling förstås 
framställning i skrift eller bild samt 
upptagning som kan läsas, 
avlyssnas eller på annat sätt 
uppfattas endast med teknisk 
hjälpmedel.
	Revisorn får ta prov på varor 
som används, säljs eller tillhanda-
hålls på annat sätt i verksamheten. 
Vidare får han inventera kassan, 
granska varulager, inventarier, 
fordon, särskild räknarapparatur, 
mätapparatur och tillverknings-
processer. Han får också prova 
kassaapparatur, särskild räknar-
apparatur, mätapparatur och 
annan teknisk utrustning.
 
	14 §6
	En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial 
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som 
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.
	Har den reviderade försatts i 
konkurs när handlingarna skall 
återlämnas, skall beskattningsmyn-
digheten överlämna handlingarna 
till konkursförvaltaren. Beskatt-
ningsmyndigheten skall underrätta 
den reviderade om att handling-
arna överlämnats till konkurs-
förvaltaren.
	Beskattningsmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet 
av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.  
	5 kap.
	5 §7
	Om ett beskattningsbeslut över-
klagats, den skattskyldige begärt 
omprövning eller det annars kan 
antas att skatten kommer att sättas 
ned, kan den skattskyldige av 
beskattningsmyndigheten få an-
stånd med att betala skatten. Be-
stämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 
mom. uppbördslagen (1953:272) 
gäller då i tillämpliga delar. 
	Om ett beskattningsbeslut över-
klagats, den skattskyldige begärt 
omprövning eller det annars kan 
antas att skatten kommer att sättas 
ned, kan den skattskyldige av 
beskattningsmyndigheten få 
anstånd med att betala skatten. Be-
stämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och 
11 §§ skattebetalningslagen 
(1997:000) gäller då i tillämpliga 
delar.
 
	10 §8
   Dröjsmålsavgiften tas ut enligt be-
stämmelserna i 58 § 2–5 mom. 
uppbördslagen (1953:272).
	Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 
bestämmelserna i lagen (1997:000) 
om dröjsmålsavgift.
	12 §9
   Ränta skall utgå på
   1. skatt som avses i 1 § tredje stycket,
   2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 § till 
den del skattebeloppet skall betalas senast vid anståndstidens utgång.
   I fall som avses i första stycket 1 
utgår räntan från den dag då skatten 
skulle ha betalats enligt 1 § första 
stycket till och med den dag då 
skatten skall betalas enligt beskatt-
ningsmyndighetens beslut. I fall 
som avses i första stycket 2 skall be-
stämmelserna om ränta i 49 § 4 
mom. uppbördslagen (1953:272) 
tillämpas.
   I fall som avses i första stycket 1 
utgår räntan från den dag då skatten 
skulle ha betalats enligt 1 § första 
stycket till och med den dag då 
skatten skall betalas enligt beskatt-
ningsmyndighetens beslut.
	I fall som avses i första stycket 2 
utgår ränta från den dag, då 
beloppet skulle ha betalats om 
anstånd inte medgetts, till och med 
den dag, då anståndstiden gått ut 
eller, om beloppet betalats dessför-
innan, till och med den dag 
betalning skett. Bifalls den 
skattskyldiges yrkande i ompröv-
ningsärende av beskattnings-
myndigheten eller bifaller domstol 
ett överklagande skall betald ränta 
återbetalas.
	Beskattningsmyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från 
skyldigheten att betala ränta, om det finns synnerliga skäl. 
	17 §10
	Har någon, i egenskap av 
företrädare för skattskyldig som är 
juridisk person, uppsåtligen eller av 
grov oaktsamhet underlåtit att 
betala in skatt i den tid och ordning 
som anges i 2 kap. 6–9 §§ samt 5 
kap. 1 och 2 §§, är han tillsammans 
med den skattskyldige betalnings-
skyldig för skatten. Betalningsskyl-
digheten får jämkas eller efterges 
om det föreligger särskilda skäl.
	Talan om att ålägga betalnings-
skyldighet enligt första stycket skall 
föras vid allmän domstol. Talan får 
inte väckas sedan den skattskyldiges 
betalningsskyldighet för skattebe-
loppet har bortfallit enligt lagen 
(1982:188) om preskription av 
skattefordringar m. m.
   Den som fullgjort betalnings-
skyldighet för skattebelopp enligt 
första stycket får söka beloppet åter 
av den skattskyldige.
   Bestämmelsen i 4 § preskrip-
tionslagen (1981:130) gäller i fråga 
om regressfordran enligt tredje 
stycket.
   I fråga om betalningsskyldighet 
för företrädare för skattskyldig som 
är juridisk person och som inte 
betalat in skatt i den tid och ordning 
som anges i 2 kap. 6–9 §§ samt 5 
kap. 1 och 2 §§ gäller 12 kap. 6 § 
första, andra och fjärde styckena, 7 
§, 12 § första stycket och 13 § 
skattebetalningslagen (1997:000).
	7 kap.
	1 §11
	Har den skattskyldige i 
deklaration eller annat skriftligt 
meddelande som han under 
förfarandet avgett till ledning för 
beslut rörande beskattningen, 
lämnat uppgift som befinns oriktig, 
skall en särskild avgift 
(skattetillägg) påföras honom. 
Skattetillägget är tjugo procent av 
det skattebelopp som inte skulle ha 
påförts om den oriktiga uppgiften 
hade godtagits. Detsamma gäller 
om den skattskyldige har lämnat en 
sådan uppgift i mål om skatt och 
uppgiften inte har godtagits efter 
prövning i sak.
	Om den skattskyldige på något 
annat sätt än muntligen under 
förfarandet har lämnat en uppgift 
till ledning för beslut rörande 
beskattningen och uppgiften befinns 
oriktig, skall en särskild avgift 
(skattetillägg) tas ut. Skattetillägget 
är tjugo procent av det skattebelopp 
som inte skulle ha påförts om den 
oriktiga uppgiften hade godtagits. 
Detsamma gäller, om en sådan 
uppgift har lämnats i ett mål om 
skatt och uppgiften inte har 
godtagits efter prövning i sak.
	Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när den 
oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga.
	Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §, påförs den 
skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som 
till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som annars 
skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av 
en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt 
första eller andra stycket.
	Har den skattskyldige inte 
lämnat deklaration och har skatt 
beslutats genom uppskattning enligt 
4 kap. 13 §, påförs den skattskyl-
dige skattetillägg. Skattetillägget är 
tjugo procent av den skatt som till 
följd av uppskattningen påförs den 
skattskyldige utöver den skatt som 
skulle ha påförts enligt de skriftliga 
uppgifter han kan ha lämnat till 
ledning för beskattningen. Till den 
del uppskattningen innefattar 
rättelse av en oriktig uppgift från 
den skattskyldige påförs dock 
skattetillägget enligt första eller 
andra stycket.
	Har den skattskyldige inte 
lämnat deklaration och har skatt 
beslutats genom uppskattning enligt 
4 kap. 13 §, påförs den skattskyl-
dige skattetillägg. Skattetillägget är 
tjugo procent av den skatt som till 
följd av uppskattningen påförs den 
skattskyldige utöver den skatt som 
skulle ha påförts enligt uppgifter  
han på något annat sätt än munt-
ligen kan ha lämnat till ledning för 
beskattningen. Till den del 
uppskattningen innefattar rättelse av 
en oriktig uppgift från den 
skattskyldige påförs dock skatte-
tillägget enligt första eller andra 
stycket.
	Underlag för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till invändningar 
rörande annan fråga än den som föranlett tillägget.
	4 §
	Skattetillägg påförs inte i 
samband med rättelse av en felräk-
ning eller en misskrivning, som 
uppenbart framgår av deklarationen 
eller ett annat skriftligt meddelande 
från den skattskyldige.
	Skattetillägg påförs inte heller i 
den mån avvikelsen avser 
bedömning av ett skriftligt yrkande 
och avvikelsen inte gäller uppgift i 
sak.	
	Skattetillägg påförs inte i 
samband med rättelse av en 
felräkning eller en misskrivning, 
som uppenbart framgår av 
deklarationen eller av något annat 
meddelande från den skattskyldige 
som inte är muntligt.
	Skattetillägg påförs inte heller i 
den mån avvikelsen avser 
bedömning av ett yrkande och 
avvikelsen inte gäller uppgift i sak.
 	Har den skattskyldige frivilligt rättat en oriktig uppgift, påförs inte 
skattetillägg.
	6 §12
	Skattetillägg och försenings-
avgift får helt efterges, om 
felaktigheten eller underlåtenheten 
kan antas ha ett sådant samband 
med den skattskyldiges ålder, 
sjukdom, bristande erfarenhet eller 
därmed jämförligt förhållande att 
den kan anses ursäktlig. Detsamma 
gäller om felaktigheten eller 
underlåtenheten framstår som 
ursäktlig med hänsyn till den 
oriktiga uppgiftens beskaffenhet 
eller annan särskild omständighet 
eller om det framstår som uppenbart 
oskäligt att ta ut tillägget eller 
avgiften.
	Skattetillägg får helt efterges 
även när det belopp som kunde ha 
undandragits genom felaktigheten 
eller underlåtenheten är att anses 
som ringa.
	Särskild avgift får inte påföras 
sedan den skattskyldige avlidit.
	Den skattskyldige skall befrias 
helt från skattetillägg och 
förseningsavgift
	1. om felaktigheten eller 
underlåtenheten kan antas ha ett 
sådant samband med den 
skattskyldiges ålder, sjukdom, 
bristande erfarenhet eller liknande 
förhållande att den framstår som 
ursäktlig,
	2. om felaktigheten eller 
underlåtenheten framstår som 
ursäktlig med hänsyn till uppgiftens 
art eller någon annan särskild 
omständighet, eller
	3.  om det framstår som 
uppenbart oskäligt att ta ut 
skattetillägget eller avgiften.
	Den skattskyldige får befrias helt 
från skattetillägg även när det 
belopp som kunde ha undandragits 
genom felaktigheten eller under-
låtenheten  är obetydligt.
	Skattetillägg och förseningsavgift 
får inte påföras sedan den 
skattskyldige avlidit.
	8 §13
	Bestämmelserna om eftergift 
skall beaktas även om yrkande om 
detta inte har framställts, i den mån 
det föranleds av vad som har 
förekommit i ärendet eller målet om 
särskild avgift.
	Bestämmelserna i 6 § skall 
beaktas även om något yrkande om 
befrielse inte har framställts, i den 
mån det föranleds av vad som har 
förekommit i ärendet eller målet om 
särskild avgift.
	Ändras ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg skall 
beskattningsmyndigheten vidta den ändring av beslutet om skattetillägg 
som föranleds av beskattningsbeslutet.
	9 kap.
	3 §14
	Fråga om utdömande av vite 
prövas av länsrätten i det län där 
beskattningsmyndigheten är 
belägen. Har vite samtidigt förelagts 
med stöd av en bestämmelse i 
taxeringslagen (1990:324) eller 
enligt lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontroll-
uppgifter prövas frågan av den 
länsrätt som är behörig enligt dessa 
lagar. Har vite i annat fall samtidigt 
förelagts med stöd av denna lag och 
mervärdesskattelagen (1994:200) 
görs prövningen av den länsrätt som 
är behörig enligt sistnämnda lag.
	Fråga om utdömande av vite prö-
vas av länsrätten i det län där 
beskattningsmyndigheten är be-
lägen. Har vite samtidigt förelagts 
med stöd av en bestämmelse i 
taxeringslagen (1990:324) eller 
enligt lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontroll-
uppgifter prövas frågan av den 
länsrätt som är behörig enligt dessa 
lagar. Har vite i annat fall samtidigt 
förelagts med stöd av denna lag och 
skattebetalningslagen (1997:000) 
görs prövningen av den länsrätt som 
är behörig enligt sistnämnda lag.
   Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets 
lämplighet bedömas. 
	1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och 
med den 1 januari 1998.
	2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 5 och 7 §§ gäller fortfarande i fråga om 
kompensation enligt lagen (1994:40) om tillfällig kompensation för viss 
energiskatt.
	3. Äldre föreskrifter i 5 kap. 17 § gäller fortfarande i fråga om mål om 
betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997.
	4. Äldre föreskrifter i 9 kap. 3 § gäller fortfarande i fråga om vite som 
samtidigt förelagts med stöd av lagen (1984:151) om punktskatter och 
prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen (1994:200).
1Senaste lydelse 1993:462.
2Senaste lydelse 1994:474.
3Senaste lydelse 1994:474.
4Senaste lydelse 1994:474.
5Senaste lydelse 1994:1906.
6Senaste lydelse 1994:474.
7Senaste lydelse 1990:331.
8Senaste lydelse 1992:639.
9Senaste lydelse 1992:639.
10Senaste lydelse 1996:670.
11Senaste lydelse 1991:1906.
12Senaste lydelse 1991:1906.
13Senaste lydelse 1991:1906.
14Senaste lydelse 1994:214.
2.11	Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1231) om
automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m.
	Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 6 §§ lagen (1987:1231) om 
automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. skall ha följande 
lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	1 §1
	Denna lag gäller vid myndighets 
revision avseende skatter och 
socialavgifter samt enligt 75 § b 
tullagen (1987:1065), när åtgärden 
innefattar automatisk databehand-
ling av personuppgifter i personre-
gister enligt datalagen (1973:289). 
	Denna lag gäller vid myndighets 
granskning  avseende skatter och 
socialavgifter samt vid granskning 
enligt 69 och 70 §§ tullagen 
(1994:1550), när åtgärden inne-
fattar automatisk databehandling av 
personuppgifter i personregister 
enligt datalagen (1973:289).
	3 §2
	Datainspektionen utövar tillsyn över att granskning som sker med hjälp 
av automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig 
integritet. Härvid tillämpas 15 § andra stycket och 16 § datalagen 
(1973:289).
	Den som verkställer revisionen 
skall lämna Datainspektionen de 
uppgifter om den automatiska data-
behandlingen som inspektionen 
begär för sin tillsyn.
 	Den som verkställer gransk-
ningen skall lämna Data-
inspektionen de uppgifter om den 
automatiska databehandlingen som 
inspektionen begär för sin tillsyn.
	  6 §3
	Den som har beslutat om revi-
sion och den hos vilken revisionen 
sker får överklaga Datainspektion-
ens beslut enligt denna lag hos 
allmän förvaltningsdomstol. Även 
Justitiekanslern får föra talan för att 
ta till vara allmänna intressen.
	Den som har beslutat om gransk-
ningen och den hos vilken 
granskningen sker får överklaga 
Datainspektionens beslut enligt 
denna lag hos allmän förvaltnings-
domstol. Även Justitiekanslern får 
föra talan för att ta till vara 
allmänna intressen.
	Ett beslut enligt denna lag gäller omedelbart om inte annat anges i 
beslutet.
_______
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Senaste lydelse 1994:478.
2Senaste lydelse 1994:478.
3Senaste lydelse 1994:1399.
2.12	Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)
	Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 4 §§, 2 kap. 2 §, 3 kap. 8, 9, 11 
och 12 a §§, 5 kap. 1, 2, 4–7 och 13 §§ samt rubriken närmast före 5 kap. 6 
§ taxeringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	1 kap.
	1 §1
	Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller 
avgift (taxering) enligt
	1. kommunalskattelagen (1928:370),
	2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
	3. lagen (1997:000) om statlig förmögenhetsskatt,
	4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
	5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som 
avses i 2 § första stycket 1–5 och 7 nämnda lag,
 	6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
	7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
	8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel.
	Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter 
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.
	Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål 
om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
	Att bestämmelserna i denna lag 
gäller även i fråga om förfarandet 
för fastställelse av mervärdesskatt i 
vissa fall framgår av 14 kap. 28 § 
mervärdesskattelagen (1994:200). 
	Att bestämmelserna i denna lag 
gäller även i fråga om förfarandet 
för fastställelse av mervärdesskatt i 
vissa fall framgår av 10 kap. 31 § 
skattebetalningslagen (1997:000).
	4 §
	I lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter 
finns bestämmelser om skyldig-
heten att lämna uppgifter till 
ledning för taxering. I fråga om 
debitering och uppbörd av skatt 
gäller bestämmelserna i uppbörds-
lagen (1953:272).
	I lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter 
finns bestämmelser om skyldig-
heten att lämna uppgifter till 
ledning för taxering. I fråga om  
debitering, redovisning och 
betalning av skatt gäller be-
stämmelserna i skattebetalnings- 
lagen (1997:000).
	2 kap.
	2 §
	Beslut i taxeringsärende fattas av 
skattemyndigheten i det län där den 
skattskyldiges hemortskommun för 
taxeringsåret är belägen.
 Om den skattskyldige saknar 
hemortskommun i landet, fattas be-
slutet av Skattemyndigheten i 
Stockholms län.
	En skattemyndighet får uppdra 
åt en annan skattemyndighet att 
fatta beslut i dess ställe i ett visst 
ärende eller en viss grupp av 
ärenden. Sådant uppdrag får ges 
endast om den andra myndigheten 
medger det och om det kan ske utan 
avsevärd olägenhet för den 
skattskyldige.
	Beslut i taxeringsärende fattas av 
den skattemyndighet som är behörig 
att fatta beslut enligt 2 kap. 1-3 och 
5 §§ skattebetalningslagen 
(1997:000).
		 3 kap.
	8 §2
	Skattemyndigheten får besluta 
om taxeringsrevision för att 
kontrollera att skyldighet enligt 
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter fullgjorts 
riktigt och fullständigt. Taxerings-
revision får göras hos den som är 
eller kan antas vara bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen 
(1976:125) eller skyldig att föra 
räkenskaper enligt jordbruksbok-
föringslagen (1979:141) och hos 
annan juridisk person än dödsbo.
	Om revisionen kan antas bli 
omfattande får den påbörjas även 
innan deklaration skall avlämnas, 
om det beskattningsår som 
revisionen avser gått ut.
	Skattemyndigheten får besluta 
om taxeringsrevision för att 
kontrollera att deklarations- och 
annan uppgiftsskyldighet enligt 
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter fullgjorts 
riktigt och fullständigt eller att 
förutsättningar finns att fullgöra 
uppgiftsskyldighet som kan antas 
uppkomma.
	Skattemyndigheten får besluta 
om taxeringsrevision också för att 
inhämta uppgifter av betydelse för 
kontroll enligt första stycket av 
någon annan än den som revideras.
	Taxeringsrevision får göras hos 
den som är eller kan antas vara 
bokföringsskyldig enligt bok-
föringslagen (1976:125) eller 
skyldig att föra räkenskaper enligt 
jordbruksbokföringslagen 
(1979:141) och hos annan juridisk 
person än dödsbo.
	9 §3
	Ett beslut om taxeringsrevision 
skall överlämnas till den 
reviderade innan revisionen 
verkställs. Beslutet skall innehålla 
uppgift om ändamålet med 
revisionen och om möjligheten att 
undanta handlingar och uppgifter 
enligt 13 och 14 §§.
	Ett beslut om taxeringsrevision 
skall innehålla uppgift om 
ändamålet med revisionen och om 
möjligheten att undanta handlingar 
och uppgifter enligt 13 och 14 §§. 
	I ett beslut om revision som avses 
i 8 § andra stycket får 
skattemyndigheten, om det finns 
särskilda skäl, utesluta uppgift om 
vilken person eller rättshandling 
granskningen avser.
	I ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förordnas 
att verkställa revisionen (revisor).
	Den reviderade skall underrättas 
om beslutet innan revisionen 
verkställs. Är det av betydelse att 
vidta sådana åtgärder som avses i 
11 § andra stycket, får dock 
underrättelse ske i samband med att 
revisionen verkställs, om kontrollen 
annars kan mista sin betydelse.
	11 §4
	Vid taxeringsrevision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som 
rör verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 13 §.
	Vid revision får revisorn även 
inventera kassan, granska lager, 
maskiner och inventarier samt 
besiktiga lokaler och byggnader 
som används i verksamheten.
	Vid revision får revisorn  
inventera kassan, granska lager, 
maskiner och inventarier samt 
besiktiga lokaler och byggnader 
som används i verksamheten. 
Revisorn får också ta prov på varor 
som används, säljs eller tillhanda-
hålls på annat sätt i verksamheten 
samt prova kassaapparatur, sär-
skild räknarapparatur, mätappara-
tur och annan teknisk utrustning.
 
	 Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning 
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt 
hjälpmedel.
	12 a §5
	En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial 
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som 
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.
	Har den reviderade försatts i 
konkurs när handlingarna skall 
återlämnas, skall skattemyn-
digheten överlämna handlingarna 
till konkursförvaltaren. Skattemyn-
digheten skall underrätta den 
reviderade om att handlingarna 
överlämnats till konkursförvalt-
aren.
	Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av 
revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.
	5 kap.
	1 §6
	Har en skattskyldig i 
självdeklaration eller annat 
skriftligt meddelande, som han 
under förfarandet avgett till ledning 
för taxeringen, lämnat uppgift som 
befinns oriktig, skall en särskild 
avgift (skattetillägg) påföras 
honom. Detsamma gäller om den 
skattskyldige har lämnat en sådan 
uppgift i mål om taxering och 
uppgiften inte har godtagits efter 
prövning i sak.
	Om en skattskyldig på något 
annat sätt än muntligen under 
förfarandet har lämnat en uppgift 
till ledning för taxeringen och 
uppgiften befinns oriktig, skall en 
särskild avgift (skattetillägg) tas ut. 
Detsamma gäller, om en sådan 
uppgift har lämnats i ett mål om 
taxering och uppgiften inte har 
godtagits efter prövning i sak.
	Skattetillägg enligt första stycket tas ut med tjugo procent av den 
mervärdesskatt och med fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap. 
1 § första stycket 1–6 och 8 som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, 
inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om 
förmögenhetsskatt, person som sambeskattas med honom, eller, vad gäller 
mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom. Skulle den 
oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört sådant underskott i 
förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte 
utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället beräknas på ett underlag 
som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som rättelsen av 
den oriktiga uppgiften medfört.
	Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller, vad 
gäller mervärdesskatt, tio procent av underlaget när
	1. den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning 
av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och 
som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av november 
taxeringsåret,
	2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd 
fråga.
	2 §7
	Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxering, 
påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som 
till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som 
annars skulle ha påförts honom. Medför skönstaxeringen att sådant 
underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst 
som inte utnyttjas taxeringsåret minskar, skall skattetillägget i stället 
beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av 
underskottet som skönstaxeringen medfört. Vid beräkningen skall 
dessutom bestämmelserna i 1 § andra stycket tillämpas. Till den del 
skönstaxeringen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige 
skall skattetillägg tas ut enligt bestämmelserna i 1 §.
	Första stycket tillämpas också 
om skönstaxering har skett på grund 
av utebliven självdeklaration och 
självdeklaration inte kommit in trots 
att föreläggande sänts ut till den 
skattskyldige. Tillägget beräknas på 
den skatt som till följd av 
skönstaxeringen påförs den 
skattskyldige utöver den skatt som 
skulle ha påförts enligt de skriftliga 
uppgifter som den skattskyldige kan 
ha lämnat till ledning för 
taxeringen. Innefattar skönstax-
eringen att ett vid tidigare taxering 
fastställt underskott i förvärvskälla i 
inkomstslaget näringsverksamhet 
eller tjänst utnyttjas helt eller delvis, 
skall skattetillägg beräknas på ett 
underlag som utgör en fjärdedel av 
den minskning av underskottet som 
skönstaxeringen medfört. Har den 
skattskyldige i en skriftlig uppgift 
till ledning för taxeringen redovisat 
underskott i förvärvskälla i 
inkomstslaget näringsverksamhet 
eller tjänst som inte utnyttjas taxer-
ingsåret och medför skönstaxering-
en att sådant underskott minskar, 
skall skattetillägget beräknas på ett 
underlag som utgör en fjärdedel av 
den minskning av underskottet som 
skönstaxeringen medfört.
	Första stycket tillämpas också 
om skönstaxering har skett på grund 
av utebliven självdeklaration och 
självdeklaration inte kommit in trots 
att föreläggande sänts ut till den 
skattskyldige. Tillägget beräknas på 
den skatt som till följd av 
skönstaxeringen påförs den 
skattskyldige utöver den skatt som 
skulle ha påförts enligt de uppgifter 
som den skattskyldige på annat sätt 
än muntligen kan ha lämnat till 
ledning för taxeringen. Innefattar 
skönstaxeringen att ett vid tidigare 
taxering fastställt underskott i 
förvärvskälla i inkomstslaget 
näringsverksamhet eller tjänst 
utnyttjas helt eller delvis, skall 
skattetillägg beräknas på ett 
underlag som utgör en fjärdedel av 
den minskning av underskottet som 
skönstaxeringen medfört. Har den 
skattskyldige på annat sätt än 
muntligen till ledning för taxeringen 
redovisat underskott i förvärvskälla 
i inkomstslaget näringsverksamhet 
eller tjänst som inte utnyttjas 
taxeringsåret och medför 
skönstaxeringen att sådant 
underskott minskar, skall skatte-
tillägget beräknas på ett underlag 
som utgör en fjärdedel av den 
minskning av underskottet som 
skönstaxeringen medfört.
	4 §8
	Skattetillägg tas inte ut
	1. vid rättelse av en felräkning 
eller misskrivning som uppenbart 
framgår av självdeklarationen eller 
av ett annat skriftligt meddelande  
från den skattskyldige,
	1. vid rättelse av en felräkning 
eller misskrivning som uppenbart 
framgår av självdeklarationen eller 
av något annat meddelande från 
den skattskyldige som inte är 
muntligt,
	2. vid rättelse av en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller 
kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av 
kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen 
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som varit 
tillgänglig för skattemyndigheten före november månads utgång 
taxeringsåret,
	3. i den mån avvikelsen avser 
bedömning av ett skriftligt yrkande, 
såsom fråga om yrkat avdrag eller 
värde av naturaförmån eller 
tillgång, och avvikelsen inte gäller 
uppgift i sak,
	3. i den mån avvikelsen avser 
bedömning av ett yrkande, såsom 
fråga om yrkat avdrag eller värde av 
naturaförmån eller tillgång, och 
avvikelsen inte gäller uppgift i sak,
	4. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift.
	Första stycket 2 gäller inte i fråga om kontrolluppgift enligt 3 kap. 32 c, 
44 eller 45 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
	5 §9
	Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration inom 
föreskriven tid eller har han endast lämnat en självdeklaration med så 
bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund 
för taxering, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras honom. 
Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kronor och andra skattskyldiga 
med 500 kronor.
	Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration, 
inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret 
eller har han dessförinnan endast kommit in med en självdeklaration med 
så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till 
grund för taxering, bestäms förseningsavgiften till fyra gånger det belopp 
som anges i första stycket.
	Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har 
avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte 
följt ett föreläggande att avge en särskild självdeklaration inom den tid som 
föreskrivs i föreläggandet.
	Har den skattskyldige inom 
föreskriven tid lämnat en 
deklarationshandling, som inte är 
behörigen undertecknad, tas 
förseningsavgift ut endast om 
handlingen inte undertecknas inom 
den tid som föreskrivs i ett 
föreläggande. I sådant fall beräknas 
avgiften enligt första stycket.
	Har den skattskyldige inom 
föreskriven tid lämnat en de-
klarationshandling, som inte är 
behörigen undertecknad eller som 
inte är i form av ett elektroniskt 
dokument, tas förseningsavgift ut 
endast om bristen inte avhjälps 
inom den tid som föreskrivs i ett 
föreläggande. I sådant fall beräknas 
avgiften enligt första stycket.
	Vad som sägs om deklarationsskyldig och skattskyldig i första och 
andra styckena gäller också för den som utan att vara deklarationsskyldig 
är skyldig att lämna uppgift enligt 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontrolluppgifter eller särskild uppgift enligt 2 kap. 26 
§ samma lag. Vad som sägs om deklaration gäller då sådan uppgift eller 
särskild uppgift.
Eftergift av särskild avgift
Befrielse från särskild avgift
	6 §10
	Särskild avgift skall efterges helt, 
om felaktigheten eller 
underlåtenheten kan antas ha ett 
sådant samband med den 
skattskyldiges ålder, sjukdom, 
bristande erfarenhet eller liknande 
förhållande att den framstår som 
ursäktlig. Detsamma gäller om 
felaktigheten eller underlåtenheten 
framstår som ursäktlig med hänsyn 
till uppgiftens beskaffenhet eller 
annan särskild omständighet eller 
om det framstår som uppenbart 
oskäligt att ta ut den särskilda 
avgiften.
	Skattetillägg får efterges helt när 
det belopp som kunde ha 
undandragits genom felaktigheten 
eller underlåtenheten är ringa.
	Den skattskyldige skall befrias 
helt från särskild avgift
	1. om felaktigheten eller 
underlåtenheten kan antas ha ett 
sådant samband med den 
skattskyldiges ålder, sjukdom, 
bristande erfarenhet eller liknande 
förhållande att den framstår som 
ursäktlig,
	2. om felaktigheten eller 
underlåtenheten framstår som 
ursäktlig med hänsyn till uppgiftens 
art eller någon annan särskild 
omständighet, eller
	3.  om det framstår som 
uppenbart oskäligt att ta ut den 
särskilda avgiften.
	Den skattskyldige får befrias helt 
från skattetillägg även när det 
belopp som kunde ha undandragits 
genom felaktigheten eller 
underlåtenheten är obetydligt.
	7 §
	Bestämmelserna om eftergift 
skall beaktas även om något 
yrkande om detta inte har 
framställts, i den mån det föranleds 
av vad som förekommit i ärendet 
eller målet om särskild avgift.
	Bestämmelserna i 6 § skall 
beaktas även om något yrkande om 
 befrielse inte har framställts, i den 
mån det föranleds av vad som 
förekommit i ärendet eller målet om 
särskild avgift.
	13 §11
	Särskild avgift påförs som slutlig 
eller tillkommande skatt enligt 
uppbördslagen (1953:272). 
Skattetillägg som inte uppgår till 
100 kronor, påförs inte. Särskild 
avgift tillfaller staten.
 	Särskild avgift påförs enligt 
skattebetalningslagen (1997:000). 
Skattetillägg som inte uppgår till 
100 kronor, påförs inte. Särskild 
avgift tillfaller staten.
	Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst 
påföras skattetillägg på undandragen skatt efter skilda procentsatser 
uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten för-
delas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den 
kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de 
sammanlagda undanhållna beloppen.
   Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon skall påföras 
skattetillägg efter skilda procentsatser på undandragen skatt i annat fall än 
som avses i andra stycket. Vid beräkning av skattetillägg på minskning av  
underskott i förvärvskälla skall underlaget vid tillämpning av de skilda 
procentsatserna fördelas efter den kvotdel som vart och ett av de 
undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.
   Skall skattetillägg påföras efter skilda procentsatser och beräknas på såväl 
undandragen skatt som minskning av underskott i förvärvskälla görs 
beräkningen med tillämpning av andra och tredje styckena på de båda 
underlagen var för sig. 
	1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
	2. De nya föreskrifterna i 1 kap. 4 § och 5 kap. 13 § tillämpas första 
gången vid 1999 års taxering.
	3. De nya föreskrifterna i 2 kap. 2 § tillämpas från och med den 
1 januari 1998.
	4. De nya föreskrifterna i 5 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ tillämpas första gången 
vid 1998 års taxering.
1Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
2Senaste lydelse 1994:467.
3Senaste lydelse 1994:467.
4Senaste lydelse 1994:467.
5Senaste lydelse 1994:467.
6Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
7Senaste lydelse 1991:1902.
8Senaste lydelse 1996:1612.
9Senaste lydelse 1994:486.
10Senaste lydelse 1991:1902.
11Senaste lydelse 1991:1902.
2.13	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
	Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2, 8, 13, 16 och 19 §§ samt 3 
kap. 4, 7, 9, 50 a, 57, 58 och 60 §§ lagen (1990:325) om självdeklaration 
och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	1 kap.
	2 §
	Begrepp som används i denna 
lag har samma innebörd som i kom-
munalskattelagen (1928:370), lagen 
(1947:576) om statlig inkomstskatt, 
uppbördslagen (1953:272) och 
taxeringslagen (1990:324).
	Begrepp som används i denna 
lag har samma innebörd som i 
kommunalskattelagen (1928:370), 
lagen (1947:576) om statlig 
inkomstskatt, taxeringslagen 
(1990:324) och skattebetalnings- 
lagen (1997:000).
	2 kap.
	2 §1
	Självdeklaration skall avges på 
heder och samvete på blankett 
enligt fastställt formulär för 
förenklad självdeklaration eller 
särskild självdeklaration.
	Självdeklaration skall avges på 
heder och samvete på blankett 
enligt fastställt formulär för 
förenklad självdeklara-tion eller 
särskild självdeklaration eller, efter 
särskilt medgivande av Riksskatte-
verket eller skattemyndighet som 
Riksskatteverket bestämmer, i form 
av ett elektroniskt dokument. 
	Med ett elektroniskt dokument 
avses i denna lag en upptagning 
som gjorts med hjälp av automatisk 
databehandling och vars innehåll 
och utställare kan verifieras genom 
ett visst tekniskt förfarande.
	8 §2
	Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration
	1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt 
skadeförsäkringsföretag och värdepappersfond samt sådan stiftelse, fond 
eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, 
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,
	2. ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen 
(1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter under 
beskattningsåret överstigit grundavdraget enligt 8 § nämnda lag,
	3. dödsbo när dess bruttointäkter 
av kapital av annat slag än avkast-
ning för vilken preliminär A-skatt 
skall betalas enligt 3 § 2 mom. 
tredje stycket uppbördslagen 
(1953:272) och bruttointäkter av en 
eller flera andra förvärvskällor 
uppgått till sammanlagt minst 100 
kronor,
	3. dödsbo när dess bruttointäkter 
av kapital av annat slag än avkast-
ning från vilken skatteavdrag skall 
göras enligt 5 kap. 8 § skattebetal-
ningslagen (1997:000)  och brutto-
intäkter av en eller flera andra för-
värvskällor uppgått till sammanlagt 
minst 100 kronor,
	4. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera 
förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 
kronor, 
	5. juridisk person, vars skattepliktiga tillgångar enligt lagen (1997:000) 
om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft ett 
sammanlagt värde som, i fråga om dödsbo och familjestiftelse, överstiger 
900 000 kronor eller, i fråga om annan juridisk person som är skattskyldig 
enligt nämnda lag, 25 000 kronor,
	6. juridisk person för vilken underlag för statlig fastighetsskatt, avkast-
ningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader 
skall fastställas.
	Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2-5 skall 
hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken 
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370), 
lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt. 
Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet som enligt 
dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen från 
beskattning i Sverige.
	13 §3
	Särskild självdeklaration skall lämnas om
	1. den skattskyldige är annan juridisk person än dödsbo,
   2. den skattskyldige är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om 
inkomst av näringsverksamhet,
	3. den skattskyldige är företagsledare eller delägare i fåmansföretag, 
fåmansägt handelsbolag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket 
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som 
fåmansföretag eller, om uppgifter skall lämnas enligt 24 §, i företag som 
upphört att vara sådant företag,
	4. den skattskyldige enligt 
14 kap. 3 § mervärdesskattelagen 
(1994:200) är skyldig att redovisa 
utgående och ingående mervärdes-
skatt i sin självdeklaration,
	4. den skattskyldige enligt 
10 kap. 31 § skattebetalningslagen 
(1997:000) skall redovisa utgående 
och ingående mervärdesskatt i sin 
självdeklaration,
	5. den skattskyldige inte varit bosatt i Sverige under hela beskattnings-
året, eller
	6. den skattskyldige inte mottagit förtryckt blankett för förenklad 
självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret. 
	16 §4
	Fåmansföretag och företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket 
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som 
fåmansföretag skall i självdeklarationen lämna uppgifter om delägares eller 
honom närstående persons namn, personnummer och adress och i 
förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det förekommer 
olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock behöver uppgifter 
inte lämnas för närstående person, som inte uppburit ersättning från, träffat 
avtal med eller haft liknande förhållande med företaget.
	Delägare i ett handelsbolag skall lämna de uppgifter som behövs för att 
beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens 
ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.
	Skall den skattskyldige enligt 14 
kap. 3 § mervärdesskattelagen 
(1994:200) redovisa mervärdesskatt 
i sin självdeklaration, skall han 
lämna de uppgifter som behövs för 
att besluta om mervärdesskatten.
	Skall den skattskyldige enligt 10 
kap. 31 § skattebetalningslagen 
(1997:000) redovisa mervärdesskatt 
i sin självdeklaration, skall han 
lämna de uppgifter som behövs för 
att besluta om mervärdesskatten.
	Dotterföretag enligt 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 4 § 
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 § bankaktiebolags-
lagen (1987:618), 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 5 § lagen 
(1995:1570) om medlemsbanker, 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen 
(1982:713) eller 1 kap. 1 och 1 a §§ lagen (1980:1103) om årsredovisning 
m.m. i vissa företag, skall i självdeklarationen lämna uppgift om namn och 
organisationsnummer för moderföretag jämte aktie- eller andelsinnehav 
med angivande av röstvärde samt, i förekommande fall, uppgifter om namn 
och organisationsnummer för dettas moderföretag. Ägaruppgifterna skall 
avse förhållandena vid senast avslutade beskattningsår. 
	19 §5
	Den som har inkomst av näringsverksamhet skall, om inte annat framgår 
av 20 eller 25 §, i sin självdeklaration för varje förvärvskälla från 
bokföringen lämna uppgifter om varje slag av
	1. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga 
avsättningar, 
	2. tillgångar, skulder, avsättningar, obeskattade reserver och eget 
kapital. 
	Uppgifter skall vidare lämnas om 
	1. arten och omfattningen av verksamheten, 
	2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett, 
	3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att 
överensstämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen 
stadgade grunderna,
	4. hur avdrag för värdeminskning beräknats,
	5. vad den skattskyldige satt in i form av pengar i näringsverksamheten 
eller tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på 
annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter, 
som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra 
förmåner som den skattskyldige fått av verksamheten,
	6. ändrade redovisningsprinciper samt 
	7. under året anskaffade och försålda anläggningstillgångar. 
	Juridisk person som omfattas av 2 § 6 a mom. lagen (1947:576) om 
statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om beslut om utdelning eller annat 
förfogande över uppkommen vinst. 
	Fysisk person och dödsbo skall lämna uppgift om fördelningsunderlag 
enligt 2 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning vid 
utgången av närmast föregående beskattningsår samt motsvarande belopp 
vid beskattningsårets utgång.
	Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver uppgifter 
som avses i första och andra styckena endast lämnas av en av makarna. Var 
och en av makarna skall dock lämna uppgifter om arten och omfattningen 
av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter som behövs för 
tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen.
	Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten på ansökan av den 
deklarationsskyldige medge att de uppgifter som avses i första stycket 1 
lämnas i sammansatta poster. Ett sådant medgivande får omfatta en tid av 
högst tre år åt gången. En ansökan skall ha kommit in till 
skattemyndigheten före ingången av taxeringsåret. 
	Uppgifter som avses i första och 
andra styckena skall lämnas på 
blankett enligt fastställt formulär 
eller, efter särskilt medgivande av 
Riksskatteverket eller myndighet 
som Riksskatteverket bestämmer, på 
annat lämpligt sätt.
	3 kap.
	4 §6
	Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner som 
utgör skattepliktig intäkt av tjänst skall lämnas av den som betalat ut 
beloppet eller gett ut förmånen. Kontrolluppgift avseende skattepliktig 
intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på 
grund av kundtrohet eller liknande, skall dock lämnas av den som slutligt 
har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, om denne är 
någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. 
	Kontrolluppgifter skall lämnas för den som har fått skattepliktigt belopp 
eller skattepliktig förmån som avses i första stycket.
	Uppgiftsskyldighet enligt första 
och andra styckena föreligger även i 
fråga om ersättning eller förmån 
som mottagaren får för arbete och 
som för honom utgör intäkt av 
näringsverksamhet om inte mot-
tagaren antingen har enbart en F-
skattesedel eller både en F-
skattesedel och en A-skattesedel och 
skriftligen åberopat F-skattesedeln 
samt för sådan ersättning från 
arbetsgivare som enligt 3 § 3 mom. 
lagen (1947:576) om statlig 
inkomstskatt beskattas som inkomst 
av kapital.
	Uppgiftsskyldighet enligt första 
och andra styckena föreligger även i 
fråga om ersättning eller förmån 
som mottagaren får för arbete och 
som för honom utgör intäkt av 
näringsverksamhet om inte mot-
tagaren antingen har enbart en F-
skattsedel eller både en F-skattsedel 
och en A-skattsedel och skriftligen 
åberopat F-skattsedeln samt för 
sådan ersättning från arbetsgivare 
som enligt 3 § 3 mom. lagen 
(1947:576) om statlig inkomstskatt 
beskattas som inkomst av kapital.
	Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga om ersättning eller förmån 
som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration.
	Kontrolluppgift skall ta upp 
utgiven ersättning eller förmån samt 
avdragen preliminär skatt. Av 
kontrolluppgiften skall framgå hur 
stor del av skatteavdraget som 
avser allmänna egenavgifter som 
den uppgiftsskyldige redovisat 
enligt bestämmelserna i 43 § 1 
mom. uppbördslagen (1953:272). I 
6Ä12 §§ lämnas närmare 
föreskrifter om vad som skall 
iakttas när kontrolluppgift lämnas. 
	Kontrolluppgift skall ta upp 
utgiven ersättning eller förmån samt 
avdragen preliminär skatt. I 6Ä12 
§§ lämnas närmare föreskrifter om 
vad som skall iakttas när 
kontrolluppgift lämnas.
	7 §7
	Värdet av förmåner som utgått i 
annat än pengar skall beräknas i 
enlighet med bestämmelserna i 
kommunalskattelagen (1928:370). 
Vid beräkning av värdet av 
bilförmån och kostförmån skall 
dock bestämmelserna i punkt 4 
andra eller tredje stycket av 
anvisningarna till 42 § nämnda lag 
tillämpas endast i enlighet med 
beslut av skattemyndigheten med 
stöd av 5 § andra stycket lagen 
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare. Värdet 
av annan bostadsförmån här i riket 
än förmån av semesterbostad skall 
beräknas i enlighet med bestämmel-
serna i 8 § tredje och sjätte styckena 
uppbördslagen (1953:272).
	Om värdet av en förmån justerats 
enligt 5 § andra stycket lagen om 
uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare skall anges att 
justering skett.
	Värdet av förmåner som utgått i 
annat än pengar skall beräknas i 
enlighet med bestämmelserna i 
kommunalskattelagen (1928:370). 
Vid beräkning av värdet av 
bilförmån och kostförmån skall 
dock bestämmelserna i punkt 4 
andra eller tredje stycket av 
anvisningarna till 42 § nämnda lag 
tillämpas endast i enlighet med 
beslut av skattemyndigheten med 
stöd av 9 kap. 2 § andra stycket 
skattebetalningslagen (1997:000). 
Värdet av annan bostadsförmån här 
i landet än förmån av semester-
bostad skall beräknas i enlighet med 
bestämmelserna i 8 kap. 15 och 
16 §§ skattebetalningslagen.
	Om värdet av en förmån justerats 
enligt 9 kap. 2 § andra stycket 
skattebetalningslagen skall anges 
att justering skett.
	Det sammanlagda värdet av andra förmåner än bilförmån exklusive 
drivmedel skall anges särskilt för sig.
	I fråga om bilförmån skall uppgift lämnas om
	1. bilens modellbeteckning och årsmodell,
	2. nedsättning av bilförmånsvärdet på grund av att den skattskyldige 
utgett ersättning för förmånen,
	3. antal kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för 
drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser,
	4. i fall förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt punkt 2 sjunde 
stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen har utgått,
	5. värdet av bilförmån exklusive drivmedel.
	9 §8
	I kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgivaren 
skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.
	Ersättning för ökade levnads-
kostnader eller kostnader för resa 
med egen bil i tjänsten som enligt 
10 § förstaÄtredje styckena 
uppbördslagen (1953:272) skall 
ligga till grund för beräkning av 
preliminär A-skatt, skall i 
kontrolluppgift anges som lön, 
arvode eller motsvarande. Har 
ersättning för ökade levnadskost-
nader som enligt 10 § första och 
andra styckena uppbördslagen inte 
skall ligga till grund för beräkning 
av preliminär A-skatt utgått för en 
eller flera tjänsteresor som omfattat 
en sammanhängande period av mer 
än tre månader, skall detta anges i 
kontrolluppgift som också skall 
innehålla upplysning om i vad mån 
fråga är om inrikes eller utrikes 
förrättning.
	Ersättning för ökade levnads-
kostnader eller kostnader för resa 
med egen bil i tjänsten som enligt 8 
kap. 19 och 20 §§ 
skattebetalningslagen (1997:000) 
skall ligga till grund för beräkning 
av skatteavdrag, skall i 
kontrolluppgift anges som lön, 
arvode eller motsvarande. Har 
ersättning för ökade levnadskost-
nader som enligt 8 kap. 19 § skatte-
betalningslagen inte skall ligga till 
grund för beräkning av skatte-
avdrag utgått för en eller flera 
tjänsteresor som omfattat en 
sammanhängande period av mer än 
tre månader, skall detta anges i 
kontrolluppgift som också skall 
innehålla upplysning om i vad mån 
fråga är om inrikes eller utrikes 
förrättning.
	I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp det sammanlagda värdet 
av andra kostnadsersättningar än sådana som enligt 5 § 3 aÄc skall uppges 
först efter föreläggande av skattemyndigheten. Dock skall ersättningen, då 
det är uppenbart att den avser kostnader som inte är avdragsgilla vid 
mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp, 
till denna del anges som lön, arvode eller motsvarande.
	I kontrolluppgiften skall särskilt 
för sig tas upp sådant avdrag som 
har gjorts för preliminär A-skatt.
	I kontrolluppgiften skall särskilt 
för sig tas upp sådant skatteavdrag 
som har gjorts.
	50 a §9
	Efter föreläggande av skatte-
myndigheten skall den, som är eller 
kan antas vara bokföringsskyldig 
enligt bokföringslagen (1976:125) 
eller skyldig att föra räkenskaper 
enligt jordbruksbokföringslagen 
(1979:141) eller som är annan 
juridisk person än dödsbo, lämna 
kontrolluppgift om rättshandling 
mellan den som föreläggs och den 
med vilken han ingått rätts-
handlingen. Om det finns särskilda 
skäl får även annan person än som 
avses i första meningen föreläggas 
att lämna sådan uppgift.
	Den som föreläggs kan, om 
föreläggandet medför att han måste 
lägga ned ett betydande arbete för 
att fullgöra det, i stället ställa 
nödvändiga handlingar till skatte-
myndighetens förfogande för 
granskning. 
	Efter föreläggande av skatte-
myndigheten skall den, som är eller 
kan antas vara bokföringsskyldig 
enligt bokföringslagen (1976:125) 
eller skyldig att föra räkenskaper 
enligt jordbruksbokföringslagen 
(1979:141) eller som är annan 
juridisk person än dödsbo, lämna 
kontrolluppgift om rättshandling 
mellan den som föreläggs och den 
med vilken han ingått rätts-
handlingen. Om det finns särskilda 
skäl får även annan person än som 
avses i första meningen föreläggas 
att lämna sådan uppgift. Förelägg-
andet får även avse rättshandling 
som företagits under innevarande 
kalenderår.
	En kontrolluppgift enligt första stycket får även avse att visa upp 
handling eller lämna över en kopia av handling.	
	57 §10
	I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt 
personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige 
som den uppgiften avser.
	För dödsbo får i stället för 
organisationsnummer den avlidnes 
personnummer anges. Om 
personnummer eller organisations-
nummer inte kan anges för den som 
uppgiften avser, skall i stället 
dennes födelsetid redovisas eller, i 
fråga om kontrolluppgifter enligt 
22 § i de fall borgenären är en 
juridisk person, namn, postadress 
och personnummer för den som får 
förfoga över räntan eller fordran. 
Om ett konto innehas av flera än 
fem personer, får uppgifter lämnas 
om en person som förfogar över 
kontot i stället för om samtliga 
innehavare, (förfogarkonto), samt i 
förekommande fall om den 
beteckning på innehavarkretsen 
som används för kontot. I så fall 
skall anges att det är fråga om ett 
förfogarkonto. I fråga om skuld 
som är gemensam för flera än fem 
personer får på motsvarande sätt 
uppgifter lämnas om en person som 
ansvarar för lånet i stället för om 
samtliga gäldenärer, (gemensamt 
lån), samt i förekommande fall om 
den beteckning på låntagarkretsen 
som används för lånet. I så fall skall 
anges att det är fråga om ett 
gemensamt lån. Om ett finansiellt 
instrument ägs gemensamt av flera 
får uppgift enligt 32 c § lämnas för 
den som anges på avräkningsnotan i 
stället för samtliga ägare. Om den 
uppgiftsskyldige har tilldelats ett 
särskilt redovisningsnummer enligt 
53 § 1 mom. uppbördslagen 
(1953:272), skall detta, i annan 
kontrolluppgift än sådan som avser 
ränta, utdelning eller betalning till 
eller från utlandet, anges i stället för 
den uppgiftsskyldiges person-
nummer eller organisationsnummer.
	För dödsbo får i stället för 
organisationsnummer den avlidnes 
personnummer anges. Om 
personnummer eller organisations-
nummer inte kan anges för den som 
uppgiften avser, skall i stället 
dennes födelsetid redovisas eller, i 
fråga om kontrolluppgifter enligt 
22 § i de fall borgenären är en 
juridisk person, namn, postadress 
och personnummer för den som får 
förfoga över räntan eller fordran. 
Om ett konto innehas av flera än 
fem personer, får uppgifter lämnas 
om en person som förfogar över 
kontot i stället för om samtliga 
innehavare (förfogarkonto) samt i 
förekommande fall om den 
beteckning på innehavarkretsen 
som används för kontot. I så fall 
skall anges att det är fråga om ett 
förfogarkonto. I fråga om skuld 
som är gemensam för flera än fem 
personer får på motsvarande sätt 
uppgifter lämnas om en person som 
ansvarar för lånet i stället för om 
samtliga gäldenärer (gemensamt 
lån) samt i förekommande fall om 
den beteckning på låntagarkretsen 
som används för lånet. I så fall skall 
anges att det är fråga om ett 
gemensamt lån. Om ett finansiellt 
instrument ägs gemensamt av flera 
får uppgift enligt 32 c § lämnas för 
den som anges på avräkningsnotan i 
stället för samtliga ägare. Om 
skattemyndigheten  har tilldelat den 
uppgiftsskyldige ett särskilt redovis-
ningsnummer, skall detta, i annan 
kontrolluppgift än sådan som avser 
ränta, utdelning eller betalning till 
eller från utlandet, anges i stället för 
den uppgiftsskyldiges person-
nummer eller organisationsnummer.
	Den som för egen räkning öppnar ett inlåningskonto, anskaffar ett 
räntebärande värdepapper eller på annat sätt placerar pengar för förräntning 
skall ange sitt personnummer, om mottagaren är skyldig att utan 
föreläggande lämna kontrolluppgift beträffande räntan. Detta gäller inte 
den som inte har tilldelats personnummer.
	I en kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag, fåmansägt 
handelsbolag eller företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen 
(1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, 
skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående 
person eller delägare i företaget.
	58 §
	Kontrolluppgifterna skall lämnas senast den 31 januari under taxe-
ringsåret till den skattemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är 
registrerad som arbetsgivare.
   Den som har tilldelats särskilda 
redovisningsnummer enligt 53 § 1 
mom. uppbördslagen (1953:272) 
och på grund av detta registrerats 
hos flera skattemyndigheter skall 
lämna kontrolluppgifterna till 
myndigheterna i enlighet med 
denna registrering. Om den 
uppgiftsskyldige inte är registrerad 
eller inte vet vilken skattemyndig-
het kontrolluppgifterna skall lämnas 
till, får han lämna uppgifterna till 
skattemyndigheten i det län där han 
är bosatt.
   Den som skattemyndigheten  har 
tilldelat särskilda redovisnings-
nummer och på grund av detta 
registrerats hos flera skattemyndig-
heter skall lämna kontrollupp-
gifterna till myndigheterna i 
enlighet med denna registrering. 
Om den uppgiftsskyldige inte är 
registrerad eller inte vet vilken 
skattemyndighet kontrolluppgift-
erna skall lämnas till, får han lämna 
uppgifterna till skattemyndigheten i 
det län där han är bosatt.
	Andra kontrolluppgifter än de som anges i 60 § skall vid avlämnandet 
vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifterna avser skall 
vara tydligt utmärkt. 
	60 §11
	Vid en kontrolluppgift som 
lämnas enligt 4, 13, 14, 22 eller 
27 § skall fogas särskild uppgift 
(sammandrag av kontrolluppgifter). 
I sådant sammandrag skall anges 
namn, postadress och person-
nummer eller organisationsnummer 
för den uppgiftsskyldige, antalet 
lämnade kontrolluppgifter samt det 
sammanlagda beloppet av de skatte-
avdrag som har verkställts för 
preliminär A-skatt under året före 
taxeringsåret. Om den uppgiftsskyl-
dige har tilldelats särskilt redovis-
ningsnummer enligt 53 § 1 mom. 
uppbördslagen (1953:272), skall 
detta, i annat sammandrag än sådant 
som avser kontrolluppgift om ränta, 
utdelning eller betalning till eller 
från utlandet, anges i stället för 
personnummer eller organisations-
nummer. Om den uppgiftsskyldige 
har gjort avdrag för en arbetstagares 
kostnader enligt 2 kap. 4 § första 
stycket 6 lagen (1981:691) om 
socialavgifter, skall denna kostnad 
också anges i sammandraget.
	Vid en kontrolluppgift som 
lämnas enligt 4, 13, 14, 22 eller 
27 § skall fogas särskild uppgift 
(sammandrag av kontrolluppgifter). 
I sådant sammandrag skall anges 
namn, postadress och person-
nummer eller organisationsnummer 
för den uppgiftsskyldige, antalet 
lämnade kontrolluppgifter samt det 
sammanlagda beloppet av de skatte-
avdrag som har verkställts under 
året före taxeringsåret. Om skatte-
myndigheten har tilldelat den 
uppgiftsskyldige ett särskilt redovis-
ningsnummer, skall detta, i annat 
sammandrag än sådant som avser 
kontrolluppgift om ränta, utdelning 
eller betalning till eller från 
utlandet, anges i stället för 
personnummer eller organisa-
tionsnummer. Om den upp-
giftsskyldige har gjort avdrag för en 
arbetstagares kostnader enligt 2 kap. 
4 § första stycket 6 lagen 
(1981:691) om socialavgifter, skall 
denna kostnad också anges i 
sammandraget.
	Redovisning av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen 
skall lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto. 
	Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 17 a, 25 a, 26 a, 32 a, 44 eller 
45 § skall fogas sammandrag, som skall uppta namn, postadress och 
personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige samt 
antalet lämnade kontrolluppgifter. 
	1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas, såvitt 
gäller 2 kap. 2 och 19 §§ från och med 1998 års taxering, såvitt gäller 3 
kap. 50 a § från ikraftträdandet och i övrigt från och med 1999 års taxering.
	2. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får med 
verkan till utgången av år 2001 medge att uppgifter enligt 2 kap. 19 §  
lämnas även på annat sätt med hjälp av automatisk databehandling än i 
form av ett elektroniskt dokument.
1 Senaste lydelse 1994:483.
2 Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
3 Senaste lydelse 1996:1210.
4 Senaste lydelse 1995:1629.
5 Senaste lydelse 1996:1210.
6 Senaste lydelse 1996:1210.
7 Senaste lydelse 1996:1210.
8 Senaste lydelse 1993:1517.
9 Senaste lydelse1994:477.
10 Senaste lydelse 1995:1629.
11 Senaste lydelse 1993:1563.
2.14	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
	Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta
	dels att 11 och 19 §§ skall upphöra att gälla,
	dels att 2, 9, 10, 12, 14, 15 och 20 §§ samt rubriken närmast före 15 § 
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	2 §
	Beteckningar som används i 
kommunalskattelagen (1928:370), 
lagen (1947:576) om statlig 
inkomstskatt och uppbördslagen 
(1953:272) har samma betydelse i 
denna lag, om inte annat anges eller 
framgår av sammanhanget. I denna 
lag avses med bosatt utomlands: om 
fysisk person att denne inte är 
bosatt här i riket eller stadigvarande 
vistas här, samt med hemma-
hörande i utlandet: om fysisk 
person att denne är bosatt 
utomlands och om juridisk person 
att denne inte är registrerad här i 
riket och inte heller har fast 
driftställe här.
	Beteckningar som används i 
kommunalskattelagen (1928:370), 
lagen (1947:576) om statlig 
inkomstskatt och skattebetalnings-
lagen (1997:000) har samma 
betydelse i denna lag, om inte annat 
anges eller framgår av samman-
hanget. I denna lag avses med 
bosatt utomlands: om fysisk person 
att denne inte är bosatt här i riket 
eller stadigvarande vistas här, samt 
med hemmahörande i utlandet: om 
fysisk person att denne är bosatt 
utomlands och om juridisk person 
att denne inte är registrerad här i 
riket och inte heller har fast drift-
ställe här.
	9 §
	Den som betalar ut kontant belopp eller annat vederlag, som för 
mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra 
skatteavdrag för betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt. Detta 
gäller inte, om utbetalaren är hemmahörande i utlandet.
	Åtnjuter mottagaren jämte 
kontant belopp andra skattepliktiga 
förmåner, skall skatteavdraget för 
dessa beräknas med tillämpning av 
8 § uppbördslagen (1953:272).
	Åtnjuter mottagaren jämte 
kontant belopp andra skattepliktiga 
förmåner, skall skatteavdraget för 
dessa beräknas med tillämpning av 
8 kap. 14–17 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:000).
	Om det kontanta beloppet inte är så stort att föreskrivet avdrag kan 
göras, är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, som om 
skatteavdrag gjorts.
	Har den som har att vidkännas 
skatteavdrag för särskild inkomst-
skatt enligt denna lag att betala 
kvarstående skatt, som har debi-
terats året före det år 
skatteavdraget skall göras, är 
utbetalaren skyldig att vid utbe-
talningen göra avdrag också för 
den kvarstående skatten, om han 
har erhållit beslut av skattemyn-
digheten om detta. Betalningen av 
den kvarstående skatten skall ske i 
enlighet med vad som sägs i 39 § 1 
mom. andra stycket tredje och 
fjärde meningarna uppbördslagen 
och i övrigt enligt punkterna 3 och 
4 av anvisningarna till 39 § upp-
bördslagen i tillämpliga delar.
	10 §
	Den som skall vidkännas avdrag för särskild inkomstskatt skall 
omedelbart efter det han erhållit beslutet från skattemyndigheten 
överlämna detta till den som har att göra avdraget.
	Fullgörs inte skyldigheten enligt 
första stycket och är inte för-
hållandena sådana som sägs i 40 § 
3 mom. uppbördslagen (1953:272), 
skall avdrag såsom för preliminär 
skatt och i förekommande fall 
kvarstående skatt göras i enlighet 
med vad som sägs i 40 § 1 mom. 
andra–fjärde styckena och 2 mom. 
samma lag. I övrigt gäller vad som 
sägs i tredje–femte samt sjunde 
styckena av anvisningarna till 40 § 
uppbördslagen.
	Fullgörs inte skyldigheten enligt 
första stycket, skall avdrag såsom 
för preliminär skatt göras i enlighet 
med vad som sägs i 8 kap. 6 § 
skattebetalningslagen (1997:000).
	12 §1
	I fråga om skyldighet att lämna 
uppgift till den skattskyldige om det 
belopp som innehållits genom 
skatteavdrag gäller vad som i fråga 
om arbetsgivare sägs i 43 § 1 mom. 
första stycket med undantag av 
andra meningen uppbördslagen 
(1953:272).
	I fråga om skyldighet att lämna 
uppgift till den skattskyldige om det 
belopp som innehållits genom 
skatteavdrag gäller vad som i fråga 
om arbetsgivare sägs i 5 kap. 12 § 
första stycket skattebetalningslagen 
(1997:000).
	14 §
	Utför någon, som har hemvist i 
en främmande stat med vilken 
Sverige har ingått överenskom-
melse för undvikande av att skatt 
tas ut i mer än en av staterna (s.k. 
uppbördsöverenskommelse), arbete 
här i riket, får beskattningsmyndig-
heten enligt de närmare föreskrifter 
som meddelas av regeringen eller 
den myndighet som regeringen 
bestämmer besluta att skatteavdrag 
enligt denna lag får underlåtas, om 
avdrag för skatt på grund av arbetet 
görs i den främmande staten.
	Har skattemyndigheten meddelat 
ett beslut enligt första stycket, får 
myndigheten enligt de närmare 
föreskrifter som meddelas av 
regeringen eller den myndighet som 
regeringen bestämmer besluta att 
skatt, som på grund av arbetet har 
innehållits dessförinnan enligt 
denna lag, skall överföras till den 
främmande staten för att där 
gottskrivas den skattskyldige. I 
övrigt gäller i tillämpliga delar vad 
som sägs i 69 a § andra–femte 
styckena uppbördslagen 
(1953:272).
	Utför någon, som har hemvist i 
en främmande stat med vilken 
Sverige har ingått överenskom-
melse för undvikande av att skatt 
tas ut i mer än en av staterna, arbete 
här i riket, får beskattningsmyndig-
heten enligt de närmare föreskrifter 
som meddelas av regeringen eller 
den myndighet som regeringen 
bestämmer besluta att skatteavdrag 
enligt denna lag får underlåtas, om 
avdrag för skatt på grund av arbetet 
görs i den främmande staten.
	Har skattemyndigheten meddelat 
ett beslut enligt första stycket, får 
myndigheten enligt de närmare 
föreskrifter som meddelas av 
regeringen eller den myndighet som 
regeringen bestämmer besluta att 
skatt, som på grund av arbetet har 
innehållits dessförinnan enligt 
denna lag, skall överföras till den 
främmande staten för att där 
tillgodoräknas den skattskyldige. I 
övrigt gäller i tillämpliga delar vad 
som sägs i 18 kap. 5 § andra stycket 
och 6 § skattebetalningslagen 
(1997:000).
Uppbörd av skatt
Redovisning och betalning av 
skatt
	15 §2
	Särskild inkomstskatt, som 
innehållits genom skatteavdrag, 
skall betalas senast den 10 i den 
uppbördsmånad som infaller när-
mast efter utgången av den månad, 
då skatteavdraget gjordes. I upp-
bördsmånaden januari får 
betalning i stället ske senast den 15. 
Om inbetalningen och uppgifter i 
samband därmed, om anstånd med 
betalningen samt om skyldighet att 
avge uppbördsdeklaration och 
påföljder av att skyldigheten 
underlåts gäller 52– 54 §§ 
uppbördslagen (1953:272) i 
tillämpliga delar. Regeringen eller 
den myndighet regeringen bestäm-
mer får dock besluta om avvikelser 
från bestämmelserna om inbetal-
ningssätt och om uppbördsdeklara-
tionens innehåll.
	Om redovisning av innehållen 
kvarskatt gäller 55 § 2 mom. 
uppbördslagen.
	Att bestämmelserna i 
skattebetalningslagen (1997:000) 
gäller vid redovisning och betalning 
av skatt enligt denna lag framgår av 
1 kap. 2 § skattebetalningslagen. 
Regeringen eller den myndighet re-
geringen bestämmer får dock 
besluta om avvikelser från be-
stämmelserna om inbetalningssätt 
och om skattedeklarationens inne-
håll.
	20 §
	Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna 
lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för 
mycket.
	Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos skattemyndigheten 
senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då inkomsten upp-
bars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om 
att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden.
	På vad som återbetalas en-
ligt första stycket utgår ränta enligt 
vad som föreskrivs i 69 § 2 mom. 
uppbördslagen (1953:272). I övrigt 
gäller i tillämpliga delar vad som 
sägs i 68 § 6 mom. uppbördslagen.
	På vad som återbetalas en-
ligt första stycket beräknas 
ränta enligt vad som föreskrivs i 19 
kap. 12 och 14 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:000). I övrigt gäller i 
tillämpliga delar vad som sägs i 18 
kap. 8 och 9 §§ samma lag.
	Om det följer av avtal för undvikande av dubbelbeskattning att Sverige 
som källstat skall medge avräkning för den skatt som betalats i den andra 
avtalsslutande staten av skattskyldig med hemvist där för inkomst som är 
skattepliktig enligt denna lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av 
ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i denna andra stat på 
inkomsten. Detta belopp får dock inte överstiga den särskilda 
inkomstskatten på inkomsten i fråga. Vid ansökan om sådan återbetalning 
av skatt skall fogas intyg eller annan utredning om den särskilda 
inkomstskatt respektive den utländska skatt som erlagts på inkomsten.
	1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på 
inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997.
	2. Äldre föreskrifter i 9 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om 
inkomst som uppbärs före 1998.
	3. Äldre föreskrifter i 15 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i 
fråga om skatt som skall betalas och uppbördsdeklaration som skall lämnas 
i januari 1998 eller tidigare.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	4. Äldre föreskrifter i 20 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild 
inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998.
1Senaste lydelse 1992:1181.
2Senaste lydelse 1994:1982.
2.15	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1340) om
ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta
	Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1991:586) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta i paragrafens lydelse enligt lagen 
(1996:1340) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och 
övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1340) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	21 §
	I fråga om särskild inkomstskatt 
gäller i tillämpliga delar vad som 
sägs om överflyttning av 
beslutsbehörighet i 2 a §, om 
anstånd med inbetalning av skatt i 
49 och 51 §§, om dröjsmålsavgift i 
58 §, om indrivning i 59 §, om 
ansvar för skatt som påförts en 
avliden eller ett dödsbo i 61 §, om 
central tillsyn m.m. i 72 §, om rätt 
att ta del av preliminär självdekla-
ration m.m. i 73 §, om arbetsgivares 
ansvarighet för arbetstagares skatt, 
m.m. i 77, 77 a, 77 c, 78  och 78 b 
§§, om vite i 83 §, om omprövning 
m.m. i 84Ä94 §§, om beslut om sär-
skilda debiteringsåtgärder i 95 § 
samt om överklagande m.m. i 
96Ä103 §§ uppbördslagen 
(1953:272). Beslut om anstånd som 
avses i 49 § den lagen meddelas av 
beskattningsmyndigheten enligt 
denna lag. Beslut om anstånd skall 
skyndsamt meddelas den skatt-
skyldige utan kostnad för denne.
	I fråga om särskild inkomstskatt 
gäller i tillämpliga delar vad som 
sägs om överflyttning av ärenden 
och uppgifter i 2 kap. 5 § skatte-
betalningslagen (1997:000).
	Denna lag träder i kraft den 1 
januari 1998 och tillämpas på 
inkomster som hänför sig till tid 
efter ikraftträdandet.
	1. Denna lag träder i kraft såvitt 
avser 21 § den 1 november 1997 
och i övrigt den 1 januari 1998. 
	2. Föreskrifterna i 21 § tillämpas 
på inkomst som uppbärs efter 
utgången av år 1997.
	3. Föreskrifterna i 5 och 7 §§ 
tillämpas på inkomster som hänför 
sig till tid efter ikraftträdandet.
	4. Äldre föreskrifter i 21 § 
tillämpas fortfarande i fråga om 
särskild inkomstskatt hänförlig till 
tiden före 1998.
2.16	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
	Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
	dels att 13 § skall upphöra att gälla,
	dels att 2, 12, 14, 19 och 20 §§ samt rubriken närmast före 14 § skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	2 §
	Beteckningar som används i 
kommunalskattelagen (1928:370), 
lagen (1947:576) om statlig 
inkomstskatt och uppbördslagen 
(1953:272) har samma betydelse i 
denna lag, om inte annat anges eller 
framgår av sammanhanget.
	Beteckningar som används i 
kommunalskattelagen (1928:370), 
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och skattebetalnings-
lagen (1997:000) har samma betyd-
else i denna lag, om inte annat 
anges eller framgår av samman-
hanget.
	12 §
	Den som betalar ut ersättning till artist, idrottsman eller artistföretag, 
som för mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra 
skatteavdrag för betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt.
	Åtnjuter mottagaren jämte 
kontant belopp andra skattepliktiga 
förmåner, skall skatteavdraget för 
dessa beräknas med tillämpning av 
8 § uppbördslagen (1953:272).
	Åtnjuter mottagaren jämte 
kontant belopp andra skattepliktiga 
förmåner, skall skatteavdraget för 
dessa beräknas med tillämpning av 
8 kap. 14–17 §§ skattebetalnings-
lagen (1997:000).
	Om den kontanta ersättningen inte är så stor att föreskrivet avdrag kan 
göras, är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, så som om 
skatteavdrag gjorts.
	Har den som har att vidkännas 
skatteavdrag för särskild inkomst-
skatt enligt denna lag att betala 
kvarstående skatt, som har debi-
terats året före det år 
skatteavdraget skall göras, är 
utbetalaren skyldig att vid utbe-
talningen göra avdrag också för 
den kvarstående skatten, om han 
erhållit beslut av skattemyndigheten 
om detta. Betalningen av den 
kvarstående skatten skall ske i 
enlighet med vad som sägs i 39 § 1 
mom. andra stycket tredje och 
fjärde meningarna uppbördslagen 
och i övrigt enligt punkterna 3 och 
4 av anvisningarna till 39 § upp-
bördslagen i tillämpliga delar.
Uppbörd av skatt
Redovisning och betalning av 
skatt
	14 §1
	Särskild inkomstskatt enligt 
denna lag skall redovisas och 
inbetalas till beskattningsmyn-
digheten av den som har att göra 
skatteavdrag enligt 12 § senast den 
10 i månaden efter den då den 
skattepliktiga ersättningen har 
betalats ut till artisten, 
idrottsmannen eller artistföretaget 
och av arrangör, senast den 10 i 
månaden efter den då tillställningen 
ägt rum. I uppbördsmånaden 
januari får redovisning och 
betalning i stället ske senast den 15.
	Särskild inkomstskatt enligt 
denna lag skall redovisas och  
betalas av den som har att göra 
skatteavdrag enligt 12 § senast den 
12 i månaden efter den då den 
skattepliktiga ersättningen har 
betalats ut till artisten, 
idrottsmannen eller artistföretaget 
och av arrangör, senast den 12 i 
månaden efter den då tillställningen 
ägt rum. I januari gäller i stället den 
17. Skatten anses ha betalats den 
dag då betalningen bokförts på 
beskattningsmyndighetens särskilda 
konto.
	I de fall en betalningsmottagare är företrädare för en grupp av artister 
eller idrottsmän utan att vara ett artistföretag lämnas uppgift om 
inkomstens och skattens fördelning på medlemmar i gruppen.
	Redovisning enligt denna paragraf skall lämnas på heder och samvete 
samt skrivas på blankett enligt fastställt formulär.
	Om redovisning av innehållen 
kvarskatt gäller 55 § 2 mom. 
uppbördslagen (1953:272).
	19 §
	Har den som är skyldig att lämna redovisning enligt 14 § underlåtit att 
fullgöra denna skyldighet och har underlåtenheten medfört att skatt inte 
betalats eller betalats med för lågt belopp eller föreligger annars grundad 
anledning att anta att skatt inte betalats eller betalats med för lågt belopp, 
skall beskattningsmyndigheten besluta om den skatt som skall betalas. 
Därvid får underlaget för beskattningsbeslutet bestämmas efter skälig 
grund.
   Beskattningsmyndighetens beslut 
skall meddelas före utgången av det 
sjätte året efter det kalenderår under 
vilket det uppbördsår, då skatten 
rätteligen skulle ha redovisats, har 
gått ut.
  Beskattningsmyndighetens beslut 
skall meddelas senast under sjätte 
året efter utgången av det 
kalenderår under vilket 
beskattningsåret har gått ut.
	20 §
	Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna 
lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för 
mycket.
	Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då 
inkomsten uppbars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller 
annan utredning om att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden.
	På vad som återbetalas enligt 
första stycket utgår ränta enligt vad 
som föreskrivs i 69 § 2 mom. 
uppbördslagen (1953:272). I övrigt 
gäller i tillämpliga delar vad som 
sägs i 68 § 6 mom. uppbördslagen.
	På vad som återbetalas enligt 
första stycket beräknas ränta enligt 
vad som föreskrivs i 19 kap. 12 och 
14 §§ skattebetalningslagen 
(1997:000). I övrigt gäller i 
tillämpliga delar vad som sägs i 18 
kap. 8 och 9 §§ samma lag.
	1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på 
inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997.
	2. Äldre föreskrifter i 12 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om 
inkomster som uppbärs före 1998.
	3. Äldre föreskrifter i 14 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i 
fråga om skatt som skall redovisas och inbetalas i januari 1998 eller 
tidigare.
	4. Äldre föreskrifter i 20 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild 
inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998.
1Senaste lydelse 1994:1981.
2.17	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1341) om
ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.
	Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1991:591) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. i paragrafens lydelse enligt 
lagen (1996:1341) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande-  och 
övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1341) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	23 §
	I fråga om särskild inkomstskatt 
gäller i tillämpliga delar vad som 
sägs om anstånd med inbetalning av 
skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd i 
52 §, om dröjsmålsavgift i 58 §, om 
indrivning i 59 §, om ansvar för 
skatt som påförts en avliden eller ett 
dödsbo i 61 §, om rätt att taga del 
av preliminär självdeklaration m. 
m. i 73 §, om arbetsgivares 
ansvarighet för arbetstagares skatt, 
m. m. i 77, 77 a, 77 c, 78 och 78 b 
§§, om vite i 83 §, om omprövning 
m. m. i 84–94 §§, om beslut om 
särskilda debiteringsåtgärder i 95 § 
samt om överklagande m. m. i 97, 
99, 101 och 103 §§ uppbördslagen 
(1953:272). Vad som där sägs om 
arbetsgivare skall då gälla den som 
är redovisningsskyldig enligt 14 § 
denna lag och vad som där sägs om 
skattemyndighet skall gälla 
Skattemyndigheten i Dalarnas län. 
Med uppbördsdeklaration avses 
enligt denna lag redovisning enligt 
14 §. Beslut om anstånd skall 
skyndsamt meddelas den 
skattskyldige utan kostnad för 
denne.
	I fråga om särskild inkomstskatt 
gäller i tillämpliga delar vad som 
sägs om ansvar för skatt i 12 kap., 
om utredning i skatteärenden i 14 
kap., om skattetillägg och för-
seningsavgift i 15 kap., om anstånd 
med inbetalning av skatt i 17 kap., 
om indrivning i 20 kap., om om-
prövning i 21 kap., om överklagan-
de i 22 kap. och om övriga bestäm-
melser i 23 kap. skattebetalnings-
lagen (1997:000). Vad som där 
sägs om arbetsgivare skall då gälla 
den som är redovisningsskyldig 
enligt 14 § denna lag och vad som 
där sägs om skattemyndighet skall 
gälla Skattemyndigheten i 
Dalarnas län. Med skattedeklaration 
avses enligt denna lag redovisning 
enligt 14 §.
	I 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst 
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring finns bestämmelser om skyl-
dighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräkning av 
pensionsgrundande inkomst. 
	Denna lag träder i kraft den 1 
januari 1998 och tillämpas på 
inkomster som hänför sig till tid 
efter ikraftträdandet.
	1. Denna lag träder i kraft såvitt 
avser 23 § den 1 november 1997 
och i övrigt den 1 januari 1998.
	2. Föreskrifterna i 23 § tillämpas 
på inkomst som uppbärs efter 
utgången av år 1997. 
	3. Föreskrifterna 3 § tillämpas 
på inkomster som hänför sig till tid 
efter ikraftträdandet.
	4. Äldre föreskrifter i 23 § 
tillämpas fortfarande i fråga om 
särskild inkomstskatt hänförlig till 
tiden före 1998.
2.18	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om 
indrivning av statliga fordringar m.m.
	Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:891) om indrivning av 
statliga fordringar m.m. 
	dels att nuvarande 19 § skall betecknas 20 §, 
	dels att 2 § skall ha följande lydelse,
	dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 19 §, och närmast före 
19 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 §1
	Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings-
balken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för 
fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
	1. uppbördslagen (1953:272), 
om inte annat föreskrivs i den 
lagen,
	2. lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt, om inte annat föreskrivs 
i den lagen,
	3. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
	4. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
	5. lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt,
	6. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
	7. lagen (1984:668) om uppbörd 
av socialavgifter från arbetsgivare, 
om inte annat föreskrivs i den 
lagen,
	8. fordonsskattelagen 
(1988:327),
	9. lagen (1989:471) om investe-
ringsskatt för vissa byggnadsarbe-
ten,
	10. lagen (1991:586) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta,
	11. lagen (1991:591) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta 
artister m.fl.,
	12. mervärdesskattelagen 
(1994:200), eller
	13. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond.
	1. lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt, om inte annat föreskrivs 
i den lagen,
	2. lagen (1972:435) om över-
lastavgift,
	3. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
	4. lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt,
	5. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
	6. fordonsskattelagen 
(1988:327),
	7. lagen (1991:591) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta 
artister m.fl.,
	8. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond, eller
	9. skattebetalningslagen 
(1997:000).
Avräkningsordning i vissa fall
19 §
	Om mer än en skattefordran 
enligt skattebetalningslagen 
(1997:000) skall drivas in hos 
samma gäldenär, skall belopp som 
kan användas för betalning av 
någon av skattefordringarna i 
första hand räknas av från den 
fordran vars preskriptionstid går ut 
först.
	Om det finns särskilda skäl, får 
kronofogdemyndigheten tillgodo-
räkna beloppet på annat sätt.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
	Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om fordringar som har 
påförts enligt 
	1. uppbördslagen (1953:272),
	2. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
	3. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten,
	4. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller
	5. mervärdesskattelagen (1994:200).
1 Senaste lydelse 1996:133.
2.19	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1346) om
ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m.
	Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga 
fordringar m.m. i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1346) om ändring 
i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 
	2 §
	Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings-
balken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för 
fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
	1. uppbördslagen (1953:272), 
om inte annat föreskrivs i den 
lagen,
	2. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
	3. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
	4. lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt,
	5. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
	6. lagen (1984:668) om uppbörd 
av socialavgifter från arbetsgivare, 
om inte annat föreskrivs i den 
lagen,
	7. fordonsskattelagen 
(1988:327),
	8. lagen (1989:471) om investe-
ringsskatt för vissa byggnadsarbe-
ten,
	9. lagen (1991:586) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta,
	10. lagen (1991:591) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta 
artister m.fl.,
	11. mervärdesskattelagen 
(1994:200), eller
	12. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond.
	1. lagen (1972:435) om överlast-
avgift,
	2. lagen (1976:206) om felpar-
keringsavgift,
	3. lagen (1976:339) om 
saluvagnsskatt,
	4. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter,
	5. fordonsskattelagen 
(1988:327),
	
