Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 6483 av 7212 träffar
Propositionsnummer · 1995/96:203 · Hämta Doc ·
Konvention om social trygghet mellan Sverige och Österrike
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 203
Regeringens proposition 1995/96:203 Konvention om social trygghet mellan Sverige och Österrike Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 2 maj 1996 Göran Persson Maj-Inger Klingvall (Socialdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner konventionen den 21 mars l996 mellan Sverige och Österrike om social trygghet. Som en följd av det svenska medlemskapet i den Europeiska unionen (EU) har gemenskapens samordningsregler inom den sociala trygghetens område blivit direkt gällande i Sverige. Genom konventionen kommer dessa regler, som återfinns i förordningarna (EEG) nr 1408/71 och 574/72, att också gälla för sådana personer som inte direkt på grundval av EG-rätten är omfattade av förordningarna när de flyttar mellan Sverige och Österrike. 1 Innehållsförteckning 1. Förslag till riksdagsbeslut........................3 2. Ärendet och dess beredning.........................3 3. Bakgrund...........................................3 4. Konventionen i huvuddrag...........................5 5. Konventionens kostnadseffekter.....................8 6. Godkännande av konventionen........................9 Bilaga Konventionen den 21 mars 1996 mellan Sverige och Österrike om social trygghet.....................11 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 maj 1996.......................................20 2 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner konventionen den 21 mars l996 mellan Sverige och Österrike om social trygghet. 2 Ärendet och dess beredning Vintern 1993 inleddes förhandlingar mellan Sverige och Österrike om en konvention om social trygghet. Förhandlingarna avslutades i augusti samma år. I den svenska förhandlingsdelegationen ingick representanter för bl.a. Socialdepartementet och Riksförsäkringsverket. Konventionen undertecknades i Wien den 21 mars 1996. Konventionen träder i kraft när de båda ländernas regeringar har underrättat varandra om att de inomstatliga villkoren för konventionens ikraftträdande har fullgjorts. Vid konventionens ikraftträdande upphör den tidigare konventionen att gälla. 3 Bakgrund Frågor som rör samordningen av social trygghet för personer som flyt-tar inom Europeiska unionen är en betydelsefull del av gemenskapens inre marknad. Genom särskilda regler, vilka huvudsakligen återfinns i två förordningar av rådet, har gemenskapen infört en ordning för hur denna samordning skall göras. Reglerna återfinns dels i förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT nr L 149, 5.7.1971, s. 2), dels i förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT nr L 74, 27.3.1972, s. 1). Genom det svenska medlemskapet i den Europeiska unionen gäller förordningarna direkt här i landet. Detta innebär bl.a. att reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 är överordnade de multi- och bilaterala konventioner som Sverige har ingått med andra medlemsländer inom den sociala trygghetens område. För den personkrets och de sakområden som omfattas av förordningen är det enligt artikel 6 i förordningen således förordningens bestämmelser som skall tillämpas. Detta innebär emellertid inte att de konventioner som har träffats formellt sett upphört att gälla. Konventionerna har fortsatt giltighet och skall tillämpas i förhållande till både personer och sakområden som inte omfattas av förordningens bestämmelser. De personer som det är fråga om är i första hand medborgare i länder utanför EU och medborgare i EU som inte faller in under den definition av begreppet anställd resp. egenföretagare som gäller enligt förordningen och som inte heller är familjemedlemmar eller efterlevande till en sådan person. Det kan också vara så att vissa kon- ventionsbestämmelser skall fortsätta att gälla. De har då förtecknats i bilaga III till förordningen. Mellan Sverige och Österrike gäller sedan den 1 november l976 konventionen den 11 november l975 mellan Konungariket Sverige och Republiken Österrike om social trygghet. (SFS 1976:722, ändrad SFS 1983:478) Konventionen innehåller bestämmelser som medför att medborgare i det ena landet likställs med medborgare i det andra när det gäller rätt till socialförsäkringsförmåner. Vidare innehåller konventionen sammanläggningsregler, dvs. bestämmelser om rätt att i ett land räkna sig tillgodo väntetider eller kvalifikationstider som har fullgjorts i det andra landet. Konventionens bestämmelser gäller också tredje lands medborgare som är eller har varit försäkrade i länderna. I fråga om de sakområden som omfattas av konventionen överensstämmer dessa i princip med vad som gäller enligt förordningen. Den personkrets som omfattas av konventionen är emellertid vidare än vad som gäller enligt förordning (EEG) nr 1408/71. Det är således två skilda regelsystem som gäller för samordningen av socialförsäkringsförmåner mellan Sverige och Österrike. Det är bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 som skall tillämpas när det huvudsakligen är fråga om förvärvsarbetande medborgare i något av länderna. Konventionens bestämmelser gäller däremot i huvudsak medborgare i tredje land samt svenska och österrikiska medborgare som aldrig varit förvärvsarbetande. För