Post 6437 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:1 ·
Hämta Doc ·
Förslag till statsbudget för budgetåret 1997,m.m.Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till statsbudget för budgetåret 1997 och föreslår att riksdagen beräknar inkom¶ster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med despecifikationer som fogats till förslaget.Stockholm den 12 september 1996Göran PerssonErik Åsbrink(Finansdepartementet)Propositionens huvudsakliga innehållPropositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget förbudgetåret 1997. Förslaget till statsbudget, som omfattar alla inkomsteroch utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov,visar en omslutning på 676,6 miljarder kronor.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/3
Avstämning av det svenska
konvergensprogrammet
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning...............................3
2 Utvecklingen i den svenska ekonomin..........4
2.1 Sveriges ekonomi under 1995 och 1996..4
2.2 Utvecklingen fram till år 2000........8
3 Den offentliga sektorns finanser............11
3.1 Finansiellt sparande.................12
3.2 Budgetpolitiken......................15
3.3 Skuldutvecklingen....................17
Appendix 1: Uppföljning av budgetförstärkningarna19
Appendix 2: Ytterligare budgetförstärkningar på
8 miljarder kronor.....................20
Tabeller
1.1 Nyckeltal för 1995 och 1996..................4
2.1 Försörjningsbalans..........................10
2.2 Nyckeltal...................................11
3.1 Offentliga sektorns finanser................13
3.2 Offentliga finanser.........................15
3.3 Tidsfördelning av budgetförstärkningarna i
konsolideringsprogrammet och ytterligare
åtgärder i vårpropositionen.................16
3.4 Beslutsläget vad avser det ursprungliga
konsolideringsprogrammet, nettoeffekt år 199817
3.5 Beslutsläget vad avser utökningen av det
ursprungliga konsolideringsprogrammet.......17
Diagram
2.1 Ränta på 5-årig statsobligation..............6
2.2 ECU-index....................................7
2.3 KPI-utvecklingen i Sverige och EU............8
2.4 Öppen arbetslöshet...........................9
Diagram
3.1 Offentliga sektorns finansiella sparande....12
3.2 Offentliga sektorns inkomster och utgifter..14
3.3 Offentliga sektorns konsoliderade brutto-
och nettoskuld..............................18
1
1 Sammanfattning
Regeringen presenterade i juni 1995 ett konvergensprogram för den ekonomiska
politiken. Programmets mål är att Sverige skall uppfylla kraven för deltagande i
EU:s monetära union. Konvergensprogrammet baserades på den bedömning av den
ekonomiska utvecklingen som gjordes i den reviderade nationalbudgeten i april
1995. I konvergensprogrammet redovisades även ett konsolideringsprogram med
åtgärder som sammantagna skulle ge en förstärkning av de offentliga finanserna
till år 1998 med 118 miljarder kronor, motsvarande 7,5 procent av BNP.
I konvergensprogrammet angavs att regeringen varje halvår skulle göra
avstämningar av programmet. En första sådan avstämning gjordes i november 1995
och redovisades i anslutning till regeringens proposition En politik för arbete,
trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25). En andra avstämning redovisades i
april 1996 i anslutning till den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1995/96:150). I föreliggande bilaga lämnas en tredje avstämning.
Den ekonomiska utvecklingen under 1995 blev starkare än vad som förutskickades
i konvergensprogrammet. BNP-tillväxten uppgick till 3 procent, vilket var 0,5
procentenheter mer än beräknat. Under andra halvåret 1995 stärktes kronan och
räntenivån föll mer än vad som förutsattes i konvergensprogrammet. Detta
medförde att den offentliga sektorns finansiella underskott 1995 blev 8,1
procent istället för 9 procent av BNP, vilket var den nivå som beräknades i juni
samma år. Det lägre underskottet och den stärkta kronkursen innebar vidare att
den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld blev betydligt mindre än vad
som beräknades i konvergensprogrammet och t.o.m. minskade som andel av BNP
mellan 1994 och 1995.
Det finns nu tydliga tecken på att den svenska ekonomin är på väg att
återhämta sig efter den konjunkturavmattning som inträffade under slutet av 1995
och inledningen av 1996. Avmattningen får dock till följd att BNP-tillväxten i
år förutses bli svagare än enligt prognosen i april 1995. Trots detta förbättras
de offentliga finanserna i samma utsträckning som förutsågs i
konvergensprogrammet. Underskottet i det finansiella sparandet beräknas uppgå
till motsvarande 4,0 procent av BNP 1996, jämfört med 5,2 procent i
konvergensprogrammet.
Under 1997 och 1998 beräknas BNP växa med ca 2,5 procent per år, vilket är
samma tillväxttal som förutsattes i konvergensprogrammet. Avstämningen i april
visade, i likhet med konvergensprogrammet, att det inte skulle vara möjligt att
uppnå de budgetpolitiska målen 1997 och 1998 utan att vidta ytterligare
budgetförstärkande åtgärder. Mot den bakgrunden föreslog regeringen i den
ekonomiska vårpropositionen en utökning av konsolideringsprogrammet med 8
miljarder kronor i varaktiga budgetförstärkningar, till 126 miljarder kronor
eller från 7,5 till 8 procent av BNP.
Med de samhällsekonomiska förutsättningar som nu förutses kommer dessa
tillkommande åtgärder att vara tillräckliga för att uppnå målen. Underskottet
för 1997 beräknas nu bli 2,6 procent av BNP, vilket innebär att Sverige med
viss marginal uppnår konvergensvillkorens referensvärde vad avser offentliga
sektorns underskott. År 1998 beräknas den offentliga sektorn uppnå finansiell
balans. Därmed förbättras det finansiella sparandet med ett belopp motsvarande
12,3 procent av BNP mellan 1993 och 1998. Av denna förbättring svarar en
reducerad utgiftskvot för 10,9 procentenheter och högre inkomster i förhållande
till BNP för 1,3 procentenheter.
Prognosen innebär att den konsoliderade bruttoskulden fortsätter att
reduceras. Vid utgången av 1998 beräknas den motsvarar knappt 75 procent av BNP
jämfört med drygt 81 procent av BNP enligt konvergensprogrammet.
Tabell 1.1 Nyckeltal för 1995 och 1996
1995 1996
Konver- Avstäm- Avstäm- Konver- Avstäm- Avstäm-
genspro- ning ning genspro- ning ning
gram april september gram april september
BNP-tillväxt 2,5 3,0 3,0 2,9 1,4 1,6
KPI, årsgenomsnitt 2,9 2,9 2,9 2,7 1,6 1,2
Arbetslöshet 7,0 7,7 7,7 6,1 7,2 7,7
5-årig obligationsränta 10,6 9,9 9,9 10,0 7,8 7,5
ECU-index 129,0 126,1 126,1 125,0 117,8 114,8
Bytesbalans1 2,6 2,1 2,0 4,0 1,8 3,1
Offentligt finansiellt -9,0 -8,1 -8,1 -5,2 -5,1 -4,0
sparande1
Offentlig bruttoskuld1 84,3 79,7 78,7 84,8 81,6 78,1
1Procent av BNP.
Källa: Finansdepartementet.
2 Utvecklingen i den svenska ekonomin
2.1 Sveriges ekonomi under 1995 och 1996
Det svenska konvergensprogram som lades fram i juni 1995, grundades på den
bedömning av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i april samma år. Våren
1995 präglades av en betydande oro på de finansiella marknaderna. Effekterna av
denna oro blev stora för Sveriges del, med försvagad kronkurs och ökade
räntedifferenser gentemot Tyskland. Detta kunde tolkas som ett uttryck för
bristande förtroende för att återhämtningen i den svenska ekonomin skulle gå att
förena med fortsatt låg inflationstakt. Under senare delen av 1995 stärktes
emellertid kronan och räntemarginalen mot Tyskland minskade påtagligt, i båda
avseenden mer än vad som förutsattes i konvergensprogrammet. Förbättrad
information om och förståelse för beslutade och aviserade åtgärder för att
förbättra statsfinanserna och en sjunkande inflationstakt bidrog till att stärka
förtroendet för den svenska ekonomin. Även om det under senare delen av 1995
skedde en avmattning av såväl den svenska som den internationella konjunkturen
ökade Sveriges BNP med 3,0 procent, vilket var 0,5 procentenheter mer än vad
som hade förväntats i konvergensprogrammet.
Försvagningen av konjunkturen under andra halvåret 1995 gav vid inledningen av
1996 upphov till oro för en långvarig konjunkturavmattning i Västeuropa med
följdverkningar på den svenska ekonomin. Enligt det preliminära utfallet från
nationalräkenskaperna växte emellertid den svenska ekonomin under första
halvåret i en takt som motsvarar knappt 2 procent per år. Exporten utvecklades
betydligt starkare än förväntat medan motsatsen gällde för importen. Även
bruttoinvesteringarna gav ett positivt bidrag till BNP-tillväxten. Aktuell
statistik över industrins orderingång och produktion indikerar att den svenska
konjunktursvackan kan bli relativt kortvarig. Efterfrågan har ökat påtagligt
från exportmarknaden. För den privata konsumtionen är indikationerna på en
stabil uppgång ännu osäkra, men statistik över detaljhandelns omsättning och
hushållens bilinköp är positiv.
BNP-tillväxten bedöms även i år i huvudsak bli export- och investeringsledd.
Flera tecken tyder på en gradvis förstärkning av den europeiska konjunkturen
från och med andra halvåret 1996, samtidigt som tillväxten i övriga världen
fortsätter att ligga på en hög nivå. Detta ger förutsättningar för en fortsatt
god exporttillväxt. Varuexporten ökade mer än förväntat första halvåret 1996.
Svensk exportindustri fortsatte att ta marknadsandelar trots det senaste årets
appreciering av kronan.
En fortsatt osäkerhet hos hushållen gör att sparkvoten hålls uppe. Den privata
konsumtionen antas därför utvecklas ungefär i takt med hushållens disponibla
inkomster. Dessa hålls tillbaka av budgetsaneringen och beräknas i år öka realt
med 1,2 procent. Den offentliga konsumtionen bedöms samtidigt utvecklas svagare
jämfört med avstämningen i april. Nedrevideringen ligger helt och hållet på den
statliga konsumtionen, främst p.g.a. oklarheter avseende tidsfördelningen av
försvarets inköp.
Bruttoinvesteringarna ökar kraftigt även under 1996, främst inom industrin och
bostadssektorn. God lönsamhet samt ett gynnsamt konkurrensläge har sannolikt
inneburit att industrin kunnat fullfölja sina långsiktiga expansionsplaner trots
konjunkturavmattningen. Bostadsbyggandet vänder i år upp från en mycket låg
nivå. BNP-tillväxten begränsas dock i år av ett omslag i lagercykeln.
Sammantaget innebär detta att BNP under 1996 förväntas öka med 1,6 procent,
jämfört med 1,4 procent enligt bedömningen i april i år. I konvergensprogrammet
bedömdes BNP öka med 2,9 procent 1996, främst på grund av att
lagerinvesteringarna då beräknades ge ett svagt positivt bidrag till tillväxten,
men även att bedömningen av främst bruttoinvesteringarna och exporten var något
mer positiv.
Läget på arbetsmarknaden har markant försvagats under första halvåret i år.
Antalet sysselsatta har minskat samtidigt som antalet varsel och konkurser har
ökat. Återhämtningen i ekonomin antas innebära en viss ökning av antalet
sysselsatta mot slutet av innevarande år. Den öppna arbetslösheten beräknas för
hela året ligga på i genomsnitt 7,7 procent.
Inflationstakten i Sverige har sjunkit till mycket låga nivåer. Hittills under
1996 har prisutvecklingen varit betydligt lägre än vad som förutsågs i
konvergensprogrammet. Sänkta importpriser, fallande räntor och
skatteförändringar, såsom reduceringen av mervärdesskatten på livsmedel och
borttagandet av bilaccisen, är faktorer som bidrar till den låga inflations-
takten. Konsumentpriserna beräknas under 1996 öka med i genomsnitt 1,2 procent.
Ränteuppgången i USA bidrog till att bl.a. de svenska obligationsräntorna
steg i början av 1996. Därefter har de svenska räntorna fallit och
räntemarginalen mot Tyskland minskat. Fortsatt låg inflation och förbättrade
statsfinanser medför att förtroendet för svensk ekonomi sannolikt förstärks i en
sådan utsträckning att en ytterligare minskning av räntemarginalen mot den tyska
5-åriga obligationen kan förväntas.
I januari 1996 sänkte Riksbanken den viktigaste styrräntan, reporäntan.
Åtgärden motiverades bl.a. med att den svagare konjunkturen skapat för-
utsättningar för en lägre prisökningstakt och att kronan apprecierats. Därefter
har såväl reporäntan som räntekorridorens golv och tak (inlåningsräntan
respektive utlåningsräntan) sänkts successivt under året. Från januari till och
med mitten av september har reporäntan sänkts från 8,91 procent till 5,15
procent. De korta svenska marknadsräntorna antas sjunka till ca 5 procent i
slutet av 1996, vilket är en markant lägre nivå jämfört med bedömningen i april
i år.
Diagram 2.1 Ränta på 5-årig statsobligation
Procent
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.
2
Kronan har stärkts under första halvåret 1996 och beräknas mätt som
årsgenomsnitt apprecieras med 9 procent. Årsgenomsnittet för ECU-index beräknas
för år 1996 ligga på 114,8, vilket är lägre än bedömningen i april.
Diagram 2.2 ECU-index
Index 1991=100
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.
3
2.2 Utvecklingen fram till år 2000
Tillväxten förväntas tillta 1997. En fortsatt låg inflationstakt, ett ökat
förtroende för de offentliga finanserna och därmed sjunkande räntor bör kunna
stimulera den privata konsumtionen, trots en fortsatt stram finans- politik. Den
privata konsumtionen beräknas öka med 1,8 procent 1997, vilket medför en nedgång
i hushållens sparkvot. Den offentliga konsumtionen förväntas fortsätta att
utvecklas svagt. Tillväxten för bruttoinvesteringarna förväntas avta. Industrins
behov av ny produktionskapacitet torde minska, samtidigt som stimulansåtgärder
till bostadsbyggande faller bort. Lagerinvesteringarna beräknas nästa år ge ett
positivt bidrag till BNP med 0,5 procent. Exportkonjunkturen förutses bli
relativt god men ett försämrat relativt kostnadsläge under innevarande år leder
till att svensk export tappar marknadsandelar. Nettoexportens bidrag till BNP-
ökningen dämpas även av att importen åter bedöms öka i takt med den
underliggande ekonomiska utvecklingen. BNP beräknas därmed öka med 2,3 procent
nästa år.
Enligt konvergenskriterierna för deltagandet i monetära unionens tredje etapp
skall inflationstakten inte överstiga nivån i de tre medlemsländer som har den
lägsta inflationstakten med mer än 1,5 procentenheter. Vidare skall den långa
räntan inte överstiga nivån i dessa länder med mer än två procentenheter. Med
den bedömning av den svenska ekonomin och utvecklingen i EU-länderna som nu kan
göras kommer Sverige att kunna uppfylla dessa kriterier under år 1997. Detsamma
gäller kriteriet om växelkursstabilitet.
Diagram 2.3 KPI-utvecklingen i Sverige och EU
Årlig procentuell förändring
Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Det låga resursutnyttjandet i den svenska ekonomin bör kunna ge en tillväxt
under åren 1998 och 1999 på ca 2,5 procent per år. Det är främst den privata
konsumtionen och investeringarna som väntas bidra till tillväxten, medan
nettoexporten torde ge ett betydligt mindre bidrag än under perioden 1994-1997.
En viss sänkning av hushållens sparkvot antas komma till stånd till följd av ett
gradvis förbättrat arbetsmarknadsläge och sjunkande realräntor. Sparkvoten
ligger ändå kvar på en förhållandevis hög nivå mot slutet av kalkylperioden.
Den öppna arbetslösheten beräknas falla till under 6 procent under perioden.
Den totala arbetslösheten förväntas dock ligga på 9,5 procent år 2000. I bilaga
2 till budgetpropositionen redovisas även ett alternativ med högre tillväxt där
den öppna arbetslösheten halveras år 2000 jämfört med nivån 1996.
Diagram 2.4 Öppen arbetslöshet
Procent av arbetskraften
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Tabell 2.1 Försörjningsbalans
Miljarder Procentuell volymförändring
kronor
1995 1995 1996 1997 1998 1999 2000 1994- Differens3
20002 1994-2000
BNP 1 634,9 3,0 1,6 2,3 2,6 2,4 2,0 2,3 0,0 Import
563,8 8,7 2,7 4,9 6,3 6,0 5,7 5,7 -1,0
Tillgång 2 198,7 4,3 1,9 2,9 3,5 3,3 3,0 3,1 -0,1
Privat konsumtion 853,5 0,3 0,9 1,8 2,4 2,5 2,2 1,7 0,2
Offentlig konsumtion 422,6-2,3 -1,0-0,5 -1,2 -0,5 -0,2 -0,9 -0,4
Stat 131,3 -4,5 -1,0 0,0 -1,5 0,5 0,5 -1,0 -0,5
Kommuner 291,3 -1,2 -1,0-0,7 -1,1 -1,0 0,0 -0,8 -0,3
Bruttoinvesteringar 237,810,6 8,1 2,0 8,5 6,1 3,7 6,5 -0,4
Näringsliv 171,6 24,5 9,6 2,0 8,4 7,0 3,8 9,0 -0,2
Bostäder 26,7-27,9 16,1 2,7 15,0 10,0 10,0 3,0 0,1
Myndigheter 39,4 1,6 -3,5 1,4 3,5 -1,4 -3,0 -0,3 -2,3
Lagerinvesteringar1 17,5 0,5 -1,5 0,5 0,1 0,0 0,0 -0,1 -0,1
Export 667,3 11,4 6,5 5,6 5,6 5,2 5,0 6,5 -0,2 Användning
2 198,7 4,3 1,9 2,9 3,5 3,3 3,0 3,1 -0,1
1 Förändring i procent av föregående års BNP.
2 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.
3 Differens mot konvergensprogrammet.
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
Tabell 2.2 Nyckeltal
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 1994- Differens2
20001 1994-2000
Årlig procentuell förändring
Timlön, kostnad 2,4 3,4 5,6 4,5 4,1 4,0 4,0 4,3 0,0
KPI, årsgenomsnitt 2,4 2,9 1,2 1,9 2,2 2,2 2,2 2,1 -0,7Real
disponibel inkomst 1,1 -0,1 1,2 0,8 1,3 2,2 1,81,20,4
Industriproduktion 13,8 9,4 2,5 5,3 3,9 3,0 2,4 4,4 -0,6
Differens
år 20002
Nivå i procent
Sparkvot 8,6 8,2 8,5 7,5 6,5 6,2 5,8 1,5
Öppen arbetslöshet 8,0 7,7 7,7 6,9 6,1 5,8 5,7 0,1
Arbetsmarknadspolitiska 5,3 4,4 5,0 5,4 5,0 4,3 3,8 0,0
åtgärder
Bytesbalans, % av BNP 0,3 2,0 3,1 3,7 3,8 3,8 3,8 0,0
Svensk 5-årig ränta 9,0 9,9 7,5 7,0 7,0 7,0 7,0 -1,0
Tysk 5-årig ränta 6,2 6,0 5,1 5,4 5,9 6,0 6,0 -0,8
ECU-index (1991=100), nivå123,8126,1114,8114,0114,0114,0114,0 0,0
1 Genomsnitt under sexårsperioden 1994-2000.
2 Differens mot konvergensprogrammet.
Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges Riksbank, Konjunkturinstitutet,
Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet.
3 Den offentliga sektorns finanser
Konvergensprogrammets mål för budgetpolitiken är bl.a. att underskottet i det
finansiella sparandet skall understiga 3 procent av BNP 1997 och balans nås
mellan inkomster och utgifter 1998. Vidare skall statsskulden stabiliseras i
procent av BNP 1996. I konvergensprogrammet redovisades ett
konsolideringsprogram med åtgärder som sammantaget skulle ge en förstärkning av
de offentliga finanserna med 118 miljarder kronor till 1998. Den kalkyl som
gjordes i anslutning till det reviderade budgetförslaget för budgetåret 1995/96
och konvergensprogrammet visade att statsskuldskvoten skulle stabiliseras 1996.
