Regeringskansliets rättsdatabaser

Förslag till statsbudget för år 1997 Rikets styrelse (utgiftsområde 1) Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 2 2 Lagtext 4 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier 4 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1066) om statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen5 3 Inledning 6 4 Statschefen 8 A 1. Kungliga hov- och slottsstaten 8 5 Riksdagen och dess myndigheter 10 B 1. Riksdagens ledamöter och partier m.m. 11 B 2. Riksdagens förvaltningskostnader 12 B 3. Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen16 6 Regeringen m.m. 18 C 1. Regeringskansliet m.m. 18 C 2. Svensk författningssamling 21 C 3. Allmänna val 22 C 4. Stöd till politiska partier 22 7 Centrala myndigheter 24 D 1. Justitiekanslern 24 D 2. Datainspektionen 25 D 3. Sametinget 27 8 Mediefrågor 29 E 1. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden 30 E 2. Presstöd 32 E 3. Stöd till radio- och kassettidningar 34 E 4. Radio- och TV-verket 36 E 5. Granskningsnämnden för radio och TV 38 1 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier, 2. godkänner att de övergripande målen för Presstödsnämnden och Tal- tidningsnämnden skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet E 1. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, 3. godkänner att det övergripande målet för Radio- och TV-verket skall vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet E 4. Radio och TV-verket, 4. godkänner att det övergripande målet för Granskningsnämnden för radio och TV skall vara i enlighet med vad regeringen förordar under avsnittet E 5. Granskningsnämnden för radio och TV, 5. godkänner vad regeringen föreslår om en medelstilldelning från rund- radiokontot till Granskningsnämnden för radio och TV för år 1997 på 4 536 000 kronor som nämnden har att redovisa på statsbudgetens inkomstsida, 6. för budgetåret 1997 anvisar anslag under utgiftsområde 1 Rikets styrelse enligt följande uppställning: 2 Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp (tusental kronor) A 1. Kungliga hov- och slottsstaten ramanslag 73 726 B 1. Riksdagens ledamöter och partier m.m.ramanslag 428 436 B 2. Riksdagens förvaltningskostnader ramanslag 377 077 B 3. Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännenramanslag 35 074 C 1. Regeringskansliet m.m. ramanslag 1 944 624 C 2. Svensk författningssamling ramanslag 1 011 C 3. Allmänna val ramanslag 48 000 C 4. Stöd till politiska partier ramanslag 145 200 D 1. Justitiekanslern ramanslag 8 739 D 2. Datainspektionen ramanslag 23 444 D 3. Sametinget ramanslag 10 497 E 1. Presstödsnämnden och Taltidningsnämndenramanslag 5 536 E 2. Presstöd ramanslag 541 579 E 3. Stöd till radio- och kassettidningarramanslag 123 700 E 4. Radio- och TV-verket ramanslag 8 016 E 5. Granskningsnämnden för radio och TV ramanslag 6 671 Summa 3 781 330 Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagen 1.antar lag om ändring i lagen (1994:1066) om statligt bidrag till parti- grupperna i riksdagen, 2.bemyndigar riksdagens förvaltningsstyrelse att för budgetåret 1997 besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar i riksdagens fastigheter intill ett sammanlagt belopp av 48 000 000 kronor. 2 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier Härigenom föreskrivs att 2, 6 och 8 §§ lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §2 ------------------------------------------------------- Partistöd lämnas som Partistöd lämnas som mandatbidrag. Varje mandatbidrag. Varje mandatbidrag utgör 224 100 mandatbidrag utgör 282 450 kronor. kronor. 6 §3 ------------------------------------------------------- Parti som vid val till Parti som vid val till riksdagen fått minst 4 riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela procent av rösterna i hela landet får för varje år för landet får för varje år för vilket valet gäller ett helt vilket valet gäller ett grundstöd. Helt grundstöd helt grundstöd. Helt utgör 3 910 000 kronor. grundstöd utgör 4 928 200 kronor. 8 §4 ------------------------------------------------------- Parti som avses i 6 eller Parti som avses i 6 7 § får utöver grundstödet eller 7 § får utöver tilläggsstöd för varje år förgrundstödet tilläggsstöd för vilket valet gäller med varje år för vilket valet 11 000 kronor för varje gäller med 13 850 kronor för vunnet mandat, om partiet är varje vunnet mandat, om företrätt i regeringen och partiet är företrätt i annars 16 400 kronor för regeringen och annars 20 varje vunnet mandat. 650 kronor för varje vunnet mandat. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 1Lagen omtryckt 1987:876. 2Senaste lydelse 1995:345. 3Senaste lydelse 1995:345. 4Senaste lydelse 1995:345. 4 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1066) om statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1994:1066) om statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen skall ha följande lydelse. ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse 5 Föreslagen lydelse 10§ ------------------------------------------------------- Bidraget är avsett för ut- redar-, assistent- och kontorshjälp åt riks- dagsledamöterna. Bidraget bestäms för ett budgetår i sänder av riksdagens förvalt- ningsstyrelse. Bidraget be- räknas efter normen kostnader för en assistent per två och en halv leda- möter. Bidraget är avsett för ut- redar-, assistent- och kontorshjälp åt riksdagsle- damöterna. Bidraget bestäms för ett budgetår i sänder av riksdagens förvaltnings- styrelse. Bidraget beräknas efter normen kostnader för en assistent per två ledamöter. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 6 3 Inledning Utgiftsområdet 1 Rikets styrelse omfattar utgifter för statschefen, riksdagen och regeringen. Till utgiftsområdet har också förts kostnader för Sametinget, Justitiekanslern och Datainspektionen samt vissa mediaändamål. Ramen för utgiftsområdet uppgår för år 1997 till 3 781 miljoner kronor vilket innebär en uppjustering i förhållande till den preliminära ramen i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) med ca 100 miljoner kronor. Detta förklaras huvudsakligen av utgiftsökningar på regeringskanslianslaget samt en höjning av anslaget Stöd till politiska partier. Utgifterna för statschefen utgörs av anslaget Kungliga hov- och slottsstaten. Anslaget finansierar statschefens officiella funktioner. Från anslaget bekostas också driftskostnader för de kungliga slotten, utom rent fastighetsunderhåll. Utgifterna för riksdagen omfattar dels kostnaderna för riksdagsledamöternas ersättningar och resor, stödet till partigrupperna samt den inre riksdagsförvaltningen, dels kostnaderna för riksdagens ombudsmän (JO). Kostnaderna för riksdagens revisorer är beräknade under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning. Riksdagens förvaltningsstyrelse har den 6 och 11 juni 1996 beslutat om förslag till anslag för år 1997 för riksdagen och dess myndigheter. Förslagen har överlämnats till Finansdepartementet och ingår i propositionens förslag till statsbudget. Utgifterna för regeringen avser i första hand anslaget till regeringskansliet m.m., som omfattar kostnaderna för alla departement utom Utrikesdepartementet, vars verksamhet budgeteras under utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan. En betydande del av anslaget Regeringskansliet m.m. utgörs av kostnaderna för kommittéväsendet. I detta sammanhang begärs också medel för Svensk författningssamling, allmänna val och stödet till de politiska partierna. Regeringen föreslår en höjning av partistödet med 30 miljoner kronor för år 1997. Anslaget till Sametinget finansierar plenarmöten, Sametingets kansli i Kiruna, utvecklingsarbetet inom bl.a. språk och informationsområdet samt nordisk och internationell verksamhet. De medieändamål som ingår i utgiftsområde 1 avser presstöd, stödet till radio- och kassettidningar samt kostnaderna för de statliga myndigheterna inom press-, radio- och TV-området. 7 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 1 framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat därav 1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999 Statschefen 71 107 107 72 74 71 72 Riksdagen och dess ombudsmän8391 160 1 150 767 841 956 933 Regeringen m.m. 1 811 3 157 3 020 2 088 2 139 2 230 2 193 Centrala myndigheter 40 61 61 41 43 44 46 Mediefrågor 619 1 210 1 182 675 686 689 690 Totalt för utgiftsområde 13 3805 695 5 520 3 643 3 782 3 990 3 933 8 4 Statschefen A 1. Kungliga hov- och slottsstaten ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 70 5591) Utgiftsprognos 107 465 1995/96Anslag 107 465 därav 1996 71 724 1997 Förslag 73 726 1998 Beräknat 70 620 1999 Beräknat 72 245 1 Beloppen anges i tusental kronor Anslaget avser att täcka kostnaderna för statschefens officiella funktioner inklusive kostnaderna för den kungliga familjens resor. Från anslaget betalas också driftskostnader för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll. Stockholms slott är Konungens residens och används för representation. Delar av slottet visas för allmänheten. En del av Drottningholms slott används av Konungen och hans familj som bostad och en annan del visas för allmänheten. I Ulriksdals slott har lokaler upplåtits till Världsnaturfonden. Slottet är även öppet för allmänheten och används bl.a. för utställningar. I anslutning till slottet finns en utställningslokal och det s.k. Orangeriet. Haga slott används av regeringen som bostad för prominenta gäster från utlandet. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utsällning av en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott och Tullgarns slott visas för all- mänheten. Rosersbergs slott disponeras till större delen av Statens räddnings- verk. De två översta våningarna i slottet har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär och visas för allmänheten. Från anslaget betalas vidare Kungl. Husgerådskammarens underhåll och vård av de konstverk, möbler och andra inven- tarier i de kungliga slotten som tillhör staten men som disponeras av Konungen. Husgerådskammaren förvaltar även de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk samt administrerar Bernadottebiblioteket. Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 73 726 tkr Riksmarskalksämbetet har på regeringens uppdrag gjort en översyn av vissa frågor med anknytning till Konungens apanage. Bakgrunden är bl.a. oklarheter om hur redovisning och revision skall genomföras och rapporteras sedan tre olika anslag förts samman till ett nytt samlat anslag för Statschefen med benämningen Kungl. hov- och slottsstaten fr.o.m. budgetåret 1994/95. Mot bakgrund av Riksmarskalksämbetets utredning har hovstaterna och regeringen kommit överens om att Riksrevisionsverket även i fortsättningen skall granska Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren men att apanagedelen (inkl. Riksmarskalksämbetet ) undantas från detta. För att framtida medelsbehov skall kunna bedömas har regeringen ett behov av att få en utförligare redovisning av hur tilldelade medel har använts vad gäller främst Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren. Hovstaterna och regeringen har därför också kommit överens om att Hovstaterna årligen skall lämna en berättelse över den samlade verksamheten. Verksamhetsberättelsen kommer att koncentreras på verksamheterna vid Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren medan övrig verksamhet endast kommer att behandlas mycket översiktligt. Riksrevisionsverket, som har reviderat Husgerådskammaren och Ståthållar- ämbetet, har inte haft några invändningar med anledning av revisionen. Beslutade besparingar ligger fast för perioden och anslaget beräknas för budgetåret 1998 till 70 620 000 kronor och 1999 till 72 245 000 kronor. 9 5 Riksdagen och dess myndigheter Riksdagens budget omfattar dels riksdagsledamöternas ersättningar och resor, stödet till partigrupperna samt kostnaderna för den inre riksdagsförvaltningen, dels kostnaderna för riksdagens ombudsmän. Budgetförslaget innehåller några nya satsningar. Bland annat föreslår riksdagens förvaltningsstyrelse att stödet till partigrupperna räknas upp. Stödet som i dag motsvarar en ersättning för 1 assistent per 2,5 ledamöter, föreslås ökas till att motsvara 1 assistent per 2 ledamöter. En annan kostnads- sökning föranleds av den nya lagen om ekonomisk ersättning till riksdagens ledamöter som träder i kraft den 1 januari 1997. Vidare föreslås att medel avsätts för förvärv av en fastighet med bostäder åt ledamöterna. Budgettekniska nyheter i årets budgetförslag är att antalet anslag minskar från fem till två och att riksdagen i fortsättningen avser att låna i Riksgäldskontoret för vissa större byggnadsinvesteringar. I övrigt innebär budgetförslaget i huvudsak en konsolidering av nuvarande verksamhet. Kostnaderna för den inre riksdagsförvaltningen beräknas uppgå till 805,5 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 59 miljoner kronor räknat på årsbasis. Driftskostnaderna beräknas till 735,5 miljoner kronor. Investeringarna beräknas uppgå till 70 miljoner kronor, vilket är en ökning jämfört med föregående budgetår då de uppgick till 53 miljoner kronor på årsbasis. Av in- vesteringarna avser 18 miljoner kronor byggnadsinvesteringar, 39 miljoner kronor ADB- och teknikinvesteringar samt 13 miljoner kronor övriga investeringar. Till detta kommer 48 miljoner kronor i investeringar i nya byggnader vilka finansieras genom lån i Riksgäldskontoret. 10 B 1. Riksdagens ledamöter och partier m.m. ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 368 5141) Anslagssparande 0 000 1995/96Anslag 610 6102) Utgiftsprognos 610 610 därav 1996 407 000 1997 Förslag 428 436 1998 Beräknat460 0003) 1999 Beräknat475 000 1)Beloppen anges i tusental kronor 2)Anslag A 1 Riksdagens ledamöter och partier samt anslag A5 Sveriges företrädare i Europaparlamentet 3) 1998 är valår vilket medför ökade kostnader för bland annat pensioner och inkomstgarantier till avgående ledamöter Från anslaget finansieras arvoden, kostnadsersättningar och traktamenten till riksdagens ledamöter, arvoden till Sveriges EU-parlamentariker, arbets- givaravgifter samt pensioner och inkomstgarantibelopp åt f.d. riksdagsledamöter m.fl. Vidare finansieras reseersättningar vid resor inom Sverige, sjukvårdskostnader och utbildning för riksdagens ledamöter. Kostnader för ledamöternas deltagande i internationellt parlamentariskt samarbete såsom Europarådet, IPU liksom bidragen till ledamöternas enskilda studieresor fi- nansieras även från anslaget. I anslaget ingår slutligen även bidrag till riksdagsledamöternas föreningar/organisationer (bl.a. RIFO) liksom bidraget till partigrupperna i riksdagen. För stödet till partigrupperna föreslås en fortsatt uppräkning av ledamots- bidraget för assistent/utredarstöd. Ett första steget togs i innevarande års budget då bidraget räknades upp från 1 assistent per 3 ledamöter till 1 assistent per 2,5 ledamöter. Förvaltningsstyrelsen föreslår nu att beräknings- grunden ändras till 1 assistent per 2 ledamöter. Höjningen av assistentstödet grundas bl.a. på de synpunkter som framkommit i en enkät om ledamöternas service som genomfördes under våren 1994 och som utvisade att assistent/utredarstödet till den enskilde ledamoten bedömts vara otillräckligt. Förvaltningsstyrelsen föreslår att riksdagen antar ändringar i lagen (1994:1066) om statligt bidrag till partigrupperna i riksdagen i enlighet med bilaga. Samarbetet mellan parlamenten i olika länder, särskilt inom Europa, har en lång historisk tradition. I takt med den ökade internationaliseringen utvecklas och intensifieras kontakterna mellan olika länders parlament alltmer. Från riksdagens internationella kansli har inkommit ett förslag om 26 miljoner kronor. Häri ingår Sveriges åtaganden i form av avgifter till olika inter- nationella organisationer. För delegationernas resor har beräknats 7,9 miljoner kronor vilket innebär en fortsatt ökning av dessa kostnader. Detta hänger bland annat samman med att antalet möten etc. inom ramen för delegationernas verksamhet har ökat. Förvaltningsstyrelsen beräknar medel för resor till ca 7,2 miljoner kronor. För Nordiska rådet gäller att bidrag utgår dels för gemensamma kostnader för nordiskt samarbete motsvarande 14 miljoner kronor dels för svenska delegationen verksamhet. Inom ramen för de gemensamma kostnaderna utgår ett stöd för partipolitisk verksamhet. Nordiska rådets svenska delegation har i tillägg till sin anslagsframställan anfört att den ökade partipolitiseringen av rådets arbete ställer krav på utökat stöd och service till ledamöterna från en partipolitisk utgångspunkt. Ett sådant partistöd skall enligt delegationen ses som komplement till det parti- och kanslistöd som redan finns i riksdagen. Stödet skall bidra till att täcka de merkostnader den nordiska verksamheten innebär för partigrupper och ledamöter. Delegationen anser därför att ett belopp av 1,1 miljoner kronor bör föras upp i budgeten. Förvaltningsstyrelsen delar denna uppfattning och har fört upp 1,1 miljoner kronor för ändamålet i budgetförslaget. B 2. Riksdagens förvaltningskostnader ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 438 653 Anslagssparande 6 692 3) 1)2) Utgiftsprognos 489 000 1995/96Anslag 499 030 4) därav 1996 326 000 1997 Förslag 377 077 1998 Beräknat460 000 5) 1999 Beräknat420 000 1)Beloppen anges i tusental kronor 2)Avser anslaget A3 Riksdagens förlagsverksamhet, A4 Riksdagens byggnader samt anslaget A5 Riksdagens förvaltningskostnader 3)Avser anslag A5 Riksdagens förvaltningskostnader 4)Avser anslaget A3 Riksdagens förvaltningskostnader samt anslaget A4 Riksdagens byggnader 5)1998 är valår vilket medför ökade kostnader för bland annat ny teknisk utrustning till nya ledamöter Från anslaget utgår medel för riksdagsförvaltningen. Kostnaderna avser bl.a. löner, administration, fastighetsförvaltning, intern service, säkerhet, datateknik, förlagsverksamhet, bibliotek och informationsverksamhet. Utgifter som tidigare belastade anslaget A4 Riksdagens byggnader m.m. har förutom vissa byggnadsinvesteringar förts över till anslaget för förvaltningskostnaderna. Förvaltningsstyrelsen har beslutat föreslå riksdagen att de byggnadsinvesteringar som avser förvärv och ombyggnad av fastigheter och som tidigare finansierats genom anslag i stället finansieras genom lån i Riksgäldskontoret. Budgetförslaget syftar till att det parlamentariska arbetet kan bedrivas effektivt och rationellt samt till att skapa goda arbetsförhållanden för riksdagens ledamöter. En viktig uppgift är att informera om riksdagens arbete och dess arbetsformer. Inom administrationen fortsätter arbetet med utveckling av de administrativa rutinerna i syfte att rationalisera verksamheten. Bl.a. avsätts medel för nya lokala ADB-system för personal-, löne- och ekonomi-administrationen i linje med utvecklingen inom statsförvaltningen i övrigt. Inom utbildningsområdet avsätts medel för en fortsatt kompetensutveckling, bland annat språkutbildning. Riksdagens lokalbestånd omfattar ca 120 000 kvm BTA (totalarea) samt 112 bostadslägenheter. Boendeförhållandet för ledamöter med ordinarie bostad utanför Stor-Stock- holmsområdet är för närvarande sådant att 140 ledamöter bor på sina kontorsrum i Ledamotshuset och 112 ledamöter bor i riksdagens lägenheter i Stockholms innerstad. Behovet av fler övernattningslägenheter utanför riksdagen är stort och förvaltningskontoret bedömer att ytterligare minst 100 lägenheter behöver anskaffas inom några år. För att tillgodose den största delen av detta behov begär förvaltningskontoret medel för fullföljande och nyanskaffning av bostadsprojekten Aurora 2 resp Kvasten 8 vilka skulle ge ett sammanlagt tillskott på 70-75 lägenheter. För kvarteret Aurora 2 erfordras 7,5 miljoner kronor för projektering samt vissa evakueringskostnader för den under 1996 förvärvade fastigheten. Återstående medelsbehov för ombyggnad inkl inredning och utrustning samt moms beräknas till 42 500 000 under åren 1998 och 1999. Fastigheten kommer att inrymma 40-45 lägenheter med inflyttning hösten 1999. Kostnaden per lägenhet beräknas totalt till 1,5 milj kronor, vilket motsvarar 148 00 kronor per m2 exkl. moms, lös inredning och utrustning. För kvarteret Kvasten 8 erfordras 40,5 miljoner kronor för förvärv av del i fastigheten Kvasten 8 och ombyggnad. Fastigheten är belägen i hörnet av Norrlandsgatan och Mäster Samuelsgatan inom stadsdelen Norrmalm i Stockholm. Fastigheten ägs idag av Postfastigheter AB genom sitt dotterbolag Fastighetsaktiebolaget Kvasten 8. Byggnaden uppfördes 1858 och en genomgripande ombyggnad ägde rum 1899. Förvaltningskontoret har sedan hösten 1994 med Postfastigheter AB utrett olika ombyggnadsalternativ och möjligheten till ett samägande, där Postfastigheter AB skall disponera butiker och kontor och riksdagen 28-30 lägenheter. Ett förslag föreligger nu där Postfastigheter AB och riksdagen blir hälftenägare av den ombyggda fastigheten. Ombyggnaden beräknas kunna ske under 1997 och våren 1998 med inflyttning hösten 1998. Återstående medelsbehov för ombyggnad inkl inredning och utrustning samt moms beräknas till 31,1 miljoner kronor år 1998. Den totala kostnaden per lägenhet beräknas till 1,6 miljoner kronor vilket fördelat på bruttoarean motsvarar 16 750 kronor per m2 BTA exkl. moms, lös inredning och utrustning. Riksdagens byggnader på Helgeandsholmen och i kvarteren Mars/ Vulcanus och Cephalus utrustades i samband med ombyggnaderna 1980-83 med en automatisk brandlarmanläggning. Anläggningen går nu inte längre att bygga ut och reservdelar har utgått ur sortimentet. För brandlarmanläggningen erfordras 10 miljoner kronor under 1997 för utbyte till en automatisk brandlarmanläggning inom riksdagens byggnader på Helgeandsholmen och i kvarteren Mars/Vulcanus och Cephalus, samt nyanskaffning av automatisk brandlarm i kvarteret Kungliga Trädgården 3. Totalt beräknas kostnaden för nya brandlarmanläggningar, inkl vissa till- hörande brandskyddsåtgärder, uppgå till 20 miljoner kronor exkl. moms. Medelsutfallet kan beräknas till 10 miljoner kronor under 1997 och lika mycket under 1998. För övriga byggnadsinvesteringar i riksdagens fastighetsbestånd beräknas medelsbehovet under 1997 till 8 miljoner kronor. Riksdagens förvaltningskontor avser att finansiera samtliga byggnads- investeringar om 48 miljoner kronor med lån från Riksgäldskontoret. Riksdagen bör därför bevilja förvaltningskontoret en låneram om 48 miljoner kronor. Medel för ränta och amortering av lånen har beräknats i förslaget till anslag. Budgetförslaget inom IT-området präglas av en konsolidering av befintlig informationsteknik, dvs några nya funktioner är inte aktuella att införa under budgetåret. Däremot föreslås en kraftig satsning på ökad säkerhet, förbättrade övervakningsmöjligheter och ökad tillgänglighet inom ramen för den befintliga IT-plattformen. En ökad satsning på användarstöd i form av kvällsjour och viss jour under helger görs också. Under tre kvällar per vecka under de veckor riksdagen sammanträder kommer det att finnas användarstöd tillgänglig på kvällstid. Vidare avses jourpersonal vara tillgänglig under ca 45 helger per år. Satsningar på tillgänglighet i systemet och jourverksamhet samt fortsatt intensiv utbildning av användarna kommer att minska det man brukar kalla „de dolda kostnaderna„, som finns i alla datasystem. Med dolda kostnader avses bl a sådana kostnader som uppkommer därför att användarna drabbas av långa väntetider i datasystemet och krånglande utrustning. De nya bestämmelserna i ersättningslagen vad gäller tekniskt stöd till ledamöterna innebär att i ledamöternas hem installeras tjänstetelefon som bekostas av riksdagen. Vidare får alla ledamöter tillgång till fax i bostaden och mobiltelefon. I budgeten har reserverats medel för investering i faxar och mobiltelefoner till ledamöter som inte har sådan utrustning. De som redan har tillgång till utrustningen fortsätter att använda den. För närvarande pågår ett utvecklingsprojekt för att ta fram ett system för utskottens hantering av statsbudgeten. Systemet skall tas i drift till hösten innevarande år. Medel har reserverats för fortsatt utveckling av systemet under nästa budgetår. Ett annat utvecklingsprojekt som pågår har till syfte att under kommande höst presentera riksdagen på en s.k. hemsida på Internet (World Wide Web). Riksdagen har ett omfattande informationsmaterial som avses göras tillgängligt för medborgarna via Internet. Det gäller information om såväl riksdagen som institution som beslutsprocessen och riksdagens dokument. Denna verksamhet som är helt ny kommer att under hela budgetåret 1997 bedrivas som ett projekt med en ekonomisk ram som projektet får hålla sig inom. Avsikten är att under budgetåret successivt utveckla system som möjliggör en långt driven automatik för att koda och lägga in information på vår hemsida. Avsikten är vidare att få erfarenhet och underlag för att senare kunna återkomma med förslag om permanent organisation för verksamheten från och med 1998. Efterfrågan på information om riksdagen ökar kraftigt. I budgetförslaget finns därför medel för aktiviteter som syftar till en förbättrad information. Medel finns avsatta för driften av informationscentrum vid Västerlånggatan och den från regeringskansliet övertagna EU-upplysningen. Den senare har endast varit i drift några månader och det är i detta budgetförslag för tidigt att avgöra om de tilldelade resurserna är tillräckliga för verksamheten. Medel har dock reserverats för en eventuell utökning av verksamheten. Nettokostnaderna för tidningen Från Riksdag & Departement beräknas fortsätta att minska främst till följd av ökade intäkter från prenumerationer och annonser. En höjning av prenumerationspriset på tidningen planeras under budgetperioden. Under beredningen av anslagsframställningen har framförts önskemål om omfattande personalförstärkningar. Önskemålen grundas dels på nya åtaganden och växande krav, t.ex. ökad arbetsbelastning inom utskottsorganisationen och behov av utvidgad jourverksamhet på dataområdet, dels på ett högt övertidsuttag inom organisationen. Under budgetåret 1994/95 ökade det registrerade övertidsuttaget jämfört med budgetåret dessförinnan med 40 %, från 20 000 till 28 000 timmar. Då är att märka att chefer och utskottsföredragande inte registrerar övertid, eftersom de inte har rätt till övertidsgottgörelse. I budgetförslaget utgår förvaltningsstyrelsen från att merparten av anspråken måste klaras på annat sätt än genom tillskott av nya fasta tjänster. Dock har medel beräknats för förstärkta fasta resurser, främst till finansutskottets kansli och ADB-verksamheten. Innan man tar ställning till övriga anspråk inom utskottsorganisationen, bör man enligt förvaltningsstyrelsens mening, avvakta erfarenheterna från den nya budgetprocessen under hösten 1996. Medel finns också upptagna för viss förstärkning till riksdagens utredningstjänst för att möjliggöra stöd till utskottsorganisationen vid arbetstoppar och för anställning av tillfällig personal. Barnomsorgsverksamheten har bedrivits på försöksbasis under den senaste budgetperioden. Förvaltningsstyrelsen konstaterar att det finns behov av en permanent verksamhet för ändamålet, om än av begränsad omfattning. Medel för anställning av en kompetent person för deltidstjänstgöring har beräknats. Personalresurserna för EU-upplysningsverksamheten beräknades vid överflyttningen till riksdagsförvaltningen på en avsevärt lägre nivå än vad som gällde när verksamheten bedrevs inom utrikesdepartementets ram. Efterfrågan på EU-upplysningens tjänster är stor och därför har en informationssekreterare anställts för att på projektbasis lämna service både till EU-upplysningen och EU-nämnden. Erfarenheterna får visa om arrangemanget bör permanentas. I sammanhanget kan även nämnas att medel avsatts som möjliggör ett tjänstemannautbyte mellan riksdagen och EU-parlamentet. B 3. Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 31 5731) Anslagssparande 707 1995/96Anslag 50 437 Utgiftsprognos 50 437 därav 1996 33 600 1997 Förslag 35 074 1998 Beräknat 36 326 1999 Beräknat 37 639 1) Beloppen anges i tusental kronor Riksdagens ombudsmän övervakar att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Ombudsmännen skall vidare verka för att brister i lagstiftningen avhjälps. Justitieombudsmännen JO-ämbetet skall lika effektivt som tidigare kunna handlägga inkommande klagomål från enskilda trots att antalet klagomål för sjunde året i följd ökat och under innevarande och närmast kommande verksamhetsår beräknas överstiga 5 000. Verksamhetsmålet för 1997 är att, med bibehållen kvalitet i ärendehanteringen, fullgöra uppgifterna enligt instruktionen, söka nedbringa ärendebalanserna till samma nivå som budgetåret 1992/93 samt bedriva inspektionsverksamhet, som har en klar rättssäkerhetsfrämjande effekt, i ungefär samma omfattning som hittills. Den ökande ärendetillströmningen får till följd att detta i praktiken innebär en väsentlig höjning av ambitionsnivån. Det är inte möjligt att uppnå det angivna verksamhetsmålet med oförändrat antal föredragande. Det är därför nödvändigt för JO att förstärka organissationen med en föredragande. Detta kan ske inom givna budgetramar till följd av effektiviseringar och rationaliseringar. Riksdagens förvaltningsstyrelse Riksdagens förvaltningsstyrelse har inget att erinra mot Justitieombudsmännens medelsberäkning. 11 6 Regeringen m.m. C 1. Regeringskansliet m.m. ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift1 521 5661) Anslagssparande437 668 1995/96Anslag 2 778 747 Utgiftsprognos2 789 000 därav 19961 937 000 1997 Förslag 1 944 624 1998 Beräknat1 913 883 1999 Beräknat1 961 945 1 Beloppen anges i tusental kronor Den institutionella ramen för regeringens arbete anges i 7 kap. 1 § regeringsformen. Där föreskrivs att det för beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli i vilket ingår departement för skilda verk- samhetsgrenar samt att regeringen fördelar ärenden mellan departementen. Regeringen beslutar själv om indelningen i departement. Regeringskansliet består för närvarande av Statsrådsberedningen, vars uppgift är att biträda statsministern och övriga statsråd om dessa inte biträds av något departement, tretton departement med uppgift att bereda regeringsärenden samt det gemensamma förvaltnings- och arbetsgivarorganet Regeringskansliets förvaltningskontor. Den närmare organisationen av regeringskansliet framgår av departementsförordningen (1982:1177, omtryckt 1994:1672, ändrad senast 1996:897) och förordningen (1996:- 728) med instruktion för Utrikesdepartementet samt förordningen (1988:1147, ändrad senast 1995:1183) med instruktion för Regeringskansliets förvaltnings- kontor. Riksdagen har sedan budgetåret 1994/95 anvisat medel till departementen - utom Utrikesdepartementet - samt till Statsrådsberedningen, Regeringskansliets förvaltningskontor och kommittéväsendet över ett samlat anslag på statsbudgetens första huvudtitel (se prop. 1993/94:100 bil. 2, bet.1993/94:KU29, rskr. 1993/94:233). Detta anslag ersatte 31 tidigare anslag som fanns uppförda under tolv av statsbudgetens huvudtitlar. För Utrikesdepartementets vidkommande bekostas verksamheten fortfarande av ett särskilt anslag som är gemensamt för Utrikesdepartementet och den svenska utrikesrepresentationen. Kostnaderna för sådana specialattachéer vid utlandsmyndigheterna som har ett annat departement än Utrikesdepartementet som huvudman betalas dock från regeringskanslianslaget. För innevarande budgetår har riksdagen anvisat ca 2 779 miljoner kronor för de ändamål som tillgodoses från detta anslag. Av detta belopp har ca 450 miljoner kronor, dvs. ungefär en sjättedel, avsatts för utredningsverksamhet, huvudsakligen inom kommittéväsendet. Anslaget är, med hänsyn tagen till omfördelningen av ärenden mellan departementen den 1 juli 1996, fördelat på olika ändamål på följande sätt: Statsrådsberedningen 67 789 000 Justitiedepartementet 160 462 000 Försvarsdepartementet 109 432 000 Socialdepartementet 210 987 000 Kommunikationsdepartementet 92 621 000 Finansdepartementet 327 157 000 Utbildningsdepartementet 130 619 000 Jordbruksdepartementet 110 180 000 Arbetsmarknadsdepartementet 154 580 000 Kulturdepartementet 58 872 000 Närings- och handelsdepartementet 151 827 000 Inrikesdepartementet 113 444 000 Miljödepartementet 127 989 000 Regeringskansliets förvaltningskontor 223 423 000 Gemensamma ändamål 739 365 000 Av de för gemensamma ändamål avdelade medlen avser den största delen lokalkostnaderna för samtliga departement och övriga organ som ingår i regeringskansliet. Från denna anslagspost bekostas också andra utgifter i regeringskansliets verksamhet än rena förvaltningskostnader och som inte bör hänföras till något enskilt departement. Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 1 944 624 tkr Den ökade internationaliseringen under senare år, främst till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, har fått vittgående konsekvenser för arbetet i hela den svenska statsförvaltningen, men framför allt i regeringskansliet. Det ställs stora krav på kunskaper och arbetsinsatser när verksamheten vidgats till ett mer omfattande internationellt samarbete än någonsin tidigare. Stora resurser måste avdelas för att nära följa verksamheten inom de internationella organen och för att åstadkomma ett effektivt svenskt deltagande i dessa organ så att Sveriges intressen med framgång skall kunna hävdas och tas till vara på alla nivåer i beslutsprocessen. Samtidigt pågår - inte minst mot bakgrund av det statsfinansiella läget - stora omställningar inom den offentliga sektorn. Anslagsminskningar, delegering av beslutanderätt samt fortsatt utveckling av mål- och resultatstyrning förutsätter att rollfördelningen och samverkansformerna mellan regeringen och förvaltningsmyndigheterna omprövas och förnyas. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att anpassa regeringskansliets organisation och arbetsformer till de stora krav som ställs på den högsta ledningen av statsförvaltningen. Som ett led i detta pågår ett arbete med sikte på att den 1 januari 1997 föra samman regeringskansliets för närvande femton myndigheter till en sammanhållen myndighet. Regeringsformens krav på indelningen av regeringskansliet i departement (RF 7:1) kan tillgodoses inom ramen för en sådan konstruktion samtidigt som en ökad flexibilitet vinns för att anpassa regeringskansliet efter aktuella krav på insatser gentemot olika grenar av statsförvaltningen och reformverksamhetens inriktning. Den sedan budgetåret 1994/95 tillämpade anslagskonstruktionen med att riksdagen anvisar ett gemensamt anslag för departementen ger förutsättningar för detta. I det nuvarande anslaget till regeringskansliet ingår inte medel för Utrikesdepartementets verksamhet. Denna budgeteras i stället tillsammans med utrikesrepresentationen. Så är fallet även i regeringens budgetförslag för budgetåret 1997 där kostnaderna för Utrikesdepartementet återfinns under utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan. Gränsdragningen mellan det som utgörs av Utrikesdepartementets departementsspecifika uppgifter, såsom beredning och expediering av regeringsärenden samt biträde åt statsråden i deras egenskap av regeringsledamöter, och vad som mera är hänförligt till utrikesrepresentationen kräver närmare överväganden. Det är därför inte säkert att Utrikesdepartementet kan ingå i myndigheten Regeringskansliet i teknisk mening redan år 1997 om än Utrikesdepartementet hör till regeringskansliet i den mening som avses i regeringsformens bestämmelser om regeringsarbetet. Om Utrikesdepartementet fogas in i myndigheten Regeringskansliet under nästa budgetår kommer denna myndighet att till viss del finansieras med medel från an- slaget Utrikesförvaltningen (utgiftsområde 5). Det är mycket betydelsefullt att i ett utvecklat regeringskansli kunna effektivt ta till vara de möjligheter som den moderna informationstekniken erbjuder. En grundprincip för hanteringen av IT-frågorna i regeringskansliet är att generella tillämpningar och en gemensam teknisk infrastruktur skall utvecklas, finansieras och förvaltas samordnat för hela regeringskansliet. En ny organisation för sådana frågor har beslutats under våren 1996. En effektivare teknik och en höjd ambitions- och servicenivå kräver vidare att betydande investeringar görs i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Den utvecklade informationstekniken håller också på att tas i anspråk för effektivare kommunikation med riksdagen och för att förbättra regeringskansliets informationsverksamhet gentemot myndigheter, allmänhet och medier. En slagkraftigare organisation för den utåtriktade informationen kommer att genom- föras under hösten 1996. Som redan nämnts utgör kostnaderna för utredningsväsendet en betydande del av detta anslag. Omfattningen av utredningsverksamheten under nästa år har således stor betydelse för medelsbehovet. Antalet utredningar och kostnaderna för dessa kan inte beräknas minska under nästa budgetår. Kommittéberättelsen (skr. 1995/96:103), som överlämnades till riksdagen i mars 1996, innehåller en redovisning av kostnaderna till och med budgetåret 1994/95 för pågående och under år 1995 avslutade kommittéer och för utvecklingen av kostnaderna för kommittéväsendet totalt sett under de senaste budgetåren. Även om mycket stora krav kommer att ställas på alla delar av rege- ringskansliet under nästa budgetår har förvaltningskostnaderna på anslaget - med undantag av vissa delar, vilket dock har finansierats med minskningar på andra anslag på statsbudgeten - beräknats med utgångspunkt i det krav på besparingar som gäller för statsförvaltningen i stort. Därutöver har vissa överföringar av medel skett från andra utgiftsområden. C 2. Svensk författningssamling ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 4 5121) Utgiftsprognos 1 518 1995/96Anslag 1 518 därav 1996 1 500 1997 Förslag 1 011 1998 Beräknat 1 011 1999 Beräknat 1 011 1) Beloppen anges i tusental kronor Från anslaget betalas bl.a. den kostnadsfria tilldelningen av Svensk för- fattningssamling (SFS) till kommuner, landsting och kommunbibliotek som regleras i 7 § författningssamlingsförordningen (1976:725), den s.k. frilistan. Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 1 011 tkr Mot bakgrund av en ny upphandling av tryck- och distributionstjänsten för SFS föreslår regeringen att 1 011 000 kronor anvisas för ändamålet. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till samma nivå som för år 1997. 12 C 3. Allmänna val ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 158 0001) Utgiftsprognos 69 900 1995/96Anslag 146 600 därav 1996 5 000 1997 Förslag 48 000 1998 Beräknat 205 000 1999 Beräknat 120 000 1) Beloppen anges i tusental kronor Från anslaget betalas statens kostnader för valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt ersättningar till vissa myndigheter m.m. för biträde i samband med allmänna val. Anslagsbelastningen är beroende på vilka val som hålls under året. Under budgetåret 1995/96 hölls val till Europaparlamentet. Valdeltagandet var lågt, framförallt var frekvensen av poströster lägre än förväntat. Anslagsbelastningen blev därför ca 75 miljoner kronor lägre än beräknat. Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 48 000 tkr Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 48 000 000 kronor. Beloppet avser bl.a. kostnader för 1997 års kyrkoval. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 205 miljoner kronor resp. 120 miljoner kronor. C 4. Stöd till politiska partier ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 127 2001) Utgiftsprognos 160 000 1995/96Anslag 230 400 därav 1996 131 500 1997 Förslag 145 200 1998 Beräknat 115 2002) 1999 Beräknat 115 2002) 1) Beloppen anges i tusental kronor 2) Preliminära belopp Enligt lagen (1972:625; omtryckt 1987:876; ändrad senast 1995:345) om statligt stöd till politiska partier lämnas stöd, dels som partistöd, dels som kanslistöd för ett år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Parti stödet lämnas som mandatbidrag. Kanslistödet som i princip är avsett endast för partier som är företrädda i riksdagen, lämnas som grundstöd och tilläggstöd. Nu gällande belopp för partistöd och kanslistöd fast-ställdes till sin nuvarande nivå år 1995 (prop. 1994/95:100 bil. 3, bet. 1994/95:KU34, rskr. 1994/95:191). Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 145 200 tkr De politiska partierna har en central roll i den svenska folkstyrelsen. Det är därför av väsentlig betydelse för demokratin att de politiska partierna har tillräckliga resurser för att bedriva sin opinionsbildande verksamhet. Det statliga stödet till partierna är avsett att garantera detta. Mycket tyder på att det under senare år blivit svårare att engagera medborgarna i partipolitisk verksamhet. Genom Sveriges medlemskap i EU har partiernas verksamhetsområde dessutom utökats med ytterligare en nivå, där de måste kunna följa och delta i det europeiska samarbetet. Mot denna bakgrund föreslås att det statliga stödet till de politiska partierna räknas upp med 30 miljoner kronor för år 1997. Ökningen finansieras genom en indragning av motsvarande belopp från anslagssparande under anslaget C 1. Regeringskansliet m.m. Enligt regeringens bedömning bör den föreslagna nivån gälla även åren 1998 och 1999. De preliminära beloppen för dessa år har dock beräknats med utgångspunkt i 1995/96 års nivå, eftersom finansiering för dessa år saknas. Regeringen avser att återkomma i denna fråga i nästa budgetproposition. Regeringen beräknar anslaget för år 1997 till 145 200 000 kronor. 13 7 Centrala myndigheter ------------------------------------------------------- D 1. Justitiekanslern 1994/95Utgift 8 3321) Anslagssparande 426 1995/96Anslag 11 481 Utgiftsprognos 11 500 därav 1996 8 000 1997 Förslag 8 739 1998 Beräknat 9 051 1999 Beräknat 9 380 1) Beloppen anges i tusental kronor Justitiekanslerns övergripande mål är att värna rättssäkerheten och förbättra effektiviteten på den offentliga förvaltningens område, att på skaderegleringens område se till att den enskilde kommer till sin rätt utan att det allmänna- intresset sätts åt sidan, samt att bidra till en riktig rättstillämpning och lagföring på tryckfrihetens och yttrandefrihetens områden. Justitiekanslern skall utöva tillsyn m.m. på den offentliga förvaltningens område. Han skall vidare besluta i skaderegleringsfrågor och utföra vissa processförande uppgifter. Justitiekanslern skall dessutom fullgöra vissa åklag- aruppgifter på tryckfrihetens och yttrandefrihetens områden. Till justitiekanslerns arbetsuppgifter hör även att vara regeringens juri- diske rådgivare, att bevaka statens rätt samt att fullgöra vissa uppgifter en- ligt 8 kap. rättegångsbalken, datalagen (1973:289) och lagen (1990:484) om över- vakningskameror m.m. Härutöver är justitiekanslern chef för myndigheten Justitiekanslern (JK). Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Justitiekanslern för år 1994/95. Regeringens överväganden Övergripande mål Justitiekanslerns övergripande mål skall ligga fast. Resurser 1997 Ramanslag 8 739 tkr Utifrån resultatredovisningen i årsredovisningen är regeringens bedömning att verksamheten har utförts med en hög effektivitet. Trots att antalet inkommande ärenden ökade under budgetåret 1994/95 har JK under budgetåret 1995/96 minskat ärendebalansen och förbättrat balansens åldersstruktur så att andelen äldre ärenden i balans minskat. JK beviljades för budgetåret 1994/95 en merutgift på 0,5 miljoner kronor för att täcka kostnaderna för en extra handläggare. Möjligheten för JK att upprepa tidigare goda verksamhetsresultat försämras utan detta resurstillskott, särskilt om antalet inkommande ärenden fortsätter att öka. För att JK skall kunna bibehålla en verksamhet med låga ärendebalanser och korta handläggningstider bör enligt regeringens bedömning anslaget tillföras en miljon kronor för budgetåret 1997. Ett ytterligare skäl till en anslagsförstärkning är att JK hittills inte i önskvärd omfattning kunnat prioritera inspektionsverksamheten. Anslagsförstärkningen föreslås finansieras genom motsvarande minskning av dels anslaget F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet (400 000 kronor), dels anslaget C 1. Domstolsväsendet m.m. (600 000 kronor). För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 9 051 000 kronor respektive 9 380 000 kronor. D 2. Datainspektionen ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 21 5591) Anslagssparande 1 314 1995/96Anslag 33 994 Utgiftsprognos 33 200 därav 1996 22 400 1997 Förslag 23 444 1998 Beräknat 24 248 1999 Beräknat 25 112 1) Beloppen anges i tusental kronor Datainspektionens övergripande mål är följande: - Automatisk databehandling av personuppgifter skall inte medföra otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet. Målet skall nås utan att användningen av teknik onödigt hindras eller försvåras. - God sed skall iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet. Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkasso-lagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspektionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. Kostnaderna för inspektionens verksamhet täcks genom avgifter. Inkomsterna redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttiteln 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Datainspektionen för år 1994/95. 14 Regeringens överväganden Övergripande mål Datainspektionens övergripande mål skall ligga fast. Resurser 1997 Ramanslag 23 444 tkr Förändringar på området Datainspektionen har genom ett bemyndigande från regeringen givits möjlighet att utfärda generella föreskrifter för personregister inom bestämda verksamheter. Register som inrättas och förs i enlighet med sådana regler undantas från tillståndsplikt. Inspektionen har meddelat generella föreskrifter för vissa personregister i kommunal verksamhet, församlingsregister och ministerialböcker i Svenska kyrkans verksamhet, vissa personregister i statlig och landstingskommunal forskningsverksamhet, vissa direktreklamregister, vissa tillståndspliktiga personregister i försäkringsrörelse och för protokollsregister hos kommuner och landsting. Inom EU har det beslutats direktiv om dataskydd, Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Den svenska datalagstiftningen skall inom tre år vara anpassad till dessa direktiv. Regeringen har beslutat att en parlamentariskt sammansatt kommitté skall analysera på vilket sätt EG-direktivet skall genomföras i svensk lagstiftning samt att kommittén skall lägga förslag till en ny lag på området. Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 31 mars 1997 (dir. 1995:91). Vad detta kan innebära för Datainspektionens framtida verksamhet är ännu för tidigt att uttala sig om. Resultatbedömning Det är svårt att mäta effekten av Datainspektionens verksamhet i förhållande till de övergripande målen. Det är därför godtagbart att inspektionen tills vidare i årsredovisningen redovisar vilka prestationer myndigheten utfört. Det är dock angeläget att inspektionen arbetar vidare med att finna sätt att påvisa effekterna av verksamheten. Antalet genomförda inspektioner har, helt i enlighet med statsmakternas intentioner, ökat från 84 till 141 (68 %) 1994/95 jämfört med 1993/94. Kostnaden per avgjort tillståndsärende ökade med 13 % under samma period. Vad denna ökning beror på är oklart. En fortsatt ökning av kostnaden per tillståndsärende under innevarande och kommande budgetår är dock att vänta eftersom de generella föreskrifterna för personregister leder till att i första hand antalet okomplicerade tillståndsärenden minskar. Datainspektionens nya organisation som trädde i kraft den 1 mars 1995 bör ha underlättat inspektionens ändring av verksamhetsinriktning mot en ökad inspektionsverksamhet. Vad gäller övriga ärenden, dvs. tillståndsansökningar och tillsynsärenden föranledda av klagomål från enskilda eller uppgifter i massmedia, översteg 1994/95 antalet avgjorda sådana ärenden antalet inkomna. Antalet balanserade ärenden har därmed minskat. Regeringens bedömning är att verksamhetens nuvarande omfattning är väl avvägd och regeringen anser därför att Datainspektionen bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande till innevarande budgetår. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 24 248 000 kronor respektive 25 112 000 kronor. D 3. Sametinget ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 10 0151) Anslagssparande 1 084 1995/96Anslag 15 082 Utgiftsprognos 16 694 därav 1996 11 051 1997 Förslag 10 497 1998 Beräknat 10 769 1999 Beräknat 11 018 1 Beloppen anges i tusental kronor Sametinget är en statlig förvaltningsmyndighet och samtidigt ett samiskt folkvalt organ. Sametinget inledde sin verksamhet i augusti 1993. De övergripande målen är enligt sametingslagen (1992:1433) att verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Sametinget skall bl.a. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas. Sametinget har sedan starten år 1993 befunnit sig i ett uppbyggnadsskede vilket är förklaringen till anslagssparandet. Regeringens överväganden Resurser år 1997 Ramanslag 10 497 tkr Sametingets årsredovisning föranleder inga anmärkningar från Riks- revisionsverket. Eftersom tinget inledde sin verksamhet år 1993 kan man inte på detta stadium kräva en redovisning av effekterna vad gäller myndighetsdelen. Dock behöver Sametinget generellt införa kvalitetsaspekten i nästa årsredovisning samt resultatmått för verksamhetsgrenarna. Det bör även finnas verksamhetsmål för samtliga verksamhetsgrenar. Regeringen anser att fastställa sådana verksamhetsmål. Vad gäller EU och mål 6-medel är Sametinget att jämställa med de länsvisa beslutsgrupper som inrättats för att handlägga och besluta avseende de projektansökningar som kan bli föremål för EU-finansiering. Kostnaderna beräknas sammantaget till 600 000 kronor varav 25% skall finansieras nationellt, dvs. 150 000 kronor. Detta belopp föreslår regeringen tillföras Sametinget. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 10 769 999 kronor respektive 11 018 000 kronor. 15 8 Mediefrågor I verksamhetsområdet ingår presstödet, stödet till radio- och kassettidningar och de statliga myndigheterna inom press-, radio- och TV-området. Uppdragen för Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden ligger fast. Vissa medel överförs till nämndernas förvaltningsanslag från anslaget för stöd till radio- och kassettidningar. Det sistnämnda minskas också tillfälligt med anledning av att upphandlingsbehovet för radiotidningsmottagare kommer att vara litet under år 1997. Regeringen föreslår i prop. 1996/97:3 om kulturpolitik vissa för- ändringar i presstödet. Dessa förändringar påverkar dock inte anslagets storlek. Radio- och TV-verket föreslås få ytterligare resurser bl.a. till följd av att verket ges beställaransvar för mediestatistik. Regeringen föreslår ingen ändring av Presstödsnämndens och Taltidningsnämndens verksamheter. Vissa medel överförs dock till förvaltningsanslaget från anslaget för stöd till radio- och kassettidningar för förstärkning av kansliets resurser för upphandling samt effektivisering av taltidningsverksamheten. Regeringen föreslår vidare i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik vissa förändringar i presstödet. Bl.a. föreslås en höjning av distributionsstödet och en avveckling av utvecklingsstödet. Den huvudsakliga inriktningen för presstödet ligger dock fast. Detta gäller även för stödet till radio- och kassettidningar. Det sistnämnda minskas tillfälligt år 1997 med anledning av att upphandlingsbehovet för radiotidningsmottagare kommer att vara litet under året. Regeringens bedömning är att den följande treårsperioden kommer att präglas av att antalet aktörer på radio- och TV-området ökar bl.a. till följd av ny digital teknik. Tillsynen av antalet nya tillståndshavare för den privata lokalradion och den allt snabbare utvecklingen av ny teknik m.m. innebär att ytterligare resurser bör tillföras Radio- och TV-verket. I enlighet med ett principbeslut som riksdagen fattat om ansvar för den statliga statistiken (prop. 1992/93:101, bet. 1992/93:FiU7, rskr. 1992/93:122) har medel för mediestatistik beräknats under anslaget för Radio- och TV-verket. Det innebär att verket får ett beställaransvar för statistik rörande radio och TV. Verket tillförs även ytterligare resurser för att följa den tekniska utvecklingen och för att följa utvecklingen av radio- och TVbranschen i stort. Verket ges därmed större möjligheter att utveckla metoder för analyser och för att bedriva analyser inom radio- och TV-området. I prop. 1995/96:161 om en radio och TV i allmänhetens tjänst föreslog regeringen att programföretagen årligen skall följa upp och redovisa hur public serviceuppdraget uppfyllts. Riksdagen anslöt sig till förslaget. Regeringen avser att besluta att uppföljningsrapporten skall ges in till Granskningsnämnden för radio och TV. Nämnden bör bedöma om rapporten ger riksdag, regering och allmänheten tillräckligt underlag. Betänkandena Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) och Vårt dagliga blad - stöd till svensk dagspress (SOU 1995:37) samt departementspromemorian Distributionsstödet till dagspressen (Ds 1996:5) och remissyttranden över dessa har tillsammans med årsredovisningar och fördjupade anslagsframställningar legat till grund för regeringens bedömning av resultatet inom verksamhetsområdet mediefrågor. Enligt regeringens bedömning är resultatet av verksamheten sammanfattningsvis i allt väsentligt tillfredsställande. Regeringen utvecklar denna bedömning i propositionen om kulturpolitik samt nedan under resp. anslag inom detta verksamhetsområde. Övriga anslagsfrågor Anslaget Avveckling av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd som var uppfört under elfte huvudtiteln under budgetåret 1995/96 behövs inte i statsbudgeten för budgetåret 1997. Uppdraget att avveckla den återstående organisationen av de gamla radio- och TV-myndigheterna har slutförts av den särskilde utredaren. Kostnaden för avvecklingen har uppgått till totalt 3 335 000 kronor. E 1. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 4 823 1) Anslagssparande 1 385 1995/96Anslag 7 922 Utgiftsprognos 8 645 därav 1996 6 404 1997 Förslag 5 536 1998 Beräknat 5 488 1999 Beräknat 5 668 1 Beloppen anges i tusental kronor Presstödsnämnden har i huvudsak till uppgift att fördela det statliga stödet till dagspressen. Nämnden disponerar anslagen E 1 och E 2. Taltidningsnämnden har i huvudsak till uppgift att fördela det statliga stödet till radio- och kassettidningar. Nämnden disponerar anslaget E 3. De två nämndernas förvaltningsuppgifter fullgörs av Presstödsnämndens kansli. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar på ett stort an- slagssparande. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar dock att anslagssparandet kommer att bli betydligt mindre. Den huvudsakliga orsaken till anslagssparandet är att vissa planerade konsultinsatser troligen inte kommer att kunna genomföras förrän efter årsskiftet. Regeringens överväganden Övergripande mål Målet för Presstödsnämnden är att värna mångfalden på dagstidningsmarknaden genom att fördela det statliga stödet till dagspressen. Målet för Taltidningsnämnden är att förbättra tillgången till innehållet i dagstidningar för synskadade, sådana funktionshindrade som inte förmår hålla i eller bläddra i en tidning, samt afatiker och dyslektiker, genom att fördela det statliga stödet till radio- och kassettidningar. Resurser 1997 Ramanslag 5 536 tkr. Övrigt Regeringen redovisar i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik förslag om presstödets framtida utformning. Betänkandet Vårt dagliga blad - stöd till svensk dagspress (SOU 1995:37) samt departementspromemorian Distributionsstödet till dagspressen (Ds 1996:5) och remissyttranden över dessa har legat till grund för regeringens fördjupade prövning av Presstödsnämndens verksamhet. Vidare har Presstödsnämndens och Taltidningsnämndens årsredovisning och fördjupade anslagsframställningar vägts in i denna bedömning samt utgjort grund för den fördjupade prövningen av Taltidningsnämndens verksamhet. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Sammanfattningsvis är det regeringens bedömning att Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden i allt väsentligt bedriver sina verksamheter effektivt utifrån uppsatta mål. Denna bedömning utvecklas under anslagen för presstöd resp. stöd till radio- och kassettidningar. Regeringen drar således slutsatsen att uppdragen för Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden bör ligga fast. Övergripande mål för Presstödsnämndens verksamhet skall vara att värna mångfalden på dagstidningsmarknaden genom att fördela det statliga stödet till dagspressen. Övergripande mål för Taltidningsnämnden skall vara att förbättra tillgången till innehållet i dagstidningar för synskadade, sådana funktionshindrade som inte förmår hålla i eller bläddra i en tidning, samt afatiker och dyslektiker, genom att fördela det statliga stödet till radio- och kassettidningar. Omformuleringen av de övergripande målen innebär ingen förändring av verksamhetsinriktningen. Enligt presstödsförordningen (1990:524) får Presstödsnämnden meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av förordningen. Pressutredningen -94 anser att nämndens möjligheter att meddela generella föreskrifter borde utnyttjas mer, och att de föreskrifter som behövs borde sammanföras och kungöras (SOU 1995:37, s. 191). Regeringen har för avsikt att under hösten 1996 besluta en författningsändring som innebär att nämndens föreskrifter skall kungöras i Kulturrådets författningssamling. Som framgår av redovisningen under anslaget Stöd till radio- och kassettidningar har Taltidningsnämnden föreslagit att en funktion med centralt ansvar för upphandling av utrustning och service samt löpande effektivisering av taltidningsverksamheten inrättas vid Presstödsnämndens kansli. Detta beräknas medföra en betydande kostnadssänkning på anslaget Stöd till radio- och kassettidningar. Regeringen föreslår att 500 000 kronor överförs från anslaget Stöd till radio- och kassettidningar till anslaget Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden för att förstärka kansliets resurser för upphandling samt effektivisering av taltidningsverksamheten. Regeringen föreslår att en besparing tas ut på anslaget med 265 000 kronor år 1997. För år 1998 beräknas en besparing på 159 000 kronor tas ut på anslaget. Vidare föreslår regeringen att Presstödsnämnden för år 1997 beviljas en låneram i Riksgäldskontoret på 400 000 kronor. Mot bakgrund av vad som ovan sagts föreslår regeringen att 5 536 000 anvisas anslaget för år 1997. För år 1998 beräknas utgifterna uppgå till 5 488 000 kronor. Beräkningen utgår från att uppdragen för Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden kommer att vara oförändrade. För år 1999 beräknas utgifterna uppgå till 5 668 000 kronor. ------------------------------------------------------- E 2. Presstöd 1994/95Utgift 487 5251) Utgiftsprognos960 465 1995/96Anslag 989 502därav 1996526 244 1997 Förslag 541 579 1998 Beräknat541 579 1999 Beräknat 541 579 16 ------------------------------------------------------- 1) Beloppen anges i tusental krronor Anslaget disponeras av Presstödsnämnden i enlighet med bestämmelserna i presstödsförordningen (1990:524). Faktorer som styr utgifterna på anslaget är bl.a. antalet stödberättigade tidningar samt storleken av de stödmottagande tidningarnas upplagor. Presstödet skall i enlighet med regeringens bedömning i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik verka för att värna mångfalden på dagstidningsmarknaden i syfte att främja en allsidig nyhetsförmedling och opinionsbildning. Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 541 579 tkr. Övrigt Regeringen redovisar i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik förslag om presstödets framtida utformning. Bl.a. föreslås en höjning av distributionsstödet samt en avveckling av utvecklingsstödet. Regeringen föreslår att anslagen för driftsstöd till dagspressen samt distributionsstöd till dagspressen redovisas under ett gemensamt ramanslag benämnt Presstöd. Som en post under detta anslag skall också täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen redovisas. Betänkandet Vårt dagliga blad - stöd till svensk dagspress (SOU 1995:37) samt departementspromemorian Distributionsstödet till dagspressen (Ds 1996:5) och remissyttranden över dessa har tillsammans med Presstödsnämndens årsredovisning och fördjupade anslagsframställning legat till grund för regeringens fördjupade prövning av presstödet. Regeringens ställningstaganden redovisas i propositionen om kulturpolitik. Sammanfattningsvis drar regeringen slutsatsen att presstödet i allt väsentligt används på ett effektivt sätt och ger de resultat som stödet syftar till. Utfallsutvecklingen för närmast föregående budgetår innebär ingen an- märkningsvärd avvikelse från anvisade medel. Prognosen för innevarande budgetår visar däremot att belastningen på det nuvarande anslaget för driftsstöd kommer att bli mindre än vad som budgeterats. Regeringen föreslår i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik att nivån på distributionsstödet till dagspressen höjs genom att örestalen för stödet skrivs upp med 6 procent. Med utgångspunkt från ett oförändrat antal stödberättigade tidningar och oförändrade upplagor beräknas höjningen innebära en ökning av utgifterna för distributionsstöd med ca 4,4 miljoner kronor år 1997. Samtidigt föreslås att dagstidningsbegreppet förändras, vilket innebär att utgifterna för driftsstöd troligen kommer att minska. Regeringen bedömer därför att höjningen av distributionsstödet ryms inom anslaget för presstöd år 1997. Vidare föreslås i propositionen om kulturpolitik att utvecklingsstödet till dagspressen skall avvecklas. Utvecklingsstöd kan bl.a. ges i form av en statlig kreditgaranti. Till och med budgetåret 1995/96 har ett åtagande för 6,3 miljoner kronor gjorts. Några förluster i garantisystemet beräknas inte för år 1997, varför anslagsposten budgeterats till 1 000 kronor. Avgifter har under budgetåret 1994/95 betalats med ett belopp som uppgår till 63 000 kronor. Mot bakgrund av vad som ovan sagts föreslår regeringen att 541 579 000 kronor anvisas anslaget för år 1997. För åren 1998 och 1999 beräknas ingen förändring av utgifterna. Beräkningen utgår från ett oförändrat antal stödberättigade tidningar jämfört med år 1997. E 3. Stöd till radio- och kassettidningar ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 115 3601) Utgiftsprognos 191 700 1995/96Anslag 191 700 därav 1996 127 876 1997 Förslag 123 700 1998 Beräknat127 300 1999 Beräknat127 300 1) Beloppen anges i tusental kronor Anslaget disponeras av Taltidningsnämnden i enlighet med bestämmelserna i förordningen (1988:582) om statligt stöd till radio- och kassettidningar. Stödet till radio- och kassettidningar skall förbättra tillgången till innehållet i dagstidningar för synskadade, sådana funktionshindrade som inte förmår hålla i eller bläddra i en tidning, samt afatiker och dyslektiker. Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 123 700 tkr. Taltidningsnämndens årsredovisning och fördjupade anslagsframställning har legat till grund för regeringens fördjupade prövning av stödet till radio- och kassettidningar. Utöver vad som framgår i denna proposition redovisas regeringens ställningstaganden i propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik. Regeringen bedömer att målet för stödet i stort har uppnåtts. Enligt Taltidningsnämndens årsredovisning täcker utgivningen av taltidningar nära nog hela landet, varför de flesta synskadade kan abonnera på en dagstidning. Vid utgången av budgetåret 1994/95 gavs 81 dagstidningar ut som taltidningar, varav 61 som radiotidningar, 17 som kassettidningar och 6 som RATS-tidningar (tre tidningar utkom som både radiotidning och RATS-tidning, radiosänd talsyntestidning för synskadade). I november 1995 gav regeringen Taltidningsnämnden i uppdrag att undersöka de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för den framtida taltidningsverksamheten. Bakgrunden till regeringsuppdraget var bl.a. att verk- samheten med RATS inte har utvecklats på det sätt man hoppats på, samt att ett utgiftstak införts vid anslagstilldelningen. Det sistnämnda innebär att betydande kostnadseffektiviseringar krävs för att utbyggnaden av verksamheten skall kunna fortsätta. En annan utgångspunkt för uppdraget var två riksdagsmotioner (motion 1993/94:K808 samt motion 1994/95:K805) om taltidningsutvecklingen. Taltidningsnämnden har redovisat uppdraget i en rapport, som överlämnades till regeringen i mars 1996. I rapporten föreslås bl.a. att en funktion med centralt ansvar för upphandling av utrustning och service samt löpande effektivisering av taltidningsverksamheten inrättas vid Presstödsnämndens kansli. Detta beräknas ge en årlig nettokostnadsminskning med ca 900 000 kronor. Det finansiella utrymme som kan skapas föreslås i första hand utnyttjas för att förbättra den geografiska spridningen av taltidningar. Enligt nämndens rapport bör RATS på kort sikt vara huvudalternativet för svenska digitala taltidningar. Inriktningen på längre sikt bör enligt rapporten vara att göra en upphandling av digitala taltidningssystem, där en leverantörsspecifik paketlösning och en lösning som baseras på öppna system samt Internet och World Wide Web kan offereras. Regeringen har för avsikt att uppdra åt Taltidningsnämnden att utreda möjligheterna att göra en kravspecifikation för ett taltidningssystem baserat på öppna standarder. Ur kostnadshänseende kan det enligt rapporten finnas skäl för Taltidningsnämnden att verka för ökad användning av digital taltidningsteknik. Med anledning av Taltidningsnämndens förslag föreslår regeringen att 500 000 kronor överförs från anslaget Stöd till radio- och kassettidningar till anslaget Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden, för att förstärka kansliets resurser för upphandling samt effektivisering av taltidningsverksamheten. Utfallsutvecklingen för närmast föregående och innevarande budgetår innebär ingen anmärkningsvärd avvikelse från anvisade medel. Av Taltidningsnämndens fördjupade anslagsframställning framgår att behovet av medel på anslaget tillfälligt minskar år 1997 med anledning av att upphandlingsbehovet för radiotidningsmottagare då kommer att vara litet. Regeringen föreslår därför att 3 600 000 kronor tillfälligt förs bort från anslaget år 1997. Mot bakgrund av vad som ovan sagts föreslår regeringen att 123 700 000 kronor anvisas anslaget för år 1997. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 127 300 000 kronor för vardera året. 17 E 4. Radio- och TV-verket ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 6 2131) Anslagssparande 1 108 1995/96Anslag 11 130 Utgiftsprognos 11 130 därav 1996 7 424 1997 Förslag 8 016 1998 Beräknat 8 068 1999 Beräknat 8 348 1) Beloppen anges i tusental kronor Radio- och TV-verket har till uppgift att besluta i frågor om tillstånd, av- gifter och registrering som rör ljudradio- och televisionssändningar riktade till allmänheten i de fall uppgifterna inte ligger på regeringen eller någon annan särskilt angiven myndighet. Verket ansvarar även för registrering och avgiftshantering, har tillsyn över efterlevnaden av regler som inte gäller innehållet i sändningarna samt beslutar om sanktioner vid bristande efterlevnad av sådana regler och vid uteblivna avgifter. Verket skall följa utvecklingen i fråga om radio- och TV-sändningar till allmänheten. Regeringens överväganden Övergripande mål Målet för Radio- och TV-verket är att främja möjligheterna till mångfald i radio och television genom att ansvara för all tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och televisionssändningar riktade till allmänheten i de fall uppgifterna inte ligger på regeringen eller någon annan särskilt angiven myndighet. Resurser 1997 Ramanslag 8 016 tkr Beräknade avgiftsinkomster 349 120 tkr Betänkandet Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) och remissyttranden över detta samt Radio- och TV-verkets årsredovisning och fördjupade anslagsframställning har legat till grund för regeringens fördjupade prövning av Radio- och TV-verkets verksamhet. Enligt regeringens bedömning har Radio- och TV-verket i allt väsentligt uppfyllt målen för verksamheten om att svara för tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och televisionssändningar riktade till allmänheten. Behörigheten för alla innehavare av lokalradiotillstånd har setts över och en årlig rutin har införts för kontroll av att förutsättningarna för närradiotillstånd består. Målsättningen att öka kunskapen hos aktörerna på radio- och TV-området har uppnåtts genom löpande information om verkets viktigare avgöranden m.m. I enlighet med ett principbeslut riksdagen fattat om ansvar för den statliga statistiken (prop. 1992/93:101, bet. 1992/93:FiU7, rskr. 1992/93:122) har medel för mediestatistik fr.o.m. budgetåret 1997 beräknats under anslaget för Radio- och TV-verket. Det innebär att verket får ett beställaransvar för offentlig mediestatistik rörande radio och TV. Verket får därmed i uppdrag att förse regeringen och andra intressenter med erforderlig statistik för hela radio- och TV-området. Radio- och TV-verket får en låneram i Riksgäldskontoret på 200 000 kronor för år 1997. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Utfallsutvecklingen för Radio- och TV-verket närmast föregående och inne- varande budgetår innebär ingen anmärkningsvärd avvikelse från anvisade medel. Radio- och TV-verkets verksamhet svarar mot en effektiv användning av insatta resurser. Regeringens bedömning är dock att den följande treårsperioden kommer att präglas av att antalet aktörer på radio- och TV- området ökar bl.a. till följd av ny digital teknik. Aktiviteten för att följa utvecklingen bör därför intensifieras. Tillsynen av behörigheten för lokalradions tillståndshavare och den allt snabbare utvecklingen av ny teknik m.m. inom området innebär att ytterligare resurser bör tillföras Radio- och TV-verket. Målet för Radio- och TV-verket är att främja möjligheterna till mångfald i radio och television genom att ansvara för all tillståndsgivning i enlighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och televisionssändningar riktade till allmänheten i de fall uppgifterna inte ligger på regeringen eller någon annan särskilt angiven myndighet. Omformuleringen av det övergripande målet innebär ingen förändring av verksamhetsinriktningen. En besparing tas ut med 219 000 kronor år 1997. För år 1998 beräknas en besparing på 219 000 kronor tas ut på anslaget. För 1998 beräknas utgifterna uppgå till 8 068 000 kronor. För år 1999 beräknas utgifterna till 8 348 000 kronor. Beräkningarna utgår från oförändrad verksamhet. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att 8 016 000 kronor anvisas till Radio- och TV-verket för år 1997. 18 E 5. Granskningsnämnden för radio och TV ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 4 8111) Anslagssparande 1 386 1995/96Anslag 10 196 Utgiftsprognos 10 196 därav 1996 7 277 1997 Förslag 6 671 1998 Beräknat 6 653 1999 Beräknat 6 864 1) Beloppen anges i tusental kr Granskningsnämnden för radio och TV skall utöva tillsyn över efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten. Nämnden skall också följa innehållet i utländska ljudradio- och TV-sändningar som riktas till den svenska allmänheten och bör rapportera sina iakttagelser till regeringen och/eller berörd myndighet. Regeringens överväganden Övergripande mål Målet för Granskningsnämnden för radio och TV är att verka för att programföretagen följer reglerna för sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten genom efterhandsgranskning av innehållet i sändningarna. Resurser 1997 Ramanslag 6 671 tkr Betänkandet Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) och remissyttranden över detta samt Granskningsnämndens årsredovisning och fördjupade anslagsframställning har legat till grund för regeringens fördjupade prövning av Granskningsnämnden. Enligt regeringens bedömning har Granskningsnämnden för radio och TV i allt väsentligt uppfyllt målen för verksamheten om att i efterhand granska program i samtliga sändningsformer inom sitt ansvarsområde. Ärendehanteringen har varit god, men handläggningstiderna bör dock enligt nämnden kunna förkortas. Målsättningen att öka kunskapen hos aktörerna på radio- och TV-området har uppnåtts genom att nämnden löpande informerar om besluten. Andelen initiativärenden har ökat. Granskningen inom närradioområdet har dock inte varit tillräcklig under verksamhetsåret 1994/95. Granskningsnämnden pekar i sin fördjupade anslagsframställning på att det är angeläget med större studier av TV-utbudet, helt eller delvis, av de som sänder rikstäckande marksända program och att resurser bör avsättas till detta ändamål. Regeringen delar den uppfattningen. I enlighet med riksdagsbeslut (prop. 1995/96:161, bet. 1995/96: KrU12, rskr. 1995/96:297) om en radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001 skall public service-företagen för radio och TV årligen följa upp och redovisa hur public service-uppdraget uppfyllts. Regeringen avser att besluta att uppföljningsrapporten skall ges in till Granskningsnämnden för radio och TV. Nämnden bör bedöma om rapporten ger statsmakterna och allmänheten tillräckligt underlag. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar. Granskningsnämnden för radio och TV får en låneram i Riksgälds- kontoret på 520 000 kronor. Utfallsutvecklingen för Granskningsnämnden närmast föregående och innevarande budgetår innebär ingen anmärkningsvärd avvikelse från anvisade medel. Mot bakgrund av vad som sagts ovan drar regeringen följande slutsatser. Målet för Granskningsnämnden för radio och TV är att verka för att programföretagen följer reglerna för sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och TV-sändningar till allmänheten genom efterhandsgranskning av innehållet i sändningarna. Omformuleringen av det övergripande målet innebär ingen förändring av verksamhetsinriktningen. För 1998 beräknas utgifterna uppgå till 6 653 000 kronor. För år 1999 beräknas utgifterna till 6 864 000 kronor. Beräkningarna utgår från oförändrad verksamhet. En besparing tas ut med 206 000 kronor år 1997. För år 1998 beräknas en besparing på 206 000 kronor tas ut på anslaget. Riksdagsbeslutet (prop. 1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297) innebär att Granskningsnämnden för radio och TV även i framtiden finansieras från två källor, nämligen dels över rundradiokontot, dels över statsbudgeten. För år 1997 bör nämnden därför anvisas 4 536 000 kronor från rundradiokontot . Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen att sammanlagt 6 671 000 kronor anvisas Granskningsnämnden för radio och TV för år 1997. 19 Förslag till statsbudget för år 1997 Samhällsekonomi och finansförvaltning (utgiftsområde 2) Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande 7 3 Inledning 11 4 Centrala myndigheter och nämnder 12 4.1 Anslagsavsnitt 14 A1. Konjunkturinstitutet 14 A2. Riksrevisionsverket 16 A3. Statskontoret 18 A4. Statistiska centralbyrån 20 A5. Folk- och bostadsräkning 23 A6. Finansinspektionen 25 A7. Insättningsgarantinämnden 28 Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning 29 A8. Riksgäldskontoret; Förvaltningskostnader 35 A9. Riksgäldskontoret; Kostnader för upplåning och låneförvaltning 37 A10. Riksgäldskontoret; Garantiverksamhet 39 A11. Statens lokalförsörjningsverk 42 A12. Täckning av merkostnader för lokaler 44 A13. Nämnden för offentlig upphandling 45 A14. Ekonomiska rådet 46 A15. Kostnader för vissa nämnder m.m. 48 A16. Bokföringsnämnden 49 A17. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed 51 A18. Utvecklingsarbete 51 A19. Kammarkollegiet 52 A20. Kontrollfunktionen i staten 54 4.2 Statens fastighetsverk 56 4.3 Insättningsgarantin 57 4.4 Allemanssparandet 62 5 Tidsbegränsade åtaganden 71 5.1 Anslagsavsnitt 73 B1. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån73 B2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet74 B3. Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken 75 B4. Försäljning av aktier i Stadshypotek AB 76 B5. Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken76 5.2 Bidrag till Europeiska utvecklingsbanken (EBRD)77 6 Riksdagens revisorer 80 6.1 Anslagsavsnitt 80 C1. Riksdagens revisorer 80 20 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, 2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande, 3. godkänner att det övergripande målet för verksamheten inom Insättningsgarantinämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat under anslag A7, 4. godkänner regeringens förslag att särskild prioritet skall ges åt skärpt riskkontroll inom hela Riksgäldskontorets verksamhetsområde samt åt en intensifierad upplåningsverksamhet på hushållsmarknaden i enlighet med vad regeringen förordar under anslag A9, 5. medger att den utgående reservationen på reservationsanslaget D5. Utvecklingsarbete under sjunde huvudtiteln förs till ramanslaget A18. Utvecklingsarbete, 6. godkänner den nya treårsplanen för investeringar m.m. till Statens fastighetsverk i enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 4.2, 7. bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar m.m. i enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 4.2, 8. godkänner att Sverige medverkar i den aktuella kapitalhöjningen i Europeiska utvecklingsbanken med inbetalningar om 51 300 000 ecu under åren 1997/98 - 2004/05 och att regeringen tecknar andelar till ett belopp om 228 miljoner ecu, 9. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning enligt följande uppställning: Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp tusental kr A1. Konjunkturinstitutet ramanslag 29 208 A2. Riksrevisionsverket ramanslag 177 167 A3. Statskontoret ramanslag 59 325 A4. Statistiska centralbyrån ramanslag 328 802 A5. Folk- och bostadsräkning reservationsanslag 70 000 A6. Finansinspektionen ramanslag 110 105 A7. Insättningsgarantinämnden ramanslag 2 000 A8. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnaderramanslag 83 348 A9. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning ramanslag 1 500 000 A10. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhetramanslag 1 A11. Statens lokalförsörjningsverk ramanslag 17 029 A12. Täckning av merkostnader för lokalerramanslag 19 500 A13. Nämnden för offentlig upphandling ramanslag 6 348 A14. Ekonomiska rådet ramanslag 1 705 Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp tusental kr A15. Kostnader för vissa nämnder m.m. obetecknat anslag 1 552 A16. Bokföringsnämnden ramanslag 4 468 A17. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redvisningssed obetecknat anslag 800 A18. Utvecklingsarbete ramanslag 32 570 A19. Kammarkollegiet ramanslag 22 277 A20. Kontrollfunktionen i staten reservationsanslag 100 000 B1. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslånobetecknat anslag200 B2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemetramanslag205 000 B3. Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbankenramanslag 100 000 B4. Försäljning av aktier i Stadshypotek ABramanslag 60 000 B5. Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken ramanslag 860 000 C1. Riksdagens revisorer ramanslag 16 151 Summa för utgiftsområdet 3 807 556 21 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti Härigenom föreskrivs att 12 och 13 §§ lagen (1995:1571) om insättningsgaranti skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 12 § Varje institut som omfattas av garantin skall betala en årlig avgift till nämn- den. Avgiften för ett år grundas på institutens insättningar vid utgången av närmast föregående år, till den del insättningarna omfattas av garantin. ------------------------------------------------------- Institutens sammanlagda Institutens sammanlagda avgifter för ett år skall avgifter för ett år skall uppgå till ett belopp som uppgå till ett belopp som motsvarar 0,25 procent av motsvarar 0,50 procent av insättningarna. insättningarna. Om nämnden har tagit upp lån enligt 15 §, får nämnden besluta att, till dess lånet har betalats tillbaka, de sammanlagda avgifterna för ett år skall uppgå till ett belopp som motsvarar högst 0,3 procent av insättningarna. Om de behållna avgiftsmedlen sammanlagt uppgår till ett större belopp än som motsvarar 2,5 procent av insättningarna, skall de sammanlagda avgifterna för ett år uppgå till ett belopp som motsvarar 0,1 procent av insättningarna. ------------------------------------------------------- Bestämmelserna i andra och tredje styckena behöver inte tillämpas när avgiften för ett enskilt institut 1. bestäms enligt 14 §, 2. bestäms genom omprövning enligt 27 § förvaltningslagen (1986:223), eller 3. efter överklagande bestäms av allmän förvaltningsdomstol. 13 § Nämnden skall årligen bestämma hur stort belopp varje institut skall betala i avgift. Nämnden bestämmer också när avgiften skall betalas. ------------------------------------------------------- Avgiften skall motsvara Avgiften skall motsvara summan av institutets summan av institutets insättningar till den del de insättningar till den del omfattas av garantin, de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60 multiplicerat med lägst 80 procent och högst 140 procent och högst 120 procent av det tal som procent av det tal som tillämpas enligt 12 § andra, tillämpas enligt 12 § andra tredje, eller fjärde eller tredje stycket. stycket. Avgiften skall Avgiften skall bestämmas bestämmas med hänsyn till med hänsyn till institutets institutets kapitaltäckningsgrad, kapitaltäckningsgrad, beräknad enligt 2 kap. 1 § beräknad enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:2004) om lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora kapitaltäckning och stora exponeringar för exponeringar för kreditinstitut och kreditinstitut och värdepappersbolag. värdepappersbolag. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 22 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemanssparande1 dels att 4, 8, 8 a, 15 - 16 och 24 - 28 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 24 och 26 §§ skall utgå, dels att 1, 3, 9, 10, 18, 19 och 22 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §2 ------------------------------------------------------- I denna lag behandlas den I denna lag behandlas den särskilda sparformen särskilda sparformen allemanssparande, som görs påallemanssparande, som görs allemanssparkonto eller i på allemanssparkonto eller allemansfond. Sparande i i allemansfond. Lagen allemansfond är förenat med gäller, med de undantag som skattelättnader enligt lagen anges i andra stycket, även (1994:1851) om skatte- för sådant sparande som sker lättnader för sparande i i andelar i allemansfond allemansfond. Lagen gäller, enligt lagen (1993:931) om med de undantag som anges i individuellt pen- andra stycket, även för sådantsionssparande. sparande som sker i andelar i allemansfond enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Bestämmelserna i 3 § andra Bestämmelserna i 3 § andra - fjärde styckena, 4, 6, 8, stycket, 6, 9 och 19 - 23 §§ 8 a, 9 och 19 - 28 §§ skall skall inte tillämpas i fråga inte tillämpas i fråga om om sådant sparande i sådant sparande i allemansfond som sker allemansfond som sker enligt lagen om enligt lagen om indivi- individuellt duellt pensionssparande. pensionssparande. 3 §3 ------------------------------------------------------- Sparmedlen skall sättas in i Sparmedlen skall sättas in en bank som enligt överens- i en bank som enligt kommelse med Riksgälds- överenskommelse med kontoret förmedlar allemans- Riksgäldskontoret förmedlar sparande. En sparare får allemanssparande. En inte spara på mer än ett sparare får flytta sina allemanssparkonto och i sparmedel inom allemans- fler än två allemansfonder. sparandet. Han får flytta sina spar- medel inom allemansspar- andet. 23 Den bank eller det fondbolag som ombesörjer en överföring är berättigad till ersättning med högst 150 kronor av spararen för sina kostnader för överföringen. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte betalas. ------------------------------------------------------- Vad som föreskrivs i första Vad som föreskrivs i stycket och annars i denna första stycket och annars i lag i fråga om bank gäller, denna lag i fråga om bank med undantag för gäller också i fråga om bestämmelserna om lån för sparkassa. förvärv av bostad och för bosättning i övrigt (bosparlån) i 8 a och 26 - 28 §§, också i fråga om spar- kassa. För visst sparande på spar- konto hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa (HSB:s Sparkassa) samt för visst sparande som är anordnat av Riksbyggen ekonomisk förening gäller särskilda bestämmelser enligt 24 och 25 §§. 9 §4 De medel som sätts in på ett allemanssparkonto skall överföras från banken till Riksgäldskontoret. ------------------------------------------------------- På de medel som satts in på På de medel som satts in ett allemanssparkonto utgår på ett allemanssparkonto årlig ränta som skall utgår årlig ränta. Regeringen motsvara lägst det av eller den myndighet riksbanken fastställda, vid regeringen bestämmer varje tid gällande meddelar närmare före- diskontot, minskat med tre skrifter om vilken procentenheter. Regeringen räntesats som vid varje eller den myndighet tidpunkt skall gälla. regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilken räntesats som vid varje tidpunkt skall gälla. 10 §5 ------------------------------------------------------- En allemansfond är en fond för sparande huvudsakligen i svenska aktier och andra svenska värdepapper. I fråga om allemansfonder gäller vad som föreskrivs i lagen (1990:1114) om värde- pappersfonder och annan för- fattning i fråga om värde- pappersfonder med de avvikelser som följer av denna lag och lagen (1994:1851) om skatte- lättnader för sparande i allemansfond. Aktiekontolagen (1989:827) är inte tillämplig på andelar i en allemansfond. ------------------------------------------------------- I fråga om allemansfonder gäller vad som föreskrivs i lagen (1990:1114) om värde- pappersfonder och annan för- fattning i fråga om värde- pappersfonder med de av- vikelser som följer av denna lag. 18 §6 ------------------------------------------------------- Fondbestämmelserna för en Fondbestämmelserna för en allemansfond skall ange att allemansfond skall ange 1. fonden är en att fonden är en allemansfond för vilken allemansfond för vilken denna lag gäller, denna lag gäller. 2. inlösen av fondandel skall ske i de fall och på de villkor som anges i denna lag och i lagen (1990:1114) om värde- Fondbestämmelserna skall pappersfonder. innehålla närmare regler om Fondbestämmelserna skall fondandelsägarstämma. också innehålla närmare regler om fondandelsägarstämma. Fondbestämmelserna får ange att belopp motsvarande sammanlagt högst två procent av fondens värde vid utgången av det närmast föregående kalenderåret skall utdelas årligen till viss stiftelse eller visst trossamfund eller annan sammanslutning, dock endast om mottagaren är en svensk juridisk person och inte har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas eller andra enskildas ekonomiska intresse. 19 §7 ------------------------------------------------------- I en företagsanknuten I en företagsanknuten allemansfond får allemansfond får kapitaltillskott göras kapitaltillskott göras endast av den som är anställdendast av den som är i ett visst bolag eller anställd i ett visst bolag inom en viss koncern eller eller inom en viss koncern vars anställning har upphört eller vars anställning har till följd av pension enligt upphört till följd av lagen (1992:381) om allmän pension enligt lagen försäkring. För en sådan fond(1992:381) om allmän gäller i tillämpliga delar 10försäkring. För en sådan fond och 12 - 18 §§, om inte annatgäller i tillämpliga delar följer av 21 - 23 §§. 10, 12 - 14, 17 och 18 §§, om inte annat följer av 21 - 23 §§. 22 §8 ------------------------------------------------------- Minst tjugofem procent av en företagsanknuten allemansfonds värde skall placeras i sådana värdepapper som avses i 15 § och som har utfärdats av det aktiebolag i vilket de som tillskjuter kapital till fonden är anställda eller - om bolaget ingår som moderbolag i en koncern - i vars dotterbolag de är anställda. Till en företagsanknuten allemansfond får, efter med- givande av Finansinspektionen, mot vederlag av sådana värde- papper som anges i första stycket förvärvas aktier eller andra värdepapper utgivna av ett utländskt företag, om förvärvet görs på grund av ett offentligt erbjudande från det utländska företaget att köpa samtliga aktier i det svenska bolaget. Medgivande skall lämnas om det kan anses förenligt med fondandelsägar- nas intressen att förvärvet genomförs. Medgivandet skall avse även senare förvärv av värdepapper utgivna av det utländska företaget. Den i 23 § första stycket lagen (1990:1114) om värdepappersfonder föreskrivna begränsningen i fråga om en värdepappersfonds innehav av värdepapper utfärdade av samme emittent gäller ej för en företagsanknuten allemansfond. ------------------------------------------------------- Minst tjugofem procent av en företagsanknuten allemansfonds värde skall placeras i sådana värdepapper som har utfärdats av det aktiebolag i vilket de som tillskjuter kapital till fonden är anställda eller - om bolaget ingår som moderbolag i en koncern - i vars dotterbolag de är anställda. Den i 23 § första stycket lagen (1990:1114) om värde- pappersfonder föreskrivna begränsningen i fråga om en värdepappersfonds innehav av värdepapper utfärdade av samme emittent gäller inte för en företagsanknuten allemansfond. Av fondens beteckning skall framgå vilket företag den är anknuten till. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 2. Bestämmelsen om riskspridning i 16 § andra stycket första meningen får tillämpas intill utgången av december 1997. 1. Lagen omtryckt 1986:522. 2. Senaste lydelse 1985:1288. 3. Senaste lydelse 1995:1288. 4. Senaste lydelse 1989:510. 5. Senaste lydelse 1996:183. 6. Senaste lydelse 1990:1116. 7. Senaste lydelse 1992:690. 8. Senaste lydelse1995:1288. 24 3 Inledning Utgiftsområdet omfattar ett tiotal centrala myndigheter och ett antal mindre nämnder. Några av de större myndigheterna är Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret. Andra större åtaganden inom utgiftsområdet är kostnaderna för statsskuldens upplåning och låneförvaltning samt betalningen av Sveriges kapitalandel i Europeiska investeringsbanken. Den av riksdagen beslutade besparingen på statlig konsumtion (prop. 1994/95:100 bil. 1, bet. 1994/95:FiU 10, rskr. 1994/95:179) avseende budgetåren 1995/96, 1997 och 1998 ligger fast. I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) aviserade regeringen att ytterligare besparingar om 30 miljoner kronor för utgiftsområdena 2 och 3 skulle tas ut fr.o.m. år 1998. Preliminärt fördelades 6 miljoner kronor på utgiftsområde 2. I denna proposition föreslås att besparingarna skall vara 3,8 miljoner kr. Även detta belopp är preliminärt. Fördelningen mellan utgiftsområdena 2 och 3 kan komma att ändras. Besparingarna har fördelats proportionellt mot storleken på myndighetsanslagen inom utgiftsområde 2. Ett underlag för den definitiva fördelningen finns ännu inte framtaget varför regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen 1998 med ett slutligt förslag. Ramen för utgiftsområde 2 för år 1997 har justerats ned med ca 54 miljoner kr. Den största anledningen till justeringen är förändringar i växelkursen. Sveriges bidrag till Europeiska investeringsbanken blir mindre, i kronor, än vad som tidigare beräknats. Regeringen har lagt fram förslag till en lag om statsbudgeten (prop. 1995/96:220). I propositionen föreslås en ändrad anslagsstruktur för statsbudgeten. Anslagstypen förslagsanslag avvecklas. Obetecknade 1000- kronorsanslag, som varit avgiftsfinansierade verksamheters anknytning till statsbudgeten avvecklas också. Avgiftsfinansierade verksamheter med full kostnadstäckning redovisas i fortsättningen inte över statsbudgeten. Förslagen innebär att vissa anslag inom utgiftsområdet har utgått eller förändrats. Förändringarna redovisas i inledningen till respektive verksamhetsområde. Riksdagen har beslutat att skatteförmånerna för sparande i allemansfond skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 1997. Därmed försvinner också skattegynnandet av allemanssparandet helt. Detta aktualiserar frågan om den särskilda lagreglering av sparandet som finns i lagen (1983:890) om allemanssparande skall behållas. Regeringen föreslår här att vissa av bestämmelserna i den lagen tas bort samtidigt med att skattegynnandet upphör. Det gäller bl.a. inskränkningen att allemanssparande inte får ske på mer än ett allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder och att högst 2 000 kronor får sparas per månad. Vidare upphävs de särskilda placerings- och riskspridningsregler som gäller för allemansfonderna. I stället skall fonderna följa de regler som gäller för vanliga värdepappersfonder, vilket bl.a. innebär att lagstiftningen inte begränsar allemansfonderna till att investera huvudsakligen i aktier i svenska företag. 10 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 2 framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat därav 1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999 A. Centrala myndigheter och nämnder1 2203 0972 8861 7762 5662 5872 605 B. Tidsbegränsade åtaganden1 2732 850 -913 -1 051 1 225 230 260 C. Riksdagens revisorer 12 21 21 14 16 17 17 Totalt för utgiftsområde 22 5055 968 1 994 739 3 807 2 834 2 882 11 4 Centrala myndigheter och nämnder * Den förändrade budgetprocessen, införandet av utgiftstak och övriga åtgärder för att få bättre kontroll över statens utgifter och inkomster medför ökade krav avseende kvalitet och prestationer från regeringen på många av myndigheterna inom verksamhetsområdet. Det gäller Riksrevisionsverket, Riksgäldskontoret, Konjunkturinstitutet m.fl. * Arbetet med förberedelserna för en registerbaserad folk- och bostadsräkning år 2000 fortsätter. * Den statliga kontrollfunktionen avseende skatteinbetalningar, bidragsutbetalningar m.m. föreslås förstärkas. I arbetet med regeringens budgetpolitiska mål, stabilisering av statsskulden och eliminerandet av underskottet i de offentliga finanserna spelar de finansförvaltande och utredande myndigheterna inom verksamhetsområdet en viktig roll. Bättre prognoser, en professionell hantering av statens upplåning, kvalificerad revision av de statliga myndigheterna m.m. är av stor betydelse i detta arbete. Besparingskraven ligger dock fast vilket ställer krav på effektiviseringar av arbetet inom myndigheterna. Regeringen bedömer att det hittillsvarande resultatet för myndigheterna inom utgiftsområdet är tillfredsställande. Eftersom antalet myndigheter är stort och deras verksamheter har skiftande karaktär hänvisas till de resultatbedömningar som görs under respektive anslag. Riksgäldskontoret föreslås, inom tillgängliga ramar, kunna göra ökade satsningar på upplåning från hushållen. Riskkontrollen förstärks avseende främst upplåningsverksamheten hos kontoret. I den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150) aviserade regeringen att en förstärkning av kontrollfunktionen i staten bör göras. Utöver redan gjorda satsningar på effektivare skattekontroll, föreslås att medel avsätts dels för att utreda hur kontrollerna i bidrags- och stödsystemen kan förbättras, dels för att medverka till att de åtgärder som föreslås genomförs. Bankstödsnämndens verksamhet har upphört i samband med att lagen om bankstöd upphävts fr.o.m. den 1 juli 1996. Det finns vissa resterande bankstödskostnader. Dessa redovisas under verksamhetsområde B. Tidsbegränsade åtaganden. En lag om insättningsgaranti gäller sedan den 1 januari 1996. Verksamheten har administrerats av Bankstödsnämnden t.o.m. juni 1996, därefter av Insättningsgarantinämnden. Tekniska förändringar Den förändrade anslagsstruktur som föreslås fr.o.m. år 1997 innebär att Statistiska centralbyråns och Kammarkollegiets 1000-kronorsanslag för uppdragsverksamhet försvinner. Detta gäller också Riksgäldskontorets 1000- kronorsanslag för in- och utlåningsverksamhet. Riksgäldskontorets anslag för garantiverksamhet som hittills varit ett förslagsanslag på 1000 kr föreslås bli ett ramanslag på 1000 kronor på grund av verksamhetens speciella karaktär. Anslaget för täckning av merkostnader för lokaler, också ett förslagsanslag, blir ett ramanslag där nettobelastningen beräknats och budgeterats. Statens fastighetsverks verksamhet försvinner helt från statsbudgeten, 1000- kronorsanslaget avvecklas. Några av de övriga anslagen övergår från att vara reservationsanslag till ramanslag. Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat därav 1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999 A. Centrala myndigheter och nämnder1 2203 0972 8861 7762 5662 5872 605 12 4.1 Anslagsavsnitt A1. Konjunkturinstitutet ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 26 4431) Anslagssparande 1 694 1995/96Anslag 41 899 Utgiftsprognos 43 293 därav 1996 29 635 1997 Förslag 29 208 1998 Beräknat 29 138 1999 Beräknat 30 107 1 Beloppen anges i tusental kr Det övergripande målet för Konjunkturinstitutet verksamhet är att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet, utarbeta prognoser för den svenska ekonomin och bedriva forskning i anslutning härtill. Verk- samheten omfattar tre huvudområden: analys- och prognosverksamhet, forskning och metodutveckling samt särskilda utredningar. Utgifterna för budgetåret 1994/95 blev 1 694 000 kr lägre än anslaget belopp. Merparten av Konjunkturinsitutets utgifter består av personalkostnader. Avvikelsen kan hänföras till att anpassningen av personalstyrkan till anslagsreduceringen 1995/96 genomfördes redan under våren 1995. Regeringens överväganden Övergripande mål De övergripande mål för Konjunkturinstitutets verksamhet bör ligga fast. Resurser 1997 Ramanslag 29 208 tkr Beräknade avgiftsinkomster 2 200 tkr Den bedömning som regeringen gjort av Konjunkturinstitutets verksamhet ger inte anledning att ompröva verksamhetsinriktningen. Den har bedrivits i stort sett med en sådan inrikting att de uppsatta målen uppnås. Riksrevisionsverket (RRV) har granskat Konjunkturinstitutets årsredovisning och har inga väsentliga invändningar. RRV menar dock att verksamhetsmålen inte i alla avseenden är tydliga och uppföljningsbara. Konjunkturinsitutet bör därför fortsätta arbetet med att utveckla verksamhetsmålen. Inför budgetåret 1994/95 beslöt Riksdagen att en omprioritering av den löpande verksamheten skall ske under perioden 1994/95-1996/97 så att ökad vikt läggs vid nya ekonomiska processer och förlopp. Detta har skett bland annat genom framtagande av kortsiktsindikatorer. Månadsvisa konjunkturbarometrar i samarbete med Europeiska kommissionen började produceras under innevarande år. I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 angavs att regeringsuppdraget om en finansiell modell skulle slutföras och avrapporteras. Vidare att regeringsuppdraget om utvecklande av metoder och modeller för miljöräkenskaper fördjupades. Till följd av de reala besparingskraven på institutet medgavs till dessa båda projekt engångsvisa förstärkningar av anslagen så att arbetet kunde fortsätta. I enlighet med den besparingsprincip som generellt tillämpas i årets budgetförslag har ramanslaget för budgetåret 1997 räknats ned med 3 procent i förhållande till innevarande budgetår. Institutet har de senaste åren fått ökat ansvar för att förbättra informationsunderlaget beträffande statsfinansernas utveckling vilket också har markerats i Konjunkturinstitutets nya instruktion. Den nya instruktionen är en del i regeringens ambitionshöjning vad avser prognoser över offentliga sektorns inkomster och utgifter. Det nyligen införda utgiftstaket ställer krav på större tillförlitlighet vid ekonomiska prognoser samtidigt som kraven på möjligheter till ekonomiska simuleringar ökar. Anslaget bör därför räknas upp med ytterligare medel för modellarbete så att utvecklandet av de analysverktyg som regeringens ekonomiska bedömningar bygger på, kan fortsätta i realt oförändrad takt. Konjunkturinstitutet har för budgetåret 1995/96 fått utökade resurser för utveckling av miljöräkenskaper. Miljöräkenskapsprojketet genomförs i nära samarbete med SCB. Svåra metodproblem återstår att lösa innan ett sammanhållet räkenskapssystem är utvecklat. Arbetet på detta område är högprioriterat inom såväl Sverige som EU. Regeringen anser att arbetet med miljöräkenskaper bör fortsätta även efter år 1997. Till följd av regeringens sparkrav på statlig konsumtion beräknas anslagsnivån minska i reala termer år 1998. 1999 beräknas anslagsnivån realt vara oförändrad. Slutsatser De övergripande mål och de riktlinjer som gäller för Konjunkturinstitutets verksamhet för budgetåret 1995/96 bör gälla även för budgetåret 1997. Anslaget bör i enlighet med det generella besparingskravet räknas ned med 3 procent. Anslaget bör förstärkas med totalt 1 250 000 kronor till följd av utökade arbetsuppgifter för analys av statsfinanserna, för arbetet med miljöräkenskaper samt för utvecklande av analysverktyg. 13 A 2. Riksrevisionsverket ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 194 6061) Anslagskredit 1 037 1995/96Anslag 257 157 Utgiftsprognos 263 000 därav 1996 169 000 1997 Förslag 177 167 1998 Beräknat177 097 1999 Beräknat182 738 1 Beloppen anges i tusental kr Riksrevisionsverket (RRV) är central förvaltningsmyndighet för statlig revision och redovisning. Revisionen omfattar både effektivitetsrevision och årlig revision. Revisionen skall bedrivas oberoende, även i förhållande till den normerande verksamheten vid verket. De övergripande målen för RRV är att verka för effektivitet i staten och i statliga åtaganden samt en säker och ändamålsenlig ekonomiadministration i statlig verksamhet. Under anslaget finansieras huvuddelen av effektivitetsrevisionens och den den årliga revisionens arbete, verksamheten med prognoser, utfall och ekonomisk statistik, utvecklingsarbete kring ekonomistyrning, normering, budgetprocess m.m. samt viss rådgivning och stöd till regering och myndigheter. RRV bedriver också avgiftsfinansierad verksamhet. Det ekonomiska målet för denna verksamhet är full kostnadstäckning. Den avgiftsfinansierade verksamhet RRV bedriver avser viss årlig revision, regeringsuppdrag, utbildning och rådgivning, redovisnings- och personaladministrativa system, system för kreditgarantier samt internationella uppdrag. För budgetåret 1997 budgeteras de totala avgiftsinkomsterna till ca 228 miljoner kronor. Regeringens överväganden Övergripande mål De övergripande målen för RRV:s bör ligga fast Resurser 1997 Ramanslag 177 167 tkr Beräknade avgiftsinkomster 228 305 tkr 1995 lämnade för första gången samtliga 257 myndigheter inom statsförvaltningen årsredovisningar med resultatredovisning. Dessa avsåg budgetåret 1994/95. RRV har enligt god revisionssed granskat och avlämnat revisionsberättelser för samtliga myndigheter. Antalet granskade objekt har sedan förra budgetåret till i dag ökat från 434 till ca 490. Det är framförallt antalet granskade stiftelser och aktiebolag som ökat. De iakttagelser och förslag RRV avgivit vid den årliga revisionen har i 90 % av fallen lett till åtgärder från regering och myndigheter inom ett år. Vad avser de förslag som lämnas till regeringen i effektivitetsrevisionens rapporter, har ca 60 % av de lämnade förslagen helt eller delvis genomförts inom tre år. De granskningar RRV utfört är av stort värde för regeringens och myndigheternas arbete. Den granskning som sker vid den årliga revisionen har under de senaste åren utvecklats till att inte bara omfatta myndigheternas redovisning utan även resultatredovisningarna och underlaget för myndighetsledningarnas förvaltning. Fr.o.m. innevarande budgetår granskas även myndigheternas delårsrapporter. Effektivitetsrevisionen har koncentrerats på statsfinansiellt betydande problem. Regeringen bedömer att den utveckling av granskningens inriktning som genomförts är väsentlig för att stärka den modell för ekonomisk styrning som tillämpas i staten och därmed även för att vidmakthålla förtroendet för hanteringen av statliga medel. Regeringen vill särskilt betona vikten av att granskningen av myndigheter som hanterar bidragsmedel från EU har en tillräcklig omfattning. Granskningen är ett viktigt led i att garantera att Sverige har en i internationellt perspektiv god kontrollnivå för hanteringen av dessa medel. Utifrån den resultatinformation RRV redovisar i årsredovisningen bedömer regeringen att verket har uppnått verksamhetsmålen för 1994/95. Detta innebär även att RRV bedrivit verksamheten så att de övergripande målen kan uppnås. RRV har under 1996 inkommit med en fördjupad anslagsframställan. Med utgångspunkt i en grundlig resultat-, omvärlds- och resursanalys argumenterar verket för en på flera områden höjd ambitionsnivå och en motsvarande höjning av anslaget. Regeringen bedömer att det i nuläget inte kan bli aktuellt med någon väsentlig höjning av basresurserna. Dock bör RRV mot bakgrund av de behov och krav som ställs på en viss omfattning av årlig revision inom staten tillföras vissa basresurser. I syfte att tillförsäkra statsmakterna en årlig revision inom staten med en omfattning och kvalitet motsvarande dagens föreslår regeringen att RRV:s ramanslag tillförs 5 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1997. Motsvarande neddragning görs på anslaget A18. Utvecklingsarbete. Vidare bedömer regeringen det som angeläget att särskilda medel tillförs RRV under det kommande budgetåret för att ytterligare utveckla och stärka den ekonomiska styrningen inom staten. Högst 3 miljoner kronor har beräknats under anslaget A18. Utvecklingsarbete för detta ändamål. RRV skall fullfölja det generella sparkravet på totalt 11% t.o.m. budgetåret 1998. För budgetåret 1997 har därför anslaget vid budgeteringen räknats ned med 3 %. Som en konsekvens av detta avser regeringen att fatta beslut om att bl.a. sänka kraven på antalet genomförda effektivitetsgranskningar. De åtgärder RRV måste vidta för att klara besparingskravet kan dock påverka hela myndighetens verksamhet. RRV måste, för att kunna fullgöra sina uppgifter inom anvisade ramar, bl.a. fortsätta att utveckla effektivare arbetsmetoder i revisionsarbetet och i produktionen av ekonomisk information. De åtgärder som vidtas för att klara det generella sparkravet bör vara av långsiktig karaktär. Resultatredovisningarna är ett centralt element i den ekonomiska styrningen av statlig verksamhet. Därför är det av vikt att nämnda redovisningar underkastas granskning. RRV skall utveckla effektivare arbetsmetoder vid granskningen av resultatredovisningarna och kring uttalandet om underlaget för myndighetsledningarnas förvaltning. Detta arbete bör ha en inriktning mot de större och mer komplicerade myndigheterna. Regeringen lämnar i denna proposition förslag om att 100 miljoner kronor skall avsättas budgetåret 1997, under anslaget A 20. Kontrollfunktionen i staten , i syfte att finansiera särskilda insatser för att stärka kontrollfunktionen i staten. Regeringen bedömer det som viktigt att den kunskap och kompetens RRV har tas till vara i detta arbete. Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor, som granskar RRV:s årsredovisning, inte haft några invändningar. Slutsatser Regeringen bedömer att RRV har uppnått verksamhetsmålen för budgetåret 1994/95 och att de övergripande målen därmed kan uppnås. De övergripande målen för RRV bör ligga fast. Besparingen på anslaget fullföljs, vilket leder till att RRV måste minska sin produktion, utveckla effektivare arbetsmetoder samt i övrigt minska sina totala kostnader. RRV bör anvisas särskilda medel för utvecklingsinsatser från anslaget A18 Utvecklingsarbete. A3. Statskontoret ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 23 3411) Anslagssparande 25 238 1995/96 Utgiftsprognos 90 000 Anslag därav 1996 63 250 86 010 1997 Förslag 59 325 1998 Beräknat 60 920 1999 Beräknat 63 000 1 Beloppen anges i tusental kr Statskontorets övergripande mål är att stödja regeringen i arbetet med att om- pröva, effektivisera och styra statlig och statligt finansierad verksamhet. Arbetet sker på uppdrag av regeringen, departementen, kommittéer och arbetsgrupper inom regeringskansliet. Fr.o.m. 1995/96 anslagsfinansieras Statskontorets verksamhet med undantag för inköpssamordningen på IT-området, som finansieras via avgifter. 1994/95 avgiftsfinansierades även huvuddelen av stödet till regeringskansliet. Avgifterna finansierades via en särskild rampost som disponerades av Finansdepartementet. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att anslagssparandet ökat med 8 miljoner kronor. Orsaken till detta är enligt Statskontoret att intäkterna under anslaget ökat samt att resurserna inte kunde omdisponeras mellan verksamhetsgrenarna i enlighet med efterfrågan på verkets tjänster med den finansieringsmodell som gällde 1994/95. Statskontoret har under våren 1996 återbetalt 6,4 miljoner kronor av anslagssparandet. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att förbrukningen på anslaget beräknas uppgå till 90 miljoner kronor. Regeringens överväganden Övergripande mål Det övergripande målet för verksamheten ligger fast. Resurser Ramanslag 59 325 tkr Beräknade avgiftsinkomster 17 600 tkr Resultatbedömning Statskontorets årsredovisning visar att Statskontoret genomfört uppdrag och gjort stabsinsatser av i stort sett samma omfattning som föregående år. Samtliga departement har utnyttjat Statskontorets kompetens och uppdragen har avsett såväl omprövning av statliga åtaganden som styrning och effektivisering av statligt finansierad verksamhet. Det ekonomiska resultatet visar att anslaget inte utnyttjats fullt ut. Intäkterna från den avgiftsfinansierade verksamheten - i första hand inköpssamordningen på IT-området - har ökat. Målet med full kostnadstäckning är nu uppnått. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar mot Statskontorets årsredovisning. Statskontoret föreslår i sin anslagsframställning en oförändrad resursram. Särskilda insatser av engångskaraktär avser Statskontoret finansiera med sitt anslagssparande, som vid ingången av nästa budgetår beräknas uppgå till ca 14 miljoner kronor. Det gäller bl.a. insatser åt den Förvaltningspolitiska kommissionen och Toppledarforum. I anslagsframställningen tar Statskontoret även upp behovet av fortsatt arbete inom telekommunikationsområdet efter det att STATTEL-delegationens arbete avslutas och lämnar förslag om fortsatta insatser för gemensamma telekommunikationstjänster i den offentliga förvaltningen. Genom vårens upphandling av telefonitjänster har STATTEL-delegationen slutfört sitt uppdrag. I sin slutrapport till regeringen föreslår delegationen att det uppdras åt Statskontoret att fullfölja delegationens arbete på telekommunikationsområdet. Mot bakgrund av den redovisning som lämnats drar regeringen följande slutsatser. Enligt regeringens uppfattning har Statskontoret uppnått ett tillfredsställande verksamhetsresultat. Det övergripande målet för verksamheten vid Statskontoret bör vara oförändrat. Statskontoret bör fortlöpande uppmärksamma regeringen på behov av sektorsövergripande och kostnadssänkande åtgärder. Regeringen avser att uppdra åt Statskontoret att överta ansvaret för de av STATTEL-delegationen ingångna avtalen och för det fortsatta arbetet med effektivisering på telefoni- och telekommunikationsområdet. Regeringen anser det angeläget att myndigheterna utnyttjar de besparingsmöjligheter som STATTEL- avtalen ger. A4. Statistiska centralbyrån ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 351 6001, Anslagssparande 16 781 2) Utgiftsprognos 501 000 1995/96Anslag 494 557 därav 1996 348 000 1997 Förslag 328 802 1998 Beräknat326 122 1999 Beräknat323 941 1 Anslaget Statistiska centralbyrån; Statistik, register och prognoser 2 Beloppen anges i tusental kr Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för officiell och annan statlig statistik. Enligt det övergripande målet skall SCB verka för att den statliga statistiken håller en god kvalitet, är objektiv och görs allmänt tillgänglig med beaktande av att uppgiftslämnandet underlättas och att lämnade uppgifter skyddas genom anonymitet och sekretess. SCB skall vidare ansvara för statistikproduktion och internationell rapportering som inte åligger annan myndighet. Genom sin uppdragsverksamhet skall SCB ytterligare öka statistikens och de statistiska datalagrens tillgänglighet och användning. Anslaget finansierar produktion av sektorövergripande statistik samt stöd och övervakning av det statistiska systemet. 14 Regeringens överväganden Övergripande mål Det övergripande målet för verksamheten ligger fast. Resurser 1997 Ramanslag 328 802 tkr Beräknade avgiftsinkomster 330 000 tkr Resultatbedömning Enligt årsredovisningen har SCB:s verksamhet resulterat i ett positivt ekonomiskt resultat för budgetåret 1994/95. Den del av verksamheten som finansieras över anslaget gav ett överskott på 3 miljoner kronor. Uppdrags- verksamheten som svarar för nästan hälften av SCB:s hela omsättning genererade ett överskott på 11 miljoner kronor. Anslagssparandet uppgick vid budgetårets utgång till 17 miljoner kronor. Verket har under budgetåret utnyttjat 10 miljoner kronor av tidigare års anslagssparande. Enligt SCB är det för tidigt att uttala sig om effekterna av statistikreformen men hittills överväger de positiva erfarenheterna. Uppdragsverksamhetens andel av verksamheten har ökat väsentligt till följd av reformen. Statistikproduktionen har fullföljts enligt planerna. Successiva anpassningar har skett till nya behov och flera utredningar om förändringar pågår. Den beslutade besparingen på 11% t. o. m. år 1998 beräknas kunna klaras genom rationaliseringar. Kvalitetsutvecklingen har varit övervägande positiv. Anpassningar har gjorts till användarnas behov vad gäller innehållet i statistiken och även tillförlitligheten har ökat. SCB har hittills i stort klarat anpassningarna av statistiken till EU:s regelverk utan att andra användare har missgynnats. Problem återstår dock, liksom i övriga EU-länder, vad gäller utrikeshandelsstatistiken. Statistikunderlag för handelsutbytet med övriga EU-länder kan inte längre samlas in genom Tullverkets rutiner utan måste samlas in genom särskild enkät reglerad i detalj genom en EU-förordning. Statistikens tillförlitlighet påverkas negativt av ett visst svarsbortfall och genom att små företag, enligt EU-reglerna inte ingår i undersökningen. Idag delas arbetet med statistiken för handel med EU:s medlemsländer mellan SCB och Tullverket, där Tullverket samlar in uppgifterna och kontrollerar rimligheten medan SCB svarar för bearbetning, publicering och vidarebefordran till EU- kommissionen. Regeringen bedömer på grundval av årsredovisningen att verksamhetens resultat är gott i förhållande till insatta resurser. Det är positivt att statistikproduktionen genomförts enligt planerna och att uppbyggnaden av förvaltningsuppgifterna fortsätter. Kvalitetsfrågorna bör fortsatt vara en högt prioriterad uppgift inom SCB. Punktligheten vid publicering av statistik måste förbättras. SCB bör ytterligare stärka sin roll som samordnande myndighet för statistikfrågor. Samordning behövs bl.a. för att stärka statistikens kvalitet och underlätta uppgiftslämnandet. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar mot SCB:s årsredovisning. I den fördjupade anslagsframställningen framhåller SCB att ökade krav på statistik från EU inte kommer att kunna uppvägas av rationaliseringsåtgärder. SCB föreslår därför att ambitionsnivån sänks inom en rad statistikprodukter som efterfrågas av inhemska användare. SCB betonar dock att omfattningen av EU- kraven är svår att bedöma. Vad gäller uppdragsverksamheten räknar SCB med en ökning på 5% per år under treårsperioden vilket innebär att den skulle omsätta ca 360 miljoner kronor år 1999. EU-samarbetet på statistikens område innebär att den svenska officiella statistiken, som tidigare styrdes genom beslut av regering och riksdag, numera i ökande grad styrs av EU. EU:s sekundärlagstiftning innehåller i dag ca 70 bindande rättsakter på statistikområdet och ett 40-tal är under behandling. Hittills har kraven på ekonomisk statistik och jordbruksstatistik dominerat. Maastrichtfördraget och förberedelserna för EMU har skärpt kraven på ekonomisk statistik. Därutöver förutses krav komma på bl.a. utbildningsstatistik, arbetsmarknads- och välfärdsstatistik samt miljöstatistik. Regeringen anser att nödvändiga resursförstärkningar för bl.a. EU-statistik måste uppnås genom omprioritering inom anslaget. Regeringen delar samtidigt SCB:s uppfattning att kommande krav på EU-statistik är mycket osäkra. Det är svårt att bedöma när i tiden ett förslag till rättsakt skall förhandlas i rådet liksom utfallet av förhandlingarna. Erfarenheterna hittills visar att dessa ofta resulterar i statistikkrav som är lägre än i de ursprungliga förslagen. Regeringen är mot denna bakgrund inte nu beredd att godta vissa av de ambitionssänkningar som SCB har föreslagit för att finansiera EU-statistik som ännu inte är beslutad. Således bör de föreslagna neddragningarna inom arbetsmarknads- och utbildningsstatistiken inte genomföras nu. Regeringen har för avsikt att se över grunderna för konsumentprisindex varför de föreslagna ambitionsnivåsänkningarna inom detta område bör avvakta. Regeringen är inte heller beredd att nu godta förslaget till neddragning vad gäller inkomstfördelningsundersökningen och undersökningen rörande levnadsförhållanden liksom undersökningarna inom bostadsområdet. Vidare avser regeringen att ytterligare utveckla samarbetet med SCB för att förbättra möjligheterna till framförhållning och bedömning av EU:s program för ett europeiskt statistiksystem. EU-statistiken och den nationella statistiken måste ytterligare samordnas för att frigöra resurser för produktion av den statistik som är regelstyrd. Enligt regeringens uppfattning bör beslutad EU-statistik styra vilken typ av officiell statistik som skall produceras. Detta kan innebära att inhemsk statistik måste nedprioriteras eller t.o.m. läggas ner i det fall alternativa finansieringsformer inte står till buds. Vissa statistikområden kommer dock även i fortsättningen att kräva inhemska särlösningar. Undersökningar som genomförs med viss intermittens skall i fortsättningen finansieras inom den nu föreslagna ramen. Detta avser till största delen valstatistik. Medel har inte beräknats för statistik i samband med val till EU- parlamentet. Slutsatser Enligt regeringens uppfattning skall de övergripande målen för SCB:s verksamhet vara oförändrade. Mot bakgrund av det som nämnts ovan har regeringen beräknat anslaget för år 1997 till 328 802 000 kronor. Besparingarna på anslaget skärper ytterligare kravet på SCB att genomföra omprioriteringar. Enligt regeringens uppfattning skall sådan produktion av statistik och sådana förvaltningsuppgifter som stöder EU:s gemensamma statistiksystem och centrala svenska behov prioriteras. SCB bör ytterligare noggrant pröva behovet av befintlig och ny statistik. Prövningen bör gälla samtliga statistikområden. SCB bör löpande överväga bl.a. andra produktionsformer, längre intervall mellan undersökningarna eller att helt lägga ner enskilda statistikprodukter. Regeringen har beräknat anslaget för år 1998 till 326 122 000 kronor. Beräkningarna inkluderar en minskning av anslaget med 10 286 000 kronor till följd av tidigare beslutade besparingar samt en minskning med preliminärt 1 509 000 kronor till följd av en ytterligare besparing. För år 1999 har anslaget beräknats till 323 941 000 kronor. A5. Folk- och bostadsräkning ------------------------------------------------------- 1995/96Anslag 37 000 Utgiftsprognos 21 000 1,2) därav 1996 21 000 1997 Förslag 70 000 1998 Beräknat 70 000 1999 Beräknat 70 000 1Anslaget Folk- och bostadsräkning år 2000 2 Beloppen anges i tusental kr Anslaget finansierar uppbyggnad av lägenhetsregister, förbättrad folkbokföring och statistisk bearbetning inför en registerbaserad folk- och bostadsräkning. Anslaget disponeras av Lantmäteriverket, Riksskatteverket (RSV) och Statistiska centralbyrån (SCB). 15 Regeringens överväganden Resurser 1997 Reservationsanslag 70 000 tkr Övrigt Regeringen har uppdragit åt RRV att granska förberedelserna inför folk- och bostadsräkningen och lämna förslag till kostnadsbegränsningar. Riksdagen har beslutat att det skall genomföras en registerbaserad folk- och bostadsräkning år 2000 (prop. 1995/96:90, bet. 1995/96:FiU6, rskr. 1995/96:117). Beslutet innebär även att det skall genomföras en provverksamhet. För innevarande budgetår har 37 miljoner kronor anslagits. Regeringen beslutade den 1 februari 1996 att uppdra åt Lantmäteriverket, RSV och SCB att genomföra provverksamheten, inkomma med förnyade kostnadsberäkningar samt redovisa resultatet av provverksamheten den 1 mars 1997, den 1 september 1997 respektive den 1 mars 1998. I propositionen beräknades kostnaderna för reformen till 260 miljoner kronor. Kostnaderna kommer att finansieras kollektivt. Förnyade beräkningar av de medverkande myndigheterna visar att reformen kan bli betydligt dyrare. Regeringen har därför uppdragit åt RRV att granska förberedelserna inför folk- och bostadsräkningen och lämna förslag till kostnadsbegränsningar. Osäkerheten kring kostnaderna gör att regeringen vill avvakta resultatet av provverksamheten innan ytterligare större utbyggnader genomförs. Detta innebär att folk- och bostadsräkningen troligen kommer att försenas upp till ett år. De 70 miljoner kronor som beräknats för år 1997 bör tills vidare disponeras av regeringen. Vissa grundläggande förberedelser behöver dock genomföras för att även en senarelagd räkning skall vara möjlig att genomföra. I detta sammanhang bör också nämnas att EU förbereder bestämmelser som innebär att medlemsländerna skall genomföra folk- och bostadsräkningar under våren 2001. Regeringen avser att återkomma till riksdagen när resultatet av provverksamheten föreligger. Regeringen har beräknat anslaget för år 1998 till 70 000 000 kronor och för år 1999 till 70 000 0000 kronor. 16 A6. Finansinspektionen ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 100 4201) Anslagssparande 1 760 1995/96Anslag 150 463 Utgiftsprognos 157 500 därav 1996 104 200 1997 Förslag 110 105 1998 Beräknat110 614 1999 Beräknat112 855 1 Beloppen anges i tusental kr Finansinspektionen är enligt sin instruktion (1996:596) central förvaltnings- myndighet för tillsynen över finansiella marknader, kreditinstitut och det enskilda försäkringsväsendet. De övergripande målen för Finansinspektionens verksamhet är att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet samt att verka för ett gott konsumentskydd. Varje budgetår anvisas Finansinspektionen ett ramanslag som skall täcka kostnaderna för inspektionens verksamhet. Tillsynsavgifter tas ut av de institut som står under inspektionens tillsyn. Avgifterna är obligatoriska och beräknas med utgångspunkt från inspektionens ramanslag. Därtill kommer ansökningsavgifter som tas ut vid prövning av olika typer av ärenden. Avgiftsinkomsterna tas upp på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitel och skall överensstämma med storleken på ramanslaget. Regeringens överväganden Övergripande mål De övergripande målen för verksamheten ligger fast. Resurser 1997 Ramanslag 110 105 tkr Det svenska finansiella systemet har under de senaste åren genomgått en ekonomisk och finansiell återhämtning. I en rapport (Läget på de finansiella marknaderna i Sverige, rapport till regeringen, april 1996) noterar också Finansinspektionen att det nu i allt väsentligt råder gynnsamma verksamhetsförutsättningar för de institut som verkar inom inspektionens an- svarsområde och konstaterar att läget på de finansiella marknaderna kan betecknas som stabilt. Inspektionen noterar dock i rapporten att det fortfarande föreligger vissa tillsynsproblem och drar utifrån denna analys bl.a. slutsatsen att det är nödvändigt att fördjupa och utveckla samarbetet med utländska till- synsmyndigheter, att rutinerna för riskkontroll vid platsbesök behöver för- bättras och antalet besök och undersökningar behöver ökas samt att de finansiella aktörerna måste förmås att själva ta ett utökat ansvar för att identifiera, mäta och hantera olika risker i sina verksamheter. Dessutom framhåller inspektionen i rapporten att beredskapen och rutinerna för krishantering bör förbättras. Finansinspektionen genomförde under år 1994 en genomgripande omorganisation och gjorde i samband med denna en översyn av verksamhetens innehåll och inriktning. Genom omorganisationen har inspektionen rationaliserat och specialiserat verksamheten för att uppnå en effektivare tillsyn. Detta förändringsarbete har sedan fortsatt. Regeringen stöder den inriktning inspektionen valt för att effektivisera tillsynen över de finansiella instituten och ser med tillfredsställelse på det resultat som hittills uppnåtts. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse över Finansinspektionens årsredovisning innehåller inte någon erinran. I den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1997-1999 konstaterar inspektionen att det finns brister i institutens interna styrning och i deras kontroll- och informationssystem samt att institutens riskhantering kräver fortsatta insatser från inspektionens sida. Inspektionen yrkar därför för perioden kraftigt utökade resurser avseende den operativa tillsynen. Riksdagen har på senare tid, eller kommer inom kort att fatta ett antal beslut som innebär nya och förändrade arbetsuppgifter för Finansinspektionen. Det är i huvudsak fråga om lagstiftning som rör kapitaltäckning av marknadsrisker, utvidgad insiderlagstiftning, nya placeringsregler för försäkringsbolag, nya regler om bankverksamhet genom ombud samt nya bestämmelser om valutaväxling och valutahandel. Finansinspektionen har i den fördjupade anslagsframställningen yrkat ytterligare medel för detta arbete. Mot bakgrund av senare års resurstillskott och den genomgripande omorganisationen av Finansinspektionens verksamhet aviserade regeringen i den senaste budgetpropositionen (prop. 1994/95:100, bilaga 8, s. 96) att ambitionsnivå och resursbehov för den finansiella tillsynen långsiktigt skulle analyseras i samband med den fördjupade prövningen av inspektionen för budgetåren 1997-1999. Den 1 juni 1995 tillsatte emellertid regeringen en kommitté med uppdrag att göra en översyn av rörelse- och tillsynsreglerna för kreditinstitut och värdepappersbolag (Banklagskommittén, Fi 1995:09, dir. 1995:106). Kommittén skall - med utgångspunkt från en kartläggning av de erfarenheter som dragits av finanskrisen och kommitténs syn på skyddsintressena - se över rörelsereglerna för dessa finansiella institut. Främst skall behovet av kompletterande regler om riskhantering och intern kontroll övervägas. Ett starkt samband råder mellan utformningen av rörelsereglerna och utformningen av tillsynsverksamheten. Kommittén skall med utgångspunkt från de övergripande målen för tillsynen enligt sina direktiv värdera hur angelägna olika tillsynsuppgifter är, men även göra en analys av vilka resurser som fordras för att tillsynsarbete i enlighet med kommitténs förslag skall kunna utföras. I det sammanhanget skall kommittén inte bara ange önskvärd ambitionsnivå utan också uttala sig om tillsynsarbetets inriktning vid en oförändrad resursnivå för inspektionen.- Med beaktande av att verksamhetsbetingelserna för de finansiella företagen för närvarande är gynnsamma och att Banklagskommitténs analys inte bör föregripas, bör regeringens slutliga bedömning av ambitionsnivå och långsiktigt resursbehov för den finansiella tillsynen anstå till dess kommittén avlämnat ett betänkande i saken. Det är dock givetvis av största vikt att den finansiella tillsynen redan nu kan bedrivas på ett ändamålsenligt sätt och det är angeläget att inspektionens betydelsefulla förändringsarbete inte avstannar. I avvaktan på den slutliga bedömningen av Finansinspektionens långsiktiga resursbehov bör därför inspektionen redan för budgetåret 1997 och de därpå närmast följande åren tilldelas medel för att höja ambitionsnivån i arbetet med att effektivisera den operativa tillsynen. Som nämnts har inspektionen redan genomfört ett omfattande effektiviserings- och rationaliseringsarbete. För att inte de till budgetåret 1997 beslutade nya och förändrade arbetsuppgifterna skall inkräkta på arbetet med att effektivisera tillsynen bör således ett särskilt resursutrymme skapas för dessa uppgifter. I det sammanhanget kan följande nämnas. Det åligger Finansinspektionen att, inom ramen för uppgiften att lämna information rörande olika sparformers egenskaper och avkastning, publicera skriften Nya Finans. I likhet med Finansinspektionen och Riksrevisionsverket (se Riksrevisionsverkets rapport Statens tillsyn över de finansiella marknaderna, RRV 1994:15) anser regeringen det viktigt att inspektionen renodlar sin verksamhet. Inspektionen skall därför inte längre publicera denna skrift och den besparing på ca 1 miljon kronor som därigenom uppkommer skall tillfalla inspektionen. Inspektionen skall även engångsvis erhålla 2,5 miljoner kronor för datorsatsning m.m. i samband med att den utvidgade insiderlagstiftningen träder i kraft. Härutöver skall inspektionen tilldelas ytterligare resursförstärkning för att lösa de nya och förändrade arbetsuppgifterna. Sammantaget skall Finansinspektionen erhålla 4 miljoner kronor för att höja ambitionsnivån i arbetet med att effektivisera den operativa tillsynen och för att lösa de nya arbetsuppgifterna. 17 A7. Insättningsgarantinämnden ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 8 532 Anslagssparande 1 770 1,2) Utgiftsprognos 8 228 1995/96Anslag 16 500 därav 1996 4 436 1997 Förslag 2 000 1998 Beräknat 1 015 1999 Beräknat 1 040 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Avser Bankstödsnämden Insättningsgarantinämnden är ansvarig för administrationen av insättnings- garantisystemet. Myndighetens namn var tidigare Bankstödsnämnden och nämnden hade fram till den 30 juni 1996 även till uppgift att hantera frågor om statligt stöd enligt lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut samt att förvalta statens ägande i Securumkoncernen och Nordbanken. Nämnden består av sju ledamöter. Ett kansli svarar för beredningen av nämndens ärenden. Nämnden är samlokaliserad med Finansinpektionen. De institut som omfattas av insättningsgarantin betalar en årlig avgift till nämnden. Regeringens överväganden Övergripande mål Det övergripande målet för Insättningsgarantinämndens verksamhet skall vara att på ett kostnadseffektivt sätt administrera insättningsgarantisystemet och skapa beredskap för att utbetalningar vid ersättningsfall kan göras korrekt inom de tidsramar som lagen om insättningsgaranti föreskriver. Resurser 1997 Ramanslag 2 000 tkr Insättningsgarantisystemet trädde i kraft den 1 januari 1996. Insättningsgarantinämnden har drivit verksamhet koncentrerad till insättningsgarantin endast sedan den 1 juli 1996. Nämnden har därför ännu inte lämnat någon redovisning av verksamheten i dess nuvarande form. För år 1997 kan myndigheten förutses komma att ägna sig främst åt följande uppgifter. - Fastställa och debitera avgifter som skall betalas av berörda institut. Inbetalda avgifter skall förvaltas av nämnden och placeras räntebärande i Riksgäldskontoret sedan nämndens förvaltningskostnader för garantin har räknats av. - Besluta om att insättningar som finns hos svenska och utländska instituts filialer skall omfattas av garantin. - Ingå och följa upp samarbetsavtal med utländska garantiordningar. - Vidta de åtgärder som krävs för att organisationen snabbt skall kunna förstärkas i händelse av ersättningsfall. Vid ersättningsfall skall nämnden snabbt kunna förstärkas. Med anledning härav har nämnden slutit samarbetsavtal med Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret innebärande att personer verksamma vid dessa myndigheter skall kunna disponeras av nämnden för uppgifter i samband med ett ersättningsfall. De institut som omfattas av insättningsgarantin betalar en årlig avgift som motsvarar 0,25 % av det garanterade insättningsbeloppet. Från dessa avgiftsmedel skall ett belopp motsvarande nämndens förvaltningskostnader avräknas och redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. För nämnden tillämpas sålunda s.k. bruttoredovisning över statsbudgeten. De avgifter som betalades år 1996 uppgick till ca 965 miljoner kr. För år 1997 föreslås i denna proposition att avgiften fördubblas till 0,50% av det garanterade insättningsbelopppet. Se avsnitt 4.3. Något övergripande mål har inte fastställts för den verksamhet som Insättningsgarantinämnden driver sedan den 1 juli 1996. Enligt regeringens mening bör målet för verksamheten vara att nämnden på ett kostnadseffektivt sätt administrerar insättningsgarantisystemet och skapar beredskap för att utbetalningar vid ersättningsfall kan göras korrekt inom de tidsramar som lagen om insättningsgaranti föreskriver. Banklagskommittén (dir. 1995:86) utreder frågor bl.a. om insättningsgarantisystemets funktion vid solvensproblem i banker. Om förslag från kommittén senare skulle leda till att insättningsgarantisystemet får mer omfattande uppgifter, får det övergripande målet omprövas. För år 1998 och 1999 har 1 015 000 kronor resp. 1 040 000 kronor reserverats för Insättningsgarantinämnden inom utgiftsområdet, vilka är betydligt lägre belopp än för år 1997. Även om det första verksamhetsåret medför vissa engångskostnader, kommer dock sannolikt ytterligare medel att behövas till nämnden åren 1998-1999. Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning (anslagen A8, A9 och A10) Riksgäldskontorets huvuduppgift är att ta upp lån i Sverige och i utlandet samt att förvalta statsskulden så kostnadseffektivt som möjligt. Det ankommer vidare på Riksgäldskontoret att tillhandahålla viss kreditgivning till och motta inlåning från statliga myndigheter och bolag. Riksgäldskontoret ansvarar även för att utfärda garantier som riksdagen har beslutat om och att samordna den statliga garantiverksamheten. Riksgäldskontoret skall dessutom verka för en god kassahållning inom det statliga området. Upplåningsverksamheten och fördelning på olika instrument Riksgäldskontoret har långtgående befogenheter att välja olika upplånings- strategier. En väl balanserad statsupplåning i syfte att långsiktigt hålla nere kostnaderna medför krav på avvägning mellan olika riskaspekter i upplåningen, särskild vad gäller val av räntebindningstid och valutasammansättning. Hänsyn måste även tas till hur statsupplåningen påverkar marknadens funktionssätt. Riksgäldskontoret är ålagt att samråda med Riksbanken i frågor av betydelse för penningpolitiken. Riksgäldskontorets upplåning sker i huvudsak på tre delmarknader. Den traditionellt viktigaste finansieringskällan är den inhemska penning- och obligationsmarknaden. Efter avskaffande av valutalånenormen i december 1992 har dock den internationella kapitalmarknaden återigen tillkommit som en viktig finansieringskälla. Upplåningen på hushållsmarknaden är ett viktigt komplement till dessa finansieringskällor och har en egenskap av att vara en stabil finansieringskälla. Tabell 1. Statsskuldens fördelning på olika upplåningsinstrument per den 30 juni resp. år 1992 1993 1994 1995 1996 1996 Procentuell andel Mdkr Statsobligationer, nominella40434343 46 632 Statsobligationer, reala-- - 1 4 49 Statsskuldväxlar 32 24 13 6 14 195 Kontokredit -1 -17 - - - - Summa penning- och obligationsmarknaden 7150 57 60 64 876 Premieobligationslån 7 6 5 4 4 58 Sparobligationslån/ Riksgäldskonto 2 1 1 1 1 12 Allemansspar 9 7 5 4 3 48 Summa hushålls- marknaden 18 14 11 9 8 117 Inlåning 3 1 - - - - Lån i utländsk valuta 835323128 381 Total statsskuld, miljarder kronor 71196111791370 1374 1374 Resultat statskuldsförvaltning Utvärderingen av Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet sker sedan budgetåret 1990/91 med hjälp av två s.k. riktmärkesportföljer, en portfölj för kronskulden och en för valutaskulden. Portföljerna är konstruerade så att de avspeglar standardiserade upplåningsstrategier avseende instrument, löptider och valutor. Utvärderingen bygger på strikt marknadsvärdering av statsskulden, respektive riktmärkesportföljen, vilket innebär att räntan på utvärderingsdagen får ett relativt stort genomslag i resultatet. Regeringen har konkretiserat kostnadsminimeringsmålet genom att ange att statsskuldens kostnader bör understiga kostnaderna för riktmärkesportföljerna under perioden 1 juli 1991 till 30 juni 1995. Därefter har ingen ny tidsperiod angivits. Det är Riksgäldskontorets styrelse som beslutar om riktmärkesportföljernas konstruktion och vilka avvikelser från riktmärkesportföljerna som kan tillåtas. I tabellen nedan framgår att Riksgäldskontorets kostnader för stats-skulds- förvaltningen totalt sett har utvecklats positivt under den beslutade utvärderingsperioden, även om jämförelsen med riktmärkesportföljerna uppvisar ett negativt resultat under budgetåret 1994/95. Något delårsresultat för innevarande budgetår baserat på riktmärkesportföljerna finns inte tillgängligt. Tabell 2. Den faktiska statsskuldens kostnader och en riktmärkesportföljs kostnader i relation till skuldstocken under budgetåren 1991/92-1994/95 Kostnad i procent av 91/92 92/93 93/94 94/95 utestående skuld1 Upplåning i svenska kronor Penning- och obligationsmarknad11,1115,862,267,24 Hushållsmarknad2 9,71 12,73 6,99 8,02 Total upplåning i svenska kronor, netto 10,76 15,17 2,62 7,30 Riktmärkesportföljen i svenska kronor 10,64 16,10 3,14 7,26 Upplåning i utländsk valuta Lån i utländsk valuta9,24 21,20 8,05 11,43 Riktmärkesportföljen i utländsk valuta 9,89 25,20 8,41 11,17 Total besparing jämfört med riktmärkesportfölj, mdkr-0,3213,20 5,1 -2,2 1 Totala kostnader inkl. orealiserade kursdifferenser i förhållande till genomsnittlig marknadsvärderad skuld. 2 Vid upplåning på hushållsmarknaden adderas till de totala kostnaderna det skattebortfall som uppkommer genom att vissa låneinstruments avkastning beskattas enligt särskilda regler. Det ekonomiska resultatet för den totala upplåningen i kronor fastställs genom en jämförelse med riktmärket för kronskulden. Det innebär att även hushållsmarknadens andel av kronskulden samt nettot från in- och utlåningsverksamheten ingår i jämförelsen med riktmärkesportföljen. Totalt under perioden juli 1991 till juni 1995 har kostnaderna för upplåningen understigit kostnaderna för riktmärkesportföljen med drygt 9 miljarder kronor. Resultatförsämringen under budgetår 1994/95 förklaras huvudsakligen av merkostnader för upplåningen på hushållsmarknaden. Resultatet för valutaupplåningen jämfört med riktmärket har visat en någorlunda likartad utveckling som kronupplåningen. Totalt under perioden juli 1991 till juni 1995 uppgår besparingen till drygt 6 miljarder kronor jämfört med riktmärket. Resultatförsämringen för budgetår 1994/95 berodde huvudsakligen på att valutaskulden hade en något annorlunda valutakomponering än riktmärket. Växelkursförändringar efter budgetårets slut har dock neutraliserat dessa merkostnader. De externa fondförvaltare som anlitats för en mindre del av valutaskulden visade generellt ett betydligt sämre resultat än Riksgäldskontoret under utvärderingsperioden. En modell för att fastställa resultatet för hushållsupplåningen har tagits fram av Riksgäldskontoret. Modellen relaterar upplåningskostnaden på hushållsmarknaden med den alternativa upplåningskostnaden på penning- och obligationsmarknaden. Enligt denna resultatmodell har hushållsupplåningen genererat besparingar på ca 5 miljarder kronor under de senaste fyra budgetåren jämfört med en tänkt upplåning på penning- och obligationsmarknaden. Resultatet för enskilda upplåningsformer på hushållsmarknaden visar bl.a. en resultatförsämring för allemansspar de senaste åren. Den sjunkande lönsamheten avspeglar den ökade konkurrensen på hushållsmarknaden, där Riksgäldskontoret tvingats höja allemanssparräntan allt närmare de korta marknadsräntorna. Upplåningsvolymen i allemansspar var som högst vid årsskiftet 92/93. Sedan dess har upplåningsvolymen minskat med 24 miljarder kronor till 46 miljarder kronor vid utgången av juni 1996. Övriga upplåningsformer på hushållsmarknaden, dvs premieobligationer och Riksgäldskonto, har volymmässigt utvecklats relativt stabilt. En ny upplåningsform har tillkommit på hushållsmarknaden genom att de realränteobligationer som emitteras på institutionsmarknaden sedan juni 1995 även riktas mot hushållen. Resultat kassahållning Riksgäldskontoret har under de senaste budgetåren inriktat verksamheten på de större betalningsflödena. Därtill har insatserna koncentrerats till att delta i utredningen om räntebeläggning av statliga medelsflöden och vidareutveckling av statens betalningssystem. I samarbete med Riksrevisionsverket redovisade i en rapport till regeringen i maj 1996 om en uppföljning av räntekontomodellen. 18 Regeringens överväganden Övergripande mål Det övergripande mål som gällt för Riksgäldskontorets upplånings-verksamhet och kassahållning att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden ligger fast. Prioriterade uppgifter Inom främst upplåningsverksamheten men även inom övriga verksamhetsgrenar bör hög prioritet ges åt förstärkt riskkontroll. Därtill bedöms en intensifierad satsning på ökad upplåning från hushållen vara ändamålsenlig. Resultatbedömning Regeringen bedömer att Riksgäldskontoret i allt väsentligt har uppnått målen inom verksamhetsområdet statsskuldsförvaltning och kassahållning. Bedömningen av upplåningsverksamheten vilar huvudsakligen på det uppnådda resultatet i förhållande till riktmärkesportföljerna under de senaste fyra budgetåren. Likt tidigare år vill regeringen dock betona att resultatbedömningen inte enbart kan baseras på en jämförelse med riktmärkesportföljerna. Hänsyn måste även tas till de marknadsvårdande insatserna Riksgäldskontoret genomför, huvudsakligen i syfte att främja effektiviteten på den inhemska penning- och obligationsmarknaden och därigenom bidra till lägre upplåningskostnad för staten. Dessa åtgärder, bl.a. åtgärder för en effektivare emissionsteknik, får ingen synbar effekt i resultatutvärderingen med riktmärkesportföljer men får anses ha fått ökad betydelse i takt med att statens roll som dominerande låntagare på den inhemska marknaden har ökat. Regeringen ser det som tillfredsställande att upplåningsvolymerna i realränteobligationer har ökat under 1996, delvis till följd av att emissionstekniken förändrades. Mot bakgrund av statsskuldspolitikens ökade betydelse tillsatte regeringen i slutet av 1995 en utredning med uppgift att utreda vissa frågor avseende statens upplåning och förvaltningen av statsskulden. I direktiven till utredningen angav regeringen att frågorna kunde delas in i tre huvudområden, nämligen statsskuldens sammansättning och struktur, faktorer styrande för valutaupplåningens omfattning samt analys av Riksgäldskontorets utvärderingsmodeller för förvaltnings- och upplåningsverksamheten, dvs modellen med riktmärkesportföljer. Utredningen skall lämna sitt slutbetänkande före årsskiftet 1996/97. I avvaktan på utredningens betänkande föreslår regeringen inte någon ändring av målet för upplåningsverksamheten. Målet att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden inom ramen för penningpolitikens krav bör således ligga fast för budgetåret 1997. Regeringen bedömer att upplåningen på den internationella kapitalmarknaden bedrivits effektivt och ändamålsenligt. Riksgäldskontorets förmåga att utnyttja mångfalden av olika instrument och delmarknader, inte minst den internationella derivatmarknaden, har givit ett viktigt bidrag till de hittills förmånliga upplåningskostnaderna. Den ökade storleken på valutaskulden och Riksgäldskontorets derivatportfölj har samtidigt ökat kraven på effektiv skuldförvaltning och god riskkontroll. Regeringen har uppmärksammat de rapporter som påvisat brister i Riksgäldskontorets interna riskhanterings- och kontrollsystem. Detta påvisas bl.a. i de väsentliga iakttagelser RRV gjorde i sin revisionsrapport för budgetår 1994/95. Med tanke på den totala derivatportföljens storlek är det ytterst angeläget att åtgärder vidtas för att komma tillrätta med detta problem. Riksgäldskontoret har upphandlat ett nytt finansadministrativt system och samtidigt omorganiserat upplåningsverksamheten med avsikt att förbättra de interna kontrollrutinerna. Regeringen har därtill genomfört ändringar i Riksgäldskontorets instruktion med nya föreskrifter om riskhantering och intern revision samt i ett ändrat regleringsbrev för innevarande budgetår föreskrivit krav på redovisning av resultatet av de åtgärder som vidtagits i arbetet med förbättrad intern revision och riskkontroll inom kontorets hela verksamhetsområde. Regeringen kommer fortlöpande granska de åtgärder Riksgäldskontoret vidtar för skärpt riskkontroll. Även resultatet för hushållsupplåningen är enligt regeringens bedömning tillfredsställande. Upplåningen från hushållen har varit en förmånlig finans- ieringskälla för staten i termer av att upplåningskostnaden på hushållsmarknaden inklusive Riksgäldskontorets administrationskostnader har understigit den alternativa upplåningskostnaden på penning- och obligationsmarknaden. Detta förhållande kvarstår även om marginalerna i hushållsmarknadsupplåningen har minskat under senare år i takt med den ökade konkurrensen på hushållsmarknaden. Regeringen anser emellertid att den sammanlagda resultatbedömningen för upplåningen på hushållsmarknaden försämras av den blygsamma utvecklingen i upplåningsvolymer och marknadsandelar. Delvis av denna anledning anser regeringen att en intensifierad upplåningsverksamhet på hushållsmarknaden i syfte att varaktigt bidra till en lägre upplåningskostnad för staten är önskvärd. För att Riksgäldskontoret långsiktigt skall kunna konkurrera om hushållens sparande är det angeläget att kontoret arbetar aktivt med produktutbud, försäljningskanaler och marknadsföringsinsatser. Även inom kassahållningsområdet anser regeringen att det övergripande målet bör ligga fast, dvs att Riksgäldskontoret skall bidra till en god kassahållning och därigenom bidra till låga räntekostnader för staten. Verksamheten bör även fortsättningsvis huvudsakligen inriktas på analys av de större betalningsflödena. 19 A8. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 76 9251) Anslagssparande 9 134 1995/96Anslag 114 844 Utgiftsprognos 114 800 därav 1996 80 300 1997 Förslag 83 348 1998 Beräknat 81 190 1999 Beräknat 83 955 1 Beloppen anges i tusental kr Anslaget disponeras för löne-, systemutvecklings-, lokal- samt övriga förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret. Under budgetåret 1995/96 disponerar Riksgäldskontoret en låneram på 29 400 000 kronor för investeringar i anläggningstillgångar. Regeringen beslutade i april 1996 att öka låneramen för innevarande budgetår med 18 400 000 kronor för finansiering av ett nytt finansadministrativt system. Regeringens överväganden Riksgäldskontoret har i sin anslagsframställning för budgetår 1997 yrkat på kraftigt ökade resurser under anslaget Förvaltningskostnader. Förutom realt oförändrade resurser har kontoret föreslagit en nivåhöjning med sammanlagt 4,8 miljoner kronor för 9 nya kvalificerade tjänster inom avdelningen för hushållsupplåning och de nya riskkontrollfunktionerna inom upplånings- och garantiverksamheten. Därutöver yrkar Riksgäldskontoret på resurser för att täcka finansieringskostnaderna för det nya finansadministrativa systemet. De årliga kapitalkostnaderna under en femårsperiod är beräknade till 5,8 miljoner kronor efter avdrag för bortfallande kostnader. Regeringen anser det inte vara aktuellt att bevilja Riksgäldskontoret ett undantag från de generella sparbetingen på statliga myndigheter, vilket realt oförändrade resurser innebär. Men regeringen bedömer samtidigt att en nivåhöjning av Riksgäldskontorets anslag för förvaltningskostnader är motiverad. Möjligheterna att finansiera nya omfattande satsningar inom kontorets verksamhet med omprioriteringar och fortsatt kraftiga rationaliseringsåtgärder får anses vara begränsade. Ett visst utrymme för omprioriteringar uppkommer genom att vissa arbetsuppgifter bortfaller vid årsskiftet vad gäller administration rörande allemanssparandet, men därutöver bör ytterligare resurser tillföras. Regeringen föreslår att Riksgäldskontoret beviljas ökade resurser om sammanlagt 6,5 miljoner kronor, varav 4,2 miljoner kronor avser finansiering av kapitalkostnaderna för det finansadministrativa systemet. Resterande 2,3 miljoner kronor kan Riksgäldskontoret avdela för kostnader inom riskkontrollverksamheten samt upplåningsverksamheten på hushållsmarknaden. Dessa 2,3 miljoner kronor avser en engångsvis förstärkning under 1997. Regeringen har beräknat anslaget för år 1998 och 1999 till 81190 000 kr respektive 83 955 000 kr. In- och utlåningsverksamheten Det övergripande mål som gällt för Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet bör ligga fast. Verksamheten skall inriktas på att ge lån och placeringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt utan att kundernas verksamhet subventioneras. Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhets mål är att ge lån och placeringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt utan att kundernas verksamheter subventioneras. Som kunder räknas i första hand myndigheter. Andra kunder är affärsverk, vissa statliga bolag, fonder och stiftelser. Under de senaste åren har verksamheten ökat kraftigt, vilket huvudsakligen har varit betingat av myndigheternas tillämpning av räntekontomodellen och kapitalförsörjningsförordningen med bl.a. krav på att investeringar i anläggningstillgångar skall lånefinansieras. Verksamheten bedrivs under kravet om full kostnadstäckning. Ränteintäkter och räntekostnader redovisas dock separat på anslaget Räntor på statsskulden. Resultatet för verksamheten utgörs av skillnaden mellan avgifter och administrationskostnader. Avgiftssatserna tas ut i form av procentuella påslag på utlåningsräntorna och avdrag från inlåningsräntorna. Under de senaste budgetåren har verksamheten stadigt genererat ett överskott. Överskottet förs mot inkomsttitel i statsbudgeten. Tabell 3. Resultat in- och utlåningsverksamheten 1992/93-1995/96 miljoner kr 92/93 93/94 94/95 95/96 (12 mån) Avgifter 40,6 68,1 34,0 33,2 Adm. kostnader 5,6 7,8 9,0 8,7 Netto 35,0 60,3 25,0 24,5 Enligt regeringens bedömning har Riksgäldskontoret i huvudsak bedrivit in- och utlåningsverksamheten i enlighet med uppsatta mål. Det redovisade resultatet indikerar fortsatt höga avgifter i verksamheten. Regeringen konstaterar dock att Riksgäldskontoret genomfört en sänkning av avgifterna under innevarande budgetår i syfte att anpassa avgiftsuttaget till en varaktigt lägre nivå. Regeringen avser att fortlöpande granska de åtgärder Riksgäldskontoret genomför i avgiftssättningen. Den redovisning av produktivitetsmått för in- och ut- låningssverksamheten som genomförs för andra budgetåret i rad, baserad på en enkätundersökning bland Riksgäldskontorets kunder, anser regeringen vara ett värdefullt bidrag till resultatbedömningen av verksamheten och vill därför understryka betydelsen av att detta arbete fortsätter och vidareutvecklas. I avvaktan på en översyn av statens finansfunktion bör de övergripande målen för verksamheten ligga fast. A9. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 650 0901) 1995/96Anslag1 720 442 Utgiftsprognos1 972 600 därav 19961 222 000 1997 Förslag1 500 000 1998 Beräknat1 500 000 1999 Beräknat1 500 000 1 Beloppen anges i tusental kr Anslaget är t.o.m. budgetår 1995/96 ett förslagsanslag och avser andra kostnader för upplåning och låneförvaltning än finansiella kostnader och Riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader. Anslaget belastas huvudsakligen med kostnader för inköp av externa tjänster för upplåning och låneförvaltning. Regeringens bedömning Kostnaderna för upplåning och låneförvaltning har utvecklats på följande vis under budgetåren 1992/93-1994/95 samt de första tolv månaderna budgetåret 1995/96. 20 Tabell 4. Kostnader för upplåning och låneförvaltning budgetåren 1992/93-1995/96 Miljoner kronor 92/93 93/94 94/95 95/96 Upplåning i svenska kronor390397 391 651 Upplåning i utländsk valuta294448 259 373 Totalt 684 845 649 1 024 Utvecklingen av kostnaderna under anslaget är starkt beroende av strukturen i upplåningen. Under budgetåret 1992/93 ökade kostnaderna kraftigt till följd av den ökade valutaupplåningen i samband med valutaturbulensen kring svenska kronan. Valutaupplåningen är traditionellt förenad med relativt höga provisionskostnader, men detta har kompenserats av en generellt betydligt lägre upplåningskostnad jämfört med den inhemska marknaden. På hushållsmarknaden är det huvudsakligen upplåningen via premieobligationer och allemansspar som är förenad med förhållandevis höga provisionskostnader. I en rapport till regeringen daterad den 19 mars 1996 bedömer Riksgäldskontoret risken vara stor att ökade provisionskostnader i hushållsupp- låningen medför ett relativt kraftigt anslagsöverskridande. Prognosen tyder på en anslagsbelastning om drygt 1,9 miljarder kronor jämfört med budgeterat om drygt 1,7 miljarder kronor (beräkningarna avser ett 18 månader långt budgetår). Det är huvudsakligen ökade försäljnings- och inlösenprovisioner för premieobligationer samt ökade provisioner för allemansspar som förklarar utgiftsökningen. De höjda provisionskostnaderna reflekterar återförsäljarnas höjda ersättningskrav för att fortsätta förmedla Riksgäldskontorets produkter. Även detta är en orsak till att regeringen bedömer det angeläget att Riksgäldskontoret utvecklar sin interna försäljningsorganisation i syfte att minska beroendet av konkurerrande försäljningskanaler. Regeringen bedömer att anslagsförbrukningen bör kunna hanteras inom en ram om 1,5 miljarder kronor, trots den osäkerhet som finns om provisionskostnadernas utveckling. Risken för anslagsöverskridande skall i första hand täckas av den anslagskredit som fastställs för anslaget. Regeringen vill här framhålla att Riksgäldskontoret inom anslagets ram har möjlighet att internt omfördela medel mellan olika upplåningsområden i förhållande till vad som redovisats i myndighetens anslagsframställning. Således är det t.ex. möjligt att öka kostnaderna för hushållsupplåningen genom lägre provisionskostnader i utlandsupplåningen. I sin anslagsframställning begärde Riksgäldskontoret ökade resurser om 25 miljoner kronor för ökade marknadsföringskostnader och utbyggd försäljningsorganisation i hushållsupplåningen. Regeringen bedömder att dessa kostnader kan hanteras inom den givna ramen på 1,5 miljarder kronor och genom flexibiliteten i utnyttjandet av anslagsmedel. A 10. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift -323 5001) 1995/96Anslag 1 Utgiftsprognos-443 962 därav 1996-379 962 1997 Förslag 1 1998 Beräknat 1 1999 Beräknat 1 1 Beloppen anges i tusental kr Under anslaget redovisas delar av den statliga garantiverksamheten. Anslaget får användas för att täcka eventuella förluster dels till följd av statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, dels till följd av statliga garantier som inte belastar annat anslag på statsbudgeten. Anslaget får även användas för att täcka eventuella förluster som uppkommer i samband med Riksgäldskontorets utlåning till statliga bolag. Lönekostnader och andra förvaltningskostnader i verksamheten belastar anslaget A8. Förvaltningskostnader. Övriga utgifter och kostnader skall finansieras av verksamhetens intäkter, huvudsakligen influtna avgifter och återvunna medel. Överskott i verksamheten förs mot inkomsttitel i statsbudgeten. Resultat garantigivning Riksgäldskontorets totala garantiåtagande uppgick vid utgången av budgetåret 1994/95 till 75,6 miljarder kronor, vilket innebär en ökning med knappt 10 miljarder kronor. Det största bidraget till ökningen kommer från nya kapitaltäckningsgarantier till SBAB och Venantius. Därutöver har verksamhetens garanti- och riskhantering i hög grad varit knutet till olika infrastruktursatsningar och projekt inom fastighetssektorn. Kreditgarantin till SBAB medförde under våren 1995 infrianden om sammanlagt 1 miljard kronor, ett belopp som senare kom att återvinnas. Verksamhetens resultat framgår av nedanstående tabell. 21 Tabell 5. Riksgäldskontorets garantiverksamhet budgetåren1992/93-1995/96 Miljoner kronor 92/93 93/94 94/95 95/961 -/Intäkter Garantiavgifter 166 235 244 164 Uppskrivning infriade garantier 4 66 1014 2 Övriga inkomster/intäkter8165 86 96 Summa 178 466 1344 262 -Kostnader Lämnat kapitaltillskott- - 1000 - Nedskrivning av fordran10 75 10 - Löner och övr. förvalt.kostn.266 7 - Övriga utgifter/kostnader- - 3 0,5 Summa 16 81 1021 0,5 -Netto 162 384 323 261 1Avser tolv månader juli 1995-juni1996. 2 Garantiverksamhetens löner och övriga förvaltningskostnader finansieras fr.o.m. budgetåret 1995/96 över anslaget A8. Förvaltningskostnader Riksgäldskontoret överlämnande i samband med årsredovisningen för budgetåret 1994/95 två särskilda rapporter angående garantiverksamheten. Den ena behandlar Riksgäldskontorets bedömning av kreditvärdigheten hos kontorets garanti- och låntagare samt en subventionsanalys. Den totala exponeringen mot kunder med kreditrisk uppgick den 30 juni 1995 till 102 miljarder kronor varav en mycket begränsad del, 5 procent, utgörs av kunder som kan bedömas ha svag kreditvärdighet. Projekten med svag kreditvärdighet utgörs huvudsakligen av garantier lämnade till östeuropeiska stater och projektinvesteringar i olika u- länder. Engagemangen inom den finansiella sektorn har ökat i kreditvärdighet i takt med den allmänna stabiliseringen på fastighetsmarknaden. Det är främst SBAB:s ökade kreditvärdighet som bidragit. Ett nytt engagemang inom bostadsfastighetsmarknaden med hög risk har tillkommit under 1995 i form av förlagslån till Haninge Holding AB. Det totala subventionsvärdet, dvs otillräckligt garantiavgiftsuttag i förhållande till en uppskattad marknadsprissättning, bedöms ligga i intervallet 300-350 miljoner kronor. I den andra rapporten bifogad till årsredovisningen redovisar Riksgäldskontoret resultatet från försöksverksamheten med räntekonto för den egna garantiverksamheten, ett uppdrag regeringen gav åt Riksgäldskontoret inför verksamhetsåret. Försöksverksamheten visar att ett införande av räntekonto för betalningströmmarna i verksamheten med tillhörande ränteberäkning av tillgodohavanden skulle förbättra resultatet för verksamheten förhållandevis kraftigt genom ökade ränteintäkter. Analysen visar därtill att subventioneringen av vissa lån och garantier innebär uteblivna intäkter för staten i storleksordningen 700 miljoner kronor under budgetåren 1993/94 och 1994/95. Riksgäldskontoret förordar därför att betalningarna inom kontorets verksamhet förs över till räntekonto. Regeringens överväganden Övergripande mål Det övergripande målet för Riksgäldskontorets garantigivning ligger fast, dvs. att på ett effektivt sätt tillhandahålla och bevaka garantier enligt beslut av riksdag och regering. Riksgäldskontoret skall därut-över bidra till att andra myndigheters lån och garantigivning bedrivs på ett effektivt sätt. Resurser 1997 Ramanslag 1000 kr Övrigt Verksamhetens kostnader skall även fortsättningsvis täckas av dess intäkter, sett över en längre tidsperiod. I avvaktan på slutgiltig bedömning av den framtida organisationen och resursfördelningen för den statliga garantiverksamheten skall Riksgäldskontorets garantigivning fortsätta att redovisas enligt nuvarande struktur. Regeringen delar Riksgäldskontorets bedömning att den fyraårsperiod som ligger till grund för resultatbedömning av garantiverksamheten ännu är för begränsad för att långsiktigt analysera grad av kostnadstäckning i verksamheten och hur väl verksamhetsmålet har uppnåtts. Regeringen gör dock bedömningen att det inte finns någon anledning att förutse annat att en god måluppfyllelse. Ett viktigt stöd i bedömningen är de riskanalyser som Riksgäldskontoret genomför och som visar på att riskerna i garantistocken har minskat. Vad gäller det andra målet i verksamheten, att bidra till att andra myndigheters garanti- och långivning bedrivs effektivt, konstateras att Riks- gäldskontoret gör bedömningen att kontrollen av såväl kreditrisker som andra risker i det statliga kredit- och garantisystemet bör förstärkas. Mot bakgrund av den ändrade budgetstrukturen gav regeringen Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket i uppdrag att utreda ett antal frågor kring statens garanti- och låneverksamhet i syfte att uppnå bättre genomlysning av verksamheten, bättre kontroll över utgiftsutvecklingen samt utveckla en ändamålsenlig modell för budgetering, redovisning och finansiering av verksamheten. Utredningen inkom med sitt betänkande den 31 maj 1996 och regeringens ställningstagande framgår av avsnittet Ny modell för garantihanteringen inom staten i volym 1 i denna proposition. I avvaktan på regeringens slutgiltiga bedömning av den framtida organisationen och resursfördelningen för den statliga garantiverksamheten, föreslås att det över- gripande målet för Riksgäldskontorets garantiverksamhet bibehålls oförändrat. Riksgäldskontoret bör således fortsätta att prioritera arbetet med att utveckla mått som anger faktiska och förväntade kostnader, intäkter och riskexponering i statlig garantiverksamhet samt därtill utveckla beräkningsmetoder för avgifter och subventionselement i garantiverksamheten. A 11. Statens lokalförsörjningsverk ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 14 7561) Anslagssparande 27 942 1995/96Anslag 31 176 Utgiftsprognos 24 000 därav 1996 16 000 1997 Förslag 17 029 1998 Beräknat 16 614 1999 Beräknat 17 130 1 Beloppen anges i tusental kr Statens lokalförsörjningsverk fungerar som stöd åt regeringskansliet samt statliga myndigheter i lokalförsörjningsfrågor. Myndigheten är uppdelad på en anslagsfinansierad stabsdel vilken stöder regeringen och en avgiftsfinansierad servicedel som på marknadsmässiga villkor tillhandahåller tjänster på lokalförsörjningsområdet till statliga myndigheter. Det övergripande målet reviderades under 1995/96. Den statliga lokalförsörjningen skall skötas på ett för staten som helhet effektivt och ekonomiskt sätt. Statens lokalförsörjningsverk skall därför verka för att kunskapen ökar i regeringskansliet och i de statliga förvaltningsmyndigheterna inom detta område. Anslagssparandet 1994/95 är betydande och beror till stora delar på att myndigheten kunde fullfölja sina åtaganden med betydligt mindre resurser än vad som anvisades. Prognosen för 1995/96 pekar på att myndigheten inte kommer att utnyttja tilldelade anslagsmedel fullt ut. Som en konsekvens härav har 25 miljoner kronor av myndighetens anslagssparande dragits in som en besparing samt anslagsnivån för 1997 dragits ned ytterligare. 22 Regeringens överväganden Övergripande mål Det övergripande målet bör ligga fast. Resurser 1997 Ramanslag 17 029 tkr Beräknade avgiftsinkomster 7 560 tkr Statens lokalförsörjningsverks årsredovisning visar att myndigheten i allt väsentligt har uppfyllt de krav regeringen har ställt. Dock är det svårt att direkt återfinna återredovisningen av regleringsbrevets angivna mål i årsredovisningens resultatredovisning. För att underlätta redovisningen mot målen samt för att regeringen skall få den information som är nödvändig så har regleringsbrevet förtydligats på vissa punkter under innevarande budgetår. Årsredovisningen visar att myndigheten kan fullfölja sina åtaganden med betydligt mindre resurser än vad riksdagen anvisade för budgetåret 1994/95. Detta år redovisade den anslagsfinansierade stabsdelen ett betydande överskott på nära 28 miljoner kr. Anslagsnivån anpassades till den mindre organisationen 1995/96. Servicedelen skulle ha en kostnadstäckning på 75% första halvåret 1994/95 och full kostnadstäckning för andra halvåret. Detta klarade verket inte fullt ut utan har balanserat över underskottet till 1995/96. Årsredovisningen pekar även på att brister fortfarande finns vad gäller de statliga förvaltningsmyndigheternas utövande av lokalförsörjningsansvaret. Det är därför viktigt att Lokalförsörjningsverket, i enlighet med sitt övergripande mål, lämnar information om området både till regeringskansli och myndigheter. Regeringen konstaterar att RRV inte riktat invändningar mot Lokalförsörjningsverkets årsredovisning. Beslutade besparingar ligger fast under perioden. Mot bakgrund av detta beräknar regeringen att anslagsnivån för budgetåret 1998 uppgår till 16 614 000 kr och för budgetåret 1999 till 17 130 000 kr. 23 A 12. Täckning av merkostnader för lokaler ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 32 6951) 1995/96Anslag 35 000 Utgiftsprognos 43 500 därav 1996 26 000 1997 Förslag 19 500 1998 Beräknat 24 000 1999 Beräknat 24 100 1 Beloppen anges i tusental kr De utgifter som belastar anslaget är hyror för vissa tomma lokaler som staten är tvungen att fortsätta att hyra till dess avtalen går att avveckla. De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är avtalskonstruktionerna samt möjligheterna att upplåta lokalerna i andra hand. Prognosen för innevarande budgetår visar att anslaget sannolikt kommer att överskridas. Regeringen har medgivit ett överskridande på högst 6,5 miljoner kronor på grund av att myndigheten fick ta över ansvaret för Arbetsgivarverkets tomma lokaler. Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 19 500 tkr Statens lokalförsörjningsverks årsredovisning visar att utgifterna på anslaget var 167 miljoner kronor och inkomsterna 135 miljoner kronor. Resultatredovisningen pekar på att myndigheten arbetar aktivt med att minska statens kostnader för de aktuella lokalerna. I prop. 1994/95:100 bil. 8 aviserades att anslaget skall omfattas av regeringens sparkrav på statlig konsumtion och således minska med 5 miljoner kronor årligen fram till och med år 1998. Regeringens bedömning är att denna minskning är mycket svår att genomföra på grund av de åtaganden staten har gentemot berörda fastighetsägare och svårigheten att förlänga vissa andrahandsupplåtelser. Regeringen anser dock att besparingsmålet bör eftersträvas. Lokalförsörjningsverket kommer därför att få i uppdrag att verka för en tidigare avveckling av kontrakt och ytterligare ökning av andrahandsupplåtelser. A13. Nämnden för offentlig upphandling ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 5 8001) Anslagssparande 4 628 1995/96Anslag 9 285 Utgiftsprognos 12 285 därav 1996 9 190 1997 Förslag 6 348 1998 Beräknat 6 308 1999 Beräknat 6 516 1 Beloppen anges i tusental kr De övergripande målen för Nämnden för offentlig upphandling (NOU) är att verka för att offentlig upphandling sker affärsmässigt, effektivt och i enlighet med lagen om offentlig upphandling (LOU), EG:s rättssystem på området och WTO- överenskommelsen om statlig upphandling. Anslaget finansierar bl.a. information och rådgivning för att underlätta tillämpningen av upphandlingsreglerna och tillsyn av regelsystemet. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att nämnden hade ett stort anslagssparande. Detta beror främst på att nämnden, som bildades den 15 mars 1993, befann sig i ett uppbyggnadsskede. Anslagssparandet har bl.a använts för att täcka kostnader i samband med statistikproduktion och för köp av konsulttjänster i avvaktan på att organisationen skulle bli fullt utbyggd. Detta bekräftas i prognosen för anslagsberäkningen under innevarande budgetår där utgifterna till viss del finansieras av anslagssparandet. Regeringens överväganden Övergripande mål Det övergripande målet för verksamheten ligger fast och omfattar även budgetåret 1997. Resurser 1997 Ramanslag 6 348 tkr 24 Resultatbedömning Nämndens årsredovisning visar att verksamheten har bedrivits enligt de uppsatta målen och nämnden har enligt regeringens bedömning presterat ett gott resultat. Nämnden har bl.a. bedrivit en omfattande resultatinriktad information och uppfyllt målen när det gäller tillsynsverksamheten genom sin handläggning av många skriftliga förfrågningar och klagomålsärenden. Anslagssparandet har använts på det sätt som regeringen angav i 1995 års budgetproposition. Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende NOU. Slutsatser Enligt regeringens uppfattning skall de övergripande målen för nämndens verksamhet vara oförändrade. Nämnden bör överväga om informationsverksamheten kan minska och en ökad tyngd läggas på tillsynsverksamheten. När det gäller enskilda myndigheters hantering av upphandlingsärenden bör ett samarbete mellan nämnden och RRV utvecklas. För budgetåret 1998 har anslaget beräknats till 6 308 000 kronor och för 1999 till 6 516 000 kronor. A 14. Ekonomiska rådet ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift1 1995/96Anslag 2 5002 Utgiftsprognos 2 500 därav 1996 1 800 1997 Förslag 1 705 1998 Beräknat 1 689 1999 Beräknat 1 742 1 Kostnaderna för Ekonomiska rådet redovisades budgetåret 1994/95 som en del av förslagsanslaget I3. Kostnader för vissa nämnder m.m. 2 Beloppen anges i tusental kr. Ekonomiska rådet är ett organ knutet till Finansdepartementet. Rådet består av nationalekonomiska forskare förordnade på i normalfallet tre år av regeringen. Vidare är Konjunkturinstitutets generaldirektör och forskningschef adjungerade medlemmar. Ekonomiska rådets övergripande mål är att initiera forskning och utredningsarbete av särskilt intresse för den ekonomiska politikens utformning. Vidare skall Ekonomiska rådet bistå Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet med råd i vetenskapliga frågor. Genom sin verksamhet fungerar rådet som en länk mellan Finansdepartementet respektive Konjunkturinstitutet och den nationalekonomiska forskningen. Ekonomiska rådet bedriver och initierar forskningsprojekt. Vissa av projekten bedrivs helt eller delvis av rådets medlemmar, men huvuddelen av forskningen bedrivs av utomstående. Rådets uppgift är då att identifiera intressanta forskningsområden, göra vetenskapliga bedömningar av ansökningar samt att bistå författarna med synpunkter. Forskningsprojekten redovisas i temasymposier och i en engelskspråkig tidskrift, Swedish Economic Policy Review. Ekonomiska rådets uppgift som rådgivare i vetenskapliga frågor löses främst i samband med rådets sammanträden. Kostnaderna för Ekonomiska rådet hänför sig främst till arvoden för Ekonomiska rådets ledamöter, arvoden för beställda forskningsuppsatser samt kostnader i samband med publicering och övrig presentation av forskningsresultaten. Då kostnaderna för uppsatsarvoden och publicering inte är jämt fördelade över tiden, är det av praktisk betydelse för Ekonomiska rådet att ha möjlighet att överföra medel mellan olika år. Regeringens överväganden Övergripande mål Det övergripande målet för Ekonomiska rådets verksamhet bör ligga fast. Resurser 1997 Ramanslag 1 705 tkr De övergripande målen för Ekonomiska rådets verksamhet har uppnåtts, bland annat har forskningsprojekt om arbetslöshet, skattereformen och budgetunderskott presenterats. För närvarande arbetar Ekonomiska rådet med utredningen om konsekvenser av ett eventuellt svenskt medlemskap i EMU. Regeringen anser att Ekonomiska rådets roll som initiativtagare till forskning och som länk mellan Finansdepartementet respektive Konjunkturinstitutet och den nationalekonomiska forskningen är mycket betydelsefull för tillhandahållandet av ett gediget underlag för den ekonomiska politikens utformning. Regeringen anser därför att Ekonomiska rådets övergripande mål bör gälla även för budgetåret 1997 och att verksamheten bör fortsätta i nuvarande omfattning. Anslaget har för 1997 beräknats till 1 705 000 kr. För 1998 och 1999 har anslaget beräknats till 1 689 000 kr respektive 1 742 000 kr. A 15. Kostnader för vissa nämnder m.m. ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 3 2001) 1995/96Anslag 2 015 Utgiftsprognos 2 015 därav 1996 1 624 1997 Förslag 1 552 1998 Beräknat 1 598 1999 Beräknat 1 651 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget betalas utgifter - i regel arvoden till ledamöter och ersättare m.m. - för Statens tjänstebostadsnämnd, Statens trygghetsnämnd, Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor, Skiljenämnden för arbetsmiljöfrågor, Statens ansvarsnämnd, Offentliga sektorns särskilda nämnd, Kontraktsdelegationen, Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd, Nämnden för vissa pensionsfrågor, Statens utlandslönenämnd, Statens krigförsäkringsnämnd och Statens krigsskade- nämnd. Från anslaget betalas även Sveriges bidrag till Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet. Den huvudsakliga faktorn som styr utgifterna på området är hur arbetsbelastningen påverkar antalet sammanträden vid nämnderna eftersom de flesta arvoden utgår per sammanträde. Regeringens överväganden Resurser 1997 Anslag 1 552 tkr Resultatbedömning Prognosen för innevarande budgetår pekar mot att nuvarande anslag kommer att förbrukas. Eftersom ersättningen till statliga styrelser, nämnder och råd m.m. har höjts per den 1 juli 1996 är det möjligt att belastningen på anslaget därmed kommer att öka. Flertalet nämnder ersätts dock per sammanträde och det är svårt att förutsäga hur frekventa sammanträdena blir i respektive nämnd.Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till att Statstjänstenämnden inte längre belastar anslaget, att Offentliga arbetsgivares samarbetsnämnd (OASEN) och Prövningsnämnden för bankstödsfrågor har upphört. Den del av anslaget som avser Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet föreslås öka något, mot bakgrund av att de nordiska länderna nyligen enats om en höjning av det totala anslaget från 600 000 svenska kronor till en miljon svenska kronor. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna vara realt oförändrade. A 16. Bokföringsnämnden ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 3 4151) 1995/96Anslag 6 551 Utgiftsprognos 5 437 därav 1996 4 010 1997 Förslag 4 468 1998 Beräknat 4 372 1999 Beräknat 4 473 1 Beloppen anges i tusental kr Bokföringsnämnden består av en ordförande och tio andra ledamöter. Nämndens kanslifunktion fullgörs av Finansinspektionen. De övergripande målen för myndigheten är att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Nämnden skall utarbeta allmänna råd inom sitt ansvarsområde. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att nämnden förbrukat ca 1 miljon kr mindre än budgeterat. Utgifterna enligt den senaste delårsrapporten (juli 1995 - juni 1996) fördelar sig med 65 % på personalkostnader, 10% lokalkostnader och 25% på övriga förvaltningskostnader. Regeringens överväganden Övergripande mål De övergripande målen för Bokföringsnämnden bör ligga fast. Resurser 1997 Ramanslag 4 468 tkr Bokföringsnämndens årsredovisning anger att nämndens arbete leder till en bättre redovisningsstandard i företagen. Detta i sin tur medför förbättrade förutsättningar för analys av företagens ekonomiska ställning. Bokföringsnämnden konstaterar att verksamheten i stor utsträckning påverkats av arbetet med ny lagstiftning på redovisningsområdet. RRV:s revisionsberättelse över Bokföringsnämndens årsredovisning innehåller inte någon invändning. Resultatbedömning Arbetet med den nya redovisningslagstiftningen är en naturlig och viktig uppgift som ligger väl i linje med nämndens övergripande mål. Regeringen har inga invändningar mot den omprioritering som nämnden behövt göra på grund av bl.a. arbetet med den nya redovisningslagstiftningen eller i övrigt mot den av nämnden bedrivna verksamheten. Det övergripande målet att främja god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning måste således anses uppfyllt. Arbetet med kompletterande normgivning på grund av ny redovisningslagstiftning beräknas ta flera år i anpråk. För budgetåren 1998 och 1999 har, bortsett från den generella besparingen på statlig konsumtion, oförändrade resurser beräknats. Med hänsyn härtill beräknas resurserna för budgetåren 1998 och 1999 till 4 372 000 kronor resp 4 473 000 kronor. Redovisningskommittén beräknas lämna sitt slutbetänkande före årsskiftet 1996/97. Enligt sina direktiv skall kommittén lämna förslag om bl.a. vilka principer som bör gälla för sådan kompletterande normgivning som ges genom olika expertorgan på redovisningsområdet. Kommittén skall också utreda frågan om Bokföringsnämndens ställning. Slutsatser Det övergripande målet för Bokföringsnämndens arbete bör även i fortsättningen vara att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Nämnden bör också kommande år vid behov bistå regeringskansliet med det fortsatta arbetet med ny redovisningslagstiftning. 25 A 17. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 6001) 1995/96Anslag 900 Utgiftsprognos 900 därav 1996 600 1997 Förslag 800 1998 Beräknat 800 1999 Beräknat 800 1 Beloppen anges i tusental kr Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed, som bildats gemensamt av staten genom Bokföringsnämnden, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund. Mot bakgrund av bl.a. den omfattande förändring som skett och kommer att ske på redovisningslagstiftningens område med de krav på nya rekommendationer som detta medför bör - i likhet med vad övriga stiftare redan gjort - statens bidrag höjas till 800 000 kr. Arbetet med kompletterande normgivning på grund av ny redovisningslagstiftning beräknas ta flera år i anspråk. För budgetåren 1998 och 1999 har oförändrade resurser beräknats. A 18. Utvecklingsarbete ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 32 0671) Reservation 14 084 1995/96Anslag 56 355 Utgiftsprognos 37 850 därav 1996 34 760 1997 Förslag 32 570 1998 Beräknat 32 570 1999 Beräknat 32 570 1 Beloppen anges i tusental kr Anslaget används för att bekosta utvecklingsarbete avseende styrning, budgetering och redovisning av statens inkomster, utgifter, tillgångar och skulder. Vidare används anslaget för kostnader för att bedriva chefsutveckling inom statsförvaltningen, viss kompetensutveckling i regeringskansliet samt för i övrigt förekommande utvecklingsarbete inom Finansdepartementets verksamhetsområde. Den utgående reservationen från det under sjunde huvudtiteln budgetåret 1995/95 uppförda anslaget D5. Utvecklingsarbete föreslås föras till detta anslag. Regeringens överväganden Resurser 1997 Ramanslag 32 570 tkr A19. Kammarkollegiet ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 19 0441) Anslagssparande 4 984 1995/96Anslag 34 414 Utgiftsprognos 30 200 därav 1996 20 000 1997 Förslag 22 277 1998 Beräknat 22 904 1999 Beräknat 23 694 1 Beloppen anges i tusental kr Kammarkollegiet är central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga frågor om bl.a statlig egendom, rikets indelning samt permutation. Kammarkollegiets verksamhet består av både myndighetsuppgifter, som går ut på att bevaka statens rätt och det allmännas intressen inom olika områden, och olika typer av uppdragsverksamhet. Myndighetsuppgifterna finansieras i huvudsak över ramanslaget som uppgår till ca en fjärdedel av de totala verksamhetskostnaderna. Kollegiet fungerar även som kansli åt vissa mindre fristående myndigheter, vilket innebär att man tillgodoser myndigheternas behov av personal och tjänster så att de kan fullfölja sina uppgifter på bästa sätt. Det övergripande målet för Kammarkollegiets myndighetsuppgifter är en konsekvent rättstillämpning samt en snabb och korrekt handläggning av ärenden, med en lämplig avvägning av resurser. För uppdragsverksamheten är det övergripande målet att denna skall uföras enligt marknadsmässiga principer och med full kostnadstäckning. 26 Regeringens överväganden Övergripande mål De övergripande målen bör ligga fast. Resurser 1997 Ramanslag 22 277 tkr Beräknade avgiftsinkomster 58 700 tkr Kammarkollegiets årsredovisning uppvisar ett positivt ekonomiskt resultat för budgetåret 1994/95. Myndighetsuppgifterna gav ett överskott på 5 miljoner kronor. Styckkostnader och andra resultatindikatorer visar att produktiviteten har ökat för de flesta verksamhetsgrenarna inom verksamhetsområdet. För uppdragsverksamheten uppgår det totala överskottet för budgetåret 1994/95 till ca 5 miljoner kronor. Det är dock stora skillnader i lönsamhet mellan de olika verksamhetsgrenarna. Fondförvaltningen och verksamhetsgrenen riskfinansiering och skadereglering genererade överskott på 3,4 respektive 2,1 miljoner kronor. Fordringsbevakningen samt den administrativa och juridiska servicen lyckades däremot inte täcka sina verksamhetskostnader. Regeringen avser att ta ställning till överskotten inom uppdragsverksamheten. Sammantaget bedömer regeringen att Kammarkollegiet har åstadkommit ett tillfredsställande veksamhetsresultat. De övergripande målen har i allt väsentligt uppnåtts. Lönsamhetsproblemen inom delar av uppdragsverksamheten var ett skäl till att regeringen gav i uppdrag till Statskontoret att se över dels kollegiets service till andra myndigheter, dels kanslistödsverksamheten. Resultaten av studien presenterades i rapporten Kammarkollegiets service till andra myndigheter (Statskontoret 1996:11). Av denna framgår bl.a. när det gäller serviceverksamheten att kollegiets avgiftsfinansierade stöd i stort sett har en lämplig inriktning. Vidare framgår det att finansiering, styrning och resultatredovisning bör förändras på vissa punkter. När det gäller det kansli- stöd som kollegiet ger till små myndigheter och nämnder menar Statskontoret att det finns vissa problem, t.ex. vad gäller ansvarsfördelning, finansiering, avtalsformer och verksförordningens (SFS 1995:1322) tillämpning. Man konstaterar dock samtidigt att dessa problem inte är specifika för Kammarkollegiets relation till sina nämndmyndigheter utan gäller generellt för denna typ av relationer mellan värd- och nämndmyndigheter. Regeringen instämmer i huvudsak i de synpunkter som Statskontoret fört fram i utredningen och avser att vidta åtgärder för att finna en generell lösning på problemen med kanslistödet till småmyndigheterna. Kammarkollegiet har ansvar för många olika uppgifter och uppgifter av tämligen varierande karaktär. De senaste åren har dessutom kollegiets verk-samhet förändrats på flera områden, vissa uppgifter har försvunnit och andra har tillkommit. Det finns ingen anledning att tro att förändringstrycket på kollegiets verksamhet kommer att bli mindre i framtiden. Regeringen anser att det är av betydelse att det bland myndigheterna finns en beredskap att snabbt kunna gripa sig an nya uppgifter. Det är därför viktigt att Kammarkollegiet fortsätter att utveckla sin kapacitet att snabbt kunna anpassa sin verksamhet och organisation till nya krav. RRV lämnade revisionsberättelse med invändning av Kammarkollegiets årsredovisning för 1994/95. I vårpropositionen (1995/96:150) redovisades Kammarkollegiets åtgärder för att komma tillrätta med bristerna. Regeringen bedömde dessa åtgärder som tillfredsställande. Enligt regeringens uppfattning skall de övergripande målen för Kammarkollegiet vara oförändrade. Kammarkollegiet omfattas av regeringens sparkrav på utgifter för statlig konsumtion. För budgetåret 1997 har anslaget räknats ned med 1 miljon kronor. Detta innebär att anslaget totalt har minskats med 3 miljoner kronor sedan budgetåret 1994/95, vilket motsvarar 11 procent. För 1998 beräknas utgifterna uppgå till 22 904 000 kr och för 1999 till 23 694 000 kr. A 20. Kontrollfunktionen i staten ------------------------------------------------------- 1997 Förslag 100 0001, 2) 1998 Beräknat120 000 1999 Beräknat125 000 1 Beloppen anges i tusental kr 2 Nytt anslag I den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150) anförde regeringen att förstärkningar av kontrollfunktionen i staten bedöms nödvändiga. I propositionen aviserades även avsikten att föreslå riksdagen att särskilda resurser avsätts för att möjliggöra en sådan förstärkning. 27 Regeringens överväganden Resurser Reservationsanslag 100 000 tkr För den offentliga sektorns legitimitet är det av fundamental betydelse att de skatter som statsmakterna beslutat om inbetalas och att bidrag av olika slag utbetalas endast till dem som är berättigade till bidrag och då till rätt belopp. Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att säkerställa att så sker. Riksskatteverket har innevarande budgetår tilldelats extra medel för en särskild satsning på effektivare skattekontroll. Våren 1995 beslutade regeringen om en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Regeringen har vidare tillkallat en delegation med uppgift att arbeta med bekämpning av bedrägerier mot EU:s finansiella intressen. Riksrevisionsverket har i olika sammanhang, bl.a i den rapport som verket på regeringens uppdrag lämnat om fusk och systembrister i välfärdssystemen (RRV dnr 1995:32) påtalat behovet av effektivare kontroll inom myndighetsområden som hanterar stora medelsflöden. Förslag har även väckts från berörda myndigheter om hur kontrollfunktionerna kan förbättras. Regeringen delar bedömningen att det föreligger ett behov av att förstärka kontrollrutinerna och kraven kring statlig bidrags- och stödverksamhet. EU-inträdet och svenska myndigheters därav följande hantering av stödsystem inom ramen för främst den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s insatser inom det regional- och strukturpolitiska området ökar behovet av en stärkt kontrollfunktion. Brist i att efterkomma kontroll och tillsyn på dessa områden kan medföra såväl en reducering av ersättningarna från EG:s fonder för redan utbetalade bidrag som ekonomiska sanktioner. Insatser inom kontrollfunktionen är ett av regeringen prioriterat område för de kommande åren. För att hålla samman regeringens fortsatta insatser för att stärka kontrollfunktionen i staten har en arbetsgrupp bildats inom Finansdepartementet. Gruppens huvuduppgift är att samordna arbetet med att utarbeta konkreta åtgärder för att öka säkerheten i uppbörd och utnyttjande av statliga medel, dvs. tillse att de skatter statsmakterna beslutat faktiskt betalas, att bidrag når enbart dem de är avsedda för, etc. Föreslagna åtgärder skall prioriteras i förhållande dels till den uppskattade omfattningen på felaktiga betalningar, dels den skada som bristerna kan rendera för förtroendet för de statliga systemens funktionssätt. Åtgärder som initieras skall utmynna i förslag till konkreta förändringar i regelverk, organisations- och systemändringar, försöksverksamhet och liknande i syfte att stärka kontrollfunktionen. Berörda departement och myndigheter är ansvariga för att de statliga medlen inom deras områden hanteras på ett korrekt och effektivt sätt. De ansvarar även för genomförande av de projekt och verkställande av de åtgärder som regeringen beslutar. De åtgärder som hittills vidtagits eller planeras inom respektive departements ansvarsområde redovisas under berört utgiftsområde i denna proposition. För att snabbt uppnå önskvärda resultat bedömer regeringen det nödvändigt att särskilda medel i form av projektbidrag tillförs berörda organisationer för att stärka kontrollfunktionen. För år 1997 föreslås att 100 miljoner kronor anvisas för detta ändamål. För åren 1998 och 1999 bör 120 respektive 125 miljoner kronor anvisas. Inom dessa ramar bör resurser även avsättas för regeringens tidigare aviserade program för bekämpning av ekobrotten. 4.2 Statens fastighetsverk Statens fastighetsverk är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att förvalta viss del av statens fasta egendom tillhörande det nationella kulturarvet, de kungliga slotten, Djurgårdsmarken, regeringsbyggnaderna, statens donationsfastigheter, utrikesfastigheter, vissa älvsträckor, markområden och byggnader. De övergripande målen för Statens fastighetsverk skall vara att för statens räkning förvalta det fastighetsbestånd som regeringen bestämmer på ett sätt som innebär god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet samtidigt som fastigheternas kultur- och naturmiljövärden bevaras. I Statens fastighetsverks investeringsplan uppgår behovet av byggnads- investeringar till drygt 450 miljoner kronor på årsbasis 1997, för att därefter minska under åren 1998 och 1999. Detta beror på bl.a. att vissa större projekt som Kungliga biblioteket, Moderna museet och Marinmuseet färdigställs under perioden utan att följas av nya stora investeringsprojekt. Däremot kan det verkliga utfallet av en del av investeringarna komma att skjutas framåt i tiden. För år 1997 prognostiseras därför ett behov om 400 miljoner kronor och för perioden 1998 - 1999 ett medelsbehov om ca 250 miljoner kronor per år. Det enda av verket föreslagna projekt över 40 miljoner kronor är ombyggnad av kv. Vinstocken i Stockholm. Riksdagen har tidigare beslutat om en rullande treårig investeringsram för Statens fastighetsverk. Fastighetsverket har i sin anslagsframställan hemställt om en oförändrad total låneram i Riksgäldskontoret om sju miljarder kronor inkl. investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Enligt ett avtal mellan staten och Statliga Akademiska Hus AB skall överlåtelse av de s.k. väntelägesfastigheterna ske per den 1 oktober 1996. Dessa fastighetsbestånd har varit “parkerade„ i Statens fastighetsverk med en särskild redovisning, i avvaktan på överlåtelse till bolaget. 28 Regeringens överväganden Resultatbedömning Statens fastighetsverk startade sin verksamhet den 1 januari 1993. Enligt regeringens bedömning är resultaten för verksamheten tillfredsställande. För budgetåret 1994/95 uppgår resultatet till 242 miljoner kronor. Inkl. de s.k. väntelägesfastigheterna uppgår resultatet till 471 miljoner kronor. För perioden den 1 juli 1995 - 30 juni 1996 uppgår de totala intäkterna till 2,8 miljarder kronor och det samlade resultatet till 614 miljoner kronor. Riksrevisionsverket har i sin revisionsrapport haft synpunkter på fastighetsverkets resultatredovisning och interna kontroll under uppbyggnadsperioden vilka verket nu har beaktat. Någon oren revisionsberättelse har inte förekommit. Slutsatser Regeringen bedömer att den begärda låneramen i Riksgäldskontoret om sju miljarder kronor är rimlig och att nytt ställningstagande bör ske efter överlåtelserna av väntelägesfastigheterna. 4.3 Insättningsgarantin Ärendet och dess beredning Ett system för garanti för insättningar i bank är i kraft sedan 1 januari 1996. Detta system finansieras genom årliga inbetalningar av avgifter från bankerna och vissa värdepappersbolag. I vårpropositionen 1996 (prop. 1995/96:150) anförde regeringen följande: “För att stärka de offentliga finanserna föreslås avgiften höjas till 0,50 procent från den 1 januari 1997. Det innebär ett ökat offentligt sparande med ca 750 miljoner kronor. Därmed kan också systemets finansiella styrka snabbare byggas upp.„ I denna proposition lämnas förslag om de lagändringar som krävs för att genomföra nämnda åtgärd. Förslaget har i form av en promemoria remissbehandlats med Insättnings- garantinämnden, Finansinspektionen och Riksbanken. Därutöver har Svenska Bankföreningen inkommit med yttrande. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi 96/3373). 29 Lagrådet Det framlagda lagförslaget är av lagtekniskt enkel beskaffenhet. Ändringarna är enligt regeringens bedömning av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Bakgrund Enligt rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (EGT nr L 135, 30.5.1994, s. 5 och Celex 394L0019) är Sverige som medlem i EU skyldigt att ha ett obligatoriskt system för garanti för insättningar i kreditinstitut. Ett sådant system är i kraft sedan den 1 januari 1996 och omfattar banker och vissa värdepappersbolag. Enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti utbetalas ersättning till insättare för behållningar upp till 250 000 kr per person vid en konkurs. Instituten svarar för finansieringen av systemet genom betalning av avgifter. De sammanlagda årliga avgifterna för instituten uppgår till ett belopp som motsvarar 0,25 procent av det garanterade insättningsbeloppet. Den procentuella avgiften för ett enskilt institut bestäms som en funktion av ett mått på institutets solvensgrad, i syfte att ge garantisystemet en mer marknadsmässig avgiftssättning. Kapitaltäckningsgraden har valts som fördelningsgrund för denna avgiftsdifferentiering. Ett instituts avgift skall idag vara lägst 0,15 procent och högst 0,35 procent av dess garanterade insättningsbelopp. Avgifterna placeras på konto i Riksgäldskontoret och påverkar därmed det offentliga sparandet positivt. Avgiftsnivån 0,25 procent gäller till dess behållningen uppgår till den målsatta nivån 2,5 procent av det totala garanterade insättningsbeloppet. Därefter skall avgiftsnivån sättas ned och de sammanlagda avgifterna för ett år uppgå till 0,1 procent av det garanterade insättningsbeloppet, så länge som den målsatta nivån för behållningen inte underskrids. Vid denna lägre avgiftsnivå skall ett instituts avgift lägst vara 0,06 procent och högst 0,14 procent av institutets garanterade insättningar. För att systemet skall äga full trovärdighet har avgiftsuttaget kompletterats med en upplåningsrätt i Riksgäldskontoret. 30 Höjd avgift till systemet för insättningsgaranti Regeringens förslag: Avgiften till systemet för insättningsgaranti fördubblas från den 1 januari 1997 till 0,50 procent av det garanterade insättningsbeloppet. Nivåbestämmelserna i 12 § skall gälla när Insättningsgarantinämnden fattar sitt årliga beslut om avgifter för samtliga institut. Möjlighet att bortse från nivåkravet skall dock finnas när avgiften för ett enskilt institut bestäms genom omprövning eller av domstol efter överklagande och när avgiften för ett nytt institut bestäms enligt 14 §. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Riksbanken finner att garantisystemet inte är i behov av avgiftshöjning och tar inte ställning till behovet av inkomstförstärkningar för staten. Finansinspektionen finner inte heller behov av avgiftshöjning men då fondens ändamål och totala storlek bibehålls intakt finner inspektionen dock inte skäl att motsätta sig ett genomförande av förslaget. Insättningsgaranti- nämnden har inte någonting att erinra mot förslaget. Nämnden har i sitt yttrande aktualiserat en ytterligare ändring av 12 § lagen om insättningsgaranti. Bankföreningen har avstyrkt förslaget. Skälen för regeringens förslag: Som ett led i att stärka de offentliga finanserna föreslås avgiften till insättningsgarantisystemet fördubblad till 0,5 procent av det garanterade insättningsbeloppet. Därmed kan också insättningsgarantisystemets finansiella kapacitet snabbare byggas upp. Efter den föreslagna fördubblingen saknas anledning att ge nämnden rätt att, såsom nu gäller enligt 12 § tredje stycket lagen om insättningsgaranti, besluta om viss uppjustering av avgiftsprocenten. När nivån på de behållna avgiftsmedlen har uppnått 2,5 procent av det totala garanterade insättningsbeloppet bör, på samma sätt som gäller redan idag, den årliga avgiften därefter uppgå till ett belopp som motsvarar 0,1 procent av de garanterade insättningarna. Regeringen avser att efter det att nivån 2,5 procent uppnåtts återkomma till riksdagen med ett förslag om återgång till en avgift om 0,25 procent av insättningarna för det fall den uppnådda nivån åter skulle komma att underskridas. Insättningsgarantinämnden har aktualiserat behovet av ett nytt fjärde stycke i 12 § lagen om insättningsgaranti. Nämnden har konstaterat att bestämmelserna i nuvarande 12 § andra och fjärde styckena är entydigt utformade och inte medger några avvikelser från de där angivna nivåerna. Emellertid har nämnden under år 1996 efter omprövning enligt 27 § förvaltningslagen (1986:223) sänkt avgiften för två institut utan att göra de höjningar av övriga instituts avgifter som skulle ha varit nödvändiga för att bibehålla nivån 0,25 procent. Sammanlagt togs ett ca 123 000 kr för lågt belopp ut under detta år. Liknande frågor uppkommer när ett nytt institut ansluts till systemet under ett löpande år. Ett nytillkommet instituts avgift för år 1 skall bestämmas samtidigt med att avgiften för år 2 bestäms och skall enligt 14 § - liksom avgiften för år 2 - grundas på institutets kapitaltäckning och garanterade insättningar vid utgången av år 1. Nämnden har ännu inte haft anledning att ta ställning till hur avgiften skall bestämmas i dessa fall. Att nämnden i nyss nämnda fall, i direkt samband med omprövning eller efter ett beslut av domstol om förändrad avgift för ett institut skulle fatta ett nytt beslut, där samtliga instituts avgifter justerades så att den i 12 § angivna nivån nåddes, torde av praktiska skäl inte vara något alternativ. Bland annat därför att de ursprungligen beslutade avgifterna redan kan vara betalda när det nya beslutet meddelas. Nämnden har därför föreslagit att nivåbestämmelserna i 12 § endast skall behöva gälla när nämnden fattar sitt årliga beslut om avgifter för samtliga institut. När avgiften för ett enskilt institut bestäms genom omprövning eller bestäms av domstol efter överklagande och när avgiften för ett nytt institut bestäms enligt 14 § skall det finnas en möjlighet att bortse från nivåkravet. Regeringen delar nämndens uppfattning om behovet av ett tillägg till 12 § i enlighet med det av nämnden lämnade förslaget. Ändring av intervallet för de avgifter som skall kunna tas ut från ett enskilt institut Regeringens förslag: Ett instituts avgift, uttryckt i procent av dess garanterade insättningsbelopp, skall vara lägst 80 procent och högst 120 procent av den procentuella avgift som instituten sammanlagt betalar. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Förslaget om en fördubbling till 0,50 procent av den avgift som instituten sammanlagt betalar aktualiserar frågan om vilket intervall som är lämpligt för de avgifter som skall kunna tas ut från ett enskilt institut. I 13 § lagen om insättningsgaranti anges att ett instituts avgift, uttryckt i procent av dess garanterade insättningsbelopp, skall vara lägst 60 procent och högst 140 procent av den procentuella avgift som instituten sammanlagt betalar. Efter fördubblingen av avgiften skulle denna regel innebära att den lägsta respektive högsta avgift som kan tas ut av ett enskilt institut är 0,3 procent respektive 0,7 procent av institutets garanterade insättningsbelopp. Detta skulle betyda att bredden på intervallet ökar från 0,20 procentenheter till 0,40 procentenheter. Eftersom kapitaltäckningsgraden inte perfekt avspeglar risken för att ett institut skall belasta garantisystemet är detta intervall alltför brett. Regeringen föreslår därför att bredden på intervallet bibehålles. Institutens avgift skall därför vara lägst 80 procent och högst 120 procent av den procentuella avgift instituten sammanlagt betalar. Detta innebär att den lägsta respektive högsta avgift som efter lagändringen kan tas ut av ett enskilt institut är 0,40 procent respektive 0,60 procent av institutets garanterade insättningsbelopp. Därmed höjs samtliga instituts avgifter med 0,25 procentenheter av deras respektive garanterade insättningsbelopp. Efter nedsättning till den lägre avgiftsnivån är den högsta och lägsta nivån 0,08 respektive 0,12 procent av de sammanlagda insättningarna. Ekonomiska konsekvenser av förslaget Förslagen innebär att det årliga uttaget av avgifter från instituten, uttryckt i procent av det totala garanterade insättningsbeloppet, fördubblas till 0,5 procent. Det totala garanterade insättningsbeloppet är för närvarande ca 380 miljarder kr, vilket innebär att fördubblingen av avgiftsuttaget motsvarar ca 950 miljoner kr. Under förutsättning att storleken på de garanterade insättningarna är stabil kommer uppbyggnaden av insättningsgarantifonden, som finns placerad på konto hos Riksgäldskontoret, att öka med ca 950 miljoner kr årligen till dess kontobehållningen uppgår till 2,5 procent av det totala garanterade insättningsbeloppet. Eftersom det offentliga sparandet påverkas av förändringar i garantifondens behållning hos Riksgäldskontoret ökar detta sparande med 950 miljoner kr under år 1997. Eftersom avgiften är skattemässigt avdragsgill för instituten kommer statsbudgetens saldo att påverkas negativt med ca 200 miljoner kr. Nettoeffekten på det offentliga sparandet blir således enligt dessa beräkningar en årlig ökning med ca 750 miljoner kr fr.o.m. år 1998 till dess de behållna avgiftsmedlen sammanlagt uppgår till den målsatta nivån. Fördubblingen av avgiften till insättningsgarantin innebär att de svenska instituten kommer att belastas med högre avgifter för insättningsgarantin än vad som gäller i andra länder. Emellertid blir effekten på institutens kapitaltäckning mycket liten. Beträffande banksystemets primärkapitaltäckningsgrad visar aktuellt siffermaterial att förslaget innebär en sänkning från 12,94 procent till 12,78 procent. Ökningen av avgiften motsvarar ca 5 procent av bankernas rörelseresultat år 1995. Sannolikt kommer instituten att övervältra en del av avgiften på kunderna. Det är svårt att bedöma hur stor denna övervältring kommer att bli och mot vilka kundkategorier den kommer att ske. Detta kommer bl.a. att bero på konkurrenssituationen. Det är tänkbart att viss överflyttning av inlåningsmedel till andra sparformer kan ske till följd av att inlåningen blir relativt mindre förmånlig. Omfattningen av en sådan överflyttning är även den svårbedömd. Förslaget kommer inte att ha någon effekt på Insättningsgarantinämndens förvaltningskostnader. 4.4 Allemanssparandet Bakgrund Regeringen tillsatte år 1994 en utredning om översyn av allemanssparandet. Utredningens uppdrag var att, mot bakgrund av att skattegynnandet av allemanssparandet hade tagits bort, lägga fram förslag om hur en avveckling av de särskilda spar- och placeringsregler som gäller för sådant sparande bör genomföras. Utredningen överlämnade samma år betänkandet Allemanssparandet - en översyn (SOU 1994:50) i vilket det bl.a. föreslås att allemansfonderna ombildas till vanliga värdepappersfonder och att de särskilda lagbestämmelserna om allemanssparandet successivt tas bort. Betänkandet remissbehandlades under år 1994. I syfte att främja de svenska företagens tillgång på riskkapital och gynna ett brett ägande av börsaktier återinfördes emellertid skattelättnaderna för sparande i allemansfonder fr.o.m. inkomståret 1995. Riksdagen har nyligen beslutat att skattelättnaderna för sparande i allemansfond skall slopas fr.o.m. år 1997 (prop. 1995/96:222 s. 4.7, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:115, SFS 1996:839). I den proposition som låg till grund för beslutet uttalade regeringen att det i nuvarande ekonomiska läge inte finns tillräckliga skäl att bibehålla en sådan skattestimulans för ökat hushållssparande. De skäl som ligger till grund för huvuddelen av bestämmelserna i lagen (1983:890) om allemanssparande föreligger inte längre när skatteförmånerna för den sparformen är avskaffade. De överväganden som gjordes i betänkandet Allemanssparandet - en översyn har därmed åter fått aktualitet. Regeringen föreslår nu - med utgångspunkt i det nämnda betänkandet - vissa ändringar i lagen om allemanssparande som är direkt föranledda av det slopade skattegynnandet. Vissa frågor som rör avskaffandet av allemanssparreglerna fordrar emellertid ytterligare överväganden. Regeringen avser därför att återkomma med förslag beträffande återstående regler. Hit hör bl.a. bestämmelserna om andelsägarinflytande i allemansfonderna och den särreglering som finns för de företagsanknutna allemansfonderna. Vidare måste övervägas under vilka legala förutsättningar Riksgäldskontoret skall kunna fortsätta att driva det allemanssparande som nu sker genom förmedling av bankerna. Högsta tillåtna antal allemanssparkonton och allemansfonder Regeringens förslag: Inskränkningen att allemanssparande inte får ske på mer än ett allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder tas bort. Utredningens förslag innebär att de särskilda lagbestämmelserna för allemanssparandet tas bort successivt. Remissinstanserna: Fondbolagens Förening anser att förbudet mot sparande i fler än två allemansfonder kan tas bort tidigare än vad utredningen föreslår. Skälen för regeringens förslag: En sparare får inte spara på mer än ett allemanssparkonto och i fler än två allemansfonder. Begränsningen infördes för att inte administrationen och kontrollen av allemanssparandet skulle bli alltför komplicerad (prop. 1983/84:30 s. 27). I och med att skatteförmånerna för allemanssparandet helt upphör från årsskiftet 1996/97 bortfaller dessa motiv för begränsningen. Den kan därför upphävas. En fråga som aktualiseras genom att skattegynnandet av allemanssparandet helt upphör och att viktiga restriktioner i detta sparande nu tas bort är om även juridiska personer kan delta i allemanssparandet. Efter det att kravet på att spararen skall vara folkbokförd här i landet togs bort per den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:63 s. 17 och 18) finns inte någon bestämmelse i lagen om allemanssparande som uttrycker att kretsen av allemanssparare skulle vara begränsad till fysiska personer. Några skäl att i fortsättningen tillämpa en sådan inskränkning kan inte heller anses föreligga. Följaktligen bör även juridiska personer kunna spara såväl på allemanssparkonto som i allemansfond. Insättningsbegränsningen tas bort Regeringens förslag: Gränsen att högst 2 000 kronor per månad får sättas in i allemanssparandet tas bort. Utredningens förslag: Utredningen föreslår att högst 2 000 kronor per månad skall få sättas in i allemanssparandet men att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer - under tiden fram till avvecklingen av lagbestämmelserna om allemanssparandet - skall kunna begränsa beloppet ytterligare. Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen tillstyrker utredningens förslag. Föreningen menar, liksom utredningen, att det är viktigt att Riksgäldskontorets upplåning sker i sådana former och på sådant sätt att den inte får ett betydande inflytande på räntan på vanliga sparkonton i bank och att snedvridande effekter på kreditmarknaden undviks. Sveriges Industriförbund menar att Riksgäldskontoret redan i hög grad styr räntesättningen. Förbundet anser därför att maximigränsen för sparandet är obefogad. Även Fondbolagens Förening anser att gränsen kan tas bort. Skälen för regeringens förslag: Insättningsbegränsningen infördes med motiveringen att sparformer som ges särskilda sparstimulanser bör innehålla en övre gräns för sparandet (prop. 1983/84:30 s. 27). Gränsen, som ursprungligen var 600 kronor, har höjts i omgångar och uppgår för närvarande till 2 000 kronor per månad. Regeringen konstaterar att de skäl som låg till grund för införandet av insättningsbegränsningen inte längre föreligger i och med avskaffandet av skatteförmånerna och den skärpta konkurrensen mellan skilda sparformer. Insättningsbegränsningen bör därför upphävas. Genom att insättningstaket och förbudet mot att ha fler än ett allemanssparkonto och fler än två allemansfonder avskaffas kommer Riksgäldskontoret inte längre att behöva kontrollera att bestämmelserna följs. Ändringarna leder därigenom till en kostnadsbesparing för kontoret. Överlåtelse och pantsättning av medel som sparas i allemansfonder Regeringens förslag: Bestämmelsen om att sparade medel skall betalas ut, om medel som sparas i en allemansfond överlåts eller pantsätts, upphävs. Vidare görs aktiekontolagen (1989:827) tillämplig på andelar i allemansfonder. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Utredningen behandlar emellertid inte frågan om möjligheten att registrera andelar i allemansfonder enligt aktiekontolagens bestämmelser. Remissinstanserna: Pensionärernas Riksorganisation (PRO) tillstyrker att bestämmelsen tas bort. Övriga remissinstanser yttrar sig inte i denna del. Skälen för regeringens förslag: När lagen om allemanssparande tillkom ansågs det att de skatteförmåner som hade byggts upp inte skulle få övergå eller pantsättas till annan person (prop. 1983/84:30 s. 55). Det infördes därför en bestämmelse om att medel inom allemanssparandet skall betalas ut om rätten till sparmedlen överlåts eller pantsätts. Denna bestämmelse upphävdes den 1 januari 1996 såvitt avser sparande på allemanssparkonto, eftersom skatteförmånerna för sådant sparande hade tagits bort. Från årsskiftet 1996/97 kommer sparande i allemansfonder inte längre att vara förenat med några skatteförmåner. Mot den bakgrunden finns det inte några skäl att hindra att medel på konton som avser andelar i allemansfonder överlåts eller pantsätts. Bestämmelsen bör därför upphävas. Andelar i värdepappersfonder är finansiella instrument och kan därför bli föremål för registrering enligt aktiekontolagen (1989:827). Enligt 10 § sista stycket lagen (1983:890) om allemansfonder gäller detta emellertid inte för andelar i allemansfonder. Bakgrunden till denna begränsning är att sådana andelar inte kan bli föremål för handel (prop. 1995/96:50 s. 127). Eftersom det nu öppnas möjlighet att fritt överlåta även andelar i allemansfonder bör dessa behandlas på samma sätt som andelar i andra värdepappersfonder vid tillämpningen av aktiekontolagens bestämmelser. Undre gränsen för räntan på allemanssparkonton Regeringens förslag: Någon garanterad lägsta ränta skall inte längre gälla för medel på allemanssparkonton. Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Förslaget i denna del kommenteras inte särskilt av remissinstanserna. Skälen för regeringens förslag: När lagen om allemanssparande infördes föreskrevs i lagen att räntan på allemanssparkonton (då rikssparkonton) skulle uppgå till diskontot plus 1,25 procentenheter. I anledning av den minskade inflationen och det pågående arbetet med att förbättra statens finanser sänktes räntan den 1 juli 1986 till en räntesats motsvarande diskontot (prop. 1985/86:150, bil. 1, s. 98). Med hänvisning till bl.a. diskontots minskade betydelse för marknadsräntan och för att effektivisera Riksgäldskontorets förvaltning av statsskulden ändrades bestämmelsen fr.o.m. den 1 juli 1989 på så sätt att räntesatsen fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Den i lagen föreskrivna lägsta räntan ändrades därvid till diskontot minskat med tre procentenheter. I motiven uttalades som riktlinje att räntan på allemanssparkonto alltid bör fastställas så att spararen i normalfallet erhåller en positiv realavkastning men att det i lagen borde finnas en lägsta ränta som inte får underskridas (prop. 1988/89:150, bil 6, s. 2). Räntan på allemansspar har endast vid ett tillfälle - och då med 0,25 procentenheter - understigit diskontot sedan räntan började beskattas år 1991. Utredningens bedömning är att det inte kan förväntas få någon praktisk betydelse att det i lagen föreskrivna golvet för räntan försvinner. Riksgäldskontoret har nyligen beslutat att räntan på allemanssparkonton skall vara 4,25 procent från den 16 september 1996. Som jämförelse kan nämnas att lägsta ränta enligt lagen om allemanssparande för närvarande är 1,5 procent (diskontot minus tre procentenheter). Som utredningen anfört torde bestämmelsen om lägsta ränta sakna praktisk betydelse. Regeringen delar utredningens uppfattning att bestämmelsen är överflödig. Den kan därför tas bort. Placerings- och riskspridningsregler för allemansfonder Regeringens förslag: De särskilda placerings- och riskspridningsreglerna för allemansfonderna upphävs. I stället skall samma regler gälla för allemansfonder som för vanliga värdepappersfonder. De nuvarande bestämmelserna om riskspridning skall emellertid få tillämpas under en ettårig övergångstid (till utgången av år 1997). Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. För att undvika engångseffekter på betalningsbalansen anser Riksbanken att möjligheten för allemansfonder att placera i utländska värdepapper bör införas gradvis under övergångstiden. Finansinspektionen påtalar att ändringar i fondbestämmelserna blir nödvändiga om en allemansfond väljer att placera i utländska finansiella instrument och att en sådan ändring kräver godkännande från inspektionen. Skälen för regeringens förslag: Allemansfonderna infördes huvudsakligen för att bidra till det svenska näringslivets behov av riskkapital (prop. 1983/84:30 s. 21). I enlighet med detta syfte fick fonderna till en början placera endast i svenska värdepapper och då företrädesvis svenska aktier. Placeringsreglerna har i viss mån förändrats i takt med utvecklingen på kapitalmarknaden men inriktningen på den svenska aktiemarknaden har i allt väsentligt behållits. Placeringsreglerna för allemansfonder innebär att huvuddelen av tillgångarna i en allemansfond skall vara placerade i svenska aktier eller aktierelaterade instrument. Upp till 25 procent av tillgångarna får emellertid placeras i svenska räntebärande papper och högst 5 procent i andelar i andra värdepappersfonder eller utländska fondföretag. Liksom för vanliga värdepappersfonder gäller att merparten av de värdepapper som en allemansfond innehar skall vara marknadsnoterade. Vidare får allemansfonder inte placera så att värdet av de värdepapper som har getts ut av en emittent kommer att överstiga 10 procent av fondens tillgångar. Denna gräns gäller emellertid endast vid tidpunkten för förvärvet och värdeförändringar i portföljen medför således inte någon skyldighet för fonden att avyttra värdepapper. Vanliga värdepappersfonder får till skillnad från allemansfonder placera även i utländska värdepapper. En annan skillnad är att vanliga värdepappersfonder inte behöver placera större delen av sina medel på aktiemarknaden. Huvudregeln för vanliga värdepappersfonder innebär att endast 5 procent av fondens värde får placeras i finansiella instrument från en och samma emittent. Upp till 10 procent av värdet får emellertid placeras i finansiella instrument från en enda emittent, om sådana placeringar sammanlagt uppgår till högst 40 procent av fondens värde. När det gäller obligationer får högst 25 procent av tillgångarna placeras i obligationer utgivna av ett och samma kreditinstitut, om det sammanlagda innehavet av sådana obligationer inte överstiger 80 procent av fondens värde. Placeringar i statspapper och liknande från samme emittent får normalt ske med högst 35 procent av fondens värde och högst 5 procent får placeras i andelar i andra värdepappersfonder eller utländska fondföretag. En annan skillnad är att för vanliga värdepappersfonder gäller begränsningarna inte endast vid förvärvstillfället. Begränsningarna avser i stället värdet enligt den vid var tid gällande marknadskursen. Detta innebär att begränsningsreglerna kan utlösas genom kursrörelser på enskilda aktier utan att fonden har gjort några ny- eller omplaceringar. I promemorian “Nya placeringsregler för allemansfonder„ (Ds 1991:7) ifrågasattes begränsningen av möjligheten för allemansfonder att placera i räntebärande papper och den ensidiga inriktningen på svenska aktier. Enligt promemorian har allemansfonder och liknande särregleringar för att styra sparandet efter avvecklingen av valutaregleringen sannolikt liten betydelse för det svenska näringslivets kapitalförsörjning. I promemorian görs den bedömningen att de placeringsregler som gäller för allemansfonder försvårar förvaltningen av dessa och har negativ effekt på spararnas avkastning. De förslag som presenterades i promemorian togs upp till överväganden i en proposition (1992/93:90) under hösten 1992. Vid det tillfället bedömde emellertid föredragande statsrådet det som mindre lämpligt att genomföra några genomgripande förändringar i allemansfondernas placeringsbestämmelser. Mot bakgrund av den oro som då rådde på de finansiella marknaderna befarades nämligen att en sådan ändring kunde medföra negativa konsekvenser för den svenska aktiemarknaden. Utredningen konstaterar att det skett förändringar i de faktorer som år 1992 fick regeringen att frångå förslaget att låta allemansfonderna omfattas av samma placeringsregler som vanliga värdepappersfonder. En sådan faktor var att - när utredningen presenterade sitt förslag - skattelättnaderna för sparande i allemansfonder var avskaffade. En annan faktor var att finanskrisen hade passerat sin kulmen och att läget på den svenska aktiemarknaden var betydligt ljusare än vad som var fallet under år 1992. Mot den bakgrunden menar utredningen att allemansfonderna bör omfattas av samma placeringsregler som vanliga värdepappersfonder. Enligt utredningen kan det förväntas att en sådan ändring inledningsvis leder till ett utflöde av kapital, genom att förvaltare av allemansfonder väljer att placera i utländska aktier. Detta kommer enligt utredningen att medföra en viss nedgång i aktiekurserna, vilket gör svenska aktier mer intressanta för utländska placerare. Utredningen bedömer därför att nettoutflödet av kapital kan förväntas bli lägre än bruttoutflödet. Genom att skattelättnaderna för allemansfonder avskaffas vid det kommande årsskiftet blir läget i stort sett detsamma som när utredningen lämnade sitt betänkande. Regeringen delar utredningens uppfattning att det inte längre är motiverat att ha kvar särregler för allemansfondernas placeringar. Tvärtom bör dessa fonder ha samma möjligheter som vanliga värdepappersfonder när det gäller möjligheterna att uppnå hög avkastning och att sprida riskerna. Allemansfonderna bör därför omfattas av samma placeringsregler som gäller för vanliga värdepappersfonder. De nu föreslagna ändringarna innebär bl.a. att flera allemansfonder måste göra omdisponeringar i sina portföljer för att efterkomma de nya placeringsreglerna. Det torde nämligen inte vara ovanligt att allemansfonder innehar aktier utgivna av ett bolag vilkas sammanlagda värde överstiger 10 procent av fondens värde. Allemansfonderna bör ges rimlig tid att genomföra anpassningen till de nya riskspridningskraven. Utredningen har föreslagit en övergångstid om ett år. Enligt regeringens uppfattning framstår en sådan övergångstid som väl avvägd. En viss anpassning kan också förväntas ske innan lagen träder i kraft. Enligt Riksbankens remissvar kan allemansfondernas portföljanpassning till de nya riskspridningsreglerna i förening med allmänna incitament till placeringar i utländska värdepapper leda till ett icke obetydligt kapitalutflöde. För att undvika engångseffekter på betalningsbalansen föreslår därför banken att friheten för allemansfonder att investera i utländska värdepapper bör införas gradvis under övergångstiden. De ändrade reglerna kan, som Riksbanken påpekat, förutses leda till ett visst utflöde av kapital. Enligt regeringens uppfattning kan emellertid utflödet inte bedömas komma att bli så omfattande att det från betalningsbalanssynpunkt motiverar några särregler. En anledning till denna bedömning är att allemansfonderna även efter ändringen kan förväntas fortsätta investera huvudsakligen i svenska värdepapper. Förändringar av fondernas placeringsreglementen och av deras placeringspolicy kan dessutom förväntas ske successivt. Något gradvis införande av de nya reglerna på sätt Riksbanken har föreslagit kan därför inte anses påkallat. Innebörden av de nya reglerna för allemansfonder blir att begränsningen att endast placera i svenska aktier och andra svenska värdepapper upphör att gälla fr.o.m. den 1 januari 1997. Om en fond väljer att placera i utländska finansiella instrument redan från denna tidpunkt är det nödvändigt för fonden att ändra i fondbestämmelserna. En sådan ändring anses normalt vara av väsentlig betydelse för fondandelsägarna och kräver därför enligt 10 § lagen (1990:1114) om värdepappersfonder Finansinspektionens godkännande. Inspektionen får därvid som villkor för godkännande ange att fondandelsägarna skall underrättas om änd- ringen. Enligt sitt remissvar bestämmer inspektionen i sådana fall att de nya fondbestämmelserna inte får tillämpas förrän efter viss tid - högst tre månader - efter beslutet att godkänna ändringen. Den svenska lagstiftningen om värdepappersfonder uppfyller de krav som ställs i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). Denna anpassning har skett i omgångar och inleddes genom tillkomsten av lagen om värdepappersfonder. Anpassningen till EG- regleringen innebär att svenska värdepappersfonder med stöd av sin hemlandsauktorisation kan bjuda ut sina andelar i andra länder som tillhör det Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES), det s.k. europapasset. Allemansfonderna har hittills stått utanför denna harmonisering med EG-reglerna om fondföretag på grund av de speciella placerings- och riskspridningsregler som gäller för dessa fonder (se prop. 1989/90:153 s. 46). I och med att allemans- fonderna enligt det förevarande förslaget skall lyda under de placerings- och riskspridningsregler som gäller enligt lagen om värdepappersfonder - och då de i övrigt har att följa de bestämmelser i lagen om värdepappersfonder som uppfyller EG-direktivets krav - upphör denna särbehandling av allemansfonderna. Detta gäller emellertid inte de företagsanknutna allemansfonderna, som alltjämt kommer att omfattas av placerings- och riskspridningsbestämmelser som inte är konforma med EG-reglerna. Placeringsreglerna för sådana fonder 31 bör dock - liksom för vanliga allemansfonder - ändras på så sätt att det blir tillåtet att placera även i utländska värdepapper. Bosparlån samt bosparande i HSB och Riksbyggen Regeringens förslag: Bestämmelserna om bosparlån samt om bosparande i HSB och Riksbyggen upphävs. Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Remissinstanserna: HSB Riksförbund har inga invändningar mot förslaget. Övriga remissinstanser yttrar sig inte i denna del. Skälen för regeringens förslag: Bosparlån Sparare som är mellan 18 och 28 år har enligt 26 - 28 §§ lagen om allemanssparande rätt att få bosparlån under vissa villkor. Denna lånerätt infördes för att stimulera ungdomar till regelbundet sparande och för att underlätta för ungdomar att finansiera bosättning och anskaffande av egen bostad. När lånerätten kom till var kreditmarknaden mer reglerad, t.ex. genom att det fanns en volymbegränsning för utlåningen. Denna begränsning innebar att ungdomar och andra grupper med låga inkomster under perioder hade svårt att få lån. Bestämmelserna om bosparlån innebär att spararen får rätt att låna tre gånger det sparade beloppet, som lägst får uppgå till 5 000 kronor. Innan lån beviljas måste emellertid låntagaren genomgå sedvanlig kreditprövning. Enligt lagen har banken således inte någon skyldighet att bevilja lån till de sparare som omfattas av bestämmelserna. Banken har också rätt att bestämma villkoren för lånet. Enligt utredningen finns det inte några uppgifter om i vilken omfattning lånerätten utnyttjas. Enligt uppgift i betänkandet har Svenska Bankföreningen bedömt att lånerätten sällan åberopas och att det i stället är andra faktorer som avgör om en kredit skall beviljas. Utredningen finner stöd i bedömningen att lånerätten är av begränsad betydelse genom en hänvisning till att Finansinspektionen under år 1993 inte fick ett enda klagomål som rörde vägran att lämna bosparlån. Utredningen uppger dessutom att sparare hos HSB får låna till hela den del av insatsen som de inte har sparat ihop och att detta gäller för alla sparare hos HSB. Utredningens bedömning är sammanfattningsvis att bestämmelserna om bosparlån saknar värde efter 32 som kreditmarknaden nu är avreglerad och att lånerätten därför kan avskaffas. Regeringen delar utredningens uppfattning att det inte längre finns några skäl att behålla bestämmelserna om bosparlån i lagen om allemanssparande. Som utredningen påpekat fyller dessutom bestämmelserna om ungdomsbosparande i lagen (1988:846) om ungdomsbosparande väsentligen de syften som ligger bakom reglerna om bosparlån. Reglerna om bosparlån bör därför avskaffas. Bosparande i HSB och Riksbyggen Bestämmelserna om bosparande hos HSB infördes i lagen om allemanssparande samtidigt som bestämmelserna om bosparlån. Sedan den 1 juli 1986 får bosparande även ske hos Riksbyggen. De sparade medlen behöver inte överföras till Riksgäldskontoret. Ett av skälen till detta är att medlen används som en del av rörelsekapitalet för produktion av bostäder avsedda för bl.a. de sparande ungdomarna (prop. 1984/85:51 s. 17). Utredningen anser att nuvarande ordning inte längre är motiverad eftersom skattesubventionerna har upphört. Regeringen delar denna bedömning. Upprättade lagförslag Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande. Lagrådet De lagändringar som nu föreslås är i allt väsentligt en följd av att skattegynnandet av allemanssparandet helt upphör fr.o.m. år 1997. När det gäller förslaget att upphäva bestämmelsen om lägsta ränta kan visserligen hävdas att bestämmelsen delvis kan ha varit av betydelse för spararnas val att placera medel på allemanssparkonto. Bestämmelsen har emellertid kommit att sakna betydelse i praktiken eftersom räntan på allemanssparkonton varit väsentligt högre. Till detta kommer att Riksgäldskontoret fastställer räntan i konkurrens med de räntevillkor som tillämpas av övriga aktörer på bl.a. inlåningsmarknaden. Avskaffandet av bestämmelsen om lägsta ränta är således enligt regeringens uppfattning inte viktig för enskilda eller från allmän synpunkt. Lagrådet behöver därför inte höras i den delen. Övriga delar av förslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. 5 Tidsbegränsade åtaganden * Sverige är, i och med EU-medlemskapet, automatiskt medlem i Europeiska investeringsbanken. Under åren 1995-1998 skall Sveriges kapitalandel inbetalas. * Den finansiella krisen har klingat av och lagen om bankstöd har upphävts fr.o.m. 1 juli 1996. Vissa kostnader finns dock kvar år 1997. De sammanlagda inbetalningarna till investeringsbanken uppgår till 508 miljoner ecu under de fyra åren. Sverige är också medlem i den europeiska utvecklingsbanken (EBRD) och skall även där betala ett kapitaltillskott uppdelat på fem år. Då pengar finns kvar (på konto i Riksgäldskontoret) sedan den senaste inbetalningen kommer detta inte att belasta statsbudgeten förrän år 1999. I samband med bankkrisen köpte staten Securum AB av Nordbanken och tog i då ett lån på 1 miljard kr i Riksgäldskontoret. Lånet är ännu inte återbetalt och därför uppkommer räntekostnder under år 1997. Riksdagen har beslutat att staten skall sälja aktieinnehavet i Nordbanken. Under hösten 1995 såldes ca en tredjedel av banken. Tidpunkt för ytterligare försäljning är inte beslutad men medel för försäljningskostnader föreslås tas upp på statsbudgeten år 1997. Regeringen beräknar att inom kort föreslå riksdagen att stadshypotekskassans aktier i Stadshypotek AB förs över till staten. Aktierna skall sedan bjudas ut till försäljning. För kostnader i samband med försäljningen föreslås medel tas upp på statsbudgeten under år 1997. Tekniska förändringar Den förändrade anslagsstrukturen som föreslås fr.o.m. år 1997 innebär att 1000- kronorsanslaget Åtgärder för att stärka det finansiella systemet blir ett ramanslag där de beräknade utgifterna budgeterats. Detsamma gäller 1000- kronorsanslaget Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken. 1000-kronorsanslaget Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån blir ett obetecknat anslag. Förslagsanslaget Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken blir ett ramanslag. 33 Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat därav 1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999 B. Tidsbegränsade åtaganden1 2732 850 -913 -1 051 1 225 230 260 34 5.1 Anslagsavsnitt B 1.Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån 1994/95 Utgift - 1995/96 Anslag 11) 1997 Förslag 200 1998 Beräknat 200 1999 Beräknat 200 1) Beloppen anges i tusental kr Enligt förordningen (1973:499) om bostadsanskaffningslån med statlig garanti till statstjänstemän m.fl. har under vissa förutsättningar lån med statlig garanti kunnat medges för förvärv av bostadsrätt eller för kontantinsats vid villaköp. Lån har medgivits den som i samband med ändring av tjänstgöringsort har fått eller har kunnat få anstånd med omstationering. Högsta lånebelopp har varit 30 000 kr och längsta amorteringstiden 10 år. Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma till följd av att den statliga garantin behöver tas i anspråk. Anslaget disponeras av Kammarkollegiet. Regeringens överväganden I 1991 års budgetproposition (prop.1990/91:100 bil.15, bet. 1990/91:AU18, rskr. 1990/91:167) aviserades en avveckling av den statliga garantin för bostadsanskaffningslån. Det successivt minskade utnyttjandet visar att kreditgarantin numera inte i någon högre grad gör det lättare att lösa bostadsfrågan på den nya tjänstgöringsorten. Regeringen har därför upphävt förordningen om bostadsanskaffningslån. Fr.o. m. den 1 januari 1992 beviljas inga nya lån. Förordningen gäller dock för lån som har beviljats dessförinnan. 35 B2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 277 9031) 1995/96Anslag 1 Utgiftsprognos-3 744 910 därav 1996-2 751 554 1997 Förslag 205 000 1998 Beräknat140 000 1999 Beräknat140 000 1 Beloppen anges i tusental kr Intäkterna under budgetåret har uppgått till ca 4,1 miljarder kronor och utgörs i huvudsak av utdelning från Nordbanken. Kostnaderna, ca 400 miljoner kronor, består till övervägande del av räntekostnader på lån i Riksgäldskontoret avseende finansieringen av Securum och Retriva. Intäkterna från försäljningen av aktier i Nordbanken motsvarande 6,4 miljarder kronor har redovisats under inkomsttitel. Liksom innevarande år disponeras anslaget för att täcka utgifter för åtgärder som avser att stärka det finansiella systemet som uppkommer vid infrianden av utställda garantier, betalning av ränta på lån i Riksgäldskontoret som tagits upp för att finansiera stöd samt återbetalning av lån i Riksgäldskontoret när lån skrivs ned eller tillgångar säljs till ett lägre pris än deras bokförda värde. Anslaget får därutöver belastas med kostnader för infrianden av statens garantier för kapitaltäckningen i Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, samt Venantius. Anslaget förutses komma att belastas med ränteutgifter för återstående lån i Riksgäldskontoret. Garantierna för SBAB och Venantius förväntas inte belasta anslaget under år 1997.Innevarande budgetår, liksom tidigare, har vissa inkomster såsom aktieutdelningar, influtna garantiavgifter m.m., löpande redovisats under anslaget. Budgetåret 1997 kommer aktieutdelningar att redovisas mot inkomsttitel och garantiavgifterna mot anslaget A 10. Riksgäldskontoret garantiverksamhet. Statens åtagande att banker och vissa andra kreditinstitut skall kunna infria sina förpliktelser i rätt tid upphörde vid utgången av juni 1996 efter beslut av riksdagen i maj 1996. Beslutet innebär att från nämnda tidpunkt omfattas inte berörda instituts fordringar av åtagandet, oavsett när fordringarna uppkommit. Bankstödsnämnden omvandlades samtidigt till Insättningsgarantinämnden. Bankstödsnämndens tidigare avtal med elva sparbanksstiftelser upphörde före halvårsskiftet sedan stiftelserna reglerat ett lån på marknaden som nämnden lämnat en statlig garanti för. Förvaltningen av nämndens lämnade garantier avseende Securum (inkl. Retriva) har överförts till Riksgäldskontoret enligt regeringens beslut den 13 juni 1996 medan förvaltningen av upptagna lån i Riksgäldskontoret överförts till Finansdepartementet. Förvaltningen av statens ägande i Nordbanken och Securum har överförts till Finansdepartementet. Avsikten är oförändrat att hela statens aktieinnehav i Nordbanken skall säljas samt att tillgångarna i Securum skall avyttras. Securums avyttring av tillgångar har fortsatt under budgetåret 1995/1996 i syfte att i största utsträckning återvinna tidigare utgifter för bankstödet. De ekonomiska konsekvenserna av bankstödet har redovisats tidigare, dels i föregående års budgetproposition (prop.1994/95:100 bil. 8), dels i propositionen om avveckling av stödet (prop. 1995/96:172). B3. Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 21 4001) 1995/96Anslag 1 Utgiftsprognos 277 650 därav 1996 14 650 1997 Förslag 100 000 1998 Beräknat 0 1999 Beräknat 0 1 Beloppen anges i tusental kr Anslaget belastas med kostnader som uppkommer vid förberedelser för och genomförande av försäljning av statens aktier i Nordbanken. Regeringens överväganden ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Anslag 100 000 tkr | ------------------------------------------------------- Under hösten 1995 såldes 34,5 procent av statens aktier i Nordbanken. För det fall att beslut fattas om ytterligare försäljning under budgetåret 1997 budgeteras 100 miljoner kronor för detta ändamål. 36 B4. Försäljning av aktier i Stadshypotek AB ------------------------------------------------------- 1997 60 0001,2) 1998 60 000 1999 60 000 1Nytt anslag 2 Beloppen anges i tusental kr Anslaget är avsett att användas till kostnader som uppkommer vid förberedelser för och genomförande av försäljning av statens aktier i Stadshypotek AB. Regeringens överväganden ------------------------------------------------------- |Resurser 1997 | | | |Anslag 60 000 tkr | ------------------------------------------------------- Regeringen beräknar att inom kort föreslå riksdagen att stadshypotekskassans aktier i Stadshypotek AB för över till staten. Avsikten är att aktierna sedan skall bjudas ut till försäljning. För det fall att beslut fattas om försäljning under budgetåret 1997 budgeteras 60 miljoner kronor för detta ändamål. B5. Bidrag till kapitalet i Europeiska investeringsbanken ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 973 5191) 1995/96Anslag2 850 000 Utgiftsprognos2 554 400 därav 19961 685 800 1997 Förslag 860 000 1998 Beräknat 30 000 1999 Beräknat - 1 Beloppen anges i tusental kr Svenskt medlemskap i Europeiska investeringsbanken följer automatiskt med medlemskap i Europeiska unionen. Sveriges kapitalandel uppgår till 2 026 miljoner ecu. Av detta belopp skall 7,5 procent inbetalas till banken, vilket motsvarar 152,0 miljoner ecu. Sverige skall även göra inbetalningar till bankens reservfonder och andra avsättningar av vinstmedel. Bidraget skall uppgå till knappt 3,52 procent av reserverna och avsättningarna enligt balansräkningen per 31 december året innan anslutningen. Totalt väntas detta bidrag enligt en justerad beräkning uppgå till 356,5 miljoner ecu. De sammanlagda inbetalningarna som Sverige skall göra till banken uppgår därmed till drygt 508 miljoner ecu, av vilket 402,4 har avsatts under budgetåren 1994/95 och 1995/96. Inbetalningarna skall vara avslutade vid utgången av år 1998. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar ett överskridande med 23 519 000 kronor. Differensen beror primärt på växelkursförändringar. För innevarande budgetår väntas anslaget belopp inte komma att utnyttjas fullt ut främst på grund av den stärkta svenska kronan. Under budgetåret 1997 skall två delbetalningar om sammanlagt ca 102,4 miljoner ecu göras. Med hänsyn till eventuella förändringar i kronans värde i förhållande till ecu bör ett anslag på 860 miljoner kronor anvisas för detta ändamål. Återstående inbetalningar fördelas enligt följande under åren 1997-1998 (miljoner ecu): År April Oktober Totalt 1997 100,6 1,8 102,4 1998 1,8 1,8 3,6 5.2 Bidrag till Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) Målet för Europeiska utvecklingsbankens verksamhet är att underlätta övergången till öppna, marknadsorienterade ekonomier och främja privata initiativ i de länder i Central- och Östeuropa samt i före detta Sovjetunionen som utvecklas i riktning mot flerpartisystem, demokrati och pluralism. Verksamheten inriktas i första hand på den privata sektorn, men omfattar även projekt inom den offentliga sektorn. Banken lämnar stöd till ekonomiska reformer, såsom avmonopolisering, decentralisering och privatisering. Insatserna skall vara bankmässigt sunda, additionella, dvs. inte kunna komma till stånd på annat sätt, samt främja omvandlingen till marknadsekonomi. EBRD bildades år 1991. Banken har 60 medlemmar, av vilka 25 är mottagarländer. Samtliga OECD-länder är medlemmar. Som medlemmar ingår även Europeiska investeringsbanken och EU. EBRD:s kapital uppgår till 10 miljarder ecu. Den svenska andelen utgör 2,28% eller 228 miljoner ecu. Vid EBRD:s årsmöte i Sofia i april 1996 fattades beslut om en kapitalhöjning. Bankens kapital fördubblades, vilket innebär en höjning med 10 miljarder ecu. För Sveriges del skulle medverkan i höjningen innebära att kapitalinsatsen ökar med 228 miljoner ecu. Av detta belopp skall 22,5% , 51,3 miljoner ecu eller ca 450 miljoner kronor (1 ecu = 8,39 kr) betalas in över åtta år. Inbetalningarna skall göras i ecu. De resterande 77,5% utgör ett garantiåtagande. Teckning av andelar skall ske senast den 15 april 1997. Skälet till kapitalhöjningen är att den nuvarande kapitalstorleken kommer att utgöra en restriktion på verksamheten redan vid slutet av år 1997. När det gäller finansieringen av de svenska kapitalinbetalningarna kommer utgifterna för budgetåret 1997 inte att belasta anslaget. Det beror på att medlen till det föregående kapitaltillskottet till EBRD inte utnyttjats fullt ut. Budgetåret 1990/91 anvisades ett anslag om 525 000 000 kr, som avsåg bankens första fem verksamhetsår. Beloppet betalades in till Riksgäldskontoret, som gavs i uppdrag att sköta de årliga utbetalningarna och förvalta de ej utbetalda medlen. På detta konto kvarstår ett belopp tillräckligt stort för att täcka den första inbetalningen, som avser perioden 16 september 1997 t.o.m. 15 april 1998. Den uppgår till ca 60 miljarder ecu. Regeringen återkommer senare till riksdagen för att begära ytterligare medel. Utgiften budgetåret 1994/95 uppgick till ca 128 miljoner kronor. För budgetåret 1995/96 uppgår utgiften till ca 30 miljoner kronor. Hela inbetalningen för år 1996 har därmed fullgjorts. Den sista betalningen avseende föregående kapitalhöjning görs år 1997. Regeringens överväganden Resurser 1997 Statsbudgeten belastas inte under år 1997. Även om omvandlingen till marknadsekonomi nått förhållandevis långt i vissa av bankens medlemsländer, kvarstår enligt regeringens mening ett omfattande behov av det stöd som banken kan förmedla, särskilt vad avser utvecklingen inom den privata sektorn. Bankens katalytiska effekt skall heller inte underskattas. De investeringar från privata källor, som utgör samfinansiering med bankprojekt i regionen, skulle ofta inte ha kommit till stånd utan bankens insatser. EBRD:s verksamhet har under senare år setts över och effektiviserats. Den kritik som under bankens första verksamhetsår framfördes har i allt väsentligt tystnat. Det är regeringens uppfattning att stöd genom EBRD är ett effektivt sätt att stödja omvandlingsprocessen i regionen. Bankens breda medlemskrets medför vidare att finansieringen av verksamheten fördelas mellan många länder istället för att i huvudsak få bäras av EU-länderna, vilket är fallet med många andra stödinsatser i östländerna. EBRD:s verksamhet utgörs i huvudsak av långivning, riskkapitalinvesteringar och garantigivning. Summan av utestående lån, riskkapitalinvesteringar och garantier får inte överstiga summan av bankens tecknade kapital, reserver och överskott. EBRD är den enda internationella finansieringsinstitution som i sin stadga har ett uttalat miljömandat. Inom ramen för sin verksamhet skall banken stödja en miljömässigt sund och hållbar utveckling. Detta sker i ökad utsträckning genom medverkan i finansiering av renodlade miljöprojekt, men också genom att tydliga miljökrav ställs på alla de projekt banken är involverad i. Regeringen anser att detta är ett särskilt viktigt inslag i bankens aktiviteter. 37 6 Riksdagens revisorer Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande sammanställning (miljoner kronor): Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat därav 1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999 C. Riksdagens revisorer 12 21 21 14 16 17 17 6.1 Anslagsavsnitt C1. Riksdagens revisorer ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift 11 6561) Anslagssparande 1 877 1995/96Anslag 21 320 Utgiftsprognos 21 320 därav 1996 14 200 1997 Förslag 16 151 1998 Beräknat 16 673 1999 Beräknat 17 241 1 Beloppen anges i tusental kr Riksdagens revisorer har till uppgift att på riksdagens vägnar granska statlig verksamhet. Uppgiften är till övervägande delen av förvaltningsrevisionell karaktär, och syftet med revisorernas granskning är att främja ett effektivt utbyte av de statliga insatserna. Dessutom granskar revisorerna som externrevisorer Riksbanken, den inre riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän och Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond. Riksdagens revisorer Resurser Ramanslag 16 151 tkr. 38 Riksdagens revisorer skall på riksdagens vägnar granska den statliga ver- ksamheten inklusive statliga aktiebolag och stiftelser. Den offentliga verksamheten är under stark förändring. Den styrs genom att riksdag och regering formulerar mål för olika områden. Ansvaret för många verksamheter decentraliseras till regionala och lokala organ. Med denna utveckling ökar och förändras kraven på uppföljning, utvärdering och granskning. Riksdagens revisorer arbetar i huvudsak med effektivitetsrevison som inriktas på övergripande och principiella frågor, men också med redovisningsrevision av riksdagens myndigheter. Har målen nåtts? Bedrivs den statliga verksamheten på ett effektivt sätt? Det är central frågor i revisorernas verksamhet. Riksdagens har uttalat att riksdagens ansvar för den statliga revisionen bör stärkas. Riksdagens revisorer kommer under 1997 att arbeta med övergripande granskningsteman t ex EU, statens ägarroll, offentlig upphandling och hur den statliga revisionen fungerar. Riksdagens revisorer förslår en förstärkning av sin anslagsram med 1,6 miljoner kronor med följande motiveringar Riksdagen beslutade under 1995 att riksdagens arvoden skulle höjas. Kost- naderna för revisorernas arvoden under 1997 beräknas uppgå till 1 100 000 kr. Revisorerna förutsätter att mellanskillnaden mot tidigare arvodesnivå 367 000 kr erhålls som ramförstärkning. Utöver detta förutsätts att revisorerna kompenseras för de höjda arvodena under 1995/96 med 475 000 kr. Total ramförstärkning på grund av ökade arvoden blir därmed 842 000 kr. Revisorerna hyr sina lokaler av riksdagen. I föreliggande budgetförslag för 1997 har hänsyn tagits till en aviserad ökad hyresnivå. Detta motsvarar en ökad hyreskostnad för revisorerna med 746 000 kr. För detta förutsätts revisorerna få kompensation genom ramförstärkning. Revisorerna köper sin löneadministration av förvaltningskontoret. Förvaltningskontoret har inte tidigare debiterat revisorerna för administrationen av revisorernas arvoden. Denna kostnad uppgår till 24 000 kr vilket revisorerna förutsätter att man får kompensation för. Riksdagens förvaltningsstyrelse Riksdagens förvaltningsstyrelse har inget att erinra mot Riksdagens revisorers medelsberäkning. En justering har emellertid gjort med anledning av en hyresförhandling mellan riksdagens förvaltningskontor och riksdagens revisorer. Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att riksdagens revisorer erhåller kompensation för de ökade arvodena och den ökade hyreskostnaden och sammanlagt beviljas ett anslag om 16 151 000 kr. 39 Förslag till statsbudget för år 1997 Skatteförvaltning och uppbörd (utgiftsområde 3) Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 2 2 Författningsförslag 3 3 Skatteförvaltning och Tullverket 4 3.1 Inledning 4 3.2 Anslagsavsnitt 6 Skatteförvaltningen 6 A1. Riksskatteverket 14 A2. Skattemyndigheterna 14 A3. Tullverket 16 40 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.antar regeringens förslag till lag med anledning av bildandet av Skattemyndigheten i Skåne län, 2.godkänner att de övergripande målen för Tullverkets verksamhet kompletteras i enlighet med vad regeringen förordar i avsnittet om Tullverket, 3.för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd enligt följande uppställning. Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp tusental kr A 1. Riksskatteverket ramanslag 354 505 A 2. Skattemyndigheterna ramanslag 4 328 345 A3. Tullverket ramanslag 1 031 858 Summa för utgiftsområdet 5 714 708 41 2 Författningsförslag Förslag till lag med anledning av bildandet av Skattemyndigheten i Skåne län Härigenom föreskrivs följande. Det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande Skattemyndigheten i Kristianstads län eller Skattemyndigheten i Malmöhus län skall efter utgången av år 1996 i stället gälla Skattemyndigheten i Skåne län. 42 3 Skatteförvaltningen och Tullverket 3.1 Inledning Ett väl fungerande beskattnings-, uppbörds- och folkbokföringsväsende är av grundläggande betydelse såväl från statsfinansiell som samhällsekonomisk synpunkt. Till skatteförvaltning och uppbörd hänförs all verksamhet som bedrivs av skatteförvaltningen och Tullverket. Skatteförvaltningen Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skatteförvaltningen och exekutionsväsendet (jfr utgiftsområde 4. Rättsväsendet, avsnitt 8 Kronofogdemyndigheterna). RSV har också uppgifter som central förvaltningsmyndighet för frågor om allmänna val. På regional nivå finns inom skatteförvaltningen 24 skattemyndigheter med sammanlagt 131 lokala skattekontor. Vid de lokala skattekontoren handhas förutom beskattning även folkbokföring och fastighetstaxering. För punktskatter och vissa arbetsuppgifter på mervärdesskattens område finns vid Skattemyndigheten i Kopparbergs län ett för hela landet gemensamt särskilt skattekontor i Ludvika. En viktig uppgift för skatteförvaltningen är att genom rationalisering av den s.k. grundhanteringen ge möjlighet till fortsatt utbyggnad av skattekontroll och riktad service, samtidigt som kostnaderna för verksamheten begränsas. Fortsatt utveckling av organisation och arbetsformer, ökad användning av ADB och andra rationaliseringsåtgärder skapar utrymme för att minska resursåtgången inom skatteförvaltningen med ca 190 miljoner kronor till och med 1999. Tullverket Tullverkets uppgift är att uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skatter och avgifter som tas ut vid införsel av varor samt att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om in- och utförsel av varor efterlevs. Vidare ansvarar verket för att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken. Tullverket omfattar Generaltullstyrelsen som är chefsmyndighet samt tolv regionala tullmyndigheter. Medlemsskapet i EU har lett till grundläggande förändringar beträffande gränsformaliteter och kontroll. Detta har bl.a. inneburit en kraftig minskning av Tullverkets arbetsvolymer vad gäller klarering av gods och transporter. Verkets dimensionering har därför anpassats till de nya förutsättningarna och riksdagen har tidigare fattat beslut om en minskning av Tullverkets anslag med 288 mkr under perioden 1995/96 - 1998. Denna fördelas med 200 mkr under budgetåret 1995/96 och 88 mkr under budgetåret 1997. Besparingsprogrammet kommer att genomföras som planerat. Vissa gemensamma frågor Den av riksdagen beslutade besparingen på statlig konsumtion (prop. 1994/95:100 bil. 1, bet. 1994/95:FiU 10, rskr. 1994/95:179) avseende budgetåren 1995/96, 1997 och 1998 ligger fast. I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150, bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) aviserade regeringen att ytterligare besparingar på 30 miljoner kronor för utgiftsområdena 2 och 3 skulle tas ut fr.o.m. år 1998. Preliminärt fördelades 24 miljoner kronor på utgiftsområde 3. I denna proposition föreslås att besparingarna skall vara 26,2 miljoner kr. Även detta belopp är preliminärt. Fördelningen mellan utgiftsområdena 2 och 3 kan komma att ändras. Besparingarna har fördelats proportionellt mot storleken på myndighetsanslagen inom utgiftsområde 3. Ett underlag för den definitiva fördelningen finns ännu inte framtaget varför regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen 1998 med ett slutligt förslag. Ramen har får år 1997 justerats ned med ca 37 miljoner kronor. Detta förklaras i allt väsentligt av att resurserna för den del av RSV:s verksamhet som avser exekutionsväsendet förts över från utgiftsområde 4 till utgiftsområde 3. Därutöver har vissa tekniska justeringar gjorts. Regeringen har lagt fram förslag till en lag om statsbudgeten (prop. 1995/96:220). I propositionen föreslås en ändrad anslagsstruktur för statsbudgeten. Anslagstypen förslagsanslag avvecklas. Obetecknade 1000- kronorsanslag, som varit avgiftsfinansierade verksamheters anknytning till statsbudgeten avvecklas också. Avgiftsfinansierade verksamheter med full kostnadstäckning redovisas i fortsättningen inte över statsbudgeten. Förslagen innebär att vissa anslag har tagits bort eller förändrats. Inom utgiftsområde 3 har ett anslag tagits bort. Förändringen redovisas nedan under anslaget till skattemyndigheterna. Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 3 blir sammantaget följande (miljoner kronor): UtgiftAnvisatUtgifts- FörslagBeräknatBeräknat prognos därav 1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999 Skatteförvaltningen och Tullverket5 6008 4928 9426 2015 7155 7775 975 43 3.2 Anslagsavsnitt Skatteförvaltningen (anslagen A1 och A2) Det övergripande målet för beskattningsverksamheten är att skatt skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning som åsyftas med gällande skatteförfattningar. Det övergripande målet för folkbokföringen är att för olika samhällsfunktioner tillhandahålla fullständig och korrekt basinformation med god tillgänglighet. Det övergripande målet för fastighetstaxeringen är att fastställa och till- handahålla information om taxeringsvärden i enlighet med vad som åsyftas med gällande författningar. Förändring och utveckling - Grundhanteringen skall rationaliseras ytterligare för att ge utrymme för förstärkt skattekontroll och flyttningskontroll. - Träffsäkerheten i kontrollverksamheten skall förbättras genom utveckling av effektivare redskap för urval av kontrollobjekt m.m. - Kvaliteten i verksamheten skall höjas genom kompetensutveckling och utveckling av metoder för kvalitetssäkring. - Skatteförvaltningen i Skåne skall bilda en myndighet. - Särskilda insatser skall göras för att stärka skatteförvaltningens medverkan i bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. En rationellare grundhantering Med grundhantering menas de moment i arbetet som är nödvändiga för att skattesystemet och folkbokföringen skall fungera, t.ex. registrering av de skattskyldiga och av uppgifter i deklarationer och kontrolluppgifter. Utanför grundhanteringen faller först och främst kontrollverksamheten, dvs. alla former av granskning som går utöver det absolut nödvändiga, och processföring. Även riktade informationsinsatser och andra insatser som syftar till att förebygga felaktigheter i redovisningen och betalningen av skatter och avgifter faller utanför grundhanteringen. Lagstiftningsarbetet och utvecklingsarbetet inom skatteförvaltningen är sedan ett antal år i hög grad inriktade på att rationalisera grundhanteringen för att på det sättet skapa resursutrymme för förstärkningar på skattekontrollens områ- de. Av avgörande betydelse, inte minst för de skattskyldiga, har de ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet varit som infördes år 1995. Andra viktiga inslag i rationaliseringsarbetet är införande av nya tekniska hjälpmedel för datafångst och ärendehandläggning. I vissa fall har det krävts omfattande lagstiftningsarbete för att bereda väg för önskade förändringar. De bestämmelser om elektronisk dokumenthantering inom skatteförvaltningen som nyligen har införts skapar förutsättningar för en mera rationell och mindre resurskrävande hantering på sikt. Även införandet av ett för flera skatter och avgifter ge- mensamt skattekonto kommer att bidra till en mer rationell grundhantering (jfr SOU 1996:100). Bland de många förslag till lagstiftningsåtgärder som RSV lagt fram i den fördjupade anslagsframställningen tar flera sikte just på sådana rationaliseringar som nu diskuterats. På ett par punkter har förslagen redan lett till lagstiftning och regeringen räknar med att inom en nära framtid lägga fram ytterligare förslag med denna inriktning. Förstärkt skattekontroll m.m. Syftet med rationaliseringarna är alltså bl.a. att skapa utrymme för en fortsatt utbyggnad av skattekontrollen. Därutöver har statsmakterna beslutat om ett resurstillskott till skatteförvaltningen för förstärkning av kontrollen inom vissa angivna områden. Särskilda medel för förstärkt skattekontroll har tillförts successivt och uppbyggnaden har slutförts innevarande budgetår, när skatteförvaltningen disponerar 200 miljoner kronor, på tolvmånadersbasis, för detta ändamål. Särskilda avkastningskrav har ställts på de extra medlen och återrapporteringskraven är noga angivna i regleringsbrevet. Den utökade kontrolluppgiftsskyldighet för utbetalare av olika ersättningar m.m. som varit en förutsättning för det förenklade deklarationsförfarandet har också gett en förbättrad kontroll vad gäller den stora massan av skattskyldiga. Utredningsarbete pågår med sikte på ytterligare förbättringar i detta avseende (se bl.a. dir. 1995:12). Det arbete som har bedrivits av RSV de senaste åren med att utveckla ADB- hjälpmedel för bl.a. urvalet av kontrollobjekt på såväl företagsbekattningens som personbeskattningens och folkbokföringens område kommer enligt regeringens bedömning att förbättra träffsäkerheten i kontrollarbetet och på det sättet bidra till att öka avkastningen på insatta resurser. Regeringen kommer även fortsättningsvis att noga följa utvecklingen av kon- trollverksamheten. Med hänsyn till bl.a. betydelsen av korrekta uppgifter om bosättning för att komma till rätta med överutnyttjande av olika förmåner är det vidare angeläget att öka kontrollintensiteten inom folkbokföringen. Kvalitet och kvalitetssäkring Arbete pågår också med höja kompetensnivån och därmed skapa förutsättningar för bättre kvalitet i verksamheten. Det gäller bl.a. revisionsområdet, där en kompetensprofil för skatterevisorer nyligen har lagts fast av RSV. Revisionsverksamheten är också ett område där särskilda insatser görs för att utveckla uppföljningen med inriktning på kvalitetsaspekter. Även i övrigt har kvalitetsfrågorna den senaste tiden ägnats större uppmärksamhet än tidigare. Regeringen kommer i regleringsbrevet att precisera kraven på återrapportering i fråga om kvalitetsutvecklingen. En skattemyndighet i Skåne län I dag finns en skattemyndighet i varje län. Statsmakterna har beslutat att de två nuvarande länen i Skåne fr.o.m. den 1 januari 1997 skall utgöra ett län (prop. 1995/96:38, bet. 1995/96:BoU9, rskr. 1995/96:206). För skatteför- valtningen ger en motsvarande sammanslagning av myndigheterna möjlighet att effektivisera verksamheten och förbättra kompetensen vad gäller vissa specialfunktioner. Regeringen föreslår därför att det från samma tidpunkt skall finnas endast en skattemyndighet i det nybildade Skåne län. Skattemyndigheternas verksamhet innefattar en stor mängd löpande kontakter med skattskyldiga och arbetsgivare. Den operativa verksamheten har således en lokal anknytning och måste i huvudsak vara lokaliserad utifrån var underlaget i form av befolkning och företag finns. Vad gäller Skåne har verksamheten sin tyngdpunkt i Öresundsregionen och kommer liksom i dag att till övervägande del bedrivas från kontor i denna region, främst Malmö. Att förlägga myndighetens ledningsfunktioner till någon annan ort än den där verksamheten har sin tyngdpunkt skulle oundvikligen leda till effektivitetsförluster. Malmö skall därför vara säte för den nya myndigheten. Eftersom den operativa verksamheten i Kristianstads län i allt väsentligt kom- mer att bedrivas som hittills och merparten av länets samlade resurser för lednings- och stödfunktioner redan i dag finns i Malmö blir konsekvenserna av sammanslagningen vad gäller personalens tjänstgöringsorter små. För att det inte skall råda någon tvekan om vad som efter utgången av år 1996 skall gälla om t.ex. omprövning av beslut som fattats av någon av de tidigare myndigheterna bör det i en särskild lag föreskrivas att det som är föreskrivet i eller annars följer av en lag eller annan författning beträffande dessa efter nämnda tidpunkt i stället skall gälla den nya myndigheten. Förslaget till en sådan lag har utarbetats inom Finansdepartementet, efter samråd med RSV. Av den föreslagna lagen följer bl.a. att den nya myndigheten har all den åtkomst till och förfoganderätt över register som någondera av de tidigare myndigheterna skulle ha haft om den funnits kvar. Bekämpning av ekonomisk brottslighet Skatteförvaltningens arbete, främst revisionsverksamheten, har stor betydelse för resultatet av samhällets ansträngningar att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Det gäller naturligtvis i första hand beivrandet av skatte-b- rott, men även annan ekonomisk brottslighet upptäcks och utreds i stor omfattning som ett led i skattekontrollen. På detta område samverkar myn- digheterna inom skatteförvaltningen nära med en rad andra myndigheter, såsom polis- och åklagarmyndigheter, kronofogdemyndigheter, Tullverket, Riksbanken, Finansinspektionen m.fl. Företrädare för skatteförvaltningen (och kronofogdemyndigheterna) ingår också sedan starten i Riksenheten mot ekonomisk brottslighet. RSV har i den fördjupade anslagsframställningen föreslagit att skatte- myndigheterna ges möjlighet att under åklagares ledning medverka i vissa brottsutredningar och dessutom ges vissa utökade befogenheter när det gäller efterforskning. I rapporten Effektivare ekobrottsbekämpning (Ds 1996:1) uttalar sig regeringens ekobrottsberedning principiellt för en s.k. skattekriminalreform, vilket är en något större reform än den RSV har föreslagit. Beredningen utreder f.n. denna fråga vidare. Regeringens preliminära bedömning är att skatteförvaltningens uppgifter bör utvidgas i den riktning som följer av beredningens principförslag. Ett slutligt förslag beräknas kunna läggas fram under 1997. Verksamhetens resultat år 1994 och 1995 RSV har avgett dels årsredovisning för budgetåret 1994/95, dels särskild resultatredovisning för kalenderåret 1995. På grund av verksamhetens ka- lenderårsbundna karaktär behandlas i årsredovisningens resultatredovisningsdel i första hand verksamheten under år 1994. Utgifterna för beskattningsverksamheten ökade 