Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 12 september 1996 Göran Persson Carl Tham (Utbildningsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen presenteras regeringens forskningspolitik för åren 1997 - 1999. Forskning och ny teknologi spelar en allt större roll för samhällets utveckling. Genom nya rön inom grundforskningens område samt genom tillämpad forskning och utvecklingsarbete skapas förutsättningar för ökad kunskap och därmed möjligheter att på ett avgörande sätt förbättra människors livsvillkor. Möjligheterna att utnyttja kunskap som genereras genom forskning och utvecklingsarbete främjas av en allmänt hög utbildningsnivå i samhället. De är också beroende av kunskaper om forskningens möjligheter och begränsningar, forskarnas inställning till nyttiggörande av forskningen och mekanismer för samverkan mellan forskning och samhälle. Regeringens forskningspolitik syftar till att upprätthålla omfattningen av forskningsinsatserna på den höga nivå som länge varit utmärkande för Sverige i internationell jämförelse. Regeringens förslag till forskningspolitikens inriktning under den kommande perioden ökar möjligheterna att få fram kunskap av hög kvalitet och relevans som bättre kan utnyttjas i samhället. Ett närmande mellan forskningen och övriga samhällssektorer och en ökad samverkan mellan olika aktörer i forskningssystemet är därför nödvändiga. Regeringen föreslår övergripande mål för forskningen och allmänna riktlinjer för forskningspolitiken. Dessa mål och riktlinjer förstärker även regeringens politik på andra områden än forskningens. Forskningens inriktning skall svara mot behoven i samhället. Detta innebär att forskning skall avse alla samhällsområden och bidra till utvecklingen inom dessa områden. Övergripande forskningspolitiska beslut bör fattas av statsmakterna medan organ med sakkunskap inom berörda områden beslutar om verksamheten och den närmare medelsfördelningen. De demokratiskt valda organen måste ta det yttersta ansvaret för de offentliga forskningsresurserna och deras användning. Det innebär att statsmakterna måste kunna övergripande planera för alla offentliga medel som används för att finansiera forskning, således även för de löntagarfondsmedel som avsatts till stiftelser för forskningsstöd. Regeringen har i propositionen Statliga stiftelser (prop. 1996/97:22) som beslutas i dag, föreslagit att det införs en ny bestämmelse i stiftelselagen (1994:1220) med innebörden att regeringen, såvitt gäller stiftelser som har bildats av staten, får ändra sådana föreskrifter i stiftelseförordnandet som inte avser stiftelsernas ändamål. I den forskningspolitiska propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner att riktlinjen vid de ändringar av löntagarfondsstiftelsernas stiftelseförordnanden som bör komma till stånd skall vara att regeringen utser och entledigar ledamöterna i stiftelsernas styrelser. Det demokratiska samhället garanterar forskningens frihet. Denna frihet förutsätter dock att forskarna upprätthåller kvaliteten i sin forskning, verkar för att den har hög relevans och bidrar till nyttiggörande av forskningsresultaten. Friheten förutsätter också att forskarna tar ansvar i forskningsetiska frågor. Regeringen avser att tillsätta en utredning med parlamentarisk förankring för att allsidigt belysa forskningsetiska frågor. I den forskning och utveckling som finansieras med statliga medel måste den vetenskapliga kvaliteten vara hög. Internationella utvärderingar bör därför göras inom alla forskningsområden med statlig finansiering. Forskningens samhällsrelevans bör tillmätas större betydelse inom all forskning. Därför måste samtliga forskningsfinansiärer och forskare i ökad utsträckning uppmärksamma relevansen i den forskning som bedrivs. I detta syfte avser regeringen att ändra i instruktioner och föreskrifter. Ett ökat nyttiggörande av forskningen förutsätter också att samverkan mellan forskarna och det omgivande samhället intensifieras. För att tydliggöra högskolornas uppgift att samverka med det omgivande samhället föreslår regeringen i budgetpropositionen för år 1997 en ändring i högskolelagen (1992:1434). Regeringen anser att högskolan har ett ansvar när det gäller stöd till forskaren i frågor som rör samverkan med det omgivande samhället. Vidare måste informationen om forskningen förbättras. Regeringen vidtar åtgärder i detta syfte. Jämställdheten i forskningen och forskning med ett genusperspektiv måste öka. Riksdagen har tidigare på regeringens förslag beslutat om åtgärder för att främja jämställdhet och genusforskning. Regeringens förslag till ytterligare åtgärder avser bl.a. inrättande av ett sekretariat för genusforskning vid Göteborgs universitet, ett nytt tema, tema Genus, vid Linköpings universitet och nya tjänster med inriktning mot genusforskning. Alla universitet och högskolor bör förfoga över vissa egna resurser för forskning. Därigenom förbättras förutsättningarna för att den långsiktiga kunskapsutvecklingen och samverkan med det regionala arbetslivet kan fortsätta att öka. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen att de mindre och medelstora högskolorna tilldelas fasta och ökade forskningsresurser. Sambandet mellan utbildning och forskning måste stärkas. En utbyggnad av forskningsresurserna vid de mindre och medelstora högskolorna bidrar till att stärka detta samband. En reformerad forskarutbildning och en förändrad lärartjänstorganisation kan likaledes gagna sambandet mellan forskning och utbildning. Dessa frågor är för närvarande föremål för utredning och beredning och regeringen avser att återkomma med förslag till riksdagen under år 1997. Sverige deltar aktivt i det internationella forskningssamarbetet. Sverige har tillsammans med andra rika länder ett särskilt ansvar att bedriva forskning som rör de globala ödesfrågorna, t.ex livsmedelsförsörjning, hälsa och miljö. Regeringen anvisar åtgärder som främjar en sådan utveckling. Sveriges deltagande i det internationella storskaliga forskningssamarbetet skall bli föremål för utredning. Regeringen anser att den EU-finansierade forskningen skall ge ett brett stöd till utvecklingen i Europa. EU-forskningen bör främja ökad tillväxt och sysselsättning, bidra till lösningar av de globala problemen och av konkreta samhällsproblem i Europa. I dessa syften bör humaniora och samhällsvetenskap, miljöforskning och stöd till små och medelstora företags deltagande i EU:s forskningsprogram prioriteras. Generella åtgärder som kan underlätta Sveriges deltagande i EU:s ramprogram för forskning anvisas. Det är regeringens bedömning att det nuvarande forskningssystemet i huvudsak är lämpligt för att uppnå de mål och riktlinjer som regeringen har för forskningen och forskningspolitiken. Regeringen föreslår därför inga djupgående förändringar i organisationen. Det svenska forskningssystemet med många forskningsfinansiärer medför ett stort behov av samarbete över råds- och sektorsgränser. Regeringen pekar på behovet av en förstärkt samverkan mellan myndigheterna inom vissa särskilda områden, t.ex. forskning om globala problem, om teknisk forskning och socialt motiverade behov av teknikanvändning, forskning om ojämlikhet i hälsa, forskning inom informationsteknik, skogsindustriell forskning, livsmedelsteknisk forskning och forskning kring landsbygdsutveckling. Samarbetet mellan forskningsråden stärks genom inrättandet av en särskild samverkansgrupp för att främja tvärvetenskap och jämställdhet. Biblioteksdatabassystemet LIBRIS skall utvecklas till en nationell och allmän informationsresurs. Systemet med ansvarsbibliotek byggs ut. Det svenska universitets- och högskoleväsendets gemensamma datanät, SUNET, bör även omfatta åtminstone ett folkbibliotek per kommun samt statliga och statsunderstödda muséer. Regeringen anser att landets bibliotekssystem skall integreras så att nationens biblioteks- och informationssystem kan utnyttjas bättre av medborgarna oavsett bostadsort och utan kostnad för den enskilde. Bland övriga åtgärder som syftar till att förbättra infrastrukturen för forskningen, framför allt den samhälls- och socialvetenskapliga forskningen, ingår en kraftig förstärkning av resurserna för vård och uppbyggnad av databaser för longitudinell forskning. Detta är av avgörande betydelse för bl.a. forskning om ojämlikhet i hälsa, vilket är ett område regeringen finner särskilt angeläget. För att främja näringslivets utveckling föreslås en rad åtgärder som rör samverkan mellan högskola och näringsliv och nyttiggörande av forskningsresultat. Frågan om forskningens relevans för näringslivet uppmärksammas särskilt. Högskolans samverkan med det omgivande samhället bör öka. Regeringen föreslår i budgetpropositionen professurer i produktionsteknik med inriktning mot elektronikindustrin, liksom en satsning på forskarutbildning i teleinformatik i samarbete mellan Högskolan i Karlskrona/Ronneby, Kungl. Tekniska högskolan (KTH) och Mitthögskolan. Regeringen avser vidare att tillsätta en utredning med syfte att inrätta ett tekniskt forskningsinstitut i Göteborg i samarbete med näringslivet. Regeringen föreslår i propositionen med förslag till tilläggsbudget för innevarande budgetår, som är en del av budgetpropositionen, att en engångssumma ställs till förfogande för ändamålet, under förutsättning att utredningen leder till åsyftat resultat och projektet kan genomföras. För att ytterligare stärka näringslivets utveckling föreslår regeringen i budgetpropositionen nya insatser inom Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) område - mindre företags kompetens- och teknikförsörjning, tjänsteproduktion och IT-användning, komplexa tekniska system, samt människa, teknik, organisation. Vidare planeras insatser för att främja och utveckla IT för den offentliga sektorn. Det särskilt inrättade FoU-programmet för träråvarubaserad industri förlängs i tre år och det fordonstekniska programmet i fem år. Särskilda medel avsätts också för konkurrensforskning. Forskningsrådens ansvar för forskningens kvalitet och relevans betonas. I enlighet härmed föreslås åtgärder för att främja förnyelse och rörlighet i forskningen. Bl.a. införs en rätt för forskningsråden att inrätta tidsbegränsade professurer. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) föreslås i budgetpropositionen få en resurförstärkning för att öka antalet forskarassistenttjänster, särskilt inom det humanistiska området. Genom att en särskild samverkansgrupp inrättas ökar förutsättningarna för att bedriva tvärvetenskaplig forskning. Forskning om brottsförebyggande åtgärder och ekobrottslighet prioriteras. En utredning avseende rättsväsendets forsknings- och utredningsarbete tillsätts. Regeringen föreslår i budgetproposition ökade resurser till Lunds universitet för kunskapsutveckling om Ost- och Sydostasien. En fastare struktur för samarbetet med denna region införs. Vidare föreslås resurser till Uppsala, Stockholms och Lunds universitet för uppbyggande av en nationell nätverksstruktur för Europaforskning inom ämnena statsvetenskap, ekonomi och juridik. Regeringen föreslår att Sverige ansluter sig till en konvention om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut (EUI) i Florens. Därmed skulle svenska forskarstuderande få samma möjligheter som studerande från andra EU-länder att bedriva forskarutbildning vid institutet. Institutet är inrättat av EU-länderna och bedriver forskarutbildning och forskning inom juridik, samhällsvetenskap och humaniora. Forskningsverksamheten av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse vid Utrikespolitiska institutet har visat sig vara av vikt för att förstärka den yngre kompetensen inom området och programmet bör därför förlängas. Med hänsyn tagen till regeringens mål om ett intensifierat samarbete inom Östersjöregionen föreslår regeringen i budgetpropositionen att forskningen om den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa ges ökade statliga bidrag. Det forskningssamarbete med u-länder som Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (SIDA) övertagit från Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) ges fortsatt hög prioritet. Migrations-, integrations- och invandrarforskningen uppmärksammas. Forskningen om internationell migration och etniska relationer, IMER-forskning, ges genom förslag i budgetpropositionen ökade förutsättningar genom inrättande av ett nytt tema, tema Etnicitet, vid Linköpings universitet. Inom försvarsforskningen betonar regeringen totalförsvarsforskningen, som både är central för totalförsvarets utveckling och är en viktig resurs som kan utnyttjas utanför försvarssektorn. Arbetsformerna för planering av nationell flygteknisk forskning har varit framgångsrika och det flygtekniska programmet bör fortsätta. En kraftsamling görs på alkoholforskningsområdet och på området forskning för de sociala trygghetssystemen. Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) kommer att ges i uppdrag att samordna resurserna för forskning inom dessa områden. Även handikappforskning, barn- och äldreforskning pekas ut som angelägna områden. Regeringen fullföljer reformen av kommunikationsforskningens organisation. Den kommunikationspolitiskt motiverade forskningen inom IT-området skall ges ökad vikt och bygga på en helhetssyn på informationssamhället. Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) ges permanenta resurser för detta ändamål i budgetpropositionen. Vidare föreslås medel för en förstärkning av forskning, utveckling och demonstrationsverksamhet inom området kollektivtrafik och samhällsbetalda resor. Långsiktig kunskapsuppbyggande forskning inom geoteknik prioriteras genom att medel för denna forskning överförs från andra berörda myndigheter till Statens geotekniska institut. Arbetet med samhällets omställning till en hållbar utveckling kräver stöd av samordnade forskningsinsatser. Forskningsområden utanför den traditionella miljöforskningen måste i ökad utsträckning bidra till kunskapsstödet. Forskningsrådsnämnden får i uppdrag att vidareutveckla och konkretisera forskningsinsatser inom området hållbar utveckling. Inom miljöforskningen kvarstår regeringens prioriteringar avseende fysisk påverkan, kretslopp och varuflöden samt samhälls- och tvärvetenskaplig forskning. En aktuell fråga gäller eventuella risker för miljö och hälsa av miljögifter med hormonella effekter. Vidare lyfts forskning om klimat, biologisk mångfald och strålskydd fram som angelägna områden. Konjunkturinstitutets FoU- verksamhet inom området miljöräkenskaper får fortsatt stöd. Forskning för utveckling av ekologisk produktion inom jordbruket och trädgårdsnäringen kommer att kraftigt förstärkas. Vidare tillförs betydande medel Stiftelsen Lantbruksforskning för FoU och marknadsbefrämjande åtgärder inom jordbrukssektorn. En samordning av forskning rörande landsbygdsutveckling föreslås. Organisationen av arbetsmarknadsforskningen har nyligen reformerats. Ett nytt arbetsmarknadspolitiskt institut för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken inrättas. En förändrad inriktning av arbetsmiljöforskningen mot området arbetsorganisation genomförs. Den kulturpolitiskt relevanta forskning som finns inom hela kulturområdet avses bli föremål för utredning. Ett sammanhållet tvärvetenskapligt program för forskning om kulturarv och olika kulturområden skall byggas upp med förbättrad forskningsinformation och nyttiggörande av forskningsresultat. Ett Barnkulturcentrum inrättas vid Högskolan i Växjö. Den sektoriella massmedieforskningens ekonomiska och organisatoriska förutsättningar bör ytterligare analyseras. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 1.2 Lagförslag 1.2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall 1.2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 1.2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:000) om ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård 2 Ärendet och dess beredning 3 Regeringens övergripande forskningspolitik 3.1 Inledning 3.2 Internationella trender inom forskningspolitiken 3.3 Den svenska forskningens omfattning och struktur 3.4 Mål för forskningen och riktlinjer för forskningspolitiken 3.5 Stiftelser inrättade med löntagarfondsmedel 3.6 Forskningens kvalitet och relevans 3.7 Jämställdhet och genusforskning 3.8 Forskning vid mindre och medelstora högskolor 3.9 Samverkan mellan högskola och samhälle -högskolans tredje uppgift 3.10 IT- och bibliotekspolitik 3.11 Forskning inför 2000-talet 3.11.1 De statliga forskningsresursernas omfattningoch inriktning för perioden 1997 - 1999 3.11.2 Forskning om globala problem 3.11.3 Forskning för en hållbar utveckling 3.11.4 Forskning och samarbete kringÖstersjöregionen 3.11.5 Forskning om ojämlikhet i hälsa m.m. 3.11.6 Socialt motiverad teknikutveckling 3.11.7 IT-forskning 3.11.8 Tekniskt forskningsinstitut 3.11.9 En samordnad skogsindustriellforskning 3.11.10 Forskning och utveckling inomlivsmedelsområdet 3.11.11 Samordning av forskning rörande landsbygdutveckling 3.12 Forskningsfinansiering 3.12.1 Sammanfattning av Forskningsfinansierings- utredningens betänkande Forskning och pengar (SOU) 1996:29) 3.12.2 Ställningstaganden till Forskningsfinansierings- utredningen 3.13 Sveriges internationella forskningssamarbete 3.13.1 Svenskt deltagande i storskaligt internationellt forskningssamarbete 3.13.2 EU:s forskningsprogram och det svenska deltagandet 3.13.3 Sveriges ställningstagande till EU:s femte ramprogram 3.13.4 Nationella forskningsinsatser i relation till EU:s FoU-program 3.13.5 Förstärkning av EU/FoU-rådet 3.13.6 Vissa särskilda EU-frågor 3.13.7 Europeiska universitetsinstitutet (European University Institute, EUI) i Florens 4 Justitiedepartementets verksamhetsområde 4.1 Organisationen av forskningen 4.1.1 Brottsförebyggande rådet 4.1.2 Polisväsendet 4.1.3 Brottsofferfonden 4.1.4 Universitet och högskolor 4.2 Prioriterade forskningsområden inom rättsväsendet 4.2.1 Forskning om brottsförebyggande verksamhet 4.2.2 Forskning om brottsoffer 4.2.3 Forskning om ekonomisk brottslighet 4.3 Översyn av den framtida organisationen avforskningen inom rättsväsendet 5 Utrikesdepartementets verksamhetsområde 5.1 Inledning 5.2 Utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad forskning 5.3 Forskning rörande Central- och Östeuropa 5.4 Biståndsmotiverad forskning 5.5 Forskning inom det migrationspolitiska området 6 Försvarsdepartementets verksamhetsområde 6.1 Beskrivning av verksamhetsområdet 6.2 Motiv för försvarsforskning och beskrivning av försvarets forskningssystem 6.3 Samverkan inom forskning 6.3.1 Samverkan inom forskning kring nya hot och sker i samhället 6.3.2 Samverkan inom flygteknisk forskning och teknologi 7 Socialdepartementets verksamhetsområde 7.1 Organisation och resurser för FoU 7.2 Socialvetenskapliga forskningsrådet 7.3 Forskning rörande de sociala trygghetssystemen 7.4 Forskning inom socialtjänstområdet 7.5 Forskning om handikapp 7.6 Folkhälsoforskning 7.7 Smittskyddsforskning 7.8 Forskning om elkänslighet 7.9 FoU inom och till stöd för hälso- och sjukvården 7.9.1 Kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete 7.9.2 Författningskommentarer 8 Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde 8.1 Inledning 8.2 Kommunikationsforskningens mål 8.3 Kommunikationsforskningens organisation 8.4 Vissa särskilda gränsdragningsfrågor 8.5 Resurser för övergripande kommunikationsforskning m.m. 9 Finansdepartementets verksamhetsområde 9.1 Forskningens inriktning 9.2 Ekonomiska rådet 9.3 Konjunkturinstitutet 10 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde 10.1 Inledning 10.2 Forskningsrådsorganisationen 10.2.1 Inledning 10.2.2 Forskningsrådens roll för förnyelseoch kvalitet i forskningi forskningen 10.2.3 Stöd till yngre forskare och främjande avrörlighet 10.2.4 Professurer vid forskningsråden 10.2.5 Tvärvetenskap 10.2.6 Stärkt samverkan mellan forskningsråden 10.2.7 Forskningsrådsnämnden 10.2.8 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet10.2.9Medicinska forskningsrådet 10.2.10 Naturvetenskapliga forskningsrådet 10.2.11 Teknikvetenskapliga forskningsrådet 10.3 Forskning vid universitet och högskolor 10.3.1 Universitetsbegreppet 10.3.2 Forskning vid mindre och medelstora högskolor 10.3.3 Forskarutbildning10.3.4Lärartjänstorganisationen 10.4 Sektorsforskning inom Utbildnings- departementets område 10.4.1 Forskning om universitet och högskolor 10.4.2 Forskning inom skolväsendet 10.4.3 Forskning och forskarutbildning inom lärarutbildningens område 10.5 Institutet för framtidsstudier 11 Jordbruksdepartementets verksamhetsområde 11.1 Resurser för forskning 11.2 Forskning om nyttjande och bevarande av biologiska naturresurser 11.3 Forskningsmyndigheter 11.3.1 Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) 11.3.2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) 11.3.3 Övrigt 11.4 Prioriteringar för framtiden 11.5 Ekologisk produktion inom jordbruk ochträdgårdsnäring 12 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde 12.1 Sammanfattande inledning 12.2 Arbetsmarknadspolitisk forskning 12.3 Forskning och utveckling på arbetslivsområdet 12.3.1 FoU-myndigheter inom arbetslivsområdet 13 Kulturdepartementets verksamhetsområde 13.1 Kulturområdets forskning 13.1.1 Inledning 13.2 Forskning och utveckling inom kulturområdet 13.2.1 Inledning 13.3. Massmedieområdets forskning 14 Närings- och handelsdepartementets verksamhetsområde 14.1 Resurser, utgiftsområden och organisation 14.2 Behovet av teknisk forskning och utveckling 14.2.1 Stora men ojämnt fördelade insatser för FoUinom näringslivet 14.2.2 En snabb förändringstakt ställer ökadekunskapskrav 14.2.3 FoU-miljön allt viktigare för företagenslokalisering 14.3 Teknikpolitiska instrument 14.3.1 Kunskapsutveckling i samverkan mellanhögskola och näringsliv 14.3.2 Industriforskningssystemet 14.3.3 Små och medelstora företags teknik- och kompetensförsörjning 14.3.4 Forsknings- och teknikbaserat företagande 14.4 Strategiska kunskapsområden förnäringslivets utveckling 14.4.1 Framväxande teknikområden 14.4.2 Industriella processer och produkter 14.4.3 Nya insatsområden 14.5 FoU inom vissa områden och näringar 14.5.1 Rymdverksamhet 14.5.2 Utvecklingen av energisystemet 14.5.3 Provnings- och mätteknisk forskning ochutveckling 14.5.4 Regionalpolitisk forskning 14.5.5 Konkurrensforskning 14.5.6 Forskningsprogram på turismens område 15 Inrikesdepartementets verksamhetsområde 15.1 Forskning om den offentliga sektorn 15.2 Byggforskning 15.3 Forskning inom området lantmäteri 15.4 Forskning inom det integrationspolitiska området 15.5 Ungdomsforskning 15.6 Forskning om folkrörelser och kooperation 15.7 Konsumentforskning 16 Miljödepartementets verksamhetsområde 16.1 Miljöforskningen i Sverige 16.2 Miljödepartementets verksamhetsområde 16.3 Områden som bör prioriteras 16.4 Klimatforskning 16.5 Biologisk mångfald 16.6 Strålskyddsforskning Bilaga 1 Konventionen av den 19 april 1972 om grundandet av ett Europeiskt universitetsinstitut Bilaga 2 Konventionen av de 18 juni 1992 om ändring av konventionen om grundandet av ett Europeiskt universitetsinstitut 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) omimmunitet och privilegier i vissa fall, 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- ochsjukvårdslagen (1982:763), 3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:000) omändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunalprimärvård, 4. godkänner vad regeringen förordar om mål för forskningen (avsnitt3.4), 5. godkänner vad regeringen förordar om allmänna riktlinjer för forskningspolitiken (avsnitt 3.4), 6. godkänner vad regeringen förordar om riktlinjen vid ändringar av stiftelseförordnandena för stiftelser sominrättades med löntagar-fondsmedel (avsnitt 3.5), 7. godkänner vad regeringen förordar om inriktningen av Sveriges ställningstagande till EU:s femte ramprogram (avsnitt 3.13.3), 8. godkänner konventionen av den 19 april 1972 om grundandet av etteuropeiskt universitetsinstitut och konventionen av den 18 juni 1992om ändring av konventionen om grundandet av ett europeisktuniversitetsinstitut, 9. godkänner vad regeringen förordar om inrättande av professurer vid forskningsråden under Utbildningsdepartementet,Jordbruksdepartementet och Socialdepartementet (avsnitt 10.2.4), 10. godkänner inrättandet av det föreslagna institutet för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken, och avvecklingen av Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA) (avsnitt 12.2), 11. godkänner den föreslagna inriktningen avseende Rådet förarbetslivsforsknings stöd till arbetsmarknadspolitisk forskning (avsnitt12.2). 1.2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 1.2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall1 skall ha följande lydelse. Bilaga2 Immunitet och/eller privilegier Tillämplig gäller för följande internationell __________________________________________ överenskommelse -------------------------------------------------------------------- Internationella Fysiska personer organ ___________________________________________________________ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ -------------------------------------------------------------------- 51 Europeiska uni- Företrädare för de Konventionen om ver- fördragsslutande grundandet av ett sitetsinstitutet staterna och deras europeiskt rådgivare, företrädare universitetsin- för Europeiska stitut av den 19 gemenskaperna, april 1972 personal vid institutet inklusive familje- medlemmar och andra personer som är knutna till in- stitutet _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _______________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 1 Lagen omtryckt 1994:717. 2 Senaste lydelse 1996:607. 1.2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) Härigenom föreskrivs att det i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)1 skall införas en ny paragraf, 26 b §, samt närmast före denna en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse -------------------------------------------------------------------- Forskning 26 b § Landstingen och kommunerna skall medverka vid finansiering, plane- ring och genomförande av kliniskt forskningsarbete på hälso- och sjukvårdens område samt av folk- hälsovetenskapligt forsknings- arbete. Landstingen och kommunerna skall i dessa frågor, i den omfattning som behövs, samverka med varandra samt med berörda universitet och högskolor. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 1 Lagen omtryckt 1992:567. (Lagen föreslås ändrad i lagrådsremiss den 22 augusti 1996 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m.) 1.2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:000) om ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1996:000) om ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 -------------------------------------------------------------------- Följande föreskrifter, utöver de Följande föreskrifter, utöver de som som gäller all hälso- och sjukvård,gäller all hälso- och sjukvård, i i hälso- och sjukvårdslagen hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) gäller för den primärvård(1982:763) gäller för den primärvård som ingår i försöksverksamheten, som ingår i försöksverksamheten, nämligen nämligen 15 § om läkare under allmäntjänst- 15 § om läkare under allmän- göring eller specialistutbild- tjänstgöring eller specialist- ning, utbildning, 16 § om bemyndigande för rege- 16 § om bemyndigande för rege- ringen att meddela föreskrifter ringen att meddela föreskrifter om om behörighet till tjänster inom behörighet till tjänster inom hälso- hälso- och sjukvården m.m., och sjukvården m.m., 20 och 21 §§ om planering av 20 och 21 §§ om planering av hälso- och sjukvården och om sam- hälso- och sjukvården och om verkan, samverkan, 22 § första stycket om ledningen 22 § första stycket om ledningen av den kommunala hälso- och sjuk- av den kommunala hälso- och sjuk- vården, vården, 26 och 26 a §§ om vårdavgifter. 26 och 26 a §§ om vårdavgifter, 26 b § om forskning. _______________ 1 Lydelse enligt lagrådsremiss den 22 augusti 1996 Läkemedelsförmåner och läke- medelsförsörjning m.m. (Senaste lydelse 1996:793.) 2 Ärendet och dess beredning Inför 1996 års forskningspolitiska beslut har regeringen tagit initiativ till ett antal utredningar på utbildnings- och forskningsområdet. Även myndigheter har utarbetat underlag för propositionen. Bland utredningarna märks Forskning och pengar (SOU 1996:29), Viljan att veta och viljan att förstå - kön, makt och den kvinnovetenskapliga utmaningen i högre utbildning (SOU 1995:110), Forskning för vår vardag (SOU 1996:10), NYFOR (SOU 1996:70), (SOU 1996:89), rapporten Handlingsprogram för forskning om ideell verksamhet (Ds 1995:30), Ekobrottsforskning (SOU 1996:84), rapporten Forskning och utveckling för en bättre miljö 1996 (Naturvårdverkets rappport 4514-8), rapporten Ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion (SJFR 1996), Samordning av och efterfrågan på individdata för longitudinell och individbaserad forskning (FRN 1994), Forskning om alkohol. Rapport från Alkoholforskningsutredningen (Folkhälsoinstitutet 1995:49), Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84), Minne och bildning, Museernas uppdrag och organisation (SOU 1994:51), Riksrevisionsverkets rapport „Delat ansvar för forskning - beställare och utförare inom kommunikationssektorn „(RRV 1996:22). Beredningen av utredningsförslagen redovisas i propositionens följande avsnitt. Annat underlag för regeringens arbete har varit de forskningsutförande och forskningsfinansierande myndigheternas årsredovisningar och de fördjupade anslagsframställningarna för perioden 1997-99. Skrivelser från utomstående organ med synpunkter på utbildnings- och forskningspolitiken har under år 1996 kommit in till regeringen. Bland dessa kan nämnas skrivelserna från Landstingsförbundet, Kommunförbundet, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Industriförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Kungl. Vetenskapsakademien (KVA). Regeringen har dessutom inhämtat synpunkter från bl.a. Landsorganisationen (LO), företag och branschorganisationer. Vidare har regeringens forskningsberedning diskuterat flertalet av de huvudfrågor som den forskningspolitiska propositionen tar upp. Beredningen har också, i anslutning till arbetet med propositionen, arrangerat ett antal seminarier bl.a. om genusforskning, forskningsinformation och forskningens nytta för näringslivet. 3 Regeringens övergripande forskningspolitik 3.1 Inledning Forskningens betydelse Internationaliseringen av ekonomi, teknik, arbetsmarknad, vetenskap och kultur medför stora sociala och politiska förändringar. Dessa ger möjligheter men skapar också påfrestningar. Som i tidigare skeenden av snabb förändring skärps fördelningsproblemen både inom och mellan nationer. Produktionslivets snabba omvandling liksom inriktningen av den ekonomiska politiken i de stora industriländerna har skapat en betydande arbetslöshet. Globaliseringen och kapitalets ökade makt ställer demokratin inför svåra utmaningar. Världsfattigdomen består och trots stora framsteg i vissa regioner är antalet absolut fattiga människor över en miljard. Den globala miljön utsätts för ett växande tryck och förstörelse, som endast kan minskas om utvecklingen tar en ny väg. En förbättring av denna situation, med demokrati, fred och ökad livskvalitet som andra viktiga mål, ställer stora krav på nya tekniska och sociala lösningar. Vissa av dagens förändringar är direkta konsekvenser av nya kunskaper och ny teknologi. Forskningen och dess tillämpningar omgestaltar samhället på ett genomgripande sätt. Informationsteknikens utveckling revolutionerar många människors arbete, levnadsvillkor och världsbild. Den leder till ny design, nya metoder och system och utvecklar nya synsätt, kulturer och förståelsemönster. Vetenskapliga rön inom andra områden leder till stora förändringar. Ett exempel är den molekylära biotekniken som kan öppna nya vägar för t.ex. livsmedelsproduktion eller bekämpande av sjukdomar, men som också aktualiserar djupa etiska frågor. Genom dessa och andra resultat inom vetenskapen bryts synsätten på människan, samhället och naturen mot varandra. Forskning och ny teknologi har således en väldig förändringskraft som sannolikt är växande. Dess inriktning bestäms delvis av forskarnas nyfikenhet och forskarsamhällets värderingar. Grundforskning som bedrivits utan andra avsikter än att öka kunskapen har många gånger, långt efter det att resultaten presenterats, lett till ny teknik. Såväl informationstekniken som molekylärbiologin bygger på grundforskningsinsatser från 1940- och 1950-talen. Men forskningens inriktning och resurser avgörs i huvudsak av politiska och ekonomiska beslut i samhälle och företag. En av drivkrafterna till dagens snabba tekniska förändringar är således de stora satsningarna under efterkrigstiden på militär teknik. Företagens strävan efter ökad produktivitet och lönsamhet är likaså en viktig drivkraft. De stora problem som ovan berörts kan inte lösas, enbart eller ens främst, genom ny forskning och teknik utan snarare genom sociala och politiska åtgärder. Men ny kunskap och ny teknik kan utan tvivel ge viktiga bidrag. Detta gäller såväl nationellt som internationellt, såväl svenska problem som globala. Hur forskningsresurserna utnyttjas är därmed en viktig politisk fråga. Kunskap i nya former Ny kunskap växer fram inifrån det vetenskapliga samhället men också som svar på frågor och problem som formuleras utanför vetenskapen - av det allmänna, av företag, organisationer, medier och medborgare. Men kunskapen omsätts inte automatiskt i ny teknik, nya produkter eller nya välfärdsförutsättningar. Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD) stora studie om innovationer, Technology, Productivity and Job Creation (mars 1996) pekar på det paradoxala förhållandet att produktivitetstillväxten inom industriländerna under de senaste 20 åren varit lägre än perioden dessförinnan, trots den explosionsartade introduktionen av ny teknik. Delvis kan detta bero på tjänstesektorns växande betydelse och svårigheterna att mäta produktionstillväxt inom denna sektor. Men delvis har det också ett samband med brister i arbetslivets organisation och brister i utbildningen. Man har helt enkelt inte kunnat tillgodogöra sig den nya teknikens möjligheter. En slutsats av detta är att satsningar på forskning och teknisk utveckling inte ger fullt utbyte om de inte understöds av satsningar på utbildning och kunnande i hela samhället. I OECD-rapporten sägs bl.a. att kunskap, särskilt teknisk kunskap, i det långa loppet är huvudkällan till ekonomisk tillväxt och förbättrad livskvalitet. Nationer som utvecklar och sköter sina kunskapstillgångar presterar bättre än andra. Företag med mer kunskap slår systematiskt ut företag med mindre kunskap. Individer med högre kompetens får bättre betalda arbeten. Samhällen som kan tillgodogöra sig vetenskapens landvinningar har lättare att hantera sina problem och förstärka välfärden. Dessa förhållanden brukar sammanfattande benämnas den kunskapsbaserade ekonomin och får vida konsekvenser för utbildnings- och forskningspolitiken. Rapporten ger mer allmänna rekommendationer som OECD kommer att utveckla i ett senare skede. Dessa rör t.ex. åtgärder och förhållanden för väl fungerande finans- och arbetsmarknader, konkurrens och handel, internationell teknikspridning samt företagsmiljöer. Dessutom bör man främja utveckling, tillgång och spridning av kunskap, organisatorisk anpassning till ett effektivare kunskapsutnyttjande, samordning av teknik- och kompetensutveckling, efterfrågan av nya tjänster - särskilt baserade på den moderna kommunikations- och informationstekniken - samt små och medelstora företags potential för innovation och skapande av sysselsättning. Rapporten uppmärksammar problem med ökande klyftor och sociala konflikter i samband med utvecklingen av den kunskapsbaserade ekonomin. Speciellt viktigt är därför att samordna teknisk utveckling och utbildning/fortbildning samt att se till att alla får tillgång till den nya infrastrukturen och de nya tjänsterna för information och kommunikation. Särskild uppmärksamhet måste ägnas dem med otillräckliga färdigheter eller som har svårigheter att tillgodogöra sig utbildning och som därmed kan få svårt att försörja sig. Formerna och villkoren för kunskapsproduktionen i samhället genomgår idag stora förändringar. De traditionella institutionella och disciplinära ramarna kompletteras med nya, vilka präglas av tvärdisciplinaritet, heterogenitet, globalisering och en integration av produktion och konsumtion av kunskap. Dessa nya mönster har uppmärksammats i den av Forskningsrådsnämnden publicerade studien The New Production of Knowledge (1994). Globaliseringen av produktion och konsumtion av kunskap ger möjligheter men skapar också spänningar, mellan lokalt och globalt, tradition och förnyelse, konkurrens och likvärdiga förutsättningar för individer m.m. Detta ställer ökade krav på utbildningssystemet och dess institutioner. Högskolans olika roller som kunskapscentrum, yrkesutbildningsinstitution och bas för internationell samverkan accentueras ytterligare. De nya möjligheterna som skapats genom den elektroniska revolutionen, genom Internet och World Wide Web skapar en ny situation för forskningen. Båda dessa system har utvecklats inom den vetenskapliga världen, delvis för helt andra syften - men skapar nu nya möjligheter för forskningen och dess växelverkan med samhället i övrigt. Kommunikation och information inom forskarsamhället förbättras radikalt. De nya systemen kan också utnyttjas för att uppmuntra en ökad geografisk spridning av forskningen och därigenom utveckla forskning som kan stå närmare lokala perspektiv, erfarenheter och krav. Men informationssystemen kan också väsentligt förbättra kommunikationen mellan vetenskapssamhället och det omgivande samhället. Tekniken ger helt nya möjligheter att bilda nätverk mellan forskare och användare där problem och krav som formuleras i samhället kan stimulera forskningen. Samtidigt är det också möjligt att underlätta sökandet efter kunskap. Allt detta är möjligheter som inte automatiskt blir verklighet. Som ofta när en ny revolutionerande teknik lanseras, är det lätt att överskatta möjligheterna och undervärdera problemen. Om tekniken skall kunna utnyttjas på ett ekonomiskt, socialt och kulturellt givande sätt krävs betydande insatser både av det allmänna, forskarna själva och företagen. Den väldiga mängden av information som görs tillgänglig är till ringa nytta om man inte vet vad man vill ha svar på, hur svaren ska tolkas och verifieras och hur de ska kunna omsättas i praktiken. Betydelsen av utbildning är uppenbar. 3.2 Internationella trender inom forskningspolitiken Följande redovisning bygger på underlag från OECD och omfattar endast OECD- länderna. Nästan alla världens forskningsresurser är koncentrerade till i- länderna och i-ländernas problem. Forskning om många av de stora ödesfrågorna för världens flertal tilldelas knappa resurser, delvis som en följd av denna snedfördelning. U-länderna som grupp kontrollerar mindre än 5 % av resurserna för forskning och utvecklingsarbete. Inom denna grupp dominerar i sin tur ett fåtal länder med i sammanhanget förhållandevis stark forskningsstruktur, t.ex. Indien och Brasilien. Utgiftstrender Efter en period med ganska stadigt ökande satsningar på FoU under 1980-talet har de samlade FoU-utgifterna för OECD-området minskat från 2,4 % av bruttonationalprodukten (BNP) år 1990 till 2,2 % år 1993. Minskningen i FoU- intensitet beror i de flesta länderna på minskade offentliga anslag, i några fall är den en följd av fortsatt neddragning av försvarsrelaterade utgifter och ökat tryck på den offentliga budgeten. I de länder där FoU-resurserna ändå ökade i början av 1990-talet kom ökningen från näringslivets finansiering av FoU. Ökningstakten i näringslivets FoU-utgifter var dock, särskilt i Japan, betydligt lägre i början av 1990-talet än under 1980-talet. Näringslivets andel av FoU ökar således, både som finansiär och utförare. År 1993 finansierade näringslivet i OECD-länderna nära 60 % av all FoU medan 67 % av FoU-verksamheten utfördes inom näringslivet. Offentligt stöd till FoU riktas i högre grad mot statliga forskningsinrättningar och högskolesektorn och relativt sett mindre mot näringslivet. FoU som utförs i näringslivet fortsätter att koncentreras till högteknologisk industri, särskilt inom tillverkning av informations- och kommunikationsutrustning samt till tjänstesektorn. De långsiktiga framtidsutsikterna för FoU bedöms av OECD som goda, eftersom medlemsländerna i allt högre grad omvandlas till kunskapsbaserade ekonomier. I det korta och medellånga perspektivet gör dock behovet av att minska de offentliga utgifterna, näringslivets omstruktureringar och en svag ekonomisk tillväxt i vissa regioner att FoU-satsningarna sannolikt hålls tillbaka. Fortsatt hög prioritet för FoU i offentlig politik FoU är fortfarande högt prioriterat i OECD:s medlemsländer trots behovet att i många länder begränsa den offentliga sektorns utgifter och minska budgetunderskottet. Ofta framhålls betydelsen av FoU som motor för tillväxt och konkurrensförmåga. Utgiftstrender med avseende på forskning varierar mellan länderna men den övergripande FoU-intensiteten har varit relativt stabil över de senaste åren. I många länder omprövas och omorganiseras stödet till akademiska och andra offentliga forskningsinrättningar, vilka utför merparten av grundforskningen. Uppåtgående trend i ett par länders finansiering av FoU I några OECD-länder ökar de offentliga resurserna för FoU. I Nederländernas forskningsbudget för år 1995 var behovet att bredda och stärka det offentliga stödet till forskning och teknisk utveckling ett centralt tema. Den norska forskningsbudgeten har ökat stadigt sedan mitten av 1980-talet. Den danska regeringen planerar att successivt öka anslagen till FoU med målet att före sekelskiftet nå upp till samma nivå som andra nordeuropeiska länder. I Frankrike höjdes inom Industridepartementets område anslagen för industriell FoU och för större industriforskningsprogram med 4,3 % respektive 8 % år 1994. Dessa prioriteringar kvarstod år 1995. I andra länder har budgetbegränsningar inneburit att FoU, trots hög prioritet, inte kunnat stödjas i den utsträckning som planerats. I Schweiz har en planerad expansion fått avbrytas och målet för nästa treårsperiod (1996-99) är att klara en oförändrad nivå. Stabilitet och långsiktighet i finansieringen av grundforskning I några länder har åtgärder vidtagits för att vidmakthålla en stabil och långsiktig finansiering av grundforskningen. I Tyskland har forskningsrådet Deutsche Forschungsgemeinschaft och Max Planck Gesellschaft en planeringsram som innebär 5 % årlig ökning av anslagen i fem år till vissa framstående forskningsinstitutioner. Anslagsutvecklingen för universiteten är dock sämre och för både Tyskland och Frankrike finns det tecken som tyder på stundande åtstramning även av grundforskningen. Australien har övergått till treårig medelstilldelning till de större offentliga forskningsinstituten, varav en stor andel går till The Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation (CSIRO). I Japan och Grekland satsar man på extra stöd för att bygga upp och förbättra forskningens infrastruktur. Utgifterna för grundforskning inom ramen för de federala utgifterna för FoU har i USA ökat från 13 % i mitten på 1980- talet till 18 % år 1994. Effektivare utnyttjande av FoU-medel genom utbyggd uppföljning och utvärdering Mot bakgrund av det begränsade utrymmet för finansiering av forskning finns en strävan mot en effektivare resursanvändning genom mer omfattande utvärderingar och uppföljning av beslut. I USA sker inom ramen för The National Performance Review en omfattande omprövning av forskningens finansiering. Även Schweiz gör en översyn av hur forskningen kan utvecklas genom tvärvetenskapligt samarbete inom prioriterade områden och en ökad integration med internationell forskning. De utvärderingar som initierats av de svenska forskningsråden, särskilt Naturvetenskapliga forskningsrådet, med anlitande av internationell expertis har här varit en förebild. Koncentration av FoU-stödet I många OECD-länder koncentreras stora delar av FoU-stödet till specifika områden såsom informationsteknik, energiteknik, miljöteknik, bioteknik, medicin, moderna material samt rymd- och flygteknik. I Danmark har behovet av koncentration och samordning av det offentliga stödet till FoU under år 1995 lett fram till en ny nationell FoU-strategi, Forskning i perspektiv. I Norge kan urskiljas en trend mot färre och större FoU-program. Japans Agency of International Science and Technology har inordnat 35 projekt under programmet Industrial Science and Technology Frontier som täcker områdena supraledning; moderna material; bioteknik; elektronik, information och kommunikation; maskiner och rymd; naturresurser; liv och samhälle samt hälsa och välfärd. Fonden för forskningsstöd i Österrike ändrade år 1994 inriktning från traditionella sektorer till områden som mikroelektronik, miljövård, informationsteknik och utveckling av dataprogram. I Frankrike stöds större strategiska program genom s.k. innovationsprojekt inom bl.a. områden som platta bildskärmar, superdatorer, digital TV, bioteknik och informationsmotorvägar. Skattetekniskt och direkt finansiellt stöd för FoU inom näringslivet Skattetekniska åtgärder för att stödja FoU inom industrin är en viktig forskningspolitisk komponent i flera länder. Den syftar till att öka omfattningen av forskning och främja innovationsverksamhet inom industrin. Dessa åtgärder består av allmänna skatteavdrag för FoU-kostnader, vilket förekommer i flertalet OECD-länder och ytterligare riktade skatteförmåner i några länder t.ex. USA, Kanada, Frankrike, Spanien och Japan. I Australien har skattesubventionssystemet nyligen ändrats för att förbättra förutsättningarna för mindre företag. Den FoU-relaterade företagsbeskattning som infördes i Nederländerna år 1994 grundas på lönekostnader så att incitament för FoU- insatser blir oberoende av eventuella vinster. I många OECD-länder ges också direkt finansiellt stöd till näringslivet för att stimulera FoU. I Storbritannien stöder Department of Trade and Industry utvecklingen av ny teknik, särskilt inom småföretag, genom anslag från de s.k. SMART (Small Firms Merit Award for Research and Technology) och SPUR (Support for Products Under Research) programmen. I Australien finns ett Concessional- Loans-program som stöder specifika, tidiga kommersialiseringsaktiviteter inom små högteknologiskt inriktade företag. Japans Key Technology Centre erbjuder också lån för att stimulera konkurrensneutral FoU. Teknikspridning och stöd till samverkan mellan näringsliv, offentliga forskningsinrättningar och högskolesektorn Åtgärder för att utveckla kontakterna mellan forskningssystemet och industrin bibehålls eller förstärks i OECD-länderna. Målet är att höja effektiviteten och den internationella konkurrensförmågan genom att förbättra näringslivets tillgång till existerande kunskap, ny teknik och teknisk rådgivning vid universitet och offentliga forskningsinrättningar. Målet är dessutom att öka förståelsen hos universitet och andra forskningsinrättningar för industrins behov av FoU, öka forskarnas rörlighet och uppmuntra kommersialisering av forskningsresultat. Nederländernas senaste vitbok om forskningen, Knowledge in Action, och Danmarks nya forskningsstrategi, Forskning i perspektiv, är två aktuella exempel. Samverkan mellan näringsliv, offentliga forskningsinrättningar och högskolesektorn uppmuntras för att främja utvecklingen av nya produkter och processer men också för att bidra till ökad teknikspridning. Åtgärder har vidtagits för att hjälpa företag att anpassa sig till kraven på flexibilitet och förnyelse i hanteringen av ny teknik. Offentliga forskningsinrättningar och högskolesektorn uppmuntras att utveckla sina kontakter med avnämare i näringslivet. Initiativ tas också för att gynna en mer utbredd anskaffning och tillämpning av ny teknik. Många av dessa initiativ för att främja teknikspridning är speciellt riktade mot små och medelstora företag, vilka kan vara i ett sämre läge än de större företagen, t.ex. när det gäller medvetenhet om och finansiering av ny teknik. För detta ändamål inrättas i Australien ytterligare s.k. Co-operative Research Centres, vilka främjar forsknings- samarbete mellan högskola och näringsliv inom strategiska områden. Man vidtar också åtgärder för att förbättra industrins tillgång till expertis från CSIRO, Australiens största offentliga forskningsorganisation. I USA är de s.k. Industry-University Cooperative Research Centers inriktade på grundforskning som föreslagits av the National Science Foundation´s Industrial Advisory Boards. I Storbritannien befrämjar programmet The Link Initiative konkurrensneutral forskning i samarbete mellan företag och forskningssystem. The Development Contract Scheme i Danmark främjar forskningssamarbete mellan industrin och offentliga forskningsorgan för utveckling av s.k. generiska teknologier. I Norge finns programmet Innovation och företagande för en snabbare kommersialisering av offentlig forskning, som kan användas av småföretag, och programmet Teknikspridning från forskningsinstitutioner, som ska förbättra samarbetet kring identifiering och utveckling av användbar ny teknik. Regionalpolitiska överväganden I många länder är regionalpolitiken i allt högre grad inriktad på att stimulera FoU och sprida teknik till företag lokaliserade i specifika målområden för utveckling och omstrukturering. I Frankrike har programmen Atout, Puce och Logic, vilka rör näringslivets användning av ny informationsteknik, decentraliserats. Frankrikes Centres de Ressources Technologiques, som verkar för överföring av ny teknik till små och medelstora företag, integreras regionalt. Tyskland bygger upp mer än 20 tekniköverföringscentra, liksom 11 branschspecifika teknikcentra i landets östra delar. I Nederländerna fortsätter inom ett tidsbegränsat program den verksamhet som bedrivs av de regionala Branch Technology Centres och som avser stöd till teknikrelaterade föredrag, utställningar och utbildning. Det nordnorska teknikinstitutet tillhandahåller konsulttjänster riktade mot de tre nordligaste norska länen. Kompetensutveckling I OECD-ländernas forsknings-, teknik- och industripolitik ägnas ökad uppmärksamhet åt kompetensutveckling som den avgörande faktorn för att omsätta tekniska framsteg i ekonomisk tillväxt. Länderna eftersträvar att ungdomsutbildningen ska utrusta individen med förmåga att lära kontinuerligt och med de färdigheter som krävs för att söka och tillämpa ny kunskap. Områden med anknytning till naturvetenskap och teknik uppmärksammas särskilt. Fortbildningen får ökad betydelse under arbetslivet och ansträngningar görs för att närmare integrera arbetslivserfarenheter och fortbildning med det ordinarie utbildningssystemet. Ett ökande antal program har som mål att främja rörligheten hos forskningspersonalen både nationellt och internationellt. Många länder strävar efter att öka antalet högskoleutbildade och antalet forskarutbildade i samhället. I Danmark, Japan, Schweiz och Sverige utvärderas och/eller reformeras forskarutbildningen i olika avseenden. Australien, Island, Sverige och USA ser över villkoren för studiestödet. För att stimulera ökad rörlighet utvecklar flera länder system för externa doktorand- och forskarstipendier och ökar utbudet av nationella och internationella postdoc- stipendier. Andra sätt att gynna forskarrörlighet är att stimulera samarbetet mellan högskolan och industrin t.ex. genom gemensamma forskningsprojekt eller särskilda utbytesprogram. Kompetensutvecklingen inbegriper i de flesta OECD-länder en ökad användning av datorer och informationsteknik. Den moderna informationstekniken förbinder forskarna, deras forskningsproblem och resultat snabbare och tillförlitligare än tidigare. Danmark undersöker, tillsammans med andra OECD-länder, hur den framväxande elektroniska infrastrukturen kan komma att främja forskarnas rörlighet, uppmuntra forskningssamarbete och underlätta spridningen av forskningsresultat. I de nordiska länderna och i t.ex. Frankrike (RENATER) och Schweiz (SWITCH) utvecklas omfattande nätverk för kommunikation mellan högre utbildning och forskning. 