Regeringskansliets rättsdatabaser

Svensk ekonomi Förord Föreliggande bilaga till 1997 års budgetproposition beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1997. Bedömningen av den internationella utvecklingen grundar sig på material från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska centralbyrån och på den prognos som Konjunkturinstitutet publicerade den 14 augusti 1996. Ansvaret för de redovisade bedömningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning. Bilagan innehåller dessutom kalkyler över ekonomins utveckling i ett något längre perspektiv. Den traditionella prognosen för 1996 och 1997 kompletteras med ett basscenario och ett alternativt högtillväxtscenario över utvecklingen på medellång sikt. Dessa beräkningar är gjorda med stöd av Konjunkturinstitutets modeller KOSMOS och FIMO. Ansvarig för bilagan är departementsrådet Anders Palmér. Kalkylerna baseras på information t.o.m. den 5 september 1996. 5 Innehållsförteckning Förord 5 1 Inledning 7 1.1 Den svenska ekonomin 1996 och 1997 7 1.2 Den svenska ekonomins utveckling 13 t.o.m. år 2000 2 Internationell utveckling 23 2.1 Utveckling i OECD-länderna 23 2.2 Länderna utanför OECD 28 2.3 Risker kring prognosen 30 2.4 Medelfristig kalkyl 30 3 Kapitalmarknaderna 32 4 Utrikeshandeln 36 5 Näringslivets produktion 41 5.1 Industrin 42 5.2 Byggnadsverksamheten 46 6 Arbetsmarknad 47 7 Löner 51 8 Inflation 55 9 Hushållens ekonomi 59 10 Bruttoinvesteringar 66 10.1 Näringslivets investeringar 67 10.2 Bostadsinvesteringar 68 10.3 Lager 69 11 Den offentliga sektorn 71 11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 71 11.2 Den statliga sektorn 78 11.3 Allmänna pensionsfonden 80 11.4 Den kommunala sektorn 81 6 Tabellförteckning 1.1 Prognosförutsättningar 9 1.2 Försörjningsbalans, 1994-1997 11 1.3 Nyckeltal 12 1.4 Finansiellt sparande 13 1.5 Förutsättningar 1996-2000 14 1.6 Försörjningsbalans 1996-2000 15 1.7 Nyckeltal 1996-2000 17 1.8 Arbetsmarknad 18 1.9 Högtillväxtalternativet, försörjningsbalans och nyckeltal, 1996-2000 20 2.1 EU:s försörjningsbalans 25 2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet 27 2.3 BNP-tillväxt per region samt andel av svensk export per region 30 4.1 Export och import av varor 38 4.2 Bytesbalansen 39 5.1 Näringslivets produktion 41 5.2 Nyckeltal för industrin 43 5.3 Byggnadsverksamhet 46 6.1 Sysselsättning i olika branscher 48 6.2 Arbetsmarknad 50 7.1 Timlöner 52 8.1 Konsumentpriser 57 9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande 61 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren 67 10.2 Lagerförändringar och lagerbidrag 70 11.1 Den offentliga sektorns finanser 73 11.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter 75 11.3 Den offentliga sektorns utgifter 76 11.4 Kommunsektorns finanser 1995-2000 84 7 Diagramförteckning 1.1 BNP-förlopp 1984-1997 8 1.2 Bidrag till BNP-tillväxten 9 1.3 Bidrag till tillväxten 1998-2000 16 Diagrambilaga till kapitel 1 21 D.1 BNP-utveckling enligt bas- respektive högtillväxtalternativet 21 D.2 Arbetslöshet enligt bas- respektive högtillväxtalternativet 21 D.3 Sysselsättning och arbetskraft enligt bas- respektive högtillväxtalternativet 22 D.4 Basalternativet, befolkningen i ålder 16-64 år uppdelade på sysselsatta, personer i åtgärder i arbetskraften, öppet arbetslösa och personer i åtgärder utanför arbetskraften 22 2.1 Långa och korta räntor samt nominell växelkurs för EU som helhet gentemot dollarn 24 3.1 Ränteutvecklingen för 10-åriga statsobligationer i några länder 32 3.2 Ränteutvecklingen i Sverige, 1992-1996 33 3.3 Kronans kurs, TCW-index, 1995-1996 34 4.1 Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för bearbetade varor, 1987-1997 37 4.2 Bytesbalansen som andel av BNP i Sverige och OECD-Europa, 1980-1997 40 5.1 Industins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1997 44 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel, 1980-1997 45 6.1 Antal sysselsatta, öppet arbetslösa och personer i arbetskraften 49 7.1 Timlöneutveckling i industrin 53 8.1 Producentprisutvecklingen 1991-1996 55 8.2 Konsumentprisutvecklingen 1985-1997 58 8 9.1 Real timlön före skatt 1975-1997 60 9.2 Hushållens framtidsförväntningar, 1977-augusti 1996 62 9.3 Privat konsumtion, 1980-1997 63 9.4 Disponibel inkomst och privat konsumtion, 1970-2000 65 10.1 Investeringskvoter inklusive och exklusive bostäder 68 10.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter 70 11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande, 1970-2000 71 11.2 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och nettoskuld, 1980-2000 74 11.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter, 1970-2000 77 11.4 Statsskulden, 1980-2000 80 11.5 Den kommunala sektorns finansiella sparande, 1980-2000 82 9 1 Inledning 1.1 Den svenska ekonomin 1996 och 1997 Under hösten 1995 inträffade en avmattning i den europeiska konjunkturen, vilken också satt sin prägel på den svenska ekonomin. Via exporten spred sig de negativa effekterna till den redan tidigare svaga inhemska ekonomin. Nedgången av arbetslösheten bröts. Hushållens framtidsförväntningar dämpades. Allt fler prognosmakare reviderade ned sina bedömningar. Samtidigt förväntades - bl.a. i den ekonomiska vårpropositionen - att en återhämtning i Europa skulle inledas under senare delen av 1996 och att detta skulle påverka den svenska ekonomin positivt. Några påtagliga tecken på en sådan uppgång fanns dock knappast under våren och osäkerheten i prognoserna var ovanligt stor. I vissa avseenden har bilden klarnat under de senaste månaderna. Allt fler tecken, exempelvis BNP-tillväxten under andra kvartalet, industrins orderingång och näringslivets framtidsförväntningar, tyder på att den tyska ekonomin passerat bottenläget och att en uppgång är på väg med positiva effekter på Europa i övrigt som följd. Samtidigt fortsätter tillväxten i Förenta staterna att ligga på en hög nivå utan att inflationen pressas uppåt. Den svenska exporten har hävdat sig överraskande bra under första halvåret, trots att det relativa kostnadsläget försämrats kraftigt. Den privata konsumtionen har hållits uppe, även om delar av detaljhandeln fått vidkännas betydande volymnedgångar. Räntorna har fallit och de alltför stora lagren håller på att avvecklas. Mot denna bakgrund är det rimligt att räkna med att den svenska ekonomin befinner sig i en uppgångsfas, även om återhämtningen blir förhållandevis långsam. Tillväxten väntas under 1996 till största delen drivas av utrikeshandeln. Exporten får draghjälp av en successivt stigande efterfrågan i utlandet. Expansionstakten kommer dock sannolikt att dämpas i takt med att relativprishöjningarna slår igenom på marknadsandelarna. Importen begränsas av lageravvecklingen och en i övrigt återhållen inhemsk efterfrågan. Vidare kommer investeringarna att vara en motor i tillväxtprocessen, enligt de enkäter som föreligger. Ett markant omslag är på väg för bostadsinvesteringarna, dock från en låg nivå. Den privata konsumtionen kan förväntas fortsätta att växa i en årstakt av ca 1 procent, vilket innebär att sparkvoten i så fall stiger något. Däremot ser den offentliga konsumtionen ut att falla. Sammantaget leder detta till en BNP-tillväxt på 1,6 procent, vilket är något starkare än vad som antogs i vårpropositionen. Arbetslösheten verkar dock bli något högre, beroende på att såväl produktivitet och medelarbetstid växer i en snabbare takt än vad som tidigare prognosticerades. Trots att löneökningarna är snabbare i Sverige än i omvärlden ser inflationstakten ut att hamna på endast ca 1 procent under loppet av året. Tillväxttakten beräknas stiga något 1997, till 2,3 procent, samtidigt som drivkraften i processen ändras. Utrikeshandeln väntas ge ett mindre bidrag då kronans appreciering mer tydligt slår igenom på marknadsandelarna samtidigt som importen utvecklas i linje med efterfrågan. Även investeringarna beräknas komma in i en lugnare expansionsfas efter den snabba kapacitetsutbyggnaden i år. Däremot kommer sannolikt den privata konsumtionen att stärkas i takt med att hushållens situation och framtidsförväntningar förbättras. Den för svenska förhållanden höga sparkvoten kan då komma att sjunka något. Lageravvecklingen väntas upphöra, vilket ger ett kraftigt positivt bidrag till BNP. En viss nedgång av den öppna arbetslösheten är sannolik, bl.a. som en följd av stigande efterfrågan på arbetskraft. Trots att en del tillfälliga inflationsdämpande faktorer försvinner kommer ändå prisstegringarna att ligga väl i linje med 2- procentsmålet. Diagram 1.1 BNP-förlopp 1984-1997 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Även om konjunkturbilden nu är klarare än i våras finns fortfarande betydande osäkerhet i prognosen. Återhämtningen i Europa i allmänhet och Tyskland i synnerhet är ännu inte säkerställd, utan bedömningen bygger på enstaka indikationer. För att den svenska tillväxten ska stärkas behöver dessutom hushållens förtroende för den inhemska ekonomiska utvecklingen öka. I detta sammanhang är utvecklingen av sysselsättningen, av räntorna och av de offentliga finanserna nyckelfaktorer. En speciell osäkerhetsfaktor är den statliga konsumtionen, vilken historiskt visat sig vara svår att förutse. 7 Diagram 1.2 Bidrag till BNP-tillväxten, 1995-1997 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Till grund för prognosen ligger antagandet att de korta svenska marknadsräntorna planar ut på nivån 5 procent i slutet av 1996 - vilket innebär en markant lägre nivå än vad som angavs i vårpropositionen - för att stiga något under loppet av 1997 i takt med att den väntade konjunkturuppgången i Europa driver upp de tyska korträntorna. Den femåriga statsobligationsräntan antas stabiliseras på ca 7 procent kring årsskiftet för att sedan ligga kvar på denna nivå. Visserligen bedöms de amerikanska långa räntorna börja stiga något, vilket ger återverkningar för Europa, men samtidigt bör den svenska räntemarginalen gentemot utlandet kunna krympa p.g.a. de förbättrade offentliga finanserna, det växande överskottet i bytesbalansen och den bestående låga inflationstakten. Den svenska kronan antas vara stabil och TCW-index ligga runt 115. Tabell 1.1 Prognosförutsättningar 1994 1995 1996 1997 BNP-tillväxt i OECD 2,8 2,0 2,0 2,4 Konsumentprisökning i OECD 2,3 2,4 2,3 2,3 Dollarkurs (SEK) 7,7 7,1 6,7 6,7 TCW-index1 126,1 127,3 116,0 115,0 Tysk ränta 5 års statsobligation6,2 6,0 5,1 5,4 Svensk ränta 5 års statsobligation9,19,9 7,5 7,0 Svensk ränta 6 månaders ssvx7,7 8,9 6,0 5,4 1 TCW-index på 115 motsvarar i dagsläget ett ECU-index på ca 114. Källa: Finansdepartementet. Aktuell statistik tyder på att lönerna inom industrin ökar något snabbare än vad som antogs i våras, medan övriga löner snarast stiger långsammare. Sammantaget väntas lönerna stiga med drygt 5,5 procent i år och med ca 4,5 procent nästa år. Detta kan jämföras med utvecklingstakten i Europa som ligger på ca 3,5 procent. Den relativt snabba löneökningen tenderar hålla uppe de korta räntorna och att pressa fram rationaliseringar, vilket mildrar genomslaget på priserna men håller arbetslösheten på en hög nivå. Inflationen i Sverige har hittills i år varit betydligt lägre än vad som förväntades i våras. Till och med augusti har priserna fallit med 0,3 procent. Den låga takten förklaras bl.a. av sänkta importpriser, fallande räntor och skatteförändringar. Produktivitetsökningarna har också varit starkare än väntat. Under loppet av 1996 beräknas konsumentpriserna stiga med 1,0 procent. Under 1997 uppskattas KPI öka med drygt 2 procent, eftersom kronan inte antas apprecieras ytterligare och räntorna inte falla. Om olika tillfälliga effekter som påverkar priserna räknas bort, såsom skatte- och subventionsförändringar, ränteutvecklingen samt växelkursens genomslag på importpriserna, verkar den “underliggande„ inflationstakten hamna på nivån 2 procent eller strax därunder för de båda åren. Den “underliggande„ inflationen mätt som lönestegringstakt minus trendmässig produktivitet beräknas sjunka från 1996 till 1997. Exporten steg snabbare än väntat under det första halvåret. Trots apprecieringen av kronan har svenska företag fortsatt att vinna marknadsandelar. Uppenbarligen dominerar fortfarande effekten av den tidigare kronförsvagningen. Eftersläpningen innan volymerna påverkas fullt ut kan vara ovanligt lång vid stora relativprisförändringar. Orderingången till exportindustrin stiger och framtidsförväntningarna är positiva. Den internationella konjunkturuppgången för med sig en högre marknadstillväxt. Med viss fördröjning väntas emellertid den relativt omvärlden höjda kostnadsläget resultera i förluster av marknadsandelar för svenska företag. Därmed kommer sannolikt exporttillväxten att bromsa upp något nästa år. Importen hålls i år tillbaka av den starka lageravvecklingen, medan en återhämtning är sannolik 1997. Såväl handels- som bytesbalansen uppvisar stora och växande överskott. Bytesbalansen satt i relation till BNP beräknas uppgå till 3,7 procent 1997, den högsta siffran i modern tid. Den privata konsumtionen har hittills i år hållits upp av efterfrågan på energi, dagligvaror och bilar. Höga realräntor, hög arbetslöshet och den omfattande konsolideringen av de offentliga finanserna har bidragit till en försiktig attityd från hushållens sida, vilket gjort att efterfrågan inom många andra områden varit dämpad. En gynnsammare ekonomisk utveckling under prognosperioden gör att hushållens framtidsförväntningar sannolikt förbättras, vilket skapar förutsättningar för en nedgång i sparkvoten. Höga reallöner, framför allt i år, gör att disponibel inkomsterna stiger, även om budgetkonsolideringen och en återhållen sysselsättningsutveckling verkar i motsatt riktning. Den privata konsumtionen väntas öka med knappt 1 procent 1996 och med knappt 2 procent 1997. Den statliga konsumtionen har visat sig vara mycket svår att förutse. Speciellt fluktuationerna i försvarsinköpen har varit stora och tidsprofilen svår att fastställa. Sedan vårpropositionen presenterades har ny information framkommit som indikerar att försvarsutgifterna blir lägre än beräknat. Detta har föranlett en betydande nedrevidering av den statliga konsumtionen. Utifrån korttidsstatistiken hittills i år ligger bedömningen av den kommunala konsumtionens utveckling för 1996 kvar på -1 procent. Samtidigt beräknas det finansiella sparandet för kommunsektorn i år bli betydligt sämre än enligt bedömningen i våras. Mot denna bakgrund beräknas den kommunala konsumtionen minska med 0,7 procent 1997, trots att den stora utbildningssatsningen bidrar positivt. Tabell 1.2 Försörjningsbalans, 1994-1997 MiljarderProcentuell volymförändring Kr 1995 1994 1995 1996 1997 BNP 1 634,9 2,6 3,0 1,6 2,3 Import 563,8 13,4 8,7 2,7 4,9 Tillgång 2 198,7 4,9 4,3 1,9 2,9 Privat konsumtion 853,5 0,8 0,3 0,9 1,8 Offentlig konsumtion422,6 -0,5 -2,3 -1,0 -0,5 Stat 131,3 -0,1 -4,5 -1,0 0,0 Kommuner 291,3 -0,7 -1,2 -1,0 -0,7 Bruttoinvesteringar 237,8 -0,2 10,6 8,1 2,0 Näringsliv exkl. bostäder171,614,4 24,5 9,6 2,0 därav industri 60,9 28,6 37,5 16,0 -4,0 Bostäder 26,7 -35,3 -27,9 16,1 2,7 Myndigheter 39,4 10,6 1,6 -3,5 1,4 Lagerinvesteringar1 17,5 1,5 0,5 -1,5 0,5 Export 667,3 14,1 11,4 6,5 5,6 Användning 2 198,7 4,9 4,3 1,9 2,9 Inhemsk användning1 531,4 1,9 1,6 0,0 1,8 1 Förändring i procent av föregående års BNP. Källa: Finansdepartementet. Bruttoinvesteringarna är en av de mest expansiva delarna av den svenska ekonomin under 1996. God lönsamhet och ett gynnsamt konkurrensläge har möjliggjort för industrin att fullfölja sina långsiktiga expansionsplaner, trots konjunkturavmattningen. Planerna tyder dock på att industrins investeringar dämpas nästa år. Den befintliga kapaciteten räcker för att möta efterfrågan utan att det uppstår kapacitetsproblem. Bostadsbyggandet vänder uppåt från en mycket låg nivå. Räntefallet i kombination med olika stimulansåtgärder bidrar till detta. Ett fall i ombyggnadsinvesteringarna drar ned tillväxtsiffrorna för 1997. Lagerinvesteringarna har stor inverkan på konjunkturförloppet. Avmattningen i höstas kom uppenbarligen överraskande för många aktörer. Industrin och handeln fick vidkännas en ofrivillig lageruppbyggnad. De alltför stora lagren avvecklas nu i år, vilket ger ett starkt negativt bidrag till BNP. Effekten dämpas dock av att importen också blir lägre. Till nästa år bör anpassningen vara avklarad och lagerinvesteringarna väntas ligga kvar på en i stort sett oförändrad nivå. Därmed blir omslaget betydande och ger ett positivt bidrag till BNP-tillväxten. Tabell 1.3 Nyckeltal 1994 1995 1996 1997 Timlön, kostnad 2,4 3,4 5,6 4,5 KPI, dec.-dec. 2,6 2,6 1,0 2,2 NPI, dec.-dec. 1,7 1,0 0,5 0,8 Disponibel inkomst 1,1 -0,1 1,2 0,8 Sparkvot (nivå) 8,6 8,2 8,5 7,5 Industri produktion 13,8 9,4 2,5 5,3 Relativ enhetsarbetskostnad-4,5 0,3 14,3 0,5 Öppen arbetslöshet (nivå)1 8,0 7,7 7,7 6,9 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder15,24,4 5,0 5,4 Handelsbalans (miljarder kr)67,1 105,6 124,4 139,6 Bytesbalans (% av BNP) 0,4 2,0 3,1 3,7 1 I % av arbetskraften. Källor: Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet. BNP-tillväxten på 1,6 procent i år blir inte tillräcklig för att få ned arbetslösheten. Visserligen stiger antalet arbetade timmar, men medelarbetstiden fortsätter dock att öka, bl.a. beroende på att sjukfrånvaron faller ytterligare. Därmed kommer sysselsättningen mätt i antal personer att avta. Utbudet av arbetskraft beräknas emellertid också minska, vilket gör att den öppna arbetslösheten planar ut på nivån 7,7 procent. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder väntas bli något högre än förra året. Den starkare BNP-tillväxten 1997, 2,3 procent, i kombination med att medelarbetstiden sannolikt stiger långsammare och att volymen arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar, medför att den öppna arbetslösheten kan falla med en knapp procentenhet. Summa av öppet arbetslösa och personer i åtgärder väntas sjunka med knappt en halv procentenhet. Den offentliga sektorns finanser förbättras kraftigt under år 1996. Underskottet i det finansiella sparandet beräknas bli 67 miljarder kronor, vilket motsvarar 4 procent av BNP. Detta innebär en halvering av underskottet jämfört med år 1995. Förstärkningen ligger främst på inkomstsidan, bl.a. stiger skatter och avgifter som andel av BNP med 3,3 procentenheter. En rad tillfälliga faktorer, bl.a. omläggningen av systemet för uppbörd av mervärdeskatt, gör att skatteintäkterna blir särskilt höga under år 1996. Under föregånde år rådde det motsatta förhållandet, varför en del skattehöjningar som då genomfördes inte får genomslag på de totala skatteintäkterna förrän i år. De oväntat stora skatteinbetalningarna under första halvåret 1996 tyder på att effekten av dessa tillfälliga faktorer tidigare underskattats. Detta har föranlett en upprevidering av prognosen för den offentliga sektorns skatteintäkter för helåret 1996. De offentliga utgifterna hålls tillbaka av de besparingar som vidtagits inom ramen för konsolideringsprogrammet, bl.a. minskar transfereringarna till hushållen med ca 1 procent i reala termer mellan 1995 och 1996. Tabell 1.4 Finansiellt sparande Procent av BNP, löpande pris 1994 1995 1996 1997 Bruttosparande 14,6 17,6 17,9 18,8 Realt sparande 14,2 15,6 14,8 15,1 Fasta investeringar 13,6 14,5 15,2 15,1 Lager investeringar 0,6 1,1 -0,4 0,1 Finansiellt sparande 0,4 2,0 3,1 3,7 Offentlig sektor -10,8 -8,1 -4,0 -2,6 Hushåll 6,2 5,9 5,7 4,9 Företag 5,0 4,2 1,2 1,1 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. De tillfälligt höga skatteintäkterna under 1996 medför att den offentliga sektorns inkomster växer långsammare under 1997 och skatte- och avgiftskvoten sjunker något. I gengäld beräknas utgifterna minska mätt i fasta priser, vilket medför att utgiftskvoten reduceras från 67,2 procent av BNP år 1996 till 64,7 procent av BNP år 1997. Den offentliga sektorns finansiella underskott beräknas 1997 uppgå till drygt 2,5 procent av BNP och således med viss marginal uppfylla konvergenskriteriet för deltagande i den europeiska valutunionens tredje etapp. Ett bättre finansiellt sparande, utförsäljningar samt en starkare krona är faktorer som bidrar till att den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld minskar som andel av BNP både 1996 och 1997. 