1995 med fem procent i löpande priser till ca 3,9 mdkr. Orsaken är främst nyrekryteringen för den förstärkta skattekontrollen. Huvuddelen av skatteförvaltningens kostnader är hänförliga till beskattningsverksamheten. Folkbokföringen svarar för drygt 8 procent. Kostnaderna för fastighetstaxeringen varierar mellan åren beroende på om någon allmän fastighetstaxering genomförs eller inte, och motsvarade år 1995 ca 4,5 procent av de totala kostnaderna. Redovisningen av personalresursernas användning visar för perioden 1992 - 1995 en minskning av resursinsatserna inom alla funktioner utom skrivbordskontroll, revision, materiellt stöd och administrativ utveckling. Inom funktionen skrivbordskontroll har personalinsatsen mer än fördubblats under perioden. Inom den operativa verksamheten har en förskjutning också skett framför allt från inkomstskatt till mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter. Inom folkbokföringen minskade antalet ärenden 1995 med ca 10 procent jämfört med 1994. Andelen ärenden som avgjordes inom två dagar ökade marginellt till 63 procent. Antalet ärenden där flyttningskontroll gjordes ökade med ca 40 procent. Under 1995 förbereddes och inleddes 1996 års allmänna småhustaxe-ring, som är den första registerbaserade fastighetstaxeringen. Den omfattar drygt 2,3 miljoner enheter. För ca 80 procent av dessa kunde färdiga taxeringsförslag skickas ut. För första gången användes också scanning av deklarationer m.m för att undvika det tidigare omfattande arbetet med sortering och hantering av deklarationerna. På inkomstskattens område har antalet jämkningar minskat jämfört med tidigare år. Det nya, ytterligare förenklade deklarationsförfarandet tillämpades år 1995 för första gången. Antalet förenklade deklarationer ökade med ca 1,5 miljoner till 5,4 miljoner. Andelen ändrade deklarationer, som hade ökat markant 1994, minskade något. I arbetet med källskatt och arbetsgivaravgifter hanterades 2,9 miljoner uppbördsdeklarationer från ca 285 000 registrerade arbetsgivare. Granskningen resulterade i 173 500 fastställelsebeslut, en kraftig ökning jämfört med 1994 som dock enligt RSV främst beror på ändrade rutiner. Uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter ökade med 11 procent, vilket förklaras av såväl en ökning av lönesumman som en höjning av uttagsprocenten. Den 1 januari 1995 flyttades mervärdesbeskattningen vid EG-handel från Tullverket till skatteförvaltningen. Antalet deklarationer ökade med 11 procent, främst därför att skattskyldiga med EG-handel redovisar skatten månadsvis. Antalet fastställelsebeslut på grund av offensiv granskning under år 1995 motsvarade ca 3,1 procent av det totala antalet deklarationer.Inom revisionsverksamheten har antalet avslutade revisioner, efter en nedgång 1994, åter ökat. Verksamheten har dock antalsmässigt inte helt nått upp till 1993 års nivå. Ökningen under 1995 gäller i allt väsentligt s.k. urvalsrevision. Inom detta område har revisionsfrekvensen, mätt som antal revisioner i förhållande till antalet företag med anställda och med en lönesumma mindre än 5 mkr, ökat med 0,2 procentenheter till 3,8 procent. Frekvensen varierar dock starkt mellan länen. Antalet brottsanmälningar har ökat, främst vad gäller uppbördsbrott. Även i fråga om brottsanmälningar finns det stora skillnader mellan länen, något som nyligen har belysts genom en undersökning som RRV gjort av anmälningarna i tre län (RRV 1996:32). Av de särskilda medel som skatteförvaltningen disponerar för förstärkt skattekontroll har 20 mkr använts på personbeskattningens område, bl.a. för riktad kontroll av värdepapperstransaktioner. RSV redovisar bedömningen att den direkta avkastningen i form av ändringar sedan utbyggnaden startade på personbeskattningens område motsvarar fem gånger insatta resurser. Till detta kommer en indirekt (preventiv) effekt bl.a. av att 1995 års riktade kontroll offentliggjordes före deklarationstidpunkten. Under 1995 har sammanlagt 132 mkr rekvirerats av skattemyndigheterna för den förstärkta kontrollen på företagsbekattningens område. De höjda debiteringarna som ett resultat av kontrollprojekten uppgår till drygt 2 mdkr, varav närmare hälften är mervärdesskatt. Även här tillkommer en preventiv effekt, vars storlek dock enligt RSV är svår att beräkna. Utgångspunkter för en samlad resultatbedömning Verksamhetens resultat bör bedömas utifrån de verksamhetsmål som anges för budgetåret 1995/96. Dessa följer strukturen i den uppföljningsmodell som RSV tagit fram. De huvudsakliga resultatkriterierna är enligt denna modell beskattningseffektivitet, uppbördseffektivitet, kvalitet och produktivitet. Beskattningseffektiviteten uttrycker förhållandet mellan debiterad skatt och rätt skatt. Effektiviteten skall förbättras genom dels åtgärder som stärker de skattskyldigas frivilliga medverkan, dels kontrollinsatser. De senare skall ge såväl direkt effekt i form av ändrade debiteringar, när det finns skäl för det, som preventiv effekt, och skall bedömas utifrån dels det beloppsmässiga utfallet, dels revisionsfrekvens och ändringsfrekvens inom skrivbordskontrollen. Ändringsfrekvensen har ökat för såväl inkomstskatt och mervärdesskatt som, framför allt, arbetsgivaravgifter och källskatt. Beträffande det beloppsmässiga utfallet av kontrollverksamheten gör RSV vissa reservationer för svårigheter i mätningarna. Det totala utfallet var ca 11,5 mdkr 1995 (12,5 mdkr 1994). Ett mått på effektiviteten i uppbörden kan vara antalet betalningsuppmaningar på grund av försenad betalning i förhållande till det totala antalet debiteringar. RSV konstaterar att det saknas underlag för att jämföra detta mått över tiden. Sådant underlag kommer emellertid att bli tillgängligt kommande år. Ett annat mått på uppbördseffektiviteten är överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt. Mätt som kvoten mellan kvarskatt och fyllnadsbetalningar å ena sidan, och slutlig skatt å den andra, förbättrades överensstämmelsen inkomståren 1990 - 1993, men försämrades inkomståret 1994. Enligt RSV torde detta främst bero på ökade realisationsvinster och företagsvinster. Kvalitetsuppföljning kan ske på olika sätt. En aspekt på kvalitet är att handläggningstiderna hålls på en acceptabel nivå. Av den redovisning som lämnats framgår att genomsnittstiden för omprövning minskade påtagligt mellan 1993 och 1994 och ytterligare något 1995. Produktivitetsutvecklingen är intressant inte minst mot bakgrund av statsmakternas krav på att grundhanteringen skall rationaliseras för att ge ökat resursutrymme för offensiv verksamhet. Mätningar där prestations-volymen har ställts mot utgifterna har gjorts bl.a. av Statskontoret (Den offentliga sektorns produktivitetsutveckling 1980 - 1992, Ds 1994:24), som med denna metod visade på en produktivitetsökning inom skatteförvaltningen på 16 procent mellan 1981 och 1991. Mätt på motsvarande sätt sjönk därefter produktiviteten med ca 7 procent mellan 1990 och 1993, enligt RSV:s egna beräkningar. Som verket påpekar i sin resultatredovisning beaktas med denna metod inte alls produktivitetsutvecklingen inom kontrollverksamheten. Här möter man också betydande svårigheter i form av bl.a. omläggningar av rutiner som försvårar jämförelser över tiden. Dessutom är prestationerna inte stereotypa på samma sätt som t.ex. grundhanteringen av inkomna deklarationer. Vidare saknas i fråga om skrivbordskontrollen möjlighet att mäta antalet utförda kontroller. Bara i de fall dessa leder till beslut om någon ändring syns de i statistiken. Med dessa reservationer har RSV redovisat en produktivitetsutveckling för beskattningverksamheten som helhet som, beroende på vilket man väljer av två alternativa beräkningssätt, ligger mellan 18,9 och 23,6 procent för tiden 1992 - 1995. I denna beräkning är produktiviteten i stort sett oföränd-rad mellan 1994 och 1995. Den verkligt stora ökningen inträffar 1994. ADB-verksamheten RSV har i anslagsframställningen också redovisat en bedömning av effekterna av de förändringar vad gäller finansierings- och styrformer m.m. för ADB- verksamheten som genomförts på senare år, och redogjort för verkets principiella syn på den fortsatta utvecklingen. Viktiga inslag i de förändringar som gjorts är att medlen för teknikstöd flyttats från anslaget till RSV till användarmyndigheternas anslag och att de tidigare, regionala dataenheterna förts över till den användarfinansierade resultatenheten DataService vid RSV, samtidigt som driften koncentrerats till några få orter. Ett utvecklingsarbete har bedrivits för att etablera tydliga beställar-utförarrelationer och stärka systemägares och användares kompetens som beställare av tekniktjänster. Ansatser har gjorts att konkurrensutsätta den egna ADB-organisationen. RSV har som alternativ till nuvarande ordning övervägt bl.a. att införa mera renodlade marknadslösningar för hela ADB-servicen, antingen genom att sälja ut verksamheten till intressenter på marknaden eller genom att starta ett kommersiellt ADB-organ i egen regi. Dessa alternativ har förkastats. Den handlingslinje för fortsatt effektivisering som RSV lägger fast bygger i stället på nuvarande styrsystem. Inom dettas ram skall inslagen av konkurrens öka. Däremot avser RSV inte att satsa på att utveckla försäljning av ADB-tjänster på marknaden. Synpunkter på ADB-verksamheten har också framförts av bl.a. RRV, som särskilt framhållit att ett internt avkastningskrav på denna verksamhet, något som vid ett tillfälle tillämpats av RSV, inte är förenligt med att resultatenheten DataService enligt regleringsbrevet är nollbudgeterad. Slutsatser Regeringen bedömer resultatet av verksamheten 1994 och 1995 som helhet som tillfredsställande. Den bedömningen bygger regeringen på att det för flera viktiga resultatkriterier har redovisats en utveckling i önskad riktning. Det gäller t.ex. ändringsfrekvensen och handläggningstiderna vid omprövning. Mindre tillfredsställande är de svårigheter som uppenbarligen finns att uppnå överensstämmelse mellan preliminärt och slutligt skatteuttag, och att produktivitetsutvecklingen visar tecken på att bromsas upp. Det bör dock understrykas att det finns en betydande osäkerhet i produktivitetsmätningarna. Samtidigt visar den redovisning som RSV lämnat på en mängd återstående svårigheter att mäta resultatet på ett tillförlitligt sätt. Delvis är det fråga om svårigheter som kommer att övervinnas genom att man bygger upp tidsserier i den nya uppföljningsmodellens struktur. På andra områden krävs ytterligare arbete. Det gäller t.ex. prestationsmätningar vad gäller skrivbordsgranskning och belysning av kvalitetsaspekterna på verksam-heten. En närmare analys bör också göras av orsakerna bakom och betydelsen av att det direkta beloppsmässiga utfallet av kontrollverksamheten försämrats år 1995, jämfört med 1994, och svårigheterna att få upp revisionsfrekvensen till 1993 års nivå. RSV:s redovisning av produktivitetsutvecklingen väcker som redan nämnts också frågor som behöver belysas, bl.a. vad gäller viktningen av prestationer inom kontrollverksamheten. En annan angelägen uppgift är att försöka åstadkomma en koppling mellan debiteringar t.ex. efter revision och vad som slutligen flyter in av det debiterade beloppet. Enligt vad regeringen erfarit är detta något som man nu arbetar med gemensamt inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. Vad gäller brottsanmälningarna kommer regeringen att i regleringsbrevet uppdra åt RSV att vidta de åtgärder som behövs för man skall få ökad enhetlighet över landet. I resultatredovisningen för år 1995 redovisas i viss utsträckning läns- jämförelser. Regeringen anser att dessa bör vidareutvecklas och kommer i regleringsbrevet att precisera återrapporteringskraven på den punkten. Vad gäller ADB-verksamheten instämmer regeringen till att börja med i vad RRV anfört om internt avkastningskrav. Något sådant gäller för övrigt inte för innevarande budgetår. I övrigt delar regeringen RSV:s uppfattning om utgångspunkterna för det fortsatta effektiviseringsarbetet. Detta skall således bygga på de styrformer som skapats på senare år. När det gäller andra delar av ADB-verksamhet än ren drift är produktivitets- utveckling och effekter av verksamheten generellt sett svårbedömda. Enligt vad regeringen erfarit följer man inom RSV noga de ansatser som görs inom andra sektorer i Sverige och på det internationella planet att utveckla metoder för produktivitets- och kvalitetsmätning. Arbete pågår också med att vida-reutveckla ADB-organisationen mot ökad affärsmässighet i kundkontakterna. Enligt regeringens mening är det angeläget att arbetet med att vidareutveckla ADB-organisationen bedrivs målmedvetet. Nyckeln till fortsatt effektivisering av sakverksamheterna ligger i hög grad i ytterligare förbättring av ADB-stödet. Av RSV:s redovisning framgår att upphandling av ADB-tjänster i konkurrens hittills förekommit i begränsad utsträckning. Som en av flera åtgärder för att utveckla beställar-utförarrelationerna och den interna prissättningen av ADB-tjänster bör enligt regeringens mening upphandling i konkurrens användas konsekvent vad gäller tjänster där det inte från början framstår som olämpligt med en extern leverantör. Vad gäller försäljning av ADB-tjänster på marknaden instämmer regeringen helt i RSV:s bedömning. Intresset av att undvika sammanblandning i resursanvändningen av myndighetsutövning och affärsverksamhet innebär att utrymmet för att bjuda ut produkter utanför myndighetssfären är synnerligen begränsat. Inom den offentliga förvaltningen, och särskilt på områden där det finns starka verksamhetssamband, är det däremot angeläget att ta till vara alla möjligheter till effektiv samverkan på teknikområdet över sektorsgränserna. En förutsättning för sådan samverkan är givetvis att bl.a. integritets-, sår- barhets- och säkerhetsaspekterna på teknikanvändningen beaktas. Regeringen konstaterar att RRV inte har riktat någon invändning mot RSV:s årsredovisning avseende skatteförvaltningen. Vidare konstaterar regeringen att det inte har kommit fram något som ger anledning att ompröva de beslut om resursutvecklingen som fattats med anledning av 1995 års budgetproposition och 1996 års ekonomiska vår-proposition. Enligt regeringens mening är det av största vikt att de beslutade anslagsneddragningarna möts med sådana åtgärder att effektiviteten i den operativa verksamheten inte försämras. Som redan har berörts är det därför viktigt att RSV konsekvent tar till vara de rationaliseringsmöjligheter som ny teknik ger. Verket måste vidare överväga sådana organisatoriska anpassningar som kan ge besparingar utan att den operativa verksamheten påverkas. Vad gäller det sistnämnda området har regeringen noterat att RSV nyligen satt igång ett arbete som syftar till att undersöka om en regionalisering av skatteförvaltnmingen kan vara en lämplig åtgärd för att åstadkomma en sådan effektivisering av organisationen. ------------------------------------------------------- A 1. Riksskatteverket 1994/95Utgift 190 6911) Anslagssparande332 261 1995/96Anslag 332 546 Utgiftsprognos 588 000 därav 1996 366 000 1997 Förslag 354 505 1998 Beräknat357 570 1999 Beräknat370 237 1 Beloppen anges i tusental kr A 2. Skattemyndigheterna ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift4 212 1891) Anslagssparande475 048 1995/96Anslag6 542 463 Utgiftsprognos6 681 000 därav 19964 717 000 1997 Förslag4 328 345 1998 Beräknat4 358 936 1999 Beräknat4 505 665 1 Beloppen anges i tusental kr Under anslaget till Riksskatteverket beräknas också medel för verkets upp- gifter som central förvaltningsmyndighet inom exekutionsväsendet. Från anslaget till Riksskatteverket betalas vidare kostnaderna för Skatterättsnämnden. Då anslagsstrukturen setts över har under anslaget till skattemyn-digheterna fr.o.m. år 1997 också beräknats medel, 10 miljoner kronor, som tidigare anvisa- des på förslagsanslaget A 5. Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt. Anslagssparandet uppgick enligt årsbokslutet för budgetåret 1994/95 per den 30 juni 1995 till 332 miljoner kronor på anslaget till RSV och 475 miljoner kronor på anslaget till skattemyndigheterna. Sparandet har byggts upp under bud- getåren 1993/94 och 1994/95. RSV:s senast redovisade prognos pekar på att spa- randet vid utgången av år 1996 kommer att uppgå till 231 resp. 330 miljoner kronor. Enligt RSV är de främsta orsakerna till det mycket omfattande anslagssparandet för verkets egen del (exkl. DataService) bl.a. eftersläpning i löneavtal och rekryteringar. För skattemyndigheterna tillkommer bl.a. att man under 1993/94 bara behövde göra en amortering på sina lån till investeringar i anläggningstillgångar, ofördelade medel för förstärkt skattekontroll och outnyttjade medel för fastighetstaxering. I enlighet med förslag från RSV beslutade regeringen i juni 1995 om indragning av sammanlagt ca 40 miljoner kronor på de två anslagen. Regeringen har i den sysselsättningspolitiska propositionen (prop. 1995/96:222) redovisat en planerad ytterligare indragning av anslagssparande inom bl.a. Finansdepartementets område för att finansiera vissa sysselsättningsskapande åtgärder. Det finns ännu inte tillräckligt underlag för att bedöma i vilken utsträckning indragningen kommer att falla på anslagen till RSV respektive skattemyndigheterna. Regeringens överväganden Övergripande mål De övergripande målen ligger fast. Resurser 1997 Riksskatteverket: ramanslag 354 505 000 kr Skattemyndigheterna: ramanslag 4 328 345 000 kr Anslagen för 1997 är beräknade enligt följande. Anslaget till Riksskatteverket har minskats med ca 2 procent eller 6,8 miljoner kronor på grund av det tidigare beslutade effektiviseringskravet. Från anslagen till skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna har överförts medel avseende internrevision. Anslaget till skattemyndigheterna har minskats med 87,3 miljoner kronor på grund av det tidigare beslutade effektiviseringskravet. Från anslaget har medel överförts till anslaget till Riksskatteverket avseende internrevision. För RSV har anslaget för 1998 beräknats till 357,6 miljoner kronor och anslaget för 1999 till 370,2 miljoner kronor. För skattemyndigheterna har anslaget för 1998 beräknats till 4 359 miljoner kronor och anslaget för 1999 till 4 505,6 miljoner kronor. A 3. Tullverket ------------------------------------------------------- 1994/95Utgift1 197 4001) Anslagssparande126 400 1995/96Anslag1 617 380 Utgiftsprognos1 673 000 därav 19961 118 900 1997 Förslag1 031 858 1998 Beräknat1 060 679 1999 Beräknat1 099 566 1 Beloppen anges i tusental kr De övergripande mål som lagts fast för Tullverkets verksamhet är följande: - att effektivt fastställa och uppbära tullar, mervärdesskatt och andra skat-ter och avgifter så att en riktig uppbörd kan säkerställas, - att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestäm- melser om in- och utförsel av varor efterlevs, - att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken så att ett underlag av god kvalitet kan inges. Som särskilt angelägna uppgifter för Tullverket har i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 angetts att medverka i arbetet med internationella frågor och förhandlingar inom sitt område, att öka anslutningsgraden till tulldata-systemet och att genomföra datorisering av tullräkningarna på ett effektivt sätt. I regleringsbrevet har också angetts som prioriterade uppgifter att ge möjligheter till ökade insatser för näringslivets och samhällets behov av nya flyg- och färjelinjer, att effektivisera arbetet med fordringar, så att den genomsnittliga kredittiden minskar till högst 30 dagar, samt att ge högsta prioritet åt bekämpningen av narkotikasmuggling. En särskilt angelägen uppgift för Tullverket är även att utveckla nya effektiva metoder för varukontroll för vilka in- och utförselrestriktioner föreligger samt att medverka i myndighetssamverkan och andra åtgärder i enlighet vad som anges i regeringens skrivelse (skr. 1994/95:217) Samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Med anledning av inträdet i den Europeiska unionen har Tullverket ställts inför en omfattande förändring av sin verksamhet. Arbetsvolymerna har minskat kraftigt vad avser klarering och ett helt nytt regelverk införts. Samtidigt har vissa nya uppgifter tillkommit. Som en följd av detta har verket omorganiserats och personalstyrkan minskats. Den nya organisationen trädde ikraft den 1 juli 1995. Generaltullstyrelsen är chefsmyndighet och verksamheten bedrivs utifrån tolv tullregioner, vilka utgör de operativa enheterna. Dessa har i sin tur verksamhet på olika platser. Verksamheten bedrivs på de tolv regionhuvudorterna och vid 33 lokalkontor. Förutom dessa fasta tjänsteställen bedrivs också verksamhet vid ett antal orter i samband med direkt ankommande och avgående utrikestrafik. I enlighet med skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU23 skall en utvärdering göras av effekterna för kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt av organisationsförändringen. Utvärderingen avses påbörjas under hösten 1996. Regeringens överväganden Övergripande mål De övergripande mål för Tullverkets verksamhet som angavs inför budgetåret 1995/96 bör ligga fast, med följande komplettering: - att vid fullgörande av sina uppgifter verka för att kostnaderna för tullprocedurer minimeras både för näringsliv, allmänhet och inomTullverket samt tillhandahålla en god service så att den legitimahandeln med tredje land underlättas i största möjliga utsträckning och att det legitima varuflödet inom EU inte hindras. Resurser 1997 Ramanslag 1 031 858 000 kr Övrigt - Besparingsprogrammet på 288 mkr för perioden 1995/96 - 1998 ligger fast. - En utvärdering av effekterna för kontrollverksamheten och tull-verksamheten i övrigt av organisationsförändringen är planerad att påbörjas under hösten 1996. - En vidareutveckling av tulldatasystemet (TDS) är nödvändig så att möjligheterna till effektivisering tas till vara och att systemetdärigenom blir attraktivt för näringslivet. - Ansvaret för och finansieringen av kontrollen av bidragsberättigade jordbruksexportvaror åvilar Jordbruksverket. Därför bör Jorbruks-verket ersätta Generaltullstyrelsen för dess arbete med denna verk-samhet. Mål och resultatbedömning Tullverkets verksamhet är idag indelad i sex verksamhetsgrenar. I sin rapport över slutlig granskning av Tullverket budgetåret 1993/94 påpekar Riksrevisionsverket (RRV) vissa brister beträffande resultatets koppling till Tullverkets övergripande mål. Verksamhetsgrenarna är inte renodlade i förhållande till dessa mål utan samtliga grenar omfattar arbetsmoment och aktiviteter som syftar till att uppfylla flera av de övergripande målen. RRV:s kritik fullföljes i revisionsrapporten för budgetåret 1994/95. Man har inte lämnat några invändningar i rapporten, men pekar på vissa brister i bl.a. resultatredovisningen. Man menar att redovisade resultat djupare bör analyseras och att de prestationsmål som idag finns bör kompletteras med mål som fokuserar på den effekt eller det resultat som eftersträvas för verksamhetsgrenen. Revisionsberättelsen innehåller även synpunkter på att det inte framgår i resultatredovisningen hur och med vilket resultat Tullverket genomfört de särskilt angelägna uppgifter som regeringen angett i regleringsbrevet. Regeringen delar RRV:s uppfattning och har i regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 gett Tullverket i uppdrag att inkomma med förslag på en ny indelning i verksamhetsgrenar, som på ett mer ändamålsenligt sätt korresponderar mot de övergripande målen. Till varje verksamhetsgren skall även knytas konkreta mål och resultatmått som gör att verksamheten lättare kan följas upp på ett effektivt sätt och som i förlängningen kan leda till ännu bättre kostnadsmedvetande inom organisationen. Ett förslag har presenterats av Tullverket och man avser att fr.o.m. budgetåret 1997 följa upp verksamheten utifrån den nya indelningen. Regeringen kommer i regleringsbrevet att närmare precisera kraven på mål och resultat. Även beträffande narkotikakontrollen vill regeringen peka på behovet av en fördjupad resultatanalys. Bekämpningen av olovlig införsel av narkotika är ett högt prioriterat område för Tullverket. Från den 1 juli 1996 har en ny lagstiftning trätt ikraft som permanentar Tullverkets befogenheter beträffande kontroll vid inre gräns. I samband härmed fick myndigheten rätt att i den brottsbekämpande verksamheten få tillgång till bokningsuppgifter m.m. från transportföretagen. Härigenom har förutsättningarna för en effektiv narkotikabekämpning förbättrats. Beträffande resultatet av narkotikakontrollen redovisas i dagsläget statistik om bl.a. antal beslag och beslagsmängder. I förslaget till indelning i verksam- hetsgrenar som Generaltullstyrelsen presenterat har man föreslagit förbättrad analys av resultatet av narkotikakontrollen. Regeringen kommer i regleringsbrevet att närmare precisera de krav som skall ställas på redovisningen Det svenska medlemskapet i EU har vidare inneburit en ökning av det internationella utbytet av information mellan tullmyndigheterna. Vid Generaltullstyrelsen har inrättats en central underrättelsefunktion och sådana har även byggts upp vid alla regionala myndigheter. Regeringen anser det vara betydelsefullt att Tullverket tar tillvara möjligheterna att i samarbete med andra tullmyndigheter - inom och utom EU - effektivt bekämpa smuggling av narkotika. I samband härmed kan erinras om det initiativ som regeringscheferna tog vid Östersjörådets möte i Visby om bekämpande av den organiserade brottsligheten. Internationellt likaväl som nationellt måste samarbetet här innefatta tull, polis och gräns/kustbevakning. Enligt vad regeringen erfarit har smugglingen av sprit och andra alkoholdrycker tilltagit mycket kraftigt under det senaste året. Generaltullstyrelsen har redovisat en mycket kraftig ökning av beslagtagna mängder. Den 1 juli i år trädde en ny lagstiftning i kraft som innebär att myndigheterna fått befogenheter att ingripa mot olovlig införsel av punktskattepliktiga varor. Lagstiftningen är av delvis provisorisk natur och skall överarbetas av Skatteflyktskommittén (Fi 1995:04) i syfte att göra den mer verkningsfull. Regeringen följer noga utvecklingen på området och vill understryka betydelsen av att Tullverket även fortsättningsvis håller en hög aktivitetsnivå även när det gäller denna smuggling. Beträffande den finansiella redovisningen konstaterar RRV att upp-börds- bevakningen förbättrats avsevärt i jämförelse med tidigare år. I övrigt har både budgetåret 1994/95 och innevarande budgetår 1995/96 präglats av det omfattande förberedelsearbetet inför inträdet i EU och införandet av det nya regelverket samt Tullverkets omorganisation. I ljuset av detta bedömer regeringen det inte som meningsfullt att i något djupare avseende analysera Tullverkets resultatredovisning. Besparingsåtgärder Tullverkets verksamhet styrs till stor del av flödet av gods och trafikanter över gränserna. Eftersom EU-medlemskapet inneburit en kraftig minskning av Tullverkets arbetsvolymer beträffande klarering av gods och transporter, har riksdagen tidigare fattat beslut om att anpassa verkets dimensionering efter de nya förutsättningarna (prop. 1994/95:100 bil. 8, bet. 1994/95:SkU23 och 33, rskr. 1994/95:240). Beslutet innebär en minskning av Tullverkets anslag med 288 mkr under perioden 1995/96 - 1998, fördelat med 200 mkr under 1995/96 och med 88 mkr under 1997. Besparingsprogrammet kommer att genomföras som planerat. På uppdrag av regeringen i föregående års regleringsbrev har Tullverket i en skrivelse den 14 februari 1996 redogjort för de besparingsåtgärder som hittills vidtagits, bl.a. neddragning av verksamheten, omorganisation och minskning av personal. De nya förutsättningarna innebar med nödvändighet att verksamheten måste förändras och besparingarna har i det närmaste helt genomförts i och med omorganisationen den 1 juli 1995. Den nya organisationen skulle enligt förutsättningarna omfatta 2 450 årsarbetskrafter vilket inneburit att personalstyrkan minskats med ca 820 personer. Den tidigare organisationen med tre nivåer och 37 lokala och regionala myndigheter har ändrats till att omfatta två nivåer, Generaltullstyrelsen och 12 regionala myndigheter. Tullnärvaron har dragits in på tio orter i landet och man har även gjort besparingar på utgifter för lokaler. Det uppdrogs även åt Tullverket att senast den 15 februari 1997 inkomma med en redovisning av vilka fortsatta åtgärder som vidtagits i syfte att uppnå de besparingskrav som ställts. Datorisering På uppdrag av regeringen har Generaltullstyrelsen även inkommit med en redovisning av hur Tullverkets datorisering fortskrider. Generaltullstyrelsen belyser i sin skrivelse det arbete som pågår med den fortsatta anpassningen av Tullverkets rutiner och system till EU, den fortsatta utvecklingen inom EDI- området (elektroniskt utbyte av information) samt de insatser som planeras för effektivisering av övriga administrativa rutiner inom verket. Tullverket anger i sin skrivelse att IT-utvecklingen därför ska fortsätta med inriktning på effektivisering av system och rutiner för att klara anpassningen till EU:s regelverk. Anpassningen av systemen till EU:s tullkodex och till EU:s olika informationssystem är dock en fortlöpande process som ännu inte är avslutad utan kommer att pågå även under perioden 1996-1997. Med rimliga investeringar kan man även omvandla den datatekniska plattformen till en modern client/server-miljö där användaren över en och samma terminal kan nå tulldatasystemet (TDS) och övriga administrativa tillämpningar. I föregående års budgetproposition angav regeringen att Tullverket skulle ge hög prioritet åt genomförande av den del av tulldatasystemet som avser att möjliggöra utfärdande av tullräkningar på elektronisk väg. Regeringen pekade därvid på de rationaliseringsvinster inom Tullverket och anslutna företag som skulle kunna uppnås. Regeringen framhöll också att elektroniska tullräkningar skulle ge incitament för ytterligare företag att ansluta sig. Tullverket anmäler i sin skrivelse att utveckling av olika EDI-funktioner pågår och regeringen ser positivt på detta arbete som avser att öka möjligheterna till elektronisk kommunikation mellan näringslivet och Tullverket. Regeringen anser att arbetet med dessa funktioner bör ha en hög prioritet inom Generaltullstyrelsen och att det fortsatta arbetet bör bedrivas skyndsamt. Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att Tullverket kan erbjuda ett tulldatasystem som är attraktivt för företagen. Genom att utveckla möjligheterna till elektronisk kommunikation - i båda riktningarna - mellan Tullverket och anslutna företag finns goda förutsättningar att fler företag ska anse det lönsamt att ansluta sig till systemet. Samtidigt ökar möjlig-heterna till effektiviseringar inom tullverksamheten. Regeringen har därför för avsikt att ge Generaltullstyrelsen i uppdrag att göra en utvärdering av vilka möjligheter det finns att utveckla systemet så att ytterligare effektivitetsvinster kan göras inom såväl anslutna företag som inom Tullverket. Med anledning av Tullverkets datorisering har Riksrevisionsverket (RRV) i sin revisionsrapport för 1994/95 kommenterat vissa förhållanden beträffande tulldatasystemet. Man pekar bl.a. på brister i den interna behörighetskontrollen och man rekommenderar en översyn tillsammans med en förbättrad system- och kontrolldokumentation. Enligt vad regeringen erfarit så pågår arbetet inom Generaltullstyrelsen med att vidta de åtgärder som RRV föreslagit. Nytt övergripande mål En väl fungerande handel med utlandet är ett samhällsintresse och den tullhantering som genomförs när varor passerar landets gränser är en del av denna handel. Det är naturligt att denna hantering tar viss tid och vissa re- surser i anspråk. För att bidra till svenskt näringslivs konkurrenskraft är det dock viktigt att kostnaderna för tullprocedurerna för den legitima handeln minimeras. Detsamma gäller naturligtvis för Tullverkets egna kostnader för tullprocedurerna. För att det legitima flödet av varor ska underlättas är det också viktigt att tullhanteringen sker med beaktande av att en god service upprätthålls mot de som nyttjar systemet. Regeringen anser att denna dimension av Tullverkets verksamhet bör understrykas och föreslår därför att de övergripande målen för Tullverkets verksamhet kompletteras med ett mål som beaktar behovet av effektiva tullprocedurer och en god service. Det nya övergripande målet har således karaktär av effektivitets- och servicemål. Målet föreslås formuleras som att Tullverket vid fullgörande av sina uppgifter ska verka för att kostnaderna för tullprocedurer minimeras både hos näringsliv, allmänhet och inom Tullverket samt tillhandahålla god service så att den legitima handeln med tredje land underlättas i största möjliga utsträckning och att det legitima varuflödet inom EU inte hindras. För att nå detta mål måste Tullverket sträva efter att förenkla tullprocedurerna. Detta kan delvis ske på nationell nivå. Tullprocedurerna styrs emellertid i betydande utsträckning av EU:s regelverk. Tullverket bör därför arbeta för förenklingar av regelsystem även på denna nivå. Ett första betydande steg har på svenskt initiativ tagits genom det ut-talande som de 15 EU-ländernas tullmyndigheter och EU-kommissionen antog vid en konferens i Stockholm i maj 1996. Där underströks behovet av förenklingar och rationaliseringar av Gemenskapens regler och procedurer inom tullområdet. Tullverket har också tillsammans med Kommerskollegium och Jordbruksverket samt näringslivets organisationer påbörjat ett systematiskt arbete i syfte att kartlägga, genomföra och föreslå förenklingar av regler och procedurer. Nya uppgifter i samband med EU-medlemskapet Tullverket anmäler i sin anslagsframställning för budgetåret ett ökat resurs- behov p.g.a. arbetsuppgifter som medlemskapet i EU fört med sig. Kort-fattat innebär dessa arbetsuppgifter insamlande av uppgifter till EU:s system för internhandelsstatistik, Intrastat, kontroll av jordbruksvaror som är berättigade till exportbidrag, information till näringslivet samt allmänt merarbete till följd av EU-medlemskapet. Regeringen föreslår inga nya medel med anledning av detta utan besparingsprogrammet ligger fast. Beträffande frågan om Intrastat och utrikeshandelsstatistiken, där an-svaret delas mellan Tullverket och Statistiska Centralbyrån (SCB), har regeringen i enlighet med föregående års budgetproposition i ett särskilt beslut angett att arbetsfördelningen mellan SCB och Tullverket skall bestå till dess Tullverkets organisationsstruktur fastställts. Så har nu skett men eftersom ny information tillkommit om att ett nytt system är under utveckling (Intrastat II), som ska ersätta det temporära Intrastat och som dessutom blir kopplat till ett inom EU gemensamt och harmoniserat system för mervärdesskatt, anser regeringen att den nuvarande arbetsfördelningen mellan Tullverket och SCB bör bestå tills vidare. När det nya systemet tas i drift bör ansvaret ligga på SCB. När det gäller kontrollen av exportbidragsberättigade jordbruksvaror har regeringen ingenting emot att Tullverket utför dessa uppgifter åt Jordbruks- verket under förutsättning att det inte inkräktar på Tullverkets ordinarie verksamhet. Ansvaret för och finansieringen av jordbruksexportkontrollen åvilar således Jordbruksverket. Om Tullverket skall fortsätta med kontrollen bör därför Jordbruksverket ersätta Generaltullstyrelsen för dess arbete med denna verksamhet. Slutsatser I och med inträdet i EU har Tullverkets verksamhet förändrats. Förändringen har främst inneburit att klareringen av gods till och från länder inom EU i princip bortfallit helt. Arbetsvolymerna har därför minskat kraftigt, vilket också återspeglat sig i omorganisationen och minskningen av personal under 1995. Beträffande handeln med tredje land har verket kvar sina arbetsuppgifter och tullformaliteterna kvarstår, dock med den förändringen att gränskontrollen ska ta tillvara hela EU:s intressen. Mot denna bakgrund samt för att bidra till svenskt näringslivs konkurrenskraft vill regeringen understryka vikten av effektiva tullprocedurer och en god service och föreslår därför en komplettering av Tullverkets övergripande mål. Med det nya regelverket följer även att en anpassning av Tullverkets ADB- verksamhet till EU:s system måste ske. Arbetet fortgår kontinuerligt och fortsätter även under perioden 1996-1997. När det gäller tulldatasystemet anser regeringen att en vidarutveckling av detta är nödvändigt så att alla möjligheter till effektiviseringar tas till vara och att systemet därigenom blir attraktivt för näringslivet. Det föreslagna anslaget - 1 031 858 000 kr - innebär att det tidigare be- slutade besparingsprogrammet för Tullverket för perioden 1995/96 - 1998 fullföljs. Besparingarna uppgår härigenom till 288 miljoner kronor. För 1998 och 1999 har anslaget beräknats till 1 060 679 000 kr respektive 1 099 566 000 kr. 44