enskilda kan detta innebära svårigheter att veta vilka regler som gäller och för de tillämpande myndighe- terna administrativt merarbete. Att detta förhållande kan medföra problem uppmärksammades redan under det förhandlingsarbete som föregick avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Genom de intensiva diskussioner som fördes inom EFTA och där representanter för bl.a. regeringskanslierna i Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Sverige och Österrike deltog, lades en grund för att lösa även frågor som låg utanför EES-avtalet. När förhandlingarna om EES avslutats framstod det därför som naturligt att bygga vidare på de kontakter som skapats under de interna EFTA-diskussionerna. Detta gällde särskilt i förhållande till Österrike. Förhandlingar om en ny konvention, avsedd att ersätta 1975 års konvention, inleddes därför med Österrike under vintern 1993. Den bärande tanken under förhandlingsarbetet har varit att, materiellt sett, endast ett regelsystem skall gälla för samordningen av socialförsäkringsförmåner mellan Sverige och Österrike och att det är reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 och i tillämpningsförordningen som skall ges allmän tillämplighet. I förhållande till de nordiska länderna har detta redan genomförts genom den nya nordiska konventionen som undertecknades den 15 juni l992 och som trädde ikraft den 1 januari l994, samtidigt med EES-avtalet. Den nordiska konventionen godkändes av riksdagen (prop. 1992/93:7, bet. 1992/93:SfU4, rskr. 1992/93:69). Det kan framhållas att kommissionen lagt fram förslag om att tillämp- ningsområdet för förordning (EEG) nr 1408/71 skall utvidgas till att omfatta alla dem som är försäkrade enligt lagstiftningen i ett land oberoende av om de är förvärvsarbetande eller inte. Förslaget, som endast omfattar den som är medborgare i en medlemsstat, har ännu inte vunnit sådan enighet att det kunnat antas av rådet. Om ett sådant förslag genomförs innebär det att personer som aldrig förvärvsarbetat likställs med förvärvsarbetande i fråga om bl.a. rätten till sjukvårdsförmåner och pensioner (EGT nr C 46, 20.2.1992, s. 1). Även i fråga om förmåner till tredje lands medborgare har kommissionen lagt fram vissa förslag (EGT nr C 242, 19.9.1995, s. 7). Förslaget begränsade sig till frågan om sjukvårdsförmåner vid tillfälligt besök i annat medlemsland. Förslaget som lades fram år 1995 fick emellertid inte sådant stöd att det kunde genomföras och det har därför tills vidare fallit. Kommissionen har dock inte övergett frågan om att tillämpningsområdet för förordning (EEG) nr 1408/71 bör utvidgas till att också omfatta medborgare i tredje land. Förhandlingarna med Österrike har resulterat i en ny konvention inom den sociala trygghetens område. Genom bestämmelser i den nya konventionen görs reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 tilllämp- liga också i förhållande till personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i Sverige eller Österrike utan att ha förvärvsarbetat eller ha medborgarskap i något av länderna. Genom konventionens bestämmelser kommer i princip de materiella skillnader i fråga om samordningen för olika persongrupper som blivit följden av den svenska anslutningen till EES-avtalet och senare det svenska medlemskapet i den Europeiska unionen att ha undanröjts. Eftersom det är första gången det sker i förhållande till ett land utanför Norden bör konventionen godkännas av riksdagen. 4 Konventionen i huvuddrag Konventionen, som är bifogad denna proposition som bilaga, är indelad i fyra avdelningar. Den första avdelningen innehåller allmänna bestämmelser. Artikel 1 innehåller definitioner av uttryck som används i konventionen. I artikel 2 anges att konventionen är tillämplig på all lagstiftning som omfattas av förordningens sakområden. Sakområdena återfinns i artikel 4 av förordningen och omfattar förmåner vid sjukdom och moderskap, förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförmågan, förmåner vid ålderdom, förmåner till efterlevande, förmåner vid olycksfall i arbete och arbetssjukdomar, dödsfallsersättningar, förmåner vid arbetslöshet, samt familjeförmåner. För att ange den nationella lagstiftning som faller in under respektive sakområde åligger det varje medlemsland att i särskilda förklaringar, som offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, ange den lagstiftning som landet anser vara omfattad. De svenska och österrikiska lag- stiftningsförteckningarna finns intagna i ett supplement till tidningen (EGT, EES-supplement nr 59, 31.12.1994, s. 60). I konventionens artikel 3 anges den personkrets som omfattas av konventionens bestämmelser. Här är att märka att konventionen gäller såväl för personer som omfattas av förordningens personkrets som för personer som inte omfattas av denna personkrets, men som väl omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller i båda av de fördragsslutande staterna samt för familjemedlemmar eller efterlevande till sådana personer. Konventionen kommer härigenom att omfatta såväl förvärvsarbetande medborgare i Sverige och Österrike som deras familjemedlemmar och efterlevande samt envar som är eller har varit omfattad av svensk eller österrikisk lagstiftning oavsett medborgarskap. Att konventionen också omfattar sådana personer som faller in under förordningens tillämpnings- område kan förklaras med att vissa