Regeringskansliets rättsdatabaser

Förslag till statsbudget för år 1997 Rättsväsendet (utgiftsområde 4) Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 4 2 Lagtext.................................................... 5 2.1 Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387). 5 2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken...... 6 2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617).......................................... 7 2.4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 9 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler.................................... 10 3 Rättsväsendet.............................................. 11 3.1 Övergripande mål.................................... 11 3.2 Kriminalpolitiska prioriteringar.................... 12 3.3 Ett modernt rättsväsende............................ 13 3.4 Utgångspunkter för besparingar...................... 14 4 Polisväsendet.............................................. 17 4.1 Huvudlinjer i reformeringen av polisen.............. 17 4.1.1 Allmänna strategier ................................ 17 4.1.2 Prioriterade områden................................ 18 4.1.3 Närpolisreformen.................................... 20 4.1.4 Brottsutredningsverksamheten ....................... 21 4.1.5 Samverkan med åklagare.............................. 21 4.1.6 Internationell samverkan ........................... 22 4.2 Övriga frågor ...................................... 23 4.2.1 Polisutbildningen .................................. 23 4.2.2 Beredskapsstyrkan för att bekämpa terroraktioner.... 24 4.2.3 Registernämnden..................................... 25 4.2.4 Vissa organisatoriska frågor........................ 26 4.2.5 Utlänningsverksamhet ............................... 26 4.3 Polisväsendets resultat............................. 26 4.3.1 Resursinsatser och produktivitet.................... 26 4.3.2 Reform- och rationaliseringsarbetet................. 27 4.3.3 Resultatuppföljning................................. 29 4.3.4 Regeringens bedömning............................... 29 4.4 Anslag.............................................. 31 A 1. Polisorganisationen................................. 31 A 2. Säkerhetspolisen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 5 Åklagarväsendet............................................ 35 5.1 Förändringar inom åklagarväsendet................... 35 5.1.1 Ny åklagarorganisation m.m.......................... 35 5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.......... 36 5.1.3 Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet och polisen 39 5.1.4 Utökad användning av strafföreläggande.............. 39 5.1.5 Åtgärder för att öka säkerheten och skyddet för anställda inom rättsväsendet.................................. 39 5.2 Åklagarväsendets resultat........................... 40 5.3 Anslag.............................................. 41 B 1. Åklagarväsendet .................................... 41 6 Domstolsväsendet m.m....................................... 43 6.1 Förändringar inom domstolsväsendet.................. 43 6.1.1 En renodlad domstolsverksamhet med tyngdpunkt i första instans............................................. 43 6.1.2 En ny, effektivare och mer flexibel domstolsorganisation 44 6.1.3 Ett effektivare förfarande i hovrätterna............ 45 6.1.4 Effektivare mål- och ärendehantering................ 45 6.1.5 Säkerheten för anställda inom rättsväsendet ........ 46 6.2 Resultatinformation................................. 46 6.2.1 Domstolarnas resultat................................46 6.2.2 Domstolsverkets resultat............................ 48 6.2.3 Rättshjälpsmyndighetens resultat.................... 48 6.3 Anslag.............................................. 49 C 1. Domstolsväsendet m.m. .............................. 49 7 Kriminalvården............................................. 52 7.1 Förändring och utveckling inom kriminalvården....... 52 7.1.1 Fortsatt utveckling av verkställighetens innehåll... 52 7.1.2 Humanare utformning av häktesverksamheten........... 53 7.1.3 Effektivare platsutnyttjande........................ 53 7.1.4 Ny lokal organisation............................... 54 7.2 Kriminalvårdens resultat............................ 56 7.2.1 Frivård............................................. 56 7.2.2 Anstalter........................................... 57 7.2.3 Häkten.............................................. 58 7.2.4 Beläggningsfrågor................................... 59 7.3 Anslag.............................................. 60 D 1. Kriminalvården.......................................60 8 Kronofogdemyndigheterna.................................... 63 8.1 Förändring och utveckling .......................... 63 8.1.1 Förbättrad kvalitet i indrivningsarbetet............ 63 8.1.2 Snabbare fastighetsförsäljning...................... 64 8.1.3 Regionindelning av kronofogdemyndigheterna.......... 64 8.2 Kronofogdemyndigheternas resultat................... 67 8.2.1 Resultatredovisningen............................... 67 8.2.2 Regeringens bedömning............................... 69 8.3 Anslag...............................................70 E 1. Kronofogdemyndigheterna..............................70 9 Övrig verksamhet inom rättsväsendet........................ 71 9.1 Anslag.............................................. 71 F 1. Brottsförebygganderådet..............................72 F 2. Rättsmedicinalverket.................................75 F 3. Gentekniknämnden.....................................78 F 4. Brottsoffermyndigheten...............................79 F 5. Ersättning för skador på grund av brott............. 81 F 6. Rättshjälpskostnader.................................82 F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet..................84 F 8. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar . 85 F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete............... 85 10 Övrig statlig verksamhet .................................. 87 10.1 Allmänna advokatbyråer.............................. 87 Bilaga 4.1 Redovisning av Brottsofferutredningens hittills utförda arbete.......................................89 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387), 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i utsökningsbalken, 3. antar regeringens förslag till lag om ändring i utsöknings- registerlagen (1986:617), 4. antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672), 5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler, 6. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt följande uppställning: Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp (tusental kr) A 1. Polisorganisationen ramanslag 10 488 194 A 2. Säkerhetspolisen ramanslag 509 022 B 1. Åklagarväsendet ramanslag 627 237 C 1. Domstolsväsendet m.m. ramanslag 2 916 184 D 1. Kriminalvården ramanslag 3 837 161 E 1. Kronofogdemyndigheterna ramanslag 1 298 135 F 1. Brottsförebyggande rådet ramanslag 25 355 F 2. Rättsmedicinalverket ramanslag 165 728 F 3. Gentekniknämnden ramanslag 2 127 F 4. Brottsoffermyndigheten ramanslag 9 500 F 5. Ersättning för skador på grund av brott ramanslag 71 500 F 6. Rättshjälpskostnader ramanslag 853 972 F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet ramanslag 10 222 F 8. Bidrag till vissa internationella samman- ramanslag 3 000 slutningar F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete ramanslag 7 200 Summa för utgiftsområdet 20 824 537 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387) Härigenom föreskrivs att 5 § polislagen (1984:387) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 §1 -------------------------------------------------------------------- För ledningen av polismyndig- För ledningen av polismyndig- heten finns en polisstyrelse. heten finns en polisstyrelse. Polisstyrelsen består av polis- Polisstyrelsen består av polis- myndighetens chef (polische- myndighetens chef (polische- fen), av dess biträdande chef fen), av dess biträdande chef (biträdande polischefen), om så- (biträdande polischefen), om så- dan finns, samt av det antal dan finns, samt av det antal valda ledamöter, lägst sex och valda ledamöter som länsstyrelsen högst tio, som länsstyrelsen be- bestämmer, dock lägst sex. stämmer. Polisstyrelsens ledamöter utom polischefen och biträdande polischefen skall väljas av kommunfullmäktige, om polisdistriktet omfattar endast en kommun, och annars av landstinget. Om det i polisdistriktet finns en kommun som inte ingår i landstingskommunen, skall valet förrättas av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem som länsstyrelsen bestämmer efter befolknings- talen. För de valda ledamöterna skall lika många suppleanter väljas. De ledamöter och suppleanter som utses genom val skall vara svenska medborgare, vara bosatta inom distriktet och ha rösträtt vid val av kommunfullmäktige. De bör väljas så att erfarenhet av kommunalverksamhet blir företrädd bland dem. Vid valet bör vidare beaktas att de olika delarna av polisdistriktet och om möjligt alla kommuner i distriktet blir representerade. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1989:128. 2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken1 dels att i 2 kap. 15, 16 och 24 §§, 4 kap. 8, 27 och 32 §§ samt 16 kap. 1 och 10 §§ orden „det län„ skall bytas ut mot „den region„ samt att i 4 kap. 8 § orden „Stockholms län„ skall bytas ut mot „Stockholm„, dels att 18 kap. 1 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 kap. 1 §2 -------------------------------------------------------------------- Kronofogdemyndighetens be- Kronofogdemyndighetens beslut slut överklagas skriftligen hos överklagas skriftligen hos en den tingsrätt inom vars dom- tingsrätt inom kronofogdemyn- krets kronofogdemyndigheten dighetens verksamhetsområde som har sitt säte. regeringen föreskriver. I den mån det inte föreskrivs något annat i detta kapitel gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden vid överklagande i utsökningsmål. Kronofogdemyndigheten skall dock inte vara part i domstolen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse av 2 kap. 15 § 1994:1413 2 kap. 16 § 1988:385 2 kap. 24 § 1988:385 4 kap. 8 § 1995:298 4 kap. 27 § 1994:444 4 kap. 32 § 1988:385 16 kap. 1 § 1993:893 16 kap. 10 § 1993:893. 2 Senaste lydelse 1996:248. 2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsregisterlagen (1986:617)1 dels att i 1 och 2 §§ ordet „län„ i olika böjningsformer skall bytas ut mot „region„ i motsvarande böjningsform, dels att 7 och 7 a §§ skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 §2Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får för de ändamål som anges i 1 § ha terminalåtkomst till det centrala utsökningsregistret. Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om 1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exekutiva åtgärder, 2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten, 3. make till person som avses under 1, 4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1, 5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under 1, 6. skuldsanering, företagsrekonstruktion, konkurs och näringsförbud. -------------------------------------------------------------------- I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller terminalåtkomsten enligt andra stycket 1 också gäldenärer i annat län, om detta ingår i tillsynsområdet. I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller dennes ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i det centrala utsökningsregistret om de mål eller ärenden som sökanden gett in. 7 a §Terminalåtkomst till regionala utsökningsregister får finnas för de ändamål som anges i 1 § och i den utsträckning som anges i andra - femte styckena nedan. Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter i regionala utsökningsregister som avses i 6 a § första stycket. -------------------------------------------------------------------- En kronofogdemyndighet får ha En kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till det terminalåtkomst till det regionala regionala utsökningsregistret för utsökningsregistret för regionen. länet och, om kronofogdemyndigheten är tillsynsmyndighet i konkurs, till uppgifter som avses i 6 a § första stycket 1 i det regionala utsökningsregistret för ett annat län som ingår i tillsynsområdet. Regeringen får föreskriva att Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till handling som avses i 6 a § andra stycket och att en kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till uppgifter och handlingar i de regionala utsökningsregistren utöver vad som har sagts i tredje stycket. I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller dennes ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i regionala utsökningsregister om de mål eller ärenden som sökanden gett in. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse av 1 § 1995:441 2 § 1995:1370. 2 Senaste lydelse 1996:773. 2.4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) Härigenom föreskrivs att 7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 25 § -------------------------------------------------------------------- Regeringen utser vissa krono- Kronofogdemyndigheterna är till- fogdemyndigheter att vara synsmyndigheter. tillsynsmyndigheter. En kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, förordna en annan kronofogdemyndighet att handlägga tillsynsuppgift i kon- kursen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler Härigenom föreskrivs att i 4 § lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler orden „Stockholms län„ skall bytas ut mot „Stockholm„. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 3 Rättsväsendet -------------------------------------------------------------------- | Det övergripande målet för rättsväsendet är den enskildes rätts-| | säkerhet och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken är att | | minska brottsligheten och öka människors trygghet. Verksamheten | | skall bedrivas med följande inriktning: | | - Brottsligheten skall förebyggas och bekämpas genom en human | | och rationell kriminalpolitik grundad på kunskap om brottslig- | | heten och dess orsaker och med utnyttjande av moderna och | | effektiva metoder. | | - Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk | | brottslighet skall prioriteras. | | - Brottsoffrens ställning skall stärkas. | | - Rättsväsendets verksamhet skall hålla hög kvalitet och bli mer| | kostnadseffektiv. | -------------------------------------------------------------------- Rättsväsendets utgiftsområde omfattar polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården och kronofogdemyndigheterna. Även Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden, Brotts- offermyndigheten, Rättshjälpsmyndigheten, rättshjälpen samt de allmänna advokat- byråerna, som är avgiftsfinansierade, ingår i utgiftsområdet. De totala utgifterna för rättsväsendet uppgår under budgetåret 1997 till ca 20,8 miljarder kronor. Den centrala uppgiften för rättsväsendets myndigheter är att värna den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Detta sker bl.a. genom att förebygga och beivra brott samt genom att lösa tvister såväl mellan enskilda som mellan enskilda och det allmänna. En viktig uppgift för rättsväsendet är också att verkställa rättsanspråk som inte har reglerats på frivillig väg. 3.1 Övergripande mål Det övergripande målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Rättssäkerheten är central i förhållandet mellan den enskilde och det allmänna i en demokratisk rättsstat. Rättssäkerheten ställer höga krav på bl.a. likformighet och förutsebarhet i rättskipning och myndighetsutövning. Den ställer därmed också höga krav på lagstiftningen. Lagarna skall värna demokratin, yttrandefriheten och andra mänskliga rättigheter. De skall vara lättbegripliga, konsekventa, svåra att kringgå eller missbruka och kunna stå sig under en lång tid. Rättstryggheten rör förhållandet mellan enskilda och omfattar den enskildes självklara krav på trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom. Rättstryggheten uppnås främst genom en effektiv brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet samt genom att respekten för lag och rätt upprätthålls. Rättstrygghet innefattar också att det finns en väl fungerande ordning för tvistlösning såväl mellan enskilda som mellan enskilda och det all- männa. En human och säker kriminalvård samt ett väl fungerande exekutionsväsende är vidare av stor betydelse för att upprätthålla rättstryggheten och respekten för lag och rätt. Rättssäkerheten och rättstryggheten kräver att rättsväsendet i alla dess delar är effektivt och håller hög kvalitet. De förslag som lämnas nedan syftar till att ge rättsväsendet förbättrade möjligheter att värna rättssäkerheten och rättstryggheten samt att bekämpa brottsligheten. 3.2 Kriminalpolitiska prioriteringar Kriminalpolitiken skall grundas på en helhetssyn och en inriktning av den allmänna politiken som leder till social trygghet, en rättvis fördelning och ett samhälle som vilar på solidaritet människor emellan. Brottsligheten medför att enskilda kan drabbas hårt av skador och förmögenhetsförluster. Den skapar också rädsla och otrygghet, även hos dem som inte utsätts för brott. Brottsligheten har ökat kraftigt under efterkrigstiden. Antalet anmälda brott har ökat från ca 200 000 år 1950 till 1 150 000 år 1995. Utan tvivel har inte bara den anmälda utan även den faktiska brottsligheten ökat väsentligt. Detta kan inte accepteras. Att utvecklingen mot allt fler brott bryts är av avgörande betydelse för den enskildes rättstrygghet. Rättsväsendet skall därför förebygga och be- kämpa brottsligheten samt öka människors trygghet. En utgångspunkt för det brottsförebyggande program som regeringen presenterade i juni 1996 är att brottsligheten måste angripas med en bred kriminalpolitisk ansats. Rättväsendets insatser är av stor betydelse, men en framgångsrik kriminalpolitik förutsätter också insatser inom andra samhällsområden. Detta är uppenbart i fråga om det brottsförebyggande arbetet där medverkan från andra samhällssektorer är en förutsättning. Andra utgångspunkter för regeringens brottsförebyggande program är att brottslighetens orsaker måste angripas lokalt, att det medborgerliga initiativet och engagemanget från allmänheten skall tas till vara samt att den kunskap som finns om brottsligheten och dess orsaker skall fördjupas och tillämpas. Tidiga insatser för att hindra att ungdomar i riskzonen hamnar i en kriminell livsstil är också av central betydelse. Särskild uppmärksamhet måste även i fortsättningen ägnas kampen mot våldsbrotten, narkotikabrottsligheten och den ekonomiska brottsligheten. Vidare skall arbetet med att stärka brottsoffrens ställning fortsätta. Detta gäller inte minst i fråga om kvinnor som utsatts för våld och andra övergrepp. Den utredning som regeringen tillsatt för att utvärdera åtgärder på brottsofferområdet (dir. 1995:94) lämnade den 12 juni 1996 en översiktlig redovisning till regeringen av det dittills utförda arbetet, avsedd att ligga till grund för den avrapportering riksdagen begärt (bet. 1994/95:JuU13, rskr. 1994/95:261). En sammanfattning av redovisningen bifogas i bilaga 4.1. Samhällsutvecklingen ger upphov till nya typer av brottslighet, vilka ställer krav på rättsväsendets flexibilitet och förmåga att klara av nya uppgifter. Ny teknik, nya livsmönster och förändrade värderingar ställer rättsväsendet inför stora utmaningar. Samhället måste kraftfullt ta avstånd från rasistiska och invandrarfientliga yttringar, annars kan på sikt grunderna för demokratin äventyras. Brottslighet med rasistiska inslag måste därför bekämpas med kraft. En typ av brottslighet som visat en oroande utveckling är den grova och organiserade brottslighet som bedrivs i slutna kriminella subkulturer och innefattar såväl vålds- och narkotikabrottslighet som ekonomisk brottslighet, ofta med internationell anknytning. Den innebär ett hot mot rättsstatens funda- ment, bl.a. genom att målsägande och vittnen hotas. För att stoppa denna typ av kriminalitet krävs särskilda insatser av rättsväsendet. Den ekonomiska brottsligheten utgör ett allvarligt samhällshot som måste bekämpas med all kraft. Regeringen har i april 1995 slagit fast en strategi för samlade åtgärder mot denna brottslighet (skr. 1994/95:217, bet. 1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412). Arbetet drivs målmedvetet vidare med att genomföra det breda åtgärdsprogram som omfattas av strategin. En av de mest angelägna åtgärderna är att införa en effektivare myndighetsorganisation inom området. Under år 1997 skall en särskild myndighet, Ekobrottsmyndigheten, inrättas med operativa och samordnande uppgifter i kampen mot den ekonomiska brottsligheten (se avsnitt 5.1.2). När det gäller insatser mot den gränsöverskridande brottsligheten, bl.a. internationell narkotikahandel och avancerad ekonomisk brottslighet, ger sam- arbetet med andra länder större möjligheter att lyckas. Av särskilt värde är arbetet inom EU, där ikraftträdandet av Europolkonventionen avsevärt kommer att förbättra möjligheterna att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten. Kampen mot denna brottslighet bedrivs också inom FN:s narkotikaprogram, UNDCP, samt inom Schengensamarbetet. Här kan också nämnas det arbete som bedrivs inom ramen för den s.k. Östersjökonferensen för att utveckla ett samarbete mellan polis, tull och andra organ från länderna runt Östersjön samt den nyligen inrättade aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet. Inom Justitiedepartementet har tillkallats en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga den internationella ekonomiska brottsligheten och utarbeta förslag till inriktning av åtgärderna mot sådan brottslighet. 3.3 Ett modernt rättsväsende Ett väl fungerande rättsväsende är av fundamental betydelse för att upprätthålla den demokratiska rättsstaten. Rättsväsendet skall hålla hög kvalitet och vara kostnadseffektivt. Att rättsväsendet kan hantera sina uppgifter korrekt och inom rimlig tid är centralt för att upprätthålla rättssäkerhet och rättstrygghet. Vidare är en effektiv indrivning av skatter och avgifter av stor betydelse för statens finanser. Samverkan mellan rättsväsendets myndigheter samt med andra som berörs av och kan påverka brottsligheten skall öka. Rättsväsendet skall också fortsätta att utveckla moderna organisations- och arbetsformer. En samlad IT-strategi skall utformas och satsningen på ny teknik skall fortsätta. För att öka rättsväsendets möjligheter att nå de uppsatta målen har en rad åtgärder vidtagits i syfte att effektivisera och rationalisera rättsväsendet. Detta gäller såväl rättsreglerna som verksamheten och organisationen. Inom polisen pågår ett arbete med att införa ett problemorienterat arbetssätt, utveckla närpolisverksamheten och förändra myndighetsstrukturen. Inom åklagarväsendet har en ny organisation och nya arbetsformer införts. Vidare har arbetet med att utveckla nya former för samarbete mellan polis och åklagare påbörjats. Ett annat exempel på reformarbete med den nämnda inriktningen är den utredning som regeringen tillsatt för att se över den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet (dir. 1995:102). Syftet är att skapa en effektiv domstolsorganisation som svarar mot de ökande kraven på domstolarnas kompetens och förmåga att handlägga allt svårare mål. Inom kriminalvården har förändringen av vårdarrollen mot ett utvecklat kontaktmannaskap med bl.a. verk- samhetsanpassade arbetstider inneburit både högre kvalitet i verksamheten och effektivare användning av personalen. I samma syfte planeras en rationalisering av myndighetsstrukturen. Inom exekutionsväsendet planeras en sammanslagning av kronofogdemyndigheter den 1 januari 1977. Vad gäller rättsreglerna har vissa större reformer nyligen slutförts. Nämnas kan instansordningsreformen vid de allmänna förvaltningsdomstolarna och den nya ärendelagen. Regeringen har i prop. 1996/97:9 föreslagit förändringar av rättshjälpen. Vidare pågår en översyn av handläggningsreglerna i hovrätt och en översyn av straffsystemet. När det gäller samordning av rättsväsendets informationsförsörjning har huvuddelen av rättsväsendets myndigheter samt Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket på regeringens uppdrag nyligen lämnat förslag till en samlad strategi. Frågan bereds vidare inom Justitiedepartementet. 3.4 Utgångspunkter för besparingar Kostnaderna inom Justitiedepartementets ansvarsområde skall minska med 630 miljoner kronor t.o.m. budgetåret 1998, varav 300 miljoner kronor under budgetåret 1997. Med hänsyn till de förändringar som sker av kriminalvårdens verksamhet samt till beläggningsutvecklingen och anslagssparandet har regeringen bedömt att det finns utrymme att minska anslaget till kriminalvården med 287 miljoner kronor för budgetåret 1997. Resterande besparing för år 1997 görs på rättshjälpsanslaget. Regeringen har vidare bedömt att utrymme finns att minska anslaget till kriminalvården även år 1998, och att sparkravet preliminärt bör bestämmas till 136 miljoner kronor. Resterande besparing för budgetåret 1998 har preliminärt fördelats med 55 miljoner kronor på polisväsendet, 25 miljoner kronor på åklagarväsendet och 114 miljoner kronor på rättshjälpen. Övriga myndigheter inom Justitiedepartementets område har undantagits från besparingar. Beroende på tidigare fastlagda justeringar blir även polisväsendets anslagsnivå i praktiken oförändrad. Domstolsväsendets möjligheter att klara ytterligare besparingar är beroende av att planerade reformer genomförs. Detta faktum till- sammans med den osäkerhet som finns om hur antalet mål och ärenden utvecklar sig kommande år gör att regeringen inte föreslår några besparingar inom domstolsväsendets område för budgetåren 1997 och 1998. Fördelningen av besparingarna för år 1998 kan komma att ändras med hänsyn till hur de verk- samhetsmässiga och ekonomiska förutsättningarna utvecklas inom respektive myndighetsområde. Exekutionsväsendet och Rättsmedicinalverket är ålagda att minska sina utgifter med elva procent under budgetåren 1995/96 - 1998. För budgetåren 1997 och 1998 har besparingar motsvarande tre procent per år ålagts dessa verksamheter. Utrymmet för besparingar skapas till stor del genom att det genomgripande reformarbetet inom rättsväsendet fortsätter. Denna fråga har berörts i avsnitt 3.3. Regeringen återkommer senare med de förslag till lagstiftning som är nödvändiga för att förbättra och effektivisera verksamheten samt minska utgifterna inom utgiftsområdet. Rationaliseringskraven ställer ökade krav på uppföljning av resultat och ekonomi. Myndigheterna måste därför fortsätta att utveckla och förbättra sin resultatrapportering främst när det gäller volym, kostnader och kvalitet i verksamheten. Metoder för uppföljning och utvärdering av verksamhetens effekter måste också utvecklas. Vid sidan av myndigheternas årsredovisningar är en samlad resultatredovisning för rättsväsendet en viktig del av uppföljningssystemet. Justitiedepartementet har därför påbörjat en försöksverksamhet för att ta fram en samlad resultatredovisning för år 1996 med utgångspunkt i det förslag som lämnades av Utredningen om en samlad resultatredovisning för det kriminal- politiska området (SOU 1995:136). Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 4 framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Utgift Anvisat Utgiftsprognos Förslag Beräknat därav 1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999 Polisväsendet 10 716 16 082 17 042 11 528 10 996 11 335 11 724 Åklagarväsendet 603 905 956 663 627 622 645 Domstolsväsendet m.m. 2 880 4 224 4 273 2 915 2 916 3 017 3 120 Kriminalvården 3 770 6 152 5 635 3 917 3 837 3 810 3 946 Kronofogdemyndigheterna 1 154 2 005 1 895 1 327 1 298 1 296 1 337 Övrig verksamhet inom 1 123 1 751 1 757 1 249 1 149 1 035 1 045 rättsväsendet Totalt för utgiftsområde 4 20 246 31 119 31 558 21 599 20 825 21 115 21 817 Totalbeloppen avviker från de belopp som angavs i den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150). För år 1997 är avvikelsen ca 364 miljoner kronor. Orsaken till avvikelsen är främst att sammanlagt ca 354 miljoner kronor kommer att föras över till utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar. De överförda medlen avser bl.a. kostnader för asyl- och medborgarskapsutredningar, förvar samt transporter av avvisade och utvisade. Nämnda överföring föranleds av att regeringen inom kort avser att lägga en proposition med förslag om att vissa delar av polisens utlänningsverksamhet skall föras över till Statens invandrar- verk. 4 Polisväsendet -------------------------------------------------------------------- |- Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet| |skall prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas brott med| |rasistiska inslag. | |- Polisen skall arbeta problemorienterat inom såväl närpolis och| |kvalificerad kriminalpolis som övrig polisverksamhet. | |- Polisen skall effektivisera brottsutredningarna och utveckla| |samverkan med åklagarväsendet. | |- Polisen skall prioritera utbyggnaden av närpolisen. | |- Rikspolisstyrelsen skall påbörja planeringen inför den nya grund-| |utbildningen av poliser. | |- Verksamheten för bekämpning av terroraktioner samordnas med annan| |polisverksamhet. | -------------------------------------------------------------------- Polisens verksamhet syftar enligt 1 § polislagen (1984:387) till att upp- rätthålla allmän ordning och säkerhet och i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Det övergripande målet för polisverksamheten skall vara att minska brottsligheten samt att öka människors trygghet. Den lokala polisorganisationen består för närvarande av 43 polismyndigheter. Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet och bestämmer bl.a. verksamhetens huvudsakliga inriktning, indelningen i polisdistrikt, polismyndigheternas grundläggande organisation och fördelningen av medel inom länets polisorganisation. De flesta polisfrågor hos länsstyrelsen handläggs av länspolismästaren, som är regional polischef och tillika polischef inom den lokala organisationen. Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Till Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen. Vid Rikspolisstyrelsen finns också Polishögskolan. Till polisväsendet hör dessutom Statens kriminaltekniska laboratorium, som är en myndighet under Rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen är ansvarig myndighet för totalförsvarsfunktionen Ordning och säkerhet. 4.1 Huvudlinjer i reformeringen av polisen 4.1.1 Allmänna strategier För att ha större möjlighet att uppnå de kriminalpolitiska målen - att minska brottsligheten och öka tryggheten - måste arbetet med att utarbeta ändamålsenliga arbetsformer och strukturer fortsätta. Polisen måste utveckla effektiva arbetsmetoder för att förebygga brott och ordningsstörningar och för att förstärka utredningsverksamheten. Det problemorienterade arbetssättet skall ligga till grund för all polisverksamhet. Att arbeta problemorienterat innebär bl.a. att systematiskt definiera vilka förhållanden som orsakar och underlättar brott och andra störningar av den allmänna ordningen. Utifrån dessa kunskaper vidtas sedan de åtgärder som är bäst ägnade att minska riskerna för brottslighet och ordningsstörningar. En bärande tanke i detta arbete skall vara att polisen skall finnas på tider och platser där risken annars är stor att brott begås. Arbetet måste också inriktas på att se till att kompetensen inom polisen inte bara vidmakthålls utan också ökar. Det gäller för inriktningen av den nya polisutbildningen, men också exempelvis för att mer effektivt kunna bekämpa den allra grövsta brottsligheten. Vidare måste ny teknik tas i anspråk. En annan förutsättning för att polisen skall kunna förstärka sina insatser är att polisens samverkan med andra utvecklas. Det gäller särskilt dem som berörs av eller som kan förebygga brottslighet. Det gäller också samverkan med åklagarväsendet där mycket kan göras för att de samlade resurserna skall utnyttjas så effektivt som möjligt. Vidare måste polisen utveckla de möjligheter som det internationella samarbetet ger att bekämpa främst den organiserade brottsligheten. 4.1.2 Prioriterade områden Polisen skall prioritera kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet. Regeringen har vidtagit och planerar flera åtgärder för att effektivisera polisens arbete med att bekämpa brottsligheten inom dessa områden. Våldsbrottsligheten har fortsatt att öka trots att omfattande insatser vidtagits för att motverka en sådan utveckling. Detta är allvarligt, särskilt som våldsbrottsligheten också tagit sig nya uttryck. Utvecklingen av brottslighet där vapen används är oroväckande, liksom den brottslighet som förekommer bland medlemmar i vissa motorcykelorganisationer. Brott med rasistiska förtecken är särskilt allvarliga eftersom de angriper den demokratiska rättsstatens principer. Enligt regeringens bedömning behövs ytterligare insatser för att motverka våldsbrottsligheten. Sådana insatser måste inkludera och engagera hela samhället. Det är också utgångspunkten i regeringens brottsförebyggande program samt i det initiativ regeringen tagit för att sprida information om och inspirera till arbete mot våldet, bl.a. genom skrifterna Motverka våldet och Hjälp mot våld. I samband med större evenemang eller andra situationer där många människor samlas uppstår en ökad risk för brott och ordningsstörningar. Regeringen överväger därför att ge polisen större möjligheter än för närvarande att ingripa i sådana situationer och att ge polisen utvidgade befogenheter, såsom att spärra av eller på annat sätt förbjuda tillträde till vissa områden eller utrymmen och att tillfälligt omhänderta viss egendom. Också förutsättningarna för att vägra tillstånd av och ingripa mot demonstrationer skall ses över. Bakgrunden härtill är att det under senare tid i ökad utsträckning förekommit brott och allvarliga ordningsstörningar i samband med demonstrationer som haft rasistiska inslag. Tillgången till vapen inverkar på den grova våldsbrottsligheten. På re- geringens initiativ pågår en översyn av vapenlagstiftningen. Översynen, som inriktas på att förebygga våldsbrott, har inletts med en utvärdering av förbudet att bära knivar och vissa andra farliga föremål på allmän plats. Ett förslag har lagts fram om att förbudet också skall gälla skjutvapen. Dessutom föreslås skärpta straff för allvarligare överträdelser av förbudet. Användning av övervakningskameror bl.a. i butiker och banker kan på ett effektivt sätt förebygga brott, t.ex. rån. För närvarande övervägs vilka möjligheter som finns att öka användningen av övervakningskameror i detta syfte. Även om rasism och främlingsfientlighet i stor utsträckning motverkas med andra åtgärder än lagstiftning är det viktigt att den lagstiftning som finns är effektiv. Mot denna bakgrund har lagen om förbud mot politiska uniformer setts över och förslag till en ny straffbestämmelse i brottsbalken utarbetats. Förslaget innebär i huvudsak att det skall vara straffbart att offentligt bära hakkors eller andra sådana symboler som kan förknippas med allvarlig förföljelse av folkgrupp. Bestämmelsen skall gälla endast sådana fall som inte är straffbara som hets mot folkgrupp. Förslaget har remissbehandlats och bereds nu i Justitiedepartementet. En fråga som särskilt aktualiseras i samband med gängbrottslighet, t.ex. brottsligheten bland medlemmar i vissa motorcykelorganisationer, är skyddet för målsägande och vittnen. Brottsofferutredningen har i uppdrag att undersöka frågan om hot mot målsäganden och vittnen och se vilka åtgärder som kan krävas. Regeringen kommer också att förelägga riksdagen förslag till skärpningar av straffet för övergrepp i rättssak. En annan angelägen brottsofferfråga är våldet mot kvinnor. Ett gott underlag för att föra denna fråga framåt finns nu i kvinnovåldskommissionens huvudbetänkande (SOU 1995:60). Betänkandet bereds för närvarande i Socialdepartementet. Polisen har vidare ett särskilt ansvar för att ytterligare utveckla och förbättra sina insatser när det gäller sexuella övergrepp mot barn. Polisen skall, förutom att göra egna förebyggande och brottsutredande insatser, vara en drivande kraft i samordningen av olika aktörers insatser mot våldet. Narkotikabrottsligheten är ett av de mest prioriterade områdena för polisen. Även om narkotikamissbruket vid en internationell jämförelse har en begränsad omfattning i Sverige finns det en oroande tendens till en mer drogpositiv hållning och ett ökat experimenterande med narkotika i vissa ungdomsgrupper. För att kunna bekämpa narkotikaproblemet krävs ett nära samspel mellan förebyggande åtgärder, kontrollpolitik och behandling av narkotikamissbrukare. Polisens arbete inriktas på att bekämpa narkotikahandeln i alla dess led, från omfattande organiserad handel till småskalig gatuhandel. Den förändring som sker inom polisen med en satsning på ett problemorienterat arbetssätt och närpolisverksamhet har medfört ökade möjligheter att identifiera och ingripa mot lokal narkotikahantering. Detta bidrar till att unga missbrukare fångas upp och ökar socialtjänstens möjligheter till tidiga insatser. Den förstärkta kriminalunderrättelseverksamhet som för närvarande byggs upp inom polisen leder till en bättre kännedom om de olika försäljningsled som finns och således till ökade möjligheter att ingripa mot dessa. Inte minst viktigt när det gäller kampen mot narkotikabrottsligheten är det internationella samarbetet på området. Sverige deltar också mycket aktivt i detta. Genom EU och Schengensamarbetet förbättras våra möjligheter att bekämpa narkotikan bl.a. med de ökade möjligheter till polissamarbete som öppnas. Sverige kommer också fortsätta att vara en drivande kraft i narkotikafrågan i andra internationella organ som Nordiska rådet, Europarådet och FN. Det är vidare regeringens bedömning att ekobrottsligheten måste bekämpas med kraft. Om samhället inte kan hävda de ekonomiska spelreglerna, medför detta att konkurrensförhållanden snedvrids och att de som på ett hederligt sätt försöker driva verksamheter slås ut. Detta undergräver både samhällsekonomin och samhällsmoralen och kan på sikt urholka förtroendet för den demokratiska rättsstaten. Genom denna brottslighet undandras det allmänna stora ekonomiska värden. Polisens insatser mot den ekonomiska brottsligheten har ökat. Utbild- ningsinsatser och nya anställningar av bl.a. ekonomer är åtgärder som vidtagits för att höja kompetensen. Regeringen anser att den effektivisering som påbörjats av polisens insatser mot ekobrottslighet måste fortsätta, bl.a. genom utbildning och metodutveckling. Detta är dock inte tillräckligt. Enligt regeringens uppfattning måste delar av ekobrottsbekämpningen struktureras om för att kunna bli effektivare. Regeringen avser därför att under Riksåklagaren inrätta en särskild ekobrottsmyndighet med operativa och samordnande uppgifter. När det gäller polisens ekobrottsbekämpning hänvisas i övrigt till avsnittet om åklagarväsendet (avsnitt 5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten). 