Post 6418 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:13 ·
Hämta Doc ·
Redovisning av Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1995
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Skr. 13
Skr.
1996/97:13
Regeringens skrivelse
1996/97:13
Redovisning av Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1995
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 10 oktober 1996
Göran Persson
Erik Åsbrink
(Finansdepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av Allmänna pensionsfondens
verksamhet under år 1995. I redovisningen ingår bl.a. en sammanställning av
fondstyrelsernas årsredovisningar, en sammanfattning av fondstyrelsernas
utvärdering av den egna medelsförvaltningen samt regeringens utvärdering av
fondstyrelsernas förvaltning av fondkapitalet.
I redovisningen ingår även en redogörelse för avvecklingsstyrelsens verksamhet
under år 1995.
1
Innehållsförteckning
1 Inledning 3
2 AP-fondens verksamhet och organisation m.m. 3
2.1Historik 3
2.2Regeländringar 4
2.3Pensionsreformen 5
3 Sammanställning av årsredovisningarna 5
3.1Bakgrund och grundläggande termer 5
3.2Utvecklingen på de finansiella marknaderna under år
1995 7
3.3AP-fondens samlade resultat 8
3.4Resultaten i fondstyrelserna 12
4 Utvärdering av fondstyrelsernas verksamhet 14
4.1Första-tredje fondstyrelserna. 15
4.1.1 Sammanfattning av första-tredje fondstyrelsernas
resultatuppföljning 15
4.1.2 Regeringens utvärdering av första-tredje
fondstyrelsernas resultat. 18
4.2Fjärde och femte fondstyrelserna. 21
4.2.1 Sammanfattning av fjärde och femte fondstyrelsernas
resultatuppföljningar. 21
4.2.2 Regeringens utvärdering av fjärde och femte
fondstyrelsernas resultat. 23
4.3Sammanfattning 28
5 Fastställande av balansräkning 29
Bilaga 1 Årsredovisning första-tredje fondstyrelserna
Bilaga 2 Årsredovisning fjärde fondstyrelsen
Bilaga 3 Årsredovisning femte fondstyrelsen
Bilaga 4 Årsredovisning avvecklingsstyrelsen
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
2
1 Inledning
Regeringen skall årligen göra en sammanställning av fondstyrelsernas
årsredovisningar och en utvärdering av styrelsernas förvaltning av fond-
kapitalet. Detta framgår av 45 § lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden.
I likhet med föregående års skrivelser kommer regeringen att lämna en
redogörelse för avvecklingsstyrelsens verksamhet i detta sammanhang och
överlämna dess verksamhetsberättelse till riksdagen. I årets utvärdering kommer
inte avvecklingsstyrelsen att redovisas separat utan tillsammans med första-
femte fondstyrelserna. I detta sammanhang bör nämnas att riksdagen den 6 juni
1996 beslutade att avvecklingsstyrelsen den 1 juli 1996 skulle ombildas till en
sjätte fondstyrelse (SFS 1996:697). Från halvårsskiftet 1996 omfattas alltså den
sjätte fondstyrelsen bl.a. av reglerna om årsredovisning och utvärdering.
De fem fondstyrelserna och avvecklingsstyrelsen har överlämnat sina års-
redovisningar för år 1995 till regeringen, se bilagorna 1-4. Vidare har första-
femte fondstyrelserna överlämnat en egen utvärdering av sin förvaltning av
fondmedlen (resultatuppföljning). För avvecklingsstyrelsen har någon sådan
skyldighet inte funnits. Utvärderingarna har sin utgångspunkt i de närmare mål
för placeringsverksamheten som resp. styrelse har fastställt.
I skrivelsen lämnar regeringen i avsnitt 2 en redogörelse för Allmänna
pensionsfondens (AP-fonden) verksamhet och organisation och i avsnitt 3 en
sammanställning av årsredovisningarna. Därefter kommer i avsnitt 4 en
sammanfattning av resultatuppföljningarna och regeringens utvärdering av
medelsförvaltningen.
Fondstyrelsernas resultat presenteras översiktligt i avsnitt 3. En mer
detaljerad information kan erhållas genom de årsredovisningar som finns bilagda
skrivelsen.
2 AP-fondens verksamhet och organisation m.m.
2.1 Historik
Medelsförvaltningen inom AP-fonden handhas av fem fondstyrelser samt
avvecklingsstyrelsen. Deras verksamhet regleras i lagen med reglemente för
Allmänna pensionsfonden (APR).
AP-fonden tillkom som en följd av införandet av en allmän tilläggspension.
Trots att 1960 års pensionsreform formades som ett rent fördelningssystem (dvs.
varje års pensioner finansieras genom avgifter på den aktiva befolk-ningens
inkomster under samma år) fann man det motiverat att en betydande fondbildning
kom till stånd. Skälen härför var dels ett samhällsekonomiskt intresse av att
hålla uppe sparandet i ekonomin, dels ett behov av att bygga upp en buffert för
att klara kortsiktiga skillnader mellan avgiftsinkomster och
pensionsutbetalningar.
3
När avgiftsuppbörden till Allmänna tilläggspensionen (ATP) i form av
arbetsgivaravgifter inleddes år 1960 delades förvaltningen mellan första, andra
och tredje fondstyrelserna. Fondstyrelserna skulle enligt lagen huvudsakligen
placera medlen i svenska räntebärande värdepapper och handha förvaltningen.
Första-tredje fondstyrelserna har sedan AP-fondens tillkomst haft ett gemensamt
kansli som sköter förvaltningen. Förutom förvaltningen fick styrelserna i
uppgift att tillhandahålla de medel som behövs för utbetalning av ATP-
pensionerna inkl. kostnaderna för administrationen av ATP-systemet.
För att ge möjlighet för fonden att bredda placeringsmöjligheterna till att
omfatta även aktier och andra värdepapper på riskkapitalmarknaden inrättades en
fjärde fondstyrelse år 1974 och en femte fondstyrelse år 1988. Fjärde och femte
fondstyrelserna har separata förvaltningar.
Efter riksdagsbeslut år 1992 avvecklades löntagarfondstyrelserna och de
tillgångar och skulder som då förvaltades av styrelserna fördes över till en
gemensam förvaltning av en avvecklingsstyrelse. Styrelsen fick i uppgift att
förvalta medlen och förbereda en total utskiftning av dessa.
Vid halvårsskiftet 1993 genomfördes ett flertal förändringar i APR som fick
betydelse även för utformningen av regeringens skivelse om Allmänna
pensionsfondens verksamhet. Bland annat infördes enklare och mer generella
placeringsregler för första-tredje fondstyrelserna. Även rambestämmelserna som
anger målen för styrelsernas förvaltning ändrades genom att kraven på
långsiktigt hög avkastning med iakttagande av tillfredsställande riskpridning
renodlades för samtliga styrelser. För första-tredje fondstyrelserna ställs
därutöver krav på tillfredställande betalningsberedskap och betryggande
säkerhet. När det gäller frågan om utvärdering och redovisning av förvaltningen
infördes en skyldighet för styrelserna att fastställa närmare mål för sin
placeringsverksamhet. Med utgångspunkt i dessa målformuleringar skall
fondstyrelserna utvärdera sin egen förvaltning. För årsredovisningarna infördes
ett uttryckligt krav på att dessa skall upprättas med iakttagande av god
redovisningssed samtidigt som skyldigheten att redovisa efter reala principer
togs bort.
2.2 Regeländringar
Under året har endast smärre ändringar gjorts i övergångsbestämmelserna till APR
avseende avvecklingsstyrelsens verksamhet. Genom ändringarna har reglerna för
avvecklingsstyrelsens verksamhet getts fortsatt giltighet (SFS 1995:855). Vidare
har beslutats att de medel som fanns kvar i avvecklings-styrelsen vid utgången
av juni 1995 inte skall utskiftas utan behållas inom AP-fonden och förvaltas av
avvecklingsstyrelsen. I placeringsbestämmelserna för avvecklingsstyrelsen har
också smärre ändringar gjorts (SFS 1995:856).
Den 6 juni 1996 beslutade riksdagen att avvecklingsstyrelsen skulle
permanentas inom ramen för AP-fonden och byta namn till sjätte fondstyrelsen
(prop. 1995/96:171, bet. 1995/96:NU24, rskr. 1995/96:284, SFS 1996:697). Vidare
beslutades att styrelsen skall förvalta de 10 miljarder kronor som riksdagen i
december 1995 beslutat omfördela från första-tredje fondstyrelserna till
placeringar på riskkapitalmarknaden. Dessa medel, liksom de medel som fanns kvar
i avvecklingsstyrelsen, skall huvudsakligen placeras i svenska aktier.
2.3 Pensionsreformen
Pensionsarbetsgruppen lämnade i början av år 1994 sitt slutbetänkande (SOU
1994:20). Regeringen lade under våren 1994 fram ett förslag till ett reformerat
pensionssystem i en riktlinjeproposition (prop. 1993/94:250). Riktlinjerna
antogs av riksdagen. I propositionen redovisas en genomgripande reform av det
allmänna pensionssystemet. Reformen syftar till att göra systemet mer följsamt
mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen. Ett annat syfte är att
stärka sambandet för den enskilde mellan avgift och förmån. Systemet skall
därmed bli mer robust än dagens system.
