Post 6483 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1995/96:203 ·
Hämta Doc ·
Konvention om social trygghet mellan Sverige och Österrike
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 203
Regeringens proposition
1995/96:203
Konvention om social trygghet mellan Sverige
och Österrike
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 2 maj 1996
Göran Persson
Maj-Inger Klingvall
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner konventionen den 21 mars l996
mellan Sverige och Österrike om social trygghet. Som en följd av det svenska
medlemskapet i den Europeiska unionen (EU) har gemenskapens samordningsregler
inom den sociala trygghetens område blivit direkt gällande i Sverige. Genom
konventionen kommer dessa regler, som återfinns i förordningarna (EEG) nr
1408/71 och 574/72, att också gälla för sådana personer som inte direkt på
grundval av EG-rätten är omfattade av förordningarna när de flyttar mellan
Sverige och Österrike.
1
Innehållsförteckning
1. Förslag till riksdagsbeslut........................3
2. Ärendet och dess beredning.........................3
3. Bakgrund...........................................3
4. Konventionen i huvuddrag...........................5
5. Konventionens kostnadseffekter.....................8
6. Godkännande av konventionen........................9
Bilaga Konventionen den 21 mars 1996 mellan Sverige
och Österrike om social trygghet.....................11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 2 maj 1996.......................................20
2
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner konventionen den 21 mars l996 mellan Sverige och Österrike om
social trygghet.
2 Ärendet och dess beredning
Vintern 1993 inleddes förhandlingar mellan Sverige och Österrike om en
konvention om social trygghet. Förhandlingarna avslutades i augusti samma år. I
den svenska förhandlingsdelegationen ingick representanter för bl.a.
Socialdepartementet och Riksförsäkringsverket. Konventionen undertecknades i
Wien den 21 mars 1996. Konventionen träder i kraft när de båda ländernas
regeringar har underrättat varandra om att de inomstatliga villkoren för
konventionens ikraftträdande har fullgjorts. Vid konventionens ikraftträdande
upphör den tidigare konventionen att gälla.
3 Bakgrund
Frågor som rör samordningen av social trygghet för personer som flyt-tar inom
Europeiska unionen är en betydelsefull del av gemenskapens inre marknad. Genom
särskilda regler, vilka huvudsakligen återfinns i två förordningar av rådet, har
gemenskapen infört en ordning för hur denna samordning skall göras.
Reglerna återfinns dels i förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2), dels i
förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr
L 74, 27.3.1972, s. 1).
Genom det svenska medlemskapet i den Europeiska unionen gäller förordningarna
direkt här i landet. Detta innebär bl.a. att reglerna i förordning (EEG) nr
1408/71 är överordnade de multi- och bilaterala konventioner som Sverige har
ingått med andra medlemsländer inom den sociala trygghetens område. För den
personkrets och de sakområden som omfattas av förordningen är det enligt artikel
6 i förordningen således förordningens bestämmelser som skall tillämpas. Detta
innebär emellertid inte att de konventioner som har träffats formellt sett
upphört att gälla. Konventionerna har fortsatt giltighet och skall tillämpas i
förhållande till både personer och sakområden som inte omfattas av förordningens
bestämmelser. De personer som det är fråga om är i första hand medborgare i
länder utanför EU och medborgare i EU som inte faller in under den definition av
begreppet anställd resp. egenföretagare som gäller enligt förordningen och som
inte heller är familjemedlemmar eller efterlevande till en sådan person. Det
kan också vara så att vissa kon-
ventionsbestämmelser skall fortsätta att gälla. De har då förtecknats i bilaga
III till förordningen.
Mellan Sverige och Österrike gäller sedan den 1 november l976 konventionen den
11 november l975 mellan Konungariket Sverige och Republiken Österrike om social
trygghet. (SFS 1976:722, ändrad SFS 1983:478)
Konventionen innehåller bestämmelser som medför att medborgare i det ena
landet likställs med medborgare i det andra när det gäller rätt till
socialförsäkringsförmåner. Vidare innehåller konventionen sammanläggningsregler,
dvs. bestämmelser om rätt att i ett land räkna sig tillgodo väntetider eller
kvalifikationstider som har fullgjorts i det andra landet. Konventionens
bestämmelser gäller också tredje lands medborgare som är eller har varit
försäkrade i länderna.
I fråga om de sakområden som omfattas av konventionen överensstämmer dessa i
princip med vad som gäller enligt förordningen. Den personkrets som omfattas av
konventionen är emellertid vidare än vad som gäller enligt förordning (EEG)
nr 1408/71. Det är således två skilda regelsystem som gäller för samordningen av
socialförsäkringsförmåner mellan Sverige och Österrike. Det är bestämmelserna i
förordning (EEG) nr 1408/71 som skall tillämpas när det huvudsakligen är fråga
om förvärvsarbetande medborgare i något av länderna. Konventionens bestämmelser
gäller däremot i huvudsak medborgare i tredje land samt svenska och österrikiska
medborgare som aldrig varit förvärvsarbetande. För enskilda kan detta innebära
svårigheter att veta vilka regler som gäller och för de tillämpande myndighe-
terna administrativt merarbete.
Att detta förhållande kan medföra problem uppmärksammades redan under det
förhandlingsarbete som föregick avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES). Genom de intensiva diskussioner som fördes inom EFTA och
där representanter för bl.a. regeringskanslierna i Finland, Island,
Liechtenstein, Norge, Sverige och Österrike deltog, lades en grund för att lösa
även frågor som låg utanför EES-avtalet.
När förhandlingarna om EES avslutats framstod det därför som naturligt att
bygga vidare på de kontakter som skapats under de interna EFTA-diskussionerna.
Detta gällde särskilt i förhållande till Österrike. Förhandlingar om en ny
konvention, avsedd att ersätta 1975 års konvention, inleddes därför med
Österrike under vintern 1993.
