Post 6438 av 7374 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1996/97:150 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    1997 års ekonomiska vårproposition
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 150/2
                
                
                
                1
Finansplan
 
.
1  Finansplan
1.1	Politik för arbete och utbildning
Den svenska ekonomin står idag starkare än på mycket 
länge. De offentliga finanserna har förbättrats i en takt 
som saknar internationellt motstycke. Inflationen är den 
lägsta inom OECD-området. Bytesbalansen uppvisar 
stora och växande överskott. Härigenom har en 
handlingsfrihet återskapats som gör det möjligt för 
regeringen att i denna proposition presentera en rad 
åtgärder som syftar till att öka sysselsättningen och 
bekämpa arbetslösheten. 
För bara tre år sedan stod Sverige på randen till en 
hotande statsfinansiell kollaps. För att bemästra den 
statsfinansiella krisen har nästan alla svenskar fått göra 
betydande uppoffringar. Det har genomförts såväl 
omfattande utgiftsnedskärningar som stora 
skattehöjningar. 
Det har inte funnits något alternativ till 
saneringspolitiken. Den var nödvändig för att återskapa 
förtroendet för svensk ekonomi och svensk ekonomisk 
politik. Det är endast härigenom som det varit möjligt 
att åstadkomma en kraftig räntenedgång. Detta är i sin 
tur en förutsättning för att öka sysselsättningen och 
nedbringa arbetslösheten. Ytterst ger detta en möjlighet 
att slå vakt om och utveckla välfärden för alla 
människor. 
De budgetpolitiska målen ligger fast. De kommer 
också att uppnås. Underskottet 1997 i den offentliga 
sektorns finansiella sparande beräknas bli 2,1 procent av 
BNP. År 1998 uppnås balans i de offentliga finanserna. 
Målet att etablera ett överskott i de offentliga 
finanserna efter 1998 preciseras nu till att långsiktigt 
motsvara ett överskott om 2 procent av BNP i 
genomsnitt över en konjunkturcykel. Detta mål skall nås 
gradvis till år 2001. 
Det är regeringens bestämda övertygelse att de 
budgetpolitiska målen är förenliga med målet att halvera 
den öppna arbetslösheten till år 2000.
Den ekonomiska politiken syftar till att skapa en 
stark och växande svensk ekonomi. Detta förutsätter att 
fler människor sätts i arbete och att deras kompetens 
höjs genom ett väl fungerande och utbyggt 
utbildningsväsende. Villkoren för företagande måste 
förbättras. Arbetsmarknaden måste fungera väl och 
lönebildningen reformeras. Framtidstron måste 
återupprättas och rimligt stabila spelregler etableras. 
Tillväxt och ökad sysselsättning är nödvändiga för att 
pressa tillbaka arbetslösheten och värna välfärden. 
Genom framgångarna i den ekonomiska politiken är 
det nu möjligt att än mer sätta regeringens viktigaste 
mål – att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 – 
i fokus. Sysselsättningspolitiken bygger på fem 
grundstenar:
–	Arbetslösheten skall minskas huvudsakligen genom 
att fler människor får arbete eller utbildning som ger 
ökade möjligheter till arbete. Arbets- och 
kompetenslinjen gäller. 
–	Huvuddelen av sysselsättningsökningen de 
kommande åren bör ske i den privata sektorn. 
–	I den offentliga sektorn skall verksamheter 
prioriteras framför transfereringar. Vården, 
omsorgen och skolan utgör kärnan i välfärden. 
–	Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att 
arbetslösheten skall kunna halveras. 
–	Statsfinanserna skall vara sunda och priserna stabila. 
Utifrån detta synsätt och till följd av den återvunna 
handlingsfrihet som de stärkta offentliga finanserna 
medger aviserar regeringen i denna proposition ett 
fempunktsprogram för arbete och utbildning:
–	Vården, skolan och omsorgen stärks för att främja 
sysselsättning och säkra kvaliteten på välfärden. 4 
miljarder kronor tillförs den kommunala sektorn 
redan i år. År 1998 tillförs ytterligare 4 miljarder 
kronor. Satsningen är därmed en permanent åtgärd 
på 8 miljarder kronor per år för att minska 
arbetslösheten, främja sysselsättningen och höja 
kvaliteten. Resursarbeten, den s.k. 
Kalmarmodellen, införs temporärt redan år 1997 i 
hela landet. De upphör den 31/12 1998 då det 
permanenta tillskottet till den kommunala sektorn 
fått full kraft.
–	Utbildningen byggs ut ytterligare för att långsiktigt 
stärka Sveriges konkurrenskraft. Antalet 
högskoleplatser utökas med 15 000 hösten 1998 och 
ytterligare 15 000 hösten 2000. Totalt har då 60 000 
nya permanenta högskoleplatser inrättats under 
perioden 1997–2000. En ny modern 
lärlingsutbildning införs. Pilotförsök införs under 
hösten 1997. Försöksverksamheten med den kva-
lificerade yrkesutbildningen utökas med 1 500 
platser hösten 1997 och 4 300 platser hösten 1998 
för att då totalt omfatta ca 9 000 platser. En 
utökning av vuxenutbildningssatsningen inom 
kunskapslyftet föreslås med 10 000 nya platser 
hösten 1997, med möjlighet till ersättning 
motsvarande a-kassa. Regeringen bedömer att den 
utökade satsningen till stor del kommer att gälla 
vuxna över 25 år som är långtidsarbetslösa. Denna 
satsning utökas successivt även 1998, 1999 och år 
2000 till att omfatta, inklusive tidigare satsningar, 
totalt 140 000 platser hösten 2000. 
–	Politiken inriktas på hållbar tillväxt. En rad 
allmänna åtgärder skall vidtas. Därtill kommer ett 
lokalt och ett nationellt investeringsprogram. Det 
lokala programmet omfattar 5,4 miljarder kronor 
under perioden 1998–2000. De nationella in-
vesteringarna omfattar de energipolitiska 
programmen för en omställning av energisystemet. 
Där ingår också vissa kostnader för utbyggnad av 
Botniabanan och reviderade storstadsprojekt i 
Stockholm och Göteborg.
–	Företagsklimatet i Sverige förbättras ytterligare. 
Nedsättningen av arbetsgivaravgifter med särskild 
inriktning mot mindre företag utvidgas genom att 
underlaget för nedsättningen ökar till 850 000 
kronor per år. Beskattningen av små och medelstora 
företag lindras genom att det s.k. löneunderlaget 
höjs från 70 till 100 procent vid beräkning av bl.a. 
lättnadsutrymmet. Enskilda näringsidkare m.fl. 
kommer också att kunna ta ut en större del av 
inkomsten som kapitalinkomst. Anslaget till 
miljöstöd för jordbruket höjs så att EU-ramen kan 
utnyttjas fullt ut. Elbeskattningen läggs om, så att 
belastningen på den elintensiva industrin minskas. 
Förslag kommer att läggas om direktavskrivning för 
investeringar i biobaserad energiproduktion. Rätt till 
tjänstledighet införs vid start av eget företag.
–	Arbetsmarknadspolitiken stärks för att minska risken 
för utslagning och utanförskap. Regeringen aviserar 
en kvalitetshöjning inom arbetsmarknadspolitiken 
genom att tillföra 1 miljard kronor 1998 för 
kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. För att 
kraftsamla resurserna till de yngre föreslås under 
1997 en möjlighet till tillfällig avgångsersättning för 
äldre arbetslösa. Dessutom aviseras förslag om en 
generationsväxling redan under 1997 där personer i 
åldern 63 och 64 år erbjuds avgångsersättning om 
arbetsgivaren anställer en långtidsarbetslös yngre 
person. För att påtagligt öka det lokala inflytandet 
och motverka passivitet och utslagning föreslås 
regeringen få ett bemyndigande att använda a-
kassemedel på ett mera aktivt sätt under en 
tidsbegränsad period. Härmed uppnås en flexiblare 
användning av bidraget till arbetslöshetsersättningen. 
Vidare skapas en möjlighet att förlänga tiden i 
åtgärderna arbetslivsutveckling och 
arbetsplatsintroduktion upp till 1 år och ytterligare 
regelförenklingar genomförs.
Regeringen avser att inom kort tillsätta en utredning 
med uppgift att se över möjligheterna att förbättra 
lönebildningen. Detta kan bl.a. ske genom att förstärka 
medlingsinstitutionen.
Socialdemokraterna och centerpartiet har sedan 
våren 1995 samarbetat om den ekonomiska politiken. 
Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för 
Sverige och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona. 
Den ekonomiska vårpropositionen har föregåtts av 
överläggningar med centerpartiet som därför står bakom 
propositionens förslag.
1.2	Den ekonomiska utvecklingen
Den ekonomiska utvecklingen hittills under 1990-talet 
kan karaktäriseras som ett djupt fall och en begynnande 
återhämtning. Under tre år i rad föll produktionen i 
Sverige. Arbetslösheten steg dramatiskt och de 
offentliga finanserna försämrades på ett sätt som 
allvarligt hotade grunden för den svenska välfärden. 
Sedan dess har den ekonomiska politiken varit inriktad 
på att sanera statens finanser och att återställa 
förtroendet för svensk ekonomi. Detta har resulterat i 
att det nu finns en god grund för en gynnsam ekonomisk 
utveckling. Statsfinanserna har sanerats. Räntorna har i 
det närmaste halverats. Inflationstakten har sänkts. 
Kronan har stärkts. Detta har skapat goda 
förutsättningar för att halvera den öppna arbetslösheten 
till 4 procent år 2000. 
1.2.1	Den internationella utvecklingen
Utsikterna för den internationella ekonomin är 
förhållandevis gynnsamma. Den amerikanska ekonomin 
uppvisar en fortsatt hög ekonomisk tillväxt. I EU väntas 
konjunkturen gradvis stärkas. Tillväxten i resten av 
världen är fortsatt god. I OECD-området stärks 
tillväxten något under 1997 och 1998 jämfört med 
föregående år. Detta gynnar den svenska ekonomin via 
exportindustrin.
En viktig tendens i den internationella utvecklingen 
är att inflationen fortsätter att vara låg. I flera av de 
större EU-länderna ligger inflationen under två procent 
och för EU som helhet väntas inflationen hamna strax 
över två procent per år. Återhämtningen i EU väntas 
fortsätta med stöd av lägre räntor och en starkare dollar. 
Den budgetsanering som genomförts bland EU:s 
medlemsländer har på ett väsentligt sätt bidragit till 
lägre räntor. Arbetslösheten i EU är dock mycket hög. 
Drygt 18 miljoner personer, dvs. omkring 11 procent 
av arbetskraften, är arbetslösa i EU.
Förenta staterna har fört en framgångsrik 
makroekonomisk politik efter recessionen 1990–1991. 
Den ekonomiska tillväxten har varit god och inflationen 
låg. Utsikterna för de närmaste åren ser också goda ut. 
Det amerikanska budgetunderskottet har fallit och är 
idag förhållandevis lågt. Ytterligare åtgärder för att 
minska underskottet skulle lätta bördan på den 
amerikanska penningpolitiken, vilket vore positivt för 
världsekonomin. Arbetslösheten i Förenta staterna har 
fallit till drygt 5 procent.
TABELL 1.1  NYCKELTAL 1996-1998 FÖR EU, 
FÖRENTA STATERNA OCH JAPAN
ÅRLIG PROCENTUELL 
FÖRÄNDRING
1996
1997
1998
BNP
EU
1,6
2,3
2,6
Förenta staterna
2,4
2,4
2,1
Japan
3,6
2,2
3,0
Konsumentpriser
EU
2,5
2,3
2,3
Förenta staterna
3,0
2,9
2,9
Japan
0,2
1,0
1,0
Arbetslöshet (nivå)
EU
11,4
11,5
11,0
Förenta staterna
5,4
5,4
5,5
Japan
3,3
3,2
3,1
Källor: OECD och Finansdepartementet
I Japan har utvecklingen under 1990-talets första hälft 
varit svag. Trots tecken på en begynnande kon-
junkturuppgång under 1996 och 1997 råder osäkerhet 
som bl.a. reflekteras i oron på den japanska börsen. 
Genom en expansiv finans- och penningpolitik har de 
japanska myndigheterna stött återhämtningen. 
Budgetunderskottet är emellertid stort och regeringen 
avser att genomföra en sanering av de offentliga 
finanserna. En fortsatt stimulans från penningpolitiken 
är av vikt i ett läge där de offentliga finanserna stramas 
åt. Arbetslösheten i Japan är fortfarande låg, drygt 3 
procent.
1.2.2	Den svenska utvecklingen
I början av 1990-talet genomled Sverige den värsta 
ekonomiska krisen sedan 1930-talets depression. Under 
tre år hade Sverige negativ tillväxt. Resultatet var 
förödande. År 1990 var arbetslösheten 1,7 procent, tre 
år senare hade den ökat till 8,2 procent. År 1990 
uppvisade de offentliga finanserna ett överskott på 4,2 
procent av BNP, tre år senare hade överskottet vänts till 
ett underskott på 12,3 procent av BNP.
Den ekonomiska politik som vidtagits för att vända 
denna utveckling har i de flesta avseenden varit 
framgångsrik. Tillväxten under 1994 och 1995 var god, 
3,3 procent respektive 3,6 procent. Under 1995 föll 
räntenivån och inflationen kraftigt. Investeringarna och 
bytesbalansen utvecklades positivt. Sysselsättningen steg 
under 1994 och 1995 med ca 60 000 personer.
Under slutet av 1995 drabbades den svenska 
ekonomin av den svaga europeiska utvecklingen. 
Uppgången i den svenska industrin dämpades och i 
exempelvis pappers- och massaindustrin stoppades del-
vis tillverkningen under en period. Till detta kom en 
kraftig neddragning av lagren. Avmattningen fick till 
följd att sysselsättningsuppgången bröts och hushållens 
optimism sjönk. Arbetslösheten ökade och 
sysselsättningen minskade. Tillväxten dämpades till 1,1 
procent 1996. 
I dag står Sverige åter på en stark grund. 
Investeringarna har ökat kraftigt. Bytesbalansen företer 
stora och växande överskott. Sverige uppvisar den 
snabbaste förbättringen av de offentliga finanserna i 
västvärlden. Inflationen är obefintlig. Räntemarginalen 
mot Tyskland är i april 1997 en tredjedel av vad den var 
två år tidigare. Den stora politiska utmaningen är 
arbetslösheten, som fortfarande är oacceptabelt hög.
1.2.3	Den förväntade utvecklingen
Ekonomin visar nu tydliga tecken på en återhämtning. 
Industrins orderingång utvecklas gynnsamt och 
förstärkningen av den internationella konjunkturen 
bedöms fortsätta. Den relativt goda 
kostnadsutvecklingen gör att Sverige står sig väl i 
konkurrenskraft. Exportökningen beräknas därför bli ca 
5-6 procent per år under de kommande åren. Importen 
antas öka i ungefär samma takt. På grund av att 
exportvolymen är större än importvolymen blir bidraget 
till tillväxten från utrikeshandeln positivt men med tiden 
avtagande. Investeringsutvecklingen bedöms dock gå in 
i en lugnare fas under de kommande två åren för att 
sedan återigen få en ökad betydelse som tillväxtmotor. 
Lagerinvesteringarna bör kunna ge ett litet positivt 
bidrag till tillväxten i år.
TABELL 1.2  FÖRSÖRJNINGSBALANS 1995-1998
MDR KR
PROCENTUELL 
VOLYMFÖRÄNDRING 
1996
1995
1996
1997
1998
Export
670,4
12,
6
5,6
6,3
5,8
Import
558,2
10,
3
3,5
5,1
5,6
Privat 
konsumtion
885,3
0,8
1,5
2,0
2,0
Offentlig 
konsumtion
434,2
-0,1
-1,7
-0,1
-0,2
    Stat
132,2
-3,3
-3,7
1,5
-0,5
    Kommuner
302,1
0,0
-0,9
-0,9
0,0
Bruttoinvesterin
gar
249,6
10,
9
4,7
1,5
5,8
    Näringsliv 
183,6
25,
1
5,9
5,0
5,1
        därav 
industri
69,1
44,
3
13,
3
0,0
3,0
    Bostäder
30,3
-
28,
0
14,
7
-
12,
3
13,
7
    Myndigheter
35,6
-0,5
-7,4
-3,3
3,3
Lagerinvestering
ar 1
-3,2
0,5
-1,0
0,2
0,0
BNP
1678,
1
3,6
1,1
2,3
2,5
1 Bidrag till BNP-tillväxt
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet
Hushållens situation har gradvis stabiliserats bl.a. ge-
nom att sparandet varit högt under ett antal år, men 
också tack vare att tillgångspriserna stigit de senaste 
åren. Förmögenhetsställningen har förstärkts avsevärt. 
Nybilsinköpen, som är en indikator på stigande 
konsumtion, har ökat. Då konsumtionen under en följd 
av år utvecklats svagt, bör det finnas ett uppdämt behov 
av kapitalvaror. De starka offentliga finanserna innebär 
att förtroendet för välfärdssystemen bör öka, vilket även 
det stimulerar till konsumtion. Konsumtionen beräknas 
därför stiga med ca 2 procent per år under den 
kommande 4-årsperioden.
TABELL 1.3  NYCKELTAL
PROCENTUELL FÖRÄNDRING
199
5
199
6
199
7
199
8
199
9
200
0
Timlön kostnad 
3,4
6,1
4,7
3,5
3,5
3,5
KPI, dec.-dec.
2,6
-
0,2
1,8
1,5
2,0
2,0
5-årig ränta
9,9
7,2
5,6
5,9
6,1
6,2
Disponibel inkomst 
-
0,4
-
0,1
0,4
1,3
3,7
2,8
Sparkvot (nivå)
6,9
5,4
3,8
3,2
4,6
5,6
Öppen arbetslöshet 1 (nivå) 
7,7
8,1
7,9
7,1
5,6
4,5
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1 
(nivå)
4,4
4,5
4,7
4,7
4,7
4,4
Sysselsättning 
1,5
-
0,6
-
0,7
0,7
1,6
1,4
1 I procent av arbetskraften
Källa: Finansdepartementet
Kalkylen för åren 1999–2000 bygger på att 
arbetsmarknaden och framför allt lönebildningen 
fungerar bättre än under 1995 och 1996. Timlönerna 
antas stiga med 3,5 procent, vilket givet en rimlig 
produktivitetsökning innebär att inflationsmålet på 2 
procent kan nås utan åtstramande finans- eller 
penningpolitik. Det arbete som arbetsmarknadens parter 
har bedrivit under våren liksom den oväntat låga 
inflationen under slutet av 1996 och början av 1997 är 
indikatorer på att inflationsbenägenheten och 
lönebildningen genomgår viktiga förändringar, vilket 
ligger till grund för antagandet om löneökningarna 
framgent. Sverige håller på att anpassa sig till låg 
inflation. 
Vid sidan av Sveriges anpassning till låg inflation 
talar ett flertal faktorer för att de kommande åren 
kommer att innebära en stark och stabil realekonomisk 
återhämtning. Den kraftfulla förstärkningen av de 
offentliga finanserna skapar tilltro till välfärden och ett 
stabilt företags- och investeringsklimat. De så gott som 
halverade räntorna medför billigare investeringar och 
ökad köpkraft för hushållen. I kombination med den 
stärkta arbetsmarknadspolitiken och det livslånga 
lärandet medför investeringarna att flaskhalsar vid 
produktionsökning kan undvikas och inflationen förbli 
låg. De många åtgärder som riksdagen har fattat beslut 
om under de senaste två åren har avsevärt förbättrat 
förutsättningarna för en långsiktig och stark tillväxt. 
Det statsfinansiella utrymmet de kommande fyra 
åren innebär att Sverige kan kombinera Europas mest 
offensiva sysselsättningsstrategi med Europas snabbaste 
förbättring av de offentliga finanserna. Åtgärderna som 
i denna proposition presenteras för att stärka 
kompetensen, förbättra välfärden, påskynda den 
ekologiska omställningen och förbättra möjligheterna 
för små- och medelstora företag att etableras och växa, 
stärker Sveriges tillväxtmöjligheter långsiktigt och får 
genomslag på arbetslösheten redan 1997 och 1998. 
Tillväxten beräknas mot bakgrund av detta bli ca 2,5 
procent årligen under åren 1997–2000. Det är en lägre 
nivå än under den starka återhämtningen 1994–1995, 
men en högre nivå än under det konjunkturmässigt 
svaga 1996. Tillväxtökningen i år får genomslag i 
sysselsättningen först med viss tidseftersläpning. Därför 
förväntas sysselsättningen som genomsnitt under 1997 
att sjunka, men fram till år 2000 ökar den reguljära 
sysselsättningen med närmare 4 procent, dvs. ca 
150 000 personer.
Den goda utvecklingen i sysselsättningen under slutet 
av 1990-talet förutsätter att lönebildningen fungerar väl 
och att arbetsmarknaden är flexibel. Under 1998 
förväntas medelarbetstiden plana ut för att därefter 
minska något. Det beror dels på att hushållens 
disponibla inkomster förbättras, vilket ökar utrymmet 
för att efterfråga fritid, dels på att de senaste årens 
kraftiga minskning av sjukfrånvaron nått så långt att den 
trenden inte kan fortsätta. 
Den huvudsakliga tillväxten under de senaste åren 
har skett genom att industrin har expanderat, vilket har 
varit möjligt på grund av en exceptionellt hög 
produktivitetstillväxt. I takt med att hushållens ekonomi 
förbättras kan hemmamarknaden stärkas, vilket innebär 
en ökning av inte minst tjänstesektorn. Därigenom 
minskar möjligheterna till en fortsatt genomsnittligt hög 
produktivitetsökning. Under åren 1999 och 2000 
bedöms ökningstakten minska till mer normal takt. 
Sammantaget beräknas sysselsättningen öka betydligt 
snabbare än den gjorde 1994 och 1995, trots den något 
lägre tillväxten. 
Vidare hålls den öppna arbetslösheten tillbaka av att 
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förväntas ligga 
kvar på i stort sett oförändrade nivåer, samt att såväl 
generationsväxlingen som möjligheterna till tillfällig 
avgångsersättning och expansionen av utbildningen 
förväntas hålla tillbaka arbetskraftsutbudet. 
En väl fungerande lönebildning, en måttfull 
utveckling av arbetskraftsutbudet främst som en följd av 
utbildningssatsningen och en kraftfull ökning av 
sysselsättningen leder till att den öppna arbetslösheten 
bedöms falla till i genomsnitt 4,5 procent år 2000. Dock 
är så långsiktiga kalkyler alltid behäftade med stor 
osäkerhet. Detta gäller särskilt beträffande 
arbetsmarknadens och lönebildningens funktionssätt. 
För att säkerställa att målet att halvera den öppna 
arbetslösheten verkligen nås kommer regeringen att 
fortsätta att inför riksdagen halvårsvis avstämma 
utvecklingen på arbetsmarknaden. Om utvecklingen 
visar sig sämre än väntat på grund av att åtgärder inte 
får det förväntade utfallet, lönebildningen blir sämre än 
väntat eller att konjunkturen försämras kan nya åtgärder 
aktualiseras. Vilka de i så fall blir är avhängigt orsaken 
till att utvecklingen blir sämre än förväntad. Mot 
bakgrund av den förväntade utvecklingen och de 
föreslagna åtgärderna i denna proposition gör 
regeringen dock bedömningen att målet kommer att nås 
under år 2000. 
1.3	Sunda statsfinanser och stabila 
priser
Den ekonomiska politiken är inriktad på att öka 
sysselsättningen och minska arbetslösheten. Målet är att 
den öppna arbetslösheten skall halveras från 8 procent 
1994 till 4 procent år 2000. Sunda statsfinanser och 
stabila priser är nödvändiga förutsättningar för en 
uthålligt ökande sysselsättning. Förnyade underskott 
liksom ökat inflationstryck skulle allvarligt och 
långvarigt försämra den svenska ekonomiska utveck-
lingen och därigenom göra arbetslöshetsmålet omöjligt 
att nå.
1.3.1	Finanspolitiken
Grunden för en framgångsrik ekonomisk politik är 
makroekonomisk stabilitet. Denna grund har nu 
återställts. Därmed finns goda förutsättningar för en 
gynnsam ekonomisk utveckling.
När den socialdemokratiska regeringen tillträdde i 
oktober 1994 var den svenska välfärden hotad i 
grunden. Lånebehovet för budgetåret 1994/95 
beräknades till över 230 miljarder kronor. I oktober 
1991 var statsskulden 651 miljarder kronor. Tre år 
senare, i oktober 1994, hade statsskulden nästan 
fördubblats till 1 232 miljarder kronor. Situationen var 
ohållbar. Huvuduppgiften för finanspolitiken blev därför 
att snabbt och resolut minska underskottet i de offentliga 
finanserna. Saneringsprogrammet konstruerades efter 
tre grundläggande principer: Det skulle verka så snabbt 
att statsskuldens ökning kunde hejdas. Det skulle 
utformas fördelningspolitiskt så att de som har det bäst 
ställt skulle bidra med den största andelen. De offentliga 
verksamheterna skulle prioriteras framför 
transfereringar.
Regering och riksdag har satt upp fyra 
budgetpolitiska mål:
1.	Statsskulden mätt som andel av BNP skall 
stabiliseras senast 1996.
2.	Underskottet i de offentliga finanserna får ej 
överstiga 3 procent av BNP 1997.
3.	År 1998 skall de offentliga finanserna vara i balans.
4.	Efter 1998 skall de offentliga finanserna uppvisa ett 
permanent överskott. 
Det första målet är uppfyllt. Statsskulden mätt som 
andel av BNP nådde sin topp på 84,3 procent redan 
1995. 
Underskottet i de offentliga finanserna beräknas för 
1997 till 2,1 procent av BNP. Det innebär att även det 
andra målet uppfylls. Inom EU tillämpas en annan 
definition av offentligt underskott än den som 
traditionellt används i Sverige. Även med denna 
definition beräknas underskottet 1997 till 2,1 procent. 
Sverige är därmed ett av de länder som klarar EMU-
kriteriet för underskott i de offentliga finanserna.
År 1998 kommer de offentliga finanserna åter att 
vara i balans. Då har beaktats att regeringen i denna 
proposition aviserar ett fempunktsprogram för arbete 
och utbildning på sammanlagt 16,3 miljarder kronor, 
som ryms inom ramen för målet om offentliga finanser 
i balans. 
Målet att etablera ett överskott i de offentliga 
finanserna efter 1998 preciseras. Regeringen föreslår ett 
långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga 
finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en 
konjunkturcykel.
Regeringen föreslår dessutom en gradvis anpassning 
mot det långsiktiga målet genom ett målsatt överskott på 
0,5 procent av BNP 1999, 1,5 procent av BNP år 2000 
och 2 procent av BNP år 2001. Målen för dessa år 
gäller vid den kalkylerade tillväxten. Om tillväxten av 
konjunkturmässiga skäl skulle bli väsentligt lägre 
kommer den offentliga sektorns sparande att tillåtas 
utvecklas sämre. Om tillväxten av konjunkturmässiga 
skäl skulle bli väsentligt högre kommer kraven på 
överskott att skärpas. Detta för att undvika en 
finanspolitik som förstärker konjunktursvängningarna.
För 1999 och år 2000 uppgår överskottet i de 
offentliga finanserna till målsatta 0,5 respektive 1,5 
procent av BNP efter en tänkt överföring från den 
offentliga till den privata sektorn. Utrymmet för en 
sådan överföring beräknas till ca 15 miljarder kronor 
1999 och ytterligare ca 11 miljarder kronor år 2000. 
Överföringen skall användas för att öka rättvisan och 
jämlikheten i Sverige. Härvid bör dock beaktas att 
årliga utbetalningar i storleksordningen 10-12 miljarder 
kronor kommer att göras till premiereserven i det nya 
pensionssystemet. De målsatta överskotten på 0,5 
procent 1999 och 1,5 procent år 2000 skall användas till 
att amortera den offentliga nettoskulden. Frågan om 
utrymmet och formerna för en överföring från den 
offentliga till den privata sektorn 1999 och år 2000 
kommer att prövas i samband med de vårpropositioner 
som läggs fram 1998 och 1999.
1.3.2	Fempunktsprogrammet
År 1993 uppvisade de svenska offentliga finanserna 
OECD-ländernas näst största underskott med 12,3 
procent av BNP. Fem år senare bedöms de vara i 
balans. Trots den kraftiga minskningen av budget-
underskottet fortsätter statsskuldsräntorna att vara höga. 
De utgör i dag den största enskilda budgetposten. För 
1997 bedöms räntorna på statsskulden kosta 109 
miljarder kronor.
Orsaken till den kraftiga förbättringen av de 
offentliga finanserna är det saneringsprogram som 
riksdagen har beslutat om. I budgetpropositionen i 
januari 1995 (1994/95:100) föreslog regeringen ett 
saneringsprogram motsvarande 113 miljarder kronor. 
Detta utvidgades till 118 miljarder kronor i samband 
med kompletteringspropositionen i april 1995 
(1994/95:150). Under våren 1996 gjordes bedömningen 
att målet om balans i de offentliga finanserna 1998 inte 
skulle uppfyllas. Regeringen föreslog därför att 
saneringsprogrammet skulle förstärkas från 118 
miljarder kronor till 126 miljarder kronor. Som ett 
resultat av den förda ekonomiska politiken har 
räntesatserna i det närmaste halverats, vilket i sin tur 
ytterligare har förstärkt de offentliga finanserna.
TABELL1.4  FEMPUNKTSPROGRAM FÖR 
ARBETE OCH UTBILDNING
MILJARDER KRONOR
1997
1998
1999
2000
Vård, omsorg, skola
4,0
8,0
8,0
8,0
Hållbar utveckling
1,5
5,1
5,9
Utbildning
0,5
2,5
4,3
6,0
Småföretag
1,6
1,8
1,7
Arbetsmarknadspolitik
0,9
2,8
1,9
1,6
Summa program
5,5
16,
3
21,
0
23,
3
Finansiering
-4,5
-2,4
-1,3
-1,2
Utrymme för överföring
0,0
0,0
14,
7
25,
8
Utrymme som tas i anspråk
1,0
13,9
34,4
47,9
Beräknat överskott, procent av 
BNP
-2,1
0,0
0,5
1,5
Inom ramen för målet om offentliga finanser i balans 
finns ett utrymme för en offensiv mot arbetslösheten. 
Beräkningar visar att balans uppnås 1998 vid en 
satsning på 13,9 miljarder kronor. Regeringen aviserar 
därtill en omfördelning på 2,4 miljarder kronor, som är 
finansierad genom skattehöjningar och 
utgiftsneddragningar. Den sammanlagda insatsen på 
16,3 miljarder kronor 1998 går till ett fempunkts-
program för arbete och utbildning: vård, skola och 
omsorg, omställningen till ett hållbart samhälle, 
utbildning, förbättrade villkor för små och medelstora 
företag samt arbetsmarknadspolitiken. Denna satsning 
kan genomföras tack vare att saneringsprogrammet 
fullföljs.
Diagram 1.1
Konsoliderade offentliga sektorns utgifter 
1970-2000
Mellan 1990 och 1993 ökade de offentliga utgifterna 
som andel av BNP mycket kraftigt. År 1993 
motsvarade de offentliga utgifterna hela 72,8 procent av 
BNP. Sedan dess har utgiftskvoten sjunkit påtagligt. I år 
utgör den 64,7 procent av BNP.
TABELL 1.5  OFFENTLIGA FINANSER
PROCENT AV BNP
1990
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
Inkomstkvot
65,2
61,9
61,6
60,5
59,7
59,9
63,5
62,6
61,9
60,2
59,4
Skattekvot
55,8
52,8
51,1
50,2
49,8
50,0
54,3
53,6
53,2
52,1
51,3
Utgiftskvot
61,0
63,0
69,4
72,8
70,0
67,8
66,0
64,7
61,9
59,7
57,9
Statsskuldsräntor
4,5
4,4
4,7
5,5
6,3
6,5
6,6
6,2
5,6
5,1
4,7
Finansiellt sparande
4,2
-1,1
-7,8
-12,3
-10,3
-7,9
-2,5
-2,1
0,0
0,5
1,5
Statens lånebehov, mrd 
kr
25
75
150
242
185
138
21
26
9
9
-6
Nettoskuld
-8,2
-5,2
4,8
11,1
22,1
26,0
28,2
29,7
27,9
26,8
25,1
Statsskuld
45,5
47,9
61,1
78,3
84,0
84,3
84,1
82,6
78,8
75,7
72,2
Konsoliderad skuld
43,8
53,0
67,1
76,0
79,0
78,2
77,7
77,1
73,9
71,1
67,8
Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet
Finanspolitiken efter 1998
Sverige hade fram till mitten av 1970-talet starka 
offentliga finanser. Under efterkrigstiden byggdes det 
upp en betydande finansiell förmögenhet inom den 
gemensamma sektorn, bl.a. genom sparande i AP-
fonden. År 1975 uppgick den offentliga sektorns 
finansiella nettoförmögenhet till motsvarande 30 procent 
av BNP. Detta bidrog till en god och stabil ekonomisk 
utveckling som gjorde det möjligt att förena full 
sysselsättning och stigande reallöner med låg inflation. 
Under senare delen av 1970-talet urholkades de 
offentliga finanserna, vilket kulminerade i den 
statsfinansiella krisen i 1980-talets inledning. Det fick 
till följd att den offentliga finansiella 
nettoförmögenheten förbyttes i en nettoskuld.
Budgetsaneringen under 1980-talet i kombination 
med en god sysselsättningsutveckling medförde att den 
offentliga sektorns förmögenhetsställning till stor del 
återställdes mot slutet av decenniet. Vid 1990-talets 
inträde hade den gemensamma sektorn återigen en 
positiv finansiell förmögenhet genom de betydande 
tillgångarna i AP-fonden. Den ekonomiska krisen i 
början av 1990-talet raderade dock ut den offentliga 
förmögenheten. I år beräknas den offentliga sektorns 
skulder överstiga motsvarande finansiella tillgångar med 
drygt 500 miljarder kronor eller 30 procent av BNP, 
dvs. en omvänd situation mot mitten av 1970-talet.
Regeringen föreslår i denna proposition ett 
långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga 
finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en 
konjunkturcykel. Det finns en rad skäl för detta:
–	En sådan politik innebär ett ansvarstagande för 
välfärden. På längre sikt är det avgörande för 
Sveriges möjligheter att bibehålla en god välfärd och 
ett anständigt samhälle. En bit in på nästa sekel 
kommer de offentliga åtagandena att utsättas för en 
större belastning bl.a. genom ett växande antal 
äldre. Den offentliga sektorn måste då stå rustad för 
att möta denna utveckling.
–	I takt med att de offentliga finanserna bringas under 
kontroll skapas utrymme för att aktivt använda 
finanspolitiken för att motverka försvagningar av 
konjunkturen eller tendenser till överhettning. Med 
ett överskott på 2 procent som utgångsläge finns det 
en marginal att aktivt motverka 
konjunkturavmattningar utan att underskottet i de 
offentliga finanserna hotar att bli för stort. 
–	Tendenser till stora underskott i de offentliga 
finanserna uppmärksammas snabbt – både 
internationellt och inom landet. Särskilt gäller detta 
naturligtvis de länder som har en stor offentlig 
skuld.
–	En stor offentlig sektor kräver starka offentliga fi-
nanser. För att Sverige skall kunna klara att behålla 
en trygg och stabil välfärd krävs därför ett 
gemensamt sparande. Detta garanterar det 
demokratiska inflytandet över vård, omsorg och 
skola.
–	EU-ländernas stats- och regeringschefer beslutade i 
Dublin december 1996 om en stabilitets- och 
tillväxtpakt som syftar till att varaktigt upprätthålla 
sunda offentliga finanser i hela EU. Alla 
medlemsstater – även de som inte går in i EMU vid 
bildandet – har åtagit sig att på medellång sikt sträva 
mot offentliga finanser nära balans eller med 
överskott. Härigenom säkras en tillräcklig marginal 
till det s.k. referensvärdet för underskott i de 
offentliga finanserna, 3 procent av BNP. Detta 
uppnår Sverige med ett långsiktigt budgetmål om 2 
procents överskott.
–	Ett högt offentligt finansiellt sparande ger utrymme 
för höga investeringar i Sverige utan att vår 
internationella skuldsättning ökar.
Diagram 1.2
Finansiellt sparande offentliga sektorn
Inom ramen för budgetmålen finns utrymme för att 
genomföra fempunktsprogrammet för arbete och 
utbildning. Programmet uppgår brutto till 16,3 
miljarder kronor 1998, 21,0 miljarder kronor 1999 och 
23,3 miljarder kronor år 2000.
1.3.3	Penning- och valutapolitiken
Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är 
prisstabilitet. Riksbanken bedriver penningpolitiken 
självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat 
prisstabilitetsmålet som att ökningen av 
konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med 
en tolerans om 1 procentenhet uppåt respektive nedåt. 
Regeringen stödjer penningpolitikens inriktning och 
ställer sig bakom Riksbankens inflationsmål.
Prisstabilitet är en förutsättning för en framgångsrik 
ekonomisk politik. Erfarenheterna visar att hög inflation 
försämrar förutsättningarna för en balanserad och 
uthållig tillväxt och därmed också för en stabilt ökande 
sysselsättning. Länder med varaktigt låg inflation är 
betydligt mindre sårbara när det inträffar ekonomiska 
störningar eller kriser av olika slag. Detta har varit 
mycket påtagligt i samband med den turbulens som vid 
olika tillfällen rått på de finansiella marknaderna under 
senare år. En hög inflation medför dessutom att 
inflationen varierar mer. Det försämrar möjligheterna 
för hushållen och företagen att planera och hämmar 
tillväxten. En hög inflation minskar möjligheterna till en 
god fördelningspolitik och en rättvis fördelning av 
tillgångar och inkomster. Utvecklingen under sent 1980-
tal och tidigt 1990-tal visar tydligt risken med att släppa 
fram en ökad inflation. Förmögenheter omfördelades 
godtyckligt under inflationsåren och arbetslösheten steg 
dramatiskt när inflationsbubblan sprack. 
Diagram 1.3
Korta och långa räntor 1994-1997
Förtroendet för den svenska ekonomin har stärkts. De 
kraftigt förbättrade statsfinanserna är huvudorsaken till 
detta. Under 1996 och början av 1997 har inflationen 
och inflationsförväntningarna minskat. Även detta är en 
framgång för den ekonomiska politiken. Resultatet är att 
räntorna så gott som har halverats sedan januari 1995. 
Detta har skett trots den internationella ränteturbulensen 
i början av 1997. Den låga inflationen och det ökade 
förtroendet har möjliggjort för Riksbanken att lätta på 
penningpolitiken genom att stegvis sänka den s.k. 
reporäntan. I början av 1996 var reporäntan knappt 9 
procent. I mitten av april 1997 var reporäntan drygt 4 
procent.
Under de senaste månaderna har kronan försvagats. 
Detta har skett i en internationell finansiell miljö som 
varit mindre förmånlig än under 1996. Även om 
penningpolitiken primärt är inriktad på prisstabilitet och 
det därför inte finns något mål för växelkursen är 
instabiliteten icke tillfredsställande. 
Lägre räntor är väsentligt på många vis. 
Investeringar och sysselsättning stimuleras. Det blir 
lättare att sanera de offentliga finanserna och därmed att 
säkra en god offentlig verksamhet. En lägre ränta får 
också ett direkt genomslag i hushållens ekonomi. 
Räntefallet har medfört att kostnaden för bl.a. villalån 
har sjunkit. I figuren nedan visas hur månadskostnaden 
för ett normalt villalån på 500 000 kronor efter skatt har 
fallit sedan 1994. Jämfört med april 1995 har 
månadskostnaden efter skatt minskat med 1 500 kronor. 
En liknande utveckling har även skett för 
bostadsrättslån. De som bor i hyresrätt gynnas också av 
de fallande räntorna i takt med att de sjunkande 
räntekostnaderna slår igenom i hyressättningen.
Diagram 1.4
Månadskostnader för ett villalån på 500000 
kronor, rörlig och 5-års bindningstid, efter skatt
Under hösten 1997 skall riksdagen ta ställning till ett 
svenskt deltagande i den europeiska valutaunionen. För 
att deltagande skall vara möjligt krävs att Sverige 
uppfyller inträdeskraven, de s.k. konvergenskriterierna. 
Endast genom att uppfylla dessa får Sverige en reell 
handlingsfrihet. Det kommande beslutet skall tas utifrån 
en styrkeposition. Regeringens bedömning är att 
Sverige kommer att kvalificera sig för ett deltagande i 
EMU.
Regeringens uppfattning är att det i dag inte är 
aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamarbetet 
ERM. Sedan november 1992 har Sverige en flytande 
växelkurs. Prisstabilitet är det övergripande målet för 
penningpolitiken. Denna inriktning av penning- och 
valutapolitiken har fungerat väl. Valet av vilken 
växelkurspolitik Sverige bör bedriva framgent är 
beroende av riksdagens beslut hösten 1997 om ett 
svenskt deltagande i valutaunionen. 
Vissa lagändringar behöver göras till följd av de 
åtaganden Sverige gjort i anslutningsfördraget i 
samband med Sveriges inträde i EU. Detta gäller bl.a. 
Riksbankens ställning. EG-fördraget anger att 
Riksbanken inte får begära eller ta emot instruktioner 
från riksdag, regering eller andra organ. Vidare skall 
riksbankschefen kunna avsättas under mandatperioden 
endast om hon eller han gjort sig skyldig till allvarlig 
försummelse eller inte längre uppfyller de krav som 
ställs för utövandet av ämbetet. Riksdagen skall i höst ta 
ställning till om Sverige skall gå med i valutaunionen 
eller ej. Vid ett ställningstagande för ett deltagande bör 
även en lagändring om sedelutgivningsmonopolet 
övervägas. 
För närvarande pågår det överläggningar med 
representanter för riksdagspartierna om dessa frågor. 
Här ingår även de frågor som har aktualiserats av den 
s.k. valutakompetensutredningen. Strävan är att inom 
en snar framtid åstadkomma en bred samsyn kring 
erforderliga lagändringar. Detta bör ske på ett sådant 
sätt att trovärdigheten hos penning- och valutapolitiken 
stärks. 
1.4	Sysselsättningspolitiken
Regeringens viktigaste uppgift är att öka 
sysselsättningen och minska arbetslösheten. Målet är att 
den öppna arbetslösheten skall halveras till 4 procent år 
2000. 
Arbetslöshet innebär alltid ett slöseri med resurser. 
Arbetslöshet är en olycka för den som drabbas. Den 
skapar klyftor och påfrestningar för både vuxna och 
barn och för samhället som sådant. Möjligheterna att i 
längden upprätthålla välfärd och en god social service 
och trygghet är helt beroende av förmågan att 
upprätthålla en hög sysselsättning. Det är genom arbete 
välfärden säkras. Kampen för full sysselsättning är 
ytterst en kamp för att hålla samman Sverige.
Under mandatperioden har riksdagen fattat en rad 
viktiga beslut: budgetsaneringen, EU-medlemskapet, 
omställningen av energisystemet, 
arbetsmarknadspolitiken m.m. Att osäkerheten om 
dessa frågor försvinner och att var och en kan lita på att 
välfärden bärs upp av sunda offentliga finanser, 
kommer att ha en positiv effekt på medborgarnas 
framtidstro.
Regeringens ekonomiska strategi gör det möjligt att 
nå målet om 4 procents öppen arbetslöshet år 2000. 
Kunniga människor, ett gott företagsklimat och en 
omställning till ekologisk hållbarhet skall för lång tid 
göra Sverige som nation starkare. Kvaliteten på och 
tillgången till vård, omsorg och skola skall förbättras för 
att möjliggöra ett högt deltagande i arbetskraften för 
både kvinnor och män och för att skapa den för 
utvecklingen av samhället nödvändiga tryggheten. 
Utbildning och kompetens skall prägla hela Sverige. 
Såväl unga som äldre, kvinnor som män skall ges 
möjlighet att förbättra sin kompetens och kunskap. 
Arbetsmarknadspolitiken skall bli än mer flexibel, 
kvaliteten höjas och utnyttjandet av resurser förbättras.
1.4.1	Sysselsättning och arbetslöshet
Under början av 1990-talet förlorade Sverige mer än en 
halv miljon arbetstillfällen, drygt 400 000 i den privata 
sektorn och ca 120 000 i den offentliga sektorn, varav 
ca 100 000 i kommuner och landsting. Mellan 1990 och 
1994 försvann 225 000 jobb inom industrin.
Diagram 1.5
Öppet arbetslösa och personer i 
arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Under 1995 och 1996 tillkom det ca 65 000 nya 
arbetstillfällen i den privata sektorn. Det var framför 
allt inom industrin som sysselsättningen ökade till följd 
av en kraftig ökning av industriproduktionen. Eftersom 
denna sektor har en större andel män som anställda har 
arbetslösheten för män fallit kraftigare än för kvinnor; 
från 9,1 procent 1994 till 8,5 procent 1996. Den 
exportinriktade sektorn är av central betydelse för 
Sverige. Utan en stark privat sektor går det inte att ha 
en stark offentlig sektor.
Diagram 1.6
Öppen arbetslöshet män och kvinnor
I den offentliga sektorn har sysselsättningen i stort sett 
fallit under hela 1990-talet. Mellan 1990 och 1994 
försvann 120 000 jobb i den offentliga sektorn. Därefter 
har sysselsättningen minskat med ytterligare 30 000 
personer. Orsaken till denna utveckling är att den svaga 
ekonomiska utvecklingen i den privata sektorn under 
1990-talets början ledde till kraftigt försvagade 
offentliga finanser. Den offentliga sektorn har en större 
andel kvinnor som anställda. Arbetslösheten för kvinnor 
har stigit från 6,7 procent 1994 till 7,5 procent 1996. 
Satsningen på 8 miljarder kronor till den kommunala 
sektorn kommer också att bidra till att vända den 
stigande arbetslösheten för kvinnor. Utan den starka 
uppgången för det svenska näringslivet och den 
framgångsrika budgetsaneringen hade denna satsning 
inte varit möjlig.
Diagram 1.7
Antal arbetade timmar
Under 1990-talet har produktiviteten stigit med i 
genomsnitt 2 procent per år. Samtidigt har dock 
medelarbetstiden ökat. Den höjda produktiviteten och 
den ökade medelarbetstiden tenderar i det korta 
perspektivet att öka arbetslösheten. På längre sikt är det 
positivt för den svenska ekonomin. Produktiviteten och 
människors vilja att arbeta utgör grunden för en hög 
standard.
Kvinnor fortsätter att förvärvsarbeta i nästan lika hög 
utsträckning som män. Det är en styrka för svensk 
ekonomi. Arbetsmarknaden är emellertid fortfarande 
könsuppdelad, vilket bl.a. leder till skilda villkor för 
kvinnor och män, t.ex. när det gäller löner och 
utvecklingsmöjligheter. De åtgärder regeringen nu 
föreslår bidrar till minskad könssegregering och ökad 
jämställdhet mellan kvinnor och män. 
1.4.2	Ett modernare Sverige
Sverige skall stärkas för framtiden. Vi skall konkurrera 
med välutbildad arbetskraft, ett bra företagsklimat, en 
stark offentlig sektor samt med att vara ett ekologiskt 
föregångsland. De möjligheter som samarbetet i EU 
innebär för att stärka Sveriges förmåga skall aktivt tas 
tillvara. 
Utbildning
Utbildning är en nödvändig förutsättning för att uppnå 
en uthålligt hög tillväxt. Nyckeln till lägre arbetslöshet, 
högre tillväxt, ökad jämställdhet och vidgad valfrihet är 
mer än något annat utbildning och kompetenshöjning. 
Samhällets omvandling medför att allt högre krav ställs 
på kunskap och kompetens. Förr räckte det med en 
utbildning i början av livet. Nu behövs ett livslångt 
lärande. 
Sverige skall konkurrera med välutbildad arbetskraft. 
Tillgången på arbetskraft med högre utbildning, särskilt 
inom det naturvetenskapliga och tekniska området, är av 
central betydelse. Andelen högutbildade i det privata 
näringslivet i Sverige är mindre än i andra jämförbara 
länder. Av dessa skäl krävs en andra 
utbildningsrevolution i Sverige inför 2000-talet. 
Regeringen har redan påbörjat en kraftfull insats i denna 
riktning
Under 1996 har riksdagen beslutat om en 
utbildningssatsning på i storleksordningen 10 miljarder 
kronor. Den är fullt ut finansierad. Att i en 
statsfinansiellt trängd situation satsa på utbildning är ett 
uttryck för den vikt regering och riksdag lägger på 
utbildningen. Antalet reguljära utbildningsplatser vid 
universitet och högskola har utökats med 30 000 och 
antalet reguljära vuxenutbildningsplatser med 100 000. 
Antalet sökande till högskolan har dock ökat mycket 
den senaste femårsperioden. En fortsatt utbyggnad av 
den högre utbildningen är därför nödvändig för att 
bereda fler ungdomar plats och samtidigt ge möjlighet 
för fler vuxna att genomgå en grundläggande 
högskoleutbildning eller vidareutbildning.
Det är nu möjligt att ytterligare öka denna 
utbildningssatsning. Istället för passiv arbetslöshet kan 
utbildning stärka såväl enskilda människor som Sveriges 
långsiktiga tillväxt:
–	Under hösten 1998 skall det tillkomma 15 000 nya 
högskoleplatser och under hösten 2000 ytterligare 
15 000, dvs. sammanlagt 30 000 nya platser. 
Därigenom kan 60 000 nya permanenta 
högskoleplatser inrättats under perioden 1997–2000.
–	En utökning av vuxenutbildningssatsningen för 
arbetslösa med möjlighet till ersättning motsvarande 
a-kassa. Regeringen bedömer att den utökade 
satsningen till stor del kommer att gälla vuxna över 
25 år som är långtidsarbetslösa. Utbyggnaden sker 
successivt för att omfatta 40 000 platser hösten år 
2000. Därmed har totalt 140 000 platser inom 
vuxenutbildningen skapats år 2000. Kunskapslyftet 
blir verklighet.
–	En ny modern gymnasial lärlingsutbildning införs. 
Utbildningen inleds med två års gemensam 
utbildning för alla inom programmet. Därefter ges 
möjlighet att antingen välja den traditionella 
studievägen eller en arbetsplatsförlagd 
lärlingsutbildning varvad med studier i syfte att 
främja samspelet mellan skola och näringsliv. 
Vidare inrättas ett praktikprogram inom ramen för 
det s.k. individuella programmet. 
–	Resurstillskottet till kommunsektorn ger grundskolan 
bättre förutsättningar att uppfylla sina mål för alla 
elever. Enligt regeringen bör tillskottet leda till att 
förstärkta resurser ges till elever med behov av 
särskilt stöd, och att en särskild satsning görs på 
miljö, natur och teknik i skolan. 
–	Den kvalificerade yrkesutbildningen utökas med 
1 500 platser hösten 1997 och ytterligare 2.800 
platser hösten 1998. Totalt kommer det att finnas ca 
9 000 platser hösten 1998. Utbildningen är på 
eftergymnasial nivå och en tredjedel av den är 
arbetsplatsförlagd.
Framgångsrika och växande företag
Den kraftiga förbättringen av de offentliga finanserna 
och det därpå ökade förtroendet och de fallande 
räntorna har varit av stor vikt för företagandet. Antalet 
konkurser har minskat kraftigt. Antalet nyetableringar 
ligger på närmare 30 000 per år. Industrins lönsamhet – 
mätt som vinstandel av förädlingsvärdet – har stigit från 
25 procent 1992 till 40 procent 1995. Räntabiliteten på 
eget kapital har under samma period stigit från 2,5 till 
21 procent. De utländska direktinvesteringarna har stigit 
från runt 30 miljarder kronor i början av 1990-talet till 
att överstiga 100 miljarder kronor 1995.
Diagram 1.8
Utvecklingen av företagskonkurser och 
nyetableringar 1990-1996
Anm: Nyetableringar avser företag med en omsättning på minst 
30 000 kronor. 
Endast genom starka företag i en konkurrenskraftig 
miljö kan Sverige fortsätta att utveckla ett gott 
samhälle med hög tillväxt och välstånd för hela 
folket. Det har dock inte varit möjligt att helt 
undanta näringslivet från budgetsaneringen. 
Samtidigt är det företagen som snabbast känner av 
de sänkta räntorna och uppgången i den inhemska 
ekonomin. Med sunda statsfinanser ökar även 
företagens styrka. När tryggheten hos medborgarna 
ökar och tilliten till de offentliga välfärdssystemen 
stärks kan den inhemska efterfrågan öka. En fortsatt 
ansvarstagande finanspolitik är därför det viktigaste 
bidraget till ett gott företagsklimat. 
Riksdagen har därtill beslutat om en rad förbättringar 
i villkoren för företag som t.ex. sänkta socialavgifter 
med särskild inriktning på småföretag, lättnader i 
ägarbeskattningen för små och medelstora företag samt 
förenklingar i skattereglerna. Detta hindrar inte att 
ytterligare åtgärder behöver genomföras för att stärka 
företagen och då särskilt de små och medelstora:
–	Vid start av eget företag ges rätt till tjänstledighet 
under 6 månader. En förutsättning är dock att det 
nya företaget inte konkurrerar med det gamla.
–	Nedsättningen av arbetsgivaravgifter med särskild 
inriktning mot mindre företag utvidgas och kommer 
att omfatta en lönesumma på högst 850 000 kronor 
per år. 
–	Beskattningen av små och medelstora företag lindras 
genom att det s.k. löneunderlaget höjs från 70 till 
100 procent vid beräkning av lättnadsutrymmet. 
–	Enskilda näringsidkare ges möjlighet att ta ut en 
större del av inkomsten som kapitalinkomst. 
–	Det s.k. kapitalförlustbegreppet utmönstras ur 
lagstiftningen, vilket gör det möjligt att dra av t.ex. 
förluster på grund av att man utsatts för brott.
–	Villkoren för livsmedelsproduktion förbättras 
ytterligare genom att 0,7 miljarder kronor satsas på 
bl.a. en utbyggnad av miljöprogrammet för jordbruk 
så att detta EU-stöd kan utnyttjas fullt ut. Hälften 
finansieras av EU. Därmed utnyttjas nu miljöstöden 
fullt ut samtidigt som jordbrukets roll som en 
framtidsnäring ytterligare förstärks.
–	Regeringen aviserar ett tillskott för informations-
insatser m.m. till kooperativt företagande och 
kvinnors företagande. 
–	Krånglet skall minska. Ett förslag om ett nytt system 
för skatteinbetalningar kommer under våren att 
föreläggas riksdagen. Så kallade skattekonton kan 
därigenom tas i bruk redan nästa år. Det kommer att 
underlätta och effektivisera företagens arbete på en 
rad sätt. 
–	Produktionsskatten på vattenkraft sänks vilket har 
särskild betydelse för den elintensiva industrin. 
–	För att gynna små företag aviserar regeringen ett 
utvidgat särskilt högriskskydd under 
sjuklöneperioden.
–	Regeringen kommer att lägga förslag om direkt-
avdrag för investeringar i biobaserad 
energiproduktion.
Hållbar tillväxt
En hållbar utveckling innebär att vi som lever i dag 
klarar våra behov utan att äventyra förutsättningarna för 
framtida generationer. FN:s konferens om miljö och 
utveckling i Rio de Janeiro 1992 betonade sambandet 
mellan social, kulturell, ekonomisk och ekologisk 
hållbarhet. Ekonomisk utveckling, en rik kultur och 
social välfärd måste gå hand i hand med skydd av 
miljön och hushållning med naturresurserna.
Vi i de rikare länderna har ett särskilt ansvar. Trots 
att vi utgör en begränsad del av jordens befolkning så 
står vi för huvuddelen av den globala belastningen på 
miljö och naturresurser. Vi har också de största 
möjligheterna att ändra livsstil och teknik eftersom vi 
kommit längst i ekonomisk utveckling och social 
välfärd. För oss är den nya stora uppgiften inför 2000-
talet att utveckla den ekologiska hållbarheten. 
Programmet för att ställa om Sverige till ekologisk 
hållbarhet bär i sig en tillväxtpotential och skall därför 
ses som en del i politiken för att stärka Sveriges 
konkurrenskraft och öka sysselsättningen. 
Omställningen medför ett ökat behov av investeringar 
och utvecklande av modern teknik. Detta gäller inte 
minst på energiområdet. Om Sverige går före och 
utvecklar ny teknik kan nya marknader skapas för 
svenska företag och många nya företag etableras på 
enerigområdet. Satsningen på den högre utbildningen, 
med särskild inriktning mot naturvetenskap och teknik, 
fyller ur detta perspektiv ett viktigt syfte.
En rad insatser har redan gjorts för att förbättra 
miljön och hushålla med naturresurserna. Regeringens 
ambition är att öka takten i omställningen till ett 
ekologiskt hållbart samhälle. Det skall ske inom tre 
områden: Åtgärder för nationella investeringar, satsning 
på lokala investeringar och generella åtgärder för att 
påverka arbetet inom alla berörda samhällsområden. 
Investeringarna är av avgörande betydelse för 
omställningen till ekologisk hållbarhet. Därför föreslås 
ett investeringsprogram på 5,4 miljarder kronor under 
tre år. Detta skall gå till investeringar som ökar den 
ekologiska hållbarheten. Avsikten är bl.a. att 
tidigarelägga investeringar och öka investeringstakten. 
Det lokala perspektiven i arbetet för en hållbar 
utveckling är av central betydelse. Många kommuner 
arbetar aktivt med lokala Agenda 21. För att bygga 
vidare på denna positiva utveckling föreslår regeringen 
medel till lokala investeringsprogram. Alla kommuner 
ges möjlighet att i samverkan med olika lokala 
investerare utforma och föreslå program för insatser 
som ökar den ekologiska hållbarheten. Målet är att hela 
Sverige skall delta i omställningsarbetet. De kommuner 
eller grupper av kommuner som utses inledningsvis har 
en viktig roll som föregångare i arbetet. 
Staten skall i detta arbete vara ett föredöme. 
Verksförordningen kommer att ändras så att det krav 
som ställs på verksamheten med hänsyn till ekologiskt 
hållbar utveckling beaktas. Myndighetsinstruktionerna 
ses över. Statsförvaltningen skall arbeta mer med 
miljörevisorer och miljöledning. De statliga stöden bör 
utformas så att hållbarheten främjas. Det kan t.ex. gälla 
miljökrav på byggande. 
Vidare skall den offentliga upphandlingen i större 
utsträckning gynna miljön. Ekonomiska styrmedel skall 
användas aktivt, och regeringens större propositioner av 
betydelse i detta sammanhang skall åtföljas av en 
ekologisk hållbarhetsbeskrivning. Detsamma gäller 
statliga utredningar. 
En effektivare energianvändning och ökad 
användning av förnybara energikällor är en avgörande 
del i omställningsarbetet. Därför förelår regeringen ett 
program som omfattar 9 miljarder kronor under en 
sjuårsperiod i detta syfte. Programmet ingår i de i 
proposition 1996/97:84 föreslagna riktlinjerna för 
energipolitiken som syftar till att på ett kostnadseffektivt 
sätt minska användningen av el för uppvärmning, 
utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och öka 
tillförseln av el och värme från förnybara energikällor. 
Programmets huvudinriktning är en kraftfull långsiktig 
satsning på forskning, utveckling och demonstration av 
ny energiteknik. Omställningen av energisystemet är ett 
led i Sveriges strävan att vara ett föregångsland när det 
gäller att skapa en ekologisk hållbar utveckling. 
Vidare aviseras ett nationellt investeringsprogram för 
ökade infrastrukturinvesteringar som bidrar till en ökad 
sysselsättning. I programmet ingår vissa kostnader för 
utbyggnad av Botniabanan mellan Nyland och Umeå. 
Programmet medger också en finansiell beredskap för 
ett fortsatt statligt stöd till Inlandsbanan. Vidare ingår en 
nationell finansiering av vissa storstadsprojekt i 
Stockholm och Göteborg. Denna nationella finansiering 
kommer att omprövas när förutsättningarna för regional 
finansiering ytterligare utretts. 
En rad generella åtgärder vidtas. Regeringen avser 
att årligen i budgetpropositionen redovisa hur arbetet på 
respektive område fortskrider och att i en särskild 
skrivelse följa upp det samlade arbetet. Indikatorer för 
en ekologiskt hållbar utveckling skall utvecklas. 
Propositioner och utredningar av betydelse skall 
redovisa effekterna på miljö och resursförbrukning. 
Ekonomiska styrmedel och den offentliga 
upphandlingen skall användas aktivt i arbetet. Hållbar 
utveckling bör vara ett övergripande mål för EU och få 
genomslag i EU:s politik på berörda områden. 
Östersjösamarbetet
Sverige engagerade sig tidigt i att bistå de före detta 
kommunistländerna för att främja reformprocessen mot 
demokrati och marknadsekonomi. Öppnandet av dessa 
länder mot omvärlden vidgade våra egna perspektiv t ex 
när det gäller inriktningen av miljövården, 
kommunikationsmönster, handel och investeringar. Nya 
marknader med stor tillväxtpotential öppnas för svenska 
varor och företag. Sverige stärks när länderna runt 
omkring blir ekonomiskt starkare. I Östersjösamarbetet 
finns även en viktig EU-dimension, inte minst i ljuset av 
den kommande utvidgningen av unionen.
Stora svenska insatser har under 1990-talet gjorts på 
bl.a. energi- och miljöområdena. Dessa insatser har gett 
upphov till betydande leveranser från svenska företag. 
En grundläggande förutsättning för en expansion av den 
svenska ekonomin är att Sverige befinner sig i en 
dynamisk ekonomisk miljö. Därför är svenska 
företagsetableringar i Östersjöregionen till stor fördel 
för Sverige. Det svenska näringslivet har emellertid i 
jämförelse med näringslivet i de övriga nordiska 
länderna haft en ganska avvaktande attityd till satsningar 
såväl när det gäller handel som företagsetableringar. 
Östersjöområdet har en mycket stor ekonomisk 
potential. För att stimulera de svenska insatserna och 
därmed också främja sysselsättningen i Sverige, har 
regeringen introducerat den s.k. Östersjömiljarden. 
Medlen skall under en treårsperiod användas för att 
stärka samarbete och utveckling kring Östersjön, bl.a. 
genom åtgärder och projekt inom de fem prioriterade 
områdena livsmedel, energi, utbildning, infrastruktur 
och miljö. I samarbete med bl.a. Världsbanken och 
EBRD förbereds stora satsningar på energi- och 
miljöprojekt i varje land. Därutöver har man tagit emot 
en mängd ansökningar från företag, kommuner och 
enskilda om stöd till olika projekt. Bedömningar av 
dessa projektförslag pågår för närvarande i 
regeringskansliet.
Östersjömiljarden är ett värdefullt komplement till de 
reguljära samarbetsinsatserna i central- och östeuropa 
som Sverige finansierat sedan 1989. Regeringen 
förbereder nu en fortsättning på programmet.
1.4.3	Vården, omsorgen och skolan
Under tre år i början av 1990-talet hade Sverige negativ 
tillväxt och tappade jämfört med en normal trendmässig 
utveckling drygt 10 procent av BNP. Därmed 
försvagades skatteunderlagen och de offentliga 
finanserna och omkring 10 procent av jobben i den 
offentliga sektorn försvann. Krisen i början av 1990-
talet har lett till att mer än 100 000 jobb har försvunnit i 
kommuner och landsting. 
Vid utformningen av saneringsprogrammet var en 
grundläggande princip att verksamheter skall prioriteras 
framför transfereringar. Detta har inneburit att 
statsbidragen till kommuner och landsting har hållits 
nominellt oförändrade trots att nästan alla andra 
budgetposter har fått vidkännas omfattande 
besparingskrav. Det har däremot inte varit möjligt att 
skydda den kommunala sektorn mot effekterna av den 
svaga ekonomiska utvecklingen. Kommuner och 
landsting har utsatts för svåra ekonomiska påfrestningar. 
Alternativet – att inte göra något åt de statsfinansiella 
problemen – hade emellertid varit ännu värre för 
kommuner och landsting. Växande räntekostnader för 
statsskulden hade snabbt trängt undan väsentliga utgifter 
för välfärden.
Att hejda sysselsättningsfallet i kommuner och 
landsting är avgörande för såväl arbetslösheten som för 
kvaliteten på vård, omsorg och skola. En satsning på 
verksamheterna skapar trygghet för både dem som är 
anställda och dem som är i behov av kommunal service, 
samt för att upprätthålla respekten för och tilliten till den 
offentliga verksamheten. Den har också en stor 
betydelse för möjligheten till jämställt förvärvsarbete. 
Tillit till välfärden och trygghet i anställningen är 
avgörande för hushållens efterfrågan. Stabilitet i den 
kommunala sektorn kan därför få gynnsamma effekter 
även på den privata sysselsättningen.
Regeringen föreslår i denna proposition en 
nivåhöjande satsning på 8 miljarder kronor för 1998 och 
framåt till kommuner och landsting. Detta utrymme har 
skapats tack vare den framgångsrika saneringen av de 
offentliga finanserna. Under 1995 och 1996 har 
sysselsättningen i den kommunala sektorn fortsatt att 
falla. Att i dagens arbetsmarknadsläge ytterligare öka 
arbetslösheten genom att minska på den offentliga 
personalen är dålig ekonomisk politik. Regeringen har 
därför i tilläggsbudgeten för 1997 föreslagit att halva 
beloppet, 4 miljarder kronor, skall gälla redan under 
andra halvåret 1997. Regeringen föreslår också att 
tidpunkten för införande av balanskravet för kommuner 
förskjuts till samma år som för landstingen, nämligen år 
2000. 
Samhällets förmåga att möta vård och 
omsorgsbehoven hos gamla och sjuka är avgörande för 
välfärdssystemets legitimitet. Den är därmed också en 
viktig komponent i de förutsättningar som skapar 
trygghet och framtidstro. Den svenska sjukvården och 
omsorgen är i ett internationellt perspektiv av hög 
kvalitet. Det finns dock brister och otillfredsställda 
behov som hotar att växa om inte verksamheterna 
utvecklas och ytterligare resurser tillförs. De ökade 
statsbidrag som nu föreslås bör leda till att antalet 
sysselsatta inom den kommunala sektorn ökar och att 
resurstillskottet tillförs vården, omsorgen och skolan. 
Regeringen anser att inriktningen bör vara att 
resurstillskottet leder till att kommuner och landsting 
vidtar åtgärder så att väntetiderna i sjukvården blir 
kortare, kvaliteten i äldreomsorgen blir högre, de 
psykiskt störda ges en bättre vård och omsorgen och 
vården i livets slutskede förbättras. Resurstillskottet bör 
vidare leda till att förstärkta resurser ges till elever med 
behov av särskilt stöd och att särskild satsning görs på 
miljö, natur och teknik. 
Tillskottet samt det uppskjutna balanskravet skapar 
utrymme i tiden för ett mer långsiktigt 
omstruktureringsarbete. Till följd av den demografiska 
utvecklingen bedöms behoven av kommunal verksamhet 
fortsätta att öka även efter sekelskiftet. Det är således 
nödvändigt att även i fortsättningen ständigt arbeta med 
att åstadkomma ett bättre utnyttjande av befintliga 
resurser. Regeringen vill därför framhålla att arbetet 
med omstruktureringen och effektiviseringen av den 
kommunala verksamheten måste fortsätta även om 
statsbidragen nu ökar.
För att ytterligare höja kvaliteten inom den offentliga 
sektorn under 1997 och 1998 kommer resursarbeten, 
den s.k. Kalmarmodellen, att temporärt införas. Det 
innebär att den offentliga sektorn får ta emot en 
långtidsarbetslös som utför kvalitetshöjande arbete och 
erhåller ersättning motsvarande a-kassa under maximalt 
6 månader med möjlighet till förlängning till 9 
månader. Resursarbetena är en tillfällig lösning och inte 
ett permanent inslag.
Den nu föreslagna 8-miljarderssatsningen är en del 
av en större insats för att stärka verksamheterna i 
välfärden. Återbetalningsskyddet som utfärdades hösten 
1996, med anledning av att de preliminära 
skatteinkomsterna räknades upp med 2,6 miljarder 
kronor, skapar en god grund för att sysselsättningen i 
den kommunala sektorn inte skall fortsätta falla utan 
tvärtom öka. Välfärdens kärna stärks. Eftersom andelen 
kvinnor som jobbar i offentlig sektor är stor, har dessa 
insatser särskilt positiva effekter på kvinnors möjlighet 
att få arbete.
Utjämningssystemets effekter för resursfördelningen 
mellan kommuner och landsting med befolknings-
minskning och sådana med befolkningsökning behöver 
belysas närmare. Frågan bör med förtur behandlas av 
den parlamentariska kommitté som har till uppgift att 
utvärdera utjämningssystemets effekter. 
Många människor känner i dag en oro i vardagslivet 
och en bristande trygghet på gator och torg. Regeringen 
aviserar därför ett tillskott på 200 miljoner kronor 1998 
till rättsväsendet för bl.a. satsningar inom polisen. 
Denna satsning på lag och rätt syftar till att bekämpa 
brottsligheten och öka tryggheten. 
Regeringen överväger frågan om privata 
pensionsförsäkringars ställning vid inkomstberäkningar 
av efterlevandepensionen. Regeringen återkommer med 
förslag i budgetpropositionen. 
1.4.4	Offensivare arbetsmarknadspolitik 
Arbetsmarknadspolitiken har en viktig roll i den eko-
nomiska politiken. Den främjar tillväxt och 
sysselsättning genom att öka flexibiliteten på 
arbetsmarknaden, motverka inflationsdrivande 
bristsituationer, stärka arbetskraftens kompetens och 
förebygga permanent utslagning av personer från 
arbetslivet. Arbetsmarknadens funktionssätt är av 
avgörande betydelse för att målet om 4 procents öppen 
arbetslöshet år 2000 skall kunna uppnås. 
Regeringen har sedan den tillträdde arbetat med att 
reformera den aktiva arbetsmarknadspolitiken. 
Utbildning och kompetenshöjning är ett centralt inslag i 
strategin för att återföra arbetslösa till reguljärt arbete. 
De lokala arbetsförmedlingarna har stärkts. 
Kommunerna har fått ett starkare inflytande. De 
arbetsmarknadspolitiska medlen har blivit mer flexibla 
och individuellt anpassade. Konkreta och realistiska 
individuella handlingsplaner upprättas mellan den 
arbetssökande och arbetsförmedlingen. Därigenom 
tydliggörs både den arbetssökandes och arbetsför-
medlingens ansvar. Syftet är att påskynda återgången till 
den reguljära arbetsmarknaden.
Den höga arbetslösheten och stora åtgärdsvolymen 
ställer arbetsmarknadspolitiken inför svåra 
påfrestningar. Ett sådant problem är 
undanträngningseffekterna, bl.a. i form av att personer 
som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utför 
arbete som i annat fall skulle ha utförts av reguljärt 
sysselsatta. Åtgärder med en hög subvention av 
arbetskraften är verkningsfulla och möjliga enbart om 
de omges med ett regelverk som minskar sådana 
undanträngningseffekter. Subventionen måste riktas in 
mot arbetslösa som utan subvention skulle haft svårt att 
komma in på den ordinarie arbetsmarknaden, t.ex. 
långtidsarbetslösa. Åtgärder som medför risk för en 
relativt stor undanträngning kan endast accepteras om 
subventionen inte är för hög. Åtgärden innebär då ett 
relativt stort åtagande av den som tillhandahåller 
åtgärdsplatsen och därmed en lägre tröskel för 
omvandling till reguljärt arbete.
Ett annat problem är att de stora åtgärdsvolymerna 
kan leda till att kvalitetskraven på 
arbetsmarknadspolitiken sänks. Regeringen aviserar 
därför ett tillskott på 1 miljard kronor till yrkesinriktad 
arbetsmarknadsutbildningen för att höja kvaliteten. 
Därmed minskar risken för att det uppkommer brist på 
vissa yrkesgrupper. Arbetsmarknadsverket kommer 
också att tillfälligt tillföras ytterligare personalresurser 
för 1997. 
Under återstoden av 1997 ges en möjlighet till 
tillfällig avgångsersättning för äldre långtidsarbetslösa. 
Möjligheten ges till dem som är mellan 60 och 64 år 
samt har varit inskrivna vid arbetsförmedlingen under 
minst 12 månader under tiden 1 januari 1996 till 15 
april 1997. Ersättningen är permanent och motsvarar a-
kassa utan aktiveringskrav. Regeringens avsikt är att 
senast i samband med budgetpropositionen föreslå att en 
s.k. generationsväxling skall genomföras. Regeringen 
kommer under hösten därutöver att presentera 
ytterligare förslag till ungdomsåtgärder. 
För att motverka passivitet och utslagning aviserar 
regeringen en försöksverksamhet för arbetslösa att 
deltaga i olika projekt. Avsikten är att regeringen skall 
kunna medge undantag från vissa regler i bidraget för 
arbetslöshetsförsäkringen. Deltagare skall vara 
berättigade till a-kassa eller KAS. Försöket är 
tidsbegränsat fr.o.m. den 1 juli 1997 till utgången av 
1998, därefter skall en utvärdering genomföras. Den 
totala omfattningen är 500 miljoner kronor 1997 och 1 
miljard kronor 1998. Härmed uppnås en flexiblare 
användning av bidraget till arbetslöshetsersättningen och 
ytterligare steg mot ett ökat utrymme för den 
kommunala nivå i arbetsmarknadspolitiken tas.
Arbetslöshetsförsäkringen skall bidra till trygghet vid 
omställning från ett arbete till ett annat, inte utgöra ett 
permanent försörjningssystem. Under arbets-
löshetsperioden ska aktiva insatser göras som förstärker 
den enskildes ställning på arbetsmarknaden, genom 
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildning. 
Försäkringen bygger på en arbets- och kompetenslinje 
där aktiva insatser alltid skall komma i första hand. 
Arbetslöshetsförsäkringen utgör ett ömsesidigt kontrakt 
mellan den arbetslöse och samhället. Om den arbetslöse 
gör allt vad han eller hon kan för att åter få ett jobb 
ställer staten upp med att erbjuda utbildning och 
kompetenshöjning. Regeringen har föreslagit en höjning 
av ersättningsnivån från 75 procent till 80 procent från 
den 29 september 1997. Höjningen är fullt ut 
finansierad bl.a. genom en höjning av 
arbetslöshetskassornas bidrag till försäkringen.
1.4.5	Lönebildningen måste fungera
En väl fungerande lönebildning är en förutsättning för 
att arbetslösheten skall kunna halveras. Under de 
senaste 20 åren har lönebildningen inte fungerat 
tillfredsställande. Lönerna har ökat för snabbt i 
förhållande till våra viktigaste konkurrentländer. Inför 
1995 års avtalsrörelse formulerade den s.k. Edin-
gruppen, som var sammansatt av ekonomer hos 
arbetsmarknadens parter, en norm som kom att kallas 
Europanormen. Denna gick ut på att lönekostnaderna på 
den svenska arbetsmarknaden i genomsnitt borde öka i 
samma takt som i det övriga Västeuropa. 
De förhandlingar som följde under år 1995 kom att 
leda till att lönerna ökade snabbare än i Västeuropa i 
övrigt. Detta har möjligen på kort sikt varit till fördel 
för många som har arbete, eftersom löneökningarna och 
den låga inflationen kortsiktigt ledde till den högsta 
reallöneökningen sedan det tidiga 1960-talet. Men det 
har också varit till nackdel för sysselsättningen i Sverige 
och därmed för såväl sysselsatta som arbetslösa p.g.a. 
högre kostnader för arbetslösheten. Lönebildningen har 
gått i otakt med sysselsättningen. 
Konsekvenserna av brister i lönebildningen är 
annorlunda nu mot förr. Om lönekostnaderna steg mer i 
Sverige än i omvärlden under 1970- och 1980-talen 
medförde det på kort sikt ökad inflation och först på 
längre sikt försvagad konkurrenskraft och risk för 
arbetslöshet och devalvering. Den djupa krisen i början 
av 1990-talet uppkom efter en sådan process med hög 
inflation och försvagad konkurrenskraft. Utvecklingen 
visar att en beredvillighet att acceptera inflation inte ger 
en hållbart låg arbetslöshet. Inflationsvägen är stängd. 
Om lönekostnaderna stiger mer i Sverige än i 
omvärlden i dagens situation med stabilt låga pris- och 
löneökningar i vår omvärld, internationellt integrerade 
kapital- och valutamarknader och en stängd 
inflationsväg medför det stigande räntor och därmed 
även på kort sikt ekonomisk åtstramning och stigande 
arbetslöshet. 
Förr var det under en övergångstid möjligt att 
misslyckas och leva med konsekvenserna av brister i 
lönebildningen. Det är det inte längre. Nu leder högre 
löneökningar än i omvärlden till att massarbetslösheten 
biter sig fast. 
Viktiga förutsättningar för lönebildningen bestäms av 
regeringens och riksdagens beslut avseende den samlade 
ekonomiska politiken, dvs. skatte- och 
transfereringssystemen, arbetsmarknads- och 
utbildningspolitiken samt arbetsrätten inklusive 
lagstiftning om konflikter och medling. Men det helt 
avgörande direkta inflytandet över lönebildningen ligger 
hos arbetsmarknadens parter, som bestämmer de regler 
som styr avtalsförhandlingar och avtalsinnehåll. 
Regeringen gav i maj 1996 i uppdrag åt parterna på 
arbetsmarknaden att fram till den 31 mars 1997 
gemensamt formulera nödvändiga förändringar av 
förhandlings- och lönebildningssystemet för att 
säkerställa en bättre fungerande lönebildning. Detta 
uppdrag har resulterat i flera bidrag. Av särskilt intresse 
är det samarbetsavtal som har ingåtts mellan 
arbetstagare och arbetsgivare inom industrin och det 
förslag som har arbetats fram inom LO:s s.k. LISA-
projekt. Regeringen välkomnar samtliga förslag och 
avser att tillsätta en utredning för att arbeta vidare med 
en del av de konstruktiva förslag som framkommit. 
Utredningen skall bl.a. undersöka möjligheterna att 
förstärka medlingsinstitutionen.
1.5	Budget- och skattepolitiken
Budgetpolitiken karaktäriseras av fortsatt stramhet. 
Aktuella beräkningar visar att det finns ett 
reformutrymme på ca 14 miljarder kronor för 1998. 
För att säkra detta utrymme har följande principer 
tillämpats: De återstående delarna av 
konsolideringsprogrammet genomförs. Överskridanden 
av budgeterade belopp skall finansieras. 
Besparingsförslag som visar sig få mindre effekt än 
beräknat skall kompletteras med nya åtgärder så att 
avsedda besparingar uppnås.
Utgiftstak 1998–2000
Den ekonomiska utveckling som ligger till grund för 
nuvarande beräkning är ur statsfinansiell synvinkel 
gynnsammare än den som budgetpropositionen 
baserades på. Denna utveckling i kombination med att 
de strama principerna för budgetpolitiken upprätthålls 
har lett till att ett utrymme för reformer uppkommer 
1998. Utgiftsökningarna och skattelättnaderna som 
föreslås i denna proposition ryms därför inom de 
fastställda utgiftstaken och överensstämmer med de 
fastlagda budgetpolitiska målen. Utgiftstaken 1998 och 
1999 ligger fast. Fördelningen mellan utgiftsområdena 
har dock reviderats sedan budgetpropositionen.
Taket för statens utgifter år 2000 föreslås vara 744 
miljarder kronor. Denna nivå innebär att utgifterna realt 
sett är i stort sett oförändrade från de båda föregående 
åren. Utgiftstaket som andel av BNP sjunker därmed 
från 41,2 procent 1997 till 39,1, 38,0 och 36,7 procent 
1998; 1999 respektive år 2000. 
Saneringen av de offentliga finanserna
För att saneringen av statsfinanserna skulle ge ett 
snabbt, kraftigt och varaktigt resultat har arbetet 
bedrivits längs två linjer. Dels har ett 
konsolideringsprogram på sammanlagt 126 miljarder 
kronor genomförts, dels har institutionella förändringar 
som syftar till att förebygga och förhindra en framtida 
okontrollerad försämring av de offentliga finanserna 
vidtagits.
Konsolideringsprogrammet skall genomföras i sin 
helhet. Fortfarande återstår dock vissa delar att 
precisera och andra delar har ännu inte trätt i kraft. 
Dessa återstående delar kommer att preciseras och 
genomföras så att programmet får full effekt 1998. 
Varje halvår görs en uppföljning av programmet, senast 
i budgetpropositionen 1996 och nu även i denna 
proposition.
TABELL 1.6  BESLUTSLÄGET 1998
MIILJARDER KRONOR
INKOMSTE
R
UTGIFTER
TOTALT
Preciserade 
beslut
59,4
65,0
124,4
Aviserade beslut
0,0
1,1
1,1
Återstår att 
åtgärda
0,0
0,0
0,0
Summa
59,4
66,1
125,5
Budgetprocessen
Stora förändringar av budgetprocessen och de 
institutionella förhållandena har ägt rum de senaste 
åren. Av de institutionella förändringarna är införandet 
av ett utgiftstak den mest genomgripande. Utgiftstaket 
omfattar i princip hela den offentliga sektorns utgifter. 
För staten, statsskuldsräntorna undantagna, samt 
socialförsäkringssektorn utanför statsbudgeten läggs ett 
utgiftstak fast. För kommunerna begränsas utgifterna 
indirekt genom att inkomsterna i form av skatt och 
statsbidrag begränsas samtidigt som ett balanskrav 
gäller för kommuner och landsting.
Utgiftstaket är treårigt och rullas varje år framåt. I 
1996 års vårproposition fastställdes taken för åren 
1997–1999. I föreliggande proposition föreslås tak för 
år 2000. Beräkningen av utgiftstaket bygger på 
prognoser för ett flertal samhällsekonomiska variabler 
såsom tillväxt, arbetslöshet, ränta och inflation. Taket är 
nominellt. Det statliga taket får inte överskridas. Om 
det krävs eller är önskvärt att utgifterna ökar inom vissa 
områden måste detta lösas genom omprövningar inom 
ramen för det totala taket.
Den första januari 1997 trädde lagen om 
statsbudgeten i kraft. Regelverken kring den nya 
budgetprocessen gavs därmed en fast form. Besluten 
om budgeten koncentreras, vilket ökar möjligheterna att 
göra prioriteringar mellan olika områden.
Ytterligare en del av de institutionella förändringarna 
är den skärpta uppföljningen av utgifterna under 
innevarande budgetår. Fackdepartementen har ansvar 
för att varje kvartal prognostisera utgifterna på samtliga 
anslag för det innevarande året. I de fall utgifterna ser 
ut att bli högre än budgeterat skall fackdepartementen 
komma med förslag till åtgärder för att förhindra att 
budgeten överskrids.
1.5.1	Skattepolitiken
Starka statsfinanser är ett grundläggande villkor för en 
uthållig välfärd. Det är viktigt att skattesystemet 
stimulerar till arbete och investeringar. Skatternas 
främsta syfte är dock att finansiera våra gemensamma 
utgifter. Tar man hänsyn till att även underskotten 
måste betalas har det egentliga skatteuttaget, dvs. 
skattekvoten plus det offentliga underskottet, sjunkit 
sedan 1993. Det förbättrade statsfinansiella läget gör att 
även det totala skatteuttaget kommer att kunna minskas 
något från 1999. En av flera tänkbara åtgärder är 
inkomstskattelättnader för låg- och medelinkomsttagare. 
Diagram 1.9
Den egentliga skattekvoten
Skattesystemet medverkar till en rättvis fördelning. Ett 
exempel på detta är beskattningen av förmögenhet. En 
ny lag om förmögenhetsskatt har presenterats under 
våren. Skattesystemet är emellertid bara ett bland flera 
fördelningsinstrument. Minst lika viktig för att 
motverka ökade klyftor är en väl fungerande 
arbetsmarknad och en bra utbildningspolitik. 
Det sammantagna resultatet av den ekonomiska 
politiken har medfört att företagsklimatet har 
förbättrats, trots att även företagen har fått bidra till 
saneringen av de offentliga finanserna. 
Företagsbeskattningen i Sverige är sedan länge 
förmånlig i ett internationellt perspektiv. Lättnader i 
ägarbeskattningen har genomförts för att förbättra 
villkoren för nyinvesteringar och kapitalförsörjning i 
små och medelstora företag. Därigenom förbättras 
villkoren för de företag som inte har tillgång till den 
internationella kapitalmarknaden. 
En rad åtgärder har genomförts och genomförs för 
att ytterligare förbättra företagsklimatet för de mindre 
och medelstora företagen. Nedsättningen av 
arbetsgivaravgifter med särskild inriktning mot mindre 
företag utvidgas och kommer att omfatta en lönesumma 
på högst 850 000 kronor per år. Beskattningen av små 
och medelstora företag lindras genom att det s.k. 
löneunderlaget höjs från 70 till 100 procent vid 
beräkning av bl.a. lättnadsutrymmet. Enskilda 
näringsidkare m.fl. kommer också att kunna ta ut en 
större del av inkomsten som kapitalinkomst. Det s.k. 
kapitalförlustbegreppet tas bort ur lagstiftningen, vilket 
gör det möjligt att dra av förluster t.ex. på grund av att 
man utsatts för brott. Skattereglerna har förändrats för 
att underlätta generationsskiften. 
Tjänstebeskattningsutredningen har lämnat sitt 
slutbetänkande som nu är föremål för remissbehandling. 
Det pågår även ett arbete för att förenkla skattereglerna 
för enskilda näringsidkare.
TABELL 1.7  BOLAGSSKATTEN I OLIKA 
EU-LÄNDER
LAND
BOLAGSSKATTESATS
Sverige
28,00
Belgien
40,17
Danmark
34,00
England
33,00
Finland
28,00
Frankrike
36,66
Grekland   a)
40,00/35,00
Holland
35,00
Irland
38,00
Italien
53,20
Luxemburg
40,29
Portugal
39,60
Spanien
35,00
Tyskland   b)
45,00/30,00
Österrike
34,00
a) lägre skattesats för noterade inhemska företag
b) lägre skattesats för utdelade vinster
Källa: OECD
Under våren lägger regeringen förslag om ett nytt 
system för skattebetalningar. Därmed kommer både 
företagens och skatteförvaltningens arbete att underlättas 
och effektiviseras på en rad sätt. Det nya systemet med 
s.k. skattekonton skall träda i kraft den 1 januari 1998. 
I strävan efter ett gott företagsklimat ingår också 
kampen mot den ekonomiska brottsligheten. 
Konkurrensen får inte snedvridas av att en del företag 
genom ohederlighet skaffar sig orättmätiga fördelar 
gentemot de hederliga. Regeringen har lagt en rad 
förslag som förbättrat och effektiviserat 
skattemyndigheternas arbete. Tidigare har 200 miljoner 
kronor per år avsatts till skatteförvaltningen som 
särskilda medel för skattekontroll. Genom ändring i 
revisionsreglerna kommer skattekontrollen att bli 
effektivare. I samma syfte har förslag nyligen lämnats 
till riksdagen om att skattemyndigheterna skall ges 
vidgade möjligheter att föra in uppgifter från andra 
myndigheter i skatteregistret. Flera utredningar som 
tillsatts inom området, bl.a. skatteflyktskommittén, 
skattekontrollutredningen och ekobrottsutredningen, har 
under vintern och våren lämnat förslag till ytterligare 
förbättringar inom området.
Ett högt skatteuttag ställer stora krav på att 
skattesystemet är ekonomiskt effektivt. Skatteplanering 
och andra snedvridningar kan annars undergräva 
ekonomins funktionsförmåga. För att skattesystemet 
skall ha en allmän acceptans är det viktigt att det är 
någorlunda enkelt och överskådligt och att 
möjligheterna till fusk och överutnyttjande är små. 
Genom skattereformen 1990–1991 fick Sverige ett 
hållbart skattesystem med förhållandevis enkla regler 
baserade på sunda principer. Sambandet mellan 
inkomsten och hur mycket man faktiskt betalade i skatt 
ökade väsentligt. Regeringen kommer att redovisa sin 
slutgiltiga bedömning av skattereformen i 
budgetpropositionen i höst.
Socialförsäkringarna finansieras genom allmänna 
egenavgifter, socialavgifter och allmänna skattemedel. 
De senaste åren har det gjorts stora förändringar av 
regelverket, bl.a. har egenavgiften omvandlats från en 
arbetslöshetsförsäkringsavgift till en 
sjukförsäkringsavgift samt höjts i flera etapper. Vidare 
har utgifter flyttats mellan de olika försäkringarna. Det 
har inneburit att en obalans uppstått i den meningen att 
intäkterna från de olika avgifterna inte motsvarar 
kostnaderna för motsvarande försäkringar. 
Sjukförsäkringen uppvisar t.ex. ett överskott, medan de 
pensioner som skattefinansieras uppvisar ett underskott. 
Totalt sett står socialavgifter och allmänna egenavgifter 
för 75 procent av socialförsäkringarnas samlade 
utgifter. Regeringen avser att se över strukturen på 
socialavgifterna och återkomma till riksdagen.
Skattepolitiken utgör också en del i arbetet för att 
göra Sveriges ekonomi långsiktigt hållbar även ur en 
ekologisk synvinkel. Genom att skatter används som 
ekonomiska styrmedel kan de bidra till att höja 
omvandlingstrycket och styra konsumtionen i 
miljövänlig riktning. Sverige ligger i dag mycket långt 
framme i beskattningen av fossila bränslen. 
Avskaffandet av försäljningsskatten för personbilar och 
den nya utformningen av beskattningen av förmånsbilar 
bidrar till att stimulera förnyelsen av bilparken. Därmed 
blir bilarna mer miljövänliga och trafiksäkra samtidigt 
som bilförmånshavarna får ökade incitament att minska 
det privata körandet. Den utredning som skall se över 
vägtrafikens samlade beskattning för att uppnå en bättre 
styreffekt vad avser trafiksäkerhet och miljö kommer att 
redovisa sina resultat senare i år. 
Vattenkraftskatten sänks. Därigenom skapas 
förutsättningar för sänkta elpriser för elintensiv industri. 
Regeringen avser att återkomma till frågan om nivån på 
och utformningen av produktionsskatten på el på längre 
sikt.
Utformningen av energibeskattningen kommer också 
att ses över. Uppgörelsen om det framtida 
energisystemet är klar, och skatteväxlingskommitténs 
och alternativbränslekommitténs förslag är ute på 
remiss. Frågorna om energibeskattningen bereds nu i ett 
sammanhang inom regeringskansliet. Viktiga 
utgångspunkter är att åstadkomma en bättre 
miljöstyrning, att genomföra inriktningen från 
energiuppgörelsen samt att den energiintensiva 
industrins konkurrenskraft inte skall äventyras. Avsikten 
är att en ny utformning av energibeskattningen skall 
kunna presenteras under våren 1998 och att den skall 
kunna träda i kraft 1999. 
Skatteväxlingskommittén rekommenderar att en 
successiv skatteväxling genomförs. Regeringen avser att 
senare för riksdagen redovisa sin bedömning av frågan 
och också presentera olika förslag. Under det närmaste 
året kommer en avfallsskatt att införas. 
1.6	Rättvis fördelning
När regeringen tillträdde i oktober 1994 var Sverige i 
ett mycket utsatt läge. Lånebehovet beräknades för 
budgetåret 1994/95 uppgå till 230 miljarder kronor. Var 
tredje krona i statsbudgeten utgjorde en lånad krona. I 
förlängningen hotade en statsfinansiell kollaps. En sådan 
utveckling hade varit oacceptabel, inte minst på grund 
av de fördelningspolitiska effekter den skulle ha fått. De 
människor som mest behöver den offentliga sektorn 
skulle ha drabbats hårdast om budgeten inte sanerats.
Saneringsprogrammet utformades efter tre grund-
läggande principer.
–	Det skulle verka så snabbt som möjligt. Därmed 
skulle statsskulden sluta växa och utgifterna för 
statsskuldsräntorna hållas nere samtidigt som ett 
återvunnet förtroende för den ekonomiska politiken 
skulle få räntorna att falla.
–	Bördorna skulle bäras rättvist. De som hade det bäst 
ställt skulle bära den tyngsta bördan.
–	Vården, omsorgen och skolan skulle prioriteras 
framför transfereringar. Det går att i efterhand 
kompensera några år med lägre materiell standard. 
En otrygg omsorg de första levnadsåren eller en 
förlorad skoltid är däremot nästan omöjlig att 
ersätta. 
Rättvis fördelning är ett av de viktigaste målen för 
politiken. Regeringen är dock väl medveten om att de 
gångna årens förda politik har inneburit påfrestningar 
för många människor. En budgetsanering på 126 
miljarder kronor märks givetvis i människors vardag. 
Med en så omfattande budgetsanering på kort tid har det 
varit oundvikligt att även svagare grupper fått göra stora 
uppoffringar. Samtidigt står det helt klart att 
saneringspolitiken var absolut nödvändig. I längden 
finns inte något utrymme för att bedriva en rättvis 
fördelningspolitik, om det saknas en fast grund 
bestående av sunda finanser. Det är därför de svagare 
grupperna som har allra mest att vinna på stärkta 
offentliga finanser. Även lägre räntor, prioriteringar av 
de offentliga välfärdsverksamheterna samt 
kraftsamlingen mot arbetslösheten har gynnsamma 
fördelningseffekter. 
Regeringen har fortlöpande redovisat de 
fördelningspolitiska effekterna av den förda politiken. 
För att bördorna skall bäras rättvist har 
saneringsprogrammet omfattat både höjda skatter och 
besparingar.
Diagram 1.10
Förändring av disponibel inkomst, justerad för 
försörjningsbörda, till följd av 
sanneringsprogrammet
I diagram 1.10 redovisas en reviderad analys av 
saneringsprogrammets fördelningseffekter. Kalkylen 
avser de statiska effekterna av saneringsprogrammet, 
dvs. ingen hänsyn har tagits vare sig till vad som skulle 
ha hänt om ingenting hade gjorts eller till de fallande 
räntorna. Figuren visar de kombinerade direkta 
effekterna av i stort sett alla åtgärder inom skatte- och 
transfereringssystemen då alla åtgärder trätt i kraft 
1998. Hushållen är uppdelade i deciler (tiondelar) 
beroende på ekonomisk standard (i decil 1 finns de med 
lägst ekonomisk standard, i decil 10 de med högst). 
Hänsyn har tagits till hushållens sammansättning. 
Åtgärderna i skattesystemet, socialförsäkringen och 
bidragen har enligt de nya beräkningarna en något 
jämnare fördelningspolitisk profil än i tidigare 
redovisade kalkyler. Det beror främst på att effekterna 
av den reducerade uppräkningen av basbeloppet mildras 
på grund av förbättringarna i statsfinanserna och den 
kraftigt minskade inflationen. Basbeloppet för 1998 
antas räknas upp med 80 procent av förändringen i KPI 
i stället för med 60 procent. De höjda 
ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna till 80 procent 
bidrar också till en jämnare profil, liksom även att 
åtgärderna i arbetslöshetsförsäkringen inte får den 
utformning som tidigare antagits. Resultaten har också 
delvis påverkats av uppdateringen med de senaste 
riksdagsbesluten. Vid revideringen har använts en mer 
aktuell databas, nya ekonomiska antaganden om 
inflation, ränteläge, löneökning osv. samt i flera fall 
förbättrade metoder för att efterlikna olika åtgärder.
Diagram 1.11
Effekter för kvinnor och män av 
saneringsprogrammet - disponibel inkomst
Anm: Kvinnors och mäns arbetsinkomster och transfereringar har beräknats efter 
skatt. För makar har hushållets skattefria transfereringar delats lika.
Analyserna visar också att nettoeffekterna av 
saneringsprogrammet i genomsnitt i stort sett är lika för 
kvinnor och män (diagram 1.11). Män berörs i högre 
grad av skatteåtgärderna, kvinnor främst av minskade 
transfereringar.
Ett annat sätt att studera effekterna av 
saneringsprogrammet är att se hur stor del respektive 
inkomstgrupp har bidragit med i saneringen av de 
offentliga finanserna. I diagram 1.12 visas utfallet av 
gjorda beräkningar. Resultatet är att den femtedel som 
har den högsta ekonomiska standarden (decil 9 och 10 
tillsammans) bidrar med drygt 40 procent av 
saneringen, medan den femtedel som har lägst 
ekonomisk standard (decil 1 och 2 tillsammans) bidrar 
med knappt 13 procent.
Diagram 1.12
Andel av saneringsprogrammet som 
respektive decilgrupp bidrar med
Den förda ekonomiska politiken har haft som en central 
uppgift att skapa förutsättningar för en lägre ränta. I 
april 1995 var räntan på en tioårig statsobligation 11,2 
procent. Två år senare, i april 1997 ligger motsvarande 
ränta på 7,1 procent. Den lägre räntenivån bidrar på 
olika sätt till att tillväxten kan ta fart och till att 
sysselsättningen kan öka. Förutom att den gör det lättare 
att bära finansieringen av en investering minskar den 
även boendekostnaderna. Som framgår av diagram 1.13 
är fördelningseffekterna av en sänkt räntenivå i 
huvudsak positiva. Alla decilgrupper tjänar på lägre 
räntor. Hushåll med lägst standard får emellertid den 
största förbättringen, främst eftersom en större andel av 
deras inkomster går till boendet. Boendekostnaderna är 
starkt beroende av räntenivån.
Diagram 1.13
Fördelningseffekter av den lägre räntan
Anm: Beräkningen visar förändringen av hushållens inkomster vid fullt 
genomslag av en bestående räntesänkning motsvarande ca 4 procentenheter 
lika för alla hushåll, i form av minskade ränteinkomster, ränteutgifter och 
bostadsutgifter. Värdeförändringar på olika tillgångar beaktas ej.
Den största fördelningspolitiska orättvisan finns idag 
mellan dem som saknar jobb och dem som arbetar. Den 
är inte enbart ekonomisk utan kanske framför allt 
mänsklig. Att inte ha ett jobb att gå till ökar 
utanförskapet och passiviserar. Det är ett av många skäl 
till att riksdagen på förslag av regeringen har ställt sig 
bakom målet att halvera den öppna arbetslösheten till 4 
procent år 2000. I diagram 1.14 visas en beräkning av 
de omedelbara fördelningspolitiska konsekvenserna av 
en halverad öppen arbetslöshet till år 2000. En sådan 
utveckling har en mycket god fördelningsprofil.
Diagram 1.14
Fördelningseffekter av en halverad arbetslöshet
Anm: Ett förenklat räkneexempel som visar effekterna på hushållens disponibla 
inkomster om arbetslösa får sysselsättning och lön i stället för arbetsmarknadsstöd.
Den kraftigt ökade inkomstspridningen 1994 har oroat 
många och tagits som bevis för att inkomstklyftorna 
ökar kraftigt i Sverige under 1990-talet. Analyserna i 
budgetpropositionen 1996 pekade dock på att ökningen 
var tillfällig och berodde på exceptionellt höga 
realisationsvinster 1994 (bilaga 4, prop. 1996/97:1). 
Många hushåll sålde aktier och andra värdepapper för 
att dra nytta av den tillfälligt låga skatten på 
realisationsvinster. De preliminära resultaten från 
SCB:s undersökning av hushållens inkomster visar nu 
att inkomstspridningen minskade kraftigt 1995, dvs. det 
första året som åtgärderna i saneringsprogrammet 
började påverka inkomstfördelningen. Därmed är det 
tveksamt om utvecklingen hittills under 1990-talet 
tydligt visar på några statistiskt säkra generella ökningar 
av inkomstklyftorna.
Med en 
halverad 
arbetslöshet, 
fortsatt låga 
räntor och 
låg inflation 
ökar 
möjligheten 
betydligt att 
inkomstklyfto
rna under 
återstoden av 
detta årtionde 
återigen skall 
minskas. Den 
ekonomiska 
politiken har 
således lagt 
en god grund 
för att öka 
jämlikhet och 
välstånd för 
hela det 
svenska 
folket
2
Förslag till
riksdagsbeslut
 