	6. lagen (1991:591) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta 
artister m.fl.,
	7. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond, eller
	8. skattebetalningslagen 
(1997:000).
2.20	Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)
	Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)1
	dels att 12 kap. 3 §, 13 kap. 1 aÄ5, 29 och 30 §§, 14Ä18 kap., 20 kap. 
2Ä9 §§ samt 22 kap. 3 och 4 §§ samt 6Ä9 §§ skall upphöra att gälla,
	dels att rubriken närmast efter 11 kap. 6 § och rubrikerna närmast före 
13 kap. 29 och 30 §§, 20 kap. 4, 8 och 9 §§, 22 kap. 4 och 6Ä9 §§ skall 
utgå, 
	dels att 1 kap. 7 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 4 §, 9 kap. 3 och 4 §§, 9 a kap. 
11 §, 11 kap. 5 §, 12 kap. 1Ä2 §§, 13 kap. 1 §, 19 kap. 12Ä14 §§, 20 kap. 
1 §, 22 kap. 1 § samt rubriken till 13 kap. och rubrikerna närmast före 13 
kap. 1 § och 22 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
	dels att rubriken närmast före 22 kap. 2 § skall lyda "Öresutjämning".
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
1 kap.
7 §
	Vad som föreskrivs i fråga om 
v e r k s a m h e t avser såväl hela 
verksamheten som en del av 
verksamheten. I 13 och 14 kap. 
avses dock hela verksamheten om 
inte något annat anges.
	Vad som föreskrivs i fråga om 
v e r k s a m h e t avser såväl hela 
verksamheten som en del av 
verksamheten. I 13 kap. avses dock 
hela verksamheten om inte något 
annat anges.
	Med verksamhet som medför skattskyldighet förstås en sådan 
verksamhet i vilken omsättning av varor eller tjänster medför 
skattskyldighet enligt 2 § första stycket 1.
	6 kap.
	2 §
	En delägare i ett enkelt bolag 
eller i ett partrederi är skattskyldig i 
förhållande till sin andel i bolaget 
eller rederiet. Efter ansökan av 
samtliga delägare kan 
skattemyndigheten besluta att den 
av delägarna som dessa föreslår 
tills vidare skall anses som 
skattskyldig för bolagets eller 
rederiets hela skattepliktiga 
omsättning.
	En delägare i ett enkelt bolag 
eller i ett partrederi är skattskyldig i 
förhållande till sin andel i bolaget 
eller rederiet. I 23 kap. 3 § 
skattebetalningslagen (1997:000) 
finns bestämmelser om att 
skattemyndigheten får besluta att en 
av delägarna skall svara för 
redovisningen och betalningen av 
mervärdesskatt.
	7 kap.
	4 §2
	Vid uttag i form av användande 
av personbil för privat bruk enligt 2 
kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första 
stycket första meningen avsedda 
värdet av det värde som enligt 5 § 
lagen (1984:668) om uppbörd av 
socialavgifter från arbetsgivare har 
bestämts i fråga om tillhanda-
hållandet av bilförmåner åt 
anställda. När det gäller den 
skattskyldiges eget nyttjande får 
skattemyndigheten på ansökan 
bestämma det i 2 § första stycket 
första meningen avsedda värdet 
enligt de grunder som anges i 5 § 
lagen om uppbörd av socialavgifter 
från arbetsgivare. Detsamma gäller 
i fråga om delägare i handelsbolag.
	 Vid uttag i form av användande 
av personbil för privat bruk enligt 2 
kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första 
stycket första meningen avsedda 
värdet av det värde som enligt 9 
kap. 2 § skattebetalningslagen 
(1997:000) har bestämts i fråga om 
tillhandahållandet av bilförmåner åt 
anställda. När det gäller den 
skattskyldiges eget nyttjande får 
skattemyndigheten på ansökan 
bestämma det i 2 § första stycket 
första meningen avsedda värdet 
enligt de grunder som anges i 9 kap. 
2 § skattebetalningslagen. Detsam-
ma gäller i fråga om delägare i 
handelsbolag.
	9 kap.
	3 §3
	En skattskyldig fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare 
har rätt att göra avdrag för ingående skatt enligt bestämmelserna i 8 kap. 
Fastighetsägaren får dessutom göra avdrag
	1. om skattemyndigheten har beslutat om skattskyldighet för honom 
inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket han har utfört eller 
låtit utföra ny-, till- eller ombyggnad av fastigheten: för den ingående skatt 
som hänför sig till byggnadsarbetena till den del dessa avser lokaler som 
omfattas av beslutet, och
	2. om skattemyndigheten har 
beslutat om skattskyldighet för 
honom inom tre år från det att han 
köpt fastigheten: för den ingående 
skatt som den tidigare ägaren har 
gjort avdrag för men som återförts 
enligt 5 § på grund av fastighetsför-
säljningen under förutsättning att 
den tidigare ägaren har betalat in 
den återförda ingående skatten till 
staten.
	2. 
om skattemyndigheten har beslutat 
om skattskyldighet för honom inom 
tre år från det att han köpt fastig-
heten: för den ingående skatt som 
den tidigare ägaren har gjort avdrag 
för men som återförts enligt 5 § på 
grund av fastighetsförsäljningen 
under förutsättning att den tidigare 
ägaren i samband med sin 
redovisning av den återförda 
ingående skatten, dock senast före  
ingången av andra månaden efter 
den då redovisningen gjordes, har 
betalat in skatt enligt 
skattebetalnings- lagen (1997:000) 
med ett belopp som motsvarar den 
återförda ingående skatten och att 
det inbetalda beloppet inte skall 
räknas av enligt 16 kap. 10 § skatte-
betalningslagen.
	Avdragsrätt enligt första stycket 2 har även den som bedriver 
verksamhet som medför skattskyldighet på annan grund än beslut enligt 
1 §. Motsvarande gäller i fråga om rätt till återbetalning enligt 10 kap. 
9Ä13 §§.
4 §
	I 8 kap. 17 § finns bestämmelser 
om hur en skattskyldig fastighets-
ägare skall styrka sin avdragsrätt 
vid förvärv enligt 3 § första stycket 
1. Rätt till avdrag enligt 3 § första 
stycket 2 och andra stycket har den 
som yrkar avdrag endast om han 
kan styrka sin rätt genom ett av den 
tidigare ägaren utfärdat intyg om 
storleken av den ingående skatt som 
denne återfört på grund av 
fastighetsförsäljningen och betalat 
in till staten. Den tidigare ägaren är 
skyldig att utfärda ett sådant intyg, 
om köparen begär det.
	I 8 kap. 17 § finns bestämmelser 
om hur en skattskyldig fastighets-
ägare skall styrka sin avdragsrätt 
vid förvärv enligt 3 § första stycket 
1. Rätt till avdrag enligt 3 § första 
stycket 2 och andra stycket har den 
som yrkar avdrag endast om han 
kan styrka sin rätt genom ett av den 
tidigare ägaren utfärdat intyg om 
storleken av den ingående skatt som 
denne återfört på grund av 
fastighetsförsäljningen och betalat 
in till staten i enlighet med de 
bestämmelserna. Den tidigare 
ägaren är skyldig att utfärda ett 
sådant intyg, om köparen begär det.
9 a kap.
11 §4
	När flera varor köps eller säljs 
samtidigt utan att de enskilda 
varornas pris är känt, utgörs 
beskattningsunderlaget av den 
sammanlagda vinstmarginalen, 
minskad med den mervärdesskatt 
som hänför sig till vinstmarginalen, 
för sådana varor under redovis-
ningsperioden enligt 13 kap., om 
inte annat följer av tredje stycket.
	
	När flera varor köps eller säljs 
samtidigt utan att de enskilda 
varornas pris är känt, utgörs 
beskattningsunderlaget av den 
sammanlagda vinstmarginalen, 
minskad med den mervärdesskatt 
som hänför sig till vinstmarginalen, 
för sådana varor under redovis-
ningsperioden enligt 10  kap. 
skattebetalningslagen (1997:000), 
om inte annat följer av tredje 
stycket.
	Om inköp eller försäljningar av varor enligt första stycket utgör den 
huvudsakliga delen av en återförsäljares inköp eller försäljningar under 
redovisningsperioden, får även andra omsättningar som avses i 1 eller 2 § 
ingå i beskattningsunderlag enligt första stycket.
	Första och andra styckena gäller i fråga om motorfordon endast om de 
förvärvats för att efter skrotning säljas i delar.
11 kap.
5 §5
	En faktura eller jämförlig handling skall i de fall som anges i 2 § 1 eller 
2 och 2 a § innehålla uppgift om
	1. ersättningen,
	2. skattens belopp för varje skattesats,
	3. utställarens och mottagarens namn och adress eller någon annan 
uppgift genom vilken de kan identifieras,
	4. transaktionens art,
	5. platsen för varans mottagande,
	6. den skattskyldiges  registre-
ringsnummer enligt 14 kap. 24 § 
eller, då den skattskyldige inte är 
registrerad, hans person- eller 
organisationsnummer om det finns 
ett sådant och annars en likvärdig 
uppgift, och
	6. den skattskyldiges registre-
ringsnummer eller, då den 
skattskyldige inte är registrerad, 
hans person- eller organisations-
nummer om det finns ett sådant och 
annars en likvärdig uppgift, och
	7. övrigt som kan ha betydelse för bedömningen av skattskyldigheten 
och mottagarens avdragsrätt eller rätt till återbetalning.
	En faktura eller jämförlig handling som utfärdas enligt 2 § 3 skall 
innehålla uppgift om den utgående skatt som säljaren har redovisat eller 
skall redovisa för gjorda skattepliktiga uttag av tjänster på fastigheten. 
Handlingen skall dessutom innehålla de uppgifter som anges i första 
stycket 3, 4, 6 och 7.
	Bestämmelserna i första stycket 3Ä5 får frångås då fråga är om en 
faktura eller jämförlig handling som upptar endast ett mindre belopp.
	12 kap.
	1 §
	Beskattningsbeslut och andra 
beslut i beskattningsärenden 
meddelas, om inte annat anges i 
andraÄfjärde styckena eller i 2 §, av 
skattemyndigheten i det län där den 
skattskyldige är registrerad eller, 
om han inte är registrerad, av den 
skattemyndighet som enligt 14 kap. 
23 § är behörig att besluta om regi-
strering.
	Bestämmelserna i 2 kap. 2 § 
tredje stycket taxeringslagen 
(1990:324) gäller även beskatt-
ningsärenden enligt denna lag.
   Om ett beskattningsärende har ett 
nära samband med ett taxe-
ringsärende som enligt 2 kap. 4 § 
taxeringslagen skall avgöras i en 
skattenämnd och det är lämpligt att 
ärendena prövas i ett sammanhang, 
får även beskattningsärendet av-
göras i skattenämnden.
   Riksskatteverket har samma 
befogenhet som skattemyndigheten 
har enligt 17 kap. 2, 5 och 6 §§. I 
förekommande fall tar verket över 
den befogenhet som annars 
tillkommer skattemyndigheten.
	Beslut enligt denna lag med-
delas, om inte annat anges i andra 
stycket eller i 1 a  eller 2 §, av 
skattemyndigheten i det län där den 
skattskyldige är registrerad enligt 3 
kap. 1 § skattebetalningslagen 
(1997:000) eller, om han inte är 
registrerad, av den skattemyndighet 
som enligt 2 kap. samma lag är 
behörig att besluta om registrering.
	Bestämmelserna i 2 kap. 2 § 
tredje stycket taxeringslagen 
(1990:324) gäller även ärenden 
enligt denna lag.
 
1 a §6
	Beslut som avses i 1 § och som 
rör den som är skattskyldig endast 
på grund av förvärv av sådana varor 
som anges i 2 a kap. 3 § första 
stycket 1 och 2 meddelas av 
Skattemyndigheten i Dalarnas län.
	Beslut enligt denna lag som rör 
den som är skattskyldig endast på 
grund av förvärv av sådana varor 
som anges i 2 a kap. 3 § första 
stycket 1 och 2 meddelas av 
Skattemyndigheten i Dalarnas län.
	2 §7
	Skattemyndigheten i Dalarnas län prövar frågor om 
betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om godkännande av 
upplagshavare och av skatteupplag enligt 9 c kap. 7 § eller om återkallelse 
av sådant godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket, om återbetalning 
enligt 10 kap. 1Ä8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 
kap. 7 §. I fråga om återbetalning enligt 10 kap. 9Ä13 §§ tillämpas 1 § 
första stycket.
	Av 14 kap. 28 § följer att 
bestämmelserna om beslutande 
myndighet i 2 kap. 2 § taxerings-
lagen (1990:324) är tillämpliga i de 
fall den skattskyldige enligt 14 kap. 
3 § skall redovisa skatt enligt denna 
lag i en självdeklaration.
	Bestämmelserna om beslutande 
myndighet i 2 kap. 1-3 och 5 §§ 
skattebetalningslagen (1997:000) är 
tillämpliga i de fall den skattskyl-
dige skall redovisa mervärdesskatt i 
en självdeklaration.
13 kap. Redovisning av skatt samt 
periodisk sammanställning8
Allmänna bestämmelser
13 kap. Redovisning av utgående  
och ingående skatt
Allmän bestämmelse
	1 §9
	I 1 aÄ28 a §§ finns bestämmelser 
om skyldighet att redovisa utgående 
och ingående skatt. I 29 och 30 §§ 
finns bestämmelser om skyldighet 
att lämna vissa andra uppgifter.
	I 14 kap. finns bestämmelser om 
skyldigheten att lämna deklaration 
och om deklarationsförfarandet.
	I 10 kap. skattebetalningslagen 
(1997:000) finns bestämmelser om 
redovisning av mervärdesskatt. 
Ytterligare bestämmelser om 
redovisningen finns i det följande i  
6Ä28 a §§.
	19 kap.
	12 §10
	En ansökan om återbetalning 
enligt 10 kap. 9Ä13 §§ skall göras i 
den form som föreskrivs i denna lag 
för deklaration av ingående skatt i 
en verksamhet som medför 
skattskyldighet. För den som 
ansöker om sådan återbetalning 
gäller vad som föreskrivs i 12Ä18 
och 20Ä22 kap. i fråga om den som 
är skattskyldig, om inget annat följer 
av 13 §.
	En ansökan om återbetalning 
enligt 10 kap. 9Ä13 §§ skall göras i 
den form som föreskrivs i 10 kap. 
17 § eller 31 § första stycket 
skattebetalningslagen (1997:000) 
för deklaration av ingående skatt i 
en verksamhet som medför skatt-
skyldighet. För den som ansöker om 
sådan återbetalning gäller vad som 
föreskrivs i 13 och 21 kap. samt vad 
som föreskrivs om förfarandet i 
skattebetalningslagen i fråga om 
den som är skattskyldig, om inget 
annat följer av 13 §.
	13 §11
	Den som ansöker om återbe-
talning enligt 10 kap. 11 eller 12 § 
och inte skall lämna särskild 
deklaration enligt 14 kap. 3 § skall 
ändå lämna sådan deklaration, om 
det inte finns särskilda skäl mot det.
	Den som omfattas av beslut som 
meddelats enligt 10 kap. 9 § skall 
alltid lämna särskild deklaration.
	Den som ansöker om återbe-
talning enligt 10 kap. 11 eller 12 § 
och som enligt 10 kap. 31 § första 
stycket skattebetalningslagen 
(1997:000) inte skall redovisa 
mervärdesskatt i skattedeklaration, 
skall ändå göra det, om det inte 
finns särskilda skäl mot det.
	Den som omfattas av beslut som 
meddelats enligt 10 kap. 9 § skall 
alltid redovisa mervärdesskatt i 
skattedeklaration.
	14 §
	Regeringen meddelar föreskrifter om förfarandet vid återbetalning enligt 
10 kap. 5Ä8 §§.
	Vid återbetalning som avses i 
första stycket betalas inte ränta.
	20 kap.
	1 §12
	Följande beslut av skattemyn-
digheten får överklagas hos 
länsrätten av den skattskyldige och 
av Riksskatteverket:
	1. beskattningsbeslut i en fråga 
som kan ha betydelse för beskatt-
ningen eller rätten till återbetalning 
enligt 10 kap. 9-13 §§,
	2. beslut att avvisa en begäran 
om omprövning av beskattnings-
beslut eller att avvisa ett över-
klagande till länsrätten,
	3. beslut enligt 10 kap. 9 §,
	4. beslut enligt 14 kap. 23 och 
24 §§, och
	5. beslut om skattskyldighet eller 
anstånd med att lämna deklaration 
eller betala skatt.
	Vid överklagande av beslut 
enligt denna lag, med undantag för 
överklagande enligt andra stycket, 
gäller bestämmelserna i 22 kap. 
skattebetalningslagen (1997:000).
	Beslut som Skattemyndigheten i 
Dalarnas län har fattat om 
betalningsskyldighet enligt 3 kap. 
26 b §, om godkännande enligt 
9 c kap. 7 § eller om återkallelse av 
sådant godkännande enligt 9 c kap. 
8 § andra stycket, om återbetalning 
enligt 10 kap. 1-8 §§ och om 
betalningsskyldighet och avräkning 
enligt 19 kap. 7 § får överklagas hos 
Länsrätten i Dalarnas län. Beslut 
om avräkning får överklagas 
särskilt på den grunden att 
avräkningsbeslutet i sig är felaktigt 
men i övrigt endast i samband med 
överklagande av beslut om 
betalningsskyldighet. 
	Beslut som Skattemyndigheten i 
Dalarnas län har fattat om 
betalningsskyldighet enligt 3 kap. 
26 b §, om godkännande enligt 
9 c kap. 7 § eller om återkallelse av 
sådant godkännande enligt 9 c kap. 
8 § andra stycket, i ärende som rör 
återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§ 
och om betalningsskyldighet och 
avräkning enligt 19 kap. 7 § får 
överklagas hos Länsrätten i 
Dalarnas län. Beslut om avräkning 
får överklagas särskilt på den 
grunden att avräkningsbeslutet i sig 
är felaktigt men i övrigt endast i 
samband med överklagande av 
beslut om betalningsskyldighet. Ett 
överklagande enligt detta stycke 
skall ha kommit in inom två 
månader från den dag klaganden 
fick del av beslutet. 
	Ett beslut enligt 9 c kap. 7 § eller 8 § andra stycket får även överklagas 
av Riksskatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant beslut förs 
det allmännas talan av Riksskatteverket. 
	22 kap.
Riksskatteverket
	Förfarandet
	1 §
	Riksskatteverket leder och 
ansvarar för skatteförvaltningens 
verksamhet enligt denna lag.
	I fråga om betalning och 
återbetalning av skatt samt 
förfarandet i övrigt finns det även 
bestämmelser i skattebetalnings- 
lagen (1997:000).
	1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
	2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om redovisnings-
perioder som gått till ända senast vid utgången av 1997. Detsamma gäller 
för redovisningsperiod som på grund av bestämmelserna i 14 kap. 8 § 
tredje stycket slutar under januari 1998.
	3. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till 
återbetalning i 16 kap. 9 § skall hänsyn tas också till skyldighet att betala 
skatt enligt skattebetalningslagen (1997:000).
1 Senaste lydelse av 
13 kap. 1 a § 1994:1798
13 kap. 3 § 1995:1207
rubriken närmast före 13 kap. 29 § 1994:1798
13 kap. 29 § 1994:1798
rubriken närmast före 13 kap. 30 § 1994:1798
13 kap. 30 § 1994:1798
rubriken till 14 kap. 1994:1798
14 kap. 1 § 1995:1207
14 kap. 2 § 1995:1207
rubriken närmast före 14 kap. 3 § 1995:1207
14 kap. 3 § 1996:1406
14 kap. 5 § 1994:1798
14 kap. 8 § 1996:1406
14 kap. 12 § 1996:713
14 kap. 13 § 1994:1798
14 kap. 17 § 1995:700
14 kap. 23 § 1994:498
rubriken närmast före 14 kap. 28 § 1995:1207
14 kap. 28 § 1995:1207
14 kap. 30 § 1995:1207
rubriken närmast före 14 kap. 30 a § 1994:1798
14 kap. 30 a § 1994:1798
14 kap. 30 b § 1995:1207
14 kap. 30 c § 1994:1798
14 kap. 30 d § 1994:1798
15 kap. 1 § 1995:1286
16 kap. 12 § 1994:498
16 kap. 16 § 1995:581
16 kap. 17 § 1996:661
16 kap. 18 § 1996:661
17 kap. 2 § 1994:473
17 kap. 3 § 1994:473
17 kap. 5 § 1994:473
17 kap. 6 § 1994:473
17 kap. 7 § 1994:473
18 kap. 13 § 1994:1798
rubriken närmast före 19 kap. 13 § 1994:1798
20 kap. 4 § 1994:1798
rubriken närmast före 20 kap. 9 § 1996:661
20 kap. 9 § 1994:1798.
2 Senaste lydelse 1994:1798.
3 Senaste lydelse 1994:498.
4 Senaste lydelse 1995:700.
5 Senaste lydelse 1994:1798.
6 Senaste lydelse 1996:965.
7 Senaste lydelse 1996:1320.
8 Senaste lydelse 1994:1798.
9 Senaste lydelse 1994:1798.
10 Senaste lydelse 1996:661.
11 Senaste lydelse 1995:700.
12 Senaste lydelse 1996:1320.
2.21	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet
	Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:466) om  särskilda 
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet 
	dels att 5–7, 10, 15, 21 och 28–30 §§ skall ha följande lydelse,
	dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 32 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	5 §
	Revision får genomföras i den 
reviderades verksamhetslokaler 
även om den reviderade inte lämnat 
sitt medgivande till det, om 
revisionen inte utan svårighet kan 
genomföras på någon annan plats. 
Detsamma gäller om den 
reviderade inte medverkar på 
föreskrivet sätt, eller om det finns 
en  påtaglig risk att han kommer att 
undanhålla eller förvanska det som 
får granskas, inventeras eller 
besiktigas.
	Om det finns en påtaglig risk att 
den reviderade kommer att 
undanhålla eller förvanska det som 
får granskas, inventeras eller 
besiktigas, får åtgärden genomföras 
utan att den reviderade underrättas 
om att revision skall ske.
	Revision får, i de delar den inte 
utan svårighet kan genomföras på 
någon annan plats, genomföras i 
den reviderades verksamhets- 
lokaler även om den reviderade inte 
lämnat sitt medgivande till det. 
Detsamma gäller om den 
reviderade inte medverkar på 
föreskrivet sätt, eller om det finns 
en påtaglig risk att han kommer att 
undanhålla, förvanska eller förstöra 
det som får granskas, inventeras, 
besiktigas eller provas.
   Om det finns en påtaglig risk att 
den reviderade kommer att 
undanhålla, förvanska eller förstöra 
det som får granskas, inventeras, 
besiktigas eller provas, får åtgärden 
genomföras utan att den reviderade 
underrättas om att revision skall 
ske.
	6 §
	När revision genomförs i den 
reviderades verksamhetslokaler 
med stöd av 5 §, får handling som 
omfattas av revisionen eftersökas 
där och omhändertas, om den inte 
tillhandahålls utan oskäligt 
dröjsmål eller om det finns en 
påtaglig risk att handlingen 
undanhålls eller förvanskas.
	När revision genomförs i den 
reviderades verksamhetslokaler 
med stöd av 5 §, får handling som 
omfattas av revisionen eftersökas 
där och omhändertas, om den inte 
tillhandahålls utan oskäligt 
dröjsmål eller om det finns en 
påtaglig risk att handlingen 
undanhålls, förvanskas eller 
förstörs.
	När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler i annat fall 
får handling som påträffas eller granskas omhändertas om den behövs för 
revisionen.  
	7 §
	När revision inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler, får 
handling som omfattas av revisionen eftersökas i verksamhetslokalerna och 
omhändertas för granskning om
	1.  föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller
	2.  det finns en påtaglig risk för 
att handlingen undanhålls eller 
förvanskas.
	2.  det finns en påtaglig risk för 
att handlingen undanhålls, 
förvanskas eller förstörs.
	Om förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda, får åtgärden  
genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall ske.
	10 §
	Hos den som kan föreläggas att 
lämna kontrolluppgift om 
rättshandling enligt 3 kap. 5 § lagen 
(1984:151) om punktskatter och 
prisregleringsavgifter, 75 a § 
tullagen (1987:1065), 3 kap. 50 a § 
lagen (1990:325) om självdekla-
ration och kontrolluppgifter eller 17 
kap. 5 § mervärdesskattelagen 
(1994:200), får räkenskaper och 
andra handlingar som rör hans 
verksamhet granskas utan föregå-
ende föreläggande, om det finns 
särskild anledning att anta att 
handlingar av betydelse för kon-
trolluppgiftsskyldigheten kommer 
att påträffas och det kan befaras att 
utredningen skulle försvåras av ett 
föreläggande samt det finns ett 
betydande utredningsintresse för 
kontrollen.
	Hos den som inte kan bli föremål 
för revision enligt de i 1 § angivna 
lagarna, men som kan föreläggas 
att lämna kontrolluppgift om rätts-
handling enligt 3 kap. 5 § lagen 
(1984:151) om punktskatter och 
prisregleringsavgifter, 69 § tullagen 
(1994:1550), 3 kap. 50 a § lagen 
(1990:325) om självdeklaration och 
kontrolluppgifter eller 14 kap. 4 § 
skattebetalningslagen (1997:000), 
får handlingar som kan ha betydelse 
för kontrolluppgiftsskyldigheten 
granskas utan föregående förelägg-
ande. Granskningen får göras 
endast om det finns särskild an-
ledning att anta att handlingar av 
betydelse för kontrolluppgiftsskyl-
digheten kommer att påträffas och 
det finns en påtaglig risk att utred-
ningen skulle försvåras av ett före-
läggande samt det finns ett 
betydande utredningsintresse för 
kontrollen.
	Åtgärd enligt första stycket omfattar även befogenhet att eftersöka och 
omhänderta handling som får granskas.
	Granskningen får ske i 
verksamhetslokalerna om de 
handlingar som skall granskas inte 
utan svårighet kan granskas på 
någon annan plats.
	15 §
	Om det finns en påtaglig risk att 
handlingar som har betydelse för 
kontrollen undanskaffas eller 
förstörs innan länsrätten kan fatta 
beslut, får granskningsledaren 
besluta om åtgärder enligt 5 och 7– 
10 §§. Beslutet får avse endast 
åtgärd i verksamhetslokaler och 
skall omedelbart underställas 
länsrätten. Länsrätten skall utan 
dröjsmål pröva om beslutet skall 
bestå. 
	Om länsrätten finner att beslutet 
inte skall bestå skall insamlade 
uppgifter förstöras.
	Om det finns en påtaglig risk att 
handlingar som har betydelse för 
kontrollen eller det som får 
inventeras, besiktigas eller provas 
undanhålls, förvanskas eller 
förstörs innan länsrätten kan fatta 
beslut, får granskningsledaren 
besluta om åtgärder enligt 5 och 7– 
9 §§. Beslutet får avse endast 
åtgärd i verksamhetslokaler och 
skall omedelbart underställas 
länsrätten. Länsrätten skall utan 
dröjsmål pröva om beslutet skall 
bestå. 
	Om länsrätten finner att beslutet 
inte skall bestå skall rätten besluta 
att omhändertagna handlingar 
skall återlämnas och övriga 
insamlade uppgifter skall förstöras.
	21 §
	Kronofogdemyndigheten får på begäran av granskningsledaren 
verkställa beslut om åtgärd enligt denna lag. Granskningsledaren får dock 
verkställa beslut om åtgärder i verksamhetslokaler, om det kan ske 
obehindrat.
	Vid verkställighet av beslut om 
åtgärd som grundar sig på kontroll 
enligt tullagen (1987:1065) har 
tullmyndighet samma befogenheter 
 som kronofogdemyndigheten.
	Vid verkställighet av beslut om 
åtgärd som grundar sig på kontroll 
enligt tullagen (1994:1550) har 
tullmyndighet samma befogenheter 
 som kronofogdemyndigheten.
	Ett beslut i fråga om åtgärd enligt denna lag får, om inte något annat 
anges i beslutet, verkställas omedelbart. Ett sådant beslut får inte utan 
särskilda skäl verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00. Beslutet förfaller 
om verkställigheten inte påbörjats inom en månad.
	Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller 
omedelbart om inte annat anges i beslutet.
	28 §
	Ansökan om åtgärd, gransk-
ningsledarens beslut enligt 15 § och 
begäran om undantagande enligt 
denna lag prövas av den länsrätt 
som för det år då framställningen 
görs, skall pröva taxering till skatt 
enligt lagen (1947:576) om statlig 
inkomstskatt för den som åtgärden 
avser. Om det inte finns någon 
sådan länsrätt är länsrätten i det län 
behörig där beslut om åtgärd skall 
verkställas eller har verkställts.
	Ansökan om åtgärd, gransk-
ningsledarens beslut enligt 15 § och 
begäran om undantagande enligt 
denna lag prövas av länsrätten i det 
län där den som åtgärden avser 
hade sin hemortskommun den 
1 november året före det kalenderår 
då framställningen görs. Vid 
bestämmande av hemortskommun 
gäller bestämmelserna i lagen 
(1947:576) om statlig inkomstskatt i 
tillämpliga delar. Om det inte finns 
någon sådan länsrätt är länsrätten i 
det län behörig där beslut om åtgärd 
skall verkställas eller har verkställts.
	29 §
	Granskningsledares beslut enligt 6, 13 och 26 §§ får överklagas hos 
länsrätten.
	Om länsrätten ändrar gransk-
ningsledarens beslut enligt 6 § helt 
eller delvis, får rätten besluta att 
insamlade uppgifter skall förstöras.
	Om länsrätten ändrar ett beslut 
om åtgärd enligt denna lag helt 
eller delvis, skall rätten besluta att 
omhändertagna handlingar skall 
återlämnas och övriga insamlade 
uppgifter skall förstöras.
	30 §
	Det allmänna får överklaga länsrättens beslut enligt denna lag.
	I fråga om företrädare för det 
allmänna gäller beträffande skatt 
eller avgift som tas ut enligt bestäm-
melserna i 1 § första stycket 1, 3–5 
och 8–11 föreskrifterna i 6 kap. 15–
17 §§ taxeringslagen (1990:324).
	I fråga om företrädare för det 
allmänna gäller  6 kap. 15–17 §§ 
taxeringslagen (1990:324) beträff-
ande skatt eller avgift som tas ut 
enligt 1 § första stycket denna lag.
 
32 §
	Om den reviderade försatts i 
konkurs när omhändertagna 
handlingar skall återlämnas enligt 
15 § andra stycket, 26 eller 29 §, 
skall handlingarna i stället 
överlämnas till konkursförvaltaren. 
Skattemyndigheten skall underrätta 
den som handlingarna omhänder-
tagits hos om att handlingarna 
överlämnats till konkursförvaltaren.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. De nya föreskrifterna 
skall tillämpas också i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt
	1. uppbördslagen (1953:272),
	2. sjömansskattelagen (1958:295),
	3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
	4. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
	5. tullagen (1987:1065),
	6. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller
	7. mervärdesskattelagen (1994:200).
 	Äldre föreskrifter skall  tillämpas i fråga om beslut om tvångsåtgärd som 
meddelats före ikraftträdandet av denna lag. Den nya 32 § tillämpas dock 
från ikraftträdandet.
2.22	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1347) om
ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet
	Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:466) om särskilda 
tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet i paragrafens lydelse enligt lagen 
(1996:1347) om ändring i nämnda lag samt övergångsbestämmelsen till 
lagen (1996:1347) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	1 §
	Denna lag tillämpas vid revision 
eller annan kontroll av att skatt, tull 
eller avgift tas ut enligt 
bestämmelserna i
	1. uppbördslagen (1953:272),
	2.	kupongskattelagen 
(1970:624),
	3. lagen (1984:151) om 
punktskatter och prisregler-
ingsavgifter,
	4. lagen (1984:668) om  
uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare,
	5.	tullagen (1987:1065),
	6.	 fordonsskattelagen  
(1988:327),
	7. taxeringslagen (1990:324),
	8.	lagen (1991:586) om särskild 
 inkomstskatt för utomlands 
bosatta,
	9.	lagen (1991:591) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta 
artister m.fl.,
	10. mervärdesskattelagen  
(1994:200).
 	Lagen tillämpas även för 
kontroll av att en vara får föras in i 
eller ut ur landet enligt tullagen 
och för kontroll av att föreläggande 
enligt lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontroll-
uppgifter fullgjorts riktigt och 
fullständigt.
	Denna lag tillämpas vid revision 
eller annan kontroll av att skatt eller 
avgift tas ut enligt bestämmelserna 
i  
	1. kupongskattelagen 
(1970:624),
	2. lagen (1984:151) om 
punktskatter och prisreglerings-
avgifter,
	3. fordonsskattelagen  
(1988:327),
	4. taxeringslagen (1990:324),
	5. lagen (1991:591) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta 
artister m.fl.,
	6. skattebetalningslagen 
(1997:000).   
	Lagen tillämpas även vid 
revision enligt tullagen 
(1994:1550) och för kontroll av att 
föreläggande enligt lagen 
(1990:325) om självdeklaration och 
kontrolluppgifter eller 69 § 
tullagen fullgjorts riktigt och 
fullständigt.
	Denna lag träder i kraft den 1 
januari 1998. Äldre föreskrifter 
gäller dock fortfarande i fråga om 
revision eller kontroll av 
sjömansskatt som avser tid före 
utgången av år 1997.
	Denna lag träder i kraft den 1 
november 1997. Äldre föreskrifter 
gäller dock fortfarande i fråga om 
	1. beslut om tvångsåtgärd som 
meddelats före ikraftträdandet,
	2. revision eller kontroll av skatt 
eller avgift som tas ut enligt
	a) uppbördslagen (1953:272),
	b) sjömansskattelagen 
(1958:295),
	c) lagen (1968:430) om 
mervärdeskatt,
	d) lagen (1984:668) om uppbörd 
av socialavgifter från arbetsgivare,
	e) tullagen (1987:1065),
	f) lagen (1991:586) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta 
eller
	g) mervärdesskattelagen 
(1994:200).
2.23	Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)
	Härigenom föreskrivs att 30, 38, 69, 71, 72, 75, 88 och 92 §§ tullagen 
(1994:1550) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	30 §
	Om tull inte betalas inom 
föreskriven tid, skall dröjsmålsav-
gift tas ut enligt 58 § 2–5 mom. 
uppbördslagen (1953:272).
	Om tull inte betalas inom före-
skriven tid, skall dröjsmålsavgift tas 
ut enligt lagen (1997:000) om 
dröjsmålsavgift.
	
	Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om tull tillämpas även beträffande 
dröjsmålsavgift enligt första stycket.
	38 §
	Om någon, i egenskap av 
företrädare för en tullskyldig som är 
juridisk person, uppsåtligen eller av 
grov oaktsamhet har underlåtit att 
betala in tull i rätt tid och ordning, 
är han tillsammans med den 
tullskyldige betalningsskyldig för 
tullen. Betalningsskyldigheten får 
helt eller delvis efterges, om det 
finns särskilda skäl.
	Talan om åläggande av 
betalningsskyldighet enligt första 
stycket skall föras vid allmän 
domstol. Talan får inte väckas 
sedan den tullskyldiges betalnings-
skyldighet för beloppen har fallit 
bort enligt lagen (1982:188) om 
preskription av skattefordringar 
m.m. Hos den som har blivit ålagd 
betalningsskyldighet får indrivning 
ske i samma ordning som gäller för 
tull enligt 37 §.
	Den som fullgjort betalnings-
skyldighet för tullbelopp enligt 
första stycket har rätt att få ut 
beloppet av den tullskyldige. 
	Bestämmelsen i 4 § preskrip-
tionslagen (1981:130) gäller i fråga 
om regressfordran enligt tredje 
stycket.
	I fråga om betalningsskyldighet 
för företrädare för en tullskyldig 
som är juridisk person och som inte 
har betalat in tull i rätt tid och 
ordning gäller 12 kap. 6 § första, 
andra och fjärde styckena, 7 §, 12 § 
första stycket och 13 § 
skattebetalningslagen (1997:000).
	Hos den som har blivit ålagd 
betalningsskyldighet får indrivning 
ske i samma ordning som gäller för 
tull enligt 37 §.
	69 §
	Tullmyndigheten får förelägga den, som bedriver verksamhet av sådan 
beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons 
deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör 
verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia 
av handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och den andre 
personen (kontrolluppgift).
	Den som föreläggs kan, om 
föreläggandet medför att han måste 
lägga ned ett betydande arbete för 
att fullgöra det, i stället ställa 
nödvändiga handlingar till tull-
myndighetens förfogande för 
granskning.
 
	71 §
	Ett beslut om revision skall 
överlämnas till den reviderade 
innan revisionen verkställs. Beslu-
tet skall innehålla uppgift om ända-
målet med revisionen och om 
möjligheten att undanta handlingar 
och uppgifter enligt 76 och 77 §§.
	Ett beslut om revision skall  
innehålla uppgift om ändamålet 
med revisionen och om möjlig-
heten att undanta handlingar och 
uppgifter enligt 76 och 77 §§. 
	Företas revisionen för gransk-
ning av annan än den som 
revideras, får tullmyndigheten, om 
det finns särskilda skäl, utesluta 
uppgift om vem eller vilken 
rättshandling granskningen avser.
	I ett beslut om revision skall tullmyndigheten förordna en eller flera 
tjänstemän att verkställa revisionen (revisor).
	Den reviderade skall underrättas 
om beslutet innan revisionen 
verkställs. Om det är av betydelse 
för kontrollen att företa inventering 
eller liknande fysisk kontroll, får 
dock underrättelse ske i samband 
med att revisionen verkställs, om 
kontrollen annars kan mista sin 
betydelse.
	72 §
	En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett 
sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För det fall den 
reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 74 § fjärde stycket 
och om andra tvångsåtgärder i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärd-
er i beskattningsförfarandet.
	Tullmyndigheten får om det 
behövs bestämma tid och plats för 
revisionen. Denna får inte utan 
särskilda skäl verkställas hos 
enskild mellan kl. 19 och kl. 8. 
Revisionen skall ske hos den 
reviderade om han begär det och 
revisionen kan göras där utan 
betydande svårighet.
	Revisionen får verkställas hos 
den reviderade, om han medger 
det. Revisionen skall ske hos den 
reviderade, om han begär det och 
revisionen kan göras där utan 
betydande svårighet.
	Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på 
begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.
	75 §
	En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial 
och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som 
möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.
	Har den reviderade försatts i 
konkurs när handlingarna skall 
återlämnas, skall tullmyndigheten 
överlämna handlingarna till 
konkursförvaltaren. Tullmyndig-
heten skall underrätta den revidera-
de om att handlingarna 
överlämnats till konkursförvaltaren.
	Tullmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av 
revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.
88 §
 	Tulltillägg och förseningsavgift 
får helt eller delvis efterges om 
felaktigheten eller underlåtenheten 
kan antas ha ett sådant samband 
med den tullskyldiges ålder, 
sjukdom, bristande erfarenhet eller 
därmed jämförligt förhållande att 
den kan anses ursäktlig. Detsamma 
gäller, om felaktigheten eller 
underlåtenheten framstår som 
ursäktlig med hänsyn till den 
oriktiga uppgiftens beskaffenhet 
eller annan särskild omständighet 
eller om det framstår som uppenbart 
oskäligt att ta ut tillägget eller 
avgiften.
	Tulltillägg får helt efterges även 
när det belopp som kunde ha 
undandragits genom felaktigheten 
eller underlåtenheten är att anse 
som ringa.
	Förseningsavgift får helt eller 
delvis efterges också när 
underlåtenheten är att anse som 
ringa.
	Den tullskyldige skall helt eller 
delvis befrias från tulltillägg och 
förseningsavgift  
	1. om felaktigheten eller 
underlåtenheten kan antas ha ett 
sådant samband med den 
tullskyldiges ålder, sjukdom, 
bristande erfarenhet eller liknande 
förhållande att den framstår som 
ursäktlig, 
	2. om felaktigheten eller 
underlåtenheten framstår som 
ursäktlig med hänsyn till den 
oriktiga uppgiftens beskaffenhet 
eller annan särskild omständighet, 
eller 
	3. om det framstår som 
uppenbart oskäligt att ta ut tillägget 
eller avgiften.
	Den tullskyldige får befrias helt 
från tulltillägget när det belopp som 
kunde ha undandragits genom 
felaktigheten eller underlåtenheten 
är obetydligt.
	Den tullskyldige får helt eller 
delvis befrias från förseningsavgift 
även när underlåtenheten är 
obetydlig.
92 §
	Bestämmelserna om eftergift av 
tulltillägg och förseningsavgift skall 
beaktas, även om yrkande om detta 
inte framställts, i den mån det 
föranleds av vad som förekommit i 
ärendet eller målet om tulltillägg 
eller förseningsavgift.
	Bestämmelserna om befrielse 
från tulltillägg och förseningsavgift 
skall beaktas, även om yrkande om 
detta inte framställts, i den mån det 
föranleds av vad som förekommit i 
ärendet eller målet om tulltillägg 
eller förseningsavgift.
	Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillägg 
som nedsättningen kan föranleda.
	Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om tulltillägg 
eller förseningsavgift skall muntlig förhandling hållas, om den tullskyldige 
begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns 
anledning anta att tulltillägg eller förseningsavgift tas ut. 
                      
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2.24	Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
	Härigenom föreskrivs att 1, 20 och 41 §§ samt punkt 23 av 
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande 
lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	1 §1
	Med allmän kommunalskatt avses i denna lag kommunalskatt, lands-
tingsskatt och församlingsskatt.
	Allmän kommunalskatt skall 
betalas av fysisk person och dödsbo 
i förhållande till det antal skatte-
kronor och skatteören, som påförs 
en var skattskyldig enligt de i denna 
lag fastställda grunder, dock att 
skatten skall tas ut i helt antal 
kronor enligt vad som föreskrivs i 
uppbördslagen (1953:272).
	Allmän kommunalskatt skall 
betalas av fysisk person och dödsbo 
i förhållande till det antal skatte-
kronor och skatteören, som påförs 
en var skattskyldig enligt de i denna 
lag fastställda grunder, dock att 
skatten skall tas ut i helt antal 
kronor enligt vad som föreskrivs i 
skattebetalningslagen (1997:000).
	Den som är skattskyldig till en kommun inom ett landsting är också 
skyldig att betala landstingsskatt.
	I taxeringslagen (1990:324) finns föreskrifter om taxeringsmyndigheter 
och om förfarandet vid taxering till allmän kommunalskatt. 
	20 §2
	Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla 
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och 
bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde 
(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
	Avdrag får inte göras för:
	den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så 
som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller 
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
	kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar 
eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är 
skattefria enligt 19 §;
	värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av 
den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn 
som ej fyllt 16 år;
	ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för-
värvsverksamhet;
	svenska allmänna skatter;
	kapitalavbetalning på skuld;
	ränta enligt 8 kap. 1 § studie-
stödslagen (1973:349), 52, 52 a och 
55 §§ lagen (1941:416) om 
arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 
§ 4 mom. uppbördslagen 
(1953:272), 5 kap. 12 § lagen 
(1984:151) om punktskatter och 
prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ 
lagen (1984:668) om uppbörd av 
socialavgifter från arbetsgivare, 
30 § tullagen (1987:1065), 60 § 
fordonsskattelagen (1988:327) och 
16 kap. 12 och 13 §§ mervärdes-
skattelagen (1994:200) och 36 § 
lagen (1996:1030) om underhålls-
stöd samt kvarskatteavgift och 
dröjsmålsavgift beräknad enligt 
uppbördslagen;
	ränta enligt 8 kap. 1 § studie-
stödslagen (1973:349), 52, 52 a och 
55 §§ lagen (1941:416) om arvs-
skatt och gåvoskatt, 5 kap. 12 § 
lagen (1984:151) om punktskatter 
och prisregleringsavgifter, 31§ tull-
lagen (1994:1550), 60 § 
fordonsskattelagen (1988:327), 36 § 
lagen (1996:1030) om underhålls-
stöd och 19 kap. 2 och 4–9 §§ 
skattebetalningslagen (1997:000) 
samt dröjsmålsavgift beräknad 
enligt lagen (1997:000) om dröjs-
målsavgift;
	avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
	avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);
	avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);
	avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);
	avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);
	avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342);
	avgift enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;
	skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i 
arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och 
arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
	företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;
	straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
	belopp för vilket arbetsgivare är 
betalningsskyldig enligt 75 § 
uppbördslagen (1953:272) eller för 
vilket betalningsskyldighet före-
ligger på grund av underlåtenhet 
att göra avdrag enligt lagen 
(1982:1006) om avdrags- och 
uppgiftsskyldighet beträffande vissa 
uppdragsersättningar;
	skatteavdrag för vilket arbets-
givare är betalningsskyldig enligt 
skattebetalningslagen (1997:000);
 
	avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;
	kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig 
parkering;
	överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);
	vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot 
vattenförorening från fartyg;
	avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela 
föreskrifter om in- eller utförsel av varor;
	lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja 
och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgas-
området;
	avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser 
om elektriska anläggningar;
	kapitalförlust m. m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;
	avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;
	ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det 
finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 
nämnda lag;
	avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen 
(1975:1385).
	(Se vidare anvisningarna.)
	41 §3
	Av 24 § framgår att inkomst av näringsverksamhet skall beräknas enligt 
bokföringsmässiga grunder.
	I andra fall än som nu sagts skall 
intäkt anses ha åtnjutits det be-
skattningsår, under vilket intäkten 
blivit för den skattskyldige tillgäng-
lig för lyftning, och skall utgift eller 
omkostnad anses belöpa på det 
beskattningsår, varunder utgiften 
betalats eller omkostnaden ägt rum. 
Sådan speciell skatt, avgift eller 
ränta, som ingår i slutlig eller till-
kommande skatt enligt uppbörds-
lagen (1953:272), anses dock 
belöpa på det beskattningsår då den 
slutliga eller tillkommande skatten 
påförts. Statlig fastighetsskatt skall 
emellertid anses belöpa på det 
beskattningsår till vilket skatten 
hänför sig. 
	I andra fall än som nu sagts skall 
intäkt anses ha åtnjutits det be-
skattningsår, under vilket intäkten 
blivit för den skattskyldige tillgäng-
lig för lyftning, och skall utgift eller 
omkostnad anses belöpa på det 
beskattningsår, varunder utgiften 
betalats eller omkostnaden ägt rum. 
Sådan speciell skatt eller avgift som 
ingår i slutlig skatt enligt 
skattebetalningslagen (1997:000), 
anses dock belöpa på det beskatt-
ningsår då den slutliga skatten på-
förts. Statlig fastighetsskatt skall 
emellertid anses belöpa på det be-
skattningsår till vilket skatten hän-
för sig.
 
	Anvisningar
	till 23 §
	23.4 Avdrag får göras för 
fastighetsskatt och särskild 
löneskatt på pensionskostnader och 
speciella för näringsverksamheten 
utgående skatter och avgifter till det 
allmänna. Däremot får svenska 
allmänna skatter inte dras av (se 
20 §).  Avdrag får dock göras för 
mervärdesskatt som har återförts 
enligt 9 kap. 5 eller 6 § 
mervärdesskattelagen (1994:200) 
och inbetalats till staten.
	23. Avdrag får göras för 
fastighetsskatt och särskild löneskatt 
på pensionskostnader och speciella 
för näringsverksamheten utgående 
skatter och avgifter till det 
allmänna. Däremot får svenska 
allmänna skatter inte dras av (se 
20 §).  Avdrag får dock göras för 
mervärdesskatt som har återförts 
enligt 9 kap. 5 eller 6 § 
mervärdesskattelagen (1994:200) 
och inbetalats till staten på sätt som 
anges i 9 kap. 3 § första stycket 2 
mervärdesskattelagen (1994:200).
	Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans 
egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill 
omkostnad i näringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma att 
utfalla på grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare 
grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i 
statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses 
motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare 
räknas som omkostnad i näringsverksamheten. Premie för 
reseskyddsförsäkring avseende resa i verksamheten utgör avdragsgill 
omkostnad i näringsverksamheten.
	Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för 
avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av 
näringsverksamhet.
	Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för 
kostnader för resor till och från arbetsplatsen och i 33 § 2 mom. om 
begränsning i rätten till avdrag för sådana kostnader gäller också 
beträffande inkomst av näringsverksamhet. Om den skattskyldige har 
kostnader för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget 
näringsverksamhet skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna 
och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget tjänst. 
               
   Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med 
1999 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om 
ränta enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1984:668) om uppbörd av 
socialavgifter från arbetsgivare, mervärdesskattelagen (1994:200) och 
sådan ränta på tull enligt den upphävda tullagen (1987:1065) som belöper 
på tid efter år 1992. Äldre bestämmelser gäller också i fråga om belopp för 
vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen 
(1953:272).
1Senaste lydelse 1991:1677.
2Senaste lydelse 1996:1219.
3Senaste lydelse 1990:650.
4Senaste lydelse 1995:651.
2.25	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om 
ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
	Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i 
paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1331) om ändring i nämnda lag och 
punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1331) skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	19 §
	Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
	vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som för-
värvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
	vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket ut-
färdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller 
vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 
100 kronor;
	ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om 
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen 
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke 
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så 
ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått 
annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid 
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall 
som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen 
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen 
grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller 
olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i 
samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i 
form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig 
enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av 
trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av 
skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;
	belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen 
utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att 
försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar 
ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsent-
ligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst;
	försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock 
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad 
än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som 
skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade 
sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den 
mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill 
omkostnad för näringsverksamhet;
	ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyckande 
som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av 
anvisningarna till 49 §;
	vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av 
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller 
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, 
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund 
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;
	ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke 
ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
	periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke 
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § 
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för 
utgivet belopp;
	stipendier för mottagarens utbildning;
	stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår 
periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall 
utföras för utgivarens räkning;
	studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internat-
bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag 
samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig 
myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i 
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag 
likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för 
kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
	introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionser-
sättning för flyktingar och vissa andra utlänningar;
	allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt 
lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den 
avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter 
båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen avser 
samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven 
livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om 
yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven 
författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av 
barnpension som inte är skattepliktig;
	kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av 
statsmedel; 
	handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän för-
säkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som 
utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor enligt 
3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om 
särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller 
handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som 
utges av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbe-
hövande;
	assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och 
ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen 
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade;
	bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer;
	kommunalt bostadstillägg till handikappade;
	bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och lagen 
(1993:737) om bostadsbidrag;
	bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska 
barn; 
	bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med 
barn;
	ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna 
medel till den som – utan att det skett yrkesmässigt – inställt sig inför 
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, 
traktamente eller ersättning för tidsspillan;
	förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kost-
nadsersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser 
resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-
länderna och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger 
faktiska resekostnader och vid körning med egen bil inte överstiger det 
avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den scha-
blon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §;
	hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller 
egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som 
begått brott;
	sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;
	tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som 
utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten 
avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat 
till närmaste hundratal kronor;
	sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från 
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid 
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
	gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del 
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka 
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
	intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som 
den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskatt-
ningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till närings-
verksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;
	ränta enligt 61 § lagen 
(1941:416) om arvsskatt och gåvo-
skatt, 69 § 1 och 2 mom., 69 a § 
tredje stycket eller 75 a § fjärde 
stycket uppbördslagen (1953:272),  
22 § tullagen (1973:670), 20 § 
lagen (1982:1006) om avdrags- och 
uppgiftsskyldighet beträffande vissa 
uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § 
lagen (1984:151) om punktskatter 
och prisregleringsavgifter, 40 § la-
gen (1984:404) om stämpelskatt vid 
inskrivningsmyndigheter, 24 § 
lagen (1984:668) om uppbörd av 
socialavgifter från arbetsgivare, 32 
och 34 §§ tullagen (1987:1065) 
eller 16 kap. 15 § mervärdesskat-
telagen (1994:200);
	ränta enligt 61 § lagen 
(1941:416) om arvsskatt och gåvo-
skatt, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) 
om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) 
om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter, 33 § tullagen 
(1994:1550) eller 19 kap. 2 och 12–
14 §§ skattebetalningslagen 
(1997:000);
	ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen (1990:325) 
om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift 
om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt 
inte uppgår till 500 kronor;
	ränta enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag;
	vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). 
	Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen 
anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för 
vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av 
detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid 
inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen.
	Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukför-
säkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av an-
visningarna till 22 §. 
				              (Se vidare anvisningarna.)
	2. Äldre bestämmelser i 19 § 
tillämpas i fråga om ränta som utgår 
enligt 36 § 3 mom. lagen 
(1958:295) om sjömansskatt och 
som betalas ut efter ikraftträdandet.
	2. Äldre bestämmelser i 19 § 
tillämpas i fråga om ränta som utgår 
enligt uppbördslagen (1953:272), 
lagen (1958:295) om sjömansskatt, 
tullagen (1973:670),  lagen 
(1982:1006) om avdrags- och 
uppgiftsskyldighet beträffande vissa 
uppdragsersättningar, lagen 
(1984:668) om uppbörd av 
socialavgifter från arbetsgivare, 
tullagen (1987:1065) och 
mervärdesskattelagen (1994:200) 
och som betalas ut efter ikraft-
trädandet.
2.26	Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt
	Härigenom föreskrivs att 53 och 61 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt 
och gåvoskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	53 §1
	I fall där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den skattemyndighet, 
som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, snarast över-
sända en till rätten ingiven bouppteckning eller någon annan  handling, 
som sägs i 51 § andra stycket, eller en bouppteckning, som tillhandahållits 
rätten enligt tredje stycket sistnämnda paragraf. Dessutom är rätten skyldig 
att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna skattemyndigheten de 
uppgifter, som behövs för uppbörd av skatten. Vad som nu sagts gäller 
också i tillämpliga delar, när överrätt fastställt skatt till  ett högre belopp än 
som förut beräknats eller när en skattskyldig vitsordat en anmärkning som 
framställts av den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten.
	Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt konto 
hos skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då 
inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag 
eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med 
en bank, till banken.
	Om skatt inte betalas inom 
föreskriven tid, skall dröjsmåls-
avgift tas ut enligt 58 § 2–5 mom. 
uppbördslagen (1953:272) om inte 
annat följer av 6 § sista stycket. Den 
obetalda skatten och 
dröjsmålsavgiften skall lämnas för 
indrivning. Regeringen får 
föreskriva att indrivning inte 
behöver begäras för ett ringa be-
lopp. Skattemyndigheten får medge 
befrielse helt eller delvis från 
skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda 
skäl.
	Om skatt inte betalas inom 
föreskriven tid, skall dröjsmåls-
avgift tas ut enligt lagen (1997:000) 
om dröjsmålsavgift om inte annat 
följer av 6 § sista stycket. Den obe-
talda skatten och dröjsmålssavgiften 
skall lämnas för indrivning. Rege-
ringen får föreskriva att indrivning 
inte behöver begäras för ett ringa 
belopp. Skattemyndigheten får 
medge befrielse helt eller delvis 
från skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda 
skäl.
	Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av 
statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsök-
ningsbalken ske.
	Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och som 
ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän 
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan 
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av 
inbetald skatt.
	Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan 
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan 
handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av 
inbetald skatt.
	61 §2
	Har dödsbo eller skattskyldig rätt 
att återfå betalad skatt på grund av 
överrätts beslut eller beslut enligt 27 
§, 33 § 3 mom. eller 56 Ä 59 §§, 
skall skattebeloppet kostnadsfritt 
återbetalas i den ordning som är 
föreskriven i uppbördslagen 
(1953:272) i fråga om restitution av 
skatt. Beslut som grundar rätt till 
återbetalning skall omgående 
sändas till den skattemyndighet som 
enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är 
uppbördsmyndighet. På 
skattebelopp, dröjsmålsavgift samt 
ränta enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2 
mom. som återbetalas utgår ränta 
om inte annat följer av andra 
stycket.
	Har dödsbo eller skattskyldig rätt 
att återfå betalad skatt på grund av 
överrätts beslut eller beslut enligt 27 
§, 33 § 3 mom. eller 56 Ä 59 §§, 
skall skattebeloppet kostnadsfritt 
återbetalas i den ordning som 
föreskrivs i skattebetalningslagen 
(1997:000) i fråga om återbetalning 
av skatt. Beslut som grundar rätt till 
återbetalning skall omgående 
sändas till den skattemyndighet som 
anges i 52 § 1 mom. tredje stycket. 
På skattebelopp, dröjsmålsavgift 
samt ränta enligt 52 §, 52 a § och 55 
§ 2 mom. som återbetalas utgår 
ränta om inte annat följer av andra 
stycket.
	I fall, som avses i 57Ä58 a §§, ankommer det på regeringen att förordna 
i vad mån ränta skall utgå.
	Har enligt 55 § anstånd medgetts med erläggande av skatt, skall vid 
befrielse från hela det skattebelopp som inte har betalats den ingivna 
skuldförbindelsen återställas. Avser befrielsen en del av det obetalda 
skattebeloppet skall beskattningsmyndigheten eller överrätten ompröva 
anståndsbeslutet.
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Senaste lydelse 1993:1704.
2Senaste lydelse 1992:625.
2.27	Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt
	Härigenom föreskrivs att 3 § 14 mom. och 23 § lagen (1947:576) om 
statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	3 §
	14 mom.1 Vad som återstår av intäkt av kapital efter avdrag utgör 
inkomst av kapital.
	Uppkommer underskott vid 
beräkningen medges skattere-
duktion enligt 2 § 4 mom. upp-
bördslagen (1953:272). 
	Uppkommer underskott vid be-
räkningen medges skattereduktion 
enligt 11 kap. 11 § skattebetalnings-
lagen (1997:000).
 
	23 §2
	Om skattskyldig blivit genom 
beslut av vederbörande myndig-
heter beskattad för samma inkomst 
såväl här i riket som i utländsk stat, 
må regeringen på ansökan av den 
skattskyldige efter vederbörandes 
hörande kunna, därest ömmande 
omständigheter eller eljest synnerli-
ga skäl föreligga, till undvikande av 
eller lindring i dubbelbeskattningen, 
förordna om efterskänkande av 
statlig inkomstskatt. Har skatten 
redan erlagts, återbekommes den i 
den ordning, som för restitution av 
skatt i uppbördslagen stadgas.
	Om skattskyldig blivit genom 
beslut av vederbörande myndig-
heter beskattad för samma inkomst 
såväl här i riket som i utländsk stat, 
må regeringen på ansökan av den 
skattskyldige efter vederbörandes 
hörande kunna, därest ömmande 
omständigheter eller eljest synnerli-
ga skäl föreligga, till undvikande av 
eller lindring i dubbelbeskattningen, 
förordna om efterskänkande av 
statlig inkomstskatt. Har skatten 
redan betalats, återbetalas den i den 
ordning som föreskrivs i 18 kap. 
skattebetalningslagen (1997:000).
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första 
gången vid 1999 års taxering.
1Senaste lydelse 1990:651.
2Senaste lydelse 1974:770.
2.28	Förslag till lag om ändring i lagen (1951:691) om viss
lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska
kyrkan
	Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1951:691) om viss lindring i 
skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan1 skall ha följande 
lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	2 §
	Det åligger skattemyndighet att 
vid debitering av slutlig eller 
tillkommande  skatt beakta rätt till 
skattenedsättning, som må till-
komma den skattskyldige enligt 1 §.
	Det åligger skattemyndighet att 
vid debitering av slutlig  skatt 
beakta rätt till skattenedsättning, 
som tillkommer den skattskyldige 
enligt 1 §.
	Vid beräkning av preliminär skatt åligger det skattemyndigheten att 
beakta rätt till sådan skattenedsättning som tillkommer den skattskyldige 
enligt 1 § första meningen.
	4 §
	Har rätt till skattenedsättning 
enligt 1 § inte beaktats äger den 
skattskyldige söka rättelse hos den 
skattemyndighet som utfärdat 
skattsedeln. Därvid tillämpas 
bestämmelserna i uppbördslagen 
(1953:272) om omprövning. 
	Har rätt till skattenedsättning 
enligt 1 § inte beaktats äger den 
skattskyldige söka rättelse hos 
skattemyndigheten. Därvid till-
lämpas bestämmelserna i skatte-
betalningslagen (1997:000) om 
omprövning.
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första 
gången i fråga om slutlig skatt enligt 1999 års taxering och i fråga om 
preliminär skatt för inkomståret 1998.
1Lagen omtryckt 1993:1055.
2.29	Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om
statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst
	Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt 
på ackumulerad inkomst1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	5 §2
	Om en sådan ansökan som avses 
i 4 § bifalls, skall skattemyndig-
heten besluta om nedsättning av det 
påförda beloppet eller, där 
restitution skall ske, tillställa den 
skattskyldige det belopp som han 
har rätt till. Därvid tilllämpas 
bestämmelserna i 103 § uppbörds-
lagen (1953:272). 
	Om en sådan ansökan som avses 
i 4 § bifalls, skall skattemyndig-
heten besluta om nedsättning av det 
påförda beloppet eller, där 
återbetalning skall ske, tillställa den 
skattskyldige det belopp som han 
har rätt till. Därvid tilllämpas 
bestämmelserna i 23 kap. 8 § skatte-
betalningslagen (1997:000).
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431. 
2Senaste lydelse 1993:896.
2.30	Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
	Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1959:551) om beräkning av 
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring 
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	7 §1
	Uppmärksammas att pensions-
grundande inkomst blivit oriktigt 
beräknad på grund av felräkning, 
misskrivning, annat uppenbart 
förbiseende eller ovetskap om för-
hållande som påverkar beräkningen 
av den pensionsgrundande inkomst-
en, skall, sedan den försäkrade 
erhållit tillfälle att yttra sig, 
beräkningen ändras, om felaktig-
heten inte är att anse som ringa. 
Detsamma gäller då vid 
bestämmande av avgiftsunderlag 
enligt lagen (1984:668) om 
uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare belopp, som ingår i 
inkomst av anställning, ansetts inte 
skola inräknas i avgiftsunderlaget 
eller belopp, som ingår i inkomst av 
annat förvärvsarbete, hänförts till 
sådant underlag. Ändring, som i 
detta stycke sägs, får inte göras efter 
utgången av sjunde året efter det år, 
som inkomsten avser.
	Uppmärksammas att pensions-
grundande inkomst blivit oriktigt 
beräknad på grund av felräkning, 
misskrivning, annat uppenbart 
förbiseende eller ovetskap om för-
hållande som påverkar beräkningen 
av den pensionsgrundande in-
komsten, skall, sedan den försäk-
rade erhållit tillfälle att yttra sig, 
beräkningen ändras, om felaktighe-
ten inte är att anse som ringa. Det-
samma gäller då vid bestämmande 
av avgiftsunderlag enligt skatte-
betalningslagen (1997:000) belopp, 
som ingår i inkomst av anställning, 
ansetts inte skola inräknas i avgifts-
underlaget eller belopp, som ingår i 
inkomst av annat förvärvsarbete, 
hänförts till sådant underlag. 
Ändring, som i detta stycke sägs, 
får inte göras efter utgången av 
sjunde året efter det år, som 
inkomsten avser.
	Har för ett år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomst för 
försäkrad, skall den pensionsgrundande inkomst, som icke bort beräknas, 
undanröjas.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första 
gången vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1998. Äldre 
bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande 
inkomst för tidigare år. 
1Senaste lydelse 1984:672.
2.31	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1337) om
ändring i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring
	Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1959:551) om beräkning av 
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i 
paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1337) om ändring i nämnda lag  
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	4 §
	Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som 
framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.
	Skattepliktiga förmåner skall tas 
 upp till ett värde som bestäms i 
enlighet med 8 § förstaÄfjärde och 
sjätte styckena uppbördslagen 
(1953:272). När skäl föreligger får 
avvikelse ske från förmånsvärde 
som skattemyndigheten bestämt 
enligt 5 § andra stycket lagen 
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare.
	Skattepliktiga förmåner skall tas 
upp till ett värde som bestäms i 
enlighet med 8 kap. 14Ä17§§ 
skattebetalningslagen (1997:000). 
När skäl föreligger får avvikelse ske 
från förmånsvärde som skattemyn-
digheten bestämt enligt 9 kap. 2 § 
andra stycket skattebetalningslagen.
	Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för 
kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den 
mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger 
ettusen kronor.
	Särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av 
anställning, som enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs 
till intäkt av näringsverksamhet meddelas av regeringen eller myndighet 
som regeringen bestämmer.
	Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av 
en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla. 
2.32	Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.
	Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. skall 
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	4 §1
	Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunalskattemedel 
tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel.
	En kommun har rätt att under visst år (beskattningsåret) av staten 
uppbära preliminära kommunalskattemedel med ett belopp som motsvarar 
produkten av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i 
kommunen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 § 
taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt 
(skatteunderlaget) året före beskattningsåret, den skattesats som har 
beslutats för beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer enligt tredje 
stycket som har fastställts senast i september året före beskattningsåret.
	Senast i september varje år skall regeringen, eller den myndighet rege-
ringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot 
den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den 
ena skall avse förändringen mellan andra och första året före be-
skattningsåret. Den andra skall avse förändringen mellan året före 
beskattningsåret och beskattningsåret.
	Innan skattemyndigheten betalar 
ut kommunalskattemedel till 
kommunerna skall avräkning göras 
enligt 52 § uppbördslagen 
(1953:272), 12 § lagen (1984:668) 
om uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare, 10 § lagen 
(1995:1516) om utjämningsavgift 
för kommuner och landsting och 
2 § lagen (1995:1518) om mer-
värdesskattekonton för kommuner 
och landsting. Vidare skall tillägg 
göras för bidrag enligt 10 § lagen 
(1995:1515) om utjämningsbidrag 
till kommuner och landsting samt 
för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen 
(1995:1514) om generellt 
statsbidrag till kommuner och 
landsting. Det belopp som 
framkommer skall betalas ut med 
en tolftedel per månad den tredje 
vardagen räknat från den 17 i 
månaden, varvid dag som enligt 2 § 
lagen (1930:173) om beräkning av 
lagstadgad tid jämställs med allmän 
helgdag inte skall medräknas. Är 
kommunens fordran inte uträknad 
vid utbetalningstillfällena i 
månaderna januari och februari, 
skall utbetalningarna dessa månader 
grundas på samma belopp som 
utbetalningen i december månad det 
föregående året. När särskilda skäl 
föranleder det får skattemyndig-
heten dock förordna att utbe-
talningen skall grundas på ett annat 
belopp. Om något av de belopp som 
utbetalningen i månaderna januari 
och februari grundats på inte 
motsvarar en tolftedel av 
kommunens fordran, skall den 
jämkning som föranleds av detta 
ske i fråga om utbetalningen i mars 
månad.
	Innan skattemyndigheten betalar 
ut kommunalskattemedel till 
kommunerna skall avräkning göras 
enligt 10 § lagen (1995:1516) om 
utjämningsavgift för kommuner och 
landsting, 2 § lagen (1995:1518) 
om mervärdesskattekonton för 
kommuner och landsting och 16 
kap. 9 § skattebetalningslagen 
(1997:000). Vidare skall tillägg 
göras för bidrag enligt 10 § lagen 
(1995:1515) om utjämningsbidrag 
till kommuner och landsting samt 
för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen 
(1995:1514) om generellt stats-
bidrag till kommuner och landsting. 
Det belopp som framkommer skall 
betalas ut med en tolftedel per 
månad den tredje vardagen räknat 
från den 17 i månaden, varvid dag 
som enligt 2 § lagen (1930:173) om 
beräkning av lagstadgad tid 
jämställs med allmän helgdag inte 
skall medräknas. Är kommunens 
fordran inte uträknad vid 
utbetalningstillfällena i månaderna 
januari och februari, skall 
utbetalningarna dessa månader 
grundas på samma belopp som 
utbetalningen i december månad det 
föregående året. När särskilda skäl 
föranleder det får skattemyndig-
heten dock förordna att utbe-
talningen skall grundas på ett annat 
belopp. Om något av de belopp som 
utbetalningen i månaderna januari 
och februari grundats på inte 
motsvarar en tolftedel av 
kommunens fordran, skall den 
jämkning som föranleds av detta 
ske i fråga om utbetalningen i mars 
månad.
	En slutavräkning av kommunalskattemedlen skall ske när den årliga 
taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Produkten av 
skatteunderlaget enligt den taxeringen och den skattesats som har beslutats 
för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan 
av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen 
enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunerna med ett 
enhetligt belopp per invånare den 1 november året efter beskattningsåret. I 
motsatt fall skall skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt 
belopp per invånare den 1 november året efter beskattningsåret. 
Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari andra året efter 
beskattningsåret.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och 
med februari 1998.
1Senaste lydelse 1996:743.
2.33	Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)
   Härigenom föreskrivs att 19 och 27 §§ samt rubriken närmast före 27 § 
kupongskattelagen (1970:624) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	19 §1
	Kupongskatt betalas genom insättning på särskilt konto. Inbetalning 
anses ha skett den dag inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in 
till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av 
skatteinbetalningen med en bank, till banken.
	Om kupongskatt inte betalas 
inom den tid som anges i 8 eller 
15 § eller i den ordning som anges i 
första stycket, skall dröjsmålsavgift 
tas ut enligt 58 § 2Ä5 mom. 
uppbördslagen (1953:272).
	Om kupongskatt inte betalas 
inom den tid som anges i 8 eller 
15 § eller i den ordning som anges i 
första stycket, skall dröjsmålsavgift 
tas ut enligt lagen (1997:000) om 
dröjsmålsavgift.
	Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från 
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. 
Restitution av kupongskatt		Återbetalning av kupongskatt
	27 §2
	Har i annat fall än som avses i 9 
eller 16 § kupongskatt innehållits 
fastän skattskyldighet ej förelegat 
eller har kupongskatt innehållits 
med högre belopp än vad som skall 
erläggas enligt avtal för undvikande 
av dubbelbeskattning, har den 
utdelningsberättigade rätt till 
restitution av vad som innehållits för 
mycket.
	Rätt till restitution föreligger 
även om aktie förlorat sitt värde till 
följd av att bolaget upplösts genom 
likvidation eller genom fusion enligt 
14 kap. 1 § aktiebolagslagen 
(1975:1385) eller 11 kap. 1 § 
bankaktiebolagslagen (1987:618) 
och upplösning skett inom ett år 
efter det att sådan utbetalning som 
avses i 2 § andra stycket blivit 
tillgänglig för lyftning. Underlaget 
för kupongskatt skall i sådant fall 
beräknas på ett belopp som svarar 
mot skillnaden mellan utbetal-
ningen till aktieägaren och dennes 
anskaffningskostnad för aktierna.
	Ansökan om restitution skall 
göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av 
femte kalenderåret efter utdelnings-
tillfället.
	Har i annat fall än som avses i 9 
eller 16 § kupongskatt innehållits 
fastän skattskyldighet ej förelegat 
eller har kupongskatt innehållits 
med högre belopp än vad som skall 
erläggas enligt avtal för undvikande 
av dubbelbeskattning, har den 
utdelningsberättigade rätt till 
återbetalning av vad som innehål-
lits för mycket.
	Rätt till återbetalning föreligger 
även om aktie förlorat sitt värde till 
följd av att bolaget upplösts genom 
likvidation eller genom fusion 
enligt 14 kap. 1 § aktiebolagslagen 
(1975:1385) eller 11 kap. 1 § 
bankaktiebolagslagen (1987:618) 
och upplösning skett inom ett år 
efter det att sådan utbetalning som 
avses i 2 § andra stycket blivit 
tillgänglig för lyftning. Underlaget 
för kupongskatt skall i sådant fall 
beräknas på ett belopp som svarar 
mot skillnaden mellan utbetal-
ningen till aktieägaren och dennes 
anskaffningskostnad för aktierna.
	Ansökan om återbetalning skall 
göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången 
av femte kalenderåret efter 
utdelningstillfället.
	Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att 
kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning till styrkande av att 
skattskyldighet ej föreligger för honom. 
	Beslut rörande restitution får 
anstå intill dess fråga om skatt-
skyldighet för utdelningen enligt 
lagen (1947:576) om statlig 
inkomstskatt slutligen prövats.
	Föreligger de förutsättningar för 
restitution som anges i första stycket 
först sedan länsrätt, kammarrätt eller 
Regeringsrätten meddelat beslut 
angående utdelningsbeloppet eller 
efter det att utdelningsberättigad 
åsatts eftertaxering för detsamma, 
kan ansökan om restitution göras 
hos beskattningsmyndigheten senast 
inom ett år efter det beslutet 
meddelades eller eftertaxeringen 
skedde.
	Är den som har rätt till restitution 
av kupongskatt skyldig att erlägga 
skatt enligt denna lag eller 
uppbördslagen (1953:272), gäller 
68 § 3 och 4 mom. uppbördslagen i 
tillämpliga delar.
	Beslut rörande återbetalning får 
anstå intill dess fråga om skatt-
skyldighet för utdelningen enligt 
lagen (1947:576) om statlig 
inkomstskatt slutligen prövats.
   Föreligger de förutsättningar för 
återbetalning som anges i första 
stycket först sedan länsrätt, 
kammarrätt eller Regeringsrätten 
meddelat beslut angående ut-
delningsbeloppet eller efter det att 
utdelningsberättigad åsatts efter-
taxering för detsamma, kan ansökan 
om återbetalning göras hos 
beskattningsmyndigheten senast 
inom ett år efter det beslutet 
meddelades eller eftertaxeringen 
skedde.
	Är den som har rätt till åter-
betalning av kupongskatt skyldig att 
betala skatt enligt denna lag eller 
skattebetalningslagen (1997:000), 
gäller 18 kap. skattebetalningslagen 
i tillämpliga delar.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Senaste lydelse 1993:1706.
2Senaste lydelse 1994:1869.
2.34	Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar
	Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna 
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	18 §1
	Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
	1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,
	2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan 
länsrätt,
	3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller 
annat uppenbart förbiseende,
	4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
	Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av 
fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut 
som inte innefattar prövning av målet i sak.
	Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av 
sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan 
tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. 
Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.
	Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
	1. mål av enkel beskaffenhet,
	2. mål enligt bevissäkringslagen 
(1975:1027) för skatte- och avgifts-
processen, enligt lagen (1978:880) 
om betalningssäkring för skatter, 
tullar och avgifter, om besiktning 
enligt fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152), om handlings undan-
tagande från taxeringsrevision, 
skatterevision, eller annan gransk-
ning och om befrielse från skyl-
dighet att lämna upplysningar eller 
visa upp handling enligt taxerings-
lagen (1990:324), mervärdesskatte-
lagen (1994:200), lagen (1984:668) 
om uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare eller lagen (1984:151) 
om punktskatter och prisreglerings-
avgifter samt om befrielse från 
skyldighet att lämna kontrolluppgift 
enligt lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontroll-
uppgifter,
	2. mål enligt lagen (1994:466) 
om särskilda tvångsåtgärder i be-
skattningsförfarandet, enligt lagen 
(1978:880) om betalningssäkring 
för skatter, tullar och avgifter, om 
besiktning enligt fastighets-
taxeringslagen (1979:1152), om 
handlings undantagande från 
taxeringsrevision, skatterevision 
eller annan granskning och om be-
frielse från skyldighet att lämna 
upplysningar, visa upp handling 
eller lämna kontrolluppgift enligt 
skatteförfattningarna,
	3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med 
särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flyttningsförbud 
enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § 
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om tillfälligt 
omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen (1988:1472), mål enligt 
33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första 
stycket 2Ä4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild 
utskrivningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, 
mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (1989:529), mål enligt 
lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen 
(1974:203) om kriminalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om 
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående 
verkställighet av straff m.m., 
	4. mål om anstånd med att betala 
skatt eller socialavgifter enligt upp-
börds- eller skatteförfattningarna 
och annat mål enligt uppbörds- och 
folkbokföringsförfattningarna med 
undantag av mål om arbetsgivares 
ansvarighet för arbetstagares skatt 
och mål enligt lagen (1984:668) om 
uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare,
	4. mål enligt folkbokförings-
författningarna, mål rörande 
preliminär skatt eller om anstånd 
med att betala skatt eller avgifter 
enligt skatteförfattningarna,
	5. mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,
	6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock 
endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger 
hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande i fråga om mål enligt uppbördslagen (1953:272),  
bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, lagen 
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och 
mervärdesskattelagen (1994:200).
1Lydelse enligt prop. 1996/97:133.
2.35	Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m.m.
	Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1971:1072) om förmånsbe-
rättigade skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	1 §1
	Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran 
på skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det 
allmänna som inte betecknas som skatt.
	Lagen tillämpas inte om det 
följer av särskild föreskrift eller i 
fråga om skatte- eller avgiftstillägg, 
 dröjsmålsavgift, förseningsavgift 
eller liknande avgift.
	Lagen tillämpas inte om det föl-
jer av särskild föreskrift eller i fråga 
om skattetillägg, dröjsmålsavgift, 
förseningsavgift eller liknande 
avgift.
      