1.2 Den svenska ekonomins utveckling t.o.m. år 2000 Förutom kortsiktsprognosen, vars perspektiv sträcker sig t.o.m. 1997, publicerar Finansdepartementet kalkyler över den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv. Osäkerheten i en kortsiktig prognos är stor. I kalkyler med ett tidsperspektiv fram till år 2000 är osäkerheten av naturliga skäl ännu större. Liksom i vårpropositionen presenteras här två alternativa kalkyler. Det s.k. basalternativet utgör det mer måttfulla scenariet. Det s.k. högtillväxtalternativet beskriver en utveckling där lönebildningen och arbetsmarknaden antas fungera bättre, vilket resulterar i att den öppna arbetslösheten faller successivt till fyra procent år 2000. Kalkylen kan ses som ett räkneexempel på vilken utveckling som krävs för att den öppna arbetslösheten ska halveras. Kalkylerna baseras på den ekonomiska politik och de regler som beslutats av riksdagen samt de förslag till förändringar som regeringen presenterar i föreliggande proposition. I de fall där det ännu inte finns några politiska beslut och där det är osannolikt att inga nya beslut fattas, har tekniska antaganden gjorts. För perioden 1998 t.o.m. 2000 finns exempelvis inga beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I båda alternativen har det antagits att volymen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna successivt avtar. Utvecklingen är densamma i båda alternativen. Förutsättningar De internationella förutsättningarna är desamma i båda alternativen. De svenska räntorna och växelkursen skiljer sig dock mellan alternativen. Tabell 1.5 Förutsättningar 1996-2000 Årsgenomsnitt 1996 1997 1998 1999 2000 BNP OECD (16) 2,0 2,4 2,5 2,5 2,5 KPI OECD (16) 2,3 2,3 2,5 2,5 2,5 Marknadstillväxt, OECD (14)4,8 6,1 6,0 6,0 6,0 Tysk ränta 5 års statsobligation5,15,4 5,9 6,0 6,0 Basalternativ Svensk ränta 5 års statsobligation7,57,07,0 7,0 7,0 TCW-index 116 115 115 115 115 Högtillväxtalternativ Svensk ränta 5 års statsobligation7,56,96,6 6,4 6,2 TCW-index 116 114,5 113,5 113 113 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Basalternativet I ett medelfristigt perspektiv är det mycket svårt att pricka in konjunkturvändningar. Kalkylerna är i stället uppbyggda kring ett tekniskt antagande om att år 2000 är ett konjunkturmässigt genomsnittligt år och att det vid utgången av 1997 finns outnyttjade resurser som kan tas i anspråk i ett medelfristigt perspektiv, utan att det uppstår ett inflationstryck i ekonomin. Storleken på detta BNP-gap eller extra expansionsutrymme är beroende av hur väl arbetsmarknaden och lönebildningen fungerar. I basalternativet antas tillväxten uppgå till 2,6 respektive 2,4 procent 1998 och 1999. Därmed sluts BNP-gapet vid utgången av 1999. Därefter stiger BNP med 2 procent. Genom denna metod fokuseras analysen på vad som krävs för att uppnå en balanserad ekonomisk utveckling. Metoden ger däremot begränsad information om vad som kan hända vid alternativa konjunkturförlopp. Tabell 1.6 Försörjningsbalans, 1996-2000 MiljarderProcentuell volymförändring Kr 1995 1996 1997 1998 1999 2000 BNP 1 634,9 1,6 2,3 2,6 2,4 2,0 Import 563,8 2,7 4,9 6,3 6,0 5,7 Tillgång 2 198,7 1,9 2,9 3,5 3,3 3,0 Privat konsumtion 853,5 0,9 1,8 2,4 2,5 2,2 Offentlig konsumtion422,6 -1,0 -0,5 -1,2 -0,5 0,2 Stat 131,3 -1,0 0,0 -1,5 0,5 0,5 Kommuner 291,3 -1,0 -0,7 -1,1 -1,0 0,0 Bruttoinvesteringar 237,8 8,1 2,0 8,5 6,1 3,7 Näringsliv 171,6 9,6 2,0 8,4 7,0 3,8 Bostäder 26,7 16,1 2,7 15,0 10,0 10,0 Myndigheter 39,4 -3,5 1,4 3,5 -1,4 -3,0 Lagerinvesteringar1 17,5 -1,5 0,5 0,1 0,0 0,0 Export 667,3 6,5 5,6 5,6 5,2 5,0 Användning 2 198,7 1,9 2,9 3,5 3,3 3,0 Inhemsk användning1 531,4 0,0 1,8 2,6 2,4 2,0 1 Förändring i procent av föregående års BNP. Källa: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. En utgångspunkt för scenariet är att inflationen skall ligga i linje med Riksbankens inflationsmål på 2 procent. Förutsättningarna för att detta skall kunna uppnås utan att penningpolitiken för den skull behöver vara särskilt stram, har förbättrats avsevärt under den senare tiden bl.a genom att inflationsförväntningarna har justerats ned. Under perioden 1998-2000 antas lönerna stiga med ca 4 procent per år, vilket förväntas ligga i linje med utvecklingen i Europa i övrigt. Företagen antas vara inställda på att i möjligaste mån försvara marknadsandelar och reducerar sina vinstmarginaler något under perioden. Sänkningen av marginalerna är så pass begränsade att vinsterna ändå kommer att ligga på en hög nivå i slutet av århundradet. Den relativt goda utvecklingen av konkurrenskraften innebär att nettoexporten beräknas ge ett positivt, men avtagande, bidrag till tillväxten under hela perioden. Den fortsatt låga inflationen och de förbättrade statsfinanserna medför att förtroendet för den svenska ekonomin förstärks i en sådan utsträckning att räntemarginalen mot den tyska 5-åriga statsobligationen krymper till en procentenhet i slutet av 1998. Denna räntemarginal antas förbli oförändrad under resten av perioden. Det innebär att räntan på en 5-årig svensk statsobligation ligger på 7 procent. Växelkursen antas vara oförändrad under perioden 1997-2000, med ett TCW-index på 115. 8 Diagram 1.3 Bidrag till tillväxten 1998-2000 Procentenheter Källa: Finansdepartementet. Räntenedgången och den relativt höga vinstnivån utgör goda förutsättningar för att investeringarna ska utvecklas gynnsamt. Tillgången på arbetskraft och den goda makroekonomiska miljön med sunda statsfinanser och prisstabilitet befrämjar långsiktiga investeringar. Den relativt höga investeringsaktiviteten utgör i sin tur en förutsättning för att kostnadsdrivande flaskhalsar kan undvikas. Ur denna synvinkel föreligger förutsättningar för en god spiral. Även bostadsbyggandet kan förväntas stiga i samband med att räntorna sjunker, hushållens realinkomster ökar och tillväxten i ekonomin i övrigt tilltar. Det tidigare mycket låga byggandet medför att bristsituationer relativt snabbt kan uppkomma på vissa orter i landet. Tabell 1.7 Nyckeltal 1996-2000, procent 1996 1997 1998 1999 2000 KPI, dec.-dec. 1,0 2,2 2,2 2,2 2,2 Kostnadstimlön 5,6 4,5 4,1 4,0 4,0 Öppen arbetslöshet 7,7 6,9 6,1 5,8 5,7 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder5,05,4 5,0 4,3 3,8 Sysselsättning -0,7 0,6 1,4 1,1 0,6 Real disponibel inkomst 1,2 0,8 1,3 2,2 1,8 Hushållens nettosparkvot 8,5 7,5 6,5 6,2 5,8 Källa: Finansdepartementet. Den successiva förbättringen av arbetsmarknadsläget, tillsammans med fallande räntor gör att hushållens framtidstro gradvis förstärks. Den privata konsumtionen beräknas kunna öka med drygt 2 procent per år under perioden. En viss sänkning av hushållens nettosparkvot antas därmed ske. Sparkvoten i slutet av perioden ligger dock betydligt högre än genomsnittet för den senaste 20- årsperioden. Kravet på att kommunerna skall uppnå balanserade finanser vid sekelskiftet i kombination med fortsatta pris- och löneökningar beräknas leda till en sjunkande volym för kommunal konsumtion fram till och med år 1999 och därefter en oförändrad nivå. Den statliga konsumtionen beräknas minska i volym fram till och med år 1998 till följd av besparingskraven. Sammantaget ger detta en volymminskning för den offentliga konsumtionen mellan 1996 och 1999 och därefter en svag ökning. Den totala arbetslösheten beräknas gradvis minska till en nivå på 9,5 procent av arbetskraften år 2000 varav 5,7 procent är öppet arbetslösa och 3,8 procent i arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Nedgången av arbetslösheten underlättas av att utbildningen expanderar under perioden och därmed håller tillbaka arbetskraftsutbudet. Sysselsättningen stiger under 3-års perioden 1998-2000 med 126 000 personer eller 3,2 procent. Tabell 1.8 Arbetsmarknad Tusental personer Förändring till 2000 1995 BasalternativHögtillväxtalternativ Sysselsättning 3 988 123 237 Reguljär sysselsättning3 926 157 272 Öppet arbetslösa 332 -84 -156 Konjunkturberoende åtgärder 191 -24 -24 Utbud 4 320 38 81 Underliggande utbud 4 449 48 91 Källor: Statistiska centralbyrån, AMS och Finansdepartementet. Den relativt goda ekonomiska tillväxten med stigande sysselsättning tillsammans med de budgetförstärkande åtgärderna innebär en successiv förbättring av de offentliga finanserna. Underskottet i den offentliga sektons finansiella sparande på 4 procent av BNP år 1996 vänds till ett överskott år 1999, som år 2000 växer till nära 2,5 procent av BNP. Förbättringen beror till största delen på fallande utgifter i förhållande till BNP. Utgiftskvoten reduceras med 8 procentenheter mellan åren 1996 och 2000, medan inkomstkvoten faller med knappt 2 procentenheter under samma period. Statsskulden som andel av BNP minskar med 13 procentenheter under perioden 1996 till år 2000, för att år 2000 uppgå till 70,6 procent av BNP. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, definierad enligt EU:s konvergenskriterium, minskar med ca 12 procentenheter under samma period och uppgår vid utgången av år 2000 till knappt 66,5 procent av BNP. Högtillväxtalternativet Högtillväxtalternativet beskriver ett ekonomiskt förlopp där den öppna arbetslösheten reduceras till 4 procent år 2000. Ett antal antaganden är gemensamma för basalternativet och högtillväxtalternativet. Därmed blir kalkylen lättöverskådlig och analysen kan fokuseras på vilken ytterligare tillväxt som skulle behövas för att den öppna arbetslösheten ska falla till 4 procent. Antaganden som är gemensamma med basalternativet är de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning, förändringen av medelarbetstiden, produktivitetstillväxten samt den internationella utveck- lingen. I jämförelse med basalterativet bygger högtillväxtalternativet på en i grunden ljusare bild av den svenska ekonomins funktionssätt. Alternativet kännetecknas av en icke-inflationistisk lönebildning och av en i övrigt väl fungerande arbetsmarknad. De arbetskraftsresurser som finns i utgångsläget kan därigenom tas i anspråk utan att det uppstår överhettningstendenser som driver upp löner, priser och räntor. Den väl fungerande arbetsmarknaden leder till ett lägre inflationstryck. Riksbanken antas därför föra en lättare penningpolitik än i basalternativet med lägre korträntor som följd. Förutsättningarna för lägre obligations-räntor och en viss förstärkning av kronan är goda. Räntemarginalen mot den tyska 5-åriga obligationen krymper till 0,25 procentenheter år 2000 och TCW-index sjunker succesivt till 113 i slutet av 1998 för att sedan ligga kvar på denna nivå under resten av perioden. Exportföretagen antas agera mer aggressivt i prissättningen och kan därför hålla en högre exportvolym. Den svenska industrin väntas också i högre grad producera egna insatsvaror, vilket leder till att importkvoten sjunker något. Utrikeshandeln ger således ett något högre bidrag till tillväxten. Under innevarande år antas tillväxten vara densamma som i basalternativet. Därefter är tillväxten knappt en procentenhet högre i genomsnitt per år. Med detta förlopp faller den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000. Sysselsättningen ökar med 6,0 procent från 1995 till år 2000 i stället för basalternativets 3,1 procent. Den gynnsammare ekonomiska utvecklingen tenderar att, vid ett givet regelverk, förbättra de offentliga finanserna ännu snabbare än i basalternativet. Beräkningarna baseras dock på antagandet om att den offentliga sektorns finansiella sparande som andel av BNP år 2000 skall vara detsamma, som i basalternativet. Detta skapar utrymme för såväl högre offentlig konsumtion som en sänkning av hushållens inkomstskatter, vilket ger en positiv effekt på disponibelinkomsten och den privata konsumtionen. Hushållens framtidstro förstärks samtidigt som räntorna sjunker, vilket leder till att den privata konsumtionen blir en motor i tillväxtprocessen. Företagens framtidstro, i kombination med behovet av en större kapitalstock, resulterar i högre investeringar och fler nyanställningar. Lägre räntor och ökad köpkraft stimulerar även bostadsbyggandet. Tabell 1.9 Högtillväxtalternativet, försörjningsbalans och nyckeltal, 1996-2000 Miljarder kronor, 1991 års priser, procentuell förändring 1996 1997 1998 1999 2000 BNP marknadspris 1,6 2,6 3,5 3,3 2,8 Import 2,7 5,1 6,3 6,1 5,8 Tillgång 1,9 3,2 4,2 4,0 3,6 Privat konsumtion 0,9 2,1 2,8 2,9 2,6 Offentlig konsumtion -1,0 -0,3 -0,4 0,3 1,0 Bruttoinvesteringar 8,1 2,5 10,4 7,9 5,0 Lagerinvesteringar -1,5 0,5 0,1 0,0 0,0 Export 6,5 5,8 6,1 5,7 5,5 Användning 1,9 3,2 4,2 4,0 3,6 Inhemsk användning 0,0 2,1 3,3 3,2 2,7 KPI, dec.-dec. 1,0 2,1 2,0 2,0 2,0 Kostnadstimlön 5,6 4,3 3,5 3,5 3,5 Öppen arbetslöshet 7,7 6,7 5,4 4,6 4,0 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder5,05,4 5,0 4,2 3,8 Sysselsättning -0,7 0,9 2,3 2,0 1,4 Källor: Finansdepartementet. 9 Diagrambilaga till kapitel 1 Diagram D.1 BNP-utveckling enligt bas- respektive högtillväxtalternativet Diagram D.2 Arbetslöshet enligt bas- respektive högtillväxtalternativ 10 Diagram D.3 Sysselsättning och arbetskraft enligt bas- respektive högtillväxtalternativ Diagram D.4 Basalternativet, befolkningen i ålder 16-64 år uppdelad på sysselsatta, personer i åtgärder i arbetskraften, öppet arbetslösa och personer i åtgärder utanför arbetskraften. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. 11 2 Internationell utveckling 2.1 Utvecklingen i OECD-länderna Sammanfattande översikt Den ekonomiska tillväxten i OECD-området1 blev måttlig under det första halvåret 1996. EU-konjunkturen var svag, medan tillväxten i Förenta staterna stärktes och återhämtningen av den japanska ekonomin fortsatte. Med stöd av lägre räntor och stabila valutaförhållanden förväntas också den europeiska konjunkturen gradvis förbättras under andra halvåret 1996. Förenta staterna och Japan förutses uppvisa en fortsatt stark tillväxt. Sammantaget medför detta att BNP- tillväxten i OECD bedöms nå 2,0 procent år 1996 för att sedan öka till 2,4 % år 1997. Utvecklingen i EU Under andra halvåret 1995 och inledningen av 1996 försvagades konjunkturen i EU. I några länder var BNP-tillväxten negativ sista kvartalet 1995 och industriproduktionen sjönk markant. Flera faktorer bidrog till avmattningen. Effekterna av uppgången i de långa räntorna under 1994 gjorde sig gällande under 1995. Valutaturbulensen under våren 1995 medförde osäkerhet och vissa länder tvingades höja styrräntan. Vidare fortsatte EU som helhet att förlora konkurrenskraft gentemot omvärlden. Allt detta bidrog till minskat förtroende hos företagen och investeringsviljan dämpades. Den fortsatt svaga syssel- sättningsutvecklingen påverkade hushållens förväntningar om den framtida ekonomiska utvecklingen negativt och tillväxten i den privata konsumtionen mattades något. Vidare förde EU-länderna sammantaget en förhållandevis stram ekonomisk politik. Flertalet länder har mot bakgrund av betydande budgetunderskott fört en åtstramande finanspolitik. Lågkonjunkturen i början av 1990-talet medförde en försämring i de offentliga finanserna i praktiskt taget alla EU-länder. Underskottet i finansiellt sparande som andel av BNP uppgick i genomsnitt till 6,5 procent år 1993. När konjunkturen förbättrades påbörjades en budgetsanering som sågs som nödvändig oavsett EMU:s konvergenskriterier. **FOOTNOTES** 1 Med OECD-området avses här 16 länder: USA, Japan, Tyskland, Frankrike, Italien, Storbritannien, Kanada, Belgien, Danmark, Finland, Nederländerna, Norge, Schweiz, Spanien, Sverige och Österrike. 23 Diagram 2.1 Långa och korta räntor samt nominell växelkurs för EU som helhet gentemot dollarn Källor: OECD, EU-kommissionen och Finansdepartementet. Budgetkonsolideringen genomfördes inledningsvis under strama monetära förhållanden. Den korta räntan var fortsatt hög samtidigt som EUs växelkurs gentemot omvärlden apprecierade. Såväl korta som långa räntor har sedermera sjunkit betydligt. De korta räntorna i EU som helhet har fallit med ca 2 1/4 procentenheter och de långa räntorna med ca 1 ½ procentenhet sedan början av 1995, då de låg som högst. Mot bakgrund av fortsatt låg inflation och betydande ledig produktionskapacitet väntas räntorna förbli låga under prognosperioden. Vidare har valutasituationen stabiliserats jämfört med första halvåret 1995. Sammantaget väntas detta bidra till att konjunkturen i EU gradvis stärks under 1996 och 1997. Företagens och hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen i EU har stabiliserats efter att tidigare ha försvagats. Förutsättningarna på ekonomins utbudssida är gynnsamma, bl.a. är den genomsnittliga kapitalavkastningen god och ligger på samma nivå som på 1960-talet. Vidare är löneökningstakten i EU måttlig och beräknas ligga på ca 3 ½ procent i genomsnitt 1996-1997. Detta torde bidra till en god investeringsutveckling. En fortsatt stark efterfrågan från resten av världen väntas också stödja EU- konjunkturen under 1997. Handeln med resten av världen väntas öka med 7-8 procent per år under prognosperioden. EU gynnas av den goda tillväxten i Förenta staterna, Japan och de dynamiska asiatiska ekonomierna samtidigt som handelsutbytet med Central- och Östeuropa blir alltmer betydelsefullt. Mot denna bakgrund bedöms BNP-tillväxten för EU som helhet komma att uppgå till 1,4 procent år 1996 för att sedan öka till 2,4 procent år 1997. Den högre tillväxttakten kommer endast marginellt att kunna bidra till att förbättra läget på arbetsmarknaden. Under 1996 förutspås arbetslöshetsnivån uppgå till 11,4 procent för att under följande år i stort sett ligga kvar på samma nivå. Arbetsmarknaden i EU präglas av hög långtidsarbetslöshet samt stora svårigheter för svaga grupper att finna varaktiga arbeten. Tabell 2.1 EU:s försörjningsbalans Årlig procentuell förändring 1993 1994 1995 1996 1997 Privat konsumtion -6,4 1,6 1,9 1,8 2,1 Offentlig konsumtion0,9 0,8 0,9 0,7 0,4 Fasta bruttoinvesteringar-6,72,4 3,4 2,3 3,8 Slutlig inhemsk efterfrågan-1,31,6 2,0 1,7 2,1 Lagerinvesteringar -0,6 1,0 0,2 -0,2 0,1 Total inhemsk efterfrågan-1,92,6 2,2 1,5 2,2 Export, varor och tjänster1,68,7 6,8 4,1 6,1 Import, varor och tjänster-2,47,7 5,9 4,1 5,7 Nettoexport 1,4 0,2 0,3 -0,1 0,1 BNP, marknadspris -0,5 2,8 2,5 1,4 2,4 Källor: EU-kommissionen, OECD och Finansdepartementet. Utvecklingen i enskilda EU-länder I Tyskland mattades den ekonomiska aktiviteten markant under slutet av 1995 och inledningen av 1996. En appreciering av D-marken under flera år och höga löneökningar i början av 1995 påverkade export och investeringar negativt. Vidare har finans- och penningpolitiken haft en restriktiv inriktning, bl a låg den korta räntan länge på en förhållandevis hög nivå. Bundesbank har emellertid sänkt styrräntan i flera steg och denna ligger nu betydligt lägre än vad den gjorde 1995. Detta tillsammans med en viss försvagning av D-marken och måttliga anspråk vid årets löneförhandlingar bidrar till en förbättrad konkurrenssituation. Exporten och orderingången har utvecklats väl under de senaste månaderna. Tysklands export till Central- och Östeuropa, vilken spelar en allt viktigare roll för den tyska ekonomin, har ökat med 30 procent sedan 1994. Den ekonomiska tillväxten bedöms gradvis komma att stärkas under prognosperioden då expansionen inom industrin väntas sprida sig till resten av ekonomin. BNP-tillväxten väntas dock stanna vid 0,5 procent innevarande år pga av den svaga utvecklingen under årets inledning, men ökar till 2,1 procent år 1997. Efter en betydande avmattning av BNP-tillväxten i Frankrike mot slutet av 1995 skedde ett uppsving i början av 1996, som till stor del berodde på en kraftig ökning av den privata konsumtionen. Detta var emellertid en tillfällig effekt av bl a