Post 6370 av 7374 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1997/98:12 ·
                    
                    Hämta Doc ·
                    
                
                
                
                    Vägavgift för vissa tunga fordon
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 12
                
                
                
                Regeringens proposition 
1997/98:12
Vägavgift för vissa tunga fordon
Prop. 
1997/98:12
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 18 september 1997
Göran Persson
	Erik Åsbrink
	(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner protokollet om Sveriges 
anslutning till avtalet om uttag av en avgift för tunga fordon som 
använder vissa vägar och antar en lag om vägavgift för vissa tunga 
fordon. Avtalsslutande parter är Sverige å ena sidan och Belgien, 
Danmark, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland å andra sidan. 
Avsikten är att Sverige skall gå med i det gemensamma vägavgiftssystem 
som länderna infört.
   Vägavgiftssystemet består av en del för svenska fordon och en del för 
utländska fordon. Vägavgiften föreslås tas ut på motorfordon eller 
motorfordonskombinationer med en totalvikt på minst 12 000 kilogram 
som är avsedda uteslutande för godstransport på väg. För svenska fordon 
föreslås att vägavgift tas ut för perioden ett år och på hela vägnätet. För 
utländska fordon föreslås att vägavgift tas ut för dag, vecka, månad eller 
år och på alla motorvägar, väg E 10, E 12 och E 14 samt vissa 
sträckningar av E 4, E 22 och E 65. Vidare föreslås, för svenska fordon, 
att fordonsskatten sänks, dock högst med ett belopp som motsvarar 
kostnaden för ett vägavgiftsbevis.
Lagen om vägavgift för vissa tunga fordon föreslås träda i kraft den 
1 januari 1998. Övriga ändringar föreslås träda i kraft den 1 februari 
1998.
Innehållsförteckning
1	Förslag till riksdagsbeslut	4
2	Lagtext	4
2.1	Förslag till lag om vägavgift för vissa tunga  fordon	4
2.2	Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen 
(1988:327)	15
2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om  
indrivning av statliga fordringar m.m.	25
3	Ärendet och dess beredning	26
4	Vägavgift för vissa tunga fordon	28
4.1	Inledning	28
4.2	Tillträde	29
4.3	Avgiftspliktiga fordon	30
4.4	Avgiftsperiod	31
4.5	Avgiftssatser	31
4.6	Avgiftsskyldig	33
4.7	Vägavgiftsbevis	33
4.8	Avgiftsbelagda vägar	34
4.9	Försäljningsställen	36
4.10	Ecu-kurs	36
4.11	Kontroll	37
4.12	Återbetalning	37
4.13	Undantag	38
4.14	Straffbestämmelser	39
4.15	Ändringar i fordonsskattelagen m.m.	40
4.16	Administration	41
4.17	Fördelning av de gemensamma avgiftsintäkterna	42
4.18	Tvist angående tolkning av direktivet	43
5	Ikraftträdande	43
6	Statsfinansiella effekter m.m.	44
7	Författningskommentar	44
7.1	Förslaget till lag om vägavgift för vissa tunga fordon	44
7.2	Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen	51
7.3	Förslaget till lag om ändring i lagen om indrivning av 
statliga fordringar m.m.	52
Bilaga 1	Sammanfattning av rapporten Vägavgift i Sverige	53
Bilaga 2	Förteckning över remissinstanser	55
Bilaga 3	Lagrådsremissens lagförslag	56
Bilaga 4	Lagrådets yttrande	77
Bilaga 5	Avtalet	86
Bilaga 6	Protokollet	95
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 
den 18 september 1997	97
 
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen 
1. 	godkänner protokollet om Konungariket Sveriges anslutning till 
avtalet mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, 
Förbundsrepubliken Tyskland, Storhertigdömet Luxemburg och 
Konungariket Nederländerna om uttag av en avgift för tunga fordon som 
använder vissa vägar. 
2. 	antar regeringens förslag till
	-	lag om vägavgift för vissa tunga fordon,
	-	lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
	-	lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga 
fordringar m.m.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om vägavgift för vissa tunga 
fordon
	Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Vägavgift skall betalas till staten enligt denna lag.
2 § Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i 
fordonskungörelsen (1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599) och 
vägtrafikkungörelsen (1972:603), om inte annat sägs.
Beskattningsmyndighet m.m.
3 § Beskattningsmyndighet i fråga om vägavgift är Skattemyndigheten i 
Örebro län.
4 § Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet i fråga om 
vägavgift.
Avgiftspliktiga fordon
5 § För fordon som är eller bör vara registrerat i det svenska bilregistret 
(svenskt fordon), och som inte är avställt, betalas vägavgift för rätten att 
använda det svenska vägnätet. För utländskt fordon betalas vägavgift för 
rätten att använda motorvägar och de vägar som anges i bilaga 1.
	Avgiftsplikt gäller för motorfordon eller ledad 
motorfordonskombination med en totalvikt på minst 12 000 kilogram om 
fordonet är avsett uteslutande för godstransport på väg. 
	För svenskt fordon med draganordning grundas avgiftsplikten på den 
högsta tillåtna totalvikten som fordonskombinationen kan ha.
 6 § Avgiftsplikt gäller inte för fordon som tillhör
	1. försvarsmakten,
	2. polisväsendet,
	3. civilförsvaret, brandväsendet eller annan räddningstjänst,
	4. väghållningen.
	En förutsättning för undantag enligt första stycket är att fordonet bär  
yttre kännetecken som visar att fordonet tillhör någon av de angivna 
kategorierna.
	För fordonskombinationer är det motorfordonet som är avgörande för 
om kombinationen är undantagen från avgiftsplikt.
Avgiftsskyldiga
7 § Avgiftsskyldig för svenskt fordon är ägaren.
	Har fordonet flera ägare är de solidariskt ansvariga för den vägavgift 
som skall betalas.
	Som ägare anses den som är eller bör vara upptagen i bilregistret som 
ägare. I fråga om ett fordon som innehas på grund av kreditköp med 
förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för 
bestämd tid om minst ett år anses innehavaren som ägare.
8 § Avgiftsskyldig för ett utländskt fordon är den som vid tidpunkten för 
användningen av de i 5 § första stycket andra meningen nämnda vägarna 
äger eller för fordonet eller beslutar om användningen av fordonet eller 
har nyttjanderätt till det.	
	Om det finns flera avgiftsskyldiga, är de solidariskt ansvariga för den 
vägavgift som skall betalas.
Avgiftspliktens inträde
9 § Avgiftsplikt för svenskt fordon inträder när fordonet införs i 
bilregistret eller, om fordonet samtidigt avställs, då avställningen upphör. 
Om fordonet är avställt på ägarens begäran, inträder avgiftsplikt då 
avställningen upphör. För icke avgiftspliktigt fordon som ändras till 
avgiftspliktigt fordon inträder avgiftsplikten när fordonet tas upp i 
bilregistret som avgiftspliktigt, eller om det samtidigt avställs, då 
avställningen upphör. För fordon som tillhör någon av de i 6 § angivna 
kategorierna inträder avgiftsplikt när fordonet överlåts till annan, eller 
om fordonet är avställt eller ställs av vid överlåtelsen, då avställningen 
upphör.  
	Avgiftsplikt för utländskt fordon inträder när fordonet används på 
motorvägar och de vägar som anges i bilaga 1.
Avgiftsperioder
10 § För svenskt fordon betalas vägavgift för en avgiftsperiod om ett år.
	För utländskt fordon betalas vägavgift för kalenderdag, vecka, månad 
eller år. Längsta avgiftsperiod är ett år.
Vägavgiftens storlek
11 § För motorfordon eller ledad motorfordonskombination med högst 
tre axlar tas vägavgiften ut med 6 257 kronor per år, 692 kronor per 
månad, 184 kronor per vecka och 55 kronor per dag. För motorfordon 
eller ledad motorfordonskombination med fyra eller flera axlar tas 
vägavgiften ut med 10 429 kronor per år, 1 154 kronor per månad, 304 
kronor per vecka och 55 kronor per dag.
	 För svenskt fordon med draganordning bestäms vägavgiften efter det 
största möjliga antalet axlar och den högsta totalvikten som 
fordonskombinationen kan ha.
Beslut om vägavgift m.m. för svenskt fordon 
12 § I fråga om vägavgift skall bestämmelserna i 36–39, 41–47 och 55 §§ 
fordonsskattelagen (1988:327) gälla i tillämpliga delar. Därvid förstås 
med
beskattningsmyndighet:	Skattemyndigheten i Örebro län,
skattskyldig:	avgiftsskyldig,
skatteperiod:	avgiftsperiod,
skattskyldighet:	avgiftsskyldighet,
skattebelopp:	avgiftsbelopp.
Vid tillämpningen av denna lag görs efterprövning i stället för 
efterbeskattning. Vidare tas avgiftstillägg ut i stället för skattetillägg.
Betalning och återbetalning m.m.
Svenskt fordon 
13 § Vägavgift skall betalas under kalendermånaden före den månad då 
avgiftsperioden börjar om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
	När avgiftsplikt inträder skall vägavgift betalas senast tre veckor efter 
avgiftspliktens inträde.
	Om ett fordons beskaffenhet ändras så att vägavgift skall tas ut med 
annat belopp skall ny vägavgift beslutas. Vägavgift skall betalas senast 
tre veckor efter utgången av den kalendermånad under vilken 
registreringsbesiktningen skedde eller senast skulle ha skett.
14 § Vägavgift skall betalas av,
 	1. den som är eller bör vara registrerad som ägare i bilregistret vid 
ingången av kalendermånaden före avgiftsperioden,
	2. när avgiftsplikt inträder, den som är eller bör vara registrerad som 
ägare i bilregistret vid avgiftspliktens inträde,
	3. när ett fordons beskaffenhet ändras så att vägavgift tas ut med ett 
annat belopp, den som är registrerad som ägare i bilregistret när 
registreringsbesiktningen skedde eller senast skulle ha skett.
 
15 § Vägavgiften betalas genom insättning på särskilt konto.
	Inbetalningen anses ha skett den dag inbetalningskort eller 
gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag eller, om staten har 
ingått avtal om förmedling av inbetalning av vägavgift med en bank, till 
banken.
16 § Vägavgiftsbevis utfärdas när betalning skett.
	
17 § Vägavgift skall betalas tillbaka om
	1. avgiftsplikt upphör för ett fordon under tid för vilken vägavgift har 
betalats, eller
	2. ett fordons beskaffenhet ändras så att vägavgift skall tas ut med 
annat belopp.
	En förutsättning för återbetalning är att vägavgiftsbeviset ges in till 
beskattningsmyndigheten före utgången av den period för vilken avgiften 
har betalats. 
	I fall som avses i första stycket 1 återbetalas överskjutande belopp till 
den som var avgiftsskyldig när avgiftsplikten upphörde. Vägavgiften 
betalas tillbaka med ett belopp som motsvarar den del av avgiften som 
belöper på antalet återstående hela månader för vilka avgift har betalats, 
räknat från det att vägavgiftsbeviset kom in till beskattningsmyndigheten. 
Från det belopp som skall återbetalas dras en avgift på 230 kronor. 
	I fall som avses i första stycket 2 återbetalas överskjutande belopp till 
den som var avgiftsskyldig när registreringsbesiktning skedde. 
Återbetalning skall ske med ett belopp som motsvarar den del av avgiften 
som belöper på antalet återstående hela månader för vilka avgift har 
betalats, räknat från den dag registreringsbesiktning skedde.
	
18 § Dröjsmålsavgift skall tas ut, om vägavgiften inte betalas inom den 
tid och i den ordning som har bestämts enligt denna lag.
	Dröjsmålsavgiften tas ut enligt bestämmelserna i lagen (1997:484) om 
dröjsmålsavgift.
	Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från 
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. 
Bestämmelserna om beslut om vägavgift i denna lag gäller även beslut 
om sådan befrielse. 
19 § Vid beräkning av vägavgift, avgiftstillägg eller dröjsmålsavgift 
enligt 18 § andra stycket som skall påföras eller återbetalas skall beloppet 
avrundas till närmast lägre hela krontal.
	Belopp under 25 kronor behöver inte betalas in till staten och 
återbetalas inte heller.
Utländskt fordon
20 § Vägavgiften betalas genom köp av vägavgiftsbevis.
	
21 §Vägavgift skall inte betalas för fordonet, om ett giltigt bevis för 
betald väganvändning utfärdat i ett annat europeiskt land i 
överensstämmelse med det i Bryssel den 9 februari 1994 underskrivna 
avtalet om uttag av en avgift för tunga fordon som använder vissa vägar 
och det i Bryssel den 18 september 1997 underskrivna protokollet 
avseende Sveriges anslutning till avtalet, kan visas upp. Avtalet och 
protokollet publiceras i Sveriges internationella överenskommelser (SÖ) 
 .
22 § Beskattningsmyndigheten skall efter ansökan besluta om  
återbetalning av vägavgift för svenskt årsbevis om beviset ges in till 
beskattnings-myndigheten före utgången av den period för vilken 
avgiften har betalats. Vägavgiften betalas tillbaka med ett belopp som 
motsvarar den del av avgiften som belöper på antalet återstående hela 
månader för vilka avgift har betalats, räknat från det att vägavgiftsbeviset 
kom in. 
	Från det belopp som skall återbetalas dras en avgift på 230 kronor.
Reglering av vägavgiften enligt ecu-kursen
23 § De belopp i svenska kronor som anges i 11, 17 och 22 §§ omräknas 
per den 1 januari varje kalenderår. Beloppen i svenska kronor motsvarar 
de belopp i ecu som anges i artikel 8 och 10 i det i 21 § nämnda avtalet. 
	Omräkning sker enligt den kurs i svenska kronor av ecu som gällde 
den första vardagen i oktober året innan och som offentliggörs i 
Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Om ett belopp som 
beräknas för ett visst år före avrundning avviker från föregående års 
belopp med mindre än 5 procent eller 5 ecu, skall föregående års belopp 
fortsätta att gälla.
	Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade 
belopp som enligt denna lag skall tas ut under påföljande kalenderår. 
Beloppen avrundas nedåt.
Försäljning av vägavgiftsbevis avsedda för utländska fordon
24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 
meddelar närmare föreskrifter om försäljning av vägavgiftsbevis för 
utländska fordon. 
Brukandeförbud
25 § Avgiftspliktigt fordon får inte användas, om föreskriven vägavgift 
inte har betalats.
Indrivning av vägavgift för svenskt fordon 
26 § Om vägavgift inte betalas i rätt tid skall avgiften lämnas för 
indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras 
för ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) 
om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får 
verkställighet enligt utsökningsbalken ske. 
Kontrollbestämmelser
27 § Ägaren av ett fordon är skyldig att se till att fordonet inte brukas i 
strid mot bestämmelserna i denna lag eller bestämmelser som har 
meddelats med stöd av denna lag. 
	Föraren av ett avgiftspliktigt fordon skall, vid färd på avgiftsbelagd 
väg, medföra beviset om betald vägavgift. Beviset skall på begäran av 
polismyndighet visas upp vid kontroll.
Straffbestämmelser m.m.
28 § Brukas ett fordon i strid mot 25 §, skall polisman ta hand om 
fordonets registreringsskyltar.
	Den polisman som har tagit hand om registreringsskyltar får medge att 
fordonet förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller 
uppställningsplats.
29 § Ägaren av ett fordon som brukas i strid mot 25 § sedan fordonets 
registreringsskyltar har tagits om hand enligt 28 § döms till böter eller 
fängelse i högst sex månader, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har 
underlåtit att göra vad som har ankommit på honom för att hindra att 
fordonet brukades.
	Ägaren av ett fordon som på annat sätt brukas i strid mot 25 §, döms 
till penningböter, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att 
göra vad som ankommit på honom för att hindra att fordonet brukades.
30 § Den som brukar någon annans fordon utan lov har samma 
skyldigheter som ägaren enligt 27 § och döms i ägarens ställe enligt 29 §. 
Detsamma gäller den som innehar fordonet med nyttjanderätt och har 
befogenhet att bestämma vem som får föra fordonet eller anlitar någon 
annan förare än den ägaren har utsett.
31 § I de fall som avses i 29 § döms även föraren till samma straff, om 
han kände till att fordonet inte fick brukas. Detta gäller dock inte när 
fordonet provkörs vid besiktning eller inspektion enligt 35 § 
fordonskungörelsen (1972:595).
32 § I fråga om fordon som tillhör eller brukas av dödsbo, aktiebolag, 
ekonomisk förening eller annan juridisk person, skall 
ansvarsbestämmelserna tillämpas på den eller dem som har rätt att 
företräda den juridiska personen. Om Vägverket på begäran av en 
juridisk person godtagit en viss fysisk person som bärare av ägares 
ansvar, skall dock bestämmelserna i stället gälla denne.
	Ansvarsbestämmelserna för ägare eller brukare av fordon som är eller 
bör vara registrerat i det svenska bilregistret och inte är avställt skall i 
fråga om fordon som tillhör eller brukas av staten eller kommun 
tillämpas på förarens närmaste förman. Om denne har gjort vad som 
ankommer på honom för att hindra att ett brott mot lagen begås men 
detta ändå sker på grund av en överordnads åtgärd eller vållande, 
tillämpas ansvarsbestämmelserna i stället på den överordnade.
33 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 27 § andra 
stycket döms till penningböter.
34 § Avgift enligt denna lag omfattas även av lagen (1971:1072) om 
förmånsberättigade skattefordringar m.m. och lagen (1978:880) om 
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.
Överklagande
35 § I fråga om vägavgift skall bestämmelserna i 84–87 §§ fordons-
skattelagen (1988:327) gälla i tillämpliga delar. Därvid förstås med 
skatteperiod:	avgiftsperiod,
efterbeskattning:	efterprövning,
skattskyldig:	avgiftsskyldig,
skattepliktig:	avgiftspliktig.
Beslut enligt 22 § får ej överklagas.
				
	1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
	2. Bestämmelserna i 8, 20–22 och 24–35 §§, samt bestämmelserna i 
5 och 9–10 §§, såvitt avser utländska fordon, tillämpas först från och 
med den 1 februari 1998.
	3. För svenskt fordon som är avgiftspliktigt vid ikraftträdandet skall 
den första avgiftsperioden vara den 1 februari 1998 – den 31 januari 1999 
och vägavgiften skall betalas senast den 20 januari 1998. 
	4. För svenskt fordon som blir avgiftspliktigt under januari månad 
1998 skall den första avgiftsperioden vara den 1 februari 1998 – den 
31 januari 1999 och vägavgiften skall betalas senast tre veckor efter 
avgiftspliktens inträde.
	5. För svenskt fordon för vilket avgiftsplikt upphör under januari 
månad 1998 återbetalas erlagd vägavgift utan avdrag av den avgift som 
anges i 17 §.
Bilaga 1 till lagen (1997:000) om vägavgift för vissa tunga fordon
Väg 
nr
Från
Till
E 4
Uppsala (Gnista trafikplats)
Finska gränsen
E 10
Töre
Norska gränsen
E 12
Holmsund
Norska gränsen
E 14
Sundsvall
Norska gränsen
E 22
Karlskrona  (Vedeby 
trafikplats)
Norrköping  (Skälvs 
trafikplats)
E 65
Svedala  (Svedala trafikplats)
Ystad (hamnen)
2.2 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen 
(1988:327)
Härigenom föreskrivs att bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327) 
skall ha följande lydelse.
Bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327) 
Fordonsskatt
Nuvarande lydelse
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
grund-
belopp
tilläggsbelopp
för varje helt
hundratal kilo-
gram över den
lägsta vikten i
klassen
A
1
Motorcyklar
Tvåhjulig motorcykel utan sidvagn
0-
76-
75
110
137
0
0
2
Annan motorcykel
0-
220
0
B
1
Personbilar
Personbil som inte kan drivas med
dieselolja
0-
901-
900
585
734
0
149
2
Personbil som kan drivas med dieselolja
2.1 som enligt bilregistret har års-
modellsbeteckning 1993 eller äldre
2.2 annan personbil
0-
901-
0-
901-
900
900
1 172
1 468
2 245
2 814
0
297
0
569
C
1
Bussar
Bussar som inte kan drivas med 
dieselolja
0-
1 601-
3 001-
1 600
3 000
390
430
984
0
40
0
2
Bussar som kan drivas med dieselolja
0-
1 601-
3 001-
1 600
3 000
720
775
1 545
0
55
0
D
1
Lastbilar
Lastbil som inte kan drivas med diesel-
olja
0-
1 601-
3 001-
1 600
3 000
390
430
984
0
40
0
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
grund-
belopp
tilläggsbelopp
för varje helt
hundratal kilo-
gram över den
lägsta vikten i
klassen
2
Lastbil som kan drivas med dieselolja
2.1 med anordning för påhängsvagn
med två hjulaxlar
0-
1 601-
3 001-
6 001-
10 001-
14 001-
1 600
3 000
6 000
10 000
14 000
869
929
1 776
3 426
6 066
12 842
0
60
55
66
169
298
med tre eller flera hjulaxlar
0-
1 601-
3 001-
6 001-
11 001-
15 001-
18 001-
23 001-
1 600
3 000
6 000
11 000
15 000
18 000
23 000
869
907
1 446
3 525
7 485
11 533
15 097
25 932
0
38
69
79
101
119
217
185
2.2 utan anordning för påhängsvagn
med två hjulaxlar
0-
1 601-
3 001-
6 001-
10 001-
14 001-
17 001-
1 600
3 000
6 000
10 000
14 000
17 000
720
775
1 545
1 677
2 821
6 737
11 984
0
55
4
29
98
175
229
med tre eller flera hjulaxlar
0-
1 601-
3 001-
6 001-
11 001-
15 001-
18 001-
1 600
3 000
6 000
11 000
15 000
18 000
682
731
1 424
1 556
2 271
5 351
9 443
0
49
4
14
77
136
172
E
1
Traktorer m.m.
Traktor klass 1 (trafiktraktor)
0-
1 301-
3 001-
7 001-
1 300
3 000
7 000
370
425
1 360
5 160
0
55
95
168
2
Traktor klass II (jordbrukstraktor)
0-
225
0
3
Motorredskap, som inte beskattas
enligt punkterna 1-2
2 001-
1 000
0
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
grund-
belopp
tilläggsbelopp
för varje helt
hundratal kilo-
gram över den
lägsta vikten i
klassen
4
Tung terrängvagn, som inte beskattas
enligt punkt 2 
med två hjulaxlar
2 001-
6 001-
14 001-
6 000
14 000
300
1 700
7 300
35
70
200
med tre eller flera hjulaxlar
2 001-
6 001-
14 001-
18 001-
6 000
14 000
18 000
300
1 500
5 500
10 700
30
50
130
170
F
1
Släpvagnar
Släpvagnar med skattevikt högst 
3 000 kilogram
0-
1 001-
1 000
3 000
150
170
0
21
2
Släpvagnar med skattevikt över
3 000 kilogram, som dras av en bil1 som 
inte kan drivas med dieselolja 
med en hjulaxel
3 001-
580
11
med två hjulaxlar
3 001-
13 001-
13 000
580
1 480
9
0
med tre eller flera hjulaxlar
3 001-
13 001-
13 000
580
1 180
6
0
3
Släpvagnar med skattevikt över
3 000 kilogram, som dras av en bil som
kan drivas med dieselolja, om det är
fråga om
3.1 styraxel för påhängsvagn
med en hjulaxel
3 001-
5 001-
8 001-
5 000
8 000
630
2 190
5 400
78
107
198
med två eller flera hjulaxlar
3 001-
8 001-
11 001-
14 001-
8 000
11 000
14 000
610
2 710
4 990
8 410
42
76
114
160
3.2 andra släpvagnar
med en hjulaxel
3 001-
8 001-
8 000
320
2 120
36
64
1 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja, tas skatt ut enligt 3. Dras 
släpvagn även av en trafiktraktor, av ett motorredskap som beskattas som en trafiktraktor eller av en tung 
terrängvagn som beskattas enligt E4 tas skatt ut enligt 4.
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
grund-
belopp
tilläggsbelopp
för varje helt
hundratal kilo-
gram över den
lägsta vikten i
klassen
med två hjulaxlar
3 001-
8 001-
11 001-
14 001-
17 001-
8 000
11 000
14 000
17 000
310
1 460
2 600
4 340
6 620
23
38
58
76
84
med tre eller flera hjulaxlar
3 001-
11 001-
17 001-
25 001-
11 000
17 000
25 000
300
1 420
3 220
7 220
14
30
50
65
4
Släpvagnar med skattevikt över
3 000 kilogram, som dras av en trafik-
traktor2 eller ett motorredskap2 som
beskattas som en trafiktraktor eller av en
tung terrängvagn2 som beskattas 
enligt E4
med en hjulaxel
3 001-
8 001-
8 000
550
2 800
45
120
med två hjulaxlar
3 001-
8 001-
11 001-
17 001-
8 000
11 000
17 000
550
1 550
3 050
13 250
20
50
170
250
 