 	3 §2
	Fordran på slutlig skatt enligt 
uppbördslagen (1953:272) har för-
månsrätt endast om den tidrymd till 
vilken skatten är att hänföra har gått 
till ända innan beslutet om konkurs 
meddelas. Fordran på avgift som 
uppbärs med tillämpning av lagen 
(1984:668) om uppbörd av 
socialavgifter från arbetsgivare har 
förmånsrätt i den mån avgiften 
belöper på lön eller annan 
ersättning som har utgetts före 
beslutet om konkurs. 
	Fordran på slutlig skatt enligt 
skattebetalningslagen (1997:000) 
har förmånsrätt endast om den tid-
rymd till vilken skatten är att 
hänföra har gått till ända innan 
beslutet om konkurs meddelas. 
Fordran på socialavgifter som 
betalas av arbetsgivare enligt 
skattebetalningslagen har förmåns-
rätt i den mån avgifterna belöper på 
lön eller annan ersättning som har 
utgetts före beslutet om konkurs.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.
1Senaste lydelse 1996:1352.
2Senaste lydelse 1996:1352.
2.36	Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)
	Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)1
	dels att 7 kap. 9 § skall upphöra att gälla,
	dels att 8 kap. 16 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	8 kap. 
	16 §2
	Årsbelopp och andra avgifter 
enligt denna lag som inte har 
betalats inom föreskriven tid får tas 
ut genom utmätning utan 
föregående dom eller utslag. 
Dröjsmålsavgift enligt uppbörds-
lagen (1953:272) tas inte ut.
	Årsbelopp och andra avgifter 
enligt denna lag som inte har 
betalats inom föreskriven tid får tas 
ut genom utmätning utan 
föregående dom eller utslag.
	Årsbelopp eller del därav som inte har betalats, frivilligt eller genom 
utmätning, före utgången av november månad det tredje året efter 
betalningsåret, skall inte föranleda vidare indrivningsåtgärder. 
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Lagen omtryckt 1987:303.
2Senaste lydelse 1992:632.
2.37	Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)
	Härigenom föreskrivs att 10 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385)1 
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	10 kap.
	10 §2
	Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till 
bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till bolagets styrelse senast 
två veckor före ordinarie bolagsstämma.
	Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredovis-
ningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om års-
redovisning. Har i årsredovisningen inte lämnats sådana upplysningar som 
skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorerna ange 
detta och, om det kan ske, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.
	Om revisorerna vid sin granskning har funnit att åtgärd eller för-
summelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger styrelseledamot 
eller verkställande direktör till last eller att styrelseledamot eller 
verkställande direktör på annat sätt handlat i strid med denna lag, tillämplig 
lag om årsredovisning eller bolagsordningen skall det anmärkas i 
berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla uttalande angående 
ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktör. 
Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som de 
önskar bringa till aktieägarnas kännedom.
	I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att 
bolaget inte har fullgjort sin skyldighet
	1. att göra avdrag för preliminär 
A-skatt eller kvarstående skatt 
enligt uppbördslagen (1953:272),
	2. att anmäla sig för registrering 
enligt 14 kap. 2 § mervär-
desskattelagen (1994:200),
	3. att lämna uppgift enligt 54 § 1 
mom. uppbördslagen eller 4 § lagen 
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare eller 
särskild deklaration enligt 14 kap. 3 
§ mervärdesskattelagen, eller
	4. att i rätt tid betala skatter och 
avgifter som avses i 1-3.
	1. att göra skatteavdrag enligt 
skattebetalningslagen (1997:000),
	2. att anmäla sig för registrering 
enligt 3 kap.2 § skattebetalnings-
lagen,
	3. att lämna skattedeklaration 
enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
betalningslagen, eller
	4. att i rätt tid betala skatter och 
avgifter som omfattas av 1 kap. 1 
och 2 §§ skattebetalningslagen.
	Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att bolaget inte har 
fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorerna genast 
sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.
	Revisionsberättelsen skall innehålla yttrande huruvida förteckning enligt 
12 kap. 9 § upprättats när skyldighet därtill förelegat och särskilt uttalande 
angående fastställandet av balansräkningen och resultaträkningen samt 
angående det i förvaltningsberättelsen fastställda förslaget till dispositioner 
beträffande bolagets vinst eller förlust.
	I moderbolag skall revisor avge en särskild revisionsberättelse be-
träffande koncernen. Bestämmelserna i första-tredje och sjätte styckena 
äger motsvarande tillämpning.
	Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje och femte stycket, skall revisor 
till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 
januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden före 
den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4.
1Lagen omtryckt 1993:150.
2Senaste lydelse 1995:1555.
2.38	Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen
(1977:1160)
	Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8 § arbetsmiljölagen (1977:1160) skall 
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	8 kap.
	8 §1
	Avgift får påföras bara om ansökan har delgetts den som anspråket 
riktas mot inom fem år från den tidpunkt då överträdelsen skedde.
	Ett beslut varigenom någon påförs avgift skall genast sändas till 
länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader 
från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i 
beslutet.
	Om avgiften inte betalas inom 
den tid som anges i andra stycket, 
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 
58 § 2Ä5 mom. uppbördslagen 
(1953:272). Den obetalda avgiften 
och dröjsmålsavgiften skall lämnas 
för indrivning. Bestämmelser om 
indrivning finns i lagen (1993:891) 
om indrivning av statliga fordringar 
m.m. Vid indrivning får verk-
ställighet enligt utsökningsbalken 
ske.
	Om avgiften inte betalas inom 
den tid som anges i andra stycket, 
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 
lagen (1997:000) om dröjsmåls-
avgift. Den obetalda avgiften och 
dröjsmålsavgiften skall lämnas för 
indrivning. Bestämmelser om 
indrivning finns i lagen (1993:891) 
om indrivning av statliga fordringar 
m.m. Vid indrivning får verk-
ställighet enligt utsökningsbalken 
ske.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Senaste lydelse 1994:579.
2.39	Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
	Härigenom föreskrivs att 18 kap. 46 § fastighetstaxeringslagen 
(1979:1152) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	18 kap.
	46 §1
	Bestämmelserna i denna lag om omprövning och överklagande av 
beslut om fastighetstaxering gäller i tillämpliga delar för beslut om 
förseningsavgift.
	I fråga om debitering och upp-
börd av förseningsavgift enligt 
denna lag gäller bestämmelserna i 
uppbördslagen (1953:272). 
Förseningsavgift skall debiteras för 
det inkomstår den påförs. 
  I fråga om debitering och 
betalning av förseningsavgift enligt 
denna lag gäller bestämmelserna i 
skattebetalningslagen (1997:000). 
Förseningsavgift skall debiteras för 
det inkomstår den påförs.
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1 Senaste lydelse 1993:1193. 
2.40	Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
	Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)1 skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	9 kap.
	1 §2
	Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av 
skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för 
bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska 
förhållanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som 
avser förande av eller uttag ur register som avses i skatteregisterlagen 
(1980:343) för uppgift som har tillförts sådant register och hos kommun 
eller landsting för uppgift som lämnats dit i ett ärende om förhandsbesked i 
skatte- eller taxeringsfråga. Uppgift hos Tullverket får dock lämnas ut, om 
det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller 
men. För uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen endast om det kan 
antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma 
gäller uppgift som med anledning av överklagande hos domstol registreras 
hos annan myndighet enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Har uppgift 
i mål hos domstol erhållits från annan myndighet och är den sekretess-
belagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften 
saknar betydelse i målet.
	Med skatt avses i detta kapitel 
skatt på inkomst och, med undantag 
för arvsskatt och gåvoskatt, annan 
direkt skatt samt omsättningsskatt, 
tull och annan indirekt skatt. Med 
skatt jämställs arbetsgivaravgift, 
prisregleringsavgift och liknande 
avgift samt skatte- och avgiftstillägg 
och förseningsavgift. Med verk-
samhet som avser bestämmande av 
skatt jämställs verksamhet som 
avser bestämmande av pensions-
grundande inkomst.
  Med skatt avses i detta kapitel 
skatt på inkomst och, med undantag 
för arvsskatt och gåvoskatt, annan 
direkt skatt samt omsättningsskatt, 
tull och annan indirekt skatt. Med 
skatt jämställs arbetsgivaravgift, 
prisregleringsavgift och liknande 
avgift samt skattetillägg och förse-
ningsavgift. Med verksamhet som 
avser bestämmande av skatt jäm-
ställs verksamhet som avser 
bestämmande av pensionsgrund-
ande inkomst.
	Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande 
inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, såvida 
inte beslutet meddelas i ärende om
	1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga,
	2. medgivande att skattepliktig intäkt enligt reglerna om statlig inkomst-
skatt inte skall anses uppkomma vid avyttring av aktier i fåmansföretag,
	3. beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige när 
beslutet har fattats av Forskarskattenämnden.
	Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som 
föreskrivs i lag om förfarande vid beskattning eller om skatteregister. 
Vidare får utan hinder av sekretessen uppgift i en revisionspromemoria 
lämnas till förvaltare i den reviderades konkurs.
	I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år.
1Lagen omtryckt 1992:1474.
2Senaste lydelse 1996:155.
2.41	Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)
	Härigenom föreskrivs att 1, 2, 5, 6 och 17 §§ skatteregisterlagen 
(1980:343)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	1 §2
	För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automa-
tisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett 
regionalt skatteregister för varje län.
	Registren skall användas vid beskattning för
	1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fy-
siska och juridiska personer,
	2. revisions- och annan kontrollverksamhet,
	3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av pen-
sionsgrundande inkomst,
	4. bestämmande och uppbörd av 
skatt enligt uppbördslagen 
(1953:272), mervärdesskattelagen 
(1994:200), lagen (1984:668) om 
uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare, lagen (1990:659) om 
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster, lagen (1991:586) 
om särskild inkomstskatt för utom-
lands bosatta, lagen (1990:912) om 
nedsättning av socialavgifter samt 
lagen (1951:763) om statlig 
inkomstskatt på ackumulerad 
inkomst.
	4. redovisning, bestämmande 
och betalning av skatt enligt skatte-
betalningslagen (1997:000), 
mervärdesskattelagen (1994:200), 
lagen (1991:586) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta, 
lagen (1990:912) om nedsättning av 
socialavgifter samt lagen 
(1951:763) om statlig inkomstskatt 
på ackumulerad inkomst.
	Registren skall dessutom användas för
	1. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av 
skatter och avgifter,
	2. bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1993:672) om skatte-
reduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, lagen (1995:1623) 
om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, lagen (1996:725) om 
skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus och lagen 
(1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–
2001 års taxeringar,
	3. gäldenärsutredning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga 
fordringar m.m.
	Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar i 
kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som avses i tredje 
stycket och för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om 
identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. 
	2 §
	Med beskattning avses i denna 
lag fastställande av underlag för 
bestämmande av skatt, bestäm-
mande och uppbörd av skatt samt 
bestämmande av pensionsgrund-
ande inkomst.
	Med beskattning avses i denna 
lag fastställande av underlag för 
bestämmande av skatt, redovisning, 
bestämmande och betalning av skatt 
samt bestämmande av pensions-
grundande inkomst.
	5 §3
	För fysisk person som är folkbokförd i riket skall i det centrala 
skatteregistret anges 
	1. personnummer, namn, adress, civilstånd, datum för civilståndsändring 
och folkbokföringsförhållanden,
	2. registrering enligt mer-
värdesskattelagen (1994:200), 
särskilt registrerings- och redovis-
ningsnummer, organisations-
nummer och firma, 
	2. registrering enligt skatte-
betalningslagen (1997:000), särskilt 
registrerings- och redovis-
ningsnummer, organisations-
nummer och firma,
 	4. registrering i sjömansregistret, tillhörighet till icke territoriell 
församling, tillhörighet till svenska kyrkan,
	5. nationalitet, personnummer 
för hos personen folkbokförda barn 
under 18 år, antal hemmavarande 
barn som inte har uppnått 16 eller 
18 års ålder, personnummer för 
make och, om samtaxering sker 
med annan person, personnummer 
för denne,
	5. nationalitet, personnummer 
för hos personen folkbokförda barn 
under 18 år, antal hemmavarande 
barn som inte har uppnått 16 eller 
18 års ålder, personnummer för 
make och person som likställs med 
make vid beskattningen,
 	6. slag av pensionsförmån som personen är berättigad till enligt lagen 
(1962:381) om allmän försäkring, i den mån det behövs för att debitera 
socialförsäkringsavgift,
	7. slag av preliminär skatt som 
personen skall betala.
	7. på vilket sätt den preliminära 
skatten skall betalas.
	För person som inte har uppnått 18 års ålder skall också anges 
personnummer för den hos vilken personen är folkbokförd.
	För person som inte har uppnått 15 års ålder skall införas endast uppgift 
om personnummer, namn och adress samt personnummer för den hos 
vilken personen är folkbokförd, om inte ytterligare uppgift som avses i 
första stycket behövs för beskattning.
	För person som ej är folkbokförd här i riket skall uppgifter enligt första, 
andra eller tredje stycket införas i den mån det behövs för beskattning här i 
 riket. 
	6 §4
	För juridisk person och för enkelt bolag, partrederi och utländskt 
företags filial i Sverige skall i det centrala skatteregistret anges
	1. organisationsnummer med tidpunkt för registrering och avregistrering 
i registret, namn, firma, adress, hemortskommun, säte och juridisk form,
	2. registrering enligt mervärdes-
skattelagen (1994:200), särskilt 
registrerings- och redovisnings-
nummer.
	2. registrering enligt skattebetal-
ningslagen (1997:000), särskilt 
registrerings- och redovisnings-
nummer.
	För dödsbo skall även den avlidnes personnummer och dagen för 
dödsfallet anges. 
	17 §5
	Uppgifter om en arbetstagares 
eller uppdragstagares namn och 
personnummer, slag av preliminär 
skatt som personen skall betala samt 
uppgifter till ledning för beräkning 
av skatteavdrag för betalning av 
preliminär och kvarstående skatt, 
får lämnas på medium för 
automatisk databehandling till 
arbetsgivare eller uppdragsgivare.
	Uppgifter om en arbetstagares 
eller uppdragstagares namn och 
personnummer, slag av preliminär 
skatt som personen skall betala samt 
uppgifter till ledning för beräkning 
av skatteavdrag för betalning av 
preliminär skatt, får lämnas på 
medium för automatisk 
databehandling till arbetsgivare 
eller uppdragsgivare.
	Av rådets förordning (EEG) nr 218/92 framgår att uppgift som avses i 
10 § sjätte stycket får lämnas ut till behörig myndighet i ett annat EU-land 
på medium för automatisk databehandling eller på annat sätt.
	Underlag för uppgiftslämnandet får hämtas in på medium för automatisk 
databehandling.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.
1 Lagen omtryckt 1983:143.
2Senaste lydelse 1996:1232.
3Senaste lydelse 1994:212.
4 Senaste lydelse 1994:212.
5Senaste lydelse 1994:1905.
2.42	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1344) om
ändring i skatteregisterlagen (1980:343)
	Härigenom föreskrivs att 3, 7 och 19 §§ skatteregisterlagen (1980:343)1 
i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:1344) om ändring i nämnda lag 
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	3 §
	Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges
	1. skatt enligt uppbördslagen 
(1953:272),
	1. skatt, avgift och ränta som 
omfattas av 1 kap. 1 § skattebetal-
ningslagen (1997:000),
	2. mervärdesskatt, annan skatt eller avgift för vilken Skattemyndigheten 
i Dalarnas län är beskattningsmyndighet och fordonsskatt,
	3. arbetsgivaravgift, särskild 
löneskatt på vissa förvärvs-
inkomster och särskild inkomstskatt 
för utomlands bosatta,
	4. skatte- och avgiftstillägg samt 
förseningsavgift,
	5. ränta och avgift som utgår i 
samband med uppbörd eller indriv-
ning av skatt eller avgift enligt 1Ä4.
	Med skatt enligt uppbördslagen 
avses, förutom skatt och avgift 
enligt 1 § nämnda lag, även annan 
avgift och ränta som utgår enligt 
bestämmelserna i lagen.
	3. särskild inkomstskatt för 
utomlands bosatta,
	4. skattetillägg samt försenings-
avgift,
	5. ränta och avgift som utgår i 
samband med indrivning av skatt 
eller avgift enligt 1Ä4.
	7 §2
	För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 
6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
	1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som 
enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag 
och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter samt uppgift om företagsledare i dessa 
företag.
	2. Uppgifter angående avslutad 
revision, verkställt besök eller annat 
sammanträffande enligt 3 kap. 7 § 
taxeringslagen (1990:324), 17 kap. 
4 § mervärdesskattelagen 
(1994:200), 78 § 2 a mom. upp-
bördslagen (1953:272) eller 27 a § 
lagen (1984:668) om uppbörd av 
socialavgifter från arbetsgivare. För 
varje sådan åtgärd får anges tid, art, 
beskattningsperiod, skatteslag, 
myndighets beslut om beloppsmäs-
siga ändringar av skatt eller under-
lag för skatt med anledning av 
åtgärden samt uppgift huruvida 
bokföringsskyldighet har fullgjorts. 
	3. Uppgift om registrering av 
skyldighet att betala skatt, uppgift 
om innehav av skattsedel på preli-
minär skatt, uppgifter om beslut om 
återkallelse av skattsedel på 
preliminär F-skatt med angivande 
av skälen för beslutet, uppgifter 
som behövs för att bestämma skatt 
eller avgift enligt uppbördslagen, 
lagen om uppbörd av socialavgifter 
från arbetsgivare, lagen (1990:659) 
om särskild löneskatt på vissa 
förvärvsinkomster, lagen 
(1991:586) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta, lagen 
(1990:912) om nedsättning av 
socialavgifter, mervärdesskatte-
lagen och lagen (1951:763) om 
beräkning av statlig inkomstskatt på 
ackumulerad inkomst samt 
uppgifter om redovisning, inbe-
talning och återbetalning av sådana 
skatter eller avgifter.
	2. Uppgifter angående avslutad 
revision, verkställt besök eller annat 
sammanträffande enligt 3 kap. 7 § 
taxeringslagen (1990:324) eller 14 
kap. 6 § skattebetalningslagen 
(1997:000). För varje sådan åtgärd 
får anges tid, art, beskatt-
ningsperiod, skatteslag, myndighets 
beslut om beloppsmässiga ändring-
ar av skatt eller underlag för skatt 
med anledning av åtgärden samt 
uppgift huruvida bokföringsskyl-
dighet har fullgjorts.
	3. Uppgift om registrering av 
skyldighet att betala skatt, uppgift 
om innehav av skattsedel på preli-
minär skatt, uppgifter om beslut om 
återkallelse av F-skattsedel med 
angivande av skälen för beslutet, 
uppgifter som behövs för att 
bestämma skatt enligt skatte-
betalningslagen (1997:000), lagen 
(1991:586) om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta, lagen 
(1990:912) om nedsättning av 
socialavgifter, mervärdesskatte-
lagen och lagen (1951:763) om 
beräkning av statlig inkomstskatt på 
ackumulerad inkomst samt 
uppgifter om redovisning, inbe-
talning och återbetalning av sådana 
skatter eller avgifter.
	4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.
	5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift 
om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt, 
dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga 
förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.
	6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.	7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2–4 och andra stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
	8. Uppgift om beslut om beskatt-
ning, dock ej skälen för beslutet och 
uppgift om utmätning enligt 68 § 6 
mom. uppbördslagen.
	8. Uppgift om beslut om beskatt-
ning, dock ej skälen för beslutet och 
uppgift om utmätning enligt 18 kap. 
9 § skattebetalningslagen.
	9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogde-
myndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person ålagts 
betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare för en 
juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord, likvidation 
eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
	10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
	11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsför-
sändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
	12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från 
sådan särskild  uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av 
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
	13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde, 
taxeringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och 
tidpunkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen, 
andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som 
behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för 
värdering av bostad på fastighet.
	14. Uppgift om tid och art för 
planerad eller pågående revision 
samt beskattningsperiod och 
skatteslag som denna avser samt 
uppgift om tid för planerat besök 
eller annat sammanträffande enligt 
3 kap. 7 § taxeringslagen, 17 kap. 
4 § mervärdesskattelagen, 78 § 2 a 
mom. uppbördslagen eller 27 a § 
lagen om uppbörd av socialavgifter 
från arbetsgivare.
	14. Uppgift om tid och art för 
planerad eller pågående revision 
samt beskattningsperiod och 
skatteslag som denna avser samt 
uppgift om tid för planerat besök 
eller annat sammanträffande enligt 
3 kap. 7 § taxeringslagen eller 14 
kap. 6 § skattebetalningslagen.
	15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är 
näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta 
emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots 
nummer och typ.
	16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit 
sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen 
(1928:370).
	17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
	18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan be-
räkning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp 
som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader.
	19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om 
fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd 
enligt yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen (1979:561) om biluthyrning.	20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift,  uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapital-investeringar, uppgifter enligt 6 § första och 
andra styckena lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för 
byggnadsarbete på bostadshus för bestämmande av skattereduktion enligt 
nämnda lagar samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter 
för bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om 
skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar 
samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion.
	21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättnings-
land.
	22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i 
2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, 
totalt respektive i Sverige, koncernomsättning och koncernbalansomslut-
ning för koncernmoderföretag.
	23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 § lagen 
(1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, uppskovsavdragets 
storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall reducera omkostnadsbe-
loppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som avses i 11 § 
andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets organisationsnum-
mer och namn.
	24. Uppgift som skall lämnas 
enligt 13 kap. 29 eller 30 § 
mervärdesskattelagen.
	24. Uppgift som skall lämnas 
enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 
och andra stycket samt 33 § 
skattebetalningslagen.
	25. Uppgifter från  aktiebolagsregistret om styrelseledamöter, verk-
ställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är 
fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om  
företagsrekonstruktion och  fusion samt uppgifter från handels- och 
föreningsregistret om firmatecknare, revisor och  företagsrekonstruktion.
	26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkohollagen 
(1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport.
	27. Uppgifter från länsarbetsnämnder  om  beslut  om arbetsmarknads-
politiska åtgärder samt  utbetalt belopp och datum för utbetalningen.
	28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad mervärdesskatt vid 
import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de 
tidsperioder som uppgifterna avser.
	29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader 
för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller personnummer, 
beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och datum för 
förändring av lönesumma samt om sjukpenninggrundande inkomst av 
annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades personnummer och datum 
 för inkomstanmälan.
	19 §3
	Om inte annat sägs i andra – fjärde styckena skall sådana uppgifter i det 
centrala skatteregistret som hänför sig till viss beskattningsperiod gallras 
sju år efter utgången av det kalenderår under vilket perioden gick ut.
	Uppgifter som avses i 5 §, med 
undantag av de i första stycket 5, 
6 §, 7 § 3, med undantag av 
uppgifter om beslut om återkallelse 
av skattsedel på preliminär F-skatt 
och 7 § 23, med undantag av 
uppgift om uppskovsavdrag enligt 
lagen (1993:1469) om uppskovs-
avdrag vid byte av bostad, får 
bevaras även efter utgången av den 
tid som anges i första stycket. 
Detsamma gäller uppgifter om
	1. personnummer för make och, 
om samtaxering sker med annan 
person, personnummer för denne,
	Uppgifter som avses i 5 §, med 
undantag av de i första stycket 5, 
6 §, 7 § 3, med undantag av 
uppgifter om beslut om återkallelse 
av F-skattsedel och 7 § 23, med 
undantag av uppgift om upp-
skovsavdrag enligt lagen 
(1993:1469) om uppskovsavdrag 
vid byte av bostad, får bevaras även 
efter utgången av den tid som anges 
i första stycket. Detsamma gäller 
uppgifter om
	1. personnummer för make och 
person som likställs med make vid 
beskattningen,
	2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet,
	3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart 
på kontrolluppgift om inkomst av kapital,
	4. antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst enligt 
punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370),
	5. ingående och utgående mervärdesskatt samt särskilt investeringsav-
drag och redovisningsperiodens längd vid redovisning av mervärdesskatt.
	Uppgift om tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen 
(1979:561) om biluthyrning samt uppgifter som avses i 7 § 26–29 skall 
gallras två år efter utgången av det år då uppgifterna registrerades.		Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av det år under vilket revisionen avslutades.
	Regeringen får meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för 
uppgifter som avses i första eller fjärde stycket.
1 Lagen omtryckt 1983:143.
2 Lydelse enligt prop. 1996/97:116.
3 Lydelse enligt prop. 1996/97:116.
2.43	Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om
årsredovisning m.m. i vissa företag
	Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om årsredovis-
ning m.m. i vissa företag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	4 kap. 
	10 §1
	Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till den 
årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som svarar 
för förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem och en halv 
månader efter räkenskapsårets utgång.
	Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida års-
redovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i förekommande fall, 
annan tillämplig årsredovisningslag. Innehåller inte årsredovisningen 
sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om 
årsredovisning, skall revisorn ange detta och lämna behövliga upplysningar 
i sin berättelse, om det kan ske.
	Har revisorn vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse som 
kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i 
företagsledningen till last, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan 
även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till 
den årsredovisningsskyldiges kännedom.
	I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorn funnit att 
företaget inte har fullgjort sin skyldighet
	1. att göra avdrag för preliminär 
A-skatt eller kvarstående skatt 
enligt uppbördslagen (1953:272),
	2. att anmäla sig för registrering 
enligt 14 kap. 2 § mervär-
desskattelagen (1994:200),
	3. att lämna uppgift enligt 54 § 1 
mom. uppbördslagen eller 4 § lagen 
(1984:668) om uppbörd av 
socialavgifter från arbetsgivare 
eller särskild deklaration enligt 14 
kap. 3 § mervärdesskattelagen, eller
	4. att i rätt tid betala skatter och 
avgifter som avses i 1–3.
  1. att göra skatteavdrag enligt 
skattebetalningslagen (1997:000),
  2. att anmäla sig för registrering 
enligt 3 kap. 2 § skattebetalnings-
lagen,
  3. att lämna skattedeklaration 
enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
betalningslagen, eller
	4. att i rätt tid betala skatter och 
avgifter som omfattas av 1 kap. 1 
och 2 §§ skattebetalningslagen.
	Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att företaget inte har 
fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1–4, skall revisorn genast 
sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten.
	I ett moderförtag skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse 
beträffande koncernen. Härvid skall första–tredje styckena tillämpas.
	Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje eller femte stycket, skall revisor 
till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 
1 januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden 
före den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4.
1Senaste lydelse 1996:1143.
2.44	Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter
	Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 3, 5 a och 6 §§, 3 kap. 6 § 
samt 5 kap. 1 och 3 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	1 kap.
	2 §2
	Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbets-
givaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare och egenavgifter av 
den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har 
inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 11 
kap. 3 § nämnda lag. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § 
och 2 a § lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget 
arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar.
	Vid tillämpning av denna lag 
skall, även om ett anställnings-
förhållande inte föreligger, den som 
har utgett sådan ersättning som 
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § 
andra stycket eller 11 kap. 2 § första 
stycket m, andra och femte styckena 
lagen om allmän försäkring är att 
hänföra till inkomst av anställning 
anses som arbetsgivare. Med 
inkomst av anställning enligt 3 kap. 
2 § lagen om allmän försäkring 
skall i denna lag likställas inkomst i 
form av andra skattepliktiga 
förmåner än pengar samt 
kostnadsersättning som inte enligt 
10 § uppbördslagen (1953:272) 
undantas vid beräkning av 
preliminär A-skatt. I fråga om 
skattepliktig intäkt av tjänst enligt 
kommunalskattelagen (1928:370) i 
form av rabatt, bonus eller annan 
förmån som ges ut på grund av 
kundtrohet eller liknande, skall den 
som slutligt har stått för de 
kostnader som ligger till grund för 
förmånen, anses som arbetsgivare, 
om denne är någon annan än den 
som är skattskyldig för förmånen. 
Vid tillämpning av denna lag gäller 
vidare vad som i 22 c § lagen 
(1984:668) om uppbörd av 
socialavgifter från arbetsgivare 
sägs om iakttagande av för-
handsbesked.
	Vid tillämpning av denna lag 
skall, även om ett anställnings-
förhållande inte föreligger, den som 
har utgett sådan ersättning som 
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § 
andra stycket eller 11 kap. 2 § första 
stycket m, andra stycket och femte 
stycket lagen om allmän försäkring 
är att hänföra till inkomst av anställ-
ning anses som arbetsgivare. Med 
inkomst av anställning enligt 3 kap. 
2 § lagen om allmän försäkring 
skall i denna lag likställas inkomst i 
form av andra skattepliktiga 
förmåner än pengar samt 
kostnadsersättning som inte enligt 8 
kap. 19 eller 20 § 
skattebetalningslagen (1997:000) 
undantas vid beräkning av 
skatteavdrag. I fråga om 
skattepliktig intäkt av tjänst enligt 
kommunalskattelagen (1928:370) i 
form av rabatt, bonus eller annan 
förmån som ges ut på grund av 
kundtrohet eller liknande, skall den 
som slutligt har stått för de 
kostnader som ligger till grund för 
förmånen, anses som arbetsgivare, 
om denne är någon annan än den 
som är skattskyldig för förmånen.
	2 kap.
	3 § 3
	Underlag för beräkning av 
avgifterna är summan av vad 
arbetsgivaren under året har utgett 
som lön i pengar eller annan 
ersättning för utfört arbete eller 
eljest med anledning av tjänsten, 
dock inte pension, eller andra 
skattepliktiga förmåner eller, i fall 
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket 
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, annan ersättning för utfört 
arbete. Bidrag som avses i 11 kap. 2 
§ första stycket m) lagen om allmän 
försäkring likställs med lön. Vidare 
likställs med lön garantibelopp 
enligt lönegarantilagen (1992:497). 
Med lön likställs även kostnads-
ersättning som inte enligt 10 § upp-
bördslagen (1953:272) undantas 
vid beräkning av preliminär 
A-skatt.
	Underlag för beräkning av av-
gifterna är summan av vad arbets-
givaren under året har utgett som 
lön i pengar eller annan ersättning 
för utfört arbete eller eljest med 
anledning av tjänsten, dock inte 
pension, eller andra skattepliktiga 
förmåner eller, i fall som avses i 3 
kap. 2 § andra stycket lagen 
(1962:381) om allmän försäkring, 
annan ersättning för utfört arbete. 
Bidrag som avses i 11 kap. 2 § 
första stycket m) lagen om allmän 
försäkring likställs med lön. Vidare 
likställs med lön garantibelopp en-
ligt lönegarantilagen (1992:497). 
Med lön likställs även kostnads-
ersättning som inte enligt 8 kap. 19 
eller 20 § skattebetalningslagen 
(1997:000) undantas vid beräkning 
av skatteavdrag.
	Med lön likställs också ersättning som en arbetsgivare utger till en 
allmän försäkringskassa som följd av bestämmelsen i 24 § första stycket 
lagen (1991:1047) om sjuklön.
	Ersättning som avses i andra stycket skall anses som ersättning till 
arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§. 
	5 a §4
	Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare från 
arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av 
avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor.
	Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid 
bedömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en 
arbetsgivare. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moder-
företaget. Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det 
utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.
	Om en arbetsgivare med stöd av 
7 § andra stycket lagen (1984:668) 
om uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare medgivits dispens från 
skyldigheten att redovisa arbets-
givaravgifterna varje månad får 
han, i stället för vad som föreskrivs 
i första stycket, från arbetsgivar-
avgifterna varje år göra avdrag med 
5 procent av avgiftsunderlaget, 
dock högst 3 550 kronor för varje 
månad verksamheten bedrivits.
	Om en arbetsgivare med stöd av 
10 kap. 12 § skattebetalningslagen 
(1997:000) medgivits dispens från 
skyldigheten att redovisa arbets-
givaravgifterna varje månad får 
han, i stället för vad som föreskrivs 
i första stycket, från arbetsgivar-
avgifterna varje år göra avdrag med 
5 procent av avgiftsunderlaget, 
dock högst 3 550 kronor för varje 
månad verksamheten bedrivits.
	6 §5
	Arbetsgivaravgifter skall i den 
mån de inflyter fördelas mellan 
olika avgiftsändamål så som de 
belöper på dessa enligt arbets-
givarnas redovisning eller beslut om 
fastställelse enligt lagen (1984:668) 
om uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare. Avdrag som görs 
enligt 5 a § skall avse 
arbetsmarknadsavgiften.
	Arbetsgivaravgifter skall i den 
mån de inflyter fördelas mellan 
olika avgiftsändamål så som de 
belöper på dessa enligt arbets-
givarnas redovisning eller ett 
beskattningsbeslut enligt skatte-
betalningslagen (1997:000). 
Avdrag som görs enligt 5 a § skall 
avse arbetsmarknadsavgiften.
	Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och 
räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare. 
	Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter 
regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket. 
	3 kap.
	6 §6
	Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i 
statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de 
under nästföregående år debiterade egenavgifterna minskad med summan 
av de avgifter som under samma år satts ned eller restituerats.
	Riksförsäkringsverket får under 
respektive uppbördsår enligt upp-
bördslagen (1953:272) som 
förskott på belopp enligt första 
stycket tillgodoföra sig 11 procent 
av den preliminära skatt som 
debiterats fysiska personer före den 
1 februari samma år. Förskottet 
tillgodoförs med en tolftedel under 
var och en av uppbördsmånaderna. 
Riksskatteverket skall varje år 
senast den 15 februari lämna 
Riksförsäkringsverket uppgift om 
summan av den före den 1 februari 
samma år debiterade preliminära 
skatten för fysiska personer.
	Om Riksförsäkringsverket under 
ett uppbördsår tillgodoförts förskott 
som överstiger beloppet enligt 
första stycket skall skillnaden 
regleras genom avräkning på 
belopp som närmast därefter skall 
tillgodoföras enligt första eller 
andra stycket.
	Riksförsäkringsverket får 
under respektive period om tolv 
månader som preliminär skatt 
betalas enligt skattebetalnings-
lagen (1997:000) som förskott på 
belopp enligt första stycket 
tillgodoföra sig 11 procent av 
den preliminära skatt som debi-
terats fysiska personer före den 
1 februari under perioden. För-
skottet tillgodoförs med en tolf-
tedel varje månad. Riksskatte-
verket skall varje år senast den 
15 februari lämna Riksförsäk-
ringsverket uppgift om summan 
av den före den 1 februari sam-
ma år debiterade preliminära 
skatten för fysiska personer.
	Om Riksförsäkringsverket 
under en sådan tolvmånaderspe-
riod som anges i andra stycket 
tillgodoförts förskott som över-
stiger beloppet enligt första 
stycket skall skillnaden regleras 
genom avräkning på belopp som 
närmast därefter skall tillgodo-
föras enligt första eller andra 
stycket.
 
	5 kap. 
	1 §7
	Om eftergift i vissa fall av 
skyldighet att betala arbetsgivar-
avgifter föreskrivs i 22 d § lagen 
(1984:668) om uppbörd av 
socialavgifter från arbetsgivare.
	Om befrielse i vissa fall från 
skyldighet att betala egenavgifter 
föreskrivs i 30 § uppbördslagen 
(1953:272).
	Om befrielse i vissa fall från 
skyldighet att betala arbetsgivar-
avgifter föreskrivs i 13 kap. 
skattebetalningslagen (1997:000).
	3 §
	Om uppbörd av avgifter enligt 
denna lag föreskrivs i lagen 
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare samt i 
uppbördslagen (1953:272).
  Om bestämmande, redovisning, 
och betalning av avgifter enligt 
denna lag föreskrivs i skattebetal-
ningslagen (1997:000).
	1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
	2. Äldre föreskrifter i 1 och 5 kap. gäller fortfarande i fråga om 
arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt i fråga om 
egenavgifter som grundas på 1998 års taxering och tidigare år.
	3. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbets-
givaravgifter som avser tid före 1998.
	4. De nya föreskrifterna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om 
perioden 1 februari 1998Äjanuari 1999.
1Lagen omtryckt 1989:633.
2Senaste lydelse 1996:1211.
3Senaste lydelse 1995:1492.
4Lydelse enligt prop. 1996/97:150.
5Senaste lydelse 1996:1218.
6Senaste lydelse 1993:1559.
7Senaste lydelse 1990:384.
2.45	Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)
	Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	27 §1
	Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som 
skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då 
överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i 
rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än 
böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har 
förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får övertidsavgift ej tas 
ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.
	Ett beslut genom vilket någon 
har påförts en övertidsavgift skall 
genast sändas till länsstyrelsen. 
Avgiften skall betalas till 
länsstyrelsen inom två månader från 
det att beslutet vann laga kraft. En 
upplysning om detta skall tas in i 
beslutet. Om avgiften inte betalas 
inom denna tid, skall dröjs-
målsavgift tas ut enligt 58 § 2Ä5 
mom. uppbördslagen (1953:272). 
Den  obetalda övertidsavgiften och 
dröjsmålsavgift skall lämnas för 
indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver 
begäras för ett ringa belopp. 
Bestämmelser om indrivning finns i 
lagen (1993:891) om indrivning av 
statliga fordringar m.m. Indriv-
ningsåtgärder får inte vidtas sedan 
fem år har förflutit från det att 
beslutet vann laga kraft. 
	Ett beslut genom vilket någon 
har påförts en övertidsavgift skall 
genast sändas till länsstyrelsen. 
Avgiften skall betalas till 
länsstyrelsen inom två månader från 
det att beslutet vann laga kraft. En 
upplysning om detta skall tas in i 
beslutet. Om avgiften inte betalas 
inom denna tid, skall dröjs-
målsavgift tas ut enligt lagen 
(1997:000) om dröjsmålsavgift. 
Den  obetalda övertidsavgiften och 
dröjsmålsavgift skall lämnas för 
indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver 
begäras för ett ringa belopp. 
Bestämmelser om indrivning finns i 
lagen (1993:891) om indrivning av 
statliga fordringar m.m. Indriv-
ningsåtgärder får inte vidtas sedan 
fem år har förflutit från det att 
beslutet vann laga kraft.
 
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Senaste lydelse 1993:905.
2.46	Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter
	Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid 
inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	34 §1
	Har den skattskyldige inte betalat 
skatten inom föreskriven tid, skall 
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 
2Ä5 mom. uppbördslagen 
(1953:272). Dröjsmålsavgiften 
betalas till inskrivningsmyndigheten 
eller den myndighet som regeringen 
bestämmer.
	Har den skattskyldige inte betalat 
skatten inom föreskriven tid, skall 
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen 
(1997:000) om dröjsmålsavgift. 
Dröjsmålsavgiften betalas till 
inskrivningsmyndigheten eller den 
myndighet som regeringen be-
stämmer.
   Inskrivningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från 
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. 
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Senaste lydelse 1992:640.
2.47	Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt
	Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1984:1052) om statlig 
fastighetsskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	7 §1
	I fråga om debitering och upp-
börd av fastighetsskatt gäller 
bestämmelserna i uppbördslagen 
(1953:272). 
	I fråga om debitering och 
betalning av fastighetsskatt gäller 
bestämmelserna i skattebetalnings-
lagen (1997:000).
 
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Senaste lydelse 1984:1078.
2.48	Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt
	Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1986:468) om avräkning av 
utländsk skatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	7 §1
	Vid beräkning av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de 
utländska inkomsterna skall den del av den statliga inkomstskatten som 
hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna (inkomst av tjänst och 
näringsverksamhet) respektive den del som hänför sig till de utländska 
kapitalinkomsterna (inkomst av kapital) beräknas var för sig. Den statliga 
respektive kommunala inkomstskatt som hänför sig till de utländska 
förvärvsinkomsterna (intäkterna efter avdrag för kostnader) skall anses 
utgöra så stor del av den skattskyldiges hela statliga respektive kommunala 
inkomstskatt på förvärvsinkomst, beräknad utan avräkning, som dessa 
inkomster utgör av den skattskyldiges sammanlagda förvärvsinkomst av 
olika förvärvskällor före allmänna avdrag (sammanräknad 
förvärvsinkomst). Motsvarande gäller i tillämpliga delar vid beräkning av 
den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska 
kapitalinkomsterna.
	Vid tillämpningen av första 
stycket skall, i de fall då skatt-
skyldig erhållit skattereduktion 
enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen 
(1953:272), sådan reduktion anses 
ha skett från statlig inkomstskatt, 
kommunal inkomstskatt, skogs-
vårdsavgift respektive statlig fas-
tighetsskatt med så stor del av 
reduktionen som respektive skatt 
utgör av det sammanlagda beloppet 
av nämnda skatter före sådan 
reduktion. Om skattskyldig har att 
erlägga fastighetsskatt såväl för 
fastighet i Sverige som för 
privatbostad i utlandet skall 
reduktionen av statlig fastighets-
skatt enligt första meningen anses 
ha skett från statlig fastighetsskatt 
som hänför sig till privatbostad i 
utlandet med så stor del som den 
statliga fastighetsskatten på 
privatbostad i utlandet utgör av det 
sammanlagda beloppet av statlig 
fastighetsskatt före sådan reduktion.
	Vid tillämpningen av första 
stycket skall, i de fall då skatt-
skyldig erhållit skattereduktion 
enligt 11 kap. 11 § skattebetal-
ningslagen (1997:000), sådan 
reduktion anses ha skett från 
kommunal inkomstskatt, statlig 
inkomstskatt respektive statlig 
fastighetsskatt med så stor del av 
reduktionen som respektive skatt 
utgör av det sammanlagda beloppet 
av nämnda skatter före sådan 
reduktion. Om skattskyldig har att 
erlägga fastighetsskatt såväl för 
fastighet i Sverige som för 
privatbostad i utlandet skall 
reduktionen av statlig fastighets-
skatt enligt första meningen anses 
ha skett från statlig fastighetsskatt 
som hänför sig till privatbostad i 
utlandet med så stor del som den 
statliga fastighetsskatten på 
privatbostad i utlandet utgör av det 
sammanlagda beloppet av statlig 
fastighetsskatt före sådan reduktion.
	I de fall då skattskyldig enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel har att betala avkastningsskatt som tas ut på 
skatteunderlag som beräknas enligt bestämmelserna i 3 § första och femte 
styckena samma lag eller skattskyldig enligt 3 § lagen (1993:1537) om 
expansionsmedel har att betala expansionsmedelsskatt skall följande gälla. 
Vid beräkningen av spärrbeloppet skall, vid bestämmande enligt första 
stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska 
inkomsterna, sådan avkastningsskatt respektive expansionsmedelsskatt 
jämställas med statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst. Om skattskyldig 
enligt 2 § lagen om expansionsmedel erhållit avdrag med en ökning av 
expansionsmedel eller tagit upp som intäkt en minskning av 
expansionsmedel skall, vid bestämmande enligt första stycket av den 
statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna, 
spärrbeloppet beräknas som om ett sådant avdrag inte erhållits respektive 
intäkt inte medtagits vid taxeringen.
	Spärrbeloppet skall alltid anses uppgå till minst 100 kronor.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första 
gången vid 1999 års taxering.
1Senaste lydelse 1995:1341.
2.49	Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen 
(1987:10)
	Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10)1 
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	10 kap.
	29 §2
	Om avgiften inte betalas inom 
den tid som anges i 28 §, skall 
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 
2Ä5 mom. uppbördslagen 
(1953:272). Den obetalda avgiften 
och dröjsmålsavgiften skall lämnas 
för indrivning. Regeringen får 
föreskriva att indrivning inte 
behöver begäras för ett ringa 
belopp. Bestämmelser om 
indrivning finns i lagen (1993:891) 
om indrivning av statliga fordringar 
m. m. Vid indrivning får 
verkställighet enligt utsöknings-
balken ske.
	Om avgiften inte betalas inom 
den tid som anges i 28 §, skall 
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen 
(1997:000) om dröjsmålsavgift. 
Den obetalda avgiften och 
dröjsmålsavgiften skall lämnas för 
indrivning. Regeringen får 
föreskriva att indrivning inte 
behöver begäras för ett ringa 
belopp. Bestämmelser om 
indrivning finns i lagen (1993:891) 
om indrivning av statliga fordringar 
m. m. Vid indrivning får 
verkställighet enligt utsöknings-
balken ske.
	Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit 
skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran. 
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Lagen omtryckt 1992:1769.
2Senaste lydelse 1993:911.
2.50	Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen
(1987:617)
	Härigenom föreskrivs att 3 kap. 11 § bankrörelselagen (1987:617) skall 
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	3 kap.
	11 §1
	Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till 
stämman. Berättelsen skall överlämnas till bankens styrelse senast två 
veckor före den ordinarie stämman. Revisorerna skall inom samma tid till 
styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till 
dem.
	Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredo-
visningen har upprättats i överensstämmelse med lagen (1995:1559) om 
årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller inte 
årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag 
skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin 
berättelse, om det kan ske.
	Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försum-
melse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger en styrelseledamot 
till last eller att en styrelseledamot på annat sätt handlat i strid mot denna 
lag, lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, 
bankaktiebolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619) eller lagen 
(1995:1570) om medlemsbanker eller mot stadgarna, skall det anmärkas i 
berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan 
om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna. Revisorerna kan även i övrigt i 
berättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela aktieägarna, 
huvudmännen eller medlemmarna.
   I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att 
banken inte har fullgjort sin skyldighet
	1. att göra avdrag för preliminär 
A-skatt eller kvarstående skatt 
enligt uppbördslagen (1953:272),
	2. att lämna uppgift enligt 54 § 1 
mom. uppbördslagen eller 4 eller 
11 § lagen (1984:668) om uppbörd 
av socialavgifter från arbetsgivare, 
eller
	1. att göra skatteavdrag en-
ligt skattebetalningslagen 
(1997:000),
	2. att lämna skattedeklaration 
enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte-
betalningslagen (1997:000), eller
	3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1Ä2.
	Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har 
fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-3, skall 
revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.
	Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om faststäl-
lande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till 
dispositioner beträffande bankens vinst eller förlust som har lagts fram i 
förvaltningsberättelsen.
	I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse 
beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena 
tillämpas.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 
januari 1998 i fråga om punkt 1 och till tiden före den 1 februari 1998 i 
fråga om punkt 2.
1Senaste lydelse 1995:1572.
2.51	Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar
	Härigenom föreskrivs att 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska 
föreningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	8 kap.
	13 §1
	Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till 
föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till föreningens styrelse 
senast två veckor före den ordinarie föreningsstämman. Revisorerna skall 
inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har 
överlämnats till dem.
	Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida 
årsredovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i fall som avses i 9 
kap. 15 och 16 §§, enligt årsredovisningslagen (1995:1554). Innehåller inte 
årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt 9 kap. eller, 
i fall som avses i 9 kap. 15 och 16 §§, enligt årsredovisningslagen, skall 
revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, 
om det kan ske.
	Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller 
försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger en 
styrelseledamot eller verkställande direktören till last eller att en 
styrelseledamot eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i 
strid mot denna lag eller, i fall som avses i 9 kap. 15 och 16 §§, mot 
årsredovisningslagen eller mot stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen. 
Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan om 
ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören. 
Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som 
de önskar meddela medlemmarna.
	I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att 
föreningen inte har fullgjort sin skyldighet
	1. att göra avdrag för preliminär 
A-skatt eller kvarstående skatt 
enligt uppbördslagen (1953:272),
	2. att anmäla sig för registrering 
enligt 14 kap. 2 § mer-
värdesskattelagen (1994:200),
	3. att lämna uppgift enligt 54 § 1 
mom. uppbördslagen eller 4 § lagen 
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare eller 
särskild deklaration enligt 14 kap. 3 
§ mervärdesskattelagen, eller
	4. att i rätt tid betala skatter och 
avgifter som avses i 1–3.
	1. att göra skatteavdrag enligt 
skattebetalningslagen (1997:000),
	
	2. att anmäla sig för registrering 
enligt 3 kap. 2 § skattebetalnings-
lagen,		3. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skattebetalningslagen, eller
	4. att i rätt tid betala skatter och 
avgifter som omfattas av 1 och 2 §§ 
skattebetalningslagen.
	Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att föreningen inte 
har fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1–4, skall 
revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten.
	Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fast-
ställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till 
dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust som har lagts fram i 
förvaltningsberättelsen.
	I en moderförening skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse 
beträffande koncernen. Härvid skall första–tredje och sjätte styckena 
tillämpas.
	Om anmälan har gjorts enligt 8 § tredje eller femte stycket, skall revisor 
till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen. 
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 
1 januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden 
före den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4.
1Senaste lydelse 1996:1142.
2.52	Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327)
	Härigenom föreskrivs att 60 och 62 §§ fordonsskattelagen (1988:327)1 
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	60 §2
	Om ett beslut om skatt har 
överklagats eller skatten annars kan 
antas komma att sättas ned, kan den 
skattskyldige av beskattningsmyn-
digheten få anstånd med betalning 
av skatten. Bestämmelserna i 49 § 
1, 2 och 3 mom. uppbördslagen 
(1953:272) om anstånd skall då 
tillämpas.
	Ränta skall beräknas på skatt 
som den skattskyldige fått anstånd 
med att betala enligt första stycket 
för den del av anståndsbeloppet 
som skall betalas senast vid 
anståndstidens utgång. För sådan 
ränta tillämpas bestämmelserna om 
ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen 
och i 5 kap. 14 och 15 §§ lagen 
(1984:151) om punktskatter och 
prisregleringsavgifter. 
	Om ett beslut om skatt har 
överklagats eller skatten annars kan 
antas komma att sättas ned, kan den 
skattskyldige av beskattningsmyn-
digheten få anstånd med betalning 
av skatten. Bestämmelserna i 17 
kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skattebetal-
ningslagen (1997:000) om anstånd 
skall då tillämpas.
	Ränta skall beräknas på skatt 
som den skattskyldige fått anstånd 
med att betala enligt första stycket 
för den del av anståndsbeloppet 
som skall betalas senast vid 
anståndstidens utgång. För sådan 
ränta tillämpas bestämmelserna om 
ränta i 5 kap. 12 § tredje stycket, 14 
och 15 §§ lagen (1984:151) om 
punktskatter och prisregleringsav-
gifter.
	62 §3
	Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 
bestämmelserna i 58 § 2–5 mom. 
uppbördslagen (1953:272). 
	Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 
bestämmelserna i lagen (1997:000) 
om dröjsmålsavgift.
 
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter i 60 § 
gäller dock fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före den 
1 januari 1998.
1Senaste lydelse av lagen
rubrik 1992:1440.
2Senaste lydelse 1993:913.
3Senaste lydelse 1992:644.
2.53	Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om
TV-avgift
	Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1989:41) om TV-avgift skall ha 
följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	17 §1
	Bolagets beslut om påförande av avgifter enligt denna lag skall anses 
som beslut av förvaltningsmyndighet och får verkställas, om avgiften är 
obetald och förfallen till betalning. Verkställighet får ske även om 
avgiftsbeslutet har begärts omprövat eller omprövningsbeslutet har blivit 
överklagat. Avser beslutet TV-avgift, krävs dock att bolaget har sänt en 
påminnelse enligt 12 §.
	Uttagande av avgift handläggs 
hos kronofogdemyndigheten som 
allmänt mål. Dröjsmålsavgift enligt 
uppbördslagen (1953:272) utgår 
inte.
	Uttagande av avgift handläggs 
hos kronofogdemyndigheten som 
allmänt mål.
 
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Senaste lydelse 1992:645. 
2.54	Förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529)
	Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989:529)1 skall 
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	10 kap.
	8 §
	Frågor om påförande av avgift enligt 7 § prövas av allmän domstol efter 
ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år från det att 
överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan tillämpas bestämmelserna i 
rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än 
böter och bestämmelserna om kvarstad i brottmål på motsvarande sätt. När 
fem år har gått efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. 
Avgiften tillfaller staten.
	Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det 
att beslutet vann laga kraft. En 
upplysning om detta skall tas in i 
beslutet. Om avgiften inte betalas 
inom denna tid, skall 
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 
2Ä5 mom. uppbördslagen 
(1953:272). Den obetalda avgiften 
och dröjsmålsavgift skall lämnas för 
indrivning. Regeringen får före-
skriva att indrivning inte behöver 
begäras för ett ringa belopp. 
Bestämmelser om indrivning finns i 
lagen (1993:891) om indrivning av 
statliga fordringar m.m. Indriv-
ningsåtgärder får dock inte vidtas 
när fem år har gått efter det att 
beslutet vann laga kraft. 
	Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det 
att beslutet vann laga kraft. En 
upplysning om detta skall tas in i 
beslutet. Om avgiften inte betalas 
inom denna tid, skall 
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen 
(1997:000) om dröjsmålsavgift. 
Den obetalda avgiften och dröjs-
målsavgift skall lämnas för 
indrivning. Regeringen får 
föreskriva att indrivning inte 
behöver begäras för ett ringa 
belopp. Bestämmelser om in-
drivning finns i lagen (1993:891) 
om indrivning av statliga fordringar 
m. m. Indrivningsåtgärder får dock 
inte vidtas när fem år har gått efter 
det att beslutet vann laga kraft.
 
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Lagen omtryckt 1994:515.
2.55	Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om
tillstånd för anställning på fartyg
	Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd för 
anställning på fartyg skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	6 §1
	Frågor om påförande av avgift enligt 5 § prövas av allmän domstol efter 
ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år efter det att 
överträdelsen upphörde. I frågor om sådan talan gäller i tillämpliga delar 
bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa 
svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har 
förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. 
Avgiften tillfaller staten.
	Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det 
att beslutet vann laga kraft. En 
upplysning om detta skall tas in i 
beslutet. Om avgiften inte betalas 
inom denna tid, skall 
dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 
2Ä5 mom. uppbördslagen 
(1953:272). Den obetalda avgiften 
och dröjsmålsavgift skall lämnas för 
indrivning. Indrivningsåtgärder får 
dock inte vidtas sedan fem år har 
förflutit från det beslutet vann laga 
kraft. Regeringen får föreskriva att 
indrivning inte behöver begäras för 
ett ringa belopp. Bestämmelser om 
indrivning finns i lagen (1993:891) 
om indrivning av statliga fordringar 
m.m.
	Avgiften skall betalas till läns-
styrelsen inom två månader från det 
att beslutet vann laga kraft. En 
upplysning om detta skall tas in i 
beslutet. Om avgiften inte betalas 
inom denna tid, skall 
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen 
(1997:000) om dröjsmålsavgift. 
Den obetalda avgiften och dröjs-
målsavgift skall lämnas för 
indrivning. Indrivningsåtgärder får 
dock inte vidtas sedan fem år har 
förflutit från det beslutet vann laga 
kraft. Regeringen får föreskriva att 
indrivning inte behöver begäras för 
ett ringa belopp. Bestämmelser om 
indrivning finns i lagen (1993:891) 
om indrivning av statliga fordringar 
m.m.
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
 
1Senaste lydelse 1993:915.
2.56	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel
	Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på 
pensionsmedel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	10 §1
	Om inte annat följer av andra 
stycket gäller bestämmelserna i 
taxeringslagen (1990:324) vid 
taxering till avkastningsskatt och 
bestämmelserna i uppbördslagen 
(1953:272) i fråga om debitering 
och uppbörd av sådan skatt.
	Om inte annat följer av andra 
stycket gäller bestämmelserna i 
taxeringslagen (1990:324) och 
skattebetalningslagen (1997:000) 
för avkastningsskatt.
	Avkastningsskatt som skall tas ut av sådan skattskyldig som avses i 2 § 
första stycket 6 skall för den skattskyldiges räkning betalas av det 
pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat avtal om 
individuellt pensionsparande.
	I fråga om förfarandet vid beskattningen i fall som avses i andra stycket 
gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och 
prisregleringsavgifter i tillämpliga delar. Med skattskyldig avses därvid det 
pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat pensionssparavtal. 
Pensionssparinstitutets beskattningsår är redovisningsperiod. 
Pensionssparinstitutet skall vara registrerat hos beskattningsmyndigheten.
	Förutom pensionssparinstitutet får även skattskyldig som avses i 2 § 
första stycket 6 överklaga beskattningsmyndighetens beslut om skatt enligt 
 bestämmelserna i 8 kap. lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.
	Återbetalas skatt hänförlig till ett pensionssparkonto till ett pensions-
sparinstitut skall beloppet tillsammans med räntan enligt 5 kap. 13 § lagen 
om punktskatter och prisregleringsavgifter tillgodoföras kontot. Har kontot 
avslutats skall institutet ombesörja att beloppet i stället överförs till det 
pensionssparkonto till vilket de tillgångar som var hänförliga till det 
avslutade kontot har överförts. Finns inte sådant konto skall institutet betala 
ut beloppet på det sätt som gäller för utbetalningar enligt lagen (1993:931) 
om individuellt pensionssparande. 
                    
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första 
gången vid 1999 års taxering.
1Senaste lydelse 1993:1568.
2.57	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt
på ränta på skogskontomedel m.m.
	Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på 
skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	9 §1
	Har skatt inte betalats in inom 
den tid som anges i 6 § tas en dröjs-
målsavgift ut. Dröjsmålsavgiften tas 
ut enligt 58 § 2–5 mom. upp-
bördslagen (1953:272). 
Skattemyndigheten i Dalarnas län 
får medge befrielse helt eller delvis 
från skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda 
skäl. 
	Har skatt inte betalats in inom 
den tid som anges i 6 § tas en 
dröjsmålsavgift ut enligt lagen 
(1997:000) om dröjsmålsavgift. 
Skattemyndigheten i Dalarnas län 
får medge befrielse helt eller delvis 
från skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda 
skäl.
 
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
1Senaste lydelse 1996:958.
2.58	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter
	Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av 
socialavgifter1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	14 §
	Nedsättning av avgifter enligt denna lag skall i första hand avse
	1. i fråga om arbetsgivaravgifter: folkpensionsavgiften och därefter 
sjukförsäkringsavgiften, eller
	2. i fråga om egenavgifter: folkpensionsavgiften och därefter i angiven 
ordning sjukförsäkringsavgiften, delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften 
och tilläggspensionsavgiften.
	I fråga om förfarandet för 
nedsättningen av avgifter gäller
	1. lagen (1984:668) om uppbörd 
av socialavgifter från arbetsgivare i 
fråga om arbetsgivaravgifter, eller 
	2. uppbördslagen (1953:272) i 
fråga om egenavgifter.
	I fråga om förfarandet för 
nedsättningen av avgifter gäller 
skattebetalningslagen (1997:000).  
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första 
gången i fråga om arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 1998 och i fråga 
om egenavgifter som beräknas med ledning av 1999 års taxering.
1Lagen omtryckt 1994:548.
2.59	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader
	Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på 
pensionskostnader skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	5 §
	Bestämmelserna i taxeringslagen 
(1990:324) och uppbördslagen 
(1953:272) gäller för särskild löne-
skatt på pensionskostnader. 
	Bestämmelserna i taxeringslagen 
(1990:324) och skattebetalnings-
lagen (1997:000) gäller för särskild 
löneskatt på pensionskostnader.
	Särskild löneskatt som staten skall betala fastställs och redovisas enligt 
bestämmelser som meddelas av regeringen.
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och 
med 1999 års taxering.
2.60	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid beskattning
	Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:1536) om räntefördelning 
vid beskattning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	10 §1
	Statlig inkomstskatt, statlig 
förmögenhetsskatt, kommunal 
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om 
expansionsmedel, egenavgifter 
enligt lagen (1981:691) om 
socialavgifter, särskild löneskatt 
enligt 2 § lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt 2 § 
5 lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel, särskild 
löneskatt enligt lagen (1991:687) 
om särskild löneskatt på pensions-
kostnader, statlig fastighetsskatt, 
mervärdesskatt som redovisas i 
särskild självdeklaration enligt 14 
kap. 3 § mervärdesskattelagen 
(1994:200), annuitet på avdik-
ningslån, avgifter enligt lagen 
(1994:1774) om allmänna egenav-
gifter samt skattetillägg och 
förseningsavgift enligt taxeringsla-
gen (1990:324) räknas inte som 
tillgång eller skuld. 
	Statlig inkomstskatt, statlig 
förmögenhetsskatt, kommunal 
inkomstskatt, expansionsmedels-
skatt enligt lagen (1993:1537) om 
expansionsmedel, egenavgifter 
enligt lagen (1981:691) om 
socialavgifter, särskild löneskatt 
enligt 2 § lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster, avkastningsskatt enligt 2 § 
5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel, 
särskild löneskatt enligt lagen 
(1991:687) om särskild löneskatt på 
pensionskostnader, statlig fastig-
hetsskatt, mervärdesskatt som redo-
visas i särskild självdeklaration 
enligt 10 kap. 31 § skattebetal-
ningslagen (1997:000), avgifter 
enligt lagen (1994:1774) om all-
männa egenavgifter samt skatte-
tillägg och förseningsavgift enligt 
taxeringslagen (1990:324) räknas 
inte som tillgång eller skuld.
                  
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första 
gången vid 1999 års taxering.
1Senaste lydelse 1996:1400.
2.61	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537) om
expansionsmedel
	Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:1537) om expansionsmedel 
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	3 §
	En särskild skatt, expansionsmedelsskatt, betalas till staten med 28 
procent av en ökning av expansionsmedel.
	I  27 § 2 mom. uppbördslagen 
(1953:272) föreskrivs att den 
skattskyldige vid debitering av 
slutlig skatt gottskrivs ett belopp 
som motsvarar 28 procent av en 
minskning av expansionsmedel.
	Vid debitering av slutlig skatt 
gottskrivs den skattskyldige ett 
belopp som motsvarar 28 procent 
av en minskning av expansions-
medel.
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första 
gången vid 1999 års taxering.
2.62	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om
civilt försvar
	Härigenom föreskrivs att 6 kap. 21 § lagen (1994:1720) om civilt 
försvar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	6 kap. 
	21 §
	Om den som är berättigad till 
ersättning enligt 20 § inte är 
redovisningsskyldig enligt mer-
värdesskattelagen (1994:200), skall 
ersättningsbeloppet räknas upp med 
den skattesats som enligt 7 kap. 1 § 
den lagen gällde vid tidpunkten för 
slutbesiktning av skyddsrummet.
	Om den som är berättigad till 
ersättning enligt 20 § inte är skyldig 
att redovisa mervärdesskatt enligt 
skattebetalningslagen (1997:000), 
skall ersättningsbeloppet räknas upp 
med den skattesats som enligt 7 
kap. 1 § mervärdesskattelagen 
(1994:200) gällde vid tidpunkten 
för slutbesiktning av skydds-
rummet.
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
2.63	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter
	Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1994:1744) om allmänna 
egenavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	7 §
	Bestämmelserna i taxeringslagen 
(1990:324) och uppbördslagen 
(1953:272) tillämpas i fråga om 
avgifter enligt denna lag. I fråga om 
sjukförsäkringsavgift tillämpas även 
4 kap. 1 § lagen (1981:691) om 
socialavgifter.
	Bestämmelserna i taxeringslagen 
(1990:324) och skattebetal-
ningslagen (1997:000) tillämpas i 
fråga om avgifter enligt denna lag. I 
fråga om sjukförsäkringsavgift till-
lämpas även 4 kap. 1 § lagen 
(1981:691) om socialavgifter.
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första 
gången vid 1999 års taxering.
2.64	Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen
(1995:1554) 
	Härigenom föreskrivs att 8 kap. 11 § årsredovisningslagen (1995:1554) 
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	8 kap.
	11 §
	Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har 
vunnit laga kraft.
	Om ett bolag har rätt att få 
tillbaka betalad förseningsavgift på 
grund av en domstols beslut, skall 
ränta betalas på den återbetalade 
förseningsavgiften från och med 
månaden efter den då 
förseningsavgiften betalades in till 
och med den månad då återbe-
talning görs. I fråga om räntans 
storlek tillämpas 69 § 2 mom. första 
stycket uppbördslagen (1953:272).
	Om ett bolag har rätt att få 
tillbaka betalad förseningsavgift på 
grund av en domstols beslut, skall 
ränta betalas på den återbetalade 
förseningsavgiften från och med 
månaden efter den då 
förseningsavgiften betalades in till 
och med den månad då åter-
betalning görs. I fråga om räntans 
storlek tillämpas 19 kap. 14 § 
skattebetalningslagen (1997:000).
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller 
för beräkning av ränta för tid före den 1 januari 1998.
2.65	Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1623) om
skattereduktion för riskkapitalinvesteringar
	Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för 
riskkapitalinvesteringar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	15 §
	I fråga om skattereduktion enligt 
denna lag tillämpas vad som gäller 
om skattereduktion enligt 2 § 4 
mom. uppbördslagen (1953:272) 
om inte annat är föreskrivet. 
Skattereduktion enligt denna lag 
tillgodoräknas den skattskyldige 
före skattereduktion enligt upp-
bördslagen.
	I fråga om skattereduktion enligt 
denna lag tillämpas vad som gäller 
om skattereduktion enligt 11 kap. 
11 § skattebetalningslagen 
(1997:000) om inte annat är 
föreskrivet. Skattereduktion enligt 
denna lag tillgodoräknas den skatt-
skyldige före skattereduktion enligt 
skattebetalningslagen.
	I fråga om särskilt tillägg enligt 11 § tillämpas vad som gäller om 
särskild avgift enligt 5 kap. 13 § första stycket och 6 kap. 24 § 
taxeringslagen (1990:324).
               
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första 
gången vid 1999 års taxering.
2.66	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1231) om
skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid
1997–2001 års taxeringar
	Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1996:1231) om skattereduktion för 
fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar skall ha följande 
lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	6 §
	I fråga om skattereduktion enligt 
denna lag tillämpas vad som gäller i 
fråga om sådan skattereduktion som 
avses i 2 § 4 mom. uppbördslagen 
(1953:272) om inte annat är 
föreskrivet. 
	Skattereduktion enligt denna lag 
tillgodoräknas den skattskyldige 
före skattereduktion enligt lagen 
(1996:725) om skattereduktion för 
utgifter för byggnadsarbete på 
bostadshus, skattereduktion enligt 
lagen (1995:1623) om skatte-
reduktion för riskkapitalinveste-
ringar och skattereduktion enligt 
uppbördslagen.
	I fråga om skattereduktion enligt 
denna lag tillämpas vad som gäller  
i fråga om sådan skattereduktion 
som avses i 11 kap. 11§ 
skattebetalningslagen (1997:000) 
om inte annat är föreskrivet.
	Skattereduktion enligt denna lag 
tillgodoräknas den skattskyldige 
före skattereduktion enligt skatte-
betalningslagen.
	Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första 
gången vid 1999 års taxering.
2.67	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1334) om
ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter
	Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § och 3 kap. 5 § lagen (1990:325) om 
självdeklaration och kontrolluppgifter i paragrafernas lydelse enligt lagen 
(1996:1334) om ändring i nämnda lag och punkt 2 av ikraftträdande-
bestämmelserna till lagen (1996:1334) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	2 kap.
	4 §1
	Fysisk person skall lämna självdeklaration 
	1. när hans bruttointäkter av tjänst i andra fall än som avses i 32 § 1 
mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) och av aktiv 
näringsverksamhet, under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 
24 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring 
för året före taxeringsåret och inte annat följer av 6 §,
	2. när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom. första 
stycket h eller i kommunalskattelagen och av passiv näringsverksamhet 
uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
	3. när han haft bruttointäkter av 
kapital av annat slag än avkastning 
för vilken preliminär A-skatt skall 
betalas enligt 3 § 2 mom. tredje 
stycket uppbördslagen (1953:272) 
och bruttointäkterna av kapital 
uppgått till sammanlagt minst 100 
kronor,
   3. när han haft bruttointäkter av 
kapital av annat slag än avkastning  
från vilken skatteavdrag skall göras 
enligt 5 kap. 8 § skattebetalnings-
lagen (1997:000) och brutto-
intäkterna av kapital uppgått till 
sammanlagt minst 100 kronor,
	4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret när 
bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
	5. när hans skattepliktiga tillgångar enligt lagen (1997:000) om statlig 
förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång haft ett sammanlagt värde 
som överstiger 900 000 kronor, eller
	6. när underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på 
pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall fastställas 
för honom.
	Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall 
hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken 
skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen, lagen 
(1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögen-
hetsskatt. Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet 
som enligt dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen 
från beskattning i Sverige.
	Skall sambeskattning ske enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt skall 
vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas 
sammanlagda förmögenhet och föräldrarnas deklarationsskyldighet 
bedömas med hänsyn till deras och underåriga hemmavarande barns 
sammanlagda förmögenhet.
	3 kap.
	5 §
	Uppgiftsskyldighet enligt 4 § föreligger först efter föreläggande av 
skattemyndigheten beträffande
	1. ersättning och förmån med 
anledning av tillfälligt arbete, som 
getts ut av fysisk person eller 
dödsbo och inte utgör omkostnad i 
näringsverksamhet, om avdrag för 
preliminär A-skatt inte har gjorts 
och det som mottagaren samman-
lagt fått haft ett lägre värde än 1 000 
kronor för hela året,
	1. ersättning och förmån med 
anledning av tillfälligt arbete, som 
getts ut av fysisk person eller 
dödsbo och inte utgör omkostnad i 
näringsverksamhet, om skatte-
avdrag inte har gjorts och det som 
mottagaren sammanlagt fått haft ett 
lägre värde än 1 000 kronor för hela 
året,
	2. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete i andra fall 
än som avses i 1 om det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre 
värde än 100 kronor för hela året samt förmån av fritt logi ombord för 
arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § 
kommunalskattelagen (1928:370),
	3. följande slag av ersättningar om det har angetts i kontrolluppgiften att 
sådan ersättning har lämnats 
	a) kostnadsersättning för resa i tjänsten med allmänt kommunika-
tionsmedel, hyrbil eller taxi, motsvarande gjorda utlägg, 
	b) kostnadsersättning för logi vid sådan resa i tjänsten som avses i punkt 
3 av anvisningarna till 33  § kommunalskattelagen, motsvarande gjorda 
utlägg,
	c) representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg,
	d) ersättning för ökade 
levnadskostnader vid sådan resa i 
tjänsten som avses i punkterna 
3 och 3 a av anvisningarna till 33 § 
kommunalskattelagen eller för 
kostnader för resa med egen bil i 
tjänsten eller kostnader för 
drivmedel för bilförmånhavares 
resa med förmånsbilen i tjänsten, i 
den mån ersättningarna enligt 10 § 
första–tredje styckena uppbörds-
lagen (1953:272) inte skall ligga till 
grund för beräkning av preliminär 
A-skatt.
	d) ersättning för ökade 
levnadskostnader vid sådan resa i 
tjänsten som avses i punkterna 
3 och 3 a av anvisningarna till 33 § 
kommunalskattelagen eller för 
kostnader för resa med egen bil i 
tjänsten eller kostnader för 
drivmedel för bilförmånhavares 
resa med förmånsbilen i tjänsten, i 
den mån ersättningarna enligt 8 kap. 
19 och 20 §§ skattebetalningslagen 
(1997:000) inte skall ligga till grund 
för beräkning av skatteavdrag.
 
	2.2 Bestämmelserna i 2 kap. 4 § 
första stycket 5, andra stycket samt 
det nya tredje stycket tillämpas 
första gången vid 1998 års taxering 
och bestämmelserna i 2 kap. 4 § 
första stycket 4 och 6 samt 3 kap. 5 
och 10 §§ tillämpas första gången 
vid 1999 års taxering.
	2. Bestämmelserna i 2 kap. 4 § 
första stycket 5, andra stycket samt 
det nya tredje stycket tillämpas 
första gången vid 1998 års taxering 
och bestämmelserna i 2 kap. 4 § 
första stycket 3, 4 och 6 samt 3 kap. 
5 och 10 §§ tillämpas första gången 
vid 1999 års taxering.
1Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
2Lydelse enligt prop. 1996/97:117.
2.68	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1348) om
ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter
	Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid 
återbetalning av skatter och avgifter i paragrafens lydelse enligt lagen 
(1996:1348) om ändring i nämnda lag och ikraftträdandebestämmelserna 
till lagen (1996:1348) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
	1 §
	Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas eller 
annars utbetalas på grund av bestämmelse i
	1. uppbördslagen (1953:272),
	2. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter 
eller författning som anges i 1 kap. 
1 § första stycket samma lag, i de 
fall då utbetalningen ankommer på 
Skattemyndigheten i Dalarnas län,
	3. lagen (1984:668) om uppbörd 
av socialavgifter från arbetsgivare, 
 	4. lagen (1991:586) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta,
	5. lagen (1991:591) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta 
artister m.fl.,
	6. mervärdesskattelagen 
(1994:200) med undantag av 
10 kap. 6 och 7 §§,
	7. tullagen (1994:1550) och 
lagen (1994:1551) om tullfrihet 
m.m. 
	1. lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter 
eller författning som anges i 1 kap. 
1 § första stycket samma lag, i de 
fall då utbetalningen ankommer på 
Skattemyndigheten i Dalarnas län,
	2. lagen (1991:591) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta 
artister m.fl.,
	3. 10 kap. 1–4 §§ mervärdes-
skattelagen (1994:200),
	4. tullagen (1994:1550) och 
lagen (1994:1551) om tullfrihet 
m.m., eller
	5. skattebetalningslagen 
(1997:000).
	Vad som sagts i första stycket 2 
gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 
1 § lagen (1994:1776) om skatt på 
energi och 13 § lagen (1978:69) om 
försäljningsskatt på motorfordon.
	Vad som sagts i första stycket 1 
gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 
1 § lagen (1994:1776) om skatt på 
energi och 13 § lagen (1978:69) om 
försäljningsskatt på motorfordon.
	Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut 
som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 § 
första meningen.
                
