Post 6441 av 7374 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1996/97:150 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    1997 års ekonomiska vårproposition
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 150/6
                
                
                
                Bilaga 3
Avstämning av målet
om en halverad öppen
arbetslöshet till
år 2000
 
.
BILAGA 3
Avstämning av målet om en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000
Innehållsförteckning
1	Inledning		4
2	Utveckling på arbetsmarknaden till och med 1996		4
	2.1	Sysselsättningsutvecklingen under 1990-talet		4
	2.2	Arbetslöshetens utveckling under 1990-talet		5
	2.3	Utvecklingen av lediga platser		7
	2.4	Löneutvecklingen		8
3	Regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad
	arbetslöshet		8
	3.1	Den förda politiken hittills		8
	3.2	Regeringens förslag i den ekonomiska
		vårpropositionen 1997		9
4	Bedömning av utvecklingen av tillväxt och sysselsättning
	fram till år 2000		14
	4.1	Bedömning av den ekonomiska utvecklingen 
		fram till år 2000		14
	4.2	Bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden
		fram till år 2000		15
1 	Inledning 
Den svenska ekonomin har under 1990-talet präglats av 
två stora obalanser; betydande underskott i de offentliga 
finanserna och en hög arbetslöshet. Regeringens politik 
är inriktad på att komma till rätta med dessa obalanser.
Saneringen av de offentliga finanserna har varit 
framgångsrik, och målet om balans i de offentliga 
finanserna kommer att uppnås 1998. Förstärkningen av 
de offentliga finanserna har skett genom en kombination 
av besparingar och skattehöjningar för att få en rimlig 
fördelningsprofil. Den förda politiken har medfört ett 
ökat förtroende för den ekonomiska politiken och 
därigenom möjliggjort lägre räntor.
Att minska arbetslösheten är nu den främsta 
uppgiften för regeringen. I regeringsförklaringen i mars 
1996 uttalade regeringen att den satt som mål att 
Sverige år 2000 skall ha halverat den öppna 
arbetslösheten till 4 procent. Riksdagen ställde sig i juli 
1996 bakom detta mål.
I 1996 års reviderade finansplan utfäste sig 
regeringen att inför riksdagen varje halvår redovisa en 
avstämning i förhållande till målet om en halverad 
öppen arbetslöshet år 2000. Regeringens avsikt är att 
åstadkomma ett sorts konvergensprogram, där politiken 
fokuseras och åtgärder steg för steg genomförs för att 
nå målet. Genom en sådan procedur ställs 
arbetslöshetsproblemet i centrum och förutsättningarna 
stärks för att målet skall förverkligas.
I det följande redovisas den första av dessa halvårs 
visa avstämningar. Den innehåller en redogörelse för 
utvecklingen på arbetsmarknaden hittills samt en 
redovisning av regeringens politik för en halverad 
arbetslöshet år 2000.
2 	Utvecklingen på
arbetsmarknaden till och med 
1996
Fram till början av 1990-talet präglades den svenska 
arbetsmarknaden av en hög och stigande sysselsättning 
och en internationellt sett låg arbetslöshet. Andelen av 
befolkningen i åldrarna 16-64 år som hade arbete var 
den högsta i världen. Skillnaden mellan mäns och 
kvinnors sysselsättningsgrad var endast ca 4 
procentenheter. Sysselsättningsgraden föll under de 
första åren på 1990-talet med hela 11 procentenheter 
från 83 procent år 1990 till 72 procent 1994. Antalet 
sysselsatta minskade med ca 530 000 personer under 
denna period. Den öppna arbetslösheten steg från 1,7 
procent till ca 8 procent och antalet personer i 
arbetsmarknadspolitiska åtgärder från 1,2 procent till ca 
5 procent av arbetskraften.
Denna dramatiska försämring av 
arbetsmarknadsläget var en följd av att svensk ekonomi 
i början av 1990-talet genomgick den djupaste 
lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Nedgången var 
resultatet av flera samverkande faktorer. Den viktigaste 
anledningen till sysselsättningsfallet och den snabba 
ökningen av arbetslösheten var ett mycket kraftigt 
efterfrågebortfall. Världsekonomin utvecklades svagt 
under början av 1990-talet, efter 1980-talets långa 
högkonjunktur. Överhettningen i den svenska ekonomin 
i slutet av 1980-talet skapade problem för industrins 
internationella konkurrenskraft med 
produktionsminskningar som följd. Därtill uppkom en 
stark omsvängning i hushållens sparkvot, från minus 5 
procent till plus 8 procent på bara några år.
2.1 	Sysselsättningsutvecklingen under
1990-talet
Kring årskiftet 1993/94 förbättrades 
arbetsmarknadsläget, främst till följd av att 
deprecieringen av kronan medförde att det svenska 
kostnadsläget relativt omvärlden blev mycket gynnsamt. 
Industriproduktionen ökade kraftigt och även 
sysselsättningen ökade, dock i betydligt lägre takt än 
produktionen. Totalt ökade sysselsättningen  med drygt 
100 000 personer mellan början av 1994 och slutet av 
1995, vilket historiskt sett är en mycket hög 
ökningstakt.
Den konjunkturförsvagning som inträffade 
internationellt, och därmed  för den svenska 
exportindustrin, under andra halvåret 1995 har under 
1996 resulterat i fallande sysselsättning. Mellan fjärde 
kvartalet 1995 och fjärde kvartalet 1996 föll 
sysselsättningen med ca 35 000 personer. Under januari 
och februari 1997 har sysselsättningen fortsatt att 
minska.
Under lågkonjunkturens inledning minskade 
sysselsättningen i arbetade timmar och i antal personer i 
ungefär samma omfattning, men när konjunkturen 
vände 1993, ökade antalet arbetade timmar mycket 
snabbare än sysselsättningen. I arbetade timmar har 
sysselsättningen minskat med 5 procent bland kvinnor 
medan antalet arbetade timmar bland män minskat med 
närmare 10 procent mellan 1990 och 1996. I antal 
personer har sysselsättningen minskat mer likartat för 
kvinnor och män.
Diagram 2.1
Sysselsättning i personer och i arbetade 
timmar för kvinnor och män
Sysselsättningen i arbetade timmar totalt för män och 
kvinnor var 1996 ca 7 procent under nivån 1990 medan 
antalet sysselsatta var ca 12 procent färre än 1990. 
Skillnaden i utveckling mellan arbetade timmar och 
antalet sysselsatta beror bl.a. på en minskad frånvaro. 
Sjukfrånvaron har halverats under perioden 1990 till 
1996. Även frånvaron på grund av föräldraledighet, 
studier och värnplikt har minskat. Även om det ökade 
antalet arbetade timmar per sysselsatt  tillsammans med 
en betydande produktivitetsökning kan ha fördröjt 
uppgången i antalet sysselsatta personer, så är denna 
utveckling gynnsam för samhällsekonomin. Den ökar 
ekonomins samlade produktionskapacitet och stärker de 
offentliga finanserna.
Under åren 1990-1994 försvann 25-30 procent av 
jobben inom industrin, byggsektorn och jord- och 
skogsbruk. Antalet industrisysselsatta minskade med 
över 250 000. Antalet sysselsatta inom byggsektorn 
minskade med ca 90 000 och inom jord- och skogsbruk 
med omkring 20 000. Många jobb förlorades också 
inom privata tjänster, t.ex. inom handel och 
kommunikationer. I relation till antalet sysselsatta inom 
den privata tjänstesektorn 1990 så minskade 
sysselsättningen med 7-8 procent. 
Den offentliga sysselsättningen började minska kring 
1992 och har därefter minskat kontinuerligt. I dag är 
antalet offentligt sysselsatta ca 150 000 färre än 1992 
vilket motsvarar en minskning med närmare 10 procent. 
