Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1996/97:44 Dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 24 oktober 1996 Göran Persson Erik Åsbrink (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett nytt nordiskt dubbelbe- skattningsavtal och antar en lag om detta avtal. Avtalet och ett till avtalet fogat protokoll som utgör en del av avtalet avses bli tillämpliga, beträffande skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas efter utgången av det år då avtalet träder i kraft, beträffande övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för beskattningsår som börjar efter utgången av det år då avtalet träder i kraft samt, beträffande förmögenhetsskatt, på förmögenhet som taxeras andra kalenderåret efter det år då avtalet träder i kraft eller senare. Det nya avtalet avses ersätta det nuvarande avtalet från 1989. I propositionen föreslås även vissa ändringar i lagen (1989:933) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna. 1 Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut..................3 2 Lagtext......................................4 2.1 Förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna...........4 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:933) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna.............................44 3 Ärendet och dess beredning..................46 4 Lagförslagen................................47 4.1 Det nya dubbelbeskattningsavtalet....47 4.2 1989 års dubbelbeskattningsavtal.....48 5 Dubbelbeskattningsavtalets innehåll.........48 5.1 Avtalets tillämpningsområde..........49 5.2 Definitioner m.m.....................49 5.3 Avtalets beskattningsregler..........50 5.4 Metoder för undanröjande av dubbelbeskattning54 5.5 Särskilda bestämmelser...............54 5.6 Slutbestämmelser.....................55 6 Gränsgångarregeln mellan Sverige och Danmark55 Bilaga Avtal mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om upphävande av gränsgångarregeln...........................58 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1996..............................59 2 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner avtalet den 23 september 1996 mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet, 2. godkänner avtalet den 28 juni 1996 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om upphävande av gränsgångarregeln, 3. antar regeringens förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna, 4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:933) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna. Vidare föreslår regeringen att riksdagen beslutar att förkorta motionstiden till sju dagar. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte. 3 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna Härigenom föreskrivs följande. 1 § Det avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet som Danmark, Färöarna, Finland, Island, Norge och Sverige undertecknade den 23 september 1996 skall tillsammans med det protokoll som är fogat till avtalet och som utgör en del av detta gälla som lag här i landet. Avtalet och protokollet är avfattade på danska, färöiska, finska, isländska, norska och svenska språken. På svenska språket har utfärdats två texter, en för Finland och en för Sverige. Samtliga texter har samma giltighet. Den för Sverige utfärdade texten framgår av bilaga till denna lag. 2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga. 3 § Om en person som är bosatt i Sverige förvärvar inkomst som enligt be- stämmelserna i avtalet är undantagen från beskattning i Sverige, skall sådan inkomst inte tas med vid taxeringen i Sverige. 4 § Vid tillämpning av bestämmelserna i artikel 31 punkt 5 i avtalet skall följande gälla. Med uttrycket "kortare avbrott" avses uppehåll i tjänstgöringen i arbetsstaten som varar 1) högst 18 månader per barn på grund av föräldraledighet, 2) sammanlagt högst 12 månader under en period om 36 månader för allt annat uppehåll än uppehåll på grund av sådan sjukdom som avses i tredje stycket (tjänstledighet, arbetslöshet etc.). Om en person är frånvarande från sitt arbete på grund av sjukdom anses detta inte innebära att han inte alltjämt uppfyller de uppställda villkoren i punkterna 2 och 3 i protokollspunkt VII respektive punkterna 2 och 3 i pro- tokollspunkt VIII i protokollet till avtalet den 12 september 1989 mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet under förutsättning att han under hela sjukperioden behåller sin anställning. En period då en person bedriver sitt varaktiga personliga arbete i hemvist- staten anses inte utgöra ett "kortare avbrott". Bestämmelserna i punkterna 4-6 i protokollspunkt VII respektive punkterna 4-6 i protokollspunkt VIII i ovan nämnda protokoll skall gälla vid tillämpningen av punkterna 2 och 3 i protokollspunkt VII respektive punkterna 2 och 3 i protokollspunkt VIII. 4 Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 i protokollspunkt VII respektive punkterna 2 och 3 i protokollspunkt VIII i ovan nämnda protokoll tillämpas inte i de fall en anställning hos en och samma arbetsgivare pågår under en sammanhängande tid som är kortare än sex månader. 5 § Vid tillämpning av bestämmelserna i protokollspunkt II i protokollet till avtalet skall följande gälla. Vad som föreskrivs om tunnelförbindelsen gäller också för den konstgjorda halvö i Danmark till den del denna är anlagd eller underhålls av eller för Öresundskonsortiet. Vad som föreskrivs om bron över Öresund gäller också för den betalstation i Sverige till den del denna uppförs, underhålls eller drivs av eller för Öresundskonsortiet. 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Denna lag skall tillämpas a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det år då lagen träder i kraft eller senare, b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för be- skattningsår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det år då lagen träder i kraft eller senare, c) i fråga om skatt på förmögenhet, på förmögenhet på vilken skatt utgår på grund av taxering andra kalenderåret efter det år då lagen träder i kraft eller senare. 3. Genom lagen upphävs lagen (1989:933) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna. Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas före den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det år då lagen träder i kraft, b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för be- skattningsår som börjar före den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det år då lagen träder i kraft, c) i fråga om skatt på förmögenhet, på förmögenhet på vilken skatt utgår på grund av taxering första kalenderåret efter det år då lagen träder i kraft eller tidigare. Den upphävda lagen skall också tillämpas i fall som avses i art. 31 punkt 5 i avtalet såvitt avser punkterna 2-6 i protokollspunkt VII och punkterna 2-6 i protokollspunkt VIII i protokollet till avtalet den 12 september 1989 mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet. 5 Bilaga Avtal mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet Danmarks regering tillsammans med Färöarnas landsstyre samt Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar, som önskar ingå ett avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet, som konstaterar att i fråga om Färöarna handhavandet även i förhållande till utlandet av de sakområden som omfattas av detta avtal hör till Färöarnas självstyrelsekompetens, har kommit överens om följande: Artikel 1 Personer som omfattas av avtalet Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en eller flera av de avtalsslutande staterna. Artikel 2 Skatter som omfattas av avtalet 1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på förmögenhet som påförs för envar av de avtalsslutande staternas, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut. 2. Med skatter på inkomst och på förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripet skatter på vinst på grund av överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring. 3. De för närvarande utgående skatter på vilka avtalet tillämpas är a) i Danmark 1) inkomstskatten till staten, 2) den kommunala inkomstskatten, 3) den amtskommunala inkomstskatten, och 4) skatterna enligt kolväteskattelagen, (i det följande benämnda "dansk skatt"); b) på Färöarna 1) skatten till landskassan, 2) skatten till kommunerna, 3) kyrkoskatten, 4) utdelningsskatten, 5) royaltyskatten, 6) ränteskatten, och 7) skatterna enligt kolväteskattelagen, (i det följande benämnda "färöisk skatt"); c) i Finland 1) de statliga inkomstskatterna, 2) inkomstskatten för samfund, 3) kommunalskatten, 4) kyrkoskatten, 5) källskatten på ränteinkomst, 6) källskatten för begränsat skattskyldig, och 7) den statliga förmögenhetsskatten, (i det följande benämnda "finsk skatt"); d) i Island 1) inkomstskatten till staten, 2) den särskilda inkomstskatten till staten, 3) den kommunala inkomstskatten, 4) förmögenhetsskatten till staten, 5) den särskilda förmögenhetsskatten till staten, och 6) inkomst- och förmögenhetsskatten för penninginstitut, (i det följande benämnda "isländsk skatt"); e) i Norge 1) inkomst- och förmögenhetsskatten till staten, 2) inkomst- och förmögenhetsskatten till kommunerna, 3) inkomstskatten till fylkena, 4) den gemensamma skatten till skattefördelningsfonden, 5) skatterna enligt petroleumskattelagen, och 6) avgiften till staten på ersättningar till utländska artister, (i det följande benämnda "norsk skatt"); f) i Sverige 1) den statliga inkomstskatten, däri inbegripet sjömansskatten och kupong- skatten, 2) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta, 3) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl., 4) expansionsmedelsskatten, 5) den kommunala inkomstskatten, och 6) den statliga förmögenhetsskatten, (i det följande benämnda "svensk skatt"). 4. Avtalet tillämpas också på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. I fråga om Danmark och Färöarna tillämpas avtalet dessutom på en sådan allmän skatt på förmögenhet som Danmark respektive Färöarna kan komma att införa efter undertecknandet av avtalet. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning. 6 Artikel 3 Allmänna definitioner 1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse: a) "avtalsslutande stat" åsyftar Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige; uttrycket omfattar också det i det danska riket självstyrande folksamfundet Färöarna; i den omfattning bestämmelserna i avtalet endast berör förhållandet mellan Danmark och Färöarna används uttrycken "en del av riket" och "den andra delen av riket", allteftersom sammanhanget kräver; uttrycket omfattar också varje utanför respektive stats territorialvatten beläget område, inom vilket denna stat enligt sin lagstiftning och i överens- stämmelse med folkrätten har rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen eller i dess underlag; "Danmark" inbegriper inte Färöarna och Grönland; "Finland" inbegriper inte landskapet Åland i fråga om den finska kommunalskatten; "Norge" inbegriper inte Svalbard (med vilket avses även Björnön), Jan Mayen och de norska områdena ("biland") utanför Europa; b) "person" inbegriper fysisk person, bolag och personsammanslutning; c) "bolag" åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person; d) "personsammanslutning" åsyftar sammanslutning som inte beskattas såsom självständigt skattesubjekt; e) "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i annan avtalsslutande stat" åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med hemvist i annan avtals- slutande stat; f) "fast egendom" har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen; uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, byggnader, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja minera- lförekomst, källa eller annan naturtillgång; g) "medborgare" åsyftar fysisk person som har medborgarskap i en avtals- slutande stat; fysisk person som är dansk medborgare och som har hemvist på Färöarna enligt lagen om hemstyre anses ha medborgarskap endast på Färöarna; uttrycket åsyftar också bolag eller personsammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat; h) "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av person med hemvist i en avtalsslutande stat, utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i annan avtalsslutande stat; i) "intressegemenskap" åsyftar fall då ett företag direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett annat företag eller äger väsentlig del i detta andra företags kapital eller om samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av båda företagen eller äger väsentlig del i dessa företags kapital; j) "behörig myndighet" åsyftar 1) i Danmark: skatteministern, 2) på Färöarna: landsstyresmannen för finansärenden, 3) i Finland: finansministeriet, 4) i Island: finansministern, 5) i Norge: finans- och tullministern, 6) i Sverige: finansministern, eller det befullmäktigade ombud eller den myndighet i envar av dessa stater åt vilken någon av de ovannämnda eller annan uppdrar att handha frågor beträffande avtalet. 2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet vid någon tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas, och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde framför den betydelse uttrycket ges i annan lagstiftning i denna stat. Artikel 4 Hemvist 1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat är skatt- skyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet, och inbegriper också denna stat, dess politiska underavdelningar, lokala myndigheter och offentligrättsliga institutioner. Uttrycket a) inbegriper inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet belägen där, och b) inbegriper personsammanslutning och dödsbo endast till den del deras inkomst respektive förmögenhet tas till beskattning i denna stat på motsvarande sätt som inkomst som förvärvas respektive förmögenhet som innehas av person med hemvist där. 2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i flera avtalsslutande stater, bestäms hans hemvist på följande sätt: a) han anses ha hemvist endast i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i flera stater, anses han ha hemvist endast i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena); b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnads- intressen eller om han inte i någon stat har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist endast i den stat där han stadig- varande vistas; 7 c) om han stadigvarande vistas i flera stater eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist endast i den stat där han är medborgare; d) om han är medborgare i flera stater eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i berörda avtalsslutande stater frågan genom ömsesidig överenskommelse. 3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk person har hemvist i flera avtalsslutande stater, anses personen i fråga ha hemvist endast i den stat där den har sin verkliga ledning. Artikel 5 Fast driftställe 1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs. 2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt a) plats för företagsledning, b) filial, c) kontor, d) fabrik, e) verkstad, och f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar. 3. Ett byggnads-, anläggnings-, installations- eller monteringsprojekt, eller verksamhet som består av planering, övervakning, rådgivning eller annan biträdande personalinsats i samband med sådant projekt, utgör fast driftställe men endast om projektet eller verksamheten pågår mer än tolv månader i en avtalsslutande stat. 4. Vid beräkning av den tid som avses i punkt 3 anses verksamhet, som bedrivs av ett företag som har intressegemenskap med annat företag, bedriven av det företag med vilket det har intressegemenskap, om verksamheten i väsentlig mån är av samma slag som den verksamhet som det sistnämnda företaget bedriver och båda företagens verksamhet avser samma projekt. 5. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor, b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande, c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg, d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget, 8 e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art, f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a) - e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs vid den stadigvarande platsen för affärs- verksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art. 6. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt 7 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag - utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 - ha fast driftställe i denna stat i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 5 och som - om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet - inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt. 7. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, om sådan person därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. 8. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i annan avtalsslutande stat eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i annan avtalsslutande stat (antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe för det andra. Artikel 6 Inkomst av fast egendom 1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst av lantbruk och skogsbruk) belägen i annan avtalsslutande stat, får beskattas i denna andra stat. 2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom omedelbart nyttjande, genom uthyrning eller annan användning av fast egendom. 3. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag, vars huvudsakliga ändamål är att inneha fast egendom, berättigar innehavaren av aktierna eller andelarna att nyttja bolaget tillhörig fast egendom, får inkomst, som förvärvas genom omedelbart nyttjande, genom uthyrning eller annan användning av sådan nyttjanderätt, beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas också på inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används vid självständig yrkesutövning. 9 Artikel 7 Inkomst av rörelse 1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar, be- skattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse i annan avtalsslutande stat från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på sådant sätt, får företagets inkomst beskattas i denna andra stat, men endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället. 2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i annan avtalsslutande stat från där beläget fast driftställe, hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i envar av de berörda avtalsslutande staterna till det fasta driftstället den inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör. 3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripet utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes. 4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat i en avtalsslu- tande stat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar bestämmelserna i punkt 2 inte att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna artikel. 5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget. 6. Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat. 7. Ingår i inkomst av rörelse inkomst som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i denna artikel. Artikel 8 Sjöfart och luftfart 1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik, beskattas endast i denna stat. 2. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom nyttjande, underhåll eller uthyrning av containrar (däri inbegripet släpvagn och annan utrustning för transport av containrar) som används för transport av gods eller varor, beskattas endast i denna stat, utom då containern används uteslutande mellan platser i annan avtalsslutande stat. 3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas också på inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en internationell driftsorganisation. Artikel 9 Närstående företag 1. I fall då a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i annan avtalsslutande stat eller äger del i detta företags kapital, eller b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i annan avtals- slutande stat eller äger del i dessa företags kapital, iakttas följande. Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta företags in- komst och beskattas i överensstämmelse därmed. 2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i denna stat inräknar - och i överensstämmelse därmed beskattar - inkomst, för vilken ett företag i annan avtalsslutande stat beskattas i denna andra stat, samt den sålunda inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där, om denna andra stat anser justeringen vara berättigad såväl i princip som i fråga om beloppet. Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna i de berörda avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra. Artikel 10 Utdelning 1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i annan avtalsslutande stat får beskattas i denna andra stat. 2. I fall då verklig innehavare av förmån av utdelning med hemvist i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i annan avtalsslutande stat än den där han har hemvist samt den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med rörelse som bedrivs från det fasta driftstället respektive självständig yrkesverksamhet som utövas från den stadigvarande anordningen, får, utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 3, utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till sådan verklig innehavare beskattas i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14 i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället respektive den stadigvarande anordningen finns. 3. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i annan avtalsslutande stat får beskattas också i den avtalsslutande stat där det bolag som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den verklige innehavaren av förmånen av utdelningen är en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får den skatt som sålunda påförs inte överstiga 15 procent av utdelningens bruttobelopp. Sådan utdelning skall emellertid vara undantagen från beskattning i den förstnämnda staten om den verklige innehavaren av förmånen av utdelningen är ett bolag (med undantag för personsammanslutning och dödsbo) som direkt äger minst 10 procent av det utbetalande bolagets kapital. 4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 3 får isländsk skatt på utdelning höjas till högst 15 procent i den mån sådan utdelning dragits av från det utbetalande bolagets inkomst vid bestämmandet av isländsk skatt. 5. Bestämmelserna i punkterna 3 och 4 berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas. 6. Med uttrycket "utdelning" förstås i denna artikel inkomst av aktier, andelsbevis eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt annan inkomst från bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som inkomst av aktier. 7. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 3 och 4 kan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna komma överens om att utdelning, som tillfaller i överenskommelsen namngiven institution med allmänt välgörande eller annat allmännyttigt ändamål, vilken enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där institutionen har hemvist är undantagen från skatt på utdelning, skall i annan avtalsslutande stat vara befriad från skatt på utdelning från bolag i denna andra stat. 8. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst från annan avtalsslutande stat, får denna andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat. Artikel 11 Ränta 1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i annan avtalsslutande stat, beskattas endast i denna andra stat om personen i fråga är den verklige innehavaren av förmånen av räntan. 2. I fall då verklig innehavare av förmån av ränta med hemvist i en avtals- slutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i annan avtals- slutande stat än den där han har hemvist samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med rörelse som bedrivs från det fasta drift- stället respektive självständig yrkesverksamhet som utövas från den stadig- varande anordningen, får, utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till sådan verklig innehavare beskattas i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14 i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället respektive den stadigvarande anordningen finns. 3. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av varje slags fordran som inte är utdelning enligt artikel 10 punkt 6, antingen den säker- ställts genom inteckning i fast egendom eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel. 4. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person räntebeloppet, med hänsyn till den skuld för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i envar av de berörda avtalsslutande staterna med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal. Artikel 12 Royalty 1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i annan avtalsslutande stat, beskattas endast i denna andra stat om personen i fråga är den verklige innehavaren av förmånen av royaltyn. 2. I fall då verklig innehavare av förmån av royalty med hemvist i en avtals- slutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i annan avtalsslutande stat än den där han har hemvist samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med rörelse som bedrivs från det fasta driftstället respektive självständig yrkesverksamhet som utövas från den stadigvarande anordningen, får, utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, royalty som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till sådan verklig innehavare beskattas i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14 i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället respektive den stadigvarande anordningen finns. 10 3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slags betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovs- rätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk (häri inbegripet bio- graffilm samt film och band för radio- och televisionssändning), patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverk- ningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur. 4. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den verklige innehavaren eller mellan dem båda och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den verklige innehavaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i envar av de berörda avtalsslutande staterna med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal. Artikel 13 Realisationsvinst 1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av fast egendom som är belägen i annan avtalsslutande stat, får beskattas i denna andra stat. 2. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktie eller annan andel i bolag vars huvudsakliga ändamål är att inneha fast egendom och vars tillgångar (före avdrag för skulder) direkt eller indirekt till mer än 75 procent består av fast egendom som är belägen i en annan avtalsslutande stat, får beskattas i denna andra stat. 3. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i annan avtalsslutande stat, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som fysisk person med hemvist i en avtalsslutande stat har i annan avtalsslutande stat, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning. 4. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, beskattas endast i denna stat. 5. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av containrar (däri inbegripet släpvagn och annan utrustning för transport av containrar) som används för transport av gods eller varor, beskattas endast i denna stat, utom då containern används uteslutande mellan platser i annan avtalsslutande stat. 6. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1-5 beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist. 7. Vinst på grund av överlåtelse av aktie eller annan andel eller rättighet i bolag eller personsammanslutning som enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat är hemmahörande där, eller i bolag eller personsammanslutning hemmahörande i annan avtalsslutande stat om värdet av den överlåtna aktien, andelen eller rättigheten till huvudsaklig del direkt eller indirekt beror på innehav av aktie, annan andel eller rättighet i bolag eller personsammanslutning som enligt lagstiftningen i den förstnämnda staten är hemmahörande där, och vilken vinst förvärvas av en fysisk person som har haft hemvist i denna stat och fått hemvist i annan avtalsslutande stat får - utan hinder av bestämmelserna i punkt 6 - beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten om överlåtelsen av aktien, andelen eller rättigheten sker vid någon tidpunkt under de fem år som följer närmast efter det år personen upphörde att ha hemvist i den förstnämnda staten. Med rättighet i bolag eller personsammanslutning avses vid tillämpningen av denna punkt konvertibla skuldebrev, konvertibla vinstandelsbevis, optionsrätter som utfästs av bolaget eller personsammanslutningen samt optionsrätter och terminer som avser andelar eller aktier i bolag eller personsammanslutningar eller som avser något av övriga nämnda finansiella instrument. Artikel 14 Självständig yrkesutövning 1. Inkomst, som fysisk person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst får emellertid beskattas i annan avtalsslutande stat, om a) han i denna andra stat har stadigvarande anordning som regelmässigt står till hans förfogande för att utöva verksamheten men endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till denna stadigvarande anordning, eller b) han vistas i denna andra stat under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under beskattningsåret i fråga men endast så stor del av inkomsten som är hänförlig till verksamhet som har utövats i denna andra stat under denna tidsperiod eller dessa tidsperioder. 2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar. 11 Artikel 15 Enskild tjänst 1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19, 20 och 21 föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i annan avtalsslutande stat. Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där. 2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som utförs i annan avtalsslutande stat, endast i den förstnämnda staten, om a) mottagaren vistas i denna andra stat under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under beskattningsåret i fråga, och b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i denna andra stat eller på dennes vägnar, och c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i denna andra stat, samt d) fråga inte är om uthyrning av arbetskraft. 3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får inkomst av arbete, som utförs ombord på danskt, färöiskt, finskt, isländskt, norskt eller svenskt skepp i internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat vars nationalitet skeppet har; vid tillämpningen av denna bestämmelse likställs utländskt skepp, som befraktas på så kallad bareboat basis av en person med hemvist i en avtalsslutande stat, med danskt, färöiskt, finskt, isländskt, norskt respektive svenskt skepp. 4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel beskattas inkomst av arbete, som utförs ombord på a) luftfartyg i internationell trafik, endast i den avtalsslutande stat där den som förvärvar arbetsinkomsten har hemvist, b) fiske-, sälfångst- eller valfångstfartyg, endast i den avtalsslutande stat där den som förvärvar arbetsinkomsten har hemvist, även då inkomsten för arbetet utgår i form av viss lott eller andel av vinsten av fiske-, sälfångst- eller valfångstverksamheten. Artikel 16 Styrelsearvode Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i annan avtalsslutande stat, får beskattas i denna andra stat. 12 Artikel 17 Artister och sportutövare 1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i annan avtalsslutande stat i egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker, eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna andra stat. 2. I fall då inkomst genom verksamhet som artist eller sportutövare bedriver i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller sportutövaren själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller sportutövaren bedriver verksamheten. 3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte på inkomst genom verksamhet som artist eller sportutövare med hemvist i en avtalsslutande stat bedriver i annan avtalsslutande stat i fall då besöket i denna andra stat huvudsakligen bekostas av offentliga medel i den förstnämnda staten. I sådant fall beskattas inkomsten endast i denna förstnämnda stat. Artikel 18 Pension m.m. 1. Pension och livränta som betalas från en avtalsslutande stat och utbetalning från en avtalsslutande stat enligt sociallagstiftningen i denna stat till person med hemvist i annan avtalsslutande stat beskattas endast i den förstnämnda staten. 2. Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal skall underhållsbidrag, som person med hemvist i en avtalsslutande stat betalar till make eller förutvarande make eller till barn med hemvist i annan avtalsslutande stat, undantas från beskattning i denna andra stat i det fall då bidraget skulle ha undantagits från beskattning i den förstnämnda staten om mottagaren hade haft hemvist där. 3. Med uttrycket "livränta" förstås ett fastställt belopp som betalas till fysisk person periodiskt på fastställda tider under personens livstid eller under angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar såsom ersättning för däremot fullt svarande vederlag i pengar eller pengars värde. Artikel 19 Offentlig tjänst 1. Lön och annan liknande ersättning (med undantag för pension), som betalas av en avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar, lokala myndigheter eller offentligrättsliga institutioner till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna stats, underavdelnings, myndighets eller institutions tjänst, beskattas endast i denna stat. 2. Om lön eller annan liknande ersättning som avses i punkt 1 tillfaller mottagaren för arbete som denne utför i annan avtalsslutande stat än den från vilken lönen eller ersättningen betalas, beskattas lönen eller ersättningen emellertid endast i den stat där arbetet utförs, om mottagaren är person med hemvist i denna stat och a) är medborgare i denna stat, eller b) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet. 3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 17 tillämpas på lön och annan liknande ersättning som betalas på grund av arbete som utförs i samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en av dess politiska under- avdelningar, lokala myndigheter eller offentligrättsliga institutioner. Artikel 20 Studerande och praktikanter Person som vistas i en avtalsslutande stat uteslutande för a) studier vid läroanstalt i denna stat, om studierna är av sådan art att studiestöd av offentliga medel kan erhållas i denna stat, eller b) affärs-, fiskeri-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktik i denna stat, och som har eller omedelbart före vistelsen hade hemvist i annan avtalsslutande stat, beskattas inte i den förstnämnda staten för belopp som han erhåller från källa utanför denna stat för sitt uppehälle, sin undervisning eller praktik. Artikel 21 Verksamhet i samband med förberedande undersökning, utforskning eller utnyttjande av kolväteförekomster 1. Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal, med undantag för bestämmelserna i artikel 8, tillämpas bestämmelserna i denna artikel i fall då person med hemvist i en avtalsslutande stat bedriver verksamhet i annan avtalsslutande stat i samband med förberedande undersökning, utforskning eller utnyttjande av kolväteförekomster belägna i denna andra stat. 2. a) Person med hemvist i en avtalsslutande stat, som utanför kusten i annan avtalsslutande stat bedriver verksamhet som avses i punkt 1, anses bedriva verksamheten från fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat. b) Om sådan person bedriver sin verksamhet inom utforsknings- eller utvinningsområde som sträcker sig från en plats utanför kusten i denna andra stat och in på denna stats landområde och verksamheten inte uteslutande bedrivs inom landområdet, äger punkt a) motsvarande tillämpning. c) Verksamhet, som består av byggande eller installation av rörledning för transport av oraffinerade kolväten, eller byggnadsarbete i direkt samband med sådan verksamhet, anses bedriven från fast driftställe i denna andra stat även i fråga om sådan verksamhet som pågår på land, när verksamheten ingår i ett projekt som sträcker sig från en plats utanför kusten i denna stat och in på denna stats landområde. 3. Bestämmelserna i punkt 2 tillämpas inte, om verksamheten pågår under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 30 dagar under en tolvmånadersperiod. 4. Vid beräkning av den tid som avses i punkt 3 anses verksamhet, som bedrivs av ett företag som har intressegemenskap med annat företag, bedriven av det företag med vilket det har intressegemenskap, om verksamheten i väsentlig mån är av samma slag som den verksamhet som det sistnämnda företaget bedriver och båda företagens verksamhet avser samma projekt. 5. Inkomst, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av transport av personal eller materiel med skepp eller luftfartyg till eller innanför område som avses i punkterna 2 a) och 2 b) i den andra avtalsslutande stat där affärsverksamhet bedrivs i samband med förberedande undersökning, utforskning eller utnyttjande av kolväteförekomster eller på grund av drift av bogserbåtar, försörjningsfartyg eller andra hjälpfartyg i samband med sådan verksamhet, beskattas endast i den förstnämnda staten. 6. Bestämmelserna i artikel 13 punkt 4 och artikel 23 punkt 3 tillämpas på vinst på grund av överlåtelse av skepp, båtar eller luftfartyg som avses i punkt 5 respektive förmögenhet bestående av sådana skepp, båtar eller luftfartyg. 7. Utan hinder av övriga bestämmelser i avtalet gäller följande i fråga om beskattningen av lön och annan liknande ersättning som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av arbete vilket utförs i annan avtals- slutande stat för arbetsgivare som bedriver sådan verksamhet som avses i punkterna 1 och 2: a) Om inte bestämmelserna i punkterna b)-d) föranleder annat, får sådan lön eller ersättning beskattas i denna andra stat, men endast om arbetet pågår där under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt överstiger 30 dagar under en tolvmånadersperiod. b) Sådan lön eller ersättning beskattas endast i den förstnämnda avtals- slutande staten om 1) arbetet har samband med utnyttjandet av kolväteförekomster som befinner sig på mittlinjen mellan avtalsslutande stater eller mellan en avtalsslutande stat och annan stat, 2) avtal föreligger mellan dessa stater om gemensamt utnyttjande av före- komsterna, och 3) utnyttjandet sker samtidigt på båda sidor om mittlinjen. Bestämmelserna i denna punkt tillämpas endast efter överenskommelse därom mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna. 13 c) Om arbetet utförs ombord på skepp eller båt som avses i punkt 5, får sådan lön eller ersättning beskattas i den avtalsslutande stat vars nationalitet skeppet eller båten har. d) Om arbetet utförs ombord på luftfartyg som avses i punkt 5, beskattas sådan lön eller ersättning endast i den avtalsslutande stat där företaget har hemvist. 8. Person med hemvist i en avtalsslutande stat som bedriver verksamhet utanför kusten i annan avtalsslutande stat är undantagen från beskattning i denna andra stat för vinst som denna person anses ha förvärvat på grund av överflyttning av flyttbar borranläggning eller hotellplattform till område utanför denna andra stat. Med vinst i denna punkt förstås belopp med vilket marknadsvärdet vid tidpunkten för överflyttningen överstiger restvärdet vid denna tidpunkt med tillägg av företagna avskrivningar. 9. Vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av a) rätt till förberedande undersökning, utforskning eller utnyttjande av kolväteförekomster i annan avtalsslutande stat, häri inbegripet rätt till andel i eller förmån av sådana förekomster, eller b) aktier eller andra andelar i bolag, vilkas värde helt eller till väsentlig del, direkt eller indirekt, hänför sig till sådan rätt, får beskattas i denna andra stat. Artikel 22 Annan inkomst 1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör. 2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte om inkomsttagaren har hemvist i en avtalsslutande stat och har fast driftställe eller stadigvarande anordning i annan avtalsslutande stat samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt samband med rörelse som bedrivs från det fasta driftstället respektive självständig yrkesverksamhet som utövas från den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14. Ingår i fast driftställe eller stadigvarande anordning fast egendom beskattas emellertid inkomst av sådan egendom med tillämpning av bestämmelserna i artikel 6 punkterna 1, 2 och 4. Artikel 23 Förmögenhet 1. Förmögenhet bestående av fast egendom som person med hemvist i en avtals- slutande stat innehar och som är belägen i annan avtalsslutande stat får beskattas i denna andra stat. 2. Förmögenhet bestående av aktie eller annan andel i bolag vars huvudsakliga ändamål är att inneha fast egendom och vars tillgångar (före avdrag för skulder) direkt eller indirekt till mer än 75 procent består av fast egendom som är belägen i en avtalsslutande stat, får beskattas i denna stat. 3. Förmögenhet bestående av skepp eller luftfartyg som används i inter- nationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådant skepp eller luftfartyg, och som ägs av person med hemvist i en avtals- slutande stat, beskattas endast i denna stat. 4. Förmögenhet bestående av containrar (däri inbegripet släpvagn och annan utrustning för transport av containrar) som används för transport av gods eller varor, och som ägs av person med hemvist i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, utom då containern används uteslutande mellan platser i annan avtalsslutande stat. 5. All annan förmögenhet, oavsett var denna är belägen, som person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar, beskattas endast i denna stat. 6. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 5 får emellertid förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast drift- ställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i annan avtalsslutande stat, eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet, som fysisk person med hemvist i en avtalsslutande stat har i annan avtalsslutande stat, beskattas i denna andra stat. 7. Bestämmelserna i punkterna 1-6 tillämpas i en avtalsslutande stat endast i förhållande till annan avtalsslutande stat som tar ut allmän skatt på förmögenhet. Artikel 24 Dödsbo Inkomst eller tillgång som beskattas hos dödsbo med hemvist i en avtals- slutande stat, får inte beskattas hos dödsbodelägare med hemvist i annan avtalsslutande stat. Artikel 25 Undanröjande av dubbelbeskattning 1. Danmark a) Om person med hemvist i Danmark förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i annan avtalsslutande stat, skall Danmark, såvida inte bestämmelserna i punkt b) eller c) föranleder annat, från denna persons danska inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i denna andra stat. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den danska inkomstskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i denna andra stat. 14 b) Om person med hemvist i Danmark förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i annan avtalsslutande stat, får Danmark inräkna inkomsten i beskattningsunderlaget men skall sätta ned den danska skatten på inkomsten genom avdrag med den del av inkomstskatten som belöper på den inkomst som härrör från denna andra stat. c) Om person med hemvist i Danmark förvärvar inkomst som avses i artikel 15 punkt 1 eller artikel 21 punkt 7 a), får Danmark inräkna inkomsten i beskatt- ningsunderlaget men skall sätta ned den danska skatten på inkomsten genom avdrag med den del av inkomstskatten som belöper på den inkomst som härrör från denna andra stat. 2. Färöarna a) Om person med hemvist på Färöarna förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i annan avtalsslutande stat, skall Färöarna, såvida inte bestämmelserna i punkt b) eller c) föranleder annat, från denna persons färöiska inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i denna andra stat. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den färöiska inkomstskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i denna andra stat. b) Om person med hemvist på Färöarna förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i annan avtalsslutande stat, får Färöarna inräkna inkomsten i beskattningsunderlaget men skall sätta ned den färöiska skatten på inkomsten genom avdrag med den del av inkomstskatten som belöper på den inkomst som härrör från denna andra stat. c) Om person med hemvist på Färöarna från annan avtalsslutande stat förvärvar inkomst av enskild tjänst som avses i artikel 15 punkt 1 eller artikel 21 punkt 7 a) och som enligt dessa punkter får beskattas i denna andra avtalsslutande stat, får Färöarna inräkna inkomsten i beskattningsunderlaget men skall sätta ned den färöiska skatten på inkomsten genom avdrag med den del av inkomstskatten som belöper på den inkomst som härrör från denna andra stat. 3. Finland a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i annan avtalsslutande stat, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b), c) eller d) föranleder annat, med iakttagande av bestämmelserna i finsk lagstiftning (också i den lydelse den framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här påverkas), 1) från denna persons finska inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt i denna andra stat som betalats enligt lagstiftningen i denna andra stat och i överensstämmelse med avtalet, beräknad på samma inkomst som den på vilken den finska skatten beräknas; 2) från denna persons finska förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt i denna andra stat som betalats enligt lagstiftningen i denna stat och i överensstämmelse med avtalet, beräknad på samma förmögenhet som den på vilken den finska skatten beräknas. b) Utdelning från bolag med hemvist i annan avtalsslutande stat än Finland till bolag med hemvist i Finland är undantagen från beskattning i Finland, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar utdelningen. c) Om person med hemvist i Finland från annan avtalsslutande stat förvärvar inkomst av enskild tjänst som avses i artikel 15 punkt 1 eller artikel 21 punkt 7 a) och som enligt dessa punkter får beskattas i denna andra avtalsslutande stat, skall sådan inkomst undantas från finsk skatt. d) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i annan avtalsslutande stat eller förvärvar inkomst som enligt punkt c) skall undantas från finsk skatt, får Finland inräkna inkomsten eller förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall sätta ned den finska skatten på inkomsten eller förmögenheten genom avdrag med den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som förvärvats från denna andra stat respektive den förmögenhet som innehas där. 4. Island a) Om person med hemvist i Island förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast eller får beskattas i annan avtalsslutande stat, skall Island, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, sätta ned den isländska inkomst- eller förmögenhetsskatten genom avdrag med den del av inkomst- eller förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som förvärvats från eller den förmögenhet som innehas i denna andra stat. b) Om person med hemvist i Island förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i artikel 10, artikel 13 punkt 7, artikel 15 punkt 3, artikel 16 eller artikel 21 punkterna 1-6 och 7 c) samt 8 och 9 får beskattas i annan avtalsslutande stat, skall Island från denna persons isländska inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i denna andra stat. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den isländska skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i denna andra stat. 5. Norge Om inte bestämmelserna i norsk lagstiftning om avräkning från norsk skatt av skatt som betalats i område utanför Norge föranleder annat (dock utan att den allmänna princip som anges här ändras), gäller följande: a) Om person med hemvist i Norge förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i annan avtalsslutande stat, skall Norge, såvida inte bestämmelserna i punkt b) eller c) föranleder annat, 1) från den skatt som belöper på personens inkomst avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i denna andra stat, 2) från den skatt som belöper på personens förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som betalats på dessa förmögenhetstillgångar i denna andra stat. 15 Sådan avräkning skall emellertid inte överstiga den del av skatten på inkomsten eller förmögenheten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst respektive de förmögenhetstillgångar som får beskattas i denna andra stat. b) Om person med hemvist i Norge förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i annan avtalsslutande stat, får Norge inräkna inkomsten i beskattningsunderlaget men skall sätta ned den norska skatten på inkomsten genom avdrag med den del av inkomstskatten som belöper på den inkomst som härrör från denna andra stat. c) Om person med hemvist i Norge förvärvar inkomst som avses i artikel 15 punkt 1 eller artikel 21 punkt 7 a) får Norge inräkna inkomsten i beskatt- ningsunderlaget, men skall sätta ned den norska skatten på inkomsten genom avdrag med den del av inkomstskatten som belöper på den inkomst som härrör från denna andra stat. 6. Sverige a) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i annan avtalsslutande stat, skall Sverige, såvida inte bestämmelserna i punkt b) eller c) föranleder annat, 1) - med iakttagande av bestämmelserna i svensk lagstiftning (också i den lydelse den framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) - från skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i denna andra stat, 2) från denna persons svenska förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som betalats i denna andra stat. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den svenska förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den förmögenhet som får beskattas i denna andra stat. b) Om person med hemvist i Sverige från annan avtalsslutande stat förvärvar inkomst av enskild tjänst som avses i artikel 15 punkt 1 eller artikel 21 punkt 7 a) och som enligt dessa punkter får beskattas i denna andra avtalsslutande stat, skall, utan hinder av bestämmelserna i punkt a), sådan inkomst undantas från svensk skatt. c) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i annan avtalsslutande stat eller förvärvar inkomst som enligt punkt b) skall undantas från svensk skatt, får Sverige, vid fastställandet av skattesatsen för svensk progressiv skatt på annan inkomst eller förmögenhet, beakta den inkomst eller förmögenhet som beskattas endast i den andra avtalsslutande staten eller sådan inkomst som undantas från svensk skatt. 7. Gemensamma bestämmelser 1. Uttrycket "betalats i denna andra stat" i denna artikel anses också innefatta sådan skatt på inkomst som erlagts i Danmark, på Färöarna, i Finland, i Island, i Norge respektive i Sverige och som skall överföras till nämnda andra stat för att där gottskrivas vederbörande person som skatt på samma inkomst. 2. Om person med hemvist i en avtalsslutande stat (hemviststaten) från annan avtalsslutande stat (verksamhetsstaten) förvärvar inkomst av enskild tjänst som enligt artikel 15 punkt 1 eller artikel 21 punkt 7 a) får beskattas i verksamhetsstaten, skall hemviststaten, utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 c), 2 c), 3 c), 4 a), 5 c) eller 6 b) i denna artikel, undanröja dubbelbeskattning genom avräkning av den skatt som betalats i denna andra stat med tillämpning av bestämmelserna i punkterna 1 a), 2 a), 3 a), 4 b), 5 a) eller 6 a) om personen i fråga förvärvat inkomsten från företag eller fast driftställe i verksamhetsstaten och han är eller omedelbart före anställningen i verksamhetsstaten varit anställd i a) företag utanför verksamhetsstaten vilket är ett företag med intresse- gemenskap med företaget i verksamhetsstaten, eller b) företag utanför verksamhetsstaten till vilket det fasta driftstället hör. 3. Bestämmelserna i punkterna 1 c), 2 c), 3 c), 4 a), 5 c) eller 6 b) skall, utan hinder av vad som föreskrivs i föregående punkt, dock tillämpas om personen i fråga kan visa att a) han i och för arbetet vistats i verksamhetsstaten under en sammanhängande period under beskattningsåret i fråga som överstiger tre månader, eller b) arbetet i verksamhetsstaten utförts för respektive kostnaderna rätteligen har belastat företaget i denna stat eller det där belägna fasta driftstället. Artikel 26 Allmänna beskattningsregler 1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar eller förmögenhet som sådan person innehar får inte beskattas i annan avtalsslutande stat, såvida inte beskattning uttryckligen är tillåten enligt detta avtal. 2. I fall då beskattningsrätten till en inkomst eller tillgång enligt avtalet tillagts annan avtalsslutande stat än den där personen som förvärvar inkomsten eller innehar tillgången har hemvist, och denna andra stat på grund av sin lagstiftning inte medtar inkomsten eller tillgången, i sin helhet, vid beskatt- ningen eller endast beaktar inkomsten eller tillgången för pro- gressionsuppräkning eller annan skatteberäkning, beskattas inkomsten eller tillgången, såvida inte annat föreskrivs nedan, till den del den inte medtas vid beskattningen i denna andra stat, endast i den avtalsslutande stat där personen i fråga har hemvist. 3. Bestämmelserna i punkt 2 tillämpas inte på a) finsk folkpension, pension enligt den finska familjepensionslagen eller sådan annan socialförmån som enligt den finska inkomstskattelagen inte är skattepliktig inkomst, eller b) svensk folkpension. 4. Om person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär pension eller livränta som avses i artikel 18 och som betalas från en annan avtalsslutande stat och sådan inkomst beskattas i förstnämnda stat enligt bestämmelserna i denna artikel, skall personen i den förstnämnda staten medges ett avdrag om 20 000 svenska kronor per kalenderår eller motvärdet i danskt, finskt, isländskt eller norskt myntslag, om personen i fråga hade varit berättigad till ett särskilt avdrag för ålder eller invaliditet i utbetalarstaten. Avdrag medges dock i den förstnämnda staten högst med ett belopp motsvarande beloppet av pensionen eller livräntan från den andra avtalsslutande staten. Avdraget sätts ned med de särskilda avdrag för ålder och invaliditet som medges i hemvist- staten. 5. I fall då beskattningsrätten enligt artikel 14 punkt 1 samt artikel 15 punkt 2 och punkterna 4 a) och 4 b) till en inkomst som förvärvas av en person med hemvist i en avtalsslutande stat enligt avtalet tillagts endast denna stat får inkomsten beskattas i annan avtalsslutande stat om inkomsten inte kan beskattas i den förstnämnda staten på grund av lagstiftningen i denna stat. Artikel 27 Förbud mot diskriminering 1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i annan avtalsslutande stat bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden, särskilt såvitt avser hemvist, är eller kan bli underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en eller flera av de avtalsslutande staterna. 2. Beskattningen av fast driftställe eller stadigvarande anordning, som före- tag eller person med hemvist i en avtalsslutande stat har i annan avtalsslutande stat, skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag eller person med hemvist i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med hemvist i annan avtalsslutande stat sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den förstnämnda staten. Bestämmelsen medför inte heller rätt att i en avtalsslutande stat erhålla avdrag vid beskattningen eller skattebefrielse för utdelning eller annan utbetalning till bolag med hemvist i annan avtalsslutande stat. Bestämmelsen i första stycket hindrar inte heller en avtalsslutande stat att beskatta inkomst, som fast driftställe förvärvar, enligt reglerna i denna stats egen lagstiftning, om det fasta driftstället tillhör aktiebolag eller därmed jämförligt bolag i annan avtalsslutande stat. Beskattningen skall dock motsvara den beskattning som tillämpas för aktiebolag eller därmed jämförligt bolag med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten på dess inkomst, beräknad utan avdrag för utdelad vinst. 3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11 punkt 4 eller artikel 12 punkt 4 tillämpas, är ränta, royalty och annan utbetalning från företag i en avtalsslutande stat till person med hemvist i annan avtalsslutande stat avdragsgilla vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till person med hemvist i annan avtalsslutande stat avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten. 4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i en eller flera av de andra avtalsslutande staterna, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat. 5. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i denna artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet. Artikel 28 Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse 1. Om en person anser att i en eller flera av de avtalsslutande staterna vid- tagits åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordningar, lägga fram saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om tillämpningen av artikel 27 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. 2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse med behörig myndighet i annan avtalsslutande stat, som berörs av frågan, i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Om den stat hos vars behöriga myndighet personen i fråga har lagt fram saken inte själv berörs av frågan, skall denna behöriga myndighet överlämna saken till behörig myndighet i någon av de stater som berörs av frågan. Överenskommelse som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i vederbörande avtalsslutande staters interna lagstiftning. 3. Om svårigheter eller tvivelsmål uppkommer mellan avtalsslutande stater beträffande tolkningen eller tillämpningen av avtalet, skall de behöriga myndigheterna i dessa stater överlägga för att söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse. De behöriga myndigheterna i avtalsslutande stater kan även överlägga för att undanröja dubbelbeskattning i sådana fall som inte omfattas av avtalet eller för att genom ömsesidig överenskommelse lösa frågor som, utan att vara reglerade i avtalet, på grund av olikhet i vederbörande staters principer för skattens beräkning eller av andra skäl kan uppkomma i fråga om de skatter som avses i artikel 2. 4. Innan beslut fattas i fråga som avses i punkt 3, skall resultatet av överläggningar som där avses snarast delges behöriga myndigheter i övriga avtalsslutande stater. Finner behörig myndighet i en avtalsslutande stat att överläggningar bör äga rum mellan de behöriga myndigheterna i samtliga avtalsslutande stater, skall på begäran av den behöriga myndigheten i den förstnämnda avtalsslutande staten sådana överläggningar äga rum utan dröjsmål. Artikel 29 Medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överens- kommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat. Artikel 30 Territoriell utvidgning 1. Detta avtal kan antingen i sin helhet eller med erforderliga ändringar utvidgas till att omfatta de områden som undantagits från avtalets tillämp- ningsområde enligt bestämmelserna i artikel 3 punkt 1 a), under förutsättning att där påförs skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som de som avses i avtalet. Sådan utvidgning gäller från den dag och med de ändringar och villkor, häri inbegripet bestämmelser om upphörande, som kan särskilt överens- kommas mellan de avtalsslutande staterna genom diplomatisk notväxling. 2. Om avtalet enligt artikel 32 upphör att gälla skall, såvida inte annat överenskommits mellan de avtalsslutande staterna, avtalet upphöra att gälla också beträffande varje område till vilket avtalet har utvidgats enligt denna artikel. Artikel 31 Ikraftträdande 1. Detta avtal träder i kraft trettionde dagen efter den då samtliga avtalsslutande stater har meddelat det finska utrikesministeriet, att avtalet har godkänts. Det finska utrikesministeriet underrättar de övriga avtalsslutande staterna om mottagandet av dessa meddelanden och om tidpunkten för avtalets ikraftträdande. 2. Sedan avtalet trätt i kraft, tillämpas dess bestämmelser a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare, b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för be- skattningsår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare, c) i fråga om skatt på förmögenhet, på förmögenhet på vilken skatt utgår på grund av taxering andra kalenderåret efter det då avtalet träder i kraft eller senare. 3. Utan hinder av bestämmelsen i artikel 15 punkt 3 beskattas inkomst av arbete som omfattas av denna bestämmelse endast i den avtalsslutande stat vars nationalitet skeppet har. Denna bestämmelse tillämpas på skatter som avser det kalenderår, som följer närmast efter det år då avtalet träder i kraft, och de två därpå närmast följande kalenderåren. 4. Avtalet den 12 september 1989 mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet upphör att vara tillämpligt i fråga om inkomst eller förmögenhet på vilka förevarande avtal blir tillämpligt enligt punkt 2. Det förstnämnda avtalet upphör att gälla vid den sista tidpunkt, då detta avtal enligt föregående bestämmelser i nämnda punkt blir tillämpligt. 5. Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 i punkt VII respektive i punkterna 2 och 3 i punkt VIII i protokollet till avtalet den 12 september 1989 skall dock alltjämt tillämpas på person som den 1 januari 1997 uppfyller och för tid därefter alltjämt uppfyller villkoren i de nämnda bestämmelserna. Tid till och med den 30 juni 1997 får beaktas vid beräkning av sexmånadersperioden i punkt 4 i punkt VII respektive i punkt 4 i punkt VIII i protokollet till nämnda avtal. Från kortare avbrott såsom semester, föräldraledighet m.m. skall därvid bortses. De närmare bestämmelserna för tillämpningen härav skall överenskommas genom ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i Danmark respektive Sverige. Artikel 32 Upphörande En avtalsslutande stat kan senast den 30 juni under ett kalenderår som börjar efter utgången av en tidrymd av fem år efter dagen för ikraftträdande av avtalet säga upp avtalet genom skriftligt meddelande härom till det finska utrikesministeriet, som underrättar de övriga avtalsslutande staterna om mot- tagandet av sådant meddelande och om dess innehåll. Har uppsägningstiden iakttagits, upphör avtalet att gälla i förhållandet mellan den stat som verk- ställt uppsägningen och övriga avtalsslutande stater a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då det finska utrikesministeriet tog emot meddelandet om uppsägningen eller senare, b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för be- skattningsår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då det finska utrikesministeriet tog emot meddelandet om uppsägningen eller senare, 16 c) i fråga om skatt på förmögenhet, på förmögenhet på vilken skatt utgår på grund av taxering andra kalenderåret närmast efter det då det finska utrikes- ministeriet tog emot meddelandet om uppsägningen eller senare. Originalexemplaret till detta avtal deponeras hos det finska utrikes- ministeriet, som tillställer de övriga avtalsslutande staterna bestyrkta kopior därav. Till bekräftelse härav har de vederbörligen befullmäktigade ombuden under- tecknat detta avtal. Som skedde i Helsingfors den 23 september 1996 i ett exemplar på danska, färöiska, finska, isländska, norska och svenska språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en för Finland och en för Sverige, vilka samtliga texter har samma giltighet. Protokoll Vid undertecknande av det i dag mellan de nordiska länderna ingångna avtalet för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet har undertecknade kommit överens om följande bestämmelser som utgör en integrerande del av avtalet: I. Till artiklarna 7 och 15 1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 7 beskattas inkomst, vilken företag i Norge eller Sverige förvärvar genom verksamhet som bedrivs i Sverige respektive Norge, endast i den stat där företaget har hemvist, om verksamheten avser uppsättning och underhåll av spärrstängsel för renar på sträckor längs den norsk-svenska riksgränsen, vilka sträckor anges i överenskommelse enligt punkt 4. 2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 beskattas inkomst, vilken person med hemvist i Norge eller Sverige förvärvar genom personligt arbete som utförs i Sverige respektive Norge, endast i den stat där denna person har hemvist, om arbetet avser uppsättning och underhåll av spärrstängsel för renar på sträckor längs den norsk-svenska riksgränsen, vilka sträckor anges i överenskommelse enligt punkt 4. 3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 beträffande företag i, respektive person med hemvist i Norge eller Sverige skall äga motsvarande tillämpning beträffande företag i, respektive person med hemvist i Finland eller Norge. 4. De behöriga myndigheterna i berörda avtalsslutande stater skall genom ömsesidig överenskommelse fastställa de sträckor längs vederbörande riksgräns på vilka bestämmelserna i punkterna 1-3 skall tillämpas. 17 II. Till artiklarna 7, 10-15, 19 och 23 1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 7, artikel 10 punkt 2, artikel 11 punkt 2 och artikel 12 punkt 2 beskattas inkomst, som företag i Danmark eller Sverige vilket deltar i byggandet och driften av fasta förbindelser över Öresund förvärvar, i den mån inkomsten erhålls för byggandet och driften av bron respektive den därmed sammanhängande tunnelförbindelsen, endast i den stat där företaget har hemvist. Motsvarande gäller inkomst som sådant företag förvärvar i den mån inkomsten erhålls för byggandet och underhållet av den konstgjorda ön. 2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 13 punkt 3 beskattas vinst, som företag i eller person med hemvist i Danmark eller Sverige vilket eller vilken deltar i byggandet och driften av fasta förbindelser över Öresund förvärvar på grund av överlåtelse av där angiven egendom vilken används vid byggandet och driften av bron respektive den därmed sammanhängande tunnelförbindelsen, endast i den stat där företaget respektive personen har hemvist. Motsvarande gäller vinst som sådant företag eller sådan person förvärvar på grund av överlåtelse av sådan egendom vilken används vid byggandet och underhållet av den konstgjorda ön. 3. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 14 punkt 1, artikel 15 punkt 1 och artikel 19 beskattas inkomst, som person med hemvist i Danmark eller Sverige förvärvar från företag som deltar i byggandet och driften av fasta förbindelser över Öresund, om arbetet avser byggandet och driften av bron respektive den därmed sammanhängande tunnelförbindelsen, endast i den stat där personen har hemvist. Motsvarande gäller inkomst som sådan person förvärvar om arbetet avser byggandet och underhållet av den konstgjorda ön. 4. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 23 punkt 6 beskattas där angiven förmögenhet, som företag i eller person med hemvist i Danmark eller Sverige innehar och som används vid byggandet och driften av bron respektive den därmed sammanhängande tunnelförbindelsen över Öresund, endast i den stat där företaget respektive personen har hemvist. Motsvarande gäller förmögenhet som sådant företag eller sådan person innehar och som används vid byggandet och underhållet av den konstgjorda ön. III. Till artiklarna 7, 8, 13, 15 och 23 1. Bestämmelserna i artikel 7, artikel 8 punkt 1, artikel 13 punkt 4 och artikel 23 punkt 3 tillämpas i Danmark, Norge och Sverige på inkomst som konsortierna Scandinavian Airlines System (SAS), Scanair eller SAS Commuter förvärvar genom kommersiell internationell och inrikes luftfart och annan därmed direkt sammanhängande verksamhet, på realisationsvinst som berörda konsortium förvärvar vid överlåtelse av lös egendom som används i sådan luftfart och sådan annan verksamhet och på förmögenhet som konsortiet innehar och som används i sådan luftfart och sådan annan verksamhet, i förhållande till den andel i konsortiet som innehas av delägare som har hemvist i Danmark, Norge respektive Sverige. 18 2. Bestämmelserna i artikel 15 punkt 4 a) tillämpas även på inkomst av arbete som utförs ombord på luftfartyg som används i inrikestrafik av konsortierna SAS, Scanair eller SAS Commuter. 3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas efter överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i Danmark, Norge och Sverige också i fråga om annat konsortium eller annan liknande sammanslutning för bedrivande av luftfart eller annan därmed direkt sammanhängande verksamhet, i vilken sammanslutning endast delägare i SAS, direkt eller indirekt, innehar andel och vilken i huvudsak är uppbyggd i enlighet med de principer som gäller för SAS. IV. Till artikel 13 Bestämmelserna i artikel 13 punkterna 6 och 7 berör inte Danmarks rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta aktievinst som en person som flyttar från Danmark anses ha erhållit i samband med utflyttningen. V. Till artikel 15 1. I artikel 15 punkt 2 d) anses arbetstagare med hemvist i en avtalsslutande stat uthyrd när han av någon (uthyrare) ställs till förfogande för att utföra arbete i annans (uppdragsgivare) verksamhet i annan avtalsslutande stat, förutsatt att uppdragsgivaren har hemvist eller fast driftställe i denna andra stat och att uthyraren inte har ansvar för och inte heller står risken för arbetsresultatet. 2. Vid avgörandet av frågan om en arbetstagare skall anses uthyrd, skall göras en samlad bedömning varvid särskilt beaktas om a) den övergripande arbetsledningen åvilar uppdragsgivaren, b) arbetet utförs på en arbetsplats som disponeras av uppdragsgivaren och för vilken han har ansvar, c) ersättningen till uthyraren beräknas efter den tid som gått åt eller med ledning av annat samband mellan ersättningen och den lön arbetstagaren får, d) största delen av arbetsredskap och material ställs till förfogande av uppdragsgivaren, och e) uthyraren inte ensidigt bestämmer antalet arbetstagare och de kvali- fikationer dessa skall ha. 3. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 punkterna 1 och 2 skall lön eller annan liknande ersättning, som person med hemvist i Danmark uppbär på grund av arbete som utförs ombord på danskt tåg, respektive som person med hemvist i Sverige uppbär på grund av arbete som utförs ombord på svenskt tåg, i trafik mellan Danmark och Sverige, beskattas endast i den stat där personen har hemvist. 19 VI. Till artiklarna 15 och 19 1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 punkterna 1 och 2 och artikel 19 punkt 1 beskattas inkomst, vilken person med hemvist i kommun i Finland eller Norge som gränsar till landgränsen mellan dessa stater förvärvar på grund av personligt arbete som utförs i sådan kommun i den andra av dessa stater, endast i den stat där personen i fråga har hemvist, under förutsättning att denna person regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i denna stat. 2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 punkterna 1 och 2 och artikel 19 punkt 1 beskattas inkomst, vilken person med hemvist i kommun i Finland eller Sverige som gränsar till landgränsen mellan dessa stater förvärvar på grund av personligt arbete som utförs i sådan kommun i den andra av dessa stater, endast i den stat där personen i fråga har hemvist, under förutsättning att denna person regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i denna stat. 3. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 punkterna 1 och 2 och artikel 19 punkt 1 beskattas inkomst, vilken person med hemvist i kommun i Norge eller Sverige som gränsar till landgränsen mellan dessa stater förvärvar på grund av personligt arbete som utförs i sådan kommun i den andra av dessa stater, endast i den stat där personen i fråga har hemvist, under förutsättning att denna person regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i denna stat. 4. Med uttrycket "regelmässigt uppehåller sig" avses att den skattskyldige i normalfallet minst en gång i veckan uppehåller sig i sin fasta bostad i den avtalsslutande stat där han har hemvist. För att en skattskyldig skall anses uppehålla sig i sin fasta bostad skall vistelsen i hemviststaten omfatta minst två dagar. Härvid gäller, liksom i övrigt i avtalet där uttrycket "dag" före- kommer, att med "dag" avses också del av dag. VII. Till artikel 18 1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 18 skall i förhållandet mellan Danmark och Färöarna följande gälla: Pension, livränta, socialförsäkringsersättning, underhållsbidrag och andra liknande utbetalningar, som härrör från en del av riket och betalas till en person med hemvist i den andra delen av riket, beskattas endast i denna andra del av riket. 2. Uttrycket "socialförsäkringsersättning" omfattar, beträffande Danmark, "orlovsydelser". VIII. Till artikel 19 1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 19 skall följande gälla i förhållandet mellan Danmark och Färöarna: 20 a) Lön och annan liknande ersättning (med undantag för pension) som betalas av en del av riket, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter till en fysisk person på grund av arbete som utförts för denna del av riket, underavdelning eller myndighet, beskattas endast i den del av riket där arbetet utförts. b) Utan hinder av bestämmelsen i punkt a) beskattas lön och annan liknande er- sättning, som person med hemvist i en del av riket uppbär för personligt arbete i anställningsförhållande utfört i en annan del av riket, endast i den förstnämnda delen av riket, om: 1) mottagaren vistas i denna andra del av riket under tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 120 dagar under en tolvmånaders- period, och 2) lönen eller ersättningen betalas av det "sedvanliga tjänstestället". c) Bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 samt i protokollspunkt VII tillämpas på lön och annan liknande ersättning som uppbärs för arbete som utförts i nä- ringsverksamhet som bedrivs av en del av riket, en av dess politiska underav- delningar eller lokala myndigheter. 2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 skall följande gälla i förhållande mellan Danmark och Färöarna: a) ersättningar, som fastställts av det allmänna uteslutande för att täcka utgifter i samband med allmän eller enskild tjänst, och som inte innefattar någon ersättning för arbete och som den danska staten, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter betalar till person som arbetar på Färöarna beskattas endast i Danmark, b) ersättningar som fastställts av det allmänna uteslutande för att täcka ut- gifter i samband med allmän eller enskild tjänst och som inte innefattar någon ersättning för arbete och som Färöarnas landsstyre, en av dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter betalar till person som arbetar i Danmark beskattas endast på Färöarna. Bestämmelserna i punkterna a) och b) tillämpas under de första fem åren under vilka personen i fråga uppbär nämnda ersättningar. IX. Till artikel 20 1. Person som vistas i annan avtalsslutande stat än på Färöarna och person som vistas i annan avtalsslutande stat än i Island uteslutande för a) studier vid läroanstalt i denna andra stat, om studierna är av sådan art att studiestöd av offentliga medel kan erhållas i denna stat, eller b) affärs-, fiskeri-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktik i denna andra stat, och som har eller omedelbart före vistelsen hade hemvist på Färöarna eller i Island, beskattas för inkomst av anställning i den förstnämnda avtalsslutande staten endast för den del av inkomsten som överstiger 20 000 svenska kronor under kalenderåret eller motvärdet i danskt, finskt, isländskt eller norskt myntslag. Nämnda belopp omfattar under vistelse i Finland, Norge eller Sverige personligt avdrag för kalenderåret i fråga. 21 2. Skattefrihet enligt punkt 1 medges endast för tid som skäligen eller vanligtvis åtgår för studierna eller praktiktjänstgöringen, dock högst för sex på varandra följande kalenderår. 3. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall följande gälla i förhållandet mellan Danmark och Färöarna: Studerande, praktikant eller liknande som har eller som omedelbart före vistelsen i en del av riket hade hemvist i den andra delen av riket och som tillfälligt vistas i den förstnämnda delen av riket uteslutande i studie- eller utbildningssyfte beskattas inte i denna del av riket för belopp som erhålls från den andra delen av riket eller från utlandet för uppehälle, studier eller utbildning. De beskattas inte heller för belopp som betalas som ersättning för arbete, om detta arbete är nödvändigt för deras uppehälle. Studerande, praktikant eller liknande som omedelbart före vistelsen i Danmark hade hemvist på Färöarna, beskattas inte på Färöarna för ersättning för arbete utfört i Danmark. Som studerande anses inte personer som efter att ha avslutat en utbildning påbörjar en specialutbildning eller en utbildning inom ett nytt område. En vistelse anses som tillfällig om den inte överstiger den reglerade studie- tiden med ett tillägg om två år. En vistelse anses inte vara "uteslutande i studie- eller utbildningssyfte" om den varat mer än sex månader innan studierna påbörjades. I denna sexmånadersperiod skall inte inräknas sådan tid, dock högst ett år, som åtgått i samband med en förberedande kurs som enligt undervisningsanstalten utgör en förutsättning för att kunna påbörja studierna i fråga. I fall då två makar ansöker om att bli antagna vid undervisningsanstalt och endast den ene av dem antas, förlängs sexmånadersregeln såvitt avser den andre maken, men dock högst till en sammanlagd tidsperiod om två år. 4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas studerande, praktikant eller liknande som har eller omedelbart före vistelsen i Danmark hade hemvist i Island och som tillfälligt vistas i Danmark uteslutande i studie- eller utbildningssyfte inte för belopp som betalas som ersättning för arbete, under förutsättning att arbetet är nödvändigt för hans uppehälle. 5. Person som har hemvist i annan avtalsslutande stat än Danmark och som vid tillfällig vistelse i Danmark är anställd i Danmark under högst 100 dagar under ett och samma kalenderår beskattas i Danmark endast för den del av inkomsten som överstiger ett belopp som enligt gällande bestämmelser anses vara nödvändigt för hans uppehälle, under förutsättning att arbetet är utfört inom ramen för nordiskt program för utbyte av praktik- och feriearbete och att arbetet har förmedlats av Nordjobb. Det belopp som anses vara nödvändigt för vederbörandes uppehälle fastställs på årsbasis och nedsätts i förhållande till uppehållstidens längd i Danmark och hela kalenderåret. 6. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa överenskommelse om tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 1-5. De behöriga myndigheterna kan också träffa ömsesidig överenskommelse om sådan ändring av där omnämnda belopp som finnes skälig med hänsyn till förändring i penningvärde, ändrad lagstiftning i någon av de avtalsslutande staterna eller annan liknande omständighet. X. Till artikel 25 1. Bestämmelsen i artikel 25 punkt 1 c) kan upphävas på begäran av Danmark. Begäran om en sådan ändring görs på diplomatisk väg genom underrättelse till envar av de andra avtalsslutande staterna. Ändringen träder i kraft trettionde dagen efter den dag då samtliga andra avtalsslutande stater erhållit sådan underrättelse med verkan på skatter som bestäms för beskattningsår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då ändringen träder i kraft eller senare. Bestämmelserna i artikel 25 punkt 1 kan på begäran av Danmark ändras och ersättas av följande text: "a) Om person med hemvist i Danmark förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i annan avtalsslutande stat, skall Danmark, såvida inte bestämmelserna i punkt b) eller c) föranleder annat, 1) från denna persons danska inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i denna andra stat; 2) från denna persons danska förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som betalats i denna andra stat. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i något fall överstiga den del av den danska inkomstskatten eller förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller förmögenhet som får beskattas i denna andra stat. b) Om person med hemvist i Danmark förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i annan avtalsslutande stat, får Danmark inräkna inkomsten eller förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall sätta ned den danska skatten på inkomsten eller förmögenheten genom avdrag med den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som härrör från denna andra stat respektive den förmögenhet som innehas där. c) Om person med hemvist i Danmark förvärvar inkomst som avses i artikel 15 punkt 1 eller artikel 21 punkt 7 a), får Danmark inräkna inkomsten i beskattningsunderlaget men skall sätta ned den danska skatten på inkomsten genom avdrag med den del av inkomstskatten som belöper på den inkomst som härrör från denna andra stat." Begäran om sådan ändring görs på diplomatisk väg genom underrättelse till envar av de andra avtalsslutande staterna. Ändringen träder i kraft trettionde dagen efter den dag då samtliga andra avtalsslutande stater erhållit sådan underrättelse och dess bestämmelser tillämpas i fråga om skatt på förmögenhet, på förmögenhet på vilken skatt utgår på grund av taxering andra kalenderåret efter den dag då ändringen träder i kraft eller senare. 2. Bestämmelserna i artikel 25 punkt 2 kan på begäran av Färöarna ändras och ersättas av följande text: "a) Om person med hemvist på Färöarna förvärvar inkomst eller innehar förmö- genhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i annan avtalsslu- tande stat, skall Färöarna, såvida inte bestämmelserna i punkt b) eller c) föranleder annat, från denna persons färöiska inkomstskatt eller förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som betalats i denna andra stat. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i något fall överstiga den del av den färöiska inkomstskatten eller förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräk- ning, som belöper på den inkomst eller förmögenhet som får beskattas i denna andra stat. b) Om person med hemvist på Färöarna förvärvar inkomst eller innehar förmö- genhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i annan avtals- slutande stat, får Färöarna inräkna inkomsten eller förmögenheten i beskatt- ningsunderlaget men skall sätta ned den färöiska skatten på inkomsten eller förmögenheten genom avdrag med den del av inkomstskatten eller för- mögenhetsskatten som belöper på den inkomst som härrör från denna andra stat eller på den förmögenhet som får beskattas i denna andra stat. c) Om person med hemvist på Färöarna från annan avtalsslutande stat förvärvar inkomst av enskild tjänst som avses i artikel 15 punkt 1 eller artikel 21 punkt 7 a) och som enligt dessa punkter får beskattas i denna andra avtalsslutande stat, får Färöarna inräkna inkomsten i beskattningsunderlaget men skall sätta ned den färöiska skatten på inkomsten genom avdrag med den del av inkomstskatten som belöper på den inkomst som härrör från denna andra stat." Begäran om sådan ändring görs på diplomatisk väg genom underrättelse till envar av de andra avtalsslutande staterna. Ändringen träder i kraft trettionde dagen efter den då samtliga andra avtalsslutande stater erhållit sådan underrättelse och dess bestämmelser tillämpas i fråga om skatt på förmögenhet, på förmögenhet på vilken skatt utgår på grund av taxering andra kalenderåret efter det då ändringen träder i kraft eller senare. 3. Bestämmelserna i artikel 25 punkt 3 kan på begäran av Finland ändras och ersättas av följande text: "a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i annan avtalsslutande stat, skall Finland, såvida inte bestämmelserna i punkt b) eller c) föranleder annat, med iakttagande av bestämmelserna i finsk lagstiftning (också i den lydelse den framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här påverkas), 1) från denna persons finska inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt i denna andra stat som betalats enligt lagstiftningen i denna andra stat och i överensstämmelse med avtalet, beräknad på samma inkomst som den på vilken den finska skatten beräknas; 2) från denna persons finska förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt i denna andra stat som betalats enligt lagstiftningen i denna andra stat och i överensstämmelse med avtalet, beräknad på samma förmögenhet som den på vilken den finska skatten beräknas. 22 b) Utdelning från bolag med hemvist i annan avtalsslutande stat än Finland till bolag med hemvist i Finland är undantagen från beskattning i Finland, om mottagaren direkt behärskar minst 10 procent av röstetalet i det bolag som betalar utdelningen. c) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i annan avtalsslutande stat, får Finland inräkna inkomsten eller förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall sätta ned den finska skatten på inkomsten eller förmögenheten genom avdrag med den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som förvärvats från denna andra stat respektive den förmögenhet som innehas där." Begäran om sådan ändring görs på diplomatisk väg genom underrättelse till envar av de andra avtalsslutande staterna. Ändringen träder i kraft trettionde dagen efter den då samtliga andra avtalsslutande stater erhållit sådan underrättelse och dess bestämmelser tillämpas a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då ändringen träder i kraft eller senare, b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för beskattningsår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då ändringen träder i kraft eller senare, c) i fråga om skatt på förmögenhet, på förmögenhet på vilken skatt utgår på grund av taxering andra kalenderåret efter det då ändringen träder i kraft eller senare. 4. Bestämmelserna i artikel 25 punkt 4 kan på begäran av Island ändras och ersättas av följande text: "a) Om person med hemvist i Island förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i annan avtalsslutande stat, skall Island, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, 1) från denna persons isländska inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i denna andra stat, 2) från denna persons isländska förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsva- rande den förmögenhetsskatt som betalats i denna andra stat. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i något fall överstiga den del av den isländska inkomstskatten eller förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller förmögenhet som får beskattas i denna andra stat. b) Om person med hemvist i Island förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i annan avtalsslutande stat, får Island inräkna inkomsten eller förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall sätta ned den isländska skatten på inkomsten eller förmögenheten genom avdrag med den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som härrör från denna andra stat respektive den förmögenhet som innehas där." Begäran om sådan ändring görs på diplomatisk väg genom underrättelse till envar av de andra avtalsslutande staterna. Ändringen träder i kraft trettionde dagen efter den då samtliga andra avtalsslutande stater erhållit så- dan underrättelse och dess bestämmelser tillämpas a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då ändringen träder i kraft eller senare, b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för beskattningsår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då ändringen träder i kraft eller senare, c) i fråga om skatt på förmögenhet, på förmögenhet på vilken skatt utgår på grund av taxering andra kalenderåret efter det då ändringen träder i kraft eller senare. 5. Bestämmelserna i artikel 25 punkt 5 kan på begäran av Norge ändras och ersättas av följande text: "Om inte bestämmelserna i norsk lagstiftning om avräkning från norsk skatt av skatt som betalats i område utanför Norge föranleder annat (dock utan att den allmänna princip som anges här ändras), gäller följande: a) Om person med hemvist i Norge förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i annan avtalsslutande stat, skall Norge 1) från den skatt som belöper på personens inkomst avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i denna andra stat, 2) från den skatt som belöper på personens förmögenhet avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som betalats på dessa förmögenhetstillgångar i denna andra stat. Sådan avräkning skall emellertid inte överstiga den del av skatten på in- komsten eller förmögenheten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst respektive de förmögenhetstillgångar som får beskattas i denna andra stat. b) Om person med hemvist i Norge förvärvar inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i annan avtalsslutande stat, får Norge inräkna inkomsten i beskattningsunderlaget men skall sätta ned den norska skatten på inkomsten genom avdrag med den del av inkomstskatten som belöper på den inkomst som härrör från denna andra stat." Begäran om sådan ändring görs på diplomatisk väg genom underrättelse till envar av de andra avtalsslutande staterna. Ändringen träder i kraft trettionde dagen efter den då samtliga andra avtalsslutande stater erhållit sådan underrättelse och dess bestämmelser tillämpas a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då ändringen träder i kraft eller senare, b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för beskattningsår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då ändringen träder i kraft eller senare, c) i fråga om skatt på förmögenhet, på förmögenhet på vilken skatt utgår på grund av taxering andra kalenderåret efter det då ändringen träder i kraft eller senare. 6. Bestämmelserna i artikel 25 punkt 6 kan på begäran av Sverige ändras och ersättas av följande text: "a) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i annan avtalsslutande stat, skall Sverige, såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, 1) - med iakttagande av bestämmelserna i svensk lagstiftning (också i den ly- delse den framdeles kan få genom att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) - från skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som betalats i denna andra stat, 2) från denna persons svenska förmögenhetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som betalats i denna andra stat. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den svenska förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den förmögenhet som får beskattas i denna andra stat. b) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i annan avtalsslutande stat, får Sverige, vid fastställandet av skattesatsen för svensk progressiv skatt på annan inkomst eller förmögenhet, beakta den inkomst eller förmögenhet som beskattas endast i den andra avtalsslutande staten." Begäran om sådan ändring görs på diplomatisk väg genom underrättelse till envar av de andra avtalsslutande staterna. Ändringen träder i kraft trettionde dagen efter den då samtliga andra avtalsslutande stater erhållit sådan underrättelse och dess bestämmelser tillämpas a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då ändringen träder i kraft eller senare, b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för beskattningsår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter det då ändringen träder i kraft eller senare, c) i fråga om skatt på förmögenhet, på förmögenhet på vilken skatt utgår på grund av taxering andra kalenderåret efter det då ändringen träder i kraft eller senare. XI. Till artikel 26 Bestämmelserna i artikel 26 punkt 5 skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i protokollspunkt II punkterna 3 och 4. XII. Till artikel 31 1. I fråga om beskattningen vid byggande, underhåll och drift av gränsbroar m.m. över riksgränsen mellan Finland och Norge, gäller vad därom särskilt är överenskommet. 2. I fråga om skattefrihet i Finland och Sverige för flottningsförening, som bildats för att handha flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled, gäller vad därom särskilt är överenskommet. 23 3. I fråga om grunderna för fördelningen mellan Norge och Sverige av beskattningen av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster, gäller vad därom särskilt är överenskommet. Originalexemplaret till detta protokoll deponeras hos det finska utrikes- ministeriet, som tillställer de övriga avtalsslutande staterna bestyrkta kopior därav. Till bekräftelse härav har de vederbörligen befullmäktigade ombuden under- tecknat detta protokoll. Som skedde i Helsingfors den 23 september 1996 i ett exemplar på danska, färöiska, finska, isländska, norska och svenska språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en för Finland och en för Sverige, vilka samtliga texter har samma giltighet. 24 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:933) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna Härigenom föreskrivs att det i lagen (1989:933) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna skall införas två nya paragrafer, 7 och 8 §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ------------------------------------------------------- 7 § Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 i protokollspunkt VII respektive punkterna 2 och 3 i protokollspunkt VIII i protokollet till avtalet skall, om inte annat framgår av 8 §, inte tillämpas på inkomst som förvärvas den 1 januari 1997 eller senare. 8 § Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 i protokollspunkt VII respektive punkterna 2 och 3 i protokollspunkt VIII i protokollet till avtalet skall fortfarande tillämpas om en person den 1 januari 1997 uppfyller, och för tid därefter alltjämt uppfyller, villkoren i de nämnda protokollspunkterna. Vid beräkning av sexmånadersregeln i punkt 4 i protokollspunkt VII respektive punkt 4 i protokollspunkt VIII får tid till och med den 30 juni 1997 beaktas. Från kortare avbrott skall därvid bortses. Med uttrycket "kortare avbrott" avses uppehåll i tjänstgöringen i arbetsstaten som varar 1) högst 18 månader per barn på grund av föräldraledighet, 2) sammanlagt högst 12 månader under en period om 36 månader för allt annat uppehåll än uppehåll på grund av sådan sjukdom som avses i tredje stycket (tjänstledighet, arbetslöshet etc.). Om en person är frånvarande från sitt arbete på grund av sjukdom anses detta inte innebära att Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ------------------------------------------------------- han inte alltjämt uppfyller villkoren i bestämmelserna i punkterna 2 och 3 i nämnda protokollspunkter under förutsättning att han under hela sjukperioden behåller sin anställning. En period då en person bedriver sitt varaktiga personliga arbete i hem- viststaten anses inte utgöra ett "kortare av- brott". Bestämmelserna i punkterna 4-6 i protokollspunkt VII respektive punkterna 4-6 i protokollspunkt VIII i avtalet skall fortfarande gälla vid tillämpningen av punkterna 2 och 3 i protokollspunkt VII respektive punkterna 2 och 3 i protokollspunkt VIII i avtalet. Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 i protokollspunkt VII respektive punkterna 2 och 3 i protokollspunkt VIII i avtalet tillämpas inte i de fall en anställning hos en och samma arbetsgivare pågår under en sammanhängande tid som är kortare än sex månader. Denna lag träder i kraft den 31 december 1996. 25 3 Ärendet och dess beredning Den 22 mars 1983 undertecknades ett avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet. Avtalet ersatte de bilaterala dubbel- beskattningsavtal beträffande inkomst och förmögenhet som funnits mellan de nordiska staterna ända sedan 1930-talet. Redan vid undertecknandet av 1983 års avtal hade dock flertalet av de avtalsslutande staterna låtit förstå att man önskade få avtalet ändrat på flera punkter. Förhandlingar om sådana ändringar påbörjades därför kort tid efter undertecknandet och slutfördes i slutet av 1986. Den 18 februari 1987 undertecknades ett avtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet. Detta avtal tillämpades fr.o.m. år 1988. Efter det att Färöarna uttryckt önskemål om att såsom part få tillträda avtalet påbörjades i augusti 1988 förhandlingar om ett nytt avtal. Förhand- lingarna avslutades i juni 1989. Den 12 september 1989 undertecknades det nuvarande avtalet mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet. Överläggningar om ett nytt avtal inleddes i juni 1995. Ett utkast till avtal samt ett därtill hörande protokoll, som utgör en del av avtalet, paraferades den 13 juni 1996 i Thorshavn. Det paraferade utkastet var upprättat på svenska. Texter på övriga nordiska språk har därefter utarbetats i resp. stat. Avtalsförslaget remitterades till Kammarrätten i Jönköping och Riksskatte- verket. Remissinstanserna har uttryckt önskemål om att vissa av de avtalsbestämmelser som tillkommit eller omarbetats förklaras närmare i proposi- tionen men har i övrigt inte haft något att erinra mot förslaget. Avtalet undertecknades den 23 september 1996. Ett förslag till lag om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna har upprättats inom Finansdepartementet. Den 28 juni 1996 undertecknades ett separat avtal mellan Sverige och Danmark om upphävande av den s.k. gränsgångarregeln. Enligt detta avtal skall den nya ordningen för gränsgångare gälla fr.o.m. den 1 januari 1997 oavsett om det nya dubbelbeskattningsavtalet blir tillämpligt vid detta datum eller inte. För den händelse att det nya avtalet inte träder i kraft före årsskiftet måste därför även lagen (1989:933) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna ändras. Enligt art. 31 träder det nya avtalet i kraft den trettionde dagen efter den dag då samtliga stater underrättat det finska utrikesministeriet att avtalet godkänts. För att avtalet skall kunna tillämpas från den 1 januari 1997 måste således samtliga underrättelser överlämnas allra senast fredagen den 29 november 1996. Av detta skäl finns därför anledning att riksdagen beslutar om en för- kortad motionstid för följdmotioner till propositionen. Lagrådet Som framgår av 2 § i den föreslagna lagen skall avtalets beskattningsregler tillämpas endast i den mån de medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga. Regeringen anser på grund härav och på grund av förslagens beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats. 4 Lagförslagen 4.1 Det nya dubbelbeskattningsavtalet Lagförslaget består dels av paragraferna 1-5, dels av en bilaga som innehåller en svensk text av dubbelbeskattningsavtalet och det till avtalet hörande protokollet. Samtliga texter har enligt detta avtal samma giltighet. Erfarenheten visar att ett avtal som publiceras i Svensk författningssamling i flera texter kan bli mycket svåröverskådligt. Endast den för Sverige utfärdade texten har därför i detta fall bilagts lagförslaget. De övriga texterna kommer att publiceras i Sveriges internationella överenskommelser (SÖ). Här redovisas paragrafernas innehåll medan innehållet i avtalet, i de delar detta avviker från innehållet i nu gällande avtal, presenteras i avsnitt 5. I förslaget till lag föreskrivs att avtalet skall gälla som lag här i landet (1 §). Vidare regleras där frågan om hur avtalets beskattningsregler skall tillämpas i förhållande till annan skattelag (2 §). Bestämmelsen innebär att beskattning inte kan ske på grund av avtalets regler. Endast om det i annan skattelag såsom kommunalskattelagen (1928:370, KL), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) etc. föreskrivs en skattskyldighet kan beskattning komma i fråga. I fråga om inkomst som skall undantas från svensk skatt har Sverige enligt en progressionsregel i avtalet (art. 25 punkt 6 c) rätt att höja skatteuttaget på den skattskyldiges övriga inkomster. Av flera skäl, bl.a. förenkling av regel- systemet och minskad arbetsbörda för skattemyndigheterna, avstår emellertid Sverige regelmässigt från att utnyttja denna möjlighet. Ytterligare ett skäl är att det bortfall av skatt som blir följden av en utebliven progressions- uppräkning är försumbar ur statsfinansiell synpunkt. Dessa skäl motiverar ett avstående från progressionsuppräkningen även i förhållande till de nordiska länderna. I 3 § föreskrivs därför att inkomst som enligt avtalet är undantagen från beskattning i Sverige inte skall tas med vid taxeringen i Sverige, dvs. någon progressionsuppräkning skall inte ske. I 4 § regleras vissa frågor angående s.k. gränsgångare som pendlar mellan Sverige och Danmark. Denna paragraf kommenteras närmare nedan i avsnitt 6. I 5 § regleras vissa frågor angående den fasta förbindelsen över Öresund. Dessa frågor behandlas i första hand i protokollspunkt II i protokollet till avtalet. Behöriga myndigheter i Sverige och Danmark har emellertid i en ömsesidig överenskommelse enligt art. 28 punkt 3 i avtalet kommit överens om att förtydliga protokollspunkt II på sätt som framgår av den föreslagna 5 §. Detta förtydligande innebär att vad som föreskrivs om själva tunnelförbindelsen i protokollspunkt II också skall gälla för den konstgjorda halvö som anläggs på dansk sida i anslutning till tunneln. Vidare innebär förslaget att vad som föreskrivs om själva bron också skall gälla för den betalstation som uppförs på svensk sida. Enligt art. 31 i avtalet träder detta i kraft trettionde dagen efter den dag då samtliga stater meddelat det finska utrikesministeriet att avtalet godkänts. Det är således inte möjligt att redan nu bestämma vid vilken tidpunkt avtalet skall träda i kraft. I förslaget till lag har därför föreskrivits att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 4.2 1989 års dubbelbeskattningsavtal Enligt det avtal som slöts den 28 juni 1996 mellan Sverige och Danmark skall gränsgångarregeln upphöra att gälla den 1 januari 1997. Vissa över- gångsbestämmelser skall dock gälla. I förslaget föreslås därför att två nya paragrafer införs i 1989 års lag om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna. I 7 § föreskrivs att de punkter i protokollet till 1989 års avtal som reglerar gränsgångarfrågan inte skall tillämpas på inkomst som förvärvas den 1 januari 1997 eller senare, såvida inte annat framgår av 8 §. I 8 § föreskrivs att nämnda protokollspunkter fortfarande skall tillämpas på person som den 1 januari 1997 och för oavbruten tid därefter uppfylller de villkor som närmare anges i dessa protokollspunkter. Gränsgångarregeln mellan Sverige och Danmark kommenteras närmare i avsnitt 6. 5 Dubbelbeskattningsavtalets innehåll Avtalets innehåll överensstämmer i stor utsträckning med det nu gällande avtalet. Beträffande avtalets uppbyggnad och huvudsakliga innehåll hänvisas därför till vad som anfördes om detta i prop. 1989/90:33 när 1989 års avtal presenterades. Vissa viktiga förändringar har emellertid gjorts i förhållande till det gällande avtalet. Bl.a. går Sverige, beträffande inkomst av rörelse som hänförs till fast driftställe i annan avtalsslutande stat, över från exempt- metoden till avräkning av utländsk skatt för att undvika dubbelbeskattning. Vidare upphör den s.k. gränsgångarregeln mellan Sverige och Danmark, vilket innebär att löneinkomst som person med hemvist i en av dessa stater uppbär på grund av arbete i den andra staten i de flesta fall kommer att beskattas endast i verksamhetsstaten. För person som den 1 januari 1997 är gränsgångare i avtalets mening införs emellertid en övergångsregel som innebär att så länge som personen uppfyller hittills gällande kriterier för att anses som gränsgångare så förblir han även enligt det nya avtalet gränsgångare. I den följande redovisningen kommer de väsentliga ändringar som gjorts i förhållande till gällande avtal att kommenteras. 26 5.1 Avtalets tillämpningsområde Art.1 anger de personer som omfattas av avtalet. I enlighet med denna be- stämmelse, som överensstämmer med gällande avtal och i sak med motsvarande bestämmelse i OECD:s modellavtal, skall avtalet tillämpas på personer som har hemvist i en eller flera av de avtalsslutande staterna. För att avtalet skall vara tillämpligt krävs dels att fråga är om sådan person som avses i art. 3 punkt 1 b eller c, dels att denna person i enlighet med bestämmelserna i art. 4 punkt 1 har hemvist i en avtalsslutande stat. På grund av dessa bestämmelser är avtalet således endast tillämpligt i fråga om person som enligt den interna lagstiftningen i en avtalsslutande stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet samt under vissa i art. 4 punkt 1 b angivna villkor såvitt avser personsammanslutningar och dödsbon. Uttrycket inbegriper endast person som är oinskränkt skattskyldig, dvs. inte person som är skattskyldig i Sverige endast för inkomst härifrån. Den skattskyldighet som avses här är inte någon formell eller symbolisk skattskyldighet. Personen skall i princip vara skyldig att erlägga skatt enligt de reguljära inkomstskattetabeller som normalt tillämpas för personer hemmahörande i staten i fråga för de olika inkomster denne uppbär. Det är således inte tillräckligt att personen endast har en sådan anknytning till hemviststaten som för den kategori den tillhör normalt medför oinskränkt skattskyldighet till bolagsskatt. I art. 2 punkt 3 har uppräkningen av de för närvarande utgående skatterna på vilka avtalet tillämpas ändrats för att avspegla förhållandena vid avtalets undertecknande. 5.2 Definitioner m.m. Art. 3 innehåller definitioner av vissa uttryck som förekommer i avtalet. Arti- keln överensstämmer i stort sett med art. 3 i gällande avtal. Vissa ändringar av redaktionell art har dock gjorts genom att några uttryck som tidigare defi- nierats i andra artiklar i avtalet har överförts till denna artikel (se punkt 1 d, f och i). Liksom i de tidigare nordiska avtalen undantas även i det föreslagna avtalet det finska landskapet Åland såvitt avser den finska kommunalskatten. Meningen är dock att det föreslagna avtalet, liksom de tidigare avtalen, skall utvidgas till att omfatta finsk kommunalskatt även i denna del. I art. 4 ges bestämmelser om var en person skall anses ha hemvist i avtalets mening. Artikeln överensstämmer i sak med OECD:s modellavtal. I enlighet med den utformning som artikeln numera har i modellavtalet klargörs i punkt 1 av artikeln att uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" inbegriper denna stat själv samt politisk underavdelning, lokal myndighet och offentligrättslig institution i denna stat. Punkt 1 b av artikeln saknar motsvarighet i gällande avtal. Enligt denna punkt, som tagits in i avtalet på svenskt initiativ, inbegriper uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" personsammanslutning (dvs. handelsbolag m.m.) och dödsbo endast till den del deras inkomst resp. förmögenhet tas till beskattning i denna stat på motsvarande sätt som inkomst som förvärvas resp. förmögenhet som innehas av person med hemvist där. De i art. 5 intagna bestämmelserna om vad som avses med uttrycket "fast driftställe" har lämnats oförändrade. De särskilda bestämmelserna till art. 5 punkt 3 i protokollet till nuvarande avtal har utgått. Detta innebär att tolv- månadersperioden i art. 5 punkt 3 även gäller i förhållande till Färöarna. 5.3 Avtalets beskattningsregler Art. 6-24 innehåller avtalets regler om fördelning av beskattningsrätten till olika inkomster och förmögenhetstillgångar. Avtalets uppdelning i olika typer av inkomster har endast betydelse för tillämpningen av avtalet och således inte vid bestämmandet av till vilket inkomstslag och vilken förvärvskälla inkomsten skall hänföras enligt svensk skatterätt. Vidare gäller att beskattningen i Sverige av en viss inkomst sker med utgångspunkt i svensk rätt. Har rätten att beskatta viss inkomst här inskränkts genom avtalet måste denna begränsning iakttas. Vidare bör observeras att i de fall en inkomst "får beskattas" i en avtalsslutande stat enligt bestämmelserna i art. 6-24 innebär detta inte att den andra staten fråntagits rätten att beskatta inkomsten i fråga. Beskattning får ske även i den andra staten om så kan ske enligt dess interna beskattningsregler, men denna stat måste i så fall - om den är den skatt- skyldiges hemviststat - undanröja den dubbelbeskattning som därvid uppkommer. Hur detta genomförs regleras i art. 25. Bestämmelserna om beskattning av fast egendom överensstämmer med gällande avtal och finns som tidigare i art. 6. Art. 7 som reglerar beskattningen av rörelseinkomst överensstämmer med art. 7 i gällande avtal. De i punkterna II och III i protokollet till nu gällande avtal intagna specialbestämmelserna återfinns numera i punkterna I och II i protokollet till detta avtal. Av punkt 1 i protokollspunkt II framgår att den inkomst som företag i Danmark eller Sverige, vilket deltar i byggandet och driften av fasta förbindelser över Öresund, förvärvar, i den mån inkomsten er- hålls för byggandet och driften av bron resp. den därmed sammanhängande tunnelförbindelsen, beskattas endast i hemviststaten. Samma gäller för byggandet och underhållet av den konstgjorda ön. Begränsningen av dessa regler till att avse företag som deltar i byggandet och driften av den fasta förbindelsen över Öresund innebär att endast de företag som aktivt bedriver verksamhet på eller i anslutning till den fasta förbindelsen omfattas av dessa regler. Företag som t.ex. endast genomför leveranser till bygget omfattas således inte. Bestämmelserna i protokollspunkt II har utvidgats till att omfatta även vissa andra angränsande aktiviteter, se 5 § i den föreslagna lagen. I punkterna 2 och 4 i protokollspunkt II finns motsvarande bestämmelser för sådant företag beträffande beskattning av realisationsvinst resp. förmögenhet. I art. 8 finns regler om beskattning av inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik. Sådan inkomst beskattas med avvikelse från OECD:s modellavtal och gällande avtal endast i den avtalsslutande stat där den person som driver sjöfart eller luftfart har hemvist (punkt 1). Enligt modellavtalet och gällande nordiska avtal beskattas sådan inkomst endast i den avtalsslutande stat där sjöfarts- eller luftfartsföretaget har sin verkliga ledning. I så gott som samtliga fall innebär detta emellertid ingen förändring i sak. Inkomst som en person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom nyttjande, underhåll eller uthyrning av containrar beskattas endast i denna stat (punkt 2). Denna regel tillämpas emellertid inte, då containrarna används uteslutande mellan platser i en avtalsslutande stat. Bestämmelserna i punkt 2 saknar motsvarighet i OECD:s modellavtal. Punkt 3 överensstämmer med art. 8 punkt 4 i gällande avtal. Punkt III i protokollet, som reglerar beskattningen av SAS och dess anställda, överensstämmer med punkt IV i protokollet till gällande avtal. Punkt V i protokollet till gällande avtal, enligt vilken rätten att beskatta sjöfarts- eller luftfartsföretag som har flera delägare med hemvist i olika nordiska länder under vissa villkor kan delas upp mellan hemviststaterna, har utgått. Art. 9 innehåller sedvanliga regler om omräkning av inkomst vid obehörig vinstöverföring mellan närstående företag. Punkt 1 överensstämmer i sak med gällande avtal och med OECD:s modellavtal. En bestämmelse i huvudsak motsvarande punkt 2 i OECD:s modellavtal har numera tagits in i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet. Art. 10 behandlar beskattningen av utdelningsinkomster. I överensstämmelse med gällande avtal och OECD:s modellavtal framgår det av punkt 3 att skatten i källstaten begränsats till 15 % av utdelningens bruttobelopp. Som ett förtydligande har angivits att denna begränsning i källstatens rätt att beskatta utdelning gäller endast då utdelningen tillfaller person som är "den verklige innehavaren av förmånen av utdelningen". Av detta villkor, som uppställs också i fråga om ränta (art. 11) och royalty (art. 12), följer att begränsningen av skatten i källstaten inte tillämpas när en mellanhand, exempelvis en representant eller ställföreträdare, sätts in mellan den egentlige inkomsttagaren och utbetalaren. Avsikten med villkoret är att skattenedsättning i källstaten medges endast när den egentlige inkomsttagaren har hemvist i den andra avtalsslutande staten. Om den verklige innehavaren av förmånen av utdelning är ett bolag som direkt äger minst 10 % av det utbetalande bolagets kapital, är emellertid utdelningen undantagen från skatt i källstaten. Enligt gällande avtal medges motsvarande skattebefrielse, om kapitalinnehavet är minst 25 %. Bestämmelsen i gällande avtal om rätt för Färöarna att i detta fall påföra en skatt på högst 5 % har utgått. Skattelagstiftningarna i de nordiska länderna, uppbyggda i stor utsträckning efter likartade principer, har gjort det möjligt för länderna att finna enhetliga lösningar på de flesta problemen. Det föreligger dock viktiga nationella skillnader, särskilt i fråga om beskattning av bolagsvinst och utdelning. Det har därför inte varit möjligt att uppnå helt enhetliga bestämmelser i avtalet i fråga om utdelning, även om artikeln om utdelning i det nya avtalet har förkortats i förhållande till nuvarande avtal och reglerna i artikeln gjorts mer enhetliga. Sålunda får, utan hinder av punkt 3, isländsk skatt tas ut med högst 15 % i den mån utdelningen dragits av från det isländska bolagets inkomst vid beskattningen i Island (punkt 4). Motsvarande bestämmelse i art. 10 punkt 5 i fråga om Norge i gällande avtal har utgått, eftersom norska bolag inte längre är berättigade till avdrag för utdelad vinst. Bestämmelserna i punkt 8 i gällande avtal rörande villkoren för skattefrihet hos det mottagande bolaget har, utom i fall då det mottagande bolaget har hemvist i Finland (den bestämmelsen återfinns nu i art. 25 punkt 3 b), utgått. Svensk praxis har i nyare dubbelbeskattningsavtal varit att endast ta in en hänvisning till intern lagstiftning. I detta avtal har dock en dylik hänvisning inte ansetts nödvändig. Reglerna om beskattning av ränta och royalty återfinns i art. 11 och 12. Bestämmelserna i artiklarna överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser i gällande avtal. Art. 13 behandlar beskattningen av realisationsvinst. Bestämmelsen i punkt 2 om vinst genom överlåtelse av aktie eller annan andel i fastighetsbolag har tagits in i avtalet på begäran av Finland. Vinst på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik beskattas enligt punkt 4 endast i den stat där överlåtaren har hemvist. Vinst på grund av över- låtelse av containrar beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist, utom då containrarna används uteslutande mellan platser i annan avtalsslutande stat (punkt 5). Vinst vid överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i punkterna 1-5 beskattas i regel endast i överlåtarens hemviststat (punkt 6). Undantag från denna regel föreskrivs i punkt 7. Där återfinns en bestämmelse som möjliggör för Sverige att beskatta fysisk person, som har haft sitt hemvist i Sverige men som har tagit hemvist i annan avtalsslutande stat, för realisationsvinst som härrör från överlåtelse av tillgång om överlåtelsen inträffar vid något tillfälle under de fem år som följer närmast efter det att personen i fråga upphört att ha hemvist i Sverige. Bestämmelsen har fått en något vidare omfattning än vad som är fallet i nuvarande avtal så till vida att den även är tillämplig på fall då en person säljer aktier i ett bolag i annan avtalsslutande stat, under förutsättning naturligtvis att tillgångarna i detta bolag till huvudsaklig del direkt eller indirekt består av sådana tillgångar som anges i punkt 7. För svensk del kan emellertid denna utvidgade beskattningsrätt endast utnyttjas i fall av dubbel bosättning. I punkt IV i protokollet till avtalet har i enlighet med nuvarande reglering tagits in en bestämmelse i förtydligande syfte som innebär att bestämmelserna i art. 13 punkterna 6 och 7 inte berör Danmarks rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta aktievinst som en person som flyttar från Danmark anses ha erhållit i samband med utflyttningen. Bakgrunden till bestämmelsen är den danska lagstiftning