3.3 Den svenska forskningens omfattning och struktur Den svenska forskningspolitiken uppvisar i många fall huvuddrag liknande dem som återfinns i de övergripande, internationella trenderna på området. Detta gäller t. ex. den höga prioritet som FoU ges i politiken i många OECD-länder. Forskningens betydelse för Sveriges välstånd och utveckling, såväl materiellt som socialt och kulturellt, har länge präglat forskningspolitiken. I flera länder finns nu en strävan efter en mer effektiv resursanvändning genom en ökad betoning på relevans och nyttiggörande samt mer omfattande utvärdering och uppföljning. Sverige har en lång tradition av internationella utvärderingar av forskningsområden och utvecklingen går nu mot att ytterligare vikt läggs vid utvärdering och uppföljning av forskningens resultat. Kontakterna mellan forskningssystemet och näringslivet har i Sverige, liksom i ett flertal andra länder, rönt allt större intresse. Under de senaste åren har ett flertal nya samverkansformer erhållit statligt stöd och utvecklingen på området fortsätter. Det handlar både om att ge näringslivet tillgång till den kunskap och kompetens som finns inom forskningssystemet och om att tillföra högskolan de kunskaper och frågeställningar som genereras i näringsliv och samhälle. Kompentensutvecklingen uppmärksammas alltmer internationellt som en avgörande faktor för ekonomisk tillväxt. I Sverige har politiken bl.a. syftat till att öka antalet högskoleutbildade och antalet forskarutbildade i samhället. Särskilt utbildningarna inom naturvetenskap och teknik har byggts ut, för att bl.a. samhällets och näringslivets behov av kvalificerad personal skall kunna tillgodoses. Stimulans av forskning och utbildning ses som viktiga delar av regional- politiken i många länder. Även i Sverige har dessa frågor under senare år uppmärksammats alltmer genom utbyggnad av forskningen vid de mindre och medel- stora högskolorna samt genom uppbyggnad av en högskola på Södertörn och planeringen för en ny högskola i Malmö. FoU-finansieringen i Sverige Ett karaktäristiskt drag hos det svenska forskningssystemet är att huvuddelen av den statligt finansierade forskningen utförs vid universitet och högskolor. Dessa utför därmed både den inomvetenskapligt motiverade forskningen och en stor del av sektorsforskningen vilken motiveras utifrån kunskapsbehovet inom olika samhällssektorer. Den statliga FoU-finansieringen sker via ett stort antal organ. Regering och riksdag anslår medel för forskning och utveckling inom samtliga departementsområden. Inom de flesta av dem finns forskningsråd och/eller sektorsorgan, som fördelar medel till forskning och utveckling vid universitet och högskolor, forskningsinstitut eller företag. Utbildningsdepartementet har ansvar för bl.a. grundläggande forskning och forskarutbildning. Basen utgörs av fakultetsanslagen. Forskningsråden stöder vetenskapligt betydelsefull forskning inom sina områden. De flesta finansiärer stöder i viss mån både mer grundläggande forskning och forskning av mer tillämpad karaktär. En betydande del av medlen för civil sektorsforskning avsätts inom Närings- och handelsdepartementets verksamhets- område. Härutöver finns FoU-medel i väsentlig omfattning inom bl.a. Jordbruks- och Arbetsmarknads-departementens verksamhetsområden. Statsmakterna fördelar inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde stora FoU-anslag för framför allt totalförsvarsändamål. Utbildningsdepartementets verksamhetsområde svarar för cirka 46 % av de statliga FoU-insatserna budgetåret 1995/96. Försvarsdepartementet och Närings- och handelsdepartementets verksam-hetsområden svarar för 21 % respektive 11 % av FoU-anslagen. De olika finansieringsformerna kompletterar varandra. Universitetens och högskolornas fakultetsanslag utgör forskningens basresurser och svarar för långsiktighet och kontinuitet. De används huvudsakligen till finansiering av tjänster och infrastruktur. Forskningsrådsmedel fördelas efter inomvetenskapliga kriterier till tidsbegränsade projekt och tjänster. Enskilda forskare föreslår forskningsprojekt som granskas med s.k. peer-review-system, vilket innebär att andra forskare, i vissa råd tillsammans med allmän företrädare inom det aktuella området, rangordnar projekten. Forskarna har således en stor frihet att avgöra vilken forskning som skall bedrivas inom ramen för fakultetsanslag och forskningsrådsmedel. Sektorsmedel fördelas av organ som skall tillgodose FoU- behov inom en viss samhällssektor. Dessa organ har vitt skiftande arbetssätt, men gemensamt är att finansiären kräver att även andra kriterier än inomvetenskapliga kvalitetskriterier skall vara uppfyllda. Definition och indelning av FoU I den forskningsstatistik som Statistiska centralbyrån (SCB) tar fram används de definitioner och indelningar som utvecklats inom OECD. Detta innebär att FoU delas in i grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Dessa kategorier används allmänt i den forskningspolitiska diskussionen, men gränserna mellan dem är flytande. Detta gäller även andra begrepp som utvecklats under senare år, t.ex. målinriktad forskning, strategisk forskning m.fl. Med grundforskning avses, med den definition OECD och SCB använder, att systematiskt och metodiskt söka efter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte. Begreppet inrymmer även forskning vars inriktning är att lägga en grund som kan tänkas ge tillämpning. I begreppet tillämpad forskning ligger forskning med bestämda tillämpningar i sikte. Utvecklingsarbete avser att utnyttja forskningsresultat och vetenskaplig kunskap och nya idéer för att åstadkomma nya produkter, processer, system eller väsentliga förbättringar av redan existerande sådana. När det gäller balansen mellan forskning och utvecklingsarbete dominerar för företagens del utvecklingsarbete och den utgör även en väsentlig del av de statliga forskningsfinansiärernas FoU-volym. Vid universitet och högskolor utgörs den helt övergripande FoU-verksamheten av forskning. Totalt sett genomförs större delen av forskningen i Sverige vid universitet och högskolor. Fig. 3.1 Antal FoU-årsverken1 fördelade mellan forskning och utveckling under perioden 1981-1995 Sveriges insatser för forskning och utvecklingsarbete De svenska resurserna för FoU uttryckta som andel av bruttonationalprodukten (BNP) har länge legat bland de högsta i världen. Enligt den senaste undersökningen från SCB, år 1993, satsar Sverige 3,4 % av BNP på FoU, vilket motsvarar ca 48 miljarder kronor. Denna andel var detta år högre än i något annat OECD-land. Ökningen av BNP-andelen från år 1991 förklaras av att företagens FoU-satsningar har ökat, att statistiken nu omfattar FoU inom kommuner och landsting och att Sveriges BNP har minskat. Totalt utfördes omkring 60 000 FoU-årsverken. Prognoser för år 1995 pekar mot en ökning av FoU-årsverken till 61 000 och FoU-utgifterna till 53 miljarder kronor. 1 Ett FoU-årsverke är det arbete som en heltidsanställd person utför under ett år inom FoU-området. Fördelningen mellan utvecklingsarbete och forskning är schablonberäknad. Fig. 3.2 FoU-utgifternas procentandel av BNP i Sverige jämfört med utlandet 1991 1993 Sverige 2,9 3,4 Japan 2,9 2,7 USA 2,8 2,7 OECD 2,3 2,2 Norden 2,2 2,4 EU 2,0 2,0 De totala offentliga insatserna för FoU beräknas uppgå till drygt 19,5 miljarder kronor budgetåret 1995/96 (12-månader). Av den totala statliga budgeten motsvarar FoU-anslagen ca 3 %. Andelen av BNP är 1 %. Vid en jämförelse med övriga OECD-länder år 1993 låg Sverige bland de högsta när det gäller statliga insatser för FoU räknat som andel av BNP. Utlandsfinansieringen av FoU ökar trendmässigt och förväntas dessutom få ett väsentligt tillskott tack vare den allt större omfattningen av projektbidrag från EU. Den preliminära statistiken som EU/FoU-rådet tagit fram pekar på en svensk andel på drygt 3 % av EU:s FoU-budget i de första ansökningsomgångarna. Detta skulle innebära att svenska forskare och näringsliv kommer att få ett tillskott på omkring 900 miljoner kronor per år i fyra år. FoU bedrivs främst inom näringslivet (69%) och inom universitets- och högskolesektorn (22%). Övrig offentlig sektor svarar för omkring 9 % av utförandet av den totala FoU-verksamheten. Fig. 3.3 Finansieringen av FoU i Sverige år 1993, miljarder kronor År 1993, då BNP hade sjunkit relativt kraftigt i Sverige, framstod högskolans andel av BNP som unikt hög. Andelen, 0,79 %, var då dubbelt så hög som i USA och mer än dubbelt jämfört med genomsnittet bland OECD:s och EU:s länder. Fig. 3.4Total FoU utförd inom högskolesektorn i procent av BNP år 1993 Utvecklingen av statliga anslag till olika vetenskapsområden i Sverige Utgående från statsbudgeten kan statens anslag inom samtliga departementsområden fördelas till olika forskningsfinansiärer beroende på vilket ändamål som forskningen är inriktad mot. Huvudområdena är allmän vetenskaplig utveckling, civil sektorsforskning samt försvars-forskning. Sektorsforskningens nivå har de senaste decennierna varit i stort sett konstant medan anslagen till allmän vetenskaplig utveckling ökat relativt mycket. Anslagen till försvarsforskningen ökade under större delen av 1980- talet. Budgetåret 1995/96 svarar försvarsforskningen för ca 20 % av den statliga FoU-satsningen, vilket innebär ca 4 miljarder kronor. I denna andel ingår emellertid materielutveckling, vilken utgör ca tre fjärdedelar av FoU inom försvarsområdet. Den första hälften av 1980-talet var energiforskning ett högt prioriterat ändamål, som utgjorde ca 10 % av de totala statliga insatserna för FoU. Denna satsning har emellertid avtagit under 1990-talet och motsvarar knappt 3 % budgetåret 1995/96. Insatserna inom området fysisk miljö och naturvård ökade kraftigt i mitten av 1980-talet. Av dessa utgör FoU inom biståndsrelaterad verksamhet en viktig del. Förbättring av transporter och telekommunikationer är ett annat område som numera prioriteras. Till detta område hör en stor del av insatserna inom informationsteknologin. Budgetåret 1995/96 avsätts drygt 5 % av de statliga medlen för FoU till transport- och kommunikationsområdet. Den allmänvetenskapliga forskningen har en relativt väldefinierad indelning i fakultetsområden. Till allmänvetenskaplig utveckling gick budgetåret 1995/96 totalt 9,9 miljarder kronor. Inom detta område är det medicinska området störst. För detta avsattes 2,8 miljarder kronor, vilket utgör 28 %. Därnäst kommer naturvetenskap och teknik med vardera ca 20 %. Det samhällsvetenskapliga området svarar för 10 %, medan humaniora, respektive lantbruks- och veterinärvetenskap, svarar för var-dera 8 % av resurserna. Om statens anslag för övriga ändamål därutöver tillförs och dessa fördelas på områden erhålls en översiktlig bild av forskningens fördelning per område, som bl.a. visar följande. Under perioden 1986/87 - 1995/96 har anslagen till humaniora, inkl. FoU inom kultur- och mediaområdet, ökat med nära 70 %. Den kraftiga ökningen av anslagen till humaniora bör ses mot bakgrund av en låg ursprungsnivå. Anslagen till teknisk forskning, inkl. FoU inom industriell verksamhet, energi- och teleområdet, har ökat med 18 %. Naturvetenskap tillsammans med området fysisk miljö ökade under samma period med 33 % och anslagen till medicin, hälso- och sjukvård med 12 %. Fig. 3.5 Utvecklingen av totala FoU-anslag i statsbudgeten, 1986/87 - 1995/96, miljoner kronor, 1991 års priser. * Områdesindelningen avser allmänvetenskaplig utveckling sammanslaget med "motsvarande" sektorsforskningsområde enligt SCB:s definitioner av FoU- ändamål (STBG-analys 1995/96) Den regionala fördelningen inom FoU-området FoU-verksamheten i Sverige är starkt koncentrerad till storstadsregionerna. Av de totala personella FoU-insatserna utfördes år 1993 omkring 34 % i Stockholms län, 18 % i Göteborgs och Bohus län samt 11 % i Malmöhus län. I övriga län, där mer än 60 % av befolkningen bor, utförs således endast en tredjedel av landets FoU. Fig. 3.6 FoU-årsverken i storstadslän - jämförelse med övriga län år 1993 Det privata näringslivet finansierar den större delen av FoU-verksamheten Företagens totala FoU-utgifter beräknas ha uppgått till ca 34 miljarder kronor år 1993, vilket är den högsta siffran någonsin. Näringslivet stod därmed för närmare 70% av FoU-utgifterna i Sverige. Vad gäller näringslivets totala FoU- utgifter som andel av BNP ligger Sverige högt bland OECD-länderna. De näringsgrenar som gör de största FoU-insatserna är elektronikindustrin, transportmedelsindustrin, maskinindustrin och läkemedelsindustrin. Svenska koncerners FoU-insatser utomlands är större än utländska koncerners FoU-satsningar i Sverige. Den FoU som svenska multinationella koncerner bedriver utomlands uppgick till 7,5 miljarder kronor år 1993. Detta utgjorde cirka en fjärdedel av koncernernas totala utgifter för FoU. Motsvarande siffra för utländska företags FoU-insatser i Sverige var 4,6 miljarder kronor, varav ABB svarar för en stor del. Inom företagssektorn utgör forskningen endast en mindre del av näringslivets FoU-verksamhet. För företagen är således utvecklingsarbetet det dominerande. Främjande av industriell verksamhet är det huvudsakliga syftet. Inom detta ändamål avser knappt hälften av insatserna framtagning av nya produkter, processer eller system. Drygt hälften syftar till förbättring av redan existerande verksamheter. En positiv utveckling sker bland småföretag Inom många OECD-länder har man kunnat iaktta en ökad FoU-verksamhet i de mindre företagen och då främst inom tjänsteföretagen. Motsvarande utveckling sker också i Sverige. År 1993 utgjorde FoU-utgifterna inom företag med färre än 50 anställda drygt 2,6 miljarder, vilket inte medräknas i FoU-statistiken. Detta motsvarar 8 % av övriga företags FoU. För tio år sedan var denna andel 4 % och för tjugo år sedan endast 2 %. Forskningsnära småföretag, som har etablerat samverkan med forsk-ningsverksamhet vid företag eller högskolor, och teknikintensiva små-företag svarar för en väsentlig del av denna FoU-expansion. Fördubbling av antalet forskarutbildade Antalet forskarutbildade under 65 år i samhället beräknas fördubblas fram till år 2010 jämfört med år 1990. Under de senaste decennierna har antalet forskarutbildade under 65 år i Sverige ökat från ungefär 10 000 år 1970 till nära 25 000 år 1990. Med dagens inflöde av doktorander skulle antalet år 2010 uppgå till 50 000 personer. Fig.3.7 Antalet forskarutbildade i befolkningen fram till år 2010 Antalet nyantagna studerande per år till forskarutbildningen har varit relativt konstant - drygt 2 000 - ända sedan början av 1970-talet. Först under senare hälften av 1980-talet och under 1990-talet ökade antalet nämnvärt och uppgår nu till ca 3 000 studerande. Andelen kvinnor har under samma tid ökat från 23 % till 40 %. Antalet forskarstuderande som under läsåret avlägger doktorsexamen har fördubblats sedan mitten av 1970-talet och uppgår läsåret 1994/95 till drygt 1 500. Läsåret 1994/95 var en tredjedel av dem som avlade doktorsexamen kvinnor. Fortfarande är andelen examinerade kvinnor lägst vid teknisk fakultet, där endast var femte nybliven doktor är kvinna. Sverige får genom migration ett nettotillskott av forskarutbildade. År 1994 hade antalet invandrare med forskarutbildning fördubblats jämfört med år 1991, från 500 till 1 000 personer. Det framgår dock inte av statistiken i vilken utsträckning personer med forskarutbildning, vare sig de har svensk eller utländsk doktorsexamen, har arbetsuppgifter som motsvarar deras kompetens. Antalet forskarutbildade som utvandrade är lägre, 340 personer år 1994 varav 140 hade Sverige som födelseland. Detta inbegriper även svensk forskarutbildad personal vid de svenska multinationella företagen. Enligt dessa uppgifter pågår således inte någon forskarflykt från Sverige. Resultat av FoU När det gäller produktionen av vetenskapliga artiklar, vilken ofta används som ett kvalitetsmått på forskningen, ligger Sverige på andra plats bland OECD- länderna, med mer än 1 500 publicerade artiklar per miljon invånare år 1994. Under 1990-talet är det enbart Schweiz som har producerat fler artiklar per invånare. Schweiz är centrum för många europeiska forskningsorganisationer vilket kan bidra till den höga siffran. Ämnesområden med hög publice- ringsstatistik bland svenska forskare är framför allt biomedicin, klinisk medicin och biologi. Samarbete i form av samförfattande av artiklar med forskare från EU-länderna har under perioden 1990-94 nästan fördubblats. År 1994 var drygt 3 500 artiklar samförfattade med forskare från EU-länderna av totalt närmare 7 000 samförfattade artiklar. 3.4 Mål för forskningen och riktlinjer för forskningspolitiken Mål för forskningen ------------------------------------------------------------------------------ | Regeringens förslag: Följande övergripande mål skall gälla för forskningen| | | | - Forskningen skall bidra med nya väsentliga fakta om naturen, samhället | | och kulturen och ge perspektiv på människans belägenhet i universum, i | | jordens ekosystem och i historien. | | - Forskningen skall bidra till att bevara och utveckla hälsa, kultur, | | välfärd och miljö för alla individer och befolkningsgrupper i samhället | | liksom för kommande generationer. | | - Forskningen skall bidra till ekonomisk utveckling, effektivitet i | | näringsliv och offentlig sektor samt till samhällets omställning mot en | | hållbar utveckling och därigenom också främja sysselsättning och välfärd. | | - Forskningen skall bidra till en hög allmän utbildningsnivå och främja den| | kulturella utvecklingen. | | - Forskningen skall främja kritiskt tänkande och vetenskapliga för- | | hållningssätt i samhället och därmed främja och stärka demokratin. | | - Forskningen skall bidra till internationellt samarbete och fred och | | till lösningar av globala problem. | ------------------------------------------------------------------------------ Skälen för regeringens förslag: Regeringen vill med hänsyn till forskningens betydelse och de samhällsförändringar, som beskrivits i det inledande avsnittet, föreslå följande övergripande mål för forskningen. Den forskning som bedrivs med offentliga medel skall bidra till uppfyllandet av dessa mål, även om enskilda forskningsprojekt inte kan bidra till att tillgodose samtliga mål. Dessa mål utgör, tillsammans med allmänna riktlinjer för forskningspolitiken, en analys av forskningssystemets organisation och effektivitet samt det rådande resursläget, utgångspunkter för regeringens ställningstaganden i forskningspolitiken. - Forskningen skall bidra med nya väsentliga fakta om naturen, samhället och kulturen och ge perspektiv på människans belägenhet i universum, i jordens ekosystem och i historien. - Forskningen skall bidra till att bevara och utveckla hälsa, kultur, välfärd och miljö för alla individer och befolkningsgrupper i samhället liksom för kommande generationer. - Forskningen skall bidra till ekonomisk utveckling, effektivitet i näringsliv och offentlig sektor samt till samhällets omställning mot en hållbar utveckling och därigenom också främja sysselsättning och välfärd. - Forskningen skall bidra till en hög allmän utbildningsnivå och främja den kulturella utvecklingen. - Forskningen skall främja kritiskt tänkande och vetenskapliga för- hållningssätt i samhället och därmed främja och stärka demokratin. - Forskningen skall bidra till internationellt samarbete och fred och till lösningar av globala problem. Allmänna riktlinjer för forskningspolitiken ------------------------------------------------------------------------------ | Regeringens förslag: Följande allmänna riktlinjer skall gälla för forsknings- | | politiken. | | | | l. Forskningens inriktning skall svara mot behoven i samhället. | | | | 2. Övergripande forskningspolitiska beslut skall fattas av statsmakterna | | medan organ med sakkunskap inom berörda områden beslutar om närmare | | medelsfördelning och verksamhet. | | | | 3. Krav skall ställas på hög vetenskaplig kvalitet i den forskning som | | finansieras med statliga medel. | | | | 4. Forskningen skall komma till nytta. | | | | 5. Högskolans samverkan med det omgivande samhället skall öka. | | | | 6. Forskningsetiska problem och forskarnas ansvar i dessa frågor skall | | ges ökad uppmärksamhet. | | | | 7. Jämställdheten inom forskningen skall öka liksom forskning med ett | | genusperspektiv. | | | | 8. Sambandet mellan utbildning och forskning skall stärkas. | | | | 9. Alla universitet och högskolor skall förfoga över egna | | forskningsresurser. | | | | 10. Svensk forskning skall bidra till forskningen i världen och aktivt | | samspela med forskning i andra länder. | | | | 11. Sverige skall verka för att den EU-finansierade forskningen ger ett | | brett stöd till utvecklingen i Europa. | ------------------------------------------------------------------------------ Skälen för regeringens förslag: l. Forskningens inriktning skall svara mot behoven i samhället Samhället blir alltmer kunskapsberoende. Det gäller inom alla områden. Kunskapen kommer inte bara fram genom forskning i ordets traditionella bemärkelse utan utvecklas också ur erfarenheteter av skilda slag i praktiskt arbete och problemlösande verksamhet. Att kunskapsutvecklingen i och för sig är ett vidare begrepp än forskning förringar givetvis inte betydelsen av forskningsinsatser. Forskning är och måste vara basen för mycket av kunskapsutvecklingen t.ex. i utbildning och utvecklingsarbete. De forskande institutionerna måste ha intensiva kontakter med det omgivande samhället för att ta del av problemställ- ningar, kunskaper och erfarenheter. Omvänt måste omgivningen - företag, organisationer och offentliga myndigheter - göra större ansträngningar att följa forskningens utveckling. Staten måste genom sin politik underlätta denna växelverkan. Den statliga forskningen skall samspela med näringslivets FoU för att åstadkomma ekonomisk tillväxt och en god kunskapsutveckling inom svenskt näringsliv. Kunskap är avgörande för framgångar i dagens näringsliv. Företagen satsar därför stora resurser på att utveckla kunskap. Företagen har dock knappast möjlighet att se längre än till sin egen lönsamhet när denna typ av investeringar övervägs. Staten har därför en viktig roll när det gäller att genomföra eller finansiera den forskning som de forskande företagen inte själva kan förutses ansvara för, men som är lönsam för samhället som helhet. Forskning om t.ex. energiresurser är väsentlig såväl för näringslivets tillväxt som för en hållbar utveckling. Det finns också många andra områden där forsknings- och utvecklingsinsatser främjar såväl näringsliv som andra angelägna samhällsintressen. En väl avvägd forskningspolitik är således viktig för att öka den ekonomiska tillväxten. För att den statliga forskningen skall vara tillväxtstimulerande krävs att den faktiskt är användbar för näringslivet. En annan förutsättning är att statens och näringslivets insatser kompletterar varandra så att synergieffekter uppstår. Den statliga forskningen bör därför vara inriktad mot områden där kunskapsspridningen kan förväntas bli stor och där det inte finns tillräckliga legala instrument för att företagen skall kunna skydda sina idéer. Dessa avvägningar kräver en närmare och kontinuerlig dialog mellan statsmakterna, högskolan, näringsliv och fackliga organisationer. 2. Övergripande forskningspolitiska beslut skall fattas av statsmakterna medan organ med sakkunskap inom berörda områden beslutar om närmare medelsfördelning och verksamhet Forskningens frihet och autonomi är grundläggande i ett demokratiskt samhälle. Begreppet innebär att forskningen skall vara fri i val av metoder, forskningsbara problem liksom rätten att fritt publicera forskningsresultat. Särskilt viktigt är att forskarna själva avgör vad som är vetenskapliga rön, vad som är god och dålig kvalitet etc. Forskningens frihet garanteras ytterst av det demokratiska statsskicket och dess grundlagsfästa rättigheter. Forskningsfriheten i Sverige är således starkt etablerad sedan mycket lång tid tillbaka och förvaltas väl av det offentliga forskningssystemet. Det är viktigt att denna frihet fortsatt värnas även vid en fördjupad samverkan med det om- givande samhället, bl.a. näringslivet. Det är nödvändigt med en ansvarsfördelning mellan olika nivåer och beslutsfattande organ inom forskningsområdet. De demokratiskt valda organen måste ta det yttersta ansvaret för forskningsresurserna och deras användning. I det sagda ligger för det första att statsmakterna måste ha inblick i och kunna planera för alla offentliga medel som används för att finansiera forskning, således också de löntagarfondsmedel som avsatts till stiftelser för forskningsstöd. Dessa medel är till sitt ursprung offentliga. I det ovan sagda ligger också att statsmakterna skall besluta om den övergripande fördelningen av forskningsresurserna mellan olika områden. För grundforskningens del innebär detta t.ex. att statsmakterna beslutar om fördelningen mellan områden som teknik, naturvetenskap, medicin och kulturvetenskaper. För sektorsforskningen innebär det att statsmakterna avsätter medel inom de skilda utgiftsområdena på statsbudgeten. Statsmakternas prioriteringar kan avse också mer avgränsade forskningsområden eller särskilda former för forskningsinsatser, som annars inte skulle komma till stånd. Ett särskilt ansvar för att identifiera forskningsområden som behöver stärkas vilar på forskningsråd och högskola. Men även behov och kunskaper som finns hos sektorsansvariga myndigheter, inom näringslivet och statsmakterna bör vägleda prioriteringarna. Staten måste ta särskilt ansvar för sådana forskningsområden som är av allmänt eller kulturellt värde men inte kan räkna med stöd från näringsliv eller privata intressen. Statens roll bör även vara att finansiera riskfyllda projekt som har svårt att vinna annan finansiering, men som har potential att medföra stora framsteg. Regeringens förslag till prioriterade forskningsområden presenteras i avsnitt 3.11. 3. Krav skall ställas på hög vetenskaplig kvalitet i den verksamhet som finansieras med statliga medel Forskningens kvalitet är av avgörande betydelse eftersom kvalitet är en förutsättning för relevans och meningsfull kunskapsspridning. Grunden för en högkvalitativ forskning är i allmänhet en väl utvecklad grundforskning. Svensk forskning har som regel hög kvalitet men den måste kontinuerligt värnas och utvecklas. Av särskild betydelse är att utveckla mer tvärsektoriellt vetenskapligt samarbete. En riktlinje för forskningspolitiken måste därför vara att de medel som ställs till förfogande för forskning och utvecklingsarbete skall användas för verksamhet som uppfyller högt ställda krav på vetenskaplig kvalitet. Det ligger i sakens natur att detta ytterst kan bedömas endast av dem som har hög egen professionell kompetens inom respektive forskningsområde, även om en allmän insyn är nödvändig och angelägen. Konkret kommer detta till uttryck i föreskrifter om fakultetsnämnder eller motsvarande organ vid universitet och högskolor, i reglerna för sammansättningen av forskningsråd, etc. Forskningsfinansiärerna måste utveckla formerna för en mer effektiv samverkan över alla de gränser som finansieringssystemet utvecklat. Här finns idag betydande brister. Kvalitetsgranskningen bör härvid ges stor uppmärksamhet och inslaget av internationell granskning inom alla områden måste öka, även inom områden där det i dag inte är så vanligt. Det bör särskilt observeras att ökad jämställdhet i forskningssystemet och ett ökat inslag av forskning med genusperspektiv också främjar kvalitén. Förnyelse och nya impulser är viktiga för kvalitetsutvecklingen. Detta skall åstadkommas genom att yngre forskares situation särskilt uppmärksammas med insatser i forskarutbildningen, rekryteringstjänster och genom att forskarnas rörlighet mellan forskningsinstitutioner och mellan skilda forskningsområden främjas. Det nuvarande tjänstesystemet bör förändras bl.a. i syfte att främja ökad rörlighet. 4. Forskningen skall komma till nytta Begreppet relevans i forskningen har under senare år fått ökad tyngd i de forskningspolitiska bedömningarna. I begreppet ligger att forskningen skall vara användbar för någon brukare och att den också kommer till användning. Det handlar alltså om önskemålet att forskningen och dess resultat i större utsträckning skall komma till nytta. "Nytta" måste dock ges en vid tolkning och exempelvis också omfatta humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning, dvs. sådan forskning som bidrar till förståelsen av vad som hänt, händer, kan eller borde hända i samhället. Traditionellt har relevanskrav i första hand ställts på sektorsforskningen och inneburit att den skall bedrivas kring för sektorn betydelsefulla frågeställningar. Intresset för forskningens nytta, i vid mening, är också omfattande och växande inom forskarsamhället. Erfarenheten att växelverkan mellan grundläggande forskning och tillämpning kan vara stimulerande på ömse håll kommer ofta till uttryck. Detta intresse är också ett uttryck för ett betydande samhällsansvar inom forskarsamhället. En riktlinje för forskningspolitiken skall således vara ökade ansträngningar för att bedöma relevansen av forskningsinsatser inom olika områden. Det är angeläget att bedöma både behoven av forskningsinsatser för att lösa olika problem och sannolikheten av att forskningen på nuvarande stadium och med tillgängliga resurser kan ge värdefulla resultat. Såväl relevansbedömningar som de resultat som uppnåtts måste i ökad utsträckning redovisas och därmed i sin tur kunna ligga till grund för fortsatta bedömningar och beslut. Vidare skall regelsystemen utformas så att samhällets utnyttjande av forskningsresultat uppmuntras och underlättas. Detta kommer till uttryck inte bara i de regler som gäller för patent m.m., utan också i kraven på såväl universitet och högskolor och andra myndigheter som de enskilda forskarna att aktivt informera om pågående verksamhet och uppnådda resultat. Samtliga forskningsfinansiärer och utförare bör i ökad utsträckning uppmärksamma både kvalitets- och relevansaspekterna av den forskning som bedrivs och redovisa hur detta sker. Forskningsråd och sektorsorgan måste ta ett vidare ansvar, där råden uppmärksammar samhällsrelevansen av den forskning de stöder och där sektorsorganen på motsvarande sätt slår vakt om den vetenskapliga kvaliteten. Forskningsråden bör i sina instruktioner åläggas att även uppmärksamma samhällsrelevansen samt att stödja forskning som är strategisk för såväl forskningens utveckling som samhällets behov i vid mening. Forskarna har ett betydande ansvar för forskningens relevans i här avsedd mening. Forskarnas samhällsansvar bör i ökad utsträckning betonas. Universitet och högskolor, liksom samhället i övrigt, behöver en kultur som uppmuntrar, snarare än försvårar för forskare att samverka med samhället och dess avnämare. Det kan gälla samverkan med industri och näringsliv, kommuner och landsting, konstnärlig verksamhet, folkbildning, massmedier, myndigheter och enskilda medborgare. En kraftfull satsning på de mindre och medelstora högskolorna främjar också ett sådant utbyte. Det är dock viktigt att understryka att ansvaret för att forskning i större omfattning nyttiggörs inte enbart ligger hos forskarna och högskolorna. Företag, organisationer och samhällsorgan måste också skaffa sig den kompetens som behövs för att kunna ta till sig relevanta och aktuella FoU-resultat. Det innebär bl.a. att de måste anställa fler forskarutbildade. Forskningspolitiken skall främja tillväxten av ett samhälle där kunskap skapas, växer, bevaras och nyttiggörs. Det kräver en nära samverkan med utbildningspolitiken. En välutbildad arbetskraft är en förutsättning för att kunskap och teknik skall kunna omsättas i ökad produktivitet och nya arbetstillfällen. Utbyggnad av de mindre och medelstora högskolorna främjar också forskningen och dess tillämpning. Det krävs också ett nära och utvecklat internationellt samarbete samt förmåga och intresse att utnyttja forskning och utveckling som bedrivs på annat håll i världen. Samhället måste vara öppet för vetenskapen och aktivt bidra till dess utveckling. 5. Högskolans samverkan med det omgivande samhället skall öka Högskolan har traditionellt två huvuduppgifter, utbildning samt forskning och utvecklingsarbete. I forskningsuppgiften ingår enligt 1 kap. 2 § högskolelagen (1992:1434) att sprida kännedom om verksamheten samt om hur sådana kunskaper och erfarenheter som har vunnits skall kunna tillämpas. En öppen dialog mellan vetenskapen och det omgivande samhället ökar förutsättningarna för nyttiggörande av den kunskap forskningen genererar och bidrar därigenom till samhällets utveckling. Denna dialog måste därför förstärkas. Vetenskapens företrädare bör ges ett tydligare ansvar för att kunskapen når ut till samhällets olika verksamheter. Forskningsinformation är en viktig uppgift för högskolan. Aktiv och gedigen forskningsinformation bidrar till att höja den allmänna kunskapsnivån i samhället, vilket bl.a. ökar enskilda individers möjligheter att delta i den demokratiska processen. Genom att delta i den offentliga debatten kan vetenskapens företrädare ge medborgarna och beslutsfattare ett bredare underlag för politiskt ställningstagande. Forskningsinformation i vid mening bör syfta till ett ömsesidigt kunskapsutbyte mellan högskolan och samhället. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att högskolelagen ändras så att högskolornas uppgift att samverka med näringslivet och övriga sam- hällssektorer förtydligas. Det är viktigt att incitamenten förstärks för såväl lärare och forskare som högskola att tillvarata forskningsresultat och uppfinningar som kan öka näringslivets konkurrenskraft. Forskningsresultat inom områden med social relevans - invandrares integration, folkhälsa, ungdomsfrågor m.m. - bör också kunna nyttiggöras bättre. Här har framför allt sektorsorganen men även forskningsråden en viktig uppgift. Det bör samtidigt understrykas att en ökad samverkan med näringslivet och övriga samhällssektorer inte får inskränka forskningens frihet. Enligt högskolelagen gäller som allmänna principer att forskningsproblem får fritt väljas, forskningsmetoder får fritt utvecklas och forskningsresultat får fritt publiceras. Det är angeläget att villkoren för samverkan inte resulterar i att viktiga forskningsresultat inte kommer forskningen eller samhället till godo. 6. Forskningsetiska problem och forskarnas ansvar i dessa frågor skall ges ökad uppmärksamhet Den enskilda forskaren har en betydande frihet att själv bestämma över inriktningen av sin forskning och över publiceringen av forskningsresultaten. Forskarna som kollektiv har också ett huvudansvar, i fakultetsstyrelser och forskningsråd, när det gäller beslut om finansieringen av institutioner och forskningsprojekt. Även när det gäller beslut av strategisk betydelse för svensk forskning och forskarutbildning är forskarnas synpunkter många gånger avgörande. Denna forskarnas frihet måste emellertid motsvaras av ett ansvarstagande att verka för kvalitet och relevans i forskningen, för att utbildningen håller en god kvalitet, att resultaten av forskningen bekantgörs och kommer till nytta i samhället. För att kvaliteten skall upprätthållas krävs också att forskarna tar ansvaret för att fusk, vänskapskorruption och vilseledande redovisningar i forskningen bekämpas. Problem av detta slag har kommit att aktualiseras, delvis på grund av att konkurrensen om forskningsmedel blivit hårdare och prestationsrelaterade kriterier i ökande utsträckning används vid fördelningen av medlen. Kravet på att forskarna tar ett större ansvar för relevansen hos forskningen kräver också att de intresserar sig för tänkbara negativa tillämpningar och konsekvenser av forskningen och informerar om sådana risker. Forskningens utveckling inom vissa områden, t.ex. molekylärgenetiken, ger ökad anledning till diskussion om forskningens inriktning och dess möjliga tillämpningar. Ansvarsfrågorna när det gäller tillämpningar av nya forskningsresultat är komplicerade. Forskarna måste också upprätthålla av samhället godtagbara etiska principer för metoder i forskningsprocessen, t.ex. vad gäller experiment på människor eller djur eller registrering av data om privatpersoner, för att respekten för forskarnas frihet skall kunna försvaras i samhället. Diskussionen om forskarnas ansvar har lett till att särskilda regler och nämnder för hantering av forskningsetiska problem har upprättats. Forskningsetiska frågor behandlades av en statlig utredning år 1989 (SOU 1989:74 och 75) och därefter av riksdagen (prop. 1989/90:90, bet. 1989/90:UbU25, rskr. 328). Riksdagen ansåg att forskarna själva måste ta ansvaret för den etiska kvaliteten likaväl som för den vetenskapliga. Etisk prövning av forskningsprojekt är således en naturlig del av verksamheten. Riksdagen framhöll bl.a. vikten av utbildning i forskningsetiska frågor på alla stadier, men särskilt inom forskarutbildningen. I ett samhälle med ett starkt och ökande beroende av vetenskap och teknologi är forskningsetiska frågor i vidare mening av stort allmänt intresse. Hur forskningen inriktas, vilka projekt som prioriteras, vilka metoder som används och hur man förhindrar fusk eller vilseledande resultatredovisning samt hur resultaten kan tänkas påverka samhället i stort har därmed också politisk räckvidd. Frågorna har också samband med respekten för forskningen och forskarnas integritet. Enligt regeringens bedömning är det lämpligt att nu - icke minst med tanke på den snabba utvecklingen inom vetenskapen och strävan efter en närmare samverkan mellan forskning och samhälle - göra en ny analys av de forskningsetiska frågorna i vid mening och därvid bland annat pröva hur systemet i dag fungerar i dessa avseenden. En genomgång av vad forskarsamhället och andra har gjort och gör för att hantera de etiska frågorna är därvid viktig, liksom frågor om i vilken omfattning forskningsetiska frågor verkligen belyses i utbildningen. Regeringen avser att tillsätta en utredning med parlamentarisk förankring för att allsidigt belysa dessa och andra forskningsetiska frågor. 7. Jämställdheten inom forskningen skall öka liksom forskning med ett genusperspektiv. Formellt finns inga hinder för kvinnor att bedriva forskning. Ändå är obalansen mellan könen större inom forskningen än inom många andra samhällsområden. Visserligen ökar andelen kvinnor men utvecklingen går långsamt. Särskilt påtaglig är kvinnornas underrepresentation på de högsta tjänsterna, professurerna. Endast 8 % av professorerna, 22 % av lektorerna och 27 % av forskarassistenterna är kvinnor. Forskningens kvalitet blir lidande av denna underrepresentation. Många begåvningar avlänkas och kvinnliga synsätt och erfarenheter får inte möjlighet att i tillräcklig utsträckning påverka forskningens inriktning och innehåll. Den akademiska miljön är av tradition manlig och i en av män utformad, förment allmängiltig, forskningstradition kan kvinnors insatser därför framstå som mindre vetenskapligt centrala och bli omotiverat lågt värderade. En insikt om detta håller på att växa fram. Det är angeläget att den akademiska världen i stort intensifierar sin självprövning kring dessa förhållanden så att kvinnors forskningsinsatser fullt ut tas till vara och så att kvinnor inte avstår från en forskarkarriär, som ofta är fallet i dag. Utöver de insatser som redan beslutats av riksdagen för att förändra rådande förhållanden krävs ytterligare åtgärder och systematiskt arbete på olika nivåer. En riktlinje för forskningspolitiken måste vara att verka för att samtliga nivåer i forskningssystemet arbetar systematiskt med konkreta insatser för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är även angeläget att ett genusperspektiv i ökad utsträckning införs i forskningen. Ett sådant perspektiv öppnar möjligheter att skapa ny kunskap - kunskap som annars saknar förutsättningar att kunna genereras. Det är också viktigt för vetenskapens samhällsrelevans. Detta gäller såväl inom naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning som inom kulturvetenskaperna. 