De övriga målen för 1997 och 1998 skulle, med de prognoser för den ekonomiska
utvecklingen som gjordes då, inte kunna uppnås utan ytterligare
budgetförstärkningar. Med hänsyn till osäkerheten i prognoser av detta slag
hänsköts frågan om eventuella ytterligare budgetförstärkningar för 1997 och 1998
till senare avstäm-ningar av konvergensprogrammet.
Konvergensprogrammet har därefter följts upp halvårsvis. Vid avstämningen i
november 1995 såg det ut att gå bättre för de offentliga finanserna än tidigare
beräknat. Även utan ytterligare budgetförstärkningar förväntades balans uppnås
1998. Vid den senaste avstämningen av konvergensprogrammet i april 1996 gjordes
emellertid bedömningen att det trots en fortsatt förbättring av de offentliga
finanserna skulle återstå ett underskott i finansiellt sparande på 14 miljarder
kronor 1998. Mot denna bakgrund aviserade regeringen i den ekonomiska
vårpropositionen (prop. 1995/96:150) ett antal varaktigt budgetförstärkande
åtgärder på sammantaget 8 miljarder kronor utöver konsolideringsprogrammet samt
ytterligare 6 miljarder kronor i tillfälliga budgetförstärkningar 1998. I denna
avstämning har hänsyn tagits även till dessa tillkommande åtgärder.
3.1 Finansiellt sparande
Underskottet i det finansiella sparandet i den offentliga sektorn har sedan 1993
minskat i snabb takt. Orsakerna till denna utveckling är den återhämtning som
har skett i ekonomin och i synnerhet de mycket omfattande budgetförstärkande
åtgärder som har vidtagits. Det finansiella sparandet 1995 blev betydligt bättre
än vad som förutsågs i konvergensprogrammet. Underskottet i det finansiella
sparandet uppgick till 132 miljarder kronor, motsvarande 8,1 procent av BNP, att
jämföra med 9 procent av BNP enligt konvergensprogrammet. Förbättringen jämfört
med konvergensprogrammet berodde främst på att de offentliga utgifterna,
särskilt utgifterna för räntor och offentlig konsumtion, blev mindre än
beräknat.
Diagram 3.1 Offentliga sektorns finansiella sparande
Procent av BNP
Anm. Den streckade kurvan visar finansiellt sparande enligt kalkylen i
konvergensprogrammet.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Förstärkningen av de offentliga finanserna förväntas fortsätta under 1996
trots att den ekonomiska utvecklingen blir betydligt svagare än vad som
förutsågs i konvergensprogrammet. Underskottet i det finansiella sparandet
beräknas uppgå till 4,0 procent av BNP 1996, vilket är lägre än bedömningen i
såväl konvergensprogrammet som den senaste avstämningen.
Tabell 3.1 Offentliga sektorns finanser
Löpande priser
Miljarder Procent av BNP
kronor
1995 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000
Inkomster 983 59,6 60,1 63,3 62,1 61,8 61,2 61,5
Skatter och avgifter 824 50,0 50,4 53,7 52,6 53,1 52,9 53,3
Kapitalinkomster 94 5,8 5,7 5,3 5,4 4,8 4,3 4,3
Övriga inkomster 65 3,8 4,0 4,3 4,1 4,0 3,9 3,9
Utgifter 1 115 70,4 68,2 67,2 64,7 61,9 60,3 59,2
Hushållstransfereringar 397 25,6 24,3 23,6 22,5 21,6 20,9 20,5
Övriga transfereringar 130 7,5 7,9 7,5 6,9 6,3 6,0 5,8
Ränteutgifter 116 6,8 7,1 7,5 7,0 6,4 6,4 6,2
Konsumtion och 472 30,5 28,9 28,7 28,3 27,6 27,0 26,7
investeringar
Finansiellt sparande -132 -10,8 -8,1 -4,0 -2,6 0,0 0,9 2,3
Stat -144 -12,1 -8,8 -4,7 -2,8 -0,2 0,4 1,8
Socialförsäkring 18 1,7 1,1 0,9 0,9 0,7 0,7 0,6
Kommun -6 -0,3 -0,4 -0,2 -0,7 -0,5 -0,2 0,0
Primärt sparande1 -109 -9,8 -6,7 -1,8 -1,1 1,5 2,9 4,2
Nettoskuld 454 23,9 27,8 30,5 31,7 30,6 28,5 25,5
Konsoliderad bruttoskuld1 287 79,4 78,7 78,1 78,0 74,8 70,8 66,5
Statsskuld 1 386 84,4 84,8 84,0 83,1 79,3 75,1 70,6
BNP, nivå (mdr kr) 1 525 1 635 1 692 1 774 1 867 1 958 2 042
1Finansiellt sparande exklusive kapitalinkomster och ränteutgifter.
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Orsaken till den förväntade förbättringen av de offentliga finanserna ligger
främst på inkomstsidan. Skattekvoten (skatter och avgifter i förhållande till
BNP) ökar kraftigt, med ca 3 procentenheter mellan åren 1995 och 1996.
Omläggningar av uppbörden av mervärdesskatt och en tidsmässig förskjutning i
företagens skatteinbetalningar bidrar till tillfälligt låga skatteinkomster 1995
och tillfälligt höga skatteinkomster 1996. Vidare förväntas lönesumman, som är
det viktigaste skatteunderlaget, växa betydligt snabbare än nominell BNP 1996.
Därtill bidrar höjningen av fastighetsskatten och den allmänna
sjukförsäkringsavgiften till att skattekvoten höjs. Utgiftskvoten (de offentliga
utgifterna i förhållande till BNP) sjunker något mellan åren 1995 och 1996 trots
en relativt kraftig prisökning för den offentliga konsumtionen. Prisökningen
beror på ökade löneutbetalningar till följd av löneavtalen för den offentliga
sektorn. Den offentliga konsumtionen beräknas minska med 1 procent i fasta
priser.
Underskottet i det finansiella sparandet förväntas bli 2,6 procent av BNP
1997. Målet om ett underskott på högst 3 procent av BNP uppnås således med viss
marginal enligt nuvarande beräkningar. Underskottet är betydligt lägre än enligt
beräkningarna i konvergensprogrammet. Orsaken till förbättringen mellan åren
1996 och 1997 återfinns främst på utgiftssidan. Utgiftskvoten beräknas sjunka
med 2,5 procentenheter 1997. Åtgärderna inom konsolideringsprogrammet och de
ytterligare åtgärder som aviserades i vårpropositionen medför att
transfereringarna minskar i förhållande till BNP. Ränteutgifterna reduceras till
följd av fallande marknadsräntor. Även utgifterna för konsumtion och investe-
ringar beräknas växa långsammare än BNP. Skattekvoten faller något mellan åren
1996 och 1997 trots höjda energiskatter och höjd allmän sjukförsäkringsavgift.
Detta beror på att de tillfälligt stora skatteinkomsterna 1996 faller bort.
Diagram 3.2 Offentliga sektorns inkomster och utgifter
Procentuell andel av BNP
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.
Enligt den bedömning som nu kan göras uppnås målet om balans i de offentliga
finanserna 1998. Förbättringen i det finansiella sparandet sker främst på
utgiftssidan. Utgiftskvoten fortsätter att falla, men i avtagande takt.
Arbetsmarknadstransfereringarna reduceras i takt med att arbetslösheten minskar
och besparingsåtgärderna ger effekt. Räntebidragen till bostäder fortsätter att
minska till följd av planerad nedtrappning, fallande marknadsräntor och en lägre
nivå på bostadsbyggandet. Skattekvoten ökar något till följd av att skattebasen,
främst lönesumman, ökar i snabbare takt än BNP och att den allmänna
sjukförsäkringsavgiften höjs i enlighet med det ursprungliga
konsolideringsprogrammet. År 1999 och 2000 förväntas det finansiella sparandet
visa överskott.
Tabell 3.2 Offentliga finanser
Löpande priser
Differenser mot konvergensprogrammet i procentenheter av BNP
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000
Inkomster -0,5 -0,5 2,1 0,6 -0,1-0,5 -0,2
Utgifter -0,1-1,4 0,8 -0,3-1,0 -1,5 -1,8
Finansiellt sparande-0,41,0 1,2 0,9 0,9 1,1 1,6
Primärt sparande -0,2 0,5 1,0 0,1 0,4 1,0 1,5
Nettoskuld 0,5 -3,5 -3,9 -4,0 -4,0 -4,9 -5,7
Konsoliderad bruttoskuld1 0,3-5,6-6,7 -6,0 -6,5 -7,9- 9,0
Statsskuld -0,4 -5,4 -7,3 -7,2 -8,3-10,2-11,7
1 Enligt definitionen i Maastricht-villkoren.
Källa: Finansdepartementet.
Sammanfattningsvis tyder denna avstämning av konvergensprogrammet på att de
budgetpolitiska målen kommer att uppnås utan ytterligare budgetförstärkande
åtgärder. Av saldoförbättringen på totalt 12,3 procentenheter av BNP mellan
åren 1993 och 1998, består merparten, 10,9 procentenheter, på sänkt utgiftskvot.
Återstoden beror på höjd inkomstkvot.
3.2 Budgetpolitiken
Det konsolideringsprogram som redovisades i konvergensprogrammet omfattar
åtgärder som sammantagna ger en förstärkning av de offentliga finanserna med ca
118 miljarder kronor 1998. I den ekonomiska vårpropositionen 1996 gjordes
bedömningen att konvergensprogrammets mål inte skulle kunna uppnås utan
ytterligare åtgärder. Därför presenterades varaktiga budgetförstärkningar på ca
8 miljarder kronor, där merparten av åtgärderna får effekt 1997. Dessa 8 miljar-
der kronor skall läggas till konsolideringsprogrammets ursprungliga 118 mil-
jarder kronor, vilket innebär att det totala saneringsprogrammets varaktiga
besparingar uppgår till ca 126 miljarder kronor, motsvarande ca 8 procent av
BNP. Effekterna av åtgärderna beräknas netto, d.v.s. hänsyn tas till att
minskade transfereringar också medför lägre skatteintäkter.
Riksdagen har fattat principbeslut om hela konsolideringsprogrammet. Detta
innebär att belopp och områden där budgetförstärkningar skall ske är fastlagda.
Det behövs emellertid ytterligare konkretiseringar och riksdagsbeslut innan den
sammanlagda förstärkningen kan sägas vara beslutad fullt ut. Vid förra
avstämningstillfället hade riksdagen beslutat om 100 av de 118 miljarder kronor
som ingår i det ursprungliga konsolideringsprogrammet. Sedan dess har beslut om
ytterligare 2,6 miljarder kronor fattats
av riksdagen, främst på utgiftssidan. I och med förslagen i budgetpropositionen
(prop. 1996/97:1) kommer ytterligare 14,4 miljarder kronor att vara preciserade
av regeringen. Merparten av detta belopp avser den tidigare aviserade höjningen
av egenavgiften till sjukförsäkringen. För återstående 0,7 miljarder kronor är
området för besparingen beslutad men den slutliga preciseringen kommer i senare
propositioner. I appendix 1 redovisas en mer detaljerad förteckning över
beslutsläget vad avser det ursprungliga konsolideringsprogrammet.
Tabell 3.3 Tidsfördelning av budgetförstärkningarna i konsolideringsprogrammet
och ytterligare åtgärder i vårpropositionen
Procentuell andel av BNP
År Konsoliderings- Ytterligare Sammanlagd
programmet åtgärder effekt
1995 3,5 3,5
1996 2,0 5,5
1997 1,0 0,4 6,9
1998 1,0 0,1 8,0
Källa: Finansdepartementet.
Av de ca 8 miljarder kronor i ytterligare varaktiga åtgärder som presenterades
i den ekonomiska vårpropositionen har riksdagen tagit beslut om 0,6 miljarder
kronor på inkomstsidan i form av höjd statlig inkomstskatt och förändrat system
för uppbörd av mervärdesskatt. I budgetpropositionen preciseras åtgärder vars
sammantagna effekt uppgår till 7 miljarder kronor. Budgetförstärkningen görs
främst på utgiftssidan, bl.a. genom förlängd arbetsgivarperiod inom
sjukförsäkringen. I appendix 2 redovisas en mer utförlig förteckning över
beslutsläget vad gäller utökningen av det ursprungliga konsolideringsprogrammet.
De budgetförstärkande åtgärderna på sammantaget ca 126 miljarder kronor
fördelas relativt lika mellan utgifts- och inkomstsidan, med en något större
vikt för utgiftsminskningar. Att förstärkningen av de offentliga finanserna
under prognosperioden ändå till större delen sker på utgiftssidan beror på
faktorer utöver konsolideringsprogrammet såsom t.ex. återhållen kommunal
konsumtion och sjunkande räntesatser.
Tabell 3.4 Beslutsläget vad avser det ursprungliga konsolideringsprogrammet,
nettoeffekt år 1998
Miljarder kronor
Inkomster Utgifter Totalt
Preciserade beslut fattade 47,9 54,6 102,6
av riksdagen
Av regeringen preciserade 9,4 5,1 14,4
beslut
Aviserade beslut 0,0 0,7 0,7
Totalt 57,3 60,4 117,7
Källa: Finansdepartementet.
Regeringen har aviserat att delar av statens finansiella tillgångar skall
avyttras under 1997 och 1998. Dessa utförsäljningar har inte beaktats i denna
avstämning. Intäkter från utförsäljningar påverkar inte det finansiella
sparandet direkt. Utförsäljningarna reducerar däremot den offentliga sektorns
konsoliderade bruttoskuld i snabbare takt än vad som anges i denna avstämning.
Tabell 3.5 Beslutsläget vad avser utökningen av det ursprungliga
konsolideringsprogrammet, nettoeffekt år 1998
Miljarder kronor
Inkomster Utgifter Totalt
Preciserade beslut fattade 0,6 0,6
av riksdagen
Av regeringen preciserade 1,4 5,6 7,0
beslut
Aviserade beslut 0,2 0,2
Totalt 2,1 5,7 7,8
Källa: Finansdepartementet.
3.3 Skuldutvecklingen
Utvecklingen av den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld (enligt
definitionen i Maastrichtvillkoren) påverkas av det finansiella sparandet, av
värdeförändringar på skulden och av förmögenhetsdispositioner. Ett reviderat
utfall för 1995 visar på en konsoliderad bruttoskuld på 1 287 miljarder kronor,
motsvarande 78,7 procent av BNP. Detta är lägre än tidigare redovisat och
betydligt lägre än vad som beräknades i konvergensprogrammet.
Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld förväntas minska i
förhållande till BNP även 1996. Förutom att underskottet i det finansiella
sparandet beräknas bli mindre reduceras den konsoliderade bruttoskulden även av
valutakursvinster på den del av skulden som är upptagen i utländsk valuta. Den
konsoliderade bruttoskulden minskar också till följd av att kärnavfallsfondens
tillgångar har förts över från Riksbanken till Riksgäldskontoret. Statsskulden
minskar i förhållande till BNP mellan 1995 och 1996.
Diagram 3.3 Offentliga sektorns konsoliderade brutto- och nettoskuld
Procent av BNP
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet
Både den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och statsskulden
förväntas minska i förhållande till BNP under resten av prognosperioden. Även
den offentliga sektorns nettoskuld, dvs. skulder minus finansiella tillgångar,
förväntas minska. Den konsoliderade bruttoskulden beräknas uppgå till 66,5
procent av BNP år 2000. Detta är en betydligt snabbare minskning av skulden än
vad som förväntades i konvergensprogrammet och den senaste avstämningen. Från
och med 1999 reduceras skuldnivån även i nominella termer.
4
Appendix 1: Uppföljning av budgetförstärkningar1 i det ursprungliga konsolide-
ringsprogrammet
Nettoeffekt 1998, miljoner kronor
Preciserade beslut fattade av riksdagen
Inkomster 47 945
Utgifter 54 605
Summa preciserade beslut 102 550
Av regeringen preciserade beslut
Inkomster
- Höjd egenavgift i sjukförsäkringen 9 400
Summa inkomster 9 400
Utgifter:
- Justitiedepartementet 600
- Socialdepartementet 2 660
- varav förtidspensioner 1 280
- varav sjukförsäkring 460
- varav läkemedel 920
- Miljödepartementet 222
- Näringsdepartementet 300
- Jordbruksdepartementet 46
- Kulturdepartementet 100
- Utrikesdepartementet 45
- Kommunikationsdepartementet 275
- Försvarsdepartementet 250
- Arbetsmarknadsdepartementet 100
- Inrikesdepartementet 455
- varav invandring 370
- varav ungdomsfrågor 5
- varav räntebidrag 80
Summa utgifter 5 053
Summa av regeringen preciserade beslut 14 453
Aviserade beslut
Utgifter
- Näringsdepartementet 260
- Socialdepartementet 480
Summa utgifter 740
Summa aviserade beslut 740
Totalt 117 743
1 Sedan presentationen av konvergensprogrammet har smärre justeringar gjorts i
fördelningen mellan inkomster och utgifter.
Appendix 2: Ytterligare budgetförstärkningar på
8 miljarder kronor
Nettoeffekt 1998, miljoner kronor
Preciserade beslut fattade av riksdagen
Inkomster
- 200 kronor statlig skatt600
- Ändrad momsperiod -30
Summa inkomster 570
Förslag som preciseras i budgetpropositionen
Utgiftsminskningar
- Samhällsekonomi och finansförvaltning 4
- Skatteförvaltning och uppbörd 26
- Justitiedepartementets myndigheter 30
- Fredsfrämjande verksamhet 250
- Försvarsdepartementets myndigheter 200
- Apoteksbolaget 400
- Dagmarmedel 200
- Växling folkpension/PTS efterlevande pension 55
- BTP 515
- Änkepension 515
- Förkortad omställningspension 40
- Underhållsstöd 635
- Mamma/pappa-månad 135
- Samhall 100
- Arbetsmarknadsdepartementets myndigheter 30
- Studiemedel 25
- Skolforskning, fortbildning inom skolväsendet
samt forskningsområdet 400
- Studieförbund och folkhögskola samt idrott m.m 150
- Räntebidrag bostäder 90
- Regionalpolitiska bidrag 100
- Forskning och kalkning 50
- Kommunikationsdepartementets myndigheter 30
- Beredskapslager Jordbruksdepartementet 100
- Jordbruksdepartementets myndigheter m.m. 30
- Skogsvård 10
- Utebliven fiskevårdsreform 30
- Teknisk forskning och utveckling 300
- Förlängd arbetsgivarperiod 1 100
Summa utgiftsminskningar 5 550
Inkomstförstärkningar
- Höjd insättningsgaranti 800
- Sänkt representationsavdrag 500
- Garantiavgifter 150
Summa inkomstförstärkningar 1 450
Summa förslag som preciseras i budgetpropositionen7 000
Aviserade beslut
- Inkomstbegrepp inom sjukförsäkringen 150
Summa aviserade beslut 150
Summa budgetförstärkningar 7 765
5
FÖRDELNINGSPOLITISK REDOGÖRELSE
Innehåll:
1 Redogörelsens inriktning 3
2 Inkomstfördelningens utveckling 4
2.1 Hur inkomstspridningen förändrats 5
2.2 Mätmetoderna påverkar 9
2.3 Ekonomiskt svaga hushåll 12
2.4 Fördelningen av ekonomisk standard 14
2.5 Strukturförändringar i inkomstfördelningen 16
2.6 Kvinnor och män 18
3 Inkomstspridningens komponenter 19
3.1 Förändringen för olika grupper 20
3.2 Uppdelning i olika inkomstkällor 23
3.3 Arbetslöshetens inverkan på inkomstfördelningen26
4 Sverige jämfört med andra länder 29
4.1 Lönespridningen i OECD-länderna 29
4.2 OECD:s internationella jämförelse 30
4.3 Uppdelning av inkomstspridningen 31
4.4 Inkomstspridningen under 1990-talet 32
5 Sammanfattning och kommentarer 33
Underbilagor:
4.1 Tabeller och diagram 42
4.2 Förklaringar och definitioner 47
4.3 Referenser 51
6
Redogörelsens huvudsakliga innehåll:
I denna fördelningspolitiska redogörelse analyseras utvecklingen av in-
komstfördelningen under perioden 1975 till 1994. Analysen baseras på offentlig
statistik, forskningsrapporter och kompletterande beräkningar som genomförts
inom Finansdepartementet. De viktigaste resultaten är följande:
* Inkomstklyftorna har ökat under 1980-talet och hittills under 1990-talet. Det
har skett inte bara i Sverige utan också i många andra länder. Åtskilligt
pekar på att globala förändringar bidrar till ökningen, t.ex. en ökad
efterfrågan på arbetskraft med hög utbildning och en minskad på dem med lägre
utbildning.
