Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1996/97:1 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (utgiftsområde 10) Innehållsförteckning 1. Förslag till riksdagsbeslut 3 2. Lagtext 4 2.1 Förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1992:863) om lokal försöksverk- samhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård, dels ändring i samma lag 4 2.2 Förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag 5 3. Utgiftsområdets inriktning och innehåll 6 3.1 Inriktning för utgiftsområdet 6 3.2 Utgiftsområdets innehåll 6 3.3 Utgiftsutveckling 7 4. A. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 8 4.1 Allmänt 8 4.1.1 Resultatinformation 10 4.2 Anslag 11 A 1. Sjukpenning och rehabilitering, m.m. (inkl. närståendepenning och vissa yrkes- skadeersättningar m.m.) 11 - Lokal försöksverksamhet med finansiell sam- ordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård 16 - Lokal försöksverksamhet med finansiell sam- ordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst 17 A 2. Handikappersättningar 21 A 3. Förtidspensioner 22 1 5. B. Socialförsäkringsadministrationen 25 5.1 Allmänt 25 5.1.1 Mål för socialförsäkringsadministrationen25 5.1.2 Fusk och systembrister 26 5.1.3 Utveckling av nytt pensionssystem 27 5.1.4 Översyn av socialförsäkringsadministrationen27 5.1.5 Resultatinformation 27 B 1. Riksförsäkringsverket 28 B 2. Allmänna försäkringskassor 30 2 1. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård, dels ändring i samma lag, 2. antar regeringens förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag, 3. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt följande uppställning: Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp tusental kr A 1. Sjukpenning och rehabilitering, m.m.ramanslag 16 359 370 A 2. Handikappersättningar ramanslag 978 700 A 3. Förtidspensioner ramanslag 13 389 000 B 1. Riksförsäkringsverket ramanslag 726 634 B 2. Allmänna försäkringskassor ramanslag 4 379 578 Summa för utgiftsområdet 35 833 282 3 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård, dels ändring i samma lag Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård, som gäller till utgången av år 19961, dels att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av år 1997, dels att 2 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §2 I en försöksverksamhet med finansiell samordning får sjukvårdshuvudmannen, i enlighet med överenskommelsen med försäkringskassan, ansvar för att i ett försöksområde täcka kostnader för 1. sjukpenning och rehabiliteringsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, och 2. sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. ------------------------------------------------------- Kostnader enligt första Kostnader enligt första stycket får avse förmåner förstycket får avse förmåner för tiden den 1 januari 1993 - tiden den 1 januari 1993 - den 31 december 1996. Detta den 31 december 1997. gäller dock inte om rätten Detta gäller dock inte om till förmånen har fastställtsrätten till förmånen har först efter utgången av fastställts först efter ut- januari 1997. gången av mars 1998. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 1 Lagen senast förlängd 1995:516. 2 Senaste lydelse 1995:516. 4 2.2 Förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, som gäller till utgången av år 19981, dels att lagen skall fortsätta att gälla till utgången av år 2000, dels att 11 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 §2 ------------------------------------------------------- Ledamöter och ersättare i Ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen väljs för förbundsstyrelsen väljs för fyra år räknat från och med fyra år räknat från och med den 1 januari året efter den 1 januari året efter det, då val i hela riket det, då val i hela riket till kommunfullmäktige och till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige ägt landstingsfullmäktige ägt rum. Tjänstgöringstiden för rum. Tjänstgöringstiden för ledamot eller ersättare som ledamot eller ersättare som utses av den allmänna utses av den allmänna för- försäkringskassan räknas docksäkringskassan räknas dock från och med den 1 september från och med den 1 mars året året efter nämnda valår. efter nämnda valår. När val av ledamöter och ersättare till förbundsstyrelsen sker första gången, skall tjänstgöringstiden räknas från valets förrättande till den tidpunkt, då nästa tjänstgöringstid börjar enligt första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. I fråga om ledamöter och ersättare i förbundsstyrelse vilka utsetts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Innan tjänstgöringstiden löper ut för sådana ledamöter och ersättare, valda efter 1994 års allmänna val, skall de som har utsett dem förrätta fyllnadsval för tiden intill nästa tjänstgöringsperiod enligt 11 § första stycket i dess nya lydelse. 1 Lagen senast förlängd 1995:517. 2 Senaste lydelse 1995:517. 5 3. Utgiftsområdets inriktning och innehåll 3.1 Inriktning för utgiftsområdet Den viktigaste förutsättningen för en god välfärdspolitik är statsfinanser i balans. Solidariskt finansierad välfärdspolitik förutsätter gemensamt ansvar och att alla görs delaktiga genom generella lösningar som ger rättigheter utifrån behov och inte betalningsförmåga. Ett bra välfärdssystem som omfattar alla är det bäst fungerande fördelningspolitiska instrumentet. Framförallt gynnas de som behöver stödet mest. För att tillgängliga resurser skall kunna användas på bästa sätt krävs samverkan och engagemang över myndighets- och organisationsgränser.En generell välfärdspolitik med stabila transfereringssystem vid såväl sjukdom, föräldraskap, arbetslöshet som ålderdom utgör en viktig del i den ekonomiska politiken. Samtliga socialförsäkringar och bidrag skall utformas så att de understödjer arbetslinjen och pressar tillbaka arbetslösheten. Detta är en förutsättning för den ekonomiska utvecklingen och finansieringen av ett utvecklat välfärdssystem. Det skall vara ett samband mellan inbetalda avgifter och utgående förmåner i socialförsäkringssystemen. Ersättningar skall upp till ett tak vara inkomstbortfallsanknutna. Fusk och missbruk skall beivras. 3.2 Utgiftsområdets innehåll Regeringen har till riksdagen lagt förslag om en lag om statsbudget (prop. 1995/96:220). I propositionen föreslås en förändrad anslagsstruktur för statsbudgeten. Anslagstypen förslagsanslag avvecklas. Förslagen innebär att de tidigare förslagsanslagen inom utgiftsområdet gjorts till ramanslag och några anslag sammanslagits. Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden, ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt socialförsäkringsadministrationen, dvs. Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. De socialförsäkringsförmåner som ingår är förmåner som utges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår handikappersättning samt folkpension och pensionstillskott i form av förtidspension i utgiftsområdet. I sammanhanget skall noteras att ATP i form av förtidspension samt utgifterna för arbetsskadeförsäkringen finansieras vid sidan av statsbudgeten. Det närmaste året skall omfattande förändringar genomföras i försäkrings- och bidragssystemen samtidigt som det ställs ökade krav på effektivare kontroll och ökad kvalitet inom socialförsäkringsadministrationen. Utgångspunkterna för de besparingar och prioriteringar som regeringen gör inom utgiftsområdet framgår av respektive verksamhetsområde. Förslag som berör administrationen har lämnats av utredningen Översynen av socialförsäkringsadministrationen (ÖSA-utredningen) i betänkandet Försäkringskassan Sverige (SOU 1996:64) och Sjuk- och arbetsskadekommittén (SAK) i betänkandet En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113). Beträffande förslagen avser regeringen att återkomma till riksdagen inför budgetåret 1998. 3.3 Utgiftsutveckling Utgiftsutveckling inom utgiftsområde 10 framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat därav 1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999 A. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp A1. Sjukpenning och rehabilitering, m.m.1 19 647 31 295 27 503 18 18816 35917 237 18 551 A2. Handikappersättning 940 1 417 1 444 972 979 999 1 024 A3. Förtidspensioner 14 917 20 820 20 600 13 55613 38913 297 13 524 Totalt verksamhetsområde A35 50453 53149 54732 71630 72731 53333 099 B. Socialförsäkringsadministrationen B1. Riksförsäkringsverket718 1 139 1 022 760 727 735 778 B2. Allmänna försäkringskassor4 2136 4726 6984 5364 380 4 310 4 440 Totalt verksamhetsområde B4 9317 611 7 720 5 296 5 106 5 045 5 218 Totalt för utgiftsområde 1040 43461 14357 26638 01235 83336 57838 317 1 Inkl. närståendepenning och vissa yrkesskadeersättningar m.m. Ramen har för 1997 nedjusterats med 353 miljoner kronor i förhållande till Ekonomisk vårproposition (prop. 1995/96:150). Detta förklaras huvudsakligen av nya antaganden, såsom förändringar i sjuktal och basbelopp. För åren 1998 och 1999 har beräknade ramar nedjusterats med 1 013 miljoner kronor respektive 1 040 miljoner kronor med anledning av ovanstående. 6 4. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 4.1 Allmänt ------------------------------------------------------- |Utredningar inom verksamhetsområdet | | | |- Sjuk- och arbetsskadekommittén har i juni 1996 | | överlämnat sitt betänkande En allmän och aktiv | | försäkring vid sjukdom och rehabilitering (SOU | | 1996:113). | |- En särskild utredare har i maj 1996 överlämnat sitt| | betänkande EGON JÖNSSON - en kartläggning av lokala| | samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet (SOU| | 1996:85). | |- Regeringen har beslutat (Dir. 1995:106 och Dir. | | 1996:27) att en särskild utredare skall göra en | | samlad översyn av begreppet försäkrad i de olika | | författningar som reglerar olika förmåner inom | | socialförsäkringen. | |- Regeringen har beslutat (Dir. 1996:52) att en | | särskild utredare skall göra en samlad översyn av| | inkomstbegreppen inom bidrags- och soci- | | | | | | alförsäkringsområdet. | | | | | |Förslag aviserade i den ekonomiska vårpropositionen | | | |- Ersättningsnivån skall höjas till 80% av den | | sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. den 1 | | januari 1998 | |- Reglerna för beräkning av sjukpenninggrundande | | inkomst skall förändras fr.o.m. den 1 januari 1998| |- Regler för beräkning av antagandeinkomst i samband| | med beslut om förtidspension skall ändras fr.o.m.| | den 1 juli 1997 | | | | | |Aktuella propositioner inom verksamhetsområdet | | | |- Regeringen har i proposition 1995/96:209 | | Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m. lämnat förslag om| | förändringar av den sjukpenninggrundande inkomsten.| | I samma proposition föreslås också att arbetsgivaren| | ges ett lagstadgat ansvar för att utge ersättning| | till arbetstagare i form av sjuklön under de första| | 28 dagarna av ett sjukdomsfall. | |- Regeringen har denna dag överlämnat proposition | |1996/97:28 Kriterier för rätt till ersättning i form av| |sjukpenning och förtidspension. | ------------------------------------------------------- Sjuk- och arbetsskadekommittén har i juni 1996 överlämnat sitt slutbetänkande En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113). I betänkandet presenteras förslag till uppläggning av en allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Enligt kommittén kräver vissa frågor rörande bl.a. ersättning vid varaktigt nedsatt arbetsförmåga och anknytningen till det reformerade pensionssystemet ytterligare utredningsarbete. Vidare anser kommittén att ett större lagtekniskt utredningsarbete bör påbörjas med anledning av kommitténs skiss till hur en lag om en allmän sjukförsäkring skulle kunna utformas samt att behov finns av en översyn av lagen om allmän försäkring. Be- tänkandet remissbehandlas för närvarande. En särskild utredningsman har i maj 1996 lämnat betänkandet EGON JÖNSSON - en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet (SOU 1996:85). Utöver kartläggningen redovisar utredningen även vissa förslag. Dessa förutsätter vare sig en ny organisation eller finansiell sammanläggning utan bygger snarast på slutsatserna av kartläggningen att mycket går att göra inom de ramar som redan finns samt att samverkansprojekten bör ges större legitimitet så att nya arbetsssätt kan växa fram. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Regeringen har vidare beslutat (Dir. 1995:106 och Dir. 1996:27) att en särskild utredare skall göra en samlad översyn av begreppet försäkrad i de olika författningar som reglerar olika förmåner inom socialförsäkringen samt redovisa förslag med inriktning att enhetliga försäkringsvillkor skall gälla för likartade förmåner. Uppdraget innefattar också kontantförmåner vid arbetslöshet. I uppdraget ingår att pröva hur den personkrets som skyddas enligt svensk socialförsäkringslagstiftning skall avgränsas. Utredaren skall vidare göra en översyn av de regler som gäller för betalning av socialavgifter och allmänna egenavgifter. Regeringen har även beslutat om kommittédirektiv (Dir 1996:52) avseende översyn av inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäkringssystemen. Utredaren skall analysera nuvarande regler och redovisa förslag till så långt möjligt gemensamma regler för hur inkomst skall beräknas. En målsättning bör vara ett system där anställda, egna företagare, ägare till fåmansbolag och de som i olika former kombinerar anställning med att vara egna företagare på ett likvärdigt sätt kan åtnjuta de bidrags- och socialförsäkringsformer som finns. Det nya systemet skall vidare vara enkelt att administrera. Regeringen avser att besluta om tilläggsdirektiv till Utredningen om översyn av inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäkringssystemen. Tilläggsdirektiven innebär att utred- ningens förslag skall leda till besparingar motsvarande 150 miljoner kronor netto för helt år fr.o.m. år 1998. Regeringen aviserade i den ekonomiska vårpropositionen en rad bud- getförstärkande åtgärder. Inom verksamhetsområdet ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp aviserades bl.a. förändringar i reglerna för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst fr.o.m. den 1 januari 1998. Vidare aviserades en höjning av ersättningsnivån till 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. den 1 januari 1998 Därtill har Riksförsäkringsverket fått i uppdrag att lämna förslag till ut- formning av ändrade regler för beräkning av antagandeinkomst i samband med beslut om förtidspension. Förändringarna avses innebära besparingar motsvarande 400 miljoner kronor netto vid full effekt år 1999. Ändringarna avses träda i kraft den 1 juli 1997. Regeringen har i prop. 1995/96:209 presenterat förslag om förändringar av reglerna för sjukpenninggrundande inkomst motsvarande en besparing om 800 miljoner kronor per år fr.o.m. år 1997. Av beloppet fördelar sig 400 miljoner kronor på sjukförsäkringen och resten på föräldraförsäkringen. I samma proposition föreslås också att arbetsgivaren ges ett lagstadgat ansvar för att utge ersättning till arbetstagare i form av sjuklön under de första 28 dagarna av ett sjukdomsfall, dvs. att nuvarande sjuklöneperiod förlängs från 14 till 28 dagar. Regeringen har denna dag överlämnat proposition 1996/97:28 Kriterier för rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension till riksdagen. I propositionen föreslås att sjukförsäkringen och förtidspensioneringen skall renodlas till att bli ett skydd vid sjukdom eller annan medicinskt grundad nedsättning av prestationsförmågan. Utrymmet för att vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning beakta andra faktorer än rent medicinska minskas. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Förslagen om ändrade kriterier för rätt till sjukpenning repektive förtidspension är en fortsättning på den inriktning beträffande förtydligande och renodling av regelsystemen inom socialförsäkringen som lades fast i regeringens proposition Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304). En besparing om sammanlagt 3 miljarder kronor netto aviserades. Detta motsvarar 4,55 miljarder kronor brutto. Besparingen har fördelats på anslagen sjukpenning och förtidspension samt ATP. 4.1.1 Resultatinformation Det fullständiga ohälsotalet är ett mått som omfattar ersättningar från socialförsäkringen i sin helhet för inkomstbortfall på grund av ohälsa. Det beräknade antalet dagar ersatta med sjukpenning, rehabiliteringspenning och förtidspension/sjukbidrag ställs i relation till antalet försäkrade. I det fullständiga ohälsotalet har även genom skattning hänsyn tagits till sjukfrånvaro under sjuklöneperioden. Ohälsotalet låg under 1970-talets andra hälft på en i huvudsak konstant nivå med drygt 39 dagar per försäkrad och år. Fr.o.m. år 1983 ökade ohälsotalet och år 1989 uppgick det till 46,6 dagar. Därefter har det fullständiga ohälsotalet minskat varje år. Över tiden har samtidigt stora förskjutningar skett mellan sjukpenning och förtidspension/sjuk- bidrag. Den kraftiga ökningen av antalet förtidspensioner/sjukbidrag som skedde under åren 1992 - 1994 kan i huvudsak förklaras med att sjukpenningen i långvariga sjukfall byttes ut mot förtidspension. Utvecklingen av handikappersättningen pekar på en allmän tendens att antalet ersättningar ökar något mer än beräknat. Samtidigt reduceras behovet i vissa fall av att assistansersättning kan utgå. 7 4.2 Anslag A 1. Sjukpenning och rehabilitering, m.m. (inkl. närståendepenning och vissa yrkesskadeersättningar m.m.) ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 19 647 386 1),2) Utgiftsprognos27 502 600 1995/96Anslag 31 294 550 därav 199618 188 097 1997 Förslag 16 359 370 1998 Beräknat17 236 826 1999 Beräknat18 551 481 1 Beloppen anges i tusental kr 2) Anslaget bestod före bå 1997 av tre anslag: Sjukpenning och rehabilitering (B1), Närståendepenning (B3) och Vissa yrkesskadeersättningar m.m. (B6). Beloppen för budgetåren 1994/95 och 1995/96 är en sammanslagning av beloppen för respektive anslag. Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning och rehabilitering inklusive de utgifter som kan uppkomma med anledning av vissa bestämmelser i sjuklönesystemet. Fr.o.m. budgetåret 1997 ingår även utgifter för närståendepenning samt vissa yrkesskadeersättningar m.m. i anslaget. De grundläggande bestämmelserna finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön, lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd. Redovisningen av anslaget är uppdelat på fyra anslagsposter - Sjukpenning - Rehabilitering - Närståendepenning - Vissa yrkesskadeersättningar m.m. Sjukpenning Från anslagsposten bekostas utgifter för sjukpenning inklusive de utgifter som kan uppkomma med anledning av vissa bestämmelser i sjuklönesystemet (s.k. sjuklönegaranti och särskilt högkostnadsskydd). Anslagsposten skall även täcka kostnaderna för återbetalningspliktiga studiemedel, som belöper på studerandes sjukperioder. Enligt Riksförsäkringsverket (RFV) har sjukpenningdelen i ohälsotalet minskat från 10,7 dagar till 10,3 dagar från budgetåret 1993/94 till budgetåret 1994/95, dvs. med 0,4 dagar. På grund av brister i rapporteringen av sjuklöneperioder från arbetsgivarna - särskilt från små företag - är det enligt RFV svårt att fastställa omfattningen på minskningen av sjukfrånvaron under de första fjorton dagarna. Verksamhetsmålet för budgetåret 1994/95 var att insatserna för att minska antalet långtidssjukskrivna skulle prioriteras och antalet långa ersättningsfall från sjukförsäkringen borde minska. Enligt RFV:s uppgifter minskar antalet pågående ersättningsärenden längre än 365 dagar över tiden och enligt RFV beräknas denna minskning fortsätta. Försäkringskassorna förklarar minskningen av antalet långtidssjukskrivna och långa ersättningsfall på flera sätt. Kassorna gör nu en mer aktiv bedömning av sjukpenningrätten, ofta med hjälp av försäkringsläkare. Mer resurser har satsats på rehabiliteringsarbetet och man har nu ett effektivare sätt att arbeta. Bättre rehabiliteringsutredningar från arbetsgivarna och bättre samarbete med andra rehabiliteringsaktörer nämns också. Rehabilitering Under anslagsposten redovisas olika kostnader i samband med rehabilitering. * Rehabiliteringspenning * Merkostnader i form av särskilt bidrag * Ersättning vid köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster * Rehabiliteringsundersökningar vid Riksförsäkringsverkets sjukhus * Bidrag till arbetshjälpmedel * Särskild ersättning för rehabiliterings- och behandlingsinsatser (s.k. Dagmarmedel) * Resor till och från arbetsplats i stället för sjukpenning * Läkarutlåtanden * Läkarundersökningar * Finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård samt socialtjänst Det rådande arbetsmarknadsläget har försvårat rehabiliteringsarbetet och därmed de sjukskrivnas återgång till arbetslivet. Även förutsättningarna för samverkan mellan de olika rehabiliteringsaktörerna har påverkats negativt av lågkonjunkturen. Det finns uppgifter som tyder på att insatserna från RFV, försäkringskassorna och arbetsgivarna inte varit tillräckliga och därmed inte gett den effekt som avsågs med den rehabiliteringsreform som trädde i kraft den 1 januari 1992. Enligt statistik från RFV uppgick det genomsnittliga antalet dagar med rehabiliteringspenning per sjukpenningförsäkrad till 0,89 dagar år 1993 och till 1,11 dagar år 1995. För år 1996 beräknas antalet rehabiliteringsdagar minska till 0,94 dagar per sjukpenningförsäkrad. Ett av RFV:s verksamhetsmål för budgetåret 1994/95 var att insatsen av försäkringsläkare skulle öka. Enligt RFV har antalet försäkringsläkare på försäkringskassorna mer än fördubblats och arbetet med att öka antalet försäk- ringsläkare och antalet försäkringsläkartimmar på lokalkontoren pågår fort- farande. Försäkringsläkarnas deltagande i ärendehandläggningen har ökat under budgetåret 1994/95 och läkarna deltar också i kassans externa arbete, främst när det gäller information till och diskussioner med läkare och annan sjukvårdspersonal. RFV bedömer att verksamhetsmålet - ökade insatser av försäkringsläkare - har uppfyllts för budgetåret 1994/95. Enligt RFV har alla försäkringskassor tagit fram en policy för ohälsoarbetet, rehabiliteringsarbetet och/eller arbetet med sjukpenningärenden. En del kassor har även åtgärdsprogram, t.ex. omfattande kvalitetsutveckling, uppföljnings- och informationsinsatser. Enligt RFV visar kassornas redovisning att man generellt sett satsar på att effektivisera rehabiliteringsarbetet. Den tydligaste satsningen har gjorts på att organisera arbetet på ett bra sätt och att tidigt granska sjuk- penningärenden. Dessutom finns tydliga och omfattande satsningar på information till läkarkåren och arbetsgivare för att få konkreta underlag från dessa liksom att skapa ett bra samarbete i rehabiliteringsarbetet. RFV anser att dessa satsningar är väsentliga i arbetet med att sänka ohälsotalet. RFV har under budgetåret påbörjat en uppföljning av tillämpningen och handläggningen av långa sjukfall och rehabiliteringsärenden inom vissa försäkringskassor. En viktig del i detta arbete är att ta fram ett bedöm- ningsinstrument för kvalitetssäkring i beslutsunderlaget så att uppföljning i framtiden kan göras på ett enhetligt sätt av kassorna och RFV. Det särskilda bidraget skall täcka andra kostnader än inkomstförlust som uppstår för den enskilde i samband med rehabilitering, t.ex. resor, traktamente, kursavgifter och läkemedel. Under åren 1994 och 1995 utbetalades 64 respektive 65 miljoner kronor i särskilt bidrag. För år 1997 beräknas utgifterna öka till 90 miljoner kronor. För att befrämja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassorna möjlighet att köpa arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster. För budgetåret 1997 bör enligt RFV 750 miljoner kronor anvisas. För rehabiliteringsundersökningar vid RFV:s sjukhus beräknar RFV att 155 miljoner kronor bör anvisas. För bidrag till arbetshjälpmedel är för budgetåret 1995/96 (18 mån) anvisat högst 157,5 miljoner kronor. RFV räknar med att ca 150 miljoner kronor kommer att utnyttjas. För budgetåret 1997 räknar RFV med ett anslagsbehov av 105 miljoner kronor. I detta belopp inkluderas 5 miljoner kronor som RFV får disponera tillsammans med Arbetsmarknadsstyrelsen för utveckling av angelägna projekt på arbetshjälpmedelsområdet. Regeringen och Landstingsförbundet har för år 1996 avtalat om särskild ersättning för rehabiliterings- och behandlingsinsatser motsvarande 435 miljoner kronor. I samband med avtalet för år 1996 kom parterna överens om att minst 250 respektive 150 miljoner kronor skall avsättas för åren 1997 och 1998 i syfte att avsluta mer långtgående projekt och att de slutgiltiga beloppen bestäms senare. Parterna har vidare särskilt understrukit det angelägna i att välfungerande projektverksamhet efter hand införlivas i sjukvårdshuvudmännens ordinarie verksamhet. Enligt RFV:s mening bör minst 435 miljoner kronor anvisas för detta ändamål under år 1997. För resor till och från arbetsplats i stället för sjukpenning utbetalades 10 respektive 14 miljoner kronor för år 1994 respektive 1995. För år 1996 beräknas utgifterna till 16 miljoner kronor och för år 1997 till 18 miljoner kronor. För läkarutlåtanden som utfärdas av privatläkare uppgick utgifterna till 9 miljoner kronor för år 1994 respektive 1995. För åren 1996 respektive 1997 beräkar RFV att utgifterna kommer att uppgå till 12 respektive 14 miljoner kronor. För läkarundersökningar som den enskilde genomgår på begäran av försäkringskassan uppskattar RFV utgifterna till 3 miljoner kronor för år 1996 respektive år 1997. Närståendepenning Från anslagsposten bekostas ersättning i form av närståendepenning som utges till den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt sjuk person. Ersättningen kan fr.o.m. år 1992 utges även vid vård på sjukvårdsinrättning. Antalet ersättningsdagar är högst 60 dagar för varje person som vårdas. Närståendepenning utges fr.o.m den 1 januari 1996 med 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för samtliga dagar i ersättningsperioden. Ersättningen kan utges som hel, halv eller fjärdedels närståendepenning. Närståendepenning kan även utges för högst 240 dagar vid vård av en person som blivit HIV-smittad vid användning av blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården. Fr.o.m. den 1 juli 1992 utökades möjligheten att få ersättning för närståendevård till att utges även när en anhörig vårdas på sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning. Den beräknade kostnaden för reformen uppnåddes inte under budgetåret 1992/93 men fr.o.m. budgetåret 1993/94 kan en mer märkbar effekt skönjas. Fr.o.m. budgetåret 1994/95 utökades antalet dagar när ersättning kan utges från 30 till 60 dagar för varje person som vårdas. För budgetåret 1995/96 (18 månader) beräknades kostnaden för när- ståendepenningen till 41,4 miljoner kronor. För år 1995 uppgick kostnaden för närståendepenning till 33,2 miljoner kronor. Efterfrågan av närståendepenning har ökat från 51 524 dagar år 1994 till ca 69 500 dagar år 1995. Ökningen antas bero på att antalet ersatta dagar den 1 juli 1994 utökades till högst 60 dagar för varje person som vårdas från tidigare 30 dagar. För år 1996 beräknas antalet ersatta dagar bli ca 71 000. Detta innebär ett överskridande av anslaget med 8,6 miljoner kr beroende på ett högre antal ersättningsdagar än tidigare beräknat. RFV beräknar resursbehovet för budgetåret 1997 till 36,5 miljoner kronor. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. Från anslagsposten bekostas skadeersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP) vid tjänstgöring i civilförsvaret eller vid brandsläckning liksom skadeersättningar åt fångar m.fl. Från anslaget bekostas också ersättningar enligt lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän. För liknande skadefall inträffade före juni 1977 belastas anslaget enligt flera olika förordningar. Från anslaget bekostas därjämte tillägg för vissa äldre livräntor. Från och med budgetåret 1995/96 belastas anslaget med kostnader för skadeståndslivräntor, som utbetalas enligt regeringsbeslut eller dom. Staten kan i vissa fall ådömas att betala skadestånd till enskild om t.ex. en statlig myndighet begått fel. Om den enskilde till följd härav drabbats av personskada med bestående invaliditet utges skadestånd i form av livränta. Dessa kostnader har tidigare belastat inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter, netto. Utgiften för budgetåret 1994/95 uppgick till drygt 3 miljoner kronor. Kostnader för äldre skadefall avtar mätta i fast penningvärde. Under budgetåret 1994/95 var kostnaderna drygt 1,1 miljoner kronor varav knappt 0,3 miljoner kronor bestod av kostnader för uppräkning av vissa livräntor. Kostnadsutvecklingen för skadefall inträffade efter juni 1977 har visat stora svängningar. Budgetåret 1994/95 blev kostnaden för nya skadefall knappt 2,4 miljoner kronor vilket är lägre än året innan. Under innevarande budgetår 1995/96 beräknas utgifterna för äldre skadefall bli 1,6 miljoner kronor, varav 0,3 miljoner kronor för kvarstående uppräkningskostnader. Utgiften för nya skadefall beräknas bli 2,8 miljoner kronor. Dessa utgifter har sjunkit beroende på att arbetsskadesjukpenning och därigenom också sjukpenning enligt LSP i princip har avskaffats. Regeländringen har successivt fått genomslag. Utgifter för skadestånd beräknas bli 4,2 miljoner kronor. Anslagsförbrukningen för budgetåret 1995/96 beräknas till 8,6 miljoner kronor, dvs. 0,5 miljoner kronor under anvisat anslag. RFV beräknar resursbehovet för budgetåret 1997 för äldre skadefall till ca 0,9 miljoner kronor, varav 0,2 miljoner kronor för kvarstående uppräkningskostnader. Resursbehovet med anledning av senare skadefall förväntas bli 2,0 miljoner kronor. Utgiften för skadestånd beräknas bli 2,8 miljoner kronor. Skadeståndslivräntorna räknas normalt upp om basbeloppet ökat med minst 5 % sedan föregående uppräkning. RFV beräknar att resursbehovet för 1997 blir 5,7 miljoner kronor vid basbelopp 36 800 kronor. Anslagsposten är känslig för slumpmässiga variationer. 8 Vissa regeländringar Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Lagen (1992:863) om lokal | |försöksverksamhet med finansiell samordning mellan | |socialförsäkring och hälso- och sjukvård förlängs att gälla| |till utgången av år 1997. Medel för finansiering av | |försöksverksamheten för år 1997 får disponeras från Ut-| |giftsområde 10, anslaget Sjukpenning och | |rehabilitering, m.m. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag och bedömning: Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrivs inom fem försöksområden under tiden den 1 januari 1993 - den 31 december 1996. Ursprungligen avsåg försökslagstiftningen tiden den 1 januari 1993 - 31 december 1995. Beslut om förlängd försökslagstiftning till den 31 december 1996 fattades år 1995 (prop. 1994/95:197,bet. 1994/95:SfU17, rskr. 1994/95:344). Försöksverk- samheten regleras genom lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård. De fem försöksområdena finns i Malmöhus län (Höör, Hörby och Eslövs kommuner), Gävleborgs län (Sandvikens, Hofors och Ockelbo kommuner), Västmanlands län (Köpings, Arboga och Kungsörs kommuner), Gotlands län och Södermanlands län (Eskilstuna och Nyköpings kommuner). Försöksverksamheten bygger på avtal mellan respektive sjukvårdshuvudman och försäkringskassa och bedrivs på olika sätt i de fem försöksområdena. Ansvariga för försöken i Västmanlands län och Södermanlands län har i skrivelser till Socialdepartementet begärt att försöksverksamheten skall förlängas bl.a. i avvaktan på beslut om hur erfarenheterna från försöks- verksamheten skall permanentas och generaliseras. Enligt vad regeringen erfarit föreligger intresse för en förlängning även från vissa övriga försöksområden. Som skäl för förlängning anförs bl.a. att försöksverksamheten entydigt visar på en positiv utveckling av samverkan och att resultatutvecklingen visar på stora besparingar i socialförsäkringen i fyra av de fem försöksområdena. RFV och Socialstyrelsen har lämnat två lägesrapporter från försöksverksamheten (RFV REDOVISAR 1994:7 och 1995:11). Av rapporterna framgår bl.a. att det sammanlagda ekonomiska resultatet i socialförsäkringen år 1995 var ett överskott på knappt 70 miljoner kronor, vilket är en markant ökning jämfört med år 1993. Under senare år har i ett flertal rapporter tagits upp nödvändigheten av bättre samordnade resurser för rehabiliteringsarbetet. Regeringen anser det vara av stor vikt att de försöksverksamheter som bedrivs med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård får fortsätta i avvaktan på beslut om bl.a. samverkansformerna inom rehabiliteringsområdet. Regeringen anser att de ytterligare medel som behövs för den förlängda försöksverksamheten bör tas från Utgiftsområde 10, anslaget sjukpenning och rehabilitering, m.m. Vid lagens tillkomst angavs att uppföljning av försöken skulle ske löpande och att en slutlig utvärderingsrapport skulle vara färdigställd senast den 1 november 1996. I samband med att försöksverksamheten förlängdes t.o.m. år 1996 ansåg regeringen att den slutliga utvärderingsrapporten skall redovisas före den 1 februari 1997. Regeringen anser att det är viktigt att utvärderingen fullföljs enligt den tidigare planeringen. Någon ändring av tidpunkten för denna föreslås därför inte. Däremot bör RFV och Socialstyrelsen redovisa det ekonomiska resultatet av försöksverksamheten för år 1997 under maj 1998. För att beräkningsmodellen som används för utvärdering skall bli säkrare föreslås att tidpunkten i 2 § ändras från januari till mars månad. Den nu föreslagna förlängningen föranleder ändring i 2 § i lagen om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård. Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Lagen (1994:566) om lokal | |försöksverksamhet med finansiell samordning mellan | |socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst| |förlängs till utgången av år 2000. Medel för finansiering| |av försöksverksamheten för åren 1999-2000 får i mot- | |svarande mån disponeras från Utgiftsområde 10, anslagen| |Sjukpenning och rehabilitering, m.m. respektive | |Allmänna försäkringskassor. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag och bedömning: Riksdagen har beslutat om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Försöksverksamheten regleras genom lag (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Ansökningar om medverkan i försöksverksamheten skall beredas av RFV i samråd med Socialstyrelsen (SoS). Försöksverksamheten startade den 1 juli 1994 och skulle ursprungligen avslutas senast vid utgången av år 1997. Beslut om förlängd försökslagstiftning till utgången av år 1998 fattades år 1995 (prop. 1994/95:197,bet. 1994/95:SfU17, rskr. 1994/95:344). Ansökan om att medverka i försöksverksamheten har inkommit från Bohuslandstinget, Stenungsunds kommun och Bohusläns allmänna försäkringskassa. Regeringen har den 30 juni 1994 beslutat om medgivande för denna försöksverksamhet fr.o.m. 1 juli samma år. Socialdepartementet har i skrivelser den 8 juli 1994 och den 13 april 1995 därefter inbjudit fler intresserade att inkomma med ansökan om att medverka i försöksverksamheten. Under hösten 1995 överlämnade Socialdepartementet 21 intresse- anmälningar/ansökningar till RFV och SoS för beredning. RFV och SoS tillsände den 20 november 1995 parterna inom samtliga intresserade områden en skrivelse med anmodan att senast den 1 februari 1996 inkomma med kompletteringar av sina intresseanmälningar/ansökningar. Efter att RFV och SoS i skrivelse den 29 april i år redovisat förslag till ytterligare försöksområden har Socialdepartementet bedömt att ytterligare försöksområden kan komma i fråga att medverka i försöksverksamheten sedan de kompletterat ansökningarna med bl.a. den finansiella planen. Erfarenheter från Stenungsundsprojektet visar att det tar lång tid att komma igång med en försöksverksamhet av detta slag. Försöket måste förankras inom de olika organisationerna, bland både politiker och tjänstemän. För att en försöksperiod skall kunna ge underlag för tillfredsställande utvärdering bör den omfatta flera år. Eftersom försöksverksamheten kan pågå till utgången av år 1998 och några försöksområden utöver Stenungsunds kommun ännu inte godkänts och således inte startat är det angeläget att en förlängning sker. Regeringen föreslår därför att försöksverksamheten förlängs till utgången av år 2000. En utvärderingsrapport avseende försöksverksamheten skall dock redovisas till regeringen senast den 1 oktober 2000. En slutlig rapport skall redovisas till regeringen senast den 1 juni 2001. Uppföljning och utvärdering bör i övrigt ske löpande i enlighet med vad som angavs i samband med införandet av försökslag- stiftningen (prop. 1993/94:205). Försäkringskassans andel av finansiellt över- eller underskott fördelas mellan staten och försäkringskassan. Försäkringskassans andel av ett över- eller underskott skall enbart avse den del som kan hänföras till förvaltning och högst ett belopp motsvarande tio procent av de till ledningsorganet under försöksperioden avsatta medlen för anslaget Allmänna försäkringskassor. Övriga delar av ett över- eller underskott till försöksverksamheten regleras för statens del via anslaget Sjukpenning och rehabilitering. Medel för finansiering av försöksverksamheten för åren 1999-2000 får i motsvarande mån disponeras från Utgiftsområde 10, anslagen Sjukpenning och rehabilitering, m.m. respektive Allmänna försäkringskassor. Den finansiella ramen, parternas resursandelar samt principerna för fördelning av över- och underskott för år 1999 - 2000 bör utformas i enlighet med nuvarande regler och i samstämmighet mellan de berörda parterna samt efter samråd med RFV och SoS. Den nu föreslagna förlängningen föranleder ändring i 11 § i lagen om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 16 359 370 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med | |finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso-| |och sjukvård förlängs att gälla till utgången av år 1997.| | Lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med | |finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso-| |och sjukvård och socialtjänst förlängs till utgången av år| | | |2000. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning Regeringen har i propositionen 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m. föreslagit att arbetsgivaren ges ett lagstadgat ansvar för att utge ersättning till arbetstagare i form av sjuklön med avseende på de första 28 dagarna av ett sjukfall, dvs. att sjuklöneperioden förlängs. De nya reglerna föreslås träda i kraft fr.o.m. den 1 januari 1997. Enligt regeringens bedömning är det viktigt att insatserna för rehabilitering fortsätter och att de ansvariga utvecklar och förbättrar rehabiliteringsarbetet. Det är därvid viktigt att ta tillvara de erfarenheter som finns inom rehabiliteringsområdet och på olika sätt verka för att dessa erfarenheter omsätts i det praktiska utvecklingsarbetet. Det är vidare enligt regeringens mening väsentligt att metoder för att redovisa resultat av gjorda rehabiliteringsinsatser utvecklas. Regeringen har i vårpropositionen (prop. 1995/96:150) ansett att den samverkan som skett i form av att försäkringskassan disponerat särskilda medel för upphandling av medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser från hälso- och sjukvården nu kan anses vara etablerad. I propositionen föreslog regeringen därför att denna samverkan i huvudsak kan förutsättas ske med befintliga resurser och att en neddragning av de särskilda stimulansmedlen därför kan vara motiverad med 185 miljoner kronor år 1997 och 200 miljoner kronor år 1998 respektive 1999. Regeringen har vidare i vårpropositionen redovisat avsikten att göra en översyn av effekterna av de senaste årens rehabiliteringssatsningar och att medlen för köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster tillfälligt minskas med 200 miljoner kronor åren 1997 respektive 1998 i avvaktan på resultatet av en sådan översyn. Riksdagen har i dessa delar ställt sig bakom regeringens vårproposition (bet.1995/96:FiU10, rskr.1995/96:304). Regeringen avser att besluta om tilläggsdirektiv till utredningen Översyn av inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäkringssystemen (Dir. 1996:52). Tilläggsdirektiven innebär att utredningens förslag skall leda till besparingar motsvarande 250 miljoner kronor brutto (150 miljoner kronor netto) för helt år fr.o.m. år 1998. För närvarande visar prognosen för närståendepenning på att antalet ersatta dagar med närståendepenning kommer att öka ytterligare. Från år 1996 till år 1997 beräknas antalet ersatta dagar öka från 72 000 till 73 000 dagar. För vissa yrkesskadeersättningar beräknar RFV att kostnader hänförliga till äldre skadefall minskar med 0,1 miljoner kronor per år. Under år 1999 förväntas här utbetalningar med 0,7 miljoner kronor. Kostnader för skadefall inträffade efter juni 1977 väntas öka i ungefär samma takt som kostnaderna för äldre skadefall minskar. Kostnadsposten förväntas under år 1999 uppgå till 2,2 miljoner kronor. Utgiften för skadestånd beräknas bli 2,8 miljoner kronor per år. RFV beräknar resursbehovet till 5,7 miljoner kronor för åren 1998 och 1999. I anslagsberäkningen har beaktats de besparingseffekter som följer av den denna dag till riksdagen överlämnade propositionen 1996/97:28 Kriterier för rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension. Propositionen beskrivs närmare under avsnitt A. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp. Vidare har beaktats att ersättningsnivåerna avses höjas till 80% i sjuk- försäkringen fr.o.m. år 1998 enligt vad som aviserats i prop. 1995/96:150. Hänsyn har också tagits till att den sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. år 1998 skall beräknas enligt nya regler, något som delvis skall finansiera den höjda ersättningsnivån. Slutsatser För budgetåret 1997 innebär detta, sedan regeringen tagit hänsyn till en viss kostnadsutveckling, att anslagsposten sjukpenning beräknas till 13 483 000 000 kronor. För år 1998 har utgifterna beräknats till 14 265 000 000 kronor och för år 1999 till 15 283 000 000 kronor. Anslagsposten rehabilitering beräknas för budgetåret 1997 till 2 834 000 000 kronor sedan regeringen tagit hänsyn till en viss kostnadsutveckling. För år 1998 beräknas utgifterna till 2 926 000 000 kronor och för år 1999 till 3 221 000 000 kronor. Anslagsposten närståendepenning beräknas för budgetåret 1997 till 36 710 000 kr. För år 1998 beräknas utgifterna till 40 126 000 kr och för år 1999 till 41 731 000 kr. Anslagsposten vissa yrkesskadeersättningar m.m. beräknas för budgetåret 1997 med utgångspunkt i RFV:s beräkningar till 5 660 000 kronor. För år 1998 beräknas utgifterna till 5 700 000 kronor och för år 1999 till 5 750 000 kronor. A 2. Handikappersättningar ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 939 5241) 1995/96Anslag 1 416 800 Utgiftsprognos1 443 900 därav 1996 971 912 1997 Förslag 978 700 1998 Beräknat 999 000 1999 Beräknat1 023 600 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget bekostas handikappersättning från folkpensioneringen. Handikappersättning utges till person som fyllt 16 år och som fått sin funktionsförmåga nedsatt före fyllda 65 år och därför behöver mer tidskrävande hjälp av annan och/eller har merkostnader p.g.a. sitt handikapp. Handikappersättningen utbetalas med belopp som per år motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av basbeloppet. Ersättningen kan utges tillsammans med exempelvis förtidspension eller ålderspension, eller som självständig förmån. Bestämmelserna om handikappersättning finns i 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den 1 januari 1994 infördes assistansersättning för svårt funktionshindrade personer. Detta reducerar behovet av handikappersättning i vissa fall. En studie av samtliga assistansärenden som beviljades under år 1994 visar att 3 343 personer som beviljades assistansersättning uppbar handikappersättning före beslut om assistansersättning. Av dessa fick 882 personer sin handikappersättning indragen då de beviljades assistansersättning. 1 220 personer fick sin handikappersättning sänkt. Detta har lett till att antalet ersättningar vid nivån 69 % minskat, medan antalet ersättningar med de andra nivåerna ökat något. Antalet ersättningar i december År Antal 1990 49 700 1992 50 700 1994 53 200 1996* 54 200 1997* 54 500 *beräknat Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet under budgetåret 1997 till 992 000 000 kronor vid ett genomsnittligt basbelopp på 36 800 kronor. Utvecklingen av handikappersättningen pekar på en allmän tendens att antalet ersättningar ökar något. Kostnaden för budgetåret 1995/96 (18 mån) beräknas bli 1 443 900 000 kr. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 978 700 tkr | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Anslagsbehovet för budgetåret 1997 utgår från det fastställda basbeloppet på 36 300 kronor. Antalet handikappersättningar beräknas under år 1997 till totalt 54 350. Av dessa utges 13 650 med 69 % av basbeloppet, 9 450 med 53 % av basbeloppet och 31 250 med 36 % av basbeloppet. Uppräkning görs också med 5 % p.g.a. retroaktiva utbetalningar. Anslagsbehovet blir därmed 978 700 000 kronor för budgetåret 1997. Regeringen föreslår att 978 700 000 kronor anvisas under anslaget Handi- kappersättning för budgetåret 1997. För budgetåren 1998 och 1999 beräknas anslagsnivån till 999 000 000 kronor respektive 1 023 600 000 kronor. A 3. Förtidspensioner ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 14 916 7001) 1995/96Anslag 20 820 000 Utgiftsprognos20 600 000 därav 199613 556 000 1997 Förslag 13 389 000 1998 Beräknat 13 297 000 1999 Beräknat 13 524 000 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget bekostas förtidspension från folkpensioneringen, pensionstillskott till förtidspension och barntillägg till förtidspension. Utöver förtidspension från detta anslag utbetalas även förtidspension i form av ATP. Förtidspension utges till den som på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan fått sin arbetsförmåga nedsatt med minst en fjärdedel. Förtidspension kan utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån beroende på arbetsförmågans nedsättning. Hel förtidspension från folkpensioneringen utgör för ogift pensionär 90% och för gift 72,5% av basbeloppet sedan detta minskats med två procent. Folkpensionens storlek är beroende av hur många år man varit bosatt i Sverige eller hur många år med ATP-poäng som man har tjänat in. Den som har låg eller ingen ATP får pen- sionstillskott. Maximalt pensionstillskott motsvarar 111,5% av basbeloppet sedan detta minskats med två procent. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP. Om arbetsförmågan inte anses varaktigt nedsatt men bedöms bli bestående en längre tid kan förtidspensionen tidsbegränsas och benämns då sjukbidrag. Tidigare kunde en förtidspensionär med barn under 16 år beviljas barntillägg. Denna möjlighet har upphört fr.o.m. den 1 januari 1990. De som då hade barntillägg får dock behålla detta tills barnet fyllt 16 år. Kostnadsutvecklingen för anslaget är beroende av en mängd olika faktorer. Av dessa är demografi, utveckling av ATP-nivån, basbeloppsutveckling, regeltillämpning och praxisutveckling de viktigaste. Utgifterna för förtidspension från folkpensioneringen (inklusive pen- sionstillskott) uppgick budgetåret 1994/95 till 14 917 miljoner kronor. Anslaget var uppfört med 15 410 miljoner kronor. Underskridandet på 493 miljoner kronor beror framför allt på att antalet förtidspensionärer har blivit färre än vad som tidigare beräknats. Antalet nybeviljade förtidspensioner har minskat kraftigt de två senaste åren. År 1993 var antalet nybeviljade 62 500, år 1995 var antalet 39 200. För första gången sedan 1960-talet har också det totala antalet förtidspensioner minskat jämfört med året innan. Antalet förtidspensionärer uppgick i december 1995 till 408 600 jämfört med 410 600 i december 1994. Den 1 juli 1993 infördes två nya nivåer inom förtidspensioneringen, en fjärdedels och tre fjärdedels förmån. Nivån två tredjedels pension upphörde, men finns kvar övergångsvis. Sedan de nya nivåerna infördes har andelen partiella förmåner bland de nybeviljade ökat. Detta gäller framför allt de två nya nivåerna, som också fortsätter att öka. Samtidigt har andelen pensionärer med hel förtidspension minskat. Den 1 oktober 1995 infördes nya regler i förtidspensioneringen med syfte att förbättra beslutsunderlagen vid beslut om förtidspension. Detta har haft en återhållande effekt på antalet nybeviljade förtidspensioner. Medelbeloppet för folkpension i form av förtidspension (inklusive pen- sionstillskott) sjunker. Medelbeloppet påverkas bl.a. av fördelningen mellan hel och partiell pension, fördelningen mellan gifta och ogifta samt hur stor andel som har pensionstillskott. Andelen med pensionstillskott sjunker i takt med att fler blir berättigade till ATP. Andelen hela förtidspensioner sjunker medan andelen partiella ökar. Medelbeloppet har också påverkats av regeländringar. Fr.o.m. den 1 juli 1995 har folkpensionsnivån för förtidspension sänkts från 96 till 90% av basbeloppet sedan detta minskats med två procent. Samtidigt har pensionstillskottet höjts lika mycket för förtidspensionärer med låg eller ingen ATP. Regelförändringen har medfört att genomsnittlig förtidspension sänkts med ungefär 4 procentenheter av basbeloppet. Fr.o.m. den 1 januari 1996 har förtidspensionsbeloppet sänkts för gifta förtidspensionärer vars make inte har pension. Regeländringen har inneburit en ytterligare minskning av medelpensionen. Antalet barntillägg till förtidspension var i december 1995 ca 5 000. Antalet kommer att fortsätta att sjunka i takt med att förmånen avvecklas. Utgifterna för barntillägg var ca 52 miljoner kronor budgetåret 1994/95 och beräknas bli ca 61 miljoner kronor budgetåret 1995/96 (18 mån). För innevarande budgetår beräknas utgifterna till 20 600 miljoner kronor vilket är ett underskridande med 220 miljoner kronor jämfört med anslaget belopp. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 13 389 000 tkr. | | | | | |Övrigt | | | |Regeringen har denna dag överlämnat proposition | |1996/97:28 Kriterier för rätt till ersättning i form av| |sjukpenning och förtidspension. Därtill har | |Riksförsäkringsverket fått i uppdrag att lämna förslag| |till utformning av ändrade regler för beräkning av | |antagandeinkomst i samband med beslut om | |förtidspension enligt förslag i den ekonomiska vårpropo-| |sitionen (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, | |rskr. 1995/96:304). | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser För närvarande är tendensen att antalet förtidspensioner fortsätter att minska. Prognosen pekar på att antalet kommer att vara lägre i december 1996 än i december året innan. Det finns starka demografiska faktorer som talar för en ökning av antalet förtidspensioner beroende på att de stora åldersgrupper som är födda på 1940- talet börjar nå upp i de åldrar då risken att bli förtidspensionär ökar. Det är emellertid mycket osäkert hur denna utveckling kommer att bli. Utvecklingen av regeltillämpning och praxis har härvid en stor betydelse. Förslagen om ändrade kriterier för rätt till förtidspension som överlämnas till riksdagen i dag (prop. 1996/97:28 Kriterier för rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension) avses leda till ett minskat antal förtidspensioner. Propositionen beskrivs närmare under avsnitt A. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp. Den 1 januari 1997 avskaffas de särskilda regler som gäller för försäkrade som är 60 år eller äldre vilket också torde få en minskande effekt på nybeviljandet. I den ekonomiska vårpropositionen aviserade regeringen ändrade regler för beräkning av antagandeinkomst i samband med beslut om förtidspension. Riksförsäkringsverket har fått i uppdrag att lämna förslag till utformning av ändrade regler. De nya reglerna avses träda i kraft den 1 juli 1997. Förslagen får i första hand konsekvenser för ATP-kostnaderna men kan långsiktigt också komma att innebära konsekvenser för anslaget. Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1997 till 13 389 000 000 kronor. För budgetåren 1998 och 1999 beräknas utgifterna till 13 297 000 000 kronor respektive 13 524 000 000 kronor. I anslagsberäkningen har beaktats de besparingseffekter som följer av propositionen 1996/97:28 Kriterier för rätt till ersättning i form av sjuk- penning och förtidspension. 5 B. Socialförsäkringsadministrationen 5.1 Allmänt Socialförsäkringsadministrationen omfattar Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna som svarar för huvuddelen av samhällets ekonomiska trygghetssystem. 5.1.1 Mål för socialförsäkringsadministrationen De övergripande målen för verksamheten är att aktivt - administrera och verka för en allmän socialförsäkring som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp, ålderdom och vård av barn, - verka för att förebygga och minska ohälsa samt genom att offensivt arbeta med och samordna rehabiliteringen bidra till att ge sjuka och funktionshindrade personer möjlighet att åter kunna arbeta, - säkerställa likformighet och kvalitet i handläggningen av försäkrings- och bidragsärenden. I regleringsbrev för budgetåret 1994/95 angav regeringen följande resultatkrav: - Ohälsotalet bör sänkas jämfört med föregående budgetår. - Insatser för att minska antalet långtidssjukskrivna och förtidspensionärer skall prioriteras. - Den genomsnittliga åldern för pensionsinträdet bör höjas. - Andelen pappor som tar ut föräldrapenning bör öka och pappornas andel av antalet uttagna föräldrapenningdagar bör öka. - Inbetalningsgraden av underhållsbidrag i förhållande till utbetalda bi- dragsförskott bör höjas. - Pris- och kostnadsutvecklingen för prisnedsatta läkemedel bör begränsas. Enligt RFV ökade ohälsotalet, exkl. sjuklöneperioden omfattande de första 14 dagarna i en sjukperiod, med 0,5 % under budgetåret 1994/95. RFV:s uppskattning av ett ohälsotal som även omfattar sjuklöneperioden visar dock en positiv utveckling. Antalet långvariga ersättningsfall från sjukförsäkringen och antalet nybe- viljade förtidspensioner har minskat. RFV framhåller att insatser har priori- terats för att effektivisera sjukfalls- och rehabiliteringsarbetet jämte ökade efterkontroller av förtidspensioner. Den genomsnittliga pensionsåldern har höjts med 0,3 år. Inom föräldraförsäkringen ökade andelen män som uppburit föräldrapenningdagar t.o.m. år 1994, samtidigt som männen tog ut fler dagar än tidigare. Detta bedöms av RFV i viss utsträckning vara en effekt av insatser som bedrivits av RFV och försäkringskassorna. Därefter har dock en minskning av antalet ersatta dagar skett med ca en procentenhet. Vad gäller bidragsområdet sjönk inbetalningsgraden av underhållsbidrag i förhållande till utbetalt bidragsförskott från 27,59 % budgetåret 1993/94 till 27,43 % budgetåret 1994/95 och samhällets nettokostnad för bidragsförskotten ökade således. Inbetalningsgraden av underhållsbidrag i förhållande till debiterat bidrag ökade dock vilket enligt RFV tyder på att genomförda insatser haft effekt. Kostnaderna för läkemedel har ökat mer än beräknat. Eftersom RFV:s möjligheter att påverka kostnaderna endast gäller prissättningen får, med hänsyn till att prisökningen utgjort ca 3 %, målet att begränsa pris- och kostnadsutvecklingen anses uppfyllt. 5.1.2 Fusk och systembrister Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag kartlagt fusk med förmåner och bidrag av social karaktär samt ersättningar vid arbetslöshet. De bidragsområden som i första hand studerats är förtidspensioner, a-kassa/kontant arbetsmarknadsstöd, bidragsförskott, bostadsbidrag, sjukpenning och tillfällig föräldrapenning. Vidare har studerats förekomsten av dubbla ersättningar från olika bidragssystem, fusk bland läkare och invandrare samt ändamålsenligheten i kontroller och kontrollsystem. Kartläggningen har resulterat i tre rapporter i vilka RRV lämnar förslag till åtgärder (RRV 1995:32-34). Rapporterna har remissbehandlats. Vidare har RFV utarbetat och till Socialdepartementet överlämnat en rapport Missbruk och fusk med försäkring och bidrag (RFV ANSER 1996:2) med förslag till åtgärder. Det är av stor vikt att förhindra överutnyttjande och missbruk av trygg- hetssystemen. Inom Socialdepartementet och socialförsäkringsadministrationen bedrivs ett omfattande arbete i detta avseende. Riksdagen har under våren antagit regeringens förslag till nya regler för bostadsbidrag. Vidare har regeringen lämnat proposition till riksdagen om en ny lag om underhållsstöd för barn till särlevande föräldrar (prop. 1995/96:208). Regelförändringarna syftar till att uppnå bättre fungerande bidragssystem jämte kostnadsminskningar. Detta innebär vidare ett minskat överutnyttjande och missbruk av dessa båda ersättningssystem. Regeringen har också för avsikt att med utgångspunkt från RRV:s rapporter under våren 1997 lägga fram en proposition till riksdagen om åtgärder för att komma till rätta med de problem som kunnat konstateras. 