enligt vilken personer som utflyttar från Danmark vid avflyttningen skall beskattas för den värdestegring som de vid avflyttningstillfället innehavda aktierna undergått under innehavstiden. Art. 14 som behandlar inkomst av självständig yrkesutövning är oförändrad i förhållande till gällande avtal. Art. 15 som reglerar beskattningen av inkomst av enskild tjänst följer huvudprinciperna i OECD:s modellavtal. Inkomsten får således i regel beskattas i den stat där arbetet utförs (punkt 1). Undantag gäller vid visst korttidsarbete enligt den s.k. 183-dagarsregeln. I fall då regeln är tillämplig, beskattas inkomsten endast i inkomsttagarens hemviststat. Bestämmelser om denna regel har tagits in i punkt 2. Av punkt 2 d framgår att bestämmelsen inte skall tillämpas då fråga är om uthyrning av arbetskraft, vilket innebär att inkomsten i sådant fall beskattas endast i den stat där arbetet utförs. Uttrycket "uthyrning av arbetskraft" förklaras i punkterna 1 och 2 i protokollspunkt V. Bestämmelserna är i sak oförändrade i jämförelse med gällande avtal. Mellan de nordiska länderna gäller enligt det nuvarande avtalet särskilda, från OECD-avtalet delvis avvikande, bestämmelser i fråga om personal som är anställd ombord på skepp eller luftfartyg. Motsvarande bestämmelser återfinns i det nya avtalet (punkterna 3 och 4). Inkomst av arbete som utförs ombord på nordiskt skepp i internationell trafik får beskattas i den avtalsslutande stat vars nationalitet skeppet har (punkt 3). Bestämmelsen avviker från gällande avtal, enligt vilket sådan inkomst beskattas endast i denna stat. Dessutom omfattar bestämmelsen i nuvarande avtal arbete ombord på skepp också i annan trafik än i internationell trafik. I art. 31 punkt 3 har intagits en över- gångsbestämmelse, enligt vilken inkomst av arbete som utförs ombord på nordiskt skepp i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat vars nationalitet skeppet har, dvs. i överensstämmelse med gällande avtal. Övergångsbestämmelsen avser de tre första år under vilka det nya avtalet tillämpas. Bestämmelserna om beskattning av inkomst av arbete som utförs ombord på luftfartyg i internationell trafik och på fiske-, sälfångst- eller val- fångstfartyg är däremot oförändrade. Sådan inkomst beskattas endast i inkomst- tagarens hemviststat (punkt 4). När det gäller avtalets regler om s.k. gränsgångare mellan Sverige och Danmark hänvisas till avsnitt 6. I förhållande till Finland har en utvidgning av gränsgångarregeln införts. I nuvarande avtal gäller denna endast beträffande inkomst av enskild tjänst. I det nya avtalet har reglerna utvidgats till att gälla även beträffande offentlig tjänst (punkt 2 i protokollspunkt VI). Lön eller annan liknande ersättning, som person med hemvist i Danmark uppbär på grund av arbete som utförs ombord på danskt tåg, resp. som person med hemvist i Sverige uppbär på grund av arbete som utförs ombord på svenskt tåg, i trafik mellan Danmark och Sverige, beskattas enligt punkt 3 i protokollspunkt V endast i hemviststaten. Person med hemvist i Danmark eller Sverige som uppbär löneinkomst från företag som deltar i byggandet och driften av fasta förbindelser över Öresund beskattas enligt punkt 3 i protokollspunkt II likaledes endast i hemviststaten om arbetet avser byggandet och driften av bron resp. den därmed sammanhängande tunnelförbindelsen. Motsvarande gäller om arbetet avser byggandet och underhållet av den konstgjorda ön. Bestämmelserna i protokollspunkt II har genom en ömsesidig överenskommelse mellan svensk och dansk behörig myndighet utvidgats till att omfatta även vissa andra angränsande aktiviteter, se 5 § i den föreslagna lagen. Reglerna i art. 16 om beskattning av styrelsearvoden har överförts från gällande avtal i oförändrat skick. Bestämmelserna art. 17 som reglerar beskattningen av ersättning som artister eller sportutövare förvärvar i denna sin egenskap är i sak oförändrade. Reglerna i art. 18 rörande beskattningen av pension, livränta och utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen är också oförändrade. I art. 19 behandlas beskattningen av inkomst av offentlig tjänst. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 överensstämmer med motsvarande bestämmelser i gällande avtal och i väsentliga delar med OECD:s modellavtal. Punkt 3, som saknar motsvarighet i gällande avtal, överensstämmer i sak med modellavtalet. I art. 20 finns bestämmelser om skattefrihet i vissa fall för inkomst som förvärvas av studerande och praktikanter. Artikeln överensstämmer i huvudsak med gällande avtal och med OECD:s modellavtal. I art. 21 ingår liksom i gällande avtal särskilda bestämmelser om beskattningen av verksamhet som har samband med förberedande undersökning, utforskning eller utnyttjande av olje- och gasförekomster. Bestämmelserna överensstämmer i sak med gällande avtal. Inkomst som inte har behandlats i art. 6-21 beskattas enligt art. 22 punkt 1 endast i inkomsttagarens hemviststat. Bestämmelserna i artikeln överensstämmer med gällande avtal och i sak med OECD:s modellavtal. Art. 23 reglerar beskattning av förmögenhet. Även dessa bestämmelser är i huvudsak oförändrade. Den skattemässiga behandlingen av dödsbo och dess delägare regleras i art. 24. 5.4 Metoder för undanröjande av dubbelbeskattning Bestämmelserna om undanröjande av dubbelbeskattning finns såsom tidigare i art. 25. Vissa ändringar har skett i förhållande till gällande avtal. Norge har som huvudmetod för att undanröja dubbelbeskattning övergått från exemptmetoden till avräkningsmetoden (punkt 5 a). För svenskt vidkommande har exemptmetoden ersatts av avräkningsmetoden när det gäller att undanröja dubbelbeskattning av inkomst av rörelse som hänför sig till fast driftställe i annan avtalsslutande stat, inkomst från självständig yrkesutövning som hänför sig till stadigvarande anordning i annan avtalsslutande stat samt sådan realisationsvinst som avses i art. 13 punkt 3. Bestämmelsen i art. 25 punkt 6 b i gällande avtal om att avräkning i Sverige av finsk skatt i vissa fall skall ske även då den finska skatten helt eller delvis eftergivits, s.k. matching credit, har utgått. Bestämmelserna i art. 25 punkt 7, som såvitt avser Sverige utgör ett undantag från art. 25 punkt 6 b), har utvidgats något. Av punkt 7:2 framgår att art. 25 punkt 6 b) inte skall tillämpas om personen i fråga förvärvat inkomsten från företag eller fast driftställe i verksamhetsstaten och han är eller omedelbart före anställningen i verksamhetsstaten varit anställd i företag utanför verksamhetsstaten vilket är ett företag med intressegemenskap med företaget i verksamhetsstaten, eller företag utanför verksamhetsstaten till vilket det fasta driftstället hör. Enligt motsvarande bestämmelse i art. 25 punkt 7:2 i 1989 års avtal skall art. 25 punkt 6 c) (motsvarigheten till punkt 6 b i det nya avtalet) inte tillämpas om fråga är om anställning i företag i hemvistlandet omedelbart före anställningen i verksamhetslandet.. 5.5 Särskilda bestämmelser I art. 26 finns vissa allmänna beskattningsregler. Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 5 överensstämmer i sak med bestämmelserna i art. 26 punkterna 1-3 i gällande avtal. I det nya avtalet har bestämmelser om vissa pensioner och livräntor tagits in i artikeln (punkterna 3 och 4). Enligt den nya bestämmelsen i punkt 3 tillämpas inte bestämmelserna i punkt 2 om s.k. subsidiär beskattningsrätt på finsk folkpension och vissa andra skattefria finska pen- sioner och socialförmåner samt inte heller på svensk folkpension. Den nya bestämmelsen i punkt 4 innebär att pension eller livränta som beskattas i mottagarens hemviststat enligt bestämmelserna om subsidiär beskattningsrätt beskattas endast till den del pensionen eller livräntan överstiger 20 000 svenska kronor per kalenderår eller motvärdet i annat nordiskt myntslag, om mottagaren hade varit berättigad till ett särskilt avdrag för ålder eller invaliditet i utbetalarstaten. Bestämmelserna om förbud mot diskriminering (art. 27), förfarandet vid ömsesidig överenskommelse (art. 28), medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat (art. 29) samt territoriell utvidgning (art. 30) överensstämmer i huvudsak med gällande avtal. 5.6 Slutbestämmelser Avtalet träder enligt art. 31 i kraft trettionde dagen efter den då samtliga stater meddelat det finska utrikesministeriet att avtalet godkänts. Sedan avta- let trätt i kraft tillämpas det i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som förvärvas fr.o.m. den 1 januari året närmast efter ikraftträdandet. Vidare tillämpas detta avtal i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som bestäms för beskattningsår som börjar den 1 januari året närmast efter ikraftträdandet eller senare. I fråga om skatt på förmögenhet tillämpas avtalet på förmögenhet på vilken skatt utgår på grund av taxering andra kalenderåret efter ikraftträdandet eller senare. Enligt art. 31 punkt 4 skall 1989 års avtal inte längre tillämpas i och med att förevarande avtal börjar tillämpas. I art. 31 punkt 5 som rör förhållandet mellan Sverige och Danmark finns övergångsbestämmelser beträffande beskattningen av s.k. gränsgångare. Dessa bestämmelser kommenteras i avsnitt 6. Liksom 1989 års avtal påverkar inte förevarande avtal giltigheten av den sär- skilda överenskommelsen mellan Sverige och Finland om flottning i Torne och Muonio gränsälvar (SFS 1949:183) (punkt 2 i protokollspunkt XII). Motsvarande gäller enligt punkt 3 i protokollspunkt XII beträffande avtalet mellan Sverige och Norge angående grunderna för fördelningen av beskattningen av LKAB:s inkomster (SFS 1979:26). Avtalet kan enligt art. 32 sägas upp först sedan fem år förflutit sedan ikraftträdandet. 6 Gränsgångarregeln mellan Sverige och Danmark I det nuvarande nordiska dubbelbeskattningsavtalet gäller att inkomst av enskild och offentlig tjänst (art. 15 och 19) som person med hemvist i Danmark uppbär på grund av arbete som utförs i Sverige och som person med hemvist i Sverige uppbär på grund av arbete som utförs i Danmark i vissa fall beskattas endast i hemviststaten. Detta gäller om de särskilda villkor som föreskrivs i punkterna VII och VIII i protokollet är uppfyllda (den s.k. gränsgångarregeln). Motsvarande regler gäller och kommer även framdeles att gälla i Sveriges förhållande till Norge och Finland. Danmark har under flera år önskat upphäva gränsgångarregeln och i stället låta löneinkomst även i dessa fall beskattas i den stat där arbetet utförs. Förhandlingar om denna fråga har förts bilateralt mellan Sverige och Danmark. För att ha samma ordning gentemot alla våra tre nordiska grannländer och för att uppnå största möjliga enkelhet i systemet med skattskyldighet endast i den stat där en person är bosatt hade Sverige helst velat behålla nuvarande ordning även gentemot Danmark. Det har också varit angeläget att villkoren för de skattskyldiga som inrättat sin tillvaro efter den nuvarande ordningen inte alltför drastiskt skall komma att ändras genom att en exklusiv beskattningsrätt för den ena staten helt plötsligt övergår till en exklusiv beskattningsrätt för den andra staten. Det är emellertid en mycket klar och internationellt vedertagen princip att löneinkomst alltid får beskattas i den stat där arbetet utförs. Sveriges be- skattningsanspråk enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta baseras på denna princip. Även OECD:s modellavtal är fullständigt klart i detta hänseende. Enligt art. 15 punkt 1 beskattas lön och annan liknande ersättning i den stat där arbetet utförs. Det ankommer sedan på hemviststaten att undanröja dubbelbeskattning antingen genom att inte alls beskatta löneinkomsten från den andra staten (exempt) eller att medge avräkning för den utländska skatt som belöper på löneinkomsten (credit of tax). Den nuvarande ordningen bygger på ömsesidiga åtaganden. Sverige kan inte i längden, tvärt emot internationellt vedertagna principer, vägra Danmark rätten att beskatta löneinkomst som uppbärs på grund av arbete utfört i Danmark. Danmark önskar under inga omständigheter behålla en gränsgångarregel med Sverige. Detta står klart efter flera års förhandlingar. Skattemässigt innebär det numera inte heller någon dramatisk skillnad för en skattskyldig att beskattas i Sverige eller att beskattas i Danmark. Danmark har nämligen infört vissa avdragsmöjligheter för fysiska personer som inte bor i Danmark men som uppbär löneinkomst därifrån. Avdrag medges för alla kostnader som den skattskyldige ådragit sig för de danska intäkternas förvärvande. Därutöver medges också avdrag för skuldräntor hänförliga till egna hem. Däremot är andra skuldräntor inte avdragsgilla i dessa fall. Sverige och Danmark har enats om en kompromiss i denna fråga. Denna kompromiss har intagits i ett avtal mellan Sverige och Danmark den 28 juni 1996 om upphävande av gränsgångarregeln. Detta avtal bör fogas som bilaga till protokollet i detta ärende. Samma överenskommelse har sedermera bekräftats i art. 31 punkt 5 i det nya nordiska dubbelbeskattningsavtalet. Överenskommelsen innebär följande. Den nuvarande regleringen för gränsgångare upphör att gälla fr.o.m. den 1 januari 1997. För de personer som vid det datumet och därefter oavbrutet uppfyller villkoren i punkterna 2 och 3 i punkt VII resp. punkt VIII i protokollet till 1989 års nordiska dubbelbeskattningsavtal kommer emellertid de gamla gränsgångarreglerna att fortsätta att tillämpas så länge som den skattskyldige förblir gränsgångare. Om den skattskyldige efter den 1 januari 1997 av någon anledning upphör att vara gränsgångare kan han inte åter igen komma i åtnjutande av de särskilda gränsgångarreglerna. Några andra personer än de som per den 1 januari 1997 är gränsgångare kan inte heller efter detta datum bli gränsgångare i dubbelbeskattningsavtalets mening. Genom denna reglering har uppnåtts att de som är och oavbrutet förblir gränsgångare inte kommer att påverkas av den nya ordningen. Detta framgår av art. 31 punkt 5 i det nya avtalet. Av lagtekniska skäl måste ändringen även göras i lagen (1989:933) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna. Sverige och Danmark har också kommit överens om att "kortare avbrott" i vissa fall inte skall innebära att en skattskyldig upphör att vara gränsgångare i avtalets mening. Detta har angetts såväl i avtalet den 28 juni 1996 mellan Sverige och Danmark som i art. 31 punkt 5 i det nya nordiska dubbelbeskattningsavtalet. I dessa avtal uppdrogs uttryckligen åt de behöriga myndigheterna i de båda staterna att närmare komma överens om i vilka fall sådana korta avbrott skulle anses föreligga. En sådan ömsesidig överenskommelse har sedermera slutits mellan de behöriga myndigheterna. Innehållet i denna överenskommelse framgår av 4 § i den föreslagna lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna. I huvudsak innebär detta att kortare avbrott på högst 18 månader per barn på grund av föräldraledighet och sammanlagt högst tolv månader under en period om 36 månader för annan ledighet än på grund av sjukdom (tjänstledighet för t.ex. studier, arbetslöshet etc.) inte ändrar en skattskyldigs skattesituation. Inte heller sjukfrånvaro påverkar skattesituationen i dessa fall. När det gäller sjukfrånvaro finns ingen tidsgräns angiven. I stället anges som enda villkor att den skattskyldige under hela sjukperioden behåller sin anställning. 27 AVTAL MELLAN KONUNGARIKET SVERIGES REGERING OCH KONUNGARIKET DANMARKS REGERING OM UPPHÄVANDE AV GRÄNSGÅNGARREGELN Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 i protokollspunkt VII respektive i protokollspunkt VIII i 1989 års nordiska dubbelbeskattningsavtal skall upphöra att gälla den 1 januari 1997. De upphävda bestämmelserna skall dock alltjämt tillämpas på person som den 1 januari 1997 uppfyller och för tid därefter alltjämt uppfyller villkoren i de upphävda bestämmelserna. Tid till och med den 30 juni 1997 får beaktas vid beräkning av sexmånadersregeln i punkt 4 i protokollspunkt VII respektive i protokollspunkt VIII i ovan nämnda avtal. Från kortare avbrott såsom semester, föräldraledighet etc. skall därvid bortses. De närmare bestämmelserna för tillämpningen härav skall överenskommas genom ömsesidig överenskommelse mellan de avtalsslutande staterna. Till bekräftelse härav har de vederbörligen befullmäktigade ombuden undertecknat detta avtal. Som skedde i Stockholm den 28 juni 1996 i ett exemplar på svenska och danska språken. För Konungariket För Konungariket Sveriges regering Danmarks regering Thomas Östros Carsten Koch 28 Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1996 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Messing Föredragande: statsrådet Åsbrink Regeringen beslutar proposition 1996/97:44 Dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna. 29