I det nya pensionssystemet skall huvuddelen av inbetalda avgifter - 16,5
procentenheter - användas till att finansiera utgående pensioner inom ramen för
ett fördelningssystem. Om det uppkommer överskott i denna del skall detta
fonderas i AP-fonden. På motsvarande sätt skall underskott även fortsättningsvis
finansieras ur fonden. AP-fonden kommer således även i fortsättningen att utgöra
en buffert inom fördelningssystemet. Den resterande delen av inbetalda avgifter
- 2 procentenheter - skall avsättas till en individuell premiereserv. Regeringen
beslutade i september 1994 att tillsätta en utredning som bl.a. skulle lämna
förslag på hur premiereservsystemet tekniskt bör utformas. Utredningen, som
antog namnet Premiereservutredningen, har i juni 1996 överlämnat sitt
delbetänkande Allmänt pensionssparande (SOU 1996:83). Utredningen har
presenterat en modell, kallad Allmänt pensionssparande (APS). Enligt förslaget
skall förvaltningen av de sparade medlen ske i särskilda värdepappersfonder fram
till dess att den enskilde spararen går i pension. Vid pensioneringstillfället
skall, enligt förslaget, innestående medel användas för tecknande av
pensionsförsäkring hos den statliga försäkringsgivaren.
3 Sammanställning av årsredovisningarna
3.1 Bakgrund och grundläggande termer
AP-fonden har till uppgift att bl.a. förvalta de medel som bidrar till finansie-
ringen av de allmänna tilläggspensionerna. Målet för fondförvaltningen är att i
ett långsiktigt perspektiv maximera avkastningen på tillgångarna. För första-
tredje fondstyrelserna gäller att medlen skall förvaltas så att de ger en
långsiktigt hög avkastning samtidigt som kraven på tillfredsställande be-
talningsberedskap, riskspridning samt betryggande säkerhet tillgodoses. Fjärde
och femte fondstyrelserna skall placera medlen så att kraven på långsiktigt hög
avkastning och tillfredställande riskspridning tillgodoses. Det åligger
fondstyrelserna att årligen lämna en egen utvärdering av verksamheten till
regeringen. Regeringen skall sammanställa fondstyrelsernas resultat, sammanfatta
och granska utvärderingarna samt lämna en egen bedömning av verksamheten till
riksdagen.
Som nämnts i inledningen skapades AP-fonden dels för att kompensera en
förväntad nedgång i det privata sparandet när ATP-systemet infördes, dels för
att bygga upp en buffert för att klara kortsiktiga skillnader i in- och
utbetalningar i pensionssystemet. Kraven på buffertfunktionen har, till följd av
de växande underskotten i ATP-systemet under senare år, blivit allt större.
Hittills har underskotten dock klarats med den löpande direktavkastningen.
Direkt-avkastningen utgörs av summan av alla inkomsträntor och övriga intäkter
som kommer fonden till del under ett år. Pensionsutbetalningarna i fondsystemet
överstiger numera avgiftsinkomsterna varför endast avkastningen på kapitalet kan
sägas bidra till sparandet i ekonomin, under förutsättning att det överstiger
avgiftsunderskottet.
Avkastningen på kapitalet kan jämföras med avkastningen på de marknader där de
olika fondstyrelserna agerar eller också kan resultatet av förvaltningen
jämföras med de resultat som andra liknande förvaltare presterat. Vid
jämförelser och utvärdering bör man utgå ifrån det marknadsvärderade resultatet.
I detta resultat ingår direktavkastningen samt realiserade och icke realiserade
värdeförändringar i kapitalet. Resultatet återspeglar således fondens verkliga
värdeförändring under året.
Den del av balansräkningen som i andra sammanhang betecknas som eget kapital,
dvs. tillgångarna minus skulderna, benämns här fondkapital. Fondkapitalet består
av nettot av inbetalda pensionsavgifter och pensions-utbetalningar samt de
ackumulerade överskotten/underskotten i placeringsverksamheten.
Eftersom målen enligt APR är att fondstyrelserna långsiktigt skall uppnå en
hög avkastning bör utvärderingens utgångspunkt vara att särskilt studera avkast-
ningen på de medel som fondstyrelserna fått i uppdrag att förvalta. Ett sätt att
mäta avkastningen är att ställa det marknadsvärderade resultatet i relation till
det genomsnittliga fondkapitalet under året. Ett relevant avkastningsmått
erhålls då för de medel resp. fondstyrelse förvaltar. En marknadsvärdering av
tillgångarna medför att resultatet kan variera kraftigt från år till år men sett
över en längre period utjämnas dessa fluktuationer.
Utvärderingen måste också ta hänsyn till de omvärldsfaktorer och restriktioner
som påverkar fondstyrelsernas avkastning. Således kan förvaltningen av kapitalet
vara framgångsrik även om fondens värde minskat beroende på att marknadens
genomsnittliga avkastning varit än lägre. Motsatsvis kan fondens avkastning visa
på en betryggande värdesäkring av kapitalet utan att förvaltningen gått bra
jämfört med utvecklingen för relevanta index.
4
3.2 Utvecklingen på de finansiella marknaderna under år
1995
AP-fondens resultat är beroende av utvecklingen på ränte-, aktie- och
fastighetsmarknaderna. En kort summering av utvecklingen på dessa marknader ges
därför innan sammanställningen av fondstyrelsernas resultat redovisas.
Jämfört med den internationella ränteuppgången och kronförsvagningen under år
1994 var utvecklingen på de finansiella marknaderna under år 1995 huvudsakligen
positiv i den bemärkelsen att räntorna sjönk och kronans värde stärktes mot
utländska valutor.
Under året bromsades den ekonomiska aktiviteten i OECD-området och
inflationstakten sjönk från drygt 3 % till 2,5 %. De internationella
långräntorna sjönk och den amerikanska dollarn stärktes kraftigt mot yenen. Året
inleddes dock med en finansiell kris i Mexiko som påverkade de internationella
marknaderna negativt. Politisk osäkerhet i Italien och Spanien förstärkte den
negativa bilden och orsakade turbulens på de finansiella marknaderna. Under
dessa omständigheter försvagades valutorna och räntorna steg i de s.k. hög-
riskländerna, dit även Sverige räknades in. Kapital strömmade från dessa länder
till stabilare länder som Tyskland, vilket ökade spänningarna inom den
europeiska växelkursmekanismen (ERM). Centralbanken i Tyskland genomförde en rad
räntesänkningar under våren som bidrog till att turbulensen minskade. Med tiden
föll långräntorna tillbaka även i högränteländerna och spänningarna inom ERM
minskade, vilket gynnade också den svenska kronan. I takt med ett ökat
förtroende för Sveriges ekonomiska utveckling sjönk 10-årsräntan från nivåer
kring 11,5 % i april till ca 8,5 % vid slutet av året, vilket var en bättre
utveckling än för flertalet övriga högränteländer.
För en portfölj av första-tredje fondstyrelsernas karaktär, med stora andelar
placerade i nominella räntebärande värdepapper, innebär en sådan utveckling att
stora positiva värdeförändringar uppstår, eftersom värdet på tillgångarna stiger
i takt med att marknadsräntorna sjunker. Dock innebär denna utveckling att
nyinvesteringarna sker i värdepapper till lägre räntenivåer vilket på sikt kan
ge sämre avkastning. Första-tredje fondstyrelsernas placeringar i nominella
räntebärande värdepapper uppgick vid utgången av år 1995 till 513 miljarder
kronor.
Fastighetsmarknaden har under några år haft en negativ utveckling som
resulterat i stora förluster för kreditinstituten. Uppgången i fastig-
hetspriserna var exceptionell under andra hälften av 1980-talet. Skattereformen,
en lägre inflation och högre realräntor tillsammans med en svag konjunktur
gjorde att priserna sjönk kraftigt år 1990. Först under år 1994 började
marknaden stabiliseras med en prisuppgång i vissa områden. Under år 1995 har
värdet på fastigheter ökat i Stockholm och i viss mån även i Göteborg till följd
av stigande hyresnivåer. Även om aktiviteten på den svenska fastighets-
marknaden, framför allt i Stockholm, ökat under året så förefaller den inte ännu
vara helt återställd. Hos många fastighetsägare kvarstår behov av att
omstrukturera sina fastighetsinnehav.
5
Första-tredje fondstyrelserna har investerat stora belopp i fastigheter under
1990-talet och AP-fonden är nu en av Sveriges största fastighetsförvaltare.
Marknadsvärdet på fondstyrelsernas direktägda fastighetsinnehav uppgick till ca
16,7 miljarder kronor vid årsskiftet varav ca 2,3 miljarder avser fastigheter i
utlandet, företrädesvis i London.
Fjärde och femte fondstyrelserna har tillsammans 50 miljarder kronor
investerade i aktier. Merparten har investerats i svenska aktiebolag på
Stockholms fondbörs, 4 % av fondstyrelsernas aktieinnehav avser aktier i
utländska bolag. På Stockholms fondbörs steg Veckans Affärers totalindex med
18,1 % under året, vilket motsvarar uppgången i världsindex. Flertalet större
utländska börser hade under år 1995 en mycket positiv utveckling med tvåsiffriga
värdeökningar. Ökad finansiell stabilitet och uppreviderade företagsprognoser
tillsammans med uppköp och sammanslagningar bidrog till den positiva
utvecklingen på Stockholms fondbörs. Utländskt intresse i Astra och
sammanslagningen av Pharmacia och Upjohn förklarar delvis läkemedelsbranschens
uppgång med 51 %. Den räntekänsliga bank- och försäkringsbranschen steg med 31 %
medan investmentbolagen steg med 24 %. Sämre gick det för verkstadsindustrin som
endast steg 9 % och för skogsbranschen som föll med 13 %, vilket delvis kan
förklararas av den starkare kronkursen.
3.3 AP-fondens samlade resultat
Marknadsvärdet på AP-fondens samlade fondkapital var vid årets utgång 618
miljarder kronor. Fondens marknadsvärderade resultat uppgick till 88,8 miljarder
kronor, vilket motsvarar en avkastning på 16,3 % på det genomsnittliga
fondkapitalet. Av detta resultat användes 33 miljarder kronor för att täcka 1995
års avgiftsunderskott i ATP-systemet.