med tre eller flera hjulaxlar
3 001-
11 001-
14 001-
20 001-
25 001-
30 001-
11 000
14 000
20 000
25 000
30 000
550
2 150
3 350
7 850
13 100
19 100
20
40
75
105
120
45
2 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja tas skatt ut enligt 3.
Föreslagen lydelse
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
grund-
belopp
tilläggsbelopp
för varje helt
hundratal kilo-
gram över den
lägsta vikten i
klassen
A
1
Motorcyklar
Tvåhjulig motorcykel utan sidvagn
0-
76-
75
110
137
0
0
2
Annan motorcykel
0-
220
0
B
1
Personbilar
Personbil som inte kan drivas med
dieselolja
0-
901-
900
585
734
0
149
2
Personbil som kan drivas med dieselolja
2.1 som enligt bilregistret har års-
modellsbeteckning 1993 eller äldre
2.2 annan personbil
0-
901-
0-
901-
900
900
1 172
1 468
2 245
2 814
0
297
0
569
C
1
Bussar
Bussar som inte kan drivas med 
dieselolja
0-
1 601-
3 001-
1 600
3 000
390
430
984
0
40
0
2
Bussar som kan drivas med dieselolja
0-
1 601-
3 001-
1 600
3 000
720
775
1 545
0
55
0
D
1
Lastbilar
Lastbil som inte kan drivas med diesel-
olja
0-
1 601-
3 001-
1 600
3 000
390
430
984
0
40
0
2
Lastbil som kan drivas med dieselolja
2.1 med anordning för påhängsvagn
med två hjulaxlar
2.1.1 inte vägavgiftspliktig enligt
lagen (1997:000) om vägavgift för vissa
tunga fordon
0-
1 601-
3 001-
6 001-
10 001-
14 001-
1 600
3 000
6 000
10 000
14 000
869
929
1 776
3 426
6 066
12 842
0
60
55
66
169
298
2.1.2 vägavgiftspliktig enligt
lagen (1997:000) om vägavgift för vissa
tunga fordon
7 000-
10 000-
13 000-
14 000-
15 000-
9 999
12 999
13 999
14 999
500
650
1 505
2 650
5 392
0
10
115
285
298
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
grund-
belopp
tilläggsbelopp
för varje helt
hundratal kilo-
gram över den
lägsta vikten i
klassen
2.2 med anordning för påhängsvagn 
med tre eller flera hjulaxlar
2.2.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen
(1997:000) om vägavgift för vissa
tunga fordon
0-
1 601-
3 001-
6 001-
11 001-
15 001-
18 001-
23 001-
1 600
3 000
6 000
11 000
15 000
18 000
23 000
869
907
1 446
3 525
7 485
11 533
15 097
25 932
0
38
69
79
101
119
217
185
2.2.2 vägavgiftspliktig enligt lagen
(1997:000) om vägavgift för vissa
tunga fordon
7 000-
14 000-
18 000-
23 000-
13 999
17 999
22 999
500
1 500
4 667
15 502
0
100
217
185
2.3 med annan draganordning än
anordning för påhängsvagn,
med två hjulaxlar
2.3.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen
(1997:000) om vägavgift för vissa
tunga fordon
0-
1 601-
3 001-
6 001-
10 001-
14 001-
17 001-
1 600
3 000
6 000
10 000
14 000
17 000
720
775
1 545
1 677
2 821
6 737
11 984
0
55
4
29
98
175
229
2.3.2 vägavgiftspliktig enligt lagen
(1997:000) om vägavgift för vissa
tunga fordon
7 000-
13 000-
14 000-
15 000-
17 700-
12 999
13 999
14 999
17 699
300
800
1 100
2 000
3 157
0
30
30
36
229
2.4 med annan draganordning än
anordning för påhängsvagn,
med tre eller flera hjulaxlar
2.4.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen
(1997:000) om vägavgift för vissa
tunga fordon
0-
1 601-
3 001-
6 001-
11 001-
15 001-
18 001-
1 600
3 000
6 000
11 000
15 000
18 000
682
731
1 424
1 556
2 271
5 351
9 443
0
49
4
14
77
136
172
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
grund-
belopp
tilläggsbelopp
för varje helt
hundratal kilo-
gram över den
lägsta vikten i
klassen
2.4.2 vägavgiftspliktig enligt lagen
(1997:000) om vägavgift för vissa
tunga fordon
7 000-
15 000-
17 000-
19 000-
20 000-
24 500-
14 999
16 999
18 999
19 999
24 499
300
500
1 000
2 000
3 000
10 193
0
0
0
100
159
172
2.5 utan draganordning
med två hjulaxlar
2.5.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen
(1997:000) om vägavgift för vissa
tunga fordon
0-
1 601-
3 001-
6 001-
10 001-
14 001-
17 001-
1 600
3 000
6 000
10 000
14 000
17 000
720
775
1 545
1 677
2 821
6 737
11 984
0
55
4
29
98
175
229
2.5.2 vägavgiftspliktig enligt lagen
(1997:000) om vägavgift för vissa
tunga fordon
12 000-
15 000-
16 000-
17 000-
14 999
15 999
16 999
500
3 200
3 979
5 726
50
100
175
229
2.6 utan draganordning
med tre hjulaxlar
2.6.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen
(1997:000) om vägavgift för vissa
tunga fordon
0-
1 601-
3 001-
6 001-
11 001-
15 001-
18 001-
1 600
3 000
6 000
11 000
15 000
18 000
682
731
1 424
1 556
2 271
5 351
9 443
0
49
4
14
77
136
172
2.6.2 vägavgiftspliktig enligt lagen
(1997:000) om vägavgift för vissa
tunga fordon
12 000-
16 000-
18 000-
15 999
17 999
500
550
3 185
0
138
172
2.7 utan draganordning med fyra eller
flera hjulaxlar
2.7.1 inte vägavgiftspliktig enligt lagen
(1997:000) om vägavgift för vissa
tunga fordon
0-
1 601-
3 001-
6 001-
11 001-
15 001-
18 001-
1 600
3 000
6 000
11 000
15 000
18 000
682
731
1 424
1 556
2 271
5 351
9 443
0
49
4
14
77
136
172
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
grund-
belopp
tilläggsbelopp
för varje helt
hundratal kilo-
gram över den
lägsta vikten i
klassen
2.7.2 vägavgiftspliktig enligt lagen
(1997:000) om vägavgift för vissa
tunga fordon
12 000-
20 500-
20 499
1 200
3 313
25
172
E
1
Traktorer m.m.
Traktor klass 1 (trafiktraktor)
0-
1 301-
3 001-
7 001-
1 300
3 000
7 000
370
425
1 360
5 160
0
55
95
168
2
Traktor klass II (jordbrukstraktor)
0-
225
0
3
Motorredskap, som inte beskattas
enligt punkterna 1-2
2 001-
1 000
0
4
Tung terrängvagn, som inte beskattas
enligt punkt 2 
med två hjulaxlar
2 001-
6 001-
14 001-
6 000
14 000
300
1 700
7 300
35
70
200
med tre eller flera hjulaxlar
2 001-
6 001-
14 001-
18 001-
6 000
14 000
18 000
300
1 500
5 500
10 700
30
50
130
170
F
1
Släpvagnar
Släpvagnar med skattevikt högst 
3 000 kilogram
0-
1 001-
1 000
3 000
150
170
0
21
2
Släpvagnar med skattevikt över
3 000 kilogram, som dras av en bil1 som 
inte kan drivas med dieselolja 
med en hjulaxel
3 001-
580
11
med två hjulaxlar
3 001-
13 001-
13 000
580
1 480
9
0
med tre eller flera hjulaxlar
3 001-
13 001-
13 000
580
1 180
6
0
1 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja, tas skatt ut enligt 3. Dras 
släpvagn även av en trafiktraktor, av ett motorredskap som beskattas som en trafiktraktor eller av en tung 
terrängvagn som beskattas enligt E4 tas skatt ut enligt 4.
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
grund-
belopp
tilläggsbelopp
för varje helt
hundratal kilo-
gram över den
lägsta vikten i
klassen
3
Släpvagnar med skattevikt över
3 000 kilogram, som dras av en bil som
kan drivas med dieselolja, om det är
fråga om
3.1 styraxel för påhängsvagn
med en hjulaxel
3 001-
5 001-
8 001-
5 000
8 000
630
2 190
5 400
78
107
198
med två eller flera hjulaxlar
3 001-
8 001-
11 001-
14 001-
8 000
11 000
14 000
610
2 710
4 990
8 410
42
76
114
160
3.2 andra släpvagnar
med en hjulaxel
3 001-
8 001-
8 000
320
2 120
36
64
med två hjulaxlar
3 001-
8 001-
11 001-
14 001-
17 001-
8 000
11 000
14 000
17 000
310
1 460
2 600
4 340
6 620
23
38
58
76
84
med tre eller flera hjulaxlar
3 001-
11 001-
17 001-
25 001-
11 000
17 000
25 000
300
1 420
3 220
7 220
14
30
50
65
4
Släpvagnar med skattevikt över
3 000 kilogram, som dras av en trafik-
traktor2 eller ett motorredskap2 som
beskattas som en trafiktraktor eller av en
tung terrängvagn2 som beskattas 
enligt E4
med en hjulaxel
3 001-
8 001-
8 000
550
2 800
45
120
med två hjulaxlar
3 001-
8 001-
11 001-
17 001-
8 000
11 000
17 000
550
1 550
3 050
13 250
20
50
170
250
2 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja tas skatt ut enligt 3.
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
grund-
belopp
tilläggsbelopp
för varje helt
hundratal kilo-
gram över den
lägsta vikten i
klassen
med tre eller flera hjulaxlar
3 001-
11 001-
14 001-
20 001-
25 001-
30 001-
11 000
14 000
20 000
25 000
30 000
550
2 150
3 350
7 850
13 100
19 100
20
40
75
105
120
45
                 	
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1998. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före 
ikraftträdandet.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om 
indrivning av statliga fordringar m.m.
	Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av 
statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 § 
	Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § 
utsökningsbalken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och 
viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
	1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen,
	2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs i den 
lagen,
	3. lagen (1972:435) om överlastavgift,
	4. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
	5. lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,
	6. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
	7. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 
om inte annat föreskrivs i den lagen,
	8. fordonsskattelagen (1988:327),
	9. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten,
	10. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
	11. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 
artister m.fl.,
12. mervärdesskattelagen 
(1994: 200), eller
	13. lagen (1994:419) om brotts-
offerfond.
12. mervärdesskattelagen 
(1994: 200),
13. lagen (1994:419) om 
brottsofferfond, eller
	14. lagen (1997:000) om 
vägavgift för vissa tunga fordon.
				
	
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1998. Äldre föreskrifter 
gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före 
ikraftträdandet.
3 Ärendet och dess beredning
Direktivet
EG har genom olika beslut under senare år sökt främja en fri konkurrens 
i och mellan medlemsstaterna när det gäller tunga lastbilstransporter.
Rådets direktiv 93/89/EEG av den 25 oktober 1993 om medlemsstaters 
tillämpning av skatter på vissa fordon som används för godstransporter 
på väg och tullar och avgifter för användning av vissa infrastrukturer 
(EGT nr L 279, 12.11.1993 s. 32, Celex 393L0089) innehåller 
bestämmelser om minimiskattesatser för fordonsskatt och bestämmelser 
om vägtullar och vägavgifter. Direktivet gäller endast för motorfordon 
eller ledad motorfordonskombination som uteslutande är avsedda för 
godstransport på väg och med en bruttovikt av minst 12 ton. 
Europeiska gemenskapernas domstol har upphävt detta direktiv 
eftersom Europaparlamentet inte hade konsulterats beträffande 
direktivets slutliga innehåll. Domstolen uttalade dock att direktivet skulle 
gälla i sak tills direktivet, inom rimlig tid, ersatts med ett nytt direktiv. 
Ett förslag till ett nytt direktiv behandlas för närvarande av rådet. Detta 
direktiv kommer möjligen att få konsekvenser för vår del beträffande 
vägavgifter och fordonsskatt, men inte ändra de grundläggande 
förutsättningarna vad gäller möjligheten att ta ut vägavgifter.
Nuvarande direktiv ger medlemsstaterna rätt att införa vägavgifter 
såväl för inhemska som utländska åkare. I direktivet definieras vägavgift 
som betalning av ett bestämt belopp som ger fordonet rätt att under en 
viss angiven tid använda vissa vägar. Vidare definieras fordon som 
motorfordon eller ledad motorfordonskombination avsedd uteslutande 
för godstransporter på väg och med en högsta tillåtna bruttovikt av minst 
12 ton.  Reglerna i direktivet anger att vägavgift bara kan tas ut av den 
som använder motorvägar eller andra flerfiliga vägar av 
motorvägskaraktär, broar, tunnlar och bergspass. Vägavgift kan dock 
under vissa angivna förutsättningar tas ut på centrala vägnätet i övrigt. I 
direktivet står också att en medlemsstat kan föreskriva att för fordon 
registrerade i den egna medlemsstaten skall vägavgift tas ut för 
användande av hela vägnätet inom dess territorium och för ett helt år. 
Vägavgiften kan högst bestämmas till ett belopp om 1 250 ecu inklusive 
administrationskostnader.    Vägavgiften skall dock stå i relation till hur 
länge vägen, bron etc. används. 
Avtalet
I artikel 8 i direktivet anges att två eller flera medlemsstater kan 
samarbeta för att införa ett gemensamt vägavgiftssystem som är 
tillämpligt inom hela deras sammanhängande territorium.
Betalning av vägavgift skall i de fallen ge tillgång till de deltagande 
medlemsstaternas vägnät. Fördelning skall sedan ske av de gemensamma 
inkomsterna så att var och en av avtalsstaterna kan få en skälig andel av 
inkomsterna.  
Denna möjlighet har Tyskland, Danmark, Belgien, Nederländerna och 
Luxemburg använt sig av och gått samman för att införa ett gemensamt 
vägavgiftssystem, det s.k. Eurovinjettsystemet. Genom avtal om uttag av 
en avgift för tunga fordon som använder vissa vägar,  undertecknat den 9 
februari 1994, (härefter benämnt avtalet) bestämde länderna närmare 
vilka villkor som skulle gälla. Avtalet förpliktar inte länderna att införa 
väg-avgifter men hindrar länderna från att införa andra former av 
vägavgifter. 
I direktivet stadgas att andra medlemsstater kan ansluta sig till ett 
sådant gemensamt system. En liknade passus återfinns i det avtal som de 
fem länderna slutit. 
Samtliga fem länder tar nu ut vägavgift. Länderna har dock valt något 
olika system för avgiftsuttaget och tillämpar även olika regler för 
uttagande av vägavgift för sina egna åkare. Det gemensamma 
vägavgiftssystemet är utformat så att vägavgift tas ut för motorfordon 
och ledad motorfordonsskombination avsett uteslutande för 
godstransport och med en totalvikt av 12 000 kilogram eller därutöver. 
Vägavgift tas ut när fordonet används på motorvägsnätet och vägavgiften 
skall vara betald innan påfart på motorvägen. Vägavgiftsbevis finns att 
köpa dels i ett område runt de avtalsslutande länderna dels på 
försäljningsställen i de avtalsslutande länderna. Vägavgiftsbevis kan 
köpas för dag, vecka, månad eller år. Som exempel på olika system kan 
nämnas att Danmark tar ut vägavgift för sina inhemska åkare på hela 
vägnätet på årsbasis. Detta kan jämföras med Tyskland som tar ut 
vägavgift för sina egna åkare endast om de använder motorvägsnätet och 
åkarna kan då välja att köpa bevis för år, månad, vecka eller dag.
I december 1994 ansökte Sverige om att få bli observatörer i 
femstatsgruppen. Sverige har alltsedan dess deltagit i de möten som 
gruppen inbjudit Sverige att deltaga i.
Sverige har i brev den 6 december 1995 ställt till de fem avtalsslutande 
länderna uttryckt önskemål om att gå med i avtalet och begärt att få veta 
de närmare förutsättningarna härför. Sverige angav i brevet att ett 
önskemål var att kunna införa vägavgifter från den 1 januari 1997. 
Sverige angav också att om förhandlingarna skulle dra ut alltför mycket 
på tiden övervägde Sverige att införa ett eget vägavgiftssystem. Sverige 
har alltsedan denna tidpunkt förhandlat om de närmare villkor som skall 
gälla. En central fråga i detta sammanhang har varit vilken procentsats av 
de gemensamma nettointäkterna som Sverige skulle få del av. På ett möte 
med de här berörda staternas transportministrar den 17 juni 1996 
avtalades att Sverige skulle erhålla 5,25 procent av de gemensamma 
intäkterna. 
Genom protokollet får Sverige möjlighet att ansluta sig till de fem 
avtalsslutande ländernas överenskommelse. I protokollet anges att avtalet 
i dess svenska lydelse skall äga samma status som de fem övriga 
ländernas lydelser av avtalet. Detta innebär att Sverige vid utformningen 
av ett väg-avgiftssystem måste följa bestämmelserna i avtalet och 
protokollet. Protokollet undertecknades den 18 september 1997.
Regeringen föreslår i detta ärende att riksdagen nu godkänner 
protokollet om Sveriges anslutning till avtalet.
Regeringen uppdrog den 14 december 1995 åt Vägverket att i samråd 
med Riksskatteverket lämna förslag till närmare förutsättningar för 
utformning av ett vägavgiftssystem. Den 3 juni 1996 överlämnade 
Vägverket rapporten Vägavgift i Sverige till 
Kommunikationsdepartementet, en sammanfattning av rapporten finns i 
bilaga 1. Rapporten finns tillgänglig på Kommunikationsdepartementet. 
Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna 
finns i bilaga 2 och en sammanställning över remissyttrandena finns 
tillgängliga i Kommunikationsdepartementets ärende (K96/2200/4).
 Mot denna bakgrund behandlar regeringen i detta ärende ett förslag till 
lag om vägavgift för vissa tunga fordon. För att fordonsägarna i Sverige 
skall kompenseras vid införandet av vägavgiftssystemet föreslås att 
fordonsskatten skall sänkas. Regeringen lägger därför även fram ett 
förslag till ändring i fordonsskattelagen.
 Lagrådet
Regeringen beslutade den 29 augusti 1996 att inhämta Lagrådets 
yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
Lagrådet har på några punkter haft invändningar i sak mot 
lagrådsremissens lagförslag. Regeringen har i propositionen följt vad 
Lagrådet har föreslagit. Lagrådet  har i sitt yttrande också föreslagit 
relativt omfattande ändringar av lagteknisk art i förslaget till lag om 
vägavgift för vissa tunga fordon. Mot bakgrund härav har en redaktionell 
omarbetning av lagrådsremissens lagförslag företagits. Därvid har 
synpunkter inhämtats från Riksskatteverket.
Lagrådets synpunkter berörs i författningskommentaren.
4 Vägavgift för vissa tunga fordon
4.1 Inledning
Utformningen av ett svenskt vägavgiftssystem styrs i väsentliga delar av 
direktivet och avtalet. Inom de ramar dessa ställer upp är det angeläget 
att systemet får en sådan teknisk utformning att det blir enkelt och billigt 
att hantera för berörda avgiftsskyldiga och myndigheter. Direktivet 
tillåter att inhemska fordon i viss utsträckning behandlas annorlunda än 
utländska fordon. I rapporten har man utnyttjat denna möjlighet och 
beträffande svenska fordon föreslagit en konstruktion av avgiften som 
nära knyter an till uttaget av fordonsskatt. Regeringen delar bedömningen 
att detta är en lämplig lösning, inte minst med hänsyn till att de 
ifrågavarande fordonen skall belastas med både fordonsskatt och 
vägavgift. Genom att i allt väsentligt bygga på regelsystemet för 
fordonsskatt uppnås påtagliga administrativa fördelar genom att bl.a. 
ADB-rutiner m.m. för fordonsskatt kan utnyttjas även för vägavgiften. 
Samordningsvinsterna är således påtagliga och de resurser som krävs för 
att hantera denna del av vägavgiftssystemet blir små.
När det gäller utländska fordon är det inte möjligt att på samma sätt 
knyta an till uttaget av svensk fordonsskatt utan särskilda rutiner för 
avgiftsuttaget krävs. Dessa är dessutom delvis gemensamma för de 
länder som ingår i Vinjettsystemet. Även här har det emellertid självfallet 
varit regeringens strävan att finna så enkla och resurssnåla rutiner som 
möjligt.
Regeringsformen innehåller inte någon definition av begreppen skatt 
eller avgift och gränsen dem emellan är många gånger svår att dra. 
Frågan har diskuterats åtskilliga gånger i lagstiftningssammanhang, bl.a. 
nyligen ingående i lagrådsremissen om miljöbalk.
Såsom vägavgiften i det följande föreslås utformad för de inhemska 
åkarna, dvs. att vägavgift skall tas ut på hela vägnätet och på årsbasis 
oavsett om fordonet används, har den enligt regeringens bedömning 
uppenbarligen karaktär av skatt medan den vägavgift som skall tas ut för 
utländska åkare torde utgöra en tvingande avgift. Övervägande skäl talar 
dock för att behandla avgiften för såväl inhemska som utländska fordon i 
ett sammanhang efter mönster av fordonsskatten.
I direktivet används ordet vägavgift och den benämningen bör även 
användas i förevarande sammanhang.
4.2 Tillträde
Regeringens förslag: Protokollet om Sveriges anslutning till avtalet 
mellan Belgien, Danmark, Tyskland, Luxemburg och Nederländerna om 
uttag av en avgift för tunga fordon som använder vissa vägar skall 
godkännas.
Skälen för regeringens förslag: En utgångspunkt för regeringens 
förslag att Sverige bör ansluta sig till avtalet är att ett avgiftssystem för 
tung trafik är en viktig del av trafikpolitiken. Med medlemskapet följer 
en möjlighet för Sverige att delta i vidareutvecklingen av systemet. En 
annan utgångspunkt för regeringen är det faktum att de flesta länder i vår 
omvärld redan i dag tar ut avgifter i någon form av tung trafik. I dag 
måste svenska åkare betala vägavgift när de kör på motorvägar i 
Danmark, Tyskland, Belgien, Nederländerna och Luxemburg. I några 
andra medlemsländer har man systemet med vägtullar. I Sverige kör de 
utländska åkarna däremot utan att betala någon vägavgift. Om ett 
vägavgiftssystem införs i Sverige kommer vägavgift att tas ut för de 
fordon som använder det svenska vägnätet. Ett annat syfte är att gå med i 
ett gemensamt system för att underlätta att godstransporter kan färdas 
utan onödigt hinder av flera olika avgifter i de olika länderna. Svenska 
transportörer kan med det förslag som regeringen nu lägger fram ges mer 
likvärdiga konkurrensvillkor, jämfört med åkare från andra länder. 
Det är vidare regeringens uppfattning att kostnadsansvaret för tung 
trafik bör vidareutvecklas inom ramen för EU på ett sätt som skapar 
likvärdiga konkurrensförutsättningar gentemot andra transportmedel 
m.m. Mot denna bakgrund är det enligt regeringens uppfattning 
angeläget att Sverige ansluter sig till det avgiftssystem som införts i de 
fem avtalsslutande länderna. Sveriges anslutning till avtalet skall ses som 
ett första och nödvändigt steg mot ett system för att ta ut ersättning för de 
kostnader den tunga trafiken orsakar.
I det följande redovisar vi de närmare detaljerna i vårt förslag.
4.3 Avgiftspliktiga fordon
Regeringens förslag: Vägavgift tas ut för motorfordon eller ledad  
motorfordonskombination med en totalvikt på minst 12 000 kilogram 
om fordonet är avsett uteslutande för godstransport på väg. För svenskt 
motorfordon gäller härutöver att det är eller bör vara registrerat i det 
svenska bilregistret och inte är avställt.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller 
lämnar det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 2 i direktivet definieras 
fordon som motorfordon eller ledade motorfordonskombinationer 
avsedda uteslutande för transport av gods på väg och med en bruttovikt 
på minst 12 ton.
Med motorfordon eller ledade motorfordonskombinationer som är 
avsedda att uteslutande användas för godstransport avses lastbilar eller 
lastbilskombinationer som är inrättat för godstransport. I praktiken blir 
det således lastbilar och lastbilskombinationer med en totalvikt på minst 
12 000 kilogram som blir avgiftspliktiga.
Ett system som det tyska där man endast tar ut vägavgift för de åkare 
som använder motorvägar kräver en försäljningsadministration och en 
kontrollapparat som är mycket dyrbar. Det danska systemet där alla 
inhemska åkare betalar för ett år och på hela vägnätet är betydligt 
billigare och lättare att administrera. 
För att inte bygga upp ett alltför komplicerat och dyrbart system 
föreslås därför att alla motorfordon eller motorfordonskombinationer 
med en totalvikt på minst 12 000 kilogram avsedda för godstransport bör 
vara avgiftspliktiga. Avgiften bör också tas ut för ett år. Som nämnts 
inledningsvis kommer som kompensation för vägavgiften en sänkning att 
ske av fordonsskatten. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 4.15.
För svenskt motorfordon föreslås att vägavgift endast bör tas ut om 
fordonet är eller bör vara upptaget i det svenska bilregistret och inte är 
avställt. 
Enligt uppgift från Vägverket finns det i dag motorfordon som är 
registrerade som lastbilar men som inte är inrättade för godsbefordran. 
Reglerna om registrering är dock utformade på detta sätt. För det fall ett 
fordon är registrerat som lastbil men inte är inrättat för att transportera 
gods på väg skall vägavgift inte tas ut.
Vilka fordon som skall registreras i bilregistret regleras i 
bilregisterkungörelsen (1972:599). Det är ur olika synpunkter mindre 
lämpligt att knyta skattebestämmelser till en sådan reglering. 
Anknytningen till bilregistrering finns även i fråga om fordonsskatt enligt 
fordonsskattelagen (1988:327) och försäljningsskatt enligt lagen 
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Regeringen anser att de 
grundläggande förutsättningarna för bilregistrering borde ske i lag och 
förutsättningarna för en annan ordning behöver enligt regeringens 
uppfattning övervägas. Regeringen har den 19 december 1996 tillsatt en 
utredning som skall se över bestämmelserna inom trafikregisterområdet 
(dir 1996:117). Utredningen har bl.a. till uppgift att överväga om inte de 
grundläggande bestämmelserna om registrering borde ske i lag. Tills 
vidare måste dock nuvarande ordning användas.
4.4 Avgiftsperiod 
Regeringens förslag: För fordon som är registrerat i det svenska 
bilregistret skall vägavgift tas ut för ett år. För utländskt fordon betalas 
väg-avgift för dag, vecka, månad eller år.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget 
eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 7 g i direktivet stadgas att 
vägavgift skall stå i förhållande till hur länge infrastrukturen används. 
Dock kan en medlemsstat ta ut vägavgift per år för fordon registrerat på 
sitt eget territorium. I artikel 7 i avtalet står att vägavgiften skall 
bestämmas för perioderna kalenderdag, vecka, månad eller år men inte 
längre än för ett år. I andra stycket stadgas att för perioder på en vecka 
eller mer kan avgiften betalas från början på en kalenderdag. I tredje 
stycket stadgas att parter som tar ut årlig avgift för fordon registrerat på 
deras territorium kan bestämma kalenderår som den årliga perioden.
För svenskt fordon bör vägavgiften tas ut för ett helt år. För utländskt 
fordon bör däremot möjlighet att ta ut vägavgiften för dag, vecka, månad 
eller år finnas. Om en ägare inte avser att använda fordonet för en tid har 
en möjlighet till återbetalning införts. Återbetalning kan dock endast ske 
för årsbevis.
4.5 Avgiftssatser
Regeringens förslag: För motorfordon eller ledad motorfordonskom-
bination tas vägavgift ut för ett år med 6 257 kronor för fordon med 
högst tre axlar och med 10 429 kronor för fordon med fyra eller fler 
axlar. För utländskt fordon tas vägavgift ut även för perioderna månad, 
vecka eller dag. 
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget 
eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I direktivet stadgas att vägavgiften 
skall bestämmas av de berörda medlemsstaterna till ett belopp om högst 
1 250 ecu per år inklusive administrationskostnader.
I artikel 8 i avtalet stadgas att avgiften, inklusive 
administrationskostnader, skall för ett år bestämmas till 750 ecu (6 257 
kronor) för fordon med högst tre axlar och för fordon med fyra eller fler 
axlar till 1 250 ecu (10 429 kronor). För perioden en månad till 75 ecu 
(692 kronor) för fordon med högst tre axlar och 125 ecu (1 154 kronor) 
för fordon med fyra eller fler axlar. För perioden en vecka till 20 ecu 
(184 kronor) för fordon med högst tre axlar och 33 ecu (304 kronor) för 
fordon med fyra eller fler axlar. Avgiften för en dag skall bestämmas till 
6 ecu (55 kronor) oavsett antal axlar.
Vidare finns en bestämmelse om nedsättning med femtio procent av 
vägavgiftsbeloppet för fordon registrerade i Grekland till och med 1997. 
Sverige måste ha samma avgiftssatser som i avtalet. Som ovan nämnts 
bör vägavgiften tas ut för ett år för fordon som är registrerade i det 
svenska bilregistret. De avgiftssatser som angivits i ecu i avtalet bör 
omräknas till nationell valuta. Kursen för omräkning från ecu till 
nationell valuta skall göras i överensstämmelse med artikel 11 i direktivet 
på sätt som anges i avsnitt 4.10. De fem avtalsslutande länderna har 
därför för årsbevis överenskommit om att använda den växelkurs som 
gällde i oktober 1996. För övriga bevis har länderna överenskommit om 
att använda den växelkurs som gällde i oktober 1994. Sverige bör vid 
införandet av vägavgift bestämma vägavgiftsbeloppen på samma grunder 
som de fem avtalsslutande staterna.
För lastbilar utan draganordning bör vägavgiften beräknas med ledning 
av det antalet axlar som finns angivna i bilregistret. För lastbilar med 
draganordning som har minst tre axlar och som kan dra släpvagnar med 
minst en axel skall alltid den högre vägavgiften tas ut. Lastbil med drag-
anordning som har två axlar kan dra släpvagnar med minst två axlar. På 
grund härav och för att inte komplicera systemet alltför mycket med att 
införa anmälningsförfarande bör alltid det högsta beloppet tas ut för 
lastbil med draganordning. 
För utländskt fordon får vägavgift tas ut med ledning av vilka uppgifter 
föraren lämnar angående fordonet när han köper vägavgiftsbevis. Det blir 
därmed det antal axlar fordonet eller fordonskombinationen faktiskt har 
vid färd på det svenska vägnätet som avgör avgiftens storlek.
I artikel 7 f andra stycket i direktivet stadgas att den 1 januari 1997 och 
vartannat år därefter skall maximibeloppet revideras. Denna bestämmelse 
samt de diskussioner som pågår om ett nytt reviderat direktiv innebär att 
det är troligt att de olika belopp avseende fordonsskatt, vägtullar och väg-
avgifter som anges i direktivet kommer att ändras inom en relativt snar 
framtid.
Det är endast möjligt att ge nedsättning av vägavgiften på sätt som 
nämnts i avtalet. Den i rapporten föreslagna nedsättningen av 
vägavgiften, som utformats efter förebild av 88 § fordonsskattelagen, är 
således inte möjlig att göra.
4.6 Avgiftsskyldig
Regeringens förslag: För svenskt fordon är ägaren avgiftsskyldig. 
För utländskt fordon är den som äger eller för fordonet eller 
beslutar om användning av fordonet eller har nyttjanderätt till det 
avgiftsskyldig.
	