Den bärande tanken under förhandlingsarbetet har varit att, materiellt sett,
endast ett regelsystem skall gälla för samordningen av socialförsäkringsförmåner
mellan Sverige och Österrike och att det är reglerna i förordning (EEG) nr
1408/71 och i tillämpningsförordningen som skall ges allmän tillämplighet. I
förhållande till de nordiska länderna har detta redan genomförts genom den nya
nordiska konventionen som undertecknades den 15 juni l992 och som trädde ikraft
den 1 januari l994, samtidigt med EES-avtalet. Den nordiska konventionen
godkändes av riksdagen (prop. 1992/93:7, bet. 1992/93:SfU4, rskr. 1992/93:69).
Det kan framhållas att kommissionen lagt fram förslag om att tillämp-
ningsområdet för förordning (EEG) nr 1408/71 skall utvidgas till att omfatta
alla dem som är försäkrade enligt lagstiftningen i ett land oberoende av om de
är förvärvsarbetande eller inte. Förslaget, som endast omfattar den som är
medborgare i en medlemsstat, har ännu inte vunnit sådan enighet att det kunnat
antas av rådet. Om ett sådant förslag genomförs innebär det att personer som
aldrig förvärvsarbetat likställs med förvärvsarbetande i fråga om bl.a. rätten
till sjukvårdsförmåner och pensioner (EGT nr C 46, 20.2.1992, s. 1).
Även i fråga om förmåner till tredje lands medborgare har kommissionen lagt
fram vissa förslag (EGT nr C 242, 19.9.1995, s. 7). Förslaget begränsade sig
till frågan om sjukvårdsförmåner vid tillfälligt besök i annat medlemsland.
Förslaget som lades fram år 1995 fick emellertid inte sådant stöd att det kunde
genomföras och det har därför tills vidare fallit. Kommissionen har dock inte
övergett frågan om att tillämpningsområdet för förordning (EEG) nr 1408/71 bör
utvidgas till att också omfatta medborgare i tredje land.
Förhandlingarna med Österrike har resulterat i en ny konvention inom den
sociala trygghetens område. Genom bestämmelser i den nya konventionen görs
reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 tilllämp-
liga också i förhållande till personer som är eller har varit omfattade av
lagstiftningen i Sverige eller Österrike utan att ha förvärvsarbetat eller ha
medborgarskap i något av länderna. Genom konventionens bestämmelser kommer i
princip de materiella skillnader i fråga om samordningen för olika persongrupper
som blivit följden av den svenska anslutningen till EES-avtalet och senare det
svenska medlemskapet i den Europeiska unionen att ha undanröjts. Eftersom det är
första gången det sker i förhållande till ett land utanför Norden bör
konventionen godkännas av riksdagen.
4 Konventionen i huvuddrag
Konventionen, som är bifogad denna proposition som bilaga, är indelad i fyra
avdelningar.
Den första avdelningen innehåller allmänna bestämmelser. Artikel 1 innehåller
definitioner av uttryck som används i konventionen. I artikel 2 anges att
konventionen är tillämplig på all lagstiftning som omfattas av förordningens
sakområden. Sakområdena återfinns i artikel 4 av förordningen och omfattar
förmåner vid sjukdom och moderskap, förmåner vid invaliditet, även sådana som är
avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförmågan, förmåner vid ålderdom,
förmåner till efterlevande, förmåner vid olycksfall i arbete och
arbetssjukdomar, dödsfallsersättningar, förmåner vid arbetslöshet, samt
familjeförmåner. För att ange den nationella lagstiftning som faller in under
respektive sakområde åligger det varje medlemsland att i särskilda förklaringar,
som offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, ange den
lagstiftning som landet anser vara omfattad. De svenska och österrikiska lag-
stiftningsförteckningarna finns intagna i ett supplement till tidningen (EGT,
EES-supplement nr 59, 31.12.1994, s. 60).
I konventionens artikel 3 anges den personkrets som omfattas av konventionens
bestämmelser. Här är att märka att konventionen gäller såväl för personer som
omfattas av förordningens personkrets som för personer som inte omfattas av
denna personkrets, men som väl omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i
en eller i båda av de fördragsslutande staterna samt för familjemedlemmar eller
efterlevande till sådana personer. Konventionen kommer härigenom att omfatta
såväl förvärvsarbetande medborgare i Sverige och Österrike som deras
familjemedlemmar och efterlevande samt envar som är eller har varit omfattad av
svensk eller österrikisk lagstiftning oavsett medborgarskap. Att konventionen
också omfattar sådana personer som faller in under förordningens tillämpnings-
område kan förklaras med att vissa av konventionens bestämmelser tar sikte på
situationer när den förmånsberättigade är bosatt i ett land där förordningen
inte gäller (jfr. artiklarna 5 och 7).
I artikel 4 har tagits in den betydelsefulla bestämmelse som anger att för
alla dem som är bosatta i Sverige eller Österrike och som inte redan omfattas av
förordningens bestämmelser, skall i förhållandet mellan Sverige och Österrike,
förordningen och tillämpningsförordningen och alla för deras genomförande
ingångna överenskommelser gälla om inte annat sägs i konventionen. Genom denna
bestämmelse förverkligas huvudsyftet med konventionen och förordningens
principer om endast en tillämplig lagstiftning, sammanläggning av
kvalifikationstider, proportionell beräkning av pensioner samt export av
kontantförmåner kommer att gälla också för samordningen av förmåner till
personer som enligt EG-rätten faller utanför förordningens personkrets.
Endast ett regelsystem kommer således att gälla för alla dem som är eller har
varit omfattade av ländernas lagstiftningar. Detta får betydelse bl.a. när ett
företag i Sverige eller Österrike sänder ut en anställd för arbete i det andra
landet. Oavsett medborgarskap kan den anställde under utsändningstiden kvarstå
som omfattad av svensk eller österrikisk lagstiftning.