I det följande redovisas en sammanställning av fondstyrelsernas resultat, till-
gångar, placeringar och avkastning. Avsikten är att ge en överskådlig bild av
AP-fondens samlade tillgångar.
AP-fonden har drygt 90 % av tillgångarna investerade i tillgångsslag vars
marknadsvärde är direkt beroende av ränteutvecklingen. Sjunkande marknadsräntor
medförde att marknadsvädet på innehavet av nominella räntebärande värdepapper
ökade med 6,3 % vilket tillsammans med en direktavkastning på 10,2 % medförde
att den sammanlagda avkastningen på fondens nominella räntebärande värdepapper
uppgick till 16,5 % under år 1995. Aktiedelen av AP-fondens tillgångar
utvecklade sig ännu bättre och hade till följd av en gynnsam utveckling på
Stockholms fondbörs en avkastning på 20,5 %. AP-fondens totala avkastning,
beräknad som andel av det genomsnittliga marknadsvärderade fondkapitalet under
året, var dock bara 16,3 % på grund av att övriga tillgångsslag, dvs. reala
obligationer, fastigheter och direktlån, hade en betydligt lägre avkastning. Det
totala marknadsvärdet på dessa övriga tillgångar motsvarar marknadsvärdet på
aktierna.
6
Det marknadsvärderade resultatet under år 1995 uppgick till 88,8 miljarder
kronor. Detta resultat har svängt kraftigt under de senaste åren till följd av
de stora förändringarna i marknadsräntorna. Under år 1994 uppgick
marknadsvärderat resultat till endast 2,6 miljarder kronor, medan resultatet
under år 1993 var 94,8 miljarder kronor. Historiskt sett har svängningarna från
år till år inte varit lika stora. För att utvärdera fondens utveckling bör
därför en period om flera år studeras.
Tabell 1 Resultatsammanställning för hela AP-fonden,
marknadsvärde, miljarder kronor
1995 1994 1993
Årets resultat 64,5 36,3 59,2
Ej realiserade kursvinster/förluster24,2-33,735,6
Marknadsvärderat resultat88,8 2,6 94,8
Fondkapital 618,4 562,4 586,0
Avkastning* 16,3 % 0,5 % 18,9 %
AP-fondens totala fondkapital uppgick vid årets slut till 618 miljarder
kronor. Av fondförmögenheten förvaltas 91 % av första-tredje fondstyrelserna,
medan fjärde och femte styrelserna förvaltar 8 resp. 1 %. Kapitalets storlek
påverkas dels av vilka medel som tillförs fonden och dels av avkastningen.
Endast avkastningen kan påverkas av fondstyrelserna själva. Sedan år 1991 har
AP-fondsystemet haft ett underskott i tillförda medel, dvs.
pensionsutbetalningarna har överstigit pensionsavgifterna. Under år 1995 var
avgiftsunderskottet 33 miljarder kronor. Trots de senare årens avgifts-
underskott har emellertid fonden, med undantag av år 1994, ökat i värde till
följd av att fondens avkastning överstigit underskottet i pensionsystemet. Under
år 1995 ökade fondkapitalet med 56 miljarder kronor vid en marknadsvärdering av
tillgångarna. Sedan år 1990 har kapitalet ökat med 211 miljarder kronor eller 52
%. Kompensation för inflationens urholkning av kapitalet har erhållits sedan
början av 1980-talet.
7
Tabell 2 Fondkapitalets utveckling 1960-1995,
marknadsvärde, miljarder kronor
1960 1970 1980 1990 1994 1995
Första-tredje fondstyrelserna
Avkastning 0,0 2,0 10,4 45,5 -0,1 79,5
Tillskjutet kapital
Avgifter 0,5 6,1 22,2 77,7 82,7 80,7
Pensionsutbetalningar -1,2-19,0-77,4-108,4-113,2
Överföring netto från/till 4:e och 5:e
fondstyrelserna 1,1 -1,4 -0,1
Administrationskostnader -0,1 -0,2 -0,5 -0,5 -0,5
Summa tillskjutet kapital0,5 4,8 3,0 0,9-27,6 -33,1
Tillväxt i fondkapital 0,5 6,8 13,4 46,3-27,7 46,4
Fondkapital 0,5 35,9145,3386,8518,0 564,3
Övriga fondstyrelser
4:e fondstyrelsen 1,4* 19,2 39,2 46,8
5:e fondstyrelsen 1,6 5,4 7,0
Avvecklingsstyrelsen 0,4
Summa samtliga fondstyrelser 146,7512,3562,6 618,4
AP-fondens placeringar
Sammansättningen av AP-fondens placeringar ändrade sig under året. Trots
värdeökningen i den nominella obligationsportföljen minskade dess andel av de
totala tillgångarna något. Förändringen beror på nettoinvesteringar i reala
tillgångar, såsom fastigheter och reala obligationslån, men också att första-
tredje fondstyrelserna inte återinvesterat den del av avkastningen som använts
till att täcka avgiftsunderskottet i ATP-systemet. Andelen aktier ökade till
följd av värdestegring och genom att femte fondstyrelsen fick ökad tilldelning
av grundkapital som använts till aktieköp. Fjärde och femte fondstyrelserna får
vardera rekvirera grundkapital som uppgår till högst 1 % av det sammanlagda
anskaffningsvärdet på de medel som första-tredje fondstyrelserna förvaltar.
Första-tredje fondstyrelserna, som är de enda fondstyrelserna som får placera i
fastigheter, gjorde under året stora investeringar i fastigheter. Värdet på
direktinvesteringarna i fastigheter och aktier i fastighetsbolag var vid
årsskiftet 17 miljarder kronor, en ökning från föregående år med 3,5 miljarder
kronor.
Beräknat utifrån marknadsvärdet var 3 % av första-tredje fondstyrelsernas
tillgångar placerade i fastigheter. Enligt APR får första-tredje fondstyrelserna
placera upp till 5 % av tillgångarnas marknadsvärde i fastigheter. Andelen reala
lån ökade till följd av netto-investeringar under året medan andelen direktlån
minskade efter förfall.
Tabell 3 Placeringar, samtliga fondstyrelser,
marknadsvärde, miljarder kronor
1970 1990
Nominella förlags- och obligationslån
samt penningmarknadslån 516,683,6 % 478,184,9 %
Direktlån 14,42,3 % 15,92,8 5
Reala lån 20,63,3 % 14,12,5 %
Aktier, konvertibla skuldebrev m.m.50,18,1 %41,57,4 %
Fastigheter, aktier i fastighetsbolag17,02,7 %13,82,4 %
Summa placeringar 618,7100 % 563,4100 %
Varav i utländsk valuta 1,7 % 0,8 %
Under år 1995 har placeringarna på penning- och obligationsmarknaderna gett en
god avkastning uppgående till 16,5 %. Aktiedelen hade en än bättre utveckling
med en avkastning på 20,5 %. Fastigheter, i vilket inbegrips aktier i
fastighetsbolag, hade en direktavkastning på 6,8 % och en förändring i
marknadsvärdet på -2,1 %. Således var totalavkastningen för placeringar i
fastigheter 4,7 % under året. Direktlånens avkastning var 12,7 %. Place-
ringskategorin fastigheter hade den lägsta avkastningen år 1995 på grund av en
nedvärdering av fastigheter förvärvade under åren 1994 och 1995 samt lägre värde
på vissa hyreskontrakt. Sett över perioden 1991-1995 har fastigheterna haft en
negativ avkastning till följd av stora nedskrivningar under tidigare år. Aktier
hade i jämförelse med övriga tillgångar en bra avkastning. Under åren 1991-1995
har tillgångsslaget aktier gett en högre avkastning än övriga tillgångar.
Tabell 4 Avkastning på AP-fondens placeringskategorier
1994 1995
Nominella obligations- och förlagslån
samt penningmarknadslån 16,5 % -0,3 %
Direktlån 12,7 % 4,1 %
Reala lån 9,5 % -1,9 %
Aktier, konvertibla skuldebrev m.m.20,5 % 6,7 %
Fastgheter, aktier i fastighetsbolag4,07 % 13,0 %
8
3.4 Resultaten i fondstyrelserna
Första-tredje fondstyrelserna
Årets bokföringsmässiga resultat, dvs. direktavkastning på 49,7 miljarder kronor
plus uppskrivningar om 12,2 miljarder kronor till följd av värdeföränd-ringar
enligt lägsta värdets princip, var 62,0 miljarder kronor. Det marknadsvärderade
resultatet, dvs. inkl. orealiserade vinster, år 1995 var 79,5 miljarder kronor,
vilket innebär en kraftig ökning jämfört med föregående års marknadsvärderade
resultat på -0,1 miljarder kronor. Resultatförbättringen beror i huvudsak på att
obligationsportföljen ökat i värde till följd av lägre marknadsräntor.
Avkastningen på fondkapitalet var 15,9 % (0,0 %). Den reala avkastningen, av-
kastningen justerad i förhållande till utvecklingen av konsumentprisindex,
uppgick till 13,0 % (-2,5 %). Konsumentprisindex steg 2,6 % under år 1995,
vilket innebär samma ökningstakt som under år 1994.