.
2 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
X
såvitt avser den ekonomiska politiken och utgiftstaket
1.	godkänner de allmänna riktlinjer för den 
ekonomiska politiken som regeringen förordar 
(avsnitt 1),
2.	fastställer ett långsiktigt mål om ett överskott i de 
offentliga finanserna på 2 procent av 
bruttonationalprodukten i genomsnitt över en 
konjunkturcykel (avsnitt 4.3),
3.	fastställer målen för budgetpolitiken om ett överskott 
i de offentliga finanserna till 0,5 procent av 
bruttonationalprodukten för år 1999, 1,5 procent för 
år 2000 och 2 procent för år 2001 (avsnitt 4.3),
4.	godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna 
för åren 1998-2000 (avsnitt 5.5),
5.	fastställer utgiftstaket för staten inklusive 
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten 
för år 2000 till 744 miljarder kronor (avsnitt 5.5),
6.	godkänner den preliminära fördelningen av 
utgifterna på utgiftsområden åren 1998 - 2000 som 
riktlinjer för regeringens budgetarbete (avsnitt 5.6 
och tabell 5.8),
7. 	godkänner beräkningen av utgifterna inom den 
kommunala sektorn (avsnitt 5.5 och avsnitt 8),
8.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1962:381) om allmän försäkring,
såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för 
budgetåret 1997
9.	antar regeringens förslag till lag om ändring i 
bankrörelselagen (1987:617),
10.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1993:389) om assistansersättning,
11.	antar regeringens förslag till lag om försök med 
resursarbete,
12.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
13	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
14.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1997:000) om ändring i lagen (1973:370) om 
arbetslöshetsförsäkring,
15.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1997:000) om ändring i lagen (1973:371) om 
kontant arbetsmarknadsstöd,
16.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring,
17.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1997:000) om införande av lagen (1997:000) om 
arbetslöshetsförsäkring om lagen (1997:000) om 
arbetslöshetskassor,
18.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1997:000) om försök med resursarbete,
19.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1995:706) om kommuners ansvar för ungdomar,
20.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för 
arbetslösa,
21.	antar regeringens förslag till lag om ändring i 
studiestödslagen (1973:349),
22.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1993:737) om bostadsbidrag,
23.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1996:1349) om ändring i lagen (1993:737), om 
bostadsbidrag,
24.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner 
och landsting,
25.	godkänner vad regeringen förordat om avräkning av 
anslag och inkomsttitlar (avsnitt 6.2),
26.	beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för 
budgetåret 1997 ändra det under utgiftsområde 2 
anvisade obetecknade anslaget Kostnader för vissa 
nämnder till ett ramanslag,
27.	bemyndigar regeringen att sälja, byta eller på annat 
sätt helt eller delvis avyttra statens aktieinnehav i 
Värdepapperscentralen VPC AB,
28.	bemyndigar regeringen att disponera ersättning som 
härrör från avyttring av aktier i 
Värdepappercentralen VPC AB till förvärv av aktier 
i eller bildande av bolag som direkt eller indirekt 
driver verksamhet enligt lagen (1992:543) om börs- 
och clearingverksamhet eller aktiekontolagen 
(1989:827),
29.	bemyndigar regeringen att genom apportförfarande, 
emission, kvittning eller på annat sätt överlåta 
försvarsfastigheter till ett av staten ägt aktiebolag ,
30.	bemyndigar regeringen att bilda ett särskilt 
aktiebolag för försvarsfastigheter samt att vidta de 
åtgärder som behövs för genomförandet av 
bolagsbildningen,
31.	bemyndigar regeringen att besluta om och vidta de 
åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av 
bolagsbildningen,
32.	bemyndigar regeringen att genomföra den slutliga 
avvecklingen av Securum AB enligt de principer 
som redovisas (avsnitt 6.4),
33.	fastställer ett beräknat avgiftsuttag för 
teleberedskapsavgiften under budgetåret 1997 till 
sammanlagt 50 000 000 kronor, 
34.	fastställer det sammanlagda avgiftsuttaget för 
elberedskapsavgiften under budgetåret 1997 till 
sammanlagt 100 000 000 kronor,
35.	bemyndigar regeringen att för budgetåren 1997 - 
2001 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i 
samband med beslut om beredskapsåtgärder inom 
elförsörjningen i enlighet med vad som anförs 
(avsnitt 6.7),
36.	bemyndigar regeringen att ikläda staten 
betalningsansvar på ytterligare 322 000 000 kronor 
för att uppfylla det statliga garantiåtagandet mot 
Nordiska investeringsbanken,
37.	godkänner att högst 500 000 000 kronor får 
användas under budgetåret 1997 för 
försöksverksamhet med friare användning av 
arbetslöshetsersättning,
38.	godkänner vad regeringen föreslår om tillfällig 
avgångsersättning,
39.	godkänner att högst 100 000 000 kronor av det 
under utgiftsområde 14 anvisade anslaget 
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för 
tillfälliga personalförstärkningar vid 
arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten 
samt för kontroll och uppföljning av att åtgärderna 
används på avsett sätt,
40.	godkänner regeringens förslag i fråga om 
förlängning av tid i arbetslivsutveckling,
41.	godkänner regeringens förslag i fråga om 
förlängning av tid i arbetsplatsintroduktion,
42.	godkänner regeringens förslag i fråga om att öka 
kvinnors företagande,
43.	godkänner regeringens förslag om ersättningsnivåer 
i utbildningsbidraget,
44.	godkänner regeringens förslag i fråga om 
Interpraktikstipendier,
45.	bemyndigar regeringen att i fråga om det under 
utgiftsområde 14 anvisade anslaget 
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett belopp om 
högst  55 000 000 kronor beställa tjänster som 
medför utgifter under kommande budgetår,
46.	godkänner vad regeringen föreslår om bidrags-
nivåer för anställda med lönebidrag vid de 
allmännyttiga organisationer som erhållit särskild 
dispens, 
47.	godkänner vad regeringen föreslår om att 
lönebidraget lämnas i form av ett belopp per dag 
samt att rekvisitionerna av lönebidrag skall ske 
månadsvis,
48.	godkänner vad regeringen förordar om bidrag för 
vuxenutbildning på grundskolenivå inom den 
särskilda vuxenutbildningssatsningen,
49.	godkänner regeringens förslag att 18 323 000 kronor 
av anslagsbehållningen på det i statsbudgeten för 
budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln 
uppförda reservationsanslaget Övriga utgifter inom 
forskning och forskarutbildning får användas som 
bidrag till särskilda kostnader och vissa projekt för 
Malmö högskola,
50.	bemyndigar regeringen att inom ramen för anslaget 
Bidrag till kulturmiljövård och kulturstöd vid 
ombyggnad besluta om bidrag på högst 40 000 000 
kronor för utbetalning under senare år, dock senast 
år 2000, 
51.	godkänner regeringens förslag till ändrade regler för 
räntesubventioner och investeringsbidrag för 
bostäder, såvitt gäller frågan om vissa tidpunkter för 
bostäder såvitt gäller frågan om vissa tidpunkter för 
färdigställande m.m. (avsnitt 6.15),
52.	godkänner regeringens förslag till ändrade regler för 
räntesubventioner för bostäder såvitt gäller frågor 
om beräkning av räntesats i vissa fall (avsnitt 6.15),
53.	godkänner regeringens förslag till ändrade regler för 
räntesubventioner för bostäder såvitt gäller frågan 
om räntebidrag efter exekutiv försäljning (avsnitt 
6.15),
54.	godkänner vad regeringen föreslår i fråga om 
ersättning till sekretariatsuppgifter för 
beslutsgruppen inom EG:s strukturfonder,
55.	godkänner den reviderade beräkningen av 
inkomsterna på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från 
EG,
56.	godkänner den föreslagna användningen av medel 
på det under fjortonde huvudtiteln anvisade 
reservationsanslaget Investeringsbidrag för 
främjande av omställning i ekologiskt hållbar 
riktning,
57.	godkänner att regeringen får använda högst 
60 000 000 kronor av anslaget Investeringsbidrag 
för främjande av anställning i ekologiskt hållbar 
riktning till radonsanering av dricksvatten (avsnitt 
6.17),
58.	godkänner att regeringen, eller den myndighet som 
regeringen beslutar, får besluta om förskottering av 
investeringar i statens spåranläggningar och att 
villkoren för detta skall utformas i likhet med vad 
som gäller för förskottering av väginvesteringar,
59.	bemyndigar regeringen att besluta om att Vägverket 
får ta upp lån i Riksgäldskontoret för att 
tidigarelägga vägprojekt om 2 169 000 000 kronor, 
60.	bemyndigar regeringen att belasta det under 
utgiftsområde 22 anvisade anslaget Byggande av 
vägar med kostnader för räntor och amorteringar 
avseende lån för vägprojekten E18/20 Örebro-
Arboga, E4 Stora Åby-Väderstad, E22 Söderåkra - 
Hossmo samt E4 trafikplats Hallunda,
61.	godkänner vad regeringen föreslår avseende 
uppkomna driftskostnader för administrationen av 
Jordbrukets blockdatabas,
62.	bemyndigar regeringen att ta emot aktier i 
bolagiserade industriforskningsinstitut,
63.	bemyndigar regeringen att tillsammans med 
Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling 
bilda ett holdingbolag, som skall äga aktier i de till 
aktiebolag ombildade industriforskningsinstituten,
64.	bemyndigar regeringen att utnyttja det under 
utgiftsområde 24 anvisade anslaget Kostnader för 
omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m. 
för statens kostnader vid bildandet av 
holdingbolaget,
65.	godkänner de föreslagna riktlinjerna för en 
sammanslagning av Sveriges geologiska 
undersökning och Statens oljelager,
66.	godkänner att inkomsterna från försäljning av olja 
m.m. fr.o.m. 1 juli 1997 sätts in på ett räntebärande 
konto i Riksgäldskontoret för att användas till 
finansiering av framtida kostnader för 
efterbehandling av lagringsanläggningar,
67.	bemyndigar regeringen att besluta om den 
verksamhet hos Exportkreditnämnden som genom 
planerade EU-regler definieras som konkurrensutsatt 
garantiverksamhet och om formerna och villkoren 
för avvecklingen av sådan verksamhet, inkluderande 
en eventuell försäljning eller överlåtelse av 
verksamheten,
68.	på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 
1997 godkänner ändrade ramar för utgiftsområden 
samt ändrade och nya anslag i enlighet med 
specifikation i tabell,
såvitt avser vissa skattefrågor
69.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1994:1776) om skatt på energi,
70.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1996:1220) om ändring i lagen (1994:1776) om 
skatt på energi,
71.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
72.	antar regeringens förslag till lag om ändring i 
kommunalskattelagen (1928:370),
73.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,
74.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1981:691) om socialavgifter,
75.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
76.	antar regeringens förslag till lag om ändringstal för 
1998 års taxeringsvärden,
77.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1994:1563) om tobaksskatt,
78.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1994:1551) om frihet  från skatt vid import, m.m.,
79.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1994:1565) om beskattning av privatinförsel av 
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är 
medlem i Europeiska unionen,
80.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
såvitt avser vissa kommunalfrågor
81.	antar regeringens förslag till lag med särskilda 
bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 
1998,
82.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1997:000) om kommunal redovisning,
83.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1997:000) om ändring i lagen kommunallagen 
(1991:900),
84.	antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen 
(1997:000) om ändring i kommunalförbundslagen 
(1985:894),
såvitt avser vissa inkomsttitlar
85.	godkänner följande nya inkomsttitlar för redovisning 
av statens inkomster:
-	Inlevererat överskott av statsstöd exportkredit,
-	Överskott av statsstöd exportkredit,
-	Ränteinkomster av lokaliseringslån,
-	Offentlig lagring försäljningsintäkter,
-	Offentlig lagring,
86.	godkänner att inkomsttitlarna 1425, 1426 och 1427 
får följande nya titel-  och undertitelbenämningar:
- 	Skatt på öl 1425:04,
- 	Skatt på vin och andra jästa drycker 1425:02,
-	Skatt på mellanklassprodukter 1425:03,
-	Skatt på etylalkohol föreslås få 1425:01,
-	Inkomsttiteln 1425 föreslås ändra namn till 
Alkoholskatt,
87.	godkänner följande nya benämningar på 
inkomsttitlar:
-	1473 Särskilda jordbrukstullar och 
sockeravgifter,
-	6111 Arealersättning,
-	6112 Kompletterande åtgärder,
-	6113 Övriga interventioner.
TABELL: SPECIFIKATION AV REVIDERADE RAMAR FÖR 
UTGIFTSOMRÅDEN SAMT 
REVIDERADE OCH NYA ANSLAG FÖR BUDGETÅRET 
1997 (tusentals kronor).
ANSLAG
S
BELOPP ENLIGT
FÖRSLAG TILL 
FÖRÄNDRING
NY RAM/
UTGIFTSOMRÅ
DE
NUMMER
STATSBUDGET
1997
AV RAM
AV 
ANSLAG
NY 
ANSLAGS
NIVÅ
1
Rikets styrelse
3 781 
330
-20 000
3 761 
330
E 2
Presstöd, ramanslag
541 579
-20 000
521 
579
2
Samhällsekonomi och 
finansförvaltning
3 807 
556
500 000
4 307 
556
B 4
Försäljning av aktier i Stadshypotek 
AB, ramanslag
60 000
-10 000
50 000
B 6
Värdering m.m. av aktier i 
värdepappers-centralen VPC AB, 
ramanslag
0
10 000
10 000
B 7
Investeringar i infrastrukturen på 
den svenska finansmarknaden, 
ramanslag
0
500 
000
500 
000
4
Rättsväsendet
20 824 
537
18 000
20 842 
537
B 1
Åklagarväsendet, ramanslag
627 237
18 000
645 
237
5
Utrikesförvaltning och internationell 
samverkan
2 757 
203
2 000
2 759 
203
E 5
Delegationen för översättning av 
EG:s regelverk, reservationsanslag
0
2 000
2 000
6
Totalförsvar
42 372 
642
150 000
42 522 
642
B 7
Funktionen Telekommunikationer, 
ramanslag
152 886
50 000
202 
886
B 10
Funktionen Energiförsörjning, 
ramanslag
27 612
100 
000
127 
612
9
Hälsovård, sjukvård och social 
omsorg
23 721 
787
-50 000
23 671 
787
A 1
Sjukvårdsförmåner m.m., ramanslag
15 637 
000
-125 
000
15 512 
000
B 1
Vissa statsbidrag inom äldre- och 
handikappområdet, 
reservationsanslag
711 200
-300 
000
411 
200
B 6
Bilstöd till handikappade,ramanslag
343 944
-130 
000
213 
944
B 7
Kostnader för statlig 
assistansersättning, ramanslag
3 663 
000
475 
000
4 138 
000
C 8
Alkohol- och drogpolitiska åtgärder, 
ramanslag
0
30 000
30 000
13
Ekonomisk trygghet vid 
arbetslöshet
36 174 
384
5 453 
000
41 627 
384
A 1
Bidrag till arbetslöshetsersättning, 
ramanslag
34 088 
334
5 453 
000
39 541 
334
14
Arbetsmarknad och arbetsliv
52 277 
499
-2 116 
552
50 160 
947
A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 
ramanslag
25 612 
727
-2 124 
052
23 488 
675
A 7
Vissa kostnader för införandet av 
en allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring
0
7 500
7 500
15
Studiestöd
16 884 
088
383 285
17 267 
373
A 2
Studiemedel, m.m., ramanslag
9 485 
430
20 600
9 506 
030
A 3
Vuxenstudiestöd, m.m., ramanslag
4 721 
951
362 685
5 084 
636
16
Utbildning och universitetsforskning
25 357 
109
205 450
25 562 
559
A 14
Särskilda utbildningsinsatser för 
vuxna, ramanslag
2 546 
348
205 450
2 751 
798
17
Kultur, medier, trossamfund och 
fritid
7 161 
590
49 537
7 211 
127
G 2
Bidrag till kulturmiljövård och 
kulturstöd vid ombyggnad, 
ramanslag
224 337
16 000
240 337
H 1
Centrala museer:Myndigheter, 
ramanslag
506 477
15 237
521 714
H 5
Stöd till icke-statliga kulturlokaler, 
ramanslag
10 000
7 000
17 000
N 3
Stöd till idrotten, ramanslag
480 240
11 300
491 540
18
Samhällsplanering, 
bostadsförsörjning och byggande
33 368 
197
33 368 
197
A 2
Räntebidrag m.m., ramanslag
23 400 
000
-25 000
23 375 
000
A 10
Bostadsbidrag, ramanslag
5 910 
000
25 000
5 935 
000
19
Regionala utjämning och utveckling
3 726 
021
-6 500
3 719 
521
A 1
Regionalpolitiska åtgärder, 
ramanslag
1 453 
517
-122 
500
1 331 
017
A 5
Sysselsättningsbidrag, ramanslag
200 000
35 000
235 000
A 6
Transportbidrag, ramanslag
303 000
81 000
384 000
20
Allmän miljö- och naturvård
1 329 
871
6 100
1 335 
971
A 1
Statens naturvårdsverk, ramanslag
355 827
2 500
358 327
A 4
Investeringar inom miljöområdet, 
ramanslag
217 992
3 600
221 592
21
Energi
474 151
114 000
588 151
A 5
Bidrag till investeringar i 
elproduktion från förnybara 
energikällor, ramanslag
0
80 000
80 000
A 6
Provning, märkning och certifiering 
av energikrävande utrustning, m.m., 
ramanslag
0
4 000
4 000
A 7
Kostnader för bildandet av en ny 
energimyndighet, ramanslag
0
30 000
30 000
22
Kommunikationer
25 063 
442
204 500
25 267 
942
A 10
Gemenskapens finansiella stöd för 
Transeuropeiska nätverk, ramanslag
0
200 000
200 000
B 7
Utredningsarbete, m.m. med 
anledning av M/S Estonias 
förlisning, obetecknatanslag
0
4 500
4 500
23
Jord- och skogsbruk, fiske med 
anslutande näringar
13 324 
084
247 774
13 571 
858
B 1
Statens jordbruksverk, ramanslag
183 114
4 500
187 614
B 12
Kompletterande åtgärder inom 
jordbruket, ramanslag
1 085 
000
-5 000
1 080 
000
B 17
Jordbrukets blockdatabas, 
ramanslag
0
100 000
100 000
C 2
Strukturstöd till fisket m.m., 
ramanslag
30 890
10 300
41 190
C 3
Från EG-budgeten finansierade 
strukturstöd till fisket m.m., 
ramanslag
80 000
74 474
154 474
D 2
Ersättningar för viltskador m.m., 
ramanslag
12 500
30 000
42 500
E 5
Bekämpande av smittsamma 
husdjurssjukdomar, ramanslag
89 500
20 500
110 000
E 6
Gränskontroll av livsmedel och 
levande djur, reservationsanslag
0
13 000
13 000
24
Näringsliv
2 859 
744
136 500
2 996 
244
A 1
Näring- och 
teknikutvecklingsverket: 
Förvaltningskostnader, ramanslag
353 268
6 500
359 768
A 7
Kostnader för omstrukturering av 
vissa statligt ägda företag m.m., 
ramanslag
25 000
130 000
155 000
E 3
Exportkreditnämnden, ramanslag
120 000
-3 100
116 900
E 4
AB Svensk Exportkredits 
statsstödda exportkreditgivning, 
ramanslag
16 500
3 100
19 600
25
Allmänna bidrag till kommuner
83 612 
000
4 000 
500
87 612 
500
A 1
Generellt statsbidrag till kommuner 
och landsting, ramanslag
62 227 
000
3 800 
000
66 027 
000
A 2
Bidrag till särskilda insatser i vissa 
kommuner och landsting, 
reservationsanslag
400 000
200 000
600 000
A 4
Bidrag till Rådet för kommunal 
redovisning, obetecknat anslag
0
500
500
27
Avgiften till Europeiska 
gemenskapen
20 525 
000
-472 
000
20 053 
000
A 4
Avgift baserad på 
bruttonationalprodukten, ramanslag
8 510 
000
-472 
000
8 038 
000
Summa
8 805 
594
8 805 
594
3
Lagförslag
 
.
3  Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
3.1	Förslag till lag om 
ändring i lagen (1962:381) 
om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän 
försäkring1 skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
1 kap.
6 §2
Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna 
lag, göras med anknytning till ett basbelopp. Vissa beräkningar skall dock 
göras enligt vad som anges i tredje och femte styckena
Basbeloppet framräknas genom 
att bastalet 36 168  multipliceras 
med ett jämförelsetal som minskats 
med talet 1 och därefter 
multiplicerats med 0,60, varefter ett 
tillägg gjorts med talet 1. 
Jämförelsetalet anger förhållandet 
mellan det allmänna prisläget i juni 
året före det som basbeloppet avser 
och prisläget i juni 1995.
Det framräknade basbeloppet 
avrundas till närmaste hundratal 
kronor och  fastställs för varje år av 
regeringen.
Basbeloppet framräknas genom 
att bastalet 36 273  multipliceras 
med ett jämförelsetal som minskats 
med talet 1 och därefter 
multiplicerats med 0,80, varefter ett 
tillägg gjorts med talet 1. 
Jämförelsetalet anger förhållandet 
mellan det allmänna prisläget i juni 
året före det som basbeloppet avser 
och prisläget i juni 1996.
Det framräknade basbeloppet 
avrundas till närmaste hundratal 
kronor och  fastställs för varje år av 
regeringen.
Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två procent 
vid beräkning av
a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och 
efterlevandepension enligt 6 - 8 kap. samt änkepension, barnpension och 
barntillägg som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till 
lagen (1988:881) om ändring i denna lag,
b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och 
efterlevandepension enligt 12 - 14 kap. samt änkepension och 
barnpension som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till 
lagen (1988:881) om ändring i denna lag.
I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon 
minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns 
som anges i 8 kap. 3 § andra meningen.
Vid beräkning av 
pensionsgrundande inkomst och 
tillgodoräknande av pensionspoäng 
enligt 11 kap. 5 och 6 §§ skall det i  
andra stycket angivna  bastalet höjas 
till 36 812  och multipliceras med 
ett jämförelsetal som inte minskats. 
Det framräknade beloppet (förhöjt 
basbelopp) avrundas till närmaste 
hundratal kronor och fastställs för 
varje år av regeringen.
Vid beräkning av 
pensionsgrundande inkomst och 
tillgodoräknande av pensionspoäng 
enligt 11 kap. 5 och 6 §§ skall det i  
andra stycket angivna  bastalet höjas 
till 36 992  och multipliceras med 
ett jämförelsetal som inte minskats. 
Det framräknade beloppet (förhöjt 
basbelopp) avrundas till närmaste 
hundratal kronor och fastställs för 
varje år av regeringen.
1 Lagen omtryckt 1982:120
2 Senaste lydelse 1996:438.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 
fastställande av basbeloppen för år 1998.
3.2	Förslag till lag om 
ändring i bankrörelselagen 
(1987:617)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617)
skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
1 kap.
1 §1
Denna lag innehåller bestämmelser om den rörelse som en bank får driva 
samt vissa andra för banker gemensamma bestämmelser. Bestämmelser om 
hur en bank bildas och om dess organisation m.m. finns i 
bankaktiebolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619) och lagen 
(1995:1570) om medlemsbanker.
Med bank förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbank och 
medlemsbank.
Med en banks stadgar förstås i denna lag bolagsordning för 
bankaktiebolag, reglemente för sparbank och stadgar för medlemsbank.
För varje bank skall finnas ett huvudkontor i Sverige.
För utländska bankföretags verksamhet genom filial i Sverige gäller 
bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar och i övrigt lagen (1992:160) 
om utländska filialer m.m.
Denna lag gäller inte för 
verksamhet som bedrivs av Sveriges 
riksbank.
Denna lag gäller inte för 
verksamhet som bedrivs av Sveriges 
riksbank eller Riksgäldskontoret.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
1 Senaste lydelse 1996:746
3.3	Förslag till lag om 
ändring i lagen (1993:389) 
om assistansersättning
Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:389) om assistansersättning 
skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
10 §1
Assistansersättning utbetalas 
månadsvis med belopp som 
motsvarar kostnaden för assistansen 
under det antal beviljade 
assistanstimmar som assistans 
lämnats. Assistansersättning utges 
dock högst med det belopp per 
timme som regeringen fastställer för 
varje år.
Assistansersättning utbetalas 
månadsvis med visst belopp för det 
antal beviljade assistanstimmar som 
assistans lämnats. 
Assistansersättning utges  med det 
belopp per timme som regeringen 
fastställer för varje år.
Om det föreligger särskilda skäl 
kan försäkringskassan, efter 
ansökan, besluta att en 
ersättningsberättigad skall få 
ersättning med ett högre belopp än 
det som regeringen fastställt. Detta 
belopp får dock inte överstiga det 
fastställda beloppet med mer än tolv 
procent.
Som kostnad för personlig assistans anses inte i något fall ersättning som den 
enskilde själv lämnar 
1. till någon som han lever i hushållsgemenskap med, eller
2. till en personlig assistent för arbete som utförts på arbetstid som 
överstiger den tid som anges i 2-4 §§ lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i 
husligt arbete.
Utbetalning av assistansersättning för en viss månad får grundas på ett 
beräknat antal assistanstimmar för den månaden. Avräkning för större 
avvikelser skall då ske senast andra månaden efter den då den preliminära 
utbetalningen skett. Slutavräkning skall ske senast två månader efter 
utgången av varje tidsperiod för vilken assistansersättning beviljats.
1Senaste lydelse 1994:1702.
Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.
3.4	Förslag till lag om försök 
med resursarbete
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Försök med resursarbete innebär att långtidsarbetslösa personer som 
uppbär ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller 
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd anvisas av 
länsarbetsnämnden att delta i viss verksamhet på offentliga arbetsplatser. De 
arbetslösa tillhör därmed arbetsplatsens vikariereserv.
2 § Personer som deltar i försöksverksamhet med resursarbete erhåller  
under tid i verksamheten, då vikariat inte kan erbjudas, ersättning enligt 
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1973:371) om 
kontant arbetsmarknadsstöd. Därvid skall 20 § sjätte stycket lagen om 
arbetslöshetsförsäkring inte gälla. Ersättningen benämns utbildningsbidrag. 
3 § Personer som av länsarbetsnämnden anvisats till resursarbete skall inte 
anses som arbetstagare när de deltar i verksamheten. När försöksverksamhet 
bedrivs på en arbetsplats, skall deltagare dock likställas med arbetstagare vid 
tillämpning av 2 kap. 1–9 §§, 3 kap. 1–4 och 7–14 §§, 4 kap. 1–4 och 8–
10 §§ samt 7–9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Därvid skall vad i 
arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som upplåtit en arbetsplats 
för denna verksamhet.
4 § Den tid under vilken en person deltagit i resursarbete i enlighet med 
länsarbetsnämndens anvisning utgör tid som är jämställd med utfört arbete 
enligt 7 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring eller  7 § lagen 
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. När ramtid skall bestämmas 
enligt samma lagar räknas inte tid då personen varit hindrad att arbeta på 
grund av deltagandet, om tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.
5 § När det gäller avstängning från rätt till ersättning skall vad som 
föreskrivs om arbetsmarknadspolitiska åtgärder i 31 § lagen (1973:370) om 
arbetslöshetsförsäkring och i 28 § lagen (1973:371) om kontant 
arbetsmarknadsstöd gälla också i fråga om verksamhet som avses i 1 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och gäller intill utgången av 
december 1998.
3.5 	Förslag till lag om 
ändring i lagen (1973:370) 
om arbetslöshetsförsäkring
Här igenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om 
arbetslöshetsförsäkring 1 
dels att 7 och 14 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 3 b §§, av 
följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
3 a §
Regeringen eller den myndighet 
som regeringen bestämmer får, 
såsom försöksverksamhet under 
tiden den 1 juli 1997 - den 31 
december 1998, besluta att personer 
som redan får ersättning enligt 
denna lag skall kunna få fortsatt 
ersättning enligt lagen utan att 
villkoren i 4 § första stycket, med 
undantag av tredje punkten, är 
uppfyllda.
3 b §
Med avvikelse från vad som 
anges i denna lag får, om 
förutsättningarna enligt andra 
stycket är uppfyllda, ersättning 
lämnas till personer som fyllt 
60 men inte 65 år (tillfällig 
avgångsersättning). Ansökan om 
ersättning skall göras före utgången 
av år 1997.
Som villkor för ersättning gäller 
att personen är helt arbetslös och 
under minst 12 månader under tiden 
den 1 januari 1996 – den 15 april 
1997 fått arbetslöshetsersättning 
eller deltagit i någon 
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. 
Ersättningen lämnas så länge 
heltidsarbetslösheten består.
7 § 2
För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag 
gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till 
grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken en försäkrad 
enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den försäkrade
1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt 
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt 
utbildningsbidrag utgått,
2. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt 
eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän 
försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,
3. utfört förvärvsarbete som 
arbetsgivaren finansierat med stöd 
av 
– förordningen (1986:414) om 
rekryteringsstöd såvitt avser 
vikariatsstöd enligt 6 a § första 
strecksatsen denna förordning, eller
-– förordningen (1987:411) om 
beredskapsarbete, eller 
4. bedrivit egen 
näringsverksamhet med stöd av 
förordningen (1984:523) om bidrag 
till arbetslösa m.fl. som startar egen 
näringsverksamhet.
3. utfört förvärvsarbete som 
arbetsgivaren finansierat med stöd 
av
– förordningen (1986:414) om 
rekryteringsstöd såvitt avser 
vikariatsstöd enligt 6 a § första 
strecksatsen denna förordning, eller
– förordningen (1987:411) om 
beredskapsarbete, 
4. bedrivit egen 
näringsverksamhet med stöd av 
förordningen (1984:523) om bidrag 
till arbetslösa m.fl. som startar egen 
näringsverksamhet, eller
5. fullföljt verksamhet där 
ersättning enligt 3 a § utgått. 
14 § 3
Ersättning utgår under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Har försäkrad 
uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden 
istället 450 dagar.
I ersättningsperioden inräknas 
inte dagar, under vilka den 
försäkrade har anvisats verksamhet 
för arbetslivsutveckling eller ett 
offentligt tillfälligt arbete för äldre 
arbetslösa i enlighet med 
föreskrifter som har meddelats av 
regeringen.
.
I ersättningsperioden inräknas 
inte dagar, under vilka den 
försäkrade har anvisats verksamhet 
för arbetslivsutveckling, ett 
offentligt tillfälligt arbete för äldre 
arbetslösa, verksamhet med 
resursarbete eller verksamhet där 
ersättning enligt 3 a § utgår i 
enlighet med föreskrifter som har 
meddelats av regeringen.
I ersättningsperioden enligt första stycket inräknas i fall som avses i 10 § 
ersättningstid i den andra arbetslöshetskassan.
Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken 
den försäkrade fyller 65 år.
1 Lagen omtryckt 1991:1334.
 2 Senaste lydelse 1996:1418
3 Senaste lydelse 1996:1418
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997
3.6 	Förslag till lag om 
ändring i lagen (1973:371) 
om kontant 
arbetsmarknadsstöd
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant 
arbetsmarknadsstöd 1 
dels att 7 och 14 §§ skall ha följande lydelse, 
dels att det skall införas två nya paragrafer, 3 a och 3 b §§, av följande 
lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
3 a §
Regeringen eller den myndighet 
som regeringen bestämmer får, 
såsom försöksverksamhet under 
tiden den 1 juli 1997 - den 31 
december 1998, besluta att personer 
som redan får ersättning enligt 
denna lag skall kunna få fortsatt 
ersättning enligt lagen utan att 
villkoren i 4 § första stycket, med 
undantag av tredje punkten, är 
uppfyllda.
3 b §
Med avvikelse från vad som 
anges i denna lag får, om 
förutsättningarna enligt andra 
stycket är uppfyllda, ersättning 
lämnas till personer som fyllt 
60 men inte 65 år (tillfällig 
avgångsersättning). Ansökan om 
ersättning skall göras före utgången 
av år 1997.
Som villkor för ersättning gäller 
att personen är helt arbetslös och 
under minst 12 månader under tiden 
den 1 januari 1996 – den 15 april 
1997 fått arbetslöshetsersättning 
eller deltagit i någon 
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. 
Ersättningen lämnas så länge 
heltidsarbetslösheten består.
7 § 2
För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag 
gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till 
grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken den sökande 
enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den sökande
1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att 
sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande, 
2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt 
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt 
utbildningsbidrag lämnats,
3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt 
eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän 
försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,
4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av
- förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd såvitt avser vikariatsstöd 
enligt 6 a § första strecksatsen denna förordning, eller
- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,
5.bedrivit egen 
näringsverksamhet med stöd av 
förordningen (1984:523) om bidrag 
till arbetslösa m.fl. som startar egen 
näringsverksamhet.
5.bedrivit egen 
näringsverksamhet med stöd av 
förordningen (1984:523) om bidrag 
till arbetslösa m.fl. som startar egen 
näringsverksamhet, eller
6. fullföljt verksamhet där 
ersättning enligt 3 a § utgått.
14 § 3
Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar 
(ersättningsperioden), om inte annat följer av andra stycket eller av 15 § sista 
stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått 
till ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren uppnått 60 års 
ålder, är ersättningsperioden 450 dagar.
I ersättningssperioden inräknas 
inte dagar, under vilka stödtagaren 
har anvisats verksamhet för 
arbetslivsutveckling eller ett 
offentligt tillfälligt arbete för äldre 
arbetslösa i enlighet med de 
föreskrifter som har meddelats av 
regeringen.
I ersättningssperioden inräknas 
inte dagar, under vilka stödtagaren 
har anvisats verksamhet för 
arbetslivsutveckling, ett offentligt 
tillfälligt arbete för äldre arbetslösa, 
verksamhet med resursarbete eller 
verksamhet där ersättning enligt 3 a 
§ utgår i enlighet med föreskrifter 
som har meddelats av regeringen.
Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av månaden 
före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan 
börjar uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag 
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
1 Lagen omtryckt 1994:928
2 Senaste lydelse 1996:1419.
3 Senaste lydelse 1996:1419.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
3.7	Förslag till lag om 
ändring i lagen (1997:000) 
om ändring i lagen 
(1973:370) om 
arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1997:000) om ändring i lagen 
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE1
FÖRESLAGEN LYDELSE
7 §
För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag 
gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till 
grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken en försäkrad 
enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den försäkrade
1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt 
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt 
utbildningsbidrag utgått,
2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning för 
vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om särskilt 
utbildningsbidrag,
3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt 
eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän 
försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,
4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av
– förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller
– förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,
5. bedrivit egen 
näringsverksamhet med stöd av 
förordningen (1984:523) om bidrag 
till arbetslösa m.fl. som startar egen 
näringsverksamhet.
5. bedrivit egen 
näringsverksamhet med stöd av 
förordningen (1984:523) om bidrag 
till arbetslösa m.fl. som startar egen 
näringsverksamhet, eller
6. fullföljt verksamhet där 
ersättning enligt 3 a § utgått.
1 I enlighet med föreslagen lydelse i prop. 
1996/97:107.
3.8 Förslag till lag om 
ändring i lagen (1997:000) 
om ändring i lagen 
(1973:371) om kontant 
arbetsmarknadsstöd
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1997:000) om ändring i lagen 
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE1
FÖRESLAGEN LYDELSE
7 §
För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag 
gäller följande. Vid uppfyllandet av det arbetsvillkor som skall ligga till 
grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken den sökande 
enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då den sökande
1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att 
sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,
2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt 
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt 
utbildningsbidrag lämnats,
3. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning för 
vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om särskilt 
utbildningsbidrag,
4. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt 
eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän 
försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,
5. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av
– förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller
– förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,
6. bedrivit egen 
näringsverksamhet med stöd av 
förordningen (1984:523) om bidrag 
till arbetslösa m.fl. som startar egen 
näringsverksamhet.
6. bedrivit egen 
näringsverksamhet med stöd av 
förordningen (1984:523) om bidrag 
till arbetslösa m.fl. som startar egen 
näringsverksamhet, eller
7. fullföljt verksamhet där 
ersättning enligt 3 a § utgått.
1 I enlighet med föreslagen lydelse i 
prop.1996/97:107.
3.9 Förslag till lag om 
ändring i lagen (1997:000) 
om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:000) om 
arbetslöshetsförsäkring
dels att 19 och 22 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE1
FÖRESLAGEN LYDELSE
3 a §
Regeringen eller den myndighet 
som regeringen bestämmer får, 
såsom försöksverksamhet under 
tiden den 1 juli 1997 - den 31 
december 1998, besluta att personer 
som redan får ersättning enligt 
denna lag skall kunna få fortsatt 
ersättning enligt lagen utan att 
villkoren i 9 §, med undantag av 
tredje punkten, är uppfyllda.
19 §
För sökande som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna 
lag gäller följande. När det arbetsvillkor skall uppfyllas som skall ligga till 
grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken sökande enligt 
12–14 §§ skall ha förvärvsarbetat jämställas den tid då de
1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt 
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt 
utbildningsbidrag lämnats,
2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning för 
vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om särskilt 
utbildningsbidrag,
3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt 
eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän 
försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst 2 månader,
4. utfört förvärvsarbete som ar-
betsgivaren finansierat med stöd av
– förordningen (1986:414) om 
rekryteringsstöd, eller
– förordningen (1987:411) om 
beredskapsarbete, eller
5. bedrivit egen 
näringsverksamhet med stöd av 
förordningen (1984:523) om bidrag 
till arbetslösa m.fl. som startar egen 
näringsverksamhet.
4. utfört förvärvsarbete som 
arbetsgivaren finansierat med stöd 
av
– förordningen (1986:414) om 
rekryteringsstöd, eller
– förordningen (1987:411) om 
beredskapsarbete,
5. bedrivit egen 
näringsverksamhet med stöd av 
förordningen (1984:523) om bidrag 
till arbetslösa m.fl. som startar egen 
näringsverksamhet, eller
6. fullföljt verksamhet där 
ersättning enligt 3 a § utgått.
22 §
Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Om den 
sökande har fyllt 57 år före ersättningsperiodens slut är perioden i stället 450 
dagar.
I ersättningsperioden räknas inte 
in dagar under vilka den sökande 
har anvisats verksamhet för 
arbetslivsutveckling eller ett 
offentligt tillfälligt arbete för äldre 
arbetslösa i enlighet med 
föreskrifter som har meddelats av 
regeringen.
I ersättningsperioden räknas inte 
in dagar under vilka den sökande 
har anvisats verksamhet för 
arbetslivsutveckling, ett offentligt 
tillfälligt arbete för äldre arbetslösa, 
verksamhet med resursarbete eller 
verksamhet där ersättning enligt 3 a 
§ utgår i enlighet med föreskrifter 
som har meddelats av regeringen.
Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har fått 
ersättning från en annan arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den 
andra kassan in i ersättningsperioden.
Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad då den 
arbetslöse fyller 65 år.
1 I enlighet med föreslagen lydelse i prop. 
1996/97:107
3.10	 Förslag till lag 
om ändring i lagen 
(1997:000) om införande av 
lagen (1997:000) om 
arbetslöshetsförsäkring och 
lagen (1997:000) om
arbetslöshetskassor
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1997:000) om införande av lagen 
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:000) om 
arbetslöshetskassor skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
5 a §
Med avvikelse från vad som 
anges i lagen (1997:000) om 
arbetslöshetsförsäkring gäller 
följande. Personer som med stöd av 
3 b § lagen (1973:370) om 
arbetslöshetsförsäkring eller 3 b § 
lagen (1973:371) om kontant 
arbetsmarknadsstöd tillerkänts 
tillfällig avgångsersättning är, under 
förutsättning att de är helt 
arbetslösa, berättigade till fortsatt 
sådan ersättning enligt 
inkomstbortfallsförsäkringen eller 
grundförsäkringen till dess de fyller 
65 år.
3.11 Förslag till lag om 
ändring i lagen (1997:000) 
om försök med resursarbete 
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4 och 5 §§ lagen (1997:000) om försök 
med resursarbete skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE1
FÖRESLAGEN LYDELSE
1 §
Försök med resursarbete innebär 
att långtidsarbetslösa personer som 
uppbär ersättning enligt lagen 
(1973:370) om 
arbetslöshetsförsäkring eller lagen 
(1973:371) om kontant 
arbetsmarknadsstöd anvisas av 
länsarbetsnämnden att delta i viss 
verksamhet på offentliga 
arbetsplatser. De arbetslösa tillhör 
därmed arbetsplatsens vikariereserv.
Försök med resursarbete innebär 
att långtidsarbetslösa personer som 
uppbär ersättning enligt lagen 
(1997:000) om 
arbetslöshetsförsäkring anvisas av 
länsarbetsnämnden att delta i viss 
verksamhet på offentliga 
arbetsplatser. De arbetslösa tillhör 
därmed arbetsplatsens vikariereserv.
2 § 
Personer som deltar i 
försöksverksamhet med resursarbete 
erhåller  under tid i verksamheten, 
då vikariat inte kan erbjudas, 
ersättning enligt lagen (1973:370) 
om arbetslöshetsförsäkring eller 
lagen (1973:371) om kontant 
arbetsmarknadsstöd. Därvid skall 
20 § sjätte stycket lagen om 
arbetslöshetsförsäkring inte gälla. 
Ersättningen benämns 
utbildningsbidrag. 
Personer som deltar i 
försöksverksamhet med resursarbete 
erhåller  under tid i verksamheten, 
då vikariat inte kan erbjudas, 
ersättning enligt lagen (1997:000) 
om arbetslöshetsförsäkring. Därvid 
skall 31 § nämnda lag inte gälla. 
Ersättningen benämns 
utbildningsbidrag. 
4 §
Den tid under vilken en person 
deltagit i resursarbete i enlighet med 
länsarbetsnämndens anvisning utgör 
tid som är jämställd med utfört 
arbete enligt 7 § lagen (1973:370) 
om arbetslöshetsförsäkring eller 7 § 
lagen (1973:371) om kontant 
arbetsmarknadsstöd. När ramtid 
skall bestämmas enligt samma lagar 
räknas inte tid då personen varit 
hindrad att arbeta på grund av 
deltagandet, om tiden inte jämställs 
enligt vad som nyss sagts.
Den tid under vilken en person 
deltagit i resursarbete i enlighet med 
länsarbetsnämndens anvisning utgör 
tid som är jämställd med utfört 
arbete enligt 19 § lagen (1997:000) 
om arbetslöshetsförsäkring. När  
ramtid skall bestämmas enligt 
samma lag räknas inte tid då 
personen varit hindrad att arbeta på 
grund av deltagandet, om tiden inte 
jämställs enligt vad som nyss sagts.
5 §
När det gäller avstängning från 
rätt till ersättning skall vad som 
föreskrivs om 
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i 
31 § lagen (1973:370) om 
arbetslöshetsförsäkring och i 28 § 
lagen (1973:371) om kontant 
arbetsmarknadsstöd gälla också i 
fråga om verksamhet som avses i 
1 §.
När det gäller avstängning från 
rätt till ersättning skall vad som 
föreskrivs om 
arbetsmarknadspolitiska åtgärder i 
46 § lagen (1997:000) om 
arbetslöshetsförsäkring gälla också i 
fråga om verksamhet som avses i 
1 §.
1 I enlighet med föreslagen lydelse i avsnitt xx 
i denna proposition..
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
3.12	Förslag till lag 
om ändring i lagen 
(1995:706) om kommuners 
ansvar för ungdomar 
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1995:706) om kommuners ansvar för 
ungdomar skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
3§
Ungdomar som deltar i 
verksamhet enligt denna lag skall 
inte anses som arbetstagare när de 
deltar i verksamheten.
Ungdomar som deltar i 
verksamhet enligt denna lag skall 
inte anses som arbetstagare när de 
deltar i verksamheten. När sådan 
verksamhet bedrivs på en 
arbetsplats, skall deltagaren dock 
likställas med arbetstagare vid 
tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 
1-4 och 7-14 §§, 4 kap. 1-4 och 8-
10 §§, 5 kap. 1 och 3 §§ samt 7-9 
kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). 
Därvid skall vad i arbetsmiljölagen 
sägs om arbetsgivare gälla den som 
upplåtit en arbetsplats för 
verksamhet enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
3.13	Förslag till lag 
om ändring i lagen 
(1983:1030) om särskilt 
vuxenstudiestöd för 
arbetslösa
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:1030) om särskilt 
vuxenstudiestöd för arbetslösa skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
2 § 1
Särskilt vuxenstudiestöd för 
arbetslösa lämnas enligt 
bestämmelserna i 7 kap. 7 a och 7 b 
§§ studiestödslagen (1973:349) vare 
sig den studerande är medlem i en 
arbetslöshetskassa eller inte. I övrigt 
skall bestämmelserna i 1 kap. 5 och 
8 §§, 7 kap. 1, 2, 4-5 a §§, 7 § 
tredje och fjärde stycket, 8 b, 9 och 
17-20 §§ samt 9 kap. 1-3 och 7 §§ 
studiestödslagen tillämpas på särskilt 
vuxenstudiestöd för arbetslösa.
Särskilt vuxenstudiestöd för 
arbetslösa lämnas enligt 
bestämmelserna i 7 kap. 7 a och 7 b 
§§ studiestödslagen (1973:349) vare 
sig den studerande är medlem i en 
arbetslöshetskassa eller inte. I övrigt 
skall bestämmelserna i 1 kap. 5 och 
8 §§, 7 kap. 1, 2, 4-5 a §§, 6 a §, 7 
§ tredje och fjärde stycket, 8 b, 9 
och 17-20 §§ samt 9 kap. 1-3 och 7 
§§ studiestödslagen tillämpas på 
särskilt vuxenstudiestöd för 
arbetslösa.
  Senaste lydelse 1995:995.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
3.14	Förslag till lag 
om ändring i 
studiestödslagen 
(1973:349)
Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)1 
dels att 1 kap. 8 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen 7 kap. skall föras in en ny paragraf, 7 kap. 6 a §, av 
följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
1 kap.
 8§ 2
Utländska medborgare som på 
grund av anställning här i landet kan 
härleda rättigheter från avtalet om 
Europeiska ekonomiska 
samarbetsområdet (EES) i fråga om 
sociala förmåner skall när det gäller 
rätt till studiestöd enligt denna lag 
jämställas med svenska medborgare 
under de förutsättningar som anges i 
föreskrifter av regeringen eller den 
myndighet som regeringen 
bestämmer. Detsamma gäller make, 
sambo och barn till sådana 
utländska medborgare.
Utländska medborgare som på 
grund av anställning eller etablering 
som egenföretagare här i landet kan 
härleda rättigheter från EG-rätten 
eller avtalet om Europeiska 
ekonomiska samarbetsområdet 
(EES) i fråga om sociala förmåner 
skall när det gäller rätt till studiestöd 
enligt denna lag jämställas med 
svenska medborgare under de 
förutsättningar som anges i 
föreskrifter av regeringen eller den 
myndighet som regeringen 
bestämmer. Detsamma gäller make, 
sambo och barn till sådana 
utländska medborgare.
7 kap.
6 a §
När vuxenstudiestöd beräknas 
med ledning av utbildningsbidraget 
enligt bestämmelserna om 
dagpenning, används alltid det 
utbildningsbidrag som den 
studerande skulle ha fått för 
heltidsarbete.
1 Lagen omtryckt 1987:303
2 Senaste lydelse 1994:357
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
3.15 Förslag till lag om 
ändring i lagen (1993:737) 
om bostadsbidrag
Härigenom föreskrivs att 15 a § lagen (1993:737) om bostadsbidrag skall 
ha följande lydelse
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
15 a §1
Vid tillämpning av bestämmelserna om bostadskostnader i 14 § skall 
bortses från bostadskostnader som belöper på bostadsytor överstigande
1. för hushåll med ett barn 80 kvadratmeter, 
2. för hushåll med två barn 100 kvadratmeter,
3. för hushåll med tre barn 120 kvadratmeter,
4. för hushåll med fyra barn 140 kvadratmeter, och
5. för hushåll med fem eller flera barn 160 kvadratmeter.
Utan hinder av första stycket 
skall vid tillämpning av 
bestämmelserna om 
bostadskostnader beaktas sådana 
kostnader upp till följande belopp 
per månad,
1. för hushåll med ett barn 
3 000 kronor, 
2. för hushåll med två barn 
3 300 kronor,
3. för hushåll med tre barn 
3 600 kronor,
4. för hushåll med fyra barn 
3 900 kronor, och
5. för hushåll med fem eller flera 
barn 4 200 kronor.
Större bostadsytor än som anges i första stycket får beaktas, om sökanden 
eller någon medlem av familjen är funktionshindrad.
1 Senaste lydelse 1996:441.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. De nya bestämmelserna 
skall dock inte tillämpas i fråga om bostadsbidrag som avser tid före 
ikraftträdandet.
3.16 Förslag till lag om 
ändring i lagen (1996:1349) 
om ändring i lagen 
(1993:737) om 
bostadsbidrag
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag, i 
paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1349) om ändring i nämnda lag, samt 
ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen till sistnämnda lag, skall ha 
följande lydelse
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
4 §
Bidragsgrundande inkomst utgörs av summan av inkomst av 
näringsverksamhet och inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen 
(1928:370) och inkomst av kapital enligt lagen (1947:576) om statlig 
inkomstskatt, med de tillägg och avdrag som anges i andra och tredje 
styckena samt 5 och 7 §§.
Beloppet enligt första stycket skall ökas med
1. inkomst som på grund av bestämmelserna i 54 § första stycket f) 
kommunalskattelagen eller avtal om undvikande av dubbelbeskattning inte 
ingår i inkomst av näringsverksamhet, tjänst eller kapital, 
2. studiemedel i form av studiebidrag,
3. icke skattepliktiga stipendier över 3 000 kronor per månad,
4. belopp varmed inkomst av näringsverksamhet har minskats genom 
avdrag för 
– avsättning till periodiseringsfond
– ökning av expansionsmedel
– utgift för egen pension intill ett belopp motsvarande ett halvt basbelopp 
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
– underskott från tidigare beskattningsår, och
5. belopp varmed inkomst av kapital har minskats genom avdrag, utom 
där
– realisationsvinst har minskats med realisationsförlust uppkommen under 
beskattningsåret, 
– avdrag har gjorts enligt lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte 
av bostad, eller
– avdrag har gjorts för negativ räntefördelning.
Beloppet enligt första 
stycket skall 
minskas med 
belopp varmed inkomst av 
näringsverksamhet har ökats genom
– återföring till beskattning av 
avdrag för avsättning till 
periodiseringsfond
– minskning av 
expansionsmedel. 
Beloppet enligt första 
stycket skall
minskas med 
1. belopp varmed inkomst av 
kapital har ökats på grund av 
statligt räntebidrag för den bostad 
för vilken bostadsbidrag söks, och
2. belopp varmed inkomst av 
näringsverksamhet har ökats genom
– återföring till beskattning av 
avdrag för avsättning till 
periodiseringsfond
– minskning av 
expansionsmedel.
Denna lag träder i kraft den 1 
januari 1998. Äldre föreskrifter 
gäller dock fortfarande i fråga om 
sjömansskatt som avser tid före 
utgången av år 1997.
Denna lag träder i kraft den 1 
januari 1998. Den nya 
bestämmelsen i 4 § tredje stycket 
skall dock inte tillämpas i fråga om 
bostadsbidrag som avser tid före 
ikraftträdandet och den upphävda 
punkten i 4 § andra stycket gäller 
fortfarande i fråga om inkomst som 
avser tid före utgången av år 1997.
3.17	 Förslag till lag 
om ändring i lagen 
(1995:1514) om generellt 
statsbidrag till kommuner 
och landsting
Härigenom föreskrivs att 1, 4, 5 och 6 §§ lagen (1995:1514) om generellt 
statsbidrag till kommuner och landsting skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
1 §
Generellt statsbidrag till 
kommuner fördelas med ett 
enhetligt belopp per invånare i 
kommunen den 1 november året 
före det år bidraget betalas ut.
Generellt statsbidrag till 
kommuner fördelas med ett 
enhetligt belopp per invånare i 
kommunen den 1 november året 
före det år bidraget betalas ut.
För åren 1997–2000 fördelas 
därutöver ett generellt ålders-
baserat statsbidrag med ett enhetligt 
belopp per invånare inom res-
pektive åldersgrupp 7–15, 16–18, 
65–74, 75–84 samt 85 år och äldre 
den 1 november året före det år 
bidraget betalas ut.
4 §
Regeringen eller den myndighet 
regeringen bestämmer fastställer 
beloppen enligt 1 och 2 §§.
Regeringen eller den myndighet 
regeringen bestämmer meddelar 
närmare föreskrifter om 
beräkningen av bidragen och 
fastställer beloppen enligt 1 och 2 
§§.
5 §
Skattemyndigheten fastställer 
statsbidragets storlek samt lämnar 
senast den 25 januari bidragsåret 
uppgift till varje kommun och 
landsting om storleken av dess 
bidrag.
Skattemyndigheten fastställer 
statsbidragets storlek samt lämnar 
senast den 25 januari bidragsåret 
uppgift till varje kommun och 
landsting om storleken av dess 
bidrag.
För bidragsåret 1997 fastställer 
skattemyndigheten statsbidragets 
storlek samt lämnar senast den 25 
juli uppgift till varje kommun och 
landsting om storleken av dess 
bidrag.
6 §
Statsbidraget skall betalas ut i 
samband med och på motsvarande 
sätt som gäller för utbetalning av 
kommunalskattemedel enligt 4 § 
lagen (1965:269) med särskilda 
bestämmelser om kommuns och 
annan menighets utdebitering av 
skatt, m.m.
Statsbidraget skall betalas ut i 
samband med och på motsvarande 
sätt som gäller för utbetalning av 
kommunalskattemedel enligt 4 § 
lagen (1965:269) med särskilda 
bestämmelser om kommuns och 
annan menighets utdebitering av 
skatt, m.m.
Bidrag som fastställs enligt 5 § 
andra stycket får  dock  betalas ut  
under tiden  juli–december 1997.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
3.18	Förslag till lag 
om 
ändring i lagen (1994:1776) 
om skatt på energi 
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 §  lagen (1994:1776) om skatt på 
energi skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
2 kap.
10 §1
För år 1997 och efterföljande 
kalenderår skall energiskatt och 
koldioxidskatt betalas med belopp 
som efter en årlig omräkning 
motsvarar de i 1 § angivna 
skattebeloppen multiplicerade med 
det jämförelsetal, uttryckt i procent, 
som anger förhållandet mellan det 
allmänna prisläget i oktober månad 
året närmast före det år beräkningen 
avser och pris-läget i oktober 1995.
För år 1999 och efterföljande 
kalenderår skall energiskatt och 
koldioxidskatt betalas med belopp 
som efter en årlig omräkning 
motsvarar de i 1 § angivna 
skattebeloppen multiplicerade med 
det jämförelsetal, uttryckt i procent, 
som anger förhållandet mellan det 
allmänna prisläget i oktober månad 
året närmast före det år beräkningen 
avser och pris-läget i oktober 1997.
Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade 
skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. 
Beloppen avrundas till hela kronor och ören.
1 Senaste lydelse 1995:1526.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före 
ikraftträdandet.
3.19	Förslag till lag 
om 
ändring i lagen (1996:1220) 
om ändring i lagen 
(1994:1776) om skatt på 
energi
Härigenom föreskrivs 
dels att 2 kap. 1 § och 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi i 
paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:1220) om ändring i lagen 
(1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse,
dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1220) om ändring 
i lagen (1994:1776) om skatt på energi skall införas en ny punkt 3 av 
följande lydelse.
2 kap.
1 §
NUVARANDE LYDELSE
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket, 
betalas för följande bränslen med angivna belopp:
KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp
Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som uppfyller
krav för
a)  miljöklass 2
b)  miljöklass 3
3 kr 61 öre per liter
3 kr 68 öre per liter
86 öre per liter
86 öre per liter
4 kr 47 öre per liter
4 kr 54 öre per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin än som
avses under 1
4 kr 27 öre per liter
86 öre per liter
5 kr 13 öre per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74 -
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m. som
a)  har försetts med 
märkämnen eller ger
mindre än 85 volym-
procent destillat vid
350o C,
743 kr per m3
1 054 kr per m3
1 797 kr per m3
b)  inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350o C,
tillhörig 
miljöklass 1
1 614 kr per m3
1 054 kr per m3
2 668 kr per m3
miljöklass 2
1 840 kr per m3
1 054 kr per m3
2 894 kr per m3
miljöklass 3
2 138 kr per m3
1 054 kr per m3
3 192 kr per m3
4.
ur
2711 12 11 -
2711 19 00
Gasol som används för
a)  drift av motordrivet
fordon, fartyg eller luft-
fartyg
1 kr 01 öre per liter
55 öre per liter
1 kr 56 öre per liter
b)  annat ändamål än som
avses under a
145 kr per 
1 000 kg
1 105 kr per 
1 000 kg
1 250 kr per
1 000 kg
5.
ur
2711 29 00
Metan som används för
a)  drift av motordrivet
fordon, fartyg eller luft-
fartyg
1 678 kr per 
1 000 m3
788 kr per 
1 000 m3
2 466 kr per
1 000 m3
b)  annat ändamål än som
avses under a
241 kr per 
1 000 m3
788 kr per
1 000 m3
1 029 kr per
1 000 m3
	NUVARANDE 
LYDELSE
KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp
Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
6.
2711 11 00,
2711 21 00
Naturgas som används för
a)  drift av motordrivet
fordon, fartyg eller luft-
fartyg
1 678 kr per
1 000 m3
788 kr per
1 000 m3
2 466 kr per
1 000 m3
b)  annat ändamål än som
avses under a
241 kr per
1 000 m3
788 kr per
1 000 m3
1 029 kr per
1 000 m3
7.
2701, 2702
eller 2704
Kolbränslen 
316 kr per 
1 000 kg
916 kr per 
1 000 kg
1 232 kr per 
1 000kg
8.
2713 11 00 -
2713 12 00
Petroleumkoks 
316 kr per
1 000 kg
916 kr per
1 000 kg
1 232 kr per
1 000 kg
I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 § 
första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar 
skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika 
användningssätt.
För kalenderåret 1997 och efterföljande kalenderår skall de i första 
stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.
FÖRESLAGEN LYDELSE
Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket 
betalas för följande bränslen med angivet belopp:
KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp
Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
1.
2710 00 26,
2710 00 27,
2710 00 29
eller
2710 00 32
Bensin som uppfyller
krav för
a)  miljöklass 2
b)  miljöklass 3
3 kr 61 öre per liter
3 kr 68 öre per liter
86 öre per liter
86 öre per liter
4 kr 47 öre per liter
4 kr 54 öre per liter
2.
2710 00 26,
2710 00 34
eller
2710 00 36
Annan bensin än som
avses under 1
4 kr 27 öre per liter
86 öre per liter
5 kr 13 öre per liter
3.
2710 00 51,
2710 00 55,
2710 00 69
eller
2710 00 74 -
2710 00 78
Eldningsolja,
dieselbrännolja,
fotogen, m.m. som
a)  har försetts med 
märkämnen eller ger
mindre än 85 volym-
procent destillat vid
350o C,
743 kr per m3
1 058 kr per m3
1 801 kr per m3
	FÖRESLAGEN LYDELSE
KN-nr
Slag av bränsle
Skattebelopp
Energiskatt
Koldioxidskatt
Summa skatt
b)  inte har försetts med
märkämnen och ger
minst 85 volymprocent
destillat vid 350o C,
tillhörig 
miljöklass 1
1 614 kr per m3
1 058 kr per m3
2 672 kr per m3
miljöklass 2
1 840 kr per m3
1 058 kr per m3
2 898 kr per m3
miljöklass 3
2 138 kr per m3
1 058 kr per m3
3 196 kr per m3
4.
ur
2711 12 11 -
2711 19 00
Gasol som används för
a)  drift av motordrivet
fordon, fartyg eller luft-
fartyg
1 kr 01 öre per liter
56 öre per liter
1 kr 57 öre per liter
b)  annat ändamål än som
avses under a
145 kr per 
1 000 kg
1 112 kr per 
1 000 kg
1 257 kr per
1 000 kg
5.
ur
2711 29 00
Metan som används för
a)  drift av motordrivet
fordon, fartyg eller luft-
fartyg
1 678 kr per 
1 000 m3
792 kr per 
1 000 m3
2 470 kr per
1 000 m3
b)  annat ändamål än som
avses under a
241 kr per 
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
6.
2711 11 00,
2711 21 00
Naturgas som används för
a)  drift av motordrivet
fordon, fartyg eller luft-
fartyg
1 678 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
2 470 kr per
1 000 m3
b)  annat ändamål än som
avses under a
241 kr per
1 000 m3
792 kr per
1 000 m3
1 033 kr per
1 000 m3
7.
2701, 2702
eller 2704
Kolbränslen 
316 kr per 
1 000 kg
920 kr per 
1 000 kg
1 236 kr per 
1 000kg
8.
2713 11 00 -
2713 12 00
Petroleumkoks 
316 kr per
1 000 kg
920 kr per
1 000 kg
1 236 kr per
1 000 kg
I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 § 
första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar 
skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika 
användningssätt.
För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall de i första 
stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
11 kap.
3 §
Energiskatten utgör
1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell 
verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling,
2. 8,2 öre per kilowattimme för 
annan elektrisk kraft än som avses 
under 1 och som förbrukas i 
kommuner som anges i 4 §,
3. 11,5 öre per kilowattimme för 
elektrisk kraft som förbrukas för el-
, gas-, värme- eller 
vattenförsörjning i andra kommuner 
än de som anges i 4 §, och
4. 13,8 öre per kilowattimme för 
elektrisk kraft som förbrukas i 
övriga fall.
2. 9,6 öre per kilowattimme för 
annan elektrisk kraft än som avses 
under 1 och som förbrukas i 
kommuner som anges i 4 §,
3. 12,9 öre per kilowattimme för 
elektrisk kraft som förbrukas för el-
, gas-, värme- eller 
vattenförsörjning i andra kommuner 
än de som anges i 4 §, och
4. 15,2 öre per kilowattimme för 
elektrisk kraft som förbrukas i 
övriga fall.
För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall de i första 
stycket angivna skattebeloppen räknas om på det sätt som i fråga om skatt på 
bränslen anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges i tiondels ören skall dock 
avrundas till hela tiondels ören.
3. Till utgången av år 1997 skall 
dock energiskatten på elektrisk kraft 
utgöra
a) 0 öre per kilowattimme för 
elektrisk kraft som förbrukas i 
industriell verksamhet i 
tillverkningsprocessen eller vid 
yrkesmässig växthusodling,
b) 8,2 öre per kilowattimme för 
annan elektrisk kraft än som avses 
under a och som förbrukas i 
kommuner som anges i 11 kap. 4 §,
c) 11,5 öre per kilowattimme för 
elektrisk kraft som förbrukas för el-, 
gas-, värme- eller vattenförsörjning 
i andra kommuner än de som anges 
i 11 kap. 4 §, och
d) 13,8 öre per kilowattimme för 
elektrisk kraft som förbrukas i 
övriga fall.
3.20	Förslag till lag 
om 
ändring i lagen (1947:576) 
om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs att 3 § 12 mom., 12 a mom. och 12 d mom. samt 
7 § 4 mom. och 27 § 5 mom. lagen1 (1947:576) om statlig inkomstskatt skall 
ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
3 §
12 mom.2 Fysisk person och dödsbo som äger kvalificerad aktie i ett få-
mansföretag skall i den omfattning som anges i 12 a–12 e mom. ta upp ut-
delning på sådan aktie som intäkt av tjänst i stället för intäkt av kapital. Det-
samma gäller realisationsvinst vid avyttring av sådan aktie. Av 1 a–
1 g mom. framgår att utdelning och realisationsvinst i viss omfattning 
undantas från skatteplikt.
Närmare bestämmelser finns i
– 12 a mom. om tillämpningsområdet,
– 12 b mom. om behandlingen av utdelning och realisationsvinst,
– 12 c mom. om en alternativ 
anskaffningskostnad,
– 12 d mom. om ökning av anskaffningskostnaden med löneunderlag,
– 12 e mom. om visst undantag från tillämpningen.
Vad som i första stycket sägs om aktie i ett fåmansföretag gäller också 
andel i ett sådant företag. Med aktie och andel likställs andra sådana av 
företaget utgivna finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. För sådana 
instrument får dock 12 c och 12 d mom. inte tillämpas.
12 a mom.3 En aktie i ett fåmansföretag anses kvalificerad, om
1. aktieägaren eller någon denne närstående varit verksam i företaget i 
betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de fem 
beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret, eller under någon del 
av denna tidsperiod varit verksam i betydande omfattning i ett annat 
fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet, eller
2. företaget – direkt eller genom 
förmedling av juridisk person – 
äger aktier i ett annat fåmansföretag 
i vilket aktieägaren eller någon 
denne närstående varit verksam i 
betydande omfattning under beskatt-
ningsåret eller något av de fem 
beskattningsår som närmast föregått 
beskattningsåret.
2. företaget – direkt eller genom 
förmedling av juridisk person – 
under beskattningsåret eller något 
av de fem beskattningsår som 
närmast föregått beskattningsåret 
har ägt aktier i ett annat 
fåmansföretag i vilket aktieägaren 
eller någon denne närstående varit 
verksam i betydande omfattning 
under beskattningsåret eller något av 
de fem beskattningsår som närmast 
föregått beskattningsåret.
Upphör ett företag som avses i första stycket att vara fåmansföretag, 
anses en aktie ändå kvalificerad under förutsättning att aktieägaren eller 
någon denne närstående ägde aktien när företaget upphörde att vara 
fåmansföretag eller förvärvat den med stöd av sådan aktie. Aktien anses 
dock kvalificerad längst under fem beskattningsår efter det år då företaget 
upphörde att vara fåmansföretag.
Vad som förstås med fåmansföretag, ägare och närstående framgår av 
punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid 
bedömningen av om ett fåmansföretag föreligger jämställs utländska 
juridiska personer med svenska aktiebolag och svenska ekonomiska 
föreningar. Vidare skall vid bedömningen av om ett fåtal personer äger 
aktierna i ett företag sådana ägare anses som en person, som själva eller 
genom någon närstående är eller under något av de fem beskattningsår som 
närmast föregått beskattningsåret har varit verksamma i företaget i 
betydande omfattning.
Avlider ägaren till en kvalificerad aktie, anses aktien kvalificerad även 
hos den avlidnes dödsbo. Delägare i dödsboet jämställs då med närstående.
12 d mom.4 Vid beräkning av 
gränsbeloppet enligt 12 b mom. får 
till anskaffningskostnaden för aktien 
läggas ett löneunderlag. Löne-
underlaget beräknas på grundval av 
sådan ersättning som ingår i under-
lag för beräkning av avgifter enligt 
2 kap. 3 § lagen (1981:691) om 
socialavgifter och 1 § lagen 
(1990:659) om särskild löneskatt på 
vissa förvärvsinkomster och som 
under året före beskattningsåret har 
utgått till arbetstagarna i företaget 
och i dess dotterföretag. Av ersätt-
ning till arbetstagare i dotterföretag 
som inte är helägt får medräknas så 
stor del av beloppet som svarar mot 
moderföretagets andel av antalet ak-
tier eller andelar i dotterföretaget. 
Ersättning till arbetstagare som 
innehar sådant av företaget utgivet 
finansiellt instrument som avses i 27 
§ 1 mom. får inte beaktas om 
12 mom. är tillämpligt på utdelning 
eller vinst som är hänförlig till 
instrumentet. Ersättning som täcks 
av ett statligt bidrag för 
lönekostnader får inte heller beak-
tas. Löneunderlaget utgörs av 70 
procent av den del av det samman-
lagda ersättningsbeloppet som över-
stiger ett belopp motsvarande tio 
gånger det basbelopp enligt lagen 
(1962:381) om allmän försäkring 
som gällde året före beskattnings-
året, fördelat med lika belopp på 
aktierna i företaget.
12 d mom. Vid beräkning av 
gränsbeloppet enligt 12 b mom. får 
till anskaffningskostnaden för aktien 
läggas ett löneunderlag. Löne-
underlaget beräknas på grundval av 
sådan ersättning som ingår i under-
lag för beräkning av avgifter enligt 
2 kap. 3 § lagen (1981:691) om 
socialavgifter och 1 § lagen 
(1990:659) om särskild löneskatt på 
vissa förvärvsinkomster och som 
under året före beskattningsåret har 
utgått till ar-betstagarna i företaget 
och i dess dotterföretag. Av ersätt-
ning till arbetstagare i dotterföretag 
som inte är helägt får medräknas så 
stor del av beloppet som svarar mot 
moderföretagets andel av antalet ak-
tier eller andelar i dotterföretaget. 
Ersättning till arbetstagare som 
innehar sådant av företaget utgivet 
finansiellt instrument som avses i 
27  § 1 mom. får inte beaktas om 
12 mom. är tillämpligt på utdelning 
eller vinst som är hänförlig till 
instrumentet. Ersättning som täcks 
av ett statligt bidrag för löne-
kostnader får inte heller beaktas. 
Löneunderlaget utgörs av den del av 
det sammanlagda ersättningsbelop-
pet som överstiger ett belopp mot-
svarande tio gånger det basbelopp 
enligt lagen (1962:381) om allmän 
försäkring som gällde året före 
beskattningsåret, fördelat med lika 
belopp på aktierna i företaget.
Har aktieägaren året före beskattningsåret i betydande omfattning varit 
verksam i företaget eller i dess dotterföretag, får löneunderlaget läggas till 
anskaffningskostnaden endast om aktieägaren för nämnda år från företagen 
har erhållit sådan ersättning som ingår i underlag för beräkning av avgifter 
enligt 2 kap. 3 § lagen om socialavgifter och 1 § lagen om särskild löneskatt 
på vissa förvärvsinkomster med ett belopp som sammanlagt inte understiger 
det lägsta av
1. 120 procent av den högsta ersättning som samma år har betalats ut till 
en arbetstagare och som får räknas in i det underlag som ligger till grund för 
beräkning av löneunderlaget och
2. ett belopp som svarar mot 10 gånger det basbelopp enligt lagen om 
allmän försäkring som gällde för året före beskattningsåret.
För aktieägare som avses i föregående stycke får det sammanlagda 
löneunderlaget inte överstiga ett belopp som svarar mot 50 gånger den 
ersättning som aktieägaren för året före beskattningsåret erhållit från före-
tagen och som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § 
lagen om socialavgifter och 1 § lagen om särskild löneskatt på vissa 
förvärvsinkomster.
Med innehav av sådana finansiella instrument i ett fåmansföretag som 
avses i 27 § 1 mom. likställs innehav av finansiella instrument i ett annat 
företag inom samma koncern.
7 § 
4 mom.5 Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana 
sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka 
de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, 
samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra 
uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna, 
sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regionalt 
utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för 
regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till 
näringsidkare samt moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbolag, 
allmänna försäkringskassor, arbetslöshetskassor, personalstiftelser som 
avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. med 
ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller 
olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av 
arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till 
friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som 
blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsinskränkning, 
företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet eller med 
ändamål att utge permitteringslöneersättning, bolag eller annan juridisk 
person som uteslutande har till uppgift att lämna permitteringslöneersättning, 
sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om 
yrkesskadeförsäkring,
Allmänna sjukförsäkringsfonden, 
Alva och Gunnar Myrdals stiftelse, 
Apotekarsocietetens stiftelse för 
främjande av farmacins utveckling 
m.m., Bokbranschens 
Finansieringsinstitut Aktiebolag, 
Bryggeristiftelsen, Dag 
Hammarskjölds minnesfond, 
Fonden för industriellt 
utvecklingsarbete, Fonden för 
industriellt samarbete med u-länder, 
Fonden för svenskt-norskt 
industriellt samarbete, 
handelsprocedurrådet, Jernkontoret 
och SIS – 
Standardiseringskommissionen i 
Sverige, så länge kontorets 
respektive kommissionens 
vinstmedel används till allmänt 
nyttiga ändamål och utdelning inte 
lämnas till delägare eller 
medlemmar, Nobelstiftelsen, 
Norrlandsfonden, Olof Palmes 
minnesfond för internationell 
förståelse och gemensam säkerhet, 
Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen 
industriellt utvecklingscentrum i 
övre Norrland, Stiftelsen Institutet 
för Företagsutveckling, Stiftelsen 
Landstingens fond för 
teknikupphandling och 
produktutveckling, Stiftelsen för 
produktutvecklingscentrum i 
Göteborg, Stiftelsen 
Produktionstekniskt centrum i Borås 
för tekoindustrin – PROTEKO, 
Stiftelsen 
Produktutvecklingscentrum i 
Östergötland, Stiftelsen samverkan 
universitet/hög-skola och näringsliv 
i Stockholm och de sex 
motsvarande stiftelserna med säte i 
Luleå, Umeå, Uppsala, Linköping, 
Göteborg respektive Lund, 
Stiftelsen Småföretags-fonden, 
Stiftelsen för samverkan mellan 
Lunds universitet och näringslivet – 
SUN, Stiftelsen Sveriges 
Nationaldag, Stiftelsen Sveriges 
teknisk-vetenskapliga attaché-
verksamhet, Stiftelsen UV-huset, 
Stiftelsen ÖV-huset, Svenska 
bibelsällskapets bibelfond, Svenska 
kyrkans stiftelse för rikskyrklig 
verksamhet, Svenska 
skeppshypotekskassan, Svenska 
UNICEF-kommittén, Sveriges 
exportråd, Sveriges turistråd, 
TCO:s internationella stipendiefond 
till statsminister Olof Palmes minne, 
Aktiebolaget Trav och Galopp och 
de bolag som avses i 1 § tredje 
stycket 5 lagen (1991:1482) om 
lotteriskatt 
Allmänna sjukförsäkringsfonden, 
Alva och Gunnar Myrdals stiftelse, 
Apotekarsocietetens stiftelse för 
främjande av farmacins utveckling 
m.m., Bokbranschens 
Finansieringsinstitut Aktiebolag, 
Bryggeristiftelsen, Dag 
Hammarskjölds minnesfond, 
Fonden för industriellt 
utvecklingsarbete, Fonden för 
industriellt samarbete med u-länder, 
Fonden för svenskt-norskt 
industriellt samarbete, 
handelsprocedurrådet, Jernkontoret 
och SIS – 
Standardiseringskommissionen i 
Sverige, så länge kontorets 
respektive kommissionens 
vinstmedel används till allmänt 
nyttiga ändamål och utdelning inte 
lämnas till delägare eller 
medlemmar, Konung Carl XVI 
Gustafs 50-årsfond för vetenskap, 
teknik och miljö, Nobelstiftelsen, 
Norrlandsfonden, Olof Palmes 
minnesfond för internationell 
förståelse och gemensam säkerhet, 
Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen 
industriellt utvecklingscentrum i 
övre Norrland, Stiftelsen Institutet 
för Företagsutveckling, Stiftelsen 
Landstingens fond för 
teknikupphandling och 
produktutveckling, Stiftelsen för 
produktutvecklingscentrum i 
Göteborg, Stiftelsen Produktions-
tekniskt centrum i Borås för 
tekoindustrin – PROTEKO, 
Stiftelsen 
Produktutvecklingscentrum i 
Östergötland, Stiftelsen samverkan 
universitet/högskola och näringsliv i 
Stockholm och de sex motsvarande 
stiftelserna med säte i Luleå, Umeå, 
Uppsala, Linköping, Göteborg 
respektive Lund, Stiftelsen 
Småföretagsfonden, Stiftelsen för 
samverkan mellan Lunds universitet 
och näringslivet – SUN, Stiftelsen 
Sveriges Nationaldag, Stiftelsen 
Sveriges teknisk-vetenskapliga 
attachéverksamhet, Stiftelsen 
UV-huset, Stiftelsen ÖV-huset, 
Svenska bibelsällskapets bibelfond, 
Svenska kyrkans stiftelse för 
rikskyrklig verksamhet, Svenska 
skeppshypotekskassan, Svenska 
UNICEF-kommittén, Sveriges 
exportråd, Sveriges turistråd, 
TCO:s internationella stipendiefond 
till statsminister Olof Palmes minne, 
Aktiebolaget Trav och Galopp och 
de bolag som avses i 1 § tredje 
stycket 5 lagen (1991:1482) om 
lotteriskatt 
frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av 
näringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet.
Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande 
tillämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment.
En producentorganisation frikallas från skattskyldighet för inkomst av 
näringsverksamhet som avser marknadsreglering enligt lagen (1994:1709) 
om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.
27 §
5 mom.6 Förlust på mark-
nadsnoterad tillgång som avses i 
1 mom. får dras av från rea-
lisationsvinst på marknadsnoterad 
sådan tillgång. I fråga om andel i 
värdepappersfond gäller detta endast 
om värdet av fondens innehav av 
sådana tillgångar som avses i 
1 mom. inte annat än tillfälligtvis 
understigit tre fjärdedelar av fond-
förmögenheten. Förlust på aktie i 
svenskt aktiebolag som inte är 
marknadsnoterat får dras av från 
realisationsvinst på sådan aktie. 
Motsvarande gäller förlust på andel 
i utländsk juridisk person som inte 
är marknadsnoterad. Av förlust som 
inte dragits av mot vinst får 70 
procent dras av.
5 mom. Förlust på mark-
nadsnoterad tillgång som avses i 
1 mom. får dras av från realisa-
tionsvinst på marknadsnoterad sådan 
tillgång. I fråga om andel i värde-
pappersfond gäller detta endast om 
värdet av fondens innehav av sådana 
tillgångar som avses i 1 mom. inte 
annat än tillfälligtvis understigit tre 
fjärdedelar av fondförmögenheten. 
Förlust på aktie i svenskt aktiebolag 
som inte är marknadsnoterad 
respektive på andel i utländsk 
juridisk person som inte är 
marknadsnoterad får dras av från 
realisationsvinst på sådan aktie eller 
andel. Av förlust som inte dragits 
av mot vinst får 70 procent dras av.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:770.
2 Senaste lydelse 1996:1611.
3 Senaste lydelse 1996:1611.
4 Senaste lydelse 1996:1611.
5 Senaste lydelse 1996:1611.
6 Senaste lydelse 1996:1611.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 
1998 års taxering om inte annat framgår av punkterna 2 och 3.
2. Bestämmelserna i 7 § 4 mom. tillämpas första gången vid 1997 års 
taxering.
3. Äldre bestämmelser i 3 § 12 a mom. tillämpas om skattskyldighet för 
utdelning eller realisationsvinst uppkommit före den 1 juli 1997.
3.21	Förslag till lag 
om 
ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 14 av anvisningarna till 32 § 
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
Anvisningar
till 32 §
14.1 Anskaffar ett fåmansföretag från annan än delägare eller delägare 
närstående person egendom, som uteslutande eller så gott som uteslutande är 
avsedd för privat bruk för företagsledare i företaget eller företagsledare 
närstående person, skall ett belopp motsvarande anskaffningskostnaden för 
egendomen tas upp som intäkt av tjänst hos företagsledaren. Vad nu sagts 
gäller inte anskaffning av bil som föranleder beskattning av bilförmån.
Avyttrar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person 
egendom till företaget skall, om priset är högre än egendomens mark-
nadsvärde, det överskjutande beloppet beskattas hos överlåtaren som intäkt 
av tjänst. Av 24 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt framgår 
att återstående del av vederlaget skall beaktas vid beräkning av 
realisationsvinst.
Avser avyttringen sådan egendom som anges i 31 § nämnda lag skall, 
oavsett hur priset förhåller sig till marknadsvärdet, hela vederlaget, utan 
avdrag för något omkostnadsbelopp, beskattas hos överlåtaren som intäkt av 
tjänst, såvida inte egendomen är eller kan väntas bli till nytta för företaget.
Förvärvar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person 
egendom från företaget till lägre pris än egendomens marknadsvärde, skall 
ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos förvärvaren som intäkt av 
tjänst. Vad nu sagts gäller också när delägare i fåmansägt handelsbolag eller 
delägare närstående person förvärvar egendom från handelsbolaget, om 
egendomen omfattar sådant hus eller avser sådan lägenhet som i och med 
förvärvet blir eller kan antas komma att bli privatbostad enligt 5 § andra 
eller fjärde stycket eller tomtmark som avses bli bebyggd med sådan bostad. 
Första meningen tillämpas inte när det är företagsledaren som förvärvar 
egendomen och denne har beskattats enligt första stycket vid företagets 
förvärv av egendomen.
Har företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag 
eller företagsledare närstående person uppburit hyra eller annan ersättning 
från företaget för lokal, som ägs eller disponeras av företagsledaren eller den 
honom närstående, skall ersättningen, såvida den inte skall beskattas såsom 
intäkt av näringsverksamhet, hos mottagaren beskattas som intäkt av tjänst. 
Mottagaren får dock åtnjuta skäligt avdrag för den kostnad som han fått 
vidkännas på grund av att företaget utnyttjat lokalen i fråga.
Har fåmansföretag lämnat företagsledare eller företagsledare närstående 
person förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger 
marknadsräntan, skall låntagaren beskattas för värdet av förmånen som 
intäkt av tjänst. Förmånens värde skall beräknas på sätt som anges i punkt 10 
tredje–femte styckena.
Har fåmansföretag lämnat lån till företagsledare eller företagsledare 
närstående person och har lånet skrivits ned i företagets räkenskaper, skall 
det nedskrivna beloppet beskattas hos låntagaren som intäkt av tjänst. Vad nu 
sagts gäller dock inte lån som avses i punkt 15.
Som fåmansföretag räknas
a) aktiebolag och ekonomisk förening, vari en fysisk person eller ett fåtal 
fysiska personer äger så många aktier eller andelar att dessa personer har 
mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i företaget; samt
b) aktiebolag och ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad på 
verksamhetsgrenar, som är oberoende av varandra, såvida en person genom 
aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella 
bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och självständigt kan 
förfoga över dess resultat.
Som fåmansföretag räknas dock 
inte aktiebolag vars aktier är notera-
de vid en svensk börs. Som fåmans-
företag räknas inte heller bostads-
föreningar och bostadsaktiebolag 
som avses i 2 § 7 mom. första 
stycket lagen om statlig inkomst-
skatt.
Som fåmansföretag räknas dock 
inte aktiebolag vars aktier är notera-
de vid en svensk eller utländsk börs. 
Som fåmansföretag räknas inte 
heller bostadsföreningar och bo-
stadsaktiebolag som avses i 2 § 
7 mom. första stycket lagen om 
statlig inkomstskatt.
Som fåmansägt handelsbolag räknas
a) handelsbolag, vari en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer 
genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande; 
samt
b) handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar som 
är oberoende av varandra, såvida en person genom andelsinnehav, avtal eller 
på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan 
verksamhetsgren.
Med ägare enligt åttonde och tionde styckena avses den som – direkt eller 
genom förmedling av juridisk person – äger eller på därmed jämförligt sätt 
innehar aktie eller andel i företaget.
Som företagsledare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag skall 
anses den eller de personer som till följd av eget eller närstående persons 
aktie- eller andelsinnehav i företaget eller annan liknande grund har ett 
väsentligt inflytande i företaget eller – där fråga är om företag som avses i 
åttonde stycket b eller tionde stycket b – den som har den reella 
bestämmanderätten över viss verksamhetsgren och självständigt kan förfoga 
över dess resultat.
Vid tillämpning av denna anvisningspunkt skall såsom närstående person 
räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings 
make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den 
skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling 
avses jämväl styvbarn och fosterbarn.
1 Senaste lydelse 1993:1470.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 
1998 års taxering.
3.22	Förslag till lag 
om 
ändring i lagen (1993:1536) 
om räntefördelning vid 
beskattning
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:1536) om räntefördelning skall 
ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
3 §
Ett positivt fördelningsbelopp 
utgörs av statslåneräntan vid 
utgången av november andra året 
före taxeringsåret ökad med tre 
procentenheter multiplicerad med 
ett positivt fördelningsunderlag.
Ett positivt fördelningsbelopp 
utgörs av statslåneräntan vid 
utgången av november andra året 
före taxeringsåret ökad med fem 
procentenheter multiplicerad med 
ett positivt fördelningsunderlag.
Ett negativt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid nämnda 
tidpunkt ökad med en procentenhet multiplicerad med ett negativt 
fördelningsunderlag.
1 Senaste lydelse 1996:1400.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 
1999 års taxering.
3.23	Förslag till lag 
om 
ändring i lagen (1981:691) 
om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 a § och 3 kap. 5 a § lagen (1981:691) 
om socialavgifter1 skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
2 kap.
5 a §2
Vid beräkning av arbets-
givaravgifter får en arbetsgivare 
från arbetsgivaravgifterna varje 
månad göra avdrag med 5 procent 
av avgiftsunderlaget, dock högst 
2 500 kronor.
Vid beräkning av arbets-
givaravgifter får en arbetsgivare 
från arbetsgivaravgifterna varje 
månad göra avdrag med 5 procent 
av avgiftsunderlaget, dock högst 3 
550 kronor.
Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid 
bedömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en arbetsgivare. 
Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moderföretaget. Om 
avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det utnyttjas av 
dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer.
Om en arbetsgivare med stöd av 
7 § andra stycket lagen (1984:668) 
om uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare medgivits dispens från 
skyldigheten att redovisa arbets-
givaravgifterna varje månad får 
han, i stället för vad som föreskrivs 
i första stycket,  från arbetsgivar-
avgifterna varje år göra avdrag med 
5 procent  av avgiftsunderlaget, 
dock högst 2 500 kronor för varje 
månad verksamheten bedrivits.
Om en arbetsgivare med stöd av 
7 § andra stycket lagen (1984:668) 
om uppbörd av socialavgifter från 
arbetsgivare medgivits dispens från 
skyldigheten att redovisa arbets-
givaravgifterna varje månad får 
han, i stället för vad som föreskrivs 
i första stycket,  från arbetsgivar-
avgifterna varje år göra avdrag med 
5 procent  av avgiftsunderlaget, 
dock högst 3 550 kronor för varje 
månad verksamheten bedrivits.
3 kap.
5 a §3
Vid beräkning av egenavgifter  
får avdrag göras med 5 procent av 
avgiftsunderlaget beräknat enligt 
4 § första stycket, dock högst med 
9 000 kronor per år. Om den 
försäkrade under året även betalat ut 
lön eller annan förmån till 
arbetstagare och som arbetsgivare 
gjort avdrag från arbetsgivar-
avgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får 
dock avdrag från egenavgifterna 
medges högst med  ett så stort 
belopp att det sammanlagda 
avdraget från egenavgifterna och 
arbetsgivaravgifterna inte överstiger 
30 000 kronor per år.
Om den försäkrade är delägare i 
ett handelsbolag får det samman-
lagda avdraget från de egenavgifter 
som är hänförliga till handelsbo-
lagets inkomster för samtliga 
delägare i handelsbolaget inte 
överstiga 30 000 kronor per år. 
Avdraget  fördelas mellan delägarna 
i proportion till hur den 
skattepliktiga inkomsten från 
handelsbolaget fördelas mellan dem. 
Kan en eller flera av delägarna helt 
eller delvis inte utnyttja avdraget får 
resterande avdrag fördelas mellan 
övriga delägare på motsvarande 
sätt. Om handelsbolaget under året 
även betalat ut lön eller annan 
förmån till arbetstagare och som 
arbetsgivare gjort avdrag från 
arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 
5 a §, skall delägarna medges 
avdrag från egenavgifterna högst 
med så stort belopp att delägarnas 
sammanlagda avdrag från de  
egenavgifter som är hänförliga till 
inkomsten från handelsbolaget och 
handelsbolagets avdrag från 
arbetsgivaravgifterna inte överstiger 
30 000 kronor per år.
Vid beräkning av egenavgifter  
får avdrag göras med 5 procent av 
avgiftsunderlaget beräknat enligt 
4 § första stycket, dock högst med 
9 000 kronor per år. Om den 
försäkrade under året även betalat ut 
lön eller annan förmån till 
arbetstagare och som arbetsgivare 
gjort avdrag från arbetsgivar-
avgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får 
dock avdrag från egenavgifterna 
medges högst med  ett så stort 
belopp att det sammanlagda 
avdraget från egenavgifterna och 
arbetsgivaravgifterna inte överstiger 
42 600 kronor per år.
Om den försäkrade är delägare i 
ett handelsbolag får det samman-
lagda avdraget från de egenavgifter 
som är hänförliga till handelsbo-
lagets inkomster för samtliga 
delägare i handelsbolaget inte 
överstiga 42 600 kronor per år. 
Avdraget  fördelas mellan delägarna 
i proportion till hur den 
skattepliktiga inkomsten från 
handelsbolaget fördelas mellan dem. 
Kan en eller flera av delägarna helt 
eller delvis inte utnyttja avdraget får 
resterande avdrag fördelas mellan 
övriga delägare på motsvarande 
sätt. Om handelsbolaget under året 
även betalat ut lön eller annan 
förmån till arbetstagare och som 
arbetsgivare gjort avdrag från 
arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 
5 a §, skall delägarna medges 
avdrag från egenavgifterna högst 
med så stort belopp att delägarnas 
sammanlagda avdrag från de  
egenavgifter som är hänförliga till 
inkomsten från handelsbolaget och 
handelsbolagets avdrag från 
arbetsgivaravgifterna inte överstiger 
42 600 kronor per år.
Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmarknads-
avgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, folkpensionsavgiften, 
delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften.
1 Lagen omtryckt 1989:633.
2 Senaste lydelse 1996:1218.
3 Senaste lydelse 1996:1218.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
1. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om 
arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.
2. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången vid 1999 
års taxering.
3.24	Förslag till lag 
om 
ändring i lagen (1984:1052) 
om statlig fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 
skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
3 §1
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår
a) 1,7 procent av:
taxeringsvärdet avseende småhusenhet, 
det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade 
tomtmarksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet, 
75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,
b) 1,7 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser 
värderingsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under 
uppförande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder 
samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd,
c) 1,0 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser 
värderingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande 
och värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler,
d) 0,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende industrienhet med undantag av markvärdet 
avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med 
vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda 
regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt 
verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga 
värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft,
e) 3,42 procent av:
markvärdet avseende sådan 
elproduktionsenhet som utgörs av 
taxeringsenhet med vattenkraftverk 
och till detta hörande andelar i 
utbyggda regleringsanläggningar, 
taxeringsenhet med outbyggt 
vattenfall som enligt verkställbart 
tillstånd får byggas ut samt 
taxeringsenhet vars huvudsakliga 
värde utgör värde av andels- eller 
ersättningskraft.
e)  2,21 procent av:
markvärdet avseende sådan 
elproduktionsenhet som utgörs av 
taxeringsenhet med vattenkraftverk 
och till detta hörande andelar i 
utbyggda regleringsanläggningar, 
taxeringsenhet med outbyggt 
vattenfall som enligt verkställbart 
tillstånd får byggas ut samt 
taxeringsenhet vars huvudsakliga 
värde utgör värde av andels- eller 
ersättningskraft.
Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder 
och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det 
fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen 
fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra 
följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem 
kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Detsamma 
gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har 
åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts ett värdeår 
motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som föregått 
inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits.
För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall 
fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a 
§ nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfälligheten 
utgör en särskild taxeringsenhet.
Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av 
eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid 
eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, 
får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari 
byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under 
endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas 
enligt olika grunder för skilda delar 
av fastigheten skall underlaget för 
beräkningen av fastighetsskatten för 
dessa delar utgöras av den del av 
värdet som belöper på respektive 
fastighetsdel. Den nedsättning av 
fastighetsskatten som föreskrivs i 
andra stycket skall såvitt avser 
småhusenhet beräknas på den del av 
taxeringsvärdet som avser 
småhusenhet med tillhörande 
tomtmark, om tomtmarken ingår i 
samma taxeringsenhet som 
småhuset. Detsamma gäller i 
tillämpliga delar småhus med 
tillhörande tomtmark på 
lantbruksenhet. För hyreshusenhet 
beräknas nedsättningen på den del 
av taxeringsvärdet som belöper på 
värderingsenhet som avser bostäder 
med tillhörande värderingsenhet 
tomtmark, om tomtmarken ingår i 
samma taxeringsenhet som 
hyreshuset.
Om fastighetsskatt skall beräknas 
enligt olika grunder för skilda delar 
av fastigheten skall underlaget för 
beräkningen av fastighetsskatten för 
dessa delar utgöras av den del av 
värdet som belöper på respektive 
fastighetsdel. Den nedsättning av 
fastighetsskatten som föreskrivs i 
andra stycket skall såvitt avser 
småhusenhet beräknas på den del av 
taxeringsvärdet som belöper på 
värderingsenhet som avser småhuset 
med tillhörande tomtmark, om 
tomtmarken ingår i samma 
taxeringsenhet som småhuset. 
Detsamma gäller i tillämpliga delar 
småhus med tillhörande tomtmark 
på lantbruksenhet. För 
hyreshusenhet beräknas 
nedsättningen på den del av 
taxeringsvärdet som belöper på 
värderingsenhet som avser bostäder 
med tillhörande värderingsenhet 
tomtmark, om tomtmarken ingår i 
samma taxeringsenhet som 
hyreshuset.
1 Senaste lydelse 1996:1173.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första      gången 
vid 1998 års taxering.
2. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre 
regler för den del av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet.
3.25Förslag  till lag om 
omräkningstal för 1998 års 
taxeringsvärden
Härigenom föreskrivs följande.
För sådan värderingsenhet som avses i 3 § första stycket b lagen 
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt samt för småhusenhet skall 
omräkningstalet enligt 16 A kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) för år 
1998 vara  det omräkningstal som gäller för år 1997. 
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
3.25Förslag till lag om 
ändring i lagen (1994:1563) 
om tobaksskatt
Härigenom föreskrivs att 2, 8, 37 och 42 §§ lagen (1994:1563) om 
tobaksskatt skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
2 §1
Skatt på cigaretter tas ut med 66 
öre per styck och 16,4 procent av 
detaljhandelspriset.
Skatt på cigaretter tas ut med 85 
öre per styck och 17,8 procent av 
detaljhandelspriset.
Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger 
9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten 
längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 9 centimeter som en cigarett.
8 §2
Skatt på cigarrer och cigariller 
tas ut med 44 öre per styck. Skatt 
på röktobak tas ut med 489 kronor 
per kilogram.
Skatt på cigarrer och cigariller 
tas ut med 56 öre per styck. Skatt 
på röktobak tas ut med 630 kronor 
per kilogram.
37 §3
Skatt på snus tas ut med 96 
kronor per kilogram och på 
tuggtobak med 156 kronor per 
kilogram.
Skatt på snus tas ut med 123 
kronor per kilogram och på 
tuggtobak med 201 kronor per 
kilogram.
42 §4
För skattepliktiga tobaksvaror tas 
skatten för år 1997 ut med i 2, 8 
och 37 §§ angivna belopp. För tiden 
efter utgången av år 1997 skall 
skatten tas ut med belopp som 
omräknats enligt andra stycket.
För kalenderåret 1998 och 
efterföljande kalenderår skall 
skatten tas ut med belopp som efter 
en årlig omräkning motsvarar de i 
2, 8 och 37 §§ angivna 
skattebeloppen multiplicerade med 
det jämförelsetal, uttryckt i procent, 
som anger förhållandet mellan 
prisläget i september månad året 
närmast före det år beräkningen 
avser och prisläget i september 
1996. När det gäller 2 § skall 
omräkning endast avse 
styckeskatten.
För skattepliktiga tobaksvaror tas 
skatten för år 1997 och 1998 ut med 
i 2, 8 och 37 §§ angivna belopp. 
För tiden efter utgången av år 1998 
skall skatten tas ut med belopp som 
omräknats enligt andra stycket.
För kalenderåret 1999 och 
efterföljande kalenderår skall 
skatten tas ut med belopp som efter 
en årlig omräkning motsvarar de i 
2, 8 och 37 §§ angivna 
skattebeloppen multiplicerade med 
det jämförelsetal, uttryckt i procent, 
som anger förhållandet mellan 
prisläget i september månad året 
närmast före det år beräkningen 
avser och prisläget i september 
1997. När det gäller 2 § skall 
omräkning endast avse 
styckeskatten.
Regeringen fastställer före oktober månads utgång de omräknade 
skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. 
Beloppen avrundas till hela kronor och ören.
1  Senaste lydelse 1996:1225.
2  Senaste lydelse 1996:1225.
3 Senaste lydelse 1996:1225.
4 Senaste lydelse 1996:836.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före 
ikraftträdandet.
3.27 Förslag till lag om 
ändring i lagen (1994:1551) 
om frihet från skatt vid 
import, m.m.
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § lagen (1994:1551) om frihet från 
skatt vid  import, m.m. skall ha följande lydelse.
4 kap.
3 §1
NUVARANDE LYDELSE
Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp.
tull
skatt
spritdryck
4 kr/liter
253 kr/liter
starkvin
2 kr/liter
67 kr/liter
vin
1 kr/liter
38 kr/liter
starköl
3 kr/liter
14 kr/liter
cigaretter
38 öre/styck
140 öre/styck
cigarrer
86 öre/styck
127 öre/styck
röktobak
428 kr/kg
822 kr/kg
snus
104 kr/kg
191 kr/kg
FÖRESLAGEN LYDELSE
Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp.
tull
skatt
spritdryck
4 kr/liter
253 kr/liter
starkvin
2 kr/liter
67 kr/liter
vin
1 kr/liter
38 kr/liter
starköl
3 kr/liter
14 kr/liter
cigaretter
38 öre/styck
175 öre/styck
cigarrer
86 öre/styck
143 öre/styck
röktobak
428 kr/kg
1 003 kr/kg
snus
104 kr/kg
227 kr/kg
1 Senaste lydelse 1996:1172.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före 
ikraftträdandet.
3.28Förslag till lag om 
ändring i lagen (1994:1565) 
om beskattning av privat-
införsel av alkoholdrycker 
och tobaksvaror från land 
som är medlem i 
Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs att 1 §  lagen (1994:1565) om beskattning av 
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i 
Europeiska unionen skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE                FÖRESLAGEN LYDELSE
1 §1
Den som till Sverige för 
privatbruk för in nedan angivna 
alkoholdrycker och tobaksvaror från 
ett annat land som är medlem i 
Europeiska unionen skall, om inte 
annat följer av 2 §, betala skatt med
196 kronor/liter för spritdryck,
45 kronor/liter för starkvin,
27 kronor/liter för vin,
8 kronor/liter för starköl,
95 öre/styck för cigaretter,
44 öre/styck för cigariller och 
cigarrer och
489 kronor/kg för röktobak.
Den som till Sverige för 
privatbruk för in nedan angivna 
alkoholdrycker och tobaksvaror från 
ett annat land som är medlem i 
Europeiska unionen skall, om inte 
annat följer av 2 §, betala skatt med
196 kronor/liter för spritdryck,
45 kronor/liter för starkvin,
27 kronor/liter för vin,
8 kronor/liter för starköl,
123 öre/styck för cigaretter,
56 öre/styck för cigariller och 
cigarrer och
630 kronor/kg för röktobak.
I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 
volymprocent,
starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 
volymprocent, samt mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt 
som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,
starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och
cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.
1 Senaste lydelse 1996:1224.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före 
ikraftträdandet.
3.29 Förslag till lag om 
ändring i lagen (1941:416) 
om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs att 36 § lagen (1941:416) om arvsskatt och 
gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
36 §2
Skattskyldighet inträder, 
såframt ej annat följer av vad i 
nästa stycke sägs, då gåvan blivit 
fullbordad eller handling, 
innefattande giltig utfästelse om 
gåva av lös egendom, överlämnats 
till mottagaren. I fall, som avses i 
37 § 2 mom., inträder 
skattskyldighet vid den tid, då 
förmånstagaren erhåller förfogan-
derätten över försäkringen; dock 
inträder, där på grund av för-
säkringen utbetalning tidigare ägt 
rum till den berättigade, skatt-
skyldighet för sådant belopp vid 
dess mottagande.
Skattskyldighet inträder, såframt 
ej annat följer av vad i nästa stycke 
sägs, då gåvan blivit fullbordad eller 
handling, innefattande giltig 
utfästelse om gåva av lös egendom, 
överlämnats till mottagaren. När en 
omyndigs förälder är förmyndare 
och som gåva åt den omyndige till 
bank överlämnat pengar eller över-
fört medel som föräldern haft inne-
stående i bank utan att förbehålla 
sig rätt att för egen räkning förfoga 
över gåvomedlen anses gåvan 
fullbordad enligt denna lag när 
gåvomedlen mottagits av banken för 
den omyndiges räkning eller 
överförts till den omyndiges konto. I 
fall, som avses i 37 § 2 mom., 
inträder skattskyldighet vid den tid, 
då förmånstagaren erhåller för-
foganderätten över försäkringen; 
dock inträder, där på grund av för-
säkringen utbetalning tidigare ägt 
rum till den berättigade, skatt-
skyldighet för sådant belopp vid 
dess mottagande.
Vad i fråga om arvsskatt är stadgat i 6-9 §§ skall vid beskattning av gåva 
äga motsvarande tillämpning. Föreskrifterna i 6 § om skattskyldighetens 
inträde först framdeles skola härvid, utan inskränkningar som angivas i 
andra stycket under c) och d), gälla jämväl i fall då givaren förbehållit sig 
själv nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån av den 
bortgivna egendomen.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
2 Senaste lydelse 1958:562.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas avseende gåva som 
givits efter ikraftträdandet. Avseende gåva som givits efter utgången av juni 
1995 men före ikraftträdandet tillämpas denna lag till den del gåvor från 
samma givare under samma kalenderår inte överstiger 10 000 kronor.
3.30Förslag till lag med 
särskilda bestämmelser om 
utbetalning av skattemedel 
år 1998
Härigenom föreskrivs följande.
Vid utbetalning av en församlings eller en kyrklig samfällighets fordran 
enligt 4 a § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om 
kommuns eller annan menighets utdebitering av skatt, m.m., skall fordran 
vid ingången av år 1998 minskas med 5,3 procent.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
3.31Förslag till lag om 
ändring i lagen (1997:000) 
om kommunal redovisning
Härigenom föreskrivs att punkterna 3  och 4 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (1997:000) om kommunal redovisning 
skall ha följande lydelse
LYDELSE ENLIGT PROP. 
1996/97:52
3. Bestämmelsen i 4 kap. 4 § 
tillämpas första gången av 
kommuner och kommunalförbund 
avseende räkenskapsåret 1999 och 
av landsting avseende 
räkenskapsåret 2000. Kommunalför-
bund som sköter 
landstingskommunal uppgift skall 
dock också tillämpa bestämmelsen 
första gången avseende 
räkenskapsåret 2000.
4. Vad som föreskrivs i 
– 5 kap. 1 § såvitt avser 
pensionsförpliktelser som upptagits 
bland posten Verksamhetens kost-
nader och posten Finansiella 
kostnader,
– 5 kap. 2 § såvitt avser 
pensionsförpliktelser som upptagits i 
posten Avsättningar, posten Skulder 
eller bland ansvarsförbindelser 
under rubriken, Pensionförpliktelser 
som inte tagits upp bland skulderna 
eller avsättningarna och Övriga 
ansvarsförpliktelser, samt 
– 5 kap. 4 § första meningen får 
börja tillämpas senare än den 1 
januari 1998, dock senast av 
kommuner och kommunalförbund 
avseende räkenskapsåret 1999 och 
av landsting avseende 
räkenskapsåret 2000. Kom-
munalförbund som sköter 
landstingskommunal uppgift skall 
dock också tillämpa bestämmelserna 
senast avseende räkenskapsåret 
2000.
FÖRESLAGEN LYDELSE
3. Bestämmelsen i 4 kap. 4 § 
tillämpas första gången avseende 
räkenskapsåret 2000.
4. Vad som föreskrivs i 
– 5 kap. 1 § såvitt avser 
pensionsförpliktelser som upptagits 
bland posten Verksamhetens kost-
nader och posten Finansiella 
kostnader,
– 5 kap. 2 § såvitt avser 
pensionsförpliktelser som upptagits i 
posten Avsättningar, posten Skulder 
eller bland ansvarsförbindelser 
under rubriken, Pensionförpliktelser 
som inte tagits upp bland skulderna 
eller avsättningarna och Övriga 
ansvarsförpliktelser, samt 
– 5 kap. 4 § första meningen får 
börja tillämpas senare än den 1 
januari 1998, dock senast avseende 
räkenskapsåret 2000. 
3.32Förslag till lag om 
ändring i lagen (1997:000) 
om ändring i kommunallagen 
(1991:900)
Härigenom föreskrivs att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1997:000) om ändring i kommunallagen (1991:900) 
skall ha följande lydelse.
LYDELSE ENLIGT PROP. 
1996/97:52
2. De nya föreskrifterna i 8 kap. 
4 och 5 §§ skall tilllämpas första 
gången såvitt avser kommuner 
avseende räkenskapsåret 1999 och 
såvitt avser landsting avseende 
räkenskapsåret 2000.
FÖRESLAGEN LYDELSE
2. De nya föreskrifterna i 8 kap. 
4 och 5 §§ skall tillämpas första 
gången avseende räkenskapsåret 
2000.
3.33Förslag till lag om 
ändring i lagen (1997:000) 
om ändring i 
kommunalförbundslagen 
(1985:894)
Härigenom föreskrivs att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1997:000) om ändring i kommunalförbundslagen 
(1985:894) skall ha följande lydelse.
LYDELSE ENLIGT PROP. 
1996/97:52
2. De nya föreskrifterna i 2 kap. 
18 § och 3 kap. 7 § skall, såvitt 
avser 8 kap. 4 och 5 §§ kom-
munallagen, tillämpas första gången 
av kommunalförbund avseende 
räkenskapsåret 1999. 
Kommunalförbund som sköter 
landstingskommunal uppgift skall 
dock också tillämpa bestämmelserna 
senast avseende räkenskapsåret 
2000.
FÖRESLAGEN LYDELSE
2. De nya föreskrifterna i 2 kap. 
18 § och 3 kap. 7 § skall, såvitt 
avser 8 kap. 4 och 5 §§ kom-
munallagen, tillämpas första gången 
avseende räkenskapsåret 2000.
4
Politiska prioriteringar
 
