Post 6410 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:21 ·
Hämta Doc ·
Nedsättning av socialavgifter, m.m.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 21
Regeringens proposition
1996/97:21
Nedsättning av socialavgifter, m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 september 1996
Göran Persson
Thomas Östros
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en nedsättning av socialavgifterna. Förslagen har
aviserats tidigare (prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbets-
lösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m.)
och ingår som ett led i regeringens strävan att stimulera nyanställningar och
uppmuntra egenföretagande. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter föreslås en
arbetsgivare få göra avdrag med högst 2 500 kr per månad. Om flera arbetsgivare
ingår tillsammans i en koncern skall de vid bedömningen av rätten till avdrag
anses som en arbetsgivare. Vid beräkning av egenavgifter föreslås den försäkrade
få göra avdrag med högst 9 000 kr per år. Vissa avdragsbegränsningar i form av
takregler föreslås för den som skall betala både arbetsgivaravgifter och
egenavgifter samt för delägare i handelsbolag.
I propositionen föreslås också att särskild löneskatt skall tas ut på bidrag
som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse.
Reglerna föreslås gälla från och med den 1 januari 1997.
1
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 3
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster3
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring 6
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter 11
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter16
3 Ärendet och dess beredning 17
3.1 Nedsättning av socialavgifter 17
3.2 Särskild löneskatt på vinstandelsmedel 18
4 Nedsättning av socialavgifter 19
5 Särskild löneskatt på vinstandelsmedel 22
5.1 Bakgrund 22
5.2 Övervägande och förslag 24
6 Budgeteffekter 25
7 Författningskommentarer 25
7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärsinkomster25
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring 26
7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter 26
7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter31
Bilaga 1 Lagförslagen i lagrådsremissen om nedsättning av
socialavgifter 32
Bilaga 2 Lagrådets yttrande över lagförslagen i lagråds-
remissen om nedsättning av socialavgifter36
Bilaga 3 Lagförslagen i lagrådsremissen om särskild löneskatt
på vinstandelsmedel 41
Bilaga 4 Lagrådets yttrande över lagförslagen i lagrådsremissen
om särskild löneskatt på vinstandelsmedel 50
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 12 september 1996 52
2
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
4. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 23,52 procent på
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år
eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som
arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen
gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att
arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare,
under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att
borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder
som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer
till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till
sjukbidrag,
-------------------------------------------------------
6. ersättning som utgår på 6. ersättning som utgår på
grund av grund av
ansvarighetsförsäkring som ansvarighetsförsäkring som
åtnjuts enligt grunder som åtnjuts enligt grunder som
fastställts i kollektivavtal fastställts i
mellan arbetsmarknadens kollektivavtal mellan
huvudorganisationer till arbetsmarknadens huvud-
den del ersättningen utgår i organisationer till den
form av engångsbelopp som del ersättningen utgår i
inte utgör kompensation för form av engångsbelopp som
mistad inkomst. inte utgör kompensation för
mistad inkomst,
7. bidrag som en
arbetsgivare lämnar till en
sådan vinstandelsstiftelse
som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket lagen
(1962:381) om allmän
försäkring eller en annan
juridisk person med
motsvarande ändamål med
undantag för bidrag som
Skattskyldig är den som lämnas till en pensions-
utgett sådan ersättning som eller personalstiftelse
avses i första stycket. enligt lagen (1967:531) om
tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som
utgett sådan ersättning
eller sådant bidrag som
avses i första stycket.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3-5 §§
lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 2 och 13.
-------------------------------------------------------
Vid bestämmande av skatte-
underlaget enligt första
stycket 6 skall bortses från
ersättning för arbetsskada
som inträffat före utgången av
juni 1993 om ersättningen
avser tid därefter samt från
ersättning för arbetsskada
som inträffat före utgången av
år 1992 om skadan anmälts
till allmän försäkringskassa
efter utgången av juni 1993.
Detta gäller dock endast
ersättning som för en och
samme arbetstagare beräknas
på lönedelar som inte
överstiger sju och en halv
gånger basbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
-------------------------------------------------------
Vid bestämmande av skatte-
underlaget enligt första
stycket 6 skall bortses från
ersättning för arbetsskada
som inträffat före utgången av
juni 1993 om ersättningen
avser tid därefter samt från
ersättning för arbetsskada
som inträffat före utgången av
år 1992 om skadan anmälts
till allmän försäkringskassa
efter utgången av juni 1993.
Detta gäller dock endast
ersättning som för en och
samme arbetstagare beräknas
på lönedelar som inte
överstiger sju och en halv
gånger basbeloppet enligt
1 kap. 6 § lagen om allmän
försäkring.
-------------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas på bidrag som
arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person
med motsvarande ändamål efter ikraftträdandet. På bidrag som arbetsgivare lämnar
under år 1997 skall dock särskild löneskatt tas ut med 22,42 procent.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.
2 Lydelse enligt prop. 1995/96:209.
3
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §2
Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad
kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund
(inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte
ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk
juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket.
I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare
sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid
beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas
av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket
h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 §
första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan
ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada
som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande
inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.
-------------------------------------------------------
Vid beräkning av sjukpen- Vid beräkning av sjukpen-
ninggrundande inkomst ninggrundande inkomst
bortses från sådan inkomst avbortses från sådan inkomst
anställning och annat av anställning och annat
förvärvsarbete som överstigerförvärvsarbete som överstiger
sju och en halv gånger sju och en halv gånger
basbeloppet. Det belopp som basbeloppet. Det belopp
sålunda skall undantas skall som sålunda skall undantas
i första hand räknas av från skall i första hand räknas
inkomst av annat av från inkomst av annat
förvärvsarbete. Ersättning förförvärvsarbete. Ersättning för
utfört arbete i annan form änutfört arbete i annan form
pension räknas som inkomst än pension räknas som
av anställning, såvida inkomst av anställning,
ersättningen under ett år såvida ersättningen under
uppgår till minst 1 000 ett år uppgår till minst 1
kronor, även om mottagaren 000 kronor, även om
inte är anställd hos den som mottagaren inte är anställd
utger ersättningen. I nu hos den som utger
angivna fall skall den som ersättningen. I nu angivna
utför arbetet anses såsom fall skall den som utför
arbetstagare och den som arbetet anses såsom
utger ersättningen såsom arbetstagare och den som
arbetsgivare. Kan ersättning utger ersättningen såsom
för arbete för någon annans arbetsgivare. Kan
räkning under året inte antasersättning för arbete för
uppgå till minst 1 000 någon annans räkning under
kronor, skall ersättningen året inte antas uppgå till
från denne inte tas med vid minst 1 000 kronor, skall
beräkningen av den ersättningen från denne inte
sjukpenninggrundande tas med vid beräkningen av
inkomsten i annat fall än då den sjukpenninggrundande
den utgör inkomst av inkomsten i annat fall än då
näringsverksamhet. Vid den utgör inkomst av
beräkning av sjukpenning- näringsverksamhet. Vid
grundande inkomst av beräkning av sjukpenning-
anställning skall bortses grundande inkomst av
från ersättning som enligt 2 anställning skall bortses
a § skall anses som inkomst från ersättning som enligt 2
av annat förvärvsarbete samt a § skall anses som inkomst
ersättning som idrottsutövareav annat förvärvsarbete samt
får från sådan ideell föreningersättning som
som avses i 7 § 5 mom. lagen idrottsutövare får från sådan
(1947:576) om statlig ideell förening som avses i
inkomstskatt och som har 7 § 5 mom. lagen (1947:576)
till huvudsakligt syfte att om statlig inkomstskatt
främja idrottslig verksamhet och som har till
om ersättningen från huvudsakligt syfte att
föreningen under året inte främja idrottslig
kan antas uppgå till minst verksamhet, om ersättningen
ett halvt basbelopp. Vid från föreningen under året
beräkning av inte kan antas uppgå till
sjukpenninggrundande minst ett halvt basbelopp.
inkomst av anställning Vid beräkning av
bortses även från ersättning sjukpenninggrundande
från en stiftelse som har inkomst av anställning
till väsentligt ändamål att bortses även från ersättning
tillgodose ekonomiska från en stiftelse som har
intressen hos dem som är till väsentligt ändamål att
eller har varit anställda tillgodose ekonomiska
hos en arbetsgivare som intressen hos dem som är
lämnat bidrag till eller har varit anställda
stiftelsen hos en arbetsgivare som
(vinstandelsstiftelse), om lämnat bidrag till
ersättningen avser en sådan stiftelsen
anställd och inte utgör (vinstandelsstiftelse)
ersättning för arbete för eller en annan juridisk
stiftelsens räkning. Detta person med motsvarande
gäller dock endast om de ändamål, om ersättningen
bidrag arbetsgivaren lämnat avser en sådan anställd och
till stiftelsen varit inte utgör ersättning för
avsedda att vara bundna arbete för den juridiska
under minst tre kalenderår personens räkning. Detta
och att på likartade villkor gäller dock endast om de
tillkomma en betydande del bidrag arbetsgivaren lämnat
av de anställda. Om till den juridiska
arbetsgivaren är ett personen varit avsedda att
fåmansföretag eller ett vara bundna under minst
fåmansägt handelsbolag skall tre kalenderår och att på
vid beräkningen inte bortses likartade villkor
från ersättning som tillkomma en betydande del
stiftelsen lämnar till sådan av de anställda. Om
företagsledare eller delägarearbetsgivaren är ett
i företaget eller denne fåmansföretag eller ett
närstående person som avses ifåmansägt handelsbolag skall
punkt 14 av anvisningarna vid beräkningen inte
till 32 § bortses från ersättning som
kommunalskattelagen. Vid den juridiska personen
beräkning av sjukpenning- lämnar till sådan före-
grundande inkomst av tagsledare eller delägare i
anställning skall alltid företaget eller denne
bortses från ersättning från närstående person som avses
en vinstandelsstiftelse som i punkt 14 av
härrör från bidrag som arbets-anvisningarna till 32 §
givaren lämnat under åren kommunalskattelagen. Vid
1988-1991. beräkning av sjukpenning-
grundande inkomst av
anställning skall alltid
bortses från ersättning från
en vinstandelsstiftelse
som härrör från bidrag som
arbetsgivaren lämnat under
åren 1988-1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena
inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan
inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den
uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön
eller semesterersättning får inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten
till högre belopp än som motsvarar lön för utfört arbete utan sådan ersättning.
Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig
avlöning för liknande arbete för annans räkning.
11 kap.
2 §3
Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte
enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär
A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare
utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst
räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första
stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjukpenning
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i
den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning enligt de
för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid kommunal vuxenbildning (komvux), vid vuxenutbildning för
psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare
(sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är
att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån
regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.