4.1.3 Närpolisreformen Närpolisreformen innebär att tyngdpunkten i polisarbetet flyttas närmare dem som berörs av brottsligheten och att polisen får större möjligheter att gripa in i ett tidigt skede. Närpolisverksamheten har stor betydelse för att förebygga och bekämpa s.k. vardagsbrottslighet, såsom inbrott, misshandel, skadegörelse och gatulangning av narkotika. Inom sitt område svarar närpolisen i princip för alla slag av polisverksamhet, dvs. att förebygga, ingripa mot och utreda begångna brott samt att komma till rätta med ordningsstörningar. Det problemorienterade arbetssättet skall ligga till grund för närpolisverksamheten. Att arbeta pro- blemorienterat innebär bl.a. att systematiskt definiera vilka förhållanden som orsakar och underlättar brott och andra störningar av den allmänna ordningen. Utifrån dessa kunskaper vidtas sedan de åtgärder som är bäst ägnade att minska riskerna för brottslighet och ordningsstörningar. Grundtanken är att detta arbete skall genomföras av närpolisen i samarbete med enskilda, myndigheter, föreningar och näringsidkare. Närpolisverksamheten skall bli basen i polisens verksamhet. För att detta skall bli möjligt har polisen på de flesta håll ändrat sin organisation. Av central betydelse är dock att förändringen inte stannar vid detta utan att närpolisverksamheten utvecklas mot ett mer problemorienterat arbetssätt, en förbättrad utredningsverksamhet och en större samverkan med dem som berörs av brottsligheten. Vidare kräver det problemorienterade arbetssättet att arbetstiderna anpassas till behovet av polisverksamhet. En annan viktig fråga i detta utvecklingsarbete är att organisera utryckningsverksamheten så att när- polisernas planerade aktiviteter kan genomföras på ett effektivt sätt. 4.1.4 Brottsutredningsverksamheten Länskriminalavdelningar för den mest kvalificerade brottsutredningsverksamheten har inrättats i många län. Nästan alla län har enheter för kriminal- underrättelseverksamhet. I takt med att närpolisen tar över ansvaret för ut- redning av vardagsbrottsligheten kommer kriminalpolisens möjligheter att koncentrera sig på de mer komplicerade och omfattande brottsutredningarna att öka. En sådan utveckling är nödvändig. Denna inriktning av brottsutredningsverksamheten ställer emellertid stora krav på att utveckla kompetensen hos personalen på alla nivåer. Utbildningsinsatser har också gjorts vad gäller både den mer kvalificerade brottsutredningsverk- samheten och den utredningsverksamhet som rör vardagsbrottsligheten. Regeringens uppfattning är att denna kompetensutveckling måste fortsätta. En annan viktig faktor för att få en effektiv brottsutredningsverksamhet är att ny teknik tas i anspråk. På regeringens initiativ har riksdagen nyligen be- slutat om lagändringar som gör det möjligt för polisen att använda dolda fjärrmanövrerade kameror vid förundersökningar som avser grova brott. Även reglerna om hemlig teleavlyssning och teleövervakning har anpassats till den tekniska utvecklingen och till förändringarna på telemarknaden. Polisen måste också ges möjlighet att på ett effektivt sätt systematisera och bearbeta information som kommer fram vid den spaning som bedrivs. Registerutredningen har nyligen föreslagit (SOU 1996:35) att polisen med hjälp av ADB skall få registrera vad som kommit fram i underrättelseverksamhet och föra särskilda register med uppgifter om DNA-analys i brottmål. Frågan bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. 4.1.5 Samverkan med åklagare En mer aktiv ledning av förundersökningarna är av central betydelse för att kunna styra och prioritera verksamheten och därigenom öka snabbheten och kvaliteten i utredningsarbetet. Samverkansformerna mellan polis och åklagare skall därför utvecklas. Ett väl fungerande samarbete i de enskilda brottsutredningarna är inte tillräckligt. Samarbetet och samverkan vad gäller prioriteringar, planering och utbildning måste därför också förbättras. För att påskynda en sådan utveckling har regeringen beslutat mål och riktlinjer för polisens och åklagarväsendets samverkan på det kriminalpolitiska området (se vidare 5.1.3 Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet och poli- sen). 4.1.6 Internationell samverkan Sveriges medlemskap i EU har inneburit nya möjligheter att utveckla samarbetet med polis- och tullmyndigheter i andra länder. I avvaktan på att konventionen om den europeiska polisbyrån Europol skall ratificeras beslutade ministrarna i EU i juni 1993 att bilda Europols narkotikaenhet (ENE). ENE är ett organ för polissamarbete mellan EU-länder i fråga om viss grov organiserad internationell brottslighet, främst narkotikabrottslighet. ENE:s uppgifter övertas av Europol när denna börjar verka. Europol skall ha som mål att förbättra effektiviteten hos behöriga myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller att förebygga och bekämpa terrorism, olaglig narkotikahandel och andra former av internationell brottslighet. Europol skall i första hand ha som uppgift att inhämta, sammanställa och analysera information samt underlätta information- sutbyte mellan medlemsstaterna. De nordiska ländernas polis och tull samarbetar sedan många år på ett effektivt sätt i fråga om brottsbekämpningen, bl.a. genom att stationera gemensamma nordiska polis- eller tullsambandsmän i olika länder. Samarbete inom Östersjöområdet sker genom det arbete som bedrivs inom ramen för den s.k. Östersjökonferensen för att utveckla ett samarbete mellan polis, tull och andra organ från länderna runt Östersjön samt genom den nyligen inrättade aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet. Sedan den 1 maj 1996 är Sverige tillsammans med övriga nordiska länder observatör i Schengensamarbetet. Observatörskapet är ett första steg mot ett fullt deltagande i samarbetet. Schengensamarbetets mål är att förverkliga den fria rörligheten för personer inom området. Polissamarbetet inom Schengen innebär att den internationella brottsligheten kommer att kunna förebyggas och bekämpas bättre än i dag. Härvid kommer det gemensamma dataregistret Schengen Information System (SIS) att fylla en viktig funktion. Enligt regeringens bedömning kommer det internationella samarbetet i olika fora att ge polisen ännu bättre förutsättningar att bedriva kriminalunderrättel- severksamhet och därmed en verkningsfull brottsbekämpning. Detta ökar möjligheterna att motverka att internationell brottslighet får fäste i Sverige. I detta sammanhang vill regeringen också erinra om det initiativ som Sverige tagit i den världsomspännande kampen mot sexuellt utnyttjande av barn. Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, som hölls i Sverige den 27 - 31 augusti 1996, har bidragit till att ge polisen bättre kunskaper och förutsättningar att i samverkan med andra bekämpa barnpornografi och annan sexuell exploatering av barn. 4.2 Övriga frågor 4.2.1 Polisutbildningen För att polisen också i framtiden på effektivast möjliga sätt skall kunna utvecklas och lösa sina uppgifter måste utbildning och rekrytering ses över. Regeringen gav därför i juli 1995 en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet i uppdrag att se över rekryteringen och utbildningen av poliser. Arbetsgruppen presenterade i mars 1996 den första etappen av sitt uppdrag. I promemorian Rekrytering och grundutbildning av poliser (Ds 1996:11) har arbetsgruppen lämnat ett förslag till genomgripande förändringar av polisutbildningen. I korthet innebär förslaget att polisutbildningens teoridel förstärks något och att praktiktjänstgöringen förkortas avsevärt och förläggs sist i ut- bildningen. Arbetsgruppen föreslår ett första studieår med studier vid allmän högskola i bl.a. juridik och beteendevetenskap. Därefter genomförs den mer allmänpolisiära utbildningen, varvad med viss samhällspraktik, vid Polishögsko- lan. Dessa delar av utbildningen föreslår arbetsgruppen skall studieme- delsfinansieras. Därefter följer en sex månader lång avlönad praktik- tjänstgöring. En möjlighet öppnas också att direkt rekrytera ekonomer och andra specialister till polisyrket. Promemorian har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser tillstyrker huvuddragen i förslaget. Remissinstanserna redovisar dock delade meningar beträffande arbetsgruppens förslag om det första utbildningsåret och om behovet av att ge specialister polismans ställning. En del anser att det bör uppställas ett högre kunskapskrav än det som i dag gäller, innan den polisiärt inriktade grundutbildningen inleds. Andra har haft avvikande synpunkter på vilka ämnesområden studierna vid den allmänna högskolan skall omfatta. Några har t.ex. framhållit vikten av att kriminologi ingår. Andra anser att det är angeläget att studierna i juridik anpassas till polisverksamheten, vilket enligt deras åsikter bäst sker genom att juridikstudierna även i fortsättningen bedrivs vid Polishögskolan. Vissa remissinstanser har ansett att praktiken inte skall förläggas sist i utbildningen utan att den bör åtföljas av en uppföljningsperiod vid Polishögskolan. En del remissinstanser har också haft synpunkter på lokaliseringen av utbildningen samt på antagningskrav och anställningstidpunkt. Andra har påtalat att rekryterings- och grundutbildningsfrågorna är nära kopp- lade till vidareutbildningen och till polischefsutbildningen och att arbetsgrup- pens förslag till grundutbildning är svårt att slutligt bedöma innan gruppen fullgjort hela sitt uppdrag. Rikspolisstyrelsen har också anfört att det enligt styrelsens bedömning inte föreligger något rekryteringsbehov till polisyrket före år 1998. Arbetsgruppen fortsätter sitt arbete och skall nu se över polischefsut- bildningen och vidareutbildningen. I uppdraget ligger också att överväga Polishögskolans uppgifter och organisation. Slutredovisningen skall ske till den 1 februari 1997. Regeringens bedömning Regeringen har för avsikt att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att med utgångspunkt i arbetsgruppens förslag och remissyttrandena detaljplanera en ny grundutbildning för poliser. Arbetet skall inriktas på att utbildningen kan inledas år 1998. Regeringen anser att utbildningen bör utformas i huvudsak enligt arbetsgruppens förslag. För tillträde till den del av polisutbildningen som skall äga rum vid Polishögskolan bör det krävas att studier bedrivits vid allmän högskola ungefär i den omfattning och med den inriktning som arbetsgruppen föreslagit. Kunskaperna bör kunna förvärvas antingen på det sätt som arbetsgruppen föreslagit, genom kurser särskilt anordnade för elever som sedan skall gå vidare till den fullständiga utbildningen eller genom befintliga kurser inom den allmänna högskolan med ungefär motsvarande innehåll. Utbildningen bör också innehålla praktiktjänstgöring av ungefär den omfattning som arbetsgruppen föreslagit. Vidare anser regeringen att behovet av att ge personer med annan specialitet, t.ex. tekniker eller ekonomer, polismans ställ- ning måste beaktas. Regeringen kommer att besluta om utbildningen och dess rättsliga reglering när Rikspolisstyrelsen har redovisat sitt uppdrag. I detta sammanhang bör anmärkas att det ankommer på Rikspolisstyrelsen att noga följa att tillgång finns till det antal poliser som behövs för verksamheten. Det ankommer också på Rikspolisstyrelsen att vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga för att säkerställa behovet. 4.2.2 Beredskapsstyrkan för att bekämpa terroraktioner Riksdagen beslutade vid behandlingen av 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bilaga 15, bet. 1989/90:JuU27, rskr. 1989/90:211) att resurser skulle avsättas för att inrätta en särskild beredskapsstyrka för att bekämpa terroraktioner. Av 2 kap. 9 § polisförordningen (1984:730) framgår att styrkan skall finnas vid Polismyndigheten i Stockholms län. Sedan september 1994 är styrkan bemannad i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer som statsmakterna lämnat. Beredskapsstyrkan får tas i anspråk endast för bekämpning av terroraktioner och först efter regeringens beslut eller, om regeringens tillstånd inte hinner inhämtas, beslut av chefen för Justitiedepartementet. Rikspolisstyrelsen inspekterade i maj 1995 beredskapsstyrkan. I anledning av inspektionen har Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i Stockholms län i en skrivelse till regeringen den 10 juni 1996 gemensamt föreslagit att beredskapsstyrkan som sådan skall avskaffas och ersättas med en skyldighet för Polismyndigheten i Stockholms län att ha polismän med kompetens för terrorbekämpning. Detta skulle möjliggöra för polismyndigheten i Stockholm att integrera beredskapsstyrkans personal i den särskilda insatsstyrka (piketen) som finns organiserad inom Polismyndigheten i Stockholms län. Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i Stockholms län framhåller att genom en sådan integrering av beredskapsstyrkan och piketen erhålls en sammanhållen organisation och betydande rationaliseringsvinster. Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i Stockholms län framhåller också att det kan vara lämpligt att beslut om insatser mot terroraktioner fattas på en högre beslutsnivå än övriga polisinsatser. De anger som alternativa beslutsnivåer regeringen, chefen för Justitiedepartementet eller Rikspolisstyrelsen. Regeringens bedömning Regeringen anser att den nuvarande organisatoriska lösningen för bekämpning av terroraktioner bör förändras. I likhet med Rikspolisstyrelsen och Polismyndig- heten i Stockholms län finner regeringen att det finns flera fördelar med att integrera beredskapsstyrkans personal med den särskilda insatsstyrkan (piketen) vid Polismyndigheten i Stockholms län. Bl.a. kan rationaliseringsvinster göras i form av samordnad utbildning och rekrytering. Den kompetens som den särskilda beredskapsstyrkans personal tillägnat sig bör tas tillvara så att det gagnar hela polisväsendet. Regeringen vill understryka att det är av yttersta vikt att kompetensen för bekämpning av terroraktioner vidmakthålls. När styrkan integreras med piketen uppkommer frågan huruvida den nuvarande särregleringen avseende beslutsordningen alltjämt skall gälla för polisinsatser mot terroraktioner. Med den föreslagna omorganisationen blir bekämpningen av terroraktioner en av flera uppgifter för de specialutbildade poliserna. Tolkningssvårigheter kan därför inte uteslutas i fråga om vilken beslutsordning som skall tillämpas för deras insatser. Frågan om en särskild beslutsordning skall tillämpas på styrkans ianspråkstagande för terroraktioner bereds vidare inom Justitiedepartementet. Avsikten är att regeringen skall besluta om den föreslagna förändringen under våren 1997. 4.2.3 Registernämnden En ny myndighet, Registernämnden, inrättades den 1 juli 1996. Registernämnden har till uppgift bl.a. att i ärenden om registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) pröva frågor om utlämnande av uppgifter i polisregister. Motsvarande uppgift fullgjordes tidigare av Rikspolisstyrelsens styrelse enligt den numera upphävda personalkontrollkungörelsen (1969:446). Registernämnden skall också följa Säkerhetspolisens registrering av uppgifter i polisregister, särskilt med avseende på förbudet mot att registrera enskildas åsikter enbart av det skälet att de genom organisationstillhörighet eller på annat sätt gett uttryck för en politisk uppfattning. Registernämnden finansieras över Säkerhetspolisens anslag. Enligt regeringens bedömning ökar den demokratiska insynen i Säkerhetspolisens verksamhet genom Registernämndens verksamhet. 4.2.4 Vissa organisatoriska frågor Rikspolisstyrelsen har föreslagit regeringen att en ändring görs i den bestämmelse i polislagen som reglerar hur många valda ledamöter som högst får ingå i en polisstyrelse. Enligt 5 § polislagen skall antalet valda ledamöter uppgå till lägst sex och högst tio. Rikspolisstyrelsen har framhållit att den övre gränsen för antalet ledamöter vållat en del olägenheter i samband med det pågående rationaliseringsarbetet. Styrelsen har därvid påpekat att det i takt med att de nya länsmyndigheterna införs, blivit allt svårare att uppfylla kravet på att om möjligt alla kommuner i distriktet blir representerade. Styrelsen föreslår därför att den övre gränsen för hur många valda ledamöter som får ingå i en polisstyrelse avskaffas. Regeringen delar Rikspolisstyrelsens bedömning att det är av största vikt för det fortsatta rationaliseringsarbetet att säkerställa att de som berörs av förändringsarbetet också får ett inflytande häröver. Det pågående arbetet ställer krav på de regionala och lokala polisorganisationernas förmåga att finna lämpliga organisationsstrukturer. I förändringsarbetet får inte lagstiftningen i fråga om antalet polisstyrelseledamöter vara något hinder. Det bör därför överlämnas åt länsstyrelsen att bestämma det högsta antalet valda ledamöter i polisstyrelsen. Detta åstadkoms genom den ändring i 5 § polislagen som regeringen nu föreslår. 4.2.5 Utlänningsverksamhet Regeringen avser att inom kort lägga en proposition om den svenska immigrationspolitiken. I den kommer regeringen att bl.a. föreslå att vissa delar av polisens utlänningsverksamhet skall föras över till Statens invandrarverk. Förslaget i denna del innebär att ansvaret för grundutredningar i asylärenden överförs den 1 januari 1997 samt att ansvaret för övriga tillståndsärenden och förvarstagna överförs den 1 oktober 1997. Regeringen avser vidare att tillsätta en särskild utredningsman för att utreda om ansvaret för verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut bör flyttas från polisen till Invandrarverket. Samtidigt skall utredas om verksamheten att transportera avvisade och utvisade ur landet bör flyttas från Kriminalvårdsverket till Invandrarverket. Slutligen skall utredningen belysa frågor om ansvarsfördelning och metoder för den inre utlänningskontrollen. 4.3 Polisväsendets resultat 4.3.1 Resursinsatser och produktivitet Polisen ökade under budgetåret 1994/95 sina insatser inom de prioriterade områdena - våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet. Insatserna fortsatte att öka under de första tolv månaderna av budgetåret 1995/96. För utredning av våldsbrott avsatte polisen under bud- getåret 1994/95 drygt fyra procent fler resurstimmar än året innan. Även andra satsningar i form av ökad övervakning på fredags- och lördagskvällar samt intensifierat samarbete med restaurangägare och ordningsvakter har gjorts. Antalet våldsbrottsärenden ökade under budgetåret 1994/95 med 15 procent samti- digt som ett oförändrat antal ärenden redovisades till åklagare. Detta fick till följd att balanserna steg med cirka tio procent. Balanserna fortsatte att öka under andra halvåret 1995 men visade på en liten minskning under första halvåret 1996. Polisens insatser för utredning av ekonomisk brottslighet ökade under bud- getåret 1994/95 med fyra procent. Extra satsningar har också gjorts på spanings- och underrättelseverksamhet med syfte att tidigare upptäcka och ingripa mot den ekonomiska brottsligheten. Antalet ärenden som redovisades till åklagare ökade under budgetåret men till följd av att antalet nya ärenden blev större ökade ändå antalet ärenden i balans kraftigt. När det gäller insatserna mot narkotikabrott kan konstateras att antalet ingripanden på gatunivå har ökat. Satsningar görs vid många polismyndigheter för att förhindra nyrekrytering av narkotikamissbrukare, bl.a. har s.k. gatulang- ningsgrupper inrättats. Vidare följer polismyndigheterna, i samarbete med andra myndigheter, mer systematiskt upp narkotika- och missbrukssituationen. Resursin- satsen mot narkotikabrott har ökat under perioden 1992/93 - 1994/95. Insatserna har fortsatt att öka under budgetåret 1995/96. Detta har lett till att allt fler narkotikabrott upptäcks och att antalet ärenden som överlämnas till åklagare ökar. I trafiken minskade antalet dödade och skadade. Trots att de insatta resurstimmarna minskade med cirka tre procent under budgetåret 1994/95 har polisen i sin trafikövervakningsverksamhet ökat antalet genomförda alkoholtester på bilförare med drygt tio procent och antalet förelägganden av ordningsbot - till största delen avseende hastighetsöverträdelse - med 52 procent. De viktigaste förklaringarna till den ökade produktiviteten är användningen av nya tekniska hjälpmedel, bl.a. laserpistolen, och att trafikövervakning nu i större utsträckning även bedrivs av andra enheter än särskilda trafikpolisenheter. Rikspolisstyrelsen har under budgetåret 1995/96 gjort insatser för att upp- märksamma kriminalitet som har sin grund i rasistiska motiv. Under våren 1996 anordnades ett seminarium med syftet att öka kunskapen inom polisen i frågor om rasistisk och liknande brottslighet. Ett uppföljningseminarium planeras till hösten. Vidare kommer Rikspolisstyrelsen att ge ut en handbok för polisen som bl.a. kommer att innehålla en strategi för bekämpning av rasistisk brottslighet. Inom Säkerhetspolisen sker en kartläggning av våldsbrottslighet med högerextrem och rasistisk anknytning. En preliminär redovisning har presenterats och en slutlig rapport beräknas vara färdig vid årsskiftet. 4.3.2 Reform- och rationaliseringsarbetet Utbyggnaden av närpolisen har, efter en svag utveckling under budgetåret 1994/95, ökat väsentligt under innevarande budgetår. I flertalet län har omfattande utbildningsinsatser gjorts för att närpolisen skall kunna arbeta på ett förebyggande och problemorienterat sätt. Dessutom har Rikspolisstyrelsen utvecklat ett omfattande kursutbud inom ramen för den ekonomiska satsningen på utveckling av närpolisen. Enligt Rikspolisstyrelsen kommer utbyggnaden av närpolisen i flertalet län att vara avslutad under perioden 1996-1998. Ambitio- nen i dessa län har varit att närpolisverksamheten skall omfatta ca 30 procent av den totala verksamheten. Rikspolisstyrelsen gör bedömningen att nästan alla län kommer att uppnå sina mål före år 2000. Organisationsutvecklingen av den kvalificerade brottsutredningsverksamheten har enligt Rikspolisstyrelsens senaste halvårsrapport lett fram till att denna verksamhet i nio län bedrivs i nyinrättade länsavdelningar. I övriga län bedrivs verksamheten på sedvanligt sätt i regionala rotlar. Kriminalunderrättelseverksamheten, som skall vara ett stöd för den kvalificerade brottsutredningsverksamheten, för närpolisen och för andra polisfunktioner, har under året byggts ut och finns nu i alla län. Kraftfulla insatser har gjorts bl.a. vad gäller kompetensutvecklingen. Förändringsarbetet inom polisen har övergångsvis medfört vissa negativa konsekvenser för i första hand utredningsverksamheten. Detta visar sig bl.a. i att andelen ärenden som redovisades till åklagare sjönk under budgetåret 1994/95 och under hösten 1995. Denna negativa trend tycks dock ha brutits under första halvåret 1996. Enligt Rikspolisstyrelsen krävs mycket handledning och utbildning för att få en effektiv utredningsverksamhet inom närpolisen. Styrelsen konstaterar också att de närpolisområden som lyckats bäst är de som tillförts erfarna utredare till sin organisation. Samtidigt med reformkraven har regeringen ålagt polisen ett mer generellt krav att rationalisera verksamheten. Rikspolisstyrelsen har enligt regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 i uppdrag att stödja den lokala polisorganisationen och att vara motor i rationaliseringsarbetet. Vidare skall Rikspolisstyrelsen till regeringen varje halvår redovisa bl.a. hur rationaliseringsarbetet fortskrider. För att ytterligare driva på rationaliseringsarbetet har regeringen i januari 1996 uppdragit åt Riksrevisionsverket (RRV) att genomföra en större granskning av polisväsendet. RRV skall göra en lägesbeskrivning av polisväsendets resurs- utnyttjande och identifiera väsentliga hinder för ett effektivare resursut- nyttjande. Styrning och uppföljning, såväl inom varje polismyndighet som inom polisväsendet i stort, är därvid av särskilt intresse. Även effektiviteten i resursanvändningen skall belysas mot bakgrund av de mål, prioriteringar och uppgifter som statsmakterna har lagt fast. Vidare skall RRV utarbeta förslag till åtgärder för ett effektivare resursutnyttjande och bedöma de resursvinster som varje förslag kan beräknas leda till. Uppdraget skall redovisas i sin helhet till regeringen senast i november 1996. RRV har i april 1996 i en delrapport, Anslagssparandet inom polisväsendet, konstaterat vissa brister i polisväsendets ekonomistyrning. I en annan delrapport i september 1996 vilken rör vissa avtals- och arbets- givarfrågor inom polisväsendet har RRV lämnat förslag till förändringar efter att bl.a. ha konstaterat att verksamhetsintresset inte alltid är styrande för arbetstidens förläggning. RRV har även behandlat frågor om arbetstidens förläggning och andra rationaliseringsfrågor i sin granskning av verksamheten vid några av polisens ordningsavdelningar (RRV 1995:41). En slutsats av denna granskning är att tillgängliga resurser inom ordningsavdelningarna skulle kunna utnyttjas effektivare bl.a. genom att öka andelen periodplanerad arbetstid och genom att öka enmanstjänstgöringen, framför allt i det problemorienterade och förebyggande polisarbetet. Rikspolisstyrelsen har påbörjat ett arbete som skall leda fram till att arbetstiderna bättre anpassas till polisväsendets behov. Av den senaste halvårsredovisningen framgår att Rikspolisstyrelsen bl.a. har träffat en principöverenskommelse med de fackliga organisationerna om att inleda en förhandling om arbetstiden. Av Rikspolisstyrelsens redovisningar framgår vidare att det finns utrymme för ytterligare rationaliseringar, bl.a. inom ledningsfunktionerna och genom att införa mer enmanstjänstgöring. En utveckling av IT-stödet bör enligt Rikspolisstyrelsen också innebära ytterligare rationaliseringar samt ge möjlig- heter att utveckla samarbetet mellan myndigheter. Styrelsen konstaterar också att länsstyrelserna inte prioriterat utbildning och kompetensutveckling tillräckligt högt. Enligt Rikspolisstyrelsen är den civilanställda personalen fortfarande den mest eftersatta gruppen när det gäller utbildning och kompeten- sutveckling. 4.3.3 Resultatuppföljning Rikspolisstyrelsen började under budgetåret 1994/95 på regeringens uppdrag att utveckla ett system för målstyrning och resultatuppföljning av verksamheten inom polisväsendet. Uppdraget bestod i att skapa en för landet enhetlig begreppsapparat och målstruktur. Rikspolisstyrelsen skulle vidare ta fram resultatmått som kan ge en relevant bild av verksamhetens utveckling och av hur verksamhetsmålen uppfylls. Rikspolisstyrelsen har nu tagit fram ett förslag till resultatmodell, där redovisningen bl.a. är uppbyggd för att spegla regeringens prioriteringar. Om dessa förändras, skall resultatmodellen kunna förändras och utvecklas från år till år. Avsikten är att den nya resultatmodellen skall kunna tillämpas fr.o.m. budgetåret 1997. 4.3.4 Regeringens bedömning Det är angeläget att polisen förstärker och utvecklar såväl sina möjligheter att förebygga som att utreda brott. Av polisens redovisningar framgår att antalet anmälda våldsbrott ökar, medan den tidigare utvecklingen med en ökande andel outredda ärenden synes ha brutits under första halvåret 1996. Det är därför angeläget att den redan inledda sats- ningen på att förstärka utredningsverksamheten fortsätter. Det är också viktigt att arbetet med att utveckla och tillämpa metoder för att förebygga våldsbrott fortsätter. När det gäller bekämpningen av narkotikabrottsligheten inriktas arbetet mot att förhindra nyrekrytering. Satsningarna överensstämmer med regeringens intentioner. Det är positivt att allt fler narkotikabrott upptäcks och att antalet ärenden som överlämnas till åklagare ökar. Ökningen av ekobrottsbalanserna understryker betydelsen av regeringens uppdrag till Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att arbeta av balanserna samt av den reform av myndighetsorganisationen för ekobrottsbekämpning som redovisas nedan (se avsnitt 5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten). Av Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att den brottsutredande verksamheten utvecklats på ett otillfredsställande sätt fram t.o.m. andra halvåret 1995. Därefter synes utvecklingen ha vänt i positiv riktning, särskilt inom de prioriterade områdena. Det är dock för tidigt att bedöma om denna förändring kommer att bestå. Satsningen på att inrätta länskriminalavdelningar samt de därtill hörande satsningarna på metod- och kompetensutveckling måste därför fortsätta. Särskilda insatser för att förstärka utredningskompetensen inom närpolisen måste också göras. Det utvecklade samarbetet med åklagarväsendet som behandlas i avsnitt 4.1.5 har bl.a. detta syfte. En av de mest angelägna uppgifterna för polisen är att utveckla det brottsförebyggande arbetet. Av polisens resultatredovisning är det svårt att utläsa hur polisen hanterat denna uppgift. Regeringen anser därför att Rikspolisstyrelsen måste fortsätta utvecklingsarbetet inom området resultatuppföljning med att utarbeta metoder och resultatmått för att följa upp även det brottsförebyggande arbetet. Antalet dödade och skadade i vägtrafiken har minskat, bl.a. till följd av polisens arbete. Polisens samlade insatser på trafikområdet är av strategisk betydelse för att nå trafiksäkerhetsmålen. Polisen bör därför fortsätta sitt arbete med att utveckla och effektivisera sin verksamhet inom trafikområdet. Vad gäller fordonskontroll på väg hänvisas till vad regeringen anför under utgiftsområde 22 - Kommunikationer - avsnitt Särskilda frågor. Utbyggnaden av närpolisen har fortsatt. Det inger dock oro att vissa län här har en något låg ambition. Enligt regeringen måste Rikspolisstyrelsen därför fortsätta att följa utvecklingen och sprida de erfarenheter som vinns i närpolisfrågor i den lokala polisorganisationen. Vidare bör Rikspolisstyrelsen i detta arbete särskilt stödja och påskynda utvecklingen i de län där utbyggnaden av närpolisen går sakta. Arbetet med att verksamhetsanpassa arbetstiderna är enligt regeringens bedömning av avgörande betydelse för att åstadkomma en effektivare polisverksamhet. I vissa län planerar närpolisen numera sina arbetstider direkt efter den verksamhet som skall bedrivas. Planering sker månad för månad, s.k. periodplanerad arbetstid. Polisen har också på vissa ställen sett över och rationaliserat utryckningsverksamheten. Genom förändringarna har polisens resurser på ett bättre och mer flexibelt sätt kunnat styras till tider då risken för brott och ordningsstörningar är störst. Regeringen anser det angeläget att arbetet med att verksamhetsanpassa arbetstiderna och att utveckla och öka enmanstjänstgöringen fortsätter. Detta ligger i linje med utvecklingen av det problemorienterade arbetet samtidigt som det leder till en effektivare polisverksamhet. Även om ett omfattande rationaliseringsarbete pågår inom hela polisväsendet finns det enligt regeringen dock fortfarande ett stort utrymme för att åstadkom- ma en bättre och effektivare polisverksamhet. Detta gäller inte minst samarbetet över länsgränser och med andra myndigheter. Även när det gäller länsmyndigheter samt lednings- och befälsfunktioner finns det fortfarande ett visst utrymme för rationaliseringar. Rikspolisstyrelsens återkommande halvårsredovisningar avseende rationaliseringsarbetet, liksom den kommande granskningsrapporten från Riksrevisionsverket kommer att ge ett gott underlag för den fortsatta utvärderingen av förändringsarbetet. Regeringen anser vidare att arbetet med att införa mål- och resultatstyrning på alla nivåer i polisväsendet skall intensifieras. Ett viktigt led i detta arbete är att slutföra arbetet med den centrala modellen för resultatredovisning så att den kan användas fr.o.m. budgetåret 1997. En sådan modell är en förutsättning för att ge såväl Rikspolisstyrelsen som regeringen och riksdagen möjligheter till uppföljning av polisväsendets samlade verksamhet och resultat. Rikspolisstyrelsen har en viktig uppgift i att fortsätta att utveckla och förnya resultatmodellen. 4.4 Anslag A 1. Polisorganisationen -------------------------------------------------------------------- 1994/95 Utgift 10 251 272 Anslagssparande 863 801 1)2) Utgiftsprognos 16 327 200 2) 1995/96 Anslag 15 367 312 därav 1996 11 050 300 2) 2) 1997 Förslag 10 488 194 1998 Beräknat 10 808 236 1999 Beräknat 11 178 655 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslagen B 1. Rikspolisstyrelsen, B 3. Polishögskolan, B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium, B 5. Lokala polisorganisationen och B 6. Utlänningsärenden Från anslaget betalas kostnaderna för verksamheten vid polismyndigheterna, Riks- polisstyrelsen (med undantag av Säkerhetspolisen), Rikskriminalpolisen, Polis- högskolan och Statens kriminaltekniska laboratorium. En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1994/95 visar att poli- sväsendet detta år hade ett anslagssparande på 199 miljoner kronor. Polisen har under en treårsperiod (1993/94-1995/96) genomfört ålagda bespa- ringar på sammanlagt 790 miljoner kronor och därutöver under budgetåren 1992/93- 1994/95 redovisat ett sammanlagt anslagssparande på drygt 860 miljoner kronor. Innevarande budgetår visar dock utfallet för de första 12 månaderna att polisens förbrukning av medel överstiger anslagstilldelningen. En anledning till detta är att polisväsendet liksom andra myndigheter fått merkostnader till följd av bl.a. löneökningar, höjningen av arbetsgivaravgiften och införandet av fastighetsskatt på kontorslokaler. Enligt Rikspolisstyrelsens prognos kommer merparten av an- slagssparandet att vara förbrukat vid budgetårets slut. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende polisväsendet för budgetåret 1994/95. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |Det övergripande målet för polisen är att minska brottsligheten och öka| |människors trygghet. Detta sker genom att förebygga och bekämpa | |brottslighet. Polisarbetet skall ske problemorienterat, rättssäkert,| |effektivt och i samverkan med dem som berörs av och som kan påverka| |brottsligheten. Polisen skall prioritera kampen mot våldsbrott, | |narkotikabrott och ekonomisk brottslighet. Särskild uppmärksamhet | |skall ägnas brott med rasistiska inslag. | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 10 488 194 tkr | -------------------------------------------------------------------- Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse till regeringen i juni 1996 lämnat en lägesredovisning och presenterat de åtgärder styrelsen har vidtagit för att åstadkomma balans i polisens ekonomi. Bl.a. har Rikspolisstyrelsen tillsammans med länspolismästarna lagt fast planeringsförutsättningar för de närmaste tre åren med målsättningen att polisväsendets ekonomi därefter i huvudsak skall vara i balans. Förändringsarbetet leder till omstruktureringar som i hög grad påverkar personalbehovet. Rikspolisstyrelsen har bl.a. redovisat att de nya ekonomi- och personaladministrativa systemen förväntas minska behovet av personal för dessa uppgifter. Omstruktureringen inom polisväsendet innebär också att det uppstår ett behov av omflyttning av polispersonal inom landet. För att underlätta rationaliseringsarbetet och omstruktureringen har personal erbjudits att gå i pension i förtid. Den 30 juni 1996 fanns det 24 700 anställda inom polisen. Av dessa var 17 300 poliser. Jämfört med den 30 juni 1995 har antalet anställda inom polisen blivit drygt 550 personer färre. Totalt har drygt 1 450 personer slutat under de första tolv månaderna budgetåret 1995/96, nästan alla med någon form av pension. Samti- digt har nästan 900 personer anställts. Av dessa är 390 poliser som blivit klara med polisutbildningen. För andra halvåret 1996 och hela år 1997 gör Rikspolis- styrelsen den bedömningen att drygt 1 100 anställda kan komma att sägas upp. Vidare leder förslaget om överförande av vissa delar av utlänningsverksamheten till Statens invandrarverk till att ytterligare personal kan bli berörd. Rikspolisstyrelsens bedömning är att det med hänsyn till verksamhetsbehov och personalsammansättning först under år 1998 kommer att finnas behov av att rekry- tera polisaspiranter. Vad gäller polischefspersonal gör Rikspolisstyrelsen bedömningen att det för närvarande inte finns något direkt rekryteringsbehov. Behovet av annan personal kommer enligt Rikspolisstyrelsen på sikt att minska till följd av ökat ADB-stöd och förändrade administrativa rutiner. På tekni- kområdet - och då särskilt inom IT-området - kommer emellertid personalbehovet att öka. Inom en effektiv polisorganisation måste det finnas såväl poliser som administrativ personal och experter av olika slag. Att få en väl avvägd sammansättning av personal inom polisen kommer enligt regeringens bedömning framöver att vara en väsentlig uppgift. Rikspolisstyrelsen skall ge den lokala polisorganisationen stöd och råd i detta arbete. Det beräknade anslaget för budgetåret 1997 överensstämmer i huvudsak med det anvisade anslaget för innevarande budgetår. Medel motsvarande 160 miljoner kronor har dock överförts till utgiftsområde 8. Invandring och flyktingar för den utlänningsverksamhet som polisen i dag utför med undantag av medel för polisens kostnader för verkställighet av avlägsnandebeslut i asylärenden. Vidare har, i enlighet med vad som förutskickades i 1995 års budgetproposition, från anslaget avräknats 69,9 miljoner kronor med anledning av den utökade avgifts- finansieringen av polisens stämningsmannadelgivning. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 10 808 miljoner kronor respektive 11 178 miljoner kronor. I de beräknade utgifterna för år 1998 ingår ett preliminärt sparkrav på 55 miljoner kronor. Beroende på tidigare fastlagda justeringar blir dock anslagsnivån i praktiken oförändrad. Kravet utgör en del i det besparingsbeting på 630 miljoner kronor som har fastställts för Justitiede- partementets område. I övrigt hänvisar regeringen till den resultatinformation som tidigare lämnats under verksamhetsområdet polisväsendet. A 2. Säkerhetspolisen -------------------------------------------------------------------- 1995/96 Anslag 714 432 1)2) 1997 Förslag 509 022 1998 Beräknat 526 634 1999 Beräknat 545 315 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslaget B 2. Säkerhetspolisen Regeringens överväganden Regeringen föreslår att Säkerhetspolisen tilldelas ett anslag på 509 022 000 kronor. 5 Åklagarväsendet -------------------------------------------------------------------- |- En ny åklagarorganisation har införts. | |- För att effektivisera kampen mot den ekonomiska brottsligheten| |kommer en särskild myndighet, Ekobrottsmyndigheten, att inrättas| |under Riksåklagaren. Samtidigt kommer Statsåklagarmyndigheten för| |speciella mål att upphöra. | |- Åklagarväsendet och polisen skall i ökad omfattning samverka på det| |kriminalpolitiska området genom att utveckla sina samarbetsformer| |och arbetet med prioriteringar. Åklagarväsendet skall aktivt med-| |verka till att kompetens, arbetsmetoder och samarbetsformer| |utvecklas inom närpolisen. | |- Strafföreläggande skall kunna innefatta villkorlig dom i vissa| |fall. | -------------------------------------------------------------------- Central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet är Riksåklagaren. Hos myndigheten finns enheter för bl.a. åklagarverksamhet, tillsyn och metodutveckling. Chef för myndigheten är riksåklagaren, som också är högste åklagare under regeringen. Åklagarväsendets organisation i övrigt består av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Västerås, Linköping, Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå, var och en under ledning av en överåklagare. Vid dessa myndigheter finns för närvarande sammanlagt 42 åklagarkammare. Härutöver finns Statsåklagarmyndigheten för speciella mål. Vid denna myndighet, som också den leds av en överåklagare, handläggs främst mål om kvalificerad ekonomisk brottslighet som har nationell utbredning eller internationell anknytning. 