Av artikel 4 framgår också att förordningens bestämmelser om likabehandling
skall gälla endast för den som är medborgare i Sverige eller Österrike samt för
dennes familjemedlemmar eller efterlevande till sådana personer. Denna
bestämmelse får betydelse bl.a. i de fall där den nationella lagstiftningen
innehåller väntetider för utländska medborgare. Som exempel kan nämnas att
bestämmelsen får till följd att en tredjelandsmedborgare som inflyttar till
Sverige från Österrike med ett barn måste uppfylla den väntetid som enligt lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag gäller för utländska medborgare.
Artikel 4 innehåller ytterligare undantag från förordningens bestämmelser. För
personer som saknar svenskt eller österrikiskt medborgarskap och för personer
med sådant medborgarskap som aldrig har förvärvsarbetat skall förordningens
bestämmelser om arbetslöshetsförmåner, med undantag för reglerna om
sammanläggning av försäkrings- eller anställningsperioder, inte tillämpas.
Undantagen innebär bl.a. att det inte kommer att vara möjligt för en sådan
person som är försäkrad i Sverige att med bibehållen arbetslöshetsersättning
söka arbete i Österrike. Ett annat undantag från förordningens regler gäller
familjeförmåner som inte skall exporteras i de fall en person har sin familj i
det andra landet.
Av artikel 5 framgår att medborgare i Sverige eller Österrike, som är bosatta
utanför en stats territorium för vilken förordningen gäller, likställs med
medborgare i den andra fördragsslutande staten vid tillämpning av dess
lagstiftning. Från denna bestämmelse görs i artikeln undantag för vissa
anställda inom den österrikiska utrikesförvaltningen. Undantag görs vidare för
den svenska lagstiftningen om tilläggspension för personer anställda av en
svensk arbetsgivare i en annat stat än en stat för vilken förordningen gäller.
Den sistnämnda bestämmelsen förhindrar således att en österrikisk medborgare som
är anställd av ett svenskt företag utanför EU/EES-området blir omfattad av den
svenska försäkringen för tilläggspension.
I konventionens andra avdelning har tagits in särskilda bestämmelser. Artikel
6 innehåller vissa regler av betydelse för det fall att länderna träffar
överenskommelse om att göra avsteg från de bestämmelser om kostnadsregleringar
för sjukvårdsförmåner som finns i artiklarna 93-96 i tillämpningsförordningen.
Här kan nämnas att Sverige och Österrike den 22 december l993 har träffat en
överenskommelse (SÖ nr 94:10) om hur de kostnadsregleringar som följer av
förordningens bestämmelser skall göras. Överenskommelsen trädde i kraft
samtidigt med EES-avtalet den 1 januari l994. Överenskommelsens innebörd
redovisas nedan under avsnitt 5.
Ytterligare undantag från förordningens bestämmelser finns intagna i artikel
7. Där föreskrivs att för barntillägg till ålders- och invalidpension samt för
barnpension skall i stället förordningens pensionsregler tillämpas när
förmånerna ges ut till personer som är bosatta utanför ett land som ingår i den
Europeiska unionen eller EES-området. Detta gäller för personer som inte
omfattas av förordningen även inom EES-området.
Undantagen innebär bl.a. att förmånerna kommer att ges ut från såväl Sverige
som Österrike men som proportionellt beräknade pensionsförmåner och inte som
familjeförmåner för vilka barnets bosättningsland är primärt ansvarigt. Genom
undantagen uppkommer inte heller någon skyldighet för länderna att såsom
sekundärt ansvariga för familjeförmåner betala ett tilläggsbelopp i de fall det
andra landets förmåner utges med lägre belopp.
Även i artikel 8 görs vissa undantag från förordningens bestämmelser. För
personer som varken har svenskt eller österrikiskt medborgarskap eller som
härleder sina rättigheter från en sådan person skall den regel i förordningens
artikel 10 som avser att förhindra att förmåner dras in eller minskas vid
bosättning i ett annat medlemsland endast tillämpas på svensk folkpension som
tjänats in genom förvärvsarbete i Sverige. En medborgare i tredje land som
enbart har rätt till bosättningsbaserad folkpension får således vid flyttning
från Sverige inte fortsätta att uppbära pensionen. Däremot kan en svensk eller
österrikisk medborgare, som uppbär folkpension grundad på förvärvsarbete, med
direkt tillämpning av förordningen fortsätta att uppbära en sådan pension även
vid bosättning utanför Sverige.
I artikel 8 finns ytterligare en begränsning för tillämpningen av förord-
ningens regler. I en andra punkt föreskrivs nämligen att för personer som saknar
svenskt eller österrikiskt medborgarskap eller för personer med sådant
medborgarskap men som aldrig har förvärvsarbetat skall de pensionsbestämmelser
som finns i förordningens artikel 45 och som huvudsakligen rör sammanläggning av
försäkrings- eller bosättningsperioder endast gälla sådan svensk folkpension som
beräknas när den pensionberättigade har rätt till tilläggspension (ATP). Detta
skall också gälla i de fall det kan bli fråga om att lägga antagandepoäng till
grund för beräkningen av en förtidspension. Enligt en anteckning som gäller för
Sverige i förordningens bilaga 6 skall för personer för vilka förordningen
direkt gäller, en sådan beräkning göras i de fall den pensionsberättigade är
aktuellt försäkrad i ett annat medlemsland när pensionsfallet inträffar.
Avsikten med dessa bestämmelser är att en kortare tids bosättning i Sverige
utan samband med förvärvsarbete inte skall kunna ge rätt till svenska
folkpensionsförmåner.