strejker hösten 1995. Köpbeslut som skjutits upp under hösten realiserades istället i början av 1996. Förväntningsläget hos hushållen beträffande den ekonomiska utvecklingen är alltjämt svagt trots vidtagna stimulansåtgärder. Den höga arbetslösheten bidrar i hög grad till detta. Finanspolitiken bedöms bli stram framöver, men en uppgång i företagens investeringar, till följd av bl a lägre räntor, och ett uppsving i exporten torde ha positiv inverkan på konsumentförtroendet. Härmed är en återhämtning av BNP-tillväxten 1997 sannolik. Tillväxten väntas uppgå till 1,1 procent år 1996 och till 2,2 procent år 1997. I Italien stagnerade exporten under andra halvåret 1995 i takt med att liran stärktes och tillväxten avtog på närliggande marknader. Den privata konsumtionen dämpades av hög arbetslöshet och viss osäkerhet kring den ekonomiska politiken. Finanspolitiken bedöms bli fortsatt stram samtidigt som lättare penningpolitik förutses i takt med att inflationen avtar. Den privata konsumtionen gynnas av ett lägre ränteläge, medan nettoexporten förväntas ge ett negativt bidrag. BNP- tillväxten bedöms uppgå till 1,7 procent år 1996 för att sedan öka till 2,2 procent år 1997. I Storbritannien har BNP-tillväxten hållits väl uppe under de senaste åren till stor del till följd av att den privata konsumtionen utvecklats väl. Under 1996 och 1997 väntas hushållens disponibelinkomster och den privata konsumtionen fortsätta att växa i god takt. I takt med att den europeiska konjunkturen stärks sker sannolikt också en återhämtning av näringlivets investeringar. Sammantaget väntas BNP-tillväxten uppgå till 2,2 procent år 1996 för att öka till 2,9 procent år 1997. Den ekonomiska tillväxten i de nordiska länderna har dämpats förhållandevis mycket under det senaste året och för 1996 och 1997 beräknas BNP växa i samma takt som i OECD-området som helhet. Inflationstakten har fallit och är nu lägre än i det övriga OECD-området, men en uppgång förväntas för 1997. I Danmark försvagas BNP-tillväxten 1996 främst till följd av en dämpad utveckling för de fasta investeringarna samt en neddragning av lagren efter den ofrivilliga lageruppbyggnaden under 1995. Exportutvecklingen har stärkts i år efter den kraftiga dämpningen 1995 och förväntas tillta under 1997. En förstärkning av hushållens inkomster, ökat förtroende bland konsumenterna samt ett fortsatt lågt ränteläge förutses ge en viss förstärkning av den inhemska efterfrågan nästa år. Finanspolitiken bedöms bli fortsatt stram i syfte att eliminera underskottet i de offentliga finanserna. Ökningen av de indirekta skatterna bidrar till att inflationstakten väntas gå upp till något över 2 procent 1997. Arbetslösheten beräknas sjunka något och ligga kring 9 procent såväl 1996 som 1997. Tabell 2.2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet Årlig procentuell förändring 1994 1995 1996 1997 BNP OECD 2,8 2,0 2,0 2,4 EU 2,8 2,5 1,4 2,4 Förenta Staterna 3,5 2,0 2,4 2,3 Japan 0,5 0,9 2,8 2,5 Tyskland 2,9 1,9 0,52,1 Frankrike 2,8 2,2 1,1 2,2 Italien 2,2 3,0 1,7 2,2 Storbritannien 3,8 2,4 2,2 2,9 Norden 4,0 3,3 2,0 2,4 Danmark 4,4 2,6 1,52,5 Norge 5,7 3,7 4,0 2,3 Finland 4,4 4,2 2,5 3,3 Konsumentpriser OECD 2,3 2,4 2,3 2,3 EU 3,0 3,1 2,6 2,3 Norden 1,8 2,3 1,8 2,3 Arbetslösheten i % arbetskraften OECD 7,2 6,8 6,9 6,9 EU 11,6 11,2 11,4 11,3 Norden 10,5 9,5 9,0 8,7 Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. BNP-tillväxten i Finland beräknas avta avsevärt 1996. Faktorer bakom nedgången är framför allt en dämpad tillväxt i de reala disponibla inkomsterna samt lagerneddragningar. Prisökningstakten har hållits ned av att den finska marken stärkts och av effekter av EU-medlemskapet. Styrrräntan har sänkts i olika omgångar, vilket medfört en avsevärd nedgång i de långa räntorna. Finanspolitiken är forsatt stram. Mot denna bakgrund föreligger förutsättningar för en viss förstärkning av tillväxten 1997. Till följd av att de tillfälliga faktorer som hållit ned inflationstakten under 1995 och 1996 slutar verka förutses en uppgång i prisökningstakten till omkring 2 procent. Andelen arbetslösa har hittills minskat endast i begränsad omfattning och beräknas inte komma att understiga 15 procent 1997. I Norge väntas den ekonomiska aktiviteten på fastlandet i år växa med ca 3 procent, dvs i ungefär samma takt som förra året. En kraftig ökning av olje- och gasproduktionen beräknas leda till en total BNP-tillväxt 1996 på ca 4 procent. Prisökningstakten förutses stanna vid ca 2 procent mot 2½ procent 1995. Arbetslösheten beräknas sjunka ned mot 4 procent under det närmaste året. För 1997 förutses en avsevärd dämpning i ökningstakterna för såväl energiexporten som den privata konsumtionen. Härmed minskar BNP-tillväxten påtagligt från 1996 till 1997. Kapacitetsutnyttjandet beräknas dock bli fortsatt förhållandevis högt och det föreligger risk att prisökningstakten går upp under prognosperioden, till ca 2 ½ procent 1997. Förenta staterna och Japan I Förenta staterna bidrog dämpade investeringar och minskad offentlig konsumtion till en avmattning av tillväxten under slutet av 1995. Penningpolitiken lättades under 1995 och början av 1996 och sedan årsskiftet har BNP-tillväxten ökat. Bl a har byggnadsinvesteringarna stigit och exporten utvecklats gynnsamt. Hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen är förhållandevis högt och den privata konsumtionen har ökat avsevärt. Arbetslösheten har sjunkit och ligger kring 5,5 procent. Några tydliga tecken på tilltagande inflationstryck har ännu inte iakttagits, men löneökningstakten har på senare tid stigit i takt med ett stramare arbetsmarknadsläge inom vissa sektorer. Prisökningstakten bedöms till ca 3 procent både i år och 1997. En överenskommelse om att balansera statsbudgeten år 2002 har gjorts och finanspolitiken bedöms bli fortsatt stram. Mot bakgrund av goda exportutsikter samt att förtroendet bland hushåll och företag hålls uppe förväntas den amerikanska ekonomin fortsätta att verka kring ett kapacitetsutnyttjande som inte leder till ökad inflation. BNP-tillväxten bedöms öka till 2,4 procent för år 1996 för att sedan sjunka marginellt till 2,3 procent år 1997. Återhämtningen i den japanska ekonomin fortsatte under första halvåret 1996. Finanspolitiska stimulansåtgärder och en lätt penningpolitik bidrog till detta. Nettoexporten minskade dock kraftigt under samma period till stor del beroende på att industriproduktionen i allt högre grad har flyttat utomlands. Många indikatorer pekar på att Japan nu befinner sig i en fas av stadig återhämtning. En förbättring av företagens vinstläge kombinerat med förhållandevis låga finansieringskostnader förväntas leda till att näringslivets investeringar ökar kraftigt. Exporten torde fortsatt öka i god takt till följd av yenens depreciering samtidigt som utflyttningen av industrikapacitet till andra länder väntas avta. Denna utveckling får sannolikt en positiv inverkan på hushållens förväntningar. Den privata konsumtionen bedöms därför utvecklas väl under prognosperioden, trots en stramare finanspolitik och en arbetslöshet som endast väntas sjunka marginellt. Mot denna bakgrund bedöms BNP växa med 2,8 procent år 1996 och med 2,5 procent år 1997. 2.2 Länderna utanför OECD I Central- och Östeuropa framstår skillnaderna i ekonomiska framsteg tydligt mellan länder som i ett tidigt skede prioriterade ekonomisk stabilisering, inklusive sänkt inflation och genomgripande reformer, och länder som först senare har nått framsteg på dessa områden. Flertalet länder i det forna Sovjetunionen har först nu börjat vända den tidigare nedgången, medan BNP i bl.a. Tjeckien, Polen, Ungern, Slovakien och Slovenien förväntas växa med ca 5 procent per år. I inledningen av reformprocessen drev exporten den ekonomiska tillväxten, men på senare tid har även den privata konsumtionen börjat förstärkas till följd av reallöneökningar. Vidare har import och investeringar ökat samtidigt som inflationstakten och arbetslösheten sjunkit. Dessa länder börjar nu även att öka sitt handelsutbyte med främst EU-länderna. De baltiska länderna, som påbörjade reformprocessen något senare och under sämre betingelser än övriga Centraleuropa, har en stigande arbetslöshet samtidigt som inflationen är hög och tillväxten dämpad. I Lettland var BNP- tillväxten knappt positiv 1995, delvis pga en bankkris, medan den nådde 3 procent i Estland och Litauen. Estland, som genomfört de största strukturella förändringarna av de tre länderna, har det största inflödet av utländskt kapital. På kort sikt väntas handelsutbytet med Baltikum fortsätta att vara av begränsad betydelse volymmässigt, men som närmarknader kommer de att spela en allt viktigare roll. BNP-tillväxten i de dynamiska asiatiska ekonomierna fortsatte att vara god under 1995 och uppgick till ca 8 procent. Till följd av åtstramningar i penningpolitiken samt appreciering av ett flertal ekonomiers valutor avtog tillväxten något under det andra halvåret 1995. BNP i regionen förväntas dock växa med en årstakt på 6-7 procent under prognosperioden. Exporttillväxten kommer sannolikt att dämpas något ytterligare samtidigt som den lägre BNP-till- växten leder till en lägre prisökningstakt. De asiatiska ekonomierna förväntas att spela en allt viktigare roll för OECD-ländernas utrikeshandel framöver. Kinas och de dynamiska asiatiska ekonomiernas betydelse för den svenska exporten har ökat under senare år. Tabell 2.3 BNP-tillväxt per region samt andel av svensk export per region Andel av BNP-tillväxt svensk Årlig procentuell förändring export 1995 1995 1996 1997 Världen1 100,0 3,4 3,7 4,2 OECD 78,5 2,0 2,0 2,4 EU 60,9 2,5 1,4 2,4 S.k. transitionsekonomier4,1 -1,4 0,4 3,8 Central- och Östeuropa2,5 4,8 4,2 4,7 F.d. Sovjetunionen21,7 -4,1 -0,9 3,8 U-länder 18,3 5,8 6,0 6,2 Afrika 1,5 3,0 5,4 4,9 Asien 8,7 8,4 7,7 7,6 Dynamiska asiatiska ekonomier3 4,5 7,7 6,4 6,6 Kina 1,5 10,2 10,5 10,5 Mellan - och Sydamerika 2,1 0,9 3,0 4,1 1 Pga avrundning och att vissa uppgifter är från 1994 summerar inte OECD, transitionsekonomierna och u-länderna till exakt 100,0 procent. 2 Inkl. Baltikum som står för 0,7 procent av total svensk export. 3 Definieras som Sydkorea, Taiwan, Hong Kong, Singapore, Thailand, Malayisa. Källor: OECD, IMF, SCB och Finansdepartementet. 2.3 Risker kring prognosen Det finns risk för en sämre utveckling i omvärlden än vad som angivits ovan. Även om en stabilisering av konsumenternas och företagens förtroende har skett i EU, föreligger förhållandevis stor osäkerhet kring den ekonomiska utvecklingen. Den stigande arbetslösheten påverkar hushållens konsumtion negativt i flera länder. Vidare är de reala långa räntorna fortsatt förhållandevis höga. Den amerikanska ekonomin verkar vid fullt kapacitetsutnyttjande och en fortsatt hög tillväxt kan leda till högre inflation. Detta kan i sin tur förmodas leda till amerikanska räntehöjningar, vilka kan komma att spilla över på ränteutvecklingen och den realekonomiska utvecklingen i EU, trots att EU befinner sig i en annan konjunkturfas. Om räntehöjningarna skulle bli kraftiga får detta negativa effekter på den realekonomiska utvecklingen. 2.4 Medelfristig kalkyl I de medelfristiga kalkylerna förväntas BNP-tillväxten i OECD-området bli ca 2,5 procent per år mellan 1998 och 2000. Den potentiella tillväxten, dvs summan av ökningen av produktiviteten och arbetskraften, bedöms av OECD kunna uppgå till omkring 2 1/4 procent per år. Eftersom det idag finns ledig kapacitet i OECD- området kan tillväxten under de närmaste åren ligga något över den potentiella. Vidare har tillväxten i OECD som helhet den senaste femtonårsperioden legat kring 2,5 procent per år. Något explicit konjunkturmönster har inte antagits i den medelfristiga bedömningen. Inflationstakten bedöms ligga kring 2,5 procent per år under prognosperioden. Vikten av låg inflation för att en hållbar tillväxt och sysselsättningsutveckling skall kunna uppnås betonas av alla centralbanker och regeringar. 24 3 Kapitalmarknaderna Den nedåtgående trenden för obligationsräntorna vände i början av 1996 till följd av utvecklingen i USA. I takt med den under våren starkare konjunkturen i USA uppkom förväntningar om att Federal Reserve skulle lägga om penningpolitiken i en mer kontraktiv riktning. Särskilt bidrog statistik som visade att sysselsättningen ökade till detta. Statistiken gav upphov till oro för att arbetslösheten skulle sjunka till en nivå som inte var förenlig med låg inflation. Även osäkerhet kring budgeten i USA förefaller ha bidragit till de högre obligationsräntorna. Förväntningarna om en nära förestående omläggning av penningpolitiken minskade dock när inflationstrycket inte tilltog på det sätt som tidigare hade befarats. Detta innebar att obligationsräntornas nivå i USA stabiliserades under sommaren. Under hösten och nästa år förväntas den goda konjunkturutvecklingen i USA fortsätta. Konjunkturutvecklingen kan förväntas leda till en viss åtstramning av penningpolitiken under hösten och bidra till en press uppåt på obligationsräntorna i såväl USA som internationellt. Diagram 3.1. Ränteutvecklingen för 10-åriga statsobligationer i några länder Anm.: Dagsobservationer, sista observationen avser 4 sept 1996. Källor: Ecowin och finansdepartementet. De stigande obligationsräntorna i USA i början av året smittade av sig på Europa, trots att konjunkturutvecklingen där var mer osäker än i USA. Ränteuppgången var dock mindre i t.ex. Tyskland än i USA. Uppgången avstannade också tidigare i Europa. Bundesbank genomförde under början av året ett antal räntesänkningar som innebar att dess viktigaste styrränta, reporäntan, sänktes med omkring 0,5 procentenheter. Skillnaden i obligationsräntor mellan EU-länderna har minskat. Som exempel kan nämnas att räntedifferensen för spanska och italienska 10-års statsobligationer gentemot tyska minskade med 1 till 1,5 procentenheter under våren. Sjunkande räntor i högränteländerna innebar att obligationsräntan sammanvägt för samtliga EU:s medlemsstater i slutet av augusti är tillbaka på nära nog samma nivå som rådde strax efter årsskiftet. Under våren sjönk också de korta marknadsräntorna allmänt i EU, till stor del som följd av Bundesbanks styrräntesänkningar samt låga inflationsförväntningar. I slutet av augusti sänkte Bundesbank återigen reporäntan med 0,3 procentenheter. Förväntningarna om ytterligare räntesänkningar under hösten är små. De tyska obligationsräntorna kan förväntas stiga under hösten, inte minst på grund av en tendens till uppgång i omvärlden. Under 1997 förväntas också en starkare konjunkturutveckling bidra till högre såväl korta marknadsräntor som obligationsräntor i Tyskland. Dollarns appreciering mot D-marken och yenen som inleddes under sommaren förra året har avstannat under 1996. Dollarn har därmed nått en växelkurs som av många bedömare anses vara bättre motiverad utifrån grundläggande ekonomiska variabler. Inom det europeiska valutasamarbetet ERM har valutornas spridning inom det tillåtna fluktuationsbandet på +/- 15 procent minskat. Särskilt har valutor som pesetan, escudon och det irländska pundet närmat sig respektive centralkurser. Francen har dock tidvis försvagats på grund av spekulationer kring Frankrikes möjligheter att uppfylla konvergenskriterierna inför den ekonomiska och monetära unionens tredje etapp. Detta har dock inte inneburit att francen kommit nära den nedre bandgränsen. Diagram 3.2. Ränteutvecklingen i Sverige, 1992-1996 Anm.: Dagsobservationer, sista observationen avser 4 sept 1996. Källor: Ecowin och finansdepartementet De svenska obligationsräntorna har i huvudsak följt samma mönster som i övriga europeiska länder. En viss osäkerhet inför regeringsombildningen bidrog tillsammans med ränteuppgången i USA till att de svenska obligationsräntorna steg under vårvintern. Sedan den tillfälliga uppgången avstannat har de svenska obligationsräntorna trendmässigt fallit. Under året har också skillnaden i räntan mellan svenska och tyska 10-åriga statsobligationer sjunkit ned emot som lägst 1,7 procentenheter. Även om minskningen av räntedifferensens i år inte är lika kraftig som under 1995 visar den att såväl saneringen av statsfinanserna som prisstabilitetspolitiken vinner fortsatt förtroende. De mindre räntedifferenserna mellan obligationsräntorna i de europeiska länderna avspeglar också den ökande ekonomiska konvergensen inför den ekonomiska och monetära unionens tredje etapp. Även om obligationsräntornas utveckling under året kan betecknas som fördelaktig innebär den låga inflation att den svenska realräntan är fortsatt hög. Räntan på de av Riksgäldskontoret emitterade 20-åriga realränteobligationerna har under våren varit 4,5-5 procent . Allt eftersom de offentliga finanserna förbättras och inflationen utvecklas i linje med inflationsmålet, kan en ytterligare minskning av räntedifferensen mellan svenska och tyska obligationsräntor förväntas under 1996. Detta kan bidra till ytterligare något lägre långa räntor i Sverige under 1996. Räntemarginalen kan förväntas fortsätta att minska under 1997, vilket bör kunna leda till små förändringar av de svenska obligationsräntorna även om en uppgång väntas ske i omvärlden. Diagram 3.3. Kronans kurs, TCW-index, 1995-1996 Anm.: Dagsobservationer, sista observationen avser 4 sept 1996. Källor: Ecowin och finansdepartementet. Den svenska kronans kurs har under året fortsatt att närma sig en nivå som av många anses vara långsiktig hållbar och förenlig med Riksbankens inflationsmål. Sverige har under åren med bytesbalanunderskott byggt upp en utlandsskuld som uppgår till omkring 40 procent av BNP. Detta är större än i många andra länder. Genomsnittet för EU-länderna (exkl. Nederländerna, Irland och Grekland) är något under 10 procent. Ett överskott i bytesbalansen under de kommande åren gör det möjligt att minska den svenska utlandsskulden. Under slutet av förra året signalerade Riksbanken möjligheten till lägre styrräntor i Sverige givet att kronkursen stabiliserades. I januari genomfördes den första sänkningen av Riksbankens viktigaste styrränta reporäntan. Sänkningen motiverades bland annat med att den svagare konjunkturen skapat förutsättningar för en lägre prisökningstakt och med att kronan apprecierat. Därefter har såväl reporäntan som styrräntekorridorens golv, inlåningsräntansräntan, och tak, utlåningsräntan, sänkts i jämn takt under året. Under en period från januari till och med augusti har därmed reporäntan sänkts från 8,91 procent till 5,25 procent. Vid sänkningen av styrräntekorridoren i augusti menade Riksbanken att det finns goda förutsättningar för att inflationen skall utvecklas i linje med inflationsmålet under de närmaste två åren, även om förutsättningarna för penningpolitiken framöver måste analyseras i ljuset av inkommande information. Enligt uttalanden från riksbankschefen kan det finns ett visst utrymme för fortsatta sänkningar av reporäntan under hösten. Räntorna på den svenska penning- och obligationsmarknaden i augusti tyder på marknadsförväntningar om att reporäntan kommer att sänkas till en nivå kring 5 procent under hösten. Kurserna på Stockholms fondbörs har stigit med ca 13 procent under 1996 fram till och med augusti. Stockholmsbörsen har därmed utvecklats i linje med många andra börser i Europa. New York-börsen har stigit med ca. 9 procent under samma period. Det utländska intresset för svenska aktier kvarstår. Under det första halvåret nettoköpte utländska investerare svenska aktier för 16 miljarder kronor. Andelen utländskt ägande på Stockholms fondbörs uppgick vid halvårsskiftet till ca. 32 procent. 