Tabell 5 Resultatsammanställning för första-tredje fondstyrelserna,
marknadsvärde, miljarder kronor
1994 1995
Årets resultat 61 978 34 803
Ej realiserade kursvinster/förluster vid
marknadsvärdering 17 528 -34 931
Marknadsvärderat resultat 79 506 -128
Fondkapital 564 311 517 902
Avkastning* 15,9 % 0,0 %
Konsumentprisindex förändring** 2,6 % 2,6 %
Real avkastning 13,0 % -2,5 %
* På genomsnittligt fondkapital
** Förändring under dec-dec
Fjärde och femte fondstyrelserna
Fjärde och femte fondstyrelserna har till uppgift att på aktiemarknaden placera
pensionsmedel som de rekvirerar från första-tredje fondstyrelserna. De medel som
fjärde och femte fondstyrelserna kan rekvirera uppgår för var och en till
maximalt 1 % av första-tredje fondstyrelsernas sammanlagda fondkapital
(anskaffningsvärdet) vid utgången av närmast föregående år. De rekvirerade be-
loppen benämns grundkapital. Under år 1995 utökades grundkapitalet i femte
fondstyrelsen med 500 miljoner kronor. Fjärde fondstyrelsen valde att inte
rekvirera något nytt grundkapital för året. Det sammanlagda grundkapitalet
(summan av rekvirerade medel) i fjärde och femte fondstyrelserna uppgår därmed
till 5 resp. 4,5 miljarder kronor.
9
Avkastningskravet på fjärde och femte fondstyrelserna är att de årligen skall
leverera medel motsvarande 3 % av det reala grundkapitalet till första-tredje
fondstyrelserna. Realt grundkapital erhålls genom uppindexering av det
rekvirerade medlen i förhållande till konsumentprisutvecklingen och uppgick vid
utgången av år 1995 till 9,9 resp. 5,2 miljarder kronor. I år överförs således
297 resp. 146 miljoner kronor, varvid beaktats att femte fondstyrelsen
rekvirerat nytt grundkapital vid ett par tillfällen under året. Avkastningen
inom resp. fondstyrelse täcker väl det ålagda avkastningskravet.
Årets resultat i fjärde fondstyrelsen, dvs. aktieutdelningar, ränteintäkter
samt nettot av aktieförsäljningar minus omkostnader och förändring i
nedskrivningsbehov var 2,0 (1,2) miljarder kronor. Resultatförbättringen beror
till största delen på ökade intäkter från aktieutdelningar och större
realisationsvinster. Lägger man till den orealiserade värdeförändringen erhålls
det mark-nadsvärderade resultatet, som steg från 2,5 miljarder kronor år 1994
till 7,9 miljarder kronor år 1995. Resultatökningen avspeglar den kraftiga
börsutvecklingen år 1995 jämfört med föregående år. Fondkapitalet beräknat till
marknadsvärde ökade med 7,6 miljarder kronor till 46,7 miljarder kronor efter
överföring till första-tredje fondstyrelserna. Avkastningen på fjärde
fondstyrelsens fondkapital var 20,2 % under år 1995 mätt som resultatet inkl. ej
realiserade kursvinster i förhållande till genomsnittligt fondkapital under
året.
Tabell 6 Resultatsammanställning fjärde och femte fondstyrelserna,
marknadsvärde, miljarder kronor
Fjärde Femte
1980 1990 1994 1995
Årets resultat 2 0361 176 390 340
Förändringar av ej realiserade kursvinster/
förluster vid marknadsvärdering 5 8591 304 861 -110
Marknadsvärderat resultat 7 8952 4801 250 231
Grundkapital 5 0005 0004 500 4 000
Fondkapital 46 75439 1576 9825 377
Avkastning* 20,2 %6,9 %22,6 %4,8 %
* Avkastning mätt på genomsnittligt fondkapital
Den femte fondstyrelsen hade under året en liknande utveckling som den fjärde.
Årets resultat steg till 390 (340) miljoner kronor tack vare ökade
aktieutdelningar. Fondstyrelsen har också ökat orealiserade värdeförändringar i
portföljen, vilket har dragit upp det marknadsvärderade resultatet till 1 250
(231) miljoner kronor. Fondkapitalet steg med 1,6 miljarder kronor till
7 miljarder kronor. Till en del förklaras ökningen av fondkapitalet av årets
tillskjutna medel om 500 miljoner kronor från första-tredje fondstyrelserna.
Avkastningen på genomsnittligt fondkapital var 22,6 %.
Avvecklingsstyrelsen (Fond 92-94)
Avvecklingsstyrelsen bildades vid årsskiftet 1991/1992 för att överta
förvaltningen av de fem löntagarfondernas fondförmögenhet och att skifta ut
denna i enlighet med beslut som skulle komma att fattas av riksdagen.
Utskiftningen slutfördes den 1 augusti 1994 genom att de medel som inte
utskiftats tidigare överfördes till Kammarkollegiet för fortsatt förvaltning.
Senast den 1 juli 1995 skulle regeringen besluta om på vilket sätt de
återstående likvida medlen skulle återföras till staten. Kvar fanns också en
större post aktier i Handelsbanken om vilka regeringen senare skulle besluta
särskilt.
I juni 1995 beslutade riksdagen, på förslag av regeringen, att av-
vecklingsstyrelsens verksamhet skulle fortsätta och att de tillgångar som inte
blivit slutligt utskiftade skulle behållas inom AP-fonden och förvaltas av
avvecklingsstyrelsen. I enlighet härmed övertog avvecklingsstyrelsen per den 1
juli 1995 ansvaret för tillgångar med ett bokfört värde av 258 miljoner kronor.
Under år 1995 såldes aktierna i Handelsbanken. Eftersom det inte förelåg något
beslut om för vilket ändamål avvecklingsstyrelsens tillgångar skulle användas
eller hur länge förvaltningen skulle pågå placerade fondstyrelsen
fondförmögenheten i räntebärande tillgångar med hög likviditet.
Under år 1995 uppgick avvecklingsstyrelsens resultat till 108 miljoner kronor,
exkl. orealiserade värdeförändringar, varav 94 miljoner avser
realisationsvinster. Fondkapitalet uppgick vid årsslutet till 366 miljoner
kronor. Det marknadsvärder
Tabell 7 Resultatsammanställning avvecklingsstyrelsen, miljoner kronor
1970
Årets resultat 108
Varav realisationsvinster/förluster94
Fondkapital 366
Marknadsvärderat fondkapital 375
4Utvärdering av fondstyrelsernas verksamhet
Enligt APR skall fondstyrelserna förvalta anförtrodda medel på sådant sätt att
de blir till största möjliga nytta för försäkringen för tilläggspension.
Fondmedlen skall placeras så att kraven på långsiktigt hög avkastning och
tillfredsställande riskspridning tillgodoses. För första-tredje fondstyrelserna
gäller även krav på tillfredsställande betalningsberedskap och betryggande
säkerhet. Fondstyrelserna skall, enligt APR, även fastställa närmare mål för sin
placeringsverksamhet. Första-femte fondstyrelserna är vidare skyldiga att till
regeringen överlämna en egen utvärdering av resp. styrelses förvaltning av
fondmedlen med utgångspunkt i de närmare mål för placeringsverksamheten som
fastställts. Avvecklingsstyrelsen har ingen skyldighet att inge någon
resultatutvärdering.
De avkastningar som redovisas i tabellerna är beräknade genom att det mark-
nadsvärderade resultatet är satt i relation till genomsnittligt fondkapital.
Hänsyn har därvid också tagits till hur stor del av året som kapitalet har varit
disponibelt för resp. fondstyrelse.
Avkastningen är ett mått på fondkapitalets tillväxt i resp. styrelse. Genom
att jämföra avkastningen med relevanta index går det att se hur väl
förvaltningen har lyckats i jämförelse med marknadsutvecklingen. En sådan
jämförelse har emellertid brister så till vida att den inte tar hänsyn till
risknivån eller förutsättningarna för förvaltningen. En högre avkastning behöver
inte vara resultatet av en skickligare förvaltning utan kan vara följden av en
högre risknivå. Förutsättningarna för AP-fondens placeringar skiljer sig från
andra institutioner, men också mellan fondstyrelserna. Vid en jämförelse mellan
fondstyrelserna och mellan fondstyrelserna och andra kapitalförvaltare måste
hänsyn tas till dessa faktorer.
Den långsiktiga utvecklingen kan utläsas i resultatet över en femårsperiod.
En femårsperiod omfattar vanligtvis ett flertal konjunkturfaser och ger därför
ett bättre underlag för utvärderingen. Vid en längre utvärderingsperiod påverkar
strategibyten och andra förändringar i verksamheten inte den genomsnittliga
avkastningen i lika hög grad. Resultatet påverkas av vilken femårsperiod som
väljs. Exempelvis är det för aktiemarknaden dåliga året 1990 inte med i årets
femåriga utvärderingsperiod, vilket får en stor effekt på resultatet.
4.1 Första-tredje fondstyrelserna
4.1.1 Sammanfattning av första-tredje fondstyrelsernas
resultatuppföljning
Första-tredje fondstyrelserna har inkommit med en utvärdering av verksamheten
som väl uppfyller de krav som ställs i prop. 1992/93:206 s. 40 ff. Första-tredje
fondstyrelserna har, på grundval av målsättningen i reglementet, fastställt en
placeringspolicy och en kreditpolicy. Enligt fondstyrelsernas placeringspolicy
skall tillgångarna placeras så att avkastningen ger en realsäkring av
fondkapitalet. På längre sikt bör fondkapitalet även följa tillväxten i den
reala lönesumman. Det grundläggande beslutet i 1995 års verksamhetsplan var att
öka det reala inslaget i portföljen genom investeringar i reallån och
fastigheter, särskilt bostadsfastigheter. Fondstyrelserna menar dock att
investeringar i bostadsfastigheter inte kan ske i alltför snabb takt, eftersom
fastigheterna avses förvaltas i egen regi. De administrativa krav som en
bostadsförvaltning ställer samt kvarvarande regleringar på bostadsmarknaden har
enligt fondstyrelserna begränsat fastighetsinvesteringarnas ökningstakt. Vidare
har fondstyrelserna, för att sprida riskerna, beslutat att öka andelen pla-
ceringar i utländsk valuta.