I en tredje avdelning finns övriga bestämmelser. Från den tidigare kon-
ventionen har övertagits bestämmelser som återfinns i artikel 9. Bestämmelserna
föreskriver dels ett ömsesidigt erkännande av domar och beslut som har meddelats
av de fördragsslutande staternas domstolar, försäkringsorgan eller myndigheter,
dels att sådana beslut är verkställbara i den andra fördragsslutande staten. För
fordran på obetalda avgifter skall vid tvångsverkställighet liksom vid konkurs-
och förlikningsförfarande i den andra fördragsslutande staten gälla samma
förmånsrätt som motsvarande fordringar har i den staten.
Bestämmelserna faller utanför tillämpningsområdet för förordning (EEG) nr
1408/71. Det förhållandet att förordningen blivit gällande rätt i Sverige
påverkar därför inte deras giltighet. Bestämmelserna har förts över till den nya
konventionen i oförändrad lydelse eftersom de får anses utgöra ett effektivt
instrument när det gäller att driva in avgifter till de sociala
trygghetssystemen. För den svenska verkställigheten tillämpas lagen (1990:314)
om ömsesidig handräckning i skatteärenden.
I en femte avdelning återfinns övergångs- och slutbestämmelser.
5 Konventionens kostnadseffekter
Genom bestämmelserna i den nya konventionen kommer också medborgare i tredje
land samt sådana svenska och österrikiska medborgare som aldrig har
förvärvsarbetat att omfattas av reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71.
Ändringen innebär emellertid inte att det blir en större personkrets än tidigare
som kommer att omfattas av samordningsreglerna mellan Sverige och Österrike. De
personer det gäller är för närvarande omfattade av den nu gällande konventionen.
I såväl den tidigare konventionen som i förordningen finns regler för
sammanläggning, dvs. regler om rätt att i ett land tillgodoräknas vänte- och
kvalifikationstider som fullgjorts i det andra landet. Reglerna i den tidigare
konventionen har således i nu nämnda avseenden sin motsvarighet i förordningens
regelsystem. Det förhållandet att förordningens bestämmelser genom den nya
konventionen även skall gälla för personer som faller utanför förordningens
direkta tillämpningsområde torde därför inte medföra några ökade kostnader för
den svenska socialförsäkringen.
Enligt den tidigare konventionen gäller att sjukvårdskostnader som uppkommer i
det ena landet och som skall betalas av det andra landet regleras genom
överenskommelser mellan ländernas behöriga myndigheter. I förordning (EEG) nr
1408/71 och i tillämpningsförordningen finns detaljerade bestämmelser för hur
sådana regleringar skall göras mellan länderna. Bestämmelserna ger också utrymme
för en reglering av kostnaderna på annat sätt om länderna kommer överens om
det. Ovan har nämnts att Sverige och Österrike har träffat en särskild överens-
kommelse för regleringen av sjukvårdskostnader mellan länderna. Överenskommelsen
innebär i huvudsak att länderna i största möjliga mån avstår från betalningar
när dessa enligt förordningen skall göras med schablonbelopp men att kostnader
som huvudsakligen uppkommit vid tillfälliga besök i det andra landet skall
ersättas enligt gällande EG-reglering med det faktiska beloppet.
Överenskommelsen bedöms minska Sveriges kostnader i förhållande till en strikt
tillämpning av EG-regleringen på området.
6 Godkännande av konventionen
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Riksdagen godkänner konventionen|
|den 21 mars l996 mellan Sverige och Österrike om |
|social trygghet. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: Genom EES- avtalet och det svenska
medlemskapet i EU har den tidigare konventionen mellan Sverige och Österrike om
social trygghet blivit föråldrad och fyller inte längre den viktiga funktionen
att vara ett effektivt instrument för samordningen av ländernas sociala
trygghetssystem. De samordningsregler som numera skall tillämpas återfinns
huvudsakligen i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 575/72.
Förordningarnas regler gäller emellertid endast för den som är eller har varit
förvärvsarbetande och som dessutom är medborgare i EU eller ett annat land som
omfattas av EES-avtalet samt för familjemedlemmar och efterlevande till sådana
personer. Bestämmelserna i den tidigare konventionen har således fortsatt
giltighet för personer som är s.k. tredje-stats medborgare samt för personer som
härleder sin rätt från en sådan person. Det är naturligtvis angeläget att det
även för dessa personer finns regler som på ett tillfredsställande sätt kan lösa
frågor om samordningen av ländernas sociala trygghetssystem. Genom den nya
konventionen som undertecknades den 21 mars l996 kommer i förhållandet mellan
Sverige och Österrike samma regler att gälla för alla som flyttar mellan
länderna oavsett om personerna är eller har varit förvärvsarbetande eller om de
är medborgare i någon av de fördragsslutande staterna eller i tredje stat. Den
nya konventionen innebär att de bilaterala förhållandena mellan Sverige och
Österrike inom den sociala trygghetens område regleras på ett tillfredsställande
sätt. Därigenom underlättas också situationen för personer som flyttar mellan
länderna och för företag med verksamhet i såväl Sverige som Österrike.