.
4  Politiska prioriteringar
4.1	Inledning
Den ekonomiska politiken och budgetpolitiken har 
lagt en grund för en ökad sysselsättning och minskad 
arbetslöshet. Genom framgångarna i den ekonomiska 
politiken är det nu möjligt att än mer sätta regeringens 
viktigaste mål -  4 procents öppen arbetslöshet år 2000 - 
i fokus.
Det finns fem områden där insatser prioriteras för att 
främja sysselsättning och tillväxt: den offentliga 
sektorns verksamheter inom vård, omsorg och skola, en 
ökad satsning på utbildning och kompetensutveckling, 
en offensivare arbetsmarknadspolitik, en ekologiskt 
hållbar utveckling samt bättre förutsättningar för 
företagen. Sysselsättningspolitiken skall bygga på 
följande fem hörnstenar:
–	Huvudlinjen bör vara att arbetslösheten skall 
minskas genom att fler människor sätts i arbete eller 
utbildar sig. Inriktningen är att främja mäns och 
kvinnors engagemang i arbete och utbildning och att 
förebygga passivitet. Arbets- och kompetenslinjen 
gäller.
–	Budgetsaneringen och inflationsbekämpningen är 
nödvändiga förutsättningar för 
sysselsättningspolitiken.
–	Huvuddelen av sysselsättningsökningen de 
kommande åren bör ske i den privata sektorn.
–	Bland offentliga utgifter skall verksamheter 
prioriteras framför transfereringar. Vården, 
omsorgen och skolan utgör kärnan i den sociala 
välfärden och skall därför prioriteras genom ökade 
statsbidrag till kommunsektorn. Därmed skapas 
förutsättningar för att främja sysselsättningen, 
minska arbetslösheten och höja kvaliteten.
–	Det krävs en bättre fungerande lönebildning för att 
sysselsättningen skall öka och arbetslöshetsmålet 
skall kunna nås.
4.2	Utgångspunkter för
regeringens politiska
prioriteringar
Det stora underskottet i statens budget som fanns vid 
regeringsskiftet 1994 riskerade att leda till en skenande 
statsskuld och undergrävde förtroendet för den 
ekonomiska politiken. Detta inverkade menligt på både 
tillväxt och sysselsättning. Regeringen har därför ägnat 
stor kraft åt att sanera de offentliga finanserna. Den 
förda politiken har medfört att räntenivån har sjunkit, att 
inflationen är på en historiskt och internationellt sett låg 
nivå och att bytesbalansen visar ett betydande överskott. 
Detta är en följd av förtroendeskapande åtgärder, främst 
de uppsatta budgetpolitiska målen och därmed 
sammanhängande konsolideringsprogram för de 
offentliga finanserna, som riksdagen beslutat. År 1998 
uppnås målet om balans i de offentliga finanserna. 
Mycket tyder på att vi befinner oss i inledningen av 
en period av ökad tillväxt. Erfarenheterna pekar dock 
på att effekterna på arbetsmarknaden av en ökad 
ekonomisk aktivitet brukar komma med en viss 
eftersläpning. Det är därför angeläget att redan under år 
1997 vidta åtgärder för att stärka sysselsättningen och 
minska arbetslösheten. Regeringen ger en detaljerad 
redovisning i tilläggsbudgeten (avsnitt 6) av de åtgärder 
som under år 1997 vidtas för att minska arbetslösheten.
För att varaktigt uppnå målet om en halverad 
arbetslöshet måste Sverige ha en lönebildning som även 
vid en lägre arbetslöshetsnivå ger en 
lönekostnadsutveckling på god europeisk nivå. Sverige 
har de senaste 20-25 åren haft en dåligt fungerande 
lönebildning med nominella löneökningar som varit för 
höga i förhållande till våra konkurrentländer. Detta har  
lett till hög inflation, försämrad konkurrenskraft och 
utslagning av företag och arbetstillfällen. Regeringen 
har vid flera tillfällen uttalat att ansvaret för 
lönebildningen i första hand ligger på arbetsmarknadens 
parter. Synsättet anknyter till den långa tradition som 
finns i Sverige att i möjligaste mån begränsa den direkta 
statliga inblandningen i lönebildningen. Det har ett 
omistligt värde att parterna själva klarar att reformera 
lönebildningen. Parterna inbjöds därför av regeringen 
att till den 31 mars 1997 gemensamt redovisa 
nödvändiga förändringar av förhandlings- och 
lönebildningssystemet. Detta uppdrag har resulterat i 
flera bidrag. Regeringen avser att tillsätta en utredning 
för att arbeta vidare med en del av de konstruktiva 
förslag som framkommit.
Den utveckling som redovisas i denna proposition 
förutsätter att parterna tar sitt ansvar och får 
lönebildningen att fungera bättre.
De nedan beskrivna förslagen tillsammans med en 
väl fungerande lönebildning och ett fortsatt och förstärkt 
förtroende för svensk ekonomi gör att det finns goda 
förutsättningar för att nå målet om en halverad 
arbetslöshet till år 2000.
4.3	Precisering av det
budgetpolitiska målet om
permanent överskott i de
offentliga finanserna
Sverige hade fram till mitten av 1970-talet starka 
offentliga finanser. Under efterkrigstiden byggdes det 
upp en betydande finansiell förmögenhet inom den 
offentliga sektorn. År 1975 uppgick den offentliga 
sektorns nettoförmögenhet till motsvarande 30 procent 
av BNP. Detta bidrog till en god och stabil ekonomisk 
utveckling, som gjorde det möjligt att förena full 
sysselsättning och stigande reallöner med låg inflation. 
Den svaga finanspolitiken under senare delen av 
1970-talet, som kulminerade i den statsfinansiella krisen 
i 1980-talets inledning, fick till konsekvens att den 
offentliga förmögenheten förbyttes i en nettoskuld.
Budgetsaneringen i kombination med en god 
sysselsättningsutveckling medförde att den offentliga 
sektorns förmögenhetsställning till stor del återställdes 
under 1980-talets senare del. Vid 1990-talets inledning 
hade den offentliga sektorn återigen en positiv 
förmögenhet. 
Den ekonomiska krisen på 1990-talet raderade 
återigen ut den offentliga nettoförmögenheten. I år 
beräknas den offentliga sektorns skulder överstiga 
tillgångarna med drygt 500 miljarder kronor.
En bit in på nästa sekel kommer med stor 
sannolikhet de offentliga åtagandena att utsättas för en 
större belastning genom ett växande antal äldre. Den 
offentliga sektorn måste då stå finansiellt rustad att möta 
denna utveckling för att kunna värna välfärdssystemen. 
Mot denna bakgrund är det önskvärt att under det 
närmaste decenniet amortera av den offentliga 
nettoskulden. Detta kräver överskott i de offentliga 
finanserna. Detta talar för att det offentliga sparandet 
sett på några års sikt bör ha ett överskott motsvarande 2 
procent av BNP.
I takt med att de offentliga finanserna bringas under 
kontroll skapas utrymme att aktivt använda 
finanspolitiken för att motverka en försvagning av 
konjunkturen eller tendenser till överhettning. Med ett 
överskott på 2 procent som utgångsläge finns det en 
marginal att aktivt motverka konjunkturavmattningar 
utan att underskottet i de offentliga finanserna hotar att 
bli för stort. Ett överskott i de offentliga finanserna på 2 
procent främjar och möjliggör höga privata 
investeringar utan att Sveriges skuld till utlandet ökar.
Det av riksdagen tidigare fastlagda målet om 
permanenta överskott i de offentliga finanserna efter år 
1998 föreslås därför preciseras som ett långsiktigt mål 
om ett överskott i de offentliga finanserna motsvarande 
2 procent av BNP i genomsnitt över en 
konjunkturcykel.
Kortsiktigt bör målet för budgetpolitiken sättas så att 
hänsyn tas till konjunkturläget. Det bör därför undvikas 
att finanspolitiken ges en opåkallat stram inriktning, 
som riskerar att hålla tillbaka expansionsmöjligheterna. 
Vid den tillväxt som redovisas i denna proposition bör 
målet för budgetpolitiken vara ett överskott på 0,5 
procent av BNP år 1999, 1,5 procent år 2000 och 2 
procent år 2001. Målen gäller vid den kalkylerade 
tillväxten. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl 
skulle bli väsentligt lägre kommer den offentliga 
sektorns sparande att tillåtas utvecklas sämre. Om 
tillväxten skulle bli väsentligt högre kommer kraven på 
överskott att skärpas. Detta för att undvika en 
finanspolitik som förstärker konjunktursvängningarna.
4.4	Fempunktsprogram för arbete 
och utbildning
Beräkningarna i budgetpropositionen visade att den 
målsatta balansen i offentliga finanserna skulle uppnås 
år 1998. Detta förutsatte att konsolideringsprogrammet 
fullföljdes och att nya utgiftsökningar finansierades.
I det följande presenteras förslag till åtgärder inom 
fem politiskt prioriterade områden i syfte att stimulera 
sysselsättningen och minska arbetslösheten. Utgifterna 
för programmet sammanfattas i nedanstående tabell. De 
kalkyler som genomförts inför vårpropositionen visar att 
de budgetpolitiska målen för det offentliga finansiella 
sparandet - balans 1998 samt överskott på 0,5 
respektive 1,5 procent av BNP åren 1999 och 2000 - 
uppnås även efter dessa satsningar. Till viss del 
finansieras programmet även av en höjning av 
tobaksskatten samt vissa utgiftsminskningar. Dessa 
redovisas närmare i avsnitt 5.
Efter beaktande av utgifterna i 
fempunktsprogrammet beräknas ett överskott kvarstå 
åren 1999 och 2000 utöver vad som krävs för att nå de 
budgetpolitiska målen. Frågan om utrymmet och 
formerna för en överföring från den offentliga till den 
privata sektorn 1999-2000 kommer att prövas i samband 
med de vårpropositioner som läggs fram 1998 och 
1999.
TABELL 4.1 FEMPUNKTSPROGRAM FÖR ARBETE OCH 
UTBILDNING
Miljarder kronor
1997
1998
1999
2000
Vård, omsorg, skola
4,0
8,0
8,0
8,0
Hållbar utveckling
1,5
5,1
5,9
Utbildning  
0,5
2,5
4,3
6,0
Småföretag
1,6
1,8
1,7
Arbetsmarknadspolitik
0,9
2,8
1,9
1,6
Summa program
5,5
16,3
21,0
23,3
Finansiering
-4,5
-2,4
-1,3
-1,2
Utrymme för överföring 
0,0
0,0
14,7
25,8
Utrymme som tas i 
anspråk
1,0
13,9
34,4
47,9
Beräknat överskott, 
procent av BNP
-2,1
0,0
0,5
1,5
Anm: Till följd av avrundningar stämmer ej summeringarna
I tabell 4.2 lämnas en mer specificerad redovisning av 
de åtgärder som ingår i fempunktsprogrammet.
4.5 	Vården, omsorgen och skolan
Grunden för ett gott samhälle är en bra skola och en 
god vård och omsorg. Barn, gamla och sjuka måste ges 
prioritet. I syfte att stimulera den kommunala 
sysselsättningen och att upprätthålla och vidareutveckla 
en god kvalitet i vården, omsorgen och skolan höjs 
statsbidragen till kommuner och landsting.
Det är regeringens bedömning att en rejäl ökning av 
statsbidraget redan under år 1997 kan ge en omedelbar 
effekt på sysselsättningen och på kvaliteten i 
verksamheten. Det kräver förstås att kommuner och 
landsting tar sitt ansvar och använder det nya 
resurstillskottet till att förhindra uppsägningar och 
förstärka verksamheten redan innevarande år.
Från och med år 1998 höjs statsbidragen till 
kommuner och landsting med 8 miljarder kronor. På 
tilläggsbudgeten för år 1997 har regeringen uppfört 4 
miljarder kronor. Inom denna ram avsätts en mindre del 
till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.
Regeringen föreslår vidare i denna proposition att 
tidpunkten för införande av balanskravet för 
kommunerna förskjuts till samma år som för 
landstingen, nämligen år 2000.
Bakgrunden till regeringens satsning är att 
beräkningarna visar att fortsatta neddragningar av 
verksamheten i kommuner och landsting kommer att bli 
nödvändiga för att åstadkomma balans i kommuners och 
landstings ekonomi fram till år 2000. Samtidigt bedöms 
behoven inom omsorg och skola att öka bl.a. till följd 
av ändrad befolkningsstruktur. Trots att verksamheterna 
över lag håller en hög kvalitet har också vissa brister 
uppmärksammats. Det finns därför en stor risk för att 
rationaliseringskraven leder till att verksamheten och 
dess kvalitet påverkas på ett sätt som inte är önskvärt ur 
ett välfärdsperpektiv.
Förbättringar i vård och omsorg
Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och 
organisation (HSU 2000) har i delbetänkandet Behov 
och resurser i vården - en analys (SOU 1996:163) 
konstaterat att gapet mellan behov och resurser inom 
hälso- och sjukvård och äldreomsorg kommer att öka. 
HSU 2000 gör samtidigt bedömningen att det 
fortfarande finns möjlighet att möta ökande behov av 
vård och omsorg genom ett effektivare resursutnyttjande 
både i kommuner och landsting utan att tillgänglighet 
och kvalitet försämras. Kommittén konstaterar också att 
det finns brister och otillfredsställda behov. Det gäller 
inte minst vården av äldre och kroniskt sjuka. Inom 
äldreomsorgen är idag en ökande andel av vård och 
omsorgsbehoven beroende av anhörigas insatser. Många 
psykiskt störda saknar ett anpassat boende och en daglig 
sysselsättning. Vidare ökar väntetiderna till vissa 
behandlingar. 
En grundförutsättning för att kunna erbjuda en god 
vård- och omsorg på lika villkor för hela befolkningen 
är att vården finansieras solidariskt och att tillgängliga 
resurser fördelas rättvist efter behov. Mot denna 
bakgrund är det utomordentligt viktigt att hälso- och 
sjukvårdens och äldreomsorgens kvalitet och 
tillgänglighet utvecklas på ett sådant sätt att 
allmänhetens förtroende för verksamheten inte sviktar i 
grundläggande hänseenden. 
Inriktningen bör vara att det resurstillskott regeringen 
nu föreslår leder till att kommuner och landsting vidtar 
åtgärder så att väntetiderna i sjukvården blir kortare, 
kvaliteten i äldreomsorgen blir högre, de psyktiskt 
störda ges en bättre vård och omsorg och att vården i 
livets slutskede förbättras.
Insatser i skolan
Flera utvärderingar visar att resultaten och standarden i 
svensk skola är god. Det finns dock nya, oroande 
signaler om att elever med behov av särskilt stöd inte 
får den utbildning som de har rätt till. Det är 
“gråzonsbarnen” med dolda handikapp som nu kommer 
i kläm. Dessa varningssignaler måste tas på allvar. En 
likvärdig skola av hög kvalitet förutsätter att alla elever 
får den hjälp de behöver och att stödet sätts in så tidigt 
som möjligt.
Det resurstillskott regeringen nu föreslår bör därför 
leda till att förstärkta resurser ges till elever med behov 
av särskilt stöd. Det extra resurstillskottet bör också 
leda till att särskild satsning görs på miljö, natur och 
teknik i skolan.
Kraven på kommunerna
Regeringens bedömningen är att det bästa sättet att 
snabbt nå avsedd effekt är att höja det generella 
statsbidraget. Kommuner och landsting får nu visa att 
de inom ramen för den frihet som det generella 
statsbidraget ger, gör prioriteringar som främjar både 
sysselsättningen och kvaliteten i de kommunala 
kärnverksamheterna.
Regeringen kommer att begära en redovisning från 
varje kommun och landsting av vilka åtgärder de avser 
att vidta med anledning av resurstillskottet. Effekten av 
denna satsning kommer sedan att följas upp mycket 
noggrant när det gäller såväl sysselsättningen som 
kvaliteten i verksamheten. Uppföljningen kommer att 
göras både för riket totalt och för varje enskild kommun 
respektive landsting. 
En närmare redovisning av hur statsbidraget 
fördelas, vilka krav som kommer att ställas på 
kommunerna m.m. lämnas i kapitel 8.
Sysselsättningseffekten av det föreslagna 
resurstillskottet är svår att bedöma, men en 
schablonmässig beräkning ger vid handen att ökade 
bidrag i den storlek som angivits kan skapa utrymme 
för att sysselsätta ca 25 000 personer fler än vad som 
annars hade varit möjligt.
4.6 	Utbildningssatsningar under 
perioden 1997-2000
Efter förslag i sysselsättningspropositionen 
(1995/96:222) och 1996 års budgetproposition beslutade 
riksdagen att en utbildningssatsning omfattande 100 000 
platser inom vuxenutbildningen och 30 000 nya 
permanenta platser inom högskolan skulle genomföras. 
När det gäller högskolan beslutades att  15 000 nya 
reguljära platser skulle inrättas hösten 1997 och 
ytterligare 15 000 platser hösten 1999.
Från hösten 1997 sker vuxenutbildningssatsningen 
genom att ett femårigt nationellt kunskapslyft inleds. 
Satsningen riktas i första hand till arbetslösa som helt 
eller delvis saknar treårig gymnasial utbildning. 
Därutöver skall satsningen även kunna utnyttjas av 
vuxna anställda som helt eller delvis saknar denna 
kompetens. I satsningen ingår vidare att arbetslösa 
mellan 25 och 55 år skall kunna studera i 
vuxenutbildningen upp till och med gymnasial nivå 
under högst ett studieår med ett särskilt 
utbildningsbidrag som motsvarar a-kasse- eller KAS-
nivå. Även anställda mellan 25 och 55 år med minst 5 
års hel- eller deltidsanställning kan använda denna 
möjlighet förutsatt att arbetsgivaren åtar sig att bereda 
plats åt en långtidsarbetslös inskriven vid 
arbetsförmedlingen.
Regeringen föreslår i tilläggsbudget till 1997 års 
budget att den tidigare beslutade utbildningssatsningen 
kompletteras med ytterligare platser i kunskapslyftet. 
Redan hösten 1997 tillkommer enligt regeringens 
förslag ytterligare 10 000 platser inom kunskapslyftet. 
Regeringen föreslår också en utökning av antalet platser 
inom Kvalificerad yrkesutbildning för hösten 1997 med 
1 500 platser.
Vidare avser regeringen att i 1997 års 
budgetproposition föreslå riksdagen ytterligare 
satsningar inom gymnasieskolan, vuxenutbildningen och 
högskolan. Regeringen kommer att föreslå riksdagen att 
gymnasieskolan kompletteras med en ny modern 
lärlingsutbildning. Avsikten är att två år skall vara 
gemensam utbildning för alla på programmet och 
därefter skall möjlighet ges att på dessa program välja 
antingen den traditionella vägen eller en 
arbetsplatsförlagd lärlingsutbildning varvad med studier 
i ett till två år. Båda alternativen avses leda fram till 
grundläggande behörighet. Vidare avses ett 
praktikprogram inrättas inom ramen för det individuella 
programmet. Utformningen av detta program skall 
bedömas lokalt. Regeringen avser att i kommande 
budgetproposition närmare redovisa hur ett pilotprojekt 
med lärlingsutbildning för de elever som börjat i 
gymnasieskolan hösten 1997 skall se ut.
Regeringen avser också att föreslå att den redan 
beslutade vuxenutbildningssatsningen på 100 000 platser 
utökas med ytterligare 10 000 platser höstterminerna 
1998, 1999 och 2000. Den sammanlagda ökningen 
kommer därmed, inklusive de platser regeringen 
föreslår på tilläggsbudget för år 1997, att uppgå till 40 
000 platser i kunskapslyftet höstterminen 2000. 
Regeringen bedömer att den utökade satsningen till stor 
del kommer att gälla vuxna över 25 år som är 
långtidsarbetslösa. Utöver denna satsning kommer 
försöksverksamheten med Kvalificerad yrkesutbildning 
ökas med 4 300 platser hösten 1998 enligt regeringens 
kommande förslag, vilket innebär att den Kvalificerade 
yrkesutbildningen då totalt kommer att omfatta 8 800 
platser. Regeringen avser att inom kort tillsätta en 
arbetsgrupp i regeringskansliet från berörda 
departement med uppgift att förbereda ett 
regeringsförslag så att ett riksdagsbeslut om den 
Kvalificerade yrkesutbildningens framtid kan fattas 
senast våren 1999.
När det gäller högskolan avser regeringen att föreslå 
resurser för ytterligare 15 000 platser hösten 1998 samt 
för ytterligare 15 000 platser hösten 2000 dvs. 
sammanlagt 30 000 nya platser. Det har därigenom 
skapats resurser för 60 000 nya permanenta platser 
under perioden 1997 till år 2000. Satsningens 
tyngdpunkt skall ligga inom de naturvetenskapliga och 
tekniska utbildningsområdena. 
Antalet redan beslutade samt nytillkomna platser 
framgår av nedanstående tabell.
ACKUMULERAT 
ANTAL
HT 1997
HT 1998
HT 1999
HT 2000
Vuxenutb. inkl. 
bas-år och 
Kvalificerad 
yrkesutbildning
90 000
90 
000
90 
000
90 
000
Folkbildning
10 000
10 
000
10 
000
10 
000
Högskola
15 000
15 
000
30 
000
30 
000
Summa enl. 
tidigare beslut
115 000
115 
000
130 
000
130 
000
Vuxenutb. inkl. 
Kvalificerad 
yrkesutb.
11 500
24 
300
32 
800
40 
000
Högskola
15 
000
15 
000
30 
000
Totalt inkl. 
tidigare
 beslut
126 500
154 
300
177 
800
200 
000
4.7	Arbetsmarknadspolitiska 
åtgärder
Under år 1995 skedde en viss förbättring på 
arbetsmarknaden. Förbättringen bromsades upp under 
hösten 1995. I slutet av år 1996 och under inledningen 
av år 1997 utvecklades arbetsmarknaden sämre än vad 
regeringen förutsåg i budgetpropositionen hösten 1996. 
Den försämrade utvecklingen och den därmed 
sammanhängande höga arbetslösheten och den stora 
åtgärdsvolymen i arbetsmarknadspolitiken ställer nya 
krav på insatser för att regeringens mål om 4 procents 
öppen arbetslöshet skall nås. Regeringen aviserar 
förslag som tillsammans med en väl fungerande 
lönebildning och ett fortsatt och utökat förtroende för 
svensk ekonomi gör att det skapas goda förutsättningar 
för att nå målet om en halverad öppen arbetslöshet till 
år 2000.
Åtgärder riktade till ungdomar
Arbetslösheten är stor bland personer med låg 
utbildning. I vissa fall är dessa grupper arbetslösa i 
dubbelt så hög utsträckning som befolkningen i sin 
helhet. Särskilt stort problem är detta för ungdomar. 
Bland lågutbildade ungdomar under 25 år var 
arbetslösheten under år 1996 så hög som 18,8 procent, 
vilket är avsevärt högre än för befolkningen i sin helhet. 
I Danmark har man sedan en tid gjort en speciell 
sammanhängande satsning på unga lågutbildade 
arbetslösa personer. Syftet med insatserna är att stärka 
unga arbetslösas möjligheter på arbetsmarknaden genom 
att ge dem en rätt och skyldighet att delta i 
kompetenshöjande utbildning. Utbildningen väljs i 
samarbete mellan den arbetslöse och 
arbetsförmedlingen, som en del av den individuella 
handlingsplanen. Resultatet har inte låtit vänta på sig, 
under april - november 1996 minskade arbetslösheten 
bland unga lågutbildade med ca två tredjedelar. 
Regeringen har givit Arbetsmarknadsstyrelsen och 
Socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta ett förslag i syfte 
att aktivera och kompetensutveckla arbetslösa ungdomar 
under 25 år vilka är berättigade till ekonomiskt bistånd 
enligt socialtjänstlagen. Uppdraget skall redovisas den 
15 juni 1997. Med utgångspunkt i resultatet av detta 
uppdrag avser regeringen att i budgetpropositionen 
föreslå speciella åtgärder för att minska arbetslösheten 
för lågutbildade ungdomar. Satsningen skall ses som en 
del i den utbildningssatsning som startades i och med 
förslag i sysselsättningspropositionen (1995/96:222) och 
1996 års budgetproposition (prop. 1996/97:1). De 
danska erfarenheterna kan tjäna som ett intressant 
exempel vid utarbetandet av en svensk modell. 
Dessutom finns den parlamentariskt sammansatta 
ungdomspolitiska kommittén som lämnat ett 
delbetänkande med förslag på detta område.
Regeringen avser även att i höst lämna förslag till 
riksdagen om introduktion av nyanlända invandrare för 
att underlätta deras inträde på arbetsmarknaden.
Tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa
Äldre personer som varit arbetslösa under lång tid har 
ofta svårt att finna ett nytt arbete. Av den anledningen 
föreslår regeringen att personer som fyllt 60 år och varit 
arbetslösa under lång tid ges möjlighet att under 1997 
erhålla rätt till arbetslöshetsersättning för tiden fram till 
ålderspension. Ersättningen skall till skillnad från 
ordinarie arbetslöshetsersättning inte innebära krav på 
att stå till arbetsmarknadens förfogande. Det är av 
största vikt att dylika åtgärder görs temporära och 
endast för personer som varit arbetslösa under lång tid. 
I annat fall kan det finnas en risk att arbetsgivare vid 
minskningar i arbetsstyrkan i första hand väljer personer 
som kvalificerar för denna åtgärd. Läget på 
arbetsmarknaden för personer som är 60 år eller äldre 
skulle då kraftigt försämras. För att regeringens mål om 
en halverad öppen arbetslöshet skall kunna nås är det 
viktigt att åtgärden inriktas mot arbetslösa med mycket 
små chanser att åter få ett reguljärt arbete. Regeringen 
föreslår därför att endast personer som erhållit a-kassa 
eller deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd under 
minst 12 månader under tiden 1 januari 1996 - 15 april 
1997 skall kunna få denna rätt. 
Ersättningen utgörs av arbetslöshetsersättning som 
benäms tillfällig avgångsersättning.
Aktivare användning av arbetslöshetsersättningen
Enligt gällande regler skall den som får ersättning stå 
till arbetsmarknadens förfogande vilket innebär att det i 
princip inte får finnas något som hindrar personen från 
att ta erbjudet lämpligt arbete. Detta innebär i praktiken 
att den arbetslöse under ersättningstiden inte får ägna sig 
åt någon annan verksamhet än att aktivt söka arbete för 
att kunna få ersättning. En viss begränsad möjlighet att 
delta i utbildning med bibehållen arbetslöshetsersättning 
finns dock.
Denna restriktiva ordning i fråga om rätten att 
sysselsätta sig när man får ersättning är enligt 
regeringens mening i vissa fall kontraproduktiv. Den 
kan passivisera i stället för att främja en återgång till 
arbetsmarknaden. 
Möjlighet bör därför skapas för att på försök 
använda arbetslöshetsersättningen på ett mer aktivt sätt. 
Avsikten är att regeringen för särskilda projekt skall 
medges möjlighet att tillåta att undantag görs som 
innebär att arbetslöshetsersättning får lämnas till 
personer som redan får ersättning enligt lagen om 
arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant 
arbetsmarknadsstöd, trots att de då inte är arbetslösa 
och står till arbetsmarknadens förfogande. 
Bemyndigandet gäller således endast 
ersättningsberättigade personer som redan uppbär 
ersättning. Personer med en svagare ställning på 
arbetsmarknaden såsom ungdomar, långtidsarbetslösa, 
äldre, arbetshandikappade och utomnordiska 
medborgare skall prioriteras.
Denna ordning föreslås gälla för en 
försöksverksamhet från och med den 1 juli 1997 till 
utgången av december 1998. 
Projekten får inte medföra 
konkurrenssnedvridningar. De får heller inte leda till 
undanträngning av ordinarie arbetstillfällen. Vidare skall 
projekten inte medföra några inlåsningseffekter. 
Verksamheten skall betraktas som 
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Resursarbete i offentlig verksamhet
Det är viktigt att personer som varit arbetslösa under 
längre tid erbjuds en fortsatt kontakt med arbetslivet för 
att kunna upprätthålla sin kompetens. Regeringen 
föreslår därför att offentliga arbetsgivare, enligt den s.k. 
Kalmarmodellen, får ta emot personer som varit öppet 
arbetslösa under minst sex månader. Personen har rätt 
till a-kassa. Arbetsgivaren tillåts komplettera 
ersättningen, så att den högst uppgår till 90 procent av 
den dagpenninggrundande inkomsten, dock högst 620 
kronor per dag till och med 28 december 1997 och till 
högst 638 kronor därefter.
Åtgärden skall kunna beviljas under perioden 1 juli 
1997 - 31 december 1998 och kan endast ges under 
maximalt sex månader med möjlighet till förlängning 
till 9 månader.
När behov av korttidsvikarier uppstår skall 
arbetsgivaren i första hand använda sig av 
åtgärdsplacerade personer. Under sådana 
korttidsvikariat skall avtalsenlig lön betalas. 
Resursarbete är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. De 
åtgärdsplacerade personerna skall därför stå till 
arbetsmarknadens förfogande under tiden i åtgärd.
Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska 
åtgärderna
Huvudsyftet med arbetsmarknadsutbildningen är att 
motverka den strukturella arbetslösheten samtidigt som 
åtgärden är ett viktigt instrument för att förhindra att 
flaskhalsar uppkommer på arbetsmarknaden. Det är 
därför av stor vikt att antalet personer i den 
yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen är relativt 
stort under budgetåret 1997 särskilt som efterfrågan på 
arbetskraft väntas att öka.
Regeringen gör därför bedömningen att kravet på 
omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som 
finansieras från anslaget A2. Arbetsmarknadspolitiska 
åtgärder bör minskas till 207 000 personer i genomsnitt 
per månad under budgetåret 1997. Härigenom frigörs 
ca 2,3 miljarder kronor. Härav bör 1500 miljoner 
kronor användas för att finansiera en ökad 
utbildningssatsning och vissa andra insatser på 
arbetsmarknadsområdet. Resterande ca 800 miljoner 
kronor används till att skapa ett större utrymme för den 
yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och för 
ytterligare tillfälliga personalförstärkningar vid 
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut, samt för 
en större ram för otraditionella insatser. För år 1998 
och framåt föreslår regeringen att 1 miljard kronor 
anslås för kvalitetshöjande insatser i de 
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Regelförenklingar
I dag finns möjligheten att förlänga ALU-tiden för en 
person i arbetslivsutveckling på samma arbetsplats med 
som mest sex månader om det finns synnerliga skäl. 
Regeringen föreslår nu en ändring i förenklingssyfte 
som innebär att kravet på synnerliga skäl vid 
förlängning av ALU-perioden på samma arbetsplats 
ändras till särskilda skäl vilket gäller vid annan 
förlängning av tid i arbetslivsutveckling. Förslaget bör 
träda i kraft den 1 juli 1997.
Både arbetshandikappade och utomnordiska 
medborgare tillhör de grupper som regeringen av flera 
skäl anser måste prioriteras. De utomnordiska 
medborgarna har särskilt svårt att träda in på 
arbetsmarknaden på grund av bristande kunskaper i det 
svenska språket, men också på grund av att de ofta 
saknar ett socialt nätverk på arbetsmarknaden. 
Regeringen föreslår därför att tiden i 
arbetsplatsintroduktion (API) skall kunna förlängas med 
högst sex månader för arbetshandikappade och 
utomnordiska medborgare. Förslaget innebär ingen 
begränsning i den nuvarande förlängningsmöjligheten 
för unga handikappade. För dessa gäller nu ingen 
tidsgräns vid förlängning. Förslaget bör gälla från och 
med den 1 juli 1997.
Regeringen anser att det är viktigt att andelen 
kvinnliga företagare ökar. För att stimulera en sådan 
utveckling infördes år 1996 en möjlighet för kvinnor att 
få starta eget bidrag i tolv månader. Samtidigt infördes 
begränsningen att endast kvinnor som varit arbetslösa i 
mer än 24 månader kunde få ett förlängt bidrag. Detta 
krav har försvårat möjligheten att påtagligt öka andelen 
kvinnor med starta eget bidrag, då de som är bäst 
lämpade att starta egen verksamhet oftast har en kortare 
arbetslöshetsperiod än 24 månader. Regeringen föreslår 
därför att kravet på 24 månaders arbetslöshet för att få 
en förlängning bör sättas ned till minst sex månader. 
Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997.
Interpraktikstipendier
Sedan 1 juli 1995 har arbetslösa ungdomar haft 
möjlighet att praktisera på företag inom Europa, 
exklusive Sverige, med stöd av s.k. Europastipendier. 
Det har visat sig att de förutsättningar som har varit 
kopplade till åtgärden har bidragit till att få ungdomar 
respektive europeiska företag varit intresserade. Mot 
denna bakgrund anser regeringen att formerna för 
stipendiet bör utvecklas. Den konstruktion som hittills 
gällt bör därför upphöra från och med den 1 oktober 
1997 och då ersättas med Interpraktikstipendier. Dessa 
skall kunna lämnas till unga arbetslösa till och med den 
30 juni det år de fyller 30 år. Den unge skall få 
möjlighet att söka ett stipendium för praktik utanför 
Sverige. I stipendiet ingår en viss ersättning för resa, 
försäkring samt för uppehälle. Stipendietiden bör  vara 
sex månader.
Generationsväxling
Regeringen avser att under 1997 lämna förslag om 
införande av en generationsväxling där personer i åldern 
63 till 64 år erbjuds avgångsersättning om arbetsgivaren 
anställer en långtidsarbetslös yngre person. 
Tidigareläggning av infrastruktursatsningar
Inom Vägverkets ansvarsområde finns ett antal 
vägprojekt, med planerat genomförande under de 
närmaste åren, som är mycket angelägna ur såväl 
sysselsättnings- som trafiksäkerhetssynpunkt och som 
också är färdiga för byggstart redan under år 1997. I 
syfte att möjliggöra en tidigare start av vissa sådana 
projekt föreslås Vägverket få en utökad låneram. Lånen 
skall sedan återbetalas, inklusive ränta, via ordinarie 
anslag för byggande av vägar. På detta sätt möjliggörs 
att angelägna åtgärder för sysselsättning och tillväxt 
snabbt kan komma till stånd. Förslaget om 
tidigareläggning av vissa väginvesteringar redovisas 
närmare i avsnitt 6, Förslag till tilläggsbudget för 
statsbudgeten för budgetåret 1997, Utgiftsområde 22 
Kommunikationer.
4.8	Insatser för en ekologiskt 
hållbar utveckling
Det är regeringens ambition att öka takten i 
omställningen av Sverige till ett ekologiskt hållbart 
samhälle. Ett brett handlingsprogram byggs upp med 
insatser i olika former inom flera utgiftsområden. Vid 
sidan av att öka den ekologiska hållbarheten skall 
insatserna öka vår långsiktiga konkurrenskraft och 
möjligheterna till uthållig tillväxt, samt utformas så att 
de ger påtagliga effekter på sysselsättningen. 
Regeringen redovisar i denna proposition en strategi 
som rymmer dels användning av ett antal allmänna 
styrmedel, dels statligt stöd för att öka sådana 
investeringar som anpassar det fysiska realkapitalet till 
hållbarhetsmålen. 
Regeringen avser att årligen i budgetpropositionen 
redovisa hur arbetet på respektive område fortskrider 
och att i en särskild skrivelse följa upp arbetet. 
Propositioner och utredningar av betydelse bör redovisa 
effekterna på miljö och resursförbrukning. Ekonomiska 
styrmedel och offentlig upphandling avses användas 
aktivt i arbetet. Sverige bör verka för att hållbar 
utveckling skall vara ett övergripande mål för EU och 
få genomslag i EU:s politik på berörda områden. Detta 
arbete kan bli ett viktigt tema inför det svenska 
ordförandeskapet år 2001. 
Inriktningen på arbetet, förslag till generella 
styrmedel och utformning av det lokala 
investeringsprogrammet beskrivs mera utförligt i bilaga 
5.
4.8.1	Lokala investeringsprogram
Det lokala investeringsprogrammet innebär att 
kommuner eller grupper av kommuner ges möjlighet att 
utforma förslag till lokala investeringsprogram som 
ökar den ekologiska hållbarheten i samhället. 
Programmen kommer att bedömas och ett antal 
kommuner/områden kommer att väljas ut. Vid 
bedömningen av programmen skall vikt bland annat 
läggas vid åtgärder som minskar miljöbelastningen, 
ökar effektiviteten i användningen av energi och 
naturresurser samt gynnar användningen av förnybara 
råvaror. Regeringen beräknar sammanlagt 5,4 miljarder 
kronor för perioden 1998 - 2000 för detta ändamål. 
4.8.2	Nationella program
Till de nationella investeringarna hänförs programmen 
för energiomställning samt ett nationellt inve-
steringsprogram för vissa infrastruktursatsningar. 
Tidigare har en miljard kronor avsatts till ett femårigt 
statligt investeringsbidrag för en ekologiskt hållbar 
samhällsutveckling till kretsloppsanpassning av befintlig 
bebyggelse och infrastruktur.
Energiprogram
Ett nytt energipolitiskt program inrättas för 
omställningen av energisystemet. Energiprogrammets 
omfattning är 4 690 miljoner kronor åren 1998 - 2000. 
Satsningen uppgår totalt till drygt 9 miljarder kronor 
och löper fram t.o.m. år 2004. Programmets 
huvudinriktning är en kraftfull långsiktig satsning på 
forskning, utveckling och demonstration av ny 
energiteknik. Målet är att under de närmaste 10-15 åren 
kraftigt öka el- och värmeproduktionen från förnybara 
energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik 
för energieffektivisering. Bortfallet av elproduktion från 
Barsebäcksverket skall kompenseras och under en 
femårsperiod lämnas därför investeringsbidrag till 
utbyggnad av el- och värmeproduktion samt till 
effektivisering och minskad elanvändning i 
bostadssektorn.
Infrastrukturinvesteringar
I det nationella investeringsprogrammet innefattas även 
de ytterligare medel som behövs för finansiering av 
vissa infrastrukturinvesteringar som inte ingår i den 
ordinarie planeringsramen. I det nationella 
investeringsprogrammet ingår bland annat utbyggnad av 
Botniabanan mellan Nyland och Umeå, samt 
finansiering av reviderade storstadspaket i Stockholm 
och Göteborg. Intäkter från miljöstyrande avgifter bör 
på sikt avlasta anslagsfinansieringen av 
storstadspaketen.
Botniabanan
I enlighet med vad som anges i prop. 1996/97:53 
Infrastrukturinriktning för framtida transporter, beslöt 
regeringen den 16 januari 1997 att uppdra åt en 
förhandlingsman att bereda vissa frågor angående 
utbyggnad av Botniabanan. I enlighet med riktlinjerna i 
uppdraget redovisade förhandlingsmannen ett förslag till 
avsiktsförklaring angående finansieringen av 
Botniabanan den 5 mars 1997. Vidare skall 
förhandlingsmannen senast den 1 oktober 1997 redovisa 
ett förslag till avtal mellan staten, lokala och regionala 
företrädare samt eventuella övriga berörda parter om 
finansiering, utbyggnadsprinciper och trafikering av 
Botniabanan.
Den av förhandlingsmannen redovisade 
avsiktsförklaringen innebär bl.a. att staten, regionen och 
Banverket är överens om att finansieringen av Bot-
niabanan i allt väsentligt är ett statligt ansvar, att banan 
skall vara i statlig ägo då den är färdigställd och att 
parterna skall utarbeta ett förslag till finansiering som 
minimerar behovet av statliga anslagsmedel. Vidare att 
lokala intressenter är beredda att finansiera 
kompletterande anläggningar (t.ex. stationshus och 
terminalanläggningar) vars totala investeringskostnader 
preliminärt kan beräknas uppgå till minst ca 600 
miljoner kronor samt att regionen påtar sig att garantera 
regional persontrafik som motsvarar en nettokostnad på 
20-30 miljoner kronor per år.
Med anledning av att Botniabanan inte har någon 
avgörande betydelse för järnvägstrafiken förrän den är 
färdigställd i sin helhet, anser regeringen att det är av 
största vikt att byggtiden minimeras utan att 
investeringskostnaderna ökar. Vidare anser regeringen 
att, mot bakgrund av den önskvärda komprimerade 
byggtiden och projektets storlek, lånefinansiering kan 
övervägas av hela eller delar av projektet.
Regeringen anser att avsiktsförklaringen kan ligga till 
grund för förhandlingsmannens fortsatta arbete. 
Regeringen förutsätter att regionen eller andra 
intressenter åtar sig att ansvara för en väl definierad del 
av kostnaderna för projektet i det slutliga 
avtalsförslaget.
Inlandsbanan
Mot bakgrund av att det nuvarande statliga stödet till 
Inlandsbanan upphör under 1998, beslöt regeringen den 
25 april 1996 att uppdra åt Statskontoret att utreda 
förutsättningarna för framtida järnvägstrafik på 
Inlandsbanan.
Statskontoret redovisade sitt uppdrag den 30 januari 
1997 och utredningen har skickats ut på remiss. 
Remisstiden löper till den 30 april 1997. 
Statskontoret föreslår att staten under en övergångs-
period även fortsättningsvis skall stödja järnvägstrafiken 
på Inlandsbanan. Stödet föreslås inriktas mot 
banunderhåll på de mest trafikerade delarna av 
Inlandsbanan och uppgå till ca 43 miljoner kronor per 
år.
Regeringen avser att inom kort återkomma till 
riksdagen angående frågan om fortsatt statligt stöd till 
Inlandsbanan och anser att det bör skapas en finansiell 
beredskap för detta.
Stockholm och Göteborg
Mot bakgrund av bl.a. önskemål om en mer 
miljöinriktad trafiklösning anmälde regeringen den 7 
februari 1997 behov av vissa förändringar i den s.k. 
Dennisöverenskommelsen. Förändringarna föranleddes 
också av att två av Dennisöverenskommelsens parter, 
Moderaterna och Folkpartiet, inte längre stod bakom 
finansieringslösningen i överenskommelsen om inte 
genomförandet av Österleden garanterades av 
regeringen. Något utrymme för regeringen att utställa 
sådana garantier finns inte. Regeringen bedömde därför 
att det inte fanns parlamentariskt stöd i riksdagen för 
införandet av vägtullar i Stockholm. Därmed var den 
finansiella situationen akut och omedelbara förändringar 
i överenskommelsens innehåll nödvändiga.
De förändringar som regeringen föreslagit innebär 
att Österleden och Västerleden med anslutningar till väg 
E4 norr och söder om Stockholm utgår ur 
överenskommelsen. Beslut om Västerledens 
genomförande och finansiering fattas mot bakgrund av 
trafikutvecklingen och värderas i den normala infra-
strukturplaneringen.
Övriga vägprojekt byggs ut enligt planerna. De 
satsningar på kollektivtrafik som ingår i 
överenskommelsen berörs inte av förändringarna. Detta 
innebär en ökad andel kollektivtrafik. Förhandlingar 
kommer att föras mellan staten och Stockholms 
kommun om en miljöanpassad helhetslösning för väg- 
och järnvägstrafiken genom centrala Stockholm.
Det planerade vägtullsystemet, som till sin funktion 
huvudsakligen var finansierande, genomförs inte.
Genom att planerna på ett vägtullsystem i 
Stockholmsregionen inte kunnat fullföljas saknar de 
planerade vägprojekten Norra Länken, Södra Länken 
och norra respektive södra delen av den yttre tvärleden 
en hållbar och långsiktig finansiering.
Göteborgsregionens kommunalförbund har delvis 
omarbetat den ursprungliga trafikövererenskommelsen 
för Göteborg till ett nytt förslag. Vägprojekten har dels 
bantats, dels utökats med andra typer av åtgärder. 
Förslaget omfattar också en utökad satsning på 
kollektivtrafik. Därmed förändras fördelningen mellan 
väg- och kollektivinvesteringar på ett liknande sätt som i 
Stockholm. Finansieringen med vägtullar har ersatts 
med ett mer miljöinriktat vägavgiftssystem som kan bli 
aktuellt först på några års sikt. I avvaktan på detta är 
uppgörelsen ofinansierad.
Ett fullföljande av den nya trafiklösningen för 
Stockholmsregionen är en angelägenhet inte bara för 
berörda kommuner i Stockholms län utan för hela 
landet. Detsamma gäller för trafiklösningen i Göteborg.
En långsiktigt hållbar finansiering av trafiklösningen 
i Stockholm kräver en nettointäkt på ca 1 100 miljoner 
kronor per år och för Göteborg ca 500 miljoner kronor 
per år. De objekt som ingår i respektive trafiklösning, 
är objekt som ligger utanför aktuella statliga 
infrastrukturplaner. Därför måste trafiklösningarna 
finansieras genom att respektive region själv svarar för 
de intäkter som krävs. Eftersom vägtullar inte längre är 
aktuella som finansieringskälla krävs alternativa 
lösningar för regional finansiering. Regeringen har 
övervägt andra former av regional finansiering, men 
funnit att en sådan regional finansiering bl.a. av 
konjunktur- och sysselsättningsskäl för närvarande ej 
bör införas. Ytterligare utredning av den regionala 
finansieringen krävs således. I detta ingår bl.a. att 
utreda de legala och tekniska förutsättningarna för ett 
miljöstyrande avgiftssystem. 
I avvaktan på dessa utredningar är det regeringens 
uppfattning att kostnaderna för de aktuella projekten i 
Stockholmsregionen och Göteborgsregionen skall 
finansieras med anslag anvisade över statsbudgeten 
fr.o.m. år 1999. Därigenom kan pågående och 
planerade projekt komma till byggstart utan ytterligare 
försening, vilket skapar förutsättningar för 
sysselsättning, tillväxt och förbättrad miljö. Den 
nationella finansieringen kommer att omprövas när 
förutsättningarna för regional finansiering ytterligare 
utretts.
För att erhålla en rationell utbyggnadstakt för 
vägprojekten bör dessa liksom tidigare finansieras med 
lån. Utställda garantier för vägprojekten i Stockholm 
och Göteborg ligger fast. Regeringen återkommer 
årligen i budgetpropositionen med förslag till 
omfattningen av lånegarantier och en redovisning av 
hittills genomförda åtgärder. Regeringen avser att 
återkomma med en mer detaljerad redovisning för 
riksdagen av innehållet i de nya trafiklösningarna för 
Stockholm och Göteborg.
4.9	Småföretagssatsning
Enligt regeringen måste huvuddelen av den nödvändiga 
sysselsättningsökningen under de kommande åren ske i 
den privata sektorn. De små och medelstora företagen 
spelar en central roll i denna utveckling. En 
tillfredsställande nyetablering av företag är en första 
förutsättning för detta. Det är också angeläget att 
befintliga företag kan expandera. Avgörande för 
småföretagens utvecklingsmöjligheter är sunda 
statsfinanser som ger låga räntor och låg inflation, 
varigenom goda investeringsförutsättningar skapas. 
Särskilt väsentligt för företagens investeringar är 
villkoren för kapitalförsörjningen, där de mindre 
företagen har en svagare ställning på kapitalmarknaden 
än större företag. För tillväxten i sysselsättning är bl.a. 
arbetskraftskostnadernas nivå av stor vikt. För samtliga 
dessa frågor är skatte- och avgiftssystemets utformning 
viktig.
Sedan lång tid tillbaka har Sverige haft förmånliga 
företagsskatteregler som gett goda villkor för 
investeringar i Sverige. Under de senaste åren har ett 
antal åtgärder genomförts med särskild inriktning på 
små och medelstora företag. Som en uppföljning till 
1990-1991 års skattereform infördes år 1994 i princip 
samma skattemässiga villkor för enskilda näringsidkare 
som för aktiebolag. Fr.o.m 1997 gäller särskilda regler 
för ägare till onoterade aktiebolag. Dessa företag har 
inte samma tillgång till kapitalmarknaderna som de 
större, noterade aktiebolagen. Reglerna innebär att 
expansion med eget kapital underlättas. Detta förstärker 
företagens soliditet, vilket bidrar till att sårbarheten för 
variationer i efterfrågan minskas. Kapitalförsörjningen 
underlättas också av att företagsförmögenhet ej är 
föremål för förmögenhetsskatt. Sedan i år gäller också 
viss nedsättning av socialavgifterna, vilket är av särskild 
betydelse för mindre företag. Regeringen har också 
tillsatt en utredning som för närvarande undersöker 
möjligheterna att förenkla skattereglerna för enskilda 
näringsidkare.
I denna proposition presenterar och aviserar 
regeringen ytterligare åtgärder med inriktning på att 
förbättra villkoren för de mindre företagen (se kapitel 7 
för en utförligare redovisning av skatteförslagen).
Ytterligare lättnader i ägarbeskattningen
För mindre företag spelar ägarbeskattningen en 
väsentligt mer central roll för investeringar, tillväxt och 
sysselsättning än för större företag. Fr.o.m. i år gäller 
särskilda regler för onoterade aktiebolag, vilket innebär 
att en viss del av avkastningen på eget kapital i dessa 
företag undantas från skatt hos ägaren. För att 
ytterligare förbättra villkoren för egenfinansierade 
investeringar i dessa företag föreslås nu att ägarna vid 
beräkningen av utrymmet för denna skattelättnad liksom 
vid beräkningen av den del av utdelningar och 
reavinster som beskattas som kapitalinkomst får 
medräkna en större andel av de anställdas löner som 
underlag. Andelen ökas från 70 procent till 100 procent. 
Åtgärden innebär också en viss stimulans för 
nyanställningar.
Kapitalbeskattningen av enskilda näringsidkare
I många fall sker nyetablering av företag genom att 
enskilda individer bildar enskilda firmor. Sedan 1994 
gäller att en viss del av avkastningen från 
näringsverksamheten beskattas som kapitalinkomst. 
Beräkningen av beloppet för s.k. räntefördelning 
påverkas dels av storleken på det egna tillskjutna 
kapitalet, dels av en viss räntesats. Denna räntesats är 
knuten till den s.k. statslåneräntan med ett visst tillägg. 
För att även för denna företagsform förbättra villkoren 
för egenfinansierade investeringar föreslås nu att 
räntesatsen för positiv räntefördelning ökas med två 
procentenheter. 
Utökat underlag för nedsättning av 
arbetsgivaravgifter
Sedan i år gäller bl.a. att arbetsgivaravgifterna sätts ned 
med 5 procentenheter för en lönesumma upp till 600 
000 kronor. För att ytterligare förbättra villkoren för 
sysselsättningsexpansion i mindre företag föreslås nu att 
det maximala underlaget för nedsättning av avgifterna 
utökas till ca 850 000 kronor.
Kapitalförluster och organisationskostnader
Baserat på förslag från den s.k. 
kapitalförlustutredningen avser regeringen senare i vår 
att presentera ett förslag som innebär att 
kapitalförlustbegreppet utmönstras ur 
skattelagstiftningen. Samtidigt införs en rätt till avdrag 
för förluster av kontanta medel i samband med brott. 
Vidare underlättas företagens expansion bl.a. genom 
utvidgade möjligheter till avdrag för kostnader för 
ökning av aktiekapitalet och för fusionskostnader.
Översyn av stoppreglerna i
 fåmansföretagslagstiftningen
Sedan 1970-talet gäller särskilda regler för 
fåmansföretag, de s.k. stoppreglerna. Dessa regler skall 
förhindra att bolagsformen används för 
skatteundandraganden genom vissa transaktioner mellan 
bolagen och dess delägare. Denna särlagstiftning 
framstår i dag som uttryck för ett föråldrat synsätt och 
har också kritiserats av företrädare för näringslivet. En 
översyn av stoppreglerna är därför motiverad. En 
särskild utredare kommer att ges i uppdrag att se över 
dessa regler, i syfte att så långt som möjligt ersätta dem 
med allmänna beskattningsregler. 
Ledighet för start av eget företag
För att stödja ny- och småföretagandet avser regeringen 
att i 1997 års budgetproposition föreslå införande av rätt 
till tjänstledighet under sex månader för start av eget 
företag. Att starta ett företag är i sig ett stort 
risktagande. Genom att möjliggöra för nya företagare 
att ta tjänstledigt under en period kan risken minskas i 
någon mån. Företagaren behöver inte riskera att, utöver 
de pengar och resurser som satsas, dessutom förlora 
arbetet för den händelse företagssatsningen inte slår väl 
ut.
Inga kostnader på statsbudgeten uppstår med detta 
förslag. För de arbetsgivare som måste anställa en 
vikarie uppstår vissa mindre kostnader. För att minska 
dessa kostnader för privata företag avses föreslås att 
tjänstledighet endast skall beviljas i de fall då det 
nystartade företaget inte konkurrerar med 
arbetsgivarens verksamhet.
Miljöprogram m.m. inom  jordbruket
En betydande del av Sveriges små och medelstora 
företag återfinns inom jordbrukssektorn. Verksamheten 
inom jordbrukssektorn utgör en central del av det 
ekologiska kretsloppet, är av stor betydelse för en 
levande landsbygd och försörjer den för sysselsättningen 
viktiga livsmedelsindustrin med råvaror. I 
medlemskapsförhandlingarna inför inträdet i EU erhöll 
Sverige en ram för miljöersättningar till jordbruket. 
Utnyttjande av programmet kräver nationell finansiering 
i samma omfattning som ersättningen från EU. Det 
statsfinansiella läget har hittills inte medgivit ett fullt 
utnyttjande av ramen. Regeringen avser nu att föreslå 
en utbyggnad av miljöprogrammet med 700 miljoner 
kronor per år varav 350 miljoner kronor erhålls från 
EU. Ett utvidgat miljöprogram ökar återflödet från EU 
och möjliggör även en ytterligare förstärkning av de 
åtgärder som bedöms önskvärda för att förbättra 
sektorns konkurrenskraft genom omställning till mer 
miljöanpassad produktion och främjandet av jordbrukets 
positiva inverkan på kultur- och naturmiljö. Den 
utbyggnad av programmet som föreslogs i förra årets 
budgetproposition finansierades fullt ut endast för år 
1997. De 200 miljoner kronor som återstår att 
finansiera fr.o.m. år 1998 skall inrymmas inom den 
ram som avsätts för satsningar på småföretagen.
Vissa övriga satsningar
Utöver de satsningar som under år 1997 genomförs 
inom ramen för det s.k. landshövdingeuppdraget avser 
regeringen att föreslå att ytterligare 50 miljoner kronor 
per år fr.o.m. 1998 skall satsas på regional 
näringspolitik. 
Vidare avser regeringen att öka insatserna för 
kooperativt företagande och för kvinnors företagande. 
För informationsinsatser m.m. avser regeringen att 
fr.o.m. 1998 avsätta 10 miljoner kronor vardera för 
dessa båda ändamål. 
Ytterligare en åtgärd är regeringens förslag (prop. 
1996/97:63) om ett utvidgat högriskskydd. Förslaget 
innebär att arbetsgivarnas samtliga kostnader för utgiven 
sjuklön, för personer som löper risk för att insjukna 
under en eller flera längre perioder under ett år, ersätts 
efter ansökan hos försäkringskassan. Kostnaderna 
beräknas till högst 40 miljoner kronor. I nämnda 
proposition aviserar regeringen även ett uppdrag till 
Riksförsäkringsverket och Statistiska Centralbyrån att 
tillsammans arbeta fram ett nytt system som täcker 
samhällets behov av information om den korta 
sjukfrånvaron under sjuklöneperioden. En utgångspunkt 
bör vara ett system som delvis bygger på ett 
urvalsystem för små företag och organisationer. De 
sammanlagda kostnaderna skulle därmed bli lägre och 
uppgiftslämnarbördan skulle minska kraftigt för de små 
företagen.
4.10	Sammanfattning av
fempunktsprogrammet
I tabell 4.2 lämnas en specificerad redovisning av de 
åtgärder som presenterats i avsnitt 4.5- 4.9.
TABELL 4.2 FEMPUNKTSPROGRAM FÖR ARBETE OCH 
UTBILDNING
Miljoner kronor
1997
1998
1999
2000
Vård, omsorg, skola
4 
000
8 
000
8 
000
8 
000
Hållbar utveckling
1 
486
5 
059
5 
909
   Lokala 
investeringsprogram
800
1 
800
2 
800
   Energipolitiskt program 
1 
686
1 
609
1 
459
   Infrastrukturprogram
1 
650
1 
650
Utbildning
546
2 
468
4 
319
6 
045
   Högskola
531
1 
089
1 
676
   Vuxenutbildning
489
1 
680
2 
897
4 
209
   Kvalificerad 
yrkesutbildning
57
230
292
120
   Lärlingar
27
41
40
Småföretag
1 
550
1 
780
1 
710
   Lättnader i 
ägarbeskattningen
160
180
210
   Kapitalbeskattning av 
enskilda
   näringsidkare
240
490
390
   Utökat underlag för 
nedsätt-
   ning av 
arbetsgivaravgifter
450
410
410
   Kapitalförluster och 
organisa-
   tionskostnader
40
40
40
   Miljöprogram inom 
jordbruket
550
550
550
   Regional näringspolitik
50
50
50
   Kooperativt 
företagande
10
10
10
   Kvinnors företagande
10
10
10
   Utökat särskilt 
högkostnads-
   skydd
40
40
40
Arbetsmarknadspolitik
907
2 
760
1 
865
1 
609
   Resursarbeten
310
653
   Tillfällig 
avgångsersättning
597
1 
107
865
609
   
Arbetsmarknadsutbildnin
g
1 
000
1 
000
1 
000
Summa
5 
453
16 
264
21 
023
23 
273
1 Avser delfinanasiering. Programmet uppgår totalt till 4 690 
miljoner kronor åren 1998 - 2000 men finansieras till viss del med 
befintliga resurser inom UO 21, Energi.
5
Utgiftstak för den
offentliga sektorn
 