Fondstyrelserna konstaterar att utvecklingen på räntemarknaden under året
inneburit att de nominella placeringarna har ökat i värde. Inslaget av reala
tillgångar har ökat framför allt till följd av investeringar i fastigheter.
Riskprofil
Vid första-tredje fondstyrelsernas genomgång av verksamhetens riskprofil
konstateras - mot bakgrund av att fondens placeringar är räntebärande och
kreditrisken begränsad - att ränterisken jämte inflationsrisken är de
dominerande riskerna. Vidare anförs att storleken på portföljen, som motsvarar
ungefär en tredjedel av den inhemska obligationsmarknaden, gör det svårt för
första-tredje fondstyrelserna att i någon större utsträckning avvika från
marknadens räntebindningstid. Således blir ränterisken i stort sett densamma som
marknadens genomsnittliga ränterisk. Avkastningen på placeringar i reala
obligationer är relaterad till konsumentprisindex förändring och eliminerar
därigenom inflationsrisken. Avkastningen på reala obligationer varierar dessutom
normalt mindre än avkastningen på nominella obligationer då de senare även
inkluderar förändringar i inflationsförväntningar och inflationsriskpremierna.
Kreditrisken bedöms av styrelserna som låg, även efter det att statens åtagande
att banker och vissa andra kreditinstitut skall kunna infria sina förpliktelser
i rätt tid upphört.
Marknadsvärdet för fondstyrelsernas utländska räntebärande värdepapper var 6,4
miljarder kronor. Därutöver ger det utländska fastighetsinnehavet på 2,3
miljarder kronor upphov till en valutaexponering. Fondstyrelserna har minskat
valutaexponeringen genom lån i utländsk valuta samt en viss försäljning av
valuta på termin.
Beträffande fastighetsplaceringarna bedömer fondstyrelserna att det “på kort
sikt inte föreligger någon större hyresrisk i beståndet till följd av god
belägenhet, gott skick och låg vakansgrad„. Slutligen konstaterar första-tredje
fondstyrelserna i sin riskbedömning att någon egentlig likviditetsrisk inte
föreligger och att säkerheten i de administrativa systemen är god.
Avkastningsjämförelse och alternativa placeringsstrategier
Första-tredje fondstyrelserna har i sin utvärdering gjort jämförelser dels med
avkastningen i livförsäkringsbolagen, dels med index för den inhemska nominella
portföljen samt för de utländska obligationerna. Därutöver har fondstyrelserna
lämnat exempel på alternativa placeringsstrategier. En jämförelse med
livförsäkringsbolagen kan dock, enligt styrelserna, aldrig göras helt
rättvisande eftersom förutsättningarna för jämförelseobjekten är olika.
Fondstyrelserna är styrda av ett placeringsreglemente som skiljer sig från
försäkringsbolagens placeringsregler i många avseenden. Sålunda är första-tredje
fondstyrelserna i stor utsträckning hänvisade till att placera i räntebärande
papper på den svenska marknaden, medan livförsäkringsbolagen bättre kan
diversifiera sina portföljer genom att placera i fler tillgångsslag och i annan
valuta. De är inte heller i samma grad hämmade av sin relativa storlek som
första-tredje fondstyrelserna.
Totalavkastningen i första-tredje fondstyrelserna under år 1995 var 15,9 %.
Den genomsnittliga ovägda avkastningen för de livbolag med vilka jämförelse
gjorts var 15,7 %. Sett över en femårsperiod är totalavkastningen för första -
tredje fondstyrelserna bättre än för livbolagen. Den aritmetiska genomsnittliga
avkastningen på 12,3 % för perioden 1991-1995 ligger 1,8 procentenheter över
livbolagens ovägda genomsnittsavkastning. Under denna femårsperiod har svenska
realräntor varit på en historiskt hög nivå vilket gynnat placeringar på den
svenska räntemarknaden. Vid utgången av år 1995 bestod första-tredje
fondstyrelsernas portfölj till 91 % av räntebärande papper, medan livbolagen
hade 52 % av placeringstillgångarna investerade i detta tillgångsslag.
Tabell 8 Genomsnittlig avkastning (aritmetiskt medelvärde) i ett antal
livförsäkringsbolag och första-tredje fondstyrelserna
Totalavkastning %FolksamSkandiaTrygg WASA SPP AP
1991-1995 Liv Liv Hansa livLiv 1-3
Obligationer och korta
placeringar 13,9 14,6 13,9 15,1 13,7 13,0
Lån 12,1 11,1 10,6 10,1 9,1 10,0
Aktier 13,8 16,0 17,2 16,9 18,9 -
Fastigheter -1,9 -4,1 -6,5 -7,3 -7,9 -7,1
Genomsnitt 1991-199510,510,5 11,3 10,1 9,9 12,3
Genomsnitt 1990-19947,5 7,7 7,3 7,2 8,2 11,9
Genomsnittligt under en femårsperiod har första-tredje fondstyrelserna alltså
uppnått en bättre avkastning på det förvaltade kapitalet än de livbolag som man
jämfört med. Däremot är avkastningen på de enskilda tillgångsslagen något sämre.
Det beror bl.a. på att livbolagen i större utsträckning använt sig av möjlig-
heten att investera i valuta vilket gett en bättre avkastning i kronor räknat.
De har även större möjligheter än första-tredje fondstyrelserna att ta
positioner med en annan ränterisk än marknadens genomsnitt och därigenom uppnå
större avvikelser från marknadens genomsnittliga avkastning. Enligt första-
tredje fondstyrelsernas utvärdering har livförsäkringsbolagen haft en högre
ränterisk än fondstyrelserna. Under år 1995, då räntorna föll relativt kraftigt,
har en högre ränterisk lett till högre avkastning. Första-tredje fondstyrelserna
redovisar på motsvarande sätt en jämförelsevis högre avkastning än försäkrings-
bolagen på nominella ränteplaceringar under år 1994, då räntorna steg kraftigt.
För tillgångsslaget lån, som inkluderar direktlån och realräntelån, ligger
första-tredje fondstyrelsernas avkastning i nivå med Wasas livbolag, högre än
SPP:s livbolag men lägre än avkastningen i Folksams, Trygg Hansas och Skandias
livbolag. SPP:s och fondstyrelsernas förhållandevis låga avkastning i detta
tillgångsslag beror på ett större innehav av realräntelån som, till följd av den
lägre inflationstakten, har haft en lägre avkastning än nominella
ränteplaceringar under år 1995. Livbolagens högre andel direktlån kännetecknas
också av högre kreditrisk och avkastning än vad som är fallet i första-tredje
fondstyrelsernas portföljer. Avkastningen på fastighetsinvesteringarna har för
första-tredje fondstyrelserna varit lägre än det ovägda genomsnittet för
livbolagen under den senaste femårsperioden.
Skälet till att den genomsnittliga avkastningen, relativt livbolagen, trots
allt varit hög är, som fondstyrelserna konstaterar i sin utvärdering, att de
kunnat dra nytta av att reglementet föreskriver att placeringar främst skall
göras på räntemarknader.
Första-tredje fondstyrelserna jämför även avkastningen från nominella
räntebärande placeringar med ett av fondstyrelserna fastställt index. Detta
index uppges vara mycket brett och omfatta i princip hela den svenska penning-
och obligationsmarknaden, inkl. icke benchmarkobligationer, industriobligationer
och bostadsobligationer. Regeringen anser det önskvärt att första-tredje
fondstyrelserna redovisar sammansättningen av detta interna index så att
regeringen har möjlighet att göra en bättre bedömning av fondstyrelsernas
avkastning på de nominella placeringarna. Enligt fondstyrelsernas utvärdering
har den genomsnittliga avkastningen på nominella räntebärande placeringar den
senaste femårsperioden marginellt överstigit avkastningen på detta interna
index, vilket resulterat i en betydande överavkastning i kronor räknat. År 1995
var fondstyrelsernas överavkastning i förhållande till index betydligt högre än
genomsnittet för den senaste femårsperioden.
I redogörelsen för de alternativa placeringsstrategierna har fondstyrelserna
jämfört den faktiska portföljen med tre möjliga placeringsalternativ. I det
första har man avstått från att investera i fastigheter och i de två övriga har
man utnyttjat fastighetskvoten resp. valutakvoten fullt ut. Dessa två sistnämnda
strategier är i viss mån hypotetiska eftersom det inte vore praktiskt möjligt
att under hela mätperioden till fullo utnyttja fastighetskvoten eller att ha
maximal tillåten exponering i valuta. Det kan emellertid konstateras av
fondstyrelsernas utvärdering att det under perioden 1991-1995 hade varit bättre
att avstå från fastighetsinvesteringar och lägga en större andel av portföljen i
valuta.
4.1.2 Regeringens utvärdering av första-tredje fondstyrelsernas
resultat
Enligt APR är första-tredje fondstyrelsernas uppgift, liksom övriga fond-
styrelsers, att “förvalta anförtrodda medel på sådant sätt att de blir till
största möjliga nytta för försäkringen för tilläggspension„. Fondstyrelserna har
därutöver fastställt en placeringspolicy enligt vilken fondstyrelsernas
tillgångar skall “placeras så att avkastningen ger en realsäkring av
fondkapitalet„. På längre sikt bör, enligt fondstyrelserna, fondkapitalet även
följa tillväxten i den reala lönesumman.