3
-------------------------------------------------------
KONVENTION MELLAN som är anställda vid en
KONUNGARIKET SVERIGE österrikisk am-bassad eller
OCH REPUBLIKEN ett konsulat i en annan
ÖSTERRIKE OM SOCIAL stat än en stat för vilken
TRYGGHET förordningen gäller, eller är
anställda av en medlem av
Konungariket Sverige och en sådan ambassad eller ett
Republiken Österrike som sådant konsulat.
med beaktande av artikel 8 3. Punkt 1 berör inte den
i förordning (EEG) nr svenska lagstiftningen om
1408/71 och i en önskan att försäkringen för tilläggs-
på den sociala trygghetens pension för personer an-
område, utöver vad som följerställda av en svensk
av bestämmelserna i förord- arbetsgivare i en annan
ningarna (EEG) nr 1408/71 stat än en stat för vilken
och (EEG) nr 574/72, förordningen gäller.
skydda personer som är
eller har varit omfattade
av lagstiftningen i den
ena eller båda staterna,
har kommit överens om att
ingå följande konvention, AVDELNING II
som skall ersätta
konventionen mellan de båda SÄRSKILDA
staterna om social BESTÄMMELSER
trygghet av den 11
november 1975, ändrad genom Artikel 6
tilläggs-överenskommelsen I de fall de
den 21 oktober 1982, fördragsslutande sta-terna
i stället för att tillämpa
AVDELNING I åter-betalning i den form
som före-skrivs i
ALLMÄNNA artiklarna 93-96 i tillämp-
BESTÄMMELSER ningsförordningen har
kommit överens om
Artikel 1 återbetalning i form av
1. I denna konvention schablonbelopp eller om
avses med uttrycken att av-stå från återbetalning
1) förordningen förordning kan de behö-riga
(EEG) nr 1408/71 om myndigheterna komma öve-
tillämpningen av systemen rens
för social trygghet när
anställda, egenföretagare a) dels om att
eller deras familje- institutionen på
medlemmar flyttar inom bosättningsorten skall
gemenskapen i den vid anses som den behöriga
varje tillfälle mellan de institutionen,
två för-dragsslutande b) dels om åtgärder för att
staterna gällande lydelsen, förhindra sådana
och med extraordinära fi-nansiella
förpliktelser för en insti-
2) tillämpningsförordningen tution eller ett
för-ordning (EEG) nr 574/72 förbindelseorgan som annars
om tillämpning av förordning skulle bli följden av att
(EEG) nr 1408/71 om återbetalning sker i form
tillämpningen av systemen av ett schablonbelopp
för social trygghet när eller ett avstående från
anställda, egenföretagare
eller deras återbetalning.
familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen i den vid Artikel 7
varje tillfälle mellan de För personer, som avses i
två fördrags-slutande artikel 3.1 och 3.2,
staterna gällande lydel- bosatta utanför en stats
sen. territorium för vilken
förord-ningen gäller, och för
2. Andra uttryck, som personer, som avses i
förekommer i denna artikel 3.2 bosatta inom
konvention har den innebörd en stats territorium för
som de har i för-ordningen, vilket förordningen gäller,
tillämpningsförordning-en skall beträf-fande
eller i de fördragsslutande
staternas nationella a) barntillägg till ålders-
och in-validpension, och
lagstiftning. b) barnpension, med
undantag för barnpension
Artikel 2 från försäkring för olycksfall
Denna konvention är i arbetet och arbets-
tillämplig på all sjukdomar
lagstiftning som omfattas bestämmelserna i avdelning
av förordningens sakområden. III kapitel 3 i
förordningen tillämpas.
Artikel 3 Artikel 8
1. Denna konvention gäller 1. För personer som avses i
per-soner som omfattas av artikel 3.2 som varken är
förord-ningens personkrets. svenska eller österrikiska
medborgare eller härleder
2. Denna konvention gäller sina rättigheter från en
vidare följande personer, svensk eller österrikisk
som inte om-fattas av med-borgare skall artikel
förordningens person-krets: 10 i förord-ningen endast
a) personer som omfattas gälla sådan svensk
eller har omfattats av folkpension som beräknats på
lagstiftningen i en eller grundval av
i båda av de försäkringsperioder enligt
fördragsslutande staterna, försäkringen för allmän till-
samt läggspension eller därmed
b) familjemedlemmar eller jäm-ställda perioder.
efter-levande till sådana
personer som avses under 2. För personer som avses i
artikel 3.2 skall artikel
a. 45 i förordningen och
bestämmelserna för Sverige i
Artikel 4 bilaga 6 till förordningen
1. För personer som avses i rörande framtida antagna
artikel 3.2 gäller i försäkrings-perioder endast
förhållandet mellan de båda gälla sådana svenska
fördragsslutande staterna folkpensioner som beräk-
för-ordningen och nats på grundval av
tillämpningsförord-ningen försäkrings-perioder enligt
och alla för deras genom- försäkringen för allmän
tilläggspension eller där-
med jämställda perioder.
förande ingångna överenskom-
melser om något annat inte
sägs i denna konvention. AVDELNING III
ÖVRIGA BESTÄMMELSER
2. Artikel 3 i förordningen
gäller i fråga om de
personer som avses i Artikel 9
artikel 3.2 endast för 1. Av en fördragsslutande
medborgare i de stats domstolar meddelade
fördragsslutande staterna verkställbara domar liksom
och familjemedlemmar och även av en för-dragsslutande
efterlevan-de till sådana stats försäkrings-organ
personer. eller myndigheter medde-
lade verkställbara beslut
3. Förordningens avdelning och restantiebesked
III ka-pitel 6, med (bevis) rörande avgifter
undantag för artikel 67, och andra socialförsäk-
samt kapitel 7 och 8 gäller ringsfordringar erkänns i
inte för personer som avses den andra fördragsslutande
i arti-kel 3.2. staten.
2. Erkännande får vägras
Artikel 5 endast om det strider mot
1. De medborgare i en den allmänna ordningen i
fördrags-slutande stat som den fördragsslutande
är bosatta utan-för en stats stat, i vilken domen eller
territorium för vilken beviset skall erkännas.
förordningen gäller likställs3. Enligt punkt 1 erkända
med medborgare i den andra verkställbara domar och
fördrags-slutande staten bevis verkställs i den
vid tillämpning av dess andra fördrags-slutande
lagstiftning. staten. Härvid förfares i
enlighet med vad som
2. Punkt 1 berör inte den enligt lag-stiftningen i
österrikiska lagstiftningen den stat, på vars terri-
om för-säkring av personer torium verkställandet skall
-------------------------------------------------------
ske, gäller för verkställandesocial trygghet och
av i denna fördragsslutande slutprotokollet till denna
stat meddelade motsvarande konvention ändrad genom
domar och bevis. Domen tilläggsöverenskommelsen av
eller beviset måste förses den 21 oktober 1982,
med intyg om dess b)
verkställbarhet tillämpningsöverenskommelsen
(exigibilitetsklausul). den 1 juni 1976 till
konventionen mellan
Konungariket Sverige och
Republiken Österrike om
social trygghet.