.
5 Utgiftstak för den offentliga sektor
Regeringens förslag:
1. De offentliga utgifterna beräknas till 1 032 miljarder 
kronor år 1998, 1 057 miljarder kronor år 1999 och 1 
081 miljarder kronor år 2000.
2. Ett tak för de statliga utgifterna omfattande 
statsbudgeten exklusive räntor på statsskulden och 
Riksgäldskontorets nettoutlåning men inklusive 
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten 
fastställs till 744 miljarder kronor år 2000.
3. Den beräknade fördelningen av de statliga utgifterna 
åren 1998 - 2000 på utgiftsområden (exkl. 
statsskuldsräntor), socialförsäkringen vid sidan av 
statsbudgeten samt budgeteringsmarginalen gäller som 
riktlinje för den fortsatta budgetberedningen.
4. Utgifterna för den kommunala sektorn beräknas till 
442 miljarder kronor år 1998, 455 miljarder kronor år 
1999 och 468 miljarder kronor år 2000.
I 1996 års ekonomiska vårproposition föreslog 
regeringen ett utgiftstak för åren 1997 - 1999. 
Utgiftstaken för staten inklusive socialförsäkringssektorn 
fastställdes till 723, 720 respektive 735 miljarder kronor 
för de tre åren. Riksdagen godkände också en preliminär 
fördelning av utgifterna på utgiftsområden. I 
budgetpropositionen föreslogs en definitiv fördelning av 
utgifterna för år 1997 samt en preliminär fördelning för 
åren 1998 och 1999.
I denna proposition föreslås ett utgiftstak för staten 
för år 2000. Dessutom redovisas en preliminär 
fördelning av utgifterna på utgiftsområden, samt en kort 
beskrivning av respektive utgiftsområde. Åren 1997 - 
1999 ligger utgiftstaken kvar på de av riksdagen tidigare 
fastställda nivåerna. För dessa år presenteras reviderade 
beräkningar av utgifternas fördelning på utgiftsområden. 
Dessutom redovisas en beräkning av de konsoliderade 
offentliga utgifterna, dvs. inklusive den kommunala 
sektorn. 
5.1 Förutsättningar
5.1.1 Budgetpolitiska mål
De budgetpolitiska mål som regeringen föreslagit och 
riksdagen ställt sig bakom har varit vägledande i arbetet 
med denna proposition. De kan sammanfattas på 
följande sätt:
–	Statsskulden som andel av BNP skall stabiliseras 
senast år 1996.
–	Underskottet i den offentliga sektorn får  inte 
överstiga 3 procent år 1997.
–	De offentliga finanserna skall vara i balans år 1998.
–	De offentliga finanserna skall efter år 1998 uppvisa 
ett permanent överskott.
Målet om stabiliserad skuldkvot uppnåddes redan år 
1995. Som framgår av finansplanen och avsnitt 4.3 
föreslås målet om permanent överskott i de offentliga 
finanserna preciseras till ett överskott på 0,5 procent av 
BNP år 1999 och 1,5 procent av BNP år 2000. År 2001 
skall överskottet i de offentliga finanserna uppgå till 2 
procent av BNP.
5.1.2 Fempunktsprogrammet
I avsnitt 4 beskrivs de åtgärder som regeringen föreslår 
och de politiska prioriteringar som ligger till grund för 
dessa. Utgifterna för programmet har lagts in i 
beräkningarna av utgiftstaken och fördelningen på 
utgiftsområden.
5.1.3 Beräkningsförutsättningar 
Vid beräkningen av den offentliga sektorns inkomster 
och utgifter är de antaganden som görs om den allmänna 
ekonomiska utvecklingen i samhället av stor betydelse. 
Beräkningarna bygger på en prognos över den 
ekonomiska utvecklingen de närmaste fyra åren, vilken 
redovisas i sin helhet i bilaga 1, Svensk ekonomi. De 
förutsättningar som har störst betydelse för 
statsbudgetens utveckling sammanfattas i tabell 5.1.
–	BNP-tillväxten förväntas bli god de närmaste åren.
–	Den öppna arbetslösheten låg under 1996 på en för 
Sverige mycket hög nivå. Den beräknas sjunka 
under år 1997 och når en nivå på 4,5 procent år 
2000.
–	Inflationen förväntas bli mycket låg under 1997. 
Konsumentprisindex förväntas till och med minska 
mellan juni 1996 och juni 1997 varvid basbeloppet 
beräknas bli detsamma år 1998 som 1997. Jämfört 
med prognosen i 1996 års budgetproposition i 
september görs nu lägre inflationsantaganden för 
hela perioden.
–	Både de korta och de långa räntorna väntas stiga 
något under perioden, men är lägre än vad som 
antogs i 1996 års budgetproposition.
TABELL 5.1 DEN EKONOMISKA UTVECKLINGEN 1996 - 
2000. Siffror från 1996 års budgetproposition anges inom 
parentes
1996
1997
1998
1999
2000
BNP
1,1
(1,6)
2,3
(2,3)
2,5
(2,6)
2,8
(2,4)
2,7
(2,0)
KPI
0,7
(1,2)
0,6
(1,9)
1,7
(2,2)
2,0
(2,2)
2,0
(2,2)
Lönesumm
a
6,4
(6,4)
4,2
(5,1)
4,2
(5,3)
4,9
(5,0)
4,7
(4,6)
Öppen
arbetslöshe
t1
8,1
(7,7)
7,9
(6,9)
7,1
(6,1)
5,6
(5,8)
4,5
(5,7)
Arbetsmar
k-
nadspolitis
ka 
åtgärer1
4,5
(4,9)
4,7
(5,4)
4,7
(5,0)
4,7
(4,3)
4,4
(3,8)
Ränta, 5-
års 
statsoblga-
tioner 
7,2
(7,5)
5,6
(7,0)
5,9
(7,0)
6,1
(7,0)
6,2
(7,0)
Ränta, 6 
månaders 
statsskulds
-växlar
5,8
(6,0)
4,0
(5,4)
4,1
(6,0)
4,3
(6,3)
4,3
(6,3)
1Procent av arbetskraften
Källa: Finansdepartementet
5.2 De offentliga finanserna
I detta avsnitt redovisas översiktligt den finansiella 
utvecklingen för den konsoliderade offentliga sektorn, 
dvs. staten inkl. AP-fonden samt kommunsektorn. En 
mer utförlig beskrivning återfinns i bilaga 1.
Trots den svaga tillväxten förstärktes de offentliga 
finanserna oväntat kraftigt under 1996. Enligt de 
preliminära nationalräkenskaperna uppgick underskottet 
i den offentliga sektorns finansiella sparande till drygt 40 
miljarder kronor, vilket motsvarade 2,5 procent av 
BNP. Sparandeunderskottet reducerades därmed med 90 
miljarder kronor jämfört med 1995. Förbättringen blev 
betydligt större än vad som beräknades i samband med 
budgetpropositionen.
Den oväntat svaga utgiftsutvecklingen under 1996 
förklaras till viss del av förskjutningar av utgifter till 
1997. Även på inkomstsidan finns faktorer som tillfälligt 
förstärker de offentliga finanserna 1996. Det gäller t. 
ex. omläggningen av uppbörden av mervärdesskatt, som 
innebär att uppbörden omfattar 13 månader 1996.  
Sammantaget medför detta att den offentliga sektorns 
finansiella sparande år 1997 endast förbättras med ca 8 
miljarder kronor jämfört med 1996. Underskottet i år 
beräknas uppgå till 2,1 procent av BNP, vilket ger en 
god marginal till det uppsatta målet om ett underskott på 
högst 3,0 procent av BNP.
I kalkylen beaktas de åtgärder som presenteras i 
avsnitt 4. Beräkningarna visar att de uppställda 
budgetpolitiska målen nås åren 1998 - 2000. Dessa 
innebär balans i de offentliga finanserna år 1998 och ett 
överskott år 1999 och 2000 med 0,5 respektive 1,5 
procent av BNP. Därutöver finns, enligt nuvarande 
beräkning, ett utrymme på ca 15 miljarder kronor år 
1999 och ca 26 miljarder kronor år 2000, som kan tas i 
anspråk utan att de budgetpolitiska målen åsidosätts. I de 
nedan redovisade kalkylerna har utrymmet 
beräkningstekniskt använts för sänkningar av statliga 
skatter och avgifter.
5.3 Statsbudgetens utveckling
I och med att budgetlagen trädde i kraft den 1 januari 
1997 ändrades definitionen av statsbudgeten. I 
statsbudgetens saldo skall från och med i år inkluderas 
även Riksgäldskontorets nettoutlåning samt en 
kassamässig korrigeringspost. Budgetunderskottet blir 
därmed liktydigt med statens lånebehov.
De senaste åren har flera stora förändringar i 
redovisningen genomförts. Detta försvårar tolkningen av 
statsbudgetens utveckling. T.ex. lyftes 
arbetslöshetsersättningen in i statsbudgeten den 1 juli 
1995. Samtidigt infördes bruttoredovisning av sjuk- och 
föräldraförsäkringen. Dessa förändringar höjde både 
utgifter och inkomster kraftigt och innebar även en 
saldoförsämring. Lånebehovet påverkades dock inte. 
Vidare ändrades år 1996 systemet för den kommunala 
mervärdesskatten samt skatteutjämningssystemet för 
kommuner och landsting, vilket sammantaget ökade 
både utgifter och inkomster med ca 40 miljarder kronor. 
Slutligen bruttoredovisas de statliga tjänstepensionerna 
från och med år 1997. Även denna förändring är 
saldoneutral.
För att öka jämförbarheten över tiden har 
statsbudgetens utfall korrigerats för dessa förändringar. I 
diagram 5.2 nedan visas utgifter (exklusive 
nettoutlåning) och inkomster åren 1991 - 2000 som om 
nu gällande redovisningsprinciper tillämpats hela 
perioden.
5.3.1 Statsbudgetens inkomster
Vid 90-talets början låg statsbudgetens korrigerade 
inkomster relativt högt i relation till BNP (se diagram 
5.2). År 1991 uppgick inkomstkvoten till 37 procent av 
BNP. Under de därpå följande åren föll inkomsterna, 
både nominellt och i relation till BNP. Mellan åren 1991 
och 1993 föll inkomsterna med ca 40 miljarder kronor, 
och inkomstkvoten föll till 32 procent av BNP 1994. År 
1993 var den ekonomiska krisen som djupast, vilket 
avspeglas i att inkomsterna detta år föll till sin lägsta 
nivå nominellt (se tabell 5.4).
Skattereformens betydelse för detta förlopp har 
diskuterats. Kortsiktigt var reformen sannolikt något 
underfinansierad bland annat som en följd av en 
ogynnsam utveckling av baserna för kapital- och 
förmögenhetsskatter under 1990-talets första år. 
Därutöver bidrog de förstärkta incitamenten för 
finansiellt sparande hos hushållen till en kraftig 
omsvängning av den privata konsumtionen. Detta 
medförde att konsumtionsskatterna inte utvecklades 
enligt prognos.
Under åren 1994 - 1996 steg inkomsterna kraftigt. 
Inkomstkvoten ökade till 36 procent av BNP. 
Förklaringen till detta är till största delen 
konsolideringsprogrammet som innefattar 
inkomstförstärkningar om 60 miljarder kronor. Även en 
gynnsammare makroekonomisk utveckling bidrog till de 
ökade inkomsterna. 
Under prognosperioden 1997 - 2000 beräknas 
inkomstkvoten falla till 33 procent av BNP. Detta 
förlopp har två huvudförklaringar. För det första har 
huvuddelen av konsolideringsprogrammets 
inkomstförstärkningar redan genomförts. De 
skatteförändringar som beslutats eller aviserats efter 
detta program - t. ex höjningen av tobaksskatten - är 
inkluderade i beräkningarna. Andra inkomstslag 
minskar. Främst gäller detta inkomster från försäljning 
av statliga företag. Inkomstförloppets andra 
huvudförklaring är ett beräkningstekniskt antagande om 
en skattesänkning. Detta medför att inkomskvoten faller.
5.3.2 	Statsbudgetens utgifter exklusive 
statsskuldsräntor och nettoutlåning
Utgifterna uttryckt som andel av BNP nådde sin kulmen 
år 1993. Detta berodde delvis på stora kostnader för 
bankstödet. Efter detta år sjönk utgifterna kraftigt. 
Särskilt kraftig var minskningen mellan åren 1995 och 
1996 när besparingarna i konsolideringsprogrammet 
började påverka utgifterna. Utan justering för ändrade 
redovisningsprinciper ökar däremot utgifterna mellan 
åren 1995 och 1996. Diagram 5.1 och 5.2.
Diagram 5.1
Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl. 
statsskuldräntor och nettoutlåning 1996-2000
Diagram 5.2
Statsbudgetens inkomster och utgifter exkl. 
statsskuldräntor och nettoutlåning 1991-2000 
korrigerat för redovisningstekniska förändringar
Jämfört med den prognos som gjordes i 1996 års 
budgetpropositionen ligger utgifterna nu på en något 
högre nivå. Orsaken är främst det fempunktsprogram 
som presenteras i denna proposition. 
Under innevarande år ökar utgifterna exklusive 
statsskuldsräntor med ca 4 miljarder kronor jämfört med 
budgeterat belopp. Ökningen är ett nettoresultat av både 
upp- och nedrevideringar av enskilda anslag. Redan i 
slutet av budgetåret 1995/96 syntes klara tendenser till 
att utgifterna inom sjuk- och föräldraförsäkringen skulle 
komma att bli lägre än vad som budgeterats på grund av 
lägre sjuktal och lägre nativitet. Även lägre 
marknadsräntor bidrar till att minska utgifterna. 
Framförallt påverkas räntebidragen. Högre utgifter 
uppkommer främst för arbetslöshetsersättningen. 
Dessutom har satsningarna i enlighet med 
fempunktsprogrammet lagts in i beräkningen. Dessa 
presenteras i avsnitt 4. 
För åren 1998 och framåt beräknas utgifterna sjunka 
som andel av BNP. Orsaken till de sjunkande utgifterna 
är främst en gynnsam ekonomisk utveckling med 
minskande arbetslöshet men också minskande utgifter 
för statsskuldsräntor. Även de kvarvarande 
besparingarna i konsolideringsprogrammet spelar en 
viktig roll för utgiftsminskningen. Jämfört med 
prognosen i budgetpropositionen ligger utgifterna på en 
något högre nivå. För en mer detaljerad bild av 
utgifternas utveckling hänvisas till avsnitt 5.6.
5.3.3 Statsskuldsräntor
Statsskuldsräntorna var som störst år 1995 då de 
uppgick till 105 miljarder kronor. De beräknas minska 
med 15 miljarder kronor till år 2000 (se diagram 5.3). 
Minskningen av ränteutgifterna beror till största delen på 
fallande inhemska och utländska marknadsräntor. Som 
tabell 5.2 visar beräknas statsskuldsräntorna bli 102,4 
miljarder kronor under innevarande år, vilket är ca 2 
miljarder kronor lägre än vad som prognostiserades i  
budgetpropositionen. 
TABELL 5.2 UTGIFTSMÄSSIGA 
STATSSKULDSRÄNTOR 1996 - 2000
Miljarder kronor
19961
1997
1998
1999
2000
Räntor på lån i 
svenska kronor
94,4
82,8
78,8
74,4
72,4
Räntor på lån i 
utländsk valuta
23,3
22,3
19,2
18,7
17,8
Räntor på in- 
och utlåning
-16,6
-5,1
-3,7
-2,5
-2,0
Över-
/underkurser vid 
emission
-1,5
-0,9
0,8
0,6
0,1
Summa räntor
99,6
99,0
95,2
91,2
88,3
Valutavinster/-
förluster
-6,1
1,2
-1,2
-4,2
-5,1
Kursvinster/-
förluster
5,6
2,2
5,9
4,2
6,2
Övrigt
0,4
0
0
0
0
Summa 
ränteutgifter
99,5
102,4
99,9
91,2
89,4
1Preliminärt utfall enligt Riksrevisionsverket.
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte.
Källa: Finansdepartementet
Statsskuldsräntorna kan variera starkt mellan åren. En 
del av dessa variationer kan förklaras av 
Riksgäldskontorets upplåningsteknik. Som exempel kan 
nämnas nollkupongobligationer vars ränta inte utbetalas 
löpande utan vid förfallotidpunkten. Denna 
upplåningsteknik kan med utgiftsmässig redovisning leda 
till stora över- eller underskattningar av ränteutgifterna. 
För att neutralisera sådana effekter har även 
kostnadsmässiga räntor beräknats där utgifterna har 
periodiserats över lånens löptid. Tabell 5.3 visar att 
ränteutgifterna för statsskulden år 1999 och framåt är 
högre med kostnadsmässig redovisning än med 
utgiftsmässig. Detta beror framförallt på noll-
kupongräntor för lån med förfall efter prognosperioden.
DIAGRAM 5.3
STATSSKULDRÄNTOR 1980-2000
TABELL 5. 3 PERIODISERADE RÄNTEUTGIFTER 1996 - 
2000 .
Miljarder kronor
1996
1997
1998
1999
2000
Summa räntor 
enligt tabell 5.2
99,6
99,0
95,2
91,2
88,3
Kurseffekter vid 
emission
-1,0
-1,0
-2,7
-0,9
0,0
Reala 
nollkupongränto
r
2,2
2,3
3,9
4,2
4,1
Andra 
nollkupongränto
r
1,5
-1,1
0,5
-0,2
0,0
Summa 
justering
2,7
0,2
1,6
3,2
4,1
Summa 
periodiserade 
ränteutgifter 
102,3
99,2
96,8
94,4
92,4
Anm: Beloppen är avrundade och summerar därmed inte.
Källa: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet
5.3.4 Statens lånebehov och statsskuld
Lånebehov
Från en högsta nivå på 240 miljarder kronor år 1993 
minskade lånebehovet till ca 20 miljarder kronor år 
1996 (se tabell 5.4). Det höga lånebehovet under 1990-
talets första hälft återspeglade konjunkturnedgången i 
svensk ekonomi och bankkrisen med påföljande höga 
utgifter för staten i form av bankstöd. 
Lånebehovet minskade med cirka 50 miljarder 
kronor per år mellan 1993 och 1995 till följd av 
budgetförstärkande åtgärder och en förbättrad 
konjunktur. Samtidigt bortföll statens utgifter för 
bankstöd. Den största minskningen av lånebehovet 
skedde dock mellan 1995 och 1996 då det föll med nära 
120 miljarder kronor till 21 miljarder kronor. 
Detta beror på tillfälligt höga återbetalningar av lån 
från affärsverk och bolag, placering av 
Kärnavfallsfondens tillgodohavanden i Riksgäldskontoret 
samt  utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar till 
följd av konsolideringsprogrammet.
Under innevarande år beräknas lånebehovet uppgå till 
25,7 miljarder kronor vilket är en nedrevidering jämfört 
med prognosen i 1996 års budgetproposition. Det lägre 
lånebehovet beror på ökade inkomster, främst från 
försäljningar av statliga bolag, lägre ränteutgifter för 
statsbudgeten på grund av lägre ränteantaganden samt 
ökade amorteringar av lån i Riksgäldskontoret. 
År 1998 beräknas lånebehovet uppgå till 9 miljarder 
kronor. Detta är en försämring jämfört med 
budgetpropositionen, vilket bland annat beror på att 
amorteringar på lån i Riksgäldskontoret tidigarelagts 
jämfört med vad som antogs i budgetpropositionen. 
Merparten av amorteringarna sker redan under 1996 och 
1997.
För åren 1999 och 2000 påverkas lånebehovet av 
såväl utgifterna för fempunktsprogrammet som den 
inlagda skattesänkningen. Sammantaget innebär detta att 
statsbudgeten uppvisar ett överskott först år 2000, se 
diagram 5.4. Det finansiella sparandet i den totala 
offentliga sektorn uppvisar emellertid överskott redan 
från år 1999 i enlighet med de budgetpolitiska målen.
Diagram 5.4
Statens lånebehov och statsskuld
Rensning för engångseffekter
Lånebehovet påverkas förutom av 
konjunkturutvecklingen och politiska beslut även av 
engångshändelser och tekniska omläggningar. För att få 
en tydligare bild av lånebehovets utveckling har vissa av 
dessa effekter rensats bort. Bankstödet i början av 1990-
talet, stora inbetalningar från vissa affärsverk och 
statliga bolag till Riksgäldskontoret under 1996 och 1997 
på grund av ändrade amorteringsplaner är exempel på 
sådana engångseffekter.  Diagram 5.5 visar det faktiska 
lånebehovet samt lånebehovet rensat för vissa 
engångseffekter under perioden från år 1993 till 
budgetåret 1998. Därvid har lånebehovet rensats för 
bankstöd, försäljningar, amorteringar, ändrad 
redovisningsperiod för moms samt pensionsskatt på 
grund av bolagisering av före detta affärsverk.
TABELL 5. 4 STATENS LÅNEBEHOV OCH STATSSKULDEN 
I miljarder kronor och som andel av BNP
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
Inkomster
377,7
376,9
465,6
600,5
652,2
665,1
661,6
673,6
Utgifter inkl. statsskuldsräntor
565,5
554,0
618,1
658,0
687,3
676,7
674,0
669,6
Nettoutlåning
53,9
7,8
-13,9
-36,5
-9,4
-2,6
-3,4
-2,1
Lånebehov
241,7
184,9
138,6
21,0
25,7
9,0
9,0
-6,1
Procent av BNP
16,7
12,1
8,4
1,3
1,5
0,5
0,5
-0,3
Statsskuld
1 132
1 287
1 386
1 411
1 448
1 450
1 463
1 462
Procent av BNP
78,3
84,0
84,3
84,1
82,6
78,8
75,7
72,2
Källa: Finansdepartementet
Även andra justeringar är tänkbara, till exempel för 
variationer i underuttag av inkomstskatt.
Det justerade lånebehovet utvecklas betydligt 
jämnare än det faktiska och faller inte  lika snabbt 
mellan åren 1993 och 1996.
Statsskulden
Statsskulden växte snabbt under 1990-talets början till 
följd av de stora underskotten i statens finanser. Som 
andel av BNP nådde statsskulden sin högsta nivå år 
1995 på 84,3 procent, och sjönk år 1996 till 84,1 
procent av BNP. Regeringens mål om en stabiliserad 
skuldkvot år 1996 var därmed uppnått redan år 1995. 
Minskningen av statskulden berodde på förbättringar av 
statsbudgetens saldo och en appreciering av kronan.
Ca 30 procent av statsskulden är upplånad i utländsk 
valuta och värderas till aktuella växelkurser. En starkare 
krona ger därför en lägre statsskuld. Statsskulden 
beräknas successivt minska till drygt 70 procent av BNP 
år 2000. 
5.4 Uppföljning av 1997
Som ett led i den nya stramare budgetprocessen, görs 
sedan förra året regelbundna uppföljningar av både 
utgifts- och inkomstutvecklingen. Under budgetåret 
1995/96 inleddes en försöksverksamhet med en 
månadsvis uppföljning av utgifterna. Från början ingick 
endast de största anslagen (ca 100 st) i uppföljningen. 
Dessa jämfördes månadsvis och ackumulerat med en 
s.k. utgiftsprofil, dvs. tilldelade medel fördelade på 
månader. Verksamheten har nu utvidgats till att omfatta 
samtliga anslag och dessutom inkomster på en 
aggregerad nivå.
Den skärpta uppföljningen innebär också att 
fackdepartementen har fått en viktigare roll bland annat 
genom att varje kvartal lämna en prognos för det 
pågående budgetåret. Den första prognosen för 1997 
lämnades till Finansdepartementet den 12 mars. Inom 
många utgiftsområden förväntas nu högre utgifter än 
vad som tilldelats i statsbudgeten. Uppgifter som 
inhämtats från myndigheterna tyder på att 
förbrukningen av ingående reservationer och 
anslagssparande under 1997 kan bli högre än de 6 
miljarder kronor som prognostiserades i 
budgetpropositionen i september 1996. Det måste 
emellertid betraktas som osäkert om en sådan ökning 
verkligen kommer att inträffa. Historiskt sett har 
behovet att utnyttja ingående reservationer oftast 
överskattats i början av ett budgetår. Utfallet för januari 
och februari tyder inte heller på någon ökning av 
utgifterna. Den nuvarande prognosen har därför inte 
fullt ut räknat in detta potentiella utgiftstryck. Det måste 
dock påpekas att det finns stora ingående reservationer 
och anslagsbehållningar - ca 40 miljarder kronor. 
Därmed finns en risk att utgifterna kan behöva revideras 
upp för år 1997 vid senare uppföljningstillfällen. 
Utgifterna för budgetåret 1997 ökar även till följd av 
de satsningar som görs inom arbetsmarknadsområdet 
och utbildningsområdet samt de ökade bidragen till 
kommunerna. Dessa satsningar, som presenteras 
närmare i avsnitt 4, uppgår till 5,5 miljarder kronor 
1997. Till viss del är dessa satsningar finansierade 
genom engångsvisa besparingar samt en höjning av 
tobakskatten. I tabell 5.5 anges vilka indragningar som 
görs för 1997. 
Diagram 5.5
Statens lånebehov
Det finns anslag där överskridanden redan nu kan 
konstateras med stor säkerhet, förutsatt att inga åtgärder 
vidtas. Anslaget för assistansersättning beräknas 
överskrida budgeterat belopp med ca 600 miljoner 
kronor. Orsaken till de ökade kostnaderna är att 
personkretsen av ersättningsberättigade nu beräknas bli 
större än vad som tidigare antagits. Överskridandet 
finansieras genom besparingar inom utgiftsområde 9. 
Även kostnaderna för arbetslöshetsersättning kommer 
att överskrida budgeterat belopp. Antagandet om öppen 
arbetslöshet år 1997 har sedan budgetpropositionen 
reviderats upp från 6,9 till 7,9 procent. Det medför 
ökade kostnader med ca 5,5 miljarder kronor. 
I övrigt visar prognosen på ett antal mindre 
överskridanden. Dessa finansieras i huvudsak genom 
omfördelningar inom respektive utgiftsområde. 
TABELL 5.5 SAMMANSTÄLLNING AV
ÅTGÄRDER ÅR 1997 FÖR ATT FINANSIERA
ÖKADE UTGIFTER INOM RAMEN FÖR 
FEMPUNKTSPROGRAMMET
Miljoner kronor
UO 2: Indragning av medel
14
UO 3: Indragning av medel från 
Riksskatteverket
20
UO 3: Indragning av medel från 
Skatteförvaltningen
11
UO 4: Indragning av medel från 
Exekutionsväsendet
24
UO 4: Indragning av medel för outnyttjad 
hyreskompensation m.m.
64
UO 5: Indragning av medel för fredsbevarande 
styrkor
15
UO 6: Inleverens reservmaterial/drivmedel
200
UO 6: Räntesättning räntekonto
50
UO 6: Minskning ingående saldo på 
räntekonton
600
UO 7: Indragning av bistånd
500
UO 5 och 8: Indragning av medel för särskilda 
åtgärder i flyktingmottagandet
6,5
UO 8: Indragning av medel för åtgärder för 
invandrare
3,5
UO 9: Indragning av medel för 
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer
40
UO 9: Indragning av medel för vissa 
statsbidrag inom äldre- och handikappområdet
17
UO 9: Indragning av medel för bidrag till 
husläkarsystem
5,5
UO 14: Indragning av medel från 
Arbetsmarknads-
departementet
300
UO 16: Indragning av medel för Europeisk 
utbildning
46
UO 17: Indragning av medel för utveckling av 
ideell
verksamhet
6
UO 18: Indragning av medel
20
UO 19: Indragning av medel för 
lokaliseringsbidrag Ludvika
10
UO 19: Indragning av medel för regionalpolitik
200
UO 20: Indragning av medel för bidrag till 
miljöarbete
5
UO 20: Indragning av medel för visst 
internationellt miljösamarbete
5
UO 22: Indragning av medel för Post- och 
telestyrelsen
47
UO 22: Indragning av medel för 
Sysselsättningsskapande åtgärder
50
UO 23: Inleverans av medel
13
UO 24: Indragning av medel
24,5
UO 24: Indragning av medel för 
Marknadsdomstolen
2
UO 27: Indragning av medel för avgift till EG-
budgeten
472
Summa utgiftsneddragningar
2 
771
Inleverans Statens Fastighetsverk (UO 2)
1060
Höjd tobaksskatt
660
Totala åtgärder 1997
4491
5.5 	Utgiftstaket för den offentliga 
sektorn
För att stärka kontrollen över de offentliga finanserna 
presenterade regeringen i proposition 1995/96:150 ett 
förslag till utgiftstak. Våren 1996 fattades beslut om 
statliga utgiftstak för åren 1997 - 1999. Samtidigt 
godkändes beräkningen av ett utgiftstak för den 
offentliga sektorn för samma period.
Utgiftstaket för den offentliga sektorn omfattar 
utgiftstaket för staten och den beräknade utgiftsnivån för 
kommunerna. Vid beräkningen av taket elimineras 
interna transaktioner mellan staten och kommunsektorn.
5.5.1 Utgiftstaket för staten
De totala statliga utgifterna indelas i 27 utgiftsområden. 
I utgiftstaket för staten ingår 26 av de 27 
utgiftsområdena. Statsskuldsräntor exkluderas på grund 
av att regeringen endast i begränsad utsträckning kan 
påverka ränteutgifterna. Utöver de 26 utgiftsområdena 
ingår minskning av anslagsbehållningar, vilket innebär 
att tidigare anslagna medel som ej förbrukats tas i 
anspråk. Till detta skall läggas de socialförsäkringar 
som inte ingår i statsbudgeten samt en 
budgeteringsmarginal.
Myndigheternas förbrukning av anslagsbehållningar 
är en osäker faktor i utgiftsberäkningen. Mot bakgrund 
av tidigare utfall bedöms förbrukningen uppgå till 4 
miljarder kronor år 1998, 3 miljarder kronor år 1999 
och 3 miljarder kronor år 2000.
Socialförsäkringarna vid sidan av statsbudgeten 
omfattar den allmänna tilläggspensionen (ATP), 
delpensionen samt arbetsskadeförsäkringen. Inom ATP 
förutses utgifterna öka i takt med att intjänade ATP-
poäng per pensionär stiger.
Osäkerheten i utgiftsberäkningar som sträcker sig över 
flera år gör det motiverat att lägga in en 
budgeteringsmarginal. Därigenom minskar behovet av 
att ändra utgiftstaket vid smärre avvikelser i t.ex. den 
makroekonomiska utvecklingen eller till följd av rent 
tekniska omläggningar av utgiftsredovisningen. En 
lämplig storlek på budgeteringsmarginalen i slutet av 
utgiftsperioden bedöms vara 2,5 procent av utgifterna, 
vilket motsvarar ca 20 miljarder kronor. Detta belopp 
ingår inte i beräkningen av statsbudgetens saldo och 
budgeteringsmarginalen utgör därmed inte heller någon 
reserv för ofinansierade utgiftsökningar. Varje sådan 
utgiftsökning försämrar statsfinanserna även om den 
ryms inom det fastställda utgiftstaket.
Utgiftstaken för åren 1997 - 1999, som fastställdes 
våren 1996, ligger fast. I denna proposition läggs 
förslag till utgiftstak för år 2000. I beräkningen av 
utgiftstaket har ingen hänsyn tagits till införandet av det 
nya ålderspensionssystemet som bland annat innebär att 
avgifter införs på pensionsgrundande transfereringar. 
Detta system kommer att öka utgifterna under taket som 
därför kan behöva justeras. Det innebär emellertid inte 
någon ökad nettobelastning på de offentliga finanserna.
Beräkningarna av utgifterna inom taket sammanfattas 
i tabell 5.6. Utgiftstaket avrundas uppåt till närmaste 
hela miljard kronor. En preliminär fördelning på 
utgiftsområden återfinns i avsnitt 5.6
TABELL 5.6 UTGIFTSTAK FÖR STATEN 1998-2000
Miljarder kronor 
1998
1999
2000
Summa utgiftsområden 
exkl. statsskuldsräntor
572,8
579,8
577,2
Minskning av 
anslagsbehållningar
4,0
3,0
3,0
Socialförsäkringar vid 
sidan av statsbudgeten
133,0
138,2
143,2
Budgeteringsmarginal
10,0
13,5
20,0
Summa
719,9
734,5
743,4
Utgiftstak för staten
720
735
744
Procent av BNP
39,1
38,0
36,7
Anm: Utgiftstaket är avrundat uppåt till närmaste  hela miljard.
5.5.2 	Den offentliga sektorns utgiftstak 
Utgiftstaket för den offentliga sektorn består som 
tidigare nämnts av summan av det fastställda statliga 
utgiftstaket och den beräknade kommunala utgiftsnivån 
med avdrag för interna transaktioner mellan staten och 
kommunerna. De interna transaktionerna består 
huvudsakligen av olika former av statsbidrag.
Utvecklingen inom den kommunala sektorn påverkas 
i hög grad av de åtgärder som aviseras i denna 
proposition. De kommunala utgifterna ingår i 
utgiftstaket för den offentliga sektorn, men fastställs inte 
direkt av riksdagen. Genom bland annat statsbidragen 
åstadkoms emellertid en indirekt påverkan på 
utgiftsnivån. De beräknade kommunala utgifterna, som 
redovisas i tabell 5.7 tar hänsyn till de förslag som 
påverkar kommunerna. En mer utförlig redovisning av 
kommunernas finanser ges i avsnitt 8.
TABELL 5.7 UTGIFTSTAK FÖR OFFENTLIG 
SEKTOR 1998-2000
Miljarder kronor
1998
1999
2000
Staten inkl. 
socialförsäkringssek
torn
720
735
744
Kommunerna
442
455
468
Interna 
transaktioner
-130
-133
-131
Summa
1 032
1 057
1 081
Procent av BNP
56,1
54,7
53,4
5.6 	Utgiftstak för staten med
fördelning på utgiftsområden
5.6.1 	Preliminär fördelning på
utgiftsområden åren 1998 - 2000
I 1996 års budgetproposition presenterade regeringen en 
preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden 
för budgetåren 1998 och 1999. Riksdagen godkände 
denna fördelning som riktlinje för regeringens 
budgetarbete (FiU1, rskr.1996/97:53).
I det följande presenteras en reviderad fördelning av 
utgifterna för budgetåren 1998 och 1999 samt en 
preliminär fördelning av utgifterna år 2000. Utöver de 
satsningar som regeringen föreslår i denna proposition 
har utgiftsområdesramarna justerats med hänsyn till nya 
antaganden om den ekonomiska utvecklingen. 
Dessutom har de justerats med hänsyn till demografisk 
utveckling samt tillkommande besparingar för att 
finansiera utgiftsökningar. Slutlig pris- och 
löneomräkning av förvaltningskostnadsanslagen för år 
1998 har beräknats med utgångspunkt i den allmänna 
prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. 
För åren 1999 och 2000 har en schablonmässig 
uppräkning gjorts av dessa anslag. 
TABELL 5.8 PRELIMINÄR FÖRDELNING PÅ UTGIFTSOMRÅDEN
Miljoner kronor
DIFFERENS MOT
BUDGETPROPOSITIONE
N
1998
1999
2000
1998
1999
UO 1:
Rikets styrelse
3 988
3 953
3 908
-2
20
UO 2:
Samhällsekonomi och finansförvaltning
2 810
2 837
2 657
-24
-46
UO 3:
Skatteförvaltning och uppbörd
5 698
5 867
5 965
-79
-108
UO 4:
Rättsväsendet
21 099
21 721
22 324
-16
-96
UO 5:
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2 807
2 872
2 943
33
23
UO 6:
Totalförsvar
41 129
43 662
45 313
-237
-614
UO 7:
Internationellt bistånd
11 499
12 118
13 128
-128
704
UO 8:
Invandrare och flyktingar
3 760
3 773
3 660
85
61
UO 9:
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
21 437
22 927
24 018
-1 590
-1 548
UO 
10:
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
35 394
36 778
37 943
-1 184
-1 539
UO 
11:
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
62 317    
62 858
63 590
-1 988
-2 149
UO 
12:
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
33 297
33 732
34 133
-3 241
-3 439
UO 
13:
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
40 631
31 670
25 333
6 165
1 937
UO 
14:
Arbetsmarknad och arbetsliv
49 209
50 166
48 820
2 365
3 576
UO 
15:
Studiestöd
20 817
22 258
23 486
1 582
2 277
UO 
16:
Utbildning och universitetsforskning
26 715
28 059
29 389
904
1 624
UO 
17:
Kultur, medier, trossamfund och fritid
7 324
7 477
7 632
50
49
UO 
18:
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
22 799
20 413
17 449
-3 830
-2 758
UO 
19:
Regional utjämning och utveckling
3 602
3 553
3 373
44
92
UO 
20:
Allmän miljö- och naturvård
1 150
1 113
1 124
-24
-26
UO 
21:
Energi
1 569
1 812
1 490
1 140
1 412
UO 
22:
Kommunikationer
23 957
26 459
27 137
-554
987
UO 
23:
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
13 938
14 014
14 084
628
636
UO 
24:
Näringsliv
2 572
2 555
2 602
-22
-24
UO 
25:
Allmänna bidrag till kommuner
93 255
95 988
93 848
9 593
12 226
UO 
26:
Statsskuldsräntor m.m.
99 910
91 210
89 410
-3 053
-10 184
UO 
27:
Avgiften till Europeiska gemenskapen
20 006
21 169
21 864
-1 529
-1 346
Summa utgiftsområden 
672 689
671 014
666 623
5 088
1 747
Summa utgiftsområden exklusive statsskuldsräntor
572 779
579 804
577 213
8 141
11 931
Minskning av anslagsbehållningar
4 000
3 000
3 000
0
1 000
Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten
133 047
138 150
143 162
-3 665
-3 932
Budgeteringsmarginal
10 036
13 498
20 000
-4 477
-8 998
Utgiftstak för staten
719 862
734 452
743 375
0
0
Inför 1997 års budgetproposition kan vissa 
justeringar av teknisk karaktär komma att göras. 
Beräkningen av s.k. pris- och lönekänsliga anslag kan 
komma att justeras med hänsyn till nya antaganden om 
den ekonomiska utvecklingen. 
Förvaltningskostnadsanslagen kommer  att justeras till 
följd av att systemet med lönekostnadspålägg från och 
med den 1 januari 1998 ersätts med försäkringstekniskt 
beräknade premier. Därutöver kan bedömningar och 
analyser av resultaten av föregående års verksamhet, 
som bland annat baseras på myndigheternas 
årsredovisningar, motivera vissa omprioriteringar 
mellan utgiftsområdena. 
I tabell 5.8 ovan presenteras dels den preliminära 
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden m.m, dels 
differenser i förhållande till de preliminära ramarna för 
budgetåren 1998 och 1999 som redovisades i 1996 års 
budgetproposition. För flera utgiftsområden har 
utgifterna för åren 1998 och 1999 nedjusterats. 
Utgifterna på utgiftsområde 10 minskar bland annat på 
grund av ett lägre sjuktal än tidigare beräknat. Ett lägre 
basbelopp än vad som beräknades i budgetpropositionen  
förklarar kraftiga nedjusteringar av utgifterna inom 
utgiftsområde 11 och för socialförsäkringarna vid sidan 
av statsbudgeten. Ytterligare en kraftig minskning 
jämfört med budgetpropositionen ligger på 
utgiftsområde 12, vilket huvudsakligen beror på att 
prognosen för antal födda barn skrivs ned. Lägre räntor 
förklarar den lägre nivån på utgiftsområde 18. En ny 
beräkning av avgiften till Europeiska gemenskapen till 
följd av nya ekonomiska antaganden och bedömningen 
av Europeiska gemenskapens utveckling leder till en 
nedjustering av nivå för utgiftsområde 27. De högre 
utgifterna på utgiftsområde 13 beror till stor del på att 
arbetslösheten nu bedöms bli högre. Utgiftsökningarna i 
övrigt är främst en följd av förslagen i 
fempunktsprogrammet. Slutlig pris- och löneomräkning 
av förvaltningskostnadsanslagen har medfört en viss 
nedjustering av flertalet utgiftsområden. De mest 
väsentliga förändringarna per utgiftsområde beskrivs 
närmare i avsnitt 5.6.2. Därutöver redovisas en 
sammanställning över tillkommande åtgärder för att 
finansiera utgiftsökningar i tabell 5.9.
5.6.2	Beskrivning av utgiftsområden m.m.
Utgiftsområde 1:  Rikets styrelse
Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, 
regeringen och riksdagen. Dessutom ingår bland annat 
mediefrågor, partistöd, allmänna val samt vissa centrala 
myndigheter. För år 1997 uppgår de totala utgifterna 
enligt statsbudget till 3,8 miljarder kronor, varav ca 1,9 
miljarder kronor för regeringskansliet, ca 0,8 miljarder 
kronor för riksdagen samt ca 0,5 miljarder kronor för 
presstödet.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska 
ramen utgått från att den höjning av partistödet med 30 
miljoner kronor som gjorts för år 1997 ligger kvar 
under perioden. Bakgrunden är bland annat att 
partiernas verksamhetsområde utökats med ytterligare 
en nivå efter medlemskapet i EU. Utöver tidigare 
beslutade besparingar görs vidare en neddragning av 
presstödet med 10 miljoner kronor från och med 1998.
Riksdagens planerade utgiftsökningar har beaktats i 
de ramar som regeringen beräknat för utgiftsområdet.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 3 
988 miljoner kronor, för år 1999 till 3 953 miljoner 
kronor och för år 2000 till 3 908 miljoner kronor.
Utgiftsområde 2:  Samhällsekonomi och 
finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar dels ett flertal myndigheter; 
Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska 
centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Finansinspektionen, 
Riksgäldskontoret m.fl. dels kostnader för statsskuldens 
upplåning och låneförvaltning, samt inbetalning till 
Europeiska Investeringsbanken. De totala utgifterna för 
utgiftsområdet uppgår enligt statsbudget för år 1997 till 
3,8 miljarder kronor varav centrala myndigheters anslag 
uppgår till 1,1 miljarder kronor, kostnaderna för 
statsskuldens upplåning och låneförvaltning till  1,5 
miljarder kronor samt inbetalning till Europeiska 
Investeringsbanken till 0,9 miljarder kronor.
Utgifterna inom utgiftsområdet sjunker mellan åren 
1997 och 1998 med ca 1 miljard kronor, främst 
beroende på att Sveriges inbetalningar till Europeiska 
Investeringsbanken minskar kraftigt.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska 
ramen utgått från att ytterligare besparingar görs inom 
utgiftsområdet utöver tidigare beslutade neddragningar. 
De tillkommande besparingarna uppgår till 18 miljoner 
kronor och möjliggörs bland annat genom 
effektiviseringar av myndigheter. Besparingarna 
kommer att preciseras i budgetpropositionen.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 2  
810 miljoner kronor, för år 1999 till 2 837 miljoner 
kronor och för år 2000 till 2 657 miljoner kronor.
Utgiftsområde 3:  Skatteförvaltning och
uppbörd
Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, 
skattemyndigheterna och Tullverket. De totala 
utgifterna för området uppgår enligt statsbudget för år 
1997 till 5,7 miljarder kronor varav ca 4,7 miljarder 
kronor för skatteförvaltningen.
Regeringen har tidigare beslutat om en särskild 
satsning på utbyggd skattekontroll. Denna innebär ett 
resurstillskott på 200 miljoner kronor per år. 
Regeringen kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt 
skattekontrollen och anser det viktigt att 
skatteförvaltningen även fortsättningsvis disponerar 
resurserna så att skattekontrollen intensifieras.
Mot bakgrund av bland annat EU-medlemskapet görs 
en utvärdering av Tullverket avseende den tidigare 
beslutade neddragningens och den påföljande 
omorganisationens effekter på kontrollverksamheten och 
tullverksamheten i övrigt. Utvärderingen har påbörjats 
och skall enligt direktiven vara avslutad senast den 1 
oktober 1997.
Regeringen har vid sina beräkningar av den 
ekonomiska ramen utgått från att besparingar på 
25 miljoner kronor görs inom utgiftsområdet från och 
med 1998, utöver tidigare beslutade neddragningar.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 5 
698 miljoner kronor, för år 1999 till 5 867 miljoner 
kronor samt för år 2000 till 5 965 miljoner kronor.
Utgiftsområde 4:  Rättsväsendet
Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, 
domstolsväsendet, rättshjälpen, kriminalvården, 
exekutionsväsendet, Brottsförebyggande rådet, 
Brottsoffermyndigheten, Rättsmedicinalverket och 
Gentekniknämnden. De totala utgifterna för området 
uppgår enligt statsbudget för år 1997 till 20,8 miljarder 
kronor  varav polisväsendets utgifter motsvarar ca 10,4 
miljarder kronor.
I syfte att nå det övergripande kriminalpolitiska målet 
att öka tryggheten och minska brottsligheten tillförs 
utgiftsområdet ytterligare 200 miljoner kronor för bland 
annat satsningar inom polisen. Samtidigt görs en 
neddragning av ramen för utgiftsområdet med 64 
miljoner kronor motsvarande överkompensation för 
hyreskostnader inom kriminalvården.
En utgångspunkt för beräkningen är att det pågående 
arbetet med effektivisering och modernisering av 
rättsväsendet fortsätter med oförminskad kraft. En del i 
detta arbete är uppbyggnaden av Ekobrottsmyndigheten 
som beräknas inleda sin verksamhet under år 1997. 
Polisens verksamhet kommer vidare att beröras av 
Sveriges medlemsskap i Schengensamarbetet. 
Regeringen redovisar under utgiftsområde 22 en 
generell princip för hur utgifter till följd av detta 
samarbete ska finansieras.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 
21 099 miljoner kronor, för år 1999 till 21 721 miljoner 
kronor och för år 2000 till 22 324 miljoner kronor.
Utgiftsområde 5:  Utrikesförvaltning och 
internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak 
förvaltningskostnader för utrikesförvaltningen, dvs 
Utrikesdepartementet och de 99 utlandsmyndigheterna, 
bidrag till vissa internationella organisationer, 
nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, 
handelspolitik samt information om Sverige i utlandet. 
De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt 
statsbudget för år 1997 till ca 2,7 miljarder kronor, 
varav anslaget till utrikesförvaltningen uppgår till ca 1,7 
miljarder kronor.
Riksdagens beslut år 1995 om besparingar under 
perioden fram till år 1998 innebar minskade bidrag till 
nordiskt samarbete. Besparingsmålet för Nordiska 
ministerrådet har inte uppnåtts. Den icke uppnådda 
besparingen finansieras genom en engångsindragning av 
anslagssparandet. Sverige kommer dock att fortsätta 
arbeta för att minska utgifterna för Nordiska 
ministerrådet.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska 
ramen utgått från att besparingar på 19 miljoner kronor 
görs inom utgiftsområdet från och med år 1998 utöver 
tidigare beslutade neddragningar. De tillkommande 
besparingarna möjliggörs bland annat genom ökade 
effektivitetskrav på Svenska institutet samt en sänkning 
av anslaget för fredsfrämjande verksamhet.
Omorganisationen av den administrativa 
verksamheten inom utrikesförvaltningen kommer under 
år 1997 att leda till en rationalisering som skall 
användas till att förstärka den operativa verksamheten. 
Bland annat kommer satsningar att göras på 
exportfrämjande åtgärder.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 2 
807 miljoner kronor, för år 1999 till 2 872 miljoner 
kronor och för år 2000 till 2 943 miljoner kronor.
Utgiftsområde 6:  Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära 
och delar av det civila försvaret, Kustbevakningen, 
nämnder samt stödverksamhet till det militära och det 
civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även den 
internationella fredsfrämjande verksamhet som 
genomförs med svensk militär trupp utomlands. För år 
1997 beräknas de totala utgifterna för området uppgå till 
42 miljarder kronor varav utgifter för det militära 
försvaret uppgår till 39 miljarder kronor, det civila 
försvaret till 2 miljarder kronor och övrig verksamhet 
till 1 miljard kronor.
Riksdagen fattade i december 1996 beslut om 
totalförsvarets utveckling för femårsperioden 1997-
2001, i enlighet med regeringens proposition 
Totalförsvar i förnyelse - Etapp 2 (prop. 1996/97:4). I 
sitt beslut tog riksdagen, förutom ett förnyat 
säkerhetspolitiskt ställningstagande, bland annat 
ställning till den kvantitativa och kvalitativa inriktningen 
av det militära försvarets krigsorganisation, det militära 
försvarets organisation i fred samt inriktningen av det 
civila försvarets verksamhet i krig och i fred. 
Regeringen har vid beräkningen av utgiftsramarna 
för åren 1998-2000 utgått från att vissa förändringar 
görs inom utgiftsområdet, bland annat avseende 
finansieringsformer och budgeteringsprinciper för delar 
av det civila försvaret. Förändringarna förutsätts inte 
påverka försvarsförmågan. Innevarande budgetår 
kommer engångsvisa inleveranser av likvida medel på 
800 miljoner kronor att genomföras. Av dessa avser 
200 miljoner kronor kassabehållning för reservmateriel 
och drivmedel och 600 miljoner kronor en minskning 
av det ingående saldot på Försvars-maktens räntekonto i 
Riksgälden. Regeringen gör bedömningen att medlen 
kan inlevereras utan att verksamheten behöver förändras 
i någon större utsträckning. Räntesättningen och 
utbetalningsrutiner för medel till materielinköp kommer 
också att ses över, vilket beräknas resultera i 
inkomstförstärkningar motsvarande 100 miljoner 
kronor. Regeringen har vidare räknat med 
tillkommande besparingar om 150 miljoner kronor 1998 
och sammanlagt 200 miljoner kronor från och med 
1999 mot bakgrund av att ökade effektivitetskrav ställs 
på Försvarsdepartementets myndigheter och att 
neddragningar görs på den fredsfrämjande 
verksamheten. För det senare gör regeringen den 
bedömningen att situationen i det forna Jugoslavien har 
stabiliserats, varför det för närvarande är möjligt att 
göra en neddragning med 100 miljoner kronor. 
Framtida förändringar är svårbedömda och 
förhållandena kan snabbt ändras. Vidare utgår 
regeringen från att inga ytterligare krav på svensk 
medverkan ställs.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 
41 129 miljoner kronor, för år 1999 till 43 662 miljoner 
kronor och för år 2000 till 45 313 miljoner kronor. 
Utgiftsområde 7:  Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med u-
länder samt samarbete med länder i Central- och 
Östeuropa. För år 1997 uppgår de totala utgifterna 
enligt statsbudget till ca 11,0 miljarder kronor varav ca 
10,2 miljarder kronor för utvecklingssamarbete med u-
länder och ca 0,8 miljarder kronor för samarbetet med 
Central- och Östeuropa. Den totala biståndsramen (inkl. 
avräkningar från andra utgiftsområden) för samarbetet 
med u-länder beräknas till ca 11,9 miljarder kronor.
Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå 
enprocentmålet för biståndsramen när de statsfinansiella 
förutsättningarna för detta föreligger. Regeringen har i 
sin beräkning av ramen för utgiftsområdet utgått från att 
biståndsramen även för 1998 och 1999 skall uppgå till 
0,7 procent av BNI, för att år 2000 ökas till att 
motsvara 0,72 procent av BNI.
Från biståndsramen avräknas vissa asylkostnader, 
medel för EU:s gemensamma bistånd samt vissa 
administrationskostnader. Beträffande asylkostnader 
skall avräkningens storlek för 1999 och 2000 beräknas 
på vid budgeteringstillfället tillgängligt prognos-
underlag.
Samarbetet med Central- och Östeuropa utgör en 
viktig del av svensk utrikes- och säkerhetspolitik. 
Samarbetet omfattar främst Estland, Lettland, Litauen, 
Polen och nordvästra Ryssland. Insatser kan även göras 
i övriga Central- och Östeuropa. Riksdagen har beslutat 
om ett samarbetsprogram omfattande budgetåren 
1995/96, 1997 och 1998. Regeringen kommer under 
1998 att lämna förslag på omfattningen och inriktningen 
av samarbetet efter år 1998.  Regeringen bedömer att 
samarbetet med Central- och Östeuropa kommer att 
fortsätta och har beräknat medel motsvarande en 
nominellt oförändrad nivå även efter 1998. Regeringen 
har därför preliminärt beräknat 810 miljoner kronor 
vardera för åren 1999 och 2000. Innan medel anvisas 
för samarbetet med Central- och Östeuropa skall dock 
en oberoende utvärdering av verksamheten genomföras. 
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 
11 499 miljoner kronor, för år 1999 till 12 118 miljoner 
kronor och för år 2000 till 13 128 miljoner kronor. 
Utgiftsområde 8:  Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar den statliga migrations- och 
integrationspolitiken. De totala utgifterna för 
utgiftsområdet uppgår enligt statsbudget för år 1997 till 
knappt 3,5 miljarder kronor, varav migrationspolitiken 
uppgår till 2 miljarder kronor och integrationspolitiken 
till 1,5 miljarder kronor. Utgifterna påverkas i stor 
utsträckning av hur många asylsökande och anhöriga till 
dessa som söker sig till Sverige, hur lång 
utredningstiden är och hur många upphållstillstånd som 
beviljas.
Antalet asylsökande i Sverige har minskat sedan 
förhållandena stabiliserats i det forna Jugoslavien. Detta 
minskar utgifterna inom utgiftsområdet. Planeringen 
och beredskapen inom utgiftsområdet grundas för 
närvarande på ett antagande om drygt 13 000 
asylsökande per år. 
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska 
ramen utgått från att besparingar på 41 miljoner kronor 
görs inom utgiftsområdet från och med 1998 utöver 
tidigare beslutade neddragningar. Dels minskas 
kommunersättningar vid flyktingmottagande 
(extraordinära kostnader) beroende på ett minskat antal 
asylsökande, dels minskas transportkostnader beroende 
på effektiviseringar. Samtidigt har regeringen avsatt 200 
respektive 100 miljoner kronor mer än för innevarande 
år för särskilda insatser i invandrartäta områden under 
1998 och 1999. Regeringen anser det vara angeläget 
med fortsatta insatser i förortsområden och andra 
områden i speciellt segregerade kommuner där 
arbetslösheten är hög, den kommersiella och offentliga 
servicen är bristande och där skolan har särskilda 
problem. Regeringen har vidare utgått från att 
ytterligare 10 miljoner kronor tillförs utgiftsområdet 
från och med år 1998 för att främja frivillig 
återvandring.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 3 
760 miljoner kronor, för år 1999 till 3 773 miljoner 
kronor och för år 2000 till 3 660 miljoner kronor.
Utgiftsområde 9:  Hälsovård, sjukvård och
social omsorg
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter 
för vård och omsorg inklusive utgifterna för den 
övervägande delen av myndigheterna under 
Socialdepartementet, bidrag till organisationer inom det 
sociala området samt stimulans- och utvecklingsbidrag 
för skilda ändamål. 
Statens utgifter inom utgiftsområdet utgör dock en 
mindre del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- 
och sjukvård och social omsorg. Verksamheten utförs 
till stor del av kommuner och landsting vilka står för 
huvudmannaskapet avseende hälso- och sjukvård, 
socialtjänst m.m. De totala utgifterna för utgiftsområdet 
uppgår enligt statsbudget för år 1997 till 23,7 miljarder 
kronor, varav anslagen sjukvårdsförmåner och 
kostnader för statlig assistansersättning utgör drygt 80 
procent.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska 
ramen utgått från att ytterligare besparingsåtgärder 
genomförs inom utgiftsområdet i syfte att uppnå de 
utgiftsminskningar som ligger i 
konsolideringsprogrammet och för att finansiera 
överskridanden av anslag under innevarande budgetår. 
Kommittén för hälso- och sjukvårdens finansiering 
och organisation (HSU 2000) har presenterat sin 
bedömning av det framtida behovet av resurser inom 
äldreomsorg och hälso- och sjukvård i delbetänkandet 
(SOU 1996:163) Behov och resurser i vården - en 
analys. Som framgår i avsnitt 8 anser regeringen att ett 
betydande resurstillskott bör tillföras den kommunala 
sektorn. Syftet är att möjliggöra för kommuner och 
landsting att öka sysselsättningen och säkerställa kvalitet 
och kompetens inom bland annat äldreomsorg och 
hälso- och sjukvård.
De ökade satsningarna kanaliseras genom de 
generella bidragen till kommuner respektive landsting 
under utgiftsområde 25.
I enlighet med riksdagens beslut överförs 
kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen år 1998 till 
landstingen och de tre landstingsfria kommunerna. 
Beräkningarna för utgiftsområdet grundas bland annat 
på att staten i särskilda ägardirektiv avser ålägga 
Apoteksbolaget att vidta kostnadsminskningar om minst 
300 miljoner kronor år 1998. En kostnadsminskning om 
ytterligare 100 miljoner kronor är avsedd att åläggas 
Apoteksbolaget för år 1999.
Från och med år 1998 övergår kostnadsansvaret för 
förbrukningsartiklar vid inkontinens till landstingen vad 
avser brukare med eget boende och till kommunerna 
vad avser brukare i särskilt boende. Det förändrade 
kostnadsansvaret beräknas innebära att 1 526 miljoner 
kronor bör tillföras det generella bidraget till landsting 
respektive kommuner och överförs därför till 
utgiftsområde 25.
Enligt en nyligen träffad överenskommelse mellan 
staten och Landstingsförbundet övertar från och med år 
1998 landstingen från försäkringskassorna och 
Riksförsäkringsverkets systemet med debitering och 
uppbörd av de avgifter som pensionärer med hel ålders- 
och förtidspension betalar när de får sjukhusvård. Enligt 
överenskommelsen beräknas förändringen tillföra 
landstingen merintäkter på sammanlagt 400 miljoner 
kronor för år 1998, varför det generella statsbidraget till 
landstingen reducerats i motsvarande grad. 
Omläggningen innebär också att utgiftsområdet inte 
kommer att tillföras ett belopp av motsvarande storlek 
som nuvarande avgiftssystem ger upphov till i form av 
minskade avdrag på utgående allmänna 
pensionsförmåner.
Regeringen avser att lämna förslag om en förändrad 
tandvårdsförsäkring som kan träda i kraft den 1 januari 
1999. Tandvårdsförsäkringen avses härigenom få en 
ändrad inriktning. Det gäller dels att med utgångspunkt 
i nyligen lämnat utredningsförslag införa ett bättre 
ekonomiskt stöd till personer som till följd av sjukdom 
eller funktionshinder har särskilda tandvårdsbehov, dels 
ge övriga vuxna patienter ett ekonomiskt stöd med en 
mer tandhälsoinriktad utformning än det nuvarande. 
Beträffande det senare stödet anser dock regeringen att 
ett sådant behöver utredas närmare. Möjligheterna att 
finansiera ett sådant stöd skall dock prövas innan ett 
förslag härom kan föreläggas riksdagen. För 
tandvårdsförsäkringen skall för år 1998 gälla en 
utgiftsram på högst 1 400 miljoner kronor.
Detta innebär att den tidigare aviserade besparingen i 
tandvårdsförsäkringen begränsas till 500 miljoner 
kronor samt att det nuvarande ersättningssystemet för 
vuxentandvård behålls under år 1998. För att 
åstadkomma detta avses försäkringens subventioner 
reduceras i form av ökad självrisk från 700 till 1 300 
kronor från och med den 1 oktober 1997.
Regeringen har också vid sin beräkning av den 
ekonomiska ramen utgått från att utgifterna för insatser 
mot aids reduceras med 70 miljoner kronor år 1998, 
varav 20 miljoner kronor finansierar av regeringen 
föreslagna ytterligare utgiftsökningar. Statens stöd till 
kommunernas och landstingens hiv-preventiva arbete får 
anses ingå i de generella statsbidragen.
Regeringen avser att föreslå i en proposition under 
våren 1997 att kommunerna - från och med den 1 
november 1997 - skall bekosta de 20 första 
assistanstimmarna per vecka och att staten genom 
assistansersättning bekostar enbart de assistanstimmar 
som överstiger 20 per vecka. Regeringen redovisar i 
avsnitt 8 hur regleringen med kommunerna skall göras 
med anledning av denna åtgärd. Vidare föreslår 
regeringen att assistansersättningen schabloniseras samt 
fastställs till ett visst belopp per timme från och med 
den 1 september 1997. Dessa båda åtgärder minskar 
utgifterna inom utgiftsområdet med ca 1 400 miljoner 
kronor budgetåret 1998.
Regeringen föreslår i tilläggsbudget en reducering av 
utgifter för bilstöd till handikappade med 130 miljoner 
kronor för budgetåret 1997. Den nya nivån som föreslås 
motsvarar utnyttjandegraden av anslaget under 
budgetåret 1995/96 beräknat på en 12 månadersperiod. 
Denna anslagsjustering innebär också att utgifterna för 
bilstöd till handikappade reduceras med 130 miljoner 
kronor för år 1998.
För att understödja ett mer långsiktigt alkohol- och 
drogförebyggande arbete föreslår regeringen i 
tilläggsbudgeten att 30 miljoner kronor anvisas under 
utgiftsområdet.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 
21 437 miljoner kronor, för år 1999 till 22 927 miljoner 
kronor och för år 2000 till 24 018 miljoner kronor.
Utgiftsområde 10:  Ekonomisk trygghet vid 
sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som 
lämnas vid ohälsa. Förmånerna ges i form av 
dagersättningar såsom sjukpenning, 
rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa 
yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår folkpension 
och pensionstillskott i form av förtidspension i 
utgiftsområdet samt handikappersättning. Inom 
utgiftsområdet redovisas även 
administrationskostnaderna för socialförsäkringen, dvs. 
Riksförsäkringsverket och deallmänna 
försäkringskassorna. De totala utgifterna inom området 
uppgår enligt statsbudget för år 1997 till 35,8 miljarder 
kronor. ATP i form av förtidspension samt utgifterna 
för arbetsskadeförsäkringen finansieras vid sidan av 
statsbudgeten.
I beräkningen av utgiftsområdets ram har beaktats att 
regeringen avser att föreslå riksdagen att 
ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen och 
närståendepenning höjs till 80 procent från och med år 
1998. Höjningen av ersättningsnivåerna finansieras 
framför allt genom förändringar av reglerna för 
beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) 
samt genom förändringar i tandvårdsförsäkringen som 
redogörs för under utgiftsområde 9. I samma 
proposition kommer regeringen att föreslå en ökad 
satsning på samverkan vid rehabilitering samt riktlinjer 
för socialförsäkringsadministrationen. Särskilda medel 
ställs till försäkringskassornas förfogande genom en 
sammanläggning av medel som för närvarande är 
avsatta för köp av arbetslivsinriktade 
rehabiliteringstjänster, arbetstekniska hjälpmedel, 
läkarutlåtanden och läkarundersökningar. Desutom 
tillförs vissa ytterligare medel för detta ändamål. Vidare 
lämnas även förslag till ett särskilt högriskskydd för 
arbetstagare med risk för en eller flera längre 
sjukperioder under en tolvmånadersperiod. 
Utgiftsområdesramen har därför ökats med 40 miljoner 
kronor. Besparingen i SGI beräknas till 980 miljoner 
kronor per år från och med år 1998 och fördelar sig lika 
mellan sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen. 
Proposition om SGI-förändringar kommer att föreläggas 
riksdagen under september 1997.
Utgiftsområdets ram har justerats ned med 420 
miljoner kronor (250 miljoner kronor netto) från och 
med år 1998 med anledning av de förslag som 
utredningen om Översyn av inkomstbegreppen inom 
bidrags- och socialförsäkringssystemen (Direktiv 
1996:52 och 1996:100) kommer att lämna under våren 
1997. Regeringen har för avsikt att närmare precisera 
effekterna av utredningens förslag på berörda anslag 
och utgiftsområden i budgetpropositionen för år 1998. 
De utgiftsområden som kan beröras är utgiftsområde 
10, 11, 12 och 18.
Beträffande förmåner och allmänna egenavgifter 
över 7,5 basbelopp föreslås denna fråga beredas vidare 
inom regeringskansliet i samband med frågan om 
löneindexering av taket inom det nya 
ålderspensionssystemet.
Regeringen har i propositionen En allmän 
och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (prop. 
1996/97:107) framhållit att det bör övervägas om 
utbetalningen av KAS-ersättningen skall utföras av det 
för arbetslöshetskassorna gemensamma 
utbetalningssystemet och inte av de allmänna 
försäkringskassorna. Regeringen har mot denna 
bakgrund bedömt att en viss reduktion av utgiftsområdet 
är möjlig för år 1998. Regeringen har för avsikt att 
återkomma till denna fråga i budgetpropositionen 
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 35 
394 miljoner kronor, för år 1999 till 36 778 miljoner 
kronor och för år 2000 till 37 943 miljoner kronor.
Utgiftsområde 11:  Ekonomisk trygghet vid 
ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension och 
pensionstillskott i form av ålderspension, 
efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till 
pensionärer samt särskilt pensionstillägg.
De totala utgifterna inom området uppgår enligt 
statsbudgeten för år 1997 till ca 64  miljarder kronor. 
Därav svarar ålderspensionerna för ca 53 miljarder 
kronor. ATP i form av ålderspension och 
efterlevandepensioner till vuxna finansieras vid sidan 
om statsbudgeten. 
Utgifterna för ålderspensioner beräknas under de 
närmaste åren vara stabila. ATP-utgifterna stiger 
däremot i och med att äldre pensionärer med låg ATP 
ersätts av yngre pensionärer med högre ATP. Detta 
medför samtidigt att utgifterna för pensionstillskott 
minskar. Några år in på 2000-talet kommer dock den 
demografiska utvecklingen att leda till ett ökat antal 
pensionärer och därmed till ökade utgifter för 
folkpension och ATP.
Utgifterna för efterlevandepension har minskat 
kraftigt i och med de besparingar som vidtagits i syfte 
att sanera statens finanser. Antalet änkepensioner 
minskar långsamt till följd av 
övergångsbestämmelserna. Utgiftsutvecklingen under de 
närmaste åren är därför relativt stabil. Regeringen 
överväger frågan om privata pensionsförsäkringars 
ställning vid inkomstberäkning av efterlevandepension. 
Regeringen återkommer med förslag i 
budgetpropsitionen.
Utgifterna för bostadstillägg till pensionärer (BTP) 
beräknas minska något till följd av att antalet BTP-
tagare successivt minskar.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 
62 317 miljoner kronor, för år 1999 till 62 858 miljoner 
kronor och för år 2000 till 63 590 miljoner kronor. 
Utgiftsområde 12:  Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till 
barnfamiljer (förutom bostadsbidragen som återfinns i 
utgiftsområde 18 och studiebidragen som återfinns i 
utgiftsområde 15). Stödet utgörs av allmänna 
barnbidrag, föräldraförsäkring inkl. 
havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till 
kostnader för internationella adoptioner, folkpension i 
form av barnpension och vårdbidrag till handikappade 
barn.
De totala utgifterna inom området uppgår enligt 
statsbudget år 1997 till ca 35 miljarder kronor. ATP i 
form av barnpension finansieras vid sidan av 
statsbudgeten.
Utgifterna för de familjeekonomiska stöden styrs av 
en mängd olika faktorer varav den demografiska 
utvecklingen och den allmänna pris- och 
löneutvecklingen har störst betydelse. När det gäller den 
demografiska utvecklingen kan noteras att antalet födda 
barn minskat kraftigt i förhållande till åren kring 1990-
talets början. Enligt prognos minskar utgifterna inom 
området med drygt 2 miljarder kronor p.g.a. den 
demografiska utvecklingen.
Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska 
ramen utgått från att tidigare aviserat förslag om 
förändringar genomförs. Regeringen avser också att 
föreslå riksdagen en höjning av ersättningsnivåerna till 
80 % av den förmånsgrundande inkomsten fr.o.m år 
1998. Förslaget innebär att ersättningsnivån höjs för 
föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och 
havandeskapspenning. Regeringen avser vidare att inom 
ramen för utgiftsområdet föreslå vissa regeländringar 
avseende rätten till vårdbidrag vid sjukhusvistelse, 
merkostnadsersättning samt att tillfällig föräldrapenning 
skall kunna utges i vissa fall vid övergångsboende.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 
33 297 miljoner kronor, för år 1999 till 33 732 miljoner 
kronor och för år 2000 till 34 133 miljoner kronor.
Utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid
 arbetslöshet
Utgiftsområdet omfattar bidrag till 
arbetslöshetsförsäkringen, utjämningsbidrag till 
arbetslöshetskassorna, ersättning till personer som deltar 
i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna offentligt 
tillfälligt arbete, resursarbete och tillfällig 
avgångsersättning samt bidrag till lönegarantiersättning. 
Under budgetåret 1997 uppgår de totala utgifterna enligt 
statsbudgeten till sammanlagt 41,6 miljarder kronor för 
utgiftsområde 13.
Utgiftsområdet är konjunkturkänsligt. 
Arbetslöshetens omfattning är avgörande för 
utgiftsutvecklingen och därutöver har antalet 
företagskonkurser betydelse för utgiftsområdets storlek. 
Under 1990-talet har utbetalningarna av statsbidrag till 
arbetslöshetsersättningen ökat kraftigt till följd av den 
stigande arbetslösheten. Utgifterna för utgiftsområdet 
påverkas utöver konjunkturen av hur reglerna för 
arbetslöshetsförsäkringen utformas.
I propositionen om en allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107) föreslås att 
riksdagen skall höja ersättningsnivån från 75 till 80 
procent från den 29 september 1997. Regeringen har 
vidare föreslagit att taket i försäkringen höjs från 564 
kronor per dag till 580 kronor per dag från den 29 
december 1997. Regeringen har vidare föreslagit en 
höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet från 230 
kronor per dag till 240 kronor per dag från den 29 
december 1997. De föreslagna utgiftsökningarna är i 
huvudsak finansierade, främst genom en höjning av den 
finansieringsavgift arbetslöshetskassorna betalar till 
staten och genom ett uppstramat arbetsvillkor. 
Resterande finansieringsbehov har medfört att ramen 
för utgiftsområdet har utökats med 290 miljoner kronor 
för 1998 genom av regeringen beslutade besparingar på 
andra områden.
Regeringen har vid beräkningen av de ekonomiska 
ramarna för utgiftsområdet tagit hänsyn till de 
ekonomiska konsekvenser som förslagen i ovan angivna 
proposition om en allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring medför.
Ett utredningsuppdrag skall lämnas om att föreslå 
sådana ändringar av lönegarantibestämmelserna att 
kostnaderna för lönegarantiersättningarna kan minska 
med 300 miljoner kronor. Inriktningen av arbetet skall 
vara att regeländringarna skall kunna träda i kraft så 
snart som möjligt. I förslaget skall särskilt beaktas de 
totala samhällsekonomiska kostnaderna i samband med 
konkurser.
För att halvera den öppna arbetslösheten presenterar 
regeringen i tilläggsbudgeten förslag för att öka 
sysselsättningen, motverka den kommunala 
sysselsättningsminskningen, minska arbetslösheten, 
samt fortsätta effektiviseringen av 
arbetsmarknadspolitiken och öka det lokala inflytandet. 
En flexiblare användning av bidraget till 
arbetslöshetsersättning föreslås även. Regeringen har 
vid beräkningen av de ekonomiska ramarna för 
utgiftsområdet under budgetåren 1998 till 2000 tagit 
hänsyn till effekter av dessa förslag.
Regeringens avsikt är att senast i samband med 
budgetpropositionen föreslå att ett s.k. 
generationskontrakt skall införas. Kontraktet skall gälla 
personer som är 63 eller 64 år och vara en 
engångsåtgärd. I samband med budgetpropositionen 
avser regeringen även att föreslå ungdoms-åtgärder och 
då särskilt överväga det system för arbetslösa ungdomar 
som utvecklats i Danmark och som visat sig ha positiva 
effekter.
Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens 
förslag i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 
1996/97:1) att sökande som deltar i åtgärden offentligt 
tillfälligt arbete skall erhålla en stimulansersättning om 
45 kronor per dag. Syftet med ersättningen var att öka 
antalet personer i åtgärden.  Regeringen aviserade då att 
återkomma med förslag till finansieringen av 
stimulansersättningen och utökat anslag för dessa vid ett 
senare tillfälle. Anslagsökningen kan beräknas till 119 
miljoner kronor för 1998. Regeringen föreslår nu i 
tilläggsbudgeten att stimulansersättningen i åtgärden 
offentligt tillfälligt arbete skall finansieras via en 
sänkning av utbildningsbidragen för personer som 
saknar ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och det 
kontanta arbetsmarknadsstödet.
Regeringen bedömer nu att arbetslösheten kommer 
att minska i en mindre utsträckning under budgetåret 
1998 än vad som angavs i budgetpropositionen. Det 
innebär att belastningen på anslaget för 
arbetslöshetsersättningen kommer att öka. Samtidigt 
förväntas antalet personer i åtgärden offentligt tillfälligt 
arbete att vara färre än vad som beräknades i 
budgetpropositionen. Regeringen bedömer nu att 
volymen i åtgärden offentligt tillfälligt arbete kommer 
att uppgå till ca 10 000 personer i genomsnitt per månad 
under budgetåret 1998. Sammantaget innebär den 
förväntade högre arbetslösheten och de ovan redovisade 
förslagen dock att de tidigare preliminärt beräknade 
medlen för utgiftsområdet inte är tillräckliga för 
budgetåren 1998 och 1999.
Ramen för utgiftsområdet beräknas till 40 631 
miljoner kronor för år 1998, 31 670 miljoner kronor för 
år 1999 och 25 333 miljoner kronor för år 2000. 
Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och
 arbetsliv
Utgiftsområdet omfattar till största delen utgifter för 
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslivsfrågor och 
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Vidare 
ingår myndigheter och FoU på arbetslivsområdet, 
Samhall AB:s verksamhet, Arbetsdomstolen m.m. 
Under utgiftsområdet återfinns också frågor om 
arbetsorganisation och kompetensutveckling m.m. samt 
utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder och för 
statliga arbetsgivarfrågor. De totala utgifternaför 
utgiftsområdet uppgår under år 1997 enligt statsbudget 
till ca 52,3 miljarder kronor varav utgifterna för 
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder 
svarar för ca 25,6 miljarder kronor.
Inom utgiftsområdet fullföljs besparingarna på 
offentlig konsumtion. För att finansiera föreslagna 
utgiftsökningar har regeringen vidare i tilläggsbudgeten 
föreslagit en förändrad ersättningsnivå för personer som 
deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 
utbildningsbidrag. År 1998 uppgår denna besparing till 
ca 1 015 miljoner kronor, vilket har beaktats i 
beräkningen av utgiftsområdets ram.
Som ett led i arbetet med att halvera den öppna 
arbetslösheten lämnar regeringen i tilläggsbudgeten för 
budgetåret 1997 förslag för att öka sysselsättningen, 
motverka den kommunala sysselsättningsminskningen, 
minska arbetslösheten samt fullfölja effektiviseringen av 
arbetsmarknadspolitiken och öka det lokala inflytandet.
Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska 
ramen för utgiftsområdet beaktat dessa förslags effekter 
kommande budgetår. Vidare genomförs från och med 
år 1998 kvalitetshöjande insatser i syfte att öka 
utrymmet för yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. 
Detta förstärker arbets- och kompetenslinjen i 
arbetsmarknadspolitiken. Ramen för utgiftsområdet har 
med anledning av detta justerats upp med 1 000 
miljoner kronor. Regeringen kommer i 
budgetpropositionen att föreslå riksdagen att åtgärden 
utbildning i företag bibehålls även under år 1998. 
Regeringen kommer även att föreslå en utökning av 
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering med 3 
miljoner kronor från och med år 1998. Vidare kommer 
regeringen i budgetpropositionen att föreslå införandet 
av rätt till tjänstledighet under sex månader för att 
kunna starta eget företag. Härigenom stimuleras ny- och 
småföretagande. Hänsyn har också tagits till förslagen i 
regeringens proposition 1996/97:107 En allmän och 
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Utgiftsökningen 
till följd av nämnda proposition beräknas år 1998 
sammantaget till ytterligare 595 miljoner kronor i 
förhållande till den preliminära beräkning som 
redovisades i 1997 års budgetproposition. 
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 
49 209 miljoner kronor, för år 1999 till 50 166 miljoner 
kronor och för år 2000 till 48 820 miljoner kronor.
Utgiftsområde 15: Studiestöd
Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för 
studiefinansiering för studier på gymnasienivå, 
vuxenstudier samt högskolestudier. De totala utgifterna 
för utgiftsområdet enligt statsbudget uppgår år 1997 till 
ca 16,9 miljarder kronor varav ca 9,5 miljarder kronor 
avser studiemedel, ca 4,7 miljarder kronor avser 
vuxenstudiestöd samt 1,9 miljarder kronor avser 
studiehjälp till gymnasieungdomar.
För år 1998 räknar regeringen med att en besparing 
kan göras genom att slopa den timersättning vid 
svenskundervisning för invandrare som lämnas till den 
som förlorar annan inkomst. Avsikten är att erbjuda 
dessa studerande samma studiestöd som  övriga vuxna. 
När det gäller vissa nyanlända invandrare övervägs 
också att införa en enhetlig introduktionsersättning inom 
ramen för flyktingmottagandet. Besparingens storlek är 
beroende av flera faktorer men beräknas för närvarande 
kunna komma att uppgå till 85 miljoner kronor. 
Därutöver beräknas besparingar motsvarande ytterligare 
60 miljoner kronor. Dessa besparingar kommer att 
genomföras bland annat genom att reglerna för 
utlandsstudier skärps samt genom efterkontroll av 
inkomst inom studiestödssystemet. De omnämnda 
åtgärderna innebär sammantaget att tidigare 
opreciserade besparingsbeting i 
konsolideringsprogrammet uppfyllts samt att ytterligare 
neddragningar tillkommer.
Regeringen har för avsikt att i budgetpropositionen 
föreslå riksdagen en utökning av den utbildningssatsning 
som beslutats i samband med budgetpropositionen för år 
1997 (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:UbU2, rskr. 
1996/97:101). Under utgiftsområdet har därför 
beräknats utgifter för studiestöd för ytterligare 
utbildningsplatser för treårsperioden 1998-2000. 
Beräkningen för 1998 avser 15 000 platser inom 
högskola, 4 300 platser inom kvalificerad 
yrkesutbildning höstterminen 1998 samt ytterligare 10 
000 platser inom kunskapslyftet från hösten 1998. För 
1999 utökas den särskilda vuxenutbildningssatsningen, 
kunskapslyftet, med ytterligare 10 000 platser och år 
2000 med ytterligare 10 000 platser. Den sammanlagda 
ökningen kommer därmed inklusive de platser 
regeringen föreslår på tilläggsbudget för 1997 att uppgå 
till 40 000 platser i kunskapslyftet höstterminen 2000. 
För år 2000 beräknas dessutom studiestöd för ytterligare 
15 000 högskoleplatser.
En parlamentariskt sammansatt kommitté har under 
1996 lämnat betänkandet Sammanhållet studiestöd 
(SOU 1996:90). Betänkandet har remitterats och 
remissinstansernas svar har inkommit. Regeringen avser 
att återkomma avseende ett nytt återbetalningssystem 
för studielånen grundat på utredningens förslag 
kombinerat med en prövning av bidragsandelens storlek 
för genomförande år 2000. Regeringen vill redan nu 
framhålla att det särskilda utbildningsbidraget för 
arbetslösa motsvarande beloppet i a-kassa eller KAS 
kommer att bibehållas som en del i 
kunskapslyftssatsningen. Ramen för utgiftsområdet 
beräknas för år 1998 till 20 817 miljoner kronor, för år 
1999 till 22 258 miljoner kronor samt för år 2000 till 23 
486 miljoner kronor.
Utgiftsområde 16: Utbildning och
universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar utgifter för barnomsorg, skola, 
vuxenutbildning, högskoleutbildning samt 
universitetsforskning. De totala utgifterna enligt 
statsbudget uppgår för år 1997 till ca 25,4 miljarder 
kronor varav, barnomsorg, skola och vuxenutbildning 
ca 4,3 miljarder kronor, universitet och högskolor ca 
18,3 miljarder kronor samt nationella och internationella 
forskningsresurser ca 2,3 miljarder kronor.
Regeringen har för den ekonomiska ramen för 1998 
beräknat tillkommande besparingar inom området med 
213 miljoner kronor. Dessa besparingar beräknas 
genomföras genom att neddragning sker bland annat på 
statens bidrag till svensk undervisning i utlandet med 20 
miljoner kronor samt med resterande belopp främst 
genom rationaliseringskrav på 
utbildningsverksamheterna.
Regeringen har tidigare i propositionen En uthållig 
energiförsörjning (prop. 1996/97:84) s. 54 redovisat sin 
avsikt att överföra det statliga bidraget till driften av den 
sk. R2-reaktorn i Studsvik från utgiftsområde 21 Energi 
till utgiftsområde 16 Utbildning och 
universitetsforskning. Ramen för utgiftsområde 16 har 
därför höjts med 35 miljoner kronor.
Regeringen har för avsikt att i budgetpropositionen 
föreslå riksdagen en utökning av den utbildningssatsning 
som beslutats i samband med budgetpropositionen för år 
1997. Under utgiftsområdet har därför beräknats 
utgifter för ytterligare utbildningsplatser för 
treårsperioden 1998 - 2000. Beräkningen avser 15 000 
platser höstterminen år 1998 och ytterligare 15 000 
platser höstterminen år 2000 inom högskolan, 4 300 
platser inom försöksverksamheten med kvalificerad 
yrkesutbildning höstterminen 1998 och 2 800 platser 
höstterminen 1999 samt ytterligare 10 000 platser inom 
kunskapslyftet varje hösttermin 1998, 1999 och år 2000 
utöver redan beslutade utbildningsplatser. Den 
sammanlagda ökningen kommer därmed inklusive de 
platser regeringen föreslår i tilläggsbudget för 1997 att 
uppgå till 40 000 platser i kunskapslyftet höstterminen 
2000. Inom högskolan skall satsningens tyngdpunkt 
ligga inom de naturvetenskapliga och tekniska 
utbildningsområdena. Regeringen avser vidare att 
föreslå att en ny modern lärlingsutbildning inrättas inom 
gymnasieskolan. Regeringen avser att i kommande 
budgetproposition närmare redovisa hur ett pilotprojekt 
med lärlingsutbildning för de elever som börjat i 
gymnasieskolan hösten 1997 skall se ut. Medel har 
beräknas inom utgiftsområdet för bidrag till 
kommunerna avseende denna.
Som framgår av avsnitten 8.1 - 8.5 anser regeringen 
att ett betydande resurstillskott bör tillföras den 
kommunala sektorn. Syftet är att möjliggöra för 
kommuner att behålla och öka sysselsättningen samt för 
att höja kvaliteten inom kärnverksamheterna vård, 
omsorg och skola. Härigenom ges grundskolan bättre 
förutsättningar att uppfylla sina mål för alla elever.
Regeringen avser också att till riksdagen lägga 
förslag för att garantera kvaliteten i den pågående 
utbyggnaden av högskolan. Förslagen avser att 
tillgodose dels lärares kompetensutveckling, dels 
högskolans och det omgivande samhällets behov av fler 
forskarutbildade. För att finansiera utgifterna för dessa 
ändamål har utgiftsområdet tillförts 236 miljoner 
kronor.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 
26 715 miljoner kronor, för år 1999 till 28 059 miljoner 
kronor och för år 2000 till 29 389 miljoner kronor.
Utgiftsområdet 17:  Kultur, medier,
trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, exkl. presstöd 
och vissa andra massmediefrågor, dvs frågor om arkiv, 
museer, kulturmiljövård, konstnärer, teater, dans, 
musik, bibliotek, litteratur, tidskrifter, bildkonst, 
konsthantverk, hemslöjd och film samt den samiska 
kulturen. Till utgiftsområdet hör också folkbildningen. 
Dessa utgifter innefattar statsbidrag till folkhögskolorna 
och studieförbunden, bidrag till kontakttolkutbildningen 
samt vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. 
Utgiftsområdet omfattar även stöd till trossamfund, 
ungdomsfrågor, folkrörelse- och idrottsfrågor samt 
restaureringsarbeten vid de kungliga slotten m.m. De 
totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt 
statsbudget för år 1997 till ca 7,2 miljarder kronor, 
varav 4,2 miljarder kronor hänför sig till kulturområdet.
Regeringen har i sina beräkningar av ramen för 
utgiftsområdet utgått ifrån att ytterligare besparingar på 
6,5 miljoner kronor görs utöver tidigare beslutade 
neddragningar. Regeringen har vidare tillfört medel för 
en elitidrottssatsning under perioden 1998-2004 under 
förutsättning av ett OS i Stockholm år 2004. För 1998 
beräknas också vissa medel för deltagande i OS och 
Paralympics i Nagano, Japan.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 7 
324 miljoner kronor, för år 1999 till 7 477 miljoner 
kronor och för år 2000 till 7 632 miljoner kronor.
Utgiftsområde 18:  Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande 
Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och 
bostadsväsendet, planering av markanvändning och 
bebyggelse, geotekniska frågor, länsstyrelserna samt 
lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet. 
De totala utgifterna för utgiftsområdet uppgår enligt 
statsbudget för år 1997 till 33,4 miljarder kronor, varav 
räntebidrag m.m. 23,4 miljarder kronor, bostadsbidrag 
5,9 miljarder kronor, länsstyrelserna 1,7 miljarder 
kronor samt Bostadskreditnämndens garantiverksamhet 
1,3 miljarder kronor.
Utgifterna över perioden 1998-2000 beräknas 
minska, främst beroende på sjunkande utgifter för 
räntebidragsanslaget. Den bostadspolitiska utredningens 
förslag bereds för närvarande. Regeringen avser att 
återkomma till riksdagen i denna fråga.
För att något mildra effekterna för de hushåll vars 
bostadsbidrag påverkas kraftigt av de nya 
bestämmelserna för rätt till bostadsbidrag som infördes 
den 1 januari år 1997, föreslås dels att en lägsta nivå 
införs under vilken boendekostnaden inte skall reduceras 
på grund av bostadsytans storlek, dels att räntebidrag 
exkluderas från bidragsgrundande inkomst. Dessa 
regeländringar skall träda ikraft den 1 november 1997 
respektive den 1 januari 1998. Finansiering av 
regeländringen sker inom utgiftsområdet ram, dock ej 
inom anslaget A 10. Bostadsbidrag. Merutgifterna för 
år 1997 finansieras huvudsakligen genom en 
effektivisering av utbetalningsrutinerna inom 
räntebidragssystemet.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska 
ramen utgått från att besparingar motsvarande 300 
miljoner kronor görs engångsvis för år 1998 på 
räntebidrag m.m., utöver tidigare beslutade 
neddragningar. 
Regeringen har vid sin beräkning också beaktat 
besparingseffekter till följd av tillskapandet av en ny 
länsstyrelse i Västergötlands län. Besparingarna på 60 
miljoner kronor skall dock tas ut successivt, eftersom 
uppsägningar av personal så långt möjligt skall 
undvikas.
Det är regeringens ambition att öka takten i 
omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Ett 
brett handlingsprogram byggs upp med insatser i olika 
former inom flera utgiftsområden. Inriktningen på detta 
arbete beskrivs mer utförligt i bilaga 5. Ett viktigt inslag 
är ett lokalt investeringsprogram för att öka den 
ekologiska hållbarheten. Stöd skall bland annat ges till 
åtgärder som minskar miljöbelastningen, ökar 
effektiviteten i användning av energi och naturresurser 
samt gynnar användningen av förnybara råvaror.
Resurser motsvarande 0,8 miljarder kronor har 
tillförts utgiftsområdet för år 1998 för ett lokalt 
investeringsprogram för ekologisk hållbar utveckling (se 
vidare avsnitt 4.7 och bilaga 5). Ramen har för samma 
ändamål uppjusterats med 1,8 miljarder kronor år 1999 
och 2,8 miljarder kronor år 2000.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 
22 799 miljoner kronor, för år 1999 till 20 413 miljoner 
kronor och för år 2000 till 17 449 miljoner kronor.
Utgiftsområde 19:  Regional utjämning och 
utveckling
Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former 
av företagsstöd, medel för medfinansiering av EG:s 
strukturfondsprogram, medel från EG:s regionalfond 
samt utgifter för Glesbygdsverket och Statens institut för 
regional forskning. För år 1997 uppgår enligt 
statsbudgeten de totala utgifterna till 3,7 miljarder 
kronor, varav 1,5 miljarder kronor avser anslaget 
Regionalpolitiska åtgärder.
Utgiftsområdet omfattar åtgärder som syftar dels till 
att utjämna skillnader i villkor för företag i olika delar 
av landet, dels till att stimulera den ekonomiska 
tillväxten i hela landet. Utgiftsområdet brukar benämnas 
den ”lilla” regionalpolitiken. Med den ”stora” 
regionalpolitiken avses sakområdena inom andra 
samhällssektorer. Utvecklingen inom dessa andra 
samhällssektorer är sammantaget mer betydelsefull för 
den regionala balansen och den ekonomiska tillväxten 
än den lilla regionalpolitiken.
På senare tid har verksamheten inom utgiftsområdet 
påverkats av förberedelser för att ta del av återflödet av 
medel från EG:s strukturfonder. Dessa har bland annat 
tillskapats för att motverka de regionala obalanser som 
den inre marknaden bedöms kunna medföra. Det 
sammanlagda återflödet av medel för regionalpolitiskt 
inriktade åtgärder beräknas under perioden 1995-1999 
komma att uppgå till ca 5,5 miljarder kronor.
De regionala obalanserna tenderar att öka. 
Regeringen kommer att lägga stor vikt vid att utveckla 
formerna för en ny regional näringspolitik för ökad 
tillväxt i hela landet.
Utgiftsområdet har tillförts ytterligare medel 
motsvarande 50 miljoner kronor per år för åren 1998-
2000 för vissa satsningar inom ramen för 
landshövdingeuppdraget.
År 1998 inryms även vissa utgifter för den s.k. 
Söderhamnssatsningen.
Regeringen har vid beräkningen av den ekonomiska 
ramen utgått från att besparingar på 90 miljoner kronor 
skall göras från och med 1998. Besparingen skall på 
sikt i sin helhet tas ut på anslaget för 
sysselsättningsbidrag genom regelförändringar. Denna 
besparing är enligt regeringens bedömning möjlig utan 
att försämra möjligheten att uppnå de regionalpolitiska 
målen.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 3 
602 miljoner kronor, för år 1999 till 3 553 miljoner 
kronor och för år 2000 till 3 373 miljoner kronor.
Utgiftsområde 20:  Allmän miljö- och 
naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande hushållning med 
naturresurser, biologisk mångfald och naturvård, vatten- 
och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, 
miljö- och kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, 
strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften 
samt internationellt miljösamarbete. Utgiftsområdet 
omfattar vidare utgifter för Statens naturvårdsverk, 
Koncessionsnämnden för miljöskydd, 
Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut och 
Statens kärnkraftinspektion. De totala utgifterna för 
utgiftsområdet uppgår enligt statsbudgeten år 1997 till 
ca 1,3 miljarder kronor, varav ca 1,1 miljarder kronor 
för miljövård och 0,2 miljarder kronor för strålskydd 
och kärnsäkerhet.
Utöver de besparingar som ingår i 
konsolideringsprogrammet för 1998 (177 miljoner 
kronor) har regeringen vid sin beräkning av den 
ekonomiska ramen utgått från att ytterligare besparingar 
görs inom utgiftsområdet. Dessa besparingar uppgår till 
18 miljoner kronor från och med år 1998. Vidare 
bortfaller från och med 1999 resterande medel från 
energiskatteöverenskommelsen. Ambitionen är att vissa 
besparingar skall kunna kompenseras genom medel från 
Stiftelsen för strategisk miljöforskning (MISTRA).
I bilaga 5 redovisas utförligt regeringens strategi för 
att öka takten i omställningen till ett ekologiskt hållbart 
samhälle. Under utgiftsområde 18 har regeringen som 
ett inslag i denna strategi beräknat totalt 5,4 miljarder 
kronor åren 1998 till 2000 för ett lokalt 
investeringsprogram för ett ekologiskt hållbart samhälle.
Förslag om en miljöbalk avses lämnas till riksdagen 
hösten 1997. Förslaget syftar till en samordnad och 
skärpt miljölagstiftning. Regeringen avser vidare att 
förelägga riksdagen förslag till bl. a. nya och 
omarbetade miljömål i en samlad miljöproposition 
våren 1998.
Enligt energipropositionen (prop. 1996/97:84) 
innebär ett beslut om kärnkraftsavveckling ett behov av 
ökade arbetsinsatser från Kärnkraftsinspektionen och 
Strålskyddsinstitutet. Resurserna härför avses 
finansieras via avgifter från kärnkraftsindustrin. 
Utgiftsområdesramen för åren 1998 - 2000 kommer att 
justeras när erforderliga resurer för de båda 
myndigheterna har kunnat bedömas.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 1 
150 miljoner kronor, för år 1999 till 1 113 miljoner 
kronor och för år 2000 till 1 124 miljoner kronor.
Utgiftsområde 21:  Energi
Utgiftsområdet omfattar energiforskning och 
energiteknisk utveckling, investeringsbidrag till 
utbyggnad av el- och värmeproduktion samt ekonomiskt 
stöd för effektivisering och minskad elanvändning. 
Utgiftsområdet omfattar också ett program för 
energieffektivisering m.m. i bland annat Baltikum och 
Östeuropa, vilket utgör en viktig del av den svenska 
klimatpolitiken. För år 1997 uppgår de totala utgifterna 
för utgiftsområdet enligt statsbudget till 0,5 miljarder 
kronor.
Regeringen har i proposition 1996/97:84 En uthållig 
energiförsörjning föreslagit riktlinjer för energipolitiken. 
Ett nytt energipolitiskt program inrättas för 
omställningen av det svenska energisystemet. 
Satsningen uppgår till totalt drygt 9 miljarder kronor 
och löper fram t.o.m. år 2004. Programmet omfattar 
åtgärder som syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt 
minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja 
det befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln 
av el och värme från förnybara energikällor. Särskilda 
åtgärder vidtas för att utveckla el- och 
värmeförsörjningen i Sydsverige. Fortsatta 
energipolitiska insatser på klimatområdet genomförs. I 
propositionen har regeringen också föreslagit att en ny 
central energimyndighet skall inrättas den 1 januari 
1998.
Programmet finansieras i huvudsak på följande sätt: 
Inledningsvis (1997-1998) genom att befintliga 
reserverade medel från tidigare energiprogram samt 
medel från Energiteknikfonden dras in. Vidare 
tillvaratas befintligt resursutrymme inom utgiftsområde 
21 motsvarande knappt 300 miljoner kronor per år. Det 
återstående finansieringsbehovet tillgodoses genom att 
del av den ram som regeringen föreslår avsätts för en 
ekologiskt hållbar utveckling ianspråktas.
Det energipolitiska programmets huvudinriktning är 
en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling 
och demonstration av ny energiteknik. Närings- och 
teknikutvecklingsverket föreslås få huvudansvaret för att 
verkställa merparten av det energipolitiska programmet. 
Ansvaret bör föras över till den nya energimyndigheten 
vid dess inrättande. Stödet till kärnteknisk forskning och 
forskningsreaktorn i Studsvik anvisades tidigare under 
utgiftsområdet. Från och med år 1998 anvisas medel för 
detta ändamål under utgiftsområde 16. Regeringen har 
vid beräkningen av den ekonomiska ramen utgått från 
att besparingar uppgående till 6 miljoner kronor görs 
inom utgiftsområdet. Besparingarna skall finansiera av 
regeringen föreslagna utgiftsökningar.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 1 
569 miljoner kronor, för år 1999 till 1 812 miljoner 
kronor och för år 2000 till 1 490 miljoner kronor. 
Utgiftsområde 22:  Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar investeringar i samt drift och 
underhåll av vägar och järnvägar. Utgiftsområdet 
omfattar även sjöfart, luftfart, post, 
telekommunikationer, forskning samt övergripande 
informationsteknikfrågor. De totala utgifterna för 
utgiftsområdet uppgår under år 1997 enligt statsbudget 
till 25,1 miljarder kronor, varav ca 22 miljarder kronor 
utgörs av utgifter för vägar och järnvägar.
Riksdagen beslutade i mars 1997 om en utveckling 
av transportinfrastrukturen som skall främja ett 
miljöanpassat och trafiksäkert transportsystem och bidra 
till tillväxt och sysselsättning i alla delar av landet. 
Denna inriktning skall ligga till grund för trafikverkens 
infrastrukturplaner för perioden 1998-2007.
Regeringen avser att avge ett samlat förslag till 
riksdagen under 1998 om den framtida 
kommunikationspolitiken. Regeringens förslag kommer 
att syfta till att åstadkomma ett miljöanpassat 
transportsystem som främjar välfärd och tillväxt.
Regeringen angav i budgetpropositionen för år 1997 
att en samlad bedömning av de ekonomiska 
konsekvenserna med anledning av Schengensamarbetet 
skulle ges i vårpropositionen. För närvarande saknas 
förutsättningar att bedöma dessa konsekvenser på en 
mer detaljerad nivå. Bland annat är lämplig 
ambitionsnivå vad gäller gränskontrollen inte möjlig att 
bedöma förrän samarbetet fungerar operativt. 
Inriktningen är numera att ett operativt tillträde för de 
nordiska länderna skall ske före utgången av år 1999. 
Regeringen anser dock att eventuellt ökade utgifter 
under åren 1998 - 2000 skall finansieras inom berörda 
utgiftsområden.
Regeringen anser att det är viktigt att anpassningen 
av de svenska flygplatserna till de krav som 
Schengensamarbetet ställer genomförs på ett sådant sätt 
att ett operativt tillträde till Schengensamarbetet ej 
försenas därav. Luftfartsverket har presenterat ett 
förslag till anpassningsprogram som innebär 
investeringar på 592 miljoner kronor under 1997-1999. 
Regeringen accepterar inriktningen i Luftfartsverkets 
förslag. Några särskilda anslagsmedel kan dock inte 
disponeras för Luftfartsverket eller andra myndigheter 
för åtgärder i samband med en svensk anslutning till 
Schengensamarbetet. Med hänsyn till omfattningen av 
de investeringar som kommer att behöva ske anser 
regeringen att en viss nedsättning av Luftfartsverkets 
inleveranskrav bör kunna ske. Regeringen avser att 
återkomma med ett närmare förslag i 
budgetpropositionen.
Utgiftsområdet beräknas tillföras 1 650 miljoner 
kronor från och med år 1999, för genomförande av ett 
nationellt investeringsprogram för 
infrastrukturutveckling. Programmet avses omfatta 
ytterligare medel som behövs för finansiering av vissa 
infrastrukturinvesteringar som inte ingår i den ordinarie 
planeringsramen, men som bedöms kunna ge en ökad 
långsiktig konkurrenskraft, ökade möjligheter till 
uthållig tillväxt och en ökad sysselsättning. Det 
nationella investeringsprogrammet presenteras närmare 
i avsnitt 4, Politiska prioriteringar.
Utöver tillkomsten av det nationella 
investeringsprogrammet är förändringen av 
utgiftsområdesramarna för 1998 och 1999, jämfört med 
de ramar som beräknades i budgetpropositionen för år 
1997, främst en följd av tekniska anslagsjusteringar i 
form av ny pris- och löneomräkning.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 
23 957 miljoner kronor, för år 1999 till 26 459 miljoner 
kronor och för år 2000 till 27 137 miljoner kronor.
Utgiftsområde 23:  Jord- och skogsbruk, fiske
 med anslutande näringar
Utgiftsområdet omfattar jordbruk och trädgårdsnäring, 
fiske, rennäring, djurskydd och djurhälsovård, 
livsmedelskontroll, viss utbildning och forskning samt 
skogsnäring. De totala utgifterna för utgiftsområdet 
uppgår år 1997 enligt statsbudget till 13,3 miljarder 
kronor. Två tredjedelar av utgifterna finansieras från 
EG-budgeten. Merparten av EG-stödet, 7,1 miljarder 
kronor, avser obligatoriska åtgärder såsom 
arealersättning, djurbidrag, intervention och 
exportbidrag. Därtill kommer delfinansierade, frivilliga 
stöd och ersättningar som förutsätter nationell 
medfinansiering. Till dessa hör miljöersättningar, stöd 
till mindre gynnade områden och strukturstöd. 
Till forskning och utbildning har för år 1997 
anslagits 1,2 miljarder kronor. Häri inbegrips även 
Sveriges lantbruksuniversitet och Skogs- och 
jordbrukets forskningsråd. Förvaltningskostnaderna för 
övriga myndigheter sammantagna svarar för fem 
procent av utgiftsområdets totala utgifter.
Utgifterna inom utgiftsområdet är till stor del bundna 
då de styrs av EG:s regelverk och kan endast påverkas 
genom förändringar av den gemensamma 
jordbrukspolitiken (CAP). Detta gäller även 
administrationen av CAP som tar betydande resurser i 
anspråk. 
Regeringen har vid beräkningen av 
utgiftsområdesramen utgått från en neddragning med 50 
miljoner kronor på regionala stöd till jordbruket, 13 
miljoner kronor på stödet till avbytarverksamheten och 
5 miljoner kronor på Skogsvårdsorganisationen. Därtill 
har hänsyn tagits till den tidigare aviserade besparingen 
på 23 miljoner kronor. Regeringen har även beaktat 
driftskostnader för den digitala blockdatabasen (se 
vidare avsnitt 6.20) Ramen har också ökats med 700 
miljoner kronor för bland annat en utvidgning av 
miljöprogrammet för jordbruket vilket medfinansieras 
från EU-budgeten.
Ramen kan komma att justeras i 
budgetpropositionen, bland annat för en ökning av 
antalet utbildningsplatser vid Sveriges 
lantbruksuniversitet och för administration av system för 
märkning och identifiering av nötkreatur samt för 
obligatoriska kontrollåtgärder inom fiskets område. 
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 13 
938 miljoner kronor, för år 1999 till 14 014 miljoner 
kronor och för år 2000 till 14 084 miljoner kronor. 
Utgiftsområde 24:  Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk 
infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och 
utveckling, utrikeshandel, export- och 
investeringsfrämjande, kooperativa frågor samt 
konsumentfrågor. För år 1997 uppgår de totala 
utgifterna enligt statsbudget till 2,9 miljarder kronor.
Under den fortsatta mandatperioden kommer 
småföretagens betydelse som skapare av sysselsättning 
m.m. att uppmärksammas i högre grad. Inriktningen är 
att öka de små företagens, inklusive den kooperativa 
företagsformens, möjligheter att bidra till tillväxt och 
sysselsättning.
Riksdagen fattade i december 1996 beslut om 
regeringens forskningspolitik för budgetåren 1997-1999. 
Beslutet innebar bland annat ökade krav på högskolans 
samverkan med det omgivande samhället samt fasta och 
ökade forskningsresurser vid de mindre och medelstora 
högskolorna. Regeringen anser att detta är två viktiga 
förändringar som bidrar till att stärka svenska företags 
kunskapsbas och internationella konkurrenskraft. 
En varaktig besparing uppgående till 287 miljoner 
kronor har genomförts på anslaget för Teknisk 
forskning och utveckling budgetåret 1997 och en 
besparing om ytterligare ca 100 miljoner kronor är 
sedan tidigare beslutad för budgetåret 1998. Dessa 
besparingar kommer till viss del att kompenseras av 
medel från de s.k. forskningsstiftelserna.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska 
ramen tagit hänsyn till extra satsningar på 10 miljoner 
kronor vardera för information om kooperativt 
företagande och kvinnors företagande från och med 
1998. Vidare har regeringen utgått från att ytterligare 
besparingar utöver de tidigare beslutade görs inom 
utgiftsområdet. Dessa besparingar uppgår till 39 
miljoner kronor från och med år 1998 och skall 
finansiera av regeringen föreslagna utgiftsökningar.
 Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 
2 572 miljoner kronor, för år 1999 till 2 555 
miljoner kronor och för år 2000 till 2 602 miljoner 
kronor.
Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till 
kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till 
kommuner och landsting. 
För år 1997 beräknas de totala utgifterna enligt 
statsbudget till 83,6 miljarder kronor, varav 62,2 
miljarder kronor avser det generella statsbidraget till 
kommuner och landsting, 21,0 miljarder kronor avser 
det statliga utjämningsbidraget till kommuner och 
landsting samt 0,4 miljarder kronor  bidrag till särskilda 
insatser i vissa kommuner och landsting. Det statliga 
utjämningsbidraget motsvaras av en lika hög 
utjämningsavgift på statsbudgetens inkomstsida.
För att förbättra sysselsättningsutvecklingen i 
kommunsektorn och värna vård, omsorg och skola 
anser regeringen att utgiftsområdet bör tillföras 8 000 
miljoner kronor från och med år 1998. Regeringen 
uttalade hösten 1996 att den är beredd att utfärda ett s.k. 
återbetalningsskydd på upp till 2 600 miljoner kronor, 
med anledning av regeringens beslut att räkna upp de 
preliminära skatteinkomsterna för år 1997. Enligt 
nuvarande bedömning bör ytterligare 2 300 miljoner 
kronor engångsvist för år 1999 tillföras utgiftsområdet 
för att finansiera återbetalningsskyddet. Därutöver 
påverkas utgiftsområdet av vissa regleringar av statliga 
åtgärder som har kommunal-ekonomiska effekter (se 
avsnitt 8).
Ramen för utgiftsområdet beräknas för 1998 till 93 
255 miljoner kronor, till 95 988 miljoner kronor år 
1999 och till 93 848 miljoner kronor år 2000.
Utgiftsområde 26:  Statsskuldsräntor m.m.
Utgiftsområdet omfattar anslagen Oförutsedda utgifter 
och Statsskuldsräntor. 
För år 1997 beräknas de totala utgifterna till 102 410 
miljoner kronor varav 10 miljoner kronor till 
Oförutsedda utgifter. Ränteutgiftsnivån beräknas vara i 
stort sett oförändrad fram till år 1999 då den faller med 
omkring 10 miljarder kronor. Den stabila utgiftsnivån 
beror på förhållandevis små förändringar i 
statsskuldstocken samt relativt stabila ränteantaganden 
under perioden.
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 
99 910 miljoner kronor, för år 1999 till 91 210 miljoner 
kronor och för år 2000 till 89 410 miljoner kronor. 
 Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska 
Gemenskapen
Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europeiska 
Gemenskapens allmänna budget (EU-budgeten). För år 
1997 beräknas de totala utgifterna till 18,8 miljarder 
kronor.
EU-budgeten omfattar den Europeiska 
Gemenskapens samtliga förväntade inkomster och 
utgifter. Budgeten finansieras huvudsakligen av de s.k. 
egna medlen, vilka utgörs av avgifter från 
medlemsländerna.
Den sammanlagda avgiften från medlemsländerna till 
EU-budgeten består av fyra huvudkomponenter: tullar, 
särskilda jordbrukstullar och sockeravgifter, 
mervärdesskattebaserad avgift samt en avgift beräknad 
på bruttonationalinkomsten. Den svenska avgiften 
budgeteras på fyra anslag motsvarande uppdelningen i 
dessa fyra komponenter.
Återbetalningen av delar av avgiften enligt den s.k. 
infasningsöverenskommelsen budgeteras under 
inkomsttitel.
EU-budgeten fastställs årligen inom ramen för 
fastställt flerårigt budgetbeslut, s.k. finansiellt 
perspektiv. Det finansiella perspektivet grundas på 
rådets beslut om gemenskapens egna medel 
(94/728/EG, Euroatom), vilket bland annat anger taket 
för medlemsländernas finansieringsansvar för budgeten. 
Det nuvarande beslutet avser 1995-1999. Det tak som 
gäller för 1999 förlängs tills annat beslutas. Taket 
uttrycks som procentuell andel av gemenskapens 
samlade BNI. För 1997 uppgick taket till 1,24 % av 
BNI. För 1998 uppgår taket till 1,26 % av BNI och 
1999 till 1,27 % av BNI. Beslutet innebär alltså en real 
ökning av utrymmet för gemenskapsbudgetens 
omfattning och en potentiell ökning av Sveriges avgift 
till budgeten om unionen väljer att utnyttja detta 
utrymme fullt ut.
Budgetläget i flera medlemsländer, tillsammans med 
de budgetpolitiska åtaganden medlemsländerna gjort vad 
gäller de nationella budgetarna gör det dock mindre 
sannolikt att unionen kommer att välja att utnyttja detta 
utrymme fullt ut. 
Ramen för utgiftsområdet beräknas för år 1998 till 
20 006 miljoner kronor, för år 1999 till 21 169 miljoner 
kronor och för år 2000 till 21 864 miljoner kronor.
Socialförsäkringssektorn vid sidan av 
statsbudgeten
Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på 
statsbudgeten. Vid sidan av statsbudgeten finns dock 
den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpensionen 
samt arbetsskadeförsäkringen.
Allmän tilläggspension utges i form av 
ålderspension, förtidspension, efterlevandepension till 
vuxna samt barnpension. Administrationskostnaderna 
finansieras inom systemet. De totala utgifterna inom 
området uppgår enligt statsbudgeten för år 1997 till ca 
132 miljarder kronor. Utgifterna för ATP styrs av 
antalet förmånsberättigade personer, utvecklingen av 
intjänade ATP-poäng samt den allmänna 
prisutvecklingen.
ATP finansieras genom en tilläggspensionsavgift som 
för närvarande är 13 procent för både arbetsgivare och 
egenföretagare, en allmän ålderspensionsavgift på 1 
procent för löntagare samt via avkastning från allmänna 
pensionsfonden (AP-fonden). I enlighet med de av 
riksdagen beslutade riktlinjerna för 
ålderspensionsreformen skall pensionsavgifter inte tas ut 
på inkomstdelar som överstiger förmånstaket. Mot 
denna bakgrund gäller från och med 1 januari 1995 att 7 
procent av intäkterna från ATP-avgiften förs till 
statsbudgeten. Vidare förs från och med denna tidpunkt 
en viss andel (för närvarande 11 procent) av intäkterna 
från ATP-avgiften över till en särskild förvaltning hos 
Riksgäldskontoret för att pensionsrätter inom det 
kommande premiereservsystemet inom det reformerade 
ålderspensionssystemet skall kunna tillgodoräknas från 
och med inkomståret 1995.
Delpension beviljas försäkrad mellan 61 och 64 år 
som minskat sin arbetstid med minst fem timmar och 
som mest tio timmar per vecka. Delpensionen 
finansieras med delpensionsavgiften och avkastning på 
delpensionsfonden. Avgiften uppgår för närvarande till 
0,2 procent för både arbetsgivare och egenföretagare. 
Den 1 juli 1994 gjordes inskränkningar i rätten till 
delpension. Förändringarna har lett till en kraftig 
minskning av antalet nybeviljade delpensioner. I 
samband med att ålderspension enligt de reformerade 
reglerna kommer att börja utbetalas från och med år 
2001 skall inga nya delpensioner beviljas.
Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, 
uppdragstagare och egenföretagare och ger ersättning 
för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt 
arbete. Från arbetsskadeförsäkringen utbetalas 
egenlivräntor, efterlevandelivräntor, begravningshjälp, 
sjukpenning i vissa fall samt ersättning i samband med 
sjukhusvård utom riket, tandvård och ersättning för 
särskilda hjälpmedel. Arbetsskadeförsäkringen skall 
finansieras via en socialavgift och avkastning från 
arbetsskadefonden. Avgiften till 
arbetsskadeförsäkringen är 1,38 procent för arbetsgivare 
och 1,40 procent för egenföretagare. Fonden uppvisar 
sedan år 1987 ett underskott. Det löpande underskottet 
har finansierats över statsbudgeten. Sedan budgetåret 
1994/95 är dock utgifterna lägre än inkomsterna. Det 
löpande överskottet uppgick till ca 3 400 miljoner 
kronor år 1996 och det ackumulerade underskottet till 
ca 15 900 miljoner kronor den 31 december 1996.
I den ekonomiska vårpropositionen för budgetåret 
1997 aviserade regeringen ändrade regler för beräkning 
av antagandeinkomst i samband med beslut om 
förtidspension. Riksförsäkringsverket har haft i uppdrag 
att lämna förslag till utformning av ändrade regler. 
Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen 
med förslag till ändrade regler. Reglerna avses träda i 
kraft den 1 januari 1998.
Regeringen har vid sin beräkning av den ekonomiska 
ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan av 
statsbudgeten utgått från besparingar motsvarande 67 
miljoner kronor år 1998, 200 miljoner kronor år 1999 
samt 317 miljoner kronor år 2000.
I budgetlagen fastställs principen att statens 
inkomster och utgifter skall bruttoredovisas. Dessutom 
gäller att statsbudgeten, med vissa undantag, skall 
omfatta alla inkomster och utgifter samt andra 
betalningar som påverkar statens lånebehov. Mot 
bakgrund härav skall en översyn göras av nuvarande 
fonder inom respektive departementsområde. Förslag 
till förändring, vilket kräver riksdagsbeslut, skall läggas 
i budgetpropositionen för år 1998.
Ramen beräknas för år 1998 till 133 047 miljoner 
kronor, för år 1999 till 138 150 miljoner kronor och för 
år 2000 till 143 162 miljoner kronor.
TABELL 5.9 YTTERLIGARE ÅTGÄRDER FÖR ATT 
FINANSIERA UTGIFTSÖKNINGAR
Miljoner kronor
1998
1999
2000
UO 1:  Rikets styrelse
Neddragning presstöd
10
10
10
UO 2: Samhällsekonomi och 
finansförvaltning
Effektivisering av myndigheter
18
18
18
UO 3: Skatteförvaltning och 
uppbörd
Besparing skatt och tull
25
25
25
UO 4: Rättsväsendet
Indragning hyresmedel inom 
kriminalvården
64
64
64
UO 5: Utrikesförvaltning och 
internationell samverkan
Fredsfrämjande 
verksamhet/ökade 
effektivitetskrav på Svenska 
institutet
19
19
19
UO 6: Totalförsvar
Besparing på Fö:s 
myndigheter/Fredsfrämjande 
verksamhet
150
200
200
UO 8: Invandrare och flyktingar
Invandrarverket extraordinära 
kostnader
27
27
27
Minskning av 
transportkostnader
14
14
14
UO 9: Hälsovård, sjukvård och 
social omsorg
Insatser mot AIDS
20
40
60
UO 15: Studiestöd
Besparing timersättning, 
studiemedel avseende 
utlandsstudier och efterkontroll 
m.m.
28
96
120
UO 16: Utbildning och 
universitetsforskning
Bidraget till svensk 
undervisning i utlandet minskas, 
rationaliseringskrav på 
utbildningsverksamheterna 
m.m.
213
153
135
UO 17: Kultur, medier, 
trossamfund och fritid
Ytterligare besparingar
6,5
6,5
6,5
UO 18: Samhällsplanering, 
bostadsförsörjning och 
byggande
Neddragning av anslaget för 
SGI
1
1
1
Räntebidrag
300
0
0
UO 19: Regional utjämning och 
utveckling
Besparing sysselsättningsbidrag
90
90
90
UO 20: Allmän miljö- och 
naturvård
Besparing myndigheter
18
18
18
UO 21: Energi
Neddragning av energiforskning
6
6
6
UO 23: Jord- och skogsbruk, 
m.m.
Regionala stöd till jordbruket
50
50
50
Avbytarverksamhet
13
13
13
Neddragning av anslaget för 
regionala 
Skogsvårdsorganisationen
5
5
5
UO 24: Näringsliv
Neddragning myndigheter m.m.
39
39
39
Summa utgiftsminskningar
1 
117
895
921
Inkomstförstärkningar
Räntesättning räntekonto UO 6
100
100
100
Tobaksskatt
1 
990
1 
770
1 
770
Summa inklusive 
inkomstförstärkning
3 
207
2 
765
2 
791
Därav finansiering av 
fempunktsprogrammet
2 
425
1 
316
1 
216
5.7 Utfallet för budgetåret 1995/96
Samtliga siffror i detta avsnitt avser hela budgetåret 
1995/96, dvs. 18 månader. Utfallet för budgetåret 
1995/96 avviker avsevärt från vad som beräknades i 
statsbudgeten. Budgetunderskottet blev 140 miljarder 
kronor istället för budgeterade 215 miljarder kronor, 
alltså 75 miljarder kronor lägre än beräknat. Till denna 
stora förbättring finns flera förklaringar, främst 
förändringar av den makroekonomiska utvecklingen 
men också tekniska.
Statsbudgeten justerades under budgetåret i 
tilläggsbudgetar. Justeringarna är i princip av två olika 
slag, dels tekniska justeringar som inte påverkar 
budgetsaldo eller lånebehov, dels övriga justeringar. 
Dessa förändringar framgår av kolumnerna 
”Tilläggsbudget” i nedanstående tabeller. Den största 
justeringen beror på en omläggning av kommunernas 
momsbetalningssystem samt skatteutjämningssystemet 
(prop 1995/96:64) och leder till att både inkomster och 
utgifter ökar med 40 miljarder kronor. Varken 
budgetsaldot eller lånebehovet påverkas. Den näst 
största förändringen rör försvarets förskottsbetalningar. 
Justeringen innebär att budgetsaldot förbättras med 15 
miljarder kronor, men inte heller detta påverkar 
lånebehovet. Försvarets utgifter justeras dessutom ned 
med ytterligare 3 miljarder kronor till följd av en 
förskjutning av utbetalningar till senare år. Övriga 
justeringar hänger samman med satsningar inom vissa 
områden, främst inom utbildningsområdet, och innebär 
utgiftsökningar med sammanlagt 9 miljarder kronor. 
För att rensa bort effekten av de stora tekniska 
förändringarna och få en mer relevant jämförelse 
beräknas avvikelser från budget i detta avsnitt som 
skillnaden mellan totalt anvisade medel och utfall. 
Beräknat på detta sätt uppgår det budgeterade 
underskottet till 206 miljarder kronor och utfallet är 66 
miljarder kronor lägre.
Utgifter
Utgiftssidan uppvisar sammantaget ett underskridande 
på 12 miljarder kronor av vilket lägre utgifter för 
statsskuldsräntor utgör 8 miljarder kronor.
Bakom det sammantagna underskridandet ligger 
dock stora avvikelser från budget, både uppåt och 
nedåt. De huvudsakliga orsakerna till avvikelserna 
mellan budget och utfall redovisas nedan för berörda 
departement.
Försvarsdepartementet
I tilläggsbudget minskades försvarets anslag med ca 18 
miljarder kronor. Detta är till övervägande delen, ca 15 
miljarder kronor, en teknisk förändring. De förskott 
som Försvarets materielverk betalar till 
försvarsindustrin över anslaget skall fortsättningsvis 
finansieras genom att Försvarets materielverk tar upp 
lån i Riksgäldskontoret. Denna omläggning gör att 
statsbudgetens utgifter minskar. Statens lånebehov 
påverkas dock inte. Förbättringen av budgetsaldot 
motsvaras av en ökning av Riksgäldskontorets 
nettoutlåning. Det återstående beloppet, 3 miljarder 
kronor är endast överflyttade till 1997 på grund av 
leveransförseningar. Resten av underskridandet beror i 
huvudsak på tidsförskjutningar av materielinköp.
Socialdepartementet
Inom Socialdepartementets område finns sammanlagt ett 
betydande underskridande men bakom detta döljer sig 
avvikelser från budget både uppåt och nedåt. En 
överskattning i statsbudgeten av antalet födda barn 
gjorde att utgifterna för föräldraförsäkring och 
barnbidrag sammantagna blev 4,3 miljarder kronor 
lägre än budgeterat. Sjuktalet har också visat sig för 
högt räknat. Utgifterna för sjukpenning och 
rehabilitering blev därför 4,9 miljarder kronor lägre än 
anvisat i statsbudgeten.
TABELL 5.10 UPPFÖLJNING AV1995/96
Miljarder kronor
Statsbudget
Tilläggsbudge
t
Anvisat totalt
Utfall
Differens
Utgifter
938,0
31,6
969,6
957,2
-12,3
Inkomster
723,1
40,6
763,7
817,0
53,3
Saldo
-215,0
-205,9
-140,3
65,6
TABELL 5.11 UPPFÖLJNING AV UTGIFTERNA 1995/961 ,18 MÅN 
Miljarder kronor
DEPARTEMENT
STATSBUDGET
TILLÄGGSBUDG
ET
ANVISAT 
TOTALT
UTFALL
DIFFERENS
Statschefen och regeringen
2,9
1,0
3,9
2,8
-1,0
Justitiedepartementet
29,2
0,0
29,2
29,4
0,1
Utrikesdepartementet
24,0
0,1
24,1
23,6
-0,6
Försvarsdepartementet
64,1
-18,0
46,1
44,9
-1,2
Socialdepartementet
261,6
0,2
261,7
257,3
-4,5
Kommunikationsdepartementet
36,0
0,2
36,2
43,6
7,4
Finansdepartementet
112,4
40,8
153,2
147,6
-5,6
Utbildningsdepartementet
57,2
3,5
60,7
56,5
-4,2
Jordbruksdepartementet
18,7
0,5
19,3
15,8
-3,5
Arbetsmarknadsdepartementet
136,8
0,6
137,4
145,3
7,8
Kulturdepartementet
6,9
0,1
7,0
6,9
-0,1
Näringsdepartementet
50,3
1,4
51,7
51,8
0,0
Civildepartementet
4,0
0,0
4,1
4,1
0,0
Miljödepartementet
2,7
1,1
3,7
2,9
-0,8
Riksdagen och dess myndigheter
1,2
0,0
1,2
1,2
0,0
Statsskuldsräntor
132,0
0,0
132,0
123,8
-8,2
Förändringar av anslagsberäkningar  
m.m.
-2,0
0,0
-2,0
0,0
2,0
Summa
938,0
31,6
969,6
957,2
-12,3
1 Till följd av avrundningar stämmer inte summeringen i tabellen.
Kostnaderna för sjukvårdsförmåner, främst 
läkemedelssubventioner, blev 3,4 miljarder kronor 
högre än i statsbudgeten främst till följd av nya och 
dyrare läkemedel. Bostadsbidragen överskred också 
budgeten med 1,6 miljarder kronor.
Kommunikationsdepartementet
På Kommunikationsdepartementets område överskreds 
statsbudgeten med 7,4 miljarder kronor. Anledningen 
till detta är att tidigare reserverade medel nu använts. 
Vägverkets anslag för bland annat drift och underhåll av 
statliga vägar har redan tidigare beräknats för 
kalenderårsvis användning. Medel anvisades dock 
budgetårsvis, ett halvår i förväg. Vid ingången till 
1995/96 hade Kommunikationsdepartementet en 
ingående reservation på 10,6 miljarder kronor och den 
nu återstående reservationen uppgår till 2,4 miljarder 
kronor. En stor del av reservtionsmedlen var således 
planerade att förbrukas under 1995/96. Detta är 
följaktligen inte ett överskridande i vanlig mening utan 
en effekt av en budgetteknisk förändring.
Finansdepartementet
Underskridandet på Finansdepartementet beror till 
övervägande delen på att avgiften till EU reviderats ned 
med totalt 4,1 miljarder kronor. Vid beräkningen av 
statsbudgeten överskattades de tullinkomster som ingår i 
Sveriges EU-avgift med 1,8 miljarder kronor. 
Därutöver överskattades EU-budgetens utgiftsnivå 
främst 1995 vilket återspeglas i att den BNI-baserade 
avgiften blev 2,7 miljarder kronor lägre än beräknat i 
statsbudgeten.
Utbildningsdepartementet
Utgifterna inom Utbildningsområdet blev 4 miljarder 
kronor lägre än anvisat. Detta beror till stor del på att 
medel för utbildningssatsningar som beslutats under året 
inte utnyttjats i den utsträckning som beräknats
Jordbruksdepartementet
Jordbruksdepartementets budget underskreds med 3,5 
miljarder kronor. Till största delen beror detta på att 
EU-finansierade stöd inte utnyttjats som beräknat vilket 
också leder till att utgifterna för den svenska 
medfinansieringen minskar. Underskridandet beror till 
stor del på tidsförskjutningen i utbetalningarna av 
sådana stöd, vilket innebär att utgifterna istället belastar 
statsbudgeten kommande år. Tidsförskjutningen 
förklaras i sin tur till viss del av att den gemensamma 
politiken för den aktuella perioden inte varit helt införd. 
Dessa underskridanden ger inte en lika stor minskning 
av budgetsaldot eftersom ett lågt utnyttjande av EU-
finansierade stöd också innebär lägre inkomster från 
EU.
Arbetsmarknadsdepartementet
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område är 
avvikelserna mellan budget och utfall mycket stora, 
främst vad gäller arbetslöshetsersättningen. På detta 
anslag överskreds budgeten med 14 miljarder kronor. 
Detta har uppmärksammats flera gånger 
tidigare. I 1996 års vårproposition beräknades 
överskridandet till 11 miljarder kronor och i 
budgetpropositionen till 14,5 miljarder kronor. 
Överskridandet beror huvudsakligen på att 
arbetslösheten under 1996 blivit högre än beräknat i 
statsbudgeten.
Utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder blev 
3 miljarder kronor lägre än budgeterat, främst till följd 
av att arbetsmarknadsverket inte lyckats uppnå de 
volymer av åtgärder som budgeten var avsedd för. Som 
en följd av detta har anslagssparandet ökat ytterligare 
och totalt fanns vid utgången av 1995/96 5,6 miljarder 
kronor i anslagssparande för arbetsmarknadspolitiska 
åtgärder.
Utgifterna för flyktingmottagning har också 
underskridit budgeten, främst till följd av ett lägre antal 
flyktingar än beräknat.
Statsskuldsräntor
Utgifterna för statsskuldsräntor blev 8 miljarder kronor 
lägre än beräknat i statsbudgeten. Detta kan 
huvudsakligen hänföras till fallande räntenivåer under 
året och apprecieringen av den svenska kronan.
Inkomster
Utfallet för statsbudgetens inkomster blev sammantaget 
53 miljarder kronor högre än beräknat. Några av 
orsakerna till de ökade inkomsterna är dock av 
engångskaraktär. Försäljningen av aktier i Nordbanken 
ökade inkomsterna med 11,7 miljarder kronor. 
Den ändrade uppbörden av mervärdesskatt gav 
ökade inkomster med 12,9 miljarder kronor. En del av 
de högre bolagsskatterna för 1996 bedöms också vara 
engångsvisa. 
Prognosen för fysiska personers inkomstskatt har 
varierat under året. Den huvudsakliga förklaringen till 
de minskade inkomsterna är en reglering till 
kommunerna avseende 1994 som betalades ut under 
1995.
Inkomsterna från juridiska personers skatt har visat 
sig vara underskattade. Utfallet har stadigt varit högre 
än prognoserna.
Utfallet för socialavgifterna blev högre än 
prognostiserat på grund av att lönesummeutvecklingen 
underskattats. Beslutet att höja arbetsgivaravgiften med 
0,2 procentenheter bidrog med 1,3 miljarder kronor. 
Engångsinbetalningar från Posten och Telia för deras 
pensionsåtaganden bidrog med ytterligare 1,1 miljarder 
kronor.
Ökningen av momsinkomsterna jämfört med 
budgeten beror dels på den tidigare nämnda ändringen i 
uppbörden, dels på att modellen för momsberäkningar 
reviderats kraftigt och inkomsterna jus-terats upp med 
ca 10 miljarder kronor, dels på att den ekonomiska 
utvecklingen blev bättre än väntat.
Övrigtposten är ett netto av ökade och minskade 
inkomster. Ökningarna utgörs främst av försäljningar av 
aktier i Nordbanken. 
Den sammanlagda förbättringen av budgetsaldot i 
förhållande till totalt anvisade medel är 66 miljarder 
kronor. Av denna förbättring förklaras ca 80 procent av 
ökade inkomster, drygt 10 procent av minskade 
statsskuldsräntor och ca 6 procent av att utgifterna 
exklusive statsskuldsräntor blivit lägre.
TABELL 5.12 UPPFÖLJNING AV INKOMSTERNA 1995/96
Miljarder kronor
INKOMST
STATSBUDGET
TILLÄGGSBUDGE
T
ANVISAT 
TOTALT
UTFALL
DIFFERENS
Fysiska personers skatt
33,7
33,7
25,1
-8,6
Juridiska personers skatt
58,5
58,5
73,7
15,1
Socialavgifter
248,1
248,1
259,8
11,7
Mervärdesskatt
168,5
19,0
187,5
213,7
26,2
Energiskatt
66,7
66,7
65,1
-1,7
Övrigt
147,5
21,6
169,2
179,6
10,5
Summa
723,1
40,6
763,7
817,0
53,3
5.8 	Uppföljning av 
konsolideringsprogrammet
Det av regeringen genomförda 
konsolideringsprogrammet med besparingar och 
inkomstökningar uppgående till ca 126 miljarder kronor  
är nu i stort sett genomfört. Regeringen har vid två 
tillfällen per år till riksdagen avrapporterat beslutsläget 
vad gäller budgetförstärkningarna. I 
budgetpropositionen återstod 890 miljoner kronor  att 
precisera av utgiftsminskningar medan inkomstsidan i 
sin helhet var preciserad. 
TABELL 5.13 KONSOLIDERINGSPROGRAMMET, Varaktig 
effekt från och med1998, 
Miljarder kronor
INKOMSTE
R
UTGIFTER
TOTALT
Preciserade beslut
59,4
65,0
124,4
Aviserade beslut
0
1,1
1,1
Återstår att åtgärda
0
0
0
Summa
59,4
66,1
125,5
De besparingar som återstår finns redovisade i tabellen 
nedan. Summan av de besparingar som återstår att 
precisera är i stort sett den samma som vid föregående 
uppföljningstillfälle. För besparingarna på 
sjukpenninggrundande inkomst och inkomstbegreppet 
kommer preciserade beslut att föreläggas riksdagen 
under 1997. Besparingarna beskrivs närmare under 
utgiftsområde 9. Även besparingen inom 
Näringsdepartementet kvarstår sedan 
budgetpropositionen men kommer att preciseras i 1997 
års budgetproposition. Den återstående besparingen på 
allmän miljö- och naturvård angavs som preciserad vid 
förra uppföljningstillfället. Denna var dock att betrakta 
som preliminär. Slutlig fördelning av besparingen 
kommer att redovisas i 1997 års budgetproposition. 
Detta innebär att totalsumman av de återstående 
besparingarna nu är något högre än vid tidigare 
uppföljningstillfälle i september 1996.
TABELL 5.14 ÅTERSTÅENDE BESPARINGAR I 
KONSOLIDERINGSPROGRAMMET
Miljoner kronor, netto
Sjukpenninggrundande inkomst
480
Inkomstbegrepp
150
Näringsliv (UO 24)
260
Allmän miljö- och naturvård (UO20)
177
Summa återstår att precisera
1 
067
5.9 Uppräkning av basbeloppet
Regeringens förslag:
Basbeloppet beräknas utifrån 80 procent av 
förändringen av det allmänna prisläget som skett från 
juni 1996 till juni året före det år som basbeloppet 
avser. Det bastal som därvid skall användas skall vara 
36 273. Vid beräkning av det förhöjda basbeloppet skall 
bastalet vara 36 992. De nya reglerna skall första 
gången tillämpas vid fastställandet av basbelopp år 
1998.
Skälen till regeringens förslag: Basbeloppet fastställs 
varje år av regeringen och har tidigare helt följt 
förändringen i det allmänna prisläget. Som ett led i 
saneringen av statens finanser begränsades 
uppräkningen av basbeloppet från och med år 1995 och 
knöts till storleken av statens budgetunderskott. 
Uppräkningen begränsades därvid till 60 procent av 
prisförändringen så länge budgetunderskottet överstiger 
100 miljarder kronor. I enlighet med den ekonomisk-
politiska propositionen (prop.1994/95:25) bör 
beräkningen vara 80 procent av prisförändrigen vid 
budgetunderskott som är mindre än 100 miljarder 
kronor men som överstiger 50 miljarder kronor och full 
uppräkning bör ske när budgetunderskottet understiger 
50 miljarder kronor.
Basbeloppsuppskrivningen för 1998 beror enligt 
dessa regler på utfallet för budgetåret 1995/96. 
Eftersom budgetåret 1995/96 är 18 månader har 
riksdagen beslutat att en högre nivå skall gälla för 
underskottet. Nivåerna 50 miljarder kronor respektive 
100 miljarder kronor skall därför multipliceras med 1,5 
för att få de belopp som är styrande för uppräkningens 
procentsats.
Eftersom budgetunderskottet för 1995/96 understiger 
150 miljarder kronor men överstiger 75 miljarder 
kronor skall således basbeloppet från och med år 1998 
räknas upp med 80 procent av förändringen i det 
allmänna prisläget från juni 1996 till juni 1997. Som en 
följd av detta måste det bastal som är utgångspunkt för 
beräkning av basbeloppet och det förhöjda basbeloppet 
ändras. Bastalet för beräkning av basbeloppet skall 
därvid vara 36 273 och bastalet för det förhöjda 
basbeloppet skall vara 36 992.
6
Förslag till tilläggsbudget 
till statsbudgeten för 
budgetåret 1997
 