av konventionens bestämmelser tar sikte på situationer när den förmånsberättigade är bosatt i ett land där förordningen inte gäller (jfr. artiklarna 5 och 7). I artikel 4 har tagits in den betydelsefulla bestämmelse som anger att för alla dem som är bosatta i Sverige eller Österrike och som inte redan omfattas av förordningens bestämmelser, skall i förhållandet mellan Sverige och Österrike, förordningen och tillämpningsförordningen och alla för deras genomförande ingångna överenskommelser gälla om inte annat sägs i konventionen. Genom denna bestämmelse förverkligas huvudsyftet med konventionen och förordningens principer om endast en tillämplig lagstiftning, sammanläggning av kvalifikationstider, proportionell beräkning av pensioner samt export av kontantförmåner kommer att gälla också för samordningen av förmåner till personer som enligt EG-rätten faller utanför förordningens personkrets. Endast ett regelsystem kommer således att gälla för alla dem som är eller har varit omfattade av ländernas lagstiftningar. Detta får betydelse bl.a. när ett företag i Sverige eller Österrike sänder ut en anställd för arbete i det andra landet. Oavsett medborgarskap kan den anställde under utsändningstiden kvarstå som omfattad av svensk eller österrikisk lagstiftning. Av artikel 4 framgår också att förordningens bestämmelser om likabehandling skall gälla endast för den som är medborgare i Sverige eller Österrike samt för dennes familjemedlemmar eller efterlevande till sådana personer. Denna bestämmelse får betydelse bl.a. i de fall där den nationella lagstiftningen innehåller väntetider för utländska medborgare. Som exempel kan nämnas att bestämmelsen får till följd att en tredjelandsmedborgare som inflyttar till Sverige från Österrike med ett barn måste uppfylla den väntetid som enligt lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag gäller för utländska medborgare. Artikel 4 innehåller ytterligare undantag från förordningens bestämmelser. För personer som saknar svenskt eller österrikiskt medborgarskap och för personer med sådant medborgarskap som aldrig har förvärvsarbetat skall förordningens bestämmelser om arbetslöshetsförmåner, med undantag för reglerna om sammanläggning av försäkrings- eller anställningsperioder, inte tillämpas. Undantagen innebär bl.a. att det inte kommer att vara möjligt för en sådan person som är försäkrad i Sverige att med bibehållen arbetslöshetsersättning söka arbete i Österrike. Ett annat undantag från förordningens regler gäller familjeförmåner som inte skall exporteras i de fall en person har sin familj i det andra landet. Av artikel 5 framgår att medborgare i Sverige eller Österrike, som är bosatta utanför en stats territorium för vilken förordningen gäller, likställs med medborgare i den andra fördragsslutande staten vid tillämpning av dess lagstiftning. Från denna bestämmelse görs i artikeln undantag för vissa anställda inom den österrikiska utrikesförvaltningen. Undantag görs vidare för den svenska lagstiftningen om tilläggspension för personer anställda av en svensk arbetsgivare i en annat stat än en stat för vilken förordningen gäller. Den sistnämnda bestämmelsen förhindrar således att en österrikisk medborgare som är anställd av ett svenskt företag utanför EU/EES-området blir omfattad av den svenska försäkringen för tilläggspension. I konventionens andra avdelning har tagits in särskilda bestämmelser. Artikel 6 innehåller vissa regler av betydelse för det fall att länderna träffar överenskommelse om att göra avsteg från de bestämmelser om kostnadsregleringar för sjukvårdsförmåner som finns i artiklarna 93-96 i tillämpningsförordningen. Här kan nämnas att Sverige och Österrike den 22 december l993 har träffat en överenskommelse (SÖ nr 94:10) om hur de kostnadsregleringar som följer av förordningens bestämmelser skall göras. Överenskommelsen trädde i kraft samtidigt med EES-avtalet den 1 januari l994. Överenskommelsens innebörd redovisas nedan under avsnitt 5. Ytterligare undantag från förordningens bestämmelser finns intagna i artikel 7. Där föreskrivs att för barntillägg till ålders- och invalidpension samt för barnpension skall i stället förordningens pensionsregler tillämpas när förmånerna ges ut till personer som är bosatta utanför ett land som ingår i den Europeiska unionen eller EES-området. Detta gäller för personer som inte omfattas av förordningen även inom EES-området. Undantagen innebär bl.a. att förmånerna kommer att ges ut från såväl Sverige som Österrike men som proportionellt beräknade pensionsförmåner och inte som familjeförmåner för vilka barnets bosättningsland är primärt ansvarigt. Genom undantagen uppkommer inte heller någon skyldighet för länderna att såsom sekundärt ansvariga för familjeförmåner betala ett tilläggsbelopp i de fall det andra landets förmåner utges med lägre belopp. Även i artikel 8 görs vissa undantag från förordningens bestämmelser. För personer som varken har svenskt eller österrikiskt medborgarskap eller som härleder sina rättigheter från en sådan person skall den regel i förordningens artikel 10 som avser att förhindra att förmåner dras in eller minskas vid bosättning i ett annat medlemsland endast tillämpas på svensk folkpension som tjänats in genom förvärvsarbete i Sverige. En medborgare i tredje land som enbart har rätt till bosättningsbaserad folkpension får således vid flyttning från