32 4 Utrikeshandeln Sveriges varuexport ökade med hela 11 procent förra året. Drivkraften i exportutvecklingen var den fortsatt gynnsamma konkurrenskraften samt en relativt stark internationell tillväxt. Mot slutet av 1995 mattades den internationella konjunkturen och expansionen avtog. Under 1996 bedöms apprecieringen av kronan leda till en betydande relativprishöjning på svenska exportprodukter. Därigenom beräknas svensk exportindustri tappa marknadsandelar från och med hösten 1996. En starkare internationell konjunktur nästa år innebär ändå att exporten utvecklas i nästan oförändrad takt under 1997. Sammantaget beräknas varuexporten växa med 7 procent 1996 och med knappt 6 procent 1997. Efter de två senaste årens kraftiga uppgång väntas varuimporten dämpas i år. Detta beror på ett kraftigt lageromslag som medför en svag inhemsk efterfrågan. Under 1997 är lageravvecklingen till stora delar genomförd vilket tillsammans med en ökad aktivitet i ekonomin driver upp importen. Importen av varor beräknas stiga med knappt 2 procent innevarande år och med 5 procent under 1997. Tillväxttakten inom OECD-området dämpades mot slutet av 1995 medan utvecklingen i övriga världen var fortsatt stark. Marknadstillväxten för svenska varor var svag också första halvåret 1996, även om den relativt snabba tillväxten i USA och Japan delvis motverkade efterfrågebortfallet i Västeuropa. Tillväxten i Västeuropa förutses dock öka successivt från och med andra halvåret när lagercykelns negativa bidrag faller bort, samtidigt som räntenedgången bör stimulera såväl investeringar som konsumtion. Sammantaget beräknas därmed marknadstillväxten stiga från 6 procent i år till 7 procent år 1997. Under båda åren bidrar den starka expansionen utanför OECD-området i betydande omfattning till den goda utvecklingen. Under 1995 uppgick marknadsandelsvinsten till drygt 2 procent trots att de svenska exporföretagen höjde priserna betydligt mer än konkurrenterna. Den gynnsamma andelsutvecklingen kan förklaras av de kvardröjande effekterna av den påtagliga konkurrenskraftsförbättringen åren 1993 och 1994. Till följd av de långa kontrakt som ofta omgärdar exporten samt vissa kapacitetsbrister, kunde aldrig svensk exportindustri under dessa år fullt ut utnyttja den fördelaktiga konkurrenssituationen. En del av effekterna kom istället under 1995 och påverkar också i någon mån andelsutvecklingen under innevarande år. År 1996 antas kronan appreciera med ca 9 procent mätt som årsgenomsnitt för att 1997 i stort sett vara oförändrad. Detta förutses leda till en kraftig prispress på exportföretagen. Mot bakgrund av industrins goda lönsamhet i utgångsläget samt den omfattande produktions-utbyggnaden under 1996, väntas företagen sträva efter att pressa priserna och därmed bibehålla marknadsandelarna. Den uppmätta relativprisökningen mot slutet av 1995 och början av 1996 ökar dock osäkerheten om i vilken utsträckning företagen är beredda att fortsätta att sänka marginalerna. Det finns dock svårigheter att på ett korrekt sätt mäta prisförändringar under perioder med stora valutakursförändringar på grund av att de prisuppgifter som företagen lämnar kan vara baserad på en terminssäkrad växelkurs istället för på avistakursen. Det kan därför finnas skäl att anta att den hittills uppmätta prisutvecklingen är överskattad. Exportpriserna på bearbetade varor bedöms därför sänkas med 3 procent i svenska kronor mellan 1995 och 1997. Trots kraftigt sänkta exportpriser höjs relativpriset med ca 4 procent under 1996 för att sedan falla med knappt 1 procent nästa år. Relativprisökningen beräknas resultera i svagt minskande marknadsandelar mot slutet av 1996 och under 1997. Sammantaget innebär ändå prognosen att svensk exportindustri antas vinna marknadsandelar med 1/2 procent mellan 1995 och 1997. Diagram 4.1 Export, marknadstillväxt och marknadsandelar för bearbetade varor, 1987-1997 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjukturinstitutet och Finansdepartementet. I ett medelfristigt perspektiv, dvs perioden 1998-2000, bedöms varuexporten öka med ca 5,5 procent i genomsnitt per år vilket är något lägre än världsmarknadstillväxten. Genom att marknadstillväxten antas bli högre utanför OECD-området än inom OECD dit Sverige traditionellt exporterar merparten av sina produkter, förutses exportörerna trendmässigt förlora marknadsandelar. Under första halvåret i år ökade importen betydligt långsammare än de två senaste åren. Varuimporten steg med knappt 2 procent jämfört med motsvarande period förra året och den svaga utvecklingen väntas hålla i sig året ut. Mycket stora lageromslag inom både industri och handel förklarar avmattningen. Insatsvarorna i exportindustrin är till stora delar importerade. I år väntas industrin dock minska sina lager istället för att köpa dessa varor från utlandet vilket bidrar till att höja nettot av utrikeshandeln. Apprecieringen av kronan leder till en kraftig relativprissänkning för importerade varor. Denna prisförändring antas emellertid inte ha någon större effekt på importen förrän nästa år eftersom hushållens efterfrågan av varor bedöms vara svag under hela 1996 och det tar tid innan prisförskjutningar slår igenom. Fortsatt stora maskininvesteringar tenderar dock att upprätthålla den totala importen av varor. Sammanlagt beräknas varuimporten öka med 1,9 procent i år. För 1997 är bilden i många avseenden den omvända. Lageravvecklingen är till största delen genomförd och den privata konsumtionen väntas ta fart. Däremot stiger maskininvesteringarna långsammare än i år. Sammantaget bedöms varuimporten öka med 5,0 procent under 1997 vilket är något högre än den importvägda efterfrågan. Under perioden fram till år 2000 beräknas importen stiga med ca 6 procent per år. I kalkylen antas en ökande andel av den inhemska efterfrågan utgöras av utländska varor. Denna förskjutning är resultatet av en fortsatt ökad internationell specialisering. Nettoexporten har under perioden efter lågkonjunkturen i början av 1990-talet i betydande omfattning bidragit till BNP-tillväxten om än i avtagande grad. I år blir det återigen ett mycket kraftigt bidrag från nettoexporten till BNP- tillväxten. Visserligen utvecklas exporten i jämförelse med de föregående åren förhållandevis svagt, men samtidigt beräknas ökningstakten för varuimporten till följd av lageromslaget bli mycket låg. Under 1997 minskar nettoexportens bidrag till BNP-ökningen till knappt 1 procent då importen åter ökar i takt med den underliggande ekonomiska aktiviteten. Utrikeshandelns bidrag till tillväxten avtar sedan under perioden 1998-2000. Tabell 4.1 Export och import av varor MiljarderProcentuell volymutvecklingProcentuell prisutveckling Kr 1995 1995 1996 1997 1995 1996 1997 Varuexport Bearbetade varor 484,4 12,8 7,4 6,1 7,5 -4,0 0,8 Fartyg 2,2 -70,6 96,4 3,1 11,9 -11,1 0,3 Petroleumprodukter 10,8 -7,7 -2,0 5,0 7,0 -1,2 0,6 Övriga råvaror 66,0 7,3 2,9 3,8 12,8 -13,4 5,2 Summa export 563,7 10,6 7,0 5,8 8,1 -5,0 1,2 Varuimport Bearbetade varor 374,3 13,2 1,0 5,6 4,8 -3,7 0,9 Fartyg 1,1 -64,5 260,0 8,2 6,0 -26,5 0,3 Råolja 15,1 -8,5 5,0 2,8 1,0 2,9 -2,9 Petroleumprodukter 11,8 -4,1 2,4 -1,6 -0,6 -1,5 0,2 Övriga råvaror 55,5 -2,1 1,5 2,5 8,9 -5,7 0,8 Summa varuimport 457,8 9,2 1,9 5,0 5,0 -3,9 0,7 Anm.: Varuexporten är i tabellen redovisad enligt utrikeshandelsstatistiken. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Överskottet i bytebalansen mätt som andel av BNP steg förra året till 2 procent främst på grund av en stark förbättring av handelsbalansen. Handelsbalansen förstärktes till följd av både volym- och priseffekter. Under prognosperioden ökar överskottet i bytesbalansen ytterligare och beräknas uppgå till 52 miljarder kronor år 1996 och till 66 miljarder kronor 1997, motsvarande 3,7 procent av BNP. Merparten av förbättringen kan förklaras av ett växande överskott i varuhandeln. Tabell 4.2 Bytesbalansen Miljarder kronor 1994 1995 1996 1997 Varuexport 471,6 563,7 573,7 614,6 Varuimport 399,2 457,8 449,3 475,0 Korrigeringspost -5,4 -0,4 0,0 0,0 Handelsbalans 67,1 105,6 124,4 139,6 Sjöfartsnetto 9,4 9,9 10,711,7 Övriga transporter 0,7 -0,6 -0,9 -0,8 Resevaluta -15,8 -14,1 -15,7 -17,0 Övriga tjänster 4,6 -0,1 0,4 1,4 Tjänstebalans -1,0 -4,8 -5,5 -4,7 Löner -0,8 -1,2 -1,3 -1,4 Avkastning på kapital -44,6 -45,6 -50,0 -48,6 därav räntenetto -60,3 -63,8 -63,8 -63,5 direktinvesteringar 16,4 20,9 17,0 17,4 portföljaktier -0,8 -2,7 -3,2 -2,5 Övriga transfereringar -14,3 -21,1 -15,9 -19,1 Bytesbalansen 6,4 32,8 51,7 65,9 Andel av BNP 0,4 2,0 3,1 3,7 Anm.: Bytesbalansen är enligt Riksbankens definition. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet. Det svenska resandet utomlands ökar i betydande omfattning såväl i år som nästa år medan utländsk turism i Sverige bara stiger marginellt. Resevalutanettot försämras också till följd av en kraftig ökning av direktimporten av bilar som registreras som tjänsteimport. Försämringen av resevalutanettot under innevarande år begränsas dock genom att kronförstärkningen gör det billigare att handla utomlands. De övriga posterna i tjänstebalansen, sjöfartsnetto och övriga tjänster, förbättras något då det svenska kostnads- och efterfrågeläget bedöms innebära en större nettoexport i handeln av dessa tjänster. Sammantaget beräknas tjänstebalansen bli i stort sett oförändrad. Under prognosperioden 1996 till 1997 beräknas också räntenettot bli oförändrat trots överskott i bytesbalansen och apprecieringen av kronan. Den räntebärande utlandsskulden sjunker endast marginellt genom att svenska aktörer ökar sitt aktieinnehav i utlandet istället för att minska på utlandsskulden. Därmed minskar inte räntebetalningarna i någon större omfattning. Avkastningen på både utländska investeringar i Sverige och svenska investeringar utomlands faller under 1996. Resultatet blir att överskottet i avkastningen på direktinvesteringar minskar då de svenska tillgångarna utomlands är större än de utländska i Sverige. Nästa år förutses en svagt stigande lönsamhet utomlands varvid nettot ökar marginellt. EU-medlemskapets nettobelastning på bytesbalansen blev 8 miljarder kronor år 1995. Den beräknas uppgå till knappt 5 miljarder kronor 1996 och till drygt 8 miljarder kronor 1997. Diagram 4.2 Bytesbalansen som andel av BNP i Sverige och OECD-Europa, 1980-1997 Källor: OECD, Sveriges Riksbank och Finansdepartementet. 36 5 Näringslivets produktion Den totala produktionstillväxten i näringslivet begränsas i år till 2 procent efter att de senaste två åren ha uppgått till 5 procent årligen. Avmattningen i industrikonjunkturen mot slutet av 1995 och inledningen av 1996 har gradvis dämpat ökningstakten i tidigare snabbt växande tjänstesektorer såsom uppdragsverksamhet och åkerier. Lageromslaget bromsar produktionsökningen i industrisektorn, som i år beräknas öka med 2,5 procent mot drygt 9 procent förra året Tabell 5.1 Näringslivets produktion Procentuell volymförändring 1994 1995 1996 1997 Jordbruk, fiske och skogsbruk1,6 6,3 -2,2 3,1 Industri 13,8 9,4 2,5 5,3 El, gas, värme och vattenverk-2,7 3,4 3,0 2,3 Byggnadsindustri -4,5 0,7 2,4 2,6 Näringslivets tjänster 3,7 3,4 2,2 2,8 Summa näringsliv 5,1 4,9 2,0 3,4 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Drivande för produktionsutvecklingen i näringslivet i år är istället den fortsatt starka investeringsutvecklingen som bland annat ger en uppgång i byggnadsindustrin. Stora statliga stimulansåtgärder till bostadsektorn bidrar till uppgången i byggproduktionen. Produktionen inom skogsbruket faller kraftigt till följd av avmattningen inom skogsindustrin. En gradvis förstärkning i det europeiska konjunkturläget under hösten väntas ge en exportledd uppgång i näringlivet. Tudelningen mellan en expanderande exportsektor och en dämpad hemmamarknadsektor avtar dock successivt nästa år då uppgången i den privata konsumtionen är gynnsam för de konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn. Sammantaget beräknas produktionen i näringslivet öka med drygt 3 procent år 1997. I ett medelfristigt perspektiv, dvs mellan 1997 och år 2000, förutses stigande disponibelinkomster och en viss nedgång i realräntorna ge en stabil uppgång i produktionen i hemmamarknadsektorn. Uppsvinget i byggsektorn kan bli betydande när bostadsproduktionen normaliseras. Nettoexportens bidrag till tillväxten avtar från och med 1998. Därmed blir industiproduktions ökningstakt lägre än under prognosperioden 1996-1997. 41 5.1 Industrin Industrikonjunkturen dämpades påtagligt andra halvåret 1995. Trots den svaga utvecklingen under hösten steg produktionsvolymen med drygt 9 procent mätt som årsgenomsnitt. Första kvartalet 1996 föll produktionen med närmare 2 procent jämfört med fjärde kvartalet 1995. Uppbromsningen märktes tydligast i den cykliska basindustrin. Produktionsneddragningar genomfördes under hösten 1995 och inledningen av 1996 som ett sätt att motverka en oönskad lageruppbyggnad. Fram mot sommaren fanns det tydliga tecken på att lagren nått den önskade nivån och produktionsvolymen kunde åter öka något. En gradvis förstärkning i det europeiska konjunkturläget förutses medföra en stark produktionsuppgång i basindustrin under loppet av andra halvåret 1996. Verkstadsindustrin gynnades förra året av den relativt starka investeringsvaruefterfrågan både i Sverige och utomlands. Den oväntat kraftiga avmattningen i Västeuropa i år medför en dämpad investeringsutveckling. Mot slutet av året förutses dock åter en stigande efterfrågan på investeringsvaror i Europa i takt med konjunkturförbättringen. För verkstadsindustrin som helhet blir produktionsutvecklingen under 1996 relativt god tack vare de enastående framgångarna för telekommunikationsektorn, där den trendmässiga tillväxten är fortsatt mycket hög. Både industrins produktion och orderingång steg oväntat kraftigt andra kvartalet i år (4 procent), vilket indikerar att konjunkturen redan bottnat och är på väg upp. Denna bild bekräftas också av Konjunkturinstitutets månadsbarometer från juli, som redovisar stigande förväntningar hos industriföretagen avseende produktionen. Uppgången väntas inledningsvis bli exportledd medan den inhemska efterfrågan till följd av lageromslaget blir fortsatt dämpad. År 1997 stiger dock produktionen snabbare i den inhemskt orienterade industrin när den privata konsumtionen förstärks. Ökningstakten i exportindustrin avtar däremot när de betydande relativprishöjningarna slår igenom i form av marknadsandelsförluster. Sammantaget beräknas industriproduktionen stiga med 2,5 procent i år och med drygt 5 procent nästa år. Industrins faktiska kapacitetsutnyttjande uppgick till 87,6 procent första kvartalet 1996 vilket var 2,9 procentenheter lägre än utnyttjandegraden vid konjunkturtoppen andra kvartalet 1995. Kapitalstocken beräknas växa med ungefär 10 procent mellan 1995 och 1997. Mot bakgrund av den måttliga produktionsökningen bedöms därför kapacitetsutnyttjandet sjunka något under loppet av innevarande år för att sedan gradvis öka nästa år. Under hela perioden 1996-1997 väntas det relativt låga resursutnyttjandet bidra till att pristrycket blir svagt. Tabell 5.2 Nyckeltal för industrin Procentuell förändring 1994 1995 1996 1997 Industriproduktion 13,8 9,4 2,5 5,3 Lönekostnad per timme 3,0 5,6 6,6 4,7 Produktivitet 8,4 3,4 1,5 3,4 Enhetsarbetskostnad, (ULC) -5,0 2,1 5,0 1,3 14 OECD-länders ULC -2,2 0,2 1,1 1,0 14 OECD-länders ULC, SEK -0,5 1,8 -8,1 0,8 Relativ ULC, SEK -4,5 0,3 14,3 0,5 Vinstmarginal, förändring 1,1 2,2 -2,3 -0,2 Bruttoöverskottsandel1 35,2 41,1 35,2 35,0 1 Bruttoöverskottsandel avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris. Uppgifterna över lönsamhetsutvecklingen avser industri exkl. petroleumprodukter och varv. Anm.: Konkurrensländernas ULC (Unit Labour Cost, dvs. arbetskostnad per producerad enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrensvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Konkurrensen gentemot länderna utanför OECD-området är inte inkluderad. Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet Svensk industris konkurrensläge försvagas avsevärt i år. Lönekostnaderna stiger mer än i omvärlden samtidigt som produktivitetstillväxten avtar. I kombination med den stora apprecieringen av kronan innebär det att industrins relativa enhetsarbetskostnad, räknat i gemensam valuta, beräknas öka med ca 14 procent jämfört med Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer mellan 1995 och 1996. Med tanke på den förbättring av konkurrensläget på 33 procent som skedde från 1991 till 1995, måste ändå svensk industris kostnadsläge fortfarande betraktas som förhållandevis fördelaktigt. 42 Diagram 5.1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1997 Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. De relativt höga löneökningarna i år sammanhänger delvis med så kallade överhängseffekter samt med industrins gynnsamma vinstläge 1995 snarare än med situationen framöver. Med ett sämre relativt kostnadsläge tilltar omvandlingstrycket. Ett större rationaliseringsbehov leder till att produktivitetstillväxten stiger igen nästa år. Produktiviten ökar också på grund av att en betydande del av tillväxten mellan åren 1996 och 1997 sker i högproduktiva delar av industrin såsom basindustri och telekommunikation. Eftersom löneökningarna även nästa år förutses bli något högre än i omvärlden försämras industrins relativa kostnadsläge ytterligare. Försämringen är visserligen marginell men inger ändå oro för den framtida utvecklingen av konkurrenskraften. Industrins lönsamhet, mätt som bruttoöverskottets andel av förädlingsvärdet, steg till mycket höga 41 procent år 1995. Bakom förbättringen låg främst kraftigt stigande internationella priser på råvarubaserade produkter. Även det höga resursursutnyttjandet inom andra sektorer bidrog till högre vinstmarginaler. 43 Diagram 5.2 Industrins bruttoöverskottsandel 1980-1997 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Konjunkturavmattningen har medfört en stark priskonkurrens såväl i Sverige som utomlands. På basindustrins produkter har priserna fallit rejält. Sammantaget beräknas låga internationella prisökningar samt kronapprecieringen innebära att insatsvarukostnaden sjunker med drygt 1 procent under 1996. Höga löneökningar medför ändå att de rörliga kostnaderna stiger något. Exportpriserna har i stor utsträckning sänkts fram till juli månad, vilket indikerar ett återhållsamt prisbeteende hos exportföretagen. Initialt stora vinstmarginaler antas ge utrymme för fortsatta prissänkningar under hösten medan hemmamarknadsföretagen höjer sina priser i begränsad omfattning. Prognosen stöds av Konjunkturinstitutets julibarometer där det framgår att exportföretagen planerar för fortsatta prissäkningar. Produktpriserna beräknas sammanvägt sänkas med 2 procent år 1996. Därigenom pressas vinstmarginalerna. Konjunkturuppgången nästa år väntas innebära en högre internationell prisökningstakt. Till följd av ett globalt utbudsöverskott inom de flesta sektorer antas dock prisökningarna bli begränsade och vinstmarginalerna oförändrade. I den cykliska basindustrin väntas däremot marginalerna åter stiga. Den pågående kapacitetsutbyggnaden i svensk exportindustri bedöms leda till ett återhållsamt prisbeteende och därmed sjunkande marginaler även nästa år. För industrin som helhet beräknas därmed vinstandelen uppgå till 35 procent 1997, vilket fortfarande innebär lönsamhet på god europeisk nivå och högre än genomsnittet för den senaste 15- årsperioden som ligger på 28 procent. 