8. Sambandet mellan utbildning och forskning skall stärkas Högskolans utbildning och forskning bör ömsesidigt berika varandra. Arbete inom utbildning, inklusive utveckling av denna, skall för högskolans lärare vara lika viktigt som forskning. Forskningens metoder, resultat och allmänna förhållningssätt måste vara centrala som en grund i högskoleutbildningen. Högskolan har självklart behov av goda lärare med forskarutbildning, men det finns många utbildningar där yrkeserfarenhet är lika viktig. Det gäller inte minst inom det tekniska området. De flesta lärare inom högskolan bör ha doktorsexamen. Detta bör emellertid inte ses som ovillkorliga krav. Mycket god undervisning kan förvisso ges också av lärare utan doktorsexamen och med andra yrkeserfarenheter. Krav på pedagogisk färdighet och skicklighet bör emellertid alltid ställas på lärarna. En diskussion bör föras inom högskolan om hur dessa behov kan tillgodoses. Studenterna måste få uppmuntran och inspiration till att lära. De bör i sina studier kunna känna samma glädje över att erövra ny kunskap som forskaren kan göra. De måste också få del av forskningens kritiskt ifrågasättande attityd till etablerade sanningar, liksom av dess nyanserat konstruktiva förhållningssätt i verklighetsbeskrivningen. I kontakten och diskussionen mellan lärare och studenter kan båda parter få nya insikter och infallsvinklar. Högskolans uppgift är att ge studenterna en utbildning av hög kvalitet som ger en god grund inför framtiden. Studenter inom forskarutbildningen befinner sig i gränsområdet mellan lärande och forskning. En väl fungerande forskarutbildning av hög kvalitet är av största betydelse för att inte bara högskolans utan hela samhällets behov av forskarkompetens skall kunna tillgodoses. 9. Alla universitet och högskolor skall förfoga över egna forskningsresurser Hittills har s.k. fasta resurser för forskning endast funnits vid universiteten och vid vissa större högskolor. Forskning bedrivs dock i ökande omfattning också vid de mindre och medelstora högskolorna. Här är verksamheten i hög grad beroende av externa medel. Alltsedan det nuvarande högskolesystemets tillkomst vid mitten av 1970-talet har forskningsanknuten verksamhet vid de mindre och medelstora högskolorna ökat i omfattning. Resurserna för forskningsstödjande åtgärder, forskarutbildning av lärare m.m. har successivt ökat. Erfarenheterna av forskning vid de mindre och medelstora högskolorna är goda och det är angeläget, inte minst ur ett regionalt utvecklingsperspektiv, att bygga ut dessa högskolors forskningsverksamhet. Det brukar ibland hävdas att forskningsresurserna måste koncentreras till ett fåtal högskolor för att kunna utnyttjas effektivt. Men erfarenheten visar att starka och kreativa forskningsmiljöer kan skapas också på mindre högskolor som koncentrerar sina insatser till ett mer begränsat antal områden. De mindre forskningsmiljöerna kan i många fall erbjuda god stimulans för samverkan mellan forskare från olika discipliner och utmärks också i allmänhet av ett större samspel med det omgivande samhället, vilket också främjar forskningen. Nya former av kunskapsproduktion och kunskapsförmedling ökar möjligheterna att bedriva avancerad forskning i mindre forskningsmiljöer. Andelen forskarutbildade lärare och antalet doktorander vid de mindre och medelstora högskolorna ökar stadigt. Vid dessa högskolor finns nu ett antal goda forskningsbaser. En riktlinje för forskningspolitiken skall vara att alla universitet och högskolor förfogar över egna resurser för forskning. Därigenom förbättras förutsättningarna för den långsiktiga kunskapsutvecklingen. En god forskningsmiljö har stor betydelse även för grundutbildningens kvalitet och för lärarnas kompetensutveckling. En utbyggnad av forskningsresurserna vid de mindre och medelstora högskolorna måste emellertid göras i den takt som de ekonomiska och personella resurserna medger. Detta är ett åtagande som kräver långsiktiga beslut. 10. Svensk forskning skall bidra till forskningen i världen och aktivt samspela med forskning i andra länder Få verksamheter är så internationella som forskningen. För att nå framgång nationellt krävs att man följer forskningsutvecklingen i andra länder, att man har goda internationella kontakter och regelbundet vistas vid utländska universitet. I grundforskningens väsen ligger att kunskaperna skall spridas internationellt. Det internationella samarbetet - i skilda former - inom forskningen är sedan länge en integrerad och självklar del av verksamheten. Grunden för samarbetet är, och måste vara, de enskilda forskarna, deras kontakter och deras egna beslut om hur forskningsresurserna bäst används. I princip bör resurser för internationellt forskningssamarbete avvägas mot annan forskning. Regelsystemen för användningen av forskningsresurserna måste här medge en betydande frihet, vilket de också gör i dag. Likväl innebär visst internationellt forskningssamarbete att beslut skall fattas och medel avsättas på statsmaktsnivå. Statsmakterna måste ta ansvar för att en god balans upprätthålls och att inte alltför dyrbara internationella forskningsprojekt tränger ut angelägen annan forskning. Det är angeläget att följa och pröva inriktningen av det internationella engagemanget. Alla länder måste, efter förmåga, bidra till den gemensamma internationella kunskapsbasen. Sverige tillhör tillsammans med övriga länder i Europa, samt USA och Japan de länder som utför omkring 90 % av all forskning i världen. Dessa länder har p.g.a. sin relativa rikedom ett särskilt ansvar för att bedriva forskning, för att sprida kunskaperna om den och för att medverka till att den nyttiggörs. Vidare bör sådan forskning utföras som gagnar inte bara de rika länderna utan även utvecklingsländerna. Det gäller således inte enbart sådan forskning om miljöförstöringen och energiproblemen som mer direkt påverkar livskvaliteten i Sverige utan även forskning om t.ex. livsmedelsförsörjning, befolkningsutveckling och de globala hälsoproblemen. Samarbetet med u-ländernas egna forskare är viktigt i dessa sammanhang liksom ansträngningar att via bistånd stärka u-ländernas egen forskningskapacitet. Regeringen har i de synpunkter som framförts till EU-kommissionen om innehållet i det femte ramprogrammet för forskning och utveckling föreslagit särskilda åtgärder för att undersöka behov och möjligheter att främja forskning och teknikutveckling som tar sikte på de globala problemen. Regeringen har i budgetpropositionen för innevarande budgetår framhållit att forskningssamarbetet med länder utanför EU också måste uppmärksammas. Det gäller inte minst kunskaperna om och samarbetet med Ost- och Sydostasien. Regeringen kommer därför att föreslå ökade resurser för kunskapsutveckling om och en fastare struktur för samarbetet med länderna i denna region samt ökade insatser för forskning och samarbete kring Östersjöregionen. Sverige deltar aktivt i en rad internationella forskningsorganisationer och flertalet svenska forskare deltar i internationellt forskningssamarbete. Det är angeläget att omfattningen av detta samarbete värderas och prövas i ljuset av de samlade svenska forskningsresurserna. Internationella storprojekt är många gånger förutsättningen för att framsteg överhuvud skall vara möjliga inom särskilt resurskrävande forskningsområden, men de kan ha en tendens att bli dels mycket kostsamma, dels mycket långvariga. 11. Sverige skall verka för att den EU-finansierade forskningen ger ett brett stöd till utvecklingen i Europa. Sverige är en aktiv medlem av EU:s gemensamma forskningsprogram. Det är självfallet viktigt att Sverige tar tillvara de möjligheter till ökat forskningssamarbete som medlemsskapet i EU ger. Svenska forskares och företags deltagande i det nu pågående fjärde ramprogrammet är stort. Sverige deltar i vart fjärde projekt. Om deltagandet fortsätter på samma nivå genom hela ramprogrammet, dvs. fram t.o.m. år 1999, kommer relativt betydande forskningsmedel och forskningsresultat Sverige till del, ca 900 miljoner kronor per år. Det femte ramprogrammet kommer att påbörjas år 1998. Processen att fastställa programmets innehåll inleddes under sommaren 1996. Sverige har, liksom många andra medlemsländer, framfört preliminära synpunkter på ramprogrammets utformning. I detta syfte har forskningsfinansierande myndigheter, universitet och högskolor, företag och organisationer beretts tillfälle att framföra sina åsikter. Från svensk sida kommer strävan vara att vidga det europeiska forskningssamarbetet så att det kan ge ett bredare stöd till utveckling av forskning, näringsliv och samhälle i Europa. Huvudpunkterna i det dokument som regeringen har lämnat till kommissionen omfattar en prioritering av sådana FoU-insatser som främjar ökad tillväxt och sysselsättning, som bidrar till lösningar av de globala utvecklingsproblemen och som löser konkreta samhällsproblem i Europa. Humaniora och samhällsvetenskap bör få ökat utrymme i programmet. Forskningen inom ramprogrammet bör också inriktas mot områden som kan främja utvecklingen av innovationer och ett innovativt klimat i medlemsländerna. Särskilda insatser för små och medelstora företag föreslås, liksom åtgärder för att öka deltagandet av dessa företag i övriga program. Vidare bör ramprogrammet stödja en uthållig utveckling. I detta syfte bör även fortsättningsvis ett särskilt miljöprogram finnas liksom ett tydligare inslag av miljöaspekter inom andra program. När det gäller administrationen bör öppenheten kring urvalsprocessen fördjupas och tiden för kontraktförhandlingarna minskas. Kommittéarbetet måste effektiviseras och mer tid ägnas åt strategi, policy och utvärdering. Frågan om lika representation mellan kvinnor och män i EU:s beslutsprocesser på forskningsområdet har särskilt uppmärksammats i det svenska dokumentet till EU. Denna fråga bör ges prioritet i utarbetandet och genomförandet av det femte ramprogrammet för forskning. 3.5 Stiftelser inrättade med löntagarfondsmedel -------------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Vid de ändringar av stiftelseförordnandena för de| | stiftelser som inrättades med löntagarfondsmedel som bör komma till | | stånd skall riktlinjen vara att regeringen skall utse och entlediga | | ledamöterna i stiftelsernas styrelser. | -------------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Under föregående mandatperiod bemyndigade riksdagen den dåvarande regeringen att med de tidigare löntagarfondsmedlen som kapital inrätta sammanlagt elva stiftelser. Bildandet skedde i olika omgångar. I december 1993 beslöt den dåvarande regeringen om bildandet av Stiftelsen för strategisk forskning och Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, i maj 1994 om bildandet av Stiftelsen Chalmers tekniska högskola och Stiftelsen Högskolan i Jönköping och i juni 1994 om bildandet av Stiftelsen för forskning inom områden med anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa, Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning, Stiftelsen för Internationella institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds universitet, Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, Stiftelsen för vård- och allergiforskning, Stiftelsen framtidens kultur och Stiftelsen In- novationscentrum. Stiftelsernas sammanlagda kapital uppgår nu till betydligt mer än 20 miljarder kronor. Vid utformandet av stiftelseförordnandena eftersträvades i princip en ordning som skulle säkerställa att riksdag och regering inte har någon fortsatt kontroll över stiftelsekapitalet. Den dåvarande socialdemokratiska oppositionen motsatte sig den angivna användningen av medlen. En återkommande principiell invändning var därvid att verksamheten skulle komma att undandras riksdagens, regeringens och forskarsamhällets inflytande; medlen borde i stället hanteras i sådana former att offentlig insyn i verksamheten och påverkan från statsmakternas sida möjliggjordes i så stor utsträckning som möjligt. Regeringen har denna dag beslutat propositionen Statliga stiftelser (prop. 1996/97:22). I propositionen föreslås - av skäl som anges där - att det införs en ny bestämmelse i stiftelselagen (1994:1220) av innebörd att regeringen, såvitt gäller stiftelser som har bildats av staten, får ändra sådana föreskrifter i stiftelseförordnandet som inte avser stiftelsens ändamål; föreskrifterna får ändras utan ansökan och utan styrelsens samtycke. Den nya bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. I nyssnämnda proposition lämnas en närmare redogörelse för stiftelsernas tillkomst och innehållet i stiftelseförordnandena. Därvid framgår följande i fråga om nuvarande tillvägagångssätt vid utseende av styrelseledamöter efter bildandet. När det gäller Stiftelsen framtidens kultur skall regeringen utse ledamöterna. I fråga om de båda högskolestiftelserna utses flertalet ledamöter av en särskild elektorsförsamling; också rektor är dock ledamot, och studenterna och regeringen utser vardera en ledamot. När det gäller övriga stiftelser utses ledamöterna av styrelsen i respektive stiftelse; en ledamot utses dock - utom i Stiftelsen Innovationscentrum - av regeringen. I fråga om stiftelser som har bildats av staten finns det ett starkt offentligt intresse av att föreskrifterna om förvaltningen utformas med respekt för demokratiska principer och för det allmännas bästa. Särskilt när förvaltningen rör stora belopp och avser väsentliga inslag i den offentliga verksamheten är det otillfredsställande när ansvariga demokratiska institutioner saknar möjlighet att påverka och kontrollera besluten under obegränsad tid framåt. I förgrunden kommer därvid föreskrifterna om utseende av styrelseledamöter. Även om stiftelsens ändamål ligger fast kan ändamålet uppnås på olika sätt, och för de enskilda besluten kan det ha stor betydelse vilka allmänna värderingar som ligger bakom. Det sagda föranleder att flertalet av de föreskrifter om utseende av styrelseledamöter som redogjorts för ovan bör ändras; detta gäller dock inte för Stiftelsen framtidens kultur. Ändringarna bör syfta till att regeringen utser och entledigar ledamöterna i stiftelsernas styrelser; i fråga om högskolestiftelserna skall dock lärare och studenter ha rätt att vara representerade. Att regeringen utser ledamöterna främjar också den samordning mellan stiftelsernas insatser och andra statliga insatser på främst forskningens område vilken är av synnerlig vikt för att de samlade statliga insatserna skall ge så stort utbyte som möjligt. Enligt regeringens bedömning främjas den nämnda samordningen i sådan utsträckning att resurser kan frigöras inom ramen för statens budget för angelägna nysatsningar eller för förstärkning av budgeten. I budgetpropositionen för år 1997 redogör regeringen närmare för sina överväganden i detta avseende. Enligt den föreslagna nya bestämmelsen i stiftelselagen ligger det visserligen - sedan bestämmelsen har trätt i kraft - i regeringens hand att fatta beslut om ändring i stiftelseförordnandena i enlighet med vad som nu har angivits. Som angivits ovan inrättades emellertid stiftelserna efter beslut av riksdagen; besluten föregicks av förslag av den dåvarande regeringen. Därvid gjordes vissa uttalanden i frågan hur styrelseledamöterna i stiftelserna skulle utses. Föredragande statsrådet anförde bl.a. att majoriteten av högskolestiftelsernas styrelseledamöter skulle utses av en valförsamling (prop. 1992/93:231 s. 22), varefter utbildningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande yttrade att vad som hade anförts om styrelsernas sammansättning inte hade givit utskottet anledning till erinran (bet. 1992/93:UbU18 s. 7). Riksdagen bemyndigade således den dåvarande regeringen att bilda högskolestiftelserna i enlighet med de riktlinjer som hade angivits i propositionen (rskr. 1992/93:405). Också i fråga om vissa av de övriga stiftelserna gjordes uttalanden om styrelsesammansättningen, se t.ex. prop. 1992/93:171 s. 20 och bet. 1992/93:UbU16 s. 14. Mot denna bakgrund vill regeringen underställa riksdagen frågan om riktlinjen för de ändringar av stiftelseförordnandena som regeringen avser att besluta om. 3.6 Forskningens kvalitet och relevans -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Forskningens kvalitet bör ägnas ökad | | uppmärksamhet i myndigheternas arbete. Sakkunniga från andra | | länder bör i högre grad utnyttjas för bedömning av kvaliteten på| | svensk forskning. Internationella utvärderingar bör utnyttjas i | | ökad utsträckning av forskningsfinansiärer och utförare. Medel bör| | avsättas för sådana utvärderingar. | | Relevansaspekten bör tillmätas större betydelse inom alla forsk-| | ningsområden. Även forskningsråden bör ägna större uppmärksamhet åt| | samhällsrelevansen samt stödja forskning som är strategisk för såväl| | forskningens utveckling som samhällets behov. | | Samtliga forskningsmyndigheter bör i årsredovisningar och på | | annat sätt redovisa hur den forskning som genomförs kan komma | | till nytta. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i avsnitt 3.4 redovisat vikten av att både kvalitets- och relevansaspekterna av forskningen uppmärksammas. Brist på rörlighet, en alltför snäv specialisering, oförmåga till samverkan över traditionella ämnesgränser och bristande jämställdhet är tendenser i det svenska forskningssystemet som inverkar negativt på forskningens kvalitet. Flera av dessa frågor har också, tillsammans med tjänstestruktur och organisation, utgjort huvudkritiken i de internationella utvärderingar som nyligen gjorts av flera naturvetenskapliga forskningsområden. En uppenbar brist är att antalet forskare inom ett givet område är begränsat i ett litet land, vilket kan ge upphov till kamaraderi och jävsituationer. Det finns vidare en risk att företrädare för dominerande forskningsriktningar motarbetar uppkomsten av nya idéer. Systemet kan således verka konserverande och motverka förnyelse. Under år 1995 fördes i media en debatt om forskningsrådens sätt att fungera där de beskylldes för att gynna de egna forskarna i råd och beredningsgrupper. Frågan uppmärksammades också i revisionsarbetet. Efter denna debatt har råden vidtagit olika åtgärder för att minska riskerna för jäv, t.ex. att ledamöters ansökningar också granskas av helt fristående internationella bedömare, att skriftliga instruktioner fastställs samt att beslutande och beredande organ uppmärksammas på problematiken. Det Medicinska forskningsrådet som särskilt kritiserats, förnyades helt år 1995 genom att både regering och elektorsförsamling utsåg nya ledamöter. Viktiga förutsättningar för att upprätthålla en hög kvalitet i svensk forskning är rekrytering av unga forskare, ökad förnyelse och större rörlighet. Det är också angeläget att öka antalet kvinnliga forskare. Behovet av förnyelse och rörlighet i forskningssystemet för att bättre kunna motsvara industrins krav har också påpekats av Industriförbundet i skrivelser till regeringen. Åtgärder för att främja tvärvetenskap och ökad jämställdhet är särskilt viktiga för att höja forskningens kvalitet. Finansiärer och utförare har alla ett ansvar för arbetet med dessa frågor. Utöver universitets och högskolors självklara roll som utförare med självständigt ansvar i det decentraliserade svenska systemet finns anledning att nämna forskningsråden som har särskilt goda förutsättningar att främja förnyelse och rörlighet. Även sektorsorganen bidrar till förnyelsen genom att deras forskningsbehov medför annorlunda problemformuleringar än de inomvetenskapliga. Frågeställningarna är ofta tvärvetenskapliga, vilket kan kräva ny kompetens, nya samarbetsmönster och ny metodik. Forskningens kvalitetsfrågor är nära kopplade till motsvarande kvalitetsfrågor inom grundutbildningen. Regeringen redovisar i budgetpropositionen för år 1997 sina bedömningar och förslag avseende kvaliteten i grundutbildningen. Ökade krav bör ställas på att organ som fördelar medel för forskning utnyttjar extern expertis vid bedömning av kvalitet. Närmare samråd bör ske mellan organ inom samma samhällssektor, där så är motiverat genom särskilda samrådsgrupper. Forskningsråden bör kunna utnyttjas som rådgivare till sektorsforskningsorgan i frågor om inomvetenskaplig kvalitet. Regeringen följer uppmärksamt rådens och universitetens åtgärdsarbete och kommer att föreskriva att de lämnar sådana uppgifter om kvalitetsgranskningsarbetet att det blir möjligt att följa hur de arbetar med denna viktiga fråga. Motsvarande krav måste givetvis ställas även på övriga forskningsfinansiärer och utförare, t.ex. sektorsforskningsmyndigheter. Av de uppgifter som samlats in av Forskningsfinansieringsutredningen framgår att sektorsorganens arbete med kvalitetsfrågorna skiljer sig åt i hög grad mellan olika organ och att man inte alltid utnyttjar den kunskap som finns eller låter oberoende externa sakkunniga medverka i arbetet. Forskningens kvalitet kan i många fall endast värderas i ett internationellt jämförande perspektiv. Det är därför väsentligt att sakkunniga från andra länder i ökad utsträckning utnyttjas i kvalitetsbedömningar. Samtliga forskningsfinansiärer bör därför, där det inte av speciella skäl är motiverat med en rent nationell bedömning, basera sina beslut i kvalitetsfrågor på omdömen i vilka även internationella experter medverkar. Internationella utvärderingar av det slag som genomförs av forskningsråden och vissa sektorsorgan bör utnyttjas i ökad utsträckning för bedömning av kvaliteten på svensk forskning. Sådana utvärderingar bör göras inom alla områden, dvs. även när det gäller sektorsforskning. De bör, efter mönster av Naturvetenskapliga forskningsrådets s.k. storutvärderingar, där så är lämpligt omfatta all forskning inom det studerade området oberoende av finansiär. Forskningsråd och sektorsorgan bör gemensamt utarbeta rullande planer över områden som skall utvärderas under de närmast följande åren och överenskomma om samarbete eller en lämplig ansvarsfördelning för genomförandet. Forskningsfinansiärerna bör, inom ramen för de medel man anvisar för forskning, också avsätta medel för sådana utvärderingar. Universitet och högskolor bör på samma sätt låta utvärdera institutionernas forskningsverksamhet. Vid utvärderingar bör också genusaspekten beaktas där så är möjligt. Regeringen återkommer i avsnitt 3.9 till frågan om ökat nyttiggörande av forskningsresultat. Relevans bör tillmätas större betydelse inom all forskning. Härmed avses forskningens relevans för det omgivande samhället. För ändamålsbestämd eller tillämpad forskning är forskningens relevans för avnämare i samhället ofta direkt och tydligt definierbar. Grundforskningens relevans för det omgivande samhället är däremot i regel inte lika uppenbar och lätt att definiera. Detta utesluter inte att mer samhällsrelaterade nyttighetsaspekter kan komma in även inom olika grundforskningsområden, vilket förutsätter ett nära samspel mellan forskarna och samhället. Vid en sådan bedömning är det emellertid mycket viktigt att ta hänsyn till det långa tidsperspektiv i vilket grund- forskningens resultat och nytta bör ses. Samtliga forskningsfinansiärer och utförare bör i ökad utsträckning uppmärksamma relevansen av den forskning som bedrivs och hur den forskning som genomförs kommer till nytta. För sektorsorgan och motsvarande innebär detta att de skall bedöma och följa upp resultaten med hjälp av externa avnämar- eller expertgrupper. Av de redovisningar som gjorts av Forskningsfinans- ieringsutredningen framgår att många sektorsorgan redan har utvecklat sådana kriterier och arbetsformer. Även forskningsråden bör ägna större uppmärksamhet åt samhällsrelevansen samt stödja forskning som är strategisk för såväl forskningens utveckling som samhällets behov. De åtgärder och nya prioriteringar som redovisats ovan kräver för sitt genomförande olika slag av förändringar i de anvisningar regeringen fastställer för myndigheternas arbete, t. ex. instruktioner och regleringsbrev. Regeringen avser att senare fatta erforderliga beslut med avseende på berörda myndigheter. 3.7 Jämställdhet och genusforskning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Ett sekretariat för genusforskning bör | | inrättas vid Göteborgs universitet. Regeringen föreslår i budget-| | propositionen för år 1997 att 5 miljoner kronor anvisas för detta| | ändamål. | | De Kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg har goda förut- | | sättningar att kunna vara nationellt ansvarsbibliotek för | | kvinno-, mans- och genusforskning. Regeringen föreslår i bud- | | getpropositionen för år 1997 att 0,5 miljoner kronor anvisas | | till Kungl. biblioteket för en ansvarsbiblioteksfunktion inom | | området. | | De forum och centrum för kvinnliga forskare och kvinno- | | forskning som hittills givits stöd bör ges höjda bidrag. | | Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att totalt| | 8,4 miljoner kronor anvisas. Bidrag bör fr.o.m. nästa budgetår | | ges även till Jämställdhetscentrum i Karlstad. Regeringen föreslår| | i budgetpropositionen för år 1997 att 350 000 kronor anvisas för| | detta ändamål. | | Linköpings universitet bör ges resurser för att bygga upp ett | | nytt s.k. tema, tema Genus. Regeringen föreslår i | | budgetpropositionen för år 1997 att 4,9 miljoner kronor anvisas | | till Linköpings universitet för detta ändamål. | | Arton tjänster med inriktning mot genusforskning bör inrättas. | | Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att 10 | | miljoner kronor ställs till förfogande för detta ändamål. | -------------------------------------------------------------------- Inledning I propositionen Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164, bet. 1994/95:UbU18, rskr. 1994/95:405) presenterades en rad åtgärder i syfte att öka jämställdheten vid universitet och högskolor. Flertalet av dessa åtgärder har nu genomförts. Medel för doktorandtjänster och för postdoktorala stipendier för kvinnor, liksom medel för kvinnliga gästforskare, har fördelats. Medel för professurer och forskarassistenttjänster för underrepresenterat kön har också anvisats. Samtliga forskningsråds och Forskningsrådsnämndens (FRN) instruktioner har kompletterats med åligganden att främja jämställdhet. Ändringar i högskoleförordningen har gjorts, bl.a. för att tydliggöra möjligheterna till positiv särbehandling av individer av underrepresenterat kön. Krav på att båda könen skall vara representerade i tjänsteförslagsnämnder m.m. har införts i högskoleförordningen. FRN har på regeringens uppdrag inkommit med förslag till ämnen för tjänster med inriktning mot genusforskning. Utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning m.m. I januari 1995 tillkallade regeringen en särskild utredare för att bl.a. föreslå åtgärder som främjar kvinno- och jämställdhetsforskning. Utredningen överlämnade i december 1995 betänkandet Viljan att veta och viljan att förstå - kön, makt och den kvinnovetenskapliga utmaningen i högre utbildning (SOU 1995:110). Enligt direktiven skulle utredaren särskilt undersöka hur uppgifterna att utreda, skapa opinion och dela ut bidrag för att främja kvinno- och jämställdhetsforskning bäst kan utformas. Vidare skulle utredaren ge förslag angående stöd till forskare av underrepresenterat kön. Utredningen föreslår att ett sekretariat inrättas med uppgift att nationellt koordinera, utreda, skapa opinion, informera om och dela ut bidrag till kvinno- och jämställdhetsforskning. Sekretariatet skall ha till uppgift att sprida kvin- noforskningens resultat och därigenom bidra till samhällsdebatten. Det skall ha motsvarande uppgifter när det gäller mansforskningen. Det skall vidare arrangera ämneskonferenser på olika områden i syfte att utveckla den vetenskapliga diskussionen samt stödja uppbyggandet av nätverk mellan olika generationer av kvinnoforskare. Sekretariatet föreslås bestå av minst fem tjänster. Utredningen föreslår vidare att ett kvinnoforskningsråd inrättas med hu- vudsaklig uppgift att dela ut bidrag och koordinera vissa jämställdhetsin- satser. Det föreslagna kvinnoforskningsrådet rekommenderas bli jämställt med övriga forskningsråd. För att finansiera rådet föreslås att en forskningssekreterartjänst och en assistent från genuskommittén vid FRN förs över till rådet samt att de övriga forskningsråden finansierar en handläggare vardera vid det föreslagna kvinnoforskningsrådet. Utöver detta föreslår utreda- ren att Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR), Medicinska forskningsrådet (MFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) och Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) i likhet med Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), inrättar vardera sex forskarassistenttjänster med inriktning på könsteoretisk forskning. Utredningen föreslår vidare att de Kvinnohistoriska samlingarna vid Göte- borgs universitet ges ett nationellt uppdrag att vara dokumentationscentral för hela den svenska kvinnoforskningen samt att de ges ökade resurser. Vidare föreslås satsningar för att komma tillrätta med de strukturella problem som, enligt utredaren, finns och förordar bl.a. obligatorisk fortbildning i grundläggande genusteori för samtliga lärare verksamma vid universitet och högskolor. De forum och centrum för kvinnoforskning som finns vid universiteten och vissa högskolor föreslås få samma status som lärosätenas institutioner varför deras nuvarande särskilt utpekade resurser föreslås läggas in i respektive universitets och högskolas ordinarie budget. En översyn av forumens och centrumens organisatoriska uppbyggnad tillsammans med en utvärdering av de gångna årens verksamhet som stöd för den framtida utvecklingen föreslås också. Utredaren menar att högskolelagen och högskoleförordningen bör ändras så att fakultetsledningar ges möjlighet att utan utlysning kalla personer med den kompetens det finns behov av. Vidare föreslås att den nuvarande tjänstestrukturen inom universitet och högskolor ses över med hänsyn tagen till den forskning om arbetsliv och könshierarkier som redan föreligger. Utredningen föreslår också att titeln professor utvecklas till en kompetenstitel samt att en ny tjänstetyp som professor på deltid införs. Utredaren anser att de rekryteringsmål som aviserades i den tidigare nämnda jämställdhetspropositionen bör kopplas direkt till universitetens och högskolornas anslagsbeviljning och att Högskoleverket ges förstärkta direktiv att bevaka och utvärdera hur universiteten och högskolorna lever upp till de rekryteringsmål som kan komma att fastställas. Utredaren föreslår dessutom att Högskoleverket ges i uppdrag att göra en utvärdering av vilka konsekvenser decentraliseringen av högskolesystemet har haft för kvinnor respektive män på lärosätenas institutioner samt att undersöka hur handledningen på 60-, 80-poängs och doktorandnivå fungerar för kvinnliga och manliga studenter. Postdoktorala stipendier bör enligt utredningen vid behov kunna förläggas till annan ort i Sverige men ändå värderas lika högt som vistelse i utlandet. Föräldraledighet bör betraktas som merit för såväl kvinnor som män när det söker tjänster. Utredaren anser att ansökningsbestämmelserna avseende alla offentliga forskningsmedel bör ändras så att alla forskarkategorier kan lämna självständiga forskningsansökningar. Dessutom skall varje ansökan innehålla en obligatorisk redovisning av projektets genusrelevans eller en motivering till varför en sådan redovisning inte föreligger. Utredningens betänkande har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna betonar i sina svar vikten av att utredningen har kommit till stånd. Ut- redningens förslag om inrättande av ett sekretariat och ett kvinnoforskningsråd avvisas dock av en majoritet av remissinstanserna. Invändningarna avser främst inrättandet av centrala myndigheter. Dessutom anser många remissinstanser att relationen mellan det föreslagna sekretariatet och det likaledes föreslagna kvinnoforskningsrådet är oklar. En majoritet av remissinstanserna tillstyrker emellertid att de Kvinnohistoriska samlingarna ges ett nationellt uppdrag att vara dokumentationscentral för hela den svenska kvinnoforskningen och att de får utökade resurser. Remissinstansernas svar rörande utredningens övriga förslag om främjande av kvinno- och jämställdhetsforskningen och stöd till underrepresenterat kön varierar i hög grad. En majoritet av instanserna är dock kritiska till huvud- delen av utredningens förslag. En remissammanställning kan erhållas från Utbildningsdepartementet (dnr U95/4053/F). Studier om meritvärdering vid tjänstetillsättningar Meritvärdering vid tillsättning av tjänster är en fråga som uppmärksammats i jämställdhetsdebatten. På förslag av arbetsgruppen för jämställdhet inom högre utbildning och forskning, JÄST-gruppen, gav regeringen våren 1994 Linköpings universitet i uppdrag att göra en förstudie om denna fråga. I februari 1996 överlämnades rapporten Värdering av kvinnors respektive mäns meriter vid tjänstetillsättning inom universitet och högskolor (Ds 1996:14). Utredarna har efter en genomgång av tillsättningsärenden under perioden 1982-1994 konstaterat att kvinnor hävdar sig väl i konkurrensen om de tjänster de söker. Samtidigt visar studien att det i mindre än hälften av de totalt 311 fall som studerades fanns kvinnliga sökande. Utredarna har inte funnit något diskriminerande mönster vid en fördjupad analys av sakkunnigutlåtanden vid ett tjugotal tillsättningsärenden. Utredarna anser dock att proceduren för tillsättning av lärartjänster i högskolan är långsam, ineffektiv och otidsenlig samt anser sig ha funnit indikationer på att detta kan missgynna kvinnliga sökande. I en annan studie, Peer Reviewers Favour Males, redovisas en analys av poängsättning vid tjänstetillsättningar vid MFR under 1995. Där framgår att kön och personliga kontakter i hög utsträckning påverkar poängsättning vid tillsättning av forskarassistenttjänster.I rapporten hävdas också att nästan hälften av dem som sökt forskarassistenttjänst vid rådet under 1990-talet varit kvinnor, men att det varit betydligt svårare för dessa kvinnor att få tjänster än för de manliga sökande. Forskningsfinansieringsutredningen Jämställdhet inom den högre utbildningens och forskningens område berörs även av Forskningsfinansieringsutredningen. Av dess betänkande Forskning och pengar (SOU 1996:29) framgår bl.a. att kvinnor generellt får lägre forskningsbidrag än män och att varken ålder eller tjänstestruktur kan förklara detta. Utredningen föreslår att regeringen uppdrar åt de statliga forskningsfinansiärerna att göra en genomgripande analys av orsakerna till skillnaderna och att föreslå åtgärder. Forskningsfinansieringsutredningen föreslår också att jämställdhetsrevisioner genomförs vid landets forskningsfinansierande och forskningsutförande organ. Skälen för regeringens bedömning: Den bristande jämställdheten vid landets universitet och högskolor är oacceptabel. Mot bakgrund av att den sneda könsfördelningen vid landets lärosäten får negativa konsekvenser såväl för högskolans verksamhet som för samhället i övrigt presenterade regeringen våren 1995 en jämställdhetspropoition som avsåg utbildningsområdet (prop. 1994/95:169, bet.1994/95:UbU, rskr. 1994/95:405). Regeringens initiativ och de särskilda medel som anvisades var avsedda att stimulera universiteten och högskolorna att intensifiera jämställdhetsarbetet. Det ankommer nu på universiteten och högskolorna att själva analysera situationen och finna de medel som bäst främjar jämställdhet och kvalitet. Regeringens jämställdhetspolitik på den högre utbildningens och forskningens område innebär åtgärder dels i syfte att uppnå en jämnare könsfördelning bland forskarstuderande, lärare och forskare, dels i syfte att öka forskning med ett genusperspektiv. Genusforskning Det är angeläget att genusperspektiv i ökad utsträckning införs i forskningen. För att påskynda detta föreslår regeringen i budgetpropositionen för 1997 avsevärda resursförstärkningar. Syftet är att bygga vidare på den organisation och "dubbla strategi" som tillämpats när det gäller genusforskning. Det innebär att satsningar görs dels på de tvärvetenskapliga forum och centrum som finns vid lärosätena, dels på fortsatt inomdisciplinär uppbyggnad av genusforskningen. Betydelsen av åtgärder på detta område har också framhållits av flera utomstående organisationer, däribland Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Regeringens forskningsberedning arrangerade tillsammans med Arbetsgruppen för jämställdhet i högre utbildning och forskning, JÄST-gruppen, år 1995 ett seminarium om genusperspektivets betydelse för forskningens utveckling inom olika vetenskaper. En rapport från seminariet, Genusperspektiv i forskningen (Ds 1996:26), har presenterats. Vid seminariet visades bl.a. hur ett genusperspektiv ökar kvaliteten i forskningen. Genusperspektivet synliggör kvinnor och lyfter fram fler kvinnliga förebilder. Genusforskningen blottlägger makthierarkier och bidrar därmed till att eliminera hinder för jämställdhet. Vetenskapernas självförståelse berikas genom att grundläggande värderingsnormer ifrågasätts. Genusforskningen kan också främja skapandet av mer „allmänmänskliga„ produkter och därmed ett mer jämställt vardagsliv. Regeringen vill här också markera mansforskningens betydelse. Det finns dock inom mansforskningen ett stort behov av metod- och teoriutveckling. I många samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen är det relativt lätt att inse genusperspektivets relevans och positiva implikationer. Det är också inom dessa områden som erfarenheten av forskning med genusperspektiv är störst. Genusperspektivet är emellertid i hög grad relevant också inom tekniska, naturvetenskapliga och medicinska ämnen. Teknisk forskning ligger till grund för tekniska produkter och industriella tillämpningar och bidrar därmed till samhällets utveckling - ett samhälle som består av både kvinnor och män. Ett genusperspektiv tillför teknisk, medicinsk och naturvetenskaplig forskning både kvinnors och mäns erfarenheter. När genusperspektivets relevans för teknisk och naturvetenskaplig forskning ifrågasätts görs det ofta utifrån en fokusering på problemlösningsfasen i forskningsprocessen. Det är dock i den inledande problem- valsfasen och i den avslutande resultatanalysen och erfarenhetsåterföringen som genusperspektivet kan bidra och tillföra den tekniska och naturvetenskapliga forskningen ny kunskap. All vetenskap påverkas av kultur och värderingar. Detta gäller också tekniken och naturvetenskapen. Där kan ett genusperspektiv bidra till förståelse om värderingars betydelse för problemval m.m. Vem som definierar vad som är ett vetenskapligt problem påverkar resultatet av forskningen och därmed den världsbild vetenskapen bygger upp och den teknik den leder till. Regeringen anser dock att föreskrifter från regeringen avseende ansökningar om medel från forskningsfinansierande myndigheter, liknande dem som utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning föreslår, skulle innebära en alltför långtgående detaljreglering av myndigheternas verksamhet. Med hänsyn tagen till forskningens frihet ligger det också en risk i att från statsmakternas sida generellt peka ut ett särskilt perspektiv. Regeringen delar den bedömning utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning gör rörande behovet av ett sekretariat för genusforsk- ning. Ett sekretariat med uppgift att utreda, skapa opinion, stimulera och informera om genusforskning bör därför inrättas. Det är lämpligt att sekretariatet blir en självständig inrättning. Regeringen förordar att det skall finnas vid Göteborgs universitet. Härigenom kan sekretariatet på bästa sätt använda sig av den resurs som de Kvinnohistoriska samlingarna utgör och en ömsesidigt förstärkande effekt bör kunna uppnås. Sekretariatet skall ha en nationell överblick över genusforskning samt aktivt sprida forskningens resultat. Sekretariatet skall även följa forskningsrådens arbete och därvid verka för att genusforskningen stimuleras och integreras i forskningsrådens ordinarie verksamhet. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås att 5 miljoner kronor anvisas till Göteborgs universitet för att upprätta ett genusforsknings- sekretariat. Regeringen anser att det är väsentligt att genusforskningen integreras i den ordinarie forskningen och att de ordinarie forskningsfinansierande organen fördelar medel även till genusforskning. Som tidigare nämnts har regeringen som en följd av jämställdhetspropositionen i instruktionerna för FRN och forsknings- råden lagt fram att dessa inom sina respektive verksamhetsområden skall främja jämställdhet mellan kvinnor och män samt i FRN:s och forskningsrådens under Utbildningsdepartementet regleringsbrev ställt krav på återrapportering rörande jämställdhetsarbetet. Regeringen kan därför inte ställa sig bakom det förslag utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning lagt om att inrätta ett särskilt kvinnoforskningsråd. Regeringen delar den uppfattning utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning har att de Kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg har förutsättningar att vara nationellt ansvarsbibliotek för svensk kvinno-, mans- och genusforskning. Kvinnohistoriska samlingarna är ett specialbibliotek vid Göteborgs universitetsbibliotek och sedan 25 år Sveriges dokumentationscentral för kvinnoforskning. Biblioteket har byggts upp som en serviceinstitution för kvinnovetenskap och studier i kvinnors historia och villkor. Det bevakar och registrerar vad som skrivs i Sverige och utomlands om kvinnors liv förr och nu samt ordnar och förtecknar kvinnohistoriskt handskriftsmaterial. Samlingarna är unika genom sin storlek och utgör en god bas för vidare utveckling inom området kvinno-, mans- och genusforskning. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås att 0,5 miljoner kronor anvisas till Kungl. biblioteket för uppbyggande av en ansvarsbiblioteksfunktion inom området. Forum och centrum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning har vuxit upp under de senaste 20 åren vid universitet och högskolor. De är sinsemellan obe- roende, men samverkande organ, med tvärvetenskaplig inriktning. De är betydelsefulla för såväl kvinnliga forskare som för kvinno- och genusforskning. Regeringen delar den bedömning utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning gör att landets forum och centrum bör ges förstärkt stöd. Utöver de åtta som hittills fått bidrag bör tillkomma Jämställdhetscentrum i Karlstad. Medlen bör även fortsättningsvis särskilt utpekas. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för år 1997 resurser uppgående till totalt 8,75 miljoner kronor till dessa organ. Vid Linköpings universitet har det länge funnits en vital kvinno- och genus- forskning. Den temaorganiserade forskningsmodellen vid universitetet har även visat sig utgöra en attraktiv miljö för kvinnliga forskare. Den ger i många fall ett bredare perspektiv på metoder och objekt än den ämnesinriktade forskningen. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för budgetåret 1997 ett resurstillskott om 4,9 miljoner kronor för inrättande av ett nytt tema, tema Genus, vid universitetet. Sedan budgetåret 1991/92 har FRN i uppdrag att främja kvinno- och jämställdhetsforskning. För budgetåret 1995/96 disponerar FRN 11 miljoner kronor (12 månader) för kvinno- och jämställdhetsforskning. Regeringen anser att FRN:s verksamhet inom området kvinno- och jämställdhetsforskning är värdefull och att den bör bedrivas även i fortsättningen. I enlighet med jämställdhetspropositionen uppdrog regeringen i juni 1995, vilket nämnts i det föregående, åt FRN att definiera och föreslå inom vilka ämnen professurer eller forskartjänster med inriktning mot genusforskning bör inrättas. Regeringen anser det mycket angeläget att främja genusforskningen inom ämnen där den i dag saknar förankring. Det är regeringens bedömning att det är tjänster inom dessa ämnen som gör mest nytta. Dock kan det finnas anledning att fördela ett visst antal tjänster även till ämnen där genusforskningen är väl förankrad, för att bl.a. främja en fortsatt teoribildning på området. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för budgetåret 1997 en förstärkning med 10 miljoner kronor för inrättande av tjänster med inriktning på genusforskning. Medlen skall finansiera 18 tjänster inom följande ämnen: litteraturvetenskap, sociologi, informationsteknologi, folkhälsovetenskap, fysikundervisningens didaktik och människa-maskin. I varje ämne skall en professur, en forskarassis- tenttjänst och en doktorandtjänst inrättas. Regeringen avser att ge berörda forskningsråd i uppdrag att föreslå vid vilket lärosäte tjänsterna skall finnas. Samtliga ämnen skall ha en ämnesprecisering till genusforskning och de tre tjänsterna inom respektive ämne skall finnas vid samma lärosäte. I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att medel ställs till förfogande. Regeringen avser att med utgångspunkt i rådens förslag fatta beslut om fördelning av medel till de lärosäten där tjänsterna skall inrättas. Regeringen delar den bedömning utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning gör att högskolans lärare bör fördjupa sina kunskaper avseende jämställdhet och grundläggande genuskunskap. I budgetpropositionen för år 1997 betonas universitetens och högskolornas ansvar för att samtliga lärare har eller bibringas goda pedagogiska kunskaper. I detta sammanhang poängteras att de pedagogiska kunskaperna även bör kompletteras med grundläggande kunskaper om jämställdhet. Lärosätena skall i sina årsredovisningar redogöra för vilka åtgärder de har vidtagit för att genomföra detta. Jämställdhet Det är, som tidigare nämnts, angeläget att de forskningsfinansierande myndigheterna aktivt deltar i jämställdhetsarbetet på forskningsområdet. De kan genom att i sin verksamhet främja jämställdhet mellan kvinnor och män bl. a. påverka könssammansättningen när det gäller högskolans lärarkår. Regeringen har i samtliga forskningsråds instruktioner infört bestämmelse om att råden skall verka för jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta krav bör även gälla sek- torsforskningsorganen. Regeringen avser därför att i sektorsforsknings- myndigheternas instruktioner göra motsvarande ändringar. Regeringen anser i likhet med Forskningsfinansieringsutredningen att det är motiverat med jämställdhetsrevisioner vid landets forskningsfinansierande och forskningsutförande myndigheter. Högskoleverket har enligt sin instruktion ansvar för att följa upp utbildningen och forskningen i högskolan med beaktande av bl.a. verksamhetens roll och sätt att fungera i förhållande till samhällets och arbetslivets utveckling och kunskapsbehov. Verket har även som särskild uppgift att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Dessutom finns i regle- ringsbrev för forskningsråden krav på återrapportering rörande jämställdhetsar- betet. Informationen bör innehålla analyser av medelstilldelningen av det slag som såväl Forskningsfinansieringsutredningen som utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning efterlyser. Regeringen bedömer därför att det för närvarande inte är motiverat att vidta några särskilda åtgärder för att säkerställa att nämnda åtgärder genomförs, men vill betona Högskoleverkets och de enskilda myndigheternas ansvar i dessa frågor. Förslagen från utredningen om insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning som rör ändringar i högskolelag och högskoleförordning bereds för närvarande inom regeringskansliet. Detsamma gäller liknande förslag från JÄST-gruppen. När det gäller de av utredningen föreslagna åtgärderna avseende lärartjänster vid landets universitet och högskolor avvaktar regeringen resultatet av den utredning som har till uppgift att föreslå en ny tjänsteorganisation för statliga universitet och högskolor (dir. 1996:3). Det långsiktiga arbetet med att uppnå en jämn könsfördelning på alla nivåer inom lärarkåren ankommer på universiteten och högskolorna själva. Därför aviserade regeringen i jämställdhetspropositionen att rekryteringsmål avseende andelen kvinnor bland nyrekryterade professorer kommer att införas. Regeringen avsåg att återkomma till frågan i budgetpropositionen för år 1997. I januari 1996 tillkallade regeringen, som tidigare nämnts, en särskild utredare för att göra en översyn av tjänsteorganisationen. Resultatet av översynen skall re- dovisas senast i december 1996. En ny lärartjänsteorganisation för högskolan kan förmodas förbättra högskoleledningens möjligheter att uppnå rekryteringsmålen. Dessa mål kommer därför att beredas vidare tillsammans med den pågående utred- ningens förslag och regeringen återkommer till frågan i en särskild proposition under år 1997. Det är dock väsentligt att samtliga lärosäten redan nu intensi- fierar det lokala jämställdhetsarbetet för att säkerställa att de kommande rekryteringsmålen kommer att uppnås. 