* Sverige och de andra nordiska länderna har, även efter de senaste årens
förändringar, lyckats bevara en internationellt sett jämn inkomstfördelning
och skydda ekonomiskt svaga grupper. De nordiska ländernas utveckling tyder
på att sådana globala processer delvis kan motverkas med effektiva sociala
omfördelningssystem.
* Ökningen av inkomstklyftorna under 1990-talet förklaras till betydande del av
tillfälliga faktorer, exempelvis tillfälligt ökade kapitalinkomster, samt av
att ungdomar som bor kvar hemma hos sina föräldrar i statistiken räknas som
egna hushåll med mycket låg ekonomisk standard.
* Mer påtaglig än ökningen av inkomstspridningen är de strukturella
förändringar som har inträffat i fördelningen av ekonomiska resurser.
Ungdomarnas och barnfamiljernas relativa inkomster har försämrats medan den
ekonomiska positionen för gruppen ålderspensionärer har förbättrats kraftigt.
Antalet hushåll med hög ekonomisk standard har ökat, även under den
ekonomiska krisen 1991-1994.
* Den minskade sysselsättningen i vid mening, inklusive ökningen av antalet
studerande och förtidspensionärer, förklarar en betydande del av den ökning
av inkomstspridningen som har inträffat. Särskilt ungdomarnas minskade
sysselsättning bidrar till ökningen. Den höga öppna arbetslösheten i sig
förefaller emellertid inte direkt ha bidragit till ökade inkomstklyftor. Det
torde förklaras främst av att de ekonomiska trygghetssystemen ganska
effektivt skyddat de arbetslösa mot stora inkomstförluster.
* De fortsatt ökande pensionerna bidrar inte längre till en jämnare in-
komstfördelning. Det finns snarare indikationer på att fortsatt höjda
pensioner under de ekonomiska krisåren, tillsammans med minskade
löneinkomster, kan ha bidragit till ökande inkomstklyftor.
Beräkningarna baseras på SCB:s undersökningar av hushållens disponibla
årsinkomster, justerade för försörjningsbörda. De innefattar de första åren av
den ekonomiska krisen till och med 1994, vilket är det senaste år det finns
statistik för. Redogörelsen innehåller inga nya analyser av skattereformen.
7
Regeringen har vid ett antal tillfällen aviserat en fördjupad fördelnings-
politisk analys, senast i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150). I
denna bilaga redovisas analyser av inkomstfördelningens utveckling 1975-1994 med
tyngdpunkten på de senaste årens förändringar. Analyserna har utarbetats av
fördelningspolitiska enheten vid Finansdepartementets ekonomiska avdelning. De
baseras på SCB:s statistik och databaser samt aktuella forskningsrapporter, som
generöst har ställts till departementets förfogande. Kompletterande beräkningar
har genomförts inom enheten med tekniskt stöd från SCB:s program för inkomst-
och förmögenhetsstatistik. Särskilda PM med underlag till redogörelsen har
utarbetats inom Finansdepartementet.
1 Redogörelsens inriktning
I denna redogörelse analyseras fördelningen av årsinkomster enligt SCB:s
undersökning av hushållens inkomster (HINK). Huvudskälet att fokusera på
fördelningen av årsinkomster är det stora intresse som under senare år riktats
mot de ökande inkomstklyftorna. Utvecklingen av den årliga fördelningen av
inkomster kan dessutom antas ha ett samband med vad som händer exempelvis i
fördelningen av andra resurser som utbildning och boende. Den kan också antas
delvis spegla vad som sker i fördelningen av livsinkomster (4)1.
Det innebär att långtifrån alla viktiga frågor i välfärdsfördelningen belyses.
Exempelvis ingår inte utgifter för vård och omsorg, förmögenhetsfördelningen,
fördelningen av utbildning, hälsa, boende, fördelningen över livet och mellan
generationer, rörligheten mellan inkomstgrupper, klasser osv. Redogörelsen är
således i flera avseenden begränsad.
Redogörelsen omfattar endast utvecklingen fram t.o.m. 1994, som är det senaste
året för vilket det finns officiell statistik från SCB. Den innefattar därmed de
första åren av den djupa ekonomiska krisen och konsekvenserna av de första
besparingarna i de sociala transfereringarna. De direkta effekterna av ändrade
regler i skatte- och transfereringssystemen därefter genom saneringsprogrammet
har tidigare utförligt redovisats vid ett antal tillfällen, senast i den
ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150 bil.1).
Skattereformen medförde stora förändringar i den officiella statistiken av
definitioner av hushållens inkomster och av förutsättningarna för datainsamling.
Förändringarna innebär stora svårigheter att länka samman utvecklingen före och
efter reformen. Det är svårt att urskilja vad som är en effekt av reformen,
andra förändringar i inkomstfördelningen eller effekter av ändrade definitioner.
Flera oberoende utvärderingar av reformen har pekat på att den i huvudsak var
fördelningspolitiskt neutral, även om hushåll med höga inkomster fick ett något
gynnsammare utfall än vad som förutsetts (6, 8). De visar också att reformen
inte var fullt finansierad vilket påverkar fördelningsutfallet. De statistiska
mätproblemen och de utvärderingar som genomförts har motiverat att redogörelsen
inte innehåller några nya utförliga analyser av skattereformen.
Inkomstfördelningen före respektive efter reformen betraktas som inte fullt
jämförbara.
I denna redogörelse har resultat från offentlig statistik, aktuell forskning
och nya beräkningar lagts samman för att ge en bättre grund till bedömning av
vilka förändringar som har inträffat i inkomstfördelningen och de bakomliggande
orsakerna. Den ekonomiska standarden mäts i hushållens disponibla inkomster,
dvs. arbets- och kapitalinkomster efter skatter och transfereringar. För att
kunna jämföra hushåll med olika försörjningsbörda justeras inkomsten med
Socialstyrelsens normer för socialbidrag (konsumtionsenheter). Förklaringar till
använda definitioner och metoder redovisas i underbilaga 4.2.
Under 20 år inträffar mycket stora förändringar. Inte utan ett omfattande
forsknings- och utredningsarbete skulle man kunna analysera alla stora och
mindre stora men ändå viktiga förändringar och pröva alternativa analysmetoder.
Följande redogörelse innehåller således ett urval av alla de analyser som skulle
kunna utföras.
2 Inkomstfördelningens utveckling
Den allmänna ekonomiska utvecklingen har naturligtvis betydelse för hur
inkomstfördelningen utvecklas. Perioden 1975-1994 som analyseras präglas av
stora makroekonomiska förändringar.
Den kraftiga internationella ekonomiska avmattningen i mitten av 1970-talet
nådde Sverige först åren 1976 och 1977, som följd av den s.k.
“överbryggningspolitiken„. BNP-tillväxten hölls därmed uppe några år men föll
sedan och blev i stället negativ 1977. För att stimulera ekonomin, motverka den
höga lönekostnadsutvecklingen och de minskade vinstnivåerna genomfördes under
åren 1976-1977 en serie mindre devalveringar. Mot slutet av 1970-talet var den
svenska tillväxten åter på internationellt jämförbara nivåer.
Oljeprischocken 1979 resulterade i en period av stagnation i början av 1980-
talet både i Sverige och internationellt. Först 1983 återhämtade sig ekonomin, i
Sverige bl.a. till följd av ytterligare två devalveringar i början av 1980-
talet. År 1984 uppgick den svenska tillväxten till ca 4 procent. Därefter följde
en utdragen tillväxtperiod som i slutet av 1980-talet övergick i en period med
överhettning. Tillväxten i BNP pendlade mellan ca 2 och 3 procent.
I början av 1990-talet vände utvecklingen till vad som betraktas som den
djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Under åren 1991-1993 föll BNP med
sammanlagt 5 procent, arbetslösheten steg till höga nivåer och de offentliga
finanserna försämrades kraftigt. År 1994 kunde en återhämtning i ekonomin
skönjas men fortfarande var arbetslösheten hög.
**FOOTNOTES**
1 Se underbilaga 4.3 Referenser
8
2.1 Hur inkomstspridningen förändrats
Sedan drygt 10 år ökar inkomstklyftorna i Sverige enligt SCB:s officiella
statistik. Ökningen tilldrar sig ett växande intresse och oroar många. Under
1990-talet hittills har ökningen varit påtaglig. Spridningen av hushållens
disponibla inkomster, justerade för försörjningsbörda, var enligt SCB:s
beräkning högre 1994 än vad som uppmätts sedan undersökningarna startade 1975.
Utvecklingen blir tydlig om man jämför den ekonomiska standarden bland de
ekonomiskt mest välbeställda hushållen med dem som har svagast ekonomi. Det
brukar mätas med den s.k. decilkvoten, dvs. kvoten mellan den disponibla
inkomsten för de med högst ekonomisk standard och de med lägst standard, med
hänsyn till försörjningsbörda. Som förklaras i underbilaga 4.2 beräknas kvoten
mellan den inkomst som avgränsar de 10 procent med högst ekonomisk standard och
den inkomst som avgränsar de 10 procent med lägst standard. I början av 1980-
talet när inkomstfördelningen var som jämnast hade de välbeställda 2,5 gånger
högre standard än de ekonomiskt svaga hushållen. Drygt 10 år senare är
skillnaden cirka tre gånger. De viktigaste trenderna i övrigt under de senaste
20 åren enligt SCB:s officiella statistik är följande (diagram 2.1, förklaringar
i underbilaga 4.2):
* Inkomstspridningen: Gini-koefficienten, det vanligaste måttet på spridningen,
var 0,233 år 1975 mot 0,288 år 1994.
* Ekonomiskt svaga hushåll: Andelen hushåll som har disponibla inkomster under
50 procent av medianinkomsten har ökat från ca 6 procent till ca 8 procent.
* Välbeställda hushåll: De 10 procent respektive 1 procent mest välbeställda
hushållens andel av de totala disponibla inkomsterna ökade svagt under 1980-
talet men minskade 1991-1993. En påtaglig ökning inträffade 1994.
* Barnfamiljer och äldre: Barnfamiljernas ekonomiska standard i förhållande till
samtliga hushåll har minskat påtagligt under 1990-talet medan
ålderspensionärernas standard ökat kraftigt.
9
Diagram 2.1 Hur inkomstspridningen förändrats 1975-1994. Hushållens disponibla
inkomster justerade för försörjningsbörda i 1994 års priser
Inkomstspridning
Ekonomiskt svaga hushåll
10
Ekonomiskt välbeställda
Barn och äldre
Källa: Inkomstfördelningsundersökningen 1994, Be 21 SM 9601, SCB 1996 samt
kompletterande tabeller.
Som nämnts beror en betydande del av förändringarna under senare år på de
mätproblem som uppstod i samband med skattereformen. I diagrammet bryts därför
linjerna före och efter reformen. SCB:s försök att räkna om inkomsterna för åren
1989 och 1990 med skattereformens regler visas också. Det stora glappet mellan
linjerna för 1989 och 1990 indikerar hur mycket inkomstspridningen
underskattades före skattereformen, bl.a. genom att många inkomster inte
inräknades eller värderades lågt. Enligt SCB:s beräkningar för 1989-1990 ökade
Gini-koefficienten med i medeltal 0,018 genom bl.a. basbreddningarna i reformen.
Andelen inkomster bland de 10 procent respektive 1 procent mest välbeställda
ökade med 1,7 respektive 1,2 procentenheter. Dessa ökningar av spridningsmåtten
till följd av ändrade beräkningsmetoder är ungefär lika kraftiga som den totala
ökningen av inkomstspridningen 1983-1990.
Ett annat sätt att visa hur inkomstfördelningen ändras är att mäta hur den
ekonomiska standarden utvecklats för olika decilgrupper 1975-1990 respektive
1991-1994 (diagram 2.2, förklaringar i underbilaga 4.2). Utvecklingen under de
två perioderna kan inte läggas samman på grund av ändringarna i statistiken som
följd av skattereformen. De 10 procent mest välbeställda hushållen (decilgrupp
10) ökade sin ekonomiska standard med 24 procent åren 1975-1990 samt med 13
procent åren 1991-1994. De 10 procent hushållen med svagast ekonomi (decilgrupp
1) fick ökad standard med endast ca 14 procent under åren 1975-1990 och en
minskad standard med 17 procent åren 1991-1994. Det bör dock som vanligt betonas
att resultaten för decilgrupp 1 är svårbedömda eftersom där ingår hemmaboende
ungdomar (se bilagetabell 1.4) och andra grupper för vilka låga inkomster inte
utan vidare kan likställas med svag ekonomi (t.ex. studerande, värnpliktiga,
egenföretagare) samt grupper som endast tillfälligt har låga inkomster. Det är
inte samma hushåll som följs över tiden utan fördelningen undersöks varje år på
nytt. Många hushåll flyttar mellan decilgrupperna mellan olika år.
Diagram 2.2 Decilgruppernas standardutveckling 1975-1990 respektive 1991-1994.
Förändring av hushållens disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda i
1994 års priser
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.
Anm: Som följd av ändrad inkomstmätning efter skattereformen kan utvecklingen
1975-1990 respektive 1991-1994 inte läggas samman.
2.2 Mätmetoderna påverkar
En viktig fråga är naturligtvis om den bild vi vant oss vid från den officiella
statistiken är robust om man använder andra mätmetoder. För perioden 1975-1990
är bilden av utvecklingen ungefär lika även med andra spridningsmått (15). I
följande beräkningar kompletteras dessa resultat med åren 1991-1994 och en
känslighetsanalys av inkomstspridningen för individernas realjusterade
inkomster.
Individernas välfärd: I den officiella statistiken över inkomstfördelningens
utveckling ger man systematiskt låg vikt till vad som sker med barnens
ekonomiska standard. Ett ensamhushåll ges samma vikt som ett hushåll med
exempelvis två vuxna och tre barn. Vid en bedömning av utvecklingen ges således
stor vikt till vad som sker för personer i små hushåll och mindre vikt till vad
som händer för personer som lever i stora hushåll, dvs. främst för barn. Inom
forskningen har man däremot ofta fokuserat på individen som analysenhet (9).
Detta synsätt innebär också ett normativt ställningstagande att samtliga
individer bör ges lika tyngd när vi bedömer fördelningen av ekonomiska resurser.
Inkomstspridningen mellan individer utvecklas något annorlunda än den för
hushåll (diagram 2.3). För individernas disponibla inkomster var minskningen av
inkomstspridningen fram till början av 1980-talet och ökningen i slutet av
decenniet inte lika markerad som för hushållens inkomster. Däremot blir ökningen
under senare år ungefär lika tydlig. Skillnaderna beror bl.a. på att, samtidigt
som inkomstspridningen har ökat, viktiga strukturförändringar har inträffat i
inkomstfördelningen, vilket redovisas i avsnitt 2.5. Barnfamiljer har fått en
relativt sämre position i inkomstfördelningen medan t.ex. pensionärer har fått
en förbättrad situation.
Realjusterade inkomster: I den officiella statistiken mäts hushållens
inkomster enligt kontantprincipen. Som inkomst räknas det nominella belopp
hushållet kan disponera under kalenderåret.
Det innebär exempelvis att inkomster av kapital tas upp till sitt fulla
nominella värde även om de helt eller delvis har urholkats av inflationen. Under
år med höga nominella räntor och hög inflation kan som effekt uppkomma att
inkomstspridningen ökar kraftigare än vad som skulle vara en ekonomiskt mer
korrekt beräkning där man beaktar den reala avkastningen över tiden. Inga avdrag
görs för ränteutgifter. En annan egenhet i det gängse inkomstbegreppet är att
den inkomst som man har av en ägd bostad endast uppkommer som en inkomst om
bostaden säljs utan att en annan ägd bostad anskaffas. Detta medför att in-
komstspridningen varierar mer än vad som skulle bli fallet om man varje år kunde
beakta en långsiktigt beräknad inkomst av bostaden. En närliggande egenskap är
att de värdeförändringar som sker i aktier och andra värdepapper bokförs som
inkomst först det år värdepapper säljs, dvs. realiseras. Värdeförändring under
en följd av år registreras som inkomst först vid försäljningsåret, vilket kan ge
en missvisande bild av inkomstfördelningen. Genom att hushållens benägenhet att
realisera värdepapper varierar starkt mellan olika år, t.ex. som följd av
förändrade skatteregler, får denna princip för mätning till följd att
variationerna mellan olika år kan bli stora. Ett viktigt exempel på detta är att
realisationsvinster på aktier blev mycket höga 1994 som följd av att
skattesatsen höjdes från 12,5 procent till 30 procent år 1995.
I bl.a. beräkningarna inför skattereformen och vid utvärderingen av reformen
mättes hushållens kapitalinkomster realt. Inkomster av kapital behandlades i
dessa beräkningar på ett i ekonomisk mening mera långsiktigt sätt. En liknande
schablonmässig beräkning av realjusterade inkomster har genomförts för 1978 och
1981-1994. Den innebär förenklat att räntor har korrigerats för inflationen,
inkomster från värdestegringar av aktier utjämnats och att en inkomst av eget
hem har beräknats i enlighet med nationalräkenskapernas driftsöverskott. Detta
nya inkomstmått kallas förenklat för realjusterad inkomst. Hur beräkningen har
genomförts förklaras i underbilaga 4.2.2
Diagram 2.3 Inkomstspridningen enligt Gini-koefficienten 1975-1994 enligt SCB:s
redovisning för hushållens disponibla inkomster jämfört med disponibla inkomster
för individer samt med individernas realjusterade disponibla inkomster
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.
Realjusterad inkomst för individer: Inkomstspridningen för individernas
realjusterade disponibla inkomster förändrades inte nämnvärt 1978-1990 (diagram
2.3). Ökningen av inkomstspridningen under 1980-talet och 1991-1994 är mindre
tydlig. Omläggningen av statistiken vid skattereformen medförde som nämnts en
skenbar ökning av inkomstspridningen.
Den stora ökningen av ekonomisk standard i de övre decilgrupperna som visades
i diagram 2.2 beror till betydande del på beräkningen av kapitalinkomster
(tabell 2.1). De realjusterade inkomsterna för individer i de övre
decilgrupperna ökade inte mer än för andra decilgrupper 1978-1990 och inte lika
påtagligt 1991-1994. Den kraftiga minskningen av den ekonomiska standarden 1991-
1994 för decilgrupp 1 beror dessutom till stor del på att ungdomar över 18 år
som bor kvar hos föräldrarna räknas som egna hushåll (se vidare bilagetabell
1.4)3.
Tabell 2.1 Decilgruppernas standardutveckling. Förändring av hushållens nomi-
nella disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda samt av individernas
realjusterade disponibla inkomster 1978-1990 resp. 1991-1994. 1994 års priser
Decilgrupp Förändring, procent
Hushållens nominella inkomstIndividernas realjusterade inkomst
1978-90 1991-94 1978-90 1991-94 1991-94
exkl. kvarboende 1)
1 -3,8 -17,4 -2,3 -7,2 -1,9
2 14,4 -4,2 10,2 -0,4 0,2
3 15,1 -2,3 10,7 0,1 0,4
4 16,2 -2,2 10,9 0,1 0,3
5 17,1 -3,8 11,0 -0,6 -0,6
6 16,1 -4,4 10,5 -0,8 -0,7
7 14,5 -4,3 10,1 -0,4 -0,3
8 13,8 -4,3 10,6 -0,1 0,0
9 15,1 -2,2 10,6 1,3 1,4
10 23,4 12,5 11,2 4,7 4,8
Alla 15,8 -0,5 10,1 0,7 1,0
1) Hemmaboende ungdomar har exkluderats
Anm: Som följd av ändrad inkomstmätning efter skattereformen kan utvecklingen
1975-1994 inte läggas samman.
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Metoden att beräkna realjusterade inkomster är stiliserad och förenklad.
Beräkningarna visar dock hur känslig bilden av inkomstspridningens utveckling är
för mätmetoderna. De indikerar att ökningen av inkomstklyftorna under senare år
kan vara tillfällig.