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget 
eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 5 i avtalet stadgas vem som 
är avgiftsskyldig. Det är den som vid tidpunkten för användandet av 
fordonet beslutat om att använda fordonet, den som för fordonet, den 
som är ägare av fordonet eller den som har nyttjanderätt till fordonet. Om 
det finns flera avgiftsskyldiga parter svarar de solidariskt.
Beträffande svenskt fordon bör ambitionen vara att så långt möjligt 
försöka följa de regler som finns i fordonsskattelagen.  För fordon som är 
registrerade i det svenska bilregistret innebär det att ägaren blir 
avgiftsskyldig. Har fordonet flera ägare är de solidariskt ansvariga för 
vägavgiften.
För utländskt fordon föreslås att det antingen är ägaren, föraren, den 
som beslutar om användningen av fordonet eller den som har 
nyttjanderätt till fordonet som är avgiftsskyldig. Det vanligast fallet torde 
vara att det är föraren som köper beviset och som är närvarande vid en 
kontroll. Om det finns flera avgiftsskyldiga parter bör de svara 
solidariskt. 
4.7 Vägavgiftsbevis
Regeringens förslag: För svenskt fordon utfärdas vägavgiftsbevis när 
betalning skett. För utländskt fordon erhålls vägavgiftsbevis när 
betalning skett.  
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget 
eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 9 första stycket i avtalet 
stadgas att ett bevis skall utfärdas när betalning av vägavgiften gjorts. 
I direktivet står inte hur ett vägavgiftsbevis skall framställas men i 
artikel 9 andra stycket i avtalet stadgas att ett bevis skall utfärdas vid 
betalning av vägavgift och vad ett vägavgiftsbevis skall innehålla. Av 
beviset skall framgå 
1. utfärdandedatum och klockslag,
2. giltighetstid,
3. avgiftskategori,
4. avgiftsbelopp och
5. motorfordonets registreringsnummer och nationalitet.
I avtalet stadgas vidare att fordonets förare skall medföra beviset när 
han använder de avgiftspliktiga vägarna samt att föraren på uppmaning 
skall kunna visa upp vägavgiftsbeviset.
Bevisen bör utformas i överensstämmelse med vad som anges i avtalet 
och de bevis som används i de avtalsslutande länderna i dag. Förutom de 
uppgifter som nämns i avtalet bör också uppgift om vem som utfärdat 
beviset tas med. Regeringen eller den myndighet som regeringen 
bestämmer meddelar närmare föreskrifter om utformningen av 
vägavgiftsbevis.
Bevis som utfärdats i de avtalsslutande länderna gäller även i Sverige 
och de bevis som kommer att utfärdas i Sverige skall även gälla vid färd i 
de avtalsslutande länderna. 
Ett brukandeförbud,  om inte vägavgiften betalats, och vissa sanktioner 
i likhet med vad som gäller enligt fordonsskattelagens bestämmelser 
föreslås också (avsnitt 4.11). 
4.8 Avgiftsbelagda vägar  
Regeringens förslag: För fordon registrerade i det svenska bilregistret 
betalas vägavgift för rätten att använda hela det svenska vägnätet. För 
utländska fordon är motorvägarna, E 10, E 12 och E 14 samt vissa 
sträckningar av E 4, E 22 och E 65 avgiftsbelagda.
Rapportens förslag: Hela stamvägnätet bör vara avgiftspliktigt för 
utländska fordon.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget 
eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 7 e i direktivet stadgas att en 
medlemsstat kan föreskriva att ett fordon registrerat i den staten skall 
betala vägavgift för hela vägnätet inom dess territorium. 
Enligt rapporten bör vägavgiftsplikten för svenska fordon omfatta hela 
vägnätet och samordnas med fordonsskatten eftersom 
administrationskostnaderna hålls nere vid ett sådant förslag. Därför är det 
en fördel om de rutiner som i dag gäller för uttag av fordonsskatt kan 
användas vid uttag av vägavgift för de fordon som är registrerade i det 
svenska bilregistret. För fordon registrerade i Sverige föreslås således att 
vägavgift införs för användande av hela det svenska vägnätet.
I artikel 2 i direktivet definieras motorväg som väg som är utformad 
och byggd särskilt för motortrafik, som inte betjänar fastigheter som 
gränsar till den och som 
a) utom vid speciella punkter eller tillfälligt, är försedd med skilda 
körbanor för trafik i två riktningar, skilda från varandra genom en 
mittsträng som inte är avsedd för trafik, eller undantagsvis med andra 
medel,
b) inte korsar annan väg, järnväg, spårvägslinje, eller gångstig på samma 
plan,
c) är särskilt skyltad som motorväg.
I artikel 7 d första stycket i direktivet står att vägavgifter skall tas ut av 
dem som använder motorvägar eller andra flerfiliga vägar av 
motorvägskaraktär, broar, tunnlar och bergspass. 
I andra stycket återfinns en bestämmelse som säger att i länder där det 
inte finns något allmänt motorvägsnät eller tvåfiliga vägar med skilda 
körbanor med liknande egenskaper kan emellertid vägavgifter tas ut av 
användare av väg i den högsta kategorin i den medlemsstaten.
I tredje stycket finns ytterligare en bestämmelse som säger att efter 
samråd med kommissionen kan vägavgifter också tas ut av användare av 
vissa avsnitt av huvudledsnätet särskilt då det finns säkerhetsskäl att göra 
detta.
Sverige har inte något allmänt motorvägsnät som täcker hela landet. I 
norra Sverige, från Dalarnas och Gävleborgs län, finns endast ett par 
enstaka kortare vägavsnitt av motorvägsstandard.
I rapporten föreslås att för utländska fordon skall vägavgift tas ut för 
användandet av stamvägnätet, som på funktionella bedömningsgrunder är 
att beteckna som den högsta kategorin väg i Sverige.
Regeringen gör en här från rapporten avvikande bedömning. 
Regeringen har efter underhandskontakter med kommissionen och de 
fem avtalsslutande staterna valt att inte tillämpa artikel 7 d andra stycket i 
direktivet. I stället har regeringen med tillämpning av artikel 7 d tredje 
stycket, genom brev den 24 januari 1997 och den 9 april 1997, rådfrågat 
kommissionen om uttag av avgifter av användare av åtta vägar eller 
vägavsnitt, som inte är motorvägar.
Kommissionen har den 20 maj 1997 till den svenska regeringen 
redovisat sin ståndpunkt om ett utvidgat användande av avgifter i 
enlighet med den svenska regeringens framställan.
Efter att ha granskat den svenska regeringens argument har 
kommissionen kommit till slutsatsen att uttag av avgifter för,
- E 4  från Uppsala norrut till finska gränsen,
- E 10 från norska gränsen till E 4 vid Töre,
- E 12 från norska gränsen till E 4 vid Umeå, och
- E 14 från norska gränsen till E 4 vid Sundsvall
överensstämmer med direktivets syfte, som är att eliminera snedvridning 
av konkurrensen mellan transportföretag genom att fastställa villkor för 
enhetliga tullar och avgifter i medlemsstaterna.
Kommissionen anför att det är speciellt viktigt att konkurrensvillkoren 
mellan svenska och icke svenska åkerier inte skall ändras så att de 
svenska åkarna missgynnas efter införandet av vägavgift i Sverige. 
Vidare accepterade kommissionen det för Sverige speciella förhållandet 
att ett stort område, som täcker nästan två tredjedelar av landet, är så 
glest befolkat att de vägar som behövs och byggs inte håller 
motorvägsstandard, men att de ändå är av internationell betydelse och på 
ett tillfredställande sätt klarar kraven från såväl inhemsk som utländsk 
tung trafik.
Kommissionen samtycker vidare av trafiksäkerhetsskäl till uttag av 
avgifter på E 22 från Karlskrona till Norrköping och på det avsnitt av E 
65 mellan Ystad och Malmö som inte är av motorvägsstandard. 
Kommissionen hänvisar härvid till risken för avledning av trafik från 
motorvägarna om inte avgifter tas ut för bruket av de aktuella 
vägavsnitten.
Regeringen har i skrivelse till de fem avtalsslutande staterna anfört att 
den accepterar kommissionens ståndpunkt av den 20 maj 1997 och ämnar 
följa den vid uttaget av vägavgifter för utländska fordon. De fem 
avtalsslutande staterna har meddelat regeringen att de godtar 
kommissionens ståndpunkt av den 20 maj 1997.
Mot denna bakgrund avser regeringen att ta ut avgifter av utländska 
fordon som använder de ovan angivna vägarna och vägavsnitten.
4.9 Försäljningsställen
Försäljning av vägavgiftsbevis till fordon från icke avtalsslutande länder 
är uppbyggd så att Tyskland står för försäljningen av bevis i ett bälte 
kring de länder som gränsar till Tyskland, Belgien, Holland och 
Luxemburg. Danmark svarar för försäljning av bevis på färjorna till 
Danmark. 
För svenskt fordon föreslås, som framgått tidigare, att vägavgift skall 
tas ut för ett helt år och att avgiften skall avse rätten att använda hela det 
svenska vägnätet. De rutiner som i dag gäller för fordonsskatt föreslås 
därför gälla även beträffande vägavgift. För utländska åkare måste 
däremot en valmöjlighet att köpa bevis för dag, vecka, månad eller år 
finnas. För att kunna sälja bevis till de utländska åkarna måste därför en 
försäljningsorganisation byggas upp. 
Det finns flera olika lösningar att välja på beträffande hur en 
försäljningsorganisation skall vara uppbyggd så att utländska förare kan 
köpa bevis. Utländska förare måste kunna inhandla bevis i Sverige utan 
alltför stort besvär och de skall kunna köpa bevis innan de påbörjar sin 
färd på det avgiftsbelagda vägnätet. Det bör därför finnas bevis att köpa 
på t.ex. bensinstationer. 
Övervägande skäl talar för att välja ett datoriserat system, ett system 
som både är effektivt och säkert. Ett ADB-system kan bl.a. hantera 
information om sålda bevis, fakturering, redovisning, utskrift av bevis 
och lagring av information.
Investeringskostnaden för ett sådant system beräknas till 6 miljoner 
kronor och den årliga driftskostnaden till 3,5 miljoner kronor. 
Skattemyndigheten i Örebro län föreslås ansvara för nämnda system. Den 
närmare utformningen av reglerna för försäljning av bevis bör ankomma 
på regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer.
4.10 Ecu-kurs
Enligt artikel 11 punkt 1 i direktivet skall värdet på ecu i nationell valuta 
bestämmas en gång om året. De satser som skall tillämpas är de som 
gäller den första arbetsdagen i oktober och som offentliggörs i 
Europeiska gemenskapernas officiella tidning. 
I artikel 11 punkt 2 i direktivet stadgas vidare att en medlemsstat kan 
välja att avstå från den årliga växelkursjusteringen om skillnaden är 
mindre än 5 procent eller 5 ecu. 
De vägavgiftsbelopp i svenska kronor som anges i lagtexten är de 
belopp i ecu i avtalet som omräknats till kronor. De fem avtalsslutande 
staterna har för årsbevis, p.g.a. kursförändringar över 5 procent eller 5 
ecu, överenskommit om att använda den växelkurs som gällde i oktober 
1996. För övriga bevis har kursförändringen inte varit över 5 procent 
eller 5 ecu och därför används fortfarande den kurs som gällde i oktober 
1994. Vid beräkning av vägavgiftsbeloppen i svenska kronor bör Sverige  
använda samma år som utgångspunkt som de fem avtalsslutande staterna 
för att bestämma värdet av ecun i nationell valuta.
De belopp som anges i lagtexten måste beräknas enligt den kurs som 
kommer att gälla den första arbetsdagen i oktober. Eftersom den kursen 
troligen kommer att skilja sig från den kurs som gällde i oktober 1996, 
som använts i propositionen, innebär det att vägavgiftsbeloppen kan 
behöva justeras vid riksdagsbehandlingen. 
4.11 Kontroll
Regeringens förslag: Vägavgiftsbeviset skall medföras i fordonet vid 
färd och beviset skall på begäran av polismyndighet visas upp vid 
kontroll. Har avgift inte betalats får fordonet inte användas.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget 
eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 11 i avtalet stadgas att det är 
medlemsstaterna som själva kontrollerar att vägavgift är betald.
En bestämmelse bör således införas där det föreskrivs att 
vägavgiftsbeviset skall medföras i fordonet vid färd på de avgiftsbelagda 
vägarna och kunna uppvisas vid kontroll tillsammans med 
registreringshandlingarna. Vidare bör det föreskrivas att fordonet inte får 
användas om avgiften inte är betald.
Detta bör gälla såväl svenskt som utländskt fordon. Kontroll av om 
avgiften är betald och att rätt avgift betalats bör utföras av 
polismyndighet och ske i samband med att övrig kontrollverksamhet av 
fordon äger rum. På grund härav torde inga merkostnader för 
polisväsendet uppkomma utan kontrollen kan ske inom nuvarande 
ekonomiska ramar.
4.12 Återbetalning
Regeringens förslag: Återbetalning av vägavgift för svenskt årsbevis 
kan medges om beviset återlämnas före utgången av 
betalningsperioden.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget 
eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 10 i avtalet stadgas att väg-
avgift skall återbetalas vid ansökan om beviset återlämnas före utgången 
av betalningsperioden. Det belopp som skall återbetalas skall baseras på 
antalet återstående hela månader för vilka avgift har betalats uttryckt i 
tolftedelar av avgiften. Det skall tas ut en administrationsavgift på 25 ecu 
för behandling av ansökan om återbetalning. Återbetalning är inte tillåten 
om vägavgiften har betalats för en period kortare än ett år.
Det finns vidare en möjlighet i avtalet, för de fall ett land endast tar ut 
årlig avgift, att vägra återbetalning.
Det bör inte göras någon skillnad på utländskt fordon och svenskt 
fordon i detta sammanhang utan möjlighet till återbetalning bör finnas för 
såväl utländskt fordon som för fordon registrerade i det svenska 
bilregistret. Därför föreslås ingen särbestämmelse i denna del. 
För fordon som är registrerat i det svenska bilregistret kan 
återbetalning ske vid t.ex. avställning av fordonet eller om fordonet 
ändrats från avgiftspliktigt till icke avgiftspliktigt fordon. 
Hur stort belopp som skall återbetalas regleras i avtalet. 
Det stadgas vidare att en avgift för administrationskostnader på 25 ecu 
skall tas ut. En särskild bestämmelse om detta, varvid beloppet skall 
omräknas i svenska kronor, bör därför införas.
4.13 Undantag 
Regeringens förslag: Fordon som tillhör försvarsmakten, 
civilförsvaret, brandväsendet och andra räddningstjänster, polisen och 
väghållningen undantas från vägavgift. 
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget 
eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 4 första stycket i avtalet 
undantas fordon som tillhör försvarsmakten, civilförsvaret, 
brandväsendet och andra räddningstjänster, polisen och väghållningen. 
Som en förutsättning härför anges i artikel 4 tredje stycket i avtalet att 
detta gäller endast om fordonet bär de yttre kännetecken som är 
hänförliga till de omnämnda undantagsgrupperna.
I artikel 4 andra stycket i avtalet kan parterna för deras respektive 
territorium befria fordon som är omnämnda i artikel 6 tredje punkten, 
andra strecksatsen i direktivet. I direktivet stadgas att medlemsstaterna 
kan tillämpa nedsatta skattesatser eller göra undantag för fordon som 
endast tillfälligt körs på allmänna vägar i den medlemsstat där fordonet 
är registrerat och som används av fysiska eller juridiska personer vars 
huvudsysselsättning inte är godstransporter, förutsatt att den 
transportverksamhet som utförs av dessa fordon inte orsakar 
snedvridningar av konkurrensen och under förutsättning att 
kommissionen samtycker. Dessutom skall parterna informera varandra 
och kommissionen om vilka fordon som är undantagna.
I artikel 4 fjärde stycket i avtalet anges att det är motorfordonet i 
fordonskombinationen som är avgörande för om kombinationen skall 
undantas från vägavgift. 
En reglering av detta slag bör införas i svensk lagstiftning. Med 
svenskt fordon som tillhör försvarsmakten avses fordon som tillhör 
Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt eller 
Fortifikationsverket. Med svenskt fordon som tillhör civilförsvaret, 
brandväsendet och andra räddningstjänster avses fordon som tillhör 
befolkningsskyddet och räddningstjänsten. De flesta militärfordon är inte 
registrerade i det svenska bilregistret och de faller således utanför 
tillämpningsområdet av det skälet. 
Med fordon som tillhör väghållningen avses fordon som tillhör 
Vägverket, kommun och annan väghållare och som uteslutande eller så 
gott som uteslutande används för väghållningsändamål. Ett 
anmälningsförfarande bör därför införas med skyldighet för 
fordonsägaren att till bilregistret anmäla att fordonet används uteslutande 
eller så gott som uteslutande för väghållningsändamål.
För fordon som är registrerade i det svenska bilregistret men som skall 
vara undantagna enligt avtalet gäller att de kategorier som skall befrias 
kan identifieras. För dessa fordon gäller således att vägavgift ej skall tas 
ut. 
4.14 Straffbestämmelser
Regeringens förslag: Om ett fordon används trots att inte vägavgift 
betalats kan fordonets registreringsskyltar tas om hand och påföljden 
för fordonets ägare kan bestämmas till böter eller fängelse. Kände 
föraren till att fordonet inte fick brukas kan även han dömas till ansvar.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget 
eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 11 i avtalet stadgas att varje 
avtalsslutande part på eget ansvar skall övervaka efterlevnaden av 
bestämmelserna om vägavgift. I artikel 12 i avtalet stadgas vidare att de 
avtalsslutande parterna skall vidta åtgärder för att bestraffa överträdelser 
av bestämmelserna om vägavgiftsplikt och om skyldighet att medföra 
bevis.
För fordon som är registrerade i det svenska bilregistret kommer väg-
avgiften delvis att ersätta fordonsskatten. Det torde vidare i praktiken 
vara så att den som bryter mot bestämmelserna om vägavgift i regel 
också samtidigt bryter mot bestämmelserna om fordonsskatt och vice 
versa. Därför föreslås att sanktioner motsvarande de som gäller för 
fordonsskatten införs.
Detta innebär bl.a. att en bestämmelse som medför skyldighet för 
fordonets ägare att se till att hans fordon inte brukas i strid mot 
bestämmelserna om vägavgift bör införas. Om han uppsåtligen eller av 
oaktsamhet underlåter att uppfylla denna skyldighet bör han kunna fällas 
till ansvar. Om ett fordon används i strid mot brukandeförbud får 
polisman avskylta fordonet och hindra fortsatt färd. Även föraren bör 
kunna straffas om han kände till att fordonet inte fick brukas. Särskilda 
ansvarsregler behövs också för de fall fordonet ägs av en juridisk person.
Bestämmelserna bör tillämpas på såväl svenskt som utländskt fordon.
4.15 Ändringar i fordonsskattelagen m.m.
Regeringens förslag: För att kompensera fordonsägarna sänks 
fordonsskatten för de fordon för vilka vägavgift tas ut, dock högst med 
ett belopp som motsvarar vägavgiften för ett år.
Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens 
förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget 
eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om fordonsskatt finns 
i fordonsskattelagen (1988:327). Fordonsskatt är en fast skatt och betalas 
för innehav av fordonet. Den tas ut för skatteår eller skatteperiod oavsett 
i vilken utsträckning som fordonet faktiskt används. Skatten skall betalas 
i förskott under månaden före skatteår eller skatteperiod. Fordonsskatten 
varierar med fordonsslag, drivmedel, skattevikt och konstruktion. För 
lastbilar varierar skatten bl.a. med hänsyn till om det finns anordning för 
påhängsvagn. Ett fordons skattevikt är den vikt efter vilken skatten 
beräknas. För tunga fordon är totalvikten skattevikt. Skattskyldig är i 
regel den som äger fordonet vid ingången av kalendermånaden före 
skatteåret eller skatteperioden. Fordonsskatt beslutas genom automatisk 
databehandling av Vägverket. Beskattningsmyndighet är 
Skattemyndigheten i Örebro län. Ett skattepliktigt fordon får bara 
användas om skatten är betald för det innevarande och det närmast 
föregående skatteåret.
För de fordon som är registrerade i det svenska bilregistret bör som 
tidigare nämnts vägavgiftssystemet så långt som möjligt anpassas till 
fordonsskattesystemet av bl.a. administrativa skäl. Det är dock inte 
möjligt att använda andra lösningar än vad de fem avtalsslutande 
länderna avtalat om utan Sverige är bundet av bestämmelserna i avtalet. 
Den lösning som föreslagits i rapporten om möjlighet att dela upp 
betalning av vägavgiften i perioder strider mot avtalet och kan således 
inte användas. 
För att kompensera fordonsägarna föreslås att fordonsskatten sänks. 
Det ekonomiska utrymme som finns är ett belopp motsvarande inkomster 
från vägavgiften inklusive administrationskostnader. Det finns ca 53 000 
vägavgiftspliktiga lastbilar i trafik i Sverige enligt Vägverket. Av dessa 
skall ca 15 000 erlägga 6 257 kronor per år och resterande ska betala 
10 429 kronor årligen för vägavgiftsbevisen. Fordonsägarnas 
sammanlagda utgifter för vägavgifter blir således ca 58,7 miljoner ecu, 
vilket motsvarar ca 490,2 miljoner kronor vid en kurs där 1 ecu är lika 
med 8,34385 kronor. Det ekonomiska utrymmet som finns är ca 486 
miljoner kronor och inkluderar såväl vägavgifter som 
administrationskostnader för Riksskatteverket, Skattemyndigheten i 
Örebro län och Vägverket. Kostnaderna uppskattas till ca 1,5 miljoner 
kronor för Vägverket och ca 0,5 miljoner kronor för Riksskatteverket. 
Därutöver tillkommer för Vägverket en investerings- och 
utvecklingskostnad på ca 2,4 miljoner kronor. Administrationskostnaden 
för Skattemyndigheten i Örebro län uppskattas till ca 0,5 miljoner kronor.
Fordonsskatten föreslås sänkt till de minimiskattesatser som anges i 
direktivet, dock högst med ett belopp som motsvarar vägavgiften för ett 
år.
Det är endast i de fall både fordonsskatt och vägavgift skall betalas för 
lastbilar som fordonsskatten skall sänkas. För lastbilar utan vare sig 
anordning för påhängsvagn eller annan draganordning är antalet axlar 
avgörande för om den lägre eller den högre vägavgiften skall tas ut. I 
fordonsskattelagen hänförs lastbilar med tre eller flera hjulaxlar till 
samma kategori, vilket innebär att skatt tas ut med samma belopp oavsett 
antal axlar. För att sänkningen av fordonsskatten skall bli korrekt i de fall 
där lastbilar med tre och fyra hjulaxlar påförs vägavgift med olika belopp 
är det  nödvändigt att skapa en egen kategori för lastbilar med tre 
hjulaxlar. Lastbilar utan draganordning skall alltså delas in i följande tre 
kategorier: lastbil med två hjulaxlar, med tre hjulaxlar och med fyra eller 
flera hjul-axlar. 
Sverige får dock inte ha lägre fordonsskatt än de minimiskattesatser 
som anges i direktivet. Vid växlingen mellan vägavgift och fordonsskatt 
är det därför nödvändigt att de nya fordonsskattesatserna inte understiger 
miniminivån.  
4.16 Administration
Regeringens förslag: Skattemyndigheten i Örebro län skall vara 
beskattningsmyndighet och Riksskatteverket central 
förvaltningsmyndighet.
Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget 
eller lämnat det utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 6 i avtalet stadgas att 
formerna för uppbörd av vägavgift skall bestämmas på det administrativa 
planet mellan de avtalsslutande parterna med kommissionen som 
observatör.
För svenskt fordon har som nämnts ovan förfarandet för uttagande av 
vägavgift i stort följt de bestämmelser som gäller för uttagande av 
fordonsskatt.
Det bör således vara Vägverket som skall svara för uppbörden, 
Skattemyndigheten i Örebro län som skall vara beskattningsmyndighet 
och Riksskatteverket som skall vara central förvaltningsmyndighet. 
Riksskatteverket bör således utfärda föreskrifter och 
rekommendationer samt följa upp verksamheten så att lagstiftningen 
tillämpas på ett enhetligt och riktigt sätt. Vidare bör Riksskatteverket 
fastställa formulär till blanketter.
Skattemyndigheten i Örebro län föreslås, för svenskt fordon, besluta 
om vägavgift, dröjsmålsavgift och återbetalning av vägavgift samt föra in 
uppgifter i bilregistret som följer av vissa beslut om vägavgift. För 
utländskt fordon skall myndigheten svara för försäljning av bevis och 
besluta om återbetalning av vägavgift. 
Vägverket föreslås för svenskt fordon verkställa uppbörd av vägavgift 
genom automatisk databehandling samt ansöka om indrivning av obetald 
vägavgift.
Kronofogdemyndigheten skall svara för indrivning av de vägavgifter 
som inte har betalats för fordon som är registrerade i det svenska 
bilregistret. Reglerna om indrivning finns i lagen (1993:891) om 
indrivning av statliga fordringar m.m. 
4.17 Fördelning av de gemensamma avgiftsintäkterna
Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av den avgiftspliktiga 
lastbilstrafiken till och från utlandet görs följande bedömning. 
Saldoförbättringen för offentliga sektorn beräknas till ca 12,4 miljoner 
kronor för 1998 och därefter till ca 18,4 miljoner kronor. Den består av 
intäkter från vägavgifter avseende lastbilarna från icke avtalsslutande 
länder (23 miljoner kronor) minskat med administrativa kostnader för 
försäljningen av vägavgiftsbevis till icke avtalsslutande länder (4,1 
miljoner kronor) samt nettokostnaderna för de svenska lastbilarnas 
körning i de andra medlemsländerna (0,5 miljoner kronor). Utöver detta 
tillkommer investerings- och utvecklingskostnader på ca 6 miljoner 
kronor under 1998.
Varje år ska medlemsländerna göra en sammanställning över hur 
många kilometer som deras avgiftspliktiga lastbilar har kört på de andra 
medlemsländernas motorvägar och hur många kilometer som de andra 
medlemsländerna har kört i landet. Medlemsländerna kompenserar 
varandra bilateralt om ett lands körning understiger det andra landets. 
Detta stadgas i artikel 13 punkt 2 i avtalet. I bestämmelsen finns följande 
formel för hur länderna ska kompenseras 
C(D-E)=F, där C=A/B
A=årlig avgift på 1250 ecu
B=genomsnittliga årliga kilometerantal per fordon på 130 000 km
C=avgiftssatsen per körd kilometer
D=antal körda kilometer i land Y av land X:s avgiftspliktiga lastbilar
E=antal körda kilometer i land X av land Y:s avgiftspliktiga lastbilar 
F=kompensationsbelopp  
Om svenska lastbilar har kört fler antal kilometer i något annat 
medlemsland än vad dess lastbilar har kört i Sverige skall Sverige betala 
landet en summa pengar enligt den givna formeln. Om motsatt 
förhållande gäller, dvs. att ett annat medlemslands lastbilar har kört mer i 
Sverige än vad svenska lastbilar har kört i det landet, skall Sverige 
ersättas enligt samma formel.
I praktiken innebär artikel 13 punkt 2 i avtalet att Sverige troligen får 
en sammantagen nettokostnad på knappt 0,5 miljoner kronor. Det beror 
på att svenska lastbilar kör mer i Tyskland än vad de tyska lastbilarna kör 
i Sverige. Denna körning i Tyskland uppvägs inte av att alla andra 
medlemsländer kör mer i Sverige än vad svenska lastbilar kör i deras 
länder.
De svenska intäkterna från icke avtalsslutande länders vägavgifter 
beräknas till 23 miljoner kronor. Sverige erhåller 5,25 procent av de 
samlade intäkterna från alla lastbilar som kommer från länder som inte 
har slutit avtal om vägavgift. Dessa köper sannolikt vägavgiftsbevis 
under 1997 till ett värde av ca 100 miljoner D-mark. Om växelkursen 1 
D-mark är lika med 4,3 kronor används torde Sveriges andel vara värd 
knappt 23 miljoner kronor. I artikel 13 punkt 3 i avtalet regleras 
medlemsländernas respektive andelar.
Kostnaderna för försäljningen av vägavgiftsbevis till utländska fordon 
delas upp beroende på om de uppkommit i eller utanför Sverige. De 
avtalsslutande ländernas kostnader som uppstår utanför det egna landet är 
ett gemensamt åtagande. Sådana kostnader summeras och fördelas via 
andelstalen som bestäms i artikel 13 punkt 3 i avtalet. Sveriges andel är 
5,25 procent av medlemsländernas gemensamma kostnader. Kostnaderna 
uppgick till drygt 12 miljoner kronor före Sveriges inträde. Sveriges 
andel beräknas därför till 0,6 miljoner kronor .
Antalet försäljningsställen i Sverige beräknas uppgå till 150. Denna 
kostnad skall helt och hållet bäras av Sverige. Investerings- och 
utvecklingskostnader av ett ADB-system för försäljning av 
vägavgiftsbevis till utländska fordon beräknas uppgå till 6 miljoner 
kronor. För verksamhetens bedrivande uppskattas kostnaden för 
Skattemyndigheten i Örebro län till 3,5 miljoner kronor. 
4.18 Tvist angående tolkning av direktivet
Om en tvist uppstår och samordningskommitten inte kan lösa denna skall 
enligt artikel 15 i avtalet tvisten lösas av Europeiska gemenskapernas 
domstol i enlighet med artikel 182 i Romfördraget.
5 Ikraftträdande
Lagen om vägavgift för vissa tunga fordon skall träda i kraft den 1 
januari 1998. Vissa bestämmelser, t.ex. straffbestämmelserna, samt de 
bestämmelser som gäller för utländskt fordon skall dock inte tillämpas 
förrän den 1 februari 1998. Övriga ändringar träder i kraft den 1 februari 
1998.
6 Statsfinansiella effekter m.m.
Växlingen mellan vägavgift och fordonsskatt innebär en svag saldoför-
bättring för den offentliga sektorn (se avsnitt 4.15) som beräknas 1998 