-------------------------------------------------------
I fråga om ersättning i I fråga om ersättning i
pengar eller andra pengar eller andra
skattepliktiga förmåner för skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form änutfört arbete i annan form
pension, i fråga om än pension, i fråga om
ersättning till ersättning till
idrottsutövare från visst idrottsutövare från visst
slag av ideell förening samt slag av ideell förening
i fråga om ersättning från samt i fråga om ersättning
vinstandelsstiftelse gäller från vinstandelsstiftelse
i tillämpliga delar bestäm- eller annan juridisk
melserna i 3 kap. 2 § andra person med motsvarande
stycket samt 2 a § tredje ändamål gäller i tillämpliga
och fjärde styckena. delar bestämmelserna i 3
kap. 2 § andra stycket samt
2 a § tredje och fjärde
styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan
ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom
riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade
sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a §
första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska
medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk
person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den
utländska juridiska personen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som
tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket,
om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
som arbetsgivare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1Lagen omtryckt 1982:120.
2Lydelse enligt prop. 1995/96:209.
3Senaste lydelse 1994:2072.
4
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter1
dels att 2 kap. 4 och 6 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 kap. 5 a § och 3 kap.
5 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §2
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått
till 1 000 kronor,
2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn
eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar
sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får
uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid
inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som
arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte
räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet
är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947) om
beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör
skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring,
12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen
(1928:370),
13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening
som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till
huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt lagen om
allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en
vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän
försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens
räkning,
-------------------------------------------------------
16. sådan ersättning från en 16. sådan ersättning från
vinstandelsstiftelse från en vinstandelsstiftelse
vilken enligt de fyra sista eller en annan juridisk
meningarna i 3 kap. 2 § person med motsvarande
andra stycket lagen om ändamål från vilken enligt de
allmän försäkring skall fyra sista meningarna i 3
bortses vid beräkning av kap. 2 § andra stycket
sjukpenninggrundande lagen om allmän försäkring
inkomst, skall bortses vid beräkning
av sjukpenninggrundande
inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om
ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsförsäkring
vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om
skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och
ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som anges i 17,
19. ersättning enligt 11 kap. 2 § första stycket a - l, n, p och r lagen om
allmän försäkring.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan
beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från
arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i
viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de
genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte
avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme
arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall
föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.
-------------------------------------------------------
5 a §
Vid beräkning av arbets-
givaravgifter får en
arbetsgivare från
arbetsgivaravgifterna
varje månad göra avdrag med
5 procent av
avgiftsunderlaget, dock
högst 2 500 kronor.
Om flera arbetsgivare
ingår tillsammans i en
koncern, skall de vid
bedömningen av avdragsrätt
enligt första stycket anses
som en arbetsgivare.
Avdraget skall i sådant
fall i första hand göras av
moderföretaget. Om avdraget
inte kan utnyttjas av
moderföretaget får det
utnyttjas av
dotterföretagen i den
ordning moderföretaget be-
stämmer.
Om en arbetsgivare med
stöd av 7 § andra stycket
lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från
arbetsgivare medgivits
dispens från skyldigheten
att redovisa arbetsgivar-
avgifterna varje månad får
han, i stället för vad som
föreskrivs i första stycket,
från arbetsgivaravgifterna
varje år göra avdrag med 5
procent av avgiftsunder-
laget, dock högst 2 500
kronor för varje månad
verksamheten bedrivits.
6 §
-------------------------------------------------------
Arbetsgivaravgifter skall Arbetsgivaravgifter
i den mån de inflyter skall i den mån de inflyter
fördelas mellan olika fördelas mellan olika
avgiftsändamål så som de avgiftsändamål så som de
belöper på dessa enligt belöper på dessa enligt
arbetsgivarnas redovisning arbetsgivarnas redovisning
eller beslut om eller beslut om
fastställelse enligt lagen fastställelse enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från socialavgifter från
arbetsgivare. arbetsgivare. Avdrag som
görs enligt 5 a § skall avse
arbetsmarknadsavgiften.
Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och
räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare.
Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Riksförsäkringsverket.
5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
-------------------------------------------------------
5 a §
Vid beräkning av
egenavgifter får avdrag
göras med 5 procent av
avgiftsunderlaget beräknat
enligt 4 § första stycket,
dock högst med 9 000 kronor
per år. Om den försäkrade
under året även betalat ut
lön eller annan förmån till
arbetstagare och som
arbetsgivare gjort avdrag
från arbetsgivaravgifterna
enligt 2 kap. 5 a §, får
dock avdrag från egen-
avgifterna medges högst med
ett så stort belopp att det
sammanlagda avdraget från
egenavgifterna och
arbetsgivaravgifterna inte
överstiger 30 000 kronor
per år.
Om den försäkrade är
delägare i ett handelsbolag
får det sammanlagda
avdraget från de egenav-
gifter som är hänförliga till
handelsbolagets inkomster
för samtliga delägare i
handelsbolaget inte
överstiga 30 000 kronor per
år. Avdraget fördelas
mellan delägarna i
proportion till hur den
skattepliktiga inkomsten
från handelsbolaget fördelas
mellan dem. Kan en eller
flera av delägarna helt
eller delvis inte utnyttja
avdraget får resterande
avdrag fördelas mellan
övriga delägare på
motsvarande sätt. Om
handelsbolaget under året
även betalat ut lön eller
annan förmån till
arbetstagare och som
arbetsgivare gjort avdrag
från arbetsgivaravgifterna
enligt 2 kap. 5 a §, skall
delägarna medges avdrag från
egenavgifterna högst med så
stort belopp att delägarnas
sammanlagda avdrag från de
egenavgifter som är
hänförliga till inkomsten
från handelsbolaget och
handelsbolagets avdrag från
arbetsgivaravgifterna inte
överstiger 30 000 kronor
per år.
Avdrag enligt första
stycket skall i angiven
ordning avse arbetsmark-
nadsavgiften sjukför-
säkringsavgiften,
arbetsskadeavgiften, folk-
pensionsavgiften,
delpensionsavgiften och
tilläggspensionsavgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om
arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.
2. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången vid 1998 års
taxering.
1Lagen omtryckt 1989:633.
2Senaste lydelse 1995:1492.
6
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om själv-deklaration och
kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
25 §1
-------------------------------------------------------
Handelsbolag och rederi Handelsbolag och rederi
för registreringspliktigt för registreringspliktigt
fartyg skall varje år till fartyg skall varje år till
ledning för delägares ledning för delägares
taxering lämna uppgifter som taxering lämna uppgifter
avses i 19 § första och andrasom avses i 19 § första och
styckena samt för varje andra styckena samt för
delägare uppgifter om hans varje delägare uppgifter om
andel av bolagets eller hans andel av bolagets
rederiets inkomst av varje eller rederiets inkomst av
förvärvskälla och värdet av varje förvärvskälla och värdet
hans andel eller lott i av hans andel eller lott i
bolaget eller rederiet. bolaget eller rederiet.
Uppgift skall också lämnas omUppgift skall också lämnas
delägares andel av skatte- om delägares andel av
underlag enligt 2 § lagen avdrag från
(1984:1052) om statlig arbetsgivaravgift enligt 2
fastighetsskatt, 3 § lagen kap. 5 a § lagen (1981:691)
(1990:661) om om socialavgifter,
avkastningsskatt på skatteunderlag enligt 2 §
pensionsmedel och 2 § lagen lagen (1984:1052) om
(1991:687) om särskild statlig fastighetsskatt, 3 §
löneskatt på pensions- lagen (1990:661) om
kostnader. avkastningsskatt på
pensionsmedel och 2 § lagen
(1991:687) om särskild
löneskatt på
pensionskostnader.
Uppgifterna skall lämnas enligt bestämmelserna för särskild självdeklaration
och på det sätt som anges i 28 och 29 §§.
Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för
uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering.
1Senaste lydelse 1994:483.
7
3 Ärendet och dess beredning
3.1 Nedsättning av socialavgifter
I prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000,
ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. aviserades att
regeringen under hösten 1996 avser att lägga fram förslag om nedsättning av
socialavgifterna från och med den 1 januari 1997. Arbetsgivaravgifterna skall
sättas ned med fem procentenheter på ett avgiftsunderlag om högst 600 000 kr på
årsbasis. Egenavgifterna för egenföretagare sätts ned med fem procentenheter på
ett avgiftsunderlag om högst 180 000 kr.
Ett konkret förslag till nedsättning av socialavgifterna har under sommaren
utarbetats inom Finansdepartementet. Regeringen tar nu upp detta förslag.
Synpunkter på förslaget har under hand inhämtats från Riksskatteverket och
Riksförsäkringsverket. Verkens synpunkter har i allt väsentligt beaktats.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 22 augusti 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 1.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 2. Lagrådet menar att beredingen av ärendet
svårligen uppfyller regeringsformens krav, främst genom att sammanslutningar och
enskilda inte getts tillfälle att yttra sig i saken. I lagrådsremissen anförs
att avsikten med den föreslagna nedsättningen av socialavgifterna är att
reducera de indirekta lönekostnaderna för att stimulera nyanställningar och
egenföretagande. Remissen innehåller inte någon analys som visar i vilken
utsträckning förslaget kommer att leda till de angivna målen. Enligt Lagrådets
uppfattning kan lagförslagen inte mer än möjligen marginellt tillgodose de
angivna syftena. Lagrådet anser slutligen att ett genomförande av förslagen
kommer att ge upphov till betydande tillämpningssvårigheter. Lagrådet har därför
avstyrkt de remitterade lagförslagen.
Regeringen har mot bakgrund av det svåra sysselsättningsläget lämnat en rad
förslag i slutet av juni 1996 som syftar till att halvera arbetslösheten till år
2000. Enligt vår bedömning är det av mycket stor vikt att förslagen kan träda i
kraft redan den 1 januari 1997. Det har därför varit nödvändigt att utarbeta en
proposition som kan överlämnas till riksdagen redan i september 1996 för
riksdagsbehandling under innevarande riksmöte. Någon sedvanlig remissbehandling
av förslagen har därför inte varit möjlig. Synpunkter har under arbetets gång
under hand i stället inhämtats från Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket.
Verkens synpunkter har i allt väsentligt beaktats. Regeringen anser mot
bakgrund av detta att behövliga upplysningar och yttranden inhämtats från
berörda myndigheter. Vid bedömningen av behovet av att genom ett sedvanligt
remissförfarande lämna enskilda och sammanslutningar tillfälle att yttra sig
måste frågans karaktär och den korta tid som stått till buds för utarbetandet av
lagrådsremissen beaktas. Dessutom tillkommer att regeringens ställningstagande
om nedsättning och ramarna för detsamma tillkännagivits redan genom prop.
1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade
anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. och därför varit känt en längre
tid. Berörda näringar har således under en längre tid haft möjlighet att komma
in med synpunkter på förslagets utformning. Eventuella synpunkter har, eftersom
regeringens ställningstagande i juni varit tämligen detaljerat och vilat på en
bred politisk överenkommelse, endast kunnat ta sikte på detaljutformningen av
förslaget. Regeringen anser vid en samlad bedömning att propositionen nu bör
överlämnas till riksdagen. Frågan om eventuell ytterligare beredning får prövas
vid behandlingen i riksdagen.