3.8 Forskning vid mindre och medelstora högskolor -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: De mindre och medelstora högskolorna samt| | Lärarhögskolan i Stockholm och Idrottshögskolan i Stockholm bör | | tilldelas kraftigt ökade och permanenta forskningsresurser. | | Dessa bör fritt kunna disponeras av respektive högskola så att | | denna kan utveckla forskningen under eget ansvar. Regeringen | | föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att sammanlagt 280 | | miljoner kronor anvisas till forskningen vid dessa högskolor. | | Under förutsättning att möjligheterna till samordning ökar | | mellan de s.k. löntagarfondsstiftelsernas insatser och andra | | statliga insatser, bör det finnas utrymme för ytterligare | | förstärkningar. I budgetpropositionen för år 1998 kan i så fall | | föreslås en särskild satsning på forskningen vid vissa medelstora| | högskolor. Några av de medelstora högskolorna bör då ha | | förutsättningar att få självständig rätt att inrätta professurer, att| | få utfärda doktorsexamen samt därmed att kunna ansöka om att få | | benämnas universitet före år 2000. | -------------------------------------------------------------------- Inledning Anslagen till forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor har successivt ökat. Resurserna för de direkta forskningsstödjande åtgärderna vid dessa högskolor uppgår läsåret 1995/96 (för 12 månader) till cirka 75 miljoner kronor. Dessutom har 40 miljoner kronor anvisats för samarbete i nätverk mellan de aktuella högskolorna samt universitet och högskolor med fasta forskningsresurser. Vidare finns medel för forskningssamverkan mellan mindre och medelstora högskolor och näringslivet, som uppgår till 40 miljoner kronor. Lärarhögskolan i Stockholm förfogar över forskningsresurser om drygt 8 miljoner kronor, som anvisas inom Stockholms universitets fakultetsanslag. Storleken av dessa samlade resurser, cirka 163 miljoner kronor, är dock mindre än 3 % av de totala fakultetsanslagen. År 1994/95 fanns sammanlagt 29 professurer placerade vid de mindre och medelstora högskolorna men inrättade vid lärosäten med fakultet. Sedan den 1 juli 1995 har de mindre och medelstora högskolorna möjlighet att ansöka hos Högskoleverket om att få inrätta professurer. Hittills har Högskoleverket givit tillstånd till inrättandet av 27 professurer och bereder f.n. ansökningar om drygt 40 professurer. Uppbyggnad av forskning är ett långsiktigt åtagande som kräver uthållighet. I budgetpropositionen för år 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 9) uttalade regeringen sin avsikt att ytterligare förstärka resurserna till forskning vid de mindre och medelstora högskolorna samt att omvandla dessa medel till permanenta forskningsresurser. Skälen för regeringens bedömning: Permanenta forskningsresurser Forskningen har gått starkt framåt vid de mindre och medelstora högskolorna. Antalet forskarutbildade lärare och doktorander ökar stadigt, liksom de externa medlen till forskningsverksamhet. Vid dessa högskolor finns nu goda miljöer för forskning. De mindre forskningsmiljöerna har ofta ett nära samarbete med det om- givande samhället, vilket har betydelse för det regionala näringslivet och främjar tekniköverföring och forskningsinformation. Forskningen har stor betydelse även för grundutbildningens kvalitet och för lärarnas kompetens- utveckling. En profilering av forskningen är nödvändig och det är varje högskolas ansvar att utveckla sin profil med hänsyn till högskolans egna förutsättningar. En mindre eller medelstor högskola kan mycket väl befinna sig vid den internationella forskningsfronten inom sina profilområden. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att de mindre och medelstora högskolorna, Lärarhögskolan i Stockholm och Idrottshögskolan, för år 1997 tilldelas kraftigt förstärkta och permanenta forskningsresurser. Regeringen föreslår att utöver nuvarande resurser om sammanlagt 168 miljoner kronor (12 månader, 1997 års prisläge) ytterligare 112 miljoner kronor skall anslås för att utveckla forskningen. Resurserna skall fritt disponeras av respektive högskola så att denna kan utveckla forskningen under eget ansvar. Rektor och styrelse ansvarar givetvis för att medlen för forskning fördelas med beaktande av sedvanliga vetenskapliga kvalitetskriterier. Nya universitet I avsnitt 3.5 i denna proposition föreslås ett ökat statligt inflytande över de s.k. löntagarfondsstiftelserna. Sålunda föreslås att riksdagen godkänner att riktlinjen för de ändringar av stiftelseförordnandena för stiftelserna - som bör komma till stånd med tillämpning av en ny bestämmelse i stiftelselagen, vilken föreslås i prop. 1996/97:22 - skall vara att regeringen skall utse ledamöterna i stiftelsernas styrelser. Därmed ökar möjligheterna till samordning mellan stiftelsernas insatser och andra statliga insatser, främst inom forskningens område. Enligt regeringens bedömning bör detta innebära att resurser kan frigöras inom ramen för statens budget för vissa nysatsningar. Sålunda bör vissa ändamål inom högskolesektorn som ligger inom stiftelsernas verksamhetsområden, t.ex. särskilda insatser inom forskarutbildning och internationalisering, kunna förutses finansieras av stiftelserna och inte med budgetmedel; de resurser som frigörs skulle kunna bl.a. förstärka de permanenta forskningsresurserna för de mindre och medelstora högskolorna. I budgetpropositionen för år 1998 finns då förutsättningar för att föreslå en särskild satsning på forskningen vid vissa mindre och medelstora högskolor. Om dessa ytterligare resurser kan ställas till förfogande, har några av de medelstora högskolorna förutsättningar att få självständig rätt att inrätta professurer, att få utfärda doktorsexamen samt därmed att kunna ansöka om att få benämnas universitet. Efter en prövning enligt de kriterier som redovisas i budgetpropositionen för år 1997 skulle några av dessa högskolor kunna ges ställning som universitet före år 2000. 3.9 Samverkan mellan högskola och samhälle - högskolans tredje uppgift -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Högskolans tredje uppgift, vid sidan av | | utbildning och forskning, bör förtydligas i högskolelagen till | | att avse samverkan med det omgivande samhället och att sprida | | kännedom om verksamheten. Förslag härom läggs fram i | | budgetpropositionen för år 1997. | | Det undantag som i dag gäller för högskolans lärare enligt lagen| | om rätten till arbetstagares uppfinningar bör bibehållas. Det bör| | inte ligga i högskolans ansvar att kommersiellt exploatera | | forskningsresultat. | | Högskolan har ett ansvar när det gäller rådgivning och stöd till| | forskare i fråga om t.ex. patentering av forskningsresultat. | | Varje myndighet som utför forskning finansierad med statliga | | medel, såväl universitet och högskolor som andra forsknings- | | utförande organ, skall fr.o.m. år 1998 svara för att information| | om dess forskning finns tillgänglig via Internet. | -------------------------------------------------------------------- Högskolans viktigaste uppgifter är utbildning och forskning. Enligt 1 kap. 2 § högskolelagen (1992:1434) skall universitet och högskolor därutöver sprida kännedom om det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs samt om hur sådana kunskaper och erfarenheter som har vunnits i verksamheten skall kunna tillämpas. Högskolan har således skyldighet att informera om forskning och forskningsresultat. Uppgifter som avser samverkan med övriga samhällssektorer finns inte föreskrivna idag. Utredningar om samverkan mellan högskola och näringsliv NYFOR-utredningen En rad specifika samverkansformer mellan universitet och högskolor samt näringsliv har utvecklats med början under 1970-talet. Bland dessa kan nämnas teknikparker, kontaktsekretariat, kontaktforskare, teknikbrostiftelser, holdingbolag för kommersialisering av forskningsresultat, materialkonsortier och kompetenscentrum. Regeringen uppdrog i december 1995 åt en särskild utredare att undersöka om samverkansformerna är ändamålsenliga. Utredningen antog namnet NYFOR - Nyttiggörande av forskningsresultat, samverkan näringsliv - högskola. Förslagen har redovisats i betänkandet Samverkan mellan högskolor och näringslivet (SOU 1996:70). Ett kompletterande betänkande avseende samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen (SOU 1996:89) har också presenterats. Båda betänkandena har remissbehandlats. Remissammanställningar finns tillgängliga hos Närings- och handelsdepartementet. Utredningen föreslår att högskolan ges ett klart mandat att samverka med näringslivet och övriga samhällssektorer och att detta slås fast i högskolelagen. När det gäller struktur för samverkan anser utredningen att det visserligen finns alltför många - och därmed underfinansierade - organ för samverkan, men att systemet som helhet inte nu bör omstruktureras. Bland annat är vissa samverkansorgan nytillkomna och därför svåra att nu utvärdera. Utredningen anser emellertid att de kompetenscentrum som inrättats i samarbete mellan Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), högskolor och industri är den viktigaste systemförändringen i relationen näringsliv - högskola. Utredningen anser det angeläget att denna verksamhet kan fullföljas enligt intentionerna. Avsikten med kompetenscentrum är att dessa skall kunna bidra till ett ökat samspel och forskningssamarbete kring basteknologier mellan företagens tekniska utvecklingsenheter och forskare vid högskolan. Utredningen anser också att det är angeläget att det skapas en väl avgränsad rollfördelning mellan högskolan själv, holdingbolagen, s.k. teknopoler och andra rådgivare. NYFOR-utredningen har också haft i uppdrag att se över det undantag som idag gäller för högskolelärare enligt lagen 1949:345 om rätten till arbetstagares uppfinningar och att lämna förslag till eventuella ändringar. Undantaget innebär att högskolelärare, till skillnad från andra arbetstagare, äger rätten till de uppfinningar de gör inom sin tjänst. Utredningens analys visar att ett upphävande av undantaget med rådande lagstiftning inte skulle ge universitet och högskolor rätt till lärarnas uppfinningar. Situationen skulle, enligt utredningen, emellertid bli en annan om högskolan - genom en ändring av högskolelagen - fick i uppgift att kommersiellt exploatera de anställdas uppfinningar. Detta är dock inte något som förespråkas av utredningen. Enligt denna bör högskolan inte syssla med riskfylld affärsverksamhet. Även Forskningsfinansieringsutredningen har berört denna fråga i betänkandet Forskning och Pengar, SOU 1996:29. Denna utredning föreslår däremot att högskolorna ges ett uttalat ansvar att kommersialisera immateriella resultat. En sådan skyldighet för högskolorna skulle, enligt utredningen, innebära en betydligt effektivare tekniköverföring. NYFOR-utredningen har gjort en översyn av behovet av nya sekretessregler eller ändringar i de nu gällande. Utredningens bedömning är att sekretesslagen bör ändras så att en statlig part kan göra de sekretessåtaganden som är en förutsättning för visst forskningssamarbete. Utredningen föreslår att forskarutbildningen förändras så att de som tänker sig en yrkesbana i näringslivet kan få en utbildning med kortare studietid och som ger större bredd och överblick. Utredningen konstaterar att det krävs ett fungerande flöde av människor i båda riktningarna - mellan företag och forskning - som kan forma informella länkar, samarbeta och förmedla kunskaper om företagens problem och forskningens möjligheter. Vidare bör tjänsteorganisationen i högskolan förändras så att näringslivssamverkan ger ett ökat meritvärde. Vad avser samverkan med de mindre företagen framhåller NYFOR-utredningen särskilt att generella program för direktkontakter mellan högskola och mindre företag inte är särskilt lämpliga. Däremot är det angeläget att skapa nätverk med deltagare från högskolor och företag som kan samverka och kommunicera med varandra så att närmare och mer meningsfulla kontakter kan etableras mellan företagen och högskolan. Insatser för att stärka de mindre företagens tekniska industriella kompetens bör så långt som möjligt syfta till att utveckla företagens naturliga nätverk av samarbetsrelationer. Målet bör vara att långsiktigt förändra företagens förmåga att formulera behov av kunskap och efterfråga den. Det program för nätverksbyggande i regionalpolitiskt prioriterade områden som för närvarande genomförs av NUTEK bör vidgas till att omfatta hela landet. NUTEK bör ges i uppdrag att utveckla ett program för stöd till mindre företags rekrytering av unga civilingenjörer och andra akademiker som kan ha strategisk betydelse för företagen. Internationella förebilder finns i flera OECD-länder. Utredaren framhåller slutligen att utvecklingen av Internet ger nya möjligheter som informationsbas och kommunikationsmedium. För att dessa möjligheter ska kunna utnyttjas krävs, dels att företagen lär sig använda dessa nya verktyg, dels att högskolorna inom ramen för sin samverkansuppgift avsätter resurser för att kunna kommunicera med företagen i ett nära samspel med dem och andra aktörer. Även industriforskningsinstituten blir viktiga noder i sådana nätverk. De flesta remissinstanser anser att utredaren dragit välavvägda slutsatser och att ökad samverkan mellan näringslivet och högskolan är angelägen. Många framhåller att samverkan bör vidgas till att omfatta områden även utanför det tekniskt - naturvetenskapliga området. Företagarnas riksorganisation menar dock att förslagen om utformandet av tjänster, ersättningar, etiska regler etc är alltför vagt utformade. Dessutom är förslagen till hur forskningsuppfinningar skall kunna exploateras olämpliga för svenska förhållanden. Företagarnas riksorganisation anser att viktiga utländska erfarenheter inte har beaktats. Lärarundantaget bör bibehållas, enligt en majoritet av remissinstanserna. Den s.k. tredje uppgiften bör skrivas in i högskolelagen och särskilda medel anvisas. Riksrevisionsverket (RRV) anser dock att särskilda medel är onödiga och att största hindret för samverkan är den trögrörliga högskoleorganisationen. Sekretessfrågorna måste lösas. Uppsala universitet påpekar att frågor som berör sekretessavtal inom bl.a. EU-projekt och kompetenscentra måste lösas skyndsamt. Beträffande holdingbolagen delar universitetet utredningens uppfattning att deras förvaltning bör överföras till högskolorna och att styrelserna i bolagen bör erhålla en professionell sammansättning. Remissinstanserna är positiva till NYFOR:s kompletterande betänkande om samverkan mellan högskolan och de små och medelstora företagen. De delar NYFOR:s uppfattning att generella program bör avstyrkas medan utbyggnad av olika typer av nätverk förordas. Åtgärder för att stimulera mindre företag att anställa akademiskt utbildade tillstyrks. Kommittén för omstrukturering och förstärkning av industriforskningsinstituten Vid sidan av universitet och högskolor finns industriforskningsinstitut, vilka idag samfinansieras av staten och näringslivet. För varje institut baseras forskningen på ett avtal mellan stat, näringsliv och respektive institut. Avtalen reglerar mål, medel, inriktning för forskningsverksamheten samt ansvar och ekonomiska åtaganden. En särskild kommitté, Kommittén för omstrukturering och förstärkning av industriforskningsinstituten (KOFI), arbetar med att genomföra en förnyelse av dessa. Kommittén har i en lägesrapport den 1 april 1996 redovisat åtgärder för att förstärka samverkan mellan högskolan och industriforskningsinstituten. Det gäller bl.a. särskilda insatser för industridoktorander och inrättande av forskarassistenttjänster vid högskolan med huvudsaklig verksamhet förlagd till instituten. Kommitténs övriga förslag angående industriforskningsinstituten redovisas i avsnitt 14.3.2. Riksrevisionsverkets utredning om högskolans samverkan med näringslivet I Riksrevisionsverkets (RRV) rapport Högskolans samverkan med näringslivet (RRV 1996:56) utvärderas olika samverkansformer mellan högskola och näringsliv. Bland de samverkansformer som tas upp framhålls att kompetenscentrum representerar ett nytt sätt att samarbeta över institutionsgränser och med företag. Denna samverkansform bör ges förutsättningar att utvecklas vidare. När det gäller samverkan med små och medelstora företag begränsas denna av att de existerande samverkansformerna är anpassade efter storföretagens problembilder och behov. Små och medelstora företag har andra behov och inte någon naturlig kontakt med de stora högskolornas forskning. Vidare anser RRV att högskolornas ledning idag har en mycket begränsad överblick över olika samverkansformers funktioner, utfall och effektivitet. RRV menar även att det är angeläget att man inom högskolan försöker påverka attityder till samverkan med näringslivet. Det är ur ett samverkansperspektiv viktigt att utveckla en större flexibilitet och experimentvilja när det gäller organisatoriska och administrativa förändringar. RRV har även granskat lärares bisysslor inom universitet och högskolor (RRV 1995:45). I utredningen framkommer såväl positiva som negativa effekter av bisysslor och konsultuppdrag. De positiva effekterna är enligt RRV följande. Bisyssleverksamheten ger ett kunskapsutbyte med omvärlden och för forskaren kan den vara en viktig del av kompetensutvecklingen. Undervisningen kan göras mer anknuten till det yrkesliv studenterna kommer att möta efter examen genom praktikfall och forskningen kan påverkas av samhällsrelevanta forskningsfråges- tällningar. Forskaren ges även tillfälle att pröva forskningsfrågeställningar i näringslivet. Vidare påpekar RRV att bisysslor i någon mån kan stimulera utveckling av företag i regionen. Bland de negativa effekterna av bisysslor noteras att forskning och undervisning i den ordinarie verksamheten kan åsidosättas. Detta kan leda till kvalitetsproblem och att kollegerna får en högre arbetsbelastning. En vanlig situation är också att forskare blir mindre tillgängliga för studenterna som en följd av omfattande konsultverksamhet. RRV föreslår att regelverket förtydligas vad gäller begreppet FoU-bisyssla och att en skärpning av lagen bör övervägas så att högskolelärare kan åläggas att rapportera sina bisysslor till högskolan. RRV har också granskat spridningen av forskningsresultat (RRV 1996:53) och därvid konstaterat att incitament oftast saknas för spridning utanför den akademiska världen. Arbetsrapporten University-industry relationships I rapporten University-Industry Relationships (arbetsrapport nr. sex inom ramen för RUT-93:s översyn av 1993 års universitets- och högskolereform) behandlas samverkansformer mellan näringsliv och högskolan i Sverige, jämfört med det system som finns i Storbritannien. Frågan om det s.k. lärarundantaget och högskolans roll vad avser kommersiell verksamhet uppmärksammas i rapporten. Författaren till rapporten anser att statsmakternas riktlinjer till universitet och högskolor bör förtydligas i det avseendet, vilket kan kräva förändringar i incitamentstrukturen och även ändringar i lagstiftningen. Vidare rekommenderas i rapporten att externa medel som tillförs forskning och undervisning inom ett visst område skall godkännas av högskolans centrala organisation. Skälen för regeringens bedömning: Möjligheterna att nyttiggöra forskningen beror i hög grad på dess inriktning. Inriktningen av forskningen mot för samhället viktiga områden kan öka om samhället har möjlighet att närmare precisera önskvärd inriktning och om forskningsresurser kan kanaliseras till dessa områden. Detta förutsätter inte minst en utvecklad dialog med näringslivet, men även med andra samhällssektorer. Detta har, främst vad avser kontakterna mellan högskolan och näringslivet, i hög grad varit utgångspunkten för de insatser som genomförts av såväl forskningsråd som sektorsorgan. NUTEK:s olika initiativ med t.ex. ramprogram, insatsområden och kompetenscentrum kan här tjäna som exempel. Högskolans samverkan med övriga sektorer, bl.a. vård och skola, är också mycket angelägen. Ett ökat samarbete med det omgivande samhället kan ge ett ömsesidigt berikande av perspektiv och problemformuleringar och av den teoretiska utvecklingen inom discipliner och forskningsområden. Nuvarande lagstiftning innebär inte något hinder för högskolan att samverka med det omgivande samhället. Uppgifter som explicit avser samverkan med övriga samhällssektorer finns emellertid inte föreskrivna idag. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att högskolornas uppgift att samverka med det omgivande samhället förtydligas i högskolelagen. Detta kallas högskolans tredje uppgift. I denna uppgift ingår att informera om verksamheten. Ställningstaganden till NYFOR-utredningen m.m. De särskilda samverkansformer som har etablerats under senare år syftar alla till att utveckla högskolans verksamhet mot högre samhällsrelevans. Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller i en skrivelse till regeringen att de olika samverkansformerna på olika sätt och i varierande omfattning fyller en viktig funktion för att stimulera högskolans fortsatta samarbete med framför allt näringslivet. Regeringen delar denna bedömning. Det är emellertid angeläget att högskolans hela verksamhet i högre grad präglas av dels ett närmare direkt samarbete med det omgivande samhället, dels en ambition att forskningsresultat av samhällsintresse tas om hand på ett kvalificerat sätt. NYFOR-utredningen och RRV lyfter särskilt fram kompetenscentrum som ett viktigt initiativ för att utveckla högskolans samverkan med näringslivet. Under perioden mars 1995 - juli 1996 har 28 kompetenscentrum vid sju universitet och högskolor startat sin verksamhet. De tre parter som samarbetar i ett kompetenscentrum - en grupp företag, högskolan och NUTEK - bidrar gemensamt, finansiellt eller med arbetsinsatser. Regeringens bedömning är att kompetenscentrum är en angelägen form för samverkan mellan högskolan och näringslivet. Det är viktigt att starka forskningsmiljöer skapas vid svenska högskolor, miljöer som företag aktivt medverkar i och därmed långsiktigt drar nytta av samtidigt som högskolan kan utnyttja företagens kunskaper. NUTEK planerar en första utvärdering av verksamheten under år 1997. Mot bakgrund av denna bör eventuella framtida förändringar av verksamheten övervägas. Det är angeläget att incitamenten förstärks för såväl lärare/forskare som högskola att tillvarata forskningsuppfinningar och andra resultat som kan öka näringslivets konkurrenskraft. Regeringen ställer sig i huvudsak bakom den strategi som NYFOR-utredningen har föreslagit. Regeringen anser, liksom utredningen, att det s.k. lärarundantaget bör bibehållas. Forskarna bör således även i fortsättningen äga rätten till forskningsuppfinningar. Detta ger dem incitament att bidra till att forskningsresultaten kommer till nytta i samhället. Det ligger inte i högskolans ansvar att kommersiellt exploatera uppfinningar och forskningsresultat. Högskolan skall inte ägna sig åt en riskfylld verksamhet av detta slag. Exploatering av forskningsresultat kan i stället ske genom de holdingbolag som har bildats. Däremot ingår det i högskolans ansvar att det vid högskolan skapas goda förutsättningar för nyttiggörande av den kunskap forskningen genererar. Det är även väsentligt att forskningsresultat i högre utsträckning patenteras där en kommersiell användning kan förutses. I högskolans ansvar bör rådgivning ingå, åtminstone på en övergripande nivå, i t.ex. patentfrågor och affärsjuridik. Detta är uppgifter som i dag i varierande utsträckning utförs inom den rådgivande verksamheten vid vissa högskolors s.k. teknikparker. Det bör finnas en baskunskap i dessa frågor vid högskolan, inte minst om vart forskarna kan vända sig för mer fördjupad information. Samhället har ett intresse av att forskningsuppfinningar både skyddas genom patentering och att de leder till kommersiell exploatering. Högskolans nuvarande ganska svaga incitament för att stödja exploatering av forskningsuppfinningar behöver stärkas. Det är av stor betydelse att det vid högskolan skapas sådan kompetens som kan vara ett stöd för de lärare och forskare som vill exploatera sina uppfinningar. Högskolan kan på så sätt bidra till att forskningsuppfinningar leder till att nya verksamheter skapas i näringslivet. Det är naturligtvis värdefullt om högskolan även i viss utsträckning vid behov kan hjälpa anställda lärare och forskare med utformningen av avtal med uppdragsgivare i t.ex. näringslivet. Kommersialiserbara uppfinningar från forskare och lärare vid högskolan görs i allmänhet inom ramen för statliga anställningar och med utrustning som vanligen är finansierad av staten. Regeringen anser att det är rimligt att högskolan får en viss kompensation för de statliga resurser som förbrukats vid utvecklingen av uppfinningar som lett till lyckosamma exploateringar. En sådan återföring till högskolan bör ske genom avtal mellan högskolan och de anställda. Grundläggande för högskolans möjligheter att vara pådrivande och stödjande för en exploatering av de enskilda anställdas uppfinningar, liksom möjligheterna att bevaka en avtalsmässig rätt till ekonomisk kompensation, är att högskolan, i detta fall genom den aktuella institutionen, är informerad om att en uppfinning har gjorts. En skyldighet för den enskilde läraren eller forskaren att informera högskolan om gjorda patenterbara uppfinningar kan lämpligen behandlas i avtalet mellan högskolan och forskaren. Regeringen ser denna informationsmöjlighet, tillsammans med högskolans rådgivningsfunktion och möjlighet till viss ekonomisk kompensation som tre sammanhängande delar i en framflyttning av högskolans uppgift i att få till stånd en ökad kommersialisering av forskaruppfinningar. NYFOR-utredningen har även föreslagit förändringar av sekretesslagens bestämmelser om åtaganden i samband med deltagande i visst forskningssamarbete. Denna fråga avser regeringen att behandla i annat sammanhang. Regeringen avser att, i enlighet med NYFOR-utredningens förslag, på olika sätt främja nätverk med deltagande av högskola och företag. NUTEK och industriforskningsinstituten bör kunna medverka aktivt i detta arbete. De mindre och medelstora högskolorna är också en viktig resurs i detta sammanhang. Det är även väsentligt att universitet och högskolor, institut och sektorsforskningsorgan uppmärksammar de specifika behov som finns inom de mindre företagen. En strävan bör vara att fler personer med eftergymnasial utbildning och forskarutbildning anställs i mindre företag. Övriga förutsättningar för samverkan Rörlighet i bägge riktningar mellan högskolan och övrig arbetsmarknad är önskvärd och bör eftersträvas. Ett ökat utbyte av personer mellan högskolan och övriga arbetslivet kan även stimulera forskningen att anpassas till behoven utanför högskolan. Ett fungerande flöde av människor i båda riktningarna förmedlar också kunskap om förutsättningarna och villkoren för verksamheten. Det är därför viktigt att forskare som vissa perioder arbetar utanför högskolan inte missgynnas vid tjänstetillsättningar och befordran. Nya samarbetsformer kan emellertid leda till intressekonflikter och oklarheter vad gäller ansvarsförhållanden och arbetsvillkor för den enskilde forskaren. Detta aktualiserar vissa frågor om reglerna för högskolelärares bisysslor, vilka behandlas i den pågående utredningen om en förändrad tjänsteorganisation för lärare vid statliga universitet och högskolor (Dir. 1996:3). Industriforskningsinstituten, som finansieras gemensamt av staten och näringslivet, kan ofta fungera som en länk mellan högskola och näringsliv. Regeringens bedömning är att de åtgärder som KOFI redovisat för att stärka samverkan mellan instituten och högskolan, kan vara ett viktigt sätt att skapa en ny karriärväg för forskare. Det gäller bl.a. en satsning på industridoktorander och inrättande av forskarassistenttjänster vid högskolan med huvudsaklig verksamhet förlagd till instituten. Det kan sannolikt vara så att nya kategorier av studerande därigenom kan lockas till forskarutbildning, eftersom samverkan med industrin är attraktiv. Ställningstaganden till industriforskningsinstituten utvecklas under avsnitt 14.3.4. En ny form av samverkan utgör de TIPPS-centrum (Teknik-Introduktion i Produkter, Processer och System) för en förbättrad kunskaps- och teknikförsörjning till mindre företag, som är under uppbyggnad vid högskolorna i Dalarna, Halmstad och Luleå. Verksamheten finansieras på detta stadium av NUTEK. Varje TIPPS-centrum ska ha en teknisk specialitet som sammanfaller med något av högskolans egna spetsområden. En central tanke bakom TIPPS-centrum är att man genom sambruk av resurser förbättrar utnyttjandegrad och effektivitet. Konceptet har en förebild i den tyska Steinbeisstiftelsen i Baden Württemberg. Den svenska verksamheten kommer dock att erhålla en egen profil. Bl.a. kommer ett välutvecklat IT-nätverk att binda samman olika TIPPS-centrum för att uppnå övergripande samverkansfördelar. Forskarutbildning utgör ett väsentligt element i forskningen och är därmed också viktig för kontakterna med det övriga samhället. Det finns skäl att öppna forskarutbildningen mot samhällets och näringslivets behov. Detta får givetvis inte ske på bekostnad av de grundläggande kraven på en hög kvalitet i utbildningen. Frågor rörande bl.a. forskarutbildningen och tjänsteorganisationen kommer att behandlas i ett sammanhang i en proposition som regeringen avser att förelägga riksdagen under år 1997. I högskolans tredje uppgift ingår även rekryteringen av nya grupper till högskolan och att stimulera utvecklingen i det egna närområdet. Dessa frågor utvecklas i budgetpropositionen för år 1997. Högskolan som samhällets kunskapsresurs Högskolans funktion som samhällets främsta kunskapsresurs utgör en viktig del av den tredje uppgiften och bör kunna utnyttjas bättre. Med den moderna informationsteknologins hjälp bör högskolan i ökad utsträckning öppnas för samhällets behov. Det är viktigt att de grupper i samhället som av olika skäl söker kunskap, bildning och information vet vart de skall vända sig. Med den moderna informationstekniken ökar högskolans möjligheter att effektivt förmedla kontakter mellan företrädare för den egna verksamheten och olika grupper och enskilda i samhället. Den planerade utbyggnaden av högskoledatanätet SUNET bör här kunna spela en viktig roll. Detta redovisas i avsnitt 3.10. I IT-propositionen (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282) har regeringen tagit upp frågan om allmänhetens, skolornas och andra utbildningsinstitutioners intresse och behov av att allmänt orientera sig om forskning samt att finna vägar för att skaffa specifik information om olika forskningsområden. Under de senaste åren har det skett en mycket snabb utveckling när det gäller IT-baserad forskningsinformation. En samordning bör ske för att bl.a. säkerställa att IT-baserad forskningsinformation till allmänheten blir nationellt heltäckande i väsentliga avseenden. Genom lämpliga sök- och länkningssystem skall forskningsinformation sammanlänkas på Internet. Utöver de nämnda typerna av utåtriktad information från forskarvärlden till allmänhet och utbildningsväsende finns behov av information till bl.a. företag t.ex. om vilka forskare som kan lämna upplysningar om forskningen inom olika områden. Det forskningsinformationssystem som nämnts i det föregående bör därför utformas på så sätt att det även kan utgöra en inkörsport för sådan informationsinhämtning från företag. Regeringen avser att ge Högskoleverket i uppdrag att svara för de samordnande insatserna och tilldela verket vissa medel för utvecklingsarbete. I övrigt skall förutsättningen vara att varje myndighet som utför forskning finansierad med statliga medel, såväl universitet och högskolor som andra forskningsutförande myndigheter och organ, skall svara för att information om dess forskning finns tillgänglig på Internet fr.o.m. år 1998. Detta skall ske inom ramen för befintliga medel. Regeringen avser att i regleringsbrev och andra beslut om medelstilldelning och i förekommande fall i föreskrifter för statsbidrag till forskning föra in en föreskrift med anledning av detta. Media spelar en mycket betydelsfull roll för att skapa kontakter mellan forskning och det omgivande samhället. Utbildning av vetenskapsjournalister och av andra förmedlare av kontakter och information mellan forskare och allmänhet är en viktig angelägenhet för högskolan. En annan sådan nyckelgrupp är lärarna inom grund- och gymnasieskolan. För båda dessa grupper är regelbunden fortbildning en nödvändighet. Andra mycket viktiga kontakter är de som nu i växande utsträckning förekommer direkt mellan elever i skolan och forskningsinstitutionerna. Olika insatser för att fördjupa och bygga ut program i denna riktning, inte minst sådana riktade till ungdomar från miljöer utan akademiska traditioner, är angelägna. I högskolans verksamhet utgör EU-samarbetet en viktig del. Inom högskolan finns därför stor kunskap och kompetens när det gäller EU:s olika program för utbildning, forskning och utveckling. Denna kunskap är värdefull inte bara för högskolesektorn själv utan i hög grad för myndigheter, företag och privatpersoner. Information om EU:s utbildnings- och forskningsprogram efterfrågas i allt högre utsträckning av olika grupper och enskilda i samhället. Högskolans roll som samhällets kunskapsresurs bör även i detta avseende kunna utnyttjas bättre. Högskolornas bibliotek har härvid en central roll. I ett samhälle byggt på en stark vetenskapstradition är allmänhetens kunskap om vetenskapens kultur och villkor avgörande för förståelsen av hur själva samhället fungerar och för möjligheten att demokratiskt påverka samhällsutvecklingen. En öppen och förutsättningslös dialog mellan vetenskapens företrädare och enskilda medborgare är således i hög grad en demokratifråga. Ett sätt att utveckla denna dialog är att bilda s.k. forskningscirklar där forskare tillsammans med praktiker gemensamt studerar problem som är angelägna för t.ex. arbetet i folkrörelser, på arbetsplatser eller i politiska församlingar. Där kan forskarna bidra med sina kunskaper och sin förmåga att systematiskt angripa problem. Samtidigt utgör praktikernas egna kunskaper och erfarenheter en viktig resurs. Skilda utgångspunkter och kunskaper kan därvid mötas och leda till en ökad kunskapsutveckling. Högskolan bör ta ett ökat ansvar för att denna form av samverkan utvecklas. Forskningsrådsnämnden (FRN) bör kunna bistå högskolan i denna uppgift. Sedan år 1993 har högskolan haft direkt anvisade medel för sin forsk- ningsinformation. Budgetåret 1995/96 uppgår dessa medel till totalt 10 miljoner kronor. Information om den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor ges också av forskningsråden, som särskilt skall informera om den forskning som råden stöder. Härutöver har FRN sedan år 1979 haft ett nationellt ansvar för forskningsinformation. FRN:s anslag för forskningsinformation uppgår idag till ca 9 miljoner kronor. Forskningsinformation är en viktig del av högskolans tredje uppgift och bör vara en integrerad del av den ordinarie verksamheten. Regeringen anser därför att särskilda medel för denna uppgift inte längre skall anvisas högskolan. Regeringen anser det angeläget att informationsverksamheten vid landets universitet och högskolor utformas och bedrivs i enlighet med de principer som givits uttryck för i det föregående. Regeringen avser att uppdra åt universitet och högskolor att se över informationsverksamheten och ge förslag till hur den kan förbättras. Varje universitet och högskola bör därvid formulera och redovisa en informationsstrategi. 3.10 IT- och bibliotekspolitik -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Biblioteksdatabassystemet LIBRIS bör | | utvecklas till en nationell och allmän informationsresurs. | | Regeringen avser att ge Kungl. biblioteket (KB) i uppdrag att | | utveckla och driva ett IT-baserat nationellt bibliotekssystem, | | som utgår från LIBRIS. Regeringen föreslår i budgetpropositionen| | för år 1997 att anslaget till KB ökas med 11 miljoner kronor för| | ändamålet. | | Regeringen bedömer att systemet med ansvarsbibliotek bör byggas| | ut till att bli ämnesmässigt heltäckande. En särskild insats bör| | därvid göras för att beakta den växande genusforskningens behov.| | SUNET är det svenska universitets- och högskoleväsendets | | gemensamma datanät. För att folkbiblioteken bättre skall kunna | | tillgodogöra sig innehållet i det nationella bibliotekssystemet | | avser regeringen att utveckla SUNET till att också kunna | | omfatta landets folkbibliotek (huvudbiblioteket i varje | | kommun). Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 en| | medelsförstärkning för SUNET, varvid ett utvecklingsstöd till | | berörda folkbibliotek beräknas. Även statliga och statsunderstödda| | muséer berörs. | | Arkivet för ljud och bild (ALB) bör ges förutsättningar att | | ersätta utsliten och föråldrad utrustning och utveckla | | verksamheten för att enligt pliktexemplarslagen motsvara de | | krav som dagens mediesituation ställer. Regeringen föreslår därför| | i budgetpropositionen för år 1997 att anslaget till ALB ökas med| | 2,2 miljoner kronor. | | Svenska barnboksinstitutet bör ges möjlighet att utveckla och | | utnyttja ny teknik och därigenom öka sin nationella och | | internationella betydelse. Regeringen föreslår i | | budgetpropositionen för år 1997 en höjning av bidraget till | | Svenska Barnboksinstitutet med 400 000 kronor. | | Det offentliga biblioteksväsendet, dvs. de bibliotek som | | huvudsakligen finansieras med skattemedel, bör fungera som ett | | integrerat bibliotekssystem. Regeringen föreslår i prop. | | 1996/97:3 en bibliotekslag som avser hela det allmänna | | biblioteksväsendet. | -------------------------------------------------------------------- Bibliotek Den statliga bibliotekspolitiken syftar till att ge medborgaren tillgång till litteratur och information oavsett bostadsort och ekonomiska omständigheter. Regeringen ser biblioteksväsendet, där de statliga, kommunala och landstingskommunala biblioteken ingår, som en enhetlig och samverkande resurs. Detta synsätt uttrycks i det förslag till bibliotekslag som föreslås i den kulturpolitiska propositionen (prop. 1996/97:3) Enligt förslaget till bibliotekslag skall högskolebiblioteken inom de områden som anknyter till utbildning och forskning vid högskolan svara för biblioteksservice inom högskolan, och i samverkan med landets biblioteksväsen även i övrigt ge biblioteksservice. Det skall finnas tillgång till sådana bibliotek vid alla högskolor. Länsbibliotek, lånecentraler, högskolebibliotek och andra statliga forskningsbibliotek m.m. skall avgiftsfritt ställa litteratur ur de egna samlingarna till folkbibliotekens förfogande samt i övrigt samverka med folk- och skolbiblioteken i deras strävan att erbjuda låntagarna en god biblioteksservice. Forskningsbibliotekens villkor och det sätt på vilket de integreras i högskolans verksamhet är väsentliga delar av regeringens forsknings- och utbildningspolitik. Samhället präglas av en hög förändringstakt. Det är sannolikt att framtidens samhälle i än högre utsträckning än för närvarande kommer att präglas av mer fritid, av tätare arbetsbyten och byten av bostadsort. Detta kommer fortlöpande att ställa krav på nya kunskaper. Gränserna mellan vad som är skola, högskoleutbildning, fortbildning och vidareutbildning samt forskning kan bli mer otydliga. Forsknings- och folkbiblioteken kommer då sannolikt att närma sig varandra i arbetsmetoder och serviceutbud. Skälen för regeringens bedömning: I den analys av utvecklingen av de svenska forskningsbiblioteken som Kungl. biblioteket (KB) ingav till regeringen under våren 1996 framhålls att högskolan - mot bakgrund av ett ökat antal studerande, det pedagogiska förnyelsearbetet och den snabba IT-utvecklingen - målmedvetet måste satsa på sina bibliotek. Det är viktigt att bibliotekens standard inte försämras. Informationskompetens och bättre resurser för självstyrt lärande har stor betydelse för utbildningens kvalitet. Mot den bakgrunden är det angeläget att högskolorna och deras respektive styrelser, som har det yttersta ansvaret för verksamheten, noga följer utvecklingen och ser över sina prioriteringar. För att kompensera ett svagare utgångsläge och så långt möjligt eliminera skillnaderna i bibliotekens standard behöver de mindre och medelstora högskolorna vidta åtgärder för att stärka sina bibliotek. Högskolans utbildning bör ge färdighet att söka, kritiskt värdera och kreativt utnyttja information. Sådana kunskaper måste ges en fastare ställning och bli en självklar ingrediens inom grundutbildningen. Ansvarsbibliotekssystemet, som syftar till att skapa ett nationellt informationsförsörjningssystem på hög internationell nivå och att stärka forskningsbibliotekens utåtriktade verksamhet, har utvärderats under år 1995 och givits en mycket positiv bedömning. Regeringen anser att systemet bör byggas ut så att det blir heltäckande. I detta sammanhang bör en särskild insats göras för att beakta den växande kvinno-, mans- och genusforskningens behov. Informationsteknologin har på många sätt underlättat tillgången till information och det är viktigt att se till att nya hinder av ekonomisk och praktisk natur inte uppkommer som begränsar tillgängligheten. KB har tagit på sig en samordnande roll när det gäller licensavtal på IT-området för forskningsbiblioteken. Högskolorna bör därför inte på egen hand ingå långsiktiga licensavtal. Studenter som deltar i distansutbildning skall ha samma rätt till god biblioteksservice som andra studenter. Nya former för biblioteksservice till distansstuderande, gärna i samarbete mellan högskolor, högskolebibliotek och folkbibliotek, bör prövas. Därvidlag är det viktigt att särskilt folkbibliotekens förutsättningar och möjligheter beaktas. Det lokala samarbetet mellan folkbibliotek och högskolebibliotek bör också uppmuntras. För att fullt ut utnyttja de möjligheter informationstekniken medger bör bibliotekssystemet LIBRIS utvecklas till en nationell och allmän informationsresurs. Regeringen avser därför att ge KB i uppdrag att utveckla och driva ett IT-baserat nationellt bibliotekssystem som utgår från LIBRIS. Åtgärderna syftar till att ge landets biblioteksväsende och andra användare möjlighet att utnyttja ett modernt bibliotekssystem med samordnade och användarvänliga sökmöjligheter. Regeringen anser att utveckling, underhåll och drift av det utvecklade LIBRIS skall finansieras via anslaget till KB. KB skall således ej debitera användarna för utnyttjandet av systemet, vilket bör vara i drift senast år 1998. För att folkbiblioteken skall kunna tillgodogöra sig innehållet i detta nationella bibliotekssystem avser regeringen att utveckla SUNET till att omfatta också landets folkbibliotek (huvudbiblioteken). Ett utvecklingsstöd för berörda folkbibliotek bör därvid beräknas. Statliga och statsunderstödda museer bör även anslutas. Regeringen tar upp resursfrågan i budgetpropositionen för år 1997. Även de svenska medelhavsinstituten bör ha möjlighet att ta del av utbudet. Publicering av vetenskaplig och annan information sker i ökad utsträckning i elektronisk form. Det är viktigt att också denna information och dessa vittnesbörd om vår samtid bevaras på ett ändamålsenligt sätt. I syfte att säkra den framtida tillgången till denna typ av information förbereds en översyn av lagen 1993:1392 om pliktexemplar av dokument. Behovet av översyn har påtalats av riksdagen, (bet. 1995/96:KrU4, rskr. 1995/96:60). I likhet med KB har Arkivet för ljud och bild (ALB) i enlighet med pliktexemplarslagen ett nationellt ansvar för sitt område. Det övergripande målet för ALB är att möjliggöra forskning i svensk kultur och svenskt samhälle genom att tillhandahålla den del av medieutbudet i Sverige som offentliggörs i form av ljud och rörliga bilder. Eftersom pliktexemplarslagen är grunden för ALB:s verksamhet, regleras verksamhetens omfattning av utbudet av ljud- och bildmedier. Utvecklingen inom området har medfört en ökning av verksamhetens omfång som inte längre kan mötas med enbart rationaliseringar. KB, ALB och Riksarkivet har på regeringens uppdrag utrett metoder att långsiktigt bevara elektroniska dokument. Utredningen har visat att det i dag enda säkra sättet att bevara elektroniskt arkivmaterial är fortlöpande omkopiering till nya system och nya informationsbärare, s.k. migrering, en personalintensiv och kostsam verksamhet. Kraven på ALB:s utrustning är höga både när det gäller ADB, ljud- och videoteknik. För att möta de nya utmaningar som den tekniska utvecklingen och den nya mediesituationen medför, bör ALB ges förutsättningar att ersätta utsliten och föråldrad utrustning samt att utveckla verksamheten. Bl.a. bör arbetet att utveckla ett system för automatisering av bevarandefunktionen påbörjas. För att ALB i enlighet med pliktexemplarslagens föreskrifter skall kunna motsvara de ökade kraven, föreslår regeringen i budgetpropositionen att anslaget till ALB ökas med 2,2 miljoner kronor. Stiftelsen Svenska Barnboksinstitutet, som i praktiken har en ansvarsfunktion på barnboksområdet, har genom KB ett statsbidrag. Institutet bedriver en kvalificerad verksamhet såväl nationellt som internationellt. Svenska Barnboksinstitutet har utarbetat en strategi för utveckling och utnyttjande av ny teknik som ger institutet möjlighet att effektivisera insatserna inom sitt ansvarsområde. Institutet behöver en teknisk upprustning. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 en ökning av bidraget till Svenska Barnboksinstitutet med 400 000 kronor. Informationsteknik Regeringen har i propositionen Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik (IT) (prop 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282) uttryckt sin uppfattning att statsmakternas roll skall vara att stimulera användningen av IT på ett sätt som främjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. I en IT-utveckling som i hög grad drivs av enskilda och lokala initiativ måste statens insatser ses som en del av dessa och samverka med de utvecklingsaktiviteter som pågår i kommuner, län och regioner, i näringslivet samt i olika lokala nätverk och organisationer. Vidare har föreslagits att staten skall prioritera uppgifter inom de tre områdena rättsordningen, utbildningen samt samhällets informationsförsörjning. Regeringen har vidare i denna proposition redovisat ett omfattande förslag till åtgärder för ökad användning av IT inom bl.a. högre utbildning och forskning. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag och en rad olika åtgärder kommer därmed att vidtas för att understödja utveckling av IT- användningen inom högskolan och för att främja forskningen inom området. Således kommer högskolorna att åläggas utarbeta handlingsprogram för användningen av IT inom utbildning och forskning. Datornätet för högre utbildning och forskning (SUNET) kommer att byggas ut, göras snabbare och få ett vidgat användningsområde. Särskilda insatser görs för att främja utnyttjandet av IT- teknik för en utbyggd forskningsinformation och inom forskningsbiblioteken. Högskolan och informationstekniken påverkar varandra, dels genom att tekniken är viktig för utvecklingen av högskolans forskning, dels eftersom högskolans IT- forskning är betydelsefull för utvecklingen av informationstekniken. Dessa två aspekter behandlas i det följande var för sig. Regeringens främsta uppgift när det gäller att främja användningen av IT inom forskningen innebär att ombesörja att en adekvat infrastruktur finns tillgänglig, nationellt och internationellt, som kan bidra till en öppen, kreativ vetenskaplig miljö. Härigenom stärks forskningens kvalitet och den får ökade möjligheter att bidra till en positiv samhällsutveckling. En sådan infrastruktur bör innefatta kraftfulla datanät som förbinder forskare med varandra men också med samhälle och näringsliv över hela världen. IT- användningen kräver också internationellt samarbete på hög nivå för att åstadkomma nödvändig harmonisering av teknik och regler och för att bygga upp globalt tillgängliga databaser. Det är också nödvändigt att ekonomiska resurser finns för anskaffning av utrustning och programvaror för att kunna utnyttja möjligheterna. Sverige och övriga nordiska länder har i stor utsträckning varit föregångare när det gäller att bygga upp allmänt tillgängliga datanät för t.ex. forskningsändamål. Universitetsdatornätet SUNET har således varit i drift i mer än 10 år och det anslöts också tidigt till motsvarande andra nordiska och internationella nät. Investeringarna i datautrustning och programvaror har också varit omfattande. Exempelvis har de särskilda medel som anvisats för dyrbar vetenskaplig utrustning i mycket hög utsträckning avsett datautrustning. Utöver den breda tillgång till datorkapacitet, som blir nödvändig för all forskning, krävs också spetsberäkningskapacitet i form av bl.a. vektor- och parallelldatorsystem. Rådet för högpresterande datorsystem (HPD-rådet) verkar i ett nationellt perspektiv för att anläggningar med högsta möjliga prestanda skall bli tillgängliga för svenska forskare genom att fördela medel för investeringar i och drift av sådana anläggningar. Skälen för regeringens bedömning: Regeringens bedömning är att Sverige är väl rustat för att utnyttja och utveckla informationstekniken inom forskningen. De ytterligare åtgärder som genomförs till följd av regeringens IT-proposition kommer att under de närmaste åren ge goda förutsättningar för att svensk forskning behåller och ytterligare förstärker sin ställning. Regeringen avser dessutom att anvisa medel för att genom inrättandet av en forskarskola bygga upp kompetensen inom IT- och telekommunikationsområdet. Denna fråga behandlas i avsnittet IT-forskning i kapitel 3.11.7 i denna proposition. Universitet och högskolor måste nu, utifrån de insatser som görs av statsmakterna, utnyttja de möjligheter som står till buds. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas åt att i nätverk bygga upp immateriella centra för högkvalitativ forskning där forskare över hela landet i internationellt samarbete kan bedriva forskning vid den internationella forskningsfronten. I anslutning till den utbyggnad av forskningen vid mindre och medelstora högskolor som regeringen förordar i avsnitt 3.8 blir sådana nätverk särskilt viktiga. Teknikens möjligheter till samarbete och kommunikation med forskare över hela världen bör t.ex. utnyttjas för att även etablera kontakter med universitet i utvecklingsländer. Här kan unga forskare finna motparter, stöd och stimulans som inte alltid står till buds i deras närmiljö. Regeringen förutsätter att högskolorna i de handlingsplaner som nu utarbetas beaktar de nämnda aspekterna. Detta kräver också ett nationellt samspel mellan högskolorna i samverkan med Högskoleverket. Internationellt samarbete också på regeringsnivå är väsentligt för att så långt möjligt eliminera de hinder för global kommunikation som beror på bristande internationell harmonisering, otillräckligt utbyggd infrastruktur och höga kostnader för nätanvändning i vissa länder. Regeringen avser att aktivt arbeta för att dessa frågor tas upp inom EU och inom berörda internationella organisationer. Många av de problem som är mest angelägna för att trygga jordens överlevnad och mänsklighetens ekonomiska och kulturella utveckling är globala till sin natur. Exempel härpå är miljöfrågorna, befolkningsfrågan och resursfrågorna. Adekvata åtgärder fordrar i många fall ny kunskap och sådan kan endast produceras i internationellt samarbete. Det är regeringens strävan att informationstekniken skall kunna utnyttjas för att bygga upp internationella decentraliserade forskningsprogram kring globala frågor. Regeringen har i avsnitt 3.11.2 redovisat sin avsikt att verka för ett utbyggt internationellt samarbete kring dessa frågor. 3.11 Forskning inför 2000-talet 3.11.1 De statliga forskningsresursernas omfattning och inriktning för perioden 1997 - 1999 De samlade svenska insatserna för forskning och utvecklingsarbete är, som beskrivits i det föregående, betydande. Prognoser för år 1995 pekar mot en nivå uppgående till 53 miljarder kronor. Den totala satsningen på forskning och utvecklingsarbete placerar Sverige högt i jämförelse med andra OECD-länder när det gäller FoU-insatser i förhållande till BNP. I en situation där statens utgifter måste begränsas och stora besparingar varit nödvändiga gör regeringen bedömningen att de samlade offentliga resurserna för forskning inte kan fortsätta att öka. Regeringens inställning är emellertid att de statligt finansierade forskningsinsatserna även fortsättningsvis måste hållas på en hög nivå, väl jämförbar med vad som görs i andra länder som är ledande inom forskningen, och att forskning behövs för alla samhällsområden. Konkret kommer detta till uttryck i de samlade statliga forskningsinsatserna som avser såväl grundforskning inom skilda discipliner som sektorsforskning inom olika verksamhetsområden. Regeringens förslag innebär således en fortsatt satsning på forskning på nuvarande höga nivå både vad avser volym och kvalitet. Regeringens förhoppning är att huvuddelen av de besparingar i den statliga budgeten avseende forskning som föreslagits i vårpropositionen skall kunna kompenseras genom stiftelsemedel. Regeringen redovisar i budgetpropositionen för år 1997 sina förslag till anslag till forskning och utvecklingsarbete. För budgetåret 1997 uppgår anslagen enligt budgetförslaget till ca 12,5 miljarder kronor. Detta avser endast anslag för forskning. Härtill kommer medel som av myndigheter själva avsätts för FoU om närmare 1,5 miljarder kronor. Regeringen lägger också i denna proposition (avsnitt 3.5) fram förslag om riktlinjer för ändringar i stiftelseförordnandena för de s.k. löntagarfondsstiftelserna. Ändringarna gör det möjligt att bättre samordna de resurser som finns inom stiftelserna med övrig offentlig forskningsfinansiering. En stor del av forsknings- och utvecklingsinsatserna görs inom det privata näringslivet. Det är angeläget att de insatser som finansieras med offentliga medel kan stödja och samverka med näringslivets insatser för att därigenom bidra till att landets samlade insatser inom forskning och utvecklingsarbete ger högsta möjliga utbyte. Detta kommer till uttryck i de förslag till förbättrad samverkan som presenteras i denna proposition. De svenska forskningsinsatserna har utvecklats under lång tid. En rad överväganden ligger således bakom inte bara den omfattning utan också den övergripande inriktning som de nu har. Det är regeringens bedömning att insatserna genom denna successiva uppbyggnad har fått en profil som ger en god grund för fortsatt verksamhet. Tyngdpunkten i insatserna är resurserna för forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor. De årliga anslagen för dessa ändamål kommer, vid bifall till regeringens förslag i årets budgetproposition, att uppgå till ca 6,3 miljarder kronor. Universitetens och högskolornas anslag till forskning och forskarutbildning fördelas av statsmakterna på fakultetsområden. Ungefär en tredjedel av anslagen avser medicinsk forskning och forskarutbildning, medan områdena naturvetenskap respektive teknik får vardera knappt en fjärdedel. Sammantaget går alltså mer än tre fjärdedelar av anslagen till dessa forskningsområden. Samhällsvetenskap och humaniora får ca 15 % respektive 10 % av resurserna. Forskningsråden och Forskningsrådsnämnden kommer, enligt förslagen i budgetpropositionen, att förfoga över sammanlagt ca 1,5 miljarder kronor, exklusive avgifter till europeiska forskningsorganisationer. Av forskningsrådsmedlen för år 1997 avser 525 miljoner kronor naturvetenskaplig forskning, 327 miljoner kronor medicinsk forskning, 272 miljoner kronor teknisk forskning och 210 miljoner kronor kulturvetenskaplig forskning. För forskningsinsatser inom olika samhällssektorer innebär budgetpropositionen för år 1997 insatser på sammanlagt ca 3,9 miljarder kronor under år 1997 exklusive medel som avsätts av myndigheterna själva. Som angivits i regeringens förslag till riktlinjer för forskningspolitiken är det statsmakternas uppgift att svara för de övergripande beslut som i sammanfattning redovisats ovan, medan det är universitet och högskolor, forskningsråd och sektorsforskningsmyndigheter som skall svara för den närmare inriktningen av verksamheten inom olika områden. Till belysning av verksamheten inom olika områden och därigenom som ett fördjupat beslutsunderlag för riksdagen, redovisas här i korthet vissa aktuella frågor och önskvärda utvecklingslinjer inom de olika forskningsområdena. Framställningen utgår från myndigheternas årsredovisningar och anslagsframställningar. Redovisningen tar först upp grundforskning inom naturvetenskap, teknik, medicin och kulturvetenskaper samt viss tvärvetenskaplig forskning. Därefter behandlas mer direkt samhällsrelevant forskning med inriktning på näringslivet, arbetsmarknaden, sociala frågor etc. För varje forskningsområde anges också omfattningen av de föreslagna resuserna. Slutligen behandlas vissa forskningsområden vilka regeringen anser bör bli föremål för särskilda åtgärder. Naturvetenskap Internationella utvärderingar ger övervägande högt betyg åt den svenska naturvetenskapliga och matematiska forskningen. Inom flertalet discipliner inom detta vida fält finns områden där Sverige intar en relativt framstående position, internationellt sett. Molekylärbiologin, det fasta tillståndets fysik och kemi, den matematiska analysen och statistiken kan nämnas som särskilt starka områden där hög kvalitet och bredd förenas. Bland sådana områden där det anses väsentligt att forskningen stärks kan nämnas de processinriktade geovetenskaperna, organismbiologi och icke-linjär optik. I Naturvetenskapliga forskningsrådets (NFR) systematiska internationella utvärderingar av svensk forskning ges även kritiska synpunkter på och förslag till förändringar av det svenska universitetssystemet. Man påtalar att unga forskare bör ges ökat stöd och ökade möjligheter till en självständig utveckling, att stödet till kvinnliga forskare bör ökas och åtgärder vidtas för att kvinnors deltagande i forskningen skall underlättas. Det framförs också att småinstitutioner bör slås samman till större enheter för att på universitetsnivå underlätta förnyelse och samverkan, att forskarutbildningen bör effektiviseras, att tjänstestrukturen vid högskolorna måste reformeras och att rörligheten bland forskarna bör öka. Högskolorna måste själva ta ett ansvar i dessa frågor, även om de flesta av dem tas upp i förslag i denna proposition, eller av utredningar vars resultat kommer att behandlas senare. Matematik är en disciplin där svensk forskning varit och är världsledande inom betydelsefulla delområden. Det finns ett stort behov av forskarutbildade matematiker, både inom universitet och högskolor och inom industrin och andra delar av näringslivet. Regeringen finner det angeläget att de myndigheter som är ansvariga för matematisk forskning, främst universiteten, de tekniska högskolorna, NFR och Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) i högre grad uppmärksammar dessa behov. Till de angelägna satsningarna inom NFR:s ansvarsområde under den följande tre- årsperioden hör att främja rörlighet och förnyelse, att utveckla former för att information om den naturvetenskapliga forskningens resultat, synsätt och sam- hällsrelevans når allmänhet och beslutsfattare, att främja jämställdhet och stimulera kvinnor till forskarkarriär inom områden där de är underrepresentera- de, att öka forskardeltagandet i grundutbildningen, och att öka utbytet av Sveriges deltagande i EU:s forskningsprogram och i andra internationella samar- betsprojekt. Gränsöverskridande forskning måste också främjas, inte minst sådan som gäller globala miljö- och försörjningsproblem. Medel för naturvetenskaplig forskning anvisas via fakultetsanslagen, anslaget till Naturvetenskapliga forskningsrådet och anslaget Europeisk forskningssamverkan m.fl. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås sammanlagt 1,9 miljarder kronor. Till detta kommer den forskning som bedrivs vid mindre och medelstora högskolor. Teknik Svensk teknisk grundforskning ligger i den internationella frontlinjen inom områden som bioteknik (t.ex. immunteknik, biosensorer och genterapi), informationsteknologi (t.ex. fotonik, nanostrukturer, bildbehandling, reglerteknik, telekommunikation och logikprogrammering), materialvetenskap och kemiteknik (t.ex. polymerkemi och yt- och kolloidkemi). Inom andra områden behövs förstärkningar, t.ex. vad gäller teknisk mekanik och utveckling av beräknings- och simuleringsmodeller för tekniska ändamål. Det är också väsentligt att de systemtekniska aspekterna inom teknikvetenskaperna tydliggörs. En svaghet inom teknisk forskning är bristen på samverkan mellan forskning som rör teknikutveckling och forskning om teknikanvändning. Denna fråga behandlas utförligare i avsnitt 3.11.6 Socialt motiverad teknikutveckling i denna proposition. Utöver de nämnda satsningarna är det också angeläget att tydligare uppmärksamma behovet av kompetensuppbyggnad och att garantera kvalitet i forskarutbildningen inom nya områden. Forskarutbildningen måste effektiviseras och göras mer attraktiv både för studenter och för näringslivet. Det är för den närmaste tre- årsperioden angeläget att satsningen på unga forskare förstärks och att växel- verkan med näringslivet, genom bl.a. industridoktorander och adjungerade industriforskare, vidareutvecklas. Gränsöverskridande forskning måste också främjas, inte minst sådan som gäller globala miljö- och försörjningsproblem. Fa- kulteter och forskningsråd bör också vidareutveckla former för information om den tekniska forskningens resultat och relevans, främja jämställdhet och stimulera kvinnor till forskarkarriär inom teknisk forskning, öka for- skardeltagande i grundutbildningen och öka utbytet av Sveriges deltagande i EU:s forskningsprogram och i andra internationella samarbetsprojekt. Teknisk forskning på IT-området är en annan angelägen fråga. Frågan behandlas utförligare i avsnittet 3.11.7 IT-forskning i denna proposition. Medel för teknisk grundforskning anvisas via fakultetsanslagen och anslaget till Teknikvetenskapliga forskningsrådet. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås sammanlagt 1,3 miljarder kronor. Till detta kommer den forskning som bedrivs vid mindre och medelstora högskolor. Medicin Internationella jämförelser visar att Sverige kombinerar medicinsk grundforskning med kliniknära utvecklingsarbete på ett ovanligt framgångsrikt sätt. Denna samverkan har haft stor betydelse, inte bara för utvecklingen av svensk hälso- och sjukvård, utan också för utvecklingen av en internationellt framstående läkemedels- och bioteknikindustri. Den svenska medicinska forskningens starka ställning framgår för övrigt tydligt av Sveriges medverkan i EU:s biomedicinska forskningsprogram. För den närmaste treårsperioden är det viktigt att sambanden mellan medicinsk grundforskning, klinisk medicin och industri ytterligare förstärks, bl.a. genom satsningar på tjänster för klinisk forskning. Satsningen på genomrelaterad forskning bör fortsätta, med beaktande av en ökad integrering av den kliniska medicinen. Folkhälsoforskningen bör också ges särskilt stöd. Insatser måste göras för att stimulera förnyelsen i fakulteternas forskningsmiljöer, stödja yngre forskare, upprätthålla forskningens kvalitet och förnyelse med internationella utvärderingar, öka forskarnas deltagande i grundutbildningen, främja jämställdhet inom forskarsamhället, även vid valet av forskningsproblem och forskningsmetodik samt att engagera fler forskare i en bred och kvalificerad forskningsinformation. Diskussionen kring forskningens relevans för patienter och samhälle måste föras på ett kvalificerat sätt, med deltagande av företrädare för skilda samhällsintressen och befolkningsgrupper, i samband med prioriteringarna mellan olika forskningsområden. Gränsöverskridande forskning måste också främjas, inte minst sådan som gäller globala miljö-, hälso- och försörjningsproblem. Etiska frågor och försöksdjursfrågor måste också uppmärksammas ytterligare. På initiativ av Forskningsberedningen gav regeringen år 1995 i uppdrag åt Medicinska forskningsrådet (MFR) att i samråd med Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik och Socialvetenskapliga forskningsrådet belysa prioriteringsmekanismer i svensk medicinsk forskning. Parallellt med uppdraget till MFR gavs också ett uppdrag till Centrum för forskningsetik i Göteborg att, i egenskap av utomstående instans, göra motsvarande studie. Dessa utvärderingar behandlas i Utbildningsdepartementets avsnitt 10.2.9 Medicinska forskningsrådet i denna proposition. Medel för medicinsk forskning anvisas via fakultetsanslagen och anslaget till Medicinska forskningsrådet. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås sammanlagt 1,5 miljarder kronor. Till detta kommer ersättningar till landstingen för forskning vid universitetssjukhusen. Kulturvetenskaper Inom kulturvetenskaperna - samhällsvetenskap, rättsvetenskap, humaniora och religionsvetenskap - finns i Sverige många internationellt framstående forskare, vilket visat sig bl.a. i konkurrensen om EU:s forskningsmedel. Humanistisk forskning måste i många fall vara inriktad på den svenska kulturen och är därför ofta svår att bedöma i ett internationellt perspektiv. I ämnen som historia och lärdomshistoria har Sverige dock en relativt stark ställning. Sverige har också en stark tradition inom östasiatiska språk. Internationella utvärderingar har visat att det inom datorlingvistik och fonetik finns framstående svensk forskning. Detsamma gäller inom samhällsvetenskaperna för den kognitiva och biologiska psykologin. Svensk välfärdsforskning har en framskjuten position. Även den antropologiska forskningen är internationellt betydelsefull. Viktiga planerade insatser inom kulturvetenskaperna gäller program för språkteknologisk forskning och forskning om kultur och samhälle i Väst- och Centralasien. Till de mest angelägna satsningarna inom området under den följande treårsperioden hör att vidareutveckla medel för att nå hög internationell kvalitet, bl.a. genom internationella utvärderingar och internationell publicering, vidareutveckla former för information om den kulturvetenskapliga forskningens resultat, synsätt och samhällsrelevans, främja användandet av kulturvetenskapliga metoder och kunskaper i tvärvetenskapliga forskningsprojekt, bl.a. i studium av globala miljö- och försörjningsproblem och främja jämställdhet och stimulera kvinnor till forskarkarriär inom områden där de är underrepresenterade. Särskilda insatser måste göras under den kommande treårsperioden för att effektivisera forskarutbildningen och förbättra rekryteringen av forskare inom området. Forskningsområden som bör stimuleras och för vilka särskilda insatser föreslås i budgetpropositionen, är forskning om Ost- och Sydostasien, om medier och våld samt om sociala frågor. Dessa insatser behandlas i budgetpropositionen. Medel för kulturvetenskaplig forskning anvisas via fakultetsanslagen och an- slaget till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås sammanlagt 1,6 miljarder kronor. Tvärvetenskaplig forskning Inom många forskningsområden präglas forskningen av en alltför snäv specialise- ring och bristande förmåga till samverkan över disciplingränser. Alltför snäva och disciplinorienterade forskningsansatser kan motverka förnyelsen i forskningen och strävandena efter att öka forskningens relevans för det omgivan- de samhället. Regeringen anser mot denna bakgrund att tvärvetenskapliga ansatser bör ges högre prioritet i forskningen. Tvärvetenskaplig forskning kan innebära forskningssamarbete mellan angränsande discipliner. Detta kallas ibland gränsöverskridande forskning och uppstår ofta relativt spontant genom initiativ från forskare och forskargrupper. I själva verket är detta en viktig förnyelseväg för forskningen - många nya forskningsområden uppstår på detta sätt. Andra forskningsproblem kräver emellertid deltagande av forskare från så vitt skilda discipliner att samarbete inte alls, eller endast med stora svårigheter, kan komma till stånd inom det nuvarande systemet. Inte sällan gäller detta komplexa samhällsproblem som först formulerats utanför forskarsamhället. För att möjliggöra avgränsning och stimulans till forskning kring sådana problem krävs en förmedlande funktion. I det svenska forskningssystemet har främst Forskningsrådsnämnden (FRN) och vissa sektorsforskningsorgan en sådan roll. Via FRN finansieras ett antal större tvärvetenskapliga projekt, främst av den senare komplexa karaktären. Dessa projekt gäller t.ex. hälsoproblem, naturresurs- och miljöproblem i samhällsperspektiv, IT:s samhällseffekter och riskstudier med systemanalytiska aspekter. Vidare kommer FRN:s forskningsprogram kring Europa under den närmaste treårsperioden att utvidgas till att gälla globala processer i ett europeiskt perspektiv. För att möjliggöra en kraftfull satsning på tvärvetenskap föreslår regeringen under avsnittet 10.2.6 inrättande av en särskild samverkansgrupp mellan grundforskningsråden och FRN. Gruppens uppgift blir att samordna och stödja tvärvetenskaplig forskning. Vidare finner regeringen det angeläget att univer- sitet och högskolor genom organisatoriska åtgärder stimulerar till tvärvetenska- plig och multidisciplinär forskning. Universitet och högskolor bör också verka för att tvärvetenskapliga perspektiv beaktas i forskarutbildning och forskning och att nödvändiga åtgärder vidtas för att forskning av denna karaktär lättare skall kunna komma till stånd. Det är angeläget att forskning om bl.a. globala miljö-, hälso- och försörjningsproblem stimuleras. Regeringen föreslår också i det följande att en särskild samverkansgrupp mellan ett flertal forskningsfinansiärer inrättas för att stimulera socialt motiverad teknikutveckling. Även samarbete mellan forskningsfinansiärer kring forskning om ojämlikhet i hälsa föreslås. Medel för stöd till tvärvetenskaplig forskning anvisas via fakultetsanslag, främst temainstitutionen vid Linköpings universitet och anslaget till FRN. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås sammanlagt 142 miljoner kronor. Vissa sektorsforskningsinsatser Forsknings- och utvecklingsarbete till stöd för näringslivet För att underlätta långsiktiga strukturförändringar, förnyelse och tillväxt i svenskt näringsliv gör staten forsknings- och utvecklingsinsatser, främst inom högskolan, på för näringslivet relevanta områden. Insatser görs för att stimulera samverkan mellan högskola och näringsliv samt för att sprida kunskap mellan högskolan och näringslivet och mellan företag. Huvuddelen av statens insatser på området administreras av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). NUTEK stödjer bl.a. ett stort antal FoU-program inom högskolan. De är normalt fleråriga och syftar till att stimulera utveckling av kunskapsområden som bedöms ha stor betydelse för förnyelse och utveckling av näringslivet på lång sikt. Tvärvetenskaplighet betonas i insatserna. Områdena väljs genom ett brett samrådsförfarande med näringsliv och forskarsamhälle. Sedan sex år tillbaka pågår verksamhet inom nio materialkonsortier som NUTEK och NFR gemensamt har upprättat. I dessa samverkar flera institutioner för att utveckla tvärvetenskaplig kunskap inom olika materialtekniska områden. Näringslivets medverkan ökar kontinuerligt. Genom kompetenscentrum har ett trettiotal kvalificerade FoU-grupperingar skapats för direkt forskningssamarbete mellan högskolan och näringslivet. NUTEK stödjer även industrinära forskning inom industriforskningsinstituten i samverkan med näringslivet. För perioden 1997-99 föreslår regeringen att pågående insatser fullföljs och vidareutvecklas inom områdena process- och produktutveckling, transportteknik och medicinsk teknik samt inom framväxande teknikområden som informationsteknik, bioteknik och materialteknik. Vidare har fyra områden identifierats där särskilda behov av insatser föreligger. Dessa är komplexa tekniska system, mindre företags kompetens- och teknikförsörjning, tjänsteproduktion och IT- användning samt människa, teknik, organisation (MTO). Energiforskningen samordnas av NUTEK och kommer att behandlas i regeringens kommande energiproposition. Rymdverksamheten är en annan viktig del av det näringspolitiska området. Den omfattar både forskning och industriellt utvecklingsarbete, såväl nationellt som internationellt. Statens satsningar på rymdverksamhet har bidragit till att svenska företag har kunnat utveckla hög teknisk och konkurrenskraftig kompetens. Inga större förändringar föreslås av inriktningen av rymdverksamheten för den kommande perioden. Viktig provnings- och mätteknisk FoU bedrivs vid Sveriges provnings- och forskningsinstitut AB som är helägt av staten. Sveriges geologiska undersökning, SGU, finansierar viss grundläggande geovetenskaplig forskning. Sedan tre år tillbaka finansierar Konkurrensverket viss forskning om konkurrensfrågor. I budgetpropositionen föreslås för år 1997 sammanlagt 1 656 miljoner kronor för teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete samt energiforskning. Forskning till stöd för utvecklingen inom arbetslivs- och arbetsmark- nadsområdet Forskning inom arbetslivsområdet har två olika huvudinriktningar; arbetslivsutveckling och arbetsohälsofrågor. Under det senaste decenniet har man inom såväl näringsliv som forskarsamhälle i allt högre grad uppmärksammat arbetsorganisationens betydelse för produktivitet och arbetsmiljö. Den arbetslivsinriktade forskningen har därför till viss del förskjutits från traditionell arbetsmiljöforskning till forskning och utveckling till stöd för en positiv utveckling av arbetsorganisation och ökad kunskap om förändringsprocesser på arbetsplatser. Denna forskning bedrivs ofta som utvecklingsprojekt vid offentliga eller privata arbetsplatser och i nära samverkan med arbetsledning och anställda. Det är önskvärt att sådan samverkan ytterligare utvecklas då den innebär ett direkt nyttiggörande av forskningen samtidigt som forskarvärlden tillförs kunskap om förutsättningar och aktuella problemområden. Forskningen inom arbetsmiljöområdet har gett en god kunskap om risker i framförallt den fysiska arbetsmiljön vilket bidragit till att effektiva åtgärder kunnat vidtas bl.a i form av lagstiftning och föreskrifter. Trots detta kvarstår omfattande arbetsohälsoproblem. Intresset bör nu riktas mot ökad kunskap om de komplexa sambanden mellan olika faktorer i arbetsmiljön, som exempelvis betydelsen av stressgenererande faktorer för uppkomsten av belastningssjukdomar, samspelet mellan människa och teknik och den psykosociala arbetsmiljön i relation till nya former för arbetsorganisation och en förändrad arbetsmarknad med nya krav på individen. Det finns ett behov av utökad forskning och utvärdering av arbetsmark- nadspolitiska åtgärder. Allt större resurser har under de senaste decennierna avsatts för åtgärder inom området. Antalet åtgärder har utökats och fler huvudmän har fått ansvar eller utökat ansvar för de arbetsmarknadspolitiskt motiverade insatserna. Forskning och utvärdering inom området bör beröra såväl arbetsmarknadspolitikens effekter på sysselsättning, jämställdhet, löner och tillväxt i ekonomin som mer detaljerade studier och jämförelser av olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i skilda regioner och kommuner. Arbetsmarknadspolitikens effekter bör även beaktas mot bakgrund av befolkningens mångkulturella sammansättning.Medel för forskning och utvecklingsarbete till stöd för arbetslivet anvisas bl.a. via anslagen till Rådet för arbetsmiljöforskning och Arbetslivsinstitutet. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås sammanlagt 769 miljoner kronor. Forskning till stöd för socialpolitiska åtgärder Som stöd för socialpolitiska åtgärder behövs forskning och utvecklingsarbete inom ett mycket brett fält, alltifrån allmän välfärdsforskning och folkhälsoforskning till forskning kring metoder i praktiskt socialt arbete. Genomförda utvärderingar av forskningen inom området visar att delar av forskningen är av mycket hög klass medan andra delar av den ännu brottas med betydande metodproblem. Bland de starka områdena återfinns folkhälsoforskningen och delar av andra forskningsområden som i Sverige har unika förutsättningar till bredd och kontinuitet genom tillgång till epidemiologiska och longitudinella register av mycket hög kvalitet. Internationellt starka områden är även den psykosociala miljömedicinen och arbetet med utvärdering av medicinsk metodik. Även på handikappområdet har Sverige en framskjuten position. De närmaste åren är det av största vikt att uppmärksamma de möjligheter som longitudinella register kan ge för forskning inom olika områden. Även inom områden som ännu inte använder sig av denna metodik finns anledning att förvänta att uppbyggnad av longitudinella register kan ge stadga och kontinuitet åt forskningen och att även analys av tvärvetenskapliga frågeställningar kan underlättas. En resursförstärkning bör ges för vård och uppbyggnad av databaser för longitudinell forskning. Denna fråga redovisas i avsnitt 3.11.5. Mot bakgrund av de stora förändringar som sker i samhället är behovet av forskningsbaserad kunskap stort inom hela det socialpolitiska området. Folkhälsa och de sociala trygghetssystemen utgör därvid två centrala forskningsområden. Regeringen avser ge berörda forskningsfinansiärer i uppdrag att utarbeta ett nationellt forskningsprogram för forskning och ojämlikhet i hälsa, vilket redovisas i avsnitt 3.11.5. Medel för forskning och utvecklingsarbete till stöd för socialpolitiska åtgärder anvisas bl.a. via anslaget till Socialvetenskapliga forskningsrådet och Folkhälsoinstitutet. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås sammanlagt 200 miljoner kronor. Forskning till stöd för utveckling av kommunikationer Kommunikationerna har alltid utgjort en central drivkraft i samhälls- utvecklingen. Inget tyder på att detta dynamiska samspel mellan kommunikationerna och det omgivande samhället kommer att försvagas i framtiden. Tvärtom förefaller kommunikationernas samhällsomdanande kraft att tillta. Att utnyttja denna inneboende förändringspotential så att den kan bidra till viktiga samhällsmål som ekonomisk tillväxt, rättvis fördelning, hushållningen med miljö- och naturresurser, trygghet och hälsa, kulturell och social gemenskap m.m. ställer höga krav på insikter om hur utvecklingen av kommunikationerna kan påverkas och fås att samverka med skeenden inom andra samhällsområden. Den kunskap och kompetens som utvecklas genom den statligt finansierade kommunikationsforskningen måste därför också ha stor bredd och täcka olika infallsvinklar på kommunikationsväsendet och dess samspel med omgivningen. Väl fungerande kommunikationer är en viktig förutsättning för en gynnsam utveckling av näringsliv och arbetsmarknad. I ett till stora delar glest befolkat land som Sverige med stora avstånd till viktiga utlandsmarknader ställs stora krav på statens infrastrukturpolitik. Denna behöver fortlöpande underbyggas med FoU-insatser inom vitt skilda discipliner. Samtidigt skapar motsättningen mellan kraven på god miljö och hushållning med miljö- och naturresurser, förbättrad trafiksäkerhet och anspråken på hög rörlighet för personer och gods spänningar och behov av politiska avvägningar. Att finna utvägar för att balansera denna typ av intressekonflikter är en stor och växande utmaning för den kommunikationspolitiskt motiverade forsknings- och utvecklingsverksamheten. På de flesta samhällsområden kan man redan skönja att telematik, dvs. informationsteknik i kombination med telekommunikationsteknik, kommer att få starkt omstrukturerande effekter. Telematikens utveckling kommer därmed att förändra förutsättningarna för stora delar av samhällslivet. En viktig uppgift för kommunikationspolitiken är att söka länka in utvecklingen av den nya tekniken mot de mål som skall vara vägledande för samhällsutvecklingen. För detta krävs kunskaper om den nya teknikens effekter med avseende på dessa mål. Övergripande forskning och utvecklingsarbete till stöd för utvecklingen av kommunikationerna finansieras av Banverket, Vägverket, Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) och Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI). Viss anknytning till detta ändamål har även den forskning och utveckling som finansieras av Sveriges meteorologiska och hydrologiska Institut (SMHI) samt Statens geotekniska institut (SGI). Den totala resursinsatsen för övergripande forskning inom Kommunikationsdepartementets område kan beräknas uppgå till i storleksordningen 550 miljoner kronor för år 1997. Forskning till stöd för miljöarbetet Miljöforskningen avser dels miljöproblemens orsaker och dess effekter, dels åtgärder och lösningar av miljöproblemen. I praktiken överlappar forskningsområdena ofta varandra. Eftersom miljöproblemen till sin natur oftast är komplexa krävs det att man såväl inom miljöarbetet som inom miljöforskningen fortsätter att utveckla samarbetet med olika samhällssektorer respektive forskare från olika discipliner. Detta gäller främst den åtgärdsinriktade miljöforskningen kring redan kända problem som exempelvis frågan om hur vi skall hushålla med naturresurserna och uppnå hållbara transport- och energisystem. Ansvaret för den sektorsövergripande miljöforskning som i huvudsak är inriktad på att klarlägga och mäta miljöproblemen samt ange åtgärdsbehov åvilar främst Naturvårdsverket (SNV). Utredningen Långsiktig miljöforskning (SOU 1992:68) föreslog ökade eller oförändrade insatser bl.a. inom områdena klimatförändringar inkl. växthusgaser, ozonskiktet, fysisk påverkan samt avfall och restprodukter. Utredningen föreslog också ökade anslag till samhällsvetenskaplig forskning samt ett långsiktigt stöd till tvärvetenskapliga forskarmiljöer. I propositionen 1992/93:170 framhöll regeringen också betydelsen av forskning kring biologisk mångfald. Inför 1997 års forskningsprogram föreslår tretton finansiärer av svensk miljöforskning i rapporten Forskning och utveckling för bättre Miljö 1996 (SNV 4514-8) att forsknings- och utvecklingsinsatserna på miljöområdet samlas under ett antal temaområden. Inom dessa områden ansvarar Naturvårdsverket främst för övergripande miljökvalitetsarbete, problemdimensionering, dvs. forskning om miljöproblemens orsaker, föroreningarnas transport och omvandling samt effekter på ekosystemen och människans hälsa. Verket är dessutom via sina forskningsnämnder s.k. huvudansvarig initiativtagare dels till temaområdet Nordiska kusthav där ökade satsningar föreslås vad gäller forskning om kustzonens nyttjande och skydd samt bärkraftigt nyttjande och dels till forskning kring miljöanpassad produktion och konsumtion. Inom detta område är Avfallsforskningsnämndens program för en kretsloppsanpassning av samhället av central betydelse. Regeringen gör bedömningen att prioriteringarna under innevarande forskningsperiod som avser områdena fysisk påverkan, biologisk mångfald, kretslopp och varuflöden samt samhälls- och tvärvetenskaplig forskning i stort bör kvarstå även under nästkommande period. En särskild fråga som bör prioriteras under den kommande forskningsperioden gäller eventuella risker för miljö och hälsa av miljögifter med hormonella effekter. Regeringen ställer sig bakom de prioriteringar som föreslås i Klimatdelegationens rapport Klimatrelaterad forskning (SOU 1996:39). Inom forskning kring biologisk mångfald behövs en ökad inriktning mot tvärdiciplinära insatser för att öka kännedomen om de biologiska systemen och de biologiska resursernas hållbara nyttjande. Inom strålskyddsområdet bör Strålskyddsinstitutet även fortsättningsvis stödja bl.a. insatser på det molekylärbiologiska området samt samhällsvetenskaplig riskforskning som är relevant för området. I budgetpropositionen för år 1997 (prop.1996/97:1) föreslår regeringen sammanlagt 135,5 miljoner kronor för miljö-och kretsloppsforskning. Därtill kommer FoU-insatser om ca 26 miljoner kronor under anslagen till Stockholms internationella miljöinstitut och Statens strålskyddsinstitut. Forskning för vård och nyttjande av de biologiska naturresurserna Sektorsansvar inom området forskning för vård och nyttjande av de biologiska naturresurserna finns för skogsbruk, jordbruk, trädgårdsnäring, grönytor, landskapsplanering, veterinärmedicin och djurskydd, fiske och vattenbruk, rennäring, livsmedel samt jakt och viltvård. Forskningen bedrivs även till stöd för utvecklingen inom andra sektorer, t.ex. det medicinska området och miljöområdet och för allmänvetenskaplig utveckling. Forskningen är både grundläggande och tillämpad. På det nationella planet kommer insatser att göras för att främja ekologisk produktion inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Vidare lämnas förslag som kan stärka den skogsindustriella forskningen samt förslag om samordning av livsmedelsforskningen och forskningen om landsbygdens utveckling. För de kommande åren är det angeläget att det internationella samarbetet inom forskningen ytterligare stärks. Förutom det europeiska forskningssamarbetet behöver internationell forskningssamverkan om de globala problemen inom livsmedelsförsörjning och miljö utvecklas. De erfarenheter som kan utläsas av det svenska deltagandet i EU:s ramprogram för forskning och utveckling visar också att den svenska forskningen inom jordbruk, skogsbruk och fiske är framgångsrik sett i ett europeiskt perspektiv. Detta gäller inte minst den ekologiska och miljöinriktade forskningen inom skogs- och jordbruksområdena samt den molekylärbiologiska forskningen som rör växter och djur. Dessa områden avspeglar också de svenska prioriteringarna. Svensk jordbruksforskning åtnjuter således ett gott internationellt anseende på många områden. Medel för lantbruksvetenskaplig och veterinärmedicinsk forskning anvisas över anslaget till SLU, där medel för forskning utgör knappt 70 % av anslagssumman och till Skogs- och jordbrukets forskningsråd. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås att sammantaget ca 900 miljoner kronor anvisas. Forskning inom kulturområdet Forskning om olika kulturområden är viktigt för kunskapsuppbyggnad, nya perspektiv, för utvecklingen av och kunskapen om kulturers betydelse och medborgerliga förankring. Myndigheter som disponerar medel för forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet skall bl.a. stödja långsiktig kunskapsuppbyggnad inom sitt ansvarsområde samt beakta behovet av att forskningsresultat av betydelse för myndighetens ansvarsområde återförs till verksamheten och till samhället i övrigt. Medlen har bl.a. använts för forskningsprojekt inom kulturmiljösektorn och arkivväsendet samt för viss forskning inom museiväsendet och för kultursektorns statistikproduktion. Forskning om museernas samlingar är ett av de prioriterade områdena inför framtiden. Under de senaste decennierna har medvetenheten ökat om att bevarandet och förmedlandet av olika gruppers kulturarv har varit orättvist fördelat. Museerna liksom forskningen och historieböckerna skildrar ofta kulturarvet ur ett begränsat perspektiv. I den traditionella historieskrivningen har t.ex. kvinnornas historia ofta nedvärderats till förmån för männens. Samma sak har påtalats vad gäller andra resurs- och röstsvaga grupper i samhället. En viktig uppgift i forskningen om kulturarvet är att belysa olika gruppers kulturarv och analysera museernas samlingar ur olika perspektiv som klass, kön, kulturell bakgrund och generation. Här kommer framtida forskningsintresse att bli avgörande för kulturområdets möjligheter att beskriva, problematisera och tolka vårt kulturarv ur dessa perspektiv. Utmärkande för framtidens forsknings- och utvecklingsfrågor inom kulturområdet är ett ökat behov av inte bara tvärvetenskap i gängse mening - kombination av olika akademiska discipliner - utan det handlar också om ett ökat behov av gränsöverskridande forsknings- och utvecklingsinsatser mellan myndigheterna inom området. Idag ser vi att det finns samband mellan bl.a. ekonomi, teknologi, kulturforskning, naturvetenskap och humaniora. Detta kommer med all sannolikhet att få allt större betydelse framöver. Att finna teoretiska förklaringsmodeller och metoder för att analysera sådana komplexa kunskapsfält blir avgörande för framtiden. Medel för forskning inom kulturområdet anvisas via anslaget Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet. I budgetpropositionen för år 1997, föreslås att sammanlagt 37 miljoner kronor anvisas för ändamålet. Försvarsforskning Försvarsforskningen är, med sin förankring i samhälle och näringsliv, arbetssätt och breda samverkansnät med forskning inom och utom landet, en viktig nationell resurs när det gäller att dra nytta av samhällets totala forskningsinsatser inför 2000-talet. De säkerhetspolitiska förändringarna och det vidgade säkerhetsbegreppet påverkar även försvarsforskningen. Samtidigt fortsätter den försvarsspecifika teknikutvecklingen. Den säkerhetspolitiska utvecklingen ökar möjligheterna till samverkan även med utlandet inom flera områden. Utvecklingen inom informationstekniken och biotekniken skapar nya hot och risker såsom sårbara informationssystem i samhället i fredstid och möjligheter att föra krig eller utöva påtryckning med stridsmedel som är baserade på modern bioteknik. Utvecklingen innebär också att försvaret kan nyttja den civila teknikutvecklingen för att ta fram billigare eller effektivare system. Det är därför viktigt att inrikta försvarsforskningen mot att förstå och nyttja den civila teknikutvecklingen. Samverkan med forskning utanför försvarets egna forskningsorganisationer är viktig och försvarsforskningen kan även framledes få stor civil betydelse. Stora framsteg har skett inom explosivämnesforskningen vilket har möjliggjorts av framsteg inom kvantkemi och kemisk syntes. Sensortekniken, utvecklad genom informationsteknik, ger förbättrad möjlighet till detaljerad övervakning. Annan utveckling av teknik för elektronisk krigföring, där sekretessen är mycket hög, hotar funktioner hos såväl samhälleliga som militära system. Inom sådana områden, är försvaret hänvisat till att på egen hand ta fram nödvändig kunskap. Medel för försvarsforskning anvisas via anslagen till Försvarets forskningsanstalt och Flygtekniska försöksanstalten. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås 152 miljoner kronor. De forskningsmedel som handhas av Försvarsmakten, Överstyrelsen för civil beredskap och Statens räddningsverk avsätts av myndigheterna själva efter egen bedömning av behoven och finansieras genom att en del av ett större anslag avdelas för detta ändamål. För 1996 uppgick dessa medel till ca 900 miljoner kronor. 