**FOOTNOTES**
Av beräkningstekniska skäl har ca 10-40 hushåll med
negativa inkomster exkluderats i denna och följande tabeller
och diagram. Detta påverkar resultaten endast marginellt.
Ungdomar över 18 år som bor kvar hos föräldrarna har fått
minskade disponibla inkomster som följd av bl.a. längre
studietider och ökad arbetslöshet. I vilken utsträckning
detta också speglar en sänkt ekonomisk standard för
ungdomarna kan dock inte belysas eftersom det saknas
uppgifter om den ekonomiska utvecklingen för de
bostadshushåll ungdomarna lever i.
11
2.3 Ekonomiskt svaga hushåll
Hushåll under socialbidragsnormen: Ett centralt mål för välfärdspolitiken är att
så långt möjligt minska risken att medborgare har så låga inkomster att pengarna
inte räcker till skäliga utgifter för mat, bostad, hälsovård och andra
grundläggande utgifter. I analyser av inkomstfördelningen brukar utvecklingen av
antal hushåll med en svag ekonomi följas genom att man räknar andelen av alla
hushåll vars inkomster inte når upp till Socialstyrelsens vägledande norm för
socialbidrag. Som visats i diagram 2.1 har andelen hushåll med inkomster under
socialbidragsnormen ökat under senare år.
Även dessa mätningar bör bedömas med försiktighet. Många hushåll har inkomster
under socialbidragsnormen utan att de med rimliga kriterier kan anses vara
ekonomiskt utsatta. Somliga hushåll har låga inkomster därför att man
tillfälligtvis arbetar deltid eller studerar. Andra har förmögenhet eller
likvida tillgångar. För egenföretagare mäter inkomststatistiken inte den
ekonomiska standarden särskilt effektivt. Vissa har inte sökt bostadsstöd trots
att de enligt undersökningarna kan ha rätt till bidrag, vilket t.ex. kan bero på
att de har tillgångar som inte har registrerats. För ungdomar som bor hemma är
som tidigare nämnts den disponibla inkomsten en dålig mätare av ekonomisk
standard.
En beräkning för 1994 visar att de allra flesta som har inkomster under
socialbidragsnormen hör till de grupper där det är osäkert om låg inkomst kan
likställas med svag ekonomisk standard (tabell 2.2). Den är utförd enligt
uppställningen i tabellen, dvs. först frånräknas alla hushåll som enligt
reglerna har rätt till bostadsstöd men som inte har sökt det, därefter antalet
hushåll som har förmögenhet osv. Grupperna är således ömsesidigt uteslutande
(förklaringar, se underbilaga 4.2).
Tabell 2.2 Antal hushåll med inkomster under socialbidragsnormen 1994
Antal underDärav andel med
norm socialbidrag 1994,
procent
Hushåll under socialbidragsnormen880 000 25
Därav:
har ej sökt bostadsstöd -37 000 11
har förmögenhet -226 000 2
näringsidkare -22 000 11
hemmaboende ungdomar -155 000 10
studerande -131 000 32
arbetar deltid eller del av år-18 000 0
(exkl. arbetslösa och
socialbidragstagare)
Återstår: 291 000 53
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Beräkningen är naturligtvis schablonmässig. Bland hushåll som räknas bort
finns säkert åtskilliga som har en svag ekonomi, t.ex. studerande som lever
enkelt under studietiden eller personer som startat eget företag - båda i hopp
om att få bättre inkomster längre fram i livet. Andra arbetar deltid för att det
inte finns möjlighet att arbeta mer. Kalkylen visar dock att det är förenat med
stora svårigheter att mäta förekomsten av antal hushåll med en låg ekonomisk
standard. Det visas också av att det endast är en liten andel av alla hushåll
med inkomster under socialbidragsnormen som faktiskt får socialbidrag.
Om t.ex. antalet studerande ökar, om fler arbetar i egna företag, om fler
föredrar att arbeta deltid osv. kan nuvarande mätmetoder visa på en ökning av
andelen hushåll med svag ekonomi - en ökning som inte rimligen kan tolkas som
att allt fler hushåll blir ekonomiskt utsatta. Denna osäkerhet bör vägas in i
bedömningen av utvecklingen som den visas av statistiken.
Barn och äldre: Barn och äldre står i välfärdspolitikens fokus. En stor del av
alla offentliga transfereringar och tjänster syftar till att ge dem goda
levnadsvillkor. Sverige utmärker sig jämfört med de flesta andra länder genom
den relativt höga ekonomiska standarden bland barn och äldre (3, 5).
En viktig indikator är andelen av alla barn under 18 år respektive äldre som
lever i hushåll med relativt sett låg ekonomisk standard (under 50 procent av
medianinkomsten, diagram 2.4). Under de senaste 20 åren har andelen av alla
äldre med så låga inkomster minskat, från ca 3 procent 1975 till 1 procent år
1994. För barnen har utvecklingen varit den motsatta. Andelen av alla barn som
lever i hushåll med en låg standard har ökat något, särskilt under senare år.
Det bör dock noteras att, förutom de allmänna mätproblemen som berörts ovan,
nivåerna i denna beräkning är känslig för hur man justerar de disponibla
inkomsterna för hushållens olika försörjningssituation. Socialstyrelsens
undersökningar pekar exempelvis på att för stora barnfamiljer är normerna för
socialbidrag, som utgör grunden för justeringen av disponibla inkomster, höga
jämfört med familjernas faktiska konsumtion (30).
12
Diagram 2.4 Andelen av alla personer 65 år eller äldre respektive andelen av
alla barn under 18 år som lever i hushåll med disponibla inkomster under 50
procent av medianinkomsten för alla
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.
2.4 Fördelningen av ekonomisk standard
Inkomstfördelningens utseende har förändrats betydligt under de senaste 20 åren.
I diagram 2.5 jämförs hur alla hushåll fördelade sig över inkomstskalan åren
1975, 1983, 1990, 1991 och 1994. Även här beskrivs disponibla inkomster i fasta
priser justerade för försörjningsbörda beräknade för individerna (hushållen
vägda efter antal individer).
Utjämningen under perioden 1975-1983 förefaller förklaras främst av en
sammanpressning av fördelningen genom att antalet individer med lägre inkomster
minskade markant samtidigt som antalet med högre standard inte alls ökade.
Huvuddelen av den ekonomiska tillväxten hamnade således bland individer med
lägre inkomster. Fördelningen blev betydligt mer koncentrerad kring
medianinkomsten, eller annorlunda uttryckt, allt fler kunde räknas som
medelinkomsttagare. Denna utveckling förklaras till stor del av att pensionerna
blev högre, för bland individer 20-64 år var utjämningen avsevärt mindre.
När man jämför åren 1983 och 1990 kan man se att fördelningen ändrat både form
och läge. Den ekonomiska tillväxten och individernas ökade realinkomster har
flyttat fördelningens tyngdpunkt. År 1990 är fördelningen inte lika
sammanpressad som 1983. De ökande inkomstklyftorna beror på en kraftig minskning
av individer med genomsnittliga inkomster, dvs. antalet medelinkomsttagare
sjönk. Det finns egentligen inga tecken på att detta berodde på en motsvarande
ökning av antalet individer med låga inkomster, utan de ökande inkomstklyftorna
förefaller huvudsakligen kunna förklaras av en ökning av antalet individer med
högre inkomster, främst bland dem i förvärvsaktiv ålder.
Under perioden 1991-1994 förefaller den ökade spridningen sammanhänga dels med
en ökning av antalet individer med mycket låga inkomster, dels en viss ökning av
dem med höga inkomster. I botten av fördelningen finns dock tidigare nämnda
mätproblem för hemmaboende ungdomar. I mitten av fördelningen inträffade en
koncentration kring medianvärdet. Detta är troligen en effekt av minskad
sysselsättning och ökad arbetslöshet. Även här var det främst förändringar för
hushåll i åldern 20-64 år som påverkade fördelningens utseende.
Diagram 2.5 Individer 1975, 1983, 1990, 1991 samt 1994 fördelade efter
disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda i 1994 års priser
13
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.
Anm: Kernel-estimat har använts för att utjämna frekvensfördelningen (förklaring
i underbilaga 4.2).
2.5 Strukturförändringar i inkomstfördelningen
Den ekonomiska standarden har under de senaste 20 åren utvecklats mycket olika
för skilda grupper. Detta innebär att bakom en till synes ganska oförändrad
fördelning döljer sig omfattande relativa standardförskjutningar mellan olika
grupper.
Den kanske viktigaste förändringen är den relativa förändringen mellan hushåll
med olika ålder (huvudförsörjarens ålder) (15, 16). Yngre hushåll, särskilt de
under 25 år, har fått sänkta inkomster särskilt under 1990-talet (diagram 2.6.,
bilagetabell 1.1). Ålderspensionärer som grupp har fått kraftigt ökade
realinkomster. År 1975 hade ungdomar under 25 år 16 procent högre ekonomisk
standard än hushåll i åldern 65-74 år. År 1994 hade gruppen 65-74 år 54 procent
högre standard. Den enda grupp som fått ökade inkomster under de ekonomiska
krisåren är ålderspensionärerna.
14
Diagram 2.6 Åldersgrupper och familjetyper. Procentuell förändring i disponibel
inkomst justerad för försörjningsbörda 1975-1990 respektive 1991-1994.
Medianvärden i 1994 års priser
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.
Anm: E0 - E2+ = Ensamstående utan barn, med ett, två eller fler barn
G/S0 - G/S3+ = Gifta/ samboende utan barn, med ett, två, tre eller fler barn
Ens Åp, G/S Åp = Ensamstående resp. gifta/samboende ålderspensionärer
Den andra påtagliga förändringen är den relativa försvagningen av den
ekonomiska standarden för ensamföräldrar (23). Under hela perioden har deras
disponibla inkomster utvecklats svagare än för andra familjetyper. Även
ensamboende utan barn har haft en svag utveckling, vilket sammanhänger med att
flertalet i gruppen är yngre.
Indelning i grupper görs varje år. Det innebär att sammansättningen skiftar
under den tidsperiod som analyseras. Strukturella förändringar i form av ökat
arbetskraftsdeltagande, högre utbildningsnivå, ny näringsgrensstruktur och ökad
arbetslöshet förändrar gruppernas storlek och sammansättning. Förändringar
mellan grupperna över tiden kan således delvis bero på att gruppernas
sammansättning ändrats, t.ex. med avseende på ålder. De redovisade
medianinkomsterna avser det mittersta hushållet och påverkas således inte av
olika extrema observationer, vilka normalt gör att medelvärdena ligger högre.
2.6 Kvinnor och män
Löner och standardutveckling för kvinnor respektive män beskrivs i flera olika
sammanhang, bl.a. i SCB:s statistik och i den årligen återkommande bilagan till
budgetpropositionen om „Ekonomiska resurser för kvinnor och män„. SCB har
exempelvis visat att helårs- och heltidsarbetande kvinnors genomsnittliga
arbetsinkomster minskade något i förhållande till männens inkomster under 1980-
talet men ökade något under senare år (diagram 2.7).
Nu genomförda beräkningar visar att kvinnornas faktorinkomster (löner och
kapitalinkomster) ökade kraftigt i andel av männens fram till mitten av 1980-
talet varefter andelen varit relativt konstant. Det beror främst på en stark
ökning av lönerna som följd av ökade arbetstider. Kvinnornas pensioner har också
ökat starkt genom att allt fler får ATP. En beräkning av mäns och kvinnors
disponibla inkomster visar att kvinnornas inkomster ökade i relation till
männens fram till mitten av 1980-talet, varefter andelen varit ganska konstant.
Någon minskning under senare år kan inte skönjas, snarare tendenser till en
ökning. Mäns och kvinnors arbetsinkomster och transfereringar har beräknats
efter skatt. För makar har hushållets skattefria transfereringar delats lika.
Diagram 2.7 Kvinnors inkomster i procent av mäns 1975-1994. Disponibla inkom-
ster för alla individer 20 år och äldre samt arbetsinkomster bland helårs- och
heltidsanställda 20-64 år som saknar rörelseinkomster
Källa: Inkomstfördelningsundersökningen 1994, Be 21 SM 9601, SCB 1996. HINK,
Finansdepartementets beräkningar.
En annan indikator på den ekonomiska standardutvecklingen för kvinnor är
andelen kvinnor bland ekonomiskt svaga hushåll (se avsnitt 2.3). Andelen av alla
män respektive av alla kvinnor som lever i hushåll med en standard som
understiger 50 procent av medianinkomsten har trendmässigt ökat under de senaste
20 åren. Sedan början av 1980-talet är andelen män med låg ekonomisk standard
högre än andelen kvinnor. Andelen män som har en låg standard har även ökat
något mer än andelen kvinnor.
Diagram 2.8 Andelen av alla kvinnor respektive av alla män som lever i hushåll
med disponibla inkomster under 50 procent av medianinkomsten för alla
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar.
3 Inkomstspridningens komponenter
För att söka förstå de processer som ligger bakom minskade respektive ökade
inkomstklyftor försöker man ofta dela upp den totala inkomstspridningen på olika
komponenter. En metod är att dela in befolkningen i olika grupper och därefter
beräkna hur stor del av den totala inkomstspridningen som härrör från olika
delgrupper. En annan metod är att söka fastställa hur olika inkomstkällor (lön,
pension, skatt m.m.) bidrar till den totala spridningen i de disponibla
inkomsterna.
Ett flertal analyser med dessa metoder har genomförts under senare år bl.a. av
inkomstfördelningens utveckling i Storbritannien, i olika OECD-länder samt för
Sverige 1975-1991 (10, 15, 21, 22). Metoderna anses tämligen robusta och enkla
att tillämpa, även om tolkningsproblem kan förekomma om många förhållanden
ändras samtidigt (13). OECD har rekommenderat att fler länder prövar metoderna
och arbete pågår enligt uppgift i bl.a. Kanada, Tyskland och Nederländerna.
Fördelarna av att fler länder samtidigt använder metoderna på liknande sätt är
naturligtvis många, bl.a. kan metoderna förbättras och resultat från olika
länder jämföras.
Den följande sammanställningen av resultat baseras på olika forskningsresultat
som kompletterats med nya beräkningar för Sverige, bl.a. för perioden 1991-1994.
Metoderna förklaras kortfattat nedan. Utförligare förklaringar lämnas i
underbilaga 4.2. Det är hushållens nominella disponibla inkomster justerade för
försörjningsbörda vägda med antal individer i hushållen som analyseras.
3.1 Förändringen för olika grupper
Genom att dela upp den totala inkomstspridningen i befolkningen på olika grupper
efter ålder, familjetyp, sysselsättning etc. kan man få en viss vägledning om
hur förändringar i inkomstfördelningen förklaras av skillnader mellan grupperna.
Med statistiska metoder kan man dela upp inkomstspridningen och förändringen
mellan olika år i följande komponenter.
1.Andelsförändringar: Inkomstspridningen kan öka eller minska genom att olika
gruppers storlek i förhållande till varandra förändras, utan att deras
inkomstnivå förändras.
2.Skillnad i medelinkomst: Spridningen kan ändras som följd av att gruppernas
relativa inkomstnivå förändras, även om gruppernas relativa storlek är
oförändrade.
3.Inomgruppsspridning: Den del av den ökade eller minskade spridningen som
förklaras av att spridningen förändrats inom olika grupper, snarare än mellan
grupperna.
I det följande sammanställs resultaten från olika studier med de
kompletterande beräkningar som nu genomförts av spridningsmåttet Mean Log
Deviation, även för åren 1991-1994 (MLD, se bilagediagram 1.1).
Resultat
Befolkningsförändringar
Förändringar i befolkningens sammansättning - exempelvis en ökning av antalet
äldre, barn, ensamboende osv. - har endast haft en marginell påverkan på
inkomstfördelningen (10, 15, 22). Det beror antagligen på att
befolkningsförändringarna är små och långsamma. Nu genomförda beräkningar
bestyrker dessa resultat. Under 1975-1983 när inkomsterna utjämnades respektive
under perioderna 1983-1990 respektive 1991-1994 när inkomstspridningen ökade
förklarar ändrad sammansättning i befolkningen endast en ringa del. Det visas
vid uppdelningen av den totala förändringen av inkomstspridningen under vardera
de tre perioderna för åldersgrupper och olika familjetyper på så sätt att ändrad
befolkningsandel förklarar endast några få procentenheter (bilagetabell 1.2).
15
Åldersskillnader
Inkomstklyftorna mellan hushåll i olika åldersgrupper har ökat trendmässigt. Som
visats beror det på att den ekonomiska standarden för ungdomar under 25 år och i
viss mån även för hushåll i åldern 25-34 år relativt försämrats medan den
förbättrats för medelålders 55-64 år och för ålderspensionärer. Under perioden
1975-1983 förklaras den minskade spridningen till ungefär en tredjedel av att
ålderspensionärernas ekonomiska standard successivt har närmat sig genomsnittet
för befolkningen. Något förenklat kan man säga att under 1975-1983 minskade
klyftorna mellan åldersgrupperna på grund av att pensionärerna närmade sig den
övriga befolkningens standard. Under 1980-talet ökade åldersklyftorna framför
allt på grund av att hushåll i den „gyllene medelåldern„ 45-64 år fick stora
ökningar av den ekonomiska standarden. Under 1990-talet drabbas främst de yngre
som inte får fotfäste på arbetsmarknaden. Trenden till ökande åldersklyftor
förklarar delvis de allmänt ökande inkomstklyftorna. Denna trend skiljer Sverige
från utvecklingen i bl.a. Kanada, Nederländerna och Storbritannien (22).
Längre studietider, högre arbetslöshet osv. förklarar delvis de sänkta
inkomsterna för yngre medan den successiva „mognaden„ av ATP-systemet
huvudsakligen förklarar ökningen för de äldre. För förvärvsaktiva kan en
förklaring till ökad spridning mellan åldersgrupper vara att erfarenheter
värderas allt högre på arbetsmarknaden (13). Än viktigare torde vara att de
äldre har fått ökade kapitalinkomster.
Familjetyper
Spridningen mellan olika familjetyper minskade 1975-1983, främst beroende på
utjämningen mellan pensionärshushåll och övriga hushåll. Den ökade
inkomstspridningen 1983-1990 förklaras till någon del av ökade inkomstklyftor
mellan olika familjetyper. Den ökade spridningen 1991-1994 synes emellertid inte
till någon väsentlig del kunna förklaras av de relativa förändringar i ekonomisk
standard som inträffat exempelvis mellan barnfamiljer och pensionärshushåll.
Kvinnor och män
Utjämningen fram till 1983 förklaras till någon del av att skillnaderna mellan
kvinnors och mäns disponibla inkomster minskade. Den ökade inkomstspridningen
därefter förefaller inte bero på ökade klyftor mellan män och kvinnor (beräkning
av disponibel inkomst, se avsnitt 2.6).
Regionala skillnader
Utjämningen 1975-1983 respektive de ökande inkomstklyftorna under 1980-talet
förefaller inte kunna förklaras av förändringar mellan olika regioner i landet
(15, 22). De nu genomförda beräkningarna bekräftar dessa resultat, även för
perioden 1991-1994. Den minskade spridningen 1975-1983 och de ökade klyftorna
därefter beror i stort sett helt på en förändrad spridning inom regionerna.
Ändrad sysselsättning
Utjämningen av inkomstfördelningen 1975-1983 förklaras till betydande del av att
spridningen mellan grupper med olika förvärvsgrad minskade (15). De
genomsnittliga disponibla inkomsterna ökade betydligt för hushåll där ingen
förvärvsarbetar (t.ex. studerande och ålderspensionärer). De nu genomförda
beräkningarna bekräftar dessa resultat. De visar att även bland hushåll 20-64 år
utjämnades inkomsterna påtagligt mellan grupper med olika sysselsättningsgrad.
De relativa genomsnittliga disponibla inkomsterna sjönk för hushåll med helårs-
och heltidsarbete respektive med hög förvärvsgrad medan de ökade för
deltidsarbetande.
Under perioden 1983-1990 ökade andelen hushåll som arbetade heltid under hela
året medan andelen delårs- och deltidsarbetande hushåll minskade. Detta bidrog
till en minskad spridning eftersom sysselsättningsgraden blev mer homogen. En
större och motverkande faktor var dock den ökande spridningen inom alla grupper.