	Denna lag träder i kraft den 1 
januari 1998. Äldre föreskrifter 
gäller dock fortfarande i fråga om 
sjömansskatt som avser tid före 
utgången av år 1997.
                
	Denna lag träder i kraft den 1 
januari 1998. Äldre föreskrifter 
gäller dock fortfarande i fråga om 
förhållanden som hänför sig till tid 
före utgången av år 1997.
3		Ärendet och dess beredning
Betalning av skatter och avgifter
Det nuvarande uppbördssystemet för direkta skatter kom till genom 1947 
års uppbördsreform. Staten tog då över ansvaret för debitering och uppbörd 
av alla skatter och avgifter. Uppbörden skulle verkställas genom 
Postverkets försorg. Det nya förfarandet innebar, till skillnad mot det 
tidigare, skatteinbetalning i anslutning till inkomsternas intjänande, ett s.k. 
källskattesystem.
	Redan vid 1947 års uppbördsreform förutsattes att systemet skulle ses 
över med ledning av erfarenheterna av några års tillämpning. En sådan 
översyn initierades år 1949 och ledde fram till 1953 års uppbördsför-
ordning (prop. 1953:100, bet. 1953:BevU33, rskr. 1953:187, SFS 
1953:272). Författningens rubrik ändrades genom SFS 1974:771 till 
Uppbördslag.
	Olika reformer har härefter haft betydelse för utformningen av det nuva-
rande uppbördsförfarandet. Nämnas kan 1966 års ADB-reform och 1967 
års fögderireform. Genom 1980 års uppbördsreform samordnades 
inbetalningstidpunkterna för skatter. Vidare genomfördes ändringar av 
redovisnings- och inbetalningssättet.
	Genom socialförsäkringssystemets uppbyggnad har alltsedan 1900-
talets början utvecklats en ordning för uppbörd av socialavgifter. Olika 
finansierings- och uppbördsformer har tillämpats under skilda tidsperioder. 
Socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter som arbetsgivare betalar på lön 
utbetald till anställda personer uppbars under lång tid av 
Riksförsäkringsverket. Socialavgifter i form av egenavgifter, som betalas 
på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, uppbars av 
skatteförvaltningen enligt uppbördslagen.
	År 1985 ändrades uppbördsförfarandet på så sätt att uppbörden av 
socialavgifter från arbetsgivare samordnades med systemet för uppbörd av 
innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen (prop. 1983/84:167, bet. 
1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369). Riksförsäkringsverkets medverkan i 
uppbörden av arbetsgivaravgifterna avvecklades. En särskild reglering av 
uppbörden av socialavgifter behölls emellertid genom lagen (1984:668) om 
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
	Med anledning av skattereformen (prop. 1989/90:110, bet. 
1989/90:SkU30, rskr. 1989/90:356) har ett antal ändringar och anpass-
ningar gjorts av regleringen på uppbördsområdet. Dessa har avsett bl.a. 
terminologiska och systematiska frågor samt frågor om uppgiftslämnande 
(prop. 1990/91:5, bet. 1990/91:SkU3, rskr. 1990/91:57). Vidare har år 
1991 införts ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande vid uppbörd av 
inkomstskatter och arbetsgivaravgifter (prop. 1990/91:46, bet. 
1990/91:SkU7, rskr. 1990/91:81). Nämnas bör även den i början av 1990-
talet genomförda omorganisationen av de dåvarande länsskattemyndig-
heterna och de lokala skattemyndigheterna (prop. 1989/90:74, bet. 
1989/90:SkU32, rskr. 1989/90:217). Ansvaret för skatte- och 
avgiftsuppbörden har härigenom flyttats till lokal nivå Ä till de lokala 
skattekontoren.
	Genom de år 1992 beslutade reglerna om F-skattebevis har sambandet 
mellan skatter och avgifter i uppbördsförfarandet stärkts ytterligare (prop. 
1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292). Huvudsyftet med 
reglerna är att åstadkomma ett enklare och mer förutsebart system för 
uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter. Även de samma år antagna 
förenklingarna i deklarationsförfarandet medförde en rad ändringar på 
uppbördsområdet (prop. 1992/93:86, bet. 1992/93:SkU11, rskr. 
1992/93:146).
	Uppbörden av indirekt skatt har alltsedan sådan skatt infördes hanterats i 
egna system. Fr.o.m. den 1 januari 1960 utgick skatt (omsättningsskatt) på 
varor och tjänster för konsumtion inom landet enligt förordningen 
(1959:507) om allmän varuskatt. Redovisningsperioderna för skatten var 
två, fyra respektive sex månader, med två månader som normaltid. Skatt 
togs ut endast i sista ledet i produktionskedjan och företagen hade alltså 
inte någon ingående skatt att redovisa. Inbetalning skedde den 18 i 
månaden efter redovisningsperiodens utgång.
	Omsättningsskatten ersattes med en ny indirekt beskattning, mervärde-
skatten, den 1 januari 1969 då lagen (1968:430) om mervärdeskatt trädde i 
kraft.
	Även för mervärdeskatten skulle redovisningsperioden som huvudregel 
vara två månader. I vissa fall kunde emellertid redovisning ske per tertial, 
halvår eller helt år. Den 5 i andra månaden efter utgången av redovisnings-
perioden blev betalningstidpunkt.
	Vid ändringar i lagen om mervärdeskatt år 1979 medgavs av 
redovisningstekniska skäl att inbetalning avseende redovisningsperioden 
juli Ä december eller helt kalenderår fick ske senast den 5 april nästföljande 
år. Dessutom angavs att redovisning avseende perioden maj Ä juni fick 
lämnas senast den 20 augusti, vilket motiverades av svårigheter för de 
skattskyldiga att redovisa och betala i anslutning till semesterperioden.
	I samband med reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen år 
1990 reformerades även de indirekta skatterna (prop. 1989/90:111, bet. 
1989/90:SkU31, rskr. 1989/90:357). Mervärdeskatten ändrades på bl.a. så 
sätt att redovisning av skatten skall ske för all skattepliktig omsättning utan 
någon nedre gräns. Om den skattepliktiga omsättningen inte översteg 
200 000 kr per år skulle emellertid skatten redovisas i den skattskyldiges 
självdeklaration. Möjligheten att redovisa mervärdeskatt med en 
redovisningsperiod om ett halvt beskattningsår togs samtidigt bort.
	Mervärdesskattelagen (1994:200, ML) som trädde i kraft den 1 juli 1994 
innefattade inte några ändringar i redovisnings- eller betalningshänseende 
(prop. 1993/94:99, bet. 1993/94:SkU29, rskr. 1993/94:170).
	I samband med Sveriges medlemskap i EU  infördes fr.o.m. den 
1 januari 1995 en EG-anpassad beskattningsordning för mervärdesskatt 
(prop. 1994/95:57, bet. 1994/95:SkU7, rskr.1994/95:151). Lagstiftningen 
ändrades bl.a. så till vida att mervärdesskatten skall redovisas för 
enmånadsperioder för skattskyldiga som bedriver handel med EG.
	Genom beslut den 25 februari 1993 bemyndigade den dåvarande 
regeringen det statsråd som hade till uppgift att föredra ärenden om skatter 
att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av 
reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter och i samband därmed 
föreslå vissa reformer. Som särskild utredare förordnades expeditions- och 
rättschefen i Finansdepartementet Nils Dexe. Utredningen antog namnet 
Skattebetalningsutredningen.
	Den 8 december 1994 medgav regeringen efter en framställning från 
Skattebetalningsutredningen att i utredningsarbetet fick tas upp även de 
indirekta skatterna. Enligt beslutet borde utredningen redovisa de frågor 
som rörde betalningstidpunkter för de indirekta skatterna med förtur.
	Mot bakgrund av bl.a. det som sagts i direktiven om att behandla frågan 
om en tidigareläggning av inbetalningstidpunkterna med förtur redovisade 
utredningen vissa förslag i den delen i delbetänkandet Nya tidpunkter för 
redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87). 
Samtidigt presenterades förslag till tydligare bestämmelser om 
skatteavdrag och redovisning av arbetsgivaravgifter vid förskottsbetalning 
av lön.
	De förslag som lades fram i delbetänkandet och som bl.a. innebar att 
betalningstidpunkten för källskatt och arbetsgivaravgifter tidigarelades från 
den 18 till den 10 (i januari den 15) i månaden efter redovisningsperioden, 
ledde till lagstiftning under hösten 1994. De nya reglerna trädde i kraft den 
1 januari 1995 (prop. 1994/95:92, bet. 1994/95:SkU12, rskr. 1994/95:156).
	Delvis parallellt med utredningens arbete har Riksskatteverket på 
regeringens uppdrag gjort en översyn av betalningsfristerna för punktskat-
ter. Uppdraget redovisades den 30 september 1994 (dnr Fi94/3138). På 
grundval av denna översyn och förslag i nyssnämnda proposition har beslut 
fattats om en tidigareläggning av betalningstidpunkterna för punktskatterna 
på tobak, alkohol, energi och lotterier från den 25 till den 20 i månaden 
efter redovisningsperiodens slut. De nya bestämmelserna tillämpas fr.o.m. 
den 1 juli 1995.
	Med anledning av regeringsbeslutet rörande Skattebetalnings-
utredningens arbete med de indirekta skatterna presenterade utredningen i 
februari 1995 förslag om förkortade redovisnings- och betalningsperioder 
för mervärdesskatt i delbetänkandet Mervärdesskatt Ä Nya tidpunkter för 
redovisning och betalning (SOU 1995:12). Med utgångspunkt i förslagen 
har nya bestämmelser om en i princip generell enmånadsredovisning av 
mervärdesskatt trätt i kraft den 1 januari 1996. I samband därmed 
infördes också två redovisnings- och betalningstidpunkter. 
Redovisning och betalning av mervärdesskatt skulle ske senast den 
20 i månaden efter utgången av den redovisningsperiod som 
redovisningen avsåg om beskattningsunderlagen för 
beskattningsåret beräknades överstiga 10 miljoner kronor. I övriga 
fall skulle, liksom tidigare, redovisning och betalning ske senast den 
5 i andra månaden efter periodens utgång. Dessutom höjdes gränsen 
för vilka som får redovisa mervärdesskatten i den särskilda 
självdeklarationen från 200 000 kr till en miljon kronor (prop. 
1995/96:19, bet. 1995/96:SkU11, rskr. 1995/96:16). I fråga om 
betalningstidpunkterna har härefter regleringen justerats. För 
redovisningsperioder som börjar den 1 juli 1996 eller senare har 
redovisnings- och betalningstidpunkten för skattskyldiga vars 
beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, 
beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor ändrats från den 20 i månaden 
efter redovisningsperioden till den 5 i andra månaden efter 
redovisningsperioden (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr. 
1995/96:305). Den 1 januari 1997 trädde ytterligare en justering av 
betalningstidpunkterna i kraft (prop. 1996/97:12, bet. 1996/97:SkU7, rskr. 
1996/97:70). Skattskyldiga som redovisar mervärdesskatt i en särskild 
deklaration får, om beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna 
förvärv och import uppgår till högst 200 000 kr per år möjlighet att betala 
mervärdesskatten årligen i stället för månadsvis. 
	Det förhållandet att utredningens uppdrag kom att omfatta även de 
indirekta skatterna innebar förutsättningar att överväga ett sammanhållet 
system för redovisning och betalning av direkta och indirekta skatter samt 
arbetsgivaravgifter m.m. Det fortsatta utredningsarbetet gick därför vidare 
bl.a. med den närmare utformningen av ett sådant system.
	Skattebetalningsutredningen avlämnade i juni 1996 sitt slutbetänkande 
Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100). Utredningens 
sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.
	Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning av de remissinstanser 
som yttrat sig finns i bilaga 2. En sammanställning över remissyttrandena 
har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi96/3143). 
Regeringen tar nu upp de förslag som utredningen har lagt fram i 
betänkandet.
Elektroniska deklarationer
Genom beslut av riksdagen hösten 1994 har det införts en möjlighet att 
inom skatteförvaltningen ersätta den pappersbaserade ärendehanteringen 
med elektroniska dokument och elektroniska akter (prop. 1994/95:93, bet. 
1994/95:SkU15, rskr. 1994/95:158). I betänkandet Elektronisk dokument-
hantering inom skatteförvaltningen (Ds 1994:80), som låg till grund för 
regleringen, föreslogs också att det skulle bli möjligt att lämna 
deklarationer i s.k. elektroniska dokument.
	Regeringen tog i propositionen om Elektronisk dokumenthantering 
inom skatteförvaltningen inte ställning till förslaget om elektroniska 
deklarationer. Detta mot bakgrund av att det var oklart om begreppet 
handling i skattebrottslagen (1971:69) omfattade även elektroniska 
handlingar. Regeringen anförde att den avsåg att återkomma till frågan i 
samband med översynen av skattebrottslagen.
	Den 1 juli 1996 har ändringar i skattebrottslagen trätt i kraft. Därvid har 
begreppet "handling" utmönstrats ur bl.a. 2 § och ersatts av uttrycket "på 
annat sätt än muntligen". I propositionen anges att denna lagändring syftar 
till att undanröja det tvivel som kan förekomma beträffande frågan om en 
oriktig uppgift som lämnas på ADB-medium eller på något liknande sätt 
omfattas av skattebrottslagen (prop. 1995/96:170 s. 161). 
	Regeringen beslutade den 19 maj 1994 att tillsätta en utredning med 
uppdrag bl.a. att föreslå generella regler för elektroniska dokument inom 
förvaltningen. I det arbetet har utformningen av bl. a. förvaltningslagens 
regler setts över. Utredningen har redovisat sina förslag i betänkandet Elek-
tronisk dokumenthantering (SOU 1996:40). Betänkandet bereds för när-
varande inom Justitiedepartementet.
	Skattebetalningsutredningen har föreslagit att det skall införas en 
möjlighet för skattemyndighet att bestämma att en preliminär 
självdeklaration eller en skattedeklaration skall kunna lämnas i ett 
elektroniskt dokument. 
	Regeringen tar nu upp de förslag om elektroniskt uppgiftslämnande som 
lagts fram i betänkandet Elektronisk dokumenthantering inom 
skatteförvaltningen och av Skattebetalningsutredningen.
Översyn av reglerna för skattekontroll
Genom beslut den 26 januari 1995 tillkallades en kommitté vilken bl.a. fick 
i uppdrag att ompröva de regler om revision m.m. som infördes den 1 juli 
1994 och föreslå de ändringar som är motiverade i syfte att stärka och 
effektivisera skattekontrollen. Kommittén tog namnet 1995 års skatte-
flyktskommitté och avlämnade i juni 1996 delbetänkandet Översyn av revi-
sionsreglerna (SOU 1996:79). Kommitténs sammanfattning av betänkandet 
finns i bilaga 3.
	Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de 
remissinstanser som yttrat sig finns i bilaga 4. En sammanställning av 
remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet 
 (dnr Fi96/2878). Regeringen tar nu upp de förslag som kommittén lagt 
fram i betänkandet.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 6 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande  
över de lagförslag som finns i bilaga 5.
	Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
	Lagförslagen nr 24-68 innehåller i huvudsak endast följdändringar till 
skattebetalningslagen och lagen om dröjsmålsavgift. De har inte granskats 
av Lagrådet. Detsamma gäller vissa paragrafer i de lagar som har 
remitterats till Lagrådet. Dessa förslag är av sådan beskaffenhet att 
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Dessutom har i några fall sakliga 
ändringar gjorts i vissa paragrafer efter Lagrådets granskning. Detta anges i 
kommentarerna till berörda paragrafer. Även dessa ändringar är av sådan 
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. I några fall har 
dessutom smärre redaktionella ändringar gjorts.
	I inledningen till sitt yttrande framför Lagrådet synpunkter på den 
lagtekniska lösning som valts när det gäller den nya lagen om uppbörd. Det 
ifrågasätts om inte förfarandebestämmelserna i mervärdesskattelagen 
(1994:200) kunde ha behållits med de anpasningar som införandet av ett 
system med skattekonton kräver. Lagrådet pekar bl.a. på de olikheter som 
finns i fråga om uppbördsförfarandet för inkomstskatt och mervärdesskatt. 
Däremot nämner Lagrådet inget om att uppbördsförfarandet för 
mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter är nära nog identiskt. Uppbörden av 
arbetsgivaravgifterna har sedan 1985 varit samordnad med uppbörden av 
källskatten men förfarandet har reglerats i två olika lagar. Detta har medfört 
att lagstiftningen varit svår att överblicka för såväl skattemyndigheterna 
som arbetsgivarna och de skattskyldiga. Det har också varit en 
komplicerande faktor vid ändringar i lagstiftningen. Vi har därför sett det 
som en väsentlig förenkling av lagstiftningen att samla förfarandereglerna i 
en lag. Detta gäller också förfarandereglerna för uppbörden av 
mervärdesskatt. Uppbörden av sådan skatt skall ju enligt vårt förslag 
samordnas med uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter. Vi gör 
därför ingen ändring i vårt förslag såvitt gäller den lagtekniska lösningen. 
Lagrådet har heller inte motsatt sig att det införs en lag i huvudsak 
utformad i enlighet med vårt förslag.  
	Vi har i propositionens lagförslag i allt väsentligt följt Lagrådets förslag 
till ändringar och justeringar av lagrådsremissens lagtext. I förhållande till 
remissen har också gjorts vissa ändringar av redaktionell karaktär. 
Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentarerna till de lagrum 
som Lagrådet lämnat synpunkter på. Frågan om rubriken på den nya 
förfarandelagen behandlas dock i kap. 6. Även i den frågan har vi valt den 
rubrik, Skattebetalningslag, som Lagrådet förordat.
4		Redovisning och betalning av skatter och 
avgifter enligt nuvarande ordning
4.1	Författningsreglering
De centrala bestämmelserna om uppbörd av direkta skatter och socialav-
gifter finns i uppbördslagen (1953:272, UBL) samt i lagen (1984:668) om 
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL). Nämnas bör också 
uppbördsförordningen (1967:626) som ansluter till både uppbördslagen 
och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
	För vissa slag av direkta skatter finns särskilda bestämmelser om 
uppbörd. I allmänhet knyter dessa nära an till reglerna i uppbördslagen. 
Exempel på sådana bestämmelser finns i lagen (1991:586) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta och i lagen (1991:591) om särskild 
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
	I fråga om indirekta skatter bör nämnas mervärdesskattelagen 
(1994:200, ML) och lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter som även dessa innehåller regler om uppbörd av skatt.
	Författningarna om uppbörd av direkta skatter och socialavgifter 
reglerar Ä till skillnad från i första hand mervärdesskattelagen Ä i princip 
endast uppbördsförfarandet. De är alltså rena förfarandelagar. Regleringen 
av uppbördssystemet bygger på det materiella innehållet i skattelagarna, 
lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1981:691) om socialav-
gifter och lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter. Uppbörds-
regleringen är givetvis i sig materiellt betingad i olika hänseenden, bl.a. när 
det gäller preliminär skatt, men även i dessa fall i frågor som i grunden 
hänger samman med förfarandet.
	I betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100), Del 
A (s. 47 ff) redogör Skattebetalningsutredningen utförligt för nuvarande 
regler. I det följande ges en översiktlig beskrivning av uppbörden av direkt 
skatt och mervärdesskatt.
	