Under perioden 1992-1994 var det främst antalet 
sysselsatta inom förvaltning som minskade men under 
senare år är det framför allt antalet sysselsatta inom 
vård och omsorg som minskat.
Under den exportledda uppgångsperioden 1994-1995 
var det främst sysselsättningen inom industri och privata 
tjänster som ökade. En viss återhämtning skedde alltså i 
den starkt decimerade industrisektorn. Antalet 
industrisysselsatta ökade med 60 000-70 000 personer 
mellan början av 1994 och början av 1996. 
Sysselsättningen i den privata tjänstesektorn ökade med 
i storleksordningen 80 000 under perioden 1993-1996. 
Enskilda delar av tjänstesektorn har dock utvecklats 
olika. Inom varuhandel, samfärdsel, post och tele har 
sysselsättningen minskat kraftigt medan bank och 
försäkring, uppdragstjänster samt privata personliga 
tjänster har ökat antalet sysselsatta.
Diagram 2.2
Sysselsättningsförändringar branchvis sedan 
1990 säsongrensade kvartalsdata
Sedan årskiftet 1995/1996 har sysselsättningen återigen 
minskat inom industrin samtidigt som sysselsättningen 
inom offentlig verksamhet fortsatt att minska. Ungefär 
25 000 - 30 000 industrijobb har förlorats det senaste 
året. Antalet sysselsatta inom offentlig sektor har 
minskat något mer. 
2.2	Arbetslöshetens utveckling under 
1990-talet
Den djupa lågkonjunkturen och det stora 
sysselsättningsfallet avspeglas i en kraftig ökning av 
arbetslösheten. Arbetslösheten steg från 1,6 procent av 
arbetskraften 1990 till 8,2 procent 1993. I antal 
personer motsvarar det en ökning från 75 000 till 356 
000 personer. Dessutom ökade omfattningen av de 
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna från ca 60 000 till 
ca 210 000 personer under samma period. Sammantaget 
innebar det att antalet personer som var öppet arbetslösa 
eller i konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder 
ökade från drygt 100 000 till närmare 570 000 personer 
på 3 år. Dessutom lämnade över 200 000 personer 
arbetskraften under dessa år. Arbetskraftsminskningen 
kan till stor del förklaras av ett ökat antal studerande.
Diagram 2.3
Personer i öppen arbetslöshet och i åtgärder, 
procent av arbetskraften
Under konjunkturuppgången 1994/1995 skedde en viss 
förbättring av arbetsmarknadsläget. Arbetslösheten var 
7,7 procent under 1995 och omfattade 332 000 
personer. Under 1996 har arbetsmarknadsläget återigen 
försvagats och arbetslösheten steg till 8,1 procent  eller  
347 000 personer. Dessutom befann sig ca 195 000 
personer i konjukturberoende åtgärder. Sammantaget 
innebär det att i dag är ca 540 000 personer antingen 
arbetslösa eller i konjunkturberoende åtgärder. De 
senaste fyra åren har arbetslösheten och de 
konjunkturberoende åtgärderna tillsammans omfattat 12 
- 13 procent av arbetskraften och den öppna 
arbetslösheten har legat mellan 7,5 och 9 procent.
Unga, lågutbildade och invandrare hårt drabbade av 
arbetslöshet
Eftersom konjunkturnedgången först drabbade manliga 
sysselsättningsgrenar steg arbetslösheten först bland 
män och den är i dag fortfarande högre bland män än 
bland kvinnor. Arbetslösheten bland män var som högst 
9,7 procent 1993. En viss förbättring har skett och 
arbetslösheten bland män var 8,5 procent 1996. 
Arbetslösheten bland kvinnor var inledningsvis betydligt 
lägre, men har ökat allteftersom sysselsättningen inom 
vård och omsorg har minskat. Arbetslösheten bland 
kvinnor var 7,5 procent under 1996. När skillnaden var 
som störst var kvinnornas arbetslöshet 3 procentenheter 
lägre än männens.
Arbetslösheten drabbade främst nytillträdande och 
yngre arbetskraft. Fördelat efter ålder är den relativa 
arbetslösheten högst bland de yngsta och lägst bland 45 
- 54 åringarna. Allra lägst är arbetslösheten bland 
kvinnor i åldern 45 - 54 år. I antal personer så är det 
stor dominans bland de yngre, drygt hälften av de öppet 
arbetslösa är under 35 år.
Arbetskraftsdeltagandet har sjunkit mycket kraftigt 
främst i den yngsta åldersgruppen, 16 - 19 år. Det 
hänger samman med de stora satsningar på utbildning 
som gjorts. Exempelvis är nu all gymnasieutbildning 
treårig. Antalet arbetslösa under 20 år är därför litet, ca 
15 000 personer. Arbetslösheten i åldersgruppen 20-24 
år är betydligt högre ca 60 000.
Diagram 2.4
Andelen arbetslösa fördelade efter ålder och 
kön, 1996
Arbetslösheten är högre bland personer med kort 
utbildning än bland högutbildade. Framför allt har 
högskoleutbildade en lägre andel bland de arbetslösa. 
Skillnaden mellan grundskoleutbildade och 
gymnasieutbildade är dock relativt liten, vilket delvis 
kan förklaras med att arbetslösheten i större 
utsträckning drabbat yngre och att den yngre 
generationen i allmänhet har längre utbildning än den 
äldre. Om man kombinerar ålder och utbildning så ser 
man en kraftig ökning av arbetslösheten för den grupp 
som är lågutbildad och var relativt ung då arbetslösheten 
ökade. Arbetslösheten är t.ex. drygt 15 procent bland 
personer i åldern 25 - 34 år med enbart 
grundskoleutbildning, att jämföra med en arbetslöshet 
på knappt 5 procent för personer i samma ålder med 
eftergymnasial utbildning.
Diagram 2.5
Arbetslösa efter åldre och utbildning
Invandrare har drabbats särskilt hårt av arbetslösheten. 
Bland personer födda utanför Sverige var arbetslösheten 
17 procent 1996. Mest bekymmersam är situationen för 
de utomnordiska medborgarna, arbetslösheten bland 
dem har ökat från ca 5 procent 1990 till ca 31 procent 
1996. Samtidigt har sysselsättningsgraden halverats från 
66 procent till 35 procent under samma period. 
Anledningen är inte bara en ökad arbetslöshet utan även 
att det tillkommit en stor mängd utomnordiska 
invandrare under den senaste tioårsperioden och att 
dessa i mycket liten utsträckning kommit in på 
arbetsmarknaden.
Diagram 2.6
Sysselsättningsgrad för svenska och icke-
nordiska medborgare, 1990 och 1996
Antalet långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna
Den kvardröjande arbetslösheten medförde att 
långtidsarbetslösheten (d.v.s. de som varit arbetslösa 
längre än sex månader) steg från 17 procent av de 
arbetslösa 1991 till ca 38 procent av de arbetslösa 1996. 
Långtidsarbetslösheten är något högre bland män än 
bland kvinnor. Andelen långtidsarbetslösa är högre 
bland äldre arbetslösa, ca 55 procent av de arbetslösa i 
åldern 55 -64 år är långtidsarbetslösa. Eftersom 
arbetslösheten domineras av relativt unga, så är dock 
många av de långtidsarbetslösa förhållandevis unga.
I en internationell jämförelse, är den svenska 
långtidssarbetslösheten relativt låg, vilket kan förklaras 
med att vi starkt har prioriterat arbetsmarknadsåtgärder. 
Deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder betraktas 
som ett avbrott i arbetslösheten. 