uppgå till ca 22 miljoner kronor och därefter till ca 25 miljoner kronor. 
Av avsnitt 4.17 framgår att intäkterna från utländska fordon beräknas ge 
en saldoförbättring för den offentliga sektorn på ca 12 miljoner kronor 
1998 och därefter på ca 18 miljoner kronor. Sammantaget beräknas 
saldoförstärkningen bli ca 35 miljoner kronor införandeåret för att 
därefter uppgå till ca 43 miljoner kronor. Den varaktiga nettoeffekten för 
den offentliga sektorn beräknas till ca 20 miljoner kronor.
För skatteförvaltningen innebär det föreslagna systemet visst löpande 
merarbete. Det förutsätter också insatser för att utveckla det teknikstöd 
som behövs. Regeringen gör bedömningen att kostnaderna för 
skatteförvaltningen inte är större än att de ryms inom givna resursramar.
För åklagar- och domstolsväsendet innebär förslaget inte några 
kostnadskonsekvenser.
7 Författningskommentar
7.1 Förslaget till lag om vägavgift för vissa tunga fordon
1 §
I den inledande bestämmelsen anges det att vägavgift skall betalas till 
staten enligt denna lag.
2 §
Bestämmelsen har utformats i enlighet med 1 § andra stycket i 
fordonsskattelagen. Bestämmelsen hänvisar till andra författningar där 
definitioner som har betydelse för uttag av vägavgift återfinns.
3 och 4 §§
Reglerna har utformats efter förebild från fordonsskattelagen. Beskatt-
ningsmyndighet är Skattemyndigheten i Örebro län och central 
förvaltningsmyndighet är Riksskatteverket. 
I fordonsskattelagen stadgas att Skattemyndigheten i Örebro län är 
beskattningsmyndighet. Skattepåförande genom automatisk 
databehandling svarar emellertid Vägverket för. Detta innebär att 
fordonsskatt beslutas genom automatisk databehandling av Vägverket 
och inte av beskatt-ningsmyndigheten. Eftersom reglerna har utformats 
efter förebild från fordonsskattelagen kommer denna arbetsfördelning att 
gälla även för uttag av vägavgift. Ett bemyndigande för Vägverket bör 
därför införas i en förordning.
5 §
För svenskt fordon betalas vägavgift för rätten att använda hela det 
svenska vägnätet.
För utländskt fordon tas vägavgift ut för rätten att använda alla 
motorvägar, väg E 10, E 12 och E 14 samt vissa sträckningar av E 4, E 
22 och E 65.
I paragrafen definieras vilka fordon och fordonskombinationer som 
skall vara avgiftspliktiga. Motorfordon eller ledade 
motorfordonskombinationer med en totalvikt av minst 12 000 kilogram 
avsedda uteslutande för godstransport på väg är avgiftspliktiga. Detta 
gäller såväl svenska som utländska fordon. För svenska fordon gäller 
dessutom att fordonet är eller bör vara registrerat i det svenska 
bilregistret och inte avställt.
En av förutsättningarna för att vägavgift skall tas ut är enligt artikel 2 i 
direktivet att det är ett motorfordon eller ledad 
motorfordonskombination. Med fordon avses enligt fordonskungörelsen 
(1972:595) anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättad 
för färd på marken och ej löper på skenor. Fordon indelas i motordrivna 
fordon, släpfordon, terrängsläp, efterfordon, sidvagnar, cyklar, 
hästfordon och övriga fordon. Motordrivna fordon indelas i motorfordon, 
traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon.  Motorfordon indelas i 
bilar, motorcyklar och mopeder. Bilar indelas i personbilar, lastbilar och 
bussar. I artikel 2 i direktivet stadgas vidare att totalvikten för 
motorfordonet eller motorfordonskombinationen skall vara på minst 12 
000 kilogram, vilket utesluter vissa motorfordon, dessutom sägs att 
fordonet skall vara avsett uteslutande för godstransport på väg, vilket 
utesluter samtliga motorfordon utom lastbilar. Detta innebär att det är 
lastbilar som vägavgift skall tas ut för. 
När det gäller svenska fordon har det, i enlighet med Lagrådets 
yttrande, uttryckligen angivits i lagtexten att för fordonskombinationer 
bestäms avgiftsplikten av den högst tillåtna totalvikten som 
fordonskombinationen kan ha. Detta innebär att en lastbil med 
draganordning som väger 7 000 kilogram kan komma att omfattas av 
avgiftsplikten eftersom ett sådant dragfordon i regel kan dra en släpvagn 
på 5 000 kilogram och således kommer att få en totalvikt på minst 12 000 
kilogram.  
6 §
Paragrafen har, i enlighet med Lagrådets förslag, flyttats och rubriken 
”Befrielse från vägavgift” borttagits.
I bestämmelsen finns en uppräkning av kategorier vars fordon skall 
undantas från vägavgift. Det gäller fordon som tillhör försvarsmakten, 
polisväsendet, civilförsvaret, brandväsendet och annan räddningstjänst 
samt väghållningen. För att ett fordon skall undantas krävs att fordonet  
kan identifieras som tillhörigt någon av de nämnda kategorierna.
Fordonsskatten för fordon som tillhör de i paragrafen nämnda 
kategorierna sänks inte såsom fordonsskatten för de vägavgiftspliktiga 
fordonen.
Med svenskt fordon som tillhör försvarsmakten avses fordon som 
tillhör Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt 
eller Fortifikationsverket. Med svenskt fordon som tillhör civilförsvaret, 
brandväsendet och andra räddningstjänster avses fordon som tillhör 
befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Med fordon som tillhör 
väghållningen avses fordon som tillhör Vägverket, kommun eller annan 
väghållare och som uteslutande eller så gott som uteslutande används för 
väghållningsändamål. Bestämmelsen avhandlas närmare i avsnitt 4.13.
7 §
I denna paragraf föreslås i likhet med bestämmelser i fordonsskattelagen 
att avgiftsskyldigheten åvilar fordonets ägare. Det är ägaruppgiften i det 
svenska bilregistret som bör ligga till grund för avgiftsskyldighet. Har 
fordonet flera ägare är de solidariskt ansvariga. Paragrafen avhandlas 
närmare i avsnitt 4.6.
I förevarande paragraf regleras vem som är avgiftsskyldig och i 13 och 
14 §§ när vägavgift skall betalas och av vem. Enligt Lagrådets mening 
bör tidsangivelserna tas in redan här. Den av Lagrådet föreslagna 
lösningen är dock mindre lämplig. Paragraferna har utformats med 
fordonsskattelagens regler som förebild och bestämmelserna vinner i 
tydlighet om de utformas i enlighet härmed. De speciella bestämmelserna 
om betalning som anger vilken ägare som skall betala vägavgift och som 
beror på vid vilken tidpunkt som vägavgift skall betalas bör därför vara 
kvar i 13 och 14 §§ under rubriken ”Betalning och återbetalning m.m.”.
Som ett exempel kan nämnas att i 17 § stadgas att när avgiftsplikt 
upphör skall överskjutande vägavgift återbetalas till den som var 
avgiftsskyldig när avgiftsplikten upphörde. Denne behöver inte alltid 
vara densamme som den som vid den aktuella tidpunkten var 
betalningsskyldig för avgiften. Denna bestämmelse hänvisar till 
paragrafen som reglerar vem som är avgiftsskyldig. De speciella reglerna 
om vem som skall betala  vägavgift, vanligtvis den som äger fordonet vid 
ingången av kalendermånaden före avgiftsperioden, bör således regleras i 
en särskild paragraf.
8 §
Bestämmelsen om vilka som skall vara avgiftsskyldiga för utländska 
fordon har utformats efter vad som stadgas i avtalet. Finns flera 
avgiftsskyldiga parter är de solidariskt ansvariga. Bestämmelsen 
avhandlas närmare i avsnitt 4.6.
9 § 
I bestämmelsen regleras avgiftspliktens inträde. Avgiftsplikt inträder för 
svenskt fordon vid registrering av fordonet i bilregistret. Om fordonet 
ställs av i samband med registrering flyttas avgiftspliktens inträde till 
dess avställningen upphör. 
Om ett fordon ställs av för att ägaren begär det, t.ex. om ägaren inte 
skall använda fordonet under en viss period, inträder avgiftsplikt när 
avställning upphör.
Om avgiftsplikt inträder för fordon som är registrerat som icke 
avgiftspliktigt, men som ändras t.ex. vid ombyggnad till avgiftspliktigt, 
inträder avgiftsplikt när fordonet tas in i bilregistret som avgiftspliktigt.
För fordon som är undantagna från avgiftsplikt enligt 6 § inträder 
avgiftsplikt om fordonet säljs och registreras på någon annan.
10 §
För svenskt fordon skall vägavgift betalas för ett år. För utländskt fordon 
skall det finnas en valmöjlighet att betala för dag, vecka, månad eller ett 
år. Det skall dock inte gå att köpa vägavgiftsbevis för längre tid än ett år. 
Bestämmelsen avhandlas närmare i avsnitt 4.4.
11 § 
För motorfordon eller ledad motorfordonskombination tas vägavgift ut 
för ett år med 6 257 kr för fordon med högst tre axlar och med 10 429 kr 
för fordon med fyra eller fler axlar. Detta gäller såväl svenskt som 
utländskt fordon. För utländskt fordon tas vägavgift ut även för 
perioderna månad, vecka eller dag. 
Paragrafen har, i likhet med hela lagen, utformats på så sätt att först 
anges de bestämmelser som är gemensamma för svenskt och utländskt 
fordon och härefter eventuella särbestämmelser. Anledningen till detta är 
att lagen utformats efter det avtal som slutits mellan Sverige och de fem 
avtalsslutande länderna. Den av Lagrådet föreslagna ändringen har 
därför bedömts mindre lämplig. Bestämmelserna avhandlas närmare i 
avsnitt 4.5.
12 §
Vägavgift för svenskt fordon tas ut på sätt som, så långt möjligt, gäller 
för uttag av fordonsskatt. Fordonsskattelagens regler beträffande beslut, 
omprövning av beslut, beräkning av skatt efter skälig grund, beslut om 
efterbeskattning, rättelse på grund av skrivfel och skattetillägg har därför 
gjorts tillämpliga genom en hänvisning i paragrafen.
Vägverket skall debitera vägavgift genom automatisk databehandling 
på grundval av de uppgifter som finns i bilregistret. Ett bemyndigande 
för Vägverket bör därför införas i en förordning.
13 och 14 §§ 
I bestämmelserna anges att vägavgift skall betalas under 
kalendermånaden före avgiftsperioden.
Vid ikraftträdandet, som är den 1 januari 1998, skall avgiftsperioden 
vara 1 februari 1998-31 januari 1999 för fordon som är registrerade i 
bilregistret vid den tidpunkten och vägavgift skall betalas senast den 20 
januari 1998. Om dessa fordon fortsättningsvis är registrerade kommer 
avgiftsperioden att löpa från 1 februari till 31 januari påföljande år och 
vägavgiften skall betalas under månaden före avgiftsperioden.
För svenskt fordon som blir avgiftspliktigt under januari månad 1998 
skall avgiftsperioden vara 1 februari 1998-31 januari 1999 och 
vägavgiften skall betalas senast tre veckor efter avgiftspliktens inträde. 
Om fordonet fortsättningsvis är registrerat kommer avgiftsperioden att 
löpa från 1 februari till 31 januari påföljande år och vägavgiften skall 
betalas under månaden före avgiftsperioden.
För svenskt fordon vars avgiftsplikt inträder efter ikraftträdandet skall 
vägavgift betalas senast tre veckor efter avgiftspliktens inträde, t.ex. när 
ett fordon registreras, när avställning upphör, för fordon som ändras från 
icke-avgiftspliktigt till avgiftspliktigt fordon och för de undantagna 
fordonen enligt 6 § som överlåts till någon annan.
15 § 
Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad som gäller för 
inbetalning av fordonsskatt enligt 58 § fordonsskattelagen. Vägavgift bör 
kunna betalas på samma sätt som fordonsskatt.
16 §
När betalning skett utfärdas vägavgiftsbevis. Lagrådet har anmärkt att 
bestämmelserna om vilka uppgifter ett vägavgiftsbevis skall innehålla har 
en sådan karaktär att de bör kunna tas in i en förordning. Dessa har därför 
tagits bort. Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer  
meddelar närmare föreskrifter om utformningen av vägavgiftsbevis.
17 §
Om ett fordon ställs av skall vägavgift återbetalas. Om ett fordon byggs 
om så att avgiftsbeloppet påverkas skall en ny avgift tas ut och om det 
finns någon överskjutande avgift skall den återbetalas. Beviset skall 
skickas till beskattningsmyndigheten och det belopp som skall återbetalas 
är det belopp som kvarstår beräknat på antalet hela månader uttryckt i 
tolftedelar av avgiften. 
18 § 
I paragrafen anges att dröjsmålsavgift skall tas ut om vägavgift inte 
betalats inom föreskriven tid. Beräkningsgrunderna för dröjsmålsavgiften 
framgår genom en hänvisning till lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. I 
paragrafen anges även att det är möjligt att få befrielse från skyldighet att 
betala dröjsmålsavgift. Bestämmelserna i paragrafen har utformats i 
enlighet med reglerna om dröjsmålsavgift i 61–63 §§ i 
fordonsskattelagen. 
19 §
I likhet med vad som gäller enligt fordonsskattelagen föreskrivs att 
avrundning av öresbelopp skall ske vid beräkning av vägavgift, 
avgiftstillägg och dröjsmålsavgift som skall påföras eller återbetalas. 
Även bestämmelsen i paragrafens andra stycke om en lägsta 
beloppsgräns har utformats i enlighet med vad som gäller enligt 57 § 
fordonsskattelagen.
20 §
För utländska åkare skall det finnas möjlighet att köpa vägavgiftsbevis i 
Sverige. Vägavgiftsbevis för utländskt fordon skall innehålla samma 
uppgifter som vägavgiftsbevis för svenskt fordon.
21 §
Om ett utländskt fordon redan har ett giltigt vägavgiftsbevis utfärdat i 
Belgien, Danmark, Tyskland, Luxemburg eller Nederländerna så gäller 
det även i Sverige. 
22 §
De utländska åkare som har köpt årsbevis i Sverige kan få återbetalning 
om de sänder in beviset till Skattemyndigheten i Örebro län, som beslutar  
om återbetalning. Återbetalning sker med belopp som belöper på antalet 
återstående hela månader från den dag beviset kom in till myndigheten. 
Från det belopp som skall återbetalas dras en avgift på 230 kronor. 
Bestämmelsen avhandlas närmare i avsnitt 4.12.
23 §
Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 4.10.
24 §
Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 4.9.
25 §
I paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anges att 
ett avgiftspliktigt fordon inte får brukas om inte föreskriven vägavgift 
betalats. Det är att märka att avgiftsplikt för utländskt fordon inträder 
först när fordonet används på motorvägar samt de vägar som anges i 
bilaga 1.
26 §
Paragrafen har utformats med 66 § första stycket fordonsskattelagen som 
förebild. I likhet med vad som gäller enligt fordonsskattelagen får 
regeringen föreskriva att fordringar avseende ringa belopp inte behöver 
lämnas för indrivning. Syftet är att undvika att kronofogdemyndigheten 
belastas med ärenden avseende mycket små belopp.
27 § 
I paragrafen har införts en bestämmelse om skyldighet för fordonets 
förare att alltid medföra vägavgiftsbevis vid färd. Om inte 
vägavgiftsbeviset kan visas upp innebär det att påföljd kan utdömas.
28 §
Om polismyndighet påträffar ett fordon och föreskriven vägavgift inte 
har betalats kan fordonets registreringsskyltar omhändertas.
Ett fordon kan ofta inte lämnas på den plats där avskyltning gjorts utan 
polisman bör därför kunna medge att färden kan fortsätta en sträcka till 
lämplig plats.
29 §
I första stycket anges att ägaren kan dömas till böter eller fängelse i högst 
sex månader om fordonet brukas sedan registreringsskyltarna 
omhändertagits. Detta gäller om ägaren uppsåtligen eller av oaktsamhet 
har underlåtit att göra vad som har ankommit på honom för att hindra att 
fordonet brukades.
I andra stycket anges att ägaren döms till penningböter om fordonet 
används trots att inte vägavgift betalats. Detta gäller dock endast om 
ägaren uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att göra vad som 
ankommit på honom för att hindra att fordonet brukades.
30 §
Den som brukar annans fordon utan lov har samma skyldigheter som 
ägaren. Även den som innehar fordonet med nyttjanderätt och kan 
bestämma vem som får föra fordonet eller den som anlitar någon annan 
förare än den ägaren utsett har samma skyldighet som ägaren att se till att 
inte fordonet brukas i strid mot bestämmelserna i denna lag eller 
bestämmelser som meddelats med stöd av denna lag. Påföljden är 
densamma som för ägaren i 29 §.
31 §
Om en förare kände till att fordonet inte fick användas kan han dömas till 
samma påföljd som ägaren enligt 29 §. Det finns dock undantag och det 
är när fordonet provkörs vid besiktning eller inspektion enligt 35 § 
fordonskungörelsen (1972:595).
32 §
Bestämmelsen har utformats i enlighet med vad som gäller enligt 82 § 
fordonsskattelagen.
I första stycket regleras vem som ansvarsbestämmelserna är tillämplig 
på för fordon som tillhör eller brukas av juridisk person.
I andra stycket regleras vem som ansvarsbestämmelserna skall 
tillämpas på för svenska fordon som tillhör staten eller kommun.
33 §
Om föraren uppsåtligen eller av oaktsamhet vid färd inte medför giltigt 
vägavgiftsbevis kan föraren dömas till penningböter.
34 §
Vägavgift omfattas även av lagen (1971:1072) om förmånsberättigade 
skattefordringar m.m. och lagen (1978:880) om betalningssäkring för 
skatter, tullar och avgifter.
35 §
I paragrafen ges bestämmelser om överklagande genom en hänvisning 
till 84–87 §§ fordonsskattelagen (1988:327). Av hänvisningen till 84 § 
framgår vilka beslut som får överklagas. I övrigt innebär hänvisningen 
bl.a. att fordonsskattelagens bestämmelser om överklagande i särskild 
ordning skall tillämpas i fråga om beslut om vägavgift. Beslut enligt 22 § 
får inte överklagas.
Ikraftträdandebestämmelser
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Bestämmelser som gäller 
utländskt fordon samt bestämmelser om brukandeförbud och indrivning 
av vägavgift liksom kontroll- och straffbestämmelser skall dock inte 
tillämpas förrän från och med den 1 februari 1998. Syftet med att lagen 
skall träda i kraft den 1 januari 1998 är att de särskilda reglerna om 
uppbörd för svenskt fordon skall börja gälla. För dessa fordon skall 
vägavgift betalas senast den 20 januari 1998. Övriga bestämmelser gäller 
för det fall ett svenskt fordon registreras under januari 1998 eller 
avgiftsplikt upphör under januari 1998. I dessa fall behövs särskilda 
bestämmelser om betalning och återbetalning.
7.2 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen
I bilaga 1 till fordonsskattelagen har samtliga skattesatser ändrats så att 
skatten sänkts till de minimiskattesatser som anges i direktivet, dock 
högst med ett belopp som motsvarar vägavgiften för ett år.
7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om indrivning av 
statliga fordringar m.m.
Lag om vägavgift för vissa tunga fordon föranleder följdändring i lagen 
om indrivning av statliga fordringar m.m.
Sammanfattning av rapporten Vägavgift i Sverige
På grundval av Europarådets direktiv 93/89/EEC den 25 oktober 1993 
har avtal upprättats den 9 februari 1994 mellan regeringarna i Belgien, 
Danmark, Tyskland, Luxemburg och Nederländerna om gemensamma 
avgifter för tunga godstransporter (med  lastbilar/lastbilsekipage – från 
12 tons totalvikt) som använder vissa vägar (Eurovinjettavtalet). 
Avtalet tillämpas sedan den 1 januari 1995 i Danmark, Tyskland, 
Luxemburg samt  Belgien och från den 1 januari 1996 deltar också 
Nederländerna i systemet.
Den svenska regeringen har gått in i förhandlingar om en anslutning 
till avtalet med de fem länderna och med Europakommissionen. Av 
Kommunikationsdepartementets skrivelse till kommissionen den 6 
december 1995 framgår att Sverige önskar införa ett vägavgiftssystem 
senast den 1 januari 1997.
Uppdraget redovisas som en inventering av vilka principiella 
ställningstaganden och åtgärder som behövs – vid sidan av själva 
anslutningsavtalet som förutsätts ankomma på regeringen – för att 
Sverige skall kunna ansluta sig till systemet. I redovisningen ingår 
också rollfördelningen mellan de berörda myndigheterna m.fl. samt de 
övergångsbestämmelser och åtgärder som torde bli aktuella. 
Regeringsförhandlingarna kan väntas ge vissa förutsättningar för det 
fortsatta förberedelsearbetet. Det gäller t.ex. att bestämma vilket 
vägnät i Sverige som skall vara avgiftspliktigt för utländska lastbilar. 
Man måste också veta om det godtas att det för svenska lastbilar 
erläggs vägavgift samordnat med fordonsskatteuppbörden, vilket bl a 
innebär betalning i delbelopp för s.k. skatteperioder. Även de 
tillvägagångssätt som väljs för att definiera fordonskategori och 
ekipagevikt  torde behöva godkännas liksom information lämnas om 
metoder och organisation för att utfärda och tillhandahålla 
vägavgiftsbevisen.
Förberedelsearbetet kommer därmed att fortsätta efter det att denna 
rapport har avgivits.
Vägverket har uppfattat det som ett önskemål att 
vägavgiftssystemets införande i Sverige skall återskapa den 
konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska åkare som rådde, 
innan Eurovinjettsystemet infördes i de fem avtalsländerna. Som det 
är idag måste de svenska åkarna betala avgifter när de kör på 
motorvägar i de fem avtalsländerna, medan åkarna från dessa länder (i 
likhet med alla andra utländska åkare) kör gratis i vårt land. 
Utan ett svenskt medlemsskap i avtalet måste alltså svenska lastbils-
ägare för varje resa anskaffa ett kostsamt avgiftsbevis för den 
tidsperiod varunder resan sker, något som ju även utgör en 
administrativ belastning.  När vägavgift införs för alla svenska 
lastbilar (från 12 ton) och Sverige ansluts till Eurovinjettavtalet, får 
detta i stället den effekten att de svenska lastbilarna kan utföra 
transporter utan att betala en särskild avgift i de övriga fem 
avtalsländerna.
Samtidigt krävs dock, för att man skall uppnå  
konkurrensneutralitet, en kompensation för den införda vägavgiften, 
vilken lämpligen bör åstadkommas genom en motsvarande sänkning 
av fordonsskatten.
Genom införandet av vägavgift i Sverige uppstår en ny kostnad för 
alla de utländska lastbilstransportörer som hittills kunnat använda det 
svenska vägnätet utan särskild avgift. Det behöver följas upp om detta 
kommer att leda till en transportkostnadsökning för svensk industri 
och konsumenter, något som knappast kan avgöras på förhand. 
Konkurrensen mellan åkarna borde dock kunna leda till att utländska 
åkare undviker att ha högre priser än de svenska, som ju inte vidkänns 
några fördyringar när vägavgiften införs.
I rapporten behandlas principerna för hur en svensk vägavgift bör 
konstrueras och handhas samt hur dess införande återverkar på det 
befintliga fordonsskattesystemet. I bilaga 1 till rapporten redovisas 
författningsförslag, däribland en lag om vägavgift för tunga fordon för 
godsbefordran.
Behovet av övergångsbestämmelser samt åtgärder vid systemets 
införande redovisas vidare. Den principiella utformningen av den 
svenska organisationen för att tillhandahålla vägavgiftsbevis gås 
igenom. När man efterhand har kännedom om på vilket vägnät 
skatteplikt skall införas kan man – som ovan berörts – gå vidare med 
att kontraktera försäljningsombud och andra praktiska förberedelser.
Rollfördelningen när det gäller ansvaret för det nya skattesystemet i 
drift behandlas. Vidare beskrivs beräkningsmodeller för vägavgift och 
fordonsskatt när det gäller svenska lastbilar. Berörda myndigheter är  
Vägverket som uppbördsmyndighet,  Riksskatteverket som central 
förvaltningsmyndighet, skattemyndigheten i Örebro län som 
beskattnings-myndighet, kronofogdemyndigheterna som 
indrivningsmyndigheter och polisen som övervakningsmyndighet för 
att vägskatten erlagts korrekt. Som ansvarig för informationen om 
skatteuppbörden och utfärdandet av vägavgiftsbevisen föreslås 
Vägverket medan Riksskatteverket förelås svara för erforderliga 
skatteförfattningar, information och tillämpning.
Tullverket besitter resurser och/eller lokalisering som verket anser 
lämpade för kontroll- och försäljningsuppgifter i samband med 
vägskatten. I vissa fall krävs i så fall ytterligare resurser.
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över 
rapporten Vägavgift i Sverige
Efter remiss har yttranden över rapporten lämnats av 
Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Sveriges 
Industriförbund,   Svenska åkeriförbundet, Svenska 
Transportarbetareförbundet, Sveriges Transportindustriförbund, 
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län och Skattemyndigheten i 
Örebro län.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om vägavgift för vissa tunga fordon
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Vägavgift skall betalas till staten enligt denna lag.
2 § Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i 
fordonskungörelsen (1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599) och 
vägtrafikkungörelsen (1972:603) om inte annat sägs.
Beskattningsmyndighet m.m.
3 § Beskattningsmyndighet i fråga om vägavgift är Skattemyndigheten i 
Örebro län.
4 § Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet i fråga om 
vägavgift.
Avgiftspliktiga fordon
5 § Motorfordon eller ledad motorfordonskombination med en totalvikt 
av 12 000 kilogram eller därutöver som är avsedda uteslutande för 
godstransport på väg är avgiftspliktiga. 
Det som sägs i första stycket gäller utländskt fordon och fordon som 
är eller bör vara registrerat i det svenska bilregistret och inte är 
avställt. 
Avgiftspliktiga vägar
6 § För fordon som är registrerat i det svenska bilregistret betalas 
vägavgift för rätten att använda det svenska allmänna vägnätet. 
7 § För utländskt fordon betalas vägavgiften för rätten att använda de 
vägar som anges i bilaga 1.
Avgiftsskyldiga
8 § Avgiftsskyldig för fordon som är registrerat i det svenska bilregistret 
är ägaren.
Har fordonet flera ägare är de solidariskt ansvariga för den 
vägavgift som skall betalas.
Som ägare anses den som är eller bör vara upptagen i bilregistret 
som ägare. I fråga om ett fordon som innehas på grund av kreditköp 
med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt 
för bestämd tid om minst ett år anses innehavaren som ägare.
9 § Avgiftsskyldig för ett utländskt fordon är den som vid tidpunkten för 
användningen av de i 7 § nämnda vägarna antingen är ägare till fordonet, 
förare av fordonet, den som beslutar om användningen av fordonet eller 
den som har nyttjanderätt till fordonet.
Om det finns flera avgiftsskyldiga är de solidariskt ansvariga för 
den vägavgift som skall betalas.
Avgiftspliktens inträde
10 § Avgiftsplikt inträder när fordonet införs i det svenska bilregistret 
eller, om fordonet samtidigt avställs, då avställningen upphör. Om 
fordonet är avställt på ägarens begäran inträder avgiftsplikt då 
avställningen upphör. För icke avgiftspliktiga fordon som ändras till 
avgiftspliktiga fordon inträder avgiftsplikten när fordonet tas upp i 
bilregistret som  avgiftspliktigt, eller om det samtidigt avställs, då 
avställningen upphör. För fordon som tillhör någon av de i 39 § angivna 
kategorierna inträder avgiftsplikt när fordonet överlåts till annan.  
Avgiftsplikt inträder för utländskt fordon när fordonet används på 
väg som anges i bilaga 1.
Avgiftsperioder
11 § För fordon som är registrerat i det svenska bilregistret betalas väg-
avgift för ett år.
För utländskt fordon betalas vägavgift för kalenderdag, vecka, 
månad eller år, dock inte för längre tid än ett år.
Vägavgiftens storlek
12 § För motorfordon eller ledad motorfordonskombination med högst 
tre axlar tas vägavgiften ut med 6 225 kronor per år. För motorfordon 
eller ledad motorfordonskombination med fyra eller flera axlar tas väg-
avgiften ut med 10 375 kronor per år.
För utländskt motorfordon eller ledad motorfordonskombination 
med högst tre axlar tas vägavgiften ut med 622 kronor per månad, 166 
kronor per vecka och 50 kronor per dag. För utländskt motorfordon 
eller ledad  motorfordonskombination med fyra eller flera axlar tas 
vägavgiften ut med 1 037 kronor per månad, 274 kronor per vecka och 
50 kronor per dag.
13 § För motorfordon som är registrerat i det svenska bilregistret bestäms 
vägavgiften efter antalet axlar eller om fordonet är försett med drag-
anordning efter det största möjliga antalet axlar och den högsta 
totalvikten som fordonskombinationen kan ha.
Beslut om vägavgift m.m. för fordon som är registrerat i det 
svenska bilregistret
14 § I fråga om vägavgift skall bestämmelserna i 36-39, 41-47 och 55 §§ 
fordonsskattelagen (1988:327) gälla i tillämpliga delar. Därvid förstås 
med
beskattningsmyndighet;	Skattemyndigheten i Örebro län,
skattskyldig;	avgiftsskyldig,
skatteperiod;	avgiftsperiod,
skattskyldighet;	avgiftsskyldighet.
Vad som i fordonsskattelagen föreskrivs om efterbeskattning och 
skattetillägg skall i fråga om vägavgift i stället avse efterprövning och 
avgiftstillägg.
Betalning och återbetalning m.m.
Betalning och återbetalning m.m. för fordon som är registrerat i det 
svenska bilregistret
15 § Vägavgift skall betalas under månaden före avgiftsperioden.
När avgiftsplikt inträder skall vägavgift betalas senast tre veckor 
efter avgiftspliktens inträde.
16 § Skyldig att betala vägavgift är
 	1. den som är eller bör vara registrerad som ägare i bilregistret vid 
ingången av månaden före avgiftsperioden,
2. när avgiftsplikt inträder, den som är eller bör vara registrerad som 
ägare i bilregistret vid avgiftspliktens inträde.
 