Eftersom APR inte föreskriver exakt med vilka proportioner olika tillgångsslag
skall ingå i portföljen är det svårt att fastställa en lämplig
riktmärkesportfölj för utvärderingen av fondstyrelsens totala avkastning. Inför
kommande utvärderingar vore det önskvärt att fondstyrelserna i sin utvärdering
gav förslag på hur en utvärdering av portföljens sammansättning mellan olika
tillgångsslag skall ske. Eftersom APR även ger vid handen att en
tillfredställande riskspridning skall gälla för placeringarna är det önskvärt
att sätta portföljens avkastning i relation till den risknivå som placeringarna
motsvarat under året, exempelvis genom att relatera avkastningen till den
historiska standardavvikelsen i avkastningen.
Regeringen har i brist på lämplig metod för att bedöma avvägningen mellan
olika tillgångsslag valt att utvärdera varje tillgångsslag för sig.
Regeringen har vid sin utvärdering av de nominella inhemska placeringarna valt
att jämföra första-tredje fondstyrelsernas avkastning med Öhmans totalindex,
vars sammansättning och utveckling löpande redovisas öppet, till skillnad mot
fondstyrelsernas interna index. Öhmans totalindex visar utvecklingen för
statliga benchmark-obligationer, statsskuldväxlar och en approximering av
bostadsobligationernas värdeutveckling baserad på Stadshypoteks
benchmarkobligationer. Avkastningen på första-tredje fondstyrelsernas nominella
räntebärande placeringar år 1995, dvs. alla placeringar utom direktlån, reala
lån, fastigheter och fastighetsaktier, uppgick till 16,5 %, vilket är något
bättre än tillväxten i Öhmans totalindex som var 16,4 %. Första-tredje
fondstyrelserna har emellertid stora innehav av icke benchmark-obligationer,
emitterade av staten och bostadsinstituten samt industriobligationer. Dessa
mindre likvida obligationer ingår inte i Öhmans totalindex, varför jämförelsen
inte är fri från invändningar.
Fastighetsinvesteringarna har under perioden bidragit negativt till fondens
avkastning. Beloppsmässigt gjordes stora investeringar i fastigheter under åren
1989 och 1990. Därefter har prisfallet varit drastiskt och medfört att
totalavkastningen i tillgångsslaget fastigheter i genomsnitt under åren 1991-
1995 har varit -7,1 %. Fastigheter har köpts för sammanlagt 22,2 miljarder
kronor sedan år 1989. Dessa fastigheter har dock skrivits ned enligt lägsta
värdets princip med totalt 5,5 miljarder kronor. Denna nedskrivning motsvarar
ungefär 1 % av fondkapitalet. Under år 1994 kunde fondstyrelserna skriva upp
värdet av fastighetsinnehavet, men för år 1995 skrevs värdet åter ned något.
10
Tabell 9 Resultat i första-tredje fondstyrelserna 1991-1995, miljarder kronor
1991 1992 1993 1994 1995 1991-
1995*
Marknadsvärderat resultat 57 55 83 0 80
Marknadsvärderat fondkapital442484 546 518 564
Avkastning i % 15,6 12,7 17,3 0,0 15,9 12,1
Index**, % 18,4 12,4 19,8 -1,0 16,4 12,8
Real avkastning***, % 6,9 10,5 12,7 -2,5 13,0 8,0
Reala lönesumman, % -5,4 -2,0 -6,4 1,9 2,2 -2,0
* Geometriskt medelvärde
** Öhmans totalindex
*** KPI-förändringar dec-dec
Fondstyrelserna har sedan slutet av år 1994 även investerat i utländska
obligationer. I utvärderingen anger fondstyrelserna att avkastningen från
utländska obligationer jämförts med på Salomon Brothers G-5 index, uttryckt i
svenska kronor. Regeringen konstaterar att fondstyrelsernas avkastning, enligt
den egna utvärderingen, är i nivå med detta index. Under år 1995 var
avkastningen på tillgångarna i utländsk valuta lägre än för de inhemska
räntebärande tillgångarna, vilket främst beror på förstärkningen av kronkursen
under året. Det vore önskvärt att fondstyrelserna lämnade information om
storleken på valutatillgångarnas avkastning på sådant sätt att regeringen utan
vidare kan lämna denna information till riksdagen.
Vad gäller de reala räntebärande placeringarna så konstaterar fondstyrelserna
att en utvärdering av dessa är svår att göra eftersom inget lämpligt index
finns. Regeringen ser dock gärna att första-tredje fondstyrelserna återkommer
med förslag på lämplig utvärderingsmetod för placeringar i reala obligationer.
Det kan konstateras att den totala avkastningen i första-tredje fond-
styrelserna har varit god under 1990-talet. Det geometriska medelvärdet för den
årliga avkastningen har under perioden 1991-1995 varit 12,1 %. Fondstyrelserna
har med marginal klarat att realsäkra kapitalet under femårsperioden.
Portföljens realavkastning har varit i genomsnitt 8,0 % per år. I första-tredje
fondstyrelsernas målformulering anges att fondkapitalet på sikt bör följa
utvecklingen i den reala lönesumman. Den reala lönesumman (deflaterad med KPI-
förändringen) har sjunkit med i genomsnitt 2,0 % årligen under perioden. Även
denna målsättning har således överträffats med bred marginal.
Under perioden har realräntorna legat på historiskt höga nivåer vilket
bidragit till fondstyrelsernas utveckling. Särskilt bra är utvecklingen av den
nominella obligationsportföljen. Fastighetsinvesteringarna har däremot inte
bidragit till att förbättra avkastningen. Med hänsyn till den starkare
kronkursen hade det, sett i efterhand, också varit fördelaktigt med en mindre
valutaexponering. Fastighetsinvesteringarna, exponeringen i valuta och även
innehavet av realränteobligationer medverkar dock till att sänka den totala
risken i första-tredje fondstyrelsernas tillgångar. Regeringen stödjer
fondstyrelsernas beslut att öka inslaget av reala tillgångar ytterligare för att
minska den totala portföljrisken. Fondstyrelserna anger den egna förvaltningens
bristande kapacitet som en anledning till att fastighetsinnehavet under 1995
vuxit långsammare än önskvärt. Mot bakgrund av att det står fondstyrelserna
fritt att välja om förvaltningen av fastigheterna skall ske i egen regi eller
med hjälp av externa förvaltare, anser regeringen att fastighetsförvaltningen
inte utgör någon begränsning för en fortsatt utökning av fastighetsrelaterade
investeringar, om fondstyrelserna bedömer detta lämpligt.
Sammantaget har första-tredje fondstyrelsernas verksamhet utvecklats på ett
tillfredsställande sätt och den genomsnittliga avkastningen varit hög, även sett
i relation till den risknivå fondstyrelserna redovisat. Den inlämnade
utvärderingen är genomgripande och ger, trots de påpekanden som gjorts ovan, en
god överblick av första-tredje fondstyrelsernas verksamhet.
4.2 Fjärde och femte fondstyrelserna
4.2.1 Sammanfattning av fjärde och femte fondstyrelsernas
resultatuppföljningar
Fjärde fondstyrelsen har inkommit med en utvärdering av verksamheten under år
1995. Den redogör för styrelsernas målsättningar och jämför avkastningen på
fondstyrelsens placeringar med indexutvecklingen på resp. marknad.
Det långsiktiga målet som formulerats av styrelsen är att "totalavkastningen
sedd över en femårsperiod skall något överträffa ett avkastningsindex för
Stockholmsbörsen". Vilket index som jämförelsen skall göras mot är inte angivet.
Som underordnade mål har fondstyrelsen tills vidare fastställt breda lokala
index för utländska aktier och 180 dagars riskfri ränta för likvida medel.
Vid utgången av år 1995 hade fjärde fondstyrelsen 88,8 % av tillgångarna
placerade på Stockholms fondbörs, 2,3 % utomlands, 0,9 % i onoterade värdepapper
och resterande del, 8,0 %, i likvida tillgångar som kassahållning. Portföljens
totalavkastning påverkas därför mest av utvecklingen på Stockholms fondbörs.
Under den senaste femårsperioden har fondkapitalets genomsnittliga avkastning,
mätt som ett geometriskt medelvärde, varit 19 % per år, vilket styrelsen jämför
med ett genomsnitt på den svenska aktiemarknaden som uppges vara 17 %. Denna
högre avkastning motsvarar enligt fondstyrelsen
4 miljarder kronor vid utgången av år 1995. Under år 1995 var dock avkastningen
marginellt sämre än för en genomsnittsportfölj på marknaden. Fondstyrelsens
totalavkastning år 1995, inkl. utdelnings- och ränteintäkter samt
förvaltningskostnader, blev 20,2 %. Findatas avkastningsindex för samma år steg
20,7 %.
11
Placeringsinriktningen var i stort oförändrad under år 1995. Fjärde fond-
styrelsen har en relativt stor andel av portföljen investerad i branscherna
kemisk industri och verkstäder. Innehavet i kemisk industri har i hög grad
bidragit till avkastningen under året, medan verkstadsindustriaktierna har
utvecklats sämre än genomsnittet. Sett under en flerårsperiod är det främst
fondens innehav av aktier i läkemedels- och verkstadsindustrin som bidragit med
en högre avkastning än genomsnittet. De förändringar som skett i
portföljsammansättningen är främst beroende av den relativa kursutvecklingen för
de olika branscherna. Nettoinvesteringar ligger dock till viss del bakom
ökningen av andelen bankaktier som ökat från 1 till 5 % av det totala innehavet
i noterade svenska aktier.