Arbetmarknadsåtgärderna har de senaste fyra åren 
omfattat mer än 200 000 åtgärdsplatser som 
årsgenomsnitt. Många personer har genomgått mer än 
en åtgärd och en rundgång förekommer mellan åtgärd 
och öppen arbetslöshet.
Många personer har således varit kontinuerligt 
inskrivna vid förmedlingen en längre period. Ca 40 
procent av de inskrivna vid arbetsförmedlingen har en 
inskrivningstid på över två år. På senare tid har det skett 
en kraftig ökning av personer med riktigt lång 
inskrivningstid. Antalet personer med inskrivningstid 
mellan ett och tre år har mellan oktober 1994 och 
oktober 1996 minskat från 161 000 till 133 000, medan 
antalet personer med en inskrivningstid över fyra år har 
ökat från 22 000 till 84 000. Männen dominerar bland 
personer med riktigt lång inskrivningstid, men andelen 
långtidsinskrivna kvinnor har ökat betydligt det senaste 
året.
Även om situationen ser mycket bekymmersam ut, 
ökade de långtidsinskrivnas möjlighet att få jobb relativt 
mer än för övriga arbetslösa när sysselsättningen ökade 
under 1994/95. 
2.3	Utvecklingen av lediga platser
Antalet nyanmälda lediga platser låg vid 1990-talets 
inledning på en rekordhög nivå, beroende på den 
överhettning som då rådde i ekonomin. Därefter föll 
antalet lediga platser dramatiskt, från ca 70 000 per 
månad till som lägst färre än 20 000 per månad vid 
slutet av 1992. Under 1993 - 1995 ökade de nyanmälda 
lediga platserna återigen, men enbart till som mest ca 
40 000 vid 1995 års inledning. Därefter har platserna 
återigen minskat och uppgick till drygt 20 000 per 
månad under 1996.
Sedan nedgången vid 1990-talets inledning har de 
nyanmälda lediga platserna varit få, bara ungefär 
hälften så många som under 1980-talet. De mer 
konjunkturkänsliga platserna inom tillverkningsindustrin 
har utvecklats ungefär som de lediga platserna i stort. 
Kraven på de sökande har ökat, så till vida att det krävs 
yrkesutbildning och/eller erfarenhet för över 90 procent 
av de anmälda platserna.
Diagram 2.7
Nyanmälda platser samt vakanstider i veckor
Utvecklingen av vakanstiderna har i stor utsträckning 
följt utvecklingen i nivån på nyanmälda platser. På 
grund av administrativa förändringar vad gäller 
registreringen av nyanmälda platser är dock 
vakanstiderna de senaste åren inte helt jämförbara med 
tidigare års vakanstider.
2.4	Löneutvecklingen
Löneökningarna uppgick till i genomsnitt nästan 
4 procent per år under åren 1992-1994. En så hög 
löneökningstakt är inte förenlig med minskad 
arbetslöshet. Under år 1995 minskade löneökningarna 
något. Den s.k. Edin-gruppen föreslog 1995 en norm 
för hur mycket lönerna kan öka på medellång sikt, som 
innebär att lönerna inklusive löneglidning och 
lönebikostnader i Sverige inte får öka mer än 
arbetskraftskostnaderna i övriga västeuropeiska länder. 
Edin-gruppen kom fram till att lönerna inte borde öka 
mer än 3,5 procent per år, för att Sverige ska kunna 
behålla en konkurrenskraftig ekonomi. Lönerna började 
emellertid öka relativt kraftigt under slutet av år 1995, 
en utveckling som fortsatt under  1996, då lönerna 
enligt preliminär statistik ökade med hela 6,1 procent. 
Det finns stora skillnader mellan olika näringsgrenar. 
Medan lönerna i övriga Europa har ökat med i 
genomsnitt ca 3,4 procent per år mellan åren 1994 till 
1996 ökade lönerna i Sverige med ca 4,8 procent per 
år. 
TABELL 2.1 LÖNEUTVECKLINGEN UNDER 
PERIODEN 1993-1996
Procentuell  förändring
1993
1994
1995
1996
Tillverkningsind
ustri
3,4
3,1
4,7
7,5
Byggnadsindustr
i
2,5
0,1
4,3
3,5
Övrigt näringsliv
2,9
2,4
3,6
5,6
Stat
2,5
2,7
2,5
6,6
Kommuner
2,4
2,5
1,5
5,9
TOTALT
2,9
2,4
3,3
6,1
Källa: Konjunkturinstitutet
3 	Regeringens politik för ökad 
sysselsättning och minskad
arbetslöshet
3.1	Den förda politiken hittills
Regeringens ekonomiska politik är inriktad på att 
komma till rätta med de två stora obalanserna i svensk 
ekonomi: underskotten i de offentliga finanserna samt 
den höga arbetslösheten. Konsolideringsprogrammet för 
de offentliga finanserna har lett till en markant 
förbättring på bara några år. Underskottet i de offentliga 
finanserna var 1993 12,3 procent av BNP. År 1996 
hade underskottet minskat till 2,5 procent av BNP, i år 
beräknas det bli 2,1 procent och för 1998 kommer 
målet om balans att uppnås.
Konsolideringsprogrammet är en integrerad del av 
regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad 
arbetslöshet. Utgångspunkten är att sunda offentliga 
finanser och prisstabilitet ger en god samhällsekonomisk 
grund för en hållbar ekonomisk tillväxt och en hög 
sysselsättning. En sådan politik skapar utrymme för 
lägre räntor och medverkar till att återupprätta 
förtroendet för den ekonomiska politiken. Ett konkret 
uttryck för detta är det senaste årets räntenedgång. 
Konsolideringsprogrammet och dess fullföljande är 
därför en väsentlig beståndsdel i regeringens tillväxt- 
och sysselsättningspolitik.
I den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) 
hösten 1995 lade regeringen fram en dagordning för sitt 
arbete för att stärka tillväxten och sysselsättningen. 
Dagordningen har fyra huvudbeståndsdelar. För det 
första måste kunskaps- och kompetensnivån höjas. För 
det andra måste arbetsmarknadens funktionssätt 
förbättras. Sverige kan inte ha löneökningar som 
avviker nämnvärt från viktiga konkurrentländer. För det 
tredje krävs goda villkor för företag och företagande. 
För det fjärde måste kampen mot arbetslösheten föras 
även på den internationella nivån. EU och dess 
medlemsländer måste prioritera kampen mot 
arbetslösheten.
Regeringen har konkretiserat tillväxtpropositionens 
dagordning i bland annat den ekonomiska 
vårpropositionen 1996 (prop. 1995/96:150), den så 
kallade sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96: 
222), budgetpropositionen för år 1996 (prop. 1996/ 
97:1), den arbetsrättsliga propositionen (prop. 1996/ 
97:16) och den nyligen framlagda propositionen om 
arbetslöshetsförsäkringen (prop. 1996/97:107). I det 
följande ges en kort översikt över ett antal av de 
viktigare riksdagsbeslut som dessa propositioner 
föranlett.
Utbildning och kompetensutveckling
En särskild vuxenutbildningssatsning omfattande minst 
100 000 studieplatser per år under fem år med start 1 
juli 1997, är beslutad. Samtidigt har ett särskilt 
utbildningsbidrag i nivå med arbetslöshetsersättningen 
införts för det första studieåret. Arbetslösa skall 
prioriteras i denna satsning. Kommunerna skall ha frihet 
att organisera och genomföra utbildningen utifrån sina 
lokala förutsättningar.
Beslut har fattats om att högskolan skall byggas ut 
med 30 000 reguljära platser fram till hösten 1999. 
Utbyggnaden av den högre utbildningen skall främst ske 
vid de mindre och medelstora högskolorna. 