Sverige inte fortsätta att uppbära pensionen. Däremot kan en svensk eller österrikisk medborgare, som uppbär folkpension grundad på förvärvsarbete, med direkt tillämpning av förordningen fortsätta att uppbära en sådan pension även vid bosättning utanför Sverige. I artikel 8 finns ytterligare en begränsning för tillämpningen av förord- ningens regler. I en andra punkt föreskrivs nämligen att för personer som saknar svenskt eller österrikiskt medborgarskap eller för personer med sådant medborgarskap men som aldrig har förvärvsarbetat skall de pensionsbestämmelser som finns i förordningens artikel 45 och som huvudsakligen rör sammanläggning av försäkrings- eller bosättningsperioder endast gälla sådan svensk folkpension som beräknas när den pensionberättigade har rätt till tilläggspension (ATP). Detta skall också gälla i de fall det kan bli fråga om att lägga antagandepoäng till grund för beräkningen av en förtidspension. Enligt en anteckning som gäller för Sverige i förordningens bilaga 6 skall för personer för vilka förordningen direkt gäller, en sådan beräkning göras i de fall den pensionsberättigade är aktuellt försäkrad i ett annat medlemsland när pensionsfallet inträffar. Avsikten med dessa bestämmelser är att en kortare tids bosättning i Sverige utan samband med förvärvsarbete inte skall kunna ge rätt till svenska folkpensionsförmåner. I en tredje avdelning finns övriga bestämmelser. Från den tidigare kon- ventionen har övertagits bestämmelser som återfinns i artikel 9. Bestämmelserna föreskriver dels ett ömsesidigt erkännande av domar och beslut som har meddelats av de fördragsslutande staternas domstolar, försäkringsorgan eller myndigheter, dels att sådana beslut är verkställbara i den andra fördragsslutande staten. För fordran på obetalda avgifter skall vid tvångsverkställighet liksom vid konkurs- och förlikningsförfarande i den andra fördragsslutande staten gälla samma förmånsrätt som motsvarande fordringar har i den staten. Bestämmelserna faller utanför tillämpningsområdet för förordning (EEG) nr 1408/71. Det förhållandet att förordningen blivit gällande rätt i Sverige påverkar därför inte deras giltighet. Bestämmelserna har förts över till den nya konventionen i oförändrad lydelse eftersom de får anses utgöra ett effektivt instrument när det gäller att driva in avgifter till de sociala trygghetssystemen. För den svenska verkställigheten tillämpas lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden. I en femte avdelning återfinns övergångs- och slutbestämmelser. 5 Konventionens kostnadseffekter Genom bestämmelserna i den nya konventionen kommer också medborgare i tredje land samt sådana svenska och österrikiska medborgare som aldrig har förvärvsarbetat att omfattas av reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71. Ändringen innebär emellertid inte att det blir en större personkrets än tidigare som kommer att omfattas av samordningsreglerna mellan Sverige och Österrike. De personer det gäller är för närvarande omfattade av den nu gällande konventionen. I såväl den tidigare konventionen som i förordningen finns regler för sammanläggning, dvs. regler om rätt att i ett land tillgodoräknas vänte- och kvalifikationstider som fullgjorts i det andra landet. Reglerna i den tidigare konventionen har således i nu nämnda avseenden sin motsvarighet i förordningens regelsystem. Det förhållandet att förordningens bestämmelser genom den nya konventionen även skall gälla för personer som faller utanför förordningens direkta tillämpningsområde torde därför inte medföra några ökade kostnader för den svenska socialförsäkringen. Enligt den tidigare konventionen gäller att sjukvårdskostnader som uppkommer i det ena landet och som skall betalas av det andra landet regleras genom överenskommelser mellan ländernas behöriga myndigheter. I förordning (EEG) nr 1408/71 och i tillämpningsförordningen finns detaljerade bestämmelser för hur sådana regleringar skall göras mellan länderna. Bestämmelserna ger också utrymme för en reglering av kostnaderna på annat sätt om länderna kommer överens om det. Ovan har nämnts att Sverige och Österrike har träffat en särskild överens- kommelse för regleringen av sjukvårdskostnader mellan länderna. Överenskommelsen innebär i huvudsak att länderna i största möjliga mån avstår från betalningar när dessa enligt förordningen skall göras med schablonbelopp men att kostnader som huvudsakligen uppkommit vid tillfälliga besök i det andra landet skall ersättas enligt gällande EG-reglering med det faktiska beloppet. Överenskommelsen bedöms minska Sveriges kostnader i förhållande till en strikt tillämpning av EG-regleringen på området. 6 Godkännande av konventionen ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Riksdagen godkänner konventionen| |den 21 mars l996 mellan Sverige och Österrike om | |social trygghet. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Genom EES- avtalet och det svenska medlemskapet i EU har den tidigare konventionen mellan Sverige och Österrike om social trygghet blivit föråldrad och fyller inte längre den viktiga funktionen att vara ett effektivt instrument för samordningen av ländernas sociala trygghetssystem. De samordningsregler som numera skall tillämpas återfinns huvudsakligen i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 575/72. Förordningarnas regler gäller emellertid endast för den som är eller har varit förvärvsarbetande och som dessutom är medborgare i EU eller ett annat land som omfattas av EES-avtalet samt för familjemedlemmar och efterlevande till sådana personer. Bestämmelserna i den tidigare konventionen har således fortsatt giltighet för personer som är s.k. tredje-stats medborgare samt för personer som härleder sin rätt från en sådan person. Det är naturligtvis angeläget att det även för dessa personer finns regler som på ett tillfredsställande sätt kan lösa frågor om samordningen av ländernas sociala trygghetssystem. Genom den nya konventionen som undertecknades den 21 mars l996 kommer i förhållandet mellan Sverige och Österrike samma regler att gälla för alla som flyttar mellan länderna oavsett om personerna är eller har varit förvärvsarbetande eller om de är medborgare i någon av de fördragsslutande staterna eller i tredje stat. Den nya konventionen innebär att de bilaterala förhållandena mellan Sverige och Österrike inom den sociala trygghetens område regleras på ett tillfredsställande sätt. Därigenom underlättas också situationen för personer som flyttar mellan länderna och för företag med verksamhet i såväl Sverige som Österrike. 3 ------------------------------------------------------- KONVENTION MELLAN som är anställda vid en KONUNGARIKET SVERIGE österrikisk am-bassad eller OCH REPUBLIKEN ett konsulat i en annan ÖSTERRIKE OM SOCIAL stat än en stat för vilken TRYGGHET förordningen gäller, eller är anställda av en medlem av Konungariket Sverige och en sådan ambassad eller ett Republiken Österrike som sådant konsulat. med beaktande av artikel 8 3. Punkt 1 berör inte den i förordning (EEG) nr svenska lagstiftningen om 1408/71 och i en önskan att försäkringen för tilläggs- på den sociala trygghetens pension för personer an- område, utöver vad som följerställda av en svensk av bestämmelserna i förord- arbetsgivare i en annan ningarna (EEG) nr 1408/71 stat än en stat för vilken och (EEG) nr 574/72, förordningen gäller. skydda personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i den ena eller båda staterna, har kommit överens om att ingå följande konvention, AVDELNING II som skall ersätta konventionen mellan de båda SÄRSKILDA staterna om social BESTÄMMELSER trygghet av den 11 november 1975, ändrad genom Artikel 6 tilläggs-överenskommelsen I de fall de den 21 oktober 1982, fördragsslutande sta-terna i stället för att tillämpa AVDELNING I åter-betalning i den form som före-skrivs i ALLMÄNNA artiklarna 93-96 i tillämp- BESTÄMMELSER ningsförordningen har kommit överens om Artikel 1 återbetalning i form av 1. I denna konvention schablonbelopp eller om avses med uttrycken att av-stå från återbetalning 1) förordningen förordning kan de behö-riga (EEG) nr 1408/71 om myndigheterna komma öve- tillämpningen av systemen rens för social trygghet när anställda, egenföretagare a) dels om att eller deras familje- institutionen på medlemmar flyttar inom bosättningsorten skall gemenskapen i den vid anses som den behöriga varje tillfälle mellan de institutionen, två för-dragsslutande b) dels om åtgärder för att staterna gällande lydelsen, förhindra sådana och med extraordinära fi-nansiella förpliktelser för en insti- 2) tillämpningsförordningen tution eller ett för-ordning (EEG) nr 574/72 förbindelseorgan som annars om tillämpning av förordning skulle bli följden av att (EEG) nr 1408/71 om återbetalning sker i form tillämpningen av systemen av ett schablonbelopp för social trygghet när eller ett avstående från anställda, egenföretagare eller deras återbetalning. familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen i den vid Artikel 7 varje tillfälle mellan de För personer, som avses i två fördrags-slutande artikel 3.1 och 3.2, staterna gällande lydel- bosatta utanför en stats sen. territorium för vilken förord-ningen gäller, och för 2. Andra uttryck, som personer, som avses i förekommer i denna artikel 3.2 bosatta inom konvention har den innebörd en stats territorium för som de har i för-ordningen, vilket förordningen gäller, tillämpningsförordning-en skall beträf-fande eller i de fördragsslutande staternas nationella a) barntillägg till ålders- och in-validpension, och lagstiftning. b) barnpension, med undantag för barnpension Artikel 2 från försäkring för olycksfall Denna konvention är i arbetet och arbets- tillämplig på all sjukdomar lagstiftning som omfattas bestämmelserna i avdelning av förordningens sakområden. III kapitel 3 i förordningen tillämpas. Artikel 3 Artikel 8 1. Denna konvention gäller 1. För personer som avses i per-soner som omfattas av artikel 3.2 som varken är förord-ningens personkrets. svenska eller österrikiska medborgare eller härleder 2. Denna konvention gäller sina rättigheter från en vidare följande personer, svensk eller österrikisk som inte om-fattas av med-borgare skall artikel förordningens person-krets: 10 i förord-ningen endast a) personer som omfattas gälla sådan svensk eller har omfattats av folkpension som beräknats på lagstiftningen i en eller grundval av i båda av de försäkringsperioder enligt fördragsslutande staterna, försäkringen för allmän till- samt läggspension eller därmed b) familjemedlemmar eller jäm-ställda perioder. efter-levande till sådana personer som avses under 2. För personer som avses i artikel 3.2 skall artikel a. 45 i förordningen och bestämmelserna för Sverige i Artikel 4 bilaga 6 till