Innehaven i utländska aktier är så små att de endast marginellt påverkar
totalavkastningen av portföljen. Den långsiktiga målsättningen är emellertid att
utlandsportföljen skall bidra positivt till totalavkastningen. Fondstyrelsen
framhåller att en icke mätbar men betydande effekt av den utländska
förvaltningen är att den ger kunskap om svenska företags konkurrenter och
branscher samt om utländska ekonomier. Denna kunskap har kommit till användning
vid förvaltningen av den inhemska portföljen. Under den senaste femårsperioden
har den genomsnittliga årliga avkastningen på det utländska innehavet varit ca
12 %, mätt i svenska kronor. Under det senaste året uppges de utländska
placeringarna ha hävdat sig väl på resp. delmarknad.
Investeringar i onoterade aktier har inte bidragit positivt till total-
avkastningen under den senaste femårsperioden. Fondstyrelsen bedömer det dock
som troligt att dolda reserver ligger i dessa investeringar men någon beräkning
har inte gjorts.
De likvida medlen har under de senaste fem åren gett en högre avkastning än
180 dagars statsskuldväxlar. Den genomsnittliga avkastningen på de likvida
medlen har under perioden varit 11,7 % för fondstyrelsen jämfört med 10,1 % för
marknaden, uttryckt som genomsnittlig enkel årsränta. Under år 1995 genererade
likvida medel en årsavkastning på 9,8 % vilket kan jämföras med 180 dagars
statsskuldväxlar som gav ca 9,1 % under året.
Femte fondstyrelsen har inkommit med en utvärdering som är mer utförlig än
fjolårets. De långsiktiga målen som anges i utvärderingen är angivna i ett antal
punkter med följande innehåll:
- Placeringarna skall präglas av långsiktighet och stabilitet.
- Fonden skall ha en diversifierad portfölj av aktier i ett begränsat antal
större svenska börsnoterade företag. Aktieinnehavet i ett enskilt börsbolag
bör inte överstiga 15 % av aktieportföljens anskaffningsvärde.
- Placering i aktier i större utländska börsnoterade företag får ske inom de
gränsvärden som gäller enligt reglementet för AP-fonden, dvs. 10 % av
anskaffningsvärdet.
- Fondens likviditet skall inte vara högre än vad som är nödvändigt för att
möjliggöra även större placeringar inom rimlig tid. Likviditeten skall kunna
variera med hänsyn till ränteläge, inflation, och förväntad affärsvolym.
- Som avkastningsmål gäller att värdepappersportföljen under en fyraårsperiod,
räknad från den första juli 1993, skall utvecklas bättre än Veckans Affärers
index och att likvida medel varje år skall ge samma avkastning som sexmånaders
statsskuldväxlar.
Utöver dessa “handlingslinjer„ uppges att prioriteringar skall ske av aktier
på A-listan, i första hand “16-listan„ (de mest omsatta aktierna) och av aktier
med låga beta-värden, dvs. aktier med relativt låg risk.
Under den senaste femårsperioden har fondkapitalets genomsnittliga avkastning
varit 18,4 %, mätt som geometriskt medelvärde, jämfört med Findatas
avkastningsindex som visat en ökning med i genomsnitt 17,4 % och Veckans
Affärers index som stigit med 15,0 %. Under det senaste året var avkastningen på
fondkapitalet 22,6 % samtidigt som Findatas avkastningsindex steg 20,7 % och
Veckans Affärers index steg 18,1 %. Jämfört med sammansättningen på Stockholms
fondbörs har fondstyrelsen valt att placera en större andel i framför allt
kemisk industri och förvaltningsbolag. Samtidigt har fondstyrelsen underviktat
placeringar i banker och verkstadsindustri. Vid årsskiftet hade fondstyrelsen
placerat 7,5 % av portföljens totala anskaffningsvärde i utländska aktier. Mark-
nadsvärdet på det utländska innehavet motsvarar hela 14,8 % av portföljens
marknadsvärde. En stor andel av orealiserade vinster hänför sig till innehavet i
det schweiziska läkemedelsbolaget Roche.
Likviditeten har sjunkit kraftigt från 1990-1992 då denna uppgick till mellan
24 och 32 %. Vid utgången av år 1995 var likviditeten 3,2 %. Fondstyrelsen
redovisar en aritmetiskt genomsnittlig avkastning på likvida medel på 10,5 %
under åren 1991-1995.
4.2.2 Regeringens utvärdering av fjärde och femte fondstyrelsernas
resultat
I detta avsnitt lämnas inledningsvis kommentarer som är relevanta för
utvärderingen av både fjärde och femte fondstyrelsens resultat. Därefter följer
regeringens utvärdering av resp. fondstyrelse. Slutligen jämförs fjärde och
femte fondstyrelsernas aktieportföljer för att belysa skillnader i avkastningen.
Vid utvärderingen av fjärde och femte fondstyrelsernas resultat måste has i
åtanke att APR inte föreskriver exakt med vilka proportioner inhemska och
utländska aktier skall ingå i portföljen eller vilka utländska aktiemarknader
eller branscher som skall vara representerade. Inhemska aktier dominerar, men
fondstyrelserna kan även välja att placera i utländska aktier i syfte att minska
risken eller höja avkastningen. Fondstyrelserna bör, enligt regeringens mening,
i framtiden redovisa en närmare strategi för portföljsammansättningen med
utgångspunkt i avvägningen mellan risknivå och avkastning. I brist på ett bättre
verktyg för utvärderingen har regeringen i år valt att utvärdera
fondstyrelsernas avkastning utifrån ett avkastningsindex som enbart består av
aktier i noterade svenska bolag.
Fjärde och femte fondstyrelserna refererar i sina årsredovisningar och
utvärderingar till både Veckans Affärers totalindex och Findatas
avkastningsindex. Veckans Affärers totalindex är enligt regeringens mening inte
en lämplig jämförelsenorm då detta index inte tar hänsyn till utdelningar och
därför inte visar den avkastning som en placerare erhåller genom utdelningar och
genom att återinvestera utdelningarna. Findatas avkastningsindex som innehåller
reinvesterade utdelningar är i detta sammanhang ett mer relevant jämförelseindex
och används därför i regeringens utvärdering. I Findatas avkastningsindex ingår
emellertid endast aktier noterade på Stockholms fondbörs A-lista.
Fondstyrelserna har valt att utvärdera avkastningen på innehavet i utländska
bolag separat. Det kan diskuteras hur jämförelseindex i så fall skall
fastställas. Det kan anföras att då reglementet inte föreskriver någon speciell
viktning mellan placeringar i olika länder kan en jämförelse med ett världsindex
vara mer korrekt än en jämförelse med index för de lokala börser som
fondstyrelserna har valt att placera på.
Regeringen vill, i likhet med föregående år, påpeka att fondstyrelsernas
utvärdering bör innehålla en jämförelse med andra kapitalförvaltare med liknande
placeringsmöjligheter, på samma sätt som första-tredje fondstyrelserna
redovisar.
Vid utvärderingen är det viktigt att komma ihåg att målet för fjärde och femte
fondstyrelsens förvaltning enligt APR är att nå långsiktigt hög avkastning men
även tillfredställande riskspridning. De av fjärde och femte fondstyrelsernas
uppsatta avkastningsmålen anger inte till vilken risknivå målet skall uppfyllas.
Ej heller anger fondstyrelsernas utvärderingar till vilken risknivå erhållen
avkastning har uppnåtts. För att möjliggöra en korrekt jämförelse av
förvaltningen med andra aktieportföljer liksom en utvärdering mot uppsatta mål,
som ju anger att riskerna skall spridas, är det nödvändigt att ta hänsyn till
risknivån i den förvaltade portföljen. Exempelvis kan en s.k. Sharpe-kvot
beräknas som relaterar den uppnådda avkastningen till risken i portföljen genom
att portföljavkastningen (minus riskfri ränta) relateras till standardavvikelsen
i avkastningen.
Fjärde fondstyrelsen uppvisade under året en något sämre avkastning på
fondkapitalet än Findatas avkastningsindex. Sett över en femårsperiod har man
dock lyckats nå en gensomsnittlig årsavkastning på 19,3 % vilket är två
procentenheter bättre än Findatas avkastningsindex. Fondkapitalets marknadsvärde
uppgick vid årets slut till knappt 47 miljarder kronor. Fondstyrelsen har sedan
den inrättades sammanlagt rekvirerat 5 miljarder kronor från första-tredje
fondstyrelserna. Beräknat i dagens penningvärde motsvarar det 9,9 miljarder
kronor. Skillnaden mellan fondkapitalet och det uppräknade grundkapitalet, 37
miljarder kronor, motsvarar de ackumulerade vinsterna utöver den avkastning som
inbetalats till förstatredje fondstyrelserna. Kapitalet har under mätperioden
ökat sitt reala värde med i genomsnitt 14,8 % per år.
12
Tabell 10 Resultat i fjärde fondstyrelsen 1991-1995,
marknadsvärde, miljarder kronor
1991 1992 1993 1994 1995 1991-
1995*
Marknadsvärderat resultat 3 2,9 10,9 2,5 7,9
Marknadsvärderat fondkapital2225,2 35,9 39,1 46,7
Avkastning**, % 15,6 13,3 43,3 6,9 20,2 19,3
Index***, % 8,4 2,3 56,3 6,5 20,7 17,4
Real avkastning****, % 6,9 11,1 37,7 4,2 17,2 14,8
* Geometriskt medelvärde
** Baserat på genomsnittligt fondkapital
*** Findatas avkastningsindex
**** Deflator: KPI-förändringar dec-dec
Fjärde fondstyrelsen har lämnat in en utvärdering av samma omfattning som för
år 1994. Utvärderingen ger regeringen möjligheter till insyn och fungerar som
underlag för analys av medelsförvaltningen. Utöver de gemensamma kommentarer
rörande fjärde och femte fondstyrelsernas utvärdering som givits ovan vill
regeringen peka på några ytterligare moment som skulle kunna underlätta
utvärderingen.