Då regeringen anser det angeläget att stimulera 
kompetensutvecklingen i mindre företag har reglerna 
för utbildningsvikariat förändrats. En övergång till 
bidrag i stället för avdrag gör det möjligt även för små 
företag att använda sig av utbildningsvikariaten.
Arbetsmarknaden
Lönebildningen är central för att målet om en halverad 
arbetslöshet skall kunna uppnås.  Regeringen gav förra 
året arbetsmarknadens parter i uppdrag att gemensamt 
presentera förändringar av förhandlings- och 
lönebildningssystemet som är nödvändiga för att 
säkerställa en bättre fungerande lönebildning.
Regeringen har sedan sitt tillträde arbetat med att 
reformera den aktiva arbetsmarknadspolitiken.  
Kompetenshöjning är ett centralt inslag i regeringens 
strategi för att återföra arbetslösa till reguljärt arbete. 
Flera andra åtgärder har också genomförts. 
Kommunerna har fått ett större inflytande över de 
lokala arbetsförmedlingarna. Konkreta och realistiska 
individuella handlingsplaner skall upprättas i samarbete 
mellan de arbetssökande och arbetsförmedlingen. Under 
hösten 1996 infördes också en ny 
arbetsmarknadspolitisk åtgärd, offentliga tillfälliga 
arbeten för äldre arbetslösa. Äldre långtidsarbetslösa får 
genom denna åtgärd möjlighet till offentliga tillfälliga 
arbeten inom kommuner, landsting och stat. 
Ersättningen till den arbetslöse motsvarar 
arbetslöshetsersättningen plus 45 kronor per dag. Denna 
åtgärd omfattar nu ca 4 000 personer.
För att minska arbetslösheten bland kvinnor och för 
att öka kvinnors företagande har en möjlighet till ett 
förlängt starta-eget-bidrag införts. Bidraget kan utgå 
under högst tolv månader till kvinnor som varit 
inskrivna vid arbetsförmedlingen en längre tid. 
Kompletterande insatser i form av vägledning, 
utbildning och stödjande nätverk erbjuds också.
I mars i år lade regeringen fram en proposition där 
förändringar i arbetslöshetsersättningen föreslås. 
Arbetsvillkoret för kvalificering till 
arbetslöshetsersättningen ändras. För rätt till 
arbetslöshetsersättning skall den sökande ha arbetat i 
minst sex månader under minst 70 timmar per månad 
alternativt har arbetat i minst 450  timmar inom en 
sammanhållen period om 180 dagar. Nya 
samordningsregler för arbetslöshetsersättning i samband 
med avgångsvederlag, studier, permittering och bisyssla 
föreslås. Egna företagare får dessutom möjlighet att 
erhålla arbetslöshetsersättning vid tillfälliga uppehåll i 
den personliga verksamheten. Detta kommer att minska 
riskerna vid startandet av nya företag, vilket främjar 
företagandet. Vidare höjs ersättningsnivån i 
arbetslöshetsersättningen till 80 procent från den 29 
september 1997. Den 29 december 1997 höjs den 
högsta och lägsta dagpenningen. Redan i samband med 
tillväxtpropositionen infördes skärpta regler vad avser 
avstängningstid vid egen uppsägning och avvisande av 
arbete eller arbetsmarknadspolitik åtgärd.
Arbetsrätten har förändrats för att göra det lättare för 
företagen att anställa. En ny anställningsform, 
överenskommen visstidsanställning, har införts fr.o.m. 
1 januari 1997. Ökade möjligheter till nyanställningar är 
särskilt viktigt i en konjunkturuppgång. Samtidigt har 
möjligheterna till långvariga vikariatsanställningar 
begränsats. Företrädesrätten till återanställning har 
kortats till att gälla under nio månader i ställer för tolv. 
Vidare har uppsägningstiden förändrats så att den nu 
sätts i relation till anställningstidens längd och inte till 
arbetstagarens ålder. Deltidsanställda har genom 
förändringen av arbetsrätten fått företrädesrätt till 
anställning med högre sysselsättningsgrad.
Näringspolitiken
Flera åtgärder för att förbättra villkoren för företagen 
har genomförts. Arbetsgivaravgifterna har sänkts på 
lönesummor upp till 600 000 kronor. Lättnader i 
dubbelbeskattningen för aktier i onoterade bolag har 
införts liksom möjligheten att kvitta underskott i 
nystartad enskild näringsverksamhet mot inkomst av 
tjänst. AP-fonden har fått rätt att köpa aktier för 
ytterligare 10 miljarder kronor, även onoterade aktier 
omfattas av detta. Reglerna bör förenklas och en 
delegation har utsetts för att ta fram förenklingsförslag. 
Vidare har ett treårigt program för 
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt inrättats. 
Nya infrastruktursatsningar har beslutats, vilket 
kommer att ge sysselsättning inom framför allt 
byggsektorn. Bland annat har beslut fattats om 
Citytunneln i Malmö och Botniabanan. Även ROT-
avdragen som löper till och med utgången av 1997 har 
betydelse för sysselsättningen inom byggsektorn. Det 
beslutade femåriga programmet om 1 miljard kronor 
för miljöinvesteringar kan också leda till positiva 
sysselsättningseffekter särskilt i byggsektorn. 
EU:s samarbete för tillväxt och sysselsättning
Sverige har en aktiv och pådrivande roll i det 
europeiska samarbetet för ökad tillväxt och 
sysselsättning. Regeringen ger därför 
sysselsättningsfrågan högsta prioritet i EU:s 
regeringskonferens och verkar för att det nya fördraget 
skall innehålla en särskild avdelning om sysselsättning. 
En väl fungerande inre marknad i EU har en viktig roll 
för sysselsättningen i Europa. Sverige kommer därför 
att ge starkt stöd åt det fortsatta arbetet med att avveckla 
återstående hinder för en väl fungerande inre marknad. 
Sverige deltar med sex områden i EU:s samarbete om 
territoriella sysselsättningspakter. Dessa skall inom 
strukturfondernas ram genom samverkan mellan flera 
aktörer på arbetsmarknaden ta fram modeller för att öka 
sysselsättningen inom sina områden.
Det ligger i svenskt intresse att utvecklingen runt 
Östersjön fortskrider och påskyndas. Östersjöområdet 
kan utvecklas till en marknadsplats i Sveriges 
närområde omfattande över en halv miljard människor. 
I syfte att stimulera tillväxt och sysselsättning har en 
fond omfattande 1 miljard kronor skapats för att stärka 
samarbete och utveckling i Östersjöregionen. 
3.2	Regeringens förslag i den ekonomiska 
vårpropositionen 1997
I 1996 års budgetproposition redovisade regeringen 
kalkyler för den ekonomiska utvecklingen fram till år 
2000. Enligt det s.k. basalternativet beräknades den 
öppna arbetslösheten minska från 7,7 procent 1996 till 
5,7 procent år 2000. Regeringen deklarerade då att den 
kommer att vidta de ytterligare åtgärder som är 
nödvändiga för att nå målet om 4 procents öppen 
arbetslöshet år 2000 och att dessa åtgärder skulle 
redovisas i samband med riksdagens halvårsvisa 
uppföljning av arbetslöshetsmålet.
Mycket tyder på att vi befinner oss i inledningen på 
en period av ökad tillväxt. Men arbetsmarknaden har 
utvecklats sämre än prognoserna i budgetpropositionen. 
Den öppna arbetslösheten 1996 blev 8,1 procent i stället 
för beräknade 7,7 procent. För 1997 beräknas den bli 
7,9 procent istället för 6,9 procent. Därför föreslår eller 
aviserar regeringen i den ekonomiska vårpropositionen 
ett antal ytterligare åtgärder i syfte att stärka 
sysselsättningen och minska antalet arbetslösa.