44 5.2 Byggnadsverksamheten Byggvolymen vände uppåt förra året efter att ha sjunkit med 25 procent sedan 1990. Som framgår av investeringskapitlet kan nedgången till största delen förklaras av fallande bostadsinvesteringar. Vändningen under 1995 var delvis resultatet av omfattande statliga stimulansåtgärder men kraftigt ökande byggande av industrilokaler bidrog också till uppgången. Tabell 5.3 Byggnadsverksamhet Miljarder Årlig procentuell förändring Kr 1995 Löpande priser 1994 1995 1996 1997 Byggnadsinvesteringar113,2 -9,6 -3,1 4,8 2,3 Näringslivet 57,2 11,6 13,7 4,2 2,2 Myndigheter 27,8 10,8 0,1 -4,5 1,9 Bostäder 26,7 -35,3 -27,9 16,1 2,7 Reparationer och underhåll84,8 4,5 8,7 -1,0 3,0 Totalt 198,0 -4,7 1,4 2,4 2,6 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Byggproduktionen förväntas öka med ca 2,5 procent per år under prognosperioden 1996-1997. Under innevarande år beräknas det temporära investeringsbidraget till bostadsbyggandet leda till en viss ökning av bostadsproduktionen. Till följd av det låga färdigställandet av nya bostäder sjunker vakansgraden ytterligare i expansiva områden och bostadsbrist kan uppkomma i vissa kommuner. Prisrelationen mellan nyproducerade bostäder och bostäder på andrahandsmarknaden i de expansiva områdena är nu sådan att det åter är lönsamt att bygga. Därför förväntas en större ökning av bostadsbyggandet under 1997. Totalt ökar dock bostadsinvesteringarna i mindre omfattning nästa år när det tillfälliga ROT- bidraget på 15 procent till ombyggnation faller bort. Detta motverkas till viss del genom återinförandet av skattereduktion för reparation och ombyggnad. Industribyggandet når en toppnivå i år för att sedan minska något. Däremot väntas ökningen i den privata konsumtionen och lägre räntor medföra en viss uppgång av bygginvesteringarna inom varuhandel och fastighetsförvaltning. 45 6 Arbetsmarknad Arbetsmarknadsläget har försvagats markant under det första halvåret i år. Antalet sysselsatta personer har minskat med ca 24 000 personer mellan december 1995 och juni 1996 samtidigt som antalet varsel och konkurser har ökat och antalet lediga platser blivit färre. Minskningen av antalet sysselsatta motsvaras inte av en lika kraftig nedgång i antalet arbetade timmar då medelarbetstiden har ökat betydligt. Den öppna arbetslösheten låg i genomsnitt på 7,8 procent av arbetskraften under årets sex första månader. Summan av öppet arbetslösa och åtgärder, den s.k. totala arbetslösheten, uppgick till i genomsnitt 12,4 procent av arbetskraften, vilket var 0,2 procentenheter högre än under motsvarande period 1995. Den genomsnittliga sysselsättningen år 1997 väntas vara i det närmaste oförändrad jämfört med år 1995. Den öppna arbetslösheten faller från 7,7 procent år 1995 till 6,9 procent år 1997. Den totala arbetslösheten stiger under samma period från 12,1 procent till 12,3 procent. I jämförelse med den kraftiga produktivitetsutveckling som skedde i början på 1990-talet, var ökningen relativt låg under 1994 och 1995, trots att tillväxttakten ökade markant. Produktivitetstillväxten under ekonomins nedgångsfas hängde samman med omfattande rationaliseringar, särskilt inom industrin. Potentialen för ytterligare produktivitetshöjningar när produktionen åter vände uppåt var därför i viss mån mer begränsad än vid tidigare konjunkturuppgångar. Under slutet av 1995 mattades dessutom tillväxttakten av, särskilt inom industrin, vilket ledde till en viss överkapacitet med lägre produktivitet som följd. Under 1996 och 1997 förväntas produktiviteten stiga något snabbare, sett som genomsnitt för näringslivet. De förhållandevis höga löneavtal som slöts under 1995 betyder att rationaliseringstrycket ökar, speciellt inom de delar av näringslivet där vinstmarginalen är låg. Inom industrin hålls dock produktiviteten fortfarande tillbaka något under 1996 av överkapacitet och svag efterfrågan för att öka markant under 1997 då produktionen stiger. Tillväxten väntas bli starkast inom näringar med hög produktivitetsnivå, främst bas- och teleindustrin. Medelarbetstiden har stigit kraftigt sedan början av 1990-talet. Flera faktorer har bidragit till denna utveckling. För det första har frånvaron, och då främst sjukfrånvaron, minskat. Troliga förklaringar till detta är det sämre arbetsmarknadsläget och ändrade ersättningsregler. För det andra har andelen egna företagare ökat. Denna grupp har en högre genomsnittlig arbetstid än de anställda. För det tredje har den ordinarie arbetstiden bland anställda ökat. Övertidsuttaget för anställda varierar med konjunkturen och steg under 1994 och 1995. Övertidsuttaget har dock en relativt begränsad effekt på medelarbetstiden. För 1996 väntas medelarbetstiden, mätt som årsgenomsnitt, fortsätta att stiga markant. Detta beror till viss del på s.k. överhängseffekter från 1995. Under 1997 förutses ökningen av medelarbetstiden bli måttligare till följd av att frånvaron inte minskar i lika snabb takt som under de senaste åren. Den senaste statistiken tyder också på en viss utplaning av medelarbetstiden. Sysselsättningen har fallit markant sedan slutet på 1995. Under senare delen av innevarande år väntas dock en viss ökning av antalet sysselsatta som fortsätter under 1997. Trots detta kommer inte den genomsnittliga sysselsättningen år 1997 att överstiga 1995 års nivå. Produktionsökningen räcker med andra ord inte till för att antalet personer i arbete skall kunna stiga under den här perioden. Under förra året fortsatte sysselsättningsuppgången inom industrin och de industrirelaterade delarna av tjänstesektorn, för att mot slutet av året mattas något. Under det första halvåret i år har sysselsättningen minskat något. Den stigande industriproduktionen antas dock leda till en viss ökning av antalet sysselsatta mot slutet av året, som fortsätter under 1997. I takt med att privat konsumtion stiger väntas de konsumtionsinriktade delarna av tjänstesektorn till stor del bidra till sysselsättningsökningen under 1997. Inom den offentliga verksamheten väntas sysselsättningen falla under både 1996 och 1997. Under 1997 hålls dock nedgången tillbaka något av de extra satsningarna på den kommunala vuxenutbildningen som föreslogs i vårpropositionen. Tabell 6.1 Sysselsättning i olika branscher Nivå Förändring från föregående år 1995 1994 1995 1996 1997 Sysselsättning Jord- och skogsbruk 124 -1 -11 -8 -1 Industri 803 -10 41 4 13 Byggnadsverksamhet 224 -17 5 -1 3 Privata tjänster 1 572 31 34 -3 17 Kommunal verksamhet1 079 -27 -8 -19 -10 Statlig verksamhet 184 -11 1 -1 2 Totalt 3 988 -38 61 -28 24 Arbetskraft, totalt4 320 -53 54 -30 -12 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. I vilken mån arbetslösheten minskar vid en viss sysselsättningsutveckling beror på utvecklingen av arbetskraftsutbudet. Utbudet har minskat under den senaste tiden i samband med att sysselsättningsläget har försämrats, vilket begränsar effekterna på arbetslösheten. Förändringar i arbetsmarknads- och utbildningspolitiken påverkar också i hög grad utvecklingen av arbetskraftsutbudet. I år ökar antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder klassade som utbildning med ca 36 000. Dessa faller per definition utanför arbetskraften. Nästa år stiger antalet med ytterligare ca 9 000 personer. Under 1997 minskar utbudet också till följd av förslaget i sysselsättningspropositionen om att erbjuda långtidsarbetslösa personer över 55 år möjlighet att med bibehållen ersättningsnivå sättas i arbete inom offentliga sektorn. Dessa kommer inte att registreras som sysselsatta utan som varande i utbildningsåtgärd utanför arbetskraften. Dessutom förutses de extra satsningarna på reguljär utbildning hålla tillbaka arbetskraftsutbudet. I prognosen beräknas utbudet falla under 1996 och även under 1997 trots att sysselsättningen då stiger. Diagram 6.1 Antal sysselsatta, öppet arbetslösa och personer i arbetskraften Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet. Den öppna arbetslösheten beräknas falla från 7,7 procent av arbetskraften 1995 till 6,9 procent år 1997, vilket motsvarar knappt 40 000 personer. Samtidigt ökar det totala antalet personer i arbetsmarknads-politiska åtgärder med ca 45 000 personer, till en nivå motsvarande 5,4 procent av arbetskraften. Den totala arbetslösheten stiger därmed med 0,2 procentenheter till 12,3 procent år 1997. Det är 0,6 procentenheter högre än vad som antogs i vårpropositionen. Den främsta orsaken till att nivån nu ligger högre är att efterfrågan på arbetskraft utvecklas svagare än vad som bedömdes i vårpropositionen, vilket i sin tur beror på att både produktiviteten och medelarbetstiden upprevideras. Medelarbetstiden för 1996 är uppreviderad med 0,8 procentenheter jämfört med vårpropositionen. I nuvarande prognos antas medelarbetstiden år 1997 öka något måttligare än under de senaste åren på grund av att sjukfrånvaron inte bedöms minska i lika stor utsträckning som tidigare. Prognosen är förhållandevis osäker i detta avseende. Tabell 6.2 Arbetsmarknad Årlig procentuell förändring 1994 1995 1996 1997 BNP, producentpris 3,2 3,5 1,7 2,5 Produktivitet 1,8 1,3 1,5 1,7 Antalet arbetade timmar 1,3 2,1 0,2 0,8 Medelarbetstid 2,3 0,6 0,9 0,2 Antalet sysselsatta -0,9 1,6 -0,7 0,6 Arbetskraft -1,2 1,3 -0,7 -0,3 Procent av arbetskraften, nivå Öppen arbetslöshet 8,0 7,7 7,7 6,9 Personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 5,2 4,4 5,0 5,4 Anm: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder ovan ingår de äldre arbetslösa som sätts i arbete i offentlig sektor. Åtgärderna jobbsökaraktivitet, företagsutbildning samt yrkesinriktad rehabilitering ingår ej. Dessa beräknas omfatta ca 10 000 personer år 1997. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Under perioden 1998 till år 2000 antas produktivitetstillväxten uppgå till i genomsnitt 1,4 procent. Medelarbetstiden antas vara i det närmaste oförändrad. Sammantaget innebär detta att den genomsnittliga tillväxtprognosen på drygt 2 procent i basalternativet medför en årlig sysselsättningsökning på i genomsnitt knappt 1 procent. Samtidigt antas volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minska med ca 66 000 personer under perioden. Utbudet av arbetskraft väntas stiga efter hand som arbetsmarknadsläget förbättras. Utvecklingen av utbudet hålls även i det medelfristiga perspektivet tillbaka av satsningen på reguljär utbildning och arbetsmöjligheterna för äldre arbetslösa inom offentliga sektorn. Summan av öppet arbetslösa och arbetsmarknadspolitiska åtgärder faller successivt till 9,5 procent av arbetskraften vid prognosperiodens slut. De öppet arbetslösa minskar från 6,9 procent 1997 till 5,7 procent år 2000. I högtillväxtalternativet reduceras arbetslösheten till 4 procent. 47 7 Löner Preliminära uppgifter från statistiska centralbyrån visar en löneökningstakt inom industrin som överstiger de avtal som slutits inom branschen med flera procentenheter. Löneutvecklingen var under det första halvåret i år betydligt starkare än vad som förväntades i vårpropositionen. Inom övrigt näringsliv har utvecklingen däremot varit svagare. Lönerna har stigit ungefär i linje med avtalen. För offentliga sektorn redovisas en löneökning som är lägre än vad avtalen ger. Statistiken har dock sannolikt ännu inte fångat upp retroaktiva utbetalningar inom denna sektor och uppgifterna för första halvåret kommer förmodligen att revideras upp. Under innevarande år beräknas den genomsnittliga löneökningen för hela ekonomin uppgå till 5,6 procent, varav avtalen står för 4,4 procent och löneglidningen för resterande 1,2 procent. Nästa år ger avtalen en ökning på 3,7 procent och löneglidning väntas falla till strax under 1 procent. De flesta avtalen omfattar perioden 1/4 1995-1/4 1998. De centrala avtalsförhandlingarna gav löneökningar för industrin på knappt 4 procent år 1996 och 3 procent år 1997. Därtill kommer löneglidningen som beräknas ligga på knappt 3 procent i år för att sedan falla till knappt 2 procent nästa år. Utfallsstatistik för första halvåret i år indikerar en hög löneglidning inom industrin. I vårpropositionen antogs att en låg inflation samt en mycket svag efterfrågan på arbetskraft skulle leda till en betydligt lägre löneglidning. Till en del kan dock den uppmätta ökningen förklaras av att åtskilliga företag sköt fram tidpunkten för när avtalen skall börja gälla från 1995 till 1996. Detta innebär att de avtal som registreras i beräkningarna är för höga under 1995 och för låga under 1996. Löneglidningen har i så fall egentligen ett jämnare förlopp än vad som redovisas i tabell 6.1. Bortsett från dessa tekniska faktorer måste löneglidningen ändå betraktas som förhållandevis stark. En förklaring till detta kan vara att de ökande vinstmarginalerna inom framförallt exportindustrin under de senaste åren nu kommer löntagarna till del. Det kan också tolkas som att de anställda inom industrin kompenseras för att avtalen inom denna sektor blev lägre än inom andra branscher, trots att lönebetalningsförmågan är betydligt högre. Denna effekt torde avta framöver i takt med att företagens vinstläge försämras. En ytterligare förklaring kan vara att sysselsättningsnedgången lett till att andelen personer med låg lön, såsom yngre och låg-utbildade, har minskat vilket drar upp genomsnittslönen. Indikerar de senaste månadernas utfall däremot en tendens till en starkare underliggande löneglidning blir ökningstalen för både 1996 och 1997 betydligt högre än vad som antagits i prognosen. Inom övrigt näringsliv blev avtalen högre än för industrin. För denna sektor ger avtalen löneökningar på drygt 4,5 procent år 1996 och drygt 3,5 procent år 1997. De höga löneavtalen bidrar sannolikt till en låg löneglidning. Det bekräftas av den senaste utfallsstatistiken. Därmed verkar det som om det blir begränsade spridningseffekter från den starka löneglidningen inom industrin till andra delar av ekonomin. Avtalen inom offentliga sektorn blev för perioden 1995- 1997 sammantaget ca 0,5 procentenheter högre än i näringslivet. Löneavtalen började gälla senare under 1995 än i övriga sektorer, vilket innebär att ökningstakten blev lägre förra året men ca 1 procentenhet högre såväl 1996 som 1997. Liksom inom övrigt näringsliv väntas löneglidning bli låg under de närmaste två åren. Sammantaget beräknas lönerna i hela ekonomin öka med 5,6 procent 1996 och med 4,5 procent 1997, mätt som årsgenomsnitt. Avtalens konstruktion medför att ökningen för helåret 1996 blir något högre än den underliggande utvecklingen under loppet av året. De avtalade löneökningarna ligger nämligen relativt sent år 1995 medan de ligger tidigt 1996. Detta innebär att den höga ökningen av genomsnittslönen 1996 till en del förklaras av s.k. överhängseffekter. Om man rensar bort effekterna av att avtalsrevisionerna sker vid olika tidpunkter under åren, framgår att den underliggande löneökningstakten ligger på ca 5 procent i slutet av både 1995 och 1996 och att den avtar till ca 4 procent 1997. Tabell 7.1 Timlöner Årlig procentuell förändring 1994 1995 1996 1997 Industri 3,1 4,6 6,5 4,8 Avtal 1,1 3,0 3,7 3,0 Löneglidning 2,0 1,6 2,8 1,8 Byggnadsindustri 0,1 4,3 3,9 3,9 Avtal 0,5 2,3 2,6 3,1 Löneglidning -0,4 2,0 1,3 0,8 Övrigt näringsliv 2,4 3,7 5,1 4,1 Avtal 1,4 2,5 4,63,6 Löneglidning 1,0 1,2 0,5 0,5 Stat 2,7 2,9 5,5 4,0 Avtal 2,1 1,0 5,03,5 Löneglidning 0,6 1,9 0,5 0,5 Kommun 2,5 1,9 5,85,2 Avtal 2,1 0,9 5,3 4,7 Löneglidning 0,4 1,0 0,5 0,5 Totalt 2,4 3,4 5,6 4,5 Avtal 1,5 2,1 4,43,7 Löneglidning 1,0 1,4 1,1 0,8 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Det förefaller som att lönsamhet och arbetsmarknadsläge har haft ett begränsat inflytande på lönebildningen. Avtalen för åren 1995-1997 blev t.ex. ca 1 procentenhet högre i kommunsektorn än i industrin trots att kommunsektorn har ett finansiellt underskott samtidigt som lönsamheten inom industrin är mycket hög. Den sammantagna löneökningstakten mellan 1995 och 1997 ligger också över den s.k. Edin-normen, som innebär en årlig ökning av lönekostnaden på europeisk nivå, ca 3,5 procent. För första gången under 1990-talet väntas också reallönen stiga betydligt. Detta kan bero på att inflationsförväntningarna vid tidpunkten för avtalsförhandlingarna låg betydligt över den nu prognostiserade inflationen på ca 1 procent 1996 och ca 2 procent 1997, d.v.s. lönebildningen anpassades inte fullt ut till en låginflationsekonomi. Reallöneökningarna motsvaras inte av en lika hög produktivitetstillväxt, vilket på kort sikt innebär att företagens lönsamhet försämras. Detta bidrar till ett ökat inflationstryck och därmed en mer restriktiv penningpolitik samt mer omfattande rationaliseringar, vilket bromsar sysselsättningsutvecklingen. Då penningpolitiken anpassas för att uppnå inflationsmålet får höga nominella löneökningar förhållandevis stor effekt på sysselsättningen. Även vid en internationell jämförelse är den svenska löneutvecklingen relativt stark, trots att den svenska arbetslösheten ligger på en historiskt sett mycket hög nivå. Industritimlönerna inom EU:s kärnländer beräknas stiga med i genomsnitt ca 3 procent per år 1995 till 1997. Konkurrenskraften för svensk industri försämras därför under de närmaste två åren. Därmed dämpas sysselsättningsutvecklingen via dels ett ökat rationaliserings-tryck och dels en svagare efterfrågeutveckling. Diagram 7.1 Timlöneutveckling i industrin2 Anm: Med EU:s kärnländer avses Tyskland, Frankrike, Benelux-länderna och Italien. Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet **FOOTNOTES** 2 Jämförelsen omfattar endast löneutvecklingen i industrin eftersom internationell statistik avseende timlöneutvecklingen för hela näringslivet saknas. OECD redovisar endast statistik över lön per sysselsatt för andra branscher. I detta begrepp fångas även förändringar i t.ex. medelarbetstiden upp vilket ger en något missvisande bild av konkurrensläget. 51 I basalternativet antas de nominella lönerna öka med ca 4 procent och de reala lönerna med knappt 2 procent per år, samtidigt som den totala arbetslösheten reduceras från 12,3 procent 1997 till 9,5 procent år 2000. Basalternativet förutsätter således att de nominella löneökningarna anpassas till en låginflationsekonomi samtidigt som arbetslösheten minskar. I det s.k. högtillväxtalternativet beskrivs en utveckling där lönebildningen fungerar på ett sådant sätt att den totala arbetslösheten kan reduceras till 7,8 procent och den öppna arbetslösheten till 4 procent utan att lönerna ökar snabbare än i övriga Europa. 