17 § Vägavgiften betalas genom insättning på särskilt konto.
Inbetalningen anses ha skett den dag inbetalningskort eller 
gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag eller, om staten 
har ingått avtal om förmedling av inbetalning av vägavgift med en 
bank, till banken.
18 § Vägavgiftsbevis utfärdas när betalning skett.
Beviset skall innehålla uppgift om utfärdandedatum och klockslag, 
giltighetstid, avgiftskategori, avgiftsbelopp samt motorfordonets 
registreringsnummer och nationalitet.
19 § Om avgiftsplikt upphör för fordonet under tid för vilken vägavgift 
har betalats skall den överskjutande avgiften återbetalas. 
Om ett fordons beskaffenhet ändras så att vägavgift skall tas ut med 
ett annat belopp skall ny avgift beslutas och eventuellt överskjutande 
vägavgift återbetalas. Om en högre avgift skall tas ut är det den som är 
registrerad som ägare i bilregistret när registreringsbesiktning skedde 
eller senast skulle ha skett som är skyldig att betala den nya 
vägavgiften. Vägavgiften skall betalas senast tre veckor efter utgången 
av den kalendermånad under vilken registreringsbesiktning skedde 
eller senast skulle ha skett. 
Överskjutande vägavgift enligt första och andra stycket återbetalas 
på begäran om beviset återlämnas till beskattningmyndigheten före 
utgången av den period för vilken den har betalats. Vägavgiften 
betalas tillbaka med ett belopp som motsvarar antalet återstående hela 
månader för vilka avgift har betalats, från det att vägavgiftsbeviset 
inkom, uttryckt i tolftedelar av avgiften. Från det belopp som skall 
återbetalas avdrages en avgift på 207 kronor. Vägavgiften återbetalas 
till den som var avgiftsskyldig när avgiftsplikten upphörde och vid 
ändring som avses i andra stycket till den som var avgiftsskyldig när 
registreringsbesiktning skedde.
20 § Dröjsmålsavgift skall tas ut om vägavgiften inte betalas inom den 
tid och i den ordning som har bestämts enligt denna lag.
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt bestämmelserna i 58 § 2 – 5 mom. 
uppbördslagen (1953:272).
Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från 
skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. 
Bestämmelserna om beslut om vägavgift i denna lag gäller även beslut 
om sådan befrielse. 
21 § Vid beräkning av vägavgift, avgiftstillägg eller dröjsmålsavgift 
enligt 20 § andra stycket som skall påföras eller återbetalas skall beloppet 
avrundas till närmast lägre hela krontal.
Belopp under 25 kronor behöver inte betalas in till staten och 
återbetalas inte heller.
Betalning och återbetalning m.m. för utländskt fordon  
22 § Vägavgiftsbevis erhålls mot betalning.
Beviset skall innehålla de uppgifter som framgår av 18 § andra stycket.
23 § Vägavgift skall inte betalas för fordonet, om ett giltigt bevis för 
betald väganvändning utfärdat i ett annat europeiskt land i 
överensstämmelse med det i Bryssel den 9 februari 1994 underskrivna 
avtalet om vägavgifter på tunga fordon för godsbefordran och det i 
Bryssel den (datum?) underskrivna avtalet avseende Sveriges anslutning 
till avtalet, kan visas upp. De båda avtalen är upptagna som bilaga till 
denna lag.
24 § Beskattningsmyndigheten får efter ansökan besluta om  
återbetalning av vägavgift för svenskt årsbevis. 
Vägavgift återbetalas på begäran om beviset har återlämnats till 
beskattningsmyndigheten före utgången av den period för vilken den 
har betalats.
Vägavgiften betalas tillbaka med ett belopp som motsvarar antalet 
återstående hela månader för vilka avgift har betalats, från det att 
vägavgiftsbeviset inkom, uttryckt i tolftedelar av avgiften. Från det 
belopp som skall återbetalas avdrages en avgift på 207 kronor.
Reglering av vägavgiften enligt ecu-kursen
25 § De belopp som anges i 12 § och de avgifter som tas ut  för 
återbetalning enligt 19 § tredje stycket och 24 § tredje stycket regleras 
per den 1 januari varje kalenderår enligt den kurs i svenska kronor av ecu 
som var gällande den första vardagen i oktober föregående år och som 
offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Vid 
omräkning till svenska kronor avrundas beloppet till närmast lägre hela 
krontal.
Omräkningen sker enligt de avgiftssatser i ecu, som framgår av 
artikel 8 i avtalet i bilaga 2. Satserna regleras inte om omräkningen 
före avrundning medför en ändring som uttryckt i svenska kronor är 
under 5 % eller under 5 ecu omräknat efter den kurs som är nämnd i 
första stycket.
Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade 
vägavgiftsbelopp som enligt denna lag skall tas ut för vägavgiftsbevis 
som utfärdas under påföljande kalenderår.
Försäljning av bevis avsedda för utländska fordon
26 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan medge 
att företag, organisationer m.fl. får, på närmare föreskrivna villkor, 
förvärva och sedan sälja sådana vägavgiftsbevis som anges i 22 §. 
Regeringen utfärdar närmare föreskrifter om försäljning av 
vägavgiftsbevis för utländska fordon. 
Färjeföretag och rederier m.fl. med fartyg som går i linjetrafik 
mellan utländska och svenska hamnar och medför i 5 § nämnda fordon 
får sälja vägavgiftsbevis avsedda för utländska fordon i samband med 
färjetrafiken. Detta gäller dock inte när fartyget går i trafik mellan 
hamnar i länder som uppbär avgift i överensstämmelse med de i 23 § 
nämnda avtalen och svensk hamn. 
27 § Beskattningsmyndigheten får efter ansökan besluta om återbetalning 
till försäljare enligt 26 § för oanvända svenska bevis. Detsamma gäller 
för felaktigt ifyllda bevis, om försäljaren kan visa att beviset inte har 
använts.
Brukandeförbud
28 § Avgiftspliktigt fordon får inte användas om vägavgiften inte har 
betalats.
Indrivning av vägavgift för fordon som är registrerade i det 
svenska bilregistret
29 § Om vägavgiften inte betalas i rätt tid skall avgiften lämnas för 
indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras 
för ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) 
om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får 
verkställighet enligt utsökningsbalken ske. 
Kontrollbestämmelser
30 § Ägaren av ett fordon är skyldig att se till att fordonet inte brukas i 
strid mot bestämmelserna i denna lag eller bestämmelser som har 
meddelats med stöd av denna lag. 
Föraren av ett avgiftspliktigt fordon skall, vid färd på avgiftspliktig 
väg, medföra beviset om betald avgift. Beviset skall på begäran av 
polismyndighet visas upp vid kontroll.
Straffbestämmelser m.m.
31 § Brukas ett fordon i strid mot 28 § skall polisman ta hand om 
fordonets registreringsskyltar.
Den polisman som har tagit hand om registreringsskyltar får medge 
att fordonet förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller 
uppställningsplats.
32 § Ägaren av ett fordon som brukas i strid mot 28 § sedan fordonets 
registreringsskyltar har tagits om hand enligt 31 § döms till böter eller 
fängelse i högst sex månader om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har 
underlåtit att göra vad som har ankommit på honom för att hindra att 
fordonet brukades.
Ägaren av ett fordon som på annat sätt brukas i strid mot 28 §, döms 
till penningböter, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att 
göra vad som ankommit på honom för att hindra att fordonet 
brukades.
33 § Den som brukar någon annans fordon utan lov har samma 
skyldigheter som ägaren enligt 30 § och döms i ägarens ställe enligt 32 §. 
Detsamma gäller den som innehar fordonet med nyttjanderätt och har 
befogenhet att bestämma vem som får föra fordonet eller anlitar någon 
annan förare än den ägaren har utsett.
34 § I de fall som avses i 32 § döms även föraren till samma straff, om 
han kände till att fordonet inte fick brukas. Detta gäller dock inte när 
fordonet provkörs vid besiktning eller inspektion enligt 35 § 
fordonskungörelsen (1972:595).
35 § I fråga om fordon som tillhör eller brukas av dödsbo, aktiebolag, 
ekonomisk förening eller annan juridisk person, skall 
ansvarsbestämmelserna tillämpas på den eller dem som har rätt att 
företräda den juridiska personen. Om Vägverket på begäran av en 
juridisk person godtagit en viss fysisk person som bärare av ägarens 
ansvar, skall dock bestämmelserna i stället gälla denne.
Ansvarsbestämmelserna för ägare eller brukare av fordon som är 
eller bör vara registrerat i det svenska bilregistret och inte är avställt 
skall i fråga om fordon som tillhör eller brukas av staten eller kommun 
tillämpas på förarens närmaste förman. Om denne har gjort vad som 
ankommer på honom för att hindra att ett brott mot lagen begås men 
detta ändå sker på grund av en överordnads åtgärd eller vållande, 
tillämpas ansvarsbestämmelserna i stället på den överordnade.
36 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 30 § andra 
stycket döms till penningböter.
37 § Avgift enligt denna lag omfattas även av lagen (1971:1072) om 
förmånsberättigade skattefordringar m.m. och lagen (1978:880) om 
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.
Överklagande
38 § I fråga om vägavgift skall bestämmelserna i 84–87 §§ 
fordonsskattelagen (1988:327) gälla i tillämpliga delar. Därvid förstås 
med 
skatteperiod;	avgiftsperiod,
efterbeskattning;	efterprövning,
skattskyldig;	avgiftsskyldig,
skattepliktig;	avgiftspliktig.
Beslut enligt 24 och 27 §§ får ej överklagas.
Befrielse från vägavgift
39 § Vägavgift skall inte tas ut för fordon som tillhör
	1. försvarsmakten,
	2. polisväsendet,
	3. civilförsvaret, brandväsendet eller annan räddningstjänst,
	4. väghållningen.
En förutsättning för befrielse från vägavgift är att fordonet bär de 
yttre kännetecken som tillhörigt någon av de i första stycket nämnda 
kategorierna.
För motorfordonskombinationer är det motorfordonet som är 
avgörande för om kombinationen är befriad från avgift.
				                         