Vad sedan gäller frågan om förslagen i om att sätta ned arbetsgivaravgifterna
och egenavgifterna på det sätt som föreslagits i remissen kommer att leda till
ökad sysselsättning vill vi påpeka att arbetslösheten är en mångfasetterad fråga
och att det är förenat med mycket stora svårigheter att se direkta samband
mellan enskilda åtgärder och en förändring i sysselsättningsgraden. Regeringens
bedömning kvarstår dock att de åtgärder som föreslås i prop. 1995/96:222 Vissa
åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för
budgetåret 1995/96, finansiering m.m. sammantaget kommer att ha en
sysselsättningsbefrämjande effekt.
Regeringen har beaktat Lagrådets synpunkter på lagtexten och vår bedömning är
att förslagen inte kan antas leda till sådana tillämpningsproblem att det av den
anledningen finns skäl att inte lägga fram förslagen för riksdagen. Eftersom
propositionens förslag i realiteten innebär att ett helt nytt moment, en
generell progressiv avgiftsskala införs i lagen (1981:691) om socialavgifter
kommer regeringen dock givetvis att följa upp effekterna av de föreslagna
åtgärderna och eventuella tillämpningsproblem.
Regeringen väljer alltså att trots Lagrådets kritik överlämna förslagen till
riksdagen.
Lagrådets synpunkter i övrigt behandlas närmare i författningskommentarerna
till 2 kap. 5 a § och 3 kap. 5 a § lagen (1981:691) om socialavgifter.
3.2 Särskild löneskatt på vinstandelsmedel
I propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25 s.
43) uttalas att avgiftsfriheten vad gäller socialavgifter för vissa
vinstandelsstiftelser bör slopas. I propositionen uttalas också att regeringen
avser att senare efter närmare beredning återkomma till riksdagen med förslag om
slopande av avgiftsfriheten.
Frågan har härefter beretts inom regeringskansliet i syfte att lägga fram ett
förslag till riksdagen om uttag av någon form av skatt eller avgift på bidrag
till vinstandelsstiftelser.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 12 juni 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. Regeringen har i propositionen följt
Lagrådets förslag.
4 Nedsättning av socialavgifter
Regeringens förslag: Arbetsgivare får vid beräkning av arbetsgivaravgifter varje
månad göra ett särskilt avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst
med 2 500 kr. Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern skall de vid
tillämpningen av avdragsregeln anses som en arbetsgivare.
Vid beräkningen av egenavgifter skall avdrag göras med 5 procent av
avgiftsunderlaget, dock högst med 9 000 kr per år. En företagare som redovisar
såväl egenavgifter som arbetsgivaravgifter får dock inte medges högre avdrag
från egenavgifterna än att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och
arbetsgivaravgifterna uppgår till högst 30 000 kr per år. Vissa begränsande
bestämmelser har även intagits för handelsbolag.
Skälen för regeringens förslag: Socialavgifter tas ut enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra
sociala ändamål. Avgifterna tas ut som arbetsgivaravgifter eller egenavgifter.
Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och beräknas på ett underlag som
består av lön och andra skattepliktiga förmåner som arbetsgivaren utger till
anställda. Uttaget av arbetsgivaravgifter enligt lagen om socialavgifter under
inkomståret 1996 uppgår till 31,56 procent. Därtill kommer allmän löneavgift,
som uppgår till 1,5 procent. Egenavgifter betalas främst av den som bedriver
näringsverksamhet och beräknas på ett underlag som består av inkomst av annat
förvärvsarbete. Egenavgifterna uppgår för närvarande till 29,75 procent. Därtill
kommer den allmänna löneavgiften om 1,5 procent.
Enligt lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter medges i vissa fall
nedsättning av arbetsgivaravgifter resp. egenavgifter med 10 procentenheter.
Stödet ges till näringslivet i vissa särskilt angivna kommuner, främst i
norrlandslänen. Lagen tillämpas på socialavgifter som är hänförliga till arbete
inom sådan verksamhet som är stödberättigad enligt 6 eller 11 § och omfattar
tiden till och med utgiftsåret resp. inkomståret 2000. Nedsättning av avgifter
enligt denna lag skall, i fråga om arbetsgivaravgifter, i första hand avse
folkpensionsavgiften och därefter sjukförsäkringsavgiften eller, i fråga om
egenavgifter, folkpensionsavgiften och därefter i angiven ordning sjukförsäk-
ringsavgiften, delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften och tilläggs-
pensionsavgiften.
I prop. 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m. föreslås bl.a. en
ändring i uttaget av arbetsgivaravgifter på så sätt att sjukförsäkringsavgiften
sänks med 1,24 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997, varefter
arbetsgivaravgifterna uppgår till 30,32 procent. För år 1998 föreslås att en
ytterligare sänkning av sjukförsäkringsavgiften med 1,10 procentenheter skall
genomföras, varefter arbetsgivaravgifterna uppgår till 29,22 procent. Vidare
föreslås att egenavgifterna enligt lagen om socialavgifter vid motsvarande
tidpunkter sänks med 1,10 procentenheter vid vardera tillfället till 28,65
procent resp. 27,55 procent. Den allmänna löneavgiften föreslås höjd med 1,10
procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997 och med ytterligare 1,10
procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998.
Som redan nämnts har regeringen i prop. 1995/96:222 om vissa åtgärder för att
halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96,
finansiering m.m. aviserat ett förslag om att arbetsgivaravgifterna fr.o.m. den
1 januari 1997 skall sättas ned med fem procentenheter på ett avgiftsunderlag om
högst 600 000 kr på årsbasis. Egenavgifterna för egenföretagare har föreslagits
sättas ned med fem procentenheter på ett avgiftsunderlag om högst 180 000 kr på
årsbasis. Avsikten med en sänkning av socialavgifterna är att reducera de
indirekta lönekostnaderna för att stimulera nyanställningar och uppmuntra
egenföretagande. Bakgrunden till förslagen är den oacceptabelt höga
arbetslösheten och att socialavgifterna utgör en betydande del av
lönekostnaderna och därför, inte minst i nystartade företag och vid överväganden
om nyanställningar, kan utgöra ett hinder för expansion och ökad sysselsättning.
Förslagen riktar sig därvidlag främst till små och medelstora företag även om
lättnaderna i avgifterna kommer samtliga arbetsgivare och egenföretagare till
del.
Arbetsgivaravgifter
Arbetsgivare redovisar varje månad arbetsgivaravgifter i uppbördsdeklarationen
(4 § lagen [1984:668] om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare).
Skattemyndigheten kan dock om det finns särskilda skäl medge att utländsk
arbetsgivare, som saknar fast driftställe här i landet, redovisar
arbetsgivaravgifterna för en längre tidsperiod.
Regeringen föreslår att arbetsgivare vid beräkning av arbetsgivaravgifter
varje månad får göra ett särskilt avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget,
dock högst med 2 500 kr. De utländska arbetsgivare som fått dispens från
skyldigheten att redovisa och betala arbetsgivaravgifter varje månad föreslås
varje år få göra ett särskilt avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock
högst med 2 500 kr för varje månad som verksamheten bedrivits.
Arbetsgivaravgifter tas inte ut på ersättning till arbetstagare som vid årets
ingång fyllt 65 år. I stället betalas särskild löneskatt enligt lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Någon nedsättning av den
särskilda löneskatten föreslås inte i detta sammanhang.
Den nedsättning som föreslås här kan kombineras med nedsättning enligt lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter.
Som nämnts är syftet med de nya bestämmelserna i första hand att underlätta
för små och medelstora företag. Regeringen har därför övervägt olika modeller
för att begränsa avdragsrätten för större företag och för företag som ingår i
större företagsgrupper med intressegemenskap. Begreppet intressegemenskap har
emellertid en tämligen vid innebörd och saknar en preciserad och enhetlig
definition. För att undvika tillämpningsproblem föreslår därför regeringen att
begränsningsregeln utformas med utgångspunkt i det civilrättsliga
koncernbegreppet. Begränsningen bör utformas på så sätt att om flera företag
ingår i en och samma koncern skall de vid tillämpning av avdragsregeln anses som
en arbetsgivare. Inom koncernen får sålunda endast ett avdrag utnyttjas. I
första hand skall avdraget tillgodoföras moderföretaget. Om moderföretaget inte
kan utnyttjas av moderföretaget får det utnyttjas av dotterföretagen i den
ordning moderföretaget bestämmer. I detta sammanhang kan nämnas att anknytningen
till det civilrättsliga koncernbegreppet innebär att utländska koncerners
dotterbolag i Sverige inte anses ingå i en koncern i den mening som här åsyftas
(se författningskommentaren till 2 kap. 5 a § lagen [1981:691] om social-
avgifter).
Våra förslag i denna del föranleder att en ny paragraf, 2 kap. 5 a §, införs i
lagen om socialavgifter.
Egenavgifter
Enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag som är fysiska personer skall
betala egenavgifter. Motsvarande gäller i vissa fall även de som har inkomst av
tjänst. Beräkningen av egenavgifterna baseras på taxeringen till statlig
inkomstskatt. På inkomst av passiv näringsverksamhet eller för näringsidkare som
fyllt 65 år skall i stället för egenavgifter särskild löneskatt betalas. I vissa
fall tas inte fulla egenavgifter ut, t.ex. i det fall sjukpenningförsäkringen
gäller med karenstid.
Debitering av egenavgifter sker på årsbasis. Avdrag föreslås därför få göras
med 5 procent av avgiftsunderlaget per år, dock högst med 9 000 kr.
Det kan även förekomma att en egenföretagare har anställd personal. I dessa
fall skall, förutom egenavgifter avseende den egna inkomsten, även
arbetsgivaravgifter betalas för den lön och andra förmåner som utgivits till den
anställda personalen. Det är inte regeringens avsikt att fullt avdrag i dessa
fall skall kunna erhållas såväl från egenavgifterna som från
arbetsgivaravgifterna. Vi föreslår därför att avdraget från egenavgifterna i
sådana fall begränsas så att det sammanlagda avdraget från arbetsgivaravgifter
och egenavgifter inte överstiger 30 000 kr per år, dvs. motsvarande beloppsgräns
som gäller för aktiebolag.
Beträffande handelsbolag finns anledning till särskilda begränsningsregler.
För att uppnå neutralitet mellan olika associationsformer föreslås att det
sammanlagda avdraget från egenavgifterna för samtliga delägare i ett
handelsbolag maximeras till 30 000 kr. Dessutom gäller det tidigare nämnda
9 000-kronorstaket för var och en av delägarna. Vidare gäller motsvarande
begränsning som för enskilda näringsidkare i de fall handelsbolaget även betalat
ut lön till arbetstagare och gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna.
Förslagen föranleder införandet av en ny paragraf, 3 kap. 5 a §, i lagen om
socialavgifter och en komplettering i 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter.
Enligt punkt 19 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), KL,
medges avdrag vid beräkning av egenavgifter enligt lagen om socialavgifter i
självdeklarationen bl.a. för belopp som har avsatts för att täcka på
beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverksamhet här i riket.
Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår.
Sådant avdrag får uppgå till högst 25 procent av ett underlag som motsvarar den
skattskyldiges inkomst av förvärvskällan minskat med bl.a. sjukpenning. Enligt
punkt 7 av anvisningarna till 33 § KL medges avdrag för påförda egenavgifter i
den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt 11 kap. 3 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring utgör inkomst av annat förvärvsarbete.
Från sådan intäkt av tjänst medges dessutom i huvudfallet avdrag med 25 procent.
Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. De
förslag som nu lagts fram är inte skäl att ändra ovan nämnda procentsatser.
Redovisning av avdraget
Avdraget skall vid fördelningen av arbetsgivaravgifterna avse
arbetsmarknadsavgiften. Avdrag från egenavgifterna skall i angiven ordning avse
arbetsmarknadsavgiften och till den del avdraget överstiger denna,
sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, folkpensionsavgiften,
delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften.
5 Särskild löneskatt på vinstandelsmedel
5.1 Bakgrund
Ett stort antal företag har sedan i huvudsak början av 1980-talet överfört
vinstmedel till särskilda stiftelser, s.k. vinstandelsstiftelser. Syftet med
överföringarna är bl.a. att de anställda skall få del av företagets vinst och
att därigenom känslan av samhörighet med företaget skall öka produktiviteten.
I regel beslutar företaget om överföring av vinstmedel i anslutning till att
resultatet för det gångna året fastställs. Överföringen sker till en av de
anställda eller av personalorganisationerna vid företaget bildad stiftelse.
Stiftelsen, som är ett från företaget fristående rättssubjekt, förvaltar de
överförda medlen (vinstandelsmedlen) för andelsägarnas räkning och placerar dem
i regel i värdepapper, ofta i aktier i det företag som lämnat bidraget. Medlen
delas sedan ut till de anställda efter en viss tid, vanligen efter tre till fem
år eller sedan den anställde har pensionerats. En anställds andel i stiftelsens
förmögenhet grundas på anställning i det överförande företaget vid en viss
tidpunkt eller under en viss tidsperiod. När stiftelsen betalar ut medlen
beskattas enligt 32 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) mottagaren för sin
andel i inkomstslaget tjänst.
Socialavgifter på vinstandelar
Fr.o.m. den 1 januari 1988 infördes skyldighet för arbetsgivare att betala
socialavgifter på de bidrag som lämnades till en vinstandelsstiftelse (prop.
1986/87:107, bet. 1986/87:SfU20, rskr. 1986/87:334, SFS 1987:567). Dessförinnan
fanns inte någon reglering vad gäller uttag av avgifter och för den anställde
beräknades varken pensionsgrundande eller sjukpenninggrundande inkomst på dessa
medel.
Reglerna gällde t.o.m. 1990 och innebar att en arbetsgivare var skyldig att
betala arbetsgivaravgifter i form av andra avgifter än sjukförsäkringsavgift och
arbetsskadeavgift för de bidrag som lämnades till vinstandelsstiftelsen. Värdet
som därvid tillgodofördes den anställde grundade rätt till allmän
tilläggspension (ATP) men däremot inte - i överensstämmelse med den motsvarande
avgiftsfriheten - rätt till sjukförsäkrings- och arbetsskadeförmåner. Detta
motiverades med svårigheter att ta med andelen vid beräkning av den
sjukpenninggrundande inkomsten, eftersom denna inkomst bygger på en förväntad
framtida inkomst och det inte gick att på förhand uppskatta vinstandelens
storlek. Skulle en anställds andel göras sjukpenninggrundande ansågs detta
strida mot grundtanken inom sjukförsäkringssystemet eftersom något
inkomstbortfall inte skulle inträffa om den anställde tillgodoräknades sin andel
oavsett senare sjukdom.
Genom skattereformen (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, rskr.
1989/90:356, SFS 1990:650 m.fl. samt prop. 1990/91:54, bet. 1990/91:SkU10, rskr.
1990/91:106, SFS 1990:1426 m.fl.) blev i princip alla inkomster som skulle tas
upp till beskattning under inkomst av tjänst också förmånsgrundande inom den
allmänna försäkringen och därigenom avgiftspliktiga enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter. Även sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift togs sålunda ut
på de bidrag som arbetsgivaren lämnade till en vinstandelsstiftelse.
Bestämmelserna kom att gälla endast för bidrag som lämnades under år 1991.
För att stimulera det sparande som vinstandelssystem ansågs innebära slopades
fr.o.m. den 1 januari 1992 avgiftsskyldigheten för bidrag till
vinstandelsstiftelser (prop. 1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, rskr. 1991/92:97,
SFS 1991:1842). I prop. 1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt framhölls att
socialavgifter inte heller skulle tas ut när medel betalades ut från stiftelsen
till anställda eller tidigare anställda. Vidare angavs att eftersom bidrag till
en vinstandelsstiftelse inte skulle ingå i underlagen för beräkning av
arbetsgivaravgifter skulle värdet av vad som tillfördes en anställd genom
avsättning till stiftelsen inte vara pensionsgrundande.
En av de ändringar som gjordes i samband med skattereformen var att utvidga
arbetsgivarbegreppet. Denna utvidgning fick till följd att det blev oklart
huruvida socialavgifter skulle betalas vid utbetalning av medel från
vinstandelsstiftelser. På grund härav klargjordes att ersättningar från
vinstandelsstiftelser varken skulle vara förmånsgrundande eller avgiftsgrundande
(prop. 1992/93:29, bet. 1992/93:SfU5, rskr. 1992/93:140, SFS 1992:1710-1711).
Bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1993 och avsåg ersättningar som
lämnats fr.o.m. den 1 januari 1992. Vissa krav uppställdes dock för att
avgiftsfriheten skulle gälla. De bidrag som arbetsgivaren lämnar till stiftelsen
skall vara avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår, tillkomma en
betydande del av de anställda - minst en tredjedel av personalen - och lämnas
till dem efter enhetliga principer.
Särskild löneskatt
En av principerna vid genomförandet av skattereformen var - vad gäller
socialavgifter - att alla förvärvsinkomster skulle beläggas med fulla avgifter
om inkomsten var förmånsgrundande och en särskild löneskatt motsvarande
skattedelen av socialavgifterna, dvs. de socialavgifter en arbetsgivare betalar
för sina anställda och som saknar samband med någon förmån, om inkomsten inte
var förmånsgrundande (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, rskr. 1989/90:356,
SFS 1990:650 m.fl.). Syftet var att så långt det var möjligt åstadkomma
likformighet mellan alla förvärvsinkomster.
5.2 Överväganden och förslag
Regeringens förslag: Särskild löneskatt tas ut på bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en vinstandelsstiftelse.
Skälen för regeringens förslag: En av grundtankarna bakom skattereformen är att
alla typer av förvärvsinkomster skall behandlas likformigt. I de fall
inkomsterna grundar rätt till socialförsäkringsförmåner tas socialavgifter ut.
Beträffande inkomster som inte grundar sådana förmåner begränsas uttaget till
den särskilda löneskatten som motsvarar skattedelen av socialavgifterna.
För närvarande tas varken socialavgifter eller särskild löneskatt ut på
överföringar som görs till vinstandelsstiftelser. De medel som betalas ut från
en vinstandelsstiftelse utgör skattepliktig inkomst för mottagaren. Inkomsten
grundar sig på en överföring som en arbetsgivare gjort för en anställds räkning.
De bidrag som arbetsgivare lämnar till vinstandelsstiftelser bör därför beläggas
med antingen socialavgifter eller särskild löneskatt.
De medel som avsätts till en vinstandelsstiftelse får i de flesta fall lyftas
av den anställde först efter det att en viss tid förflutit - minst tre år - och
den anställde uppnått viss ålder, vanligen 55-65 år. Ofta förekommer att
utbetalning görs i samband med den anställdes pensionering. Utbetalningen sker
periodiskt eller i form av engångsbelopp som avser arbetsprestationer som
utförts under tidigare år. Avsättningen betraktas ofta av såväl arbetsgivaren
som den anställde som en form av pension. Det finns således stora likheter
mellan överföringar till vinstandelsstiftelser och avsättningar till pensioner,
för vilka det tas ut särskild löneskatt.
De bidrag som lämnas till en vinstandelsstiftelse blir inte skattepliktiga för
den anställde i samband med själva överlämnandet. I stället blir bidraget, efter
att det har förräntats hos stiftelsen, skattepliktigt först det år då mottagaren
får medlen från stiftelsen. Det råder därför inte någon samstämmighet mellan det
belopp som avsätts för en anställd till en vinstandelsstiftelse och det belopp
som betalas ut från en sådan stiftelse. På grund härav uppkommer svårigheter att
veta hur mycket av utbetalda medel som grundas på den anställdes eget arbete
resp. värdestegringen på andelen. Detta har betydelse vid beräkning av
socialavgifter.
Regeringen föreslår därför att särskild löneskatt skall tas ut i stället för
socialavgifter på överföringar som görs till en vinstandelsstiftelse. Medlen
grundar därmed inte rätt till socialförsäkringsförmåner. Vårt förslag föranleder
ändringar i 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster, 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring samt 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter.
6 Budgeteffekter
Förslagen om nedsättning av socialavgifter är finansierade. De ofentlig
finansiella effekterna av förslagen har behandlats i prop. 1995/96:222 om vissa
åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för
budgetåret 1995/96, finansiering m.m.
Enligt propositionen 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
skulle ett införande av socialavgifter på vinstandelsmedel medföra en
inkomstförstärkning på 100 milj. kr. Förslaget att införa särskild löneskatt på
vinstandelsmedel torde ge motsvarande budgeteffekt.
7 Författningskommentarer
7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster
1 §
I första stycket, i en ny punkt 7, anges att särskild löneskatt skall betalas på
bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse som enligt
bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring
är avgiftsbefriad. Detsamma gäller bidrag som lämnas till en annan juridisk
person med motsvarande ändamål. De bidrag som beläggs med särskild löneskatt
skall enligt nämnda lag även i fortsättningen undantas vid beräkning av såväl
sjukpenninggrundande som pensionsgrundande inkomst av anställning. Punkten har
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
I andra stycket anges att den som utgett bidraget är skattskyldig. Det är
således den arbetsgivare som lämnar bidraget till vinstandelsstiftelsen eller
den juridiska personen som skall betala den särskilda löneskatten.
Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då medlen faktiskt överlämnas till
stiftelsen.
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
3 kap. 2 § och 11 kap. 2 §
Ändringarna är av redaktionell art och har gjorts i enlighet med Lagrådets
förslag. I sammanhanget kan nämnas att 11 kap. 2 § föreslås ändrad också i prop.
1996/97:19 Beskattning av bilförmån, m.m.
7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
2 kap.
4 §
Punkt 16 har ändrats i redaktionellt hänseende i enlighet med Lagrådets förslag.