Dessa åtgärder inriktas på fem prioriterade områden: 
den offentliga sektorns verksamhet inom vård, omsorg 
och skola, omställningen till ett hållbart Sverige, 
utbildning, förbättrade villkor för små och medelstora 
företag samt arbetsmarknadspolitiken. I det följande ges 
en översikt av de aktuella förslagen.
Den offentliga sektorns verksamhet inom 
vård, omsorg och skola
Enligt regeringens bedömning torde det, vid 
oförändrade nominella statsbidrag till kommuner och 
landsting, bli nödvändigt med fortsatta neddragningar 
för att åstadkomma balans i den kommunala sektorns 
ekonomi.
För att undvika detta, och för att möjliggöra 
satsningar på ökad kvalitet i vård, omsorg och skola, 
föreslår regeringen att statsbidragen till kommuner och 
landsting höjs med 8 miljarder kronor från år 1998 och 
framåt. Denna nivå är en avvägning mellan det som 
regeringen anser vara möjligt inom nuvarande 
samhällsekonomiska ramar och behovet av att värna de 
kommunala kärnverksamheterna utifrån de 
rationaliseringskrav som sektorn står inför.
Vidare föreslår regeringen i tilläggsbudget för år 
1997 att halva nivåhöjningen, 4 miljarder kronor, skall 
utgå redan fr.o.m. andra halvåret i år.
Satsningen på kommuner och landsting ligger väl i 
linje med regeringens uttalade inriktning att den 
offentliga sektorns verksamheter inom vård, omsorg 
och skola skall prioriteras. Den kommunala sektorn är 
dessutom en betydelsefull del av svensk arbetsmarknad, 
inte minst för kvinnor. Det är viktigt att främja 
kommunal sysselsättning, dels för att minska 
arbetslösheten, dels därför att behovet av kommunal 
service ökar.
Regeringen avser att begära en redovisning från 
varje kommun och landsting av vilka åtgärder de avser 
att vidta med anledning av resurstillskottet. Effekten av 
denna satsning kommer sedan att följas upp mycket 
noggrant när det gäller såväl sysselsättningen som 
kvaliteten i verksamheten. Uppföljningen kommer att 
göras både för riket totalt och för varje enskild kommun 
respektive landsting.
Regeringen föreslår också att balanskravet för såväl 
kommuner, landsting som kommunalförbund införs från 
år 2000. Även kommunerna behöver en längre 
anpassningsperiod för effektiviseringar och besparingar 
för att kunna uppnå en ekonomi i balans. Därmed 
undviks behovet att ta till stora neddragningar med 
negativa sysselsättningseffekter som följd.
Utbildning
Utöver den tidigare beslutade utbildningssatsningen 
inom vuxenutbildningen och utbyggnaden av högskolan 
föreslår regeringen ytterligare satsningar inom 
vuxenutbildningen och högskolan. 
Regeringen föreslår i tilläggsbudget för år 1997 att 
den tidigare beslutade utbildningssatsningen inom 
vuxenutbildningen, som i första hand inriktas på 
arbetslösa mellan 25 och 55 år, tillförs ytterligare 
10 000 platser från hösten 1997. Vidare avser 
regeringen att i budgetpropositionen föreslå att 
ytterligare 10 000 platser skapas hösten 1998. 
Satsningen byggs därefter successivt ut så att det 
sammanlagt blir ett tillskott på 40 000 platser år 2000. 
Därmed har 140 000 platser inom vuxenutbildningen 
skapats år 2000.
Regeringen föreslår också att försöksverksamheten 
med kvalificerad eftergymnasial yrkedsutbildning 
tillförs ytterligare 1 500 platser från hösten 1997. 
Utöver denna satsning kommer den kvalificerade 
yrkesutbildningen att ökas med ytterligare 2 800 platser 
1998 enligt regeringens kommande förslag, vilket 
innebär att den kvalificerade yrkesutbildningen då totalt 
kommer att omfatta ca 9 000 platser.
När det gäller högskolan avser regeringen föreslå att 
15 000 platser tillskapas hösten 1998 samt ytterligare 15 
000 platser hösten år 2000. Tillsammans med tidigare 
beslut har därmed 60 000 nya platser inom högskolan 
skapats under åren 1997 - 2000. Tyngdpunkten på den 
nya satsningen skall vara på de naturvetenskapliga och 
tekniska utbildningsområdena.
Regeringen föreslår vidare att en ny modern 
lärlingsutbildning införs i gymnasieskolan. Utbildningen 
inleds med två års gemensam utbildning för alla inom 
programmet. Därefter ges möjlighet att antingen välja 
den traditionella studievägen eller en arbetsplatsförlagd 
lärlingsutbildning varvad med studier.
Arbetsmarknadspolitiken
Aktivare användning av arbetslöshetsersättningen
Enligt gällande regler skall den som får ersättning stå 
till arbetsmarknadens förfogande vilket innebär att det i 
princip inte får finnas något som hindrar personen från 
att ta erbjudet lämpligt arbete. Detta innebär i praktiken 
att den arbetslöse under ersättningstiden inte får ägna sig 
åt någon annan verksamhet än att aktivt söka arbete för 
att kunna få ersättning. En viss begränsad möjlighet att 
delta i utbildning med bibehållen arbetslöshetsersättning 
finns dock.
Denna restriktiva ordning i fråga om rätten att 
sysselsätta sig när man får ersättning är enligt 
regeringens mening i vissa fall kontraproduktiv. Den 
kan passivisera i stället för att främja en återgång till 
arbetsmarknaden. Därigenom kan allt eftersom tiden 
går den arbetslöses anställningsbarhet komma att 
minska.
Möjlighet bör därför skapas för att på försök 
använda arbetslöshetsersättningen på ett mer aktivt sätt. 
Ersättning bör enligt regeringens mening i viss 
begränsad omfattning kunna lämnas även i andra 
situationer än vid öppen arbetslöshet. Exempel på 
sådana situationer är praktik som inte ryms inom de 
vanliga praktiksystemen och ökade möjligheter till 
utbildning. Försöksverksamheten ger också ett större 
utrymme för olika lokala initiativ, vilket ökar det lokala 
inflytandet i arbetsmarknadspolitiken.
Avsikten är att regeringen för särskilda projekt skall 
medges möjlighet att tillåta att undantag görs som 
innebär att arbetslöshetsersättning får lämnas till 
deltagare i projekt, trots att deltagarna inte står till 
arbetsmarknadens förfogande enligt reglerna för 
arbetslöshetsersättning.
Denna ordning föreslås gälla för en 
försöksverksamhet från och med den 1 juli 1997 till 
utgången av december 1998. Försöksverksamheten får 
omfatta en arbetslöshetsersättning till deltagarna i 
verksamheten som totalt uppgår till 500 miljoner kronor 
för 1997 och 1 000 miljoner kronor under 1998.
Projekten får inte medföra 
konkurrenssnedvridningar. De får heller inte leda till 
undanträngning av ordinarie arbetstillfällen. Vidare skall 
projekten inte medföra några inlåsningseffekter. 
Bemyndigandet skall givetvis endast gälla 
ersättningsberättigade och endast omfatta personer som 
redan uppbär ersättning. Personer med en svagare 
ställning på arbetsmarknaden såsom ungdomar, 
långtidsarbetslösa, äldre, arbetshandikappade och 
utomnordiska medborgare skall prioriteras. 
Verksamheten skall betraktas som 
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Resursarbeten
Regeringen föreslår att det på basis av erfarenheterna 
från det s.k. Kalmarprojektet införs en tillfällig lag om 
resursarbeten i offentlig verksamhet. Denna 
försöksverksamhet skall pågå i hela landet och bedrivas 
från och med den 1 juli 1997 intill utgången av 
december år 1998. Långtidsarbetslösa som uppbär 
arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd 
kan delta i åtgärden.