4. Har försäkringsorgan i en
för-dragsslutande stat
fordran på obetalda
avgifter skall vid tvångs-
verkställighet liksom även
vid konkurs- och
förlikningsförfarande i den
andra fördragsslutande
staten sådan fordran ha Till bekräftelse härav har
samma förmåns-rätt som de båda fördragsslutande
motsvarande fordringar i staternas befull-mäktigade
denna stat. ombud undertecknat denna
Artikel 10
1. Tvister mellan de för-
dragsslutande staterna om konvention.
tolk-ningen eller
tillämpningen av den-na
konvention skall, om
möjligt, lösas genom de Utfärdad i Wien den 21 mars
fördragsslutande staternas 1996, i två exemplar, på
behöriga myndigheter. vardera svenska och tyska,
vilka båda texter äger lika
2. Om tvisten inte inom
tre måna-der kan lösas på
detta sätt, skall den på
begäran av endera parten vitsord.
underställas en
skiljedomstol som skall
vara sammansatt på följande
sätt. För Konungariket Sverige:
a) vardera staten skall
utse en skiljeman inom en Björn Skala
månad efter det begäran om
skiljedom mottagits. De två
skiljemännen skall bland
medborgarna i en tredje För Republiken Österrike:
stat utse en tredje
skiljeman inom två må-nader
från den dag då den stat som Michael Fitz
sist utsåg sin skiljeman
underättade den andra
staten här-om;
b) om endera staten inte
skulle ut-se en skiljeman
inom den före-skrivna
tiden, kan den andra
staten begära att
presidenten i Interna-
tionella Domstolen, eller,
om den-ne är medborgare i
den ena av staterna,
vicepresidenten eller den
därnäst äldste domaren i
denna domstol som inte är
medborgare i endera
staten, utser
skiljemannen. Liknande
förfarande skall tilläm-pas
på begäran av endera staten
om de båda skiljemännen inte
kan enas om utseendet av
den tredje skiljemannen.
3. Skiljedomstolens utslag
skall grundas på
majoritetsbeslut. Ut-
slaget skall vara bindande
för båda staterna. Varje
stat skall bära kost-
naderna för den skiljeman
som denna stat utsett.
Återstående kost-nader skall
fördelas lika på de båda
staterna. Skiljedomstolen
skall fastställa sin
procedur-ordning.
AVDELNING IV
ÖVERGÅNGS- OCH
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 11
För beviljande av förmåner
eller omprövning av förmåner
enligt denna konvention
gäller artiklarna 94 och 95
i förordningen och
artiklarna 118 och 119 i
tilllämpningsförordningen
från och med tidpunkten för
denna konventions ikraft-
trädande.
Artikel 12
1. Denna konvention träder
i kraft första dagen i
tredje månaden efter den
månad, då de båda
regeringarna skriftligen
har underrättat varandra om
att de inomstatliga
villkoren för konven-
tionens ikraftträdande
fullgjorts.
2. Denna konvention slutes
på obestämd tid. Den kan
skriftligen sägas upp av
endera av de
fördragsslutande staterna
med iakttagande av 3
månaders uppsägningstid.
3. Om konventionen sägs upp
skall dess bestämmelser
fortsätta att tillämpas med
avseende på förvärvade
rättigheter.
Artikel 13
Vid ikraftträdandet av
denna konvention upphör att
gälla:
a) konventionen den 11
november 1975 mellan
Konungariket Sverige och
Republiken Österrike om
-------------------------------------------------------
ABKOMMEN ZWISCHEN eines Vertragsstaates, die
DER REPUBLIK außerhalb des Gebietes
ÖSTERREICH UND DEM eines Staates wohnen, für
KÖNIGREICH SCHWEDEN den die Verordnung gilt,
ÜBER SOZIALE SICHERHEIT stehen bei Anwendung der
Rechts-vorschriften des
Die Republik Österreich und anderen Vertrags-staates
das Königreich Schweden in den Staatsangehörigen die-
dem Wunsche, unter ses Vertragsstaates
Bedachtnahme auf Artikel 8 gleich.
der Verordnung (EWG) (2) Absatz 1 berührt nicht
Nr.1408/71 auf dem Gebiet die österreichischen
der Sozialen Sicherheit Rechtsvorschrif-ten
zwischen den beiden betreffend die
Staaten über die Verord- Versicherung von Personen,
nungen (EWG) Nr. 1408/71 die bei einer
und 574/72 hinausgehend österreichischen amtlichen
Personen zu schützen, die Vertre-tung in einem
nach den Rechts- anderen Staat als einem
vorschriften eines oder Staat, für den die
beider Staaten geschützt Verordnung gilt, oder bei
sind oder waren, sind Mitglie-dern einer solchen
übereingekommen, folgendes Vertretung be-schäftigt
Abkommen zu schließen, das sind.
an die Stelle des (3) Absatz 1 berührt nicht
Abkommens vom 11. November die schwedischen
1975 zwischen den beiden Rechtsvorschriften
Staaten über Soziale betreffend die
Sicherheit in der Fassung Zusatzrenten-versicherung
des Zusatzabkommens vom für Personen, die von einem
21. Okto-ber 1982 treten schwedischen Arbeitgeber
in einem anderen Staat als
soll: einem Staat, für den die
Verordnung gilt,
ABSCHNITT I beschäftigt werden.