5 a §
I paragrafen, som är ny, har i första stycket intagits en bestämmelse om rätt
för arbetsgivare att från arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5
procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kr. Med avgiftsunderlag avses
underlaget efter det att eventuellt kostnadsavdrag enligt 2 kap. 4 § första
stycket 6 gjorts. Avdraget görs i samband med redovisningen av
arbetsgivaravgifter. Om avdraget inte utnyttjas till fullo för en månad, kan den
outnyttjade delen inte användas för en annan månad. Undantag gäller dock i vissa
fall för utländska arbetsgivare, se kommentaren till tredje stycket.
Avdraget kan som nämnts utnyttjas av den som redovisar arbetsgivaravgifter.
Detta innebär bl.a. att även stat och kommun i egenskap av arbetsgivare kommer
att erhålla avdrag. Lagrådet har påpekat att det för den offentliga sektorns
vidkommande får betydelse om en viss statlig eller kommunal förvaltning vid
tillämpning av första stycket kommer att betraktas som en särskild arbetsgivare
eller inte. Problemställningen är likartad även för den enskilda sektorn.
Arbetsgivarbegreppet i första stycket knyter helt an till det arbetsgivarbegrepp
som generellt gäller på socialavgiftsområdet. För den statliga sektorn kan i
korthet sägas att arbetsgivaravgifter i regel redovisas för varje myndighet. För
kommunerna gäller att varje kommun anses som en arbetsgivare och därför
redovisar arbetsgivaravgifter som en arbetsgivare. Kommunala bolag redovisar
dock i regel avgifter för varje bolag för sig.
Det är inte avsikten att endast den som betalar fulla avgifter skall kunna
åtnjuta avdrag. Även den som betalar endast ATP-avgift, ATP- och
folkpensionsavgift eller ATP-, folkpensions- och arbetsskadeavgift har således
möjlighet att göra avdrag. Det förstnämnda fallet gäller normalt för
arbetsgivare med anställda som avses arbeta i utlandet (tredje land) mer än tolv
månader. De två senare fallen kan uppstå till följd av konvention med tredje
land.
I detta sammanhang bör vidare nämnas att avdrag enligt de nu föreslagna
bestämmelserna inte hindrar att nedsättning sker enligt lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter. Det kan också påpekas att bestämmelserna inte
innebär att avdrag får göras från särskild löneskatt enligt lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på förvärvsinkomster.
I andra stycket har en begränsningsregel intagits beträffande vissa företag
med intressegemenskap. Ingår flera företag tillsammans i en koncern skall de vid
bedömning av avdragsrätten enligt första stycket anses som en arbetsgivare.
Sålunda får endast ett avdrag göras. Avdraget skall i första hand tillgodoföras
moderföretaget. I den utsträckning avdraget inte kan utnyttjas av
moderföretaget, t.ex. beroende på att moderföretaget inte har några
lönekostnader, får dock resterande del av avdraget utnyttjas av dotterföretag. I
lagtexten har med anledning av Lagrådets yttrande tagits in en bestämmelse som
innebär att moderföretaget i förekommande fall får bestämma i vilken ordning
dotterföretagen får utnyttja avdragsmöjligheten. Bestämmelsen innebär i sig inte
att moderföretaget får fördela avdraget mellan två eller flera dotterföretag
utan endast att företaget får bestämma i vilken ordning dotterföretagen får
utnyttja avdraget. Kan det dotterföretag som i första hand får göra avdrag
utnyttja avdraget fullt ut skall avdraget göras där och rätten till avdrag för
koncernen kommer då att vara förbrukad.
Med koncern avses samtliga inom civilrätten förekommande koncernbegrepp (jfr
1 kap. 5 § aktiebolagslagen [1975:1385], 1 kap. 4 § lagen [1987:667] om
ekonomiska föreningar, 1 kap. 4 § årsredovisningslagen [1995:1554] m.fl.).
Svenska dotterföretag i utländska koncerner, liksom det fallet att en fysisk
person äger flera aktiebolag utan att det är fråga om ett koncernförhållande,
dvs. om den fysiska personen inte bedriver enskild näringsverksamhet, faller
därför utanför begränsningsregelns tillämpningsområde.
Som Lagrådet har påpekat innebär en anknytning till de civilrättsliga
koncernbegreppen att den föreslagna koncernregeln blir tillämplig på en mängd
olika situationer och olika rättssubjekt. Problemen med att bedöma om ett
koncernförhållande föreligger blir dock inte större på socialavgiftsområdet än
det är inom civilrätten. Utgångspunkten måste vara att berörda företag väl
känner till koncernförhållandet. Några samordningsproblem av betydelse inom en
koncern torde knappast uppstå i normalfallet eftersom det i först hand är
moderföretaget som får göra avdrag. Endast i det fall moderföretaget inte kan
göra fullt avdrag finns det behov av kontakt mellan moderföretaget och ett
dotterföretag. Avdragsbeloppens storlek gör att det måste vara ytterst sällsynt
att fler dotterföretag berörs.
I tredje stycket har intagits ett undantag till regeln att avdrag skall göras
månadsvis. Om en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är juridisk person
saknar fast driftställe i Sverige, kan han om särskilda skäl föreligger få
redovisa arbetsgivaravgifterna med längre intervall än en månad, vanligen årsvis
(7 § andra stycket lagen [1984:668] om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare jämfört med 3 § första stycket samma lag). I sådant fall får avdrag
göras från arbetsgivaravgifterna varje år med 5 procent av avgiftsunderlaget,
dock högst 2 500 kr för varje månad verksamheten bedrivits.
6 §
I paragrafen, som innehåller bestämmelser om fördelning av influtna
arbetsgivaravgifter, har ett tillägg gjorts innebärande att avdrag enligt 5 a §
skall avse arbetsmarknadsavgiften. Att avräkning enligt den nu aktuella
paragrafen skall göras före eventuell nedsättning enligt 14 § lagen (1990:912)
om nedsättning av socialavgifter följer av att lagen om socialavgifter
innehåller de centrala bestämmelserna om sådana avgifter.
3 kap.
5 a §
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att den försäkrade får medges
avdrag från egenavgifterna med 5 procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4
§ första stycket, dock högst 9 000 kr per år. Lagrådet har efterlyst ett
klarläggande i fråga vad som avses med år. Eftersom inkomsttaxeringen utgör
utgångspunkt för avgifter enligt 3 kap. avses här med år - liksom i bestämmelsen
i övrigt - beskattningsår. Detta innebär att det blir aktuellt med ett avdrag på
högst 9 000 kr även i de fall egenföretagarens räkenskapsår/beskattningsår,
t.ex. i samband med bokföringsskyldighetens inträdande, omfattar kortare eller
längre tid än tolv månader.
Hänvisningen till 4 § första stycket innebär att avdraget beräknas efter
avgiftsunderlaget för t.ex. arbetsmarknadsavgift. Hänvisningen gäller oavsett om
någon avgift vars underlag skall beräknas enligt 4 § första stycket rent
faktiskt skall påföras eller inte. Beloppsgränsen 9 000 kr avser det totala
avdragsbeloppet även om den försäkrade bedriver flera olika verksamheter. Att
avräkning enligt den nu aktuella paragrafen skall göras före eventuell
nedsättning enligt 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter följer
av att lagen om socialavgifter innehåller de centrala bestämmelserna om sådana
avgifter.
En begränsningsregel har intagits för de fall den som är skyldig att betala
egenavgifter även har anställd personal, för vilken arbetsgivaravgifter skall
betalas för utgiven lön och andra förmåner. Om avdrag under året även gjorts
från arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 5 a §, får avdrag från egenavgifterna
medges högst med så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifter
och arbetsgivaravgifter inte överstiger 30 000 kr per år. Som illustration kan
nämnas följande exempel. En egenföretagare har under tio månader haft anställd
personal och utbetald lön uppgår till sådana belopp att han är berättigad till
maximalt avdrag från arbetsgivaravgifterna för var och en av de tio månaderna.
Maximalt avdrag från egenavgifterna är då 5 procent av avgiftsunderlaget, dock
högst 5 000 kr (30 000 ./. [10x2 500]). Det bör dock observeras att, som
tidigare nämnts, avdraget från egenavgifterna enligt grundregeln inte i något
fall får överstiga 9 000 kr per år.
För handelsbolag har en särskild begränsningsregel intagits. Det sammanlagda
avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets inkomster
för samtliga delägare får inte överstiga 30 000 kr per år. Avdragstaket 30 000
kr avser således i dessa fall handelsbolaget som helhet. Om handelsbolaget har
fler än tre delägare, kan dessa därför inte få avdrag från egenavgifterna med
mer än 30 000 kr sammantaget. Samtidigt gäller den i första stycket angivna
beloppsgränsen på 9 000 kr för var och en av dem. Avdraget fördelas mellan
delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget
fördelas mellan dem. I vissa fall kan den civilrättsliga fördelningen av
inkomster från handelsbolaget avvika från den fördelning som läggs till grund
för beskattningen. Att utgångspunkten skall vara den skattepliktiga och inte - i
den mån någon avvikelse föreligger - den civilrättsliga fördelningen har efter
Lagrådets påpekande kommit till uttryck i lagtexten. Lagrådet har ansett att en
nedsättning av avgifterna som baseras på en proportionell fördelning av
handelsbolagets inkomst kan leda till ett materiellt otillfredsställande
resultat. Regeringen delar Lagrådets uppfattning därvidlag och föreslår därför
en uttrycklig lagregel med den innebörden att om en eller flera av delägarna
helt eller delvis inte kan utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas
mellan övriga delägare i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från
handelsbolaget fördelas mellan dem.
Beträffande de fall där handelsbolaget även betalat ut lön till arbetstagare
och gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna gäller motsvarande begränsning som
för enskilda näringsidkare. Avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till
inkomsten från handelsbolaget för samtliga handelsbolagsdelägare får,
tillsammans med handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna, således inte
överstiga 30 000 kr.
För delägare i handelsbolag kommer rätten till avdrag att schematiskt bedömas
i följande led.
1. Om handelsbolagsdelägaren har anställda i egen enskild näringsverksamhet
skall avdrag först göras för arbetsgivaravgifter. Taket här är 30 000 kr (2 kap.
5 a §). Om avdragsmöjligheten på arbetsgivaravgifterna i den enskilda
näringsverksamheten kan utnyttjas fullt ut kan något avdrag på egenavgifter inte
göras för den delägaren. Om däremot avdragsmöjligheten för arbetsgivaravgifter
inte utnyttjats fullt ut kan avdrag för egenavgifter komma i fråga, dock högst
upp till ett sammanlagt avdragsbelopp per år räknat för arbetsgivaravgifter och
egenavgifter på 30 000 kr (3 kap. 5 a § första stycket andra meningen). Även
begränsningen på 9 000 kr skall beaktas (3 kap. 5 a § första stycket första men-
ingen).
2. Det avdragsbelopp som kan utnyttjas i handelsbolaget i dess helhet
beräknas. Det sammanlagda avdraget från egenavgifter som är hänförliga till
handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget får inte
överstiga 30 000 kr för år räknat (3 kap 5 a § andra stycket första meningen).