Under tiden 1991-1994 minskar sysselsättningsgraden drastiskt samtidigt som
spridningen inom de olika grupperna fortsätter att öka. Dessa båda faktorer gör
att den totala inkomstspridningen ökar. Tvärtemot vad som kunde väntas har
inkomstspridningen mellan grupper med olika sysselsättningsgrad inte ökat,
snarare har en liten utjämning skett mellan dem.
Förändringar av försörjningsstatus
Indelningen efter sysselsättningsgrad är ganska grov. Därför har en mer förfinad
gruppindelning utarbetats. Den syftar till att med större precision beskriva hur
varje hushåll erhåller sin försörjning. Indelningen efter sysselsättningsgrad
för gruppen 20-64 år har här kompletterats med att de hushåll urskiljs som är
egenföretagare, studerande, sjukskrivna eller arbetslösa samt förtidspensionärer
(förklaringar i underbilaga 4.2). Detta innebär att grupperna blir mer
renodlade.
De anställda med heltidsarbete som andel av alla hushåll 20-64 år ökade till
1990, för att sedan minska kraftigt. Gruppen deltidsanställda (inkluderar makar
där en arbetar heltid och den andre deltid) ökade 1975-1983 varefter den
minskade. Minskningen fortsatte under den ekonomiska krisen under 1990-talet.
Andelen förtidspensionärer, sjukskrivna m.fl. och studerande ökade, särskilt mot
slutet av 1980-talet. Ökningen fortsatte tydligare under 1991-1994.
Denna indelning av hushållen efter s.k. försörjningsstatus gör förändringarna
i inkomstspridningen något tydligare. Mellan 1975 och 1983 minskade den
genomsnittliga inkomsten för anställda med heltidsarbete jämfört med alla
hushåll. Samtidigt ökade spridningen inom denna grupp. Utjämningen inom gruppen
20-64 år synes till betydande del förklaras av ökad sysselsättning bland
kvinnor, särskilt gifta/samboende kvinnor.
Den ökade inkomstspridningen 1983-1990 förklaras i stort sett helt av att
spridningen inom olika grupper ökade. Detta torde delvis förklaras av att många
kvinnor övergick från deltidsarbetande till heltidsarbete, dvs. sammansättningen
av gruppen heltidsanställda förändrades. Spridningen mellan de olika
försörjningsgrupperna minskade. Förskjutningen mellan grupperna motverkade
delvis den ökade spridningen inom grupper.
Under 1990-talet har dessa processer delvis vänt. Andelen hushåll med
anställning minskar kraftigt. Dessutom ökar andelen studerande och
förtidspensionärer. Beräkningen pekar på att den ökade inkomstspridningen 1991-
1994 till betydande del sammanhänger med att andelen heltidsanställda minskar
medan andelen arbetslösa, studerande, förtidspensionärer etc. ökar.
3.2 Uppdelning i olika inkomstkällor
En annan viktig metod för att söka förstå varför fördelningen av ekonomiska
resurser förändrats är att med statistiska metoder dela upp förändringen av den
totala spridningen i olika inkomstkällor. Uppdelningen kan ge vägledning om den
förändrade spridningen beror på att t.ex. faktorinkomster blivit mer ojämnt
fördelade, att skatternas eller socialförsäkringarnas utjämnande effekt
försvagats etc.
Det finns flera undersökningar som visar hur olika spridningsmått förändras
över tiden för arbetsinkomster samt hur inkomstspridningen olika år modifieras
av skatter respektive transfereringar (15, 18). I följande analys har dessa
resultat kompletterats främst genom att inkludera perioden efter skattereformen
1991-1994. Dessutom har två skilda spridningsmått (Gini-koefficienten och ett
index som bygger på variationskoefficienten, se underbilaga 4.2) delats upp
finfördelat och känslighetsberäkningar genomförts för bl.a. realisationsvinster.
Vid analysen har de vuxna individerna i hushållet indelats i huvudförsörjare
(den med högst skattepliktig inkomst) och make/maka. Resultaten sammanfattas i
bilagetabell 1.3 och bilagediagram 1.3.
Resultat
Utjämningen 1975-1983
Den minskade spridningen av hushållens ekonomiska standard under denna period
anses främst kunna förklaras av en ökad utjämning genom sociala transfereringar
och av en jämnare fördelning av löneinkomster (15, 18).
De nu genomförda beräkningarna bestyrker och kompletterar dessa resultat.
Uppdelningen visar att den huvudsakliga förklaringen till den minskade
spridningen av hushållens ekonomiska standard under denna period var att
pensionernas andel av hushållens totala disponibla inkomster ökade kraftigt
medan lönernas andel minskade - som en följd av de ökande pensionerna.
Förändringar i skatternas inkomstutjämnande effekt bidrog under denna period
något till att öka inkomstspridningen. Ändrade kapitalinkomster och
realisationsvinster hade endast marginell betydelse för utvecklingen.
De skattepliktiga transfereringarna , särskilt pensionerna, utbetalades i
slutet av perioden i högre utsträckning till personer högre upp på inkomst-
skalan. Det innebar att de skattepliktiga transfereringarna i slutet av perioden
svagt bidrog till ökad inkomstspridning4.
De skattefria bidragen, t.ex. barnbidragen, bostadsstöden, socialbidragen, har
stor betydelse för omfördelningen av hushållens inkomster. Under 1975-1983 ökade
deras andel av de disponibla inkomsterna endast marginellt. Den minskade
inkomstspridningen under perioden kan inte förklaras av förändringar i
barnbidrag, bostadsstöd o.d.
De ökande inkomstklyftorna 1983-1990
Den ökade spridningen 1983-1990 förklaras främst av en ökad spridning av
faktorinkomster, både arbetsinkomster och kapitalinkomster (15). Nu genomförda
beräkningar tyder på att det var stora förändringar som inträffade under
perioden och att dessa delvis motverkade varandra. De båda spridningsmåtten ger
en relativt samstämmig bild av utvecklingen.
Löner och näringsinkomster blev avsevärt mer ojämnt fördelade under 1980-talet
som till stor del präglades av en långvarig högkonjunktur. Den enskilt
viktigaste förklaringen till den ökade inkomstspridningen under denna period var
dock enligt beräkningarna ökningen av och den ojämna fördelningen av
kapitalinkomster och realisationsvinster. I en känslighetsberäkning har
inkomster från och skatter på realisationsvinster tagits bort. Den visar att
förklaringen till ökade inkomstklyftor, vid sidan av de ökade realisations-
vinsterna, framför allt var en större spridning i löneinkomsterna. De sociala
transfereringarnas utjämnande effekt förändrades inte nämnvärt under perioden.
Skatternas utjämnande effekt ökade något i slutet av 1980-talet (6). Den ökade
spridningen av löner och kapitalinkomster motverkades således av höjda skatter.
Skatterna som andel av hushållens totala inkomster ökade, men också
progressionen. Skatternas faktiska utjämnande effekter beror naturligtvis både
på skattesatserna, hur stor del av inkomsterna som beskattas samt på relativa
förändringar i storleken av olika inkomstkällor.
Krisåren 1991-1994
Utvecklingen hittills under 1990-talet förklaras av delvis andra förändringar,
som också sammanhänger med den ekonomiska krisen. För denna period finns det
ännu inga forskningsresultat som nu genomförda beräkningar kan jämföras med,
vilket medför en ökad osäkerhet i bedömningarna. Därtill kommer att det är
oklart om de tendenser som kan iakttas fram till och med 1994 är tillfälliga
eller bestående. Beräkningarna med skilda mått ger under denna period delvis
olika resultat. Förklaringen torde vara att metoderna är olika känsliga för
extrema värden, t.ex. mycket höga realisationsvinster respektive löner för
enstaka hushåll. Resultaten skall därför tolkas med viss försiktighet.
Löner och näringsinkomster: En viktig tendens under denna period är att
lönernas och näringsinkomsternas andel av de disponibla inkomsterna minskar,
både för huvudförsörjarna och makarna. Lönerna får också ett försvagat samband
med hushållens disponibla inkomster. Spridning i löne- och näringsinkomster har
samtidigt ökat. Skillnaderna i resultat för spridningsmåtten kan tyda på att
andelen personer med mycket höga löneinkomster har ökat. Den sammantagna
effekten av dessa olika förändringar är att den ökade lönespridningen delvis
motverkas av att löneandelen minskat. Totalt sett förefaller spridningen i löne-
och näringsinkomster därför ha ett relativt svagt förklaringsvärde till de ökade
inkomstklyftorna.
Kapitalinkomster: Inkomster från kapital minskade något men realisa-
tionsvinster som andel av de disponibla inkomsterna ökade påtagligt, speciellt
1994. Kapitalinkomsterna blev dessutom mer koncentrerade till de övre
inkomstskikten. Som visats tidigare förklaras i stort sett hela den ökning av
inkomstspridningen som inträffat under perioden av denna ökning och
koncentration av kapitalinkomsterna. På grund av de förändrade skattereglerna
var realisationsvinsterna ovanligt stora 1991 och särskilt 1994. En del av den
ökade inkomstspridningen 1994 kan därför vara av tillfällig karaktär, vilket
också berördes i avsnitt 2.2.
Pensioner: Under 1970-talet medverkade „mognaden„ i ATP-systemet väsentligt
till utjämningen av den ekonomiska standarden i Sverige.5 Under 1990-talet finns
det indikationer på att effekten är den motsatta. Den fortsatta „mognaden„ synes
nu medverka något till en ökad inkomstspridning. Många pensionärer har numera en
ekonomisk standard med hänsyn till försörjningsbördan som överstiger den för
vanliga löntagare. De äldre med låg pension ersätts efterhand med pensionärer
med högre ATP. Samtidigt har reallönerna utvecklats svagt för hushåll i
förvärvsaktiv ålder. Dessa förändringar förefaller ha bidragit något till en
ökad inkomstspridning.
Inkomstförsäkringar: Under 1990-talet kan man se ett litet trendbrott också
vad avser inkomstförsäkringarnas effekter på inkomstspridningen. Framför allt
har den kraftiga ökningen av arbetsmarknadsstödet medfört att
inkomstförsäkringarna nu medverkar något till en minskad spridning. Effekten av
inkomstförsäkringarna är dock relativt begränsad i förhållande till andra
förändringar. Införandet av en arbetsgivarperiod kan ha medfört att
sjukförsäkringens effekt underskattas.
Inkomstskatter: Som nämnts inledningsvis avser dessa beräkningar endast
utvecklingen efter skattereformen, inte övergången. Skatternas andel av de
disponibla inkomsterna har ökat 1991-1994, vilket främst torde bero på ändringar
i grundavdraget samt införandet av egenavgifter. De totala skatternas
progressivitet minskade 1992 men har ökat under senare år. I någon mån kan detta
delvis bero på skatten på de höga realisationsvinsterna och även till viss del
skatterna på de ökade pensionsutbetalningarna. Sammantaget medför detta att
skatternas utjämnande effekt ökar något under perioden, även med bortseende från
skatten på de höga realisationsvinsterna.
Barnbidrag, bostadsbidrag etc: De skattefria bidragens, dvs. främst
barnbidragens, bostadsstödens och socialbidragens, andel av hushållens
disponibla inkomster ökade svagt 1991-1994. Bidragens samvariation med de
disponibla inkomsterna förändras knappast. Det innebär att de skattefria
bidragen endast i begränsad utsträckning har kunnat motverka den ökade
spridningen i andra inkomstkällor.
3.3 Arbetslöshetens inverkan på inkomstfördelningen
Inkomstklyftorna och fattigdomen har ökat i många länder i Europa. I de flesta
bedömningarna anses de ökade problemen med sysselsättningen direkt och indirekt
vara en av huvudorsakerna till de ökande klyftorna.
Den omedelbara effekten av en ökad arbetslöshet är att många hushåll drabbas
av inkomstförluster. Hur stora de direkta förlusterna blir bestäms av
lönefördelningen bland dem som blir arbetslösa, antalet som är försäkrade och
reglerna inom arbetslöshetsstödet respektive socialbidraget. För en
arbetslöshetsförsäkrad industriarbetare med en årsinkomst på 200 000 kronor
medför ett års arbetslöshet en inkomstförlust enligt 1996 års regler på ca
33 000 kronor eller ca 25 procent efter skatt.
Arbetslösheten drabbar i högre grad ungdomar, personer med kort utbildning,
arbetare, invandrare osv., dvs. grupper som redan i utgångsläget ofta har lägre
inkomster. Effekten enbart av den ojämnt fördelade arbetslöshetsrisken medför
naturligtvis en ökad inkomstspridning. Om arbetslösheten blir mer jämnt fördelad
minskar denna effekt. Den motverkas också av att taket i
arbetslöshetsförsäkringen är lågt i förhållande till inkomsterna i många
arbetar- och tjänstemannakollektiv. Inkomstförlusten vid arbetslöshet blir
avsevärt högre för personer som haft inkomster över taket. För många familjer
med barn blir nettoförlusten mindre genom att bostadsbidragen ökas och
avgifterna till barnomsorgen kan sättas ned.
I olika sammanhang har försök gjorts att beskriva skatte- och bidragseffekten
som uppkommer genom inkomstförlusterna vid arbetslöshet. En metod som använts är
att simulera effekterna på inkomstfördelningen genom att förändra antalet
arbetslösa och/eller arbetslöshetstiderna bland de arbetslösa. Årsinkomsterna
omräknas med hänsyn till den förändrade arbetslösheten. Denna metod har bl.a.
tillämpats i Storbritannien 1977 där man fann relativt stora effekter på
inkomstfördelningen. Inkomstspridningen ökade som följd av höjd arbetslöshet. I
den fördelningspolitiska redogörelsen 1994 (prop. 1993/94:150 bil. 1.5)
redovisades ett motsvarande experiment för Sverige där förvärvsarbetande i en
modellbefolkning „gjordes arbetslösa„ enligt den risk de hade med hänsyn till
ålder, kön, socio-ekonomisk grupp, region etc. När lönerna ersattes med
arbetslöshetsersättning så ökade inkomstspridningen något. Genom de
ersättningsnivåer som då gällde, och som följd av att hushållen byter plats i
inkomstfördelningen - de arbetslösa hamnar i den lägre delen medan de som
fortsätter att arbeta flyttar upp i fördelningen - blev dock effekten ganska
marginell.
Beräkningar har också genomförts av den motsatta direkta effekten, dvs. av en
ökad sysselsättning. I regeringens proposition En ekonomisk politik för att
halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 (prop. 1995/96:207) redovisades en
beräkning av effekterna på inkomstfördelningen av en halvering av den öppna
arbetslösheten. Beräkningarna visade att hushållen i den nedre delen av
inkomstfördelningen får den största relativa ökningen av den disponibla
inkomsten vid minskad arbetslöshet. Resultatet sammanhänger med att andelen
arbetslösa är högre bland hushåll i den nedre delen av inkomstfördelningen. Även
i detta fall skulle dock effekten på inkomstspridningen reduceras efter det att
man beaktat hushållens relativa positioner före och efter experimentet.
Under perioder av arbetslöshet förändras emellertid i allmänhet många andra
ekonomiska förhållanden. Sysselsättningen minskar och i konjunkturnedgångar
sjunker ofta företagens vinster, vilket bl.a. kan medföra att hushållens
företagar- och kapitalinkomster sjunker. Arbetslösheten kan bromsa både
löneökningar och inflationen, vilket också kan pressa räntorna. I hushåll där en
person drabbas av arbetslöshet kan i vissa fall den andre öka sin arbetstid och
delvis kompensera inkomstbortfallet. Samtliga dessa faktorer kan motverka en
ökad inkomstspridning.
En vanlig metod att försöka belysa dessa samverkande faktorer är att skatta
hur inkomstandelarna inom olika delar av inkomstfördelningen varierar med det
relativa arbetslöshetstalet. Analysmetoden innebär att inkomstfördelningen
indelas i t.ex. kvintiler vars inkomstandelar sätts som en funktion av bl.a.
relativ arbetslöshet och inflation. På detta sätt beräknas med hjälp av
regressionsanalys hur olika delar av inkomstfördelningen påverkas av
arbetslösheten. Denna metod har bl.a. använts för att studera arbetslöshetens
effekter på inkomstfördelningen i USA, Kanada och Storbritannien (28). Dessa
studier pekar på att inkomstspridningen ökar med ökad arbetslöshetsnivå.
Sambandet antas bero på att arbetslösheten främst drabbar oerfarna personer på
arbetsmarknaden och därmed hushåll med låga inkomster.
Metoden har även tillämpats för att analysera sambandet mellan
arbetslöshetsnivå och inkomstfördelning i Sverige i bl.a. långtidsutredningarna
1987 och 1992 samt i en aktuell studie för tidsperioden 1975-1991 (LU87, LU92,-
4, 14, 15). Samtliga tre studier baseras på data från SCB:s
inkomstfördelningsundersökningar (HINK). I den första studien baserad på åren
1975-1984 fann man att en ökad arbetslöshet tenderar att öka inkomstspridningen.
Resultatet var emellertid inte stabilt i statistiskt hänseende. I de två senare
studierna kunde inga säkra slutsats dras beroende på att resultaten inte var
tillräckligt robusta. Det kan bero på att variationerna i inkomstandelarna och i
den öppna arbetslöshetsnivån inte var särskilt stora under de studerade
tidsperioderna.
En uppdatering av dessa studier med tillägg för data under perioden 1991-1994
har genomförts i denna analys. Trots den kraftigt stigande nivån på
arbetslösheten under dessa år och den samtidigt ökande inkomstspridningen kan
något stabilt samband mellan inkomstandelar och den öppna arbetslöshetens nivå
inte påvisas. Resultatet skulle delvis kunna förklaras av att
arbetslöshetsstöden fram till 1994 var relativt höga och att socialbidrag fyller
ut inkomsterna bl.a. för dem som inte har rätt till arbetslöshetsersättning.
En aktuell studie bestyrker denna bild. Den visar att inkomstfördelningarna i
de nordiska länderna var överraskande opåverkade av den höjda arbetslösheten
(1). Danmark som haft en hög arbetslöshet i mer än 20 år har en
inkomstfördelning som inte är mycket ojämnare än i övriga nordiska länder. En
beräkning av andel med arbetslöshetsersättning i olika decilgrupper för 1990-
1992 i Sverige pekar på att arbetslöshetsrisken 1990 var ojämnt fördelad men att
den kraftiga ökningen var jämnare fördelad. Dessutom visas att de som inte var
arbetslösa men hörde till lägre kvintiler 1990 fick påtagligt ökade inkomster
när de blev arbetslösa 1991. Resultaten tyder enligt forskarna på att de
förhållandevis generösa arbetslöshetsunderstöden och eventuellt också en jämnare
fördelad arbetslöshet under 1990-talet har motverkat arbetslöshetens annars
negativa inverkan på inkomstfördelningen.
De tidigare redovisade resultaten från uppdelningen i grupper tyder också på
att det är sysselsättningens fördelning i vid mening, snarare än nivån på den
öppna arbetslösheten, som påverkar inkomstklyftorna. Som nämnts pekar kalkylerna
på att den ökade inkomstspridningen under perioden 1991-1994 delvis förklaras av
att andelen hushåll med helårs- och heltidsarbete respektive hög förvärvsgrad
minskat kraftigt.
Som påpekats i många sammanhang tidigare (se t.ex. prop. 1991/92:100 bil.1.4)
medför dock den höga arbetslösheten välfärdsförluster i många andra avseenden.
Med längre arbetslöshetstider försämras den enskildes kompetens, vilket kan
minska individens framtida inkomster. Det kan leda till att fördelningen av
livsinkomster blir mer ojämn. Särskilt en hög långtidsarbetslöshet kan
åtminstone på längre sikt förväntas medföra en mer ojämn fördelning av
livsinkomsterna. Generationer som möts av hög och långvarig arbetslöshet efter
skolan kan missgynnas, vilket således även kan innebära ökade klyftor mellan
olika generationer. Ett stort antal studier har dessutom visat att långvarig
arbetslöshet ökar risken för allvarliga sjukdomar.
Den kanske allvarligaste fördelningseffekten torde dock vara att de höga
utgifterna för arbetslösheten tvingar fram stora besparingar i andra sociala
välfärdssystem. Effekterna av detta kommer dock inte att kunna beskrivas förrän
SCB:s undersökningar blir klara för 1996, dvs. först under 1998.