ALLGEMEINE
BESTIMMUNGEN
ABSCHNITT II
Artikel 1
(1) In diesem Abkommen BESONDERE
bedeu-ten die Ausdrücke BESTIMMUNGEN
1. "Verordnung" die
Verordnung (EWG) Artikel 6
Nr.1408/71 des Rates über In jenen Fällen, in denen
die Anwendung der Systeme die Ver-tragsstaaten
der sozialen Sicherheit anstelle der nach den
auf Arbeit-nehmer und Artikeln 93 bis 96 der
Selbständige sowie deren Durch-führungsverordnung
Familienangehörige, die vorgesehenen
innerhalb der Gemeinschaft Kostenerstattung eine
zu-und abwandern, in der Erstattung auf der
zwischen den beiden Grundlage eines Pausch-
Vertragsstaaten jeweils betrages oder einen
geltenden Fassung; Verzicht auf eine
2. Erstattung vereinbaren,
"Durchführungsverordnung" kön-nen die zuständigen
die Verordnung (EWG) Behörden beider
Nr.574/72 des Rates über Vertragsstaaten folgendes
die Durchführung der vereinbaren:
Verordnung (EWG) Nr. a) die Bezeichnung des
1408/71 über die Anwendung Trägers des Wohnortes als
der Systeme der sozialen zuständiger Träger;
Sicherheit auf Arbeit- b) Maßnahmen zur Vermeidung
nehmer und Selbständige einer außergewöhnlichen
sowie deren Belas-tung, die sich für
Familienangehörige, die einen Träger oder für eine
innerhalb der Gemeinschaft Verbindungsstelle aus der
zu- und abwandern, in der Erstattung auf der
zwischen den beiden Grundlage eines
Vertragsstaaten jeweils Pauschbetrages oder aus
geltenden Fassung. dem Verzicht auf eine
(2) In diesem Abkommen Erstattung ergeben würde.
haben andere Ausdrücke die
Bedeutung, die ihnen nach Artikel 7
der Verordnung und der Für die im Artikel 3 Absätze
Durchführungsverordnung 1 und 2 genannten
oder den innerstaatlichen Personen, die außerhalb des
Rechts-vorschriften Gebietes eines Staates
wohnen, für den die
zukommt. Verordnung gilt, und für
die im Artikel 3 Absatz 2
Artikel 2 genannten Per-sonen, die
Dieses Abkommen gilt für im Gebiet eines Staates
die Rechtsvorschriften, wohnen, für den die
die vom sachlichen Verordnung gilt, findet in
Geltungsbereich der bezug auf
Verordnung erfaßt sind. a) Kinderzuschüsse zu
Alters- und
Artikel 3 Invaliditätsrenten,
(1) Dieses Abkommen gilt b) Waisenrenten mit
für Personen, die vom Ausnahme von Waisenrenten
persönlichen aus der Ver-sicherung bei
Geltungsbereich der Arbeitsunfällen und
Verordnung erfaßt sind. Berufskrankheiten
(2) Dieses Abkommen gilt Titel III Kapitel 3 der
ferner für folgende Verordnung entsprechend
Personen, die nicht vom
persönlichen Anwendung.
Geltungsbereich der
Verordnung erfaßt sind: Artikel 8
a) Personen, für die die (1) Für die im Artikel 3
Rechts-vorschriften eines Absatz 2 genannten
oder beider Personen, die nicht
Vertragsstaaten gelten schwedische oder
oder galten; österreichische
Staatsangehörige oder
b) Personen, die Personen sind, die ihre
Familienange-hörige oder Rechte von schwedischen
Hinterbliebene der in oder österreichisch-en
Buchstabe a genannten Staatsangehörigen ableiten,
Personen sind. gilt Artikel 10 der
Verordnung nur in bezug
Artikel 4 auf eine schwedische
(1) Für die im Artikel 3 Grundrente, die auf Grund
Absatz 2 genannten von Zeiten einer
Personen finden im Zusatzrenten-versicherung
Verhältnis zwischen den oder von gleich-gestellten
beiden Vertragsstaaten die Zeiten berechnet wird.
Verordnung, die (2) Für die im Artikel 3
Durchführungsverordnung und Absatz 2 genannten
Personen gelten Artikel 45
die zu ihrer Durchführung der Verordnung und die für
getrof-fenen Schweden im Anhang VI der
Vereinbarungen ent- Verordnung vorgesehenen
sprechend Anwendung, Bestim-mungen betreffend
soweit in diesem Abkommen die voraus-geschätzten
nichts anderes bestimmt künftigen Versiche-
ist. rungszeiten nur in bezug
(2) Artikel 3 der auf eine schwedische
Verordnung gilt in bezug Grundrente, die auf Grund
auf die im Artikel 3 von Zeiten einer Zusatz-
Absatz 2 genannten rentenversicherung oder
Personen nur für die von gleichgestellten
Staatsangehörigen der Zeiten berechnet wird.
Vertragsstaaten sowie für
die Familienangehörigen und
Hinter-bliebenen dieser ABSCHNITT III
Personen.
(3) Titel III Kapitel 6, VERSCHIEDENE
mit Aus-nahme des Artikels BESTIMMUNGEN
67, Kapitel 7 und 8 der
Verordnung gelten nicht in Artikel 9
bezug auf die im Artikel 3 (1) Die vollstreckbaren
Ab-satz 2 genannten Ent-scheidungen der
Gerichte sowie die
Personen. vollstreckbaren Bescheide
und Rückstandsausweise
Artikel 5 (Urkunden) der Träger oder
(1) Die Staatsangehörigen der Behörden eines
-------------------------------------------------------
Vertragsstaates über Durchführungsverordnung mit
Beiträge und sonstige In-krafttreten dieses
Forderungen aus der Abkommens ent-sprechend.