5.1 Förändringar inom åklagarväsendet 5.1.1 Ny åklagarorganisation m.m. Sedan åklagarväsendet förstatligades år 1965 har dess organisation, bortsett från en regional reform år 1985 och smärre förändringar i distriktsindelningen, varit i stort sett oförändrad fram till i våra dagar. Efter riksdagens godkännande våren 1996 av nya riktlinjer för åklagarväsendets organisation (prop. 1995/96:110, bet. 1995/96:JuU13, rskr. 1995/96:172) har åklagarväsendet fått en i grunden ny organisationsstruktur. Den närmare regleringen framgår av åklagarförordningen (1996:205). Sedan den 1 juli 1996 är landet indelat i sju åklagardistrikt med en åklagarmyndighet i varje distrikt. Vid varje sådan myndighet finns ett antal åklagarkammare, till vilka den brottsbeivrande verksamheten är koncentrerad. Riksåklagaren bestämmer om åklagarkamrarnas antal och lokalisering och på vilka övriga orter åklagarverksamhet skall bedrivas. Dessutom finns liksom tidigare Statsåklagarmyndigheten för speciella mål. Nyordningen har inneburit att åklagarväsendets organisation nu är effektivare, mer flexibel och mindre sårbar än tidigare. Den nya organisationen möjliggör på sikt en effektivare åklagarverksamhet till lägre kostnader. De åtgärder som en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet i maj 1994 föreslog i promemorian Tjänstestrukturen för åklagare, m.m. (Ds 1994:95) har, såvitt avser åklagarutbildningen och därtill hörande frågor, genomförts under innevarande budgetår. Regeringen avser att ta ställning till övriga frågor i promemorian i samband med att bestämmelserna om åklagare i 7 kap. rättegångsbalken ses över och kapitlets utformning moderniseras. 5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten Ekobrottsberedningens förslag I december 1994 inrättade regeringen en särskild arbetsgrupp, regeringens ekobrottsberedning, för att under chefen för Justitiedepartementet samordna regeringens åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. I gruppen ingår företrädare för Justitie-, Finans- och Näringsdepartementen. Med bl.a. ekobrottsberedningens inledande arbete som grund beslutade regeringen i april 1995 en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Strategin bygger till stora delar på de iakttagelser och förslag i fråga om ekobrottsbekämpningen som Riksdagens revisorer hade redovisat i sin rapport Den ekonomiska brottsligheten och rättssamhället (1993/94.6). Regeringens strategi redovisades i en skrivelse till riksdagen (skr. 1994/95:217). En av huvudpunkterna i strategin är att effektivisera myndigheternas verksamhet när det gäller att förebygga och ingripa mot ekonomisk brottslighet. Detta skall ske bl.a. genom att utveckla myndigheternas kompetens och samarbete. Vidare uttalas i strategin att en översyn skall göras av myndighetsstrukturen för ekobrottsbekämpning. Därvid skall bl.a. övervägas om det bör inrättas en särskild myndighet för ekobrottsbekämpning, en fråga som hade förts fram bl.a. av Riksdagens revisorer. Riksdagen hade ingen erinran mot vad regeringen uttalade i skrivelsen (bet. 1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412). Som ett resultat av ekobrottsberedningens arbete avser Justitiedepartementet att bl.a. tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att övervaka frågor om åtgärder mot internationell ekonomisk brottslighet. Ekobrottsberedningen har utrett frågan om myndighetsstrukturen för eko- brottsbekämpning. Som direktiv för utredningsarbetet har tjänat vad regeringen uttalade i skrivelsen till riksdagen om den framtida myndighetsstrukturen på området samt vad som anfördes vid riksdagens behandling av skrivelsen. Arbetet redovisades i januari 1996 i rapporten Effektivare ekobrottsbekämpning (Ds 1996:1). Rapporten har remissbehandlats. En ny organisation för ekobrottsbekämpning Ekobrottsberedningens rapport och de synpunkter som har kommit fram vid remissbehandlingen ger en god grund vid utformningen av framtidens organisation för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Flertalet av remissinstanserna ställer sig bakom ekobrottsberedningens allmänna utgångspunkter för hur ekonomisk brottslighet skall bekämpas. Det handlar bl.a. om att rikta in verksamheten med utgångspunkt i en för ekobrotts- bekämpningen gemensam strategi, att bygga upp och säkra kompetens och resurser, att utveckla ett nära operativt samarbete mellan olika slags specialister, att arbeta problemorienterat och brottsförebyggande, att satsa på metodutveckling, att utveckla underrättelseverksamheten samt att samordna ekobrottsbekämpningen med annan brottsbekämpande verksamhet. Ett förslag som också har vunnit allmänt stöd är att ekobrottsutredningar som huvudregel skall bedrivas i fasta åklagar- ledda arbetsgrupper, i vilka poliser, ekonomer och andra specialister ingår. Den framtida organisationen bör enligt regeringens mening byggas upp med dessa principer som utgångspunkt. Regeringen delar ekobrottsberedningens uppfattning att det bör inrättas en ny myndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet. En sådan lösning inrymmer avgörande fördelar när det gäller att ta ett samlat grepp om ekobrottsbekämpningen, både i operativt hänseende och i fråga om samordningen med övriga aktörer inom det vidsträckta fält som ekobrottsbekämpningen utgör. Däremot anser inte regeringen att det är nödvändigt att ge den nya myndigheten ställning som kombinerad åklagarmyndighet och polismyndighet. En sådan organisatorisk lösning skulle medföra en rad lagtekniska problem och därmed försena den angelägna reformen. De fördelar i fråga om gemensam operativ ledning och långsiktig resurssäkring som skulle kunna utgöra motiv för en sådan lösning bör i allt väsentligt kunna åstadkommas med andra organisatoriska lösningar. Reformarbetet bör inriktas på att tillskapa en ny organisation för ekob- rottsbekämpning enligt följande. Inom åklagarväsendet inrättas en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten. Myndigheten svarar för all åklagarverksamhet inom ekobrottsområdet, såväl på central som på regional nivå. På regional nivå skall myndigheten finnas etablerad i landets samtliga sju åklagardistrikt. Förutom att svara för dessa operativa uppgifter skall Ekobrottsmyndigheten som stabsorgan i frågor om ekobrottsbekämpning även ha uppgifter när det gäller nationell samordning, central redovisning och analys, brottsförebyggande verksamhet, information m.m. Statsåklagarmyndigheten för speciella mål upphör och dess verksamhet övertas av Ekobrottsmyndigheten. Arbetet inom Ekobrottsmyndigheten skall som huvudregel bedrivas i åklagarledda arbetsgrupper enligt vad som anförts ovan. All personal som ingår i den nya organisationen skall vara samlokaliserad och arbeta under åklagarledning. De poliser som ingår i organisationen skall dock vara anställda inom polisen och inte vid Ekobrottsmyndigheten. Denna får inte ställning som polismyndighet men väl som åklagarmyndighet. Specialisterna kan antingen vara anställda inom polisen eller direkt vid Ekobrottsmyndigheten. De sju distrikt i vilka åklagarväsendet är indelat skall utgöra den geografiska basen också för den nya organisationens polisiära beståndsdelar på regional nivå. Med en sådan organisa- tion kommer ekobrottsbekämpningen såväl centralt som regionalt att kunna bedrivas under enhetlig ledning och med full integrering av olika specialist- kompetenser, vilket bör leda till en väsentlig höjning av ekobrottsbekämpningens effektivitet. Inom ramen för den nya organisationen skall en hög specialistkompetens byggas upp och organisationen skall ha tillgång till resurser för spaning och under- rättelseverksamhet inom ekobrottsområdet. Personal från skatteförvaltningen och exekutionsväsendet samt vid behov från andra myndigheter skall placeras vid Ekobrottsmyndigheten. Den nya organisationen utformas så att det där kan föras en sammanhållen och konsekvent personalpolitik som säkerställer en långsiktig personalförsörjning. Detta kan innefatta att Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen kommer överens om vilka polisiära resurser som skall ställas till utredningsorganisationens förfogande och att Rikspolisstyrelsen av regeringen ges de befogenheter som behövs för att genomföra överenskommelsen för polisens del. I arbetet med att bygga upp den nya organisationen kommer därför utarbetandet av ett effektivt resursstyrningssystem att utgöra en viktig del. En central samrådsgrupp för berörda verkschefer inrättas med riksåklagaren som ordförande (Ekorådet). Den nya organisationen bör inrättas redan under år 1997. Avarbetning av balanserade ekobrottsärenden m.m. Under hösten 1995 inventerade Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen på regeringens uppdrag förekomsten av balanserade ekobrottsärenden vid åklagarmyndigheterna och polismyndigheterna. Inventeringen visade att det fanns en stor mängd sådana ärenden vid myndigheterna och att handläggningstiderna, framför allt i storstadsområdena, kunde förväntas bli långa. Regeringen uppdrog därför i mars i år åt Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och samtliga länsstyrelser att gemensamt genomföra ett projekt i syfte att väsentligt minska antalet balanserade ekobrottsärenden. Samtidigt uppdrogs åt Domstolsverket att halvårsvis redovisa bl.a. utvecklingen av domstolarnas handläggningstider i fråga om ekobrottmål. Uppdragen skall slutredovisas under år 1998. Vidare har regeringen i juni 1995 uppdragit åt Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket och Patent- och Registreringsverket att i samverkan höja myndighetskompetensen i fråga om ekobrottsbekämpning. I enlighet med uppdraget har en omfattande kompetensutveckling inletts inom bl.a. åklagarväsendet och polisen. En utförlig redovisning av regeringens åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten kommer under hösten att lämnas i en skrivelse till riksdagen. 5.1.3 Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet och polisen För att förverkliga det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten och öka människors trygghet krävs insatser från såväl myndigheter som enskilda. Rättsväsendets myndigheter intar i detta sammanhang en central roll. Effektiviteten i myndigheternas samlade insatser för att förebygga och lagföra brott måste dock höjas betydligt. Regeringen har därför beslutat mål och riktlinjer för hur åklagarväsendet och polisen skall utveckla sina samarbetsformer, utveckla arbetet med prioriteringar inom den brottsutredande verksamheten och i övrigt utveckla åklagarväsendets roll i det kriminalpolitiska arbetet. Målen och riktlinjerna tar i första hand sikte på en utökad samverkan myndigheterna emellan vid planeringen av verksamheten, men berör även frågor om hur prioriteringar skall göras samt frågor om närpolisverksamhet, utbildning och metodutveckling. Bland annat skall åklagarväsendet aktivt medverka till att kompetens, arbetsmetoder och samarbetsformer inom närpolisens brottsutredande verksamhet utvecklas. Samverkansarbetet skall följas upp av Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen var för sig och redovisas i samband med myndigheternas årsredovisningar. 5.1.4 Utökad användning av strafföreläggande Regeringen föreslår i proposition 1996/97:8 bl.a att vissa bestämmelser i 48 kap. rättegångsbalken ändras så att åklagare får möjlighet att utfärda strafföreläggande i de fall det är uppenbart att rätten skulle döma till villkorlig dom eller sådan påföljd i förening med böter. I propositionen föreslås vidare att denna möjlighet begränsas till att omfatta endast misstänkta som fyllt arton år då brottet begicks. Enligt regeringens bedömning kommer reformen att medföra endast marginella besparingar för åklagarväsendets del, medan större besparingar kan förväntas på domstolsväsendets område. Reformen avses träda i kraft den 1 juli 1997. 5.1.5 Åtgärder för att öka säkerheten och skyddet för anställda inom rättsväsendet Riksåklagaren har på regeringens uppdrag och i samverkan med Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen undersökt behovet av att stärka säkerheten och skyddet för anställda inom rättsväsendet. Uppdraget redovisades i december 1995 i form av en rapport, i vilken föreslås olika åtgärder för att öka kunskaperna om risker och skyddsmöjligheter. I rapporten föreslås vidare åtgärder av förebyggande slag och åtgärder för det fall att en anställd har blivit utsatt för hot eller våld. Regeringen har därefter uppdragit åt Riksåklagaren att efter remissbehandling av rapporten senast den 1 november i år redovisa en analys av kostnadskonsekvenserna av förslagen samt att därvid ange de åtgärder som bör vidtas av berörda myndigheter och av regeringen. Även detta arbete skall ske i samverkan med Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen. 5.2 Åklagarväsendets resultat De uppgifter som åligger de allmänna åklagarna, såsom att leda förundersök- ningar, fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan i domstol, skall fullgöras på ett rättssäkert sätt, inom rimlig tid och med ett effektivt resursutnyttjande. Riksåklagaren skall genom att bl.a. bedriva tillsyns- och metodutvecklingsarbete skapa förutsättningar för detta. Under budgetåret 1994/95 minskade såväl antalet inkommande som avslutade ärenden inom åklagarväsendet. Samtidigt minskade antalet balanserade ärenden. Vad gäller ärenden om brott enligt brottsbalken eller specialstraffrättsliga bestämmelser med fängelse i straffskalan har utvecklingen emellertid vänt och antalet inkommande ärenden ökat under första halvåret 1996. Fortfarande är dock antalet inkommande ärenden betydligt lägre än under tidigare budgetår. Den ökning som nu skett bedöms inte vara tillfällig utan ett tecken på att polisens brottsutredande verksamhet tagit ny fart efter omorganisationen. Hur antalet ärenden framöver kommer att utvecklas är svårt att bedöma. Personalresurserna är svåra att påverka på kort sikt. I en situation där antalet ärenden har minskat och resurser frigjorts är det därför särskilt viktigt att de frigjorda resurserna används på ett effektivt sätt. För åkla- garväsendets del bör då i första hand resursinsatsen i fråga om förunder- sökningsledning öka, vilket kan antas förbättra förundersökningarnas kvalitet. I vilken omfattning åklagarna bedriver förundersökningsledning framgår inte av den nuvarande resultatredovisningen, varför det heller inte går att göra några jämförelser mellan olika budgetår i detta avseende. De åtgärder som regeringen har vidtagit för att höja effektiviteten i bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten redovisas i avsnitt 5.1.2. Regeringens bedömning Den resultatinformation som finns ger enligt regeringens uppfattning inte tillräckligt underlag för en bedömning av om åklagarväsendet uppfyllt det övergripande målet. Resultatinformationen behöver därför förbättras. För att åstadkomma detta har arbetet med att formulera relevanta verk- samhetsmål och återrapporteringskrav intensifierats. Bland annat har Riksåklagaren på regeringens uppdrag i april i år föreslagit en modell för mål- och resultatstyrning inom åklagarväsendet. Regeringen bedömer att detta arbete kommer att leda till en bättre resultatinformation, av vilken exempelvis resursinsatsen när det gäller förundersökningsledning kan utläsas. 5.3 Anslag B 1. Åklagarväsendet -------------------------------------------------------------------- 1994/95 Utgift 603 281 Anslagssparande 21 914 1)2) Utgiftsprognos 955 800 2) 1995/96 därav 1996 662 800 2) Anslag 905 073 2) 1997 Förslag 627 237 1998 Beräknat 621 655 1999 Beräknat 645 025 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslagen C1. Riksåklagaren och C2. Åklagarmyndigheterna En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret 1994/95 visar att förbrukningen översteg anslaget med ca 21 miljoner kronor. Dessutom visar pro- gnosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår att förbrukningen kommer att överstiga anslaget med ca 50 miljoner kronor. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende åklagarväsendet för budgetåret 1994/95. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |Åklagarväsendet skall se till att den som har begått brott lagförs.| |Åklagarverksamheten skall bedrivas rättssäkert, effektivt och i nära| |samarbete med polisen. Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott och| |ekonomisk brottslighet skall prioriteras. Särskild uppmärksamhet| |skall ägnas brott med rasistiska inslag. | | | |Resurser | | | |Ramanslag 627 237 tkr | -------------------------------------------------------------------- Det kriminalpolitiska målet är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. För budgetåret 1997 skall åklagarväsendets övergripande mål vara att se till att den som har begått brott lagförs. Åklagarverksamheten skall bedrivas rättssäkert, effektivt och i nära samarbete med polisen. Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas brott med rasistiska inslag. Förutom att betydelsen av ett nära samarbete med polisen uppmärksammas, innebär den modifierade formuleringen enligt regeringens uppfattning ett förtydligande av målet jämfört med innevarande budgetår. För budgetåret 1995/96 beräknas åklagarväsendets medelsförbrukning överstiga tilldelade medel med uppemot 50 miljoner kronor. För att inte anslagskrediten om 32 miljoner kronor skall överskridas krävs kostnadssänkningar. Riksåklagaren har därför bl.a. infört anställningsstopp för hela åklagarväsendet, vilket beräknas minska antalet anställda med i storleksordningen 70 personer till följd av att personal som slutar genom s.k. naturlig avgång inte ersätts. Därutöver kommer ca 190 kanslianställda att ha sagts upp under innevarande budgetår, vilket dock leder till sänkta kostnader först år 1997. Det ansträngda budgetläget beror bl.a. på att den tidigare organisationen utgjort ett hinder mot att genom rationaliseringar möta vissa kostnadsökningar, bl.a. till följd av relativt kostsamma löneavtal. Under budgetåret 1997 kommer ytterligare kostnadssänkande åtgärder att vidtas i form av personalneddragningar och avveckling av lokaler. Trots detta beräknas anslagskrediten även detta år behöva utnyttjas fullt ut, främst beroende på vissa kvardröjande omställningskostnader i samband med övergången till den nya organisationen. Detta i kombination med det förhållandet att antalet inkommande ärenden verkar vara på väg att öka igen efter en minskning under perioden 1993-1995, gör att regeringen anser att åklagarväsendet inte bör åläggas någon besparing för budgetåret 1997. Anslaget har därför beräknats till 627 237 000 kronor. För budgetåret 1998 beräknas den nya organisationen och andra ratio- naliseringsåtgärder möjliggöra kostnadssänkningar som motiverar att åklagarväsendet med i storleksordningen 25 miljoner kronor bidrar till det besparingsbeting om 330 miljoner kronor som för detta år ålagts Justitiedepartementets område. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 621 655 000 respektive 645 025 000 kronor. 6 Domstolsväsendet m.m. -------------------------------------------------------------------- |- Genom reformer och rationaliseringsåtgärder skapas ett mer flexi-| |belt och effektivt domstolsväsende. | -------------------------------------------------------------------- Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hyresnämnderna, Rätts- hjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Allmänna domstolar är de 97 tingsrätterna, 6 hovrätterna och Högsta domstolen. Allmänna förvaltningsdomstolar är de 24 länsrätterna, 4 kammarrätterna och Rege- ringsrätten. Den 1 oktober 1996 minskar antalet tingsrätter i och med sammanläggningen av Borås och Sjuhäradsbygdens tingsrätter. Under förutsättning att riksdagen godkänner regeringens prop. 1995/96:224 kommer antalet länsrätter att minska den 1 januari 1997 då länsrätterna i Kristianstads och Malmöhus län läggs samman till Länsrätten i Skåne län, med kansliort i Malmö (prop. 1995/96:38, bet. 1995/96:Bou9, rskr. 1995/96:206). Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Rättshjälps- myndighetens beslut överklagas till Rättshjälpsnämnden. 6.1 Förändringar inom domstolsväsendet För att möta de ökande kraven som ställs på domstolarna och säkerställa en hög kvalitet samt göra domstolsverksamheten mer kostnadseffektiv pågår sedan flera år ett omfattande reformarbete. 6.1.1 En renodlad domstolsverksamhet med tyngdpunkt i första instans Domstolsutredningens förslag är i stora delar genomförda (SOU 1991:106). Beredningen av resterande förslag fortsätter inom regeringskansliet med siktet inställt på att genomföra de flesta förslag som rör processrättsliga frågor. Reformerna syftar till att domstolsverksamheten skall renodlas och koncentreras på de dömande uppgifterna. Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans. Ett par viktiga reformer som har sitt ursprung i Domstolsutredningens betänkande har nyligen avslutats. Det gäller införandet av tvåpartsprocess och en ny instansordning i de allmänna förvaltningsdomstolarna samt införandet av en ny lag (1996:242) om domstolsärenden. Genomförandet av instansordningsreformen har lett till att länsrätt nu har ersatt kammarrätt som första domstolsinstans för i stort sett alla måltyper i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Reformen innebär vidare att krav på prövningstillstånd införts i ledet mellan länsrätt och kammarrätt i flertalet måltyper. Reformen har lett till att fem kammarrättsavdelningar har kunnat avvecklas under innevarande budgetår. Ytterligare tre avdelningar kommer att kunna avvecklas vid årsskiftet 1996/97. Regeringen följer givetvis noga effekterna av instansordningsreformen med avseende på kammarrätternas och länsrätternas arbetssituation. I det syftet har reformen fortlöpande diskuterats vid sammanträffanden med kammarrättspresidenterna. Vidare har Domstolsverket på regeringens uppdrag gjort en första utvärdering av reformens effekter (DV rapport 1996:4). Utvärderingen kommer under 1997 att följas upp med en analys av hur kammarrätternas och länsrätternas personalbehov har förändrats till följd av de reformer som genomförts under de senaste åren. Den nya lagen om domstolsärenden innehåller bestämmelser som gör det möjligt att hantera mer kvalificerade ärenden på ett effektivare sätt. Det blir t.ex. möjligt för tingsrätterna att oftare än tidigare avgöra ärenden med endast en lagfaren domare i stället för med flera sådana och det ges utvidgade möjligheter att avgöra ärenden utan skriftväxling. Vidare utvidgas möjligheterna att delegera arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstolarna till att även omfatta enkla ärenden om bouppteckning och arvsskatt. Bland Domstolsutredningens förslag finns också frågor som rör domstolarnas organisation och administration, exempelvis frågorna om den organisatoriska hemvisten för bouppteckningsverksamheten och inskrivningsmyndigheterna. I betänkandet föreslogs att hanteringen av bouppteckningar och arvsskatt skulle föras över till skattemyndigheterna. En särskild utredare har nu fått i uppgift att ta ställning till ett flertal frågor som rör bouppteckningsverksamheten. Ett första betänkande skall redovisas senast den 30 september 1996. Beträffande inskrivningsmyndigheterna har regeringen gett Domstolsverket i uppdrag att i samråd med Lantmäteriverket lämna förslag till inskrivningsmyndigheternas framtida organisation. Domstolsverket skall redovisa uppdraget senast den 20 december 1996. 6.1.2 En ny, effektivare och mer flexibel domstolsorganisation Uppdragen angående boupptecknings- och inskrivningsverksamhetens framtida organisation har samband med 1995 års domstolskommittés uppgift att göra en översyn av den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet. Enligt direktiven skall kommittén nämligen utgå från att bl.a. inskrivningsväsendet och bouppteckningsverksamheten i framtiden inte skall ligga kvar hos tingsrätterna (dir. 1995:102). Kommittén skall också utgå från att hyres- och arrendenämndernas verksamhet kommer att integreras med tingsrätternas. Den frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet. I övrigt anges i direktiven till domstolskommittén att översynen skall göras med utgångspunkt i de ökande kraven på domstolarnas, främst underrätternas, kompetens och förmåga att handlägga allt svårare mål samt kraven på rationaliseringar inom domstolsväsendet. Domstolsväsendet skall vara organiserat så att det kan uppfylla högt ställda krav på kvalitet i rättskipningen och kompetens hos domstolspersonalen. Domstolarna måste också ges personalmässiga och organisatoriska förutsättningar att utforma sin beredningsorganisation på ett sätt som i högre grad än för närvarande kan medverka till att domarrollen renodlas mot de dömande uppgifterna. Enligt regeringens bedömning är det omöjligt för domstolsväsendet att i sin nuvarande organisation med ett stort antal mycket små domstolar möta de ökande kraven. Domstolsväsendet måste därför omorganiseras. Att en sådan omorganisation kommer att leda till ett minskat antal domstolar är ofrånkomligt. En annan övergripande utgångspunkt för utredningen är att samverkan mellan olika slag av domstolar på samma nivå skall utvecklas betydligt. Vad gäller överinstanserna sägs att en sammanslagning av Högsta domstolen och Regeringsrätten liksom av hovrätter och kammarrätter kan komma i fråga om utredningen skulle finna detta lämpligt. I en första etapp, som kommer att redovisas i början av 1997, skall kommittén lämna förslag till en ny organisation för domstolsväsendet som helhet. Med hänsyn till bl.a. rimlig samhällsservice samt geografiska, demografiska och ekonomiska förhållanden skall utredningen föreslå var i landet domstolarna skall vara belägna. I direktiven anges slutligen att kommitténs förslag till en ny domstolsorganisation på sikt skall medföra en sänkning av det årliga medelsbehovet för domstolsväsendet med minst 200 miljoner kronor. 6.1.3 Ett effektivare förfarande i hovrätterna Beredningen av Hovrättsprocessutredningens förslag pågår (SOU 1995:124). Utredningen föreslår bl.a. att ett system med generellt krav på prövningstillstånd skall införas i ledet mellan tingsrätt och hovrätt. Syftet är att målen skall kunna avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt och att hovrätternas resurser skall kunna koncentreras till de mer svårbedömda och kvalificerade målen. Till följd av de reformförslag som läggs fram kommer det enligt utredningens bedömning att frigöras resurser motsvarande 100 miljoner kronor per år inom domstolsväsendet. Om förslagen genomförs kommer de alltså att leda till stora rationaliseringsvinster även om det kan komma att finnas behov av att behålla en del av resurserna inom domstolsväsendet, bl.a. för att förstärka tingsrätterna. 6.1.4 Effektivare mål- och ärendehantering Under lång tid har det, främst under Domstolsverkets ledning, bedrivits ett arbete som syftat till att rationalisera, förenkla och göra domstolarnas mål- och ärendehantering effektivare. Ett exempel på detta är införandet av ett databaserat målhanteringssystem (MÅHS) vid tingsrätterna och länsrätterna. Vid ingången av 1996 hade MÅHS införts vid mer än 40 domstolar, fördelat tämligen jämnt på tingsrätter och länsrätter. Arbetet med MÅHS drivs vidare med inriktning dels på att utveckla och förbättra den befintliga versionen för underrätterna, dels på att skapa anpassade versioner för överrätterna och för de största hyresnämnderna. Vidare genomför Domstolsverket, på uppdrag av regeringen, under budgetåret 1995/96 ett antal idéseminarier om hur administrationen och målhanteringen inom de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna kan göras snabbare och effektivare inom ramen för gällande regelverk. Syftet är att ta till vara domarnas kunskap och erfarenheter för att genom informationsutbyte utveckla rutiner och arbetsformer. Enligt uppdraget bör vid seminarierna även diskuteras hur bemötandet av vittnen och målsägande i domstol kan förbättras. Seminarierna genomförs i viss utsträckning i samverkan med andra berörda myndig- heter och organisationer, t.ex. Riksåklagaren, Riksskatteverket, Riksför- säkringsverket och Sveriges advokatsamfund. Resultatet av seminarierna skall publiceras och spridas till ledning för andra. Det som kommit fram vid seminarierna kan givetvis också komma att leda till förändringar av ineffektiva regler. 6.1.5 Säkerheten för anställda inom rättsväsendet Under innevarande budgetår har det inträffat ett antal händelser som gjort att frågan om åtgärder för att förebygga hot och våld mot anställda inom rättsväsendet aktualiserats. Som redovisas i avsnitt 5.1.5 har Riksåklagaren fått i uppdrag att, i samverkan med Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen, undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka säkerheten och skyddet för anställda inom rättsväsendet. I det här sammanhanget kan även nämnas att Domstolsverket, bl.a. med anledning av den uppmärksammade händelsen i Eskilstuna tingsrätt, har hållit en överläggning med representanter för ett antal domstolar om möjliga åtgärder för att öka säkerheten vid domstolarna. 6.2 Resultatinformation 6.2.1 Domstolarnas resultat Det övergripande målet för domstolarna är att på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som de har att handlägga. Gemensamt för samtliga domstolskategorier utom Högsta domstolen och Regeringsrätten är att såväl antalet inkommande som antalet avgjorda mål och ärenden minskade under budgetåret 1994/95. Även mål- och ärendebalanserna minskade något utom vid Regeringsrätten där balansen ökade. Utvecklingen har i stort sett varit densamma under perioden juli 1995 - juni 1996. Eftersom Regeringsrätten den 1 juli 1995 övertog Försäkringsöverdomstolens roll som sista instans vid prövningen av socialförsäkringsmål har dock antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål vid Regeringsrätten ökat. Vidare har antalet balan- serade mål vid hovrätterna och antalet balanserade skattemål vid kammarrätterna ökat. De genomsnittliga omloppstiderna är i stort oförändrade jämfört med tidigare. För flertalet mål- och ärendekategorier har dock balanserna i genomsnitt blivit äldre, vilket delvis kan förklaras med att antalet inkommande och avgjorda mål minskat. Styckkostnaderna ökade något under budgetåret 1994/95 vilket delvis kan bero på att inflödet av mål och ärenden minskade mer än resurserna.En undersökning av överklagande- och ändringsfrekvensen vid de allmänna domstolarna (DV-rapport 1995:3) visar att andelen mål som överklagas till hovrätt har ökat samtidigt som andelen överklaganden som föranleder ändring har sjunkit. Regeringens bedömning Den resultatinformation som finns ger inte ett tillräckligt underlag för en bedömning av om domstolarna uppfyllt det övergripande målet. Arbetet med att formulera relevanta verksamhetsmål och återrapporteringskrav har därför intensifierats. Detta kommer enligt regeringens uppfattning att successivt förbättra resultatinformationen med början i årsredovisningen för innevarande budgetår. Det underlag som finns talar dock för att situationen vad gäller omloppstider och balanser m.m. är tillfredsställande. Ett undantag från detta utgör antalet oavgjorda skattemål och socialförsäkringsmål i länsrätterna och kammarrätterna. Arbetet med att få ned dessa balanser måste fortsätta. Annat som inger viss oro och som regeringen noga kommer att följa är balanssituationen vid Regeringsrätten och vid hovrätterna. Vidare är det angeläget att åldersstrukturen på de oavgjorda målen förbättras för de målkategorier där problemen med gamla oavgjorda mål är störst. Arbetsbelastningen har inte minskat i samma utsträckning som antalet inkommande mål och ärenden. Så har domstolarna t.ex. tillförts ett stort antal nya måltyper varav många med anknytning till EG-rätten. De nya måltyperna ställer ökade krav på domstolarnas kompetens och innebär att det övergångsvis krävs stora utbildningsinsatser. Vidare finns det tecken som tyder på att de tyngre och mer arbetskrävande tvistemålen och skattemålen inte minskat i samma omfattning som de mindre krävande målen. Det är svårt att bedöma hur domstolarnas arbetsbelastning kommer att förändras under de närmaste åren. Det finns omständigheter som talar för förändringar både i sänkande och höjande riktning. I höjande riktning verkar t.ex. 1996 års allmänna fastighetstaxering som kan komma att leda till att ett mycket stort antal fastighetstaxeringsmål kommer in till länsrätterna under år 1997. Vidare kan den satsning som görs inom bl.a. polis- och åklagarväsendena för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten leda till fler mål vid domstolarna (jfr avsnitt 5.1.2). I sänkande riktning verkar t.ex. de regeländringar som kan bli en följd av Hovrättsprocessutredningens förslag och den utökade användningen av strafföreläggande som föreslås i prop. 1996/97:8. 6.2.2 Domstolsverkets resultat Domstolsverkets övergripande mål är att med iakttagande av domstolarnas självständighet enligt regeringsformen se till att domstolarnas verksamhet bedrivs effektivt. Under sommaren 1994 lät Domstolsverket genomföra en enkätundersökning i syfte att ta reda på hur domstolarna uppfattade kvaliteten i verkets arbete. Resultatet visade att domstolarna överlag har en positiv uppfattning om hur verket sköter sina arbetsuppgifter. Domstolsverket har under 1995 infört en ny enhetsindelning som förväntas leda till att organisationen bättre anpassas till verkets uppgifter. Flertalet av de styckkostnader för prestationer som Domstolsverket redovisar steg budgetåret 1994/95 jämfört med tidigare år. Regeringens bedömning Regeringens bedömning är att Domstolsverket genom att bl.a. fördela resurserna till domstolarna, utveckla ADB-systemen och stödja domstolarna vad gäller administrativa frågor har medverkat till att göra domstolarnas verksamhet mer effektiv och rationell. Styckkostnaderna kommer förmodligen att kunna sänkas till följd av den minskning av personalkostnaderna som verket inlett. Regeringen kommer att följa hur detta faller ut. 6.2.3 Rättshjälpsmyndighetens resultat Rättshjälpsmyndighetens övergripande mål är att hantera rättshjälpsfrågor snabbt och korrekt samt att i övrigt lämna god service rörande rättshjälp. Det övergripande målet har brutits ned i verksamhetsmål som rör bl.a. handläggningstider. De ADB-problem som drabbat myndigheten sedan den tillkom har fortsatt. Riksrevisionsverket skriver i sin årliga rapport 1995 bl.a. att bristerna i ADB- systemet har medfört att faktureringen tidvis blivit kraftigt försenad och att avstämning inte kunnat ske på ett tillfredsställande sätt gentemot redovisningen i övrigt och förespråkar en genomgripande förnyelse av systemet. Domstolsverket begär i anslagsframställningen avseende budgetåret 1997 att medel tillförs för att komma till rätta med problemen. Regeringens bedömning Rättshjälpsmyndigheten har, trots de driftstörningar som drabbat myndigheten till följd av problem med ADB-systemet under budgetåret 1994/95, uppnått verksamhetsmålen. Dataproblemen har dock tilltagit. Regeringen anser därför att medel måste tillföras så att bristerna kan åtgärdas. 6.3 Anslag C 1. Domstolsväsendet m.m. -------------------------------------------------------------------- 1994/95 Utgift 2 880 107 Anslagssparande 259 275 1)2) Utgiftsprognos 4 272 700 2) 1995/96 Anslag 4 224 2152) därav 1996 2 915 5002) 1997 Förslag 2 916 184 1998 Beräknat 3 016 654 1999 Beräknat 3 119 843 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslagen D1. Domstolsverket, D2. Domstolarna m.m., F2. Rättshjälpsmyndigheten, F4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag och F5. Vissa domstolskostnader m.m. Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, hyresnämnderna, arrendenämnderna, Domstolsverket och Rättshjälpsmyndigheten. Dessutom betalas kostnader för vissa uppdrag som juristerna vid de allmänna advokatbyråerna enligt författningsbestämmelser bör utföra t.ex. som likvidator, förmyndare eller god man. Från anslaget betalas även vissa domstolskostnader, t.ex. kostnader för förvaltararvoden i konkurser och kostnader för tolk. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att förbrukningen översteg anslaget med ca 10 miljoner kronor. Dessutom visar prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår att förbrukningen kommer att överstiga anslaget med ca 48 miljoner kronor. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende domstolsväsendet m.m. för år 1994/95. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |Domstolarna skall avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och ef-| |fektivt sätt. | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 2 916 184 tkr | -------------------------------------------------------------------- För budgetåret 1997 skall det övergripande målet vara att domstolarna skall avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. Skälet till att målet modifieras något är att rimlig tid inte behöver anges särskilt eftersom det är en del av rättssäkerheten medan det däremot behöver klargöras att målet även omfattar effektiviteten (jfr avsnitt 6.2.1). Domstolsväsendet har under budgetåren 1992/93 - 1994/95 byggt upp ett relativt stort anslagsöverskott (ca 260 miljoner kronor). Överskottet beror bl.a. på ett ökat kostnadsmedvetande till följd av att budgetansvaret har decentraliserats. För innevarande budgetår har domstolsväsendet ett besparingsbeting på 89 miljoner kronor (detta belopp och beloppen nedan avser 12 månader). Samtidigt har s.k. engångsanvisningar motsvarande ca 43 miljoner kronor upphört. Utöver detta innebär ett antal politiska beslut (bl.a. fastighetsskatt på kontorslokaler och produktivitetskrav) och andra händelser (bl.a. löneavtal och ökade investeringskostnader) att behovet av att sänka kostnadsnivån ökat med ytterligare ca 130 miljoner kronor. Domstolsväsendet kommer under budgetåret att minska kostnadsnivån med ca 180 miljoner kronor. Detta klaras i första hand av genom personalminskningar med i storleksordningen 550 personer, varav ca 140 personer har sagts upp. Resten av personalminskningen har skett genom s.k. naturlig avgång. Så har t.ex. minskningen av antalet inkommande mål och ärenden gjort det möjligt att inte återbesätta ett tjugotal anställningar som ordinarie domare. Personalminskningarna har vidare möjliggjorts genom att ett antal reformer och regeländringar slagit igenom under året (bl.a. instansordningsreformen, fastighetsdatareformen, avvecklingen av Försäkringsöverdomstolen samt den pågående installationen av målhanteringssystemet i underrätterna). Resterande del av behovet att sänka kostnadsnivån (ca 80 miljoner kronor) har finansierats med anslagssparande. Anslagssparandet har alltså gjort det möjligt för dom- stolarna att skjuta en del av behovet att sänka kostnaderna på framtiden. År 1997 kommer domstolarnas behov att sänka sina kostnader att uppgå till ca 50 miljoner kronor (bl.a. produktivitetskrav och ökade investeringskostnader) utöver redan nämnda 80 miljoner kronor. Om domstolsväsendet skall kunna klara sänkningen av kostnadsnivån utan att verksamheten påverkas negativt krävs det ytterligare effektiviseringsarbete, reformer och regeländringar. På längre sikt kommer givetvis det arbete som utförs av 1995 års domstolskommitté att vara av stor betydelse. Förändringar till följd av Hovrättsprocessutredningens förslag är exempel på en reform som på kortare sikt kommer att vara av stor betydelse för möjligheten att klara sänkningen av kostnadsnivån. Detsamma gäller den utökade användning av strafföreläggande som föreslås i prop. 1996/97:8. I det här sammanhanget skall också nämnas att det inom Justitiedepartementet pågår ett arbete med att se över domstolarnas sammansättning bl.a. med avseende på antalet nämndemän. Regeringen har för avsikt att i den delen återkomma till riksdagen med förslag under våren 1997. I samband därmed kommer också nämndemännens ersättningar att ses över. Domstolsväsendets möjligheter att klara kostnadssänkningarna är alltså beroende av att de reformer som planeras genomförs. Detta faktum tillsammans med den osäkerhet som finns om hur antalet mål och ärenden utvecklar sig kommande år, gör att regeringen inte föreslår några ytterligare besparingar inom domstolsväsendets område för budgetåret 1997. Eftersom det krävs en viss övergångstid innan det pågående effektivi- seringsarbetet och de planerade regeländringarna får full effekt bedömer regeringen att domstolsväsendet inte heller budgetåret 1998 bör åläggas några besparingar. Rättshjälpsmyndighetens problem med ADB-systemet har fortsatt under innevarande budgetår. Ett dåligt fungerande system riskerar att leda till förlorade intäkter bl.a. till följd av uteblivna återbetalningar. Regeringen har för avsikt att engångsvis tillföra myndigheten 5,6 miljoner kronor för att få ett väl fungerande ADB-system. Anslaget tillförs drygt 9 miljoner kronor till följd av att domstolarna fr.o.m. 1997 mister dispositionsrätten till anslaget F7. Diverse kostnader för rättsväsendet. Merkostnader för domstolarna till följd av lagen (1991:2010) om ändring i bilavgaslagen (1986:1386) medför att 458 000 kronor överförs från utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård. Samtidigt överförs 3 miljoner kronor till utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp med anledning av beslut om införande av tvåpartsprocess i socialförsäkringsmål (prop. 1995/96:128, bet. 1995/96:SfU6, rskr. 1995/96:186). Den föreslagna förstärkningen av Justitiekanslerns anslag (Utgiftsområde 1. Rikets styrelse, avsnitt D1.) finansieras delvis (600 000 kronor) genom en överföring från detta anslag. Sammantaget beräknas 1997 års anslag till 2 916 184 000 kronor. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 3 016 654 000 kronor respektive 3 119 843 000 kronor. 7 Kriminalvården -------------------------------------------------------------------- | - Alternativen till fängelse skall utvecklas. | | - Utvecklingen av verkställighetsinnehållet skall fortsätta och | | frigivningsförberedelserna förbättras. | | - Åtgärder skall vidtas för att skapa en humanare häktesverksam-| | het. | | - Häktes-, anstalts- och frivårdsverksamhet skall kunna bedrivas| | inom samma lokala myndighet. | -------------------------------------------------------------------- Kriminalvårdens huvuduppgifter är att på ett säkert sätt verkställa påfölj- derna fängelse och skyddstillsyn, att ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna och för verksamheten vid häktena samt att utföra personutredningar. Kriminalvården ombesörjer vidare transporter av personer som skall avvisas eller utvisas från Sverige. Kriminalvårdens verksamhet skall kännetecknas av en human människosyn, god omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete med iakttagande av hög grad av säkerhet samt respekt för den enskildes integritet och rättssäkerhet. Verksamheten skall inriktas på åtgärder som påverkar den dömde att inte återfalla i brott. Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all kriminal- vårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för 7 regionmyndigheter, 28 häkten, 67 anstalter, 50 frivårdsmyndigheter samt Transporttjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och de 30 övervakningsnämnderna. 7.1 Förändring och utveckling inom kriminalvården 7.1.1 Fortsatt utveckling av verkställighetens innehåll Arbetet inom kriminalvården skall bedrivas på ett säkert sätt och i syfte att förebygga återfall i brott. Satsningen på att utveckla innehållet i verkställigheten måste därför fortsätta. För att säkerställa en hög kvalitet i detta arbete måste metoder för utvärdering och uppföljning tas fram. Utbildning, behandling, sysselsättning och påverkansprogram bör kombineras med andra insatser för att underlätta den dömdes anpassning i samhället. Detta förutsätter ett väl utvecklat samarbete med andra myndigheter, organisationer och enskilda. En viktig uppgift är att se till att de dömda som har behov av det får tillgång till missbruks- och psykiatrisk vård. Inom anstalterna innebär den angivna inriktningen att planeringen för den intagne skall omfatta allt från den dagliga verksamheten på avdelningen till t.ex. arbete, studier, påverkansprogram, olika former av behandling, fritids- aktiviteter, utevistelser och förberedelser inför frigivningen. Denna helhetssyn skall också omfatta de åtgärder som bör vidtas efter den villkorliga frigivningen. Det är av stor betydelse att den intagne själv medverkar i planeringen. Ett väl fungerande kontaktmannaskap och en fortgående höjning av personalens kompetens är viktiga förutsättningar för en fortsatt utveckling av verksamhetsinnehållet. Regeringens ambition är att begränsa användningen av fängelsestraff och utvidga användningen av alternativa påföljder och verkställighetsformer. En angelägen uppgift i detta sammanhang är att ge frivårdspåföljderna ett sådant innehåll att de framstår som trovärdiga alternativ till fängelse. Det är vidare viktigt att frivården fortsätter att utveckla arbetsmetoderna för att möta de ökade krav som kommer att ställas med anledning av att försöksverksamheten med elektronisk övervakning utvidgas från den 1 januari 1997. 7.1.2 Humanare utformning av häktesverksamheten I en human och modern rättsstat är det en angelägen uppgift att se till att frihetsberövande utformas på ett sådant sätt att de inte är mer ingripande än vad som är nödvändigt med hänsyn till de skäl som föranlett åtgärden. När det gäller häktade blir frihetsberövandet många gånger ingripande och det är angeläget att motverka onödiga restriktioner och ingrepp. Europarådets kommitté till förhindrande av tortyr och annan inhuman eller förnedrande behandling eller bestraffning har i samband med besök i Sverige åren 1991 respektive 1994 riktat kritik mot förhållandena vid de svenska häktena. Kritiken avsåg bl.a. de inskränkningar i kontakten med omvärlden som en stor del av de häktade får vid- kännas samt bristen på aktiviteter och gemensamhet för de intagna. Kriminalvårdsstyrelsen har nu på regeringens uppdrag lämnat förslag till åtgärder för att skapa en humanare häktesverksamhet. Vissa av de föreslagna åtgärderna, t.ex. för att öka besöksverksamheten och aktiviteterna under helger, bör kriminalvården omgående kunna genomföra. Kriminalvården bör även fortsätta arbetet för att öka möjligheterna till gemensamhet på häktena. Det är också angeläget att det vidtas ytterligare åtgärder för att kunna erbjuda mer meningsfull sysselsättning, både i gemensamhet och i enrum. En viktig uppgift för kontaktmännen är att motivera intagna som har missbruksproblem till behand- ling. När det gäller intagna med restriktioner är det viktigt att det upprättas ett nära samarbete mellan häktena och åklagarna så att de besök och andra ak- tiviteter som kan genomföras utan att utredningen äventyras kommer till stånd. Kriminalvårdsstyrelsen har även lämnat vissa förslag till lagändringar. Dessa förslag remissbehandlas nu tillsammans med de förslag om ändrade regler för beslutsprocessen avseende restriktioner för häktade som tagits fram inom Justitiedepartementet. Förslagen kommer därefter att beredas vidare inom departementet. 7.1.3 Effektivare platsutnyttjande Ett visst utrymme i anstaltsorganisationen är nödvändigt för att det skall vara möjligt att placera varje intagen på en plats med rätt säkerhetsnivå och verksamhetsinriktning. Riksdag och regering har vid flera tillfällen uttalat att anstaltsbeläggningen inte bör överstiga 85 %. Under senare tid har emellertid stora förändringar skett som har betydelse för hur stort utrymmet i anstaltsorganisationen behöver vara. Flera anstalter har genom tillbyggnader blivit större, vilket har ökat möjligheterna till differentiering av de intagna inom samma anstalt. Vidare pågår ett utvecklingsarbete med ett databaserat platsplaneringssystem som ger möjligheter till ett bättre utnyttjande av platserna. Variationer i beläggningen över året är främst beroende av antalet intagna med korta strafftider. Denna grupp har sedan år 1991 legat på en väsentligt lägre nivå än tidigare och kommer sannolikt att minska ytterligare i och med att försöksverksamheten med elektronisk övervakning utvidgas fr.o.m. den 1 januari 1997. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att det extra utrymme som måste finnas i anstaltsorganisationen kan minska och platserna därmed utnyttjas effektivare, självfallet med bibehållen säkerhet och hög kvalitet. Den hittillsvarande generella normen för beläggningen är ett alltför trubbigt instrument för att mäta och säkerställa kvalitet - den utgör endast ett kvantitetsmått. Det bör i stället ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att se till att anstaltsorganisationen kan svara mot de krav och riktlinjer som riksdagen och regeringen ställt upp. Det gäller säkerhet, utbildning, behandling och annat verkställighetsinnehåll, närheten till hemorten samt differentiering t.ex. med hänsyn till ålder, kön, narkotikamissbruk eller psykisk störning. Regeringen har för avsikt att i regleringsbrevet för kriminalvården närmare ange de krav och riktlinjer som skall ligga till grund för utformningen av anstaltsorganisationen. 7.1.4 Ny lokal organisation Kriminalvårdsstyrelsens hemställan Kriminalvårdsstyrelsen har hemställt om att principerna för organisationen på den lokala nivån inom kriminalvården ändras så att det blir möjligt att inom samma organisatoriska enhet bedriva verksamhet inom häkte, anstalt och frivård. Den 1 september 1996 fanns 28 häkten, 67 anstalter och 50 frivårdsmyndigheter. Många av dessa lokala myndigheter, framför allt vissa frivårdsmyndigheter, är mycket små. Anledningen till Kriminalvårdsstyrelsens framställning är de nya krav som ställs på organisationen, bl.a. mot bakgrund av försöksverksamheten med elektronisk övervakning, den ökande programverksamheten, behovet av samverkan med andra myndigheter samt behovet av högre kompetens inom administrationen. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen bör ledning och administration för häkte, anstalt och frivård inom samma geografiska område samordnas i lokala kriminalvårdsmyndigheter med gemensam chef, ledningsgrupp och administration. Remissinstanserna Kriminalvårdsstyrelsen har inhämtat synpunkter på sitt förslag om ny organisation på den lokala nivån inom kriminalvården från Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Rättsmedicinalverket, Landstingsförbundet, Justitieombudsmannen och Riksrevisionsverket. Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget. Domstolsverket och Justitieombudsmannen anser dock att ett genomförande av förslaget kräver ändringar inte bara i Kriminalvårdsverkets instruktion utan även i övriga författningar vari de nuvarande myndigheterna inom kriminalvården berörs. Även Riksrevisionsverket ser i princip positivt på förslaget, men anser att underlaget inte är tillräckligt för beslut. Enligt Riksrevisionsverket bör man först utreda bl.a. frågan om samlokalisering av verksamhetsgrenarna och hur en sådan påverkar rättsväsendet i övrigt samt kopplingen till kriminalvårdens regionala organisation. Regeringens bedömning Enligt regeringens bedömning skulle en samordning av de olika myndighetstyperna ge verksamhetsmässiga fördelar både i kriminalvårdens inre organisation och i det externa arbetet. Exempelvis underlättas utbyggnaden av alternativ till fängelsestraff, utvecklande och bedrivande av gemensamma motivations- och påver- kansprogram och arbetet med att förbättra frigivningsförberedelserna. Fördelarna består bl.a. i att kriminalvården lokalt kan framträda med en samlad profil i förhållande till sina samarbetspartners. Resurserna kan dessutom utnyttjas effektivt genom att de administrativa funktionerna samordnas och förutsätt- ningarna för en rationell och heltäckande planering ökar. Regeringen delar där- för Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att det bör bli möjligt att bedriva häk- tes-, anstalts- och frivårdsverksamhet inom samma myndighet. Enligt regeringens mening finns det inget som hindrar att kriminalvårdsanstalt, häkte eller frivårdsmyndighet endast ingår som delar i en större myndighet, även om de i ett antal lagar pekas ut som den instans som har att pröva en fråga. Regeringen anser därför inte att det är nödvändigt med några lagändringar för den föreslagna organisationsförändringen. Det räcker att det framgår av för- ordningen (1990:1018) med instruktion för Kriminalvårdsverket att en lokal kriminalvårdsmyndighet är häkte, kriminalvårdsanstalt och frivårdsmyndighet, i den mån sådan verksamhet ingår i myndigheten. Det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att, med utgångspunkt i de krav som regering och riksdag ställer upp bl.a. avseende tillgången på anstalts- och häk- tesplatser, utarbeta ett förslag om vilka lokala kriminalvårdsmyndigheter som skall finnas och vilka verksamhetsgrenar som skall ingå i dem. Regeringen bör kunna fatta de beslut som behövs under våren 1997. Enligt regeringens mening har de av Riksrevisionsverket väckta frågorna om samlokalisering av verksamhetsgrenarna och kopplingen till kriminalvårdens regionala organisation inte något omedelbart samband med den planerade organisatoriska integreringen. 7.2 Kriminalvårdens resultat 7.2.1 Frivård Under den senaste tioårsperioden har medelantalet personer under övervakning per dag varierat mellan 11 400 och 12 400, det högsta antalet avser budgetåret 1994/95. Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 har medelantalet skyddstillsynsdömda per dag ökat med 545 från 7 630 till 8 175. Framför allt har antalet kontraktsvårdsärenden ökat, medan antalet skyddstillsynsdömda exklusive kontraktsvård och samhällstjänst har minskat något. Den 1 juli 1996 uppgick antalet skyddstillsynsdömda till ca 7 930, vilket är en minskning med ca 540 personer sedan den 1 juli 1995. Regeringen gav den 2 juni 1994 Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att lämna en samlad redovisning och bedömning av såväl genomförda som pågående eller planerade förändringar av frivårdsverksamheten. Kriminalvårdsstyrelsens redovisning i Frivårdsuppdraget, Rapport 1995-05-31 innehåller en kartläggning och en långsiktig inriktning av verksamheten. Enligt rapporten skall frivårdens programverksamhet vara brottsrelaterad, dvs. den skall utgå från den dömdes kriminalitet och syfta till att minska risken för återfall i brott. I sitt arbete konstaterade styrelsen vidare att ett antal områden inom frivården behövde vidareutvecklas, tydliggöras och regleras. Frivårdsprojektet fortsätter därför i en andra etapp, där även de synpunkter som lämnats av Riksdagens revisorer (rapport 1994/95:3) och Riksrevisionsverket (RRV 1995:36) i samband med deras granskning av frivården kommer att beaktas. I arbetet ingår bl.a. att fastställa en basnivå för innehållet i skyddstillsyn och övervakning efter villkorlig frigivning. Som ett led i arbetet för att öka förtroendet för frivården har regeringen uppdragit åt Domstolsverket och Kriminalvårdsstyrelsen att utveckla former för regelbundna överläggningar mellan domstolar och frivårdsmyndigheter. Av de delrapporter som har lämnats framgår att flera regionala konferenser kommer att genomföras för utbyte av information och för att utveckla samverkansformerna på samtliga nivåer. Vid konferenserna kommer bl.a. företrädare för dom- stolsväsendet, åklagarväsendet och kriminalvården att delta. Regeringens bedömning Regeringen har under flera års tid ställt krav på förändringar av frivårdens verksamhet i syfte att skapa förutsättningar för en ökad användning av frivårdspåföljderna. För detta krävs att innehållet i påföljderna görs mer tyd- ligt och konsekvent. Under de senaste åren har också skett en ökning av antalet domar på skyddstillsyn med kontraktsvård respektive samhällstjänst. När det gäller övriga skyddstillsynsdomar är utvecklingen däremot negativ. En ökad användning av frivårdspåföljderna förutsätter att de har ett sådant innehåll att de framstår som trovärdiga alternativ till fängelse. Det är därför viktigt att kriminalvården fortsätter arbetet med att effektivisera och utveckla frivårds- påföljderna. Som Riksdagens revisorer har påpekat (sid. 84) är det därför ange- läget att följa upp och utvärdera resultaten. Utvecklingen av frivården på längre sikt är dock även beroende av andra faktorer, såsom utformningen av regelverket. Av intresse i detta sammanhang är bl.a. Straffsystemkommitténs förslag i betänkandet Ett reformerat straffsystem (SOU 1995:91), som har remiss- behandlats och nu bereds vidare inom Justitiedepartementet. 7.2.2 Anstalter Verkställighetens innehåll vid anstalterna utvecklas fortlöpande. Detta leder till högre krav på differentiering av de intagna, t.ex. på grund av missbruk av narkotika eller behov av utbildning eller behandling. Antalet platser avsedda för motivations- och påverkansarbete av narkotikamissbrukare ökade förra budgetåret med 72, till totalt 538 platser. Av Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning framgår att den totala sysselsättningsgraden för de intagna ökat från 79 procent budgetåret 1993/94 till 83 procent budgetåret 1994/95. De särskilda brottspreventiva påverkansprogrammen har mellan de två budgetåren ökat från 4,8 till 7,7 procent av den totala sysselsättningstiden. För att säkerställa en hög kvalitet på de olika påverkansprogrammen pågår arbete med att ta fram krav och råd för kvalitetssäkring av dessa. Med början under budgetåret 1997 kommer ett sådant kvalitetssäkringssystem successivt att införas. För att underlätta förändringen av vårdarrollen mot ett utvecklat kontaktmannaskap har verksamhetsanpassade arbetstider numera införts vid samtliga anstalter och häkten. Detta har lett till en kvalitetshöjning och en effektivare användning av personalen. Att det inom kriminalvården vistas intagna med psykiska störningar ställer särskilda krav på verksamheten i anstalterna. I regleringsbrevet för innevarande budgetår fick därför Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att inrätta stöd- avdelningar för intagna som har särskilda problem på grund av personlighets- störning eller psykisk särart. Av Kriminalvårdsstyrelsens anslagsframställning framgår att det pågår ett planeringsarbete för att inrätta sådana stöd- avdelningar med sammanlagt 90 platser. Med hänsyn till framför allt dessa avdelningars speciella krav på lokalutformning krävs enligt Kriminal- vårdsstyrelsen att stödplatserna tillskapas genom tillbyggnad av separata avdelningar. På grund av ett omfattande byggnadsplaneringsarbete har utbyggnaden av dessa platser kraftigt försenats. Det totala antalet rymningar direkt från anstalt minskade från 473 under budgetåret 1993/94 till 409 under budgetåret 1994/95. Antalet rymningar från anstalter i säkerhetsklass I och II minskade under samma tid från 103 till 93. Rymning direkt från anstalt i säkerhetsklass I har inte inträffat sedan år 1991. Antalet misskötta permissioner genom uteblivande minskade från 615 budgetåret 1993/94 till 527 budgetåret 1994/95 trots att antalet permissioner ökade kraftigt under samma period. Under den senaste tioårsperioden har andelen misskötta permissioner minskat från 3,3 procent budgetåret 1985/86 till 0,9 procent budgetåret 1994/95. En viktig uppgift för kriminalvården är att hålla anstalterna fria från narkotika och stora insatser har också gjorts på detta område. Det är enligt Kriminalvårdsstyrelsen svårt att ge en samlad bild av problemen på narkotikaområdet. Kriminalvårdsstyrelsen har därför påbörjat ett projekt, vars mål är att bl.a. få fram ett säkrare underlag för en helhetsbedömning av narkotikasituationen inom den slutna kriminalvården. Regeringens bedömning Det är viktigt att tiden i anstalt tas till vara på ett sätt som motverkar återfall i brott och att satsningarna på att utveckla verkställighetsinnehållet fortsätter. Att kontaktmannaskap och verksamhetsanpassade arbetstider nu har införts skapar bättre möjligheter till ett aktivt påverkansarbete och leder också till ökad säkerhet. Arbetet med att följa upp och utvärdera behandlingen och de olika påverkansprogrammen är en förutsättning för att kriminalvården skall kunna mäta och bedöma omfattningen av och effektiviteten i verksamheten. Regeringen ser det som angeläget att fortsätta detta arbete. Av Kriminalvårdsstyrelsens resultatredovisning framgår att kriminalvården haft svårt att tillgodose de speciella behov som psykiskt störda intagna har. Det är därför angeläget att kriminalvården nu vidtar de åtgärder som behövs för att stödavdelningar för intagna med psykiska störningar skall kunna tas i bruk så snart som möjligt. Det är positivt att antalet rymningar direkt från anstalt, liksom antalet misskötta permissioner genom uteblivande, fortsätter att minska. Regeringen är vidare positiv till det arbete som kriminalvården har inlett för att bättre kunna bedöma narkotikaproblemens omfattning och för att kunna följa upp de åtgärder som vidtas. Sådan kunskap är en förutsättning för att kriminalvården skall kunna förbättra metoderna för att komma till rätta med narkotikaproblemen. 7.2.3 Häkten Under senare tid har nya häkten tagits i bruk med bättre förutsättningar för en human häktesverksamhet. Vid andra häkten har det genom ombyggnad skapats utökade gemensamhetsutrymmen. Genom införande av kontaktmannaskap och en verksamhetsanpassad arbetstidsförläggning har aktiviteterna för de häktade, även för dem med restriktioner, kunnat utvecklas och utökas. Mellan budgetåret 1993/94 och år 1995 har antalet personer med lagakraftvunna domar som avvaktar placering i anstalt minskat från i genomsnitt omkring 180 till ca 90. Även genomsnittssiffran för antalet förvarstagna enligt utlänningslagen har under samma period gått ned, från omkring 95 till omkring 35. Regeringens bedömning Regeringen ser positivt på de förändringar av verksamheten vid häktena som pågår, men konstaterar samtidigt att det krävs ytterligare åtgärder för att häktesverksamheten skall få en tillfredsställande utformning (se avsnitt 7.1.2). Det är också positivt att antalet personer med lagakraftvunna domar och antalet förvarstagna enligt utlänningslagen har minskat på häktena. Regeringen anser att det är en angelägen uppgift att verka för att så få som möjligt ur dessa kategorier vistas på häktena. Regeringen har för avsikt att återkomma till bl.a. frågan om placering av förvarstagna enligt utlänningslagen i en särskild proposition om migrationspolitiken. 7.2.4 Beläggningsfrågor Under åren 1994 och 1995 var medelbeläggningen vid kriminalvårdsanstalterna omkring 4 350 intagna, vilket motsvarar ca 87 procent i beläggningsnivå. Under det första halvåret 1996 har dock beläggningen minskat med ca fem procent jämfört med samma tid år 1995. Medelbeläggningen vid häktena har sedan mitten av 1980-talet ökat årligen fram till budgetåret 1993/94, från drygt 800 till närmare 1 380, för att därefter minska till drygt 1 200 under år 1995. Närmare tre fjärdedelar av beläggningsminskningen gällde personer med lagakraftvunna domar och förvarstagna enligt utlänningslagen. Medelbeläggningen låg under år 1995 omkring 82 procent. Kriminalvårdsstyrelsen konstaterar att antalet meddelade fängelsedomar har minskat från drygt 16 200 år 1993 till omkring 15 200 år 1994 och drygt 14 700 år 1995. Det minskade antalet fängelsedomar kommer enligt styrelsen att med viss tidsförskjutning påverka beläggningen vid anstalterna. Styrelsen anser dock att den långsiktiga beläggningsutvecklingen vid anstalter och häkten är svårbedömd. Kriminalvårdsstyrelsen utgår emellertid från att beläggningsnivån under den närmaste tiden kommer att vara oförändrad eller något lägre än under år 1995. Regeringens bedömning Genom utvidgningen av försöksverksamheten med elektronisk övervakning fr.o.m. den 1 januari 1997 bedöms behovet av platser vid de öppna anstalterna komma att minska med omkring 400. Motsvarande antal platser beräknas kunna avvecklas under år 1997. Antalet fängelsedomar har minskat under åren 1994 och 1995. Minskningen har fortsatt under första halvåret 1996. Nedgången kan dock vara tillfällig. En prognos för den fortsatta beläggningsutvecklingen vid anstalter och häkten skulle därför bli mycket osäker. Regeringen ser inte skäl att göra någon annan bedömning än Kriminalvårdsstyrelsen om att beläggningsnivån under den närmaste tiden kommer att vara oförändrad eller något lägre än under år 1995. 7.3 Anslag D 1. Kriminalvården -------------------------------------------------------------------- 1994/95 Utgift 3 770 349 Anslagssparande 575 657 1)2) Utgiftsprognos 5 635 002 2) 1995/96 Anslag 6 151 6532) därav 1996 3 916 600 2) 1997 Förslag 3 837 161 1998 Beräknat 3 809 859 1999 Beräknat 3 946 466 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Anslagen E 1. Kriminalvårdsstyrelsen, E 2. Kriminalvården och E 3. Utlandstransporter Från anslaget betalas kostnaderna för verksamheten vid Kriminalvårdsstyrelsen, regionmyndigheterna, kriminalvårdsanstalterna och häktena, verksamheten inom frivården samt Transporttjänstens verksamhet till den del denna inte avser utlandstransporter. Från anslaget betalas även kostnaderna för Kriminal- vårdsnämndens verksamhet och ersättning åt ledamöter m.fl. i övervak- ningsnämnderna. Kriminalvårdens anslagssparande uppgick vid förra budgetårets utgång till 575 miljoner kronor, varav 328 miljoner kronor hänför sig till budgetåret 1994/95. Dessutom visar prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår att kriminalvården kommer att spara ytterligare ca 450 miljoner kronor. Kriminal- vårdsstyrelsen förklarar anslagssparandet i huvudsak med en lägre beläggning än förväntad, senareläggning eller avstående från planerad anstalts- och häktes- utbyggnad, effektivare utnyttjande av personalresurserna samt färre antal vistelser i behandlingshem. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende kriminalvården. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- | Övergripande mål | | | | Verksamheten inom kriminalvården skall bedrivas på ett humant | | och säkert sätt. Kriminalvården skall bedriva ett aktivt arbete | | för att påverka den dömde att inte återfalla i brott. | | | | Resurser 1997 | | | | Ramanslag 3 837 161 tkr | | Arbetsdriftens avgiftsinkomster beräknas till 180 000 tkr | -------------------------------------------------------------------- Beläggningsnivån har fr.o.m. hösten 1994 legat under den prognostiserade. Med anledning av detta har viss planerad anstalts- och häktesutbyggnad inte behövts genomföras. För närvarande råder i princip balans mellan platstillgång och klienttillströmning. Till följd av den lägre beläggningsnivån och den planerade utvidgningen av försöksverksamheten med elektronisk övervakning räknar Kriminal- vårdsstyrelsen med att successivt kunna avveckla ca 600 anstaltsplatser under år 1997. Som framgår av avsnitt 7.1.3 finns det också förutsättningar för att ut- nyttja platserna effektivare. De planerade organisationsförändringarna inom kriminalvården kommer att medföra effektiviseringar och rationaliseringar av verksamheten. Inräknat det förväntade anslagssparandet för innevarande budgetår (450 miljoner kronor) kommer det ackumulerade anslagssparandet att uppgå till i storleksordningen en miljard kronor. Anslagssparandet kommer för budgetåret 1997 att tillföras anslaget D1. Kriminalvården. De förklaringar som Kriminal- vårdsstyrelsen har lämnat till anslagssparandet framstår enligt regeringen som rimliga. Anslagssparandet visar således att det redan i dag finns ett utrymme för besparingar. Med hänsyn till de angivna förändringarna inom kriminalvården, beläggnings- utvecklingen och anslagssparandet bör enligt regeringens mening besparingskravet för budgetåret 1997 bestämmas till 287 miljoner kronor. Anslaget har beräknats med beaktande härav. Vidare kommer 330 miljoner kronor av kriminalvårdens anslagssparande att dras in. Av dessa kommer ca 130 miljoner kronor att användas för att finansiera överskridanden på förslagsanslagen B6. Utlänningsärenden och F1. Rättshjälpskostnader för innevarande budgetår. Indragningen av resterande 200 miljoner kronor ingår som en del i finansieringen av vissa sysselsättningspolitiska åtgärder. De medel, motsvarande 130 miljoner kronor, som avser utlandstransporter inom Statens invandrarverks ansvarsområde överförs till utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar. Kriminalvården kommer dock tills vidare att ombesörja även sådana transporter, varför styrelsen föreslås få dispositionsrätt till dessa medel. Regeringen föreslår att samtliga medel till kriminalvårdens verksamhet tilldelas via ett anslag. Kriminalvården kommer preliminärt att år 1998 åläggas ytterligare besparings- krav med 136 miljoner kronor. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 3 809 859 000 kronor respektive 3 946 466 000 kronor. I övrigt hänvisar regeringen till den resultatinformation som lämnats i avsnitt 7.2. 8 Kronofogdemyndigheterna -------------------------------------------------------------------- | - Kvaliteten i indrivningsarbetet skall förbättras. | | - Handläggningstiderna i den exekutiva fastighetsförsäljningen | | skall förkortas. | | - Bärkraftiga regioner skall skapas inom exekutionsväsendet. | -------------------------------------------------------------------- Inom exekutionsväsendet finns det i dag 24 kronofogdemyndigheter med verksamhet på ca 95 orter. Riksskatteverket (RSV) är central förvaltningsmyndighet för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken och andra frågor inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde. Kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter är att på uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa rättsanspråk som inte har reglerats på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas snabbt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndigheterna skall även i övrigt genom information och liknande förebyggande åtgärder verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning. 8.1 Förändring och utveckling 8.1.1 Förbättrad kvalitet i indrivningsarbetet Under de första åren på 1990-talet utsattes kronofogdemyndigheternas verksamhet för stora påfrestningar till följd av den kraftiga ökningen av antalet mål och ärenden inom alla delar av verksamheten. Särskilda svå-righeter uppstod till följd av att denna ökning sammanföll i tiden med att kronofogdemyndigheterna övertog ansvaret för den summariska processen från tingsrätterna den 1 januari 1992. Det första året var antalet mål om betalningsföreläggande och handräckning 40 procent större än det antal som hade legat till grund för bemanningsberäkningar m.m. för det nya förfarandet. Även om verksamheten tack vare rationaliseringsåtgärder och vissa resurstillskott har kunnat bedrivas på ett i huvudsak tillfredsställande sätt, trots de stora volymökningarna, har det varit ofrånkomligt att det inom vissa områden funnits svårigheter att upprätthålla önskvärd kvalitet (jfr bl.a. prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 40). Det gäller naturligtvis främst sådana områden där det finns förhållandevis stort utrymme för att anpassa insatserna efter rådande förhållanden, vilket bl.a. gäller utredningar i indrivningsverksamheten. Trots att målmängden ökade även här var det indrivningsverksamheten som fick avstå resurser för att man skulle klara av de akuta problemen främst på den summariska processens område. Under de två senaste verksamhetsåren har mål- och ärendemängden inom flera av verksamhetsgrenarna stagnerat och även minskat. Tydligast är minskningen vad gäller den summariska processen. I det läget måste det, som regeringen redan tidigare har framhållit, vara en prioriterad uppgift att genom återföring av resurser skapa förutsättningar för att återställa och förbättra kvaliteten i indrivningsarbetet. Enligt regeringens bedömning är detta dock inte tillräckligt. Det krävs också åtgärder för att bättre ta till vara och utveckla kompetensen hos personalen. Det var mot den bakgrunden som regeringen i de myndighetsspecifika direktiven uppdrog åt RSV att utreda förutsättningarna för en indelning av indrivningsverksamheten utifrån gäldenärskategorierna pri- vatpersoner respektive näringsidkare. Regeringen ser med tillfredsställelse på att RSV, enligt den redovisning som lämnats i den fördjupade anslagsframställningen, ser möjligheter till stora förbättringar genom en sådan indelning och avser att genomföra denna inom den närmaste tiden. 8.1.2 Snabbare fastighetsförsäljning Inom vissa områden ligger mål- och ärendemängden fortfarande klart över vad som gällde före det tidiga 1990-talets snabba ökning. Balanserna av mål och ärenden är stora inte minst vad gäller exekutiv försäljning av fastigheter m.m. Inom detta område är det enligt regeringens mening mycket angeläget att på olika sätt öka genomströmningen. Långa handläggningstider leder till ökade räntefordringar och därmed större risk för att borgenärerna inte kan tillgodoses och för att gäldenärerna även efter genomförd exekutiv försäljning belastas med en restskuld som är hänförlig till fastigheten. Flera åtgärder har också vidtagits för att förkorta handläggningstiderna. Utöver omfördelning av resurser kan nämnas att RSV infört datorstöd för den exekutiva fastighetsförsäljningen. Arbete pågår med att vidareutveckla detta stöd. Vidare har statsmakterna beslutat om ändringar i utsökningsbalkens regler om exekutiv fastighetsförsäljning som ger kronofogdemyndigheterna möjlighet att i större utsträckning än tidigare välja underhandsförsäljning i stället för auktion (jfr prop. 1993/94:191, bet. 1993/94:LU30, rskr. 1993/94:350, SFS 1994:444). Ytterligare förslag som syftar till att rationalisera arbetet med exekutiv fastighetsförsäljning bereds för närvarande inom regeringskansliet. 8.1.3 Regionindelning av kronofogdemyndigheterna Redan när den nuvarande organisationen för exekutionsväsendet infördes den 1 juli 1988 stod det klart att anknytningen till länsindelningen, trots att den innebar ett stort framsteg jämförd med den dittillsvarande organisationen med 81 distrikt, inte var en i alla avseenden bra lösning. Många av myndigheterna är även i den länsanknutna organisationen så små att de inte ger tillräckligt underlag för att handha olika interna stödfunktioner på ett kostnadseffektivt sätt. De mindre myndigheterna har också svårt att bygga upp och vidmakthålla tillräcklig kompetens för vissa operativa funktioner där kravet på specialistkunnande är stort men arbetsvolymerna små i förhållande till myndigheternas huvudsakliga uppgift - indrivningsarbetet. Vad gäller de interna stödfunktionerna har kompetenskraven ökat, bl.a. beroende på ett större behov av anpassning till ny teknik m.m. (administrativ utveckling) och skärpta krav på uppföljning och analys av verksamheten. Samverkansmodellen Det är sådana ökade krav, liksom nödvändigheten att bevara och även utveckla sakverksamheten trots krav på besparingar, som har tvingat fram nya lösningar. Genom beslut av RSV genomfördes fr.o.m. den 1 juli 1994 s.k. ordnad samverkan. Landets kronofogdemyndigheter grupperades i åtta samverkansområden. I vart och ett av dessa utsågs en av myndigheterna till samordningsmyndighet. Till denna koncentrerades för området gemensamma resurser för stödfunktionerna och viss kompetens för de smala operativa funktionerna. Samverkansmodellen har otvivelaktigt gett vissa fördelar från bl.a. kompetens- och styrningssynpunkt. En avgörande svaghet med modellen är emellertid att cheferna för samordningsmyndigheterna inte har samma befogenheter i det eller de andra län som ingår i området som de har i sitt eget län. Detta medför att samordningen inom området blir resurskrävande och återverkar också negativt på RSV:s styrning av verksamheten. RSV:s förslag Mot bakgrund av de svagheter hos samverkansmodellen som konstaterats redovisade RSV på regeringens uppdrag i sin anslagsframställning ett förslag till ny organisation med färre myndigheter. Förslaget innebar att vart och ett av sam- verkansområdena skulle bilda en kronofogdemyndighet fr.o.m. den 1 januari 1997. Sätesorter för de nya myndigheterna skulle enligt förslaget vara de orter som i dag är sätesorter för samordningsmyndigheterna. Regeringens bedömning och förslag Regeringen delar uppfattningen att det bör bildas större och färre myndigheter, och anser i likhet med RSV att indelningen i samverkansområden i huvudsak bör följas. Förutsättningarna påverkas emellertid av den förändring som nyligen har beslutats vad gäller länsindelningen. Genom bildandet av Skåne län skapas en bärkraftig region i Södra Sverige utan att man behöver frångå länsindelningen. Regionen bör således omfatta Skåne län. Vidare gäller att det pågår ett ut- redningsarbete om ett västsvenskt län (jfr bl.a. dir. 1996:11). Det som nu har sagts innebär att vissa justeringar i RSV:s förslag blir nödvändiga. Jämfört med indelningen i samverkansområden medför ändringarna framför allt den fördelen att storleksspannet mellan regionerna blir mindre än mellan dessa områden. Som tidigare nämnts har redan i samverkansmodellen gemensamma administrativa resurser förts till samordningsmyndigheten. Inte minst av hänsyn till personalen bör enligt regeringens mening så långt det är möjligt samordningsmyndigheternas centralorter göras till sätesorter för de nya myndigheterna. Regeringens förslag innebär att det fr.o.m. den 1 januari 1997 för Norrbottens och Västerbottens län bildas en myndighet med Umeå som sätesort, för Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län en myndighet med Härnösand som sätesort, för Värmlands, Örebro och Dalarnas län en myndighet med Falun som sätesort, för Stockholms och Gotlands län en myndighet med Stockholm som sätesort, för Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län en myndighet med Eskilstuna som sätesort, för Östergötlands och Jönköpings län en myndighet med Jönköping som sätesort, för Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län en myndighet där åtminstone tills vidare Göteborg skall vara sätesort, för Kronobergs, Kalmar och Blekinge län en myndighet med Kalmar som sätesort samt för Skåne län en myndighet med Malmö som sätesort. I det pågående utredningsarbetet ingår att utarbeta ett underlag om lo- kaliseringen av regional offentlig förvaltning i ett nytt västsvenskt län (dir. 1996:59). Det finns därför inte förutsättningar för att nu ta slutgiltig ställ- ning beträffande sätesorten för den nya myndigheten i Västsverige. Det kan vidare bli aktuellt med vissa justeringar i dennas verksamhetsområde längre fram beroende på vilket län vissa kommuner i gränsområdena förs till. Med den lösning som föreslås i fråga om sätes-orter, och med tanke på att den operativa verksamhet som bedrivs på ca 95 orter inte berörs av sammanslagningen, gör regeringen bedömningen att konsekvenserna av denna vad gäller personalens tjänstgöringsorter blir mycket små. Författningsreglering I dag överklagas kronofogdemyndighetens beslut till en tingsrätt i varje län, nämligen tingsrätten på kronofogdemyndighetens sätesort. Med hänsyn till bl.a. resursfördelningen mellan tingsrätterna är det önskvärt att behålla i huvudsak nuvarande fördelning av överklagandena. Det kräver emellertid ändringar i författningsregleringen. För att inte tyngas av en omfattande uppräkning bör den nuvarande bestämmelsen om överklagande i 18 kap. 1 § utsökningsbalken, som alltså utpekar tingsrätten på sätesorten som behörig, ändras till ett bemyndi- gande för regeringen att föreskriva vilka tingsrätter inom kronofogde- myndighetens verksamhetsområde, dvs. regionen, som är behöriga. Med stöd av be- myndigandet kommer regeringen att ge sådana föreskrifter att den faktiska fördelningen av överklagandena ändras så litet som möjligt jämfört med dagens ordning. Genomförandet av den nya organisationen kräver även i övrigt ändringar i ett antal lagar. Det gäller först och främst ytterligare några bestämmelser i utsökningsbalken, där bl.a. beträffande en viss kategori av mål Kronofogdemyndigheten i Stockholms län anges som ensam behörig. Även bestämmelserna i utsökningsregisterlagen (1986:617) om bl.a. terminalåtkomst till registren måste ändras, liksom bestämmelsen i 7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) om tillsynsmyndighet i konkurs. I lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska gemenskapens konkurrens- och statsstödsregler finns också en bestämmelse som utpekar Kronofogdemyndigheten i Stockholms län som ensam behörig. Inom Finansdepartementet har utarbetats förslag till ändringar i de nu nämnda lagarna. Förslagen har utformats efter samråd med RSV. Vad gäller förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen har yttrande inhämtats från Datainspektionen, som inte haft något att erinra mot för-slaget. Lagändringarna är av sådant slag att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Förslagen har därför inte lagrådsbehandlats. Ytterligare ett antal lagar innehåller bestämmelser där det talas om „kronofogdemyndigheten i det län„ eller liknande. Även dessa bestämmelser bör på sikt ändras så att de bättre avspeglar den nya organisationen. Detta bör emellertid kunna anstå till någon tid efter ikraftträdandet av den nya organisationen. För varje län kommer det ju även fortsättningsvis att finnas en kronofogdemyndighet som är behörig, låt vara att dess verksamhetsområde även omfattar ett eller flera andra län. Med hänsyn till detta och till intresset av att inte redovisa omfattande författningsförslag i budgetpropositionen avser regeringen att i stället lägga fram förslag till resterande lagändringar så att de kan behandlas av riksdagen tidigt under 1997. 