Avdrag för egenavgifter kan erhållas av delägarna endast i den mån
handelsbolagets avdrag från eventuella arbetsgivaravgifter inte överstiger
30 000 kr (3 kap. 5 a § andra stycket fjärde meningen).
3. Vid fördelningen av det avdrag som kan utnyttjas inom handelsbolaget på de
enskilda handelsbolagsdelägarna skall, förutom eventuella begränsningar på grund
av enskild näringsverksamhet, även begränsningen på 9 000 kr per delägare
beaktas (3 kap. 5 a § första stycket första meningen).
Följande exempel får illustrera det anförda. Ett handelsbolag har åtta
delägare. En delägares inkomst räknas som inkomst av passiv näringsverksamhet.
Han skall inte betala egenavgifter och är därför inte berättigad till något
avdrag. Två av delägarna driver enskild näringsverksamhet vid sidan av
handelsbolaget. Den ene av dem har anställda och betalar ut lön till
arbetstagare med mer än 600 000 kr. Han har därför gjort avdrag från
arbetsgivaravgifterna med 30 000 kr och är inte berättigad till ytterligare
avdrag. Den andre delägaren som driver enskild näringsverksamhet har inga
anställda. Hans inkomst från den egna näringsverksamheten är dock så stor att
han kan göra avdrag från egenavgifterna som är hänförliga till denna inkomst med
avdragstaket 9 000 kr. I och med detta är inte heller han berättigad till
ytterligare avdrag. Resterande fem delägare får nu i proportion till hur den
skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem göra avdrag med
det belopp som handelsbolaget är berättigat till, dvs sammantaget högst 30 000
kr.
Den beskrivna ordningen innebär att om en eller flera delägare redan utnyttjat
maximal avdragsrätt t.ex. i enskilt bedriven näringsverksamhet eller om han inte
är berättigad till avdrag på grund av att inkomsten räknas som passiv
näringsverksamhet kan resterande avdrag med vissa begränsningar i form av 9 000
kronors- och 30 000 kronorsreglerna i vissa fall utnyttjas av övriga delägare.
Om en delägare som skall beskattas från inkomst från bolaget samtidigt har
inkomst i enskilt bedriven verksamhet utgör detta däremot två skilda
förvärvskällor och underskott i den ena är inte avdragsgill i den andra.
I likhet med vad som anfört i kommentaren till 2 kap. 5 § är avsikten att
även den som inte betalar fulla avgifter skall kunna åtnjuta avdrag.
Enligt tredje stycket skall avdrag enligt första stycket i angiven ordning
avse arbetsmarknadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften
folkpensionsavgiften, delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften.
Anledningen till uppräkningen är att egenavgifterna specificeras på
slutskattesedeln och att samtliga av de uppräknade avgifterna inte betalas t.ex.
vid vissa s.k. konventionsfall.
7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
2 kap.
25 §
I första stycket har en komplettering gjorts med innebörden att ett handelsbolag
skall vara skyldigt att lämna uppgift om varje delägares andel av avdrag från
arbetsgivaravgifterna. Anledningen är att skattemyndigheterna skall kunna stämma
av att ett handelsbolag inte sammantaget får avdrag från arbetsgivaravgifterna
med mer än 30 000 kr. Paragrafen föreslås ändrad också i prop. 1996/97:12 Vissa
justeringar i lagen om räntefördelning vid beskattning m.m..
8
Lagförslagen i lagrådsremissen om nedsättning av socialavgifter
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter1
dels att 2 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 kap. 5 a § och 3 kap.
5 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
-------------------------------------------------------
5 a §
Vid beräkning av arbets-
givaravgifter får en
arbetsgivare från
arbetsgivaravgifterna
varje månad göra avdrag med
5 procent av
avgiftsunderlaget, dock
högst 2 500 kronor.
Om flera arbetsgivare
ingår tillsammans i en
koncern, skall de vid
bedömningen av avdragsrätt
enligt första stycket anses
som en arbetsgivare.
Avdraget skall i sådant
fall i första hand göras av
moderföretaget.
Om en arbetsgivare med
stöd av 7 § andra stycket
lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från
arbetsgivare medgivits
dispens från skyldigheten
att redovisa arbetsgivar-
avgifterna varje månad får
han, i stället för vad som
föreskrivs i första stycket,
från arbetsgivaravgifterna
varje år göra avdrag med 5
procent av avgiftsunder-
laget, dock högst 2 500
kronor för varje månad
verksamheten bedrivits.
6 §
-------------------------------------------------------
Arbetsgivaravgifter skall Arbetsgivaravgifter
i den mån de inflyter skall i den mån de inflyter
fördelas mellan olika fördelas mellan olika
avgiftsändamål så som de avgiftsändamål så som de
belöper på dessa enligt belöper på dessa enligt
arbetsgivarnas redovisning arbetsgivarnas redovisning
eller beslut om eller beslut om
fastställelse enligt lagen fastställelse enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från socialavgifter från
arbetsgivare. arbetsgivare. Avdrag som
görs enligt 5 a § skall avse
arbetsmarknadsavgiften.
Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och
räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare.
Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Riksförsäkringsverket.
3 kap.
-------------------------------------------------------
5 a §
Vid beräkning av
egenavgifter får avdrag
göras med 5 procent av
avgiftsunderlaget beräknat
enligt 4 § första stycket,
dock högst med 9 000 kronor
per år. Om den försäkrade
under året även betalat ut
lön eller annan förmån till
arbetstagare och som
arbetsgivare gjort avdrag
från arbetsgivaravgifterna
enligt 2 kap. 5 a §, får
dock avdrag från
egenavgifterna medges högst
med ett så stort belopp
att det sammanlagda
avdraget från
egenavgifterna och
arbetsgivaravgifterna inte
överstiger 30 000 kronor för
år räknat.
Om den försäkrade är
delägare i ett handelsbolag
får det sammanlagda
avdraget från de
egenavgifter som är
hänförliga till
handelsbolagets inkomster
för samtliga delägare i
handelsbolaget inte
överstiga 30 000 kronor för
år räknat. Avdraget fördelas
mellan delägarna i
proportion till hur
inkomsten från
handelsbolaget fördelas
mellan dem. Om
handelsbolaget under året
även betalat ut lön eller
annan förmån till
arbetstagare och som
arbetsgivare gjort avdrag
från arbetsgivaravgifterna
enligt 2 kap. 5 a §, skall
delägarna medges avdrag från
egenavgifterna högst med så
stort belopp att delägarnas
sammanlagda avdrag från de
egenavgifter som är
hänförliga till inkomsten
från handelsbolaget och
handelsbolagets avdrag från
arbetsgivaravgifterna inte
överstiger 30 000 kronor för
år räknat.
Avdrag enligt första
stycket skall i angiven
ordning avse arbets-
marknadsavgiften sjukförsäk-
ringsavgiften, arbets-
skadeavgiften, folk-
pensionsavgiften,
delpensionsavgiften och
tilläggspensionsavgiften.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter
som belöper på tid före ikraftträdandet.
2. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången vid 1998 års
taxering.
**FOOTNOTES**
1Lagen omtryckt 1989:633.
9
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om själv-deklaration och
kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
25 §1
-------------------------------------------------------
Handelsbolag och rederi Handelsbolag och rederi
för registreringspliktigt för registreringspliktigt
fartyg skall varje år till fartyg skall varje år till
ledning för delägares ledning för delägares
taxering lämna uppgifter som taxering lämna uppgifter
avses i 19 § första och andrasom avses i 19 § första och
styckena samt för varje andra styckena samt för
delägare uppgifter om hans varje delägare uppgifter om
andel av bolagets eller hans andel av bolagets
rederiets inkomst av varje eller rederiets inkomst av
förvärvskälla och värdet av varje förvärvskälla och värdet
hans andel eller lott i av hans andel eller lott i
bolaget eller rederiet. bolaget eller rederiet.
Uppgift skall också lämnas omUppgift skall också lämnas
delägares andel av skatte- om delägares andel av
underlag enligt 2 § lagen avdrag från
(1984:1052) om statlig arbetsgivaravgift enligt 2
fastighetsskatt, 3 § lagen kap. 5 a § lagen (1981:691)
(1990:661) om avkast- om socialavgifter,
ningsskatt på pensionsmedel skatteunderlag enligt 2 §
och 2 § lagen (1991:687) om lagen (1984:1052) om
särskild löneskatt på statlig fastighetsskatt, 3 §
pensionskostnader. lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på
pensionsmedel och 2 § lagen
(1991:687) om särskild
löneskatt på
pensionskostnader.
Uppgifterna skall lämnas enligt bestämmelserna för särskild självdeklaration
och på det sätt som anges i 28 och 29 §§.
Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för
uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering.
1Senaste lydelse 1994:483.
10
Lagrådets yttrande över lagförslagen i lagråds-
remissen om nedsättning av socialavgifter
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-10
Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Bengt Lambe.
Enligt en lagrådsremiss den 22 augusti 1996 (Finansdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Stefan
Holgersson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Allmänna synpunkter
Enligt 8 kap. 18 § regeringsformen skall Lagrådets granskning avse bl.a. hur ett
lagförslag förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt, om
förslaget är så utformat att lagen kan antas tillgodose angivna syften samt
vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.
Vad gäller förhållandet mellan lagförslaget och grundlagarna är bl.a. i 7 kap.
2 § regeringsformen intagna bestämmelser om beredning av regeringsärenden av
intresse. Vid sådan beredning skall enligt lagrummet behövliga upplysningar
inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs skall tillfälle
vidare lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.
Beträffande de föreliggande lagförslagens beredning kan till en början
konstateras att någon sedvanlig remissbehandling inte förekommit. I den till
Lagrådet överlämnade remissen anförs endast att ett konkret förslag till
nedsättning av socialavgifter under sommaren utarbetats inom Finansdepartementet
samt att synpunkter på förslaget under hand inhämtats från Riksskatteverket och
Riksförsäkringsverket. Tillfälle synes således inte ha lämnats sammanslutningar
eller enskilda att yttra sig i saken. Lagrådsremissen innehåller inte heller
några upplysningar om i vilken utsträckning Riksskatteverket och
Riksförsäkringsverket lämnat synpunkter på eller riktat anmärkningar mot
Finansdepartementets förslag och i vad mån dessa beaktats vid utformningen av
remissen. Med tanke på att lagförslagen synes kunna ge upphov till problem av
såväl principiell som praktisk natur - mer härom i det följande - råder det
enligt Lagrådets mening inget tvivel om att ett mer omfattande
informationsinhämtande hade varit av värde. Lagrådets slutsats är att
beredningen av ärendet svårligen uppfyller de krav som uppställs i 7 kap. 2 §
regeringsformen.
Som nyss nämnts skall Lagrådet också granska om ett lagförslag kan antas
tillgodose angivna syften. I lagrådsremissen anförs att avsikten med den
föreslagna nedsättningen av socialavgifterna är att reducera de indirekta
lönekostnaderna för att stimulera nyanställningar och uppmuntra egenföretagande.