Fondstyrelsens målsättning är att avkastningen skall överstiga ett
avkastningsindex för Stockholms fondbörs. Det vore ur utvärderingssynpunkt lämp-
ligt att i målformuleringen ange vilket detta index skall vara.
Vad gäller de utländska tillgångarna bör, enligt regeringens mening, fjärde
fondstyrelsens innehav av depåbevis i Pharmacia & Upjohn redovisas som ett
innehav i utländskt bolag. Efter sammanslagningen är Pharmacia & Upjohn ett
utländskt aktiebolag. Vidare har fondstyrelsen i utvärderingen inte redovisat
vilka utländska index som används eller dessas utveckling under den senaste
femårsperioden, trots att användningen av breda index angetts i styrelsens
underordnade mål.
Regeringen konstaterar dock att fjärde fondstyrelsen uppnått en god avkastning
under perioden och att den med marginal har klarat avkastningskraven och de
uppsatta målen.
Femte fondstyrelsen hade under året 22,6 % avkastning på fondkapitalet,
inräknat orealiserade vinster, vilket är två procentenheter högre än Findatas
avkastningsindex. Den reala avkastningen under året var 19,5 %. Över en
femårsperiod har den årliga avkastningen på fondkapitalet varit 18,4 %, en
procentenhet högre än Findatas avkastningsindex.
13
Tabell11 Resultat i femte fondstyrelsen 1991-1995,
marknadsvärde, miljarder kronor
1991 1992 1993 1994 1995 1991-
1995*
Marknadsvärderat resultat0,4 0,3 1,3 0,2 1,2
Marknadsvärderat fondkapital2,63,3 4,5 5,4 7,0
Avkastning**, % 19,2 9,6 38,5 4,8 22,6 18,4
Index***, % 8,4 2,3 56,3 6,5 20,7 17,4
Real avkastning****, % 10,3 7,5 33,0 2,1 19,5 14,0
* Geometriskt medelvärde
** Baserat på genomsnittligt fondkapital
*** Findatas avkastningsindex
**** Deflator: KPI-förändringar dec-dec
Fondkapitalet beräknat till marknadsvärde uppgick vid årsslutet till 7,0
miljarder kronor. Fonden har sedan verksamheten startade i mitten av år 1989
sammanlagt rekvirerat 4,5 miljarder kronor från första-tredje fondstyrelserna.
Beräknat i dagens penningvärde motsvarar det 5,2 miljarder kronor. Skillnaden
mellan fondkapitalet och det uppräknade grundkapitalet, 1,8 miljarder kronor,
motsvarar de ackumulerade vinsterna utöver den avkastning som inbetalats till
första-tredje fondstyrelserna. Kapitalets reala värde har under femårsperioden
ökat med i genomsnitt 14,0 % per år.
Femte fondstyrelsen har i år inlämnat en betydligt mer omfattande utvärdering
av den egna förvaltningen än föregående år. Det bör dock påpekas att styrelsen,
efter det att regeringen avlämnat föregående års skrivelse till riksdagen, lät
göra en kompletterande utvärdering som var av samma omfattning som årets.
Utvärderingen överlämnades till regeringen för kännedom.
Utöver de synpunkter som inledningsvis lämnades gällande både fjärde och femte
fondstyrelserna kan det konstateras att femte fondstyrelsen beslutat att
prioritera aktier med låga betavärden. Trots detta har någon uppgift om
portföljens genomsnittliga betavärde, eller något annat mått på risknivån, inte
lämnats.
Femte fondstyrelsen har som avkastningsmål fastställt att avkastningen på
värdepappersportföljen under en fyraårsperiod skall utvecklas bättre än Veckans
Affärers index. Detta mål är, som tidigare påpekats, väl försiktigt då Veckans
Affärers index inte inkluderar avkastningen från utdelningar under året. Av
jämförelseskäl vore det också lämpligare med en utvärderingsperiod på fem år.
Vidare har femte fondstyrelsen uppsatt ett avkastningsmål för likvida medel i
förhållande till sexmånaders statsskuldväxlar. I utvärderingen saknas dock en
redovisning av avkastningen på sexmånaders statsskuldväxlar.
Vad gäller utvärderingen av utländska innehav konstateras att någon särskild
målsättning inte anges speciellt för denna tillgång och att någon särredovisning
inte lämnas.
Regeringen konstaterar att femte fondstyrelsen uppnått en god avkastning under
perioden och att den med marginal har klarat avkastningskraven och uppsatta mål.
En jämförelse mellan fjärde och femte fondstyrelsernas aktieportföljer
Femte fondstyrelsen har under den senaste femårsperioden haft tre år med lägre
avkastning än fjärde fondstyrelsen. Skillnaden i resultat kan bero på många
olika faktorer men nedan görs ett försök att förklara några av dessa.
En högre avkastning än index kan uppnås om portföljens sammansättning avviker
från aktiemarknadens fördelning på branscher och bolag. Genom att låta
branschernas andel i aktieportföljen vara en annan än branschernas andel på
aktiemarknaden kan denna högre avkastning uppnås. Både fjärde och femte
fondstyrelserna har under 1990-talet koncentrerat innehavet till ett mindre
antal branscher. Denna koncentration, som är en medveten strategi, är troligtvis
en av förklaringarna till att styrelserna presterat en högre avkastning än
index. En sådan strategi innebär ett högre risktagande men med rätt val av
aktier kan en meravkastning uppnås. Den fundamentala analysen av branscher och
enskilda bolag är avgörande för att en sådan strategi skall lyckas och för att
meravkastningen skall motsvara den högre risk som blir följden.
Fjärde fondstyrelsen har höga andelar av verkstads- och kemiaktier. Vid
årsskiftet var 70 % av innehaven placerade i bolag som tillhörde dessa bran-
scher. Femte fondstyrelsen har valt en något annorlunda branschviktning av
portföljen. De har placerat en relativt stor andel i kemiaktier (framför allt
läkemedel) samt förvaltningsbolag. Knappt hälften, eller 46 %, av
fondstyrelsens tillgångar är placerade i aktier i dessa två branscher. Den på
börsen största branschen, verkstadsindustrin, är underviktad i femte
fondstyrelsens portfölj liksom innehav av skogs- och bankaktier.
Under en uppgångsfas i konjunkturen brukar generellt s.k. cykliska aktier som
verkstads- och skogsaktier utvecklas bättre än genomsnittet. Kemisk industri är
däremot mer stabil över konjunkturcyklerna. Överviktningen i cykliska aktier hos
fjärde fondstyrelsen har troligen under slutet av perioden 1991-1995 bidragit
till en meravkastning, eftersom ekonomin har befunnit sig i en uppgångsfas.
Valet av aktier inom branscherna påverkar givetvis också utfallet även om en väl
sammansatt portfölj normalt kan diversifiera bort risken som är förknippad med
enskilda bolag. Det bör nämnas i sammanhanget att aktier som påverkas mindre av
konjunktursvängningar också är mindre riskfyllda och bör därför ge en något
lägre förväntad avkastning.
14
Tabell 12 Fördelning på branscher i % av portföljvärdet 1991-1995, oviktat
Genomsnitt iGenomsnitt iIndex för
portföljen marknaden perioden*
FjärdeFemte
Verkstadsindustri 41 27 35 136 %
Kemisk industri 29 36 21 150 %
Skog 9 5 8 30 %
Övrigt 21 32 36
4.3 Sammanfattning
AP-fonden har under utvärderingsperioden uppvisat en tillfredställande
avkastning. Det kan konstateras att fjärde fondstyrelsen har haft den högsta
avkastningen under den senaste femårsperioden jämfört med övriga fondstyrelser.
Avkastningen för femte fondstyrelsen hamnar på andra plats. Det har således
varit bättre att investera i aktier än att investera i räntebärande tillgångar
under perioden 1991-1995. Naturligtvis påverkar den valda utvärderingsperioden
resultatutfallet. Stora svängningar i ekonomin under 1990-talet har påverkat
resultaten i fondstyrelserna i hög grad. Det gör också att utfallet för en
femårsperiod kan komma att förändras relativt kraftigt från år till år framöver.
Om det svaga börsåret 1990 räknas in i mätperioden förändras utfallet
väsentligt.
Tabell 13 Årlig avkastning i första-femte fondstyrelserna 1991-1995,
geometriskt medeltal, procent
Fondstyrelse 1-3 4 5
Avkastning 12,1 19,3 18,4
Index 12,8* 17,4** 17,4**
Real avkastning*** 8,0 14,8 14,0
* Öhmans totalindex
** Findatas avkastningsindex
*** Deflator: KPI-
Enligt regeringens mening finns det i vissa fall brister i de närmare mål för
verksamheten som fondstyrelserna beslutat och i resultatutvärderingen av dessa.
Fondstyrelserna bör således inleda arbetet med en översyn av såväl de
detaljerade målen för förvaltningen som metoderna för utvärderingen. Vid såväl
utvärdering som vid placering är det viktigt att ta fasta på APR:s regler om
riskspridning. Fondstyrelsernas avkastning bör relateras till risknivån för
placeringarna på samma sätt som placeringsbeslut bör präglas av en syn på
förväntad avkastning i förhållande till förväntad risk.
5 Fastställande av balansräkning
Regeringen har denna dag fastställt balansräkningarna för första-femte
fondstyrelserna och avvecklingsstyrelsen.
15
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Hjelm-Wallén,
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson,
Winberg, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,
Messing
Föredragande: statsrådet Erik Åsbrink
Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:13 Redovisning av Allmänna pensionsfondens
verksamhet år 1995.