	1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
	2. Bestämmelserna i 7, 9, 22–24 och 26–39 §§ samt bestämmelserna i 
5 och 10–11 §§ såvitt avser utländska fordon tillämpas först från och 
med den 1 februari 1997.
	3. För fordon som är registrerat i det svenska bilregistret och som är 
avgiftspliktigt vid ikraftträdandet skall den första avgiftsperioden vara 
den 1 februari 1997 – den 31 januari 1998 och vägavgiften skall betalas 
senast den 20 januari 1997. 
	4. För fordon som är registrerat i det svenska bilregistret och som blir 
avgiftspliktigt under januari månad 1997 skall den första avgiftsperioden 
vara den 1 februari 1997 – 31 januari 1998 och vägavgiften skall betalas 
senast tre veckor efter avgiftspliktens inträde.
	5. För fordon som är registrerat i det svenska bilregistret och för vilket 
avgiftsplikt upphör under januari månad 1997 återbetalas vägavgift utan 
avdrag av den avgift som anges i 19 §.
	6. För fordon som är registrerat i Grekland tas vägavgift ut med femtio 
procent av de i 12 § angivna beloppen under perioden den 1 februari 
1997 – den 31 december 1997.
Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
Härigenom föreskrivs att bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327) 
skall ha följande lydelse.
Bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327) 
Fordonsskatt
Nuvarande lydelse
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
gru
nd-
bel
op
p
tilläggsbel
opp
för varje 
helt
hundratal 
kilo-
gram över 
den
lägsta 
vikten i
klassen
A
1
Motorcyklar
Tvåhjulig motorcykel utan sidvagn
0-
76-
75
11
0
13
7
0
0
2
Annan motorcykel
0-
22
0
0
B
1
Personbilar
Personbil som inte kan drivas med
dieselolja
0-
901-
90
0
58
5
73
4
0
149
2
Personbil som kan drivas med 
dieselolja
2.1 som enligt bilregistret har års-
modellsbeteckning 1993 eller äldre
2.2 annan personbil
0-
901-
0-
901-
90
0
90
0
1 
17
2
1 
46
8
2 
24
5
2 
81
4
0
297
0
569
C
1
Bussar
Bussar som inte kan drivas med 
dieselolja
0-
1 
601-
3 
001-
1 
60
0
3 
00
0
39
0
43
0
98
4
0
40
0
2
Bussar som kan drivas med 
dieselolja
0-
1 
601-
3 
001-
1 
60
0
3 
00
0
72
0
77
5
1 
54
5
0
55
0
D
1
Lastbilar
Lastbil som inte kan drivas med 
diesel-
olja
0-
1 
601-
3 
001-
1 
60
0
3 
00
0
39
0
43
0
98
4
0
40
0
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
gru
nd-
bel
op
p
tilläggsbel
opp
för varje 
helt
hundratal 
kilo-
gram över 
den
lägsta 
vikten i
klassen
2
Lastbil som kan drivas med 
dieselolja
2.1 med anordning för påhängsvagn
med två hjulaxlar
0-
1 
601-
3 
001-
6 
001-
10 
001-
14 
001-
1 
60
0
3 
00
0
6 
00
0
10 
00
0
14 
00
0
86
9
92
9
1 
77
6
3 
42
6
6 
06
6
12 
84
2
0
60
55
66
169
298
med tre eller flera hjulaxlar
0-
1 
601-
3 
001-
6 
001-
11 
001-
15 
001-
18 
001-
23 
001-
1 
60
0
3 
00
0
6 
00
0
11 
00
0
15 
00
0
18 
00
0
23 
00
0
86
9
90
7
1 
44
6
3 
52
5
7 
48
5
11 
53
3
15 
09
7
25 
93
2
0
38
69
79
101
119
217
185
2.2 utan anordning för påhängsvagn
med två hjulaxlar
0-
1 
601-
3 
001-
6 
001-
10 
001-
14 
001-
17 
001-
1 
60
0
3 
00
0
6 
00
0
10 
00
0
14 
00
0
17 
00
0
72
0
77
5
1 
54
5
1 
67
7
2 
82
1
6 
73
7
11 
98
4
0
55
4
29
98
175
229
med tre eller flera hjulaxlar
0-
1 
601-
3 
001-
6 
001-
11 
001-
15 
001-
18 
001-
1 
60
0
3 
00
0
6 
00
0
11 
00
0
15 
00
0
18 
00
0
68
2
73
1
1 
42
4
1 
55
6
2 
27
1
5 
35
1
9 
44
3
0
49
4
14
77
136
172
E
1
Traktorer m.m.
Traktor klass 1 (trafiktraktor)
0-
1 
301-
3 
001-
7 
001-
1 
30
0
3 
00
0
7 
00
0
37
0
42
5
1 
36
0
5 
16
0
0
55
95
168
2
Traktor klass II (jordbrukstraktor)
0-
22
5
0
3
Motorredskap, som inte beskattas
enligt punkterna 1-2
2 
001-
1 
00
0
0
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
gru
nd-
bel
op
p
tilläggsbel
opp
för varje 
helt
hundratal 
kilo-
gram över 
den
lägsta 
vikten i
klassen
4
Tung terrängvagn, som inte 
beskattas
enligt punkt 2 
med två hjulaxlar
2 
001-
6 
001-
14 
001-
6 
00
0
14 
00
0
30
0
1 
70
0
7 
30
0
35
70
200
med tre eller flera hjulaxlar
2 
001-
6 
001-
14 
001-
18 
001-
6 
00
0
14 
00
0
18 
00
0
30
0
1 
50
0
5 
50
0
10 
70
0
30
50
130
170
F
1
Släpvagnar
Släpvagnar med skattevikt högst 
3 000 kilogram
0-
1 
001-
1 
00
0
3 
00
0
15
0
17
0
0
21
2
Släpvagnar med skattevikt över
3 000 kilogram, som dras av en bil1 
som 
inte kan drivas med dieselolja 
med en hjulaxel
3 
001-
58
0
11
med två hjulaxlar
3 
001-
13 
001-
13 
00
0
58
0
1 
48
0
9
0
med tre eller flera hjulaxlar
3 
001-
13 
001-
13 
00
0
58
0
1 
18
0
6
0
3
Släpvagnar med skattevikt över
3 000 kilogram, som dras av en bil 
som
kan drivas med dieselolja, om det är
fråga om
3.1 styraxel för påhängsvagn
med en hjulaxel
3 
001-
5 
001-
8 
001-
5 
00
0
8 
00
0
63
0
2 
19
0
5 
40
0
78
107
198
med två eller flera hjulaxlar
3 
001-
8 
001-
11 
001-
14 
001-
8 
00
0
11 
00
0
14 
00
0
61
0
2 
71
0
4 
99
0
8 
41
0
42
76
114
160
3.2 andra släpvagnar
med en hjulaxel
3 
001-
8 
001-
8 
00
0
32
0
2 
12
0
36
64
1 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja, tas skatt ut enligt 3. 
Dras släpvagn även av en trafiktraktor, av ett motorredskap som beskattas som en trafiktraktor eller av en 
tung terrängvagn som beskattas enligt E4 tas skatt ut enligt 4.
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
gru
nd-
bel
op
p
tilläggsbel
opp
för varje 
helt
hundratal 
kilo-
gram över 
den
lägsta 
vikten i
klassen
med två hjulaxlar
3 
001-
8 
001-
11 
001-
14 
001-
17 
001-
8 
00
0
11 
00
0
14 
00
0
17 
00
0
31
0
1 
46
0
2 
60
0
4 
34
0
6 
62
0
23
38
58
76
84
med tre eller flera hjulaxlar
3 
001-
11 
001-
17 
001-
25 
001-
11 
00
0
17 
00
0
25 
00
0
30
0
1 
42
0
3 
22
0
7 
22
0
14
30
50
65
4
Släpvagnar med skattevikt över
3 000 kilogram, som dras av en 
trafik-
traktor2 eller ett motorredskap2 som
beskattas som en trafiktraktor eller 
av en
tung terrängvagn2 som beskattas 
enligt E4
med en hjulaxel
3 
001-
8 
001-
8 
00
0
55
0
2 
80
0
45
120
med två hjulaxlar
3 
001-
8 
001-
11 
001-
17 
001-
8 
00
0
11 
00
0
17 
00
0
55
0
1 
55
0
3 
05
0
13 
25
0
20
50
170
250
 