.
6 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten 
för budgetåret 1997
6.1	Inledning
Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för 
löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny beräkning 
av statsinkomster samt ändra och anvisa nya anslag. 
Från och med budgetåret 1995/96 redovisar regeringen 
i samband med den ekonomiska vårpropositionen 
förslag till tilläggsbudget. De medelsbehov utöver 
gällande statsbudget som nu kan överblickas och andra 
frågor som regeringen anser bör tas upp redovisas i 
denna proposition. Om ytterligare framställningar om 
anslag för innevarande budgetår skulle visa sig 
ofrånkomliga, kommer de att föreläggas riksdagen i 
samband med budgetpropositionen hösten 1997.
Nettot av de utgiftsökningar- och utgiftsminskningar 
som föreslås på tilläggsbudget för budgetåret 1997 
uppgår till 8 806 miljoner kronor (se specifikation i 
avsnitt 2).
Utgiftsökningen finansieras delvis med 
engångsindragningar av anslagsbehållningar 
motsvarande ca 3 800 miljoner kronor för budgetåret 
1997. I avsnitt 5 i denna proposition ger regeringen, i 
samband med utgifts- och inkomstprognoserna för 
innevarande budgetår, en närmare beskrivning av 
nämnda engångsindragningar. Vidare sker 
inkomstförstärkningar motsvarande ca 800 miljoner 
kronor, varav ca 700 miljoner kronor utgörs av en ökad 
tobaksskatt (se avsnitt 7) och ca 107 miljoner kronor i 
ökade inkomster från EU.
Utgiftsökningarna år 1997 är till största delen 
hänförbara till ökade anslag för bidrag för 
arbetslöshetsersättning och ökade anslag till 
kommunsektorn. Mot bakgrund av den höga 
arbetslösheten ser regeringen ingen möjlighet att helt 
finansiera de ökade utgifterna för 
arbetslöshetsersättningen inom utgiftsområdet. De totala 
statliga utgifterna för 1997 beräknas bli ca 2 600 
miljoner kronor högre än tidigare budgeterat. Samtidigt 
beräknas statens inkomster ligga 3 700 miljoner kronor 
högre än vad som beräknades i budgetpropositionen. 
Underskottet är därmed 1 100 miljoner kronor lägre.
Av avsnitt 5 framgår dessutom att det budgetpolitiska 
målet för år 1997 nås med god marginal. Underskottet i 
det offentliga finanserna beräknas till 2,1 procent av 
BNP att jämföras med målet om högst 3 procent.
6.2	Avräkning av anslag och 
inkomsttitlar
Av 10 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten följer att 
inkomster av skatter och utgifter för transfereringar 
skall avräknas mot inkomsttitlar respektive anslag då 
betalning sker, dvs. avräkningen skall ske på 
kassamässig grund. Andra inkomster och utgifter på 
statsbudgeten skall avräknas det budgetår till vilket de 
hänför sig, dvs. avräkningen skall ske på inkomst- 
respektive utgiftsmässig grund. Enligt fjärde stycket i 
angivet lagrum har riksdagen möjlighet att för ett anslag 
eller en inkomsttitel besluta att avräkning skall göras på 
någon annan grund.
Vid utformningen av verkställighetsföreskrifter till 
budgetlagen har kunnat konstateras att det för en del 
anslag sedan tidigare har tillämpats en avräkningsgrund 
som varken är kassamässig eller utgiftsmässig. För en 
del andra anslag och inkomsttitlar tillämpas kassamässig 
avräkning när det enligt lagbestämmelserna rätteligen 
borde vara utgifts- respektive inkomstmässig avräkning. 
I flera fall har regeringen tidigare inhämtat 
riksdagens bemyndigande att använda det aktuella 
avräkningsförfarandet. I anslutning till att riksdagen 
antog budgetlagen, beslutade riksdagen dock att tidigare 
givna bemyndiganden och andra beslut skulle upphöra 
att gälla i de avseenden som lagen reglerar. Äldre 
bemyndiganden eller beslut om särskilda 
avräkningsgrunder får därför numera anses upphävda. 
Enligt regeringens uppfattning bör de 
avräkningsförfaranden som avviker från huvudreglerna i 
lagen och som i sak är lämpliga ges förnyad giltighet.
Regeringen anser att riksdagens godkännande behövs 
i följande avseenden.
– Universitet och högskolor tilldelas anslag för 
grundutbildning på grundval av fastställda 
ersättningsbelopp för helårsprestationer och 
helårsstudenter. Enligt statsmakternas beslut (prop. 
1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363) 
avräknas anslaget preliminärt när medel månatligen 
tillförs respektive myndighets räntekonto i 
Riksgäldskontoret. I samband med bokslutet görs en 
slutlig avräkning grundad på antalet utförda 
prestationer. Detta är ett avräkningsförfarande som 
varken är kassa- eller utgiftsmässigt. 
Avräkningsgrunden tillämpas för en rad anslag främst 
inom utgiftsområde 16 Utbildning och 
universitetsforskning, t.ex. B1. Uppsala universitet: 
Grundutbildning.
– När det gäller forskning och forskarutbildning m.m. 
avräknas anslagen definitivt när medel månatligen 
tillförs respektive myndighets räntekonto i 
Riksgäldskontoret. Avräkningen är varken kassa- eller 
utgiftsmässig. Förfarandet, som grundas på 
statsmakternas beslut (prop. 1992/93:170, bet. 
1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388), tillämpas för en 
rad anslag främst inom utgiftsområde 16 Utbildning och 
universitetsforskning, t.ex. B8. Stockholms universitet: 
Forskning och forskarutbildning.
– Ett motsvarande avräkningsförfarande tillämpas också 
i fråga om anslag för bidrag till statliga myndigheter 
som i övrigt bedriver avgiftsfinansierad verksamhet. 
Exempel på detta är utgiftsområde 22 Kommunikationer 
anslag E5. Bidrag till Sveriges meteorologiska och 
hydrologiska institut.
– Statsinkomster som inte är skatter i vid mening skall 
enligt bestämmelser i budgetlagen avräknas mot 
inkomsttitlar på inkomstmässig grund. I en del fall 
tillämpas dock sedan tidigare av praktiska skäl en 
kassamässig avräkning. Detta görs t.ex. i fråga om 
vissa offentligrättsliga avgifter, återbetalningar av lån 
och ränteinkomster på studielån.
– I prop. 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges 
medlemskap i Europeiska unionen behandlades 
principer för budgetering och redovisning av medel som 
Sverige betalar till respektive tar emot från EU. För att 
nå tydlighet och fullständighet i den ekonomiska 
redovisningen på statsbudgeten föreslog regeringen att 
bruttoredovisning skall tillämpas av såväl utgifterna som 
inkomsterna. Riksdagen anslöt sig till detta förslag (bet. 
1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67). Denna ordning 
innebär att grundprincipen om bruttoredovisning i 17 § 
budgetlagen tillämpas när det i en del fall även vore 
möjligt med nettoredovisning på anslag eller i en del 
andra fall möjligt med redovisning utanför 
statsbudgeten.
– Bidrag m.m. från EU tillförs en rad inkomsttitlar. 
Exempel på detta är inkomsttitel 6111 Arealbidrag och 
trädesersättning, 6211 Bidrag från EG:s fiskefond och 
6411 Bidrag från EG:s socialfond. Dessa inkomster kan 
knappast sägas utgöra skatteinkomster ens i vid mening. 
Ändå är det naturligt att de avräknas mot inkomsttitlar 
på kassamässig grund, bl.a. eftersom avgiften till EU 
enligt de generella reglerna skall avräknas kassamässigt.
- Bidrag från EU grundas i stor utsträckning på ett 
kassamässigt redovisat underlag. Detta kan göra det 
praktiskt för staten att för olika verksamheter som 
erhåller stöd från EU kunna använda kassamässig 
redovisning även om en utgiftsmässig redovisning i 
något fall kan anses följa av bestämmelser i 
budgetlagen.
Med hänsyn till att äldre bemyndiganden att tillämpa 
vissa förfaranden är upphävda bör riksdagen på nytt 
bemyndiga regeringen att även i fortsättningen tillämpa 
de särskilda avräkningsgrunder för bl.a. anslag till 
främst universitet och högskolor som riksdagen tidigare 
beslutat om och som angetts i det föregående. Vidare 
bör den budgetmässiga hanteringen av EU-relaterade 
inkomster och utgifter även i fortsättningen ske enligt de 
grunder som riksdagen tidigare beslutat om och som 
angetts i det föregående. Dessutom bör riksdagen 
bemyndiga regeringen att besluta om sådana praktiskt 
motiverade avvikelser från de avräkningsgrunder som 
anges i 10 § budgetlagen och som angetts i det 
föregående.
Regeringen föreslår således att riksdagen med stöd 
av 10 § fjärde stycket lagen om statsbudgeten godkänner 
ett antal redan etablerade avräkningsförfaranden m.m. 
När regeringen i fortsättningen anser att en särskild eller 
avvikande avräkningsgrund bör tillämpas på något 
område, avser regeringen att ta upp detta i anslutning 
till förslag om anslag eller inkomsttitlar.
6.3	Utgiftsområde 1
Rikets styrelse
E.	Mediefrågor
E 2.	Presstöd
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 541 miljoner kronor.
Enligt den prognos som Presstödsnämnden gjort för 
anslaget E 2. Presstöd anslagsposten Driftsstöd till 
dagspressen kommer anslaget inte att utnyttjas helt 
under år 1997. Regeringen föreslår därför att anslaget 
minskas med 20 miljoner kronor.
6.4 	Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och 
finansförvaltning 
A.	Centrala myndigheter och nämnder
A 15.	Kostnader för vissa nämnder
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett obetecknat anslag på 1 552 000 
kronor.
Från anslaget betalas främst arvoden till ledamöter 
och ersättare m.m. Den huvudsakliga faktorn som styr 
utgifterna är hur arbetsbelastningen påverkar antalet 
sammanträden i nämnderna eftersom de flesta arvoden 
utgår per sammanträde. Det är även svårt att förutsäga 
när på året utbetalningen på inkomna arvodesräkningar 
effektueras.
Mot bakgrund av vad som anges ovan anser 
regeringen att ramanslag är en mer ändamålsenlig 
anslagsform för nämnda utgifter.
Statens ägande i Värdepapperscentralen 
VPC AB
Ärendet och dess beredning
I januari 1992 förordnades justitierådet Johan Munck 
som särskild utredare med uppdrag att göra en 
översyn av clearing samt betalning och leverans på 
värdepappersmarknaden (Fi 91:10). I utredningens 
uppdrag ingick bl.a. att pröva om staten även i 
fortsättningen bör uppträda som ägare i ett system 
för kontoföring av aktier och andra fondpapper, dvs. 
Värdepapperscentralen VPC AB (VPC). 
I januari 1994 avlämnade Clearingutredningen 
betänkandet Konto, clearing och avveckling (SOU 
1993:114). Utredningen förordade att staten åtminstone 
på sikt borde avyttra sitt aktieinnehav i VPC. 
Betänkandet har remissbehandlats och en 
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i 
Finansdepartementet (dnr Fi 284/94).
På uppdrag av Finansdepartementet har vice 
riksbankschefen Stefan Ingves undersökt hur en effektiv 
och konkurrenskraftig framtida infrastruktur på den 
svenska finansmarknaden lämpligen kan se ut. 
Uppdraget har redovisats i en rapport som överlämnats 
till Finansdepartementet den 10 mars 1997 (dnr Fi 
97/900). I rapporten behandlas bl.a. statens ägande av 
VPC. 
Bakgrund
VPC bildades år 1971 i samband med att 
lagstiftningen om förenklad aktiehantering trädde i 
kraft. Inledningsvis anförtroddes bolaget 
förhållandevis begränsade uppgifter i fråga om 
aktiehanteringen. Införandet av ett kontobaserat 
system för registrering av aktier och vissa finansiella 
instrument har medfört att VPC:s uppgifter har ökat 
väsentligt. I dag bedriver VPC verksamhet 
huvudsakligen inom två områden, nämligen 
registerföring enligt aktiekontolagen (1989:827) och 
clearingverksamhet med stöd av tillstånd enligt lagen 
(1992:543) om börs- och clearingverksamhet. 
Registerföringen är VPC skyldigt att tillhandahålla 
och bolaget har legalmonopol på verksamheten. Efter 
riksdagsbeslut hösten 1989 har det successivt införts ett 
papperslöst, kontobaserat system för registrering av 
aktier och ensidiga skuldförbindelser avsedda för allmän 
omsättning på den svenska värdepappersmarknaden. År 
1994 utvidgades lagstiftningen till att omfatta vissa 
andra finansiella instrument. Lagstiftningen innebär att 
de rättsverkningar som annars är förknippade med 
innehavet av fysiska värdepapper såsom aktiebrev och 
obligationer har knutits till registrering av rättigheten på 
konto hos VPC. Registreringsåtgärderna utförs 
huvudsakligen av kontoförande institut som har fått 
tillstånd av VPC. 
Bolagets clearingverksamhet avser sådana aktier och 
andra finansiella instrument som är registrerade i VPC:s 
kontosystem. Denna verksamhet bedrivs i konkurrens 
med andra clearingorganisationer.
Ursprungligen ägdes VPC av staten och fondhandeln 
i lika delar. Ägarkretsen utökades i samband med 
övergången till det kontobaserade systemet. För 
närvarande äger staten 50 procent, fondhandeln 25 
procent samt emittenterna genom Industriförbundet och 
Stockholms Handelskammare tillsammans 25 procent 
av aktierna i VPC. Förhållandena mellan ägarna 
regleras förutom i bolagsordningen, vilken bl.a. 
innehåller en s.k. hembudsbestämmelse, även i ett 
konsortialavtal mellan de tre ägargrupperna. 
VPC:s aktiekapital uppgår till 60 miljoner kronor. 
Det egna kapitalet uppgick vid utgången av år 1995 till 
knappt 90 miljoner kronor. Därutöver har ägarna ställt 
ut garantier till VPC om 200 miljoner kronor, varav 
statens andel utgör 100 miljoner kronor. Bolagets 
nettovinst år 1995 var omkring 16 miljoner kronor. 
Avyttring av statens aktier i 
Värdepapperscentralen VPC AB 
Regeringens förslag: 
Regeringen bemyndigas att sälja, byta eller på annat 
sätt helt eller delvis avyttra statens aktieinnehav i 
Värdepapperscentralen VPC AB. Vidare bemyndigas 
regeringen att disponera ersättningen från en 
avyttring till förvärv av aktier i eller bildande av 
bolag som direkt eller indirekt driver verksamhet 
enligt lagen (1992:543) om börs- och 
clearingverksamhet eller aktiekontolagen (1989:827).
Clearingutredningens förslag: Överensstämmer i 
huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser 
tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Frågan om statens 
ägarroll i VPC har diskuterats vid skilda tillfällen 
alltsedan VPC:s tillkomst. Fondbörsutredningen, vars 
betänkande (SOU 1968:59) Förenklad aktiehantering 
låg till grund för inrättandet av VPC, ansåg att det 
saknades anledning att rekommendera en statlig 
medverkan i en värdepapperscentral i form av direkt 
medverkan i dess verksamhet. Utredningen menade att 
säkerhets- och kontrollsynpunkter kunde tillgodoses 
genom auktorisation och tillsyn. Efter viss remisskritik 
kom riksdagsbeslutet att innebära att staten trädde in 
som hälftenägare i VPC. Föredragande statsrådet 
framhöll som skäl för detta ställningstagande att VPC 
skulle komma att få en mycket stark ställning på den 
svenska värdepappers-marknaden och karaktären av ett 
monopolföretag. Vidare framhölls att staten kunde 
komma att bli en stor kund hos VPC. Även andra skäl 
åberopades, såsom det allmännas inflytande över 
börsverksamheten liksom statens fiskala intressen (prop. 
1970:99 s. 76 f.). I samband med att emittenterna 
genom en nyemission gavs möjlighet att bli delägare i 
VPC diskuterades på nytt statens ägande (prop. 
1987/88:108 s. 41 och 1988/89:152 s. 164 f.). Det 
uttalades därvid att staten borde behålla sin hälftendel av 
aktiekapitalet åtminstone under kontosystemets 
uppbyggnadsskede.
Clearingutredningen anser i sitt betänkande att staten 
åtminstone på sikt bör avyttra sitt aktieinnehav i VPC. 
Ett visst statligt ägande i VPC som svarar mot statens 
intresse som emittent kan enligt utredningen motiveras 
utifrån VPC:s hantering av 
penningmarknadsinstrument, men synes inte 
nödvändigt. Enligt utredningen bör regeringen inhämta 
ett bemyndigande av riksdagen att sälja statens aktier i 
VPC. 
Beträffande statens ägande av VPC uttalar Stefan 
Ingves i sin rapport att det framstår som klart att 
säkerhets- och kontrollsynpunkter kan tillgodoses genom 
tillsyn och inte kräver statligt ägande. Ett eventuellt 
statligt ägande i VPC bör enligt hans uppfattning ske 
genom ett statligt institut som har ett direkt intresse av 
VPC:s verksamhet, i första hand Riksgäldskontoret.
Förändringarna på den svenska finansmarknaden har 
under de senaste 10-20 åren varit stora och 
genomgripande. Några av de viktigaste kännetecknen är 
framstegen inom data- och informationsteknologin, 
avregleringarna av finansmarknaden, finansiella 
innovationer och en intensifierad internationell 
konkurrens. Under denna period har den svenska 
finansmarknaden blivit en integrerad del av den 
internationella finansmarknaden.
Det är mot denna bakgrund som de förändringar av 
den svenska finansmarknadens infrastruktur som har 
genomförts eller diskuteras skall ses. Under år 1995 
träffade OM Gruppen AB ett samarbetsavtal med 
Oslobörsen och förra året ingicks ett liknande avtal med 
börsen i Helsingfors. Under hösten 1996 informerade 
Stockholms Fondbörs AB (Fondbörsen) och OM 
Gruppen, som äger derivatbörsen OM Stockholm AB, 
om att företagen sedan våren samma år fört 
diskussioner om samarbete och en eventuell 
sammanslagning av de två börserna. Diskussionerna har 
sin utgångspunkt i en gemensam omvärldsanalys som 
går ut på att den internationella konkurrensen om 
likviditet kommer att öka och att det i framtiden endast 
kommer att finnas utrymme för ett begränsat antal 
finansiella centra i Europa. Diskussioner pågår också 
mellan Fondbörsen och VPC om ett tekniskt samarbete. 
I debatten har även åsikten att VPC bör integreras i ett 
framtida samarbete mellan Fondbörsen och OM 
Gruppen förts fram. Det kan tilläggas att de nordiska 
fondbörserna under en längre tid fört diskussioner om 
ett samarbete. De pågående diskussionerna och de 
åtgärder som redan har vidtagits syftar bl.a. till att 
stärka marknadsplatsernas ställning i den ökade 
internationella konkurrensen. Sådana 
samarbetstendenser är inte något unikt för Sverige eller 
Norden. En liknande utveckling kan ses i bl.a. 
Tyskland, Schweiz och Holland.
Statens ägande av VPC har med all sannolikhet 
spelat en betydande roll vid övergången från ett 
pappersbaserat till ett papperslöst system. Att staten 
genom sitt ägande har legitimerat och garanterat det 
papperslösa systemet har säkert bidragit till att det 
vunnit allmän acceptans, särskilt bland mindre 
placerare. I dag är en institution för kontoföring av 
aktier och finansiella instrument en självklar och 
nödvändig del av Sveriges finansiella infrastruktur. 
Detta medför att det finns särskilda säkerhets- och 
kontrollintressen att ta hänsyn till. Regeringen anser 
emellertid att dessa intressen kan och bör tillgodoses 
genom tillsyn och inte genom statligt ägande. En sådan 
ordning stämmer överens med vad som gäller för andra 
institut inom den finansiella infrastrukturen, såsom 
banker, börser och clearingorganisationer m.m. Enligt 
regeringens mening gäller inte längre de skäl som 
tidigare anförts för ett statligt ägande.
Ett ägarengagemang från statens sida i VPC skulle 
kunna motiveras utifrån bolagets hantering av 
statsskuldsinstrument. Staten har som betydande 
emittent ett särskilt intresse av en väl fungerande 
penningmarknad inbegripet kontohållningen och 
clearingen av statspapper. Det bör därför övervägas om 
inte staten bör behålla ett visst ägande i det institut som 
ansvarar för kontohållningen av statspapper. Ett sådant 
ägande bör dock inte vara större än vad som svarar mot 
statens intresse som emittent. Det är emellertid för tidigt 
att nu ta ställning till om behov föreligger av ett 
framtida statligt ägarengagemang och hur stort det i så 
fall bör vara. Det finns dock anledning att förmoda att 
ett sådant engagemang bör vara mindre än för 
närvarande. Det kan tilläggas att staten som betydande 
kund hos VPC naturligtvis kan utöva inflytande på 
verksamheten utan att vara delägare. 
Regeringen har den 13 mars 1997 beslutat att staten 
bör inleda förhandlingar med övriga ägare av VPC 
rörande bolagets framtida verksamhet och ägande. En 
förändring av statens ägande i VPC förutsätter 
riksdagens godkännande. För att möjliggöra för staten 
att genomföra förhandlingarna och att ingå de 
överenskommelser som dessa kan resultera i föreslås 
riksdagen bemyndiga regeringen att sälja eller på annat 
sätt avveckla hela eller delar av statens aktieinnehav i 
VPC. Det är i nuläget inte möjligt att bedöma vad 
förhandlingarna kan komma att leda till. Mot den ovan 
beskrivna bakgrunden kan det inte uteslutas att VPC kan 
komma att ingå i en koncern där även andra 
verksamheter, t.ex. börsverksamhet, bedrivs. 
Bemyndigandet bör därför vara flexibelt och även 
omfatta en möjlighet för regeringen att tillvarata statens 
intressen vid en sådan utveckling. Regeringen bör 
exempelvis kunna byta aktierna i VPC mot aktier i ett 
annat bolag eller använda ersättningen från en 
försäljning av aktierna i VPC till förvärv av aktier i ett 
annat bolag. En förutsättning bör emellertid vara att 
aktierna direkt eller indirekt förvärvas i ett bolag som 
har en central roll inom den svenska finansiella 
infrastrukturen. Det bör vara förvärv av aktier i en 
börs- eller en clearingorganisation eller i ett 
holdingbolag som äger aktier i ett företag som driver 
sådan verksamhet. Det bör också vara möjligt att byta 
eller på annat sätt förvärva aktier i ett eventuellt 
holdingbolag till VPC.
Tidsbegränsade åtaganden
B 6.	Värdering m.m. av aktier i 
	Värdepapperscentralen VPC AB 
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i 
statsbudgeten för innevarande år. 
Anslaget är avsett att användas till kostnader som 
uppkommer vid förberedelser för en eventuell 
försäljning av statens aktier i Värdepapperscentralen 
VPC AB. Anslaget omfattar även åtgärder för förvärv 
av aktier i bolag som direkt eller indirekt driver börs- 
eller clearingverksamhet. Med indirekt ägande förstås 
därvid att staten förvärvar aktier i ett holdingbolag eller 
liknande som äger aktier i VPC, en börs eller en 
clearingorganisation. 
Regeringens förslag: 
10 miljoner kronor anvisas som ett ramanslag för 
kostnader som uppkommer i samband med värdering 
och försäljningsåtgärder som syftar till en avyttring 
av statens aktieinnehav i Värdepapperscentralen 
VPC AB. Anslaget omfattar även kostnader vid 
förberedelse och genomförande av direkta eller 
indirekta förvärv för statens räkning av aktier i en 
börs eller clearingorganisation eller i samband med 
att ett särskilt bolag bildas eller förvärvas för detta 
ändamål. 
Regeringen föreslår i denna proposition att 
regeringen bemyndigas att sälja, byta eller på annat 
sätt avyttra statens innehav av aktier i VPC. Vidare 
föreslår regeringen att ersättningen från en sådan 
försäljning får användas för förvärv av aktier i vissa 
typer av bolag. För värdering och 
försäljningsåtgärder som inleds eller genomförs 
under år 1997 med stöd av bemyndigandet 
budgeteras 10 miljoner kronor. Regeringen avser att 
återkomma i 1998 års budgetproposition om medel 
behöver tas i anspråk även det året eller därefter.
Riksdagen beslutade i 1997 års statsbudget om 60 
miljoner kronor som ett ramanslag för kostnader i 
samband med försäljningen av statens aktier i 
Stadshypotek AB (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FiU1, 
rskr. 1996/97:53). Aktierna såldes under år 1996 och 
kostnaderna för försäljningen understeg vad som 
anvisats för försäljningen. Av den del av ramanslaget 
som inte tagits i anspråk kan 10 miljoner kronor 
användas för värdering och andra försäljningsåtgärder 
som syftar till en avyttring av statens aktier i VPC. I 
den mån kostnaderna vid en försäljning understiger 
detta belopp kan återstoden tas i anspråk i samband med 
att staten direkt eller indirekt förvärvar aktier i en börs 
eller clearingorganisation eller i ett holdingbolag eller 
liknande till VPC. 
B 7.	Investeringar i infrastrukturen på den 
	svenska finansmarknaden
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i 
statsbudgeten för innevarande år.
Regeringens förslag: 
500 miljoner kronor anvisas för investeringar i företag 
som har en central roll inom den svenska finansiella 
infrastrukturen.
I tidigare behandlas frågan om en avyttring eller 
minskning av statens engagemang i 
Värdepapperscentralen VPC AB. Av beskrivningen i 
det avsnittet framgår att en omstrukturering av den 
svenska finansiella infrastrukturen kan ske inom den 
närmaste tiden. Det är emellertid inte möjligt att för 
närvarande bedöma vad denna process kommer att leda 
till eller vilken roll staten bör ha i den framtida svenska 
finansiella infrastrukturen. De förslag som lämnats i 
nämnda avsnitt syftar till att regeringen på ett flexibelt 
sätt skall kunna ta tillvara statens intressen oavsett hur 
utvecklingen blir.
Som tidigare anförts bör staten på sikt reducera sitt 
ägande i VPC. Utvecklingen kan emellertid leda till att 
staten på annat sätt bör ha ett ägarintresse i någon av de 
centrala verksamheterna inom den svenska finansiella 
sektorn. Av det skälet har tidigare föreslagits att 
ersättningen från en eventuell avyttring av statens 
aktieinnehav i VPC får användas för förvärv av aktier i 
ett annat företag som bedriver betydelsefull verksamhet 
inom nu aktuellt område. För att regeringen skall ha ett 
tillfredsställande förhandlingsutrymme bör regeringen 
emellertid kunna förvärva så stor andel i ett sådant 
företag att staten får ett påtagligt ägarinflytande. 
Därmed ges staten möjlighet att även i framtiden ha ett 
ägarinflytande på den svenska finansmarknaden. Det är 
givetvis svårt att med exakthet bedöma om ytterligare 
medel behövs för att staten skall få ett sådant inflytande. 
För att ge regeringen erforderligt förhandlingsutrymme 
bedömer regeringen att ett ramanslag om 500 miljoner 
kronor behövs. 
Det är inte säkert att de förhandlingar som nu avses 
kan slutföras under år 1997. Regeringen avser därför att 
återkomma i 1998 års budgetproposition om medel 
behöver tas i anspråk även det året eller därefter.
I kommande avsnitt behandlas frågan om Securum 
AB:s slutliga avveckling. Regeringen har där bedömt att 
den utdelning staten kan förväntas få från Securum AB 
kommer att uppgå till 6–7 miljarder kronor för år 1997. 
En del av detta belopp kan sägas användas för 
finansiering av nu avsedda investeringar.
Vissa bolags- och fastighetsfrågor 
Bakgrund
Utveckling av vissa försvarsfastigheter samt Securum 
AB:s slutliga avveckling m.m. 
Riksdagen godkände regeringens förslag (prop. 
1996/97:4, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:109) att 
vissa organisationsenheter inom Försvarsmakten läggs 
ner före den 1 januari 1999 med alla 
avvecklingsåtgärder genomförda före den 1 januari 
2000.
Enligt regeringens förslag skall genomförandet av 
avvecklingen påbörjas direkt efter riksdagens beslut och 
slutföras så snabbt som möjligt. Regeringen avsåg att 
lämna närmare anvisningar om genomförandet till 
Försvarsmakten. 
Följande organisationsenheter skall läggas ned enligt 
riksdagsbeslutet.
–	Nedre Norra arméfördelningen i Östersund
–	Västra arméfördelningen i Skövde 
–	Mellersta arméfördelningen i Linköping
–	Försvarsområdesstaberna i Ystad, Växjö, Kalmar, 
Gävle, Borås, Linköping, Västerås, Östersund, Kiruna 
och Kalix
–	Livgrenadjärbrigaden i Linköping 
–	Älvsborgsbrigaden i Borås 
–	Lapplandsbrigaden i Umeå 
–	Svea artilleriregemente i Linköping 
–	Norrlands artilleriregemente i Östersund 
–	Skånska luftvärnskåren i Ystad 
–	Svea ingenjörkår i Södertälje 
–	Svea trängkår i Linköping 
–	Hälsinge flygflottilj i Söderhamn
–	Krigsflygskolan i Ljungbyhed.
Byggnadernas kvadratmeteryta uppgår till ca 775 000, 
medan marken består av ca 9 315 hektar. 
Därutöver kan det finnas vissa fastigheter som inte är 
sålda eller avvecklade enligt tidigare riksdagsbeslut. 
Utveckling av vissa försvarsfastigheter 
Regeringens förslag:
Ett aktiebolag bildas för att utveckla försvarsfastigheter 
som avvecklas genom 1996 års försvarsbeslut.
Regeringen avser att skapa förutsättningar för en 
utveckling av nämnda etablissemangs 
fastighetsbestånd, byggnader och mark. 
Erfarenheterna visar att det finns möjligheter att med 
rätt kompetens och resurser utveckla och anpassa de 
avvecklingsbara etablissemangen till andra 
affärsmässigt bärkraftiga enheter. I många fall kan 
värdet på fastigheterna öka mer än de kostnader som 
är förknippade med att utveckla fastighetsbeståndet. 
Det finns sannolikt hela eller delar av nämnda 
etablissemang som inte lämpar sig att utveckla i 
bolagets regi och som därför inte kommer att 
överföras. Samtidigt kan det finnas andra enstaka 
försvarsfastigheter som försvarsmakten har lämnat 
och som bör kunna överföras till bolaget. Satsningar 
kan ske inom exempelvis utbildningsområdet, 
affärscentra, kontorskomplex eller studentbostäder. 
Det viktigaste är att en professionell organisation för 
fastighetsutveckling ges finansiell uthållighet och 
affärsmässiga incitament för en utveckling av 
fastigheterna. 
Regeringen föreslår att ett aktiebolag bildas med 
syfte att äga fastigheterna eller tillfälligt inneha dessa. 
Ändamålet för bolaget skall vara att i samarbete med 
kommuner och lokalt näringsliv utveckla och förädla 
fastigheterna för att slutligen sälja dem på kommersiella 
villkor. 
Staten bör kvartstå som ägare tills dess områdena är 
utvecklade och anpassade för alternativ användning. 
Genom detta bedömer regeringen att avkastningen på 
fastigheterna, sedan Försvarsmakten lämnat dessa, blir 
högre än om de avyttras för snabbt och i befintligt 
skick.
Fortifikationsverket ansåg i början av år 1996 att det 
aktuella beståndets marknadsvärde uppgick till 250 - 
300 miljoner kronor. Den bedömningen grundades på 
avyttring i befintligt skick. Det bokförda värdet uppgår 
till 1 360 miljoner kronor. Oavsett hur och när 
beståndet säljs kommer med största sannolikhet en 
nedskrivning av fastigheterna att behöva göras. 
Fortifikationsverket är organiserat i 
verksamhetsgrenarna anskaffning, underhåll och drift 
samt avyttring. Fortifikationsverkets 
avyttringsverksamhet bygger på avyttring på 
affärsmässiga villkor av lokaler i befintligt skick. Denna 
avyttringsverksamhet skiljer sig väsentligt från ett tänkt 
uppdrag att utveckla fastighetsbeståndet. Det finns 
därför starka skäl att lägga ansvaret för projektet i ett 
för ändamålet lämpligt statligt bolag. Bolagsformen är 
vidare att föredra för att tydliggöra besluts- och 
ansvarsförhållanden samt för att skapa bättre 
förutsättningar för affärsmässighet i besluten. 
För att säkerställa den finansiella uthålligheten för 
det föreslagna bolaget anser regeringen att det är en 
fördel att inordna det i en större fastighetskoncern som 
dessutom har kompetens och erfarenhet av liknande 
utvecklingsprojekt. 
Securum AB:s slutliga avveckling m.m.
Securum AB har i sitt arbete med avvecklingen av 
tillgångarna som övertagits i samband med bankkrisen 
(prop. 1991/92:153, bet. 1991/92:NU36, rskr. 
1991/92:352) kommit så långt att det inte är försvarbart 
eller lämpligt att fortsätta med nuvarande organisation. 
Projektet med avvecklingen kommer enligt planerna att 
avslutas under år 1997. Vid bildandet av Securum AB 
överfördes tillgångar och krediter från Nordbanken på 
67 miljarder kronor (brutto). Securum AB tillfördes ett 
eget kapital om 24 miljarder kronor för att, över en 
tidsperiod om 15 år, kunna avveckla dessa krediter och 
tillgångar med bästa ekonomiska resultat som mål. 
Securum AB befinner sig redan nu, efter att ha gått 
igenom omvandlingsprocessen från en 
kreditorganisation till ett antal tillgångsförvaltande 
bolag, i slutet av avvecklingen. Regeringen bedömer att 
drygt hälften av det tillskjutna kapitalet om 24 miljarder 
kronor kommer att återvinnas. Securum AB:s totala 
värde uppskattas idag till ca 13 miljarder kronor. 
De återstående tillgångarna i Securum AB är, när 
projektet avslutas, huvudsakligen aktieposter i svenska 
fastighetsbolag, utländska fastigheter och dotterbolaget 
Kungsleden AB. Regeringens uppfattning är att alla 
fastighetsrelaterade tillgångar i Securum-koncernen bör 
överföras till Vasakronan-koncernen. Övriga 
kvarvarande tillgångar i Securum AB utgörs av 
finansverksamhet samt garantiförpliktelser från tidigare 
försäljningar av industriföretag m.m. Regeringen avser 
att föra dessa verksamheter till ett för ändamålet 
lämpligt annat statligt bolag. Överföringen av 
fastighetsrelaterade tillgångar till Vasakronan bör få ske 
till lägre värde än bokfört värde. Skillnaden bör få 
uppgå till högst två miljarder kronor. Den föreslagna 
sammanslagningen kan således innebära att den nya 
koncernen tillförs ytterligare fastighetskapital som kan 
användas för att utveckla statens kommersiella 
fastighetsbestånd, bl.a. de aktuella 
försvarsfastigheterna. Regeringen kommer att begränsa 
tillskottet av fastigheter till det värde som krävs för att 
utveckla aktuella fastighetsbestånd på ett värdehöjande 
sätt som leder till högre men senarelagda utdelningar till 
staten. I samband med sammanslagningen kommer en 
utdelning till staten från Securum AB av hittillsvarande 
avveckling att ske. Regeringen bedömer att utdelningen 
under år 1997 kommer att uppgå till ca 6 - 7 miljarder 
kronor. Dessa inkomster skall användas på det sätt 
riksdagen tidigare har beslutat (prop.1995/96:207). 
Sammanslagningen innebär inte någon ändrad 
inriktning vare sig för Vasakronan-koncernens del eller 
för de återstående tillgångarna i Securum AB. 
Den sammanslagna fastighetskoncernen bör få 
avveckla de övertagna fastighetstillgångarna i den takt 
och på det sätt som ger bästa möjliga långsiktiga 
avkastning för ägaren. Regeringen kommer liksom idag 
att ställa marknadsmässiga krav på såväl avkastning 
som utdelning. Koncernens samlade värde och 
resultatutveckling bör utgöra grund för framtida 
utdelningar. 
Regeringen avser att inordna det nybildade 
utvecklingsbolaget för vissa försvarsfastigheter i den 
sammanslagna koncernen.
Inlåning i Riksgäldskontorets regi
Ärendet och dess beredning
Riksgäldskontoret har hemställt om ändring i bank-
rörelselagen så att kontoret undantas från den lagens 
tillämpningsområde. Riksgäldskontorets hemställan har 
remitterats till Sveriges riksbank, Finansinspektionen 
och Svenska Bankföreningen. Remissvaren finns 
tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr Fi 97/1088).
Lagrådet
Lagförslaget är av en sådan beskaffenhet att Lagrådets 
hörande skulle sakna betydelse.
Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet
Målet för Riksgäldskontorets upplåning och 
statsskuldsförvaltning är att, inom ramen för de krav 
som penningpolitiken ställer, minimera kostnaderna för 
denna verksamhet. Riksgäldskontoret har långtgående 
befogenheter att välja olika upplånings-strategier för att 
uppfylla detta mål. En väl balanserad upplåning i syfte 
att hålla nere kostnaden för staten medför dock krav på 
en avvägning mellan olika upplåningsinstrument. 
Hänsyn måste även tas till hur upplåningen påverkar 
marknadens funktionssätt.
Upplåningen sker i huvudsak på tre delmarknader. 
Den traditionellt viktigaste är den inhemska penning- 
och obligationsmarknaden. Efter avskaffandet av 
valutalånenormen i december 1992 har den 
internationella kapitalmarknaden tillkommit som en 
viktig finansieringskälla. Till dessa två 
upplåningsformer kommer hushållsmarknaden som ett 
viktigt komplement.
Riksgäldskontoret tillhandahåller i dag fyra olika 
produkter som riktas till hushållsmarknaden: 
premieobligationer, realränteobligationer, 
riksgäldskonto och allemansspar. Produkterna 
förmedlas huvudsakligen via banksystemet med 
särskilda återförsäljare och via telefonförsäljning. En 
premieobligation är ett räntebärande instrument, där 
avkastningen lottas ut. Realränteobligationen erbjuder 
innehavaren real ränta, dvs. avkastningen skyddas mot 
inflationen. Riksgäldskonto är en kontobaserad 
obligation där innehavaren för närvarande kan välja en 
löptid mellan tre månader och åtta år. Riksgäldskonto är 
den enda produkt som enbart erbjuds i egen regi. 
Dessutom lånar Riksgäldskontoret upp pengar från 
hushållen via allemanssparandet. 
Riksgäldskontoret är enligt nu gällande lagstiftning 
förhindrad att ta emot inlåning på konto från 
allmänheten i egen regi. I stället har kontoret använt sig 
av bankerna för att kunna erbjuda en inlåningsprodukt, 
allemansspar. Sparandet sker genom insättning på ett 
särskilt allemanssparkonto i bank. Bankerna lånar i sin 
tur ut pengarna till Riksgäldskontoret. Kontoret 
garanterar insättarnas pengar för den händelse banken 
inte kan fullgöra sina förpliktelser. 
Enligt regleringsbrev för Riksgäldskontoret är målet 
för hushållsupplåningen att under en femårsperiod 
uppnå största möjliga kostnadsbesparing jämfört med 
kostnaden för upplåning på penning- och 
obligationsmarknaden. Hushållsupplåningen har hittills 
varit lönsam för staten jämfört med att låna på penning- 
och obligationsmarknaden. 
Riksgäldskontoret har tagit fram en modell för att 
fastställa resultatet för hushållsupplåningen. Modellen 
relaterar upplåningskostnaden på hushållsmarknaden 
mot den alternativa upplåningskostnaden på penning- 
och obligationsmarknaden. Enligt denna resultatmodell 
uppgick besparingen för staten för budgetåret 1995/96 
till 375 miljoner kronor. Riksgäldskontorets marginaler 
har emellertid krympt i takt med den hårdnande 
konkurrensen på hushållsmarknaden. Även 
volymutvecklingen har varit blygsam. Det kan 
konstateras att kontoret har tappat marknadsandelar i 
förhållande till andra aktörer på marknaden.
Regeringen uttalade i samband med utvärderingen av 
Riksgäldskontorets verksamhet i senaste 
budgetpropositionen (prop. 1996/97:1 utgiftsområde 2) 
att upplåningsverksamheten på hushållsmarknaderna bör 
intensifieras i syfte att varaktigt bidra till en lägre 
upplåningskostnad för staten. Vidare konstaterades att 
det är angeläget att kontoret aktivt arbetar med 
produktutbud, försäljningskanaler och 
marknadsföringsinsatser för att långsiktigt kunna 
konkurrera om hushållens sparande. Riksdagen delade 
regeringens bedömning att hushållsupplåningen bör ges 
ökad prioritet på det sätt som regeringen föreslagit (bet. 
1996/97:FiU2).
Riksgäldskontoret undantas från 
bankrörelselagen
Regeringens förslag:
Riksgäldskontoret undantas från bankrörelselagens 
tillämpningsområde. Därmed ges kontoret möjlighet att 
ta emot inlåning på konto från allmänheten i egen regi.
Skrivelsens förslag: Överensstämmer med regeringens 
förslag.
Remissinstanserna: Sveriges riksbank och 
Finansinspektionen lämnar förslaget utan erinran. 
Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget. Enligt 
Bankföreningen skulle ett genomförande av förslaget 
innebära att Riksgäldskontoret inte skulle konkurrera på 
lika villkor med övriga institut som tar emot inlåning. 
Bankföreningen menar vidare att förslagets effekter för 
kreditmarknaden måste utredas noga innan någon 
lagstiftningsåtgärd vidtas. Om Riksgäldskontoret får 
möjlighet att ta emot inlåning på konto bör kontoret, 
enligt Bankföreningen, betala avgift till 
insättningsgarantin för sin inlåning.
Skälen för regeringens förslag: Bankerna har sedan 
länge haft rätt att driva verksamhet som innefattar 
inlåning från allmänheten. Skälet för denna ensamrätt är 
främst att bankernas inlåningskonton utgör basen för det 
allmänna betalningssystemet. Genom att ålägga 
bankerna en särskilt sträng näringsrättslig reglering har 
lagstiftaren därmed verkat för ett stabilt 
betalningssystem. Utöver detta s.k. 
systemskyddsintresse motiveras bankernas 
inlåningsmonopol av ett konsumentskyddsintresse. 
Konsumenterna är nämligen beroende av att banker som 
förvaltar deras transaktions- och sparmedel kan uppvisa 
en god soliditet. Ett fallisemang i en bank kan leda till 
allvarliga privatekonomiska konsekvenser för de hushåll 
som är beroende av de insatta medlen för sina 
betalningstransaktioner och sitt långsiktiga 
kontosparande.
För att värna dessa intressen - systemskydds- och 
konsumentskyddsintresset - har lagstiftaren valt att 
förbehålla bankerna, som kringgärdas av särskilt stränga 
rörelseregler, rätten att driva den vanligaste formen av 
inlåningsverksamhet, nämligen sådan inlåning på konto 
där tillgodohavandet är nominellt bestämt och 
tillgängligt för insättaren med kort varsel. Denna 
inlåningsform är central för traditionell 
betalningsförmedling. Verksamhet som innehåller sådan 
inlåning utgör kärnan i bankrörelse och är därmed 
utgångspunkten för banklagstiftningens 
tillämpningsområde, se 1 kap. 2 § bankrörelselagen 
(1987:617). I de därpå närmast följande paragraferna 
uppställs undantag för motttagande av kundmedel på 
konto intill visst belopp och för vissa mindre 
ekonomiska föreningar. Nämnas bör även att bank-
rörelselagen inte gäller för verksamhet som bedrivs av 
Sveriges riksbank. 
Regering och riksdag har, som ovan redovisats, tagit 
ställning för att Riksgäldskontoret under innevarande 
budgetår bör göra en intensifierad satsning på 
hushållsmarknaden i syfte att begränsa kostnaderna för 
statsskuldens finansiering. Regeringen har också 
uppmanat kontoret att se över sitt produktutbud i syfte 
att kunna erbjuda konkurrenskraftiga produkter på 
denna marknad. Mot bakgrund av detta bedömer 
regeringen det som önskvärt att Riksgäldskontoret nu 
får möjlighet att ta emot inlåning på konto från 
allmänheten i egen regi.
Enligt regeringens uppfattning ligger den av 
Riksgäldskontoret föreslagna förändringen väl i linje 
med motiven bakom lagstiftningen. Som 
Finansinspektionen mycket riktigt påpekar i sitt 
remissvar är reglerna i bankrörelselagen uppställda till 
skydd för insättarna samt för att tillgodose kraven på 
stabilitet i betalningssystemet. Eftersom 
Riksgäldskontoret är en del av staten är skyddet för 
insättarna därmed omhändertaget. Kontorets verksamhet 
utgör heller inte någon del av betalningssystemet.
Regeringen anser emellertid att det är väsentligt att 
Riksgäldskontoret inte breddar sitt produktutbud utan 
endast tillhandahåller rena spartjänster. Det är av vikt 
att kontoret inte blir en statlig bank med ett brett 
produktutbud riktat mot privatpersoner. 
Riksgäldskontoret bör således inte tillhandahålla 
allmänheten transaktionskonton.
Bankföreningen framhåller i sitt remissvar att 
Riksgäldskontoret har helt andra verksamhetsvillkor än 
kreditinstituten, eftersom kontoret inte har samma 
behov som instituten att relatera sina inlåningsräntor till 
marknadsräntan. Enligt Bankföreningen kan 
Riksgäldskontoret bestämma sina räntor på 
administrativ grund i stället för på marknadsmässig 
grund. Kontoret kommer därför, enligt Bankföreningen, 
inte att konkurrera på likvärdiga villkor med andra 
institut.
Riksgäldskontoret har ålagts att långsiktigt minimera 
statens upplåningskostnad. Hushållsupplåningen 
utvärderas, enligt vad som ovan beskrivits, efter hur 
stor vinst kontorets hushållsupplåning inbringar i 
förhållande till den alternativa kostnaden att låna på 
penning- och obligationsmarknaden, dvs. i förhållande 
till marknadsräntan. Verksamheten liknar därför i hög 
grad den verksamhet som bankerna bedriver. Räntan 
sätts således på marknadsmässig och inte på 
administrativ grund. Däremot kan Riksgäldskontoret 
som är en del av staten erbjuda en inlåning som är helt 
säker. Kontoret kan, till skillnad från en bank, inte 
försättas i konkurs. Riksgäldskontoret har därför en 
lägre kreditrisk och kan således erbjuda en lägre ränta. 
Denna konkurrensfördel torde emellertid, mot bakgrund 
av den nyligen införda insättningsgarantin, vara av 
mindre betydelse. 
Regeringen vill här framhålla att Riksgäldskontorets 
alternativ till hushållsupplåning inte är att helt avstå från 
upplåning på marknaden. I stället är alternativet att låna 
på penning- och obligationsmarknaden. Även denna 
verksamhet sker i konkurrens med privata aktörer, i 
synnerhet bostadsinstitut men även banker. Ett 
avstyrkande av Riksgäldskontorets begäran skulle 
således inte innebära att kontoret i framtiden skulle 
avhålla sig från att konkurrera med kreditinstituten.
Det kan vidare konstateras att Riksgäldskontoret 
redan i dag erbjuder produkter som ligger nära inlåning 
i egen regi. Riksgäldskontot med tre månaders 
bindningstid och med rätt att lösa in obligationen i förtid 
är en sådan produkt. Dessutom erbjuder kontoret 
allmänheten en renodlad inlåningsprodukt genom 
allemanssparandet, vilket visserligen sker via bankerna, 
men fungerar i allt väsentligt som inlåning i egen regi. 
Därutöver tillhandahåller kontoret inlåningstjänster för 
statliga myndigheter. Att öppna möjligheten för kontoret 
att ta emot inlåning på konto från allmänheten innebär 
således inte något stor förändring i myndighetens 
nuvarande verksamhet.
Sammanfattningsvis anser regeringen att 
Riksgäldskontoret bör ges möjlighet att i egen regi ta 
emot inlåning på konto från allmänheten. Detta kan ske 
utan några väsentliga konkurrensskadliga effekter 
eftersom återverkningarna på kreditmarknaden torde bli 
av mindre betydelse. Någon anledning att, såsom 
Bankföreningen föreslagit, utreda effekterna av en sådan 
reform föreligger därför inte.
Bankföreningen har vidare anfört att 
Riksgäldskontoret, om kontoret avser att ta emot 
kortfristig inlåning, bör betala avgift till 
insättningsgarantin. Insättningsgarantin syftar till att 
skydda insättarna vid en konkurs. Eftersom kontoret 
inte kan försättas i konkurs och insättarna skyddas på 
annat sätt saknas anledning att ansluta Riksgäldskontoret 
till insättningsgarantisystemet. Det finns inte heller 
någon anledning att trots detta belägga inlåning i 
kontoret med en avgift till insättningsgarantisystemet 
eftersom det endast skulle innebära att staten 
subventionerar garantisystemet. En sådan åtgärd skulle 
strida emot principerna bakom insättningsgarantin. 
Detta system skall finansieras av anslutna kreditinstitut 
för vilka det finns en reell risk att institutet inte skall 
kunna fullfölja sina förpliktelser mot insättarna. Det 
nuvarande allemanssparandet omfattas heller inte av 
insättningsgarantin. I stället garanteras insättarna av 
Riksgäldskontoret. 
Ikraftträdande
Den föreslagna lagändringen föreslås träda i kraft den 1 
juli 1997.
Ekonomiska konsekvenser
Förslaget till lagändring innebär endast att 
Riksgäldskontoret ges möjlighet att erbjuda allmänheten 
inlåning på konto. Den följande 
konsekvensbeskrivningen förutsätter att kontoret väljer 
att utnyttja denna möjlighet.
Generellt gäller att ju fler aktörer som uppträder på 
en marknad, desto större är chansen till ett brett utbud 
av varor och tjänster av hög kvalitet, till 
konkurrenspressade priser. På inlåningsmarknaden 
betyder konkurrenspressade priser högre inlåningsräntor 
och lägre avgifter av olika slag. Bankmarknaden har 
under en lång period kännetecknats av en 
oligopolliknande struktur som till en del förstärktes 
genom bankkrisen samt genom de fusioner som skett 
under senare tid. Den negativa utvecklingen har 
emellertid motverkats av framväxten av en ny kategori 
banker som är mer specialiserade, s.k. nischbanker. 
Dessa banker använder sig av nya och mindre 
kostsamma distributionskanaler. Exempelvis har ett 
antal nya s.k. telefonbanker lyckats attrahera 
inlåningskunder genom att erbjuda förmånliga räntor. 
Regeringen ser positivt på denna utveckling. I det fall 
Riksgäldskontoret väljer att erbjuda allmänheten 
kortfristig inlåning tillkommer ytterligare en aktör som 
torde kunna bidra till att konkurrensen skärps till gagn 
för inlåningskunderna. 
Bankregleringen syftar till att främja 
betalningssystemets stabilitet och skydda 
konsumenterna. Det har ovan konstaterats att inget av 
dessa mål påverkas av förslaget. Inte heller torde 
förslaget innebära några effekter för 
Finansinspektionens verksamhet. 
Enligt de verksamhetsmål som ställts upp i 
regleringsbrevet för Riksgäldskontorets skall upplåning 
från hushållen endast bedrivas om kostnaderna för 
denna upplåning är förmånligare än upplåning på 
penning- och obligationsmarknaden. Regeringen 
förutsätter därför att nettoeffekten på statsbudgeten blir 
positiv.
6.5	Utgiftsområde 4
Rättsväsendet
B.	Åklagarväsendet
B 1.	Åklagarväsendet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 627 237 000 kronor.
Åklagarväsendet har en ansträngd ekonomisk 
situation. Som angavs i budgetpropositionen för år 1997 
beräknas den nya organisation som infördes den 1 juli 
1996 möjliggöra kostnadssänkningar. Dessa slår dock 
igenom fullt ut först år 1998 medan omorganisationen 
medför vissa initialkostnader under 1997. Enligt 
regeringens bedömning behöver åklagarväsendet en 
engångsvis anslagshöjning med 18 000 000 kronor för 
att klara övergångskostnaderna. Anslagshöjningen 
finansieras genom en indragning av medel på anslaget 
för kriminalvården. 
D.	Kriminalvården
D 1.	Kriminalvården
Justitieutskottet har begärt att regeringen ska redovisa 
hur de nya kraven på frivården till följd av den 
utvidgade försöksverksamheten med dels samhälls-
tjänst, dels intensivövervakning med elektronisk kontroll 
har beaktats ur resurssynpunkt (bet. 1996/97:JuU1).
Den 1 januari 1993 utvidgades försöksverksamheten 
med samhällstjänst till hela landet. Med anledning härav 
tillfördes frivården fr.o.m. budgetåret 1992/93 11,1 
miljoner kronor. Detta finansierades genom 
rationaliseringar inom kriminalvården. Under 1996 
avtjänade i medeltal 690 dömda samhällstjänst till en 
kostnad per dygn på ca 179 kronor. Kostnaderna för 
samhällstjänsten under 1996 har beräknats till ca 45 
miljoner kronor. De tillkommande kostnaderna för 
samhällstjänsten har finansierats genom att 
Kriminalvårdsstyrelsen har omfördelat medel inom 
kriminalvårdens ramanslag.
En tvåårig försöksverksamhet med 
intensivövervakning med elektronisk kontroll inleddes 
den 1 augusti 1994 inom Karlskoga, Luleå, Malmö 
Norra, Malmö Södra, Norrköpings och Sundsvalls 
frivårdsdistrikt. Under försöksperioden har 
fängelsestraff på högst två månader i vissa fall kunnat 
verkställas utanför anstalt i form av intensivövervakning 
med elektronisk kontroll. 
Försöksverksamheten har därefter förlängts till 
utgången av år 1998. Vidare har försöksverksamheten, 
från den 1 januari 1997, utvidgats till att avse hela 
landet samt till att omfatta fängelsestraff på högst tre 
månader. Frågan om att införa intensivövervakning med 
elektronisk kontroll i det ordinarie straffsystemet bereds 
för närvarande i Justitiedepartementet.
Bakgrunden till försöksverksamheten är intresset av 
att utveckla alternativ till fängelse och att det numera 
finns elektronisk övervakningsteknik som kan användas 
i det utvecklingsarbetet.
Det genomsnittliga antalet personer med 
intensivövervakning beräknas till ca 450. 
Dygnskostnaden, inklusive kostnader för teknisk 
utrustning, beräknas för närvarande till ca 450 kronor. 
Kriminalvårdsstyrelsen har mot denna bakgrund för 
1997 beräknat medelsbehovet för detta ändamål till ca 
66 miljoner kronor för löner, övriga personalkostnader 
och övriga driftskostnader. Kriminalvårdsstyrelsen har 
budgeterat ytterligare sex miljoner kronor för teknisk 
utrustning, drift av övervakningscentral m.m. Den 
utvidgade försöksverksamheten finansieras genom 
omfördelning av medel inom kriminalvårdens 
ramanslag.
Brottsförebyggande rådet fick i oktober 1996 i 
uppdrag av regeringen att utvärdera den utvidgade 
försöksverksamheten med intensivövervakning med 
elektronisk kontroll. Uppdraget ska delredovisas före 
september månads utgång 1997 och slutredovisas senast 
den 1 april 1999. I uppdraget ingår bl.a. att utvärdera 
de ekonomiska konsekvenserna av att det under 
försöksverksamheten varit möjligt att ersätta en 
anstaltsvistelse med intensivövervakning med 
elektronisk kontroll. 
6.6	Utgiftsområde 5
Utrikesförvaltning och 
internationell samverkan
E.	Övriga utrikespolitiska frågor
E 5.	Delegationen för översättning av EG:s 
	regelverk
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i 
statsbudgeten för innevarande budgetår.
Regeringens förslag: 
2 miljoner kronor anvisas som ett engångsbelopp för att 
täcka det beräknade underskottet i delegationens 
verksamhet.
Skälen för regeringens förslag: Delegationen för 
översättning av EG:s regelverk (Översättningsdele-
gationen) skall under en begränsad övergångstid bistå 
gemenskapens institutioner och andra organ med 
översättningar till svenska av EU-dokument. 
Verksamheten skall finansieras med avgifter. 
Delegationen redovisar dock för det senaste budgetåret 
1995/96 en kapitalförändring på 2 124 263 kronor. 
Huvudorsaken till den negativa kapitalförändringen är 
en misskalkylering av översättnings- och 
granskningstakten på dokumenten, sena betalningar som 
inkommer först under 1997, valutakursförluster på 
grund av kronförstärkning samt betydande 
räntekostnader beroende på sent utbetalda anslag. 
Underskottet, när Översättningsdelegationen upphör 
under året, beräknas bli mindre än den redovisade 
kapitalförändringen, på grund av ovannämnda 
inbetalningar under 1997.
Finansieringen av underskottet skall ske genom en 
indragning av sparade medel på anslaget A1. 
Regeringskansliet m.m. under utgiftsområde 1.
6.7	Utgiftsområde 6
Totalförsvar
B.	Vissa funktioner inom det civila försvaret
B 7.	Funktionen Telekommunikationer
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 152 886 000 kronor. 
Regeringen har i prop. (1996/97:61) Översyn av 
telelagen (1993:597) m.m. bedömt det som rimligt att 
teleoperatörerna bidrar till finansieringen av de åtgärder 
som bedöms som nödvändiga för att skydda det 
allmänna fasta telenätet mot sabotage och 
terroristangrepp i fred. Under förutsättning av 
riksdagens godkännande kommer fr.o.m. den 1 juli 
1997, en avgift att tas ut av vissa teleoperatörer. 
Regeringen beräknar att det sammanlagda avgiftsuttaget 
för år 1997 kommer att uppgå till 50 000 000 kronor. 
Då avgiften för teleberedskapen är en offentligrättslig 
avgift bör anslaget B 7 Funktionen 
Telekommunikationer bruttobudgeteras. Detta innebär 
att avgiften inbetalas till statsbudgetens inkomstsida och 
motsvaras av anslag på statsbudgetens utgiftssida. 
Anslagsnivån höjs fr.o.m. den 1 juli 1997 till 
202 886 000 kronor. Detta innebär i sin tur att 
utgiftsramen för utgiftsområde 6 under år 1997 höjs 
med 50 000 000 kronor. 
Hänsyn bör kunna tas vid eventuella över- eller 
underskott av avgifter vid fastställande av avgifts-nivå 
för operatörerna.
B 10. 	Funktionen Energiförsörjning 
De statliga beredskapsinsatserna inom 
energiförsörjningen syftar till att dels vidmakthålla och 
vidareutveckla handlingsberedskapen för att möta 
störningar i energiförsörjningen i säkerhetspolitiska 
kriser och i krig, dels minska känsligheten för 
störningar inom elförsörjningsområdet. I statsbudgeten 
för innevarande budgetår finns för detta ändamål 
uppfört ett ramanslag på 27 612 000 kronor. 
Regeringen har nyligen föreslagit nya regler om 
elberedskap (prop. 1996/97:86), vilka förutskickades i 
prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse Etapp 2. 
Huvudprincipen är att den som driver elproduktion, 
elhandel och nätverksamhet eller i vissa fall äger 
anläggningar för sådan verksamhet är skyldig att vidta 
åtgärder som beslutas med stöd av lagen. Beslutade 
åtgärder är med vissa undantag ersättningsberättigande. 
En offentligrättsligt reglerad avgift, elberedskapsavgift, 
föreslås för att finansiera kostnaderna för beslutade 
beredskapsåtgärder och för myndighetsutövningen enligt 
lagen. Avgifterna bör redovisas brutto på statsbudgeten. 
Innevarande års anslag till funktionen 
Energiförsörjning bör därför ökas med 100 000 000 
kronor. Det totala anslagsbeloppet blir därigenom 
127 612 000 kronor.
Under förutsättning av riksdagens godkännande av 
den föreslagna elberedskapslagen, föreslår regeringen 
att utgiftsökningen finansieras med avgiftsintäkter från 
elberedskapsavgiften. Det sammanlagda avgiftsuttaget 
för budgetåret 1997 föreslås bli 100 000 000 kronor. 
Detta förutsätter att utgiftsramen för utgiftsområde 6 för 
budgetåret 1997 höjs.
Elberedskapsavgiften skall enligt den föreslagna 
elberedskapslagen betalas av innehavare av 
nätkoncession enligt lagen (1902:71 s. 1), innefattande 
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar 
(ellagen). Regeringen, eller den myndighet regeringen 
bestämmer, får enligt den föreslagna elberedskapslagen 
meddela närmare föreskrifter om elberedskapsavgift. 
Intäkterna från elberedskapsavgiften skall tillföras 
statsbudgeten på särskild inkomsttitel. 
Åtgärder inom elförsörjningen bör kunna planeras 
långsiktigt. Principer för elberedskapens finansiering 
har nyligen föreslagits riksdagen. Regeringen föreslår 
att riksdagen bemyndigar regeringen att medge Svenska 
kraftnät att under budgetåret 1997 besluta om sådana 
åtgärder som innebär åtaganden under en femårsperiod. 
För budgetåret 1997 bör åtagandena uppgå till högst 
100 000 000 kronor. För budgetåren 1998-2001 bör 
åtagandena begränsas till 50 000 000 kronor om året.
6.8	Utgiftsområde 7 
Internationellt bistånd
B.	Samarbete med Central- och 
Östeuropa
B 2. 	Avsättning för förlustrisker vad avser 
	garantier för finansiellt stöd och 
	exportkreditgarantier
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett reservationsanslag på 15 000 000 
kronor samt ett statligt betalningsansvar i form av 
statsgarantier till ett belopp om 150 000 000 kronor.
De nordiska statsministrarna beslutade den 26 augusti 
l996 att upprätta en nordisk 
miljöinvesteringslåneordning (MIL) på 100 000 000 ecu 
(ca 830 000 000 kronor) vid Nordiska 
investeringsbanken (NIB) för att skapa förbättrade 
förutsättningar för finansiering av miljöprojekt i 
Nordens närområden. Förslaget förutsätter en 
hundraprocentig stats-garanti från de nordiska länderna 
varvid Sveriges andel blir 38,8 procent (ca 322 miljoner 
kronor) enligt den nordiska fördelningsnyckeln. 
Regeringen föreslog i proposition l995/96:222 
“Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 
2 000” att en miljölåneordning skulle inrättas i (NIB). 
Riksdagen gav sitt bifall till programmet för 
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt (l995/96 
FiU:15) i vilken miljölåneordningen ingick. Vidare 
föreslog regeringen att avsättning för den utökade 
ramen utgör 15 procent på ramen dvs. ca 50 000 000 
kronor. Avsättningen för ramen föreslås ske i 
budgetpropositionen för år l998 och för år l999.
Regeringen föreslår, utöver vad som föreslagits i 
prop. l996/97:1, att staten ikläder sig ett 
betalningsansvar på ytterligare 322 000 000 kronor för 
att uppfylla det statliga garantiåtagandet mot Nordiska 
investeringsbanken vilket innebär ett totalt åtagande på 
472 miljoner kronor.
6.9	Utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social 
omsorg
A. 	Hälsovård och sjukvård
Tandvårdsförsäkringen
Regeringens bedömning: Den s.k. självrisken i 
ersättningsbestämmelserna för vuxentandvård bör höjas 
från 700 kronor till 1 300 kronor fr.o.m. den 1 oktober 
1997.
Skälen för regeringens bedömning: I 
budgetpropositionen för år 1997 redovisade regeringen 
sin avsikt att införa en reviderad tandvårdstaxa fr.o.m. 
den 15 oktober 1996. Detta var ett första steg i 
förändringen av tandvårdsförsäkringen. Vidare 
aviserades ett andra steg som avsåg ett slopande av 
subventionerna i tandvårdsförsäkringen från den 1 
januari 1998, med undantag för ett ekonomiskt stöd till 
vissa s.k. särskilda patientgrupper. För detta ändamål 
avsåg regeringen att avsätta ett belopp på högst 1 000 
miljoner kronor avseende år 1998. 
Mot denna bakgrund tillsatte regeringen hösten 1996 
en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta ett förslag som 
utgick från att samtliga subventioner i 
tandvårdsförsäkringen skulle slopas fr.o.m. den 1 
januari 1998, med undantag för ett stöd till vissa s.k. 
särskilda patientgrupper. Arbetsgruppen redovisade 
nyligen sitt förslag om stödets omfattning och 
utformning och detta remissbehandlas för närvarande. 
Regeringen har beslutat att begränsa den tidigare 
aviserade besparingen inom tandvårdsförsäkringen den 
1 januari 1998 samt att behålla den nuvarande 
tandvårdstaxan även under år 1998. Med hänsyn till att 
utgiftsramen därmed blir högre än vad som tidigare 
avsetts måste dock ersättningsreglerna ändras. 
Regeringen anser att detta bör åstadkommas genom att 
den s.k. självrisken höjs från 700 till 1 300 kronor per 
behandlingsperiod. Denna förändring avses bli 
genomförd den 1 oktober 1997.
Fr.o.m år 1999 planerar regeringen en mer 
omfattande omstrukturering av tandvårdsförsäkringen. 
Införandet av ett särskilt ekonomiskt stöd till vissa 
särskilda patientgrupper utgör en viktig del av detta 
arbete. 
A 1. 	Sjukvårdsförmåner m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 15 637 000 000 
kronor. 
För att finansiera överskridandet av anslaget 
Kostnader för statlig assistansersättning anser 
regeringen att tandvårdsförsäkringen under år 1997 
skall grundas på en anslagsnivå som är 125 miljoner 
kronor lägre än vad som tidigare gällt för år 1997.
Regeringen anser mot denna bakgrund att 
ramanslaget A 1. Sjukvårdsförmåner m.m. skall 
minskas med 125 miljoner kronor.
B.	Omsorg om äldre och personer med 
funktionshinder
B 1.	Vissa statsbidrag inom äldre- och 
	handikappområdet
Från anslaget B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och 
handikappområdet utges statsbidrag som syftar till att 
bl.a. påskynda utvecklingen inom habiliteringen, 
rehabiliteringen och hjälpmedelsförsörjningen i landet 
samt att ge landstingen förutsättningar att bygga ut 
tolktjänsten för döva och dövblinda m.fl. Av bidraget 
för år 1997 på totalt 711,2 miljoner kronor utgår 425 
miljoner kronor till insatser för att utveckla habilitering 
och rehabilitering. Samtliga stimulansbidrag inom detta 
anslag upphör i och med utgången av år 1997.
Av den del av bidraget som utges för att utveckla 
habilitering och rehabilitering (425 miljoner kronor), 
lämnas 300 miljoner kronor till landstingen som 
stimulansbidrag till habilitering/rehabilitering och 125 
miljoner kronor till olika anordnare av habiliterings- och 
rehabiliteringsverksamhet. Socialstyrelsen fördelar och 
utbetalar bidragen.
Regeringen föreslår att anslaget för år 1997 
reduceras med totalt 300 miljoner kronor för att därmed 
uppgå till 411,2 miljoner kronor. Av den totala 
minskningen på 300 miljoner kronor avser 225 miljoner 
kronor delposten 1.1 Stimulansbidrag till 
habilitering/rehabilitering som är uppförd under 
anslagsposten 1 Bidrag till landstingen för vissa 
handikappinsatser år 1997. Återstående 75 miljoner 
kronor avser anslagsposten 2 Stimulansbidrag till 
specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och 
rehabiliteringsområdet under samma anslag.
Vissa frågor om personlig assistans
Bakgrund
Den statliga assistansersättningen, som infördes år 
1994,  är ett ekonomiskt stöd till personlig assistans för 
personer med stora funktionshinder. Utgiftsutvecklingen 
har underskattats, framförallt beroende på att behovens 
omfattning inte varit tillräckligt kända.
Från den 1 juli 1996 gäller vissa ändringar i 
lagstiftningen om assistansersättning. Dessa innebär 
bl.a. att gränsdragningen mellan personlig assistans och 
kommunala och landstingskommunala stödinsatser för 
funktionshindrade personer har blivit tydligare. Vidare 
har begreppet personlig assistans definierats i 
lagstiftningen. De ändrade reglerna har bedömts 
innebära att den årliga kostnaden för assistansersättning 
minskas med 215 miljoner kronor.
Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan staten 
och kommunerna kan innebära att det finns ekonomiska 
motiv för kommunerna att förskjuta kostnader till staten 
via assistansreformen. Det delade ansvaret och 
assistansersättningens konstruktion ger heller inte några 
incitament för att bedriva verksamheten 
kostnadseffektivt eftersom ansvaret för finansiering och 
verksamhet inte följs åt.
Vissa åtgärder måste dock vidtas för att uppnå bättre 
kostnadskontroll och vissa besparingar. Kostnaderna för 
den statliga assistansersättningen har nämligen inte 
minskat trots de förändringar som gäller sedan juli 
1996. Regeringen bedömer det därför nödvändigt att 
föreslå ytterligare förändringar. 
Assistansersättningen schabloniseras
Regeringens förslag: 
Assistansersättningen schabloniseras samt fastställs till 
ett visst belopp per timme fr.o.m. den 1 september 
1997. Om det föreligger särskilda skäl kan 
försäkringskassan efter ansökan medge att schablonen 
får överskridas med de godkända faktiska kostnaderna - 
dock högst med 12 procent. Förändringen innebär att 
utgifterna inom anslaget B 7. Kostnader för statlig 
assistansersättning minskas med 60 miljoner kronor år 
1997.
Skälen för regeringens förslag: Med nuvarande regler 
är assistansersättningen avsedd att täcka de verkliga 
kostnader som den enskilde har för sin assistans, dvs. 
lönekostnader samt kostnader för administration m.m. I 
de senare ingår t.ex. kostnader för bokföring och 
revision, lokaler, utbildning, rekrytering och 
omkostnader för assistenter. Enligt propositionen (prop. 
1992/93:159) Stöd och service till vissa 
funktionshindrade skall en vårdbiträdeslön vara 
utgångspunkt vid beräkning av assistentens 
lönekostnader. Riksförsäkringsverket har föreskrivit att 
ersättning därutöver skall lämnas för de beräknade 
administrationskostnaderna med ett schablonbelopp på 
högst 30 kronor per assistanstimme. 
Assistansersättningen lämnas med högst det belopp per 
timme som regeringen fastställer för varje år. Beloppet 
för år 1997 är 183 kronor.
Den genomsnittliga assistansersättningen som 
utbetalades per timme för år 1996 uppgick enligt 
Riksförsäkringsverket till ca 165 kronor. 
Ersättningsbeloppet är i genomsnitt lägst för 
funktionshindrade personer som själva är arbetsgivare 
för sina assistenter och högst för dem som anlitar 
kooperativ. För dem som anlitar kommunerna, genom 
vilka den övervägande andelen personlig assistans 
lämnas, är ersättningen i genomsnitt något högre än för 
dem som är egna arbetsgivare.
Assistansutredningen föreslog i betänkandet 
Kostnader för den statliga assistansersättningen (SOU 
1995:126) att assistansersättningen skulle schabloniseras 
och sänkas till 145 kronor per timme i 1995 års priser. 
Utredningen påpekade att den stora spännvidd som nu 
finns mellan olika arbetsgivare i allt väsentligt är en 
effekt av en mängd olika beräkningssätt från 
arbetsgivarnas sida. Utredningen påpekade även att 
beräkning, redovisning och kontroll av kostnaderna för 
assistansen har förorsakat de största administrativa 
svårigheterna vid tillämpningen av assistansreformen för 
såväl försäkringskassor som för arbetsgivare.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att en 
schablonisering av timersättningen skall införas fr.o.m. 
den 1 september 1997. Storleken på timersättningen bör 
föreskrivas i en förordning. Timersättningen bör enligt 
regeringens beräkningar bli 164 kronor.
Genom förändringen kommer assistansersättning att 
lämnas med ett visst bestämt belopp per timme 
oberoende av vilka kostnader för assistansen som den 
ersättningsberättigade faktiskt har haft. Den 
ersättningsberättigade behöver bara redovisa hur många 
assistanstimmar som har utförts för att erhålla 
assistansersättningen. Inom ramen för det fastställda 
beloppet får den assistansberättigade själv avgöra hur 
stor del av beloppet som skall användas till lön och 
andra anställningskostnader och hur mycket som skall 
användas till administration och andra kringkostnader. 
Om den ersättningsberättigade är i behov av en 
särskilt kvalificerad assistent, assistenter som behöver 
särskild utbildning eller dylikt, kan det undantagsvis 
förekomma att den fastställda ersättningsnivån är 
otillräcklig. Det införs därför en möjlighet för 
försäkringskassan att efter ansökan medge att det 
fastställda beloppet får överskridas - dock med högst 12 
procent. Många av dem som behöver flest 
assistanstimmar väljer att få sin assistans organiserad av 
brukarkooperativ. Bland dessa personer torde det finnas 
många som kan anföra särskilda skäl för högre 
ersättning. Den besparing som regeringen förutser 
genom den föreslagna förändringen kommer därmed att 
främst hänföra sig till vissa av de stora assistans-
anordnarna i första hand kommunerna. Detta bedöms 
rimligt, då bland annat Assistansutredningen visat att det 
förekommer viss överkompensation vad gäller 
administrationskostnaderna.
Fördelen med förändringen är att administrationen 
förenklas såväl för anordnaren som försäkringskassan. 
Därmed frigörs resurser som kan komma de 
assistansberättigade till del.
Det innebär vissa svårigheter att kostnadsberäkna den 
regeländring som föreslås. Regeringen har för avsikt att 
noga följa resursutvecklingen och återkomma till frågan 
vid ett senare tillfälle om regeländringen leder till 
oförutsedda resursbehov.
Regeringen beräknar att införandet av en 
schabloniserad och sänkt timersättning fr. o. m. den 1 
september 1997 innebär en besparing på den statliga 
assistansersättningen med ca 60 miljoner kronor för 
innevarande budgetår. Helårseffekten beräknas till 180 
miljoner kronor.
Kommunalt finansieringsansvar för delar av 
assistansersättningen
Regeringens bedömning: Kommunerna skall fr.o.m. 
den 1 november 1997 ha finansieringsansvaret för de 
första 20 assistanstimmarna per vecka för alla personer 
som uppbär assistansersättning. Ett förslag om detta 
avses läggas fram för riksdagen i en proposition i maj 
månad år 1997.
Skälen för regeringens förslag: Kommunen beslutar 
om och finansierar insatsen personlig assistans för 
personer som har ett assistansbehov upp t.o.m. 20 
timmar per vecka. Om behovet är större än 20 timmar 
per vecka kan den enskilde ansöka hos 
försäkringskassan om statlig assistansersättning enligt 
lagen om assistansersättning (LASS). Om ansökan 
beviljas betalar staten kostnaden från den första 
assistanstimman.
Det ursprungliga förslaget till assistansersättning 
utarbetades av 1989 års handikapputredning och 
presenterades i betänkandet (SOU 1991:46) Handikapp 
- Välfärd - Rättvisa. Förslaget innebar att kommunen 
skulle  besluta om och bekosta de första 20 
assistanstimmarna per vecka. Om behovet översteg 20 
timmar per vecka skulle den enskilde hos 
försäkringskassan kunna ansöka om assistansersättning 
för att täcka kostnaderna för assistans fr. o. m. den 21:a 
timman per vecka. Ett syfte med denna uppdelning var 
att kommunen, som alltid har ett basansvar, genom 
förslaget skulle avlastas höga kostnader för stödinsatser.
Flertalet remissinstanser ansåg att endast en 
huvudman borde vara ansvarig för beslut om och 
administration av personlig assistans. När det gäller 
finansieringen av verksamheten var remissopinionen 
mer splittrad. I propositionen (prop. 1992/93:159) Stöd 
och service till vissa funktionshindrade föreslog 
regeringen  den nu gällande ordningen. Riksdagen 
beslutade i enlighet med regeringens förslag.
I april 1995 beslutade regeringen att tillkalla en 
särskild utredare för att se över finansiering och 
regelsystem för den statliga assistansersättningen med 
uppgift att redovisa förslag till alternativa åtgärder som 
kunde leda till att kostnadsutvecklingen begränsades och 
att kostnadskontrollen förbättrades. 
Utredningen antog namnet Assistansutredningen och 
redovisade i betänkandet (SOU 1995:126) Kostnader för 
den statliga assistansersättningen en rad förslag. 
Utredningen skrev bl.a. följande:
"Ett förslag som framförts är att försäkringskassan skall 
debitera kommunen för de första 20 timmarna för 
samtliga personer med assistansersättning. Statens 
kostnader på assistansanslaget skulle då minska med 
cirka 1 000 miljoner kronor.
Fördelen med alternativet är framför allt att det 
innebär minskade ekonomiska motiv för kommunerna 
att dels försöka påverka bedömningen av 
assistansbehovet för den enskilde så att detta överstiger 
20 timmar per vecka, dels omdefiniera andra insatser 
till personlig assistans.
Nya åligganden för kommunerna skall dock räknas 
in i besparingskravet i enlighet med finansierings-
principen. Den avgörande nackdelen är därför, enligt 
utredarens bedömning, att kostnaderna endast flyttas 
från staten till kommunerna och att det därför inte sker 
någon nettobesparing”.
Utredningen framhöll vidare att om 
huvudmannaskapet även i fortsättningen skulle delas 
mellan stat och kommun bör kommunerna göras 
betalningsskyldiga för de första 20 timmarna för att 
motverka framtida oönskade kostnadsförskjutningar.
Assistansutredningens betänkande remissbehandlades 
inte. Synpunkter på betänkandet och i frågan i övrigt 
inhämtades på annat sätt.
I regeringens proposition (prop. 1995/96:146) Vissa 
frågor om personlig assistans behandlades inte det nu 
aktuella förslaget. Men såväl 1989 års 
handikapputredning som Assistansutredningen har 
framhållit att kommunerna bör ha det grundläggande 
basansvaret för personlig assistans. Regeringen delar 
denna ståndpunkt och anser att finansieringen av 
assistansersättningen måste utformas så att den 
stimulerar kommunerna till att pröva behovet av 
stödinsatser enbart utifrån den enskildes situation, 
förhållanden och behov. Det skall inte finnas 
ekonomiska incitament för kommunerna att omdefiniera 
behov av andra insatser till personlig assistans. 
Kommunerna bör också stimuleras till att bygga ut bra 
och mindre kostsamma alternativ till personlig assistans. 
Regeringen anser därför att kommunerna alltid bör 
bekosta de 20 första assistanstimmarna per vecka, 
medan staten via assistansersättningen bekostar de 
timmar som överstiger 20. 
Ett förslag med denna innebörd medför ökade 
kostnader för kommunerna, vilka enligt finansie-
ringsprincipen skall kompenseras. Regeringen har för 
avsikt att under maj månad inkomma till riksdagen med 
ett förslag med denna inriktning. Förändringen skall 
enligt regeringens mening träda i kraft den 1 november 
1997 och innebär att utgifterna inom anslaget B 7. 
Kostnader för statlig assistansersättning år 1997 
reduceras med 65 miljoner kronor.
B 6.	Bilstöd till handikappade
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 343 944 000 kronor.
Anslaget skall enligt regeringens bedömning 
reduceras med 130 000 000 kronor för att därmed 
uppgå till 213 944 000 kronor.
Bilstöd lämnas i form av grundbidrag, inkomstprövat 
anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag.  Sedan den 1 
juli 1995 kan under vissa förutsättningar också bidrag 
till körkortsutbildning lämnas till den som beviljats 
bilstöd. 
Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) 
om handläggning av ärenden om bilstöd till 
handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd 
till handikappade.
Utgiftsbelastningen påverkas främst av 
personkretsens omfattning, inkomstutvecklingen, 
utvecklingen av fordonspriser och 
anpassningskostnader. Under senare år har anslaget inte 
utnyttjas i sin helhet. En förklaring till detta kan vara att 
stödet numera inte är tillräckligt omfattande för att i och 
för sig stödberättigade personer skall ha råd att köpa bil.
Den nya anslagsnivå som regeringen nu föreslår 
motsvarar utnyttjandegraden av anslaget under 
budgetåret 1995/96 beräknat på en 12 månadersperiod.
Samtidigt som bilstödet inte utnyttjats fullt ut har 
kostnaderna för den statliga assistansersättningen 
överskridits med 290 000 000 kronor budgetåret 
1995/96. Enligt regeringens mening bör detta 
överskridande delvis finansieras genom besparingen i 
bilstödet.
B 7.	Kostnader för statlig assistansersättning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 3 663 000 000 
kronor. 
Enligt prognos kommer beloppet att överskridas med 
600 miljoner kronor. Från föregående budgetår finns ett 
överskridande på 290 miljoner kronor. För att 
finansiera överskridandet har regeringen i denna 
proposition föreslagit utgiftsminskningar inom 
utgiftsområdet utöver dem som avser 
assistansersättningen. De utgiftsminskningar som avses 
är förändringar i tandvårdsförsäkringen, reducering av 
statsbidraget inom äldre- och handikappområdet samt 
bilstödet till handikappade.
Regeringen anser mot denna bakgrund att 
ramanslaget B 7. Kostnader för personlig 
assistansersättning skall ökas med 475 miljoner kronor 
för att därmed uppgå till 4 138 miljoner kronor för år 
1997
C. 	Åtgärder för barn, socialt 
behandlingsarbete samt alkohol- och 
drogpolitik
Alkohol- och drogpolitiska åtgärder
Regeringens förslag: 
För att kunna understödja ett mer långsiktigt alkohol- 
och drogförebyggande arbete och dessutom ha den 
handlingsberedskap som kan behövas föreslår 
regeringen att riksdagen till olika alkohol- och 
drogpolitiska åtgärder anvisar ett ramanslag på 
30 000 000 kronor.
Bakgrund
Förutsättningarna att bedriva en traditionell svensk 
alkoholpolitik har ändrats i och med det svenska EU-
inträdet. Ändrade regler för införsel av alkohol och 
avskaffandet av monopolen för tillverkning, import 
och partihandel av alkoholdrycker reser krav på en 
förnyelse av alkoholpolitiken. Det föreligger 
dessutom risk för ytterligare förändringar av 
nuvarande monopol- och partihandelsregler med 
anledning av den förestående prövningen av det 
svenska detaljhandelsmonopolet i EG-domstolen.
Gränshandeln i södra Sverige av framför allt danskt 
starköl antog under 1996 så stora proportioner att det 
enligt regeringens bedömning var nödvändigt att vidta 
motverkande åtgärder. Mot denna bakgrund ändrades 
enligt regeringens förslag till Reviderad finansplan, 
m.m. (Prop. 1996/97:1) skattesatserna på öl och starköl 
på så sätt att en enhetlig skattesats infördes för öl med 
en alkoholhalt överstigande 2,8 volymprocent. Den nya 
ölskattesatsen höjde priset på folköl överstigande 2,8 
volymprocent med ca 8 procent och sänkte priset på 
starköl med ca 17 procent. För att finansiera denna 
skattesänkning höjdes spritskatten med ca 2 procent och 
tobaksskattesatserna med 7,9 procent. Dessa 
skatteförändringar innebar dock en överfinansiering 
med 30 miljoner kronor som motiverades av ökade 
behov av alkohol- och drogförebyggande insatser.
Skälen för regeringens förslag: Eftersom 
prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel framöver 
troligen kommer att försvagas så kommer de 
förebyggande insatserna att bli än viktigare för att kunna 
motverka alkoholmissbrukets utbredning. Information, 
opinionsbildning och andra alkoholförebyggande 
insatser, framför allt på lokal och regional nivå, får 
därför en ökad betydelse i ansträngningarna att förändra 
dryckesvanorna i vårt land. 
Regeringen avser därför att med en lokal och 
regional kraftsamling av insatserna förstärka det 
alkohol- och drogförebyggande arbetet. Socialministern 
har bl.a. mot denna bakgrund under eget 
ordförandeskap inrättat en nationell ledningsgrupp för 
alkohol- och drogförebyggande insatser. 
6.10	Utgiftsområde 13
Ekonomisk trygghet vid 
arbetslöshet
Totalt för utgiftsområdet föreslås i tilläggsbudgeten för 
statsbudgeten 1997 utgiftsökningar på 5 453 000 000 
kronor.
A.	Ersättning vid arbetslöshet
A1. Bidrag till arbetslöshetsersättning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 34 088 334 000 
kronor.
Det svåra läget på arbetsmarknaden ställer krav på 
kraftfulla insatser från statsmakternas sida. För 
innevarande budgetår bedömer regeringen att den öppna 
arbetslösheten kommer att ligga på 7,9 procent vilket 
överstiger den bedömning som gjordes i 
budgetpropositionen med 1 procentenhet. Detta betyder 
att anslagsnivån måste justeras upp. Anslagsnivån bör 
dock även justeras med anledning av de förslag som 
kommer att lämnas i det följande under utgiftsområde 
13 och 14 samt med anledning av prop. 1996/97:107 En 
allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring.
Regeringen avser att vidta åtgärder under budgetåret 
1997 vilka skall öka det lokala inflytandet och 
effektivisera arbetsmarknadspolitiken. Syftet med 
överbryggningen är att öka sysselsättningen, motverka 
den kommunala sysselsättningsminskningen och sänka 
arbetslösheten. 
Flera av regeringens förslag berör anslaget för 
Bidrag till arbetslöshetsersättning. Regeringens avsikt är 
att använda arbetslöshetsersättningen mer aktivt, vilket 
innebär att ersättning under vissa förutsättningar bör 
kunna lämnas även vid andra situationer än vid öppen 
arbetslöshet. 
Totalt för verksamhetsområdet föreslås i 
tilläggsbudgeten för statsbudgeten 1997 utgiftsökningar 
på 5 453 miljoner kronor.
Konsekvenser av propositionen om 
en allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring
I propositionen om en allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107), som 
nyligen presenterades, föreslår regeringen en rad 
förändringar av arbetslöshetsersättningen. Förslagen får 
konsekvenser under innevarande budgetår för följande 
utgiftsområden: 13 Ekonomisk trygghet vid 
arbetslöshet, 14 Arbetsmarknad och arbetsliv och 15 
Studiestöd. Förslagen innebär såväl inkomstökningar 
som utgiftsökningar och utgiftsminskningar.
Utgiftsökningar
Utgifterna under anslaget ökar till följd av att 
regeringen i propositionen om en allmän och 
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring föreslår att 
ersättningsnivån skall höjas från 75 till 80 procent från 
och med den 29 september 1997. Utgiftsökningen till 
följd av höjningen av ersättningsnivån beräknas till 179 
miljoner kronor på utgiftsområde 13 för budgetåret 
1997. Utgiftsökningarna för övriga förslag i 
propositionen beräknas till 6 miljoner kronor på 
utgiftsområde 13 under budgetåret 1997. För 
utgiftsområde 14 är motsvarande utgiftsökning 60 
miljoner kronor och inom utgiftsområde 15 är ökningen 
46 miljoner kronor.
Inkomstökningar och utgiftsminskningar
Enligt regeringens förslag finansieras utgiftsökningarna i 
propositionen om en allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring främst genom en höjd 
finansieringsavgift och genom ett uppstramat 
arbetsvillkor. Regeringen har föreslagit att dessa 
förändringar skall införas från och med den 1 juli 1997. 
Regeringen beräknar inkomsten av den höjda 
finansieringsavgiften till 440 miljoner kronor under 
budgetåret 1997, vilket redovisas under inkomsttitel 
2525. Det innebär lägre inkomster än vad som 
beräknades av finansutskottet under hösten 1996 (bet. 
1996/97:FiU1). 
Effekten av det förändrade arbetsvillkoret beräknas 
till 242 miljoner kronor på utgiftsområde 13 under 
budgetåret 1997. Regeringen har också föreslagit en rad 
andra regelförändringar i arbetslöshetsersättningen i 
propositionen om en allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring, vilka sammantaget minskar 
utgifterna på utgiftsområde 13 med 216 miljoner kronor 
under budgetåret 1997.  Inom utgiftsområde 14 är 
motsvarande utgiftsminskningar 81 respektive 38 
miljoner kronor. Inom utgiftsområde 15 beräknas 
utgiftsminskningarna till 4 miljoner kronor.
Anslagskonsekvenser
Vid behandlingen av budgetpropositionen  beslutade 
riksdagen att skjuta på ikraftträdandet av beslut om 
förändringar i arbetslöshetsersättningen som riksdagen 
fattade den 12 juli 1997 med anledning av förslag i 
sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222).
De uppskjutna förändringarna i 
arbetslöshetsersättningen innebar att utgifterna på 
anslaget ökade under budgetåret 1997. Riksdagen 
föreslog att den ökade kostnaden skulle finansieras via 
en höjning av finansieringsavgiften. 
Finansieringsavgiften påverkar inte anslagen då 
inkomsten redovisas på en inkomsttitel. Detta innebar 
att totalt 1 155 miljoner kronor tillfördes de berörda 
anslagen i budgetpropositionen, varav 924 miljoner 
kronor tillfördes anslaget för Bidrag till 
arbetslöshetsersättning och 231 miljoner kronor 
tillfördes anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 
under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Den i prop. 1996/97:107 föreslagna höjningen av 
finansieringsavgiften motsvarar inte hela det tillförda 
beloppet och regeringen har därför föreslagit ytterligare 
utgiftsminskningar i propositionen. Det innebär att en 
del av de medel som tillfördes anslagen genom 
riksdagens nyss nämnda beslut skall föras bort. 
Utgiftsområde 13 bör justeras ned med 273 miljoner 
kronor för budgetåret 1997 till följd av regeringens 
förslag i prop. 1996/97:107, utgiftsområde 14 med 58 
miljoner kronor och utgiftsområde 15 justeras upp med 
42 miljoner kronor. 
Trots omfattande besparingar är förslaget 
underfinansierat med 243 miljoner kronor i förhållande 
till den ursprungligen beräknade besparingen i 
sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222). 
Regeringen kommer nu att föreslå att detta underskott 
finansieras genom en ändring av nivån på 
utbildningsbidragen för personer som inte har rätt till 
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen respektive 
kontant arbetsmarknadsstöd. 
Stimulansersättning vid offentligt tillfälligt 
arbete för äldre arbetslösa
Enligt budgetpropositionen skall sökande som deltar i 
den arbetsmarknadspolitiska åtgärden offentligt tillfälligt 
arbete få en stimulansersättning om 45 kronor per dag. 
Kostnaden för stimulansersättningen beräknas till 59 
miljoner kronor för budgetåret 1997. Vid beräkningen 
av anslaget i budgetpropositionen beaktades inte denna 
kostnad. Regeringen anförde då att den skulle 
återkomma med förslag till finansiering av 
stimulansersättningen vid ett senare tillfälle. 
Regeringen beräknar nu att ytterligare 59 miljoner 
kronor bör tillföras anslaget under budgetåret 1997 till 
följd av beslutet om att införa stimulansersättningen.
Regeringen kommer att under utgiftsområde 14 
föreslå att denna ersättning skall finansieras via den nyss 
nämnda förändringen av utbildningsbidragen för de 
personer som saknar rätt till arbetslöshetsersättning eller 
kontant arbetsmarknadsstöd.
Det har rått viss oklarhet om reglerna om 
avstängning från rätten till arbetslöshetsersättning i 
samband med offentligt tillfälliga arbeten för äldre 
arbetslösa. Avstängningsreglerna är lika för de olika 
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. 
Regeringen vill framhålla vikten av att dessa regler 
tillämpas likformigt och konsekvent samt att 
tillämpningen inte leder till att personer kan avböja att 
delta i en viss arbetsmarknadspolitisk åtgärd och i stället 
få arbetslöshetsersättning.
En aktiv och flexibel användning av 
arbetslöshetsförsäkringen
Enligt regeringens mening bör det nu prövas att i viss 
begränsad omfattning använda arbetslöshetsförsäkringen 
för andra situationer än vid öppen arbetslöshet.
Aktivare användning av arbetslöshetsersättningen
Regeringens förslag: 
I lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen 
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd införs en 
bestämmelse om att regeringen får föreskriva att 
arbetslöshetsersättning som försöksverksamhet får 
lämnas till personer som redan får ersättning enligt 
nämnda lagar, trots att de då inte är arbetslösa och står 
till arbetsmarknadens förfogande. Tid då en sökande 
deltar i projekt som finansieras i denna ordning skall 
vara tillgodoräkningsbar vid återkvalificering till 
arbetslöshetsersättning. Ersättningsdagarna under den 
aktuella verksamheten skall inte ingå i 
ersättningsperioden. Förslaget gäller från och med den 
1 juli 1997 till utgången av december 1998. 
Försöksverksamheten omfattar en total volym på högst 
500 miljoner kronor år 1997 och högst 1 000 miljoner 
kronor år 1998.
Skälen för regeringens förslag: För närvarande 
utbetalas ca 35 miljarder kronor per år från 
arbetslöshetskassorna i ersättning till arbetslösa 
medlemmar. Härtill kommer ca 2 miljarder kronor i 
kontant arbetsmarknadsstöd.
För att bl.a. öka det lokala inflytandet i 
arbetsmarknadspolitiken föreslås nu regeringen få ett 
bemyndigande att under en begränsad tidsperiod 
använda medel för arbetslöshetsersättning på ett mer 
aktivt sätt.
Enligt gällande regler skall den som får ersättning, 
förutom att vara arbetslös, stå till arbetsmarknadens 
förfogande vilket innebär att det i princip inte får finnas 
något som hindrar personen från att ta erbjudet lämpligt 
arbete. Detta innebär i praktiken att den arbetslöse 
under ersättningstiden inte får ägna sig åt någon annan 
verksamhet än att aktivt söka arbete för att kunna få 
ersättning. En viss begränsad möjlighet att delta i 
utbildning med bibehållen arbetslöshetsersättning finns 
dock.
Denna restriktiva ordning i fråga om rätten att 
sysselsätta sig när man får ersättning är enligt 
regeringens mening i vissa fall kontraproduktiv. Den 
kan passivisera i stället för att främja en återgång till 
arbetsmarknaden. Därigenom kan allt eftersom tiden 
går den arbetslöses anställningsbarhet komma att 
minska.
Möjlighet bör därför skapas för att på försök 
använda arbetslöshetsersättningen på ett mer aktivt sätt. 
Ersättning bör enligt regeringens mening i viss 
begränsad omfattning kunna lämnas även i andra 
situationer än vid öppen arbetslöshet. Exempel på 
sådana situationer är praktik som inte ryms inom de 
vanliga praktiksystemen och ökade möjligheter till 
utbildning. Försöksverksamheten skall också ge ett 
större utrymme för olika lokala initiativ, vilket ökar det 
lokala inflytandet i arbetsmarknadspolitiken.
Regeringen bör således ges en möjlighet att inom en 
viss begränsad ram på försök medge undantag från de 
bestämmelser i lagen (1973:370) om 
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om 
kontant arbetsmarknadsstöd samt i den av regeringen 
föreslagna (prop. 1996/97:107) lagen (1997:000) om 
arbetslöshetsförsäkring som förhindrar att 
arbetslöshetsersättningen används på ett mer aktivt sätt. 
Rätten att medge undantag bör skrivas in i de nämnda 
lagarna. Avsikten är att regeringen skall medges 
möjlighet att tillåta att för särskilda projekt undantag 
görs som innebär att arbetslöshetsersättning som 
försöksverksamhet får lämnas till personer som redan 
får ersättning enligt nämnda lagar, trots att då de inte är 
arbetslösa och står till arbetsmarknadens förfogande. 
Bemyndigandet gäller således endast 
ersättningsberättigade personer som redan uppbär 
ersättning. Personer med en svagare ställning på 
arbetsmarknaden såsom ungdomar, långtidsarbetslösa, 
äldre, arbetshandikappade och utomnordiska 
medborgare skall prioriteras.
Denna ordning bör gälla för en försöksverksamhet 
från och med den 1 juli 1997 till utgången av december 
1998. Försöksverksamheten får omfatta en sammanlagd 
summa av  arbetslöshetsersättning till deltagarna i 
verksamheten som totalt uppgår till högst 500 miljoner 
kronor för 1997 och högst 1 000 miljoner kronor under 
1998.
Projekten får inte medför konkurrenssnedvridningar. 
De får heller inte leda till undanträngning av ordinarie 
arbetstillfällen. Vidare får projekten inte medföra några 
inlåsningseffekter. Projekt skall kunna komma ifråga på 
hela arbetsmarknaden.
Ersättningen skall beräknas enligt normala regler och 
ersättningsdagarna under den aktuella verksamheten 
skall inte ingå i ersättningsperioden. Verksamheten skall 
betraktas som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Genom 
deltagande  i försöksverksamheten återkvalificerar sig 
projektdeltagarna för nya ersättningsperioder. Åtgärden 
skall bedrivas på heltid.
Försöksverksamheten skall utvärderas. Av särskilt 
intresse är därvid försöksverksamhetens resultat med 
avseende på ökad anställningsbarhet och placeringar 
efter deltagande i försöksverksamhet på den reguljära 
arbetsmarknaden. Vidare skall projekten utvärderas 
med avseende på eventuella undanträngnings- och 
inlåsningseffekter.
Förslaget föranleder ändringar i lagen (1973:370) om 
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om 
kontant arbetsmarknadsstöd samt i av regeringen 
föreslagna (prop. 1996/97:107) lagen (1997:000) om 
ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring 
och i lagen (1997:000) om ändring i lagen (1973:371) 
om kontant arbetsmarknadsstöd samt slutligen i lagen 
(1997:000) om arbetslöshetsförsäkring. Lagförslag har 
upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. 
Resursarbeten 
Regeringens förslag:
Arbetstagarorganisationer och arbetsgivare på en 
arbetsplats inom stat, kommuner, landsting, kyrkliga 
kommuner och de allmänna försäkringskassorna kan 
komma överens om att inrätta resursarbeten inom alla 
yrkeskategorier. Till dessa arbeten kan 
långtidsarbetslösa personer som får 
arbetslöshetsersättning tas in som en extra resurs i det 
ordinarie arbetet i syfte att åstadkomma kvalitetshöjande 
insatser. De anvisade skall delta i åtgärden på heltid och 
ha rätt till arbetslöshetsersättning. Under minst 10 
procent av tiden i åtgärden skall de anvisade vara aktiva 
som arbetssökande. En anvisning får omfatta högst sex 
månader med möjlighet till förlängning till nio månader. 
Som motprestation förbinder sig arbetsgivaren att täcka 
alla kortare vikariatsbehov som uppstår med dessa 
arbetslösa. Arbetsgivaren tillåts komplettera 
ersättningen så att den högst uppgår till 90 procent av 
den dagpenninggrundande inkomsten, dock till högst 
620 kronor per dag till och med den 28 december 1997 
och till högst 638 kronor därefter. 
Verksamheten skall vara en försöksverksamhet och 
pågå under tiden den 1 juli 1997 till utgången av 
december 1998.
Deltagande i resursarbete skall likställas med 
deltagande i arbetsmarknadsutbildning vid tillämpning 
av arbetslöshetsförsäkringens bestämmelser om 
tillgodoräkningsbar tid och om avstängning från rätt till 
ersättning.
Regeln om samordning mellan 
arbetslöshetsersättning och ersättning från annan än 
arbetslöshetskassa skall inte gälla i detta fall.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen beviljade i 
december 1995 medel till ett arbetsmarknadspolitiskt 
försöksprojekt inom vård och omsorg. Det har bedrivits 
i samverkan med Svenska kommunalarbetareförbundets 
sektion i Kalmar, Länsarbetsnämnden i Kalmar län och 
Kalmar kommun. Arbetsgivaren, Kalmar kommun,  
har fått möjlighet att utöver en lägsta nivå på 
bemanningen på en arbetsplats höja nivån på den 
kommunala servicen genom att ta in arbetslösa som en 
extra resurs i det reguljära arbetet. I gengäld har 
arbetsgivaren åtagit sig att täcka alla vikariatsbehov som 
understiger 14 dagar inom det område det gäller med 
arbetslösa.
Preliminära bedömningar visar att projektet har haft 
positiva effekter. Genom att de arbetslösa redan finns på 
arbetsplatsen och känner till rutiner och övrig personal 
har det varit smidigt att låta dem utan dröjsmål gå in på 
de vikariatsarbetsuppgifter som har uppstått. Under 
vikariatet bryts arbetslösheten och vikarien uppbär 
avtalsenlig lön. I genomsnitt har de arbetslösa haft 
vikariatstjänstgöring under drygt hälften av den tid de 
deltagit i projektet, vilket medfört en minskning av 
utbetalning från berörda arbetslöshetskassor. En fördel 
med verksamheten är att även de deltidsarbetslösa får 
chans att fylla upp sin arbetstid till heltid.
Genom att arbetstagarorganisationerna och 
arbetsgivaren tillsammans återkommande kommer 
överens om grundbemanningen på arbetsplatsen 
minskar risken för att åtgärden skulle undantränga 
reguljära arbetstillfällen. Högskolan i Växjö utvärderar 
verksamheten och kommer att lämna en slutrapport den 
1 juli 1997.
Regeringen föreslår nu att på basis av erfarenheterna 
från detta projekt införa en tillfällig lag om 
resursarbeten i offentlig verksamhet. Denna 
försöksverksamhet skall pågå i hela landet och bedrivas 
från och med den 1 juli 1997 intill utgången av 
december år 1998. Långtidsarbetslösa som uppbär 
arbetslöshetsersättning enligt lagen (1973:370) om 
arbetslöshetsförsäkring eller enligt lagen (1973:371) om 
kontant arbetsmarknadsstöd kan delta i åtgärden. Från 
och med år 1998 bör detta avse långtidsarbetslösa som 
uppbär ersättning enligt den föreslagna nya lagen om 
arbetslöshetsförsäkring. 
De anvisade skall delta i den arbetsmarknadspolitiska 
åtgärden på heltid. 10 procent av tiden bör dock 
användas till att söka arbete. Deltagare i 
försöksverksamhet har rätt till arbetslöshetsersättning. 
Denna skall benämnas utbildningsbidrag. Arbetsgivaren 
tillåts komplettera ersättningen så att den högst uppgår 
till 90 procent av den dagpenninggrundande inkomsten, 
dock till högst 620 kronor per dag till och med den 28 
december 1997 och till högst 638 kronor därefter. 
Regeln om samordning mellan arbetslöshetsersättning 
och ersättning från annan än arbetslöshetskassa i lagen 
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och i den 
föreslagna lagen (1997:000) om arbetslöshetsförsäkring 
skall inte gälla i detta fall.
Resursarbete är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och 
den omständigheten att arbetsgivaren bidrar till 
ersättning till den enskilde ändrar ej detta förhållande. 
Regeringen avser att i samråd med fackliga 
organisationer överenskomma om den detaljerade 
utformningen av detta genom kollektivavtal mellan 
berörda parter eller genom en ordning som innebär att 
anordnaren till staten inbetalar den extra ersättningen 
som därefter utbetalas tillsammans med 
arbetslöshetsersättningen av berörd arbetslöshetskassa. 
En anvisning till resursarbete får omfatta högst sex 
månader med möjlighet till förlängning till nio månader. 
Personer som anvisats till resursarbete skall inte anses 
som arbetstagare under den tid de deltar i åtgärden utom 
såvitt gäller vissa regler i  arbetsmiljölagen. I 
klargörande syfte bör detta slås fast i en särskild lag om 
försök med resursarbeten i offentlig verksamhet. I lagen 
bör vidare fastslås att den tid i resursarbete som 
berättigar till utbildningsbidrag bör anses som jämställd 
tid och således kunna kvalificera för ytterligare 
ersättningsperioder samt att avstängning från rätt till 
ersättning kan ske om en arbetslös avböjer en anvisning 
om att delta i verksamheten med resursarbete.
Stat, kommuner, landsting, kyrkliga kommuner och 
de allmänna försäkringskassorna  bör ha rätt att vara 
anordnare under förutsättning att anordnaren och berörd 
arbetstagarorganisation gemensamt ansöker om att få 
delta i projektet. De skall vara överens om vilka 
arbetsuppgifter det gäller, hur många personer på 
arbetsplatsen som skall omfattas av verksamheten, 
antalet ordinarie arbetstagare som måste finnas på 
arbetsplatsen i form av grundbemanning och att 
arbetsgivaren skall erbjuda deltagarna de lämpliga 
vikariat som senare kan uppkomma. 
Arbetsförmedlingsnämnden i kommunen eller 
motsvarande nämnd skall sedan pröva ansökningen. 
Förslaget föranleder en lag om resursarbete och, till 
följd av förslaget till ny lag om arbetslöshetsförsäkring 
(prop.1996/97:107), en lag om ändring i lagen om 
resursarbete. Förslagen faller inom Lagrådets 
granskningsområde. Förslagen överensstämmer i 
huvudsak med lagen (1995:705) om 
arbetsplatsintroduktion, lagen (1996:869) om 
arbetslivsutveckling och med lagen (1996:870) om 
offentligt tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa. De får 
därför sägas vara av sådan beskaffenhet att Lagrådets 
hörande skulle sakna betydelse. Lagförslag har 
upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet.
Åtgärden kommer att utvärderas med avseende på 
bland annat sysselsättningseffekter, undanträngning och 
inlåsning. En lägre öppen arbetslöshet och därmed lägre 
utgifter för arbetslöshetsersättning under anslaget Bidrag 
till arbetslöshetsersättning under utgiftsområde 13 bidrar 
till åtgärdens finansiering. För finansieringen svarar 
även den ändring av utbildningsbidragen för personer 
som inte har rätt till ersättning från 
arbetslöshetsförsäkringen respektive kontant 
arbetsmarknadsstöd som föreslås under utgiftsområde 
14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Tillfällig avgångsersättning
Regeringens förslag: 
Helt arbetslösa personer som fyllt 60 år men inte 65 år 
skall mellan den 1 juli och den 31 december 1997 
erbjudas att få arbetslöshetsersättning, som skall 