52 8 Inflation Inflationstakten i Sverige har sjunkit till mycket låga nivåer. I augusti månad var inflationstakten, mätt som tolvmånadersförändring av konsumentprisindex (KPI), endast 0,3 procent. Man får gå tillbaka till 1959 för att hitta en lika låg nivå. För samma period har nettoprisindex (NPI), dvs konsumentpriser rensade för indirekta skatter och transfereringar, fallit med 0,5 procent. Tolvmånaderstal avseende NPI började beräknas 1960 och hade aldrig understigit noll innan juni i år. Sänkningen av NPI beror dock på tillfälliga effekter såsom lägre räntekostnader för hushållen och fallande importpriser till följd av en stärkt krona. Dessa effekter bedöms successivt avta under hösten. En del andra faktorer har dragit upp inflationen det senaste halvåret. Fastighetsskatten, taxeringsvärden och hyror har höjts och energikostnaderna har stigit. Om man beräknar underliggande inflationstakt som konsumentprisutveckling med direkta skatte-, växelkurs- och ränteeffekter borträknade uppgår den till ca 2 procent, både 1996 och 1997. Efterfrågetrycket från omvärlden har varit svagt i slutet av 1995 och i början av 1996. Den vikande efterfrågan och apprecieringen av kronan har lett till att svenska företag har sänkt sina priser på exportmarknaden. Det finns tecken på att produktionen åter ökar och i viss mån drar med sig hemmamarknadspriserna, som hittills följt med övriga priser nedåt. Produktionsökningen torde dock inte utgöra någon större inflationsrisk under den närmaste framtiden, på grund av den svaga inhemska efterfrågan och de produktivitetshöjande investeringar som företagits under 1995 och i år. Detta illustreras också av resultaten i Konjunkturinstitutets barometerundersökningar, som visar på fortsatt fallande kapacitetsutnyttjande i industrin. Diagram 8.1 Producentprisutvecklingen 1991-1996 Källa: Statistiska centralbyrån. Det är främst en bristfälligt fungerande lönebildning som kan äventyra prisstabiliteten framöver. De nominella löneökningarna hittills under 1996 har i kombination med den mycket låga inflationen inneburit kraftiga real- löneökningar. En betydande skillnad i löneökningstakt gentemot våra konkurrentländer är inte hållbar på sikt. Riksbankens prisstabilitetsmål minskar företagens möjligheter till övervältring av kostnaderna på konsumenterna, eftersom den allmänt låga inflationen gör det svårt för företagen att höja sina priser. En lönebildning i obalans med den i våra konkurrentländer tvingar företag till rationaliseringar och produktivitetsökningar och leder till lägre efterfrågan via en stramare penningpolitik. Effekterna av en sådan obalans i löneutveckling har övergått från att vara primärt inflationsdrivande till att bli sysselsättningsdämpande. De reala löneökningarna har hittills under 1996 blivit stora delvis till följd av att inflationsutvecklingen överskattats i avtalsrörelsen. Kommande löneökningar återspeglar förväntningar om framtida inflationstakter. Inflationsförväntningarna var stigande vid tidpunkten för de senaste löneförhandlingarna, framför allt hos arbetstagarorganisationerna. Inflationsförväntningarna för de närmaste två åren låg då generellt på 3,5 - 4 procent. I dagsläget är situationen annorlunda. Hushållens inflationsförväntningar avseende de närmaste 12 månaderna har i augusti fallit till 1,6 procent och ligger därmed något under Riksbankens inflationsmål på 2 procent. I mars och april noterades stigande förväntningar som sedan i takt med lägre inflationsutfall återigen kom att falla. Inflationsförväntningarna hos industri- och tjänsteföretag som undersöks i Konjunkturinstitutets barometerundersökningar har sjunkit till en nivå drygt en halv procentenhet under inflationsmålet. Förväntningar hos aktörer på arbets-, penning- och varumark-naderna undersöks av marknadsundersökningsföretaget Prospera i uppdrag av Riksbanken. Den senaste undersökningen från september indikerar att aktörernas bedömning av framtida inflationstakter justerats ned för såväl kortare som längre tidshorisonter. Inflationsutsikterna har nedreviderats med motsvarande en halv procentenhet för samtliga tidshorisonter jämfört med i maj och den genomsnittliga inflationen för den närmaste 5-årsperioden bedöms ligga i linje med Riksbankens inflationsmål. Jämfört med läget i våras har således inflationsförväntningarna sjunkit ytterligare, vilket kan tolkas som ökad trovärdighet för prisstabiliseringspolitiken. Inflationen bedöms ha bottnat i och med augusti månads utfall på 0,3 procent för KPI och -0,5 procent för NPI. Dessa siffror är dock utslag av olika temporära effekter och ger ingen rättvis bild av den underliggande inflationstakten. Den underliggande inflationen beräknad som konsumentprisindex med direkta effekter av tillfälliga växelkurs-, ränte- och skatteförändringar exkluderade uppgår till ca 1,8 procent. Tabell 8.1 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring 1994 1995 1996 1997 KPI, årsgenomsnitt 2,4 2,9 1,2 1,9 KPI, dec.-dec. 2,6 2,6 1,0 2,2 Basbelopp 35 200 35 700 36 200 36 300 NPI, årsgenomsnitt 1,7 1,6 0,3 0,6 NPI, dec.-dec. 1,7 1,0 0,5 0,8 IPI privat konsumtion 3,0 2,7 1,8 2,4 OECD (16), KPI 2,3 2,4 2,3 2,3 Anm.: Vid beräkningen av basbeloppen 1995-1997 har en avräkning gjorts på 40 procent av uppräkningsfaktorn. Vid framräkning av prisökningstalen har ett tillägg gjorts för skillnaden mellan december månads långtids- och korttidsindex, i enlighet med Statistiska centralbyråns principer för inflationsberäkning. Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Inflationstakten enligt KPI beräknas i slutet av 1996 bli 1,0 procent och enligt NPI bli 0,5 procent. Att NPI blir så pass mycket lägre beror främst på minskade subventioner i form av räntebidrag. Räknat från december 1995 till augusti i år har konsumentpriserna fallit enligt KPI med i genomsnitt 0,3 procent. Ökningen av tolvmånadersförändringen av KPI från augusti till december i år förklaras av förväntade prispåslag inom detaljhandeln i september, höjda energiskatter i samma månad och höjd fordonsskatt i oktober. Bidraget från de båda skattehöjningarna uppskattas till ca 0,35 procentenheter. Nuvarande prognos för inflationen under loppet av 1996 innebär en nedrevidering med 0,9 procentenheter jämfört med prognosen i vårpropositionen. Det är främst de låga importpriserna, den kraftiga räntenedgången samt en högre produktivitet än förväntat som bidragit till att inflationsprognosen skrivits ned. Dessutom finns de stimulansåtgärder som aviserades i sysselsättningspropositionen nu med i prognosen. Det gäller återinförd skattereduktion för reparationer och ombyggnad av bostäder samt slopad bilaccis. Den underliggande inflationen uträknad på ovan angett sätt beräknas i slutet av året hamna omkring 2,0 procent. I slutet av nästa år beräknas inflationstakten öka till 2,2 procent enligt KPI och 0,8 procent enligt NPI. I istället för att som under 1996 dra ned konsumentprisutvecklingen med en halv procentenhet förväntas importpriserna stiga och under 1997 ge motsvarande positivt bidrag. Däremot förutses hemmamarknadspriserna öka relativt långsamt nästa år. Även löneökningstakten bedöms bli lägre, vilket tillsammans med en högre produktivitetsökning ger ett lägre bidrag till konsumentpriserna nästa år. Kapitalstocken väntas under perioden 1996-1997 växa med ca 10 procent, vilket räcker för att täcka den tilltagande produktionen, utan att kapacitetsbrister uppstår. Skattehöjningar i form av bland annat höjda energiskatter och höjd tobaksskatt beräknas ge ett bidrag på 0,6 procentenheter. Den underliggande inflationen beräknad på ovan angivet sätt beräknas bli lägre än inflationen enligt KPI och uppgå till 1,7 procent. Enligt KPI och NPI ökar således inflationen från 1996 till 1997 medan underliggande inflation synes vara stabil och ligga nära 2 procent. Den underliggande inflationen mätt som löneökningstakt minus trendmässig produktivitetsökning beräknas sjunka från 1996 till 1997. Diagram 8.2 Konsumentprisutvecklingen 1985-1997 Anm.: Utfallsdata till och med juli 1996. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. De medelfristiga kalkylerna för utvecklingen från 1997 till år 2000 utgår från bibehållen prisstabilitet. Tillväxten antas således ligga på en sådan nivå att inflationen inte ökar. Produktionskapaciteten byggs ut i en sådan utsträckning att inflationsdrivande flaskhalsar i form av kapacitetsbrist undviks. Ett av konvergenskriterierna för att kunna delta i EMU:s tredje etapp berör prisstabilitet. För att kunna jämföra olika länders konsumentprisutveckling pågår ett harmoniseringsarbete inom EU. Innan arbetet med att utforma den slutgiltiga formen för ett fullständigt harmoniserat index är klart och kan tas i bruk från och med januari 1997, redovisar EU:s medlemsländer ett delvis harmoniserat index, IIKP. Detta index skiljer sig från KPI genom att exkludera områden som i särskild hög grad behandlas olika vid beräkningen av nationella konsumentprisindex. Inflationstakten i Sverige mätt som ökningen av IIKP under de senaste tolv månaderna uppgick i juli till 1,0 procent vilket är den lägsta i EU. Ökningen av årsgenomsnittet 1996 jämfört med 1995 bedöms uppgå till 1,3 procent. 55 9 Hushållens ekonomi och privat konsumtion Konsolideringen av de offentliga finanserna dämpar hushållens inkomstutveckling under de närmaste åren. En relativt stark utveckling av löneinkomsterna och en förbättring av hushållens räntenetto leder dock till att de realt disponibla inkomsterna stiger något. Sparkvoten faller successivt under prognosperioden, efter en mindre ökning i år, vilket medför att den privata konsumtionen tilltar. Den reala lönesummeutvecklingen före skatt gav ett positivt bidrag till inkomstutvecklingen 1995. Detta skedde genom en kraftig ökning av sysselsättningen mätt i arbetade timmar, medan den utbetalda reala timlönen före skatt sjönk. I år är det i stället utvecklingen av timlönerna som ligger bakom den starka ökningen av lönesumman, medan sysselsättningen utvecklas svagt. Årets genomsnittliga reala timlöneökning före skatt är den högsta som noterats under perioden 1975 och framåt, se diagram 9.1. Ett positivt bidrag kommer också från en fortsatt förbättring av hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar. Det är en följd av det fortsatt höga finansiella sparandet, vilket innebär att hushållen ökar sina finansiella tillgångar och reducerar skuldbelastningen. Förändringen av direkta skatter och transfereringar från offentlig sektor drar ned utvecklingen av den disponibla inkomsten med ca 3 procentenheter år 1996. Detta är huvudsakligen en följd av vidtagna budgetförstärkande åtgärder. De direkta skatterna har stigit bl.a. genom höjd egenavgift till sjukförsäkringen och höjda kommunalskatter medan barnbidragen och ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna har sänkts. De realt disponibla inkomsterna beräknas sammantaget öka med drygt 1 procent i år. 59 Diagram 9.1 Real timlön före skatt 1975-1997 Procentuell utveckling Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Inkomstutvecklingen under 1997 karakteriseras av samma faktorer som 1996. Löne- och kapitalinkomsterna stiger medan tillkommande budgetförstärkande åtgärder bromsar inkomstökningen. Den utbetalda lönesumman stiger mindre än i år, till följd av lägre löneökningar. Egenavgiften till sjukförsäkringen höjs med ytterligare 1 procentenhet. Uppräkningen av basbeloppet, som styr pensioner m.m., är för 1997 reducerad till 60 procent av prisökningen mellan juni 1995 och juni 1996. Tillsammans med den låga inflationen medför detta att basbeloppet för 1997 räknas upp med endast 100 kr eller 0,3 procent. Eftersom konsumentpriserna beräknas öka med ca 2 procent nästa år kommer de reala pensionsinkomsterna att sjunka. Forsatta besparingar sker bl.a. i bostadsbidragen. Sammantaget väntas de realt disponibla inkomsterna stiga med knappt 1 procent. Den kalkylerade ekonomiska tillväxten för perioden 1998 - 2000 innebär en positiv utveckling av hushållens realinkomster. Lönesumman stiger något mer än BNP. Förändringar av transferingsinkomsterna ger inget bidrag till inkomstutvecklingen, huvudsakligen beroende på att bidragen till arbetslösa m.m. minskar när arbetslösheten sjunker. Förbättringen av räntenettot fortsätter. Visserligen sjunker det finansiella sparandet, men det ligger kvar på en relativt hög nivå under hela kalkylperioden. Efter en fortsatt tämligen svag ökning av inkomsterna under 1998, beroende på tillkommande budgetförstärkningar, ökar realinkomsterna med ca 2 procent per år de följande två åren. Tabell 9.1 Hushållens disponibla inkomster, konsumtion och sparande Miljarder Procentuellt bidrag till realinkomstutvecklingen kronor löpande pris 1995 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Lönesumma inkl. sjuklön 686,5 1,6 3,9 2,4 2,4 2,3 2,0 Transfereringar från offentlig sektor 397,0 -0,4 -0,4 -0,8 -0,4 -0,3 0,0 Pensioner 211,6 0,1 0,1 -0,2 0,1 0,2 0,3 Sjukförsäkring m.m. 43,6 -0,3 -0,3 -0,2 0,1 0,1 0,1 Arbetsmarknadsstöd 54,4 -0,5 0,0 -0,1 -0,5 -0,5 -0,2 Övrigt 87,5 0,3 -0,3 -0,2 -0,1 -0,2 -0,1 Räntor och utdelningar, netto-13,1 1,1 0,6 0,7 0,7 0,5 0,4 Övriga inkomster, netto 207,1 0,6 -0,4 0,1 0,3 0,4 0,5 Direkta skatter 348,0 -2,9 -2,5 -1,7 -1,7 -0,7 -1,2 Disponibel inkomst 929,6 -0,1 1,2 0,8 1,3 2,2 1,8 Privat konsumtion 853,5 0,3 0,9 1,8 2,4 2,5 2,2 Sparande, nivå i % av disponibel inkomst Nettosparande (sparkvot) 8,2 8,5 7,5 6,5 6,2 5,8 Finansiellt sparande 10,3 10,1 8,9 7,4 6,7 5,9 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Den privata konsumtionen steg med 0,3 procent år 1995. Efter en svag inledning tilltog hushållens efterfrågan successivt under året. Uppgången har sedan fortsatt under de två inledande kvartalen i år. Sammantaget blev konsumtionstillväxten 1,1 procent första halvåret jämfört med motsvarande period förra året. Det är betydligt mer än vad som förväntades i vårpropositionen. Bakom de överraskande starka siffrorna avseende första halvåret ligger emellertid en kraftig ökning av hushållens förbrukning av energi till följd av den kalla vintern. De höga uppvärmningskostnaderna förklarar mer än halva tillväxten av den totala privata konsumtionen. Under första halvåret steg även efterfrågan av dagligvaror, förmodligen som en konsekvens av den sänkta matmomsen, medan kapitalvaruinköpen minskade jämfört med första halvåret 1995. Hushållens val mellan konsumtion och sparande styrs i hög grad av förväntningar om de egna framtida inkomsterna, den egna förmögenheten samt av landets ekonomiska utveckling. Nedgången av bland annat kapitalvaruinköpen kan till stor del förklaras av hushållens negativa framtidsförväntningar det senaste året, vilket framgår av diagram 9.2. Denna pessimism beror sannolikt på det bekymmersamma arbetsmarknadsläget kombinerat med den osäkerhet om konjunkturutvecklingen som rådde i början av året. Hittills i år har andelen hushåll som tror att arbetslösheten kommer att öka under de närmaste tolv månaderna legat kring 50 procent. Andelen med förväntningar om att den egna ekonomin kommer att försämras har sedan slutet av förra året fram till juli i år legat på drygt 20 procent. Stämningsläget bland hushållen och de fortsatt höga realräntorna är de främsta orsakerna till den återhållsamma efterfrågan. Dessa faktorer kan hålla kvar konsumtionen på en förhållandevis låg nivå också framöver. Diagram 9.2 Hushållens framtidsförväntningar 1977 - augusti 1996 Källa: Statistiska centralbyrån. Mot slutet av innevarande år bedöms den internationella konjunkturen stabiliseras med förbättrade utsikter för den svenska industrin som följd. Underskottet i de offentliga finanserna minskar kraftigt i år och budgeten beräknas vara i balans 1998, vilket väntas öka hushållens förtroende för de offentliga trygghetssystemen. Med en successiv förbättring av konjunkturen bedöms hushållens framtidsförväntningar stärkas, vilket kan leda till ökad konsumtion. Statistiska centralbyråns undersökning beträffande hushållens inköpsplaner för augusti visar tecken på att hushållen börjar se något ljusare på sin egen och Sveriges ekonomi. Detta är troligen ett resultat av de mer positiva rapporterna om Sveriges ekonomi som presenterats den senaste tiden. Förväntningarna om arbetslösheten är dock fortsatt dystra. Nyregistreringarna av personbilar har stigit dramatiskt de senaste månaderna, vilket indikerar ett förändrat konsumtionsbeteende. Även om det mesta tyder på att ett trendbrott har skett vad gäller hushållens efterfrågan av bilar torde de senaste månadernas kraftiga ökning även till viss del vara övergångseffekter av slopad bilaccis den 11 juni samt ändrade regler för direktimport av bilar den 1 juli i år. Även om bilden är något splittrad visar ändå den senaste månadsstatistiken för den så kallade egentliga detaljhandeln att minskningen av omsättningen från tidigare i år har bromsats upp något och att en viss uppgång kan skönjas. Inflationen föll under årets första åtta månader men förväntas stiga något under resten av året. Bland annat har priserna på kläder, skor, radio och TV sjunkit sedan årsskiftet till följd av fallande importpriser. Förväntningar om lägre priser på vissa varor kan medföra att hushållen avvaktar med planerade inköp. När dessa förväntningar sedan upphör kan konsumtionen tillta. De senaste två årens svaga tillväxt av den privata konsumtionen har inte kompenserat den kraftiga nedgången som skedde under inledningen av 1990-talet. Som framgår av diagram 9.3 ligger hushållens konsumtion fortfarande under 1988 års nivå. Den låga konsumtionsvolymen bör ha medfört att det finns ett uppdämt behov av kapitalvaror att tillgodose, vilket talar för att en uppgradering av kapitalstocken kan vara förestående. Den svenska bilparken är till exempel en av de äldsta i Västeuropa. Därtill bör borttagandet av accisen höja efterfrågan på nya bilar. De lägre räntorna underlättar finansieringen av kapitalvaruinköp samtidigt som huspriser och andra tillgångspriser tenderar att öka, vilket stimulerar konsumtionen. Diagram 9.3 Privat konsumtion 1980 - 1997 Säsongrensade kvartalsdata, volym, index 1980=100. Den vågräta linjen i diagrammet motsvarar 1988 års nivå av privat konsumtion. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Hushållens finansiella sparande har varit betydande under hela 1990-talet. Det för svenska förhållanden höga sparandet har medfört att hushållens finansiella nettoförmögenhet har stigit från ca 40 procent av den disponibla inkomsten 1991 till ca 90 procent år 1995. Inkluderas fastigheter erhålls den totala förmögenheten som motsvarade ca 235 procent av de disponibla inkomsterna år 1995, vilket kan jämföras med ca 200 procent under 1992. Nedgången av framför allt bostadsräntorna, tillsammans med något högre priser på småhus och bostadsrätter, innebär lättnader för många tidigare hårt skuldtyngda hushåll. Genom det höga sparandet bör hushållen inom en snar framtid ha anpassat sin skuldsättning och uppnått en finansiell buffert som upplevs som tillräcklig för att täcka eventuella framtida oväntade inkomstbortfall. Hushållens förmögenhetsutveckling talar därigenom för en sänkning av sparkvoten, dvs sparandet som andel av disponibel inkomst, de närmaste åren. Det finns således flera faktorer som indikerar en växande konsumtion framöver. Hushållen är dock förhållandevis pessimistiska fortfarande och konsumtionsökningen i början av året beror till stor del på den kalla vintern. Sammantaget bedöms den privata konsumtionen stiga med måttliga 0,9 procent i år. Bortsett från användningen av energi tilltar emellertid konsumtionen under loppet av året i takt med att utsikterna för såväl den inhemska som den internationella konjunkturen förbättras. Uppgången sker främst genom ökade inköp av bilar och andra kapitalvaror samtidigt som trenden med stigande efterfrågan av dagligvaror håller i sig. Till följd av apprecieringen av kronan bedöms svenskars turism i utlandet, vilket räknas till privat konsumtion, tillta. Den kalla väderleken under andra halvåret 1995 medförde relativt höga uppvärmningskostnader för hushållen. Därför beräknas användningen av energi under andra halvåret i år sjunka jämfört med motsvarande period förra året. Prognoserna över de disponibla inkomsterna och den privata konsumtionen innebär att sparkvoten förväntas stiga något i år. Nästa år beräknas konsumtionen växa med 1,8 procent medan sparkvoten sjunker. 60 Diagram 9.4 Disponibel inkomst och privat konsumtion, 1970-2000 1991 års priser, miljoner kronor Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. I den medelfristiga kalkylen fram till år 2000 antas att hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen stabiliseras, bland annat genom att sysselsättningen ökar och de offentliga finanserna förbättras. Den privata konsumtionen beräknas stiga med drygt 2 procent per år, varvid sparkvoten faller successivt för att år 2000 uppgå till ca 6 procent. Även denna sparkvot är historiskt sett hög och överstiger till exempel genomsnittet mellan åren 1970 och 1985. 61 10 Bruttoinvesteringar De totala bruttoinvesteringarna beräknas öka kraftigt under 1996. Investeringarna ökar främst inom industrin och bostadssektorn. God lönsamhet och ett gynnsamt konkurrensläge har inneburit att exportindustrin kunnat fullfölja sina expansionsplaner trots konjunkturavmattningen. Bostadsbyggandet vänder i år upp från en mycket låg nivå. Räntefallet samt ett flertal stimulansåtgärder bidrar till uppgången som till viss del beror på tidigareläggning av bostadsprojekt. Nästa år avtar tillväxttakten för bruttoinvesteringarna. Industrins behov av ny produktionskapacitet bedöms då minska samtidigt som stimulansåtgärderna till framförallt bostadsektorn faller bort. Lägre räntor och starkare efterfrågan från hemmamarknaden beräknas dock innebära stigande investeringar inom varuhandel och fastighetsförvaltning. Sammantaget beräknas de totala bruttoinvesteringarna stiga med ca 8 procent 1996 och med 2 procent 1997. Investeringskvoten, dvs investeringarnas andel av BNP, uppgår därmed år 1997 till 15,1 procent vilket fortfarande är en låg nivå. Tabell 10.1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren MiljarderÅrlig procentuell volymförändring Kr 1995 1994 1995 1996 1997 Näringslivet 171,6 14,4 24,5 9,6 2,0 Industri 60,9 28,6 37,5 16,0 -4,0 Övrigt näringsliv110,7 9,1 18,8 6,4 5,4 Bostäder 26,7 -35,3 -27,9 16,1 2,7 Nybyggnad 11,2 -46,9 -30,7 21,0 17,0 Ombyggnad 15,5 -19,6 -25,5 12,0 -10,0 Offentliga myndigheter39,4 10,6 1,6 -3,5 1,4 Totalt 237,8 -0,2 10,6 8,1 2,0 Maskiner 124,6 15,8 28,8 11,31,8 Bygg och anläggning113,2 -9,6 -3,1 4,8 2,3 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. I det medelfristiga perspektivet antas investeringskvoten åter normaliseras. De senaste årens låga investeringskvoter kan förklaras av behovet att reducera kapitalstockarna till långsiktigt hållbara nivåer. Höga realräntor och för Sverige stora vakanstal, har inneburit att investeringsnivåerna inom de hemmamarknadsberoende sektorerna och bostadssektorn varit låga under en lång period. Därigenom har också överkapaciteten på bostäder och kommersiella lokaler gradvis minskat. Lägre räntor samt ett stigande resursutnyttjande beräknas medföra växande investeringskvoter från och med 1998. Bostadsproduktionen antas succesivt normaliseras till följd av stigande disponibelinkomster. Sammantaget beräknas investeringskvoten öka från 15,1 procent 1997 till 16,8 procent år 2000. 