med tre eller flera hjulaxlar
3 
001-
11 
001-
14 
001-
20 
001-
25 
001-
30 
001-
11 
00
0
14 
00
0
20 
00
0
25 
00
0
30 
00
0
55
0
2 
15
0
3 
35
0
7 
85
0
13 
10
0
19 
10
0
20
40
75
105
120
45
2 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja tas skatt ut enligt 3.
Föreslagen lydelse
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
gru
nd-
bel
op
p
tilläggsbel
opp
för varje 
helt
hundratal 
kilo-
gram över 
den
lägsta 
vikten i
klassen
A
1
Motorcyklar
Tvåhjulig motorcykel utan sidvagn
0-
76-
75
11
0
13
7
0
0
2
Annan motorcykel
0-
22
0
0
B
1
Personbilar
Personbil som inte kan drivas med
dieselolja
0-
901-
90
0
58
5
73
4
0
149
2
Personbil som kan drivas med 
dieselolja
2.1 som enligt bilregistret har års-
modellsbeteckning 1993 eller äldre
2.2 annan personbil
0-
901-
0-
901-
90
0
90
0
1 
17
2
1 
46
8
2 
24
5
2 
81
4
0
297
0
569
C
Bussar
Bussar som inte kan drivas med 
dieselolja
0-
1 
601-
3 
001-
1 
60
0
3 
00
0
39
0
43
0
98
4
0
40
0
2
Bussar som kan drivas med 
dieselolja
0-
1 
601-
3 
001-
1 
60
0
3 
00
0
72
0
77
5
1 
54
5
0
55
0
D
1
Lastbilar
Lastbil som inte kan drivas med 
diesel-
olja
0-
1 
601-
3 
001-
1 
60
0
3 
00
0
39
0
43
0
98
4
0
40
0
2
Lastbil som kan drivas med 
dieselolja
2.1 med anordning för påhängsvagn
med två hjulaxlar
2.1.1 inte vägavgiftspliktig enligt
lagen om vägavgift
0-
1 
601-
3 
001-
6 
001-
10 
001-
14 
001-
1 
60
0
3 
00
0
6 
00
0
10 
00
0
14 
00
0
86
9
92
9
1 
77
6
3 
42
6
6 
06
6
12 
84
2
0
60
55
66
169
298
2.1.2 vägavgiftspliktig enligt lagen
om vägavgift
7 
001-
10 
001-
14 
001-
16 
701-
10 
00
0
14 
00
0
16 
70
0
2 
04
3
3 
02
2
6 
42
1
10 
51
3
33
84
149
298
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
gru
nd-
bel
op
p
tilläggsbel
opp
för varje 
helt
hundratal 
kilo-
gram över 
den
lägsta 
vikten i
klassen
2.2 med anordning för påhängsvagn 
med tre eller flera hjulaxlar
2.2.1 inte vägavgiftspliktig enligt 
lagen
om vägavgift
0-
1 
601-
3 
001-
6 
001-
11 
001-
15 
001-
18 
001-
23 
001-
1 
60
0
3 
00
0
6 
00
0
11 
00
0
15 
00
0
18 
00
0
23 
00
0
86
9
90
7
1 
44
6
3 
52
5
7 
48
5
11 
53
3
15 
09
7
25 
93
2
0
38
69
79
101
119
217
185
2.2.2 vägavgiftspliktig enligt lagen 
om 
vägavgift
7 
001-
11 
001-
15 
001-
18 
001-
20 
701-
23 
001-
11 
00
0
15 
00
0
18 
00
0
20 
70
0
23 
00
0
2 
15
8
3 
74
2
5 
76
6
7 
54
8
10 
58
1
15 
55
7
40
50
60
108
217
185
2.3 med annan draganordning än
anordning för påhängsvagn,
med två hjulaxlar
2.3.1 inte vägavgiftspliktig enligt 
lagen
om vägavgift
0-
1 
601-
3 
001-
6 
001-
10 
001-
14 
001-
17 
001-
1 
60
0
3 
00
0
6 
00
0
10 
00
0
14 
00
0
17 
00
0
72
0
77
5
1 
54
5
1 
67
7
2 
82
1
6 
73
7
11 
98
4
0
55
4
29
98
175
229
2.3.2 vägavgiftspliktig enligt lagen
om vägavgift
7 
001-
10 
001-
14 
001-
17 
001-
10 
00
0
14 
00
0
17 
00
0
98
4
1 
41
0
3 
36
8
5 
99
2
15
49
88
114
2.4 med annan draganordning än
anordning för påhängsvagn,
med tre eller flera hjulaxlar
2.4.1 inte vägavgiftspliktig enligt 
lagen
om vägavgift
0-
1 
601-
3 
001-
6 
001-
11 
001-
15 
001-
18 
001-
1 
60
0
3 
00
0
6 
00
0
11 
00
0
15 
00
0
18 
00
0
68
2
73
1
1 
42
4
1 
55
6
2 
27
1
5 
35
1
9 
44
3
0
49
4
14
77
136
172
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
gru
nd-
bel
op
p
tilläggsbel
opp
för varje 
helt
hundratal 
kilo-
gram över 
den
lägsta 
vikten i
klassen
2.4.2 vägavgiftspliktig enligt lagen
om vägavgift
7 
001-
11 
001-
15 
001-
18 
001-
24 
601-
11 
00
0
15 
00
0
18 
00
0
24 
60
0
84
8
1 
13
6
2 
67
6
4 
72
1
10 
42
0
7
38
68
86
172
2.5 utan draganordning
med två hjulaxlar
2.5.1 inte vägavgiftspliktig enligt 
lagen
om vägavgift
0-
1 
601-
3 
001-
6 
001-
10 
001-
14 
001-
17 
001-
1 
60
0
3 
00
0
6 
00
0
10 
00
0
14 
00
0
17 
00
0
72
0
77
5
1 
54
5
1 
67
7
2 
82
1
6 
73
7
11 
98
4
0
55
4
29
98
175
229
2.5.2 vägavgiftspliktig enligt lagen
om vägavgift
7 
001-
10 
001-
14 
001-
17 
001-
17 
301-
10 
00
0
14 
00
0
17 
00
0
17 
30
0
98
4
1 
41
0
3 
36
8
5 
99
2
6 
44
6
15
49
88
114
229
2.6 utan draganordning
med tre hjulaxlar
2.6.1 inte vägavgiftspliktig enligt 
lagen
om vägavgift
0-
1 
601-
3 
001-
6 
001-
11 
001-
15 
001-
18 
001-
1 
60
0
3 
00
0
6 
00
0
11 
00
0
15 
00
0
18 
00
0
68
2
73
1
1 
42
4
1 
55
6
2 
27
1
5 
35
1
9 
44
3
0
49
4
14
77
136
172
2.6.2 vägavgiftspliktig enligt lagen
om vägavgift
7 
001-
11 
001-
15 
001-
18 
001-
19 
801-
11 
00
0
15 
00
0
18 
00
0
19 
80
0
84
8
1 
13
6
2 
67
6
4 
72
1
6 
31
4
7
38
68
86
172
2.7 utan draganordning med fyra 
eller
flera hjulaxlar
2.7.1 inte vägavgiftspliktig enligt 
lagen
om vägavgift
0-
1 
601-
3 
001-
6 
001-
11 
001-
15 
001-
18 
001-
1 
60
0
3 
00
0
6 
00
0
11 
00
0
15 
00
0
18 
00
0
68
2
73
1
1 
42
4
1 
55
6
2 
27
1
5 
35
1
9 
44
3
0
49
4
14
77
136
172
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
gru
nd-
bel
op
p
tilläggsbel
opp
för varje 
helt
hundratal 
kilo-
gram över 
den
lägsta 
vikten i
klassen
2.7.2 vägavgiftspliktig enligt lagen 
om vägavgift
7 
001-
11 
001-
15 
001-
18 
001-
24 
601-
11 
00
0
15 
00
0
18 
00
0
24 
60
0
84
8
1 
13
6
2 
67
6
4 
72
1
10 
42
0
7
38
68
86
172
E
1
Traktorer m.m.
Traktor klass 1 (trafiktraktor)
0-
1 
301-
3 
001-
7 
001-
1 
30
0
3 
00
0
7 
00
0
37
0
42
5
1 
36
0
5 
16
0
0
55
95
168
2
Traktor klass II (jordbrukstraktor)
0-
22
5
0
3
Motorredskap, som inte beskattas
enligt punkterna 1-2
2 
001-
1 
00
0
0
4
Tung terrängvagn, som inte 
beskattas
enligt punkt 2 
med två hjulaxlar
2 
001-
6 
001-
14 
001-
6 
00
0
14 
00
0
30
0
1 
70
0
7 
30
0
35
70
200
med tre eller flera hjulaxlar
2 
001-
6 
001-
14 
001-
18 
001-
6 
00
0
14 
00
0
18 
00
0
30
0
1 
50
0
5 
50
0
10 
70
0
30
50
130
170
F
1
Släpvagnar
Släpvagnar med skattevikt högst 
3 000 kilogram
0-
1 
001-
1 
00
0
3 
00
0
15
0
17
0
0
21
2
Släpvagnar med skattevikt över
3 000 kilogram, som dras av en bil1 
som 
inte kan drivas med dieselolja 
med en hjulaxel
3 
001-
58
0
11
med två hjulaxlar
3 
001-
13 
001-
13 
00
0
58
0
1 
48
0
9
0
med tre eller flera hjulaxlar
3 
001-
13 
001-
13 
00
0
58
0
1 
18
0
6
0
3
Släpvagnar med skattevikt över
3 000 kilogram, som dras av en bil 
som
kan drivas med dieselolja, om det är
fråga om
1 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja, tas skatt ut enligt 3. 
Dras släpvagn även av en trafiktraktor, av ett motorredskap som beskattas som en trafiktraktor eller av en 
tung terrängvagn som beskattas enligt E4 tas skatt ut enligt 4.
Fordonsslag
Skattevikt,
kilogram
Skatt, kronor
gru
nd-
bel
op
p
tilläggsbel
opp
för varje 
helt
hundratal 
kilo-
gram över 
den
lägsta 
vikten i
klassen
3.1 styraxel för påhängsvagn
med en hjulaxel
3 
001-
5 
001-
8 
001-
5 
00
0
8 
00
0
63
0
2 
19
0
5 
40
0
78
107
198
med två eller flera hjulaxlar
3 
001-
8 
001-
11 
001-
14 
001-
8 
00
0
11 
00
0
14 
00
0
61
0
2 
71
0
4 
99
0
8 
41
0
42
76
114
160
3.2 andra släpvagnar
med en hjulaxel
3 
001-
8 
001-
8 
00
0
32
0
2 
12
0
36
64
med två hjulaxlar
3 
001-
8 
001-
11 
001-
14 
001-
17 
001-
8 
00
0
11 
00
0
14 
00
0
17 
00
0
31
0
1 
46
0
2 
60
0
4 
34
0
6 
62
0
23
38
58
76
84
med tre eller flera hjulaxlar
3 
001-
11 
001-
17 
001-
25 
001-
11 
00
0
17 
00
0
25 
00
0
30
0
1 
42
0
3 
22
0
7 
22
0
14
30
50
65
4
Släpvagnar med skattevikt över
3 000 kilogram, som dras av en 
trafik-
traktor2 eller ett motorredskap2 som
beskattas som en trafiktraktor eller 
av en
tung terrängvagn2 som beskattas 
enligt E4
med en hjulaxel
3 
001-
8 
001-
8 
00
0
55
0
2 
80
0
45
120
med två hjulaxlar
3 
001-
8 
001-
11 
001-
17 
001-
8 
00
0
11 
00
0
17 
00
0
55
0
1 
55
0
3 
05
0
13 
25
0
20
50
170
250
med tre eller flera hjulaxlar
3 
001-
11 
001-
14 
001-
20 
001-
25 
001-
30 
001-
11 
00
0
14 
00
0
20 
00
0
25 
00
0
30 
00
0
55
0
2 
15
0
3 
35
0
7 
85
0
13 
10
0
19 
10
0
20
40
75
105
120
45
2 Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en bil som kan drivas med dieselolja tas skatt ut enligt 3.
                    		