benämnas tillfällig avgångsersättning, fram till dess de 
uppnår pensionsåldern utan krav på aktivt arbetssökande 
eller annan aktivitet. Ett villkor skall vara att den 
arbetslöse fått arbetslöshetsersättning eller deltagit i en 
arbetsmarknadspolitisk åtgärd under minst 12 månader 
under tiden från och med den 1 januari 1996 till den 15 
april 1997. Det skall inte finnas möjlighet att erhålla 
tillfällig avgångsersättning samtidigt med inkomst av 
arbete.
Skälen för regeringens förslag: Många äldre personer 
som varit inskrivna vid förmedlingen under längre 
perioder har svårt att återgå till den reguljära  
arbetsmarknaden. Samtidigt kräver dessa individer stora 
resurser vid arbetsförmedlingen i form av personal och 
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen föreslår 
därför att arbetslösa som har fyllt 60 år men inte 65 år 
och som under tiden från och med den 1 januari 1996 
till och med den 15 april 1997 fått 
arbetslöshetsersättning eller deltagit i en 
arbetsmarknadspolitisk åtgärd under minst 12 månader 
skall få rätt att uppbära arbetslöshetsersättning utan 
aktivitetskrav. Erbjudandet bör gälla mellan den 1 juli 
och den 31 december 1997. Ersättningen skall enligt 
förslaget betalas ut till dess att personerna fyller 65 år 
eller dessförinnan börjar att uppbära hel förtidspension 
eller återgår i arbete. Tillfällig avgångsersättning skall 
ej kunna erhållas av den som erhåller inkomst av 
arbete.
Åtgärden tillfällig avgångsersättning finansieras i 
huvudsak genom minskade kostnader för 
arbetslöshetsersättningen.
Eftersom ersättningen är arbetslöshetsersättning utgör 
den inkomst av tjänst vid beräkning av inkomstprövade 
ersättningar (änkepension och bostadsbidrag). Den är 
också pensionsgrundande. Vid partiell förtidspension 
sker samordning mellan förmånerna.
Förslaget föranleder ändringar i lagen (1973:370) om 
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om 
kontant arbetsmarknadsstöd samt i den av regeringen 
föreslagna (prop. 1996/97:107) lagen (1997:000) om 
införande av lagen (1997:000) om 
arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:000) om 
arbetslöshetskassor. Lagförslag har upprättats inom 
Arbetsmarknadsdepartementet.
Sammanfattande medelsberäkning 
Det under utgiftsområde 13 Ekonomisk ersättning vid 
arbetslöshet anvisade ramanslaget Bidrag till 
arbetslöshetsersättning bör tillföras 5 453 000 000 
kronor under budgetåret 1997.
Regeringen bedömer att arbetslösheten kommer att 
minska i en mindre omfattning under år 1997 än vad 
regeringen bedömde i budgetpropositionen. Detta ökar 
belastningen på anslaget för Bidrag till 
arbetslöshetsersättning under budgetåret 1997. Totalt 
beräknas utbetalningarna från arbetslöshetsförsäkringen 
och det kontanta arbetsmarknadsstödet att uppgå till 
37 973 miljoner kronor för 1997, vilket är 5 762 
miljoner kronor mer än vad som beräknades i 
budgetpropositionen.
Det har också visat sig svårt att hittills under 
budgetåret 1997 nå den beräknade volymen av sökande 
till offentligt tillfälligt arbete. För närvarande deltar ca 
4 000 personer i åtgärden, vilket skall jämföras med den 
planerade volymen om 15 000 personer i genomsnitt 
per månad. Regeringen beräknar nu att antalet personer 
i denna åtgärd kommer att uppgå till 5 000 personer i 
genomsnitt per månad under budgetåret 1997. Detta 
minskar utgifterna på anslaget för offentligt tillfälligt 
arbete med 1 153 miljoner kronor.
De förändringar som föreslås i denna tilläggsbudget, 
de föreslagna förändringarna i propositionen om en 
allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring och 
de justerade antagandena om utvecklingen på 
arbetsmarknaden som redovisas i finansplanen innebär 
att anslaget för bidrag till arbetslöshetsersättning bör 
justeras för innevarande budgetår. Regeringen beräknar 
anslagets storlek till 39 541 miljoner kronor under 
budgetåret 1997. Det innebär att anslagsbelastningen 
beräknas att öka med 5 453 miljoner kronor i 
jämförelse med statsbudgeten för år 1997.
6.11	Utgiftsområde 14 
Arbetsmarknad och 
arbetsliv
Totalt för utgiftsområdet föreslås i tilläggsbudgeten för 
statsbudgeten år 1997 utgiftsminskningar på 
2 116 552 000 kronor. 
Arbetslösheten ligger på en fortsatt hög nivå. 
Arbetslösheten för män uppgick i februari 1997 till 9,6 
procent och 8,0 procent för kvinnor. Under början av 
1990-talet steg arbetslösheten mest och snabbast för 
män. Därefter var förhållandet länge det omvända. Det 
större sysselsättningsfallet för kvinnor beror bl.a. på 
neddragningar i offentlig och privat sektor. 
Yrkesgrupper som berörts är undersköterskor, 
vårdbiträden, kontorsadministrativ personal och 
anställda inom handeln. Under de senaste ca sex 
månaderna har arbetslösheten bland män återigen stigit 
mest, vilket har berott på minskad sysselsättning inom 
tillverkningsindustrin.
Mot bakgrund av bl.a. ovanstående föreslår 
regeringen nu insatser som bildar en samlad politik som 
från och med år 1998 får fullt genomslag. Syftet är att 
öka sysselsättningen, motverka den kommunala 
sysselsättningsminskningen, minska arbetslösheten samt 
att fortsätta effektiviseringen av arbetsmarknadspolitiken 
och öka det lokala inflytandet. 
De åtgärder som regeringen föreslår skall bidra till 
minskad könssegregering på arbetsmarknaden och ökad 
jämställdhet. Samtidigt finns utrymme för 
kompetensutveckling och en ny inriktning inom 
utbildningssystemet som kan leda till högre grad av 
otraditionella yrkesval. Arbetsmarknadsverkets (AMV) 
insatser för att i arbetsförmedlingsverksamheten aktivt 
arbeta för att den könsuppdelade arbetsmarknaden bryts 
är särskilt betydelsefulla. Regeringens förslag om en 
ytterligare tillfällig personalförstärkning vid 
arbetsförmedlingarna och arbetsmarknadsinstituten bör 
underlätta sådana insatser. Regeringen utgår från att 
AMV beaktar detta i sitt arbete.
A.	Arbetsmarknad
Inom verksamhetsområdet föreslås bl.a. ett större 
utrymme för den upphandlade 
arbetsmarknadsutbildningen, en förändring av antalet 
personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder jämfört 
med vad som föreslogs i budgetpropositionen (prop. 
1996/97:1), ytterligare tillfälliga personalförstärkningar 
vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut och 
en större ram för medlen för otraditionella insatser samt 
förenklingar av reglerna för de arbetsmarknadspolitiska 
åtgärderna. Vidare föreslås förändringar vad gäller 
lönebidragen.
I prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring har regeringen föreslagit 
förändringar i villkoren för arbetslöshetsersättningen 
som påverkar utgifterna för utbildningsbidrag under 
verksamhetsområdet. 
Höjningen av kompensationsnivån till 80 procent 
innebär att utgifterna för utbildningsbidrag ökar. 
Samtidigt minskar utgifterna främst till följd av det 
uppstramade arbetsvillkoret. Sammantaget innebär 
förslagen i den nämnda propositionen att utgifterna 
under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i 
förhållande till statsbudgeten för innevarande budgetår 
minskar med 58 miljoner kronor.
Förslaget i prop. 1996/97:107 om bildandet av en 
kompletterande arbetslöshetskassa föranleder även 
regeringen att föreslå att ett nytt ramanslag för vissa 
kostnader för införandet av en allmän och 
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring inrättas under 
verksamhetsområdet.
En besparing genomförs genom en förändrad 
ersättningsnivå för vissa deltagare i åtgärder med 
utbildningsbidrag. Besparingen genomförs främst i syfte 
att bidra till finansieringen av de ökade utgifter under 
utgiftsområde 13 och 14 som regeringens föreslagna 
satsningar medför under år 1997 och kommande år.
Regeringen bedömer vidare att kravet på 
omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder 
som finansieras från anslaget A 2. 
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör minskas. De 
medel som häri-genom frigörs bör användas till att 
skapa ett större utrymme för den yrkesinriktade 
arbetsmarknadsutbildningen och för ytterligare tillfälliga 
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och 
arbetsmarknadsinstitut samt för en större ram för 
otraditionella insatser. Vidare finansierar de minskade 
utgifterna bl.a. regeringens förslag under utgiftsområde 
13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, som 
resursarbeten och tillfällig avgångsersättning samt 
förslaget under utgiftsområde 15 Studiestöd om 
ytterligare medel till den särskilda 
utbildningssatsningen.
Förslagen innebär sammantaget och mot bakgrund 
av antagandena om utvecklingen på arbetsmarknaden att 
utgifterna under verksamhetsområdet minskar med ca 
2,1 miljarder kronor. 
A 2.	Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 25 612 727 000 
kronor. 
De konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska 
åtgärdernas främsta syfte är att underlätta anpassningen 
på arbetsmarknaden, stärka de svagastes ställning och 
att utjämna svängningarna i ekonomin. De har således 
en väsentlig betydelse för möjligheterna att halvera den 
öppna arbetslösheten till år 2000. 
Decentraliseringen av arbetsmarknadspolitiken och 
ett ökat lokalt inflytande innebär att arbetslösheten kan 
bekämpas mer effektivt. Denna ambition har samtidigt 
tydliggjort behovet av förenklade regelsystem. 
Regeringen föreslår därför i det följande enklare och 
tydligare regler som ökar möjligheterna för 
beslutsfattarna på lokal nivå att i rådande läge använda 
den för individen lämpligaste insatsen. Genom dessa 
förändringar menar regeringen att ett flertal hinder som 
idag begränsar de lokala initiativen försvinner och större 
utrymme skapas för lokala lösningar. 
Under föregående budgetår gjordes en rad 
regelförenklingar som underlättar såväl för de arbetslösa 
som för de personer som arbetar med de 
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på 
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Arbetet 
med att förenkla och harmonisera dagens 
arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste fortsätta. 
Reglerna måste vara enkla och lättolkade för alla 
berörda parter för att missförstånd och eventuella 
orättvisor skall kunna undvikas. Inte minst är det viktigt 
att de arbetsförmedlingsnämnder som nu får ett allt 
större ansvar för den lokala arbetsmarknadspolitiken 
känner att de verktyg som de hanterar kan användas så 
effektivt som möjligt.
För att ytterligare öka möjligheterna till lokalt 
anpassade lösningar på arbetsmarknadsproblemen samt 
för att regelverken för och hanteringen av de 
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall vara så 
enhetliga och rättvisa som möjligt, har regeringen under 
utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 
föreslagit att riksdagen bemyndigar regeringen att ge 
möjlighet till en försöksverksamhet som innebär en 
friare användning av arbetslöshetsförsäkringen. Vidare 
föreslår regeringen nedan en möjlighet att i särskilda 
fall förlänga tiden i arbetslivsutveckling och 
arbetsplatsintroduktion samt ett sänkt krav på 
inskrivningstiden för kvinnor som kan få starta eget 
bidrag i tolv månader.
Av stor betydelse för arbetsförmedlingsnämndernas 
möjligheter att lokalt anpassa arbetsmarknadspolitiken 
är medlen för otraditionella insatser. Regeringen gör 
därför bedömningen att ramen för dessa medel bör 
utökas.
Arbetsmarknadsutbildningen kommer med de medel 
som anvisats för arbetsmarknadspolitiska åtgärder för 
innevarande budgetår att minska. Det i 
budgetpropositionen uppställda målet för omfattningen 
på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna innebär att 
resurserna inriktas mot billiga åtgärder med större 
inlåsnings- och undanträngningseffekter än vad som 
gäller för arbetsmarknadsutbildningen. Regeringen 
anser därför att det skall skapas ett utrymme för att öka 
omfattningen på den yrkesinriktade 
arbetsmarknadsutbildningen genom ett sänkt krav på 
omfattningen av de totala arbetsmarknadspolitiska 
åtgärderna. Härigenom förhindras inflationsdrivande 
flaskhalsar. De strukturella obalanserna på den svenska 
arbetsmarknaden kan därigenom bekämpas bättre och 
arbets- och kompetenslinjen kan bibehållas. 
Regeringen avser vidare att se över AMV:s 
regleringsbrev för innevarande budgetår samt vissa 
föreskrifter om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i 
syfte att ytterligare förenkla och effektivisera 
verksamheten och därmed öka det lokala inflytandet.
Personalstyrkan vid arbetsförmedlingarna är av 
avgörande betydelse för kvalitén i förmedlingsarbetet. 
Personalstyrkan är viktig för hur många sökande som 
kan hanteras effektivt och för hur snabbt de kan 
placeras i arbete och i lämpliga arbetsmarknadspolitiska 
åtgärder. Regeringen föreslår därför att AMV får 
disponera ytterligare medel för tillfälliga 
personalförstärkningar samt för kontroll och uppföljning 
av att åtgärderna används på avsett sätt.
Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska 
åtgärderna 
Regeringens bedömning: Under innevarande budgetår 
bör i genomsnitt minst 207 000 personer per månad få 
utbildning eller sysselsättning genom 
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder 
och yrkesinriktad rehabilitering under anslaget A 2. 
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Härav bör minst 26 
000 personer vara arbetshandikappade.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen 
informerade riksdagen i budgetpropositionen att 
regeringen avsåg att uppdra åt AMV att sysselsätta i 
genomsnitt 228 000 personer per månad i arbets-
marknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1997. För 
detta ändamål anvisades 25 613 miljoner kronor under 
anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 
Arbetsmarknadsutskottet ansåg i sitt betänkande (bet. 
1996/97:AU1) att kravet på omfattningen var högt ställt 
i förhållande till de tilldelade resurserna. 
Arbetsmarknadsutbildningen har en betydligt högre 
genomsnittskostnad än övriga åtgärder. Med det 
nuvarande kravet på omfattningen av de 
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i förhållande till de 
anvisade medlen kommer antalet deltagare i 
arbetsmarknadsutbildning att minska kraftigt under 
budgetåret 1997 i förhållande till tidigare budgetår. Ett 
oförändrat krav på omfattningen innebär därför att 
kvalitén i åtgärderna försämras samtidigt som 
undanträngningseffekterna ökar till följd av fler 
deltagare i åtgärder med högre undanträngningsrisk. 
Huvudsyftet med arbetsmarknadsutbildningen är att 
motverka den strukturella arbetslösheten samtidigt som 
åtgärden är ett viktigt instrument för att förhindra att 
flaskhalsar uppkommer på arbetsmarknaden. Det är 
därför av stor vikt att antalet personer i den 
yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen är relativt 
stort under budgetåret 1997 särskilt som efterfrågan på 
arbetskraft väntas öka. Härigenom kan även i 
fortsättningen arbets- och kompetenslinjen utgöra 
hörnstenen i den svenska arbetsmarknadspolitiken. 
Regeringen gör därför bedömningen att kravet på 
omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som 
finansieras från anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska 
åtgärder bör minskas till i genomsnitt 207 000 personer 
per månad under budgetåret 1997. Härigenom frigörs 
ca 2,3 miljarder kronor. Härav bör ca 800 miljoner 
kronor användas till att skapa ett större utrymme för den 
yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och för 
ytterligare tillfälliga personalförstärkningar vid 
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut samt för 
en större ram för otraditionella insatser. Resterande ca 
1,5 miljarder kronor finansierar främst regeringens 
förslag under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid 
arbetslöshet om bl.a. resursarbeten och tillfällig 
avgångsersättning samt förslaget under utgiftsområde 15 
Studiestöd om ytterligare medel till den särskilda 
utbildningssatsningen.
Regeringen kommer därför att uppdra åt AMV att 
under budgetåret 1997 sysselsätta i genomsnitt 207 000 
personer per månad i konjunkturberoende 
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och yrkesinriktad 
rehabilitering under anslaget A 2. 
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Härav bör minst 
26 000 personer vara arbetshandikappade. Utöver de 
personer som härigenom sysselsätts tillkommer de 
under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid 
arbetslöshet föreslagna satsningarna på resursarbeten, 
tillfällig avgångsersättning samt projekt som möjliggörs 
genom det föreslagna bemyndigandet om en friare 
användning av arbetslöshetsersättningen. Till detta skall 
också läggas förslaget under utgiftsområde 15 om 
ytterligare medel till den särskilda 
utbildningssatsningen.
Vad gäller ungdomar och arbetsmarknadsutbildning 
anser regeringen att s.k. samhällsinnovativa utbildningar 
bör ges ett större utrymme vid upphandlingen. Dessa 
utbildningar bör bedrivas i projektform och vara 
inriktade på att stärka både flickors och pojkars 
delaktighet i det framtida samhällsbyggandet med 
tonvikt på kooperation, nyföretagande m.m.
Tillfälliga personalförstärkningar
Regeringens förslag: 
Av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska 
åtgärder får AMV under år 1997 använda högst 100 
miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar vid 
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut samt för 
kontroll och uppföljning av att åtgärderna används på 
avsett sätt.
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med 
regeringens förslag i budgetpropositionen har riksdagen 
beslutat att AMV får använda 600 miljoner kronor av 
medlen under det under utgiftsområde 14 anvisade 
anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets 
förvaltningskostnader för tillfälliga 
personalförstärkningar vid arbetsförmedlingar och 
arbetsmarknadsinstitut. Den fortsatt höga arbetslösheten 
innebär att AMV trots denna förstärkning kommer att 
ha svårt att klara sitt uppdrag att hantera det stora 
antalet arbetssökande på ett tillfredsställande sätt. För 
att AMV skall ges rimliga förutsättningar att 
upprätthålla en god kvalitet i förmedlingsarbetet anser 
regeringen att myndigheten bör få disponera ytterligare 
medel för tillfälliga personalförstärkningar. 
Regeringen bedömde i sysselsättningspropositionen 
(prop. 1995/96:222) att individuella handlingsplaner är 
ett centralt hjälpmedel för att nå fram till fasta eller 
tillfälliga anställningar för de arbetslösa. För att klara av 
målet att alla långtidsarbetslösa skall ha en 
handlingsplan med god kvalitet krävs tid för detta 
arbete. Inte minst är det viktigt med handlingsplaner i 
samband med att kunskapslyftet påbörjas under andra 
halvåret 1997. För att göra en korrekt och 
framåtsyftande handlingsplan tillsammans med den 
arbetssökande krävs särskild kompetens och tid. Denna 
kompetens återfinns i dag ofta hos de yrkesvägledare 
som finns på arbetsförmedlingar och 
arbetsmarknadsinstitut. Arbetet med att på ett korrekt 
sätt ge vägledning för framtiden är ett svårt och viktigt 
arbete som också är tidskrävande. Regeringen menar att 
detta vägledningarbete blir mer strategiskt i framtiden 
då nya yrken och utbildningar växer fram i en allt 
snabbare takt. Inte minst kommer vägledningen få ökad 
betydelse i samband med att nya samarbetsprojekt växer 
fram med andra aktörer.
En ytterligare tillfällig personalförstärkning innebär 
att fler arbetslösa kommer att få möjlighet till en 
kvalificerad vägledning. Det gäller både kvinnor och 
män. Det är väsentligt att tid ges för en kvalificerad 
vägledningsinsats där nya yrkesområden och 
utbildningar kan diskuteras i syfte att bl.a. bryta den 
köns-uppdelade arbetsmarknaden.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att AMV 
av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska 
åtgärder får använda högst 100 miljoner kronor under 
budgetåret 1997 för tillfälliga personalförstärkningar vid 
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut samt för 
kontroll och uppföljning av att åtgärderna används på 
avsett sätt.
Utökad medelsram för otraditionella insatser
Regeringens bedömning: 
Medelsramen för otraditionella insatser under anslaget 
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder höjs från högst 450 
miljoner kronor till högst 550 miljoner kronor under 
budgetåret 1997.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i 
regleringsbrevet för AMV föreskrivit att AMS inom 
ramen för anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får 
använda högst 450 miljoner kronor för otraditionella 
insatser. Dessa medel skall bekosta insatser som 
motiveras av arbetsmarknadsskäl, men som inte ryms 
inom ordinarie regelverk och inte heller ger rätt till 
andra statliga stöd. Bland annat kan det avse särskilda 
insatser för kvinnor som berörs av strukturförändringar 
inom offentliga sektorn. 
Medlen för otraditionella insatser är ett viktigt 
komplement till de ordinarie arbetsmarknadspolitiska 
åtgärderna. De förstärker också möjligheterna att lokalt 
anpassa arbetsmarknadspolitiken. Som ett led i 
regeringens strävan att förstärka inslaget av lokal 
samverkan i arbetsmarknadspolitiken bör därför 
arbetsförmedlingsnämnderna ges utökade möjligheter 
till otraditionella insatser. Därmed förbättras 
förutsättningarna att hitta okonventionella metoder som 
är lokalt anpassade för att lösa arbetslöshetsproblemen 
ute i kommunerna. 
För att öka möjligheterna till lokal samverkan och 
därmed minska arbetslösheten avser regeringen att höja 
ramen för otraditionella insatser under anslaget 
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 100 miljoner 
kronor. Högst 550 miljoner kronor bör således få 
användas för detta ändamål under budgetåret 1997. 
Förändrad ersättningsnivå i 
utbildningsbidraget
Regeringens förslag: 
För den som inte har rätt till arbetslöshetsersättning och 
deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 
utbildningsbidrag skall från och med den 1 juli 1997 
utbildningsbidraget lämnas med ett belopp som efter 
skatteavdrag i princip motsvarar studiebidraget. 
Skälen för regeringens förslag: I den fortsatta strävan 
att harmonisera reglerna för de arbetsmarknadspolitiska 
åtgärderna måste även förändringar ske av 
utbildningsbidraget. Regeringen anser att nivån på det 
utbildningsbidrag som lämnas till dem som inte har rätt 
till arbetslöshetsersättning inte skall överstiga nivån på 
det studiebidrag som lämnas vid studier inom det 
reguljära utbildningsväsendet. Detta för att det inte skall 
vara ekonomiskt fördelaktigare att välja en 
arbetsmarknadspolitisk åtgärd framför reguljära studier. 
Ersättningen som lämnas till arbetslösa som inte har rätt 
till arbetslöshetsersättning varierar mellan åtgärderna. 
Deltagare som t.ex. inte har fyllt 25 år får vid 
deltagande i datortek en lägre ersättning än om de deltar 
i annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. 
Regeringen föreslår därför att det bör införas en 
enhetlig nivå på det utbildningsbidrag som lämnas till 
deltagare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inte 
har rätt till arbetslöshetsersättning. Nivån på 
utbildningsbidraget för dessa deltagare i åtgärder bör 
oavsett ålder uppgå till ett belopp som efter skatteavdrag 
motsvarar studiebidraget. Studiebidraget uppgår för 
närvarande till 1 967 kronor per månad varför nivån på 
det här föreslagna utbildningsbidraget bör uppgå till 
2 275 kronor per månad. Förslaget bör gälla från och 
med den 1 juli 1997. Utbildningsbidraget för ungdomar 
som inte har fyllt 25 år ökar med regeringens förslag till 
den nya nivån för utbildningsbidrag.
Den ändrade ersättningsnivån i utbildningsbidraget 
föreslås vidare i syfte att bidra till finansieringen av de 
ökade utgifter som regeringens föreslagna satsningar 
medför under 1997 och kommande år. 
Förslaget innebär en besparing på 624 miljoner 
kronor under budgetåret 1997. Ramen för 
utgiftsområdet har därför justerats ned med 
motsvarande belopp.
Arbetslivsutveckling
Regeringens förslag: 
Arbetslivsutveckling (ALU) skall kunna förlängas med 
som längst sex månader på samma arbetsplats om det 
finns särskilda skäl. Förslaget gäller från och med den 1 
juli 1997. 
Skälen för regeringens förslag: I dag finns möjligheten 
att förlänga ALU-tiden för en person i 
arbetslivsutveckling på samma arbetsplats med som 
mest sex månader om det finns synnerliga skäl. 
Regeringen föreslår nu en ändring i förenklingssyfte 
som innebär att kravet på synnerliga skäl vid 
förlängning av ALU-perioden på samma arbetsplats 
ändras till särskilda skäl vilket gäller vid annan 
förlängning av tid i arbetslivsutveckling.
Förslaget påverkar inte ramen för utgiftsområdet. 
Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997.
Arbetsplatsintroduktion
Regeringens förslag: 
Arbetsplatsintroduktion (API) skall kunna förlängas 
med som längst sex månader för arbetshandikappade 
och för utomnordiska medborgare. Förslaget gäller från 
och med den 1 juli 1997.
Skälen för regeringens förslag: Både 
arbetshandikappade och utomnordiska medborgare 
tillhör de grupper som regeringen av flera skäl anser 
måste prioriteras. De utomnordiska medborgarna har 
särskilt svårt att träda in på arbetsmarknaden på grund 
av bristande kunskaper i det svenska språket men också 
på grund av att de ofta saknar ett socialt nätverk på 
arbetsmarknaden. Detta nätverk har stor betydelse för 
att hitta de lediga arbetena men också för att ha 
referenspersoner. Det finns dessutom mycket som talar 
för att ju längre utomnordiska medborgare befinner sig i 
arbetsmarknadspolitiska åtgärder desto större är chansen 
att få fotfäste på den reguljära arbetsmarknaden.
Regeringen föreslår därför att tiden i 
arbetsplatsintroduktion (API) skall kunna förlängas med 
högst sex månader för arbetshandikappade och 
utomnordiska medborgare. Förslaget innebär ingen 
begränsning i den nuvarande förlängningsmöjligheten 
för unga handikappade. För dessa gäller nu ingen 
tidsgräns vid förlängning.
Förslaget påverkar inte ramen för utgiftsområdet. 
Förslaget bör gälla från och med den 1 juli 1997.
Insatser för att öka kvinnors 
företagande
Regeringens förslag: 
Kravet på att kvinnor skall ha varit anmälda på 
arbetsförmedlingen under minst 24 månader för att få 
utbildningsbidrag under längre tid än sex månader vid 
starta eget sätts ned till minst sex månader. Förslaget 
gäller från och med den 1 juli 1997.
Skälen för regeringens förslag: Kvinnor är i minoritet 
bland de personer som får bidrag för att starta eget. De 
utgör i dag endast ca 25 procent av bidragstagarna. Av 
samtliga företagare i Sverige är bara ca 20 procent 
kvinnor. Under de senaste tre åren har arbetslösheten 
stigit mer för kvinnor än för män totalt sett på grund av 
neddragningar i den offentliga och privata sektorn. 
Regeringen anser att det är viktigt att andelen kvinnliga 
företagare ökar. För att stimulera en sådan utveckling 
infördes år 1996 en möjlighet för kvinnor att få starta 
eget bidrag i tolv månader. Samtidigt infördes 
begränsningen att endast kvinnor som varit arbetslösa i 
mer än 24 månader kunde få ett förlängt bidrag. Detta 
krav har försvårat möjligheten att påtagligt öka andelen 
kvinnor med starta eget bidrag, då de bäst lämpade att 
starta egen verksamhet oftast har en kortare 
arbetslöshetsperiod än 24 månader. Regeringen föreslår 
därför att kravet på 24 månaders arbetslöshet för att få 
en förlängning bör sättas ned till minst sex månader. 
Förslaget påverkar inte ramen för utgiftsområdet. 
Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i 
budgetpropositionen med ett förslag om lagstadgad rätt 
till ledighet för att starta egen näringsverksamhet.
Interpraktikstipendier
Regeringens förslag: 
Interpraktikstipendier ersätter från och med den 1 
oktober 1997 nuvarande Europastipendier.
Skälen för regeringens förslag: Sedan den 1 juli 1995 
har arbetslösa ungdomar haft möjlighet att praktisera på 
företag inom Europa, exklusive Sverige, med stöd av 
s.k. Europastipendier. I regleringsbrevet för budgetåret 
1997 för AMV har regeringen föreskrivit att verket får 
använda högst fem miljoner kronor för detta ändamål.
Under budgetåret 1995/96 fick ca 200 ungdomar 
detta stipendium och hittills under innevarande budgetår 
har få ungdomar utnyttjat möjligheten. Det har visat sig 
att de förutsättningar som har varit kopplade till 
åtgärden har bidragit till att få ungdomar respektive 
europeiska företag varit intresserade. Det är emellertid 
angeläget att arbetslösa ungdomar kan ges en 
internationell erfarenhet. Mot denna bakgrund anser 
regeringen att formerna för stipendiet bör utvecklas.
Svenska EU Programkontoret för utbildning och 
kompetensutveckling har presenterat ett förslag till 
program som bygger på utbyte mellan Europas länder 
och bedöms leda till en ökad omfattning av 
verksamheten. Arbetsmarknadens yrkesråd har i 
skrivelse den 10 mars 1997 ställt sig bakom detta 
förslag. Den konstruktion som hittills gällt bör därför 
upphöra från och med den 1 oktober 1997 och då 
ersättas med den nu föreslagna modellen. Enligt 
förslaget skall s.k. Interpraktikstipendier kunna lämnas 
till unga arbetslösa till och med den 30 juni det år de 
fyller 30 år. Den unge skall få möjlighet att söka ett 
stipendium för praktik utanför Sverige. I stipendiet 
ingår en viss ersättning för resa, fösäkring samt för 
uppehälle. Stipendietiden bör vara sex månader. 
Personer som beviljats stipendiet före den 30 september 
1997 föreslås dock få fullgöra sin planerade praktik 
enligt den nuvarande konstruktionen. 
Regeringen ställer sig bakom förslaget och föreslår 
att det genomförs från och med den 1 oktober 1997. 
Regeringen anser också att praktik inom ramen för 
stipendiet bör kunna anordnas även utanför Europa. Det 
kan exempelvis gälla volontärverksamhet i 
utvecklingsländer. Regeringen beräknar att kostnaden 
för stipendiet inklusive administration kommer att uppgå 
till 8,3 miljoner kronor under sista kvartalet 1997. 
Regeringen kommer senare besluta att ansvaret för 
stipendierna skall flyttas från AMV till Svenska EU 
Programkontoret den 1 oktober 1997. Inom kontoret 
finns liknande EU program med delvis samma 
målgrupper och syften. Med överföringen bör därför 
följa möjligheter till synergieffekter och därmed till 
ökad effektivitet.
Av samma anledning avser regeringen också att 
besluta att ansvaret för Svenska IAESTE (The 
International Association for the Exchange of Students 
for Technical Experience) flyttas från AMV till Svenska 
EU Programkontoret från och med den 1 oktober 1997.
Förslaget bör gälla från och med den 1 oktober 
1997. Förslaget påverkar inte ramen för utgiftsområdet.
Kommunernas ansvar för ungdomar
Regeringens förslag: 
I lagen (1995:706) om kommuners ansvar för 
ungdomar införs en uttrycklig bestämmelse om att 
arbetsmiljölagen (1977:1160) i vissa delar skall vara 
tillämplig på de ungdomar som deltar i denna åtgärd.
Förslaget gäller från och med den 1 juli 1997.
Skälen för regeringens förslag: Lagen (1995:706) om 
kommuners ansvar för ungdomar trädde i kraft den 1 
oktober 1995. Genom lagen ges kommunerna möjlighet 
att genom överenskommelser med staten ta ett samlat 
ansvar för arbetslösa ungdomar fram till det år de fyller 
20 år. Verksamheten skall syfta till att förbereda 
ungdomarna för inträde på den reguljära 
arbetsmarknaden eller till en plats i reguljär utbildning. 
Kommunerna skall samarbeta med det lokala 
näringslivet (prop. 1994/95:218, bet. 1994/95: AU15, 
rskr. 1994/95:398).
I lagen anges att ungdomar som deltar i 
verksamheten inte skall anses som arbetstagare. Någon 
särskild bestämmelse om att arbetsmiljölagen i vissa 
hänseenden skall tillämpas på deltagarna i verksamheten 
finns inte. Åtgärden har inte heller angivits vara 
utbildning. Följden har blivit att det har uppstått viss 
osäkerhet om vilket arbetsmiljöansvar som gäller när 
ungdomar deltar i verksamhet som regleras av den nu 
aktuella lagen och som bedrivs på en arbetsplats. På 
vilket sätt arbetsmiljölagen skall gälla i dessa fall bör 
därför klargöras. Utgångspunkten för regeringens 
förslag är att den i dessa fall skall gälla i samma 
omfattning som vid utbildning (jmfr. 1 kap. 3 § 
arbetsmiljölagen). Motsvarande bestämmelser om 
arbetsmiljölagens tillämpning finns i lagen (1996:869) 
om arbetslivsutveckling och lagen (1996:870) om 
offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa. 
Den nu föreslagna ändringen föranleder en ändring 
av 3 § lagen (1995:706) om kommuners ansvar för 
ungdomar. Ett lagförslag har upprättats inom 
Arbetsmarknadsdepartementet. Lagförslaget bör träda i 
kraft den 1 juli 1997.
Försöksverksamhet med 
sysselsättningsskapande åtgärder och 
Särskilda medel
Regeringens förslag: 
Riksdagen bör bemyndiga regeringen att i fråga om det 
under utgiftsområde 14 anvisade anslaget A 2. 
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett belopp om 
högst 55 miljoner kronor, beställa tjänster som medför 
utgifter under kommande budgetår.
Skälen för regeringens förslag: En stor del av besluten 
avseende åtgärder som finansieras av anslaget innebär 
utgifter för kommande budgetår. Regeringen bör därför 
få ett beställningsbemyndigande som innebär att beslut 
kan fattas som medför utgifter under kommande 
budgetår.
Regeringen föreslår därför att riksdagen bemyndigar 
regeringen att i fråga om anslaget A 2. 
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ett belopp om 
högst 55 miljoner kronor, beställa tjänster som medför 
utgifter under kommande budgetår. Regeringen avser 
att bl.a. använda dessa medel för 
sysselsättningsskapande åtgärder.
Effekterna av förslagen i proposition 
1996/97:107 En allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring 
I prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring har regeringen föreslagit 
förändringar av villkoren för arbetslöshetsersättningen 
som påverkar utgifterna för utbildningsbidrag under 
förevarande anslag.
Höjningen av ersättningsnivån till 80 procent innebär 
att utgifterna för utbildningsbidrag ökar. Samtidigt 
minskar utgifterna främst till följd av det uppstramade 
arbetsvillkoret. Sammantaget innebär förslagen i 
nämnda proposition att utgifterna under anslaget i 
förhållande till statsbudgeten för innevarande budgetår 
minskar med drygt 58 miljoner kronor.
A 3.	Särskilda åtgärder för 
	arbetshandikappade
Ärendet och dess beredning
Regeringen bemyndigade den 27 juni 1996 chefen 
för Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en 
särskild utredare med uppdrag att se över de 
sysselsättningsskapande åtgärderna för 
arbetshandikappade - anställning med lönebidrag, 
skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) och 
arbete inom Samhallkoncernen (Dir 1996:56). 
Utredaren har i januari 1997 avlämnat  
delbetänkandet (SOU 1997:5) Aktivt lönebidrag - Ett 
effektivare stöd för arbetshandikappade. 
Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har 
avgetts av Kriminalvårdsstyrelsen, Socialstyrelsen, 
Handikappombudsmannen, Statskontoret, 
Riksrevisionsverket (RRV), Arbetsgivarverket (AV), 
Uppsala Universitet, Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), 
Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Samhall AB, Statens 
Kulturråd, Riksarkivet, Stiftelsen Nordiska museet, 
Handikappförbundens Samarbetsorgan (HSO), De 
Handikappades Riksförbund (DHR), Synskadades 
Riksförbund (SRF), Sveriges Dövas Riksförbund 
(SDR), Svenska Kommunförbundet, 
Landstingsförbundet, Företagarnas Riksorganisation, 
Sveriges Riksidrottsförbund (RF), Tjänstemännens 
Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers 
Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i 
Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). 
Remissyttrandena finns tillgängliga i 
Arbetsmarknadsdepartementet (dnr A97/45/A).
Ändrade regler för anställning med 
lönebidrag
Stödformen anställning med lönebidrag har uppkommit 
genom en sammanslagning av de tidigare formerna 
arkivarbete och halvskyddad sysselsättning. 
Bidragsnivåns tidigare koppling till arbetsgivarkategori 
upphävdes genom lönebidragsreformen den 1 juli 1991, 
liksom de tidigare fasta bidragsnivåerna. Bidraget blev 
flexibelt och avhängigt av den arbetshandikappade 
personens behov och förutsättningar beträffande 
arbetsförmåga och graden av funktionsnedsättning 
(prop. 1990/91:100 bil. 12, s. 119). Reglerna för hur 
höga bidragsnivåer som får lämnas har under senare år 
etappvis skärpts. Riksdagen beslöt under våren 1995 att 
fr.o.m den 1 juli 1995 skulle nya lönebidrag lämnas 
med högst 80 procent av lönekostnaden. För personer 
som anställdes med bidrag före nämnda dag fick bidrag 
lämnas med högst 90 procent. Riksdagen har därefter 
under hösten 1995 ytterligare skärpt reglerna. Sedan 
den 1 januari 1996 gäller att lönebidrag som förlängs 
efter de fyra första åren får lämnas med högst 80 
procent av lönekostnaden.
Riksdagen har senare antagit (rskr 1995/96:276) 
arbetsmarknadsutskottets hemställan i betänkande 
1995/96:AU15, med förslag som syftade till att 
förhindra uppsägningar av anställda med lönebidrag 
inom allmännyttiga organisationer. 
I denna proposition lägger regeringen fram förslag om 
en långsiktig lösning av frågan. Målsättningen är att 
riksdagens tidigare beslut om en lägre lönebidragsnivå 
så långt det är möjligt skall genomföras på ett sådant 
sätt att riskerna för att arbetshandikappade anställda 
förlorar arbetet begränsas. Syftet med regeringens 
förslag är att Arbetsmarknadsverket (AMV) inom 
ramen för befintliga medel som disponeras för 
ändamålet, skall agera för att lönebidragets nivå faktiskt 
svarar mot graden av nedsättning av den 
arbetshandikappade personens arbetsförmåga i relation 
till de arbetsuppgifter han eller hon har. 
En definition av vad som i bidragssammanhang skall 
avses vara en allmännyttig organisation föreslås och 
särskilda villkor ställs för att organisationen eller 
föreningen skall kunna få omfattas av en särbehandling 
när det gäller att komma i fråga för en bidragsnivå som 
överstiger 80 procent av den bidragsgrundande 
lönekostnaden. Regeringen föreslår att AMS 
intensifierar sitt arbete med att minska de genomsnittliga 
bidragsnivåerna och att nya anställningar med 
lönebidrag riktas mot sektorer på arbetsmarknaden där 
de genomsnittliga bidragsnivåerna är lägre. Ett 
resultatkrav på en sänkning av den genomsnittliga 
bidragsnivån ställs på myndigheten. Syftet är att dels 
finansiera den kostnadsökning som en särbehandling av 
allmännyttiga organisationer kommer att innebära men 
också för att på sikt möjliggöra att fler personer med 
arbetshandikapp kan få del av åtgärden. 
Förslag lämnas till åtgärder för att ge förutsättningar för 
förbättringar av AMV:s ekonomiadministrativa rutiner.  
Regeringen föreslår vidare att individuella och 
målinriktade handlingsplaner skall upprättas av 
arbetsförmedlingen och Ami tillsammans med de 
sökande/anställda i syfte att förstärka lönebidragets 
rehabiliterande inriktning. I syfte att synliggöra 
funktionshindrade kvinnors och mäns situation på 
arbetsmarknaden bör statistikredovisningen förbättras 
och fortsatta forsknings- och utvärderingsinsatser vidtas. 
Regeringen gör vidare den bedömningen att lönebidrag 
skall vara en åtgärd som är förbehållen personer som 
har ett funktionshinder som leder till ett 
arbetshandikapp.
Ett flexibelt lönebidragssystem
Regeringens bedömning: Den nuvarande utformningen 
av lönebidraget bör i huvudsak bestå. Lönebidraget skall 
också fortsättningsvis vara flexibelt och bestämmas med 
hänsyn till den enskildes arbetsförmåga och 
funktionsnedsättning. Vidare skall den högsta 
bidragsnivån såväl vid nyanställningar som vid 
omprövning av bidragsnivån efter fyra års anställning 
inte överstiga 80 procent av den bidragsgrundande 
lönesumman. Liksom för närvarande bör möjlighet 
finnas att jämka bidraget uppåt om det är nödvändigt för 
att en person, som har en mycket begränsad 
arbetsförmåga till följd av ett svårt funktionshinder, 
skall kunna beredas lämpligt arbete.
Utredningens förslag: Överensstämmer med 
regeringens bedömning. Utredaren föreslår att systemet 
med det flexibla lönebidraget bör bibehållas.
Remissinstanserna: Remissopinionen är delad när 
det gäller systemet med det flexibla lönebidraget. 
DHR, SRF och SDR förordar ett system med ett 
fåtal fasta bidragsnivåer. Uppsala Universitet, RA 
och Stiftelsen Nordiska Museet anser att vid beslut 
om skälig bidragsnivå så måste hänsyn tas till flera 
andra faktorer än enbart nedsättningen av 
arbetsförmågan. RRV  anser att det är omöjligt att 
utifrån utredarens material dra slutsatser om det 
framlagda förslaget. Övriga remissinstanser som 
berört systemet med det flexibla lönebidraget 
instämmer med utredningen om att de nuvarande 
principerna bör ligga fast även i fortsättningen. 
Skälen för regeringens bedömning: De intentioner 
som låg bakom införandet av det flexibla lönebidraget 
har, som den särskilde utredaren har konstaterat, inte 
till alla delar kunnat uppnås. Regeringen anser i likhet 
med utredaren, att systemet ändå bör bibehållas. Det 
förhållandet att bidragsnivåerna har höjts i stället för att 
sänkas, som avsikten var vid införandet, hänger framför 
allt samman med den drastiskt försämrade 
arbetsmarknadssituationen under 1990-talet. Samtidigt 
måste det konstateras att lönebidraget i hög grad 
medverkat till att arbetshandikappade kunnat få arbete 
också i detta mycket svåra arbetsmarknadsläge. 
Sökande med arbetshandikapp har kunnat hävda sig 
förhållandevis väl, jämfört med andra arbetslösa 
sökande. De har inte haft någon lätt eller gynnad 
situation, men andra grupper har haft ännu större 
svårigheter. 
Som utredaren har konstaterat tar det tid att bryta 
gamla mönster. Det är uppenbart att de tidigare 
regelsystemen där bidragen bestämdes av vilken 
kategori arbetsgivare som anställde en 
arbetshandikappad sökande och inget samband fanns 
mellan bidragsnivån och graden av nedsatt 
arbetsförmåga fortfarande präglar lönebidragssystemet. 
Det finns inget skäl att anta att skillnaderna i 
bidragsnivåerna mellan exempelvis kommunala och 
statliga arbetsgivare skulle avspegla skillnader i 
arbetsförmåga hos de anställda med lönebidrag. Snarare 
handlar det här om ett kvardröjande av skillnader i 
bidragsvillkor, som en gång fanns mellan statligt 
arkivarbete och halvskyddad sysselsättning. 
Antalet anställda med lönebidrag är betydande vid 
vissa institutioner inom kulturområdet. Framförallt 
gäller detta arkiv och museer. Vidare är den 
genomsnittliga bidragnsnivån inom kulturområdet högre 
än vad som gäller generellt. Med hänsyn till den 
betydelse de lönebidragsanställda har för dessa 
institutioners verksamhet gör regeringen i likhet med 
den särskilde utredaren bedömningen att 
konsekvenserna för kulturinstitutionerna av ett förändrat 
lönebidragssystem måste analyseras i särskild ordning. 
Regeringen har för avsikt att skyndsamt låta utföra en 
sådan analys. I avvaktan på denna utredning skall 
sänkningen av den genomsnittliga bidragsnivån i 
lönebidragen för kulturinstitutioerna motsvara den 
genomsnittliga för andra arbetsgivare än allmännyttiga 
organisationer. Innebörden av detta är att minskningen 
för kulturinstitutionerna ska motsvara den som sker för 
andra, uttryckt i procentenheter.
Regeringen anser att det finns skäl att aktivt agera för 
att sådana skillnader minskar och att det flexibla 
bidraget faktiskt bestäms av den arbetshandikappade 
personens förutsättningar och behov, som avsikten har 
varit och fortfarande är. Regeringen återkommer till 
detta i det följande.
Allmännyttiga organisationer
Begreppet allmännyttig organisation
Regeringens bedömning: Begreppet allmännyttig 
organisation definieras från den 1 juli 1997 utifrån 
reglerna om beskattning av ideella föreningar i enlighet 
med lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Utredningens förslag: Överensstämmer med 
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som 
berört frågan om en definition av begreppet 
allmännyttig organisation tillstyrker utredningens 
förslag. RA anser att även de uppgifter som utförs vid 
de statliga kulturmyndigheterna skall räknas till denna 
inom detta område. De problem som finns vid 
kulturinstitutionerna är i många fall jämförbara med de 
som finns vid de allmännyttiga institutionerna. 
Skälen för regeringens bedömning: Anställning 
med lönebidrag infördes den 1 juli 1980 efter det att 
riksdagen hade beslutat om det nya stödet (prop. 
1978/79:73, bet. 1978/79:AU 20, rskr. 1978/79:186). 
Lönebidraget utgick med olika nivåer beroende på 
arbetsgivarkategori, vilket gjorde det nödvändigt att 
definiera vad som avsågs med begreppet allmännyttig 
organisation. Den definition som vanligtvis har använts 
är den exempelsamling på statsunderstödda eller andra 
allmännyttiga organisationer som fanns i tilläggsdirektiv 
(dir. A 1974:02) till 1974 års sysselsättningsutredning. 
Nämnda exempelsamling bygger i huvudsak på 38 § i 
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. 
Den mest omfattande förändringen av 
lönebidragssystemet genomfördes den 1 juli 1991, då 
bidraget gjordes flexibelt och beroende av den 
arbetshandikappade personens förutsättningar och behov 
och inte som tidigare beroende av vilken kategori 
arbetsgivare som fick bidraget (prop. 1990/91:100 bil. 
12, bet. 1990/91:AU12, rskr. 1990/91:165). Följden 
blev att man inte längre behövde definiera de olika 
arbetsgivarkategorierna som med det tidigare systemet. 
Utredarens förslag om en särbehandling av anställda 
med lönebidrag inom allmännyttiga organisationer 
ställer åter särskilda krav på en definition av vilka som 
avses ingå i denna arbetsgivarkategori. De fackliga 
organisationerna betraktas inte, i skatterättsligt 
hänseende, som ideella allmännyttiga organisationer 
efterom deras syfte är att stödja medlemmarnas 
ekonomiska intressen. Regeringen anser dock att de 
fackliga organisationerna även fortsättningsvis bör 
kunna betraktas som allmännyttiga organisationer.
Det bör ankomma på AMS att utifrån den 
skatterättsliga definitionen utfärda närmare föreskrifter 
om vad som  avses med allmännyttiga organisationer.
Bidragsnivåer för allmännyttiga 
organisationer
Regeringens förslag: En allmännyttig organisation får 
från den 1 juli 1997 vid nyanställning av en 
arbetshandikappad sökande efter en anvisning av 
af/Ami, eller i samband med en förlängning av ett 
beslut om lönebidrag efter de första fyra 
anställningsåren, beviljas bidrag med upp till 90 procent 
av den bidragsgrundande lönekostnaden för den 
anställde. Den del av bidraget som överstiger 80 
procent av den bidragsgrundande lönekostnaden får 
dock bara beviljas om följande villkor är uppfyllda:
- arbetet skall vara lämpligt utformat efter den sökandes 
behov och bidra till att den anställde kan 
utvecklas/rehabiliteras och förbättra sin arbetsförmåga,
-  arbetsmiljön skall vara tillfredsställande och uppfylla 
arbetsmiljölagens krav.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak 
med regeringens förslag. Ett kriterium för att 
allmännyttig organisation skall omfattas av en 
särbehandling är att organisationen eller föreningen 
skall kunna styrka att den har en låg betalningsförmåga. 
Detta bör kunna ske genom att organisationen vid 
anställningen eller vid omförhandlingar, med senaste 
deklaration/särskild uppgift till skattemyndigheten, visar 
en ekonomisk ställning som styrker att organisationen 
har en låg betalningsförmåga. För att kunna komma i 
åtnjutande av ett högre lönestöd skall det också vara 
utrett att de allmännyttiga organisationerna uppfyller 
arbetsmiljölagens krav på en god arbetsmiljö.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som 
yttrat sig över förslaget om en särbehandling av de 
allmännyttiga organisationerna är positiva till 
utredningens förslag. AMS föreslår att även 
kulturinstitutionerna skall omfattas av en sådan 
särbehandling. AMS och HSO föreslår en alternativ 
särlösning för allmännyttiga organisationer med ett 
volymkrav kombinerat med en högsta eller 
genomsnittlig bidragsnivå på 85 procent. Statskontoret 
avstyrker däremot förslaget om en särbehandling av 
denna arbetsgivarkategori. 
Socialstyrelsen och LO ställer sig positiva till högre 
ställda krav på allmännyttiga organisationer när det 
gäller rehabilitering inom ramen för åtgärden. HSO 
påpekar att svårigheter att finna osubventionerade 
arbeten inte får vara ett skäl att avstå från 
rehabiliteringsåtgärder. Handikappombudsmannen 
påpekar däremot att det saknas tillräckligt med konkreta 
förslag i utredningen när det gäller att förbättra 
rehabiliteringen. Samhall AB menar att rehabilitering 
genom arbete kräver en särskilt utvecklad metodik och 
särskilda insatser som i sin tur medför merkostnader 
utöver vad den nedsatta arbetsförmågan i sig innebär. 
Samtliga handikapporganisationer utom HSO har varit 
kritiska till att utredningen betraktar anställning med 
stöd av lönebidrag som rehabilitering.
Socialstyrelsen, TCO och LO tillstyrker förslaget om 
högre ställda krav på de allmännyttiga organisationerna 
när det gäller arbetsmiljö och det grundläggande 
arbetsgivaransvaret. ASS påpekar att arbetsgivarens 
ansvar för de anställda och arbetsmiljön måste vara 
klarlagt innan beslut om lönebidrag fattas. Det åligger 
AMS att kontrollera att arbetsmiljön är godtagbar innan 
placering av en funktionshindrad sker. Det bör också 
framgå av beslutet. I tveksamma fall kan samråd med 
Yrkesinspektionen ske. HSO anser att nya 
arbetsmiljöprojekt bör stimuleras i samband med att det 
nya lönebidragssystemet införs. RF vill understryka att 
svårigheten för de mindre föreningarna att uppfylla de 
krav som ställs på arbetsgivaren. SAF menar att det i 
samband med en lönebidragsanställning bättre behöver 
framgå att arbetsgivaransvaret är detsamma som för 
anställningar utan lönestöd.
AMS avstyrker att den positiva särbehandlingen av 
allmännyttiga organisationer grundas på en prövning av 
deras betalningsförmåga. AMS menar vidare att om 
erfarenheter önskas av utredningens förslag bör det 
inledningsvis övervägas att endast bedöma 
betalningsförmågan i samband med nya 
lönebidragsbeslut med en möjlighet för organisationen 
att kunna överklaga ett negativt beslut. Samtliga 
remissvar som kommit in från handikapprörelsen 
innehåller också kritiska synpunkter på förslaget om en 
prövning av en organisations betalningsförmåga. RRV 
påpekar att förslaget om tillkommande administrativa 
uppgifter såsom bedömning av allmännyttiga 
organisationers ekonomiska situation kräver ytterligare 
resurstillskott utöver utredningens förslag om en 
lönebidragssamordnare per län. RF menar att den 
utökade administrativa hanteringen inte får inkräkta på 
de särskilda åtgärdsmedlen för åtgärden lönebidrag. LO 
anser däremot att det är riktigt att se till arbetsgivarens 
betalningsförmåga, men även att allmännyttans ideella 
och samhälleliga ansvarstagande i jämförelse med den 
reguljära arbetsmarknaden beaktas.
Skälen för regeringens förslag: Av historiska skäl 
finns en mycket stor andel av anställda med lönebidrag 
hos allmännyttiga organisationer. Ofta har 
organisationerna kunnat erbjuda lämpliga arbeten och 
utvecklande arbetsuppgifter. Därigenom har de 
medverkat till att människor med arbetshandikapp 
kunnat göra en aktiv och viktig arbetsinsats. Alternativet 
hade för många varit en förtida pensionering.
Samtidigt finns det anledning att uppmärksamma de 
brister som också förekommer. Arbetsmiljön är inte 
alltid utformad på ett tillfredsställande sätt. Som 
utredaren har konstaterat finns ensamarbete med 
bristande arbetsledning eller dålig tillgång till annat 
stöd. Tillgång till företagshälsovård och andra 
personalsociala insatser är långt ifrån någon 
självklarhet. Dessa brister sammanhänger i hög grad 
med att arbetsgivarna många gånger har en svag 
ekonomisk situation. Samtidigt bör det understrykas att 
en svag ekonomi inte alltid behöver innebära brister i 
arbetsmiljön eller på något annat sätt otillfredsställande 
arbetsförhållanden. Inom bl.a. handikapprörelsen 
förekommer det ett aktivt arbete för att undanröja 
arbetsmiljöproblem och andra brister.
En annan följd av organisationernas svaga ekonomi 
är att anställningarna med lönebidrag hos dessa 
arbetsgivare sällan leder till reguljära anställningar utan 
bidrag från AMV. Även om den anställde rehabiliteras 
och på sikt förbättrar sin arbetsförmåga i betydande 
mån, leder det sällan till en anställning på reguljära 
villkor eller någon påtaglig minskning av bidragsnivån.
Den samlade bedömning som regeringen gör är att 
de allmännyttiga organisationerna utgör en betydelsefull 
arbetsmarknad för arbetshandikappade sökande, i den 
mån de kan erbjuda lämpliga arbetsuppgifter och goda 
arbetsförhållanden. Det finns därför skäl att särskilt 
stödja arbetstillfällen inom denna sektor. 
Det är i första hand den sökandes behov som skall 
stå i förgrunden. Avsikten är inte att generellt stödja en 
viss betalningssvag kategori av arbetsgivare. Sökandens 
möjligheter att få ett annat arbete, hans eller hennes 
behov av de arbetsuppgifter som organisationen 
erbjuder samt arbetsförhållandena i övrigt skall vara 
avgörande för om möjligheter ges till ett bidrag som 
överstiger den nivå, som gäller för andra kategorier av 
arbetsgivare.
Utredningen har gjort en bedömning att ungefär fem 
sjättedelar av organisationerna kan komma i fråga för 
ett högre lönestöd. Mot bakgrund av att ca 1 400 beslut 
om nya lönebidrag till allmännyttiga organisationer 
årligen fattas, eller 700 under ett halvår, innebär detta 
att mindre än 600 bidragsprövningar kan bli aktuella 
under det andra halvåret 1997. Kostnaden för höjningen 
uppskattas till ca fyra miljoner kronor om samtliga 
beslut höjs maximalt under denna period. Följande år 
kommer ytterligare ett antal personer med 
arbetshandikapp att omfattas av ett förhöjt lönestöd, 
vilket kommer att innebära en fortsatt utgiftsökning. 
Kostnaderna för nästkommande budgetår beräknas 
uppgå till ytterligare ca åtta miljoner kronor. Den 
sammanlagda kostnaden för regeringens förslag om 
bibehållna nivåer för anställda med lönebidrag inom 
allmännyttiga organisationer efter den 1 juli 1997, 
uppskattas till ca 51 miljoner kronor.
Den särskilde utredaren har förutsatt att en successiv 
sänkning av bidragen inom övriga arbetsgivarkategorier 
skall ge utrymme för de högre bidragen till de 
allmännyttiga organisationerna och dessutom skapa 
utrymme för ett utökat antal anställningar med 
lönebidrag. 
Regeringens avsikt är inte att det skall öppnas en 
möjlighet att höja lönebidragsnivåer som i dag ligger på 
högst 80 procent av den bidragsgrundande 
lönekostnaden.
Frågan om vad som skall ske i samband med en 
omprövning av bidrag, som ligger över denna nivå - 
dvs. flertalet av de personer som omfattats av den 
tillfälliga lösning som blev följden av riksdagens beslut 
(bet. 1995/96:AU15, rskr. 1995/96:276) behandlas i det 
följande. En förutsättning för att en allmännyttig 
organisationen skall kunna få omfattas av en 
särbehandling och beviljas ett bidrag som överstiger 80 
procent av den bidragsgrundande lönekostnaden, är att 
organisationen ansöker om en dispens efter ett särskilt 
ansökningsförfarande. Regeringens förslag på en 
långsiktig lösning för anställda med lönebidrag inom 
allmännyttiga organisationer innebär att de som tidigare 
har blivit berörda av en omförhandling i enlighet med 
det ovan nämnda beslutet, har en möjlighet till fortsatt 
bibehållna bidragsniåver efter den 1 juli 1997. De 
personer som efter denna tidpunkt varit anställda med 
lönebidrag i minst fyra år och för vilket bidrag lämnas 
med mer än 80 procent av lönekostnaden i samband 
med en omförhandling, kommer också kunna få en 
möjlighet till ett oförändrat belopp framöver. 
Regeringen gör den bedömningen att det är de 
allmännyttiga organisationerna som har svårt att bära 
den kostnadsökning, som en högsta bidragsnivå på 80 
procent kan innebära, som främst skall omfattas av 
dispensen. Det är angeläget att de genomsnittliga 
bidragsnivåerna för denna arbetsgivarkategori sjunker 
på sikt så att fler personer med arbetshandikapp kan få 
del av åtgärden lönebidrag. Tränings- och 
rehabiliteringseffekter, en förbättrad anspassning av 
arbetsinnehåll eller arbetplatsutformning kan förbättra 
arbetsförmågan och motivera en sänkning av 
bidragsnivån. Även hos de allmännyttiga organisationer 
som har beviljats dispens från en högsta bidragsnivå på 
80 procent.
Resultatuppföljning och 
ekonomiadministrativ hantering
Uppföljning av bidragsnivåer 
Regeringens bedömning: AMS bör intensifiera sitt 
arbete med att minska de genomsnittliga 
bidragsnivåerna. Den genomsnittliga bidragsnivån som 
lämnas till andra arbetsgivare än allmännyttiga 
organisationer får uppgå till högst 60 procent av den 
bidragsgrundande lönekostnaden.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak 
med regeringens förslag. Som tidigare nämnts har den 
särskilde utredaren räknat med en successiv 
neddragning av den genomsnittliga bidragsnivån till 60 
procent av lönekostnaden för de arbetshandikappade 
arbetstagarna under en treårsperiod. Därigenom skulle 
dels kostnaderna för det förhöjda bidraget till de 
allmännyttiga organisationerna betalas, dels skulle 
utrymme skapas för fler anställningar med lönebidrag. 
Vidare skulle det enligt utredarens förslag ge möjlighet 
att höja den högsta bidragsgrundande lönesumman från 
13 700 kr per månad till 14 000 kronor per månad.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser 
som lämnat synpunkter på förslaget om en högsta 
genomsnittlig bidragsnivå på 60 procent, är negativa till 
utredningens förslag. AMS anser att om den angivna 
genomsnittliga bidragsnivån blir ett överordnat mål, 
riskerar bedömningen av den enskildes förutsättningar 
och möjligheter att bli en andrahandsfråga och avstyrker 
därför centralt uppsatta mål för hur och när vissa 
bidragnivåer skall uppnås. Kriminalvårdsstyrelsen, AV, 
Uppsala Universitet, Statens kulturråd, RA, Nordiska 
Museet och HSO menar att utredarens förslag om ett 
flexibelt lönebidragssystem kommer att innebära en risk 
för uppsägningar och minskat antal anställda med 
lönebidrag inom staten. Socialstyrelsen anser att en 
nedtrappning av bidragsnivåerna i första hand bör 
genomföras i samband med att nya bidrag beviljas. 
RRV anser att det finns en betydande risk att utredarens 
förslag om en genomsnittlig bidragsnivå på 60 procent 
leder till att gravt handikappade inte kommer i fråga vid 
nya beslut om lönebidrag. Handikappombudsmannen 
anser att det är viktigt för systemets trovärdighet och 
effektivitet att arbetsgivaren kompenseras för det 
produktionsbortfall som kan följa av en enskild anställds 
funktionsnedsättning. LO anser det vara  av yttersta vikt 
att en nedtrappning av bidragsnivåerna sker kopplat till 
den arbetshandikappades handlingsplan. 
Skälen för regeringens bedömning: För att 
möjliggöra en finansiering av förslaget om en 
särbehandling av allmännyttiga organisationer är det 
nödvändigt med krav på en sänkning av den 
genomsnittliga bidragsnivån. AMS har också i sitt 
remissyttrande bedömt att det fortfarande finns ett visst 
utrymme för en fortsatt sänkning av bidragsnivåerna. 
Den genomsnittliga bidragsnivån som lämnas till andra 
arbetsgivare än allmännyttiga organisationer får därför 
uppgå till högst 60 procent av den bidragsgrundande 
lönekostnaden. Regeringen avser att ge AMS i uppdrag 
att senast den 31 december 1997 återkomma till 
regeringen med en rapport av arbetet med att sänka den 
genomsnittliga bidragsnivån. 
AMV:s ekonomiadministrativa	rutiner
Regeringens förslag: Lönebidraget lämnas i form av ett 
belopp per dag. Vid deltidsarbete reduceras 
lönebidraget i proportion till arbetstiden. 
Rekvisitionerna av lönebidrag skall ske månadsvis. 
Regelförändringarna avses att gälla från den 1 juli 1997 
för nya beslut om anställning med lönebidrag och i 
samband med omprövning.
Utredningens förslag: Rekvisition av lönebidrag bör 
vara AMS tillhanda och effektueras månadsvis. Långa 
eftersläpningar bör inte tillåtas.
Remissinstanserna: AMS tillstyrker utredningens 
förslag om att arbetsgivare skall åläggas att rekvirera 
bidrag månadsvis. Därmed får verket ett säkrare 
underlag för prognoser. 
Skälen för regeringens förslag Regeringen föreslår 
att arbetsgivare får beviljas lönebidrag i form av ett 
dagbelopp som utbetalas i enlighet med bestämmelserna 
i förordning (1991:333) om lönebidrag. Förslaget ligger 
i linje med de ändrade utbetalningsregler som gäller 
åtgärden rekryteringsstöd i enlighet med riksdagens 
beslut (prop. 1995/96:222, bet 1995/96:15, rskr 
1995/96:307.) Den regelförändring som nu föreslås 
innebär att AMS får förutsättningar för att effektivisera 
sina administrativa rutiner i samband med att ett 
lönebidrag lämnas till en arbetsgivare. Förutom att en 
effektivisering kan leda till administrativa vinster, 
erhålls säkrare prognoser för kostnaderna av redan 
fattade lönebidragsbeslut. Det är dock regeringens 
uppfattning att stora krav dessutom måste ställas på att 
arbetet med att förbättra det ekonomiadministrativa 
uppföljningssystem prioriteras. Det omfattande belopp 
av allmänna medel som finansierar åtgärden lönebidrag 
i kombination med ett komplicerat regelsystem får ofta  
effekt lång tid framöver. En bidragande orsak till att 
AMS har haft problem med kontrollen av 
kostnadseffekterna av redan fattade beslut om 
lönebidrag är att arbetsgivarnas rekvisitioner av 
lönebidrag har kunnat lämnats in till länsarbetsnämnden 
upp till sex månader efter den period som stödet avser. 
Lönebidraget har däremot kunnat utbetalas av 
länsarbetsnämnden månadsvis i efterskott. Det är 
regeringens uppfattning att långa eftersläpningar av 
rekvisitioner bör undvikas för att få en säkrare överblick 
av den ekonomiska utvecklingen. 
Lönebidrag och rehabilitering 
Regeringens bedömning: Lönebidragets 
rehabiliterande inriktning bör förstärkas från den 1 juli 
1997 genom upprättandet av  individuella och 
målinriktade handlingsplaner för alla anställda med 
lönebidrag i syfte att underlätta övergångar till 
osubventionerat arbete. 
Utredningens förslag: Överensstämmer med 
regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Socialstyrelsen, ASS, HSO, 
TCO samt LO anser att det är viktigt att 
handlingsplanerna får en fastare form och tydligare 
innehåll med tydliga mål och medel för 
rehabiliteringsinsatserna. Socialstyrelsen och AV 
poängterar att det inte får gå för lång tid mellan 
uppföljning och revidering av planerna. Statskontoret 
tillstyrker förslaget om handlingsplaner under 
förutsättning att det kan finansieras. AMS finner att det 
är uppenbart att den tid som behövs för arbetsplatsbesök 
för att tillsammans med alla berörda planera inför en 
anställning inte har kunnat avsättas i tillräcklig 
omfattning men fastslår att avtalade handlingsplaner 
skall följas. AMS föreslår att en introduktionsperiod kan 
införas inom ramen för en anställning under vilken 
underlaget till handlingsplan tas fram. SAF menar att 
upprättandet av handlingsplaner bidrar till en mer 
kvalitetssäker hantering av lönebidragen och mer 
träffsäkra placeringar med bidragsnivåer anpassade till 
personens arbetsförmåga. 
Skälen för regeringens bedömning: En 
förutsättning för att systemet med det flexibla 
lönebidraget skall fungera är att hanteringen av åtgärden 
sker på ett effektivt sätt. Genom en utarbetad strategi 
och ändrad organisation av hanteringen med lönebidrag 
genom målinriktade handlingsplaner förstärks den 
rehabiliterande inriktningen. Det ger också 
förutsättningar för ett större förtroende mellan den 
anställde, arbetsgivaren och af/Ami. De fackliga 
organisationerna har också en viktig roll det gäller 
anställning, integrering och stöd till personer som 
anställs med ett lönebidrag. En utökad kompetens när 
det gäller fastställande av arbetsförmåga, förhandlingar 
med arbetsgivare och uppföljning av lönebidragsärenden 
är väsentligt för att det flexibla lönebidragssystemet 
skall fungera och på sikt ge ökade möjligheter att fler 
personer med arbetshandikapp skall kunna få del av 
åtgärden. 
Kvinnor och män med funktionshinder
Regeringens bedömning: För att bättre kunna belysa 
villkoren för funktionshindrade kvinnor och män på 
arbetsmarknaden bör statistikredovisningen när det 
gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förbättras 
och fortsatta forsknings- och utvärderingssatsningar bör 
vidtas.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak 
med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Socialstyrelsen och TCO vill 
understryka vikten av att jämställdhetsfrågorna får ett 
större utrymme samt att AMS bör rikta större 
uppmärksamhet mot kvinnors möjligheter att få arbete 
med lönebidrag hos olika arbetsgivarkategorier. AMS 
tar fasta på utredningens erinringar och avser att 
fördjupa analysen av de faktorer som ligger bakom att 
kvinnor och män i dag i olika omfattning får del av de 
arbetsmarknadspolitiska stöden till arbetshandikappade. 
Socialstyrelsen och Sveriges Läkarförbund menar att 
utredningens formulering att ”AMV bör har 
förutsättningar att styra utvecklingen så att en utjämning 
kan ske mellan kvinnor och män” är alltför vagt.
Handikappombudsmannen och LO anser att det bör 
göras en särskild granskning och analys av den aktuella 
statistiken och bakomliggande faktorerna för att ta reda 
på orsakerna till den bristande jämställdheten. HSO 
anser att Arbetsmarknadsdepartementet bör ta ett 
initiativ till en särskild utredning i syfte att förbättra 
situationen samt att prioritet bör ges åt forskning om 
funktionshindrade kvinnors arbetsmarknad. Samhall AB 
vill särskilt understryka behovet av insatser för kvinnor 
med arbetshandikapp. 
Skälen för regeringens bedömning: Särskilda 
satsningar bör göras för att belysa villkoren för 
funktionshindrade kvinnor och män på 
arbetsmarknaden.  Rådet för arbetslivsforskning har 
sedan år 1995 inom ramen för sitt programarbete, stött 
forsknings- och utvecklingsinsatser rörande 
funktionshindrades villkor i arbetslivet. Det nyligen 
inrättade Institutet för arbetsmarknadspolitisk 
utvärdering har som syfte att göra löpande utvärderingar 
av arbetsmarknadspolitiken. En ytterligare utveckling 
och prioritering av forsknings- och utredningsinsatser är 
nödvändig för att samla kunskap om kvinnor och män 
med funktionshinder på arbetsmarknaden. Regeringen 
avser att ge AMS i uppdrag att undersöka och analysera 
hur de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna används för 
arbetshandikappade kvinnor respektive män. 
Lönebidrag för invandrare med 
språksvårigheter samt äldre personer
Regeringens bedömning: Lönebidrag är en åtgärd som 
skall vara förbehållen personer som har en 
funktionsnedsättning som leder till ett arbetshandikapp. 
Invandrare med enbart bristande kunskaper i det 
svenska språket skall inte kunna omfattas av anställning  
med lönebidrag. Den möjlighet som finns t.o.m. 
utgången av budgetåret 1997 att lämna lönebidrag till 
personer som har fyllt 60 år, är långtidsarbetslösa, 
lokalt bundna och uppbär arbetslöshetsersättning 
förlängs inte efter den tidpunkten.
Utredningens förslag: Överensstämmer med 
regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Socialstyrelsen, AMS, Svenska 
kommunförbundet, LF, DHR, SRF instämmer i 
utredningens förslag att lönebidrag skall vara förbehållet 
personer med funktionsnedsättningar. AMS förordar i 
stället att en lönebidragsliknande åtgärd bör övervägas 
för invandrare med språksvårigheter och  personer över 
60 år som är långtidsarbetslösa. Socialstyrelsen betonar 
att andra lösningar bör prövas för invandrare och 
personer över 60 år och långtidsarbetslösa. DHR och 
SRF anser att målgruppen för lönebidrag i stället 
behöver en tydligare definition och en klarare 
avgränsning än tidigare. LO anser att lönebidrag i vissa 
fall bör kunna utgå för invandrare med språksvårigheter 
och långtidsarbetslösa personer som fyllt 60 år.  
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen 
anser i likhet med utredaren att invandrare med 
bristande kunskaper i svenska språket inte bör kunna 
omfattas av lönebidrag enbart av detta skäl. Brister i 
språkfärdigheter kan inte likställas med ett 
arbetshandikapp utan kräver helt andra insatser, som 
inte ryms inom ramen för lönebidragssystemet.
Riksdagen har tidigare beslutat (prop. 1994/95:218, 
bet. 1994/95:AU15 , rskr. 1994/95:398) om en tillfällig 
utvidgning av målgruppen för lönebidrag till 
arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös person, 
som fyllt 60 år och som får ersättning från 
arbetslöshetskassa.  Insatsen är tillfällig och motiverad 
av det rådande arbetsmarknadsläget samt avser endast 
budgetåren 1995/96 - 1997. Regeringen kan konstatera 
att utvecklingen av volymerna för gruppen äldre 
arbetslösa inom ramen för åtgärden lönebidrag varit 
mycket låg. Under tredje kvartalet år 1996 hade 103 
personer fått del av stödet. Det förhållandet att en 
arbetssökande tillhör de äldsta på arbetsmarknaden skall 
inte jämställas med ett funktionshinder. Den tillfälliga 
utvidgningen av målgruppen för anställning med 
lönebidrag med äldre långtidsarbetslösa bör därför inte 
förlängas efter utgången av budgetåret 1997. 
Särskilda lönebidragssamordnare 
Regeringens bedömning: Regeringen avser att uppdra 
åt AMS att inleda ett treårsprojekt med början 
budgetåret 1998. Projektet skall ha till syfte att utveckla 
metoder, kompetens samt uppföljnings- och 
utvärderingsinsatser för att förbättra den lokala 
hanteringen av åtgärden anställning med lönebidrag.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att 
en särskild funktion som samordnare/förhandlare 
inrättas i varje län.  
Remissinstanserna: Socialstyrelsen, Statskontoret, 
RRV, AV, Svenska Kommunförbundet, TCO, och LO 
är positiva till att en särskild funktion som 
samordnare/förhandlare inrättas i varje län. RRV 
tillägger dock att det krävs ytterligare resurser än en 
lönebidragssamordnare per län för att förbättra 
uppföljningen av lönebidragen. Uppsala Universitet 
menar att mer tyngdpunkt borde läggas på omprövning 
av placeringar och andra utvecklingsmöjligheter än att 
enbart rikta in arbetet på att minska ned bidragen i 
samband med omförhandlingar. AMS tillstyrker att 
AMV tillförs ytterligare medel för att utveckla arbetet 
med lönebidragen i länen men avstyrker att särskilda 
tjänster inrättas för samordning och förhandlingar. 
Däremot föreslår AMS att spjutspetskompetens 
utvecklas parallellt med regelbundna policy- och 
regeltolkningsdiskussioner. Sveriges Läkarförbund 
anser att utredarens förslag inte är tillräckligt 
specificerat avseende administrativa kostnader. SAF 
anser att det inte är motiverat med ytterligare funktioner 
för utvärdering av anställningar med lönebidrag. 
Skälen för regeringens bedömning: Utredningen 
har uppmärksammat att af/Ami har svårigheter att 
överblicka den ekonomiska situationen i 
lönebidragshanteringen. Regeringen gör den 
bedömningen att de förslag till förändringar i 
regelverket för åtgärden lönebidrag som nu läggs fram, 
kommer ge bättre förutsättningar att effektivt följa upp 
kostnadsutvecklingen. AMS bör ändå fortsätta att 
prioritera arbetet med att förbättra det 
ekonomiadministrativa systemet. De skilda 
förutsättningar som nu råder lokalt, när det gäller 
hanteringen av lönebidragen såsom handlingsplaner, 
förhandlingar och uppföljning bör förändras. En 
genomtänkt strategi med en eventuellt förändrad 
organisation när det gäller själva hanteringen av 
åtgärden kan bli nödvändig för att uppnå en högre 
effektivitet och säkerhet. Det är även viktigt att 
samarbetet med de fackliga organisationerna fungerar 
tillfredsställande. AMS bör också inrikta arbetet på att 
öka kvaliteten i sitt arbete med rutiner för medverkan 
även efter det att en anställning med lönebidrag har 
kommit till stånd. Det bör dock uppmärksammas att 
arbetsgivaren har ett ansvar för arbetsmiljö och 
rehabilitering i enlighet med gällande lagstiftning på 
området. Mot bakgrund av de problem som utredningen 
har uppmärksammat när det gäller bidragshanteringen 
avser regeringen att ge AMS ett uppdrag inför 
budgetåret 1998 att inleda ett treårsprojekt för att 
utveckla metoder, kompetens samt uppföljnings- och 
utvärderingsinsater inom ramen för hanteringen av 
åtgärden anställning lönebidrag. Projektet bör 
genomföras med ett urval på fem län eller det högre 
antal som AMS kan finna är lämpligt. Kostnaden för 
genomförandet av projektet beräknas uppgå till totalt 10 
miljoner kronor och skall finansieras inom ramen för 
medel till anslaget A1. Arbetsmarknadsverkets 
förvaltningskostnader.
A 7.	Vissa kostnader för införandet av en 
	allmän och sammanhållen 
	arbetslöshetsförsäkring
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört på 
statsbudgeten för innevarande budgetår.
Regeringens förslag: 
För vissa kostnader under budgetåret 1997 för 
införandet av en allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring anvisas ett nytt ramanslag på 7,5 
miljoner kronor. 
Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i 
prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring föreslagit att en kompletterande 
arbetslöshetskassa skall bildas av rikstäckande 
organisationer som företräder anställda respektive 
arbetsgivare på arbetsmarknaden.
Den kompletterande kassan skall enligt förslaget 
administrera grundförsäkringen för dem som inte är 
medlemmar i en arbetslöshetskassa. Kassan skall också 
tillhandahålla möjligheter för dem som av olika skäl inte 
vill vara medlemmar i någon annan kassa att genom 
anslutning till denna kassa få ersättning enligt 
grundförsäkringen och inkomstbortfallsförsäkringen.
För att den nya kompletterande arbetslöshetskassan 
skall kunna vara i full funktion från och med den 1 
januari 1998 krävs att vissa förberedelser görs redan 
under innevarande budgetår. Till exempel skall personal 
utbildas, avtal om lokaler ingås samt viss utrustning 
anskaffas. Regeringen bedömer att kostnaden under 
uppbyggnadsskedet uppgår till 7,5 miljoner kronor 
under budgetåret 1997. Regeringen föreslår därför att 
ett nytt anslag inrättas för ändamålet i fråga.
Finansiering av de nya utgifterna sker genom den 
under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 
ovan föreslagna besparingen om förändrad 
ersättningsnivå för vissa deltagare i åtgärder med 
utbildningsbidrag.
Sammanfattande medelsberäkning
Det under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och 
arbetsliv anvisade ramanslaget Arbetsmarknadspolitiska 
åtgärder bör minskas med 2 124 miljoner kronor.
I statsbudgeten för budgetåret 1997 har under 
anslaget anvisats 25 612 727 000 kronor. Förslagen 
ovan och förslagen i regeringens prop. 1996/97:107 En 
allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring samt 
övriga ovan beskrivna förändringar innebär 
sammantaget att utgifterna under anslaget minskar med 
2 124 miljoner kronor i förhållande till statsbudgeten. 
Regeringen föreslår därför att riksdagen beslutar att på 
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 
minska ramanslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska 
åtgärder med 2 124 052 000 kronor. 
Det ovan föreslagna nya anslaget Vissa kostnader för 
införandet av en allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring medför att utgiftsområdes-ramen 
bör ökas med 7,5 miljoner kronor. Den sammantagna 
effekten för utgiftsområdet beräknas därmed minska 
med 2 117 miljoner kronor. 
6.12	Utgiftsområde 15
Studiestöd
A.	Studiestöd
A 2.	Studiemedel m.m.
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 9 485 430 000 
kronor.
Under anslaget A 14. Särskilda utbildningsinsatser 
för vuxna inom utgiftsområde 16, föreslår regeringen 
medel för ytterligare 1 500 nya platser i 
försöksverksamheten med Kvalificerad yrkesutbildning 
från och med höstterminen 1997. Dessutom föreslår 
regeringen medel för utökning av kommunal 
vuxenutbildning i kunskapslyftet. Resurser för 
studiemedel med 20 600 000 kronor bör därför anvisas 
för utökning av försöksverksamheten med kvalificerad 
yrkesutbildning samt för utökningen av den kommunala 
vuxenutbildningen för höstterminen 1997.
A 3.	Vuxenstudiestöd m.m.
I statsbudgeten finns för detta ändamål ett ramanslag på 
4 721 951 000 kronor. 
Under anslaget A 14. Särskilda utbildningsinsatser 
för vuxna under utgiftsområde 16 föreslår regeringen 
ytterligare medel till 10 000 nya platser för kommunal 
vuxenutbildning i kunskapslyftet från och med 
höstterminen 1997. För dessa platser utgår samma 
studiestöd som för satsningen som helhet, dvs. det 
särskilda utbildningsbidraget, särskilt vuxen-studiestöd 
för arbetslösa (svuxa) samt studiemedel. Regeringen 
föreslår därför att det för särskilt utbildningsbidrag och 
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa anslås 
320 508 000 kronor.
I propositionen om en allmän och sammanhållen 
arbetslöshetsförsäkring föreslår regeringen att 
ersättningsnivån skall höjas från 75 till 80 procent från 
och med den 29 september 1997. Kostnaden för 
höjningen inom utgiftsområde 15 beräknas till 46 
miljoner kronor. Regeringen har också föreslagit 
regelförändringar i arbetslöshetsförsäkringen vilket 
innebär en utgiftsminskning för utgiftsområde 15 som 
beräknas till 4 miljoner kronor. Regeringen föreslår 
därför att 42 177 000 kronor anvisas för ersättning av 
utökade utgifter med anledning av den av regeringen 
föreslagna höjda ersättningsnivån i den allmänna och 
sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen. 
Sammanfattningsvis bör 362 685 000 kronor tillföras 
anslaget för 1997.
Beräkning av vuxenstudiestöd för dem som 
före studierna förvärvsarbetat på heltid
Enligt den tidigare 20 § i förordningen (1987:406) om 
arbetsmarknadsutbildning gällde för deltagare i 
arbetsmarknadsutbildning att utbildningsbidrag i form 
av dagpenning lämnades med det belopp som deltagaren 
var eller skulle ha varit berättigad till för heltidsarbete i 
arbetslöshetsersättning. Bestämmelsen har gällt också 
vid beräkning av särskilt vuxen-studiestöd (svux) och 
särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa), eftersom 
dessa stöd beloppsmässigt är kopplade till nivån för 
utbildningsbidrag. Enligt den nya förordningen 
(1996:1100) om aktivitetsstöd lämnas utbildningsbidrag 
med samma belopp som deltagaren är berättigad till i 
arbetslöshetsersättning. Någon uppräkning av 
dagpenningen för deltidsarbetande till att motsvara 
heltidsarbete sker alltså inte. När det gäller svux och 
svuxa är dock, vilket framgår av punkt 3 i 
övergångsbestämmelserna till förordningen, de äldre 
reglerna fortsatt giltiga fram till den 1 juli 1997. 
De regler som alltså än så länge gäller för svux och 
svuxa innebär att dagpenningen i 
arbetslöshetsförsäkringen för deltidsarbetande räknas 
upp till motsvarande heltidsarbete. Den som studerar på 
heltid får därmed ett till studieomfattningen avpassat 
studiestöd. Reglerna har verkat rekryterande till 
vuxenutbildning. Så har t.ex. deltidsarbetande som inte 
kunnat få arbete på heltid, det gäller särskilt kvinnor, 
genom uppräkningen av dagpenningen stimulerats att 
påbörja studier. 
Regeringen föreslår att den nämnda principen om 
uppräkning av dagpenningen skall tillämpas också 
fortsättningsvis i avvaktan på ställningstagande till 
Studiestödsutredningens förslag om ett sammanhållet 
studiestöd. Den hittillsvarande regleringen i 
arbetsmarknadsförfattningarna bör nu istället finnas i 
studiestödsförfattningarna. Förslaget medför ändring i 7 
kap. studiestödslagen (1973:349) och i lagen 
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.
Studiestöd och EG-rätten 
Enligt 1 kap. 8 § studiestödslagen (1973:349) skall 
utländska medborgare som på grund av anställning här i 
landet kan härleda rättigheter från EES-avtalet i fråga 
om sociala förmåner jämställas med svenska 
medborgare när det gäller studiestöd. Detsamma gäller 
make, sambo och barn till sådana utländska 
medborgare.
Frågor om studiestödet som sådant omfattas inte 
direkt av bestämmelserna i Romfördraget. Däremot har 
inom Europeiska unionen (EU) utvecklats en rättspraxis 
rörande rätt till studiestöd för vissa personer från ett 
annat medlemsland. Denna praxis utgår från 
Romfördragets artikel 48 och rådets förordning (EEG) 
nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens 
fria rörlighet inom gemenskapen.
Bestämmelsen i 1 kap. 8 § studiestödslagen infördes 
år 1994 som en anpassning av svensk studie-
stödslagstiftning till EES-avtalet. Rättsläget inom EG 
ansågs då vara sådant att de personer som kunde 
komma i fråga för studiestöd på samma villkor som 
svenska medborgare var de EES-medborgare som med 
stöd av EES-avtalet bosatt sig i Sverige och här hade 
utövat eller utövade sådan verksamhet att han eller hon 
kunde betraktas som en arbetstagare (prop. 
1993/94:100, bil. 9, s. 264).
EG-kommissionen har gett principen om 
likabehandling i studiestödssammanhang en vidsträckt 
tolkning. Med kommissionens synsätt bör principen 
tillämpas också vad gäller personer som är eller har 
varit egenföretagare i Sverige. Kommissionen hänvisar 
bl.a. till att EG-domstolen nyligen beslutat att 
bestämmelserna i förordningen 1612/68 även är 
relevanta för övriga friheter enligt artiklarna 52 och 59 i 
Romfördraget, eftersom det inte kan motiveras att 
förordningen endast skulle omfatta arbetstagare. En 
vägran att bevilja studiebidrag till barn till 
egenföretagare som är medborgare i en annan 
medlemsstat kan enligt kommissionen utgöra 
diskriminering och en överträdelse av artikel 52.
Centrala studiestödsnämnden (CSN) tillämpar 
studiestödslagen på ett sätt som stämmer överens med 
kommissionens tolkning av EG-rätten. När det gäller 
medborgare från ett land inom EU eller EES jämställs 
såväl arbetstagare som egenföretagare med svenska 
medborgare i studiestödssammanhang. Detsamma gäller 
beträffande arbetstagarnas och egenföretagarnas 
familjer.
Enligt regeringens uppfattning bör 1 kap. 8 § 
studiestödslagen kompletteras med en föreskrift som gör 
det klart att också egenföretagare och deras familjer 
faller inom paragrafens tillämpningsområde. Ett sådant 
förtydligande är ägnat att skapa större klarhet om 
rättsläget för den som överväger att ansöka om 
studiestöd, och det undanröjer varje tvekan om att 
svensk rätt är förenlig med EG-rätten.
Den föreslagna lagändringen kommer inte att 
föranleda några ökade kostnader, eftersom ändringen 
bara är ett förtydligande.
6.13	Utgiftsområde 16 
Utbildning och 
universitetsforskning
A.	Barnomsorg, skola och vuxenutbildning
A 14.	Särskilda utbildningsinsatser för vuxna
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 2 546 348 000 
kronor. 
Riksdagen har beslutat om en 
vuxenutbildningssatsning med start den 1 juli 1997 
(prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU 15, rskr. 
1995/96:307). 
Den särskilda vuxenutbildningssatsningen, 
kunskapslyftet, skall göras under fem år med start den 1 
juli 1997 och i första hand vända sig till arbetslösa. Den 
görs i syfte att erbjuda arbetslösa meningsfull utbildning 
samtidigt som kunskapslyftet långsiktigt bidrar till att 
öka sysselsättning och tillväxt. Ett kunskapslyft är 
särskilt viktigt för lågutbildade grupper av vuxna, vilka 
annars riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden och 
marginaliseras i samhället. Regeringen har den 22 
augusti 1996 inrättat en delegation för den särskilda 
vuxenutbildningssatsningen med uppgift att förbereda 
och i ett inledningsskede leda och följa den särskilda 
vuxenutbildningssatsningen. Kunskapslyftet har mötts av 
ett mycket stort intresse och engagemang i 
kommunerna. Samtliga 288 av landets kommuner har 
anmält sitt intresse att delta. Av de ansökningar som 
kommit in till delegationen för kunskapslyftet har det 
visat sig att ett stort antal kommuner anser sig kunna ta 
emot fler vuxna arbetslösa än vad de hittills anslagna 
resurserna räcker till. Dessa kommuner har både 
kapacitet och fler arbetslösa som önskar utbildning än 
vad tilldelningen till kommunerna medger. Därmed 
riskerar dessa kommuner att inte kunna genomföra 
utbildning för alla arbetslösa som önskar utbildning. 
Regeringen föreslår därför en utökning av platserna 
inom kommunal vuxenutbildning i kunskapslyftet med 
ytterligare 10 000 platser från och med 1 juli 1997. 
Regeringen har i Utvecklingsplan för förskola, skola 
och vuxenutbildning (Skr. 1996/97:112) anmält att det 
är angeläget att regeringen med anledning av 
kunskapslyftssatsningen följer utvecklingen vad gäller 
kommunernas möjlighet att leva upp till sin lagstiftande 
skyldighet att anordna grundläggande vuxenutbildning. 
Mot den bakgrunden bör riksdagen ge regeringen 
möjlighet att, av de tillkommande platserna från hösten 
1997, till ett begränsat antal kommuner också kunna ge 
bidrag för vuxenutbildning på grundskolenivå, om det 
visar sig nödvändigt för att säkerställa att kunskapslyftet 
kommer särskilt utsatta grupper till del.
Försöksverksamheten med Kvalificerad 
yrkesutbildning leds av en kommitté som har till uppgift 
att ansvara för försöksverksamheten och svara för 
uppföljning och för att en oberoende utvärdering 
kommer till stånd. Kommittén har i skrivelse till 
regeringen uppgett att intresset för den Kvalificerade 
yrkesutbildningen är mycket stort. Till det första intaget 
hösten 1996 inkom långt fler ansökningar än kommittén 
haft resurser för att fördela. Inför hösten 1997 har 
intresset ökat ytterligare. Kommittén har i en skrivelse 
till regeringen redovisat att antalet ansökningar ökat 
samt att dessa innehållit välmotiverade förslag till 
utbildning som svarar mot efterfrågan i arbetslivet. 
Regeringen föreslår därför en utökning av platserna i 
försöksverksamheten med Kvalificerad yrkesutbildning i 
kunskapslyftet med ytterligare 1 500 nya platser från 
och med 1 juli 1997.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att 
205 450 000 kronor anvisas för att inom den särskilda 
vuxenutbildningen, kunskapslyftet, inrätta ytterligare 
10 000 nya platser samt ytterligare 1 500 platser inom 
Kvalificerad yrkesutbildning.
Pilotprojekt med lärlingsutbildning
Regeringen kommer att föreslå riksdagen att 
gymnasieskolan kompletteras med en ny modern 
lärlingsutbildning. Avsikten är att två år skall vara 
gemensam utbildning för alla på programmet och 
därefter skall möjlighet ges att välja antingen den 
traditionella vägen eller en arbetsplatsförlagd 
lärlingsutbildning varvad med studier i ett till två år. 
Regeringen avser att i kommande budgetproposition 
närmare redovisa hur ett pilotprojekt med 
lärlingsutbildning skall se ut för de elever som börjat i 
gymnasieskolan hösten 1997. Finansiering sker inom 
befintliga ramar.
B.	Universitet och högskolor m.m.
B 45.	Malmö högskola
Administration av forskning på vissa områden
Ett av Malmö högskolas profilområden är 
Europakunskap. Det finns ett förslag om ett 
forskningsprojekt med syfte att följa konsekvenserna av 
brobygget över Öresund. Vidare finns ett förslag (från 
Malmö stad) att inrätta ett Europainstitut för forskning 
kring europafrågor. Organisationskommittén för Malmö 
högskola föreslår att delar av intentionerna i dessa 
förslag förenas. Organisationskommittén ser en praktisk 
möjlighet att Malmö högskola redan inledningsvis skulle 
kunna bidra till genomförandet av projektet genom att 
vid högskolan bygga upp ett sekretariat för administrativ 
samordning av verksamheten. Kommittén ser fördelar 
för broprojektet i en sådan lösning genom Malmö 
högskolas geografiska läge mellan Lund och 
Köpenhamn. Malmö stad är synnerligen positiv till 
denna tanke.
Europasamarbete
Malmö högskola skall aktivt delta i arbetet inom 
Öresundsregionen. Bland annat skall under hösten ett 
seminarium hållas om den högre utbildningens roll inom 
området för Europeiska unionens områdes- och 
sysselsättningspakter. 
Organisationskommittén för Malmö högskola har 
mot bakgrund av högskolans lokalisering i uppgift att 
delta i arbetet med att organisera detta seminarium. De 
medel som regeringen föreslår på tilläggsbudget skall 
bidra till finansieringen av detta arbete.
En huvudinriktning vid uppbyggnaden av Malmö 
högskola är ett innovativt utnyttjande av informations- 
och kommunikationsteknologi. Detta i kombination med 
den tvärvetenskapliga organisationen av högskolan 
skapar goda förutsättningar för ett aktivt 
utvecklingsarbete vad gäller nya typer av utbildnings- 
och servicetjänster, t.ex. i form av multimedia-
produkter. Högskolan bör utnyttja alla möjligheter i 
detta avseende som Europeiska unionens forsknings- 
och utvecklingsprogram erbjuder. Det kan ske t.ex. i 
anslutning till utvecklingen av det virtuella 
Öresundsuniversitetet eller till utvecklingsarbetet för ett 
europeiskt skoldatanät.
Administration m.m.
Vid uppbyggnaden av Malmö högskola har det inte 
funnits basverksamhet som organisationskommittén kan 
utgå ifrån i sitt arbete. Därför har kommittén på ett 
tidigt stadium tvingats anställa personal. Arbetet 
fördyras också av att de som medverkar i 
uppbyggnaden kommer från andra orter i Sverige.
Som jämförelse kan nämnas att vid motsvarande 
uppbyggnad av Södertörns högskola utgick det också 
extra medel även om det där fanns en basverksamhet 
och planeringen kunde utgå från att högskolan skulle 
överta ansvaret för den utbildning som Stockholms 
universitet bedrev på Södertörn. Malmö har inte haft 
samma förutsättningar vilket medfört extra kostnader i 
uppbyggnadsskedet.
Finansiering av förslag avseende Malmö högskola
Regeringen avser, under förutsättning av riksdagens 
godkännande, att finansiera de i det föregående 
föreslagna satsningarna på Malmö högskola med 
reservationsmedel. För en delvis finansiering av 
ändamålen hemställer regeringen att 18 323 000 kronor, 
av det för budgetåret 1995/96 uppförda anslaget C 47. 
Övriga utgifter inom forskning och forskarutbildning får 
användas. 
Regeringens föreslår att 18 323 000 kronor får 
användas som bidrag till särskilda kostnader och vissa 
projekt vid uppbyggnaden av Malmö högskola.
6.14	Utgiftsområde 17
Kultur, medier, 
trossamfund och fritid
G.	Kulturmiljö
G 2.	Kulturmiljövård och kulturstöd vid 
	ombyggnad
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 224 337 000 kronor.
Bidragsbestämmelserna finns i förordningen 
(1993:379) om bidrag till kulturmiljövård. Dessa 
bestämmelser innebär i korthet att bidrag utgår för 
byggnadsvård samt forn- och landskapsvård. Beslut om 
bidrag fattas av Riksantikvarieämbetet och 
länsstyrelserna. Från anslaget utgår också ersättning 
enligt 2 kap. 7, 8, 14–16 §§ samt 3 kap. 10 och 12 §§ 
lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Medel får 
också användas för arkeologiska 
undersökningskostnader i samband med 
bostadsbyggande enligt 7§ förordningen om bidrag till 
kulturmiljövård.
Budgetåret 1995/96 anvisades medlen under elfte 
huvudtitelns anslag B 15. Kulturmiljövård och B 17. 
Kulturstöd vid ombyggnad m.m. Medel har tidigare 
anvisats bl.a. som tilläggslån för ombyggnad av 
kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. 
Anslag anvisades t.o.m. budgetåret 1992/93 under elfte 
huvudtitelns förslagsanslag B 33. Tilläggslån för 
ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull 
bostadsbebyggelse m.m. Beviljade lån är ännu inte helt 
avräknade varför Boverket disponerar medel i enlighet 
med förordningen (1983:102) om tilläggslån för 
ombyggnad av bostadshus m.m. och förordningen 
(1991:1933) om statligt räntebidrag för ny- och 
ombyggnad av bostäder. 
Från och med budgetåret 1997 anvisas medel på ett 
ramanslag. Tidigare har medel för ändamålen anvisats 
på förslagsanslag med en därtill knuten beslutsram. 
Vissa beslut om bidrag, som tidigare år beviljats inom 
beslutsramarna och uppgår till ca 100 miljoner kronor, 
har ännu inte betalats ut. I förslaget till anslag i 
budgetpropositionen för år 1997 (utgiftsområde 17 s. 9) 
är inte medel avsatta för dessa utbetalningar. Mot denna 
bakgrund föreslås att ytterligare 16 000 000 kronor 
anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1997. Detta 
finansieras genom en minskning inom utgiftsområde 1 
anslaget E 2. Presstöd. Regeringen har tidigare fått 
riksdagens bemyndigande att inom anslagets ram få 
besluta om bidrag för utbetalningar under senare år än 
1997, dock längst t.o.m. år 1999. Regeringen föreslår 
att bemyndigandet utökas till år 2000 och att beloppet 
för senare utbetalningar får uppgå till högst 40 000 000 
kronor. 
H.	Museer och utställningar
H 1.	Centrala museer: Myndigheter
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 506 477 000 kronor, 
varav för Statens konstmuseer 108 385 000 kronor, 
Naturhistoriska riksmuseet 108 039 000 kronor och 
Arkitekturmuseet 10 753 000 kronor.
Moderna museet, som ingår i Statens konstmuseer, 
och Arkitekturmuseet kommer under oktober 1997 att 
flytta in i nya lokaler på Skeppsholmen. Detta innebär 
att hyrorna för år 1997 ökar med 9 900 000 kronor 
respektive 2 396 000 kronor. Regeringen anhåller 
därför om att ytterligare 12 296 000 kronor anvisas på 
tilläggsbudgeten för budgetåret 1997. Den högre 
anslagsbelastningen uppvägs av den ökade inleverans 
från Statens fastighetsverk som möjliggörs genom 
hyresinbetalningen.
De anvisade medlen för Naturhistoriska riksmuseet 
täcker inte de hyreskostnader som museet har för de 
underjordiska lokaler som hyser museets spritlagda 
samlingar. Utskottet utgår i sitt betänkande (bet. 
1996/97:KrU1 s. 184) från att regeringen på 
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1997 
beräknar medel för ändamålet. Regeringen anhåller 
därför om att ytterligare 2 941 000 kronor anvisas på 
tilläggsbudgeten för budgetåret 1997. Detta finansieras 
genom indragning av anslagssparande inom 
utgiftsområdet.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att 
15 237 000 kronor anvisas till dessa ändamål.
H 5.	Stöd till icke-statliga kulturlokaler
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 10 000 000 kronor.
Bidragsbestämmelserna finns i förordningen 
(1990:573) om stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler 
(ändrad 1990:1523, 1992:465, 1993:1123 och 
1996:176). Dessa bestämmelser innebär i korthet att 
bidrag utgår för ny- eller ombyggnad av musei-, teater- 
och konsertlokaler som tillhör någon annan än staten 
samt standardhöjande reparationer, 
handikappanpassning och utbyte eller komplettering av 
inventarier till sådana lokaler. Beslut om bidrag fattas 
av Boverkets samlingslokalsdelegation efter att yttrande 
inhämtats från Statens kulturråd. 
Från och med budgetåret 1997 anvisas medel på ett 
ramanslag. Tidigare har medel för ändamålen anvisats 
på förslagsanslag med en därtill knuten beslutsram. 
Denna anslagskonstruktion har använts eftersom beslut 
om bidrag fattas innan aktuella byggnadsarbeten 
påbörjas, och utbetalas när arbetena är avslutade. 
Därmed har storleken på utbetalningarna varierat år 
från år. Med anledning av att anslaget inte täcker 
beräknade utbetalningar av tidigare beslut har utskottet i 
sitt betänkande (1996/97:KrU1 s. 188-190) uttalat att 
regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag 
om ytterligare medelsanvisning på tilläggsbudget för 
budgetåret 1997. Regeringen anhåller därför om att 
ytterligare 7 000 000 kronor anvisas på tilläggsbudgeten 
för budgetåret 1997. Ökningen av anslaget finansieras 
genom en minskning av anslaget E 2. Presstöd under 
utgiftsområde 1 och genom indragning av 
anslagssparande inom utgiftsområdet. 
N.	Folkrörelse och idrottsfrågor
N 3.	Stöd till idrotten
På statsbudgeten för innevarande budgetår finns för 
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 480 240 000 
kronor. 
Världsmästerskapen i friidrott genomfördes år 1995 i 
Göteborg med Svenska Friidrottsförbundet som värd. I 
en rapport som utarbetats vid Handelshögskolan vid 
Göteborgs Universitet redovisades att den 
samhällsekonomiska effektiviteten av mästerskapen var 
betydande för Sverige. Riksdagen har vid flera tillfällen 
uttalat att det är av stort värde för Sverige att arrangera 
internationella idrottsevenemang. Detta uttalades bl.a. i 
samband med behandlingen av den statliga garantin för 
världsmästerskapen i fri-idrott som beslutades av 
riksdagen år 1993 (prop. 1992/93:105, bil.6, bet. 
1992/93:KrU9, rskr. 1992/93:193). Denna statliga 
garanti har inte tagits i anspråk.
Efter en omfattande ekonomisk förlust vid 
arrangemanget av världsmästerskapen har Svenska 
Friidrottsförbundet hamnat på obestånd. 
Ackordscentralen Stockholm AB har arbetat med att 
finna en lösning som tillgodoser fordringsägarnas 
intressen. I en skrivelse till regeringen har 
Friidrottsförbundet, Ackordscentralen Stockholm AB 
och Sveriges Riksidrottsförbund begärt ett bidrag från 
staten för att möjliggöra Friidrottsförbundets fortlevnad. 
Förslaget innebär att samtliga fordringsägare avskriver 
resterande del av respektive fordringar på 
Friidrottsförbundet. Detta samtidigt som förbundet själv 
tar ett betydande ansvar i denna ackordsuppgörelse.
Regeringen föreslår att riksdagen anvisar 11 300 000 
kronor för att möjliggöra Friidrottsförbundets fortsatta 
verksamhet. Det bör ankomma på regeringen att 
närmare bestämma villkoren för detta bidrag. 
Anslagsökningen finansieras genom indragning av 
medel på det under trettonde huvudtiteln E 4. 
Utveckling av ideell verksamhet. 
6.15	Utgiftsområde 18
Samhällsplanering, 
bostadsförsörjning 
och byggande
A.  Plan-, bygg- och bostadsväsendet
A 3.	Räntebidrag m.m.
Vissa tidpunkter för färdigställande m.m.
Regeringens förslag:
Ansökan om räntebidrag för ny- och ombyggnad av 
bostäder enligt 1992 års subventionssystem skall ha 
kommit in till länsstyrelsen senast den 31 juli 1997. 
Dessutom skall projektet i sin helhet vara färdigställt 
och ansökan om utbetalning av bidrag ha inkommit till 
länsstyrelsen senast den 31 oktober 1997. Inkommer 
ansökan om utbetalning därefter skall ärendet behandlas 
enligt 1993 års subventionssystem. 
Motsvarande tidsfrister skall även gälla för det 
statliga investeringsbidraget för ny- och ombyggnad av 
bostäder som infördes den 1 januari 1991.
Därutöver införs en ny bestämmelse i 1993 års 
subventionssystem som innebär att ett projekt aldrig 
skall anses påbörjat tidigare än två år före dagen då 
ansökan om utbetalning av bidrag inkommer till 
länsstyrelsen. 
Skälen för regeringens förslag: Statligt räntebidrag 
enligt förordningen (1991:1933) om statligt räntebidrag 
för ny- och ombyggnad av bostäder (1992 års 
subventionssystem) lämnas för projekt som har 
påbörjats under år 1992 samt i vissa fall för projekt som 
påbörjats under år 1993. I övrigt lämnas bidrag för 
projekt som är påbörjade efter utgången av år 1992 
enligt förordningen (1992:986) om statlig 
bostadsbyggnadssubvention (1993 års 
subventionssystem).
Regeringen konstaterar - såvitt gäller 1992 års 
subventionssystem - att det nu har gått drygt fyra år 
sedan merparten av projekten påbörjats. Trots detta 
faktum finns ett antal ärenden registrerade hos 
länsstyrelserna där uppgift om projektets 
färdigställandetidpunkt fortfarande saknas vilket innebär 
att bidragstiden ännu inte har börjat löpa.
Regeringen bedömer att det är rimligt att anta att 
dessa projekt aldrig kommit att genomföras enligt den 