Sozialen Sicherheit werden
im anderen Vertragsstaat Artikel 12
anerkannt. (1) Dieses Abkommen tritt
am ersten Tag des dritten
(2) Die Anerkennung darf Monats nach Ablauf des
nur ver-sagt werden, wenn Monats in Kraft, in dem
sie der öffent-lichen die beiden Regierungen
Ordnung des Vertrags- einander schriftlich
staates widerspricht, in mitgeteilt haben, daß die
dem die Entscheidung oder für das Inkraftreten des
die Urkunde anerkannt Abkommens erforderlichen
werden soll. je-weiligen
(3) Die nach Absatz 1 innerstaatlichen Voraus-
anerkannten setzungen vorliegen.
vollstreckbaren (2) Dieses Abkommen wird
Entscheidungen und auf unbestimmte Zeit
Urkunden werden im anderen geschlossen. Jeder
Vertragsstaat vollstreckt. Vertragsstaat kann es
Das unter Einhaltung einer
Vollstreckungsverfahren Frist von drei Monaten
richtet sich nach den schriftlich kündigen.
Rechtsvorschriften, die in
dem Vertragsstaat, in (3) Im Falle der Kündigung
dessen Gebiet vollstreckt gelten die Bestimmungen
werden soll, für die dieses Ab-kommens für
Vollstreckung der in erworbene An-sprüche
diesem Vertragsstaat
erlassenen entsprechenden weiter.
Entscheidungen und
Urkunden gelten. Die Artikel 13
Ausfertigung der Mit Inkrafttreten dieses
Entscheidung oder der Ab-kommens treten außer
Urkunde muß mit der Kraft:
Bestätigung ihrer a) das Abkommen vom 11.
Vollstreckbarkeit No-vember 1975 zwischen
(Vollstreckungsklausel) der Republik Österreich und
versehen sein. dem Königreich Schweden über
(4) Forderungen von Trägern Soziale Sicherheit samt
im Gebiet eines Schlußprotokoll in der
Vertragsstaates aus Fassung des Zusatzab-
Beitragsrückständen haben kommens vom 21. Oktober
bei der 1982;
Zwangsvollstreckung sowie b) die Vereinbarung vom l.
im Konkurs- und Juni 1976 zur Durchführung
Ausgleichsverfahren im des Abkommens zwischen der
Gebiet des anderen Republik Österreich und dem
Vertrags-staates die Königreich Schweden über
gleichen Vorrechte wie Soziale Sicherheit.
entsprechende Forderungen
im Gebiet dieses
Vertragsstaates.
Zu Urkund dessen haben die
Artikel 10 Bevollmächtigten beider
(1) Streitigkeiten Vertrags-staaten dieses
zwischen den Abkommen unter-zeichnet.
Vertragsstaaten über die
Aus-legung oder Anwendung
dieses Abkommens werden,
soweit möglich, durch die Geschehen zu Wien, am 21.
zuständigen Behörden der März 1996 in zwei
Vertragsstaaten bei- Urschriften, in deutscher
gelegt. und schwedischer Sprache,
(2) Kann eine Streitigkeit wobei beide Texte in
auf diese Weise nicht gleicher Weise authentisch
innerhalb von drei Monaten sind.
beigelegt werden, so ist
sie auf Verlangen eines
Vertragsstaates einem
Schieds-gericht zu Für die Republik Österreich:
unterbreiten, das wie
folgt zu bilden ist:
a) Jeder Vertragsstaat Michael Fitz
bestellt bin-nen einem
Monat ab dem Empfang des
Verlangens einer
schiedsgerichtlichen Für das Königreich Schweden:
Entscheidung einen
Schiedsrichter. Die beiden
so nominierten Björn Skala
Schiedsrichter wählen
innerhalb von zwei Mona-
ten, nachdem der
Vertragsstaat, der seinen
Schiedsrichter zuletzt
bestellt hat, dies
notifiziert hat, einen
Staatsangehörigen eines
Drittstaates als dritten
Schieds-richter.
b) Wenn ein Vertragsstaat
inner-halb der
festgesetzten Frist keinen
Schiedsrichter bestellt
hat, kann der andere
Vertragsstaat den Präsi-
denten des Internationalen
Ge-richtshofes oder für den
Fall, daß dieser
Staatsangehöriger eines der
beiden Vertragsstaaten
ist, den Vizepräsidenten
oder nächsten dienstältesten
Richter, der nicht die
Staatsangehörigkeit eines
der beiden Vertragsstaaten
hat, er-suchen, einen
solchen zu be-stellen.
Entsprechend ist über
Aufforderung eines
Vertragsstaates
vorzugehen, wenn sich die
beiden Schiedsrichter über
die Wahl des dritten
Schiedsrichters nicht
eini-gen können.
(3) Das Schiedsgericht
entscheidet mit
Stimmenmehrheit. Seine
Ent-scheidungen sind für
die beiden Vertragsstaaten
bindend. Jeder
Vertragsstaat trägt die
Kosten des
Schiedsrichters, den er
bestellt. Die übrigen
Kosten des Schieds-
verfahrens werden von den
Vertragsstaaten zu
gleichen Teilen getragen.
Das Schiedsgericht re-gelt
sein Verfahren selbst.
ABSCHNITT IV
ÜBERGANGS- UND
SCHLÜSSBESTIMMUNGEN
Artikel 11
Für die Feststellung und
Neufest-stellung von
Leistungen nach diesem
Abkommen gelten die
Artikel 94 und 95 der
Verordnung sowie die
Artikel 118 und 119 der
11
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 maj 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros,
Messing
Föredragande: statsrådet Maj-Inger Klingvall
Regeringen beslutar proposition 1995/96:203 Konvention om social trygghet mellan
Sverige och Österrike.
20