De anvisade skall delta i den arbetsmarknadspolitiska 
åtgärden på heltid. 10 procent av tiden bör dock 
användas till att söka arbete. Deltagare i 
försöksverksamheten har rätt till ersättning motsvarande 
deras arbetslöshetsersättning. Arbetsgivaren tillåts 
komplettera ersättningen, så att den högst uppgår till 90 
procent av den dagpenninggrundande inkomsten, dock 
till högst 620 kronor per dag till och med den 28 
december 1997 och till högst 638 kronor därefter. 
Innebörden är att resursarbete är en 
arbetsmarknadspolitisk åtgärd, det förhållandet att 
arbetsgivaren bidrar till ersättning till den enskilde 
ändrar ej detta förhållande. Regeringen avser att i 
samråd med fackliga organisationer överenskomma om 
den detaljerade utformningen av detta genom 
kollektivavtal av berörda parter eller genom en ordning 
som innebär att anordnaren till staten inbetalar den extra 
ersättningen som därefter utbetalas tillsammans med 
arbetslöshetsersättningen av berörd arbetslöshetskassa. 
En anvisning till resursarbete får omfatta högst sex 
månader.
Stat, kommuner, landsting, kyrkliga kommuner och 
de allmänna försäkringskassorna bör ha rätt att vara 
anordnare under förutsättning att anordnaren och berörd 
arbetstagarorganisation gemensamt ansöker om att få 
delta i projektet. De skall vara överens om vilka 
arbetsuppgifter det gäller, hur många personer på 
arbetsplatsen som skall omfattas av verksamheten, 
antalet ordinarie arbetstagare som måste finnas på 
arbetsplatsen i form av grundbemanning och att 
arbetsgivaren skall erbjuda deltagarna de lämpliga 
vikariat som senare kan uppkomma. 
Arbetsförmedlingsnämnden i kommunen eller 
motsvarande nämnd skall sedan pröva ansökningen.
Tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa
Många äldre personer som varit inskrivna vid 
förmedlingen under längre perioder har svårt att återgå 
till den reguljära arbetsmarknaden. Samtidigt kräver 
dessa individer stora resurser vid arbetsförmedlingen i 
form av personal och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 
Regeringen föreslår därför att arbetslösa som har fyllt 
60 år men inte 65 år och som under tiden från och med 
den 1 januari 1996 till och med den 15 april 1997 har 
varit anmälda hos arbetsförmedlingen som 
arbetssökande under minst 12 månader skall få rätten att 
uppbära ersättning motsvarande arbetslöshetsersättning 
utan aktivitetskrav. Tid då den arbetslöse inom den nyss 
nämnda perioden deltagit i arbetsmarknadspolitisk 
åtgärd skall räknas in. Erbjudandet bör gälla mellan den 
1 juli och den 31 december 1997. Ersättningen skall 
motsvara den ersättning som han eller hon har eller 
skulle ha fått i arbetslöshetsersättning. Ersättningen skall 
enligt förslaget betalas ut till dess att personerna fyller 
65 år eller dessförinnan börjar att uppbära hel 
förtidspension eller återgår i arbete. Vid partiell 
förtidspension bör samordning mellan förmånerna ske.
Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna
Arbetsmarknadsutbildningen har en betydligt högre 
genomsnittskostnad än övriga åtgärder. Med det 
nuvarande kravet på omfattning av de 
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i förhållande till de 
anvisade medlen kommer antalet deltagare i 
arbetsmarknadsutbildning att minska kraftigt under 
budgetåret 1997 i förhållande till tidigare budgetår. Ett 
oförändrat krav på omfattningen innebär därför att 
kvaliteten i åtgärderna försämras samtidigt som 
undanträngningseffekterna ökar till följd av fler 
deltagare i åtgärder med större undanträngningsrisk. 
Huvudsyftet med arbetsmarknadsutbildningen är att 
motverka den strukturella arbetslösheten samtidigt som 
åtgärden är ett viktigt instrument för att förhindra att 
flaskhalsar uppkommer på arbetsmarknaden. Det är 
därför av stor vikt att antalet personer i den 
yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen är relativt 
stort under budgetåret 1997 särskilt som efterfrågan på 
arbetskraft väntas att öka.
Regeringen gör därför bedömningen att kravet på 
omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som 
finansieras från anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska 
åtgärder bör minskas till 207 000 personer i genomsnitt 
per månad under budgetåret 1997. Härigenom frigörs 
ca 2,3 miljarder kronor. Härav bör 1500 miljoner 
kronor användas för att finansiera en ökad 
utbildningssatsning och vissa andra insatser på 
arbetsmarknadsområdet. Resterande ca 800 miljoner 
kronor används till att skapa ett större utrymme för den 
yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och för 
ytterligare tillfälliga personalförstärkningar vid 
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut, samt för 
en större ram för otraditionella insatser. För år 1998 
och framåt avser regeringen föreslå att 1 miljard kronor 
anslås för kvalitetshöjande insatser i de 
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Regelförenklingar
I dag finns möjligheten att förlänga ALU-tiden för en 
person i arbetslivsutveckling på samma arbetsplats med 
som mest sex månader om det finns synnerliga skäl. 
Regeringen föreslår nu en ändring i förenklingssyfte 
som innebär att kravet på synnerliga skäl vid 
förlängning av ALU-perioden på samma arbetsplats 
ändras till särskilda skäl vilket gäller vid annan 
förlängning av tid i arbetslivsutveckling. Förslaget bör 
träda i kraft den 1 juli 1997.
Både arbetshandikappade och utomnordiska 
medborgare tillhör de grupper som regeringen av flera 
skäl anser måste prioriteras. De utomnordiska 
medborgarna har särskilt svårt att träda in på 
arbetsmarknaden på grund av bristande kunskaper i det 
svenska språket, men också på grund av att de ofta 
saknar ett socialt nätverk på arbetsmarknaden. 
Regeringen föreslår därför att tiden i 
arbetsplatsintroduktion (API) skall kunna förlängas med 
högst sex månader för arbetshandikappade och 
utomnordiska medborgare. Förslaget innebär ingen 
begränsning i den nuvarande förlängningsmöjligheten 
för unga handikappade. För dessa gäller nu ingen 
tidsgräns vid förlängning. Förslaget bör gälla från och 
med den 1 juli 1997.
Regeringen anser att det är viktigt att andelen 
kvinnliga företagare ökar. För att stimulera en sådan 
utveckling infördes år 1996 en möjlighet för kvinnor att 
få starta eget bidrag i tolv månader. Samtidigt infördes 
begränsningen att endast kvinnor som varit arbetslösa i 
mer än 24 månader kunde få ett förlängt bidrag. Detta 
krav har försvårat möjligheten att påtagligt öka andelen 
kvinnor med starta eget bidrag, då de som är bäst 
lämpade att starta egen verksamhet oftast har en kortare 
arbetslöshetsperiod än 24 månader. Regeringen föreslår 
därför att kravet på 24 månaders arbetslöshet för att få 
en förlängning bör sättas ned till minst sex månader. 
Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997.
Interpraktikstipendier
Sedan 1 juli 1995 har arbetslösa ungdomar haft 
möjlighet att praktisera på företag inom Europa, 
exklusive Sverige, med stöd av s.k. Europastipendier. 
Det har visat sig att de förutsättningar som har varit 
kopplade till åtgärden har bidragit till att få ungdomar 
respektive europeiska företag varit intresserade. Det är 
emellertid angeläget att arbetslösa ungdomar kan ges en 
internationell erfarenhet. Mot denna bakgrund anser 
regeringen att formerna för stipendiet bör utvecklas. 