ursprungliga planen. Vidare ställer den nya 
budgetprocessen krav på förbättrade möjligheter att 
kontrollera statens utgifter. Det är därför nödvändigt att 
tillförlitliga beräkningar kan göras av utbetalningarna av 
statliga bidrag enligt olika stödsystem. 
Mot bakgrund härav anser regeringen att det i 1992 
års subventionssystem bör införas en bestämmelse som 
innebär att ansökan om bidrag måste ha inkommit till 
bidragsmyndigheten senast den 31 juli 1997 och att 
projektet i sin helhet måste vara färdigställt och ansökan 
om utbetalning av bidraget ha inkommit till 
bidragsmyndigheten före utgången av oktober månad 
1997. Om ansökan om utbetalning inkommer senare än 
vid den nu föreslagna tidpunkten bör ärendet behandlas 
enligt 1993 års subventionssystem.
Räntesubventioner enligt 1993 års subventionssystem 
lämnas i form av ett årligt bidrag under viss tid till den 
som byggt eller byggt om bostäder för permanent bruk. 
Det årliga bidraget utgår med ett belopp som motsvarar 
en viss andel av ett för året beräknat räntebelopp. 
Bidragsandelen är differentierad både vad gäller 
upplåtelseformer och år då projektet påbörjas. Andelen 
är högst för projekt som påbörjats under år 1993.
Bidragets storlek är således i stor utsträckning 
beroende av den formella påbörjandetidpunkten. Detta 
innebär att två i övrigt identiska projekt som dessutom 
är färdigställda samtidigt kan ha olika bidragsandelar.
Regeringen förordar nu att det i 1993 års 
subventionssystem införs en regel som innebär att ett 
projekt aldrig skall anses påbörjat tidigare än två år före 
dagen då ansökan om utbetalning av bidrag inkommer 
till länsstyrelsen. Därmed kommer i större utsträckning 
projekt som har utförts under en viss tidsperiod att få 
samma bidragsandel. Dessutom förbättras möjligheten 
att beräkna belastningen på räntebidragsanslaget.
Statligt investeringsbidrag lämnades för ny- och 
ombyggnad av bostäder där momspliktigt arbete utförts 
under åren 1991-1992. I vissa fall utgår 
investeringsbidrag även för arbete som utförs efter den 
1 januari 1993. Syftet var att kompensera 
bostadsbyggandet för ökade kostnader till följd av att de 
tidigare särskilda reduceringsreglerna för beräkning av 
mervärdesskatt för byggnads- och anläggningsarbeten 
slopades.
En genomgång av besluten om beviljade bidrag visar 
att det finns ett stort antal bidrag som ännu inte har 
betalats ut.
Mot bakgrund av det tidigare redovisade behovet för 
regeringen att i tid känna till anspråken på sina 
stödsystem förordar regeringen dels att det införs en 
sista dag för ansökan om investeringsbidrag, dels en 
sista dag för ansökan om utbetalning av bidraget. 
Regeringen föreslår att motsvarande tidsfrister införs 
som redovisats ovan beträffande ändringarna i 1992 års 
subventionssystem, dvs. att ansökan om bidrag skall ha 
kommit in senast den 31 juli 1997 och ansökan om 
utbetalning av bidrag skall ha kommit in senast den 31 
oktober 1997.
Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma 
de regeländringar som behövs med anledning av de nu 
redovisade förslagen. 
Beräkning av räntesats i vissa fall
Regeringens förslag: 
Räntestöd skall - för den del av bidragstiden som ligger 
före den första femårsperiodens början enligt både 1992 
års och 1993 års subventionssystem - beräknas efter en 
räntesats för lån med rörlig ränta.
Skälen för regeringens förslag: Enligt både 1992 och 
1993 års subventionssystem är huvudregeln att 
bidragstiden börjar löpa vid dagen för färdigställandet. 
Bidragstiden delas in i femårsperioder. För att få 
överensstämmelse mellan subventionsräntan och 
räntesatsen på upptagna lån kan bidragstagaren begära 
att starttidpunkten för den första femårsperioden för 
bindning av subventionsräntan skall senareläggas. 
Senareläggningen får endast ske till en dag som ligger 
inom ett år räknat från bidragstidens början. 
För den del av bidragstiden som ligger före den 
första femårsperioden används för närvarande den 
subventionsränta som gäller på färdigställandedagen. 
Därefter används den subventionsränta som gäller vid 
ingången av varje ny femårsperiod. Räntebidraget för 
både ettårsperioden och efterföljande femårsperioder 
beräknas efter en subventionsränta som fastställs med 
utgångspunkt från de räntesatser som tillämpas på den 
allmänna kreditmarknaden vid köp av 
bostadsobligationer med en återstående löptid av fem år.
Ett av syftena med den ovan beskrivna möjligheten 
som bidragstagaren har att senarelägga sin första 
femårsperiod var att öka möjligheten till samordning 
mellan subventionsräntan och räntesatsen på de lån han 
tagit upp för att finansiera projektet. Det är rimligt att 
anta att projektet, för den del av bidragstiden som ligger 
före den första femårsperiodens början, är finansierat 
med lån som löper med rörlig ränta. Vid ett sådant 
antagande är det inte logiskt att subventionen beräknas 
utifrån en räntesats för lån med fast ränta. Regeringen 
föreslår därför att beräkningen av räntebidraget ändras 
för den del av bidragstiden som ligger före 
bidragstagarens besked om bindning av sin första 
femårsperiod. För denna del av bidragstiden bör 
räntebidraget beräknas efter en räntesats för lån med 
rörlig ränta.
Det bör ankomma på regeringen att närmare besluta 
om de regeländringar som behövs.
Räntebidrag efter exekutiv försäljning
Regeringens förslag: 
Räntebidrag enligt 1992 års subventionssystem skall inte 
lämnas för hus som har sålts exekutivt, om 
försäljningen medför att statlig kreditgaranti tas i 
anspråk för att täcka kreditgivarens förluster på lån som 
har lämnats med fastigheten eller tomträtten som 
säkerhet. Är den ersatta förlusten mindre än nuvärdet 
av återstående räntebidrag, jämkas räntebidraget i 
motsvarande mån.
Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande regler 
lämnas räntebidrag – med vissa undantag – inte för den 
tid ett hus ingår i ett konkursbo. Motivet är att bidrag 
som utbetalas till konkursboet främst skulle gynna 
konkursborgenärer med oprioriterade fordringar. 
I fråga om hus med räntebidrag enligt de regler som 
gällde fram till utgången av år 1991 – dvs. hus med 
statliga eller statligt reglerade bostadslån – gäller vidare 
att räntebidrag inte heller lämnas för tid efter 
konkursen, om huset sålts till ett pris som lett till 
förluster på det statligt reglerade lånet och det 
beräknade nuvärdet av framtida räntebidrag är mindre 
än förlusten. Är nuvärdet större reduceras i stället de 
framtida räntebidragen med hänsyn till förlusten. Dessa 
bestämmelser har införts trots att räntebidrag numera i 
övrigt lämnas oberoende av den faktiska belåningen 
(prop. 1993/94:76, bet. 1993/94:BoU6, rskr. 
1993/94:115). Bestämmelserna finns i förordningen 
(1993:1587) om ändrade bestämmelser i fråga om 
sådana räntebidrag för bostäder som lämnas enligt vissa 
äldre förordningar. Reglerna gäller även vid exekutiv 
försäljning efter utmätning samt vid 
underhandsförsäljning utom konkurs.
Den dåvarande regeringens motiv för att, i fråga om 
hus med bostadslån och räntebidrag enligt äldre 
bestämmelser, dra in räntebidraget efter exekutiv 
försäljning var att fortsatta räntebidrag annars riskerade 
att öka antalet konkurser och exekutiva försäljningar. 
Genom en konkurs kunde med den då gällande 
ordningen lånebelastningen på fastigheten i många fall 
minskas utan uppoffringar för vare sig låntagare eller 
bottenlångivare.
Motsvarande regler om indragning av räntebidrag 
efter konkurs m.m. gäller inte för hus enligt 1992 eller 
1993 års subventionssystem, dvs. för hus där de tidigare 
statligt reglerade bostadslånen har ersatts av lån med 
statlig kreditgaranti.
I fråga om hus med räntebidrag enligt 1992 års 
subventionssystem har kreditgarantier emellertid 
lämnats efter i princip samma grunder som de tidigare 
bostadslånen. Såväl räntebidragsunderlaget som 
omfattningen av kreditgarantin har bestämts främst av 
den faktiska produktionskostnaden för huset. 
Kreditgaranti har lämnats också i samma säkerhetslägen 
som tidigare gällt för bostadslån. Låntagarnas och 
långivarnas risktagande är således inte större i dessa fall 
än vad som gäller i fråga om hus med bostadslån.
De stora överensstämmelserna i dessa avseenden 
mellan hus som byggts med stöd av äldre regler och hus 
som byggts med stöd av 1992 års subventionssystem 
talar för att ekonomiskt likvärdiga villkor bör gälla 
också i fråga om räntestöd efter exekutiv försäljning. 
Räntebidraget bör sålunda dras in, om en exekutiv 
försäljning medför att den statliga kreditgarantin tas i 
anspråk för att täcka förluster på lånet. Med exekutiv 
försäljning avses såväl exekutiv auktion vid konkurs 
som offentlig auktion vid utsökning. Regeringen 
förordar att en sådan förändring genomförs med verkan 
för försäljningar som äger rum efter det att de nya 
bestämmelserna har trätt ikraft. 
På samma sätt som gäller inom det äldre 
regelsystemet bör dock räntebidrag fortsättningsvis 
lämnas med reducerat belopp i vissa fall då förlusten 
begränsar sig till en del av det lån som kreditgarantin 
avser. Reglerna innebär i denna del att om det på visst 
sätt beräknade nuvärdet av räntebidragen överstiger det 
belopp som utbetalats från kreditgarantin, lämnas 
räntebidrag fortsättningsvis för den andel av 
bidragsunderlaget som svarar mot det överskjutande 
nuvärdets andel av hela nuvärdet av räntebidragen.
Några särskilda regler om indragning av räntebidrag 
efter underhandsförsäljning inom eller utom konkurs 
behövs inte. För att ersättning skall betalas ut genom 
kreditgarantin för förluster som uppkommit vid 
underhandsförsäljning krävs nämligen att Statens 
bostadskreditnämnd i förväg har godkänt 
köpeskillingen. Bostadskreditnämnden får därvid 
förutsättas bedöma köpeskillingens skälighet mot 
bakgrund också av de subventioner som fortsatt lämnas.
I fråga om hus som byggts med stöd av 
bostadsbyggnadssubvention och kreditgaranti enligt 
1993 års subventionssystem bör nuvarande regler inte 
ändras. Förutsättningarna är här väsentligt annorlunda. 
Omfattningen av statens stöd bestäms inte längre av de 
faktiska produktionskostnaderna, utan av ett starkt 
schabloniserat och därmed också begränsat bidrags- och 
garantiunderlag. De kreditrisker staten tar på sig 
bestäms i utgångsläget av vilka risker instituten själva är 
beredda att ta i det enskilda ärendet. Kreditgaranti 
lämnas sålunda bara för lån som ligger i direkt 
anslutning till lån utan tilläggssäkerhet. En förutsättning 
för att ersättning skall betalas ut till kreditgivaren är 
vidare att denne kan visa att han, när krediten lämnades, 
hade grundad anledning att anta att låntagaren skulle 
kunna fullgöra sina förpliktelser. Brister i låntagarens 
kreditvärdighet kan inte längre botas genom 
tilläggssäkerheter eller genom åtaganden från någon 
annan än låntagaren.
Kvalitetsskillnaderna i kreditriskprövningen av lån 
med kreditgarantier enligt tidigare och nuvarande 
system visas tydligt av att i stort sett alla förluster som 
uppkommit och bedöms komma att uppstå inom 
kreditgarantisystemet hänför sig till hus med räntebidrag 
och kreditgarantier enligt de regler som gällde före år 
1993. Förslaget om indragning av räntebidrag efter 
exekutiv försäljning av hus med kreditgarantier enligt de 
äldre reglerna kan förväntas öka antalet fall där de 
ekonomiska problemen löses genom ackord i stället för 
genom konkurs. En sådan utveckling bör eftersträvas.
A 10.	Bostadsbidrag
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för 
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 
5 910 000 000 kronor.
Mot bakgrund av att de totala kostnaderna för 
bostadsbidragen under 1990-talets första hälft stigit 
kraftigt har riksdagen beslutat (prop. 1995/96:186, bet. 
1995/96:BoU11, rskr. 1995/96:229) om vissa 
förändringar av reglerna för bostadsbidrag fr.o.m. år 
1997. Dessa förändringar har beräknats ge upphov till 
betydande kostnadsminskningar, samtidigt som 
kostnadskontrollen förstärks. I samband med 
behandlingen av budgetpropositionen för år 1997 
anförde bostadsutskottet (bet. 1996/97:BoU1) att så pass 
genomgripande förändringar av bostadsbidragsreglerna 
innebär att enskilda hushåll kan komma att få inte 
oväsentliga förändringar av bidraget. En förutsättning 
för att detta skall kunna accepteras är därför enligt 
utskottets mening att ändringarna inte ensidigt faller på 
vissa grupper eller typer av hushåll.  Bostadsbidragen 
måste även fortsättningsvis ha en fördelningspolitiskt 
acceptabel profil. En utvärdering, på grundval av 
inkomna bidragsansökningar, bör därför enligt utskottet 
genomföras skyndsamt, så att de regeländringar m.m. 
som kan föranledas härav kan tillämpas redan under 
bidragsåret 1997. Vad utskottet anfört gav riksdagen 
regeringen tillkänna.
En inom Socialdepartementet tillsatt arbetsgrupp 
presenterade i februari 1997 en preliminär 
fördelningsanalys av de nya reglerna. Analysen 
omfattar ca 285 000 hushåll med bostadsbidrag, såväl 
barnfamiljer som ungdomar mellan 18 och 29 år. Enligt 
bostadsutskottets uppfattning visar den preliminära 
analysen att de nya bidragsreglerna för vissa hushåll fått 
konsekvenser som är av den omfattningen att effekterna 
av dem bör mildras. Riksdagen har därför anmodat 
regeringen (bet. 1996/97:BoU14, rskr. 1996/97:167) att 
i 1997 års vårproposition lämna förslag om en 
förändring av reglerna för bostadsbidrag i avsikt att 
mildra effekterna av dem för de hushåll som drabbats 
hårdast. Regeringen återkommer nu i frågan.
Mildrad effekt av genomförda regeländringar
I den preliminära fördelningsanalysen av 1997 års 
regler för bostadsbidrag har konstaterats kraftiga 
sänkningar av bidragets storlek för vissa hushåll. 
Cirka 3,5 procent av bidragstagarna har fått 
vidkännas bidragsminskningar som överstiger 1 000 
kronor per månad.
De mest omfattande förändringarna har genomförts 
för bidragstagare som bor i egnahem. Begränsningen av 
bidragsgrundande bostadsyta kan för dem innebära 
betydande minskningar av bidragets storlek. Även det 
faktum att eventuella räntebidrag fr.o.m. årsskiftet 
1996/97 räknas in i bidragsgrundande inkomst kan 
innebära att bidraget minskar kraftigt för berörda 
hushåll.
För att mildra effekten av de nya bestämmelserna för 
de hushåll vars bostadsbidrag påverkats på ett 
ogynnsamt sätt föreslås dels att en lägsta nivå införs 
under vilken boendekostnaden inte skall reduceras på 
grund av bostadsytans storlek, dels att räntebidrag 
exkluderas från bidragsgrundande inkomst. 
Ytnorm med garantinivå
Regeringens förslag: 
Bidragsgrundande bostadskostnad fastställs, efter 
korrigering för bostadsyta, till lägst viss garantinivå. 
För hushåll vars bostadskostnad före korrigering för 
bostadsyta är lägre än garantinivån, skall faktisk 
bostadskostnad gälla. Garantinivån fastställs enligt 
följande, för
hushåll med ett barn	3 000 kr/mån
hushåll med två barn		3 300 kr/mån
hushåll med tre barn		3 600 kr/mån
hushåll med fyra barn		3 900 kr/mån
hushåll med fem eller flera barn	4 200 kr/mån
Skälen för regeringens förslag: En av de 
förändringar i 1997 års regelsystem som i vissa fall 
gett upphov till större förändringar av 
bostadsbidraget är den begränsning av 
bidragsgrundande bostadsyta som införts. 
Förändringen, som totalt berör drygt 20 procent av 
bidragshushållen, syftar till att motverka 
subventionering av stora bostadsytor. 
I regeringens proposition om nya regler för 
bostadsbidrag (prop. 1995/96:186) föreslogs att för en 
familj med ett barn skulle gränsen för bidragsgrundande 
bostadsyta sättas vid 90 m2. För varje ytterligare barn, 
upp t.o.m. fem barn, ökade gränsen därefter med 20 
m2. För boendekostnader som kan hänföras till 
bostadsytor därutöver föreslog regeringen att inget 
bostadsbidrag skulle lämnas. 
Vid bostadsutskottets behandling av regeringens 
proposition skärptes de föreslagna gränserna med 10 m2 
per hushållskategori i syfte att finansiera bostadsbidrag 
till ungdomar mellan 18 och 29 år som ej studerar. Det 
innebar att besparingen för bidragstagare som bor i 
stora bostäder blev mer omfattande än vad regeringen 
föreslog och konsekvenserna för hushållen i form av 
minskat bostadsbidrag därmed större än vad som 
avsetts.
I den preliminära analys av 1997 års regler som 
redovisats för bostadsutskottet i februari 1997 
konstateras att bestämmelserna om bidragsgrundande 
bostadsyta främst påverkar bostadsbidraget för dem som 
bor utanför Stockholm-, Göteborg- och 
Malmöregionerna och i första hand för egnahemsägare. 
Drygt 50 procent av dessa hushåll får till följd av 
bestämmelsen ett minskat bostadsbidrag. För 
bostadsrättsinnehavare är motsvarande andel drygt 20 
procent och för boende i hyreslägenheter knappt 15 
procent. Analysen pekar också på att en mindre grupp 
hushåll, som utgörs av ensamstående med barn, med 
mycket låga inkomster och stora bostäder fått större 
försämringar.
För att något mildra effekterna av de nya 
bestämmelserna för dessa hushåll föreslår regeringen att 
bidragsgrundande bostadskostnad, efter korrigering för 
bostadsyta, fastställs till lägst viss garantinivå. Det 
innebär att boendekostnader under denna nivå inte 
reduceras på grund av bostadsytans storlek. För hushåll 
vars bostadskostnad före korrigering för bostadsyta är 
lägre än garantinivån, bör därför faktisk kostnad gälla. 
Garantinivån bör bestämmas så att den kan antas 
motsvara kostnaden för en tänkt grundstandard, dvs. 
samma nivå som i dagens system valts för övergången 
från 75 till 50 procents oreducerad ersättning för 
bostadskostnaden. För hushåll med ett barn innebär det 
att garantinivån bör fastställas till 3 000 kronor per 
månad, för hushåll med två barn till 3 300 kronor per 
månad och för hushåll med tre barn till 3 600 kronor 
per månad. För familjer med fler än tre barn finns i 
dagens system inte någon ytterligare differentiering av 
nämnda nivå avseende skilda ersättningsandelar för 
bostadskostnaden. Regeringen anser dock, för att öka 
träffsäkerheten i systemet, att en särskild garantinivå 
bör bestämmas även för dessa hushåll. Sålunda bör för 
familjer med fyra barn garantinivån fastställas till 3 900 
kronor per månad och för familjer med fem eller flera 
barn till 4 200 kronor per månad.
Räntebidrag exkluderas från bidragsgrundande inkomst
Regeringens förslag: Statligt räntebidrag för den bostad 
för vilken bostadsbidrag sökes, skall inte inräknas i den 
bidragsgrundande inkomsten.
Skälen för regeringens förslag: Statligt räntebidrag för 
bostadsändamål ingår enligt 3 § 1 mom. lagen 
(1947:576) om statlig inkomstskatt i inkomst av kapital. 
På grund härav och enligt gällande 
inkomstberäkningsbestämmelser för bostadsbidrag, som 
med få undantag följer beskattningens regler, inräknas 
räntebidragen automatiskt i den bidragsgrundande 
inkomsten. Samtidigt har sedan länge gällt att 
räntebidraget beaktas då bidragsgrundande 
bostadskostnad fastställs. 
Bidragsgrundande bostadskostnad för egnahemsägare 
utgörs, enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter, av 
summan mellan real nettokapitalkostnad, fastighetsskatt 
samt uppvärmningskostnader och övriga driftskostnader 
enligt schablon. Då nettokapitalkostnaden fastställs dras 
först de eventuella räntebidrag bort som 
egnahemsägaren uppbär. Det innebär att den del av den 
totala kapitalkostnaden som räntebidragen utgör inte 
beaktas då bostadsbidraget fastställs.
Regeringen anser att eventuell förekomst av 
räntebidrag bör beaktas vid beräkning av 
bidragsgrundnande bostadskostnad på samma sätt som 
hittills. Ett undantag bör dock göras på inkomstsidan så 
att räntebidrag inte samtidigt kommer att ingå i den 
bidragsgrundande inkomsten.
Ikraftträdande och kostnader
Ändrade bestämmelser om ytnorm med garantinivå 
kan, eftersom de berör beräkning av 
bidragsgrundande bostadskostnad, genomföras under 
löpande bidragsår och förslås träda i kraft den 1 
november 1997. Åtgärden har kostnadsberäknats till 
ca 155 miljoner kronor per helt år. 
Att förändra regler under kalenderår (beskattningsår) 
om inkomstprövning av bostadsbidrag är svårt att göra 
p.g.a. gällande inkomstprövningssystem med jämkning 
och ajourföring av den historik som skall användas vid 
avstämning av preliminära bostadsbidrag och slutligt 
beslut. Sådana regeländringar bör ske vid ett årsskifte. 
Regeringens förslag att exkludera räntebidrag från 
bidragsgrundande inkomst föreslås därför träda i kraft 
den 1 januari 1998. Denna åtgärd kostnadsberäknas till 
ca 20 miljoner kronor per helt år.
Sammantaget innebär regeringens förslag ett ökat 
anslagsbehov under innevarande budgetår för anslaget A 
10. Bostadsbidrag med 25 000 000 kronor. Kostnaderna 
bör enligt regeringens mening inte finansieras inom 
anslaget, utan finansiering bör ske genom en 
omfördelning från räntebidragen till bostadsbidragen. 
Merutgifterna finansieras huvudsakligen genom en 
effektivisering av utbetalningsrutinerna inom 
räntebidragssystemet. Därigenom undviks att 
räntebidrag betalas ut med för stora belopp i samband 
med att räntevillkoren konverteras, varigenom ränte- 
och kapitalförluster motverkas och kostnader för 
återkrav undviks. En sådan ordning ligger i linje med 
vad bostadsutskottet anfört i bet. 1996/97:BoU14.
Hushållseffekter
De sammantagna effekterna av regeringens förslag 
redovisas i bilaga till avsnitt 6. Där framgår av 
diagram 1 genomsnittliga bidragsökningar, relativt 
gällande regelsystem, för hushåll vars bostadsbidrag 
minskat med mer än 500 kronor per månad genom 
de bestämmelser om bostadsbidrag som trädde i 
kraft den 1 januari 1997. De grupperingar som 
använts överensstämmer med dem som tagits fram i 
den preliminära fördelningsanalysen av 1997 års 
regler, dvs. decilgrupper, familjetyp, H-region 
(boenderegion) och boendeform. Såväl absolut 
förändring (kronor per månad) som relativ 
förändring (procent) av bostadsbidraget redovisas. 
Av diagrammet framgår att det i första hand är 
boende utanför Stockholm-, Göteborg- och 
Malmöregionerna som påverkas positivt av regeringens 
förslag. Bostadsbidrag till hushåll som bor i Södra 
mellanbygden, Norra tätbygden och Norra glesbygden 
höjs i genomsnitt med mer än 20 procent per månad. 
För boende i eget hem ökar bidragen i genomsnitt med 
drygt 20 procent per månad och för dem som bor i sk. 
Övriga boendeformer, bl.a. lantbruksfastigheter och 
två- och flerfamiljshus, med drygt 40 procent per 
månad. Bland barnfamiljerna får ensamstående hushåll 
de största genomsnittliga ökningarna (ensamstående 
med ett barn drygt 30 procent). Av decilgruppstablån 
framgår att bostadsbidrag till hushåll med mycket låga 
inkomster i förhållande till försörjningsbördan samt 
hushåll som tillhör decilgrupp åtta eller nio ökar mest.
Av den preliminära fördelningsanalysen som 
redovisats för bostadsutskottet i februari 1997 framgår 
att det i första hand är hushåll med ensamstående 
familjeförsörjare vars bostadsbidrag påverkats minst av 
de nya regler som trädde i kraft den 1 januari 1997. En 
majoritet av dessa hushåll bor i Stock-holm-, Göteborg- 
och Malmöregionerna samt i större städer. Bland 
boendeformerna är hyreslägenheterna särskilt 
framträdande. Dessutom konstateras att hushåll med 
mycket låg inkomst påverkas i mindre utsträckning än 
bostadsbidragstagare i övriga inkomstlägen.
6.16	Utgiftsområde 19
Regional utjämning och 
utveckling 
A 1.	Regionalpolitiska åtgärder 
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 453 517 000 
kronor.
Beslutsgrupper inom EG:s 
strukturfondsprogram 
Inom EG:s olika strukturfondsprogram finns 
beslutsgrupper som är självständiga myndigheter men 
som inte har egna personella resurser. Berörda 
länsstyrelser ansvarar för sekretariatsfunktionen åt 
beslutsgrupperna. Under förra budgetåret tillfördes 
länsstyrelserna permanent 10 miljoner kronor för främst 
beslutsgruppssekretariaten inom ramen för anslaget C 1. 
Länsstyrelserna m.m. inom utgiftsområde 18. Flera 
länsstyrelser har påtalat behovet av ytterligare 
resursförstärkning för sekretariaten. Detta behov styrks 
också av preliminära resultat av de externa 
utvärderingar som på övervakningskommittéernas 
uppdrag genomförs av de pågående programmen. 
Riksrevisionsverket (RRV) har på uppdrag av 
regeringen granskat samordningen av administrationen 
av strukturfonderna. I de rapporter som överlämnades 
till regeringen den 20 december 1996 och den 29 
januari 1997 föreslår RRV bl.a. att beslutsgrupperna 
skall försäkra sig om en ändamålsenlig kompetens för 
handläggning av ärenden. Vidare bedömer RRV att 
resurserna vid sekretariaten är för knappa för de 
uppgifter som de förelagts. 
Regeringen har beslutat att några länsstyrelser skall 
ta över de fondförvaltande centrala verkens uppgifter 
vad gäller vissa Interreg-IIA-program. 
Riksdagen har godkänt att medel från anslaget 
Regionalpolitiska åtgärder även skall kunna användas 
för vissa utgifter för beslutsgrupper knutna till 
strukturfondsprogram (prop. 1995/96:201, 
1995/96:AU7, rskr. 1995/96:275). Med hänsyn till att 
det behövs en snabb och säker administration för att 
Sverige skall kunna tillgodogöra sig återflödet från 
strukturfonderna för innevarande program-period till 
och med år 1999 föreslår regeringen att medel från 
detta anslag skall kunna användas även för 
sekretariatsuppgifter till beslutsgrupperna. Detta får 
dock inte innebära att länsstyrelserna därigenom 
minskar hittills avsatta resurser för ändamålet. Närmare 
föreskrifter för medlens användning beslutas av 
regeringen. 
Finansiering av vissa förvaltningskostnader 
inom NUTEK:s program Regional utjämning 
och utveckling
Under tidigare budgetår har medel för att täcka vissa av 
Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) 
kostnader för administration av bl.a. EG:s 
strukturfondprogram anvisats över olika 
regionalpolitiska anslag. Nu aktuella beräkningar visar 
att de medel som i samband med riksdagens beslut om 
1997 års budgetproposition fördes över till anslaget A 1. 
Närings- och teknikutvecklingsverket: 
Förvaltningskostnader är otillräckliga för att NUTEK 
skall kunna genomföra ålagda uppgifter inom ramen för 
programmet Regional utjämning och utveckling. 
Ytterligare 9 000 000 kronor bör tillföras detta 
program. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att 
6 500 000 kronor överförs till anslaget A 1. Närings- 
och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader 
under utgiftsområde 24. Resterande belopp på 
2 500 000 kronor förutsätts omfördelas inom ramen för 
nuvarande förvaltningsanslag.
A 5.	Sysselsättningsbidrag 
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 200 000 000 kronor. 
Sysselsättningsbidrag kan lämnas till företag i vissa 
branscher i stödområde 1 och 2 som varaktigt ökar sin 
sysselsättning. Anslaget disponeras av NUTEK som får 
bemyndiga länsstyrelse att använda medel för de för 
anslaget avsedda ändamålen. 
I skrivelser den 28 februari och 6 mars 1997 har 
NUTEK anmält att anslaget bedöms överskridas med 
35 miljoner kronor under budgetåret 1997. Orsaken till 
överskridandet är den förbättrade ekonomiska 
konjunkturen. 
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns vidare 
uppfört ett ramanslag Regionalpolitiska åtgärder. 
Regeringen föreslår att anslaget Sysselsättningsbidrag 
ökas med 35 000 000 kronor och att detta finansieras 
genom att anslaget Regionalpolitiska åtgärder minskas 
med samma belopp.
A 6.	Transportbidrag 
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 303 000 000 kronor. 
Riksdagen har av besparingsskäl beslutat att minska 
bidragsnivåerna i de olika transportbidragsområdena 
med fem procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997 
(prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 19, bet 1996/97:AU2, 
rskr. 1996/97:106). 
NUTEK är central förvaltningsmyndighet för 
verksamheten med transportbidrag. I en skrivelse den 
21 februari 1997 har NUTEK redovisat sin bedömning 
att anslaget kommer att överskridas med ca 81 miljoner 
kronor budgetåret 1997. Anledningen är dels en 
volymökning, dels att den av statsmakterna beslutade 
besparingen får effekt först under andra halvåret 1997, 
samt kvarstående ansökningar som avser budgetåret 
1995/96. 
I detta sammanhang bör också nämnas att regeringen 
nyligen tillsatt en särskild utredare för att kartlägga och 
analysera förutsättningarna för och effekterna av en 
utvidgning av transportbidraget. Detta skall enligt 
direktiven i första hand ske inom ramen för nuvarande 
anslagsnivå, i andra hand inom ramen för utgiftsområde 
19. Regeringen kommer att ta ställning till utredningens 
förslag senare i år.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns också 
uppfört ett ramanslag Regionalpolitiska åtgärder. 
Regeringen föreslår att anslaget Transportbidrag ökas 
med 81 000 000 kronor och att detta finansieras genom 
att anslaget Regionalpolitiska åtgärder minskas med 
samma belopp. 
Sammantaget föreslås under utgiftsområde 19 
Regional utjämning och utveckling en minskning av 
anslaget Regionalpolitiska åtgärder med 122 500 000 
kronor.
6.17	Utgiftsområde 20
Allmän miljö- och naturvård
A.	Miljövård
A 1.	Statens naturvårdsverk
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 355 827 000 kronor.
Det nya ersättningssystemet för rovdjursrivna renar 
bygger på principen att ersättning utgår för förekomst 
och föryngring av rovdjur inom renskötselområdena. 
Det förutsätter återkommande inventeringar för att 
fastställa sådan förekomst. När systemet inrättades 
anvisades inga särskilda medel för sådana inventeringar. 
Enligt riksdagens önskemål kommer regeringen att 
inom kort tillsätta en särskild utredning för att utarbeta 
förslag till en sammanhållen rovdjurspolitik. Frågan om 
finansiering av inventeringar inom ramen för 
ersättningssystemet kommer då att utredas.
För innevarande budgetår beräknas inventeringarna 
kosta ca 5 000 000 kronor. Dessa kostnader föreslås 
finansieras till hälften genom omprioriteringar inom 
Statens naturvårdsverks ramanslag. Resterande 
2 500 000 kronor föreslås tillföras verkets ramanslag. 
Finansiering sker genom att från EU retroaktivt 
medfinansierade medel för startstöd till yngre 
jordbrukare inom utgiftsområde 23 avseende budgetåret 
1995/96 utnyttjas (se avsnitt 6.20 avseende anslaget B 1. 
Statens jordbruksverk, fjärranalys). 
Regeringen föreslår därför att ytterligare 2 500 000 
kronor anvisas under anslaget A 1. Statens 
naturvårdsverk för kostnader för inventeringarna.
A 4.	Investeringar inom miljöområdet
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för 
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 217 992 000 
kronor.
Sverige kan med stöd av LIFE-förordningen (Rådets 
förordning (EEG) nr 1973/92 om inrättande av ett 
finansiellt instrument för miljön - LIFE) få bidrag med 
50 procent för naturvårdsprojekt som skall ingå i EU:s 
ekologiska nätverk Natura 2 000. Bidrag kan beviljas av 
EG-kommissionen efter ansökan från myndigheter, 
organisationer eller enskilda. Fördelningen av bidrag 
sker en gång per år. För Sveriges del bedömer 
Naturvårdsverket vilka ansökta projekt som är de för 
naturvården mest angelägna. Därefter lämnas 
prioriteringsförslag till kommissionen. Kommissionen 
är inte bunden att följa Naturvårdsverkets prioriteringar. 
Det finns inte heller bestämmelser om hur LIFE-medel 
skall fördelas mellan medlemsländerna. 
Regeringen har för budgetåret 1997 antagit att 
kommissionen vid fördelning av bidrag från LIFE-
Nature 1996 skulle fatta beslut om att bevilja 
Naturvårdsverket bidrag på i storleksordningen 25 
miljoner kronor. Utbetalningen av LIFE-bidragen delas 
dock normalt upp på flera år eftersom de sker i den takt 
projekten fortskrider. Motsvarande belopp förs upp 
under inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG.
Kommissionen beslutade den 19 november 1996 att 
för LIFE-Nature 1996 bevilja Sverige sammanlagt 
4 933 866 ECU. I denna summa ingår dock även bidrag 
som har beviljats till andra svenska sökande än 
Naturvårdsverket. Endast 3 367 072 ecu kommer att 
utbetalas till Naturvårdsverket. Detta motsvarar ungefär 
28 600 000 kronor, dvs. en ökning med 3 600 000 
kronor. På den svenska statsbudgeten tas anslag upp 
motsvarande det belopp som Naturvårdsverket erhåller 
från EG-budgeten. Inkomsterna som tas upp på 
inkomsttitel ökar med samma belopp. 
Investeringsbidrag för omställning i 
ekologiskt hållbar riktning
Riksdagen beslutade i juli 1996 om ett femårigt 
program för investeringsbidrag för omställning 
tillhållbar utveckling (prop.1995/96:222, bet. 
1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Det femåriga 
programmet för investeringsbidrag syftar till att 
driva på den tekniska utvecklingen samt att skapa 
sysselsättning främst genom kretsloppsanpassning av 
byggnader och teknisk infrastruktur. Programmet 
skall omfatta åtgärder med sysselsättningsskapande, 
teknikutvecklande och miljöförbättrande effekt bl.a. 
inom avfallsområdet, VA-området samt inom 
byggsektorn. Även inom vissa andra områden kan 
åtgärder som syftar till en ekologiskt hållbar 
utveckling komma att ges stöd inom ramen för 
programmet. Åtgärderna skall inriktas på projekt 
som är av pilotkaraktär och som annars inte skulle 
komma till stånd. Förordningen (1996:1378) om 
statligt investeringsbidrag för en ekologiskt hållbar 
utveckling har EU-notifierats.
Regeringens förordning i frågan har utgångspunkt i 
de stödbestämmelser inom EU som stadgar att för 
bidrag till näringslivet i miljöfrågor får ges högst 
30 procent av investeringskostnaden. Med hänvisning 
till bl.a. vad regeringen anför under avsnitt 6.20 
avseende radon i dricksvatten, bör regeringen ha 
möjlighet att besluta om en högre bidragsprocent för 
vissa särskilda typer av stödobjekt med beaktande av 
EU:s regler.
6.18 	Utgiftsområde 21 
Energi
Allmänt
Regeringen har i prop. 1996/97:84 Ett uthålligt 
energisystem föreslagit riktlinjer för energipolitiken. Ett 
nytt energipolitiskt program inrättas för omställningen 
av energisystemet. Programmet omfattar åtgärder som 
syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska 
användningen av el för uppvärmning, utnyttja det 
befintliga energisystemet effektivare och öka tillförseln 
av el och värme från förnybara energi-källor.
Bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket 
skall kompenseras. Därför skall under en femårsperiod 
investeringbidrag lämnas till utbyggnad av el- och 
värmeproduktion samt till effektivisering och minskad 
elanvändning i bostadsektorn.
Det energipolitiska programmets huvudinriktning är 
en kraftfull långsiktig satsning på forskning, utveckling 
och demonstration av ny energiteknik. Målet är att 
under de närmaste 10 - 15 åren kraftigt öka el- och 
värmeproduktionen från förnybara energikällor och 
utveckla kommersiellt lönsam teknik för 
energieffektivisering. Myndighetsfunktionen inom 
energiområdet skall tydliggöras och förstärkas. En ny 
energimyndighet skall inrättas den 1 januari 1998. 
Av regeringens förslag i den energipolitiska 
propositionen följer att medel för energipolitiska 
åtgärder behöver anvisas på tilläggsbudget för 
budgetåret 1997. Tre anslag bör inrättas för ändamålet 
förutsatt att riksdagen godkänner de i den 
energipolitiska propositionen föreslagna riktlinjerna.
Ramen för utgiftsområde 21 Energi uppgår för 
budgetåret 1997 till 474,2 miljoner kronor. Enligt prop. 
1995/96:150 kan ramen komma att påverkas av beslut 
med anledning av den energipolitiska propositionen. De 
här föreslagna anslagen på tilläggsbudget uppgår 
sammanlagt till 114 miljoner kronor. Detta innebär att 
ramen för utgiftsområde 21 bör ökas med 114 miljoner 
kronor till 588,2 miljoner kronor. Finansieringen sker 
genom indragning av reservationer på äldre anslag 
under den tolfte huvudtiteln, genom engångsvisa 
indragningar av anslagsmedel för vissa anslag under 
utgiftsområde 21 Energi samt neddragningar av medel 
från Energiteknikfonden.
Utformningen av de bidrag som regeringen föreslår i 
det följande bedöms överensstämma med EG:s 
statsstödsregler.
A.	Omställning och utveckling av 
energisystemet
A 5.	Bidrag till investeringar i elproduktion från 
	förnybara energikällor
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i 
statsbudgeten för innevarande budgetår.
Regeringen har i prop. 1996/97:84 Ett uthålligt 
energisystem föreslagit riktlinjer för ett fortsatt bidrag 
till investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, 
vindkraftverk och småskalig vattenkraft.
Ett bidrag bör lämnas med 3 000 kr per installerad 
kW elproduktionskapacitet för investeringar i 
kraftvärmeproduktion baserad på biobränslen. Bidraget 
bör dock uppgå till högst 25 procent av investeringen. 
Medel bör anvisas med 450 miljoner kronor under en 
femårsperiod räknat från den 1 juli 1997. För 
budgetåret 1997 bör 45 miljoner kronor anvisas.
Ett bidrag bör lämnas med 15 procent av 
investeringen i vindkraftverk med en eleffekt på minst 
200 kW. Medel bör anvisas med 300 miljoner kronor 
under en femårsperiod räknat från den 1 juli 1997. För 
budgetåret 1997 bör 30 miljoner kronor anvisas. Ett 
bidrag bör lämnas med 15 procent av investeringen i 
miljövänliga, småskaliga vattenkraftverk. Medel bör 
anvisas med 150 miljoner kronor under en femårsperiod 
räknat från den 1 juli 1997. För budgetåret 1997 bör 
5 miljoner kronor anvisas.
För budgetåret 1997 bör 80 000 000 kronor anvisas 
på ett nytt ramanslag benämnt A 5. Bidrag till 
investeringar i elproduktion från förnybara energikällor 
på tilläggsbudget för bidrag till investeringar i 
elproduktion från förnybara energikällor.
A 6.	Provning, märkning och certifiering av 
	energikrävande utrustning, m.m.
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i 
statsbudgeten för innevarande budgetår.
Regeringen har i prop. 1996/97:84 Ett uthålligt 
energisystem föreslagit att särskilda medel bör anvisas 
för kunskapsförmedling, provning, märkning och 
certifiering av energikrävande produkter och system. 
Under anslaget anvisas 40 miljoner kronor under en 
femårsperiod räknat från den 1 juli 1997. 
För budgetåret 1997 bör 4 000 000 kronor anvisas på 
ett nytt ramanslag benämnt A 6. Provning, märkning 
och certifiering av energikrävande utrustning, m.m. på 
tilläggsbudget för kunskapsförmedling, provning, 
märkning och certifiering av energikrävande produkter 
och system.
A 7.	Kostnader för bildandet av en ny 
	energimyndighet
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i 
statsbudgeten för innevarande budgetår.
Regeringen har i prop. 1996/97:84 Ett uthålligt 
energisystem föreslagit att en ny central 
energimyndighet skall inrättas.
Inrättandet av den nya myndigheten kommer att vara 
förenad med vissa kostnader, främst beroende på 
utökade ansvarsområden föranledda av 1997 års 
energipolitiska överenskommelse. Vidare kommer 
kostnader att uppkomma för bl.a. lokaler och personal.
För budgetåret 1997 bör 30 000 000 kronor anvisas 
på ett nytt ramanslag benämnt A 7. Kostnader för 
bildandet av en ny energimyndighet på tilläggsbudget 
för att täcka kostnader i samband med bildandet av den 
nya energimyndigheten.
6.19	Utgiftsområde 22 
Kommunikationer
A.	Infrastruktur
Gemenskapens finansiella stöd till 
Transeuropeiska nätverk (TEN)
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i 
statsbudgeten för innevarande budgetår.
Sveriges medlemskap i EU innebär bl.a. möjlighet 
för Sverige att ansöka om gemenskapens finansiella stöd 
för projekt av gemensamt intresse på området för 
transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom transport 
och telekommunikationer. Finansiellt stöd ges bl.a. till 
följande svenska projekt; Öresundsförbindelsen, väg- 
och järnvägsprojekt inom den Nordiska Triangeln som 
är ett samlingsnamn på transportprojekt mellan de 
nordiska huvudstäderna samt till vissa investeringar 
inom sjöfartens och luftfartens infrastruktur. 
Gemenskapens stöd inbetalas på inkomsttitel i 
statsbudgeten. I likhet med övriga utgifter och 
inkomster på statsbudgeten bör bidrag från EU 
bruttoredovisas vilket innebär att bidraget inbetalas till 
statsbudgetens inkomstsida och motsvaras av anslag på 
statsbudgetens utgiftssida. Regeringen föreslår därför att 
utgiftsramen för utgiftsområde 22 för budgetåret 1997 
höjs med ett belopp motsvarande det förväntade 
finansiella stödet under 1997, vilket beräknas till ca 200 
miljoner kronor. För budgetåret 1997 bör 200 000 000 
kronor anvisas på ett nytt ramanslag benämnt 
Gemenskapens finansiella stöd för Transeuropeiska 
nätverk. Utgifterna för stöd till de projekt som erhållit 
finansiellt stöd får inte överstiga vad som inbetalts av 
Gemenskapen på inkomsttitel i statsbudgeten.
Förskottering av medel till 
infrastrukturinvesteringar
Sedan ett antal år tillbaka har möjlighet funnits att 
finansiera vissa infrastrukturinvesteringar på andra sätt 
än genom anslagsmedel. Till exempel kan intressenter 
såsom kommuner och företag förskottera medel till 
väginvesteringsobjekt som inte inom rimlig tid kan 
byggas med traditionell finansiering via anslag på 
statsbudgeten.
Under 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:50 
bil. 1, bet. 1987/88:TU20, rskr. 1987/88:297) om 
bemyndigande för regeringen att medge Vägverket att 
tidigarelägga byggande av vägar eller broar med lån 
(förskottering) från kommuner eller företag. I samband 
därmed angavs att sådan förskottering endast borde vara 
aktuell i sådana fall när den som förskotterar har så stor 
nytta av vägobjektets tillkomst att någon förräntning på 
insatt kapital normalt inte erfordras. Åtagandena borde 
därför i varje särskilt fall godkännas av regeringen.
Under våren 1990 beslutade riksdagen (prop. 
1990/91:100 bil. 8, bet. 1990/91:TU26, rskr. 
1990/91:326) att regeringen får bemyndiga Vägverket 
att inom en ram av 20 000 000 kronor besluta om 
förskotteringar av väginvesteringar. Därvid gäller att 
förskotteringar som innebär att Vägverkets åtagande 
överstiger detta belopp, sträcker sig över mer än en 
planperiod (dvs. objektet återfinns i vägplanen efter 
kommande revideringstillfälle) eller innehåller index- 
och/eller räntevillkor och dylikt även fortsättningsvis 
bör underställas regeringens prövning.
Förskotteringsförfarandet har möjliggjort för 
kommuner och andra att få till stånd en tidigareläggning 
av för dem särskilt angelägna vägprojekt. Mängden 
ärenden visar att det finns ett behov av denna möjlighet. 
Även andra typer av investeringar i statlig infrastruktur 
är i behov av att kunna finansieras på annat sätt än 
genom anslagsmedel. Därför bör möjlighet till 
finansiering med förskottering utvidgas till att även 
omfatta investeringar i statens spåranläggningar.
A 3.	Byggande av vägar
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 4 314 313 000 
kronor.
Inom Vägverkets ansvarsområde finns ett antal 
vägobjekt som är mycket angelägna ur trafiksäkerhets 
och sysselsättningssynpunkt och som är färdiga för 
byggstart redan under år 1997. Dessa vägprojekt är 
E18/20 Örebro-Arboga (1 142 miljoner kronor), E4 
Stora Åby-Väderstad (470 miljoner kronor), E22 
Söderåkra-Hossmo (505 miljoner kronor) samt E4 
trafikplats Hallunda (52 miljoner kronor). Enligt 
budgetlagen gäller som grundprincip att statens 
infrastrukturinvesteringar skall finansieras med anslag 
och ej lånefinansieras. Enligt budgetlagen 24§ kan dock 
riksdagen för en viss myndighet eller för viss 
anskaffning besluta att finansiering skall ske på annat 
sätt. Anslagna medel under de kommande åren är inte 
tillräckliga för att byggstart skall ske redan detta år. 
Vägverket bör därför få möjlighet att låna erforderliga 
medel i Riksgäldskontoret för att sedan återbetala lånen 
inklusive ränta med ordinarie anslag för byggande av 
vägar. Därmed kan byggproduktionen av vägprojekten 
göras rationell samtidigt som angelägna åtgärder för 
sysselsättning och tillväxt snabbt kommer till stånd. 
Vägverket bör därför medges att ta upp lån i 
Riksgäldskontoret för att tidigarelägga vägprojekt om 
2 169 miljoner kronor samt att belasta anslaget 
Byggande av vägar med kostnader för räntor och 
amorteringar avseende dessa lån.
B.	Sjö- och luftfart
Utredningsarbete m.m. med anledning av 
M/S Estonias förlisning
Den 28 september 1994 förliste den under estnisk flagg 
förda passagerarfärjan M/S Estonia sydväst om finska 
Utö. Regeringen gav samma dag Statens 
haverikommission (SHK) i uppdrag att biträda i 
utredningsarbetet med anledning av förlisningen.
Riksdagen beslutade att ett anslag på 3 940 000 
kronor skulle anvisas till Utredningsarbete med 
anledning av M/S Estonias förlisning på tilläggsbudget 
till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 (prop. 
1995/96:105, bet. 1995/96:TU15, rskr. 1995/96:205). 
Utredningsarbetet beräknades då vara slutfört under 
våren 1996.
Då utredningen pågick under hela 1996 ökade 
riksdagen genom tilläggsbudget till statsbudgeten för 
budgetåret 1995/96 (prop. 1996/97:1, bet. 
1996/97:FiU11, rskr. 1996/97:48) det anvisade anslaget 
med 4 000 000 kronor. Av totalt anslagna 7 940 000 
kronor under 1996 förbrukades 5 266 987 kronor. De 
återstående 2 748 780 kronor är dock inte tillgängliga 
under 1997.
Såvitt nu kan bedömas kommer utredningen att 
fortgå även under första halvåret 1997. De tidigare 
anvisade medlen är nu förbrukade och SHK:s kostnader 
för det fortsatta arbetet beräknas till 3 500 000 kronor.
De ökade kostnaderna för utredningsarbetet med 
anledning av M/S Estonias förlisning finansieras genom 
indragning av 3 500 000 kronor i reservationsmedel 
inom utgiftsområde 22.
Ersta sjukhus har med anledning av M/S Estonias 
förlisning ansökt om medel för anhörigarbete. 
Anhörigarbetet som avses i ansökningen omfattar bl.a. 
en vidare bearbetning av enkäter som skickats till de 
anhöriga. Regeringen anser att skäl föreligger att bidrag 
i någon form lämnas till denna bearbetning med högst 1 
000 000 kronor.
Kostnaderna med anledning av ansökan från Ersta 
sjukhus finansieras genom indragning av 1 000 000 
kronor i anslagssparande inom utgiftsområde 1 Rikets 
styrelse.
6.20	Utgiftsområde 23
Jord- och skogsbruk,
fiske med anslutande 
näringar
B. 	Jordbruk och trädgårdsnäring
B 1.	Statens jordbruksverk
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 
183 114 000 kronor.
Fjärranalys
EU har detaljerade regler för hur bidragsansökningarna 
för de olika stöden skall se ut och ställer hårda krav på 
att jordbrukarna lämnar korrekta uppgifter. EU ställer 
dessutom krav på att myndigheterna i medlemsstaterna 
skall kontrollera bidragsansökningarna. Genomförs inte 
kontrollerna på ett godtagbart sätt kan staten gå miste 
om ersättning för utbetalade bidrag och helt eller delvis 
drabbas av finansiella sanktioner. Ett sätt att kontrollera 
arealer för vilka bidrag sökts är att utnyttja 
satellitbildstolkning, s.k. fjärranalys.
Vinsterna med att använda fjärranalys bedöms ligga i 
dess användning som urvalsinstrument för att 
därigenom kunna koncentrera den fysiska kontrollen till 
riskobjekt och i de beräknade rationaliseringsvinster 
som uppkommer genom stordriftsfördelar. Metoden 
fungerar särskilt väl för att säkerställa att inte två 
brukare sökt stöd för samma skifte. 
Verksamheten initierades av EG-kommissionen som 
ett led i att stärka kontrollen. Jordbruksverket har haft 
det övergripande ansvaret för arbetet. 
I Sverige har kontroll med hjälp av fjärranalys 
bedrivits under budgetåret 1995/96. Resultaten av 
arbetet har varit positiva. Kostnaderna har till 50 
procent finansierats av EU.
Regeringen föreslår att ett engångsbelopp på 
4 500 000 kronor tillförs ramanslaget Statens 
jordbruksverk för att täcka de kostnader verket haft. EU 
beslutade i december 1996 att även det nationella 
startstöd till yngre jordbrukare som beviljades före EU-
medlemskapet och som fortfarande löper skall erhålla 
medfinansiering från EG-budgeten. Därmed kommer 
drygt 20 miljoner kronor att tillföras inkomsttitel på 
statsbudgeten under innevarande år avseende de 
nationella startstöd som utbetalades budgetåret 1995/96. 
Detta tillskott till statskassan föreslås bl.a. finansiera 
kostnaderna för fjärranalys.
B 12.	Kompletterande åtgärder inom jordbruket
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 1 085 000 kronor. 
Informationsinsatser m.m.
Från anslaget utbetalas bl. a. den nationella delen av 
EG:s miljöersättningar inom jordbrukets miljöprogram. 
Miljöprogrammet genomförs fullt ut från år 1996. 
Programmet finansieras till 50 procent av EG:s 
jordbruksfond. Sverige tillämpar, i enlighet med EU:s 
tillämpningsförordning, det integrerade kontrollsystemet 
(IAKS) för administration och kontroll inom 
programmet. Ansökningarna för programmets tio olika 
miljöåtgärder prövas för närvarande av länsstyrelserna. 
Besluten avser en femårsperiod. De miljöåtgärder som 
erbjuds lantbrukarna i programmet är mycket 
differentierade och målinriktade. Reglerna för 
miljöstöden är därför relativt detaljerade och har av 
många uppfattats som komplicerade. 
Miljömål för jordbruket kvantifieras i 
miljöprogrammet. En god anslutning är därför viktig 
för att uppfylla målen. En hög anslutning till 
miljöprogrammet ökar också återflödet från EU-
budgeten. 
Kontrollen av 1996 års ansökningar har visat att 
lantbrukarnas kunskap om indelningen av 
ersättningsberättigad mark och om hur denna skall 
skötas behöver förbättras. Den mycket korta tid under 
vilken programmet genomfördes har troligen bidragit 
till att tillräckligt med information om programmet och 
dess villkor inte har nått ut till berörda lantbrukare. 
Bristande kunskap om programmets villkor kan leda till 
att brukare inte uppfyller kraven. Statens jordbruksverk 
tillsammans med länsstyrelserna kan med utökade 
medel för informationsinsatser m.m. avseende 
miljöstöden vidta åtgärder för att förbättra situationen.
Regeringen föreslår att ett engångsbelopp på 
10 000 000 kronor tillförs ramanslaget Kompletterande 
åtgärder inom jordbruket för att användas för att täcka 
kostnader uppkomna för informationsåtgärder m.m. 
Beloppet har ingen motsvarande EU-finansiering. 
Finansieringen sker genom att från EU retroaktivt 
medfinansierade medel för startstöd till yngre 
jordbrukare avseende budgetåret 1995/96 tas i anspråk 
(se finansiering av B1. Statens jordbruksverk, 
fjärranalys ovan).
Höjningen av anslaget D2. Ersättning för viltskador 
m.m. finansieras med 15 miljoner kronor från detta 
anslag vilket innebär att anslaget minskas med 
sammanlagt 5 000 000 kronor.
B 17.	Jordbrukets blockdatabas 
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i 
statsbudgeten för innevarande budgetår.
Digital blockdatabas
Det svenska medlemskapet i EU innebär ett åtagande att 
delta i den gemensamma jordbrukspolitiken. Med 
hänsyn till att det finns en mängd olika stödformer till 
jordbruket som så långt möjligt lämpligen bör 
administreras och kontrolleras gemensamt har en 
enhetlig ram för handläggning av flera typer av stöd 
införts genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av 
den 27 november 1992 om ett integrerat system för 
administration och kontroll av vissa stödsystem inom 
gemenskapen. Enligt den förordningen skall varje 
medlemsstat upprätta ett s.k. integrerat administrations- 
och kontrollsystem (IAKS). I det integrerade systemet 
ingår bl.a. särskilda krav på ett system för 
arealidentifikation som skall utgöra grunden vid 
handläggning av de arealbaserade stöden. Tillgången till 
ett sådant system är en förutsättning för att svenska 
jordbrukare skall kunna få gemenskapens stöd med 
finansiering från EU:s budget. Det nya systemet för 
identifiering av brukningsenheternas skiften (prop. 
1996/97:48, bet. 1996/97:JoU7, rskr. 1996/97:157) 
innebär att s.k. block bildas, vilka tilldelas unika 
identiteter. Blockbildningen skall genomföras med hjälp 
av digital information som hämtas från den ekonomiska 
kartan. Med ledning av denna information skall 
särskilda digitala kartor tas fram. Kartunderlaget 
kommer att behöva uppdateras årligen. Det integrerade 
systemet skall vara genomfört vid utgången av år 1997. 
Det fastighetsregister som Sverige av hävd använt 
för identifiering är inte tillräckligt detaljerat för det 
integrerade systemets behov. Att upprätta det digitala 
kartmaterialet kommer därför att innebära stora 
kostnader av engångskaraktär. Kostnaden har beräknats 
uppgå till ca 100 miljoner kronor. Till detta kommer 
driftskostnader som beräknas uppgå till drygt 17 
miljoner kronor per år. Enligt riksdagens beslut med 
anledning av prop. 1996/97:48 skall dessa kostnader 
finansieras med en kartavgift. Intäkten av denna avgift 
beräknas bli drygt 27 miljoner kronor per år.
Regeringen föreslår att ett ramanslag på 100 000 000 
kronor förs upp på statsbudgeten för att användas för att 
täcka nödvändiga uppbyggnadskostnader. 
Finansieringen sker genom att intäkterna från 
kartavgiften successivt inlevereras till inkomsttitel på 
statsbudgeten. Investeringskostnaderna beräknas vara 
helt finansierade år 2019.
C.	Fiske
C 2.	Strukturstöd till fisket m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 30 890 000 kronor. 
Anslaget är framför allt avsett att finansiera stöd till 
åtgärder som medfinanseras av gemenskapen inom 
ramen för strukturplanen på fiskets område och 
gemenskapsinitiativet PESCA. Anslaget används även 
för äldre stödformer som inte omfattas av 
gemenskapens medfinansiering. Under budgetåret 
1995/96 var anslaget uppfört som förslagsanslag. 
Sveriges strukturplan på fiskets område fastställdes 
av EG-kommissionen först i november 1995 och 
villkoren för stöd fastställdes i övervakningskommittén i 
december 1995. Vissa beslutade investeringsstöd under 
budgetåret 1995/96 kommer inte att betalas ut förrän 
under budgetåret 1997. Dessa beslutade, men inte 
utbetalade stöd uppgår till 10,3 miljoner kronor. Medlen 
avseende dessa beslut kan, med hänsyn till den tidigare 
anslagsformen, inte föras över till år 1997. För att det 
ändamål, som riksdagen beslutat om skall kunna 
tillgodoses föreslår regeringen därför att anslaget höjs 
med 10 300 000 kronor. Det kommer inte betalas ut 
mer medel under programperioden än vad som tidigare 
angivits.
C 3.	Från EG-budgeten finansierade 
	strukturstöd till fisket m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 80 000 000 kronor. 
Detta belopp motsvarar EG:s finansiering av 
strukturstöd till fisket m.m. redovisat under anslag C 2. 
Under budgetåret 1995/96 var anslaget uppfört som 
förslagsanslag. 
Sveriges strukturplan på fiskets område fastställdes 
av EG-kommissionen, som nämnts i föregående avsnitt, 
först i november 1995 och villkoren för stöd fastställdes 
i övervakningskommittén i december 1995. Vissa 
beslutade investeringsstöd under budgetåret 1995/96 
kommer inte att betalas ut förrän under år 1997. Dessa 
beslutade, men inte utbetalade stöd uppgår till 74 474 
000 kronor. Medlen avseende dessa beslut kan, med 
hänsyn till den tidigare anslagsformen, inte föras över 
till budgetåret 1997. För att det ändamål med anslaget 
som riksdagen beslutat om skall kunna uppfyllas 
föreslår regeringen därför att anslaget höjs med 74 474 
000 kronor. Finansiering sker genom att staten erhåller 
motsvarande belopp från EU som inlevereras till 
inkomsttitel på statsbudgeten. Det kommer inte betalas 
ut mer medel under programperioden än vad som 
tidigare angivits.
D.	Rennäring 
D 2.	Ersättning för viltskador m.m.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 12 500 000 kronor. 
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns under 
ramanslaget B 12. Kompletterande åtgärder inom 
jordbruket anvisat 15 miljoner kronor avseende den 
nationella delen för ett nytt delprogram inom ramen för 
jordbrukets miljöprogram för ersättning till rennäringen 
för bevarande av rovdjur inom renskötselområdet. 
Under ramanslaget B 13. Från EG-budgeten 
finansierade kompletterande åtgärder inom jordbruket 
har för samma ändamål beräknats 15 miljoner kronor 
motsvarande EG:s finansiering av detta program.
Avsikten med programmet är att skapa ett 
bevarandemål för rovdjuren inom renskötselområdet 
med långsiktigt livskraftiga populationer. 
Bevarandemålet medför för vissa rovdjursarter att 
populationen ökar. Detta kan komma att medföra större 
kostnader för renförluster och merarbete för 
rennäringen än vad som gällde tidigare. Programmet 
baseras på den av riksdagen beslutade principen om 
ersättning efter rovdjursförekomst. Programmet, som 
avsågs verka från år 1997, uppskattas omfatta totalt 30 
miljoner kronor, varav hälften medfinansieras av EG.
Regeringens överläggningar med EG-kommissionen 
har ännu inte resulterat i ett godkännande av 
delprogrammet. Regeringen gör den bedömningen att 
ett godkännande inte kommer att kunna ske inom sådan 
tid att utbetalning till renägarna kan äga rum under år 
1997. Ersättning för rovdjursrivna renar innevarande 
budgetår måste därför helt lämnas av nationella 
budgetmedel.
Medel för ersättning för rovdjursrivna renar bör 
anvisas över ramanslaget D 2. Ersättningar för 
viltskador m.m. Regeringen föreslår därför att anslaget 
ökas med 30 000 000 kronor. Anslagen B 12. 
Kompletterande åtgärder inom jordbruket och B 13. 
Från EG-budgeten finansierade kompletterande åtgärder 
inom jordbruket minskas med 15 000 000 kronor 
vardera. Finansiering sker genom indragning av 
anslagsmedel.
E.	Djurskydd och djurhälsovård
E 5.	Bekämpande av smittsamma 
	husdjurssjukdomar
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 89 500 000 kronor.
EG-kommissionen har i beslut den 28 november 
1996 efter särskild ansökan från Sverige godkänt det 
svenska bekämpningsprogrammet avseende sjukdomen 
Enzootisk bovin leukos (EBL). Enligt beslutet är 
Sverige berättigad bidrag från EU för utgifter för 
provtagning och ersättning till djurägare som slaktar 
djur till följd av EBL-smitta. Ersättning lämnas med 50 
procent av sådana kostnader som både uppkommit och 
betalats under år 1997. Det högsta ersättningsbeloppet 
från EU uppgår till 2 385 000 ecu. Enligt Sveriges 
ansökan till EG-kommissionen kommer 
leukosprogrammets totala kostnad under år 1997 att bli 
ca 48 miljoner kronor, vilket innebär att något mer än 
50 procent av programmet måste finansieras nationellt. 
En slutlig rapport om programmets tekniska 
genomförande och kostnader skall enligt beslutet lämnas 
av Sverige senast den 1 juni 1998. 
Bidraget från EU lämnas i efterhand. Därför 
uppkommer ett behov av att temporärt finansiera även 
den del av programmet som avses att täckas av EU-
bidraget.
Regeringen föreslår därför att, utöver den nationella 
andelen, 20 500 000 kronor (motsvarande 2 385 000 
ecu) tillförs ifrågavarande anslag för budgetåret 1997. 
Finansiering sker genom att staten erhåller motsvarande 
belopp på inkomsttitel år 1998 när bidraget från EU 
erhålls och inlevereras till inkomsttitel på statsbudgeten.
E 6.	Gränskontrollstationer
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i 
statsbudgeten för innevarande budgetår.
Mot bakgrund av Sveriges medlemskap i EU pågår 
för närvarande en anpassning av de svenska 
gränskontrollstationerna mot tredje land till EG:s 
bestämmelser. Vid stationerna skall levande djur och 
animaliska produkter som importeras till gemenskapen 
kontrolleras. Hur gränskontrollstationerna skall vara 
utformade och hur kontrollerna skall utföras är strikt 
reglerade i EG:s regelverk.
Enligt förordningen (1994:1717) om kontroll av 
livsmedel som importeras från tredje land ansvarar 
kommunerna för gränskontrollen vid import av 
livsmedel. Statens livsmedelsverk meddelar bl.a. 
föreskrifter om hur kontrollen skall genomföras. Vidare 
skall gränskontrollstationerna godkännas av 
Livsmedelsverket. Vad gäller införsel av levande djur 
och djurprodukter har Statens jordbruksverk det 
övergripande myndighetsansvaret enligt förordningen 
(1994:1830) om införsel av levande djur m.m.
Enligt rådets beslut 90/424/EEG av den 26 juni 1990 
om utgifter inom veterinärområdet kan ett medlemsland 
under en övergångsperiod få finansiellt stöd för att 
införa den nya kontrollstrategi som följer av 
genomförandet av den inre marknaden för levande djur 
och animaliska produkter. 
Sverige ansökte den 24 maj 1996 hos EG-
kommissionen om bidrag för uppbyggande av svenska 
gränskontrollstationer mot tredje land. Ansökan byggde 
på de ansvariga kommunernas planerade åtgärder och 
beräknade kostnader för anpassning av 
gränskontrollstationerna. I kommissionens beslut 
96/729/EG av den 29 november 1996 om förteckningen 
över program för att förbättra systemet med 
veterinärkontroller vid yttre gränser som berättigar till 
finansiellt gemenskapsstöd år 1997 anges att det svenska 
programmet skall vara berättigat till finansiellt 
gemenskapsstöd år 1997. I kommissionens beslut 
97/31/EG av den 17 december 1996 om godkännande 
av det program för år 1997 som lagts fram av Sverige 
för förbättring av systemet för veterinärkontroller vid de 
yttre gränserna och om fastställande av gemenskapens 
ekonomiska bidragsnivå anges bl.a. att gemenskapens 
ekonomiska bidrag skall uppgå till 50 procent av 
Sveriges kostnader för att genomföra programmet, dock 
högst 1 450 000 ecu. De gränskontrollstationer som 
omfattas av beslutet är Stockholm, Arlanda, 
Karlskrona, Ystad, Helsingborg, Göteborg, Landvetter 
och Wallhamn. 
För utbetalning av gemenskapens bidrag till berörda 
kommuner krävs att ett särskilt anslag anvisas på den 
svenska statsbudgeten. Regeringen föreslår mot 
bakgrund härav att ett reservationsanslag tas upp på 
statsbudgeten med 13 000 000 kronor.
Radon i dricksvatten
Regeringen anser att det är viktigt att fastställa 
gränsvärden för radon i dricksvatten på grund av den 
negativa hälsopåverkan som radon har. Statens 
strålskyddsinstitut har beräknat antalet cancerfall i 
den svenska befolkningen till följd av radon i 
dricksvatten till i medeltal 55 per år.
Radongränsvärde i dricksvatten är en fråga för 
Statens livsmedelsverk, men eftersom detta bedöms ha 
en väsentlig ekonomisk betydelse och kan medföra 
väsentligt ökade kostnader för bl.a. vissa kommuner, 
har frågan underställts regeringens prövning.
Regeringen anser att samma gränsvärde för vatten 
tjänligt med anmärkning på grund av radonhalten bör 
gälla vatten från såväl allmänna som enskilda täkter. 
Detta gränsvärde bör med avseende på radon vara 100 
Bq/l vatten. Vid 1000 Bq/l skall vattnet bedömas som 
otjänligt.
När gränsvärden fastställs kommer innehavare av 
allmänna dricksvattenanläggningar, i huvudsak 
kommunala, och sådana vattenanläggningar som står 
under tillsyn med stöd av särskilda beslut att bli skyldiga 
att se till att vattnets radonhalt inte överstiger 100 Bq/l 
när det når konsumenterna. Ägare av enskilda täkter 
som inte står under särskild tillsyn kan inte åläggas 
några åtgärder. 
Radonhaltigt vatten ger hälsopåverkan när det dricks 
och när vattenångor andas in vid duschning eller annan 
hantering av vatten. Enligt Livsmedelsverket, som utrett 
radonsituationen när det gäller dricksvatten, måste allt 
vatten som används i en bostad behandlas i anslutning 
till fastighetens inkommande vattenledning. För detta 
krävs särskild utrustning, s.k. radonavskiljare.
De flesta tillverkare av radonavskiljare garanterar 85 
- 90 procent reduktion av radonhalten eller att 
radonhalten inte överstiger 100 Bq/l i behandlat vatten. 
Kommunerna bör kompenseras för de kostnader för 
radonavskiljare i de kommunala vattenverken som 
föranleds av nya gränsvärden. Regeringen föreslår att 
bidrag ges även till enskilda vattentäkter som står under 
särskild tillsyn och till övriga enskilda täkter, dock inte 
till andra täkter än kommunala som betjänar fritidshus.
Bidrag föreslås lämnas kommuner motsvarande hela 
åtgärdskostnaden vid radonhalt överstigande 100 Bq/l 
vatten och till övriga med 50 procent, dock högst 5 000 
kronor vid radonhalt överstigande 100 Bq/l vatten för 
täkter under särskild tillsyn respektive 1000 Bq/l vatten 
för enskilda täkter. Föreslagna bidrag avser 
engångskostnader för införskaffande och installation.
Bidragsförslaget som avser allmänna och enskilda 
vattentäkter innebär ett anslagsbehov om ca 60 miljoner 
kronor.
Fråga om bidrag bör prövas av länsstyrelserna. 
Dessutom förutsätts Boverket, i likhet med vad som 
gäller om bidrag till åtgärder om radon i inomhusluften 
i egnahem, sköta utbetalning av bidraget och besluta i 
överklaganden.
Regeringen har för avsikt att besluta om en särskild 
förordning om bidrag till åtgärder mot radon i 
dricksvatten. Statens utgifter i anslutning till 
bidragsgivningen bör betalas från det under fjortonde 
huvudtiteln för budgetåret 1995/96 uppförda 
reservationsanslaget Investeringsbidrag för främjande av 
omställning i ekologiskt hållbar riktning. Beträffande 
villkoren för anslaget har regeringen under avsnitt 6.17 
föreslagit sådana förändringar att stöd enligt ovan skall 
kunna utbetalas.
6.21	Utgiftsområde 24
Näringsliv
A.	Näringspolitik
A 1.	Närings- och teknikutvecklingsverket: 
	Förvaltningskostnader
På statsbudgeten för innevarande budgetår finns för 
detta ändamål uppfört ett ramanslag på 353 268 000 
kronor. Under tidigare budgetår har medel för att täcka 
Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK) 
kostnader för viss administration av regionalpolitiska 
företagsstöd, EG:s strukturfondsprogram och regional 
projektverksamhet anvisats över olika regionalpolitiska 
anslag. I samband med riksdagens beslut om 1997 års 
budgetproposition överfördes 22 900 000 kronor till 
utgiftsområde 24 Näringsliv anslaget Närings- och 
teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader. Nu 
aktuella beräkningar visar att de medel som fördes över 
är otillräckliga för att NUTEK skall kunna genomföra 
de uppgifter som är ålagda verket inom ramen för 
programmet Regional utjämning och utveckling. 
Mot denna bakgrund bör ytterligare 9 000 000 
kronor tillföras NUTEK:s program regional utjämning 
och utveckling för förvaltningsändamål. Detta bör ske 
genom att 6 5 000 000 kronor överförs till 
utgiftsområde 24 Näringsliv, anslaget A1. Närings- och 
teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader från 
utgiftsområde 19 anslaget A 1. Regionalpolitiska 
åtgärder. Resterande belopp på 2 500 000 kronor 
förutsätts omfördelas inom ramen för nuvarande 
ramanslag.
A 7.	Kostnader för omstrukturering av vissa 
	statligt ägda företag, m.m.
Regeringens förslag:
Regeringen bör bemyndigas att motta aktier i 
bolagiserade industriforskningsinstitut och att bilda ett 
med Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, 
KK-stiftelsen, samägt holdingbolag dit dessa aktier 
överförs. Syftet är bl.a. att holdingbolaget skall ansvara 
för ägar- och strukturfrågor och för finansieringen av 
delar av forskningen vid instituten. Statens del av 
kostnaderna för bildandet av holdingbolaget skall belasta 
det på statsbudgeten under utgiftsområde 24 
Näringspolitik uppförda anslaget A7. Kostnader för 
omstrukturering av vissa statligt ägda företag, m.m.
Skälen för regeringens förslag: 
Industriforskningsinstitut är ett samlingsbegrepp för 25 
forskningsinstitut som bedriver forskningsverksamhet 
finansierad av både staten och näringslivet. Inom 
Närings- och handelsdepartementets ansvarsområde 
finns 19 industriforskningsinstsitut med Närings- och 
teknikutvecklingsverket (NUTEK) som statlig 
företrädare. Övriga institut finns inom andra 
departements ansvarsområden.
Instituten har hittills huvudsakligen bedrivits i 
stiftelseform där huvudmännen är staten företrädd av 
berörd myndighet och näringslivet företrätt av en 
intressentförening för varje institut. Stiftelserna har varit 
s.k. anslagsstiftelser utan eget stiftelsekapital. Ett fåtal 
institut har överfört verksamheten från stiftelseform till 
aktiebolagsform.
Statens roll i den kollektiva finansieringen är att 
garantera långsiktigheten i verksamheten samt att vara 
den katalysator som utlöser betalningsviljan hos 
företagen och gör att även små företag mot en mindre 
insats kan delta. 
Finansieringssystemet för basfinansiering av den 
kollektiva forskningen fram till årsskiftet 1996/97 
baserades på avtal mellan stat och näringsliv i 
trepartsavtal. Finansiering sker genom att staten betalar 
40 procent och näringslivet 60 procent.
År 1994 tillsatte regeringen Kommittén för 
omstrukturering och förstärkning av 
industriforskningssystemet (KOFI) som tillsammans 
med NUTEK hade i uppdrag att genom förhandlingar 
med institutens intressenter genomföra en förnyelse av 
industriforskningsinstituten (dir. 1994:62 och 
tilläggsdirektiv dir. 1995:27). 
KOFI lämnade den 1 april 1996 en lägesrapport och 
avslutade sitt arbete den 30 november 1996. Regeringen 
uppdrog den 21 november 1996 åt NUTEK att överta 
de arbetsuppgifter som följde av att KOFI avslutat sitt 
arbete. Därefter har KOFI till regeringen kommit in 
med en slutrapport. 
Efter förslag från kommittén tillämpar NUTEK en 
ny finansieringsmodell fr.o.m. år 1997. Modellen 
omfattar tre programblock som benämns A, B och C. 
Block A, "Kunskaps- och kompetensuppbyggnad", skall 
enligt modellen finansieras av staten utan krav på direkt 
motfinansiering. Blocken B och C avser 
programverksamhet resp. uppdragsverksamhet där 
industrin har finansieringsansvar.
En ny stiftelselag (SFS 1994:1220) trädde i kraft den 
1 januari 1996. Den godtar inte bildandet av nya 
stiftelser som redan från början är beroende av anslag 
för sin verksamhet. Lagen har inga bestämmelser som 
berör anslagsstiftelser.
Riksdagen har också beslutat att när staten 
tillsammans med annan part engagerar sig i verksamhet 
som är beroende av statligt stöd skall detta ske främst i 
aktiebolagsform eller genom en ideell förening (prop. 
1995/96:61, bet. 1995/96:LU7, rskr. 1995/96:79).
I KOFI:s överläggningar med olika 
näringslivsrepresentanter framkom tydligt att de flesta 
efterfrågade möjligheten till ett mer aktivt ägarskap i 
instituten, något som lättast nås i aktiebolagsform.
En eventuell bolagisering av instituten har 
aktualiserat frågan om vem som skall äga ett institut. 
Direktiven till KOFI:s arbete är mycket tydliga i det att 
näringslivet även framdeles skall vara institutens 
huvudintressent. 
Det statliga ägandet i de till aktiebolag ombildade 
instituten bör enligt KOFI ligga under Närings- och 
handelsdepartementet då detta har sektorsansvaret för 
näringspolitisk motiverad FoU. Det statliga ägandet bör 
organiseras genom inrättande av ett holdingbolag.
Genom beslut av regeringen den 23 juni 1994 
upprättades Stiftelsen för kunskaps- och 
kompetensutveckling (KK-stiftelsen). Stiftelsen tillfördes 
ett stiftelsekapital på 3 600 miljoner kronor. Enligt 
stiftelsens stadgar är ändamålet stöd till kunskaps- och 
kompetensutveckling mellan å ena sidan näringslivet 
och å andra sidan universitet, högskolor 
och forskningsinstitut, finansiering av forskning vid 
mindre och medelstora högskolor inom särskilda 
profilområden samt främjande av 
informationsteknologi. Enligt stiftelsens stadgar skall 
vidare för medelsanvändning gälla att 10 procent av 
stiftelsens tillgångar får användas i samband med 
omstruktureringen av industriforskningssystemet.
I regeringens proposition 1996/97:5 Forskning och 
samhälle konstateras att industriforskningssystemet är 
ett viktigt instrument för att främja sysselsättningen 
genom att stärka företagens konkurrenskraft. 
Ett resultat av KOFI:s strukturarbete är att vissa 
industriforskningsinstitut beslutat att övergå från 
stiftelseform till aktiebolagsform. Som exempel kan 
nämnas Ytkemiska institutet (YKI), Institutet för 
livsmedel och bioteknik (SIK), Institutet för träteknisk 
forskning (Trätek) och Institutet för optisk forskning 
(IOF). Bolagiseringen som ombesörjs av instituten 
själva befinner sig tidsmässigt i olika skeden. 
Ytterligare ombildningar av institut från stiftelse till 
aktiebolag kan väntas.
Regeringen delar KOFI:s uppfattning att de flesta 
industriforskningsinstituten bäst drivs i aktiebolagsform. 
Det är en flexibel associationsform med ett tydligt 
regelverk som medger ett aktivt ägarskap. 
Regeringen anser att näringslivsintressenterna vid en 
bolagisering bör vara majoritetsägare i det nybildade 
aktiebolaget. 
När institut som nu drivs i stiftelseliknande former 
omvandlas till aktiebolag har staten när den varit med 
och byggt upp verksamheten ett rättmätigt krav att bli 
delägare. Staten bör vid bolagisering ha en ägarandel i 
det bolagiserade institutet. Storleken på detta ägande 
skall bygga på den finansiering som tidigare skett 
genom NUTEK eller andra myndigheter. Regeringen 
anser att det finns starka skäl för fortsatt engagemang i 
industriforskningsinstituten. Industriforskningsinstituten 
är en väl fungerande verksamhet som åtnjuter stort stöd 
från det svenska näringslivet men där statens 
engagemang är en förutsättning för att det skall fungera. 
En fortsatt statlig medverkan vid basfinansieringen av 
kunskapsutvecklingen är därför nödvändig.
KK-stiftelsen har tillsammans med företrädare för tre 
svenska institut med IT-inriktning tagit initiativet till ett 
nytt nationellt institut med uppgift att stärka svensk 
forskning och utveckling inom IT-området. I det nya 
Institutet för tillämpad informationsteknologi kommer 
industriforskningsinstituten Swedish Institute for 
Computer Science (SICS), Svenska Institutet för 
Systemutveckling (SISU) och Institutet för Medieteknik 
(IMT) att ingå. Institutet kommer att engagera företag 
och forskare i hela landet. KK-stiftelsen bidrar med 200 
miljoner kronor till detta nya institut.
Mellan KK-stiftelsen och de av KOFI framtagna 
pilotinstituten IOF, YKI, SIK och Trätek pågår 
förhandlingar om medel för deras verksamheter.
Mot bakgrund av bl.a. resultatet av KOFI:s arbete 
samt den stadgemässiga koppling som finns mellan KK-
stiftelsen och industriforskningsinstituten anser 
regeringen att det icke privata ägandet i bolagiserade 
industriforskningsinstitut skall av bl.a. effektivitetsskäl 
samlas i ett holdingbolag som ägs gemensamt av staten 
och KK-stiftelsen. I detta holdingbolag kommer sålunda 
ägandet i såväl redan bolagiserade institut som i 
kommande bolagiseringar att samlas. Inte bara ägandet i 
industriforskningsinstitut inom Närings- och 
handelsdepartementets ansvarsområde skall samlas i 
holdingbolaget utan också ägandet i 
industriforskningsinstitut inom andra departements 
ansvarsområden. Även det nya institutet inom IT-
området skall ägas av holdingbolaget. Den andre ägaren 
i bolagiserade institut är som tidigare nämnts industrins 
intressentförening. Regeringen anser att KK-stiftelsens 
möjligheter att bidra med finansiering är till fördel för 
den fortsatta uppbyggnaden och utvecklingen inom 
industriforskningssystemet. Med hänsyn till 
sektoransvaret för den industripolitiska forskningen och 
utvecklingen bör ägaransvaret för holdingbolaget ligga 
under Närings- och handelsdepartementet. Staten skall 
vara majoritetsägare i holdingbolaget.
En preliminär övergripande överenskommelse med 
denna innebörd har träffats mellan företrädare för KK-
stiftelsen och Regeringskansliet. I avvaktan på 
riksdagsbeslut avses arbete parallellt pågå inom 
Regeringskansliet för att ta fram erforderliga avtal. Ett 
avtal avses tecknas där staten och KK-stiftelsen åtar sig 
att bilda ett holdingbolag med syfte att tydliggöra statens 
ägarroll och därmed sammanhängande ansvar för 
strukturfrågor. Avsikten är att holdingbolaget skall 
fungera från den 1 juli 1997.
Holdingbolaget skall ansvara för ägar- och 
strukturfrågor när det gäller bolagiserade 
industriforskningsinstitut som ägs av staten. 
Holdingbolaget skall även ha ”ägaransvaret” för de 
institut som kommer att fortsätta i stiftelseform. 
Holdingbolaget skall vidare finansiera A-delen i de 
forskningsinstitut som i dag finansieras via NUTEK. 
Slutligen skall holdingbolaget utse vissa ledamöter i 
forskningsinstitutens styrelser.
KK-stiftelsen åtar sig att tillskjuta medel till 
holdingbolaget för finansiering av A-delen åren 1997-
1999, att medverka finansiellt vid omstrukturering och 
att finansiera framtida administrationskostnader i 
bolaget. Staten skall dock svara för sin del av 
kostnaderna i samband med bildandet av 
holdingbolaget. Dessa beräknas uppgå till ca 100 000 
kronor och utgörs bl.a. av tillskjutet aktiekapital.
Den preliminära överenskommelsen med KK-
stiftelsen gäller till och med utgången av år 1999. 
Regeringen anser därför det nödvändigt att i god tid före 
denna tidpunkt på nytt med näringslivet och KK-
stiftelsen diskutera framtida ägande i holdingbolaget och 
i industriforskningsinstituten och deras finansiering.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att 
riksdagen bemyndigar regeringen att motta aktier i 
bolagiserade industriforskningsinstitut samt bemyndigar 
regeringen att bilda ett med KK-stiftelsen samägt 
holdingbolag med den inriktning som har angetts. 
Regeringen föreslår också att statens del av kostnaderna 
för bildandet av holdingbolaget skall belasta det på 
statsbudgeten under utgiftsområde 24 Näringsliv 
uppförda anslaget A 7. Kostnader för omstukturering av 
vissa statligt ägda företag, m.m.
Inlösen av revers till SAS Sverige AB
Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:59, bet. 
1992/93:TU20, rskr. 1992/93:209) om att delta i en 
omstrukturering av det svenska ägandet i Scandinavian 
Airlines System (SAS). Denna innebar att det tidigare 
av staten hälftenägda AB Aerotransport (ABA) blev ett 
helägt dotterbolag till det börsnoterade Svensk 
Interkontinental Lufttrafik AB (SILA), och att staten i 
stället gick in som hälftenägare i SILA genom teckning 
av aktier i en nyemission i börsbolaget. Som betalning 
erlade staten i denna omläggning sina tidigare aktier i 
ABA. Eftersom SILA emellertid vid detta tillfälle hade 
även andra tillgångar än sina motsvarande aktier i ABA, 
beslöt staten att därutöver teckna en revers på 
119 300 000 kronor, som löper fram till 1 november 
1997 med 30 dagars uppsägningstid. Kammarkollegiet 
fick i ett regeringsbeslut den 25 mars 1993 i uppdrag att 
utfärda reversen, och att betala årlig ränta från och med 
år 1994. Kostnaderna för och inlösen av skuldreversen 
skulle enligt riksdagsbeslutet belasta tolfte huvudtitelns 
förslagsanslag Kostnader för omstrukturering av vissa 
statligt ägda företag m.m. 
Regeringen har tidigare detta år (prop. 1996/97:126) 
redogjort för den ytterligare omstrukturering och 
renodling av ägandet i konsortiet SAS som genomförts 
under år 1996, och som bl.a. innefattat att SILA bytt 
namn till SAS Sverige AB. De tre moderbolagen, 
utöver SAS Sverige även SAS Norge och SAS 
Danmark, har numera ett aktiekapital som mer direkt 
ansluter till respektive bolags ägarandel i SAS-
konsortiet. Denna renodling innebar för SAS Sverige 
AB:s del att en engångsutdelning beslutades vid 
bolagsstämman 1996, varigenom andra tillgångar i 
bolaget än de flyganknutna delades ut till ägarna. För 
statens del innebar detta en särskild utdelning på 856 
miljoner kronor i juni 1996. 
Med anledning av regeringens proposition (prop. 
1995/96:141) om aktivt ägande av statens företag har 
riksdagen beslutat (bet. 1995/96:NU26, rskr. 
1995/96:302) om ett ändrat ändamål och utformning av 
anslaget Kostnader för omstrukturering av vissa statligt 
ägda företag m.m. (numera utgiftsområde 24 anslag 
A7). Detta anslag är numera ett ramanslag och uppgår 
för 1997 till 25 miljoner kronor. 
Regeringen anser, mot bakgrund bl.a. av den 
tidigare nämnda extraordinära utdelningen år 1996, att 
det nu åter bör skapas förutsättningar för staten att lösa 
lånet den 1 november 1997 när skuldreversen löper ut. 
Utöver reversbeloppet på 119 300 000 kronor kommer 
skulden även att omfatta aktuell ränta för det sista året. 
Sammanlagt kan medelsbehovet beräknas omfatta ca 
130 miljoner kronor, som bör belasta ramanslaget A7 
Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda 
företag m.m. under utgiftsområde 24. Ramen för 
utgiftsområde 24 för budgetåret 1997 bör således höjas 
med 130 000 000 kronor.
A 9.	Sveriges geologiska undersökning:
	Geologisk undersökningsverksamhet, m.m.
Redovisning av verksamheten och den ekonomiska 
situationen
Genom riksdagens beslut (1996/97:NU1, rskr 
1996/97:120) anmodas regeringen att återkomma till 
riksdagen under våren 1997 med en redovisning av 
verksamheten och den ekonomiska situationen inom 
Sveriges geologiska undersökning (SGU). 
Utgångspunkten måste, enligt beslutet, vara att den 
marin-geologiska verksamheten skall behållas intakt på 
nuvarande nivå men också att övrig verksamhet hos 
SGU skall bibehållas.
SGU är central förvaltningsmyndighet för frågor om 
landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering. 
Det övergripande målet för SGU:s verksamhet är att 
undersöka, dokumentera och beskriva Sveriges geologi 
för att därigenom tillhandahålla geologisk information 
som behövs särskilt inom områdena miljö och hälsa, 
fysisk planering och hushållning med naturresurser, 
naturresursförsörjning, jord- och skogsbruk samt 
totalförsvaret. SGU är chefsmyndighet för Bergsstaten, 
en regional förvaltningsmyndighet för frågor om landets 
mineralhantering.
Myndighetens höga kostnadsläge samt kunskapen om 
ytterligare besparingar för budgetåret 1997 gjorde att 
SGU redan under år 1996 genomförde viss 
omstrukturering av verksamheten. 
Inom den geologiska undersökningsverksamheten 
genomfördes således fältarbeten i väsentligt mindre 
omfattning än året tidigare. I stort sett all personal med 
tidsbegränsad anställning avvecklades. Totalt sett 
minskades SGU:s kostnader med ca 9,5 miljoner kronor 
under andra halvåret 1996 jämfört med motsvarande 
period 1995. Å andra sidan ökade intäkterna från 
uppdrag m.m. under motsvarande tid med 2,3 miljoner 
kronor. Trots detta förbrukade SGU större delen av det 
anslagssparande på 11,1 miljoner kronor, som fanns vid 
budgetårets ingång. Kostnadsutfallet för budgetåret 1996 
är dock väsentligt bättre än vad prognoserna hösten 
1996 visade. Detta har lett till att SGU under senare 
delen av 1996 nått en kostnadsnivå motsvarande den 
gällande anslagsnivån för 1995/96.
Besparingsarbetet har inneburit att 
kompetensutvecklingen samt volymen av fältarbeten och 
analyser år 1996 kan bedömas vara för låg för att på 
längre sikt tillfredsställa de krav som olika användare 
ställer på geologisk information.
Under år 1997 har SGU hittills vidtagit en rad 
åtgärder för att långsiktigt anpassa verksamhet och 
kostnader till den nya anslagsnivån 125 miljoner kronor. 
Denna anpassning är inriktad mot balansåret 2001. 
Enligt planering skall SGU vid denna tidpunkt ha 
återbetalat större delen av den anslagskredit som 
upparbetas under de närmaste åren samt ha en 
långsiktigt balanserad undersökningsverksamhet. Här 
ingår också en ökning av intäkterna från svensk och 
internationell uppdragsverksamhet till 25 miljoner 
kronor.
Förhandlingar med de fackliga organisationerna 
slutfördes i slutet av januari i år. Totalt har 29 personer 
sagts upp från sina anställningar. Att uppsägningarna 
har kunnat hållas på denna förhållandevis låga nivå 
beror på viss naturlig avgång, men framför allt på att de 
närmaste årens avgångar kommer att ersättas i ytterst 
begränsad omfattning.
Den maringeologiska undersökningsverksamheten är 
vid sidan av SGU:s övriga kompetensområden en viktig 
disciplin. Inom t.ex. miljöområdet är samtliga 
kompetensområden nödvändiga för att ge ett 
tillfredsställande beslutsunderlag. I planeringen både 
långsiktigt och för 1997, ligger maringeologin kvar på i 
stort sett oförändrad verksamhetsvolym. SGU gör 
bedömningen att det finns möjligheter att i betydande 
omfattning finna extern finansiering i enlighet med vad 
som förordades i budgetpropositionen för år 1997. SGU 
och Sjöfartsverket har mot bakgrund av ett positivt 
utredningsresultat fortsatt arbetet med en samordning av 
den maringeologiska karteringen och sjömätningen 
fr.o.m. 1998.
Inom Bergsstaten har den ökade 
prospekteringsverksamheten i landet inneburit en kraftig 
ökning av ärenden, vilka också omfattar större arealer. 
Detta har resulterat i långa väntetider hos 
Bergmästarna. Åtgärder har nu i första hand vidtagits 
för att minska väntetiderna. SGU har aviserat förslag 
rörande Bergsstaten under våren 1997.
SGU har landets största samlade kompetens inom det 
geologiska området. Användningen av geologisk 
information och kunskap inom miljöområdet får en 
alltmer viktig roll. För prospektering och planering av 
resurser och anläggningar är den geologiska 
informationens kvalitet och tillgänglighet av stor 
ekonomisk betydelse. Utvecklingen för SGU ställer 
emellertid krav på skärpta prioriteringar. I SGU:s 
långsiktiga planering har särskild vikt lagts vid de 
kompetensområden som har en påtaglig efterfrågan och 
där det finns ett starkt beroende mellan SGU:s 
kompetenser. Detta har bl.a. lett till att den geo-
kemiska undersökningsverksamheten utvärderas 
särskilt.
Ett samgående mellan myndigheterna SGU och SOL
Statens oljelager (SOL) inrättades år 1994 för att senast 
vid utgången av år 1999 avveckla statens civila 
beredskapslager av olja för krigssituationer med hänsyn 
tagen till samhällsekonomi, beredskap och miljö. 
Försäljningen av olja m.m. kommer i huvudsak att vara 
klar under år 1998. Arbetet med miljösäkring av 
bergrumsanläggningarna har visat sig ta väsentligt 
längre tid än vad som tidigare antagits. När 
miljösäkringsarbetet slutförts krävs dessutom 
kontrollprogram under lång tid. 
Regeringen gav i november 1996 ett gemensamt 
uppdrag till SGU och SOL att utreda förutsättningarna 
för att inordna SOL:s verksamhet i SGU fr.o.m. 
budgetåret 1998. Uppdraget redovisades till regeringen i 
början av februari. Rapporten visar att en samordning 
av verksamheterna ger en effektiv avveckling av 
oljelagringsanläggningarna under långsiktigt stabila 
former. Vidare ges förutsättningar för att statliga 
resurser för efterbehandling utnyttjas rationellt i 
framtiden. Regeringen uppdrog senare åt 
myndigheterna att lämna ett gemensamt budgetunderlag 
för budgetåret 1998. 
Finansiering av framtida kostnader för 
efterbehandling av vissa oljeanläggningar
För närvarande finansierar SOL miljöåtgärder samt 
FoU-projekt för miljösäkringsarbetet med 
försäljningsinkomster från oljeprodukter och 
oljelagringsanläggningar. Försäljningsinkomsterna 
redovisas kontinuerligt på inkomsttitel vilket innebär att 
medel från försäljning inte kommer att finnas 
tillgängliga för myndigheten när det blir dags att betala 
kostnaderna för miljöhanteringen.
SOL har i en skrivelse till regeringen framhållit att 
det är viktigt att den långsiktiga finansieringen av 
miljösäkringsarbetet säkras på ett tidigt stadium. Enligt 
beräkningar kommer resterande försäljning att inbringa 
cirka 325 miljoner kronor, räknat från den 1 juli 1997. 
Kostnaderna för den framtida miljösäkringen är i 
dagsläget svåra att bedöma, men uppskattas till ca 300 
miljoner kronor. SOL föreslår att myndigheten fr.o.m. 
den 1 juli 1997 bör bemyndigas att sätta in 
försäljningsinkomsterna, efter avdrag för omkostnader, 
på ett särskilt räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. 
Medlen skall användas för att täcka kostnaderna för 
efterbehandlingen enligt föreskrifter av regeringen. När 
SOL upphör som självständig myndighet bör 
dragningsrätten på kontot överföras till SGU som ny 
huvudman för verksamheten.
Regeringens bedömning:
Regeringen gör bedömningen att verksamheten vid 
SGU inte kräver ytterligare anslagsmedel för 
innevarande budgetår. Detta förutsätter att 
uppdragsintäkterna kan hållas på budgeterad nivå. Den 
maringeologiska verksamheten kan därmed bibehållas 
på 1996 års nivå.
En sammanslagning av de båda myndigheter SGU 
och SOL bedöms på kort sikt, då verksamheten 
domineras av försäljning och miljösäkring av 
anläggningar, ge samordningsvinster främst på det 
administrativa området samtidigt som det ställs ökade 
krav på SGU:s resurser för ekonomiadministration.
Längre fram då verksamheten omfattar efterkontroll 
av miljösäkrade anläggningar finns samordningsvinster i 
att SGU har både centrala och regionala resurser för att 
sköta kontrollprogrammen. SGU kan dessutom 
förväntas tillgodogöra sig kompetens från 
efterbehandling av förorenade anläggningar och 
områden för framtida uppdrag beträffande utredning 
och styrning m.m. av stora miljö-säkringsprojekt.
Regeringen avser att i 1997 års budgetproposition 
återkomma till riksdagen med förslag rörande 
mineralpolitiken och SGU. I detta ingår även förslag 
rörande en sammanslagning av verksamheterna vid 
SGU och SOL fr.o.m. den 1 januari 1998. För att en 
sammanslagning skall kunna göras effektiv krävs 
åtgärder på myndighetsnivå redan under innevarande 
budgetår, framför allt gällande samordning av 
redovisning och ekonomiadministrativa system. Det är 
därför viktigt att få riksdagens godkännande av 
inriktningen av ett framtida samgående mellan 
myndigheterna.
E.	Utrikeshandel, export- och 
investeringsfrämjande 
Exportkreditnämnden
Exportkreditnämnden (EKN) skall genom utfärdande av 
garantier främja svensk export. Garantin utgör en 
försäkring mot vissa förluster i samband med export till 
och investeringar i utlandet. För att EKN skall kunna 
fullgöra sina åtaganden har nämnden en obegränsad 
upplåningsrätt i Riksgäldskontoret.
Avveckling av delar av EKN:s korta 
garantiverksamhet
EU-kommissionen förbereder för närvarande, på basis 
av Romfördragets statsstödsregler, införande av regler 
om avveckling av statligt stöd till exportkreditförsäkring 
inom det s.k. konkurrensutsatta området. Detta 
definieras som försäkring av kommersiella risker på 
privata gäldenärer i de flesta OECD-länder vad gäller 
riskperioder på upp till två år. Syftet är att förhindra att 
statsstödd verksamhet konkurrerar på ojämlika villkor 
med privat försäkringsverksamhet. De delar av EKN:s 
verksamhet som berörs av eventuella EU-regler på detta 
område står idag för endast ett par procent av nämndens 
premieinkomster, även om antalet ärenden är relativt 
omfattande. Nämnden har vidtagit förberedande 
åtgärder för att kunna avveckla den verksamhet som 
EU-reglerna omfattar. Det hör till bilden att Sverige är 
bland de få EU-länder som fortfarande direkt bedriver 
denna försäkringsverksamhet i statlig regi. 
Regeringen stödjer kommissionens ansträngningar att 
införa ett regelverk på detta område. När definitivt 
beslut i ärendet har fattats av kommissionen kommer 
Sverige att vidta nödvändiga anpassningsåtgärder. 
Regeringen är medveten om att möjligheten att 
erhålla kreditförsäkring i ett övergångsskede kan 
förändras för ett mindre antal företag, om EKN upphör 
med den aktuella verksamheten. Regeringen betonar 
samtidigt att den svenska privata marknaden för denna 
typ av försäkring utvecklats under senare år och att en 
rad privata företag erbjuder alternativ till EKN:s 
garantier. En avveckling av den konkurrensutsatta 
verksamheten bör ske även om ett införande av EU-
regler på området skulle dröja. Regeringen anser 
därmed att verksamheten inte längre kan anses vara ett 
statligt åtagande.
Det är regeringens uppfattning att avvecklingen skall 
genomföras på ett sätt som så långt det är möjligt 
beaktar exportföretagens intressen. I syfte att uppnå 
detta har EKN inlett samtal med ett antal företag på den 
svenska försäkringsmarknaden för att diskutera deras 
intresse av att överta eller fortsätta med den verksamhet 
som EKN avvecklar.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar 
regeringen att besluta om avveckling av den verksamhet 
hos Exportkreditnämnden som genom planerade EU-
regler definieras som konkurrensutsatt 
garantiverksamhet med riskperioder på upp till 2 år och 
om formerna och villkoren för avvecklingen, 
inkluderande en eventuell försäljning eller överlåtelse av 
verksamheten. Inkomst av eventuell försäljning skall 
redovisas i enlighet med budgetlagen. 
E 4.	AB Svensk Exportkredits 
	statsstödda exportkreditgivning
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 16 500 000 kronor. 
Anslaget disponeras för ersättning till AB Svensk 
Exportkredit (AB SEK) för att täcka eventuellt 
underskott utgörande skillnaden mellan intäkter och 
kostnader, huvudsakligen ränteintäkter och 
räntekostnader, inom ramen för systemet med 
statsstödda exportkrediter. De utbetalningar som år 
1997 belastar anslaget avser åtaganden som gjorts före 
1984 vad gäller vissa förmånliga krediter till u-länder. I 
övrig statsstödd verksamhet redovisar AB SEK för 
närvarande ett överskott. 
Staten är genom ett avtal med AB SEK den 14 maj 
1990 bunden att ersätta AB SEK för kostnader i det 
statsstödda exportkreditsystemet. AB SEK redovisar 
resultatet av verksamheten tre gånger per år till 
regeringen och Kammarkollegiet. Beloppen bokförs hos 
Kammarkollegiet enligt kassaprincipen och därmed inte 
nödvändigtvis på det budgetår de avser vilket var fallet 
till och med budgetåret 1994/95. Anvisade medel för år 
1997 kommer därför inte att vara tillräckliga för att 
täcka utbetalningarna. Uppskattningsvis kommer 
ytterligare 3,1 miljoner kronor att behövas. Beloppet 
påverkas av valutakurser och kan därför avvika från det 
prognostiserade. 
Ytterligare 3 100 000 kronor bör mot bakgrund 
härav anvisas på detta anslag. Ökningen finansieras 
genom att anslaget E 3. Exportkreditnämnden minskas 
med motsvarande belopp.
6.22	Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner
A.	Bidrag och ersättningar till kommuner 
och landsting
A 1.	Generellt statsbidrag till kommuner och
	landsting
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 62 227 000 000 
kronor.
Kommunsektorns finansiella utveckling har varit 
ogynnsam under en rad av år. Under åren 1992 - 1996 
har konsumtionen inom sektorn minskat med drygt 4 
procent i fasta priser. Sysselsättningen i kommuner och 
landsting uppgick år 1996 till ca 1 000 000 personer, 
vilket är ca 140 000 färre än år 1990. Om inga särskilda 
åtgärder genomförs kan denna utveckling förväntas 
fortsätta och förstärkas under de närmaste åren. 
Regeringen föreslår därför i denna proposition att 
kommuner och landsting tillförs 8 000 miljoner kronor 
fr.o.m. år 1998. För att redan under år 1997 motverka 
en fortsatt sysselsättningsminskning och samtidigt värna 
kvaliteten i de kommunala kärnverksamheterna bör, 
utöver fastställd statsbudget, 
4 000 miljoner kronor tillföras kommuner och 
landsting. Av 1997 års tillskott bör 3 800 miljoner 
kronor tillföras det generella statsbidraget, varav 2 660 
miljoner kronor till kommunerna och 1 140 miljoner 
kronor till landstingen. Resterande 200 miljoner kronor 
bör förstärka anslaget Bidrag till särskilda insatser i 
vissa kommuner och landsting.
Det ökade generella bidraget till landstingen skall 
fördelas enligt nuvarande regler med ett enhetligt belopp 
per invånare. Av det ökade generella bidraget till 
kommunerna skall 1 330 miljoner kronor fördelas enligt 
nuvarande regler. De resterande 1 330 miljoner 
kronorna skall fördelas utifrån de olika åldersgrupper 
som omfattas av grundskola, gymnasieskola och 
äldreomsorg. I kommunerna är det främst skolan och 
äldreomsorgen som kommer att få känna av ett ökat 
tryck de närmaste åren till följd av en ökning av de 
åldersgrupper som omfattas av dessa verksamheter. Det 
är också dessa verksamheter som på grund av sin 
omfattning fått vidkännas besparingar de senaste åren. 
Regeringen gör bedömningen att det övergångsvis 
behövs en förstärkning riktad mot just dessa 
verksamheter. Ett åldersbaserat bidrag kan förbättra 
förutsättningarna för kommuner med många ungdomar 
och äldre att bättre kunna uppfylla målen för de aktuella 
verksamheterna. Utifrån respektive verksamhets relativa 
vikt mätt som andel av nettokostnaderna bör bidraget 
fördelas efter antalet invånare i åldersgrupperna 7-15 år, 
16-18 år, 65-74 år, 75-84 år samt 85 år och äldre i 
respektive kommun. Vad som nu sagts föranleder en 
ändring i lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till 
kommuner och landsting. 
A 2.	Bidrag till särskilda insatser i vissa 
	kommuner och landsting.
I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta 
ändamål uppfört ett reservationsanslag på 400 000 000 
kronor.
För att skapa möjligheter att i rekonstruktivt syfte 
bistå kommuner och landsting som har en särskilt svår 
ekonomisk situation avsattes år 1996 400 miljoner 
kronor till ett särskilt anslag. 
Även för år 1997 avsattes 400 miljoner kronor till 
detta ändamål. Utbetalningarna från anslaget har bl.a. 
avsett insatser i kommuner med en stor andel flyktingar 
samt stöd till vissa enskilda kommuner (se avsnitt 8). 
För budgetåret 1997 kvarstår 144 miljoner kronor till 
regeringens förfogande.
I dagsläget finns det kommuner och landsting som på 
grund av speciella omständigheter kan hamna i en 
särskilt svår ekonomisk situation. Regeringen gör därför 
bedömningen att anslaget Bidrag till särskilda insatser i 
vissa kommuner och landsting bör ökas med 
200 000 000 kronor för år 1997.
A 4.	Bidrag till Rådet för kommunal 
	redovisning. 
Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i 
statsbudgeten för innevarande år.
Regeringens förslag: 
För budgetåret 1997 anvisas ett nytt anslag på 
500 000 kronor för bidrag till Rådet för kommunal 
redovisning. 
I propositionen Den kommunala redovisningen (prop. 
1996/97:52) föreslås att ett oberoende organ för 
redovisningsfrågor tillskapas. Inrikesdepartementet har 
för statens räkning tillsammans med Svenska 
Kommunförbundet och Landstingsförbundet utarbetat 
förslag till avtal och stadgar för bildande av en ideell 
förening mellan dessa tre parter. Förslaget innebär att 
den ideella föreningen skall kunna bildas vid en 
konstituerande föreningsstämma senast den 1 juli 1997. 
Den ideella föreningen benämns Rådet för kommunal 
redovisning. 
Huvuduppgiften för rådet är att främja och utveckla 
god redovisningssed i enlighet med den föreslagna lagen 
om kommunal redovisning (prop. 1996/97:52). 
Parterna skall enligt avtalet stödja föreningens 
verksamhet ekonomiskt med vardera 500 000 kronor 
för år 1997 och vardera 700 000 kronor för vart och ett 
av åren 1998–2001. Beslut om bidragsbeloppen fattas 
för ett år i taget av respektive part, vilket för statens del 
måste föregås av riksdagens beslut om anslag.
Finansieringen för år 1997 föreslås ske genom att 
500 000 kronor från den ingående reservationen om 
401,4 miljoner kronor på anslaget för särskilda insatser 
i vissa kommuner och landsting (A2) används för detta 
ändamål.
6.23	Utgiftsområde 27
Avgiften till Europeiska
gemenskapen
A.	Sveriges avgift till gemenskapsbudgeten
A 4.	Avgift baserad på 
	bruttonationalinkomsten
I statsbudgeten för innevarande år finns för detta 
ändamål uppfört ett ramanslag på 8 510 000 000 
kronor.
Anslaget avser den del av avgiften till EU:s budget 
som baseras på bruttonationalinkomsten (BNI). Denna 
del av avgiften anpassas till EU-budgetens beräknade 
finansieringsbehov sedan övriga avgiftsslag 
prognostiserats. 
Till följd av beslut inom EU beräknas den svenska 
avgiften baserad på BNI bli 472 miljoner kronor lägre 
än vad Europeiska kommissionen beräknade i sitt 
budgetförslag. Regeringen föreslår med anledning av 
detta att anslaget och ramen för utgiftsområdet minskas 
med samma belopp. Nytt anslagsbelopp blir därmed 
8 038 000 000 kronor
Bilaga
FÖRDELNING AV BOSTADSBIDRAG TILL FÖLJD AV FÖRESLAGNA REGELÄNDRINGAR
DIAGRAM 6.1
DECILGRUPP
DIAGRAM 6.2
FAMILJETYP
DIAGRAM 6.3
H-REGION
DIAGRAM 6.4
BOENDEFORM
7
Vissa skattefrågor
 