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före 
ikraftträdandet.
Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning 
av statliga fordringar m.m
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av 
statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 § 
Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § 
utsökningsbalken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och 
viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen,
2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs i den 
lagen,
3. lagen (1972:435) om överlastavgift,
4. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
5. lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,
6. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,
7. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 
om inte annat föreskrivs i den lagen,
8. fordonsskattelagen (1988:327),
9. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten,
10. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands 
bosatta,
11. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands 
bosatta artister m.fl.,
12. mervärdesskattelagen 
(1994:200), eller
13. lagen (1994:419) om 
brotts-offerfond.
12.mervärdesskattelagen 
(1994:200),
3. lagen (1994:419) om 
brottsofferfond, eller
14.  lagen (1996: ) om 
vägavgift för vissa tunga fordon.
				
	Denna lag träder i kraft den 1 februari 1997. Äldre föreskrifter gäller 
fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före 
ikraftträdandet.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-10
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i 
Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 29 augusti 1996 (Finansdepartementet) 
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om vägavgift för vissa tunga fordon,
2. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
3. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga 
fordringar m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Gunilla 
Näsman.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.
Förslaget till lag om vägavgift för vissa tunga fordon
5-7 §§
5 § innehåller bestämmelser om vilka fordon som är avgiftspliktiga. 
En första förutsättning är enligt första stycket att det är fråga om 
”motorfordon eller ledad motorfordonskombination”.
Enligt Lagrådets mening bör det i första stycket bara talas om 
motorfordon, medan det i ett senare stycke bör anges att med 
motorfordon jämställs ledad motorfordonskombination. På det sättet 
slipper man att i följande lagbestämmelser tala om ledade 
motorfordonskombinationer utan kan nöja sig med att använda 
uttrycket ”motorfordon”.
Som framgår av paragrafens andra stycke kan avgiftsplikt gälla för 
dels utländska motorfordon, dels motorfordon som är eller bör vara 
registrerade i det svenska bilregistret och inte är avställda.
Lagrådet anser att det redan av upptakten till förevarande paragraf 
bör framgå att avgiftsplikten gäller för dessa två typer av motorfordon. 
Härvid kan lämpligen beteckningen ”svenskt motorfordon” användas i 
fråga om motorfordon som är eller bör vara registrerat i det svenska 
bilregistret.
Beträffande såväl svenska som utländska motorfordon och 
motorfordonskombinationer skall som förutsättning för avgiftsplikt 
gälla att fordonet eller fordonskombinationen har en totalvikt av 12 
000 kg eller därutöver. Är det fråga om en motorfordonskombination 
där ett svenskt motorfordon ingår, torde avsikten vara att frågan om 
avgiftsplikt skall bedömas med hänsyn till den högsta totalvikt som 
fordonskombinationen kan ha (jfr. 13 § i remissförslaget). Detta bör 
uttryckligen anges i anslutning till den bestämmelse där det sägs att 
ledande motorfordonskombinationer skall jämställas med 
motorfordon.
Det framgår av 6 § att, när det gäller svenska motorfordon, en 
ytterligare förutsättning för avgiftsplikt är att de används på det 
svenska allmänna vägnätet. För de utländska motorfordonens del 
framgår av 7 § att avgiftsplikt föreligger bara i den mån fordonet 
används på någon av de vägar som anges i bilaga 1 till den föreslagna 
lagen.
Enligt Lagrådets mening har de nu angivna förutsättningarna för 
avgiftsplikt en sådan betydelse att de bör tas in som ett andra stycke i 
5 §. I 6 § kan lämpligen tas in dels en bestämmelse om vad som avses 
med svenskt motorfordon, dels de nyss förordade bestämmelserna om 
motorfordonskombinationer.
I 39 § har, under rubriken ”Befrielse från vägavgift”, tagits in vissa 
bestämmelser som innebär att vägavgift inte skall tas ut för fordon 
som tillhör bl.a. försvarsmakten och polisväsendet. Enligt Lagrådets 
mening är det i sammanhanget mindre träffande att tala om ”befrielse 
från vägavgift”. Bestämmelserna bör ses som undantag från 
avgiftsplikten för motorfordon och kan därmed lämpligen tas in efter 
de allmänna föreskrifterna om avgiftsplikt. De bör då kunna bilda en 7 
§.
Lagrådet förordar att 5–7 §§ och rubriken närmast före 5 § ges 
följande lydelse:
”Förutsättningar för avgiftsplikt
5 § Avgiftsplikt gäller för svenska motorfordon som inte är avställda 
och för utländska motorfordon. En förutsättning för avgiftsplikt är i 
båda fallen att fordonet har en totalvikt av minst 12 000 kilogram och 
är avsett uteslutande för godstransport på väg.
För svenska motoarfordon gäller avgiftsplikt när de används på det 
svenska allmänna vägnätet. Beträffande utländska motorfordon gäller 
avgiftsplikt endast i den mån fordonet används på någon av de vägar 
som anges i bilaga 1.
6 § Med svenskt motorfordon avses motorfordon som är eller bör vara 
registrerat i det svenska bilregistret.
Med motorfordon jämställs ledad motorfordonskombination. Är det 
fråga om en fordonskombination med ett svenskt motorfordon skall, 
vid bedömningen av om det föreligger avgiftsplikt, hänsyn tas till den 
högsta totalvikt som fordonskombinationen kan ha.
7 § Avgiftsplikt gäller inte för motorfordon som tillhör
1. försvarsmakten,
2. polisväsendet,
3. civilförsvaret, brandväsendet eller annan räddningstjänst,
4. väghållningen.
En förutsättning för undantag enligt första stycket är att fordonet bär 
yttre kännetecken som visar att fordonet tillhör någon av de angivna 
kategorierna.
För fordonskombinationer är det motorfordonet som är avgörande 
för om kombinationen är undantagen från avgiftsplikt.”
8 §
I paragrafens tredje stycke har tagits in bestämmelser om vem som 
skall anses som ägare till ett svenskt motorfordon. Huvudregeln är att 
det är den som är eller bör vara upptagen i bilregistret som är ägare.
I 6 §, som handlar om skyldighet att betala vägavgift beträffande 
svenska motorfordon, anges att skyldigheten åvilar den som är eller 
bör vara upptagen i bilregistret som ägare vid vissa angivna 
tidpunkter. Enligt Lagrådets mening bör dessa tidsangivelser tas in 
redan i 8 §.
Lagrådet föreslår att 8 § utformas på följande sätt:
”Avgiftsskyldig för svenskt motorfordon är ägaren.
Har fordonet flera ägare, är de solidariskt ansvariga för den 
vägavgift som skall betalas.
Som ägare anses den som är eller bör vara upptagen i bilregistret 
som ägare när avgiftsplikt inträder eller, om det är fråga om en ny 
avgiftsperiod, vid ingången av kalendermånaden före avgiftsperiodens 
början. I fråga om ett fordon som innehas på grund av kreditköp med 
förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för 
bestämd tid om minst ett år anses innehavaren som ägare.”
11 §
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om avgiftsperioder för 
svenska och utländska motorfordon, bör förtydligas och ges följande 
utformning:
”För svenskt motorfordon betalas vägavgift för en avgiftsperiod om 
ett år.
För utländskt motorfordon betalas vägavgift för en avgiftsperiod 
som anges i kalenderdagar, veckor, månader eller år. Längsta avgifts-
period är ett år.”
12 och 13 §§
I paragraferna har tagits in regler om vägavgiftens storlek. Reglerna 
bör enligt Lagrådets mening disponeras om så att 12 § handlar om 
vägavgift för svenska motorfordon och 13 § behandlar vägavgift för 
utländska motorfordon.
Lagrådet föreslår att paragraferna ges följande lydelse:
”12 § För svenskt motorfordon är vägavgiften per år 6 225 kronor, om 
fordonet har högst tre axlar, och annars 10 375 kronor. Är det fråga 
om en motorfordonskombination, bestäms vägavgiften efter det största 
möjliga antalet axlar och den högsta totalvikten som 
fordonskombinationen kan ha.
13 § För utländskt motorfordon med högst tre axlar är vägavgiften 6 
225 kronor per år, 622 kronor per månad, 166 kronor per vecka och 50 
kronor per dag. För utländskt motorfordon med fyra eller flera axlar är 
vägavgiften 10 375 kronor per år, 1 037 kronor per månad, 274 kronor 
per vecka och 50 kronor per dag.”
14 § 
I paragrafen finns regler angående beslut om vägavgift m.m. för 
svenska motorfordon. Enligt paragrafen skall en rad bestämmelser i 
fordonsskattelagen gälla i tillämpliga delar beträffande vägavgift. 
Härvid skall vissa begrepp i fordonsskattelagen ersättas med andra 
begrepp.
I paragrafen anges också att vad som i fordonsskattelagen föreskrivs 
om efterbeskattning och skattetillägg skall i stället avse efterprövning 
och avgiftstillägg, när det är fråga om vägavgift.
Enligt Lagrådets mening bör det uttryckligen anges i förevarande 
paragraf att det, vid tillämpningen av vägavgiftslagen, kan göras 
efterprövning och tas ut avgiftstillägg. Vidare bör uppräkningen av 
olika begrepp byggas ut något.
Lagrådet föreslår att 14 § samt paragrafens rubrik utformas på 
följande sätt:
”Beslut om vägavgift m.m. för svenskt motorfordon
14 § I fråga om vägavgift skall bestämmelserna i 36–39, 41–47 och 55 
§§ fordonsskattelagen (1988:327) gälla i tillämpliga delar. Därvid 
förstås med
beskattningsmyndighet:	Skattemyndigheten i Örebro län,
skattskyldig:	avgiftsskyldig,
skatteperiod:	avgiftsperiod,
skattskyldighet:	avgiftsskyldighet,
skattebelopp:	avgiftsbelopp.
Vid tillämpningen av denna lag görs efterprövning i stället för 
efterbeskattning. Vidare tas avgiftstillägg ut i stället för skattetillägg.”
15 §
I paragrafen har tagits in regler om när vägavgift beträffande svenska 
motorfordon skall betalas. Reglerna bör enligt Lagrådets mening 
disponeras om och förtydligas. Paragrafen kan lämpligen utformas på 
följande sätt:
”När avgiftsplikt inträder, betalas vägavgift för den avgiftsperiod som 
då börjar senast inom tre veckor. När en avgiftsperiod omedelbart följs 
av en ny avgiftsperiod, skall vägavgift betalas under månaden närmast 
före den nya avgiftsperiodens början.”
I fråga om svenska motorfordon som är avgiftspliktiga vid lagens 
ikraftträdande skall, enligt vad som föreslås i lagrådsremissen, avgift 
betalas i enlighet med en särskild övergångsbestämmelse (punkt 3 i 
det remitterade förslaget). Lagrådet återkommer till denna fråga under 
rubriken Övergångsbestämmelserna.
16 §
De regler som i remissförslaget har tagits in i 16 § bör enligt 
Lagrådets åsikt arbetas in i 8 §. Som följd härav bör 17 § i 
remissförslaget betecknas 16 §, och de därpå följande paragraferna får 
numreras om.
18 §
18 § andra stycket i remissförslaget innehåller bestämmelser om vilka 
uppgifter som ett vägavgiftsbevis skall innehålla, när det är fråga om 
ett svenskt motorfordon.
Lagrådet anser att bestämmelserna har en sådan karaktär att de bör 
kunna tas in i en förordning. Bestämmelserna bör därför utgå ur lagen.
19 §
I paragrafen behandlas dels återbetalning av vägavgift i vissa fall, dels 
skyldighet att betala ytterligare avgift, när ett fordons beskaffenhet 
ändras. Paragrafen har enligt Lagrådets mening fått en mindre god 
struktur och utformning. Lagrådet förordar – utan att någon ändring av 
det sakliga innehållet i paragrafen är avsedd – att paragrafen, som bör 
betecknas 18 §, ges följande utformning:
”Om avgiftsplikt upphör för ett motorfordon, återbetalas betald väg-
avgift för varje hel kalendermånad som återstår av avgiftsperioden, 
räknad från det att vägavgiftsbeviset gavs in till 
beskattningsmyndigheten. Återbetalningen skall för varje månad svara 
mot en tolftedel av årsavgiften och görs till den som var avgiftsskyldig 
när avgiftsplikten upphörde.
Om ett fordons beskaffenhet ändras så att vägavgift skall tas ut med 
högre belopp än tidigare, är den som är registrerad som ägare i 
bilregistret när registreringsbesiktning skedde eller senast skulle ha 
skett skyldig att betala den tillkommande vägavgiften. Avgiften skall 
betalas senast tre veckor efter utgången av den kalendermånad under 
vilken registreringsbesiktning skedde eller senast skulle ha skett. Om 
ett fordons beskaffenhet ändras så att vägavgift skall tas ut med lägre 
belopp än tidigare, återbetalas det överskjutande beloppet till den som 
var avgiftsskyldig när registreringsbesiktningen skedde.
Från belopp som skall återbetalas enligt första eller andra stycket 
dras en avgift om 207 kronor.”
22, 26 och 27 §§
Paragraferna innehåller regler om vägavgiftsbevis beträffande 
utländska motorfordon. I 22 § första stycket sägs att vägavgiftsbevis 
erhålls mot betalning, medan det i andra stycket föreskrivs att beviset 
skall innehålla de uppgifter som framgår av 18 § andra stycket. I 26 § 
har tagits in regler om försäljning av vägavgiftsbevis, medan 27 § 
handlar om återbetalning för oanvända bevis.
Enligt Lagrådets mening bör bestämmelsen i 22 § första stycket 
förtydligas. Det kan lämpligen anges att vägavgiften betalas genom 
köp av vägavgiftsbevis (jfr 18 § – 17 § enligt Lagrådets förslag – 
såvitt gäller betalning av vägavgift för svenska motorfordon).
När det är fråga om svenska motorfordon har Lagrådet förordat att 
bestämmelsen i 18 § andra stycket i remissförslaget om innehållet i 
vägavgiftsbevis skall utgå ur lagen. I konsekvens härmed bör även det 
föreslagna 22 § andra stycket utgå.
Enligt 26 § första stycket kan regeringen eller den myndighet som 
regeringen bestämmer medge att företag och organisationer m.fl. får 
förvärva och sälja vägavgiftsbevis för utländska motorfordon. Det 
ankommer på regeringen att meddela närmare föreskrifter om 
försäljning av sådana vägavgiftsbevis.
I andra stycket av 26 § har tagits in förhållandevis detaljerade regler 
om rätt för färjeföretag och rederier m.fl. att sälja vägavgiftsbevis. 
Även reglerna i 27 § om återbetalning för oanvända bevis är 
detaljbetonade.
Lagrådet anser att de föreslagna reglerna i 26 och 27 §§ bör kunna 
ersättas med en kortfattad bestämmelse om att regeringen eller den 
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter 
om väg-avgiftsbevis. Bestämmelsen kan lämpligen bilda ett andra 
stycke i 22 § (21 §, om Lagrådets tidigare förslag följs).
26 och 27 §§ i remissförslaget liksom rubriken närmast före 26 § 
bör alltså utgå, medan 22 § bör betecknas 21 § och utformas på 
följande sätt:
”Vägavgiften betalas genom köp av vägavgiftsbevis.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer 
meddelar närmare föreskrifter om vägavgiftsbevis.”
24 §
Paragrafen, som handlar om återbetalning av vägavgift för utländskt 
motorfordon, bör förenklas och struktureras om, delvis efter modell av 
19 §. Lagrådet föreslår att paragrafen, som bör betecknas 23 §, får 
följande lydelse:
”Om ett årsbevis, för vilket betalning har erlagts till Sverige, 
återlämnas till beskattningsmyndigheten före årets utgång, skall 
beskattnings-myndigheten besluta om återbetalning för varje hel 
kalendermånad som återstår av året, räknad från det att årsbeviset 
återlämnades. Återbetalningen skall för varje månad svara mot en 
tolftedel av årsavgiften. Från det belopp som skall återbetalas dras en 
avgift om 207 kronor.”
25 §
I paragrafen finns föreskrifter om omräkning av dels de belopp med 
vilka vägavgift skall tas ut, dels de avgifter för återbetalning som 
föreslås i 19 § tredje stycket och 24 § tredje stycket. Avgiftsbeloppen 
utgör motsvarigheten i svenska kronor till de belopp i ecu som anges i 
artiklarna 8 och 10 i avtalet den 9 februari 1994 om uttag av en avgift 
för tunga fordon som använder vissa vägar. Avsikten är att regeringen 
årligen, med början år 1997, skall fastställa beloppen för närmast 
följande kalenderår i enlighet med förändringen av värdet av ecu i 
svenska kronor.
Enligt Lagrådets mening bör paragrafen förtydligas. Lagrådet 
förordar att paragrafen, som bör betecknas 24 §, får följande lydelse:
”De belopp som anges i 12 §, 18 § tredje stycket och 23 § utgör 
motsvarigheten i svenska kronor till de belopp i ecu som anges i 
artiklarna 8 och 10 i avtalet i bilaga 2. Beloppen i de nämnda 
paragraferna skall, med början år 1997, fastställas av regeringen före 
utgången av november varje år för det närmast följande kalenderåret, 
om inte annat följer av andra stycket. Beloppen beräknas med ledning 
av den kurs i svenska kronor av ecu som gäller den första vardagen i 
oktober året före kalenderåret och som offentliggjorts i Europeiska 
gemenskapernas officiella tidning. De framräknade beloppen avrundas 
till närmast lägre hela krontal.
Om ett belopp som beräknas för ett visst år före avrundning avviker 
från föregående års belopp med mindre än 5 procent eller med mindre 
än motsvarigheten i svenska kronor till 5 ecu, skall föregående års 
belopp fortsätta att gälla.”
28 §
I paragrafen anges att ett avgiftspliktigt fordon inte får användas om 
väg-avgiften inte har betalats. Det är att märka att en förutsättning för 
avgiftsplikt, såvitt gäller svenska motorfordon, är att de används på 
det svenska allmänna vägnätet, medan avgiftsplikten beträffande 
utländska motorfordon gäller rätten att använda de vägar som anges i 
bilaga 1 (6 och 7 §§ i det remitterade förslaget, 5 § i Lagrådets 
förslag). Användande av andra vägar kan således ske utan erläggande 
av vägavgift.
Med hänsyn bl.a. till det anförda föreslår Lagrådet att paragrafen, 
som bör betecknas 25 §, ges följande lydelse:
”Avgiftspliktigt motorfordon får inte användas, om föreskriven väg-
avgift inte har betalats.”
38 §
I paragrafen, som handlar om överklagande, bör som en följd av 
Lagrådets förslag beträffande 27 §, hänvisningen till beslut enligt den 
paragrafen utgå.
39 §
Lagrådet har i det föregående förordat att bestämmelserna i 39 § i 
remissförslaget skall flyttas till 7 §.
Övergångsbestämmelserna
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Bestämmelser som 
gäller för utländska motorfordon samt bestämmelser om 
brukandeförbud och indrivning av vägavgift liksom kontroll- och 
straffbestämmelser skall dock inte tillämpas förrän från och med den 1 
februari 1997. Av punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna 
framgår vidare att avgiftsplikt beträffande svenska motorfordon inte 
föreligger för tid före den 1 februari 1997. Däremot skall betalning i 
vissa fall göras dessförinnan.
Innebörden av övergångsbestämmelserna i redovisade delar är, 
såvitt Lagrådet kan bedöma, att den föreslagna lagen i realiteten skall 
börja tillämpas den 1 februari 1997 men att möjlighet skall föreligga 
att genomföra uppbörd av vägavgifter för vissa svenska motorfordon 
redan under januari 1997. Enligt Lagrådets mening vinner 
bestämmelserna i tydlighet om de formuleras i enlighet härmed. 
Lagrådet föreslår att bestämmelserna ges följande lydelse:
”1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1997.
2. För svenskt motorfordon, som vid en tillämpning av 5–7 §§ 
skulle vara avgiftspliktigt vid ingången av år 1997, skall vägavgiften 
för den avgiftsperiod som börjar den 1 februari 1997 betalas senast 
den 20 januari 1997.
3. För svenskt motorfordon, som vid en tillämpning av 5–7 §§ 
skulle bli avgiftspliktigt under januari 1997, skall vägavgiften för den 
avgiftsperiod som börjar den 1 februari 1997 betalas senast tre veckor 
efter det att fordonet skulle ha blivit avgiftspliktigt.
4. Om ett motorfordon som avses i punkt 2 eller 3 inte är 
avgiftspliktigt vid lagens ikraftträdande, återbetalas erlagd avgift utan 
avdrag av den avgift som anges i 18 § tredje stycket.
5. För fordon som är registrerat i Grekland tas vägavgift ut med 
femtio procent av de i 13 § angivna beloppen för tid till och med den 
31 december 1997.”
Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen
De föreslagna ändringarna avser bilaga 1 till fordonsskattelagen. I 
bilagan, som innehåller skattesatserna för olika fordon, anges i 
punkterna 2.5.2, 2.6.2 och 2.7.2 skattesatserna för vägavgiftspliktiga 
lastbilar utan draganordning. Skattesatserna anges för dessa lastbilar 
med början vid skattevikten (=totalvikten) 7 001 kilogram. Den 
föreslagna   vägavgiften skall dock enligt det remitterade förslaget 
kunna tas ut endast för fordon med en totalvikt om minst 12 000 
kilogram. De angivna punkterna bör därför justeras.
Förslaget till lag om ändring i lagen om indrivning av statliga 
fordringar m.m.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
AVTAL OM UTTAG AV EN AVGIFT FÖR TUNGA 
FORDON SOM ANVÄNDER VISSA VÄGAR
Innehållsförteckning
Artikel 1 Avtalets syfte
Artikel 2 Definitioner
Artikel 3 Avgiftsplikt
Artikel 4 Befrielse från vägavgift
Artikel 5 Avgiftsskyldiga för vägavgift
Artikel 6 Uppbörd av vägavgift
Artikel 7 Perioder för vägavgift
Artikel 8 Avgiftssatser
Artikel 9 Bevis om betald vägavgift
Artikel 10 Återbetalning vid uteblivet utnyttjande
Artikel 11 Kontroll
Artikel 12 Påföljder
Artikel 13 Fördelning av avgiftsintäkterna
Artikel 14 Inrättande av en samordningskommitté
Artikel 15 Skiljedomsförfarande
Artikel 16 Tillträde
Artikel 17 Avstående från uppbörd av vägavgift
Artikel 18 Uppsägning
Artikel 19 Ikraftträdande
Artikel 20 Giltighet
Regeringarna i Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, För-
bundsrepubliken Tyskland, Storhertigdömet Luxemburg och 
Konungariket Nederländerna,
som beaktar rådets direktiv 93/89/EEG av den 25 oktober 1993 om 
medlemsstaternas tillämpning av skatter på vissa fordon som används för 
godstransporter på väg och tullar och avgifter för användningen av vissa 
infrastrukturer och
som beaktar den gemensamma förklaringen om införande av ett 
gemensamt system för vägavgifter gjord i Luxemburg av de belgiska, 
danska, luxemburgska, nederländska och tyska delegationerna vid 
Europeiska gemenskapernas råds 1668 möte den 7, 8 och 19 juni 1993,
har kommit överens om följande.
Artikel 1 Avtalets syfte
Detta avtal syftar till att införa ett system för uppbörd av de 
avtalsslutande parterna av en gemensam avgift på vissa fordon som 
använder vissa vägar inom parternas territorier och regler för och 
förfaranden vid fördelning av intäkterna av dessa avgifter.
Artikel 2 Definitioner
1. Definitionerna i artikel 2 i rådets direktiv 93/89/EEG av den 25 
oktober 1993 om medlemsstaternas tillämpning av skatter på vissa 
fordon som används för godstransporter på väg och tullar och avgifter för 
användningen av vissa infrastrukturer, härnedan kallat direktivet, är 
tillämpliga på detta avtal.
2. För övrigt avses i detta avtal med de avtalsslutande parternas 
territorier Konungariket Belgiens, Konungariket Danmarks, 
Förbundsrepubliken Tysklands, Storhertigdömet Luxemburgs och 
Konungariket Nederländernas respektive territorier i Europa.
Artikel 3 Avgiftsplikt
1. Enligt bestämmelserna i detta avtal skall de avtalsslutande parterna 
inom sina territorier från den 1 januari 1995 uppbära en gemensam avgift 
för användning av motorvägar för fordon definierade i direktivets artikel 
2. Motorvägar, som leder till eller från en gränsövergång till en 
medlemsstat i Europeiska unionen där gemensam avgift inte uppbärs, får 
enligt förfarandet i direktivets artikel 9 befrias från vägavgift inom de 
avtalsslutande parternas territorier mellan gränspassagen och närmast 
belägna påfart eller avfart till det vägnät som får användas gratis.
2. I enlighet med direktivets artikel 7 d får varje avtalsslutande part 
utsträcka uppbörden av den gemensamma avgiften till andra vägar.
3. Varje avtalsslutande part får för fordon registrerade i dess territorium 
enligt direktivets artikel 7 e uppbära gemensam avgift för hela sitt 
vägnät.
4. Vägavgift uppbärs för ett bestämt fordon. Den kan inte överföras från 
ett fordon till ett annat.
Artikel 4 Befrielse från vägavgift
1. Fordon tillhörande försvarsmakten, civilförsvaret, brandkåren eller 
andra räddningstjänster, polisväsendet samt vägväsendet är befriade från 
den vägavgift som avses i artikel 3.
2. De avtalsslutande parterna får inom sina respektive territorier befria 
fordon uppräknade i direktivets artikel 6.3 andra stycket från den avgift 
som avses i artikel 3.
3. En förutsättning för befrielse från vägavgift enligt punkt 1 i denna 
artikel är att fordonet bär de yttre kännetecken för fordon som används på 
sätt som avses i nämnda punkt 1. Vad gäller punkt 2 skall de 
avtalsslutande parterna till varandra och till Europeiska gemenskapernas 
kommission lämna upplysning om vilka fordon de har beviljat befrielse.
4. I fråga om fordonskombinationer är motorfordonet bestämmande för 
befrielse från vägavgift.
Artikel 5 Avgiftsskyldiga för vägavgift
Avgiftsskyldig är den person som under användning av de i artikel 3 
avsedda vägarna
1) beslutar om användning av motorfordonet,
2) är förare av motorfordonet,
3) är ägare till eller har nyttjanderätten till motorfordonet.
Om det finns flera avgiftsskyldiga personer, skall de solidariskt svara för 
betalning av vägavgiften.
Artikel 6 Uppbörd av vägavgift
Formerna för uppbörd av vägavgift skall bestämmas på det 
administrativa planet mellan de avtalsslutande parterna under 
överinseende av Europeiska gemenskapernas kommission i enlighet med 
direktivets artikel 8.1.
Artikel 7 Perioder för vägavgift
1. Vägavgift får betalas för perioder som anges i kalenderdagar, veckor, 
månader eller år; ett år är längsta tillåtna period.
2. Utan att det inverkar på tillämpningen av bestämmelserna i punkt 3 
får, för en period på minst en vecka, vägavgift betalas för att gälla från 
vilken dag som helst.
3. Avtalsslutande parter som för fordon registerade i deras eget 
territorium uppbär uteslutande årlig vägavgift får använda kalenderår 
som årsperiod.
Artikel 8 Avgiftssatser
1. Vägavgiften per år inklusive administrationskostnader är för fordon 
med
1) högst 3 axlar	750 ecu,
2) 4 el. fler axlar	 1250 ecu.
2. Vägavgiften per månad inklusive administrationskostnader är för 
fordon med
1) högst 3 axlar	 75 ecu,
2) 4 el. fler axlar	125 ecu.
3. Vägavgiften per vecka inklusive administrationskostnader är för 
fordon med
1) högst 3 axlar	20 ecu,
2) 4 el. fler axlar	33 ecu.
4. Vägavgiften per dag inklusive administrationskostnader är 6 ecu för 
båda fordonskategorierna.
5. För fordon registerade i Grekland är avgifterna enligt punkterna 1–4 i 
denna artikel nedsatta till hälften av angivna avgiftssatser under en 
övergångsperiod som löper ut den 31 december 1997.
För fordon registerade i Irland eller Portugal är avgifterna enligt 
punkterna 1–4 i denna artikel nedsatta till hälften av angivna avgiftssatser 
under en övergångsperiod som löper ut den 31 december 1996.
6. Avtalsslutande parter som för fordon registrerade i sina egna territorier 
uppbär uteslutande årlig avgift får vid bestämmande av avgifterna enligt 
punkt 1 som utgångspunkt använda den största fordonskombination som 
det avgiftspliktiga motorfordonet kan ingå i.
7. Vid tillämpning av detta avtal skall växelkursen för ecun i de olika 
nationella valutorna bestämmas enligt direktivets artikel 11.
Artikel 9 Bevis om betald vägavgift
1. Vid betalning av vägavgift utfärdas bevis.
2. Det bevis som avses i punkt 1 skall innehålla följande uppgifter:
1) datum och klockslag för utfärdande,
2) period för vilken avgift har betalats,
3) avgiftskategori,
4) avgiftsbelopp, samt
5) fordonets registreringsnummer och nationalitet.
3. Fordonets förare är skyldig att vid användning av avgiftsbelagda vägar 
medföra och på anfordran uppvisa det bevis som avses i punkt 1 i denna 
artikel.
Artikel 10 Återbetalning vid uteblivet utnyttjande
1. Vägavgiften återbetalas på begäran om beviset återlämnas före 
utgången av den period för vilken den har betalats. Återbetalning är inte 
tillåten om vägavgiften har betalats för en period kortare än ett år.
2. Vid beräkning av det belopp som skall återbetalas skall hänsyn endast 
tas till antalet återstående hela månader för vilka avgift har betalats 
uttryckt i tolftedelar av avgiften enligt artikel 8.1. Ett belopp på 25 ecu 
debiteras för täckande av administrationskostnaderna för prövning av 
begäran om återbetalning.
3. De avtalsslutande parter som för fordon registrerade i deras egna 
territorier uppbär uteslutande årlig vägavgift får avstå från återbetalning 
för dessa fordon.
Artikel 11 Kontroll
1. Varje avtalsslutande part skall på eget ansvar kontrollera efterlevnaden 
av bestämmelserna om vägavgift. Varje avtalsslutande part skall förordna 
och inrätta behöriga tillsynsmyndigheter för denna kontroll.
2. De avtalsslutande parterna skall informera varandra och Europeiska 
gemenskapernas kommission om vidtagna lagstiftningsåtgärder och 
administrativa åtgärder i detta syfte samt om vilka myndigheter och 
organ som är behöriga att tillse att de bestämmelser efterlevs som gäller 
för vägavgift inom deras territorier.
3. De avtalsslutande parterna och deras behöriga myndigheter och organ 
skall samarbeta i fråga om kontroll.
Artikel 12 Påföljder
De avtalsslutande parterna skall vidta åtgärder för att bestraffa 
överträdelser av bestämmelserna om vägavgiftsplikt och om skyldighet 
att medföra bevis.
Artikel 13 Fördelning av avgiftsintäkterna
1. Intäkter av avgifter som uppburits inom en avtalsslutande parts 
territorium inom vilket gemensam avgift uppbäres tillfaller denna part.
Intäkter av avgifter som hänför sig till transportörer i avtalsslutande 
parter där gemensam avgift uppbäres justeras i enlighet med punkt 2 i 
denna artikel.
Intäkter av avgifter som hänför sig till fordon registrerade utanför de 
avtalsslutande parternas territorium där gemensam avgift uppbäres 
bestäms och fördelas mellan parterna enligt punkt 3 nedan.
2. Intäkter av avgifter som hänför sig till transportörer i avtalsslutande 
parter där gemensam avgift uppbäres skall korrigeras med hänsyn till 
vägavgiftssats, genomsnittligt körda kilometer per fordon samt antal 
kilometer tillryggalagda av en parts transportörer inom en annan parts 
territorium under 1992. Parterna skall tillställa varandra nödvändig 
statistik. Två eller flera parter kan komma överens om att avstå från att 
justera gemensamma avgiftsintäkter.
Följande formel skall tillämpas vid justeringen:
C (D-E) = F där C = A/B, och
A = den årliga avgiften på 1250 ecu,
B = det genomsnittliga årliga kilometerantalet per fordon på 130 000 km,
C = satsen för gemensam avgift per körd km,
D = antal körda kilometer på avtalsslutande part A:s territorium av 
fordon från part B,
E = antal körda kilometer på avtalsslutande part B:s territorium av fordon 
från part A, samt
F = justeringsbeloppet.
3. För att fördela intäkterna av vägavgifter uppburna av fordon 
registrerade utanför avtalsslutande parters territorium där gemensam 
avgift uppbäres, skall parterna fastställa storleken på de intäkter som har 
betalts till dem. Detta görs vid utgången av ifrågavarande kalenderår 
varvid den första gång så sker är den 31 december 1995 för den gångna 
årsperioden för uppbörd. Vederbörlig information skall inom tre månader 
överlämnas till de övriga avtalsslutande parter där gemensam avgift 
uppbäres.
Dessa avtalsslutande parter skall gemensamt pröva informationerna och 
fastställa deras riktighet.
De fastställda avgiftsintäkterna skall fördelas mellan de avtalsslutande 
parterna enligt följande:
Konungariket Belgien erhåller 13 % av intäkterna,
Konungariket Danmark erhåller 4 % av intäkterna,
Förbundsrepubliken Tyskland erhåller 73 % av intäkterna,
Storhertigdömet Luxemburg erhåller 1 % av intäkterna,
Konungariket Nederländerna erhåller 9 % av intäkterna.
De avtalsslutande parterna får genom enhälligt beslut justera dessa 
procenttal på grundval av statistik som utvisar berörda transportörers 
användning av infrastrukturen i varje avtalsslutande part som deltar i det 
gemensamma avgiftssystemet. De avtalsslutande parterna skall 
samarbeta i detta syfte genom att lämna varandra erforderlig statistik.
4. De avtalsslutande parterna skall enhälligt fastställa 
kompensationsbeloppen med hjälp av de ovan angivna 
beräkningsmetoderna och verkställa kompensationsbetalningarna inom 
en månad efter fastställandet av kompensationsbeloppen.
Artikel 14 Inrättande av en samordningskommitté
1. De avtalsslutande parterna skall inrätta en samordningskommitté för 
att utföra de uppgifter som avses i detta avtal för att uppbära gemensam 
vägavgift. Denna skall särskilt utföra följande uppgifter:
1) tillämpning av justeringsnyckeln och fördelningsnyckeln enligt detta 
avtal,
2) kontroll och avräkning av avgiftsintäkterna av gemensam vägavgift i 
stater som inte uppbär gemensam vägavgift, samt
3) samordning mellan de nationella kontrollorgan som inrättats av de 
avtalsslutande parter som uppbär gemensam vägavgift.
2. Samordningskommittén skall anta en arbetsordning som fastställer 
enskildheterna i verksamheten och beslutsfattandet enligt detta avtal.
3. Samordningskommittén skall sammanträda minst en gång per år efter 
kallelse av en av de avtalsslutande parterna. Kommittén skall 
sammankallas på begäran av en part.
4. Europeiska gemenskapernas kommission skall inbjudas att delta i alla 
samordningskommitténs möten.
Artikel 15 Skiljedomsförfarande
Tvister mellan de avtalsslutande parterna om tolkning eller tillämpning 
av detta avtal och dess tilläggsavtal som inte kan lösas genom direkta 
förhandlingar inom ramen för samordningskommittén skall avgöras av 
Europeiska gemenskapernas domstol i enlighet med artikel 182 i 
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
Artikel 16 Tillträde
Varje medlemsstat i Europeiska unionen får tillträda detta avtal. 
Tillträdet skall regleras genom ett avtal mellan den staten och de 
avtalsslutande parterna.
Artikel 17 Avstående från uppbörd av vägavgift
1. Varje avtalsslutande part får avstå från uppbörd av gemensam 
vägavgift eller besluta att upphöra därmed inom sitt territorium. I sådant 
fall får den parten dock inte införa periodlängdsberoende nationell 
vägavgift eller, tidigare än den 1 januari 1998, införa ett generellt 
nationellt körsträckeberoende vägavgiftssystem.
2. Depositarien skall senast nio månader i förväg underrättas om 
upphörande med att uppbära gemensam vägavgift. Med verkan från 
samma dag får även de andra avtalsslutande parterna upphöra med att 
uppbära gemensam vägavgift efter en uppsägningstid minskad till sex 
månader.
3. I det fallet skall de avtalsslutande parterna på förslag av den 
samordningskommitté som avses i artikel 14 justera den 
fördelningsnyckel som fastställs i artikel 13.3. Denna justering skall 
godkännas genom diplomatisk notväxling.
Artikel 18 Uppsägning
1. Detta avtal får sägas upp första gången till den 31 december 1997 
genom skriftligt meddelande till depositarien med nio månaders 
uppsägningstid. Därefter får det sägas upp vid utgången av varje 
kalenderår med samma uppsägningstid.
Om någon av de avtalsslutande parterna utnyttjar sin rätt till uppsägning, 
får de övriga parterna säga upp avtalet med en uppsägningstid minskad 
till sex månader.
Om en avtalsslutande part utnyttjar sin rätt till uppsägning, får den inte 
införa periodlängdsberoende nationell vägavgift.
2. Vid uppsägning enligt punkt 1 i denna artikel skall de övriga 
avtalsslutande parterna justera den fördelningsnyckel som fastställs i 
artikel 13.3. Denna justering skall godkännas genom diplomatisk 
notväxling.
Artikel 19 Ikraftträdande
1. Detta avtal träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter 
den månad då alla avtalsslutande parter på diplomatisk väg har meddelat 
Europeiska gemenskapernas kommission att de nationella 
konstitutionella bestämmelserna för avtalets ikraftträdande har uppfyllts.
2. Depositarien skall notifiera alla de avtalsslutande parternas regeringar 
om de meddelanden som nämns i punkt 1 i denna artikel och om dagen 
då detta avtal träder i kraft.
3. För det fall att en eller flera avtalsslutande parter inte har kunnat 
överlämna den notifikation som avses i punkt 1 i denna artikel före den 1 
januari 1995, får de övriga parterna eller en av dem provisoriskt tillämpa 
avtalet från den dagen.
Artikel 20 Giltighet
Detta avtal skall gälla till den 31 december år 2019. Två eller flera 
avtalsslutande parter får avtala om att förlänga giltigheten.
Upprättat i Bryssel den 9 februari 1994 på danska, franska, nederländska 
och tyska språken, som alla är lika giltiga i en originalversion som 
deponeras i arkivet hos Europeiska gemenskapernas kommission. 
Europeiska gemenskapernas kommission skall överlämna en bestyrkt 
kopia till var och en av de avtalsslutande parterna.
Storhertigdömet Luxemburg
Utrikesministeriet
Vid undertecknandet av avtalet om uttag av en avgift för tunga fordon 
som använder vissa vägar gjorde Luxemburg följande reservation:
Luxemburg förbehåller sig rätten att inte uppbära vägavgift på de i 
avtalet avsedda fordon som utan omlastning passerar genom dess 
territorium på sträckan Frankrike – Belgien resp. Saar – Belgien och 
omvänt och som till följd av nationella bestämmelser nödgas använda 
motorvägsnätet för att passera förbi Luxemburgs stad på de 
motorvägsavsnitt för vilka dessa bestämmelser gäller.
Luxemburg den 9 februari 1994
Protokoll om Konungariket Sveriges anslutning till avtalet om uttag 
av en avgift för tunga fordon som använder vissa vägar
Regeringarna i 
Konungariket Belgien
Konungariket Danmark
Förbundsrepubliken Tyskland
Storhertigdömet Luxemburg och
Konungariket Nederländerna
som avtalsslutande parter i avtalet om uttag av en avgift för tunga fordon 
som använder vissa vägar, undertecknat i Bryssel den 9 februari 1994, 
nedan kallat ”avtalet den 9 februari 1994”, å ena sidan
och
regeringen i Konungariket Sverige å andra sidan
har i anledning av Konungariket Sveriges önskan att ansluta sig till 
avtalet den 9 februari 1994 och med hänvisning till artikel 16 i detta avtal 
kommit överens om följande:
Artikel 1
Konungariket Sverige ansluter sig  till avtalet den 9 februari 1994 i dess 
genom föreliggande protokoll ändrade lydelse.
Artikel 2
(1) Artikel 2, punkt 2 i avtalet den 9 februari 1994 ersätts med följande 
bestämmelse:
”För övrigt avses i detta avtal med ”de avtalsslutande parternas 
territorium” Konungariket Belgiens, Konungariket Danmarks, 
Förbundsrepubliken Tysklands, Storhertigdömet Luxemburgs, 
Konungariket Nederländernas och Konungariket Sveriges respektive 
territorier i Europa”.
(2) Artikel 13, punkt 3, stycke 3 i avtalet den 9 februari 1994 ersätts med 
följande bestämmelse:
”De fastställda avgiftsintäkterna skall fördelas mellan de avtalsslutande 
parterna enligt följande:
–	Konungariket Belgien erhåller 12,31 % av intäkterna,
–	Konungariket Danmark erhåller 3,79 % av intäkterna,
–	Förbundsrepubliken Tyskland erhåller 69,16 % av intäkterna,
–	Storhertigdömet Luxemburg erhåller 0,97 % av intäkterna,
–	Konungariket Nederländerna erhåller 8,52 % av intäkterna,
–	Konungariket Sverige erhåller 5,25 % av intäkterna”.
Artikel 3
(1) Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad som följer 
efter den månad då alla avtalsslutande parter på diplomatisk väg 
skriftligen har meddelat Europeiska gemenskapernas kommission att de 
nationella konstitutionella bestämmelserna för ikraftträdandet har 
uppfyllts.
(2) Depositarien notifierar regeringen hos alla avtalsslutande parter om 
de meddelanden som nämns i punkt 1 i denna artikel och om dagen då 
detta protokoll träder i kraft.
(3) Om detta protokoll inte har trätt i kraft den 1 januari 1997 i enlighet 
med första stycket i denna artikel får de avtalsslutande parterna, efter det 
att Konungariket Sverige har uppfyllt de nationella konstitutionella 
bestämmelserna för ikraftträdandet av protokollet, i enlighet med sina 
lagar och andra föreskrifter interimistiskt tillämpa protokollet.
(4) Avtalet den 9 februari 1994 på svenska språket, som är lika giltigt 
som de danska, franska, holländska och tyska texterna, skall i 
originalversion deponeras i arkivet hos Europeiska gemenskapernas 
kommission. Europeiska gemenskapernas kommission översänder en 
bestyrkt kopia till var och en av de avtalsslutande parterna.
Upprättat i Bryssel den 18 september 1997
på danska, franska, holländska, tyska och svenska språken, som alla är 
lika giltiga, i en originalversion som deponeras i arkivet hos 
Europeiska gemenskapernas kommission. Europeiska 
gemenskapernas kommission sänder en bestyrkt kopia till var och en 
av de avtalsslutande parterna.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 september 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, 
Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, 
Johansson, von Sydow, Åhnberg, Messing
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Regeringen beslutar proposition 1997/98:12 Vägavgift för vissa tunga 
fordon
  Sveriges internationella överenskommelser (SÖ) 1997:000.
  Senaste lydelse av bilagan 1996:834.
  Senaste lydelse 1996:133.
 I rapporten kallat lastbilar
  Senaste lydelse av bilagan 1996:834.
  Senaste lydelse 1996:133.
Prop. 1997/98:12
Bilaga 1
54
Prop. 1997/98:12
Bilaga 2
55
Prop. 1997/98:12
Bilaga 3
86
Prop. 1997/98:12
Bilaga 5
107
Prop. 1997/98:12
Bilaga 6
Prop. 1997/98:12
Prop. 1997/98:12
96
108