3.11.2 Forskning om globala problem -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Sverige bör aktivt bidra till att in- | | ternationella nätverk och internationellt forskningssamarbete | | byggs upp kring interdisciplinära globala frågor om bl.a. | | befolkning, miljö, energi, hälsa och livsmedel. Sverige bör | | erbjuda sig att ansvara för globala nätverk inom områden där det| | finns särskilt goda nationella förutsättningar. | | Forskningsråden bör få i uppdrag att i samråd med berörda | | sektorsorgan närmare utreda vilka insatser svenska forskare | | skall kunna göra baserat på bl.a. resultatet av pågående OECD- | | arbete. | -------------------------------------------------------------------- Inledning Forskningen om internationella eller globala problem är av stor betydelse men riskerar att bli lågprioriterad av flera skäl. För det första är problemen ofta multidisciplinära vilket gör dem svåra att studera inom ramen för traditionella ämnesuppdelade forskningsinstitutioner. Vidare är problemen av störst betydelse för världssamhället varför det från nationell synvinkel kan tyckas frestande att lämna dem åt andra. De har också ofta kontroversiell karaktär med ideologisk laddning, vilket gör meriteringsvärdet av studier av dem problematiskt för den enskilda forskaren eller forskargruppen. De leder sällan fram mot på kort sikt ekonomiskt fördelaktiga tillämpningar. Sådana kan annars ofta vara en lockande faktor bakom omfattande nya satsningar på tillämpad forskning. Slutligen är de långsiktiga till sin karaktär och kräver också stort upplagda internationella forskningsåtaganden. Av dessa skäl måste forskning av denna karaktär ges särskild uppmärksamhet. Ett bra exempel på angelägen forskning om globala frågeställningar är miljöforskningen. De globala miljöproblemen är en följd av samhällets organisation och vårt sätt att leva. Hotet om en klimatförsämring till följd av människans aktiviteter har t.ex. skapat ett behov av ökad kunskap om jordens klimat och om vad som påverkar det. Klimatforskning har vuxit fram som ett vittomfattande begrepp. Det handlar både om grundläggande naturvetenskaplig forskning kring de system i atmosfären, havet och marken som styr klimatet och om forskning kring tekniska och socioekonomiska åtgärder för att förändra utvecklingen och hindra miljöpåverkan. Klimatfrågornas komplexitet kräver ett tvärvetenskapligt angreppssätt. För att lösa miljöproblemen måste man också komma åt de underliggande ekonomiska, politiska och sociala mekanismerna i samhället. Miljöforskning måste således också bedrivas inom andra discipliner, exempelvis samhällsvetenskapen. Det nyligen inrättade institutet för miljö- och rymdforskning i Kiruna kommer exempelvis att bedriva forskning inom detta område. Till detta exempel kan fogas en lång rad av angelägna forskningsproblem rörande energiförsörjning, livsmedelsförsörjning, befolkningstillväxt, hälsoproblem o.s.v. I alla dessa fall gäller att betydelsefulla svenska forskningsinsatser förekommer på flera håll, men ofta med relativt marginellt stöd. Den biståndsmotiverade forskning som stöds av Sida intar här en särställning med ett totalt stöd om ca 650 miljoner kr årligen. Genom denna verksamhet deltar ca 130 av de svenska universitets- och högskoleinstitutionerna i organiserat samarbete med forskningskolleger i u-länderna. Inom OECD:s Megascience Forum pågår, på japanskt initiativ och med stöd från Sverige och andra länder, planering för internationellt samarbete och koordinering av aktiviteter inom detta område. En koordinerad ansats som berör många globala frågor och länder är väsentlig eftersom problemställningarna är interrelaterade och berör hela jorden. FoU-insatser och brett samarbete krävs för att bl.a. åstadkomma ökad livsmedelsproduktion utan att detta leder till ökad miljöbelastning och för att utnyttja levande organismer för att skydda och återställa skadad miljö. Nya socioekonomiska system för produktion och konsumtion som ej skadar miljön kräver forskningsinsatser i internationellt samarbete. Skälen för regeringens bedömning: Samhällsutvecklingen leder alltmer till att viktiga frågor om samhällets överlevnad och utveckling måste lösas genom samverkan mellan många länder och mellan företrädare för olika samhällssektorer. Nationell planering och prioritering är ofta otillräcklig. De mänskliga och ekonomiska resurserna inom enskilda länder räcker inte för de insatser som måste göras. En förstärkning av forskningen måste därför åstadkommas inte genom ökade totala resurser, utan genom ett utvidgat internationellt och tvärdisciplinärt samarbete som självklart också innefattar utvecklingsländerna. Det är regeringens uppfattning att Sverige tillsammans med andra industrialiserade länder bör kunna vara pådrivande i detta arbete. Internationellt samarbete inom forskningsområdet har hittills i stor utsträckning handlat om naturvetenskapligt och tekniskt samarbete kring forskningsanläggningar som inget enskilt land kunnat finansiera. Här handlar det i stället om att bygga upp nätverk i form av globala program som på ett decentraliserat sätt optimalt utnyttjar världens forskningsresurser. Sverige har en lång tradition av insatser för att främja globalt forsknings- samarbete och regeringen vill nu aktivt medverka till att ytterligare befästa denna roll genom olika svenska insatser, både nationellt och genom internationella organisationer som arbetar med dessa frågor. På det internationella planet bör Sverige bl. a. bidra till att utveckla det japanska initiativet till ett OECD-samarbete kring globala frågor. När detta arbete identifierat vilka frågeställningar som bör ges högst prioritet bör Sverige aktivt bidra till att etablera ett eller flera globala nätverk inom områden där svenska forskare har särskilt goda förutsättningar att tillföra kunskap. Sverige bör också kunna erbjuda sig stå för värdskap och koordinering av sådana program. Forskningsrådsorganisationen bör kunna finansiera erforderliga insatser och regeringen avser att ge forskningsrådens samarbetsorgan i uppdrag att utveckla de svenska insatserna och föreslå en lämplig ansvarsfördelning. Samråd bör också ske med berörda sektorsorgan, främst Naturvårdsverket och Sida. På det nationella planet anser regeringen att dessa frågor bör ges stor tyngd inom de insatser som görs för att främja tvärvetenskaplig och interdisciplinär forskning. 3.11.3 Forskning för en hållbar utveckling -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Sverige bör vara ett föregångsland i | | arbetet med att åstadkomma en hållbar utveckling. Detta ställer | | ökade krav på aktiv medverkan från hela samhället och flertalet | | samhällssektorer. Till stöd för detta arbete krävs dessutom ökade| | forskningsinsatser. Med hänsyn till forskningens övergripande mål| | att bidra till samhällets omställning mot en hållbar utveckling | | utgår regeringen från att ansvariga myndigheter noga beaktar det| | föreslagna programmet i rapporten Forskning och utveckling för | | en bättre miljö. Regeringen avser att ge Forskningsrådsnämnden i| | uppdrag att utveckla och konkretisera programmet. | -------------------------------------------------------------------- Inledning Samhällets organisation, vår livsstil och den teknik vi använder är de yttersta orsakerna till att utvecklingen i världen inte är hållbar. Insikten om att man för att vända utvecklingen också måste komma åt de underliggande ekonomiska, politiska och sociala mekanismerna präglar Rio-konferensens Agenda 21. En strategi för det nationella arbetet med att genomföra Rio-konferensens beslut antogs av riksdagen år 1993 (prop. 1993/94:111, bet. 1993/94:JoU19, rskr. 1993/94:256). För att främja en hållbar utveckling behövs enligt Agenda 21 bättre kunskaper om vilken belastning jorden tål, inklusive de processer som kan försämra eller förbättra dess livsuppehållande kapacitet. Forskning och utvecklingsarbete som stöder en utveckling mot ett effektivare och samtidigt hållbart utnyttjande av naturresurserna är nödvändiga element i arbetet med att uppnå en hållbar utveckling. Delvis mot bakgrund av Agenda 21 har en arbetsgrupp med företrädare för 13 svenska forskningsfinansiärer i rapporten Forskning och utveckling för en bättre miljö 1996 (SNV 4514-8) föreslagit vissa förändringar av forskningens inriktning. Forskning om åtgärder och lösningar och om underlag som behövs för det regionala och internationella miljöarbetet prioriteras. Inom effektforskningen prioriteras insatser för att utveckla kriterier för önskad miljökvalitet och underlag för att bedöma gränser för påverkan på miljö och hälsa. Ett helhetsperspektiv är nödvändigt vid studier och bedömningar t.ex. av hälsans beroende av yttre miljö, boendemiljö och arbetsmiljö eller av de samlade effekterna av olika slags påverkan på ekosystemen. Också för den hotrelaterade forskningen betonar gruppen genomgående frågor om riskbedömning och riskhantering, samhällsekonomisk värdering, styrmedel och miljöfrågornas beroende av beteenden och livsstilar. Arbetsgruppen föreslår en indelning av forskningen i temaområden som öppnar för aktivt deltagande av andra aktörer än traditionella miljöforskare. Det är angeläget att föra samman perspektiv och kunskap från samhällsvetenskap och humaniora med de forskningsproblem som formuleras i temaområdena. Skälen för regeringens bedömning: Genomförandet av Agenda 21 ställer stora krav på politiken inom många olika områden. Regeringens ambition är att Sverige skall vara en pådrivande kraft internationellt och ett föregångsland i strävan efter en hållbar utveckling. Nödvändigheten av att förena denna ambition med fortsatt välfärd kräver djupgående förändringar och utveckling av vårt sätt att hushålla med naturresurser och minska belastningen på miljön. Hela samhället berörs. Alla samhällssektorer måste aktivt medverka i förändringsarbetet. Vissa av dem kommer att ha en nyckelroll. Utöver miljö och energi berörs även i högsta grad kommunikationer, samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, jord- och skogsbruk, regional utveckling samt näringsliv. Mot denna bakgrund utgör det program som presenteras i rapporten Forskning och utveckling för bättre miljö en utgångspunkt för de forsknings- och utvecklingsinsatser som behövs. Rapporten betonar behoven av helhetssyn och av forskning om riskbedömning, styrmedel och människors förhållningssätt. Inriktningen mot åtgärder liksom samlingen i breda tvärvetenskapliga teman är viktig. Ett bra exempel är det av Forskningsrådsnämnden samordnade programmet Vägar till uthållig utveckling - beteenden, organisation, strukturer som inleddes i januari 1996. Ytterligare forskningsinsatser krävs dock för att Sverige skall kunna bli ett föregångsland när det gäller en hållbar utveckling. Frågor som rör energi- och råvaruförsörjning behöver uppmärksammas. Omvandlingen av naturresurser till nyttigheter behöver effektiviseras inte minst när det gäller infrastruktur och bebyggelse. Vattenanvändning och rening liksom vatten- och avloppssystemens roll i näringsämnenas kretslopp behöver vidareutvecklas. Miljöanpassningen av produktionsprocesserna och av transporter i anslutning till produktionen är en viktig del av omställningen. Mycket av denna forskning försiggår inom andra områden än dem som i rapporten definierats som miljöforskning. Med en bredare inriktning av politiken för hållbar utveckling följer nya avgränsningsproblem mot snart sagt all annan forskning. Det finns därför anledning att få en bättre överblick över den forskning och utveckling som kan förutses vara mest betydelsefull för omställningen av samhället i riktning mot en hållbar utveckling. Med hänsyn till forskningens övergripande mål att bidra till samhällets omställning mot en hållbar utveckling utgår regeringen från att ansvariga myndigheter noga beaktar rapportens program. Regeringen avser att ge Forskningsrådsnämnden i uppdrag att utveckla och konkretisera programmet. 3.11.4 Forskning och samarbete kring Östersjöregionen ----------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Forskningssamarbetet med länder inom | | Östersjöregionen är av central betydelse för hela regionens | | utveckling. Riksdagen har, efter förslag av regeringen, ställt | | betydande medel till förfogande för detta samarbete. | ----------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Historiskt sett har samarbetet mellan länderna kring Östersjön varit betydande i såväl politiskt, ekonomiskt som kulturellt avseende. För Sveriges del är den nuvarande utvecklingen i Östersjöländerna, särskilt Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland, av stor betydelse. Den förändringsprocess som dessa länder nu genomgår i demokratisk och marknadsekonomisk riktning skapar naturliga förutsättningar för ett omfattande samarbete med dem. Vikten av en positiv utveckling i dessa länder är stor för hela regionens politiska, ekonomiska, sociala och kulturella liv. Sverige har av tradition haft goda förbindelser med flera länder inom regionen på utbildnings- och forskningsområdet, och kontakterna och utbytet har intensifierats på grund av de senaste årens politiska förändringar. Svenska universitet och högskolor har skapat betydande kontakter med flera universitet i dessa länder. Kontakterna har underlättats av olika former av stöd som har ställts till förfogande av regeringen via olika institutioner. Demokratiseringen i Central- och Östeuropa har inneburit att Östersjöregionens miljöproblem tydligare har exponerats men också att dörren öppnats för ett utökat forskarsamarbete. Miljöproblemen omfattar inte bara själva Östersjön utan hela dess tillrinningsområde, bl.a. inom områden som transporter (inkl. de marina), jordbruk, vatten och avlopp, kärnsäkerhet och enerigförsörjning. I dag är forskningen om Östersjön och Östersjöns kustregioner omfattande, inte minst i Sverige. Även en bred systemorienterad forskning kring hela miljöutvecklingskomplexet har inletts både i Sverige och internationellt. Kapaciteten för miljöforskning ökar i de tidigare öststaterna, inte minst i anslutning till de aktiviteter som samarbetet inom ramen för Helsingforskonventionen innebär. Det är regeringens bedömning att forskningssamarbetet om Östersjön och inom Östersjöregionen är viktigt och även i fortsättningen bör prioriteras. För att nå målet om en bättre miljö i regionen bör åtgärderna vara nära förknippade med möjligheterna till institutionella förändringar, teknisk och ekonomisk utveckling, natur- och kulturmiljöer, kompetenshöjning och det medborgerliga engagemanget i dessa länder. Regeringen bedömer att utbildnings- och forskningssamarbetet inom Östersjöregionen är viktigt ur många aspekter. För de senaste sex åren har riksdagen beslutat om medel för att bygga upp och fördjupa kontakterna med länderna i Öst- och Centraleuropa, med tonvikt på länderna kring Östersjön. Dessa medel har disponerats av Svenska institutet, Kungl. Vetenskapsakademien samt universitet och högskolor. Regeringen avser att uppdra åt Högskoleverket att utvärdera hur universitet och högskolor har använt de anvisade medlen och vilka resultat som har uppnåtts under sexårsperioden så att de nya resurserna kan användas optimalt. I satsningen på utbildnings- och forskningssamarbetet ingår även bland annat lektorer i svenska språket som placeras vid utländska lärosäten av Svenska institutet. Regeringen fortsätter satsningarna på samarbetet med länderna kring Östersjön. Sålunda föreslås en rad nya åtgärder för att stärka forskningssamarbetet i regionen. Regeringen föreslog i propositionen En politik för arbete, trygghet och utveckling (prop. 1995/96:25) att medel skulle avsättas för ett intensifierat samarbete kring Östersjön under perioden 1997 - 1999. Riksdagen biföll detta förslag. En av huvudinriktningarna i satsningen är att uppmuntra svenska studenters studier i Östersjöländerna och att uppmuntra baltiska, polska och ryska studenters studier i Sverige. Beredningen av beslut om den närmare fördelningen av dessa medel, som uppgår till 100 miljoner kronor, pågår för närvarande. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att vissa medel skall anslås för svenska gästprofessurer bland annat i de baltiska staterna. I budgetpropositionen för år 1997 föreslår regeringen att medel skall anslås för en professur i polska språket och litteraturen vid Stockholms universitet. Vidare kommer den nystartade Södertörns högskola att bl.a. anordna utbildning och forskning med inriktning mot länderna kring Östersjön. Högskoleutbildningen på Gotland har redan verksamhet med denna inriktning. För det fortsatta Östersjösamarbetet planeras en kraftsamling. Regeringen föreslog i propositionen Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. (prop. 1995/96:222) att en 1 miljard kronor avsätts för att ytterligare stärka samarbetet, bland annat kunskapsutbytet. Riksdagen biföll detta förslag. 3.11.5 Forskning om ojämlikhet i hälsa m.m. -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR)| | bör ges i uppdrag att i samråd med berörda forskningsråd och övriga| | organ utarbeta ett nationellt forskningsprogram för forskning | | om ojämlikhet i hälsa. | | Resurserna bör förstärkas för vård och uppbyggnad av databaser för| | longitudinell forskning. Regeringen föreslår i budgetproposi- | | tionen för år 1997 att medel, 10 miljoner kronor, för detta ändamål| | anvisas till FRN. Regeringen avser vidare att inom SFR:s | | anslag särskilt utpeka medel, minst 5 miljoner kronor, för | | samma ändamål. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Ojämlikhet i hälsa Hälsoutvecklingen i Sverige är mycket positiv - men inte för alla. Det finns fortfarande påtagliga sociala skillnader i hälsa bland såväl barn som kvinnor och män. Individer i arbetaryrken har - generellt sett - 50 procent högre sjuklighet och risk för tidiga dödsfall (före 65 år) än högre tjänstemän. Speciellt utsatta är bl.a. kortutbildade, vissa invandrargrupper och arbetslösa. Ojämlikheten i hälsa har ökat under 1980-talet. Kvinnor i arbetaryrken har haft den minst gynnsamma hälsoutvecklingen. Risken för en fortsatt utveckling mot ökade sociala skillnader är stor. Hög arbetslöshet, ökad ekonomisk stress och socioekonomiskt relaterade förändringar i rökvanor och alkoholkonsumtion riskerar att öka ojämlikheten i hälsa. Kunskap om mekanismer och processer som påverkar ohälsans sociala fördelning blir i detta perspektiv av strategisk betydelse. Det är angeläget att utveckla kunskap utifrån ett integrerat köns- och klassperspektiv, eftersom orsakerna till de observerade sociala skillnaderna i hälsa kan vara olika för män och kvinnor. Traditionella förklaringsmodeller vad gäller ohälsans sociala fördelningsmönster tar i allmänhet inte tillräcklig hänsyn till mäns och kvinnors olika livsvillkor, olikheter beträffande arbetsförhållanden, sociala relationer och ekonomiska tillgångar. Det finns vissa grupper där hälsoutvecklingen bör ges särskild uppmärksamhet. En sådan grupp är barnen. Svenska barn har växt upp under, i ett internationellt perspektiv, mycket jämlika förhållanden. Detta har också återspeglats i hälsoläget och hälsoutvecklingen för svenska barn. Sverige har en av världens lägsta spädbarnsdödligheter, vilket är en viktig indikator på barns levnadsförhållanden och i vilken utsträckning alla grupper får ta del av de välfärdsvinster som görs i samhället.Men det finns indikationer på att klasskillnader bland barn ökar. Det är viktigt att få en klar bild av hur barns hälsa utvecklats, inom vilka områden det finns en positiv utveckling respektive var problemen finns, vilka orsakerna är till skillnader i hälsotillståndet mellan barn med olika socioekonomisk bakgrund m.m. Även den speciella situation som invandrare kan befinna sig i bör uppmärksammas. Undersökningar pekar i flera fall på större ohälsa både bland vuxna och barn med invandrarbakgrund. Många tidigare studier har visat att arbetslöshet har negativa hälsoeffekter. Det är viktigt att följa vilka effekterna av den ökade arbetslösheten i Sverige är. Det finns också indikationer på att barn som växer upp i familjer med en arbetslös förälder har förhöjd risk att drabbas av ohälsa. Det saknas fortfarande kunskap om vilka faktorer i en arbetslöshetssituation som leder till försämrad hälsa. Det är därför av stor vikt att mekanismerna bakom sambanden mellan arbetslöshet och försämrad hälsa analyseras. Analyser av orsaker till sociala och könsrelaterade skillnader i hälsa kräver en tvärvetenskaplig ansats och tvärvetenskapliga forskningsmiljöer. Ohälsans bestämningsfaktorer bör analyseras både ur ett biologiskt och ett socialt perspektiv. Mycket viktigt i detta sammanhang är att de studiepopulationer som ingår i forskningsprojekt är representativa för befolkningen i stort eller till den patientgrupp som är föremål för studie. I medicinsk forskning innebär detta att kvinnor och etniska minoriteter i högre grad måste inkluderas i studiepopulationen. Initiativ för att stimulera och skapa förutsättningar för denna typ av långsiktig tvärvetenskaplig forskning har tagits i flera andra västländer - Storbritannien, Kanada, Holland och USA. Mot denna bakgrund avser regeringen att ge i uppdrag till Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) att, i samråd med berörda forskningsråd och övriga organ, utarbeta ett nationellt forskningsprogram för forskning om ojämlikhet i hälsa. Välfärdsforskning och kommun- och landstingssektorn Forskning som studerar välfärdsstaten och individers problem och villkor kan gemensamt kallas välfärdsforskning. Inom detta vida forskningsfält finns flera viktiga områden såsom vård- och folkhälsoforskning, komparativ forskning om socialpolitik och ekonomisk fördelning, forskning om invandrares integration m.m.. Den svenska forskningen på dessa områden karaktäriseras av såväl hög samhällsrelevans som hög inomvetenskaplig kvalitet. Välfärdsforskningen fokuserar på fördelningen av samhällets resurser och fördelningens orsaker och konsekvenser. Det kan vara ekonomiska och politiska resurser, hälsa och delaktighet i samhället. Forskningen har ambitionen att förstå och förklara vilka faktorer som påverkar ojämlik fördelning av olika tillgångar i samhället. En styrka i välfärdsforskningen är dess disciplinöverskridande karaktär. Inom detta fält möts forskning med rötter i olika ämnen - sociologi, ekonomi, medicin m.m. Både teori och metodutveckling har gynnats av att olika traditioner och förhållningssätt har konfronterats med varandra. Det har skett ett intensivt utbyte av erfarenheter mellan de olika disciplinerna. Betydande teoretiska och metodologiska landvinningar har gjorts genom dessa tvärdisciplinära ansatser. Genusforskningen har fått stort genomslag i välfärdsforskningen. Ett integrerat klass- och könsperspektiv har blivit betydelsefullt för att kunna beskriva utvecklingen i Sverige på ett fruktbart sätt. Det har visat sig att de mekanismer som ligger bakom ojämlikhet på olika områden kan se olika ut för kvinnor och män. Betydande vetenskapliga landvinningar har gjorts i och med genusforskningens ökade inflytande. En stor del av välfärdsforskningen rör verksamheter i kommun och landstingssektorn. Landstingen svarar för en stor och kunskapsintensiv sektor som står inför omfattande strukturella förändringar och därför ställer höga krav på kunskapsunderbyggnad. Kommunerna är också centrala aktörer i den sociala sektorn genom sitt ansvar för skola, barnomsorg, infrastruktur social omsorg m.m. Kommuner och landsting svarar för en betydande del av sysselsättningen och verksamheten berör många yrkesgrupper som kan ha nytta av forskningsresultat för att utveckla den dagliga verksamheten. I ett regionalt utvecklingsperspektiv är samverkan mellan landsting, kommuner och mindre och medelstora högskolor av stor strategisk betydelse. Utbildning och forskning spelar en avgörande roll för en regions utveckling. Landstingen kan i egenskap av regionens politiskt direktvalda organ bidra till en ökad samverkan mellan högskolan, näringslivet och den offentliga sektorn. Detta skapar förutsättningar för högskolan att bli ett kraftfullt instrument för att skapa tillväxt och utveckling i regionen. De mindre och medelstora högskolorna har goda möjligheter att genom sin forsknings- och utbildningsverksamhet tillgodose regionens behov av kunskap även inom den sociala sektorn och på välfärdsområdet. Databaser för longitudinell forskning Regeringen uppdrog i november 1993 åt Forskningsrådsnämnden (FRN) att i samråd med Socialvetenskapliga forskningsrådet utreda samordning av och efterfrågan på individdata för longitudinell och individbaserad forskning. FRN utsåg i februari 1994 en utredare som i september 1994 överlämnade rapporten Samordning av och efterfrågan på individdata för longitudinell och individbaserad forskning. I utredningen diskuterades förutsättningar för längdsnittsstudier och utredaren redogjorde för såväl förutsättningarna att sammanställa befintliga uppgifter som att samla in nytt material. Utredaren pekade bl.a. på riskerna för att registren inte vårdas, bevaras eller uppdateras på ett sätt som garanterar att uppgifterna finns tillgängliga framgent. När det gäller nyinsamling konstaterade utredaren att forskning baserad på särskilt insamlande möter tre fundamentala problem. Hur skall databaser kunna bevaras för framtiden, hur skall resurser åstadkommas för att skapa nya databaser och slutligen hur skall individer kunna övertygas om värdet och nyttan av att medverka i longitudinella undersökningar. Vidare påpekade utredaren flera problem som har att göra med dokumentationen och tillgängligheten. Utredaren ansåg att villkoren för forskningsregister bör lagregleras i en registerlag där man skiljer forskningsregister från andra register. Utredaren föreslog att, när ett forskningsmaterial skall bli allmänt tillgängligt, en kopia läggs till ett arkiv. De två arkiv som i detta sammanhang är aktuella är Riksarkivet och Svenskt samhällsvetenskapligt dataarkiv (SSD). Utredaren ansåg att dessa två arkiv bör höra ihop organisatoriskt och föreslog därför att SSD förs in under Riksarkivet. När det gäller finansieringen av längdsnittstudier föreslog utredaren i första hand en lösning lik den för dyr vetenskaplig utrustning, dvs. ett särskilt anslag som administreras av FRN. Utredaren föreslog att anslagets storlek skulle vara ca 25 miljoner kronor och finansieras över statens forskningsbudget. Den svenska välfärdsforskningen bygger i regel på gedigna empiriska studier, ofta baserade på databaser av hög kvalitet. Speciellt de longitudinella databaser, som ger möjlighet att följa samma individer under en längre tid, har på ett ovärderligt sätt främjat forskningen. Längdsnittsdata över individer är ett material av avgörande betydelse för forskningen inom t.ex. områden som hälsoforskning, missbruksforskning, ungdomsforskning, forskning om invandrares integration i samhället m.m. För att upprätthålla datakvaliteten måste uppgifterna regelbundet uppdateras och registren vårdas. Ett fåtal års uppehåll i uppdatering och vård kan omöjliggöra nya projekt och skada pågående forskning. Regeringen delar utredarens bedömning rörande behovet av en resursförstärkning för databaser för longitudinell forskning. Resultatet av remissbehandlingen och diskussioner med berörda organ har också givit ytterligare stöd för förslaget om en resursförstärkning. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för år 1997 en resursförstärkning för uppbyggnad och vård av databaser för longitudinell forskning med 15 miljoner kronor. Resursförstärkningen föreslås finansieras dels med medel inom ramen för SFR:s anslag, dels genom att medel anvisas FRN. Forskning om invandrares integration Forskning om invandrares integration är ett angeläget område inom det vida området välfärdsforskning. Ökad segregation och rasism är problem som kräver en gemensam kraftsamling i hela det svenska samhället. Integrations- och invandrarforskning kan ge kunskap om hur förutsättningar skapas för att invandrargrupper bättre skall kunna integreras i samhället. Eftersom förutsättningarna för integration i hög grad är avhängiga av förhållanden i samhället i allmänhet, t.ex. den ekonomiska utvecklingen, bör forskning inom en rad olika områden kunna bidra till ökad kunskap om invandrares integration. Exempel på områden är utbildning, arbetsmarknad och arbetsliv, etniska relationer, bostadssegregation, invandrares delaktighet i samhällslivet, särskilt i folkrörelserna m.m. Forskning om brottsförebyggande åtgärder Arbetet med att analysera brottslighetens orsaker skall genomföras med en bred kriminalpolitisk insats. Forskning om brottsförebyggande verksamhet är därför ett prioriterat område inom rättsväsendet. Medvetenheten om vikten av brottsförebyggande insatser inom alla samhällsområden måste öka. Eftersom det i stor utsträckning är förändringar inom andra samhällssektorer än rättsväsendet som påverkar brottsligheten är det dock angeläget att det även vid forskning om t.ex. hälso- och sjukvård, skola, barn och ungdomar, samhällsplanering, trafik och miljö även beaktas hur olika förhållanden påverkar brottsligheten. Vid forskning på hälso- och sjukvårdens område finns det också skäl att uppmärksamma brottsofferfrågan. 3.11.6 Socialt motiverad teknikutveckling -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Regeringen avser att uppdra åt berörda | | forskningsfinansierande organ att utarbeta ett program för | | forskning som stärker samverkan mellan teknisk forskning och | | områden som rör användning av teknik. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Användning av teknik och utveckling av ny teknik Alltfler människor kommer i direkt och daglig kontakt med ny teknik. Det innebär nya möjligheter förutsatt att man som enskild har nödvändig kunskap och kompetens. Det innebär också krav på anpassning till nya tekniska och sociala miljöer. Informationstekniken är etablerad i de flesta samhälleliga sammanhang. Den har delvis fått en särställning i debatten om sambandet mellan teknik och samhälle, detta därför att dess genomslagskraft är stor och därför att den kommit att påverka utvecklingen på många andra tekniska områden. Under många år skedde utvecklingen av informationstekniken fjärran från användarna. I och med att allt mer avancerade produkter utvecklas, ökar behovet av en helhetssyn på teknikutveckling där användarna också inkluderas. Till detta kommer att det är ett väsentligt demokratiskt intresse att tekniken blir tillgänglig för envar och att teknik utvecklas för att tillfredställa viktiga sociala behov - behov som inte tar sig tydliga uttryck på marknaden. Sambandet mellan tekniska och sociala förändringar har varit föremål för forskning både i Sverige och utomlands. Särskilda resurser har tillskapats, bl.a. inom temaforskningen vid Linköpings universitet och vid centrumbildningar vid samma universitet och i Göteborg och Lund. Dessa forskargrupper fokuserar på olika aspekter av sambandet mellan tekniska och sociala förhållanden. Dessa viktiga insatser till trots är ändå länkarna generellt sett svaga mellan forskningen inom å ena sidan tekniska och naturvetenskapliga områden och å andra sidan områden som rör sociala sammanhang. Frågan om hur teknikutveckling skall ske för att tillfredställa behov inom relativt underpriviligierade grupper har inte analyserats ingående. Teknikvärdering I flera andra länder sker en systematisk och fortlöpande värdering av de tekniska förändringarna och deras effekter i samhället. Förändringarna kan vara resultat av marknadsdriven teknikutveckling, dels större samhälleliga investeringar, t.ex. i teknisk infrastruktur av olika slag. Teknikvärderingar av detta slag görs utifrån en bred vetenskaplig bas och belyser många skilda aspekter av samspelet mellan social och teknisk förändring. Sådana värderingar, inklusive analyser av effekterna av tekniska förändringar för skilda befolkningsgrupper, har betydelse som underlag för politiska bedömningar. De har också förutsättningar att bidra till att nya behov kommer till uttryck, och till innovationer med stor betydelse för människors välfärd. Teknisk utveckling för särskilda grupper Flera grupper har stora behov av ny teknik för att underlätta och berika det dagliga livet. Det gäller inte minst de med fysiska eller mentala funktionsnedsättningar, långtidssjuka och äldre. I Sverige sker en viktig och framstående forskning och utveckling på ett flertal områden som rör funktionsnedsättningar. Ytterligare insatser behöver dock göras inom området genom forskning och utveckling av ny teknik. Andelen äldre ökar i befolkningen. Det är dock inte självklart att de kan uttrycka sina krav på en teknik som stärker deras livschanser och som stöder deras levnadsmönster och önskemål. Ett annat viktigt forskningsområde är arbetslivet. En snabb utveckling har inneburit stora förändringar av arbetsuppgifter och arbetsorganisation inom t.ex. tillverkningsindustrin. Också inom arbetsmiljöområdet har stora förbättringar ägt rum genom ett nära samspel mellan anställda, forskare och industridesigners. En fortsatt utveckling av teknik i dessa sammanhang kommer att kräva speciella lösningar efter de lokala behoven. Generellt sett är idén att avpassa teknisk utveckling efter olika gruppers speciella behov varken ny eller kontroversiell. Den nya informationstekniken öppnar dock för en rad möjligheter när det gäller utvecklingsarbete av detta slag. De erfarenheter som görs i liten skala kan ha bred tillämpning, t.ex. vid framtagande av användbar teknik för att möta behov i tredje världen. I regel är insatserna dock endast möjliga om flera olika kunskapsområden integreras. Den tekniska utvecklingens betydelse för samhället i dess helhet och för enskilda människor är enligt regeringens bedömning ett viktigt område för forskning. Det är regeringens uppfattning att teknisk utveckling i högre grad än hittills bör ske med hänsyn till de sociala sammanhang i vilka tekniken avses komma till användning. Särskilt bör enskilda människors användning av teknik i olika sammanhang uppmärksammas. Regeringens bedömning är att resurserna för forskning och utveckling av det slag som exemplifieras ovan redan finns inom ramen för det svenska forskningsfinansieringssystemet. Regeringen vill dock fästa uppmärksamheten på att kunskapsbildningen i alltför liten utsträckning sker genom växelverkan mellan olika kunskapsområden. För att få genomslagskraft för ett mer tvärvetenskapligt synsätt på teknikutvecklingen avser regeringen att ge berörda forskningsfinansierande organ i uppdrag att utarbeta ett program för forskning som stärker samverkan mellan teknisk forskning och områden som rör användning av teknik. Syftet är att generera kunskap om teknikanvändning och sociala aspekter på teknik och att skapa förutsättningar för att sådan kunskap används vid utvecklingen av ny teknik inom arbetslivet och samhället i övrigt. 3.11.7 IT-forskning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: De insatser som görs och planeras av | | olika forskningsfinansiärer utgör en ändamålsenlig svensk satsning| | på IT-forskning. Ytterligare insatser bör göras för | | forskarutbildning inom främst området teleinformatik. Regeringen| | avser att beräkna 15 miljoner kronor per år under de följande tre| | åren för ändamålet. En samrådsgrupp mellan samtliga finansiärer bör| | inrättas. | -------------------------------------------------------------------- Inledning Forskning inom informationsteknik bedrivs inom en rad discipliner eller i tvärvetenskapligt samarbete över vida fält. Området omfattar förutom olika slag av teknisk forskning t.ex. mikroelektronik, systemteknik, datavetenskap, också matematisk - naturvetenskaplig forskning inom bl.a. matematik och fysik samt samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning, t.ex. informatik, medie- och kommunikationsforskning samt estetik. Den största samlade insatsen inom IT-området görs inom ramen för det FoU- program som Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) ansvarar för. För budgetåret 1995/96 anvisade riksdagen drygt 500 miljoner kronor för satsningar på basteknologier som utgår från näringslivets behov av forskning och utbildning inom IT-området. Regeringens IT-kommission ansåg i sitt delbetänkande (SOU 1995:68) att FoU-verksamheten inom IT-området var alltför teknikdriven. Kommissionen menar t.ex. att utvecklingen i högre grad bör styras utifrån ett användarperspektiv. Regeringen ställer sig bakom kommissionens bedömning och redovisar i avsnitt 14.4 ett förslag till olika åtgärder för att underlätta tjänsteutvecklingen med hjälp av IT. Behoven av förnyelse och tillväxt i näringslivet måste härvid kombineras med behoven av kostnadsreduceringar och kvalitetsökning i den offentliga sektorns tjänsteproduktion. I detta sammanhang bör även erinras om att betydande FoU-insatser utifrån ett brett samhälls- och användarperspektiv inletts inom ramen för Kommunikationsforskningsberedningens verksamhet. Regeringen föreslår i avsnitt 8.5 att denna insats skall permanentas på nuvarande nivå. Grundläggande IT-forskning finansieras av det teknikvetenskapliga (TFR), det naturvetenskapliga (NFR) och det humanistisk-samhällsvetenskapliga (HSFR) forsk- ningsrådet. De insatser som tidigare gjorts inom både det nationella mikroelektronik-programmet och inom IT- programmen har höjt svensk grundforskning inom t.ex. elektroteknikelektronik till en nivå som enligt TFR står sig väl vid en internationell jämförelse. Den matematiskt orienterade datalogin i Sverige har byggts upp under de senaste 25 åren och nått internatio- nellt hög nivå inom bl.a. områdena algoritmer, funktionella språk, komplexitet och programmeringslogik enligt den lägesbeskrivning som redovisats av NFR. HSFR har ur det tidigare programmet „Förutsättningar för och konsekvenser av informa- tionsteknologins användning„ utvecklat ett nytt program, „Människa, samhälle, IT„, som kommer att omfatta ett vidare område än det tidigare programmet. Skälen för regeringens bedömning: Det finns idag brister när det gäller teknisk forskning och forskarutbildning på IT- och telekommunikationsområdet. Tröghet i systemet försvårar kompetensuppbyggnaden på området vilket bl.a. leder till att högskolan inte kan rekrytera kompetenta lärare. Utvecklingen på IT- och telekom- munikationsområdet ställer höga krav på de tekniska högskolorna att i tid förut- se utvecklingens inriktning. Bristen på lärarkompetens inom nya IT-områden är vid vissa högskolor ett problem redan idag och det riskerar att ytterligare för- djupas. Forskarutbildningen inom området bör därför byggas ut. Regeringen har för avsikt att beräkna medel för etablerandet av en forskarskola i teleinformatik genom ett samarbete mellan Högskolan i Karlskrona/Ronneby, KTH och Mitthögskolan. De resurser som regeringen avser att beräkna utgör 15 miljoner kronor per år i tre år fr.o.m. budgetåret 1997, dvs. totalt 45 miljoner kronor. För budgetåret 1997 kommer regeringen att beräkna medel från anslaget D 19. Särskilda utgifter för forskningsändamål för ändamålet. Resurserna för budgetåren 1998 och 1999 beräknas inom ramarna för vissa forskningsråd. Regeringen föreslår också, vilket redovisas i avsnitt 3.7, att medel anvisas för en professur i informationsteknologi med genusperspektiv. Denna bör bidra till att utveckla nya aspekter av IT-utvecklingen i samhället. Regeringen finner att de insatser som görs av olika finansiärer tillsammans utgör en ändamålsenlig svensk satsning på IT-forskning. Den ökade inriktningen på användaraspekter och bredare forskningsansatser som redovisas av finansiärer- na svarar väl mot regeringens allmänna prioriteringar som redovisas i avsnitt 3.10. Det är dock viktigt att koordineringen och samplaneringen mellan olika aktörer ökar. Regeringen avser därför att uppdra åt Kommunikationsforskningsberedningen att i samråd med NUTEK ansvara för att en samrådsgrupp för IT-forskning bildas där samtliga finansiärer medverkar. 3.11.8 Tekniskt forskningsinstitut -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Möjligheterna att inrätta ett nytt | | tekniskt forskningsinstitut i Göteborg bör utredas. Institutets | | verksamhet bör bedrivas i samarbete med näringslivet. Som en | | utgångspunkt för det fortsatta arbetet föreslår regeringen i | | propositionen med förslag till tilläggsbudget för innevarande | | budgetår att staten ställer en engångsumma av 100 miljoner kronor| | till förfogande, varav 50 miljoner kronor anvisas genom | | tilläggsbudgeten under förutsättning att utredningen leder till | | att projektet kan genomföras. Ställningstaganden till | | finansieringsfrågor i övrigt bör göras när utredningen presenterat| | sitt förslag. | -------------------------------------------------------------------- Inledning Det är angeläget, inte minst av samhällsekonomiska skäl, att Sverige upprätthåller en hög nivå på den tekniska forskningen. Detta framförs idag från flera håll. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) gör bedömningen att statens insatser för forskning och utbildning med teknisk inriktning bör öka. IVA anser att det bärande motivet för samhället att rikta ökade insatser mot forskning och utbildning framför allt inom det tekniska området är den långsiktiga betydelsen för utveckling, tillväxt och sysselsättning. IVA framhåller även vikten av goda kontakter mellan den grundläggande kunskapsproduktionen och forskningen och näringslivets utvecklingsarbete. Även Industriförbundet betonar vikten av satsningar inom det teknikvetenskapliga området. Industrin är, enligt Industriförbundet, i starkt stigande grad beroende av högskolans utbildning och forskning, särskilt inom teknikområdet. Statens insatser för utbildning och forskning måste i högre utsträckning tillgodose industrins behov. En bättre koppling mellan forskningen och avnämarna är nödvändig. De forskningssatsningar som görs av stat och näringsliv möts av ökade krav och förväntningar på att forskningen skall bidra till att lösa problem i samhället och stärka näringslivets utveckling. Det är av avgörande betydelse att högskolan och näringslivet i samverkan kan inrikta forskningen mot strategiska områden och öka nyttiggörandet av forskningen. Enligt NYFOR-kommittén, som har gjort en översyn av samverkan mellan högskolan och näringslivet (se vidare avsnitt 3.9), existerar ett betydande gap mellan högskolans forskning och industrins FoU- verksamhet. Ett antal försök att allmänt öka kontakterna har gjorts genom åren. Särskilda organ för att främja samverkan har etablerats. Det gäller teknikparker, kontaktsekretariat, kontaktforskare, teknikbrostiftelser och s.k. holdingbolag för kommersialisering av forskningsresultat. Även de materialkonsortier och kompetenscentra som bildats under senare år skall fungera som länkar mellan forskning och näringsliv. Dessa samverkansorgan fyller en viktig funktion för att på olika sätt stimulera högskolans fortsatta samarbete med näringslivet. Det finns även särskilda industriforskningsinstitut vilka samfinansieras av staten och näringslivet. Dessa institut är i allmänhet inriktade mot specifika branscher eller vissa kunskapsområden. Instituten är för närvarande föremål för omstruktureringsarbete. Sveriges provnings- och forskningsinstitut AB är ett av staten helägt bolag som främst arbetar med frågor rörande teknisk utvärdering, tillämpad forskning, mätteknik och provning. Institutet samverkar nära med näringslivet, högskolor och universitet. Skälen för regeringens bedömning: Samtidigt som kraven på forskningens näringslivsrelevans ökar kan forskningssatsningarna för ett litet land med nödvändighet inte täcka alla områden, åtminstone inte med samma intensitet. Det är i det perspektivet viktigt att inom vissa områden genomföra koncentrerade statliga satsningar som bidrar till ett utökat utbyte mellan högskoleforskningen och näringslivet. Ett sådant område utgör den tekniska forskningen och forskarutbildningen. En samlad insats inom det tekniska forskningsområdet med syftet att stimulera samverkan mellan högskolan och näringslivet är en långsiktig investering som kan ge mycket goda resultat. För att främja sambandet mellan den akademiska grundforskningen och företagens behov av tillämpad forskning bör möjligheterna att inrätta ett stort nationellt tekniskt forskningsinstitut med en bred tvärvetenskaplig inriktning, lokaliserat till Göteborg, utredas. En förebild bör kunna vara de tyska Fraunhoferinstituten och inriktningen av institutets organisation och verksamhet bör vara i huvudsak följande. Inriktningen av forskningen bestäms i huvudsak av uppdragsgivaren (industrin) och dess kvalitet garanteras bl.a. av att institutets forskare också är verksamma vid högskolan samt att chefen tillika är professor vid ett universitet eller en högskola. Detta innebär en nära samverkan mellan institut och universitet. Forskare och doktorander från både högskolor i hela landet och industri kan engageras i verksamheten. Institutet bör emellertid inte ha fasta forskartjänster. I stället bör forskare vid högskola och industri kunna arbeta en begränsad tid vid institutet, vilket bidrar till en ökad rörlighet mellan högskola, institut och industri. Institutet möjliggör på detta sätt ett naturligt flöde mellan högskola, institut och industri, vilket leder till en effektiv kunskaps- och kompetensöverföring i båda riktningarna. Institutet bör, självt eller gemensamt med t.ex. Chalmers Tekniska högskola AB och Göteborgs universitet, förfoga över laboratorieresurser. Det skall vara möjligt för institutet att ta på sig uppdrag som innebär att, genom såväl forskning som utvecklingsarbete, kunna utveckla nya produkter, från idé till färdig prototyp. I den miljö som då skapas, inte minst genom uppdragsverksamhet, blir det ett naturligt steg att forskningsresultat omsätts i innovationer. För den löpande verksamheten bör institutet ha en statlig grundfinansiering, resten bör i huvudsak vara uppdragsforskning med medel från industrin. Institutet och dess forskare skall dessutom, på samma sätt som högskolans forskare, kunna söka anslag för forskningsprojekt från statliga forskningsfinansiärer, stiftelser, EU:s forskningsprogram etc. Institutets organisatoriska form bör utredas. Institutet bör, som en nationell resurs, placeras på eller i anslutning till en högskola. Detta skulle underlätta för studenter att praktisera på institutet, och därmed också kunna bli en väg ut i näringslivet. I en svensk modell av ett Fraunhoferinstitut skulle dessutom kontakterna mellan forskningen och skolan (grundskola såväl som gymnasieskola) kunna utvecklas, för att på detta sätt på ett tidigt stadium öka intresset för teknik. Institutet skulle därigenom kunna fungera som en länk mellan forskning, skola och näringsliv. Regeringen avser att låta utreda möjligheterna för att inrätta ett nytt tekniskt forskningsinstitut i Göteborg med den angivna inriktningen. Som en utgångspunkt för det fortsatta arbetet bör staten vara beredd att ställa en engångsumma av 100 miljoner kronor till förfogande under förutsättning att utredningen leder att projektet kan genomföras. Ställningstaganden till finansieringsfrågor i övrigt kommer att göras när utredningen presenterat sitt förslag. Regeringen har i propositionen med förslag till tilläggsbudget för budgetåret 1995/96 föreslagit dels att anslaget D 21. Vissa bidrag till forskningsverksamhet ökas med 50 miljoner kronor, dels att 50 miljoner kronor får användas till ändamålet av anvisade medel under anslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. 