5.1.3 Utveckling av nytt pensionssystem RFV har regeringens uppdrag att vidta förberedelser för det reformerade pensionssystemet. Utgångspunkter för detta förberedelsearbete är riksdagens beslut den 8 juni 1994 om riktlinjer för ett reformerat ålderspensionssystem. Det fortsatta genomförandet av pensionsreformen behandlas under avsnitt 5 inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom. 5.1.4 Översyn av socialförsäkringsadministrationens organisationsstruktur I enlighet med vad som anfördes i föregående års budgetproposition har en särskild utredare haft i uppdrag att göra en översyn av socialförsäkrings- administrationens organisationsstruktur. Utredningen, som antog namnet Översynen av socialförsäkringsadministrationen (ÖSA-utredningen), överlämnade den 30 april 1996 betänkandet Försäkringskassan Sverige (SOU 1996:64). I betänkandet föreslås att försäkringskassorna blir statliga myndigheter men med starkare lokal förankring. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Förslag som berör administrationen har också lämnats av Sjuk- och arbetsskadekommittén (SAK) i betänkandet En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113). 5.1.5 Resultatinformation Enligt regeringens bedömning visar RFV:s årsredovisning att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande riktlinjer och med inriktning att nå de uppsatta målen. RFV:s och försäkringskassornas arbetsinsatser har också lett till att målen till viss del uppfyllts. För att följa produktiviteten i verksamheten används styckkostnad som jämförande mått. De resultat som redovisas för olika förmånsslag varierar dock i den omfattningen att tydliga slutsatser inte kan dras för närvarande. Resultatredovisningen bör som RRV framhåller utvecklas ytterligare. Redovisningen av utvärderingsinsatser, tillsyn, informationsverksamhet m.m. bör bli mer resultatorienterad. En struktur för RFV:s egen verksamhet bör utvecklas. Likaså bör redovisning av produktkvalitet och styckkostnader utvecklas. Arbete i dessa avseenden pågår för närvarande inom RFV. I anslutning till ett gemensamt utvecklingsarbete som bedrivs av RFV och Socialdepartementet angavs i årets regleringsbrev en förändrad indelning i verksamhetsgrenar. Avsikten är att åstadkomma en tydligare redovisning enligt en indelning baserad på arbetsuppgifter i stället för förmånsslag. De nya verksamhetsgrenarna avser utbetalning av ersättningar, åtgärder mot ohälsa och samlade insatser för analys och kvalitetssäkring. För budgetåret 1995/96 har regeringen fastställt verksamhetsmål av liknande innebörd som för föregående budgetår men med en tydligare struktur. Nya mål har också tillkommit som innebär prioritering av insatser för likformighet och kvalitet i ärendehandläggningen samt förbättrade analyser av resultat, kostnader och kvalitet. Slutsatser De övergripande mål som fastställts inför budgetåret 1995/96 bör gälla även för budgetåret 1997. Beträffande förslagen i betänkandet Försäkringskassan Sverige (SOU 1996:64) samt betänkandet En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113) avser regeringen att återkomma till riksdagen inför budgetåret 1998. B 1. Riksförsäkringsverket ------------------------------------------------------- 1994/951)Utgift717 7112) Anslagssparande185 000 1995/96 Anslag1 139 351 Utgiftsprognos1 022 000 därav 1996 760 000 1997 Förslag726 634 1998 Beräknat735 426 1999 Beräknat777 671 1 Anslaget F1. Riksförsäkringsverket och del av anslaget B 11. Ersättning till Posten AB 2 Beloppen anges i tusental kr Riksförsäkringsverket (RFV) är central förvaltningsmyndighet för social- försäkringen och anslutande bidragssystem. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar ett anslagssparande på 185 miljoner kronor. Detta belopp hänför sig bl.a. till att medel avsatta för viss projektverksamhet förts över till följande budgetår. Prognosen för anslagsbelastningen för innevarande budgetår visar en minskning av anslagssparandet vilket bl.a. har samband med genomförande av uppskjutet projektarbete på ADB-området. 9 Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |För den kommande planeringsperioden skall följande | |övergripande mål gälla för socialför- | |säkringsadministrationen. Målet för verksamhetsområdet| |skall under denna tid vara att aktivt | |- administrera och verka för en allmän socialförsäkring| | som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp,| | ålderdom och vård av barn | |- verka för att förebygga och minska ohälsa samt genom| | att offensivt arbeta med och samordna | | rehabiliteringen bidra till att ge sjuka och | | funktionshindrade personer möjlighet att åter kunna| | arbeta, | |- säkerställa likformighet och kvalitet i | | handläggningen av försäkrings- och bidragsärenden.| | | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 726 634 tkr | |Beräknade avgiftsinkomster 60 000 tkr | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Som anförts under inledningsavsnittet till Socialförsäkringsadministrationen visar RFV:s årsredovisning att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande riktlinjer och med inriktning att nå de uppsatta målen. Som angivits har också målen till vissa delar uppfyllts. Regeringen beräknar RFV:s ramanslag för år 1997 med utgångspunkt från ett besparingskrav om 3 % för budgetåret. Vidare gör regeringen med hänsyn till RFV:s och försäkringskassornas budgetläge den bedömningen att ett belopp om 20 miljoner kronor bör föras över till försäkringskassornas anslag. Det nuvarande anslaget B 11. Ersättning till Posten AB föreslås upphöra. Motsvarande medel - med undantag för 40 miljoner kronor som tas upp under försäkringskassornas ramanslag - har beräknats under RFV:s anslag. RFV har regeringens uppdrag att vidta förberedelser för det reformerade pensionssystemet. Projektet som påbörjades under budgetåret 1994/95 finansieras huvudsakligen genom lån i Riksgäldskontoret. För innevarande budgetår har riksdagen på tilläggsbudget under RFV:s ramanslag anvisat 23 miljoner kronor avseende räntekostnader och information. För budgetåret 1997 beräknar regeringen RFV:s anslagsbehov för pensionsreformen till 39 miljoner kronor, varav 29 miljoner kronor för räntekostnader och 10 miljoner kronor för information. Det är enligt regeringens mening av stor vikt att ett så omfattande projekt som genomförandet av det reformerade pensionssystemet noggrannt följs och utvärderas samt ges tydliga ekonomiska ramar. RFV kommer fram till och med budgetåret 2000 att behöva utöka lånen i Riksgäldskontoret. Totalt för hela projektet beräknas en låneram om 1 000 miljoner kronor att behöva tas i anspråk. De kostnader som uppkommer i form av räntor och avskrivningar till följd av upplåningen i Riksgäldskontoret skall som anförts i den ekonomiska vårpropositionen finansieras inom ramen för det allmänna pensionssystemet. Regeringen avser att i samband med förslag om den närmare utformningen och finansieringen av det reformerade pensionssystemet återkomma till riksdagen angående finansiering av genomförandekostnaderna och av den löpande administrationen. För år 1997 föreslår regeringen att 726 634 000 kronor anvisas till Riks- försäkringsverket. För år 1998 beräknas utgifterna uppgå till 735 426 000 kronor. För år 1999 beräknas 777 671 000 kronor. De beräknade beloppen kan senare komma att påverkas av bedömningen av förslag av utredningen Översynen av socialförsäkringsadministrationen (ÖSA-utredningen) och av Sjuk- och arbetsskadekommittén (SAK). Vissa av RFV:s administrationskostnader finansieras via ersättningar som lämnas från Allmänna pensionsfonden och de affärsdrivande verken. Dessa inkomster kan för budgetåret 1997 beräknas till 60 000 000 kronor. B 2. Allmänna försäkringskassor ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 4 213 000 1) Anslagssparande273 000 1995/96Anslag 6 472 407 Utgiftsprognos6 697 600 därav 19964 536 475 1997 Förslag 4 379 578 1998 Beräknat 4 309 637 1999 Beräknat 4 439 908 1 Beloppen anges i tusental kr De allmänna försäkringskassorna har till uppgift att handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional och lokal nivå. För närvarande finns 25 försäkringskassor med 359 lokalkontor och 21 mindre serviceenheter i landet. Lokalkontorsnätet täcker hela landet och i varje kommun finns minst ett lokalkontor. Vid försäkringskassorna arbetade vid ingången av budgetåret 1995/96 ca 16 900 personer - 2 700 på centralkontoren och 14 200 på lokalkontoren. Vad gäller resultat beträffande i regleringsbrevet angivna resultatmål hänvisas till vad som anförts under verksamhetsområdet Socialförsäkrings- administrationen avsnitt 5.1.5 Resultatinformation. Arbetet med att utveckla och förbättra mål- och resultatstyrningen i organisationen pågår. Ambitionen är att formerna för mål- och resultatstyrningen skall ha avsevärt utvecklats inför år 1997. RFV har i en rapport till regeringen redovisat hur besparingskravet motsvarande 5 % för budgetåret 1995/96 kommer att mötas på försäkringskassorna. Som en konsekvens av anslagsminskningen har personalneddragningar gjorts och effektivitets- och förenklingsåtgärder har vidtagits och planeras. RFV betonar samtidigt att neddragningen på anslaget leder till att verksamheten sätts under allt kraftigare påfrestning och att resursförstärkning behövs för att säkra handläggningskvaliteten. Detta resursbehov beror främst på volymökningar och regelförändringar inom verksamheten. Stora krav ställs också på administrationen för att genomföra åtgärder mot fusk och att förbättra den interna kontrollen och beslutskvaliteten samt att vidta insatser inom rehabiliteringsområdet. RFV har vid sina beräkningar av resursbehovet för budgetåret 1997 utgått från att ett sparbeting om 3 % skall genomföras. I samband härmed förutsätts dock att försäkringskassornas medelsbehov beaktas inför nya reformer. Som angetts under rubriken verksamhetsområdet Socialförsäkrings- administrationen avsnitt 5.1.4 har i enlighet med vad som anfördes i föregående års budgetproposition en särskild utredare haft i uppdrag att göra en översyn av socialförsäkringsadministrationens organisationsstruktur. Utredningen överlämnade i april 1996 betänkandet Försäkringskassan Sverige (SOU 1996:64). Även sjuk- och arbetsskadekommittén (SOU 1996:113) har i sitt slutbetänkande behandlat frågor om socialförsäkringens administration. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |Gemensamma övergripande mål för | |socialförsäkringsadministrationen finns formulerade | |under anslaget Riksförsäkringsverket. | | | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 4 379 578 tkr | |Beräknade avgiftsinkomster: | |Allmänna pensionsfonden 250 000 tkr | |Arbetsskadeförsäkringen 225 000 tkr | ------------------------------------------------------- 10 Resultatbedömning Årsredovisningen för socialförsäkringsadministrationen visar enligt regeringens bedömning att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande riktlinjer. Regeringen anser det dock angeläget att resultatredovisningen utvecklas ytterligare. Regeringen beräknar de allmänna försäkringskassornas ramanslag för år 1997 med utgångspunkt från ett besparingskrav om 3 % för budgetåret. Vidare gör regeringen bedömningen att försäkringskassorna bör tillföras resursförstärkningar i anslutning till ett flertal reformer inom socialförsäk- ringsområdet m.m. främst rörande bostadsbidrag och underhållsstöd som innebär ökade arbetsuppgifter. Utöver 40 miljoner kronor som beräknats i den ekonomiska vårpropositionen föreslås att för budgetåret 1997 20 miljoner kronor förs över till försäkringskassorna från RFV:s anslag. Härutöver föreslås att 40 miljoner kronor från det nuvarande anslaget B 11. Ersättning till Posten AB tillförs kassornas ramanslag. Därutöver överförs 3 miljoner kronor till försäkringskassorna från Justitiedepartementets anslag till allmänna domstolarna för införandet av tvåpartsprocess vid de allmänna förvaltningsdomstolarna (prop. 1995/96:128, bet.1995/96:SfU6, rskr.1995/96:86). Slutsatser För år 1997 föreslår Regeringen att 4 379 578 000 kronor anvisas till de Allmänna försäkringskassorna. För år 1998 beräknas utgifterna uppgå till 4 309 637 000 kronor och för år 1999 beräknas 4 439 908 000 kronor. De beräknade beloppen kan senare komma att påverkas av bedömningen av förslag av utredningen Översynen av socialförsäkringsadministrationen (ÖSA-utredningen) och av Sjuk- och arbetsskadekommittén (SAK). Vissa av försäkringskassornas administrationskostnader finansieras via ersättningar som lämnas från Allmänna pensionsfonden samt från Arbets- skadeförsäkringen. Dessa inkomster kan för budgetåret 1997 beräknas till 475 000 000 kronor. 11 Regeringens proposition 1996/97:1 Ekonomisk trygghet vid ålderdom (utgiftsområde 11) Innehållsförteckning 1. Förslag till riksdagsbeslut 2 2. Lagtext 3 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 3 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring6 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott 8 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer 11 3. Utgiftsområdets inriktning och innehåll 14 3.1 Inriktning för utgiftsområdet 14 3.2 Utgiftsområdets innehåll 14 3.3 Utgiftsutveckling 17 4. Anslag 17 A 1. Ålderspensioner 17 A 2. Efterlevandepensioner till vuxna 20 - Förkortad omställningspension 21 - Växling folkpension och pensionstillskott22 - Inkomstprövning av folkpension i form av änkepension 23 A 3. Bostadstillägg till pensionärer 31 - Sänkt kompensationsgrad för BTP 32 - Fritidsfastighet medräknas som förmögenhet vid beräkning av BTP 33 - Höjd skälig bostadskostnad vid beräkning av särskilt bostadstillägg till pensionärer 35 5. Det fortsatta genomförandet av pensionsreformen 38 5.1 Framflyttning av vissa tidpunkter för ikraftträdande av det reformerade pensionssystemet m.m. 39 12 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring, 3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pen- sionstillskott, 4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bo- stadstillägg till pensionärer, 5. godkänner vad regeringen anfört om framflyttning av vissa tidpunkter vad avser det reformerade pensionssystemet m.m., 6. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt följande uppställning: Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp tusental kr A 1. Ålderspensioner ramanslag 53 148 000 A 2. Efterlevandepensioner till vuxna ramanslag 857 000 A 3. Bostadstillägg till pensionärer ramanslag 9 970 000 Summa för utgiftsområdet 63 975 000 13 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1 dels att 8 kap. 4 och 11 §§ samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i nämnda lag skall införas tre nya punkter, 18-20, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap 4 §2 Rätt till omställningspension har en efterlevande make, som inte har uppnått 65 års ålder och som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, om den efterlevande a) vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under tolv år, som stod under vårdnad av makarna eller endera av dem, eller b) oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till tidpunkten för dödsfallet. ------------------------------------------------------- Rätten till Rätten till omställningspension enligt omställningspension enligt denna paragraf avser en tid denna paragraf avser en av tolv månader räknat från tid av sex månader räknat tidpunkten för dödsfallet. från tidpunkten för dödsfallet. 11 §3 ------------------------------------------------------- Omställningspension liksom Omställningspension hel särskild liksom hel särskild efterlevandepension utgör förefterlevandepension utgör år räknat 96 procent av för år räknat 90 procent av basbeloppet. basbeloppet. 2. I fall då rätt till familjepension grundas på dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser om sådan pension, i den mån inte något annat sägs nedan. 1 Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senaste lydelse 1988:881. 3 Senaste lydelse 1988:881. 14 ------------------------------------------------------- Folkpension i form av änkepension skall, om inte annat följer av 8 kap. 4 § andra och tredje styckena i deras äldre lydelse, för år räknat utgöra 90 procent av basbeloppet. 18. Folkpension i form av änkepension skall minskas med 30 procent av årsinkomsten beräknad enligt 5, 5 a och 5 b §§ lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Om rätt föreligger till såväl folkpension i form av änkepension som bostadstillägg till pensionärer skall änkepensionen minskas på grund av årsinkomsten först efter minskning av bostadstillägget enligt 6 § lagen om bostadstillägg till pensionärer. Föreligger inte rätt till bostadstillägg till pen- sionärer på grund av att pensionstagaren inte är bo- satt i Sverige, skall som årsinkomst endast räknas sådan inkomst som utgörs av tilläggspension, pension enligt utländsk lag- stiftning, tjänstepension eller motsvarande ersätt- ning som följer av kollektivavtal samt ar- betsskadeersättning eller motsvarande ersättning. Om änkepension enligt be- stämmelserna i 5 kap. skall utges med viss andel av oavkortad sådan pension, skall minskningen med hänsyn till årsinkomsten beräknas på oavkortad pen- sion och andelsberäkningen göras först på det belopp som framkommer efter denna minskning. 19. Minskning av folkpension i form av änkepension enligt punkt 18 skall inte göras för en tid av sex månader räknat från tidpunkten för dödsfallet. Sådan minskning skall inte heller göras om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. 20. Bestämmelserna i 9 och 11 §§ lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer skall gälla på motsvarande sätt i fråga om folkpension i form av änke- pension. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. De nya punkterna 18-20 i övergångsbestämmelserna skall dock tillämpas först avseende änkepension för tid från och med den 1 april 1997. 2. För efterlevandepension som avser tid före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 3. I fråga om rätt till omställningspension som grundas på dödsfall som inträffat före ikraftträdandet, gäller fortfarande 8 kap. 4 § i sin tidigare lydelse. 4. Folkpension i form av änkepension som beviljats enligt äldre bestämmelser och vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet skall omprövas. Har för omprövning nödvändiga uppgifter - genom ny ansökan eller på annat sätt - inte inkommit till försäkringskassan före den 1 mars 1997, får försäkringskassan dra in änkepensionen avseende tid från och med den 1 april 1997. 15 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 16 och 32 §§ lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 §1 ------------------------------------------------------- Bestämmelserna i tredje Bestämmelserna i tredje stycket punkterna 1-4 stycket punkterna 1-3 övergångsbestämmelserna till övergångsbestämmelserna till lagen (1960:99) angående lagen (1960:99) angående ändring i lagen den 29 juni ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om 1946 (nr 431) om folkpensionering skall folkpensionering skall fortfarande tillämpas. fortfarande tillämpas. Be- Beträffande änkepension efterträffande änkepension efter man, som avlidit före den 1 man, som avlidit före den 1 juli 1960, skall dock i juli 1960, skall bestäm- stället för 8 § första stycketmelserna i punkterna 18 lagen om folkpensionering i och 20 övergångsbestämmelser- lagrummets lydelse före na till lagen (1988:881) nämnda tidpunkt gälla, att om ändring i lagen sådan pension minskas med 35 (1962:381) om allmän för- procent av den pensionsbe- säkring tillämpas. rättigades årsinkomst. Vid tillämpning i fall som nu sagts av 13 § 2 mom. sistnämnda lag skall även procenttalet 20 utbytas mot 10 samt beloppet 20 000 kronor utbytas mot 75 000 kronor. Vid in- komstberäkningen bortses från inkomst av sådan privatbo- stadsfastighet eller privatbostad som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid beräkning av förmögenhet skall värdet av sådan privatbostadsfastighet eller privatbostad inte beaktas. 32 §2 Fråga rörande änkepension i anledning av dödsfall, som inträffat före den 1 juli 1960, skall prövas av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den försäkrade är inskriven. ------------------------------------------------------- Vid omräkning av förmånsbe- loppen för änkepensioner till följd av ändrade förhållanden gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 9 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas först avseende änkepension för tid från och med den 1 april 1997. 1 Senaste lydelse 1994:311. 2 Senaste lydelse 1994:311. Ändringen innebär att andra stycket upphävs. 16 2. Folkpension i form av änkepension som beviljats enligt äldre bestämmelser och vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet skall omprövas. Har för omprövning nödvändiga uppgifter - genom ny ansökan eller på annat sätt - inte inkommit till försäkringskassan före den 1 mars 1997, får försäkringskassan dra in änkepensionen avseende tid från och med den 1 april 1997. 17 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:205) om pensionstillskott dels att 2, 2 a och 5 §§ skall ha följande lydelse, dels att nuvarande 2 b § skall betecknas 2 c §, dels att den nya 2 c § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 2 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 ------------------------------------------------------- Om inte annat följer av Om inte annat följer av bestämmelserna i andra och bestämmelserna i andra och tredje styckena eller i 2 b §tredje styckena eller i 2 är pensionstillskottet till c § är pensionstillskottet ålderspension, omställnings- till ålderspension fem- pension, särskild efter- tiofem och en halv procent levandepension eller av basbeloppet enligt 1 änkepension femtiofem och en kap. 6 § lagen (1962:381) halv procent av basbeloppet om allmän försäkring minskat enligt 1 kap. 6 § lagen enligt tredje stycket sam- (1962:381) om allmän för- ma lagrum. säkring minskat enligt tredje stycket samma lagrum. För den som har börjat att ta ut sin ålderspension tidigare eller senare än den månad under vilken han fyller sextiofem år är pensionstillskottet det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas eller ökas i motsvarande mån som pensionen skall minskas eller ökas enligt 6 kap. lagen om allmän försäkring. ------------------------------------------------------- Pensionstillskottet till Pensionstillskottet till änkepension, som enligt 8 partiell ålderspension är kap. 4 § andra eller tredje motsvarande andel av det stycket lagen om allmän pensionstillskott som försäkring i detta lagrums angetts i första eller lydelse vid utgången av år andra stycket. 1989 betalas ut med minskat belopp, är det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procent- talet minskas i motsvarande mån. Pensionstillskottet till partiell ålderspension är motsvarande andel av det pensionstillskott som angetts i första eller andra stycket. För den som har partiell särskild efterlevandepension eller har änkepension, som med tillämpning av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän 1 Senaste lydelse 1992:1739. försäkring betalas ut med viss andel av en oreducerad sådan pension, är pensionstillskottet motsva- rande andel av det pensionstillskott som angetts i första stycket. 2 a §2 ------------------------------------------------------- Om inte annat följer av Om inte annat följer av bestämmelserna i andra bestämmelserna i andra stycket eller i 2 b § är stycket eller i 2 c § är pensionstillskottet till pensionstillskottet till förtidspension etthundraelva förtidspension och en halv procent av etthundraelva och en halv basbeloppet enligt 1 kap. 6 §procent av basbeloppet lagen (1962:381) om allmän enligt 1 kap. 6 § lagen försäkring minskat enligt (1962:381) om allmän tredje stycket samma försäkring minskat enligt lagrum. tredje stycket samma lagrum. För den som har partiell förtidspension är pensionstillskottet motsvarande andel av det pensionstillskott som anges i första stycket. För den som får förtidspension för tid efter det att ålderspension upphört att betalas ut enligt 6 kap. 3 § lagen om allmän försäkring skall pensionstillskottet minskas i motsvarande mån som förtidspensionen minskas enligt 7 kap. 4 § andra stycket lagen om allmän försäkring. 2 b §3 ------------------------------------------------------- Om inte annat följer av bestämmelserna i andra stycket eller i 2 c § är pensionstillskottet till omställningspension, särskild efterlevande- pension eller änkepension sextioen och en halv procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän för- säkring minskat enligt tredje stycket samma lagrum. Pensionstillskottet till änkepension, som enligt 8 kap. 4 § andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989 betalas ut med minskat belopp, är det belopp som framkommer om det i första stycket angivna procenttalet minskas i motsvarande mån. För den som har partiell särskild 2 Senaste lydelse 1995:511. efterlevandepension eller 3 Senaste lydelse har änkepension, som med 1992:1278. tillämpning av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring betalas ut med viss andel av en oreducerad sådan pension, är pensionstillskottet mot- svarande andel av det pensionstillskott som an- getts i första stycket. (2 b §) 2 c § ------------------------------------------------------- Pensionstillskottet till Pensionstillskottet till ålderspension, omställ- ålderspension, omställ- ningspension, särskild ningspension, särskild efterlevandepension, efterlevandepension, änkepension eller änkepension eller förtidspension som enligt förtidspension som enligt bestämmelserna i 5 kap. bestämmelserna i 5 kap. lagen (1962:381) om allmän lagen (1962:381) om allmän försäkring utges med viss försäkring utges med viss andel av oavkortad sådan andel av oavkortad sådan pension utgör motsvarande pension utgör motsvarande andel av det andel av det pensionstillskott som anges pensionstillskott som i 2 eller 2 a §. anges i 2, 2 a eller 2 b §. 5 §4 ------------------------------------------------------- Pensionstillskott till Pensionstillskott till änkepension enligt 16 § lagenänkepension skall utgå efter den 25 maj 1962 (nr 382) samma grunder som angående införande av lagen änkepensionen. Minskning av om allmän försäkring skall utgåpensionstillskottet med efter samma grunder som hänsyn till den änkepensionen. Minskning av pensionsberättigades in- pensionstillskottet med komst skall göras först hänsyn till den sedan bostadstillägg helt pensionsberättigades inkomst bortfallit men innan skall göras först sedan bo- minskning sker av änkepen- stadstillägg helt bortfallit sionen. men innan minskning sker av änkepensionen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. De nya bestämmelserna i 5 § skall dock tillämpas först för tid från och med den 1 april 1997. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om pensionstillskott för tid före ikraftträdandet. 4 Senaste lydelse 1994:312. 18 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer dels att 4, 5 och 7 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 b §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § ------------------------------------------------------- Bostadstillägg lämnas med Bostadstillägg lämnas med 85 procent av 83 procent av bostadskostnaden per månad bostadskostnaden per månad av den del som överstiger av den del som överstiger 100 kronor men inte 4 000 100 kronor men inte 4 000 kronor. kronor. För pensionär boende i tvåbäddsrum i särskild boendeform lämnas inte bostadstillägg för bostadskostnad som överstiger 2 000 kronor per månad. I fråga om makar tillämpas dock första stycket. 5 §1 Storleken av det bostadstillägg som lämnas är beroende av pensionärens årsinkomst. Med årsinkomst avses i denna lag den inkomst, för år räknat, som någon kan antas komma att erhålla under den närmaste tiden. Som årsinkomst räknas inte 1. allmänt barnbidrag, 2. folkpension, 3. tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott enligt 3 § lagen (1969:205) om pensionstillskott eller av barntillägg enligt 9 kap. 1 § sista stycket lagen om allmän försäkring i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989, 4. livränta som avses i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i vad den enligt samma lagrum avdragits från pension eller understöd som någon på grund av släktskap eller svågerlag kan vara föranledd att utge, 5. vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, 6. studiehjälp och studiemedel enligt studiestödslagen, 7. utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning, 8. socialbidrag, 9. bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 10. familjebidrag enligt familjebidragsförordningen (1991:1492), ------------------------------------------------------- 11. inkomst av sådan privatbostadsfastighet eller privatbostad som avses i 5 § kommunalskatte- lagen (1928:370), 12. ersättning som avses i lagen (1971:118) om skattefrihet för ersättning till neurosedynskadade. Som årsinkomst skall inte heller räknas inkomst som är avsedd att vara en kostnadsersättning. 1 Senaste lydelse 1995:1486. 19 Avdrag från årsinkomsten får göras på sådant sätt som anges i 33 § 1 mom. kommunalskattelagen för kostnader som hänför sig till intäkt av tjänst i den mån sådan inkomst ingår i årsinkomsten samt för underhållsbidrag till före detta make i den utsträckning som anges i 46 § samma lag. För den som uppbär partiell förtidspension skall vid inkomstberäkningen bortses från ett belopp som motsvarar skillnaden mellan a) ett för den försäkrade beräknat belopp av hel förtidspension jämte däremot svarande pensionstillskott, beloppet i förekommande fall beräknat med beaktande av bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring och b) den utgående förtidspensionen jämte pensionstillskott. Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler som fastställs av regeringen. ------------------------------------------------------- Avkastning av förmögenhet Avkastning av förmögenhet skall anses utgöra fem skall anses utgöra fem procent av förmögenhetsvärdetprocent av förmögenhetsvärdet för år räknat. Vid beräkning avför år räknat. Vid beräkning förmögenhets avkastning skallav förmögenhets avkastning dock denna höjas med tio skall dock denna höjas med procent av det belopp, tio procent av det belopp, varmed förmögenheten över- varmed förmögenheten över- stiger för den som är gift stiger för den som är gift sextiotusen kronor, och för sextiotusen kronor, och för annan sjuttiofemtusen annan sjuttiofemtusen kronor. Vid beräkning av kronor. Vid beräkning av förmögenhet skall värdet av förmögenhet skall värdet av sådan privatbostadsfastighet sådan privat- eller privatbostad som bostadsfastighet eller avses i 5 § kommunalskatte- privatbostad som avses i 5 § lagen inte beaktas. kommunalskattelagen och som utgör pensionärens permanentbostad inte beaktas. I fråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst. Vid tillämpning av sjunde stycket skall i sådant fall värdet av förmögenhet beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet. Årsinkomsten avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela tiotal kronor. 5 b § ------------------------------------------------------- Vid beräkning av årsinkomst enligt 5 § första stycket för den som är berättigad till folkpension i form av änkepension skall bortses från livränta enligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag till den del livräntan överstiger det belopp denna skulle ha uppgått till om inte änke- pensionen minskats med hän- syn till årsinkomst. Detsamma skall gälla för tjänstepension eller mot- svarande ersättning som följer av kollektivavtal och som är samordnad med folkpension i form av änke- pension. 7 §2 Rätten till särskilt bostadstillägg prövas utan ansökan. Särskilt bo- stadstillägg lämnas med skillnadsbeloppet, om den pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger en skälig levnadsnivå, allt räknat per månad. Vid tillämpning av första stycket beaktas följande inkomster, nämligen 1. folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dock inte handikappersättning, 2. pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott och tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen föranleder minskning av pensionstillskott, det sammanlagda beloppet dock minskat med 25 procent av basbeloppet när fråga är om förtidspension, 3. särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pen- sionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, 4. bostadstillägg enligt denna lag, 5. hälften av den inkomst som medräknas vid bestämmande av årsinkomst enligt 5 §. En skälig levnadsnivå enligt första stycket skall alltid anses utgöra lägst 1,22 gånger basbeloppet för den som är ogift och lägst 1,01 gånger basbeloppet för den som är gift. Inkomsterna enligt andra stycket 1 och 2 skall sammanlagda alltid anses utgöra lägst 1,515 gånger basbeloppet minskat med två procent för den som är ogift och lägst 1,34 gånger basbeloppet minskat med två procent för den som är gift. ------------------------------------------------------- Som skälig bostadskostnad enligt första stycket skall anses en bostadskostnad som uppgår till högst 5 200 kronor. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Den nya lydelsen av 5 § och den nya 5 b § skall dock inte tillämpas i fråga om bostadstillägg som avser tid före den 1 april 1997. 2 Senaste lydelse 1995:512. 20 3 Utgiftsområdets inriktning och innehåll 3.1 Inriktning för utgiftsområdet Den viktigaste förutsättningen för en god välfärdspolitik är statsfinanser i balans. Solidariskt finansierad välfärdspolitik förutsätter gemensamt ansvar och att alla görs delaktiga genom generella lösningar som ger rättigheter utifrån behov och inte betalningsförmåga. Ett bra välfärdssystem som omfattar alla är det bäst fungerande fördelningspolitiska instrumentet. Framförallt gynnas de som behöver stödet mest. För att tillgängliga resurser skall kunna användas på bästa sätt krävs samverkan och engagemang över myndighets- och organisationsgränser. Vidare reformeras ålderspensionssystemet med syfte att skapa en god följsamhet i förhållande till framtida samhällsekonomiska och demografiska påfrestningar. Övergången till pension grundad på livsinkomsten innebär ett starkare samband mellan de pensionsavgifter som betalas in under den förvärvsaktiva tiden och den kommande ålderspensionen. Genom att årlig information om intjänad pensionsrätt skall lämnas kommer den enskilde att få en bättre överblick över den förväntade ekonomiska situationen efter pensioneringen. 3.2 Utgiftsområdets innehåll Regeringen har till riksdagen lagt förslag om en lag om statsbudget (prop. 1995/96:220). I propositionen föreslås en förändrad anslagsstruktur för statsbudgeten. Anslagstypen förslagsanslag avvecklas. Förslagen innebär att de tidigare förslagsanslagen inom utgiftsområdet gjorts till ramanslag och några anslag sammanslagits. Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålderspen- sion, särskilt pensionstillägg, efterlevandepension till vuxna och bostads- tillägg till pensionärer. Ålderspension och särskilt pensionstillägg utgör fr.o.m. budgetåret 1997 ett anslag. Statsbudgetens utgifter inom området uppgår år 1996 till ca 65 miljarder kronor. ATP i form av ålderspension och efterlevandepension till vuxna finansieras vid sidan av statsbudgeten. Kostnaden för ATP år 1996 är ca 94 miljarder kronor. Andelen pensionärer med ATP ökar. Den intjänade rätten till ATP blir samtidigt allt högre. Detta medför att utgifterna för pensionstillskott inom utgiftsom- rådet minskar samtidigt som ATP-utgifterna stiger. Det största anslaget inom utgiftsområdet är ålderspensioner som står för 82 % av kostnaderna. Antalet nytillkommande ålderspensionärer minskar svagt under de närmaste åren. Några år in på 2000-talet kommer den demografiska utvecklingen dock att leda till ett ökande antal ålderspensionärer och därmed ökande utgifter. Efterlevandepensioner till vuxna omfattar omställningspension, särskild efterlevandepension samt änkepension. Änkepensionerna avskaffades och ersattes med omställningspension i och med efterlevandereformen men till följd av omfattande övergångsbestämmelser är änkepensionerna utgifts- och antalsmässigt dominerande. Under många år framöver kommer den dominerande delen av anslaget efterlevandepensioner till vuxna att avse änkepensionerna. Ungefär 27 % av pensionärerna uppbär bostadstillägg (BTP). Flertalet (80%) är ålderspensionärer. Andelen förtidspensionärer har ökat något under senare år. Det totala antalet pensionärer med BTP har minskat under det senaste året. Samtidigt har medelbeloppet för BTP ökat vilket gör att utgiftsnivån för närvarande är stabil. Den sammantagna utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet är relativt stabil. För innevarande budgetår beräknas anslagen inom utgiftsområdet underskridas med drygt 400 miljoner kronor, vilket motsvarar ca 0,5 %. I denna proposition föreslås besparingsåtgärder inom utgiftsområdet. De genomförs i syfte att uppnå de utgiftsminskningar som ligger i sane- ringsprogrammet och för att finansiera överskridanden av anslag under innevarande budgetår. 21 Sammanfattning av de politiskt och ekonomiskt viktiga frågorna på området ------------------------------------------------------- |Besparingsförslag | | | | | |Efterlevandepension till vuxna | | | |- Tiden under vilken omställningspension kan utges | | förkortas från 12 månader till 6 månader avseende | | dödsfall som inträffar efter den 31 december 1996 | |- Folkpension i form av änkepension, | | omställningspension och särskild efterlevandepension| | sänks med sex procentenheter och pensionstillskott| | till dessa förmåner höjs med lika mycket fr.o.m. den| | 1 januari 1997 | |- Folkpension i form av änkepension inkomstprövas | | fr.o.m. den 1 april 1997 | | | | | |Bostadstillägg till pensionärer | | | |- Ersättningsgraden för bostadstillägg sänks från 85 %| | till 83 % av bostadskostnaden | |- Fritidsfastighet beaktas vid inkomstprövningen | | | | | |Övrigt | | | |Den högsta skäliga bostadskostnad som används vid | |beräkning av särskilt bostadstillägg till pensionärer| |blir enhetlig för hela landet och höjs till 5 200 | |kronor per månad | | Ikraftträdandet av det reformerade | |ålderspensionssystemets intjänanderegler flyttas fram| |till den 1 januari 1999 och de första utbetalningarna| |enligt reformerade regler flyttas fram till den 1 | |januari 2001. Tidpunkt för eventuell förändring i lagen| |(1982:80) om anställningsskydd vad avser lagstadgad | |rätt för arbetstagare att kvarstå i arbete till 67 års| |ålder senareläggs | ------------------------------------------------------- 22 3.3 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 11 framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat därav 1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999 A. Ekonomisk trygghet vid ålderdom A1. Ålderspensioner 53 073 80 143 79 740 53 09453 14853 419 53 814 A2. Efterlevandepensioner till vuxna1 6372 4292 4801 666857616 623 A3. Bostadstillägg till pensionärer8 90814 80014 7419 8469 97010 27010 570 Totalt för utgiftsområde 1163 61897 37296 96164 60663 97564 30565 007 Ramen har för år 1997 nedjusterats med 306 miljoner kronor i förhållande till Ekonomisk vårproposition (prop. 1995/96:150). Detta förklaras huvudsakligen av att förslaget till inkomstprövning av änkepensioner ger en större besparing än vad som tidigare antagits. Till en del bidrar också att basbeloppet för år 1997 blir lägre än vad som antogs i vårpropositionen. För åren 1998 och 1999 har beräknade ramar nedjusterats med 410 miljoner kronor respektive 497 miljoner kronor med anledning av ovanstående. 4 Anslag A 1. Ålderspensioner ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 53 072 708 1),2) Utgiftsprognos79 739 1995/96Anslag 80 143 200 500 därav 199653 094 000 1997 Förslag 53 148 000 1998 Beräknat53 419 000 1999 Beräknat53 814 000 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslaget bestod före bå 1997 av två anslag: ålderspensioner (B7) samt särskilt pensionstillägg (B9). Beloppen för budgetåren 1994/95 och 1995/96 är en samman- slagning av beloppen för respektive anslag. Anslaget ålderspensioner omfattar ålderspension i form av folkpension och pensionstillskott, barntillägg till ålderspension, hustrutillägg samt särskilt pensionstillägg till ålderspensionär som vårdat sjukt eller handikappat barn. Utöver ålderspension från detta anslag utbetalas även ålderspension från ATP. Anslaget är indelat i två anslagsposter - ålderspensioner och särskilt pensionstillägg. Anslagsposten ålderspensioner står för i stort sett hela an- slaget. Ålderspensioner Den allmänna pensionsåldern är 65 år. Uttag av ålderspension får inledas vid annan tidpunkt, dock tidigast från 60 års ålder. Ålderspension kan tas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension. Ålderspension från folkpensioneringen är för en ogift pensionär 96 % av basbe- loppet sedan detta minskats med två procent och för en gift pensionär 78,5 % av basbeloppet sedan detta minskats med två procent. Folkpensionens storlek är beroende av hur många år man varit bosatt i Sverige eller hur många år med ATP- poäng som man har tjänat in. Ålderspensionär med låg eller ingen ATP får pensionstillskott med högst 55,5 % av basbeloppet sedan detta minskats med två procent. Pensionstillskottet reduceras med ATP-pensionen. Hustrutillägg kan utges till kvinna över 60 år vars make är ålders- eller förtidspensionär. Om särskilda skäl finns kan hustrutillägg utges till yngre kvinna. Hustrutillägget kommer att avvecklas successivt. Kvinnor som är födda efter år 1934 och som inte redan har hustrutillägg kan inte längre beviljas ett sådant. Kostnaderna för ålderspension styrs främst av demografiska faktorer, utvecklingen av ATP-nivån samt basbeloppsutvecklingen. Utgifterna för ålderspension från folkpensioneringen (inkl. pensionstillskott och barntillägg) uppgick budgetåret 1994/95 till 52 776 miljoner kronor. Utgifterna för hustrutillägg uppgick till 285 miljoner kronor. Totalt blev anslagsbelastningen 53 061 miljoner kronor. Anslaget var uppfört med 53 210 miljoner kronor. Underskridandet motsvarar 0,3 % av anslaget. För innevarande budgetår förväntas ett underskridande på 395 miljoner kronor vilket motsvarar 0,5 % av anslaget. Antalet ålderspensionärer ökar långsamt. Det totala antalet ålderspensionärer uppgår år 1996 till 1 587 000 personer. Antalet pensionstillskott minskar normalt med 25 000 - 30 000 per år p.g.a. ATP-systemets mognad, dvs. att fler pensionärer tjänat in en allt större rätt till ATP. De flesta åren under 1990-talet har dock minskningen inte varit så stor beroende på att nivån för maximalt pensionstillskott har höjts vid flera tillfällen. Dessutom innebar EES-avtalet att vissa grupper som tidigare inte hade pensionstillskott nu fick rätt till det. Den 1 januari 1996 ändrades reglerna för folkpension för gifta. Gifta pensionärer, vars make inte har pension, hade tidigare folkpension som ogift pensionär. Förändringen innebär att folkpensionens storlek är oberoende av om make uppbär pension eller ej. Medelbeloppet för folkpension i form av ålderspension sjunker, främst beroende på att andelen med pensionstillskott minskar. De ändrade reglerna för folkpension för gifta leder till att medelbeloppet år 1996 sjunker mer än tidigare. Hustrutilläggen har minskat kraftigt de senaste åren med anledning av den avveckling av hustrutilläggen som påbörjades år 1990. Särskilt pensionstillägg Särskilt pensionstillägg utges till ålderspensionär som under minst sex år vårdat sjukt eller handikappat barn och därvid avstått från förvärvsarbete och således inte intjänat någon pensionspoäng för dessa år. För sex tillgodoräknade vårdår är årsnivån för det särskilda pensionstillägget 5 % av basbeloppet. För varje vårdår därutöver ökas beloppet med fem procentenheter. Maximalt belopp är 50 % av basbeloppet (för 15 vårdår eller mer). För budgetåret 1994/95 var anslaget uppfört med 12 miljoner kronor medan utfallet blev 11,8 miljoner kronor. Underskridandet uppgick därmed till 0,2 miljoner kronor eller 1,7 % av anslaget. Anslaget för budgetåret 1995/96 är uppfört med 18,2 miljoner kronor. Kostnaderna beräknas emellertid bli 19,5 miljoner kronor, vilket innebär ett anslagsöverskridande med 1,3 miljoner kronor. Detta motsvarar ca 7 % av anslaget. Överskridandet beror på att antalet förmånstagare blivit något fler än väntat. I december 1994 var antalet förmånstagare 980. I december 1995 hade antalet stigit till 1 039. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 53 148 000 tkr | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Antalet ålderspensionärer väntas öka långsamt under de närmaste åren. Medel- beloppet för folkpension väntas dock minska p.g.a det minskade antalet pen- sionärer med pensionstillskott. För år 1997 beräknas antalet ålderspensionärer till ca 1 588 000 och antalet kvinnor med hustrutillägg till ca 4 400. Kostnaden för barntillägg beräknas till ca 1 miljon kronor. Antalet personer med särskilt pensionstillägg beräknas stabiliseras kring en nivå på ca 1 080 förmånstagare. Detta är en något högre nivå än vad som tidigare beräknats. Medelbeloppet beräknas också stabiliseras kring en nivå på 34 % av basbeloppet. Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för anslaget ålderspensioner under budgetåret 1997 till 53 603 400 000 kronor. Regeringen delar verkets bedömning av medelsbehovet. Omräknat till ett aktuellt basbelopp beräknas medelsbehovet för budgetåret 1997 till 53 148 000 000 kronor. För budgetåren 1998 och 1999 beräknas medelsbehovet till 53 419 000 000 kronor respektive 53 814 000 000 kronor. A 2. Efterlevandepensioner till vuxna ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift1 637 0001) 1995/96Anslag2 429 000 Utgiftsprognos2 480 000 därav 19961 666 000 1997 Förslag 857 000 1998 Beräknat616 000 1999 Beräknat623 000 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget bekostas folkpension i form av omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner. Utöver efterlevandepension från detta anslag utges efterlevandepension i form av ATP. Omställningspension utges till efterlevande man eller kvinna under ett års tid efter makans/makens dödsfall. Omställningspension förlängs om den efterlevande har vårdnaden om barn som inte har fyllt 12 år. Efter det att rätten till omställningspension upphört ersätts denna i vissa fall av särskild efterlevandepension. Denna utges om den efterlevande har kraftigt nedsatta möjligheter att bereda sig inkomst av förvärvsarbete. Särskild efterlevandepension kan betalas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pension. Den kan reduceras genom samordning med andra förmåner. Änkepension utges till änka om makens dödsfall inträffat före år 1990. Fr.o.m. den 1 januari 1990 avskaffades änkepensionen och ersattes med omställningspen- sion och särskild efterlevandepension. Till följd av omfattande övergångsbe- stämmelser kan kvinnor under vissa förutsättningar uppbära änkepension även om makens dödsfall inträffar år 1990 eller senare. Förmåner som utges från detta anslag betalas ut längst t.o.m. månaden före den månad som den efterlevande fyller 65 år. Omställningspension samt hel särskild efterlevandepension och oreducerad änkepension utges med 96 % av basbeloppet sedan detta minskats med två procent. Den som har låg eller ingen ATP kan dessutom få pensionstillskott med högst 55,5 % av basbeloppet sedan detta minskats med två procent. Omställningspension och hel särskild efterlevandepension från ATP utgör 40 % av den avlidnes pension eller 20 % om barn med barnpension finns. ATP i form av änkepension utges med 40 % av den avlidnes pension eller med 35 % om barn med barnpension finns. En översyn av reglerna för efterlevandepension pågår för närvarande. Enligt direktiven (dir. 1996:51) skall utredaren lämna förslag till ny konstruktion av efterlevandepensioneringen så att reglerna harmonierar med reglerna för det reformerade ålderspensionssystemet. I uppdraget ingår även att i andra hän- seenden se över regelsystemet för efterlevandepension och vid behov lämna för- slag till förändringar. Kostnaderna styrs främst av demografiska faktorer, utvecklingen av ATP-nivån samt basbeloppsutvecklingen. För budgetåret 1994/95 var anslaget 1 650 miljoner kronor medan utfallet blev 1 637 miljoner kronor. Underskridandet uppgick därmed till 13 miljoner kronor eller 0,8 %. För innevarande budgetår förväntas ett överskridande på 51 miljoner kronor vilket motsvarar 2,1 % av anslaget. Orsaken till detta är att antalet änkepensioner minskar i långsammare takt än förväntat. Anslaget domineras av kostnaderna för änkepension. Änkepensionssystemet är under avveckling men till följd av övergångsbestämmelserna är minskningstakten mycket långsam. För närvarande har ca 52 000 kvinnor änkepension vilket är något färre än under 1995. Änkepensionerna svarar för 88 % av kostnaderna på anslaget. Drygt 5 000 personer uppbär omställningspension och antalet ökar fortfarande eftersom de nya regler som infördes år 1990 ännu inte nått sitt fullfunk- tionsstadium. 65 personer uppbär särskild efterlevandepension. Efterlevandepension i form av folkpension kan bara betalas ut till dess den efterlevande fyller 65 år medan änkepensionens ATP-del inte har denna begräns- ning. För en kvinna med änkepension som fyller 65 år upphör därför folkpensionen medan ATP kan betalas ut livsvarigt. Det innebär att det är betydligt fler änkor som får änkepension i form av ATP än i form av folkpension. Antalet kvinnor med ATP i form av änkepension är ca 395 000 och antalet stiger fortfarande. Den genomsnittliga änkepensionen i form av folkpension uppgår till ca 2 300 kronor per månad. Beloppet minskar något till följd av att andelen änkor med pensionstillskott minskar vilket i sin tur beror på att den genomsnittliga ATP:n successivt ökar. Vissa regeländringar Förkortad omställningspension ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Omställningspension utges under en| |tid av sex månader efter dödsfallet eller under den tid| |som den efterlevande har vårdnaden om och | |stadigvarande sammanbor med barn som inte fyllt 12 år.| |Förslaget avser dödsfall som inträffar efter den | |31 december 1996.Skälen för regeringens förslag: Efterlevandepension| |till vuxna kan utges i form av bl.a. | |omställningspension och förlängd omställningspension. Rätt| |till sådan förmån föreligger under särskilda villkor för| |makar och vissa sambor, under förutsättning att de inte| |fyllt 65 år. Omställningspension utges i dag för en tid| |av ett år efter dödsfallet. Pensionen kan utbetalas för| |längre tid, om den efterlevande har vårdnaden om och | |stadigvarande sammanbor med barn under 12 år. | |Omställningspension utgår inom folkpensioneringen med| |96 % av basbeloppet sedan detta minskats med två | |procent. Inom ATP utgör denna förmån 20 % av den | |avlidnes egenpension om det efter den avlidne finns | |barn som har rätt till barnpension, annars 40 % av | |egenpensionen. Om tilläggspensionen är låg eller saknas| |helt kompletteras förmånen med pensionstillskott.Det ekonomiska läget i landet medför att stora | |besparingar måste göras inom flera områden. Regeringen| |har i sin ekonomiska vårproposition (1995/96:150) | |aviserat en rad åtgärder i syfte att uppnå regeringens| |uppställda mål för de offentliga finanserna åren 1997-| |1999. | | Mot denna bakgrund föreslår regeringen att | |omställningspensionens generella del bör begränsas till| |att gälla under sex månader. Förlängd omställningspension| |skall utgå även fortsättningsvis. Detta innebär att de| |som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med | |barn som inte fyllt 12 år inte omfattas av ändringen.| | Förslaget medför att kostnaderna för anslaget år 1997| |beräknas minska med 21 miljoner kronor. Förslaget medför| |även minskade ATP-kostnader med 14 miljoner kronor. | |Från och med år 1998 blir besparingarna 43 miljoner | |kronor respektive 27 miljoner kronor. | | Förslaget avses träda i kraft den 1 januari 1997 och| |tillämpas för efterlevande vars make avlider efter den| |31 december 1996. | | | | | |Växling folkpension och pensionstillskott | | | | | Skälen för regeringens förslag: Omställningspension, oreducerad änkepension och särskild efterlevandepension från folkpensioneringen utges med 96 % av basbeloppet sedan detta minskats med två procent. Förutsättningen är att den avlidne bott i Sverige i 40 år (inkl. framräkningsår) eller hade 30 år med ATP- poäng (inkl. antagandepoäng). I annat fall minskas pensionen med 1/40 respektive 1/30 för varje år som saknas. Den som har låg eller ingen ATP kan dessutom få pensionstillskott som utgör högst 55,5 % av basbeloppet sedan detta minskats med två procent. Som tidigare anförts medför det ekonomiska läget i landet att stora bespa- ringar måste göras inom flera områden. Regeringen har i sin ekonomiska vårproposition (1995/96:150) aviserat en rad åtgärder i syfte att uppnå regeringens uppställda mål för de offentliga finanserna åren 1997-1999. Regeringen föreslår därför att folkpension i form av änkepension, omställningspension och särskild efterlevandepension sänks med sex procentenheter av basbeloppet sedan detta minskats med två procent och pensionstillskottet till dessa förmåner samtidigt höjs i motsvarande grad. Den nuvarande grundnivån inom efterlevandepensioneringen behålls därigenom intakt eftersom summan av folkpension och pensionstillskott ligger kvar på samma nivå som hittills. Detta innebär att det är de som har inkomster ovanför grundnivån som får vidkännas besparingen. Förslaget beräknas medföra en besparing på 90 miljoner kronor brutto per år. Förslaget avses träda i kraft den 1 januari 1997. Inkomstprövning av folkpension i form av änkepension ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Folkpension i form av änkepension| |och pensionstillskott till sådan förmån skall | |inkomstprövas från och med den 1 april 1997. | |Inkomstprövning skall dock inte ske av änkepension för| |de sex första månader som den betalas ut och inte | |heller av änkepension som betalas ut till kvinna som | |har vårdnaden om barn som inte har fyllt 12 år. Den | |inkomst som skall påverka folkpensionens storlek skall| |beräknas enligt de regler som gäller för bostadstillägg| |till pensionärer. Inkomstprövningen skall ske samordnat| |med bostadstillägget på så sätt att årsinkomsten först| |reducerar bostadstillägget. När detta är helt | |bortreducerat sker reducering av änkepensionen. | |Avtrappning av änkepension skall ske med 30 % av den | |årsinkomst som inte beaktats vid prövningen av bo- | |stadstillägg. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Före den 1 januari 1990 utgavs änkepension till kvinna vars make avlidit. Folkpension betalades ut så länge kvinnan inte uppbar egen folkpension, dvs. som regel till dess att hon blev ålderspensionär. ATP kunde däremot betalas ut livsvarigt. I syfte att anpassa reglerna för efterlevandepension till de förändringar i levnadsförhållande och förvärvsmönster som skett under senare år genomfördes för några år sedan en omfattande reformering av reglerna för efterlevandepension. Reformeringens viktigaste beståndsdel var att den livsvariga änkepensionen till kvinnor ersattes av en ettårig omställningspension som utges till såväl kvinnor som män. Därtill finns förlängd omställningspension som utges efter ett år till man eller kvinna som har vårdnaden om barn som inte har fyllt 12 år. Tack vare omfattande övergångsbestämmelser kan dock änkepension enligt äldre regler nybeviljas och betalas ut under lång tid framöver. Antalet pensionärer med änkepension är därför fortfarande relativt konstant och sjunker endast mycket långsamt. För närvarande uppbär ca 52 000 kvinnor folkpension i form av änkepension. Samtliga är under 65 år. Ett fåtal har vårdnaden om barn under 12 år. Flertalet av änkorna förvärvsarbetar och endast ca 5 % av dem uppbär bostadstillägg. Bland övriga folkpensionärer som kan vara berättigade till bostadstillägg uppbär 27 % bostadstillägg. Det omfattande besparingsprogram som krävs för att sanera statens finanser gör det nödvändigt med stora ingrepp inom alla områden. Varje utgiftspost måste därvid granskas. Det inbegriper att ompröva tidigare fattade beslut. Reformeringen av efterlevandepensionen genomfördes i en tid när det ekonomiska läget i avgörande avseenden var annorlunda. Sedan dess har dramatiska förändringar inträffat i ekonomin med bl.a. kraftigt ökad arbetslöshet som försämrat statens finanser i en omfattning som inte förutsågs när beslutet om de nuvarande reglerna för efterlevandepension togs. Det är därför enligt regeringens mening nödvändigt att även ompröva de nuvarande reglerna för änkepension. Änkepension för kvinnor infördes ursprungligen för att ge kvinnor möjlighet till ekonomisk försörjning om mannen avled innan kvinnan erhållit ålderspension. Detta var ett viktigt skydd eftersom det då var vanligt att mannen var ensam familjeförsörjare. Med dagens förvärvsmönster saknas oftast detta motiv eftersom kvinnor med änkepension som regel förvärvsarbetar. Jämfört med andra ensamstående kvinnor har många av dessa änkor i praktiken en dubbel försörjning - heltidsarbete samt folkpension och ATP i form av änkepension. Av änkepensionen utgör tilläggspensionen ett inkomstrelaterat skydd som grundar sig på inbetalda ATP-avgifter medan folkpensionen är ett mer utpräglat grundskydd. ATP-delen är ett efterlevandeskydd som relaterar till makarnas tidigare inkomststandard. Enligt regeringens uppfattning bör inskränkningar inte göras i ATP i form av änkepension. Vad gäller folkpensionsdelen kan emellertid ifrågasättas om det med tanke på nuvarande förvärvsmönster är rimligt att ett generellt grundskydd utbetalas till dess att en änka beviljas ålderspension. Det finns emellertid änkor som inte har något förvärvsarbete eller endast har låga inkomster och där folkpensionen spelar en väsentlig roll för hennes försörjning. Det finns därför skäl att även fortsättningsvis betala ut folkpension till änkor med låg inkomst. Regeringen föreslår därför att folkpension i form av änkepension skall inkomstprövas. Även pensionstillskott är en folkpensionsförmån och skall därmed inkomstprövas. Enligt nuvarande regler är pensionstillskottet redan in- komstprövat men endast mot ATP-inkomst. Med regeringens förslag utvidgas denna inkomstprövning till att gälla prövning mot i princip alla inkomster. Avtrappningen av pensionstillskott mot ATP sker dock krona för krona varför den föreslagna inkomstprövningen i detta avseende blir betydligt mildare. I de flesta fall får kvinnor med änkepension även ATP i form av änkepension varför det är relativt få änkor som idag har pensionstillskott. Vid inkomstprövning av änkepension bör reducering först göras på pensionstillskottet och därefter på övrig folkpension. Eftersom folkpension i form av änkepension i denna proposition föreslås sänkas med 6 procentenheter och motsvarande pensionstillskott föreslås ökas med lika mycket kommer inkomstprövningen att göras utifrån dessa nya belopp. En inkomstprövning av en förmån blir ofta administrativt resurskrävande samtidigt som den riskerar att bli svår att förstå. Det är därför angeläget att välja en metod för inkomstprövning som är rimlig utan att den leder till stora administrativa merkostnader. Regeringen föreslår att inkomstprövningen görs på motsvarande sätt som för bostadstillägg till pensionärer (BTP) eftersom kvinnor med änkepension redan tillhör kretsen som kan ansöka om BTP. Omkring 2 500 änkor uppbär idag BTP och metoden för inkomstprövning är därmed redan etablerad för gruppen änkepensionärer samt på försäkringskassorna. För att beräkna storleken på den inkomstprövade pensionen krävs uppgifter om bl.a. änkans inkomster och bostadskostnad. Det innebär att alla som idag har änkepension måste lämna in en ansökan för att få rätten till inkomstprövad folkpension och bostadstillägg prövad. De änkor som har bostadstillägg behöver dock inte lämna in någon ansökan eftersom deras bostadstillägg redan har inkomstprövats. För att uppnå en smidig hantering bör den årsinkomst som skall ligga till grund för prövning av änkepensionens storlek följa reglerna för BTP. Ansökan om inkomstprövad änkepension görs därmed på samma sätt som för BTP. Det innebär också att såväl rätt till BTP som rätt till änkepension prövas samtidigt. En konsekvens av att prövningen görs på samma sätt som för BTP är att hänsyn till minderåriga barn inte tas vid beräkning av inkomst. Det bör noteras att en änka med minderåriga barn även kan ansöka om bostadsbidrag till barnfamiljer. I två avseenden blir dock inkomstberäkningen något annorlunda jämfört med nuvarande BTP-regler. I det ena fallet medför avräkningsreglerna enligt förordning (EEG) nr 1408/71 i vissa fall att inkomstreglerna inte kan tillämpas när det gäller inkomst av utländsk pension. I det andra fallet behöver en särskild regel införas vid beräkning av inkomst av vissa tjänstepensioner. Många änkor har vid sidan om änkepensionen avtalsreglerad tjänstepension i form av änkepension. Avtalen för dessa tjänstepensioner varierar - inte bara mellan olika pensionsinrättningar utan även beroende på när avtalen har slutits. I huvudsak är tjänstepensionerna antingen nettosamordnade eller bruttosamord- nade. Med nettosamordnad pension menas att tjänstepensionen betalas ut oberoende av storleken på den allmänna pensionen, dvs. om folkpensionen förändras så påverkar detta inte tjänstepensionens storlek. Med bruttosamordnad pension menas att tjänstepensionen betalas ut så att ett totalt bruttobelopp för änkepension uppnås. Detta innebär att om folkpensionen sänks så kommer tjänstepensionen att höjas så att det totala bruttobeloppet som regel blir oförändrat.Med de nya reglerna för folkpension i form av änkepension kommer tjänstepension att ingå i den beräknade årsinkomst som styr folkpensionens storlek. Eftersom folkpensio- nens storlek samtidigt påverkar den bruttosamordnade pensionen så uppstår en rundgång - folkpension och tjänstepension påverkar varandra. För att undvika en "evig" rundgång föreslås att inkomstprövning i dessa fall görs mot den tjänstepension som skulle ha betalats ut om änkepensionen inte hade varit in- komstprövad. Avtrappningen av BTP mot årsinkomsten sker med 40 % för årsinkomst upp till 1,5 basbelopp och med 45 % för årsinkomst däröver. Regeringen föreslår att avtrappningen av änkepensionen begränsas till 30 % av årsinkomsten. Tillvägagångssättet för inkomstprövningen bör utformas på samma sätt som nu gäller för beräkning av hustrutillägg enligt lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension. Detta innebär att den fastställda årsinkomsten först reducerar bostadstillägget till dess att detta är helt bortreducerat. Därefter används den återstående inkomst som inte använts för att reducera bostadstillägget, till att reducera änkepensionen. Denna metod innebär att alla änkor som idag uppbär BTP eller som i framtiden får BTP inte får sin änkepension reducerad. Eftersom reducering av änkepensionen görs först sedan BTP är bortreducerat har den föreslagna metoden för inkomstprövning också den fördelen att den inte ökar marginaleffekten för dem som har BTP. För dem som får reducerad änkepension kommer marginaleffekten att variera beroende på om rätt till särskilt grundavdrag (SGA) vid beskattningen finns eller inte. SGA reduceras av pensioner men inte av arbetsinkomster eller ränteinkomster. Marginaleffekten är därför även beroende av vad marginalinkomsten består av. Marginaleffekten påverkas dessutom av om pensionären befinner sig över brytpunkten för statlig skatt. För flertalet kvinnor med reducerad änkepension torde marginaleffekten för arbetsinkomster uppgå till ca 61 %. Enligt äldre övergångsbestämmelser gäller särskilda regler för kvinna vars make avled före den 1 juli 1960. I dessa fall utges en änkepension som är inkomstprövad enligt regler som i princip är likvärdiga med de som här föreslås. För närvarande finns det ca 40 änkor med sådan inkomstprövad änkepension. I syfte att öka enhetligheten föreslås att inkomstprövningen för detta äldre regelsystem anpassas så att även dessa änkepensioner fr.o.m. den 1 april 1997 omfattas av det här föreslagna inkomstprövningssystemet. Bostadstillägg kan bara betalas ut till pensionärer som är bosatta i Sverige. En kvinna med änkepension som är bosatt utomlands kan således inte få BTP. Detta innebär att änkepensionen reduceras mot första kronan av årsinkomsten. Följden blir att änkepensionen kommer att vara bortreducerad vid en lägre årsinkomst än om hon varit bosatt i Sverige. Vad gäller beräkning av årsinkomst för änkor bosatta utomlands är de inkomster som härrör från utlandet svåra att hämta in och kontrollera. Av administrativa skäl anser regeringen det därför vara rimligt att årsinkomsten för dessa änkor i huvudsak beräknas utifrån de inkomster som finns registrerade hos försäkringskassan. Därmed kan inkomstprövningen för utomlands bosatta änkor med änkepension i vissa fall beräknas utan ansökan. De inkomster som därvid skall beaktas är basbeloppsanknutna förmåner, tjänstepensioner samt utländsk pension. Oreducerad änkepension föreslås i denna proposition fr.o.m. den 1 januari 1997 utgå med 90 % av basbeloppet minskat med två procent. I vissa fall minskas beloppet. Detta gäller t.ex. när änkan på grund av låg ålder beviljats lägre pension - s.k. 15-delspension, när folkpensionen samordnas med livränta eller om änkan uppbar förtida uttag av ålderspension innan mannen avled. Den reducerade pensionen utges sedan avkortad i 30-delar eller 40-delar i de fall rätt till hel pension inte föreligger på grund av att mannen inte bott eller arbetat i Sverige tillräckligt antal år för att berättiga till full pension. Inkomstprövningen bör göras efter reducering men före den sist nämnda avkortningen. Det innebär att minskning av folkpensionen kommer att göras i följande ordning - femtondelsberäkning - reducering till följd av förtida uttag - 30-delsberäkning utifrån punkten 6 i övergångsbestämmelserna till nuvarande regler om efterlevandepension - samordning med livränta - inkomstprövning - avkortning till följd av att kraven på bosättning eller arbete inte är tillgodosedda - reducering till följd av konvention med annat land Enligt punkten 4 i övergångsbestämmelserna till de nuvarande reglerna om efterlevandepension samordnas barnpension i vissa fall med änkepension. Sådan samordning bör göras utifrån den pension som faktiskt betalas ut varför samordningen i dessa fall skall ske mot änkepensionen efter inkomstprövning. Det generella efterlevandeskyddet för vuxna utgörs enligt förslag i denna proposition av omställningspension under de sex första månaderna efter makes dödsfall. Sådan pension betalas ut utan inkomstprövning. Eftersom det oftast är av störst betydelse med ekonomiskt stöd under den första tiden efter dödsfallet föreslår regeringen att även änkepensionen utges utan inkomstprövning under de första sex månaderna efter dödsfallet. Ett ytterligare skäl för detta är att inkomstbilden många gånger kan vara oklar omedelbart efter ett dödsfall. Genom att inkomstprövningen sker först fr.o.m. den sjunde månaden efter dödsfallet kommer en bättre överblick att finnas för en riktig inkomstprövning. Ett sådant generellt undantag för inkomstprövning berör de ca 4 600 kvinnor per år som beviljas änkepension och minskar besparingen med ca 50 miljoner kronor per år. De kvinnor som den 1 april 1997 har änkepension som beviljats för tid fr.o.m. den 1 november eller senare har den 1 april ännu inte uppburit änkepension under sex månader. Inkomstprövning skall för dem göras först sedan änkepension har utgetts under de första sex månaderna efter dödsfallet. Även den förlängda omställningspensionen, som utges till efterlevande som har vårdnaden om barn under tolv år, betalas ut utan inkomstprövning. Det är rimligt att undantag för inkomstprövning även görs för kvinnor med änkepension i motsvarande situation. Sålunda bör änkepension utges utan inkomstprövning till kvinnor som stadigvarande sammanbor med barn under tolv år, som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. Änkepensionen skall i dessa fall därför inkomstprövas först när yngsta barnet fyller tolv år. Endast ett litet antal kvinnor med änkepension har barn under tolv år varför de ekonomiska konsek- venserna av detta undantag är marginella. Reglerna om inkomstprövning av änkepension kommer att följa reglerna för BTP. När systemet väl har etablerats bör hanteringen på försäkringskassorna därför kunna ske relativt smidigt. Att införa systemet kräver dock initiala insatser vad gäller bl.a. information, omräkningar och ADB-utveckling. De nya reglerna bör därför gälla fr.o.m. den 1 april 1997. Reglerna skall tillämpas för alla som då uppbär änkepension med undantag för dem som ännu inte erhållit änkepension under en period av sex månader eller har vårdnaden om barn som inte fyllt tolv år. För att rätt änkepension skall kunna utges fr.o.m. den 1 april 1997 måste årsinkomsten beräknas för samtliga kvinnor med änkepension som inte uppbär bostadstillägg. Det betyder att uppgifter om bostad och inkomst måste hämtas in från dessa änkor. För att administrativt klara detta fordras att arbetet med detta påbörjas i god tid före den 1 april 1997. De nya bestämmelserna bör därför träda i kraft redan från den 1 januari 1997 men börja tillämpas först fr.o.m. den 1 april 1997. En förutsättning för att rätt änkepension skall kunna betalas ut fr.o.m. april månad är att nödvändiga uppgifter finns hos försäkringskassan senast under mars månad. Eftersom de flesta kommer att få en reducerad änkepension måste alla pensioner inkomstprövas före den 1 april 1997. Det kan ur rättvisesynpunkt inte anses vara tillfredsställande att en änkepension betalas ut utan inkomstprövning efter den 1 april 1997 till följd av att tillräckliga uppgifter inte kommit in i tid. Det bör därför finnas en möjlighet för försäkringskassan att hålla inne utbetalningen av folkpension om tillräckliga uppgifter inte har kommit till kassan senast den 1 mars 1997. Det ligger i sakens natur att ärenden i möjligaste mån bör avgöras i tid till aprilutbetalningen även om uppgifterna kommer in därefter. På grund av att en stor del av hanteringen kan förväntas koncentreras till mars är det dock rimligt att gränsen ligger redan den 1 mars. I de fall som pensionen hålls inne ankommer det på pensionstagaren att komma in med kompletterande uppgifter. Om så inte sker bör änkepensionen kunna dras in. Det förtjänar att påpekas att kvinnor med änkepension och bostadstillägg redan har fått sitt BTP inkomstprövat. Därmed har de så låga inkomster att deras änkepension inte kommer att reduceras. De behöver därför inte heller lämna in någon ansökan för att få behålla sin änkepension. En kvinna med änkepension och en hyra på 4 000 kr/mån får 3 237 kr/mån i bostadstillägg om hennes inkomst endast består av folkpension och pensionstillskott. För att BTP skall vara helt bortreducerat krävs en inkomst, inkl. folkpension och pensionstillskott, på 12 270 kr/mån. Först vid inkomster däröver sker reduktion av folkpension och då med 30 % av överstigande inkomst. Folkpensionen uppgår år 1997 till 2 668 kr/mån. För att hela änkepensionen skall reduceras bort fordras en inkomst inklusive folkpensionen på 21 163 kr/mån. Efter inkomstprövning återstår en inkomst på minst 18 495 kr/månad. Eftersom änkepension ger rätt till särskilt grundavdrag (SGA) är nettoeffekten av inkomstprövningen beroende av om SGA har reducerats bort eller inte. SGA uppgår maximalt till 4 491 kr/mån och reduceras av ATP och tjänstepension men inte av arbetsinkomst. På grund av avtrappningen av SGA är marginalskatten för dem som har SGA ca 51 %. För dem blir nettominskningen 1 307 kr/mån. Med en marginalskatt på 31 % blir nettominskningen i stället 1 841 kr/mån. Med förslaget till inkomstprövning beräknas utgifterna för anslaget Efter- levandepensioner till vuxna minska med 675 miljoner kronor för år 1997. Från och med år 1998 är den totala minskningen 900 miljoner kronor. Till följd av förslaget får vissa änkor med statlig tjänstepension högre sådan pension. Detta medför ökade pensionskostnader för staten med 75 miljoner kronor år 1997 resp. 100 miljoner kronor från och med år 1998. Nettoeffekten efter skatt beräknas till 420 miljoner kronor år 1997 resp. 560 miljoner kronor från och med år 1998. I regeringens vårproposition uppskattades den föreslagna besparingen minska utgifterna med 500 miljoner kronor per år. Vid detta tillfälle fanns dock inget färdigt förslag till hur inkomstprövningen skulle kunna göras. I samband med att regelverk för förändringen därefter har tagits fram har besparingseffekten kunnat räknas ut mer exakt. Den verkliga besparingen blir således på årsbasis 300 miljoner kronor större än vad som antogs i vårpropositionen. 23 Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 857 000 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Besparingsförslag: | | | |- tiden under vilken omställningspension kan utges | | förkortas från 12 månader till 6 månader avseende | | dödsfall som inträffar efter den 31 december 1996 | |- folkpension i form av änkepension, | | omställningspension och särskild efterlevandepension| | sänks med sex procentenheter av basbeloppet sedan | | detta minskats med två procent och pensionstill- | | skott till dessa förmåner höjs med lika mycket från| | och med den 1 januari 1997 | |- folkpension i form av änkepension inkomstprövas från| |och med den 1 april 1997 | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Trots att änkepensionen har avskaffats och ersatts med omställningspension är änkepensionerna kostnads- och antalsmässigt dominerande. Till följd av förslaget om inkomstprövning av folkpension i form av änkepension kommer såväl kostnader som antal att sjunka kraftigt - kostnaderna för änkepensioner minskar med ca 60 %. Under många år framöver kommer änkepensionerna ändå att svara för de största kostnaderna på anslaget. Kostnaderna för änkepensionerna minskar långsamt samtidigt som kostnaderna för omställningspension sakta ökar. Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet under budgetåret 1997 till 1 663 000 000 kronor utan hänsyn tagen till föreslagna besparingar. Regeringen delar verkets bedömning. Omräknat till ett aktuellt basbelopp och med hänsyn till föreslagna besparingar beräknas medelsbehovet till 857 000 000 kronor. För budgetåren 1998 och 1999 beräknas medelsbehovet till 616 000 000 kronor respektive 623 000 000 kronor. 24 A 3. Bostadstillägg till pensionärer ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 8 908 000 1) 1995/96Anslag14 800 000 Utgiftsprognos14 741 000 därav 19969 846 000 1997 Förslag 9 970 000 1998 Beräknat10 270 000 1999 Beräknat 10 570 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget bekostas bostadstillägg till pensionärer (BTP) och särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP). Bostadstillägget var tidigare kommunalt men är sedan den 1 januari 1995 statligt. Utöver bostadstillägg från detta anslag kan en kommun enligt övergångsbestämmelserna t.o.m. år 1998 lämna kompletterande kommunalt bostadstillägg som helt finansieras av resp. kommun. Sådant kommunalt bostadstillägg prövas enligt samma regler som det statliga tillägget. BTP kan maximalt utges med 85 % av bostadskostnaden mellan 100 kronor och 4 000 kronor per månad. Bostadstillägget är helt inkomstprövat och reduceras med 40 % av årsinkomsten upp till ett och ett halvt basbelopp och med 45 % av inkomsten däröver. Som inkomst räknas i princip alla inkomster utöver folkpension samt pensionstillskott eller ATP motsvarande ett pensionstillskott. I årsinkomsten ingår inkomst av kapital som beräknas som en schablonmässigt bestämd andel av förmögenheten. Det särskilda bostadstillägget betalas ut som en utfyllnad om inkomsten efter det att bostadskostnaden är betald understiger 122 % av basbeloppet (3 691 kr/mån). SBTP betalas i dessa fall ut upp till denna nivå. Kostnadsutvecklingen för anslaget är beroende av en mängd faktorer. De viktigaste är pensionärernas bostadskostnader och inkomster samt det s.k. mörkertalet, dvs. hur många av de pensionärer som har rätt till bostadstillägg som inte ansöker om förmånen. För budgetåret 1994/95 uppgick anslaget till 8 700 miljoner kronor medan utfallet blev 8 908 miljoner kronor. Överskridandet på 208 000 tkr motsvarar 2,4 % av anslaget. Den huvudsakliga orsaken till överskridandet var de nya regler för bostadstillägg som infördes den 1 januari 1994 och den 1 januari 1995. De nya reglerna innebar att BTP kunde betalas ut för högre bostadskostnader än tidigare, vilket ledde till en större ökning av antalet ansökningar än förväntat. Prognosen för budgetåret 1995/96 tyder på att utfallet det året kommer att ligga mycket nära det anslagna beloppet. Den 1 juli 1995 trädde en rad förändringar i reglerna för BTP i kraft vilka sänkte kostnaderna med 900 miljoner kronor per år. Åtgärderna ledde också till att antalet pensionärer med BTP minskade med 35 000 personer till 560 000 personer. Därefter har antalet långsamt minskat ytterligare. I augusti 1996 uppbar 542 000 pensionärer BTP. Medelbeloppet för BTP ökar samtidigt något vilket gör att de totala kostnaderna för närvarande har en relativt stabil utveckling. Före förändringarna den 1 juli 1995 steg under en lång period såväl antalet BTP-tagare som kostnaderna kontinuerligt. Detta berodde till stor del på kraftiga hyreshöjningar i början av 90-talet samt den successiva förändring av reglerna som gjordes i syfte att nå enhetlig nivå i hela landet när bostadstilläggen förstatligades den 1 januari 1995. Antalet SBTP-tagare är i viss utsträckning en spegelbild av BTP-systemets fördelningsmässiga effektivitet. När bostadskostnadsgränserna höjs räcker BTP i större utsträckning till för att ge en skälig levnadsnivå varför antalet SBTP- tagare då minskar. Omvänt gäller att antalet SBTP-tagare långsamt ökar vid oförändrade ersättningsregler för BTP. Det beror på att hyreshöjningarna leder till att fler pensionärer når en bostadskostnad som inte täcks av BTP-reglerna. Antalet pensionärer med SBTP har under det senaste året ökat med ca 5 500 och det totala antalet uppgår i augusti 1996 till ca 19 000 personer. Kostnaderna för SBTP uppgår till ca 55 miljoner kronor per år. Kostnaderna för SBTP och det antal som får detta tillägg begränsas av gränsen för högsta skäliga bostadskostnad som innebär att man inte tar hänsyn till bostadskostnader utöver en viss nivå. Oförändrade gränser för skälig bostadskostnad har därför en återhållande effekt på kostnadsutvecklingen. Ca 60 kommuner lämnar kompletterande kommunalt bostadstillägg till ca 90 000 pensionärer. Totalt kostar sådant kommunalt bostadstillägg ca 150 miljoner kronor per år. Ungefär 27 % av pensionärerna har BTP. Behovet av BTP finns i första hand hos ensamstående pensionärer. Hälften av alla pensionärer är ensamboende men bland BTP-tagarna bor 85 % ensamma. 75 % av BTP-tagarna är kvinnor. Vissa regeländringar Sänkt kompensationsgrad för BTP ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Den del av bostadskostnaden som | |kan ersättas med bostadstillägg inom intervallet 100 -| |4 000 kronor per månad sänks till 83 % från och med den| |1 januari 1997. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Den 1 januari 1995 infördes statliga regler för bostadstillägg till pensionärer (BTP), som ersatte det tidigare kommunala bostadstillägget (KBT). Med det kommunala bostadstillägget bestämde resp. kommun hur stort KBT som kunde betalas ut. I och med det statliga bostadstillägget infördes enhetliga ersättningsregler för hela landet. De nya reglerna innebar att bostadstillägg kan lämnas med 85 % av bostadskostnad mellan 100 kronor och 4 000 kronor per månad. För att det fastställda utgiftstaket för statens utgifter inte skall över- skridas föreslår regeringen att ersättningsreglerna för BTP ändras på så sätt att ersättningsprocenten sänks från 85 % till 83 % av bostadskostnad mellan 100 kronor och 4 000 kronor per månad. Förändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Maximalt kan en pensionär med dagens regler få 3 315 kronor per månad i statligt bostadstillägg. Med de nya reglerna sänks det maximala bostadstillägget till 3 237 kronor per månad. Som mest blir minskningen därför 78 kronor per månad. Den genomsnittliga minskningen uppgår till 58 kronor per månad. Som komplement till BTP finns det särskilda bostadstillägget till pensionärer (SBTP), som betalas ut till pensionärer med hög bostadskostnad och låg inkomst. I sådant fall betalas SBTP ut så att inkomsten, efter det att en skälig bostadskostnad är betald, uppgår till en skälig levnadsnivå. Med den föreslagna sänkningen av kompensationsnivån för BTP får alla pensionärer sänkt BTP. Pensionärer med små ekonomiska resurser har emellertid ofta SBTP. Eftersom SBTP fyller ut inkomsten upp till en skälig levnadsnivå kompenseras dessa pensionärers sänkta BTP med lika stor höjning av SBTP. Regeringen föreslår längre fram i denna proposition att den skäliga bostadskostnaden skall höjas. Åtgärden innebär att kostnaderna för BTP minskar och kostnaden för SBTP ökar något. Sammantaget beräknas kostnaderna minska med 315 miljoner kronor per år. Fritidsfastighet medräknas som förmögenhet vid beräkning av BTP ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Värdet av privatbostadsfastighet| |och privatbostad som pensionär äger men inte permanent| |bor i skall räknas in i förmögenheten vid beräkning av| |bostadstillägg till pensionärer från och med den 1 april| |1997. För privatbostadsfastighet räknas som förmögenhet| |därvid fastighetens taxeringsvärde med avdrag för | |skulder på fastigheten och för privatbostad bostadens| |värde med avdrag för skulder. Vid beräkning av | |bostadstillägget skall viss del av denna förmögenhet | |räknas in i årsinkomsten på motsvarande sätt som gäller för| |övrig förmögenhet. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Bostadstillägget prövas mot en för pensionären beräknad årsinkomst. I årsinkomsten ingår schablonmässigt beräknad avkastning av förmögenhet. Som förmögenhet räknas i dessa sammanhang i princip alla tillgångar utom privatbostad eller privatbostadsfastighet. Från förmögenheten dras eventuella skulder. Årsinkomsten fastställs till 5 % av nettoförmögenheten. Om den totala nettoförmögenheten överstiger 75 000 kronor för ogift och 60 000 kronor för gift pensionär skall dessutom 10 % av den del av förmögenheten som överstiger dessa gränser räknas som årsinkomst. Sedan den 1 januari 1990 gäller att förmögenhet i form av privat- bostadsfastighet eller privatbostad inte skall påverka inkomstberäkningen för bostadstillägg om bostaden bebos av pensionären. Ett småhus eller en bostadsrätt pensionären bor permanent i och som pensionären söker bostadstillägg för skall således inte påverka årsinkomsten och därmed inte heller minska bostadstilläggets storlek. Inte heller skuld på sådan bostad påverkar inkomstberäkningen. När det gäller privatbostadsfastighet eller privatbostad som pensionären inte bebor men har för privat bruk gäller sedan år 1990 samma regler, dvs. inte heller sådan bostad påverkar inkomstberäkningen. För näringsfastighet gäller däremot att värdet av denna räknas som förmögenhet, viket innebär att viss del av detta värde medräknas i årsinkomsten. Före den 1 januari 1990 räknades alla former av fastigheter som inte beboddes av den sökande som förmögenhet. Det innebar att en viss del av en fritidsfastighets taxeringsvärde då räknades som inkomst och därmed påverkade bostadstilläggets storlek. En orsak till att fritidsfastigheter nu är undantagna från inkomstprövningen är att en sådan fastighet inte inbringar någon verklig inkomst. Fastigheten är en tillgång som kan omsättas i likvida medel. När nuvarande regel infördes ansågs det dock rimligt att utforma inkomstprövningen i större utsträckning med hänsyn till faktisk inkomst än med hänsyn till möjlig inkomst. Med tanke på det statsfinansiella läget och behovet av att sanera statens finanser behöver tidigare ställningstagande omprövas. Även om det är önskvärt att göra inkomstprövningen efter faktisk inkomst måste hänsyn tas till statens möjligheter att finansiera detta. För att uppnå saneringsmålet är det enligt regeringens uppfattning därför nödvändigt att återgå till de mindre generösa regler som gällde för fritidsfastigheter före år 1990. Regeringen föreslår således att förmögenhet i form av fritidsfastighet skall räknas som förmögenhet vid beräkning av bostadstillägg. Det torde vara ovanligt att pensionär äger bostadsrätt utan att bebo denna. I konsekvens med förslaget om privatbostadsfastighet bör dock även innehav av privatbostad som inte är pensionärens permanentbostad tas med som förmögenhet. Förslaget innebär att reglerna för fritidsfastigheter blir likvärdiga med dem som i dag gäller för näringsfastigheter. Som värde upptas taxeringsvärdet med avdrag för eventuella skulder som belastar fastigheten. Nettovärdet läggs därefter till övrig förmögenhet. För privatbostad skall bostadens värde med avdrag för eventuella skulder tas upp som förmögenhet. I förslaget till lagtext anges att värdet av fritidsfastighet skall ingå i förmögenheten. I konsekvens med detta tas undantaget för inkomst av privatbostadsfastighet och privatbostad bort. De närmare detaljerna om hur bl.a. skuld på fastighet och inkomst av uthyrd bostad skall hanteras får föreskrivas av Riksförsäkringsverket i enlighet med tidigare lämnat bemyndigande. Innehav av fritidsfastighet finns inte registrerat hos Riksförsäkringsverket eller försäkringskassorna. För att den föreslagna ändringen skall kunna genomföras fordras således att uppgifterna på något sätt hämtas in. I första hand bör en sådan uppgift hämtas in från resp. pensionär. Detta skulle dock kräva en underskriven försäkran från var och en av de ca 540 000 pensionärer som för närvarande uppbär bostadstillägg. Eftersom det är en minoritet av BTP- tagarna som har fritidsfastighet vore en sådan lösning orationell. Kassorna bör därför ges möjlighet att hämta in nödvändiga uppgifter från fastighetsregistret eller skattemyndigheten. Även om uppgifterna hämtas maskinellt medför förändringen en del arbete på försäkringskassorna. Av administrativa skäl föreslås därför att ändringen skall träda i kraft den 1 april 1997. Den föreslagna förändringen beräknas leda till en årlig besparing på 200 miljoner kronor. Med tanke på att genomförandet sker den 1 april 1997 beräknas besparingen för år 1997 uppgå till 150 miljoner kronor. Höjd skälig bostadskostnad vid beräkning av särskilt bostadstillägg till pensionärer ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Den högsta skäliga bostadskostnad| |som används vid beräkning av särskilt bostadstillägg till| |pensionärer regleras i lag. Beloppet blir enhetligt för| |hela landet och skall från och med år 1997 uppgå till 5| |200 kronor per månad. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP) betalas ut som ett komplement till BTP till pensionärer med hög bostadskostnad och låg inkomst. SBTP prövas automatiskt månadsvis för alla som uppbär BTP och betalas ut om den sammanlagda inkomsten, efter det att en skälig bostadskostnad är betald, understiger 122 % av basbeloppet (3 691 kronor per månad för år 1997). I sådant fall utges SBTP upp till denna nivå. För närvarande får ca 19 000 pensionärer SBTP, vilket innebär att 3,5 % av pensionärerna med BTP även får SBTP. Den totala kostnaden är ca 55 miljoner kronor per år. När det särskilda bostadstillägget infördes år 1991 var bostadstillägget kommunalt men delvis statsfinansierat. Normerna för skälig levnadsnivå och skälig bostadskostnad följde därför i första hand de kommunala normer som tillämpades i resp. kommun. Därefter har staten övertagit bostadstilläggen och normerna är nu också statliga. Normen för skälig levnadsnivå följde till att börja med Socialstyrelsens norm för skälig levnadsnivå (116 % av basbeloppet). I samband med den ekonomiskt- politiska propositionen år 1994 höjde regeringen normen till 122 % av basbeloppet i syfte att förbättra situationen för de sämst ställda pensionärerna. Normen för skälig bostadskostnad följer för närvarande Socialstyrelsens norm för skälig bostadskostnad, vilken är indelad i fyra nivåer beroende på kommunens storlek. Beloppen grundar sig på kostnaden för nyproduktion av lägenheter. De olika nivåerna är sedan den 1 januari 1995 Storstockholm 4 950 kr/mån Storgöteborg 4 850 kr/mån kommuner med fler än 75 000 invånare 4 475 kr/mån kommuner med färre än 75 000 invånare 4 225 kr/mån De statliga bostadstilläggen styrs av nivåer och gränser som regleras av regering och riksdag. Enda undantag för detta är den skäliga bostadskostnaden som i praktiken bestäms av Socialstyrelsen. I en tid av snäva ekonomiska resurser är det ur fördelningspolitisk och ekonomisk synvinkel angeläget att regering och riksdag har ett samlat ansvar för bostadstilläggen till pensionärer. Det är därför otillfredsställande att en del av reglerna inte beslutas av regering och riksdag. I och med att systemet med utgiftstak för statens budget har införts har detta fått än större betydelse. Högsta skäliga bostadskostnad bör därför fastställas inom ramen för den övriga budgetbehandlingen. Normen för skälig levnadsnivå regleras i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer. Regeringen anser att även den skäliga bostadskostnaden bör regleras i denna lag. Den skäliga bostadskostnaden är idag indelad i fyra nivåer efter storleken på kommunen som pensionären bor i. Orsaken till detta är att hyresnivåerna varierar över landet och att det finns ett visst samband mellan kommunstorlek och produktionskostnaden för lägenheter. Sambandet är emellertid inte entydigt. Det är inte ovanligt att det även i små kommuner finns bostäder med höga bostadskostnader. Detta kan t.ex. gälla servicelägenheter eller annat boende i särskilda boendeformer. Mot bakgrund av detta och att bostadstilläggen i övrigt i och med förstatligandet har enhetliga regler anser regeringen att en enhetlig norm bör gälla även för den skäliga bostadskostnaden. Hur många pensionärer som får SBTP påverkas i stor utsträckning av storleken på normerna för skälig levnadsnivå och skälig bostadskostnad. Den skäliga levnadsnivån höjdes den 1 januari 1995 medan den skäliga bostadskostnaden inte har höjts på flera år - främst beroende på att kostnaden för nybyggnation har stagnerat. Den genomsnittliga bostadskostnaden för BTP-tagarna har dock successivt stigit och är nu ca 3 000 kronor per månad samtidigt som antalet pensionärer med höga bostadskostnader långsamt ökar. Cirka var tionde pensionär har idag en bostadskostnad som är högre än normen för skälig bostadskostnad. Mot bakgrund av ovanstående anser regeringen att normen för högsta skäliga bostadskostnad för beräkning av SBTP fr.o.m. den 1 januari 1997 bör vara 5 200 kronor per månad. Därmed har cirka 95 % av BTP-tagarna en bostadskostnad som är lägre än normen för skälig bostadskostnad. Detta beräknas öka kostnaderna med 70 miljoner kronor per år. 25 Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 9 970 000 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Regeringen föreslår att ersättningsgraden för BTP sänks| |till 83 % av bostadskostnaden samt att | |fritidsfastigheter beaktas vid inkomstberäkningen för| |bostadstillägg. Vidare föreslås att gränsen för högsta| |skäliga bostadskostnad som används vid beräkning av | |särskilt bostadstillägg till pensionärer höjs till 5 200| |och blir enhetlig för hela landet. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Kostnaderna för bostadstilläggen är starkt beroende av bostadskostnadsgränserna och hyresutvecklingen. Eftersom den övre hyresgränsen på 4 000 kronor inte har ändrats sedan den 1 januari 1995 samtidigt som hyreshöjningarna är måttliga finns f.n. ingen starkt kostnadsökande kraft.Kostnaderna påverkas även av inkomstutvecklingen för pensionärerna. Trots minskande pensioner på individnivå får pensionärerna som grupp successivt högre inkomster på grund av att äldre pensionärer med låga pensioner successivt ersätts av nytillkomna pensionärer med högre pension. Sammantaget leder detta till att antalet BTP-tagare minskar något eftersom färre pensionärer nybeviljas BTP än de BTP-tagare som avlider. Bostadskostnaderna ökar emellertid snabbare än pensionerna, vilket leder till en viss kostnadsökande effekt. En ytterligare för kostnadsutvecklingen viktig faktor är mörkertalet eller ansökningsbenägenheten bland de pensionärer som har rätt till BTP. Mörkertalet påverkas mycket av kunskapen om reglerna men även det upplevda behovet hos pensionären har stor betydelse. Av detta skäl ökar antalet BTP-tagare mer när hyrorna ökar kraftigt än om reglerna förbättras. Sammantaget ökar kostnaderna långsamt i löpande priser. Den viktigaste orsaken till detta är att bostadskostnaderna ökar snabbare än inkomsterna. Regeringen beräknar med beaktande av föreslagna besparingar och förbättringen av det särskilda bostadstillägget medelsbehovet för budgetåret 1997 till 9 970 000 000 kronor. För budgetåren 1998 och 1999 beräknas medelsbehovet till 10 270 000 000 kronor respektive 10 570 000 000 kronor. 5 Det fortsatta genomförandet av pensionsreformen I enlighet med de riktlinjer som riksdagen har godkänt på grundval av propositionen 1993/94:250 (bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) pågår en genomgripande reformering av ålderspensionssystemet. Förslagen i propositionen baserades på den överenskommelse som träffades inom Pensionsarbetsgruppen mellan företrädare för de fyra dåvarande regeringspartierna och Socialdemokraterna. I propositionen som inte innehöll några lagförslag lades principerna för ett reformerat ålderspensionssystem fast. Skälen till reformeringen är att dagens allmänna pensionssystem på väsentliga punkter inte uppfyller de krav som måste ställas på ett pensionssystem eftersom det i sin nuvarande utformning inte är tillräckligt följsamt i förhållande till framtida samhällsekonomiska och demografiska påfrestningar. Svagheterna med den nuvarande ordningen har efter hand kommit att bli alltmer framträdande. Pensionssystemets möjligheter att infria gjorda åtaganden är därmed hotade. Genomförandet av ålderspensionsreformen innebär att ett offentligt och obligatoriskt pensionssystem även fortsättningsvis skall utgöra grunden för den enskildes pensionsskydd. Den inkomstrelaterade delen av det allmänna pensionssystemet kommer att bygga på den s.k. livsinkomstprincipen vilket innebär ett stärkt samband mellan avgift och förmån för den enskilde. De intjänade pensionsrättigheterna och den årliga omräkningen av utgående pensioner skall knytas till den allmänna inkomstutvecklingen vilket ger en god följsamhet i förhållande till samhällsekonomin. I reformen ingår vidare att garantipension skall ersätta den nuvarande ordningen för grundtrygghet i form av folkpension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag. Den dåvarande regeringen beslutade i juni 1994 att tillkalla den s.k. Genomförandegruppen med uppgift att medverka i den fortsatta beredningen av pensionsöverenskommelsen och att vårda överenskommelsen. Beredningen av pensionsreformen bedrivs inom regeringskansliet under ledning av socialförsäkringsministern och i samverkan med berörda myndigheter. Det socialdemokratiska partiet genomför under hösten 1996 ett brett upplagt samråd kring det kommande pensionssystemet. Utifrån detta samråd avser regeringen att ta ställning till de frågor som fortfarande är öppna inom ramen för pensionsöverenskommelsen. Regeringen eftersträvar en bred politisk uppslutning kring reformeringen av pensionssystemet. 26 5.1 Framflyttning av vissa tidpunkter för ikraftträdande av det reformerade pensionssystemet m.m. ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Ikraftträdandet av det reformerade| |systemets intjänanderegler flyttas fram till den 1| |januari 1999. De första utbetalningarna av| |ålderspension enligt reformerade regler senareläggs ett| |år till den 1 januari 2001. | | Tidpunkt för eventuell förändring i lagen (1982:80) om| |anställningsskydd vad avser lagstadgad rätt för| |arbetstagare att kvarstå i arbete till 67 års ålder| |senareläggs. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Enligt de riktlinjer som antogs av riksdagen med anledning av regeringens proposition 1993/94:250 skulle lagstiftning om det inkomstrelaterade pensionssystemet träda i kraft den 1 januari 1996. Vidare beslutades att de nya reglerna för grundtrygghet skulle träda i kraft den 1 januari 2000. Avsikten var att utbetalning av pension intjänad och beräknad enligt reformerade regler skulle inledas i januari 2000. I proposition 1994/95:100, Bil.6 föreslogs att tidpunkten för det formella ikraftträdandet för reformerade intjänanderegler skulle flyttas fram till den 1 januari 1997. Det konstaterades att framflyttningen av ikraftträdandet inte skulle få någon inverkan på reformens genomförande i sak och någon förändring av tidpunkten för första utbetalningar av pensioner enligt reformerade regler föreslogs inte. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (bet. 1994/95:SfU10, rskr. 1994/95:343). Principöverenskommelsen om det reformerade pensionssystemet fullföljs och arbetet med att utforma den reformerade ålderspensionen fortskrider. En proposition innehållande reformerade regler om intjänande av ålderspension bör innefatta ställningstaganden till hur avgiftsuttaget till ålders- pensionssystemet skall fördelas mellan arbetsgivaravgift och egenavgift samt hur den finansiella infasningen av reformen skall utformas. Arbetet med att genomföra och vidareutveckla de riktlinjer som riksdagen beslutat i dessa frågor är omfattande. Sommaren 1995 remitterades promemorian Ds 1995:41 Reformerat pensionssystem - lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. I denna, som har utarbetats i samråd med ledamöterna i Genomförandegruppen, redovisades lagförslag vad avser dels intjänande av inkomstgrundad ålderspension, dels beräkning av inkomstgrundad pension från den del av det allmänna pensionssyste- met som även fortsättningsvis skall utgöra ett s.k. fördelningssystem. I september samma år remitterades promemorian Ds 1995:55 Utvidgad avgifts- skyldighet vad avser ålderspension, m.m. innefattande bl.a. förslag till en ny lag om statliga ålderspensionsavgifter. Beredning av de två promemoriorna inför kommande lagrådsremiss och proposition till riksdagen pågår. Denna beredning omfattar ställningstagande till avgiftsuttaget till ålderspensionssystemet och utformningen av den finansiella infasningen. Reformerade regler om intjänande av ålderspension berörs även av be- redningsarbete avseende andra delar av ålderspensionsreformen. Vad beträffar premiereservsystemet, dvs. den del av det framtida pensionssystemet där pensionsrätten skall baseras på individuellt fonderade medel, har Premiereservutredningen (Dir. 1994:96) nyligen redovisat delbetänkandet SOU 1996:83 Allmänt pensionssparande. Detta betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling. Därefter kommer utredningen att återkomma med ett slutligt förslag till utformning av det kommande premiereservsystemet. I den fortsatta beredningen av reformen ingår vidare att redovisa förslag till lagstiftning vad avser garantipensionen inom det reformerade systemet och att anpassa bostadsstödet härtill. En översyn av systemet för efterlevandepension har också inletts (Dir 1996:51). Denna innefattar bl.a. uppdrag att utforma nya regler som harmonierar med reglerna för det reformerade ålderspensionssystemet. Omfattningen av detta arbete med att genomföra och utveckla de riktlinjer avseende reformerade regler om ålderspension som riksdagen beslutat innebär att ikraftträdandet av reformerade regler för intjänande av sådan pension behöver senareläggas till den 1 januari 1999. En tung del i genomförandet av pensionsreformen är den omläggning av ADB- system och administrativa rutiner som måste ske inom socialförsäkrings- administrationen, dvs. Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Denna kommer till stor del inte kunna genomföras förrän efter riksdagsbeslut om ny lagstiftning. Detta innebär att tiden mellan ikraftträdande av nya regler för intjänande av ålderspension och de första utbetalningarna av pension intjänade enligt de nya reglerna inte får bli för kort. Under nämnda tid måste vidare göras omfattande beräkningar av pensionsrätt m.m. avseende tiden fr.o.m. år 1960. De första utbetalningarna bör därför påbörjas först två år efter ikraftträdandet av reformerade regler för intjänande av ålderspension, dvs. i januari år 2001. I propositionen 1993/94:250 föreslog regeringen vidare att arbetstagare, med vissa kollektivavtalsreglerade undantag, skall få lagstadgad rätt att kvarstå i arbete till 66 års ålder fr.o.m. år 1997 och till 67 års ålder fr.o.m. år 1998. Regeringen anförde därvid att höjningen av åldersgränsen för avgångsskyldighet i första hand borde genomföras via avtal mellan arbetsmarknadens parter och uttalade att om det visade sig att arbetsmarknadens parter inte senast under början av år 1996 träffat avtal med innebörd att åldersgränsen höjs på sätt som förslagits, borde det bli fråga om en tvingande lagstiftning med detta innehåll. Riksdagen godtog regeringens förslag. Arbetsmarknadens parter har hittills inte träffat avtal med ovan nämnt inne- håll. Situationen på arbetsmarknaden är för närvarande sådan att en sam- förståndslösning av innebörd att den generella gränsen för avgångskyldighet höjs ännu inte är i sikte. Samtidigt kvarstår som tidigare uttalats att frågor om avgångsskyldighet regleras smidigare och effektivare i kollektivavtal. Av dessa skäl bör arbetsmarknadens parter få ytterligare anstånd med att finna lösningar som ger arbetstagarna rätt att stanna kvar i arbete på det sätt som förutsetts i pensionsöverenskommelsen. Regeringen föreslår därför, efter samråd med Genomförandegruppen, att en eventuell tvingande reglering i lagen (1982:80) om anställningsskydd senareläggs och att den tid som står till parternas förfogande för att träffa avtal förlängs till utgången av november månad 1997. Det är vidare regeringens bedömning att frågor om åldersgränser i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik bör behandlas i samband med avgångsskyldighet för arbetstagare. 27 Regeringens proposition 1996/97:1 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (utgiftsområde 12) Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 2 2 Lagtext 3 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) in allmän försäkring 3 2.2 Förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584) 5 3 Utgiftsområdets inriktning och innehåll 7 3.1 Inriktning för utgiftsområdet 7 3.2 Utgiftsområdets innehåll 7 3.2.1 Allmänt 7 3.2.2 Resultatinformation 8 3.2.3 Förändringar inom utgiftsområdet 8 3.2.4 Utgiftsutveckling 9 4 Anslag 10 A 1. Allmänna barnbidrag 10 A 2. Föräldraförsäkring 11 - En ny förmånsnivå 14 A 3. Underhållsstöd 16 A 4. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner18 A 5. Barnpensioner 19 A 6. Vårdbidrag till handikappade barn 20 28 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän för- säkring, 2. antar förslaget till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584), 3. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt följande uppställning: Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp tusental kr A 1. Allmänna barnbidrag ramanslag 14 654 000 A 2. Föräldraförsäkring ramanslag 16 192 000 A 3. Underhållsstöd ramanslag 2 411 450 A 4. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner ramanslag 24 000 A 5. Barnpensioner ramanslag 305 000 A 6. Vårdbidrag för handikappade barn ramanslag 1 574 600 Summa för utgiftsområdet 35 161 050 29 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7, 8, 14 och 18 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 7 §2 ------------------------------------------------------- Hel föräldrapenning för dag Hel föräldrapenning för dag utges när föräldern inte utges när föräldern inte förvärvsarbetar. Halv eller förvärvsarbetar. Tre fjärdedels föräldrapenning fjärdedels, halv eller en utges när föräldern förvärvs-fjärdedels föräldrapenning arbetar högst hälften utges när föräldern respektive tre fjärdedelar förvärvsarbetar högst en av normal arbetstid. fjärdedel, hälften respektive tre fjärdedelar av normal arbetstid. Vid tillämpning av första stycket skall som förvärvsarbete inte betraktas vård av barn, som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem. Vårdar föräldern ett sådant barn och betalas ersättning för vården, skall vid beräkningen enligt 6 § av föräldrapenning bortses från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen för vården. 8 §3 ------------------------------------------------------- Föräldrapenning får utges Föräldrapenning får utges med belopp som motsvarar med belopp som motsvarar hel, halv eller fjärdedels hel, tre fjärdedels, halv garantinivå när föräldern eller en fjärdedels arbetar högst tre fjärdedelargarantinivå när föräldern av normal arbetstid. arbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid. 14 §4 ------------------------------------------------------- Hel tillfällig Hel tillfällig föräldrapenning utges till enföräldrapenning utges till förälder som avstår från en förälder som avstår från förvärvsarbete. Halv eller förvärvsarbete. Tre fjärde- fjärdedels tillfällig dels, halv eller en föräldrapenning utges till enfjärdedels tillfällig för- förälder som arbetar högst äldrapenning utges till en hälften respektive högst tre förälder som arbetar högst en fjärdedelar av den tid han fjärdedel, hälften skulle ha arbetat om han respektive tre fjärdedelar inte vårdat barnet. av den tid han skulle ha Bestämmelserna i 7 § andra arbetat om han inte vårdat stycket gäller i tillämpliga barnet. Bestämmelserna i 7 § delar även i fråga om andra stycket gäller i tillfällig föräldrapenning. tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldrapenning. 1 Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senaste lydelse 1994:554. 3 Senaste lydelse 1991:1639. 4 Senaste lydelse 1995:1478. 30 Om inte annat följer av tredje eller fjärde stycket eller 14 a § skall till grund för beräkningen av beloppet för hel tillfällig föräldrapenning för dag läggas det tal som erhålls när 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten av anställning delas med årsarbetstiden. Vid beräkningen tillämpas 3 kap. 10 a § andra-fjärde styckena på motsvarande sätt för den tid som förmånen avser. Skall tillfällig föräldrapenning utges på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete beräknas hel förmån för dag efter 75 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365. Beloppet avrundas till närmaste hela krontal. Skall tillfällig föräldrapenning utges på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas den del av förmånen som svarar mot inkomst av anställning enligt andra stycket medan den del av förmånen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt tredje stycket. 18 §5 Bestämmelserna i 3 kap. 6 §, 13 § första stycket, 16 § första-femte styckena och 17 § första stycket a och c samt andra stycket tillämpas även i fråga om föräldrapenningförmåner. Bestämmelserna i 3 kap. 15 § och 17 § första stycket b tillämpas även i fråga om tillfällig föräldrapenning. ------------------------------------------------------- Vid beräkning av antalet Vid beräkning av antalet dagar med rätt till dagar med rätt till föräldrapenningförmån anses tvåföräldrapenningförmån anses en dagar med halv eller fyra dag med tre fjärdedels, dagar med fjärdedels föräldra-halv eller en fjärdedels penning som en dag. föräldrapenning som motsvarande andel av en dag. Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte har fyllt 18 år, får försäkringskassan på framställning av socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till annan person eller till nämnden att användas till förälderns och familjens nytta. Är en kvinna vid tiden för förlossningen intagen i kriminalvårdsanstalt eller ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, får försäkringskassan på framställning av föreståndaren för inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkommer kvinnan skall utbetalas till föreståndaren för att användas till kvinnans och barnets nytta. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre bestämmelser tillämpas på ersättning som avser tid före ikraftträdandet. 5 Senaste lydelse 1994:46. 31 2.2 Förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584) Härigenom föreskrivs att 3, 6 och 12 §§ föräldraledighetslagen (1995:584) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Det finns följande fem former av föräldraledighet för vård av barn m.m.: 1. Hel ledighet för en kvinnlig arbetstagare i samband med hennes barns födelse och för amning (mammaledighet, 4 §). 2. Hel ledighet för en förälder tills barnet blivit 18 månader eller, under förutsättning att föräldern då har hel föräldrapenning, för tid därefter (hel ledighet med eller utan föräldrapenning, 5 §). ------------------------------------------------------- 3. Ledighet för en förälder 3. Ledighet för en förälder i form av förkortning av i form av förkortning av normal arbetstid med hälften normal arbetstid med tre eller en fjärdedel medan fjärdedelar, hälften eller föräldern har halv respektiveen fjärdedel medan föräldern fjärdedels föräldrapenning har tre fjärdedels, halv (delledighet med för- respektive en fjärdedels äldrapenning, 6 §). föräldrapenning (delledighet med föräldrapenning, 6 §). 4. Ledighet för en förälder i form av förkortning av normal arbetstid med en fjärdedel tills, i huvudfallet, barnet fyllt åtta år (delledighet utan föräldrapenning, 7 §). 5. Ledighet för en arbetstagares tillfälliga vård av barn (ledighet med tillfällig föräldrapenning m. m., 8 §). För mammaledighet och ledighet med tillfällig föräldrapenning m. m. fordras inte att arbetstagaren skall ha varit anställd hos arbetsgivaren en viss tid (kvalifikationstid). För övriga former av föräldraledighet krävs kvalifikationstid enligt 9 §. Särskilda bestämmelser om ledighet och omplacering för kvinnliga arbetstagare som väntar barn, nyligen fött barn eller som ammar finns i 18-21 §§. 6 § ------------------------------------------------------- Under den tid då en förälder Under den tid då en får halv eller fjärdedels förälder får tre fjärdedels, föräldrapenning enligt 4 kap.halv eller en fjärdedels lagen (1962:381) om allmän föräldrapenning enligt 4 försäkring har föräldern rättkap. lagen (1962:381) om till förkortning av normal allmän försäkring har föräldern arbetstid med hälften rätt till förkortning av respektive en fjärdedel. normal arbetstid med tre fjärdedelar, hälften respektive en fjärdedel. Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §. 32 12 § ------------------------------------------------------- Vid förkortning med hälften Vid förkortning med tre eller med en fjärdedel av fjärdedelar, hälften eller normal arbetstid skall en fjärdedel av normal ledigheten spridas över arbetstid skall ledigheten arbetsveckans samtliga spridas över arbetsveckans dagar, om inte särskilda skälsamtliga dagar, om inte ger anledning till att den särskilda skäl ger anledning förläggs på annat sätt. till att den förläggs på annat sätt. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 33 3 Utgiftsområdets inriktning och innehåll 3.1 Inriktning för utgiftsområdet Den viktigaste förutsättningen för en god välfärdspolitik är statsfinanser i balans. Solidariskt finansierad välfärdspolitik förutsätter gemensamt ansvar och att alla görs delaktiga genom generella lösningar som ger rättigheter utifrån behov och inte betalningsförmåga. Ett bra välfärdssystem som omfattar alla är det bäst fungerande fördelningspolitiska instrumentet. Framförallt gynnas de som behöver stödet mest. För att tillgängliga resurser skall kunna användas på bästa sätt krävs samverkan och engagemang över myndighets- och organisationsgränser.Barnen skall sättas i centrum. Samhällets insatser inriktas på att skapa jämlika uppväxtvillkor för barn. Familjepolitiken inriktas på att göra det möjligt för föräldrar att kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller studier. Detta sker främst genom barnbidrag, föräldraförsäkring, bostadsbidrag och en god barnomsorg tillgänglig för alla barn. 3.2 Utgiftsområdets innehåll ------------------------------------------------------- |Familjepolitikens syfte är: | | | |- att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med | | och utan barn, | |- att stödja föräldrarnas möjligheter att kombinera| | förvärvsarbete med föräldraskap, | |- att stödet inom tillgängliga ekonomiska ramar ges| | till alla på lika villkor, | |- att särskilt stöd till familjer i utsatta | |situationer lämnas t.ex. vid stor försörjningsbörda, vid| |låga inkomster och höga boendekostnader. | ------------------------------------------------------- 3.2.1 Allmänt Regeringen har till riksdagen lagt förslag om en lag om statsbudgeten (prop. 1995/96:220). I propositionen föreslås en förändrad anslagsstruktur för statsbudgeten. Anslagstypen förslagsanslag avvecklas. Förslagen innebär att de tidigare förslagsanslagen inom utgiftsområdet gjorts till ramanslag och några anslag sammanslagits. Utgiftsområdet omfattar ett verksamhetsområde Ekonomisk trygghet för familjer och barn (förutom bostadsbidragen som återfinns i utgiftsområde 18 och studie- bidragen som återfinns i utgiftsområde 15). Förmånerna inom verksamhetsområdet utgörs av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring inkl. havandeskapspenning, bi- dragsförskott och särskilt bidrag för vissa adoptivbarn. De två sistnämnda stödformerna kommer, under förutsättning av riksdagens godkännande av prop. 1995/96:208, att fr.o.m. den 1 februari 1997 att sammantaget benämnas underhållsstöd. Vidare ingår bidrag till kostnader för internationella adoptioner, folkpension i form av barnpension och vårdbidrag till handikappade barn. Statens utgifter inom området beräknas uppgå till 35,2 miljarder kronor år 1997. I sammanhanget kan noteras att ATP i form av barnpension finansieras vid sidan av statsbudgeten. För att underlätta för barnfamiljerna har samhället byggt upp ett stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk grundtrygghet under en period de har en stor försörjningsbörda. Genom stödets utformning omfördelas resurser över livscykeln och mellan familjer med och utan barn. Det ekonomiska familjestödet är också utformat så att det tillgodoser ett antal specifika stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar. Sådana stöd är framförallt bidragsförskottet och bostadsbidraget. Centrala delar av den svenska familjepolitiken är utformade för att stödja föräldrarnas möjligheter att förena förvärvsarbete med föräldrarskap eller studier. Föräldraförsäkringen är till för att ge förvärvsarbetande föräldrar möjlighet att vara lediga från arbetet i situationer när barnen behöver dem samt bidra till att öka pappornas omvårdnad om sina barn. 3.2.2 Resultatinformation Utgifterna för de familjeekonomiska förmånerna styrs av en mängd olika faktorer varav den demografiska utvecklingen och den allmänna pris- och löneutvecklingen har störst betydelse. När det gäller den demografiska utvecklingen kan noteras att antalet födda barn minskat i förhållande till åren kring 1990-talets början. För innevarande budgetår pekar prognoserna på att kostnaderna för flertalet förmåner och bidrag inom utgiftsområdet inte kommer att uppgå till de budgeterade beloppen. 