.
7 Vissa skattefrågor 
7.1	Inledning
Regeringen presenterar i detta kapitel ett antal förslag 
på skatteområdet och därutöver aviseras flera 
kommande förslag, där huvuddelen kommer att 
preciseras i höst  och då framför allt i anslutning till 
budgetpropositionen för år 1998. Inledningsvis 
redovisas vissa allmänna överväganden. En första grupp 
förslag rör energibeskattningen och en andra grupp 
gäller beskattningen av småföretag. Därutöver 
presenteras förslag som bl.a. rör fastighetsskattens nivå 
för år 1998. Avslutningsvis redovisas de finansiella 
konsekvenserna av de olika åtgärderna.
7.2	Allmänna överväganden
Regeringen har sedan hösten 1994 föreslagit ett stort 
antal åtgärder på skatteområdet. I en första fas handlade 
det om att inom ramen för det successivt preciserade 
saneringsprogrammet förstärka de offentliga finanserna. 
Sveriges medlemskap i EU motiverade också särskilda 
inkomstförstärkningar. Genom de olika åtgärderna 
återställdes också den avvägning som gjordes i 1990–91 
års skattereform mellan å ena sidan önskemålen att 
åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv beskattning 
och å andra sidan angelägna fördelningspolitiska mål. 
Skattepolitiken har också bidragit till finansieringen 
av den breda satsning på utbildningsområdet som 
presenterades i förra årets ekonomiska vårproposition. 
Senare, i  anslutning till den s.k. 
sysselsättningspropositionen, föreslogs och aviserades 
ytterligare åtgärder. Inriktningen var dels att skapa 
bättre skattemässiga förutsättningar för expansionen av 
små och medelstora företag, dels att stimulera 
ekonomin i andra avseenden.
Under senare år har frågan om skatteväxling kommit 
att diskuteras såväl i Sverige som inom EU. 
Bakgrunden ges av det allvarliga läget på 
arbetsmarknaden med en hög arbetslöshet och av ökade 
insikter om behovet av att dämpa negativa miljöeffekter 
i olika avseenden. Under vissa förutsättningar skulle en 
kombination av sänkta skatter på arbete och höjda 
skatter på miljöskadlig ekonomisk verksamhet kunna 
bidra till såväl ett förbättrat sysselsättningsläge som till 
en bättre miljö. Skatteväxlingskommittén presenterade i 
början av året i sitt slutbetänkande en grundlig analys av 
dessa frågor. Av betänkandet, som nu remissbehandlas, 
framgår att möjligheterna att förstärka miljörelateringen 
av det svenska skattesystemet i hög grad är beroende av 
i vilken takt olika förändringar görs och vad som händer 
i vår omvärld. Sverige verkar inom EU för sådana 
förändringar i beskattningen som skulle öka 
möjligheterna till globalt effektiva åtgärder. Därigenom 
förbättras förutsättningarna för ytterligare åtgärder i 
Sverige. I den löpande bedömningen av utrymmet för 
åtgärder är det nödvändigt att beakta de samlade 
effekterna på sysselsättning, välfärd och miljö. 
Skatteväxlingskommittén rekommenderade att en 
successiv skatteväxling genomförs. Regeringen avser att 
senare för riksdagen redovisa sin bedömning av frågan 
och också presentera olika förslag. Under det närmaste 
året kommer ett förslag om avfallsskatt att lämnas till 
riksdagen.
Skatteväxlingskommittén har också presenterat en 
skiss till ett reformerat energiskattesystem, som innebär 
en större grad av enhetlighet och likformighet och där 
också möjligheterna att infoga olika miljökomponenter i 
beskattningen förbättras. Inom regeringskansliet 
kommer inom kort ett arbete att påbörjas med att 
precisera och ytterligare analysera den presenterade 
skissen, bl.a. mot bakgrund av de bedömningar som 
redovisats i den nyligen överlämnade energipolitiska 
propositionen.
Skatterna som ekonomiska styrmedel i miljö- och 
trafikpolitiken behandlas för närvarande också av den 
utredning som analyserar vägtrafikens samlade 
beskattning. En central fråga handlar bl.a. om den 
lämpliga avvägningen mellan skatter på försäljning och 
innehav av fordon och skatter på olika drivmedel. 
Utredningen skall bl.a. också beakta det arbete som 
nyligen slutförts av Kommunikationskommittén.
Översynen av energibeskattningen och det arbete 
som utförs av utredningen om vägtrafikens samlade 
beskattning avses resultera i förslag till riksdagen under 
år 1998 med sikte på ikraftträdande den 1 januari 1999.
Skatter och avgifter har en central roll i 
sysselsättningspolitiken. Det handlar bl.a. om att trygga 
goda skattemässiga villkor för investeringar i Sverige,  
som av tradition haft och fortfarande har internationellt 
sett konkurrenskraftiga företagsskatteregler. De 
skattemässiga villkoren för småföretagen har också 
förbättrats under senare år. Ett arbete med att försöka  
förenkla skattereglerna för de allra minsta företagen 
pågår. 
Skatternas roll i sysselsättningspolitiken  handlar i 
första hand om utformningen av skatterna på arbete. 
Tjänstebeskattningsutredningen har nyligen presenterat 
olika förslag som syftar till att förbättra villkoren för 
tjänstesektorns expansion och därmed för 
sysselsättningen. Förslagen innebär bl.a. att 
socialavgifterna tas bort för visst slag av 
tjänsteproduktion med inriktning på sådana tjänster där 
individerna själva har möjlighet att utföra arbetet. 
Åtgärderna skulle också kunna bidra till att begränsa 
omfattningen av svarta marknader. I den fortsatta 
beredningen av de just remitterade förslagen kommer 
bl.a. en avvägning göras mellan å ena sidan önskemålen 
att få till stånd en samhällsekonomiskt effektivare 
beskattning, ökad sysselsättning och mindre svartarbete, 
å andra sidan önskemålen om att bibehålla enkla och 
robusta system på skatte- och avgiftsområdet. Vid ett 
slutligt ställningstagande är det också nödvändigt att 
väga in hur eventuella åtgärder skall finansieras. 
Eventuella åtgärders effekter på inkomstfördelningen 
och på jämställdheten mellan män och kvinnor måste 
också beaktas.
Såväl ur fördelningssynpunkt som vad gäller 
incitamenten för arbete, utbildning och sysselsättning är 
utformningen av inkomstskatten på förvärvsinkomster 
av central betydelse. Inkomstskatten reformerades på ett 
genomgripande sätt genom 1990-91 års skattereform. 
Genom basbreddningar av olika slag förbättrades den 
horisontella rättvisan mellan individer med likvärdiga 
inkomster, åtgärder som också bidrog till att balansera 
effekterna av den minskade formella progressiviteten i 
skatteskalan. Regeringen kommer i anslutning till 
budgetpropositionen att redovisa sin bedömning av 
skattereformen. Vid en fortsatt tillfredsställande 
utveckling av de offentliga finanserna blir det för tiden 
efter 1998 aktuellt att överväga inkomstskattelättnader 
för låg- och medelinkomsttagare som en av flera 
tänkbara åtgärder med fördelningspolitisk inriktning. 
Sådana inkomstskatteåtgärder kan också ses i ljuset av 
behovet av förstärkta incitament för förvärvsarbete och 
kan också ge positiva effekter på lönebildningen.
Skatterna har en central budgetpolitisk dimension. 
Utöver det självklara syftet att finansiera offentliga 
utgifter finns också en annan koppling till budgetens 
utgiftssida. I ett betydande antal fall innehåller 
skattesystemet indirekta stöd till olika sektorer och 
grupper i samhället, som är att jämföra med utgifter på 
budgetens utgiftssida. I förra årets ekonomiska 
vårproposition presenterade regeringen för första 
gången en redovisning av s.k. skatteavvikelser, som 
beskriver de stöd och i vissa fall de sanktioner, som 
riktas mot olika grupper. En förnyad redovisning 
lämnas som en bilaga till denna proposition.  
Redovisningen möjliggör en jämförelse mellan 
budgetens inkomst- och utgiftssida. En löpande och 
öppen redovisning av var för sig välmotiverade 
avvikelser i skattesystemet möjliggör också en 
kontinuerlig prövning av samma slag som den som görs 
för stöd på budgetens utgiftssida.
Ärendet och dess beredning
Lagförslag har upprättats i enlighet med förteckning i 
avsnitt 2 Förslag till riksdagsbeslut. 
Vid beredningen av lagförslagen har synpunkter 
inhämtats från Riksskatteverket. I fråga om förslaget till 
ändring i lagen om arvsskatt och gåvoskatt har också 
kontakter rörande förslagets utformning hafts med 
Kammarkollegiet och Svenska Bankföreningen.
Lagförslagen är i allt väsentligt av sådan 
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna 
betydelse. Förslaget till ändring i lagen om arvsskatt 
och gåvoskatt, som avser beskattningen av gåva i form 
av insättning på barns konto av förälder som är 
förmyndare, är dock av sådan karaktär att Lagrådets 
yttrande normalt borde inhämtas. En lagrådsgranskning 
i denna del skulle emellertid innebära att ett förslag inte 
skulle kunna lämnas i sådan tid att det vore möjligt att 
åstadkomma en avslutad riksdagsbehandling under 
våren. Det är av synnerlig vikt att klarlägga i vilken 
omfattning gåvobeskattning skall ske i aktuella fall. Med 
hänsyn till att Lagrådets hörande skulle fördröja 
lagstiftningsfrågans behandling bör därför Lagrådets 
yttrande inte inhämtas.
7.3 	Energirelaterade frågor
7.3.1	Energibeskattning
Regeringens förslag: Fastighetsskatten på markvärdet 
av vattenkraftverk sänks med 1,21 procentenheter. 
Energiskatten på elektrisk kraft höjs med 1,4 öre per 
kWh den 1 januari 1998.
För att finansiera det försenade ikraftträdandet av 
fördubblingen av koldioxidskatten för industrin och 
växthusnäringen höjs de generella 
koldioxidskattesatserna med 0,7 % den 1 juli 1997.
Skälen för regeringens förslag: I propositionen 
1996/97:1 föreslogs att det andra steget av tidigare 
beslutade höjningar av produktionsskatterna på elektrisk 
kraft skulle återtas och ersättas av höjda energiskatter på 
elektrisk kraft och fossila bränslen. Samtidigt föreslogs 
att vattenkraftsskatten skulle ersättas med en 
fastighetsskatt baserad på markvärdet. Riksdagen har 
beslutat i enlighet med propositionen (bet. 
1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53, SFS 1996:1173 och 
1220–1222).
Orsaken var den kritik som hade riktats mot 
produktionsskattehöjningarna och effekterna av dem på 
de konkurrensutsatta företagen inom den elintensiva 
industrin.
Trots den avreglerade elmarknaden säljs fortfarande 
större delen av elen i enlighet med avtal som har ingåtts 
före reformen. Överföringskapaciteten mellan länderna 
är begränsad. Elproducenterna kan därför övervältra 
skattehöjningar på konsumenterna genom att höja 
elpriserna. 
I takt med en fortsatt integrering av den svenska och 
nordiska elmarknaden torde företagens möjligheter till 
prisövervältring minska. I väntan på att elmarknaden 
skall fungera fullt ut är det lämpligt att nu ta ytterligare 
ett steg i omvandlingen från produktionsskatten på 
elektrisk kraft till den nuvarande konsumtionsskatten på 
el. Fastighetsskatten på markvärdet av vattenkraftverk 
sänks därför. Eftersom ingen energiskatt tas ut på el 
som förbrukas vid tillverkningsprocessen i industriell 
verksamhet innebär denna åtgärd att kostnaderna 
dämpas för den elintensiva industrin. 
Det är lämpligt att fastighetsskatten på vattenkraft 
sänks med 50 % av den nivå som fastställdes hösten 
1996 vid omvandlingen av den tidigare 
produktionsskatten till fastighetsskatt. Vid fastställandet 
av den nya skattesatsen bör beaktas att den nuvarande 
skattenivån, 3,42 % fastställdes, utan att hänsyn togs till 
den skatt (0,5 %) som redan då utgick på markvärdet. 
Vid bestämmandet av den nya skattesatsen, 2,21 %, har 
detta korrigerats. Samtidigt bör energiskattesatsen på el 
höjas med 1,4 öre per kWh för att kompensera det 
skattebortfall som uppstår vid sänkningen av 
produktionsskatten på vattenkraft. 
Vid årsskiftet sänktes den genomsnittliga avgiften till 
kärnavfallsfonden med 0,8 öre per kWh samtidigt som 
företagens garantiåtaganden utökades. Åtgärden innebar 
en sänkning av kostnaderna för kärnkraftsproducenterna 
motsvarande ca 0,4 öre per kWh netto. Sänkningen av 
kärnbränsleavgiften och av vattenkraftsskatten skapar 
förutsättningar för sänkta elpriser för elintensiv industri. 
Regeringen förutsätter att de elproducenter som tidigare 
höjt sina priser med hänvisning till de höjda 
produktionsskatterna nu kommer att sänka priserna i 
motsvarande grad som kärnbränsleavgift och 
vattenkraftsskatt sänks. Det helstatliga Vattenfall AB 
har en stark ställning på elmarknaden. Därmed finns 
goda förutsättningar för att skattesänkningen skall slå 
igenom i marknadspriserna.
Regeringen avser att återkomma till frågan om nivån 
på och utformningen av produktionsskatten på el på 
längre sikt. Regeringen kommer därvid att överväga om 
det är möjligt och ändamålsenligt att ersätta skatten på 
kärnkraftsproducerad el med en fast skatt som är 
oberoende av produktionsnivån i likhet med vad som 
gäller för beskattning av el från vattenkraftverk
Företag med industriell tillverkning är idag befriade 
från konsumtionsskatt på el. Till följd av denna 
gränsdragning kan snedvridningsproblem uppkomma i 
förhållande till företag inom andra näringsgrenar. I den 
kommande översynen av elbeskattningen kommer dessa 
problem att analyseras.
Regeringen har i proposition 1996/97:29 föreslagit 
att koldioxidskattesatsen skulle fördubblas för industrin 
och växthusnäringen från den 1 januari 1997. De 
nödvändiga EU-beskeden för att kunna besluta om de 
skattelättnader som krävs för energiintensiv industri vid 
en koldioxidskattefördubbling har numera erhållits. 
Förslaget kan således träda ikraft den 1 juli 1997. Det 
försenade ikraftträdandet beräknas medföra en 
budgetförsvagning med 190 miljoner kr för den 
offentliga sektorn under 1997. För att finansiera 
skattebortfallet föreslås att de generella 
koldioxidskattesatserna varaktigt höjs med 0,7 %. De 
koldioxidskattesatser som gäller för år 1997 fastställdes 
genom den indexeringsförordning som utfärdades 
hösten 1996 (SFS 1996:1177). De nu föreslagna 
höjningarna sker utifrån den koldioxidskattenivå per kg 
bränsle som utgjorde grunden för de indexerade 
koldioxidskattebeloppen. Höjning av koldioxidskatten 
får direkt effekt på samtliga sektorer i samhället, dvs 
såväl hushålls- och transportsektorerna som industrin. 
Den koldioxidskatt som tas ut på bränslen som 
förbrukas vid industriell verksamhet eller vid 
yrkesmässig växthusodling kommer enligt förslaget i 
prop. 1996/97:29 i normalfallet att uppgå till 50 % av 
den generella nivån.
Av praktiska skäl bör varken energiskatten på el eller 
koldioxidskatten räknas om med hänsyn till förändringar 
av konsumentprisindex förrän vid skatteuttaget för år 
1999. 
Ändringen i 3 § femte stycket lagen (1984:1052) om 
statlig fastighetsskatt innebär en rättelse av ett skrivfel 
som uppkom i samband med ändringar i paragrafen när 
vattenkraftsskatten ersattes av en fastighetsskatt baserad 
på markvärdet (prop. 1996/97:1).
7.3.2 	Direktavdrag för investeringar i nya 
värme- och kraftproduktions-
anläggningar
För att underlätta omställningen till användande av 
förnybara energikällor bör ett tidsbegränsat direktavdrag 
införas vid inkomsttaxeringen. Ett förslag skall under 
våren tas fram inom regeringskansliet. Sedan 
godkännande inhämtats från EG-kommissionen enligt 
statsstödsreglerna i Romfördraget (artiklarna 92–94) 
avser regeringen att snarast återkomma till riksdagen 
med förslag.  
Direktavdraget skall gälla för investeringar i 
anläggningar för värme- och kraftvärmeproduktion som 
använder förnybara energikällor samt för investeringar i 
distributionsnät från sådana anläggningar. 
Produktionsanläggningarna skall använda förnybara 
energislag såsom biobränslen och framsorterade 
avfallsfraktioner. Direktavdraget, som skall vara 
tidsbegränsat, bör gälla för investeringar som utförs 
under perioden juli 1997 – december 1998.
Ett system med direktavdrag innebär att företaget 
redan vid anskaffningstillfället får avdrag för framtida 
värdeminskning. Underlaget för 
avskrivningar/värdeminskning minskas i gengäld med 
ett belopp som motsvarar direktavdraget. Direktavdrag 
innebär alltså ingen definitiv skattelättnad utan 
möjliggör upptagande av en skattekredit som sedan 
amorteras i form av uteblivna värdeminskningavdrag.
Direktavdraget bör gälla för en viss del av hela 
investeringen oavsett om den är hänförlig till byggnad, 
inventarier eller markanläggning. Systemet bör 
samordnas med gällande bidragssystem så att bidrag 
och avdrag inte medges för samma utgift.
Direktavdraget skall tillämpas första gången vid 1999 
års taxering. Företag som taxeras för andra halvåret 
1997 vid 1998 års taxering får vid den taxeringen 
tillämpa vanliga avskrivningsregler. Vid 1999 års 
taxering får företaget yrka direktavdrag mot oavskrivet 
belopp.
7.4	Småföretagsåtgärder
7.4.1	Lättnader i beskattningen för ägare i 
små och medelstora företag
Regeringens förslag: Löneunderlaget höjs från 70 till 
100 %. Därutöver sker vissa mindre justeringar i de 
regler som gäller för fåmansföretagen.
Skälen för regeringens förslag: Riksdagen antog 
hösten 1996 ett förslag om lättnad i ägarbeskattningen i 
små och medelstora företag (prop. 1996/97:45, 
bet.1996/97:SkU13, rskr. 1996/97:133, SFS 1996: 
1611).  
Bestämmelserna innebär att viss del av avkastningen 
på aktier i onoterade svenska och utländska företag 
undantas från beskattning hos aktieägaren. Reglerna för 
beräkning av det enkelbeskattade utrymmet har ut-
formats på samma sätt som de särskilda reglerna för 
beskattning av aktiva delägare i fåmansföretag i 3 § 12 
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, de 
s.k. 3:12-reglerna. Från skatteplikt undantas således ut-
delning inom ett lättnadsutrymme. Detta lättnads-
utrymme beräknas genom att en räntesats multipliceras 
med ett underlag som utgörs av summan av anskaff-
ningskostnaden för aktierna och viss del av de löner 
som har utbetalats i företaget. Räntesatsen är 65 % av 
statslåneräntan vid utgången av november månad året 
före beskattningsåret. Lättnadsutrymme som inte 
utnyttjas för skattefri utdelning ett visst år får sparas till 
ett senare år. Ett sparat utrymme kan också utnyttjas av 
aktieägaren vid reavinstbeskattningen. Den del av 
reavinsten som motsvarar det sparade utrymmet undan-
tas då från beskattning.
Underlag för beräkning av lättnadsutrymmet utgörs 
således av summan av anskaffningskostnaden för aktien 
och löneunderlaget. Löneunderlaget beräknas på 
grundval av de löner som har betalats ut i företaget. 
Närmare bestämt utgörs underlaget av 70 % av 
utbetalade löner till den del de överstiger 10 basbelopp, 
fördelat per aktie i bolaget. För aktier som har an-
skaffats före år 1990 får anskaffningskostnaden för 
aktien räknas upp med index, dock tidigast fr.o.m. år 
1970, fram till år 1990. För aktier som har anskaffats 
före ingången av år 1992 finns möjlighet att i stället för 
den faktiska anskaffningskostnaden utgå från 
kapitalunderlaget i företaget. Värdet baseras då på 
skillnaden mellan tillgångar och skulder i företaget vid 
utgången av det beskattningsår som har taxerats år 
1993. Tillgångar och skulder skall värderas enligt 
bestämmelserna i lagen (1994:775) om beräkning av 
kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i 
fåmansföretag. 
Regeringen anser att det finns skäl att ytterligare öka 
lönesummeregelns betydelse vid beräkning av såväl det 
enkelbeskattade utrymmet som det kapitalbeskattade 
utrymmet enligt 3:12-reglerna. Den skattelättnad som 
tillkommer ägarna genom denna lönekostnadsanknutna 
åtgärd kan även få gynnsamma sysselsättningseffekter. 
Genom att lättnaden knyts till löneunderlaget och inte 
till kapitalunderlaget uppkommer inte heller några 
ökade risker för skattearbitrage. 
Regeringen anser att löneunderlaget bör höjas från 
70 % till 100 %. Förslaget föranleder en ändring i 3 
§12 d mom. SIL. Den ändrade bestämmelsen får 
tillämpas fr.o.m. 1998 års taxering. Det innebär att för 
utdelning som lämnas under år 1997 får det 
enkelbeskattade utrymmet resp. det kapitalbeskattade 
utrymmet enligt 3:12-reglerna beräknas med 
utgångspunkt i det höjda löneunderlaget.
Övriga ändringar
Reglerna i 3:12-systemet tillämpas på kvalificerade 
aktier. I 3 § 12 a mom. SIL anges under vilka 
förutsättningar en aktie skall anses kvalificerad. Det är 
fallet om den skattskyldige eller någon honom 
närstående i betydande omfattning har varit verksam i 
företaget under beskattningsåret eller något av de fem 
föregående beskattningsåren. En aktie anses även 
kvalificerad när aktieägaren äger aktier i ett företag som 
i sin tur – direkt eller indirekt – äger aktier i ett annat 
fåmansföretag i vilket aktieägaren eller någon denne 
närstående är verksam i betydande omfattning. Denna 
verksamhet kan ha utövats under beskattningsåret eller 
under något av de fem närmast föregående beskatt-
ningsåren. Syftet med bestämmelsen är att fånga in de 
situationer då verksamheten inte bedrivs i det företag i 
vilket aktieägaren direkt äger aktier. Lagtexten har 
emellertid fått en utformning som torde innebära att, 
om aktierna i ett dotterbolag i vilket aktieägaren varit 
verksam säljs och någon verksamhet inte bedrivits i 
moderbolaget, kommer regelsystemet i 3 § 12 mom. 
SIL inte att vara tillämpligt. På samma sätt som i övriga 
bestämmelser bör i detta fall finnas en karenstid på 5 år. 
Regeringen föreslår en ändring så att denna innebörd 
klargörs i 3 § 12 a mom. SIL. Vidare föreslås en 
redaktionell ändring i 3 § 12 mom. SIL.
Definitionen av vad som avses med ett fåmansföretag 
finns i punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL. Enligt 
åttonde stycket a i anvisningspunkten anses ett 
fåmansföretag föreligga om en fysisk person eller ett 
fåtal fysiska personer äger så många aktier eller andelar 
i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening att dessa 
personer har mer än hälften av rösterna för aktierna 
eller andelarna i företaget. En subsidiär definition finns 
i nämnda anvisningspunkt åttonde stycket b. Av den 
framgår att med fåmansföretag avses ett aktiebolag eller 
en ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad på 
verksamhetsgrenar som är oberoende av varandra om 
en person har den reella bestämmanderätten över sådan 
verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess 
resultat. 
Av nionde stycket i anvisningspunkten framgår att ett 
aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk börs 
inte räknas som fåmansföretag. Motsvarande bör även 
gälla om företaget är noterat på en utländsk börs. 
Regeringen föreslår därför en ändring med denna 
innebörd.
Samtidigt med förslaget om en lättnad i 
beskattningen av ägare i små och medelstora företag 
infördes en möjlighet att kvitta förlust på onoterade 
aktier mot vinst på onoterade aktier. Bestämmelsen 
finns i 27 § 5 mom. SIL och avser såväl onoterade 
svenska som utländska aktier. Bestämmelsen har 
emellertid lagtekniskt utformats så att det kan ifråga-
sättas om förlust på onoterad svensk aktie får kvittas 
endast mot vinst på onoterad svensk aktie och inte mot 
vinst på onoterad utländsk aktie. På motsvarande sätt 
kan ifrågasättas om en förlust på en onoterad utländsk 
aktie endast får kvittas mot en vinst på en sådan aktie. 
Det är emellertid inte avsikten. Regeringen anser att ett 
förtydligande bör göras i denna del.
7.4.2 	Positiv räntefördelning
Regeringens förslag: Räntesatsen för positiv 
räntefördelning höjs med två procentenheter.
Skälen för regeringsens förslag: Genom lagstiftning 
hösten 1993 (prop. 1993/94:50, bet. 1993/94: SkU15, 
rskr. 1993/94:108, SFS 1993:1536) infördes regler om 
räntefördelning vid beskattning av enskilda 
näringsidkare och fysiska personer som äger andel i 
handelsbolag. Positiv räntefördelning innebär att avdrag 
medges vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet 
för en schablonmässigt beräknad avkastning på eget 
kapital i verksamheten. Räntesatsen vid positiv 
räntefördelning uppgår till statslåneräntan ökad med tre 
procentenheter (prop. 1993/94: 234, bet. 
1993/94:SkU25, rskr. 1993/94:443, SFS 1994:784). 
Motsvarande belopp tas i stället upp som intäkt av 
kapital. Avkastning på eget kapital som investeras i 
verksamheten skall beskattas i kapital. Reglerna syftar 
till att enskilda näringsidkare skall beskattas för 
avkastning på ett sätt som är likvärdigt med vad som 
gäller för ägare av enmansaktiebolag.  Reglerna om 
räntefördelning har justerats senast genom lagstiftning 
hösten 1996 (prop. 1996/97:12, bet. 1996/97:SkU7, 
rskr. 1996/97:70, SFS 1996: 1400). 
Regeringen föreslår i föregående avsnitt att 
löneunderlaget för fåmansföretagen höjs från 70 till 
100 % av lönesumman.  En motsvarande lättnad i 
beskattningen bör införas för enskilda näringsidkare och 
handelsbolagsdelägare. Att komplettera 
räntefördelningsreglerna med en lönesummeregel skulle 
medföra ett allför komplicerat inslag i lagstiftningen för 
enskilda näringsidkare och fysiska personer som äger 
andel i ett handelsbolag. Regeringen bedömer att en 
lämpligare åtgärd för enskilda näringsidkare och 
handelsbolagsdelägare är att höja räntesatsen för  positiv 
räntefördelning med två procentenheter. Räntesatsen vid 
positiv räntefördelning föreslås sålunda uppgå till 
statslåneräntan ökad med fem procentenheter. 
Förslaget föranleder en ändring av 3 § lagen 
(1993:1536) om räntefördelning vid beskattning.
7.4.3	Nedsättning av arbetsgivaravgifter
Regeringens förslag: Arbetsgivare får vid beräkning av 
arbetsgivaravgifter varje månad göra ett särskilt avdrag 
med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550 
kronor.
En företagare som redovisar såväl egenavgifter som 
arbetsgivaravgifter får inte medges högre avdrag från 
egenavgifterna än att det sammanlagda avdraget från 
egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna uppgår till 42 
600 kronor per år. Vissa konsekvensändringar görs i 
reglerna för delägare i handelsbolag.
Skälen för regeringens förslag: I den s.k. 
sysselsättningspropositionen aviserade regeringen ett 
förslag om nedsättning av socialavgifter. Förslaget 
preciserades i en senare proposition och riksdagen antog 
förslaget hösten 1996 (prop. 1996/97:21, bet. 
1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53, SFS 1996:1218). 
Gällande regler innebär i korthet följande.
En arbetsgivare får vid beräkningen av 
arbetsgivaravgifter varje månad göra ett särskilt avdrag 
med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 2 500 
kronor. För en arbetsgivare med en månatlig 
lönesumma på minst 50 000 kronor innebär detta ett 
högsta årligt avdrag med 30 000 kronor per år.
Syftet med gällande regler är att underlätta för små 
och medelstora företag och därmed förbättra 
förutsättningarna för nyföretagande och nyanställningar. 
I samband med att reglerna infördes övervägde 
regeringen olika modeller för att begränsa avdragsrätten 
för större företag och för företag som ingår i större 
företagsgrupper med intressegemenskap i syfte att öka 
effektiviteten i åtgärden. Nu gällande begränsningsregel 
har som utgångspunkt det civilrättsliga 
koncernbegreppet och innebär att om flera företag ingår 
i en och samma koncern skall de vid tillämpningen av 
avdragsregeln anses som en arbetsgivare.
I syfte att stimulera egenföretagande finns en 
kompletterande regel som medger avdrag vid 
beräkningen av de socialavgifter i form av egenavgifter 
som betalas av enskilda näringsidkare och sådana 
delägare i handelsbolag som är fysiska personer. Regeln 
innebär att avdrag medges med 5 % av 
avgiftsunderlaget, dock högst med 9 000 kronor per år. 
Detta motsvarar ett högsta underlag för 
avgiftsnedsättning på 180 000 kronor.
Egenföretagare har i vissa fall anställd personal, 
vilket innebär att egenföretagaren förutom egenavgifter 
på den egna inkomsten även betalar arbetsgivaravgifter 
för den lön och andra förmåner som de anställda 
erhåller. I detta fall innebär gällande regler att avdraget 
från egenavgifterna begränsas så att det sammanlagda 
avdraget från arbetsgivaravgifter och egenavgifter inte 
överstiger 30 000 kronor per år, dvs. samma 
beloppsgräns som gäller för aktiebolag.
För handelsbolag gäller vissa begränsningsregler som 
syftar till att ge neutralitet mellan olika företagsformer.  
Exempelvis är det sammanlagda avdraget från 
egenavgifter för samtliga delägare i ett handelsbolag 
maximerat till 30 000 kronor per år. Dessutom gäller 9 
000-kronorstaket för var och en av delägarna. Slutligen 
gäller samma begränsning som för enskilda 
näringsidkare i de fall handelsbolaget har anställda och 
gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna.
Den redan genomförda nedsättningen av 
arbetsgivaravgifterna har förbättrat möjligheterna för 
expansion och ökad sysselsättning i små och medelstora 
företag. Nedsättningen har också bidragit till att 
kompensera för småföretags relativt större 
fullgörandekostnader per anställd för hantering av 
skatter och avgifter än för större företag.
För knappt 200 000 aktiebolag med mindre än 10 
anställda kan det faktiskt utnyttjade avdragsunderlaget 
vid gällande regler beräknas uppgå till i genomsnitt 260 
000 kronor per företag eller till mindre än hälften av det 
maximala avdragsunderlaget. Detta indikerar att det 
maximala avdragsunderlaget på 50 000 kronor per 
månad eller högst 600 000 kronor per år inte utgör en 
begränsning för flertalet av dessa företag. För dessa 
företag, vars lönesumma understiger 600 000 kronor, 
har förändringen medfört att den marginella kostnaden 
för arbetskraft minskat med knappt 4 %. Med normala 
antaganden om efterfrågan på arbetskraft torde denna 
kostnadssänkning på sikt resultera i en 
sysselsättningsökning i dessa företag på åtminstone ett 
par procent. 
Den tidigare reformen har kritiserats för att den 
skulle ge upphov till s.k. dödviktskostnader genom att 
den inte sänker den marginella lönekostnaden för 
företag vars lönesumma i utgångsläget överstiger 600 
000 kronor utan enbart lönekostnaden inom 600 000-
kronorsramen. I detta sammanhang kan påpekas att den 
andel av den offentlig-finansiella kostnaden för 
avgiftsnedsättningen som avser företag med mer än 10 
anställda endast uppgår till ca 20 % av den totala 
kostnaden. Fyra femtedelar av det totala 
avdragsbeloppet avser således företag med mindre än 10 
anställda. För ca 80 % av dessa företag innebär 
avdraget en lägre marginalkostnad för arbetskraft. Det 
maximala avdragsunderlaget på 600 000 kronor utgör 
emellertid en begränsning för ett stort antal små företag. 
För att ytterligare stimulera nyanställningar med 
inriktning på små och medelstora företag föreslår 
regeringen att nuvarande avdragsregler utvidgas. Inför 
en sådan utvidgning aktualiseras i princip två 
huvudalternativ. Det första innebär att den procentuella 
nedsättningen av socialavgifterna utökas med ett 
bibehållande av gällande gränser för de underliggande 
avgiftsunderlagen i form av löner till anställda och egna 
inkomster för egenföretagare och delägare i 
handelsbolag (dvs. 50 000 kronor per månad i arbets-
givaravgiftsfallet). Det andra alternativet innebär att den 
procentuella nedsättningen förblir oförändrad medan 
gränserna för de maximalt avdragsgrundande 
underlagen höjs. 
För arbetsgivare innebär förslaget följande. Vid 
beräkningen av arbetsgivaravgifter medges varje månad 
ett avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst 
med 3 550 kronor. För arbetsgivare med en månatlig 
lönesumma på minst 71 000 kronor, vilket motsvarar 
852 000 kronor per år, innebär detta ett högsta årligt 
avdrag med 42 600 kronor. Utvidgningen av det 
maximala avdragsunderlaget kan förväntas stimulera 
expansion av företag som för närvarande har upp till tio 
anställda. Det utökade avdragsunderlaget medför att 
antalet företag för vilka marginalkostnaden för 
arbetskraft sänks ökar. Av det totala antalet företag med 
mindre än 10 anställda ökar andelen vars 
marginalkostnad sänks från 80 till 90 %. 
För egenföretagarnas avdrag från egenavgifter 
föreslås inga förändringar, då syftet med utvidgningen 
är att stimulera nyanställningar. Följaktligen gäller även 
fortsättningsvis att vid beräkningen av egenavgifter får 
avdrag göras med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst 
med 9 000 kronor per år. I konsekvens med den 
förändring som föreslås för aktiebolag utvidgas dock 
den avdragsram som gäller för det sammanlagda 
avdraget från arbetsgivaravgifter och egenavgifter. 
Avdragsramen utvidgas från 30 000 kronor per år till 42 
600 kronor per år. För delägare i handelsbolag föreslås 
att det maximala sammanlagda avdraget från 
egenavgifterna för samtliga delägare utökas till 42 600 
kronor samtidigt som 9 000-kronorstaket skall gälla för 
var och en av delägarna. Regeländringen innebär att 
incitamenten att utvidga kretsen delägare i 
handelsbolaget förstärks. Slutligen föreslås att den 
sammanlagda avdragsramen för de fall ett handelsbolag 
med fysiska personer som delägare har anställda, och 
där avdrag medges från såväl egenavgifter som 
arbetsgivaravgifter, utvidgas till 42 600 kronor per år.
Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 5 a § och 3 
kap. 5 a § lagen (1981:691) om socialavgifter.
7.4.4	Kapitalförluster och 
organisationskostnader
Regeringen anser att det är lämpligt att ompröva det 
s.k. kapitalförlustbegreppet. I en lagrådsremiss, som 
överlämnas i början av maj, föreslås att detta begrepp, 
som många gånger uppfattas som svårbegripligt av de 
skattskyldiga, tas bort ur kommunalskattelagen 
(1928:370). Regeringen föreslår samtidigt att en 
särskild regel om rätt till avdrag för förluster av 
kontanta medel i näringsverksamhet på grund av brott 
införs. Den föreslagna avdragsrätten omfattar inte 
mervärdesbeskattningen. Lagrådsremissen kommer 
också att innehålla förslag som innebär att kostnader för 
ökning av aktiekapitalet och för förvaltning av det egna 
kapitalet blir avdragsgilla. Detsamma kommer att gälla 
beträffande ekonomiska föreningars medlems- och 
förlagsinsatser. Regeringen anser slutligen att kostnader 
i samband med fusion skall få dras av direkt. Förslagen 
bygger på kapitalförlustutredningens betänkande 
Kapitalförluster och organisationskostnader vid 
beskattningen (SOU 1995:137).
7.4.5	Medlemsinlåning till 
producentföreningar
Inlåning till en producentförening från medlemmarna i 
föreningen skall enligt en dom den 28 januari 1997 av 
Regeringsrätten inte räknas som tillgång i 
medlemmarnas näringsverksamhet (mål nr 5341–1996). 
Medlen får alltså bl.a. inte ingå i underlaget för 
räntefördelning eller i taket för expansionsmedel. 
Medlemsinlåningen till jord- och skogsbrukets 
producentföreningar kan beräknas uppgå till ca 3 mdkr. 
Enligt regeringens mening bör medlems fordran på en 
ekonomisk förening få räknas som tillgång vid 
beräkning av näringsverksamhetens kapital om 
medlemsskapet betingas av medlemmens 
näringsverksamhet. Ett lagförslag bereds nu i 
Finansdepartementet och regeringen återkommer senare 
i vår med förslag till riksdagen. De nya reglerna bör 
kunna få gälla med retroaktiv verkan fr.o.m. 1995 års 
taxering.
7.4.6 	Stoppreglerna ses över
Ett grundläggande drag i regeringens ekonomiska 
politik är arbetet med att förbättra förutsättningarna för 
de små och medelstora företagens utveckling. Som 
exempel från skattepolitikens område kan nämnas den i 
höstas införda lättnaden i ägarbeskattningen i små och 
medelstora företag (prop. 1996/97:45) och den 
föreslagna utvidgningen av förmögenhetsskattefriheten 
för företagskapital (prop. 1996/97:117). Det är viktigt 
att fortsätta på den inslagna vägen och arbeta för ett 
ännu bättre företagsklimat. Det är framför allt i de små 
och medelstora företagen som de nya jobben och förut-
sättningarna för tillväxt kan skapas.  
Så gott som samtliga små och medelstora företag är 
fåmansföretag. År 1976 infördes ett särskilt regelsystem 
för sådana företag – de s.k. stoppreglerna. Reglerna 
syftar till att hindra att bolagsformen används för att 
undgå beskattning genom vissa transaktioner mellan 
bolaget och dess delägare, såsom överlåtelse av 
egendom, hyra av lokal m.m. på för delägaren 
fördelaktiga villkor. Idag framstår denna lagstiftning till 
stor del som uttryck för ett föråldrat synsätt. 
Lagstiftningen har också ofta kritiserats av företrädare 
för näringslivet som hävdat att reglerna är 
diskriminerande och att det ur neutralitetssynpunkt är 
oacceptabelt med en lagstiftning på skatteområdet som 
riktar sig mot en speciell företagskategori. En översyn 
och modernisering av stoppreglerna bör mot denna 
bakgrund kunna bidra till att skapa ett ännu bättre 
företagsklimat. Regeringen kommer därför att ge en 
särskild utredare i uppdrag att se över stoppreglerna i 
syfte att så långt som möjligt låta allmänna 
beskattningsregler ersätta dessa. Uppdraget skall 
omfatta alla särskilda regler för beskattning av 
fåmansföretag utom bestämmelserna om utdelning och 
reavinst i 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig 
inkomstskatt, som har till syfte att förhindra att 
förvärvsinkomst tas ut som kapitalinkomst.
7.5 	Omräkningstalen för 1998 års 
taxeringsvärden
Regeringens förslag: Omräkningstalen för 1998 års 
fastighetstaxering skall för hyreshus i vad avser 
värderingsenheter för bostäder samt för småhusenheter 
vara desamma som dem som gäller för år 1997.
Skälen för regeringens förslag: Allmän fastighets-
taxering sker vart sjätte år räknat fr.o.m. 1988 för 
hyreshus och industrienheter, 1990 för småhusenheter 
och 1992 för lantbruksenheter.
Från och med år 1996 beaktas prisutvecklingen för 
åren mellan de allmänna fastighetstaxeringarna genom 
ett särskilt omräkningsförfarande. För varje 
taxeringsenhet bestäms vid den allmänna 
fastighetstaxeringen ett basvärde som skall motsvara 
75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde. Detta skall 
bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget 
under andra året före det år då den allmänna 
fastighetstaxeringen sker. Basvärdet omräknas varje år 
med hjälp av ett omräkningstal som fastställs av 
Riksskatteverket (RSV) med hänsyn till det 
genomsnittliga prisläget i olika prisutvecklingsområden 
under tolvmånadersperioden 1 juli andra året före 
taxeringsåret – 30 juni året före taxeringsåret. 
RSV har i samband med sina beslut om omräkning 
1995 och 1996 uppmärksammat och för regeringen 
påtalat vissa brister i omräkningsförfarandet. Som 
reglerna har utformats är det inte möjligt att vid 
omräkningen beakta andra värdefaktorer än 
prisutvecklingen för samtliga fastigheter av ett visst 
slag. I vissa områden grundades den redovisade 
prisutvecklingen 1 juli 1995 – 30 juni 1996 avseende 
hyreshus med värderingsenheter för bostäder 
uteslutande på försäljningar av äldre fastigheter medan 
yngre fastigheter från de s.k. krisåren – 1988 och 
senare – inte har avyttrats. Lagstiftningen medger dock 
inte att man tillämpar olika omräkningstal för äldre och 
yngre hus. Samma omräkningstal skall därför  tillämpas 
på de olika kategorierna av hyreshus trots att den 
återhämtning av prisnivån som har konstaterats i 
storstadsområden begränsat sig till det äldre 
fastighetsbeståndet. 
När det gäller småhus innebar RSV:s beslut om 
omräkning år 1996 att de redan höga 
taxeringsvärdenivåerna för fastigheter i vissa attraktiva 
områden skulle höjas ytterligare. Fastigheter i sådana 
områden har av många skäl genomgått kraftiga värde-
ökningar under en följd av år.
Dessa förhållanden föranledde riksdagen att under 
hösten 1996 hos regeringen begära en översyn av 
fastighetstaxeringsförfarandet. I avvaktan härpå 
beslutade riksdagen om en begränsning av 
omräkningstalen för 1997 års taxeringsvärden i vissa 
fall (bet. 1996/97:SkU14, rskr. 1996/97:134, SFS 
1996:1615).
Begränsningen innebar att omräkningstalen för 
hyreshus i vad avsåg värderingsenheter för bostäder 
med värdeår 1988 eller senare begränsades till högst 
0,96 och omräkningstalen för småhusenheter till högst 
1,07.
Regeringen har i mars 1997 förordnat en särskild 
utredare som har till uppgift att se över förfarandet vid 
fastighetstaxeringen (Dir. 1997:36). Utredaren skall 
undersöka om de nuvarande reglerna på ett 
tillfredsställande sätt leder fram till att taxeringsvärdena 
för enskilda fastigheter återspeglar marknadsvärdena. 
Uppdraget omfattar både de materiella reglerna och de 
förfaranderegler som skall tillämpas vid allmän och 
särskild fastighetstaxering samt vid den årliga 
omräkningen. Uppdraget skall vara avslutat före 
utgången av år 1998.
Mot bakgrund av vad som anförts, och i avvaktan på 
vad den särskilda utredaren kommer till för slutsatser, 
anser regeringen att omräkningsförfarandet inte bör leda 
till någon förändring av taxeringsvärdena för hyreshus 
till den del de avser värderingsenheter för bostäder samt 
för småhusenheter för år 1998. Detta innebär att 
omräkningstalen för dessa typer av fastigheter skall vara 
desamma för år 1998 som dem som gäller för år 1997. 
7.6	Övriga frågor
7.6.1	Höjd tobaksskatt
Regeringens förslag: Skatten på tobaksvaror höjs med 
29 % fr.o.m. den 1 augusti 1997.
Skälen för regeringens förslag: Som allmän 
finansiering av de i propositionen föreslagna åtgärderna 
bör enligt regeringens mening skatten på tobaksvaror 
höjas med 29 %. Ändringen bör träda i kraft den 1 
augusti 1997. För en sådan höjning talar även 
folkhälsoskäl samt att Sverige ännu inte uppnått den 
miniminivå på cigarettskatt som gäller inom EU. 
Sverige måste senast vid utgången av år 1998 ha 
anpassat sig till denna miniminivå.
Enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall 
en årlig indexuppräkning ske av tobaksskatten. De 
indexerade skattebelopp som nu gäller framgår av lagen 
om tobaksskatt. Av förenklingsskäl bör, med hänsyn till 
den nu föreslagna skattehöjningen, någon indexering 
inte ske för år 1998.
I lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel 
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är 
medlem i Europeiska unionen finns regler om 
skatteuttag vid viss privat införsel av alkoholdrycker och 
tobaksvaror. I lagen (1994:1551) om frihet från skatt 
vid import, m.m. finns även regler om skatt och tull vid 
viss import av alkohol- och tobaksvaror. Regeringen 
anser det lämpligt att även skattesatserna i dessa lagar 
justeras så att de överensstämmer med nu föreslagen 
ändring av skatten på tobak. En sådan justering föreslås 
därför.
7.6.2 	Gåva från förälder till omyndigt barn
Regeringens förslag: Gåva i form av insättning på 
barns konto från förälder som är förmyndare skall vid 
gåvobeskattningen anses fullbordad när insättningen 
görs under förutsättning att förbehåll om dispositionsrätt 
för egen räkning inte har gjorts. Skattskyldighet till 
gåvoskatt inträder därmed omedelbart. Det betyder att 
gåvor på upp till 10 000 kronor per år från samma 
givare förblir skattefria.
Skälen för regeringens förslag: Föräldrabalkens regler 
om förmyndarskap ändrades den 1 juli 1995 (prop. 
1993/94:251, bet. 1993/94:LU3, rskr. 1994/95:29, SFS 
1994:1433). Ändringarna innebär bl.a. att det allmännas 
kontroll över föräldrarnas förvaltning av barnets 
tillgångar har minskat. En effekt av detta är att 
föräldrarna har fått större möjligheter att disponera över 
barnens bankkonton. Huvudregeln i dag är att föräldrar 
inte behöver samtycke av överförmyndaren för att ta ut 
den omyndiges medel från bankräkning. Detta gäller 
samtliga medel som föräldrarna förvaltar. Tidigare 
gällde som huvudregel att medel som innestod hos bank 
inte fick tas ut utan överförmyndarens samtycke. Denna 
s.k. överförmyndarspärr hävdes alltså genom 1995 års 
lagändringar. I prop. 1993/94:251 s 236 uttalades 
därvid att när föreskrifterna om spärr på bankkonton 
m.m. tas bort för samtliga föräldraförvaltningar innebär 
det att en förälders insättning av medel på konto i 
barnets namn inte kommer att leda till en fullbordad 
gåva. I propositionen anvisades hur föräldrarna skulle 
kunna försäkra sig om att gåvomedlen får sakrättsligt 
skydd.
Genom att föreskrifterna om spärr på bankkonton 
m.m. tagits bort och fråga kan uppkomma när gåvan 
anses fullbordad kan osäkerhet också uppkomma 
beträffande gåvobeskattningen. Enligt 39 § d) lagen 
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt är fullbordad 
gåva av aktuellt slag skattefri till den del beloppet från 
samma givare inte överstiger 10 000 kronor under 
samma kalenderår. Arvs- och gåvoskattelagstiftningen 
är för närvarande föremål för översyn men resultatet av 
denna torde inte föreligga förrän tidigast under år 1998. 
För att det fram till dess inte skall råda oklarhet om att 
beskattning inte skall ske av det belopp som finns 
innestående på barnets konto när barnet blir myndigt om 
de årliga insättningarna inte har överstigit 10 000 kronor 
och föräldrarna inte uttryckligen har förbehållit sig 
dispositionsrätt för egen räkning, bör införas en regel 
som anger att vid gåvobeskattningen skall gåva i form 
av insättning på barns konto från förälder som är 
förmyndare anses fullbordad direkt. Med förbehåll om 
dispositionsrätt för egen räkning likställs att insättningen 
görs på ett konto som redan omfattas av ett sådant 
förbehåll. Insättningen kan givetvis också ske genom 
överföring från konto i annan bank än den i vilken 
barnets konto finns. Förslaget föranleder en ändring i 36 
§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
7.6.3 	Inskränkt skattskyldighet för Konung 
Carl XVI Gustafs 50-årsfond för 
vetenskap, teknik och miljö
Regeringens förslag: Konung Carl XVI Gustafs 50-
årsfond för vetenskap, teknik och miljö befrias från 
skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av 
näringsverksamhet som hänför sig till fastighetsinnehav.
Skälen för regeringens förslag: Stiftelser är i likhet 
med andra juridiska personer i regel oinskränkt 
skattskyldiga till statlig inkomstskatt. Stiftelser är i 
allmänhet också skyldiga att betala förmögenhetsskatt.
Vissa stiftelser och andra juridiska personer har dock 
ansetts bedriva en så höggradigt allmännyttig 
verksamhet att deras skattskyldighet har inskränkts 
genom att subjektet uttryckligen namnges i lagtexten (7 
§ 4 mom. SIL, den s.k. katalogen). Enligt 6 § 1 mom.  
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt som 
enligt lagen (1991:1850) om upphävande av lagen 
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt  tillämpas 
övergångsvis t.o.m. 1997 års taxering, är sådana 
rättssubjekt också befriade från förmögenhetsskatt. I 
förslaget till ny förmögenhetsskattelag  (prop. 
1996/97:117) föreslås ingen förändring av dessa regler. 
Skattereglerna för stiftelser har varit föremål för 
översyn av stiftelse- och föreningsskattekommittén och 
kommitténs betänkande,  Översyn av skattereglerna för 
stiftelser och ideella föreningar, (SOU 1995:63)  bereds 
för närvarande inom finansdepartementet. I betänkandet 
föreslås att katalogen väsentligen förkortas. I avvaktan 
på kommitténs betänkande och under beredningen av 
detta har statsmakterna sedan 1990 i princip avstått från 
att ta in nya subjekt i katalogen. Undantag från denna 
princip har gjorts endast vid ett par tillfällen.
Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond har som 
ändamål att främja forskning, teknisk utveckling och 
företagande och bildades inför kungens 50-årsdag. 
Fondens medel har dels tillskjutits av bl.a. de 
vetenskapliga akademierna, dels insamlats genom gåvor 
från allmänheten och olika företag.  Fondens medel 
skall  bidra till uthålligt nyttjande av naturresurserna och 
bevarande av biologisk mångfald. Anslag kan delas ut 
till företag, institutioner, grupper och enskilda personer 
som är verksamma i Sverige. Kungen är själv 
ordförande i stiftelsen.
Enligt regeringens mening är stiftelsens ändamål och 
verksamhet  så höggradigt allmännyttig och utgör  en  
så central nationell angelägenhet att dess medel inte bör 
beskattas. I detta speciella fall är det därför motiverat 
med ett undantag från den under senare år tillämpade 
principen att ytterligare subjekt inte bör tas in i den s.k. 
katalogen.
7.6.4 	Gruppregistrering i 
mervärdesskattesystemet
Riksdagen har, i anslutning till motioner som väckts 
antingen under allmänna motionstiden 1996 eller med 
anledning av proposition 1996/97:10 Mervärdesskatt 
inom kultur- utbildnings- och idrottsområdet, givit 
regeringen tillkänna en positiv principiell inställning till 
att gruppregistrering inom den finansiella sektorn 
övervägs på mervärdesskattens område (1996/97:SkU6, 
rskr. 1996/97:69). Skatteutskottet förutsatte därvid att 
regeringen skulle återkomma till frågan, och att en 
analys därvid bör göras av kostnaderna. Analysen bör 
också omfatta möjligheterna av att införa 
gruppregistrering utanför den finansiella sektorn.
Enligt regeringens bedömning måste frågan om 
införande av gruppregistrering inom den finansiella 
sektorn beredas vidare. Den inrymmer delvis 
komplicerade juridiska frågeställningar. För närvarande 
pågår en beredning av de framställningar i frågan som 
ingivits av Svenska Bankföreningen och Sveriges 
Försäkringsförbund. Riksskatteverket har i ett remissvar 
avstyrkt att gruppregistreringsregler införs, och bl.a. 
anfört att ytterligare uppgifter om tillämpningen i andra 
länder behövs för bedömningen och vidare att en analys 
måste göras av hur en gruppregistrering kan fungera 
inom det förslag till skattekonton som är under 
utarbetande. Regeringens pågående beredning av frågan 
innefattar förfrågningar till samtliga övriga 
medlemsländer i EU om eventuella 
gruppregistreringsregler. Uppgifter härom är av värde 
även mot bakgrund av att ett införande av 
gruppregistrering i Sverige förutsätter att konsultationer 
först hålls med EG:s mervärdesskattekommitté.
Den pågående analysen skall också innefatta en 
beräkning av kostnaderna för åtgärden. Dessa kan, vad 
avser den finansiella sektorn, enligt hittills tillgängliga 
uppgifter från branschen  uppskattas till högst ca 100 
alternativt ca 45 miljoner kronor. Vad gäller eventuella 
gruppregistreringsregler utanför den finansiella sektorn 
saknas för närvarande helt kostnadsbedömningar.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen så 
snart den pågående beredningen har avslutats. För 
åtgärderna bör ett belopp motsvarande högst 100 
miljoner kronor reserveras.
7.6.5	Försäkransystem för växthusnäringen 
och yrkesfiskarna
I proposition 1996/97:29 föreslog regeringen att 
koldioxidskatten skulle fördubblas för industrin och 
växthusnäringen. I propositionen lämnades även förslag 
till skattelättnader för energiintensiv verksamhet. 
Regeringen har dels anmält den tilltänkta förändringen 
till kommissionen, dels ansökt om undantag från 
reglerna i rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 
1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter 
på mineraloljor (EGT nr L316, 31.10.1992 s. 12, Celex 
392L0081), mineral-oljedirektivet. Anmälan av den 
tilltänkta förändringen har skett i syfte att få 
kommissionens beslut i fråga om ändringens förenlighet 
med statsstödsreglerna i artiklarna 92–94 i 
Romfördraget. När regeringen överlämnade 
propositionen till riksdagen hade EG-institutionerna 
ännu inte tagit ställning till förslaget. EG-
institutionernas granskning är nu avslutad med för 
Sverige positivt resultat. Riksdagens behandling av 
proposition 1996/97:29 har varit vilande i avvaktan på 
besked från EG-institutionerna.  
Förslagen i proposition 1996/97:29 innebär att 
koldioxidskatten höjs från 25 % till 50 % av den 
generella nivån för bränslen som förbrukas vid 
industriell verksamhet eller vid yrkesmässig 
växthusodling. Överstiger ett företags 
koldioxidskattebelastning 0,8 % av försäljningsvärdet 
skall skatten sättas ned så att den överskjutande 
skattebelastningen inte överstiger ett belopp som 
motsvarar 12 % av den generella  nivån. I 
propositionen uttalas att, det i likhet med vad som i dag 
gäller för tillämpningen av 1,2 procentsregeln, bör vara 
möjligt för ett företag att i början av ett kalenderår hos 
beskattningsmyndigheten ansöka om ett preliminärt 
besked om tillämplig skattesats. Beskattnings-
myndigheten skall därefter, när det faktiska utfallet 
under kalenderåret är känt, åter  pröva företagets 
ansökan. 
Växthusnäringen erhåller i dag sin nedsättning av 
energiskatten och koldioxidskatten redan vid inköp av 
bränslet. Förslagen i proposition 1996/97:29 förutsätter 
dock  ett system med kvartalsvis återbetalning. Enligt 
tidigare beslut skulle växthusnäringen redan ha gått över 
till ett sådant system. Tidpunkten för denna övergång 
har dock successivt senarelagts genom ändringar i 
övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1776) om 
skatt på energi (se bl.a. bet. 1995/96:SkU31, rskr. 
1995/96:305, SFS 1996:687).  
Skatteutskottet har riktat kritik mot systemet med 
preliminärt besked om tillämplig skattesats. Utskottet 
har bl.a. anfört att knappast något företag inom 
växthusnäringen är skattskyldigt och att det därför 
behövs någon form av informellt försäkranssystem för 
att göra det möjligt för dessa att under året få del av den 
skattelättnad som det preliminära beslutet innebär. 
Utskottet har även påpekat att systemet med preliminära 
beslut inte har något egentligt stöd i lag.  Enligt 
skatteutskottet bör regeringen se över reglerna på detta 
område i syfte att klargöra läget både ur 
kontrollsynpunkt och vad gäller eventuellt behov av 
lagreglering.  I avvaktan på denna översyn bör 
växthusnäringen få behålla möjligheten till nedsättning 
av koldioxidskatten vid inköp av bränsle. Riksdagen har 
på förslag av skatte- och finansutskotten beslutat att 
växthusnäringen tills vidare skall få behålla möjligheten 
till nedsättning redan vid inköp av bränsle (bet. 
1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53, SFS 1996:1220). 
Regeringen har mot denna bakgrund för avsikt att se 
över systemet med preliminära beslut och i samband 
därmed överväga om det bör införas en möjlighet för 
växthusodlare som inte är skattskyldiga att mot 
försäkran köpa bränsle enligt den lägre skattesats som 
gäller för näringen.
Energi- och koldioxidskatt tas inte ut på dieselolja 
som förbrukas i fartyg som används yrkesmässigt. 
Yrkesfiskare som använder mindre fartyg får enligt 
nuvarande regler inte använda den lågbeskattade märkta 
dieseloljan utan köper i stället högbeskattad dieselolja. 
Skattefriheten uppnås i dessa fall genom att skatten på 
dieseloljan återbetals kvartalsvis efter ansökan. 
Anledningen till denna ordning är att skatteskillnaderna 
mellan bränsle för fritidsbåtar och yrkesbåtar uppgår till 
betydande belopp. Beskattnings-myndigheten kan dock 
om det finns särskilda skäl medge dispens från förbudet 
att ha märkt lågbeskattad dieselolja i bränsletank på båt. 
För båtar som fått dispens gäller samma regler som för 
skepp dvs. ägaren får köpa märkt lågbeskattad dieselolja 
utan energi- och koldioxidskatt mot försäkran att båten 
skall användas i yrkesmässig verksamhet. 
Riksskatteverket har i RSV Rapport 1995:10 Förslag 
till förenklingar i skattelagstiftningen ifrågasatt om 
återbetalningsförfarandet innebär någon vinst ur 
kontrollsynpunkt och har påtalat att det medför problem 
för många fiskare och extra kostnader för 
skattemyndigheten. I rapporten föreslår Riksskatteverket 
att ägare till båtar som används yrkesmässigt skall få 
rätt att mot försäkran köpa lågbeskattad märkt dieselolja 
utan energi- och koldioxidskatt. I betänkandet 
1996/97:SkU16 anför skatteutskottet att det förutsätter 
att regeringen nu prövar det förslag till lösning som 
Riksskatteverket lagt fram och redovisar sin bedömning 
av detta i lämpligt sammanhang.
Regeringen avser att pröva Riksskatteverkets förslag 
i samband med prövningen av frågan om ett 
försäkransystem för växthusnäringen. Beredningsarbetet 
bedöms kunna avslutas i sådan tid att regeringens 
ställningstagande rörande frågorna om försäkransystem 
för växthusnäringen och yrkesfiskarna kan redovisas i 
samband med budgetpropositionen hösten 1997. 
7.7	Finansiella effekter för stat och 
offentlig sektor
I detta avsnitt redovisas de finansiella effekterna av 
föreslagna och aviserade åtgärder. Redovisningen avser 
effekterna för åren 1997–2000 för statsbudgeten och för 
hela den offentliga sektorn. I båda fallen är 
redovisningen kassamässig, vilket bl.a. innebär att olika 
förskjutningar i uppbörden av skatter och avgifter har 
beaktats. Därutöver redovisas också den varaktiga 
nettobudgeteffekten för offentlig sektor. Vid 
redovisningen har, förutom uppbördsförskjutningar, 
också hänsyn tagits till olika slag av indirekta effekter 
genom att de primära skatteförändringarnas påverkan på 
andra skattebaser och i förekommande fall på offentliga 
utgifter.
På energiskatteområdet föreslås bl.a. en 
budgetneutral omläggning, där fastighetsskatten på 
markvärdet hos vattenkraftverk sänks medan 
konsumtionsskatten på el höjs. Den budgetmässiga 
omslutningen framgår av den bilagda tabellen. Den 
uppjustering av fastighetsskatten på markvärdet med 0,5 
procentenheter som utgör en korrigering av det beslut 
som fattades under hösten 1996 har ej beaktats i 
redovisningen.
Det senarelagda ikraftträdandet av den fördubblade 
koldioxidskatten för industrin m.m. finansieras genom 
en begränsad varaktig höjning av den allmänna 
koldioxidskattenivån. För år 1997 föreligger en viss 
underfinansiering, som emellertid kompenseras under 
senare år.
Vad gäller åtgärder på småföretagsområdet beräknas 
utvidgningen av den andel av de anställdas lönesumma 
som får beaktas vid beräkningen av lättnadsutrymmet 
och det kapitalbeskattade utrymmet för mindre företag 
ge en varaktig budgetförsvagning om 0,47 miljarder 
kronor. Denna varaktiga försvagning uppkommer efter 
ett antal år, vilket bl.a. beror på att en del av det 
utvidgade utrymmet ger en skattelättnad först när 
aktierna i berörda bolag försäljs. 
Förslaget om en höjning av räntesatsen vid 
räntefördelning för enskilda näringsidkare beräknas ge 
en varaktig budgetförsvagning på 0,39 miljarder kronor 
för offentlig sektor. För staten uppkommer en 
budgetförstärkning beroende på att företagarinkomster 
omfördelas från inkomst av näringsverksamhet till 
inkomst av kapital.
Förslaget om ett ökat maximalt underlag för 
nedsättning av arbetsgivaravgiften från 600 000 kronor i 
lönesumma till ca 850 000 kronor i lönesumma 
beräknas ge en varaktig budgetförsvagning på 0,41 
miljarder kronor. Vid bedömningen har antagits att en 
viss del av avgiftssänkningen ger ett ökat underlag för 
företagsskatter och att en viss del leder till ökade löner 
vilket ger ökat underlag för arbetsgivaravgifter och 
inkomstskatt.
Förslaget om bl.a. avdragsrätt vid 
inkomstbeskattningen för förluster p.g.a. brott beräknas 
ge en budgetförsvagning på 0,04 miljarder kronor. 
Samtliga åtgärder på småföretagarområdet finansieras 
inom den särskilt avsatta ramen.
Den föreslagna frysningen av omräkningstalen för 
fastigheternas taxeringsvärden beräknas ge en varaktig 
budgetförsvagning på 0,32 miljarder kronor. 
Bedömningen av bruttoeffekten baseras på vissa prog-
noser av vilka omräkningstal som skulle ha gällt i 
frånvaro av frysning. Vid beräkningen av den varaktiga 
effekten har beaktats att fastighetsskatten såvitt gäller 
hyreshus i vissa fall påverkar underlaget för 
inkomstskatt. Vidare har hänsyn också tagits till att 
sänkt fastighetsskatt påverkar den allmänna prisnivån i 
ekonomin.
För de aviserade åtgärderna på 
mervärdeskatteområdet avseende s.k. gruppregistering 
har avsatts en ram om 0,1 miljarder kronor.
Åtgärderna på fastighetsskatte- och momsområdena 
finansieras på tre sätt. Åtgärderna på energi-
skatteområdet ger med undantag för år 1997 ett 
överskott som tillgodoräknas vid finansieringen. I en  
proposition om reformerad förmögenhetsskatt  
redovisas en total budgetförstärkning om 0,44 miljarder 
kronor. Efter avdrag för effekterna av de åtgärder som 
tillämpades redan vid 1997 års taxering  (full värdering 
av A-aktier m.m. samt höjning av fribeloppet till 900 
000 kronor) återstår ett överskott på 0,13 miljarder 
kronor som tillgodoräknas. Slutligen beaktas intäkterna 
från den avfallsskatt som avses införas den 1 juli 1998. 
Därvid har avdrag gjorts för de 0,4 miljarder kronor 
som togs i anspråk för finansiering av åtgärder på 
sysselsättningsområdet förra året (prop. 1995/96:222).
Som en allmän finansiering har föreslagits en höjning 
av tobaksskatten som beräknas ge en varaktig 
budgetförstärkning på 1,63 miljarder kronor. 
Budgetförstärkningen för år 1997 blir mer begränsad, 
då åtgärden träder i kraft först den 1 augusti detta år. 
För 1998 uppgår budgetförstärkningen till 1,99 
miljarder kronor för att för åren därefter sjunka till den 
varaktiga nivån. Förklaringen ligger i att den 
prishöjning som antas följa av den höjda tobaksskatten 
får genomslag på skatteskala och offentliga utgifter först 
fr.o.m år 1999.
TABELL 7 AKTUELLA SKATTEÅTGÄRDER I VÅP 1997. 
KASSAMÄSSIGA EFFEKTER FÖR 
STATSBUDGETEN OCH OFFENTLIGA SEKTORN FÖR 
ÅREN 1997 - 2000 SAMT VARAKTIGA EFFEKTER FÖR 
OFFENTLIGA SEKTORN. 
Miljarder kronor
   STATSBUDGET
   OFFENTLIG SEKTOR
VARAKTIGT
ÅTGÄRD
IKRAF
T
1997
1998
1999
2000
1997
1998
1999
2000
OFF SEKTOR
Energiskatter
Sänkt fast.skatt vattenkraftsel
1/1 
98
-
1,07
-1,13
-
1,13
-
1,03
-
0,97
-0,97
-0,79
Höjd konsumtionsskatt el
1/1 
98
1,15
1,20
1,18
1,13
1,04
1,03
0,90
Sen CO2-skattehöjning industrin
1/7 
97
-
0,23
0
0
0
-0,19
0
0
0
-0,01
Höjd allmän CO2-skatt  (0,7%)
1/7 
97
0,05
0,10
0,10
0,10
0,04
0,09
0,09
0,09
0,08
S:a energi
-
0,18
0,18
0,17
0,15
-0,15
0,19
0,16
0,15
0,18
Småföretag
Utökat löneunderlag fåmansbolag
1/7 
97
-
0,15
-0,18
-
0,20
-
0,16
-
0,18
-0,21
-0,47
Höjd räntefördelningsränta
1/1 
98
0,07
0,12
0,09
-
0,24
-
0,49
-0,39
-0,39
Nedsättning arbetsgivaravgifter
1/1 
98
-
0,53
-0,49
-
0,49
-
0,45
-
0,41
-0,41
-0,41
Avdrag kapitalförluster
1/1 
98
-
0,04
-0,04
-
0,04
-
0,04
-
0,04
-0,04
-0,04
S:a småföretag (finansiering ram)
-
0,65
-0,59
-
0,64
-
0,89
-
1,12
-1,05
-1,31
Övriga åtgärder
Ej omräkning taxeringsvärden för 
1998
1/1 
98
-
0,38
-0,35
-
0,35
-
0,38
-
0,32
-0,32
-0,32
Gruppregistrering moms
-
0,10
-0,10
-
0,10
-
0,10
-
0,10
-0,10
-0,10
S:a övrigt
-
0,48
-0,45
-
0,45
-
0,48
-
0,42
-0,42
-0,42
Finansiering övriga åtgärder
Energiåtgärder
-
0,18
0,18
0,17
0,15
-0,15
0,19
0,16
0,15
0,18
Förmögenhetsskatt
1/7 
97
0,13
0,13
0,13
0,13
0,13
0,13
0,13
Avfallsskatt
1/7 
98
0,14
0,82
0,71
0,11
0,66
0,65
0,38
S:a finansiering
-
0,18
0,45
1,12
0,99
-0,15
0,43
0,95
0,93
0,69
Höjd tobaksskatt
1/8 
97
0,66
1,99
1,77
1,77
0,66
1,99
1,63
1,63
1,63
PROP. 1996/97:150
	PROP. 1996/97:150
28
	
17
	
1
	1
30
	
33
	
1
	1
	36
	39
1
	1
58
57
1
	1
92
	
81
	
1
	1
122
	
121
	
1
	1
182
	
181
	
1
	1
198
	
197
	
                