10.1 Näringslivets investeringar Statistiska centralbyråns investeringsenkät från maj indikerar att industrin fullföljer sina expansionsplaner trots den svaga produktionsutvecklingen under början av året. Företagens planer tyder på att konjunkturavmattningen betraktas som kortvarig. Förutsättningarna för att fullfölja kapacitetsutbyggnaden är också mycket gynnsamma. Både lönsamhet och likviditet är mycket höga samtidigt som räntorna har fallit. Under innevarande år bedöms därför industrins utbyggnad komma till stånd i nästan samma omfattning som planerna visar. Industrins investeringar väntas därmed stiga med 16 procent, vilket innebär en ökning av kapitalstocken på drygt 5 procent. Mot bakgrund av den prognosticerade produktionsökningen beräknas därför kapacitetsutnyttjandet sjunka något under loppet av året. Nästa år bedöms industrins investeringar reduceras något från 1996 års höga nivå trots ett förbättrat efterfrågeläge. Lönsamheten beräknas visserligen förbli hög men samtidigt avtar behovet av ny produktionkapacitet. Det är framförallt inom basindustrin som investeringarna förutses falla nästa år. Inom denna sektor uppförs för närvarande en rad anläggningar som står klara under 1996 eller i början av 1997. Behovet av ytterligare kapacitet bör därefter vara måttligt inom den närmaste framtiden. Diagram 10.1 Investeringskvoter inklusive och exklusive bostäder. Källor:Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet Investeringarna inom övrigt näringsliv ökade med hela 19 procent förra året. Under år 1996 och 1997 dämpas dock ökningstakten avsevärt. Den kraftiga uppgången under 1995 kan delvis förklaras av den starka industrikonjunkturen som innebar en avsevärd ökning av investeringarna inom uppdragsverksamheten och delar av partihandeln. Infrastruktursatsningarna och den snabba tillväxten inom telekommunikationssektorn bidrog också till den starka volymutvecklingen. Under innevarande år förutses avmattningen inom industrin innebära att investeringsvolymerna i de industrirelaterade tjänstesektorerna växer i lång- sammare takt. Istället är det infrastrukturprojekten och den fortsatta utbyggnaden av telekommunikationsnätet som är drivande. Investeringsvolymerna i Öresundsbroprojektet och Arlandabanan når en topp under 1996 för att sedan plana ut. En svag konsumtions- och sysselsättningsutveckling samt en överkapacitet på kommersiella lokaler dämpar investeringsutvecklingen inom varuhandel och fastighetsförvaltning. Denna utveckling bekräftas av SCB:s investeringsenkäter från maj. Tecken på en vändning uppåt i de hemmamarknadsberoende sektorerna finns dock. Priserna på kommersiella lokaler har stigit markant sedan början av 1995 samtidigt som vakanserna i centralt belägna områden sjunker. Till detta kommer att räntorna sjunkit och väntas falla ytterligare. Mot bakgrund av den positiva konsumtionsutvecklingen samt en viss sysselsättninguppgång nästa år bör därför investeringarna åter kunna stiga inom varuhandel och fastighetsförvaltning. Sammantaget beräknas investeringarna inom övrigt näringsliv öka med drygt 6 procent 1996 och med drygt 5 procent 1997. 10.2 Bostadsinvesteringar Antalet påbörjade lägenheter uppgick under första halvåret 1996 till 6 000 vilket var en ökning med 40 procent jämfört med samma period föregående år. Sjunkande räntor samt det temporära investeringsbidraget på 10 procent av produktionskostnaden ligger sannolikt bakom uppgången. Samtidigt har de senaste årens mycket låga färdigställande av bostäder medfört sjunkande vakanstal i expansiva storstadsområden. En begynnande bostadsbrist märks också i allt fler kommuner. Till följd av det fortsatt låga färdigställandet av nya bostäder bedöms denna utveckling förstärkas under åren 1996 och 1997. Fallande realräntor, en gradvist förbättrad arbetsmarknad samt stigande disponibelinkomster bör öka efterfrågan på hyreslägenheter och leda till högre priser på andrahandsmarknaden för hus. Därmed ökar lönsamheten för och volymen av nyproduktion. Bostadsproduktionen väntas således öka såväl 1996 som 1997 trots att stimulanseffekterna av det temporära investeringsbidraget upphör under andra halvåret 1997. Sammantaget beräknas antalet påbörjade lägenheter i nyproduktion uppgå till drygt 14 000 i år och till 18 000 under 1997. Antalet påbörjade ombyggnader blev mycket högt andra halvåret 1995. En starkt bidragande orsak var det temporära stimulansbidrag på 15 procent som utgick för ombyggnationer som påbörjades före 30 september 1995. Osäkerheten om när projekten faktiskt kom igång är dock stor. Antalet ansökningar om räntebidrag till ombyggnad normaliserades första kvartalet 1996. Detta indikerar att den reguljära ombyggnationen under prognosåren 1996 och 1997 återgår till mer normala nivåer. Det höga påbörjandet andra halvåret 1995 medför dock att ombyggnadsvolymerna når en hög nivå under 1996 för att sedan minska nästa år. Under både 1996 och 1997 beräknas också bidraget till miljöförbätttrande åtgärder till viss del hålla uppe den totala ombyggnationen. Diagram 10.2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser 1 mars respektive år. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 10.3 Lager En kraftig lageruppbyggnad har i hög grad bidragit till de senaste två årens BNP-tillväxt. Under fjärde kvartalet förra året visade emellertid lager- förändringarna en lägre ökningstakt vilket innebar ett negativt bidrag till BNP för första gången sedan tredje kvartalet 1993. Lagerutvecklingen har haft en dämpande effekt även första halvåret i år och denna trend bedöms hålla i sig året ut. Lageruttagen väntas ske inom både handel och industri och beräknas isolerat ge ett negativt bidrag till tillväxten motsvarande 1,5 procent av BNP. Den faktiska effekten på tillväxten är dock betydligt mindre då lageruttag delvis balanseras av mindre import. Tabell 10.2 Lagerförändringar och lagerbidrag Miljarder kronor, 1991 års priser 1994 1995 1996 1997 Jord- och skogsbruk 135 97 -400 -200 Industri 5 100 14 246 -3 000 1 400 El, gas och vatten 56 -346 200 0 Handeln 2 889 902 -3 300 -400 Summa 8 180 14 899 -6 500 800 BNP-bidrag 1,5 0,5 -1,5 0,5 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Inom industrin väntas framför allt lagerstockarna av insatsvaror sänkas i år, dels som en anpassning till första halvårets svaga produktion, dels som en konsekvens av den trendmässigt fallande lagerkvoten, dvs lagerstockarna i förhållande till produktionen. Sedan början av 1980-talet har lagerkvoten halverats till följd av kapitalrationalisering och en övergång till just-in-time-principen. Denna utveckling väntas fortsätta men i minskande takt. Även de delar av partihandeln som är nära knutna till industrin väntas justera ner sina lager till följd av produktionsavmattningen under första halvåret i år. Lagerneddragningen inom industrin begränsar inköp av utländska varor eftersom insatsvarorna har en hög importandel. Lagerförändringens dämpande effekt på BNP-tillväxten blir i år således i realiteten mindre än det rena negativa lagerbidraget. Prognosen för exporten avseende 1996 och 1997 är uppreviderad relativt de antaganden som gjordes i vårpropositionen. De förbättrade utsikterna möjliggör en viss sänkning av exportindustrins färdigvarulager. Trots en måttlig konsumtionsefterfrågan väntas ändå detaljhandeln genomföra lagerneddragningar under 1996. Lagerstockarna är betydande till följd av de senaste årens efterfrågestagnation varför större lageruttag är nödvändiga. Nästa år väntas en uppgång i industrin vilket medför en tillväxt av de i produktionen ingående lagren. Detaljhandeln beräknas till viss del fortsätta justera ner sina lagerstockar med draghjälp av en tilltagande privat konsumtion. Sammantaget sker en svag lagerökning under 1997. Med hänsyn till årets relativt kraftiga minskning medför ändå nästa års blygsamma lagertillväxt ett bidrag till produktionen motsvarande 0,5 procent av BNP. 66 11 Den offentliga sektorn Den offentliga sektorns finanser har förbättrats kraftigt. Det statliga lånebehovet 1996 beräknas till 40 miljarder kr, vilket är en minskning med ca 100 miljarder kr jämfört med 1995. Den offentliga sektorns finansiella sparandeunderskott som andel av BNP sjunker från 8,1 procent 1995 till 4 procent i år och kommer att understiga 3 procent 1997. Denna utveckling medför att statsskulden som andel av BNP faller från och med 1996. Scenariot för åren 1998- 2000 visar på en fortsatt förbättring av de offentliga finanserna. Underskottet i det finansiella sparandet elimineras 1998 och vänds till ett växande överskott. Därmed kan statsskulden amorteras. Diagram 11.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande, 1970-2000 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. 11.1 Den konsoliderade offentliga sektorn Jämförelse med tidigare prognoser Den offenliga sektorns finansiella sparande har under 1996 förbättrats snabbare än vad som beräknades i vårpropositionen. Skatteinkomsterna har justerats upp med ca 11 miljarder kr till följd av oväntat stora inbetalningar av mervärdesskatt och bolagsskatt. De offentliga utgifterna för 1996 har reviderats ned med ca 7 miljarder kr. Därvid har utgifterna för den offentliga konsumtionen och investeringarna samt EU-bidraget justerats ned, medan transfereringarna till hushållen och näringslivet räknats upp. Bidragande orsaker till dessa revideringar är mindre inköp av försvarsmateriel, mer omfattande försäljning av fastigheter än beräknat, överbudgetering inom EU samt högre kostnader för arbetslösheten. Sammantaget beräknas årets finansiella sparandeunderskottet bli ca 19 miljarder kr lägre (drygt 1 procent av BNP) än enligt beräkningarna i vårpropositionen. Motsvarande justering sker inte för 1997. De oväntat stora skatteinkomsterna under 1996 är nämligen vad gäller mervärdesskatten till övervägande delen tillfälliga och beträffande bolagsskatten sannolikt en följd av tidigareläggning av skattebetalningar från 1997 till 1996. Det finansiella sparandet som nu beräknas för perioden 1997-2000 överensstämmer i hög grad med den kalkyl som redovisades i vårpropositionen med beaktande av de där aviserade budgetförstärk-ningarna. Utvecklingen 1995 - 2000 För 1996 beräknas underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande uppgå till 4 procent av BNP, vilket är en halvering från 1995. Tillkommande budgetförstärkningar och en relativt god ekonomisk tillväxt leder till en successiv förbättring av de offentliga finanserna under de följande åren. För 1997 beräknas underskottet till 2,6 procent. Därmed uppfylls ett av konvergensvillkoren för deltagande i den europeiska valutaunionen, att underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande inte får överstiga 3 procent av BNP. Underskottet i det finansiella sparandet väntas vara eliminerat 1998. Tabell 11.1 Den offentliga sektorns finanser 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Inkomster 909 983 1 070 1 101 1 154 1 198 1 255 procent av BNP 59,6 60,1 63,3 62,1 61,8 61,2 61,5 Skatter och avgifter 763 824 908 933 991 1 037 1 088 procent av BNP 50,0 50,4 53,7 52,6 53,1 52,9 53,3 Kapitalinkomster 88 94 90 96 89 84 87 Övriga inkomster 57 65 72 72 74 77 79 Utgifter 1 074 1 115 1 137 1 148 1 155 1 181 1 208 procent av BNP 70,4 68,2 67,2 64,7 61,9 60,3 59,2 Hushållstransfereringar 391 397 398 399 403 409 418 Övriga transfereringar 114 130 126 123 118 118 119 Ränteutgifter 104 116 127 124 119 125 126 Konsumtion 417 423 441 453 463 477 494 Investeringar 47 49 44 49 52 52 52 Finansiellt sparande -165 -132 -67 -47 -1 17 47 procent av BNP -10,8 -8,1 -4,0 -2,6 0,0 0,9 2,3 Staten -185 -144 -80 -49 -5 7 36 AP-fonden 25 18 16 16 14 13 12 Kommunsektorn -5 -6 -4 -13 -10 -4 -1 Statens lånebehov, netto 185 139 40 54 6 -14 -33 Primärt sparande1 -149 -109 -30 -19 29 57 85 procent av BNP -9,8 -6,7 -1,8 -1,1 1,5 2,9 4,2 Finansiell ställning Nettoskuld 364 454 517 563 572 558 522 procent av BNP 23,9 27,8 30,5 31,7 30,6 28,5 25,5 Konsoliderad bruttoskuld21 212 1 287 1 321 1 384 1 397 1 387 1 357 procent av BNP 79,4 78,7 78,1 78,0 74,8 70,8 66,5 Statsskuld 1 287 1 386 1 421 1 474 1 481 1 470 1 441 procent av BNP 84,4 84,8 84,0 83,1 79,3 75,1 70,6 1 Finansiellt sparande exkl. kapitalinkomster och ränteutgifter. 2 Den konsoliderade bruttoskulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht). Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. I den redovisade kalkylen har beaktats att staten under 1997 och 1998 kommer att erhålla betydande utdelningsinkomster från det statliga aktiebolaget Securum. Bolaget uppgift är att avyttra tillgångar staten övertog i samband med bankkrisen. Sammantaget kommer dessa inkomster att uppgå till drygt 10 miljarder kr. Vidare kommer Nordbanken under 1996 att lösa in aktier, vilket bidrar till att revidera statsskulden och konsoliderad bruttoskuld. I kalkylen har också beaktats att den s.k. värnskatten upphör 1999 samt att nedtrappningen av räntebidragen till bostäder för såväl beståndet som tillkommande årgångar fortsätter. I kalkylerna har antagits att basbeloppet räknats upp med 60 procent av prisökningarna t.o.m. fastställandet av basbeloppet för 1997 och med 80 procent av prisökningen för 1998 och 1999 års basbelopp. Därefter har antagits att basbeloppet fullt ut räknas upp i takt med inflationen. Det finansiella sparandet visar den förändring av den finansiella förmögenheten som sker genom transaktioner. Värdeförändringar inräknas inte. Detsamma gäller försäljningar av aktier och andra finansiella tillgångar, då de inte förändrar den finansiella förmögenhetsställningen. Förbättringen av sparandet leder tillsammans med försäljningar av statliga tillgångar och omdisponeringar på statens balansräkning till att statsskulden börjar minska som andel av BNP 1996 och amorteras från och med 1999. Den offentliga sektorns konsoliderade skuld, definierad enligt Maastrichtkriterierna, sjönk redan 1995 som andel av BNP. Skuldkvoten fortsätter att minska i år och beräknas uppgå till 66,5 procent vid kalkylperiodens slut. Den offentliga sektorns nettoskuld, dvs. skulder minus finansiella tillgångar, förbättras inte lika mycket som bruttoskulden då även de finansiella tillgångarna minskar som andel av BNP. Diagram 11.2 Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld och nettoskuld, 1980-2000 Not. Den konsoliderade bruttoskulden är definierad enligt EU:s konvergenskriterier (Maastricht). Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Förbättringen av de offentliga finanserna mellan 1995 och 1996 sker främst genom kraftigt stigande skatteinkomster. Skattekvoten (skatteinkomsterna i relation till BNP) ökar med 3 1/4 procentenheter. Denna uppgång beror till stor del på ett omslag från tillfälligt låga till tillfälligt höga inbetalningar av mervärdesskatt. Omläggningarna av uppbörden av mervärdesskatt innebär nämligen i princip att staten under 1996 får inkomster från 13 månaders uppbörd mot 11 månader under 1995. Uppbördsförändringen ger tillfälligt extra skatteinkomster under 1996 på ca 11 miljarder kr. Inkomsterna av bolagsskatten stiger i takt med BNP under 1996, trots att vinsterna och därmed den slutliga skatten för inkomståret 1996 beräknas minska. Under 1996 synes företagen betala in en ökad andel av slutskatten under loppet av inkomståret. Detta kan bl.a. bero på att de preliminärt debiterade skatterna styrs av 1994 års förhållandevis höga vinster. Den ökade andelen preliminära inbetalningar motsvarar ca 7 miljarder kr i tillfälliga skatteinkomster under 1996. Därtill får staten under 1996 inkomster från bolagsskatten från slutregleringen av skatten på 1995 års höga vinster. En ytterligare tillfällig effekt år 1996 utgörs av engångsvisa inbetalningar av särskild löneskatt på ca 4 miljarder kronor. Ökningen av skattekvoten från 1995 till 1996 beror också på att lönesumman, som är det viktigaste skatteunderlaget, stiger betydligt mer än nominell BNP på grund av de förhållandevis stora löneökningarna i år. Därtill kommer ökade inkomster till följd av höjda taxeringsvärden på fastigheter. Sammanfattningsvis beror den kraftiga ökningen av skattekvoten mellan 1995 och 1996 huvudsakligen på periodiseringar och skattebasernas utveckling i förhållande till BNP. De egentliga skatte- och avgiftshöjningarna beräknas motsvara 1/2 procent av BNP år 1996 jämfört med 2 1/4 procent år 1995. Av skatteinkomsterna 1996 beräknas ca 22 miljarder kr eller motsvarande 1 1/4 procent av BNP vara tillfälliga. Tabell 11.2 Den offentliga sektorns skatter och avgifter Procent av BNP 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Skatter och avgifter 50,0 50,4 53,7 52,6 53,1 52,9 53,3 Hushållens direkta skatter och allmänna egenavgifter 19,7 20,5 21,4 21,7 22,0 21,8 21,9 Företagens direkta skatter 2,5 2,9 2,9 2,4 2,5 2,7 2,7 Arbetsgivaravgifter exkl. allmänna egenavgifter 13,3 13,9 14,7 14,5 14,4 14,5 14,5 Mervärdesskatt 8,1 7,1 7,8 6,9 6,9 6,9 6,9 Övriga indirekta skatter 6,3 5,9 6,8 7,1 7,2 7,1 7,1 Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Skattekvoten faller 1997, trots tillkommande skattehöjningar. Förklaringen är att de tillfälligt höga skatteinkomsterna under 1996 faller bort. De följande åren stiger skattekvoten något till följd av tillkommande skattehöjningar 1998 och av att lönesumman och den privata konsumtionen, som utgör de viktigaste skattebaserna, stiger som andel av BNP. De offentliga utgifterna minskar realt under hela kalkylperioden och utgiftskvoten (utgifterna som andel av BNP) går ned. Minskningen av utgiftskvoten 1996 bromsas dock av en relativt kraftig prisökning för den offentliga konsumtionen. Löneutbetalningarna till följd av löneavtalen för den offentliga sektorn avseende 1995 och 1996 belastar till stor del de offentliga utgifterna under 1996. I volym beräknas den offentliga konsumtionen minska med ca 1 procent. Tabell 11.3 Den offentliga sektorns utgifter 1991 års priser Miljarder Årlig procentuell volymförändring Kronor 1995 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Summa utgifter 1 008 0,8 -0,8 -1,5 -2,0 -0,5 -0,4 Hushållstransfereringar 354 -0,9 -0,9 -1,8 -1,0 -0,8 0,1 Pensioner 183 0,4 0,6 -0,9 0,3 0,7 1,3 Sjukförsäkring m.m. 39 -5,0 -5,5 -4,8 2,5 2,6 1,9 Arbetsmarknadsstöd 49 -8,1 0,5 -2,4 -8,9 -8,7 -4,8 Övrigt 84 2,8 -2,7 -2,3 -0,9 -1,4 -0,9 Övriga transfereringar 116 11,1 -3,9 -4,4 -6,4 -1,6 -1,9 Transfereringar till utlandet25 110,2 1,5 8,1 2,5 1,1 0,6 Räntebidrag till bostäder29 -3,4 -13,7 -18,4 -29,1 -20,4 -26,9 Övrigt 62 -0,7 -1,5 -3,9 -2,7 1,8 1,8 Ränteutgifter 103 8,9 8,3 -4,6 -5,9 2,5 -1,0 Konsumtion 384 -2,3 -1,0 -0,5 -1,2 -0,5 0,2 Investeringar 51 0,6 -9,7 6,9 3,1 -1,8 -3,9 Anm.: Deflatering med implicitprisindex för offentlig konsumtion respektive investeringar. Övriga delar deflaterade med KPI. Källor: Konjunkturinstitutet, Riksgäldkontoret, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Utgiftsnedgången blir mer påtaglig 1997. Det förklaras bl.a. av att det reala värdet av pensioner och andra basbeloppsstyrda transfereringar reduceras när inflationen stiger. Utbetalningarna från sjukförsäkringen minskar kraftigt till följd av att arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förlängs. De därav ökade kostnaderna för näringslivet kompenseras delvis genom sänkt arbetsgivaravgift. Förbättringen av de offentliga finanserna från 1994 till 1998 Den offentliga sektorns underskott reduceras från 10,8 procent av BNP 1994 till 0 procent 1998. Förbättringen fördelas mellan en sänkning av utgiftskvoten med 8,5 procentenheter och en höjning av inkomstkvoten med 2,2 procentenheter. Den beräknade förbättringen kan jämföras med att programmet för att sanera de offentliga finanserna omfattar åtgärder motsvarande 8 procent av BNP under perioden 1995-1998, varav 3,5 procent faller på 1995, 2 procent på 1996, 1,5 procent på 1997 och 1 procent på 1998. Förbättringen av de offentliga finanserna går således utöver vad som följer av dessa åtgärder. Det beror på att skatteinkomsterna i stort sett följer BNP-utvecklingen medan utgifterna ökar långsammare än den kalkylerade tillväxten även vid frånvaro av regeländringar. Transfereringarna till hushållen sjunker under perioden som andel av BNP med ca 4 procentenheter och övriga transfereringar med drygt 1 procentenhet. Åtgärderna inom konsolideringsprogrammet och den lägre arbetslösheten är de viktigaste förklaringarna. Den offentliga sektorns utgifter för konsumtion och investeringar minskar som andel av BNP med ca 3 procentenheter. Detta beror på de besparingar som ligger i konsolideringsprogrammet samt anpassningen till de balanskrav som ställs på den kommunala sektorn. De ackumulerade underskotten sedan 1991 medför att den offentliga sektorns konsoliderade skuld är ca 185 miljarder kronor större 1998 än 1994. Genom nedgången i ränteläget kan ändå ökningen av ränteutgifterna begränsas och de sjunker som andel av BNP med 0,4 procentenheter. Skattekvoten stiger med ca 3 procentenheter mellan 1994 och 1998, huvudsakligen till följd av skattehöjningarna i konsolideringsprogrammet. Fallande räntor och försäljningar av statliga tillgångar medför att kapitalinkomsterna minskar som andel av BNP med knappt 1 procentenhet. Diagram 11.3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter, 1970-2000 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. 