4.2 Uppbörd av direkt skatt
I Sverige tillämpas ett system med preliminär källskatt vid uppbörden av 
direkt skatt. Källskatten betalas då inkomsten uppbärs och räknas av mot 
den slutliga skatten sedan taxeringsunderlaget har fastställts. 
Källskattesystemet har fördelar för både det allmänna och den 
skattskyldige. För det allmänna innebär det en relativt säker skatteuppbörd. 
För den skattskyldige innebär systemet att han kan disponera det belopp 
som betalats ut av arbetsgivaren utan att behöva oroa sig för kommande 
skatter.
	En grundläggande princip i uppbördsförfarandet är att den skattskyldige 
skall betala preliminär skatt med belopp vilket så nära som möjligt kan 
antas motsvara den slutliga skatten, minskad med eventuell överskjutande 
ingående mervärdesskatt. Om den skattskyldige inte redovisar 
mervärdesskatten i sin självdeklaration, utan i stället i en särskild 
mervärdesskattedeklaration, ingår dock inte mervärdesskatten i den slutliga 
skatten. Vid bestämmandet av den preliminära skatten tas då inte heller 
hänsyn till eventuell överskjutande ingående skatt. Lagstiftningen syftar till 
att det i normalfallet varken skall behöva göras stora fyllnadsinbetalningar 
eller påföras stora kvarstående skatter.
	Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag på ersättning 
för arbete (A-skatt) eller enligt särskild debitering (F-skatt och särskild A-
skatt). Härutöver kan egna inbetalningar göras i form av fyllnadsin-
betalningar.
	Ett uppbördsår omfattar tiden fr.o.m. februari ett år t.o.m. januari året 
efter. Ett uppbördsår är alltså inte detsamma som ett inkomstår. Ett 
inkomstår avser det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.
Skattsedlar
Det finns tre olika typer av skattsedlar, nämligen skattsedel på preliminär 
skatt, skattsedel på slutlig skatt och skattsedel på tillkommande skatt.
	Preliminärskattsedeln kan vara antingen A- eller F-skattsedel. Typen 
avgör både hur den preliminära skatten och hur socialavgifterna för 
innehavaren skall betalas in.
	För en person som har A-skattsedel skall arbetsgivaren göra 
skatteavdrag på ersättning för arbete, medan arbetsgivaren aldrig är skyldig 
att göra skatteavdrag för en person som endast har en F-skattsedel.
	För en person med A-skatt kan A-skattsedeln kombineras med en 
debiterad A-skatt, kallad särskild A-skatt. Den särskilda A-skatten betalas 
in av arbetstagaren själv.
	Av slutskattsedeln skall framgå taxerad och beskattningsbar för-
värvsinkomst, inkomst av kapital, debitering och, i fråga om fysiska per-
soner och dödsbon, skattesatserna för kommunal inkomstskatt. Även 
pensionsgrundande inkomst skall framgå av skattsedeln.
	Skattsedel på tillkommande skatt innehåller uppgifter om den 
tillkommande skattens storlek m.m.
F-skatt
Skattsedel på preliminär F-skatt skall utfärdas för en skattskyldig som 
bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet. Juridiska 
personer har normalt F-skatt. F-skattsedel utfärdas efter ansökan Ä 
skattemyndigheten kan inte tilldela någon F-skattsedel mot dennes vilja. 
Till skattsedeln fogas också ett F-skattebevis.
	Den som anlitar en person med enbart F-skattsedel är varken skyldig att 
göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för 
arbetet. Skattsedelsinnehavaren betalar själv sin preliminära skatt i form av 
debiterad F-skatt om det inte är fråga om ett handelsbolag. Sådana bolags 
inkomster beskattas hos delägarna. Handelsbolag är skattskyldiga endast 
för fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel och särskild 
löneskatt på pensionskostnader. Handelsbolag kan därför i vissa fall 
tilldelas F-skattsedel utan att debiteras någon preliminär skatt. 
	Om F-skattsedel åberopas i ett uppenbart anställningsförhållande är 
arbetsgivaren skyldig att skriftligen anmäla förhållandet till skattemyn-
digheten. I dessa fall kan skattemyndigheten besluta att utfärda även en A-
skattsedel.
	F-skatten betalas senast den 10 i varje uppbördsmånad under uppbörds-
året med undantag för januari då betalning får göras senast den 15.
A-skatt
Sådana skattskyldiga som inte har tilldelats en F-skattsedel skall betala den 
preliminära skatten genom skatteavdrag. För en person med A-skatt skall 
A-skattsedel utfärdas.
	Det stora flertalet innehavare av A-skattsedel är löntagare. Det kan även 
vara personer som fått sin F-skattsedel återkallad eller personer som inte 
vill ha F-skatt eftersom behov saknas, t.ex. varuhandlare.
	Det är arbetsgivaren som svarar för att skatteavdrag görs på ersättning 
för arbete och att den avdragna skatten levereras in till skattemyndigheten. 
Avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall redovisas och betalas varje 
månad, senast den 10 (i januari senast den 15) i månaden efter det att lönen 
betalades ut. Arbetsgivaren är skyldig att redovisa till skattemyndigheten 
även om han saknar möjlighet att betala.
	Det förekommer också att enskilda personer i samband med eller efter 
den sista uppbördsmånaden för året gör egna, frivilliga inbetalningar av A-
skatt, s.k. fyllnadsinbetalningar. Syftet med en fyllnadsinbetalning är att 
uppnå bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt och 
därigenom undvika eller minska effekterna av en stor kvarstående skatt. 
Som regel skall en fyllnadsinbetalning göras senast den 3 maj året efter 
inkomståret.
Särskild A-skatt
En fysisk person som har en A-skattsedel kan få en debiterad A-skatt, 
kallad särskild A-skatt, om den slutliga skatten inte kan väntas bli täckt 
genom skatteavdrag. Den särskilda A-skatten är alltså ett komplement till 
den vanliga A-skatten. Det utfärdas inte någon separat skattsedel utan den 
skattskyldige får ett besked om skattens storlek tillsammans med A-
skattsedeln senast den 18 januari under inkomståret.
	Den särskilda A-skatten betalas av den skattskyldige själv, senast den 10 
i varje uppbördsmånad under uppbördsåret med undantag för januari då 
betalning får göras senast den 15.
	Särskild A-skatt kan bli aktuell t.ex. för personer som har haft F-
skattsedel men fått den återkallad eller personer som bedriver 
näringsverksamhet men som inte vill ha F-skatt.
	Även juridiska personer kan tilldelas A-skattsedel och debiteras särskild 
A-skatt. Eftersom socialavgifter inte är aktuella har skattsedeln betydelse 
enbart för den preliminära skatten.
	A-skattsedel för juridiska personer blir aktuell främst när F-skattsedeln 
återkallas, när ansökan om F-skatt avslås eller när den skattskyldige inte 
vill ha F-skatt.
	Huvudregeln även för juridiska personer med A-skatt är att den 
preliminära skatten i första hand skall täckas genom skatteavdrag. 
Avdraget för juridiska personer är alltid 30 %. För den del av skatten som 
inte täcks genom skatteavdrag får särskild A-skatt debiteras.
F-skatt i kombination med A-skatt
Det är endast fysiska personer som kan ha en kombination av F- och A-
skattsedel.
	A-skattsedeln skall användas när den skattskyldige har anställningsin-
komster och F-skattsedeln vid inkomst av näringsverksamhet. Syftet med 
lagstiftningen är att underlätta för personer som vill starta ett företag, 
samtidigt som de har kvar anställningsinkomster, och för en anställd att 
parallellt med anställningen driva ett företag.
	Att en person har både F- och A-skattsedel förändrar inte respektive 
skattsedels rättsverkningar. Skyldigheten att svara för skatt och avgifter 
beror på vilken av skattsedlarna som används vid ett visst uppdrag.
	F-skattsedeln utfärdas i kombinationsfallen på villkor att den inte 
åberopas i anställningsförhållanden. Motsvarande villkor saknas där 
innehavaren endast har en F-skattsedel. Det framgår av F-skattebeviset om 
innehavaren även har en A-skattsedel.
Kvarstående skatt
Storleken av den kvarstående skatten framgår av skattsedeln på slutlig 
skatt.
	Normalt sett är det arbetsgivaren som under perioden januari Ä mars året 
efter taxeringsåret gör avdrag för eventuell kvarstående skatt för sådana 
arbetstagare som har A-skatt. Arbetsgivaren svarar också för inbetalningen 
av beloppet. Inbetalningen skall göras senast den 10 april året efter 
taxeringsåret. Arbetstagaren kan själv betala in den kvarstående skatten om 
han gör det innan arbetsgivaren börjar göra avdrag och uppvisar kvitto på 
att han betalat hela skattebeloppet. Arbetstagaren kan också ha fått ett 
beslut från skattemyndigheten som innebär att skatteavdrag skall göras med 
ett lägre belopp eller inte alls, t.ex. beslut om anstånd med inbetalningen 
eller ett beslut om förbehållsbelopp. Beslut om förbehållsbelopp innebär att 
skatteavdraget begränsas, så att arbetstagaren garanteras en viss del av 
lönen för sina nödvändiga levnadskostnader.
	En F-skattsedelsinnehavare betalar sin kvarstående skatt själv, senast 
den 10 april året efter taxeringsåret.
	Kvarstående skatt under 25 kr tas inte ut. På kvarstående skatt betalas 
kvarskatteavgift.
Tillkommande skatt
Tillkommande skatt är en skatt som skall betalas på grund av eftertaxering 
eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har 
avslutats.
	Tillkommande skatt skall betalas senast den 10 i den månad som 
skattemyndigheten bestämmer Ä dock tidigast den 10 maj året efter 
taxeringsåret. Skattsedel skall översändas till den skattskyldige senast tre 
månader före den uppbördsmånad då skatten skall betalas. Tillkommande 
skatt under 25 kr tas inte ut. På tillkommande skatt skall respitränta betalas.
4.3	Arbetsgivares skyldigheter
Arbetsgivarna spelar en betydelsefull roll i uppbörden av källskatt och 
arbetsgivaravgifter.
	Uppbörden av arbetsgivaravgifter inom socialförsäkringen samordnades 
fr.o.m. år 1985 med uppbörden av preliminär skatt som innehållits av 
arbetsgivare (prop. 1983/84:167, bet. 1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369). 
Syftet var att uppnå en säkrare avgiftsberäkning och en effektivare och 
snabbare uppbörd.
	Samordningen gäller framför allt formerna för arbetsgivarnas redo-
visning till myndigheterna, betalningen av skatterna och avgifterna samt 
handläggningen inom myndigheterna.
Skyldighet att göra skatteavdrag
Preliminär skatt skall normalt betalas in samma år som inkomsten tjänas in. 
Den preliminära skatten betalas antingen som A-skatt, särskild A-skatt eller 
F-skatt.
	Det är arbetsgivaren (uppdragsgivaren) som vid varje 
löneutbetalningstillfälle verkställer skatteavdrag för A-skatt från den lön 
som utbetalas. Avdragen skatt redovisas och betalas månaden efter 
löneutbetalningen. I samband med detta beräknas och betalas också de 
arbetsgivaravgifter som belöper på lönebeloppet samt utgivna förmåner.
	Från och med den 1 april 1993 är det arbetstagarens (uppdragstagarens) 
skattsedel på preliminär skatt som helt styr om skatteavdrag skall göras 
eller inte på ersättning för arbete.
	En arbetsgivare skall inte göra skatteavdrag eller betala arbets-
givaravgifter vid utbetalning av ersättning till någon som har enbart en F-
skattsedel. Detta gäller oavsett om ersättningen skall beskattas som inkomst 
av näringsverksamhet eller som inkomst av tjänst.
	En arbetsgivare som betalar ut lön eller annan ersättning för utfört arbete 
till en person som har A-skattsedel är däremot alltid skyldig att göra 
skatteavdrag vid utbetalningen, oavsett om mottagaren är fysisk eller 
juridisk person och oavsett om ersättningen är huvudinkomst eller 
sidoinkomst.
	Vid beräkning av skatteavdraget skall även förmåner räknas med. Om 
inkomsttagaren är fysisk person skall utbetalaren av den huvudsakliga 
inkomsten göra skatteavdrag enligt tabell. Skattetabellen är uppbyggd efter 
olika kommunala skattesatser. Är utbetalningen sidoinkomst görs skatteav-
drag med 30 %. Vid utbetalning av ersättning för arbete som görs till en 
juridisk person med A-skatt skall skatteavdrag alltid göras med 30 % av 
ersättningen.
	Arbetsgivaren eller utbetalaren behöver inte göra skatteavdrag för en 
person med A-skattsedel om ersättningen understiger 1 000 kr under 
inkomståret.
	Avdrag för kvarstående skatt skall enligt huvudregeln göras av den som 
är skyldig att göra skatteavdrag för A-skatt vid utbetalning av ersättning för 
arbete, under förutsättning att ersättningen är huvudsaklig inkomst av 
arbete för mottagaren. Avdrag för kvarstående skatt skall inte göras vid 
utbetalning till en juridisk person eller om ersättningen avser ett arbete som 
pågår kortare tid än en vecka. Avdrag görs under tiden januari Ä mars året 
efter taxeringsåret och avdraget skall i princip vara lika stort vid varje 
avdragstillfälle.
	Från och med den 1 april 1991 gäller regler som innebär skyldighet att 
göra avdrag för preliminär skatt även på räntor och utdelningar. Värdepap-
perscentralen VPC AB, Riksgäldskontoret, fondkommissionärer, banker 
och andra som yrkesmässigt ombesörjer att pengar blir räntebärande, är 
skyldiga att göra skatteavdrag från avkastning av kapital som tillfaller 
fysisk person som är bosatt i Sverige eller svenskt dödsbo. Avdrag skall 
göras oavsett vilken skattsedel på preliminär skatt den skattskyldige har. 
Skatteavdrag skall göras med 30 % och avdragen skatt skall redovisas i 
uppbördsdeklaration och på kontrolluppgift.
Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter
Arbetsgivaravgifter skall betalas på ersättning för arbete om mottagaren är 
en fysisk person med A-skattsedel. Är mottagaren av utbetalningen en 
juridisk person skall arbetsgivaravgifter inte betalas. För personer som fyllt 
65 år före årets början betalas i stället en särskild löneskatt. 
Arbetsgivaravgifter beräknas på summan av lön, annan ersättning och 
förmåner om värdet tillsammans uppgår till 1 000 kr för mottagaren under 
året.
Redovisning och inbetalning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter
Redovisning och inbetalning av avdragen A-skatt och arbetsgivaravgifter 
görs på uppbördsdeklarationen, som är både deklaration och 
inbetalningskort i ett. I vissa fall måste också en specifikation till 
uppbördsdeklarationen lämnas, nämligen när arbetsgivare har belopp att 
redovisa som innebär nedsättning av arbetsgivaravgifterna på grund av 
kostnader för utbildningsvikariat eller skall redovisa arbetsgivaravgifter på 
grund av konventioner med USA och Kanada.
	Uppbördsdeklarationer skickas till alla registrerade arbetsgivare varje 
månad, direkt efter det att föregående ''uppbördsperiod'' är avslutad. 
Genom att uppbördsdeklarationerna/inbetalningskorten sänds ut en gång 
per månad kan de förses med en optiskt läsbar kod för maskinell 
registrering av uppgiften om till vilken uppbördsmånad redovisningen och 
betalningen hör.
	Redovisning och inbetalning av avdragen A-skatt och arbetsgivarav-
gifter skall ske senast den 10 i månaden efter det att löneutbetalningen 
gjordes (i januari senast den 15).
	Redovisning och inbetalning av avdragen kvarstående skatt görs i en 
särskild uppbördsdeklaration senast den 10 april året efter taxeringsåret.
	Avdragen preliminär skatt på ränta och utdelning skall också redovisas i 
en särskild uppbördsdeklaration. Redovisning och inbetalning skall ske 
senast den 10 i månaden efter det att avdraget gjordes.
4.4	Uppbörd av mervärdesskatt
Registrering till mervärdesskatt görs i samband med att en verksamhet som 
medför skattskyldighet för eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt 
påbörjas. Redovisning kan ske antingen i självdeklarationen eller i en 
mervärdesskattedeklaration. Redovisning i självdeklarationen kan göras av 
dem vars årliga beskattningsunderlag exklusive gemenskapsinterna förvärv 
och import uppgår till högst 1 miljon kronor. Redovisningsperioden 
omfattar då ett år och mervärdesskatten kommer att ingå i den slutliga 
skatten för året. Dessa skattskyldiga kan välja att i stället, liksom övriga 
skattskyldiga, redovisa mervärdesskatten i mervärdesskattedeklaration. 
Redovisningsperioden omfattar då en kalendermånad och skatten betalas i 
samband med att mervärdesskattedeklarationen lämnas. Företag vars be-
skattningsunderlag är högst 40 miljoner kronor exklusive gemenskaps-
interna förvärv och import skall redovisa och betala mervärdesskatten 
senast den 5 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Företag 
med beskattningsunderlag överstigande 40 miljoner kronor exklusive 
gemenskapsinterna förvärv och import skall redovisa och betala 
mervärdesskatten senast den 20 i månaden efter redovisningsperiodens 
utgång. De som inte lämnar självdeklaration samt handelsbolag och 
europeiska ekonomiska intressegrupperingar skall alltid redovisa 
mervärdesskatten i mervärdesskattedeklaration. Om de årliga 
beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna förvärv och import 
för beskattningsåret uppgår till högst 200 000 kr, får skattemyndigheten för 
dem besluta att redovisningsperioden skall omfatta ett helt år.
	Deklarationsblanketterna sänds ut automatiskt till den som är regist-
rerad. Blanketterna är förtryckta med vissa uppgifter och baksidan utgörs 
av ett inbetalningskort.
4.5	Skattemyndighetens funktion i uppbördsförfarandet
Debiterade skatter
F-skatt och särskild A-skatt skall som nämnts betalas senast den 10 i varje 
månad (i januari senast den 15). Kvarstående skatt förfaller till betalning 
den 10 april året efter taxeringsåret och tillkommande skatt förfaller till 
betalning den månad som skattemyndigheten bestämmer dock tidigast den 
10 maj året efter taxeringsåret.
	Vid skattemyndigheten görs avstämning av kontoutdrag från post-
girosystemet löpande.
	Efter det att avstämningen mellan debiteringar och inkomna betalningar 
är avslutad, skickas en betalningspåminnelse ut till skattskyldiga i de fall 
betalning saknas eller är otillräcklig.
	Betalningspåminnelserna tas fram med hjälp av ADB. I en 
betalningspåminnelse anges en sista inbetalningsdag. I påminnelsen anges 
en dröjsmålsavgift som beräknats fram till inbetalningsdagen. Dröjs-
målsavgiften gäller under förutsättning att betalning görs inom den i be-
talningspåminnelsen angivna tiden.
	Kort tid efter det att datum för sista inbetalningsdag i betalningspå-
minnelsen passerats och betalningarna är avstämda, överlämnas de skulder 
som alltjämt är obetalda till kronofogdemyndigheten för indrivning 
(restföring). I normalfallet är skattemyndighetens befattning med den 
aktuella skatten därigenom avslutad, men det förekommer omräkningar 
och omdebiteringar som gör att de belopp som restförts på ett eller annat 
sätt skall korrigeras. I en del fall görs betalningar till skattemyndigheten 
efter restföringstidpunkten, vilket också innebär administrativa justeringar 
mellan skatteregister (CSR) och kronofogdemyndighetens register (REX). 
Det förekommer också att balanserade betalningar för restförd skuld 
återfinns först efter restföringstidpunkten.
Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter
När en arbetsgivare påbörjar sin verksamhet skall han registreras som 
arbetsgivare i skattemyndighetens arbetsgivarregister. När redovisningen 
kommer in till skattemyndigheten skall redovisningen registreras och 
betalningen stämmas av. Kontrollen av att uppbördsdeklarationer lämnats 
och redovisade belopp betalats samt avstämningen av den lämnade 
redovisningen görs med hjälp av ADB. Den maskinella kontrollen 
resulterar i olika åtgärder. Om en arbetsgivare inte redovisat eller betalat 
skall han anmanas att lämna deklaration respektive påminnas att betala. 
Vad som nämnts tidigare om arbetet med betalningspåminnelser för 
debiterade skatter gäller även arbetsgivarområdet.
	I januari året efter inkomståret skall arbetsgivaren lämna kontrollupp-
gifter. Dessa bereds, registreras och stäms sedan av maskinellt mot de 
under året lämnade uppbördsdeklarationerna.
Mervärdesskatt
Registrering till mervärdesskatt görs i samband med att en verksamhet som 
medför skattskyldighet för eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt 
påbörjas.
	Om redovisning inte kommer in framställs och skickas maskinellt en 
påminnelse att deklarera. Kommer det trots påminnelsen inte in någon 
redovisning fastställs skatten efter skön. Registrering av uppgifterna i s.k. 
negativa deklarationer, som utvisar belopp att återfå, sker normalt manuellt 
på skattemyndigheten. Övriga deklarationer avläses optiskt och registreras 
maskinellt.
	Inbetalning sker till ett speciellt postgirokonto för varje län. Avstämning 
mellan gjorda in- respektive utbetalningar och redovisad mervärdesskatt 
görs löpande med hjälp av kontoutdrag från postgirot.
	Varje månad görs en central bearbetning i mervärdesskattesystemet för 
att få fram de som inte betalat deklarerat belopp eller betalat för sent. För 
dessa framställs maskinellt en betalningspåminnelse med en beräknad 
dröjsmålsavgift. Om betalning trots påminnelse inte kommer in lämnas 
kravet över till kronofogdemyndigheten för indrivning.
	En utbetalning kan avse överskjutande ingående mervärdesskatt eller ett 
för stort inbetalt belopp. Utbetalningar sker dagligen via fakturabetalnings-
service (postgiro). Före utbetalning kontrolleras maskinellt om krav på den 
skattskyldige finns i mervärdesskattesystemet, arbetsgivarregistret eller 
registret för debiterade skatter. Om så är fallet sker maskinellt kvittning 
före återbetalning. Även skulder hos kronofogdemyndigheten avräknas 
innan en utbetalning görs. 
4.6 Räntor och avgifter
I såväl uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare som mervärdesskattelagen finns detaljerade bestämmelser om 
räntor och avgifter. Den som fått anstånd med att betala skatt eller avgift 
skall betala anståndsränta när anståndet upphör och det återstår ett belopp 
att betala. Respitränta tas ut på skatt eller avgift som skall betalas utöver 
tidigare deklarerade belopp. Resitutionsränta betalas på skatt eller avgift 
som betalas tillbaka. Ö-skatteräntan och kvarskatteavgiften tar enbart sikte 
på debiteringen av slutlig skatt och utgår om den preliminära skatten 
överstiger respektive understiger den slutliga. Dröjsmålsavgiften har ersatt 
restavgiften och förseningsavgiften och tas ut om skatt, avgift eller ränta 
inte betalats inom föreskriven tid. Vad gäller mervärdesskatt tas 
dröjsmålsavgift också ut på skatt som bestämts genom skönsbeskattning i 
avsaknad av deklaration.
4.7 Sanktioner
De straffbestämmelser som tidigare fanns i olika skatteförfattningar har 
med ett ikraftträdande fr.o.m. den 1 juli 1996 flyttats över till 
skattebrottslagen (1971:69) och arbetats in i de centrala brottsbeskriv-
ningarna skattebrott, skatteförseelse respektive vårdslös skatteuppgift (se 
prop. 1995/96:170, bet. 1995/96:JuU23, rskr. 1995/96:277, SFS 1996:660). 
Lagen omfattar nu i stort sett samtliga straffbestämmelser på 
skatteområdet.
	I 75 och 77 a §§ UBL finns bestämmelser som har ett nära samband 
med sanktionsbestämmelserna. Enligt 75 § gäller bl.a. att en arbetsgivare 
som utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller 
kvarstående skatt är ansvarig för den skatt som skatteavdraget skulle ha 
avsett till belopp som svarar mot vad arbetsgivaren underlåtit att dra av. 
Beslut om sådan ansvarighet fattas av skattemyndigheten. Regleringen i 
77 a § innebär att den som i egenskap av företrädare för arbetsgivare som 
är juridisk person har verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av grov 
oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i rätt tid och ord-
ning, kan bli betalningsskyldig för beloppet tillsammans med arbetsgiva-
ren. Regler om företrädaransvar finns också i 15 § lagen om uppbörd av 
socialavgifter från arbetsgivare, 16 kap. 17 § mervärdesskattelagen, 5 kap. 
17 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter och 38 § tullagen.
	Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare innehåller 
bestämmelser om avgiftstillägg. Avgiftstillägg påförs en arbetsgivare som 
lämnat oriktig uppgift om avgiftsunderlag i uppbördsdeklarationen eller 
annat skriftligt meddelande. Detsamma gäller arbetsgivare i de fall 
arbetsgivaravgifterna uppskattats på grund av utebliven uppbörds-
deklaration eller med avvikelse från lämnad uppgift i 
uppbördsdeklarationen. Tillägget är enligt huvudregeln 20 % av oredovisa-
de arbetsgivaravgifter. I vissa fall är avgiftstillägget dock 10 %. 
Motsvarande regler finns i mervärdesskattelagen. Den särskilda avgiften 
benämns där skattetillägg.
5		Behovet av en reform
I föregående avsnitt har lämnats en kortfattad redogörelse för det 
nuvarande systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter. 
Under systemets uppbyggnad och utveckling har en genomgående strävan 
varit att åstadkomma ett effektivt redovisnings- och betalningsförfarande. 
Systemet har under framför allt senare tid utvecklats i riktning mot ökad 
enhetlighet och samordning. Såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna 
och de skattskyldiga har här varit i blickpunkten.
	Olika faktorer som har lagt hinder i vägen för en sådan utveckling har 
successivt kunnat undanröjas. Materiella bestämmelser som reglerar skatter 
och avgifter har i några fall gjorts enklare. Också förfarandereglerna har då 
kunnat förenklas. Även organisatoriska förändringar har möjliggjort en 
ökad samordning och en effektivare administration av redovisnings- och 
betalningssystemet. Utvecklingen har samtidigt påverkats av bl.a. möjlig-
heterna att i olika hänseenden ta till vara nya tekniska lösningar.
	Ett stort steg i riktning mot ett effektivare uppbördssystem togs genom 
de förenklingar av bestämmelserna om beräkning av socialavgifter som 
utformades i början av 1980-talet. Härigenom skapades förutsättningar för 
den nya ordning för redovisning och betalning av socialavgifter från arbets-
givare som gäller sedan år 1985. Genom denna samordnades redovisningen 
och betalningen av innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen 
(1953:272) med arbetsgivaravgifterna. Före år 1985 administrerades 
arbetsgivaravgifterna i sin helhet av Riksförsäkringsverket. Syftet med 
reformerna var bl.a. att få till stånd en säkrare avgiftsberäkning samt en 
snabbare och effektivare avgiftsuppbörd. Uppbörden av arbetsgivarav-
gifterna knöts till de löpande löneutbetalningarna. Samordningen med 
redovisningen och betalningen av innehållen preliminär skatt innebar att en 
arbetsgivares redovisning kunde göras i en och samma handling. I samband 
härmed förkortades redovisningsperioderna från två månader till en månad. 
Väsentliga förenklingar åstadkoms både för arbetsgivarna och skatte-
myndigheterna.
	Inriktningen mot en förbättrad effektivitet genom ökad enhetlighet och 
samordning har härefter fortsatt. Det gäller såväl på det organisatoriska 
planet som i fråga om förfarandet. En ny organisation har växt fram under 
1990-talets början. Den syftar bl.a. till att skattskyldiga, både företag och 
enskilda, skall ha endast en kontaktpunkt inom skattemyndigheten. Den 
som är skatt- eller avgiftsskyldig skall inte behöva vända sig till olika 
enheter när olika skatter eller avgifter skall betalas utan skall på ett enkelt 
sätt kunna få en samlad bild av sin skatte- eller avgiftssituation. Denna 
grundtanke gäller även i de fall frågor som rör större företag centraliseras 
till ett kontor i länet. 
	Andra ändringar som kan nämnas är de år 1993 införda bestämmelserna 
om dröjsmålsavgift. Syftet var att göra uppbördssystemet enklare genom 
enhetliga avgiftsbestämmelser för olika skatter och avgifter. Vidare 
ändrades år 1994 betalningstidpunkterna för F-skatt. Numera skall även F-
skatt betalas varje månad. Betalningen skall göras senast vid samma 
tidpunkt som avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Nämnas bör också 
den nyligen genomförda övergången till enmånadsredovisning av mervär-
desskatt (se prop. 1995/96:19, bet. 1995:96:SkU11, rskr. 1995/96:15).
	Trots en medveten strävan mot att få till stånd ett effektivare system för 
redovisning och betalning av skatter och avgifter upplevs den nuvarande 
ordningen som svår att överblicka och tillämpa. Enhetligheten och 
samordningen anses fortfarande vara eftersatt på ett antal punkter. Framför 
allt märks problemen för den som är näringsidkare och samtidigt arbets-
givare. Men också för skattemyndigheterna är förfarandet svårtillgängligt 
och resurskrävande.
	Exempel på den bristande enhetligheten är att avdragen skatt och arbets-
givaravgifter i olika hänseenden redovisas och betalas på annat sätt än F-
skatt, preliminär skatt på ränta och utdelning, kvarstående skatt, 
tillkommande skatt och mervärdesskatt. Förfarandet regleras i olika lagar. 
Redovisningstidpunkterna är i vissa fall olika. Detsamma gäller de redovis-
ningshandlingar som används. Vidare görs inbetalningar till skilda konton. 
Rutinerna varierar också vad gäller påminnelser, anmaningar och överläm-
nande till indrivning. Även sanktionssystemen skiljer sig i vissa fall åt be-
roende på vilken skatt eller avgift det är fråga om.
	En näringsidkare behöver i dag i regel göra mer än 30 skatte- och av-
giftsinbetalningar under ett år avseende direkta skatter, arbetsgivaravgifter 
och mervärdesskatt. Den som är skatt- eller avgiftsskyldig måste hantera en 
mängd blanketter för redovisningen. Samtidigt lägger skattemyndigheterna 
ner stora resurser på att handlägga redovisningarna. Detsamma är fallet i 
fråga om påminnelser och anmaningar rörande dem som inte betalar i före-
skriven ordning. Betydande arbetsinsatser behövs också för omföring av 
medel mellan och inom de olika skatte- och avgiftskontona. Samma för-
hållande gäller beträffande avstämningen av dessa konton. Även överläm-
nandet för indrivning tar stora resurser i anspråk. Dessutom hanteras olika 
skatter och avgifter i olika delar av det tekniska systemet inom skatteför-
valtningen. Som redan antytts leder det till att det många gånger kan vara 
svårt att få en samlad bild av gjorda redovisningar och betalningar.
	Mot denna bakgrund lägger vi nu fram ett förslag om ett nytt system för 
skatte- och avgiftsbetalningar. Utgångspunkter vid utformningen av det 
nya systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter har varit 
ökad enhetlighet, samordning och förenkling. Vårt förslag tar sikte på 
inkomst- och förmögenhetsskatt, mervärdesskatt samt socialavgifter. Andra 
skatter, t.ex. punktskatterna, ligger utanför det föreslagna systemet. 
Regeringens ambition är naturligtvis att även övriga skatteslag på sikt skall 
omfattas av den nya ordningen för betalning av skatter och avgifter. 
Genom enkla och enhetliga förfaranderegler på skatteområdet kan 
skatteadministrationen effektiviseras och göras mer resurssnål samtidigt 
som de enskilda skatte- och avgiftsbetalarna ges möjligheter att ha 
överblick över och kunskaper om gällande regelsystem.
6		En ny reglering Ä en skattebetalningslag
6.1	Den lagtekniska lösningen
6.1.1	Allmänt
De nuvarande bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272, UBL) och 
lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) 
skulle enligt Skattebetalningsutredningens direktiv ses över och samordnas 
i en ny gemensam uppbördslag. Detta aktualiserade en gammal fråga om 
att samla alla förfaranderegler inom skatteområdet i en särskild förfarande-
lag. Med förfaranderegler avses här bl.a. regler om redovisning och 
fastställelse av underlaget för att ta ut en skatt eller avgift, regler om 
bestämmande, debitering och inbetalning av skatter och avgifter samt 
regler om särskilda avgifter, dvs. förseningsavgift samt skatte- och 
avgiftstillägg.
	Förfarandet för att ta ut olika skatter och avgifter är i många avseenden 
likartat. Emellertid finns det i vissa avseenden skillnader. En del av dessa är 
väsentliga och har sin grund i att syftet med de olika pålagorna varierar. 
Andra skillnader är av mindre betydelse och kan bero på att reglerna har 
kommit till vid olika tidpunkter.
	När det gäller kommunal och statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, 
fastighetsskatt och några andra skatter och avgifter har reglerna om 
fastställelse av underlaget för beräkning av pålagorna tagits in i 
taxeringslagen (1990:324, TL) medan uppbördsreglerna finns i 
uppbördslagen. När det gäller arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och 
punktskatter har andra lösningar valts. De förfaranderegler som hör till 
arbetsgivaravgifterna har tagits in i lagen om uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare som alltså behandlar både frågor om fastställelse av 
beräkningsunderlaget och uppbördsfrågor. Lagen hänvisar i sin tur i stor 
utsträckning till uppbördslagen. När det gäller punktskatterna har de 
materiella reglerna tagits in i olika punktskattelagar medan för-
farandereglerna tagits in i lagen (1984:151) om punktskatter och 
prisregleringsavgifter (LPP). De förfaranderegler som hör till mervärdes-
skatten finns däremot i själva skattelagen, dvs. i mervärdesskattelagen 
(1994:200, ML).
	Uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare innehåller till en stor del rena förfaranderegler men i viss 
utsträckning också materiella skatteregler. När det gäller uppbördslagen är 
reglerna om skyldigheten att betala preliminär skatt och att göra skatte-
avdrag närmast av materiell natur. Detsamma gäller reglerna i lagen om 
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare om skyldighet att betala 
månadsavgift.
6.1.2	En sammanslagning av förfarandebestämmelserna till en ny
uppbördslag
Regeringens förslag: Bestämmelserna i uppbördslagen och lagen om 
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt förfarandebestäm-
melserna i mervärdesskattelagen förs samman till en ny lag Ä 
skattebetalningslagen.
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft 
något att invända mot utredningens lagtekniska lösning. Flera 
remissinstanser har emellertid ansett remisstiden vara för kort för att medge 
en genomgång av lagtexten och några har ansett att regleringen inte är 
tillräckligt tydlig. Andra har pekat på enskilda bestämmelser som bör 
förtydligas. Länsrätten i Stockholms län anser att genom indelningen i 
kapitel och rikligt med rubriker och underrubriker uppnås en relativt 
överskådlig författning. Dock anser länsrätten att den föreslagna rubriken, 
Skattebetalningslag, enligt allmänt språkbruk är fel. Länsrätten föreslår i 
stället rubriken Lag om betalning av skatter och avgifter m.m. 
(skattebetalningslag). 
	Skälen för regeringens förslag: Utredningen har ansett att förfarandet 
vid uppbörd av skatter och avgifter sannolikt skulle bli enklare och 
billigare att hantera för alla berörda om reglerna gjordes så enhetliga som 
möjligt. Regelsystemet skulle dessutom bli mer överskådligt om reglerna 
kunde samlas i en för samtliga skatter och avgifter gemensam 
förfarandelag. Med tanke bl.a. på att utredningens uppdrag var mycket om-
fattande har den emellertid inte ansett det som sin uppgift att utarbeta en 
allmän förfarandelag. Men inriktningen har varit att göra vad som kunnat 
göras för att underlätta tillskapandet av en sådan lag. Utredningen har 
sålunda byggt upp en ny skattebetalningslagstiftning med utgångspunkt i 
att på sikt kunna foga in bestämmelserna i en kommande allmän 
förfarandelag utan alltför stora omarbetningar.
	Utredningen har diskuterat ett alternativ till lagstiftning som innebar att 
de materiella skatte- och avgiftsregler som nu finns i uppbördslagen och 
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skulle flyttas till en 
särskild lag om skyldighet att göra skatteavdrag samt att betala preliminär 
skatt och månadsavgift. Reglerna om skatte- och avgiftsinbetalningar 
skulle enligt detta alternativ placeras i en särskild lag om betalning av 
skatter och socialavgifter som skulle bli tillämplig på huvuddelen av skatte- 
och avgiftsområdet. De övriga regler om förfarandet som behövdes skulle 
tas in i en särskild lag om beräkning och debitering av vissa skatter och 
socialavgifter.
	Den nu redovisade lösningen skulle leda fram till att uppbördslagen och 
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skulle ersättas med 
tre lagar i stället för att arbetas samman till en, vilken var den lösning som 
angavs i utredningens direktiv. Enligt utredningens mening gav emellertid 
inte en regleringsstruktur med tre lagar den översikt och tydlighet som bör 
eftersträvas. Som utredningen såg det fick den bästa lösningen därför anses 
vara att tills vidare samla de regler, inkl. de materiella skatte- och avgifts-
reglerna, som nu finns i uppbördslagen och lagen om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare samt förfarandereglerna i mervärdesskattelagen i 
enda lag, en skattebetalningslag. Som sagts tidigare har siktet varit inställt 
på att förfarandereglerna skall kunna flyttas över till en kommande allmän 
förfarandelag. De materiella skatte- och avgiftsreglerna skulle då kunna 
hållas kvar i en särskild lag om man inte kan hitta en naturlig plats också 
för dem i den allmänna förfarandelagen.
	Regeringen har, i likhet med de flesta remissinstanser, inget att invända 
mot den lagtekniska lösning som utredningen har valt. Vi finner den och 
den kapitelindelning som föreslagits vara ändamålsenlig och föreslår därför 
att lagtexten i huvudsak utformas i enlighet med utredningsförslaget. När 
de gäller de enskilda paragraferna har vi däremot gjort ett stort antal 
ändringar och justeringar som beror dels på att riksdagen redan har hunnit 
göra ändringar i de förfarandebestämmelser som samlas i den nya 
uppbördslagen, dels på att vi i vissa frågor valt en något annan lösning än 
den som utredningen föreslagit och dels på att Lagrådet förordat vissa 
ändringar och justeringar. Andra ändringar som vi har gjort än sådana som 
beror på av riksdagen ändrad lagstiftning behandlas i regel i författnings-
kommentaren till den enskilda bestämmelsen.
6.1.3	Normgivningsfrågor
Huvudregeln för normgivningen om skatter finns i 8 kap. 3 § regerings-
formen (RF). Den bestämmelsen anger det primära lagområdet såvitt avser 
förhållandet mellan det allmänna och enskilda. Häri innefattas föreskrifter 
om åligganden för enskilda eller i övrigt ingrepp i enskildas personliga 
eller ekonomiska förhållanden. Inom detta område skall föreskrifter 
meddelas genom lag. Som exempel nämns i 8 kap. 3 § andra stycket RF 
föreskrifter om skatt till staten.
	Bestämmelserna om skatt hör samtidigt till det obligatoriska lagområdet 
vilket framgår av det uttryckliga undantaget från delegeringsmöjligheterna 
i 8 kap. 7 § RF. Delegation till regeringen kan i princip ske endast i fråga 
om anstånd med betalning av skatt (se 8 kap. 8 § RF).
	Det är inte bara de materiella skattereglerna, dvs. vem som är 
skattskyldig, på vad skatten skall utgå, skattesats o.d. som direkt reglerar 
skattens tyngd och fördelning, som hör till det obligatoriska lagområdet 
utan också de bestämmelser som avser grunderna för skattens beräkning 
och uttagande. Även grunderna för taxerings- och uppbördsförfarandet 
anses höra hit och bör alltså beslutas i lag (se prop. 1973:90 s. 302). 
Detaljerna bör däremot regeringen och efter dess bemyndigande 
underordnad myndighet få reglera genom tillämpningsföreskrifter (se SOU 
1972:15 s. 167).
	Genom att kravet på lagform begränsats till ''grunderna'' ges en ganska 
omfattande behörighet för regeringen att meddela närmare föreskrifter om 
förfarandet. Men var denna distinktion sätter gränsen för lagkravet på 
uppbördslagstiftningens område är inte klarlagt. Frågan är också vilken 
betydelse det i grunden har att dra en skarp sådan gräns, eftersom före-
skrifterna på uppbördsområdet i väsentliga hänseenden avser åligganden 
för enskilda eller i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska 
förhållanden och även på grund härav skall ha lagform.
	Uppbördslagstiftningen var redan ursprungligen förhållandevis detaljrik. 
Dess tidiga uppbyggnad har följt med genom åren. Även i dag torde 
uppbördslagen kunna sägas omfatta mer än bara grunderna för uppbörds-
förfarandet. Samtidigt finns verkställighetsföreskrifter knutna till ett flertal 
bestämmelser i lagen. Motsvarande kan i stort sägas gälla beträffande lagen 
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
	Målet på uppbördsområdet liksom inom varje rättsområde är att skapa 
en reglering som är överblickbar och som är uppbyggd av tydliga och 
lättillämpade bestämmelser. Även den i lagstiftningssammanhang 
övergripande inriktningen att hänföra föreskrifter till lägsta 
normgivningsnivå måste beaktas. Men denna inriktning får vägas mot det 
pedagogiska värdet av att i vissa fall i lag ta in regler som skulle kunna 
hänföras till en lägre nivå men som behövs i lagen för att regleringen skall 
bli tydlig.
	Att åstadkomma lättillgängliga föreskrifter är inte sällan svårt särskilt 
beträffande de mer materiellt betingade uppbördsbestämmelserna. Det 
gäller exempelvis reglerna om beräkning av skatteavdrag, F-skatt och 
särskild A-skatt samt arbetsgivaravgifter liksom regleringen av 
arbetsgivares ansvar för arbetstagares skatt. Utredningen har emellertid 
ansett att det finns förutsättningar att förenkla lagstiftningen såväl i nyss 
nämnda frågor som i övrigt.
	En utgångspunkt vid utformningen av den nya regleringen om redo-
visning och betalning av skatter och avgifter har varit att begränsa 
detaljregleringen i lag samtidigt som lagreglerna getts en mer lättillgänglig 
utformning. Vidare har regleringen getts en tydlig kronologisk struktur.
	Mindre detaljerade eller uttömmande föreskrifter leder i en del fall till 
ett ökat behov av tillämpningsföreskrifter. Detta innebär att ansvaret för 
regeringen och underlydande förvaltningsmyndigheter att främja en 
enhetlig rättsutveckling ökar. Av intresse i detta sammanhang Ä inte minst 
ur skatteadministrationens synvinkel Ä är då vilket utrymme som finns för 
att fylla ut lagreglerna genom verkställighetsföreskrifter.
	Regeringens rätt att komplettera lagar genom verkställighetsföreskrifter 
omfattar även lagar om skatt. Med verkställighetsföreskrifter förstås i första 
hand tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär. Beträffande 
dessa kan sägas att de endast får omsätta den principiella regeln i själva 
lagtexten till detaljföreskrifter, t.ex. i form av siffertabeller, som gör 
beskattningsarbetet mera lätthanterligt och besparar de beslutande organen 
arbetet att själva för varje särskilt fall göra omständliga uträkningar på 
grundval av reglerna i lagen. Sådana föreskrifter kan sägas sakna själv-
ständigt innehåll. De kan också gälla myndigheternas handläggningsrutiner 
eller formaliteter som enskilda bör iaktta. Dessa föreskrifter kan då i och 
för sig lika väl grundas på regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 § 
RF. Men föreskrifternas anknytning till en bestämd lag kan likväl motivera 
att de betecknas som verkställighetsföreskrifter.
	Till området för verkställighetsföreskrifter hör också i viss utsträckning 
föreskrifter som i materiellt hänseende fyller ut en lag. För att sådana 
kompletterande föreskrifter skall kunna betraktas som verkställighets-
föreskrifter krävs att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom 
föreskrifterna i fråga. I verkställighetsföreskriftens form kan således inte 
föreskrivas något som för enskildas del innefattar ett helt nytt åliggande 
eller ingrepp eller göras andra avsteg från innehållet i den bakomliggande 
lagen (jfr prop. 1973:90 s. 211).
	Att med ledning av uttalandena i motiven till regeringsformen komma 
fram till vad som i allmänhet är godtagbart i fråga om utfyllande 
föreskrifter är knappast möjligt. I princip kan sägas att en mycket detaljrik 
lagregel är svår att fylla ut. En eventuell avvikelse från lagregeln i en verk-
ställighetsföreskrift torde märkas tydligare ju mer detaljerad utformning 
lagens föreskrift fått. Motsvarande gäller i regel även beträffande mindre 
preciserade lagbestämmelser som genom motivuttalanden getts en viss 
innebörd. Ger däremot lagregeln eller motiven inte någon vägledning eller 
endast begränsad vägledning kan utrymmet för utfyllande föreskrifter se ut 
att vara större. I sådana fall torde också tolkningsutrymmet vid tillämpning 
av bestämmelsen kunna bli förhållandevis stort. Gränsen för vad som kan 
godtas som verkställighetsföreskrifter utan att grundbestämmelsen tillförs 
något väsentligt nytt blir då svårare att dra. Samtidigt ökar risken för att en 
tillämpning enligt de utfyllande föreskrifterna underkänns vid en prövning 
av de rättstillämpande organen. I sådana fall är det därför väsentligt att 
verkställighetsföreskrifter nära knyter an till lagregelns syfte. Så långt det 
är möjligt och lämpligt bör för att undvika tillämpningsproblem i vart fall 
grunderna för utfyllande verkställighetsföreskrifter anges i lag.
	En annan fråga är på vilket sätt förekomsten av verkställighetsföre-
skrifter bör komma till uttryck. Nuvarande reglering i uppbördslagen och 
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare innehåller flera norm-
givningsbemyndiganden som upplyser om att ytterligare föreskrifter finns. 
Dessa bemyndiganden torde inte avse annat än verkställighetsföreskrifter. 
De är därför i formell mening överflödiga. Trots det kan det av flera skäl 
anses lämpligt att det av lagtexten framgår att det är avsett att meddelas ut-
fyllande föreskrifter. Inte minst har en sådan upplysning ett stort in-
formationsvärde. Såvitt avser verkställighetsföreskrifter av rent 
administrativ karaktär får emellertid behovet av att i lag ange i vilka hän-
seenden sådana bör meddelas anses mer begränsat.
	Behovet av verkställighetsföreskrifter som ansluter till regleringen om 
redovisning och betalning av skatter och avgifter är stort. Detta gäller 
exempelvis i fråga om skattetabeller för beräkning av skatteavdrag och 
värdering av naturaförmåner på preliminärskattestadiet. Mot denna 
bakgrund har utredningen valt att i lag upplysa om existensen av sådana 
föreskrifter. De renodlat administrativa verkställighetsföreskrifterna har 
däremot inte anmärkts i lagen. Framhållas bör emellertid att gränsen mellan 
de olika formerna av verkställighetsföreskrifter inte sällan är flytande och 
att de kompletterande föreskrifterna ibland förutsätts ha båda nämnda 
funktioner. I praktiken får det liksom i dag i stort sett genomgående anses 
lämpligt att regeringen delegerar till Riksskatteverket att meddela de 
kompletterande föreskrifter som behövs för lagens tillämpning.
6.2	Terminologiska frågor
I utredningsdirektiven sägs att utredningen i förslaget till ny lagstiftning 
skall ägna särskild uppmärksamhet åt bl.a. de terminologiska frågorna.
Moderniserad terminologi
Språket i uppbördslagen är i stora delar föråldrat och stelt i jämförelse med 
dagens sakprosa. Eftersom det har varit en strävan sedan ett trettiotal år att 
närma författningsspråket till den nutida sakprosan, är det nödvändigt att 
nu modernisera termer och uttryck samt språket i övrigt i en så central lag 
som denna. Lagen ligger ju till grund för myndighetsföreskrifter och, inte 
minst, beslut riktade direkt till enskilda.
	Utredningen har försökt att använda termer och uttryck som skall vara 
begripliga för en vidare krets än skatteexperter och därigenom leda till 
mindre tolkningsmöda och färre missförstånd. De viktigaste ändringarna i 
terminologin redovisas här, medan övriga termer diskuteras i författnings-
kommentarerna.
Uppbördslag blir skattebetalningslag
Uttrycket uppbörd är ålderdomligt och svårdefinierat, i synnerhet för de 
enskilda skattebetalarna. Utredningen har bl.a. mot denna bakgrund valt att 
ge lagen en rubrik som bättre beskriver lagens innehåll, nämligen 
Skattebetalningslag. Rubriken gör inte anspråk på att vara heltäckande, 
men den täcker enligt utredningen det huvudsakliga innehållet i lagen.
	I förenklande syfte nämns inte termen avgift i lagens rubrik trots att 
lagen omfattar också arbetsgivares redovisning och betalning av 
socialavgifter. Länsrätten i Stockholms län anser att den föreslagna 
rubriken, Skattebetalningslag, enligt allmänt språkbruk är fel. Länsrätten 
föreslår i stället rubriken Lag om betalning av skatter och avgifter m.m. 
(skattebetalningslag). I lagrådsremissen föreslog vi, bl.a. med hänsyn till 
vad Länsrätten anfört, att lagens rubrik skulle vara Lag om betalning av 
skatter och avgifter. Lagrådet framhåller emellertid att den föreslagna lagen 
blir av central betydelse på skatte- och avgiftsområdet. Det kan förutsättas 
att det ofta kommer att göras hänvisningar till lagen. Med hänsyn till detta 
anser Lagrådet det vara önskvärt att lagens rubrik är enkel och kort. Trots 
att det kan invändas att benämningen Skattebetalningslag är mindre 
rättvisande, eftersom inte bara skatter utan också socialavgifter behandlas i 
lagen, anser Lagrådet att utredningsförslagets rubrik är klart att föredra. Vi 
har därför nu valt samma rubrik som i utredningsförslaget. 
	Vi har heller inget att invända mot att det i lagtexten talas om skatt 
också i fall då avgift avses så som utredningen föreslagit. Vad som i lagen 
sägs om skatt gäller alltså även sådan avgift som omfattas av lagen. 
Motsvarande gäller termen skattskyldig som således omfattar bl.a. den som 
enligt lagen är skyldig att betala avgift.
	Termen uppbörd används i dag inte bara i uppbördslagen och lagen om 
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare utan i ett flertal andra lagar. I 
dessa fall har vi i stort sett genomgående valt att i stället för uppbörd tala 
om redovisning och betalning.
Den preliminära skatten och sättet att betala den
Uppbördslagens terminologi har kritiserats för bristande enhetlighet, bl.a. 
av Lagrådet (se prop. 1991/92:112 bil. 5 s. 269). Ett exempel är 
benämningarna på de olika formerna av preliminär skatt. Vi föreslår därför 
att ordet ''preliminär'' stryks framför A-skatt och F-skatt, så att de olika 
formerna av preliminär skatt i fortsättningen benämns A-skatt, särskild A-
skatt och F-skatt.
	Kritiken mot uppbördslagen har gällt också bristande tydlighet. 
Exempel på det är benämningarna på de två stegen i betalningen av A-
skatt. I utredningens uppdrag har ingått att särskilja dessa två steg genom 
tydliga benämningar. Utredningen har föreslagit att det första steget, dvs. 
då arbetsgivaren drar av den preliminära skatten från arbetstagarens lön, 
benämns skatteavdrag och att det andra steget, då skatten betalas in till 
staten, helt enkelt kallas inbetalning av skatt. Vi har också använt den 
metoden.
Kvarstående skatt, överskjutande skatt och tillkommande skatt
För att komma fram till om rätt skatt för ett visst inkomstår betalats görs nu 
årligen en avstämning mellan inbetalningarna av preliminär skatt och den 
för året beräknade slutliga skatten. Om för lite preliminär skatt betalats 
påförs kvarstående skatt. Är däremot den betalda preliminära skatten större 
än den slutliga skatten uppkommer en överskjutande skatt. Är det vidare så 
att ytterligare skatt skall betalas efter att den årliga debiteringen av slutlig 
skatt avslutats är det fråga om debitering av tillkommande skatt.
	Även i det föreslagna systemet skall en årlig avstämning göras mellan 
preliminär och slutlig skatt. I det nya systemet försvinner de nu särskiljbara 
formerna av vad som närmast kan betecknas som slutlig skatt. 
Beteckningarna kvarstående skatt, överskjutande skatt och tillkommande 
skatt kommer alltså inte längre att användas. Relationen mellan hur mycket 
preliminär skatt som betalats jämfört med den beräknade slutliga skatten är 
emellertid fortfarande av intresse för att avgöra om antingen ytterligare 
skatt skall betalas eller återbetalning av skatt skall ske. Sedan den slutliga 
skatten för ett visst inkomstår bestämts avser varje ändring av 
skatteberäkningen för året den slutliga skatten. Om för lite preliminär skatt 
betalats eller den slutliga skatten höjs i efterhand skall ytterligare slutlig 
skatt påföras och betalas av den skattskyldige.
A-skattesedel eller A-skattsedel
I dag skrivs A-skattesedel och F-skattesedel med ett ''e'' som fogar samman 
de senare leden i dessa av flera led sammansatta termer. Detsamma gäller i 
fråga om slutskattesedel. Fortsättningsvis bör termerna användas utan 
denna sammanfogning. Det finns nämligen skäl att betrakta benämningarna 
på de olika formerna av skattsedlar som en sammansättning av A-skatt 
(respektive F-skatt) och skattsedel. Den ''e-lösa'' fogen visar då tydligare 
hur denna sammansättning är bildad.
Jämkning och vissa andra termer
Termen jämkning finns inte med varken i utredningens eller i vårt 
lagförslag. I stället används en beskrivning av vad det är fråga om, 
nämligen ''ändrad beräkning''. Ordet jämkning har i allmänspråket 
visserligen en betydelse av ''förskjutning åt något håll''. Men i 
skattesammanhang har betydelsen i regel kommit att inskränkas till 
''minskning''. Eftersom jämkning även i skattesammanhang kan avse såväl 
en ökning som en minskning, är detta felaktigt. Ett riktigare uttrycksätt är 
då att tala om ändrad beräkning av preliminär skatt.
	Ett par andra mindre moderna termer som utmönstrats är restitution och 
eftergift. Restitution har ersatts med den mer lättbegripliga termen åter-
betalning. Motsvarande förenklade terminologi har valts i fråga om efter-
gift som ersatts med befrielse.
7		Ett nytt system för redovisning och betalning av
skatter och avgifter - ett skattekontosystem
7.1	Samordnade och enhetliga rutiner
Regeringens förslag: Vid uppbörd av skatter och avgifter skall sam-
ordnade och enhetliga rutiner tillämpas i fråga om bl.a. redovisning, 
betalning, förfallodagar, avstämning hos skattemyndigheten och över-
lämnande för indrivning.
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker ut-
redningens förslag. Många ser stora fördelar med den föreslagna 
ordningen. Riksbanken tillstyrker i huvudsak förslaget. Riksbanken anser 
dock att det finns starka skäl för att mer ingående utreda hur det föreslagna 
systemet bäst skall tillgodose informationsbehoven för prognos- och 
analysändamål. Riksförsäkringsverket tillstyrker utredningens förslag och 
framhåller att det är principiellt viktigt att skillnaden mellan ändamåls-
bestämda socialavgifter och allmänna skatter beaktas i olika sammanhang.  
Det är angeläget att de socialavgifter som kopplar till förmåner styrs till 
avsedda ändamål och hålls avskilda från skattemedel. Verket finner dock 
inte att detta behöver utgöra något hinder för ett samordnat debiterings- och 
redovisningssystem enligt det remitterade förslaget. Riksförsäkringsverket 
anser att förslaget kommer att leda till en förenkling av administrationen av 
arbetsgivarnas skatte- och avgiftsbetalningar. Redovisningen av skatter och 
avgifter kan förväntas bli mindre resurskrävande. Riksgäldskontoret anser 
att skattekontomodellen medför administrativa förenklingar och 
ekonomiska besparingar för de skattskyldiga och för skatteförvaltningen. 
Kontoret tillstyrker därför att ett skattekontosystem införs. Sannolikt leder 
dock systemet till ökade kostnader för förvaltningen av statsskulden. Det 
är, till följd av att det blir svårare att prognostisera skatteinbetalningama, 
omöjligt att göra någon beräkning av dessa negativa effekter. 
Riksrevisionsverket är i grunden positivt till ett samordnat uppbördssystem 
av den typen som utredningen förordar. I betänkandet redovisas emellertid 
inte några alternativ till ett skattekontosystem, vilket verket saknar. Man 
kan till exempel tänka sig ett strikt samordnat system, men där möjligheter 
finns att identifiera olika skatter och avgifter även i betalningsströmmarna, 
eller att kopplingen mellan betalning och redovisningshandling bibehålls. 
Verket tillstyrker utredningens förslag att införa ett skattekontosystem 
under villkor att ett väl fungerande informationssystem med uppgifter om 
skatte- och avgiftsbetalningar kommer att finnas i god tid innan det nya 
systemet tas i bruk. Verket framhåller det angelägna i att det föreslagna 
systemet kan tillhandahålla information och underlag för analys i arbetet 
med att löpande förse statsmakten med analyser och prognoser av den 
statsfinansiella utvecklingen. Riksskatteverket tillstyrker förslaget om 
införande av skattekonton. Införandet av skattekonton kommer enligt 
verkets mening att innebära en betydande effektivisering av 
skatteuppbörden. Statens löne- och pensionsverk välkomnar de lättnader 
som förslaget innebär. Malmö tingsrätt anser att ett system med s.k. 
skattekonton med all sannolikhet leder till en enklare och smidigare 
skatteadministration för staten. För den skattskyldige är ett sådant system 
visserligen inte helt utan nackdelar. Bl.a. fråntas denne rätten att destinera 
sina betalningar; en rätt som sedan lång tid tillbaka varit lagfäst och som 
också kommit till uttryck i rättsfall. Med hänsyn till att ett införande av 
skattekonton trots allt kan förväntas leda till vissa lättnader även för de 
skattskyldiga är detta dock en konsekvens som kan godtas. Kammarrätten i 
Göteborg delar utredningens uppfattning att införandet av det föreslagna 
systemet med skattekonton kan bedömas leda till en förenklad administra-
tion med åtföljande besparingar för såväl företag som skattemyndigheter 
och har i allt väsentligt inte något att erinra mot förslaget. 
Bankgirocentralen BGC AB ser utredningens förslag till samordnade och 
enhetliga regler för hantering av flertalet skatter som positivt ur rent 
produktionsteknisk synvinkel. Kooperativa förbundet anser att det 
föreslagna nya systemet för skattebetalningar kommer att medföra 
förenklade rutiner för de konsumentkooperativa företagen. Kooperationens 
Pensionsanstalt anser att betänkandets förslag från såväl fiskal synpunkt 
som rättssäkerhetssynpunkt utgör en förbättring så tillvida att skattebetal-
ningarna blir effektivare samtidigt som systemet är mer överblickbart för 
den enskilde. Landsorganisationen i Sverige anser att det är positivt med 
förändringar i riktning mot att förenkla administrationen i skattesystemet 
då det genererar en högre effektivitet till en lägre kostnad.  Organisationen 
vill därför generellt tillstyrka förslaget om ett nytt skattebetalningssystem 
med skattekonton för näringsidkare och arbetsgivare. Svenska 
Bankföreningen tillstyrker i princip förslaget till ett nytt system för 
skattebetalningar. Föreningen är dock starkt kritisk till vissa i det 
föreslagna systemet ingående delarna. Föreningen anser exempelvis att det 
är olämpligt att det nya avräkningskontot betecknas skattekonto. 
Beteckningen leder tanken fel och kan, som Bankföreningen ser det, vålla 
vissa problem. Sveriges Fastighetsägareförbund är positivt till att reglerna 
om skatte- och avgiftsbetalningar samordnas i syfte att skapa ett enklare 
och mera rationellt system.  Det föreslagna systemet med skattekonton 
synes enligt förbundets uppfattning i sina huvuddrag uppfylla detta syfte.  
Emellertid präglas förslaget delvis av en fiskal grundsyn som gör att man i 
vissa frågor prioriterat statens intresse av att snabbt och effektivt få in 
skatte- och avgiftspengar framför de skattskyldigas möjligheter att klara 
skatte- och avgiftsbetalningen. Förbundet efterlyser en rimligare balans där 
också de skattskyldigas berättigade intressen av rättssäkerhet blir bättre 
beaktade. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund tillstyrker i huvudsak 
förslaget till ett skattekontosystem, dock med vissa reservationer. 
Målsättningarna ökad enhetlighet, samordning och förenkling synes enligt 
förbundet väl uppfyllda med utredningens förslag till ett samlat 
skattebetalningssystem via skattekonto. Förbundet ser det som angeläget att 
en reform i denna riktning genomförs. Näringslivets Skattedelegation 
tillstyrker i princip förslaget till ett nytt system för skattebetalningar. 
Delegationen är däremot starkt kritisk till vissa i det föreslagna systemet 
ingående delarna. Endast fyra remissinstanser avstyrker utredningens 
förslag helt. Riksåklagaren och Riksenheten mot ekonomisk brottslighet 
anser att ytterligare utredning och analys av förslagens straffrättsliga 
konsekvenser bör utföras innan förslagen kan leda till lagstiftning. Det av 
utredningen föreslagna systemet med skattekonton torde dock enligt 
Riksåklagaren innebära de eftersträvade effekterna av ökad enhetlighet, 
samordning och förenkling både ur de skattskyldigas och ur skatte-
myndigheternas synvinkel.  Skattekontosystemet torde dessutom innebära 
att systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter effektivi-
seras. Även Riksenheten mot ekonomisk brottslighet anser att de bärande 
tankarna bakom förslaget om skattekonto är goda. Riksenheten framhåller 
att det är viktigt att så långt möjligt förenkla reglerna om skattedebitering 
och skattebetalning och göra dem enhetliga. Det är också av stort värde att 
skapa ett system som inte innebär att pengar ständigt skickas fram och 
tillbaka mellan staten och fysiska eller juridiska personer eftersom ett 
sådant i sig kan skapa utrymme för viss brottslighet. Riksenheten kan 
därför i huvudsak ställa sig bakom förslaget men anser att utrednings-
arbetet varit så ensidigt inriktat på skattetekniska frågor att vissa andra 
aspekter inte har belysts tillräckligt. Företagarnas Riksorganisation 
avstyrker att det nu föreslagna skattekontosystemet införs. Inställningen till 
ett skattekontosystem är i grunden positiv men Riksorganisationen anser 
inte att systemet fått en acceptabel utformning. Betydande inslag finns som 
saknar överensstämmelse med företagares och övriga skattskyldigas 
rättsmedvetande. Förslaget är därtill ensidigt utformat till fördel för fiskala 
intressen. Lantbrukarnas Riksförbund, som inte heller anser att 
utredningens förslag bör läggas till grund för lagstiftning, hävdar att rent 
avstämningsmässigt och uppgiftsmässigt är redan i dag skatteregistret 
tillräckligt.
	Skälen för regeringens förslag: Utredningens uppdrag har varit att 
skapa ett effektivt redovisnings- och betalningssystem för skatter och 
avgifter. För att nå dit har utredningen pekat på olika medel som kan 
användas. Det som enligt utredningen kan anses ligga närmast till hands för 
att öka effektiviteten är ytterligare samordningsinsatser. Andra givna 
medel, som i vissa hänseenden ryms inom begreppet samordning, är för-
enkling och ökad enhetlighet. Detsamma gäller större överskådlighet och 
lättillgänglighet. Alla dessa begrepp är centrala i ett effektivt skatte- och 
avgiftsbetalningssystem.
	Det är, som utredningen framhållit, också väsentligt att hänsyn tas till 
hur de skatt- och avgiftsskyldigas, skattemyndigheternas samt kronofog-
demyndigheternas situation påverkas av förändringar i riktning mot en 
ökad effektivitet. Det nya systemet måste vara minst lika säkert som det 
nuvarande och ge myndigheterna möjlighet till en effektiv skatte- och 
avgiftskontroll. Det bör dessutom vara mindre resurskrävande för alla som 
berörs av systemet. I grunden kan det således sägas handla om att med ett 
effektivitetskrav som utgångspunkt utforma ett system för redovisning och 
betalning av skatter och avgifter som bygger på faktorer såsom enkelhet, 
enhetlighet, överskådlighet och lättillgänglighet.
	Den i dag skiftande hanteringen av olika skatter och avgifter bör alltså 
enligt regeringens mening så långt möjligt samordnas i fråga om bl.a. 
redovisning, betalning, förfallodagar, avstämning hos skattemyndigheten 
och överlämnande för indrivning.
	En principiell utgångspunkt bör vara att i det nya systemet innefatta 
redovisningar och betalningar av centrala och generella skatter och 
avgifter. Det är i fråga om de mera betydande skatte- och avgiftsbe-
talningarna som de största samordningsvinsterna kan göras. Samtidigt bör 
möjligheten att även i andra fall effektivisera redovisningen och be-
talningen av skatter och avgifter tas till vara. Inriktningen bör därför, som 
utredningen föreslagit, vara att också andra skatte- och avgiftsbetalningar 
liksom betalningar som grundas på särskilda skatte- och avgiftsbeslut om 
möjligt skall kunna ingå i den nya ordningen.
	Antalet redovisningar som de skatt- och avgiftsskyldiga gör bör kunna 
begränsas. Genom att samordna redovisningarna av olika skatter och 
avgifter bör vidare skatte- och avgiftsbetalningarna kunna hänföras till ett 
färre antal gemensamma förfallodagar. Med samordnade redovisningar och 
betalningar som knyts till samma förfallodag i månaden bör också skatte-
myndigheternas avstämningsförfarande mellan redovisningar och betal-
ningar kunna effektiviseras. Härigenom bör också ordningen för betal-
ningspåminnelser m.m. och överlämnandet till indrivning kunna göras 
effektivare. Att de skatter och avgifter som ingår i ett nytt system hanteras 
på samma sätt öppnar dessutom en möjlighet att använda enhetliga 
ränteberäkningsregler och sanktionsbestämmelser.
	På individnivå bör, som utredningen påpekat, redovisningar och 
betalningar av skatter och avgifter ställas samman så att det utan 
svårigheter går att avläsa den skatt- och avgiftsskyldiges skuld eller fordran 
vid varje tidpunkt. Enhetlighet i redovisnings- och betalningsförfarandet 
bör samtidigt ge goda kontrollmöjligheter och förutsättningar för ett säkert 
betalningssystem.
	En effektivisering av uppbördssystemet genom ökad samordning skulle, 
som utredningen visat, underlättas genom ett system med avräknings-
konton. En sådan lösning har stora administrativa fördelar jämfört med 
nuvarande rutiner för registrering i skatteregistret genom att sådana konton 
ger en samlad bild av den skattskyldiges skatte- och avgiftssituation. Upp-
byggnaden av ett avräkningskonto är inte olik ett bankkonto där konto-
havaren sätter in och tar ut olika belopp och där ränta beräknas på överskott 
och underskott. I ett sådant system kan bl.a. den skatt- och avgiftsskyldiges 
alla redovisningar och betalningar bokföras på ett sådant sätt att ställningen 
på kontot kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontoutdrag.
	Remissinstanserna har över lag varit positiva till utredningens förslag i 
den här delen. Mot bakgrund av detta anser vi att den bedömning som 
Företagarnas Riksorganisation och Lantbrukarnas riksförbund gjort av 
förslaget varit för pessimistisk. Den kritik som Riksåklagaren och 
Riksenheten mot ekonomisk brottslighet har riktat mot utredningens 
förslag tar inte sikte på den nu aktuella frågan. Vi återkommer därför till 
den senare (se avsnitt 24).
	Vi anser att det nya förfarandet för redovisningar och betalningar av 
olika skatter och avgifter som utredningen föreslagit blir enkelt, överskåd-
ligt och resurssnålt. Vi föreslår därför att ett system med avräkningskonton 
för skatte- och avgiftsbetalningar införs. Dessa avräkningskonton har vi, 
som utredningen, valt att kalla skattekonton och det nya systemet ett 
skattekontosystem. Vårt val betingas till stor del av att dessa beteckningar 
redan har vunnit gehör hos remissinstanser, skatteförvaltning och andra 
myndigheter samt även använts i media. De synpunkter som förts fram av 
Bankföreningen väger inte så tungt att man kan bortse från den inarbetning 
av beteckningarna som redan har skett och införa nya.
7.2	Huvuddragen i ett skattekontosystem
Regeringens förslag: Skatte- och avgiftsredovisningar samt in- och 
utbetalningar av skatter och avgifter skall hanteras i ett system med 
skattekonton.
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens 
förslag.
	Skälen för regeringens förslag: Vi har i det föregående avsnittet 
föreslagit att ett system med skattekonton enligt utredningsförslaget skall  
införas. Ett sådant system innebär att skattekonton upprättas hos 
skattemyndigheten för varje skatt- eller avgiftsskyldig person, såväl fysisk 
som juridisk.
	Huvuddragen i det skattekontosystem som utredningen föreslagit är 
följande.
	På varje skattekonto bokförs löpande debiterade skatter. Detsamma 
gäller sådana skatter och avgifter som den skatt- eller avgiftsskyldige 
redovisar i en skattedeklaration. Det gäller bl.a. avdragen skatt, 
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Slutlig skatt bokförs på 
skattekontot i samband med att skatten debiteras. En ny beräkning av den 
slutliga skatten eller annan skatt eller avgift bokförs på kontot den dag 
skatten eller avgiften förfaller till betalning.
	På ett skattekonto bokförs också varje betalning som den skatt- eller 
avgiftsskyldige gör. Preliminär skatt, som redovisas i en kontrolluppgift, 