3.11.9 En samordnad skogsindustriell forskning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Staten och skogsbranschen bör samordna | | sina insatser för forskning och utveckling för att bredda och öka| | värdet av skogsindustriproduktionen. Regeringen avser att | | uppdra till Närings- och teknikutvecklingsverket och Skogs- och | | jordbrukets forskningsråd att lämna förslag till samordning samt| | former för samverkan mellan statliga forskningsmyndigheter och | | skogsbranschen. | -------------------------------------------------------------------- Inledning Sektorn skogsbruk och skogsindustri är den största enskilda inkomstkällan för det svenska samhället. Skogssektorn sysselsätter ca 191 000 personer, varav ett stort antal i glesbygden. Sverige har stora råvarutillgångar som produceras i långsiktigt hållbara system. Under förra årets högkonjunktur avverkades ca 74 miljoner skogskubikmeter, mer än någon gång tidigare i vårt land. Eftersom tillväxten är väsentligt högre fortsätter det samlade virkesförrådet i skogarna att öka. Även när hänsyn tas till andra intressen, särskilt behovet av att skydda den biologiska mångfalden i våra skogar samt behovet av rekreation, medger skogstillgångarna en fortsatt utbyggnad av den industri som är baserad på träfiber. Den totala årliga insatsen för forskning och utveckling inom skogsbruk och skogsindustri uppgår till ca 2 miljarder kronor. Huvuddelen av detta FoU-arbete sker inom de större industriföretagen. Resterande del utförs inom högskolan och i forskningsinstitut, finansierade av statliga och enskilda forskningsfinansiärer. Den samlade FoU-insatsen är dock låg i förhållande till andra branscher och även sett i ett internationellt perspektiv. Den statliga forskningsfinansieringen är uppdelad på flera forsknings- myndigheter. I första hand rör det sig om Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet, Teknikvetenskapliga forskningsrådet och Byggforskningsrådet inklusive de delar av medel som via dessa myndigheter går till institut som SkogForsk, STFI och Trätek. Vidare finns resurser inom ramen för högskolans fakultetsmedel bl.a. vid Sveriges lantbruksuniversitet, tekniska högskolor, och vissa mindre och medelstora högskolor. Skälen för regeringens bedömning: I regeringens proposition Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. (prop. 1995/96: 222) framhölls den svenska skogsindustrins och skogsbrukets stora betydelse för vårt näringsliv. För att långsiktigt klara konkurrenskraften krävs en väl utvecklad och effektiv FoU. Stora vinster kan göras genom bättre samordning. Dessutom behövs ytterligare resursförstärkningar inom forskning och utveckling för att långsiktigt stärka konkurrenskraften. Träfibern borde kunna utnyttjas bättre och i ett vidare sammanhang. Enligt regeringens bedömning är forskningen inom området splittrad och en bättre samordning av forskningsinsatserna erfordras. Det gäller såväl på den statliga sidan som mellan statliga och enskilda forskningsfinansiärer samt industrin. Nya samverkansformer behöver utvecklas. En samordning av statliga medel inom forskningssystemet tillsammans med en industriell motfinansiering skulle utgöra en styrande kraft för att åstadkomma det önskvärda kunskaps- och kompetenshöjande steget. Regeringen avser mot denna bakgrund att ge NUTEK och SJFR ett uppdrag att gemensamt lämna förslag på hur en bättre samordning av de statliga forskningsmedlen skall uppnås. Förslaget bör även omfatta forskningsområden och former för samverkan mellan statliga och enskilda forskningsfinansiärer samt skogsnäringen. Regeringen är beredd att tillskjuta ytterligare medel till denna forskning. Träfibern bör som anförts ovan kunna utnyttjas bättre och i ett vidare sammanhang. Begreppet "ökad vidareförädling" är därvidlag alltför begränsat. Ett nytänkande behövs där uppmärksamheten riktas mot att träfibern kan ingå i nya produkter och att bredda kretsloppen mot en alltmer hållbar utveckling av samhället. Samtidigt skapas förutsättningar för ekonomisk tillväxt inom den träråvarubaserade industrin och skogsnäringen som ger möjligheter till sysselsättning, inte minst i sysselsättningssvaga regioner. Ett ökat värdeutnyttjande av skogsråvaran kan därvid uppnås. Det är angeläget att forskningsinsatsen görs mer samlad och målinriktad. Den måste ske på strategiska områden i kedjan skog-industri-marknad, vilket också har uppmärksammats i de utredningar som utförts av forskningsråd och andra forskningsfinansiärer och som lämnats till regeringen. En samordning av statliga medel inom forskningssystemet tillsammans med en industriell motfinansiering skulle, enligt regeringens uppfattning, utgöra ett väsentligt steg i riktningen mot att åstadkomma en kunskaps- och kompetenshöjning till gagn för samhället och skogsindustrin. 3.11.10 Forskning och utveckling inom livsmedelsområdet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: En samordning av de statliga | | forskningsresurserna på livsmedelsområdet behövs för att stärka den| | svenska livsmedelsindustrins konkurrenskraft. Regeringen avser | | att se över insatserna för livsmedelsforskningen i en kommande | | utredning av livsmedelsindustrin. | -------------------------------------------------------------------- Svensk livsmedelsindustri är landets tredje största industrinäring. Antalet direkt sysselsatta är ca 60 000 personer och indirekt sysselsätts ett ännu större antal. De delbranscher som dominerar sysselsättningsmässsigt utgörs av bagerinäringen, resp slakteri- och charkuteriindustri. Små och medelstora företag finns i köttindustrin, bagerinäringen och socker-, choklad- och konfektyrindustri. Livsmedelsbranschen är mycket heterogen vad gäller storlek på företag, ägarförhållanden och kompetens. Andelen små företag är förhållandevis stor vilket får betydelse ur utvecklings-, kvalitets-, och konkurrenssynpunkt. Vissa företag ingår i utländska koncerner med stora forsknings- och utvecklingsresurser. Andra, särskilt mindre företag, har ingen eller endast någon enstaka högskoleutbildad anställd och bedriver i ringa omfattning eget utvecklingsarbete. Svensk livsmedelsindustri har under lång tid levt under stabila, skyddade och reglerade förhållanden med begränsat förändringstryck. Nu ställs emellertid nya krav från både konsumenter och myndigheter bl.a. genom EU-medlemsskapet. Skälen för regeringens bedömning: En väl fungerande svensk livsmedelsindustri är nödvändig för att kunna förse hemma- och exportmarknaden med attraktiva och prisvärda produkter men också för att bidra till att upprätthålla sysselsättningen i såväl stora som små och medelstora företag i landet. Det är av vikt att svensk livsmedelsindustri utvecklas mot förbättrad produktkvalitet, ökad bredd i produkter samt ökad produktivitet och konkurrenskraft. Livsmedelsforskningen har stor betydelse för att stödja industrins utveckling av processer och av produkter som motsvarar konsumenternas krav. Statligt finansierad livsmedelsforskning har länge inriktats på att ge grundläggande kunskaper om livsmedelns sammansättning, om samband mellan kost och hälsa samt om övriga frågor som rör konsumenten. Vid högskola och institut bedrivs livsmedelsrelaterad forskning, som täcker breda områden. För att stimulera till ett ökat antal industriella tillämpningar av forskningsresultat samt till en utvidgad samverkan mellan högskola och industri behöver olika forskningsområden samordnas. Svensk livsmedelsforskning bör i ökad grad inriktas på att bidra med kunskaper om sambanden mellan produkt och process, sett i ett integrerat perspektiv från jordbruk till konsumtion. Samråd mellan forskningsfinansierande myndigheter (NUTEK, SJFR, NFR m.fl.) och industriföreträdare bör komma till stånd för att utreda och förslå former för en samlad insats för forskning och utveckling som tillvaratar de långsiktiga behoven inom svensk livsmedelsindustri. Regeringen avser att se över insatserna för livsmedelsforskningen i en kommande utredning av livsmedelsindustrin. 3.11.11 Samordning av forskning rörande landsbygdutveckling -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det är angeläget att forskning om | | landsbygdsutveckling samordnas. Regeringen avser därför att | | uppdra åt berörda forskningsmyndigheter att gemensamt utarbeta | | ett FoU-program rörande landsbygdsutveckling. Programmet bör | | utarbetas i samråd med Kungl. Skogs- och lantbruksakademien | | (KSLA). | -------------------------------------------------------------------- Inledning Forskning om landsbygdsutveckling är ett tvärvetenskapligt forskningsfält omfattande bl.a. regionalforskning, kulturgeografisk forskning och forskning om de areella näringarna. Även forskning som rör sociala aspekter på landbygden och dess befolkning innefattas i området. Idag finansieras betydande forskning på området av bl.a. Statens institut för regionalforskning (SIR) och Centrum för regional vetenskaplig forskning (CERUM) vid Umeå universitet. Kungl. Skogs- och lantbruksakademien (KSLA) och Forskningsrådsnämnden (FRN) har gemensamt lämnat förslag till ett samlat FoU-program för forskning om landsbygdsutveckling. KSLA och FRN pekar framförallt på bristerna ifråga om samverkan och samordning mellan forskare och forskningsmyndigheter på området. Kunskaper erfordras för att belysa näringslivets framtida utveckling. Kunskaper erfordras för förståelsen av de ekonomiska, sociala och kulturella processer som berör dagens och morgondagens landsbygd. Inom den Europeiska Unionens ramprogram för forskning och utveckling tillmäts landsbygdsutvecklingsfrågorna och forskningen kring dessa stor betydelse. Inte minst gäller det att skapa nya arbetstillfällen som kan ersätta de som förväntas försvinna inom basnäringarna. Ett betydande kunskapsunderlag, utarbetat i internationell samverkan, krävs som grund för en mer positiv utveckling. Skälen för regeringens bedömning: Forskning om landsbygdsutveckling bedrivs idag inom en rad olika discipliner och med finansiering från ett stort antal myndigheter och organ. Den långt drivna sektoriseringen och specialiseringen av forskningen utgör ett hinder för samordning och motverkar en helhetssyn på området. Regeringen avser därför att uppdra berörda forskningsmyndigheter att gemensamt utarbeta ett FoU-program rörande landsbygdsutveckling. Programmet bör utarbetas i samråd med Kungl. Skogs- och lantbruksakademien (KSLA). Programmet bör omfatta forskningsområden som rör långsiktiga frågor om sysselsättning på landsbygden, småföretagande och samhällets omställning mot ett mer uthålligt kretsloppssamhälle. Det bör således täcka såväl ekonomiska som miljömässiga och sociala aspekter på landsbygden och dess befolkning. Företagande i och utanför de areella näringarna och IT-utvecklingens betydelse för landsbygden bör särskilt uppmärksammas. 3.12 Forskningsfinansiering 3.12.1 Sammanfattning av Forskningsfinansieringsutredningens betänkande Forskning och Pengar (SOU 1996:29) Forskningsfinansieringsutredningen har haft till uppdrag att göra en översyn av det svenska systemet för tilldelning av resurser till forskning. I arbetet har ingått att se över balansen mellan medel från olika forskningsfinansiärer samt relationerna mellan forskningsfinansiärer och universitet och högskolor. Utredningen har haft ett omfattande uppdrag och följande frågor har stått i fokus för arbetet: - universitetens och högskolornas roll som utförare av forskning, - forskningsrådsorganisationen, - sektorsforskningsorganisationen, - EU:s inverkan på den svenska forskningen samt - privata finansiärer, särskilt de nya forskningsstiftelserna. Inom ramen för utredningsarbetet har gjorts en bearbetning av tillgängligt statistiskt material rörande den svenska forskningsfinansieringen under de senaste 15 åren i syfte att få en bild över hur resurserna utvecklats. Analysen visar att den totala forskningsvolymen i landet ökar kontinuerligt, framför allt inom näringslivet men också inom högskolesystemet. Externfinansieringsgraden i högskolan ökar också, framförallt beroende på en ökad ickestatlig finansiering. En alltför låg egen finansiering över fakultetsanslagen begränsar enligt utredningen högskolans möjlighet att fullgöra sina uppgifter på ett bra sätt. Statsmakterna bör enligt utredningens bedömning vidta åtgärder som flyttar balansen så att basresursernas andel ökar. Förslag som läggs i detta syfte är: - ökade bidrag från samtliga externa finansiärer till den långsiktiga kompetensuppbyggnaden inom högskolan, - förhindrande av krav på motfinansiering och övertagande av inleddasatsningar i syfte att uppnå balans mellan externfinansiärers bidragsnivåoch deras styrning av högskolan, - medelsöverföringar från forskningsfinansiärer till forskningsutförare för kompletteringsfinansiering av EU-projekt och - förändrad ansvarsfördelning inom teknisk forskning där vissa medel bör överföras från NUTEK till universitet och högskolor. Utredningen ser en avsevärd risk för att det uppstår brist på forskarutbildad arbetskraft efter sekelskiftet. I uppdraget har också ingått att värdera den nuvarande organisationen där varje forskningsråd motsvarar ett eller flera fakultetsområden och varje sektorsorgan en viss samhällssektor. Utredningen föreslår inte någon förändring av forskningsrådens indelning. Däremot ser utredningen ett starkt behov av en överordnad struktur med ansvar för policy och samordningsfrågor och för fortlöpande bevakning av rådsindelningen. Utredningen föreslår därför att forskningsråden sammanförs till en myndighet, Forskningsrådsstyrelsen. Råden skall även i fortsättningen självständigt besluta om det operativa forskningsstödet på samma sätt som i dag medan Forskningsrådsstyrelsen ansvarar för mer övergripande forskningspolitiska frågor. Utredningens förslag till förändrad organisation av sektorsforskningen baseras på två principer. För det första bör man sträva efter att inom samma organisation främja såväl tillämpad som mer grundläggande forskning, vilket berikar och utvecklar båda. För det andra bör man undvika små forskningsfinansierande enheter med alltför snäva perspektiv. FoU-stöd till närliggande områden bör ses i ett sammanhang och man bör inte ha forskningsstödjande organ med endast ett fåtal avnämare. Utredningen föreslår således att man överväger att föra samman forsk- ningsfinansierande organ inom vissa områden till större organisationer, sektoriella forskningsråd. Skogs- och jordbrukets forskningsråd och Socialvetenskapliga forskningsrådet bör omvandlas till sådana sektoriella forskningsråd inom områdena jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar resp. hälsovård, sjukvård och social omsorg. Utredningen har schematiskt angett vilka förändringsmodeller som bör övervägas mot bakgrund av de principer för sektorsforskningen som redovisats ovan. Avvecklingen av löntagarfonderna innebar att sju stiftelser inrättades med uppgift att finansiera forskning m.m. inom olika områden. Utredningen har gjort en genomgång av stiftelsernas ändamål och resurser som underlag för en bedömning av hur de kommer att påverka balansen i det svenska forskningssystemet. Forskningssamarbetet med EU har blivit alltmer betydelsefullt, särskilt sedan Sverige blivit medlem av unionen och därigenom fått större möjligheter att påverka FoU-programmens omfattning och inriktning. Utredningens bedömning är att svenska forskare kommer att erhålla drygt 3 % av EU:s FoU-medel, vilket motsvarar ca 900 miljoner kronor om året, varav hälften går till svensk industri. Regeringen bör utarbeta en strategi för det svenska arbetet med att påverka EU-programmens mål och inriktning och en sådan strategi bör vara en del av regeringens samlade FoU-politik. Inom denna strategi bör områden som främjar vårt deltagande i EU-programmen prioriteras. De nationella insatserna bör komplettera EU-programmen genom att lägga ökad vikt vid långsiktig kunskapsuppbyggnad inom dessa områden. Medel för kompletteringsfinansiering i anslutning till deltagande i EU- projekt bör enligt utredningen finnas på utförandenivån, vilket innebär medelsöverföringar från sektorsforskningsmyndigheter och forskningsråd till universitet, högskolor och forskningsinstitut. Utredningen anser att NUTEK:s mera grundforskningsinriktade stöd till teknisk forskning i mycket dubblerar stöd som ges av andra finansiärer, främst den strategiska forskningsstiftelsen. En medelsöverföring av 300 miljoner kronor bör således enligt utredningen kunna göras från NUTEK till förmån för förstärkta basresurser för universitet och högskolor varav en viss del bör avse mindre och medelstora högskolor. Forskare tvingas lägga ned omfattande tid på att söka medel, att bedöma ansökningar och att administrera många små bidrag. Som ett extremt exempel kan nämnas att forskarna inom, det medicinska använder 9 % av normalarbetstiden till att söka medel. Utredningen kan genom två enkäter, en via SCB till forskare och en till forskningsrådens granskare, redovisa en god bild över situationen. Utredningens enkät till forskare ger också intressanta och anmärkningsvärda data om den bristande jämställdheten vid fördelning av externa forskningsmedel till kvinnor och män. Trots att kvinnor i medeltal lägger ned mer tid på varje enskild ansökan tycks de i genomsnitt inte erhålla mer än drygt hälften så mycket i bidrag som män. Studien är för begränsad för att dra säkra slutsatser men ändå tillräckligt tydlig för att enligt utredningen motivera att regeringen uppdrar åt de statliga forskningsfinansiärerna att i detalj studera och redovisa fördelningen av bidrag med avseende på utfallet för kvinnor och män. Utredningen föreslår att det genomförs jämställdhetsrevisioner hos statliga forskningsfinansiärer och utförare. Utredningens förslag innebär inga merkostnader. De innebär däremot en rad överföringar av medel mellan finansiärer föranledda av synen att vissa balansförändringar bör ske till förmån för att stärka den långsiktiga kompetensuppbyggnaden vid universitet och högskolor. Sammanfattning av remissvaren Remissinstanserna välkomnar betänkandet som på kort tid sägs ha givit ett väsentligt bidrag till den svenska forskningspolitiska debatten. Generellt kan sägas att universitet och högskolor är mer positiva än forskningsråden som i sin tur är mer positiva än sektorsmyndigheterna. De flesta remissinstanserna accepterar "den svenska modellen", dvs. att huvuddelen av den offentligt finansierade forskningen, även sektorsforskning, utförs vid universitet och högskolor. Vidare instämmer många med utredningen att en ökad samordning krävs på politisk nivå och bland finansiärer och utförare av forskning. Meningarna är delade om var och hur samordningen ska ske. När det gäller forsknings- finansiering föredrar de flesta en utvecklad samordning mellan existerande organ framför omorganisation och sammanslagning. Sektoriella forskningsråd får dock ett relativt starkt stöd i remissopinionen medan förslaget att inrätta en forskningsrådsstyrelse får ett relativt blandat mottagande. Efter dessa generellt positiva omdömen från de flesta remissinstanserna delar sig remissopinionen. De flesta av sektorsmyndigheterna beklagar ett, som de uppfattar det, snävt högskoleperspektiv hos utredningen. Många saknar en analys av vilken roll utvecklingsarbete har och hur utvecklingsarbete hänger samman med forskning. Sektorsmyndigheter med egna FoU-resurser avstyrker att dessa medel förs över till sektorsforskningsråd. Skälen anges vara antingen att medlen enbart används till utvecklingsarbete för myndighetens behov, eller att en överföring till ett sektorsövergripande organ skulle leda till en nedprioritering av myndighetens specifika intresseområde, eller att forskningen skulle förlora kontakten med användarna. Många åberopar i deras mening välutvecklade mekanismer för effektivitet, relevansbedömning och kvalitetskontroll i den egna organisationen. Förslag som gäller olika mekanismer för att stärka forskningsutförarnas långsiktiga kunskapsuppbyggnad, t.ex. förslaget om att externfinansiärer ska betala ett särskilt påslag till universitet och högskolor och sättet att finansiera dessa har föranlett starka reaktioner åt båda hållen. Tekniskt orienterade finansiärer och utförare är negativa medan utförare med bredare inriktning är positiva. Även de senare uttrycker dock oro över svåröverskådliga omfördelningseffekter mellan ämnesområden och anser att en fördjupad analys är nödvändig. 3.12.2 Ställningstaganden till Forskningsfinansieringsutredningen -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det svenska systemet för forsknings- | | finansiering fungerar i huvudsak väl. Universitet och högskolor | | bör själva ta ansvar för att undvika samarbete på sådana villkor| | som kan inverka menligt på uppgifterna forskning och | | utbildning. Universitet och högskolor bör utöver full | | kostnadstäckning inte ta ut någon avgift av externa | | forskningsfinansiärer. För ställningstaganden rörande | | sektorforskningens finansiering hänvisas till de särskilda | | departementsavsnitten. | -------------------------------------------------------------------- Behandlingen av utredningens förslag i denna proposition Forskningsfinansieringsutredningen tar upp ett stort antal frågor över hela det forskningspolitiska fältet. Principiellt viktiga frågor behandlas i särskilda avsnitt i denna proposition där således även Forskningsfinansieringsutredningens förslag diskuteras. Dessa frågor är forskningsrådsorganisationen, forskningssamarbetet inom EU, jämställdhet och genusperspektiv i forskningen samt frågan om forskningsresurser till de mindre och medelstora högskolorna. Även andra av utredningen berörda frågor tas upp i sitt sammanhang, t.ex. sådant som rör fakultetsanslagen, inklusive den särskilda fakultetsresursen, vilka behandlas i avsnittet om forskning vid universitet och högskolor samt i budgetpropositionen. I det följande behandlas frågorna om förhindrande av motfinansiering och om en avgift i form av ett enhetligt procentuellt påslag samt diskuteras frågan om sektorsforskningens finansiering. Utredningens förslag om förhindrande av motfinansiering samt om ett enhetligt procentuellt påslag på externa forskningsanslag Motfinansiering innebär att en extern finansiär kräver att högskolan också avsätter egna medel som villkor för stöd. Utredningen föreslår att det i högskoleförordningen införs krav på att högskolorna genom Högskoleförbundet beslutar om ett modellavtal som förhindrar högskolan att acceptera svenska finansiärers krav på motfinansiering och finansiellt övertagande av verksamhet. Vidare föreslår utredningen i fråga om externfinansiering att det föreskrivs ett för alla fakulteter och högskolor enhetligt procentuellt påslag för långsiktig kunskapsuppbyggnad. Sektorsorgan och sektorsforskning Utredningen framför en rad förslag gällande sektorsforskning. För att öka konkurrensen om forskningsmedel bör t.ex. möjligheten att överföra anslagsmedel från forskningsutförande till forskningsfinansierande organ prövas sektor för sektor. Stöd till grundläggande och mer tillämpad forskning bör kunna ges av samma finansiär. Forskningsmedel bör normalt inte fördelas av små eller mycket små organ med snäva sektoriella uppgifter. Utredningen gör vidare bedömningen att sektoriella forskningsråd med användar- och avnämarinflytande är en bra modell för finansiering av sektoriellt motiverad forskning av hög kvalitet. Möjliga förändringsmodeller för sektorsforskningen inom olika departementsom- råden redovisas i en särskild bilaga till utredningen. Emellertid anges i huvudtexten att de föreslagna förändringsmodellerna inte är genomarbetade i den utsträckning som behövs för att de utan vidare beredning ska kunna ligga till grund för beslut om omorganisationer. Remissinstanserna Ur det mycket omfattande remissmaterialet återges i det följande ett urval remissynpunkter avseende frågorna som behandlas i detta avsnitt. En sammanställning av remissynpunkter finns tillgänglig inom utbildnings- departementet (dnr. U96/1033/F). Av 18 remissinstanser som har kommenterat frågan om modellavtal är 10 emot utredningens förslag. Förslaget stöds av flertalet universitet och högskolor t.ex. Uppsala universitet och KTH men ej av flera mindre högskolor t.ex. Högskolan i Kalmar. NFR anser att högskolans styrelse och fakulteter i stället bör utforma riktlinjer för överenskommelser med externa finansiärer. Arbetslivsinstitutet anser att förslaget kan ge oförutsedda effekter, t.ex. att sektorsforskningen söker sig nya vägar vid sidan av högskolan. Väg- och transportforskningsinstitutet tillstyrker förslaget eftersom konkurrensen nu anses snedvriden genom att universiteten inte tar ut full kostnadstäckning för sina forskningstjänster. Utredningen synes enligt NUTEK misstro högskolornas förmåga att ta ansvar för sin egen utveckling. Kommunikationsforskningsberedningen anser att flexibilitet och frihet att anpassa samarbetet bör finnas. Sida anser att förslaget innebär att myndigheten inte skulle få någon indikation på att universiteten tar ett långsiktigt ansvar genom att satsa egna resurser för samarbete med andra länder. Förslaget om ett enhetligt procentuellt påslag har kommenterats av 49 remissinstanser varav 26 är positiva. Uppsala universitet välkomnar förslaget men anser att en fördjupad utredning krävs som underlag för överföring av medel till råd och sektorsorgan. Lunds universitet anser att påslaget inte bör betalas för forskning på eget programansvar (rådsfinansiering) och medel från privata fonder och stiftelser. Sektorsorganen bör inte heller kompenseras. Stockholms universitet anser att externfinansiering av dyrbar utrustning inte skall betala avgifter för långsiktig kompetensuppbyggnad. Umeå universitet och Högskoleverket befarar att förslaget drabbar fakulteter med små externa anslag. KTH, TFR, Högskolan i Dalarna och Mälardalens högskola befarar att påslaget skulle påverka samarbetet med näringslivet i negativ riktning. Högskolan i Trollhättan/Uddevalla anser däremot att förslaget är ett steg i rätt riktning förutsatt att påslaget blir tillräckligt stort. Naturvårdsverket och Rymdstyrelsen accepterar förslaget om ett enhetligt påslag under förutsättning att statliga bidragsgivare kompenseras. SMHI välkomnar förslaget bl.a. därför att konkurrensen mellan SMHI och universitet/högskolor om forskningsmedel snedvrids på grund av olika krav på kostnadstäckning. Statskontoret anser att om ett påslag skall införas bör det utformas utifrån lokala förhållanden och ingå i självkostnaden. RRV kan till viss del stödja den principiella synen men avstyrker förslaget därför att det inte går att överblicka konsekvenserna. Överstyrelsen för civil beredskap anser det vara mer kostnadseffektivt om regeringen fördelar medel direkt till universitet och högskolor för långsiktig kunskapsuppbyggnad. Kungl. Vetenskapsakademien stöder liksom Vitterhetsakademien förslagen men nivåerna för påslag för anslag från icke-statliga bidragsgivare bör ytterligare övervägas. IVA anser att en förstärkning av högskolornas basresurser kan vara skälig men motsätter sig bestämt det föreslagna tillvägagångssättet. Cancerfonden anser att en höjd avgift till högskolan sannolikt skulle framkalla krav på att fonderna bygger egna forskningsinstitut och att insamlingsorganisationer därför bör särbehandlas. Uppsala universitet anser att förslaget om sektoriella forskningsråd är en bra modell för att väga in både relevansaspekten och den vetenskapliga kvaliteten. Karolinska institutet, RRV och TCO är positiva till större sektoriella organ med en bred kompetens. Umeå universitet ser inga skäl till att ändra på SJFR och SFR och göra dem mer sektoriella. SLU är avvisande till att SJFR blir sektorsforskningsorgan. Utredningens förslag till nya uppgifter för HSFR tillstyrks av rådet men dess medel för arbetsmarknadsforskning bör inte överföras till ett sektoriellt forskningsråd under arbetsmarknadsdepartementet. SFR ser samråd och samarbete som alternativ till att flytta pengar mellan myndigheter. Enligt Kulturrådet bör kulturmyndigheternas medel inte överföras till HSFR. På längre sikt bör ett sektoriellt forskningsråd med anknytning till kulturdepartementet inrättas. Kungl. Skogs- och lantbruksakademien tillstyrker överföring av medel från Jordbruksverket och Fiskeriverket till SJFR. SJFR välkomnar utredarens förslag som gör att rådet bättre kan uppfylla kraven på en varierad grad av kunskapsuppbyggnad och målinriktad tillämpad verksamhet. Byggforskningsrådet finner utredningens huvudinriktning i förslagen kring sektorsforskning positiva. Kommunikationsforskningsberedningen vill vidga sitt ansvar till all statlig samhällsmotiverad forskning inom kommunikationsområdet. Även Banverket vill se ett vidare forskningsuppdrag än idag. Rådet för arbetslivsforskning anser att om forskningsmedel inom arbetsmarknadsområdet slås samman, bör det ske inom ramen för rådets verksamhet. EFA (Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier) ser fördelar med ett nytt självständigt forskningsråd för arbetslivs- och arbetsmarknadspolitisk forskning men föredrar att medel tillförs EFA från t.ex. AMS budget. Skolverket, Fiskeriverket, AMS, Statens institutionsstyrelse, Brottsoffermyndigheten samt Folkhälsoinstitutet är emot en centralisering av beslutsrätten om forskningens inriktning inom sina respektive sektorer. Skälen för regeringens bedömning: Utredningen har på kort tid insamlat, sammanställt och analyserat ett omfattande material om den svenska forskningsfinansieringen. Betänkandet och de publicerade särstudierna utgör ett väsentligt bidrag till den forskningspolitiska debatten i Sverige. Utredningen täcker ett stort och svåröverblickbart område, tar upp många delområden och belyser samtidigt insiktsfullt många detaljer i forskningssystemet. I betänkandet framförs bedömningar och förslag som ett underlag för den fortsatta diskussionen och för fortsatt analys, utredning och åtgärder. Enligt regeringens bedömning fungerar det svenska systemet för forskningsfinansiering i huvudsak väl. De förslag som regeringen för fram i denna proposition, delvis i linje med utredningen, syftar till en förbättrad överblick, både för statsmakterna och forskarsamhället. En viktig fråga är samordningen av forskningsfinansieringen, särskilt i en tid av statsfinansiella begränsningar. Det gäller inte minst behovet av att samordna de nya forskningsstiftelsernas forskningsresurser med övrig statlig finansiering. Det är enligt regeringens bedömning ur nationell synpunkt olyckligt om forskningsresurser hos universitet och högskolor binds upp i en sådan utsträckning att det hämmar flexibiliteten och förnyelseförmågan i forskningen. Universitet och högskolor måste själva ta ansvar för att undvika samarbete på sådana villkor som kan inverka menligt på uppgifterna forskning och utbildning. Det bör vara en uppgift för högskolestyrelser och rektorer att fastställa sådana regler att detta undvikes. Det ligger också i sakens natur att detaljer i åtaganden och utformning av verksamheten i detta avseende måste variera mellan högskolor. Frågan om motfinansiering och garantier för övertagande av externfinansierad verksamhet bör därför inte regleras i förordning. Utredningens förslag om en avgift i form av ett enhetligt procentuellt påslag är enligt regeringens mening otillräckligt underbyggt och effekterna av de kompensatoriska resursöverföringarna är svåröverskådliga, något som många remissorgan uttrycker oro över. Regeringen har nyligen i samband med diskussioner om lokalkostnadstillägget åter framhållit att principen om full kostnadstäckning gäller vid externfinansierad verksamhet. Att utöver full kostnadstäckning ta ut en avgift av externa finansiärer bedömer regeringen få negativa effekter på dessas vilja att utnyttja högskolan. Sektorsforskning innebär ofta tvärvetenskaplig forskningssamverkan som involverar både finansiärer och forskare. Miljöforskningen är ett bra exempel. Problemens komplexitet kräver att forskningen tar sig an hela system och inrättar flervetenskapliga och problemorienterade programområden där ledningsgrupperna arbetar tvärvetenskapligt medan enskilda forskare arbetar inom sina respektive ämnesområden eller i tvärvetenskapliga forskargrupper. Nätverk med forskare, näringsliv, kommuner och samhällsrepresentanter behöver bildas och nationellt ansvariga sektorsorgan, inom miljöområdet Naturvårdsverket, har ansvar för att så sker. Regeringen anser, i linje med utredningen, att universitet och högskolor även fortsättningsvis bör vara de som utför huvuddelen av den statligt finansierade forskningen, men att separata forskningsinstitut kan inrättas om särskilda motiv föreligger. Goda erfarenheter finns också från en alternativ modell, nämligen särskilda institut och centrumbildningar inom högskolan. Regeringen ser emellertid allvarligt på vissa sektorsmyndigheters svaga förtroende för förmågan hos universitet och högskolor att hantera tvärvetenskaplig problemlösning. Denna förtroendeklyfta måste överbryggas i dialog mellan sektorsmyndigheter och universitet och högskolor. Bl.a. måste sektorsorganen tydligare formulera sina beställningar och högskolan måste visa större förståelse för sektorsorganens behov. Det framgår också tydligt av såväl utredningen som remissopinionen att en omfattande kunskapsproduktion sker i andra miljöer och under andra förutsättningar än den traditionella forskningsmiljön. Denna, ofta användarnära verksamhet, fordrar finansiärer med andra krav och värderingar än dem som forskningsråden traditionellt representerar. Det är emellertid angeläget att alla organ som beslutar om bidragsforskningsmedel utnyttjar expertis vid bedömning av kvalitet och relevans. Det är också viktigt att närmare samråd sker mellan organ inom samma sektor, t.ex. genom inrättande av samrådsgrupper där så är lämpligt. Forskningsråden kan utnyttjas som rådgivare till sektorsforskningsorganen i frågor om inomvetenskaplig kvalitet. Dessa frågor behandlas utförligare i avsnitt 3.6 om forskningens kvalitet och relevans. Ut- redningens förslag avseende förändringsmodeller för sektorsforskningen behandlas i förekommande fall i berörda departements särskilda avsnitt i denna proposition. 3.13 Sveriges internationella forskningssamarbete Svensk forskning har allmänt sett goda och omfattande internationella kontakter, vilket bl.a. framgår av svenska forskares omfattande publicering i internationella tidskrifter och det trendmässigt ökande antalet sampublicerade arbeten med forskare från andra länder. Det traditionellt omfattande samarbetet med USA, särskilt inom medicin och naturvetenskap, har kompletterats med ett snabbt ökande europeiskt samarbete som ytterligare förstärks av EU-medlemskapet och de nya finansieringskällor för samarbete som EU:s ramprogram för forskning och utvecklingsarbete innebär. Inom grundforskningsområdet har det europeiska forskarrörlighetsprogrammet, Training and Mobility of Researchers (TMR), varit särskilt betydelsefullt. Det nordiska samarbetet har i den nya situationen inte varit lika uppmärksammat men fortsätter att utgöra en betydelsefull del av vårt internationella forskningssamarbete inom många områden. Nordiskt samarbete, ofta samordnat av det nordiska ministerrådet, har utgjort en viktig utgångspunkt för andra internationella kontakter, t.ex. med de baltiska staterna. Ett förslag till nytt nordiskt forskningsprogram är för närvarande under utarbetande. Det internationella forskningssamarbetet sker till största delen genom att forskare på ad hoc-basis deltar i samarbetsprojekt med forskare i andra länder. Sverige deltar även sedan lång tid tillbaka i ett flertal internationella forskningsorganisationer. Dessa organisationer är ofta bildade som europeiska sammanslutningar, men under senare år har utvecklingen gått mot ett allt större globalt engagemang. Majoriteten av de internationella organisationerna är ägnade åt naturvetenskap och teknik där högklassig forskning med nödvändighet bedrivs i internationellt samarbete. Detta beror på forskningens komplexitet och inte minst på behovet av att dela kostnaderna för stora forskningsanläggningar. Även inom FN:s organisationer, t.ex. WHO och UNESCO finns omfattande forskningssamarbete främst om hälsa, jordbruk och naturresurser. 3.13.1 Svenskt deltagande i storskaligt internationellt forskningssamarbete -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Sveriges engagemang i storskaliga | | internationella forskningsorganisationer bör ses över. | -------------------------------------------------------------------- Storskaligt forskningssamarbete Avsevärda medel avsätts för svenskt deltagande i internationella forskningsorganisationer. Under budgetåret 1995/96 avsätts för naturvetenskapliga europeiska organisationer 183 miljoner kronor och för den europeiska rymdorganisationen ESA:s vetenskapliga program 108 miljoner kronor. Sveriges andel av EU:s fusionsforskningssamarbete kan beräknas motsvara 55 miljoner kronor varav ca 30 % avser den gemensamma anläggningen Joint European Torus (JET) och ytterligare ca 40 % avser forskning inriktad på det s.k. ITER- projektet. Deltagandet i flera forskningsorganisationer har reglerats genom avtal på internationell nivå. Den största av dessa organisationer är den europeiska kärnforskningsorganisationen CERN som är ägnad åt grundforskning inom högenergifysik. Organisationen tillkom i mitten av 1950-talet och Sverige var en av de ursprungliga medlemmarna. CERN har idag 19 europeiska medlemsländer och är världens största och ledande laboratorium i sitt slag och ger fysikerna i organisationens medlemsländer möjlighet att bedriva forskning vid stora, unika partikelacceleratorer. Forskningen är till sin karaktär grundforskning och syftar ytterst till förståelse av de fundamentala beståndsdelarna och egenskaperna hos materien. För att ta ytterligare ett steg i utforskandet av materiens innersta struktur har medlemsländerna beslutat att under en tioårsperiod bygga en ny accelerator, Large Hadron Collider. Kostnaden för denna uppgår till närmare tre miljarder schweizerfranc. Eftersom denna kommer att utgöra den enda i sitt slag i världen kommer forskare från hela världen att delta i experimenten i ännu större utsträckning än vid tidigare acceleratorer. Sverige deltar även i det europeiska sydobservatoriet, ESO, som driver ett stort astronomiskt observatorium i Chile. Deltagandet i ESO ger möjlighet för astronomer att utföra observationer av södra stjärnhimlen med avancerad och modern utrustning på en plats med mycket goda observationsförhållanden. ESO har också bidragit till att driften av nationella observatorier i medlemsländerna kunnat begränsas kraftigt. Deltagandet i den europeiska synkrotronljuskällan, ESRF, ger möjlighet för kemister, biologer, medicinare och fysiker att genomföra undersökningar av olika material och processer, medan det europeiska molekylärbiologiska laboratoriet, EMBL, har till uppgift att driva projekt inom molekylärbiologi som är svåra att genomföra nationellt och att utveckla nya tekniker och ge utbildning. Europeiska molekylärbiologiska konferensen, CEBM genomför ett molekylärbiologiskt program som omfattar stipendier, kurser och symposier. Sverige deltar även i rymdforskningssamarbetet inom den europeiska rymdorganisationen ESA samt är värdland för EISCAT som bedriver rymdplasmaforskning. Sverige deltar i en rad andra organisationer där avtal slutits både på nationell nivå och mellan olika myndigheter. Inom EU bedrivs också storskalig forskning inom fusionsområdet. Sverige har verkat för en internationell utvärdering av EU:s fusionsforskningsprogram inklusive det s.k. ITER-projektet. Utvärderingen har inletts och omfattar vetenskapliga, tekniska, finansiella, miljömässiga och andra aspekter. Resultatet väntas föreligga under hösten 1996. Under senare år har Naturvetenskapliga forskningsrådet arbetat aktivt för att främja det svenska teknologiska och industriella utbytet av deltagandet i de internationella forskningsorganisationerna, vilket har resulterat i utökade kontakter och en positiv utveckling av inköpen från svenska företag. Skälen för regeringens bedömning: Det internationella forskningssamarbetet är av stor vikt för att upprätthålla en hög kvalitet i forskningen. Det krävs goda internationella kontakter och möjligheter för svenska forskare att vistas i utländska forskningsmiljöer. Den del av samarbetet som sker i internationella forskningsorganisationer utgör ett viktigt komplement till den nationella forskningen och i många fall utgör deltagandet den enda existerande möjligheten att bedriva forskning vid forskningsfronten inom det aktuella området. Deltagandet i ESA har varit positivt för svenska forskare och företag. Det svenska vetenskapliga utnyttjandet av de storskaliga forskningsanläggningarna är i de flesta fall högt. Den svenska andelen av experimenttiden motsvarar ungefär Sveriges andel av kostnaderna. CERN, ESO, EMBL, ESRF och EU:s fusionsforskningsanläggning JET har alla doktorand- och postdoktorprogram, vilka är värdefulla för svenska studerande och forskare. Deltagandet i det internationella forskningssamarbetet är betydelsefullt för forskarna men representerar samtidigt stora kostnader. Kostnaderna bör vägas mot kostnaderna för annan forskning och samma ekonomiska restriktioner bör gälla. Dessa projekt pågår ofta mycket länge utan grundläggande prövning av andra än berörda forskare. För att optimera de vetenskapliga fördelarna för svensk forskning är det enligt regeringens mening angeläget att följa och pröva det internationella engagemangets inriktning och omfattning samt det svenska utbytet av det institutionaliserade forskningssamarbetet. Det är viktigt att NFR och andra forskningsråd liksom Rymdstyrelsen prövar sina långsiktiga åtaganden för att undvika att en alltför stor andel av deras resurser är uppbundna. Forskningen utvecklas ständigt och det bör finnas en öppenhet för nya inriktningar och förändrade organisatoriska lösningar. Liksom vad gäller forskningssamarbetet inom EU bör de svenska representanterna i övriga internationella forskningsorganisationer aktivt söka påverka inriktning och omfattning av verksamheten så svensk forskning ges bästa möjliga förutsättningar. Vissa generella riktlinjer för de svenska delegaterna i organisationernas styrelser kan ge stärkta möjligheter till påverkan. Även andra länder har uppmärksammat de höga kostnaderna för deltagandet i internationella forskningsorganisationer. Således har de tre största bidragsländerna till de stora europeiska forskningsanläggningarna, Tyskland, Storbritannien och Frankrike, under året inlett en diskussion om möjliga kostnadsbegränsningar. Denna diskussion kommer att fortsätta under hösten 1996. Norges forskningsråd genomför under hösten en analys av det norska deltagande i flera internationella organisationer. Regeringen avser därför ta initiativ till en översyn av Sveriges engagemang i storskaliga internationella forskningsorganisationer, inklusive Sveriges deltagande i EU:s fusionsforskningsprogram. Översynen bör belysa omfattningen, inriktningen och formerna för detta engagemang. Sverige bör i arbetet informera sig om andra länders motsvarande åtgärder. COST och EUREKA I Europa har organisationerna COST (European Cooperation on Science and Technology) och EUREKA (European Research Coordination Agency) det uttalade syftet att stimulera FoU-samarbete över gränserna genom att tillhandahålla lättillgängliga strukturer för samarbete. Båda omfattar ett spektrum av FoU- områden. Deltagarna svarar själva för projektkostnaderna och initierar likaså projekten. EUREKA syftar till att öka samarbetet främst mellan företagen i Europa i företagsledda, marknadsnära utvecklingsprojekt. COST-samarbetet har starkare betoning på forskning och engagerar i huvudsak universitet, högskolor och institut. Arbete pågår för att utveckla samarbetet mellan dessa organisationer och EU:s ramprogram i syfte att uppnå synergieffekter i de olika organisationernas FoU-samarbete. EU-samarbetet behandlas i avsnitt 3.13.2. ESA Samarbetet inom den europeiska rymdforskningsorganisationen ESA är uppdelat på obligatoriska program, bl.a. vetenskapsprogrammet och frivilliga tillämpningsprogram. Betänkandet Den svenska rymdverksamheten (SOU 1995:78), presenterades år 1995. Rymdforskningen behandlades endast i begränsad utsträckning i betänkandet och regeringens ställningstagande redovisas i avsnitt 14.5.1. GARTEUR Group for Aeronautical Research and Technology in Europe GARTEUR, är en organisation för flygforskningssamarbete i Europa. Den baseras på ett memorandum of understanding (MoU) mellan Frankrike, Nederländerna, Tyskland, Storbritannien och Sverige. Spanien har ansökt om medlemskap i organisationen och Italien överväger att ansöka. Samarbetet sker i princip på regeringsnivå. GARTEUR prövar för närvarande att utveckla sin roll när det gäller såväl förändrade arbetsformer som utarbetandet av en gemensam policy för flygteknisk forskning och teknologiutveckling i Europa. Flygindustrin och flygforskningsinstituten medverkar i denna utveckling via sina samarbetsorganisationer AECMA (European Association of Aerospace Industries) och AEREA (Association of European Research Establishment in Aeronautics). Avsikten är att inom ramen för en samlad policy genomföra gemensamma forsknings- och teknologiutvecklingsprogram som stöd för utvecklingen av framtida flygplan, såväl civila som militära, i syfte att utnyttja tillgängliga europeiska resurser på ett effektivt sätt. 3.13.2 EU:s forskningsprogram och det svenska deltagandet EU:s program för forskning och utveckling Forskning och utveckling var inte en huvudfråga när de europeiska gemenskaperna växte fram under 1950-talet. Det första ramprogrammet inleddes år 1984, och betydelsen av forskning och utveckling för det europeiska näringslivets konkurrenskraft uppmärksammades i och med den europeiska enhetsaktens tillkomst år 1986, där forskningspolitiken fick sitt självständiga avsnitt. Det första ramprogrammet