Regeringskansliets rättsdatabaser

Förslag till statsbudget för år 1997 Invandrare och flyktingar (utgiftsområde 8) Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 2 2 Inledning 3 3 Migrationspolitik 5 3.1 Allmänt 5 3.2 Resultatinformation 7 3.3 Anslag 8 A 1. Statens invandrarverk 8 A 2. Mottagande av asylsökande 12 A 3. Migrationspolitiska åtgärder 15 A 4. Utlänningsnämnden 17 A 5. Rättshjälp i utlänningsärenden 19 A 6. Utresor för avvisade och utvisade 20 4 Invandrares integration 21 4.1 Allmänt 21 4.2 Resultatinformation 25 4.3 Anslag 28 B 1. Särskilda insatser i invandrartäta områden 28 B 2. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism 29 B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering 30 B 4. Åtgärder för invandrare 31 B 5. Kommunersättningar vid flyktingmottagande 32 B 6. Hemutrustningslån 34 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 Utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar + Innehållsförteckning Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Statens invandrarverks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt A 1. Statens Invandrarverk, 2. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Utlänningsnämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt A 4. Utlänningsnämnden, 3. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Ombudsmannens mot etnisk diskriminering ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, 4. godkänner vad regeringen anfört om regeländringar för lånestorlek och betalningsansvar för hemutrustningslån under avsnitt B 6. Hemutrustningslån, 5. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar enligt följande uppställning: (tusental kr) Anslag AnslagstypAnslagsbelopp A 1. Statens invandrarverkramanslag506 603 A 2. Mottagande av asylsökanderamanslag922 000 A 3. Migrationspolitiska åtgärderramanslag311 319 A 4. Utlänningsnämndenramanslag66 675 A 5. Rättshjälp i utlänningsärendenramanslag64 240 A 6. Utresor för avvisade och utvisaderamanslag130 000 B 1. Särskilda insatser i invandrartäta områdenramanslag125 000 B 2. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasismobetecknat20 000 B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskrimineringramanslag4 790 B 4. Åtgärder för invandrareobetecknat39 964 B 5. Kommunersättningar vid flyktingmottaganderamanslag1 160 591 B 6. Hemutrustningslånramanslag101 906 Summa för utgiftsområdet3 453 088 Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 2 Inledning Presentation av utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige, mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att vistas här samt internationellt samarbete på det migrationspolitiska området. Utgiftsområdet omfattar vidare invandrares integration med frågor rörande invandrares introduktion och integration i Sverige, åtgärder mot främlingsfientlighet, rasism och etnisk diskriminering samt ersättning till kommunerna för deras flyktingmottagande. Regeringen avser att under hösten 1996 besluta om en migrationspolitisk proposition som avses få effekter genom dels ändrade förutsättningar för utlänningar att få uppehållstillstånd i Sverige, dels ändrad ansvarsfördelning mellan myndigheterna. Beträffande skyddsbehövande utlänningar förtydligas utlänningslagen (1989:529) så att det klart skall framgå vilka som kan få asyl. Detta bör leda till färre asylansökningar. I fråga om anhöriginvandringen innebär förslaget vissa inskränkningar för personer utanför kärnfamiljen. Ansvaret för utredningar i Sverige i utlännings- och medborgarskapsärenden överförs under år 1997 till Statens invandrarverk, liksom ansvaret för förvarstagande av utlänningar enligt utlänningslagen. Statens invandrarverk avses även ansvara för registreringen av de fingeravtryck som tas med stöd av utlänningslagen. Effekten av lagändringarna beror i hög grad på omvärldsfaktorer som är svåra för Sverige att påverka. Den förändrade ansvarsfördelningen kommer att på sikt resultera i rationaliseringsvinster. Utgångspunkt för besparingar och prioriteringar Regeringen prioriterar åtgärder för att underlätta invandrares integration. En fortsatt satsning görs under budgetåret 1997 på särskilda åtgärder i eftersatta invandrartäta områden och åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism. Kostnaderna inom utgiftsområde 8 skall minska med 267 miljoner kronor t.o.m. budgetåret 1998, varav 21 miljoner kronor under budgetåret 1997. Huvuddelen av besparingarna skall ske genom minskat flyktingmottagande hos kommunerna och därigenom mindre behov av statliga ersättningsutbetalningar. De totala kostnaderna för utgiftsområde 8 under år 1997 skiljer sig inte nämnvärt från vad som redovisades i den ekonomiska vårpropositionen. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): -------------------------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------------------------- Utgift Anvisat Utgiftsprognos FörslagBeräknat -------------------------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------------------------- 1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999 -------------------------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------------------------- A. Migrationspolitik -------------------------------------------------------------------------------------- 3 353 2 830 3 025 2 044 2 001 1 859 1 869B. Invandrares integration -------------------------------------------------------------------------------------- 6 836 6 565 4 406 1 999 1 452 1 816 1 843 -------------------------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------------------------- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 3 Migrationspolitik 3.1 Allmänt Antalet asylsökande beräknas, om förslagen i den migrationspolitiska propositionen genomförs, uppgå till 13 350 under år 1997. Det genomsnittliga antalet personer i Statens invandrarverks mottagandesystem beräknas till 12 000 under år 1997. Beviljade uppehålls- tillstånd väntas leda till att 10 700 utlänningar som berättigar kommunerna till statlig ersättning tas emot under budgetåret. Antalet asylsökande Antalet asylsökande är nu förhållandevis lågt och ligger på samma nivå som i början av 1980-talet. Bortsett från ökningen av antalet asylsökande i samband med krisen i f.d. Jugoslavien har utvecklingen under första hälften av 1990- talet varit stabil. Under kalenderåret 1996 beräknas, om inget dramatiskt inträffar i vår omvärld, 6 000 - 8 000 personer komma att söka asyl här. Utifrån dagsläget kan det i och för sig te sig verklighetsfrämmande, såsom görs i bakgrundsantagandena för budgeten till Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden, att anta att 15 000 asylsökande enligt den hittills gällande planeringsnivån kommer hit under år 1997 och att denna nivå kommer att ligga fast under följande år. De ändringar av utlänningslagen som regeringen har för avsikt att föreslå i den migrationspolitiska propositionen bör emellertid leda till att färre personer som saknar asylskäl söker asyl i Sverige. Antagandet om antalet asylsökande har därför justerats med 11 % ner till nivån 13 350. De snabba omvärldsförändringar som kan inträffa gör dock att planeringsnivån är försvarbar från beredskapssynpunkt. Registrerade i mottagandesystemet Antalet utlänningar som är registrerade i Statens invandrarverks mottag- andesystem, dvs. asylsökande eller personer med tidsbegränsade uppe- hållstillstånd som bor på anläggningar eller i eget boende, omfattar för närvarande 17 500 personer. Regeringen bedömer att det genomsnittliga antalet utlänningar som kommer att vara registrerade i mottagandesystemet under budgetåret 1997 kommer att uppgå till 12 000 personer. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 Kommunmottagna utlänningar Under budgetåret 1997 väntas Statens invandrarverks och Utlänningsnämndens beslut i ärenden om uppehållstillstånd, samt kvotöverföring av flyktingar, medföra att 10 700 utlänningar tas emot för sådant permanent boende i Sverige som berättigar kommunerna till statlig ersättning. Överflyttning av anslag Till utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar flyttas från utgiftsområde 4 Rättsväsendet, anslagen för rättshjälp i utlänningsärenden, polisens verksamhet med utlänningsärenden och förvar samt kriminalvårdens medverkan vid verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut. De infogas vad gäller polisens verksamhet med utlänningsärenden i ramanslaget A 1. Statens invandrarverk, polisens verksamhet med förvar i ramanslaget A 2. Mottagandet av asylsökande, rättshjälp i ramanslaget A 5. Rättshjälp i utlänningsärenden samt i fråga om kriminalvårdens medverkan vid verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut i ramanslaget A 6. Utresor för avvisade och utvisade. Skälet för överförandet är att kostnaderna skall belasta rätt utgiftsområde. Själva verksamheten med grundutredningar i asylärenden flyttas från polismyndigheterna till Statens invandrarverk den 1 januari 1997. Beträffande förvarslokaler, ut- redningar i ärenden om uppehållstillstånd som inte avser asyl och utredningar i medborgarskapsärenden flyttas denna verksamhet över till Statens invandrarverket den 1 oktober 1997. Ansvaret för att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut kommer att tills vidare ligga kvar hos polismyndigheterna och polisens kostnader att belasta anslaget A 1. Polisorganisationen inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Anslagskonstruktion Konstruktionen med olika anslag för Statens invandrarverks förvaltningskostnader och mottagandesystemet bibehålls. Likaså behålls uppdelningen på olika anslagsposter inom anslagen. Utgiftsutveckling inom verksamhetsområdet Migrationspolitik framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): -------------------------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------------------------- Utgift Anvisat Utgiftsprognos FörslagBeräknat -------------------------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------------------------- 1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999 -------------------------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------------------------- A. Migrationspolitik -------------------------------------------------------------------------------------- 3 353 2 830 3 025 2 044 2 001 1 859 1 869 -------------------------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------------------------- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 3.2 Resultatinformation Verkställighet av avvisningsbeslut Trots att antalet personer som söker asyl i Sverige minskat kraftigt var antalet utlänningar registrerade i Statens invandrarverks mottagandesystem vid ingången av år 1996 ca 18 500 personer, och i början av september 1996 fanns fortfarande ca 17 500 inskrivna. Detta beror främst på att ett stort antal avvisningsbeslut inte kunnat verkställas. Ett ökande problem är att myndigheterna i några stater hindrar egna medborgare från att resa in i hemlandet. Mot bakgrund av att en fredsöverenskommelse nåtts i Bosnien-Hercegovina och att relationerna mellan förbundsrepubliken Jugoslavien och omvärlden börjat normaliseras bör det bli möjligt för medborgare i dessa länder att successivt lämna mottagandesystemet. Detta gäller dels personer för vilka avvisningsbeslut fattats, dels personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd. Regeringen räknar med att antalet inskrivna i mottagandesystemet minskar till omkring 15 000 personer vid ingången av år 1997 och sedan till omkring 10 000 vid utgången av året. Myndigheternas handläggningstider Statens invandrarverk är numera väl dimensionerat för sina asylpröv- ningsuppgifter och klarar sin del av asylprocessen inom rimlig tid. På Utlänningsnämnden är handläggningstiderna emellertid fortfarande alltför långa. Detta medför att ett stort antal asylsökande blir kvar i mottagandesystemet orimligt länge. Antalet nya ansökningar om uppehållstillstånd som lämnas in till Utlänningsnämnden efter det att beslut om avvisning vunnit laga kraft är mycket stort. Resurser har måst avdelas inom Utlänningsnämnden för dessa ärenden i en omfattning som inte förutsågs när nämnden fick denna arbetsuppgift den 1 juli 1994. Detta har påverkat handläggningstiderna negativt i alla ärendetyper hos Utlänningsnämnden. Utlänningsnämnden är en förvaltningsmyndighet och har till uppgift att pröva överklaganden i förvaltningsärenden. Nämndens arbetssätt för snarast tankarna till en domstol. Det förefaller som om detta arbetssätt med svårighet låter sig förenas med de administrativa och ekonomiska styrsystem som utvecklats vid renodlade förvaltningsmyndigheter. Tidigare tillskjutande av medel i syfte att rationalisera och effektivisera verksamheten har inte givit önskat resultat. Organisatoriska förändringar Regeringen avser att tillsätta en parlamentarisk kommitté som skall se över instans- och processordningen för prövning av utlännings- och med- borgarskapsärenden. Kommittén bör även göra en redaktionell översyn av utlänningslagen. En särskild utredningsman avses bli tillsatt för att utreda om ansvaret för verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut bör flyttas från polismyndigheterna till Statens invandrarverk. Utredningsmannen bör också utreda om verksamheten med att organisera resor för avvisade och utvisade utlänningar ur landet bör flyttas från Kriminalvårdsverket till Statens invandrarverk. Likaså bör utredningsmannen föreslå eventuella förändringar vad avser metoder för och organisation av den inre utlänningskontrollen. Regeringen avser även att tillsätta en utredning för att se över myndighetsstrukturen i frågor som rör invandrares introduktion och integration i det svenska samhället. 3.3 Anslag A 1. Statens invandrarverk 1994/95 Utgift 428 8521) Anslagssparande 14 009 1995/96 Anslag 589 200 Utgiftsprognos 603 200 därav 1996 410 000 1997 Förslag 506 603 1998 Beräknat 494 069 1999 Beräknat 497 141 1 Beloppen anges i tusental kr Statens invandrarverks uppgifter är att ansvara för hanteringen av utlännings-, invandrar- och medborgarskapsfrågor i den mån frågorna inte handläggs av annan myndighet. Statens invandrarverk är central utlänningsmyndighet och skall som sådan pröva ansökningar om visering, uppehållstillstånd, flyktingförklaring och resedokument och om svenskt medborgarskap. Statens invandrarverk skall svara för överföring och mottagande av organiserat uttagna flyktingar, ta emot asylsökande samt främja invandrares introduktion och integration i samhället. Från anslaget finansieras dessutom polismyndigheternas kostnader för utlänningsärenden utom ärenden avseende verkställighet av beslut om avvisning och utvisning samt vissa avvecklingskostnader i samband med förändringar i ansvarsfördelning mellan myndigheterna. Nuvarande övergripande mål är att den reglerade invandringen till Sverige skall ske i enlighet med gällande författningar och internationella åtaganden. Prövningen av ärenden enligt utlänningslagstiftningen och lagen om svenskt medborgarskap skall ske på ett rättssäkert sätt. Mottagandet av asylsökande och flyktingar skall präglas av respekt för individen och dennes förmåga att ta ansvar. Invandrares integration i det svenska samhället skall ske i enlighet med de invandrarpolitiska målen jämlikhet, valfrihet och samverkan. Inom det civila försvaret skall verksamheten inom funktionen Flyktingverksamhet bedrivas så att flyktingar och asylsökande under höjd beredskap kan tas emot och omhändertas. Utöver anslaget A 1. Statens invandrarverk disponerar myndigheten ytterligare anslag avseende mottagandet av asylsökande, migrationspolitiska åtgärder, rättshjälp i utlänningsärenden, kommunersättning vid flyktingmottagande samt åtgärder för invandrare. Utgifterna för förvaltningskostnaderna inom Statens invandrarverk har minskat de senaste tre budgetåren. Anslagsprognosen för innevarande budgetår visar dock att kostnaderna kommer att överstiga tilldelade medel för budgetåret 1995/96. Det innebär att Statens invandrarverks anslagssparande från tidigare år kommer att utnyttjas. Regeringens överväganden Övergripande mål Statens invandrarverk tillämpar gentemot enskilda personer den lag- stiftning som reglerar utlänningars rätt att vistas i Sverige, mot- tagandet av asylsökande och rätten att få svenskt medborgarskap samt främjar invandrares integration i samhället. Det övergripande målet är att prövningen sker rättssäkert och att verksamheten kännetecknas av humanitet och snabbhet samt präglas av respekt för individens integritet och förmåga och vilja att ta ansvar för sig själv och sin familj. Hänsyn skall tas till Sveriges internationella åtaganden. Inom det civila försvaret skall verksamheten inom funktionen Flyktingverksamhet bedrivas så att flyktingar och asylsökande kan tas emot även under höjd beredskap. Resurser Ramanslag 506 603 tkr Beräknade avgiftsinkomster 35 700 tkr Övrigt Ansvaret för utredningar i utlännings- och medborgarskapsärenden, förvar enligt utlänningslagen samt registrering av fingeravtryck som tas med stöd av utlänningslagen flyttas under år 1997 från polisen till Invandrarverket. Övergripande mål Statens invandrarverk skall upprätthålla den reglerade invandringen. Regeringen har för avsikt att i den migrationspolitiska propositionen föreslå ändringar av utlänningslagen som innebär att grunderna för utlänningars rätt att bosätta sig i Sverige preciseras. Utlänningslagens karaktär av rättighetslagstiftning stärks. För myndigheterna betonas därmed också kravet på omsorg och rättssäkerhet i handläggningen av enskilda ärenden. Som central utlänningsmyndighet har Invandrarverket även det övergripande ansvaret för att upprätthålla invandringsregleringen. Invandrarverket skall utföra sina uppgifter så att det växande internationella utbytet underlättas, samtidigt som nödvändig kontroll upprätthålls. Verksamheten skall bedrivas, såvitt avser funktionen Flyktingverksamhet inom det civila försvaret, på sådant sätt att Statens invandrarverks resurser och den beredskap som finns för att ta emot asylsökande även skall kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred samt för internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Nya arbetsuppgifter Ansvaret för utredningar i utlännings- och medborgarskapsärenden som i dag genomförs av polisen kommer under år 1997 att föras över till Statens invandrarverk liksom ansvaret för de utlänningar som tas i förvar enligt utlänningslagen. Statens invandrarverk kommer även att ansvara för registreringen av de fingeravtryck som tas med stöd av utlänningslagen. Resultatbedömning Riksrevisionsverkets granskning av Statens invandrarverk har visat att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande och uppfyller de krav som uppställs genom regeringsbeslut eller förordningar. Dessutom bedömer Riksrevisionsverket att en väsentlig förbättring har åstadkommits vid Statens invandrarverk under år 1995 avseende bl.a. ekonomisk styrning och organisation. Regeringen instämmer i Riksrevisionsverkets övergripande bedömning och anser att Statens invandrarverks årsredovisning utgör ett gott underlag för regeringens bedömning av verksamheten. Statens invandrarverk har redovisat verksamhetsmål och uppnådda resultat i årsredovisningen. Av årsredovisningen framgår att flera viktiga verksamhetsmål inte har uppfyllts under budgetåret 1994/95. Endast 36 % av grundärendena har avgjorts inom ramen för verksamhetsmålets handläggningstid. Från dessa ärenden har exkluderats ärenden som berörts av verkställighetsstopp, avvaktar praxisbeslut eller generellt ligger utanför möjligheterna att klara målet på två månaders handläggningstid. Vid en så låg måluppfyllelse riskerar målet att bli allt för avlägset för att fylla en styrande funktion på verksamheten. I syfte att vidareutveckla metoder för att mäta handläggningstiderna har Statens invandrarverk under innevarande budgetår konstruerat ett system för registrering av ärenden som gör det möjligt att urskilja hur stor del av handläggningstiden som hänför sig till verkets egen handläggning respektive hur stor del som hänför sig till andra myndigheters arbete. I Statens invandrarverks regleringsbrev för budgetåret 1994/95 betonades att förstärkt uppmärksamhet skall ägnas åt uppgiften att bevaka behovet av åtgärder för att främja invandrares sociala situation i Sverige. I årsredovisningen för budgetåret 1994/95 skriver verket att man utvecklat och prioriterat detta arbete utan att det klart framgår på vilket sätt som förstärkningen gjorts. Enligt regeringen syftar verkets uppföljningsansvar och regeringens uppdrag till betydligt mer omfattande verksamhet och studier än som hittills företagits. Det är av stor vikt att arbetet med integrationsfrågorna ges ökad prioritet inom ramen för verkets nuvarande ansvar. Enligt Riksrevisionsverkets föreskrifter skall kostnadseffektiviteten i myndigheterna belysas med uppgifter om styckkostnader och produktivitet. Flera verksamhetsgrenar uppvisar emellertid så stora variationer att det inte är möjligt att bedöma kostnadseffektiviteten i verksamheten. Även om det kan vara svårt att återge tillförlitliga mått på kostnadsutveckling och produktivitet anser regeringen att det är ett viktigt hjälpmedel för att följa upp och effektivisera verksamheten. Regeringen anser att Statens invandrarverk bör undersöka möjligheterna att belysa utvecklingen av styckkostnader eller produktivitet på ett tydligt sätt. Statens invandrarverk bedriver översättningsverksamhet som finansieras med avgifter. Avgifternas storlek bestäms och disponeras av verket. Verksamhetens intäkter uppgick budgetåret 1994/95 till 33 950 000 kronor och kostnaderna till 33 372 000 kronor. Kostnadstäckningsgraden uppgår således till 102 %. Resurser Den huvudsakliga orsaken till de tre senaste budgetårens minskade kostnader för Statens invandrarverks förvaltningsanslag är det minskade antalet asylsökande. De senaste tre budgetåren har antalet asylsökande alltmer understigit den nivå som verket varit dimensionerat för. Minskningen av antalet asylsökande motiverar att beräkningsgrunden av antalet asylsökande från och med år 1997 bör minska. Statens invandrarverk skall emellertid ha kapacitet att handlägga ärenden motsvarande upp till sammanlagt 18 000 asylsökande. Därmed bör också anslagsbehovet för verket minskas i enlighet med vad regeringen föreslår för år 1997 samt beräknas för åren 1998 och 1999. En viktig orsak till att kostnaderna för verksamheten enligt Statens invandrarverks prognos kommer att överstiga tilldelade medel för budgetåret 1995/96 är att verkets minskning av kapaciteten och omorganisation av verksamheten medför stora avvecklingskostnader under år 1996. Beräkningarna utgår vidare från att antalet ärenden rörande uppehållstillstånd där asylskäl inte åberopats utgör 87 000, antalet viseringsärenden som prövas av Statens invandrarverk utgör 34 000 samt att antalet grundärenden i fråga om svenskt medborgarskap utgör 29 000. Resurserna beräknas med hänsyn till ändringar i utlänningslagen som regeringen avser att föreslå i den migrationspolitiska propositionen samt till att Statens invandrarverk under år 1997 övertar ansvaret för att ta emot ansökningar om uppehållstillstånd och medborgarskap, genomföra grundutredningar i asylärenden, utredningar i övriga ärenden om uppehållstillstånd och utredningar i ärenden om svenskt medborgarskap. För dessa ändamål föreslås att 120 miljoner kronor flyttas från utgiftsområde 4 Rättsväsendet till utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar, anslaget A 1. Statens invandrarverk. För ökade kostnader som kan uppstå på grund av de ändringar av reglerna om fingeravtryck enligt utlännings- lagen som regeringen har för avsikt att föreslå, tillförs anslaget 10 miljoner kronor. Någon ytterligare resursförstärkning på grund av de förslag som regeringen har för avsikt att föreslå i den migrationspolitiska propositionen är inte aktuell. Inte heller är det aktuellt med resursförstärkningar för handläggning av medborgarskapsärenden annat än som följer av de nya arbetsuppgifter som tillkommer under året. Tolk- och översättningskostnader som t.o.m. budgetåret 1995/96 bekostas från anslaget Förläggningskostnader m.m. finansieras fr.o.m. budgetåret 1997 från anslaget A 1. Statens invandrarverk. Inkomsterna för Statens invandrarverks avgiftsfinansierade verksamhet med översättningstjänster, tolktjänster och språkanalyser har beräknats till 35,7 miljoner kronor. Någon överföring av denna verksamhet till bolagsform, som Statens invandrarverk föreslagit i anslagsframställan, är för närvarande inte aktuell. A 2. Mottagande av asylsökande 1994/95 Utgift 2 061 6311)2) 1995/96 Anslag 1 756 0002) Utgiftsprognos 1 934 000 därav 1996 1 260 000 1997 Förslag 922 000 1998 Beräknat 786 650 1999 Beräknat 786 650 1 Beloppen anges i tusental kronor 2 Anslaget Förläggningskostnader m.m. Från anslaget finansieras Statens invandrarverks mottagande av asylsökande och personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd. De kan bo på anläggning eller i eget boende. Från anslaget finansieras även förvarslokaler och t.o.m. budgetåret 1995/96 tolk- och översättningskostnader. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 922 000 tkr Övrigt Antal boendedygn i mottagandesystemet: 4 380 000 dygn Genomsnittlig dygnskostnad: 197 kronor Anslagsbenämningen ändras från Förläggningskostnader m.m. till Mottagande av asylsökande. I anslaget ingår fr.o.m. budgetåret 1997 asylsökandes resor från Sverige som innevarande budgetår finansieras från motsvarigheten till anslaget A 3. Migrationspolitiska åtgärder. Driften av förvarslokaler för förvarstagande enligt utlänningslagen övergår under budgetåret 1997 till att helt finansieras från anslaget från att tidigare till största delen finansierats från anslag under andra huvudtiteln. Mottagandesystemet Utifrån antagandet att 15 000 personer är registrerade i mottagandesystemet den 31 december 1996 och att antalet sedan successivt sjunker till 10 000 i slutet av år 1997 kommer antalet dygn i mottagandesystemet att uppgå till 4 380 000 under år 1997. Ungefär hälften av de asylsökande bedöms komma att bo i eget boende. Den genomsnittliga dygnskostnaden har av Statens invandrarverk beräknats till 197 kronor, vilket innebär att asylmottagandet kostar avrundat 863 miljoner kronor. Förvarslokaler Statens invandrarverk tar under år 1997 över ansvaret för förvar enligt utlänningslagen från polismyndigheterna. Förvarslokalen i Carlslund, Upplands Väsby, finansieras redan nu från Statens invandrarverks anslag för förläggningsverksamhet, men drivs av polismyndigheten i Stockholms län. Samtliga förvarslokaler föreslås finansieras från anslaget. Kostnaden beräknas till 56 miljoner kronor. Därav avses 40 miljoner kronor överföras från utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Asylsökandes resor från Sverige Om en asylsökande återtar sin ansökan och saknar egna medel för att bekosta hemresan kan bidrag utgå för täckande av kostnaden. De totala kostnaderna för bidragen beräknas uppgå till 3 miljoner kronor. Asylsökandes hälso- och sjukvård I regeringens proposition (1993/94:94) Mottagande av asylsökande m.m framförde regeringen som sin uppfattning att ansvaret för att de asylsökande ges sjukvård borde föras över till landstingen. Detta skulle ske när det var möjligt att införa en schablonersättning eller ett annat ersättningssystem som administrativt är hanterbart och ger avsedd kostnadstäckning för landstingen. Regeringen ansåg vidare att Statens invandrarverk under en övergångsperiod skulle ha fortsatt ansvar för förläggningssjukvården. Ansvaret borde gå över till landstingen senast den 1 januari 1997. Riksdagen fattade beslut enligt regeringens bedömning (prop. 1993/94:94, bet. 1993/94:SfU11, rskr. 1993/94:188). Enligt regeringens mening bör principen vara att hälso- och sjukvården för asylsökande så långt möjligt organiseras på samma sätt som för befolkningen i övrigt. Staten bör emellertid ha kostnadsansvar för vården även om ersättningen bör lämnas på ett enklare sätt än för närvarande och inte genom att varje vårdinsats faktureras. Efter överläggningar med företrädare för sjukvårdshuvudmännen har regeringen ingått en överenskommelse om hälso- och sjukvård för asylsökande. Överenskommelsen innebär i korthet att landstingen skall ge vuxna asylsökande akut sjuk- och tandvård samt sådan vård som inte kan anstå. Asylsökande barn skall få samma hälso- och sjukvård samt tandvård som i Sverige bosatta barn. Asylsökande skall också erbjudas hälsoundersökning enligt riktlinjer i allmänna råd från Socialstyrelsen. Staten skall enligt överenskommelsen kompensera landstingen för vård som ges till asylsökande m.fl. med en schabloniserad ersättning per asylsökande. Ersättningens storlek är åldersdifferentierad. För vård åt asylsökande där kostnaden för en vårdkontakt uppgår till mer än 50 000 kronor, beräknad enligt gällande riksavtal för hälso- och sjukvård, skall staten lämna särskild ersättning motsvarande den kostnad som överstiger 50 000 kronor. De förändringar som följer av överenskommelsen kommer att träda i kraft den 1 januari 1997. Arbetstillstånd för asylsökande Statens invandrarverk skall besluta om undantag från kravet på arbetstillstånd om beslut i asylärendet inte bedöms kunna fattas inom fyra månader. Invandrarverket har i anslagsframställning för budgetåret 1994/95 föreslagit att endast de asylsökande som fått ett arbetserbjudande skall kunna erhålla sådant beslut. Med en sådan ordning skulle en besparing ske. Riksdagen har (prop. 1993/94:94, bet. 1993/94:SfU11, rskr. 1993/94:188) avgivit yttrande i frågan. Regeringen gör emellertid den bedömningen att förslaget, med hänvisning till det antal asylsökande som nu kommer till Sverige, inte medför någon besparing. Regeringen avser därför inte att vidta någon åtgärd. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 A 3. Migrationspolitiska åtgärder 1994/95 Utgift 793 9641)2) 1995/96 Anslag 401 9202) Utgiftsprognos 396 000 därav 1996 313 000 1997 Förslag 311 319 1998 Beräknat 316 714 1999 Beräknat 322 319 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslagen Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. och Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m. Från anslaget finansieras organiserad överföring av flyktingar och ersättningar till de kommuner som tar emot dessa flyktingar samt bidrag till vissa hjälpinsatser för flyktingar utanför Sverige. Bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i annat land och bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige finansieras via detta anslag. Även statsbidrag till den efterforskningsverksamhet som enligt avtal bedrivs av Svenska röda korset bekostas från anslaget. T.o.m. budgetåret 1995/96 finansieras internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m. under eget anslag. Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 311 319 tkr Övrigt I den migrationspolitiska propositionen avser regeringen att föreslå stöd till återvandringsinsatser och stöd till första asylländer och ursprungsländer. Anslagsbenämningen ändras från Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. till Migrationspolitiska åtgärder. I anslaget ingår fr.o.m. budgetåret 1997 det förutvarande anslaget Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m. Organiserad överföring av flyktingar Anslagsmedlen för år 1997 som avser mottagande av organiserat överförda flyktingar bör liksom innevarande budgetår få användas på ett flexibelt sätt, exempelvis en fond som disponeras av FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) för insatser som utgör alternativ till traditionell överföring av flyktingar. För år 1997 föreslår regeringen att medel avsätts motsvarande kostnader för en kvot om 1 840 flyktingar. Överföringskostnaderna för 1 840 personer beräknas till 9,7 miljoner kronor, medan statlig schablonersättning till kommunerna för mottagande av dessa flyktingar beräknas till knappt 245,6 miljoner kronor. Regeringen föreslår att medlen får användas för överföring av flyktingar till Sverige eller som bidrag till projekt som bidrar till att lösa flyktingproblem utanför Sverige. Bidrag till flyktingars resor från Sverige Regeringen bedömer att många personer från f.d. Jugoslavien kommer att vilja återvända. De kan därför väntas ansöka om bidrag enligt förordningen (1984:890) om bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i annat land. Kostnaderna för dessa bidrag beräknas öka med 6,5 miljoner kronor till totalt 10 miljoner kronor. Återvandringsinsatser samt stöd till första asylländer och ursprungsländer m.m. Återvandringsinsatser för utlänningar som beviljats uppehållstillstånd i Sverige som flyktingar har hittills främst inriktats på resebidrag enligt förordningen (1984:890) om bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i annat land. Regeringen avser att lägga fram förslag i den migrationspolitiska propositionen om att resebidrag till flyktingar och övriga skyddsbehövande skall kunna höjas och kompletteras med bl.a. stöd till uppehället under de första månaderna i ursprungslandet. Återbetalningsskyldighet bör finnas för det fall återbosättning sker i Sverige. Ett begränsat stöd till lokala insatser i samband med återvändande av flyktingar från Sverige bör också kunna komma i fråga. Återvandringsinsatser, som i första hand riktar sig till flyktingar och övriga skyddsbehövande som vill återvända till ursprungslandet bör kunna ske genom stöd till svenska organisationer för direkt eller indirekt verksamhet där eller genom insatser redan i Sverige direkt inriktade på att förbereda de återvändande för egen framtida verksamhet. I den migrationspolitiska propositionen avser regeringen att framhålla sambandet mellan det migrationspolitiska området och andra politikområden. Inte minst finns det anledning att uppmärksamma sambandet med biståndspolitiken. Migrationspolitiska aspekter bör uppmärksammas vid utformningen av biståndspolitiken och finansieras över anslagen i utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Framförallt bör bidragen till FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) nämnas. Det kan emellertid finnas insatser med ett specifikt migrationspolitiskt syfte som inte kan komma till stånd inom ramen för detta allmänna bistånd. Som ett exempel på en sådan situation kan nämnas att skyddsbehövande finner förhållandena så besvärliga i ett första asylland att de ser en fortsatt resa till Sverige som enda sättet att få drägliga levnadsförhållanden. En snabb insats med stöd från Sverige kan förbättra förhållandena på sådant sätt att de skyddsbehövande inte anser sig tvingade att på nytt bryta upp. I andra fall kan åtgärder i ursprungsländerna ge likartade effekter. Som exempel kan här nämnas situationer där människor flyr till andra delar av sitt eget land. De samlade kostnaderna för de olika insatserna och stöden beräknas till 37 291 000 kronor. Bidrag till anhörigas resor till Sverige Antalet beviljade resor enligt förordningen (1984:936) om bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige har minskat. Kostnaderna beräknas dock till oförändrat 2 760 000 kronor. Internationell samverkan Ändamålet avser vissa migrationspolitiska projekt och Sveriges deltagande i sådant internationellt samarbete som syftar till att utveckla och tillämpa nya flykting- och migrationspolitiska strategier. Sverige bidrar också till finansieringen av ett nordiskt jämförande utvärderingsprojekt rörande bosnier. Totalt beräknas medelsbehovet till 3 667 000 kronor. Efterforskningsverksamhet Enligt gällande avtal med staten åtar sig Svenska röda korset att medverka vid efterforskning av saknade personer och sammanförande av familjer samt att genom efterforskning underlätta återförening av splittrade familjer. Med hänvisning till regeringens proposition om totalförsvar i förnyelse - etapp 2, kommer nuvarande avtal att sägas upp varefter ett nytt avtal avses tecknas mellan staten och Svenska röda korset om en nationell upplysningsbyrå. Staten avser att även framdeles stödja Svenska röda korset i dess verksamhet med efterforskning och familjeåterförening. Ett särskilt avtal mellan staten och Svenska röda korset avses tecknas för detta ändamål. Det avtalet tar sikte på förhållanden under fredstid. Statsbidrag för ändamålet föreslås utgå med 2 322 000 kronor sedan 311 000 kronor överförts till utgiftsområde 6 Totalförsvar. A 4. Utlänningsnämnden 1994/95 Utgift 68 3051) Anslagskredit 55 1995/96 Anslag 82 450 Utgiftsprognos 82 450 därav 1996 55 600 1997 Förslag 66 675 1998 Beräknat 61 525 1999 Beräknat 56 312 1 Beloppen anges i tusental kr Utlänningsnämnden prövar överklaganden av beslut som fattats av Statens invandrarverk avseende avvisnings- och utvisningsärenden, ärenden avseende flyktingförklaring och resedokument samt svenskt medborgarskap. Regeringen har för avsikt att i den migrationspolitiska propositionen föreslå att även beslut om uppehållstillstånd som inte fattats i samband med ett avvisnings- eller utvisningsbeslut skall kunna överprövas av Utlänningsnämnden. Dessa ärenden avser i regel ansökningar om uppehållstillstånd från personer som vistas utanför Sverige. Utöver anslaget A 4. Utlänningsnämnden disponerar myndigheten ytterligare anslag avseende rättshjälp i utlänningsärenden. Nuvarande övergripande mål är att Utlänningsnämnden skall svara för att överprövningen av ärenden enligt utlänningslagen och lagen om svenskt medborgarskap sker på ett rättssäkert sätt. Regeringens överväganden Övergripande mål Utlänningsnämnden tillämpar gentemot enskilda personer den lag- stiftning som reglerar utlänningars rätt att vistas i Sverige. Det övergripande målet är att prövningen sker rättssäkert och att verksamheten kännetecknas av humanitet och snabbhet. Hänsyn skall tas till Sveriges internationella åtaganden. Resurser 1997 Ramanslag 66 675 tkr Övrigt Regeringen har för avsikt att i den migrationspolitiska propositionen föreslå att inslaget av muntlighet i handläggningen skall öka och beslut rörande ansökningar om uppehållstillstånd skall kunna överprövas av Utlänningsnämnden även om prövningen av Statens Invandrarverk inte skett i samband med beslut om avvisning eller utvisning. Övergripande mål Regeringen har för avsikt att i den migrationspolitiska propositionen föreslå ändringar av utlänningslagen som innebär att grunderna för utlänningars rätt att bosätta sig i Sverige preciseras. Utlänningslagens karaktär av rättighetslagstiftning stärks. För myndigheterna betonas därmed också kravet på omsorg och rättssäkerhet i handläggningen av enskilda ärenden. Handläggningstider Utlänningsnämnden har alltsedan sin tillkomst haft betydande svårigheter att hålla nere handläggningstiderna. Orsakerna har skiftat och inte ens extraresurser har gjort det möjligt att nå upp till önskad kapacitet. För närvarande är det primära problemet den stora mängd nya ansökningar om uppehållstillstånd som måste handläggas med förtur. Utlänningsnämnden måste också prioritera handläggningen av överklaganden över beslut om avvisning eller utvisning. Detta leder till att handläggningstiderna för medborgarskapsärenden blir långa. Under det första halvåret 1996 uppgick de till drygt 12 månader. Nya arbetsuppgifter Utlänningsnämnden kommer enligt förslag, som regeringen avser att lämna i den migrationspolitiska propositionen, att få ett ökat inslag av muntlighet i sin handläggning av ärenden enligt utlänningslagen. I propositionen avser regeringen också föreslå att Statens invandrarverks beslut rörande ansökningar om uppehållstillstånd skall kunna överprövas av Utlänningsnämnden även om prövningen av Statens invandrarverk inte skett i samband med beslut om avvisning eller utvisning. Resurser Regeringen bedömer att Utlänningsnämnden bör tillföras 10 miljoner kronor för att utföra de arbetsuppgifter som följer av de förslag som regeringen avser att lämna i den migrationspolitiska propositionen. Något ytterligare resurstillskott är för närvarande inte aktuellt. En dialog bör emellertid som ett första steg inledas mellan Utrikesdepartementet och Utlänningsnämnden om nämndens arbetsformer och resursanvändning. En bedömning bör därvid göras av vilka åtgärder som kan vidtas för att förkorta handläggningstiderna. Först därefter kan frågan om eventuella förändringar i medelstilldelningen aktualiseras. Anslaget till Utlänningsnämnden har beräknats till 66 675 000 kronor. Detta förutsätter en kapacitet för handläggning av överklagade beslut om avvisning eller utvisning som kan följa av att mellan 12 000 och 18 000 personer söker asyl i Sverige. Därutöver skall ärenden avseende flyktingförklaring och rese- dokument samt ärenden rörande svenskt medborgarskap handläggas. A 5. Rättshjälp i utlänningsärenden 1997 Nytt anslag64 2401) 1998 Beräknat 66 231 1999 Beräknat 68 416 1 Beloppen anges i tusental kr Från det föreslagna anslaget skall bekostas de offentliga biträden som förordnas enligt 41 § 5-11 p. rättshjälpslagen (1972:429). Det rör sig här främst om ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) där fråga uppkommit om avvisning eller utvisning. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 64 240 tkr Anslaget nyinrättas budgetåret 1997 och avser ändamål som innevarande budgetår bekostas för samtliga statsmyndigheter från fjärde huvudtitelns anslag Rättshjälpskostnader. Rättshjälpskostnaderna beräknas till 64,2 miljoner kronor. A 6. Utresor för avvisade och utvisade 1997 Nytt anslag130 0001) 1998 Beräknat 134 030 1999 Beräknat 138 450 1 Beloppen anges i tusental kr Från det föreslagna anslaget skall bekostas resor ut ur landet för utlänningar som avvisats eller utvisats och där kriminalvårdens Transporttjänst organiserar resan på uppdrag av verkställande polismyndighet. Kriminalvårdsverket tillhandahåller även bevakningspersonal när så erfordras. Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 130 000 tkr Anslaget nyinrättas budgetåret 1997. Ändamålet har tidigare bekostats från andra huvudtitelns anslag Utlandstransporter. Kostnaderna för resor ut ur Sverige budgetåret 1997 för avvisade eller utvisade utlänningar beräknas till 130 miljoner kronor. Detta motsvarar samma utresevolym som beräknats för år 1996. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 4 Invandrares integration 4.1 Allmänt Arbetslöshet, segregerade bostadsområden, rasism och olika utslag av främlingsfientlighet och diskriminering oroar allt mer. Invandrare har inom många områden ett mer utsatt läge än den infödda befolkningen. Det stora bidragsberoendet hos många invandrare innebär också ekonomiska påfrestningar för vissa kommuner, särskilt storstäderna. Regeringen prioriterar åtgärder för att underlätta invandrares integration. En fortsatt satsning görs under budgetåret 1997 på eftersatta invandrartäta områden och åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism. Avsikten är att tillsätta en utredning för att se över myn- dighetsstrukturen inom verksamhetsområdet. Lagstiftningen mot etnisk diskriminering i arbetslivet kommer att utvärderas. Regeringen kommer efter remissbehandling av Invandrarpolitiska kommitténs förslag att förelägga riksdagen en proposition om inte- grationspolitiken under år 1997. Statens direkta utgifter inom verksamhetsområdet minskar som en följd av det senaste årets minskade invandring. Huvudproblemen Det senaste kvartsseklets stora invandring har förändrat det svenska samhället. Sverige har blivit ett rikare land med en mångfald av kulturer, språk och religioner. Förändringen har dock inte varit problemfri. Många invandrare har, särskilt under senare år, drabbats långt mer än infödda svenskar av arbetslöshet. Det gäller särskilt kvinnor med utländskt medborgarskap vilkas sysselsättningsgrad är låg, både i jämförelse med utländska män och svenska kvinnor. Boendesegregationen har vuxit till ett allvarligt problem. Diskriminering, rasism och främlingsfientlighet har blivit en del av den svenska vardagen. Arbetslösheten, segregationen och rasismen är de mest oroande problemen i dagens samhälle. Hela Sverige måste mobiliseras för att medverka till en ökad integration. Målet för regeringens integrationspolitik är ett samhälle där alla behandlas likvärdigt oavsett ursprung och bakgrund och där alla människor har arbete, känner trygghet, delaktighet och ansvar. Det är av särskild vikt att kampen mot arbetslösheten bland invandrare ges förtur. Den stora arbetslösheten bland invandrare har lett till ett utbrett bidragsberoende, vilket också innebär ekonomiska problem för vissa kommuner, främst storstäderna. Prioriteringar för att underlätta invandrares integration görs inom flera utgiftsområden, främst vad gäller arbetsmarknads- och utbildningspolitik. Invandrarpolitiska kommittén Invandrarpolitiken i sin helhet har setts över av Invandrarpolitiska kommittén, som i våras lämnade sitt slutbetänkande Sverige, framtiden och mångfalden (SOU 1996:55). Kommittén föreslår att den framtida invandrarpolitiken enbart skall rikta sig till nyanlända invandrare, vara begränsad i tiden och syfta till integration. Åtgärder som behövs därefter skall, enligt kommittén, rymmas inom ramen för den generella samhällspolitiken som också den skall syfta till integration och som skall utgå från samhällets etniska, språkliga, kulturella och sociala mångfald. Förutom invandrarpolitiken och den generella politiken föreslår kommittén en rad åtgärder för att komma till rätta med brister i den nuvarande situationen. Som övergripande inriktning på politiken föreslår kommittén egen försörjning och delaktighet. För varje invandrare som behöver hjälp med introduktionen i det svenska samhället skall upprättas en individuell introduktionsplan i samarbete mellan den invandrade och den som svarar för genomförandet av introduktionen. Deltagande i introduktionen skall ge rätt till beskattad statlig introduktionsersättning i stället för socialbidrag. Kommitténs förslag innebär ökade statliga kostnader och minskade socialbidragskostnader för kommunerna. Avsikten är att åtgärderna skall leda till betydligt minskade kostnader på sikt även för staten. Kommitténs betänkande remissbehandlas för närvarande. Regeringen kommer därefter att ta ställning till förslagen och har för avsikt att under våren 1997 i en proposition till riksdagen presentera framtida mål och riktlinjer för integrationspolitiken och de konkreta åtgärder som krävs för att genomföra denna politik. Särskilda insatser i invandrartäta bostadsområden Segregationen har tilltagit sedan mitten av 1980-talet, under såväl hög- som lågkonjunktur. Det gäller framförallt i storstäderna, men även på andra håll är situationen likartad. Gemensamt för dessa bostadsområden är ofta hög arbetslöshet, högt socialbidragsberoende och med åren en allt tydligare segregation på etnisk grund. Det kan konstateras att kommunerna har haft svårigheter att bryta den negativa utvecklingen. En positiv och uthållig utveckling förutsätter därför kontinuitet och långsiktighet i planeringen och genomförandet av insatser. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 kan staten stimulera kommuner till insatser i invandrartäta storstadsområden. Syftet är huvudsakligen att stärka kompetensen hos och öka arbetskraftsdeltagandet bland de invandrare som bor i dessa områden. Vidare syftar insatserna till att konkret bidra till en god social och kulturell utveckling samt motverka utanförskap. En fortsatt satsning på dessa områden ligger i linje med vad regeringen anser om behovet av långsiktighet och kontinuitet i planeringen och genomförandet av insatser för att bryta den negativa utvecklingen. Det är vidare angeläget att kommuner med bostadsområden med en likartad situation som dessa invandrartäta storstadsområden ges motsvarande möjlighet att ansöka om medel för i första hand metodutveckling. Även andra insatser för att främja en positiv utveckling av segregerade bostadsområden bör kunna stödjas. Regeringen föreslår att 125 miljoner kronor anvisas på anslaget B 1. Särskilda insatser i invandrartäta områden för år 1997. Det är ett lika stort belopp som anvisats för innevarande budgetår som omfattar hela 18 månader. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism Om inte rasism, främlingsfientlighet och etnisk diskriminering kan motverkas, riskerar samhället att brytas sönder genom inre motsättningar. Förutom en effektiv lagstiftning är en god integration en grundförutsättning för det långsiktiga arbetet för goda etniska relationer. Härutöver måste metodutvecklingsarbete av projektkaraktär och det opinionsbildande arbetet fortsätta. Detta arbete berör flera departements arbetsområden. För att effektivisera insatserna mot främlingsfientlighet och rasism kan det vara nödvändigt med såväl organisatoriska förändringar som lag- stiftningsförändringar. Regeringen kommer inom kort att besluta om en översyn av myndighetsstrukturen inom området. För budgetåret 1997 bör det, liksom under innevarande budgetår, ställas medel till regeringens förfogande för åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism. Regeringen föreslår att 20 miljoner kronor anvisas på anslaget B 2. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism. Anslaget bör till en del också kunna användas för att finansiera utvärderingar av sådana åtgärder och för kunskapsinhämtande i övrigt i syfte att få ett förbättrat underlag för utveckling av integrationspolitiken. Vidare bör, liksom under innevarande budgetår, en del av medlen under anslaget kunna användas för att främja tillvaratagande av mångkulturell kompetens i arbetslivet. Etnisk diskriminering Invandrares och flyktingars svaga ställning på arbetsmarknaden är bland de allvarligaste problemen i samhället. Många tecken tyder på att diskriminering av både arbetssökande och anställda med invandrarbakgrund är en inte obetydlig orsak till denna situation. Trots den lagstiftning om förbud mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden, som infördes år 1994, finns inga tecken på att diskrimineringen skulle ha minskat. Det är ytterst angeläget att strävandena att motverka diskriminering ges ökad prioritet och genomförs med ökad effektivitet. Regeringen avser därför att ta initiativ till såväl organisatoriska förändringar som en utvärdering av lagstiftningen mot etnisk diskriminering. Anslaget B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering föreslås uppgå till 4 790 000 kronor under budgetåret 1997. Statsbidrag till organisationer För statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen och till invandrarnas riksorganisationer samt för bidrag från Invandrarverket till avgränsade invandrarpolitiska projekt föreslås 39 964 000 kronor utgå under anslaget B 4. Åtgärder för invandrare. Härav avser 15 355 000 kronor statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen. Det kommunala flyktingmottagandet De största utgifterna inom verksamhetsområdet avser ekonomiskt stöd till kommunernas mottagande av flyktingar och vissa anhöriga till dessa. För detta ändamål har beräknats 1 160,6 miljoner kronor under anslaget B 5. Kommunersättningar vid flyktingmottagande. Anslagsberäkningen grundar sig på tidigare kommunmottagna utlänningar, huvudsakligen dem som togs emot under år 1996, och att totalt 10 700 personer som berättigar kommunerna till ersättningar kommer att tas emot under budgetåret 1997. Vissa justeringar av ersättningsnivåerna görs den 1 januari 1997 på basis av den allmänna prisutvecklingen. I övrigt kommer ersättningsreglerna av vara oförändrade. Inför budgetåret 1998 kommer kostnadsfördelningen mellan stat och kommun att ses över inom ramen för beredningen av förslag från Invandrarpolitiska kommittén. Hemutrustningslån Samma personkrets som berättigar kommunerna till statlig ersättning har möjlighet att få låna till hemutrustning när hushållen etableras. Statens kostnader för räntesubventioner och avskrivningar på anslaget B 6. Hemutrustningslån under budgetåret 1997 har beräknats till 101,9 miljoner kronor. Vissa smärre regeländringar föreslås. Utgiftsutveckling inom verksamhetsrådet Invandrares integration framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): --------------------------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------------------------------- Utgift Anvisat Utgiftsprognos FörslagBeräknat --------------------------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------------------------------- 1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999 --------------------------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------------------------------- B. Invandrares integration --------------------------------------------------------------------------------------- 6 836 6 565 4 406 1 999 1 452 1 816 1 843 --------------------------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------------------------------------- Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 4.2 Resultatinformation Särskilda insatser i invandrartäta bostadsområden Det statliga stödet avser att stimulera kommunerna till en metodutveckling vad gäller invandrartäta och eftersatta bostadsområden. Stödet infördes i och med budgetåret 1995/96, då ett nytt anslag, Särskilda insatser i invandrartäta områden, inrättades och 125 miljoner kronor anvisades för ändamålet. Regeringen har därefter dragit upp riktlinjer för anslagsanvändningen och sedan utsett åtta kommuner att upprätta särskilda handlingsplaner för sammanlagt tolv bostadsområden. Sammanlagt 108 miljoner kronor har regeringen hittills beslutat skall tillfalla Botkyrka, Göteborgs, Haninge, Huddinge, Malmö, Solna, Stockholms och Södertälje kommuner. Kommunerna förväntas i huvudsak påbörja insatser under hösten 1996. Även insatser som påbörjats tidigare under budgetåret kan bekostas ur anslaget om dessa ingår i handlingsplanen. Kommunerna skall finansiera minst hälften av en handlingsplans totala kostnad. Uppföljning, utvärdering och erfarenhetsspridning av planerade och genomförda insatser kommer att vara av stor betydelse för hur den fortsatta satsningen på invandrartäta områden utformas. En dialog mellan staten och kommunerna kommer att inledas om hur återrapporteringen från kommuneras sida skall kunna göras utifrån respektive kommuns handlingsplan, som bl.a. skall innehålla ett kommunalt utvärderings- arbete. Åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet Regeringen har under budgetåret 1995/96 hittills beviljat medel för ett drygt tiotal olika verksamheter av projektkaraktär. Medlen har gått till såväl forskare, frivilligorganisationer som myndigheter. Särskilt kan nämnas medel till en omfattande ungdomskampanj under år 1995 mot rasism och främlingsfientlighet och som utgjorde ett led i en europeisk satsning, initierad av Europarådet. Enligt utvärderingar har projektmedlen bidragit inte minst till att initiera lokala processer och att därigenom lägga en god grund för långsiktigt positiva resultat. Etnisk diskriminering Nuvarande lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet trädde i kraft den 1 juli 1994. Sedan dess har lagen i vissa avseenden varit föremål för kritik. Särskild kritik har också framförts mot att inga mål enligt lagen mot etnisk diskriminering ännu har förts till Arbetsdomstolen, trots att över 150 sådana fall har anmälts till Diskrimineringsombudsmannen. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 Statlig ersättning för kommunmottagna flyktingar Regeringen och Svenska Kommunförbundet har låtit utvärdera i vilken utsträckning den statliga ersättningen ger kommunerna avsedd kostnadstäckning för flyktingmottagandet. Den första undersökningen, som avsåg flyktingar som togs emot år 1991, indikerade att kommunernas kostnader i flertalet fall täcktes av den statliga ersättningen inklusive det särskilda konjunkturtillägg som betalades ut för det årets flyktingar (resultatet refererades i föregående budgetproposition). En fortsatt undersökning, som baseras på flyktingmottagandet i 37 kommuner under år 1992, har genomförts och kommer att redovisas under den närmaste månaden. Analysen är ännu inte slutförd, men det kan dock åtminstone konstateras att kommunerna har ungefär samma kostnader som år 1991. Eftersom något konjunkturtillägg inte utgått för denna grupp blir dock kostnadstäckningen lägre. En tredjedel av de undersökta kommunerna har fått sina kostnader täckta helt och hållet genom statliga bidrag. För de kommuner som inte fått alla kostnader ersatta, är underskottet i flertalet fall högst 20 %. I undersökningarna av såväl 1991 års som 1992 års flyktingmottagning framgår tydligt att sekundärflyttningarna gjorde utflyttningskommunerna till “vinnare“, medan inflyttningskommunerna som regel inte fick sina kostnader täckta. Inflyttningskommunerna är nästan alla stora och medelstora kommuner i mellersta och södra Sverige. Inflyttningskommunerna får inte del av schablonersättningen för sådana flyktingar som flyttar ifrån ursprungskommunen mer än 18 månader efter det första kommunmottagandet. Små kommuner, oberoende av geografiskt läge, är i allmänhet utflyttningskommuner och får sina kostnader täckta av de statliga bidragen. De ändrade utbetalningsregler för schablonbidragen som gäller fr.o.m. den 1 januari i år syftar därför bl.a. till att eliminera orättvisor i er- sättningsnivån, kommunerna emellan, på grund av sekundärflyttningar. Den främsta orsaken till att den statliga ersättningen inte har täckt kostnaderna är att kommunernas socialbidragskostnader blivit större än beräknat genom att så få flyktingar kommer ut i arbete. Hemutrustningslån Sedan låneformen startade år 1991 har den låneadministrerande myndigheten, Centrala studiestödsnämnden (CSN), betalat ut 1 466 miljoner kronor i hemutrustningslån. För närvarande finns 108 000 låntagare. Låneutbetalningarna, som också avspeglar omfattningen av kommunmottagandet av sådana utlänningar som berättigar kommunerna till statlig Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 ersättning enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m., har skett enligt följande mönster: -------------------------------------------- Januari-juni 1991 82,5 mkr -------------------------------------------- 1991/92 236,0 mkr -------------------------------------------- 1992/93 154,2 mkr -------------------------------------------- 1993/94 513,0 mkr -------------------------------------------- 1994/95 367,0 mkr -------------------------------------------- Juli 1995-juni 1996 113,5 mkr -------------------------------------------- Hemutrustningslånen är amorteringsfria de två första åren. Återbetalningarna började år 1993 och hittills har 104 miljoner kronor av kapitalskulden betalats tillbaka. 3 000 lån har slutbetalats. Den genomsnittliga låneskulden uppgår för närvarande till 23 000 kronor. En kraftigt växande andel låntagare begär anstånd med amorteringarna. CSN brukar bifalla mer än 90 % av ansökningarna eftersom låntagarna saknar tillräcklig betalningsförmåga - många uppbär socialbidrag, utbildningsbidrag eller studiestöd. Andelen anstånd omfattar nu drygt 60 % av dem som annars planenligt skulle ha amorterat sina lån. Ansökningarna om eftergift ökar och hittills har 40 miljoner kronor efterskänkts. Förutsatt att antalet kommunmottagna utlänningar fortsätter att ligga på samma låga nivå som för närvarande, kommer utbetalningarna av nya lån att minska under de närmaste åren. Återbetalningsskyldigheten kommer i stället att öka mycket kraftigt, men med tanke på låntagarnas låga betalningsförmåga beräknas så många som 60 % även fortsättningsvis få anstånd med de planenliga amorteringarna. En svaghet i nuvarande system för hemutrustningslån är enkelheten för den nyanlände utlänningen att snabbt få ett - i förhållande till betalningsförmågan - alltför stort lånebelopp där återbetalningen inte behöver påbörjas förrän efter två år. Den tvååriga amorteringsfristen syftar till att låntagaren till dess skall ha kommit i ekonomisk balans och ha egen försörjningsförmåga. Verkligheten ser emellertid annorlunda ut, vilket avspeglas i ansökningarna om betalningsanstånd. Låntagaren riskerar att alltför lättvindigt komma i framtida ekonomiska svårigheter, eftersom låneskulden kvarstår och kräver ränteinbetalningar medan försörjningsförmågan inte blir bättre. Regeringen bedömer bl.a. mot denna bakgrund att lånevillkoren bör ändras så att lägre belopp beviljas för nytillkommande lån. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 4.3 Anslag B 1. Särskilda insatser i invandrartäta områden 1995/96 Anslag 125 0001) Utgiftsprognos 82 000 därav 1996 81 900 1997 Förslag 125 000 1998 Beräknat 100 000 1999 Beräknat 100 000 1 Beloppen anges i tusental kr Anslaget avser särskilda insatser för att främja utvecklingen i invandrartäta och eftersatta storstadsområden samt bostadsområden med likartad situation. Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 125 000 tkr Övrigt Ändamålet med anslaget bör vidgas till att omfatta även ett begränsat antal kommuner utanför storstadsområdena. Att utveckla invandrartäta och eftersatta bostadsområden förutsätter ett långsiktigt och kontinuerligt arbete. Det är därför nödvändigt att den nu inledda satsningen fortsätter. Det är regeringens bedömning att också kommuner utanför storstadsområdena i viss omfattning skall kunna ges möjlighet att ansöka om medel för metodutveckling. Även andra insatser som främjar en positiv utveckling i dessa områden skall kunna komma ifråga. Uppföljning, utvärdering och erfarenhetsspridning av redan påbörjade insatser kommer därvidlag att tillmätas stor betydelse och en del av anslaget bör avsättas för detta ändamål. Liksom under innevarande budgetår bör även administrationen av bidragen finansieras från anslaget. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 B 2. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism 1994/95 Utgift 14 0601) Reservation 12 800 1995/96 Anslag 27 000 Utgiftsprognos 19 000 därav 1996 13 000 1997 Förslag 20 000 1998 Beräknat 21 333 1999 Beräknat 21 333 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget bekostas insatser som ska motverka och förhindra främ- lingsfientlighet, rasism och antisemitism. För innevarande budgetår har riksdagen beslutat att högst 2 miljoner kronor av medlen under anslaget får användas för att främja tillvaratagande av mångkulturell kompetens i arbetslivet. Regeringens överväganden Resurser 1997 Obetecknat anslag 20 000 tkr Övrigt En del av anslaget bör få användas för att bekosta utvärderingsstudier och annat kunskapsinhämtande som underlag för utveckling av integrationspolitiken. Medel från anslaget bör användas bl.a. för den nationella samordningskommitté som skall inrättas till följd av EU:s beslut att 1997 skall bli ett europeiskt år mot rasism och för aktiviteter som initieras av samordningskommittén. Liksom under innevarande budgetår bör medel under anslaget få användas för att främja tillvaratagande av mångkulturell kompetens i arbetslivet. Staten har nyligen ingått ett avtal med Intressentföreningen Sverige 2000, vars syfte bl.a. är att öka den mångkulturella kompetensen i arbetslivet. Staten har i avtalet, med förbehåll för riksdagens godkännande, åtagit sig att under åren 1996-1999 bidra ekonomiskt till verksamheten. Enligt avtalet skall bidraget för år 1997 uppgå till 2 miljoner kronor. En grundläggande förutsättning för att arbetet för goda etniska relationer skall nå långsiktig framgång är att invandrare ges reella förutsättningar att integreras i det svenska samhället. Av detta skäl bör en del av förevarande anslag också få användas för att bekosta utvärderingsstudier och annat kunskapsinhämtande för att få ett förbättrat underlag för att utveckla integrationspolitiken. B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering 1994/95 Utgift 4 0121) Anslagssparande 1 086 1995/96 Anslag 7 160 Utgiftsprognos 6 800 därav 1996 4 700 1997 Förslag 4 790 1998 Beräknat 4 867 1999 Beräknat 4 979 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget bekostas Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och Nämnden mot etnisk diskriminering. Det övergripande målet är att etnisk diskriminering inte skall förekomma i arbetslivet eller på andra samhällsområden. Regeringens överväganden Övergripande mål För den kommande planeringsperioden skall det övergripande målet för Ombudsmannen mot etnisk diskriminering vara att etnisk diskriminering inte skall förekomma i arbetslivet eller på andra samhällsområden, varvid situationen på arbetsmarknaden skall tillmätas särskild betydelse. Resurser 1997 Ramanslag 4 790 tkr I regeringsdeklarationen framhålls att det är av särskild vikt att kampen mot arbetslösheten bland invandrare ges förtur. Många tecken tyder på att diskriminering av arbetssökande med invandrarbakgrund är en inte obetydlig orsak till invandrares besvärliga situation på arbetsmarknaden. Ombudsmannens verksamhet skall därför särskilt inriktas på situationen på arbetsmarknaden. För Ombudsmannen har beräknats 4 730 000 kronor för budgetåret 1997 och för Nämnden mot etnisk diskriminering 60 000 kronor. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 B 4. Åtgärder för invandrare 1994/95 Utgift 36 6291)2) Reservation 521 1995/96 Anslag 61 4532) Utgiftsprognos 58 500 därav 1996 28 900 1997 Förslag 39 964 1998 Beräknat 38 631 1999 Beräknat 38 631 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslagen Åtgärder för invandrare och Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen Anslaget disponeras för bidrag enligt förordningen (1986:472) om statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer samt till vissa samarbetsorgan för sådana riksorganisationer. Vidare finansieras från anslaget sådana bidrag som lämnas enligt förordningen (1990:632) om bidrag till avgränsade projekt. T.o.m. budgetåret 1995/96 finansieras statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen från eget anslag. Regeringens överväganden Resurser 1997 Obetecknat anslag 39 964 tkr Övrigt Invandrarorganisationerna bör få projektstöd för valinformation m.m. inför 1998 års val. I anslaget Åtgärder för invandrare ingår fr.o.m. budgetåret 1997 det för- utvarande anslaget Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen. I avvaktan på den planerade invandrarpolitiska propositionen föreslås inga principiella förändringar i utformningen av Statsbidragen till invandrarnas riksorganisationer. Regeringen beräknar organisationsstödet till samma belopp som Statens invandrarverk, 15 740 000 kronor. I valet år 1994 röstade 40 % av invandrarna, vilket innebar att deras valdeltagande var mindre än hälften så stort som hos den totala valmanskåren. Att öka invandrares valdeltagande är därför en viktig demokratifråga. Invandrarverkets utvärdering av invandrarorganisationernas valprojekt inför 1994 års val visar på nödvändigheten av ett långsiktigt arbete för att projekten skall få god effekt. För budgetåret 1997 har därför anslagsmedlen beräknats så att uppemot 2 miljoner kronor skall kunna användas till projektstöd som avser valinformation och samhällskunskap i bl.a. invandrarorganisationernas regi. Totalt bör för ändamålet projektbidrag anvisas 8 869 000 kronor. Stödet till Stiftelsen Invandrartidningen har beräknats till 15 355 000 kronor, vilket innebär samma statsbidragsnivå på tolvmånadersbasis som för innevarande budgetår B 5. Kommunersättningar vid flyktingmottagande 1994/95 Utgift 6 682 4651)2) 1995/96 Anslag 6 247 0002) Utgiftsprognos 4 020 000 därav 1996 1 720 000 1997 Förslag 1 160 591 1998 Beräknat 1 549 765 1999 Beräknat 1 576 841 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. Anslaget disponeras för statsbidrag till kommuner och landstingskommuner enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. Prognosen för anslagsbelastningen innevarande budgetår visar på att utgifterna kan bli omkring 2,2 miljarder kronor lägre än anvisat anslag. Detta beror bl.a. på den kraftiga minskningen av antalet utlänningar som söker sig till Sverige och får uppehållstillstånd och därmed omfattas av det kommunala flyktingmottagandet. Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 1 160 591 tkr Övrigt Antalet kommunmottagna utlänningar minskar nu efter den tidigare omfattande invandringen till följd av flyktingsituationen i f.d. Jugoslavien. År 1997 väntas 10 700 personer som berättigar kommunerna till statlig ersättning tas emot. Relativt sett ökar andelen personer som invandrat av anknytningsskäl. Anslagsbenämningen ändras från Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. till Kommunersättningar vid flyktingmottagande. Under de första åren av 1990-talet tecknade så gott som samtliga kommuner avtal med Invandrarverket om flyktingmottagning och var därmed berättigade till s.k. grundersättning. År 1997 väntas sådana avtal bara tecknas med drygt hälften av landets kommuner och grundersättningarna har därför beräknats till 58,8 miljoner kronor. De utlänningar som tas emot i kommunerna och berättigar dessa till schablonersättningar utgörs numera till stor del av anhöriga till tidigare invandrade. Antalet kommunmottagna personer som får uppehållstillstånd på grund av flyktingstatus eller av liknande skäl är för närvarande få efter den omfattande invandring som skedde för några år sedan till följd av flyktingsituationen i f.d. Jugoslavien. Fortsatta schablonersättningar för redan tidigare kommunmottagna utlänningar och 10 700 nya personer som bedöms flytta ut i kommunerna under år 1997 beräknas till drygt 916 miljoner kronor. I ersättningsbeloppet ingår 245,6 miljoner kronor för flyktingar som kan komma att överföras till Sverige genom s.k. kvotbeslut. Dessa 245,6 miljoner kronor har därför beräkningsmässigt förts till anslaget A 3. Migrationspolitiska åtgärder för att som alternativ till kvotöverföring kunna användas till särskilda insatser i flyktingpolitiska krisområden. För sådana flyktingar och anhöriga till flyktingar som är äldre eller handikappade ersätter staten kommunernas faktiska kostnader för bl.a. socialbidrag. Den relativt sett stora inflyttningen av äldre anhöriga som pågått några år gör att statens kostnader ökar. År 1997 bedöms den statliga kostnadsersättningen till kommunerna för detta ändamål uppgå till 180 miljoner kronor. Även den statliga ersättningen till sjukvårdskostnaderna - som för år 1997 beräknas till 60 miljoner kronor - kan komma att öka under de närmaste åren. Kommunerna lämnar i vissa fall bistånd till försörjningen av inflyttade anhöriga som ännu inte fått uppehållstillstånd i Sverige. För sådant bistånd kan kommunerna i efterhand få statlig biståndsersättning. Denna bedöms uppgå till 40 miljoner kronor. Barn under 18 år utan egen vårdnadshavare och som vårdas i annat hem än barnets eget, kan också berättiga kommunerna till statlig kostnads- ersättning i efterskott. För år 1997 kan sådan ersättning komma att lämnas med 85 miljoner kronor. Förutom de nu nämnda ersättningsformerna finns enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. möjlighet att i friare former ersätta kommunerna när de har haft betydande extraordinära kostnader till följd av flyktingmottagningen. Omfattningen av detta stöd har minskat och för år 1997 bör 65 miljoner kronor få användas för detta ändamål. Liksom tidigare bör regeringen utvärdera hur den statliga ersättningen täcker de kommunala kostnaderna för flyktingmottagandet. Ett belopp på 1 miljon kronor beräknas för ändamålet. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 B 6. Hemutrustningslån 1994/95 Utgift 98 3881)2) 1995/96 Anslag 97 0002) Utgiftsprognos 220 000 därav 1996 150 000 1997 Förslag 101 906 1998 Beräknat 100 977 1999 Beräknat 100 720 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslaget Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. Från anslaget finansieras räntesubventioner och avskrivningar för lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar. Prognosen för anslagsbelastningen innevarande budgetår visar på att utgifterna för räntesubventioner och avskrivningar kan komma att överstiga anvisade medel med 123 miljoner kronor. Detta beror främst på att flyktingmottagandet under perioden 1993-1995 blev mycket större än vad som kunde förutses när anslaget beräknades. Även rent tekniska antaganden om återbetalningar, anstånd etc. har måst revideras. Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 101 906 tkr Övrigt De maximala lånebeloppen bör sänkas med mellan 1 000 till 15 000 kronor per hushåll. Låneräntan skall årligen beslutas av regeringen. Det solidariska betalningsansvaret för makar/sambor bör i vissa fall kunna upphävas när en av låntagarna vill göra en omedelbar reglering av sin skuldandel. Anslagsbenämningen ändras från Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. till Hemutrustningslån. Driftkostnaderna för låneadministrationen flyttas till utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, för att där ingå i det ramanslag som finansierar myndigheten Centrala studiestödsnämnden. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 Lånebeloppens storlek I avsnittet Resultatinformation i det föregående har regeringen pekat på låntagarnas generellt sett svaga betalningsförmåga och bedömt att möjligheterna till alltför stor skuldsättning bör begränsas. För närvarande baseras lånebeloppen på Socialstyrelsens rekommendationer för vad som ingår i ett hushålls grundutrustning och kan omfatta upp till 8 personer som har hushållsgemenskap. Det innebär att det i år går att få hemutrustningslån i intervallet 21 000 till 54 300 kronor. Sedan låneformen infördes år 1991 har de faktiska utgifterna för investering i hemutrustning utvecklats långsammare än den mätvariabel - KPI - som hittills använts för årlig uppräkning av lånebeloppen. De maximala lånebeloppen bör därför baseras på annan beräkningsgrund, som fastställs av regeringen. En sänkning av lånebeloppen med mellan 1 000 till 15 000 kronor - beroende på hushållsstorlek - bör härvid ske. Det solidariska betalningsansvaret Enligt nuvarande regler skall lån som beviljas person som sammanlever med make/maka eller s.k. sambo vara gemensamt för de sammanboende (solidariskt betalningsansvar). Det solidariska betalningsansvaret kvarstår även om de sammanboende upplöser hushållsgemenskapen och flyttar isär, t.ex. när den ena parten efter skilsmässa återvänder till hemlandet. Om den ena låntagaren i sådana fall vill göra en omedelbar återbetalning av halva låneskulden med därpå upplupen ränta är detta, enligt regeringens mening, rimligt. Den andra låntagaren skall då kvarstå som ensamt betalningsansvarig för återstående skuld. Låneräntan Enligt tidigare principer har låneräntan för hemutrustningslån bestämts utifrån den procentsats som regeringen årligen i december månad fastställt för statliga lån för bostadsbyggande. Någon sådan bolåneränta kommer inte att fastställas vidare, varför räntan för hemutrustningslån för år 1997 och följande år måste baseras på annan grund. Regeringen avser att framgent årligen besluta en utlåningsränta för hemutrustningslånen med utgångspunkt i statens egna upplåningskostnader och med beaktande av den aktuella marknadsräntan. Prop. 1996/97:1 Utgiftsområde 8 Regeringens proposition 1996/97:1 Hälsovård, sjukvård och social omsorg (utgiftsområde 9) Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 6 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 6 3 Utgiftsområdets inriktning och innehåll 7 3.1 Inriktning för utgiftsområdet 7 3.2 Utgiftsområdets innehåll 8 3.3 Utgiftsutveckling 9 4 A. Hälsovård och sjukvård 10 4.1 Allmänt 10 4.1.1 Mål för hälso- och sjukvården 10 4.1.2 Svensk hälso- och sjukvård år 1996 11 4.1.3 Hälso- och sjukvården inför år 2000 12 4.1.4 Resultatinformation 15 4.1.5 Utgiftsutveckling 23 4.2 Anslag 24 A 1. Sjukvårdsförmåner m.m. 24 A 2. Bidrag till hälso- och sjukvård 33 A 3. Insatser mot aids 35 A 4. Ersättning till Spri 38 A 5. Bidrag till WHO 39 A 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar 41 A 7. Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan 41 A 8. Bidrag till psykiatriområdet 43 A 9. Folkhälsoinstitutet 45 A 10. Smittskyddsinstitutet 47 A 11. Statens institut för psykosocial miljömedicin50 A 12. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik 53 A 13. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 56 5. B. Omsorg om äldre och personer med funktionshinder60 5.1 Allmänt 60 5.1.1 Äldreomsorg 61 5.1.2 Handikappomsorg 65 5.1.3 Utgiftsutveckling 75 5.2 Anslag 76 B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och handikapp- området 76 B 2. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. 78 B 3. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder 81 B 4. Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisa- tioner 87 B 5. Ersättning för texttelefoner 88 B 6. Bilstöd till handikappade 90 B 7. Kostnader för statlig assistansersättning92 B 8. Statens institut för särskilt utbildningsstöd94 B 9. Handikappombudsmannen 97 6 C. Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och drogpolitik 100 6.1 Allmänt 100 6.1.1 Socialtjänstens individ- och familjeomsorg101 6.1.2 Alkoholpolitik 107 6.1.3 Narkotikapolitik 109 6.1.4 Utgiftsutveckling 111 6.2 Anslag 112 C 1. Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård samt alkohol- och drogförebyggande arbete 112 C 2. Bidrag till organisationer på det sociala området113 C 3. Barnombudsmannen 116 C 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor117 C 5. Statens institutionsstyrelse 119 C 6. Alkoholinspektionen 122 C 7. Alkoholsortimentsnämnden 124 7 D. Socialstyrelsen 126 7.1 Anslag 127 D 1. Socialstyrelsen 127 8 E. Stöd till forskning 131 8.1 Socialvetenskapliga forskningsrådet 131 8.1.1 Utgiftsutveckling 133 8.2 Anslag 134 E 1. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel 134 E 2. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning134 21 9 Övrig statlig verksamhet 135 9.1 Avgiftsfinansierad verksamhet 135 9.1.1 Läkemedelsverket 135 9.2 Statliga bolag 138 9.2.1 Apoteksbolaget AB 138 9.2.2 Systembolaget AB 139 9.2.3 SBL Vaccin AB 140 9.3 Allmänna arvsfonden 141 22 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2.godkänner det som regeringen förordar angående försöksverksamheterna med alternativa ersättningssystem inom tandvården, 3.godkänner att de övergripande målen för Socialstyrelsens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under anslaget D 1. Socialstyrelsen, 4.godkänner att den statliga garantin för pensionsförpliktelser vid Systembolaget AB även skall omfatta helägda dotterbolag, 5.för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt följande uppställning: Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp tusental kr A 1. Sjukvårdsförmåner m.m. ramanslag 15 637 000 A 2. Bidrag till hälso- och sjukvård anslag 908 150 A 3. Insatser mot aids ramanslag 150 887 A 4. Ersättning till Spri anslag 29 700 A 5. Bidrag till WHO ramanslag 32 780 A 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar anslag 2 591 A 7. Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolanramanslag 16 800 A 8. Bidrag till psykiatriområdet reservationsanslag 386 000 A 9. Folkhälsoinstitutet ramanslag 113 460 A 10. Smittskyddsinstitutet ramanslag 97 460 A 11. Statens institut för psykosocial miljömedicinramanslag 10 606 A 12. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik ramanslag 23 631 A 13. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämndramanslag 22 674 B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet reservationsanslag 711 200 B 2. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ramanslag 207 840 B 3. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder anslag 80 394 B 4. Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer anslag 131 694 B 5. Ersättning för texttelefoner ramanslag 15 700 B 6. Bilstöd till handikappade ramanslag 343 944 B 7. Kostnader för statlig assistansersättningramanslag 3 663 000 B 8. Statens institut för särskilt utbildningsstödramanslag 8 640 B 9. Handikappombudsmannen ramanslag 7 847 Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp tusental kr C 1. Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård samt alkohol- och drogförebyggande arbeteanslag 52 000 C 2. Bidrag till organisationer på det sociala området anslag 57 841 C 3. Barnombudsmannen ramanslag 7 639 C 4. Statens nämnd för internationella adoptions- frågor ramanslag 5 916 C 5. Statens institutionsstyrelse ramanslag 507 720 C 6. Alkoholinspektionen ramanslag 14 527 C 7. Alkoholsortimentsnämnden ramanslag 674 D 1. Socialstyrelsen ramanslag 372 994 E 1. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel ramanslag 92 828 E 2. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning ramanslag 7 650 Summa för utgiftsområdet 23 721 787 23 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 3 §2 ------------------------------------------------------- Ersättning för tandvård Ersättning för tandvård utges om vården meddelas vid utges om vården meddelas folktandvårdsklinik, odonto- vid folktandvårdsklinik, logisk fakultet eller odontologisk fakultet annars genom det allmännas eller annars genom det försorg eller lämnas av allmännas försorg eller tandläkare, som är uppförd pålämnas av tandläkare, som är en av den allmänna försäk-uppförd på en av den allmänna ringskassan upprättad försäkringskassan upprättad förteckning. Ersättning utges förteckning. Ersättning enligt grunder som utges enligt grunder som regeringen efter förslag av regeringen efter förslag av Riksförsäkringsverket fast- Riksförsäkringsverket fast- ställer för högst två år i ställer för högst två år i sänder. sänder. Vad som sägs i första Ersättning lämnas inte för stycket gäller inte ersätt-tandvård åt en försäkrad som ning för tandvård åt försäkrad,fyller högst 19 år under det som inte fyller minst tjugo år då vården ges. Om år under det år vården inleds.avgiftsfri tandvård åt sådan Om avgiftsfri tandvård åt försäkrad föreskrivs i tand- sådan försäkrad föreskrivs i vårdslagen (1985:125). tandvårdslagen (1985:125). Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 1 Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senaste lydelse 1994:746. 24 3 Utgiftsområdets inriktning och innehåll 3.1 Inriktning för utgiftsområdet Den viktigaste förutsättningen för en god välfärdspolitik är statsfinanser i balans. Solidariskt finansierad välfärdspolitik förutsätter gemensamt ansvar och att alla görs delaktiga genom generella lösningar som ger rättigheter utifrån behov och inte betalningsförmåga. Ett bra välfärdssystem som omfattar alla är det bäst fungerande fördelningspolitiska instrumentet. Framförallt gynnas de som behöver stödet mest. För att tillgängliga resurser skall kunna användas på bästa sätt krävs samverkan och engagemang över myndighets- och organisationsgränser. Den enskilde skall i utsatta situationer, vid sjukdom, skada och ålderdom vara förvissad om att få den vård, omsorg, bemötande och respekt som kännetecknar ett välfärdssamhälle. Utredningsarbete pågår på bred front för att få underlag för den strategi som skall läggas fast för att möta eventuella ökade behov inom vård och omsorg. För att behoven skall kunna tillgodoses måste de anhörigas betydelsefulla roll i vården och omsorgsarbetet uppmärksammas och understödjas och personalen ges det stöd och de utvecklingsmöjligheter som krävs för fortsatt kvalitetshöjning. De faktorer i samhället som gör att funktionshindrade personer utestängs från arbetsmarknad och ett rikt liv i övrigt skall så långt det är möjligt undanröjas. Det innebär bl.a. att tillgängligheten i miljöer och verksamheter måste förbättras och att den nya informationsteknikens möjligheter måste utnyttjas. Oroande tendenser till ökat bruk och missbruk av alkohol och droger bland ungdomar har konstaterats på senare tid. Kampen mot alkohol- och drogmissbruk måste intensifieras såväl nationellt som internationellt. Socialtjänsten skall som samhällets yttersta skyddsnät medverka till att individen stärks och ges möjligheter att ta ansvar för sitt och de sinas liv. Att följa upp att detta skyddsnät fungerar och ge regeringen ett bra beslutsunderlag är viktiga uppgifter för många statliga myndigheter. Socialstyrelsen har här en nyckelroll. Delar av verkligheten är dock svår att få en rättvisande bild av och behovet av forskning och utvecklingsinsatser inom välfärdsområdet är därför mycket stort. Det Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har här en viktig funktion redan idag och föreslås få en förstärkt samordnande roll gentemot andra myndigheter under Socialdepartementet i frågor rörande stöd till forskning så som framgår av forskningspropositionen. Även rådets samarbete med övriga forskningsråd föreslås utökas. 25 3.2 Utgiftsområdets innehåll Utgiftsområdet Hälsovård, sjukvård och social omsorg omfattar fem verksamhetsområden: A. Hälsovård och sjukvård B. Omsorg om äldre och personer med funktionshinder C. Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete, samt alkohol- och drog- politik D. Socialstyrelsen E. Stöd till forskning I utgiftsområdet ingår 14 myndigheter som har till uppgift att svara för genomförande, uppföljning och tillsyn inom de olika verksamhetsområdena. Socialstyrelsen utgör ett eget verksamhetsområde till följd av att myndighetens ansvar för uppföljning och tillsyn sträcker sig över verksamhetsområdena A - C. Verksamheten inom dessa tre områden är huvudsakligen riktad mot kommuner och landsting vilka står för huvudmannaskapet avseende hälso- och sjukvård, socialtjänst m.m. Den dominerande utgiftsposten inom verksamhetsområdet A. Hälsovård och sjukvård utgörs av sjukförsäkringens kostnader för läkemedelsförmånen och tandvårdsförsäkringen, där framförallt utgifterna för läkemedelsförmånen har ökat markant de senaste åren. Därutöver ingår även de ersättningar som utges till sjukvårdshuvudmännen som en följd av de årliga s.k. Dagmar- överenskommelserna. Inom verksamhetsområdet B. Omsorg om äldre och personer med funktionshinder är anslaget Kostnader för statlig assistansersättning den största utgiftsposten. Det femte verksamhetsområdet avser stöd till forskning inom det social- vetenskapliga området. Verksamheter som redovisas inom ramen för utgiftsområdet men som inte ingår i statsbudgeten är Läkemedelsverket (avgiftsfinansierat), de statliga bolagen Apoteksbolaget, Systembolaget och SBL Vaccin AB samt Allmänna arvsfonden. Regeringen har till riksdagen lagt förslag om en lag om statsbudgeten (prop. 1995/96:220). I propositionen föreslås en förändrad anslagsstruktur för statsbudgeten. Anslagstypen förslagsanslag avvecklas och ersätts av ramanslag. Obetecknade 1 000-kronorsanslag, som varit avgiftsfinansierade verksamheters anknytning till statsbudgeten, avvecklas också vilket innebär att anslaget för Läkemedelsverket i fortsättningen inte redovisas över statsbudgeten. Utgångspunkterna för de besparingar och prioriteringar som regeringen föreslår inom utgiftsområdet framgår i avsnitten för respektive verksamhetsområde. Sammanfattningsvis föreslås vissa omprioriteringar mellan myndigheterna inom hälso- och sjukvårdsområdet när det gäller uttaget under år 1997 av det generella besparingsbetinget på statlig konsumtion, som uppgår till 11 % under perioden 1995/96 - 1998. Vidare föreslås en mindre besparing som bör kunna mötas med ökad effektivitet i insatserna på aids-anslaget. Vissa mindre reformer föreslås även inom äldre- och handikappområdet. Förslag till åtgärder för att finansiera överskridanden och dämpa kost- nadsutvecklingen förelades riksdagen dels avseende sjukvårdsförmånerna i Ekonomisk vårproposition (1995/96:150), dels avseende den statliga assistansersättningen i särproposition Vissa frågor om personlig assistans (1995/96:146). 3.3 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 9 framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat därav 1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999 Hälsovård och sjukvård16 800 22 532 26 237 17 50617 43217 081 18 346 Omsorg om äldre och personer med funktionshinder 4 537 8 118 7 977 5 280 5 170 4 830 4 982 Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och drogförebyggande arbete1 006959 1 051 688 646 650 669 Socialstyrelsen 344 545 581 420 373 365 376 Stöd till forskning 96 140 144 97 100 100 103 Totalt för utgiftsområde 922 78232 29435 99123 99023 72223 02724 475 Ramen för år 1997 harnedjusterats med 115 miljoner kronor i förhållande till Ekonomisk vårproposition (prop. 1995/96:150). Detta förklaras huvudsakligen av förändringar inom tre av utgiftsområdets anslag. Anslagsnivån för Sjukvårdsförmåner m.m. sänks till följd av en förändrad antagandebild avseende KPI samt överföring av vissa medel till det generella statsbidraget för kommuner. Vidare görs en överföring av medel från anslaget Ersättning för texttelefoner till utgiftsområde 22 Kommunikationer. För åren 1998 och 1999 har beräknade ramar justerats ned med 356 respektive 580 miljoner kronor med anledning av ovanstående. I och med en uppräkning av besparingarna från och med år 1998 avseende anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. är den beräknade anslagsnivån betydligt lägre jämfört med de preliminära beräkningar som låg till underlag för den Ekonomiska vårpropositionen. 4 A. Hälso- och sjukvård 4.1 Allmänt ------------------------------------------------------- |Regeringen anser: | | | |- att folkhälsoarbetet måste intensifieras och| | tydligare riktas på strukturella insatser, i första| | hand mot den del av befolkningen som är utsatta för| | de största hälsoriskerna, | |- att åtgärder bör övervägas och en strategi läggas fast| | för att möta ökade resursbehov inom vård och omsorg,| |- att strukturen i den svenska hälso- och sjukvården -| | avvägningen mellan sluten och öppen vård - bör| | anpassas till de reella medicinska behov som finns| | hos befolkningen, | |- att åtgärder bör vidtas för att förnya och ersätta den| | nuvarande vårdgarantin. | | | | | |Regeringen har för avsikt: | | | |- att lämna en proposition till riksdagen om etiska| | principer vid prioriteringar inom hälso- och| | sjukvården, | |- att vidta åtgärder för att förstärka patientens| | ställning inom hälso- och sjukvården, | |- att återkomma till riksdagen med överväganden som| | gäller den privata vårdens ersättningssystem och| | ersättningsnivåer, | |- att redovisa ett ställningstagande för riksdagen när| | det gäller möjligheterna att införa ett förbud mot| | indirekt tobaksreklam, | |- att påbörja ett arbete med att utarbeta förslag till| | nationella mål för hälsoutvecklingen, | |- att vidta ytterligare åtgärder för att förstärka| |tillsynen över hälso- och sjukvården. | ------------------------------------------------------- 4.1.1 Mål för hälso- och sjukvården Samhällets ansvar för hälso- och sjukvården framgår av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Det övergripande målet är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Till uppgifterna hör att förebygga ohälsa och återfall i tidigare sjukdom, att behandla och bota sjukdom efter utredning och diagnos samt att genom rehabilitering, omvårdnad och smärtlindring lindra effekterna av sjukdom och stödja dem som drabbats av sjukdom. Att erbjuda hälso- och sjukvård av god kvalitet, som tillgodoser patientens behov av trygghet i vården och behandlingen, är i första hand en uppgift för landstingen. Numera har dock även kommunerna ett angeläget och omfattande ansvar inom hälso- och sjukvårdssektorn främst när det gäller vård av äldre och funktionshindrade personer. Den hälso- och sjukvård som erbjuds skall vara lätt tillgänglig och bygga på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet. Den enskilda individens möjligheter att påverka vårdens utformning och innehåll måste så långt möjligt säkerställas. Det underläge, som patienten som mottagare av vård kan befinna sig i, måste motverkas genom att den enskilde ges ett inflytande över vården och dess utformning. Regeringen menar att en grundförutsättning för att erbjuda en god hälso- och sjukvård på lika villkor för alla är att vården finansieras gemensamt i huvudsak genom skatter. Patientavgifter skall inte i första hand vara en finansieringskälla utan användas för att styra vårdsökande till rätt vårdnivå. Den som är sjuk skall få den vård och omsorg som behövs oberoende av egen ekonomi. Tillgängliga sjukvårdsresurser måste fördelas rättvist och efter behov, där de kroniskt sjukas, funktionshindrades och andra utsatta gruppers behov särskilt skall värnas. En fortsatt gemensam finansiering av hälso- och sjukvården genom i första hand skatter förutsätter att sektorn kan bibehålla och utveckla den trovärdighet och det starka förtroende som den av tradition har hos befolkningen. Vården måste därför vara lätt tillgänglig för alla som upplever behov av kontakt med vården för utredning, behandling och bedömning. Vidare måste bemötandet inom hälso- och sjukvården kännetecknas av värme och respekt för den vårdsökande. En tidig kon- takt och bedömning kan lindra enskilda patienters oro och bidra till att förhindra att sjukdomstillstånd förvärras med ökade vårdbehov som följd. Den demokratiska styrningen av den svenska hälso-och sjukvården är en viktig förutsättning för att resurserna skall kunna fördelas efter behov. De resurser som finns tillgängliga är begränsade. Verksamheterna måste också kunna anpassas till förändrade behov och förutsättningar. Det förändrings- och effektiviseringsarbete som pågår i många landsting och kommuner är därför av stor betydelse. Effektiviseringarna måste dock ske på ett sådant sätt att hälso- och sjukvårdslagens mål kan uppfyllas. 4.1.2 Svensk hälso- och sjukvård år 1996 Hälsoläget i Sverige är i ett internationellt perspektiv mycket gott. Hälso- och sjukvårdens insatser bidrar till att många lever längre och har bättre funktionsförmåga. Vårdutnyttjandet skiljer sig mycket litet mellan olika samhällsgrupper vilket tyder på att hälso- och sjukvårdslagens intentioner får genomslag. De personer som torde ha störst behov av vård - de långvarigt sjuka - får också mer vård än andra grupper. Det finns dock vissa uppgifter som ger anledning till oro för den fortsatta utvecklingen. Det finns t.ex. tecken på att skillnaderna i hälsa mellan olika grupper ökar. Det finns också rapporter som visar att ökade avgifter leder till att människor avstår från att söka vård av ekonomiska skäl. Om detta innebär att människor inte får vård som verkligen behövs eller avstår från besök för tillstånd som ändå snabbt skulle självläka är dock ännu oklart. Enligt regeringens mening är det av största vikt att dessa mycket oroväckande uppgifter noggrant följs upp och analyseras av ansvariga huvudmän och myndigheter. I ett internationellt perspektiv håller den svenska hälso- och sjukvården hög medicinsk kvalitet. De senaste åren har det svenska hälso- och sjukvårdssystemet dessutom kunnat anpassa sina utgifter till den samhällsekonomiska utvecklingen samtidigt som verksamheten har effektiviserats. När det gäller kostnader uppgick i Sverige år 1994 hälso- och sjukvårdens andel av bruttonationalprodukten (BNP) till 7,7 %. I USA, Tyskland, Storbritannien och Danmark uppgick hälso- och sjuk- vårdens andel av BNP samma år till 14,3, 9,5, 6,9 respektive 6,6 % av BNP. Statistiken från OECD visar bl.a. att den svenska hälso- och sjukvårdens BNP- andel har minskat de senaste åren. En viktig förklaring till detta är att huvudmannaskapsförändringar har genomförts (bl.a. Ädel-reformen). Ansvar och resurser har därmed förts över från landsting till kommuner. 4.1.3 Hälso- och sjukvården inför år 2000 Hälsoutvecklingen Som tidigare framhållits hör Sverige till de främsta nationerna i världen när det gäller hälsotillstånd och sociala förhållanden. Det finns dock skillnader i hälsa mellan olika grupper i samhället, t.ex. mellan kvinnor och män och mellan infödda svenskar och invandrare. En stor grupp människor vars hälsosituation särskilt bör uppmärksammas är de som för närvarande saknar arbete. Den omfattande arbetslösheten är enligt många företrädare inom folkhälsoområdet ett av de största hoten mot folkhälsan, som drabbar inte bara den arbetslöse själv utan också hans eller hennes familj och anhöriga. Hälso- och sjukvårdssektorn har en viktig uppgift när det gäller att undersöka och klarlägga samband mellan bl.a. arbetslöshet och hälsorisker för att ge underlag för andra samhälls- sektorers agerande ur ett folkhälsoperspektiv. Regeringen anser också att folkhälsoarbetet måste intensifieras och tydligare inriktas på strukturella insatser i första hand riktade mot den del av befolkningen som är utsatta för de största hälsoriskerna. Hälso- och sjukvårdens resurser Svensk hälso- och sjukvård står inför stora utmaningar. Det gäller bl.a. den framtida finansieringen av vården. De mycket gamla blir allt fler och den medicinska forskningen skapar nya möjligheter att behandla sjukdomar samtidigt som den samhällsekonomiska utvecklingen på senare tid har gjort det svårare att upprätthålla konsumtionsutrymmet för hälso- och sjukvård. Det är bl.a. mot denna bakgrund som Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) har fått i uppdrag att överväga hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2010. HSU 2000 skall särskilt beakta den demografiska utvecklingens betydelse för de äldres behov av hälso- och sjukvård. Regeringen har fått del av uppgifter som tyder på att bl.a. det ökade antalet äldre i befolkningen kan leda till att behoven i framtiden kommer att överstiga resurserna inom såväl landstingens hälso- och sjukvård som kommunernas äldreomsorg. Frågeställningen har behandlats bl.a. vid en interpellationsdebatt i riksdagen under våren. Regeringen ser med oro på den situation som kan komma att uppstå om resursbehov och intäkter utvecklas i enlighet med de uppgifter som framförts. Regeringen vill också betona att en demografisk framskrivning inte är tillräcklig för att korrekt bedöma det framtida resursbehovet för vård och omsorg. Detta behov påverkas av olika faktorer med inbördes samband. Det finns dock enligt regeringens mening skäl att överväga åtgärder och att ha beredskap för att möta eventuella ökade resursbehov. Patientens ställning Som patient befinner man sig alltid i ett utsatt och känsligt läge. En rad åtgärder har på senare tid vidtagits för att förbättra och stärka patientens ställning i vården. Möjligheten för patienterna att välja vårdgivare har ökat och överenskommelser om vårdgarantier har träffats mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. Dessutom har vårdens tillgänglighet ökat bl.a. genom en god tillgång till läkare som är specialister i allmänmedicin. Detta har bl.a. bidragit till en bättre kontinuitet i patient - läkarkontakterna. En annan viktig aspekt på patientinflytandet är möjligheterna för patienten att själv medverka vid val av behandlingsmetod när det finns flera alternativ i det medicinska beslutsfattandet. Under senare år har ambitionen att ge god information ökat i vården och patienterna har i ökad utsträckning blivit delaktiga i det medicinska beslutsfattandet och i den dagliga omvårdnaden. I uppdraget till HSU 2000 ingår att bl.a. analysera frågor som rör patientens ställning inom hälso- och sjukvården. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag för att förstärka patientens ställning inom hälso- och sjukvården. Prioriteringar i hälso- och sjukvården En viktig grund för den svenska hälso- och sjukvårdpolitiken är att den vilar på värderingar som delas av en majoritet av befolkningen. Frågeställningar som rör prioriteringar och resursavvägningar mellan olika sjukdomstillstånd, åldersgrupper, sociala grupper m.m. aktualiseras alltmer. Detta gäller i synnerhet då det samhällsekonomiska utrymmet för offentlig verksamhet är begränsat. Möjligheten att göra prioriteringar som uppfattas som rättfärdiga är en viktig bas för att hälso- och sjukvårdpolitiken skall kunna behålla sitt stöd hos befolkningen. Regeringen har för avsikt att lägga fram en proposition i frågan under hösten år 1996. Hälso- och sjukvårdens struktur En stor del av resurserna i den svenska hälso- och sjukvården är uppknutna i den slutna vården. I vårt land med 8,8 miljoner invånare finns ett nittiotal sjukhus, varav 86 akutsjukhus, samt ett femtontal privata slutenvårdskliniker. Antalet vårddagar inom slutenvården minskar nu till följd av nya behandlingsmetoder. Akutsjukhusen, med ibland ett lågt utnyttjande, tar i anspråk stora resurser bl.a. i form av en hög läkarbemanning för att kunna upprätthålla jourkedjor. Det är viktigt att hälso- och sjukvårdsinsatser utförs på rätt vårdnivå inte minst i tider då den offentliga sektorns resurser är knappa. Men det finns ofta ett starkt motstånd mot att förändra sjukhusstrukturen. I regel möts förändringssträvanden av starka protester. Mot bakgrund av såväl medicinska som ekonomiska skäl måste dock, enligt regeringens mening, sjukhusstrukturen anpassas till de samhällsekonomiska restriktionerna och de medicinska behov som finns i dagens samhälle. Detta bör kunna ske genom att samverkan och samarbete utvecklas både mellan olika sjukhus och mellan den slutna och öppna vården samt omsorgen. Reformerad läkemedelsförmån m.m. Statens kostnader för läkemedel har ökat starkt under den senaste tioårs- perioden. Utvecklingen har medfört att läkemedlen svarar för en allt större andel av de totala sjukvårdskostnaderna, från drygt 9 % år 1990 till närmare 13 % år 1994. Den viktigaste drivkraften bakom den kraftiga kostnadsökningen är att nya och dyrare läkemedel ersätter äldre och billigare. De kostnadsökningar som blir följden av nya läkemedel ger oftast positiva effekter. Nya läkemedel kan ersätta andra behandlingsformer eller leda till snabbare tillfrisknande och bättre livskvalitet. Dessutom kan bättre läkemedel medföra att patienterna klarar sig utan kostsamma service- och omvårdnadsinsatser. Regeringen lämnar i proposition (1995/96:27) Läkemedelsförmån och läkmedelsförsörjning m.m. förslag som bl.a. syftar till att begränsa den kraftiga kostnadsökning som har skett på läkemedelsområdet samt uppnå en rationell användning av läkemedel inom hälso- och sjukvården. 26 Ökade väntetider för vissa behandlingar I syfte att förbättra tillgängligheten till vården samt minska köer och väntetider infördes år 1992 en vårdgaranti. Denna innebär att patienter inom de grupper, som omfattas av garantin (höftledsoperationer, operationer mot gråstarr, kranskärlsförträngning m.fl.), skall erbjudas behandling inom tre månader från det att patienten satts upp på vårdplaneringslista. Landstingsförbundet har i en rapport redovisat resultatet av en uppföljning av vårdgarantin som genomfördes vid årsskiftet 1995/96. Man har funnit att väntetiderna för de diagnoser som omfattas av vårdgarantin har ökat de senaste åren. Under 1995 har ökningen varit särskilt markant, bl.a. till följd av de omfattande vårdstrejker som pågick vid årsskiftet 1995/96. Några sjukhus- och klinikledningar har också uppgivit att vårdgarantin inneburit att andra vårdbehov har trängts undan, men att variationerna mellan specialiteterna är stora. Samtidigt förklaras i många fall väntetider utöver vårdgarantins tre månader av att patienterna själva valt att vänta för att få åtgärden utförd vid ett särskilt sjukhus eller en särskild läkare. Regeringen ser med oro på den ökning av väntetiderna som skett de senaste åren och har för avsikt att ta initiativet till åtgärder för att i samråd med företrädare för sjukvårdshuvudmännen förnya och ersätta den nuvarande vårdgarantin. 4.1.4 Resultatinformation Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) HSU 2000 kommer inom kort att till regeringen överlämna ett delbetänkande om hälso- och sjukvårdens resursbehov år 2010. Regeringen avser att snarast återkomma till riksdagen med sina överväganden med anledning av kommitténs delbetänkande. HSU 2000 kommer vidare att lämna ett delbetänkande om patientens ställning. Andra frågor som återstår för kommittén att behandla är folkhälsoarbetet, vårdforskningen samt den statliga styrningen av hälso- och sjukvården. Slutbetänkandet skall redovisas senast den 1 april 1997. Läkemedelsförmån och läkemedelsförsörjning m.m. Regeringen föreslår i proposition (1995/96:27) om läkmedelsförmån och läkemedelsförsörjning m.m. att kostnadsansvaret för läkemedel i öppen vård, som idag åvilar staten, skall överföras till landstingen. Propositionen innehåller även förslag om att läkemedelsförmånen skall skydda mot höga sammanlagda kostnader i stället för att som för närvarande subventionera alla enstaka läkemedelsköp över en viss summa. Andra förslag gäller förstärkning av läkemedelskommittéernas arbete samt ekonomisk och medicinsk uppföljning av läkemedelsförskrivning. Syftet med förslagen är bl.a. att begränsa de senaste årens kraftiga kostnadsökningar för läkemedel som skrivs ut i den öppna hälso- och sjukvården. Propositionen om läkemedelsförmån och läkemedelsförsörjning m.m. behandlar även Apoteksbolagets verksamhet. Regeringen anser att det finns ett ytterligare behov av att analysera hur den framtida detaljhandeln med läkemedel skall organiseras och regleras i ett vidare perspektiv. I en sådan analys skall även en översyn av det nuvarande statliga Apoteksbolagets framtida roll ingå. En särskild utredare skall därför tillsättas med uppgift att ytterligare definiera målen för läkemedelsdistributionen och pröva olika lösningar för att nå dessa samt ge förslag till erforderlig reglering. Det nuvarande avtalet mellan staten och Apoteksbolaget AB, som löper ut den 31 december 1996, skall därför förlängas i två år i avvaktan på förslag och ställningstaganden med anledning av detta uppdrag. Den privata vårdens omfattning och framtida ersättningsformer De nya bestämmelserna om privata vårdgivares etablering och ersättning för sin verksamhet, som infördes under år 1994, kom att medföra ökade kostnader för sjukvårdshuvudmännen och svårigheter att uppfylla målet i hälso- och sjukvårdslagen om en god vård på lika villkor för alla. Detta ledde till förändringar främst vad gäller etableringsmöjligheterna. Numera krävs samverkansavtal eller vårdavtal med sjukvårdshuvudmannen för att privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster skall kunna etablera sig med tillgång till offentlig finansiering. Även ersättningssystemen och ersättningsnivåerna har diskuterats. Den 14 juni 1996 överlämnade en särskild utredare betänkandet Den privata vårdens omfattning och framtida ersättningsformer (SOU 1996:91) till regeringen. Betänkandet remissbehandlas för närvarande och regeringen har för avsikt att under år 1997 återkomma till riksdagen i denna fråga. Delegationen för samverkan mellan offentlig och privat hälso- och sjukvård Regeringen beslutade i juli 1995 att tillsätta en delegation för samverkan mellan offentlig och privat hälso- och sjukvård (S 1995:10). Delegationen har i uppdrag att bedöma vårdutbudet vad gäller specialistläkare och sjukgymnaster i öppen vård i förhållande till de behov och resurser som finns. Delegationen skall verka för att underlätta samverkan mellan vård i olika driftsformer och följa de lokala samverkansorganens utveckling och funktion. Enligt direktiven skall arbetet pågå fram till utgången av år 1997. Prioriteringar inom hälso- och sjukvården Prioriteringsutredningen har under år 1995 lämnat sitt slutbetänkande (SOU 1995:5) Vårdens svåra val. Utredningen har föreslagit vilka etiska principer som bör ligga till grund för prioriteringar inom hälso- och sjukvården samt riktlinjer för prioriteringar grundade på de etiska principerna. Under hösten 1996 avser regeringen att förelägga riksdagen en proposition om prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Psykiatri och rättspsykiatri Enligt riksdagens beslut har en reform som syftar till att förbättra de psykiskt stördas livssituation och öka deras möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhället inletts år 1995. Under hösten år 1995 beslutade riksdagen att godkänna regeringens förslag om ekonomisk reglering för år 1996 (prop. 1995/96:72, bet. 1995/96:SoU8, rskr. 1995/96:65). Genom detta beslut läggs det fast hur kommunernas utökade åtagande vad gäller psykiskt störda skall finansieras. Vidare ges kommunerna inom ett landstingsområde möjlighet att lämna ekonomiska bidrag till varandra om det behövs för att jämna ut kostnaderna dem emellan. Socialstyrelsen som har i uppdrag att följa upp Psykiatrireformen har lämnat en delrapport under våren 1996. Av rapporten framgår bl.a. att reformen har inneburit att i genomsnitt 15 % av psykiatrins resurser/verksamheter har förts över till primärkommunerna. Reformen har dock fördröjts bl.a. beroende på att de ekonomiska överenskommelserna mellan kommuner och landsting har dragit ut på tiden. I riksdagens beslut om psykiskt stördas villkor (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396) framgår att betalningsansvaret för psykiskt långtidssjuka bör utvidgas till att gälla även dem som vårdats inom psykiatrin vid återkommande tillfällen, sammanlagt sex månader eller mer under de senaste tre åren. Regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 Socialstyrelsen i uppdrag att lämna förslag om hur lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård borde utformas med anledning av riksdagens beslut. Socialstyrelsen har i en skrivelse som inkom till Socialdepartementet den 5 december 1994 redovisat uppdraget (S94/7343/S). I skrivelsen anger Socialstyrelsen att riksdagens beslut inte skulle öka möjligheten för andra grupper psykiskt störda att få sina behov tillgodosedda. Det skulle dessutom medföra brister i de administrativa rutinerna. Regeringen beslutade den 9 november 1995 att tillkalla en parlamentarisk kommitté (S 1995:11) för att utvärdera lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV). Kommittén skall i första hand behandla frågan om huruvida syftet med lagstiftningen har uppnåtts, bl.a. om användningen av tvångsvård, tvångsåtgärder samt konvertering har minskat i avsedd utsträckning och om patientens rättssäkerhet har stärkts. Utredningen skall slutredovisa sitt uppdrag senast den 30 december 1997. 27 Utredning om vård och stöd till barn och ungdomar med psykiska problem Regeringen beslutade den 11 maj 1995 att tillkalla en parlamentarisk kommitté (S 1995:06) med uppdrag att utreda vården och stödet till barn och ungdomar med psykiska problem. Utredningen skall bl.a. överväga och föreslå insatser för att förebygga uppkomsten av psykiska problem samt olika åtgärder för att förbättra samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten och även i förekommande fall mellan hälso- och sjukvården och andra samhällsinstanser. Utredningsarbetet skall vara slutfört vid utgången av år 1997. Hälsodatakommittén Hälsodatakommittén har avlämnat sitt betänkande Hälsodataregister - Vårdregister (SOU 1995:95) till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats och regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen en proposition med anledning av betänkandet under våren 1997. Informationsteknik inom hälso- och sjukvården Regeringen har i sin proposition (1995/96:125) Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik föreslagit att Spri - Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut - bör utveckla och samordna insatserna inom hälso- och sjukvården samt lämna förslag till finansiering. Regeringen har den 5 september 1996 beslutat att ge Spri detta uppdrag. Nationella folkhälsomål Regeringen beslutade i december 1995 att tillkalla en parlamentarisk kommitté ( S 1995:14) med uppgift att utarbeta förslag till nationella mål för hälsoutvecklingen. Målen skall vara vägledande för samhällets insatser för att främja folkhälsan, förebygga ohälsa, minska hälsorisker samt förhindra förtida och undvikbar funktionsnedsättning, sjuklighet och död. Utredningsarbetet kommer att påbörjas inom kort. Tobaksfrågor Regeringen har under våren 1996 förelagt riksdagen en proposition (prop. 1995/96:228) med förslag om att en 18-årsgräns skall införas för inköp av tobak. En författninsreglering om en sådan åldersgräns föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. En särskild utredare har haft i uppdrag att utreda frågan om möjligheterna att införa förbud mot indirekt tobaksreklam och utforma förslag till lagreglering. Utredaren överlämnade sitt betänkande Indirekt tobaksreklam (SOU 1995:114) till regeringen i november 1995. Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen avser att redovisa ett ställningstagande för riksdagen under år 1997. Dopning Regeringen tillsatte i december 1994 en parlamentarisk utredning (S 1994:05) för att göra en översyn av vissa frågor kring dopning. I uppdraget ingår att ta del av tillgänglig forskning om olika dopningsmedel och deras verkningar samt analysera och belysa det aktuella kunskapsläget på området. Ett betänkande kommer att överlämnas till regeringen under oktober månad 1996. Tandvård Regeringen har beslutat att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta förslag till en omstrukturerad tandvårdsförsäkring som skall träda i kraft den 1 januari 1998. Inriktningen skall vara att samtliga subventioner i försäkringen avskaffas med undantag för ett ekonomiskt stöd för vissa s.k. särskilda patientgrupper i samhället. Kemikalieinspektionen har avlämnat en rapport till regeringen med en utvärdering av hur avvecklingen av amalgamanvändningen inom tandvården fortgår. Rapporten kommer att remissbehandlas. Inom EU har en arbetsgrupp tillkallats för en översyn av EU:s regelverk som berör amalgam. Tandlagningsmaterial regleras i EG:s direktiv 93/42/EEG om medicintekniska produkter som trätt i kraft den 1 januari 1995. Arbetsgruppen beräknas avlämna en rapport under andra halvåret 1996. Regeringen har för avsikt att ge Socialstyrelsen i uppdrag att göra en översyn av tandhygienistens arbetsuppgifter och kompetens. Förstärkt tillsyn över hälso- och sjukvården Riksdagen beslutade i juni år 1996 att godkänna propositionen om Förstärkt tillsyn över hälso- och sjukvården (prop. 1995/96:176, bet. 1995/96:SoU18, rskr. 1995/96:281). Den nya lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården samt ändringar i bl.a. hälso- och sjukvårdslagen (1985:125) träder i kraft den 1 januari 1997. Lagstiftningen innebär bl.a. att enhetliga bestämmelser om tillsyn över hälso- och sjukvården införs. Socialstyrelsen skall med undantag för den sjukvård som ges inom Försvarsmakten utöva tillsyn över all hälso- ch sjukvård oavsett driftsform. Socialstyrelsen får vidare rätt att ta del av handlingar m.m. och erhålla upplysningar i behövlig utsträckning samt att inspektera verksamhet inom hälso- och sjukvården. Det införs också ett sanktionssystem gentemot den som bedriver hälso- och sjukvård. Lagstiftningen innebär vidare att regleringen av ledningsansvaret inom hälso- och sjukvården förändras. Det införs även ett krav på att hälso- och sjukvården skall utveckla och säkra kvaliteten i sin verksamhet. Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal Den av regeringen tillsatta utredningen om tillsyn över hälso- och sjuk- vårdspersonalen överlämnade sitt betänkande Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal (SOU 1995:147) i början av år 1996. Förslaget har remissbehandlats. I betänkandet föreslås att en ny åtgärd - föreskrift om prövotid - skall kunna tillämpas i vissa situationer när legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal visat oskicklighet eller olämplighet i sin yrkesutövning. Vidare föreslås att det införs en bestämmelse om interimistisk återkallelse av legitimation i vissa allvarliga fall och att Socialstyrelsen ges möjlighet att inrätta ett särskilt tillsynsregister över legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Regeringen avser att redovisa ett ställningstagande för riksdagen under år 1997. Intygsutredningen Intygsutredningen överlämnade under år 1994 sitt betänkande (SOU 1994:71) Intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen. I betänkandet lämnas förslag som syftar till att komma till rätta med vissa oklarheter och andra brister i gällande bestämmelser. Regeringen avser att redovisa ett ställningstagande under år 1997. Preskriptionsbestämmelser Inom Socialdepartementet har en promemoria om preskriptionsbestämmelser i lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område utarbetats. Promemorian innehåller överväganden och förslag om preskriptionsbestämmelsernas utformning. Promemorian remissbehandlas för närvarande och remisstiden går ut den 30 september 1996. Utvärdering av smittskyddslagen m.m. Regeringen har den 5 september 1996 beslutat om direktiv till en parlamentarisk kommitté (S 1996:07) med uppdrag att utvärdera smittskyddslagen (1988:1472). En sådan utredning har aviserats i propositionen (1995/96:23) om vissa ändringar i smittskyddslagen, m.m. I utredningens uppdrag ingår att bl.a. analysera olika åtgärder för att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar och utvärdera bestämmelserna om tvångsåtgärder Kommitténs uppdrag skall redovisas före utgången av år 1998. Behörighetskommittén Behörighetskommittén (S 1994:01) har i uppdrag att göra en samlad översyn av principerna för legitimation och behörighet och mot bakgrund av översynen lämna förslag bl.a. i frågan om legitimation och behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och närliggande områden. Kommitténs uppdrag skall redovisas före utgången av år 1996. Patientskadelag Riksdagen beslutade i juni 1996 att godkänna propositionen om patientskadelag m.m. (prop. 1995/96:187, bet. 1995/96:LU27, rskr. 1995/96:280). Den nya patientskadelagen (1996:799) träder i kraft den 1 januari 1997. Lagen innehåller bestämmelser om rätt till patientskadeersättning och om skyldighet för vårdgivare att ha en patientförsäkring som täcker sådan ersättning. Genetisk integritet I en departementspromemoria (Ds 1996:13) Genetisk integritet, som upprättades inom Socialdepartementet våren 1996, läggs förslag fram som innebär att det skall vara förbjudet för tredje part att efterfråga eller använda genetisk information eller resultatet av genetisk undersökning som hänför sig till annan person. Förslaget har nyligen remissbehandlats och avsikten är att regeringen i en proposition skall förelägga riksdagen ett förslag i frågan. Assisterad befruktning Statens medicinsk-etiska råd överlämnade våren 1995 en rapport till Socialdepartementet där det föreslås bl.a. att s.k. äggdonation skall tillåtas i Sverige. Rapporten har remissbehandlats. Vården i livets slutskede Statens medicinsk-etiska råd har i en skrivelse till Socialdepartementet våren 1996 förslagit att en utredning om vården i livets slutskede skall tillsättas. Enligt rådets förslag bör utredningen ges i uppdrag att behandla bl.a. frågor om livskvalitet och självbestämmande i livets slutskede. Bemötande av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården Bemötandeutredningen har den 29 augusti 1996 överlämnat sitt betänkande Jämställd vård - olika vård på lika villkor. I betänkandet konstateras bl.a. att hälso- och sjukvårdens förmåga att anpassa bemötande och behandling efter kvinnors och mäns specifika behov har brister i många avseenden. Det saknas därutöver könsuppdelade kunskaper om effekter av olika vårdåtgärder. I betänkandet presenteras ett antal åtgärdsförslag som berör patientens ställning, forskning, utbildning, tillsyn, uppföljning och utvärdering samt sjukvårdshuvudmännens ansvarsområden. Betänkandet kommer inom kort att sändas ut på remiss. Hälsosamarbete inom EU Sverige deltar genom medlemsskapet i EU i ett omfattande samarbete om frågor som rör eller har betydelse för hälso- och sjukvården. Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta en strategi för Sveriges EU-arbete i frågor som gäller hälso- och sjukvård och folkhälsa. Arbetsgruppen kommer enligt sin nuvarande planering att lämna en rapport under oktober 1996. Europarådet Europarådets styrkommitté för bioetik (CDBI) har i juni 1996 lämnat ett förslag till konvention om bioetik. Frågan bereds under hösten av Europarådets parlamentarikerförsamling och ministerkommitté. Målet är att konventionen skall vara klar för ratificering i början av 1997. 28 4.1.5 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde Hälsovård, sjukvård och social omsorg framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat därav 1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999 Sjukvårdsförmåner m.m.15 412 19 778 23 298 15 41915 63715 641 16 861 Bidrag till hälso- och sjukvård7561 3461 375 888 908 941 972 Insatser mot aids 173 273 290 211 151 156 161 Ersättning till Spri 27 43 43 30 30 30 30 Bidrag till WHO 33 66 66 33 33 34 35 Bidrag till WHO-enheten för rapport av läkemedelsbiverk- ningar 3 4 4 3 3 3 3 Bidrag till Nordiska hälsovårds- högskolan 18 26 26 17 17 17 17 Bidrag till psykiatriområdet85 594 707 593 386 0 0 Folkhälsoinstitutet 190 195 221 166 113 111 114 Smittskyddsinstitutet 69 132 128 90 97 98 101 Statens institut för psykosocial miljömedicin 7 15 15 10 11 11 11 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik 14 29 30 22 24 16 16 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 15 32 33 25 23 24 25 Totalt för verksamhets- området 16 803 22 532 26 237 17 50717 43217 081 18 346 29 4.2 Anslag A 1. Sjukvårdsförmåner m.m. ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 15 412 000 1) 1995/96Anslag19 778 000 Utgiftsprognos23 298 000 därav 199615 419 000 1997 Förslag 15 637 000 1998 Beräknat15 641 000 1999 Beräknat16 861 000 1 Beloppen anges i tusental kr Området sjukvårdsförmåner omfattar till större delen sjukförsäkringens kostnader för vuxentandvård och läkemedel. Vidare omfattas ersättning för finansieringen av Handikappinstitutet, ersättning för vissa vårdförmåner med anledning av EU- medlemskap, EES-avtal och socialförsäkringskonvention samt ersättning för viss sjukhusvård. Under anslaget finns tre anslagsposter; ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m, läkemedel samt tandvård. Tabell över utgifter för de olika anslagsposterna (miljoner kronor) Anslagspost 1995 1996 1997 1998 1999 Ers.till sjukvh.980 -370 -400 -400 -400 Läkemedel 12 409 13 625 14 100 15 041 16 239 Tandvård 2 414 2 164 1 937 1 000 1 022 Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. Från denna anslagspost finansieras verksamheten vid Handikappinstitutet, vissa sjukvårdsförmåner i internationella förhållanden samt ersättning för viss sjukhusvård vid sjukhus enligt Riksförsäkringsverkets (RFV) förteckning. Anslagsposten tillförs också de sjukhusvårdsavgifter som tas ut av förtids- och ålderspensionärer genom ett avdrag på utgående allmänna pensionsförmåner. Be- loppet uppgår till närmare 500 miljoner kronor per år. Kostnaderna för vissa vårdförmåner i internationella förhållanden är föranledda av att det fr.o.m. år 1994 - som en följd av EES-avtalet och EU- medlemskapet - lämnas ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen och till berörda länder. Sverige är skyldigt att följa förordning (EEG) 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och riksdagen har beslutat att ersättning för dessa vårdförmåner skall lämnas till kommuner och landsting från sjukförsäkringen. Detsamma gäller även vårdkostnader med anledning av en överenskommelse om social trygghet eller sjukvårdsförmåner mellan Sverige och annan stat. Ersättning för vårdförmåner i internationella förhållanden Detta ersättningssystem med finansiering av vårdförmåner i internationella förhållanden genom sjukförsäkringen är resultatet av en överenskommelse från oktober 1994 mellan staten och sjukvårdshuvudmännen och har fastlagts i förordning (1994:2053) om vissa ersättningar i internationella förhållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. När det gäller kostnader för vårdförmåner som uppkommit under en EES- eller EU-medborgares tillfälliga vistelse här i landet, s.k. turistvård, har Sverige enligt nämnda EG-förordning rätt att återkräva dessa hos behörig stat. För pensionärer med svensk pension och deras familjemedlemmar som är bosatta i ett EES- eller EU-land är Sverige skyldigt att till bosättningslandet betala ett schablonbelopp per pensionär och år enligt särskilda regler i förord- ning (EEG) 1408/71. På motsvarande sätt får Sverige ersättning från dessa länder för de pensionärer och deras familjemedlemmar som är bosatta i Sverige. Sjukhusvårdsavgifter för pensionärer Vad gäller uttag av sjukhusvårdsavgifter tillämpas olika avgiftssystem för pensionärer och övriga patientkategorier. För sistnämnda kategorier handhas sedan år 1992 debitering och uppbörd av dessa avgifter helt av sjukvårdshuvudmännen. När pensionärer får sjukhusvård tas avgift ut för varje enskilt vårdtillfälle genom försäkringskassornas och RFV:s försorg i form av ett avdrag på till den sjuke utbetalda pensioner från den allmänna försäkringen. Avgiften per vårddag skall utgöra en tredjedel av dessa pensioner före skatt, dock högst 80 kronor. För yngre pensionärer med hel förtidspension gäller särskilda regler. Individuell nedsättning av avgiften kan efter ansökan beviljas av försäkringskassan i särskilda fall. För dem som inte är pensionärer handhas debitering och uppbörd av dessa avgifter av sjukvårdshuvudmännen. Även här gäller att den högsta avgift som får tas ut är 80 kronor per vårddag. Åtgärder har vidtagits för att så långt det är möjligt eliminera olikheterna vid tillämpningen, men det kan ändå uppkomma stora skillnader vid uttag av avgifter mellan pensionärer och övriga patienter vid jämförbara inkomster. Till följd härav har från regeringens sida sedan år 1992 framhållits det angelägna i att sjukvårdshuvudmännen även tar över administrationen av ålders- och förtidspensionärernas avgifter vid sjukhusvård. Frågan har behandlats vid de senaste årens s.k. Dagmaröverläggningar mellan staten och Landstingsförbundet. Frågan utreds nu tillsammans med Landstingsförbundet och utgångspunkten är att utforma ett för sjukvårdshuvudmännen bättre anpassat avgiftssystem än det nuvarande för berörda pensionärsgrupper. Inriktningen är att detta arbete skall leda fram till att en överenskommelse kan träffas med Landstingsförbundet under hösten 1996 om att en överföring av administrationen skall ske tidigast den 1 januari 1998. Handikappinstitutets finansiering Sedan våren 1996 pågår en översyn (S 1995:16) av Handikappinstitutets verksam- hetsinriktning, organisationsform och finansiering med anledning av att landstingen och kommunerna numera har ett gemensamt ansvar att tillhandahålla hjälpmedel. I direktiven till utredaren konstateras att det kan ifrågasättas om den nuvarande finansieringsformen för Handikappinstitutet är lämplig vid ett utökat engagemang från kommunernas sida i institutets verksamhet. Handikappinstitutet finansieras genom medel från sjukförsäkringen och storleken på dessa bestäms vid de årliga s.k. Dagmaröverläggningarna mellan staten och Landstingsförbundet. Utredaren beräknas lämna förslag i december 1996. Läkemedel inklusive högkostnadsskyddet Från anslaget bekostas samtliga delar av läkemedelsförmånen, dvs. prisnedsatta och kostnadsfria läkemedel, kostnadsfria förbrukningsartiklar, prisnedsatta speciallivsmedel samt avgiftsbefriade inköp av läkemedel inom systemet för skydd mot höga kostnader för inköp av prisnedsatta läkemedel och öppen sjukvård, det s.k. högkostnadsskyddet. Som verksamhetsmål för RFV har i fråga om läkemedelsförmånen för budgetåret 1994/95 gällt att pris- och kostnadsutvecklingen för prisnedsatta läkemedel bör begränsas. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar på ett betydande anslagsöverskridande som till viss del berodde på den hamstringsvåg som inträffade de sista månaderna på budgetåret när det blev känt att egenavgifterna på prisnedsatta läkemedel kraftigt skulle höjas den 1 juli 1995. När det gäller de prisnedsatta läkemedlen har under de senaste åren avgiftssystemet ändrats, avgifterna och egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet har successivt höjts och ett system med s.k. referenspriser för generiska läkemedel har införts, allt i syfte att dämpa utgiftsutvecklingen. Egenavgiften för inköp av prisnedsatta läkemedel är sedan den 1 juli 1996 högst 170 kronor för det första och högst 70 kronor för varje ytterligare samtidigt inköpt läkemedel. Egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet är fr.o.m. samma tidpunkt lägst 2 200 kronor (prop. 1995/96:150, bet.1995/96:FiU10, rskr.1995/96:304). Flertalet landsting har dock beslutat att inte höja detta egenkostnadstak, vilket kan medföra att utgiftsminskningen av åtgärden inte blir den förväntade under år 1996, men genom att det nya förmånssystemet förväntas träda i kraft den 1 januari 1997 bör utgiftsminskningen kunna realiseras. Orsakerna till den påtagliga utgiftsutvecklingen - bortsett från hamst- ringseffekter - är flera, men den fortsatta ökningen av volymen förskrivna läke- medel liksom att nya, dyrare och mer effektiva läkemedel förskrivs i allt större utsträckning är de väsentligaste. Till detta kommer att högkostnadsskyddet genom sin konstruktion är kostnadsdrivande. Det senaste årets betydande höjningar av egenavgifterna har lett till en kraftig ökning av antalet frikort och därmed fler avgiftsbefriade läkemedelsinköp med utgiftsökningar som följd. Besparings- effekterna av de företagna avgiftshöjningarna under år 1995 blev därför mindre än beräknat, vilket har varit en starkt bidragande orsak till att de budgeterade utgifterna för läkemedelsförmånen under budgetåret 1995/96 med största sanno- likhet kommer att överskridas. Utgiftsutvecklingen hittills under år 1996 har dock varit mer dämpad än beräknat vilket kan tyda på att tidigare vidtagna åtgärder nu börjat ge effekt på läkemedelsinköpen. Regeringen har i dag - vilket också aviserades i den ekonomiska vårpropositionen - förelagt riksdagen en proposition om läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning (prop. 1996/97:27) vilken i allt väsentligt bygger på resultatet av den översyn av läkemedelsförmånen som Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) genomfört på regeringens uppdrag och som redovisats i delbetänkandet Reform på recept (SOU 1995:122). I propositionen föreslås bl.a. att läkemedelsförmånen fr.o.m. år 1997 separeras från andra förmåner i samband med behov av hälso- och sjukvård och att förmånen skyddar mot höga sammanlagda kostnader i stället för att som nu subventionera alla enstaka läkemedelsinköp över en viss summa. Vidare föreslås som ett led i reformeringen av förmånssystemet att en överföring sker av kostnadsansvaret för den nya läkemedelsförmånen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1998. Tandvård Den s.k tandvårdsförsäkringen omfattar alla försäkrade fr.o.m 20 års ålder. Barn och ungdom under 20 år har rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens försorg. Vuxna patienter betalar en självrisk på 700 kronor per behandlingsperiod innan försäkringen inträder. Behandlingskostnader överstigande 700 kronor enligt den av regeringen fastställda tandvårdstaxan ersätts med 25 % t.o.m. 3 000 kronor, med 40 % mellan 3 001 och 7 000 kronor och med 70 % för behandlingskostnader härutöver. Ersättning lämnas under förutsättning att tandläkaren är ansluten till försäkringen. Tandvårdsförsäkringen har varit föremål för ett omfattande förändringsarbete sedan flera år. Det nuvarande systemet har i princip gällt sedan tandvårdsförsäkringens tillkomst år 1974 och har med hänsyn till den allt bättre tandhälsosituationen för större delen av befolkningen ansetts vara föråldrat, eftersom det är inriktat på att ersättning skall lämnas endast för de åtgärder som utförs. Systemet är således genom sin prestationsinriktning kostnadsdrivande. För att dämpa och reducera utgifterna under de senaste åren har, i avvaktan på ett slutförande av förändringsarbetet, subventionsnivåerna i ersättningssystemet ändrats, bl.a. genom införande av en självrisk som för närvarande uppgår till 700 kronor. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar på ett visst underskridande, vilket till stor del torde bero på att införandet av självrisken i praktiken fått större budgeteffekt än vad som beräknats som en följd av att många försäkrade skjuter fram sina tandvårdsbesök. Den förra regeringen förelade riksdagen i början av år 1994 förslag om en förändrad tandvårdsförsäkring. Den främsta nyheten i förslaget var införande av premietandvård som ett alternativ till gällande åtgärdstaxa. Riksdagen godtog inte förslaget, utan ansåg att regeringen borde återkomma till riksdagen med ett nytt förslag där de synpunkter som framförts angående i första hand systemet med premietandvård beaktades. Efter kompletterade utredningsarbete på nämnda område överlämnade regeringen i början av innevarande år prop. 1995/96:119 Reformerad tandvårdsförsäkring. Propositionen - som i huvudsak byggde på det tidigare förslaget och innehöll förslag om premietandvård - återkallades emellertid av regeringen sedan det framkommit att den inte hade tillräckligt stöd i riksdagen. Med hänsyn till den uppkomna situationen och det besvärliga statsfinansiella läget aviserade regeringen i sin ekonomiska vårproposition (prop. 1995/96:150) förändringar av tandvårdsförsäkringen i två steg. Det första steget avser en revidering av gällande tandvårdstaxa per den 1 oktober 1996 i syfte att bl.a. förenkla taxan i enlighet med vad som redovisades i den återkallade propositionen. I anslutning härtill bör även subventionsnivåerna i taxan ändras och försäkringsersättningen för ädelmetall i princip slopas. Sammantaget skall dessa åtgärder leda till att den tidigare fastställda utgiftsramen för tandvårdsförsäkringen för år 1996 sänks med 350 miljoner kronor till 1 901 miljoner kronor räknat på helår. RFV har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till en reviderad taxa på basis av vad som ovan redovisats och regeringen har nyligen beslutat om att en reviderad tandvårdstaxa skall införas fr.o.m. den 15 oktober 1996. Det andra steget avser ett slopande av subventionerna i tandvårdsförsäkringen från den 1 januari 1998, med undantag för att ett ekonomiskt stöd skall finnas kvar för vissa särskilda patientgrupper. För detta ändamål har regeringen för avsikt att avsätta ett belopp på högst 1 000 miljoner kronor avseende år 1998. 30 Vissa regeländringar Försöksverksamheterna med alternativa ersättningssystem ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Tidsperioderna för | |försöksverksamheterna i Göteborgs och Bohus läns | |landsting och Göteborgs kommun med alternativa ersätt-| |ningssystem inom vuxentandvården förlängs längst till ut-| |gången av år 1997. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Försöksverksamheter med alternativa ersättningssystem för vuxentandvård har - med riksdagens medgivande - bedrivits sedan slutet av år 1991 inom folktandvården i Kristianstads läns landsting och Göteborgs och Bohus läns landsting samt i Göteborgs kommun. Dessa försök var ett viktigt led i arbetet med att förändra ersättningssystemet. Försöksperioden för dessa har i olika omgångar förlängts och utlöper vid utgången av år 1996. En kontinuerlig uppföljning av verksamheterna och resultaten härav redovisas i de referensgrupper i vilka bl.a. företrädare för Socialdepartementet ingår. I den återkallade propositionen om en reformerad tandvårdsförsäkring lämnas en ingående redovisning av försöken och de hittillsvarande erfarenheterna från dessa. Den senaste halvårsuppföljningen visar att de positiva effekterna för patienter och tandhälsa förstärkts ytterligare. Fråga har nu uppkommit om försöksperioden skall förlängas ytterligare. Regeringen har gjort den bedömningen att detta bör kunna ske för att i första hand bereda möjlighet för de patienter som nu omfattas av försöksverksamheterna i Göteborgs och Bohus läns landsting och Göteborgs kommun att fortsätta även under år 1997 inom ramen för det alternativa ersättningssystemet. Fr.o.m. år 1998 avses tandvårdsförsäkringen ges en annan inriktning, som kommer att innebära att dessa patienter kan fortsätta i ett likartat system, dock utan försäkringssubventioner. En förutsättning för en förlängning med ytterligare ett år är emellertid att den fasta ersättningen från försäkringen beloppsmässigt anpassas till de villkor som kommer att gälla tandvård i allmänhet fr.o.m. den 15 oktober, då den reviderade taxan träder i kraft. Regeringen avser därför att göra erforderliga ändringar i förordningen (1991:1234) om försöksverksamhet inom tandvården. Ansvaret för patienter mellan 19 och 20 år ------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Bestämmelserna i 2 kap.3 § lagen om| |allmän försäkring (AFL) ändras för att klarlägga| |folktandvårdens respektive den allmänna sjukförsäkringens| |ansvar för patienter som fyllt 19 men inte 20 år. | ------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra stycket AFL anses inte helt korrespondera med bestämmelserna i tandvårdslagen vad gäller det ekonomiska ansvaret för patienter mellan 19 och 20 års ålder. Till följd härav anser regeringen att ett klargörande är motiverat och att det skall ske genom en ändring i 2 kap. 3 § AFL. Innebörden av den föreslagna ändringen är att folktandvården har det ekonomiska ansvaret för patienten under hela det kalenderår under vilket denne fyller 19 år. Den allmänna försäkringen övertar således det ekonomiska ansvaret för patienten under det kalenderår då denne fyller 20 år även om behandlingen påbörjats tidigare. Den föreslagna ändringen beräknas inte leda till några ökade försäkringskostnader. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 15 637 000 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Regeringen har i särskild proposition föreslagit en | |reformering av förmånssystemet för läkemedel fr.o.m. år| |1997. Vidare föreslås bl.a. att kostnadsansvaret för | |läkemedelsförmånen flyttas över från sjukförsäkringen till| |sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1998. | | På tandvårdsområdet föreslås ändring i 2 kap. 3 § AFL i| |klargörande syfte vad gäller fördelningen av det | |ekonomiska ansvaret mellan landstingen och | |sjukförsäkringen i fråga om tandvård för personer i åldern| |19 till 20 år. Vidare föreslås att riksdagen godkänner| |att tidsperioden för försöksverksamheterna i Bohus läns| |landsting och Göteborgs kommun med alternativa | |ersättningssystem förlängs längst till utgången av år 1997.| ------------------------------------------------------- Resultatbedömning Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. Beträffande tillämpningen av de redovisade och fr.o.m. år 1994 gällande ersättningsreglerna för vårdförmåner i internationella förhållanden kan konstateras att krav- och betalningsprocessen är både komplicerad och tidsödande med stora eftersläpningar som följd. Det är därför ännu inte möjligt att göra en tillförlitlig bedömning av hur stora nettokostnaderna kommer att bli för sjukförsäkringen. Det står dock klart att vårdförmånerna för de utomlands bosatta pensionärerna och deras familjemedlemmar kommer att bli den största utgiften under anslagsposten för svenskt vidkommande. Sammantaget gäller således att det kommer att dröja några år innan det står klart hur stora årliga nettokostnader de internationella åtagandena kommer att ge upphov till. Läkemedelsförmånen Trots vidtagna åtgärder har försäkringskostnaderna för läkemedelsförmånen fortsatt att öka mer än vad prognoserna förutsett. För budgetåret 1995/96 är ett överskridande av anslagsposten att vänta av skäl som tidigare redovisats. Det bör dock framhållas att utgiftsökningen under första halvåret 1996 hittills varit måttlig jämfört med föregående år, men att erfarenheterna visar att utvecklingen är svår att bedöma även på kort sikt. I denna resultatbedömning bör dock framhållas att de ökade läke- medelsutgifterna för sjukförsäkringen inte bara har negativa effekter för samhället, eftersom övergången till nya och bättre men dyrare läkemedel också innebär vinster för sjukvårdssektorn - t.ex. genom färre operationer - och bättre livskvalitet för många människor. Som verksamhetsmål för RFV har i fråga om läkemedelsförmånen för budgetåret 1994/95 gällt att pris- och kostnadsutvecklingen för prisnedsatta läkemedel bör begränsas. Vid bedömningen av om detta mål uppnåtts kan konstateras att målet torde ha uppfyllts åtminstone vad gäller prisutvecklingen på redan befintliga produkter. För dessa har producentpriserna tillåtits stiga med i genomsnitt 3 %, vilket får anses vara tillfredsställande. För nya produkter som prissatts under budgetåret kan konstateras att priserna i Sverige i stort sett ligger på den internationella nivån. Prissättningen på alla nya produkter följs upp regelbundet av RFV med avseende på bl.a. produkternas internationella priser. Vissa prissänkningar har skett efter hand på den svenska marknaden. Tandvård Det kan nu konstateras att de genomförda åtgärderna har haft avsedd effekt på den svenska marknaden vad gäller utgifterna. Dessa bedöms i nuläget t.o.m. - enligt vad RFV redovisat - kunna underskrida den utgiftsram som gäller fram till den 15 oktober 1996 då den reviderade tandvårdstaxan avses träda i kraft. Det finns dock en risk att de aviserade ändringarna i försäkringen leder till en temporärt ökad efterfrågan på tandvård under år 1997. 31 Slutsatser Ersättning till sjukvårdshuvudmännen m.m. Om ett genomförande av förändringen av administrationen av pensionärernas sjukhusvårdsavgifter sker, bedöms detta vara aktuellt tidigast den 1 januari 1998. Det innebär att beloppet avseende de företagna sjukvårdsavdragen på pensionsutbetalningarna skall tillföras sjukförsäkringen även för år 1997. Efter korrigering för detta och av nettoutgifterna för de internationella betalningsströmmarna har regeringen räknat med att det för denna anslagspost uppstår ett tillfälligt överskott på ca 400 miljoner kronor för år 1997 beroende på att storleken på sjukhusvårdsavdrag överskrider utbetalningarna till sjukvårdshuvudmännen som en följd av att ersättningarna från sjukförsäkringen till huvudmännen successivt har reducerats. För åren 1998 och 1999 beräknas överskottet - under förutsättning av oförändrade förhållanden - till lika stora belopp. Det är dock regeringens avsikt att fr.o.m. år 1998 ändra på detta förhållande, i första hand genom att administrationen av sjukhusvårdsavgifterna för pensionärer förs över till sjukvårdshuvudmännen. Läkemedelsförmånen Regeringen har utgått från RFV:s anslagsprognos för år 1996. Med utgångspunkt från denna har en viss volym- och prisuppgång för år 1997 beaktats, liksom en fortsatt övergång till allt dyrare men bättre läkemedel. Vidare har hänsyn tagits till effekterna av de besparingsåtgärder som trätt i kraft den 1 juli i år samt effekterna av ett genomförande av förslaget från HSU 2000 den 1 januari 1997 samt att sjukvårdshuvudmännen kompenserats för de merkostnader som uppstår till följd av åtagandet att kostnadsfritt tillhandahålla insulin till vissa diabetiker enligt en tidigare träffad överenskommelse med Landstingsförbundet. Sammantaget leder dessa olika åtgärder till en beräknad anslagspost för läke- medelsförmånen på 14 100 miljoner kronor. För åren 1998 och 1999 har med hänsyn till förväntad fortsatt kostnadsutveckling och aviserade besparingar utgifterna beräknats till 15 041 resp. 16 239 miljoner kronor. Regeringen har dock, som redovisats, föreslagit att kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen fr.o.m. år 1998 förs över till sjukvårdshuvudmännen och att dessa skall erhålla ersättning genom ett särskilt statsbidrag. Tandvård I sin ekonomiska vårproposition (prop. 1995/96:150) har regeringen aviserat en revidering av tandvårdstaxan per den 1 oktober 1996, varvid ersättningsreglerna och arvodesnivåer avses bli så utformade så att årskostnaderna för tandvård inte överskrider 1 901 miljoner kronor. Den reviderade taxan kommer att träda i kraft den 15 oktober 1996. För år 1997 innebär detta, sedan regeringen tagit hänsyn till en viss kostnadsutveckling, ett anslagsbelopp på 1 937 miljoner kronor. För år 1998 har utgifterna beräknats till 1 000 miljoner kronor och för år 1999 till 1 022 miljoner kronor. A 2. Bidrag till hälso- och sjukvård ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 753 4671) 1995/96Anslag1 345 825 Utgiftsprognos1 374 930 därav 1996 888 448 1997 Förslag 908 150 1998 Beräknat941 424 1999 Beräknat972 288 1 Beloppen anges i tusental kr Från detta anslag utbetalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i enlighet med de årliga överenskommelser som träffas mellan staten och Landstingsförbundet om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Bidragets användningsområden m.m. finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m. För budgetåret 1995/96 utbetalas från anslaget bl.a. ett särskilt bidrag till hälso- och sjukvård. Dessutom utbetalas medel till rehabilitering för äldre och funktionshindrade, särskild ersättning till psykoterapeutisk verksamhet, ersättning för informationsförsörjning samt ersättning för handledning av kiropraktorer. Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grund av myndighetsingripande för att förhindra spridning av smittsam sjukdom. Vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling för en samhällsfarlig sjukdom betalas också ut från detta anslag, liksom även kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar. Under budgetåret 1995/96 har också ersättningar för sjukvårdhuvudmännens administration av ersättningar till privata vårdgivare för år 1996 lämnats från anslaget. Ramen för de medel som fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen som bidrag till hälso- och sjukvården uppgår för år 1996 till 1 354 miljoner kronor. Medlen utgår dels från detta anslag, dels från sjukförsäkringen. Den 4 december 1995 träffades en överenskommelse om statsbidragen till sjukvårdshuvudmännen för år 1996. Regeringen har den 7 december 1995 godkänt överenskommelsen. Regeringen har överlämnat en skrivelse (skr. 1995/96:122) till riksdagen med redogörelse för överenskommelsen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1996. Landstingsförbundet har i en rapport redovisat resultatet av en uppföljning av vårdgarantin som genomfördes vid årsskiftet 1995/96 och funnit att väntetiderna för de diagnoser som omfattas av vårdgarantin har ökat de senaste åren. Under år 1995 har ökningen varit särskilt markant, bl.a. till följd av de omfattande vårdstrejker som pågick vid årsskiftet 1995/96. Några sjukhus- och klinikledningar har också uppgivit att vårdgarantin inneburit att andra vårdbehov har trängts undan, men variationerna mellan specialiteterna är stora. Den vårdgaranti som ingår i 1996 års överenskommelse innebär att den tidigare vårdgarantin har utvecklats till att omfatta även tillgängligheten till basal hälso- och sjukvård i primärvården samt till bedömning av specialist efter det att remiss har utfärdats. Vidare skall särskilda nationella vårdprogram upprättas för vissa patienter som lider av allvarlig kronisk sjukdom. Syftet är bl.a att patienter oberoende av bostadsort skall få tillgång till jämförbar vårdkvalitet och vårdinnehåll vid en allvarlig kronisk sjukdom. Det första nationella vårdprogrammet skall avse diabetes. Under budgetåret 1994/95 disponerade Socialstyrelsen 928,7 miljoner kronor från förslagsanslaget Bidrag till hälso- och sjukvård. I Socialstyrelsens årsredovisning avseende budgetåret 1994/95 redovisas att 747,9 miljoner kronor hade förbrukats vid budgetårets utgång. En orsak till att det fanns oförbrukade medel budgetåret 1994/95 av de medel, som disponerades, är att vissa fördröjningar hade uppstått vid sjukvårdshuvdmännens ansökningar av medel som anslagits för rehabilitering av äldre och funktionshindrade. Regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 föreskriver dock att dessa medel får disponeras även under detta år. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Anslag 908 150 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och| |försäkringsersättningar bör ses över. Insatserna för att se| |över och ersätta vårdgarantin bör förstärkas. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning De senaste åren har det skett betydande förändringar i statsbidragen till kommuner och landsting. Ramen för de medel som fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen som statsbidrag har minskat och behoven av styrning har i vissa fall förändrats. Detta innebär enligt regeringens mening att förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m. bör ses över. Översynen bör genomföras i samband med höstens överläggningar med sjukvårdshuvudmännen. Regeringen anser vidare att arbetet med att förnya och ersätta den nuvarande vårdgarantin särskilt bör uppmärksammas vid de kommande överläggningarna mellan företrädare för staten och Landstingsförbundet. Erfarenheterna hittills visar att arbetet med att ta fram nationella vårdprogram och vårdkontrakt är mer omfattande och tar längre tid än beräknat. Insatserna för att se över och ersätta vårdgarantin inför kommande år bör därför förstärkas. Inriktningen bör vara bl.a. att stärka patienternas ställning. Slutsatser Regeringen anser sammanfattningsvis att förordningen (1984:908) Om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m. bör ses över samt att insatserna för att se över och ersätta vårdgarantin bör förstärkas. Anslaget för budgetåret 1997 beräknas uppgå till 908,2 miljoner kronor. För budgetåren 1998 och 1999 beräknas anslaget uppgå till 941,4 respektive 972,3 miljoner kronor per år. A 3. Insatser mot aids ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 172 9651) Reservation 24 657 1995/96Anslag 272 830 Utgiftsprognos 290 117 därav 1996 210 692 1997 Förslag 150 887 1998 Beräknat155 622 1999 Beräknat160 591 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att förebygga spridningen av hiv/aids. Medlen skall användas till information och kunskapsspridning, stöd till psykosocialt arbete och utvecklingsarbete. Från anslaget utbetalas vidare ett extra bidrag till landsting och kommuner som stöd till förebyggande insatser mot spridning av hiv/aids. Bidrag till forskning lämnas, förutom från detta anslag, dels från anslaget 9. E 1. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, dels från det under utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning upptagna anslaget till Medicinska forskningsrådet. Forskning kring hiv/aids sker vidare bl.a. inom ramen för Smittskyddsinstitutet. De medel som tidigare anvisades under detta anslag för att utveckla en offensiv narkomanvård har förts till Socialstyrelsens ramanslag och den särskilda anslagsposten för utvecklingsinsatser. Folkhälsoinstitutet har i sin årsredovisning och i den fördjupade an- slagsframställningen redovisat hur de anslagna medlen använts och lämnat förslag till framtida inriktning. Ett nationellt policydokument för hiv/aids-prevention har tagits fram och fastställts av aids-rådet, som har en rådgivande funktion i institutets arbete. Sammantaget kan konstateras att insatserna har varit framgångsrika. Den hotande epidemin har inte fått den omfattning i Sverige som man tidigare fruktat, sannolikt tack vare tidiga, konsekventa och fortgående insatser. Sverige har förblivit ett land med låg förekomst av hiv-infektion trots ett omfattande resande och invandring från länder med hög förekomst av hiv/aids. Oroande är dock att smittspridningen bland män som har sex med män inte har bromsats liksom att insatser riktade till invandrare ännu ej genomförts i tillräcklig omfattning av berörda aktörer. Folkhälsoinstitutet har som grund för den fördjupade anslagsframställningen låtit utföra en rad studier och utvärderingar av såväl attityder till bl.a. hiv/aids som av olika insatser. En utvärdering har gjorts av det s.k. extra bidraget som främst ges till storstadsregionerna. I denna konstateras att, med något undantag, ett avancerat och mångfacetterat arbete bedrivs som bygger på genomarbetade handlingsprogram. Insatserna dokumenteras i allmänhet men det är inte alltid som det sker en tillräcklig analys vad avser ändamålsenlighet och måluppfyllelse. Den utvärdering som gjorts av de tre frivilligorganisationer, Noaks ark, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL), som får de största bidragen, pekar på att organisationerna har en hög och delvis unik kompetens och att deras insatser fyller en viktig funktion inte minst genom att de engagerar medlemmar och aktivister och skapar en social rörelse kring dessa frågor. En viktig bas för ett fortsatt effektivt arbete för att förebygga hiv/aids är god kunskap om befolkningens attityder, moraluppfattningar och beteenden ifråga om sexualitet. Folkhälsoinstitutet genomför därför en studie kring sexualitet och hälsa vilken beräknas bli klar i början av nästa år. Spridningen av smitta bland män som har sex med män fortsätter i samma takt som tidigare vilket har föranlett två riktade studier för att öka kunskaperna om denna grupp. Utvärderingar har också påbörjats av det psykosociala stödet till hiv-smittade i syfte att förbättra insatserna och därigenom minska smittspridningen. 32 Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 150 887 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Insatser för att förebygga hiv/aids bör ges fortsatt hög| |prioritet inom alla delar av samhället. En ökad| |koncentration bör ske till insatser riktade mot de| |grupper där riskbeteendet är som störst och där en| |fortsatt hög smittspridning sker. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning Mot bakgrund av ovanstående anser regeringen att insatserna för att förebygga hiv/aids måste ges fortsatt hög prioritet på alla samhällsnivåer. Kommuner och landsting måste så långt möjligt integrera det hiv/aids- preventiva arbetet i den reguljära verksamheten. Frivilligorganisationernas kunskap och engagemang måste tas tillvara och utvecklas. Det finns dock ett fortsatt behov av central kunskapsuppbyggnad och samordning av olika insatser. Detta motiverar, tillsammans med behovet av särskilda insatser framförallt i storstäderna, enligt regeringens mening att riksdagen särskilt anvisar medel för att förebygga spridningen av hiv/aids. De utvärderingar som har gjorts visar på att insatserna i huvudsak fyller sitt syfte men att ytterligare förbättringar kan göras. För det första är det viktigt att insatserna också på ett lokalt och regionalt plan sker inom ramen för sammanhållna handlingsprogram med en tydlig målsättning att förebygga spridning av hiv/aids. För det andra bör insatserna i ökad utsträckning riktas mot de grupper som löper störst risk att smittas av hiv/aids. Metoder för att nå dessa grupper behöver vidareutvecklas. För det tredje behöver samarbetet mellan olika aktörer fördjupas så att största möjliga effekt kan nås och dubbelarbete undvikas. Folkhälsoinstitutet bör här bidra med att ta fram kunskap och samordna olika aktiviteter medan de konkreta insatserna riktade till hela befolkningen eller grupper i denna i första hand bör utföras av aktörer på kommunal- eller landstingsnivå samt genom frivilligorganisationer. För det fjärde är det viktigt att stödet till de frivilliga organisationerna prioriteras och att deras kompetens tas tillvara och vidarutvecklas. Det är i detta sammanhang viktigt att en del av stödet ges obundet för att bibehålla organisationernas oberoende och frihet. För att möjliggöra en uppföljning och utvärdering bör dock stödet även i fortsättningen vara förknippat med krav på redovisning från de mottagande organisationerna. För det femte måste stödet och insatserna fortlöpande följas upp och utvärderas. Regeringen stödjer således Folkhälsoinstitutets inriktning och ambitioner inom detta område. Det är också av stor vikt att den kunskap som erhålls snabbt sprids och får genomslag även lokalt och regionalt så att det hiv/aids-preventiva arbetet ytterligare kan effektiviseras. Slutsatser Med hänsyn till de möjligheter som bör finnas såväl centralt som inom kommuner och landsting att effektivisera verksamheten och därigenom nå samma måluppfyllelse med något mindre resurser beräknar regeringen en minskning av anslaget med 7 500 000 kronor. Folkhälsoinstitutet föreslås således få disponera 150 887 000 kronor för insatser mot hiv/aids under budgetåret 1997. A 4. Ersättning till Spri - Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 26 9001) 1995/96Anslag 43 300 Utgiftsprognos 29 700 därav 1996 29 700 1997 Förslag 29 700 1998 Beräknat 29 700 1999 Beräknat 29 700 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget utgår statens ersättning till Spri. Spri är hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut. Spri skall bedriva ett långsiktigt, kvalificerat utvecklingsarbete inriktat mot aktuella problemområden. Tyngdpunkten skall ligga inom områdena hälsoekonomi, kvalitetsutveckling, informationsteknik och informationsförsörjning. Spri är en allmännyttig ideell förening som har bildats av staten och Landstingsförbundet. Nuvarande finansieringsavtal avser perioden 1996 - 1999. Enligt finansieringsavtalet tillskjuter parterna vardera 29 700 000 kr för vart och ett av åren 1996 - 1999. Slutligt beslut om bidragsbeloppen skall dock fattas för ett år i taget av respektive part. En utgångspunkt för alla projekt skall enligt finansieringsavtalet vara att patientens ställning skall stärkas. Projekt som bedöms ge de största effekterna när det gäller bättre hushållning med resurser skall prioriteras. Inom sina verksamhetsområden skall Spri i möjligaste mån delta i EU-projekt. Spri har i sin framställning om ersättning för åren 1997 - 1999 presenterat en mål- och strategiplan. För varje verksamhetsområde finns beskrivet vilka aktiviteter Spri kommer att bedriva. För området informationsteknik planeras aktiviteterna på två olika nivåer. På den lägre nivån kommer arbetet att genomföras inom de ekonomiska ramar som finns i gällande avtal. Den högre nivån förutsätter tillskott av ytterligare medel enligt de förslag som finns i propositionen (1995/96:125) om åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik och som riksdagen ställt sig bakom. Regeringen har den 5 september 1996 givit Spri i uppdrag att efter samråd med berörda intressenter lämna förslag till IT-program inom hälso- och sjukvården samt lämna förslag till programmets finansiering. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1996. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Anslag 29 700 tkr | ------------------------------------------------------- Slutsatser Den mål och strategiplan som anges i Spris framställning om ersättning ligger väl i linje med den inriktning av Spri som angivits i riksdagens beslut med anledning av proposition (1995/96:99) om Spris fortsatta verksamhet. I propositionen (1996/97:5) om forskning markeras Spris centrala roll när det gäller informations- och kunskapsförmedling om svensk och utländsk FoU- verksamhet till hälso- och sjukvården, bl.a. som nationellt ansvarsbibliotek inom hälso- och sjukvården. Enligt sina stadgar skall Spri aktivt verka för att uppnådd kunskap sprids och vinner genomslag. Vi vill understryka vikten av att en sådan kunskapsspridning sker. I detta sammanhang bör Spri beakta riksdagens kommande beslut om inriktningen av forskningen inom hälso- och sjukvården. Regeringen gör bedömningen att ersättning till Spri för budgetåret 1997 bör utgå med 29 700 000 kr. A 5. Bidrag till WHO ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 32 6481) 1995/96Anslag 65 560 Utgiftsprognos 65 560 därav 1996 32 071 1997 Förslag 32 780 1998 Beräknat 33 697 1999 Beräknat 34 743 1 Beloppen anges i tusental kr De utgifter som belastar anslaget är Sveriges reguljära medlemsbidrag till Världshälsoorganisationens (WHO) verksamhet. Bidragets storlek bestäms av den tvåårsbudget som WHO:s beslutande församling har antagit för 1996-1997 och den budget som kommer att antas i maj 1997 för åren 1998-1999. Reglerna säger att bidraget för det kommande verksamhetsåret skall ha betalats in till WHO senast den 1 januari varje år. Föreslaget anslag för år 1997 avser således den ännu inte fastställda avgiften för 1998. För verksamhetsåret 1997 uppgår avgiften till 4 981 580 US dollar. En viss avräkning sker därefter om tidigare års bidrag har betalats in inom föreskriven tid. Det belopp som senast den 1 januari 1997 skall ha inbetalats till WHO är därmed 4 951 340 USD. Då bidraget är fastställt i US dollar påverkas utfallet av valutakursförändringar. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 32 780 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Anslaget är beräknat med utgångspunkt i 1995/1996 års| | | |anslagsnivå. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Samarbetet med WHO utgör en viktig del av den internationella verksamheten inom hälso- och sjukvården. Sverige har sedan organisationens tillkomst år 1948 varit en av de största frivilliga bidragsgivarna. Dessa extra bidrag har finansierats via biståndsbudgeten. Medlemsländerna initierade år 1992 en reformprocess för att i en allmänt restriktiv budgetsituation effektivisera och anpassa verksamheten till mer klart formulerade mål och prioriteringar. Regeringen markerade i december 1994 sitt missnöje med reformarbetet genom att skära ned de frivilliga bidragen till WHO för 1995 med hälften. Bidragen för 1996 har i avvaktan på en av Utrikesdepartementet och Socialdepartementet gemensamt bedriven studie av WHO:s verksamhet legat kvar på samma nivå. En rapport från denna studie beräknas före- ligga under hösten 1996. I avvaktan på att WHO:s budget för åren 1998-1999 fastställs, beräknas ett anslag på 32 780 000 kronor. 33 A 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 2 5911) 1995/96Anslag 3 888 Utgiftsprognos 3 888 därav 1996 2 592 1997 Förslag 2 591 1998 Beräknat 2 591 1999 Beräknat 2 591 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för rapportering av läke- medelsbiverkningar. Bidrag lämnas till driften av de operativa delarna av verksamheten vid Världshälsoorganisationens (WHO) enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO Drug Monitoring Centre), som genom ett avtal mellan WHO och regeringen år 1978 fördes över till Sverige. Verksamheten bedrivs av stiftelsen WHO Collaborating Centre for International Drug Monitoring. Stiftelsens styrelse anser att nödvändig expansion av verksamheten kan finansieras genom bibehållande av intäkter från de kommersiella aktiviteterna förutsatt fortsatt bidrag från WHO och oförändrat anslag från statsbudgeten. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Anslag 2 591 tkr | ------------------------------------------------------- Mot bakgrund av Stiftelsens anslagsframställan gör regeringen bedömningen att fortsatt bidrag till WHO-enheten skall utges med 2 591 000 kronor för budgetåret 1997. A 7. Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan (NHV) ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 17 5821) 1995/96Anslag 25 877 Utgiftsprognos 25 900 därav 1996 16 816 1997 Förslag 16 800 1998 Beräknat 16 800 1999 Beräknat 16 800 1 Beloppen anges i tusental kr Nordiska hälsovårdshögskolan (NHV) utgör en del av Nordiska ministerrådets organisation och är den största nordiska institutionen inom social- och hälsovårdssektorn. Högskolan, som har sitt säte i Göteborg, startade i liten skala år 1953. Verksamheten har därefter i flera omgångar utvecklats och förändrats. Det är en institution för högre utbildning och forskning inom området folkhälsovetenskap. På högskolan bedrivs vidare- och efterutbildning av personal från de nordiska ländernas hälso- och sjukvårdssektor samt närliggande områden. Utbildningen kan avslutas med examen Master of Public Health. Vidare genomförs forskarutbildning som kan avslutas med examen Doctor of Public Health. Finansieringen av NHV fördelas nationellt mellan de nordiska länderna. Nordiska ministerrådet fastställer varje år dels en total ekonomisk ram för högskolans verksamhet, dels en garantinivå för finansieringen. Utgifter för verksamheten inom garantinivån fördelas mellan länderna efter samma proportioner som gäller för den ordinarie nordiska budgeten. Efter verksamhetsårets slut görs en slutlig avräkning i förhållande till antalet utnyttjade studentplatser under året. Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är utvecklingen av Nordiska ministerrådets budget, Sveriges andel av budgeten, valutakursförändringar samt av Sverige utnyttjade studentplatser. Nordiska ministerrådets budget för år 1997 kommer att fastställas först i november 1996. De nordiska samarbetsministrarna beslöt förra året att den nationella finansieringen av NHV skulle minskas med 4 000 000 danska kr för år 1996. Det totala anslaget till NHV beräknas uppgå till 35 730 000 kr för år 1997 (1996 års prisnivå). Sveriges andel av kostnaderna för NHV år 1997 beräknas uppgå till 16 800 000 kr. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 16 800 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Möjligheterna att göra effektiviseringar och| |kostnadsbesparingar prövas löpande. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Det finns ett stort behov av kvalificerad folkhälsovetenskaplig kompetens i de nordiska länderna. NHV spelar här en viktig roll. På svenskt initiativ har ett omfattande reformarbete nyligen inletts. I samtliga nordiska länder utom Sverige sker den nationella finansieringen av NHV via social- och hälsovårdsministerierna. I Sverige har medlen disponerats av Utrikesdepartementet. För att få samma förhållande beträffande finansieringsansvaret som i de andra nordiska länderna överförs ansvaret för dessa medel från Utrikesdepartementet, utgiftsområde B 2. Nordiska ministerrådet till Socialdepartementet, utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Regeringen gör bedömningen att Nordiska hälsovårdshögskolan skall få ett ramanslag på 16 800 000 kr för år 1997. A 8. Bidrag till psykiatriområdet ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 85 016 1 Reservation 112 983 1995/96Anslag 594 000 Utgiftsprognos 706 983 därav 1996 592 957 1997 Förslag 386 000 1998 Anslaget upphör 1 Beloppen anges i tusental kr För att underlätta genomförandet av de åtgärder som ingår i psykiatrireformen har riksdagen i samband med behandlingen av propositionen om psykiskt stördas villkor beslutat om vissa tidsbegränsade ekonomiska stimulansåtgärder (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU:28, rskr. 1993/94:396). De utgifter som belastar anslaget är till större delen de stimulansbidrag som skall utbetalas till landsting och kommuner för utveckling av arbetsformerna inom socialtjänst och psykiatri. Syftet är att kommunernas socialtjänst skall kunna utveckla sina kunskaper när det gäller omvårdnad och bemötande av människor med psykisk störning. Vidare skall medlen bl.a. användas för att den öppna psykiatriska vården på ett bättre sätt än för närvarande skall kunna ge metodstöd till kommunernas personal och specialistvård till de personer som ges omvårdnad m.m. inom de särskilda boendeformerna. Medel skall vidare lämnas för att förbättra vården till psykiskt störda missbrukare. Det gäller insatser för att förbättra samverkan mellan sjukvården, kommunerna och LVM-institutionerna. Dessutom skall bidrag utges till anhörig- och brukarorganisationer m.fl. för att bygga upp det sociala nätverket kring den psykiskt störde samt att stödja de anhöriga till psykiskt störda. Medel är också avsatta för förbättrad rehabilitering av tortyrskadade flyktingar, ekonomiskt stöd till psykiatrin i Östeuropa (Sida) samt utvärdering av behandlingsmetoder inom psykiatrin (medel överförda till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, prop. 1994/95:100 bil. 6, bet. 1994/95:SoU15, rskr. 1994/95:294). Socialstyrelsen disponerar och administrerar merparten av de aktuella medlen. Det betyder att styrelsen, inom ramen för riksdagens och regeringens riktlinjer, fattar beslut om medlens användning. Inom anslaget finns även medel för uppföljning och utvärdering av psykiatrireformen samt översyn av innehållet i den psykiatriska vården. Uppdragen åligger Socialstyrelsen och anslagsposterna omfattar sammanlagt 6 miljoner kronor för 1997, varav 2 miljoner kronor för översyn av innehållet i den psykiatriska vården och 4 miljoner kronor för uppföljning och utvärdering av psykiatrireformen. Dessa medel har förts över från anslaget A8. Bidrag till psykiatriområdet till anslaget D1. Socialstyrelsen. Den huvudsakliga faktor som styr utbetalningarna under anslaget är avtal mellan kommuner och landsting om medlens användning. Avtalen skall godkännas av Socialstyrelsen som också administrerar utbetalningarna. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att 87 miljoner kronor av de 200 miljoner kronor som uppfördes på budgeten 1994/95 betalats ut. Anledningen till sparandet på anslaget är främst förseningar i samband med genomförandet av reformen. Socialstyrelsen har påtalat att reformen har försenats betydligt, i många fall upp till ett år, bl.a. beroende på att de ekonomiska överenskommelserna mellan kommuner och landsting dragit ut på tiden. Socialstyrelsen har därför inte haft möjlighet att betala ut bidragen i beräknad omfattning. Prognosen för 1995/96 visar emellertid att verksamheten kommit igång och att utbetalningar nu kan göras. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Reservationsanslag 386 000 tkr | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser De medel som ställts till förfogande för psykiatrireformens genomförande är enligt regeringens mening av central betydelse för att kommuner, landsting, brukarorganisationer m.fl. skall kunna förvärva kompetens och utveckla sina arbetsformer så att de bättre kan uppfylla de behov som människor med långvarig psykisk störning har. Det är olyckligt att processen har varit långsam i inledningsfasen men regeringen bedömer att arbetet nu fortskrider enligt plan och anser därför att 386 miljoner kronor bör avsättas för budgetåret 1997. Riktlinjerna för medlens användning enligt propositionen om psykiskt stördas villkor bör gälla även vid fördelning av medel för budgetåret 1997. A 9. Folkhälsoinstitutet ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 189 8311) Anslagssparande26 026 1995/96Anslag 195 244 Utgiftsprognos221 270 därav 1997 Förslag 113 460 1996165 770 1998 Beräknat 111 248 1999 Beräknat 114 078 34 ------------------------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kr Folkhälsoinstitutet är ett nationellt organ med uppgift att förebygga sjukdom och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Folkhälsoinstitutets verksamhet skall bygga på vetenskaplig grund och dokumenterade erfarenheter. Institutet skall vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting, företag, organisationer och utbildningsväsende m.fl samt främja samarbete mellan olika organ på nationell nivå. Verksamheten indelas i tre verksamhetsgrenar: Nationellt folkhälsoarbete, lokalt folkhälsoarbete och forskning och utveckling. Verksamhetsgrenarna är i sin tur indelade i program som är gemensamma för samtliga verksamhetgrenar. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att det föreligger ett anslagsparande på 26 miljoner kronor. Anslagsbelastningen under 1996 prognostiseras till 165,8 miljoner kronor. Folkhälsoinstitutet startade sin verksamhet den 1 juli 1992. Institutet har således hittills befunnit sig i en uppbyggnadsfas där det utvecklat såväl verksamhetsformer som samarbetsformer med andra aktörer. Av årsredovisningen för 1994/95 framgår att kostnaderna under detta budgetår ökat markant till följd av att institutet nu är fullt bemannat, nätverk har byggts upp och samarbetsavtal m.m. har slutits. Årsredovisningen avseende budgetåret 1994/95 är betydligt bättre än redovisningen för 1993/94. I redovisningen för 1994/95 jämförs prestationer dels med de mål som ställts upp i regleringsbrevet, dels med de interna mål som myndigheten fastställt. Vad avser de olika prestationerna redovisas även nedlagda kostnader och nedlagd tid. Det är viktigt med fortsatta insatser för att ytterligare utveckla årsredovisningen framförallt avseende redovisningen av effekter av Folkhälsoinstitutets verksamhet. De förändringar som gjorts i regle- ringsbrevets struktur avseende 1995/96 bör också bidra till att öka års- redovisningens överblickbarhet. I anslutning till den fördjupade anslagsframställningen har Folkhälso- institutet genomfört en rad analyser och utvärderingar. Regeringen välkomnar dessa då de på ett väsentligt sätt kan bidra såväl till att effektivisera statsmakternas styrning av institutets verksamhet som till att förbättra Folkhälsoinstitutets egna prioriteringar och arbetsmetoder. Folkhälsoinstitutet föreslår i anslagsframställningen vissa förändringar och tyngdpunktsförskjutningar i verksamheten. En ökad betoning bör, enligt institutet, ske av de strukturellt inriktade insatserna som kan påverka hälsans bestämningsfaktorer. Vidare föreslås att ökad vikt läggs vid att utveckla den nationella hälsopolitiken och att bidra till att ta fram underlag inför Sveriges agerande i olika internationella fora, liksom vid analys- och utredningsarbete av strategisk betydelse. Institutet föreslår vidare att prioritet skall ges åt verksamheter och beslut som inom ramen för en generell hälsopolitik särskilt förbättrar hälsans villkor för socioekonomiskt mindre privilegierade grupper som löper stor risk att drabbas av ohälsa och för tidig död. De föreslagna förändringarna bygger på att Folkhälsoinstitutet förstärker sin strategiska roll och bidrar till en fortsatt kompetensutveckling inom det lokala och regionala folkhälsoarbetet. En ytterligare utveckling av olika typer av nätverk bör eftersträvas för att underlätta dialog och erfarenhetsutbyte. Institutet föreslår också att återhållsamhet bör råda när det gäller nationella mediakampanjer och liknande insatser. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |Det övergripande målet för Folkhälsoinstitutet ligger| | | | | |fast. | | | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 113 460 tkr | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Regeringen anser att Folkhälsoinstitutets förslag faller väl inom ramen för de övergripande målen för institutet och ställer sig bakom de utvecklingslinjer som institutet föreslår. Det statsfinansiella läget och de fortsatta kraven på neddragningar av den statliga administrationen gör att regeringen noga måste pröva omfattningen av statliga insatser och åtaganden. Mot bakgrund av institutets fortsatta inriktning mot att allt mera stödja, koordinera och arbeta via andra organ, exempelvis inom ramen för olika nätverk, samtidigt som de nationella mediakampanjerna m.m. bör stå tillbaka, anser regeringen att Folkhälsoinstitutet bör kunna driva sin verksamhet på ett ändamålsenligt sätt också med ett något minskat anslagsbelopp. Regeringen föreslår att, utöver det generella sparbetinget på 3 %, ytterligare en besparing görs på anslaget med 7 500 000 kronor för budgetåret 1997. Detta innebär ett anslag på 113 460 000 kr. A 10. Smittskyddsinstitutet ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 69 4161) Anslagssparande 25 894 1995/96Anslag 132 118 Utgiftsprognos 128 120 därav 1996 89 976 1997 Förslag 97 460 1998 Beräknat 98 335 1999 Beräknat101 4172) 1 Beloppen anges i tusental kr 2)exkl. resursförstärkning till följd av flytt och nytt säkerhetslaboratorium samt nytt djurhus Smittskyddsinstitutet (SMI) är en central förvaltningsmyndighet som har som övergripande mål att åstadkomma och upprätthålla en väl fungerande bevakning av smittskyddsläget nationellt och internationellt samt att främja skyddet mot smittsamma sjukdomar. I sitt arbete skall SMI samverka med andra aktörer inom smittskyddsområdet genom att bl.a. informera om det epidemiologiska läget, föreslå åtgärder och aktivt medverka till att diagnostiken av de epidemiska sjukdomarna blir tillförlitlig och snabb i hela landet. SMI skall bedriva forskning, metodutveckling och utbildning inom smittskyddsområdet samt som centralt expertorgan stå till förfogande att mot avgift utföra speciell diagnostik. SMI får även bedriva uppdragsverksamhet inom djurhuset (försöks- djursverksamheten). Vidare får SMI motta externa forskningsuppdrag och forskningsmedel i den mån den övriga verksamheten medger det. Inkomsterna från avgifter för uppdragsverksamheten och externa forskningsmedel får disponeras av SMI. Under 1997 beräknas avgiftsinkomsterna för uppdragsverksamheten uppgå till 21 miljoner kronor och de externa forskningsmedlen till ca 35 miljoner kronor. Därutöver skall SMI samarbeta med WHO och EU samt delta i det internationella forsknings- och utvecklingsarbetet genom kontakter med vetenskapliga organisationer i skilda länder. SMI är också beredskapsmyndighet med uppgift att ta initiativ till åtgärder som medför skydd mot smittsamma sjukdomar i kris och krig. SMI:s ramanslag har i princip varit oförändrat sedan start den 1 juli 1993. Anslaget för 1995/96 utökades dock med ca 5 miljoner kronor till följd av övertagandet av driften av djurhuset (försöksdjursverksamheten) den 15 februari 1995. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar dock att myndigheten har haft, liksom föregående år, ett anslagssparande på ca 13 miljoner kronor. Även prognosen för innevarande budgetår (18 månader) pekar på ett anslagssparande om ca 4 miljoner kronor. Anslagssparandet beror på att SMI befunnit sig i uppbyggnadsfasen. Myndigheten har haft många tjänster under tillsättande, varav åtta fortfarande är vakanta. Även en försenad renovering av byggnaden för försöksdjursverksamhet har påverkat anslagssparandet. Myndigheten beräknas dock fr.o.m. budgetår 1997 ha uppnått den ursprungligt planerade nivån, vilket i sin tur medför att kostnaderna kommer i paritet med intäkterna. När det gäller de avgiftsfinansierade verksamheterna gav den speciella diagnostiken ett överskott om ca 200 000 kr under 1993/94 respektive 1994/95 medan försöksdjursverksamheten medförde ett mindre underskott på ca 53 000 kr under 1993/94 och ca 147 000 kr under 1994/95. 1994/95 års förlust utgör emellertid mindre än 2 % av djurhusets omsättning. Målet full kostnadstäckning kan totalt sett sägas ha uppfyllts för dessa verksamheter. För budgetåret 1995/96 beräknas dock både den speciella diagnostiken och försöksdjursverksamheten medföra underskott om ca 1 miljon kronor vardera. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |För den kommande planeringsperioden skall de | |övergripande målen för Smittskyddsinstitutets verksamhet| |ligga fast. | | | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 97 460 tkr | |Beräknade avgiftsinkomster 21 000 tkr | |Externa forskningsmedel 35 000 tkr | | | | | |Övrigt: | | | |SMI projekterar för flyttning till Karolinska | |institutets område i slutet av år 1998. Även ett nytt| |säkerhetslaboratorium och ett nytt djurhus planeras | |att byggas och dessa beräknas stå klara under år 1999.| ------------------------------------------------------- Resultatbedömning Regeringen konstaterar att SMI har god kontroll på sin ekonomiska redovisning. Redovisnings- och uppföljningssystemet fungerar bra och myndigheten har effektiva administrativa rutiner. Regeringen anser att myndighetens verksamhet bedrivs på ett sådant sätt att de övergripande målen samt verksamhetsmålen kan uppnås. Resultatredovisningen visar att SMI genom omprioriteringar och effek- tiviseringar ökat produktiviteten inom vissa delar av sin verksamhet under det senaste budgetåret. Inom forsknings- och utvecklingsarbetet har flera viktiga resultat uppnåtts, bl.a. när det gäller vacciner mot aids och kikhosta samt ökat kunnande om resistensutvecklingen hos bakterier i landet. Vidare anser regeringen att SMI bedriver verksamhet av god kvalitet. En kvalitetsmätare är enligt regeringens mening andelen externa uppdragsprojekt. Eftersom andelen externa uppdragsprojekt är relativt hög kan man anta att SMI står sig väl i den internationella konkurrensen. SMI har erhållit en ren revisionsberättelse för budgetåret 1994/95. Riksrevisionsverket (RRV) påpekade dock i en revisionspromemoria att det är svårt att se kopplingen mellan verksamhetsmålen och de redovisade prestationerna i resultatredovisningen. RRV noterade också att kostnadsjämförelserna med föregående år och budget inte är konsekvent genomförda i resultatredovisningen. Regeringen instämmer i stort i RRV:s påpekanden. Myndigheten bör kunna utöka sina analyser och kommentarer till måluppfyllelsen samt åstadkomma mer konsekventa kostnadsjämförelser. I samband med framtagandet av SMI:s regleringsbrev för år 1997 kommer regeringskansliet även föra en dialog med myndigheten om möjligheterna att ta fram mer uppföljningsbara verksamhetsmål. SMI:s anslagsframställan Frågan om överföring av medel från Karolinska institutets (KI) anslag till SMI:s anslag, för tre professurer inrättade den 1 juli 1990 inom smittskyddsområdet, har på nytt aktualiserats i SMI:s fördjupade anslagsframställan. Även Karolinska institutet har i sin anslagsframställan hemställt om att medel för dessa tre professurer överförs till SMI. Vidare har myndigheten tagit upp konsekvenser av flyttningen till Karolinska institutet samt renoveringen av djurhuset. Regeringen beslöt den 27 maj 1993 att SMI skulle förläggas inom Karolinska institutets (KI) område, för att tillgodose samarbetet mellan SMI och KI. Regeringen har den 19 juni 1996 bemyndigat SMI att gå vidare och förhandla om lokaler m.m. på KI:s område för flytt av verksamheten till 1999. SMI:s hyreskostnader beräknas i och med detta komma att öka med 9 till 15 miljoner kronor fr.o.m. 1999. Regeringen har även ansett att ett nytt hus för försöksdjursverksamhet bör byggas, bl.a. för att kunna tillmötesgå Statens jordbruksverks krav på dagsljus i djurrummen. För att uppnå en samlad lokallösning bör även det nya djurhuset ligga på KI-området. Hyreskostnaderna för försöksdjursverksamheten beräknas till följd av detta att öka med 8 till 13 miljoner kronor. SMI kommer således att vara i behov av ytterligare medel även för försöksdjursverksamheten fr.o.m. 1999. Flyttningen till KI-området samt uppförandet av ett nytt säkerhetslaboratorium och ett nytt djurhus kommer även att medföra kostnader för investeringar i utrustning, burar m.m. SMI föreslår att anslagssparandet används för att finansiera sådana kostnader. Även regeringen anser att anslagssparandet i huvudsak bör användas till detta. En neddragning av myndighetens ramanslag med 3 % för år 1997 skulle få oacceptabla återverkningar på verksamheten. Dels p.g.a. att kostnaderna för lokaler, material och administration redan ligger på en låg nivå och därmed är svåra att minska ytterligare, dels p.g.a. att den ram som låg till grund vid bildandet av SMI också var mycket begränsad. Därutöver bör det finnas utrymme för att möta förändringar i den epidemiologiska bilden. Kraven på SMI kommer sannolikt att öka, bl.a. som referenslaboratorium, i EU-arbetet samt i den na- tionella övervakningen. Slutsatser Mot bakgrund av årsredovisningen för 1994/95 och den fördjupade an- slagsframställningen för perioden 1997 - 1999 drar regeringen följande slutsatser. De riktlinjer och övergripande mål för SMI:s verksamhet som tidigare lagts fast skall även gälla för kommande år. I beräkningen av ramanslaget har regeringen räknat med att medel om 5,5 miljoner kronor, för finansiering av tre professurer, flyttas över från Karolinska institutets (KI) ramanslag till Smittskyddsinstitutets ramanslag fr.o.m. budgetåret 1997. Kraven på neddragningar av den statliga administrationen har föranlett en noggrann prövning av bl.a. myndigheternas behov av resurser för att klara sina åtaganden. Eftersom SMI bl.a. fortfarande befinner sig i uppbyggnadsfasen har regeringen ansett att endast 1 miljon kronor bör tas ut som besparing på SMI:s ramanslag för år 1997. SMI bör således anvisas ett ramanslag om 97 460 000 kr för år 1997. För år 1998 beräknas utgifterna inom den anslagsfinansierade verksamheten uppgå till 98 335 000 kr. Beräkningen utgår från att ett sparkrav på 3 % tas ut på 1998 års ramanslag. För år 1999 beräknas utgifterna uppgå till 101 417 000 kr. Då är emellertid inte beräknade kostnadsökningar till följd av den planerade flyttningen till KI-området och byggandet av ett nytt säkerhetslaboratorium samt ett nytt djurhus medräknade. Det är ännu inte klart exakt hur stora kostnadsökningarna blir. A 11. Statens institut för psykosocial miljömedicin ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 7 4481) Anslagssparande 421 1995/96Anslag 15 099 Utgiftsprognos 15 520 därav 1996 10 413 1997 Förslag 10 606 1998 Beräknat 11 026 1999 Beräknat 11 386 1 Beloppen anges i tusental kr Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) skall utveckla, värdera och förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer, riskgrupper och riskreaktioner. Hälsofrämjande faktorer skall beaktas. Verksamheten omfattar målinriktad forskning samt utbildning, dokumentation och information. Resultaten av forskningsverksamheten skall vara praktiskt tillämpbara inom det sociala området och inom hälso- och sjukvårds- samt arbetsmarknadsområdena. Teoribildning och metoder för vetenskaplig forskning inom dessa områden skall utvecklas. IPM är en självständig forskningsmyndighet med nära samarbete med Karolinska Institutets avdelning för stressforskning vid institutionen för folkhälsovetenskap. IPM bedriver även en omfattande extern forskningsverksamhet som finansieras genom bidragsintäkter. Under budgetåret 1994/95 uppgick dessa samt vissa konferensavgifter m.m. till 11,3 miljoner kronor. Vid budgetårets slut uppgick anslagssparandet till 0,4 miljoner kronor. IPM:s årsredovisning ger i huvudsak en god och informativ bild av verksamheten. Redovisningen följer i stort enhetsuppdelningen d.v.s. enheterna för arbetsmiljö och hälsa, allmän social miljö och hälsa, invandrarmiljö och hälsa, vårdmiljö och hälsa och suicidforskning och prevention. Samtliga enheter uppvisar en hög aktivitetsnivå och ett omfattande samarbete med andra myndigheter, instititutioner och organisationer. Institutets prestationer redovisas i form av publicerade artiklar, forskarhandledning, föreläsningar och utbildning samt information och service. Förutsättningarna att bedöma institutets verksamhet och produktivitetsutveckling kommer avsevärt att förbättras när prestationerna kommer att kunna redovisas likartat över tiden så att jämförelser kan göras mellan åren. Som en värdemätare på institutets forskningsmässiga kvalitet kan anges att forskarna vid institutet flitigt anlitas som granskare av artiklar till internationella tidsskrifter, som opponenter i samband med doktorsavhandlingar och som föreläsare i nationella och internationella vetenskapliga församlingar. Institutets förmåga att erhålla medel från forskningsråden liksom deltagande i flera forskningsprojekt inom EU bör även kunna ses som tecken på att institutets verksamhet håller en mycket hög vetenskaplig kvalitet. Genom informations- och utbildningsinsatser skall institutet bidra till att dess forskningsresultat och kunskaper sprids och kommer till praktisk användning. Av årsredovisningen framgår att IPM samarbetar med en rad olika aktörer bl.a. för att uppnå detta mål. 35 Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |De övergripande målen för verksamheten ligger fast. | | IPM skall under treårsperioden särskilt uppmärksamma| |och bidra med kunskap som minskar de psykosociala | |påfrestningarna av den höga arbetslösheten och | |omstruktureringarna på arbetsmarknaden. | | | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 10 606 tkr | |Beräknade avgiftsinkomster 1 200 tkr | |Beräknade externa forskningsmedel6 000 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Arbetet med att förstärka IPM:s ekonomiadministration| | | |bör fortsätta. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning Kunskapsspridningen är, enligt regeringens mening, helt central i institutets verksamhet varför ett fortsatt utvecklingsarbete bör bedrivas dels för att bättre nå ut med kunskapen, dels för att bättre kunna redovisa och utvärdera effekterna av denna del av verksamheten. Vidare anser regeringen att ytterligare steg bör tas för att kunna skilja den verksamhet som bedrivs inom institutets anslagsfinansierade verksamhet från den forskningsverksamhet som bedrivs genom externa forskningsbidrag. IPM konstaterar i sin fördjupade anslagsframställning att samhällets snabba strukturförändring innebär ett ökat behov av tvärsektoriell kompetens av det slag som IPM besitter. Regeringen delar denna bedömning och anser att de övergripande målen för IPM bör ligga fast. Med hänsyn till den fortsatt höga arbetslösheten och de effekter denna kan ha på befolkningens hälsa anser regeringen att IPM under den kommande treårsperioden särskilt bör uppmärksamma och bidra med kunskap som kan minska de psykosociala påfrestningarna av arbetslöshet och omfattande omstruktureringar på arbetsmarknaden. I den fördjupade anslagsframställningen pekar IPM på att institutet har ett relativt litet statsanslag och en stor andel externfinansierad verksamhet. IPM konstaterar vidare att det inte är rimligt att expandera den externfinansierade verksamheten under den kommande perioden. Regeringen delar inte denna bedömning. Skälen till detta är följande. För det första visar det faktum att IPM kan erhålla externa forskningsmedel på en god kvalitet i verksamheten. För det andra kan externa bidrag från andra myndigheter, institutioner och organisationer bidra till en ökad samhällsrelevans i institutets verksamhet. Slutligen medför det statsfinansiella läget att regeringen inte har möjlighet att tillgodose IPM:s ökade resursanspråk genom statsanslag. Slutsatser Med hänsyn till verksamhetens höga relevans, myndighetens relativt begränsade storlek och att vissa verksamheter - såsom enheten för folkhälsa och behandlingsforskning - befinner sig i ett uppbyggnadsskede bör inte något särskilt effektiviseringskrav ställas på IPM:s verksamhet. Institutet har i den fördjupade anslagsframställningen bl.a. hemställt om resurser för att kunna öka kunskapsspridningen liksom för att höja den ekonomiadministrativa kompetensen vid myndigheten. Regeringen beräknar sammanlagt 500 000 kronor för dessa ändamål. A 12. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 14 4311) Anslagssparande 1 223 1995/96Anslag 29 135 Utgiftsprognos 30 358 därav 1996 22 074 1997 Förslag 23 631 1998 Beräknat 15 678 1999 Beräknat 16 148 1 Beloppen anges i tusental kr Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) har till uppgift att utvärdera tillämpade och nya medicinska metoder ur medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv. Det övergripande målet för myndigheten är att verka för ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar ett anslagssparande av rimlig omfattning, särskilt med tanke på att de medel som tillfördes år 1995 för att utvärdera psykiatriska behandlingsmetoder inte var möjliga att utnyttja för reellt projektarbete. Däremot togs en väl genomarbetad arbetsplan fram för denna verksamhet. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår tyder på fortsatt god överensstämmelse mellan budget och utfall men de nytillkomna medlen för psykiatriska behandlingsmetoder kommer att behöva användas inom den tidsperiod som reservationsmedel ger utrymme för. Detta är också en naturlig följd av den arbetsmetod som SBU tillämpar. I stort sett all verksamhet drivs i projektform. Projektarbetet löper under en period av 2 - 3 år för att sedan följas av en kunskapsspridnings- och uppföljningsfas. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |De övergripande målen för SBU:s verksamhet ligger fast.| | | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 23 631 tkr, | |inklusive 8 000 tkr för att utvärdera psykiatriska| |behandlingsmetoder. | | | | | |Övrigt | | | |SBU förväntas, efter överenskommelse med företrädare för| |sjukvårdshuvudmännen i samband med den s.k. Dagmar-| |överenskommelsen för år 1997, kunna tillföras ytterligare| |10 500 tkr för sin verksamhet. | ------------------------------------------------------- Resultatbedöming SBU bedriver sin verksamhet mycket ambitiöst enligt sin instruktion och uppställda mål. Måluppfyllelsen är ur produktivitets- och kvalitetshänseende mycket god. Produktiviteten ligger högre än angivna krav och det finns utvecklade kvalitetssäkringssystem. Utöver den uppföljning och utvärdering som sker i myndighetens egen regi utvärderas verksamheten också genom särskilda studier av oberoende granskare. SBU prioriterar projekt som har omfattande konsekvenser för enskilda personers hälsa och livsvillkor och som genom kvalitetsförbättringar också har stora besparingspotentialer ur samhällsekonomisk synpunkt. Rutiner och praxis har också förändrats inom flera av de områden där SBU lämnat rekommendationer baserade på vetenskapliga kunskapssynteser. Det finns dock en viss osäkerhet när det gäller att bedöma vilka effekter SBU:s verksamhet har på sjukvårdshuvudmännens agerande och verksamhet. Sådana effekter är en förutsättning för att de samhällsekonomiska vinsterna av myndighetens arbete skall kunna tas tillvara. Sjukvårdshuvudmännen har inga fastställda rutiner för hur resultaten av SBU:s verksamhet skall införlivas i det praktiska hälso- och sjukvårdsarbetet och ingen systematisk uppföljning. Detta är faktorer som man från statens sida har små möjligheter att direkt påverka. Genom att ge SBU en mer aktiv roll i informationsspridningen och genom att utveckla ytterligare effektmått kan dock en indirekt påverkan åstadkommas. Men detta kräver att SBU tillförs ytterligare resurser då de nuvarande är mycket hårt ansträngda. I annat fall måste ambitionsnivån och resultatkraven sänkas för att ge utrymme för en mer aktiv informationsspridning. Fördjupad prövning SBU föreslår i sin fördjupade anslagsframställan för åren 1997 - 1999 att de övergripande målen för verksamheten skall vara oförändrade under den kommande treårsperioden. Detta bl.a. mot bakgrund av sjukvårdssektorns strukturella problem och finansiella situation, det fortsatta behovet av rationalisering och nödvändigheten av att minska klyftan mellan nya kunskaper från medicinsk forskning och nuvarande praxis i sjukvården. Att utvärdera medicinska metoder är en internationell verksamhet. Samarbete med SBU:s motsvarigheter i andra länder är viktigt för att ta till vara dessas erfarenheter och för att undvika dubbelarbete. SBU har intagit en ledande ställning i ett sådant internationellt samarbete. SBU framhåller behovet av att under den kommande treårsperioden förstärka och konsolidera verksamheten. I detta ingår bl.a. en strategisk kompetensuppbyggnad. Insatser planeras också för att kunna möta regeringens uttalade önskemål om informationsspridning av SBU:s erfarenheter och kunskaper. SBU föreslår att ramanslaget ökas med sammanlagt 6 miljoner kronor fr.o.m. år 1997 och att nivån bibehålls reellt oförändrad under resterande del av aktuell period. En eventuellt oförändrad resurstilldelning innebär att kravet på antalet projekt som bedrivs måste sänkas och att informationsspridning m.m. bedrivs på nuvarande nivå. Vid en eventuell minskad resurstilldelning måste kraven på verksamhetens omfattning och ambitionsnivån sänkas i motsvarande mån. Slutsatser Mot bakgrund av årsredovisningen för 1994/95 och den fördjupade an- slagsframställningen för perioden 1997 - 1999 drar regeringen följande slutsatser. De riktlinjer och övergripande mål för SBU:s verksamhet som tidigare lagts fast skall i princip gälla även för kommande år. Verksamheten bör dock konsolideras och förstärkas. Sjukvårdshuvudmännens möjligheter att ta tillvara och omsätta kunskaperna i det reella hälso- och sjukvårdsarbetet är av avgörande betydelse för effekterna av SBU:s verksamhet. Det är också främst de som kan tillgodogöra sig de besparingar som SBU:s verksamhet visar är möjliga, varför de också bör kunna bidra till finansieringen. Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårds- huvudmännen, de s.k. Dagmarförhandlingarna, träffades en överenskommelse för år 1996 som bl.a. innebär att 10,5 miljoner kronor avsattes för delfinansiering och förstärkning av SBU:s verksamhet detta år (skr. 1995/96:122, bet. 1995/96:SoU13, rskr. 1995/96:263). Motsvarande belopp avses tillföras SBU ur de s.k. Dagmarmedlen för år 1997 om parterna kommer överens om detta. I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396) har 8 000 000 kronor beräknats under ramanslaget för att utvärdera behandlingsmetoder inom psykiatrin. Medlen har förts över från anslaget 9. A 8. Bidrag till psykiatriområdet. Regeringen anser att SBU bör få söka och disponera forskningsbidrag och andra externa bidrag för sin verksamhet. För år 1998 beräknas kostnaderna uppgå till 15,7 miljoner kronor. Beräkningen utgår från att de medel som tillförts SBU:s ramanslag under åren 1995 - 1997 för att utvärdera psykiatriska behandlingsmetoder utgår i samband med att det särskilda anslaget, Bidrag till psykiatri, då upphör. För år 1999 beräknas ett i princip oförändrat anslag jämfört med föregående år och med samma motivering. Detta innebär dock att myndigheten för att kunna bedriva och konsolidera verksamheten på nuvarande nivå, exklusive utvärderingen av psykiatriska be- handlingsmetoder, samt för att kunna förstärka informationsinsatserna blir beroende av delfinansiering från de s.k. Dagmarmedlen med minst medel mot- svarande det belopp som lämnas under år 1996. A 13. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 15 2391) Anslagssparande 1 765 1995/96Anslag 31 574 Utgiftsprognos 33 339 därav 1996 25 305 1997 Förslag 22 674 1998 Beräknat 24 075 1999 Beräknat 24 891 1 Beloppen anges i tusental kr Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift att pröva frågor om disciplinansvar och behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område (disciplinpåföljdslagen). Det övergripande målet för nämnden är att aktivt medverka till att stärka patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården inklusive tandvården och därigenom medverka till att sektormålet om en god hälso- och sjukvård samt en god tandvård för hela befolkningen uppnås. HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården. HSAN konstaterar i den fördjupade anslagsframställningens resultatanalys att den förväntade ökningen av antalet ärenden för budgetåret 1994/95 uteblev. Stagnationen av ärendetillströmningen bedöms dock som tillfällig. Under andra halvåret 1995 uppges att den ökat med 17 % jämfört med motsvarande period 1994. Antalet avgjorda ärenden har ökat, vilket möjliggjorts främst genom att regeringen ställt medel till förfogande så att ytterligare handläggare har kunnat anställas. Kostnaden per ärende har minskat. Ärendebalansen och handläggningstiden är i det närmaste oförändrade jämfört med föregående år. Ärendeutveckling m.m. vid HSAN 1990/91 - 1994/95 90/91 91/92 92/93 93/94 94/95 Antal anmälningar1 504 1 600 1 933 2 355 2352 Antal avgjorda 1 567 1 813 1 962 2 027 2306 ärenden Antal balanserade1 532 1 374 1 338 1 670 1716 ärenden vid budget- årets utgång Kostnaden (kr) per8 073 8 841 7 863 7 448 7 154 ärende i fast pris juli 1994 Genomsnittlig - - 7,75 8,1 9,1 handläggningstid i månader I sin omvärldsanalys framhåller HSAN att den nya lagstiftningen - lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården och lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område - hittills inte medfört någon nämnvärd lättnad av nämndens arbetsbörda. Socialstyrelsens förstärkta tillsynsroll (prop.1995/96:176, bet. 1995/96:SoU18, rskr. 1995/96:281) kan inte heller förväntas medföra någon nämnvärd lättnad av nämndens arbetsbörda. Förslaget i betänkandet Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal (SOU 1995:147) om en ny sanktionsform skulle tvärtom öka HSAN:s arbetsbörda märkbart. HSAN bedömer att en sådan mellanform skulle komma till användning relativt ofta, vilket skulle föranleda ett ökat antal muntliga förhandlingar. I sin resursanalys konstaterar HSAN att möjligheterna till rationalisering och kompetensutveckling är begränsade på grund av verksamhetens karaktär. Den rationaliseringspotential som finns ligger främst i IT-utvecklingen. Under 1996 kommer också ett modernare ärendehanteringssystem samt erfoderlig teknisk utrustning att upphandlas och införas. HSAN anser det realistiskt att räkna med att antalet inkommande ärenden fortsätter att öka med uppskattningsvis 15 % årligen. För att klara av de uppställda målen måste ytterligare handläggare anställas, IT-utrustning införskaffas samt antalet sammanträden ökas. HSAN har beräknat medelsbehovet utifrån en styckkostnad per ärende på 7 000 kr. Nämndens medelsbehov skulle med detta beräkningssätt uppgå till 23 324 000 kr för budgetåret 1997. HSAN ställer sig tveksam till om den fastlagda genomsnittshandläggningstiden om 6 månader kan uppnås. Detta då det alltid kommer att finnas ärenden som tar längre tid i anspråk av utredningsskäl och organisatoriska skäl. Det förefaller rimligt att ställa upp olika mått för ärenden som kan avgöras genom ordförandebeslut och sådana som måste avgöras av nämnden i sin helhet. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |De övergripande mål som gäller för HSAN skall kvarstå| |oförändrade under treårsperioden 1997 - 1999. | | | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 22 674 tkr | | | | | |Övrigt | | | |HSAN skall vidta åtgärder för att effektivisera | |ärendehandläggningen ytterligare samt vidta särskilda| |insatser i syfte att avarbeta ärendebalansen. HSAN | |skall nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden| |för ärendena till en tid av högst sex månader under | |budgetåren 1997-1999. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning HSAN:s årsredovisning visar att produktiviteten ökat genom att betydligt fler ärenden än tidigare år avgjorts. Kostnaden per ärende har minskat. Handläggningstiden har emellertid stigit från 8,1 månader för budgetåret 1993/94 till 9,1 månader för budgetåret 1994/95. Detta innebär att handläggningstiden inte uppfyller de för budgetåret 1994/95 uppställda kraven på högst åtta månader. Vidare har HSAN:s ärendebalans ökat, om än obetydligt, och är fortfarande på en oacceptabel nivå. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Regeringen har för budgetåret 1995/96 ökat HSAN:s anslag och därutöver tillskjutit särskilda medel i syfte att avarbeta ärendebalansen. HSAN har bl.a. anställt en ställföreträdande ordförande på heltid, ytterligare handläggare och utökat antalet nämndsammanträden väsentligt. Därtill har nämndens kansli omorganiserats för att bättre anpassas till nämndens verksamhet. HSAN kommer också att införskaffa ett nytt ärendehanteringssystem samt erforderlig IT- utrustning. Dessa åtgärder förväntas få full effekt under budgetåret 1997 vilket bör leda till att handläggningstiderna förkortas och ärendebalansen avarbetas i betydande utsträckning. Fördjupad prövning Regeringen anser att HSAN:s verksamhet är central i arbetet för att upprätthålla en god kvalitet och säkerhet i vården och förebygga risker för patienterna. Verksamheten är också av direkt betydelse för rättssäkerheten och integriteten för både patienter och hälso- och sjukvårdspersonal. Det är därför av avgörande betydelse att bl.a. handläggningstiderna och ärendebalansen hålls på en acceptabel nivå. Den omorganisation som HSAN genomfört bör också ge goda förutsättningar för att förkorta handläggningstiderna och minska ärendebalansen. Någon uppdelning i verksamhetsområden bedöms inte som nödvändig mot bakgrund av verksamhetens karaktär. Effekten av verksamheten har belysts i en enkätundersökning som redovisas i betänkandet Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal (SOU 1995:147). Regeringen konstaterar, liksom HSAN, att enkätsvaren tyder på att arbetsgivaren ser allvarligt på besluten och med anledning därav vidtar åtgärder på arbetsplatsen i syfte att förbättra patientsäkerheten. HSAN:s beslut återförs också till hälso- och sjukvården genom spridning i facktidskrifter och genom deltagande från HSAN:s sida i konferenser m.m. Besluten är därmed vägledande för hälso- och sjukvårdspersonalens yrkesutövning. HSAN framhåller emellertid att effekten av nämndens verksamhet skulle kunna förbättras om en mera systematisk utvärdering av besluten kunde göras. Sedan den 1 januari 1996 registreras även beslut från HSAN i Socialstyrelsens s.k. RiskDataBas. Regeringen stödjer det samarbete som redan inletts mellan HSAN och Socialstyrelsen i syfte att göra en mera analyserande statistisk bearbetning av materialet i RiskDataBasen. Slutsatser Enligt regeringens mening finns det inte någon anledning att ändra den övergripande målsättning för HSAN som gäller idag. Trots att HSAN har ökat sin produktivitet finns det fortfarande problem med handläggningstider och ärendebalansen. För att säkerställa att hand- läggningstiderna förkortas och att ärendebalansen avarbetas föreslår regeringen att medelsnivån räknas upp med 3 062 000 kronor för budgetåret 1997. Däri ingår en budgetteknisk justering om 700 000 kronor. Eftersom regeringen bedömer att HSAN:s arbetsbelastning kan komma att öka inom treårsperioden 1997-1999, bl.a. mot bakgrund av nedskärningar i vården, måste planeringsramen innehålla en beredskap för ytterligare anslagshöjningar. För budgetåret 1998 beräknas ramanslaget till 24 075 000 kronor och för budgetåret 1999 till 24 891 000 kronor. 36 5 B. Omsorg om äldre och personer med funktionshinder 5.1 Allmänt ------------------------------------------------------- |Äldreomsorg | | | |- Ädel-reformens effekter och resultat har följts av| | Socialstyrelsen sedan år 1992 och avrapporterades| | under våren 1996. | |- Regeringen beslutade i december 1995 att tillsätta| | en särskild utredare med uppgift att kartlägga och| | analysera frågan om bemötandet av äldre (Dir.| | 1995:159). | |- Regeringen föreslår att ett tidsbegränsat statligt| | utvecklings- och stimulansbidrag inrättas för att| | utveckla metoder och former för stöd till anhöriga.| |- Mot bakgrund av Ädel-reformens omfattning och den| | relativt korta tid som gått sedan genomförandet| | avser regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag| | att aktivt följa den fortsatta utvecklingen av| | | | | | äldreomsorgen. | | | | | |Handikappomsorg | | | |- Handikappreformen följs upp och utvärderas av| | Socialstyrelsen sedan år 1994. En slutlig| | redovisning skall göras senast den 1 maj 1997. En| | särskild kostnadsuppföljning ingår i redovisningen.| |- Riksdagen har under våren 1996 beslutat om vissa| | ändringar inom den statliga assistansersättningen.| | Syftet är att få en bättre kostnadskontroll utan att| | grundprinciperna för personlig assistans påverkas.| |- Inom regeringskansliet har utarbetats en| | promemoria med förslag till hur en kostnadsutjämning| | kan ske mellan kommunerna för verksamhet enligt| | lagen (1993:387) om stöd och service till vissa| | funktionshindrade (LSS). | ------------------------------------------------------- Inom verksamhetsområdet lämnas bidrag till vissa verksamheter inom handikapp- och äldreområdet. Det gäller bl.a. vissa stimulansbidrag till kommuner och landsting, bidrag till bilstöd och vårdartjänst samt statlig assistansersättning och bidrag till texttelefoner. Dessutom lämnas bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer. 60 5.1.1 Äldreomsorg Målen för äldreomsorgen är - att äldre människor med behov av service, omsorg och vård skall få sina behov tillgodosedda - att äldre skall ges möjlighet att själva bestämma över sin livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges Ålderspensionärerna i Sverige - ca 1,5 miljoner människor - utgör i likhet med resten av befolkningen en tämligen heterogen grupp med avseende på hälsa, ekonomiska resurser och kulturell bakgrund. En generell beskrivning av äldregruppens livssituation visar en övervägande ljus bild. Det stora flertalet behåller hälsan högt upp i åren och är välintegrerade inom familjekretsen och i samhällslivet. Flertalet äldre klarar sig också utan särskilda insatser från samhällets sida. Med stigande ålder tilltar dock ålderskrämporna och olika slag av demenssjukdomar blir allt vanligare. Även om den allmänna bilden av de äldres livssituation är ljus, finns det inom äldregruppen de vars fysiska och psykiska hälsa samt livssituation i övrigt innebär behov av omfattande och kvalificerade omsorgs- och vårdinsatser. Resultat Genom Ädel-reformen, som genomfördes den 1 januari 1992, har kommunerna fått ett sammanhållet ansvar för äldreomsorgen. Reformen innebar bl.a. att kommunerna övertog ansvaret för lokala sjukhem och andra verksamheter för långtidssjukvård med sammanlagt ca 31 000 platser. Vidare infördes ett särskilt betalningsansvar för medicinskt färdigbehandlade patienter inom somatisk korttidssjukvård och geriatrisk vård. Kommunerna övertog ansvaret för dagverksamheter, för sjukvårds- insatser i dessa och i särskilda boendeformer för service och vård. Kommunerna gavs också en befogenhet att svara för hemsjukvård i ordinärt boende och kan efter överenskommelse med landstinget överta ansvaret för hela hemsjukvården. Regeringen uppdrog under hösten 1991 åt Socialstyrelsen att under en femårsperiod följa upp och utvärdera Ädel-reformen. Uppdraget har avrapporterats årligen och en samlad redovisning avlämnades under våren 1996. Reformen och dess konsekvenser för hela vård- och omsorgssystemet har studerats ur olika perspektiv och äldreomsorgen i sin helhet har belysts på ett sätt som inte gjorts tidigare. Det har dock funnits vissa begränsningar i möjligheterna att fullt ut värdera Ädel-reformens konsekvenser. Det har bl.a. varit svårt att särskilja specifika effekter till följd av reformen från konsekvenser av andra förändringar i samhället och på äldreområdet. Ädel-reformen har genomförts under en tid då kommunernas och landstingens ekonomi försämrats och då andra reformer och strukturförändringar påverkat huvudmännens inbördes relationer och behov av samverkan. Enligt slutrapportens sammanfattande diskussion skulle reformen och dess konsekvenser kunna ställas i relation till ett tänkt scenario där reformen inte hade genomförts. Enligt Socialstyrelsen hade sannolikt samverkansproblemen mellan huvudmännen - i avsaknad av Ädel-reformen - varit mycket mer uttalade än i dag. Bl.a. skulle en stor andel av vårdplatserna inom den somatiska akutsjukvården varit upptagna av personer som väntade på vård i andra former. Enligt Socialstyrelsen skulle risken vidare ha varit uppenbar att de båda huvudmännen skulle ha försökt klara den egna ekonomin genom att "lämpa över" ansvaret på den andre huvudmannen. Därmed skulle också äldre i ökad utsträckning riskera att "falla mellan stolarna". Socialstyrelsen framhåller Ädel-reformens dynamiska effekter genom att den, tillsammans med en rad andra samhällsförändringar, medfört en mycket kraftig omstrukturering av vården och omsorgen. Kommunerna har därmed också fått en alltmer tydlig roll som basen för vård- och omsorgssystemet. Enligt Socialstyrelsens mening har Ädel-reformen skapat möjligheter att utveckla bättre kvalitet och effektivare resursutnyttjande inom äldreomsorgen. Tidigare årsredovisningar och slutrapporten visar samtidigt på nya gränsdragningsproblem; problem som visserligen varit kända tidigare, men som efter Ädel-reformen blivit mer uppmärksammade. Hit hör det delade ansvaret för rehabilitering och hjälpmedel. I anslutning till Socialstyrelsens årsrapport 1994, i vilken problemen på rehabiliteringsområdet särskilt lyftes fram, tog regeringen initiativ till särskilda utvecklingsmedel om 300 miljoner kronor. Socialstyrelsen fick i uppdrag av regeringen att intensifiera sina insatser på området och att fördela de av riksdagen beslutade medlen till huvudmännen. En förutsättning för utbetalning av medel var att kommuner och landsting gemensamt kommit överens om en plan för medlens användning. Av en lägesrapport från Socialstyrelsen framgår att de flesta huvudmännen inledde sina aktiviteter kring årsskiftet 1995/96 och att det finns ambitioner att åtgärda de brister som framkommit i Ädel-utvärderingen. En stor del av medlen har använts till att anställa projektledare och rehabiliteringspersonal dels för utbildning och handledning, dels för direkt rehabiliterande insatser. De olika länsplanerna visar på en stor mångfald och i alla län arbetar man för att förbättra samverkan inom den egna organisationen och mellan huvudmännen. Av planerna kan man utläsa olika linjer i utvecklingen av rehabiliteringen för äldre. Den geriatriska vården inriktas alltmer på att understödja den kommunala rehabiliteringen genom att personal från geriatriken följer med patienten ut från kliniken till det egna eller det särskilda boendet. På vissa håll samfinansierar landsting och kommuner rehabiliteringsresurser. Ytterligare en trend är att kommunerna på egen hand utvecklar former för rehabilitering. I sin slutrapport framför Socialstyrelsen fortsatt kritik i anledning av problem på hjälpmedelsområdet. Enligt Socialstyrelsen tycks inte hjälpmedelsför- sörjningen vara organiserad utifrån brukarnas behov. Insatserna följs dessutom inte upp systematiskt. Behovet av förbättrad samverkan på hjälpmedelsområdet sammanhänger med liknande behov på rehabiliteringsområdet. Regeringen noterar dock med tillfredsställelse de positiva aktiviter som utvecklats bl.a. i samband med de särskilda stimulansbidragen till rehabilitering och hjälpmedelsförsörjning och bedömer att dessa aktiviteter kommer att medverka till att de brister som Socialstyrelsen uppmärksammat kan åtgärdas. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som rör Handikappinstitutets verksamhet, organisationsform och finansiering, vilken i sitt arbete kommer att ta del av de erfarenheter som Socialstyrelsen redovisat inom området (Dir 1995:161). I samband med Ädel-reformen gavs kommunerna befogenhet att svara för hemsjukvården i ordinärt boende. Kommuner och landsting kan komma överens om ett kommunalt övertagande av hemsjukvården, vilket skett i drygt hälften av landets kommuner. Enligt Socialstyrelsens uppfattning ger erfarenheterna från olika studier anledning för staten och huvudmännen att utreda konsekvenserna av en kommunaliserad hemsjukvård över hela landet. Rapportens förslag i denna del bereds för närvarande inom regeringskansliet. Genom Ädel-reformen gavs kommunerna också ansvar för hälso- och sjukvårdsinsatser i bl.a. särskilda boendeformer. Detta innebar en viktig förändring av ansvarsförhållandena mellan huvudmännen och var också det principiellt "nya" inslaget i reformen. Överförandet till kommunerna av den tidigare landstingskommunala långtidssjukvården - de lokala sjukhemmen och andra enheter för somatisk långtidssjukvård - var det tyngsta inslaget i reformen. Betalningsansvaret för medicinskt färdigbehandlade patienter inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård har fått stor betydelse som ekonomiskt styrin- strument i samspelet mellan huvudmännen. En följd av detta nya system är en fortgående diskussion om behovet av kriterier för begreppet "medicinskt färdigbehandlad"; i vilket skede landstingets ansvar slutar och kommunens börjar. Ädel-utvärderingen har genom en mängd studier ökat kunskapen om kvalitet och säkerhet i kommunernas medicinska omvårdnad och det är också på detta område som brister särskilt har uppmärksammats. Under hösten 1993 tog regeringen initiativ till ett särskilt stimulansbidrag på 50 miljoner kronor (Ädel-50) med syfte att stimulera kommunerna att utveckla kvalitet och säkerhet inom den kommunala hälso- och sjukvården. Ett 100-tal projekt har fått bidrag inom området. Socialstyrelsen avser att avrapportera Ädel-50 vid konferenser och i ett 20-tal rapporter under hösten 1996. När det gäller den medicinska omvårdnaden och vården pekar Socialstyrelsen i slutrapporten på läkarnas alltmer perifera roll inom äldrevården och på en omfattande förskrivning av läkemedel till äldre. Socialstyrelsen anser vidare att kostnaden för läkarinsatser bör regleras mellan huvudmännen i särskild ordning. Regeringen anser att det är av central betydelse att äldre garanteras en god och säker sjukvård oberoende av boendeform. Landstingen har ansvaret för läkarinsatser och att dessa är tillgängliga även i särskilda boendeformer. Erfarenheterna från Ädel-utvärderingen pekar på behovet av ökad läkarmedverkan inom den kommunala äldresjukvården och på behovet av att utveckla organisato- riska former för en sådan. Enligt regeringens sammanfattande bedömning har Ädel-reformen bidragit till att lösa många av de problem som tidigare kännetecknat vården och omsorgen om äldre och funktionshindrade personer. Den har därmed också skapat nya och bättre förutsättningar för kommuner och landsting att i samverkan utveckla omsorg och vård för dessa grupper. Regeringen uppdrog under hösten 1994 åt Socialvetenskapliga forskningsrådet att genomföra en kartläggning av all äldreforskning som har en europeisk eller annan internationell anknytning. Uppdraget redovisades i mars 1996. Vid ett femtiotal svenska forskningsinstitutioner bedrevs under hösten 1995 drygt ett hundratal socialvetenskapliga äldreforskningsprojekt med internationell anknytning inom områden som psykologi, demens, välfärdsforskning, vårdforskning, teknik, etc. Trots den positiva bild av forskningens internationella anknytning som redovisas återfinns discipliner med litet eller inget internationellt deltagande. Uppdraget, som initierades mot bakgrund av EU-samarbetet inom äldre- området, visar också att den näst största finansieringskällan efter Sverige är EU eller nationella forskningsråd i Europa. Förändringsarbete inom äldreområdet Bemötandeutredningen (S 1995:15) Under många år har äldreomsorgsarbetet varit inriktat på viktiga strukturfrågor, organisationsförändringar och framförallt på frågan om en ny och tydligare ansvarsfördelning mellan huvudmännen. I olika sammanhang har brister framkommit när det gäller information, dokumentation, behovsbedömning och övrig ärendehandläggning; brister som direkt eller indirekt handlar om bemötandet av äldre. När det gäller särskilda boendeformer har Ädel-utvärderingens återkommande rapporter redovisat brister i den medicinska omvårdnaden. Mot denna bakgrund beslöt regeringen under hösten 1995 att tillkalla en särskild utredare (Dir. 1995:159) med uppgift att kartlägga och analysera frågan om hur äldre bemöts inom omsorg och vård och i annan offentlig verksamhet. I uppdraget ingår bl.a. att kartlägga och analysera faktorer i organisation och struktur, som bidrar till brister i kvalitet och bemötande, samt att beskriva pågående utvecklingsarbete i kommuner och landsting som rör kvalitetsutveckling. Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 30 maj 1997. Stödet till anhöriga Anhörigomsorgen uppskattas i olika studier vara två till tre gånger så omfattande som samhällets insatser för äldre och funktionshindrade personer. Stora förändringar av vårdstrukturen inom akutsjukvården, i kombination med nedskärningar inom kommunal verksamhet, kan innebära att ansvaret för vård och omsorg förskjuts mot anhöriga och andra närstående. Socialstyrelsen uttalar i Ädel-reformens slutrapport: "Fortsatt ekonomisk åtstramning medför nya komplice- rande omständigheter för äldrevården och för samspelet mellan huvudmännen. Ytterst drabbar åtstramningarna de närstående som redan i dag bär upp merparten av äldreomsorgen och som måste få ett bättre stöd och inte en ökad belastning". Omsorgen som ges av anhöriga sker ofta "i det tysta". De flesta anhörigvårdare är kvinnor. Många äldre och funktionshindrade personer vårdas av anhöriga som har liten eller ingen kontakt med hemtjänsten eller andra samhällsorgan. Flertalet kommuner har inte utvecklat någon policy för stödet till anhöriga, och det är långt ifrån självklart att man får hjälp som anhörig. Den hjälp anhöriga i första hand behöver och efterfrågar är avlösning från vårdsysslan - antingen genom planerad och tidsbegränsad vistelse i en särskild boendeform för den som vårdas eller genom avlösning i det egna hemmet. Socialtjänstkommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1994:139) Ny socialtjänstlag föreslagit en ny bestämmelse i socialtjänstlagen (1980:620) som innebär att kommunens ansvar att ge anhöriga stöd tydliggörs. Det är viktigt att kommunernas hållning gentemot anhöriga och metoderna för samverkan kring den enskilde vårdtagaren utvecklas. Regeringen föreslår därför att ett tidsbegränsat statligt utvecklings- och stimulansbidrag inrättas för att utveckla metoder och former för stöd till anhöriga. Bidraget bör få en bred inriktning och skall bl.a. kunna användas för att öka kunskapen om anhörigas situation och om tidigare erfarenheter av anhörigstöd. Riktat projektstöd skall kunna utgå bl.a. till verksamheter som syftar till att utveckla formerna för stöd till lokala anhöriggrupper samt till informations- och utbildningsinsatser. Medlen föreslås disponeras av Socialstyrelsen. Nytt äldre-uppdrag Socialstyrelsens fortlöpande rapporter om utvecklingen av Ädel-reformen och på äldreområdet i stort har gett ökade kunskaper både kring positiva utvecklings- tendenser och kring de brister som fortfarande finns på äldreområdet. Mot bakgrund av Ädel-reformens omfattning och den relativt korta tid som förflutit sedan reformen genomfördes anser regeringen att det finns behov av en fortsatt strukturerad uppföljning av äldreomsorgen. Regeringen avser därför att ge Socialstyrelsen i uppdrag att under en tre-årsperiod aktivt och samlat bedriva uppföljnings- och utvärderingsarbete inom äldreområdet. I regeringsuppdraget kommer att läggas särskild vikt vid de områden där det ställs fortsatt stora krav på en förbättrad samverkan mellan huvudmännen och i övrigt när det gäller frågor om säkerhet och kvalitet i den medicinska omvårdnaden och vården. 5.1.2 Handikappomsorg Utgångspunkten för handikappolitiken är principen om alla människors lika värde och lika rätt. Innebörden av detta är att personer med funktionshinder skall beredas möjligheter att som andra vara med i samhällsgemenskapen och delta i olika aktiviteter. Strävan är att personer med funktionshinder - precis som andra medborgare - skall ges möjligheter att få en god utbildning, ett förvärvsarbete och ett tryggt och värdigt boende samt möjligheter att delta i olika fritids- och kulturaktiviteter. Målet för handikappolitiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet. Staten, kommunerna och landstingen är ytterst ansvariga för att de handikappolitiska målen kan förverkligas. Dessa mål överenstämmer väl med innehållet i FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Handikappombudsmannen har enligt sin instruktion i uppdrag att utvärdera de åt- gärder som vidtas i Sverige för att förverkliga dessa regler. FN har utsett en särskild rapportör, förutvarande statsrådet Bengt Lindqvist, med uppgift att leda de övervaknings- och uppföljningsinsatser som görs när det gäller standard- reglernas tillämpning. Under senare årtionden har levnadsvillkoren för personer med funktionshinder successivt förbättrats. En grundläggande förutsättning för detta har varit utvecklingen av den generella välfärdspolitiken. Även fortsättningsvis kommer den generella välfärdspolitiken, i kombination med särskilt inriktade handikappolitiska insatser och åtgärder för en förbättrad tillgänglighet, att utgöra grundstenarna i svensk handikappolitik. Handikapporganisationernas aktiva medverkan i det handikappolitiska arbetet har haft en avgörande betydelse för de förbättringar som uppnåtts. Organisationerna har påverkat både synen på handikapp och utformningen av olika stödsystem. Staten, kommunerna och landstingen har ett ansvar för att organisationerna kan bedriva verksamhet på central, regional och lokal nivå utifrån rimliga ekonomiska villkor. De handikappolitiska reformer som genomförts under senare år har i hög grad inriktats på förbättringar av det individuella stödet till funktionshindrade personer. Det är angeläget att handikappolitiken under kommande år även inriktas på att förbättra tillgängligheten i miljöer och verksamheter för funktionshindrade personer. Resultat Den 1 januari 1994 infördes en ny rättighetslag för personer med funk- tionshinder; lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Genom lagen har bl.a. personer med utvecklingsstörning och andra personer med stora och varaktiga funktionshinder fått en lagstadgad rätt till stöd- och serviceinsatser av olika slag. Införandet av LSS är den viktigaste delen i de förändringar som genomfördes inom ramen för 1994 års handikappreform. Den 1 januari 1994 infördes också stödformen statlig assistansersättning. Assistansersättning kan lämnas till personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig. Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och lämnas till personer som har behov av assistans under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Rätten till assistansersättning regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning och i förordningen (1993:1091) om assistansersättning. Genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) har vidare sjukvårdshuvudmännens ansvar att erbjuda invånarna habilitering, rehabilitering och hjälpmedel förtydligats. Med syfte att påskynda utvecklingen inom habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten samt inom hjälpmedelsförsörjningen utges under perioden 1994-1997 särskilda statliga stimulansbidrag. Inom ramen för handikappreformen har åtgärder dessutom vidtagits för att utveckla tolktjänsten för döva och dövblinda m.fl. grupper samt för att förbättra stödet till s.k. små och mindre kända handikappgrupper. Genom införandet av LSS har kommunerna, med undantag för insatsen rådgivning och annat stöd, fått ett samlat ansvar för stöd och service till personer med funktionshinder. Innebörden av detta är att verksamheten med omsorger om personer med utvecklingsstörning m.fl. enligt den tidigare omsorgslagen (1985:568) har förts över från landstingen till kommunerna. Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att fortlöpande följa upp och utvärdera handikappreformen bl.a. när det gäller de olika insatsernas innehåll, kvalitet och kostnader. Uppdraget rapporteras årligen. Granskningen av reformens ekonomiska effekter kommer att redovisas i särskild ordning. En slutlig sammanfattande rapport skall lämnas under år 1997. Socialstyrelsen konstaterar i sin senaste rapport från år 1995 att det är viktigt att kommunerna utformar och planerar sin verksamhet för yngre personer med funktionshinder skilt från den som riktar sig till äldre. Många kommuner gör inte det i dag, utan insatserna för äldre och för personer med funktionshinder förs ihop i en gemensam kommunal plan för äldre- och handikappomsorgen. Endast en tredjedel av kommunerna har handikappolitiska program enligt en undersökning som Handikapputredningen (S 1988:03) gjorde. En klar majoritet av kommunerna har sitt LSS-ansvar integrerat i sin organisation för äldreomsorg, men oftast med en särskild handläggare för LSS-ärenden. En sammanblandning av yngres och äldres behov kan, enligt Socialstyrelsen, innebära en allvarlig inskränkning i yngres livsvillkor och levnadsförhållanden. Ungefär 7 000 personer uppbar statlig assistansersättning i augusti 1996. De hade i genomsnitt behov av assistans under ca 69 tim/vecka. Drygt 80 % av dem som fick assistansersättning hade valt att låta kommunerna vara arbetsgivare för sina personliga assistenter, medan nära 10 % hade valt ett kooperativ. Resterande 10 % hade valt privata företag, var själva arbetsgivare eller tillämpade andra lösningar. Enligt Socialstyrelsens rapport har möjligheten till assistansersättning inneburit stora och mycket positiva förändringar för dem som har assistans. Det är främst möjligheten att själv styra sin vardag och ha inflytande över assistansen som upplevts som en mycket stor förbättring. Kvaliteten på assistansen upplevs också av de allra flesta som betydligt bättre jämfört med tidigare lösningar. Kvaliteten brister, enligt Socialstyrelsen, när det gäller samverkan mellan kommunens olika verksamheter och mellan huvudmännen. Personer med omfattande funktionshinder är beroende av kvalificerade insatser från flera håll, och därför är det viktigt att samverkan fungerar. Individuella planer för enskilda om stödinsatser saknas i många kommuner. En annan allvarlig omständighet som tas upp i Socialstyrelsens redovisning är förekomsten av lagtrots i LSS-mål. Här konstaterar Socialstyrelsen att domar enligt LSS och enligt den tidigare omsorgslagen inte alltid har verkställts. Regeringens huvudintryck av rapporten är dock att kvaliteten i funk- tionshindrade personers livsvillkor har stärkts på flera områden genom handikappreformen. Det finns en klar vilja hos kommunerna att utveckla kompetensen i handikappfrågor och att utveckla handikappomsorgen. Enskildas inflytande och valfrihet har stärkts. Friheten att välja personligt stöd har inneburit en mycket högre grad av självständighet än innan reformen genomfördes. Det ändrade huvudmannaskapet för omsorgerna om personer med utvecklingsstörning har på ett positivt sätt förändrat livsvillkoren för många. Olika boendealternativ har utvecklats, liksom stödet i anslutning till boendet. Många personer med utvecklingsstörning har därmed kunnat flytta från vårdhem och specialsjukhus till en egen bostad eller en gruppbostad. När det gäller att använda stimulansbidraget till habilitering och re- habilitering visar Socialstyrelsens uppföljning att intresset varit stort bland huvudmännen. Avsikten med stimulansbidraget är att påskynda utvecklingen av habiliterings- och rehabiliteringsinsatser och få till stånd en utjämning av resurserna inom landet och mellan olika handikappgrupper. Regeringen kan med tillfredsställelse konstatera att stimulansbidraget utan tvekan har haft en sådan effekt. Ett problem är dock att kunskapen i landet om små och mindre kända handikappgrupper och deras behov fortfarande är bristfällig och att man inte vet var resurserna bäst behövs. Det är viktigt att Socialstyrelsen stimulerar huvudmän och berörda organisationer att utveckla verksamheten på detta område. Stimulansbidraget till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen har också haft positiv effekt och har lett till ökade kunskaper om hjälpmedlens betydelse för personer med funktionshinder, liksom ökad brukarmedverkan och förbättrad samverkan mellan landsting och kommuner. På regeringens uppdrag har Socialstyrelsen utrett förusättningarna för en eventuell hjälpmedelsgaranti för personer med funktionshinder. Regeringen har med anledning av Socialstyrelsens rapport beslutat att Socialstyrelsen får använda medel ur stimulansbidraget till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen för att möjliggöra försöksverksamhet inom området. När det gäller statsbidragen till rådgivning och annat stöd och till tolktjänsten pekar Socialstyrelsen på en del problem. Statsbidraget till rådgivning och annat stöd har inte fullt ut nått de personer statsbidraget avser, vilket enligt Socialstyrelsen hänger samman med att verksamheten inte byggts ut tillräckligt. En av orsakerna kan vara att landstingen inte har informerat i tillräcklig utsträckning om möjligheten att få insatsen. Enligt regeringens uppfattning bör Socialstyrelsen noga följa utvecklingen av statsbidraget till rådgivning och annat stöd samt på olika sätt uppmana huvudmännen att genom information och uppsökande verksamhet göra insatsen mer lättillgänglig för den enskilde. Socialstyrelsen redovisar i sin rapport om 1995 års tolktjänstverksamhet att det fortfarande är brist på tolkar och att förändringarna jämfört med år 1994 är små. De åtgärder som vidtagits för att öka antalet tolkar är, enligt Socialstyrelsens bedömning, inte tillräckliga. Bl.a. har få landsting gjort inventeringar av antalet personer som behöver tolk. Flera landsting uppger dock att en inventering av antalet tolkbehövande är planerad. Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) disponerar särskilda medel för att bygga ut teckenspråks- och tolkutbildningarna. TÖI har lagt fram en plan för hur utbildningen av tolkar skall kunna intensifieras samt har vidtagit åtgärder som på sikt bör leda till en ökning av antalet tolkar. Regeringen delar Socialstyrelsens bedömning att bristen på tolkar kommer att kvarstå några år framöver, men att en förbättring kan komma till stånd i slutet av 1990-talet. Socialstyrelsen kommer att slutrapportera sitt uppdrag att följa upp och utvärdera tolktjänsten den 1 april 1997. Det är emellertid, enligt regeringens uppfattning, viktigt att Socialstyrelsen inom ramen för sin tillsynsverksamhet följer utvecklingen av tolktjänsten också i fortsättningen. Socialstyrelsen överlämnade i maj 1996 en första delredovisning med anledning av regeringens uppdrag att göra en kostnadsuppföljning av handikappreformen. Enligt uppdraget skall kostnadsuppföljningen avse åren 1994 och 1995, dvs. de två åren omedelbart efter det att reformen trädde i kraft. I uppdraget ingår dessutom att lämna underlag för en bedömning av den långsiktiga kostnadsutvecklingen för reformen. Socialstyrelsen pekar i rapporten på vissa grundläggande problem som begränsar möjligheten att följa och analysera handikappreformens kostnader. Bl.a. framhålls att handikappreformen är genomgripande och komplex, vilket innebär att det tar en viss tid innan verksamheten finner sin form. Enligt Socialstyrelsen kan de effekter som går att avläsa under de år uppföljningen skall avse - åren 1994 och 1995 - eventuellt inte vara giltiga på längre sikt. Vidare konstateras att handikappreformen genomförts parallellt med andra stora förändringar av kommunernas verksamhet och att det kan vara svårt att avgöra vilken betydelse handikappreformen har haft för kostnadsutveckling och prestationer. Tyngdpunkten i Socialstyrelsens rapport ligger på kostnaderna för de aktuella verksamheterna under år 1994. I rapporten redovisas bl.a. en sammanställning av totalkostnaderna för insatser för stöd och service enligt LSS och fördelat mellan huvudmännen. I rapporten görs bedömningen att LSS inte inneburit någon väsentlig förändring av totalkostnaderna inom berörda områden under år 1994 jämfört med år 1993. Enligt Socialstyrelsen kommer en fördjupad analys av kostnadsförändringarna mellan åren 1993, 1994 och 1995 att redovisas i den slutrapport som skall lämnas senast i maj 1997. Socialstyrelsens uppdrag att kartlägga habiliteringen av synskadade barn och ungdomar visar att det oftast saknas organiserat samarbete mellan syncentraler och barn- och ungdomshabilitering samt i förekommande fall med den pedagogiska hörselvården. Dock pågår det en utveckling i landstingen med inriktning på att få till stånd en mer behovsanpassad och bättre samordnad habiliteringsverksamhet. Regeringen vill i detta sammanhang understryka vikten av att landstingen upprättar individuella habiliteringsplaner för synskadade barn och ungdomar, i vilka frågor om ansvarsfördelning och samverkan bör kunna klarläggas. Med anledning av regeringens proposition Vissa frågor om personlig assistans (prop. 1995/96:146) beslutade riksdagen i maj 1996 om vissa förändringar i stödformen personlig assistans (bet. 1995/96:SoU15, rskr. 1995/96:262). Förändringarna syftar till att förbättra kostnadskontrollen i statlig assistansersättning, utan att de grundläggande principerna för personlig assistans påverkas. Riksdagens beslut innebär bl.a. en tydligare gränsdragning mellan personlig assistans och kommunala och landstingskommunala stödinsatser för funktionshindrade personer. Vidare har begreppet personlig assistans definierats i lagstiftningen. De förändrade reglerna trädde i kraft den 1 juli 1996 och bedöms innebära att statens kostnader för assistansersättning minskar med 215 miljoner kronor per år. Förändringsarbete inom handikappområdet Huvudmannaskapsförändringen av omsorgsverksamheten, som slutfördes vid utgången av år 1995, har inneburit att frågan om kostnadsskillnader mellan kommuner för verksamhet enligt LSS fått särskild aktualitet. Mot denna bakgrund beslutade regeringen i maj 1995 att inrätta en arbetsgrupp med uppdrag att utreda frågan om behovet av en utjämning av kostnadsskillnader mellan kommunerna för verksamhet enligt LSS. Arbetsgruppen har nyligen överlämnat promemorian (Ds 1996:47) Utjämning av kostnadsskillnader för verksamhet enligt LSS. I promemorian konstateras att kostnadsskillnaderna mellan kommunerna för LSS-verk- samhet i många fall är mycket stora och att åtgärder bör vidtas för att åstadkomma en utjämning. I promemorian görs vidare bedömningen att det lämpligaste sättet att uppnå en kostnadsutjämning är att komplettera det nationella statsbidrags- och utjämningssystemet med en faktor som beaktar kommunernas olika behov av verksamhet enligt LSS. Promemorian bereds för närvarande inom regeringskansliet. Regeringen beslutade hösten 1995 att tillsätta en delegation (S 1995:I) med uppgift att behandla vissa frågor i anslutning till överförandet av omsorgsverksamheten från landstingen till kommunerna. Delegationen tillsattes på begäran av Kommunförbundet Malmöhus och Kommunförbundet Skaraborg. Uppdraget var att genom förhandlingar med kommunerna i de båda länen medverka till att lokala överenskommelser om system för mellankommunal kostnadsutjämning med anledning av LSS-verksamhet skulle kunna nås i länen. Under våren 1996 har delegationen i rapporter till regeringen meddelat att det efter förhandlingar varit möjligt att uppnå sådana överenskommelser. Regeringen har i juni 1996 beslutat att vidga delegationens uppdrag till att också omfatta vissa frågor om kostnadsansvar för LSS-verksamhet för personer boende i Jönköpings län. Delegationen bedöms ha slutfört sitt arbete i november 1996. I samband med att Handikappombudsmannen inrättades begärde riksdagen att regeringen skulle belysa förutsättningarna för att ge Handikappombudsmannen en processförande roll och återkomma till riksdagen med förslag i frågan (prop. 1993/94:219, bet. 1993/94:SoU27, rskr. 1993/94:397). Mot den bakgrunden har en promemoria (Ds 1996:56) utarbetats inom Arbetsmarknadsdepartementet med förslag till lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. I promemorian föreslås att Handikappombudsmannen skall få en processförande roll i sammanhanget. Promemorian kommer att remissbehandlas under hösten 1996. Regeringen beslutade i december 1995 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor om Handikappinstitutets verksamhet, organisationsform och finansiering (Dir. 1995:161). Utredningens huvuduppgift är att pröva vilka förändringar som behöver ske av Handikappinstitutet med anledning av att landstingen och kommunerna numera - till följd av Ädel-reformen - har ett gemensamt ansvar att tillhandahålla hjälpmedel. Regeringen framhöll i propositionen Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik (prop. 1995/96:125) att förutsättningarna för att genomföra ett informationsteknikprogram (IT-program) med inriktning på äldre och funktionshindrade personer skall prövas. I linje med vad som framhölls i propositionen har regeringen nyligen beslutat uppdra åt Handikappinstitutet att utarbeta ett förslag till ett sådant IT-program. Syftet med programmet är att skapa förutsättningar för ett mer samlat grepp när det gäller beslut om prioriteringar och åtgärder inom området informationsteknik och äldre och funktionshindrade personer. Sverige deltar aktivt i HELIOS II, som är EU:s tredje åtgärdsprogram för att främja integrering av personer med funktionshinder på olika samhällsområden. En stor del av arbetet i programmet sker genom erfarenhets- och informationsutbyte samt i arbetsgrupper och andra organ. En rad aktiviteter har genomförts på områden som gäller rehabilitering, utbildning, arbete och social integrering. Sverige deltar i Helios-programmets rådgivande kommitté och förbindelsegrupp liksom i Helios Disability Forum. Svenska representanter finns dessutom i en rad arbets- och temagrupper. En svensk Helios-kommitté (S 1995:02) har tillsatts för att få en samordning på nationell nivå av de initiativ, aktiviteter och åtgärder som genomförs inom programmets ram. Sverige har i den rådgivande kommittén engagerat sig i framförallt två frågor. Den ena är att föra ut FN:s standardregler för funktionshindrade till medlemsländerna. Den andra är att förbättra funktionshindrade personers möjligheter att ta del av och få nytta av gemenskapens samarbete. Sverige har under innevarande budgetår också tilldelats ett guld- och ett silverpris för bästa handikapprojekt inom EU. HELIOS II - programmet upphör i och med utgången av år 1996. En direkt fortsättning av programmet är inte planerad. Kommissionen undersöker för närvarande olika alternativ till en ersättning av HELIOS. Det finns signaler som tyder på att funktionshindrade kvinnor har en mer eftersatt situation än funktionshindrade män. Det finns därför ett behov av att få en bild av funktionshindrade kvinnors villkor på olika samhällsområden och en uppfattning om på vilka områden kunskaperna kan förbättras. En grundläggande förutsättning för detta är att det finns en könsuppdelad statistikredovisning på relevanta områden. Handikappombudsmannen, som i sin verksamet skall prioritera kvinnor med funktionshinder, har redovisat sitt arbete på området, bl.a. en rad överläggningar med statistikproducenter i syfte att få till stånd en könsupp- delad statistik. Regeringen kommer att bevaka att den officiella statistiken blir könsuppdelad och att det görs en analys av statistiken. Inom Allmänna arvsfonden har medel avsatts för praktiskt utvecklingsarbete inom området kvinnor med funktionshinder. Resultatet har nyligen presenterats i en skrift med titeln Kvinnor i rörelse. Vidare har ett antal studier startats inom ramen för det inom Socialdepartementet pågående Välfärdsprojektet i syfte att förbättra kunskapen om levnadsförhållandena för funktionshindrade kvinnor. Resultatet kommer att presenteras i bokform i höst. Bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet I betänkandet 1993/94:BoU17 Elöverkänslighet behandlades ett antal under den allmänna motionstiden 1994 väckta motioner om elöverkänslighet m.m. I betänkandet fördes vissa frågor fram som enligt bostadsutskottet särskilt borde belysas, däribland frågan om rätt till bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet. Enligt utskottet borde det ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som erfordras för att få till stånd av utskottet förordade utrednings- och inventeringsinsatser. Regeringen borde i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisa resultaten av insatserna och de åtgärder som vidtagits samt i förekommande fall förelägga riksdagen sådana förslag som kräver riksdagens medverkan. Riksdagen har som sin mening gett regeringen till känna vad utskottet har anfört (rskr. 1993/94:302). Regeringen uppdrog i regleringsbrev den 16 juni 1994 åt Boverket att följa utvecklingen av verksamheten med bostadsanpassningsbidrag. En avrapportering skulle göras till regeringen före den 1 september 1996. Inom ramen för detta uppdrag har Boverket påbörjat vissa studier som rör frågan om bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet. I betänkandet 1994/95:BoU18 Byggnaders inomhusmiljö m.m. har bostadsutskottet ånyo behandlat frågan om elöverkänslighet, varvid utskottet har hänvisat till riksdagens tidigare ställningstagande samt betonat vikten av ett skyndsamt genomförande av förordade insatser. När det gäller bostadsanpassningsbidrag eller annat kommunalt stöd vid elöverkänslighet bör enligt utskottet en kartläggning göras av i vilken utsträckning kommunalt eller annat ekonomiskt stöd har utgått eller utgår till s.k. elsanering. Utskottet har därutöver angett vissa ytterligare frågor som kartläggningen bör omfatta. Riksdagen har som sin mening gett regeringen till känna vad utskottet har anfört (rskr. 1994/95:234). Mot bakgrund av vad bostadsutskottet har framhållit i de ovan nämnda betänkandena uppdrog regeringen den 11 maj 1995 åt Boverket att göra en särskild kartläggning av bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet. Boverket fick i uppdrag att kartlägga och beskriva i vilken utsträckning stöd i form av bostadsanpassningsbidrag har utgått och utgår till elsanering av boendemiljön. I uppdraget ingick vidare att kartlägga vilken typ av åtgärder stödet avsett, hur omfattande stödet varit och de totala kostnaderna för åtgärderna. Frågan om i vilken utsträckning vidtagna åtgärder har lett till önskat resultat skulle också bedömas. I detta hänseende skulle Boverket höra Socialstyrelsen. Under arbetets gång skulle även kontakter ske med Svenska kommunförbundet samt med Föreningen för el- och bildskärmsskadade. Uppdraget skulle redovisas till regeringen senast den 1 april 1996. Resultatet av kartläggningen Boverket konstaterar i sin redovisning av uppdraget att det inte finns några bestämmelser som talar om vilka funktionshinder som berättigar till bostadsanpassningsbidrag eller till vilka åtgärder bidrag kan utgå. Den enda lagfästa regeln härvidlag är att åtgärderna skall vara nödvändiga för att bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad för den funktionshindrade (6 § lagen [1992:1574] om bostadsanpassningsbidrag m.m.), och att nödvändigheten skall styrkas med intyg från läkare eller annan sakkunnig. I övrigt är kommunerna hänvisade till rättspraxis som efterhand redovisas i Boverkets handbok. Av Boverkets rapport, som är en kartläggning av ansökningar och bidrag åren 1992 - 1995, framgår bl.a. att antalet ansökningar om bostadsanpassningsbidrag för elsanering sedan år 1991 har legat på i genomsnitt knappt 75 ärenden om året i hela landet. Under hösten 1992 avslog regeringen (Socialdepartementet) ett antal överklagade ärenden om bidrag för elsanering. Överklagandena avslogs med hänvisning till ett yttrande från Socialstyrelsen i vilket det framhölls att det inte finns några vetenskapligt klarlagda samband mellan lågfrekventa elektriska fält och de symptom som avses. Genom att överklagandena avslogs blev det praxis att bidrag för elsanering inte lämnas. Under åren 1993 till och med september 1995 har emellertid sammanlagt drygt 60 bidrag beviljats till bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet. Totalt har under åren 1993-1995 ca 2 700 000 kronor betalats ut i bostadsanpassningsbidrag för elsanering. Många av bidragen har avsett mindre belopp. Boverket har uppskattat de presumtiva kostnaderna för bostadsanpassningsbidrag för elsanering om alla kommuner skulle lämna bidrag. Uppskattningen visar att det skulle innebära en totalkostnad på högst 7 500 000 kronor i genomsnitt per år, vilket motsvarar en kostnadsökning på 1,4 procent för bostadsanpassningsbidragen. Den vanligaste åtgärden, som bidrag lämnats till, är enligt Boverket avskärmning av kablar, strömbrytare och eluttag, följt av avskärmning av elcentral och/eller elpanna. I ganska många fall har nätfrånkopplare till enskilda rum installerats. Enligt Boverkets rapport gör kommunerna ingen systematisk uppföljning av resultatet av åtgärderna, men handläggaren tar ofta på något sätt reda på hur den sökande mår efter saneringen. Merparten av de kontakter som tagits på detta vis tyder på att den sökandes tillstånd förbättras efter elsaneringen. Den del av uppdraget som avser hälsoeffekter av elsanering i samband med bostadsanpassningsbidrag har redovisats i en separat rapport av Socialstyrelsen. Socialstyrelsens undersökning visar att de personer för vilka åtgärder med bostadsanpassningsbidrag vidtagits upplever att åtgärderna haft positiv effekt för deras möjligheter att vistas i bostaden. Många personer har dock även efter åtgärderna en påtagligt nedsatt arbetsförmåga och social funktionsförmåga. De flesta personer för vilka åtgärder vidtagits upplever att deras besvär minskat kraftigt vid vistelse i bostaden. Enligt vad Socialstyrelsen framhåller har det dock inte gått att visa något samband mellan typ av åtgärd och förändring av symptom. Socialstyrelsen anför att om kravet för att bostadsanpassningsbidrag skall lämnas skall vara att belagda samband skall föreligga mellan exponering för elektriska - magnetiska fält och symptom är kunskapsläget fortfarande sådant att belagda samband saknas. Enligt Socialstyrelsen visar den genomförda undersökningen att elöverkänsliga personer upplever en tydlig förbättring vad gäller funktionsförmåga och symptom i bostaden efter åtgärd. Socialstyrelsen framhåller att om bidrag till elsanering bedöms kunna utgå mot bakgrund av att elöverkänsliga personer upplever en klar förbättring av hälsotillståndet efter åtgärd, oavsett om belagda samband finns eller ej, bör en sådan sanering ske i samband med åtgärder utifrån en helhetssyn, där den elöverkänslige personens totala miljö, både i hemmet och på arbetet, beaktas. Boverket har i ett yttrande i anslutning till Socialstyrelsens rapport framhållit att en förändrad praxis av bidragsgivningen förutsätter att en författningsändring görs. Enligt regeringens uppfattning visar de redovisade undersökningarna att det finns ett behov av att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra kunskapsläget när det gäller elöverkänslighet. Mot den bakgrunden aviserar regeringen i dag, i den forskningspolitiska propositionen, att Rådet för arbetslivsforskning skall ges i uppdrag att utarbeta en forskningsöversikt och genomföra en utvärdering av både svenska och internationella forskningsresultat inom området. Regeringen bedömer emellertid att det inte är möjligt att på grundval av de nu redovisade undersökningarna om elöverkänslighet och bostadsanpassning lämna förslag om förändringar i reglerna för bostadsanpassningsbidrag. Regeringen förutsätter dock att Boverket inom ramen för sitt tillsynsansvar för verksamheten med bostadsanpassningsbidrag även fortsättningsvis bevakar frågan och att samråd sker med Socialstyrelsen. Även regeringen avser att följa frågan med stor uppmärksamhet. 