bokförs i samband med att den slutliga skatten debiteras.
	Betalningar och andra belopp som räknas kontohavaren till godo 
hanteras på ett enhetligt sätt. Beloppen skall bokföras utan någon avräk-
ningsordning mellan olika skatter och avgifter på skattekontot. Det medför 
att den skatt- eller avgiftsskyldige inte kan styra en betalning till att avse en 
viss skatte- eller avgiftsskuld.
	Av samordningsskäl hänförs betalningar i skattekontosystemet så långt 
som möjligt till endast en förfallodag i månaden. Av samma skäl lämnas de 
skatt- eller avgiftsskyldigas redovisningar, skattedeklarationer, endast en 
gång varje månad. Skattedeklarationerna omfattar därför alla de skatter och 
avgifter för vilka det finns en redovisningsskyldighet och som förfaller till 
betalning under månaden.
	Varje månad som det har förekommit någon transaktion på skattekontot 
stäms kontot av. Avstämningen skall normalt följas av ett kontoutdrag som 
visar ställningen på kontot. Minst en gång per år görs en avstämning av 
samtliga skattekonton. Den görs i samband med avstämningen mellan 
preliminär och slutlig skatt.
	Om ett skattekonto uppvisar ett underskott efter avstämningen innefattar 
kontoutdraget en betalningspåminnelse. Med en enhetlig behandling av 
redovisningar och betalningar blir differenser såväl vid månadsvisa 
avstämningar som vid den årliga avstämningen att betrakta som över- eller 
underskott på skattekontot. Beteckningarna överskjutande, kvarstående och 
tillkommande skatt behövs då inte längre.
	Ett överskott på ett skattekonto skall i regel vara tillgängligt för 
kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall återbetalningar kunna göras 
när som helst under månaden under förutsättning att skattedeklaration 
lämnats också för avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som skall betalas 
under perioden. En återbetalning som har sin grund i en överskjutande 
ingående mervärdesskatt skall då exempelvis kunna ske redan före 
månadens ordinarie förfallodag.
	Genom att betalningar hanteras på ett sätt som ger upphov till antingen 
ett underskott eller överskott på ett skattekonto kan ett enhetligt 
ränteinstitut användas. Det kan ersätta nuvarande räntor och avgifter, dvs. 
dröjsmålsavgiften, anståndsräntan, respiträntan, restitutionsräntan, ö-
skatteräntan och kvarskatteavgiften. På underskott eller överskott på ett 
skattekonto kan alltså i stället löpande räknas kostnads- respektive 
intäktsränta.
	Obetalda belopp, dvs. underskott på ett skattekonto, skall efter 
betalningspåminnelse fortlöpande lämnas till kronofogdemyndigheten för 
indrivning. Begränsade kontounderskott skall kunna godtas utan att 
indrivning aktualiseras, i vart fall för skatt- och avgiftsskyldiga som 
löpande har transaktioner på skattekontot.
	De flesta remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag. Många 
har dock föreslagit ändringar eller justeringar.
	Vi anser att det förslag som utredningen har lagt fram ger möjlighet att 
skapa ett effektivt redovisnings- och betalningssystem för skatter och 
avgifter. Vi föreslår därför ett skattekontosystem som i huvudsak stämmer 
överens med det som föreslagits av utredningen. I några avseenden bör 
dock förslaget ändras och kompletteras med hänsyn till vad som kommit 
fram vid remissbehandlingen. Vi återkommer till dessa frågor i de följande 
avsnitten som behandlar den närmare utformningen av skattekonto-
systemet.
8		Tillämpningsområdet för ett system med 
skattekonton
8.1	Skatte- och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet
Regeringens förslag: I skattekontosystemet skall i ett första skede 
ingå redovisningar och betalningar av skatter och avgifter som är 
vanligt förekommande och omfattande till antalet eller som kan anses 
betydande på annat sätt.
	De poster som från början skall ingå i skattekontosystemet är:
	- F-skatt,
	- särskild A-skatt,
	- av arbetsgivare innehållen A-skatt,
	- preliminär skatt på ränta och utdelning,
	- slutlig skatt,
	- arbetsgivaravgifter m.m.,
	- mervärdesskatt,
	- särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
	- ränta på underskott eller överskott på skattekonton samt
	- skattetillägg och förseningsavgift.
	Bl.a. punktskatter samt arvs- och gåvoskatt lämnas tills vidare utanför 
systemet.
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Ingen av de remissinstanser som har förordat det 
nya systemet för skattebetalningar har haft något att invända mot det 
föreslagna tillämpningsområdet. Riksenheten mot ekonomisk brottslighet 
har förståelse för att det kan vara svårt att lägga in alla typer av skatter vid 
införandet. Den vill dock understryka att punktskatterna, som svarar för en 
mycket stor andel av de totala skatteintäkterna, bör föras in i systemet så 
snart detta är möjligt. Riksskatteverket framhåller att införandet av ett 
skattekonto innebär väsentliga förenklingar i skatteförvaltningens hantering 
av debitering och uppbörd av de skatter och avgifter som skall ingå i 
kontot. Skatteförvaltningen kommer därigenom att få en bättre överblick 
över den skattskyldiges skattesituation. De skattskyldiga kommer också att 
få en bättre överblick över sina skatteförhållanden genom de nya 
kontoutdragen. Initialt är det också lämpligt att göra en avgränsning till de 
mer frekventa skatterna och avgifterna i skattekontosystemet så som 
utredningen föreslagit. På sikt bör dock även andra skatter inlemmas i 
systemet. Ett eventuellt framtida gemensamt system för mervärdesskatten 
inom EG kan också komma att påverka skattekontot. Denna omständighet 
bör dock inte förhindra att skattekontosystemet genomförs i enlighet med 
förslaget. Länsrätten i Stockholms län finner att själva poängen är att de 
normala debiteringarna och betalningarna bokförs på kontot. Detta anser 
länsrätten vara tillgodosett genom förslaget. För Bankgirocentralen BGC 
AB är det rent produktionstekniskt en fördel att många skattetyper omfattas 
av systemet.  Det är dock angeläget att också övriga skatter inordnas i 
skattekontosystemet snarast möjligt, framför allt gäller detta punktskatter. 
Svenska Revisorsamfundet tillstyrker att systemet görs generellt och 
omfattar i vart fall de flesta skatter som skall betalas regelbundet och som 
uppgår till betydande belopp.
	Skälen för regeringens förslag: Utredningens arbete har varit inriktat 
på att skapa en mera enhetlig ordning för i första hand de regelbundet och 
ofta förekommande betalningarna av skatter och avgifter. Det är i dessa 
sammanhang som de största samordningsvinsterna kan göras. Enligt 
utredningens mening är det således kring betalningarna av preliminär och 
slutlig skatt, arbetsgivaravgifter (med arbetsgivaravgifter avses i det 
följande även särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och allmän 
löneavgift) samt mervärdesskatt som det nya skatte- och avgiftsbetal-
ningssystemet bör byggas upp. Också andra skatte- och avgiftsbetalningar 
liksom betalningar som grundas på särskilda skatte- och avgiftsbeslut bör 
enligt utredningen om möjligt ingå i den nya ordningen.
	Redan när det gäller nämnda centrala skatter och avgifter fattas särskilda 
skatte- och avgiftsbeslut som på olika sätt är särpräglade. Det finns också 
skatter som i dag av skilda skäl redovisas och betalas utan närmare 
samband med andra skatte- eller avgiftsbetalningar. Även betalningar av 
nämnda slag anser utredningen bör inordnas i ett nytt uppbördssystem. 
Men det kan inte helt uteslutas att det från en samordnad reglering kan 
behöva undantas skatter och avgifter som grundas på specifika beslut eller 
som administreras för sig.
	En förutsättning för att uppbörden av en skatt eller avgift skall 
handläggas vid sidan av det system som utredningen har föreslagit sägs 
vara att det kan ske utan att större resurser tas i anspråk. En jämförelse får 
alltså göras med de insatser som kan behövas för att inordna dessa beslut 
m.m. i det generella systemet. I sammanhanget bör då vägas in att 
undantag från den övergripande ordningen kan innebära att systemet inte 
blir lika överskådligt.
	Vi har inte något att invända mot de nu redovisade bedömningarna och 
avgränsningarna som utredningen har gjort. Den föreslagna ordningen har 
också accepterats av remissinstanserna.
	Ytterligare en utgångspunkt som utredningen har nämnt har sin grund i 
utredningsuppdragets omfattning och avgränsning. I dag finns vissa skatter 
samt skatte- och avgiftsbeslut som med hänsyn till hur de administreras 
skulle kräva en mera genomgripande översyn i sig för att kunna inordnas i 
skattekontosystemet. En sådan översyn har inte kunnat göras inom ramen 
för utredningens arbete. Sådana skatter samt skatte- och avgiftsbeslut måste 
därför nu lämnas utanför det nya systemet. I detta skede behandlas därför 
inte exempelvis punktskatterna eller arvs- och gåvoskatten.
	I det följande behandlas de skatter och avgifter m.m. som i ett första 
skede bör redovisas och betalas i skattekontosystemet. I regel anges då 
endast att det är fråga om betalning av en skatt eller avgift. Häri innefattas i 
förekommande fall den redovisning som korresponderar mot betalningen. 
Bestämmelser om vilka skatter och avgifter som skall omfattas av 
skattekontosystemet har tagits in i 1 kap. skattebetalningslagen.
Preliminär skatt
Betalningar av F-skatt, särskild A-skatt och avdragen A-skatt är några av 
de vanligast förekommande och mest betydelsefulla betalningarna. Från 
och med april 1994 betalas F-skatt och särskild A-skatt varje månad och 
vid samma tidpunkt som arbetsgivaravgifter och av arbetsgivare avdragen 
skatt, dvs. senast den 10 i månaden (i januari senast den 15).
	Dessa former av preliminära skattebetalningar bör utgöra en av 
huvudbeståndsdelarna i ett samordnat skattebetalningssystem.
	Skatteavdrag avseende preliminär skatt på ränta och utdelning från 
främst banker och andra kreditinstitut görs vid utbetalning och vid 
gottskrivning av ränta och utdelning. Avdragen skatt skall redovisas och 
betalas senast den 10 (i januari den 15) i månaden efter den då 
skatteavdraget gjordes. Även dessa redovisningar och betalningar bör 
inordnas i det nya systemet.
Slutlig skatt Ä överskott och underskott på ett skattekonto m.m.
I dagens förfarande för redovisning och betalning av skatter leder en 
slutligt beräknad skatt så gott som utan undantag till antingen en kvarstå-
ende eller en överskjutande skatt. I skattekontosystemet får debiteringen av 
slutlig skatt i stället till följd en ändring av saldot på det aktuella 
skattekontot. Ändringar av ställningen på ett skattekonto kan uppkomma 
också på grund av en ny beräkning av den slutliga skatten för ett visst år.
	Vid avstämningen mellan preliminära m.fl. skatter, som skall gottskrivas 
vid debitering av slutlig skatt, och slutlig skatt kan det uppkomma ett 
underskott eller ett överskott på skattekontot. Betalningar som beror på 
detta har sin grund i det sätt som den nya ordningen är uppbyggd på och 
kan självfallet inte lämnas utanför skattekontosystemet. Detsamma gäller 
betalningar med anledning av att en ny beräkning görs av en slutlig skatt 
som debiterats den skattskyldige eller att en slutlig skatt debiteras utan 
föregående betalningar av preliminär skatt.
	Det är likaså naturligt att ränta som beräknas på grund av ett underskott 
eller överskott som uppkommer i samband med debiteringen av en slutlig 
skatt eller i övrigt på grund av ställningen på ett skattekonto inkluderas i 
den nya ordningen.
Socialavgifter m.m.
Arbetsgivaravgifterna är på samma sätt som betalningarna av preliminär 
skatt centrala i ett ytterligare samordnat betalningssystem för skatter och 
avgifter.
	Även betalningar av egenavgifter enligt såväl lagen (1981:691) om 
socialavgifter som lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, vilka i 
regel ingår i F-skatt, särskild A-skatt och slutlig skatt bör innefattas i ett 
skattekontosystem.
Särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
Enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster 
skall särskild löneskatt betalas av arbetsgivare på inkomst av anställning 
för den som vid inkomstårets ingång har fyllt 65 år. Betalningarna görs i 
allt väsentligt i samband med andra skatte- och avgiftsbetalningar och 
redovisas i dag av arbetsgivare på samma sätt som arbetsgivaravgifter i 
uppbördsdeklarationen. Med hänsyn härtill och till omfattningen av 
betalningarna bör skatten ingå i skattekontosystemet.
	Särskild löneskatt skall i vissa fall betalas även av enskild person och 
dödsbo. Sådan löneskatt betalas på samma sätt som egenavgifterna. Den 
bör därför också omfattas av det nya systemet.
Allmän löneavgift
Enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall allmän löneavgift 
betalas varje månad av bl.a. arbetsgivare. För beräkning av löneavgiften 
används samma underlag som gäller för arbetsgivaravgift till 
folkpensioneringen enligt lagen om socialavgifter. Avgiften bör ingå i 
skattekontosystemet.
	Allmän löneavgift skall i vissa fall betalas även av enskild person och 
dödsbo. Sådan löneavgift betalas på samma sätt som egenavgifterna. Den 
bör därför också omfattas av det nya systemet.
Mervärdesskatt
Mervärdesskatten är en av de enskilt mest betydande betalningsströmmarna 
såväl i fråga om inbetalningar som utbetalningar och omfattar ett stort antal 
skattskyldiga.
	Mervärdesskatt betalas vid andra tidpunkter och skiljer sig även på 
andra sätt från övriga centrala skatter och avgifter. Förfarandet regleras i 
mervärdesskattelagen (1994:200, ML). Genom att inkludera även 
mervärdesskatten i ett med preliminära skatter och arbetsgivaravgifter 
gemensamt redovisnings- och betalningssystem kan väsentligt större 
effekter än annars nås i fråga om enhetlighet och samordning vid 
betalningar av skatter och avgifter. Mervärdesskatten bör därför också ingå 
i det nya systemet.
Särskilda beslut om betalningsskyldighet m.m.
Inom ramen för den ordning för redovisning och betalning av A-skatt, 
socialavgifter och mervärdesskatt som nu gäller fattas olika beslut om 
betalningsskyldighet m.m. Sådana beslut handläggs i dag enligt särskilda 
rutiner. Betalningsskyldighet kan inte sällan åläggas mer än ett subjekt för 
ett och samma belopp. Sedan en betalningsskyldighet fullgjorts kan 
möjlighet finnas till regressrätt mot annan som också är skyldig att betala 
skatten eller avgiften. Även sådana beslut bör hanteras i skattekonto-
systemet.
Betalningsskyldighet på grund av arbetsgivares underlåtenhet att göra
avdrag för preliminär skatt
Enligt 75 § uppbördslagen (1953:272, UBL) är en arbetsgivare som utan 
skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående 
skatt ansvarig för skatt som skatteavdraget skulle ha avsett till ett belopp 
som svarar mot underlåtelsen. Arbetsgivaren och arbetstagaren är so-
lidariskt ansvariga för betalning av skattebeloppet. Om arbetsgivaren 
fullgör sin betalningsskyldighet finns en regressrätt för arbetsgivaren mot 
arbetstagaren. Ett beslut om betalningsskyldighet avseende underlåtenhet 
att göra skatteavdrag innan slutlig skatt debiteras riktas Ä utom i fall då 
arbetstagaren inte är känd Ä mot såväl arbetsgivaren som arbetstagaren. 
Arbetstagaren skall emellertid krävas innan något krav riktas mot 
arbetsgivaren. Varje år fattas ca 700 beslut. Inom det nya systemet föreslås 
ett motsvarande ansvar endast såvitt gäller den preliminära skatten. Även 
beslut om sådant ansvar bör hanteras inom skattekontosystemet.
Betalningsskyldighet i vissa fall för skatt och arbetsgivaravgifter vid
utbetalning av ersättning till någon som har en F-skattsedel
I 75 c Ä 75 e §§ UBL och 16 Ä 18 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av 
socialavgifter från arbetsgivare (USAL) finns bestämmelser om undantag 
från principen att den som har betalat ut ersättning till någon som har en F-
skattsedel i efterhand inte kan göras betalningsskyldig för skatter och 
avgifter. I vissa fall kan solidarisk betalningsskyldighet läggas på utbe-
talaren och betalningsmottagaren. Vidare kan i några situationer en 
utbetalare som har fullgjort en betalningsskyldighet enligt ett meddelat 
beslut ha en regressrätt. Endast ett fåtal beslut om betalningsskyldighet 
enligt dessa bestämmelser har hittills meddelats. Inom det nya systemet 
föreslås ett motsvarande ansvar. Även beslut om sådant ansvar bör hanteras 
inom skattekontosystemet.
Arbetstagares betalningsansvar för arbetsgivaravgifter
Enligt 22 e § USAL kan den som har en A-skattsedel eller saknar 
skattsedel på preliminär skatt och som bedriver näringsverksamhet under 
vissa förutsättningar göras betalningsskyldig för ett belopp motsvarande de 
arbetsgivaravgifter som belöper på den ersättning han fått. Det gäller under 
förutsättning att utbetalarens skyldighet för avgifterna har eftergetts enligt 
22 d § samma lag.
	När väl beslut om eftergift meddelats kan således ett annat subjekt göras 
ansvarigt för de aktuella arbetsgivaravgifterna. Även inom det nya 
systemet föreslås ett motsvarande ansvar. Dessa beslut om betalnings-
skyldighet är visserligen komplicerade, eftersom två subjekt berörs. 
Emellertid riktas krav på betalning mot endast ett subjekt vilket förenklar 
hanteringen av besluten. De bör därför också ingå i det nya 
skattebetalningssystemet.
Betalningsskyldighet för innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter
och mervärdesskatt som inte har redovisats.
I 77 § UBL föreskrivs att en arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men 
inte betalat in det innehållna beloppet i den tid och ordning som anges i 
lagen är ansvarig för beloppet. För arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt 
föreligger betalningsskyldighet även om redovisning inte har skett på rätt 
sätt.
	Det fattas årligen ca 100 000 beslut om betalningsskyldighet för inne-
hållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Merparten av dessa beslut 
avser betalningsansvar för både skatter och avgifter. Besluten är i dag in-
tegrerade i förfarandet för redovisning och betalning av skatter och 
avgifter. Varje uppbördsdeklaration och deklaration för mervärdesskatt 
som lämnas föranleder ett beslut Ä i regel ett automatiskt beslut.
	Beslut om betalningsskyldighet av här angivet slag för den som är redo-
visningsskyldig är grundläggande även i ett nytt system för redovisning 
och betalning av skatter och avgifter. Besluten bör därför hanteras inom 
skattekontosystemet.
Betalningsskyldighet för företrädare i fråga om innehållen men inte betald
preliminär skatt samt för arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som inte
har betalats
Enligt 77 a § UBL och 15 § USAL kan en företrädare för en arbetsgivare 
som är juridisk person under vissa förutsättningar bli betalningsskyldig till-
sammans med den juridiska personen för det skatteavdrag som verkställts 
men inte betalats in respektive för obetalda arbetsgivaravgifter. Ett 
solidariskt betalningsansvar gäller för arbetsgivaren och ställföreträdaren. 
En motsvarande reglering finns beträffande mervärdesskatt enligt 16 kap. 
17 § ML. En solidarisk betalningsskyldighet föreskrivs där för den 
skattskyldige och den som i egenskap av företrädare för en skattskyldig 
juridisk person har underlåtit att i rätt tid och ordning betala in 
mervärdesskatt. I samtliga nämnda fall finns möjlighet för en företrädare 
som har fullgjort sin betalningsskyldighet att söka beloppet åter av den juri-
diska personen.
	Inom det nya systemet kommer ett motsvarande ansvar att finnas. Även 
beslut om sådant ansvar bör hanteras inom skattekontosystemet.
Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
Skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands 
bosatta är en definitiv källskatt. Den betalas av den som skall göra 
skatteavdrag, dvs. av utbetalaren om inte denne är bosatt i utlandet. I så fall 
är den skattskyldige själv betalningsskyldig. Av sammanlagd avdragen 
skatt utgör betalningen av den särskilda inkomstskatten endast en obetydlig 
del. Skatten redovisas i dag i uppbördsdeklarationen. Den särskiljs inte från 
annan avdragen skatt. Den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta 
är således enligt huvudregeln redan samordnad med redovisningen och 
betalningen av de skatter och avgifter som betalas av arbetsgivare eller 
annan som anlitat någon som är bosatt utomlands. Något skäl att ändra 
denna ordning finns inte. Även den särskilda inkomstskatten för utomlands 
bosatta bör alltså hanteras inom skattekontosystemet.
8.2	Skatte- och avgiftssubjekt i skattekontosystemet
Regeringens förslag: För varje person som är skyldig att betala sådan 
skatt eller avgift som skall ingå i skattekontosystemet skall hos skatte-
myndigheten finnas ett skattekonto för redovisning och betalning av 
skatter och avgifter.
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Ingen av de remissinstanser som har förordat det 
nya systemet för skattebetalningar har haft något att invända mot att det 
skall omfatta samtliga skatt- och avgiftsskyldiga. Länsrätten i Stockholms 
län framhåller att, även om transaktionerna för en löntagare normalt blir få, 
bör ett skattekonto upprättas för varje skattskyldig. 
	Skälen för regeringens förslag: Olika kategorier skatt- och 
avgiftsskyldiga redovisar och betalar skatter och avgifter i varierande om-
fattning. Vissa, t.ex. den som är arbetsgivare eller näringsidkare och betalar 
F-skatt, gör åtskilliga redovisningar och betalningar varje år. Detsamma 
gäller i regel också den som är redovisningsskyldig till mervärdesskatt och 
i synnerhet den som både är arbetsgivare och betalar mervärdesskatt. 
Samtidigt finns ett stort antal skattskyldiga som enbart är arbetstagare med 
i uppbördshänseende okomplicerade förhållanden.
	Utredningen har föreslagit att för varje person som är skyldig att betala 
sådan skatt eller avgift som skall ingå i skattekontosystemet skall hos 
skattemyndigheten finnas ett skattekonto för redovisning och betalning av 
skatter och avgifter.
	Som redan framhållits betyder beteckningen skattekonto i detta 
sammanhang inte att den som är skyldig att betala skatter eller avgifter 
skall ha ett postgirokonto eller bankkonto för dessa betalningar. I stället är 
det fråga om att skattemyndigheten bokför de skatter och avgifter som be-
rör en viss skattskyldig på ett sammanhållet sätt Ä på ett konto. På kontot 
skall bokföras de redovisningar eller särskilda debiterings- eller 
krediteringsbeslut som avser den skatt- eller avgiftsskyldige och de 
betalningar som flyter in. Det är således fråga om ett konto i bokföringstek-
nisk bemärkelse där redovisningar och betalningar samt ställningen på 
kontot skall kunna följas kontinuerligt.
	I ett system med skattekonton aktiveras en arbetsgivares konto vid ett 
eller flera tillfällen varje månad under året. Det kan vara när en debiterad 
skatt förfaller till betalning eller när redovisning och betalning för mer-
värdesskatt, för anställdas preliminära skatter och för arbetsgivaravgifter 
kommer in till skattemyndigheten. För en arbetstagare däremot aktiveras 
kontot i princip endast i samband med den årliga avstämningen mellan 
preliminär och slutlig skatt.
	Genom en samordning av redovisningar och betalningar i ett system 
med enhetlig hantering av de skatter och avgifter som ingår kommer den 
skatt- eller avgiftsskyldiges skuld till eller fordran på skattemyndigheten att 
kunna avläsas vid varje tidpunkt. Ställningen på skattekontot kommer att 
kunna presenteras i form av ett kontoutdrag. Vidare kommer förändringar 
av tidigare debiterade belopp att kunna ske inom kontot.
	Fördelarna i form av enhetlighet och överskådlighet torde bli störst för 
den som ofta betalar skatter eller avgifter. Det är alltså i första hand den 
som är arbetsgivare eller som redovisar mervärdesskatt som gynnas.
	För den som enbart är arbetstagare är fördelarna mera begränsade. 
Skillnaderna mot nuvarande ordning märks mindre. Skatteredovisningen 
skulle här kunna ske även på annat sätt än med hjälp av ett skattekonto. Om 
emellertid en statusändring innebär att den skattskyldige övergår till att 
redovisa mervärdesskatt eller att som arbetsgivare svara för anställdas 
skatter och för arbetsgivaravgifter skulle en övergång till kontosystemet 
behöva ske. På motsvarande sätt skulle det krävas ett förfarande för hur 
konton avslutas då någon ändrar sin status i motsatt riktning.
	Det förhållandet att betalningsskyldigheten kan ändra form på angivet 
sätt anser utredningen tala för att alla skatt- eller avgiftsskyldiga bör ha ett 
eget skattekonto för redovisning och betalning av skatter och avgifter. 
Härigenom undviks dels de problem och den administration som rör 
övergången mellan olika redovisningsformer, dels svårigheterna att 
avgränsa den kategori som inte skall ingå i ett skattekontosystem. Vidare är 
det från administrativ och teknisk synpunkt minst kostsamt om alla skatt- 
eller avgiftsskyldiga hanteras på samma sätt. Ett enhetligt system leder bl.a. 
till att resurserna för utveckling m.m. kan samordnas i stället för att splittras 
på skilda förfaranden.
	Regeringen delar utredningens uppfattning om vilka som skall omfattas 
av det föreslagna skattekontosystemet. Remissinstanserna har inte heller 
haft något att invända mot den föreslagna ordningen. Vi föreslår därför att 
alla som är skatt- eller avgiftsskyldiga och som skall betala sådana skatter 
och avgifter som skall ingå i skattekontosystemet skall ha ett eget 
skattekonto hos skattemyndigheten.
	Bestämmelser om skattekonto har tagits in i 3 kap. skattebetalnings-
lagen.
9		Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter
9.1	Förfallodagens innebörd Ä inbetalningsdag eller
bokföringsdag
Regeringens förslag: Förfallodagens innebörd ändras för skatter och 
avgifter som ingår i skattekontosystemet. De skall ha bokförts på 
skattemyndighetens konto senast på förfallodagen.
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Riksbanken har inget att erinra mot den föreslagna 
ändringen av förfallodagens innebörd. Den medför enligt bankens 
förmenande inga försämringar i betalningssystemets funktionssätt.  
Däremot anser banken att det blir svårt för den enskilde skatt- eller 
avgiftsskyldige att överblicka tidsåtgången från det att en betalning är 
initierad tills dess att den är bokförd på skattemyndighetens konto.  
Riksbanken anser att tidsåtgången från det att en betalning initieras till dess 
den har nått betalningsmottagaren, s.k. float, förlänger exponeringstiden för 
en betalning och därmed ökar systemrisken i betalningssystemet. Floattiden 
kan inte, enligt bankens uppfattning, motiveras med transaktions-
kostnaderna för förmedlingen av en betalning, inte heller av den tekniska 
utvecklingsnivån i betalningssystemet. Banken anser att floattiderna i 
betalningssystemet bör begränsas genom en ökad transparens och tydlighet 
i prissättningen av betalningstjänster. Riksskatteverket välkomnar förslaget 
och pekar på att inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde har 
förfallodagen redan den föreslagna innebörden. Samma regler kommer 
därför att bli tillämpliga på skatte- och avgiftsbetalningar oavsett om 
skatten eller avgiften blivit restförd eller inte. Motsvarande regler gäller 
dessutom redan i dag beträffande punktskatter. Bankgirocentralen BGC AB 
är också positiv till att begreppet förfallodag ges en enhetlig innebörd. 
Postgirot Bank AB anser att det är bra med en enhetlig förfallodag, men 
poängterar att med den föreslagna ordningen måste avsändaren själv bilda 
sig en uppfattning om när betalning senast kan initieras. Även Statens löne- 
och pensionsverk tillstyrker förslaget om ändrad innebörd av förfallodag. 
En stor del av de remissinstanser som yttrat sig över den föreslagna 
ändringen avstyrker dock förslaget. Statskontoret anser visserligen att 
statsfinansiella skäl talar för en ändrad innebörd av förfallodagen, men 
anser att risken för att diskriminera skattskyldiga beroende på var i landet 
de bor samt att det förhållandet att staten själv delvis är upphov till 
tidsfördröjningen i betalningssystemet är skäl för att avvakta med en för-
ändring av förfallodagens innebörd. Ett alternativ kan enligt Statskontoret 
vara att övergångsvis begränsa de administrativa sanktionerna. Ränta kan 
exempelvis tas ut fr.o.m. andra dagen och inte fr.o.m. dagen efter 
förfallodagen. Fler betalningssystem skulle då uppfylla kraven. Länsrätten 
i Stockholms län anser att så länge staten bestämmer att inbetalning skall 
ske på visst sätt och träffar avtal om betalningsförmedling är det naturligt 
att staten står risken för att förmedlaren skaffar sig floatintäkter. Länsrätten 
anser därför att det är bättre att tidigarelägga den senaste inbetalningsdagen 
än att ändra förfallodagens innebörd. Byggentreprenörerna och Företagens 
Uppgiftslämnardelegation avstyrker också förslaget. Byggentreprenörerna 
pekar på att med den innebörd förfallodagen fått i utredningsförslaget 
kommer en skattskyldig alltid att sväva i ovisshet om en betalning varit 
rättidig eller inte. Det innebär att i praktiken måste betalningen och 
redovisningen fullgöras några dagar tidigare än vid angivna datum, den 12 
respektive den 26, för att betalningen skall kunna bokföras på 
skattemyndighetens konto senast på förfallodagen. Samma eller liknande 
åsikter har förts fram av Näringslivets Skattedelegation, Föreningen 
Auktoriserade Revisorer, Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas 
Riksförbund, Svenska Bankföreningen, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges 
Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund, Sveriges Fastighetsägare-
förbund samt Sveriges Redovisningskonsulters Förbund. Näringslivets 
Skattedelegation påpekar dessutom att i Danmark, Norge och Finland har 
man samma regler om rättidig betalning som vi har i dag. Svenska 
Bankföreningen delar inte utredningens uppfattning om att en betalning i 
privaträttsliga sammanhang skall anses fullgjord först när beloppet är 
tillgängligt hos mottagaren. Om en förändring av innebörden av 
förfallodag ändå genomförs vill Bankföreningen understryka vikten av att 
grundförutsättningarna för de olika aktörer som kommer att agera på 
marknaden för olika typer av skatteinbetalningstjänster utformas på ett 
konkurrensneutralt sätt. Sveriges Advokatsamfund pekar på att det finns en 
väsentlig skillnad i jämförelsen med vad som gäller i civilrättsliga 
sammanhang, nämligen att där oftast inte förekommer några särskilda 
sanktioner vid en eller några dagars försening. Förslaget är enligt 
Samfundet inte acceptabelt med hänsyn till att en försening kan få mycket 
stora konsekvenser för den betalningsskyldige, konsekvenser som denne 
inte kan råda över. Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund  
avstyrker att förfallodagens innebörd ändras eftersom detta får till följd att 
redovisningstidpunkten flyttas fram minst två dagar. Kooperativa 
Förbundet efterlyser en möjlighet att göra skatteinbetalningar direkt på  
skattemyndighetens kontor med tanke på förfallodagens ändrade innebörd. 
Detsamma gör Svenska Revisorsamfundet och Sveriges Fastighetsägare-
förbund. Svenska kyrkan avstyrker förslaget att ändra förfallodagens 
innebörd och föreslår en återgång till den äldre ordningen då betalnings-
uppdrag sändes till Postgirot i speciellt märkta kuvert, S-kuvert. Svenska 
Revisorsamfundet avstyrker att innebörden av begreppet förfallodag ändras 
och framhåller bl.a. att förslaget innebär att olika betalningstider kommer 
att gälla i olika delar av landet, kortast i Stockholm där bokföring på 
skattemyndighetens konto kan ske samma dag om betalningsuppdraget 
lämnas direkt till Postgirot och längst i glesbyggd där det kan ta upp till tre 
dagar innan bokföring sker.
	Skälen för regeringens förslag: Begreppet förfallodag ges i olika 
sammanhang en delvis skiftande innebörd. Som förfallodag räknas i regel 
antingen inbetalningsdagen, dvs. den dag då ett belopp betalas hos post 
eller bank eller gireras från den betalandes konto för förmedling till 
betalningsmottagaren, eller den dag då betalningsmottagaren har beloppet 
tillgängligt. I det sistnämnda fallet skall i allmänhet beloppet finnas bokfört 
på mottagarens konto, dvs. ha kommit betalningsmottagaren tillhanda, 
senast på förfallodagen.
	I skattelagstiftningen förekommer båda nämnda former av förfallodagar.
	Enligt regleringen i bl.a. uppbördslagen (1953:272, UBL) är det för en 
rättidig betalning tillräckligt att betalningen har gjorts på ett postkontor 
senast på förfallodagen eller att en inbetalningshandling för girering har 
lämnats till ett postkontor eller kommit in till Postgirot Bank AB senast 
denna dag. Inbetalningshandlingar som lämnas för postbefordran måste för 
att komma i rätt tid lämnas före sista tömningstillfället under förfallodagen. 
Detsamma gäller för betalning av arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt 
enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare 
(USAL) respektive mervärdesskattelagen (1994:200). 
	För inbetalning genom bank gäller motsvarande tidpunkter under förut-
sättning att staten har ingått avtal med banken om att ta emot skatte- och 
avgiftsinbetalningar. Avtal med banker om att ta emot betalningar av skatt 
enligt uppbördslagen eller mervärdesskattelagen och arbetsgivaravgifter 
enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare har under ett 
antal år funnits mellan regeringen och bankorganisationer och omfattat de 
flesta banker. I samband med avregleringen av Postgirots ensamrätt till 
statliga betalningar och slopandet av den lagreglerade avgiftsfriheten vid 
skatteinbetalningar har emellertid dessa avtal sagts upp. Avtalen upphörde 
att gälla vid utgången av år 1993. Nya avtal om mottagande av skatte- och 
avgiftsbetalningar har numera träffats mellan Riksskatteverket och de 
bankorganisationer som regeringen tidigare hade avtal med. Bankinbetal-
ningar, som omfattas av avtalen, är härmed att jämställa med inbetalningar 
hos postkontor när ställning skall tas till om en betalning har gjorts i rätt 
tid.
	Enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter 
anses däremot en betalning ha fullgjorts först den dag då det aktuella 
beloppet finns bokfört på ett särskilt konto hos skattemyndigheten. Den 
senare ordningen stämmer överens med civilrättsliga principer för när en 
betalning anses fullgjord. I dessa sammanhang saknar det i allmänhet bety-
delse på vilket sätt en betalning görs. I jordabalken finns emellertid 
särskilda föreskrifter för hyresbetalningar. Dessa anses ha kommit betal-
ningsmottagaren till handa omedelbart om betalning görs på post- eller 
bankkontor (12 kap. 21 § jordabalken).
	Sammanfattningsvis kan konstateras att en inbetalning av skatt enligt 
exempelvis uppbördslagen eller mervärdesskattelagen och arbetsgivar-
avgifter enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare kan 
ske antingen på postkontor, bankkontor eller genom girering från den 
betalandes konto. Om någon av dessa åtgärder vidtas senast på förfalloda-
gen anses med nuvarande ordning och med de avtal som träffats med 
bankerna en sådan skatt eller avgift betald i rätt tid. Däremot blir det 
inbetalade skatte- eller avgiftsbeloppet tillgängligt för skattemyndigheten, 
dvs. bokfört på myndighetens konto, vid olika tidpunkter beroende på 
vilket sätt som betalningen har gjorts.
	Den som betalar skatt enligt exempelvis bestämmelserna i 
uppbördslagen har i dag en gynnad ställning om man ser till hur 
betalningar i allmänhet görs. Detsamma gäller vid en jämförelse med regle-
ringen i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Som redan 
nämnts är det enligt uppbördslagen tillräckligt att en betalning görs på 
förfallodagen. Med säkerhet gäller detta emellertid bara om inbetalningen 
görs på ett post- eller bankkontor eller om gireringshandlingar lämnas in på 
ett sådant kontor. I de fall en betalning görs genom en gireringshandling 
som på annat sätt lämnas för postbefordran är det i vissa situationer osäkert 
om handlingen kommer fram i rätt tid. I så fall får man i praktiken utgå 
från bokföringsdagen och försöka beräkna om försändelsen med hänsyn till 
normal postgång kan antas ha lämnats i rätt tid. Det blir i dessa situationer 
ofta en bevisfråga när det skall bedömas om den skattskyldige har vidtagit 
åtgärden i rätt tid.
	För att undvika att belastas med ärenden med begäran om befrielse från 
dröjsmålsavgift när betalning gjorts i rätt tid enligt nuvarande bestäm-
melser i bl.a. uppbördslagen godtar skattemyndigheten i praktiken en 
bokföringsdag som är något senare än förfallodagen. Detta har medfört att 
skattskyldiga liksom betalningsförmedlare kan utnyttja systemet genom att 
girera beloppet senare än på förfallodagen och ändå undgå dröjsmålsavgift. 
Denna förskjutning av betalningar som ofta sker vid gireringar åsamkar 
staten relativt stora ränteförluster.
	Skattemyndigheterna har i dag endast postgirokonton för mottagande av 
skatteinbetalningar. Det betyder att en bank som tar emot en betalning 
måste vidarebefordra det inbetalade beloppet till Postgirot Bank AB för 
insättning på skattemyndighetens postgirokonto. En inbetalning som görs 
via bank bokförs därför i dagsläget i regel minst en dag senare på skatte-
myndighetens postgirokonto jämfört med om inbetalningen gjorts på ett 
postkontor.
	För närvarande övervägs alternativa lösningar för skattemyndigheternas 
mottagande av olika typer av skatte- och avgiftsinbetalningar. Enligt vad vi 
har inhämtat från Riksskatteverket kommer skattemyndigheterna att 
tilldelas bankgiro-/bankkontonummer för att direkt kunna ta emot 
betalningar som görs hos banker. Betalningar av debiterade skatter beräk-
nas kunna tas emot på egna bankgirokonton med början någon gång under 
1997. När skattekontosystemet träder i kraft skall skattemyndigheterna 
kunna ta emot betalningar av samtliga skatter och avgifter som ingår i 
skattekontosystemet på detta sätt.
	Även efter det att nya betalningsvägar för bankinbetalningar införts 
kommer det emellertid att med nuvarande synsätt på rättidiga betalningar 
bli nödvändigt att godta en bokföringsdag som är något senare än 
förfallodagen i skattebetalningssystemet. I annat fall finns risk att krav på 
exempelvis kostnadsränta riktas mot den skatt- eller avgiftsskyldige trots 
att betalning kan ha gjorts i rätt tid.
	Nuvarande ordning bör med hänsyn till vad som sagts nu inte perma-
nentas i det nya systemet för skattebetalningar. Den beskrivna proble-
matiken kan, som Skattebetalningsutredningen visat, undvikas på olika sätt. 
Ett sätt är att utgå från nuvarande ordning, men föreskriva att ränta på ett 
skatte- eller avgiftsbelopp skall tillgodoföras staten så snart betalnings-
uppdraget finns i betalningssystemet. Ett enklare och tydligare sätt är dock 
enligt utredningen att ändra reglerna om när en betalning senast skall göras 
för att anses ha gjorts i rätt tid genom att förfallodagen ges den innebörden 
att betalningen skall vara bokförd på skattemyndighetens konto senast den 
dagen.
	En nackdel, som flera remissinstanser har fört fram, med att lägga an 
detta synsätt är att det skulle råda osäkerhet för betalaren om hur lång tid 
det tar innan ett belopp bokförs hos skattemyndigheten. Till detta kan 
emellertid sägas att det redan i dag i privaträttsliga sammanhang är vanligt 
att en betalning anses fullgjord först sedan beloppet är tillgängligt hos 
mottagaren, dvs. i regel bokfört på ett konto som betalningsmottagaren 
disponerar.
	De skatt- och avgiftsskyldiga som löpande gör skatte- och avgiftsbe-
talningar är i normalfallet företag med vana vid att följa sådana betal-
ningsrutiner. De är också förtrogna med betalningssystemet och de olika 
betalningstjänster som Postgirot och bankerna tillhandahåller. Flertalet 
företag har därför en klar bild av hur lång tid det tar att få en betalning till 
ett särskilt konto fullgjord. I många fall lämnas betalningsuppdrag till betal-
ningsförmedlaren som svarar för att rätt belopp betalas på rätt sätt och i rätt 
tid. För de skatt- och avgiftsskyldiga som mest påtagligt skulle beröras av 
att förfallodagens innebörd ändras kan denna ändring därför inte anses 
innebära några mera avgörande problem. Den bör i stället närmast kunna 
ses som en anpassning till de rutiner för betalningar som i övrigt används. 
För en sådan syn talar också det förhållandet att inbetalningar av 
punktskatter och prisregleringsavgifter inte har visat sig vålla inbetalarna 
några större problem.
	I sammanhanget bör nämnas också utvecklingen av nya former av betal-
ningstjänster som sker kontinuerligt. Dels ökar konkurrensen på 
marknaden för betalningsförmedling, dels skapar tekniken nya möjligheter 
för fler att effektivisera sina betalningsrutiner exempelvis genom 
elektronisk betalningsöverföring on-line.
	Den nyss nämnda invändningen mot att anse en betalning gjord först när 
den bokförts på skattemyndighetens konto torde i första hand ta sikte på 
skattskyldiga som endast vid något enstaka tillfälle på egen hand betalar in 
skatt, alltså främst arbetstagare med endast A-skatt. De betalningar som det 
i dagens system kan vara fråga om för dessa skattskyldiga är 
fyllnadsinbetalning av preliminär skatt eller betalning av kvarstående eller 
tillkommande skatt.
	Även i skattekontosystemet kommer den för vilken arbetsgivaren eller 
annan normalt svarar för skatteinbetalningarna att kunna göra egna 
inbetalningar av skatt. På sätt som redovisas i det följande (se avsnitt 15) är 
det exempelvis meningen att den skattskyldige genomgående själv skall 
svara för inbetalningen av det som för närvarande betecknas som 
kvarstående skatt. För den enskilde kan det komma att handla om att en 
eller ett par gånger under ett år betala på ett sådant sätt att skattebeloppet 
blir bokfört på skattemyndighetens konto, dvs. kommit skattemyndigheten 
tillhanda, senast på förfallodagen. Även för denna kategori skattskyldiga 
måste detta, trots vad Bankföreningen påstått, anses vara det betalningssätt 
som i allt väsentligt är huvudregel för andra betalningar. Betalningssättet är 
vanligt bl.a. vid betalning av räkningar för telefon, el och vatten, försäk-
ringspremier samt inte minst vid betalning av räntor och amorteringar på 
banklån. På t.ex. telefonräkningen ges kunden till och med en upplysning 
om vad som avses med förfallodag och hur lång tid en inbetalning kan 
beräknas ta om den sker genom bank. 		
	Den negativa inställning till förslaget som flera remissinstanser visat kan 
med hänsyn till vad som sagts nu inte anses utgöra hinder för att i aktuellt 
hänseende jämställa förfallodag och bokföringsdag. Vi återkommer i det 
senare till frågan om valet av sanktion vid för sena betalningar (se avsnitt 
13). Redan nu vill vi emellertid peka på att den  kostnadsränta som föreslås 
gälla inom skattekontosystemet är väsentligt mindre betungande för den 
skattskyldige vid kortare betalningsdröjsmål än den nuvarande dröjsmåls-
avgiften. Skattemyndigheten avses dessutom i vissa fall kunna helt eller 
delvis befria från kostnadsräntan. En sådan befrielse kan komma i fråga om 
en försenad skattebetalning beror på förhållanden som den skattskyldige 
inte kunnat råda över, t.ex. om betalningsförmedlaren inte kunnat överföra 
pengarna på normalt sätt och därför behållit dem längre tid än vad den 
skattskyldige haft anledning att räkna med.
	Mot bakgrund av det som nu sagts föreslår vi att betalning av en skatt 
eller avgift som ingår i skattekontosystemet skall anses ha skett först den 
dag då betalningen har bokförts på ett konto hos skattemyndigheten. Den 
ordning som i dag gäller vid betalning av punktskatter enligt lagen om 
punktskatter och prisregleringsavgifter kommer härmed generellt att 
tillämpas på skatte- och avgiftsbetalningar i det nya systemet.
	Den nyss beskrivna utbyggnaden av skattemyndigheternas möjligheter 
att ta emot skattebetalningar via bank i förening med det system för 
postgiroinbetalningar som redan finns innebär att betalningsförmedlaren 
med förhållandevis stor säkerhet kan ge upplysningar om när betalning 
senast måste göras för att kunna bokföras hos mottagaren i rätt tid. Det 
ankommer sedan på skattebetalaren att anlita den betalningsförmedlare 
som på bästa sätt tar tillvara hans eller hennes intressen. Härigenom torde 
den konkurrens som redan uppstått mellan olika betalningsförmedlares 
tjänster komma att utvecklas ytterligare, vilket ökar den enskildes möjlig-
heter att på ett enkelt och säkert sätt kunna fullgöra bl.a. sina skatte- och 
avgiftsbetalningar.
	För den som skall betala skatter och avgifter blir skillnaden i förhållande 
till nuvarande ordning att en betalning måste göras en eller två, i vissa 
undantagsfall upp till tre, dagar före förfallodagen för att beloppet skall 
vara bokfört på myndighetens konto i rätt tid. Hur lång tid innan beror på 
vilken betalningsväg som används. Precis som vid betalning av ''privata 
räkningar'' kommer det an på den skatt- eller avgiftsskyldige att själv välja 
det för honom eller henne mest effektiva och härmed förmånligaste sättet 
att förmedla sin betalning på.
	Tilläggas bör att vi vid valet av förfallotidpunkter i skattekontosystemet 
tar hänsyn till förfallodagens ändrade innebörd. Den ändrade innebörden är 
i själva verket det främsta motivet för en senareläggning av inbetal-
ningstidpunkterna och de med dessa avhängiga redovisningstidpunkterna. 
Till denna fråga återkommer vi i avsnitt 9.3.
	Också om man ser till intäktsränteaspekter är det en fördel med en sådan 
betalningsordning som innebär att en betalning anses fullgjord när den har 
bokförts på skattemyndighetens konto. Intäktsränta skall nämligen 
tillgodoföras den skatt- eller avgiftsskyldige på skattekontot först sedan 
skattemyndigheten har beloppet tillgängligt, dvs. i överensstämmelse med 
vad som gäller på privaträttens område (se avsnitt 13). Detta förhållande 
torde också leda till en press på betalningsförmedlaren att påskynda 
hanteringen, dvs. betalningsförmedlarens s.k. float begränsas så långt det är 
möjligt.
	Bestämmelser om förfallodagens innebörd har tagits in i 16 kap. skatte-
betalningslagen.
9.2	En eller flera förfallodagar i månaden
Regeringens förslag: I skattekontosystemet skall det finnas två för-
fallodagar varje månad.
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte något att 
invända mot det föreslagna antalet inbetalningsdagar. Riksbankens 
bedömning är att de förändringar i betalningsströmmarna som förslaget kan 
väntas medföra inte kommer att leda till några påfrestningar på 
betalningssystemet. Statistiska centralbyrån pekar dock på att förslaget om 
två olika och senarelagda förfallodagar för mervärdesskatten kommer att 
påverka tidpunkten för redovisning av den totala utrikeshandeln med varor 
och underlaget till de kvartalsvisa beräkningarna av nationalräkenskaper 
(inkl. BNP). Detta är olyckligt från statistisk synpunkt. Bankgirocentralen 
BGC AB framhåller att förslaget om två förfallodagar kommer att resultera 
i en ojämn belastning i betalningskedjan och ser hellre fler förfallodagar 
under månaden och en spridning över fler bankdagar.
	Skälen för regeringens förslag: Vi har i avsnitt 8.1 föreslagit att det i 
skattekontosystemet skall ingå betalningar av skatter och avgifter som nu 
har skilda förfallodagar. Enligt uppbördslagen och lagen om uppbörd av 
socialavgifter från arbetsgivare gäller fr.o.m. uppbördsåret 1995/96 den 10 
i månaden som senaste betalningsdag förutom i januari då betalning får ske 
senast den 15. I fråga om mervärdesskatt finns enligt mervärdesskattelagen 
fr.o.m. år 1996 två betalningstidpunkter i månaden. Den 5 i andra månaden 
efter redovisningsperiodens utgång gäller om beskattningsunderlagen för 
beskattningsåret, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, 
beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor. Om beskattningsunderlagen 
för beskattningsåret, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, 
beräknas överstiga 40 miljoner kronor är betalningstidpunkten senast den 
20 i månaden efter utgången av den redovisningsperiod som redovisningen 
avser. Betalning för juni skall fortfarande och för samtliga skattskyldiga 
göras senast den 20 augusti. Nyss nämnda beloppsgräns som avgör när 
betalning skall ske gäller fr.o.m. den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:198, bet. 
1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS 1996:713).
	Flera olika faktorer har betydelse för om det bör finnas en eller flera 
förfallodagar i det nya systemet för skatte- och avgiftsbetalningar. Med 
hänsyn till att det är fråga om mycket stora skatte- och avgiftsbelopp är det 
ur statsfinansiell synvinkel givetvis mycket viktigt att redovisning och 
betalning sker så tidigt som möjligt. Men även bl.a. möjligheterna till 
förenklingar och samordning har betydelse. Dessutom måste givetvis de 
skatt- och avgiftsskyldiga ges nödvändig tid att sammanställa sin 
redovisning och hänsyn tas till deras likviditet.
	Om främst administrativa hänsyn tas finns det, som utredningen har 
framhållit, fördelar med endast en tidpunkt varje månad för samtliga skatte- 
och avgiftsbetalningar som skall ingå i det nya systemet. Enkelheten i och 
överskådligheten på ett skattekonto liksom förutsättningarna att finna en 
lämplig avstämningstidpunkt under månaden ökar påtagligt om 
förfallodagen för alla betalningar till ett konto är densamma. Även för den 
skatt- och avgiftsskyldige leder en samordning av betalningstidpunkterna 
till en påtagligt förenklad hantering. Redovisningar och betalningar av 
olika skatter och avgifter som i dag i vissa fall görs vid skilda tillfällen 
under månaden kan då samordnas och göras vid endast ett tillfälle. Inom 
ramen för ett sådant förfarande kan vidare den enskilde fullgöra sin 
betalningsskyldighet med endast en redovisningshandling som underlag.
	Som redan framhållits är det viktigt att betalningar görs så tidigt som 
möjligt. Grunden härför är inriktningen att begränsa inslaget av kredit i 
systemet för skatte- och avgiftsbetalningar. Staten skall alltså inte fungera 
som kreditgivare i det sammanhanget. En samordning av förfallodagarna 
för skatte- och avgiftsbetalningar till endast en tidpunkt i månaden skulle, 
eftersom inbetalningsdagarna för mervärdesskatt för närvarande knappast 
kan tidigareläggas, innebära att förfallodagen för källskatt och 
arbetsgivaravgifter fick läggas betydligt senare än i dag. Detta skulle få för 
staten oacceptabla ekonomiska konsekvenser. Väljer man i stället att ha 
flera förfallodagar får man ett mer flexibelt system.
	Som vi ser det finns det starka skäl såväl för en ordning med endast en 
förfallodag i månaden som för en ordning med två förfallodagar varje 
månad. Däremot bör man av främst administrativa skäl inte ha fler än två 
förfallodagar varje månad så som Bankgirocentralen föreslagit. Detta 
skulle vara onödigt betungande för såväl de skattskyldiga som 
skattemyndigheterna. Vi delar utredningens uppfattning att det för flertalet 
skatt- och avgiftsskyldiga bör finnas i huvudsak endast en förfallodag varje 
månad. Statsfinansiella skäl, som motiverat nyss beslutade tidigarelagda 
betalningstidpunkter för såväl arbetsgivaravgifter och innehållen skatt som 
mervärdesskatt, gör emellertid att en andra förfallodag i månaden inte kan 
undvikas. De flesta remissinstanserna har inte haft något att invända mot en 
sådan ordning. Vi föreslår alltså att det i skattekontosystemet skall finnas 
två förfallodagar varje månad.
	Frågan om när förfallodagarna skall infalla och vilka skatter och avgifter 
som skall betalas vid de olika förfallodagarna behandlas i nästa avsnitt. 
Även de problem som kan vara förknippade med ett nytt system för 
skattebetalningar när det gäller framställning av statistik och som tagits upp 
av Statistiska centralbyrån behandlas i ett senare avsnitt (se avsnitt 18).
9.3	Val av förfallodagar
Regeringens förslag: De två förfallodagarna i skattekontosystemet 
skall vara den 12 (i januari och i vissa fall augusti den 17) samt den 26 
(i december den 27).
	För skattskyldiga med ett beskattningsunderlag avseende mervärdes-
skatt, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, som för 
beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor skall 
förfallodagen för mervärdesskatt senareläggas till den 12 i andra må-
naden efter redovisningsperioden. Betalningarna av mervärdesskatt 
samordnas med betalningarna av debiterad F-skatt, särskild A-skatt 
samt arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt för närmast 
föregående månad. I januari och augusti skall betalning i stället få ske 
senast den 17.
	För skattskyldiga med ett beskattningsunderlag, exklusive 
gemenskapsinterna förvärv och import, som för beskattningsåret 
överstiger 40 miljoner kronor skall förfallodagen senareläggas till den 
26 i månaden närmast efter redovisningsperioden. Samtidigt slopas 
den i anslutning till sommarperioden senarelagda betalningstidpunkten 
för mervärdesskatten. Denna kategori skattskyldiga skall betala 
debiterad F-skatt och särskild A-skatt samt arbetsgivaravgifter och in-
nehållen preliminär skatt senast den 12 (i januari den 17) i månaden 
efter den månad till vilken skatterna och avgifterna hänför sig.
	För kommuner och landsting skall den 12 i andra månaden efter 
redovisningsperioden gälla beträffande redovisning av mervärdesskatt 
och den 12 i månaden efter redovisningsperioden för redovisning av 
arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt. Det nuvarande 
avräkningsförfarandet vid utbetalning av kommunalskattemedel skall 
utvidgas till att omfatta även mervärdesskatt.
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Riksbanken har inte något att erinra mot valet av 
förfallodagar. Statistiska centralbyrån framhåller att förslaget om 
senarelagda förfallodagar för mervärdesskatten kommer att påverka 
underlaget till de kvartalsvisa beräkningarna av nationalräkenskaperna 
(inkl. BNP). Detta är olyckligt från statistisk synpunkt. Riksrevisionsverket 
anser det vara anmärkningsvärt att inga ränteberäkningar gjorts vid valet av 
förfallodagar eftersom statens ränteförluster vid varje senarelagd 
betalningsdag är i samma storleksordning som de totala administrativa 
besparingseffekter förslaget beräknas ge. Såvitt Riksrevisionsverket kunnat 
bedöma är det i huvudsak företagen som gynnas av förslaget genom 
senarelagda betalningstidpunkter och enklare administration. Verket anser 
det viktigt att den senare förfallodagen inte läggs senare än den 26 eftersom 
betalningar då kan komma att avräknas statsbudgetens inkomsttitel 
månaden efter debiteringen. Risken för detta blir särskilt stor i februari. 
Verket vill framhålla en kanske inte uppenbar fördel med utredningens 
förslag. I och med att inbetalningar av mervärdesskatt för stora företag sker 
vid annan tidpunkt än övriga inbetalningar kommer denna viktiga 
betalningsström att kunna skiljas ut från övriga betalningsströmmar. 
Bankgirocentralen BGC AB anser att den 12 är ett bra datum och ingen 
kollision då sker med andra stora betalningsvolymer. Den andra 
förfallodagen, den 26, sammanfaller däremot med löner, barnbidrag, 
pensioner m.fl. stora betalningsvolymer och är mindre bra. Ur ett 
produktionstekniskt perspektiv ser Bankgirocentralen hellre en förfallodag 
närmare dagens, t.ex. mellan den 18 och den 22. Byggentreprenörerna 
anser att utredningen hade bort föreslå en återgång till den gamla 
ordningen för redovisningen av mervärdesskatt, dvs. till den 5 i andra 
månaden efter redovisningsperiodens utgång. När det gäller den s.k. 
semesterregeln anser Byggentreprenörerna att mervärdesskatt för 
redovisningsperioden juni inte skall behöva redovisas förrän den 26 augusti 
med utgångspunkt i utredningens förfallodagar. HSB Riksförbund befarar 
att förslaget att F-skatt, A-skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt 
skall redovisas vid samma tillfälle kan medföra betydande 
likviditetsproblem för nybildade bostadsrättsföreningar och föreslår därför 
att betalningarna skall kunna spridas ut på flera tillfällen. Vidare föreslår 
förbundet att alla företag skall betala in mervärdesskatt senast den 12 i 
andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Även Kooperativa 
Förbundet anser att tidpunkten för betalningen av mervärdesskatt skall vara 
densamma för alla företag och åberopar konkurrensneutralitetsskäl. Samma 
inställning har Företagarnas Riksorganisation och Företagens 
Uppgiftslämnardelegation. Näringslivets Skattedelegation anser att valet av 
förfallodagar åter bör prövas för att det bästa skattebetalningssystemet skall 
kunna skapas och att man då beaktar de stora finansiella påfrestningarna 
för företagen. Delegationen anser att samma regler för inbetalning av 
mervärdesskatt bör gälla för företag med ett beskattningsunderlag 
överstigande 40 miljoner kronor som för företag under denna gräns. 
Skattedelegationen hävdar att avskaffandet av den s.k. sommarregeln 
kommer att leda till många inställda sommarsemestrar. Skattedelegationen 
framhåller också att förslaget att kommuner och landsting i redovisnings- 
och betalningshänseende skall jämställas med företag som har ett 
beskattningsunderlag understigande 40 miljoner kronor innebär en 
konkurrensnackdel som staten måste beakta vid avräkningsförfarandet. 
Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund ställer sig mycket 
positivt till senareläggningen av förfallodagarna men anser att 
mervärdesskatteinbetalningen för juni även fortsättningsvis bör ske senast 
den 20 i andra månaden efter periodens utgång och att mervärdesskatten 
för november skall redovisas senast den 20 i andra månaden efter 
periodens utgång. Som en föjd av detta föreslår Förbundet att 
förfallodagarna i augusti och januari ändras från den 17 till den 20. 
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund pekar på att reglerna om 
inbetalning av mervärdesskatt är hämmande för näringslivet och Sveriges 
ekonomiska tillväxt samt att konkurrenskraften drabbas på ett påtagligt sätt 
i ett europeiskt perspektiv. Svenska Revisorsamfundet avstyrker att den s.k. 
sommarregeln tas bort. Förslaget innebär att ekonomipersonalens möjlig-
heter till semester begränsas. Samfundet anser att det inte går att jämföra 
inbetalning av prelimiär skatt och socialavgifter med mervärdesskatt 
eftersom de förstnämnda kan förberedas genom administrativa åtgärder, 
vilket inte är möjligt med mervärdesskatt, eftersom affärshändelserna är 
kända först vid redovisningsperiodens slut. Även Företagarnas Riksorga-
nisation, Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Fastighetsägareförbund 
avstyrker avskaffandet av sommarregeln. 
	Skälen för regeringens förslag: I delbetänkandet Nya tidpunkter för 
redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87) föreslog 
Skattebetalningsutredningen att bl.a. debiterad och innehållen preliminär 
skatt samt arbetsgivaravgifter skulle redovisas och betalas den 10 i 
uppbördsmånaden i stället för den 18 i månaden. Förslagen har lett till 
lagstiftning (prop. 1994/95:92, bet. 1994/95:SkU12, rskr. 1994/95:156, 
SFS 1994:1978). De nya tidpunkterna gäller fr.o.m. uppbördsåret 1995/96. 
I ett andra delbetänkande Mervärdesskatt Ä Nya tidpunkter för redovisning 
och betalning (SOU 1995:12) föreslogs att redovisningsperioden för 
mervärdesskatt som huvudregel skulle vara en månad i stället för två 
månader. Dessutom föreslogs att redovisnings- och betalningstidpunkten 
för mervärdesskatt skulle tidigareläggas till den 20 i månaden närmast efter 
utgången av redovisningsperioden. Även dessa förslag har legat till grund 
för lagstiftning som trätt i kraft den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:19, bet. 
1995/96:SkU11, rskr. 1995/96:16, SFS 1995:1207). Tidigareläggningen till 
den 20 i månaden begränsades emellertid till att gälla skattskyldiga vars 
beskattningsunderlag för beskattningsåret översteg tio miljoner kronor. 
Samtidigt höjdes gränsen för redovisning av mervärdesskatt i själv-
deklarationen till en miljon kronor. Beloppsgränsen tio miljoner kronor 
som är avgörande för när betalning skall ske har höjts till 40 miljoner 
kronor fr.o.m. den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, 
rskr. 1995/96:305, SFS 1996:713). Samtidigt beslutades att det aktuella 
beskattningsunderlaget skulle beräknas exklusive gemenskapsinterna 
förvärv och import.
	De nu gällande tidpunkterna för inbetalning av innehållen skatt, 
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt har nyss beslutats av riksdagen. Vi 
anser att det därefter inte har kommit fram några omständigheter som 
motiverar en sådan generell senareläggning av inbetalningstidpunkterna 
som några remissinstanser förespråkat. Om innebörden av begreppet 
förfallodag ändras så som vi föreslagit anser vi emellertid att det kan finnas 
skäl att göra en motsvarande senareläggning av inbetalningstidpunkterna. 
Även det nya systemet för skattebetalningar kan motivera att någon 
justering görs av inbetalningstidpunkterna. Dessa frågor behandlar vi i det 
följande.
Förfallodag för debiterad och innehållen preliminär skatt samt
arbetsgivaravgifter
Vid valet av redovisnings- och betalningstidpunkter finns flera olika 
faktorer att beakta. I grunden handlar det, som utredningen framhållit, om 
allmänna och övergripande strävanden mot en effektivisering av 
betalningssystemet för skatter och avgifter genom bl.a. ökad enhetlighet 
och förenkling. I hög grad handlar det i det sammanhanget också om de 
statsfinansiella effekterna. Vidare måste vägas in att den betalningsskyldige 
skall ges rimlig tid att åstadkomma en korrekt redovisning och att få fram 
nödvändiga medel. Till detta kommer de finansiella konsekvenserna i 
övrigt för den betalningsskyldige.
	Valet av redovisnings- och betalningstidpunkt måste givetvis bygga på 
en rimlig avvägning mellan bl.a. statsfinansiella aspekter och vad som är 
praktiskt möjligt för de skatt- och avgiftsskyldiga. Särskilt måste Ä som 
nyss nämnts Ä beaktas att de skatt- och avgiftsskyldiga får sådan tid till sitt 
förfogande att redovisningarna och de betalningar som görs utifrån dessa 
blir korrekta. Här bör sägas att erfarenheterna från skatteförvaltningen i 
detta hänseende av den tidigareläggning av redovisnings- och betalnings-
tidpunkterna som nyss skett är goda.
	Betalning av arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt bör 
hänföras till en och samma förfallodag i månaden med hänsyn till det nära 
sambandet mellan underlagen för beräkning av avgifterna och skatten.
	Det går vidare inte att bortse från att varje ändring av betalnings-
tidpunkten i riktning mot vad som är praktiskt möjligt innebär ekonomiska 
påfrestningar för den betalningsskyldige. Det gäller särskilt om effekterna 
vägs samman med konsekvenserna av de ändringar avseende betal-
ningsperioder och betalningstidpunkter som nyligen beslutats av riksdagen. 
Vi har därför, i likhet med utredningen, stannat för att den nuvarande för-
fallodagen för innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter i princip 
bör ligga fast. Med hänsyn till att förfallodagens innebörd föreslås ändrad 
bör den tidigareläggning av inbetalningstidpunkterna som detta för med sig 
motverkas genom att den 12 i månaden blir förfallodag i stället för den 10. 
I januari bör av samma skäl som förfallodag gälla den 17 i stället för den 
15. Administrativa skäl gör att debiterad preliminär skatt, dvs. F-skatt och 
särskild A-skatt bör hänföras till samma förfallodagar. Samordningsskäl 
gör att även betalningstidpunkten i augusti bör övervägas. Vi återkommer 
till den i det följande.
Mervärdesskatt Ä samordning med andra skatte- och avgiftsbetalningar
För sådan mervärdesskatt som för närvarande skall betalas senast den 5 i 
andra månaden efter redovisningsperiodens utgång, dvs. för sådan 
mervärdesskatt som skall betalas av en skattskyldig med ett beskatt-
ningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, på högst 
40 miljoner kronor, är den genomsnittliga kredittiden 50 dagar. Kredittiden 
har då beräknats schablonmässigt till halva redovisningsperioden och hela 
den tid som förflyter från redovisningsperiodens utgång till förfallodagen. 
Oavsett om den skattskyldige fått betalning från kunden vid leveransen 
eller inte är den tid som löper till dess att skatten betalas principiellt en 
kredittid. Kredittiderna i mervärdesskattesystemet har nämligen sin grund i 
att skatten utgår på omsättningen av varor och tjänster. Värdet för de 
skattskyldiga av dessa kredittider har sedan lång tid successivt ökat. Denna 
ökning beror på värdeökningen av omsättningen, högre skattesatser och en 
breddad skattebas.
	De uppgifter om den skattepliktiga omsättningen av varor och tjänster 
som behövs för redovisningen till mervärdesskatt hämtas ur den skattskyl-
diges bokföring. Med hänsyn till att varje skattepliktig affärshändelse intill 
redovisningsperiodens utgång skall beaktas behöver den skattskyldige i 
regel viss tid efter periodens utgång för att ta fram och ställa samman de 
uppgifter som skall redovisas. Efter att skatten räknats ut skall redovis-
ningshandlingen upprättas och skatten betalas in.
	Som diskuterats i det tidigare väger vid valet av förfallodag för 
betalningar av skatter och avgifter inriktningen mot att begränsa krediterna 
i skattebetalningssystemet och således de statsfinansiella effekterna tungt. 
Men hänsyn måste också tas till att den betalningsskyldige skall ges rimlig 
tid att åstadkomma en korrekt redovisning. Vidare måste förfallodagens 
ändrade innebörd beaktas liksom konsekvenserna i ekonomiskt hänseende 
för de skattskyldiga.
	I enlighet med det som anförts i fråga om betalningstidpunkten för 
källskatt och arbetsgivaravgifter avstår vi från att nu föreslå någon 
ytterligare tidigareläggning av betalningstidpunkterna för mervärdesskatt. I 
stället bör de, som utredningen har föreslagit, administrativa vinsterna av 
en samordning med betalningstidpunkterna för källskatt och arbetsgivar-
avgifter tas till vara. Det betyder att den nuvarande förfallodagen den 5 i 
andra månaden efter redovisningsperioden för mindre företags mervär-
desskatt får senareläggas. För skattskyldiga med beskattningsunderlag, 
exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, som för beskattningsåret 
uppgår till högst 40 miljoner kronor föreslår vi att betalnings- och redovis-
ningsperioden förlängs till den 12 i andra månaden efter redovisnings-
periodens utgång. I januari föreslås i stället den 17 som förfallodag. Frågan 
om när betalningen för redovisningsperioden juni skall göras behandlas 
under följande rubrik.
	Inte heller beträffande skattskyldiga med beskattningsunderlag, 
exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, som för beskattningsåret 
överstiger 40 miljoner kronor föreslås någon ytterligare tidigareläggning 
ske. I syfte att begränsa skillnaderna mellan de olika kategorier skatt-
skyldiga som redovisar och betalar mervärdesskatt varje månad bör för-
fallodagen i stället senareläggs från den 20 till den 26 i månaden efter 
redovisningsperiodens utgång (i december den 27). Härvid har vägts in 
även förfallodagens ändrade innebörd. Som vi återkommer till samordnas 
också redovisningen av dessa betalningar med redovisningen av arbets-
givaravgifter och innehållen skatt i skattekontosystemet genom den 
skattedeklaration som det föreslås att dessa skattskyldiga skall lämna senast 
vid förfallodagen (se avsnitt 10.1.2).
	En gemensam förfallodag för mervärdesskatten för samtliga skatt-
skyldiga så som några remissinstanser har föreslagit anser vi inte kunna 
införas i skattekontosystemet. En sådan ordning skulle antingen bli för 
kostsam för staten eller ge de mindre företagen för kort tid för sin redo-
visning.
	Att samordna och senarelägga betalningstidpunkterna för mervärdes-
skatt på det sätt vi föreslagit får konsekvenser för statens ränteinkomster. 
En förutsättning för senareläggningen är därmed att detta inkomstbortfall 
kan kompenseras. Som redovisas i det följande anser vi att sådana 
möjligheter finns genom att bl.a. begreppet förfallodag getts en något 