71 Aviserade försäljningar Regeringen har aviserat att delar av statens finansiella tillgångar skall avyttras. Det gäller bl.a. statens innehav av aktier i Nordbanken och Stadshypotek AB. Sammantaget skall det enligt konvergensprogrammet från juni 1995 ske utförsäljningar m.m. för 50 miljarder kr inklusive tillgångarna i Securum och redan avyttrade aktier i Nordbanken. De tillkommande försäljningarna har inte lagts in i kalkylen. En överslagsmässig beräkning visar att dessa försäljningar kommer att reducera den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld som andel av BNP med 1,4 procentenheter 1997 och med 2 procentenheter 1998 jämfört med vad som redovisas i diagram 11.2. Försäljningarna medför att det finansiella sparandet förstärks med skillnaden mellan reducerade ränteutgifter på statsskulden och bortfallande utdelningar. Dessa försäljningar beräknas medföra att budgetunderskottet för 1997 kommer under 50 miljarder kronor. Detta får till följd att den begränsade uppräkningen av basbeloppet som tillämpas för närvarande skall upphöra från och med fastställandet av 1999 års basbelopp, som således skall räknas upp med 100 procent av prisförändringen. Detta får till följd att basbeloppsanknutna transfereringar m.m. blir högre. Offentliga sektorns finanser inklusive planerade försäljningar Procent av BNP 1997 1998 1999 2000 Finansiellt sparande -2,5 0,0 0,8 2,3 Konsoliderad bruttoskuld 76,6 72,8 69,0 64,7 11.2 Den statliga sektorn Den statliga sektorn omfattar, förutom den del av statens verksamhet som ingår i statsbudgeten, även fonder m.m. utom budgeten. Statliga affärsverk och bolag ingår däremot inte. Statens (inkl. sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna) inkomster består till ca 90 procent av skatter och avgifter. År 1995 bestod utgifterna enligt nationalräkenskapernas redovisning till ca 22 procent av konsumtion och investeringar, 62 procent av transfereringar och till ca 16 procent av räntor. Det är endast konsumtion och investeringar som utgör real resursförbrukning och ingår i BNP. Den statliga konsumtionen uppgick till motsvarande 8 procent av BNP 1995. Den statliga konsumtionen varierar relativt kraftigt mellan åren och har visat sig vara svår att förutsäga. Genom systemet med anslagssparande kan statliga myndigheter delvis förskjuta de budgeterade utgifterna i tiden. Enligt preliminära nationalräkenskaper sjönk den statliga konsumtionen med 4,5 procent i fasta priser 1995, varav minskade inköp av varor till det militära försvaret bidrog med 4 procentenheter. Till vårpropositionen fanns uppgifter om att den kraftiga nedgången i försvarets inköp under 1995 skulle kompenseras under 1996 så att den totala statliga konsumtionen skulle stiga med 5 procent i år för att sedan gå ned med knappt 3,5 procent 1997. Uppgifter tyder på att utfallssiffran för 1995 felaktigt blivit för låg. Nu beräknas därför den statliga konsumtionen få ett jämnare förlopp och minska med 1 procent i volym i år för att sedan vara oförändrad nästa år. Prognosen är dock alltjämt mycket osäker. Den förbättring av det offentliga sparandet som beskrivs ovan motsvaras av en ännu starkare förstärkning av statens finanser. För 1996 beräknas budgetunderskottet till ca 87 miljarder kr, korrigerat för en bokföringsmässig omläggning avseende försvaret. Underskottet i det finansiella sparandet väntas uppgå till 80 miljarder kr och statens lånebehov till ca 40 miljarder kr. Skillnaderna mellan de olika saldomåtten för 1996 förklaras bl.a av att den del av influtna ATP-avgifter som sätts av till det framtida premiereservsystemet inte ingår i budgeten men tillgodoräknas statens finansiella sparande och minskar lånebehovet. Lånebehovet reduceras därutöver med 18 miljarder kr genom att kärnavfallsfondens tillgångar förts över från konto i Riksbanken till Riksgäldskontoret och med 22 miljarder kr genom försäljning av aktier och återbetalningar av lån m.m. För de kommande åren har inga ännu icke beslutade försäljningar av aktier m.m. lagts in i kalkylerna. Det innebär att statens lånebehov ligger nära det finansiella sparandet. För 1997 beräknas underskottet i det finansiella sparandet minska med ca 31 miljarder kr medan lånebehovet exkl. tillkommande försäljningar ökar med 15 miljarder kr från 1996. Den fortsatta förstärkningen av den finansiella sparandet leder till att lånebehovet elimineras 1998 och att statskulden amorteras från och med 1999. Statsskuldens utveckling bestäms, förutom av lånebehovet, även av att skulderna i utländsk valuta påverkas av valutakursförändringar. Den mindre appreciering av kronan under 1996, som ligger i prognosförutsättningarna, gör att statsskulden skrivs ned med ca 5 miljarder kr. Det kan jämföras med att kronans förstärkning under 1995 medförde en nedskrivning av statsskulden med nära 40 miljarder kr. Som andel av BNP beräknas statsskulden börja minska från och med 1996. 72 Diagram 11.4 Statsskulden, 1980-2000 Källor:Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Med anledning av den planerade ålderspensionsreformen avsätts sedan 1995 en del (11 procent) av influtna inkomster från ATP-avgiften, ca 10 miljarder kr per år, till ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. Dessa medel är avsedda att motsvara den pensionsrätt som tjänas in i ett framtida premiereservsystem. Avsättningen ingår i statens finansiella sparande och reducerar statens lånebehov, medan AP-fondens sparande reduceras med motsvarande belopp. I kalkylerna har antagits att nuvarande ordning bibehålls under hela perioden. Det bör dock påpekas att vid utbetalning till individuella premiereserver reduceras det offentliga sparandet med det utbetalda beloppet. 11.3 Allmänna pensionsfonden AP-fondens sparande har minskat kontinuerligt sedan 1990. Denna utveckling fortsätter under prognosperioden. Pensionsutbetalningarna överstiger avgiftsinkomsterna. En allt större del av pensionerna finansieras med avkastningen på fondkapitalet. Sparandet är dock positivt under hela kalkylperioden och därigenom kan fonden fortsätta att växa. Den nuvarande avvecklingsstyrelsen (Fond 92-94) har permanentats inom ramen för AP-fonden och bytt namn till sjätte fondstyrelsen. Denna fondstyrelses placeringar ska i huvudsak ske i svenska aktier. Därigenom får AP-fonden fr.o.m. i år förvärva aktier för ytterligare 10 miljarder kr. 73 11.4 Den kommunala sektorn Den kommunala sektorn omfattar primärkommuner, landsting och kyrkliga kommuner. Kommunala affärsverk, bostadsföretag m.m. ligger utanför sektorn. År 1995 motsvarade den kommunala sektorns utgifter 24,1 procent av BNP, varav den kommunala konsumtionen utgjorde 17,8 procentenheter. Samtidigt motsvarade kommunsektorns inkomster i form av skatter och statsbidrag 20,3 procent av BNP. Till detta kommer även andra inkomster. Den finansiella utvecklingen i kommunsektorn är av betydelse för uppfyllandet av konvergensprogrammets mål om ett finansiellt underskott för den offentliga sektorn motsvarande högst 3 procent av BNP 1997 och balans 1998. De av riksdagen antagna målen gäller således hela den offentliga sektorn. Bland de förutsättningar som kommer att vara styrande för kommunsektorn under de närmaste åren finns den överenskommelse som regeringen träffat med Svenska Kommunförbundet och Landstings-förbundet. De båda förbunden har i överenskommelsen bl.a. åtagit sig att verka för att skatterna inte höjs i kommuner och landsting under åren 1997 och 1998 samt att kommuner och landsting i möjligaste mån undviker att säga upp fast anställd personal så att denna inte hamnar i öppen arbetslöshet. Regeringen har å sin sida bl.a. åtagit sig att hålla de generella statsbidragen på en nominellt oförändrad nivå åren 1997 och 1998 samt att ekonomiskt reglera nya och ändrade regler, utöver åtgärder i 118- miljardersprogrammet för sanering av de offentliga finanserna, som påverkar det kommunala skatteunderlaget och det kommunala utgiftstrycket. Vidare skall det aviserade lagstadgade balanskravet för kommuner och landsting inte införas förrän åren 1999 respektive 2000. Om en kommun eller ett landsting ändå för åren 1997 eller 1998 höjer skatten i förhållande till 1996 års nivå skall, enligt ett lagförslag från regeringen (prop. 1995/96:213), det generella statsbidraget till kommunen respektive landstinget reduceras med ett belopp motsvarande hälften av den ökning av skatteinkomsterna som följer av skattehöjningen. Kommunsektorns finansiella sparande var negativt under senare delen av 1980- talet, men förbättrades kraftigt under början av 1990-talet och uppgick till 15,6 miljarder kronor 1992. Därefter försämrades det finansiella sparandet åter och uppgick 1995 enligt nationalräkenskapernas preliminära utfall till -5,9 miljarder kronor. En starkt bidragande orsak till de kraftiga svängningarna under första hälften av 1990-talet var det system som tidigare tillämpades för utbetalning av kommunalskattemedel. De kraftiga nominella löneökningarna under slutet av 1980-talet och 1990 fick med detta system genomslag på de kommunala skatteinkomsterna först efter två år. På samma sätt slog nedväxlingen i löneökningstakt fr.o.m. 1991 igenom först två år senare. Ett nytt system för utbetalning av kommunalskattemedel infördes 1993, enligt vilket kommunernas och landstingens skatteinkomster beräknas i utbetalningsårets lönenivå. Det nya systemet har i praktiken fått fullt genomslag på kommunernas och landstingens skatteinkomster fr.o.m. 1995. Eftersom skatteinkomsterna måste beräknas utifrån en prognos i det nya systemet görs en slutavräkning i januari det andra året efter det att de preliminära kommunalskattemedlen utbetalats till kommuner och landsting. Diagram 11.5 Den kommunala sektorns finansiella sparande, 1980-2000 Miljarder kronor, löpande priser Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinsitutet och Finansdepartementet. Jämfört med bedömningen i vårpropositionen beräknas det finansiella sparandet för kommunsektorn 1996 nu bli betydligt lägre. Jämfört med 1995 ligger emellertid det finansiella sparandet på en något högre nivå. Detta är en tillfällig förbättring som beror på att de skattemedel som betalades ut till kommunerna och landstingen 1994 baserades på en prognos på skatteunderlaget som visade sig vara en underskattning. Skillnaden mellan utfall och under 1994 preliminärt utbetalda skattemedel betalades ut 1996 i form av en slutavräkning. Till detta kommer en delavräkning avseende 1995. Systemet med delavräkning är numera avskaffat. En starkt bidragande orsak till nedrevideringen av det finansiella sparandet i förhållande till bedömningen i våras är att prognosen för kommunernas socialbidragsutgifter har reviderats upp med ca 2 miljarder kronor. Samtidigt har investeringsutgifterna reviderats ned. Investerings-volymen beräknas nu minska något under 1996. Den kommunala konsumtionen beräknas däremot utvecklas i samma takt som enligt bedömningen i våras. Sammantaget innebär detta att besparingskraven ökar något de närmaste åren. År 1997 beräknas den kommunala konsumtionen minska med 0,7 procent i fasta priser. I våras var prognosen oförändrad kommunal konsumtion. Bedömningarna inkluderar effekterna av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildningssatsningar. Även investeringarna beräknas minska något i fasta priser. För åren 1998 och 1999 har den kommunala konsumtionen reviderats ned något jämfört med beräkningen i våras, till -1,1 respektive -1,0 procent. För år 2000 ligger beräkningen kvar på oförändrad konsumtion. Det aviserade balanskravet har varit styrande för bedömningen av den kommunala konsumtionens utveckling. Enligt balanskravet skall de årliga intäkterna överstiga kostnaderna, dvs. resultatet skall vara positivt. Kostnaderna skall inkludera pensionsskulds- förändringen beräknad enligt den s.k. blandade modellen, som innebär att innevarande års intjänade pensioner redovisas som en kostnad fr.o.m. det år balanskravet träder i kraft. För landstingen fordras enligt kalkylerna då ett positivt finansiellt sparande som ungefär motsvarar ökningen av landstingens pensionsskuld. Kommunerna kan emellertid klara balanskravet med ett negativt finansiellt sparande. Orsaken är att kommunernas investeringsutgifter är betydligt större än den beräknade kapitalförslitningen (avskrivningarna). Därmed kan en ökad pensionsskuld balanseras med ett ökat realkapital. Även för kommunsektorn som helhet innebär detta att ett negativt finansiellt sparande går att förena med balanskravet. Jämfört med vårpropositionen beräknas de beskattningsbara förvärvs- inkomsterna, och därmed kommunsektorns skatteinkomster, utvecklas något mer gynnsamt åren 1997-2000. Den slutavräkning som görs avseende 1995 års skatteinkomster innebär dock att kommuner och landsting kommer att få betala tillbaka skattemedel till staten 1997, vilket gör att skatteinkomsterna nästa år beräknas ligga kvar på ungefär samma nivå som enligt bedömningen i våras. Tabell 11.4 Kommunsektorns finanser 1995-20001 Miljarder kronor, löpande priser 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Inkomster Skatt 261,4 275,1 274,7 287,5 302,3 316,8 Bidrag från staten och socialförsäkringssektorn72,973,673,4 72,1 72,0 72,3 Övrigt 54,4 53,4 54,3 55,6 57,1 59,0 Summa 388,7 402,1 402,4 415,3 431,5 448,2 Utgifter Transfereringar 78,6 77,7 78,5 79,8 81,3 82,9 Konsumtion 291,3 302,8 311,5 319,2 327,2 338,6 Investeringar 24,7 25,2 25,5 26,5 27,1 27,6 Summa 394,6 405,6 415,5 425,6 435,6 449,1 Konsumtion2, procent-1,2 -1,0 -0,7 -1,1 -1,0 0,0 Finansiellt sparande-5,9 -3,5 -13,2 -10,3 -4,1 -1,0 Kommuner -4,0 -4,8 -12,0 -10,3 -6,0 -4,1 Landsting 0,3 3,2 0,0 0,8 2,7 3,9 Övriga3 -2,3 -1,9 -1,2 -0,9 -0,8 -0,7 1 Utjämningsavgift för respektive utjämningsbidrag till kommuner och landsting ingår inte i kalkylen. 2 Årlig förändring, fasta priser. 3 Kyrkokommuner och kommunalförbund. Källa: Finansdepartementet. Resultatutvecklingen fram tills dess att balanskravet uppfylls beräknas innebära en fortsatt försämring av kommunernas och landstingens förmögenhetsställning. År 1994 uppgick soliditeten för kommunerna till 59 procent om pensionsskulden exkluderas. Inklusive pensionsskulden, redovisad enligt gällande praxis för kommunal redovisning, uppgick soliditeten till 37 procent. För landstingen uppgick soliditeten samma år till 71 respektive 1 procent. Som jämförelse kan nämnas att 1990 redovisade såväl kommuner och som landsting en soliditet, exklusive pensionsskuld, på 64 procent. Soliditeten varierar dock kraftigt mellan enskilda kommuner och landsting. Kommunerna har även betydande borgensåtaganden. År 1994 uppgick dessa till 214 miljarder kronor, samtidigt som det egna kapitalet uppgick till 116 miljarder kronor. Landstingen redovisade 1994 borgensåtaganden på 3 miljarder kronor. Den kommunala konsumtionens andel av BNP beräknas fram till år 2000 minska till 16,6 procent av BNP och de totala kommunala utgifterna till 22 procent av BNP. Den kommunala konsumtionen utgör den skattefinansierade, dvs. med kommunalskattemedel och statsbidrag finansierade, delen av de resurser kommunsektorn förbrukar. För att få en fullständig bild av hur kommunsektorns resurser utvecklas bör även den del av resurserna som finansieras med försäljningsinkomster läggas till. Då erhålls värdet av kommunsektorns bruttoproduktion. Försäljningsinkomsterna omfattar bl.a. avgifter av olika slag. Under första hälften av 1990-talet har bruttoproduktionen inte minskat lika kraftigt som konsumtionen. En orsak till detta är att graden av avgiftsfinansering av kommunalt producerade tjänster har ökat. Från 1995 till 1999 beräknas den kommunala konsumtionen minska med totalt 3,8 procent, medan bruttoproduktionen beräknas minska med totalt 2,9 procent. Att värdet av den kommunala bruttoproduktionen likställs med resursåtgången beror på att produktivitetsutvecklingen inom offentlig sektor i Sverige antas vara noll enligt nationalräkenskaperna. Att mäta den faktiska produktivitetsutvecklingen inom den offentliga sektorn är förenat med svårigheter. De resultat som finns från olika produktivitetsmätningar indikerar att kommuner och landsting, efter en period av minskad produktivitet, under början av 1990-talet har ökat produktiviteten. Därmed har produktionen kunnat hållas uppe trots färre anställda. Sysselsättningen i kommuner och landsting beräknas fortsätta att minska under de närmaste åren. Antalet anställda bedöms i år och nästa år minska med totalt ca 30 000 personer. Antalet arbetade timmar i kommunsektorn beräknas minska med sammanlagt ca 4 procent från 1995 till 1999. Om kommuner och landsting skall klara av att inte säga upp fast anställd personal, avgörs av möjligheterna att klara personalminskningen inom ramen för normal personalomsättning. De personalminskningar som hittills har skett under 1990-talet har till största delen kunnat klaras utan uppsägningar av fast anställd personal, något som - med beaktande storleken på personalomsättningen - bör vara möjligt även under de närmaste åren. Antalet anställda i kommuner och landsting uppgår till drygt 1 miljon. Enligt Landstingsförbundets statistik motsvarade antalet avgångar mellan 1994 och 1995, exklusive personal som förts över till kommunerna, ca 12 procent av antalet anställda i landstingen. Enligt Svenska Kommunförbundet motsvarade antalet avgångar mellan 1994 och 1995 närmare 11 procent av antalet anställda. Antalet kan dock vara något överskattat, eftersom strejken på den kommunala arbetsmarknaden påverkar statistiken över antalet timanställda. 74