5.1.3 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde Omsorg om äldre och personer med funktionshinder framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat därav 1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999 Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet 633 1 035 1 122 695 711 277 277 Statsbidrag till vårdartjänst124235 235 180 208 216 228 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder78 118 118 79 80 80 80 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer 132 198 198 132 132 132 132 Ersättning för texttelefoner81 156 156 70 16 16 16 Bilstöd till handikappade147 610 442 360 344 269 248 Kostnader för statlig assistansersättning 3 328 5 741 5 680 3 743 3 663 3 824 3 984 Statens institut för särskilt utbildningsstöd 7 13 14 11 9 9 9 Handikappombudsmannen 7 12 13 11 8 8 8 Totalt för utgiftsområde4 537 8 118 7 977 5 280 5 170 4 830 4 982 61 5.2 Anslag B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift1)632 6082) Reservation 86 562 1995/96Anslag1 035 000 Utgiftsprognos1 121 562 därav 1996 695 000 1997 Förslag 711 200 1998 Beräknat277 000 1999 Beräknat277 000 1 Anslaget Vissa statsbidrag inom handikappområdet 2 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget utgår bidrag till följande ändamål: 1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser som avser - stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering, - statsbidrag till rådgivning och stöd samt - statsbidrag till tolktjänst. 2. Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet. 3. Stimulansbidrag till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen. Statsbidragen syftar till att påskynda utvecklingen inom habiliteringen, rehabiliteringen och hjälpmedelsförsörjningen i landet samt att ge landstingen förutsättningar att bygga ut tolktjänsten för döva och dövblinda m.fl. Bidraget till rådgivning och annat stöd lämnas i enlighet med finan- sieringsprincipen för de ökade åtaganden landstingen fått genom införandet av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Stimulansbidragen under punkterna 1 och 2 styrs av reglerna i förordningen (1993:1284) om tillfälligt statsbidrag till utvecklingsinsatser inom habilitering och rehabilitering. Anslaget disponeras och fördelas av Socialstyrelsen som också skall följa bidragets användning och dess effekter. Socialstyrelsens årsrapport över handikappreformen visar att det pågått ett intensivt arbete i landstingen under åren 1994 och 1995 för att starta projekt och verksamheter som tilldelats bidrag. Nya metoder och arbetssätt har prövats och en hel del nytänkande har kommit fram, men det har ibland varit svårt att motivera nya verksamheter eller stimulera till projektarbete samtidigt som landstingen står inför stora besparingskrav. Bättre kunskap om på vilka områden och för vilka grupper behoven av utveckling och samordning är störst behövs dock för att resurserna skall kunna kanaliseras till de rätta områdena. På motsvarande sätt visar Handikappinstitutet i sin rapport att stimu- lansbidraget till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen lett till ökade kunskaper om hjälpmedlens betydelse för personer med funktionshinder, ökad brukarmedverkan och förbättrad samverkan mellan landsting och kommuner. Av det specifika stimulansbidraget har drygt 25 % avsett små och mindre kända handikappgrupper. Dock har endast ca 10 % av de inkomna projektansökningarna avsett dessa grupper, vilket enligt Socialstyrelsens bedömning är en för liten andel. Ett problem som Socialstyrelsen pekar på i sin rapport är att statsbidraget till rådgivning och annat stöd inte har utnyttjats fullt ut av huvudmännen, och att verksamheten inte har utvecklats tillräckligt. Ett annat problem är att de åtgärder som hittills vidtagits för att öka antalet tolkar är otillräckliga. Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) har emellertid lagt fram en plan för att bl.a. öka volymen på tolkutbildningen. Socialstyrelsen skall slutredovisa sitt uppföljnings- och utvärderingsuppdrag till regeringen under hösten 1998. Samtliga stimulansbidrag upphör i och med utgången av år 1997. Statsbidragen till rådgivning och annat stöd samt till tolktjänst kvarstår. Statsbidraget till tolktjänst byggs successivt ut och blir fullt utbyggt år 1998. Socialstyrelsen aviserar att stimulansbidraget till habilitering och reha- bilitering kommer att behöva betalas ut även under åren 1998 och 1999 för ett antal flerårsprojekt som fått beslut om bidrag under åren 1995-1997 och som kommer att pågå efter år 1997. För år 1997 utgår Socialstyrelsen från en ram om 710 000 000 kronor. Från ramen har Socialstyrelsen räknat av 6 300 000 kronor, som bör föras över till styrelsens ramanslag för att täcka dess kostnader för fördelning och uppföljning av stimulansbidraget till habilitering och rehabilitering. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Reservationsanslag 711 200 tkr | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Uppföljningen av Ädel-reformen avslutades våren 1996. Ett av de områden som lyfts fram särskilt är det ökade trycket på anhöriga som följd av strukturförändringar inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Många äldre och funktionshindrade personer vårdas av anhöriga som har liten eller ingen kon- takt med hemtjänsten eller andra samhällsorgan. Flertalet kommuner har inte ut- vecklat någon policy för stödet till anhöriga, och det är långtifrån självklart att man får hjälp som anhörig. Socialtjänstkommittén pekade i sitt slutbetänkande (SOU 1994:139) Ny socialtjänstlag på behovet av stöd till och avlastning av anhöriga. Det är väsentligt att kommunernas hållning till anhöriga och metoderna för samverkan kring den enskilde vårdtagaren utvecklas. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att ett ettårigt utvecklings- och stimulansbidrag om 7,5 miljoner kronor införs för att utveckla formerna för och innehållet i stödet till anhöriga. Bidraget har finansierats genom omprioriteringar inom utgiftsområdet. Regeringen bedömer att de handikappinriktade stimulansbidragen har haft en positiv effekt på utvecklingen av verksamheterna. Projekt har kommit i gång i syfte att minska olikheterna i landet när det gäller tillgången på habilitering och rehabilitering. Bättre kunskap om eftersatta områden och grupper behövs emellertid hos huvudmännen för att resurserna skall hamna rätt. Socialstyrelsen bör noga följa utvecklingen av statsbidraget till rådgivning och annat stöd. Socialstyrelsen bör beviljas medel för fördelning och uppföljning av stimulansbidraget till habilitering och rehabilitering även för första halvåret 1998. Regeringen föreslår därför att Socialstyrelsen beviljas totalt 6 300 000 kronor för budgetåren 1997 och 1998 under anslaget för fördelning och uppföljning. På motsvarande sätt bör Handikappinstitutet få disponera 250 000 kronor av stimulansbidraget till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsområdet för kostnader för fördelning och uppföljning av bidraget under budgetåret 1997. Regeringen beräknar att 711 200 000 kronor bör anvisas till Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet för budgetåret 1997. B 2. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 123 7631) 1995/96Anslag 235 435 Utgiftsprognos 235 435 därav 1996 179 989 1997 Förslag 207 840 1998 Beräknat215 507 1999 Beräknat227 522 1 Beloppen anges i tusental kr Målet för statsbidraget till vårdartjänst m.m. är att ge studerande med rörelsehinder ett sådant stöd att de kan vistas på studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola, samt att göra det möjligt för ungdomar som tagits in i riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning, att genomföra studierna. De utgifter som belastar anslaget är kostnader för vårdartjänst åt studerande med rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet och högskolor samt för omvårdnadsinsatser i anslutning till rh-anpassad gymnasieutbildning. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är dels antalet elever med rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet och högskolor samt vid riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar, dels dessa elevers individuella behov av stödinsatser i anslutning till utbildningen. Anslaget administreras av Nämnden för vårdartjänst (NV) enligt bestämmelserna i förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden för vårdartjänst. NV har inkommit med fördjupad anslagsframställning för åren 1997-1999. Statsbidrag till vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet och högskolor NV ersätter genom statsbidrag lönekostnaderna för vårdartjänst för deltagare i folkhögskolekurser och för de studenter vid högskolor och universitet som studerar i annan kommun än i hemortskommunen. De som bedriver studier på hemorten kan få vårdartjänst utöver den kommunala hemtjänsten beroende på hur stort behovet av assistans är i studiesituationen. Under budgetåret 1994/95 erhöll drygt 1 600 personer vårdartjänst för studier på folkhögskola, medan endast 32 personer erhöll vårdartjänst för universitets- och/eller högskolestudier. I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 har NV getts ett verksamhetsmål för vårdartjänsten; NV skall fortsätta att utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde. Antalet personer med behov av vårdartjänst har under tidigare år successivt ökat. I sin fördjupade anslagsframställning uppskattar NV emellertid att antalet personer med vårdartjänst under år 1997 kommer att ligga kvar på samma nivå som under budgetåret 1994/95. NV beräknar anslagsbehovet för vårdartjänst till sammanlagt 102 257 000 kronor för år 1997. Statsbidrag till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade Svårt rörelsehindrade ungdomar har sedan den 1 januari 1991, efter avslutad grundskoleutbildning eller motsvarande, en lagstadgad rätt att få utbildning på ett nationellt program på en gymnasieskola med rh-anpassad gymnasieutbildning. Ett särskilt statsbidrag utgår till de omvårdnadsinsatser (boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering) som behövs i anslutning till utbildningen. NV administrerar detta bidrag. Verksamheten bedrivs i dag i gymnasieskolan i Göteborgs, Kristianstads, Stockholms och Umeå kommuner och med respektive Stiftelsen Bräcke Diakonigård, Kristianstads kommun, Stockholms läns landsting samt Umeå kommun som huvudmän för omvårdnadsverksamheten. Verksamheten regleras genom avtal och årliga överenskommelser mellan staten och de olika huvudmännen. Under läsåret 1995/96 omfattade verksamheten 134 utbildnings- /habiliteringsplatser och 86 elevhemsplatser. Verksamheten kommer under läsåret 1996/97 att omfatta 156 respektive 103 sådana platser. I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 har NV getts två verksamhetsmål för omvårdnadsinsatserna i anslutning till den rh-anpassade gymnasieutbildningen; NV skall fortsätta att utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde. Därutöver skall NV prioritera insatser för att få bättre kontroll över volym- och kostnadsutvecklingen för om- vårdnadsverksamheten i syfte att säkra ett effektivt användande av resurserna. I den fördjupade anslagsframställningen för åren 1997-1999 anger NV att behovet av platser i den rh-anpassade gymnasieutbildningen ökar. NV bedömer att behovet kommer att uppgå till 176 utbildnings-/habiliteringsplatser och 124 elevhemsplatser för läsåret 1997/98. NV framhåller att det föreligger ett behov av en fortsatt utbyggnad av riksgymnasieverksamheten om det prognosticerade behovet om ca 200 platser år 2000 skall kunna tillgodoses. NV beräknar kostnaderna för boende i elevhem, övriga omvårdnadskostnader samt kostnader för habilitering i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade till sammanlagt 92 000 000 kronor för år 1997. Utredningen (U 95:14) Funktionshindrade elever i skolan (FUNKIS) skall utreda hur ansvaret för utbildning och omvårdnad i anslutning till utbildning av funktionshindrade elever skall fördelas mellan stat, kommun och landsting samt vem som skall finansiera verksamheten. Utredningen skall bl.a. utvärdera verksamheten med rh-anpassad gymnasieutbildning och föreslå nödvändiga förändringar av systemet. Förslag beträffande den rh-anpassade gymnasieutbildningen skall redovisas senast den 15 oktober 1996. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 207 840 tkr | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser NV har till regeringen inkommit med årsredovisning för budgetåret 1994/95. Regeringens och Riksrevisionsverkets bedömning av innehållet i denna redovisas under anslaget Statens institut för särskilt utbildningsstöd (tidigare anslaget Nämnden för vårdartjänst). De årliga överenskommelserna mellan staten och de lokala huvudmännen för omvårdnadsverksamheten i anslutning till den rh-anpassade gymnasieutbildningen avser den ersättning som huvudmännen erhåller för kommande läsår. Fr.o.m. år 1997 kommer det statliga budgetåret att motsvara kalenderåret. Detta innebär att de årliga ekonomiska överenskommelserna fr.o.m. läsåret 1996/97 tidsmässigt inte kommer att överensstämma med det statliga budgetåret. Då överenskommelserna baseras på det antal elever som antagits till den rh-anpassade gymnasie- utbildningen det kommande läsåret är det emellertid ändamålsenligt att överens- kommelserna även fortsättningsvis omfattar ett läsår, dvs brutet kalenderår. Antalet elever i den rh-anpassade gymnasieutbildningen har ökat under senare år. Ökningen förväntas fortsätta åtminstone fram t.o.m. år 2000. Det är dock svårt att prognosticera det exakta behovet av riksgymnasieplatser. Regeringen beräknar i avvaktan på förnyade överenskommelser mellan staten och de lokala huvudmännen för omvårdnadsinsatserna i anslutning till den rh-anpassade gymnasieutbildningen, det totala medelsbehovet under ramanslaget Statsbidrag till vårdartjänst m.m. till 207 840 000 kronor för budgetåret 1997. B 3. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 78 1241) Anslagssparande 595 1995/96Anslag 118 183 Utgiftsprognos 118 183 därav 1996 78 789 1997 Förslag 80 394 1998 Beräknat 80 394 1999 Beräknat 80 394 1 Beloppen anges i tusental kr Bidraget är avsett för att öka organisationernas möjligheter att själva driva vissa verksamheter som är av betydelse för personer med funktionshinder. Statsbidrag utgår till följande organisationer och verksamheter: 1. Synskadades riksförbund (SRF) för - SRF Hantverks depåverksamhet, - SRF:s åtagande vad avser inköp och tilldelning av ledarhundar m.m., - viss övrig verksamhet innefattande bl.a. utgivning av ersättningstidningar för synskadade, individinriktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktionshinder, stöd till synskadades sysselsättning, punktskriftsprojektet och skrivtjänsten, 2. Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) för tidningsutgivning för dövblinda, 3. Sveriges dövas riksförbund (SDR) för dess teckenspråksavdelning, 4. Stiftelsen rikstolktjänst för tolktjänst för förtroendevalda i handikapp- organisationerna, 5. Palynologiska laboratoriet för rapporteringar om pollenhalten i luften, 6. Föreningen rekryteringsgruppen (RG) för dess tränings- och rehabili- teringsverksamhet med inriktning på nyskadade, 7. Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR) för NHR-centers permanenta utställning av hjälpmedel för personer med funktionshinder, 8. Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar för deras rekreations- och semesterverksamhet för personer med funktionshinder. Regler om bidraget finns i förordningen (1994:950) om statsbidrag till rekreationsanläggningar. Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag lämnat en redogörelse över och en bedömning av den verksamhet som finansieras med medel under anslaget. Socialstyrelsen har initierat en utvärdering som innebär att organisationerna själva utvärderar sin verksamhet under innevarande budgetår. Socialstyrelsen föreslår följande förändringar av anslaget: - Verksamheten med SRF Ledarhundar och Övrig verksamhet slås samman till en post. - Statsbidraget till palynologiska laboratoriet inordnas i Naturhistoriska riksmuseets ordinarie uppgifter och verksamhet och förs över från femte huvudtiteln till elfte huvudtiteln. - Statsbidraget till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar överförs till anslaget Bidrag till handikapporganisationer. Samtliga organisationer har begärt ökade medel för sin verksamhet. SRF har bl.a. föreslagit att huvudmannaskapet för Skrivtjänsten, dvs. överföring av visst material till punktskrift, skall övergå från SRF till Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB). Mo Gård och Ågrenska hälsocentret för barn har hemställt om statlig grundfinansiering för sin verksamhet. Mo Gård har ansökt om 2 miljoner kronor och Ågrenska om 800 000 kronor i grundstöd för de olika verksamheterna. 62 Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Anslag 80 394 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Ett nytt statsbidrag till viss riksverksamhet för små| |och mindre kända handikappgrupper med svåra och| |komplicerade funktionshinder införs. Bidrag lämnas till| |verksamheten vid Mo Gård och Ågrenska hälsocentret för| |barn. | | Huvudmannaskapet för Skrivtjänsten överförs från| |Synskadades riksförbund (SRF) till Talboks- och| |punktskriftsbiblioteket (TPB). Medel för Skrivtjänsten| |förs därmed över från utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård| |och social omsorg till utgiftsområde 17: Kultur,| |medier, trossamfund och fritid. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning Mot bakgrund av resultatredovisningen drar regeringen följande slutsatser. Regeringen är inte beredd att göra de förändringar i anslaget som Socialstyrelsen föreslagit. Enligt regeringens uppfattning innebär förslagen inte några rationaliseringar eller förenklingar i hanteringen av statsbidragen. I övrigt gör regeringen följande bedömningar. Synskadades riksförbund Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bidrag till löner och omkostnader. Efter de särskilda reformmedel för att stärka depåverksamheten som staten tidigare tilldelat SRF, bedömer regeringen att verksamheten numera kan bedrivas inom de givna ekonomiska ramarna. Med hänsyn till detta bör verksamheten anvisas ett belopp om 9 290 000 kronor för budgetåret 1997. Den ledarhundsverksamhet som SRF bedriver är av stor betydelse för många synskadade. En ledarhund ökar den synskadades självständighet och oberoende och minskar många gånger behovet av hjälp och stöd i andra former. Under de senaste budgetåren har verksamheten tillförts särskilda reformmedel för att SRF skall kunna köpa in flera hundar och för att tillgodose angelägna behov. Regeringen bedömer att detta bör vara tillräckligt för att komma i takt med efterfrågan på ledarhundar. Regeringen anser, i likhet med Socialstyrelsen, att kostnaderna för verksamheten för budgetåret 1997 kan uppskattas till 24 500 000 kronor. SRF erhåller även statsbidrag för viss övrig verksamhet, som till sin utformning utgör väsentliga komplement till samhällets insatser på området. Regeringen föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet. En del av verksamheten utgörs av SRF:s utskrivningstjänst på punktskrift för synskadade - den s.k. Skrivtjänsten. Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) har en liknande utskrivningstjänst på punktskrift för dövblinda. SRF och TPB har i sina anslagsframställningar hemställt om att de två tjänsterna samordnas för att ingå i TPB:s verksamhet. Regeringen bedömer att en sådan samordning skulle ge både kvalitets- och resursmässiga vinster och förbättra servicen till punktskriftsläsarna. 780 000 kronor bör därför föras över från utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg till utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid. Regeringen är inte beredd att föreslå särskilda medel till SRF för framställning av tillgänglig information för synskadade från myndigheter m.fl. Sammanlagt bör 10 634 000 kronor anvisas för ändamålet under budgetåret 1997. Föreningen Sveriges dövblinda Föreningen bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av tidningen Nuet och elektronisk nyhetsinformation via Tele-nuet. Denna verksamhet är av avgörande betydelse för dövblindas möjligheter att ta del av nyheter och annan information. Dövblinda är en svårt eftersatt grupp i nyhetssammanhang. Regeringen anser det därför angeläget, att det sker en fortsatt kvalitativ och kvantitativ utveckling av nyhetsförmedlingen och beräknar 6 120 000 kronor för ändamålet under budgetåret 1997. Sveriges dövas riksförbund Förbundet har en teckenspråksavdelning, där man bedriver olika verksamheter för att utveckla teckenspråket. Regeringen anser att det är av största vikt att döva får tillgång till ett väl fungerande teckenspråk för sin kommunikation och delaktighet i samhället. Regeringen föreslår ett fortsatt stöd till verksamheten. För budgetåret 1997 bör förbundet anvisas 2 470 000 kronor till dess verksamhet vid teckenspråksavdelningen. Stiftelsen rikstolktjänst Medlen till rikstolktjänst fördelas av Stiftelsen rikstolktjänst och avser bidrag till tolktjänst för förtroendevalda i handikapporganisationerna. Stiftelsen består av Sveriges dövas riksförbund, Föreningen Sveriges dövblinda samt Hörselskadades riksförbund. Regeringen delar stiftelsens uppfattning att ett allt större engagemang internationellt och i EU-samarbetet från dövrörelsens sida ställer stora krav på tolkservice. Regeringen anser att ytterligare medel bör tillföras stiftelsen för att göra det möjligt för flera döva att delta i ett internationellt arbete. För budgetåret 1997 bör 5 515 000 kronor anvisas i statsbidrag till rikstolktjänsten. Palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet Regeringen anser att palynologiska laboratoriets verksamhet även fort- sättningsvis bör ges stöd under detta anslag. Palynologiska laboratoriets mätningar av pollenhalten i luften är utomordentligt viktiga för t.ex. allergiker runt om i landet och klart åtskild från museets övriga verksamhets- grenar. Regeringen är av den uppfattningen att laboratoriets verksamhet bör få fortsätta som hittills och beräknar ett anslag på 675 000 kronor för budgetåret 1997. Föreningen rekryteringsgruppen Föreningen har, genom sina tränings- och rehabiliteringsprogram och sin uppsökande verksamhet, erbjudit ökade möjligheter till ett aktivt och självständigt liv för nyskadade. Regeringen föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet. Sammanlagt bör 2 260 000 kronor anvisas till rekryteringsgruppens verksamhet för budgetåret 1997. Neurologiskt handikappades riksförbund Förbundet bedriver en permanent hjälpmedelsutställning i Stockholm samt en nyöppnad utställning i Göteborg, som för närvarande finansieras med projektmedel. NHR söker nu permanent finansiering av Göteborgsutställningen. Regeringen föreslår oförändrat anslag till verksamheten, dvs. 1 130 000 kronor för budgetåret 1997. Riksverksamhet för små och mindre kända handikappgrupper Vid Mo Gård och Ågrenska hälsocentret för barn bedrivs riksverksamhet för små och mindre kända handikappgrupper med svåra och komplicerade funktionshinder. Verksamheterna finansieras för närvarande genom årliga projekt- och stimulansbidrag. Syftet med verksamheten vid Mo Gård är att genom habilitering, rehabilitering, behandling, utbildning och konsultinsatser medverka till att dövblinda personer med svåra funktionshinder kan utveckla sina kommunikationsmöjligheter och sociala färdigheter. Arbetet är också inriktat på att ge service till landets kommuner, landsting och myndigheter. Tanken är att Mo Gård på sikt skall utvecklas till ett kunskapscenter inom döv- och dövblindområdet. Vid Ågrenska hälsocentret pågår olika verksamheter för familjer med barn och ungdomar, som tillhör små och mindre kända handikappgrupper. Verksamheten skiljer sig från andra barn- och familjeverksamheter på så sätt att Ågrenska, utöver den ordinarie habiliteringen, bedriver en målinriktad uppsökande verk- samhet för små och mindre kända handikappgrupper som har mycket litet eller inget stöd alls i samhället. Det sker också en nära kontakt mellan centret och familjernas hemort samt med den habilitering och det sjukhus som har kontakt med familjen. Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att trygga en fortsatt verksamhet vid Mo Gård och Ågrenska hälsocentret för barn. Regeringen gör bedömningen, att en statlig grundfinansiering är nödvändig för fortsatt verksamhet. Regeringen föreslår att 2 000 000 kronor skall anslås till verksamheten vid Mo Gård och 800 000 kronor till Ågrenska hälsocentret för barn för år 1997. Reformen har finansierats genom omfördelning av medel inom utgiftsområdet. Statsbidrag till handikapporganisaionernas rekreationsanläggningar Sedan länge driver vissa handikapporganisationer egna rekreationsanläggningar av rikskaraktär. Syftet med anläggningarna är att erbjuda personer med omfattande funktionshinder möjlighet till semester och rekreation i en tillgänglig miljö och med särskild personal och service. Organisationerna har här tagit på sig ett betydande ansvar för svårt funktionshindrade personer. Det är också mot den bakgrunden som staten under flera år stött anläggningarna via statsbidrag. Regeringen föreslår fortsatt stöd till verksamheten vid anläggningarna. Sammanlagt 15 000 000 kronor beräknas för denna verksamhet budgetåret 1997. Slutsatser Sammanfattningsvis föreslår regeringen att statsbidrag för år 1997 utgår till nedanstående verksamheter enligt följande: Utgifter Förslag 1995/96 1997 (12 mån) 1. SRF hantverk för depåverksamheten9 290 0009 290 000 2. SRF för ledarhundar 25 750 000 24 500 000 3. SRF för viss övrig verksamhet11 414 00010 634 000 4. FSDB för tidningsutgivning 5 850 000 6 120 000 5. SDR för teckenspråksavdelning2 470 000 2 470 000 6. Rikstolktjänsten 4 950 000 5 515 000 7. Palynologiska laboratoriet 675 000 675 000 8. Föreningen rekryteringsgruppen2 260 0002 260 000 9. NHR för hjälpmedelsutställning1 130 0001 130 000 10.Riksverksamhet för små och mindre kända handikappgrupper - 2 800 000 11.Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar 15 000 000 15 000 000 Summa 78 789 000 80 394 000 B 4. Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift1)131 6932) 1995/96Anslag 197 541 Utgiftsprognos 197 541 därav 1996 131 694 1997 Förslag 131 694 1998 Beräknat131 694 1999 Beräknat131 694 1 Sammanslagning av tidigare anslagen Bidrag till handikapporganisationer och Bidrag till pensionärsorganisationer 2 Beloppen anges i tusental kr Bidrag till handikapporganisationer Statsbidraget till handikapporganisationerna syftar till att stödja organisa- tionernas intressepolitiska verksamhet. Villkoren för bidraget regleras i förordningen (1994:951) om statsbidrag till handikapporganisationer. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppen mellan organisationerna efter förslag av Socialstyrelsen. Budgetåret 1995/96 fick 41 centrala handikapporganisationer statsbidrag. Statsbidraget till handikapporganisationerna har av statsfinansiella skäl legat stilla de senaste tre åren. Under senare år har ett relativt stort antal nya handikapporganisationer ansökt om statsbidrag. Endast ett fåtal nya organisationer har dock erhållit bidrag. Socialstyrelsen föreslår att styrelsen får besluta om fördelningen av medlen under anslaget. Bidrag till pensionärsorganisationer Under budgetåret 1995/96 utges statsbidrag till Pensionärernas riksorganisation, Sveriges pensionärsförbund, Riksförbundet pensionärsgemenskap och till Statspensionärernas riksförbund. Anslaget administreras av Socialstyrelsen. Någon anslagsframställning görs dock inte av styrelsen, utan medelsbehovet beräknas av Socialdepartementet. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Anslag 131 694 tkr | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Handikapporganisationernas verksamhet har haft avgörande betydelse för dagens handikappolitik. Organisationerna bedriver i dag intressepolitisk verksamhet på central, regional och lokal nivå och är ofta anlitade som remissinstanser och företrädda i olika utredningar. Organisationerna har också en omfattande informations- och upplysningsverksamhet till myndigheter, organisationer, allmänhet m.fl. om vad det innebär att ha ett funktionshinder, samt ger service och information till personer med funktionshinder och deras anhöriga. Det är viktigt att handikapporganisationerna får förutsättningar att fortsätta bedriva sitt intressepolitiska arbete, och att också allt fler kvinnor engagerar sig i detta arbete. Som framgått vill Socialstyrelsen själv besluta om fördelningen av statsbidraget till handikapporganisationerna. Enligt regeringens uppfattning bör den nuvarande ordningen gälla även fortsättningsvis. Det bör således ankomma på regeringen att besluta om fördelningen av statsbidraget efter förslag från Socialstyrelsen. Pensionärsorganisationerna har en opinionsbildande roll och fyller en viktig funktion i folkrörelsearbetet i Sverige. Statsbidraget utgör en icke oväsentlig del av organisationernas finansiering. Regeringen föreslår ett oförändrat statsbidrag till handikapp- och pen- sionärsorganisationerna, dvs. att 131 694 000 kronor anvisas under anslaget för budgetåret 1997. Därav avser 129 248 000 kronor bidrag till handikapporganisationer och 2 446 000 kronor bidrag till pensionärs- organisationer. B 5. Ersättning för texttelefoner ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 80 9381) 1995/96Anslag 156 352 Utgiftsprognos 156 352 1997 därav 199670 223 Förslag 15 700 1998 Beräknat 16 077 1999 Beräknat 16 463 1 Beloppen anges i tusental kr Målet för anslaget är att ge personer som är döva, svårt hörselskadade, dövblinda och talskadade möjlighet att kommunicera över telefonnätet på samma sätt som andra. De utgifter som belastar anslaget är ersättning till landstingen för inköp av texttelefoner till döva, svårt hörselskadade, dövblinda och talskadade samt för texttelefoner till anhöriga, s.k. anhörigtelefoner. Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen till landstingen kvartalsvis i efterskott. Verksamheten regleras i förordningen (1992:621) om bidrag till texttelefoner. Från anslaget utbetalas även ersättning till teleoperatör för förmedlingstjänst för samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner. Under budgetåret 1995/96 tillhandahålls förmedlingstjänsten av Telia TeleRespons AB som ersätts för sina kostnader för förmedlingstjänsten kvartalsvis i efterskott. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är antalet personer som har behov av texttelefon, prisutvecklingen på texttelefoner samt antalet förmedlade samtal. Socialstyrelsen har inkommit med fördjupad anslagsframställning för åren 1997- 1999. Socialstyrelsen gör i sin anslagsframställning bedömningen att ca 850 texttelefoner och ca 800 anhörigtelefoner kommer att ordineras under år 1997. Styrelsen räknar därvid med ett trettiotal ordinationer av texttelefoner för dövblinda under år 1997. Kostnaderna för ordinationerna beräknas under år 1997 uppgå till 15 700 000 kronor medan kostnaderna för förmedlingsverksamheten beräknas uppgå till 54 500 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår enligt Socialstyrelsen således till 70 200 000 kronor för år 1997. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 upphandlas förmedlingstjänten av Socialstyrelsen. Efter anbudsvärdering har Telia Telerespons AB:s anbud antagits. Anbudet innebär ett fast pris per aktiv förmedlingsminut. Enligt Socialstyrelsen kommer upphandlingsförfarandet att leda till lägre kostnader för förmedlingstjänsten än tidigare. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 15 700 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Administrationen av förmedlingstjänsten för| |texttelefonsamtal överförs från Socialstyrelsen till| |Post- och telestyrelsen. Medel för förmedlingstjänsten| |samt för inrättandet av sjukvårdsupplysning via| |texttelefon förs därmed över från utgiftsområde 9:| |Hälsovård, sjukvård och social omsorg till utgiftsområde| |22: Kommunikationer. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning I budgetpropositionen avseende budgetåret 1995/96 gavs Socialstyrelsen i uppdrag att upphandla förmedlingstjänsten. Regeringen framhöll att upphandlingen skulle ske i enlighet med bestämmelserna om offentlig upphandling och i överensstämmelse med den kravspecifikation som Socialstyrelsen utarbetat under budgetåret 1994/95. En sådan upphandling har genomförts under budgetåret 1995/96 och avtal har fr.o.m. den 1 juli 1996 träffats med Telia TeleRespons AB. Avtalet är prestationsbaserat med ett fast pris per aktiv förmedlingsminut. Regeringens bedömning är att upphandlingen kommer att minska de totala kostnaderna för förmedlingstjänsten. Riksdagens revisorer har i sitt förslag angående uppföljning av post- och telepolitiska mål (1995/96:RR10) fört fram att ansvaret för förmedlingstjänsten för texttelefonsamtal bör överföras från Socialstyrelsen till Post- och telestyrelsen. Riksdagens revisorer har stöd i sin uppfattning av såväl Socialstyrelsen och Post- och telestyrelsen som Handikappinstitutet och de berörda handikapporganisationerna. Regeringen delar denna uppfattning och anser att medel motsvarande den av Socialstyrelsen beräknade kostnaden för förmedlingstjänsten för år 1997 - 54,5 miljoner kronor - bör föras över från utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg till utgiftsområde 22: Kommunikationer. Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning framhållit att det är angeläget att sjukvårdsupplysning via texttelefon inrättas. Anledningen är främst att personer som är beroende av texttelefon i dag inte har tillgång till sådan sjukvårdsupplysning via telefonnätet. Regeringen delar Socialstyrelsen uppfattning i frågan. Även medel för detta ändamål, av Socialstyrelsen beräknat till 415 000 kronor, bör därför föras över från utgiftsområde 9 till utgiftsområde 22. Sammantaget bör därmed 54 915 000 kronor överföras från utgiftsområde 9 till utgiftsområde 22. Slutsatser Anslaget för inköp av texttelefoner och anhörigtelefoner bör även fort- sättningsvis ligga kvar i utgiftsområde 9. För detta beräknar regeringen ett medelsbehov för budgetåret 1997 om 15 700 000 kronor. B 6. Bilstöd till handikappade ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 147 3831) 1995/96Anslag 610 000 Utgiftsprognos 442 000 därav 1996 359 931 1997 Förslag 343 944 1998 Beräknat269 199 1999 Beräknat248 055 1 Beloppen anges i tusental kr Syftet med bilstöd är att lämna bidrag till funktionshindrade personer och föräldrar med funktionshindrade barn för anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. Bilstödet trädde i kraft den 1 oktober 1988. Bilstöd kan lämnas till fem olika persongrupper. Nytt bilstöd kan lämnas huvudsakligen bara om minst sju år har gått sedan beslut senast fattades om rätt till stödet. Den andra sjuårsperioden började därmed den 1 oktober 1995. Stödet administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk- ringskassorna. Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade. Bilstöd lämnas i form av grundbidrag, inkomstprövat anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1995 kan även bidrag till körkortsutbildning under vissa förutsättningar lämnas till den som beviljats bilstöd. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är personkretsens omfattning, inkomstutvecklingen samt utvecklingen av fordonspriser och anpassningskostnader. Sedan bilstödet infördes har under stödets första sjuårsperiod utbetalats omkring 1 430 miljoner kronor till sammanlagt ca 17 000 bidragsmottagare. Antalet personer till vilka bilstöd utbetalades uppgick till drygt 4 000 under vart och ett av de två första budgetåren 1988/89 och 1989/90. Därefter började utbetalningarna minska. För det tredje budgetåret 1990/91 till ca 2 400 bidragsmottagare och till något över 1 500 för budgetåret 1994/95. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1994/95 visar att ca 152 miljoner kronor utbetalades i bilstöd, vilket innebär ca 39 miljoner kronor lägre än anvisat belopp. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att den vid oförändrade bidragsregler blir 168 miljoner kronor lägre än anvisat belopp. Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet under år 1997 till 356 000 000 kronor. Bilstödsutredningen 1993 avlämnade i april 1994 betänkandet Rätten till ratten - reformerat bilstöd (SOU 1994:55). I betänkandet föreslås vissa förändringar i stödet, som av utredningen kostnadsberäknats till mellan 60 - 80 miljoner kronor per år. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 343 944 tkr | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Bilstödets andra sjuårsperiod började den 1 oktober 1995. Regeringen bedömer att det därmed sker en påtaglig ökning av antalet beviljade bilstöd i förhållande till de närmast föregående åren. Vid oförändrade regler antas utvecklingen antalsmässigt och ekonomiskt följa samma mönster som under stödets första sjuårsperiod, dock med en jämnare ansökningsfrekvens över åren. Ansökningstoppen förväntas inte bli lika brant som under den första sjuårsperioden; den antas komma senare och vara under längre tid. Mot bakgrund av det rådande statsfinansiella läget bedömer regeringen att Bilstödsutredningens förslag för närvarande inte kan genomföras. Regeringen bedömer att 343 944 000 kronor bör anvisas till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1997. B 7. Kostnader för statlig assistansersättning ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 3 328 196 1) Utgiftsprognos5 679 548 1995/96Anslag 5 741 000 därav 19963 743 000 1997 Förslag 3 663 000 1998 Beräknat 3 824 000 1999 Beräknat 3 984 000 1 Beloppen anges i tusental kr Statlig assistansersättning lämnas till funktionhindrade personer som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Rätten till assistansersättning gäller för svårt funktionshindrade personer som bedöms ha behov av insatsen personlig assistans, som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig. Ersättningen syftar till att tillförsäkra personer med stora funktionshinder och omfattande stödbehov valfrihet och självbestämmande. Avsikten är att assistansersättningen skall användas till assistentens eller assistenternas lönekostnader, administration m.m. eller till de avgifter som kommunen eller någon annan som svarar för assistansen debiterar den funktionshindrade personen. Regeringen fastställer assistansersättningens högsta timbelopp varje år. För år 1996 har beloppet fastställts till 180 kronor per timme. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. De allmänna försäkringskassorna administrerar och beslutar om ersättningen. Frågor om assistansersättning regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning och i förordningen (1993:1091) om assistansersättning. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är personkretsens omfattning, antalet beviljade assistanstimmar per vecka, beviljad assistansersättning per timme samt assistenternas löneutveckling och utvecklingen av administrationskostnaderna. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1994/95 visar att 3 328 miljoner kronor utbetalades för statlig assistansersättning, vilket innebär 801 miljoner kronor mer än anvisat anslag. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att den blir ungefär i enlighet med anvisat belopp. Riksförsäkringsverket beräknar vid oförändrade regler medelsbehovet under år 1997 till 4 250 000 000 kronor. Regeringen konstaterade i budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 6) att kostnaderna för statlig assistansersättning skulle komma att bli väsentligt högre än vad som beräknades när reformen genomfördes. Skälet för detta angavs främst vara att det genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar per vecka väsentligt skulle komma att överstiga det beräknade. Mot bakgrund av kostnadsutvecklingen tillkallades i april 1995 en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om finansiering av och regelsystem för stödformen. Enligt direktiven skulle utredaren i sina förslag ha som utgångspunkt att den årliga kostnaden för staten för assistansersättning inte fick överstiga 2 850 miljoner kronor per år beräknat i 1995 års penningvärde. I förhållande till den beräknade årliga kostnaden innebar ramen en neddragning med ca 900 miljoner kronor. Utredningen redovisade i sitt betänkande Kostnader för den statliga assistansersättningen (SOU 1995:126) ett antal möjligheter till besparingar, vilka sammantaget innebar att statens kostnader för assistansersättningen kunde minska med ca 900 miljoner kronor. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 3 663 000| | | | | |tkrResultatbedömning och slutsatser | | | |I proposition 1995/96:146 Vissa frågor om personlig| |assistans lämnade regeringen förslag till riksdagen om| |vissa åtgärder som syftar till att uppnå en bättre| |kostnadskontroll och vissa besparingar inom statlig| |assistansersättning. Förslagen bedöms innebära att den| |årliga kostnaden minskas med 215 miljoner kronor.| |Riksdagen fattade den 23 maj 1996 beslut med| |anledning av propositionen (bet.1995/96:SoU15, rskr.| |1995/96:262). Förändringen innebär bl.a. att| |gränsdragningen mellan personlig assistans och| |kommunala och landstingskommunala stödinsatser för| |funktionshindrade personer har blivit tydligare.| |Vidare har begreppet personlig assistans definierats| |i lagstiftningen. De förändrade reglerna trädde i kraft| |den 1 juli 1996. | | Regeringen beräknar mot bakgrund av de förändrade| |reglerna att 3 663 000 000 kronor bör anvisas till| |ändamålet under budgetåret 1997. | | | | | |B 8. Statens institut för särskilt utbildningsstöd1) | | | | Anslagssparande 1 535 Utgiftsprognos 14 177 därav 1996 10 576 1 Tidigare anslaget Nämnden för vårdartjänst 2 Beloppen anges i tusental kr Nämnden för vårdartjänst (NV) är en central myndighet med uppgift att administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till verksamheten med särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning. Dessutom disponerar NV vissa medel från utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid, anslaget Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Nämnden bistår med kansliresurser den särskilda nämnd, Nämnden för Rh-anpassad utbildning, som skall avgöra frågor om intagning till rh-anpassad gymnasieutbildning. Inom NV:s anslagsram ingår också medel till informations- och utvecklingsarbete. NV:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden för vårdartjänst. NV:s övergripande mål är att förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt att administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen i olika utbildningssammanhang. I sin årsredovisning för budgetåret 1994/95 redovisar NV verksamheten i verksamhetsgrenarna stöd inom folkhögskolor, stöd inom universitet och högskolor och stöd inom riksgymnasieverksamheten för svårt rörelsehindrade ungdomar. Av årsredovisningen framgår att NV:s anslagssparande vad beträffar myndighetens förvaltningsanslag vid utgången av budgetåret 1994/95 uppgick till 1 535 000 kronor. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att det uppkomna anslagssparandet kommer att tas i anspråk detta budgetår. NV har inkommit med fördjupad anslagsframställning för åren 1997-1999. I denna tar NV bl.a. upp frågan om ytterligare utbyggnad av den rh-anpassade gymnasieutbildningen. NV framhåller att man år 1993 tillsammans med Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) gjorde en kartläggning av behovet av framtida platser inom den rh-anpassade gymnasieutbildningen. Det totala behovet av sådana platser beräknades uppgå till ca 200 i slutet av 1990-talet. NV konstaterar att dessa prognoser stämmer med den hittillsvarande utvecklingen och att en fortsatt utbyggnad av antalet platser i den rh-anpassade gymnasieutbildningen därför är nödvändig för att tillgodose de svårt rörelsehindrade elevernas rätt till gymnasieutbildning. NV anser att för- handlingar om ytterligare två riksgymnasieorter därför skyndsamt bör inledas. NV framhåller också att när det gäller omvårdnadsinsatserna i anslutning till den rh-anpassade utbildningen så bör former för fyraårsplaner för utbildning och omvårdnad vid riksgymnasieorterna snarast införas. Syftet med sådana planer skall vara att tillförsäkra antagna elever deras rätt till gymnasieplats och att ge både staten och de lokala huvudmännen ett planeringsunderlag för kostnader för såväl utbildning som habilitering och boende. Planerna skall, efter samråd med berörda kommuner, fastställas av Skolverket och NV gemensamt. NV tar även upp frågan om myndighetens namn. NV anser att det nuvarande namnet inte på ett adekvat sätt speglar myndighetens verksamhet. Namnets innebörd är oklart och begreppet vårdartjänst speglar bara en av flera stödinsatser som NV ansvarar för. Namnet tydliggör heller inte att NV har centrala myndighetsuppgifter utan NV uppfattas ibland som ett kommunalt organ. NV anser därför att myndighetens namn bör ändras till ett som tydligare än det nuvarande speglar NV:s nuvarande uppgifter och ansvarsområden. NV föreslår att myndighetens namn därför bör ändras till Statens institut för särskilt utbildningsstöd (SISUS). NV beräknar förvaltningskostnaderna för åren 1997-1999 till 9 000 000 kronor årligen. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |För perioden 1997-1999 skall de övergripande målen för NV| |och dess verksamheter ligga fast. | | | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 8 640 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Nämndens för vårdartjänst (NV) namn ändras till Statens| |institut för särskilt utbildningsstöd (SISUS). | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och fördjupad prövning Regeringen anser att det av årsredovisningen och den fördjupade an- slagsframställningen framgår att NV:s verksamhet bedrivs med sådan inriktning och på ett sådant sätt att det övergripande målet med verksamheten uppnåtts. Vidare gör regeringen bedömningen att de resultat som nämnden redovisar för de tre verksamhetsgrenarna i sin årsredovisning är tillfredsställande. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revi- sionsberättelsen avseende NV:s årsredovisning för budgetåret 1994/95. I en revisionsrapport har RRV dock påpekat att NV har vissa brister i sin resultatredovisning. RRV framhåller att det är svårt att utläsa NV:s verk- samhetsgrenar ur resultatredovisningen och att detta huvudsakligen beror på att en beskrivning av verksamhetsgrenarna saknas. NV har i sin fördjupade anslagsframställning för åren 1997-1999 klargjort grunderna för sin indelning av verksamheten i verksamhetsgrenar och gett förslag till verksamhetsmål för samtliga verksamhetsgrenar. Regeringen har i november 1995 tillsatt utredningen (U 95:14) Funk- tionshindrade elever i skolan (FUNKIS). Utredningen skall utreda hur ansvaret för utbildning och omvårdnad i anslutning till utbildning av funktionshindrade elever skall fördelas mellan stat, kommun och landsting samt vem som skall finansiera verksamheten. Utredningen skall bl.a. utvärdera verksamheten med riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar och föreslå nödvändiga förändringar av systemet. I avvaktan på resultaten av FUNKIS är regeringen inte beredd att ta ställning till förslagen i NV:s fördjupade anslagsframställning om en utbyggnad av den rh-anpassade gymnasieutbildningen till ytterligare två orter samt om upprättande av fyraårsplaner för utbildning och omvårdnad vid riksgym- nasieorterna. Regeringen har i de myndighetsspecifika direktiven till NV inför den fördjupade prövningen av verksamheten för åren 1997-1999 gett myndigheten i uppdrag att pröva om dess namn på ett adekvat sätt speglar den nuvarande verksamheten samt - om NV finner det motiverat - lämna förslag till nytt namn. NV har i sin fördjupade anslagsframställning föreslagit att myndighetens namn bör ändras till ett som bättre speglar dess verksamhet. Regeringen delar NV:s uppfattning att ett namnbyte för myndigheten är lämpligt och att det nya namnet bör vara Statens institut för särskilt utbildningsstöd (SISUS). Slutsatser Regeringen anser att NV bör byta namn till Statens institut för särskilt utbildningsstöd (SISUS). De övergripande målen för myndighetens verksamhet under den kommande treårsperioden skall oförändrat vara att förbättra förut- sättningarna för utbildning och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt att administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen i olika utbildningssammanhang. Regeringen bedömer att 8 640 000 kronor bör anvisas till Statens institut för särskilt utbildningsstöd för budgetåret 1997. 63 B 9. Handikappombudsmannen ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 7 3761) Anslagssparande 1 148 1995/96Anslag 11 551 Utgiftsprognos 12 699 därav 1996 10 590 1997 Förslag 7 847 1998 Beräknat 7 838 1999 Beräknat 8 060 1 Beloppen anges i tusental kr Handikappombudsmannen är central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka frågor som rör funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Handikappombudsmannens arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1994:949) med instruktion för Handikappombudsmannen. Det övergripande målet för Handikappombudsmannen är enligt lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers rättigheter och intressen samt att verka för att de övergripande målen för handikappolitiken uppnås. Handikappombudsmannen inrättades den 1 juli 1994. Budgetåret 1994/95 är således det första året för vilket Handikappombudsmannen har lämnat årsredovisning. I regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 gavs Handikappombudsmannen emellertid dispens från kraven i 5 och 9 §§ förordningen (1993:134) om myndigheternas årsredovisning och anslagsframställning. Årsredovisningen innehåller sålunda inte någon fullständig resultatredovisning. Handikappombudsmannen redovisar verksamheten i verksamhetsgrenarna information och rådgivning, tillgänglighet, skolfrågor, arbetsmarknadsfrågor, funktionshindrade föräldrar och deras situation, kvinnor med funktionshinder och EU-frågor. Handikappombudsmannen skall i sin verksamhet prioritera kvinnor med funktionshinder. Av årsredovisningen framgår att Handikappombudsmannens anslagssparande vad beträffar myndighetens förvaltningsanslag för budgetåret 1994/95 uppgick till 1 148 000 kronor. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande år visar att det uppkomna anslagssparandet kommer att tas i anspråk detta budgetår. Handikappombudsmannen har i enlighet med sin instruktion i mars och i oktober 1995 lämnat rapporter om sin verksamhet till regeringen. Ombudsmannen har i dessa rapporter redovisat den nuvarande situationen inom olika samhällsområden för personer med funktionshinder. Rapporterna innehåller också ett antal förslag som syftar till att stärka funktionshindrade personers ställning i samhället. I enlighet med regeringsuppdrag av den 9 juni 1994 har Handikappombudsmannen i juni 1995 inkommit med en plan för den långsiktiga strategin för sitt EU-arbete. Handikappombudsmannen har inkommit med enkel anslagsframställning för år 1997. I denna anger Handikappombudsmannen att några av de viktigaste uppgifterna för myndigheten är att följa rättstillämpningen på handikappområdet samt att ge juridisk rådgivning. Handikappombudsmannen har också som en prioriterad uppgift att sprida kunskap om FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet och framhåller att arbetet med standardreglerna under år 1997 bör fortsätta med betoning på reglernas genom- förande och uppföljning. Handikappombudsmannen anför också att det behövs för- stärkning av myndighetens personalresurser, framförallt vad gäller planering och uppföljning av ekonomiadministrationen. Handikappombudsmannen beräknar förvalt- ningskostnaderna för år 1997 till 8 018 000 kronor. Handikappombudsmannen har i april 1996 inkommit med en rapport till regeringen med förslag till verksamhetsmål för år 1997. I rapporten föreslår Handikappombudsmannen att verksamheten bör indelas i tre verksamhetsgrenar: ärendehandläggning, uppföljning och analys samt information och kunskapsöverföring. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |De övergripande målen för Handikappombudsmannens| |verksamhet ligger fast för år 1997. | | | | | |Resurser | | | |Ramanslag 7 847 tkr | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning Regeringen anser att det av årsredovisningen, anslagsframställningen och de rapporter som Handikappombudsmannen lämnat till regeringen framgår att myndighetens verksamhet bedrivs med sådan inriktning och på ett sådant sätt att det övergripande målet med verksamheten uppnåtts. Vidare gör regeringen bedömningen att de resultat som Handikappombudsmannen redovisar för sina verksamhetsgrenar i årsredovisningen är tillfredsställande. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revi- sionsberättelsen avseende Handikappombudsmannens årsredovisning för budgetåret 1994/95. Handikappombudsmannen bör under år 1997 fortsätta sitt arbete med att sprida kunskap om FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet med betoning på reglernas genomförande och uppföljning. Slutsatser Regeringen anser att de övergripande målen för Handikappombudsmannens verksamhet under år 1997 oförändrat skall vara att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers rättigheter och intressen samt att verka för att de övergripande målen för handikappolitiken uppnås. Vidare anser regeringen att Handikappombudsmannens verksamhet bör indelas i de verksamhetsgrenar som föreslagits i myndighetens rapport till regeringen i april 1996. Regeringen bedömer att 7 847 000 kronor bör anvisas till Handikappombudsmannen för budgetåret 1997. 64 6 C. Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och drogpolitik 6.1 Allmänt ------------------------------------------------------- |Socialtjänstens individ- och familjeomsorg | | | |- Barnets bästa skall alltid prägla de åtgärder som| | vidtas av socialtjänstens insatser för barn. | |- En särskild rapport (Ds 1996:57) Barn idag har| | tagits fram inom Socialdepartementet. Rapporten| | ger en bilda av hur barn och ungas allmänna| | livsvillkor ser ut idag. Syftet är att ge en| | aktuell överblick av vilka insatser som social-| | tjänsten och andra aktörer inom barnområdet behöver| | utveckla. | |- En proposition med förslag till en ny| | socialtjänstlag kommer att föreläggas riksdagen| | under höstriksdagen. | |- Missbrukarvård och ungdomsvård utvecklas inom| | ramen för dels Statens institutionsstyrelses| | verksamhet, dels av socialtjänsten bl.a. med| | särskilda utvecklingsmedel som fördelas genom| | Socialstyrelsen och länsstyrelserna. | | | | | |Alkoholpolitik | | | |- Alkoholpolitiken skall även i fortsättningen ha| | som ambition att begränsa alkoholens| | skadeverkningar genom att minska den totala| | alkoholkonsumtionen, där särskilt ungdomars och| | riskkonsumenters alkoholvanor är av central| | betydelse. | |- För att motverka negativa alkoholpolitiska| | effekter av medlemsskapet i EU görs breda| | satsningar för att utveckla nya metoder för det| | alkoholpreventiva arbetet. | | | | | |Narkotikapolitik | | | |- De narkotikapolitiska insatserna utgörs av en| | kombination av förebyggande insatser, utbud av| | olika behandlingsformer och effektiva| | kontrollinsatser. Arbetet sker på såväl nationell| | som internationell nivå. | ------------------------------------------------------- 100 6.1.1 Socialtjänstens individ- och familjeomsorg Mål och inriktning Socialtjänstlagen ger uttryck för en stark tilltro till människans egen förmåga och vilja att fullt ut delta i samhällslivet och att förändra sin situation. Socialtjänstens insatser skall medverka till att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden, att människor med sociala eller andra handikapp kan delta i samhällets gemenskap och leva som andra, att de som missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt missbruk och att de som saknar medel till sitt uppehälle får möjlighet att klara sin försörjning. Socialtjänsten har uppgifter på såväl individ- som grupp- och samhällsnivå. Den skall arbeta både förebyggande och åtgärdande. Det individuella bistånd som ges genom socialtjänstens försorg skall utformas så att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv. Valet av bistånd får inte styras av mekaniskt tillämpade åtgärdsmodeller utan måste alltid utgå från vad som är mest ändamålsenligt i det enskilda fallet. Socialtjänsten ställs således inför kravet att ha tillgång till ett brett register av handlingsalternativ när det gäller olika insatser. Arbetet inom socialtjänstens individ-och familjeomsorg har under senare år präglats av det ansträngda ekonomiska läget i landet. De åtgärder som regeringen föreslår har som en utgångspunkt att inte åsamka kommunerna ökade kostnader. I många fall handlar det om att utveckla bättre och effektivare metoder som dels höjer kvalitén på insatserna dels på sikt kan medverka till lägre kostnader. I ett sådant läge blir det allt viktigare att myndigheter som har angränsande ansvarsområden samverkar i arbetet med att finna insatser för individer och familjer. Genom samverkan åstadkommer man ett mer effektivt utnyttjande av de resurser som står till myndigheternas förfogande. Även om det redan idag prövas nya modeller för samverkan mellan myndigheter kan detta arbete utvecklas ytterligare. Det gäller också samverkan med folkrörelser och frivilliga organisationer som har en viktig funktion i det sociala arbetet. Regeringen har presenterat ett nationellt brottsförebyggande program. Härigenom startade ett brett upplagt och systematiskt förändringsarbete för att stärka de insatser som görs för att förebygga brott. Rättsväsendets insatser är av stor betydelse för att angripa brottsligheten, men en framgångsrik kriminalpolitik förutsätter också insatser inom andra samhällssektorer. Tidiga insatser för att hindra att ungdomar i riskzonen hamnar i en kriminell livsstil är av central betydelse i det brottsförebyggande arbete. Socialbidrag Socialbidraget har fortsatt att öka under hela 1990-talet både när det gäller antalet personer som får socialbidrag och i fråga om kostnaderna. År 1995 erhöll 720 782 personer (388 702 hushåll) socialbidrag eller introduktionsersättning för flyktingar. År 1995 utbetalades närmare 11 miljarder kronor. Kostnadsök- ningen har fortsatt under första halvåret 1996. Även bidragstidens längd fortsätter att öka och är år 1995 i genomsnitt 5,3 månader. Huvudorsaken till ökningen är den fortsatt höga arbetslösheten. Det är framför allt grupper som har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden som blir bidragsberoende, bl.a. ungdomar och invandrare. Tre fjärdedelar av hushållen består av svenska medborgare och en fjärdedel utländska. De hushåll som får socialbidrag är i stor utsträckning ensamstående utan barn. De svarar för 60 procent av samtliga bidragshushåll, varav männen utgör 37 procent och kvinnor 25 procent. Cirka hälften av bidragstagarna är under 25 år. (Diagram: Utvecklingen av antalet socialbidragstagare och utgivet socialbidrag 1980-1995) Den beskrivna utvecklingen är ett uttryck för inslag i den allmänna sam- hällsutvecklingen som vi med största kraft måste bekämpa. Den höga arbetslösheten är huvudorsaken till hushållens försämringar när det gäller ekonomin. Kampen mot arbetslöshet är ett av de viktigaste inslagen i regeringens politik idag. Vi får inte komma dithän att allt fler människor ställs utanför arbetslivet och marginaliseras i ett långvarigt bidragsberoende. Socialtjänsten måste aktivt verka för att det skapas förutsättningar för människor med en svag ställning på arbetsmarknaden att få arbete och utbildning och att omfattas av arbetsmarknadspolitiska eller arbetsrehabiliterande åtgär- der. Socialtjänstens samverka med andra berörda myndigheter, framför allt med arbetsförmedlingen, försäkringskassan och andra arbetsrehabiliterande organ för att åstadkomma en samordning av insatserna och därmed bättre effektivitet är av stor betydelse för att hävda arbetslinjen. Många kommuner tar idag ett stort ansvar för sysselsättningsskapande åtgärder och har också varit framgångsrika i detta arbete. Olika studier visar att kommuner med en tydlig policy och ett genomtänkt arbetssätt, där samverkan med andra myndigheter ges stor vikt, har kunnat minska utgifterna för socialbidrag. Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag analyserat och utrett socialbidragsutvecklingen och socialbidragssystemets funktion. Arbetet har redovisas i ett antal rapporter som tillsammans med Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande Ny socialtjänstlag (SOU 1994:139). Regeringen avser att återkomma med förslag till en ny socialjänstlag. Propositionen kommer även att omfatta förslag rörande ekonomiskt bistånd. Åtgärder för barn och unga Socialtjänstens arbete med barn och unga skall präglas av ett barnperspektiv, vilket innebär att barnets bästa alltid skall sättas i första rummet. Barn och unga skall komma till tals i frågor som rör dem. Detta skall vara en ledstjärna i alla åtgärder som rör barn. Socialtjänstens arbete med utsatta barn och deras familjer har på regeringens initiativ varit föremål för omfattande utvecklingsinsatser, bl.a. inom ramen för utvecklingsmedel som Socialstyrelsen disponerar. Även Barnombudsmannen fyller en viktig funktion genom att följa och bevaka barns och ungas rättigheter och intressen. En mer utförlig redogörelse för barns livsvillkor i Sverige lämnas i en sär- skild rapport (Ds 1996:57) Barn idag som upprättas inom Socialdepartementet. Det är angeläget att få en mer utförlig och genomlyst bild av hur barn lever för att kunna sätta fokus på barns behov av gynnsamma betingelser under uppväxten. Det är också viktigt att lyfta fram negativa omständigheter, som kan förorsaka att vissa grupper barn får sämre livschanser, och att ta fram åtgärder som kan hejda nedåtgående spiraler. Det handlar om såväl barns och ungas allmänna livsvillkor som förebyggande samt vård- och stödinsatser som socialtjänsten och andra ak- törer inom barnområdet kan behöva utveckla. Syftet är att ge underlag för en fortsatt diskussion om och engagemang för barnfrågorna samt underlag för even- tuella förändringar inom området. Under hösten kommer en särskild proposition att lämnas om internationella adoptionsfrågor. I den kommer att föreslås att Sverige skall ratificera 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Propositionen innehåller förslag som föranleds av tillträdet till konventionen. Dessutom lämnas vissa andra förslag till lagändringar. Vård av missbrukare Den 1 april 1994 övertog Statens institutionsstyrelse (SiS) ansvaret för tvångsvården av missbrukare. Den 1 juli samma år övergick ansvaret för ansökan om tvångsvård från länsstyrelserna till kommunerna. Staten har således genom det statliga huvudmannaskapet fått ett direkt ansvar för tvångsvården av missbrukare. Utvecklingsmedel som disponeras av Socialstyrelsen och länsstyrelserna har bl.a. som syfte att stimulera kommunerna att utveckla den öppna missbrukarvården. Socialstyrelsen har även haft regeringens uppdrag att följa utvecklingen och sambanden mellan tvångsvård, frivillig institutionsvård och öppna kommunala insatser för missbrukare. Uppdraget har nyligen redovisats till regeringen i rapporten Kursändring i missbrukarvården, Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:3. Rapporten bygger på en bred kartläggning av hur kostnader, resurser och resursutnyttjande inom missbrukarvården utvecklats sedan slutet av 1980-talet. Sammanfattningsvis konstateras att missbrukarna får vård på behandlingshem i betydligt mindre utsträckning idag än i slutet av 1980-talet. Inom den frivilliga institutionsvården minskade antalet inskrivningar med en tredjedel, från knappt 19 000 år 1989 till knappt 13 000 år 1994. Minskningarna ägde främst rum mellan åren 1991 och 1993 och har framförallt gällt alkoholmissbrukare och inskrivna vid hem som arbetar med utredning, motivation och behandling. Den 31 december 1989 var ca 2 700 alkoholmissbrukare frivilligt inskrivna på behandlingshem jämfört med ca 1 400 vid samma tidpunkt 1994, d.v.s. nästan en halvering. Antalet ansökningar om vård enligt LVM har minskat markant från 1989 och framåt. Det gäller också länsrätternas beslut om vård som under samma tid halverades från drygt 1 600 till cirka 800. En allt större del av dem som får tvångsvård blir först omedelbart omhändertagna. Däremot har inte själva antalet omedelbara omhändertaganden ökat. Under 1989 gjordes cirka 900 omedelbara omhändertaganden jämfört med 850 under 1995. Minskningarna inom tvångsvården har främst skett efter år 1993 och sammanfaller i tiden med ovan nämnda huvudmannaskapsförändringar. Som förklaring anger Socialstyrelsen bl.a. att kraftigt höjda vårddygnsavgifter för delar av vården i kombination med kommunernas ökade inflytande över utrednings- och beslutsprocessen har givit kommunerna starkare motiv och ökade möjligheter att söka alternativ till LVM-vård. Som en följd av vikande efterfrågan har platsantalet vid LVM-hemmen nästan halverats mellan åren 1989-1995. År 1989 fanns cirka 1 200 platser, medan platsantalet år 1995 var 625. Studien visar dock att kommunernas totala resurser för missbrukarvård inte har minskat sedan år 1993. Både antalet missbrukare som fått vård och kostnaderna har i stället ökat något. Det gäller både institutionsvård (inklusive familjevård) och öppe- nvård. Sammanlagt förbrukade kommunerna ca 2,3 miljarder för missbrukarvård år 1993 och ca 2,5 miljarder år 1994. Vård och behandling på institution svarar fortfarande för mer än hälften av kostnaderna. Den andel av de totala kostnaderna som avser specialiserad öppenvård och skyddat boende har ökat något under perioden. Vilka konsekvenserna har blivit för de missbrukare som tidigare blev aktuella för tvångsvård går inte med säkerhet att uttala sig om på grundval av Socialstyrelsens studier. Det är därför angeläget att fortsatt följa de mest utsatta missbrukarnas situation. Många kommuner har de senaste åren byggt upp specialiserade verksamheter på hemmaplan för missbrukare som upprepade gånger omhändertagits för LVM-vård. Det kan t.ex. handla om att erbjuda stödinsatser i boendet eller utveckla olika former av strukturerad daglig sysselsättning. De utvecklingsmedel som fördelas av länsstyrelserna har haft betydelse för denna utveckling. Regeringen bedömer det som angeläget att även fortsättningsvis avsätta särskilda medel för att stimulera kommunerna att utveckla ett alkohol- och drogförebyggande arbete samt andra stöd- eller vårdinsatser. Åtgärder mot spelberoende Utvecklingen inom spelområdet går mycket snabbt. Nya spelformer utvecklas liksom tekniken inom området. Från olika håll uttrycks en oro över att spelberoendet och därtill hörande sociala problem skall öka. Därför bör resurser avsättas för att i första hand samla kunskap om utvecklingen för att i ett senare skede kunna motverka negativa inslag i verksamheten. Under anslag C 1. Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och drogförebyggande arbete bör två miljoner avsättas för att påbörja en kunskaps- inhämtning om spelberoende. En arbetsgrupp bör bildas för att närmare utreda hur en kunskapsuppbyggnad inom området lämpligen bör ske. Frivilligt socialt arbete Folkrörelser och andra frivilliga organisationer har en viktig funktion inom det sociala arbetet. Organisationernas ideologi och särart utgör grunden för deras sociala engagemang. Utifrån detta kan de utforma sin verksamhet för att komplettera samhällets insatser till förmån för de människor som behöver hjälp och stöd. Det faktum att frivilligorganisationerna gör ett viktigt arbete, som bör kunna utvecklas ytterligare i framtiden, innebär inte att samhället kan lämna sitt grundläggande sociala ansvar. Människor skall kunna lita på att samhället finns där när de behöver hjälp. Människor skall inte vara beroende av välgörenhet för att få sina grundläggande behov tillgodosedda. Inom Inrikesdepartementet pågår ett utvecklingsarbete angående folkrörelser och frivilligorganisationers arbete. En arbetsgrupp för resultatstyrning och uppföljning av statsbidrag till föreningar och andra organisationer m.m. har inrättats. Arbetsgruppen skall utveckla metoder för resultatstyrning, uppföljning och utvärdering av statsbidragen till föreningslivet så att de statliga medlen används så effektivt som möjligt. Statsbidrag till folkrörelser och organisationer utgår dels som projektstöd, dels i form av centralt organisationsstöd. Under anslaget C 2. Bidrag till organisationer på det sociala området föreslås att medel, liksom tidigare, avsätts för att stödja klientorganisationer, organisationer som arbetar med utsatta barn och deras familjer samt organisationer som arbetar för kvinnor som utsatts för våld. Även nykterhetsorganisationer och vissa andra organisationer med näraliggande verksamhetsinriktning föreslås, liksom tidigare, få stöd inom anslaget C 2. Bidrag till organisationer inom det sociala området. En arbetsgrupp har tillsatts inom Socialdepartementet för att se över kriterierna för bidragsgivningen inom området och förutsättningarna för att kunna utvärdera verksamheten ur ett alkoholpolitiskt perspektiv. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) är ett folkrörelseförankrat organ som bedriver upplysning om verkningar av alkohol- och narkotikamissbruk. CAN erhåller statsbidrag för sin verksamhet. Tillsynen över socialtjänsten Den statliga tillsynen omfattar såväl kommunernas socialtjänst och olika institutioner inom socialtjänsten som enskilda vårdhem och bedrivs på både nationell och regional nivå. Socialstyrelsens centrala tillsynsfunktion har primärt till uppgift att följa upp och utvärdera socialtjänsten samt återföra kunskap och erfarenhet till kommunerna. Länsstyrelsernas tillsyn och uppföljning avser såväl hanteringen av enskilda ärenden som uppföljning av verksamheter. Länsstyrelserna skall i sitt tillsynsarbete särskilt beakta effekterna av kommande förändringar inom alkoholområdet. På det regionala planet ansvarar Länsstyrelserna för samordningen mellan berörda myndigheter när det gäller tillsynen av restaurangbranschen. Länsstyrelserna skall som ett led i sitt tillsynsarbete lämna enhetliga underlag till den nationella uppföljningen rörande tillsynens inriktning, innehåll och resultat. Av Länsstyrelsernas årsredovisningar framgår att handläggningen av individuella ärenden är ett betydande inslag i arbete även om det finns en strävan att förskjuta tyngdpunkten i arbetet mot en mer övergripande tillsyn. Uppföljningen av LVM-lagstiftningen och kartläggningar av kommunernas socialbidragsnormer är exempel på detta. Redovisningarna kan förbättras när det gäller att ge en enhetlig och jämförbar bild av de problem som finns i länen, vilka uppgifter man prioriterat samt vilket resultat som uppnåtts. Det finns ett behov av att utveckla metoder för tillsyn samt klargöra den nationella respektive regionala nivåns roll i tillsynsarbetet. Inrikesdepartementet har initierat ett arbete i syfte att öka jämförbarheten av länsstyrelsernas arbete. Socialtjänstkommitténs slutbetänkande innehåller förslag om innehåll och former för den statliga tillsynen. Kommittén föreslår förtydligande av Socialtjänstlagen på en rad punkter vilket ställer nya krav på den statliga tillsynen. Ett exempel är den föreslagna bestämmelsen om att fortlöpande och systematiskt bedriva kvalitetssäkringsarbete. 6.1.2 Alkoholpolitik Målet för den svenska alkoholpolitiken att begränsa alkoholens skadeverkningar ligger fast. Det finns idag oroande tendenser som visar att alkoholen är på väg tillbaka som berusningsmedel för ungdomar långt ner i åldrarna. Flera undersökningar under det senaste året visar att andelen ungdomar som ofta berusar sig ökar och andelen som aldrig berusar sig minskar. Den höga ungdomsarbetslösheten bidrar med all sannolikhet till den oroande utvecklingen. Det är framför allt de lättillgängliga dryckerna folköl och starköl som är på frammarsch. För vissa grupper närmar sig ölkonsumtionen 70-talets nivå. Flickors andel av den totala alkoholkonsumtionen har också ökat kraftigt sett ur ett längre tidsperspektiv, vilket måste motverkas genom olika åtgärder. Av den senaste värnpliktsundersökningen angående ungdomars alkohol- och drogvanor framgår också att andelen ungdomar som använder hembränd eller renaturerad sprit har ökat kraftigt under de senaste åren. Cirka 24 procent av de värnpliktsinskrivna år 1994 uppgav att de i berusningssyfte brukade dricka hembränd eller renaturerad sprit. Detta är cirka 50 procent fler jämfört med åren 1992 och 1993. Den ökade betydelsen av hembränt som berusningsdryck bland ungdomar framkommer även i de senaste årens skolundersökningar. Med anledning av uppgifterna om ökad användning av hembränd och renaturerad sprit bland ungdomar har regeringen uppdragit åt Rikspolisstyrelsen att tillsammans med Alkoholinspektionen, Folkhälsoinstitutet och Läkemedelsverket kartlägga omfattningen av och karaktären på den olovliga sprithanteringen i landet. De skall också komma med förslag till lämpliga åtgärder för att minska denna. Uppdraget skall i sin helhet redovisas till regeringen senast den 1 januari 1997. Regeringen har dessutom med anledning av en delrapport från nämnda uppdrag utbetalat 8 miljoner kronor till Rikspolisstyrelsen för att bl.a. användas till olika lokala och regionala samarbetsprojekt mellan närpolisverksamhet, socialtjänst och länsstyrelser för att försvåra eller förhindra den olovliga sprithanteringen. Av delrapporten framgår att det fortsatta utredningsarbetet förutom kartläggningsarbetet bl.a. kommer att innehålla en översyn av straffpåföljden när det gäller distribution av hembränt till ungdomar liksom en översyn av straffskalan för varusmuggling. Inom ramen för uppdraget övervägs också om det kan vara möjligt och lämpligt att kriminalisera köp och innehav av olovligt tillverkad alkohol samt hur man bättre än idag kan kontrollera handeln med aktivt kol. Så snart uppdraget redovisats till regeringen kommer frågorna att bli föremål för beredning inom regeringskansliet och eventuellt utmynna i en proposition till riksdagen. Förutsättningarna att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik har ändrats i och med det svenska EU-inträdet. Ändrade regler för införsel av alkohol och avskaffandet av monopolen för tillverkning, import och partihandel av alkoholdrycker reser krav på en förnyelse av alkoholpolitiken. Eftersom prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel framöver troligen kommer att försvagas så kommer de förebyggande insatserna att bli än viktigare för att motverka alkoholmissbrukets utbredning. Information, opinionsbildning och andra alkoholförebyggande insatser, framför allt på lokal och regional nivå, får därför en ökad betydelse i ansträngningarna att förändra dryckesvanorna i vårt land. Som ett led i denna förändring fick Folkhälsoinstitutet regeringens uppdrag att leda och samordna ett förstärkt alkohol- och drogförebyggande arbete. En nationell ledningsgrupp tillkallades som har utarbetat en nationell handlingsplan för alkohol- och drogförebyggande insatser. För de två senaste budgetåren har riksdagen anslagit 75 respektive 74 miljoner kronor för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Av dessa medel har sammanlagt 110 miljoner kronor överlämnats till Folkhälsoinstitutet för genomförandet av den nationella handlingsplanen. Med tanke på den oroande utvecklingen och den förändrade alkoholpolitiken med inriktning mot en lokal och regional kraftsamling av de förebyggande insatserna är det viktigt med en fortsatt hög ambitionsnivå när det gäller det alkoholförebyggande arbetet. Regeringen avser därför att under år 1997 anvisa 30 miljoner kronor för alkoholpolitiska insatser. Kommunerna har i och med den nya alkohollagen och övertagandet av tillsyn och tillståndsgivningen när det gäller serveringstillstånd fått en annan och mer uttalad roll än tidigare när det gäller att påverka alkoholens tillgänglighet. Kraven på att kommunerna har en genomtänkt och dokumenterad strategi för såväl prövningar av serveringstillstånd som en offensiv tillsyn över försäljningsverksamheterna och olika missbruksmiljöer i kommunen har ökat. Varje kommun bör ha alkoholpolitiska program som innehåller en detaljerad analys av alkoholsituationen i kommunen men också beskriver på vilket sätt som det alkoholförebyggande arbetet skall bedrivas. Svenska Kommunförbundet har därför under 1995 och 1996 från regeringen erhållit sammanlagt 3,3 miljoner kronor för att i kommunerna utveckla sådana lokala alkoholpolitiska handlingsplaner. Det är viktigt att detta arbete fortsätter och ytterligare stimuleras genom Folkhälsoinstitutets regionala och lokala satsningar. Regeringen anser dock att det dessutom behövs ett utökat engagemang även av andra aktörer utanför myndighetssfären när det gäller det alkoholförebyggande arbetet. I första hand gäller det de frivilliga organisationerna och då inte minst nykterhetsrörelsen. En arbetsgrupp inom Socialdepartementet arbetar för närvarande med en översyn av regelsystemet för bidragsgivningen till nykterhetsorganisationerna m.fl. i syfte att effektivisera insatserna och det statliga stödet till dessa. 18 247 000 kronor kommer att avsättas som bidrag till nykterhetsorganisationerna m.fl. verksamhet under det kommande budgetåret. Regeringen avser dessutom att ställa 15 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden till Folkhälsoinstitutets förfogande för stöd till olika ideella organisationers barn- och ungdomsprojekt, vilka ligger i linje med den nationella handlings- planen för alkohol- och drogförebyggande insatser. De senaste budgetåren har särskilda medel, 50 miljoner kronor, under anslaget E1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård avsatts för att bl.a. stimulera kommunerna att utveckla öppenvårdsinsatserna. Dessa medel fördelas av länsstyrelserna. Utvecklingen mot ökat ungdomsmissbruk inger oro och gör det angeläget att även dessa medel används så flexibelt som möjligt utifrån de behov som finns. Dessa utvecklingsmedel bör framledes även kunna användas för att stimulera såväl utvecklingen av öppenvården som utvecklingen av det alkohol- och drogförebyggande arbetet i kommunerna. Regeringen kommer också att inleda diskussioner med andra aktörer på alkoholområdet, bl.a. olika branschföreträdare för att även från dessa parter få till stånd ett ökat socialt ansvarstagande när det gäller det alko- holförebyggande arbetet. Det kan tyckas rimligt att olika branschorganisationer, företag inom alkoholhanteringen och försäkringsbolag är med och delfinansierar informationskampanjer m.m. angående alkoholkonsumtionens sociala och medicinska konsekvenser. Hur en sådan medverkan kan utformas och organiseras kommer närmare att diskuteras med berörda organisationer och företag under hösten. Förutsättningarna för att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik har förändrats i och med EU-medlemsskapet. Målet för den svenska alkoholpolitiken, att begränsa alkoholens skadeverkningarligger, ligger dock fast och ambitionsnivån är oförändrat hög. EU-medlemsskapet gör det nödvändigt att vi söker nya arbetssätt och metoder för att uppnå målet. Det innebär framför allt att många fler myndigheter, företag och organisationer än tidigare måste engageras i det alkoholförebyggandet arbetet och ges möjlighet att delta och bidra med sin kunskap och sina resurser. Regeringen anser att det även är mycket angeläget att det görs en kraftsamling på alkoholforskningens område. Regeringen kommer därför att ge Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) ett särskilt samordningsansvar för den socialvetenskapliga forskningen och SFR skall därvid svara för en sekretariatsfunktion. Alkoholforskningsutredningens förslag att tillskapa ett nationellt centrum för alkoholforskning bör beredas vidare av SFR. Frågan om alkoholforskningen utvecklas närmare i regeringens proposition (prop.1996/97:5) Forskning och Samhälle. 6.1.3 Narkotikapolitik Målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle, ett samhälle där alla har rätt till ett värdigt liv. Det sker genom en kombination av förebyggande insatser, ett varierande utbud av vård och behandling samt fortlöpande kontrollinsatser. Sveriges ansträngningar att bekämpa narkotikamissbruket kommer även fortsättningsvis att bygga på en kombination av målinriktade förebyggande insatser, ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande kontrollinsatser. Denna politik måste förverkligas på såväl lokal som nationell nivå. Avsikten är att motverka droganvändning, speciellt bland ungdomar och att erbjuda adekvata vård- och rehabiliteringsinsatser till de som utvecklat ett missbruk. Det är på lokal nivå som politikens trovärdighet prövas. De olika insatserna bör därför samordnas kommunalt och regionalt på det sätt man finner lämpligt och i enlighet med de riktlinjer för narkotikapolitiken som fastlagts av riksdagen. Den svenska narkotikapolitiken skall ligga till grund för Sveriges internationella engagemang. Målet skall vara att på ett globalt plan utveckla insatserna för att möta narkotikahotet. Sverige kommer att aktivt motarbeta alla försök till nedrustning av narkotikakontrollen. Alla former av legalisering av narkotika och liberalisering i narkotikapolitiken strider mot det övergripande målet för vårt arbete, ett narkotikafritt samhälle. Regeringen kommer därför att motverka alla krav på legalisering av narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken, också på det internationella planet. Den illegala narkotikahanteringen är ett globalt problem. Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika inom FN, Europarådet och EU. Sverige bör även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det inter- nationella samarbetet. Detta samarbete är utomordentligt betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska integrationen och de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa. Genom Sveriges medlemskap i EU har vi fått tillgång till ett utökat europeiskt samarbete kring narkotikafrågorna. Utgångspunkten för EU:s narkotikapolitik är att narkotikahandel och narkotikamissbruk är ett problem som kräver åtgärder inom en rad olika samhällssektorer och politikområden. En framgångsrik narkotikastrategi måste inriktas mot att minska både utbud och efterfrågan. Unionsfördraget har öppnat nya möjligheter för en samordnad narkotikastrategi inriktad på minskad efterfrågan, bekämpning av narkotikahandeln och påverkan på tredje land genom ett samordnat internationellt agerande. En särskild global handlingsplan som omfattar samtliga dessa delar har antagits av Europeiska rådet. De åtgärder som vidtas såväl internationellt som nationellt bör i största möjliga utsträckning baseras på kunskap om faktiska förhållanden och utvärderingar av effekterna av olika insatser. Folkhälsoinstitutet (FHI) har i uppdrag att följa konsumtions- och skadeutvecklingen inom alkohol- och narkotikaområdet. FHI fördelar vidare vissa medel till alkohol- och narkotikaforskning inom särskilt angelägna områden och genomför utvärderingar av det förebyggande arbetets effekter. Socialstyrelsen svarar för tillsyn, utveckling samt uppföljning och utvärdering av såväl förebyggande insatser som vård och behandling. Regeringen ser med stort allvar på uppgifterna om en drogliberalare inställning bland ungdomar. Huvudinriktningen för narkotikapolitiken måste vara att på alla sätt motarbeta en ökad droganvändning bland ungdomar. Den narkotikanegativa inställning som idag omfattas av en majoritet av svenska ungdomar är inte given en gång för alla. Dessutom måste det till krafttag för att minska tillgängligheten av narkotika. Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har till uppgift att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser mot narkotikan. Detta gäller såväl på nationell som internationell nivå. Sverige hör till de länder som har längst erfarenhet av en samordnad narkotikastrategi, som spänner över flera politikområden. Sveriges erfarenheter efterfrågas också i allt större utsträckning av organisationer och enskilda länder. 6.1.4 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde Åtgärder för barn, socialt be- handlingsarbete samt alkohol- och drogpolitik framgår av följande samman- ställning (miljoner kronor): Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat därav 1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999 Bidrag till missbruk- och ungdomsvård samt alkohol- och drogförebyggande arbete480 75 75 38 52 52 52 Bidrag till organisationer på det sociala området 39 87 87 39 58 58 58 Barnombudsmannen 8 12 12 9 8 8 8 Statens nämnd för interna- tionella adoptionsfrågor 6 9 9 6 6 6 7 Statens institutionsstyrelse469 754 843 576 508 511 529 Alkoholinspektionen 4 21 24 20 15 15 15 Alkoholsortimentsnämnden 0 1 0 0 1 1 1 Totalt för utgiftsområde1 006 959 1 051 688 646 650 669 101 6.2 Anslag C 1. Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och drogförebyggande arbete ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 480 1221) Reservation 526 1995/96Anslag 75 000 Utgiftsprognos 75 526 därav 1996 37 919 1997 Förslag 52 000 1998 Beräknat 52 000 1999 Beräknat 52 000 1 Beloppen anges i tusental kr Statsbidraget till missbrukarvård var tidigare ett riktat kommunbidrag avsett att delvis täcka kostnader för insatser inom missbruks- och ungdomsområdet. Från och med år 1996 har dock huvuddelen av det riktade statsbidraget lagts in i det generella statsbidraget till kommunerna. Utöver statsbidraget till missbrukarvården har staten genom den verksamhet som bedrivs av Statens Institutionsstyrelse ett direkt ansvar för missbrukarvård och ungdomsvård. Det finns ett starkt intresse från statens sida av att det råder balans mellan å ena sidan den tunga institutions- vården och å andra sidan förebyggande insatser, öppenvård och andra förebyggande insatser som kommunerna ansvarar för. Därför har under de senaste budgetåren ur anslaget avsatts särskilda utvecklingsmedel för att stimulera kommunerna att utveckla öppenvårds- insatser. Länsstyrelserna har i uppdrag att årligen fördela 50 miljoner kronor till särskilt angelägna utvecklingsinsatser. Regeringens övervägande Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Anslag 52 000 tkr | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Som redovisats tidigare har kommunerna under senare år i högre utsträckning byggt ut alternativa vård- och stödverksamheter, dock inte i sådan utsträckning att man helt kompenserat den minskade användningen av institutionsvård. Socialstyrelsen konstaterar i sin utvärdering av hur medlen används att de mål som är uppsatta för fördelningen av bidrag har tillgodosetts. Länsstyrelsen har fått ökad kännedom och kunskap om kommunernas verksamhet och missbruksproblem. De har kunnat satsa på lokal verksamhet som haft stor betydelse för spaeciellt många små kommuner. Regeringens uppfattning är att det fortfarande finns stora behov av att utveckla alternativ till institutionsvård genom förebyggande insatser och öppenvård. Därför bör särskilda utvecklingsmedel även fortsättningsvis avsättas till att stimulera kommunerna att utveckla öppenvårdsinsatser men för att öka flexibiliteten så skall dessa medel också kunna användas för olika alkohol- och drogförebyggande insatser. Utvecklingen mot ökat ungdomsmissbruk inger oro och gör det angeläget att medlen används så effektivt som möjligt utifrån de behov som finns. Länsstyrelserna, som är regional tillsynsmyndighet över kommunernas arbete inom socialtjänsten och det alkoholpolitiska området, har god kännedom om de lokala förhållandena i kommunerna och om vilka brister eller behov av särskilda utvecklingsinsatser som föreligger. Utvecklingsmedlen har också en naturlig funktion vid uppföljningen av vad som framkommer vid tillsynsarbetet. Utvecklingsmedel för att stimulera såväl utvecklingen av öppenvården som andra insatser inom det alkohol- och drogförebyggande arbetet bör därför även fram- ledes fördelas av länsstyrelserna. Under anslaget avsätts 2 miljoner kronor som Socialdepartementet disponerar för att påbörja en kunskapsinhämtning om spelberoende och därtill hörande sociala problem. C 2. Bidrag till organisationer på det sociala området ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 39 0061) 1995/96 Utgiftsprognos 87 046 Anslag därav 1996 38 585 86 761 1997 Förslag 57 841 1998 Beräknat 57 841 1999 Beräknat 57 841 1 Beloppen anges i tusental kr Anslaget avser bidrag till olika frivilliga organisationer inom det sociala området. Det gäller såväl länkorganisationer och andra organisationer som arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare och andra socialt utsatta grupper, däribland organisationer som arbetar med att hjälpa barn och deras familjer samt organisationer som motverkar våld mot kvinnor. Nykterhetssorganisationer och Centralförbundet för alkohol- och narko- tikaupplysning bör även fortsättningsvis erhålla statsbidrag. Anslaget delas upp i tre anslagsposter: - Bidrag till organisationer, - Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, - Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. Tabell: Anslagets utveckling i tkr. ----------------------------------------------------- Anslags- 1994/95 1995/96 1997 1998 1999 post ----------------------------------------------------- Bidrag till 31 403 47 445 31 630 31 630 31 630 organisa- tioner ----------------------------------------------------- Bidrag till 7 964 11 946 7 964 7 964 7 964 CAN ----------------------------------------------------- Bidrag till 18 245 27 370 18 247 18 247 18 247 vissa nykter- hets.org. ----------------------------------------------------- Summa 57 612 86 761 57 841 57 841 57 841 ----------------------------------------------------- Bidrag till organisationer Frivilliga organisationer gör på olika sätt viktiga insatser på det sociala området. Det kan vara förebyggande arbete, kamratstöd, behandlingsarbete eller opinionsbildande insatser. Resurser har hittills avsatts för att stödja länkorganisationer och andra organisationer som arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare. Bidrag kan utgå till såväl klientorganisationer inom alkohol- och narkotikaområdet som till organisationer med kyrklig anknytning vilka bedriver verksamheter inriktade på socialt utsatta grupper. En del av bidragsgivningen har varit riktad till organisationer som bedriver arbete för utsatta barn och deras familjer, respektive organisationer som motverkar våld mot kvinnor. Socialstyrelsen som disponerar anslaget och beslutar om fördelning av medel till de olika organisationerna genomför årligen en utvärdering av effekten av bidragen som ligger till grund för den kommande bidragsgivningen. Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning(CAN) är ett folk- rörelseförankrat informationsorgan som har till uppgift att bedriva och främja saklig upplysning om verkningar av alkohol- och narkotikamissbruk, liksom om vägar och medel att förekomma och bekämpa alkoholskador samt motverka icke- medicinskt bruk av narkotika. CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger till organisationer, myndigheter, massmedia m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är att utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras arbete med droginformation. Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. Nykterhetsrörelsen och vissa andra organisationer får sedan lång tid tillbaka organisationsstöd för sin centrala verksamhet. Anslaget administreras av Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl som fördelar anslaget till berörda organisationer. Bidragen har karaktären av centralt organisationsstöd. Grunden för bidragsgivningen finns i förordningen (1977:486) om statsbidrag till organisationer som bedriver nykterhetsarbete. Samarbetsnämndens verksamhet regleras i samma förordning. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Resurser | | | |Anslag 57 841 tkr | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning Kvinnovåldskommissionen har i sitt betänkande föreslagit olika åtgärder för att komma till rätta med våld mot kvinnor m.m. Betänkandet har remissbehandlats. Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet. En arbetsgrupp med representanter från de berörda departementen kommer att närmare utveckla formerna för åtgärder som kan behövas. Huvudinriktningen av bidragsgivningen till organisationer bör i huvudsak ligga fast. Regeringen föreslår att bidrag till organisationer skall erhålla bidrag med 31 630 000 kronor. CAN:s roll som resurs för olika berörda myndigheter och organisationer när det gäller att beskriva alkohol- och drogutvecklingen är viktig liksom uppgiften att förmedla kunskap om alkohol- och drogförebyggande arbete. Med hänsyn till det svenska EU-medlemskapet så har förutsättningarna förändrats när det gäller att bedriva en traditionell svensk alkohol- och drogpolitik. Basfaktaförmedling, informationsverksamhet och opinionsbildning har blivit allt viktigare som instrument för en aktiv alkohol- och drogpolitik. Regeringen föreslår att Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning erhåller ett anslag på 7 964 000 kronor. Folkrörelsernas alkohol- och drogförebyggande insatser utgör viktiga stöd och komplement till det arbete som myndigheterna bedriver. För statliga myndigheter har det de senaste åren skett en snabb utveckling av budgetprocess, redovisningsregler och utvärdering. För organisationer som erhåller statsbidrag pågår för närvarande en liknande utvecklingsprocess. I det ligger att man bättre skall kunna följa verksamheters målsättning, arbetsmetoder och effektivitet med hjälp av ansökningshandlingar och årsredovisningar. Samtidigt är det viktigt att de enskilda organisationerna får utforma sina insatser utifrån den egna orga- nisationens särart så att mångfalden i det drogförebyggande arbetet värnas. Därigenom kan större trovärdighet och bättre effekt av insatserna uppnås. En särskild arbetsgrupp är tillsatt för att utvärdera medlens användning och effekter av bidragsgivningen. Arbetsgruppen skall bl.a. se över fördelningskriterierna, utarbeta riktlinjer för bidragsgivningen och behandla frågan om fler organisationer bör få del av bidraget. För kommande budgetår föreslås oförändrad nivå på anslaget. Regeringen föreslår att det anvisas 18 247 000 kronor som bidrag till vissa nykterhetsorgsanisationer m.fl. C 3. Barnombudsmannen ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 7 8411) Anslagssparande 608 1995/96Anslag 11 604 Utgiftsprognos 12 212 därav 1996 8 597 1997 Förslag 7 639 1998 Beräknat 7 618 1999 Beräknat 7 867 1 Beloppen anges i tusental kr Barnombudsmannen (BO) är central myndighet med övergripande mål att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter. Ombudsmannen biträds av ett konsultativt råd och har en opinionsbildande och attitydpåverkande roll. BO skall i sin verksamhet bl.a. följa och delta i den allmänna debatten med särskild tonvikt på frågor som rör utsatta barn och barns delaktighet och medinflytande. BO har att inom sitt verksamhetsområde bl.a. ta initiativ till åtgärder som syftar till att hävda barns och ungdomars rättigheter och intressen och eventuellt lämna förslag till regeringen om författningsändringar eller andra åtgärder som anses behövas. BO skall även samordna ett nationellt arbete i mobbningsfrågor och hålla samman olika typer av sektorsövergripande uppföljningsstudier om villkoren för barn och unga upp till 18 år. Barnombudsmannen är en relativt liten myndighet med uppgift att bevaka och följa upp barns och ungas villkor. BO har även en opinionsbildande funktion inom området. Barnombudsmannen inger en årlig rapport till regeringen om sin verksamhet under det gångna verksamhetsåret. BO har under det gångna verksamhetsåret haft en aktiv roll i debatten om barnkonventionens ställning i förhållande till svensk lagstiftning. BO har även lagt ner stort arbete på frågor om mobbning och har under våren 1996 givit ut informationsskrifter på detta tema. Myndigheten har därvid medverkat till att öka uppmärksamheten när det gäller barns och ungas situation och behov. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |De övergripande målen skall vara oförändrade kommande| | | | | |budgetår. | | | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 7 639 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Enligt ändringar i instruktionen som trädde i kraft den| |1 juli 1996 skall Barnombudsmannen även informera om| |FN:s konvention om barnets rättigheter och ta| |initiativ till samordning och utveckling av samhällets| |förebyggande insatser inom området barns och ungas| |säkerhet. Barnombudsmannens konsultativa råd minskas| |till sju personer. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Regeringen anser att Barnombudsmannen kunnat satsa på de verksamheter som bedömts som mest angelägna och relevanta utifrån den givna resursramen. Regeringen anser att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Barnombudsmannens ansvarsområde skall vara oförändrad under det kommande verksamhetsåret och föreslår ett anslag på 7 639 000 kronor. För budgetåren 1998 0ch 1999 beräknas anslagsnivån till 7 618 000 kronor respektive 7 867 000 kronor. C 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 6 2391) Anslagssparande 10 1995/96Anslag 8 961 Utgiftsprognos 8 970 därav 1996 6 018 1997 Förslag 5 916 1998 Beräknat 6 356 1999 Beräknat 6 549 1 Beloppen anges i tusental kr Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är central myndighet med ansvar för tillsyn, kontroll och information i frågor rörande internationella adoptioner. Det övergripande målet för NIA är att underlätta adoption i Sverige av utländska barn. NIA skall därvid sträva efter att adoptionen sker till barnens bästa och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i Sverige. Nämnden ansvarar för frågor enligt förordningen (1976:834) om prövning av utländska beslut om adoption samt frågor om auktorisation av organisationer enligt lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp. NIA beslutar också om fördelning av statsbidrag till sådana organisationer. Socialnämnderna skall enligt socialtjänstlagen inhämta yttrande från NIA om det avsedda förmedlingssättet är tillförlitligt när det är frågan om adoption av ett utländskt barn utan medverkan av auktoriserad organisation. I början av år 1995 avlämnade Adoptionslagstiftningsutredningen sitt betänkande Internationella adoptionsfrågor - 1993 års Haagkonvention m.m (SOU 1994:137). I betänkandet föreslås att Sverige skall ratificera 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Enligt utredningens förslag bör den rättsliga regleringen som följer av tillträdet till konventionen ske genom att konventionen inkorporeras i det svenska rättssystemet genom en särskild lag. I övrigt lämnar utredningen ett antal förslag till lagändringar, bl.a. för att stärka den enskildes rättssäkerhet i samband med adoption. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |Det övergripande målet för NIA skall vara oförändrat det| |kommande budgetåret. | | | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 5 916 tkr | | | | | |Övrigt | | | |De förslag som regeringen avser att lämna på grundval av| |Adoptionslagstiftningsutredningens förslag kan påverka| |NIA:s verksamhet i viss utsträckning. | ------------------------------------------------------- 102 Resultatbedömning och slutsatser NIA är en liten högspecialiserad myndighet med väl definierade myndig- hetsuppgifter. Den handlägger enskilda ärenden inklusive ansökningar från organisationer om auktoriation men lämnar också råd i adoptionsärenden samt utövar tillsyn över adoptionsorganisationer. I rådgivningsverksamheten ingår också att lämna råd och information till kommuner och domstolar samt bedriver allmän verksamhet för att främja internationella adoptioner. Regeringens bedömning är att myndigheten fungerar väl och att de anslagna resurserna nyttjas på ett tillfredsställande sätt. Regeringen avser att på grundval av Adoptionslagstiftningsutredningens förslag förelägga riksdagen en proposition med förslag som i vissa hänseenden kan påverka NIA:s framtida arbetsuppgifter. Regeringen anser att den övergripande målsättningen för verksamheten inom NIA:s ansvarsområde skall vara oförändrad under det kommande verksamhetsåret. Anslaget för år 1997 beräknas till 5 916 000 kr, varav 1 583 000 kronor avser bidrag till de auktoriserade adoptionsorganisationerna. För kommande budgetår beräknas ett resurstillskott med 300 000 kronor. För budgetåren 1998 och 1999 beräknas anslagsnivån till 6 356 000 kronor respektive 6 549 000 kronor. C 5. Statens institutionsstyrelse ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 468 5941) Anslagssparande 51 631 1995/96Anslag 754 218 Utgiftsprognos 843 143 därav 1996 576 373 1997 Förslag 507 720 1998 Beräknat510 942 1999 Beräknat528 774 1 Beloppen anges i tusental kr Statens institutionsstyrelse (SiS) har som övergripande mål att svara för att alla som behöver vård vid ett särskilt ungdomshem eller ett LVM-hem skall kunna beredas vård av god kvalitet. SiS skall vidare, i samarbete med kommuner och landsting, verka för ett vårdutbud som med beaktande av närhetsprincipen är differentierat utifrån individuella vårdbehov. SiS har således ansvaret för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och av vissa institutioner för vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). SiS är huvudman för 34 särskilda ungdomshem och 23 LVM-hem. Institutionerna är i huvudsak avsedda för tvångsvård som kan ske vid såväl slutna avdelningar som vid mer öppna. Vården skall enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) så snart som möjligt övergå till frivillig vård inom SiS egna institutioner, vid andra kommunalt eller privat drivna institutioner. Den vård som ges skall vara av god kvalitet samt differentierad utifrån individuella vårdbehov med beaktande av närhetssprincipen. Det innebär att t.ex. psykiskt störda missbrukare, kvinnliga missbrukare, narkotika- eller blandmissbrukare, m.fl bör kunna ges speciellt anpassad vård vid särskilda enheter eller institutioner. Även på ungdomssidan differentieras. Verksamheten finansieras dels genom de anslag som SiS förfogar över, dels genom vårdavgifter som tas ut av kommunerna. I den proposition (1992/93:61) som låg till grund för riksdagens beslut om statligt övertagande av huvudmannaskapet för LVM-hemmen och de särskilda ungdomshemmen beräknades att statens andel av kostnaderna skulle utgöra cirka hälften för ungdomshemmen och cirka en tredjedel för LVM-hemmen. Senaste budgetåret svarade SiS anslag för cirka 26 procent av kostnaderna för LVM-hemmen och 47 procent av kostnaderna för ungdomshemmen. Fördelningen mellan statens finansiering och vårdavgifterna överensstämmer således inte med vad propositionen avsåg. Verksamheten vid Statens institutionsstyrelse är mycket omvärldsberoende och därför svårplanerad. Den är ständigt utsatta för krav på förändring och anpassning. Därtill skall den vård som tillhandahålls tillgodose vitt skilda behov och samtidigt ha en hög kvalitet. SiS är i hög grad beroende av intäkter från vårdavgifter, varför en minskad efterfrågan av missbrukarvård har gett ett ekonomiskt underskott. Efterfrågan av LVM-placeringar har på senare år minskat kraftigt, vilket gett minskade intäkter och förorsakar ekonomiska problem. Vid övertagandet den 1 april 1994 fanns knappt 1 000 LVM-platser mot idag cirka 625. SiS har genomfört olika åtgärder för att få verksamheten i ekonomisk balans, bl.a. har man minskat antalet platser inom missbrukarvården genom att avveckla två institutioner samt skurit ned antalet platser vid samtliga institutioner. Det kan bli nödvändigt med ytterligare neddragningar av LVM-platser. Efterfrågan är större på ung- domssidan där man genomför utbyggnad. Anpassningen av verksamheten till efter- frågan är dock förenat med stora kostnader och tar även viss tid att genomföra. I samband med nedläggning av institutioner uppstår kvardröjande kostnader upp till 18 månader samtidigt som intäkter i form av avgifter helt försvinner. Kostnaderna för lokaler kan dock ligga kvar under väsentligt längre tid. För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem, med ökade differentierade avgifter, införts. Avgiftsnivån får dock inte avvika allt för mycket från riksgenomsnittet för liknande institutioner som drivs av andra huvudmän. Kommunerna är idag ytterst kostnadsmedvetna. En allt för hög avgiftsnivå riskerar att ytterligare minska efterfrågan och därmed ge lägre avgiftsintäkter. Statens institutionsstyrelse beräknar att för budgetåret 1995/96 uppkommer ett löpande anslagsöverskridande med cirka 90 miljoner kronor. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |Det övergripande målet för Statens institutionsstyrelse| |föreslås oförändrat under det kommande verksamhetsåret.| | | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 507 720 tkr | |Beräknade avgiftsinkomster 807 000 tkr | | | | | |Övrigt | | | |SiS anslag, som tidigare budgetår bestått av dels ett| |anslag för myndighetens centrala förvaltning, dels ett| |anslag för vårdverksamheten, slås samman till endast ett| |anslag. Därigenom uppnås ökad flexibilitet för SiS totala| |verksamhet. | | Regeringen har uppdragit åt Riksrevisionsverket att| |utvärdera det statliga övertagandet av ungdomsvården vid| |de särskilda ungdomshemmen och missbrukarvården vid| |LVM-hemmen. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning Regeringens bedömning är att de åtgärder som SiS genomfört för att effektivisera och omstrukturera vården vid institutionerna varit nödvändiga. Myndigheten skall även fortsättningsvis lägga största vikt vid att uppnå en optimal balans mellan den vård som efterfrågas och de resurser som kan erbjudas, utan att vårdens kvalitet eftersätts. Trots att myndigheten genomfört kraftiga åtgärder för att få verksamheten i ekonomisk balans beräknas ett överskridande på cirka 90 miljoner kronor för innevarande budgetår. Regeringen har i tilläggsbudgeten föreslagit att SiS för innevarande budgetår engångsvis tillförs 88 300 000 kronor för att klara det uppkomna budgetunderskottet. Regeringen har uppdragit åt Riksrevisionsverket att genomföra en utvärdering av det statliga övertagandet av ungdomsvården vid de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen, samt lämna förslag till åtgärder som krävs för att SiS verksamhet och ekonomi skall komma i balans. Slutsatser Kraven på huvudkontoret har varit större än vad som förutsågs när myndigheten beslutades. Uppbyggnaden av gemensamma administrativa system har krävt stora insatser. Sambanden mellan vårdresultat och ekonomiska insatser måste tydliggöras och utbyggnaden av ändamålsenliga uppföljningssystem är därför av stor vikt. Regeringen ser det som viktigt att SiS fortsätter satsningen på kompetensutveckling hos personalen på institutionerna samt metodutveckling och stöd till forskningsprojekt som ger ökade kunskaperna om vårdens effekter. Regeringen beräkar ett anslag kommande budgetår på 507 720 000 kronor. För budgetåren 1998 och 1999 beräknas anslagsnivån till 510 942 000 kronor respektive 528 774 000 kronor. C 6. Alkoholinspektionen ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 3 7671) Anslagssparande 3 233 1995/96Anslag 21 000 Utgiftsprognos 24 233 därav 1996 20 089 1997 Förslag 14 527 1998 Beräknat 14 559 1999 Beräknat 15 069 1 Beloppen anges i tusental kr Alkoholinspektionen utövar central tillsyn över efterlevnaden av alkohollagen (SFS 1994:1738). De övergripande målen för myndigheten är att tillse att lagar och bestämmelser avseende hantering av alkohol efterlevs och bidra till att samhällets alkoholpolitiska mål uppfylls. Alkoholinspektionen startade sin verksamhet den 1 januari 1995 med anledning av bl.a. EU-medlemskapet och att riksdagen beslutat att avskaffa de tidigare import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen när det gäller spritdrycker, vin och starköl. Dessa har ersatts av ett nytt alkoholpolitiskt motiverat tillstånds- och tillsynssystem som sköts av Alkoholinspektionen. Alkoholinspektionens första verksamhetsår har präglats av dels uppbyggnad av verksamheten och dels genomförandet av avmonopoliseringen av tillverkning och partihandel av alkoholdrycker. Samarbetet med länsstyrelserna har inletts under våren 1996 i samband med att tillståndsgivningen i serveringsärenden överfördes till kommunerna vid årsskiftet. Tillsynsarbetet och utvecklingen av detta har visat sig kräva stora resurser. Misstankar om att EU-inträdet medfört en ökad illegal införsel av spritdrycker och starköl har stärkts under 1995. Inspektionen bedömer att detta förhållande kräver särskild uppmärksamhet från inspektionens sida och särskilda resurser skall avsättas för detta ändamål. Alkoholinspektionen har med hänsyn till den korta tid som myndigheten varit verksam av regeringen medgivits dispens från kravet på att inge resultatredovisning. Alkoholinspektionen har i första hand prioriterat prövningen av tillståndsärenden som löpt planenligt. Inspektionen bedömer att nästa budgetår kommer att innebära utökad verksamhet i flera avseenden. Under innevarande budgetår utbetalade Socialdepartementet genom ett regeringsbeslut sammanlagt 3 miljoner kronor till 4 länsstyrelser i landet - Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå - med uppgift att fungera som särskilt resursstöd åt Alkoholinspektionen. De skulle också när det gäller partihandels- och tillverkningsfrågor fungera som särskilt resurs- och utbildningsstöd till övriga länsstyrelser. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |De övergripande målen för Alkoholinspektionen skall vara| |oförändrade under kommande verksamhetsår. | | | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 14 527 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Finansieringen av Alkoholinspektionens verksamhet| |skall täckas genom de avgifter inspektionen tar ut från| |partihandlare och tillverkare. Dessa avgifter går in på| |en särskild inkomsttitel och är inte disponibla för| |Alkoholinspektionen. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning och slutsatser Regeringen anser att målen för Alkoholinspektionen bör ligga fast under det kommande verksamhetsåret och föreslår ett anslag på 14 527 000 kr. För åren 1998 och 1999 beräknas anslagsnivån till 14 559 000 kronor respektive 15 069 000 kronor. Med hänsyn till att belastningen på Alkoholinspektionen är fortsatt mycket hög bedömer regeringen att det resursstöd som inspektionen fått från fyra särskilt utvalda länsstyrelser bör i mån av tillgång fortsätta även kommande budgetår men bör finansieras av Alkoholinspektionen inom det givna anslaget. 103 C 7.Alkoholsortimentsnämnden ------------------------------------------------------- 1995/96Anslag 1 0001) Utgiftsprognos 104 1997 Förslag 674 därav 1996 59 1998 Beräknat 675 1999 Beräknat 699 1 Beloppen anges i tusental kr Alkoholsortimentsnämnden inrättades den 1 januari 1995 i samband med att Sverige blev EU-medlem och samtliga monopol inom alkoholområdet utom detaljhandelsmonopolet avskaffades. Detaljhandelsmonopolet skall fungera icke-diskriminerande i enlighet med de principer som fastlagts i avtalet mellan staten och Systembolaget. För att säkerställa icke-diskrimineringen inrättades Alkoholsortimentsnämnden som en oberoende nämnd med uppgift att pröva besvär över Systembolagets beslut att avvisa eller avföra viss alkoholhaltig dryck från sortimentet. Alkoholsortimentsnämndens övergripande mål är att på begäran av leverantör av spritdryck, vin eller starköl, vars produkt har avvisats eller avförts ur Systembolagets sortiment, pröva om Systembolagets beslut grundats endast på en bedömning av produktens kvalitet, särskilda risker för skadeverkningar av produkten, kundernas efterfrågan och andra affärsmässiga samt etiska hänsyn samt att någon favorisering inte skett av inhemska produkter. Nämnden består av en lagfaren domare som ordförande samt fyra andra ledamöter. Den utses av regeringen för tre år. För beredning av ärenden hos nämnden utses en sekreterare som skall vara lagfaren. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |Det övergripande målet för Alkoholsortimentsnämndens| |ansvarsområde är oförändrat under det kommande| | | | | |verksamhetsåret. | | | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 674 tkr | ------------------------------------------------------- 104 Resultatbedömning och slutsatser Nämndens verksamhet styrs helt av hur många leverantörer som överklagar Systembolagets inköpsbeslut. Hittills under verksamhetsåret har nämnden endast haft ett begränsat antal ärenden. Regeringen bedömer att det finns en risk att ärendemängden kan komma att öka genom att det uppkommit en överetablering som skapar ekonomiska svårigheter för vissa av partihandlarna. I en sådan situation kan det antas att överklagandena till Alkoholsortimentsnämnden kommer att öka. De övergripande målen för Alkoholsortementsnämnden bör ligga fast. Regeringen föreslår ett anslag på 674 000 kronor för kommande budgetår. För budgetåren 1998 och 1999 beräknas en anslagsnivå på 675 000 kronor respektive 699 000 kronor. 105 7 D. Socialstyrelsen Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och service till vissa funktionshindrade samt frågor som rör alkohol, tobak och andra missbruksmedel, såvitt det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet att handlägga sådana ärenden. Vidare är styrelsen inom totalförsvaret ansvarig för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig (prop. 1995/96:4). De övergripande målen för Socialstyrelsen är att verka för god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen. Socialstyrelsens huvuduppgifter är att bedriva kvalificerad tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt områdena hälso- och sjukvård och socialtjänst. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att myndigheten har erhållit ett anslagssparande på 45,2 miljoner kronor. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att Socialstyrelsen kommer att förbruka 581,3 miljoner kronor av sina förvaltningsmedel. Socialstyrelsen har i sin årsredovisning för budgetåret 1994/95 angett att myndigheten har fortsatt arbetet med att skärpa tillsynen, uppföljningen och utvärderingen samt att öka genomslaget av resultaten på verksamhet i privat och kommunal regi. Vidare har Socialstyrelsen haft som ambition att genomföra sitt uppdrag med höjd produktivitet och kvalitet och med en koncentration till särskilt relevanta insatsområden. För budgetåret 1994/95 disponerade Socialstyrelsen totalt 406,5 miljoner kronor inom sitt ramanslag. I Socialstyrelsens årsredovisning avseende budgetåret 1994/95 redovisas att 361,3 miljoner kronor av dessa hade förbrukats vid budgetårets utgång. Orsaken till att det fanns oförbrukade medel är att vissa projekt försenats och därmed också användningen av anslagna medel. Socialstyrelsen har dock under innevarande budgetår påbörjat den verksamhet som inte kunde genomföras under budgetåret 1994/95. För budgetåret 1995/96 gäller att 371,3 miljoner kronor av ramanslaget har förbrukats den 30 juni 1996. Enligt regeringens bedömning finns det inga skäl att vidta några åtgärder med anledning av denna utveckling. Anslaget beräknas för budgetåren 1997, 1998 och 1999 uppgå till 373, 365 respektive 376,1 miljoner kronor. Den förändring i anslagsnivå som planeras under 1998 är föranledd av att vissa medel för reformuppföljningar upphör detta budgetår. Ökningen av Socialstyrelsens ramanslag för år 1999 är en följd av olika tekniska justeringar av anslaget. 126 7.1 Anslag D 1. Socialstyrelsen ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 343 6301) Anslagssparande 45 229 1995/96Anslag 544 929 Utgiftsprognos 581 260 därav 1996 420 327 1997 Förslag 372 994 1998 Beräknat365 053 1999 Beräknat376 081 1 Beloppen anges i tusental kr Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |För den kommande planeringsperioden, 1997 - 1999,| |skall Socialstyrelsens övergripande mål ligga fast. | | | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 372 994 tkr | |Uppskattade avgifts- | |och uppdragsinkomster m.m. 20 000 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Myndighetens roll som stabsorgan till| |regeringskansliet bör vidareutvecklas och| | | |förtydligas.Resultatbedömning | | | |Regeringen anser mot bakgrund av bl.a. den| |redovisning av verksamhetens resultat som finns i| |årsredovisningen och FAF att Socialstyrelsen i många| |avseenden nått de mål som lades fast i propositionen om| |Socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och| |inriktning (1988/89:130). Enligt regeringens bedömning| |innebär detta bl.a. att arbetet med att bedriva| |tillsyn samt utvärdera och följa upp verksamheter inom| |socialtjänst och hälso- och sjukvård numera står i| |förgrunden i myndighetens verksamhet. Regeringen vill| |också framhålla att Socialstyrelsen sedan år 1990| |förbättrat formerna för den interna styrningen av| |verksamheten vilket innebär att styrelsen ytterligare| |kunnat koncentrera sina insatser mot väsentliga| |problem inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. | | Regeringen delar Socialstyrelsens uppfattning att| |myndigheten uppfyller sina mål på ett i huvudsak| |tillfredsställande sätt men att det fortfarande finns| |väsentliga brister och utvecklingsbehov som behöver| |uppmärksammas under kommande treårsperiod. Regeringen| |vill i detta sammanhang framhålla det utvecklingsbehov| |som finns när det gäller samordning och inriktning av| |de medel som finns tillgängliga för utveck-| |lingsinsatser. Dessutom vill regeringen framhålla| |vikten av att arbetet med att förbättra| |verksamhetsstatistiken från socialtjänst och hälso- och| |sjukvård prioriteras. | | När det gäller Nationell uppföljning och utvärdering| |anser regeringen att kvaliteten i det genomförda| |arbetet utvecklats under en följd av år. Det finns dock| |enligt vår mening ett behov av att utveckla kompetens| |och kvalitet inom detta område. Regeringen anser| |vidare att det behövs en fördjupad dialog med| |regeringskansliet om inriktningen av verksamheten.| |Genom en sådan dialog kan det underlag som Social-| |styrelsen tar fram inom Nationell uppföljning och| |utvärdering effektivisera statsmakternas styrning av| |hälso- och sjukvård och socialtjänst. | | Regeringen anser vidare att det av Socialstyrelsens| |avrapportering (årsböcker, analysböcker,| |reformuppföljningar m.m.) tydligare bör framgå vilket| |organ (regeringskansliet, landsting, kommuner, m.fl.)| |som är huvudmottagare av den framtagna informationen.| |En ökad tydlighet kan bl.a. underlätta bedömningen av| |Socialstyrelsens resultat inom verksamhetsgrenen| |Nationell uppföljning och utvärdering. | | På tillsynsområdet har enligt regeringens mening| |organisation och arbetsmetodik utvecklats påtagligt| |under den senaste planeringsperioden. Kvaliteten i| |tillsynsarbetet har också höjts. Ett viktigt resultat| |av myndighetens arbete är att kvalitetsfrågorna inom| |hälso- och sjukvården har fått ökad uppmärksamhet.| |Regeringen anser att Socialstyrelsen i arbetet med| |tillsynsverksamheten även fortsättningsvis bör upp-| |märksamma vårdgivarnas ansvar att bedriva| |kvalitetssäkring. Vidare bör återföringen av erfarenheter| |som erhållits inom tillsynsverksamheten prioriteras.| |Inom den sociala tillsynen är det viktigt att arbetet| |med att utveckla samarbetet med länsstyrelserna| |fortsätter. | | När det gäller verksamhetsgrenen Utbildning och| |utveckling delar regeringen Socialstyrelsens| |uppfattning att arbetet inom detta område behöver| |förstärkas. De genomförda insatserna har i många fall| |haft betydelse men det saknas ännu en systematisk| |utvärdering av resultatet. Det finns också behov av att| |inom det sociala arbetet finna metoder som har| |dokumenterade effekter samt att i ökad utsträckning| |systematiskt sprida erfarenheterna från| |utvecklingsprojekt. Vidare behövs en ökad samordning av| |de medel som Socialstyrelsen disponerar för bidragsut-| |betalningar inom socialtjänstområdet. | | I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 framhölls| |att Socialstyrelsen borde se över nuvarande| |målbeskrivningar för att få fram mer uppföljningsbara| |verksamhetsmål. Under år 1996 har en arbetsgrupp| |tillsatts inom regeringskansliet för att i samråd med| |Socialstyrelsen ta fram bl.a. uppföljningsbara mål för| |Socialstyrelsens verksamhet. Arbetsgruppens resultat| |kommer att utgöra underlag för Socialstyrelsens regle-| |ringsbrev för år 1997. | | | | | |Fördjupad prövning | | | |Regeringen anser att de nuvarande övergripande målen för| |Socialstyrelsens verksamhet är relevanta och bör ligga| |fast även under nästa planeringsperiod 1997 - 1999.| |Enligt regeringens mening finns det behov av att| |utveckla Socialstyrelsens roll som regeringens| |stabsorgan och att i Socialstyrelsens övergripande mål| |förtydliga styrelsens roll som regeringens stabsorgan.| |Regeringen avser således ändra förordning (1988:1236)| |med instruktion för Socialstyrelsen genom att denna| |uppgift förs in. | | Socialstyrelsen har i sin fördjupade| |anslagsframställning (FAF) hemställt om ett| |resurstillskott för uppbyggnad och genomförande av| |verksamhetstillsyn. Socialstyrelsen har - under| |arbetet med den fördjupade prövningen - framfört att| |merparten av de nya uppgifterna med verk-| |samhetstillsynen i ett första steg kan finansieras| |genom effektiviseringar och omdisponeringar av| |resurser mellan verksamheter inom myndigheten.| |Regeringen anser dock att Socialstyrelsen bör ges ett| |resurstillskott på 2,5 miljoner kronor för drift av ett| |särskilt verksamhetstillsynsregister. | | I FAF framhåller Socialstyrelsen att finansieringen| |av basverksamheten vid Epidemiologiskt Centrum (EpC)| |- främst registerverksamheten - behöver förstärkas.| |Socialstyrelsen hemställer därför om ett resurstillskott| |för dessa ändamål på 5 miljoner kronor per år. Regeringen| |anser att verksamheten vid EpC har gett positiva| |resultat de senaste åren och delar Socialstyrelsens| |uppfattning att det är angeläget att registreringen av| |verksamhet inom öppen hälso- och sjukvård kan förbättras.| |Detta kan dock innebära att vissa resursförstärkningar| |behövs inom EpC:s verksamhet. Verksamheten vid EpC| |finansieras till största delen med anslag. Därutöver| |finansieras vissa delar av centrumets verksamhet med| |intäkter t.ex. som ersättning för viss framtagen| |information. Det ekonomiska målet för EpC:s| |intäktsfinansierade verksamhet baseras på en s.k.| |marginalkostnadsprincip. Socialstyrelsen har samrått| |med Riksrevisionsverket (RRV) angående den princip för| |avgiftssättning som f.n. tillämpas av EpC (RRV 1996-03-| |27, dnr 33-96-0852). RRV lämnar Socialstyrelsens| |förslag utan erinran men framhåller att det inte är| |givet hur det ekonomiska målet skall tolkas för| |informationsuttag. Enligt regeringens mening är det| |därför nödvändigt att denna fråga klargörs innan det är| |möjligt att bedöma om ytterligare anslagsmedel bör| |tillföras eller intäktsfinansieringen av verksamheten| |kan ökas ytterligare. Regeringen har dock för avsikt| |att i de kommande överläggningarna med sjukvårds-| |huvudmännen verka för att vissa resurser avsätts för det| |ifrågavarande ändamålet. | | Regeringen anser att det är väsentligt att arbetet med| |att utveckla kvaliteten inom hälso- och sjukvården| |prioriteras. Det är därvid angeläget att bl.a.| |kunskapsläget när det gäller effektiv behandling av| |sjukdomstillstånd kan beskrivas och göras tillgängligt| |för kliniskt verksamma läkare. Regeringen anser att det| |informationssystem för kvalitets- och| |resultatuppföljning inom hälso- och sjukvården (MARS-| |systemet) som Socialstyrelsen håller på att utveckla är| |ett positivt bidrag i denna process. Regeringen vill| |samtidigt framhålla vikten av att finansierings- och| |huvudmannaskapsfrågorna beträffande MARS-systemet| |klarläggs och säkerställs. Det krävs bl.a. en tydligare| |redovisning av vilka finansieringskällor som skall| |användas för att på lång sikt klara av utveckling och| |drift. Vidare behövs ett långsiktigt kontrakt tas fram| |där verksamhets- och finansieringsansvar för respektive| |delfinansiär tydligt anges. Regeringen anser att det| |underlag som finns i FAF inte helt tillgodoser dessa| |behov och att frågan kräver ytterligare beredning. | | Socialstyrelsen har i en skrivelse redovisat att de| |medel som budgetåret 1995/96 har anslagits under| |anslaget C 11. Information om organdonation m.m. inte| |är tillräckliga för att täcka de kostnader som har upp-| |stått. Antalet inkomna svar från allmänheten om inställ-| |ningen till organdonation har blivit betydligt fler än| |beräknat. Vidare behövs resurser för driften av det| |nyinrättade registret med uppgifter om organdonation.| |Regeringen kommer för innevarande budgetår att avsätta| |10 miljoner kronor för att täcka ytterligare kostnader| |för uppbyggnad av registret som uppstått samt för| |registrering av de svar som inkommit från allmänheten.| |Därutöver bör 2,35 miljoner kronor anslås årligen för drift| |av registret med uppgifter om organdonation. | | Socialstyrelsen har i sin FAF lämnat förslag om ändrad| |ansvarsfördelning när det gäller arbetsuppgifterna som| |avser journalförstöringsärenden. Regeringen behöver dock| |ett mer genomarbetat underlag för att kunna ta| |ställning till styrelsens begäran. Frågan om Social-| |styrelsens uppgifter med journalförstöringsärenden| |kommer att behandlas inom ramen för en översyn av| |patientjournallagen som planeras inom Social-| |departementet. | | Under år 1996 har beslut fattats om att vissa| |uppgifter som för närvarande finns inom| |Socialstyrelsens område skall övergå till Statens| |skolverk. Socialstyrelsen bör under 1997 i samråd med| |Statens skolverk vidta åtgärder för att till Statens| |skolverk överföra ansvar för uppföljning, utvärdering,| |tillsyn och utveckling för förskoleverksamhet och| |skolbarnomsorg. | | | | | |Slutsatser | | | |De nuvarande målen för Socialstyrelsens verksamhet är| |relevanta och bör ligga fast under perioden 1997 -| |1999. Socialstyrelsens roll som regeringens| |stabsorgan bör utvecklas och förtydligas.| |Socialstyrelsen bör för år 1997 tilldelas ett ramanslag| |på 372 994 000 kronor. För år 1998 beräknas ramanslaget| |till 365 053 000 kronor och får år 1999 till| |376 081 000 kronor. | 127 ------------------------------------------------------- |8 E Stöd till forskning | | | |Inom Socialdepartementets verksamhetsområde bedrivs| |och initieras forskning och utvecklingsarbete rörande| |insatser för individer och familjer, äldre och personer| |med funktionshinder, de ekonomiska välfärdssystemen,| |folkhälsa, hälso- och sjukvård samt rättsmedicin. FoU-| |arbetet initieras och bedrivs i decentraliserade| |former men med Socialvetenskapliga forskningsrådet| |(SFR) som ett nav för stora delar av FoU-verksamheten.| |Totalt kan bedömas att det inom Socialdepartementets| |område år 1997 kommer att satsas omkring 200 miljoner| |kronor av anslagsmedel på FoU varav hälften genom SFR.| | Många av Socialdepartementets myndigheter ger stöd| |till forsknings- och utvecklingsarbete inom ramen för| |sina ramanslag och några är även utförare. I| |propositionen om forskning (prop. 1996/97:5)| |redovisas de samlade FoU-insatserna inom| |Socialdepartementets område samt förslag till| |inriktning för de närmaste åren. | | | | | |8.1Socialvetenskapliga forskningsrådet | | | |Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) är en| |forskningsfinansierande myndighet. Rådets uppgift och| |övergripande mål är att främja och stödja betydelsefull| |grundforskning och tillämpad forskning inom| |socialvetenskap, socialpolitik och folkhälsovetenskap| |samt informera om kunskapsläge och aktuell forskning.| | En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 för| |SFR:s två anslag visar att reservation resp| |anslagssparande uppstått men är av acceptabel| |omfattning. Anslagssparandet på förvaltningsanslaget| |uppgick 1994/95 till 0,775 miljoner kronor och| |reservationen på anslaget för forskningsmedel till 3,2| |miljoner kronor. Även för 1995/96 kan en reservation| |komma att uppstå genom att planerade satsningar inom| |alkoholforskningsområdet har blivit något försenade. | | I sin årsredovisning visar SFR bl.a. att man med stor| |bredd och med strategiska punktinsatser fördelat| |tillgängliga forskningsmedel och att man därvid även| |lyckats väl med fördelningen mellan kvinnliga och| |manliga forskare. RRV har inte haft några invändningar| |mot årsredovisningen men påpekade i en promemoria att| |SFR saknade skriftliga regler för hantering av jäv samt| |framförde återigen sin synpunkt, för övrigt till alla| |forskningsråden, att den ekonomiska uppföljningen av| |beviljade projektmedel borde förstärkas. SFR har| |därefter formellt antagit de jävsregler man redan| |tillämpade samt har efter regeringsbeslut tillsammans| |med övriga forskningsråd utrett lämpliga| |uppföljningsrutiner. | | Forskningsfinansieringsutredningen uttrycker i sin| |slutrapport SOU 1996:29 Forskning och pengar sin| |uppfattning att SFR bör få om hand mer av sektorns| |samlade forskningsresurser, särskilt forskningsmedlen| |som disponeras av Statens institutionsstyrelse (SiS)| |och Folkhälsoinstitutet (FHI) vilka enligt utredningen| |borde fördelas av SFR efter samråd med de förra. Såväl SFR| |som SiS och FHI har i yttranden över utredningen| |motsatt sig förslaget. | | SFR har i sin fördjupade anslagsframställan framfört| |att man kan tänka sig att ta ett större| |samordningsansvar för forskningsfrågorna inom| |Socialdepartementets ansvarsområde. Vidare betonar man| |behovet av kontinuitet och långsiktighet i| |forskningssatsningarna samt pekar på att det finns en| |hel del områden där det skulle vara angeläget att kunna| |förstärka satsningarna. Särskilt lyfter man fram| |alkoholforskning, epidemiologisk forskning, stora| |datainsamlingar, forskarassistenttjänster för| |underrepresenterat kön samt särskilda| |informationsinsatser i form av mötesplatser mellan| |forskare och verksamhetsföreträdare. | | | | | |Regeringens överväganden | | | | | |Sammanfattning | | | | O | Resultatbedömning Regeringen anser att SFR i sin årsredovisning visar på en god måluppfyllelse och ett tillfredställande resultat. SFR har genom utarbetade forskningsöversikter därtill skaffat sig och regeringen en mycket god bild av forskningsläget på olika områden och har därigenom skapat en god grund för beslut om inriktningen av fortsatta satsningar. Att det fortfarande finns en hel del områden där behoven av forskningsbaserad kunskap är betydande men inte tillgodosett visar SFR även i sin fördjupade anslagsframställan. Inte minst har de senaste årens stora omställningar i samhället inneburit ett accentuerat behov av kunskap om bl.a. de sociala trygghetssystemen, försörjningsfrågor, arbetslöshet, folkhälsa inklusive epidemiologi, alkohol, socialtjänst, handikapp, etniska relationer m.m. Enligt regeringens bedömning finns det fortfarande ett stort otillfredställt behov av information om forskning och forskningsresultat. 128 Slutsatser Regeringen anser att de riktlinjer som anges i proposition en Forskning och Samhälle (prop. 1996/97:5) om prioriterade forskningsområden skall beaktas av SFR under de närmaste åren vid rådets avvägningar mellan satsningar på olika områden. Regeringen anser vidare att SFR bör få en förstärkt samordnande roll när det gäller forskningsfrågor inom Socialdepartementets ansvarsområde. Däremot finns det ingen anledning att, som Forskningsfinansieringsutredningen föreslagit, flytta forskningsresurser från Folkhälsoinstitutet och Statens institutionsstyrelse till SFR. Reservationsanslaget för forskningsmedel bör 1997 göras om till ramanslag. Eventuellt kvarstående reservation från 1995/96 som inte är intecknad för annat ändamål bör användas för satsning på alkoholforskning. Förstärkning bör ske av SFR:s resurser för forskningsmedel resp förvaltning. 8.1.1 Utgiftsutveckling Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde Stöd till forskning framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat därav 1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999 Socialvetenskapliga forsk- ningsrådet: - Forskningsmedel 91 132 135 91 93 93 95 - Förvaltningskostnader 5 9 9 6 8 7 7 Totalt för utgiftsområde 96 140 144 97 100 100 103 129 8.2 Anslag E 1. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel --------------------------------------------------------- |1994/95Utgift 90 8031) |Anslagssparande 3 223 | |1995/96Anslag 131 918 |Utgiftsprognos135 141 | | | därav 1996 90 621 | |1997 Förslag 92 828 | | |1998 Beräknat 92 683 | | |1999 Beräknat 95 385 | | 1 Beloppen anges i tusental kr Under detta anslag redovisas de medel som SFR disponerar för stöd till forskning. Medel har fr.o.m. 1997 tillförts anslaget för att möjliggöra för SFR att vid beviljande av forskningsstöd till forskare vid universitet och högskolor även beakta lokalkostnader. Anslaget har tidigare belastats med kostnaderna för rådets prioriteringskommittéer vilka fr.o.m. 1997 istället skall belasta rådets förvaltningsanslag. Inom anslaget bör SFR avsätta medel till uppbyggnad och vård av databaser för longitudinell forskning i enlighet med vad som sägs i regeringens proposition Forskning och Samhälle (prop. 1996/97:5) E 2. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning --------------------------------------------------------- |1994/95Utgift 5 0541) |Anslagssparande 775 | |1995/96Anslag 8 550 |Utgiftsprognos 8 595 | | | därav 1996 6 183 | |1997 Förslag 7 650 | | |1998 Beräknat 7 300 | | |1999 Beräknat 7 476 | | 1 Beloppen anges i tusental kr Under detta anslag redovisas de medel som SFR disponerar för förvalt- ningsuppgifter. Tidigare har SFR redovisat kostnader för prioriterings- kommittéerna under anslaget för forskningsmedel men från 1997 skall dessa be- lasta förvaltningsanslaget. Vidare har anslaget förstärkts för att möjliggöra en kraftfullare utåtriktad information om bedriven forskning och forskningsresultat, en förbättrad fortlöpande ekonomisk uppföljning av beviljade forskningsmedel samt en förstärkt samordningsroll för forskningsfrågor inom Socialdepartementets ansvarsområde. I detta ingår även att, såsom redovisas i den idag framlagda propositionen om forskning, svara för sekretariatsfunktionen för den samrådsgrupp inom alkoholforskningsområdet som regeringen aviserar. 130 9 Övrig statlig verksamhet Övrig statlig verksamhet med anknytning till utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg omfattar Läkemedelsverket (avgiftsfinansierad verksamhet), de statliga bolagen Apoteksbolaget, Systembolaget och SBL Vaccin AB samt den Allmänna arvsfonden. 9.1 Avgiftsfinansierad verksamhet 9.1.1 Läkemedelsverket Läkemedelsverket är en central myndighet vars övergripande mål är att svara för tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter m.m. Samtliga kostnader för Läkemedelsverket skall täckas med avgifter. Läkemedelsverket har i sin fördjupade anslagsframställning samt i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena 1. Godkännande av läkemedel, 2. Kontrollen efter godkännande och information om läkemedel m.m. samt 3. Kontroll av läkemedelsnära produkter m.m. Det övergripande målet för Program 1. Godkännande av läkemedel är att tillse att säkra och effektiva läkemedel av god kvalitet når den enskilde och hälso- och sjukvården genom att pröva inkomna ansökningar om godkännande av läkemedel, varvid högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde skall ges prioritet. Det övergripande målet för Program 2. Kontrollen efter godkännande och information om läkemedel m.m. är att tillse att endast effektiva och säkra läkemedel av god kvalitet finns på marknaden. Detta sker genom att tillse att uppställda krav och mål efterlevs inom läkemedelsförsörjningens samtliga led, att värdera nya rön av betydelse för de godkända läkemedlens ändamålsenlighet samt att föra ut och följa upp information om rationell läkemedelsanvändning. Det övergripande målet för Program 3. Kontroll av läkemedelsnära produkter m.m. är att främja säkerheten och kvaliteten för de produktgrupper programmet omfattar och att förhindra att narkotiska läkemedel, sprutor och kanyler för legalt bruk och tekniska alkoholprodukter hanteras olagligt eller missbrukas. Läkemedelsverket har i årsredovisningen för budgetåret 1994/95 redovisat ett rörelseunderskott på 2,4 miljoner kronor. Tillsammans med föregående års överskott har Läkemedelsverket ett ackumulerat överskott på ca 35,5 miljoner kronor. Omsättningen för ordinarie verksamhet (122,8 miljoner kronor) har ökat med 4,7 procent från föregående år. Ökningen beror på ett ökat inflöde av ärenden och ytterligare ett ökat antal tillsynsobjekt. Driftkostnaderna för den ordinarie verksamheten har ökat med 8,3 procent exklusive semesterlöneskuld och IT-utvecklingskostnaden. Kostnadsökningen ligger inom budgetramen och beror framför allt på ökade personalkostnader. Driftkostnaden var under budgetåret 133,2 miljoner kronor. De finansiella intäkterna är 6,4 miljoner kronor att jämföra med föregående års 5,9 miljoner kronor. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar vid granskning av årsbokslutet utan anser att detta är rättvisande. Tillgångar1) 1995-06-301994-06-30Skulder1995-06-301994-06-30 och Verks- kapital Omsätt- 59 425 76 861 Kort- 27 778 42 019 ningstill- fristiga gångar skulder Periodav- 4 419 4 747 Periodav- 8 514 6 978 gränsnings- gränsnings- poster poster Anläggnings-16 905 11 869 Långfristiga8 931 6 588 tillgångar skulder Avräkning Verks- 35 526 37 892 statsverket kapital Summa 80 749 93 477 Summa 80 749 93 477 1) Beloppen redovisas i tusental kr. Regeringens överväganden Sammanfattning ------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |De övergripande målen för Läkemedelsverkets verksamhet| |under den kommande treårsperioden skall vara| | | | | |oförändrade. | | | | | |Resurser 1997 | | | |Beräknade avgiftsinkomster 148 000 tkr | | | | | |Övrigt | | | |Den beräknade planeringsramen för perioden 1997 - 1999| |uppgår till totalt 457 miljoner kronor. | ------------------------------------------------------- Resultatbedömning Läkemedelsverkets årsredovisning för 1994/95 och resultatredovisningen i den fördjupade anslagsframställningen för perioden 1997 - 1999 visar att verksamheten bedrivits på sådant sätt att de uppsatta målen har uppnåtts. Verkets ekonomiska resultat visar att myndigheten väl klarat att rationalisera sin verksamhet. På grund av bland annat en större ärendetillströmning än förväntat har inkomsterna varit högre än vad som kunnat förutsägas. Läkemedelsverket har därför genererat ett balanserat resultat som uppgår till ca 35,5 miljoner kronor. Läkemedelsverket har inte lagt fram förslag till nytt avgiftssystem eller ändrade avgifter på grund av osäkerheten kring systemets slutliga utformning. Regeringen avser att återkomma med beslut om avgiftsnivån och/eller ett nytt avgiftssystem senare under planeringsperioden om detta kommer att krävas. Slutsatser Mot bakgrund av den fördjupade prövningen som regeringen har gjort av verksamheten drar regeringen följande slutsatser. Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för den kommande treårsperioden. Läkemedelsverkets verksamhet har varit framgångsrik. Hur verksamheten kommer att te sig under nästa planeringsperiod är avhängig av utvecklingen inom EU och inordnandet i de gemensamma godkännandeprocedurerna, vilka började tillämpas inom EU den 1 januari 1995. Följande verksamhetsmål skall gälla för den kommande treårsperioden: Läkemedelsverket skall prioritera en verksamhet som är inriktad på trygghet och säkerhet för hälso- och sjukvårdens och den enskildes räkning samtidigt som den utgör en effektiv och rättvisande produktkontroll och kvalitetssäkring för industrin. Läkemedelsverket skall därvid ytterligare utveckla verksamhetsformerna när det gäller ansökningar om godkännande av läkemedel, kliniska prövningar, säkerhetsuppföljning samt information om läkemedel till hälso- och sjukvården. Regeringen anser att Läkemedelsverket uppfyller kraven för att få en treårig budgetram för perioden 1997-1999. Planeringsramen uppgår totalt till (exklusive IT-utvecklingskostnader) 457 miljoner kronor. Regeringen har beräknat planeringsramen efter följande budget: 131 Resultatbudget (tkr) Verksamhetsområden 1997 1998 1999 1. Godkännande av läkemedel 77 000 78 000 80 000 2. Kontrollen efter godkännandet och information om läkemedel m.m. 57 000 59 000 61 000 3. Kontroll av läkemedelsnära produkter 16 000 15 000 14 000 Summa 150 000 152 000 155 000 Avgifter och balanserade medel 150 000 152 000 155 000 Kostnaderna är beräknade efter en resursnivå som i stort motsvarar dagens. Läkemedelsverket har mot bakgrund av den osäkra situation som råder inom EU när det gäller det framtida antalet uppdrag och det europeiska systemets framtida finansiering inte föreslagit några förändringar i avgiftssystemet eller avgifternas nivå. Det är troligt att efterfrågan på verkets tjänster kommer att öka något under perioden. Det ackumulerade överskottet om sammanlagt 35,5 miljoner kronor vid utgången av budgetåret 1994/95 kan användas för att utjämna kostnaderna under perioden och i kombination med fortsatta besparings- och rationaliseringsåtgärder möjliggöra en oförändrad avgiftsnivå. Om det blir nöd- vändigt kommer regeringen att ompröva frågan under planeringsperioden. Avslutningsvis föreslår regeringen att Läkemedelsverket för år 1997 helt finansieras genom avgifter samt att regeringen efter bemyndigande från riksdagen beslutar om föreskrifter avseende avgifter för Läkemedelsverkets tjänster. Utgiftsnivån för den kommande treårsperioden beräknas till totalt 457 000 000 kronor varav 150 000 000 kronor år 1997. 9.2 Statliga bolag 9.2.1 Apoteksbolaget AB Apoteksbolaget AB ägs för närvarande till 2/3 av staten och till 1/3 av Apoteksbolagets pensionsstiftelse. Riksdagen bemyndigade i juni 1996 (prop. 1995/96:141, bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302) regeringen att vidta de åtgärder som behövs för att nå ett hundraprocentigt statligt ägande av bolaget. Avsikten med åtgärden är att styrningen av bolaget kan ske utan hänsyn till eventuella intressen som pensionsstiftelsen kan ha. Apoteksbolagskoncernen omfattar Apoteksbolaget AB och tre dotterbolag, Apoteksbolagets Kemi- och Miljö AB, Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi AB och Kårhuset Pharmen AB. Fram till den 2 oktober 1995 ingick också ADA AB, vilket är ett partihandelsföretag i koncernen. Sedan november 1995 ingår ADA AB i Oy Tamro Ab som är Nordens största aktör på partihandelsområdet för läkemedel. Apoteksbolagets engagemang i partihandeln med läkemedel är därmed i praktiken avslutat. En resterande aktiepost i Tamro om ca 25 % av kapitalet avses vid lämpligt tillfälle säljas. Läkemedelsförsörjningen inom den öppna vården sker genom ca 800 apotek. Den slutna vården försörjs av Apoteksbolaget via ettåriga entreprenadavtal med sjukvårdshuvudmännen genom tillsammans ca 100 särskilda sjukhusapotek, ofta kombinerade sjukhus- och expeditionsapotek med försäljning också till allmänheten. I Apoteksbolagets distributionsservice ingår förutom apoteken även ca 1 050 apoteksombud. Dessa är enskilda näringsidkare som mot provision förmedlar paket med receptbelagda läkemedel och/eller säljer vissa receptfria läkemedel från ett lager som ägs av Apoteksbolaget. Ombudens huvuduppgift är att svara för läkemedelsservice företrädesvis i glesbygd. Omsättningen år 1995 uppgick till 20 603,7 miljoner kronor och antalet anställda var 11 187 personer. Årets vinst uppgick till 343,2 miljoner kronor. Regeringen har under året tillsatt en delvis ny styrelse. En ny verkställande direktör har anställts. Apoteksbolagets framtida roll har behandlats dels i en departementspromemoria (Ds 1995:82), dels i delbetänkandet från HSU (SOU 1995:122) Reform på recept. Regeringen har beslutat om en proposition (prop. 1996/97:27) med förslag rörande läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m. som till stor del berör Apoteksbolagets verksamhet. Regeringen anser att det finns ett ytterligare behov av att analysera hur den framtida detaljhandeln med läkemedel skall organiseras och regleras i ett vidare perspektiv. I en sådan analys skall således även en översyn av det nuvarande statliga Apoteksbolagets framtida roll ingå. En särskild utredare skall därför tillsättas med uppgift att ytterligare definiera målen för läkemedelsdistributionen och pröva olika lösningar för att nå dessa samt ge förslag till erforderlig reglering. Det nuvarande avtalet mellan staten och Apoteksbolaget AB, som löper ut den 31 december 1996, skall därför förlängas i två år i avvaktan på förslag och ställningstaganden med anledning av detta uppdrag. 9.2.2 Systembolaget AB Systembolaget är ett av staten helägt företag. I koncernen ingår förutom moderbolaget Systembolaget AB också ett helägt dotterbolag Lagena Distribution AB. Verksamheten omfattar detaljhandel och partihandel med alkoholdrycker. Omsättningen år 1995 uppgick till 20 078,1 miljoner kronor och antalet årsarbetare till 2 658. Vinsten uppgick till 45,3 miljoner kronor. Avskaffandet av monopolen för tillverkning, import och partihandel under våren 1995 har inneburit väsentligt ändrade förutsättningar för Systembolaget. Antalet leverantörer av vin, sprit och starköl har ökat från ett drygt tiotal till drygt 150. Samtidigt har en kraftig förskjutning skett från varor på returglas levererade i backar till varor på engångsglas levererade i kartong. Detta har inneburit en kraftig ökning av butikernas hanteringskostnader, vilket återspeglas i årets resultat. Det helägda dotterbolaget Lagena Distributions AB som bildades i december 1994 har byggt upp sin verksamhet under året. Bolaget åtar sig hemtagning, lagring, ordersammanställning och distribution av sprit, vin och starköl för ett stort antal av Systembolagets leverantörer. Den snabba igångsättningen har medfört stora initialkostnader, vilket innebär att Lagena för 1995 redovisar en förlust som påverkar koncernens resultat. Såväl löne- som pensionsadministrationen för Lagena Distribution AB handhas av Systembolaget. För Lagena tillämpas samma pensionsreglemente som för Systembolaget. Genom Riksdagens beslut den 8 december 1982 har staten garanterat Systembolaget AB:s pensionsförpliktelser till 600 miljoner kronor. Regeringens överväganden ------------------------------------------------------- |Övrigt | | | |Regeringen föreslår att riksdagen medger att den| |statliga garantin för pensionsförpliktelser vid| |Systembolaget AB även skall omfatta Lagena| |Distribution AB. | ------------------------------------------------------- För att även trygga Lagenas pensionsutfästelser bör statens nuvarande garanti för Systembolaget AB utvidgas till att även omfatta Lagena Distribution AB. 9.2.3 SBL Vaccin AB SBL Vaccin AB är idag ett av staten helägt företag. Dess verksamhet omfattar forskning och utveckling, tillverkning och marknadsföring av egna vacciner samt grossist- och detaljhandel med vacciner. Omsättningen år 1995 uppgick till 260,6 miljoner kronor och antalet anställda till 95. Vinsten för samma år uppgick till 5,1 miljoner kronor. SBL Vaccin AB har sedan starten 1993 präglats av en omfattande förändrings- och utvecklingsprocess. Bolagets målsättning att bli ett internationellt framgångsrikt vaccinföretag kräver stora FoU-insatser och produktionsin- vesteringar under de närmaste åren. För att klara dessa satsningar erfordras kapitaltillskott. Regeringen gör i proposition om Aktiv förvaltning av statens företagsägande (1995/96:141) bedömningen att det på sikt inte föreligger något avgörande skäl för statligt ägande i SBL Vaccin AB och att frågan om det ytterligare kapital som kan komma att behövas i bolaget bör lösas genom en ägarförändring. I enlighet med riksdagens bemyndigande den 11 juni 1996 om att genomföra sådana förändringar har regeringen, efter anbudsförfarande avseende rådgivning och medverkan i frågan om förändrat ägande, beslutat att godkänna ett avtal mellan staten och D Carnegie AB. 9.3 Allmänna arvsfonden Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Stöd skall i första hand lämnas för förnyelse- och utvecklingsprojekt till organisationer som bedriver ideell verksamhet. Stöd får också, om det bedöms som särskilt angeläget, lämnas till anläggningar, lokaler och utrustning. Stöd får inte lämnas till enskild person. Närmare bestämmelser om fonden finns i lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden. Fonden förvaltas av Kammarkollegiet som en särskild fond. Den övergripande beslutanderätten i ärenden som rör Allmänna arvsfonden ligger hos regeringen men den 1 juli 1994 inrättades Arvsfondsdelegationen som organisatoriskt sorterar under Socialdepartementet. Arvsfondsdelegationen fördelar stöd ur fonden, följer upp projekt som beviljats stöd och informerar allmänheten om fondens ändamål och medlens användningsområde. Om stödet bedöms överstiga 300 000 kronor eller om ärendet är av principiell betydelse eller annars av större vikt, överlämnas ärendet till regeringen för beslut. Socialdepartementet ansvarar för handläggningen av ärenden som rör barn under 12 år och för ärenden som rör personer med funktionshinder. Inrikesdepartementet ansvarar för handläggningen av ärenden som rör ungdomar i åldrarna 12 - 25 år. Regeringen har i proposition om Allmänna arvsfonden (prop. 1995/96:138) redovisat fördelningen av medlen för budgetåret 1995/95. För budgetåret 1995/1996 var det sammanlagda utdelningsbara beloppet ca 180 miljoner kronor. Regeringen kommer före juni månads utgång år 1997 att lämna riksdagen en fyllig redovisning över fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under perioden 1 juli 1996 till 1 januari 1997. 132