förordningen 1. För personer som avses i rörande framtida antagna artikel 3.2 gäller i försäkrings-perioder endast förhållandet mellan de båda gälla sådana svenska fördragsslutande staterna folkpensioner som beräk- för-ordningen och nats på grundval av tillämpningsförord-ningen försäkrings-perioder enligt och alla för deras genom- försäkringen för allmän tilläggspension eller där- med jämställda perioder. förande ingångna överenskom- melser om något annat inte sägs i denna konvention. AVDELNING III ÖVRIGA BESTÄMMELSER 2. Artikel 3 i förordningen gäller i fråga om de personer som avses i Artikel 9 artikel 3.2 endast för 1. Av en fördragsslutande medborgare i de stats domstolar meddelade fördragsslutande staterna verkställbara domar liksom och familjemedlemmar och även av en för-dragsslutande efterlevan-de till sådana stats försäkrings-organ personer. eller myndigheter medde- lade verkställbara beslut 3. Förordningens avdelning och restantiebesked III ka-pitel 6, med (bevis) rörande avgifter undantag för artikel 67, och andra socialförsäk- samt kapitel 7 och 8 gäller ringsfordringar erkänns i inte för personer som avses den andra fördragsslutande i arti-kel 3.2. staten. 2. Erkännande får vägras Artikel 5 endast om det strider mot 1. De medborgare i en den allmänna ordningen i fördrags-slutande stat som den fördragsslutande är bosatta utan-för en stats stat, i vilken domen eller territorium för vilken beviset skall erkännas. förordningen gäller likställs3. Enligt punkt 1 erkända med medborgare i den andra verkställbara domar och fördrags-slutande staten bevis verkställs i den vid tillämpning av dess andra fördrags-slutande lagstiftning. staten. Härvid förfares i enlighet med vad som 2. Punkt 1 berör inte den enligt lag-stiftningen i österrikiska lagstiftningen den stat, på vars terri- om för-säkring av personer torium verkställandet skall ------------------------------------------------------- ske, gäller för verkställandesocial trygghet och av i denna fördragsslutande slutprotokollet till denna stat meddelade motsvarande konvention ändrad genom domar och bevis. Domen tilläggsöverenskommelsen av eller beviset måste förses den 21 oktober 1982, med intyg om dess b) verkställbarhet tillämpningsöverenskommelsen (exigibilitetsklausul). den 1 juni 1976 till konventionen mellan Konungariket Sverige och Republiken Österrike om social trygghet. 4. Har försäkringsorgan i en för-dragsslutande stat fordran på obetalda avgifter skall vid tvångs- verkställighet liksom även vid konkurs- och förlikningsförfarande i den andra fördragsslutande staten sådan fordran ha Till bekräftelse härav har samma förmåns-rätt som de båda fördragsslutande motsvarande fordringar i staternas befull-mäktigade denna stat. ombud undertecknat denna Artikel 10 1. Tvister mellan de för- dragsslutande staterna om konvention. tolk-ningen eller tillämpningen av den-na konvention skall, om möjligt, lösas genom de Utfärdad i Wien den 21 mars fördragsslutande staternas 1996, i två exemplar, på behöriga myndigheter. vardera svenska och tyska, vilka båda texter äger lika 2. Om tvisten inte inom tre måna-der kan lösas på detta sätt, skall den på begäran av endera parten vitsord. underställas en skiljedomstol som skall vara sammansatt på följande sätt. För Konungariket Sverige: a) vardera staten skall utse en skiljeman inom en Björn Skala månad efter det begäran om skiljedom mottagits. De två skiljemännen skall bland medborgarna i en tredje För Republiken Österrike: stat utse en tredje skiljeman inom två må-nader från den dag då den stat som Michael Fitz sist utsåg sin skiljeman underättade den andra staten här-om; b) om endera staten inte skulle ut-se en skiljeman inom den före-skrivna tiden, kan den andra staten begära att presidenten i Interna- tionella Domstolen, eller, om den-ne är medborgare i den ena av staterna, vicepresidenten eller den därnäst äldste domaren i denna domstol som inte är medborgare i endera staten, utser skiljemannen. Liknande förfarande skall tilläm-pas på begäran av endera staten om de båda skiljemännen inte kan enas om utseendet av den tredje skiljemannen. 3. Skiljedomstolens utslag skall grundas på majoritetsbeslut. Ut- slaget skall vara bindande för båda staterna. Varje stat skall bära kost- naderna för den skiljeman som denna stat utsett. Återstående kost-nader skall fördelas lika på de båda staterna. Skiljedomstolen skall fastställa sin procedur-ordning. AVDELNING IV ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER Artikel 11 För beviljande av förmåner eller omprövning av förmåner enligt denna konvention gäller artiklarna 94 och 95 i förordningen och artiklarna 118 och 119 i tilllämpningsförordningen från och med tidpunkten för denna konventions ikraft- trädande. Artikel 12 1. Denna konvention träder i kraft första dagen i tredje månaden efter den månad, då de båda regeringarna skriftligen har underrättat varandra om att de inomstatliga villkoren för konven- tionens ikraftträdande fullgjorts. 2. Denna konvention slutes på obestämd tid. Den kan skriftligen sägas upp av endera av de fördragsslutande staterna med iakttagande av 3 månaders uppsägningstid. 