**FOOTNOTES**
Beräkningen som visar att socialförsäkringar o.d. bidrar
till en ökad inkomstspridning skall inte sammanblandas med
den betydande utjämning som sker mellan grupper med olika
risker i den offentliga socialförsäkringen jämfört med en
marknadsbaserad försäkring. Den statistiska beräkningen
visar endast att nivåerna i socialförsäkringsersättningar är
högre bland hushåll med högre disponibla inkomster, dvs. att
det finns ett positivt samband mellan transfereringar och
inkomst. Om sambandet ökar, genom t.ex. högre
ersättningsnivåer, minskar transfereringarnas bidrag till
utjämning.
Analysen av bruttobelopp för transfereringar kan delvis
vara missledande. En stor del av pensionerna var t.ex. 1975
obeskattade eller lågt beskattade medan den relativa skatten
ökade efterhand som fler fick ATP-pensioner. Pensionernas
nettoeffekter på inkomstspridningen kan därmed delvis vara
överskattad.
16
4 Sverige jämfört med andra länder
En viktig grund för en bedömning av utvecklingen i Sverige är om de ökade
inkomstklyftorna är en specifik svensk företeelse eller om trenderna är mer
generella. Diskussionen om olika förklaringar gynnas naturligtvis om man har
tillgång till grundliga undersökningar från flera länder. Intresset för
internationella jämförelser av inkomstfördelningen har ökat avsevärt (13).
Möjligheterna till studier har ökat väsentligt genom uppbyggnaden av en
omfattande internationell databas med olika länders egna undersökningar av
hushållens inkomster inom Luxembourg Income Study (LIS). I LIS har ett
omfattande arbete lagts ned på att göra ländernas undersökningar jämförbara.
4.1 Lönespridningen i OECD-länderna
Sverige har en internationellt sett jämn fördelning av lönerna, dvs. lön per
arbetad timme. I Sverige hade 1991 enligt OECD:s sammanställningar den tiondel
med högst löner ca 55 procent högre lön än medianlönen, vilket kan jämföras med
99 procent i Frankrike, 85 procent i Storbritannien, 71 procent i Australien, 68
procent i Finland och 61 procent i Tyskland. Låga löner, definierat som under
2/3 av medianlönen för heltidsarbetande, förekommer bland ca 5 procent av de
svenska löntagarna, mot 25 procent i USA, 19 procent i Storbritannien, 14
procent i Australien, 13 procent i Frankrike och Tyskland. Även om
lönestatistiken har brister när det gäller jämförbarhet, tyder detta på stora
olikheter i OECD-ländernas lönestruktur.
Lönespridningen ökade under 1980-talet, både i Sverige och i flertalet andra
OECD-länder. Den ökade lönespridningen anses främst bero på att de med högst
löner drog ifrån övriga. Resultaten har fört med sig olika antaganden om vad som
kan orsaka denna till synes ganska gemensamma trend. Man har pekat på särskilt
den teknologiska förändringen med ändrad efterfrågan på personer med olika
utbildning, konkurrensen från låglöneländer, reformer på arbetsmarknaden samt en
försvagning av fackföreningarna i många länder.
Översikter av forskningen i olika länder pekar på att den ökade
lönespridningen framför allt förklaras av höjda s.k. utbildningspremier, dvs.
välutbildade fick efterhand under 1980-talet relativt högre löner (7, 13, 25).
Även yrkeserfarenheter förefaller ge allt högre betalning. Bakom dessa
förändringar ligger komplexa processer, t.ex. förändringar i utbud och
efterfrågan på välutbildad arbetskraft och omläggningar i lönebildningen.
17
Tabell 4.1 Lönespridningen 1979-1995. Årlig förändring av femårsmedelvärde för
kvoten mellan lönen i decilgrupp 9 resp. decilgrupp 1 jämfört med medianlön.
Procent
Land 1979-1989 1989-senaste år
D9/D5 D5/D1 D9/D1 D5/D1
Sverige 0,02 0,01 0,03 0,00
Australien0,02 0,02 0,06 -0,04
Finland 0,03 0,00 -0,02 -0,10
Frankrike 0,02 -0,01 0,01 0,00
Tyskland 0,01 -0,12 -0,03 -0,08
Storbritannien0,09 0,05 0,03 0,02
Källa: Employment Outlook, July 1996, OECD
En ny studie från OECD visar att lönespridningen inte fortsatt att öka
hittills under 1990-talet, med undantag för i USA och Storbritannien. Vissa
länder har t.o.m. erfarit minskade löneklyftor de senaste 5-10 åren, bl.a.
Kanada, Finland och Tyskland. I Sverige har lönespridningen, exempelvis
spridningen i arbetsinkomster för helårs- och heltidsanställda, fortsatt att öka
något fram t.o.m. 1994, även nu främst genom lönehöjningar i den övre delen av
lönefördelningen (16). Det är inte klarlagt i vilken grad de ökande klyftorna i
olika länder beror på att sammansättningen av löntagarna ändrats exempelvis som
följd av att den ökade arbetslösheten i första hand drabbar löntagare i den
nedre delen av lönefördelningen.
4.2 OECD:s internationella jämförelse
Som redovisats kortfattat i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150)
visar OECD:s internationella jämförelse av inkomstfördelningen att Sverige i
likhet med de övriga nordiska länderna i slutet av 1980-talet hade en jämnare
fördelning av de ekonomiska resurserna än andra OECD-länder (3). Det beror både
på en mindre spridning av löner och arbetstider än i andra länder men också på
de stora utjämningseffekterna av skatter och transfereringar (3, 5). De 10
procent mest välbeställda hushållen hade i t.ex. USA, Storbritannien och
Australien 4-6 gånger högre ekonomisk standard än de 10 procent ekonomiskt
svagaste hushållen (decilkvoten). I de nordiska länderna var motsvarande siffra
ca 2-3 gånger. Dubbelt så många hushåll hade inkomster under 50 procent av
medianinkomsten i t.ex. USA, Storbritannien och Australien jämfört med i de
nordiska länderna. Huvudresultaten av OECD-studien sammanfattas i tabell 4.2.
18
Tabell 4.2 Inkomstspridningen i vissa OECD-länder i slutet av 1980-talet samt
årlig förändring av Gini-koefficienten. Justerade disponibla inkomster.
Land (mätår) Decilkvot Andel under 50 % avGini- Årlig förändring
medianinkomst koefficientav Ginikoef.
Sverige (81,87) 2,72 7,6 0,220 + 0,004
Finland (87,90) 2,59 5,0 0,207 + 0,003
Norge (79,86) 2,93 7,3 0,234 + 0,002
Belgien (85,88) 2,79 4,7 0,235 + 0,002
Nederländerna (83,87)2,85 4,9 0,268 + 0,005
Kanada (81,87) 4,02 12,2 0,289 + 0,001
Australien (81,85)4,01 12,3 0,295 + 0,002
Frankrike (79,84)3,48 7,5 0,296 0
Storbritannien (79,86)3,79 9,1 0,304 + 0,005
USA (79,86) 5,94 18,4 0,341 + 0,005
Källa: Atkinson, Rainwater, Smeeding: Income Distribution in OECD Countries.
OECD 1995
Anm: Andelen hushåll under 50 % av medianinkomst i Sverige överskattas på grund
av att hemmavarande ungdomar räknas som egna hushåll.
Inkomstspridningen ökade under 1980-talet i flertalet av de länder där det
finns undersökningar. Sverige hör till de länder där den årliga ökningen av
Gini-koefficienten var relativt hög. Även decilkvoten och andelen
låginkomsthushåll (under 50 procent av medianinkomsten) ökade relativt mycket.
OECD-studien avser olika mätår och åtskilliga skillnader kvarstår mellan
ländernas olika undersökningar men huvudresultaten betraktas allmänt som
robusta.
4.3 Uppdelning av inkomstspridningen
Inkomstspridningen ökade således under 1980-talet bl.a. i Sverige,
Storbritannien, USA och Tyskland medan den var i stort sett oförändrad i Kanada.
De ökade inkomstklyftorna kan inte i något av dessa länder förklaras av
befolkningsförändringar (10). Däremot förefaller förändringar i skatte- och
transfereringssystemen ha bidragit till ökade inkomstklyftor i Sverige, USA och
Storbritannien medan dessa system medverkat till minskad spridning i Kanada och
Tyskland. Ökad spridning av arbetsinkomster har i alla länder bidragit till
ökade klyftor.
Den ökade inkomstspridningen i Storbritannien under 1980-talet kan dessutom
delvis förklaras av ökad förvärvsgrad bland gifta och samboende kvinnor och ett
ökat antal hushåll som försörjer sig som egenföretagare (21).
Utvecklingen i Kanada 1981-1987, Nederländerna 1983-1987, Storbritannien 1979-
1986, USA 1979-1986 och Sverige 1981-1987 uppvisar vissa gemensamma trender men
också stora skillnader (22). Inkomstspridningen var enligt alla spridningsmått
mycket låg i Sverige men den årliga ökningen var samtidigt hög. I länder där
inkomstklyftorna ökade, förklaras ökningen främst av större spridning av
arbetsinkomster och att en ökad andel kvinnor förvärvsarbetar. Det finns dock
stora skillnader mellan länderna bl.a. i hur förändringar i egenföretagande,
kapitalinkomster, skatter och transfereringar påverkat utvecklingen. Sverige
avviker tydligt från de andra länderna genom att ökade kapitalinkomster i
betydande grad bidrog till den ökade spridningen. En viktig observation i flera
studier är att få av förändringarna är statistiskt signifikanta.
4.4 Inkomstspridningen under 1990-talet
Forskningen som baseras på databasen för internationella jämförelser (LIS) har
ännu inte klarlagt trenderna i inkomstfördelningen hittills under 1990-talet. De
studier som finns fram till 1991-1992 pekar dock på att inkomstklyftorna
fortsätter att öka i många länder, dock inte i alla (11, 13).
Samma trend visar statistiken från de årliga undersökningarna i flera länder,
som dock inte är fullt jämförbar. Det finns åtskilliga olikheter i mätmetoder
och inkomstbegrepp varför man inte kan jämföra nivåer m.m. Trenderna i ländernas
Gini-koefficienter för disponibel inkomst justerad för försörjningsbörda bör
dock i stora drag kunna jämföras.
De nordiska länderna har som nämnts en i internationell jämförelse jämn
fördelning av den ekonomiska standarden. Det finns ett flertal möjliga
förklaringar. Alla nordiska länder har omfattande socialförsäkringssystem och
hög förvärvsfrekvens bland kvinnor och utbildningsskillnaderna är små osv.
I Danmark tyder forskningen på att inkomstspridningen bland hushåll 20-64 år
minskade under 1980-talet fram t.o.m. 1987, trots en ökad arbetslöshet (1).
Under 1990-talet kan endast en svag ökning iakttas. Norge förefaller ha haft en
utveckling som är lik den i Sverige (diagram 4.1). En viktig förklaring till den
ökade inkomstspridningen i Norge anses vara ökningen av antalet studenter under
mitten av 1980-talet. Deras inkomster är låga och bidrar därmed till ökade
inkomstklyftor.
Ökningen av inkomstspridningen i Norge under 1994 beror bl.a. på att
realisationsvinsterna av aktieförsäljningar ökade starkt. Enligt statistiken
tillföll ca 91 procent av inkomsterna av aktieförsäljningarna de 5 procent av
inkomsttagarna med de högsta inkomsterna. I Finland har inkomstspridningen sedan
mitten av 1980-talet varit i stort sett oförändrad. År 1993 ökade dock
spridningen relativt mycket.
I Storbritannien har inkomstspridningen trendmässigt ökat sedan mitten av
1980-talet fram till 1992. Under 1993 är den totala inkomstspridningen
oförändrad. Ökningen av inkomstspridningen under 1980-talet anses som nämnts
bero bl.a. på ökad lönespridning och ökad inkomstspridning bland egenföretagarna
(21). Även i USA har inkomstspridningen ökat trendmässigt. En av de viktigaste
förklaringarna anses vara att reallönerna minskat för dem med låg utbildning
(25).
19
Diagram 4.1 Trenden i inkomstspridningen i vissa OECD-länder 1986-1994 enligt
Gini-koefficienten för disponibla inkomster justerade för försörjningsbörda
Källa: Tabeller från Statistisk Sentralbyrå, Norge, Statistikcentralen, Finland,
Institute for Fiscal Studies, Storbritannien samt från Gottschalk/Smeeding, USA
(13).
Anm: Nivåerna på ländernas Gini-koefficienter kan inte jämföras med varandra då
olika mätmetoder tillämpas.
Vid en jämförelse av de 10 procent som har den högsta ekonomiska standarden
med de 10 procent med lägst standard (decilkvoten) har spridningen ökat i
Sverige och Norge sedan mitten av 1980-talet. I Danmark har kvoten minskat under
slutet av 1980-talet och i Finland har kvoten minskat ända fram till 1992
varefter den steg något. I Storbritannien har kvoten stigit från mitten av 1980-
talet fram till 1991 och därefter sjunker den något.
5 Sammanfattning och kommentarer
Naturligtvis väcker de ökade inkomstklyftorna särskilt under de senaste åren
många frågor om de bakomliggande orsakerna. Det är angeläget att bedöma om de
ökande klyftorna är bestående eller knutna till den ekonomiska krisen, om de är
typiska i moderna industriländer eller endast finns i vissa länder, om de drivs
av minskad omfördelning i de offentliga systemen, beror på hushållens val av
exempelvis arbetstider etc. eller har andra orsaker.
För att man rätt skall kunna värdera förändringarna måste man känna till något
om vilka processer det är som minskar respektive ökar klyftorna. Ökade
inkomstklyftor som beror på att spridningen av timlöner stiger kraftigt kan
kanske bedömas på ett sätt medan en ökad spridning av arbetsinkomsterna som
beror på att hushållen delvis får möjlighet att välja andra arbetstider kan
betraktas på ett annat sätt. Om klyftorna vidgas för att kapitalinkomsterna blir
högre och mer koncentrerade kan det uppfattas oroande medan om det är
pensionerna som skapar klyftor kan det möjligen bedömas annorlunda.
Tillgången till statistiska undersökningar och underlag om utvecklingen av
inkomstfördelningen i Sverige och internationellt har ökat väsentligt under
senare år. Tyvärr finns det emellertid ingen samlad analys till ledning för en
bedömning. Ett grundläggande problem vid olika analyser är att ekonomiska och
andra teorier bakom de processer som bestämmer inkomstfördelningen inte är
särskilt väl utvecklade (2). Dels beror det på att många i sig komplicerade
processer samverkar för att generera och fördela faktorinkomsterna, främst löner
och kapitalinkomster, dels för att de offentliga systemen griper in med en
omfattande reglering och omfördelning vars egentliga effekter - dvs. jämfört med
en ekonomi utan omfördelning och reglering - är mycket svåra att bedöma.
Detta innebär att följande sammanfattning och kommentarer naturligtvis inte
kan göra anspråk på att ge några slutliga bedömningar, utan skall ses som ett
försök till en syntes av vad som framkommit vid den genomgång av statistik,
forskningsrapporter och de kompletterande analyser som nu genomförts.
Har inkomstklyftorna ökat ?
Frågan kan uppfattas som något besynnerlig mot bakgrund av att SCB:s omfattande
statistik och flera forskningsrapporter så otvetydigt fastslår att
inkomstspridningen har ökat. De beräkningar som nu genomförts av individernas
realjusterade inkomster, om än schablonmässiga och stiliserade, ger dock
anledning till en viss försiktighet i bedömningen. I en strikt definition av
ekonomisk standard kan man endast räkna in kapitalinkomster som motsvarar
ökningen av den reala förmögenheten (6). Det är uppenbart att statistiken över
hushållens nominella inkomster, där inkomster från räntor, realisationsvinster
o.d. inräknas oavsett inflationen, ofta överskattar inkomstspridningen vissa år.
Risken är stor att nominellt beräknade kapitalinkomster under samhällsekonomiska
„bubblor„ överskattar inkomsterna i ett mer långsiktigt perspektiv. Därmed kan
en nominell beräkning ge en vilseledande bild av den bakomliggande utvecklingen
av realjusterade inkomster.
Hittills har endast en känslighetsanalys genomförts. Liknande resultat finns
dock i utvärderingen av skattereformen. De nya beräkningarna är inte
tillräckligt väl utvecklade för att ompröva bilden av ökade inkomstklyftor. De
ger dock tydliga indikationer att inkomstspridningen för individernas
realjusterade inkomster, vilket från välfärdssynpunkt kan vara ett mer relevant
mått, inte ökat lika mycket som visas i den officiella statistiken över
hushållens nominella inkomster. Den ökning som inträffat i de välbeställdas
andel av de disponibla inkomsterna kan således delvis visa sig vara ett resultat
av att kapitalinkomster beräknas nominellt och inte realjusterat och en effekt
av hushållens anpassning till ändrade skatteregler.
20
Viktiga strukturförändringar
Ökningen av inkomstklyftorna kan således vara överskattad. Däremot är de
förändringar som inträffat i relativ ekonomisk standard mellan olika grupper
genomgripande.
Den mest slående förändringen är de växande klyftorna mellan hushåll i olika
faser av livet; mellan ungdomar och äldre, mellan den tid man har barn och tiden
därefter osv. I själva verket är dessa förändringar i sig viktiga förklaringar
till de allmänt ökande inkomstklyftorna. Det bör också noteras att dessa
förändringar till stor del beror på offentliga beslut, exempelvis om att
förlänga skoltiden, om familjepolitikens och studiestödens utformning,
pensionernas följsamhet till den allmänna ekonomiska utvecklingen, hur
besparingarna i transfereringarna utformas etc.
Den andra centrala förändringen är att antalet hushåll med höga inkomster av
arbete och kapital har ökat, även med hänsyn till de statistiska omläggningarna
vid skattereformen. Även under de ekonomiska krisåren 1991-1994, då flertalet
hushåll fått minskade disponibla inkomster, har antalet med höga inkomster ökat
något. Eftersom detta till stor del förklaras av de höga kapitalinkomsterna 1994
är det som nämnts osäkert om förändringen blir bestående.
Olika perioder - olika förklaringar
Inkomstklyftorna i individernas nominella inkomster har således ökat sedan
början av 1980-talet. Forskningen och de kompletterande analyserna ger grund för
ett antal slutsatser om utvecklingen.
Den första är att olika faktorer förklarar utvecklingen under skilda perioder
(21, 22). Det är således inte så att en eller några enstaka faktorer driver fram
ökade klyftor både under 1980-talet och under senare år. Man kan uppenbarligen
inte skylla de växande inkomstklyftorna på t.ex. endast arbetslösheten.
Den andra slutsatsen är att faktorer som under vissa perioder medverkar till
en utjämning av inkomsterna, under andra perioder verkar i motsatt riktning. Som
exempel kan nämnas hushållens ändrade sysselsättningsgrad (årsarbetstider), som
1975-1983 medverkade till en jämnare inkomstspridning, men under 1983-1990
snarare ökade inkomstspridningen.
Några orsaker kan uteslutas
Vid en bedömning av utvecklingen är det egentligen lika viktigt att kunna
utesluta vissa förklaringar, som att kunna få stöd för andra. De senaste årens
forskning och de kompletterande beräkningarna kan ge vägledning.
Ändrad sammansättning av befolkningen har inte medverkat till ökade
inkomstklyftor. De befolkningsförändringar som inträffat - ökad andel äldre,
fler ensamboende, ökat barnafödande osv. - kan indirekt påverka fördelningen
genom att skatter och sociala transfereringar höjs. Med svaga sociala skyddsnät
skulle sådana förändringar direkt medföra ökade klyftor i ekonomisk standard.
Befolkningsförändringarna har dock inget direkt förklaringsvärde, inte heller
till utvecklingen under 1990-talet. Resultatet kan tolkas så att, trots att
sådana förskjutningar inträffat, har befolkningsförändringar fram t.o.m. 1994
kompenserats ganska väl av skatte- och socialförsäkringssystemen. Den ökade
andelen invandrare har fram till 1991 inte heller någon nämnvärd effekt på
utvecklingen (15). Effekterna av den kraftigt ökade invandringen efter 1991 har
dock inte studerats.
De ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män har utjämnats påtagligt
under de senaste 20 åren och de finns inga tecken på att skillnaderna i
disponibla inkomster ökar under krisåren. De ökade inkomstklyftorna beror
således inte på ökade skillnader mellan kvinnor och män.