för forskning och utveckling omfattade 3,8 miljarder ECU under perioden 1984-1987 och det nu pågående fjärde ramprogrammet, som löper mellan åren 1994 och 1998, omfattar ca 13 miljarder ECU. Omfattningen har således mer än trefaldigats och forskningsprogrammens andel av EU:s totala budget har ökat från 3,1% till 3,7%. Ökningen är delvis skenbar då ett antal aktiviteter som tidigare legat utanför ramprogrammet nu förts in i det fjärde ramprogrammet. Det är Maastrichtfördraget från år 1993 som nu reglerar EU:s verksamhet inom forskning och utveckling. Genom fördraget blir teknikpolitik ett centralt element i EU:s näringspolitik. I artikel 130 betonas framför allt medlemsstaternas roll när det gäller att säkerställa de nödvändiga förutsättningarna för den europeiska industrins konkurrenskraft. Men härutöver skall gemensamt åtgärder vidtagas för att påskynda industrins anpassning till strukturförändringar, främja en gynnsam miljö för utveckling av företag - särskilt små och medelstora företag - inom hela gemenskapen, främja en gynnsam miljö för samarbete mellan företag och verka för ett bättre utnyttjande av de industriella möjligheter som skapas genom politiken avseende innovation, forskning och teknisk utveckling. Dessa åtgärder får emellertid inte snedvrida konkurrensen mellan företagen. En av de grundläggade idéerna är att EU bara ska sköta sådant som görs bättre gemensamt än nationellt, den s.k. subsidiaritetsprincipen. I Maastrichtfördraget anges att gemenskapens mål för forskning och teknisk utveckling skall vara att stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för europeisk industri för att göra denna mer internationellt konkurrenskraftig samt att främja alla andra forskningsinsatser som anses nödvändiga enligt andra kapitlet i fördraget (artikel 130 f). Den verksamhet som skall bedrivas i ramprogrammen skall enligt fördragets artikel 130 g omfatta program för forskning, teknisk utveckling och demonstration genom att främja samarbete mellan företag, forskningscentra och universitet, samarbete med tredje land och internationella organisationer, spridning och nyttiggörande av resultat, samt stimulans till utbildning och fri rörlighet för forskare inom gemenskapen. Vissa förändringar i de innehållsliga prioriteringarna har naturligen skett mellan det första och det fjärde ramprogrammet. Sammanfattningsvis kan sägas att tidigare ramprogram var förhållandevis mer inriktade på energiforskning, och informations- och kommunikationsteknologier, medan utrymmet för t.ex. bioteknologi och forskarrörlighet har stärkts i senare ramprogram. De nya inslagen i det fjärde ramprogrammet är samarbete med tredje land och internationella organisationer, programmet för teknikspridning och resultatöverföring, transportforskning och socio-ekonomisk forskning samt demonstrationsprogram för icke-nukleära energikällor. Omfattning och innehåll i det fjärde ramprogrammet framgår av nedanstående tabell. Innehåll i det fjärde ramprogrammet1) __________________________________________________________________________ MECU % __________________________________________________________________________ Aktivitet 1 FoU och demonstrationsprogram 10686 86,9 Informations- och kommunikationsteknologier 3405 27,7 Informationsteknologier 1932 Kommunikationsteknologier 630 Telematik 843 Industriella teknologier 1995 16,2 Industri och materialteknologier 1707 Standardisering, mätning och provning 288 Miljö 1080 8,8 Miljö och klimat 852 Marina vetenskaper och teknologier 228 Livsvetenskaper och teknologier 1572 12,8 Bioteknologi 552 Biomedicin och hälsa 336 Jordbruk och fiske 684 Energi 2256 18,3 Icke nukleära energikällor 1002 Nukleär fissionssäkerhet 414 Kontrollerad termonukleär fusion 840 Transport 240 2,0 Transport 240 Socio-ekonomisk forskning 138 1,1 Socio-ekonomisk forskning 138 Aktivitet 2 Samarbete med tredje land och internationella organisationer 540 4,4 Aktivitet 3 Spridning och exploatering av resultat330 2,7 Aktivitet 4 Forskarutbildning och mobilitet 744 6,0 Totalt 12300 100 __________________________________________________________________________ 1)Beloppen skall räknas upp med ca 7 % på grund av de nya medlemsländerna Det svenska deltagandet i EU:s ramprogram Sverige deltog i ringa omfattning i det första ramprogrammet. I det andra deltog Sverige på programnivå i vissa program och på projektbasis i andra. I det tredje ramprogrammet deltog svenska forskare och företag först endast på projektbasis, men sedan EES-avtalets ikraftträdande år 1994 helt och hållet på programnivå. I och med det svenska medlemskapet i EU deltar Sverige i det fjärde ramprogrammet på samma villkor som övriga medlemsländer. Avgiften för det svenska deltagandet i fjärde ramprogrammet ingår som en del av medlemsavgiften och uppgår till ca 2,5 % av EU:s totala forskningsbudget, dvs. ca 700 miljoner kronor per år. I det andra ramprogrammet deltog svenska forskare och företag i ca 7 % av alla de projekt som samfinansierades mellan kommissionen och deltagarna (shared cost). De offentliga bidragen till de svenska deltagarna uppgick till ca 580 miljoner kronor. I det tredje ramprogrammet deltog svenskar i ca 15 % av totalt 3 547 projekt. Den offentliga finansieringen uppgick till ca 1 miljard kronor och finansierades till 90 % via nationella forskningsfinansierande myndigheter och till 10 % av EU inom ramen för EES-avtalet. Detta innebär att de svenska deltagarna svarade för motsvarande 2,4 % av det tredje ramprogrammets budget. Universiteten svarade för omkring 50 % av det svenska deltagandet (andel projekt) medan företagen svarade för 32 % (varav små och medelstora företag 12 %). Alla större universitet deltar och Lunds universitet svarade för det största antalet deltaganden (deltog i över 70 projekt). Bland företagen svarade Volvo- koncernen för flest deltaganden (nära 30 projekt). Dessutom deltog omkring 20 institut och lika många myndigheter och andra organisationer. Av det fjärde ramprogrammets totala budget fördelades ca 25 % vid de första ansökningstillfällena under år 1995. Preliminära uppgifter visar att svenska forskare och företag deltagit i 2 625 ansökningar. Detta innebär att drygt 20 % av det totala antalet ansökningar innehöll minst en svensk part. Av det totala antalet godkända ansökningar ingår minst en svensk part i drygt 25 % av projekten. Av budgeten för den första ansökningsomgången, som uppgår till 2 850 miljoner ECU, beräknas Sveriges andel uppgå till mer än 3 %. Det svenska deltagandet har ökat markant i de flesta särprogram. Framför allt gäller detta programmen Industri och materialteknik samt Marina vetenskaper och teknologier. Utfallet för svenska deltagare har också varit gott i särprogrammen Transport och i det Socio-ekonomiska programmet TSER. I standardiseringsprogrammet har en minskning skett från en mycket hög nivå i det tredje ramprogrammet. Emellertid har den svenska andelen av programbudgeten ökat kraftigt, dvs. svenska deltagare finns i färre men större projekt. Jämfört med tredje ramprogrammet har andelen för universiteten sjunkit något (till drygt 40 %) medan företagen (37 %) och instituten ökat sin andel. Totalt deltar Sverige redan i fler projekt i det fjärde ramprogrammet (drygt 700 projekt) än i det tredje. I december 1995 hade drygt 40 svenska små och medelstora företag antagits i projekt (jämfört med drygt 30 i hela tredje ramprogrammet). 3.13.3 Sveriges ställningstagande till EU:s femte ramprogram -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Sverige skall i förberedelserna inför EU:s | | femte ramprogram verka för den inriktning av programmet som | | föreslås i det följande, vilket bl.a. innebär en begränsning av | | programmet till nuvarande nivå och prioritering av vissa | | angivna områden, t.ex. åtgärder för ökat deltagande av små och | | medelstora företag, ett särskilt miljöprogram och ett ökat inslag| | av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. | -------------------------------------------------------------------- EU:s nästa program för forskning och utveckling, det femte i ordningen, avser perioden 1998 - 2002. Förberedelserna för programmet har inletts. Medlemsländerna i den Europeiska unionen m.fl. har inbjudits att ge synpunkter på innehåll och utformning av kommande forskningsaktiviteter. Sverige har i juni 1996 lämnat preliminära synpunkter till kommissionen. Inför detta ställningstagande har regeringen inhämtat synpunkter från forskningsfinansierande och forskningsutförande myndigheter och andra berörda. Synpunkter har också tillställts regeringskansliet på annat sätt. De svenska synpunkterna är i detta skede preliminära. Andra länder och kommissionen lämnar också bidrag till diskussionen om innehåll och utformning av det femte ramprogrammet. Under det närmaste året kommer många idéer och åsikter att framföras och diskuteras. Sverige kommer aktivt att medverka i denna process. Kommissionen har ansvar för att sammanväga och slutligen utforma ett förslag. Skälen för regeringens förslag: I de flesta medlemsländer finns stora restriktioner när det gäller ökningar av de offentliga utgifterna. Enligt den svenska regeringens bedömning bör det femte ramprogrammet inte vara större än det nu pågående fjärde. Mot denna bakgrund bör forskningsprogrammet i högre grad än för närvarande koncentreras till speciella områden. Subsidiaritetsprincipen måste kombineras med andra kriterier för att uppnå större koncentration. Forskningsaktiviteterna bör inriktas på att stödja utvecklingen av det europeiska näringslivet så att tillväxt och sysselsättning främjas. De bör vidare stödja forskning som bidrar till den globala utvecklingen inom viktiga sektorer, t.ex. livsmedel, miljö och hälsa, och de bör bidra till lösningen av de sociala problemen i Europa. Formerna för forskningssamarbetet bör präglas av transparens, öppenhet och flexibilitet. Forskningsprogrammen bör administreras och organiseras så att de små och medelstora företagens möjligheter att delta i forskningsprogrammen stärks, eftersom dessa företags betydelse för tillväxten i Europa tillmäts stor vikt. De åtgärder som för närvarande är inriktade mot små och medelstora företags medverkan bör samlas inom ett program för att underlätta företagens ingångar i ramprogrammet. Transportforskningen bör knytas närmare EU:s övriga aktiviteter inom transportområdet. En effektiv användning av IT, såväl i privat som offentlig sektor, bör prioriteras och en sammanslagning av nuvarande särprogram inom IT-området bör övervägas. Utveckling av IT inom tjänstesektorn är viktig för att öka Europas konkurrenskraft. Miljöforskningen bör i ökad utsträckning samordnas med EU:s miljöpolicy. Ett särskilt miljöforskningsprogram bör finnas även i fortsättningen. Detta bör inriktas mot den urbana miljön och luftkvalitet, antropogen inverkan på biologisk mångfald, jordbruket, kretslopp, energiförsörjning och energianvändning. Miljöaspekterna bör även stärkas inom andra särprogram. Utvecklingen av miljövänlig produktion bör stödjas med hjälp av forskningsinsatser. Insatser inom området industriella materialteknologier bör innefatta uthållig produktion, skogsbruk och material som bygger på förnyelsebara råvaror. Forskning som inriktas mot socio-ekonomiska och beteendevetenskapliga aspekter bör stödjas eftersom en omställning mot en mer miljöanpassad produktion knappast är möjlig utan att dessa aspekter beaktas. En förstärkning av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning bör åstadkommas inom det femte ramprogrammet. Forskningen bör inriktas mot den europeiska integrationsprocessen och de sociala problemen i Europa, inte minst den höga arbetslösheten. Europeiska unionen består av rika länder som har ett särskilt ansvar för att stödja forskning och teknikutveckling som är av betydelse för att lösa gemensamma globala problem. Det gäller miljö, hälsa, vatten, energi och livsmedel. En särskild grupp bör tillsättas inom kommissionen för att undersöka behov och möjligheter på detta område. Vidare bör insatserna för utbildning och rörlighet för forskare öka liksom utnyttjandet av forskning som stimulerar teknikutveckling för både civil och militär användning, och för att resultaten av forskningen sprids och nyttiggörs. Den utveckling mot ökad kontraktsforskning vid EU:s gemensamma forskningscentrum, Joint Research Centre (JRC,) som har inletts under det fjärde ramprogrammet bör fortsätta. Frågan om lika representation mellan kvinnor och män i EU:s beslutsprocesser bör ges prioritet vid utarbetandet och genomförandet av det femte ramprogrammet för forskning och utveckling. När det gäller administrativa rutiner bör kommissionen ge mer utförlig och snabbare information till de sökande samt påskynda kontraktsför- handlingsprocessen. Större öppenhet krävs kring urvalskriterierna. En omfattande planering under det närmaste året återstår innan det femte ramprogrammet slutligt fastställs. Förutsättningarna kommer i olika avseenden att kunna ändras och regeringen kan komma att tvingas grunda sina ställnings- taganden på vid senare tidpunkter gällande förutsättningar och samarbets- möjligheter med t.ex. enskilda länder i syfte att uppnå svenska mål 3.13.4 Nationella forskningsinsatser i relation till EU:s FoU-program -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Sektorsforskningsorgan, forskningsråd och| | universitet bör, där så är möjligt och lämpligt, beakta EU- | | programmen vid beslut om större FoU-insatser. I planeringen bör | | kunskap om relevanta EU-aktiviteter inhämtas samt en strategi | | finnas för att utnyttja de fördelar som en samplanering med EU:s| | FoU-program kan ge. Resultatet bör redovisas till regeringen. | -------------------------------------------------------------------- Inledning EU:s ramprogram för forskning utgör en relativt liten del, ca 4 %, av de samlade europeiska FoU-insatserna. Ramprogrammet påverkar trots detta innehållet i svensk FoU-verksamhet inom både det offentliga området och näringslivet. Svenska forskare inom många områden kommer således att avsätta tid för deltagande i olika EU-projekt och därigenom också föra betydande forskningsmedel till Sverige. EU kommer därvid att innebära en påverkan på svensk forskning mot främst tillämpad, industrirelevant forskning. Frågan om synergieffekter mellan EU:s FoU-program och den nationella forskningsverksamheten har olika innebörd vad gäller olika slags forskning. EU:s ramprogram för forskning och utveckling har i huvudsak karaktären av stora tematiska program. Grundforskning som stöds av forskningsråden är bara i mindre utsträckning programstyrd och kopplingarna till EU-programmen har närmast karaktären av kunskapsöverföring. Forskare och forskargrupper som med stöd av råden byggt upp kompetens inom olika områden kan alltså inom EU-programmen vidareutveckla och tillämpa denna. Sektorsorganens insatser har större likheter med EU-programmen men inte heller här kan man generellt tala om någon mer fullständig överensstämmelse. Inom sektorsforskningsområdet har många av de berörda myndigheterna analyserat sambandet mellan det svenska FoU-stödet och EU:s ramprogram. Det finns flera exempel på insatser som samordnats med EU:s ramprogram t.ex. inom biomedicin samt inom kommunikations- och jordbruksområdena. I många fall framgår, bl.a. genom de analyser som genomförts av EU/FoU-rådet och NUTEK, att svenska forskare varit framgångsrika där överlappningen varit stark men inte där den varit svag. Skälen för regeringens bedömning: Svenska forskare har som framgår av redovisningen i avsnitt 3.13.2 varit mycket framgångsrika när det gäller att utnyttja de medel som EU fördelar för forskning och utveckling. Det gäller framför allt sådana områden där svensk forskning ligger i forskningsfronten. En utgångspunkt för den nationella forskningspolitiken bör enligt regeringen vara att beakta EU-programmen på samma sätt som de rent nationella programmen och hantera dem integrerat i den nationella planeringen. Enligt regeringens bedömning behövs dock inga större omprioriteringar av de nationella resurserna med anledning av EU:s ramprogram. Ansvariga organ, i första hand sektorsforskningsmyndigheter och i andra hand råd och högskolor, bör där så är möjligt och lämpligt beakta EU-programmen vid beslut om större FoU-insatser. Ett övergripande mål är således att sträva efter att skapa synergieffekter mellan svensk forskning och EU:s forskning. Samtidigt bör framhållas att en ökad anpassning till EU:s FoU-program självfallet inte får inverka menligt på möjligheterna att uppnå andra viktiga nationella eller internationella mål för den svenska forskningen. Ett ökat hänsynstagande till EU:s FoU-program förutsätter att man i planeringen inhämtar kunskap om EU-aktiviteter som berör den egna nationella verksamheten, redovisar dessa inför beslut, har en strategi för att utnyttja de fördelar som en eventuell samplanering med EU:s FoU-program kan ge, löpande följer EU- programmen samt i efterhand redovisar resultatet. En sådan redovisning måste också innehålla kvantitativa data över omfattningen av deltagande i EU- programmen inklusive uppgifter om storleken av de medel från EU som kommer svenska forskare till del. EU/FoU-rådet bör dessutom löpande följa upp, samman- ställa och redovisa sådana data samlat. Regeringen kommer att meddela de anvisningar som erfordras för den här beskrivna samplaneringen med EU:s FoU- program. Sverige bör givetvis också utnyttja de möjligheter som finns att påverka utformningen av EU:s ramprogram på alla nivåer. De preliminära svenska syn- punkterna på EU:s ramprogram beskrivs närmare i avsnitt 3.13.3. När programmet fastställts kan det dock betraktas som givet för hela ramprogrammets genomförandetid medan nationella myndigheter i viss utsträckning kan göra löpande anpassningar av svenska prioriteringar i enlighet med Sveriges nationella ställningstaganden. EU:s FoU-program avser i hög grad insatser inom och för företag. Det svenska deltagandet i EU:s ramprogram har emellertid i alltför begränsad utsträckning kommit att omfatta dessa. Industriförbundet har till regeringen framfört synpunkter på bl. a. svenska företags deltagande i EU-forskningssamarbetet. Ett centralt mål för EU:s forskning är ökad europeisk konkurrenskraft. Om detta skall uppnås förutsätter det aktivt deltagande av såväl företag som forskningsinstitutioner i programmen. Avgörande är också projektens kvalitet samt att resultaten snabbt kan omsättas och nyttiggöras av företagen. Programmen måste ha en industriell potential och vara relevanta för företagen om dessa skall ha intresse av att delta. Företagen måste också nås av information om EU:s program och vilka möjligheter det finns att delta. Det är angeläget att programansvariga myndigheter ger ökad uppmärksamhet åt frågan om svenska företags medverkan i detta samarbete och hur företagen tillsammans med högskola och universitet kan dra ännu större nytta av EU:s forskningssatsningar. Regeringen vill stärka dialogen med näringslivet för att kunna påverka ramprogrammets innehåll i en för näringslivet relevant riktning. 3.13.5 Förstärkning av EU/FoU-rådet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Rådet för forsknings- och | | utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU bör förstärkas för att| | möjliggöra en utökning av informations- och rådgivningsverksam- | | heten. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att| | rådets resurser ökas med 1,5 miljoner kronor. | -------------------------------------------------------------------- Inledning En förutsättning för att Sverige skall kunna få utbyte av EU:s FoU-program är att det svenska deltagandet i EU:s fjärde ramprogram för forskning och utveckling (1994-1998) upprätthålls. Sedan inledningen av det fjärde ramprogrammet deltar Sverige i fler projekt än under hela tredje ramprogrammet, som avsåg åren 1990-1994. Denna ökning som skett under Sveriges första år som medlemsland ger ingen garanti för att deltagandet fortsätter på denna höga nivå under hela fjärde ramprogrammet. Ett femte ramprogram avseende åren 1998-2002 planeras dessutom för närvarande. Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU (EU/FoU- rådet) föreslår i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1997-99 att verksamheten förstärks vad avser information och rådgivning. Rådet planerar att, genom ett utbyggt kontaktnät, nå ut till nya presumtiva deltagare och att utvidga rådgivningsverksamheten mot mer specialiserad rådgivning som kontraktskrivning och partnersökning. Informationsverksamheten föreslås, när det gäller informationsmaterial, ligga på ungefär samma ambitionsnivå som under tidigare period. Utbildningsdepartementet uppdrog i september 1995 åt en särskild utredare att se över den svenska organisationen när det gäller att stimulera och stödja Sveriges deltagande i EU:s forsknings- och utvecklingsprogram och därtill angränsande verksamheter. Uppdraget redovisades den 6 mars 1996. I rapporten föreslås bl.a. att EU/FoU-rådets verksamhet koncentreras till informations- och serviceuppgifter samt att dess resurser förstärks för dessa uppgifter. Rådet bör svara för allmän informationsverksamhet om EU:s forskningsprogram och serviceverksamhet av generell karaktär. Skälen för regeringens bedömning: Den informations- och rådgivningsverksamhet EU/FoU-rådet bedriver är av stor betydelse för utvecklingen av det svenska deltagandet i FoU-samarbetet med EU. Allteftersom omfattningen av EU:s FoU- program liksom konkurrensen om projektmedel ökar, kommer de informations- och serviceinsatser rådet bedriver att bli av allt större betydelse. Regeringen delar EU/FoU-rådets och den särskilde utredarens bedömning att rådets insatser bör öka, såväl kvantitativt som kvalitativt. Insatserna bör syfta till att öka omfattningen av det svenska deltagandet bl.a. genom att nå ut till nya presumtiva deltagare och genom att höja kvaliteten på ansökningarna. Regeringen föreslår en förstärkning av EU/FoU-rådet och har i budgetpropositionen avseende år 1997 beräknat ett ramanslag om 9,5 miljoner kronor för rådet, vilket innebär en ökning om 1,5 miljoner kronor, som finansieras inom den givna ramen. Genom resurstillskottet bör rådet kunna utvidga och förstärka sin verksamhet i den av rådet föreslagna riktningen. 3.13.6 Vissa särskilda EU-frågor Nätverk för Europaforskning En särskild utredare, tillsatt av Utbildningsdepartementet, har i rapporten „Nätverk för Europaforskning„ (Ds 1996:50) föreslagit en satsning för att bygga upp en nationell nätverksstruktur för Europaforskning. Vidare har utredaren föreslagit att en årsbok skall ges ut för att sprida forskningsresultaten. Rapporten har varit föremål för överläggningar med företrädare för högskola och forskningsråd. Förslaget bemöttes positivt. Det är angeläget att främja framväxandet av en bred Europaprofil i forskningen. Det bör ske på ett sätt som gagnar såväl förståelsen av Europeiska Unionen som grundforskningen och forskarutbildningen inom juridik, ekonomi och statskunskap. En nationell nätverksstruktur i vilken flera universitet och högskolor ingår bör byggas upp. Strukturen bör bestå av ett statsvetenskapligt, ett ekonomiskt och ett juridiskt nätverk, vart och ett med ett koordinerande sekretariat. Både etablerade forskare och doktorander bör ingå i nätverken. Medlen för nätverksstöd bör användas till seminarier och kurser på nationell nivå för äldre och yngre forskare. Dessa förutsätts arbeta inom projekt och tjänster, vilka finansieras på annat sätt. Resurser finns inom Humanistisk- samhällsekonomiska forskningsrådet (HSFR), hos sektorsorganen samt inom fakultetsanslagen. Institutioner och fakulteter förutsätts planera verksamhet som tar dessa medel i anspråk. Regeringens åtgärder med anledning av rapporten behandlas även i budgetpropositionen för år 1997, Utbildningsdepartementets avsnitt 5.5.1 Fakultetsresurser och nya forskningssatsningar. Miljö- och rymdforskningsinstitutet i Kiruna Genom det svenska medlemsskapet i EU medverkar Sverige i EU:s omfattande regionala utvecklingsprogram. Dessa finansieras med medel ur EU:s strukturfonder och syftar primärt till att skapa sysselsättning och tillväxt. Betydande medel ur strukturfonderna avsätts för forskning och utveckling. I EU:s regionalpolitiska program har Sverige indelats i målområden. Inre Norrland har givits beteckningen mål-6. Inom detta område ligger Kiruna, där det sedan länge finns en omfattande forskningsaktivitet, främst inom rymdområdet. Forskningsinstitutioner med skilda inriktningar har lokaliserats till Kirunaregionen på grund av dess geografiska läge och förutsättningar. För närvarande finns i regionen bl.a. Abisko naturvetenskapliga station, fältstationen i Tarfala, Institutet för Rymdfysik, ESRANGE, Miljödatacentrumoch Satellitbild AB. I det samlade programplaneringsdokument för mål-6-området som EU-kommissionen och den svenska regeringen gemensamt undertecknade i november 1995 fanns ett förslag om inrättande av ett nytt miljö- och rymdforskningsinstitut i Kiruna. Grundtanken bakom förslaget var att existerande forskningsverksamhet i Kiruna skulle byggas ut och kompletteras för att skapa en bredare akademisk miljö med egen utvecklingskraft. Regeringen gav i juni 1995 Forskningsrådsnämnden (FRN) i uppdrag att vidareutveckla förslaget om ett miljö- och rymdforskningsinstitut vad beträffar inriktning, organisation och finansiering. Uppdraget redovisades i december 1995. Institutet inrättades i mars 1996 genom förordningen (1996:173) om Miljö- och rymdforskningsinstitutet i Kiruna. Institutets uppgift är bl.a. att fördela medel inom de fyra delområdena satellitdatahantering, klimatforskning, atmosfärforskning och samhällsvetenskaplig tillämpning av geografisk information. Institutet skall teckna avtal med befintliga forskningsutförande organ i regionen. Verksamheten finansieras genom bidrag från regeringen, EU:s strukturfonder, Länsstyrelsen i Norrbottens län och Kiruna kommun. Kunskapscentrum för turism I det samlade programplaneringsdokumentet för mål-6-området berörs även frågan om en forsknings- och utvecklingssatsning inom området turism vid Mitthögskolan. Mitthögskolan har till Övervakningskommittén för mål-6-området ansökt om medel ur EU:s strukturfonder för uppbyggnad av ett kunskapscentrum för turism vid Mitthögskolan. Regeringen har ställt sig positiv till satsningen och även, som ett engångsstöd, anvisat vissa medel för ändamålet. Övervakningskommittén för mål-6-området avser att behandla Mitthögskolans ansökan under hösten 1996. Frågan om en satsning på ett kunskapscentrum för turism vid Mitthögskolan behandlas även i Närings- och handelsdepartementets avsnitt 14.5.6 i denna propositon. 3.13.7 Europeiska universitetsinstitutet (European University Institute, EUI) i Florens -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Regeringen föreslår att riksdagen godkänner| | konventionen den 19 april 1972 om grundandet av ett europeiskt | | universitetsinstitut samt konventionen den 18 juni 1992 om | | ändring av konventionen om grundandet av ett europeiskt | | universitetsinstitut. | | Konventionen om grundandet av ett europeiskt | | universitetsinstitut inkorporeras med svensk rätt i delar som | | avser immunitet och privilegier genom en lag om ändring i lagen | | (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. | -------------------------------------------------------------------- Inledning Europeiska universitetsinstitutet i Florens (European University Institute, EUI) bedriver forskarutbildning och forskning inom juridik, samhällsvetenskap och humaniora. Institutet bildades genom att de sex ursprungliga medlemsländerna i EG ingick en konvention av den 19 april 1972 om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut. Efterhand har nya medlemsstater i EU anslutit sig. Enligt artikel 32 i konventionen får varje medlemsstat i EU ansluta sig till denna och anslutningen blir gällande då institutets styrelse har beslutat om nödvändiga anpassningar i konventionens bestämmelser till följd av anslutningen. Sådana beslut om anpassningar har således fattats den 20 mars 1975, den 21 november 1986, den 4 juni 1987, den 3 december 1987 samt den 7 december 1989. Till konventionen hör ett protokoll som reglerar privilegier och immuniteter för institutet och vissa personer knutna till institutet. Konventionens text med de bearbetningar som föranletts av tillträdet av nya medlemsstater biläggs denna proposition som bilaga 1. En konvention om ändring av konventionen om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut ingicks den 18 juni 1992 och har nu godkänts av samtliga medlemsländer. Denna konvention biläggs denna proposition som bilaga 2. I artikel 4.1 i anslutningsakten till fördraget mellan Europeiska unionens medlemsländer och bl.a. Sverige om anslutning till EU förbinder sig Sverige att ansluta sig till de avtal som de tidigare medlemsländerna har ingått och som gäller unionens funktion eller har samband med unionens verksamhet. Regeringen har i propositionen Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19, Del 1, s. 118 f.) förklarat sig ha för avsikt att återkomma till riksdagen i de fall där anslutning till konventioner eller andra instrument är av sådan beskaffenhet att de skall underställas riksdagen. EUI har institutioner för historia och kulturhistoria, nationalekonomi, rättsvetenskap och stats- och samhällsvetenskap men har möjlighet att inrätta fler institutioner samt även tvärvetenskapliga program. En antagen doktorand genomgår en treårig forskarutbildning och kan därefter avlägga doktorsexamen vid EUI. I juridik kan även Mastersexamen avläggas. Sverige har, utan att ha tillträtt konventionen, sedan läsåret 1990/91 genom ett särskilt avtal med institutet haft rätt att årligen skicka fyra innehavare av doktorandtjänst eller utbildningsbidrag, som kunnat förlägga ett eller två år av sin utbildning till institutet. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) är svenskt kontaktorgan för samarbetet med EUI. HSFR har i en skrivelse den 18 oktober 1995 föreslagit att Sverige skall ansöka om medlemsskap i EUI. Konventionens huvudsakliga innehåll Här redogörs för konventionen med det innehåll den har efter 1992 års ändringar. Artiklarna 1 - 4 anger principerna för grundandet av institutet. I artikel 1 slås fast att Europeiska universitetsinstitutet skall vara en juridisk person och ha sitt säte i Florens. Artikel 2 anger institutets uppgifter. EUI skall genom sin verksamhet inom högre utbildning och forskning bidra till utvecklingen av Europas kulturella och vetenskapliga arv, både som helhet och i dess enskilda delar. De stora rörelser och institutioner som utmärker Europas historia och utveckling skall beröras. Europas kulturella och språkliga mångfald och förhållandet till utomeuropeiska kulturer skall beaktas. Inom sitt allmänna vetenskapliga program skall institutet även utveckla tvärvetenskapliga forskningsprogram ägnade åt de huvudfrågor som det nutida europeiska samhället ställs inför, inklusive sådant som relaterar till Europas uppbyggnad. Institutet skall inom sina studie- och forskningsområden också vara ett forum för utbyte och diskussion av idéer och erfarenheter. Genom artikel 3 åtar sig de fördragsslutande staterna att med beaktande av forskningens och undervisningens frihet vidta sådana åtgärder som underlättar fullgörandet av institutets uppgift. De skall främja institutets inflytande i den vetenskapliga världen genom att bistå det med att upprätta lämpliga samarbetsformer såväl med universitet och vetenskapliga institutioner i det egna landet som med europeiska och internationella organ för utbildning, kultur och forskning. Institutet kan ingå avtal med stater och internationella organ. Enligt artikel 4 skall institutet och dess personal åtnjuta den immunitet och de privilegier, som är nödvändiga för att det skall kunna fullgöra sina uppgifter, i enlighet med de villkor som finns fastställda i det protokoll som är bifogat till konventionen och som är en integrerad del av konventionen. Artiklarna 5 - 9 behandlar institutets förvaltning. Institutets ledande organ är styrelsen, institutets rektor och det akademiska rådet. Styrelsen består av företrädare för varje fördragsslutande stats regering. Varje regering har en röst i styrelsen och skall förordna två företrädare till denna. Ordförandeskapet innehas under ett år i tur och ordning av varje fördragsslutande stat. Institutets rektor och generalsekreterare samt en representant för EU deltar i styrelsens sammanträden men saknar rösträtt. Styrelsen ansvarar för institutets huvudinriktning. Den skall leda verksamheten och övervaka utvecklingen. Styrelsen skall bl.a. underlätta kommunikationerna mellan institutet och regeringarna och fatta de beslut som är nödvändiga för att institutet skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt artiklarna 5 och 6. Styrelsen skall också bl.a. utarbeta olika slag av bestämmelser som styr institutets verksamhet, besluta om vissa tjänster och utnämningar och godkänna institutets budget. Då beslut i styrelsen kräver kvalificerad majoritet viktas rösterna enligt artikel 6.7 enligt följande: Belgien 5, Danmark 3, Tyskland 10, Grekland 5, Spanien 8, Frankrike 10, Irland 3, Italien 10, Luxemburg 2, Nederländerna 5, Portugal 5, Storbritannien 10. Artikel 7 behandlar rektors roll och befogenheter. Rektor leder institutet och ansvarar för att vad som stadgas i konventionen och beslut i enlighet med denna genomförs. Rektor fattar alla administrativa beslut som inte faller inom något annat organs behörighetsområde, ansvarar bl.a. för institutets förvaltning och är institutets rättsliga företrädare. Rektor väljs av styrelsen för en period av fem år. En generalsekreterare skall enligt artikel 8 biträda rektor i utförandet av de organisatoriska och administrativa åliggandena. Artikel 9 behandlar det akademiska rådet, som har allmänna befogenheter vad avser forskning och undervisning. Artiklarna 10 - 14 behandlar den akademiska organisationen vid institutet, som enligt artikel 10 skall vara indelat i institutioner, vilka är basenheter för verksamheten. Artikel 11 ger institutet inledningsvis fyra institutioner: Historia och kulturhistoria, nationalekonomi, rättsvetenskap och stats- och samhällsvetenskap. Indelningen kan ändras och nya institutioner liksom tvärvetenskapliga studie- eller forskningscentra kan inrättas. Artikel 12 berör formerna för forskningsarbetet vid institutet. Detta skall till större delen utföras i seminarier eller av forskningsgrupper. Forskningsarbetet skall kunna definieras inom ramarna för godkända studie- och forskningsprogram och beakta institutets mål. Forskningsarbetet skall utföras i aktivt samarbete mellan lärare och forskarstuderande. Artikel 13 föreskriver att institutet skall ha ett bibliotek och en dokumenttjänst och att lärare och forskarstuderande skall ha tillgång till arkiv, bibliotek och muséer i Florens och i andra italienska städer. Artikel 14 ger EUI rätt att inom sina ämnesområden tilldela Europeiska universitetsinstitutets doktorsgrad till forskarstuderande som har genomfört minst två års studier vid institutet och lagt fram ett självständigt forskningsarbete av hög kvalitet. Arbetet skall ha godkänts av institutet och skall offentliggöras. Institutet har också befogenhet att tilldela en grad under doktorsgraden till forskare som har fullgjort minst ett års studier vid institutet och uppfyllt de särskilda villkoren för den graden. Forskare som inte tilldelats akademisk grad kan när de lämnar institutet efter anmodan få intyg om de studier och den forskning de där genomfört. Artiklarna 15-17 behandlar lärarkår och forskarstuderande. I artikel 15 definieras lärarkåren som institutionschefer, chefer för tvärvetenskapliga centra, professorer, lektorer och övriga lärare. Artikel 16 ägnas de forskarstuderande vid EUI, dvs. studerande eller forskarstuderande som avlagt nationella universitetsexamina som visar deras lämplighet att påbörja eller fortsätta forskningsarbete, som uppfyller villkoren enligt artikel 27.3 och som antagits av institutet. Tillträde till institutet är öppet för medborgare i de fördragsslutande staterna. Medborgare i andra stater kan få tillträde inom de gränser och på de villkor som styrelsen beslutar efter hörande av det akademiska rådet. Artikel 17 behandlar studiefinansieringen. De fördragsslutande staterna skall i den utsträckning medel finns tillgängliga främja utdelningen av stipendier till egna medborgare som blivit antagna vid institutet och vid behov anpassa sina bestämmelser för stipendieutdelning. Artiklarna 18-21 innehåller finansiella bestämmelser. Artikel 18 reglerar frågor om driftsbudget. Budgetåret skall motsvara kalenderåret och inkomster och utgifter skall uttryckas i italienska lire. Artikel 19 anger den fördelningsnyckel enligt vilken de fördragsslutande staternas finansiella bidrag till institutet skall bestämmas: Belgien 5.48%, Danmark 2.24%, Tyskland 19.19%, Grekland 1.62%, Spanien 6.87%, Frankrike 19.19%, Irland 0.57%, Italien 19.19%, Luxemburg 0.17%, Nederländerna 5.48%, Portugal 0.81%, Storbritannien 19.19%. Artiklarna 20-24 behandlar budgettekniska frågor och intern ansvarsfördelning i vissa budgetfrågor, de fördragsslutande staternas skyldighet att betala sina andelar i tid samt frågor om revision m.m. Genom artikel 25 tar Italienska republiken på sig att utan kostnad tillhandahålla institutet den mark och de byggnader i Florens institutet behöver för sin verksamhet samt underhållet av dessa. På samma villkor skall Italienska republiken på EUI:s mark ställa till förfogande en fullt utrustad restaurang och socialt centrum för lärarkåren, de forskarstuderande och institutets administrativa personal. Artikel 26 behandlar finansreglementet som styrelsen skall anta på förslag från rektor eller någon av styrelseledamöterna. Finansreglementet ger närmare föreskrifter om t.ex. upprättande och genomförande av budgeten samt redovisning och revision. Artiklarna 27-29 innehåller övriga bestämmelser. Artikel 27 behandlar språkfrågor. Institutets officiella språk är danska, engelska, franska, grekiska, holländska, italienska, portugisiska, spanska och tyska. Lärarna och de forskarstuderande skall ha tillräckliga kunskaper i två av dessa språk. För varje akademisk verksamhet skall två arbetsspråk väljas, varvid hänsyn skall tas till lärarkårens och de forskarstuderandes språkkunskaper och önskemål. Artikel 28 säger att EUI i varje fördragsslutande stat skall ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Institutet skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom, ingå avtal samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Institutet företräds i sådana fall av rektor. Om tvist, som styrelsen inte kunnat avgöra, skulle föreligga mellan de fördragsslutande staterna eller mellan en eller flera av dessa och institutet om tillämpning eller tolkning av konventionen kan, enligt artikel 29, tvisten på begäran av någon av parterna bli föremål för skiljeförfarande. Artiklarna 30 - 38 innehåller övergångsbestämmelser och slutbestämmelser. Artiklarna 30 och 31 reglerar faserna vid själva grundandet av EUI. Artikel 32 behandlar anslutningen av nya medlemsstater. Varje medlemsstat i EU får ansluta sig till konventionen genom att deponera ett anslutningsinstrument hos Italienska republikens regering. Anslutningen blir gällande den dag då styrelsen enhälligt och i samförstånd med den anslutande staten har bestämt vilka anpassningar som behöver göras i konventionens bestämmelser, särskilt i artiklarna 6.7 och 19.1. Artiklarna 33-35 behandlar frågor om revidering av konventionen och territoriell tillämpning av denna. Artiklarna 36 och 37 talar om hur konventionen träder i kraft. Den skall föreläggas de fördragsslutande staterna för godtagande, godkännande eller ratifikation i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. Den träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att Italienska republikens regering har mottagit den sista anmälan om att dessa formaliteter har fullgjorts. Italienska republikens regering skall till de fördragsslutande staterna anmäla varje underskrift, deposition av varje godtagande-, godkännande-, ratifikations- eller anslutningsinstrument och varje förklaring enligt artikel 35, ikraftträdandet av konventionen liksom varje ändring av konventionen i enlighet med artikel 33. I ett protokoll om europeiska universitetsinstitutets immunitet och privilegier finns bestämmelser om en rad immuniteter och privilegier för dels institutet som sådant, dels personal och vissa andra personer som på olika sätt är knutna till institutet. I artikel 1-6 finns regler för institutet. Det skall åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden såvitt avser verkställighet, dess byggnader, lokaler och arkiv skall vara okränkbara och dess tillgångar får inte bli föremål för tvångsåtgärder. Det finns vidare bestämmelser om frihet från skatter och tullavgifter för varor som är nödvändiga för utövandet av institutets officiella verksamhet, för institutet och för institutets tillgångar och inkomster. Det finns också bestämmelser om att handlingar skall åtnjuta den behandling som ges av en stat till internationella organisationer och inte heller får underkastas censur. Från reglerna ges vissa undantag. I artikel 7-13 i protokollet ges bestämmelser om immuniteter och privilegier för vissa kategorier av fysiska personer, nämligen företrädare för de fördragsslutande staterna och deras rådgivare som deltar i sammanträden med institutets styrelse, den företrädare för Europeiska gemenskaperna som deltar i styrelsens sammanträden, personer som, t.ex. på inbjudan av institutet, deltar i institutets arbete, rektorn, generalsekreteraren, medlemmar av lärarkåren och annan personal och vissa medlemmar av deras familjer samt forskarstuderande. Styrelsen vid institutet bestämmer enligt artikel 13 vilka grupper bland personalen som omfattas. De privilegier och immuniteter som upptas i protokollet gäller t.ex. immunitet mot personligt gripande och häktning, immunitet mot rättsliga åtgärder vad avser handlingar som utförts i tjänsteutövningen samt olika slag av lättnader vad gäller resa och vistelse och möjligheter att föra personlig egendom mellan länderna. Enligt artikel 12 skall där angiven personal erlägga skatt till förmån för institutet på löner och arvoden som institutet betalar och sådana löner och arvoden skall vara undantagna från nationell inkomstskatt. Vissa undantag från angivna immuniteter och privilegier gäller också för fysiska personer med anknytning till institutet. Protokollet avslutas med ett antal allmänna bestämmelser för tillämpningen av protokollet (artiklarna 14-21). Skälen för regeringens förslag: Sverige har som nämnts f.n. genom ett särskilt avtal möjlighet att varje läsår låta fyra doktorander med doktorandtjänst eller utbildningsbidrag i Sverige vistas vid EUI som ett led i sin svenska forskarutbildning. För detta betalar Sverige genom HSFR, som är svenskt kontaktorgan med Florens-institutet, en avgift till institutet. Ett medlemsskap i EUI innebär att Sverige till skillnad från det hittillsvarande samarbetet tar del i verksamheten på samma villkor som övriga medlemsstater, dvs. är med i beslutsprocesserna inom EUI och får sända ett större antal studenter till institutet. För Sveriges del torde det röra sig om cirka tio forskarstuderande per år, vilka kan avlägga doktorsexamen vid institutet. Svenskar kan också söka och få tidsbegränsade anställningar som professor eller lektor vid EUI. Svenska blir officiellt språk vid EUI. Sverige får rösträtt, som när beslut kräver kvalificerad majoritet viktas enligt samma principer som inom EU. Medlemsländerna betalar årligen en del av EUI:s budget beräknad enligt en procentnyckel framräknad med hjälp av ländernas BNP. För Sveriges del beräknas det röra sig om en årlig kostnad om cirka 3 miljoner kronor. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att, under förutsättning att riksdagen godkänner att Sverige tillträder konventionen, medel avsätts för ändamålet under anslaget Europeisk forskningssamverkan. EUI innebär för doktoranderna att de får tillgång till en internationell, vital och stimulerande vetenskaplig miljö som ger dem vidgade perspektiv. Möjligheterna för EUI:s doktorer att få tjänst har visat sig goda. Regeringen anser att de fördelar som ett medlemskap i EUI utgör är sådana att Sverige bör tillträda konventionen. Sverige har också, som nämnts, i artikel 4.1 i anslutningsakten till fördraget mellan Europeiska unionens medlemsländer och bl.a. Sverige om anslutning till EU förbundit sig att ansluta sig till de avtal som de tidigare medlemsländerna har ingått och som gäller unionens funktion eller har samband med unionens verksamhet. Som exempel på ett sådant fall anges därvid bl.a. konventionen om upprättandet av ett europeiskt universitetsinstitut i Florens. Konventionen om EUI innehåller ett antal bestämmelser om privilegier och immuniteter. Vid en anslutning till konventionen är Sverige bundet av konventionens bestämmelser härom. Institutet och ett begränsat antal personer kommer att beröras av dessa bestämmelser. Enligt 4 § lagen (1976:661) om immuniteter och privilegier i vissa fall skall de internationella organ och därtill anknutna personer som anges i bilagan till lagen åtnjuta immunitet och privilegier enligt vad som bestäms i stadga eller avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. För att institutet och dess personal m.fl. skall komma i åtnjutande av den immunitet och de privilegier som anges i konventionen bör till den nämnda bilagan fogas en ny punkt, punkt 51, som avser institutet, företrädare för de fördragsslutande staterna och deras rådgivare, företrädare för Europeiska gemenskaperna, personal vid institutet inklusive familjemedlemmar och andra personer som är knutna till institutet. De bestämmelser i konventionen som reglerar skatterättsligt hemvist för institutets anställda behandlas i propositionen Beskattning av bilförmån, m.m. (prop. 1996/97:19) som regeringen beslutar om denna dag. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner konventionen om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut liksom konventionen om ändring av konventionen om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut samt antar förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Lagrådet Med beaktande av att lagstiftningsfrågan är av enkel beskaffenhet har bedömningen gjorts att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.