3. Om konventionen sägs upp skall dess bestämmelser fortsätta att tillämpas med avseende på förvärvade rättigheter. Artikel 13 Vid ikraftträdandet av denna konvention upphör att gälla: a) konventionen den 11 november 1975 mellan Konungariket Sverige och Republiken Österrike om ------------------------------------------------------- ABKOMMEN ZWISCHEN eines Vertragsstaates, die DER REPUBLIK außerhalb des Gebietes ÖSTERREICH UND DEM eines Staates wohnen, für KÖNIGREICH SCHWEDEN den die Verordnung gilt, ÜBER SOZIALE SICHERHEIT stehen bei Anwendung der Rechts-vorschriften des Die Republik Österreich und anderen Vertrags-staates das Königreich Schweden in den Staatsangehörigen die- dem Wunsche, unter ses Vertragsstaates Bedachtnahme auf Artikel 8 gleich. der Verordnung (EWG) (2) Absatz 1 berührt nicht Nr.1408/71 auf dem Gebiet die österreichischen der Sozialen Sicherheit Rechtsvorschrif-ten zwischen den beiden betreffend die Staaten über die Verord- Versicherung von Personen, nungen (EWG) Nr. 1408/71 die bei einer und 574/72 hinausgehend österreichischen amtlichen Personen zu schützen, die Vertre-tung in einem nach den Rechts- anderen Staat als einem vorschriften eines oder Staat, für den die beider Staaten geschützt Verordnung gilt, oder bei sind oder waren, sind Mitglie-dern einer solchen übereingekommen, folgendes Vertretung be-schäftigt Abkommen zu schließen, das sind. an die Stelle des (3) Absatz 1 berührt nicht Abkommens vom 11. November die schwedischen 1975 zwischen den beiden Rechtsvorschriften Staaten über Soziale betreffend die Sicherheit in der Fassung Zusatzrenten-versicherung des Zusatzabkommens vom für Personen, die von einem 21. Okto-ber 1982 treten schwedischen Arbeitgeber in einem anderen Staat als soll: einem Staat, für den die Verordnung gilt, ABSCHNITT I beschäftigt werden. ALLGEMEINE BESTIMMUNGEN ABSCHNITT II Artikel 1 (1) In diesem Abkommen BESONDERE bedeu-ten die Ausdrücke BESTIMMUNGEN 1. "Verordnung" die Verordnung (EWG) Artikel 6 Nr.1408/71 des Rates über In jenen Fällen, in denen die Anwendung der Systeme die Ver-tragsstaaten der sozialen Sicherheit anstelle der nach den auf Arbeit-nehmer und Artikeln 93 bis 96 der Selbständige sowie deren Durch-führungsverordnung Familienangehörige, die vorgesehenen innerhalb der Gemeinschaft Kostenerstattung eine zu-und abwandern, in der Erstattung auf der zwischen den beiden Grundlage eines Pausch- Vertragsstaaten jeweils betrages oder einen geltenden Fassung; Verzicht auf eine 2. Erstattung vereinbaren, "Durchführungsverordnung" kön-nen die zuständigen die Verordnung (EWG) Behörden beider Nr.574/72 des Rates über Vertragsstaaten folgendes die Durchführung der vereinbaren: Verordnung (EWG) Nr. a) die Bezeichnung des 1408/71 über die Anwendung Trägers des Wohnortes als der Systeme der sozialen zuständiger Träger; Sicherheit auf Arbeit- b) Maßnahmen zur Vermeidung nehmer und Selbständige einer außergewöhnlichen sowie deren Belas-tung, die sich für Familienangehörige, die einen Träger oder für eine innerhalb der Gemeinschaft Verbindungsstelle aus der zu- und abwandern, in der Erstattung auf der zwischen den beiden Grundlage eines Vertragsstaaten jeweils Pauschbetrages oder aus geltenden Fassung. dem Verzicht auf eine (2) In diesem Abkommen Erstattung ergeben würde. haben andere Ausdrücke die Bedeutung, die ihnen nach Artikel 7 der Verordnung und der Für die im Artikel 3 Absätze Durchführungsverordnung 1 und 2 genannten oder den innerstaatlichen Personen, die außerhalb des Rechts-vorschriften Gebietes eines Staates wohnen, für den die zukommt. Verordnung gilt, und für die im Artikel 3 Absatz 2 Artikel 2 genannten Per-sonen, die Dieses Abkommen gilt für im Gebiet eines Staates die Rechtsvorschriften, wohnen, für den die die vom sachlichen Verordnung gilt, findet in Geltungsbereich der bezug auf Verordnung erfaßt sind. a) Kinderzuschüsse zu Alters- und Artikel 3 Invaliditätsrenten, (1) Dieses Abkommen gilt b) Waisenrenten mit für Personen, die vom Ausnahme von Waisenrenten persönlichen aus der Ver-sicherung bei Geltungsbereich der Arbeitsunfällen und Verordnung erfaßt sind. Berufskrankheiten (2) Dieses Abkommen gilt Titel III Kapitel 3 der ferner für folgende Verordnung entsprechend Personen, die nicht vom persönlichen Anwendung. Geltungsbereich der Verordnung erfaßt sind: Artikel 8 a) Personen, für die die (1) Für die im Artikel 3 Rechts-vorschriften eines Absatz 2 genannten oder beider Personen, die nicht Vertragsstaaten gelten schwedische oder oder galten; österreichische Staatsangehörige oder b) Personen, die Personen sind, die ihre Familienange-hörige oder Rechte von schwedischen Hinterbliebene der in oder österreichisch-en Buchstabe a genannten Staatsangehörigen ableiten, Personen sind. gilt Artikel 10 der Verordnung nur in bezug Artikel 4 auf eine schwedische (1) Für die im Artikel 3 Grundrente, die auf Grund Absatz 2 genannten von Zeiten einer Personen finden im Zusatzrenten-versicherung Verhältnis zwischen den oder von gleich-gestellten beiden Vertragsstaaten die Zeiten berechnet wird. Verordnung, die (2) Für die im Artikel 3 Durchführungsverordnung und Absatz 2 genannten Personen gelten Artikel 45 die zu ihrer Durchführung der Verordnung und die für getrof-fenen Schweden im Anhang VI der Vereinbarungen ent- Verordnung vorgesehenen sprechend Anwendung, Bestim-mungen betreffend soweit in diesem Abkommen die voraus-geschätzten nichts anderes bestimmt künftigen Versiche- ist. rungszeiten nur in bezug (2) Artikel 3 der auf eine schwedische Verordnung gilt in bezug Grundrente, die auf Grund auf die im Artikel 3 von Zeiten einer Zusatz- Absatz 2 