3.2.3 Förändringar inom utgiftsområdet Den ekonomiska regleringen mellan särlevande föräldrar med barn har varit föremål för ett långvarigt beredningsarbete.Regeringen har i propositionen Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar, m.m. (1995/96:208) lämnat förslag till ett nytt samhällsstöd, kallat underhållsstöd, som skall ersätta det nuvarande bidragsförskottet. Förslagen kan beräknas minska det allmännas utgifter för stödsystemet med 1 140 miljoner kronor år 1997, 1 535 miljoner kronor år 1998 och 1 800 miljoner kronor år 1999. Regeringen har vidare presenterat förslag i prop. 1995/96:209 om förändringar av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) som innebär en sänkning av kostnader för föräldraförsäkringen på 400 miljoner kronor fr.o.m. år 1997. I samma proposition presenteras förslag om att ta bort den förhöjda ersättning inom föräldrapenningen i samband med ett barns födelse eller adoption som utges till vardera föräldern under 30 dagar (de sk. pappa- och mammamånaderna). Även fortsättningsvis är 30 dagar med föräldrapenning som ersätts enligt sjukpenningnivån förbehållna pappan respektive mamman. Denna regeländring innebär att utgifterna för försäkringen minskar med 275 miljoner kronor år 1997 och 135 miljoner kronor vardera åren 1998 och 1999. Regeringen lägger i denna proposition fram förslag om att införa en ytterligare förmånsnivå inom föräldraförsäkringen omfattande tre fjärdedels förmån fr.o.m. år 1997. Motsvarande rätt till ledighet införs. Bakgrunden till förslaget är att förmånerna inom t.ex. sjukpenningförsäkringen kan utges på fyra nivåer, hel, tre fjärdedels, halv och en fjärdedels förmån. Inom föräldraförsäkringen kan förmånerna bara utges på tre nivåer. Förälderns arbetssituation kan därför harmoniera dåligt med förmånsnivåerna inom föräldraförsäkringen. En sådan harmonisering är således angelägen. Kostnaden för denna regeländring bedöms vara mycket begränsad. 3.2.4 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 12, dvs. verksamhetsområdet Ekonomisk trygghet för familjer och barn, framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat därav 1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999 A1. Allmänna barnbidrag17 13223 332 23 075 14 63414 65414 621 14 578 A2. Föräldraförsäkring2 7551)27 261 25 094 15 98216 19217 665 18 365 A3. Underhållsstöd2) 3 260 5 035 4 975 3 340 2 411 2 296 2 216 A4. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner24 36 36 25 24 24 24 A5. Barnpensioner 285 449 428 293 305 313 321 A6. Vårdbidrag för handikappade barn1 4022 1812 2241 5061 5751 6191 667 Totalt för utgiftsområde 1224 85958 29355 83035 77935 16136 53837 171 1 Fr.o.m. 1995-07-01 redovisas hela utgiften på statsbudgeten. 2 Tidigare bidragsförskott och särskilt bidrag för vissa adoptivbarn. Ramen har för 1997 nedjusterats med 823 miljoner kronor i förhållande till Ekonomisk vårproposition (prop. 1995/96:150). Detta förklaras huvudsakligen av nya antaganden. Utgifterna för de familjeekonomiska förmånerna styrs av en mängd olika faktorer varav den demografiska utvecklingen och den allmänna pris- och löneutvecklingen har störst betydelse. För år 1998 och 1999 har beräknade ramar nedjusterats med 663 miljoner kronor respektive 718 miljoner kronor med anledning av ovanstående. Regeringen har vid sin beräkning utgått från att föreslagna besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i syfte att uppnå de utgiftsminskningar som ligger i saneringsprogrammet beträffande statens finanser. I beräkningarna har även beaktats att ersättningsnivåerna avses höjas till 80 % i föräldraförsäkringen och havandeskapspenningen fr.o.m. år 1998 enligt vad som aviserats i prop. 1995/96:150. Vidare har också hänsyn tagits till att SGI fr.o.m. år 1998 skall beräknas enligt nya regler, något som delvis finansierar de höjda ersättningsnivåerna. 4 Anslag A 1. Allmänna barnbidrag ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 17 132 396 1) 1995/96Anslag23 332 000 Utgiftsprognos23 075 000 därav 199614 633 861 1997 Förslag 14 654 000 1998 Beräknat14 621 000 1999 Beräknat14 578 000 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget bekostas barnbidrag, flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag. Barnbidrag utgår med 7 680 kronor per barn och år. Flerbarnstillägg utgår med 2 400 kronor för det tredje barnet, 7 200 kronor för det fjärde barnet och 9 000 kronor för det femte och varje ytterligare barn. Vidare gäller att flerbarnstilläggen på sikt avskaffas genom att inga nya tillägg beviljas efter utgången av år 1995. De familjer som före den 1 januari 1996 beviljats flerbarnstillägg får behålla dessa tills rätten till stödet upphör enligt gällande regler. Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det barnet har fyllt 16 år om barnet studerar vid grundskola eller deltar i viss annan motsvarande utbildning. Bidragsbestämmelserna finns i lag (1947:529) om allmänna barnbidrag samt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag. De faktorer som styr utgifterna för de allmänna barnbidragen är huvudsakligen bidragets nivå, antalet födda barn och nettomigrationen. Antalet familjer med tre eller flera barn påverkar kostnaderna för flerbarnstillägg. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar ett underskridande på 167,6 miljoner kronor. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår (18 månader) visar på ett fortsatt underskridande. Underskridandet förklaras av att antalet födda barn fr.o.m. år 1994 har blivit lägre än vad tidigare aktuella befolkningsprognoser visat.Allmänna barnbidrag lämnas år 1996 till ca 1 miljon hushåll med 1 765 000 barn. Antalet familjer som fick flerbarnstillägg var i mars 1996 ca 200 000. Antalet barn med förlängt barnbidrag varierar kraftigt över året, antalet är som högst under andra kvartalet resp. år och brukar då uppgå till drygt 30 000 barn. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 14 654 000 tkr | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Regeringen gör vid beräkningen av medelsbehovet till allmänna barnbidrag bedömningen att nedgången av antalet födda barn efter år 1992 uppvägs av en positiv nettomigration och att antalet barn som passerar 16-årsgränsen är något lägre än antalet födda barn. Hänsyn har vidare tagits till att inga nya flerbarnstillägg beviljas efter utgången av år 1995.Regeringen föreslår ett anslag för år 1997 på 14 654 000 000 kronor. För åren 1998 och 1999 beräknas anslagsnivån till 14 621 000 000 kronor respektive 14 578 000 000 kronor. A 2. Föräldraförsäkring ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift1) 2 755 000 2) 1995/96Anslag27 261 000 Utgiftsprognos25 094 000 därav 199615 982 000 1997 Förslag 16 192 000 1998 Beräknat17 665 000 1999 Beräknat18 365 000 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Fr.o.m. 1995-07-01 redovisas hela utgiften på statsbudgeten Föräldraförsäkringen gör det möjligt för föräldrar att vara hemma i samband med barns födelse eller adoption med föräldrapenning samt tillfällig föräldrapenning när barnet är sjukt. Havandeskapspenningen ger i vissa fall gravida kvinnor som inte kan fortsätta att förvärvsarbeta möjlighet till ledighet och vila. Bestämmelserna om föräldraförsäkringsförmånerna återfinns i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Rätten till havandeskapspenning regleras i 3 kap. 9 § samma lag. Föräldrapenning utges under 450 dagar i anslutning till barns födelse eller adoption. När båda föräldrarna är vårdnadshavare har de rätt till hälften var av det totala antalet ersättningsdagar. En förälder kan överlåta rätten till föräldrapenningdagar till den andre föräldern med undantag av 30 dagar (de s.k. pappa- och mammamånaderna). Under 300 dagar utges ersättning med 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) och under 60 dagar utges ersättning med 85 % av SGI (de s.k. pappa- och mammamånaderna). Ersättning utges dock alltid lägst enligt garantinivå som är 60 kr om dagen. För resterande 90 dagar är ersättningen lika med garantinivån. Vid flerbarnsfödsel utges föräldrapenning, för varje barn utöver det första, under ytterligare 180 dagar varav 90 dagar enligt garantinivån. Under förutsättning att riksdagen godkänner förslaget i regeringens proposition 1995/96:209 kommer ersättningen fr.o.m. år 1997 att utgöra 75 % av SGI under samtliga 360 dagar där ersättning utgår enligt sjukpenningnivån. Tillfällig föräldrapenning (tfp) utges till en förälder som behöver stanna hemma för att tillfälligt vårda sjukt barn under 12 år, i vissa fall 16 år. Tillfällig föräldrapenning kan också utges när barnets ordinarie vårdare är sjuk, när förälder behöver följa med barnet till barnavårdscentral m.m. samt vårdbehov som uppkommer när den andra föräldern besöker läkare med annat barn till någon av föräldrarna. Tillfällig föräldrapenning kan utges för 60 dagar per barn och år. När dessa dagar är uttagna kan ersättning betalas ut under ytterligare 60 dagar, dock inte vid ordinarie vårdarens sjukdom eller smitta. Fr.o.m. år 1995 kan föräldern överlåta sin rätt till tillfällig föräldra- penning till en sjukpenningförsäkrad som i stället för föräldern avstår från sitt förvärvsarbete för att vårda barnet i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare. Fadern har en särskild rätt till tillfällig föräldrapenning under högst 10 dagar i samband med barns födelse eller adoption. Fr.o.m. år 1996 är ersättningsnivån 75 % av SGI för alla dagar med tillfällig föräldrapenning. Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar som under graviditetens senare del p.g.a. arbetets art inte kan fortsätta i sitt vanliga arbete och inte heller kan omplaceras. Förmånen utges tidigast fr.o.m. den sextionde dagen och längst t.o.m. elfte dagen före den beräknade förlossningen. Har kvinnan blivit avstängd från sitt arbete enligt föreskrifter med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160) för att arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador utges ersättning fr.o.m. dagen för avstängning. Ersättningsnivån vid havandeskapspenning är 75 % av SGI. 34 Utgifter per kalenderår:1994 1995 1996* (mkr) Föräldrapenning 15 291 14 563 12 718 Tillfällig föräldrapenning3 131 3 158 2 985 Havandeskapspenning 291 283 279 Totalt: 18 713 18 004 15 982 *prognos Föräldrapenning utbetalades under 1994 för totalt 54,3 miljoner dagar. För år 1996 beräknas antalet till ca 45 miljoner dagar. Flera regelförändringar har påverkat kostnadsutvecklingen och uttaget av för- äldrapenning. Samtidigt har födelsetalet sjunkit vilket minskar antalet ersatta dagar. Under år 1995 föddes 103 000 barn, vilket är en minskning med 8 % jämfört med år 1994 då det föddes 112 000 barn. Ändrade regler beträffande uttag av föräldrapenning under arbetsfri tid har genomförts. Pappa- och mammamånaden har införts, vilket innebär att 30 dagar av de totala dagarna inte kan överlåtas till den andra föräldern. Föräldrapenningdagarna kan tas ut till dess barnet fyllt åtta år, därför kan effekterna av den s.k. pappamånaden inte redovisas fullt ut förrän tidigast år 2004. Men preliminära uppgifter från Riksförsäkringsverket pekar på att andelen pappor som tar ut pappaledighet under barnets första år har fortsatt att öka. Av de pappor som fick barn i januari 1994 tog en tredjedel ut ledigheten under samma år. Av dem som fick barn i januari 1995 tog hälften ut ledigheten under samma år. Det totala antalet uttagna dagar med föräldrapenning har dock minskat. Under år 1994 var pappornas andel av de ersatta dagarna 11,4 % under år 1995 var motsvarande 9,7 %. Tillfällig föräldrapenning utbetalades för totalt 6,2 miljoner dagar år 1994 och antalet ersatta dagar beräknas bli ca 5,8 miljoner dagar år 1996. Uttaget av tillfällig föräldrapenning har sjunkit årligen fr.o.m. år 1991. Detta har orsakats delvis av den sänkta kompensationsnivån, begränsningarna i möjligheten att byta ut föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning och slopade kontaktdagar. Även den ökade arbetslösheten kan ha påverkat utvecklingen. Av det totala antalet ersatta dagar med tillfällig föräldrapenning för vård av barn som togs ut under år 1994 utgjorde männens andel 33 %. Under år 1994 tog 78 % av de nyblivna papporna i genomsnitt ut 9,7 dagar av de tio dagar med tillfällig föräldrapenning som enbart utges till pappan i samband med barnets födelse. Havandeskapspenning utbetalades år 1994 för 927 000 dagar. Under år 1996 beräknas antalet dagar med havandeskapspenning till ca 850 000. Utnyttjandet av havandeskapspenning har minskat sedan år 1990. 35 Vissa regeländringar En ny förmånsnivå ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: En förmånsnivå omfattande tre| |fjärdedels förmån införs inom föräldraförsäkringen.| |Motsvarande rätt till ledighet införs. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Förmånerna inom sjukpenningförsäkringen kan utges på fyra nivåer, hel, halv, tre fjärdedels och en fjärdedels förmån. Inom föräldraförsäkringen kan förmånerna bara utges på tre nivåer. Det finns ingen möjlighet, varken inom föräldrapenningen eller den tillfälliga föräldrapenningen, att ta ut förmånerna som tre fjärdedels förmån. Förälderns arbetssituation kan därför harmoniera dåligt med förmånsnivåerna inom föräldraförsäkringen. Genom regeringsbeslut i december 1995 erhöll Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag att beräkna och redovisa de kostnader som kan förutses om en nivå avseende tre fjärdedels förmån införs inom föräldraförsäkringen. I sin redovisning av uppdraget (Dnr 306/96) bedömer RFV att försäk- ringskostnader för en ytterligare förmånsnivå inom föräldraförsäkringen endast kan uppkomma för den tillfälliga föräldrapenningen. RFV antar att mellan 2 och 6 procent av samtliga dagar som tagits ut med halv ersättning i stället skulle ersättas med tre fjärdedels förmån. Kostnadsökningen mot bakgrund av detta antagande ligger i intervallet 1,2 - 3,6 miljoner kronor. RFV antar vidare att mellan 0,2 och 0,4 procent av antalet uttagna dagar med hel ersättning i stället skulle ersättas med tre fjärdedels förmån. Kostnadsminskningen med detta antagande ligger i intervallet 1,2 - 2,4 miljoner kronor. Utifrån dessa antaganden bör nettoeffekten vara mycket begränsad av att införa en tre fjärdedels förmånsnivå inom föräldraförsäkringen. RFV ställer sig positiv till att tre fjärdedels förmånsnivå införs inom föräldraförsäkringen. Avsaknaden av en tre fjärdedels förmånsnivå inom föräldraförsäkringen för med sig ett merarbete för försäkringskassorna. Administrationen av försäkringen förenklas om en tre fjärdedels förmånsnivå införs. Regelsystemet kommer att stämma bättre överens med föräldrarnas arbetssituation och bli mer enhetlig med övriga ersättningssystem inom socialförsäkringen. Förslaget föranleder ändringar i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring och i 3 § tredje punkten, 6 och 12 §§ föräldraledighetslagen (1995:584). Nuvarande lydelse av 3 § femte punkten och 8 § föräldraledighetslagen leder automatiskt till rätt till tre fjärdedels ledighet om föräldern får tre fjärdedels tillfällig föräldrapenning. Lagrådet Förslaget till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584) faller inom Lagrådets granskningsområde. Förslaget är tekniskt sett av enkel beskaffenhet. Enligt regeringens mening skulle därför Lagrådets hörande sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 16 192 000 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Regeringen föreslår att en förmånsnivå omfattande tre| |fjärdedels förmån införs inom föräldraförsäkringen. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Föräldrapenningdagarna som utges i samband med barns födelse utgör omkring 80 % av det totala uttaget inom föräldraförsäkringen. Därmed har förändringar av regler och kompensationsnivåer för föräldrapenning samt utvecklingen av födelsetalet en avgörande effekt på den sammanlagda utgiften för hela försäkringen. Under år 1997 beräknas antalet dagar med föräldrapenning till 44 miljoner, antalet dagar med tillfällig föräldrapenning beräknas till ca 6 miljoner och antalet dagar med havandeskapspenning beräknas till 850 000. Förslag om att slopa den förhöjda ersättningen under 60 dagar med föräldrapenning har presenterats, vidare har förslag om att ändra reglerna för beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten presenterats vilket har inverkan på föräldrapenningens nivå (prop 1995/96:209). I denna proposition föreslås en ytterligare förmånsnivå inom föräldraför- säkringen. Kostnadseffekterna av dessa förändringar har beaktats avseende resursbehovet under budgetåret 1997. Anslagsbehovet beräknas till 16 192 000 000 kronor under år 1997. I regeringens vårproposition (1995/96:150) aviserades en ytterligare förändring av reglerna för den sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. år 1998, samtidigt som en höjning av ersättningsnivåerna till 80 % av den förmånsgrundande inkomsten genomförs. Med beaktande av dessa regelförändringar beräknas utgiften under år 1998 till 17 665 000 000 kronor och år 1999 till 18 365 000 000 kronor. 36 A 3. Underhållsstöd ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 3 260 241 1) 1995/96Anslag5 034 670 Utgiftsprognos4 974 675 därav 19963 339 745 1997 Förslag 2 411 450 2) 1998 Beräknat 2 295 661 1999 Beräknat 2 215 860 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Tidigare anslagen A 4. Bidragsförskott och A 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn. I proposition (1995/96:208) Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar, m.m. som förelagts riksdagen den 28 maj 1996, har regeringen lämnat förslag till ett nytt bidrag, underhållsstöd. Detta skall ersätta det tidigare bidragsförskottssystemet, (inkl. förlängt bidragsförskott) och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Syftet med förslaget är att uppnå en bättre kostnadskontroll och att så långt möjligt eliminera de negativa verkningar som samordningen mellan reglerna för underhållsbidrag och bidragsförskott innebär. För det underhållsstöd som lämnas till barnet skall den förälder som inte bor tillsammans med barnet vara återbetalningsskyldig gentemot staten enligt en schabloniserad procentmetod. Återbetalningsskyldigheten skall omprövas årligen och fastställas utifrån senast tillgängliga taxering efter ett grundavdrag på årsinkomsten med 24 000 kronor. Kostnadsutvecklingen för det föreslagna underhållsstödet kommer att bli beroende av en mängd faktorer. De viktigaste är de återbetalningsskyldigas inkomstutveckling. Denna är i sin tur nära kopplad till arbetslöshetens utveckling, den återbetalningsskyldiges totala antal barn och antalet separationer. Styrande för kostnadsutvecklingen är vidare underhållsstödets nivå, storleken på de procentsatser som bestämmer återbetalningsskyldigheten samt storleken på det grundavdrag på inkomsten som får göras innan återbetalningsskyldigheten beräknas. En jämförelse mellan budget och utfall för bidragsförskott år 1994/95 visar på ett överskridande på 225 miljoner kronor (+ 7,4 %). Det bör noteras att riksdagen sänkte det i den aktuella budgetpropositionen uppskattade anslagsbehovet med 160 miljoner kronor, bl.a. med hänvisning till behovet av ökad indrivningsverksamhet av utestående underhållsbidrag. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår (18 månader) visar på ett underskridande med 59 miljoner kronor (- 1,2 %). Antalet barn för vilka bidragsförskott har lämnats har ökat från 275 000 år 1990 till 324 000 år 1995 (+ 17,8 %). Under samma period har statens kostnader för bidragsförskott ökat från 2 140 till 3 280 miljoner kronor (+ 53 %). Denna kostnadsökning är ett av skälen till att regeringen nu har förelagt riksdagen ett förslag till ett nytt bidrag, underhållsstöd, som skall ersätta det tidigare bidragsförskottet och det särskilda bidraget för vissa adoptivbarn. Det särskilda bidraget för vissa adoptivbarn ansluter i princip till reglerna för bidragsförskott och lämnas till ensamstående föräldrar som adopterar barn. Antalet bidragsberättigade barn uppskattas för budgetåret 1995/96 uppgå till ca 550. Utgiften för bidraget beräknas till 11,7 miljoner kronor. Denna grupp barn kommer att omfattas av det nya stödet varför ett särskilt anslag inte längre erfordras. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 2 411 450 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Regeringen har i prop. (1995/96:208) Underhållsstöd| |till barn till särlevande föräldrar, m.m. lämnat förslag| |till ett nytt bidrag, underhållsstöd, som skall ersätta| |det tidigare bidragsförskottssystemet och det särkilda| |bidraget till vissa adoptivbarn. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Efter det att förslag om ett nytt underhållsstöd aviserats i regeringens proposition 1995/96:150, blev nya beräkningar tillgängliga varvid kunde konstateras att de besparingar som uppskattades i nämnda proposition inte kommer att uppnås i sin helhet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i annat sammanhang i syfte att uppnå de aviserade besparingarna. Under förutsättning att riksdagen godkänner förslagen i propositionen Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar, m.m. beräknar regeringen medelsbehovet för budgetåret 1997 till 2 411 450 000 kronor. 37 A 4. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 24 0211) 1995/96Anslag 35 520 Utgiftsprognos 35 520 därav 1996 24 541 1997 Förslag 24 000 1998 Beräknat 24 000 1999 Beräknat 24 000 1 Beloppen anges i tusental kr Anslaget disponeras för bidrag till kostnader för internationella adoptioner en- ligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoptioner av utländska barn. Bidrag lämnas med hälften av genomsnittskostnaderna för en adoption från barnets utsprungsland, dock högst 24 000 kr. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) fastställer den genomsnittskostnad för olika ursprungsländer som skall ligga till grund för beräkning av bidraget. Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna. NIA räknar med att ca 1 000 adoptivbarn skall komma till Sverige år 1997. RFV beräknar utgifterna för kommande budgetår till 24 000 000 kronor. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 24 000 tkr | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Regeringen instämmer i den bedömning som NIA och RFV gör vad gäller anslagets storlek och föreslår ett anslag på 24 000 000 kronor för kommande budgetår. 38 A 5. Barnpensioner ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 285 2201) 1995/96Anslag 449 000 Utgiftsprognos 427 500 därav 1996 293 000 1997 Förslag 305 000 1998 Beräknat313 000 1999 Beräknat321 000 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget bekostas barnpension från folkpensioneringen. Sådan barnpension betalas ut till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrarna har avlidit. För barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande kan barnpensionen förlängas och betalas ut t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Utöver barnpension från detta anslag betalas barnpension från ATP ut med 30 % av den avlidnes egenpension för det första barnet och 20 % för varje ytterligare barn. Det sammanlagda ATP-beloppet delas sedan lika mellan barnen. Folkpension i form av barnpension betalas ut med minst 25 % av basbeloppet sedan detta minskats med två procent, vilket år 1996 motsvarar 8 869 kronor per år. Barnet är dock garanterad en total pension - folkpension och ATP - motsvarande 40 % av basbeloppet sedan detta minskats med två procent. För ett barn som inte är berättigad till ATP utges således folkpension med 40 % av basbeloppet sedan detta minskats med två procent. Beloppen gäller efter vardera föräldern om båda föräldrarna avlidit. Kostnadsutvecklingen är relativt stabil och styrs främst av antalet barn, utvecklingen av ATP-nivån samt basbeloppsutvecklingen. För budgetåret 1994/95 var anslaget 290 miljoner kronor medan utgiften blev 285 miljoner kronor, vilket innnebar att anslaget underskreds med 4,8 miljoner kronor eller med 1,6 %. För budgetåret 1995/96 tyder prognosen på ett utfall på 432 miljoner kronor vilket innebär ett underskridande på 17 miljoner kronor eller med 3,8 %. Orsaken till detta är att antalet barn med barnpension ökat i något mindre omfattning än vad som tidigare prognosticerats. Nästan alla barn som får barnpension får både folkpension och ATP. Cirka 31 000 barn uppbär folkpension och ca 30 000 av dessa får även ATP. Antalet barnpensioner har sjunkit under många år men ökar nu något på grund av att antalet barn i befolkningen ökar. Den utbetalade folkpensionen är i genomsnitt 26,2 % av basbeloppet och har legat stabilt på denna nivå under många år. Som tidigare nämnts är grundbeloppet 25 % av basbeloppet medan ytterligare högst 15 % kan betalas ut om den ATP som betalas ut understiger 15 % av basbeloppet. Att medelbeloppet ligger nära 25 % visar alltså att de stora flertalet har en total barnpension som överstiger garantinivån. Barnpension i form av ATP utbetalas med i genomsnitt ca 57 % av basbeloppet. Denna andel stiger med drygt 1 procentenhet per år. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 305 000 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Regeringen föreslår för år 1997 inga förändringar i| |reglerna för barnpension vilket innebär att de| |besparingar som aviserades i den ekonomiska| |vårpropositionen har ersatts med andra besparingar. | ------------------------------------------------------- Bedömning Antalet barn med barnpension väntas öka något lite medan den genomsnittliga folkpensionen förväntas vara stabil, vilket verkar i svagt kostnadsökande riktning. Detta motverkas till en del av att barnpensionen beräknas utifrån ett basbelopp som inte räknas upp med hela KPI-förändringen. Räknat i fasta priser väntas kostnaden därför bli i princip oförändrad. Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet under budgetåret 1997 till 307 000 000 kronor. Omräknat med ett aktuellare basbelopp blir medelsbehovet 305 000 000 kronor. För budgetåren 1998 och 1999 beräknas medelsbehovet till 313 000 000 kronor respektive 321 000 000 kronor. A 6. Vårdbidrag till handikappade barn ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 1 402 420 1) 1995/96Anslag2 180 500 Utgiftsprognos2 223 500 därav 19961 506 161 1997 Förslag 1 574 600 1998 Beräknat 1 619 400 1999 Beräknat 1 667 400 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder med hemmavarande barn under 16 år som är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömning av rätt till vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund av barnets sjukdom eller handikapp. För barn som normalt vistas på institution eller enskilt hem genom samhällets försorg kan, för den tid barnet vistas hemma, under vissa förutsättningar utbetalas ferievårdbidrag. Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras till basbeloppet. Hel förmån utgör 250 % av basbeloppet. Helt vårdbidrag uppgår under år 1996 till 90 500 kronor per år. Vårdbidraget är skattepliktigt och pensionsgrundande. Viss del av vårdbidraget kan fastställas som skattefri ersättning för merkostnader. Ersättning för merkostnader som motsvarar minst 18 % av basbeloppet kan betalas ut utöver det annars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag om vård- och tillsynsbehovet för ett barn är så stort att det räcker för att grunda rätt till helt vårdbidrag. Den del av vårdbidraget som motsvarar merkostnader är skattefri och ej pensionsgrundande. Bestämmelserna om vårdbidrag finns i 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vårdbidraget uppgick budgetåret 1994/95 till 1 402 miljoner kronor, varav 91 miljoner kronor bestod av merkostnadsersättningar. Antalet vårdbidrag i december 1995 var 22 400. Motsvarande antal i december 1996 beräknas bli 23 900. Den 1 juli 1992 infördes en ny nivå, tre fjärdedels vårdbidrag. Denna regeländring tycks ännu inte ha nått fullt genomslag, utan antalet förväntas öka något de närmaste åren. Antalet fjärdedels vårdbidrag fortsätter också att öka. Antalet hela och halva vårdbidrag ökar däremot inte längre. Den 1 januari 1994 trädde lagen om assistansersättning i kraft. Vårdbidraget skall omprövas i samband med beslut om assistansersättning. I en särskild studie av 1994 års beslut om assistansersättning redovisas 1 000 beslut rörande barn som redan tidigare uppbar vårdbidrag (RFV ANSER 1995:6). I ca hälften av dessa ärenden fick man behålla vårdbidraget med oförändrad nivå. I ca en tredjedel sänktes vårdbidraget och i en sjättedel av ärendena drogs vårdbidraget in helt. Utbetalningarna av vårdbidrag sker ibland retroaktivt vid nybeviljande. Den totala kostnaden var under år 1995 ca 15 % högre än vad som betalats ut enligt ordinarie månadsutbetalning. Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet under budgetåret 1997 till 1 596 000 000 kronor vid genomsnittligt basbelopp 36 800 kronor. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 1 574 600 | | | | | |tkrResultatbedömning och slutsatser | | | |För närvarande tenderar antalet vårdbidrag att öka. | |Ökningen kan förklaras med att regelverket utvecklats,| |att kännedomen om förmånen hos föräldrarna har ökat samt| |att det finns fler barn som är berättigade till förmånen.| |Prognosen pekar på att antalet vårdbidrag under | |budgetåret 1995/96 omräknat till hela bidrag kommer att| |uppgå till 14 400. Efter uppräkning med 15 % p.g.a. | |retroaktiva utbetalningar och ferievårdbidrag beräknas| |anslagsbelastningen för 1995/96 bli 2 223 500 000 | |kronor. | | Anslagsbehovet för budgetåret 1997 utgår från det | |fastställda basbeloppet 36 300 kr och beräkningen har| |grundats på utbetalning av i genomsnitt 15 100 hela | |vårdbidrag år 1997. Till detta skall läggas en uppräkning| |p.g.a. retroaktiva utbetalningar och ferievårdbidrag.| | Regeringen föreslår att 1 574 600 000 kronor anvisas| |under anslaget Vårdbidrag för handikappade barn för | |budgetåret 1997. För budgetåren 1998 och 1999 beräknas| |anslagsnivån till 1 619 400 000 kronor respektive | |1 667 400 000 kronor. | 39 ------------------------------------------------------- | Regeringens proposition | | | |1996/97:1 | | | |Socialförsäkringssektorn vid sidan av | |statsbudgeten | | | | | | | | | | | |Innehållsförteckning | | | |1 Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten| |2 | | 1.1 Allmän tilläggspension, ATP | |2 | | 1.2 Delpensionsförsäkringen | |3 | | 1.3 Arbetsskadeförsäkringen | |5 | | | |Bilaga Försäkringsersättningar och vissa bidrag inom| | Socialdepartementets område - översikt av | | kostnader och finansiering | |8 | 40 ------------------------------------------------------- |1 Socialförsäkringssektorn vid sidan av | | statsbudgeten | | | |1994/95Utgift 121 262 0001 | |1995/96Utgiftsprognos 188 676 000 | | därav 1996 126 920 000 | | | |1997 Beräknat 131 957 000 | |1998 Beräknat 136 712 000 | |1999 Beräknat 142 082 000 | | | |1 Beloppen anges i tusental kr | | | |Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på | |statsbudgeten. Vid sidan av statsbudgeten finns dock | |den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt| |arbetsskadeförsäkringen. | | Dessa tre försäkringsgrenar finansieras med | |socialavgifter och med avkastningen från respektive | |fond. Utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan| |av statsbudgeten uppgår år 1996 till 126,9 miljarder | |kronor. | | Ramen har för 1997 nedjusterats med 597 miljoner | |kronor i förhållande till Ekonomisk vårproposition | |(prop. 1995/96:150). Detta förklaras huvudsakligen av| |att basbeloppet för år 1997 blir lägre än vad som antogs| |i vårpropositionen. För år 1998 och 1999 har beräknade| |ramar nedjusterats med 37 miljoner kronor respektive | |116 miljoner kronor med anledning av ovanstående. | | | | | |1.1 Allmän tilläggspension, ATP | | | |1994/95Utgift 111 568 0001 | |1995/96Utgiftsprognos 175 891 000 | | därav 1996 118 560 000 | | | |1997 Beräknat 124 251 000 | |1998 Beräknat 129 610 000 | |1999 Beräknat 135 323 000 | | | |1 Beloppen anges i tusental kr | | | |Allmän tilläggspension utges i form av ålderspension,| |förtidspension, efterlevandepension till vuxna samt | |barnpension. Utgifterna för ATP styrs av antalet | |pensionärer, utvecklingen av intjänade ATP-poäng samt| |den allmänna prisutvecklingen. | |Administrationskostnaderna finansieras inom systemets| |ram. | | ATP finansieras genom en tilläggspensionsavgift som | |för närvarande är 13 procent för både arbetsgivare och| |egenföretagare, en allmän ålderspensionsavgift på 1 | |procent för löntagare samt via avkastning från allmänna| |pensionsfonden (AP-fonden). I enlighet med de av | |riksdagen beslutade riktlinjerna för | |ålderspensionsreformen skall pensionsavgifter inte tas| |ut på inkomstdelar som överstiger förmånstaket. Mot denna| |bakgrund gäller fr.o.m. 1 januari 1995 att 7 procent | |av intäkterna från ATP-avgiften förs till statsbudgeten.| |Vidare förs fr.o.m. denna tidpunkt en viss andel (för| |närvarande 11 procent) av intäkterna från ATP-avgiften| |över till en särskild förvaltning hos Riksgäldskontoret| |för att pensionsrätter inom det kommande | |premiereservsystemet inom det reformerade | |ålderspensionssystemet skall kunna tillgodoräknas | |fr.o.m. inkomståret 1995 för försäkrade födda år 1939 eller| |senare. | | AP-fondens förvaltning är uppdelad på sex | |fondstyrelser. Medel ur de tre första fonderna | |placeras främst i obligationer. Medel ur den fjärde och| |femte fonden placeras huvudsakligen i aktier. Den | |s.k. avvecklingsstyrelsen (Fond 92-94) har | |permanentats inom AP-fonden och bytt namn till sjätte| |fondstyrelsen. Sjätte fonden skall förvalta de 10 | |miljarder kronor som skall omfördelas så att AP-fonden| |får förvärva ytterligare aktier. Den sjätte fonden skall| |huvudsakligen placera de omfördelade medlen i svenska| |aktier. Utgifterna har överstigit avgiftsintäkterna | |sedan år 1991. Avkastningen på fondkapitalet har | |finansierat en allt större andel av pensionerna. År | |1995 svarade avkastningen för ca 28 % av utgifterna. | |Sparandet har dock varit positivt och fondens till- | |gångar har därigenom kunnat fortsätta att öka. | | Utgiftsutvecklingen fr.o.m. år 1989 illustreras i | |följande tabell: | | | | | |AP-fondens utgifter åren 1989-1995 (miljoner kronor) | | | | | | | |År Ålders- Förtids-Efter- Barn- Admini- Summa | | pension pension levandep.pensionstration | | | | | |1989 48 390 13 920 6 413 455 540 67 718 | |1990 54 270 15 445 7 216 475 582 77 988 | |1991 61 840 17 265 8 253 503 702 88 563 | |1992 67 760 19 010 9 064 547 666 97 047 | |1993 70 755 20 665 9 455 563 779 102 217 | |1994 75 240 22 45510 086 590 659 109 030 | |1995 79 070 22 96010 602 612 698 113 942 | |19961)82 910 23 23011 071 629 720 118 560 | | | |1 Prognos | | | | | |1.2 Delpensionsförsäkringen | | | |1994/95Utgift 2 570 0001 | |1995/96Utgiftsprognos 2 929 000 | | därav 1996 1 834 000 | | | |1997 Beräknat 1 579 000 | |1998 Beräknat 1 010 000 | |1999 Beräknat 623 000 | |1 Beloppen anges i tusental kr | | | |Förvärvsarbetande som minskar sin arbetsinsats kan | |under vissa förutsättningar erhålla delpension. | |Delpensionen utgör då en viss andel av det | |inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen. | |För att delpension skall kunna utges krävs bl.a. att | |den försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst under| |sammanlagt minst tio år fr.o.m. 45 års ålder och att | |denne under de senaste tolv månaderna före arbets- | |tidsminskningen förvärvsarbetat under minst fyra | |månader. | | Enligt tidigare regler, som gällde t.o.m. den 30 juni| |1994, kunde delpension betalas ut med 65 % av | |inkomstbortfallet från den månad den försäkrade fyller 60| |år. Enligt de nya regler som gäller från den 1 juli 1994| |utges delpension för högst tio timmars minskning av | |arbetstiden per vecka. Rätt till delpension föreligger| |numera först från och med den månad den försäkrade fyller| |61 år. Samtidigt sänktes kompensationsgraden till 55 %| |av pensionsunderlaget. Enligt övergångsreglerna skall| |äldre bestämmelser tillämpas om ansökan gjorts före | |ikraftträdandet och delpension även beviljas för tid med| |början före den 1 januari 1995. | | Delpensionen finansieras med delpensionsavgiften och| |avkastning på delpensionsfonden. Avgiften uppgår för | |närvarande till 0,2 procent för både arbetsgivare och| |egenföretagare. | | I december 1991 uppbar 36 900 personer delpension. | |Ett år senare uppbar 48 000 personer delpension. I | |december 1994 uppgick antalet till 50 600 medan det i| |december 1995 fanns 38 100 delpensionärer. Till- | |strömmningen av nya delpensionärer har varit mycket | |svag, efter det att de nya reglerna trädde ikraft den| |1 juli 1994. Antalet delpensionärer beräknas avta fram| |till år 1999 främst beroende på att nybeviljande- | |frekvensen antas minska på samma sätt som skedde år | |1981, då ersättningsgraden sänktes. Vidare har antalet| |åldersklasser som kan få delpension minskat med 20 %.| |Enligt de riktlinjer för pensionsreformen som | |riksdagen beslutade om i juni 1994 skall delpension | |inte kunna nybeviljas efter år 1999. | | Utgiftsutvecklingen fr.o.m. år 1989 illustreras i | |följande tabell: | | | | | |Delpensionsutgifter åren 1989-1995 (miljoner kronor) | | | |1989 1523 | |1990 1654 | |1991 1759 | |1992 2233 | |1993 2514 | |1994 2564 | |1995 2370 | |19961) 1834 | | | |1 Prognos | | | | | 41 ------------------------------------------------------- |1.3 Arbetsskadeförsäkringen | | | |1994/95Utgift 7 124 0001 | |1995/96Utgiftsprognos 9 856 000 | | därav 1996 6 526 000 | | | |1997 Beräknat 6 127 000 | |1998 Beräknat 6 092 000 | |1999 Beräknat 6 136 000 | | | |1 Beloppen anges i tusental kr | | | |Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, | |uppdragstagare och egenföretagare och ger ersättning för| |inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt | |arbete. | | Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring omfattar | |skador enligt ett generellt arbetsskadebegrepp. Från | |och med den 1 januari 1993 höjdes kraven på skadlighet| |hos en arbetsmiljöfaktor från sannolikhet till hög grad| |av sannolikhet. Samtidigt skärptes kravet på | |orsakssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och | |den försäkrades skada så att samband skall anses | |föreligga om övervägande skäl talar för det. Sedan den 1| |juli 1993 gäller också att rätten till arbetsskadesjuk-| |penning i princip har slopats för den som är sjuk- | |försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.| |Vidare lämnas från samma tidpunkt inte längre ersättning| |från arbetsskadeförsäkringen för andra kostnader än för| |sjukvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel.| |Fortfarande betalas dock arbetsskadesjukpenning ut | |till följd av beslut som avser tid före den 1 juli | |1993. För den som ådrar sig en arbetsskada föreligger| |således numera i regel endast rätt till | |arbetsskadelivränta, dvs. ersättning vid bestående | |nedsättning av arbetsförmågan. Sådan livränta kan också| |utges till efterlevande. | | Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska | |nedsättningen i den försäkrades förmåga att skaffa sig| |inkomst genom förvärvsarbete. Ersättning för arbetsskada| |i form av livränta skall i princip utgöra skillnaden | |mellan den inkomst som den försäkrade kan antas ha haft| |om han eller hon inte hade skadats och den inkomst | |som han eller hon trots skadan kan beräknas få. | |Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till samma| |inkomsttak som gäller för ATP, dvs. 7,5 gånger | |basbeloppet. | | Arbetsskadeförsäkringen skall finansieras via en | |socialavgift och avkastning från arbetsskadefonden. | |Fonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. | |Socialavgiften höjdes den 1 juli 1992 från 0,9 procent| |till 1,2 procent och den 1 januari 1993 till 1,38 | |procent (socialavgiften för egenföretagare är 1,40 | |procent). Arbetsskadefonden tillfördes dessutom 8 300| |miljoner kronor från delpensionsfonden under första | |halvåret 1993. Vid utgången av år 1995 var det | |ackumulerade underskottet drygt 19 300 miljoner | |kronor. De löpande underskotten har finansierats över| |statsbudgeten. Sedan budgetåret 1994/95 är dock | |utgifterna lägre än inkomsterna. Underskottet minskar| |för varje år med oförändrad avgift. Underskottet beräknas| |med oförändrade regler, avgifter och försäkringsvillkor| |till drygt 1 400 miljoner kronor år 1999 och beräknas| |vara avvecklat år 2000. | | Antalet arbetsskadeärenden ökade under i stort sett | |hela 1980-talet. År 1985 uppgick antalet ärenden som | |skulle prövas hos försäkringskassorna till knappt 65 | |000. År 1989 var antalet som högst eller 118 600. År | |1992 uppgick antalet ärenden till ca 82 000. År 1993 | |skedde en tillfällig ökning till ca 91 200 beroende på| |övergångsreglerna till de ändringar i lagen om | |arbetsskadeförsäkring som skedde fr.o.m. den 1 januari| |1993. År 1994 sjönk antalet inkomna ärenden för prövning| |till ca 37 400 och ytterligare under år 1995 till ca | |19 200. | | Antalet personer med arbetsskadelivränta har tidigare| |ökat mycket kraftigt. I december 1987 var antalet | |livräntetagare 18 500 och i december 1993 hade antalet| |ökat till 96 300. Trots förändrade regler ökade antalet| |livräntor ytterligare år 1994 till 101 100. Numera ökar| |dock antalet nästan inte alls. I december 1995 var | |antalet livräntetagare 101 300. | | Arbetsskadeförsäkringens utgifter ökade också kraftigt| |under 1980-talet. De senaste årens regelförändringar har| |dock reducerat utgifterna, framför allt vad gäller | |arbetsskadesjukpenning. | | Fr.o.m. den 1 juli 1994 belastas arbetsskadefonden | |med förvaltningskostnader. Fr.o.m. andra halvåret 1995| |betalar även statens myndigheter och affärsverk | |arbetsskadeavgift. Statens ersättning till statligt | |anställda som drabbats av arbetsskada finansierades | |tidigare i annan ordning, huvudsakligen över | |statsbudgeten. | | Utgiftsutvecklingen fr.o.m. år 1989 illustreras i | |följande tabell: | | | | | |Arbetsskadeförsäkringens utgifter inkl. ersättning | |enligt äldre lagstiftning åren 1989 - 1995 (miljoner | |kronor) | | | | | | | |År Sjukpenning Livränta Ersättning enl.Summa| | äldre lag | | | |1989 5 393 1 820 1 103 8 316 | |1990 6 149 2 540 1 150 9 839 | |1991 6 744 3 312 1 239 11 295 | |1992 6 569 3 812 1 233 11 614 | |1993 5 194 4 477 1 196 10 867 | |1994 1 636 4 739 1 172 7 547 | |1995 593 4 724 1 157 6 474 | |19961) 150 4 888 1 110 6 148 | | | |1 Prognos | 42 ------------------------------------------------------- | Bilaga| | | | | | | | | | | | | | | |Försäkringsersättningar och vissa | |bidrag inom Socialdepartementets | |område - översikt av kostnader | |och finansering | ------------------------------------------------------- |Försäkringsersättningar och vissa bidrag inom | |Socialdepartementets område | |- översikt av kostnader och finansiering | | | | | |Inledning | | | |I detta avsnitt redovisas kostnader och finansiering | |för de försäkringsersättningar och vissa bidrag som hör| |till Socialdepartementets ansvarsområde. I vissa fall| |redovisas också ersättningar som hör till andra departe-| |ment men administreras av Riksförsäkringsverket och de| |allmänna försäkringskassorna (tabell 1). | | Riksdagens revisorer har bl.a. framhållit att riks- | |dagen bör få en samlad redovisning av kostnader och | |finansiering av socialförsäkringen. Sedan år 1993 | |presenteras därför en samlad redovisning av detta i | |budgetpropositionen. | | | | | |Andel av samhällsekonomin | | | |De allmänna försäkringarnas och vissa bidragssystems | |andel av BNP utgjorde 17,6 % år 1980. År 1997 beräknas| |andelen uppgå till 17,5 %. Denna andel utgör av de | |förmåner som administreras av Riksförsäkringsverket och| |de allmänna försäkringskassorna: | | | |* Ekonomisk trygghet för familjer med barn | |- barnbidrag | |- föräldraförsäkring, inkl. havandeskapspenning | |- bostadsbidrag till barnfamiljer m.m. | |- bidragsförskott/underhållsstöd exkl. inbetalningar från| | de underhållsskyldiga | |- vårdbidrag för handikappade barn | |- barnpensioner i form av folkpension och ATP | |- bidrag i samband med internationella adoptioner | | | | | |* Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp | |- sjukpenning | |- rehabilitering, inkl. rehabiliteringspenning, | | rehabiliteringsbidrag och arbetshjälpmedel | |- arbetsskadeersättning inkl. sjukpenning, | | sjukvårdsersättning och livräntor | |- förtidspension/sjukbidrag i form av folkpension, | | pensionstillskott och ATP | |- bostadstillägg till förtidspension/sjukbidrag | |- handikappersättning | |- närståendepenning | |- bilstöd till handikappade | |- assistansersättning | |- sjukvårdsförmåner inkl. ersättning till | | sjukvårdshuvudmännen, samt ersättning för tandvårds- och| | | | | | läkemedelskostnader | | | | | |* Ekonomisk trygghet vid ålderdom m.m. | |- ålderspension i form av folkpension, | | pensionstillskott och ATP | |- särskilt pensionstillägg | |- bostadstillägg till pensionär | |- hustrutillägg | |- delpension | |- efterlevandepensioner i form av änkepension, | | omställningspension och särskild efterlevandepension| |- sjömanspensioner | | | | | |* Annan utbetalning | |- småföretagarförsäkringar | |- smittbärarersättning | |- utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning | |- kontant arbetsmarknadsstöd | |- starta eget-bidrag | |- ersättning till värnpliktiga | | | | | |* Administration | |- Riksförsäkringsverket | |- allmänna försäkringskassor | | | | | |Tabell 1 Andelar relaterat till BNP (%) | | | ------------------------------------------------------- 1980 ------------------------------------------------------- 1985 ------------------------------------------------------- 1990 ------------------------------------------------------- 1994 ------------------------------------------------------- 1997 (prog) ------------------------------------------------------- Totalt ------------------------------------------------------- 17,6 ------------------------------------------------------- 18,0 ------------------------------------------------------- 19,3 ------------------------------------------------------- 20,4 ------------------------------------------------------- 17,5 ------------------------------------------------------- därav: ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- trygghet för familjer och barn ------------------------------------------------------- 1,9 ------------------------------------------------------- 2,0 ------------------------------------------------------- 2,6 ------------------------------------------------------- 3,4 ------------------------------------------------------- 2,4 ------------------------------------------------------- trygghet vid sjukdom och handikapp ------------------------------------------------------- 6,6 ------------------------------------------------------- 6,7 ------------------------------------------------------- 7,4 ------------------------------------------------------- 5,6 ------------------------------------------------------- 4,7 ------------------------------------------------------- trygghet vid ålderdom ------------------------------------------------------- 8,0 ------------------------------------------------------- 8,4 ------------------------------------------------------- 8,5 ------------------------------------------------------- 9,9 ------------------------------------------------------- 9,2 ------------------------------------------------------- annan utbetalning ------------------------------------------------------- 0,6 ------------------------------------------------------- 0,5 ------------------------------------------------------- 0,4 ------------------------------------------------------- 1,1 ------------------------------------------------------- 0,8 ------------------------------------------------------- administration ------------------------------------------------------- 0,5 ------------------------------------------------------- 0,4 ------------------------------------------------------- 0,4 ------------------------------------------------------- 0,4 ------------------------------------------------------- 0,4 ------------------------------------------------------- Finansiering av ersättningar som utges enligt AFL Den allmänna försäkringens utgifter som regleras i lagen (1962:381) om allmän försäkring finansieras med intäkter från sociala avgifter, allmänna skattemedel samt via avkastning på fonderade medel. Sociala avgifter tas ut i tre olika former: arbetsgivaravgifter, egenavgifter från egenföretagare m.fl. samt allmänna egenavgifter. I vissa fall utgår särskild löneskatt i stället för sociala avgifter. Arbetsgivare är enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL) skyldiga att betala arbetsgivaravgifter baserade på summan av vad arbetsgivaren under året betalat som kontant lön eller annan ersättning för utfört arbete. Någon uppdelning på de enskilda individer som uppburit lön eller annan ersättningen sker inte utan arbetsgivaravgifter beräknas på summan av utbetalda belopp från arbetsgivaren. Vid fastställande av underlaget för arbetsgivaravgifter bortses från bl.a. ersättning som under året understiger 1 000 kr, till en och samme arbetstagare liksom i viss utsträckning ersättning som motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagaren skall täcka med uppburen ersättning. Ersättningar till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år skall inte räknas in i avgiftsunderlaget för socialavgifter. Det finns även vissa särskilda fall då socialavgifter inte uttas på ersättningen, såsom viss ersättning till utländska artister m.m. Det finns bl.a. vidare särskilda bestämmelser för arbetsgivare som sysselsätter sjömän och särskilda bestämmelser angående nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd . Egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter betalas av den enskilde inkomsttagare som har inkomst av annat förvärvsarbete. Egenavgifter betalas inte för inkomster som uppbärs året efter det den försäkrade fyllt 65 år. Arbetsgivare är skyldiga att betala särskild löneskatt på vissa förvärvs- inkomster för arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre. Särskild löneskatt tas vidare ut på inkomster av passiv näringsverksamhet och för inkomster av aktiv näringsverksamhet för den som före årets ingång fyllt 65 år. Den särskilda löneskatten träder således i stället för arbetsgivar- och egenavgifter för inkomsttagare som fyllt 65 år. Särskild löneskatt på pensionskostnader lag (1991:687) betalas på kostnader för pensionsutfästelser. Allmänna egenavgifter betalas av den enskilde. Underlaget utgörs av samtliga inkomster från anställning eller annat förvärvsarbete enligt 11 kap 2 och 3 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del de inte överstiger sju och en halv gånger det för året gällande förhöjda basbeloppet. Allmän egenavgift utgår inte om den samlade inkomsten understiger 24 % av basbeloppet eller om den enskilde vid årets ingång fyllt 65 år. Basbeloppet för år 1996 är 36 200 kr och det förhöjda basbeloppet för samma år är 36 800 kr. Allmänna egenavgifter utgår även på sådana ersättningar som i pensions- hänseende likställs med inkomst av anställning såsom sjukpenning, för- äldrapenning, dagpenning vid arbetslöshet, utbildningsbidrag m.m. 44 Tabell 2 Avgifter år 1997 --------------------------------------------------------- Socialavgifter --------------------------------------------------------- 1997 --------------------------------------------------------- arbetsgiva- egenföre- inkomster år re tagare 1997 (prog)* mkr --------------------------------------------------------- Sjukförsäkringsavgift**4,04 4,72 31 982 --------------------------------------------------------- Folkpensionsavgift 5,86 6,03 44 126 --------------------------------------------------------- Tilläggspensionsavgift13,00 13,00 98 309 --------------------------------------------------------- Delpensionsavgift 0,20 0,20 1 506 --------------------------------------------------------- Arbetsskadeavgift 1,38 1,40 10 441 --------------------------------------------------------- Arbetsmarknadsavgift** 5,42 3,30 39 724 --------------------------------------------------------- Arbetarskyddsavgift 0,17 0 1 250 --------------------------------------------------------- Lönegarantiavgift 0,25 0 1 837 --------------------------------------------------------- Allmän löneavgift** 2,60 2,60 18 706 --------------------------------------------------------- Summa 32,92 31,25 247 881 --------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------- Allmänna egenavgifter --------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------- 1997 --------------------------------------------------------- arbetsgivareegenföretagare --------------------------------------------------------- Allmän 4,95 4,95 38 239 sjukförsäkringsavgift** --------------------------------------------------------- Allmän 1,00 1,00 7 996 ålderspensionsavgift --------------------------------------------------------- Summa 5,95 5,95 46 235 --------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------- Särskild löneskatt --------------------------------------------------------- 1997 --------------------------------------------------------- arbetsgivareegenföretagare --------------------------------------------------------- Summa** 22,42 22,42 10 822 --------------------------------------------------------- * Avgifterna från egenföretagarna utgör ca 3,5 % av de totala inkomsterna **Enl. förslag i prop. 1995/96:209 Översikt Tabell 3 visar socialförsäkringsförmånernas samt övriga bidragssystems finansiering för åren 1996 (prognos) och 1997 (förslag). 