De ökade inkomstklyftorna kan inte heller till någon väsentlig del förklaras
av ökade skillnader mellan olika regioner. Stora strukturförändringar har
inträffat i näringslivet under de senaste 20 åren med bl.a. minskad
sysselsättning i tillverkningsindustrin, basnäringarna jord- och skogsbruk samt
gruvindustrin och ökad sysselsättning i tjänstesektorn. Till den del
strukturförändringar inom industrin och näringslivet återspeglas i regionala
förändringar kan också sådana förklaringar antas ha mindre tyngd.
Ändrad andel egenföretagare, som i flera länder överraskande visat sig delvis
förklara en ökad spridning, förefaller i nu genomförda analyser inte ha haft
någon påtaglig effekt på inkomstspridningen i Sverige.
Den kraftigt ökade öppna arbetslösheten förefaller fram till 1994, något
förbryllande, inte påtagligt ha bidragit till ökade inkomstklyftor. Olika
analysmetoder i Sverige och jämförelser med de andra nordiska länderna tyder på
att de ekonomiska trygghetssystemen ganska väl skyddat de arbetslösa mot de
direkta effekterna av inkomstförlusterna. Arbetslösheten leder till stora och
bekymmersamma inkomstförluster för de hushåll som drabbas. Arbetslösheten medför
därför en stor omflyttning av hushållen i inkomstfördelningen; de utan arbete
sjunker nedåt medan de som har kvar sitt arbete relativt sett stiger i
fördelningen. Genom arbetslöshetsstöd och socialbidrag minskas dock denna
omflyttning. Som påpekats tidigare finns det dock all anledning att hysa oro för
den höga arbetslöshetens långsiktiga inverkan på fördelningen av inkomster och
välfärd.
Vidare förefaller förändringarna i inkomstförsäkringar och skattefria bidrag,
främst barnbidrag och bostadsbidrag, inte annat än marginellt ha motverkat de
ökade inkomstklyftorna sedan 1983. Barnbidrag och bostadsbidrag,
inkomstförsäkringar vid sjukdom, arbetslöshet osv. är centrala delar i de
offentliga systemen för omfördelning. De svarar också för en betydande del av
den totala utjämningen av hushållens ekonomiska standard (18). Ökade barn- och
bostadsbidrag förklarar också varför skattereformen enligt utvärderingen var i
stort sett fördelningspolitiskt neutral (6). Ett visst ökat bidrag till
utjämning kan skönjas under 1990-talet, men det förklaras främst av att hushåll
som är beroende av inkomstförsäkringar och bidrag - exempelvis ensamföräldrar,
arbetslösa osv. - har förflyttats till den nedre delen av inkomstfördelningen.
Slutligen, till den del inkomstklyftorna har ökat som följd av att inkomster
mäts effektivare efter skattereformen, så speglar detta inte den faktiska
utvecklingen. I åtskilliga sammanhang sammanläggs inkomstfördelningens
utveckling före och efter skattereformen, utan att man beaktar omläggningen av
statistiken 1991. Som redovisats tidigare medför detta att ökningen av
inkomstklyftorna överskattas - och att inkomstspridningen underskattades före
1991.
Förklaring 1: Löneinkomsterna
Sammanvägningen av olika forskningsresultat och nu genomförda beräkningar pekar
på att förändringar i fördelningen av löneinkomster delvis torde förklara
utjämningen fram till 1983 och de ökande inkomstklyftorna de senaste 10 åren.
Fördelningen av löneinkomster bestäms av hushållens sysselsättningsgrad
(årsarbetstider) och av spridningen i timlöner och samspelet dem emellan.
Sysselsättningen och fördelningen av antalet arbetade timmar har i alla
analyser ett avgörande inflytande. Detta mäts i undersökningarna genom antalet
personer som heltidsarbetar, deltidsarbetar, studerar, har förtida pension, är
arbetslösa osv. Utjämningen under 1975-1983 förklaras delvis av jämnare
fördelning av arbetstiderna, delvis förmodligen av en minskad spridning av
timlönerna. Under perioden 1975-1983 ökade framför allt deltidsarbetet bland
gifta och samboende kvinnor medan andelen heltidsarbetande gifta respektive
ensamboende män sjönk. Arbetsinkomsterna (dvs. inklusive sjuk- och
föräldraförsäkring) blev mer jämnt fördelade. Den ekonomiska standarden för
heltidsarbetande och deltidsarbetande hushåll utjämnades.
De ökade inkomstklyftorna under 1980-talet förklaras i stället av en ökad
spridning inom grupper med olika sysselsättning. Löner och även näringsinkomster
blev mer ojämnt fördelade. Den viktigaste förändringen i sysselsättningen fram
till slutet av 1980-talet är den ökade förvärvsgraden bland gifta/samboende
kvinnor, den ökande andelen studerande ungdomar under 25 år samt ökningen av
antalet förtidspensionärer. För övriga grupper har förändringarna varit
förhållandevis mindre. Under konjunkturuppgången i slutet av 1980-talet valde
alltfler gifta/samboende kvinnor att öka sina årsarbetstider, särskilt
heltidsarbetet ökade. Det finns åtskilliga indikationer på att de ökande
inkomstklyftorna under 1980-talet till inte obetydlig del kan förklaras av dessa
förändringar i hushållens val av arbetstider, studier m.m. Bakom dessa
förändringar ligger i sin tur många andra faktorer: högkonjunkturen, den
utbyggda offentliga tjänstesektorn, den ökade tillgången till barnomsorg osv.
De ökade inkomstklyftorna hittills under 1990-talet förklaras delvis av att
hushållens sysselsättning minskat och att arbetstiderna ånyo blivit avsevärt mer
ojämnt fördelade. Andelen heltidsarbetande hushåll har minskat drastiskt.
Visserligen har spridningen i löneinkomster ökat något, men eftersom lönernas
andel av hushållens inkomster minskar så bidrar lönespridningen i mindre
utsträckning till de ökande klyftorna. Antalet studerande och förtidspensionärer
har fortsatt att öka kraftigt. Många personer, inte minst kvinnor, arbetar
mindre än de skulle vilja, utan att de räknas som arbetslösa.
Analyserna pekar på att det framför allt är en minskad sysselsättning för
ungdomar under 30 år som bidrar till en ökad inkomstspridning. Sysselsättningen
bland ungdomar minskar sedan årtionden genom att allt fler ungdomar studerar
allt längre.6 Under 1990-talet minskar den också som följd av den höga
arbetslösheten. Ungdomar som tidigare kunde arbeta heltid, under sommarlov eller
extra under studierna tvingas nu oftare till tillfälliga och kortvariga arbeten
eller blir utan jobb. Många har låga bidrag vid arbetslöshet eftersom de inte
hunnit kvalificera sig i arbetslöshetsförsäkringen.
Det är således framför allt det stora fallet i sysselsättningen som
tillsammans med ökade kapitalvinster och höjda pensioner bidrar till ökade
inkomstklyftor. Inkomstklyftorna mellan grupper med olika sysselsättning har
dock inte ökat nämnvärt.
En ökad lönespridning, dvs. spridning i timlöner, torde ha bidragit till ökade
inkomstklyftor under 1980-talet. En viktig förklaring till ökade löneskillnader
synes vara att högre utbildning betalades bättre. Under 1990-talet hittills är
lönespridningens bidrag till utvecklingen mindre tydlig. Troligen har en ökning
av topplönerna spelat en viss roll, särskilt under 1991-1994. Sammansättningen i
olika kollektiv har emellertid förändrats betydligt som följd av den höga
arbetslösheten. Det är därför svårt att bedöma till vilken del förändringar i
lönespridningen beror på ändrad sammansättning respektive förändringar i
timlönerna samt om förändringarna kan väntas bli bestående.
Förklaring 2: Höjda pensioner
En annan viktig förklaring till förändringarna i inkomstfördelningen är de stora
ökningarna av pensionerna som inträffat de senaste 20 åren. Höjda
grundpensioner, generösare bostadsstöd och särskilt ATP-systemets „mognad„ är en
viktig förklaring till utjämningen av inkomstklyftorna fram till slutet av 1970-
talet (9, 15, 17). De olika beräkningarna som nu genomförts tyder på att de
utbyggda pensionerna tillsammans med ökad och jämnare fördelad sysselsättning
var en av huvudförklaringarna till utjämningen. Den ökade inkomstspridningen
under 1980-talet förefaller inte nämnvärt ha påverkats av de fortsatt höjda
pensionerna.
Under den ekonomiska krisen under 1990-talet har hushåll i förvärvsaktiv ålder
fått betydande sänkningar av den ekonomiska standarden till följd av minskad
sysselsättning och olika förändringar i skatte- och transfereringssystemen.
Samtidigt fick allt fler pensionärer allt högre ATP-pensioner. Pensionärerna
berördes inte heller lika mycket av besparingarna (26). Det medförde att
pensionärerna som grupp fick en relativt gynnsam utveckling. Analyserna av
utvecklingen 1991-1994 har visat att ökade pensioner inte längre bidrar till en
utjämning, utan kan vara en av förklaringarna till den ökade inkomstspridningen.
Denna effekt beror delvis på att lönernas andel av inkomsterna har minskat. Som
påpekats tidigare är analysen statisk. Den beaktar således inte den utjämning
som finns i det offentliga pensionssystemet jämfört med ett mer marknadsbaserat
system.
Förklaring 3: Ökade kapitalinkomster
Kapitalinkomster, dvs. räntor, utdelningar, realisationsvinster o.d., utgör en
allt viktigare del av hushållens disponibla inkomster. Kapitalinkomsterna blir
dessutom allt mer koncentrerade. Det förklarar delvis varför välbeställda
hushåll varje år disponerar en allt större del av de samlade inkomsterna (18,
27).
Nu genomförda beräkningar pekar på att den ökade inkomstspridningen särskilt
under 1990-talet till stor del förklaras av höjda och alltmer koncentrerade
kapitalinkomster. Används vissa analysmetoder förklarar detta i stort sett hela
ökningen, med andra metoder förklaras största delen.
Ett problem vid bedömningen av dessa resultat är att de använda HINK-
databaserna baseras på urvalsundersökningar. Det är få hushåll i urvalen som har
höga kapitalinkomster, varför förändringar av bidraget till inkomstspridningen
mellan olika år i denna inkomstkälla har låg statistisk precision (22). Andra
analyser baserade på större urval bekräftar dock ökningen av kapitalinkomsterna
(27).
Ett annat centralt problem vid bedömningen gäller om kapitalinkomsterna
faktiskt ökar realjusterat eller inte. Känslighetsberäkningarna av realjusterade
disponibla inkomster tyder på att kapitalinkomsternas bidrag till den ökade
inkomstspridningen kan vara överskattat. Det behövs dock ytterligare
undersökningar innan detta kan säkerställas. Beräkningarna ger dock indikationer
på att ökningen av inkomstklyftorna kan vara överskattad.
Förklaring 4: Ändrade inkomstskatter
Analyserna indikerar att vid alla större förändringar i inkomstklyftorna under
de senaste 20 åren har ändrade inkomstskatter haft ett inte obetydligt relativt
förklaringsvärde. När arbetsinkomsterna blev mer jämnt fördelade 1975-1983
motverkades detta av att skatterna bidrog till ökad spridning genom en minskad
progression. I någon mån förklaras det av omläggningen av skatterna 1983.
Omvänt, när arbets- och kapitalinkomsterna på nytt blev mer ojämnt fördelade
under 1983-1990 så kompenserades detta delvis av inkomstskatterna genom en ökad
faktisk progression. Denna effekt kan dock delvis vara skenbar genom att
åtskilliga inkomster, särskilt bland välbeställda hushåll, inte inräknades eller
räknades till lågt värde i den officiella statistiken. I och med skattereformen
minskade marginalskatterna. Den ökade spridningen i arbetsinkomster och genom
pensioner efter 1991 utjämnas inte längre lika påtagligt av skatterna. Från 1993
ökar dock något skatternas utjämnande bidrag. Sammantaget förefaller dock
ändringar i inkomstskatterna haft mindre inflytande på de förändringar som
inträffat i inkomstfördelningen än t.ex. den ökade spridningen i löner och
kapitalinkomster.
Globala eller nationella trender
Eftersom många länder förefaller uppleva en likartad ökning av inkomstklyftorna
har man sökt förklaringarna i världsekonomin. Det kan vara frågan om en ökad
global konkurrens om investeringar. Produktion som tidigare sysselsatt många med
låg utbildningsnivå tenderar att flytta till länder med lägre löner. Det kan
vara den globala teknologiska utvecklingen som skapar allt fler innovationer som
ersätter enkla arbeten. Övergången från industrisamhället till tjänste- och
informationssamhället kan leda till en obalans under många år i efterfrågan på
arbetskraft med olika kunskaper. Den höga realräntan i många länder kan i sig
negativt påverka de investeringar som eljest skapar arbeten med måttlig av-
kastning. Det kan vara en kombination av alla dessa processer som medför en ökad
efterfrågan på dem med hög utbildning och en minskad på dem med lägre och att
utbildning medför relativt högre lön (7, 13).
Denna differentiering i efterfrågan på olika arbetskraft kan leda till ökade
löneskillnader. Under 1980-talet ökade lönespridningen som nämnts i många
länder. Det antas allmänt ha haft en stor betydelse, inte minst eftersom lönerna
utgör en så stor del av hushållens totala inkomster. Ökade inkomster av kapital
anses också bidra till främst att de mest välbeställda hushållen har fått en
särskilt gynnsam utveckling av sin ekonomiska standard. De med lägre utbildning
kan också få ökade svårigheter att få arbete, vilket kan bidra till ökande
inkomstklyftor.
Det finns åtskilliga indikationer i de internationella jämförelserna av
lönespridning och inkomstfördelning som pekar på att de globala förändringarna
kan ha betydelse, t.o.m. stor betydelse, för den långsiktiga utvecklingen av
inkomstklyftorna i olika länder. Samtidigt finns det fortfarande stora
skillnader i fördelningen av ekonomiska resurser mellan olika länder - i andelen
låginkomsttagare, de välbeställdas andel av de disponibla inkomsterna, den
allmänna inkomstspridningen osv. Vissa länder som haft hög arbetslöshet i många
år har en jämn inkomstfördelning, i andra länder skylls de växande klyftorna på
arbetslösheten. Ju fler år och ju fler länder som kan jämföras, desto tydligare
blir det att förändringar i löne- och inkomstfördelning i olika länder inträffar
vid skilda tidpunkter, har olika utseende och relativ storlek. Det är inte
korrekt att påstå att de finns en generell trend till kraftigt ökade
inkomstklyftor (2, 13, 29). Utjämningen genom offentliga skatter och sociala
transfereringar skiljer sig markant mellan länderna. I många länder har
omfördelningen genom skatter och transfereringar minskat som följd av
skattereformer och besparingar i socialpolitiken, i andra länder förefaller
skatter och transfereringar ha motverkat trenden till ökad lönespridning.
Om man beaktar att den ekonomiska standarden är betydligt jämnare fördelad i
Sverige och i övriga nordiska länder jämfört med många andra länder framstår den
ökning som inträffat inte som särskilt dramatisk, särskilt efter det att man
räknat bort den skenbara ökningen som följde med omläggningen av statistiken
efter skattereformen. I de nordiska länderna har man t.o.m. 1994 i stort sett
lyckats bevara en relativt jämn fördelning av de ekonomiska resurserna och
skydda ekonomiskt svaga hushåll, äldre, barn m.fl. - även under perioder med hög
arbetslöshet och besparingar i de offentliga välfärdssystemen.
Även om globala förändringar har en stor betydelse pekar de internationella
jämförelserna således på att ländernas politik ganska framgångsrikt kan bromsa
trenden till ökande klyftor eller förstärka dem genom omläggningar i skatte- och
transfereringssystemen.
Avslutningsvis skall framhållas att en analys av vilka faktorer som påverkar
utvecklingen av inkomstfördelningen över tiden alltid delvis är beroende av
vilka metoder, definitioner, årgångar m.m. som används. I denna analys har
använts forskningsresultat, officiell statstik och kompletterande beräkningar
med ganska enkla och robusta metoder. Resultat har lagts samman till en
bedömning. Analysen är vidare statisk. Den beaktar t.ex. inte att skatter och
transfereringar kan påverka hushållens sysselsättning och arbetstider och därmed
fördelningen av löneinkomster. Med andra metoder, definitioner osv. skulle
delvis andra bedömningar kunna göras.
**FOOTNOTES**
Många ungdomar studerar numera också för att de inte kan få
ett arbete. Det behövs därför fördjupade analyser innan man
kan bedöma till vilken del den minskade ekonomiska
standarden bland ungdomar är ett fördelningspolitiskt
problem eller en naturlig följd av längre studier.
21
Underbilaga 4.1 Tabeller och diagram
Bilagetabell 1.1 Strukturförändringar i inkomstfördelningen. Disponibel inkomst
justerad för försörjningsbörda 1994 samt förändring mellan olika år i 1994 års
priser. Medianinkomster. Individvikter
1994 1975/1983 1983/1990 1991/1994
Kronor Procent Procent Procent
Samtliga 87 800 2,6 19,1 -4,3
Ålder
- 24 59 100 -8,3 19,5 -20,1
25 - 34 83 800 -3,0 13,9 -6,1
35 - 44 83 400 4,0 17,8 -6,4
45 - 54 109 500 6,3 21,7 -4,1
55 - 64 119 600 9,9 26,6 -2,5
65 - 74 90 900 21,1 17,3 2,6
75 - 75 700 22,8 9,0 8,4
Familjetyp
Ensam utan barn 86 800 -1,8 12,7 -9,6
Ensam 1 barn 76 500 -9,5 10,9 -5,5
Ensam 2+ barn 62 800 -3,6 5,6 -6,1
Gift/ sambo utan barn129 100 4,0 20,9 -4,7
Gift/ sambo 1 barn100 900 3,8 18,8 -4,9
Gift/ sambo 2 barn84 300 2,0 22,6 -5,3
Gift/ sambo 3+barn70 300 3,7 21,9 -3,8
Ensam ålderspensionär77 000 19,5 8,3 6,4
Gift/sambo ålderspens89 700 19,3 18,0 3,9
Socioekonomisk grupp
Ej facklärda arbetare88 700 -1,7 15,5 -2,7
Facklärda arbetare89 600 5,3 17,7 -6,4
Lägre/mellan tjm101 900 -2,3 20,8 -4,5
Högre tjänstemän124 900 3,5 19,3 -4,9
Företagare/lantbrukare73 400 -4,7 18,4 -0,5
Övriga, pensionärer74 900 21,4 11,8 1,6
H-regioner
Stockholm/Södertälje100 200 -0,8 21,2 -2,2
Göteborg 91 200 4,1 14,7 -1,7
Malmö/Lund/Trelleborg89 400 -3,4 21,3 -5,6
Större kommuner1 86 400 4,6 18,6 -5,4
Mellanstora kommuner184 100 3,4 21,0 -2,9
Mellanstora kom. i glesbygd182 4007,6 14,9 -6,7
Glesbygdskommuner181 600 2,5 15,6 -1,4
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
1) Större kommuner: > 90 000 invånare
Mellanstora kommuner: 27 000 - 90 000 invånare
Glesbygdskommuner: < 27 000 invånare
22
Bilagetabell 1.2 Uppdelning (dekomponering) av förändringen av inkomstsprid-
ningen av justerad disponibel inkomst enligt MLD på olika grupper. Procentuell
förändring mellan olika år. Individvikter.