genannten rentenversicherung oder Personen nur für die von gleichgestellten Staatsangehörigen der Zeiten berechnet wird. Vertragsstaaten sowie für die Familienangehörigen und Hinter-bliebenen dieser ABSCHNITT III Personen. (3) Titel III Kapitel 6, VERSCHIEDENE mit Aus-nahme des Artikels BESTIMMUNGEN 67, Kapitel 7 und 8 der Verordnung gelten nicht in Artikel 9 bezug auf die im Artikel 3 (1) Die vollstreckbaren Ab-satz 2 genannten Ent-scheidungen der Gerichte sowie die Personen. vollstreckbaren Bescheide und Rückstandsausweise Artikel 5 (Urkunden) der Träger oder (1) Die Staatsangehörigen der Behörden eines ------------------------------------------------------- Vertragsstaates über Durchführungsverordnung mit Beiträge und sonstige In-krafttreten dieses Forderungen aus der Abkommens ent-sprechend. Sozialen Sicherheit werden im anderen Vertragsstaat Artikel 12 anerkannt. (1) Dieses Abkommen tritt am ersten Tag des dritten (2) Die Anerkennung darf Monats nach Ablauf des nur ver-sagt werden, wenn Monats in Kraft, in dem sie der öffent-lichen die beiden Regierungen Ordnung des Vertrags- einander schriftlich staates widerspricht, in mitgeteilt haben, daß die dem die Entscheidung oder für das Inkraftreten des die Urkunde anerkannt Abkommens erforderlichen werden soll. je-weiligen (3) Die nach Absatz 1 innerstaatlichen Voraus- anerkannten setzungen vorliegen. vollstreckbaren (2) Dieses Abkommen wird Entscheidungen und auf unbestimmte Zeit Urkunden werden im anderen geschlossen. Jeder Vertragsstaat vollstreckt. Vertragsstaat kann es Das unter Einhaltung einer Vollstreckungsverfahren Frist von drei Monaten richtet sich nach den schriftlich kündigen. Rechtsvorschriften, die in dem Vertragsstaat, in (3) Im Falle der Kündigung dessen Gebiet vollstreckt gelten die Bestimmungen werden soll, für die dieses Ab-kommens für Vollstreckung der in erworbene An-sprüche diesem Vertragsstaat erlassenen entsprechenden weiter. Entscheidungen und Urkunden gelten. Die Artikel 13 Ausfertigung der Mit Inkrafttreten dieses Entscheidung oder der Ab-kommens treten außer Urkunde muß mit der Kraft: Bestätigung ihrer a) das Abkommen vom 11. Vollstreckbarkeit No-vember 1975 zwischen (Vollstreckungsklausel) der Republik Österreich und versehen sein. dem Königreich Schweden über (4) Forderungen von Trägern Soziale Sicherheit samt im Gebiet eines Schlußprotokoll in der Vertragsstaates aus Fassung des Zusatzab- Beitragsrückständen haben kommens vom 21. Oktober bei der 1982; Zwangsvollstreckung sowie b) die Vereinbarung vom l. im Konkurs- und Juni 1976 zur Durchführung Ausgleichsverfahren im des Abkommens zwischen der Gebiet des anderen Republik Österreich und dem Vertrags-staates die Königreich Schweden über gleichen Vorrechte wie Soziale Sicherheit. entsprechende Forderungen im Gebiet dieses Vertragsstaates. Zu Urkund dessen haben die Artikel 10 Bevollmächtigten beider (1) Streitigkeiten Vertrags-staaten dieses zwischen den Abkommen unter-zeichnet. Vertragsstaaten über die Aus-legung oder Anwendung dieses Abkommens werden, soweit möglich, durch die Geschehen zu Wien, am 21. zuständigen Behörden der März 1996 in zwei Vertragsstaaten bei- Urschriften, in deutscher gelegt. und schwedischer Sprache, (2) Kann eine Streitigkeit wobei beide Texte in auf diese Weise nicht gleicher Weise authentisch innerhalb von drei Monaten sind. beigelegt werden, so ist sie auf Verlangen eines Vertragsstaates einem Schieds-gericht zu Für die Republik Österreich: unterbreiten, das wie folgt zu bilden ist: a) Jeder Vertragsstaat Michael Fitz bestellt bin-nen einem Monat ab dem Empfang des Verlangens einer schiedsgerichtlichen Für das Königreich Schweden: Entscheidung einen Schiedsrichter. Die beiden so nominierten Björn Skala Schiedsrichter wählen innerhalb von zwei Mona- ten, nachdem der Vertragsstaat, der seinen Schiedsrichter zuletzt bestellt hat, dies notifiziert hat, einen Staatsangehörigen eines Drittstaates als dritten Schieds-richter. b) Wenn ein Vertragsstaat inner-halb der festgesetzten Frist keinen Schiedsrichter bestellt hat, kann der andere Vertragsstaat den Präsi- denten des Internationalen Ge-richtshofes oder für den Fall, daß dieser Staatsangehöriger eines der beiden Vertragsstaaten ist, den Vizepräsidenten oder nächsten dienstältesten Richter, der nicht die Staatsangehörigkeit eines der beiden Vertragsstaaten hat, er-suchen, einen solchen zu be-stellen. Entsprechend ist über Aufforderung eines Vertragsstaates vorzugehen, wenn sich die beiden Schiedsrichter über die Wahl des dritten Schiedsrichters nicht eini-gen können. (3) Das Schiedsgericht entscheidet mit Stimmenmehrheit. Seine Ent-scheidungen sind für die beiden Vertragsstaaten bindend. Jeder Vertragsstaat trägt die Kosten des Schiedsrichters, den er bestellt. Die übrigen Kosten des Schieds- verfahrens werden von den Vertragsstaaten zu gleichen Teilen getragen. Das Schiedsgericht re-gelt sein Verfahren selbst. ABSCHNITT IV ÜBERGANGS- UND SCHLÜSSBESTIMMUNGEN Artikel 11 Für die Feststellung und Neufest-stellung von Leistungen nach diesem Abkommen gelten die Artikel 94 und 95 der Verordnung sowie die Artikel 118 und 119 der 11 Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 maj 1996 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Maj-Inger Klingvall Regeringen beslutar proposition 1995/96:203 Konvention om social trygghet mellan Sverige och Österrike. 20