45 Tabell 3 Kostnader och finansiering av socialförsäkringsförmåner m.m. åren 1996 och 1997 (mkr) _______________________________________________________________________________________________ Prognos 1996 varav Förslag 1997 varav Totalt Stats- AvgifterÖvrigtTotaltStats- AvgifterÖvrigt bidrag bidrag _______________________________________________________________________________________________ Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Ersättning till sjukvården9-3700-370 0 -400 0-400 0 Läkemedel 13 625 013 625 0 14 100 014 100 0 Tandvård 2 164 02 164 0 1 937 01 937 0 Bilstöd till handikappade360360 0 0 369 369 0 0 Statligt assistans- ersättning 3 743 3 743 0 0 3 663 3 663 0 0 Sjukpenning 15 419 015 419 0 13 483 013 483 0 Rehabilitering 3 023 03 023 0 2 834 02 834 0 Närståendepenning 34 0 34 0 37 0 37 0 Vissa yrkesskadeersätt- ningar 6 6 0 0 6 6 0 0 Handikappersättning972 972 0 0 979 979 0 0 Förtidspensioner536 7865 1248 4321123 2306 37 305 4 5458 8441123 9166 Riksförsäkringsverket10820760 55 57 787 727 55 57 Allmänna försäkrings- kassor 5 164 4 536 628 0 4 855 4 380 475 0 Arbetsskadeförsäkringen86 65706 526 1311 6 261 06 127 1341 Totalt: 88 40315 50149 536 23 366 86 216 14 21647 49224 055 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Ålderspensioner5135 99120 06333 0181182 9106140 45518 03835 0971187 3206 Efterlevandepen- sioner till vuxna512 737 6301 0361111 0716 12 460 291 5661111 6036 Särskilt pensions- tillägg 13 13 0 0 13 13 0 0 Bostadstillägg till pensionärer 9 846 9 846 0 0 9 970 9 970 0 0 Delpension 1 834 01 435 3992 1 579 01 506 732 Totalt: 160 42130 55235 489 94 380 164 477 28 31237 169 98 996 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Allmänna barnbidrag14 63414 634 0 0 14 654 14 654 0 0 Föräldraförsäkring15 982 015 982 0 16 192 016 192 0 Bidragsförskott/Under- hållsstöd3, 4 3 340 3 340 0 0 2 411 2 411 0 0 Bidrag till kostnader för int. adoptioner 25 25 0 0 24 24 0 0 Barnpensioner5 922 111 18211 6296 969 104 20111 6646 Vårdbidrag för handi- kappade barn 1 506 1 506 0 0 1 575 1 575 0 0 Bostadsbidrag 8 470 8 470 0 0 5 910 5 910 0 0 Totalt: 44 87928 08616 164 629 41 735 24 67816 393 664 _______________________________________________________________________________________________- _ 46 1 Utbetalningar staten LAF, YFL och LSP 2 Avkastning delpensionsfonden 3 Inkl. särskilt bidrag för vissa adoptivbarn 4 Exkl. inbetalningar från de underhållsskyldiga 5 Inkl. ATP 6 AP-fonden, samt ATP avgifter 7 Ersättning från affärsverk. 8 Inkl. administration 9 Sjukhusvårdsavdraget ger ett överskott 10 Inkl. ersättning till Posten AB 11 Från folkpensionsavgiften Sjuk- och föräldraförsäkringarna Sjukförsäkringen finansieras genom sjukförsäkringsavgiften och den allmänna sjukförsäkringsavgiften. Före budgetåret 1995/96 täckes 15% av utgifterna via statsbidrag. Fortfarande kan statsbidrag ges om avgiftsinkomsterna inte räcker. Avgiftsinkomsterna används för att täcka försäkringens utgifter för sjukpenning, rehabilitering, ersättning till sjukvårdshuvudmännen och kostnader för tandvård, läkemedel, föräldraförsäkring samt närståendepenning. Tabell 4 Sjuk- och föräldraförsäkringen (mkr) -------------------------------------------------------- Budgetår *1994/95 1996 1997 -------------------------------------------------------- Utfall Prognos Förslag -------------------------------------------------------- Utgifter -------------------------------------------------------- Sjukförsäkring 35 493 33 861 31 954 -------------------------------------------------------- varav -------------------------------------------------------- * sjukpenning1 16 172 15 419 13 483 -------------------------------------------------------- * rehabilitering 3 441 3 023 2 834 -------------------------------------------------------- * ersättning till 964 -370 -400 sjukvården2 -------------------------------------------------------- * läkemedel 12 224 13 625 14 100 -------------------------------------------------------- * tandvård 2 692 2 164 1 937 -------------------------------------------------------- Närståendepenning 31 34 37 -------------------------------------------------------- Föräldraförsäkring 18 364 15 982 16 192 -------------------------------------------------------- Summa 53 888 49 877 48 183 -------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- Inkomster -------------------------------------------------------- * Statsbidrag 8 011 0 0 -------------------------------------------------------- * Sjukförsäkringsavgifter 49 737 38 771 31 982 -------------------------------------------------------- * Allmän 12 874 29 438 38 239 sjukförsäkringsavgift -------------------------------------------------------- * Avgifter frivillig 4 4 4 sjukförsäkring -------------------------------------------------------- Summa 70 627 68 213 70 225 -------------------------------------------------------- 1 Inkl. frivillig sjukpenningförsäkring 2 År 1996 och 1997 ger sjukhusvårdsavdraget överskott Arbetsskadeförsäkringen Arbetsskadeförsäkringen finansieras via arbetsskadeavgiften och i princip via avkastning från arbetsskadefonden. Fonden uppvisar dock sedan år 1987 ett underskott. Socialavgiften till arbetsskadeförsäkringen höjdes den 1 juli 1992 från 0,9 % till 1,2 % och den 1 januari 1993 till 1,38 % (socialavgiften för egenföretagare är 1,40 %). Dessutom tillfördes arbetsskadefonden 8 300 mkr från delpensionsfonden under första halvåret 1993. Vid utgången av år 1995 var det ackumulerade underskottet i fonden drygt 19 miljarder kronor. Sedan budgetåret 1994/95 är utgifterna lägre än avgiftsinkomsterna. I vissa fall betalas arbetsskadeersättning av affärsverk och bolagiserade f.d. affärsverk. Ersättningar som utges enligt lagen (1977:265) om statligt person- skadeskydd LPS m.m. betalas via anslag på statsbudgeten. Tabell 5 Arbetsskadeförsäkringen (mkr) -------------------------------------------------------- Budgetår *1994/95 1996 1997 -------------------------------------------------------- Utfall Prognos Prognos -------------------------------------------------------- Utgifter -------------------------------------------------------- Arbetsskadefonden -------------------------------------------------------- varav -------------------------------------------------------- * sjukpenning/vård LAF1) 889 150 50 -------------------------------------------------------- * Livräntor LAF 4 687 4 888 4 803 -------------------------------------------------------- * ersättning enligt äldre 1 160 1 110 1 049 lagstiftning -------------------------------------------------------- * administration 388 378 225 -------------------------------------------------------- Summa 7 124 6 526 6 127 -------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- Inkomster -------------------------------------------------------- Arbetsskadeavgift 8 410 9 842 10 441 -------------------------------------------------------- Över/underskott + 1 286 + 3 316 + 4 314 -------------------------------------------------------- Fondens storlek resp. år - 21 437 - 16 031 - 11 717 i dec. -------------------------------------------------------- Utbetalningar staten för 353 70 70 LAF, YFL2) -------------------------------------------------------- Utbetalningar staten för 65 67 70 LSP m.m.3) -------------------------------------------------------- 1 Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring 2 Lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring 3 Inkl. vissa yrkesskadeersättningar Folkpensioner Folkpensioner i form av ålderspension, förtidspension, efterlevandepension och barnpension finansieras dels via folkpensionsavgiften, dels via allmänna skattemedel. Inom folkpensioneringen finns ett antal särskilda förmåner som i sin helhet finansieras med allmänna skattemedel. Dessa är särskilt pensionstillägg, handikappersättning, vårdbidrag, hustrutillägg m.m. Därutöver finns bostadstillägg till pensionärer som betalas med allmänna skattemedel. I tabell 6 a redovisas pensionstillskott tillsammans med respektive huvudförmån trots att dessa tilläggsförmåner enligt lagen finansieras helt av skatter till skillnad från huvudförmånen. Hustrutillägg som också är statsfinansierat redovisas tillsammans med ålderspension eftersom hustrutillägg finansieras över ålderspensionsanslaget. Tabell 6 a Folkpension (mkr) -------------------------------------------------------- Budgetår 1994/95 1996 1997 -------------------------------------------------------- Utfall Prognos Förslag -------------------------------------------------------- Utgifter -------------------------------------------------------- * ålderspension 53 061 53 081 53 135 -------------------------------------------------------- * förtidspension 14 917 13 556 13 389 -------------------------------------------------------- * efterlevandepension 1 637 1 666 857 till vuxna -------------------------------------------------------- * barnpension 285 293 305 -------------------------------------------------------- Summa 69 900 68 596 67 686 -------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- Inkomster -------------------------------------------------------- * Folkpensionsavgift 37 114 42 021 44 126 -------------------------------------------------------- * Statsbidrag 32 786 26 575 23 560 -------------------------------------------------------- Summa 69 900 68 596 67 686 -------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- Förmåner som helt skattefinansieras -------------------------------------------------------- * vårdbidrag 1 403 1 506 1 575 -------------------------------------------------------- * särskilt pensionstillägg 12 13 13 -------------------------------------------------------- * handikappersättning 940 972 979 -------------------------------------------------------- * KBToch SKBT/BTP och 8 908 9 846 9 970 SBTP1, 2 -------------------------------------------------------- 1 Exkl. kommunfinansierad del 2 1 januari 1995 förstatligades bostadstilläggen och förkortas numera BTP. Allmän tilläggspension, ATP Den allmänna tilläggspensionen (ATP) finansieras dels genom en tilläggspensionsavgift och dels via avkastning från allmänna pensionsfonden (AP- fonden). Den 1 januari 1995 infördes en allmän egenavgift för finansiering av ålderspensionssystemet. AP-fonden uppgick till ca 572 miljarder kronor i december 1995. 47 Tabell 6 b Allmän tilläggspension (mrk) -------------------------------------------------------- Budgetår 1994/95 1996 1997 -------------------------------------------------------- Utfall Prognos Förslag -------------------------------------------------------- Utgifter -------------------------------------------------------- * ålderspension 77 110 82 910 87 320 -------------------------------------------------------- * förtidspension 22 830 23 230 23 916 -------------------------------------------------------- * efterlevandepension för 10 347 11 071 11 603 vuxna1 -------------------------------------------------------- * barnpension 602 629 664 -------------------------------------------------------- * administration 679 720 748 -------------------------------------------------------- Summa 111 568 118 560 124 251 -------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- Inkomster -------------------------------------------------------- * ATP-avgift2 79 668 76 525 82 204 -------------------------------------------------------- * Allmän 3 059 7 760 7 996 ålderspensionsavgift3 -------------------------------------------------------- * Räntor4 50 520 50 998 50 082 -------------------------------------------------------- Summa 133 247 135 283 140 282 -------------------------------------------------------- Under/överskott 21 679 16 723 16 031 -------------------------------------------------------- AP-fonden i dec. 541 404 591 112 610 985 -------------------------------------------------------- 1 Änkepension, omställningspension och särskild efterlevandepension. 2 Av influtna ATP-avgifter förs 7 % till staten och 11 % placeras på konto hos Riksgäldskontoret. Återstoden, vilket redovisas i tabellen, förs till AP-fonden. 3 Avgiften infördes den 1 januari 1995. 4 Exkl. kursförändringar Delpension Delpensionen finansieras helt med inkomsterna från delpensionsavgiften och avkastningen från delpensionsfonden. Tabell 6 c Delpension (mkr) -------------------------------------------------------- Budgetår 1994/95 1996 1997 -------------------------------------------------------- Utfall Prognos Förslag -------------------------------------------------------- Utgifter 2 570 1 834 1 579 -------------------------------------------------------- Inkomster -------------------------------------------------------- * delpensionsavgift 1 319 1 435 1 506 -------------------------------------------------------- * räntor 402 512 365 -------------------------------------------------------- Summa 1 721 1 947 1 871 -------------------------------------------------------- Under/överskott -849 113 292 -------------------------------------------------------- Delpensionsfondens storlek vid kalenderårets 4 916 4 813 5 105 ingång -------------------------------------------------------- 48 49 Förslag till statsbudget för år 1997 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet (utgiftsområde 13) __________________________________________________________________________ Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3 2 Lagtext.................................................... 4 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:871) om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshets- försäkring....... 4 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:872) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbets- marknadsstöd.... 6 3 Inledning.................................................. 7 4 Ersättning vid arbetslöshet................................ 9 4.1 Allmän inledning.................................... 9 4.2 Anslag.............................................. 11 A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning................. 11 A 2. Bidrag till lönegarantiersättning................... 15 50 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:871) om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:872) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, 3. medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 3 000 000 000 kr under budgetåret 1997 för utbetalningar av lönegaranti (avsnitt A 2. Bidrag till lönegarantiersättning), 4. godkänner vad som anförts om medel för att inrätta ett lönegarantiregister (avsnitt A 2. Bidrag till lönegarantiersättning), 5. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt följande uppställning: Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp (tusental kr) A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning ramanslag 33 164 334 A 2. Bidrag till lönegarantiersättning ramanslag 2 086 050 Summa för utgiftsområdet 35 250 384 51 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:871) om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:871) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 §2 Dagpenning lämnas med 75 procent av den försäkrades dagsförtjänst, om inte annat följer av 17 § första stycket och andra stycket första meningen. Dagpenning till en försäkrad som har tillerkänts ålderspension i form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension som lämnas på grund av förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av den försäkrades dagsförtjänst, med den begränsning som följer av 17 § första stycket. Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för den försäkrade. -------------------------------------------------------------------- Som normalarbetstid skall gälla Som normalarbetstid skall gälla den genomsnittliga arbetstiden den genomsnittliga arbetstiden under de senaste tolv månaderna under de senaste tolv månaderna före det att den arbetslöse anmältföre det att den arbetslöse anmält sig som arbetssökande hos den sig som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen. offentliga arbetsförmedlingen. Vid Vid bestämmande av denna ramtid bestämmande av denna ramtid räknas räknas inte tid då den försäkrade inte tid då den försäkrade varit varit hindrad att arbeta på grund hindrad att arbeta på grund av av styrkt sjukdom eller vård av styrkt sjukdom, eget barn eller adoptivbarn som heltidsutbildning, vård av eget inte har fyllt två år. Omprövning barn eller adoptivbarn som inte av fastställd dagsförtjänst underhar fyllt två år eller tjänstgöring en pågående ersättningsperiod får enligt lagen (1994:1809) om ske vid omprövning av totalförsvarsplikt. Omprövning av normalarbetstiden eller då fastställd dagsförtjänst under en medlemmen har haft ett avbrott pågående ersättningsperiod får ske under ersättningsperioden på grund vid omprövning av av arbete med högre inkomst än normalarbetstiden eller då med- tidigare. Avbrottet skall ha lemmen har haft ett avbrott under varit sammanhängande under minst ersättningsperioden på grund av sex månader och ha omfattat arbete med högre inkomst än tidi- arbete som avses i 6 §. gare. Avbrottet skall ha varit sammanhängande under minst sex må- nader och ha omfattat arbete som avses i 6 §. Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen. Utan hinder av bestämmelserna i första - tredje styckena får dagpenning till försäkrad som under ersättningstiden uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har utgått bestämmas till belopp som motsvarar utbildningsbidraget. Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning från annan än arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas enligt första - fjärde styckena och ersättningen. **FOOTNOTES** 1Lagen omtryckt 1991:1334. 2Senaste lydelse 1996:871. 52 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:872) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:872) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 §2 -------------------------------------------------------------------- Dagpenning får inte lämnas förränDagpenning får inte lämnas förrän den den försäkrade under en samman- sökande under en sammanhängande tid hängande tid av tolv månader varitav tolv månader varit arbetslös sex arbetslös sex dagar dagar (karensvillkor). I (karensvillkor). I karenstiden karenstiden räknas in endast de räknas in endast de dagar för dagar för vilka stöd skulle ha läm- vilka dagpenning skulle ha nats, om karenstiden gått till lämnats, om karenstiden gått till ända. ända. Bestämmelserna om karenstid i Sökande som avses i 1 § 3 behöver denna paragraf skall inte inte uppfylla karensvillkoret. tillämpas på den som är anvisad Detsamma gäller dem som är er- verksamhet för sättningsberättigade enligt 9 § arbetslivsutveckling i enlighet eller är anvisade verksamhet för med föreskrifter som har medde- arbetslivsutveckling i enlighet lats av regeringen. med föreskrifter som har meddelats av regeringen. **FOOTNOTES** 1Lagen omtryckt 1994:929. 2Senaste lydelse 1996:872. 53 3 Inledning Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsförsäkringen, kostnader för kontant arbetsmarknadsstöd, ersättning till dem som deltar i offentliga tillfälliga arbeten, samt bidrag till lönegarantiersättningen. Utgiftsområdet är starkt konjunkturberoende och påverkas framför allt av arbetslöshetens omfattning men även av löneutvecklingen och av antalet företagskonkurser. Utgifterna påverkas också av regelverkens utformning. Regeringens målsättning att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 och statsfinansiella skäl är utgångspunkterna för de prioriteringar och besparingar som föreslås inom utgiftsområde 13. Arbetslöshetsförsäkringens uppgift som en omställningsförsäkring har tydliggjorts i och med att en bortre gräns för hur länge man kan få ersättning införts och reglerna för kvalificering skärpts. Samtidigt förbättras den ekonomiska tryggheten genom att kompensationsnivån föreslås höjas till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under våren 1997 med ytterligare förslag rörande bl.a. arbetslöshetsförsäkringen. Utgiftsutveckling De totala utgifterna för utgiftsområde 13 beräknas för 1997 till ca 35 250 miljoner kronor varav utgifterna för bidrag till arbetslöshetsersättning beräknas till 33 164 miljoner kronor. Vid beräkning av den ekonomiska ramen för utgiftsområdet har regeringen tagit hänsyn till de besparingar som riksdagen beslutat om i enlighet med förslag i den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150) och sysselsättningspropositionen (1995/96:222). Utgifterna för utgiftsområde 13 för 1998 och 1999 beräknas till 34 466 respektive 29 733 miljoner kronor. Det är huvudsakligen antagandena om sjunkande öppen arbetslöshet som gör att utgifterna blir lägre. Regeringens förslag till ekonomisk ram för utgiftsområdet avviker från föreslagen ram i regeringens ekonomiska vårproposition (prop. 1995/96:150). Utgifterna föreslås för år 1997 netto bli ca 0,8 miljarder kronor lägre. Orsaken är främst att flera av förslagen i den ekonomiska vårpropositionen inte då preciserats och fördelats på utgiftsområden. I regeringens proposition Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. (prop. 1995/96:222) preciserades förslagen och regeringen har vid beräkningen av utgiftsområde 13 och utgiftsområde 14 fördelat utgifterna på anslag inom respektive område. Utgiftsminskningen förklaras också av en överföring av medel från anslaget Bidrag till arbetslös- hetsersättning (Utgiftsområde 13) till anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (Utgiftsområde 14). Överföringen gäller medel för ersättning till deltagare i arbetslivsutveckling samt medel för utbildningsbidrag till deltagare i datortek. Det från anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning avräknade beloppet uppgår till ca 7,1 miljarder kronor år 1997. Omfördelning av besparingar samt medel för ersättning till deltagare i offentligt tillfälligt arbete innebär att utgiftsnivån ökar med 4,4 miljarder kronor. På grund av bl.a. förändrade antaganden om öppen arbetslöshet jämfört med regeringens prognos i vårproposi- tionen ökar utgifterna för år 1997 med 1,9 miljarder kronor under år 1997. Överföringen och omfördelningen får motsvarande effekt åren 1998 och 1999. Utgifterna för offentligt tillfälligt arbete beräknas till ca 3 miljarder kronor år 1998 men upphör år 1999. Endast mindre förändringar har skett till följd av antagandena för år 1998 och år 1999. Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 13 framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Utgift Anvisat Utgiftsprognos Förslag Beräknat därav 1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999 Ersättning vid arbetslöshet 45 132 63 850 78 577 51 657 35 250 34 466 29 733 Totalt för utgiftsområde 13 45 132 63 850 78 577 51 657 35 250 34 466 29 733 Ersättning till deltagare i ALU och Datortek redovisas fr.o.m. budgetåret 1997 under utgiftsområde 14. Utgifterna exklusive dessa ersättningar var följande. Utgift Anvisat Utgiftsprognos 1994/95 1995/96 1995/96 därav 1996 _________________________________________________________________________________ Totalt för utgiftsområde 13 40 683 56 832 69 470 44 656 54 4 Ersättning vid arbetslöshet 4.1 Allmän inledning -------------------------------------------------------------------- | Viktiga politiska och ekonomiska frågor som påverkar verksam- | | hetsområdet är: | | - den ekonomiska utvecklingen; framför allt utvecklingen av | | den öppna arbetslösheten | | - den ekonomiska vårpropositionen och sysselsättningsproposi- | | tionen; regeringens målsättning att halvera den öppna arbetslös-| | heten | -------------------------------------------------------------------- Hörnstenen i den svenska arbetsmarknadspolitiken är arbetslinjen. Den innebär att en arbetslös person, som inte kan få ett arbete i första hand skall erbjudas utbildning eller annan lämplig åtgärd. Arbetslinjen har kompletterats med kompetenslinjen vilket innebär att insatserna i större utsträckning än tidigare inriktats på att höja kompetens i stället för tillfälliga arbeten inom offentliga sektorn. Inom arbetsmarknadspolitiken skall arbetslöshetsersättningen ingå som en del för att underlätta arbetskraftens omställning på arbetsmarknaden. Av statsfinansiella skäl och som ett led i att stärka arbetslinjen har riksdag och regering sedan mandatperiodens början beslutat om mycket omfattande förändringar inom verksamhetsområdet. Möjligheten att kvalificera sig till arbetslöshetsersättning har stramats upp bland annat genom att kravet på individens anknytning till arbetsmarknaden har skärpts. I sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) föreslog regeringen att tiden som de sökande måste ha arbetat före sin första arbetslöshetsersättningsperiod utökas till nio månader under en ramtid av tolv månader. Samtidigt innebar förslaget att möjligheten att kvalificera sig till en första ersättningsperiod via arbete med rekryteringsstöd upphörde. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget. Riksdagen beslutade vidare, på förslag av regeringen, att införa en tidsbegränsning för hur länge de sökande får erhålla arbetslöshetsersättning, en så kallad bortre parentes. Den bortre parentesen och de skärpta kvalificeringsvillkoren innebär att signalerna om att försäkringen inte skall vara en permanent inkomstbortfallsförsäkring förstärks. Den bortre parentesen skall även betona samhällets ansvar för att personens arbetslöshet blir så kort som möjligt. I beslutet om den bortre parentesen ingår också att det krävs minst sex månaders arbete eller deltagande i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod inom parentesen. Regeringen anförde i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) att ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen bör höjas från 75 till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Regeringen har nu beräknat nettokostnaden för den höjda ersättningsnivån till 1 400 miljoner kronor, vilket skall finansieras inom systemet för arbetslöshetsersättningen. I sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) framgick att den höjda ersättningsnivån skall finansieras via det förändrade arbetsvillkoret och förvärvsbegreppet samt andra ännu ej preciserade förändringar inom arbetslöshetsförsäkringen. Utbetalningarna av lönegarantiersättning har stabiliserats på en lägre nivå än tidigare under 1990-talet, beroende på att antalet konkurser och antalet berörda arbetstagare har minskat kraftigt. En allt större del av anslaget kan därigenom utnyttjas för avbetalning av den skuld som kvarstår från lönegarantifonden. Med nuvarande regler för lönegarantin och en fortsatt relativt sett lägre nivå på antalet konkurser beräknas skulden vara amorterad vid sekelskiftet. Antalet konkurser och berörda arbetstagare bedöms med nuvarande ekonomiska utveckling att ligga på en någorlunda konstant nivå under de närmaste åren. En parlamentariskt sammansatt kommitté ser nu över frågor om förmånsrätt vid konkurs m.m. (dir. 1995:163). Kommittén skall bl.a. ta ställning till om arbetstagarnas löneskydd vid arbetsgivarens konkurs kan förbättras utan att statens kostnader för lönegarantin ökar. Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet Ersättning vid arbetslöshet framgår av följande sammanställning (miljoner kronor) Anslag Utgift Anvisat Utgiftsprognos Förslag Beräknat därav 1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999 Bidrag till arbetslöshetsersättning43 12461 35975 877 49 726 33 164 32 274 27 427 Bidrag till lönegarantiersättning2 008 2 420 2 700 1 931 2 086 2 192 2 306 Totalt för verksamhetsområdet45 132 63 779 78 577 51 657 35 250 34 466 29 773 De antaganden om den ekonomiska utvecklingen och arbetslösheten som redovisats i den reviderade finansplanen ligger till grund för regeringens prognos av de förväntade utbetalningarna av statsbidrag till arbetslöshetsersättningen. Vid prognosen för de kommande budgetåren har regeringen också tagit hänsyn till de besparingsförslag som riksdagen fattat beslut om i samband med sysselsätt- ningspropositionen (prop. 1995/96:222). Dessa besparingar omfattar det förändrade arbetsvillkoret och förvärvsbegreppet, inväxlingen mellan arbetslöshetsersättningen och utbildningssatsningen samt den extra karensdagen. Under innevarande budgetår finansieras ersättningen till personer som deltar i arbetslivsutveckling och datortek från anslaget A 5. Bidrag till arbetslöshetsersättning. Fr.o.m. 1997 kommer dessa utgifter att belasta anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under utgiftsområde 14. Det innebär att de totala utgifterna för utgiftsområde 13 minskar med 4 692 miljoner kronor 1997. Riksgäldskontoret har en lånefordran avseende den s.k. arbetsmarknadsfondens skuld uppgående till 86 690 miljoner kronor. Från anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning betalas t.o.m. innevarande budgetår ränta för fondens skuld i Riksgäldskontoret. Regeringen kommer under innevarande år besluta att arbetsmarknadsfondens skuld i Riksgäldskontoret skall avskrivas. Detta åstadkommes genom en kassamässig korrigering hos Riksgäldskontoret. I och med regeringsbeslutet belastas inte anslaget fr.o.m. budgetåret 1997 med räntebetalningarna och medelsbehovet under utgiftsområde 13 minskar med ca 6 miljarder kronor under budgetåret 1997. 4.2 Anslag A 1. Bidrag till arbetslöshetsersättning 1994/951) Utgift 43 124 6612) 1995/96 Anslag 61 358 582 Utgiftsprognos 75 877 000 därav 1996 49 726 000 1997 Förslag 33 164 334 1998 Beräknat 32 274 334 1999 Beräknat 27 427 334 1) Avser utgifter från den s.k. arbetsmarknadsfonden 2) Beloppen anges i tusental kr Arbetslöshetsersättningen syftar till att ekonomiskt stödja personer som blir arbetslösa under en övergångstid då de söker nytt arbete. Arbetslös- hetsersättningen skall ersätta inkomstbortfall under denna period. Utgifterna för arbetslöshetsersättningen avgörs framför allt av arbetslös- hetsnivån. Under 1990-talet har därför utbetalningarna av statsbidrag till arbetslöshetsersättning ökat kraftigt till följd av den stigande arbetslösheten. Vid en hög bestående arbetslöshet i kombination med nuvarande regelverk kommer kostnaderna för ersättning till de arbetslösa fortsätta att belasta statsbudgeten med stora belopp. Detta visar att regeringens ambitioner och vilja att bekämpa arbetslösheten även har, och kommer att ha, stora positiva effekter för att minska budgetunderskottet. Utgifterna för statsbidrag till arbetslöshetsersättningen påverkas också av hur reglerna för arbetslöshetsersättningen är utformade. Regelverket bestämmer ersättningsnivåer och ersättningsperiodernas längd. Förändringar i regelverket påverkar också hur många personer som kvalificerar sig för arbetslöshetsersättning. De totala utgifterna för anslaget beräknas uppgå till 75 877 miljoner kronor under budgetåret 1995/96. Det innebär att utbetalningarna från anslaget blir 14 518 miljoner kronor större än vad regeringen beräknade i 1995 års kompletteringsproposition (1994/95:150 bil. 10). Det är framför allt en effekt av att arbetslösheten inte har minskat i den omfattning som regeringen bedömde inför budgetåret 1995/96. Även omfattningen av arbetssökande i åtgärden arbetslivsutveckling, vilken under budgetåret 1995/96 finansieras via anslaget A 5. Bidrag till arbetslöshetsersättning, har varit större än vad regeringen beräknade. Vidare har en ökad anslutningsgrad till arbetslöshetskassorna bidragit till att utgifterna beräknas överstiga budgeten. De högre utgifterna är också en följd av att färre sökande deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder än vad regeringen beräknade inför budgetåret 1995/96. Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 33 164 334 tkr | | | | Övrigt | | Deltagande i heltidsstudier och fullgörande av | | totalförsvarsplikt skall inte inräknas i ramtiden för | | fastställande av dagsförtjänst och normalarbetstid. | | Regeringens förslag innebär att när den försäkrades dagsförtjänst| | och normalarbetstid skall beräknas enligt 20 § lagen (1973:370) | | om arbetslöshetsförsäkring skall följande gälla. För en arbetslös som| | närmast före arbetslösheten studerat på heltid skall inte studi-| | etiden räknas in i ramtiden. I sådan ramtid skall inte heller | | tjänstgöring enligt lagen ( 1994:1809) om totalförsvarsplikt | | räknas in. | | En ändring skall vidare göras i lagen (1973:371) om kontant | | arbetsmarknadsstöd. | -------------------------------------------------------------------- Beräkningen av dagsförtjänsten vid studier och totalförsvarsplikt Regeringen presenterade i prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m., ändrade riktlinjer vad gäller arbetslöshetsersättningen som omställningsförsäkring. Efter det att ARBOM-utredningen (A 1995:12) lämnat sitt betänkande avser regeringen att under våren 1997 återkomma med förslag till en ny arbetslöshetsförsäkring. Redan nu finns dock följande frågor att ta upp. Regeringen föreslog i prop. 1995/96:222 ändringar i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring som innebar att det blev en skillnad mellan sättet att uppfylla ett arbetsvillkor som ger rätt till arbetslöshetsersättning och sättet på vilket ersättningen skall beräknas. Beträffande arbetsvillkoret gäller liksom tidigare att hänsyn tas till om personen haft vissa i lagen uppräknade hinder för att utföra förvärvsarbete. Sådana hinder är t.ex. sjukdom, vård av barn som inte har fyllt två år, vissa heltidsstudier och tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt. Vid ansökan om ersättning förlängs således ramtiden och arbete som ligger före denna tid får tillgodoräknas för att uppfylla arbetsvillkoret. När det gäller sättet på vilket ersättningen skall beräknas föreslogs att det var inkomsten av arbete under de senaste tolv månaderna som skulle läggas till grund för beräkningen av ersättningen. De arbetslösa skulle därmed få arbetslöshetsersättning med utgångspunkt i den inkomst de haft av arbete under det senaste året närmast före det att de anmälde sig som arbetslösa arbetssökande på arbetsförmedlingen. Om sökande uppfyllde villkoren för ersättning men hade haft en låg inkomst skulle denna läggas till grund för be- räkningen av dagpenningen. Dock skulle lägst 230 kronor lämnas. Vid fastställande av ersättningen och normalarbetstiden fanns i förslaget alltså ingen sådan förlängning av ramtiden som vid fastställande av huruvida personen uppfyllde arbetsvillkoret eller inte. Arbetsmarknadsutskottet anslöt sig i sitt yttrande till finansutskottet (yttr. 1995/96:AU6y) till principen att dagpenningen bör grunda sig på aktuella förhållanden men kände sig ändå tveksamt till det som skulle bli konsekvensen av regeringens förslag. Utskottet ansåg det inte vara rimligt att sökande som utan egen förskyllan varit hindrad att utföra förvärvsarbete skulle drabbas vid senare inträffad arbetslöshet. Utskottet föreslog därför att den tid om tolv månader till vilken normalarbetstiden skall hänföras skulle kunna förlängas bakåt i tiden i två fall, nämligen vid styrkt sjukdom och vid vård av eget eller adoptivbarn som inte fyllt två år. Detta blev också riksdagens beslut. För att finansiera detta beslutades att införa ytterligare en karensdag i arbetslöshetsförsäkringen. Den sammanlagda finansiella effekten av förslagen innebär en nettobesparing. Det förhållandet att arbetslöshetsersättningen beräknas på inkomster av arbete under de senaste tolv månaderna även i det fall då de arbetslösa närmast före arbetslösheten har studerat kan leda till att personer som i dag har arbete men riskerar att förlora sin anställning känner en stor oro för sin ekonomiska situation. Det kan innebära att de avstår från studier eftersom de inte vill riskera att vid eventuell arbetslöshet efter studierna få sin arbetslöshetsersättning fastställd till den lägsta nivån. Regeringen har i andra sammanhang betonat vikten av att satsa på utbildning, särskilt för den som är eller riskerar att bli arbetslös. För att förhindra att den situationen uppstår att en person som riskerar arbetslöshet avstår från att utbilda sig på grund av att arbetslöshetsersätt- ningen skulle bli lägre efter avslutade studier än utan studier föreslår regeringen att tid med heltidsstudier inte räknas in i ramtiden vid beräkning av dagsförtjänst och normalarbetstid. Med heltidsstudier avses också arbetsmarknadsutbildning som den arbetslöse deltagit i före det att hon eller han börjat en ersättningsperiod. Effekten av den nya beräkningen av ersättningen som redan har beslutats och som kommer att gälla från den 1 januari 1997 omfattar även den grupp totalförsvarspliktiga som har arbetat före totalförsvarsplikten. I de fall personer efter totalförsvarsplikten söker ersättning och uppfyller ett arbetsvillkor blir deras ersättning baserad på det arbete som utförts under de tolv månaderna närmast före ansökan om ersättning. Har de under dessa tolv månader fullgjort totalförsvarsplikt innebär det i normalfallet en lägre arbetslöshetsersättning än om arbete utförts under motsvarande tid. Regeringen föreslår också att tid då sökanden varit förhindrad att för- värvsarbeta på grund av tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om total- försvarsplikt ej heller skall räknas in i ramtiden vid beräkningen av dagsförtjänsten. Vid riksdagsbehandlingen av prop. 1995/96:222 har 13 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd tyvärr fått en felaktig lydelse. Regeringen föreslår nu att 13 § justeras så att dess lydelse står i överensstämmelse med vad riksdagen avsett. Förslagen föranleder ändringar i 20 § lagen om arbetslöshetsförsäkring och 13 § lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Lagförslag har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslagen bör träda i kraft den 1 januari 1997. Kostnaderna för de förändrade reglerna vid beräkningen av dagsförtjänsten och normalarbetstiden beräknas till sammanlagt 112 miljoner kronor netto och finansieras inom systemet för arbetslöshetsförsäkringen dels genom besparingar till följd av förändringar i arbetsvillkoret, dels genom den besparing som uppstod i samband med riksdagsbehandlingen av sysselsättningspropositionen. Anslagsberäkning Riksdagen beslutade på förslag av regeringen att offentliga tillfälliga arbeten skall införas som en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd från och med den 1 januari 1997 (prop. 1995/96:222, yttr. 1995/96:AU6y, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Åtgärden vänder sig till arbetslösa personer som är 55 år och äldre och har varit registrerade som arbetslösa vid arbetsförmedlingen i minst 24 månader och som uppbär arbetslöshetsersättning. Personerna som deltar i åtgärden skall erhålla ersättning motsvarande arbetslöshetsersättningen. Offentligt tillfälligt arbete skall finnas under åren 1997 och 1998. Ersättningen till den enskilde har beräknats under anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. Kostnaderna för den stimulansersättning som regeringen föreslår har inte beaktats i anslagsberäkningen för åren 1997 och 1998. Om finansieringsbehov uppstår för åren 1997 och 1998 så återkommer regeringen vid senare tillfälle. Detta innebär att anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning består av kostnader för arbetslöshetsförsäkringen, kontant arbetsmarknadsstöd, ersättning till dem som deltar i offentligt tillfälligt arbete och utjämningsbidrag. I nedanstående sammanställning specificeras anslaget A1. Bidrag till arbetslös- hetsersättning, för 1997 (tkr) Arbetslöshetsförsäkring 29 173 412 Kontant arbetsmarknadsstöd 2 112 922 Ersättning till deltagare i offentligt tillfälligt arbete 1 814 000 Utjämningsbidrag 64 000 Total utgift 33 164 334 A 2. Bidrag till lönegarantiersättning 1994/95 Utgift 2 008 1901) 2) 1995/96 Anslag 2 419 600 Utgiftsprognos 2 695 200 därav 1996 1 931 000 1997 Förslag 2 086 050 1998 Beräknat 2 192 022 1999 Beräknat 2 305 787 1) Beloppen anges i tusental kr 2) Utgiften för 1994/95 avser utbetalningar från lönegarantifonden. Anslaget finansierar utbetalning av ersättningar till arbetstagare för lönefordringar i konkurs i enlighet med lönegarantilagen (1992:497). Anslaget finansierar även avbetalningar till Riksgäldskontoret för den skuld som kvarstår från lönegarantifonden. Skulden uppgick den 31 maj 1996 till drygt 2,3 miljarder kronor. Fr.o.m. 1997 skall anslaget även betala ersättningar till länsstyrelserna för deras arbete med utbetalning av lönegarantimedel. Anslaget finansieras genom en lönegarantiavgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Avgiften uppgår fr.o.m. den 1 januari 1996 till 0,25 procent av avgiftsunderlaget för socialavgifterna. Anslaget disponeras av Kammarkollegiet. Utgifterna på området styrs i första hand av antalet konkurser och av hur många arbetstagare som omfattas av konkurserna. En jämförelse mellan utfall och budget för budgetåret 1994/95 ger vid handen att belastningen på anslaget för det budgetåret blev ca tolv procent högre än vad som budgeterats. En jämförelse mellan utfallet budgetåret 1994/95 och utfallet tidigare år, då utbetalningarna skedde från lönegarantifonden, visar att lönegarantiersättningarna emellertid har stabiliserats på en lägre nivå efter den kraftiga uppgången i början av 1990-talet. Budgetåret 1992/93 var utbetalningarna 4,5 miljarder kronor och budgetåret 1993/94 knappt 2 miljarder kronor. Budgetåret 1994/95 uppgick utbetalningarna till endast ca 975 miljoner kronor. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår tyder på att utbetalningarna kommer att överstiga anslagsbeloppet med drygt 275 miljoner kronor. Anledningen till detta är att fr.o.m. den 1 januari 1996 erläggs socialavgifter på lönegarantiersättningar. För att finansiera de ökade lönegarantiutgifterna har dock lönegarantiavgiften höjts från 0,20 till 0,25 procent. Någon ökad belastning uppkommer därmed inte på statsbudgeten. Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 2 086 050 tkr | | | | Övrigt | | En rörlig kredit om högst 3 000 000 tkr föreslås få disponeras i| | Riksgäldskontoret för utbetalningar av lönegaranti. | | En miljon kronor av anslaget föreslås få användas för att inrätta| | ett lönegarantiregister hos Riksskatteverket. | -------------------------------------------------------------------- Som framgått har utbetalningarna av lönegarantiersättning stabiliserats på en lägre nivå än tidigare under 1990-talet, beroende på att antalet konkurser och antalet berörda arbetstagare har minskat kraftigt. En allt större del av anslaget kan därigenom utnyttjas för avbetalning av den skuld som kvarstår från lönegarantifonden. Med nuvarande regler för lönegarantin och en förhållandevis låg nivå på antalet konkurser beräknas skulden vara amorterad vid sekelskiftet. Tills dess kvarstår behovet av den rörliga krediten hos Riksgäldskontoret. För det innevarande budgetåret uppgår krediten till 4 miljarder kronor. För budgetåret 1997 föreslås den uppgå till 3 miljarder kronor. Antalet konkurser och berörda arbetstagare bedöms med nuvarande ekonomiska utveckling att ligga på en någorlunda konstant nivå under de närmaste åren. Med oförändrade regler kommer utbetalningarna av lönegarantin att ligga på i stort nuvarande nivå, dvs. i storleksordningen drygt en miljard kronor per år. Förändringar i förutsättningarna kan naturligtvis relativt snabbt inträda med följd att kostnaderna för lönegarantin ökar eller minskar. Den nuvarande lönegarantilagen infördes år 1992. Löneskyddet har därefter ändrats, framför allt till följd av ändringar i förmånsrätten år 1994. Regeringen beslutade i december 1995 att tillsätta en parlamentarisk kommitté som skall utreda vissa frågor om förmånsrätten vid konkurs m.m. (dir. 1995:163). Kommittén skall bl.a. ta ställning till om arbetstagarnas löneskydd vid arbetsgivarens konkurs kan förbättras utan att statens kostnader för lönegarantin ökar. Ett särskilt lönegarantiregister får enligt förordningen (1994:1283) om lönegarantiregister inrättas och föras hos Riksskatteverket. Registret skall bl.a. tillgodose behovet av statistiska uppgifter om lönegarantiutbetalningar. Riksdagen har godkänt att kostnaderna för lönegarantiregistret skulle få belasta lönegarantifonden (prop. 1993/94:208, bet. 1993/94:LU34, rskr. 1993/94:394). Kostnaderna bör nu i stället belasta anslaget. Av anslagsmedlen bör under budgetåret 1997 en miljon kronor få användas för att inrätta registret. Regeringen beslutar om överföringen av dessa medel till Riksskatteverket. 55 1 Förslag till statsbudget för år 1997 Arbetsmarknad och arbetsliv (utgiftsområde 14) ____________________________________________________________________________ Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 4 2 Inledning.................................................. 6 3 Arbetsmarknad.............................................. 15 3.1 Allmän inledning.................................... 15 3.2 Resultatbedömning................................... 16 3.3 Anslag.............................................. 22 A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader......... 22 A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.................... 26 A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade........... 33 A 4. Europeiska socialfonden............................. 40 A 5. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet 44 A 6. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering... 45 4 Arbetslivsfrågor........................................... 47 4.1 Allmän inledning.................................... 47 4.2 Anslag.............................................. 53 B 1. Arbetarskyddsverket................................. 53 B 2. Arbetslivsinstitutet................................ 55 B 3. Rådet för arbetslivsforskning....................... 57 B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet..... 59 B 5. Bidrag till Samhall AB.............................. 59 B 6. Arbetsdomstolen..................................... 62 B 7. Statens förlikningsmannaexpedition.................. 64 B 8. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar........ 66 B 9. Internationella avgifter............................ 67 B 10. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten...... 68 5 Jämställdhetsfrågor........................................ 71 5.1 Allmän inledning.................................... 71 5.2 Anslag.............................................. 72 C 1. Jämställdhetsombudsmannen........................... 72 C 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder..................... 74 C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet 75 6 Statliga arbetsgivarfrågor................................. 77 6.1 Allmän inledning.................................... 77 6.2 Anslag.............................................. 78 D 1. Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket................ 78 D 2. Vissa avtalsstyrda anslag........................... 79 D 3. Statliga tjänstepensioner m.m....................... 80 D 4. Bidrag till förnyelsefonder på det statligt regleradeområdet 82 6.3 Arbetsgivarverket................................... 82 6.4 Statens löne- och pensionsverk...................... 84 2 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner att finansieringen under budgetåret 1997 av tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten sker från anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och inte, som riksdagen tidigare har beslutat (bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307), från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (avsnitt A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder), 2. godkänner vad regeringen anfört om bibehållna lönebidragsnivåer för arbetshandikappade anställda inom allmännyttiga organisationer (avsnitt A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade), 3. bemyndigar regeringen att träffa överenskommelse med Finland och Norge om verksamheten vid Stiftelsen Utbildning Nordkalotten under åren 1997 - 1999 (avsnitt B 10. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten), 3 4. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt följande uppställning: Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp (tusental kr) A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader ramanslag 4 418 118 A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ramanslag 25 456 727 A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade ramanslag 6 486 527 A 4. Europeiska socialfonden ramanslag 1 981 265 A 5. Vissa kostnader för avveckling av AMU- gruppen som myndighet ramanslag 14 917 A 6. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering ramanslag 8 083 B 1. Arbetarskyddsverket ramanslag 371 194 B 2. Arbetslivsinstitutet ramanslag 212 308 B 3. Rådet för arbetslivsforskning ramanslag 25 972 B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivs- området obetecknat anslag 522 785 B 5. Bidrag till Samhall AB ramanslag 4 349 419 B 6. Arbetsdomstolen ramanslag 15 253 B 7. Statens förlikningsmannaexpedition ramanslag 2 317 B 8. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar ramanslag 57 B 9. Internationella avgifter ramanslag 24 195 B10. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalottenobetecknat anslag 4 000 C 1. Jämställdhetsombudsmannen ramanslag 14 039 C 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder ramanslag 13 706 C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet obetecknat anslag 3 432 D 1. Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket ramanslag 3 000 D 2. Vissa avtalsstyrda anslag obetecknat anslag 14 500 D 3. Statliga tjänstepensioner m.m. ramanslag 8 027 000 D 4. Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området ramanslag 77 685 Summa för utgiftsområdet 52 046 499 4 2 Inledning Utgiftsområdet omfattar utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader samt utgifter på arbetslivsområdet och för jämställdhetspolitiska åtgärder. Inom utgiftsområdet finns också utgifter för statliga arbetsgivarfrågor. Utgiftsområdet omfattar även verksamheter som inte redovisas på statsbudgeten. Avgiftsfinansierad verksamhet bedrivs av AMU Gruppen AB, Arbetsgivarverket och Statens löne- och pensionsverk. Vidare får Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) ta ut avgifter för uppdragsverksamhet inom området yrkesinriktad rehabilitering riktad till arbetsgivare och myndigheter. Arbetsmarknadspolitiken är ett centralt instrument för att nå regeringens övergripande mål om tillväxt, stabilitet och rättvis fördelning. Arbets- marknadspolitiken skall ses som en integrerad del av den ekonomiska politiken. Den har till uppgift dels att förmedla lediga platser, dels att främja arbetskraftens anpassning till den reguljära arbetsmarknadens krav. Därmed kan sysselsättningen höjas och arbetslösheten minska utan att inflationsdrivande flaskhalsar uppstår (tillväxt). Den har också till uppgift att i samverkan med andra politikområden utjämna konjunkturerna genom att omfattningen av åtgärderna anpassas till konjunkturutvecklingen (stabilitet). Arbetsmarknadspolitiken skall främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Vidare skall den bidra till att även arbetssökande som har svårigheter t.ex. i form av arbetshandikapp får möjlighet att arbeta samt ge vissa arbetssökande en inkomsttrygghet under deras omställning från arbetslöshet till arbete (rättvis fördelning). Arbetslivspolitiken skall främja ett gott arbetsliv där personlig utveckling och höjd produktivitet via ny teknik, organisationsförändringar och kompetensutveckling går hand i hand. Den har till uppgift att förebygga arbetsskador och ohälsa i arbetslivet och härigenom undvika utslagning samt hjälpa människor tillbaka till arbetslivet. En annan viktig uppgift för arbetslivspolitiken är att föra erfarenheter och kunskaper vidare så att de positiva förändringar som skett i arbetsmiljön och arbetsmiljöarbetet sprids och används. Arbetslivspolitiken skall också motverka en uppdelning av arbetslivet vad gäller olika arbetsvillkor, bland annat de olika villkor som råder mellan kvinnor och män på grund av den könsuppdelade arbetsmarknaden och den ojämna fördelningen av ansvaret för hem och barn. Till arbetslivspolitiken hör också frågor om arbetstider och arbetsrätt. Ett bra arbetsliv och fungerande regler på arbetsmarknaden ökar produktiviteten och främjar tillväxten. Jämställdhetspolitiken omfattar alla politikområden. Inom ramen för jämställdhetspolitiken fortsätter arbetet med att omfördela makt och inflytande mellan kvinnor och män i samhället. Ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla delar i regeringens politik. Det gäller inte minst arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken. Lika villkor för kvinnor och män på arbetsmarknaden och i arbetslivet är centrala mål i regeringens politik för arbete och tillväxt. I dessa frågor har Jämställdhetsombudsmannen en viktig uppgift. Ökade resurser föreslås för myndigheten. Statliga arbetsgivarfrågor omfattar främst hur staten som arbetsgivare behandlar frågor om personal- och chefsförsörjning, personalutveckling och personalrörlighet samt löne- och anställningsvillkor. En omfattande delegering från regeringen till myndigheterna av befogenheter inom det arbetsgivarpolitiska området har skett under de senaste tio åren. Förnyelsesträvandena inom statsförvaltningen har präglats av insikten om att central detaljstyrning inte längre är ändamålsenlig i ett samhälle som präglas av mångfald, rörlighet, förändring och internationalisering. I stället har mål- och resultatstyrning införts med ökad delegering och tydligt resultatansvar för myndigheterna. En betydande avreglering har skett under perioden i syfte att ta bort särlösningar för statsförvaltningen i jämförelse med den övriga arbetsmarknaden. Ombildningen av den statliga arbetsgivarorganisationen den 1 juli 1994 kan ses som en slut- punkt i de senaste tio årens personal- och arbetsgivarpolitiska delege- ringssträvanden. Regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppdrag att utvärdera hur den arbetsgivarpolitiska delegeringen till myndigheterna under de senaste tio åren har fungerat. Uppdraget skall redovisas senast den 28 februari 1997. Utvecklingen på arbetsmarknaden Det finns nu flera tecken på att botten i den senaste konjunkturavmattningen inom industrin är nådd. Även inom privata tjänstesektorn finns tecken på en ökad efterfrågan. Läget på arbetsmarknaden präglas dock fortfarande av den låga arbetskraftsefterfrågan och den höga arbetslösheten. Antalet nyanmälda lediga platser till arbetsförmedlingen ligger fortfarande på en mycket låg nivå. Antalet varsel om uppsägning har hittills under år 1996 legat på en betydligt högre nivå än under motsvarande period år 1995. Ökningen av antalet varsel tycks nu ha stannat upp och för industrin har det skett en minskning. Antalet ligger dock fortfarande på en hög nivå. Antalet sysselsatta ökade relativt kraftigt under år 1994 och fram till mitten av år 1995. Därefter var antalet i stort sett oförändrat fram till början av år 1996. Under de senaste månaderna har antalet sysselsatta varit betydligt färre än under samma period år 1995. I augusti var skillnaden 74 000 personer. Sysselsättningsminskningen hittills i år är betydligt större bland kvinnor än män samtidigt som det främst var män som fick arbete under år 1994 och år 1995. Hela minskningen under år 1996 finns bland de tidsbegränsat anställda. Skillnaden mellan olika branscher är stor. Under det senaste året har antalet sysselsatta fortsatt att öka svagt inom industrin, medan en betydande minskning skett inom offentlig verksamhet. Den relativa arbetslösheten har, om man bortser från normala säsong- variationer, varit förhållandevis konstant de senaste 18 månaderna. En viss ökning har dock skett i slutet av perioden. Det totala antalet öppet arbetslösa och personer i olika konjunkturberoende åtgärder har ökat sedan sommaren förra året. Totalt har i genomsnitt de senaste tre månaderna 542 000 personer varit arbetslösa eller i olika konjunkturberoende åtgärder. Det är en ökning med 40 000 jämfört med samma period förra året. Det allvarligaste problemet är den höga långtidsarbetslösheten. Mer än var tredje öppet arbetslös har varit arbetslös i mer än sex månader. Andelen är något högre bland män än bland kvinnor. Bland dem som är över 55 år är mer än varannan långtidsarbetslös. Även arbetshandikappade har allt svårare att komma in på arbetsmarknaden. Problemet med de långa arbetslöshetstiderna är betydligt större och allvarligare än vad statistiken över långtidsarbetslösa visar. Det beror på att det finns en betydande rundgång mellan öppen arbetslöshet, kortvariga anställningar och olika arbetsmarknadspolitiska konjunkturberoende åtgärder. Enligt arbetsförmedlingens statistik fanns det i slutet av juli i år 147 000 personer som har varit oavbrutet inskrivna vid arbetsförmedlingen, antingen i kategorin utan arbete eller i någon konjunkturberoende åtgärd i mer än två år. Bara under det senaste året har antalet långtidsinskrivna ökat med 11 000 personer eller 8 procent. Det betyder att knappt var sjätte arbetssökande på arbetsförmedlingen har stått utanför den ordinarie arbetsmarknaden under en mycket lång tid. Denna andel är betydligt större bland personer som fyllt 55 år. Prognoserna för år 1997 tyder på en något minskad arbetslöshet, men att den ligger kvar på en fortsatt mycket hög nivå. Arbetslösheten håller nu på att ändra struktur vad gäller könsfördelningen. Under större delen av 1980-talet var arbetslösheten ungefär lika stor bland kvinnor och män. Lågkonjunkturen i början av 1990-talet innebar bl.a. att det främst var män som blev arbetslösa. Som störst var skillnaden mellan män och kvinnor 3,3 procent i slutet av mars 1993. Därefter har arbetslösheten bland män successivt minskat medan den ökat bland kvinnor. I augusti 1996 var den 8,8 procent för kvinnor och 9,2 procent för män. Mot bakgrund av utvecklingen inom offentlig sektor är det sannolikt att arbetslösheten bland kvinnor framöver kommer att överstiga den bland män. Risken för att den höga arbetslösheten skall permanentas är nu större bland kvinnor än bland män. Arbetslösheten under lågkonjunkturen i början av 1990-talet drabbade generellt sett invandrare hårdare än svenskar. Den relativa arbetslösheten är fortfarande ungefär fyra gånger så hög för utomnordiska medborgare som för svenska medborgare. Arbetslösheten varierar mycket mellan olika invandrargrupper beroende på bl.a. skillnader i utbildning och vistelsetid i landet och därmed olika förutsättningar på arbetsmarknaden. Politikens inriktning Inom det arbetsmarknadspolitiska området beslutade riksdagen i enlighet med vad regeringen i proposition Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. (prop. 1995/96:222) föreslog om vissa förändringar av arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingens resurser säkerställs samtidigt som den centrala och den regionala nivåns uppgifter koncentreras till lednings- och stabsfunktioner. Kommunerna får ett större inflytande och därmed delaktighet i genomförandet av den nationella arbetsmarknadspolitiken. De som är 55 år eller äldre och som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen och arbetslösa mer än två år samt uppbär arbetslöshetsersättning skall få möjlighet att delta i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som innebär offentliga tillfälliga arbeten inom kommunerna, landstingen och staten. Vidare skall arbetslösa mellan 25 och 55 år ges möjlighet att studera under ett år på grund- och gymnasieskolenivå med ett särskilt utbildningsbidrag motsvarande nivån på arbetslöshetsersättningen. Även anställda i samma åldersgrupp kan få del av utbildningsbidraget under förutsättning att de ersätts med långtidsarbetslösa som är inskrivna vid arbetsförmedlingen. Arbetslösheten är vår tids största plåga. Den är ett gissel för dem som drabbas. Värst är öppen arbetslöshet där riskerna för passivisering och utslagning är störst. Det är bl.a. därför viktigt att de arbetslösa i så stor utsträckning som möjligt aktiveras i olika former av utbildningsinsatser, praktikplatser eller liknande. Aktivitet är bättre än passivitet. Det är samtidigt viktigt att insatserna håller en sådan kvalité att de på ett påtagligt sätt förbättrar möjligheterna för de arbetslösa att få ett ordinarie arbete. Åtgärderna får dock inte användas på ett sådant sätt att de tränger ut och ersätter ordinarie arbeten. Sverige har goda möjligheter att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Den långsiktiga målsättningen är full sysselsättning. Genom den sysselsättningsproposition, som riksdagen har ställt sig bakom, har grunden för en halvering av arbetslösheten lagts. Arbetsmarknads-, arbetslivs- och jämställdhetspolitiken har en central roll för möjligheterna att halvera arbetslösheten. Även miljöpolitiken måste få en tydligare roll. Regeringen har därför inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska medlen avsatt 50 miljoner kronor för insatser inom miljöområdet. Miljöprojekt i form av arbetslivsutveckling har också fått genomslag i flera kommuner. Regeringen skall nu bedriva arbetet med att halvera arbetslösheten med samma kraft och konsekvens som saneringen av de offentliga finanserna har bedrivits. Via den löpande uppföljning som regeringen kommer att göra med början våren 1997 har en process inletts som innebär att arbetslöshetsmålet följs upp med samma noggrannhet som målen för inflationen, den långa räntan, växelkursen, den offentliga sektorns skuld och budgetunderskottet följs enligt konvergenskriterierna. Arbetslösheten hotar på lång sikt att rasera hela det välfärdssamhälle som under lång tid byggts upp. Det handlar om förutsättningarna för att skapa och bevara ett jämlikt samhälle där människor kan försörja sig och där ingen diskrimineras. Ytterst handlar det om att bevara demokratin och ett rättvist samhälle. Den kraftigt stigande arbetslösheten bland kvinnor är djupt oroande. Regeringen kommer inte att acceptera att kvinnorna pressas ut från ar- betsmarknaden. Det finns inte plats för ett återtåg. Alla vuxna, både kvinnor och män, skall ha rätt till egen försörjning. Regeringen kommer att intensifiera kampen mot kvinnors arbetslöshet. Det är således viktigt att uppmärksamma kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden och bland annat vidta åtgärder som bryter den könsuppdelade arbetsmarknaden. Den inriktning som arbetsmarknadspolitiken nu har ligger väl i linje med de rekommendationer som Europeiska Rådet tog vid toppmötet i Madrid. Arbetet med målprogrammen och gemenskapsinitiativen under Europeiska socialfonden bör kunna bidra till förnyelsen av arbetsmarknadspolitiken inte minst på lokal nivå. Arbetsmarknad Hörnstenen i den svenska arbetsmarknadspolitiken är arbetslinjen. Den innebär att en arbetslös person, som inte kan få ett arbete i första hand skall erbjudas utbildning eller annan lämplig åtgärd. Arbetslinjen har kompletterats med kompetenslinjen vilket innebär att insatserna i större utsträckning än tidigare inriktats på att höja kompetens i stället för tillfälliga arbeten inom offentliga sektorn. Individuella handlingsplaner skall upprättas för de arbetssökande som varit utan reguljärt arbete under lång tid. Den lokala nivåns resurser har säkerställts och kommunernas roll inom arbetsmarknadspolitiken har ökat. På så sätt har möjligheterna ökat att på ett bättre sätt ta till vara och mobilisera de lokala resurserna. Där finns en kunskap och ett engagemang som därmed bättre kan tas till vara. Ett tydligare inflytande för kommunerna bör också leda till ett ökat ansvarstagande och därmed en bättre samordning av de medel som såväl staten som kommunerna avsätter till arbetsmarknadspolitiken. Kvalitén i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör kunna förbättras när kommu- nerna får ett större inflytande och därmed möjlighet att använda sina resurser så att de överensstämmer med såväl de kommunala behoven och ambitionerna som de nationella målen för arbetsmarknadspolitiken. Arbetslöshetsförsäkringens uppgift som en omställningsförsäkring har tydliggjorts i och med att en bortre gräns för hur länge en arbetslös kan få ersättning införs och reglerna för kvalificering skärps. Samtidigt förbättras den ekonomiska tryggheten genom att kompensationsnivån föreslås höjas till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Genom dessa förändringar i arbetsmarknadspolitiken och arbetslöshetsersättningen bör flexibiliteten öka och därmed en effektivare förmedling av platser kunna ske på arbetsmarknaden. Det första steget i en offensiv arbetsmarknadspolitik är att de lediga platserna snabbt blir tillsatta. En offensiv platsförmedling kräver intensiva företagskontakter och ett systematiskt arbete med de lediga platserna. Företagen måste känna förtroende för den offentliga arbetsförmedlingen om förmedlingen i ett tidigt skede skall få tillgång till de lediga platserna. Kvalitén i arbetet med platserna leder till ökat förtroende och till att en större andel av de lediga platserna anmäls till förmedlingen. Därmed blir den offentliga förmedlingen attraktiv inte enbart för dem som är arbetslösa utan också för arbetsgivare och för dem som är ombytessökande. En sådan utveckling får allt fler arbetsgivare intresserade av förmedlingens service och förbättrar omställningen på arbetsmarknaden. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna får inte leda till att de arbetssökande låses in i åtgärder på lokal nivå eller att dessa snedvrider konkurrensen på en marknad. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna får inte heller hålla tillbaka den reguljära efterfrågan på arbetskraft. Av dessa skäl är det ytterst angeläget att staten, kommunerna, näringslivet och arbetstagarorganisationerna samverkar på olika nivåer i genomförandet av den nationella arbetsmarknadspolitiken. Könssegregeringen på den svenska arbetsmarknaden är alltjämt stor. Det finns en segregering såväl mellan som inom olika yrken. Det beror bl.a. på kvinnors och mäns traditionella val av utbildning och yrkesinriktning men också på arbetsorganisationen och de olika villkor som råder för kvinnor och män i arbetslivet där fler män finns i överordnade positioner och fler kvinnor i underordnade. Utbildning och kompetensutveckling har stor betydelse för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden krävs dock även attitydförändringar hos både arbetsgivare och anställda bl.a. till mäns föräldraledighet och till kvinnors möjligheter att vidareutvecklas i sitt arbete. I såväl platsförmedlingen som vid användningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna krävs en tydligare inriktning mot svagare grupper om det skall vara möjligt att minska långtidsarbetslösheten och begränsa rundgången mellan åtgärder, arbetslöshet och tillfälliga arbeten. Såväl arbetshandikappade som utomnordiska medborgare måste prioriteras ytterligare. Europeiska socialfonden Den inriktning som målprogrammen inom ramen för Europeiska socialfonden ger uttryck åt överensstämmer mycket väl med arbetsmarknadspolitikens mål i stort. Det finns anledning att nu ställa betydande förväntningar på målprogrammen 3 och 4 liksom på gemenskapsinitiativen. EU-resurserna utgör visserligen endast en mindre del av de totala resurserna för politikområdet. Inriktningen på förnyelse, metodutveckling, kompetenshöjning och jobbskapande projekt samt att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra programmen bör emellertid kunna tillföra arbetsmarknads- och tillväxtpolitiken viktiga kunskaper och framgångs- rika exempel. Det är viktigt att erfarenheter vinns som kan tas till vara i den framtida arbetsmarknadspolitiken, inte minst på lokal nivå. Sett i detta perspektiv blir arbetet med målprogrammen och gemenskapsinitiativen en integrerad del i arbetsmarknadspolitikens förnyelse och anpassning till den förändrade marknaden. Kunskapsspridningen inom landet och mellan medlemsländerna kan härvidlag påskynda en önskvärd utveckling. Arbetsliv Det aktiva arbetsmiljöarbetet och förnyelsen av arbetslivet är en viktig del av de samlade insatserna för ökad produktivitet, tillväxt och sysselsättning. Grundläggande krav på arbetet är utöver trygghet i anställningen en arbetsmiljö utan risk för ohälsa och olycksfall. God arbetsmiljö, ett livslångt lärande och flexibla arbetstider som kombinerar arbetstagarnas krav på trygghet och inflytande med företagens krav är grundstenar i arbetet med att halvera arbetslösheten. Förnyelsen av arbetslivet måste fortsätta. För arbetsgivarna är det viktigt att satsa på arbetsmiljön och personalens kompetensutveckling. Skillnader mellan kvinnors och mäns ohälsa och villkor i arbetslivet skall beaktas när arbetsmiljön utformas. Arbetsmarknadens parter har också ett grundläggande ansvar för ar- betsmiljöarbetet. Samverkan leder till ett lyckat förändringsarbete då det förutsätter arbetstagarnas engagemang och aktiva medverkan. En förbättrad arbetsmiljö innebär också att kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetsskadeförsäkring och sjukförsäkring sjunker. En utvecklad arbetsorganisation och friare arbetstidsförläggning har betydelse för kvinnors och mäns möjligheter att förena förvärvsarbete med ansvaret för hem och barn. Regeringen återkommer till riksdagen med en samlad proposition om arbetstiden när arbetstidskommittén lagt sitt slutbetänkande. Lönebildning Lönebildningen fungerar inte på ett tillfredsställande sätt. Under en lång följd av år har löneökningarna legat högre än den i våra viktigaste konkurrentländer medan produktiviteten ökat långsammare. Sveriges möjligheter att även i framtiden framstå som ett väl utvecklat välfärdssamhälle med hög sysselsättning och låg arbetslöshet beror på hur lönebildningen kommer att fungera. Vad som nu behövs är en sund och balanserad lönebildning på god europeisk nivå. Lönebildningen måste också ske på ett sådant sätt att osakliga löneskillnader på grund av kön och mellan olika yrken försvinner. Det är parterna på arbetsmarknaden som har ansvaret för att finna formerna för en icke inflationsdrivande lönebildning som bidrar till att minska arbetslösheten. 5 Arbetsrätt Regeringen har bl.a. i propositionen som föreslår vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000 m.m. (prop. 1995/96:222) framhållit behovet av att modernisera arbetsrätten. Arbetsrätten måste ha en ändamålsenlig utformning som balanserar löntagarnas behov av rättssäkerhet, trygghet och inflytande med verksamheternas och företagens behov av flexibilitet. Reglerna får inte försvåra för företag att expandera och nyanställa. Sverige skall konkurrera med kompetens och får inte bli ett land där låga löner och otrygga anställningsförhållanden ger konkurrensfördelar. Arbetsmarknadens parter har utan att lyckas, bl.a. i Arbetsrättskommissionen, givits möjligheter att genom överenskommelser lösa frågan om moderniseringen av arbetsrätten. Regeringen avser därför att presentera förslag till ändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen som kommer att föreläggas riksdagen under hösten 1996. Utgiftsutvecklingen De totala utgifterna för utgiftsområde 14 beräknas för 1997 till ca 52,0 miljarder kronor varav utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder beräknas till 25,5 miljarder kronor. I den ekonomiska ramen är hänsyn tagen till riksdagens beslut om ett generellt sparkrav på 11 procent för den statliga konsumtionen/förvaltningen under perioden 1995/96 - 1998. Det motsvarar för utgiftsområde 14 år 1997 70 miljoner kronor och år 1998 400 miljoner kronor. Utgifterna för utgiftsområde 14 år 1998 och år 1999 beräknas till 46,8 respektive 46,6 miljarder kronor. Regeringens förslag till ekonomisk ram för utgiftsområdet skiljer sig åt i förhållande till föreslagen ram i regeringens ekonomiska vårproposition (prop. 1995/96:150). Utgifterna föreslås för 1997 netto bli motsvarande ca 5,3 miljarder kronor högre. Orsaken är främst att flera av förslagen i den ekonomiska vårpropositionen inte då preciserats och fördelats på utgiftsområden. I regeringens proposition Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. (prop. 1995/96:222) preciserades förslagen och regeringen har vid beräkningen av utgiftsområde 13 och utgiftsområde 14 fördelat utgifterna på anslag. Utgiftsökningen förklaras också av en överföring av medel från anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning (Utgiftsområde 13) till anslaget Arbets- marknadspolitiska åtgärder (Utgiftsområde 14). Överföringen omfattar medel för ersättning till deltagare i arbetslivsutveckling samt medel för utbildningsbidrag till deltagare i datortek och uppgår till 4,7 miljarder kronor. Medel motsvarande 3,7 miljarder kronor för utbildningsvikariat har förts till anslaget från inkomstsidan. Besparingar som tillkommit efter vårpropositionen och som berör utgiftsområdet uppgår till ca 1,5 miljarder kronor. Vidare har en omföring av medel motsvarande 1,4 miljarder kronor skett från anslaget D 3. Statliga tjänster m.m. till utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommunerna. Förändringar jämfört med vårpropositionen av beräknat antal personer i åtgärder innebär att utgiftsnivån år 1998 minskar med 1,3 miljarder kronor och ökar med 1,2 miljarder kronor år 1999. I övrigt har ett antal mindre justeringar gjorts, däribland en förskjutning i tiden av Socialfondens utbetalningar. Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv framgår av följande sammanställning (miljoner kronor) Utgift Anvisat Utgiftsprognos Förslag Beräknat därav 1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999 Arbetsmarknad 31 442 50 855 50 221 34 651 38 366 33 310 33 046 Arbetslivsfrågor 5 247 8 635 8 487 5 662 5 527 5 367 5 388 Jämställdhetsfrågor 18 39 39 26 31 31 31 Statliga arbetsgivarfrågor 157 28 50 27 8 122 8 135 8 125 Totalt för utgiftsområde 141)36 864 59 557 58 797 40 366 52 046 46 844 46 590 1) Totalbeloppet i tabellen skiljer sig från summan av beloppen i tabellen. I det totala beloppet ingår även bakomliggande decimaler. Ersättning till deltagare i ALU och Datortek redovisas t.o.m. budgetåret 1995/96 under utgiftsområde 13. Utgifterna inklusive dessa ersättningar var följande följande. Utgift Anvisat Utgiftsprognos 1994/95 1995/96 1995/96 därav 1996 ______________________________________________________________________________________ Totalt för utgiftsområde 14 41 313 66 575 67 904 47 367 6 3 Arbetsmarknad 3.1 Allmän inledning -------------------------------------------------------------------- | Viktiga politiska och ekonomiska frågor som påverkar verksam- | | hetsområdet är: | | - den ekonomiska utvecklingen och därmed omfattningen på de | | konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, | | - den ekonomiska vårpropositionen och sysselsättningsproposi- | | tionen; regeringens målsättning att halvera den öppna arbetslös-| | heten. | -------------------------------------------------------------------- Verksamhetsområdet omfattar främst utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Under verksamhetsområdet återfinns också utgifter för Europeiska socialfonden, kostnader för avvecklingen av AMU-gruppen som myndighet samt utgifter för institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Utgifterna under verksamhetsområdet styrs till största delen av det förväntade behovet av konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder och därmed medelstilldelningen för dessa åtgärder. För att upprätthålla flexibiliteten på arbetsmarknaden och hävda arbetslinjen, har fr.o.m. budgetåret 1995/96 en rad förändringar inom verksamhetsområdet genomförts, främst vad gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Vid beräkningen av utgifterna inom verksamhetsområdet har regeringen tagit hänsyn till de besparingar riksdagen fattat beslut om i samband med den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150) och sysselsättningspropositionen (1995/96:222). Dessa besparingar redovisas närmare under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är en viktig del i arbetet att halvera den öppna arbetslösheten och att få arbetssökande in i reguljärt arbete. Mot denna bakgrund och med utgångspunkt i bedömningen av den ekonomiska utvecklingen som presenterats i den reviderade finansplanen skall AMV inom ramen för tilldelade medel under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder år 1997 ge minst 228 000 personer i genomsnitt per månad lämplig utbildning, praktik eller sysselsättning genom konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller yrkesinriktad rehabilitering. Därav skall minst 26 000 personer vara arbets- handikappade. Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet Arbetsmarknad framgår av följande sammanställning (miljoner kronor). 7 Utgift Anvisat Utgiftsprognos Förslag Beräknat därav 1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999 A 1. Arbetsmarknadsverkets för- valtningskostnader 3 160 5 544 5 624 3 808 4 418 3 562 3 688 A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 29 645 34 352 34 140 23 416 25 457 21 199 20 568 A 3. Särskilda åtgärder för arbets- handikappade 7 171 10 366 10 059 7 029 6 487 6 629 6 775 A 4. Europeiska socialfonden - 593 363 363 1 981 1 902 1 999 A 5. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet 166 1) 35 35 15 10 7 A 6. Institutet för arbetsmarknads- politisk utvärdering - - - - 8 8 8 Totalt för verksamhetsområdet37 442 50 855 50 221 34 651 38 366 33 310 33 045 1) 1000-kronors anslag 3.2 Resultatbedömning Arbetsmarknadsverket (AMV) är den myndighet som svarar för genomförandet av huvuddelen av arbetsmarknadspolitiken. AMV:s verksamhet och dess inriktning framgår av förordningen (1987:405) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och förordningen (1988:1139) med instruktion för AMV. Utöver dessa mer generella riktlinjer anges i regleringsbrevet för AMV ett antal övergripande mål, vilka är nedbrutna i flera verksamhetsmål. AMV:s resultat kan således bedömas med ut- gångspunkt från hur väl myndigheten har uppfyllt regeringens mål i regleringsbrevet men också med utgångspunkt från förutsättningarna på arbets- marknaden och de resurser som tilldelats verket. Denna resultatredovisning återfinns i myndighetens årsredovisning. Under det löpande budgetåret erhåller regeringen förutom delårsrapporter även information om resultatet genom kvartalsvisa möten mellan Arbetsmarknadsdepartementet och Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Vad gäller AMV:s årsredovisning för budgetåret 1994/95 anser regeringen att AMV i allt väsentligt uppfyllt de krav som ställts vad gäller resultaträkning, balansräkning och finansieringsanalys. Vad gäller anslagsavräkningen har regeringen i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) redogjort för RRV:s iakttagelser och invändningar. Uppföljning av verksamhetsmålen budgetåret 1994/95 Regeringen angav för budgetåret 1994/95 följande fem övergripande mål för AMV: - Den ökade efterfrågan på den reguljära arbetsmarknaden skulleutnyttjas till fullo, - De långtidsarbetslösa och de utsatta grupperna skulle prioriteras,rundgången skulle brytas, - Medelsanvändningen skulle effektiviseras, - Jämställdheten på arbetsmarknaden skulle öka, - Miljöhänsyn skulle tas. Dessa fem mål bröts ned till elva verksamhetsmål. Det finns inga stora avvikelser från de angivna verksamhetsmålen och de resultat som AMV redovisar för budgetåret 1994/95. Detta visar att AMV i huvudsak nått de satta målen och att målnivåerna för budgetåret 1994/95 var väl avpassade till förutsättningarna på arbetsmarknaden och de tilldelade resurserna. Utfallet avviker emellertid negativt från tre av målen för 1994/95. Orsakerna till detta är flera. Målet att 194 000 personer i genomsnitt per månad skulle delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppfylldes inte. Avvikelsen i volymkravet var en följd av att betydligt färre arbetssökande deltog i ungdomsåtgärder, delvis som en effekt av kravet på anställning i samband med ungdoms- och arbetsplatsintroduktion. Även den mer positiva utvecklingen på arbetsmarknaden under budgetåret 1994/95 påverkade volymen av arbetssökande i åtgärder. Regeringen angav som mål att långtidsarbetslösheten skulle minska med 20 000 personer. Utfallet för budgetåret blev att långtidsarbetslösheten minskade med 13 000 personer. Målet uppfylldes således inte. Långtidsarbetslösheten ökade under budgetårets senare hälft. Orsaken var att efterfrågan på arbetskraft sjönk under slutet av budgetåret samtidigt som antalet personer i åtgärder minskade. Det innebar att de sökande var anmälda som öppet arbetslösa på arbetsförmedlingen under längre perioder. En tydligare prioritering av långtidsarbetslösa inom ramen för medlen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder borde enligt regeringens bedömning ha inneburit att långtidsarbetslösheten skulle ha minskat ytterligare under budgetåret. Som mål angavs också att vakanstiderna skulle minska under budgetåret 1994/95 i jämförelse med budgetåret 1993/94. Vakanstiderna ökade i stället från i genomsnitt nio till tretton dagar. Ökningen skedde framför allt under slutet av budgetåret. Samtidigt har emellertid andra indikatorer visat rakt motsatta tendenser. Andelen anmälda lediga platser som inte fått någon anvisning har sjunkit. Bristtalen i konjunkturbarometern har under perioden sjunkit till historiskt sett mycket låga nivåer såväl för yrkesarbetare som för tjänstemän. I de uppföljningar som AMS och Arbetsmarknadsdepartementet gjort har det visat sig att ökningen av vakanstiderna snarast är att hänföra till ökade ambitioner i registreringen och uppföljning av lediga platser än i förlängningen av den tid som en arbetsgivare får vänta på att arbetssökande blir anvisade till den lediga platsen. AMS har därför fått i uppdrag att redovisa hur vakanstiderna skall kunna mätas på ett sätt som bättre återger den tid företagen får vänta innan de fått tillräckligt med anvisade sökande till den lediga platsen. Uppföljning av verksamhetsmålen hittills under budgetåret 1995/96 Även för innevarande budgetår har regeringen i regleringsbrevet för AMV angivit fem övergripande mål: - Utnyttja platsförmedlingens möjligheter till fullo, - De långtidsarbetslösa och de utsatta grupperna skall prioriteras,rundgången skall brytas, - Mobilisera de arbetslösa genom kompetensuppbyggnad och ökadekrav på aktivt arbetssökande, - Jämställdheten på arbetsmarknaden skall öka, - Medelsanvändningen skall effektiviseras. Dessa övergripande mål har brutits ned i tretton verksamhetsmål. Uppföljningen efter tolv månaders verksamhet visade att sex av verksamhetsmålen då var uppfyllda. När regeringen bestämde målnivåerna förväntades den allmänna konjunkturen ha en positiv utveckling under budgetåret 1995/96. I stället mattades konjunkturen av och tillströmningen av lediga platser minskade till arbetsförmedlingen. Detta har påverkat resultatutvecklingen negativt för vissa mål. För budgetåret 1995/96 tilldelades AMV resurser för att i genomsnitt sysselsätta 240 000 personer i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En lägre volym av arbetssökande i åtgärder under början av budgetåret har lett till att AMV inte nått volymkravet. Bland annat har volymkraven för datorteken och de kommunala ungdomsavtalen varit svåra att uppfylla. Antalet ungdomar under 20 år som var aktuella för kommunala ungdomsprogram blev betydligt lägre än vad regeringen beräknat. Regeringen ändrade volymkravet i samband med att resurser som ej förbrukats togs tillbaka från åtgärdsanslaget. Volymkravet har nu justerats till att i genomsnitt 215 000 personer per månad skall vara sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1995/96. 8 Uppföljning av resultatet med utgångspunkt från förutsättningarna på arbetsmarknaden Tillströmningen av lediga platser är för närvarande lägre än för budgetåret 1993/94. Fler platser avrapporteras i dag med anvisning. Som framgår ovan har vakanstiderna ökat för de nyanmälda platserna enligt AMV:s uppföljningssystem. Det totala antalet sökande som är inskrivna vid förmedlingarna och instituten har minskat i mindre omfattning. Totalt var 1995 i genomsnitt 966 031 personer per månad inskrivna vid arbetsförmedlingarna och instituten, vilket skall jämföras med 986 597 personer 1994. Av dessa var 362 500 respektive 369 600 utan arbete och kunde ta ett arbete direkt. Antalet sökande som erhåller arbete tenderar för närvarande att minska. Även tiden som de sökande befinner sig i arbetslöshet ökar. Detta är delvis en effekt av den minskade efterfrågan på arbetskraft men även av den lägre volymen av sökande i åtgärder. Antalet ungdomar som varit arbetslösa i mer än 100 dagar har minskat kraftigt under verksamhetsåret - från 25 200 i genomsnitt per månad under budgetåret 1994/95 till 15 800 under budgetåret 1995/96. Hela minskningen har skett under våren 1996 i och med att de nya ungdomsåtgärderna kommit i gång. Ungdomarna har i större utsträckning än andra åldersgrupper fått del av de lediga jobben. Den reguljära skolans utbildning och det kommunala ansvaret för ungdomar har också haft positiva effekter. Regeringens långsiktiga ambition är att inga ungdomar skall gå utan meningsfull sysselsättning i mer än 100 dagar. Prioriteringen av arbetshandikappade till åtgärder har förbättrats under budgetåret 1995/96. De arbetshandikappades andel i åtgärder har hittills uppgått till i genomsnitt 11,9 procent under budgetåret, medan deras andel av sökande utan arbete eller inskrivna vid instituten har uppgått till 10,6 procent. Resultaten visar dock att det bör finnas utrymme för att ytterligare prioritera arbetshandikappade till åtgärder. Andelen utomnordiska medborgare av samtliga utan arbete har i genomsnitt hittills under budgetåret 1995/96 varit 12,7 procent. Andelen i åtgärder har under samma period varit 13,8 procent men har sjunkit för varje kvartal. Det totala antalet utomnordiska medborgare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har dock ökat något under perioden. Antalet utomnordiska medborgare som fått arbete har också ökat successivt under budgetåret 1995/96. Det är speciellt tillfredsställande då den totala omsättningen av sökande till arbete har minskat. Arbetslösheten i gruppen av sökande som är 55 år och äldre har varit lägre än för övriga ålderskategorier under hela 1990-talet. De äldre arbetslösa har dock stora problem att återinträda på arbetsmarknaden. AMS bedömer också i sin senaste prognos att denna utveckling kommer att förstärkas under hösten 1996 och under 1997. Totalt utgjorde de äldre 5,9 procent av antalet i åtgärder 1995. Det skall jämföras med deras andel av arbetslösheten som var 9,1 procent. Inför budgetåret 1997 har riksdagen på regeringens förslag beslutat om åtgärden offentliga tillfälliga arbeten för dem som är 55 år och äldre och varit inskrivna vid arbetsförmedlingen i två år eller längre. AMV kommer i samverkan med bland annat kommunerna att med denna åtgärd kunna förbättra situationen för många äldre arbetssökande. I augusti 1996 var fler kvinnor än män registrerade som arbetslösa vid arbetsförmedlingen. Andelen kvinnor i åtgärder har dock ökat under budgetåret. Kvinnornas andel i åtgärder är dock lägre än deras andel av antalet utan arbete. Ökningen av arbetslösheten bland kvinnor ställer ytterligare krav på AMV att bryta den inriktning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som lett till att arbetslösa män kommit i fråga för åtgärderna i större omfattning än arbetslösa kvinnor. Långtidsarbetslösheten minskade under budgetåret 1994/95. Även under budgetåret 1995/96 har långtidsarbetslösheten minskat, men inte i den takt som ursprungligen bedömdes som möjlig. Färre lediga platser och en lägre åtgärdsvolym är de främsta orsakerna till de lägre minskningstalen. Långtidsarbetslösheten borde emellertid enligt regeringen hållits tillbaka ytterligare genom en tydligare prioritering vid anvisning till arbets- marknadspolitiska åtgärder. Med ett bättre utnyttjande av de medel som fanns tillgängliga för arbetsmarknadspolitiska åtgärder hösten 1995 hade långtidsarbetslösheten kunnat minska ytterligare. Regeringens slutsatser och ställningstaganden I proposition 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. angav regeringen att den omläggning av budgetprocessen mot rambudgetering och målstyrning som inletts sedan några år tillbaka har som mål att resurserna skall utnyttjas effektivare. Resultatet av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är beroende av att rätt åtgärd sätts in i det rådande läget. Eftersom förutsättningarna för detta varierar starkt i de olika delarna av landet uppdrog regeringen åt AMS att under budgetåret 1995/96 tillse att fördelningen på lokal nivå sker på ett så effektivt sätt som möjligt så att de av statsmakterna uppställda målen och resultaten uppnås. Med undantag av åtgärderna arbetslivsutveckling, datortek och utbildningsvikariat har således statsmakterna inte angivit ett mål på omfattning för respektive åtgärd under innevarande budgetår. I stället angavs krav på den totala omfattningen. Den decentralisering av arbetsmarknadspolitiken som följer av sysselsättningspropositionen (1995/96:222), innebär att kommunerna och arbetsförmedlingen skall samarbeta närmare. Detta samarbete bidrar ytterligare till att rätt åtgärd kan sättas in på den lokala nivån. Kommunerna kan också bidra ekonomiskt, exempelvis vad gäller kvalitetsåtgärder såsom arbetsmark- nadsutbildning. Regeringen har följt resultatutvecklingen för AMV löpande under budgetåret 1995/96. Bl.a. den kraftiga försämringen på arbetsmarknaden kommer under budgetåret har bidragit till att AMV kommer att ha svårt att nå alla de mål som regeringen satt upp för budgetåret 1995/96. Erfarenheterna från budgetåret 1995/96 kommer att ligga till grund för en ytterligare utveckling av målstyrningen av AMV. Riksdagen har i samband med sysselsättningspropositionen inte haft något att invända mot regeringens förslag om en ny inriktning av arbetsmarknadspolitiken. En väsentlig del i denna nya inriktning är att de över- gripande målen för AMV budgetåret 1997 samlas i tre övergripande mål: - Vakanstiderna för lediga platser skall hållas nere, - Långtidsarbetslösheten skall minska, - Långa tider utan arbete skall motverkas. Dessa övergripande mål skall i regleringsbrevet kompletteras med ett antal mätbara verksamhetsmål. Verksamhetsmålen skall vara betydligt färre än under innevarande budgetår så att AMV ges möjlighet till en tydlig kraftsamling runt inriktningen. De verksamhetsmål som regeringen fastställer för AMV skall vara tydliga och mätbara på olika nivåer i organisationen. Den enskilde handläggaren skall i sitt arbete kunna känna av hur mycket han/hon har bidragit med. Ledamöterna i arbetsförmedlingsnämnderna respektive länsarbetsnämnderna måste på sina respektive nivåer få grepp om hur den verksamhet de svarar för ligger till i förhållande till de nationella målen för arbetsmarknadspolitiken. En bred analys av resultaten kommer sedan att ligga till grund för en bedömning huruvida inriktningen fått genomslag i AMV:s arbete. Ett av de viktigare mål som skall genomsyra organisationen är att AMV under budgetåret 1997 inom ramen för tilldelade medel under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall ge minst 228 000 personer i genomsnitt per månad lämplig utbildning, praktik eller sysselsättning genom konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller yrkesinriktad rehabilitering. Därav skall minst 26 000 personer vara arbetshandikappade. 9 3.3 Anslag A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 1994/951) Utgift 3 159 6482) Anslagssparande 3 920 1995/96 Anslag 5 544 488 Utgiftsprognos5 624 488 därav 1996 3 808 000 1997 Förslag 4 418 118 1998 Beräknat 3 561 829 1999 Beräknat 3 688 134 1) Avser anslagen A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader och B 3. Yrkesinriktad rehabilitering 2) Beloppen anges i tusental kr Från anslaget finansieras kostnader för personal och lokaler samt andra förvaltningskostnader vid Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), länsarbetsnämnder, arbetsförmedlingar samt vid arbetsmarknadsinstitut (Ami). Under anslaget bokförs också den avgiftsfinansierade verksamheten Aske kursgård. Inom ramen för anslaget budgeteras dessutom fr.o.m. 1997 utgifter för verksamheten i de arbetsförmedlingsnämnder som riksdagen beslutade om på regeringens föreslag i sysselsättningspropositionen (1995/96:222). Antalet arbetsförmedlingsnämnder kommer att öka till att omfatta i princip en nämnd i varje kommun. Beslutet innebär också att antalet ledamöter ökar i varje arbetsförmedlingsnämnd jämfört med nuvarande sammansättning. Från anslaget bekostas dessutom Ami:s verksamhet avseende metodutveckling och forskning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen samt personalutbildning vid arbetsmarknadsinstituten, kostnader för tillsyn av arbetslöshetsförsäkringen samt för AMS verksamhet i samband med överklagande av arbetslöshetskassas, länsarbetsnämnds och allmän förvaltningsdomstols beslut om arbetslöshetsersättning eller rätt till medlemskap i arbetslöshetskassa. Budgetåret 1994/95 hade AMV två förvaltningsanslag, dels anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader som uppgick till 2 876 miljoner kronor, dels anslaget B 3. Yrkesinriktad rehabilitering som uppgick till 781 miljoner kronor. Totalt uppgick således anslagen för förvaltningskostnader till 3 657 miljoner kronor. Dessa anslag är sammanslagna för budgetåret 1995/96. Vid utgången av budgetåret 1994/95 fanns ett anslagssparande på 36,4 miljoner kronor varav 32,5 miljoner kronor från anslaget B 3. Yrkesinriktad rehabilitering. Dessa medel har förts till anslaget för innevarande budgetår. För innevarande budgetår har anvisats 5 544 miljoner kronor, varav 10 miljoner kronor på tilläggsbudget. 1 044 miljoner kronor av dessa medel får endast användas för yrkesinriktad rehabilitering. Utöver dessa medel har AMS möjlighet att disponera en anslagskredit på högst 192 miljoner kronor. Prognoser tyder på att de anvisade medlen kommer att förbrukas samt att ca 80 miljoner kronor kommer att utnyttjas av anslagskrediten. Fördelning av resurser inom förvaltningsanslaget budgetåret 1995/96 (tkr)* Verksamhet Arbetsförmedling 2 258 264 Arbetsmarknadsinstitut 823 239 Länsarbetsnämnder 544 405 AMS 136 725 Totalt 3 726 633 * Avser utfall perioden den 1 juli 1995-den 30 juni 1996, exklusive tillfälliga personalförstärkningar. Utvecklingen av antalet årsarbetare inom AMV * -------------------------------------------------------------------------------- 1991/92 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 -------------------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------------------- Arbetsförmedling 5 630 6 592 6 609 6 939 6 684 -------------------------------------------------------------------------------- Arbetsmarknadsinstitut 2 305 2 268 2 129 2 344 2 180 -------------------------------------------------------------------------------- Länsarbetsnämnder 1 534 1 502 1 478 1 624 1 410 -------------------------------------------------------------------------------- AMS 409 406 407 418 420 -------------------------------------------------------------------------------- Övrigt** 250 239 507 551 561 -------------------------------------------------------------------------------- Totalt 10 128 11 107 11 125 11 876 11 283 -------------------------------------------------------------------------------- * Antal årsarbetare i juni månad ** I posten övrigt, ingår intäktsfinansierad personal vid bl.a. Aske kursgård, Arbetslivstjänster (ALT) och viss personal vid AMS interna service. Personal vid Kas-administrationen och vid utbildningsregionerna ingår också. Det totala antalet anställda inom AMV har ökat under senare år. Orsaken till ökningen är främst att riksdagen beslutat om att AMV får använda medel under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingarna. Antalet årsarbetare vid arbetsförmedlingarna var emellertid lägre i juni 1996 än i juni 1995. Detta beror främst på att det vid utgången av budgetåret 1994/95 skedde en relativt omfattande nyrekrytering. Även antalet årsarbetare vid Ami har reducerats under budgetåret 1995/96. Denna reducering är ett resultat av den besparing som riksdagen beslutat om för Ami. Den ökning som skett av personal vid AMS beror främst på ett övergripande utvecklingsarbete på IT-området som leds från central nivå. Under gruppen övrigt i ovanstående tabell redovisas främst personal som är finansierad med intäkter vid Aske kursgård respektive Arbetslivstjänster (ALT) samt viss personal vid AMS interna service. Av den totala siffran på 11 283 anställda inom AMV finansieras 2 015 årsarbetare med medel för tillfälliga personalförstärkningar under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessa medel uppgår för de 18 månaderna innevarande budgetår till totalt 900 miljoner kronor. Aske kursgård Verksamheten vid Aske kursgård skall finansieras med avgifter. Avgifternas storlek bestäms av AMS. Avgiftsinkomsterna får användas i verksamheten. Aske kursgård hade under budgetåret 1994/95 intäkter på 14,6 miljoner kronor och kostnader för 14,5 miljoner kronor. Verksamhetsutfallet för 1994/95 uppgick därmed till 140 161 kronor. För innevarande budgetår har för perioden den 1 juli 1995 - den 30 juni 1996 intäkterna uppgått till 16,9 miljoner kronor och kostnaderna till 15,2 miljoner kronor. Verksamhetsutfallet för perioden är därmed 1,7 miljoner kronor. I AMV:s ekonomiska delårsrapport för tiden den 1 juli 1995 - den 30 juni 1996 redovisas kostnadspress i kombination med åtgärder för att öka beläggningen vid Aske kursgård som en förklaring till det positiva verksamhetsutfallet under perioden den 1 juli 1995 - den 30 juni 1996. 10 Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 4 418 118 tkr | | | | Övrigt | | 600 miljoner kronor för tillfälliga personalförstärkningar vid ar-| | betsförmedlingen och arbetsmarknadsinstitut har av | | konjunkturella skäl beräknats under anslaget för 1997. Vidare har| | 20 miljoner kronor för projekt som syftar till att stimulera | | effektivare arbetsformer vid arbetsförmedlingen och | | arbetsmarknadsinstitut engångsvis beräknats under detta anslag år| | 1997. | -------------------------------------------------------------------- AMV omfattas i likhet med andra statliga myndigheter av ett omfattande besparingsuppdrag. Regeringen har givit AMV i uppdrag att genomföra besparingen på ett sådant sätt att arbetsförmedlingsverksamheten inte berörs. Besparingen skall i sin helhet tas ut på AMS centralt och på länsarbetsnämnderna under perioden 1995/96 till 1998. Kostnader som uppstår till följd av omställningsarbetet skall ej belasta arbetsförmedlingen. Verksamheten vid Ami omfattas emellertid av ett särskilt besparingsuppdrag på 103 miljoner kronor under budgetåren 1995/96 och 1997. Regeringen kommer att ingående följa utvecklingen av besparingsuppdragen. AMS har i uppdrag att kontinuerligt lämna en rapport över utvecklingen till regeringen. Ett sammanhållet förvaltningsanslag Uppdelningen på två anslag för finansieringen av förvaltningskostnader innebär flera nackdelar. Framför allt innebär det en onödig administration då AMS och länsarbetsnämnderna, vid varje löneutbetalningstillfälle, måste utreda till vilket anslag lönekostnaderna hänför sig. Detta komplicerar både budgetering och uppföljning av förvaltningskostnaderna då finansieringen är splittrad. Riksdagen har i samband med behandlingen av sysselsättningspropositionen fattat beslut för 1997 om att 600 miljoner kronor under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder av konjunkturella skäl skall kunna utnyttjas för tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstitut samt engångsvis 20 miljoner kronor för projekt som syftar till att stimulera effektivare arbetsformer vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstitut. Regeringen ser det som rimligt att bidra till minskad administration och att förbättra förutsättningarna för styrning och uppföljning av förvaltningsresurserna. Regeringen föreslår därför att de av riksdagen för 1997 anvisade medlen för tillfälliga personalförstärkningar samt medlen för projekt som syftar till att stimulera effektivare arbetsformer vid arbetsför- medlingen och arbetsmarknadsinstitut i stället anvisas under anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Dessa medel uppgår totalt för 1997 till 620 miljoner kronor. Sammanfattande medelsberäkning Vid medelsberäkningen för 1997 har regeringen tagit hänsyn till att 620 miljoner kronor för tillfälliga personalkostnader och projekt för effektivare arbetsformer i enlighet med regeringens förslag beräknas under detta anslag. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att riksdagen anvisar ett ramanslag om 4 418 miljoner kronor för 1997. För 1998 beräknar regeringen utgifterna under anslaget till 3 562 miljoner kronor. År 1999 beräknas utgifterna bli 3 688 miljoner kronor. A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1994/95 Utgift 26 945 1031) Reservation 4 429 221 1995/96 Anslag 34 352 016 Utgiftsprognos 34 140 000 därav 1996 23 415 500 1997 Förslag 25 456 727 1998 Beräknat 21 199 198 1999 Beräknat 20 567 556 1) Beloppen anges i tusental kr Från anslaget bekostas arbetsmarknadsutbildning, arbetsplatsintroduktion, datortek, arbetslivsutveckling och starta-eget bidrag. Deltagarna i dessa åtgärder får ett aktivitetsstöd i form av utbildningsbidrag som motsvarar vad de annars skulle ha fått från arbetslöshetsförsäkringen eller i kontant arbetsmarknadsstöd (KAS). Personer som inte har rätt till arbetslöshetser- sättning erhåller ett utbildningsbidrag om 230 kronor per dag. Vid arbetsmarknadsutbildning betalas, förutom ersättningen till den enskilde, även kurskostnaden som bl.a. täcker kostnaderna för lärare och lokaler. Rekryteringsstöd, beredskapsarbete, utbildningsvikariat och bidrag till utbildning i företag bekostas också från anslaget. Dessa stöd betalas till arbetsgivare för att subventionera en viss del av lönekostnaden när de anställer en arbetslös och/eller utbildningskostnaden när de anordnar utbildning för sin personal. Ersättning till kommuner och landsting för omkostnader i samband med offentliga tillfälliga arbeten, som regeringen nu i tilläggsbudget föreslår skall inrättas fr.o.m. den 1 november 1996, samt ersättning till kommunerna för deras ansvar för ungdomar belastar anslaget. Slutligen bekostas flyttningsbidrag, utredningskostnader, otraditionella insatser, försöksverksamhet med sysselsättningskapande åtgärder samt särskilda medel från anslaget. De faktorer som huvudsakligen styr utgifterna på anslaget är omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och regelverket vad gäller bl.a. bidragsnivåer och åtgärdernas längd och utformning. Även andelen av deltagarna i åtgärder med utbildningsbidrag som har rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen påverkar utgifterna. Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Övergripande mål | | - Vakanstiderna för lediga platser skall hållas nere | | | | - Långtidsarbetslösheten skall minska | | | | - Långa tider utan reguljärt arbete skall motverkas | | | | Resurser 1997 | | Ramanslag 25 456 727 tkr | | | | Övrigt | | Under 1997 skall AMV inom ramen för tilldelade medel under | | anslaget ge minst 228 000 personer i genomsnitt per månad ut- | | bildning, praktik eller sysselsättning genom konjunkturberoende | | arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller yrkesinriktad | | rehabilitering. Därav skall minst 26 000 personer vara | | arbetshandikappade. | | Regeringen föreslår att samtliga utgifter för åtgärderna arbets-| | livsutveckling, datortek och utbildningsvikariat samt utgifter | | avseende dem som deltar i yrkesinriktad rehabilitering vid | | arbetsmarknadsinstitut fr.o.m. 1997 belastar detta anslag. | | Ersättningen till kommuner och landsting för omkostnader i | | samband med de offentliga tillfälliga arbetena har beräknats | | under detta anslag. | -------------------------------------------------------------------- Resultatbedömning I inledningen till avsnittet för verksamhetsområdet har regeringen redogjort för AMV:s resultat vad gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på en övergripande nivå. Nedan följer en mer detaljerad redogörelse för respektive åtgärd. Andelen sökande som 90 dagar efter avslutad åtgärd erhållit arbete var 28 procent under andra kvartalet 1996. Det är 10 procentenheter lägre jämfört med föregående budgetår. Orsaken är framför allt den minskade efterfrågan på arbetskraft under budgetåret. Den lägre andelen i arbete under budgetåret gäller i stort sett samtliga åtgärder. Åtgärder med en hög andel i arbete är framför allt rekryteringsstöd och starta-eget bidrag. Det är dock svårt att jämföra olika åtgärder då de riktar sig till sökande med olika möjligheter att återgå till den ordinarie arbetsmarknaden. Antalet personer med rekryteringsstöd har minskat kraftigt under budgetåret 1995/96. Det är framför allt en effekt av en svagare efterfrågan på arbetskraft samt förändrade regler för rekryteringsstödet, vilket har begränsat användningen av åtgärden. Antalet personer med starta-eget bidrag är relativt konstant under budgetåren 1994/95 och 1995/96. Antalet personer i arbetslivsutveckling ligger betydligt över den beräknade volymen om 30 000 personer. Under andra kvartalet 1996 befann sig i genomsnitt 53 700 personer i arbetslivsutveckling. Antalet personer i beredskapsarbete har i jämförelse med tidigare budgetår minskat. Orsaken är framför allt att beredskapsarbete ersatts av andra åtgärder. Hittills under budgetåret har i genomsnitt cirka 10 000 personer per månad deltagit i utbildningsvikariat. Det är betydligt färre än den beräknade volymen om 20 000 personer. Mer än 70 procent av deltagarna i utbildningsvikariat är kvinnor. Detta förklaras av att det främst är den offentliga sektorn som utnyttjar åtgärden. Åtgärden arbetsplatsintroduktion infördes den 1 juli 1995 och ersatte bl.a. ungdomsintroduktion, ungdomspraktik, invandrarpraktik och akademikerpraktik. Volymen av sökande var vid introduktionsfasen betydligt lägre än den omfattning regeringen räknat med. Under våren 1996 har dock volymen av sökande i åtgärden ökat kraftigt och överstiger nu i genomsnitt 40 000 personer per månad. Regeringen angav i proposition 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. att det var angeläget att antalet invandrare i åtgärden skulle vara minst lika stort som beräknades för invandrarpraktiken. Arbetsplatsintroduktionen har hittills under innevarande budgetår visat sig ge större möjligheter för utomnor- diska medborgare än invandrarpraktiken. Antalet utomnordiska medborgare i åtgärden är större än antalet i invandrarpraktik samtidigt som fler får arbete direkt efter arbetsplatsintroduktionen. Datortek är en åtgärd som också infördes den 1 juli 1995. Åtgärden syftar till att ungdomar skall lära sig den nya informationsteknologin samtidigt som de skall delta i arbetsmarknadsinriktade projekt. Volymen av sökande i datorteken har varit lägre än den beräknade volymen om 25 000 personer. Genom att målgruppen under hösten 1996 har utvidgats till att gälla även arbetssökande som har fyllt 25 år, bedöms verksamheten framöver omfatta fler sökande än tidigare. Totalt omfattade de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under perioden juli 1995 t.o.m. juni 1996 199 400 personer i genomsnitt per månad. Anslagsutveckling Budgetåret 1994/95 uppgick anslaget till 28 788 miljoner kronor, varav 24 900 miljoner kronor för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vid utgången av budgetåret uppvisades på anslagsposten för arbetsmarknadspolitiska åtgärder ett överskridande om 283 miljoner kronor. Överskridandet har avräknats de tilldelade medlen på anslagsposten för innevarande budgetår. För innevarande budgetår har anvisats 34 352 miljoner kronor, varav 29 487 miljoner kronor för att uppnå målet om 240 000 personer i ar- betsmarknadspolitiska åtgärder. På grund av avräkningen av överskridandet från budgetåret 1994/95 att regeringen under våren 1996 beslutade att 3 020 miljoner kronor av medlen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder skulle föras bort är de tilldelade medlen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder nu 26 184 miljoner kronor. Samtidigt reducerades kravet från 240 000 personer till 215 000 personer i genomsnitt per månad i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret. Prognosen för anslaget tyder på att samtliga medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder förbrukas och att den totala anslagsbelastningen kommer att uppgå till 34 140 miljoner kronor. Regeringens slutsatser och förslag Regeringen har i inledningen till verksamhetsområdet redogjort för de slutsatser som påverkar anslaget under 1997. Inriktningen mot rambudgetering och målstyrning skall fortsätta. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är en viktig del i arbetet att halvera den öppna arbetslösheten och att få in arbetssökande i reguljärt arbete. Mot denna bakgrund och med utgångspunkt i bedömningen av den ekonomiska utvecklingen som presenterats i den reviderade finansplanen skall AMV inom ramen för tilldelade medel under anslaget 1997 ge minst 228 000 personer i genomsnitt per månad lämplig utbildning, praktik eller sysselsättning genom kon- junkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller yrkesinriktad rehabilitering. Därav skall minst 26 000 personer vara arbetshandikappade. Av statsfinansiella skäl och för att anpassa regelverket till EG:s regler om statsstöd har riksdagen i samband med sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) fattat beslut om att förändra reglerna för rekryteringsstöd. De sänkta bidragsnivåerna och skärpningen av reglerna om vilka anställda som berättigar en arbetsgivare till detta stöd innebär att de tilldelade medlen för åtgärden måste högstsättas till 300 miljoner kronor 1997. I nämnda proposition meddelade regeringen att den avsåg att inom ramen för den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen göra en besparing motsvarande 300 miljoner kronor. Denna besparing kommer att tas ut genom att regeringen i regleringsbrevet för AMV för 1997 anger ett högsta belopp för vilket arbetsmarknadsutbildning får upphandlas. Vid medelsberäkningen för anslaget har vidare hänsyn tagits till vissa tekniska förändringar vilka anges nedan. Utgifter som tidigare belastat andra anslag Kostnader för utbildningsbidrag i samband med åtgärderna datortek och arbetslivsutveckling betalas under innevarande budgetår från anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. För att erhålla en rättvisande redovisning på utgiftsområdesnivå och för att fullfölja vad som sagts ovan om rambudgetering och målstyrning bör dessa utgifter fr.o.m. 1997 belasta förevarande anslag. Åtgärden utbildningsvikariat finansieras t.o.m. innevarande budgetår genom att arbetsgivaren får göra ett avdrag på de lagstadgade socialavgifterna. I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1995/96:222, yttr. 1995/96AU6y, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) skall arbetsgivare som utnyttjar utbildningsvikariaten fr.o.m. den 1 januari 1997 i stället erhålla ett bidrag. Härigenom tas kostnaderna synligt upp på statsbudgeten. Även dessa utgifter bör, av samma skäl som vid arbetslivsutveckling och datortek, belasta förevarande anslag fr.o.m. 1997. Medlen för utbildningsbidrag och vissa kostnader i samband med resor avseende dem som deltar i yrkesinriktad rehabilitering vid arbetsmarknadsinstitut anvisas för innevarande budgetår under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Regeringens bedömning är att dessa medel, av skäl som anges under anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, bör anvisas under förevarande anslag fr.o.m. 1997. Utgifter som inte längre skall belasta anslaget Den statliga medfinansieringen av Europeiska socialfondens mål 4-program, liksom viss finansiering av administrationen av programmet, sker under innevarande år inom ramen för detta anslag. Mot bakgrund av att mål 4-programmets målgrupp utgörs av redan anställda är detta dock enligt regeringens mening i bristande överensstämmelse med anslagets huvudsakliga ändamål. Regeringen föreslår därför att medel för den statliga medfinansieringen och viss finansiering av administrationen av mål 4 beräknas under anslaget för Europeiska socialfonden. Anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas då motsvarande belopp.Inom ramen för anslaget får AMS under innevarande budgetår använda en del av åtgärdsmedlen för tillfälliga personalkostnader vid arbetsförmedlingen. Riksdagen har i samband med behandlingen av sysselsättningspropositionen fattat beslut om att AMV av konjunkturella skäl även 1997 skall kunna utnyttja förevarande anslag för tillfälliga personalförstärkningar. De beslutade medlen för detta ändamål uppgår till 600 miljoner kronor. Samtidigt beslutade riksdagen att 20 miljoner kronor för projekt som syftar till att stimulera effektivare arbetsformer vid arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstitut engångsvis skulle få belasta anslaget under budgetåret 1997. Regeringen ser det som rimligt att bidra till minskad administration och att förbättra förutsättningarna för styrning och uppföljning av förvaltningsresurserna och föreslår därför att de sammanlagt 620 miljoner kronorna i stället beräknas under anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. I samband med sysselsättningspropositionen har riksdagen fattat beslut om att utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet i form av ar- betsmarknadsutbildning fr.o.m. 1997 endast skall beviljas utomnordiska medborgare som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen i minst två år och arbetslösa arbetshandikappade. De medel som för innevarande budgetår använts till reguljär arbetsmarknadsutbildning för andra grupper än de nyss nämnda skall således fr.o.m. 1997 i stället beräknas under utgiftsområde 15 Studiestöd. Europastipendier Sedan den 1 juli 1995 har arbetslösa ungdomar haft möjlighet att praktisera på företag inom Europa utanför Sverige med stöd av s.k. Europastipendier. I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 för AMV angav regeringen att verket får använda högst 110 miljoner kronor för detta ändamål. Regeringen angav vidare att bidrag om högst 11 000 kronor per ungdom får lämnas och att AMS utfärdar närmare föreskrifter om detta. Under budgetåret 1995/96 har hittills 15 ungdomar rest i väg med hjälp av detta stipendium. Av en utredning som gjorts av Svenska EU Programkontoret framgår att det krävs en annan organisation och utformning av åtgärden om såväl arbetslösa ungdomar som företag skall kunna ta vara möjligheterna med Europastipendier. Mot denna bakgrund kommer regeringen att se över formerna med Europastipendier för arbetslösa ungdomar. Feriearbeten Regeringen har i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) pekat på vikten av att ungdomar får möjlighet till feriearbete i anslutning till avslutad utbildning. Dagens ungdomar utgör framtidens arbetskraft, och det är angeläget att stödja dem i inträdet på arbetsmarknaden. Övergången från utbildning till förvärvsarbete är för de flesta ungdomar ett av de viktigaste stegen i att bli vuxen. För många är feriearbetet vägen in i arbetslivet. AMV har möjlighet att i form av t.ex. en annonskampanj informera såväl ungdomar som arbetsgivare om arbetsförmedlingens möjligheter att förmedla feriearbeten. Arbetsgivarna, såväl offentliga som privata, bör stimuleras till att ta fram lämpliga feriearbeten och ungdomarna skall kunna få impulsen till att söka upp arbetsförmedlingen. Regeringen avser också att inbjuda representanter för arbetsmarknadens parter för en diskussion om hur fler arbetsgivare skall kunna erbjuda feriearbeten under sommaren 1997. Ersättning till kommuner och landsting i samband med offentliga tillfälliga arbeten Regeringen anmälde i sysselsättningspropositionen att ersättningen till kommuner och landsting för kostnader i samband med de offentliga tillfälliga arbetena tas upp under detta anslag. Vid full omfattning på åtgärden beräknade regeringen i nämnda proposition dessa kostnader till 150 miljoner kronor. Projektverksamhet för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden Regeringen har i sysselsättningspropositionen redovisat projekt som drivs inom ramen för AMV:s verksamhet och som syftar till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Projekten var huvudsakligen inriktade på vägledning och utbildning. Utvärdering av projekten har hittills visat att flera positiva resultat har uppnåtts för deltagarna. AMS planerar en genomgripande genomgång av resultatet av projekten. Denna beräknas vara klar under 1997. Regeringen anser det nödvändigt att fortsätta att utveckla arbetet med att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden och att medel avsätts till fortsatt projektverksamhet. Framför allt är det viktigt att kvinnors och mäns yrkesval breddas för att öka möjligheterna till sysselsättning. Regeringen beräknar högst 30 miljoner kronor under anslaget för denna projektverksamhet under 1997. Sammanfattande medelsberäkning för 1997 samt utgifter 1998 och 1999 Vid medelsberäkningen för 1997 har regeringen tagit hänsyn till de besparingar som riksdagen beslutat om i enlighet med förslag i den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150) och sysselsättningspropositionen (1995/96:222). Besparingarna uppgår till drygt 2 miljarder kronor och omfattar det förändrade arbetsvillkoret och förvärvsbegreppet, lägre bidragsnivåer i samband med utbildningsvikariat, effektivisering av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, det förändrade rekryteringsstödet samt besparingen inom den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen. Utgiftsökningar till följd av den aviserade höjningen av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen, som i sin tur påverkar nivån på utbildningsbidragen, har också beaktats. Utgifterna i samband med åtgärderna datortek, arbetslivsutveckling och yrkesinriktad rehabilitering som tidigare belastat andra anslag innebär att anslaget tillförs 5,2 miljarder kronor. Utgifterna för utbildningsvikariat som t.o.m. innevarande budgetår i stället redovisats som skatteavvikelse, ökar anslaget med 3,7 miljarder kronor. Medlen för tillfälliga personalförstärkningar, projektmedlen för effektivare arbetsformer, den statliga medfinansieringen av Europeiska socialfondens mål 4- program samt delar av reguljärutbildningen inom arbetsmarknadsutbildningen som enligt regeringens förslag bör belasta andra anslag fr.o.m. år 1997 innebär att anslaget minskar med 1,2 miljarder kronor. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att riksdagen anvisar ett ramanslag om 25 457 miljoner kronor för budgetåret 1997. För 1998 beräknar regeringen utgifterna under anslaget till 21 199 miljoner kronor. År 1999 beräknas utgifterna bli 20 568 miljoner kronor. A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 1994/95 Utgift 7 170 8321) 1995/96 Anslag 10 366 081 Utgiftsprognos 10 058 850 därav 1996 7 028 650 1997 Förslag 6 486 527 1998 Beräknat 6 629 230 1999 Beräknat 6 775 073 1) Beloppen anges i tusental kr Från anslaget bekostas arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt handikappade, näringshjälp, anställning med lönebidrag, statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) samt utbildningsbidrag till inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut (Ami). Utbildningsbidrag för inskrivna vid Ami beräknas under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder fr.o.m. 1997. Statsmakternas krav på AMS avseende anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade innebar att för de medel som tilldelades för budgetåret 1994/95 skulle minst 52 000 personer i genomsnitt per månad ges lämplig sysselsättning. Insatserna för unga handikappade skulle vidare omfatta minst lika många personer som under budgetåret 1993/94. Arbetsförmedlingens och arbetsmarknadsinstitutens (Ami) verksamhet skulle inriktas på att antalet arbetshandikappade som lämnar arbetsförmedlingen och Ami (kategori 1 och 5 - 7) för arbete eller utbildning skulle bli minst lika stort som budgetåret 1993/94. Utgifterna på anslaget påverkas framför allt av antalet personer som befinner sig i åtgärden i genomsnitt per månad samt hur de genomsnittliga bidragsnivåerna utvecklas inom respektive arbetsgivarkategori. Volymutvecklingen påverkas också av läget på arbetsmarknaden. En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret 1994/95 visar att förbrukningen uppgick till 7 171 miljoner kronor. Överskridandet föll helt på anslagsposten 1, dvs. medel till lönebidrag m.m., där utfallet blev 6 586 miljoner kronor mot tilldelade 6 368 miljoner kronor. Riksdagen har i efterhand (bet. 1995/96:AU4, rskr. 1995/96:61) godkänt att det under anslaget förbrukats anslagsmedel i större utsträckning än vad som anvisats för budgetåret 1994/95 i enlighet med proposition 1995/96:96 Anställning med lönebidrag. Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 6 486 527 tkr | | | | Övrigt | | Regeringen föreslår en förlängning till den 30 juni 1997 när det| | gäller möjlighet till bibehållna lönebidragsnivåer för arbetshandi-| | kappade som varit anställda mer än fyra år inom allmännyttiga | | organisationer. | | Utbildningsbidrag för inskrivna vid Ami beräknas under an- | | slaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder fr.o.m. 1997. | -------------------------------------------------------------------- Resultatbedömning Under budgetåret 1994/95 hade i genomsnitt 54 000 personer ett arbete med lönebidrag eller OSA. AMS uppnådde därmed det verksamhetsmål som regering och riksdag ställt på dessa verksamheter. Även målsättningen för insatserna för unga handikappade uppnåddes, där verksamheten berörde 2 394 ungdomar mot 2 379 budgetåret 1993/94. Ytterligare ett verksamhetsmål var att antalet arbetshandikappade som lämnade arbetsförmedlingen/Ami för arbete eller utbildning skulle vara minst lika stort som budgetåret 1993/94. När det gällde budgetåret som helhet hade lika många arbetshandikappade fått arbete som föregående budgetår. Antalet arbetshandikappade som gick till utbildning hade ökat med 1 100. Således uppnåddes även detta mål. Anställning med lönebidrag m.m. Som framgår av AMS årsredovisning för budgetåret 1994/95 ökade antalet personer i genomsnitt per månad för vilka arbetsgivaren fick lönebidrag under budgetåret från 43 700 till 48 500 personer. Den genomsnittliga kostnaden per deltagare och månad ökade samtidigt. Det största antalet anställda med lönebidrag var anställda vid enskilda företag och allmännyttiga organisationer. Antalet beslut om lönebidrag vid enskilda företag ökade kraftigt från 14 496 beslut under första halvåret 1994 till 18 346 ett år senare. Redovisningen av utvecklingen av den genomsnittliga bidragsnivån visade på en viss ökning av bidragsnivåerna, dvs. bidragets andel av lönen, hos några arbetsgivarkategorier. Sammantaget var dock bidragsnivån i stort sett oförändrad med ca 72,6 procent under hela budgetåret 1994/95. Under de två närmast föregående budgetåren skedde en ökning av den genomsnittliga bidragsnivån från 67,4 procent till 72,5 procent. AMS har i en senare redovisning för andra kvartalet 1996 visat att den genomsnittliga bidragsnivån för samtliga arbetsgivarkategorier sjunkit till 69 procent. Enligt AMS var det första halvåret 1995 ca 1 000 personer som gick från anställning med lönebidrag till arbete utan bidrag. Under de tolv första månaderna av budgetåret 1995/96 fick 1 150 personer ett arbete utan bidrag vilket motsvarar 2,5 procent av samtliga anställda med lönebidrag. Utvecklingen av den totala andelen övergångar sammanhänger bl.a. med efterfrågeläget på arbetsmarknaden. Regeringen anser det angeläget att AMS verkar för att antalet övergångar kan ligga på en hög nivå oavsett konjunkturläge. De län som har ställt tydliga resultatkrav inom ramen för de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade har också kunnat redovisa högre omsättning av sökande till lönebidrag och OSA. Ami:s möjligheter till väglednings- och rehabiliteringsinsatser i syfte att få arbetshandikappade i arbete har dock försvårats på grund av brist på lönebidragsmedel. Regeringen konstaterar att RRV riktat invändningar mot AMS hantering av medel för lönebidrag under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Den uppkomna situationen med bl.a. en brist på 208 miljoner kronor till lönebidragsanställningar mot vad som budgeterats 1994/95 medförde ett totalstopp för nya lönebidragsanställningar under budgetåret. De brister som RRV pekat på i revisionsberättelsen bör kunna åtgärdas genom det ekonomistyrningssystem AMS nu utvecklar. Arbetet med detta system planeras vara klart under slutet av innevarande budgetår. Regeringen anser det angeläget att systemet kommer i full drift före 1996 års utgång. I arbetsmarknadsutskottets betänkande Lönebidragsmedel inom allmännyttiga organisationer (bet. 1995/96:AU15) lämnades förslag som syftade till att förhindra uppsägningar av arbetshandikappade inom allmännyttiga organisationer. Betänkandet, som antagits av riksdagen, har föranlett regeringen att den 13 juni 1996 och den 11 juli 1996 ändra föreskrifterna i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 samt företa vissa regeländringar i förordningen (1991:333) om lönebidrag. En särskild utredare med uppdrag att se över de sysselsättningsskapande åtgärderna för arbetshandikappade - anställning med lönebidrag, skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) och arbete inom Samhall-koncernen, har den 15 augusti 1996 lämnat en arbetsrapport om och hur regelverket behöver ändras i de avseenden det berör lönebidrag för arbetshandikappade anställda inom allmännyttiga organisationer. Utredaren har undersökt förutsättningarna för en mer långsiktig lösning i frågan och funnit att det skulle få negativa konsekvenser för lönebidragssystemet om frågan som berör lönebidrag för arbetshandikappade anställda vid allmännyttiga organisationer bryts ut och behandlas separat. Utredaren föreslår därför att den temporära lösningen i enlighet med arbetsmarknadsutskottets betänkande (bet. 1995/96:AU15) förlängs. AMS inledde i slutet av 1993 en försöksverksamhet med särskilt introduktions- och uppföljningsstöd för funktionshindrade i arbetslivet (SIUS). Kostnaderna finansieras via anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Regeringen finner att det är angeläget att särskilda resurser och metoder kan utvecklas för att ge arbetshandikappade möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden. SIUS- projektet bör bedrivas som försöksverksamhet ytterligare ett år i syfte att klargöra organisation, arbetsgivaransvar samt tydligare avgränsning när det gäller verksamhetens mål och innehåll innan SIUS-modellen övergår i en permanent form. Utbildningsbidrag för inskrivna vid Ami Under budgetåret 1994/95 var antalet sökande med utbildningsbidrag i genomsnitt per månad vid Ami 7 986 personer, vilket var en ökning med 1 445 personer jämfört med föregående budgetår. På anslagsposten som främst finansierar utbildningsbidrag för inskrivna vid Ami fanns ett överskott på ca 10 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Andelen arbetshandikappade vid Ami samt inskrivningstiderna låg på relativt oförändrade nivåer i jämförelse mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95. AMS har också redovisat att ett utvecklingsarbete bedrivs i syfte att undvika dubbelarbete mellan arbetsförmedlingarna och Ami. Anslagsutvecklingen Som nämnts ovan anser regeringen att utgiftsutvecklingen avseende åtgärden lönebidrag budgetåret 1994/95 inte var tillfredsställande. Prognosen visar dock att verksamheten kommer att kunna finansieras inom ramen för anvisade medel för budgetåret 1995/96. Regeringen kan samtidigt konstatera att volymminskningen under innevarande budgetår håller tillbaka medelsförbrukningen. En prognos för medelsutnyttjandet under budgetåret 1995/96 inom ramen för anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, anslagspost 2, visar en reservation på drygt 100 miljoner kronor. Slutsatser Regeringen finner det angeläget att personer med funktionshinder får ett fortsatt riktat stöd genom deltagande i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att stärka deras möjligheter att få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. Regeringen konstaterar att AMS trots det kärva arbetsmarknadsläget kunde bedriva verksamheten på ett sådant sätt att målen uppnåddes för budgetåret 1994/95. Insatserna för arbetshandikappade skall fortsatt prioriteras och inriktas på att fler skall få arbete eller utbildning. För 1997 föreslår regeringen mot denna bakgrund att 6 486 miljoner kronor anvisas under anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Medlen för utbildningsbidrag anvisas innevarande budgetår under två reservationsanslag, anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder och anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Det ansträngda statsfinansiella läget innebär att alla tillgängliga resurser måste utnyttjas mer effektivt. Regelverket för arbetsplatsintroduktion är också likvärdigt med de regler som avser yrkesinriktad rehabilitering vid Ami. Regeringens bedömning är därför att medlen för utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami bör anvisas under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder fr.o.m. 1997. Detta belopp uppgår till 557,8 miljoner kronor. För att säkerställa att de arbetshandikappade får del av både de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och den yrkesinriktade rehabiliteringen vid Ami skall de anvisade medlen under anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ge minst 26 000 arbetshandikappade i ge- nomsnitt per månad lämplig åtgärd. Regeringen utgår från att AMV:s nya ekonomistyrningssystem skall öka förutsättningarna för en förbättrad styrning och uppföljning av medelsför- brukningen och därmed ge förutsättningar för att framtida överskridanden kan undvikas. Regeringen ansluter sig till den särskilda utredarens förslag om bibehållna bidragsnivåer för arbetshandikappade inom allmännyttiga organisationer men föreslår en förlängning fram till den 30 juni 1997. Kostnaden för en förlängning på sex månader beräknas uppgå till 19,5 miljoner kronor och kan finansieras inom ramen för de medel som föreslås för 1997 under anslaget A 3. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Regeringen avser att återkomma i den ekonomiska vårpropositionen med en långsiktig lösning i frågan. Försöksverksamheten med stödpersoner bör förlängas t.o.m. utgången av 1997 i syfte att klargöra organisationsformerna, arbetsgivaransvaret samt att utarbeta tydligare avgränsning när det gäller verksamhetens mål och innehåll. Den särskilda utredare som nyligen har tillsatts (dir. 1996:56) har fått uppgiften att undersöka om statsmakternas mål och resultatkrav ger tillräckliga förutsättningar för kontroll över kostnadsutvecklingen och att föreslå alternativa lösningar. För 1998 beräknas anslaget uppgå till 6 629 miljoner kronor. För 1999 beräknas anslaget uppgå till 6 775 miljoner kronor. Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet AMS verksamhetsidé för arbetslivstjänster är att hjälpa personer att återgå till arbete och att förhindra utslagning i arbetslivet. Statsmakternas krav på verksamheten budgetåret 1994/95 var att den uppdragsfinansierade yrkesinriktade rehabiliteringen i respektive län skall uppnå en debiteringsgrad på minst 60 procent. Uppdragsverksamheten inom den yrkesinriktade rehabiliteringen är riktad till företag och förvaltningar som för sin personal vill använda sig av de kunskaper och erfarenheter som finns inom AMV inom området yrkesinriktad rehabilitering. Resultatbedömning Under budgetåret 1994/95 var den genomsnittliga debiteringsgraden för samtliga län 66 procent vilket är en ökning med 6 procentenheter i jämförelse med budgetåret 1993/94. Regeringens och riksdagens verksamhetsmål med en debiteringsgrad på minst 60 procent i varje län hade uppnåtts av 18 län. De olika länen skiljer sig också åt när det gäller att uppnå balans mellan kostnader och intäkter. Verksamhetsmålet för verksamheten uppfylldes därmed inte. Antalet konsulttimmar inom arbetslivstjänster uppgick till 329 313 timmar. Under budgetåret ökade antalet helårsanställda till 350 personer. AMS har i sin årsredovisning redovisat intäkter och kostnader för arbetslivstjänster under budgetåret 1994/95.De samlade intäkterna för arbetslivstjänster uppgick till 217 miljoner kronor vilket är en ökning av omsättningen med 8 procent jämfört med föregående budgetår. Verksamheten genererade ett överskott under perioden som motsvarar 11,6 procent av omsättningen. Arbetslivstjänsters resultat efter avskrivningar och finansiella intäkter och kostnader uppgick till 5 081 000 kr vilket är en kraftig minskning i jämförelse med de två närmast föregående budgetåren. Av AMS ekonomiska delårsrapport från 1996 framgår att denna nedgång ytterligare förstärkts. Resultatet vid halvårsskiftet visar på en förlust. Försäkringskassan har alltid varit arbetslivstjänsters största och därmed viktigaste uppdragsgivare. Rörelseintäkternas fördelning mellan försäk- ringskassan och övriga kunder har dock de fyra senaste budgetåren förskjutits från nära 80 procent till 66 procent av arbetslivstjänsters samtliga intäkter 1994/95. Det är regeringens bedömning att intäkterna från försäkringskassorna kommer att fortsätta minska då volymavtal inte längre tecknas. Upphandlingsförfarande med tecknande av ramavtal i enlighet med lagen (1992:1528) om offentlig upphandling får full genomslagskraft under budgetåret 1995/96. De minskade resurserna för att främja rehabiliteringsinsatser som ger försäkringskassorna möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster kommer också att begränsa arbetslivstjänsters framtida rörelseintäkter. Arbetslivsfondens stöd för arbetsplatsutveckling upphörde vid halvårsskiftet år 1995, vilket också har påverkat arbetslivstjänsters möjligheter till ytterligare intäkter. AMS har haft i uppdrag att se över verkets framtida organisation. I uppdraget ingick att överväga om arbetslivstjänster skall vara en från verket separat verksamhet eller ej. AMS har redovisat en rapport med anledning av utredningsuppdraget och angett att det ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv inte finns några fördelar att skilja arbetslivstjänster från AMV. I syfte att svara upp mot försäkringskassans behov av rehabiliteringskompetens har AMV för perioden den 1 juli 1996 - den 31 december 1997 träffat en överenskommelse med Riksförsäkringsverket om försöksverksamhet att mot avgift, inom ramen för arbetslivstjänster, erbjuda yrkesinriktad rehabiliteringskompetens för sjukskrivna arbetslösa. Slutsatser Regeringen avser att återkomma till riksdagen när det gäller uppföljningen av försöksverksamheten med möjligheterna att ta ut avgifter för sjukskrivna arbetslösa inom ramen för AMV:s uppdrag. Av de redovisade resultaten framgår att arbetslivstjänster kan få svårigheter under budgetåret 1995/96 med såväl försämrade rörelseintäkter som nedåtgående resultatutveckling av verksamheten. Regeringen har noterat att AMS i sin ekonomiska delårsrapport för budgetåret 1995/96 redovisat att ett program är under utarbetande som kommer att innehålla en strategi för att under år 1997 bryta den nuvarande negativa resultatutvecklingen. 11 A 4. Europeiska socialfonden 1995/96 Nytt anslag 593 0001) Utgiftsprognos363 000 därav 1996 363 000 1997 Förslag 1 981 265 1998 Beräknat 1 902 143 1999 Beräknat 1 999 245 1) Beloppen anges i tusental kr Under detta anslag redovisas utbetalningarna från Europeiska socialfonden som är en av EG:s strukturfonder. Socialfonden skall bidra till utveckling av mänskliga resurser i vid mening. Den inriktas bl.a. på åtgärder som syftar till att förbättra möjligheterna för arbetslösa att få arbete, skapa lika förutsättningar på arbetsmarknaden och medverka till kompetensutveckling. Medlen från anslaget avser delfinansiering av insatser inom ramen för strukturfondsmålen 2, 3, 4, 5b och 6 samt ett antal gemenskapsinitiativ. En redogörelse för samtliga mål och gemenskapsinitiativ lämnas under utgiftsområde 19. Mål 3 och 4 samt gemenskapsinitiativen Employment och Adapt omfattas helt av Socialfonden. Övriga program delfinansieras av flera fonder eller enbart annan fond än Socialfonden. Mål 3 syftar till att slussa in ungdomar på arbetsmarknaden, bekämpa långtidsarbetslöshet och integrera personer som riskerar att uteslutas från arbetsmarknaden. Ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra insatserna. EG- kommissionen antog i december 1995 ett samlat programdokument (SPD) för mål 3 i Sverige. AMS är ansvarig myndighet för mål 3. I varje län finns ett regionalt partnerskap bestående av bl.a. arbetsmarknadens parter som tillsammans med länsarbetsnämnden skall svara för genomförandet av insatserna. Sverige har för programperioden 1995-1999 tilldelats 347 miljoner ecu. Till detta kommer en nationell medfinansiering med 424 miljoner ecu. Den nationella medfinansieringen kommer huvudsakligen att ske inom ramen för anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dock kan även andra statliga myndigheter, kommuner och landsting samt privata företag komma i fråga som medfinansiärer. Mål 4 syftar till att ge erforderlig kompetensutveckling till anställda som hotas av arbetslöshet på grund av strukturella förändringar i små och medelstora företag samt inom vård och omsorg i offentlig sektor. Det svenska mål 4- programmet är inriktat på att förändra arbetsorganisationen för att stärka de anställda och företagens konkurrenskraft. Av dem som omfattas av kompetensutvecklingsinsatser skall hälften vara kvinnor. EG-kommissionen har i februari 1996 antagit ett samlat programdokument för mål 4 i Sverige. Delegationen för genomförande av vissa EU-program inom utbildning och kompetensutveckling m.m. (Svenska EU-programkontoret för utbildning och kompetensutveckling) är ansvarig myndighet för mål 4, även kallat Växtkraft Mål 4. I varje län, med undantag av Jämtlands län, finns en regional kommitté bestående av bl.a. arbetsmarknadens parter som tillsammans med programkontorets regionala organisation skall svara för genomförandet av insatserna. Under programperioden 1996-1999 bidrar Socialfonden med 173 miljoner ecu. Till detta kommer statlig medfinansiering med ett lika stort belopp. Deltagande företag svarar för hälften av projektkostnaden. Gemenskapsinitiativet Employment syftar till att genom utvecklings-projekt öka möjligheterna till arbete för handikappade, utsatta grupper och ungdomar samt till att öka jämställdheten på arbetsmarknaden. Adapt syftar till att genom utvecklingsprojekt underlätta för anställda att klara av arbetsmarknadens förändrade krav, skapa nya jobb och stärka företagens konkurrensförmåga. Projekten skall ta hänsyn till olikheter mellan kvinnor och män. EG-kommissionen godkände i december 1995 operativa program för de två initiativen. Bidraget från Socialfonden uppgår till totalt 23,5 miljoner ecu för Employment och 12,8 miljoner ecu för Adapt under programperioden 1995-1999. Inom ramen för Employment och Adapt skall metoder och verksamheter utvecklas som på sikt kan överföras till den nationella politiken. Utvecklingsprojekten är transnationella, dvs. de genomförs i samarbete med projekt i ett eller flera medlemsländer. Detta ställer krav på samordning mellan länderna avseende bl.a. ansökningstider. Ansvarig myndighet för de två initiativen är Svenska EU- programkontoret för utbildning och kompetensutveckling. Programperioden för de olika strukturfondsmålen och gemenskapsinitiativen omfattar för Sveriges del åren 1995/1996 till 1999. De sista utbetalningarna för programmen beräknas ske under år 2001. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att utbetalningar har skett i mindre omfattning än tidigare beräknat. Detta förklaras av att verksamheten inom de olika strukturfondsprogrammen har påbörjats senare än planerat. Fastställande av programdokument, uppbyggnad av organisation och verksamhet har varit mer tidskrävande än vad som kunde förutses under våren 1995. Utbetalningar från EG:s övriga strukturfonder redovisas under dels anslaget Europeiska regionala utvecklingsfonden under utgiftsområde 19, dels anslaget avseende jordbruks- och fiskefonderna under utgiftsområde 23. 12 Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 1 981 265 tkr | -------------------------------------------------------------------- Beträffande de INTERREG II-program som avser gränsregionalt samarbete mellan Sverige, Finland och Norge kommer fr.o.m. den 1 januari 1997 en decentraliserad modell för beslutsfattande och finansieringsförvaltning att tillämpas. Den innebär att beslut om stöd till enskilda projekt fattas av interregionala beslutsgrupper för de olika programmen. I de svensk-finska programmen slås ländernas strukturfondsmedel samman och förvaltas som en helhet för resp. program. I programmen för Nordkalotten och Kvarken/MittSkandia kommer därvid finska strukturfondsmedel att föras över till Sverige medan svenska struktur- fondsmedel kommer att föras över till Finland i programmen för Barents och Skär- gården. Den finansiella förvaltningen av EU-medel skall ske på regional nivå. I flertalet program skall detta handhas av berörda länsstyrelser i Sverige medan uppgiften i två av programmen skall ligga hos regionala myndigheter i Finland. Länsstyrelserna skall svara direkt inför EG-kommissionen för användning av medlen, rapportering, bokföring och intern revision. För de socialfondsmedel som avsatts för INTERREG II-programmen, med undantag av det svensk-danska programmet, skall AMS därmed inte längre vara fondansvarig myndighet. Resultatbedömning Enligt en lägesrapport till övervakningskommittén har 350 projekt inom ramen för mål 3-programmet beviljats stöd under perioden fram till juni 1996. Det beräknade bidraget från Socialfonden för dessa projekt under projektperioden uppgår till totalt ca 1,1 miljarder kronor vilket motsvarar ca 40 procent av avsatta fondmedel för programperioden. Antalet deltagare i de berörda mål 3- projekten uppgår till totalt 75 000. I programdokumentet beräknas totalt 160 000 personer delta i mål 3-projekt under perioden 1995-1999. Den hittillsvarande utvecklingen visar enligt regeringens mening att mål 3- programmet har haft god genomslagskraft. Utbetalningarna för programmet från anslaget kan förväntas ligga på en hög nivå under 1997. Under budgetåret 1995/96 har förberedelser för mål 4-programmet vidtagits. Från juni 1996, då programmet startade, har projekt godkänts i flertalet län. Regeringen bedömer att mål 4-programmet kommer i gång med full kraft under hösten 1996 och att det kan genomföras i överensstämmelse med de finansiella ramar som anges i programdokumentet. Den statliga medfinansieringen, liksom viss finansiering av administrationen av programmet, sker under innevarande år inom ramen för anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Mot bakgrund av att mål 4-programmets målgrupp utgörs av redan anställda är detta dock enligt regeringens mening i bristande överensstämmelse med det anslagets huvudsakliga ändamål. Regeringen föreslår därför att den statliga medfinansieringen och viss finansiering av administrationen av mål 4 skall ske inom ramen för anslaget för Europeiska socialfonden. Anslaget bör tillföras 374,8 miljoner kronor. Anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas då med motsvarande belopp. En första ansökningsomgång för gemenskapsinitiativen Employment och Adapt genomfördes under 1995. Projekt inom de två initiativen har startat under våren och sommaren 1996. Dessa projekt, som skall vara avslutade senast vid utgången av 1998, beräknas ta i anspråk ca 45 resp. ca 43 procent av de socialfondsmedel som avsatts för projekt inom Employment och Adapt under programperioden. En andra och sista ansökningsomgång kommer att genomföras under 1997. Svenska EU-programkontorets kostnader för administration av de två gemenskapsinitiativen täcks till viss del av s.k. tekniskt stöd inom ramen för socialfondsmedlen. Överskjutande kostnader måste finansieras nationellt. Anslaget bör mot denna bakgrund tillföras 2,6 miljoner kronor för administrationen av Employment och Adapt. Anslagsutvecklingen Prognosen för innevarande budgetår visar att utbetalningarna från anslaget understiger tidigare beräknad nivå. Tidsförskjutningar i genomförandet av strukturfondsprogrammen innebär i praktiken att programperioden i många fall blir något kortare än planerat. Med hänsyn till detta beräknar regeringen utgifterna för 1998 till 1 902 miljoner kronor. För 1999 beräknas utgifterna till 1 999 miljoner kronor. Slutsatser Regeringen beräknar anslaget för 1997 till 1 981 miljoner kronor. Hänsyn har därvid tagits till hittillsvarande tidsförskjutningar i strukturfonds- programmen. Vidare har medel för den statliga medfinansieringen och administrationen av mål 4-programmet samt för administrationen av Employment och Adapt beräknats under anslaget. 13 A 5. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet 1994/95 Utgift 166 0581) Utgiftsprognos 35 009 1995/96 Anslag 12) därav 1996 35 009 1997 Förslag 14 917 1998 Beräknat 9 604 1999 Beräknat 7 473 1) Beloppen anges i tusental kr 2) Förslagsanslag om 1 000 kronor t.o.m. budgetåret 1995/96 AMU-gruppen ombildades till aktiebolag den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:152, bet. 1992/93:AU6, rskr. 1992/93:175) och ändrade då namn till AmuGruppen AB. Företaget består av ett moderbolag och ett antal dotterbolag. Överlåtelsen av verksamheten regleras i ett avtal mellan staten och AmuGruppen AB. De utgifter som belastar anslaget är avvecklingen av AmuGruppen AB:s outhyrda lokaler, s.k. överytor. Detta anslag är för innevarande budgetår ett förslagsanslag om 1 000 kronor. De utgifter som har belastat förslagsanslaget budgetåren 1993/94, 1994/95 samt för innevarande budgetår, har varit för avveckling av övertalig personal samt för lokalavveckling, s.k. överytor. Kostnaderna för avvecklingen av övertalig personal var tillfälliga under budgetåret 1993/94 samt under budgetåret 1994/95. Vad avser avvecklingskostnader för de återstående överytorna skall, enligt ramavtalet som skrevs då bolaget bildades den 1 juli 1993 mellan staten och AmuGruppen AB, staten stå för 2/3 delar av hyreskostnaderna. Under budgetåret 1993/94 uppgick utgifterna för staten till 31,5 miljoner kronor för dessa överytor. För budgetåret 1994/95 uppgick utgifterna till 166,1 miljoner kronor, varav 57,5 miljoner kronor för överytor och 108,6 miljoner kronor för avveckling av övertalig personal. För innevarande budgetår har hittills utgifterna för överytor uppgått till 26 miljoner kronor. För återstående delen av innevarande budgetår beräknas de uppgå till ca 9,6 miljoner kronor. 14 Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 14 917 tkr. | | | | Regeringen anser att det är av yttersta vikt att AmuGruppen AB | | fortsätter arbetet med att intensifiera avvecklingen av de | | övertaliga lokalerna. Detta arbete måste ges en fortsatt hög | | prioritet. | -------------------------------------------------------------------- Enligt en av AmuGruppen AB framtagen prognos för den återstående hyreskontraktstiden blir de beräknade utgifterna för staten följande: För 1997 beräknas utgifterna uppgå till 14,9 miljoner kronor. För 1998 beräknas utgifterna bli 9,6 miljoner kronor och för 1999 beräknas utgifterna bli något lägre, 7,5 miljoner kronor. Regeringen anser det är av yttersta vikt att AmuGruppen AB fortsätter arbetet med att intensifiera avvecklingen av de övertaliga lokalerna. Detta arbete måste ges en fortsatt hög prioritet. A 6. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering 19971) Förslag 8 0832) 1998 Beräknat 8 083 1999 Beräknat 8 083 1)Nytt anslag fr.o.m. budgetåret 1997 2)Beloppen anges i tusental kr Från anslaget betalas utgifterna för Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 8 083 tkr | | Arbetsmarknadspolitiken har efterhand fått utökade resurser. | | Antalet åtgärder har utökats och nya prövats samtidigt som | | omfattningen ligger på nivåer som aldrig tidigare varit fallet i| | Sverige. Det betyder bl.a. att de resultat som tidigare | | utvärderingar har kommit fram till inte är tillämpliga på dagens| | förhållanden. Den kraftiga ökningen av antalet personer i olika | | åtgärder har också ökat risken för undanträngning av ordinarie | | arbeten. Till detta kommer de ökade insatser som bedrivs inom | | andra områden av arbetsmarknadsskäl. Det gäller t.ex. kommunernas| | ökade ansvar, utbildningssatsningarna, | | infrastrukturinvesteringar, ROT-projekt och övergången till | | målstyrning inom arbetsmarknadspolitiken. Vidare har t.ex. | | lönebildningens, arbetstidernas och arbetsrättens betydelse för | | sysselsättningen och arbetslösheten uppmärksammats i ökad | | utsträckning under senare år. Den könsuppdelade arbetsmarknaden| | hämmar rörligheten på arbetsmarknaden och är därmed också ett hinder| | för en ökad sysselsättning. Sammantaget leder detta till ett | | väsentligt ökat behov av utvärderingsstudier och annat | | underlagsmaterial i syfte att förbättra effektiviteten i | | arbetsmarknadspolitiken. | | Regeringen föreslår i forskningspropositionen (1996/97:5) att ett| | nytt oberoende institut för utvärdering av | | arbetsmarknadspolitiken inrättas fr.o.m. den 1 januari 1997 | | under Arbetsmarknadsdepartementet och att EFA (Expertgruppen | | för arbetsmarknadspolitiska utvärderingar) avvecklas under 1997.| | Institutets uppgift skall vara att göra löpande utvärderingar av| | arbetsmarknadspolitiken. | | Institutet skall huvudsakligen initiera och genomföra | | kvalificerade oberoende utvärderingar av | | arbetsmarknadspolitiskt motiverade insatser inom | | arbetsmarknads- utbildnings- och andra departements | | verksamhetsområden. Verksamheten bör omfatta ett brett spektrum | | av utvärderingar, från bredare studier av | | arbetsmarknadspolitikens samhällsekonomiska effekter till | | specifika effektivitetsundersökningar av enskilda åtgärder. | | Utvärderingarna kan genomföras av externt finansierade forskare,| | kvalificerade utredare eller som egen verksamhet. | | Inledningsvis bör institutet ha ett litet sekretariat som i | | huvudsak ägnar sig åt att initiera och finansiera externa | | uppdrag. Om verksamheten faller ut väl kan institutet på sikt | | bygga upp en intern utvärderingskompetens. Till institutet | | knyts en referensgrupp med representanter från bl.a. | | arbetsmarknadens parter. | | För 1997 beräknas totalt 8 083 000 kronor behövas för institutets| | verksamhet. Finansieringen sker genom neddragning av anslagen | | Regeringskansliet m.m. och Forskning och utveckling inom | | arbetslivsområdet. På sikt bör ytterligare resurser kunna | | tillföras institutet. Regeringen avser att återkomma under 1997 | | med förslag om en långsiktig finansiering av institutet i syfte | | att bredda den arbetsmarknadspolitiska utvärderingen. | | | 15 -------------------------------------------------------------------- | | | 4 Arbetslivsfrågor | | | | 4.1 Allmän inledning | | | | Arbetslivspolitiken skall motverka alla tendenser till sämre arbetsmiljö, hävda nödvändigheten av en god arbetsmiljö och stötta anställdas, skyddsombuds och arbetsgivares arbetsmiljöarbete. Dessutom skall arbetslivspolitiken främja den utveckling som består i kompetensutveckling, flexibla arbetsorganisationer, ny teknik samt jämställdhet mellan kvinnor och män. En förutsättning för arbetslivspolitikens framgångar är att den genomförs på sakliga och väl underbyggda kunskapsunderlag. Den forskning och utveckling som bedrivs inom arbetslivsområdet bör därför i hög grad vara praktisk och problemorienterad för att på ett optimalt sätt bidra till en kontinuerlig och långsiktig kunskapsutveckling. Allt större vikt läggs på de arbetsorganisatoriska frågorna till stöd för ökad produktion, god arbetsmiljö och individuell kompetensutveckling. Denna förändring återspeglas i de verksamhetsförändringar som Ar- betslivsinstitutet och Rådet för arbetslivsforskning genomför samt i Ar- betarskyddsverkets utveckling av tillsynen av arbetsplatserna. Både för de enskilda människorna samt för företag och förvaltningar kommer anställdas möjligheter till utveckling att öka i betydelse, om de anställda skall kunna svara mot ökade krav på effektivitet, flexibilitet och kvalitet. För arbetstagarna innebär dessa krav också ökade inslag av flexibla arbetstider, mer flexibla anställningsformer och därigenom ökad osäkerhet i anställningen eller arbetsuppgifterna. Förändrad arbetsorganisation och förändrade arbetsformer med ökade inslag av arbete i grupper, projektarbete m. m. ställer nya krav på kommunikationsförmåga, samarbetsförmåga och kreativitet. För att så långt möjligt åstadkomma ett arbetsliv på lika villkor för kvinnor och män krävs att de normer, värderingar och livsmönster som karaktäriserar kvinnor och män hanteras på ett medvetet och systematiskt tillvägagångssätt. Individen påverkas kraftigt av de arbetsorganisatoriska förändringar som blir konsekvensen av nya arbetstidsavtal, nya produktionsorganisationer och reformerad arbetsrätt. Människor kommer allt oftare att byta arbetsuppgifter och arbete. Större vikt läggs på individens styrka och kompetens men också på personalpolitik och arbetsledning. Ett kraftigt ökat inslag av kompetensutveckling i arbetslivet är av avgörande betydelse för de enskilda arbetstagarnas trygghet och välbefinnande men också för Sveriges möjligheter att hävda sig i en allt starkare internationell konkurrens. Utvecklingen på arbetsmarknaden och i arbetslivet innebär att frågor om arbetsmarknadens funktionssätt, arbetsrätt, partsrelationer och om förhållanden som ger en ökad psykisk belastning i arbetslivet särskilt måste uppmärksammas. Genom främjandet av flexibla arbetsorganisationer som inkluderar en individinriktad personalpolitik och kompetensutveckling kan arbetslivspolitiken bidra till kortare transaktionstider och minskade transaktionskostnader vid arbetsbyte. Inom arbetslivsområdet pågår ett intensifierat arbete inom bl.a. följande områden vilka kommer att ha särskild betydelse under 1997. Arbetstid Våren 1995 tillsattes en parlamentarisk kommitté, 1995 års Arbetstidskommitté, med uppgift att analysera de långsiktiga konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar, att undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning och att utreda konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet. Arbetstidskommittén lämnade i september 1995 ett delbetänkande (SOU 1995:92) med förslag till ändringar i arbetstidslagen med anledning av EG:s arbetstidsdirektiv. Riksdagen har beslutat om ändringarna (prop. 1995/96:162, bet. 1995/96:AU9, rskr. 1995/96:219). Kommittén har i en delrapport i februari 1996 presenterat de huvudfrågor, framförallt om eventuell arbetstidsförkortning och flexiblare arbetstidsregler, som skall behandlas av kommittén i det fortsatta arbetet samt vissa utgångspunkter för de fortsatta övervägandena. Kommitténs arbete skall vara avslutat i september 1996. Arbetsrätt 1995 års Arbetsrättskommission hade i uppdrag att identifiera och söka långsiktiga lösningar på de problem som arbetsmarknadens parter anser finns på arbetsrättens område. Kommissionen slutförde sitt arbete den 10 maj 1996 genom att överlämna rapporten "Samarbetsavtal?". Rapporten innehåller det av parterna förkastade förslaget till samarbetsavtal. Varken arbetsgivarnas eller arbetstagarnas representanter kunde godta slutförslaget till avtalsrekommendation. Vid regeringens överläggningar med centralorganisationerna den 28 maj 1996 förband sig organisationerna att ånyo förhandla om de arbetsrättsliga frågorna. Mot denna bakgrund uppdrog regeringen den 30 maj 1996 åt Statens förlikningsmannaexpedition att utse medlare. Medlarna redovisade sitt uppdrag den 23 augusti 1996. Inga uppgörelser hade uppnåtts på den privata sidan. Förhandlingar pågick dock inom den offentliga sektorn. Samma dag nåddes en överenskommelse mellan Arbetsgivarverket och SACO och TCO-OF. Regeringen avser att presentera förslag till ändringar i anställnings- skyddslagen som skall föreläggas riksdagen under hösten 1996. Regeringen vill åstadkomma en långsiktig och stabil arbetsrätt som främjar flexibilitet och produktivitet i företagen och den offentliga sektorn samt ger människor rättssäkerhet, trygghet och möjlighet till utveckling och inflytande. Företagshälsovård Regeringen har givit Statskontoret ett förnyat uppdrag angående före- tagshälsovården. I uppdraget ingår bl.a. att belysa och analysera före- tagshälsovårdens tjänsteutbud samt arbetssätt i förhållande till företag och förvaltningar och deras anställda. I uppdraget ingår även att belysa benägenheten hos olika kategorier av företag att anlita företagshälsovården samt företagshälsovårdens täckningsgrad i olika delar av landet. Uppdraget, som skall utföras i nära samarbete med Arbetarskyddsstyrelsen, skall redovisas till Arbetsmarknadsdepartementet senast den 15 december 1996. Kvinnors villkor i arbetslivet Olika åtgärder har vidtagits för att särskilt fästa uppmärksamhet på kvinnors villkor i arbetslivet. Arbetarskyddsverket har t.ex. ålagts att särskilt uppmärksamma kvinnors arbetsmiljö. Verket har bl.a. utvecklat formerna för hur dessa aspekter bättre skall kunna integreras i det löpande tillsynsarbetet. Inom arbetslivsforskningen är kvinnors arbetsvillkor ett prioriterat område. Arbetslivsinstitutet och Rådet för arbetslivsforskning lägger stor tyngd vid sådana frågeställningar i sina verksamheter. I det program - Växtkraft Mål 4 - som Sverige har utarbetet inom ramen för Europeiska Socialfonden är satsningen på kvinnor i offentlig sektor ett prioriterat område. I den forskningspolitiska propositionen avseende perioden 1997-1999 ägnar regeringen ytterligare särskild uppmärksamhet åt frågor som rör kvinnors villkor i arbetslivet. Arbetslivsfonden Arbetslivsfondens verksamhet - liksom dess administration - upphörde den 1 juli 1995 (prop. 1992/93:100 bil. 11, bet. 1992/93 AU12, rskr. 203). Regeringen uppdrog genom beslut i december 1995 åt Arbetslivsinstitutet att, mot bakgrund av genomförda uppföljningar och utvärderingar m.m. om Arbetslivsfondens verksamhet, analysera och sammanfatta de resultat och effekter som fondens insatser har givit upphov till. Institutet har i april 1996 kommit in med en delrapport. Uppdraget skall slutredovisas senast vid årsskiftet 1996/97. Regeringen avser att därefter återkomma till riksdagen. Diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet 1989 års handikapputredning lämnade i sitt slutbetänkande Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) ett lagförslag om arbetslivets tillgänglighet för personer med funktionshinder samt föreslog att en handikappombudsman skulle inrättas. Riksdagen beslöt om inrättande av den nya myndigheten Handikappombudsmannen fr.o.m. den 1 juli 1994. I samband med att Handikappombudsmannen inrättades begärde riksdagen att regeringen skulle belysa förutsättningarna för att ge Handikappombudsmannen en processförande roll och återkomma med förslag i frågan. Mot denna bakgrund har en arbetsgrupp inom Arbetsmarknadsdepartementet utarbetat en promemoria med förslag till lag mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder (Ds 1996:56). Promemorian remissbehandlas under hösten 1996. Översyn av stöd för arbetshandikappade Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att se över de sysselsätt- ningsskapande åtgärderna för arbetshandikappade (dir 1996:56) inklusive arbete inom Samhall. Utredningen skall vara avslutad före utgången av år 1996. EU-frågor på arbetsmiljöområdet Det ligger i svenskt intresse att höga arbetsmiljökrav värnas i det europeiska samarbetet och att alltför stora skillnader mellan medlemsländerna undanröjs. Sådana skillnader kan bidra till att skapa ojämlika konkurrensförhållanden mellan Sverige och andra länder med lägre krav på arbetsmiljöområdet. Sverige verkar för att utveckla det goda arbetet på europeisk nivå genom att vidga perspektivet när det gäller arbetsmiljöfrågorna. Förutom traditionella arbetsmiljöfrågor som rör den fysiska arbetsmiljön på arbetsplatsen lägger Sverige stor vikt vid frågor om arbetsorganisation, kompetensutveckling, arbetstagarinflytande och psyko-sociala aspekter på arbetet. ILO-frågor I Arbetsmarknadsdepartementet handläggs ärenden som rör förhållandet till Internationella arbetsorganisationen (ILO). För beredning av vissa ärenden som rör samarbetet med ILO finns en trepartiskt sammansatt kommitté, ILO-kommittén. 1995 års arbetskonferens antog en konvention (nr 176) och en rekommendation (nr 183) om arbetarskydd i gruvor. Konferensen antog även ett protokoll till 1947 års konvention (nr 81) om arbetsinspektion inom industri och handel, ratificerad av Sverige år 1949. Genom protokollet utsträcks konventionens tillämpningsområde till att omfatta verksamhet inom den icke-kommersiella tjänstesektorn. De tre instrumenten kommer att föreläggas riksdagen hösten 1996. 1996 års arbetskonferens antog en konvention (nr 177) och en rekommendation (nr 184) om hemarbete. Dessa instrument kommer att föreläggas riksdagen våren 1997. Nya ämnen på 1997 års arbetskonferens är dels kontraktsarbete, dels allmänna villkor för främjandet av sysselsättning i små och medelstora företag. Båda ämnena avses slutbehandlas 1998. År 1994 höll konferensen en allmän diskussion om privata arbetsför- medlingsbyråers roll för arbetsmarknaden, vilken utmynnade i krav på revidering av 1949 års konvention (nr 96) om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, ratificerad av Sverige 1950 men uppsagd 1992. ILO:s styrelse har beslutat att en sådan revidering skall företas av 1997 års konferens. En särskild sjöfartskonferens äger rum den 8-22 oktober 1996. På dagordningen står revidering av fem sjöfartsinstrument. Konferensens resultat kommer att föreläggas riksdagen hösten 1997. Vid arbetskonferensens möte i juni 1996 förrättades val till ILO:s styrelse för perioden 1996-1999. Sverige invaldes därvid på en nordisk plats på regeringssidan. Sverige är därtill medlem i tre och suppleant i två av styrelsens sex utskott. Inför varje styrelsemöte äger nordiskt samråd rum. 16 Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet Arbetslivsfrågor framgår av följande sammanställning (miljoner kronor). Utgift Anvisat Utgiftsprognos Förslag Beräknat därav 1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999 B 1. Arbetarskyddsverket 386 558 555 378 371 367 379 B 2. Arbetslivsinstitutet 1) 319 319 219 212 208 209 B 3. Rådet för arbetslivsforskning2) 39 35 22 26 25 26 B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet 892 749 483 523 464 464 B 5. Bidrag till Samhall AB 4 821 6 775 6 775 4 516 4 349 4 256 4 262 B 6. Arbetsdomstolen 14 22 22 15 15 15 16 B 7. Statens förlikningsmanna- expedition 1 3 3 2 2 2 2 B 8. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar 0 0 0 0 0 0 0 B 9. Internationella avgifter 21 24 23 23 24 24 24 B10. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 4 6 6 4 4 4 4 Totalt för verksamhetsområdet3) 5 247 8 638 8 487 5 662 5 528 5 367 5 388 1) Budgetåret 1994/95 uppgick utgifterna för Arbetsmiljöinstitutet till 211 miljoner kr och för Institutet för arbetslivsforskning till 30 miljoner kr. Instituten ersattes fr.o.m. budgetåret 1995/96 av Arbetslivsinstitutet. 2) Budgetåret 1994/95 uppgick Arbetsmiljöfondens utgifter till 661 miljoner kr. Fondens verksamhet upphörde den 30 juni 1995. 3) Totalbeloppen för budgetåren 1997-1999 överstiger summan av beloppen i tabellen, som endast upptar belopp i miljoner kronor. 17 4.2 Anslag B 1. Arbetarskyddsverket 1994/95 Utgift 385 7101) Anslagssparande 50 700 1995/96 Anslag 558 096 Utgiftsprognos 555 000 därav 1996 378 500 1997 Förslag 371 194 1998 Beräknat 367 442 1999 Beräknat 379 201 1) Beloppen anges i tusental kr Anslaget avser Arbetarskyddsverkets verksamhet. Arbetarskyddsverket (AV) består av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) och Yrkesinspektionen (YI). ASS är central förvaltningsmyndighet för arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor, utom i fråga om fartygsarbete, samt chefsmyndighet för YI. Yrkesinspektionen, som fr.o.m. den 1 juli 1995 är uppdelad på elva distrikt, är regional tillsynsmyndighet på arbetsmiljö- och arbetstidsområdet. AV har till uppgift att se till att arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen samt, inom arbetsmiljöområdet, lagstiftningen om kemikaliekontroll och om tobak efterlevs. Vidare skall verket bl.a. utarbeta och sprida information i syfte att förbättra arbetsmiljön. De övergripande målen för AV:s verksamhet är: - riskerna för ohälsa och olycksfall skall minska - arbetsmiljön skall förbättras sedd ur ett helhetsperspektiv, dvs. frånsåväl fysisk, psykisk som social och arbetsorganisatorisk synpunkt AV:s totala kostnader, inkl. avgiftsfinansierad verksamhet, uppgick budgetåret 1994/95 till ca 441 867 000 kr. AV:s avgiftsinkomster, som uppgick till 69,4 miljoner kronor, härrör till största delen från ASS informationsverksamhet. En mindre del av avgiftsinkomsterna kommer från ersättning för administrativ service till andra myndigheter samt för uttag ur Informationssystemet om arbetsskador (ISA) och ersättning för provnings- och granskningsverksamhet. Verksamheten i den avgiftsfinansierade delen av ASS informationsverksamhet gick under budgetåret 1994/95 med ett överskott om ca 12,8 miljoner kronor. 18 Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 371 194 tkr | | Beräknade avgiftsinkomster 59 600 tkr | -------------------------------------------------------------------- Resultatbedömning AV påbörjade under våren 1995, med anledning av de besparingskrav som gäller för verket, ett omfattande förändringsarbete. Detta har bl.a. inneburit att verkets organisation och struktur har setts över. Som ett led i förändringsarbetet pågår inom AV ett antal utvecklingsaktiviteter som bl.a. syftar till att effektiviteten i verksamheten skall öka. AV har under de senaste åren ökat ansträngningarna med att förbättra och vidareutveckla metoderna för identifiering av brister och risker i arbetsmiljön. Detta har bl.a. lett till ett ökat antal krav på arbetsorganisatoriska förändringar. Trots att antalet arbetsställebesök och antalet in- spektionsmeddelanden med krav totalt sett minskat något jämfört med föregående budgetår, beroende främst på omställningen från 19 till 11 Yrkesinspektionsdistrikt, upprätthåller YI en fortsatt hög nivå i sin kon- trollerande roll. Regelbundna mätningar av tidanvändningen pekar också på att en ökad andel av YI:s resurser används för operativ tillsynsverksamhet. Särskilda insatser har gjorts inom det belastningsergonomiska området. Detta område har stor betydelse för kvinnors arbetsvillkor. AV:s årsredovisning visar att antalet anmälda belastningsrelaterade skador har minskat. Även antalet anmälda arbetssjukdomar i övrigt och antalet anmälda arbetsolycksfall har fortsatt att minska. I ett internationellt perspektiv inträffar i Sverige få dödsolyckor i arbetet. YI har ägnat internkontroll av arbetsmiljön en fortsatt stor uppmärksamhet. Arbetet med att åstadkomma en fungerande integrering av arbetsmiljöaspekterna med företagens och förvaltningarnas verksamhet i övrigt innebär en utvecklingsprocess. Det finns dock redan indikationer på att AV:s tillsynsinsatser på detta område givit effekter. Detta gäller särskilt större företag och förvaltningar. Vidare har formerna för samarbete mellan AV och andra berörda myndigheter i frågor som rör arbetsanpassning och rehabilitering fått en fastare struktur. AV bevakar utvecklingen av arbetsmiljön i flera av de branscher där kraven på kretslopp nu har börjat få genomslag. ASS medverkan i det europeiska standardiseringsarbetet och EU-samarbetet har varit omfattande. Förbättringen av resultatet i den avgiftsfinansierade verksamheten jämfört med föregående budgetår beror helt på en volymökning av antalet order på avgiftsbelagt material. Slutsatser Arbetsställena med de sämsta arbetsmiljöerna har fortsatt att stå i fokus och insatserna för att nå de övergripande målen har varit omfattande. Även om det kan vara förknippat med svårigheter att mäta slutliga effekter av verkets insatser har verksamheten haft en inriktning som mycket väl svarar mot målen. AV måste även i framtiden kunna vara en viktig aktör med högt förtroende och med hög integritet och legitimitet. Kompetenshöjande insatser samt en fortsatt utveckling av metoder för uppföljning av mål och resultat i verksamheten är viktiga inslag i det fortsatta arbetet. Regeringen föreslår 371 194 000 kr för budgetåret 1997. Med hänsyn till samarbetet inom EU har förslaget till anslag räknats upp med 1 miljon kronor. AV:s inkomster i den avgiftsfinansierade verksamheten beräknas för 1997 uppgå till ca 59 600 000 kr. B 2. Arbetslivsinstitutet 1995/96 Anslag 319 5181) Anslagssparande 24 903 Utgiftsprognos 319 500 1997 Förslag 212 308 därav 1996 219 500 1998 Beräknat 208 415 1999 Beräknat 209 385 1) Beloppen anges i tusental kr Anslaget avser Arbetslivsinstitutets förvaltnings- och verksamhetskostnader. Kostnaderna för uppdrag och bidrag behandlas under anslaget B 4, Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. Arbetslivsinstitutet, liksom Rådet för arbetslivsforskning inrättades den 1 juli 1995 (prop 1994/95:158). Samtidigt lades Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfonden ned. Arbetslivsinstitutet är en forskningsutförande myndighet med uppgift att bedriva och främja forskning, utbildning och utveckling som rör arbetsliv, arbetsmiljö och relationerna på arbetsmarknaden. Institutet skall därvid samverka med andra myndigheter, vetenskapliga institutioner, universitet och högskolor inom och utom landet. Det övergripande målet är att inom sitt område bedriva och främja en långsiktig kunskaps- och kompetensuppbyggnad. Institutets forskning skall vara mångvetenskaplig och äga relevans för problem och utvecklingstendenser i arbetslivet. De utgifter som belastar anslaget är löner, lokaler samt omkostnader. Forskningsverksamheten har två olika utgångspunkter; arbetslivsutveckling och arbetsohälsofrågor. Strukturellt kan insatserna delas in i forskning avseende arbetsmarknaden, arbetsorganisatoriska frågor samt arbetsmiljöfrågor. Arbetslivsinstitutet skall utöver egen forskningsverksamhet även stimulera till utbildnings- och utvecklingsinsatser i samarbete med externa aktörer. Större sammanhållna projekt inom och mellan de olika enheterna prioriteras. Tydliga riktlinjer för utvärdering och uppföljning kommer att utvecklas. Mål- och resultatstyrning kommer att utgöra en viktig del i Arbetslivsinstitutets interna kvalitetsäkringsarbete. Verksamhetsövergripande utbildnings- och utvecklingsråd har inrättats med företrädare för arbetsmarknadens parter, interna och externa experter. Vidare har en kommitté inrättats för internationella kontakter. Kontakterna mellan Arbetslivsinstitutet och högskolan utgör en nödvändig utgångspunkt för den framtida verksamheten. Inom vissa verksamhetsområden förbereds mera omfattande samarbetsavtal i syfte att öka förändringspotentialen och den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden inom prioriterade delar av arbetslivsforskningen. En viktig del av institutets verksamhet är att sprida information och kunskap om arbetslivets utveckling. Myndigheten svarar för ett nationellt ansvarsbibliotek för arbetsmiljöområdet. En kraftfull satsning planeras för att förbättra tillgängligheten av publicerat material. Sammantaget skall med den nya organisationen inte bara de långsiktiga förutsättningarna för en mångvetenskaplig forskning om arbetsmarknad, arbetsliv, arbetsrätt och arbetsmiljö stärkas och främjas. Den skall också ge de organisatoriska förutsättningarna för att långsiktigt stödja en praktiknära och samhällsnyttig utveckling av arbetslivsforskningen. Inriktningen av Arbetslivsinstitutets forsknings- och utvecklingsarbete redovisas i den forskningspolitiska propositionen för åren 1997-99. Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 212 308 tkr | -------------------------------------------------------------------- Arbetslivsinstitutet bedriver ett ambitiöst arbete för att tydliggöra verk- samhetsmålen i den egna organisationen. De organisatoriska förändringarna som genomförts stödjer detta arbete. Vissa förskjutningar avseende tyngdpunkten för forsknings- och utvecklingsarbetet genomförs successivt. En ökad satsning görs inom områdena arbetsorganisation och arbetsmarknad och resurserna för de traditionella arbetsmiljöfrågorna minskas. Myndigheten har sedan starten i juli 1995 anpassat organisation och verksamhet för att svara mot de nya målen. Ett viktigt led i detta arbete har varit den nyligen genomförda utformningen av forskningsenheterna. Central lönestatistik av god kvalitet är en nödvändig förutsättning för att regering och riksdag skall kunna följa löneutvecklingen. Statistiken måste vara utformad så att den kan ligga till grund för analyser av löneskillnader mellan kvinnor och män. SCB redovisade hösten 1995 ett regeringsuppdrag om hur den nuvarande lönestatistiken kan förbättras i detta avseende (Lönestatistik och jämställdhet, 1995:5). Regeringen avser att från och med 1997 ge Arbetslivsinstitutet i uppdrag att få till stånd data och kunskapsunderlag som rör könsrelaterad löneutveckling och lönestatistik. Institutet får för detta ändamål avsätta högst 2 miljoner kronor från anslag B4 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet för upphandling från SCB. Något behov att nu omformulera de övergripande målen föreligger inte. B 3. Rådet för arbetslivsforskning 1995/96 Anslag 39 0001) Utgiftsprognos 35 000 därav 1996 22 000 1997 Förslag 25 972 1998 Beräknat 25 328 1999 Beräknat 26 189 1) Beloppen anges i tusental kr Anslaget avser förvaltningskostnader i Rådet för arbetslivsforskning. Kostnaderna för Forskning och utveckling behandlas under anslaget B 4 forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. Rådet för arbetslivsforskning, liksom Arbetslivsinstitutet inrättades den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:158). Samtidigt lades Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfonden ned. Rådet för arbetslivsforskning är en medelsbeviljande myndighet och har till uppgift att planera, initiera och stödja forskning och utveckling som är av betydelse på arbetslivets område. Det övergripande målet är att initera och stödja sådan forskning och utveckling samt anslutande kunskapsförmedling som har betydelse för arbetslivets utveckling i vid mening så att arbetslivet kan anpassas till människans behov och förutsättningar Rådet har byggt upp sin interna organisation kring tre olika programområden, arbetsmiljö, arbetsorganisation och arbetsmarknad. Möjligheterna till rationaliseringar och besparingar har tagits till vara. Inom varje område bedrivs forskning, utveckling och kompetensspridning. Strukturen kan också kopplas till tre olika nivåer, nämligen individen, företaget/myndigheten respektive samhället. Programstrukturen innebär dock inte någon definitiv gränsdragning mellan områdena, utan problem kan och bör kunna hanteras inom flera programområden. Kvalitetsbedömning av ansökningar sker i huvudsak i vetenskapliga prioriteringskommittéer. Rådet har inrättat elva kommittéer med svenska och nordiska ledamöter med bred vetenskaplig kompetens. Gemensamma riktlinjer för kommittéarbetet har utarbetats. En mer långsiktig kvalitetssäkring av forskningen sker genom de utvärderingar som rådet initierar. För att öka kvalitén i utvärderingarbetet har ett arbete med att ta fram resultatmått påbörjats. Rådet för arbetslivsforskning avser att ytterligare förbättra formerna för kunskapsspridning. Vidare avser Rådet att ytterligare stärka kraven på samhällsnytta i samband med bidragsgivningen. Inriktningen av forsknings- och utvecklingsarbetet inom arbetslivsområdet samt inriktning och prioriteringar avseende verksamheten vid Rådet för arbetslivsforskning redovisas i den forskningspolitiska propositionen för åren 1997-1999. Regeringens övervägande Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 25 972 tkr | -------------------------------------------------------------------- En ökad prioritering avseende inriktningen av forsknings- och utveck- lingsverksamheten mot faktorer som har att göra med arbetsorganisation och arbetsmarknad genomförs successivt. Regeringen bedömer denna förskjutning som strategiskt relevant utifrån samhällets behov och stöder den av myndigheten angivna inriktningen. Den arbetsmarknadspolitiska forskning som fått stöd från Rådet för arbetslivsforskning har tidigare begränsats till forskning relaterad till arbetsmarknadspolitiska åtgärder för individer i sysselsättning och arbetsplatser. I den forskningspolitiska propositionen för 1997-1999 föreslås att Rådet för arbetslivsforskning får i uppdrag att stödja forskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Något behov av att förändra de övergripande målen för myndigheten föreligger inte. B 4. Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet 1995/96 Anslag 891 9651) Utgiftsprognos 749 400 därav1996 482 800 1997 Förslag 522 785 1998 Beräknat 463 777 1999 Beräknat 463 763 1) Beloppen anges i tusental kr Anslaget avser medel för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. Anslaget disponeras av den medelsbeviljande myndigheten Rådet för arbetslivsforskning samt den forskningsutförande myndigheten Institutet för arbetslivsforskning. Myndigheternas verksamhet och mål beskrivs under anslagen B 3 Rådet för arbetslivsforskning och B 2 Arbetslivsinstitutet. I den forskningspolitiska propositionen för åren 1997-1999 lämnas förslag på inriktning för arbetslivsforskningen. B 5. Bidrag till Samhall AB 1994/95 Utgift 4 821 0001) 1995/96 Anslag 6 774 628 Utgiftsprognos 6 774 628 därav 1996 4 516 400 1997 Förslag 4 349 419 1998 Beräknat 4 256 419 1999 Beräknat 4 262 419 1) Beloppen anges i tusental kr Målet för Samhall Aktiebolags verksamhet är att anordna, leda och samordna verksamhet som bedrivs inom koncernen för att ge meningsfullt och utvecklande arbete åt arbetshandikappade där behoven finns (prop. 1991/92:91, bet. 1991/92:AU 16, rskr. 1991/92:249). De utgifter som belastar anslaget avser bidrag till kostnader för anordnande och drift av verksamheten med att ge arbete åt arbetshandikappade, som anvisats arbete hos Samhallkoncernen och hos andra huvudmän som anordnar arbete åt arbetshandikappade med bidrag från Samhall AB. I kostnaderna ingår utgifter för löner, investeringar, Samhalls fastighetsfond m.m. Utgifterna på anslaget styrs av politiska beslut om det statliga bidraget till verksamheten. Besluten är grundade på vissa krav som statsmakterna ställer på verksamheten. Företagsgruppens inkomster och utgifter i övrigt styrs av konjunkturella och marknadsmässiga förhållanden, som påverkar efterfrågan på de varor och tjänster som produceras av företagsgruppen. Statsmakternas ställer följande krav på Samhall AB: - Samhall skall erbjuda en minsta sysselsättningsvolym för arbets- handikappade anställda om 31,9 miljoner arbetstimmar (12 månader). - Rekryteringen skall till minst 40 procent ske från de s.k. prioriterade grupperna, dvs. utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandikappade, enligt de definitioner som AMS och Samhall AB har enats om. - Andelen övergångar för arbetshandikappade anställda från företagsgruppen till arbete på den reguljära arbetsmarknaden skall uppgå till minst 3 procent på årsbasis av det totala antalet arbetshandikappade anställda under året. Samhall AB skall redovisa hur många av dem som övergått till annat arbete som efter en tolvmånadersperiod har återgått till arbete hos Samhall. - Verksamheten skall bedrivas med ökad effektivitet och ett bättre resursutnyttjande inom koncernen och med inriktning på att en successiv nedtrappning av statens ersättning kan ske. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 4 349 419 tkr | -------------------------------------------------------------------- Resultatbedömning Statens bidrag till Samhall AB för verksamhetsåret 1995 uppgick till 4 739 miljoner kronor (4 900,3 miljoner kronor budgetåret 1994/95). Övriga rörelseintäkter 1995 uppgick till 4 403 miljoner kronor. Lönekostnaden för de arbetshandikappade anställda var 4 383 miljoner kronor 1995 och årets rörelseresultat 73 miljoner kronor. Antalet anställda med arbetshandikapp var 1995 ca 29 000, vilket innebär ett ungefär oförändrat antal jämfört med 1994. Antalet arbetstimmar var 34,7 miljoner eller 1,1 miljoner timmar mer än året innan, främst på grund av minskad sjukfrånvaro. Samhall uppfyllde således mer än väl ägarens krav på en minsta sysselsättningsvolym på 31,9 miljoner arbetstimmar. Under 1995 övergick 1 301 anställda eller 4,5 procent av de arbetshandikappade anställda till arbete utanför Samhall. För ca 74 procent behövdes lönebidrag för att övergången skulle kunna genomföras. Av de 1 372 personer som 1994 gick till arbeten utanför Samhall återgick 37 procent inom en tolvmånadersperiod. För 869 personer hade övergången en varaktighet på över ett år, vilket innebär att att andelen netto uppgick till 3 procent. 44 procent av nyrekryteringen 1995 gällde personer tillhörande de s.k. prioriterade grupperna, vilket innebär en något högre andel än vad stats- makterna kräver av arbetsförmedlingen och Samhall. Statens bidrag för 1995 uppgick till 4 739 miljoner kr., vilket innebar en minskning med 221 miljoner kronor jämfört med 1994. Anvisat bidrag för budgetåret 1995/96 uppgår till 4 516,4 miljoner kronor (12 månader), - en minskning med ca 384 miljoner kronor jämfört med budgetåret 1994/95. Regeringen bedömer att Samhall har uppfyllt de resultatkrav som ställts på verksamheten budgetåret 1994/95 och återstoden av 1995. För 1996 kan Samhall dock möta svårigheter att uppfylla kraven beträffande övergångar till arbete utanför Samhall, bl.a. på grund av arbetsmarknadsläget och bristande tillgång till lönebidrag. Samhall AB har i en skrivelse till Arbetsmarknadsdepartementet den 6 juni 1996 begärt att särskilda medel skall kunna disponeras för lönebidrag, som behövs för att anställda skall kunna övergå till arbete på den reguljära arbetsmarknaden. AMS har den 11 juli 1996 yttrat sig över Samhalls framställning och avstyrkt att särskilda lönebidragsmedel skall kunna disponeras av Samhall AB. Regeringen vill för sin del understryka vikten av en god plane- ring för hur de arbetsmarknadspolitiska resurserna skall användas och att AMV därvid eftersträvar en god genomströmning i de sysselsättningsskapande åtgärderna för arbetshandikappade. Slutsatser De övergripande mål för den verksamhet som Samhall AB ansvarar för och de resultatkrav, som nu gäller för verksamheten, bör gälla även för 1997. Därutöver skall Samhall AB eftersträva att en eventuell minskning av antalet arbetshandikappade anställda skall kunna ske genom naturlig avgång. Medelsberäkning I sin koncernplanering för verksamhetsåret 1997 räknar Samhall AB med en faktureringsökning kring 17 procent, förutsatt att inte ränteutveckling och efterfrågan på hemmamarknaden drastiskt försämras. Samhall har senare bedömt att faktureringsökningen kan väntas bli väsentligt lägre, - kring en till två procent 1997. Bolaget har som merkostnadsersättning för 1997 begärt 4 800 miljoner kronor, varav 206 miljoner kronor avser kompensation för avtalsenliga lönehöjningar. För budgetåret 1997 förordar regeringen att Samhall AB tilldelas ett anslag på 4 349 419 000 kronor som bidrag till koncernens kostnader för anordnande och drift av verksamheten, inklusive kostnader för fastighetsfond och investeringar. Anslaget disponeras av Kammarkollegiet för månadsvisa utbetalningar till Samhall AB. En utgångspunkt för regeringens budgetförslag för 1997 är behovet av fortsatt minskning av de statliga utgifterna. Det för 1997 beräknade beloppet är ca 30 miljoner kr. lägre än 1995 års lönekostnader för de arbetshandikappade anställda. Regeringens medelsberäkning för 1997 har utgått från att löneökningar som avtalats med arbetstagarorganisationerna skall betalas genom ytterligare förbättrad produktivitet. För 1998 beräknas anslaget uppgå till 4 256,4 miljoner kr. För 1999 beräknas 4 262,4 miljoner kr. I ett yttrande till finansutskottet med anledning av regeringens proposition (1995/96:150) med riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, tilläggsbudget för budgetåret 1995/96, m.m. har arbetsmarknadsutskottet (bet. 1995/96:FiU10, del 2, s. 215) tagit upp frågan om besparingskraven på Samhall. Utskottet anförde att det förutsätter att regeringen i sin slutliga beräkning av utgifterna inom området väger in konsekvenserna av olika besparingskrav så att arbetshandikappade utan chans till arbete på den reguljära arbetsmarknaden så långt möjligt inte skall behöva riskera uppsägning. Utskottet noterade i sammanhanget att det offentliga stödet till arbetshandikappade skulle ses över. Regeringens budgetförslaget för 1997 innebär ett skärpt effektivitetskrav på Samhall. Den särskilde utredaren (dir. 1996:56) med uppgift att se över stöden till sysselsättningsåtgärder för arbetshandikappade skall bl.a. se på Samhalls ekonomiska resultat och möjligheterna till fortsatta effektiviseringar. Utredaren skall i detta sammanhang även beakta de krav och kostnader som företagets sociala och fördelningspolitiska uppdrag medför. Samhall AB har till regeringen samt till den särskilde utredaren överlämnat studien Samhall mot år 2005, där strategierna för koncernens utveckling de kommande åren fram mot år 2005 ses över och förtydligas. B 6. Arbetsdomstolen 1994/95 Utgift 14 1751) Anslagssparande 437 1995/96 Anslag 22 399 Utgiftsprognos 21 800 därav 1996 15 000 1997 Förslag 15 253 1998 Beräknat 15 398 1999 Beräknat 16 000 1) Beloppen anges i tusental kr Arbetsdomstolen prövar mål rörande kollektivavtal samt andra arbetstvister enligt lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister. För domstolen gäller förordningen (1988:1137) med instruktion för Arbetsdomstolen. De övergripande målen för Arbetsdomstolen är att snabbt och effektivt, samt med iakttagande av höga krav på rättssäkerhet, avgöra arbetstvister som förs till domstolen samt leda rättsutvecklingen och främja en enhetlig rättstillämpning. En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret 1994/95 visar att Arbetsdomstolen inte förbrukade hela anslaget. Anledningen till detta var lägre personal- och hyreskostnader. Utfallsprognosen för budgetåret 1995/96 tyder på att anslaget inte kommer att förbrukas i sin helhet. Anledningen till detta är att domstolen under perioden har haft vakanser. Dessa kommer dock att tillsättas i samband med att en planerad omorganisering genomförs. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 15 253 tkr | -------------------------------------------------------------------- Arbetsdomstolens verksamhetsmål inför budgetåret 1995/96 var att fortsätta att minska handläggningstiden samt att eftersträva en målbalans på högst 150-200 mål. Arbetsdomstolen är en specialdomstol som prövar arbetsrättsliga tvister, dvs. tvister som rör förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare. Vid domstolen avgörs A- och B-mål. A-mål är de arbetsrättsliga tvister där domstolen är första och sista instans och B-mål är sådana som avser överklagande av arbetstvister som avgjorts av tingsrätt. AD eftersträvar en genomsnittlig handläggningstid på cirka åtta månader för A- mål och sex månader för B-mål. Årsredovisningen för budgetåret 1994/95 tyder på att den genomsnittliga handläggningstiden för det totala antalet avgjorda mål (här ingår även mål som har avskrivits samt förlikningar) är i det närmaste oförändrad, sju månader för A-mål och sex månader för B-mål. Genomsnittlig handläggningstid för mål som avgjorts efter dom eller särskilt beslut har för A- och B-mål minskat med cirka två månader till åtta respektive nio och en halv månad. AD har således nått sitt mål beträffande A-målen, men eftersträvar en fortsatt minskning för B-målen till sex månader. Målbalansens utveckling från 1992 innebär en minskning med 122 mål från 362 till 240 mål första halvåret 1995. Minskningen gäller främst A-målen. Handläggning styrs inte bara av av processuella regler utan också av parternas krav och önskemål, vilket påverkar handläggningstiden. Antalet inkomna mål under 1995 uppgick till 462, vilket innebär en i det närmaste oförändrad nivå i jämförelse med 1994. Det mesta tyder på att den nivån kommer att bestå. För att arbetsdomstolen på ett effektivt sätt skall kunna hantera detta målantal anser domstolen att det är nödvändigt att återgå till den större organisation domstolen arbetade med under perioden september 1992 - februari 1994. Av de redovisade resultaten framgår att domstolen har haft svårigheter att uppnå verksamhetsmålen. Dock går utvecklingen i rätt riktning. Det är regeringens uppfattning att domstolen bör ha förutsättningar att begränsa handläggningstiderna och därmed ytterligare sänka målbalansen eftersom verksamheten effektiviseras. De övergripande målen skall ligga fast för 1997 och verksamhetsmålet med kortade handläggningstider och angiven målbalans kvarstå. B 7. Statens förlikningsmannaexpedition 1994/95 Utgift 1 4811) 1995/96 Anslag 2 561 Utgiftsprognos 3 200 därav 1996 2 250 1997 Förslag 2 317 1998 Beräknat 2 321 1999 Beräknat 2 375 1) Beloppen anges i tusental kr Statens förlikningsmannaexpedition är central myndighet för det statliga förlikningsväsendet. Myndigheten förordnar förlikningsmän vid medlingar i arbetstvister mellan arbetstagare och arbetsgivare enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Förfarandet regleras i förordningen (1976:826) om medling i arbetstvister. Expeditionen ansvarar vidare för statistiken över arbetsinställelser i riket. För förlikningsmannaexpeditionen gäller också förordningen (1988:653) med instruktion för Statens förlikningsmannaexpedition. Instruktionen reglerar expeditionens sammansättning och ärendenas handläggning. Förlikningsmannaexpeditionen har som mål att bidra till en fredlig lösning av arbetstvister och att medverka till att arbetsmarknadskonflikter bringas till ett så snabbt slut som möjligt. De huvudsakliga faktorer som styr förlikningsmannaexpeditionens utgifter är antal konflikter på arbetsmarknaden som kräver medlarinsatser samt hur omfattande medlingarna är. Antalet konflikter styrs i sin tur främst av hur många kollektivavtal som löper ut under året. Många avtal löper på två år varför förlikningsmannaexpeditionens arbetsbelastning under den senaste perioden har varit kraftigt förhöjd vartannat år. En jämförelse mellan budget och prognos för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att budgeten kommer att överskridas. Till viss del beror överskridandet på en felräkning inför budgetåret 1995/96 som innebar att förlikningsmannaexpeditionens anslag för ersättning till förlikningsmän avsåg en 12-månadersperiod. Anslaget borde ha räknats upp för att motsvara 18 månader vilket skulle ha inneburit 2 848 000 kr i stället för 2 561 000 kr i anslag. I 1995 års budgetproposition 1994/95:100 förutspåddes att stora medlingsinsatser skulle komma att krävas under budgetåret 1995/96. Så har också skett eftersom innevarande budgetår har varit en period med många och relativt omfattande arbetstvister. Mot bakgrund av ovanstående har förlikningsmannaexpeditionen begärt att få överskrida anslaget. Förlikningsmannaexpeditionen har dessutom enligt regeringsbeslut (A96/4174/AL) den 30 maj 1996 ålagts kostnaderna för den arbetsrättsliga medlargruppens arbete. Regeringen medgav den 19 juni 1996 (A96/4215/AL) överskridande av anslaget för innevarande budgetår med 1 140 000 kr. Överskridandet finansierades genom en omfördelning av medel från anslaget B 2 Myndigheter inom arbetslivsområdet, anslagspost 4, punkt 1 genom regeringsbe- slut den 19 juni 1996 (A96/4523/AL). Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 2 317 tkr | -------------------------------------------------------------------- Förlikningsmannaexpeditionen har låga administrativa kostnader för sin verksamhet. Lokal hyrs hos Länsstyrelsen i Stockholms län vilket gör att kostnaden för kontorsservice kan hållas mycket låg. Två personer tjänstgör på deltid vid förlikningsmannaexpeditionen. Därtill kommer ordförandens arbetsinsats som varierar beroende på situationen på arbetsmarknaden men som tidvis är mycket omfattande. Den mer svårbedömda delen av utgifterna är den för medlarinsatserna. Förlikningsmannaexpeditionen har föreslagit en höjning av anslaget inför kommande budgetår. Anledningen är främst att verksamheten är av jourliknande karaktär och att anslagsformen nu ändras från förslagsanslag till ramanslag. Kostnaderna för ersättning till medlare är mycket svårbedömda. Under perioder med särskilt hög arbetsbelastning måste förlikningsmannaexpeditionen anställa extrapersonal. Förlikningsmannaexpeditionen menar dessutom att ersättningen till medlarna betraktas som relativt låg och att det finns behov av att i framtiden räkna upp ersättningen för att få kompetenta medlare att acceptera uppdragen. Med hänsyn till svårigheten att bedöma kostnaderna till följd arbetskonflikter samt att de konflikter på arbetsmarknaden som kräver medling har ökat, både i antal och omfattning under senare år, anser regeringen att en höjning av anslaget är befogad. Av årsredovisningen framgår att verksamheten var intensiv under slutet av budgetåret 1994/95. Våren 1995 tog avtalsrörelsen fart och arbetstvisterna ökade. I så gott som samtliga fall av anmälda tvister, alltså även de där medlare ej förordnades, hade expeditionen överläggning med parterna. Utvecklingen under de närmaste åren är naturligtvis svårbedömd. Troligtvis kommer dock medlingsinsatserna att öka successivt under den kommande tvåårsperioden i takt med att ett stort antal avtal på arbetsmarknaden löper ut. Konflikterna tenderar att bli mer komplexa och svårlösta vilket påverkar medlarinsatsernas längd. Längre medlarinsatser påverkar inte förlikningsmannaexpeditionens arbete men väl medlarnas och därmed också utgifterna för förlikningsmannaexpeditionen. B 8. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar 1994/95 Utgift 371) 1995/96 Anslag 83 Utgiftsprognos 80 därav 1996 55 1997 Förslag 57 1998 Beräknat 55 1999 Beräknat 57 1) Beloppen anges i tusental kr Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar avger utlåtanden i frågor som avser tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar. I tvist mellan arbetstagare och arbetsgivare kan någon av parterna inhämta utlåtande från nämnden. Förordningen (1988:1140) med instruktion för Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar reglerar ärendenas handläggning. Nämnden sammanträder endast då den skall lämna utlåtande i ett ärende. Ordförande och sekreterare erhåller fast arvode. Övriga sex ledamöter får ersättning per sammanträdesdag. Utöver arvodes- och ersättningskostnader har nämnden endast små utgifter i form av reseersättning, brevporto m.m. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 57 tkr | -------------------------------------------------------------------- Årsredovisning upprättas av Kammarkollegiet. Nämnden har de senaste åren erhållit dispens från kravet på resultatredovisning enligt förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning. Nämnden handlägger ett fåtal ärenden per år och det är troligt att antal inkommande ärende under de närmaste åren ligger kvar på ungefär samma nivå. B 9. Internationella avgifter 1994/95 Utgift 21 117 1) 1995/96 Anslag 24 195 Utgiftsprognos 23 138 därav 1996 23 138 1997 Förslag 24 195 1998 Beräknat 24 195 1999 Beräknat 24 195 1) Beloppen anges i tusentals kr Från anslaget betalas Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s verksamhet. Genom sin anslutning till Nationernas förbund blev Sverige år 1920 medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO). Sedan 1946 är ILO FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor. ILO:S främsta mål är att främja sysselsättning, förbättra arbets- och levnadsvillkor samt värna om fackliga fri- och rättigheter. ILO:s beslutande församling, Internationella arbetskonferensen, fastställde i juni 1996 medlemsländernas bidrag för år 1997. Dessa bidrag grundar sig på 1995 års beslut om program och budget för perioden 1996-97. Programmet utgår från real nolltillväxt. Mål som särskilt prioriteras i 1996-97 års program är att främja demokrati och mänskliga rättigheter, lindra arbetslöshet och fattigdom, avskaffa barnarbete, verka för social trygghet och arbetarskydd. Över budgeten finansieras ILO:s mötes-, norm-, utrednings-, forsknings- och publikationsverksamhet, ILO:s sekretariat i Genève (Internationella arbetsbyrån), de regionala och lokala kontoren och 14 s.k. multidisciplinära team runt om i världen. ILO:s tekniska biståndsverksamhet finansieras till ca 10 % över den reguljära budgeten, i övrigt genom frivilliga bidrag från medlemsländerna. ILO:s budget omfattar för perioden 1996-1997 totalt 672 miljoner schweizerfranc. Medlemsbidragen beräknas efter samma kriterier som bidragen till FN. Sveriges andel utgör 1,21 % av budgeten. Länder som betalar sin avgift tidigt under budgetåret får ett avdrag ett följande år genom ett s.k. incentive scheme. Efter avdrag är Sveriges medlemsavgift 1996 4,1 miljoner schweizerfranc, motsvarande 23 miljoner kr och 1997 ca 3,9 miljoner schweizerfranc. Beloppet i kronor beror även på rådande valutakurs vid betalningstillfället. 19 Regeringens övervägande -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 24 195 tkr | -------------------------------------------------------------------- Som medlem av ILO bör Sverige betala den fastställda medlemsavgiften. B 10. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 1994/95 Utgift 4 0001) 1995/96 Anslag 6 000 Utgiftsprognos 6 000 därav 1996 4 000 1997 Förslag 4 000 1) Beloppen anges i tusental kr Stiftelsen Utbildning Nordkalotten är en gemensam institution för Sverige, Finland och Norge med uppgift att anordna och utveckla arbetsmarknadsutbildning för i första hand de nordligaste delarna av de tre länderna. Stiftelsen är belägen i Övertorneå kommun. Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Anslag 4 000 tkr. | | | | Beräknade avgiftsinkomster 48 700 tkr | | | | Övrigt | | Riksdagen bör bemyndiga regeringen att träffa ny överenskommelse| | med Finland och Norge om stiftelsen. Överenskommelsen bör längst| | avse åren 1997-1999. | | Den för Sverige, Finland och Norge gemensamma | | utbildningsverksamheten inrättades 1970 som ett AMU-center. År | | 1986 fördes centret över till AMU-gruppen och utgjorde där en | | egen myndighet. Den 1 januari 1991 ombildades myndigheten till | | en svensk stiftelse, Stiftelsen Utbildning Nordkalotten (prop. | | 1990/91:2, bet 1990/91:AU14, rskr. 1990/91:28) Ombildningen | | syftade till att ge en verksamhetsform som bättre tillgodoser | | kraven på att vara en gemensam institution för de tre länderna, | | och som ger dessa möjlighet till likvärdigt inflytande. | | Utöver statsbidraget finansieras Stiftelsens verksamhet genom | | intäkter från kurs- och uppdragsverksamhet. För verksamhetsåret | | 1995 redovisar stiftelsen en omsättning på 52,7 miljoner | | kronor. Till grund för verksamheten ligger bl.a. en | | överenskommelse av den 21 december 1990 mellan Sverige, Finland | | och Norge. | | En ny överenskommelse träffades den 21 dec 1993 då Svenska staten| | åtog sig att under åren 1994, 1995 och 1996 bidra till | | stiftelsens verksamhet med ett årligt belopp om 4 miljoner | | kronor (prop. 1993/94:64, bet. 1993/94:AU8, rskr 1993/94:29). | | Medlen får användas till att finansiera personalutvecklings- och| | marknadsföringsinsatser, till sociala insatser för eleverna, | | bl.a. för att främja det nordiska samarbetet mellan eleverna | | samt för att utveckla och anpassa utbildningen till de olika | | ländernas behov. | | Frågan om Sverige därefter bör lämna ytterligare bidrag skall | | enligt överenskommelsen behandlas i samband med den uppföljning | | av överenskommelsen som skall göras av länderna vart tredje | | verksamhetsår. | | | | | | Resultat | | Överenskommelsen mellan länderna som gäller t. o. m 1996 innebär| | bland annat att den fasta årsbeställningen uppgår till 140 | | platser för Sverige, 100 för Norge och 50 för Finland. | | I genomsnitt har antalet elever varit totalt 327 under hela | | året, vilket innebär att ca elva procent av elevantalet är | | beställningar utöver den fasta kvoten i överenskommelsen mellan | | länderna. En målsättning är att successivt öka andelen sålda | | utbildningsplatser på den öppna marknaden.En omfattande omställning och utveckling av organisationen pågår | | sedan våren 1995 i syfte att bättre anpassa verksamheten till | | arbetsmarknadens behov. Statsbidraget har till stor del tagits | | i anspråk till det kompetenshöjningsprogram för lärarna som utgör| | en del av förändringsarbetet. | | Omställningsarbetet grundar sig på en marknads- och | | situationsanalys, utifrån denna har framtida utbildningsområden | | tagits fram. Verksamhetens starka och svaga sidor har | | analyserats och handlingsplaner tagits fram. Prioriterade | | utbildningsområden är service/turism, informationsteknik, | | teknik/industri och hantverk. | 20 -------------------------------------------------------------------- | Stora ansträngningar görs också för att effektivisera utbildnings-| | verksamheten så långt som möjligt med bibehållen kvalitét på under-| | visning och sociala aktiviteter. | | | | | | Slutsatser | | En ny överenskommelse bör träffas mellan Sverige, Finland och | | Norge. Riksdagen bör bemyndiga regeringen att träffa denna nya | | överenskommelse med de båda länderna. Överenskommelsen bör längst| | avse åren 1997-1999. | 21 -------------------------------------------------------------------- | 5 Jämställdhetsfrågor | | 5.1 Allmän inledning | | | | Ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla delar av regeringens politik. Det innebär bl.a. att det åvilar varje departement att inom sina respektive ansvarsområden vidta åtgärder för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetsliv och samhälle. Regeringen prioriterar arbetet med att utveckla arbetssätt som leder till ett jämställdhetsperspektiv införlivas i det löpande planerings- och utvecklingsarbetet på alla sakområden. Under hösten 1996 kommer regeringen att överlämna en särskild skrivelse till riksdagen med en redovisning av hur jämställdhetspolitiken har utvecklats hittills under mandatperioden. Där redogörs också för den fortsatta inriktningen av jämställdhetspolitiken. Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet Jämställdhetsfrågor framgår av följande sammanställning (miljoner kronor). Anslag Utgift Anvisat Utgiftsprognos Förslag Beräknat därav 1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999 C 1. Jämställdhetsombuds- mannen 9 13 13 9 14 14 14 C 2. Särskilda jämställdhets- åtgärder 6 21 21 14 14 14 14 C 3. Bidrag till kvinnoorganisa- tionernas centrala verk- samhet 3 5 5 3 3 3 3 Totalt för verksamhetsområdet 18 39 39 26 31 31 31 5.2 Anslag C 1. Jämställdhetsombudsmannen 1994/95 Utgift 8 9961) Anslagssparande 782 1995/96 Anslag 13 489 Utgiftsprognos 13 489 därav 1996 8 998 1997 Förslag 14 039 1998 Beräknat 14 012 1999 Beräknat 14 298 1) Beloppen anges i tusental kr Från anslaget betalas kostnader för Jämställdhetsombudmannen (JämO) med kansli och för Jämställdhetsnämnden. Jämställdhetsombudsmannen De övergripande målen för JämO är att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet och verka för att jämställdhetslagens föreskrifter följs, dels genom information och rådgivning, dels genom uppföljning av kraven om aktiva åtgärder samt genom att bistå arbetstagare och arbetssökande som anmäler överträdelse av förbuden mot könsdiskriminering. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är antal anmälningar om könsdiskriminering och om arbetsgivares brist på aktiva åtgärder enligt jämställdhetslagen. Vidare styrs utgifterna av JämO:s insatser för att följa upp lagens krav på aktiva åtgärder och för att fullgöra det informationsansvar som ålagts myndigheten. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att anslaget förbrukats. Samma resultat förväntas enligt prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår. Jämställdhetsnämnden Jämställdhetsnämndens resursbehov beräknas inte komma att öka jämfört med anslaget för innevarande budgetår. 22 Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 14 039 tkr | -------------------------------------------------------------------- Resultatbedömning JämO:s årsredovisning visar att resultatet ligger i linje med de beslut som riksdagen fattat om verksamhetens innehåll och inriktning. Myndighetens resultatredovisning visar dock tydligt att resurserna varit otillräckliga för att möta de ökade krav som ställts på myndigheten. Ärendemängden ökade avsevärt under budgetåret 1994/95, både när det gäller anmälningar om könsdiskriminering och anmälningar om att arbetsgivare inte uppfyller jämställdhetslagens krav på aktiva åtgärder. På grund av knappa resurser har JämO i flera fall begärt förlängda preskriptionstider för att hinna handlägga inkomna anmälningar om könsdiskriminering. Genom ändring i jämställdhetslagen som trädde i kraft den 1 juli 1994 har JämO tillsyn över hela arbetsmarknaden när det gäller lagens krav på aktiva jämställdhetsåtgärder och upprättandet av årliga jämställdhetsplaner. Det gäller även arbetsplatser som träffat kollektivavtal på jämställdhetsområdet. Denna ändring har medfört att JämO:s arbetsbelastning ökat väsentligt. Vidare har myndighetens arbete med lönefrågor intensifierats både på grund av lagändringen och på grund av det ökade antalet anmälningar om lönediskriminering. Av årsredovisningen framgår vidare att det skett en stor ökning av efterfrågan på information och medverkan i utbildnings- och konferensverksamhet. På grund av bristande resurser har JämO inte kunnat möta det ökade behovet på ett tillfredsställande sätt. JämO redovisar främst kvantitativa resultat av sin verksamhet. Effekter av jämställdhetsarbete är svåra att mäta i ett kort perspektiv. Den kvantitativa analysen visar att styckkostnaderna för diskriminerings- ärenden och ärenden som rör aktiva jämställdhetsåtgärder sjunkit i jämförelse med budgetåret 1993/94. På informationsområdet har styckkostnaderna ökat något. Slutsatser JämO har en central roll i arbetet för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Från och med budgetåret 1994/95 ökades JämO:s resurser i samband med ändringen av jämställdhetslagen. För budgetåret 1995/96 beräknades ingen ytterligare förstärkning av resurserna eftersom JämO haft kort tid att bedöma lagändringens betydelse för myndighetens arbete. Av anslagsframställningen för åren 1997 - 1999 framgår dock tydligt att ytterligare resurser är nödvändiga för att JämO skall kunna möta det ökade krav som bl.a. lagändringen medfört. Kraftfulla insatser kommer under överskådlig tid att vara nödvändiga för att nå uppsatta mål på området. Regeringens slutsats är att anslaget bör ökas med 5 miljoner kronor. För 1997 innebär det att anslaget beräknas till 14 039 000 kr. För 1998 beräknas utgifterna till 14 012 000 kr. Beräkningarna utgår från att anslaget räknas upp med pris- och löneutvecklingen. För 1999 beräknas på motsvarande sätt utgifterna till 14 298 tkr. C 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder 1994/95 Utgift 5 5001) Reservation 28 541 1995/96 Anslag 20 559 Utgiftsprognos 20 559 därav 1996 13 706 1997 Förslag 13 706 1998 Beräknat 13 706 1999 Beräknat 13 706 1) Beloppen anges i tusental kr Från anslaget betalas kostnader för särskilda åtgärder som syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Inom ramen för anslaget genomförs projektverksamhet och samlade satsningar för att främja utvecklingen mot jämställdhet på särskilt angelägna områden. Vidare prövas nya metoder och modeller i jämställdhetsarbetet. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna under anslaget är förekomsten av projekt och utvecklingsarbete på jämställdhetsområdet. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att hälften av anslaget förbrukats. En av orsakerna till detta är att kostnaderna för vissa av de beslutade projekten betalas först under innevarande budgetår. För innevarande budgetår förväntas enligt prognosen anslaget förbrukas. För år 1997 bör inriktningen vara fortsatt satsning på utvecklings- och förändringsarbete som syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. 23 C 3. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet 1994/95 Utgift 3 4321) Reservation 0 1995/96 Anslag 5 148 Utgiftsprognos 5 148 därav 1996 2 574 1997 Förslag 3 432 1998 Beräknat 3 432 1999 Beräknat 3 432 1) Beloppen anges i tusental kr Det övergripande målet är att genom stödet stärka kvinnors ställning i samhället i syfte att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Bidraget skall användas till kostnader för kvinnoorganisationernas centrala verksamhet samt för förnyelse och utveckling av verksamheten. Bidrags- bestämmelserna finns i förordningen (1982:865) om statsbidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet. En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret 1994/95 visar att de anvisade medlen tagits i anspråk. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att anslaget kommer att förbrukas. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 3 432 tkr | -------------------------------------------------------------------- Under innevarande budgetår har 19 kvinnoorganisationer beviljats stöd. Två nya organisationer sökte stöd och en av dessa uppfyllde kraven enligt förordningen. Kvinnoorganisationerna fortsätter att förlora medlemmar även om bilden inte är entydig. Antalet medlemmar har ökat inom bl.a. organisationer med internationell verksamhet, invandrarverksamhet och förbund riktade till yrkeskvinnor. För att göra det möjligt för kvinnoförbunden att arbeta i andra former och engagera nya grupper av kvinnor har stödets inriktning delvis förändrats. Stödet utgörs av ett särskilt grundbidrag och ett rörligt bidrag. Det rörliga bidraget, som tidigare var medlemsbaserat, har från och med innevarande budgetår gjorts om till ett projektbidrag för förnyelse och utveckling av kvinnoorganisationernas arbete. Sådant projektstöd har sökts och beviljats 16 av de 19 organisationerna. En särskild utvärdering av projektstödet skall genomföras. Kvinnoorganisationernas arbete med att utveckla och förnya sin verksamhet bör ges fortsatt stöd. Det är särskilt viktig att försöka nå nya grupper av kvinnor och bygga vidare på det arbete som sker i nätverk, aktionsgrupper och i samband med olika lokala aktiviteter. Regeringen bedömer att anslagsnivån för åren 1998 och 1999 ska vara oförändrad. 24 6 Statliga arbetsgivarfrågor 6.1 Allmän inledning Verksamheten inom Statliga arbetsgivarfrågor omfattar dels myndigheterna Arbetsgivarverket (AgV) och Statens löne- och pensionsverk (SPV), dels anslag som tillkommit med anledning av avtal och överenskommelser mellan arbetsgivaren och arbetstagarorganisationerna på det statliga avtalsområdet och som rör arbets- och anställningsvillkor för de statligt anställda. AgV:s övergripande mål är att utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. Motsvarande mål för SPV är att verka för att dess verksamhet bedrivs på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att utbetalningar av löner och pensioner m.fl. förmåner skall vara korrekta. Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet Statliga arbetsgivarfrågor framgår av följande sammanställning (miljoner kronor). Utgift Anvisat Utgiftsprognos Förslag Beräknat därav 1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999 D 1. Stabsuppgifter vid Arbets- givarverket 1 6 3 3 3 3 3 D 2. Vissa avtalsstyrda anslag 134 22 23 8 15 15 15 D 3. Statliga tjänstepensioner m.m.- - - - 8 027 8 118 8 108 D 4. Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området 22 - 24 16 78 0 0 Totalt för verksamhetsområdet1) 157 28 50 27 8 122 8 135 8 125 1) Totalbeloppet i tabellen skiljer sig från summan av beloppen i tabellen. I det totala beloppet ingår även bakomliggande decimaler. 25 6.2 Anslag D 1. Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket 1994/95 Utgift 8111) 1995/96 Anslag 5 745 Utgiftsprognos 2 818 därav 1996 2 818 1997 Förslag 3 000 1998 Beräknat 3 000 1999 Beräknat 3 000 1) Beloppen anges i tusental kr Anslaget är avsett för sådana stabsuppgifter som regeringen kan komma att efterfråga hos Arbetsgivarverket (AgV) och som normalt inte ingår i AgV:s arbete. De utgifter som belastar anslaget är bl.a. medlemsavgifter för de samnordiska institutionerna, särskilda beställningar/uppdrag från regeringen, utgivning av författningssamling (AgVFS), överklagandeärenden, funktion enligt beredskapsförordningen. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att större delen av anslaget, cirka 3 miljoner kronor kvarstod vid budgetårets utgång. Dessutom visar prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår att en betydande del av anslaget kommer att vara outnyttjat. Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 3 000 tkr | -------------------------------------------------------------------- Mot bakgrund av tidigare och nuvarande belastning på anslaget föreslås anslaget minska något, men ändå befinna sig på en sådan nivå att regeringen skall kunna lämna och erhålla uppdrag som för närvarande bedöms erfordras på det arbetsgivarpolitiska området. För åren 1998 och 1999 har utgifterna beräknats uppgå till 3 000 000 kronor, dvs samma nivå som för år 1997. 26 D 2. Vissa avtalsstyrda anslag 1994/95 Utgift 133 9001) 1995/96 Anslag 21 751 Utgiftsprognos 22 751 därav 1996 7 773 1997 Förslag 14 500 1998 Beräknat 14 500 1999 Beräknat 14 500 1) Beloppen anges i tusental kr Anslaget omfattar innevarande budgetår de två anslagsposterna, Avgångsbidrag på grund av vilande rätt och Administration av statens personskadeförsäkring m.m. Fr.o.m. budgetåret 1997 återfinns enbart anslagsposten Administration av statens personskadeförsäkring m.m. under anslaget. Anslaget täcker kostnader för Arbetsmarknadsförsäkringars (AMF- trygghetsförsäkring) medverkan i administrationen av statens personskade- försäkring m.m. AMF:s medverkan är reglerad i ett av regeringen godkänt avtal den 11 december 1987. Arbetsgivarverket har den 9 mars 1995 tecknat överenskommelse med Konsortiet för AMF-trygghetsförsäkring om dels prolongering av avtalet den 11 december 1987 till och med den 31 december 1996 från vilket datum det upphör att gälla om inte företrädare för staten och Konsortiet före den 30 juni 1996 överenskommer om annat, dels ersättning för administration av statens personskadeärenden för åren 1995 och 1996. Överenskommelsen har godkänts av regeringen. Enligt vad som inhämtats från Arbetsgivarverket har inga nya överenskommelser träffats före den 30 juni 1996. För åren 1995 och 1996 fastställdes kostnaderna till 29 900 000 kr. I förhållande till vad som tagits upp på statsbudgeten för bå 1995/96 kommer anslagsposten att överskridas med 900 000 kr. Detta är finansierat med medel som ej disponerats från det s.k. Täckningsanslaget som tidigare fanns uppfört på statsbudgetens sjunde huvudtitel. Budgeten för 1995/96 beräknades utifrån den överenskommelse som fanns för år 1994. Överenskommelsen för 1995/96 blev 900 000 kr dyrare. 27 Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Anslag 14 500 tkr | -------------------------------------------------------------------- Slutsatser Utredningen om arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter har i sitt betänkande "Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar" (SOU 1995:9) föreslagit att Arbetsgivarverket skall utarbeta förslag till en försäkringslösning för att finansiera ersättning enligt Personskadeavtalet. Utredningen föreslår att nuvarande kollektiva finansiering, inkl. kostnaderna för administrationen, upphör. Mot bakgrund av att nuvarande kollektiva finansiering föreslås upphöra den 1 januari 1998 (Se volym 1, avsnitt 5.6 Beräkning av myndigheternas kostnader för vissa avtalsstyrda förmåner) och i avvaktan på förhandlingsresultatet för år 1997, har kostnaderna beräknats utifrån innevarande års nivå på anslaget, dvs 14 500 000 kr. Kostnaderna har beräknats till samma belopp för 1998 och 1999. Anslaget försvinner den 1 januari 1998 som en konsekvens av det förslag som nu ligger. D 3. Statliga tjänstepensioner m.m. 1997 Förslag 8 027 0001) 1998 Beräknat 8 118 000 1999 Beräknat 8 108 000 1) Beloppen anges i tusental kr Anslaget avser utgifter för personalpensionsförmåner, särskild löneskatt på pensionskostnader m.m. Personalpensionsförmånerna styrs av kollektivavtal. Utgifterna redovisades tidigare på inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto, och tas fr.o.m. budgetåret 1997 upp som ett anslag på statsbudgeten i enlighet med principen att redovisa statens inkomster och utgifter brutto. Motsvarande inkomster för dessa personalpensionsförmåner utgörs främst av det lönekostnadspålägg (LKP) som myndigheterna betalar enligt förordningen (1969:54) om beräkning och redovisning av lönekostnadspålägg och som redovisas under inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter. Inkomsterna har under senare år understigit utgifterna beroende på storleken på LKP och på strukturförändringar inom statsförvaltningen. Fr.o.m. budgetåret 1997 belastas dessutom anslaget D 3. av en del av de utgifter som under budgetåret 1995/96 redovisades på anslaget E 5. Tjänstepensioner för skolledare och lärare. Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | Ramanslag 8 027 000 tkr | -------------------------------------------------------------------- Resultatbedömning Medelsbehovet för anslaget styrs främst av antalet förmånstagare, medelvärdet av den statliga kompletteringspensionen samt basbeloppsförändringar. Vad gäller antalet förmånstagare bedömer Statens löne- och pensionsverk att antalet pensionärer vid Statens järnvägar minskar med i genomsnitt 2 % per år och att övriga grupper pensionärer ligger i stort sett på en oförändrad nivå under de närmaste budgetåren. Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till regeringens förslag om höjningar av den särskilda löneskatten på pensionskostnader och särskild premieskatt för grupplivförsäkring (prop. 1995/96:209). Den ökade belastningen på anslaget motsvaras av ökningar på inkomstsidan genom höjning av lönekostnadspålägget. Hänsyn har även tagits till regeringens förslag under utgiftsområde 11, anslaget Efterlevandepensioner till vuxna, om inkomstprövning av änkepension. Slutsatser Medelsbehovet för anslaget Statliga tjänstepensioner m.m. beräknas uppgå till 8 027 000 000 kronor under budgetåret 1997. För budgetåren 1998 och 1999 beräknas medelsbehovet till 8 118 000 000 kronor respektive 8 108 000 000 kronor. 28 D 4. Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området 1994/95 Utgift 21 9971) Utgiftsprognos 1995/9624 000 därav 1996 16 000 1997 Förslag 77 685 1) Beloppen anges i tusental kr Nämnden för statliga förnyelsefonder finansieras med bidrag som avsätts efter förhandlingar mellan Arbetsgivarverket och de centrala arbetstaga- rorganisationerna på det statliga förhandlingsområdet. Senast anslogs på detta sätt 50 miljoner kronor (prop. 1989/90:bil. 15, bet.1989/90:AU18, rskr.1989/90:213). Den 1 juli 1994 fanns det 115 174 518 kr oförbrukade på detta anslag. Eftersom det fanns ett behov av att disponera anslagsmedlen även efter utgången av budgetåret 1994/95 fördes anslaget upp på nytt på statsbudgeten. Detta skedde med ett formellt belopp eftersom någon ytterligare medelsanvisning inte behövdes (prop.1994/95:150, bil.7, bet.1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447). Den 1 juli 1996 fanns det outnyttjade medel till ett belopp av 77 685 842 kr. Enligt nämndens bedömning kommer medlen på anslaget att vara förbrukade under budgetåret 1999, om inte ytterligare medel avsätts efter förhandlingar mellan parterna på det statliga förhandlingsområdet. Då osäkerhet finns kring hur förbrukningen kommer att fördelas under de närmaste åren har regeringen budgeterat anslaget utifrån nivån på outnyttjade medel per den 1 juli 1996. 6.3 Arbetsgivarverket Arbetsgivarverket (AgV) är förvaltningsmyndighet för statliga arbetsgivarfrågor. Det övergripande målet för Arbetsgivarverkets verksamhet skall vara att utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. AgV har i sin årsredovisning under resultatredovisningen redovisat följande verksamhetsgrenar - arbetsgivarsamverkan - central förhandlingsverksamhet - stöd- och rådgivningsverksamhet - intressebevakning och opinionsbildning - regeringsuppdrag. Regeringens överväganden Sammanfattning Det övergripande målet bör ligga fast. Resultatbedömning Arbetsgivarverket omsatte budgetåret 1994/95 99 797 000 kr. Arbetsgivarverkets verksamhet budgetåret 1994/95 präglades till stor del av förberedelser inför avtalsrörelsen. Under AgV:s första verksamhetsår som medlemsstyrd avgiftsfinansierad myndighet har avveckling av personal, nyrekryteringar och särskilda utvecklingsinsatser genomförts i syfte att bättre anpassa organisationen till myndigheternas behov. AgV har för budgetåret 1997 lämnat budgetunderlag avseende lån och kredit i Riksgäldskontoret samt inkomster från avgiftsfinansierad verksamhet. Av framställningen framgår att medlemsavgiften sänkts fr.o.m. den 1 januari 1996 från 0,14 % till 0,13 % av myndigheternas bruttolönesumma. Bland de prestationer som utförts inom respektive områden kan följande nämnas. Arbetsgivarsamverkan består till stor del av seminarier, policyskrifter, myndighetsbesök inför avtalsrörelsen 1995. Central förhandlingsverksamhet omfattar förutom centrala avtal, även förberedelser i form av statistik och andra analyser. Myndighetsbesök, joursamtal och utgivande av ett antal olika skrifter är de övervägande aktiviteter som sker inom stöd- och rådgivningsverksamheten. Intressebevakning sker främst genom remissarbete och deltagande i olika organ inom bl.a. arbetsrättsområdet. Regeringsuppdrag är i princip olika statistiska beräkningar, förhandlingsuppdrag, överklagandeärenden och att utge Arbetsgivarverkets Författningssamling. Regeringens samlade bedömning är att Arbetsgivarverkets verksamhet bör leda till att målet uppfylls. AgV är en av ett tiotal myndigheter som deltar i RRV:s s.k. lyftprojekt. Projektet pågår hela budgetåret 1995/96 och syftar till att myndighet tillsammans med departementet och RRV skall arbeta för att öka relevansen i det beslutsunderlag som resultatredovisningen i årsredovisningen skall utgöra. Inom ramen för det s.k. lyftprojeketet skall dels förslag till nya kvalitetsmått tas fram dels diskuteras hur effekter skall redovisas i resultatredovisningen. Utvärdering av den arbetsgivarpolitiska delegeringen till myndigheterna En särskild utredare har tillkallats, för att utvärdera hur den arbetsgivar- politiska delegeringen till myndigheterna under de senaste tio åren har fungerat, varvid utredaren bl.a. skall analysera 1994 års ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga området. Vid utvärderingen skall effekter på bl.a. följande områdern belysas: lönebildningen inom systemet för ramanslagsreformen, myndigheternas agerande som arbetsgivare, samverkan mellan AgV och andra arbetsgivarorganisationer, rollfördelningen mellan riksdag, regering och AgV, AgV:s unika ledningsform samt AgV:s organisation. Utredarens uppdrag skall redovisas senast den 28 februari 1997. I avvaktan på ovannämnda utvärdering bedömer regeringen att de riktlinjer som lades fast för AgV i 1995 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1997. 6.4 Statens löne- och pensionsverk Statens löne- och pensionsverk (SPV) är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör pensions- och grupplivadministration samt produktion av personaladministrativa systemtjänster. Det övergripande målet för SPV är att verka för att verksamheten bedrivs på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att utbetalning av löner och pensioner och andra förmåner skall vara korrekta. Regeringens överväganden Sammanfattning Det övergripande målet bör ligga fast. Resultatbedömning SPV:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen nås. Omsättningen för budgetåret 1994/95 uppgick till 201 miljoner kronor före finansiella intäkter och kostnader vilket motsvarar nivån från föregående budgetår. Verksamheten indelas i verksamhetsgrenarna Pension och Lön/PA. Pensionsverksamheten består av två resultatområden, Pension Statlig och Pension Försäkring. SPV har monopolställning när det gäller hantering av de staliga pensionerna inom resultatområdet Pension Statlig. Avgifterna för dessa tjänster, som beslutas av regeringen, har varit oförändrade sedan budgetåret 1991/92. För resultatområdet har i årsredovisningen internt uppställda produktionsmål formulerats avseende mängden hanterade ärenden liksom kvalitetsmål avseende ärendehanteringen. Med hänsyn tagen till omprioriteringar under löpande verksamhet, redovisar SPV att dessa mål uppnåtts. Centrala resultatmått är de styckekostnader som redovisas, dels per ärende, dels per förmånstagare. Det är viktigt att notera att dessa styckekostnader minskat sedan föregående budgetår. Resultatområdet visar budgetåret 1994/95 underskott på ca 0,4 miljoner kronor före finansiella intäkter och kostnader och ett överskott på drygt 2 miljoner kronor efter räntenetto. Inom resultatområdet Pension Försäkring erbjuder SPV pensionsadministrativa tjänster till statliga och privata bolag och kommuner på uppdragsbasis. Syftet, vilket framgår av regleringsbrevet, är att SPV genom ökade volymer bättre skall kunna utnyttja sina resurser och sin kompetens och därmed hålla nere kostnaderna för pensionsverksamheten som helhet. Att sådana effekter har uppnåtts framgår av årsredovisningen. Uppgifter om styckekostnader saknas vilket gör det svårt att bedöma effektiviteten i verksamheten. Resultatområdet har genererat en vinst på drygt 27 miljoner kronor under 1994/95 varav ca 9 miljoner kronor i räntenetto. Inom verksamhetsgrenen/resultatområdet Lön/PA har ett nytt lokalt lönesystem, PICEA, utvecklats. Systemet erbjuds myndigheterna i konkurrens med andra system på marknaden. Verksamheten redovisar en förlust på 8,5 miljoner kronor under budgetåret. Efter finansiella intäkter och kostnader uppgick förlusten till ca 6,5 miljoner kronor. Utvecklingskostnaderna har varit höga. Samtidigt har intäkterna minskat genom att den investeringsavgift för projektet, som SPV haft regeringens medgivande att ta ut under budgetåren 1991/92-1993/94, slopats. Som resultatmått redovisas utvecklingen av försäljningsintäkter per årsarbetare och avgiftutvecklingen för det befintliga centrala lönesystemet SLÖR. Det senare måttet visar på en låg ökningstakt under senare år och avgiften har inte höjts inför 1994/95. Försäljningsintäkterna per årsarbetare visar inte samma gynnsamma utveckling, antalet årsarbetare är konstant medan volymerna minskat. Slutsatser De riktlinjer för SPV:s verksamhet som redovisades i den fördjupade prövningen i 1993 års budgetproposition bör ligga fast. Som övergripande mål gäller att verksamheten skall bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att utbetalning av löner och pensioner och andra förmåner skall vara korrekta. SPV skall administrera statens pensioner och tillhandahålla löne- och personaladministrativa system anpassade efter de behov som den statliga verksamheten ställer. Förvaltningen av statliga pensioner utgör ett krympande verksamhetsområde på grund av nedskärningar, bolagiseringar, nedläggningar av statliga myndigheter m.m. under senare år. Mot denna bakgrund har regeringen ansett att SPV bör få åta sig uppdrag från andra arbetsgivare än statliga myndigheter under förutsättning att det är fråga om uppgifter som ligger nära SPV:s huvuduppgifter. Syftet med dessa uppdrag skall vara att uppnå stordriftsfördelar som gör det möjligt att sänka kostnaderna för den statliga pensionsförvaltningen. Uppdrag från icke-statliga uppdragsgivare skall redovisas separat under egna resultatområden som skall bära sina egna kostnader. Mot bakgrund av att de konkurrensutsatta delarna av SPV:s verksamhet ökar i omfattning, avser regeringen att pröva under vilka förutsättningar verksamheten bör bedrivas i framtiden. Målet är att skapa ramar kring SPV:s verksamhet för att klargöra riksdagens och regeringens syften, underlätta myndighetens verksamhet och att stimulera till effektiviseringar inom alla SPV:s resultatområden. 29