Grupp ProcentuellDärav:
förändring avInomgrupps-Befolknings-Skillnad i
total spridningspridningandel medelinkomst
Ålder
1975-83 -13 -11 -1 -1
1983-90 20 11 2 7
1991-94 27 21 0 6
Familjetyp
1975-83 -13 -12 2 -3
1983-90 20 12 3 5
1991-94 27 26 1 0
Kvinnor/män(20+ år) 1
1975-83 -45 -37 1 -7
1983-90 - 3 - 2 0 -1
1991-94 12 13 0 -1
Ålderspensionärer
1975-83 -13 -8 -1 -4
1983-90 20 19 0 1
1991-94 27 28 0 -1
H-region
1975-83 -13 -12 0 -1
1983-90 20 19 0 1
1991-94 27 27 0 0
Hush. syssels.grad
1975-83 -13 4 0 -17
1983-90 20 22 -2 0
1991-94 27 23 5 -1
Hush. syssels.grad 20-64 år
1975-83 -9 4 -2 -11
1983-90 19 26 -5 -2
1991-94 23 12 12 -1
Försörjningsstatus 20-64 år
1975-83 -9 4 -11 -2
1983-90 19 33 -8 -6
1991-94 23 6 12 5
1) För makar är den disponibla inkomsten fördelad
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
23
Bilagetabell 1.3 Uppdelning (dekomponering) av förändringen av inkomstsprid-
ningen av justerad disponibel inkomst enligt variationskoefficienten resp. Gini-
koefficienten i olika inkomstkällor för huvudförsörjare (make med högst inkomst)
och make. Procentuell förändring mellan olika år. Individvikter.
Variationskoefficient Gini-koefficient
1975-19831983-19901991-19941975-19831983-19901991-1994
Total förändring-14 58 71 -9 7 13
Därav huvudförsörjare
Lön -34 16 11 -26 7 -2
Näringsinkomst -14 7 2 - 6 3 0
Pensioner 7 0 6 11 -5 11
Arbetsmarkn.stöd 0 0 -1 0 0 -2
Sjukpenning 0 0 -1 0 0 -2
Skatter 22 -27 -4 14 -5 -4
Därav make
Lön -6 4 3 -3 1 0
Näringsinkomst -1 -3 1 -1 0 0
Pensioner 2 1 1 4 0 2
Arbetsmarkn. stöd 0 0 0 1 0 1
Sjukpenning 0 1 -1 0 1 -1
Skatter 1 -25 -2 -1 -1 -1
Hushållet
Kapitalinkomst 1 43 8 1 1 2
Reavinster 8 44 55 1 6 13
Föräldrap. mm -1 -1 -4 -1 -1 0
Skattefria bidrag 0 -1 -2 -2 -1 -2
Övrigt 0 1 0 0 0 0
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Bilagetabell 1.4 Effekter av att räkna hemmaboende ungdomar som eget hushåll
1991 - 1994.
Inkl. Exkl.
kvarboendekvarboende
Ökning av Gini-koefficienten, enheter+0,029+0,024
Minskning av medianinkomst för ungdomar -24 år, procent-20,1-18,0
Ökning av andel med inkomst under 50 procent
av medianinkomst, procent +1,6 +0,8
Källa: HINK, SCB, Finansdepartementets beräkningar
Bilagediagram 1.1 Inkomstspridningen 1975-1994 enligt Mean Log Deviation (MLD).
Individvikter.
Bilagediagram 1.2 Uppdelning (dekomponering) av förändringen av
inkomstspridningen av justerad disponibel inkomst enligt MLD på olika grupper.
Procentuell förändring 1975-1994. Individvikter.
24
Bilagediagram 1.3. Uppdelning (dekomponering) av förändringen av
inkomstspridningen enligt Gini-koefficienten av justerad disponibel inkomst i
olika huvudinkomstkällor. 1975-1994. Individvikter.
25
Underbilaga 4.2 Förklaringar och definitioner
Redogörelsen baseras i stort sett helt på de begrepp och definitioner som
används i SCB:s officiella statistik om hushållens inkomster (HINK). HINK är en
urvalsundersökning som genomförts 1975, 1978, 1980 och därefter årligen. Den
innehåller ca 9 000 - 13 000 hushåll som representerar totalbefolkningen för
undersökningsåret. De viktigaste begreppen och definitionerna i HINK redovisas
översiktligt nedan (se vidare Be 21 SM 9601, SCB).
Begrepp
Hushåll: Till hushållet räknas endast urvalspersonen, eventuell make/maka/sambo
samt alla barn under 18 år. Om någon av dessa personer tillfälligt befinner sig
på annan ort på grund av arbete, studier eller liknande inkluderas de ändå. Alla
urvalspersoner som är 18 år eller äldre behandlas som om de har ett eget
hushåll. Det innebär att bl.a. ungdomar som fyllt 18 år men bor kvar hos
föräldrarna betraktas som boende i eget hushåll. Institutionsboende ingår inte.
Huvudförsörjare:Indelning av hushållen i ålder, region, socio-ekonomisk grupp
m.fl. grupper baseras på åldern osv. för den i hushållet som SCB har klassat som
familjeföreståndare. Detta är den i hushållet som har högst inkomst av tjänst
och näring eller högst sysselsättningsgrad. Om någon i hushållet är
egenföretagare eller jordbrukare blir denne huvudförsörjare.
Disponibel inkomst: Hushållens totala inkomster från arbete, kapital och
transfereringar räknas samman efter betald skatt, givet underhållsbidrag samt
återbetalning av studiemedel eller socialbidrag. Den disponibla inkomsten ger
inte någon fullständig bild av hushållets ekonomiska välfärd i vid mening.
Utanför ligger bl.a. värdet av egenproduktion i hemmet och konsumtion av sub-
ventionerade varor och tjänster.
Justering för försörjningsbörda: För att kunna jämföra den ekonomiska standarden
i hushåll med olika familjesituation måste den disponibla inkomsten justeras i
förhållande till försörjningsbördan. I redogörelsen används SCB:s
standardjustering som räknar ut hur många s.k. konsumtionsenheter det finns i
varje hushåll. Konsumtionsenheterna baseras på Socialstyrelsens normer för
socialbidrag. Utifrån Socialstyrelsens bedömning av skäliga levnadsomkostnader
tilldelas varje person i ett hushåll en vikt. En ensamboende vuxen ges vikten
1,16, samboende vuxna 1,92, barn i åldern 0-3 år 0,56, 4-10 år 0,66 samt barn i
åldern 11-17 år vikten 0,76. Före skattereformen var vikterna 0,01 enheter
mindre.
Antalet konsumtionsenheter i ett hushåll beräknas sedan genom att summera de
vuxnas vikt med de olika vikter som tilldelats barnen beroende på deras ålder.
Hushållets ekonomiska standard mäts därefter i disponibel inkomst per
konsumtionsenhet, vilket kallas disponibel inkomst justerad för
försörjningsbörda.
Hushåll resp. individer: I SCB:s officiella statistik redovisas i regel
hushållens disponibla inkomst. I flertalet av analyserna i denna redogörelse
används i stället individen som analysenhet. Därvid kommer varje hushåll att få
en tyngd som är proportionell mot antalet hushållsmedlemmar.
Decilgrupp: För att kunna jämföra t.ex. ekonomisk standard i olika
inkomstgrupper görs ofta en indelning av befolkningen i s.k. decilgrupper. Först
rangordnas alla individer efter disponibel inkomst justerad för
försörjningsbörda. Därefter delas befolkningen in i tio lika stora grupper där
de 10 procent som har den lägsta ekonomiska standarden hamnar i decilgrupp 1, de
10 procent som har den näst lägsta ekonomiska standarden i decilgrupp 2, osv.
ända upp till decilgrupp 10 som innehåller de 10 procent med den högsta
ekonomiska standarden.
Decilkvot: Skillnaden i ekonomisk standard mellan olika inkomstgrupper
illustreras ofta genom att man jämför medelvärdet av den justerade disponibla
inkomsten för hushåll i decilgrupp 10 med inkomsten för hushåll i decilgrupp 1.
Ett annat vanligt förekommande mått är att jämföra medianinkomsten med olika
decilgrupper. I internationella jämförelser och i SCB:s statistik beräknas
emellertid kvoten i allmänhet mellan den inkomst som avgränsar de 10 procent med
högst standard med den inkomst som avgränsar de 10 procent med lägst standard.
Denna kvot är betydligt lägre än kvoten mellan medelvärden eller medianin-
komster.
Gini-koefficent: Gini-koefficienten är ett av de i fördelningssammanhang
vanligast förekommande spridningsmåtten. Koefficienten kan endast anta värden
mellan noll och ett. Värdet noll indikerar att den variabel som analyseras är
fullständigt jämnt fördelad, dvs. att den uppmätta inkomsten för alla individer
är exakt densamma. Värdet ett indikerar en maximalt ojämn fördelning, dvs. att
alla inkomster finns samlade hos en enda person.
Fasta priser: Omräkning till fasta priser har gjorts med konsumentprisindex
årsmedelvärde.
Antal hushåll under socialbidragsnormen (tabell 2.2): Varje hushålls disponibla
inkomst (exkl. utbetalt socialbidrag och handikappersättning) jämförs med
Socialstyrelsens norm för socialbidrag inkl. ett schablonbelopp för
fackföreningsavgift (200 kr/mån), utgifter för resor till och från arbetet som
motsvaras av månadskort i kollektivtrafiken i Stockholm samt faktisk kostnad för
barnomsorg. Faktiska bostadskostnader inräknas högst med det belopp som anges
som högsta godtagbara boendekostnad i Socialstyrelsens anvisningar för
underhållsbidrag. Vid förmögenhetsprövningen läggs den nettoförmögenhet som
överstiger 10 000 kr. till den disponibla inkomsten. Som nettoförmögenhet räknas
deklarerade tillgångar i banktillgodohavanden, aktier, obligationer o.d. minus
deklarerade skulder. Även taxeringsvärde för ägd bostad eller fritidsfastighet
minus fastighetsskulder beaktas.
Metoder
Mean Log Deviation: Spridningsmåttet Mean Log Deviation (MLD) mäter liksom Gini-
koefficienten hur jämt fördelade inkomsterna är. Inkomstspridningen enligt MLD
ger ungefär samma bild som Gini-koefficienten (se bilagediagram 1.1). Tekniskt
erhålls måttet genom att för varje hushåll beräkna den logaritmerade kvoten
mellan medelvärdet för gruppen och hushållets inkomst. MLD erhålls sedan som
medelvärdet av dessa. MLD är genom dess matematiska egenskaper speciellt
lämpligt när inkomstspridningen önskas delas upp på olika grupper.
Realjusterat inkomstbegrepp: Beräkningen har genomförts i stora drag enligt
följande:
*Ränteinkomster har realberäknats efter en genomsnittlig realränta för vardera
år.
*Ränteutgifter utom för eget hem har på liknande sätt realberäknats och
utgifterna reducerar disponibel inkomst.
*Inkomst av eget hem har korrigerats genom att varje hushåll har påförts en
antagen hyresintäkt beräknad från taxeringsvärde, bostadens belägenhet och
nationalräkenskapernas uppgifter om årligt driftsöverskott. Hyresintäkten
minskas med de ränteutgifter hushållet betalat under året för lån till
bostaden. Av tekniska skäl ingår ej bostadsrätter.
*Inkomster av och skatter på faktiska försäljningar av aktier m.m. har ersatts
av en schablonmässigt uppskattad inkomst, som en funktion av aktiestockens
storlek, den genomsnittliga börsutvecklingen i ett 5-årigt perspektiv samt
aktiernas omsättningshastighet. Modellen användes vid utvärderingen av
skattereformen. En ny skatt har därefter beräknats för varje individ.
Frekvensdiagram skattade med s.k. kärn-estimat: En enkel metod att uppskatta
frekvensfördelningen är att klassindela en variabel och sedan räkna antalet i
varje klass. Detta kan sedan plottas i en kurva. Nackdelen med detta är att
utseendet blir känsligt för valet av klassgränser. Ofta blir resultatet en
ganska hackig kurva. Ett bättre alternativ är att använda s.k. kärn-estimat. Med
denna metod läggs en liten fördelning av något slag, en kärna, ut runt varje
observerat värde. Denna fördelning har en viss bredd och höjd. För observationer
som ligger nära varandra kommer "kärnorna" att överlappa varandra. Diagrammet
erhålls sedan genom att i varje punkt beräkna summan av alla överlappande
"kärnor".
Dekomponering av grupper: Med denna metod delas den totala inkomstspridningen
mätt enligt MLD upp i spridning mellan grupper och spridning inom grupper. Även
förändringen av den totala inkomstspridningen mellan två olika år kan
dekomponeras. Alla år är analyserade men vid redovisningen har valts 1975-1983
för att spegla perioden med minskad inkomstspridning, 1983-1990 för perioden med
en svag ökning och perioden 1991-1994 för att studera utvecklingen under
1990-talet efter skattereformen. Följande gruppindelningar har använts:
Åldersindelning: 18-24, 25-34, 35-44, 45-54, 55-64, 65-74, 74- och äldre.
Familjetypsindelning: Ensamboende utan barn, med ett, två eller fler barn,
gifta/samboende utan barn, med ett, två, tre eller fler barn, ensamboende resp.
gifta/ samboende ålderspensionärer.
H-region: se bilagetabell 1.1
Sysselsättningsgrupper: SCB:s klassning har kombinerats i hög förvärvsgrad (båda
makar heltid), medelhög eller låg sysselsättning samt hushåll utan arbete (eller
uppgift saknas).
Försörjningsstatus: SCB:s klassning av sysselsättningsgrad har kompletterats för
hushåll 20-64 år. Renodlat anställda delas in i helårs- och heltidsarbetande
(för makar gäller det båda) och övriga anställda med deltid. Till dessa grupper
räknas inte hushåll med inkomster under tre resp. ett basbelopp. Som
egenföretagare räknas hushåll med minst en företagare. Hushåll med annan huvud-
försörjning än från förvärvsarbete urskiljs: studerande (med studiestöd över ett
basbelopp), förtidspensionärer (med pension på minst ett basbelopp) samt
arbetslösa, långtidssjuka och socialbidragstagare (summa sjukpenning och
arbetsmarknadsstöd eller socialbidrag är större än lön inkl företagarinkomst).
Hushåll med blandad försörjning ingår i gruppen övriga.
Dekomponering av inkomstkälla: Var och en av makarnas olika inkomstkällor
beaktas i huvudsak separat (se bilagetabell 1.3). Vissa inkomstkällor har
emellertid i stället beaktats på hushållsnivå. Det gäller framför allt
transfereringar till hushållet men även kapitalinkomster och
realisationsvinster. Skatterna på alla skattepliktiga inkomster, oavsett om de
beaktats på individ eller hushållsnivå, ligger i analysen kvar på var och en av
makarna. I posten skatter ingår även förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och
återbetalning av studiemedel. De skatter som eventuella barn betalar beaktas
dock på hushållsnivå.
Vid dekomponeringen av Gini-koefficienten beräknas först en vikt utifrån en
jämförelse av medelvärdet för var och en av inkomstkällorna och medelvärdet för
hushållens disponibla inkomster per konsumtionsenhet. Därefter beräknas
koncentrationsindex för var och en av inkomstkällorna. Dessa index multiplicerat
med vikterna för var och en av inkomstkällorna summerar till ett värde som är
lika med Gini-koefficienten.
Även vid dekomponering utifrån det index som bygger på variationskoefficienten
beräknas först en vikt utifrån samma metod som används vid dekomponering av
Gini-koefficienten. Därefter beräknas korrelationen mellan de olika
inkomstslagen och hushållens disponibla inkomster per konsumtionsenhet.
Spridningen inom var och en av inkomstkällorna beräknas som variationskoeffi-
cienten i kvadrat dividerat med två. Till sist vägs vikterna, korrelationen och
spridningen för var och en av inkomstkällorna samman till ett index som summerar
till samma värde som motsvarande spridningsindex för disponibel inkomst per
konsumtionsenhet.
26
Underbilaga 4.3 Referenser:
1. Aaberge, R., Björklund, A., Jäntti, M., Pedersen, P., Smith, N., Wennemo, T.
(1996): Unemployment Shocks and Income Distribution: How did the Nordic
Countries Fare during their Crises. (under publ.).
2. Atkinson, A.B. (1994): Seeking to Explain the Distribution of Income. Welfare
State Programme No. 106. London School of Economics. London 1994.
3. Atkinson, A.B., Rainwater, L., Smeeding, T. M. (1995): Income Distribution in
OECD Countries. Social Policy Studies No. 18. OECD. Paris 1995.
4. Björklund, A., Fritzell, J. (1992): Inkomstfördelningens utveckling. Bilaga 8
till LU92. Stockholm 1992.
5. Björklund, A., Freeman, R.B. (1994): Generation Equality and Eliminating
Poverty, the Swedish way. Working Paper No. 4945. National Bureau of Economic
Research, Inc. Cambridge 1994.
6. Björklund, A., Palme, M., Svensson, I (1995): Assessing the Effects of
Swedish Tax and Benefit Reforms on Income Distribution Using Different Income
Concepts. Tax Reform Evaluation Report No. 13. Uppsala 1995.
7. Edin, P-A., Holmlund, B. (1995). The Swedish Wage Structure: The Rise and
Fall of Solidarity Wage Policy ? I Freeman, R.B., Katz, L.F.: Differences and
Changes in Wage Policy. NBER, The University of Chicago Press 1995.
8. Eklind, B., Hussénius, J., Johansson, R. (1995): Fördelningseffekter av
skattereformen. Bilaga 5. SOU 1995:104.
9. Fritzell, J. (1991): Icke av marknaden allena: Inkomstfördelningen i Sverige.
Institutet för social forskning, nr. 16. Stockholm 1991.
10. Fritzell, J. (1993): Income Inequality Trends in the 1980s: A Five-Country
Comparison. Acta Sociologica No. 36. 1993.
11. Gardiner, K. (1996): A survey of income inequality over the last twenty
years - how does UK compare?
Under publ. i Gottschalk, P., Gustafsson, B., Palmer, E.E.: The distribution of
economic welfare in the 1980s. Cambridge University Press.
12. Goodman, A., Webb, S. (1994): For Richer, For Poorer: the changing
distribution of income in the UK 1961-1991. Institute for Fiscal Studies No. 42.
London.
13. Gottschalk, P., Smeeding, T.M. (1996): Cross National Comparisons of
Earnings and Income Inequality. (under publ.)
14. Gustafsson, B. (1987): Den offentliga sektorn - fördelningsaspekter. Bilaga
20 till LU87. Stockholm 1987.
15. Gustafsson, B., Palmer, E.E.(1996): Changes in Swedish inequality: a study
of equivalent income, 1975-1991. Under publ. i Gottschalk, P., Gustafsson, B.,
Palmer, E.E.: The distribution of economic welfare in the 1980s. Cambridge
University Press.
16. Inkomstfördelningsundersökningen 1994. Statistiska meddelanden Be 21 SM
9601. SCB 1996.
17. Jansson, K. (1990): Inkomst- och förmögenhetsfördelningen 1967-1987. Bilaga
19 till LU90. Stockholm 1990.
18. Jansson, K., Sanqvist, A. (1993): Inkomstfördelningen under 1980-talet.
Bilaga 19 till LU92. Stockholm 1993.
19. Jansson, K. (1993): Inkomstfördelningen i Sverige 1980-1991. Rapport 1993:1.
SCB.
20. Jansson, K. (1994): Inkomstfördelningen i Sverige 1975-1992. Rapport 1994:1.
SCB.
21. Jenkins, S.P. (1995): Accounting for Inequality Trends: Decomposition
Analyses for the UK, 1971-86. Economica No. 245, February 1995.
22. Jäntti, M. (1996): Inequality in Five Countries in the 1980s: The Role of
Demographic Shifts, Markets and Government Policies. Åbo Akademi Universitet.
(under publ.)
23. Lagergren, M. (1995): Ensamföräldrarna - en utsatt grupp. Välfärdsprojektet
nr. 2 , Socialdepartementet, 1995.
24. Le Grand, C. (1994): Löneskillnaderna i Sverige: Förändring och nuvarande
struktur. Vardagens villkor, 1994.
25. Levy, F., Murnane, R.J. (1992): U.S. Earnings Level and Earnings Inequality:
A Review of Recent Trends and Proposed Explanations. Journal of Economic
Literature, September 1992, No. 30.
26. Müller, M. (1995): Pensionärerna och den ekonomiska krisen.
Välfärdsprojektet nr. 1 , Socialdepartementet, 1995.
27. Nelander, S., (1995): Om inkomstklyftor i 90-talets Sverige. LO 1995.
28. Nolan, B. (1987): Income distribution and macroeconomy. Cambridge University
Press 1987.
29. OECD (1996): Employment Outlook, July 1996. Paris.
30. Socialstyrelsen (1995): Socialbidragsnormen - en översyn. SoS rapport
1995:24. Stockholm.
31. Wahlström, S. (1984): Disponibel inkomst och „inkomst av eget hem„.
Statistisk tidskrift 1984:2.
27