annan innebörd och genom att en viss förkortning sker av den nu tilläm-
pade förlängda betalningsfristen i anslutning till sommarperioden.
	Frågan om hur de nu föreslagna förfallodagarna för betalning av skatter 
och avgifter påverkar myndigheternas möjligheter att få tillgång till 
nödvändiga statistikuppgifter behandlar vi i ett senare avsnitt (se avsnitt 
18).
Redovisning och betalning av mervärdesskatt i anslutning till
sommarperioden
Vid remissbehandlingen av Skattebetalningsutredningens delbetänkande 
om nya tidpunkter för betalning av mervärdesskatt (SOU 1995:12) fördes 
fram att de minsta företagen och redovisningsbyråerna skulle få problem 
att fullgöra redovisningarna under sommaren om redovisningstidpunkten 
flyttades från den 5 i andra månaden efter redovisningsperioden till den 20 
i månaden efter utgången av redovisningsperioden. Med hänsyn härtill 
ansåg regeringen att tidpunkten den 20 i andra månaden efter redovis-
ningsperioden juni tills vidare skulle vara kvar för de mindre företagen. I 
augusti månad gäller därför för närvarande den 20 som betalningsdag för 
båda kategorierna skattskyldiga. De betalningar som de mindre företagen 
skall göra då avser redovisningsperioden juni och för skattskyldiga med 
beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, 
överstigande 40 miljoner kronor även redovisningsperioden juli.
	Såvitt avser de minsta företagen innebär först och främst den införda 
höjningen av gränsen för redovisning av mervärdesskatt för helt år till en 
miljon kronor att de som utnyttjar denna möjlighet inte påverkas av en 
ändrad redovisnings- och betalningstidpunkt i anslutning till sommar-
perioden.
	För övriga företag med beskattningsunderlag, exklusive gemenskaps-
interna förvärv och import, som för beskattningsåret uppgår till högst 40 
miljoner kronor, av vilka många anlitar redovisningsbyråer, blir det om den 
särskilda tidpunkten i augusti slopas fråga om att redovisa och betala skatt 
den 12 augusti i stället för den 20 i samma månad. Redovisning och 
betalning skulle då kunna ske samtidigt med att den skattskyldige vidtar 
motsvarande åtgärder avseende innehållen preliminär skatt och arbets-
givaravgifter för redovisningsperioden juli och samtidigt med betalning av 
F-skatt och särskild A-skatt för samma månad. Emellertid går det inte, som 
utredningen också påpekat, att bortse från de problem som i praktiken finns 
med att även till nämnda tidpunkt åstadkomma en korrekt redovisning och 
betalning. Samtidigt är det väsentligt att ta till vara fördelarna med 
enhetlighet i fråga om tidpunkter för redovisning och betalning av olika 
skatter och avgifter.
	Med en och samma betalningstidpunkt i månaden ökar förutsättningarna 
för den skatt- och avgiftsskyldige att samordna sin redovisning. För 
skatteförvaltningen innebär vidare en sådan samordning kontinuitet i 
arbetet med att ta hand om skattedeklarationerna samt i avstämningen, 
kontrollen och uppföljningen i övrigt av redovisningar och betalningar. 
Med hänsyn till att en enhetlig ordning så långt möjligt bör tillämpas bör 
enligt vår mening betalningar av F-skatt, särskild A-skatt, innehållen 
preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt ske vid samma 
tidpunkt. Med den 17 augusti som förfallodag och den senareläggning av 
betalningarna av debiterad och innehållen preliminär skatt och 
arbetsgivaravgifter som det innebär får de skatt- och avgiftsskyldiga anses 
ha rimlig tid till sitt förfogande att få fram underlag för en riktig 
redovisning och betalning.
	Om man behåller sommarregeln oförändrad, som några remissinstanser 
föreslagit, minskar utrymmet för en generell senareläggning av inbetal-
ningstidpunkterna. Vi föredrar därför den lösning som utredningen förordat 
och föreslår att den 17 augusti skall vara förfallodag för mervärdesskatt 
avseende redovisningsperioden juni samt för avdragen skatt och 
arbetsgivaravgifter avseende redovisningsperioden juli och för F-skatt och 
särskild A-skatt avseende samma månad. Samma betalningstidpunkt i 
månaden kommer härmed att gälla i januari och augusti. 
	Skattskyldiga med beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna 
förvärv och import, som för beskattningsåret överstiger 40 miljoner kronor 
har inte sällan egna redovisningsfunktioner. De är således inte i samma 
utsträckning beroende av redovisningsbyråer eller annan hjälp för redovis-
ningen av mervärdesskatt. Liksom andra företag vidtar dessa skattskyldiga 
Ä inte sällan i stor omfattning Ä löpande under sommarperioden åtgärder 
för exempelvis löneutbetalningar samt redovisning och betalning av 
källskatt och arbetsgivaravgifter.
	Om man skulle behålla sommarregeln för dessa företag, som några 
remissinstanser anser att man bör göra, skulle det medföra ökade kostnader 
för staten med ca 40 eller 57 miljoner kronor beroende på om inbetal-
ningstidpunkten bestämdes till den 17 respektive den 26 augusti. Detta 
skulle i sin tur minska utrymmet för en generell senareläggning av 
inbetalningstidpunkterna. Som redan sagts är nämligen slopandet av den 
nuvarande särregleringen för redovisningsperioden juni en av förut-
sättningarna för att förfallodagarna under året i övrigt för skattskyldiga 
med månadsredovisning av mervärdesskatt skall kunna senareläggas från 
den 5 till den 12 respektive från den 20 till den 26 i månaden.
	Skulle man välja att låta de större företagen redovisa och betala 
mervärdesskatt för juni senast den 17 augusti, dvs. det alternativ som 
beräknas kosta staten ca 40 miljoner kronor, skulle man behöva 
tidigarelägga förfallodagen för de större företagen med två dagar, dvs. till 
den 24 i månaden. En sådan ordning kan nämligen beräknas ge en positiv 
ränteeffekt för staten på ca 42 miljoner kronor. Enligt vår mening finns det 
i dessa fall, mot den bakgrunden, inte tillräckliga skäl för en längre 
betalningsfrist i anslutning till sommaren. Denna kategori skattskyldiga bör 
därför lämna skattedeklaration och betala mervärdesskatt vid samma 
tidpunkt under sommarperioden som under året i övrigt. För redovisnings-
perioden juni bör således redovisning och betalning i dessa fall fullgöras 
senast den 26 juli. Vi föreslår en sådan ordning.
Särskilt om kommuner och landsting
Redovisningen och betalningen av källskatt omfattar i första hand statlig 
skatt och kommunalskatt. Kommunalskattemedlen betalas ut till kommu-
nerna i den ordning som anges i lagen (1965:269) med särskilda 
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, 
m.m. Utbetalning görs med lika delar den tredje vardagen räknat från den 
17 i månaden, dvs. i regel den 20, varje månad under året. Före utbetalning 
sker avräkning enligt 52 § UBL, 16 § lagen (1962:392) om hustrutillägg 
och kommunalt bostadstillägg till folkpension, 12 § USAL och 8 § lagen 
(1987:560) om skatteutjämningsavgift. I syfte att undvika bruttobetalningar 
minskas alltså utbetalningarna till kommuner och landsting med bl.a. vad 
dessa enligt uppbördsdeklarationer har hållit inne i preliminär skatt och de 
löpande arbetsgivaravgifter som skall betalas. Med hänsyn till 
kommunalskattens storlek är det efter nyssnämnda avräkning fråga om en 
nettoutbetalning till samtliga landsting och kommuner.
	Enligt 52 § UBL skall skatt som hållits inne genom skatteavdrag betalas 
senast den 10 i uppbördsmånaden efter den månad då skatteavdraget 
gjordes. Samma betalningstidpunkt gäller för arbetsgivaravgifterna, vilket 
följer av 12 § USAL. Betalning av innehållen preliminär skatt och 
arbetsgivaravgifter från landsting och kommuner skall emellertid ske 
genom avräkning mot fordran enligt 4 § lagen med särskilda bestämmelser 
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
	För att det avräkningsförfarande som föregår utbetalningen av 
kommunalskattemedel och själva utbetalningen skall kunna ske den tredje 
vardagen räknat från den 17 i månaden måste landsting och kommuner 
lämna uppbördsdeklaration avseende innehållen preliminär skatt och 
arbetsgivaravgifter senast den 12 i månaden (54 § 1 mom. UBL). 
Innehållen kvarstående skatt omfattas inte av avräkningssystemet. Skälet 
till det är att kvarstående skatt innehålls endast under tre av årets månader 
och redovisas i särskild ordning under april.
	Det nuvarande avräkningsförfarandet och således hanteringen av 
landstingens och kommunernas betalning av källskatt och arbetsgivar-
avgifter påverkas i sig inte av att det införs ett nytt system för redovisning 
och betalning av skatter och avgifter. Däremot bör tidpunkten för dessa 
subjekts redovisning samordnas med vad som avses gälla i skatte-
kontosystemet för övriga skatt- och avgiftsskyldiga. Med hänsyn till dels 
den nuvarande tidpunkten för utbetalning av kommunalskattemedel, dels 
administrativa skäl bör som redovisningstidpunkt fortfarande gälla den 12 i 
månaden. Landsting och kommuner kommer således i betalnings- och 
redovisningshänseende i princip att jämställas med skatt- och avgifts-
skyldiga med beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv 
och import, avseende mervärdesskatt som för beskattningsåret uppgår till 
högst 40 miljoner kronor.
	Näringslivets Skattedelegation har hävdat att detta skulle innebära en 
konkurrensnackdel för andra skattskyldiga som ligger över belopps-
gränsen. Som nyss sagts är det emellertid för landsting och kommuner inte 
fråga om några faktiska inbetalningar. Förhållandena är alltså inte direkt 
jämförbara med de som gäller för andra skattskyldiga. Dessutom torde 
flera av kommunerna redovisa ett beskattningsunderlag, exklusive 
gemenskapsinterna förvärv och import, som inte överstiger 40 miljoner 
kronor.
	Tidsåtgången för avräkning före utbetalning av kommunalskattemedel 
gör att någon senarelagd tidpunkt i januari inte kan tillämpas i dessa fall. Vi 
föreslår därför att den 12 i varje månad skall gälla beträffande landstings 
och kommuners redovisning av innehållen preliminär skatt och 
arbetsgivaravgifter. Vi föreslår dessutom att det nuvarande avräknings-
förfarandet skall utvidgas till att omfatta även mervärdesskatt.
	Tilläggas kan att det som nu sagts inte omfattar församlingar och kyrk-
liga samfälligheter. Det betyder att dessa liksom i dag avses vara skyldiga 
att redovisa och betala mervärdesskatt, skatt som hållits inne genom 
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter i samma ordning som andra 
motsvarande arbetsgivare.
	Bestämmelser om inbetalning av skatter och avgifter har tagits in i 16 
kap. skattebetalningslagen.
9.4	Betalningsfrist mellan beslutsdag och förfallodag
Regeringens förslag: En skatt eller avgift som påförs genom ett 
särskilt beskattningsbeslut förfaller till betalning på den förfallodag 
som inträffar närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar efter 
beslutsdagen.
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte yttrat sig 
över förslaget. Invändningar har dock förts fram av Lantbrukarnas 
Riksförbund och Näringslivets Skattedelegation. De anser att en 
betalningsfrist på 30 dagar är för kort. Skattedelegationen föreslår 60 
dagar.
	Skälen för regeringens förslag: I skattekontosystemet kan månadens 
båda förfallodagar tillämpas för betalning av debiteringar som har sin 
grund i särskilda beskattningsbeslut, t.ex. debitering av slutlig skatt, eller 
sådana beslut om betalningsskyldighet som skattemyndigheten fattar vid 
omprövning av en redan beslutad skatt eller avgift.
	Av det beslut som den skatt- eller avgiftsskyldige får bör på samma sätt 
som i dag framgå vilken period som ändringen avser, att skattemyndig-
heten kommer att påföra skattekontot den aktuella debiteringen, från vilken 
tidpunkt ränta börjar räknas, etc. Beslutet bör vidare Ä efter den ordinarie 
avstämningen Ä följas av ett kontoutdrag som visar den aktuella ställningen 
på den skatt- eller avgiftsskyldiges skattekonto. Liksom enligt nuvarande 
ordning bör den skatt- eller avgiftsskyldige ges ett visst rådrum att få fram 
medel till betalningen efter det att han tagit del av ett beslut som innebär att 
han eller hon skall betala en skatt eller avgift. Förfallodagen har i detta 
sammanhang betydelse också för när ett eventuellt underskott tidigast skall 
lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning (se avsnitt 14).
	Enligt nuvarande ordning har den skatt- eller avgiftsskyldige en betal-
ningsfrist som varierar mellan två veckor och ca fyra månader från 
beslutsdagen. Tiden beror på vilken skatt eller avgift som beslutet gäller.
	I skattekontosystemet skall betalningar av skatter och avgifter behandlas 
på ett enhetligt sätt oavsett vilket beslut som en betalning grundas på. 
Betalningsfristen bör enligt utredningens mening vara densamma oavsett 
grunden för ett betalningskrav.
	Utredningen anser att efter en rimlig betalningsfrist bör dessa debite-
ringar förfalla till betalning på den förfallodag som inträffar närmast 
därefter. Det betyder bl.a. att betalningar av mervärdesskatt, källskatt eller 
arbetsgivaravgifter som grundas på ett omprövningsbeslut kommer att 
kunna förfalla till betalning antingen den 12 eller den 26 beroende på när 
omprövningsbeslutet meddelades.
	Betalningsfristen för ett debiteringsbeslut av aktuellt slag skall enligt 
utredningens förslag vara minst 30 dagar från beslutsdagen. Två 
remissinstanser har ansett att denna frist är för kort. Vi anser emellertid att 
utredningen har gjort en rimlig avvägning mellan de motstående intressena 
och föreslår samma betalningsfrist. Ett krav på betalning avses således 
förfalla till betalning på den av förfallodagarna Ä den 12 (i januari och i 
vissa fall i augusti den 17) eller den 26 Ä som infaller närmast efter det att 
30 dagar från beslutsdagen har passerat.
	Enligt vår mening bör den nu föreslagna betalningsfristen dock inte 
gälla i fråga om underskott som uppkommer vid avstämning mellan 
preliminär och slutlig skatt. I detta fall bör betalningsfristen vara längre. 
Till denna fråga återkommer vi i avsnitt 12.2.
	Bestämmelser om betalningsfrister mellan beslutsdag och förfallodag 
har tagits in i 16 kap. skattebetalningslagen.
10		Debitering på skattekontot
10.1	Redovisning
10.1.1	Redovisningsuppgifter
Regeringens förslag: Den i dag använda uppbördsdeklarationen och 
den särskilda deklarationen för mervärdesskatt skall ersättas med en 
skattedeklaration.
	Redovisningen i en skattedeklaration skall omfatta samtliga de skatter 
och avgifter för vilka det finns en redovisningsskyldighet och som 
förfaller till betalning under den period som är aktuell. De uppgifter 
som skall redovisas avser bl.a. innehållen preliminär skatt, arbets-
givaravgifter samt ingående och utgående mervärdesskatt.
	Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens 
förslag. Utredningen har dock föreslagit en vidare möjlighet för regeringen 
eller den myndighet regeringen bestämmer att ange vilka uppgifter som 
skall lämnas på skattedeklarationen. Utredningen har också föreslagit att en 
specifikation av gjorda avdrag vid redovisningen av arbetsgivaravgifterna 
skall göras i en årlig avgiftsspecifikation.
	Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att 
erinra mot förslagen. Riksrevisionsverket delar utredningens uppfattning att 
frågan om särskilt redovisningsnummer inte behöver lagregleras men anser 
att det inte kan överlåtas till Riksskatteverket att besluta om huruvida 
särskilda redovisningnummer eller liknande redovisningsmetoder skall få 
användas i fortsättningen. Riksskatteverket anser att den omständigheten att 
redovisning av skatter och avgifter i fortsättningen avses ske i en enda 
handling torde innebära betydande administrativa förenklingar för såväl 
skatteförvaltningen som för de skattskyldiga. Verket anser däremot att den 
förenkling av uppgiftslämnandet på månadsnivå, som skulle kunna 
motivera ett extra uppgiftslämnande på årsnivå vad gäller de specificerade 
uppgifterna om arbetsgivaravgifterna, inte längre är för handen. Uppgifter 
om arbetsgivaravgifterna, motsvarande dem som i dag lämnas på 
uppbördsdeklarationen, bör därför lämnas på den föreslagna 
skattedeklarationen. Statistiska centralbyrån förordar att företagen endast 
skall få använda ett organisationsnummer för de skatter och avgifter som 
omfattas av skattekontot. Bankgirocentralen BGC AB välkomnar förslaget 
att göra åtskillnad mellan deklaration och betalning. Härigenom skapas 
förutsättningar för snabbare betalningar och för nya tekniska lösningar när 
det gäller deklarationer och administrativ hantering. Postgirot Bank AB är 
också positiv till detta förslag. Företagens Uppgiftslämnardelegation anser 
att berörda lagbestämmelser bör utformas så att där anges vilka uppgifter 
eller uppgiftsslag som kan komma i fråga i den månatliga 
skattedeklarationen och att regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer inom detta utrymme får mandat att bestämma vilka uppgifter 
som skall krävas in. Delegationen anser att bestämmelserna bör utformas 
med hänsyn till behovet av förutsebarhet för de skattskyldiga och samtidigt 
ge möjlighet till anpassning till nya förhållanden. Det bör dessutom finnas 
ett visst reservutrymme på deklarationsblanketten. Av den anledningen och 
för att minska uppgiftslämnarkostnaderna bör antalet uppgifter enbart för 
kontrolländamål minimeras. Kooperativa förbundet anser att skattedeklara-
tionen också bör innehålla en notering om månadens betalda F-skatt. På så 
sätt kan deklarationen vara ett dokument som ger företagaren en bild av 
gjorda skattebetalningar. Svenska Revisorsamfundet vill särskilt framhålla 
vikten av att redovisningsmetoderna förbättras genom utnyttjande av 
modern teknik. Näringslivets Skattedelegation anser att det i lagen bör 
anges vilka uppgifter som kan komma i fråga i den månatliga skatte-
deklarationen och att regeringen/myndigheten inom detta utrymme få 
mandat att bestämma vilka uppgifter som skall krävas in.
	Skälen för regeringens förslag: Skattebetalningsutredningen har angett 
fyra grundläggande krav som bör ställas på redovisningen av skatter och 
avgifter. Den skall innehålla tillräckliga uppgifter för en korrekt debitering 
på skattekontot, den skall skapa förutsättningar för så tidig debitering på 
kontot som möjligt, den skall innehålla de omsättningsuppgifter avseende 
mervärdesskatt som ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU) 
kräver och den skall innehålla tillräckliga uppgifter för att skatte-
myndigheten skall kunna kontrollera redovisningen.
	För att snabbt ge skattemyndigheterna tillgång till redovisningsupp-
gifterna är det nödvändigt att skilja på deklaration och inbetalningskort. 
Det är också så att redovisning och inbetalningskort i samma handling 
begränsar utrymmet för att lämna uppgifter.
	Vi delar utredningens uppfattning om att inbetalningshandlingen bör 
vara skild från deklarationshandlingen. Remissinstanserna har inte heller 
haft något att invända mot vad utredningen anfört. Bankgirocentralen BGC 
AB och Postgirot Bank AB har särskilt framhållit att de är positiva till 
förslaget. Vi föreslår därför att den nya deklarationen i skattekontosystemet 
Ä som vi i likhet med utredningen kallar skattedeklaration Ä utformas så att 
inbetalningskortet blir skilt från redovisnings-handlingen.
	Utredningen anser vidare att deklarationen bör innehålla uppgifter om 
preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Alla identifika-
tionsuppgifter i redovisningshandlingen bör förtryckas. Dessutom bör 
uppgifterna om debiterad preliminär skatt i förekommande fall förtryckas 
på handlingen.
	Följande uppgifter har utredningen, förutom nödvändiga identifikations-
uppgifter och uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning 
lämnas, ansett behöva lämnas vid varje redovisningstillfälle.
Uppgifter om skatteavdrag
-	skatteavdrag från ersättning för arbete och underlaget för avdraget,
-	skatteavdrag från ränta eller utdelning och underlaget för avdraget.
Uppgifter om arbetsgivaravgifter
-	underlaget för avgifterna,
-	avdrag enligt 9 kap. 3 § skattebetalningslagen (kostnadsavdrag),
-	periodens avgifter.
Uppgifter om mervärdesskatt
-	utgående skatt,
-	ingående skatt,
-	omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan 
EG-länder.
Dessutom har utredningen föreslagit att regeringen eller den myndighet 
som regeringen bestämmer skall få meddela ytterligare föreskrifter om vad 
en skattedeklaration skall ta upp.
	De uppgifter som angetts avseende arbetsgivaravgifter är färre än de 
uppgifter som i dag lämnas i en uppbördsdeklaration. Detta hänger 
samman med att utredningen föreslagit att berörda arbetsgivare i stället 
årligen skall vara skyldiga att lämna en specifikation över kostnadsavdrag 
och de avgiftsunderlag på vilka lägre procentsatser använts vid uträkning 
av arbetsgivaravgifterna. En sådan specifikation skulle användas enbart för 
att specificera tidigare redovisningar. En arbetsgivare som vill korrigera en 
tidigare lämnad redovisning skulle inte göra det genom specifikationen 
utan genom att lämna en ny skattedeklaration för den aktuella 
redovisningsperioden.
	Ett effektivt skattebetalningssystem förutsätter att varje redovisning i en 
skattedeklaration skall kunna kontrolleras så snart den har lämnats. Detta 
kan man inte göra fullt ut om den skattskyldige har rätt att vänta med en 
specifikation av någon skatt eller avgift till en senare tidpunkt än då 
skattedeklarationen skall lämnas. Med en sådan ordning kan det också i 
vissa fall vara svårt att avgöra om en oriktig uppgift har lämnats i 
skattedeklarationen eller inte. Detta medför problem vid tillämpningen av 
sanktionsbestämmelserna. Vi anser därför i likhet med Riksskatteverket att 
de specifikationer som bör göras vid redovisningen av arbetsgivaravgifter 
skall göras redan i skattedeklarationerna och föreslår en sådan ordning. 
Därigenom uppnår man också en viss administrativ förenkling av det nya 
skattebetalningssystemet. 
	Bestämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas i en skatte-
deklaration är i grunden av sådan art att de bör ges i form av lag. Vi delar 
därför Företagens Uppgiftslämnardelegations åsikt att  lagbestämmelserna 
bör utformas på ett sådant sätt att där anges vilka uppgifter eller 
uppgiftsslag som kan komma i fråga i den månatliga skattedeklarationen. 
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör sedan 
inom dessa ramar ha möjlighet att bestämma vilka uppgifter som skall 
krävas in. Detta behöver dock inte anges i lagen utan kan ske genom 
verkställighetsföreskrifter till lagen. 
	När det gäller frågan om vilka uppgifter rörande skatteavdrag som skall 
lämnas i en skattedeklaration anser vi att det är tillfyllest om det av lagen 
framgår att uppgift skall lämnas om de skatteavdrag som arbetsgivaren 
varit skyldig att göra och om det sammanlagda underlaget för skatte-
avdragen. I fråga om redovisningen av arbetsgivaravgifter bör det i lagen 
anges att uppgift skall lämnas om de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren 
varit skyldig att betala och om de sammanlagda underlagen för avgifterna 
samt, i förekommande fall, om gjorda avdrag. Mervärdesskatteredo-
visningen måste, med hänsyn till vårt medlemskap i EU, bli något mer 
komplicerad. I lagen bör anges att uppgift skall lämnas om utgående skatt, 
om ingående skatt och om omsättning, förvärv och överföringar av varor 
som transporteras mellan EG-länder. I lagen bör dessutom anges att en 
skattedeklaration skall innehålla de ytterligare uppgifter som behövs för 
beräkning och kontroll av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdes-
skatt. Inom de ramar som har angetts nu bör regeringen ha möjlighet att i 
form av verkställighetsföreskrifter närmare precisera uppgiftsskyldigheten. 
En sådan precisering bör också kunna delegeras till den myndighet som 
regeringen bestämmer. Den myndighet som avses är Riksskatteverket.
	Vi föreslår en sådan ordning som vi nu har redovisat.
	Bestämmelser om vilka uppgifter en skattedeklaration skall innehålla 
har tagits in i 10 kap. skattebetalningslagen.
Redovisningssätt
Inom skatteförvaltningen pågår en översyn inriktad på förbättrade redovis-
ningsmetoder. Målsättningen är att förkorta hanteringstider, underlätta för 
företag och skatteförvaltning, sänka administrationskostnaderna, m.m. 
Avsikten är att skatt- och avgiftsskyldiga skall kunna lämna sin redovisning 
på i princip valfritt sätt.
 	De möjligheter som den tekniska utvecklingen för med sig och som 
Svenska Revisorsamfundet också pekat på kommer härvid självfallet att tas 
till vara. Inom en näraliggande framtid Ä i stort sett i samband med att ett 
skattekontosystem kan börja användas Ä kommer sannolikt förutsättningar 
att finnas att föra över redovisningar till ett skattekonto genom exempelvis 
linjeöverföring eller på diskett. Redan nu tas olika uppgifter, t.ex. räken-
skapsutdrag från företag, in med hjälp av sådan teknik.
	Om skattemyndigheterna alltid skall ha ett eget gränssnitt gentemot de 
skattskyldiga eller om man, som Postgirot Bank AB föreslagit, kan ha en 
förmedlande länk får det fortsatta utvecklingsarbetet visa. Redan nu bör 
dock de skattskyldiga efter medgivande från Riksskatteverket eller den 
myndighet som verket bestämmer ges möjlighet att lämna preliminära 
självdeklarationer och skattedeklarationer i form av elektroniska dokument. 
Denna fråga återkommer vi till i avsnitt 26.
Särskilt redovisningsnummer m.m.
Enligt nuvarande bestämmelser i 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) 
har arbetsgivare en möjlighet att lämna uppbördsdeklarationer och 
kontrolluppgifter under ett särskilt redovisningsnummer. Denna möjlighet 
anses i dag vålla vissa problem i skattemyndigheternas integrerade och 
samordnade verksamhet. Samtidigt är redovisningsmetoden till fördel för 
de skattskyldiga. Enligt utredningens mening bör det lämnas åt Riks-
skatteverket att ta ställning till om och i så fall hur särskilda redovisnings-
nummer eller andra liknande redovisningsmetoder bör användas inom 
ramen för ett nytt skattebetalningssystem.
	Riksrevisionsverket har invänt mot utredningens förslag och anser att 
det inte kan överlåtas till Riksskatteverket att besluta om huruvida särskilda 
redovisningnummer eller liknande redovisningsmetoder skall användas i 
fortsättningen.
	Frågan om användande av särskilda redovisningsnummer eller andra 
liknande redovisningsmetoder är inte av sådan art att den bör lagregleras. 
Den blir dock sannolikt aktuell under arbetet med den förordning som 
avses komplettera den föreslagna skattebetalningslagen. Om och i så fall i 
vilken utsträckning beslutanderätten bör delegeras till Riksskatteverket får 
vi ta ställning till då.
10.1.2	Redovisningstidpunkter
Regeringens förslag: Redovisning avseende de skatter och avgifter 
som ingår i skattekontosystemet skall lämnas senast den 12 i månaden 
efter redovisningsperioden (i januari och augusti den 17) dels av den 
som enbart redovisar innehållen preliminär skatt och arbets-
givaravgifter, dels av skattskyldiga som har att redovisa mervärdes-
skatt varje månad om beskattningsunderlagen avseende mervärdes-
skatt för beskattningsåret, exklusive gemenskapsinterna förvärv och 
import, uppgår till högst 40 miljoner kronor. Mervärdesskatten skall 
dock i detta fall redovisas senast den 12 i andra månaden efter 
redovisningsperioden.
	Skattskyldiga som redovisar mervärdesskatt med beskattningsunder-
lag som för beskattningsåret, exklusive gemenskapsinterna förvärv 
och import, överstiger 40 miljoner kronor skall lämna sin redovisning 
avseende de skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet 
senast den 26 i månaden efter redovisningsperioden (i december senast 
den 27). Om det finns särskilda skäl skall denna kategori skattskyldiga 
kunna krävas på redovisning avseende innehållen preliminär skatt och 
arbetsgivaravgifter senast den första förfallodagen i månaden, dvs. 
senast den 12 (i januari den 17).
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. 
	Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att 
invända mot förslaget. Svenska Bankföreningen anser det dock vara en 
brist i förslaget att man inte uppnått en fullständig synkronisering mellan 
betalning av skatter och avgifter och redovisningstidpunkter. Några 
remissinstanser hävdar att tiden för redovisning av mervärdesskatten är för 
kort och förordar en återgång till de redovisnings- och betalningstidpunkter 
som gällde före den 1 januari 1996.
	Skälen för regeringens förslag: Vi har i avsnitt 9.3 framhållit att de nu 
gällande tidpunkterna för inbetalning av innehållen skatt, 
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt nyss har beslutats av riksdagen och 
att vi anser att det därefter inte har kommit fram några omständigheter som 
motiverar en sådan generell senareläggning av inbetalningstidpunkterna 
som några remissinstanser har förespråkat. Detta gäller i lika hög grad 
tidpunkterna för redovisningen. Vi tar därför nu upp endast frågan om 
vilka ändringar av redovisningstidpunkterna som det föreslagna skatte-
kontosystemet kräver.
	Nuvarande rutiner för hantering av uppbörds- och mervärdesskattede-
klarationer innebär att en betalning bokförs väsentligt tidigare än den tid-
punkt då redovisningen finns tillgänglig hos skattemyndigheten. Det 
hänger samman bl.a. med att inbetalningen registreras av Postgirot Bank 
AB som sedan skickar deklarationen till ett företag som med optisk läsning 
tar hand om redovisningsdelen. Sambandet mellan inbetalning och redo-
visning blir känt för skattemyndigheten först ca 15 arbetsdagar efter 
förfallodagen, dvs. närmare tre kalenderveckor efter denna dag.
	På ett skattekonto där krediteringar fortlöpande skall räknas av mot 
debiteringar är det, som utredningen framhållit, önskvärt att debiteringarna 
kan bokföras på kontot så tidigt som möjligt. Tidsperioden mellan den 
skatt- eller avgiftsskyldiges redovisning och debiteringen på skattekontot 
måste därför förkortas väsentligt.
	Enligt vårt förslag i avsnitt 9.3 kommer det Ä för kontohavare som skall 
redovisa och betala skatter och avgifter varje månad Ä att finnas två olika 
tidpunkter för betalning av skatter och avgifter beroende på storleken av 
kontohavarens beskattningsunderlag till mervärdesskatt. I beskattnings-
underlagen ingår då inte gemenskapsinterna förvärv och import (se bet. 
1995/96:SkU31, rskr. 1995/95:305, SFS 1996:713). Om beskattnings-
underlagen, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, för be-
skattningsåret, uppgår till högst 40 miljoner kronor skall samtliga skatter 
och avgifter betalas senast den 12 (i januari och augusti den 17) i månaden 
efter redovisningsperioden med undantag för mervärdesskatten som skall 
betalas först vid motsvarande förfallodag i andra månaden efter 
redovisningsperioden. Det innebär t.ex. att den 12 mars skall  skatteavdrag, 
arbetsgivaravgifter och debiterad preliminär skatt för februari samt 
mervärdesskatt för januari ha betalats. För den vars beskattningsunderlag, 
exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, överstiger 40 miljoner 
kronor skall innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och debiterad 
preliminär skatt betalas senast den 12 (i januari den 17) i månaden närmast 
efter redovisningsperioden medan mervärdesskatten skall betalas senast 
den 26 i samma månad. Dessa skattskyldiga har alltså två betalningsdagar 
varje månad.
	För den antalsmässigt största gruppen kontohavare skall således 
samtliga skatter och avgifter betalas senast den 12 varje månad. Denna 
kategori kontohavare bör därför även lämna motsvarande redovisning 
senast den 12 i månaden trots att redovisningen då kommer att avse två 
olika redovisningsperioder Ä en för innehållen preliminär skatt och arbets-
givaravgifter och en för mervärdesskatt.
	För den andra gruppen kontohavare Ä ca 10 000 skattskyldiga Ä skall 
betalningar i flertalet fall göras både den 12 och den 26 i månaden efter 
redovisningsperioden. Den första förfallodagen gäller för innehållen skatt 
och arbetsgivaravgifter och den andra för mervärdesskatt. Man kan då 
tänka sig att den skattskyldige vid varje tidpunkt då ett belopp, som skall 
följas av en redovisning, skall betalas, också ger in en redovis-
ningshandling. Detta skulle tillgodose Svenska Bankföreningens önskemål 
om en fullständig synkronisering mellan betalning av skatter och avgifter 
och redovisningstidpunkter. Det skulle emellertid för flertalet arbetsgivare 
inom denna grupp innebära att redovisning fick lämnas två gånger varje 
månad. Skattemyndigheten skulle då behöva stämma av dessa konton efter 
varje sådan redovisning. Det skulle också kunna bli fråga om att föra om 
betalningar, sända ut två betalningskrav, eventuellt ha två restföringar varje 
månad m.m. Effektiviteten i skattekontot liksom de positiva effekterna för 
de skatt- och avgiftsskyldiga i form av samordning och förenkling skulle 
härigenom delvis gå förlorade.
	Utredningen har föreslagit en annan ordning där avlämnandet av 
redovisningsuppgifter i stället knyts till den senare av de två betalnings-
tidpunkterna i månaden, dvs. till den 26. Det innebär att en skattskyldig 
med beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt, exklusive gemen-
skapsinterna förvärv och import, överstigande 40 miljoner kronor och som 
har innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt att 
redovisa endast betalar innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter 
den 12 (i januari den 17) i månaden. Den 26 i månaden redovisas inne-
hållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt samt betalas 
eventuell mervärdesskatt.
	Utredningens förslag innebär att när redovisningshandlingen har 
kommit in till skattemyndigheten bokförs de olika redovisade beloppen i 
kontot på respektive förfallodag, den 12 eller den 26. Ränta räknas på 
eventuella underskott eller överskott. Ett gemensamt betalningskrav sänds i 
förekommande fall ut. Även överlämnandet för indrivning kan härmed ske 
vid ett tillfälle per månad. På så sätt når man för såväl de skatt- och 
avgiftsskyldiga som myndigheterna längre i riktning mot ökad samordning 
och förenkling. Vi föreslår därför samma ordning för redovisning av 
skatter och avgifter som utredningen har gjort. I december ersätts dock den 
26 med den 27.
	Även i de fall då den skattskyldige begär en återbetalning som har sin 
grund i en överskjutande ingående mervärdesskatt bör krav ställas på att 
redovisningen i övrigt för perioden har fullgjorts. Skattemyndigheten  bör 
vidare i vissa fall kunna kräva redovisning avseende innehållen preliminär 
skatt och arbetsgivaravgifter vid den första förfallodagen i månaden. Denna 
möjlighet behövs för att effektiva kontrollåtgärder skall kunna vidtas i 
särskilda fall. Främst gäller det uppföljning vid upprepade betalningsför-
summelser. Men även generellt riktade kontrollinsatser kan motivera krav 
på redovisning vid varje förfallodag. Härigenom skapas förutsättningar för 
att skattemyndighetens borgenärsroll skall kunna utövas på ett effektivt sätt 
genom bl.a. förebyggande åtgärder. Den möjlighet till ett tidigt agerade 
som detta ger bör kunna leda till att antalet restföringar begränsas. 
Samtidigt ges förutsättningar för skattemyndigheten att i förekommande 
fall tidigare än annars lämna ett krav till kronofogdemyndigheten för in-
drivning. Befogenheten att kräva redovisning i förtid bör emellertid 
användas bara i undantagsfall.
	Vi föreslår att regler av nu angiven innebörd skall tas in i 10 kap. 
skattebetalningslagen.
10.2	Debitering av skatter och avgifter under året
Regeringens förslag: På ett skattekonto skall löpande bokföras dels 
debiterad F-skatt och särskild A-skatt, dels innehållen preliminär skatt 
och arbetsgivaravgifter samt mervärdesskatt som den betalnings-
skyldige redovisat i en skattedeklaration och dels skatt eller avgift som 
påförts genom särskilt beslut av skattemyndigheten.
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att 
invända mot utredningens förslag.
	Skälen för regeringens förslag: En viktig utgångspunkt är att 
debiteringarna i ett skattekonto skall vara specificerade på ett sådant sätt att 
det inte uppstår några tveksamheter kring hur den aktuella ställningen på 
kontot har uppkommit. Ett datum för varje debitering bör anges. Det bör 
också anges vilken skatt eller avgift som debiteringen avser samt vilket 
belopp som bokförs. Det får inte finnas någon risk för sammanblandning 
av de olika posterna.
	Utredningen har beskrivit rutinerna för bokföringen av skatter och 
avgifter på skattekontot på följande sätt.
	Under året bokförs olika skatter och avgifter löpande på kontot. Vissa 
poster, såsom de debiterade preliminära skatterna F-skatt och särskild A-
skatt, m.m. registreras i det centrala skatteregistret och bokförs på kontot 
utifrån detta. Debiteringarna av dessa skatter bokförs på kontot först i 
samband med att förfallodagen inträffar, dvs. i detta fall den 12 i månaden 
(i januari och i vissa fall augusti den 17).
	Andra poster debiteras på grundval av lämnade redovisningar. Inne-
hållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt debiteras 
och, i förekommande fall, krediteras med ledning av den skatt- eller 
avgiftsskyldiges redovisningshandling, dvs. skattedeklarationen.
	Om en betalning uteblir eller görs med för lågt belopp och det 
härigenom uppkommer ett underskott på skattekontot beräknas ränta på 
detta saldo.
	Under året kan särskilda beslut om skatter eller avgifter komma att 
påverka kontot. Genom dessa beslut fastställs skatten eller avgiften för en 
tidigare period. Som tidpunkt för debitering på kontot anges den dag då ett 
belopp förfaller till betalning respektive den dag då beslutet meddelades 
när fråga är om ett beslut som innebär en sänkning i förhållande till ett 
tidigare fastställt belopp. Ränta på ett under- eller överskott på kontot 
räknas från den tidpunkt då skatten eller avgiften ursprungligen förföll till 
betalning. Samtidigt med beslutet ges dock automatiskt en viss betalnings-
frist.
	Vi delar utredningens uppfattning om hur skatter och avgifter bör 
bokföras på ett skattekonto och föreslår en sådan ordning som utredningen 
beskrivit.
	Bestämmelser om skattekonto har tagits in i 3 kap. skattebetalnings-
lagen.
10.3	Den slutliga skatten i skattekontosystemet
Regeringens förslag: Slutlig skatt skall bokföras på kontot på 
förfallodagen. Samtidigt skall preliminär skatt som redovisats i 
kontrolluppgift bokföras.
	Ett beslut om ändrad beräkning av den slutliga skatten skall bokföras 
på kontot den dag då skattebeloppet förfaller till betalning.
	Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens 
förslag.
	Remissinstanserna har inte haft något att invända mot utredningens 
förslag.
	Skälen för regeringens förslag: I skattekontosystemet avses ett skatte-
besked ersätta bl.a. den nuvarande skattsedeln på slutlig skatt. Vi kommer 
dessutom i ett senare avsnitt (se avsnitt 20) att föreslå att skattebesked skall 
sändas ut löpande under taxeringsåret så fort skatteberäkningen är klar.
	Utredningen har föreslagit att skattemyndigheten skall bokföra den 
slutliga skatten på kontot i samband med att ett skattebesked sänds ut. Det 
betyder att vissa konton kommer att debiteras redan i augusti månad under 
taxeringsåret, medan andra debiteras först i december månad samma år. 
Samtidigt som den slutliga skatten debiteras på skattekontot skall den 
preliminära skatten, som då finns registrerad i skatteregistret, krediteras.
	Debiteringen av slutlig skatt och kreditering av preliminär skatt samt 
den följande avstämningen medför antingen att kontot jämnas ut eller att 
det uppstår ett över- eller underskott på kontot.
	Ett underskott skall vara täckt vid en angiven senaste tidpunkt, till vilken 
automatiskt en betalningsfrist ges (se avsnitt 12.2). Ett överskott betalas 
efter eventuell utredning ut till kontohavaren.
	Om den slutliga skatten för året ändras t.ex. på grund av ett beslut om 
omprövning eller ett domstolsbeslut med anledning av ett överklagande, 
debiteras eller krediteras kontot utifrån den betalningsdag som angetts i 
beslutet eller, såvitt gäller återbetalning, den dag återbetalning skall ske. 
Det över- eller underskott på kontot som beslutet ger upphov till är att se 
som en ändring av den slutliga skatten för ett visst inkomstår. Om den 
skattskyldige inte tidigare taxerats fastställs den slutliga skatten för första 
gången genom beslutet. Ränta beräknas i förekommande fall fr.o.m. den 13 
februari (i vissa fall fr.o.m. den 4 maj) under taxeringsåret. Det sagda kan 
illustreras på följande sätt.
Exempel 
Den slutliga skatten för inkomståret uppgår till 50 000 kr.
	Skattemyndigheten omprövar taxeringsbeslutet i en viss fråga och ett 
beslut meddelas som innebär att taxeringen höjs.
	Den följande skatteberäkningen visar att den slutliga skatten för 
inkomståret rätteligen skulle ha uppgått till 60 000 kr.
	På skattekontot debiteras ett belopp om 10 000 kr. Debiteringsdag är 
den dag då ett eventuellt underskott skall vara täckt. Ränteberäkningsdag är 
den 13 februari (i vissa fall den 4 maj) under taxeringsåret. Ränta debiteras 
i samband med månadsavstämningen.
Regeringen delar utredningens uppfattning om hur den slutliga skatten 
skall bokföras på skattekontot när skatten har bestämts genom ett 
omprövningsbeslut. Även annan slutlig skatt bör enligt vår mening av 
likformighetsskäl bokföras på skattekontot på förfallodagen. Vid samma 
tillfälle bör den preliminära skatten krediteras. Bestämmelser om när 
skatter och avgifter skall bokföras på skattekontot har tagits in i 3 kap. 
skattebetalningslagen.
11		Kreditering på skattekontot
11.1	Krediteringsprincip
Regeringens förslag: På ett skattekonto skall bokföras varje betalning 
som den skatt- eller avgiftsskyldige gör. 
	Betalningar och övriga krediteringar skall bokföras utan någon inbör-
des avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter på kontot.
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte haft något 
att invända mot förslagen. Riksskatteverket ställer sig bakom de allmänna 
principer för kreditering på skattekontot som föreslagits av utredningen, 
dvs. att betalningar skall bokföras utan avräkning mot någon speciell 
debiteringspost. Statens löne- och pensionsverk förutsätter att de olika 
ingående posterna vid en inbetalning till skattekontot särredovisas på 
skattekontot från avstämningssynpunkt. Enligt Svenska Revisorsamfundet 
synes ett system utan inbördes avräkningsordning i princip godtagbart 
under förutsättning att det inte omfattar räntor och andra avgifter, såsom 
förseningsavgifter, skattetillägg och liknande som debiteras kontot, i vart 
fall så länge inte solidariskt betalningsansvar eller obeståndssituationer 
aktualiseras.  Samfundets mening är att först bör avräkning ske mot debi-
terade skatter, där likafördelning kan ske, och därefter bör överskjutande 
belopp avräknas mot räntor, avgifter och liknande. Riksenheten mot 
ekonomisk brottslighet  anser visserligen att den föreslagna lösningen vid 
första påseendet kan verka enkel och praktisk. Vid närmare skärskådande 
kan Riksenheten dock konstatera att den har svagheter. En sägs vara att 
vissa inbetalningar som inflyter kan vara sådana att de enbart får avräknas 
mot en viss form av skatt. Riksenheten tänker då bl.a. på belopp som drivs 
in i andra länder med stöd av konventioner eller bilaterala avtal. Enligt 
utredningen är problemet försumbart. Riksenheten delar dock inte den 
uppfattningen. Riksenheten har  svårt att se att man kan undvara en 
avräkningsordning. Företagarnas Riksorganisation anser att ett 
minimikrav för att ett skattekontosystem skall införas måste vara att den 
skattskyldige kan följa betalningen av varje skatt i sig och för varje period. 
Vid en bedömning av hur grav en betalningsförseelse är, måste det gå att 
på ett enkelt sätt följa vilken eller vilka betalningar som har varit sena.
	Skälen för regeringens förslag: I det föregående har betonats vikten av 
att skattekontots debiteringar är tydliga. Det skall vara helt otvetydigt vilka 
skatter och avgifter som har debiterats kontot och vid vilka tidpunkter de 
debiterade beloppen skall vara betalda. Det är nödvändigt bl.a. för att den 
skatt- eller avgiftsskyldige skall få en klar bild av sin skatte- och avgifts-
situation.
	Krediteringar i skattekontosystemet skulle kunna bokföras på ett sätt 
som liknar dagens system där varje inbetalning avser en specifik skatt eller 
avgift. I de fall ett konto visar underskott framgår det då vilken skatt eller 
avgift som skulden avser. Det torde vara en sådan ordning som Statens 
löne- och pensionsverk samt Företagarnas Riksorganisaion efterlyser.
	Med en sådan ordning blir emellertid fördelarna med ett system med 
skattekonton avsevärt mera begränsade. Det finns visserligen en samlad 
bild av den skatt- eller avgiftsskyldiges debiteringar och krediteringar. Men 
de förenklingar i administrativt hänseende som anförts som ett av huvud-
skälen till att nuvarande system bör utvecklas i samordnande riktning nås 
inte. Kvar finns skattemyndigheternas resurskrävande arbete med att 
stämma av olika skatter och avgifter för sig, föra om belopp mellan skatte- 
och avgiftsdebiteringar och perioder, m.m. Dessutom måste inbetal-
ningshandlingar vara märkta så att en betalning styrs till rätt debitering.
	Ett annat sätt att hantera betalningar och övriga krediteringar på skatte-
kontot och som förordas av utredningen är att bokföra dem utan att de 
hänförs till en viss skatt eller avgift. En betalning krediteras helt enkelt 
kontot som en betalning avseende skatter och avgifter. Det innebär att 
skattemyndigheten hanterar samtliga skatter och avgifter som ingår i ett 
konto på ett för kontohavaren sammanhållet och enhetligt sätt. I sin 
renodlade form leder detta förfarande till att det inte vid något tillfälle kan 
anges vilken skatt eller avgift som är betald respektive obetald. I vart fall 
gäller det om inte samtliga debiterade poster betalats. Så länge den skatt- 
eller avgiftsskyldige fullgör sin betalningsskyldighet kan ju konstateras att 
varje skatt och avgift som debiterats har betalats i sin helhet. Detsamma är 
fallet om en överbetalning gjorts.
	Att de skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet betalas utan 
en inbördes avräkningsordning är alltså en förutsättning för att de åsyftade 
förenklingarna av det skatteadministrativa förfarandet skall kunna uppnås 
fullt ut. Detsamma gäller i fråga om räntor, förseningsavgifter och 
skattetillägg. Samtidigt kräver denna ordning särskilda överväganden 
rörande utformningen och tillämpningen av vissa bestämmelser och hante-
ringsrutiner. Närmast gäller detta i fråga om solidarisk betalnings-
skyldighet, utlandshandräckning, förmånsrätt, beräkning av EU-bidragets 
storlek och betalning av tilläggspensionsavgift som i dag förutsätter att det 
kan anges om en specifik skatt eller avgift har betalats. Även uppgifter som 
lämnas för statistikändamål eller bokföring grundas nu på att en betalning 
specificeras som en viss skatt eller avgift.
	Enligt vår uppfattning är de nya problem som kan uppkomma inte alls 
av sådan art eller omfattning att de bör hindra införandet av den ordning 
som är att föredra från administrativ synpunkt, dvs. en krediteringsordning 
utan avräkning mellan debiteringar av olika skatter och avgifter på ett 
skattekonto. För att systemet skall bli så enkelt som möjligt att administrera 
anser vi, till skillnad mot Svenska Revisorsamfundet, att systemet bör 
omfatta även räntor, förseningsavgifter och skattetillägg. Vi föreslår därför 
en sådan ordning.
	Hur de problem som kan vara förenade med vårt förslag bör lösas 
behandlar vi i följande avsnitt. Vi vill här bara framhålla att den valda 
metoden inte på något sätt gör redovisningen av krediterade belopp på 
skattekontot mindre tydlig. Givetvis skall varje inbetalning av den skatt- 
eller avgiftsskyldige registreras på skattekontot med uppgift om när 
inbetalningen  bokfördes på skattemyndighetens konto. Någon sådan 
särredovisning som Statens löne- och pensionsverk samt Företagarnas 
Riksorganisation nämnt kan det dock inte bli fråga om. En sådan särre-
dovisning är inte heller nödvändig eftersom inbetalda belopp skall fördelas 
proportionellt  mellan de vid inbetalningen debiterade och förfallna skatte- 
och avgiftsfordringarna. En särredovisning är inte heller nödvändig för 
beräkningen av kostnadsränta eftersom den avses knytas till ett eventuellt 
underskott på skattekontot. Samma sak avses gälla vid överlämnande av 
obetalda belopp till kronofogdemyndigheten för indrivning. Även de nu 
nämnda frågorna behandlar vi närmare i senare avsnitt.
	Vi vill här bara tillägga att någon särredovisning av inbetalda belopp 
inte heller är nödvändig för att bedöma hur allvarlig en betalnings-
försummelse är så som Företagarnas Riksorganisation gör gällande. Med 
den enhetliga syn på skyldigheten att betala skatter och avgifter som vi 
förordar är det helt utan betydelse vilken skatt eller avgift som är obetald.  
Det som är väsentligt är om det på skattekontot finns ett över- eller 
underskott och i så fall hur stort det är och hur länge det har funnits.
11.2 Likafördelningsmetoden
Regeringens förslag: Om det finns ett underskott på ett skattekonto 
och det behöver anges om en skatt eller avgift är betald eller obetald 
skall underskottet i regel fördelas proportionellt mellan de skatter och 
avgifter som påförts under den aktuella perioden. Undantag från denna 
likafördelningsmetod skall göras vid tillämpning av reglerna om 
solidariskt ansvar. Likafördelningsmetoden skall inte heller gälla vid 
tillämpning av obeståndsrekvisitet i samband med konkurs.
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft 
något att invända mot förslaget. Riksskatteverket ställer sig bakom att 
likafördelningsmetoden skall tillämpas i de fall det finns behov av att 
kunna ange om viss skatt har betalats eller inte. Verket godtar också 
förslaget om vid vilka situationer likafördelningsprincipen inte skall 
tillämpas. Vad som avses med den aktuella perioden vid tillämpning av 
likafördelningsmetoden finns inte angivet någonstans. I detta avseende 
anser Riksskatteverket att ett förtydligande behövs. Enligt Malmö tingsrätts 
uppfattning framgår det varken av bestämmelserna i aktiebolagslagen, 
lagen om handelsbolag och enkla bolag eller av konkurslagen att avräkning 
från skattekontot skall ske på något annat sätt än som sägs i 
skattebetalningslagen. Den aktuella paragrafen bör därför kompletteras 
med uttryckliga regler om när avräkning skall ske på annat sätt än som där 
föreskrivs. Föreningen Auktoriserade Revisorer anser att likafördel-
ningsmetoden bör gälla endast om inbetalaren inte särskilt angett vad 
inbetalningen avser. Den skatt- eller avgiftsskyldige skall således ha rätt att 
själv välja vad en betalning avser vilket är en grundläggande rättighet. 
Företagarnas Riksorganisation anser att likafördelningsmetoden är alltför 
svår för de skattskyldiga att följa och förstå och därför oacceptabel.  Ett 
system måste vara utformat så att om ett underskott uppkommer för viss 
period och rätt belopp betalas följande perioder skall dessa i sin helhet 
anses vara till fullo betalda och underskottet endast hänföra sig till den 
betalning genom vilken det ursprungliga underskottet har uppkommit. 
Svenska Bankföreningen anser att risken för nya problem är så pass 
överhängande med likafördelningsmetoden att man bör bokföra 
betalningar och övriga krediteringar med en inbördes avräkningsordning.
	Skälen för regeringens förslag: I de flesta fall är det inte nödvändigt 
att kunna ange vilka obetalda skatter eller avgifter som har genererat ett 
underskott. Det är tillräckligt att veta hur ett underskott har uppkommit och 
hur stort det är. I de fall behov finns av att se om den skatt- eller 
avgiftsskyldige har betalat en viss skatt eller avgift eller hur mycket av en 
debitering som har betalats föreslår utredningen att en fördelning skall ske 
av gjorda betalningar enligt en likafördelningsmetod (proportionering). 
Den utgår från att varje betalning av en skatt eller avgift skall behandlas 
lika. Om endast en viss andel av det sammanlagt debiterade skatte- och 
avgiftsbeloppet har betalats, anses varje debiterat delbelopp betalt efter den 
kvotdel som delbeloppen utgör av de sammanlagda debiteringarna.
	Tillämpningen av den beskrivna metoden förutsätter att ett delvis nytt 
synsätt får anläggas på betalningar av skatter och avgifter. I princip blir det 
ur den enskildes perspektiv lika viktigt att betala varje förekommande skatt 
eller avgift. Även från det allmännas sida blir den principiella ut-
gångspunkten att alla skatte- och avgiftsbetalningar anses lika viktiga. 
Metoden kan sägas redan vara tillämplig vid betalning av arbetsgivarav-
gifterna. I detta sammanhang finns ju ingen inbördes avräkningsordning 
mellan de olika slagen av arbetsgivaravgifter.
	Enligt vår mening har likafördelningsmetoden sådana stora fördelar att 
den trots några remissinstansers invändningar bör införas. Det föreslagna 
sättet att fördela betalningar av skatter och avgifter leder till att ytterligare 
förenklingar av det skatteadministrativa förfarandet kan åstadkommas. Vi 
föreslår därför att likafördelningsmetoden skall införas i 
skattekontosystemet.
	Riksskatteverket har ansett att ett förtydligande behövs i frågan om till 
vilken period ett visst underskott skall anses vara hänförligt. Enligt vår 
mening bör den aktuella perioden i normalfallet vara en kalendermånad. I 
vissa fall skall dock perioden avse inkomståret, se mer härom under avsnitt 
16. Vid beräkningen av underlaget för den mervärdesskattebaserade 
avgiften till EU utgör kalenderår beräkningsperiod.
	I vissa situationer är utgångspunkten för proportioneringen ett stort antal 
konton, exempelvis när det gäller att bestämma storleken av den svenska 
EU-avgiften, medan det i andra situationer, exempelvis i samband med 
utlandshandräckning, är ett enskilt konto som är intressant. I det följande 
redogörs för nämnda situationer. Därefter tas upp fall då likafördelnings-
metoden inte bör användas.
Beräkning av den svenska EU-avgiften
Enligt gällande regelverk inom EU skall medlemsländerna genom s.k. egna 
medel bidra till finansieringen av den gemensamma budgeten. Dessa egna 
medel består av olika avgiftsslag, där ett procentuellt uttag på mervärdes-
skattebasen utgör ett av avgiftsslagen. I EU:s budget upptas detta 
avgiftsslag till ett belopp som grundas på en överenskommen prognos av 
mervärdesskattebasen för det år budgeten avser.
	Senast den 31 juli varje år skall medlemsländerna till kommissionen 
lämna en redogörelse för hur mervärdesskattebasen beräknats. Denna 
redogörelse ligger sedan till grund för slutreglering av den mervärdes-
skattebaserade avgiften. Regeringen har uppdragit åt Riksskatteverket att 
administrera den mervärdesskattebaserade avgiften.
	Beräkningen av mervärdesskattebasen grundar sig på rådets förordning 
nr 1553/89 av den 29 maj 1989 om den slutliga enhetliga ordningen för 
uppbörd av egna medel som härrör från mervärdesskatt. Grunden för 
beräkningen är den under föregående kalenderår betalda mervärdesskatten.
	Avgifter m.m. (skattetillägg, förseningsavgift, restavgifter, dröjsmåls-
avgifter och räntor) som ingår i betalda belopp skall räknas av.
	I ett skattekontosystem kommer det enligt våra förslag att finnas upp-
gifter om debiteringar på kontot för varje särskild skatt eller avgift medan 
inbetalningarna inte går att hänföra till någon specifik skatt eller avgift. För 
att kunna fullgöra åtagandet om redovisning av utfallet för 
beräkningsunderlaget för den mervärdesskattebaserade avgiften behövs 
därför efter avslutat budgetår en fördelning av inbetalningarna på skatteslag 
så att inbetalningarna hänförliga till mervärdesskatt kan urskiljas.
	För kontohavare som har betalat enligt samtliga debiteringar och vars 
konto således är utjämnat och för kontohavare med ett överskott på kontot 
kan det inledningsvis konstateras att de debiterade beloppen för mervärdes-
skatt är desamma som den mervärdesskatt som har betalats.
	För att få fram en uppgift om betald mervärdesskatt för övriga skatt-
skyldiga, dvs. för sådana som har ett underskott på kontot, kan likaför-
delningsmetoden användas. 
	Ett särskilt problem vad gäller effekter för statsbudgeten är att andelen 
restförda belopp kan variera mellan skatteslagen. Likafördelningsmetoden 
kan alltså riskera att över- eller underskatta inbetalningarna av mervärdes-
skatt, vilket i sin tur innebär att vår betalning av mervärdesskattebaserad 
avgift riskerar att bli större eller mindre än vad faktiska betalningar skulle 
ge upphov till. Tillgänglig statistik visar att mervärdesskattens andel av 
restförda belopp varierat kraftigt över åren och att det åtminstone periodvis 
varit så att andelen restförd mervärdesskatt kraftigt överstigit andelen 
restförda övriga skatter och avgifter. En tillämpning av 
likafördelningsmetoden baserat på totalt på skattekontot debiterade skatter 
och avgifter samt restförda belopp hade 1995 lett till en ökning av vår 
avgift till EU:s budget med ca 40 miljoner kronor. Det är därför enligt 
regeringens uppfattning viktigt att fördelningen görs på sådant sätt att 
effekterna för statsbudgeten minimeras och en så korrekt fördelning som 
möjligt erhålls, vilket i praktiken torde innebära en fördelning på 
skattekontonivå. 
Utlandshandräckning
För indrivning i utlandet av skatte- och avgiftsfordringar uppkomna här i 
landet har Sverige ingått avtal om handräckning med ett antal olika länder. 
Avtalen skiljer sig åt i vissa hänseenden exempelvis i fråga om vilka skatter 
och avgifter som omfattas.
	Ett indrivningsuppdrag utgörs i skattekontosystemet endast av ett saldo 
som avser fordran på skatter och avgifter. För att saldot i sin helhet skall 
omfattas av ett visst handräckningsavtal krävs att avtalet också omfattar 
alla de skatter och avgifter som hanteras i det aktuella skattekontot. Fråga 
kan således uppkomma om vilken eller vilka delar av det överlämnade 
underskottet som omfattas av avtalet.
	De flesta handräckningsärenden gäller nordiska länder. Under år 1996 
gjordes 3 277 ansökningar. De nordiska handräckningsfallen kännetecknas 
av att beloppen ofta är små och i flertalet fall rör fysiska personer med 
uteslutande tjänsteinkomster. Skatter och avgifter på dessa inkomster torde 
inte medföra några tillämpningsproblem.
	De handräckningsärenden som avser utomnordiska länder är få. Under 
år 1996 handlades endast 190 sådana ärenden. Ärendena avser inte sällan 
större belopp och är ofta begränsade till vissa skatter eller avgifter. Även 
dessa ärenden omfattar till största delen tjänsteinkomster. Det kan dock 
förekomma skatter eller avgifter som inte omfattas av ett handräcknings-
avtal.
	De ärenden där det blir nödvändigt att konstatera hur mycket av en eller 
flera skatter och avgifter som är obetalt begränsar sig således i första hand 
till relativt få handräckningsärenden som avser utomnordiska länder. Även 
i dessa fall bör det obetalda beloppet anses fördela sig på olika skatter och 
avgifter i enlighet med likafördelningsmetoden. Som framgått i det 
föregående utgår metoden med likafördelning från att inbetalningarna i 
normalfallet fördelar sig på kontots debiteringar under den aktuella 
månaden utifrån hur stor andel som debiteringen i fråga utgör av kontots 
sammanlagda debiteringar (proportionering).
Undantag från likafördelningsmetoden
I ett par fall får likafördelningsmetoden sådana konsekvenser för den 
betalningsskyldige att den inte bör tillämpas. Som vi återkommer till i det 
följande gäller det vid tillämpning av obeståndsrekvisitet i 2 kap. 9 § 
konkurslagen (1987:672) i samband med konkurs (se avsnitt 14.5.2) och då 
fråga är om solidarisk betalningsskyldighet (se avsnitt 23.3.2). I dessa fall 
bör därför likafördelningsmetoden inte användas. I de angivna avsnitten 
behandlas också frågan hur de aktuella undantagen från likaför-
delningsmetodens tillämpningsområde skall regleras lagtekniskt. Likaför-
delningsmetoden bör inte heller tillämpas när det skall avgöras hur stor del 
av återförd ingående mervärdesskatt som har betalats in vid en fas-
tighetsförsäljning där frivillig skattskyldighet förelegat. Se vidare kom-
mentaren till 9 kap. 3 och 4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200).
11.3	Kreditering av preliminär skatt 
Regeringens förslag: Preliminär skatt som redovisas i kontrolluppgift 
skall bokföras på skattekontot samtidigt som den slutliga skatten. En 
kreditering på skattekontot skall också kunna grundas på särskilda 
beskattningsbeslut som lett till att en skatt räknats om.
	Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag.
	Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft 
något att invända mot förslaget. Riksrevisionsverket anser emellertid att 
fysiska personer som betalar både A- och F-skatt och således har kontot 
aktivt under hela året inte bör få fyllnadsinbetalningar av A-skatt kredi-
terade förrän slutskatten debiteras kontot.  Härmed undviks att ett rän-
tegenererande överskott uppstår på kontot vilket är konsekvent i relation till 
fysiska personer med enbart A-skatt. Riksskatteverket, Svenska Revi-
sorsamfundet och Näringslivets Skattedelegation för fram synpunkter på 
förslaget om kreditering av preliminär skatt som dock främst tar sikte på 
reglerna om beräkning av ränta.
 	Skälen för regeringens förslag: Utredningen har dragit upp riktlinjerna 
för hur den preliminära skatten skall krediteras på den skattskyldiges 
skattekonto på följande sätt.
	Innehållen A-skatt för en arbetstagare skall under respektive år debiteras 
vid redovisningen och krediteras vid betalningen. Bokföringen sker på 
arbetsgivarens konto. Debiteringen sker löpande med ledning av de redo-
visningshandlingar (skattedeklarationer) som arbetsgivaren lämnar under 
året. Sådan debitering sker även för andra redovisare, exempelvis banker, 
som är skyldiga att redovisa preliminär skatt som hållits inne genom 
skatteavdrag från räntor och utdelningar. Motsvarande betalningar kredi-
teras och kontrolleras under löpande år endast på arbetsgivarens eller, när 
det är fråga om skatteavdrag från ränta, på bankens skattekonto. Hur den 
preliminära skatten fördelar sig på respektive skattskyldig, dvs. ar-
betstagare eller kontohavare i bank, redovisas först i och med att kontrol-
luppgifter lämnas, vilket skall ske senast den 31 januari året efter in-
komståret. Kontrolluppgifterna utgör härvid såväl krediteringsunderlag för 
respektive skattskyldig som underlag för kontroll av de redovisade skatter 
som debiterats på arbetsgivarens eller bankens konto under året. Det bör 
tilläggas att kontrolluppgiften härutöver tjänar som underlag för faststäl-
lande och kontroll av den slutliga skatt som skall bestämmas för den 
skattskyldige.
	För en skattskyldig med F-skatt eller särskild A-skatt utgör den åsatta 
debiteringen underlag för det belopp som skall räknas av mot den slutliga 
skatten. Har den skattskyldige både A-skatt och en debiterad preliminär 
skatt avräknas såväl den debiterade skatten som den redovisade A-skatten.
	De nu redovisade riktlinjerna har remissinstanserna inte haft något att 
invända emot. Vi ställer oss också bakom riktlinjerna och föreslår en 
ordning som grundar sig på dessa.
	Några remissinstanser har dock haft synpunkter på hur fyllnadsinbe-
talningar av preliminär skatt skall hanteras i de fall den skattskyldige 
debiterats preliminär skatt. Synpunkterna avser främst ränteberäkningen. I 
skattekontosystemet avses ränta beräknas fr.o.m. en viss tidpunkt på 
skillnaden mellan den preliminära och den slutliga skatten. Frågor om 
beräkning av ränta behandlar vi i avsnitt 13.
Preliminär skatt via kontrolluppgift
Innehållen preliminär skatt som arbetsgivare, bank eller annan har redo-
visat i kontrolluppgift skall givetvis tillgodoräknas och krediteras på 
skattekontot för respektive skattskyldig som en betalning av preliminär 
skatt. I princip skulle det kunna ske när kontrolluppgiften kommer in, dvs. 
redan fr.o.m. februari månad året efter inkomståret. Flera skäl talar emel-
lertid för att preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift bör bokföras 
och krediteras på den skattskyldiges konto först i samband med att den 
motsvarande slutliga skatten debiteras kontot.
	Skatt som redovisas i kontrolluppgift berör i första hand löntagare. 
Skattebeloppet i dessa fall står i allmänhet i direkt proportion till inkomsten 
och kan i de allra flesta fall förväntas tämligen väl stämma överens med 
den slutliga skatt som senare kommer att debiteras. Att innan 
slutskattedebiteringen kreditera ett skattebelopp som redovisats i kontrol-
luppgift kan medföra att fiktiva överskott och intäktsräntor uppstår och 
kommer att hanteras i kontot fram till dess att den slutliga skatten debiteras. 
Med hänsyn till att någon avräkningsordning inte tillämpas för krediterade 
belopp kan också det motsatta förhållandet aktualiseras, dvs. att betal-
ningen tas i anspråk för en redan tidigare debiterad och eventuellt restförd 
skuld. Resultatet kan då bli ett betalningskrav och att en eventuell ny 
restföring sker för hela eller en del av den slutliga skatten trots att korrekt 
preliminär skatt har betalats under året. En sådan ordning förefaller mindre 
lämplig särskilt som den skattskyldige inte har möjlighet att själv påverka 
tidpunkten för när den preliminära skatten tillgodoräknas.
	Ett annat skäl till att avvakta med krediteringen är behovet av att först 
säkerställa riktigheten i de belopp som skall räknas den skattskyldige 
tillgodo. Avstämningen av preliminär skatt enligt kontrolluppgifter mot de 
belopp som arbetsgivare löpande redovisat i skattedeklarationer under året 
leder inte sällan till förändringar av de belopp som redovisats i kontrollupp-
gifterna.
	Det är vidare angeläget att så långt som möjligt skapa ett likformigt för-
farande för avräkning av preliminär skatt Ä alltså oavsett vilken kategori 
skattskyldiga som avräkningen gäller. På samma sätt som det är naturligt 
att kreditera och räkna av en debiterad preliminär skatt först när den 
slutliga skatten debiteras får detta anses naturligt vid motsvarande avräk-
ning för en skattskyldig med A-skatt.
	Hur och när en debiterad slutlig skatt bör bokföras på den skattskyldiges 
konto har redogjorts för i det föregående (se avsnitt 10.3). Med hänsyn till 
vad som sagts nyss bör  preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift 
krediteras den skattskyldiges konto samtidigt som den slutliga skatten 
debiteras. Vi föreslår en sådan ordning.
	Det bör framhållas att själva tidpunkten för denna debitering och 
kreditering på kontot inte har att göra med den ränteberäkningsdag som 
skall tillämpas för beloppen. Samma ränteberäkningsdag bör med det 
undantag som vi återkommer till i avsnitt 13 gälla både den debiterade slut-
liga skatten och den preliminära skatt som redovisats i kontrolluppgift. 
Som framgår av detta avsnitt skall ränta i princip räknas fr.o.m. den 13 
februari året efter inkomståret.
F-skatt och särskild A-skatt
Debiterad preliminär skatt som har påförts för ett visst inkomstår skall 
räknas av mot den slutliga skatt som har debiterats för året. Avräkning skall 
enligt utredningens förslag ske genom att den preliminära skatten 
krediteras skattekontot vid den tidpunkt då den slutliga skatten påförs och 
debiteras kontot. Vi instämmer i detta förslag.
 EG (Europeiska gemenskapen) är en del av EU (Europeiska unionen). De regler som gäller 
för mervärdesbeskattningen är EG-regler. I det följande används därför uttrycket EG i 
anslutning till dessa regler.
 
 
 
	1
	2
	4
	84
	85
	87
	100
	101
	102
	103
	104
	105
	106
	108
	109
	111
	124
	125
	126
	127
	137
	138
	152
	155
	161
	162
	163
	164
	167
	169
	144
	146
	147
	148
	149
	162
	163
	163
	169
	171
	172
	172
	177
	179
	183
	184
	189
	190
	191
	192
	193
	194
	195
	196
	198
	199
	201
	202
	202
	203
	206
	207
	211
	212
	214
	216
	219
	223
	224
	224
	224
	227
	230
	231
	233
	234
	236
	237
	238
	253
	256
	241
	246
	256
	258
	265
	271
	279
	296
	16