Den konstruktion som hittills gällt bör därför upphöra 
från och med den 1 oktober 1997 och då ersättas med 
Interpraktikstipendier. Dessa skall kunna lämnas till 
unga arbetslösa till och med den 30 juni det år de fyller 
30 år. Den unge skall få möjlighet att söka ett 
stipendium för praktik utanför Sverige. I stipendiet 
ingår en viss ersättning för resa, försäkring samt för 
uppehälle. Stipendietiden bör  vara sex månader.
Generationskontrakt m.m.
Regeringens avsikt är att senast i samband med 
budgetpropositionen föreslå att ett s.k. 
generationskontrakt skall införas. I samband med 
budgetpropositionen avser regeringen även att föreslå 
ungdomsåtgärder och då särskilt överväga det system 
för arbetslösa ungdomar som utvecklats i Danmark och 
visat sig fungera väl. Dessutom bibehålls åtgärden 
Utbildning i företag (50 000-kronan) även under 1998.
Omställningen till ett hållbart Sverige
Regeringen har uttalat en ambition att öka takten i 
omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Ett 
brett handlingsprogram skall byggas upp med insatser i 
olika former inom flera utgiftsområden. Vid sidan av att 
öka den ekologiska hållbarheten skall insatserna öka vår 
långsiktiga konkurrenskraft och möjligheterna till 
uthållig tillväxt, samt utformas så att de ger påtagliga 
effekter på sysselsättningen.
Regeringen avser att i detta syfte föreslå en strategi 
som rymmer dels användning av ett antal styrmedel, 
dels statligt stöd för att öka sådana investeringar som 
anpassar det fysiska realkapitalet till hållbarhetsmålen. 
Investeringsdelen har två huvudpunkter, dels ett 
nationellt investeringsprogram, dels lokala 
investeringsprogram.
Till de nationella investeringarna hänförs 
programmen för energiomställning samt ett nationellt 
investeringsprogram för vissa infrastruktursatsningar.
De lokala investeringsprogrammen innebär att 
kommuner eller grupper av kommuner, ges möjlighet 
att utforma förslag till lokala investeringsprogram som 
ökar den ekologiska hållbarheten i samhället. 
Programmen kommer att bedömas och ett antal 
kommuner/områden kommer att väljas ut. Regeringen 
beräknar anslå sammanlagt 5,4 miljarder kronor för 
perioden 1998-2000 för detta ändamål.
Energiprogrammens omfattning är totalt 4 690 
miljoner kronor åren 1998-2000 men finansieras till viss 
del av befintliga resurser. Ett nytt energipolitiskt 
program inrättas för omställningen av energissystemet. 
Satsningen uppgår till drygt 9 miljarder kronor och 
löper fram t.o.m. år 2004. Programmets 
huvudinriktning är en långsiktig satsning på forskning, 
utveckling och demonstration av ny energiteknik. 
Bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket skall 
kompenseras och under en femårsperiod lämnas därför 
investeringsbidrag till utbyggnad av el- och 
värmeproduktion samt till effektivisering och minskad 
elanvändning i bostadssektorn.
Beloppen för det nationella investeringsprogrammet 
avses omfatta de ytterligare medel som behövs för 
finansiering av vissa infrastrukturinvesteringar som inte 
ingår i den ordnarie planeringsramen, men som bedöms 
väl kunna svara upp mot kriterierna att bidra till en 
hållbar utveckling och en ökad sysselsättning. I det 
nationella investeringsprogrammet ingår bl. a. 
utbyggnad av Botniabanans etapp 2 och 3, samt 
finansiering av reviderade storstadspaket i Stockholm 
och Göteborg, fram till dess att miljöavgiftssystem kan 
etableras i båda städerna.
Tidigareläggning av infrastruktursatsningar
Inom Vägverkets ansvarsområde finns ett antal 
vägprojekt, med planerat genomförande under de 
närmaste åren, som är angelägna ur såväl 
sysselsättnings- som trafiksäkerhetssynpunkt och som 
också är färdiga för byggstart redan under 1997. I syfte 
att möjliggöra en tidigare start av vissa sådana projekt 
föreslås Vägverket få möjlighet att låna erforderliga 
medel i Riksgäldskontoret. På detta sätt möjliggörs att 
angelägna åtgärder för sysselsättning och tillväxt snabbt 
kan komma till stånd.
Förbättrade villkor för små och medelstora 
företag
Regeringen föreslår ytterligare åtgärder för att förbättra 
villkoren för företagen och då särskilt de små och 
medelstora.
Ytterligare lättnader i ägarbeskattningen
För mindre företag spelar ägarbeskattningen en 
väsentligt mer central roll för investeringar, tillväxt och 
sysselsättning än för större företag. Fr.o.m. i år gäller 
särskilda regler för onoterade aktiebolag, som innebär 
att en viss del av avkastningen på eget kapital från dessa 
företag undantas från skatt hos ägaren. För att 
ytterligare förbättra villkoren för egenfinansierade 
investeringar i dessa företag föreslås nu att ägarna vid 
beräkningen av utrymmet för denna skattelättnad liksom 
vid beräkningen av den del av utdelningar och 
reavinster som beskattas som kapitalinkomst får 
medräkna en större andel av de anställdas löner som 
underlag vid beräkningen. Andelen ökas från 70 till 
100%. Åtgärden innebär också en viss stimulans för 
nyanställningar.
Kapitalbeskattningen av enskilda näringsidkare
I många fall sker nyetablering av företag genom att 
enskilda individer bildar en enskild firma. Sedan 1994 
gäller att en viss del av avkastningen från 
näringsverksamheten beskattas som kapitalinkomst. 
Beräkningen av beloppet för s.k. räntefördelning beror 
dels av storleken på det egna, tillskjutna kapitalet, dels 
av en viss räntesats. Denna räntesats är knuten till den 
s.k. statslåneräntan med ett visst tillägg. För att även för 
denna företagsform förbättra villkoren för 
egenfinansierade investeringar föreslås nu att 
räntefördelningsräntan ökas med två procentenheter.
Utökat underlag för nedsättning av socialavgifter
Sedan i år gäller bl.a. att arbetsgivaravgifterna sätts ned 
med 5 procentenheter för en lönesumma upp till 600 
000 kronor. För att ytterligare förbättra villkoren för 
sysselsättningsexpansion i mindre företag föreslås nu att 
det maximala underlaget för nedsättning av avgifterna 
utökas till ca 850 000 kronor.
Kapitalförluster och organisationskostnader
Baserat på förslag från den s.k. 
kapitalförlustutredningen kommer regeringen senare i 
vår att presentera ett förslag som innebär att 
kapitalförlustbegreppet utmönstras ur 
skattelagstiftningen. Samtidigt införs en rätt till avdrag 
för förluster av kontanta medel i samband med brott. 
Vidare underlättas företagens expansion bl.a. genom att 
möjligheterna till avdrag för kostnader för ökning av 
aktiekapitalet och för fusionskostnader utvidgas.
Översyn av stoppreglerna i 
fåmansföretagslagstiftningen
Sedan 1970-talet gäller särkilda regler för 
fåmansföretag, de s.k. stoppreglerna. Dessa skall 
förhindra att bolagsformen används för 
skatteundandraganden genom vissa transaktioner mellan 
bolagen och dess delägare. Denna särlagstiftning 
framstår i dag som uttryck för ett föråldrat synsätt och 
har också kritiserats av företrädare för näringslivet. En 
översyn och modernisering av stoppreglerna är därför 
motiverad. En särskild utredare får i uppdrag att se över 
dessa regler i syfte att så långt möjligt ersätta dem med 
allmänna beskattningsregler.