Bakgrunden till förslaget anges vara den oacceptabelt höga arbetslösheten och
att socialavgifterna utgör en betydande del av lönekostnaderna och därför, inte
minst i nystartade företag och vid övervägande av nyanställningar, kan utgöra
ett hinder för expansion och ökad sysselsättning.
Lagrådsremissen innehåller inte någon diskussion om vilken effekt en
nedsättning av avgiftsuttaget med femprocentenheter inom ett avgiftsunderlag för
arbetsgivaravgifter på 600 000 kr och egenavgifter på 180 000 kr kan förväntas
få på nyanställningar och egenföretagande. Det finns således inte någon analys
som visar i vilken utsträckning förslaget enligt regeringens uppfattning kommer
att leda till de angivna målen. Några uppgifter i detta hänseende lämnades inte
heller när regeringen i juni 1996 aviserade den nu aktuella nedsättningen av
socialavgifterna (prop. 1995/96:222). Som framgått av det föregående har
regeringens beredning av ärendet vidare fått till följd att det saknas remiss-
yttranden vari förslagets inverkan på sysselsättning och egenföretagande
belyses.
Den omständigheten att den överlämnade remissen saknar uppgifter om förslagets
effekter medför inte att Lagrådet kan avstå från att göra en sådan bedömning.
Lagrådet avser därför att - med nödvändighet ytterst översiktligt - ta upp
frågan i vad mån förslaget kan förväntas påverka sysselsättning och
egenföretagande.
Vad först gäller arbetsgivare föreslås nedsättningen uppgå till fem procent av
avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kr per månad. Lättnaden utgör således
maximalt 30 000 kr per år och omfattar därmed inte avgiftsunderlag som
överstiger 600 000 kr.
Av förslagets utformning följer att för arbetsgivare vars avgiftsunderlag är
högre än 600 000 kr - vilket normalt torde vara fallet om arbetsgivaren har fler
än fyra helårsanställda - kan nedsättningen ses som ett rent bidrag på 30 000
kr. Nedsättningen uppgår med andra ord till samma belopp oavsett om
arbetsgivaren anställer fler personer eller inte. Att nedsättningen i dessa fall
skulle stimulera till nyanställning framstår som osannolikt. För övriga
arbetsgivare, dvs. sådana vars avgiftsunderlag understiger 600 000 kr, innebär
nedsättningen däremot att avgiftsuttaget för en nyanställd blir lägre än vad som
annars skulle ha varit fallet. Om hänsyn tas även till indirekta lönekostnader
och andra kostnader i samband med nyanställning blir lättnaden emellertid
väsentligt lägre än fem procent. Såvitt Lagrådet kan finna kan en förmån av så
begränsad omfattning inte annat än undantagsvis antas påverka sysselsättningen.
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att den till Lagrådet överlämnade
remissen inte innehåller något underlag som visar att den föreslagna
nedsättningen av socialavgifterna kommer att öka sysselsättningen eller
uppmuntra egenföretagande. Enligt Lagrådets uppfattning kan lagförslagen inte
mer än möjligen marginellt tillgodose de syften som regeringen angivit.
Vad beträffar problem vid tillämpningen bör inledningsvis slås fast att
förslaget introducerar ett nytt element vid beräkningen av socialavgifter,
nämligen övergång från ett i princip strikt proportionellt till ett progressivt
avgiftssystem. Förslaget innebär sålunda att avgiftssatsen höjs med fem
procentenheter när avgiftsunderlaget uppnått en viss nivå (600 000 kr för
arbetsgivare och 180 000 kr för egenföretagare).
Ett progressivt system förutsätter - vilket också beaktats i remissen - att
hänsyn tas inte bara till den enskilda arbetsgivarens underlag utan även till
underlaget hos närstående personer. Utan en sådan samordning skulle den åsyftade
progressiviteten kunna kringgås genom en uppdelning av verksamheten på ett antal
formellt fristående personer.
Lagrådet har mot denna bakgrund inte något att invända mot förslaget att -
såvida flera arbetsgivare ingår i en koncern - dessa vid bedömningen av
avgiftsuttaget skall räknas som en enda arbetsgivare. Med koncern avses, enligt
vad som upplysts under lagrådsföredragningen, samtliga inom civilrätten
förekommande koncernbegrepp. Koncernregeln skall således tillämpas inte bara på
aktiebolagsrättsliga koncerner utan också exempelvis på koncerner enligt
stiftelselagen (1994:1220) och lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa
företag. Enligt sistnämnda lag kan bl.a. fysiska personer, handelsbolag och
ideella föreningar vara moderföretag i en koncern.
Av det sagda följer att den föreslagna koncernregeln är tillämplig i en
mängd olika situationer och på en mängd olika rättssubjekt. Det ligger i öppen
dag att svårigheter kan uppkomma när avgiftsuttaget hos moderföretaget skall
samordnas med dotterföretag som kanske är belägna på helt andra platser i
landet. Ytterligare problem kan uppstå vid gränsdragningen mellan s.k. oäkta
koncerner - exempelvis två aktiebolag vars aktier ägs av en icke näringsdrivande
fysisk person - och de "äkta" koncerner för vilka koncernregeln är tillämplig.
Svårigheter motsvarande dem som koncernregeln föranleder kan vidare väntas
uppkomma vid uttag av socialavgifter för handelsbolag som har fysiska personer
som delägare. Som Lagrådet påpekar i följande kommentarer till lagtexten kan
särskilda överväganden behöva göras om en delägare i ett handelsbolag samtidigt
är enskild näringsidkare. För en korrekt beräkning av nedsättningens storlek
erfordras i dessa fall en samordning mellan underlagen för dels delägarna
inbördes, dels handelsbolaget och delägarna. Även denna samordning torde
förutsätta att nya rutiner införs vid avgiftskontrollen.
Vad Lagrådet i det föregående redovisat innebär att kritik kan riktas mot det
sätt varpå regeringen berett ärendet. Det framstår vidare som uppenbart att ett
genomförande av förslaget kommer att ge upphov till betydande
tillämpningsproblem. Till detta kommer att det inte heller framstår som
sannolikt att lagförslagen mer än marginellt kommer att tillgodose de syften som
regeringen angivit. De nu anförda bristerna är enligt Lagrådets uppfattning
sammantagna av så allvarlig natur att den föreslagna nedsättningen av social-
avgifterna inte bör genomföras. Lagrådet avstyrker därför de remitterade
lagförslagen.
11
Synpunkter på lagtexten
För den händelse regeringen trots Lagrådets avstyrkande beslutar att överlämna
en proposition i ämnet till riksdagen redovisas i det följande vissa synpunkter
på den föreslagna lagtexten.
Förslaget till
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
2 kap. 5 a §
Den föreslagna nedsättningen av avgiftsuttaget innebär, som Lagrådet tidigare
framhållit, att ett progressivt element införs i avgiftssystemet. Detta medför
att en och samma lönesumma kan bli föremål för olika avgiftbelastning beroende
på om lönen anses ha kommit från en eller flera arbetsgivare. För den offentliga
sektorns vidkommande får det därför betydelse om en viss statlig eller kommunal
förvaltning vid tillämpning av första stycket skall anses utgöra en särskild
arbetsgivare eller inte. Enligt Lagrådets uppfattning bör denna problematik
belysas närmare om förslaget genomförs.
Vid tillämpning av koncernregeln i andra stycket skall avdraget i första hand
göras av moderföretaget. Varken lagtext, allmänmotivering eller
författningskommentar ger något besked om vilken ordning som skall gälla när
moderföretagets outnyttjade avdragsutrymme skall fördelas mellan dotterföretag.
Även denna fråga bör klarläggas.
3 kap. 5 a §
Av första meningen i första stycket framgår att nedsättningen av egenavgifter
kan uppgå till högst 9 000 kr "per år". Vad som avses med sistnämnda begrepp
framstår som oklart i de fall då egenföretagarens räkenskapsår/beskattningsår,
t.ex. i samband med bokföringsskyldighetens inträdande, omfattar kortare eller
längre tid än tolv månader.
Enligt styckets sista mening får nedsättningen av egenavgifterna uppgå till
högst ett så stort belopp att den sammanlagda nedsättningen av egenavgifter och
arbetsgivaravgifter inte överstiger 30 000 kr "för år räknat". Uttrycket "för år
räknat" leder tanken till att nedsättningens storlek är beroende av
räkenskapsårets/beskattningsårets längd. Av remissen kan inte med säkerhet
utläsas om detta varit avsikten och - i så fall - varför ett annat tidsbegrepp
använts i styckets första mening.
Enligt andra meningen i andra stycket skall nedsättningen av egenavgifter
fördelas mellan delägarna i ett handelsbolag "i proportion till hur inkomsten
från handelsbolaget fördelas mellan dem." Under föredragningen har upplysts att
föredelningen skall göras med utgångspunkt i den skattepliktiga inkomst från
handelsbolaget som skall delas upp mellan delägarna. Enligt Lagrådets mening bör
detta komma till uttryck i lagtexten.
Det kan förekomma att en delägare i ett handelsbolag skall beskattas för
inkomst från bolaget samtidigt som delägaren har underskott i enskilt bedriven
näringsverksamhet. Såväl skatte- som avgiftsuttaget beräknas i en sådan
situation normalt på nettot av verksamheterna, dvs. underskottet kan kvittas mot
inkomsten från handelsbolaget. Det är tydligt att en nedsättning av avgifterna
som baseras på en proportionell fördelning av handelsbolagets inkomst här kan
leda till ett materiellt otillfredsställande resultat. Skäl kan anföras för att
proportionalitetsregeln bör jämkas i nu beskrivna fall.
Vad gäller uttrycken "för år räknat" och "året" hänvisar Lagrådet till vad som
sagts i anslutning till första stycket.
12
Lagförslagen i lagrådsremissen om särskild
löneskatt på vinstandelsmedel
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 23,52 procent på
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år
eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för
arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som
arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen
gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att
arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare,
under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att
borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder
som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer
till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till
sjukbidrag,
-------------------------------------------------------
6. ersättning som utgår på
grund av
ansvarighetsförsäkring som
åtnjuts enligt grunder som
fastställts i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till
den del ersättningen utgår i
form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för
mistad inkomst.
Skattskyldig är den som
utgett sådan ersättning som
avses i första stycket.
-------------------------------------------------------
6. ersättning som utgår på
grund av ansvarighets-
försäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvud-
organisationer till den del
ersättningen utgår i form av
engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad
inkomst,
7. bidrag som en
arbetsgivare lämnar till en
vinstandelsstiftelse eller
en annan juridisk person
som har till väsentligt
ändamål att tillgodose
ekonomiska intressen hos
dem som är eller har varit
anställda hos arbetsgivaren
med undantag för bidrag som
lämnas till en pensions-
eller personalstiftelse
enligt lagen (1967:531) om
tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som
utgett sådan ersättning eller
sådant bidrag som avses i
första stycket.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3-5 §§
lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 2 och 13.
Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall bortses från
ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om
ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som
inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän
försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast
ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte
överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas på bidrag som
arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse efter ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.