8.2 Kronofogdemyndigheternas resultat 8.2.1 Resultatredovisningen Verksamhetsgrenen indrivning, exklusive fastighetsförsäljning, svarar för mer än 70 procent av den totala resursåtgången, summarisk process och fastighetsförsäljning för vardera ca 10 procent, konkurstillsyn för knappt 4 procent och skuldsanering för drygt 2 procent. Den förebyggande verksamheten svarar för ca 0,5 procent. År 1995 har resursinsatsen uttryckt som andel av de totala resurserna ökat jämfört med 1994 vad gäller indrivning men minskat på alla andra områden utom förebyggande verksamhet, där insatsen är oförändrad. Beträffande skuldsanering kan någon jämförelse inte göras, eftersom den arbetsuppgiften tillkom den 1 juli 1994. Av RSV:s årsredovisning framgår att kronofogdemyndigheternas före-byggande verksamhet 1994/95 har nått ut till ca 44 000 gymnasieelever, vilket innebär att man nått gymnasieskolans avgångsklasser i ungefär samma utsträckning som 1993/94. Därutöver har drygt 18 000 personer i andra kategorier informerats. Andelen nya gäldenärer som är under 25 år kan enligt RSV ses som ett mått på effekten av den förebyggande verksamheten. Denna andel har sedan 1991 minskat med närmare 2 procentenheter. Från 1994 till 1995 var andelen i stort sett oförändrad. Handläggningstiderna för mål om betalningsföreläggande och handräckning har successivt förkortats sedan starten 1992 och mot slutet av perioden har balanserna av äldre mål minskat påtagligt. Andelen mål där föreläggande eller begäran om komplettering utfärdats inom fem arbetsdagar har ökat från 50 procent 1993 till 89 procent 1995. Under samma tid har andelen mål med total handläggningstid understigande tre månader ökat från 60 till 78 procent. Andelen inneliggande mål för vilka handläggningstiden överstiger 12 månader har minskat från 3,2 till 1,3 procent. De verksamhetsmål för indrivningen som anges i regleringsbrevet hänför sig dels till utredningstiden, dels till kvaliteten i utredningarna. RSV har i sina riktlinjer för verksamheten dessutom ställt upp mål beträffande utvecklingen av det indrivna beloppet. Med utgångspunkt i sammantaget indrivet belopp i allmänna och enskilda mål har produktiviteten ökat med ca 20 procent 1994/95, jämfört med 1993/94. I resultatredovisningen konstaterar dock verket att många externa faktorer påverkar det indrivna beloppet. Vad gäller utredningstiderna återstod vid utgången av 1994/95 ännu mycket att göra för att nå målet att utredning- stiden skall vara högst tre månader i enskilda mål med begränsad tillgångs- undersökning och allmänna mål där insatserna begränsats på motsvarande sätt. Några uttalanden om kvalitetsförändringar görs inte. Det totala indrivna beloppet har minskat år 1995 jämfört med 1994. Den största minskningen svarar de allmänna målen för, där också det belopp som lämnats för indrivning har sjunkit. Vad gäller de allmänna målen är dock att märka att det indrivna beloppet år 1994 var exceptionellt stort på grund av de fördröjningar i överlämnandet för indriv- ning som inträffade år 1993 som en följd av tekniska problem i samband med införandet av ett nytt avgiftssystem vid försenade skattein-betalningar. Antalet ärenden om exekutiv fastighetsförsäljning fyrdubblades under tiden 1989 - 1993 och ligger fortfarande på en hög nivå jämfört med 1980-talet. Antalet genomförda försäljningar har de senaste åren ökat kraftigt men de genomsnittliga handläggningstiderna är fortfarande mycket långa. Under 1995 minskade den utgående balansen av oavslutade konkurstillsynsärenden för andra året i rad. År 1994 minskade antalet för första gången sedan 1987. Även antalet nya konkurser minskade, för tredje året i rad, men är fortfarande ungefär dubbelt så stort som i mitten av 1980-talet. Andelen avslutade kon- kurser där förvaltaren gjort anmälan om brottsmisstanke var oförändrad sedan den första mätperioden, andra kvartalet 1993. En klar majoritet av kronofogdemyndigheternas skuldsaneringsförslag har under 1994/95 inte godtagits av borgenärerna utan fått överlämnas till tingsrätterna. Dessa har dock i flertalet fall följt kronofogdemyndighetens förslag. Sammanlagt har 80 procent av förslagen lett till frivillig eller tvingande skuldsanering. 8.2.2 Regeringens bedömning Regeringen bedömer resultatet av verksamheten som helhet som tillfredsställande. Som RSV framhållit är det svårt att dra slutsatser om myndigheternas arbete av utvecklingen av det indrivna beloppet, eftersom detta påverkas starkt av ett antal externa faktorer. Vad gäller allmänna mål torde en jämförelse av beloppet 1995 med genomsnittet för 1993 och 1994 ge en riktigare uppfattning om utvecklingen än en jämförelse med enbart 1994. Med hänsyn till bl.a. de senaste årens förändringar i mål- och ärende- tillströmning inom olika verksamhetsgrenar, och den överföring av resurser mellan verksamhetsgrenarna som detta föranlett, är utvecklingen av styckkostnader och produktivitet för enskilda grenar av verksamheten svårbedömd. I årsredovisningen sägs att det av RSV uppställda målet vad gäller antalet handlagda mål om betalningsföreläggande och handräckning per handläggare inte har uppnåtts. Det som åsyftas är att RSV i sina riktlinjer för verksamheten har uttalat att myndigheterna bör inrikta verksamheten mot en produktivitet av 4 000 mål per handläggare och år, något som inte uppnåtts som riksgenomsnitt. Formuleringen är inte helt entydig vad gäller karaktären hos det uttalade målet och enligt vad regeringen inhämtat har man vid RSV varit medveten om att målet i vart fall på kort sikt inte skulle kunna uppnås. Regeringen kommer i reg- leringsbrevet att precisera kraven på återrapportering vad gäller pro- duktivitetsutvecklingen. Som redan framgått ser regeringen det fortfarande som en särskilt angelägen uppgift att nu, när mängden inkomna mål och ärenden stabiliserats eller minskat inom flera områden, återföra de resurser till indrivningsverksamheten som tillfälligt disponerats för andra ändamål. Inriktningen bör vara att bl.a. på detta sätt under 1997 uppnå verksamhetsmålet vad gäller handläggningstider i indrivningsverksamheten, samtidigt som kvaliteten i utredningarna förbättras. Regeringen ser det vidare som mycket angeläget att få ned handläggningstiderna i den exekutiva fastighetsförsäljningen. Balanserna är också stora på konkurstillsynens område. Tillsynsmyndigheterna har bl.a. till uppgift att verka för att avvecklingen inte fördröjs i onödan. Möjligheterna att i praktiken påverka handläggningstiderna är emellertid starkt begränsade. Vad gäller betalningsföreläggande och handräckning är svårigheterna att få svarandena delgivna det största problemet. En viktig uppgift bör därför nu vara att minska antalet fall där delgivningen misslyckas eller drar ut mycket långt på tiden. Flera lagstiftningsåtgärder har på senare tid vidtagits för att effektivisera delgivningen. Enligt regeringens bedömning bör främst över- flyttningen av ansvaret för kostnaderna för stämningsmannadelgivning till kronofogdemyndigheterna ge bättre förutsättningar för en effektiv del- givningsverksamhet inom den summariska processen. I enlighet med regeringens uppdrag redovisade RSV i den fördjupade anslagsframställningen ett förslag till uppföljningssystem för kronofog- demyndigheterna. Den redovisning som lämnades tog till stora delar sikte på tekniska lösningar och presentationsmöjligheter för uppföljningsdata på olika nivåer i organisationen. Vad gäller val av, systematik i och närmare definition av resultatmått, förslag till verksamhetsmål och övergripande mål för verksamheten m.m. var avsikten att arbetet skulle fortsätta med inriktningen att ett i organisationen väl förankrat förslag skulle kunna läggas fram under hösten. Behovet av fortsatt beredning gäller i första hand verksamhetsmålen och de resultatmått som skall bilda utgångspunkt för dessa. Det fortsatta arbetet med uppföljningssystem måste enligt regeringens mening bl.a. innefatta utveckling av kvalitetsmål. Detta gäller särskilt med tanke på att det i kronofogdemyndigheternas verksamhet, som tidigare har berörts, finns områden där utrymmet för att anpassa insatserna till det rådande arbetsläget är betydande, medan motsatsen gäller på vissa andra områden. Regeringen konstaterar att RRV inte har riktat någon invändning mot RSV:s årsredovisning avseende exekutionsväsendet. Vidare kan regeringen i dag konstatera att de villkor vad gäller mål- och ärendevolymer som ställts upp för de besparingar som beslutades med anledning av 1995 års budgetproposition hittills har uppfyllts. Besparingskravet på tre procent för vart och ett av åren 1997 och 1998 bör således fortfarande gälla. 8.3 Anslag E 1. Kronofogdemyndigheterna -------------------------------------------------------------------- 1994/95 Utgift 1 153 3641) Anslagssparande 128 454 1995/96 Anslag 2 004 551 Utgiftsprognos 1 895 000 därav 1996 1 327 000 1997 Förslag 1 298 135 1998 Beräknat 1 296 386 1999 Beräknat 1 336 884 1 Beloppen anges i tusental kr. I beloppen ingår medel som t. o. m. 1995/96 anvisats på förslagsanslaget Förrättningskostnader m.m. Över anslaget finansieras all verksamhet som bedrivs av kronofogdemyndigheterna, liksom även det teknikstöd för verksamheten som tillhandahålls av eller genom den användarfinansierade resultatenheten DataService vid RSV. Visst utvecklingsarbete på det tekniska området finansieras dock över anslaget till RSV, liksom verkets uppgifter som central förvaltningsmyndighet inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde (utgiftsområde 3, A 1. Riksskatteverket). Under budgetåren 1993/94 och 1994/95 byggdes ett anslagssparande upp som vid bokslutstillfället den 30 juni 1995 uppgick till drygt 128 miljoner kronor. RSV:s senaste prognos tyder på att anslagssparandet vid utgången av år 1996 kommer att uppgå till ca 189 miljoner kronor. De främsta orsakerna till att det uppkommit ett inte obetydligt an- slagssparande är enligt RSV ett ökat allmänt kostnadsmedvetande och inledningsvis små investeringar, framgångsrik prispress i RSV DataService verksamhet, vissa eftersläpningar i rekryteringen av personal och ränta på det redan positiva saldot. Regeringen gör inte någon annan bedömning. Tillgängligt underlag ger dock inte möjlighet att närmare bedöma hur mycket var och en av dessa faktorer har bidragit till anslagssparandet. Regeringen har i juni 1995 i enlighet med ett förslag från RSV beslutat om indragning av ca 25 miljoner kronor på anslaget. I den sysselsättningspolitiska propositionen (prop. 1995/96:222) har regeringen redovisat en planerad ytterligare indragning av anslagsmedel inom bl.a. Finansdepartementets område för att finansiera vissa sysselsättningsskapande åtgärder. Det finns för närvarande inte tillräckligt underlag för att bedöma hur stor del av indragningen som bör falla på anslaget till kronofogdemyndigheterna. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- | Övergripande mål | | | | Det övergripande målet ligger fast. | | | | Resurser 1997 | | | | Ramanslag 1 298 135 tkr | -------------------------------------------------------------------- Anslaget för 1997 har beräknats på följande sätt. Anslagsbasen för innevarande budgetår på tolvmånadersbasis har på grund av det beslutade effektiviseringskravet minskats med 3 procent eller 34,6 miljoner kronor. Vidare har återstoden av ett tidigare anvisat tillfälligt resurstill- skott dragits bort (10 miljoner kronor). Till anslaget har förts dels vissa medel för indrivning av avgifter till brottsofferfonden som kronofog- demyndigheterna tidigare disponerat under anslaget till kriminalvården, dels medel som tidigare anvisades på sjunde huvudtitelns förslagsanslag A 4. Förrättningskostnader och dels medel motsvarande kronofogdemyndigheternas förbrukning budgetåret 1994/95 på andra huvudtitelns förslagsanslag F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet. För 1998 har anslaget beräknats till 1 296,4 miljoner kronor och för 1999 har det beräknats till 1 336,9 miljoner kronor. 9 Övrig verksamhet inom rättsväsendet 9.1 Anslag F 1. Brottsförebyggande rådet -------------------------------------------------------------------- 1994/95 Utgift 22 894 1) Anslagssparande 10 577 1995/96 Anslag 37 708 Utgiftsprognos 48 300 därav 1996 36 800 1997 Förslag 25 355 1998 Beräknat 26 024 1999 Beräknat 26 817 1 Beloppen anges i tusental kr Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett kvalificerat expertorgan under regeringen. Rådets övergripande mål är att främja brottsförebyggande insatser genom att arbeta med utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information inom det kriminalpolitiska området och därigenom bidra till att minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället. Viktiga inslag i verksamheten är att ta fram underlag till regeringen för åtgärder och prioriteringar i det kriminal- politiska arbetet, utvärdering av vidtagna åtgärder samt stöd till lokalt brottsförebyggande arbete. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att BRÅ har byggt upp ett stort anslagssparande. Det sammanlagda anslagssparandet vid slutet av budgetåret uppgick till ca 10,6 miljoner kronor. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår pekar på att BRÅ kommer att förbruka anslagssparandet. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- | Övergripande mål | | | | Det övergripande målet för BRÅ ligger fast. | | | | Resurser 1997 | | | | Ramanslag 25 355 tkr | -------------------------------------------------------------------- Regeringen har den 10 juni 1996 fattat beslut om ett nationellt brottsföre- byggande program. Som ett led i genomförandet av programmet skall på sikt BRÅ:s verksamhet till stöd för lokalt brottsförebyggande arbete lyftas fram och utvecklas ytterligare. BRÅ skall prioritera uppgifter med inriktning på att främja lokalt arbete. BRÅ skall bl.a. utveckla former för att, i samverkan med andra, stimulera det lokala brottsförebyggande arbetet samt verka för att lokal brottsförebyggande verksamhet organiseras på ett lämpligt sätt. Vidare skall BRÅ bistå med information om brottsförebyggande arbete och verka för att behovet av kvalificerad utbildning på lokal nivå tillgodoses. Det finns också ett stort behov av att BRÅ biträder med uppföljningar och utvärderingar av olika brotts- förebyggande projekt. För att BRÅ skall kunna möta kravet på ett utvecklat stöd till lokalt brotts- förebyggande arbete är det nödvändigt att det görs vissa omprioriteringar och förändringar av verksamhetens inriktning. Sådana förändringar övervägs därför inom Justitiedepartementet i samband med en översyn av rättsväsendets forsk- nings- och utvecklingsverksamhet. Förändringarna beräknas kunna genomföras under år 1997. En särskild kommitté har tillsatts för att t.o.m. år 1997 verka för genomförandet av intentionerna i det nationella brottsförebyggande programmet. Det huvudsakliga syftet med översynen är dock att överväga hur forsknings- och utvecklingsverksamheten inom rättsväsendet bör vara organiserad i framtiden. I arbetet ingår att ta ställning till om de samlade resurserna för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet kan utnyttjas på ett bättre sätt. Till detta hör bl.a. att bedöma om en sammanläggning av den forsknings- och utveck- lingsverksamhet som bedrivs inom rättsväsendet, främst den vid BRÅ och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet, skulle kunna ge forskningsmässiga fördelar och leda till ett effektivare resursutnyttjande. I arbetet ligger också att ta ställning till frågor om den framtida forskningen rörande ekonomisk brottslighet, varvid i underlaget ingår ett betänkande som nyligen lagts fram av Utredningen om ekobrottsforskning (SOU 1996:84). BRÅ:s resultat Tyngdpunkten i BRÅ:s verksamhet har under budgetåret 1994/95 legat på områdena brottsprevention och officiell statistik för rättsväsendet. Resurserna för forsknings- och utvecklingsverksamhet har främst koncentrerats till regeringsuppdraget avseende utarbetande av underlag för det nationella brottsförebyggande programmet. Under senare år har BRÅ förstärkt sin forskningskompetens så att verksamheten blivit mer tvärvetenskaplig och spänner över fler områden. Exempel på områden som BRÅ arbetar med är brottslighetens nivå, struktur och utveckling, rättsmedvetande- och brottsofferundersökningar, teorier och praktik inom brottsprevention från tidiga åtgärder till lokalt brottsförebyggande arbete, rasistiskt våld och motvåld, ekobrottslighet och samhällets reaktioner på brott. Från den 1 juli 1994 har BRÅ övertagit ansvaret för den officiella rättsstatistiken. BRÅ har även tagit över produktionen av domstols- och kriminalstatistiken. Målet är att skapa en modern informationsdatabas för den officiella rättsstatistiken, vilken skall tillgodose regeringskansliets, rätts- väsendets myndigheters och andra användares behov av ändamålsenligt underlag för verksamhetsplanering, uppföljning, och forskning. BRÅ har inrättat en styrgrupp för detta arbete, där företrädare för Justitiedepartementet, rättsväsendets myn- digheter och Statistiska centralbyrån ingår. BRÅ har också inrättat en referens- grupp för att ge andra användare av den officiella statistiken, t.ex. universiteten, möjlighet till påverkan. Enligt BRÅ har det varit nödvändigt med relativt ingripande förändringar i statistiken, varför utgivningen av statistiken senarelagts. BRÅ räknar dock med att år 1997 vara i fas med utgivningen av publikationer när det gäller den officiella rättsstatistiken. BRÅ bedriver en omfattande informationsverksamhet vad avser brottsprevention och andra kriminalpolitiska frågor via bl.a. massmedier, konferenser, seminarier och kurser. BRÅ har två egna tidskrifter, varav en engelskspråkig, som tillsammans har en upplaga på ca 15 000 exemplar. BRÅ har också ett brett internationellt kontaktnät för erfarenhets- och forskningsutbyte. Som framgår ovan uppgick BRÅ:s sammanlagda anslagssparande vid slutet av budgetåret till ca 10,6 miljoner kronor. BRÅ förklarar anslagssparandet med en koncentration av resurserna på några stora projekt, vakanser under budgetåret samt att man velat förbereda sig för att klara en planerad ökning av antalet projekt. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende BRÅ. Regeringens bedömning De områden som BRÅ har prioriterat ligger väl i linje med den förstärkning av rådets inriktning mot stöd till lokalt brottsförebyggande arbete som krävs för att på sikt ta hand om de uppgifter som följer av det nationella brottsförebyggande programmet. BRÅ har lagt ned ett omfattande arbete på den officiella rättsstatistiken, framför allt för att modernisera statistikproduktionen och höja kvaliteten i statistiken. Detta arbete har varit värdefullt. Det är också positivt att BRÅ räknar med att snart vara i fas med utgivningen av rättsstatistiken. De förklaringar till anslagssparandet som BRÅ har angivit framstår enligt regeringens bedömning som rimliga. Regeringen beräknar anslaget för år 1997 till 25 355 000 kronor. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 26 024 000 kronor respektive 26 817 000 kronor. Vid beräkningen har inte hänsyn tagits till eventuella förändringar av rådets verksamhet, t.ex. när det gäller ansvaret för forsknings- och utvecklingsverksamheten. F 2. Rättsmedicinalverket -------------------------------------------------------------------- 1994/95 Utgift 149 149 1) Anslagssparande 25 009 1995/96 Anslag 248 173 Utgiftsprognos 258 200 därav 1996 178 600 1997 Förslag 165 728 1998 Beräknat 166 831 1999 Beräknat 173 029 1 Beloppen anges i tusental kr Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rätts- psykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte handläggs av någon annan statlig myndighet. RMV genomgick en fördjupad prövning inför budgetåret 1995/96 (prop. 1994/95:100 bil. 6 s. 243, bet. 1994/95:SoU15, rskr. 1994/95: 294) där följande övergripande mål fastslogs av riksdag och regering för planeringsperioden 1995/96 - 1998: Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall leverera beslutsunderlag av hög kvalitet till rättsväsendet. Underlaget skall lämnas inom lagstadgad tid. Vidare skall de rättsmedicinska, rättskemiska och rättsgenetiska undersökningsverksamheterna medverka till att goda förutsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall som ett led i samhällets brottsförebyggande verksamhet prioritera arbetet med att informera om de erfarenheter som vunnits inom de rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiatriska verksamheterna. Verket skall vidare bedriva utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att RMV:s uppdragsintäkter ökade med ca 50 procent (till 55,3 miljoner kronor) medan anslagsutnyttjandet minskade med ca 8 procent (till 149,1 miljoner kronor). De ökade uppdragsintäkterna medförde ökade driftskostnader men totalt sett uppstod ett anslagssparande efter budgetåret 1994/95 som uppgick till 25 miljoner kronor. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att RMV:s utgifter kommer att överstiga anslaget med ca fem procent. RMV:s ackumulerade anslagssparande kommer bl.a. att användas till avvecklingskostnader inom rättspsykiatrin. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- | Övergripande mål | | | | RMV genomgick fördjupad prövning inför budgetåret 1995/96 och i | | samband med beslut om budgeten fattade riksdagen beslut om mål | | och riktlinjer för RMV:s verksamhet under planeringsperioden | | 1995/96 - 1998. Dessa mål bör ligga fast under budgetåret 1997. | | | | Resurser 1997 | | | | Ramanslag 165 728 tkr | | Beräknade avgiftsinkomster 33 000 tkr | -------------------------------------------------------------------- Resultatbedömning RMV:s årsredovisning visar att de övergripande mål som statsmakterna uppställt för RMV:s verksamheter liksom verksamhetsmål och riktlinjer i allt väsentligt har kunnat infrias. Undersöknings- och handläggningstider uppfyller med få undantag de krav som ställts i bl.a. regleringsbrev. I regleringsbrevet för 1994/95 anges t.ex. att andelen rättspsykiatriska undersökningar som ändras efter granskning inte bör överstiga tre procent. Andelen som ändrades efter granskning 1994/95 var drygt en procent. Inom rättsmedicinen var målet en medianhandläggningstid på 35 dagar för obduktionsärenden och under 1994/95 hölls medianhandläggningstiderna kring 28 dagar. Ett betydande kvalitetssäkringsarbete har bedrivits för att nå en hög och jämn standard i undersöknings- och analysarbetet. Vidare har verket prioriterat metodutvecklings- och kompetensutvecklingsarbete. RMV har också förstärkt forsknings- och utvecklingsinsatserna bl.a. genom att inrätta ett verksgemensamt FoU-kansli. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende RMV. Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten är i sin helhet anslags- finansierad. Utredningstiderna, frekvensen anstånd och överprövningar av ärendena uppfyller lagstadgade krav och de mål som ställts upp i bl.a. regleringbrev. Den rättsmedicinska verksamheten är till övervägande delen anslagsfinansierad. Under 1994/95 har kvalitetssäkringsarbetet fortsatt haft hög prioritet. RMV har också i enlighet med målen för verksamheten vidtagit åtgärder för att förbättra läkarrekryteringen. Den rättskemiska avdelningens verksamhet är såväl anslags- som upp- dragsfinansierad. Den uppdragsfinansierade delen har ökat från 8,4 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 till 11,2 miljoner kronor under budgetåret 1994/95. Kvalitet och säkerhet har prioriterats och verksamheten har effektiviserats genom bl.a. ny teknik. Rättsgenetiken är i sin helhet avgiftsfinansierad. Övergången till DNA-baserad faderskapsundersökning är nu helt genomförd vilket väsentligt ökat säkerheten i undersökningarna. Kvalitetssäkring och effektivisering har prioriterats. Kontinuerlig effektivisering av verksamheten tillsammans med ökade uppdragsintäkter har lett till ett anslagssparande som efter budgetåret 1994/95 uppgick till 25 miljoner kronor. Regeringen delar i allt väsentligt de bedömningar som RMV lämnat i sin årsredovisning m.m. och menar att arbetet även fortsättningsvis bör bedrivas med samma inriktning. Rättspsykiatriska undersökningsverksamhetens organisation och dimensionering Det har vid RMV:s avdelningar i Stockholm och Göteborg funnits en viss överkapacitet av vårdplatser vilka har ställts till sjukvårdshuvudmännens förfogande enligt avtal med Stockholms läns landsting och Göteborgs kommun. Med anledning av att riksdag och regering vid olika tillfällen (bl.a. i prop. 1994/95:100 bil. 6 s. 245-247, bet. 1994/95: SoU15, rskr. 1994/95:294 och prop. 1994/95:194 s. 25-27, bet. 1994/ 95:SoU23, rskr. 1994/95:382) har fastslagit att statliga undersökningsenheter skall ha till uppgift att bedriva rättspsykiatrisk vård endast under den tid som rättspsykiatrisk undersökning pågår, har RMV givits i uppdrag att avveckla den kapacitet inom rättspsykiatriska undersökningsverksamheten som verket inte behöver utnyttja samt att så långt möjligt överföra vårdpersonal och lokaler till sjukvårdshuvud- männen. RMV har i sin anslagsframställan redovisat att vissa avvecklingskost- nader kan bli aktuella i samband med genomförandet av nämnda uppdrag. Dessa avvecklingskostnader avses kunna finansieras av RMV:s anslagssparande. Regeringen har vidare i beslut den 21 december 1995 uppdragit åt RMV att göra en översyn över och analysera nuvarande dimensionering och struktur av den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten i relation till nuvarande och förväntad framtida efterfrågan från landets domstolar. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31 december 1996. Slutsatser RMV omfattas av det generella besparingskravet på statlig konsumtion. Således har anslaget minskats med tre procent för 1997 och 1998. För 1998 beräknas ramanslaget uppgå till 166 831 miljoner kronor och för 1999 till 173 029 miljoner kronor. Beräkningarna grundar sig på verkets nuvarande struktur och på aktuella efterfrågeförhållanden från bl.a. domstolar och polismyndigheter. Det finns idag inga tecken som tyder på att stora förändringar är att vänta inom någon av RMV:s verksamhetsgrenar. Som ett resultat av översynen av den rätts- psykiatriska undersökningsverksamheten kan dock förändringar bli aktuella vilka kan påverka anslagets framtida storlek. F 3. Gentekniknämnden -------------------------------------------------------------------- 1994/95 Utgift 1 040 1) Anslagssparande 600 1995/96 Anslag 3 086 Utgiftsprognos 3 000 därav 1996 2 300 1997 Förslag 2 127 1998 Beräknat 2 199 1999 Beräknat 2 276 1 Beloppen anges i tusental kr Gentekniknämndens övergripande mål är att främja en etiskt försvarbar och säker användning av gentekniken så att oönskade effekter på människors och djurs hälsa och miljön undviks. Gentekniknämnden skall bl.a. yttra sig över ansökningar om tillstånd enligt lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer och samråda med andra myndigheter när dessa meddelar föreskrifter. Nämnden skall vidare bedriva rådgivande verksamhet samt följa utvecklingen på genteknikområdet och bevaka de etiska frågorna. Gentekniknämnden inrättades den 1 juli 1994 och övertog bl.a. de arbetsuppgifter som tidigare hade åvilat Delegationen för hybrid-DNA-frågor. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- |Övergripande mål | | | |Gentekniknämndens övergripande mål skall ligga fast. | | | |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 2 127 tkr | -------------------------------------------------------------------- Resultatinformation Flera decenniers forskningsinsatser på genteknikens område har nu lett till att praktiska och kommersiella produkter inom främst läkemedels- och jordbrukssektorerna börjat tas fram. Detta har fört med sig att tekniken även börjat tillämpas inom livsmedelssektorn. Forskningen har bl.a. skapat möjligheter att med utnyttjande av gentekniken bryta ner annars svårnedbrytbara miljögifter. Utvecklingen på genteknikområdet går allt snabbare och en missbedömning av teknikens användning kan medföra irreparabla skador på miljön. Gentekniknämndens verksamhet är därför mycket betydelsefull. Samhällets åtgärder på området syftar till att minimera riskerna för att sådana och andra oönskade effekter skall uppstå. I takt med att användningen av gentekniken ökar, ökar också det område som nämnden har att bevaka. Av verksamhetsredogörelsen för budgetåret 1994/95 framgår att nämnden genom att bl.a. delta i beredningsgrupper, avge yttranden, utarbeta rapporter och anordna konferenser aktivt har verkat för att det övergripande målet skall kunna uppnås. Regeringens bedömning Enligt regeringens bedömning är omfattningen av Gentekniknämndens verksamhet väl avvägd, varför nämnden bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande till innevarande budgetår. Med hänsyn till den snabba utveckling som pågår inom genteknikområdet avser regeringen att noga följa Gentekniknämndens verksamhet och se till att nämnden har de resurser som krävs. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 2 199 000 kronor respektive 2 276 000 kronor. F 4. Brottsoffermyndigheten -------------------------------------------------------------------- 1994/95 Utgift 6 081 Anslagssparande 2 091 1)2) Utgiftsprognos 13 500 1995/96 Anslag 13 781 3) därav 1996 10 000 1997 Förslag 9 500 1998 Beräknat 9 517 1999 Beräknat 9 776 1) Beloppen anges i tusental kr 2) Anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader 3) Därav 1,5 miljoner kronor anvisade på tilläggsbudget Brottsoffermyndighetens övergripande mål och uppgifter är att främja brottsoffers rättigheter samt bevaka deras behov och intressen. Myndigheten skall särskilt pröva ärenden om brottsskadeersättning och ärenden om bidrag från brottsofferfonden. Vid myndigheten finns en särskild nämnd för prövning av vissa ärenden om brottsskadeersättning samt ett råd för prövning av frågor om bidrag från brottsofferfonden. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att myndigheten sparade närmare 1,9 miljoner kronor förra budgetåret. Prognosen för anslags- belastningen under innevarande budgetår visar att myndigheten kommer att använda ca 1 miljon kronor av sitt ackumulerade sparande. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- | Övergripande mål | | | | Det övergripande målet för Brottsoffermyndigheten ligger fast. | | | | Resurser 1997 | | | | Ramanslag 9 500 tkr | -------------------------------------------------------------------- Brottsoffermyndighetens resultat Antalet inkomna brottsskadeärenden fortsätter att öka och uppgick år 1995 till drygt 4 400, vilket är en ökning med ca 250 ärenden jämfört med år 1994. Antalet inkomna personskadeärenden ökade från 3 400 till 3 800. För antalet sakskadeärenden redovisas en minskning. Under de första tolv månaderna under innevarande budgetår har brottsskadeärendena ökat med tio procent jämfört med budgetåret 1994/95. Enligt Brottsoffermyndighetens bedömning kommer det totala antalet brottsskadeärenden fortsätta att öka även under 1997. Brottsoffermyndigheten har satt upp tre delmål för handläggningen av brottsskadeärenden. De skall handläggas säkert, snabbt och billigt. Under budgetåret 1994/95 avgjordes 57 procent av personskadeärendena och 59 procent av sakskadeärendena inom tre månader, vilket är en lägre andel jämfört med året innan. Antalet balanserade ärenden ökade med ca 500 förra budgetåret och uppgick vid utgången av budgetåret 1994/95 till drygt 1 800 ärenden. Huvuddelen av ökningen ägde rum under början av det budgetåret. Brottsoffermyndighetens handläggningskostnad uppgick förra budgetåret till 1 768 kronor per ärende, vilket är en kostnadsökning med en procent. Ett mått på säkerheten och kvali- teten i handläggningen är enligt myndigheten frekvensen bifallsbeslut i samband med omprövningar. Denna andel uppgick budgetåret 1994/95 till 29 procent. An- delen omprövningsansökningar av det totala antalet avgjorda ärenden uppgick såväl budgetåret 1994/95 som budgetåret 1993/94 till tre procent. Från brottsofferfonden har under kalenderåret 1995 utbetalats ca 6,5 miljoner kronor till olika brottsofferprojekt. Av dessa medel har ideella organisationer erhållit ca 2,8 miljoner kronor, varav Brottsofferjourernas riksförbund har tilldelats 1,2 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 för den löpande verksamheten. Olika forskningsprojekt har beviljats ca 2,7 miljoner kronor. Resterande medel har utbetalats dels till privat och offentlig brottsofferinriktad verksamhet, dels till informationsinsatser. Fondens totala tillgångar under år 1995 uppgick till ca 10 miljoner kronor. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Brottsoffermyndigheten. Regeringens bedömning Att andelen avgjorda ärenden har minskat samt att ärendebalansen och omloppstiderna har ökat torde ha samband med att verksamheten har utlokaliserats från Stockholm till Umeå. Verksamheten i Umeå startades med helt ny personal, vilket kan förklara en lägre produktivitet. Utlokaliseringen är också en förklaring till myndighetens relativt stora sparande förra budgetåret, vilket bl.a. beror på att avvecklingskostnaderna för Stockholmskontoret blev lägre än beräknat. Enligt regeringens mening bör myndigheten nu med mer erfaren personal kunna öka antalet avgjorda ärenden. En sådan utveckling kan också utläsas av myndig- hetens statistikuppgifter. Av årsredovisningen för budgetåret 1994/95 och an- slagsframställningen för budgetåret 1997 framgår att antalet avgjorda ärenden har ökat kraftigt fr.o.m. andra hälften av budgetåret 1994/95. Under de tolv första månaderna innevarande budgetår har antalet avgjorda ärenden ökat med 26 procent jämfört med föregående budgetår. I regleringsbrevet för innevarande budgetår anges att minst 70 procent av brottsskadeärendena skall handläggas inom tre månader och att ärendebalansen skall minska. Regeringen delar Brottsoffermyndighetens uppfattning att antalet brotts- skadeärenden kan förväntas öka även under budgetåret 1997. Tidigare har myndigheten effektiviserat sin verksamhet för att kunna möta volymökningar. Regeringen anser att kostnaderna för handläggningen av den beräknade mängden brottsskadeärenden inte längre ryms inom den befintliga ekonomiska ramen. Brottsoffermyndigheten bör därför tilldelas ytterligare 1,2 miljoner kronor budgetåret 1997. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 9 517 000 kronor respektive 9 776 000 kronor. F 5. Ersättning för skador på grund av brott -------------------------------------------------------------- 1994/95 Utgift 41 809 1) 1995/96 Anslag 102 500 1997 Förslag 71 500 1998 Beräknat 73 287 1999 Beräknat 74 974 -------------------------------------------------------------- Utgiftsprognos 90 000 därav 1996 67 100 1) Beloppen anges i tusental kr Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på grund av brott. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på anslaget är antalet beviljade ansökningar om brottsskadeersättning och ersättningarnas storlek. Anslaget disponeras av Brottsoffermyndigheten. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | | | Ramanslag 71 500 tkr | -------------------------------------------------------------------- Som framgår av redovisningen under anslaget F 4. Brottsoffermyndigheten har antalet ansökningar om brottsskadeersättning ökat under kalenderåret 1995 och kan förväntas fortsätta öka under budgetåret 1997. Med hänsyn härtill har regeringen beräknat anslaget till 71 500 000 kronor. För budgetåren 1998 och 1999 har anslaget beräknats tilll 73 287 000 kronor respektive 74 974 000 kronor. F 6. Rättshjälpskostnader -------------------------------------------------------------------- 1994/95 Utgift 869 007 1) Utgiftsprognos 1 278 300 1995/96 Anslag 1 278 300 därav 1996 902 200 1997 Förslag 853 972 1998 Beräknat 736 872 1999 Beräknat 736 872 1) Beloppen anges i tusental kr Från anslaget betalas de kostnader som enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken, rättshjälpslagen (1972:429; omtryckt 1993:9) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall betalas av allmänna medel. Rättshjälp omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning. De faktorer som styr kostnaderna är framför allt antalet ärenden, ärendenas omfattning och svårighetsgrad, ersättningsnivån till biträden och offentliga försvarare samt den andel av rättshjälpskostnaderna som betalas av den rättssökande. Enligt 22 § rättshjälpslagen och 21 kap. 10 § rättegångsbalken bestämmer regeringen den timkostnadsnorm som ligger till grund för ersättning för arbete på rättshjälpsområdet. Ersättningen till biträden och offentliga försvarare regleras också i viss utsträckning med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor; en taxa för ersättning till offentliga försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1996:13, B32 resp. 1996:14, B33). Taxorna beslutas av Domstolsverket på grundval av timkostnadsnormen. Regeringen har bestämt timkostnadsnormen för perioden den 1 juli 1996 - den 31 december 1997 till 803 kronor exklusive mervärdesskatt (1004 kr inklusive mervärdesskatt). Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 853 972 tkr | -------------------------------------------------------------------- Ny rättshjälpslag Regeringen har beslutat om en proposition med förslag till en ny rättshjälpslag med följdändringar (prop. 1996/97:9). Förslagen bygger på de förslag som lämnats av Rättshjälpsutredningen (SOU 1995:81). Den nya rättshjälpslagen innebär en mängd förändringar. En viktig nyhet är att rättshjälpen blir generellt subsidiär till rättsskyddet. Den som har en rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella angelägenheten skall inte få rättshjälp. Inte heller skall den som med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft en rättsskyddsförsäkring kunna få rättshjälp. Om det finns särskilda skäl skall dock rättshjälp kunna beviljas också den som borde ha haft en rättsskyddsförsäkring. Samtidigt som rättshjälpens grundläggande syfte att utgöra ett yttersta skyddsnät för dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat sätt behålls, innebär det nya systemet också stora kostnadssänkningar. Den föreslagna nya rättshjälpslagen med följdändringar beräknas leda till besparingar på knappt 200 miljoner kronor per år. För en beskrivning av övriga förändringar hänvisas till nämnda proposition. Förslaget att rättshjälpen skall vara subsidiär till rättsskyddet kan inte genomföras om inte försäkringsbolagen ges tillräcklig tid att anpassa sin organisation och sina försäkringsvillkor. Förändringarna föreslås därför träda i kraft den 1 december 1997. Om allmän rättshjälp eller rättshjälp åt misstänkt i brottmål har sökts före den 1 december 1997 gäller dock äldre bestämmelser. De nya bestämmelserna kommer därför att minska kostnaderna för rättshjälpen successivt. Budgetåret 1998 bedömer regeringen att minskningen blir i storleksordningen 75 miljoner kronor; 1999 minskar kostnaderna med ytterligare ca 120 miljoner kronor. Överföring av budgetansvar Departementen, polismyndigheterna, Statens invandrarverk (SIV) och Utlänningsnämnden fattar beslut om rättshjälp i form av offentligt biträde i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) och lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Kostnaderna belastar innevarande budgetår andra huvudtitelns anslag F1. Rättshjälp m.m. I stort sett hela belastningen härrör från beslut av SIV och Utlänningsnämnden. I nämnda proposition (prop. 1996/97:9) föreslås att bestämmelser om rätten till offentligt biträde fr.o.m. den 1 december 1997 regleras direkt i den materiella lagstiftningen. Eftersom budgetansvaret enligt regeringens uppfattning bör ligga där den största möjligheten att påverka belastningen av ett anslag finns, kommer medel för detta ändamål att fr.o.m. 1997 att föras över till utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar. Med hänsyn till ovan nämnda förändringar har regeringen beräknat anslaget till 853 972 000 kronor. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 736 872 000 kronor respektive år. F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet -------------------------------------------------------------------- 1994/95 Utgift 29 699 1) 1995/96 Anslag 53 202 Utgiftsprognos 51 500 därav 1996 38 600 1997 Förslag 10 222 1998 Beräknat 10 546 1999 Beräknat 10 886 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet, bl.a. ersättningar till vittnen, parter och rättegångsbiträden samt kostnader för statens rättegångar. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Ramanslag 10 222 tkr. | -------------------------------------------------------------------- Innevarande budgetår disponerar utöver de 24 länsstyrelserna ett femtiotal myndigheter anslaget. Av dessa mister bl.a. Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, domstolarna samt skatte- och kronofogdemyndigheterna dispositionsrätten till anslaget och anvisas i stället medel inom respektive myndighetsanslag för att finansiera kostnader som t.o.m. innevarande budgetår finansieras från anslaget. En fördel med detta är att administrationen för myndigheterna förenklas. En sådan förändring är dock inte lämplig för flertalet av de mindre myndigheter som disponerar anslaget eftersom dessa inte har samma möjligheter att hantera tillfälliga förändringar av utgiftsnivån. Med hänsyn till nämnda förändring har regeringen beräknat anslaget till 10 222 000 kronor. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 10 546 000 kronor respektive 10 886 000 kronor. F 8. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar ------------------------------------------------------------------ 1994/95 Utgift 2 994 1) 1995/96 Anslag 3 879 1997 Förslag 3 000 1998 Beräknat 3 000 1999 Beräknat 3 000 ------------------------------------------------------------------ Utgiftsprognos 3 900 därav 1996 2 300 1) Beloppen anges i tusental kr Från anslaget lämnas bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, till Internationella institutet i Rom för unifiering av privat- rätten och till Permanenta byrån i Haagkonferensen för internationell privaträtt. Från anslaget lämnas vidare medel till Sveriges bidrag till Nordiska sam- arbetsrådet för kriminologi, till det FN-anknutna kriminologiska institutet i Helsingfors (HEUNI) och till vissa andra internationella sammanslutningar med anknytning till Justitiedepartementets ansvarsområde. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | | | Ramanslag 3 000 tkr | -------------------------------------------------------------------- Anslaget bör uppgå till tre miljoner kronor för budgetåret 1997. För budgetåret 1998 respektive 1999 har anslaget beräknats till samma belopp som för år 1997. F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete -------------------------------------------------------------- 1995/96 Anslag 10 800 1) 1997 Förslag 7 200 1998 Beräknat 7 200 1999 Beräknat 7 200 -------------------------------------------------------------- Utgiftsprognos 10 800 därav 1996 10 800 1) Beloppen anges i tusental kr Regeringen har i juni i år presenterat ett nationellt brottsförebyggande program. En av grundtankarna i programmet är att regeringen skall främja det lokala brottsförebyggande arbetet. För detta ändamål finns för budgetåret 1995/96 under anslaget A 6. Bidrag till brottsförebyggande arbete anvisat 10,8 miljoner kronor. Regeringens överväganden -------------------------------------------------------------------- | Resurser 1997 | | | | Ramanslag 7 200 tkr | -------------------------------------------------------------------- Enligt regeringens mening bör det även för budgetåret 1997 avsättas medel för att främja initiativ i det brottsförebyggande arbetet, t.ex. för att utveckla nya metoder och arbetsformer som innebär att detta arbete kan föras framåt. Regeringen föreslår att 7,2 miljoner kronor anvisas för detta ändamål. För budgetåret 1998 respektive budgetåret 1999 har anslaget beräknats till samma belopp som för budgetåret 1997. 10 Övrig statlig verksamhet 10.1 Allmänna advokatbyråer De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Jurist vid allmän advokatbyrå bör också åta sig uppdrag som god man, likvidator eller liknande i de fall uppdragen annars skulle vara svåra att få utförda därför att ersättning inte kan påräknas. Byråerna får täckning för sina kostnader i dessa ärenden från ett driftbidragsanslag. Om det kan ske utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter. Det finns 26 allmänna advokatbyråer varav sju 7 skall bedriva social mottagning på 15 olika mottagningsplatser. Ekonomiskt mål De allmänna advokatbyråernas ekonomiska mål har hittills varit att varje byrå skall generera intäkter som minst motsvarar verksamhetens kostnader inklusive kostnaderna för att bevara det verkliga värdet av rörelsekapitalet. Bakgrunden till kravet att intäkterna även skall täcka kostnaderna för att bevara det verkliga värdet av rörelsekapitalet är att staten tidigare i två omgångar tillfört byråerna medel för att täcka behovet av rörelsekapital (prop. 1979/80:101, bil. 1, bet. 1979/80:JuU36, rskr. 297, prop. 1985/86:101, bil. 1, bet. 1985/86:JuU14, rskr. 82). Motivet till att anvisa statskapital var att byråerna sammantaget hade en balanserad förlust och därmed inte själva kunde finansiera rörelsekapitalbehovet. I ett regeringsbeslut den 26 oktober 1995 beslutade regeringen att statskapitalet, som då uppgick till ca 15,5 miljoner kronor, skulle återbetalas. Skälet för regeringens beslut var att den balanserade förlusten hade övergått i ett balanserat överskott på ca 48 miljoner kronor. I och med att statskapitalet har återbetalats bör det ekonomiska målet fr.o.m. budgetåret 1997 vara att varje byrå skall generera intäkter exklusive finansiella intäkter som motsvarar minst verksamhetens kostnader exklusive finansiella kostnader, dvs. full kostnadstäckning i enlighet med avgiftsförordningen (1992:191). Resultatutveckling --------------------------------------------------------------------- | |1991/92 |1992/93 |1993/94 |1994/95 |1995/96 |1997 | --------------------------------------------------------------------- |Intäkter exkl.|113,2 |115,9 |114,1 |101,5 |133,6 |92,0 | |finansiella | | | | | | | |intäkter1 | | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |Kostnader |107,3 |110,1 |112,6 |102,1 |141,8 |93,0 | |exkl. | | | | | | | |finansiella | | | | | | | |kostnader1 | | | | | | | --------------------------------------------------------------------- |Resultat |+ 5,9 |+ 5,8 |+ 1,5 |- 0,6 |- 8,2 |- 1,0 | --------------------------------------------------------------------- 1 Löpande priser i miljoner kronor Som synes har de allmänna advokatbyråerna minskat sina kostnader under perioden, bl.a. till följd av att byråerna i Kalmar och Sundsvall har avvecklats. Huvudförklaringen till att byråernas sammantagna resultat har försämrats är att antalet fakturerade ärenden minskat såväl inom som utanför rättshjälpsområdet. Minskningen beror bl.a. på att konkurrensen från de privata byråerna om rättshjälpsärendena ökat i samband med den allmänna konjunkturnedgången och på vissa förändringar av rättshjälpsreglerna (bl.a. begränsningar av möjligheterna till rättshjälp i asylärenden samt höjda grund- och tilläggsavgifter). Regeringens bedömning Mot bakgrund av de allmänna advokatbyråernas ekonomiska mål är det prognostiserade utfallet för år 1995/96 inte tillfredsställande. Resultaten varierar dock avsevärt mellan byråerna. Domstolsverket har tillsammans med de byråer som har sämst måluppfyllelse utarbetat ett åtgärdspaket som syftar till att vända utvecklingen. Regeringens uppfattning är också att byråerna sammantagna resultat år 1997 kommer att förbättras avsevärt. Regeringen kommer att noga följa hur de åtgärder som vidtas faller ut. Redovisning av Brottsofferutredningens hittills utförda arbete Justitieutskottet behandlade i betänkandet Anslag till Brottsoffermyndigheten, m.m. (bet. 1994/95:JuU13) ett antal motioner rörande olika former av hjälp och stöd till brottsoffer. Utskottet uttalade med anledning av motionerna att det är tid att med ett samlat grepp utvärdera det lagstiftningsarbete m.m. som den senaste tioårsperioden har pågått på brottsofferområdet och att ett arbete med en utvärdering av de åtgärder som har vidtagits snarast bör inledas. Med hänvisning till att arbetet med en utvärdering kunde väntas bli tämligen omfattande ansåg justitieutskottet att det kunde bli nödvändigt med en avrapportering till riksdagen, t.ex. i nästkommande års budgetproposition, innan en slutlig rapport och eventuella förslag läggs fram för riksdagen. Riksdagen beslutade den 19 april 1995 (rskr. 1994/95:261) att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Regeringen beslutade den 15 juni 1995 direktiv till en särskild utredare med uppdrag att utvärdera de åtgärder som den senaste tioårsperioden har gjorts på brottsofferområdet (Dir. 1995:94). Utredningen har i uppgift att ge en bred redovisning av vad som har gjorts och kartlägga vilka rättigheter och vilka möjligheter till hjälp ett brottsoffer har. De samlade effekterna av dessa rättigheter skall analyseras. Med utgångspunkt i den samlade kunskapen och analysen skall utredaren föreslå de förändringar som kan vara befogade. Detta gäller inte enbart förändringar i lagstiftningen utan också förändringar t.ex. av handläggningsrutiner och rutiner för samarbete myndigheter emellan och förbättrad utbildning. Som en allmän utgångspunkt anges i direktiven att det är av stor betydelse att åtgärder för brottsoffer sätts in där de verkligen behövs. En viktig uppgift för utredaren är alltså att undersöka om de resurser som finns används på bästa sätt. En annan betydelsefull fråga för utredaren är hur regelsystemet tillämpas på myndighetsnivå, dvs. hur lagändringar och andra insatser har fallit ut i praktiken. Brottsofferutredningens arbete påbörjades i januari 1996 och skall vara avslutat vid utgången av år 1997. Till utredningen är en referensgrupp knuten, med företrädare för bl.a. ideella organisationer. Utredningen lämnade den 12 juni 1996 en översiktlig redovisning till regeringen av det hittills utförda arbetet, avsedd att ligga till grund för den avrapportering riksdagen begärt. En stor del av utredningens arbete hittills har bestått i att inhämta kunskaper, att kartlägga vilka andra utredningar och forskningsprojekt m.m. som pågår på brottsofferområdet samt i kontakter med organisationer och myndigheter. En närmare kartläggning av de utbildningsinsatser för skilda yrkeskategorier när det gäller frågor om brottsoffer som har genomförts under senare tid och som planeras för framtiden kommer att göras. Utredningen har fått tillstånd av Justitiedepartementet att anlita Socio- logiska institutionen, Lunds universitet för ett forskningsprojekt med sikte på att undersöka erfarenheterna av besöksförbud och hur stödet i form av målsägandebiträde har fungerat ur brottsoffrens perspektiv. Undersökningen kommer också att innefatta det bemötande brottsoffer får i kontakter med myndigheter inom rättsväsende, socialtjänst och sjukvård och skall göras i form av djupintervjuer. Utredningen har vidare för avsikt att genomföra en enkätundersökning där landets kronofogdemyndigheter tillfrågas om sina synpunkter på de bestämmelser som infördes år 1994 och som innebär att domstolen självmant sänder domar i vilka skadestånd har utdömts till kronofogdemyndigheten, som i sin tur frågar målsäganden om han eller hon vill att domen skall verkställas genom myndighetens försorg. Vidare skall utredningen undersöka hur polisens utredningsskyldighet beträffande målsägandens anspråk på skadestånd fungerar. Utredningen avser också att studera systemen för stöd till brottsoffer genom lekmän i England och Kanada, vilka är föregångare på det området. Under 1997 kommer utredningen att starta en utvärdering av Rikskvinnocentrum för kvinnor som misshandlats och våldtagits. Förslag till statsbudget för år 1997 Utrikesförvaltning och internationell samverkan (utgiftsområde 5) Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3 2 Inledning.................................................. 4 2.1 Internationell säkerhet och globalt samarbete....... 5 2.2 Sverige i Europa.................................... 7 2.3 Samarbete i Norden och Östersjöområdet.............. 9 2.4 Sverige i världen................................... 10 2.5 En fri världshandel................................. 11 2.6 Utgångspunkter för besparingar samt den beräknade utgiftsutvecklingen................................. 12 3 A Utrikesförvaltningen m.m............................ 14 3.1 Allmänt............................................. 14 3.2 Anslag.............................................. 14 A 1. Utrikesförvaltningen................................ 16 A 2. Nordiskt samarbete ................................. 17 A 3. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. 18 4 B Internationella organisationer ..................... 19 B l. Bidrag till vissa internationella organisationer.... 22 B 1.1. Förenta nationerna.................................. 23 B 1.2. Europarådet......................................... 26 B 1.3. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) 27 B 1.4. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP) 28 B 1.5. Schengensamarbetet.................................. 29 B 1.6. Övriga internationella organisationer............... 29 B 2. Nordiska ministerrådet.............................. 29 B 3. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) 30 B 4. Fredsfrämjande verksamhet........................... 31 5 C Information om Sverige i utlandet................... 33 5.1 Allmänt............................................. 33 5.2 Resultatinformation................................. 33 C 1. Svenska Institutet.................................. 34 C 2. Övrig information om Sverige i utlandet............. 35 6 D Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor......... 37 6.1 Allmänt............................................. 37 6.2 Resultatinformation................................. 37 D 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området............................................. 38 D 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling........................... 38 D 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforsk- ningsinstitut (SIPRI)............................... 39 D 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet ........................................... 39 D 5. Utrikespolitiska Institutet ........................ 40 D 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse ........................ 41 7 E Övriga utrikespolitiska frågor...................... 42 E 1. Strategisk exportkontroll........................... 42 E 1.1. Inspektionen för strategiska produkter.............. 42 E 1.2. Internationella exportkontrollarrangemanget......... 43 E 2. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet..... 44 E 3. Europainformation m.m............................... 44 E 4. Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt............................................ 45 8 Avgiftsfinansierad verksamhet ............................. 46 Delegationen för översättning av EG:s regelverk............ 46 Bilaga 5.1 Sveriges samlade bidrag till FN . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 Bilaga 5.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 september 1996...................................... 50 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan enligt följandeuppställning: ___________________________________________________________ Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp (tusental kr) ___________________________________________________________ A 1. Utrikesförvaltningen Ramanslag 1 667 384 A 2. Nordiskt samarbete Ramanslag 1 442 A 3. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Ramanslag 4 371 B 1. Bidrag till vissa internationella organisationer Ramanslag 452 462 B 2. Nordiska ministerrådet Ramanslag 303 700 B 3. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) Ramanslag 24 207 B 4. Fredsfrämjande verksamhet Ramanslag 150 206 C 1. Svenska Institutet Ramanslag 55 237 C 2. Övrig information om Sverige i utlandet Ramanslag 10 266 D 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska områdetRamanslag 2 322 D 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfräm- jande utveckling Ramanslag 9 250 D 3. Bidrag till Stockholms interna- tionella fredsforskningsinstitut (SIPRI) Obetecknat anslag 20 571 D 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet Ramanslag 12 235 D 5. Utrikespolitiska Institutet Obetecknat anslag 10 112 D 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse Ramanslag 3 597 E 1. Strategisk exportkontroll Ramanslag 13 857 E 2. Bidrag till Stiftelsen Öst- ekonomiska Institutet Obetecknat anslag 4 636 E 3. Europainformation m.m. Ramanslag 8 800 E 4. Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt Ramanslag 2 548 Summa för utgiftsområdet 2 757 203 ___________________________________________________________ 2 Inledning Utgiftsområdet Utrikesförvaltning och internationell samverkan består av följande verksamhetsområden: utrikesförvaltning, internationella organisa- tioner, information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor samt övriga utrikespolitiska frågor. Internationell solidaritet och samverkan är av grundläggande betydelse för Sveriges säkerhet och människors livsvillkor i vårt land. Internationalisering och globalisering har dramatiskt förändrat politik, ekonomi, miljö och sociala förhållanden. De stora och långsiktiga frågorna om fred, demokrati och hållbar utveckling kräver ett ökat och mer effektivt internationellt samarbete. Sveriges medverkan i detta internationella samarbete tar tillvara vårt eget lands intressen. Det ger oss samtidigt en möjlighet att bidra till säkerhet och utveckling, i närområdet, i Europa och globalt. I Sveriges långvariga stöd för fredlig konfliktlösning, folkrätten och en fri världshandel förenas egenintresse och solidaritet. Samtidigt inspireras vår utrikespolitik av centrala mål för det egna samhällsbygget, som fördjupad demokrati, rättsstyre, öppenhet, folkrörelsemedverkan, social rättvisa, jämställdhet, ekologisk balans och kamp mot arbetslösheten. Internationellt samarbete genom multilaterala organisationer har blivit alltmer betydelsefullt. För Sveriges del intar två organisationer här en särställning, Förenta nationerna (FN) och Europeiska unionen (EU). Sveriges aktiva medverkan i FN- arbetet har i 50 år varit en hörnsten i vår utrikespolitik. Medlemskapet i EU har givit oss nya möjligheter att delta i arbetet för att bygga säkerhet och samarbete i och bortom Europa. Sverige deltar aktivt i arbetet i andra organisationer för en europeisk säkerhetsstruktur. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) spelar en viktig roll på flera områden. Samarbetet i Norden och Östersjöområdet är särskilt viktigt för Sverige. Politiska förbindelser, handel, utvecklingssamarbete, migration m.m. har blivit alltmer sammanflätade aspekter i det internationella samarbetet. Utrikesdepartementets organisation har reformerats i syfte att skapa bättre förutsättningar för att bedriva en sammanhållen svensk utrikespolitik. Målet är att anpassa organisation och arbetssätt till de uppgifter vi ställs inför genom den tilltagande internationaliseringen, det växande beroendet mellan Utrikesdepartementets traditionella politikområden och EU-medlemskapet. Sverige står inför viktiga utrikespolitiska uppgifter, i världen, Europa, Östersjöområdet och Norden. Dessa uppgifter skall genomföras under en period när fortsatta och betydande besparingar skall göras inom utgiftsområdet. Detta ställer krav på stränga prioriteringar såväl mellan som inom olika verksamhetsområden. Informationen om Sverige i utlandet är en viktig del av svensk utrikespolitik. En god och väl samordnad sådan information bidrar till att förtroendet för vårt land stärks. 2.1 Internationell säkerhet och globalt samarbete Genom att delta i fredsfrämjande och humanitära insatser kan Sverige bidra till fred och säkerhet. Sveriges förmåga, möjligheter och förutsättningar i detta avseende skall utvecklas. Utvecklingen efter det kalla krigets slut har riktat ökad uppmärksamhet på åtgärder för att förebygga konflikter, såväl inom som mellan stater. Konfliktförebyggande engagerar ett stort antal aktörer, från internationella och regionala organisationer till enskilda stater och icke-statliga organisationer. Ett övergripande ansvar åvilar FN. Förebyggande av konflikter förutsätter politisk vilja och initiativkraft. Det är viktigt att utnyttja och utveckla det breda spektrum av möjliga åtgärder som står till världssamfundets förfogande. Sverige strävar efter att ytterligare stärka kapaciteten att bidra till detta arbete. Vi vill ge ökad betoning åt civila inslag i den fredsfrämjande verksamheten. En studie genomförs för närvarande om konfliktförebyggande verksamhet. En särskild studie har också nyligen genomförts om säkerhet och utveckling i Afrika. FN är den enda globala organisation som har ett mandat som omfattar såväl internationell säkerhet som ekonomisk och social utveckling i alla dess aspekter. FN:s betydelse accentueras av att de stora hoten mot människors säkerhet och framtid är globala och måste hanteras gemensamt. Sverige är kandidat i valet i höst till FN:s säkerhetsråd för tvåårsperioden 1997-98. Kandidaturen är ett uttryck för den höga prioritet regeringen tillmäter FN:s verksamhet. FN-systemet står för närvarande inför svåra utmaningar och problem.Sverige deltar, också genom EU och i samarbete med de nordiska länderna, aktivt i arbetet för att reformera FN-systemet. Organisationen behöver förnyas, vitaliseras och effektiviseras. Viktiga slutsatser och förslag på detta område återfinns i rapporten Vårt globala grannskap som presenterats av Kommissionen för globalt samarbete. Säkerhet har blivit ett brett begrepp i en värld där nationsgränser är alltmer porösa och ibland närmast fiktiva. Fattigdom, flyktingströmmar, miljöförstöring, narkotikahandel, terrorism, grov organiserad brottslighet, spridning av massförstörelsevapen, humanitära katastrofer och undertryckande av grundläggande mänskliga rättigheter utgör omedelbart eller på sikt hot mot vår säkerhet. De ställer krav på multilaterala insatser. Respekten för folkrätten måste stärkas. Detta är av grundläggande betydelse för internationell fred och säkerhet och för samarbetet mellan stater. Sverige verkar för att främja de mänskliga rättigheterna som led i att bygga varaktiga demokratier och rättssamhällen och förebygga konflikter. Olika insatser behövs för att stärka efterlevnaden och övervakningen av de internationella normerna för de mänskliga rättigheterna. Sverige kommer att fortsatt med kraft engagera sig i detta arbete som bedrivs på såväl bilateral som multilateral nivå. Vidare pågår ett arbete, som Sverige i flera fall är nära engagerat i, på en fortsatt utveckling av internationella konventioner och regler på detta område. Sverige slår vakt om FN:s arbete för de mänskliga rättigheterna och verkar för att dessa frågor bättre skall beaktas i FN:s utvecklingsarbete och i dess fredsbevarande och fredsfrämjande insatser. Nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen är av största betydelse för internationell säkerhet och ekonomisk utveckling. Särskilt viktigt är att nu få till stånd ett totalförbud för kärnvapenprov. Konventionen mot kemiska vapen bör träda i kraft snarast och med deltagande av de i sammanhanget viktigaste staterna. Det är också angeläget att få till stånd förhandlingar om ett förbud mot tillverkning av klyvbart material för vapenändamål. Målet är att alla kärnvapen skall förbjudas, i likhet med andra massförstörelsevapen. Under svensk ledning har ett nytt internationellt protokoll med skärpta regler om användningen av truppminor (antipersonella minor) förhandlats fram. Sverige, som avser att införa totalförbud mot användning av truppminor (antipersonella minor) och förstöra befintliga lager, kommer att fortsätta att verka för ett internationellt förbud mot dessa vapen. Ett arrangemang för exportkontroll, Wassenar-arrangemanget, med deltagande av såväl medlemmarna i NATO-alliansens forna export-kontrollarrangemang som f.d. Warszawapaktsmedlemmar, har förhandlats fram under svenskt ordförandeskap. Sverige fäster stor vikt vid en effektiv implementering av detta arrangemang, som syftar till att hindra spridning av både vapen och strategiskt känsliga produkter som kan ha militärt destabiliserande verkan och hota fred och säkerhet. Miljöförstöring och utarmning av naturresurser hotar vår överlevnad. Lösningen på dessa globala framtidsfrågor ligger i de beslut som fattasi dag. Arbetet för hållbar utveckling, på grundval av Agenda 21, handlingsprogrammet från Riokonferensen 1992, kommer att behandlas vid ett extra möte 1997 med FN:s generalförsamling. Detta blir det viktigaste internationella miljömötet efter Rio. Samtidigt kommer regeringen att intensifiera det regionala miljöarbetet, både i EU och i Östersjöområdet. Stora FN-konferenser har under 1990-talet ägnats åt miljö, mänskliga rättigheter, befolkning, kvinnor och social utveckling samt boende och bebyggelsefrågor. De har i högre grad än tidigare konferenser satt individens säkerhet och rättigheter i centrum och betonat regeringars ansvar i dessa sammanhang. Sverige verkar, inte minst inom EU, för en effektiv och samordnad uppföljning av de stora konferenserna inom FN-systemet. Konferenserna har betonat att jämställdhet är en nyckel till att lösa många globala ödesfrågor. Jämställdhet är också en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter och en viktig förutsättning för hållbar utveckling. Sverige har, bland annat vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking hösten 1995, aktivt verkat för att ett jämställdhetsperspektiv skall läggas på verksamhet och planering på alla samhällsområden. Sveriges stöd till multilateralt utvecklingssamarbete behandlas under utgiftsområde 7. Internationellt bistånd. 2.2 Sverige i Europa Med det kalla krigets slut minskade risken för ett nytt stort krig i Europa. Stormaktsmotsättningarna, liksom de militära styrkorna på kontinenten, har kraftigt reducerats. Detta betyder inte att Europas fred och säkerhet är tryggad. Även om de rent militära hoten har kommit i bakgrunden, så har händelse-utvecklingen i det f.d. Jugoslavien visat vilken sprängkraft som finns i etniska motsättningar, religiösa konflikter och social upplösning. Arbetet på att skapa en alleuropeisk ordning för säkerhet och fred måste intensifieras. Sverige har ett starkt politiskt intresse och en moralisk skyldighet att fullt ut delta i byggandet av en alleuropeisk säkerhets-struktur. Vår aktiva medverkan i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete (GUSP) är ett bidrag, liksom vårt deltagande i Partnerskap för fred (PFF) och i den NATO-ledda IFOR-styrkan i det f.d. Jugoslavien. Den enskilt viktigaste faktorn för framväxten av ett nytt samarbets- och säkerhetsmönster i Europa är att det demokratiska och ekonomiska reformarbetet i Ryssland fullföljs. I Sveriges alleuropeiska engagemang ingår en nära dialog med Ryssland och stöd för reformprocessen. Det är av central betydelse att den nu rådande freden i det f.d. Jugoslavien blir hållbar. Sverige kommer att fortsatt verka för att Daytonavtalet efterlevs och att Bosnien och Hercegovina bevaras som ett sammanhållet och mångkulturellt land. Sverige deltar i IFOR och andra fredsfrämjande insatser och ger humanitärt katastrofbistånd till området. Det är av största vikt att flyktingar får möjlighet att fritt återvända. Vår förhoppning är att den politiska situationen skall medge att det f.d. Jugoslavien snart kan omfattas av en mera långsiktig återuppbyggnad och helt integreras i Europa. Sveriges militära alliansfrihet består. Den syftar till att vi skall kunna vara neutrala i händelse av krig i vårt närområde. Samtidigt ger den oss goda möjligheter att aktivt verka för egen, regional, europeisk och global säkerhet. Som fullvärdig medlem i EU tar Sverige sitt ansvar för Unionens globala engagemang. Detta gäller såväl inom det politiska området som inom ekonomi, utvecklingssamarbete och andra områden. Under det första årets medlemskap har Sverige i samarbete med likasinnade länder kunnat påverka beslut i den riktning vi eftersträvar, bl.a. vad gäller öppenhet i rådets arbete och för ökad frihandel. EU:s regeringskonferens syftar till att se över de fördrag som samarbetet vilar på. Regeringen har i nära samverkan med riksdagen utarbetat svenska ståndpunkter inför konferensen. Regeringen lägger stor vikt vid att i regeringskonferensen driva frågor som är viktiga för medborgarnas trygghet och välstånd. Sverige prioriterar förändringar i fördragen som förstärker samarbetet för att minska arbetslösheten i Europa, förbättrar miljön och som leder till att Unionens institutioner verkar under större öppenhet. EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete och insatser för att bekämpa internationell brottslighet måste också förstärkas och effektiviseras. EU står under det närmaste decenniet inför en rad stora utmaningar. En central uppgift är att bana väg för nya medlemsländer från Öst- och Centraleuropa. EU- medlemskap innebär för dessa länder ytterligare steg i utvecklingen mot fred, stabilitet och välstånd. Sverige agerar aktivt inom EU för en utvidgning och lägger här särskilt vikt vid de baltiska staterna. Sverige framhåller starkt betydelsen av en gemensam förhandlingsstart för samtliga kandidatländer. Förhandlingar torde kunna inledas under 1998. Under 1998 kommer också förhandlingar om EU:s nästa femårsbudget att intensifieras. I denna förhandling kommer Sverige att lägga stor vikt vid att EU:s resurser används på ett effektivt sätt. Det finns särskilt behov av reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s regional- politik som står för närmare tre fjärdedelar av budgeten. Vid denna tid kommer även de avgörande besluten om deltagande i den tredje fasen av Ekonomiska och monetära unionen att aktualiseras. För svensk del kommer beslut om deltagande att fattas av riksdagen. Västeuropeiska unionen, VEU, har under senare år utvecklats till ett viktigt forum för säkerhetspolitisk dialog i Europa. VEU kommer att koncentrera sin verksamhet på konflikthantering i vid bemärkelse, som fredsbevarande verksamhet, krishantering och räddningsaktioner. Sveriges observatörskap i VEU innebär inga försvarsförpliktelser. Det ger oss däremot ökat inflytande över utformningen av en ny säkerhetsstruktur för Europa och möjlighet att delta i organisationens operationer för konflikthantering. Tillsammans med Finland presenterade Sverige i april ett förslag om att stärka EU:s kapacitet för konflikt-hantering genom ett närmare samarbete med VEU. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) är en viktig del av det alleuropeiska säkerhetssamarbetet. Sverige deltar aktivt i OSSE-arbetet för konfliktförebyggande åtgärder och konflikthantering. Detta arbete bedrivs utifrån ett brett säkerhetsbegrepp, som omfattar såväl politiska, som humanitära, ekonomiska och militära aspekter. Aktuella uppgifter för OSSE är bland annat ett omfattande stöd till återuppbyggnad i det f.d. Jugoslavien, medling i konflikterna i Tjetjenien och Nagorno Karabach och fortsatta förhandlingar om rustningskontroll inom ramen för CFE-avtalet. OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter spelar en central roll för att förhindra uppkomsten av etniska konflikter. Europarådet har som huvuduppgift att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. En av organisationens för närvarande högst prioriterade uppgifter är att stödja demokratiseringsprocesserna i Central- och Östeuropa. De områden som Europarådet koncentrerar sina insatser till är uppbyggnaden av rättssamhället och att få de mänskliga rättigheterna fast förankrade i det legala och politiska systemet. 2.3 Samarbete i Norden och Östersjöområdet Det nordiska samarbetet förblir av stor betydelse för de nordiska länderna och medborgarna i Norden. Sedan några år tillbaka pågår en effektivisering och koncentration av det nordiska samarbetet i syfte att bättre anpassa det till den nya situation som uppstått genom Sveriges och Finlands medlemskap i EU och EES- avtalet och genom de övriga förändringarna i vår närmaste omvärld. De tre nordiska länderna i EU har på många områden sammanfallande intressen och värderingar. Ett särskilt område för löpande kontakter och nära samverkan är EU:s regeringskonferens där det är viktigt att dessa gemensamma intressen och värderingar får största möjliga genomslag. Sverige, liksom de övriga nordiska medlemmarna, kommer även i sitt EU-arbete att ha mycket nära förbindelser med Norge och Island. I det europeiska integrationsarbetet bygger samarbetet med Norge och Island formellt på EES- avtalet. Därutöver verkar Sverige för ett nära samarbete med Norge och Island även på alla andra områden. Samtidigt fördjupas det nordiska samarbetet i enlighet med de villkor som de olika nordiska ländernas vägval innebär. Den dynamiska utvecklingen inom Östersjöområdet erbjuder en historisk utmaning att skapa ett tätt nätverk av regionalt samarbete. En målsättning för detta samarbete är att främja demokratiserings-processen i Ryssland och Rysslands fortsatta integration i det europeiska samarbetet. Ett annat mål är att stödja de baltiska ländernas och Polens närmande till EU. Ett tredje mål är att stärka regionens ställning inom EU. Ett ytterligare mål är att förbättra miljön i Östersjöområdet. Östersjörådet, det enda organ i vilket alla strandstater jämte Norge, Island och EG-kommissionen är företrädda, har kommit att spela en allt större roll. Sverige eftersträvade under sitt i juni avslutade ordförandeskap att ge samarbetet ytterligare politisk tyngd, bland annat genom den regeringschefskonferens som hölls i Visby i maj. Genom denna konferens gavs impulser till vidgad samverkan inom tre områden: mellanfolkliga kontakter och stärkande av demokratin, ekonomiskt samarbete och förbättring av miljön. Regeringscheferna beslöt att inrätta en aktionsgrupp under svenskt ordförandeskap för att bekämpa den organiserade brottsligheten i Östersjöområdet. Vid Östersjörådets femte ministermöte i Kalmar antog utrikesministrarna ett handlingsprogram som byggde vidare på Visbydeklarationen. Regeringen kommer att verka för att handlingsprogrammet skall förverkligas och för att de möjligheter som samarbetet i Östersjöregionen öppnar skall förverkligas. EG-kommissionens nyligen framlagda initiativ om Östersjösamarbetet vittnar om att dessa frågor kommit ytterligare i fokus inom EG. Nordiskt samarbete visavi närområdena länkas in i Sveriges bilaterala och multilaterala agerande. Genom att främja allsidiga kontakter med Ryssland, såväl på europeisk som på regional nivå samt mellan de baltiska länderna och Ryssland ökar vi förutsättningarna för stabilitet i Östersjöområdet. Stödet till nordvästra Ryssland och Kaliningrad är av stor betydelse. Samarbetet inom de regionala organen, Östersjörådet och Barentsrådet, där Sverige är ordförande under större delen av 1997, fortsätter att utvecklas och är uttryck för den allt närmare samverkan som utvecklas med och mellan alla våra grannländer. 2.4 Sverige i världen Sveriges engagemang och ansvar stannar inte vid Europas gränser. Genom FN och andra internationella organisationer söker vi bidra till internationell fred och säkerhet och till att hantera de globala överlevnadshoten. Ett väsentligt nytt inslag i Sveriges förbindelser utanför Europa utgörs av vårt aktiva deltagande i EU:s omfattande politiska dialogverksamhet och biståndssamarbete. Sverige anser att det är av stor vikt att stärka samarbetet mellan Europa och de nordamerikanska staterna. Dialogen med Förenta staterna och Canada bör utgöra en högt prioriterad uppgift inom EU-arbetet. Denna dialog har stor betydelse för den övergripande säkerhetssituationen i Europa, inklusive centrala frågor om Sveriges närområde och etablerandet av en global säkerhetsordning. Dialogen har därtill naturligtvis stor betydelse för en rad enskilda sakområden, exempelvis det multilaterala handelssystemet. Sveriges bilaterala förbindelser med länder i Mellanöstern, Afrika, Latinamerika, Asien och Oceanien omfattar politiska relationer, utveck- lingssamarbete och handel. Omorganisationen av Utrikesdepartementet skall inte minst möjliggöra en bättre samordning mellan dessa aspekter. Sveriges utvecklingssamarbete med u-länder och länder i Central- och Östeuropa behandlas under utgiftsområde 7. Internationellt bistånd. Sverige har en lång tradition av engagemang för en allomfattande fredsuppgörelse i Mellanöstern och är en betydande bidragsgivare till palestinierna på de ockuperade områdena. Medlemskapet i EU har gett Sverige ytterligare möjligheter att påverka utvecklingen i Mellanöstern. EU:s uppmärksamhet på läget vid Medelhavets södra och östra kuster har påtagligt ökat på senare tid. En medelhavsstrategi har utarbetats som omfattar såväl utrikes- och säkerhetspolitik som handel, bistånd och kultur. Samarbete på dessa områden syftar till att skapa stabilitet och välstånd i regionen. Sverige vill utveckla formerna för samarbete med länderna i södra Afrika. Ett viktigt område är insatser för att trygga och fördjupa det demokratiska styrelseskicket i Sydafrika och övriga delar av regionen. Regeringen kommer att ta initiativ som syftar till att stärka säkerheten inom och mellan länderna i regionen. Grunden för vidgade kommersiella relationer har lagts. Folkmordet i Rwanda och den allt allvarligare situationen i Burundi illustrerar betydelsen av ett starkt stöd för förebyggande och konflikt-lösande åtgärder på hela den afrikanska kontinenten. De afrikanska länderna själva och den afrikanska enhetsorganisationen (Organization of African Unity; OAU) har här en central uppgift. Utvecklingen i Latinamerika uppvisar glädjande inslag, exempelvis vad gäller demokrati och ekonomi. Bl.a. i El Salvador och i Guatemala bidrar Sverige till arbetet för fred och demokrati. Insatser i Nicaragua fortsätter och Sverige följer noggrant utvecklingen i Cuba och Haiti. Sverige har numera genom sitt medlemskap i Organisationen för amerikanska stater (OAS), fått ökade möjligheter att aktivt följa utvecklingen i området. Stora delar av Asien genomgår en fortsatt dynamisk utveckling. Efter ett par decennier av snabb ekonomisk tillväxt befinner sig flera länder i en övergångsfas från u-land till i-land. En betydande del av tillväxten i världsekonomin fram till sekelskiftet beräknas ske i Asien. I flertalet länder har samtidigt marknadsekonomiska reformer skapat förutsättningar för en snabb integrering i den globala ekonomin. Såväl Sverige som övriga EU-länder lägger stor vikt vid att vidareutveckla de ekonomiska förbindelserna med Asien. Trots den ekonomiska tillväxten finns fortfarande en majoritet av världens fattiga i Asien. Miljöproblem med globala konsekvenser ökar snabbt och kräver ökad internationell uppmärksamhet. Arbetet för mänskliga rättigheter är ytterligare ett viktigt inslag i förbindelserna. 