Insatser för kvinnors företagande m.m.
Regeringen föreslår i vårpropositionen att medel avsätts 
under 1998 för kvinnors företagande och kooperativt 
företagande. Vidare föreslås att det s.k. 
landshövdningsuppdraget för regionala insatser för 
sysselsättning och tillväxt tillförs resurser även under 
1998.
Ökade möjligheter till tjänstledighet för att 
starta eget
För att stödja ny- och småföretagandet och för att 
underlätta för personer att kunna starta eget kommer 
regeringen i budgetpropositionen att föreslå en möjlighet 
att ta tjänstledigt för att starta eget företag. 
Miljöprogram till jordbruket
I medlemskapsförhandlingarna inför inträdet i EU erhöll 
Sverige en ram för miljöstöd till jordbruket uppgående 
till cirka 1500 miljoner kronor per år. Stödformen 
kräver nationell finansiering i samma omfattning som 
ersättningen från EU. Regeringen avser mot denna 
bakgrund att föreslå en utvidgning av miljöprogrammet 
för jordbruket med 700 miljoner kronor per år varav 
350 miljoner kronor erhålls från EU. Ett utvidgat 
miljöprogram ökar återflödet från EU och möjliggör 
även en ytterligare förstärkning av de åtgärder som 
bedöms önskvärda för främjandet av jordbrukets 
positiva inverkan på kultur- och naturmiljö.
Lönebildningen
Regeringen gav i maj 1996 i uppdrag åt parterna på 
arbetsmarknaden att till den 31 mars 1997 gemensamt 
formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och 
lönebildningssystemen för att säkerställa en bättre 
fungerande lönebildning. Detta uppdrag har resulterat i 
flera bidrag. Av särskilt intresse är det samarbetsavtal 
som har ingåtts mellan arbetstagare och arbetsgivare 
inom industrin och det förslag som har arbetats fram 
inom LO:s s.k. LISA-projekt. Regeringen välkomnar 
samtliga förslag och avser att tillsätta en utredning för 
att arbeta vidare med en del av de konstruktiva förslag 
som framkommit.
4	Bedömning av utvecklingen av 
tillväxt och sysselsättning fram 
till år 2000
Regeringen redovisar i den ekonomiska 
vårpropositionen kalkyler för den ekonomiska 
utvecklingen fram till år 2000. Nedan redogörs för 
dessa bedömningar och då särskilt utvecklingen på 
arbetsmarknaden fram till år 2000. I dessa kalkyler har 
effekterna av de åtgärder som föreslås eller aviseras i 
vårpropositionen beaktats. 
4.1	Bedömning av den ekonomiska 
utvecklingen fram till år 2000
Det förefaller som att år 1996 kommer att ha markerat 
botten i den måttliga konjunkturavmattning som varit. 
Den ekonomiska aktiviteten i Sverige har gradvis stärkts 
sedan första kvartalet 1996. Tillväxtförutsättningarna 
för den svenska ekonomin är i många avseenden goda. 
Den europeiska konjunkturen håller på att förstärkas 
och orderingången till exportindustrin stiger. 
Räntenedgången under andra hälften av 1995 och under 
1996 bör leda till fortsatta gynnsamma effekter för 
ekonomin. Vidare kommer de kontraktiva effekterna av 
konsolideringsprogrammet successivt att minska i 
omfattning, eftersom merparten av 
budgetförstärkningarna legat på 1995 och 1996. 
Därutöver kan en anpassning av de tidigare alltför stora 
lagren förväntas vara avklarad snart. 
Det finns emellertid flera faktorer som skapar 
osäkerhet kring tillväxtutsikterna. Den höga 
arbetslösheten dämpar hushållens framtidstro och 
konsumtionsvilja. En annan faktor är utvecklingen på de 
finansiella marknaderna i Europa, inte minst mot 
bakgrund av osäkerheten kring EMU-processen.
En utgångspunkt för regeringens bedömning av den 
ekonomiska utvecklingen de närmaste åren är att 
inflationen hålls inom gränserna för inflationsmålet på 2 
procent. Vidare antas löneökningarna ligga i linje med 
utvecklingen i övriga Europa, vilket under perioden 
1998 till 2000 förväntas ge löneökningar i Sverige på ca 
3,5 procent per år. Genom den låga inflationen kommer 
därigenom hushållens disponibla inkomster i reala 
termer att öka under denna period.
Tillväxten de närmaste åren beräknas stiga något 
jämfört med 2,3 procent i år och uppgå till 2,5 procent 
1998, till 2,8 procent 1999 och 2,7 procent år 2000.
TABELL 4.1 NYCKELTAL
Procentuell förändring
1996
1997
1998
1999
2000
BNP
1,1
2,3
2,5
2,8
2,7
Timlön,kostnad
6,1
4,7
3,5
3,5
3,5
Konsumentprisin
dex
0,7
0,6
1,7
2,0
2,0
Disponibel 
inkomst
-0,1
0,4
1,3
3,7
2,8
Öppen 
arbetslöshet
8,1
7,9
7,1
5,6
4,5
Personer i 
åtgärder
4,5
4,7
4,7
4,7
4,4
Sysselsättning
-0,6
-0,7
0,7
1,6
1,4
Källa:Finansdepartementet
4.2	Bedömning av utvecklingen på 
arbetsmarknaden fram till år 2000
En förutsättning för att arbetslöshetsmålet skall kunna 
uppnås är att lönebildningen fungerar väl och att 
löneökningarna från 1998 till år 2000 inte ökar med mer 
än 3,5 procent per år. Eftersom nu löpande avtal i stor 
utsträckning täcker 1997 blir löneökningarna i år 
betydligt högre än i omvärlden. Först nästa år kan en 
anpassning av löneökningarna till europeisk nivå 
förväntas.
Sysselsättningen väntas falla 1997 jämfört med 1996. 
Produktiviteten väntas stiga kraftigt och 
medelarbetstiden öka något, vilket fördröjer de positiva 
effekter på sysselsättningen som uppstår genom ökad 
tillväxt. Den öppna arbetslösheten väntas dock falla 
eftersom en allt större del av arbetskraften kommer att 
delta i utbildning. Den öppna arbetslösheten bedöms 
därför hamna under 8 procent som årsgenomsnitt.
Under 1998 väntas sysselsättningen åter stiga till 
följd av högre BNP-tillväxt, stagnerande medelarbetstid 
samt ökade möjligheter för kommunerna att behålla 
arbetskraft. År 1998 har utrymme skapats för 340 000 
personer att delta i konjunkturberoende 
arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller extraordinär 
utbildning. Mot denna bakgrund beräknas den öppna 
arbetslösheten att falla till drygt 7 procent.
Den öppna arbetslösheten kommer att fortsätta att 
falla även efter år 1998. Under följande förutsättningar 
bedöms den öppna arbetslösheten att ha fallit till 4,5% 
år 2000. För det första måste lönebildningen fungera 
väl. De nominella löneökningarna måste ligga på 
europeisk nivå. För det andra  måste de stora 
utbildningssatsningarna i årets vårproposition och i 
tidigare propositioner fullföljas och få avsedda effekter 
på arbetslösheten. Detsamma gäller de övriga åtgärder, 
med syfte att minska arbetslösheten, som har 
presenterats. Under dessa förutsättningar och med en 
god ekonomisk tillväxt bedöms den öppna 
arbetslösheten uppgå till 4,5% år 2000.
Prop. 1996/97:150 BILAGA 3
	Prop. 1996/97:150 BILAGA 3
4
	
3
	
Prop. 1996/97:150 BILAGA 3
	Prop. 1996/97:150 BILAGA 3
	10
	9
                