2 Lydelse enligt prop. 1995/96:209.
13
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §2
-------------------------------------------------------
Sjukpenninggrundande
inkomst är den årliga inkomst
i pengar som en försäkrad kan
antas komma att tills
vidare få för eget arbete,
antingen såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst
(inkomst av anställning)
eller på annan grund
(inkomst av annat
förvärvsarbete). Som inkomst
av anställning räknas dock
inte ersättning från en
arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller en utländsk
juridisk person, om arbetet
har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. I
fråga om arbete som utförs
utomlands av den som av en
statlig arbetsgivare sänts
till ett annat land för
arbete för arbetsgivarens
räkning bortses vid
beräkningen av sjukpenning-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och
andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Som
inkomst av anställning eller
inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte
heller intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och
i kommunalskattelagen
(1928:370) eller sådan
ersättning som anges i 1 §
första stycket 2-6 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster. Som
inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte
sådan ersättning enligt
gruppsjukförsäkring eller
trygghetsförsäkring vid
arbetsskada som enligt 2 §
första stycket lagen om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt.
Den sjukpenninggrundande
inkomsten fastställs av
försäkringskassan. Inkomst av
anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete skall
därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal
kronor.
-------------------------------------------------------
Sjukpenninggrundande
inkomst är den årliga inkomst
i pengar som en försäkrad kan
antas komma att tills
vidare få för eget arbete,
antingen såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst
(inkomst av anställning)
eller på annan grund
(inkomst av annat
förvärvsarbete). Som inkomst
av anställning räknas dock
inte ersättning från en
arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller en utländsk
juridisk person, om arbetet
har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. I
fråga om arbete som utförs
utomlands av den som av en
statlig arbetsgivare sänts
till ett annat land för
arbete för arbetsgivarens
räkning bortses vid
beräkningen av sjukpenning-
grundande inkomst från sådana
lönetillägg som betingas av
ökade levnadskostnader och
andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Som
inkomst av anställning eller
inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte
heller intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och
i kommunalskattelagen
(1928:370) eller sådan
ersättning eller sådant
bidrag som anges i 1 § första
stycket 2-7 och fjärde
stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster. Som
inkomst av annat förvärvs-
arbete räknas inte sådan
ersättning enligt gruppsjuk-
försäkring eller trygghets-
försäkring vid arbetsskada
som enligt 2 § första stycket
lagen om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt.
Den sjukpenninggrundande
inkomsten fastställs av
försäkringskassan. Inkomst av
anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete skall
därvid var för sig avrundas
till närmast lägre hundratal
kronor.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av
anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger
basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av
från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form
än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år
uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som
utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom
arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning
för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000
kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av
näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning
skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat
förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening
som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till
huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt basbelopp. Vid
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från
ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en
arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om
ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för
stiftelsens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat
till stiftelsen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att
på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om
arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid
beräkningen inte bortses från ersättning som stiftelsen lämnar till sådan
företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som
avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från
ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren
lämnat under åren 1988-1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena
inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan
inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den
uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön
eller semesterersättning får inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten
till högre belopp än som motsvarar lön för utfört arbete utan sådan ersättning.
Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig
avlöning för liknande arbete för annans räkning.
11 kap.
2 §3
-------------------------------------------------------
Med inkomst av anställning Med inkomst av
avses lön eller annan anställning avses lön eller
ersättning i pengar eller annan ersättning i pengar
andra skattepliktiga eller andra skattepliktiga
förmåner, som en försäkrad harförmåner, som en försäkrad har
fått såsom arbetstagare i fått såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst. allmän eller enskild tjänst.
Med lön likställs Med lön likställs
kostnadsersättning som inte kostnadsersättning som inte
enligt 10 § uppbördslagen enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid (1953:272) undantas vid
beräkning av preliminär beräkning av preliminär
A-skatt. Till sådan inkomst A-skatt. Till sådan inkomst
räknas dock inte från en och räknas dock inte från en och
samme arbetsgivare utgiven samme arbetsgivare utgiven
lön som under ett år ej lön som under ett år ej
uppgått till 1 000 kronor. uppgått till 1 000 kronor.
Till sådan inkomst räknas Till sådan inkomst räknas
inte heller intäkt som avses inte heller intäkt som
i 32 § 1 mom. första stycket avses i 32 § 1 mom. första
h och i kommunalskattelagen stycket h och i
(1928:370) eller sådan kommunalskattelagen
ersättning som anges i 1 § (1928:370) eller sådan
första stycket 2-6 och fjärdeersättning eller sådant
stycket lagen (1990:659) om bidrag som anges i 1 §
särskild löneskatt på vissa första stycket 2-7 och
förvärvsinkomster. I fråga omfjärde stycket lagen
arbete som har utförts (1990:659) om särskild
utomlands bortses vid löneskatt på vissa
beräkningen av förvärvsinkomster. I fråga om
pensionsgrundande inkomst arbete som har utförts
från sådana lönetillägg som utomlands bortses vid
betingas av ökade beräkningen av
levnadskostnader och andra pensionsgrundande inkomst
särskilda förhållanden i från sådana lönetillägg som
sysselsättningslandet. Såsom betingas av ökade
inkomst av anställning anses levnadskostnader och andra
även särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Såsom
inkomst av anställning
anses även
a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjukpenning
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning
som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i
den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om
delpensionsförsäkring,
i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning enligt de
för totalförsvarspliktiga gällande grunderna,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid kommunal vuxenbildning (komvux), vid vuxenutbildning för
psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare
(sfi),
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är
att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån
regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt,
r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört
arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrottsutövare från
visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från
vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan
ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom
riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade
sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a §
första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska
medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk
person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den
utländska juridiska personen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som
tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket,
om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
som arbetsgivare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande
inkomst som avser tid före ikraftträdandet.
1Lagen omtryckt 1982:120.
2Lydelse enligt prop. 1995/96:209.
3Senaste lydelse 1994:2072.
14
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §2
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått
till 1 000 kronor,
2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn
eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar
sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får
uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid
inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som
arbetstagare haft att täcka med ersättningen,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte
räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet
är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947) om
beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör
skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring,
12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen
(1928:370),
-------------------------------------------------------
13. sådan ersättning som 13. sådan ersättning eller
enligt 1 § första stycket 2-6sådant bidrag som enligt 1 §
lagen (1990:659) om särskild första stycket 2-7 lagen
löneskatt på vissa (1990:659) om särskild
förvärvsinkomster utgör löneskatt på vissa förvärvs-
underlag för nämnda skatt, inkomster utgör underlag för
nämnda skatt,
14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening
som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till
huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt lagen om
allmän försäkring,
15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en
vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän
försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens
räkning,
16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse från vilken enligt de fyra
sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall
bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst,
17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om
ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsförsäkring
vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer,
18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om
skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och
ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som anges i 17,
19. ersättning enligt 11 kap. 2 § första stycket a - l, n, p och r lagen om
allmän försäkring.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan
beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från
arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i
viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de
genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp.
Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte
avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme
arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall
föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
1Lagen omtryckt 1989:633.
2Senaste lydelse 1995:1492.
15
Lagrådets yttrande över lagförslagen i
lagrådsremissen om särskild löneskatt på
vinstandelsmedel
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-08-21.
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäkrings-
överdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 13 juni 1996 (Finansdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Ingrid
Engquist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i lagen om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster
Lagförslaget innebär att en ny punkt 7 förs in i 1 § första stycket. Enligt den
nya punkten skall särskild löneskatt betalas på bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person som har till
väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har
varit anställda hos arbetsgivaren. Detta skall dock inte gälla bidrag till
pensions- eller personalstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.
Vad som utgör en vinstandelsstiftelse framgår inte direkt av den föreslagna
bestämmelsen. En bestämning av begreppet finns i 3 kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring, och det är enligt Lagrådets mening lämpligt att
hänvisa till sistnämnda bestämmelse. Vidare kan beträffande andra juridiska
personer lämpligen anges att dessa skall ha "motsvarande ändamål".
I övergångsbestämmelserna bör, i stället för vad som sägs i det remitterade
förslaget, anges att den nya lagen tillämpas på bidrag som en arbetsgivare efter
ikraftträdandet lämnar till en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk
person med motsvarande ändamål.
16
Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring
I 3 kap. 2 § anges vad som utgör sjukpenninggrundande inkomst. Dit räknas bl.a.
inkomst av anställning. Enligt den gällande lydelsen av paragrafens första
stycke räknas inte ersättning som anges i 1 § första stycket 2-6 eller fjärde
stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster som inkomst av
anställning.
Enligt remissförslaget skall hänvisningen till lagen om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster omfatta även den nya punkten 7. Det finns dock enligt
Lagrådets mening en avgörande skillnad mellan punkterna 2-6 och punkten 7. De
förstnämnda punkterna avser ersättningar som utges direkt till en enskild
person, under det att punkten 7 avser bidrag som en arbetsgivare lämnar till en
juridisk person med visst ändamål. Även utan en hänvisning till punkt 7 torde
det följa av bestämmelserna i 3 kap 2 § första stycket lagen om allmän
försäkring att sådana bidrag inte är att jämställa med inkomst av anställning
och därför inte är sjukpenninggrundande. Någon ändring av det angivna stycket
synes därför inte behövas.
I paragrafens andra stycket finns en bestämmelse om att vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses från ersättning från en
vinstandelsstiftelse. I likhet med vad som föreslås beträffande 1 § första
stycket 7 lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster bör det göras
ett tillägg som innebär att bestämmelsen gäller också beträffande en annan
juridisk person med motsvarande ändamål.
I 11 kap. 2 § första stycket behöver, av samma skäl som anförts beträffande 3
kap. 2 § första stycket, enligt Lagrådets mening någon ändring inte göras.
Paragrafens andra stycke bör, på samma sätt som 3 kap. 2 § andra stycket,
ändras så att vad som föreskrivs om ersättning från en vinstandelsstiftelse
skall gälla också ersättning från en annan juridisk person med motsvarande
ändamål.
Vad Lagrådet har förordat i det föregående innebär att någon särskild
övergångsbestämmelse inte torde behövas.
Förslaget till lag om ändring i lagen om socialavgifter
I konsekvens med vad Lagrådet anfört beträffande 3 kap. 2 § första stycket och
11 kap 2 § första stycket lagen om allmän försäkring torde i 2 kap. 4 § första
stycket lagen om socialavgifter inte behövas någon hänvisning till 1 § första
stycket 7 lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I punkt 16
bör, som i bl.a. 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring, läggas
till orden "eller annan juridisk person med motsvarande ändamål."
Inte heller när det gäller förslaget till lag om ändring i lagen om
socialavgifter torde någon särskild övergångsbestämmelse behövas.
17
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996.
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Hjelm-Wallén,
Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,
Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Östros
Regeringen beslutar propositionen 1996/97:21 Nedsättning av socialavgifter,
m.m..
18