2.5 En fri världshandel Utrikeshandel är en allt starkare drivkraft för global ekonomisk utveckling och tillväxt, inte minst i tredje världen. Världshandeln växer snabbare än den samlade världsproduktionen. För ett starkt utrikeshandelsberoende land som Sverige är en bevarad och stärkt frihandel en nödvändighet. Sverige verkar därför för multilateralt samarbete och väl fungerande spelregler för den internationella handeln. Detta är en förutsättning för att alla länder, oavsett ekonomisk styrka, skall kunna ges lika rättigheter på detta område. Bildandet av världshandelsorganisation (World Trade Organization; WTO) och förhandlingsresultatet från den s.k. Uruguayrundan var en seger för det multilaterala samarbetet och utvecklingen av sådana spelregler. Alla länder bör omfattas av detta gemensamma regelverk. WTO måste också kunna ta sig an stora framtidsfrågor om handel och miljö samt om investeringar. Det är av största vikt att den globala handelsliberaliseringen fortsätter och att de återstående förhandlingarna på tjänsteområdet snarast avslutas. Regionala frihandelsarrangemang kan utgöra viktiga komplement till multilaterala lösningar. Sveriges eget agerande under de senaste årtiondena är ett gott exempel på sådan positiv samverkan, samtidigt som vi stegvis fördjupat vårt samarbete med Europa har vi aktivt drivit på multilaterala förhandlingar. Regeringen har sedan inträdet i EU med största kraft drivit Sveriges traditionella frihandelslinje. Sverige skall fortsätta att slå vakt om EU:s öppenhet mot omvärlden. Vi fortsätter att arbeta för att främja u-ländernas tillträde till de europeiska marknaderna och fäster särskild vikt vid ett närmare samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Anslagen till WTO och organisationer för internationell handel och råvarusamarbete hör från 1997 till utgiftsområde 24. Näringsliv. 2.6 Utgångspunkter för besparingar samt den beräknade utgiftsutvecklingen Regeringens utgångspunkt vid fastställandet av besparingar inom utgiftsområde 5 har varit de förslag som presenterades i budget-propositionen 1995 och vårpropositionen 1996 och som riksdagen ställt sig bakom. Besparingarna fram till år 1998 sker sålunda främst genom kostnadsminskningar inom utrikesförvaltningen, minskade bidrag till det nordiska samarbetet samt en minskning av de s.k. bidragsanslagen. I samband med den uppdelning på utgiftsområdena 5 och 6. Totalförsvar, som inför 1997 sker av det tidigare anslaget för Fredsbevarande verksamhet under tredje huvudtiteln, genomförs den i vårpropositionen 1996 föreslagna besparingen på 250 miljoner kronor. I vårpropositionen har vidare anmälts en ytterligare besparing på 20 miljoner kronor inom utgiftsområde 5, som kommer att göras år 1998. Jämfört med de utgifter som i vårpropositionen beräknades för utgiftsområde 5 år 1997 på 2 724 miljoner kronor, har en ökning skett med 33 miljoner kronor. Ökningen förklaras huvudsakligen av förändringar i valutakursantaganden samt av överflyttning av personal till Utrikesdepartementet med anledning av den senaste regerings-ombildningen. Den beräknade utgiftsutvecklingen för de i utgiftsområde 5 ingående verksamhetsområdena är följande (miljoner kronor): ___________________________________________________________________________ Utgift Anvisat Utgiftsprognos Förslag Beräk- Beräk- därav nat nat 1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999 _____________________________________________________________________________________________ Utrikesförvaltningen m.m. 1 517 2 790 2 737 1 998 1 6731 758 1 806 Internationella organisationer 1 488 2 286 2 425 1 682 931865 888 Information om Sverige i utlandet 71 105 112 69 65 64 66 Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor 58 93 95 60 58 58 59 Övriga utrikespolitiska frågor 35 38 43 33 30 29 29 Totalt för utgiftsområde 5 3 169 5 312 5 412 3 842 2 7572 774 2 849 _____________________________________________________________________________________________ 3 A Utrikesförvaltningen m.m. -------------------------------------------------------------------- | En genomgripande omorganisation av Utrikesdepartementet har | | genomförts i syfte att möta en tilltagande internationalisering | | främst på grund av EU-medlemskapet. | | | | Genomförandet av utrikesförvaltningens omfattande sparbeting | | fortsätter. | | | | Omprioriteringar har skapat utrymme även för angelägna satsningar| | i form av nya utlandsmyndigheter och införande av ny teknik på | | både det ekonomiadmistrativa området och ADB-området. | -------------------------------------------------------------------- 3.1 Allmänt Regeringens oförändrat höga ambitioner på det utrikespolitiska området ställer krav på en väl fungerande utrikesförvaltning. Det fortsatt ansträngda statsfinansiella läget, som inneburit att utrikesförvaltningen ålagts ett sparbeting på ca 170 miljoner kronor, innebär därmed att prioriteringar och svåra avväganden måste göras vid användning av tillgängliga medel. Långsiktiga ambitionshöjningar inom ett område, till följd av förändringar i vår omvärld eller av andra skäl och som kräver resursförstärkningar, måste motsvaras av ambitionssänkningar inom andra områden eller rationalisering och effektivisering av existerande verksamhet. I syfte att skapa bättre förutsättningar för att bedriva en sammanhållen svensk utrikespolitik genomfördes den 1 juli i år en genomgripande omorganisation av Utrikesdepartementet. Målet med omorganisationen är att anpassa Utrikesdepartementet till de nya uppgifter för utrikespolitiken som en tilltagande internationalisering, det växande ömsesidiga beroendet mellan Utrikesdepartementets traditionella politikområden samt inte minst EU- medlemskapet medfört. Departementets nya organisation, som omfattar både funktionella och geografiska enheter, innebär en integration av funktioner som i den gamla organisationen fanns på i första hand politiska avdelningen, handelsavdelningen och avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete. Till följd av regeringsombildningen i mars månad i år då ansvaret för asyl- och migrationsfrågorna överfördes till Utrikesdepartementet ingår dessa frågor i den nya integrerade organisationen, medan ansvaret för exportfrämjande inklusive exportfinansiering m.m. har flyttats till Närings- och handelsdepartementet. 3.2 Anslag Verksamhetsområdets beloppsmässigt viktigaste utgift utgörs av förvaltningskostnader för utrikesförvaltningen, d.v.s. såväl Utrikes- departementet som utrikesrepresentationen. Löner och ersättningar för merkostnader som uppstår för de utlandsstationerade svarar här för den största delen. Med hjälp av riktade lönesatsningar och andra åtgärder har departementet fortsatt sina ansträngningar att förbättra jämställdheten mellan kvinnor och män. Ytterligare åtgärder kan komma att behövas även under kommande budgetår. Näst efter lönekostnaderna utgör kostnaderna för lokaler och bostäder för utrikesrepresentationen den största utgiftsposten. Inom ramen för det sparbeting som ålagts departementet genomförs bl.a. åtgärder som syftar till att på sikt minska de totala kostnaderna för chefsbostäder, kanslilokaler och bostäder för den utsända personalen. Sådana åtgärder kan vara dels att särskilt kostnadskrävande objekt ersätts med billigare men minst lika välfungerande alternativ, dels att fastigheterna nyttjas bättre genom bl.a. förtätning, underuthyrning och lokalsamverkan med andra länder. Budget och ansvar för personalbostäderna har delegerats till utlandsmyndigheterna som genom närheten till hyresmarknaden har bäst förutsättningar att hålla nere kostnaderna. Ett utvecklingsarbete har inletts som syftar till att med utgångspunkt i funktionskrav inom områden som säkerhet, försörjning och beredskap, representativitet m.m. finna lösningar som bättre anpassas till den lokala miljön och tekniska och säkerhetsmässiga förutsättningr och behov på orten. En ny ambassadanläggning i Riga och ett nytt ambassadkansli i Dar es Salaam, det senare uppfört i samverkan med Finland, har under budgetåret 1995/96 tagits i drift. Arbetet med den nordiska ambassadanläggningen i Berlin fortskrider planenligt med siktet inställt på att anläggningen skall stå klar år 1999. Förutom att genomföra nödvändiga prioriteringar mellan olika verksamheter krävs även fortsatta ansträngningar att modernisera och rationalisera verksamheten inom utrikesförvaltningen. Ett för hela regeringskansliet gemensamt ADB-baserat ekonomiadministrativt system, AGRESSO, beräknas att tas i drift per den 1 januari 1997. Sedan övergång till en s.k. ny teknisk plattform för ADB och kommunikation i stort sett genomförts vid departementet fortsätter denna tekniska modernisering under kommande år vid utlandsmyndigheterna. Investeringarna inom telekommunikationsområdet har redan medfört minskade kostnader vid utlandsmyndigheterna. För innevarande mandatperiod har UD:s förvaltningsanslag ålagts ett sparbeting på totalt ca 170 miljoner kronor. För att genomföra detta sparande minskades förvaltningskostnaderna inför budgetåret 1995/96 med drygt 70 miljoner kronor. Detta skedde genom nedläggning av sju utlandsmyndigheter, indragning av drygt 30 utsända tjänster vid kvarvarande utlandsmyndigheter, uppsägning av lokalanställda främst vid de myndigheter som lagts ned, rationaliseringar på fastighetsområdet, förändringar, som skett efter förhandlingar med de fackliga organisationerna, när det gäller vissa ersättningar i samband med utlandsstationering samt genom en generell reducering av driftskost-naderna med 5 % (s.k. osthyvling). Besparingsarbetet bedrevs på ett sådant sätt att det även skulle skapa utrymme för de ambitionshöjningar i form av nya utlandsmyndigheter som förändringar i vår omvärld kräver, nämligen i Sarajevo (Dayton-avtalet), Luxemburg (EU-medlemskapet) och Shanghai (en snabbt växande marknad för svensk export). Dessutom kommer den svenska ambassaden i Beirut, som varit stängd under ett antal år, att åter öppnas och bemannas med utsänd personal. För att uppnå det fastställda sparbetinget krävs fortsatta kostnadsminskningar inom flera av de områden, som ovan redovisats, men utgångspunkten inför departementets beslut om de konkreta åtgärderna under 1997 är att inga ytterligare utlandsmyndigheter skall läggas ned eller uppsägningar av UD- anställda skall behöva ske. Merparten av sparandet bör kunna uppnås genom det ökade kostnadsmedvetande, som hittills bedrivna spararbete medfört, samt genom fortsatt rationalisering och effektivisering av verksamheten. Varje nytt sparbeting som genomförts minskar naturligtvis utrymmet för ytterligare rationalisering varför någon redovisning av vilka åtgärder som kan komma att behövas inför år 1998 inte kan göras nu. Till verksamhetsområdet hör vidare anslagen för Nordiskt samarbete samt Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Den beräknade utgiftsutvecklingen på verksamhetsområdet Utrikesförvalt-ningen m.m. t.o.m. år 1999 är följande (miljoner kronor): ____________________________________________________________ Utgift Anvisat Utgifts-därav Förslag Beräknat Beräknat 1994/95 1995/96 prognos 1996 1997 1998 1999 1995/96 1 517 2 790 2 737 1 998 1 673 1 758 1 806 ____________________________________________________________ A 1. Utrikesförvaltningen 1994/951 Utgift 1 512 4232 Anslagssparande 261 2013 1995/961 Anslag 2 781 942 Utgiftsprognos 2 729 700 därav 19961 992 000 1997 Förslag 1 667 384 1998 Beräknat 1 752 411 1999 Beräknat 1 800 171 1Anslagen A 1. Utrikesförvaltningen, A 2. Kursdifferenser, A 3. Honorärkonsuler, A 5. Utredningar m.m. och A 6. Officiella besök m.m. 2Beloppen anges i tusental kr. 3Inkl. en reservation på 18 087 för anslaget A 5. Utredningar m.m. Anslaget används för departementets och utlandsmyndigheternas löner och andra förvaltningskostnader, till vilka främst hör kostnader för chefs- och personalbostäder samt kanslier, utlandstillägg, löner för lokalanställd personal, resor och deltagande i internationella möten och förhandlingar, driftskostnader för den omfattande ADB- och telekommunikations-verksamheten samt ränte- och amorteringskostnader för gjorda investeringar i anläggningstillgångar. Genom en förändring av anslagsstrukturen innefattar anslaget fr.o.m. budgetåret 1997 även de tidigare anslagen för honorärkonsuler, utredningar och officiella besök. Utrikesförvaltningen har som sina främsta uppgifter att bevaka och främja svenska intressen, politiska såväl som handels- och biståndsrelaterade. Detta skall göras genom politisk, ekonomisk och handelspolitisk bevakning, genom exportfrämjande verksamhet, insatser inom kultur och information samt handläggning av rättsfrågor. Genom de neddragningar som skett vid myndigheterna utomlands ställs större krav på prioriteringar och effektivitet. Verksamhetsplaneringen med mål- och resultatstyrning av utlandsmyndigheterna har utvecklats ytterligare efter Utrikesdepartementets omorganisation. Utrikesförvaltningens förvaltningskostnader styrs av pris- och löneutvecklingen både i Sverige och i de omkring 90 länder där det finns utlandsmyndigheter samt av kronkursens utveckling. Hänsyn har tagits till dessa faktorer vid fastställandet av förslag till anslag för budgetåret 1997. Vid anslagsberäkningen för treårsperioden har också beaktats de beslut om besparingar som fattades av riksdagen åren 1995 och 1996 och som redovisats närmare i det föregående. I den besparingsplan som gjordes upp för perioden 1995/96 - 1998 lades vikten vid att åstadkomma den största besparingen första året. Anslagsutvecklingen visar därför på ett relativt stort sparande för budgetåret 1995/96. Kostnader som kan uppstå med anledning av garantier för banklån till personal respektive uppsagda anställda inom utrikesförvaltningen belastar detta anslag. Utestående lån uppgår för närvarande till drygt 12 miljoner kronor. För år 1998 beräknas utgifterna till 1 752 miljoner kronor. Beräkningen utgår ifrån att det av riksdagen beslutade saneringsprogrammet fullföljs. För år 1999 beräknas utgifterna till 1 800 miljoner kronor. A 2. Nordiskt samarbete 1994/95 Utgift 1 4371 1995/96 Anslag 2 115 Utgiftsprognos 1 200 därav 1996 900 1997 Förslag 1 442 1998 Beräknat 1 460 1999 Beräknat 1 494 1Beloppen anges i tusental kr Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska samarbetet. Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 442 000 kr. A 3. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. 1994/95 Utgift 3 5661 1995/96 Anslag 6 410 Utgiftsprognos 6 410 därav 1996 5 278 1997 Förslag 4 371 1998 Beräknat 4 480 1999 Beräknat 4 583 1Beloppen anges i tusental kr Av anslaget används huvuddelen till att täcka de kostnader som avses i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Det rör sig om periodiskt understöd till vissa i utlandet, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd till nödställda svenska medborgare i utlandet samt för brottmål och kostnader vid dödsfall. Anslaget används också till rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands. Kostnaderna för periodiskt understöd beräknas kunna hållas konstanta, medan det ökande antalet frihetsberövanden på grund av grova narkotikabrott i utlandet kan komma att medföra ökande kostnader för rättshjälp. Vidare kan Sveriges åtaganden inom EU komma att medföra ökad belastning vad beträffar tillfälligt ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet. I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr för särskilda informations-insatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, i syfte att minska belastningen på utrikesförvaltningens konsulära resurser. Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifiering av katastroffall utomlands, kostnader i sjöfartsfrågor samt avgifter för stämningsmannadelgivning. 4 B Internationella organisationer -------------------------------------------------------------------- |Sverige skall ge betydande bidrag till FN:s fredsbevarande | |operationer, politiska arbete och verksamhet på det ekonomiska och| |sociala området. | | | |Sverige skall aktivt delta i pågående arbete för att stärka och | |effektivisera FN. Kandidaturen till säkerhetsrådet är ett uttryck för| |den betydelse vi tillmäter FN. | | | |Europarådets traditionella roll i arbetet för demokrati och mänskliga| |rättigheter har fått en ny dimension genom att flertalet länder i | |Central- och Östeuropa upptagits som medlemmar i organisationen. | | | |Sverige deltar aktivt i OSSE:s verksamhet, som bygger på ett brett| |säkerhetsbegrepp. OSSE:s organisation kommer att ses över. | | | |Sverige deltar aktivt i det omfattande utrikespolitiska samarbetet| |inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP). | |Samarbetet innebär nya, konkreta åtaganden när EU beslutar att agera| |gemensamt. | | | |Inriktningen och organisationen av det nordiska samarbetet förändras| |till de nya förutsättningar som skapats av Sveriges och Finlands EU-| |medlemskap. | | | |Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) | |förblir ett viktigt samarbetsorgan för industriländer. | | | |Sverige skall fortsatt delta med såväl militär som civil personal i| |fredsfrämjande insatser. Anslaget för denna verksamhet delas mellan| |utgiftsområde 5 och 6. | -------------------------------------------------------------------- Regeringen föreslår att 931 miljoner kronor anslås under utgiftsområde 5 för Internationella organisationer. Härutöver finansieras även internationella organisationer under utgiftsområde 7. Internationellt bistånd. Inom verksamhetsområdet finansieras i första hand bidrag till Förenta nationerna, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP), Nordiska ministerrådet, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) samt kostnader för fredsfrämjande verksamhet. Multilateralt samarbete inom internationella organisationer är av avgörande betydelse för små och medelstora länder. Detta är särskilt påtagligt för ett land som Sverige, som är starkt avhängigt av den politiska och ekonomiska utvecklingen i omvärlden, och som även har ambitioner att söka påverka denna utveckling. Kostnaden för Sveriges medlemskap i internationella organisationer styrs av organisationernas budgetar, Sveriges bidragsandel och - då medlemsavgiften oftast är i utländsk valuta - av kronans värde. Budgetering av anslagen inför 1997 har skett så noggrant som möjligt. Hänsyn har tagits till senast tillgänglig information om organisationernas budgetar och senaste prognoser för kronans värde. Sverige strävar efter en effektivare verksamhet inom ramen för en återhållsam budgetutveckling. Vi verkar vidare för kontinuerlig uppfölj-ning och utvärdering av organisationernas verksamhet. Sverige har sedan medlemskapet 1946 givit mycket betydande bidrag till FN:s fredsbevarande operationer, till medling och andra politiska insatser liksom till organisationens ekonomiska och sociala verksamhet. Detta engagemang skall fullföljas och få en bred inriktning på militära såväl som civila insatser. FN:s centrala roll i Sveriges utrikespolitik motiverar vår kandidatur till säkerhetsrådet. Sverige vill bidra till att stärka folkrättens ställning, till ökad vikt vid åtgärder för att förhindra konflikter och till att söka lösa konflikter med fredliga medel. Sverige skall medverka till att stärka och effektivisera FN-systemet. Sverige skall fortsatt aktivt delta i de pågående förhandlingar som syftar till att reformera FN-systemet. I många av dessa frågor får våra synpunkter ökad genomslagskraft genom EU-samarbetet. Även nordiskt samarbete är här av betydelse, bland annat fortsättningen av det nordiska FN-projektet på det ekonomiska och sociala området. Sverige tillhör den minoritet av FN:s medlemsstater som alltid betalar obligatoriska bidrag till fullo och i tid. Det är en mycket angelägen uppgift att förbättra betalningsdisciplinen, liksom att reformera FN:s bidragsskalor och göra organisationen mer kostnadseffektiv. Besparingskrav i FN:s reguljära budget kommer under de kommande två åren att innebära en något minskad reell utgiftsram i dollar. Sverige stöder Europarådets strävanden att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Efter omvälvningsprocessen i Central- och Östeuropa har Europarådet fått en ny roll som samarbetsforum med länderna i denna region. Femton central- och östeuropeiska stater har hittills under 1990-talet upptagits som medlemmar i organisationen. Europarådet har nu totalt 39 fullvärdiga medlemmar och ytterligare ansökningar föreligger. I såväl nyblivna medlemsländer som kandidatländer anordnar Europarådet stödprogram. Sverige deltar aktivt i OSSE:s arbete. Genom sin alleuropeiska karaktär och utgångspunkten i ett brett säkerhetsbegrepp ger OSSE ett viktigt bidrag till en alleuropeisk säkerhetsordning. Verksamheten omfattar insatser för demokrati och fredlig konfliktlösning i länder och regioner, liksom arbete för mänskliga rättigheter, minoritetsfrågor och valövervakning. Under året har OSSE-representationer i Bosnien och Hercegovina och i Kroatien tillkommit. Representationen i Sarajevo har ansvar för viktiga element i fredsprocessen och den är av en storleksordning som saknar tidigare motsvarighet. OSSE har haft förhandlingsframgångar i Tjetjenien-konflikten. Sverige biträder aktivt i Minskgruppen för en lösning av konflikten kring Nagorno Karabach. Beredskap för en eventuell fredsbevarande insats i regionen finns. Sverige blev genom medlemskapet i EU del i ett nytt och omfattande utrikespolitiskt samarbete inom ramen för unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP). Detta arbete utgör den andra pelaren i unionens arbete. Grundidén i GUSP-samarbetet är att medlemsstaterna agerar gemensamt, exempelvis genom så kallade gemensamma åtgärder och gemensamma ståndpunkter, liksom genom deklarationer och diplomatiska framställningar gentemot icke-medlemsländer. Sverige deltar aktivt inom GUSP-arbetet, som innebär samarbete inom nya strukturer och nya, konkreta åtaganden när EU beslutar att agera gemensamt. Aktuella frågor för sådant samarbete är valövervakning i Ryssland och Palestina, åtgärder vad gäller truppminor och stöd till fredsprocessen i det f.d. Jugoslavien, däribland EU-administrationen i Mostar. Sverige anser att GUSP är av central betydelse i den fortsatta europeiska integrationen. Vi söker bidra till att samarbetet utvecklas och effektiviseras. Den pågående regeringskonferensen om EU:s framtid diskuterar bland annat, också på grundval av svenska förslag, hur den gemensamma analyskapaciteten inom GUSP skall kunna utvecklas. Sveriges och Finlands EU-medlemskap har skapat nya förutsättningar för det nordiska samarbetet och förstärkt behovet av det. Satsningen på kultur- och undervisningssamarbete har fortsatt. Det informella samrådet i europafrågor har utvecklats. I närområdet har det baltiska investeringsprogrammet förlängts och ett nordiskt informations-kontor etablerats i S:t Petersburg. Nordiska rådets organisation och arbetsformer har anpassats till den nya inriktningen av samarbetet. Sekretariaten för Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet har samlokaliserats i Köpenhamn. Ett antal nordiska institutioner kommer att avvecklas eller omstruktureras. Regeringen har drivit besparingslinjen vidare vad gäller Nordiska ministerrådets budget. Avsikten är att verka för besparingar även kommande år som underlag för prioritering och kraftsamling till områden där det nordiska samarbetet erbjuder komparativa fördelar. OECD har en viktig roll som samarbetsorgan för världens industrinationer. Organisationen har fortsatt en stor dragningskraft och förhandlingar om medlemskap pågår med flera länder. Vid förhandlingar om bidrag till ovannämnda internationella organisationer arbetar Sverige utifrån de riktlinjer för ekonomisk styrning av internationella organisationer som utarbetats inom Utrikes-departementet. Sverige skall fortsatt bidra med såväl militär som civil personal till internationell fredsfrämjande verksamhet. Den svenska bataljon som för närvarande tjänstgör inom ramen för den multinationella fredsstyrkan IFOR i Bosnien utför ett mycket värdefullt arbete. Truppinsatser av detta slag är samtidigt kostsamma. Sverige deltar med en pluton i FN:s förebyggande styrka i Makedonien UNPREDEP. I övrigt har Sverige under året deltagit med militära och civila observatörer, civilpoliser och sanktionsövervakare i ett l5-tal missioner runt om i världen. Denna breda inriktning om det fredsfrämjande arbetet skall fortsätta. Från och med budgetåret 1997 delas anslaget för fredsbevarande verksamhet mellan utgiftsområde 5 och 6. Under utgiftsområde 5 bekostas svenskt deltagande i fredsfrämjande verksamhet, t.ex. med observatörer, civilpoliser, övervakare och andra civila insatser. Anslaget kan också användas för utbildningsinsatser med anknytning till PFF. Av nedanstående tabell framgår utvecklingen av de i verksamhetsområdet ingående anslagen (miljoner kronor). ___________________________________________________________ Utgift Anvisat Utgifts-därav Förslag Beräknat Beräknat 1994/95 1995/96 prognos 1996 1997 1998 1999 1995/96 1 488 2 286 2 425 1 682 931 865 888 _____________________________________________________________ B l. Bidrag till vissa internationella organisationer l994/951 Utgift 413 3822 l995/963 Anslag 414 492 Utgiftsprognos 442 300 därav 1996 288 500 1997 Förslag 452 462 1998 Beräknat 432 855 1999 Beräknat 443 678 1Anslagen B 1. Förenta nationerna, B 3. Europarådet, B 8. Övriga internationella organisationer m.m., anslagsposterna 5 och 8, och B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK). 2Beloppen anges i tusental kr. 3Anslagen B 1. Förenta nationerna, B 3. Europarådet, B 8. Övriga internationella organisationer m.m., anslagsposterna 3 och 6, B 10. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och B 11. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU. Från anslaget betalas obligatoriska utgifter för Sveriges medlemskap i ett antal internationella organisationer. Sverige är folkrättsligt bunden att betala dessa avgifter. Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fastställd fördelningsnyckel, som varierar från organisation till organisation. Utvecklingen av de olika organisationernas budgetar blir därmed en av de viktigaste utgiftsstyrande faktorerna. Eftersom bidragen uttaxeras i annan valuta än svenska kronor påverkar även kronans kurs utgiftsnivån. Genom en förändring i anslagsstrukturen omfattar anslaget fr.o.m. år 1997 de tidigare anslagen till Förenta nationerna, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP), Permanenta skiljedomstolen i Haag, den s.k. Fact Finding Commission och skattejusteringsbidrag. I anslaget ingår också de nya bidragen till Schengensamarbetet och Havsrättsdomstolen i Hamburg. B 1.1. Förenta nationerna Stödet till Förenta nationerna utgör en hörnsten i svensk utrikespolitik. Sverige verkar aktivt bl.a. för att stärka FN:s fredsfrämjande förmåga samt att reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till FN:s reguljära budget och till FN:s fredsbevarande insatser. Vidare har under anslaget medel beräknats för Sveriges bidragsandel till FN:s organisation för industriell utveckling, Unido, till den internationella kontroll-organisation som år l996 avses etableras i Haag för att övervaka efterlevnaden av FN:s konvention mot kemiska vapen samt för att möjliggöra uppföljning av ingångna konventioner. Regeringens överväganden 1. Förenta nationernas reguljära budget för tvåårsperioden l996-97 fastställdes av den 50:e generalförsamlingen till 2 608,3 miljoner US- dollar. Den antagna tvåårsbudgeten innebär en klar real minskning av FN:s resurser. Sveriges bidragsandel, som för kalenderåret l996 fastställts till 1,2275 %, kommer år l997 att uppgå till l,23 %. Regeringen bedömer preliminärt att l25 989 000 kr bör avsättas för att betala Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget budgetåret l997. FN:s reguljära budget (miljoner US-dollar) för tvåårsperioden ____________________________________________________ 1990-91 1992-93 1994-95 1996-97 ____________________________________________________ 2 134,1* 2 467,5* 2 632,4* 2 608,3 ____________________________________________________ *) efter revidering Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget, mkr Utfall Prognos Förslag ___________________________________________ l993 l994 l995 l996 l997 80,2 92,8 100,2 88,8* 126 __________________________________________ *) preliminärt 2. Sveriges andel av de uttaxerade bidragen till budgetarna för FN:s fredsbevarande operationer uppgår likaså till l,2275 % innevarande budgetår och för år l997 till l,23 %. Det svenska bidraget uppskattas budgetåret l997 till 249,3 miljoner kronor. Beräkningen innehåller dock ett stort mått av osäkerhet genom att Säkerhetsrådet löpande kan fatta beslut om nya insatser. Följande fredsbevarande operationer (l4 st) finansieras med uttaxerade bidrag enligt en överenskommen bidragsskala. FN:s vaktstyrka på Cypern, UNFICYP (l964) FN:s truppåtskillnadsövervakande styrka, UNDOF (Israel-Syrien) (l974) FN:s interimstyrka i Libanon, UNIFIL (l978) FN:s observationsgrupp i Irak-Kuwait, UNIKOM (l991) FN:s mission för folkomröstningen i Västra Sahara, MINURSO (l991) FN:s observatörsgrupp i Liberia, UNOMIL (l992) FN:s observatörsgrupp i Haiti, UNMIH (l993) FN:s observatörsgrupp i Georgien, UNOMIG (l993) FN:s observatörsgrupp i Tadzjikistan, UNMOT (l994) FN:s kontrollgrupp i Angola, UNAVEM III (l995) FN:s förebyggande styrka i Makedonien, UNPREDEP (l995) FN:s mission i Bosnien-Hercegovina, UNMIBH (l995) FN:s observatörsmission i Prevlaka, UNMOP (l996) FN:s övergångsadministration för Östra Slavonien, Baranja och Västra Sirmium, UNTAES (l996) Härutöver finansieras två missioner över den reguljära budgeten, nämligen FN:s kommission för stilleståndsövervakning i Palestina, UNTSO (l948) FN:s militära observatörsgrupp i Indien och Pakistan, UNMOGIP (l949) Beslut har under innevarande budgetår fattats om att avveckla FN:s skyddsstyrka i f.d. Jugoslavien, UNPROFOR samt FN:s stödgrupp i Rwanda, UNAMIR. Antalet fredsbevarande operationer som bekostas över det särskilda kontot är dock oförändrat l4 genom att Säkerhetsrådet fattat beslut om nya insatser. Dessa nya insatser är dock mindre omfattande och därmed mindre kostsamma än t.ex. de insatser, som nyligen avslutats i Somalia och Bosnien. Detta beror dock inte på att behovet av insatser minskat utan får närmast tillskrivas den finanskris FN för närvarande genomgår. Sveriges bidrag till FN:s fredsbevarande operationer, mkr _____________________________________ 1992/93 Utfall 189,8 1993/94 Utfall 268,4 1994/95 Utfall 247,6 1995/96 Prognos 260,0 l997 Förslag 249,3 _____________________________________ 3. Målet för FN:s organisation för industriell utveckling (United Nations Industrial Development Organization; UNIDO) är att främja och påskynda den industriella utvecklingen i utvecklingsländerna. Sveriges bidragsandel uppgår år l996 till 1,7061 %. För kalenderåret l997 har den fastställts till 1,71 %. Preliminärt bör l0 644 000 kr avsättas för att täcka det svenska bidraget för år l997. Sveriges bidrag till FN:s organisation för industriell utveckling, mkr. ____________________________ 1993/94 Utfall 9,8 1994/95 Utfall 10,0 1995/96 Prognos 11,0* 1997 Förslag 10,6 ____________________________ *) preliminärt 4. Sveriges bidragsandel för FN:s konvention mot kemiska vapen uppgår kalenderåret l996 till 1,22097 %. Konventionens syfte är att totalförbjuda en hel kategori av massförstörelsevapen, de kemiska, och att reglera hur de i dag existerande lagren av dessa vapen skall förstöras. Bidragsandelen för den färdiga kontrollorganisation som kommer att inrättas i Haag fastställs när konventionen träder i kraft, vilket sker när 65 stater anslutit sig till konventionen. I september l996 har 62 länder ratificerat konventionen. Regeringens bedömning är att 2 617 000 kr bör avsättas för att täcka kostnaden för den svenska andelen av budgeten för den förberedande kommissionen alternativt den blivande kontrollorganisationen för budgetåret l997. Sveriges obligatoriska bidrag till FN:s konvention mot kemiska vapen (den förberedande kommissionen), mkr. ________________________ l993/94 Utfall l,6 l994/95 Utfall l,3 l995/96 Prognos l,3* l997 Förslag 2,6 ________________________ *) preliminärt 5. Uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m. Under delposten budgeteras för obligatoriska kostnader till följd av bl.a. översyns- och granskningskonferenser för internationella konventioner. Under budgetåret l997 kommer översynskonferensen för konventionen mot särskilt inhumana vapen att fortsätta sin år 1994 påbörjade verksamhet. Vidare finns en granskningskonferens om förbud mot biologiska vapen inplanerad. Mot bakgrund härav avsätts 500 000 kr för översyns- och granskningskonferenser. Uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m. __________________________ l995/96 Prognos 0,8 l997 Förslag 0,5 __________________________ B 1.2. Europarådet Europarådets huvuduppgift är att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Europarådet har bl.a. en viktig roll i demokratiseringsprocessen i de central- och östeuropeiska länderna, varav flertalet numera är fullvärdiga medlemmar i organisationen. Sverige verkar för att Europarådet koncentrerar sig på de frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter samt de uppgifter som följer med organisationens pågående utvidgning. Från anslagsposten betalas Sveriges bidrag till Europarådets reguljära budget samt obligatoriska debiteringar till pensionsbudgeten, en extraordinär budget för uppförande av den nya byggnaden avsedd för de institutioner som arbetar med mänskliga rättigheter, Europarådets ungdomsfond och flera s.k. partsöverenskommelser. Regeringens överväganden Skillnaden mellan utfall för 1994/95 och prognos för 1995/96 kan hänföras till den positiva utvecklingen för kronans kurs. Budgetbehandlingen inom Europarådet har de senaste åren präglats av återhållsamhet. Sverige stöder i princip en sådan linje. Dock finns länder som förespråkar en real budgettillväxt, med motiveringen att en sådan krävs för att Europarådet skall kunna fullgöra sina åtaganden, inte minst i de nya medlemsstaterna. För antagande av budgeten erfordras 2/3 majoritet. Under 1996 bidrar Sverige med 2,53 % till Europarådets reguljära budget. Inför år 1997 har ett budgettak fastställts (i intervallet 962-982 miljoner FRF), men medlemsländerna har ännu inte enats om hur bidragsskalan skall tillämpas efter Rysslands inträde i organisationen (som ägde rum i februari). Vidare kan nämnas att ett av generalsekreteraren förra året lanserat sidoordnat stödprogram, riktat till i första hand de nyblivna medlemsstaterna Ryssland och Ukraina, fortfarande till stor del är ofinansierat. Ett förslag till ändrad fördelning av betalningsansvaret inom Europarådets partsöverenskommelse på social- och hälsoområdet skulle, om det antas, leda till en utgiftsökning på preliminärt ca 300 000 kr för Sveriges del. Regeringen bedömer preliminärt att 34 055 000 kronor bör avsättas för att betala Sveriges bidrag till Europarådets reguljära budget och övriga obligatoriska debiteringar budgetåret 1997. Mot bakgrund av ovan angivna skäl innehåller beräkningen dock ett betydande mått av osäkerhet. Mkr 1994/95 Utfall 39,4 1995/96 Anslag 36,3 1995/96 Prognos 35,6 1997 Förslag 34,1 B 1.3. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) Från anslagsposten betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel av OSSE:s integrerade budget (sammanlagt ett tjugotal delbudgetar), gemensamt beslutade särskilda budgetar, OSSE:s kommunikationssystem, skiljedomstolen enligt konventionen om förlikning och skiljedom inom OSSE (den s.k. Stockholms- konventionen) samt vissa andra av organisationen debiterade gemensamma kostnader. Sveriges andel av gemensamma budgetar uppgår f.n. till 3,55%. Bidragen uttaxeras normalt i österrikiska schilling. Under 1996 har missioner tillkommit för Bosnien och Hercegovina samt för Kroatien (i båda fallen väsentligt större än tidigare existerande missioner). Missionerna i Estland, Georgien, Federala republiken Jugoslavien (Serbien- Montenegro; alltjämt vilande), Lettland, Makedonien, Moldavien, Tadzjikistan (jämte förbindelsekontor i Tasjkent) och Ukraina består. Dessutom arbetar stödgruppen i Tjetjenien vidare för att främja en fredlig uppgörelse i konflikten mellan Ryssland och Tjetjenien. De olika grupperna för övervakning av sanktionerna mot Federala republiken Jugoslavien har antingen reducerats eller dragits in. Enheterna för ledning av sanktionsinsatser består och har beredskap att på nytt upprätta övervakningsgrupper om så skulle krävas. Sverige stöder den s.k. Minsk-gruppens arbete aktivt. En planeringsgrupp för en eventuell fredsbevarande insats i Nagorno Karabach arbetar vid organisationens sekretariat i Wien. Frågorna om mänskliga rättigheter och demokratiuppbyggnad leds från kontoret i Warszawa (Office for Democratic Institutions and Human Rights - ODIHR). Kontoret samordnar bl.a. insatser för valövervakning i medlemsländerna. Minoritetskommissarien med säte i Haag utför ett betydelsefullt konfliktförebyggande arbete. I förhandlingsarbetet är den främsta övergripande uppgiften frågan om OSSE:s säkerhetspolitiska roll i Europa. Vid toppmötet i Lissabon i december 1996 kommer OSSE:s organisatoriska struktur att diskuteras i ljuset av kraven på alltmer omfattande insatser för den gemensamma säkerheten i vår världsdel. Regeringens överväganden OSSE, som utvecklats från en diplomatkonferens, fortsätter att utvecklas för att finna en lämpligt avvägd organisatorisk form för sin roll som regionalt säkerhetsfrämjande organ. OSSE:s insatsberedskap behöver förstärkas. Regeringen söker aktivt bidra till att organisationen utvecklas och ges en tydlig roll som regional säkerhetsorganisation samt att organisationen ges resurser som står i samklang med det politiska uppdraget. Mkr 1994/95 Utgift1 22,9 1995/96 Anslag 13,8 1995/96 Prognos 20,5 1997 Förslag 16,0 1Avser anslaget Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK). B 1.4. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP) Sverige blev genom medlemskapet i EU del i ett nytt omfattande mellanstatligt samarbete, i frågor rörande den s.k. andra pelaren. Grundidén är att detta skall ske genom att medlemsländerna beslutar om gemensamma åtgärder och gemensamma ståndpunkter, liksom genom deklarationer och démarscher. Sverige deltar aktivt inom GUSP-arbetet, som är av central betydelse för den fortsatta europeiska integrationen. Detta innebär att verka inom nya strukturer och nya, konkreta åtaganden när EU beslutar att agera gemensamt. Frågor som hittills aktualiserats för sådant samarbete är valövervakning i Ryssland och Palestina, minröjningsinsatser och stöd till fredsprocessen i det f.d. Jugoslavien, till större delen avseende EU-administrationen i Mostar. Den pågående regeringskonferensen om EU:s framtid har diskuterat bland annat hur GUSP skall kunna utvecklas och effektiviseras. Från anslaget betalas obligatoriska kostnader utgörande Sveriges andel för beslut inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU. Fördelningsnyckeln fastställs i varje enskilt fall, oftast med BNP som grund. Regeringens överväganden GUSP-samarbetet spelar en central roll i den fortsatta europeiska integrationen. Den pågående regeringskonferensen om EU:s framtid diskuterar även frågan om finansieringen av gemensamma åtgärder inom ramen för GUSP. Regeringen söker bidra till att samarbetet utvecklas och effektiviseras. Mkr 1995/96 Anslag 12,6 1995/96 Prognos 6,6 1997 Förslag 8,4 B 1.5. Schengensamarbetet Sverige deltar sedan den 1 maj 1996 som observatör i Schengensamarbetet i avvaktan på att förhandlingarna om medlemskap skall slutföras. Under observatörskapet skall Sverige bidra till Schengensamarbetets administrativa budget. Bidraget beräknas för 1997 uppgå till 4 253 000 kr. B 1.6. Övriga internationella organisationer Anslagsposten omfattar de obligatoriska bidragen till Permanenta skiljedomstolen i Haag, den s.k. Fact Finding Commission under första tilläggsprotokollet till Genève-konventionen och den nyinrättade Havsrättsdomstolen i Hamburg samt kostnader för skattejustering av pensioner för svensk personal som arbetat i de s.k. koordinerade organisationerna. Anslagsposten har beräknats till 725 000 kr för 1997. B 2. Nordiska ministerrådet 1994/95 Utgift 345 9181 1995/96 Anslag 472 500 Utgiftsprognos 473 300 därav 1996 305 600 1997 Förslag 303 700 1998 Beräknat 250 424 1999 Beräknat 256 683 1Beloppen anges i tusental kr Sverige arbetar för ett starkare nordiskt samarbete genom medlemskapet i Nordiska ministerrådet. Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan. För att få samma förhållande beträffande finansieringsansvaret som i de övriga nordiska länderna överförs anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan fr.o.m. 1997 till Socialdepartementet, utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är utvecklingen av organisationens budget, Sveriges andel av budgeten samt valutakurs-förändringar. Beloppen betalas till större delen i danska kronor. Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska ministerrådet i november 1995 Nordiska ministerrådets budget för år 1996. Budgeten uppgår till totalt 707 474 000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till35 730 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret 1996 är 38,8 % enligt den fördelningsnyckel som tillämpas. Nordiska ministerrådets budget för år 1997 kommer att fastställas först i november 1996. Sveriges andel av budgeten för 1997 minskar till 35,6 %. Anslaget har beräknats till 303 700 000 kr för nästa budgetår. Nordiska ministerrådet (utbildnings- och forskningsministrarna) under-tecknade den 3 september 1966 en överenskommelse om tillträde till högre utbildning för studerande i de nordiska länderna. Överens-kommelsen innebär också att länderna kalenderårsvis betalar varandra viss ersättning för sina studenter i ett annat nordiskt land. Island är undantagen denna bestämmelse. Enligt överenskommelsen skall varje land betala ersättning för 75 procent av det antal studenter som läser i ett annat land. Den årliga ersättningen per studerande är 22 000 danska kronor. Nordiska minister-rådet godkänner storleken av den ersättning vart och ett av de fyra länderna skall betala. För att budgettekniskt administrera denna ordning skall enligt artikel 7 betalningen mellan länderna avräknas som en minskning eller ökning av dessa länders andel i den årliga budgeten för Nordiska ministerrådet. Regeringen har den 29 augusti 1996 godkänt överenskommelsen. Enligt artikel 10 skall överenskommelsen träda i kraft trettio dagar efter den dag då samtliga parter har meddelat det finska utrikesdepartementet att överenskommelsen godkänts, dock tidigast den 1 januari 1997. Eftersom betydligt fler studenter från övriga nordiska länder kommer till Sverige för att studera jämfört med antalet svenska studenter som väljer att läsa i ett annat nordiskt land, kommer den slutliga kostnaden för Sveriges andel till Nordiska ministerrådets budget - efter avräkning av utbildningskostnaderna - att bli något lägre än vad som beräknats under detta anslag. Beloppen för studentutbytet skall emellertid beräknas i efterhand och kan komma att variera från år till år. Regeringen kommer från och med budgetåret 1997 att föra bort beloppet från anslaget B 2. Nordiska ministerrådet som en besparing. B 3. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) 1994/95 Utgift 28 6991 1995/96 Anslag 46 460 Utgiftsprognos 34 200 därav 1996 21 200 1997 Förslag 24 207 1998 Beräknat 25 137 1999 Beräknat 25 765 1Beloppen anges i tusental kr Sverige arbetar genom medlemskapet i OECD för långsiktig ekonomisk tillväxt och finansiell stabilitet i medlemsländerna och för expansion av världshandeln på multilateral och icke diskrimerande basis. OECD har under senare år utsträckt sin verksamhet till att täcka nästan samtliga samhällsområden. Däribland kan nämnas OECD:s studie rörande sysselsättning och arbetslöshet och organisationens arbete med s.k. framtidsfrågor inom handelssystemet (handel och miljö, handel och konkurrens, handel och investeringar, handel och arbetsvillkor). Denna utvidgning av verksamheten har fått konsekvenser för organisationens budget och övriga arbete. Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnader för sekretariatet och de traditionella OECD-aktiviteterna. Samtliga medlemsländer bidrar till finansieringen efter en skala framräknad på basis av BNP. Den svenska andelen är 1,19%, vilket är en sänkning från 1,3% 1995. Utöver den egna budgeten administrerar OECD bidragen till vissa närstående internationella organ och aktiviteter. I anslaget inkluderas därför även Sveriges bidrag exempelvis till det internationella energiorganet (International Energy Agency; IEA), atomenergiorganet (Nuclear Energy Agency; NEA), europeiska transportministerkonferensen (European Conference of Ministers of Transport; ECMT), centret för utbildningsforskning (Centre for Educational Research and Innovation; CERI) samt olika specialprogram. Regeringens överväganden OECD befinner sig i en förändringsprocess till följd av budget-nedskärningar samtidigt som medlemskretsen utvidgats och nya uppgifter tillkommit. Regeringens målsättning i denna förändringsprocess är att slå vakt om OECD:s kärnverksamhet och dess beprövade arbetsmetoder, men samtidigt verka för att effektivisera och rationalisera arbetet. OECD:s budget löper under kalenderåret och fastställs i december. Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av organisationens budget, dels valutakursförändringar - beloppet betalas i utländsk valuta. Med ledning av tillgängligt underlag har anslaget beräknats till 24 207 000 kr. B 4. Fredsfrämjande verksamhet l994/95 Utfall 700 0061 Reservation 136 288 l995/96 Anvisat 1 352 808 Utgiftsprognos 1 475 200 därav 1996 1 066 400 l997 Förslag 150 206 l998 Beräknat 156 124 l999 Beräknat 162 150 1Beloppen anges i tusental kr Från och med budgetåret l997 föreslås anslaget för Fredsbevarande verksamhet under Utrikesdepartementets huvudtitel delas upp på två utgiftsområden. Kostnader som avser fredsfrämjande verksamhet med trupp, inklusive PFF-övningar, belastar därmed utgiftsområde 6. Totalförsvar, medan annan fredsfrämjande verksamhet (se vidare inledningsavsnittet under verksamhetsområde B) belastar utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan. Anslaget Fredsbevarande verksamhet föreslås fr.o.m. nästa budgetår benämnas Fredsfrämjande verksamhet eftersom detta blivit en accepterad samlingsbenämning för olika typer av insatser inklusive konflikt-förebyggande, fredsskapande, fredsbevarande, fredsframtvingande och fredsbyggande. Målet för verksamheten är att kunna bidra till internationellt fredsfrämjande, i första hand inom FN och OSSE men också i EU:s regi och inom ramen för Partnerskap för fred (PFF). Det är angeläget att svenska insatser kan göras även utanför Europa så att Sveriges globala engagemang görs trovärdigt. Anslaget Fredsfrämjande verksamhet under utgiftsområde 5 skall användas för att bekosta insatser med observatörer, olika typer av övervakare, civilpoliser, för planerings- och förhandlingsarbete samt för att stödja seminarier, studier samt vissa utbildningsinsatser i och kring ämnet fredsfrämjande. Därutöver kan även finansieras svensk kursverksamhet inom PFF. Regeringens överväganden Kostnaden för den militära fredsfrämjande verksamheten har under budgetåret l995/96 blivit betydligt högre än vad som förutsågs när förra budgetpropositionen skrevs. Kostnadsökningar har uppstått till följd av krav på högre löner samt ändrad tillämpning inom Försvarsmakten av skattelagstiftningen. Den del av anslaget som gäller fredsfrämjande verksamhet med militär trupp överförs från och med år 1997 till utgiftsområde 6. Därigenom bör styrning och uppföljning kunna effektiviseras. Uppdelningen av fredsfrämjandeanslaget på två utgiftsområden får emellertid inte hindra regeringen från att, vid behov, kunna fatta snabba beslut om svenska insatser. Enligt regeringens bedömning bör sådana kunna inrymmas inom den maximala gränsen för anslagskredit på 10 %. Under pågående budgetår kan det dock inträffa att anslagsutrymmet måste utökas utöver vad som ryms inom kreditgränsen. Sådana tillfälliga utgiftsbehov bör i avvaktan på ett riksdagsbeslut likvidmässigt hanteras genom en ökad kredit på räntekontokrediten för Fredsfrämjande verksamhet inom den allmänna, av riksdagen fastställda, kreditramen. (Se även volym 1, avsnitt 4.4.6.) Inom regeringen kommer Utrikesdepartementet även i fortsättningen att ha det övergripande ansvaret för den säkerhetspolitiska dimensionen av Sveriges deltagande i internationella fredsfrämjande insatser. 5 C Information om Sverige i utlandet 5.1 Allmänt Informationen om Sverige i utlandet utgör en viktig del av svensk utrikespolitik. Det förtroende och den goodwill som byggs upp i omvärlden genom informationsinsatser, kulturutbyte samt utbildnings- och forskningsutbyte leder även till export, ökad turism till Sverige och ökade investeringar i Sverige och därmed till tillväxt och sysselsättning. Det bör därför fästas stor vikt vid informationen om Sverige i utlandet i utlandsmyndigheternas verksamhet. Det är av största vikt att svenskt samhälle, näringsliv, kulturliv, miljövård och svenska ståndpunkter blir kända i vår omvärld. Samordningen mellan de statliga organens informationsinsatser, liksom samspelet mellan stat, näringsliv och folkrörelser är av största betydelse. Nämnden för Sverigeinformation i utlandet inom Utrikesdepartementet har väsentligt förstärkt utbytet och samverkan mellan berörda myndigheter och organisationer när det gäller allmän information om Sverige, kulturutbyte, exportfrämjande, investeringsfrämjande och turism. Den beräknade utgiftsutvecklingen på verksamhetsområdet Information om Sverige i utlandet t.o.m. år 1999 till följd av tidigare fattade beslut är följande (miljoner kronor): Utgift Anvisat Utgifts-därav Förslag Beräknat Beräknat 1994/95 1995/96 prognos 1996 1997 1998 1999 1995/96 71 105 112 69 65 64 66 _____________________________________________________________ 5.2 Resultatinformation Övergripande mål för verksamheten är att skapa ett gott anseende och förtroende för Sverige och därmed medverka till att bidra till tillväxt och sysselsättning. Den tilltagande internationaliseringen och Sveriges konkurrensfördelar inom en rad sektorer innebär goda förutsättningar att framhäva Sveriges attraktionskraft och potential. Otillräckliga statliga resurser innebär att genomförandet av informationsinsatser i utlandet numera är starkt beroende av andra nationella och lokala samarbetspartners. C 1. Svenska Institutet 1994/95 Utgift 56 7861 Reservation 3 478 1995/96 Anslag 88 784 Utgiftsprognos 92 262 därav 1996 52 667 1997 Förslag 55 237 1998 Beräknat 54 434 1999 Beräknat 56 071 1Beloppen anges i tusental kr. Svenska Institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att vara ett centralt informations- och serviceorgan för information om Sverige i utlandet. Det övergripande målet för Svenska Institutets verksamhet är att öka kunskapen om Sverige i utlandet. Detta skall, i enlighet med institutets stadga, ske genom informationsverksamhet om svenskt samhälls- och kulturliv, kultur- och erfarenhetsutbyte, utbyte inom utbildning och forskning samt stöd till svenskundervisning. Anslaget, som är Svenska Institutets huvudanslag, finansierar informations-, kultur- och erfarenhetsutbyte med utlandet. Genomförandet sker i samverkan med bl.a. den svenska utrikesförvaltningen. Därutöver har institutet anslag och uppdragsmedel för biståndsrelaterade insatser i Central- och Östeuropa och i tredje världen (utgiftsområde 7), för uppdrag på utbildnings- och forskningsområdet (utgiftsområde 16), och för insatser som rör internationellt kulturutbyte (utgiftsområde 17). Till detta kommer ett antal särskilda uppdrag. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att reservationen utgörs av medel som beslutats för informationssatsningar under 1994/95, men som utbetalats först under 1995/96. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att anslagna medel kommer att tillfullo utnyttjas. Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Övergripande mål | | | | Det övergripande målet skall ligga fast. | | | | | | Resurser 1997 | | | | Ramanslag 55 237 tkr | | | | | | Övrigt | | | | Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till den av | | riksdagen år 1995 beslutade besparingen för hela mandatperioden.| | År 1997 uppgår besparingen till 5 182 000 kr, inkl. | | effektivitetskravet på statlig konsumtion och justering av | | lokalkostnader. | -------------------------------------------------------------------- Svenska Institutets års- och resultatredovisning visar att verksamheten svarat mot de av regeringen fastställda övergripande målen och den inriktning av verksamheten som institutets styrelse beslutat om. Svenska Institutet spelar en mycket central roll när det gäller informationen om Sverige i utlandet. Omvärldens krav och förväntningar på institutet är stora och har ökat markant på senare år. Det statsfinansiella läget medger f.n. dock inte en höjning av anslaget för att möta den obalans som konstaterats mellan efterfrågan på och behov av institutets tjänster och institutets nuvarande resurser. Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor inte haft några invändningar mot Svenska Institutets årsredovisning. För år 1998 beräknas utgifterna uppgå till 54,4 miljoner kronor. Beräkningen utgår från att det beslutade saneringsprogrammet uppfylls. För år 1999 beräknas utgifterna uppgå till 56,1 miljoner kronor. C 2. Övrig information om Sverige i utlandet 1994/95 Utgift 13 9751 Reservation 3 259 1995/96 Anslag 16 386 Utgiftsprognos 19 645 därav 1996 16 229 1997 Förslag 10 266 1998 Beräknat 9 835 1999 Beräknat 9 835 1Beloppen anges i tusental kr Det långsiktiga målet är att öka förtroendet för Sverige som internationell samarbetspartner och därigenom främja svenska intressen och bidra till tillväxt och sysselsättning. De svenska utlandsmyndigheterna utgör regeringens viktigaste instrument för att genomföra detta mål i enskilda länder. De utgifter som belastar anslaget finansierar i första hand särskilda, av regeringen prioriterade, informationsinsatser genom de svenska utlandsmyndigheterna. Det används även till person- och journalist-inbjudningar samt seminarier och visst kulturutbyte. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är dels efterfrågan från utländska målgrupper, dels behov av riktade evenemang och särskilda informationsinsatser i utlandet. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att reservationen är medel som beslutats för informationssatsningar under 1994/95, men där viss del av betalningarna skett under 1995/96. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att anslagna medel kommer att tillfullo utnyttjas. Regeringens överväganden På grund av det statsfinansiella läget är resurserna för informations-verksamhet genom de svenska utlandsmyndigheterna knappa. Det svenska samhällets förväntningar och krav ökar behovet av informationsinsatser, inte minst genom Sveriges medlemskap i EU. De minskade resurserna kan under vissa gynnsamma omständigheter i viss mån balanseras genom samarbete med svenska och utländska intressenter. För år 1998 beräknas utgifterna uppgå till 9,8 miljoner kronor. Även för år 1999 beräknas utgifterna uppgå till 9,8 miljoner kronor. 6 D Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor 6.1 Allmänt De viktigaste frågorna inom verksamhetsområdet är att främja information och forskning om nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor samt att tillförsäkra Utrikesdepartementet teknisk sakkunskap vid förhandlingar om nedrustning och rustningskontroll. Huvuddelen av stödet till forskning och information faller på Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) samt Utrikespolitiska Institutet. Det statliga bidragen utgör grunden för dessa instituts verksamhet, som fyller en viktig funktion såväl på det nationella som på det internationella planet. Samtidigt är det angeläget att dessa institutioner eftersträvar en minskning av sitt beroende av statligt stöd. Anslaget till organisationer och stiftelser för information och studier om global och europeisk säkerhetspolitik har till syfte att skapa intresse, engagemang och kunskap kring dessa frågor. Förordningen som ligger till grund för anslaget har nyligen genomgått en förändring. Sverige deltar aktivt i det internationella nedrustningsarbetet. Detta kräver tillgång till teknisk sakkunskap, vars säkerställande innefattas i verksamhetsområdet. Stöd åt utredningar, seminarier, utgivande av böcker m.m. ger en flexibel möjlighet att genom anlitande av insatser utanför Utrikesdepartementet främja den svenska utrikespolitiken. Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): _____________________________________________________________ Utgift Anvisat Utgifts-därav Förslag Beräknat Beräknat 1994/95 1995/96 prognos 1996 1997 1998 1999 1995/96 58 93 95 60 58 58 59 _____________________________________________________________ 6.2 Resultatinformation De utredningar m.m. som finansierats under verksamhetsområdet det gångna budgetåret har fallit under prioriterade områden för den svenska utrikespolitiken. Stöd har utgått till femton organisationer och drygt 130 projekt från anslaget för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling och stödet får anses ha nått en god spridningseffekt. Den forskning och information som bedrivits av Utrikespolitiska Institutet och Stockholms internationella fredsforsknings-institut faller inom viktiga områden och har rönt uppskattning i såväl Sverige som utlandet. En förutsättning för det aktiva svenska deltagandet i det internationella nedrustningsarbetet har varit den tekniska och vetenskapliga sakkunskap, som tillförts från Försvarets forskningsanstalt. D 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området 1994/95 Utgift 2 2521 Reservation 753 1995/96 Anslag 3 641 Utgiftsprognos 4 394 därav 1996 3 883 1997 Förslag 2 322 1998 Beräknat 2 259 1999 Beräknat 2 259 1Beloppen anges i tusental kr Målet med anslaget är att ge stöd till verksamhet som främjar svensk utrikespolitik, framför allt vad gäller nedrustnings- och säkerhetspolitik. Som exempel på bidrag från detta anslag under innevarande budgetår kan nämnas stöd för seminarium om seismisk verifikation i samband med provstoppsförhandlingarna samt bidrag till utgivning av en bok om minskador. D 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling 1994/95 Utgift 14 0921 Reservation 1 557 1995/96 Anslag 17 000 Utgiftsprognos 18 557 därav 1996 7 623 1997 Förslag 9 250 1998 Beräknat 9 000 1999 Beräknat 9 000 1Beloppen anges i tusental kr Regeringen beslutar, efter yttrande av en beredningsgrupp, om fördelning av medel från anslaget i enlighet med förordningen (1993:983) om statligt stöd för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Bidrag lämnas som organisationsstöd eller projektbidrag. Den förordning som ligger till grund för anslaget har nyligen ändrats genom SFS 1996:824. Stödet omfattar ämnesområdena nedrustning och rust-ningskontroll, konflikthantering samt andra säkerhetpolitiska ämnen inom ramen för ett vidgat säkerhetspolitiskt synsätt. Regeringens överväganden Regeringen finner att det är väsentligt att kunskap, intresse och engagemang för frågor som rör global och europeisk säkerhet stimuleras. Stödet till organisationer och stiftelser för detta ändamål fyller därför en viktig funktion. En förutsättning för att stöd skall lämnas är att det främjar verksamhet som är av allmänt intresse och har stor spridningseffekt. D 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforsk-ningsinstitut (SIPRI) 1994/95 Utgift 16 3881 1995/96 Anslag 32 360 Utgiftsprognos 32 360 därav 1996 21 573 1997 Förslag 20 571 1998 Beräknat 20 634 1999 Beräknat 21 314 1Beloppen anges i tusental kr Stockholms internationella fredsforskningsinstitut har till ändamål att i enlighet med de grunder som riksdagen fastställt bedriva forskning i konflikt- och samarbetsfrågor. Syftet med forskningen är att ge bidrag till förståelsen av betingelserna för fredliga lösningar av konflikter och för en stabil fred. Regeringens överväganden SIPRI:s forskning åtnjuter ett högt internationellt anseende. Genom framförallt en omfattande publikationsverksamhet men även genom anordnande av seminarier m.m. har forskningsresultaten en god spridningsffekt. SIPRI har lyckats väl i att anpassa forskningen efter den internationella utvecklingen. I anslagsframställningen förutser SIPRI i stort sett en oförändrad andel extern finansiering för kommande budgetår. Det är angeläget SIPRI fortsatt planerar för att en ökande andel av institutets verksamhet kan finansieras från andra källor än statliga medel. D 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet 1994/95 Utgift 11 7701 1995/96 Anslag 18 711 Utgiftsprognos 18 711 därav 1996 12 474 1997 Förslag 12 235 1998 Beräknat 12 129 1999 Beräknat 12 472 1Beloppen anges i tusental kr Målet med anslaget är att tillföra Utrikesdepartementet teknisk och vetenskaplig sakkunskap från Försvarets forskningsanstalt (FOA) vid förhandlingar om nedrustning, rustningsbegränsning, internationell säkerhet samt vid internationellt samarbete för att motverka spridning av massförstörelsevapen. Regeringens överväganden För att Sverige aktivt skall kunna delta i det internationella arbetet för nedrustning, rustningskontroll och främjande av internationell säkerhet är tillgång på teknisk och vetenskaplig expertis en nödvändighet. Med hänsyn till kontinuiteten i det svenska deltagandet i den internationella nedrustningsprocessen, liksom behovet av en bestående nationell kompetens för fullgörandet av internationella åtaganden om icke-spridning vad gäller massförstörelsevapen, är det av vikt att FOA gör vad som är möjligt för att se till att dess höga kompetens inom prioriterade områden kan bibehållas över en lång period. D 5. Utrikespolitiska Institutet 1994/95 Utgift 9 4781 1995/96 Anslag 15 579 Utgiftsprognos 15 579 därav 1996 10 386 1997 Förslag 10 112 1998 Beräknat 10 156 1999 Beräknat 10 491 1Beloppen anges i tusental kr Målet med anslaget till Utrikespolitiska Institutet är ett främja intresse för internationella frågor samt att öka kunskapen om detta ämne genom forskning och information till allmänheten. Regeringens överväganden Utrikespolitiska Institutets information genom publikationer, seminarier m.m. riktad till en bred svensk allmänhet fyller en viktig funktion genom att främja intresset och kunskapen för utrikespolitiska frågor. Institutets forskning har tilldragit sig stort intresse och den utgör basen för den breda informationsverksamheten. Regeringen finner institutets arbete med att säkerställa en tillfredsställande grad av extern finansiering vara av stor vikt. D 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse 1994/95 Utgift 3 5601 Reservation 204 1995/96 Anslag 5 248 Utgiftsprognos 5 452 därav 1996 3 982 1997 Förslag 3 597 1998 Beräknat 3 643 1999 Beräknat 3 727 1Beloppen anges i tusental kr Målet för anslaget är att stödja forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse. Huvuddelen av medlen under anslaget finansierar ett särskilt säkerhetspolitiskt forskningsprogram vid Utrikespolitiska Institutet. Därutöver fördelar regeringen direkt stöd åt framför allt yngre forskare inom utrikes- och säkerhetspolitik från detta anslag. 7 E Övriga utrikespolitiska frågor Inom detta verksamhetsområde redovisas anslaget för strategisk exportkontroll och Europainformation samt bidragen till Stiftelsen Östekonomiska Institutet och till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt. En redogörelse lämnas under respektive anslag. Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): __________________________________________________________ UtgiftAnvisat Utgifts- därav Förslag Beräknat Beräknat 1994/95 1995/96 prognos 1996 1997 1998 1999 1995/96 35 38 43 33 30 29 29 _____________________________________________________________ E 1. Strategisk exportkontroll 1995/96 Anslag 12 4001 Utgiftsprognos 12 0302 därav 1996 11 706 1997 Förslag 13 857 1998 Beräknat 12 798 1999 Beräknat 13 087 1 Anslaget Inspektionen för strategiska produkter, beräknat för 12 månader, samt anslagsposten New Forum 2Anslaget Inspektionen för strategiska produkter, beräknat för 11 månader, samt anslagsposten New Forum Genom en förändring i anslagsstrukturen har innevarande budgetårs anslag E 11. Inspektionen för strategiska produkter och anslagsposten B 6.9 New Forum slagits ihop till ett anslag för strategisk exportkontroll. E 1.1. Inspektionen för strategiska produkter Inspektionen för strategiska produkter (ISP) inrättades den 1 februari 1996 genom att Krigsmaterielinspektionen inom Utrikesdepartementets handelsavdelning ombildades till myndighet (prop. 1995/96:31, bet. 1995/96:UU3, rskr. 1995/96:93). Inspektionen sköter tillsyn och annan kontroll enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1991:341) om strategiska produkter. ISP skall sköta tillsyn och annan kontroll enligt lagen om krigsmateriel och lagen om strategiska produkter. Inspektionen skall också vara nationell myndighet enligt Sveriges åtaganden inom ramen för icke-spridning av kemiska vapen. Inspektionen prövar förvaltningsärenden om kontroll över krigsmateriel och andra strategiskt känsliga produkter. Regeringens överväganden Sammanfattning -------------------------------------------------------------------- | Övergripande mål | | | | De övergripande målen ligger fast. | | | | Resurser 1997 | | | | Ramanslag 13 857 tkr | -------------------------------------------------------------------- ISP har nyligen inlett sin verksamhet och har därför inte lämnat vare sig årsredovisning eller fullständig anslagsframställning med resultat-bedömning. När nästa års anslagsframställning skall lämnas, bör verk-samheten varit igång så lång tid att framställningen kan göras fullständig och innehålla en resultatbedömning. Inspektionen har till sitt förfogande dels exportkontrollrådet, dels det teknisk-vetenskapliga rådet. Kostnaderna för verksamheten täcks av avgifter, som redovisas mot särskild inkomsttitel på statsbudgeten. Avgiften tas ut av de företag vars produkter omfattas av kontrollen över krigsmateriel och andra strategiskt känsliga produkter. E 1.2. Internationella exportkontrollarrangemanget Vid möte i Wien i juli 1996 nåddes överenskommelse om ett nytt arrangemang för exportkontroll, Wassenar-arrangemanget, med deltagande av 33 länder. Arrangemanget syftar till att hindra spridning av både vapen och strategiskt känsliga produkter, s.k. dual use-produkter, som kan ha militärt destabiliserande verkan och hota internationell och regional fred och säkerhet. Arrangemanget skall tillämpas globalt och icke-diskriminerande. Den är inte avsedd att hindra legitim handel. Målet är att de deltagande staterna genom informationsutbyte och diskussioner skall försöka nå fram till en gemensam syn på hur handeln med dessa produkter utvecklas och vilka risker den kan medföra. Anslagsposten är avsedd att täcka kostnader för Sveriges deltagande i arrangemanget. Möjlighet skall också finnas att täcka vissa kostnader som kan uppstå genom Sveriges deltagande i andra internationella exportkontroll- arrangemang. Anslagsposten har beräknats till 300 000 kr för nästa budgetår. E 2. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet 1994/95 Utgift 2 5001 1995/96 Anslag 5 118 Utgiftsprognos 5 118 därav 1996 2 554 1997 Förslag 4 636 1998 Beräknat 4 807 1999 Beräknat 4 965 1Beloppen anges i tusental kr Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades år 1989 sedan avtal träffats mellan staten och ett antal intressenter från näringslivet. Ett reviderat avtal ingicks sommaren 1994. Stiftelsen har som syfte att främja kunnandet i Sverige om den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa och OSS-området. Genom nämnda avtal åtar sig staten liksom övriga stiftare att lämna årliga bidrag för att täcka institutets kostnader. Svenska myndigheter och svenskt näringsliv tillgodogör sig resultaten av institutets verksamhet. Intresset har blivit än större genom den omdaningsprocess och reformpolitik som bedrivs i länderna. Därvid handlar det om struktur-reformer, institutionsuppbyggande och anpassning till en ökad integration i den globala ekonomin, vilket gjort analyserna mer komplexa. Behovet av kvalificerad analys genom ett internationallt erkänt forskningsinstitut som Östekonomiska Institutet är därvid uppenbar. Enligt regeringens mening är det därför angeläget att stiftarna ger institutet möjlighet att fortsätta sin verksamhet och att utveckla denna i ett långsiktigt perspektiv genom ökade resurstillskott. Regeringens tillskott skall ge institutet en katalytisk effekt och möjliggöra ökad finansiering från andra källor. För budgetåret 1997 föreslås statens bidrag uppgå till 4 636 000 kr, en ökning med två miljoner kronor. Förutsättningen för att regeringen skall bevilja denna ökning av anslaget till Östekonomiska Institutet är att övriga stiftare, uppdragsgivare och andra finansiärer ger institutet en motsvarande ökning. E 3. Europainformation m.m. 1994/95 Utgift 30 4651 Reservation 4 773 1995/96 Anslag 16 200 Utgiftsprognos 20 973 därav 1996 15 950 1997 Förslag 8 800 1998 Beräknat 8 800 1999 Beräknat 8 800 1Beloppen anges i tusental kr Utrikesdepartementet har under flera år bedrivit en omfattande informationsverksamhet om det europeiska integrationsarbetet. En sådan saklig och bred informationsverksamhet om regeringens politik i EU-frågor inklusive regeringskonferensen är angelägen även i fortsättningen. Verksamheten avses även framöver bestå av publikationer och annat informationsmaterial samt seminarier m.m. För år 1997 beräknas ett medelsbehov om 8 800 000 kr. E 4. Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt 1994/951 Utgift 2 4832 1995/963 Anslag 4 696 Utgiftsprognos 4 696 därav 1996 3 247 1997 Förslag 2 548 1998 Beräknat 2 548 1999 Beräknat 2 548 1Anslaget B 8. Övriga internationella organisationer, anslagsposterna 3, 4, 6 och 7. 2Beloppen anges i tusental kr. 3Anslaget B 8. Övriga internationella organisationer, anslagsposterna 1, 2, 4 och 5. Anslaget Övriga internationella organisationer delas från år 1997, så att de obligatoriska bidragen förs till anslaget Bidrag till vissa internationella organisationer, som anslagsposten 6, och de frivilliga bidragen i fortsättningen benämns Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt. Genom bidrag till vissa svenska och internationella organisationer stödjer den svenska regeringen deras verksamhet för att främja de mänskliga rättigheterna och folkrättens ställning. Bland dessa kan nämnas Raoul Wallenberg-institutet i Lund samt ett antal enskilda organisationer och institutioner, vars arbete inom detta område är ovärderligt. 8 Avgiftsfinansierad verksamhet Delegationen för översättning av EG:s regelverk Regeringen beslutade den 18 januari 1990 att tillsätta en delegation för att svara för översättning av det regelverk som omfattades av EES-avtalet. Delegationen har sedermera fått i uppdrag att också översätta de EG-rättsakter som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap. Delegationens uppgift slutfördes under våren 1995. Gemenskapens institutioner har från datum för Sveriges medlemskap i EU att svara för översättning till svenska av relevanta dokument. Institutionernas personalresurser för översättning visade sig emellertid inledningsvis vara bristfälliga och man har därför vänt sig till den svenska regeringen med begäran om visst stöd i denna fråga. Enligt regeringens mening är det angeläget att bistå gemenskapens institutioner med översättningsarbetet på uppdragsbasis under en begränsad övergångsperiod till dess att institutionerna byggt upp sin översättningskapacitet. Sverige får därmed också ett inflytande över det svenska EG-regelverkets språkliga utveckling på svenska under en infasningsperiod. Den 6 april 1995 beslutade regeringen att delegationen under en övergångstid ska få åta sig översättningsuppdrag. Delegationens verksamhet finansieras fr.o.m. den 1 juni 1995 med den ersättning som bestäms i avtal mellan delegationen och berörda institu- tioner. I mindre omfattning utförs också uppdrag för svenska beställare. Verksamheten avses slutföras under år 1997. Den beräknade omslutningen är ca 5,5 miljoner kronor. Bilaga 5.1 Sveriges samlade bidrag till FN Myndighet FN-organisation Utfall 94/95 Obl./friv. 1. JUSTITIEDEPARTEMENTET WIPO 1,3 obl. 2. UTRIKESDEPARTEMENTET FN:s reguljära budget 100,2 obl. FN:s bredsbev. operationer 247,6 " UNIDO 10,0 " Kemvapenkonventionen 1,2 " Övriga obl. bidrag 0,2 " Fredsbevarande insatser 806,7 friv. Fred och återuppbyggnad 20,4 " Kvinnokonferens i Peking 1,0 "DHA 3,7 " GEF 264,0 " HABITAT 5,0 " IEFR/PRO 158,0 " IFAD 0,02 " ITC 7,5 " UNAIDS 10,0 " UNCDF 40,0 " UNCTAD 0,9 " UNDCP 46,5 " UNDP 573,0 " UNESCO 2,0 " UNFPA 140,0 " UNHCR 219,6 " UNICEF 350,0 " UNIFEM 5,0 " UNRWA 96,0 " Världsbanken/IDA 648,7 " WFP 112,0 " WHO/PSA 4,0 " WMU 18,4 " Övrigt 39,4 " SIDA FAO 100,8 " " HABITAT 0,9 " " IAEA 7,0 " " ICTP 4,2 " " ILO 19,1 " " IMO 4,1 " SIDA ITC 6,2 " " IUCN 16,4 " " Mekong k 8,9 " " UNDCP 1,7 " " UNDESD 1,1 " " UNDHA 31,2 " " UNDP 119,2 " " UNEP 5,0 " " UNESCO 5,8 " " UNFPA 3,0 " " UNHCR 238,8 " " UNICEF 538,9 " " UNIDO 0,1 " " UNIFEM 1,0 " " UNOCHA 9,0 " " UNRISD 5,0 " " UNRWA 24,9 " " UNSO 5,7 " " UNV 6,0 " " Världsbanken/IDA 107,5 " " WFP 65,8 " " WHO/PSA 83,9 " " WIPO 1,5 " " WMU 19,6 " " Övrigt 131,5 " 4 698,1 3. SOCIALDEPARTEMENTET WHO 32,6 obl. " för rapportering om läkemedelsbiverkning 2,6 " 35,2 4. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET IMO 1,2 obl. OTIF 2,3 " IRCA 0,02 " Luftfarts- verket ICAO 3,2 " Post-& Tele- styrelsen ITU 18,6 " " UPU 3,1 " SMHI 4,3 " 32,8 5. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET UNESCO 33,9 obl. 6. JORDBRUKSDEPARTEMENTET FAO 29,2 obl. 7. ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET ILO 21,1 obl. 8. NÄRINGSDEPARTEMENTET WIPO 3,6 obl. Internat. studiegruppen för bly och zink 0,2 " Internat. studiegruppen för nickel 0,2 " 4,0 9. MILJÖDEPARTEMENTET Miljöfonden 22,0 obl. TOTALT SUMMA 5 684,3 Bilaga 5.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 september 1996. I. Beskickningar (sidoackrediteringar inom parentes) --------------------------------------------------------------------------------------------- Abidjan Seoul (Lomé, Ouagadougou, Porto Novo) Shanghai Addis Abeba Singapore (Djibouti, Asmara) (Bandar Seri Bagawan) Alger Sofia Amman Tallinn Ankara Teheran Athen Tel Aviv Bagdad**) (Nicosia) Bangkok Tokyo (Rangoon, Vientiane, Phnom-Penh) (Majuro, Pohnpei) Beirut*) Tripoli Belgrad Tunis Bern Vientiane*) (Vaduz) Vilnius Bissau*) Warszawa Bonn Washington Brasilia Wien Bryssel (Ljubljana) Budapest Windhoek (Chisinau) Zagreb Buenos Aires (Asunción, Montevideo) Bukarest Canberra (Wellington) Caracas (Bridgetown, Port of Spain, Georgetown, Paramaribo) Colombo*) Damaskus (Beirut) Dar es Salaam Dhaka Dublin Gaborone (Maseru) Guatemala (San Salvador, Tegucigalpa, Belmopan) Haag Hanoi Harare Havanna Heliga Stolen (San Marino) Helsingfors Islamabad Jakarta Kairo (Khartoum) Kiev Kuala Lumpur Kuwait (Abu Dhabi, Doha, Manama) Köpenhamn Lagos (Accra) Lima (La Paz) Lissabon London Luanda (Sao Tomé) Lusaka (Lilongwe) Luxemburg Madrid (Andorra la Vella) Managua (San José, Panamá) Manila (Koror) Maputo (Mbabane) Mexico Moskva (Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Bisjkek, Jerevan, Minsk, Tasjkent, Tbilisi, Dusjanbe) Nairobi (Bujumbura, Kampala, Kigali) New Delhi (Colombo, Kathmandu, Thimphu, Malé) Oslo Ottawa (Nassau) Paris Peking (Pyongyang, Ulan Bator) Prag (Bratislava) Pretoria Pyongyang*) Rabat Reykjavik Riga Riyadh (Muscat, Sana) Rom (Tirana) Santa Fé de Bogotà (Quito) Santiago de Chile Sarajevo *) Beskickningen förestås av en t.f. chargé d'affaires **) Beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad II. Ambassadkansli Berlin III. Delegationer Sveriges ständiga representation vid de Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York Sveriges ständiga representation vid de internationella organisationerna i Genève Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg Sveriges delegation vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) i Wien IV. Karriärkonsulat a) Generalkonsulat b) Konsulat Hamburg Mariehamn Hongkong (Macau) Istanbul Jerusalem New York S:t Petersburg V. Stockholmsbaserade ambassadörer De sex sändebuden har följande ackrediteringar: 1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzaville (Folkrepubliken Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea), Yaoundé (Kamerun), Bissau (Guinea-Bissau), Praia (Kap Verde), N'Djamena (Tchad). 2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia). 3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Niamey (Niger), Nouakchott (Mauretanien), Tripoli (Libyen). 4. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Comorerna), Port Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria (Seychellerna). 5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Castries (St Lucia), Kingston (Jamacia), Kingstown (St.Vincent och Grenadinerna), Port-au-Prince (Haiti), Roseau (Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken), St George´s (Grenada), St John´s (Antigua och Barbuda). 6. Apia (Västra Samoa), Nuku'alofa (Tonga), Suva (Fiji), Honiara (Salomonöarna), Port Moresby (Papua Nya Guinea), Port Vila (Vanuatu).