Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1996/97:1 Förslag till statsbudget för budgetåret 1997, m.m. Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till statsbudget för budgetåret 1997 och föreslår att riksdagen beräknar inkom-ster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med de specifikationer som fogats till förslaget. Stockholm den 12 september 1996 Göran Persson Erik Åsbrink (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1997. Förslaget till statsbudget, som omfattar alla inkomster och utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov, visar en omslutning på 676,6 miljarder kronor. Budgetunderskottet för budgetåret 1997 beräknas till 61,3 miljarder kronor. Statens lånebehov för budgetåret 1997 beräknas till 54,4 miljarder kronor. I propositionen redovisar regeringen en reviderad finansplan, en uppföljning av konsolideringsprogrammet och av budgeten för budgetåret 1995/96 samt lämnar förslag till ändrade anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96. Regeringen redovisar utgiftstaket för staten fördelat på de av riksdagen fastställda utgiftsområdena och socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten samt på anslag enligt specifikation i bilaga 1. 1 Förslag till statsbudget för budgetåret 1997 Utgifter m.m. (tkr) Utgiftsområde1 Rikets styrelse 3 781 330 Utgiftsområde2 Samhällsekonomi och finansförvaltning3 807 556 Utgiftsområde3 Skatteförvaltning och uppbörd 5 714 708 Utgiftsområde4 Rättsväsendet 20 824 537 Utgiftsområde5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan 2 757 203 Utgiftsområde6 Totalförsvar 42 372 642 Utgiftsområde7 Internationellt bistånd 11 002 200 Utgiftsområde8 Invandrare och flyktingar 3 453 088 Utgiftsområde9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg23 721 787 Utgiftsområde10Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 35 833 282 Utgiftsområde11Ekonomisk trygghet vid ålderdom63 975 000 Utgiftsområde12Ekonomisk trygghet för familjer och barn 35 161 050 Utgiftsområde13Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet35 250 384 Utgiftsområde14Arbetsmarknad och arbetsliv 52 046 499 Utgiftsområde15Studiestöd 16 884 088 Utgiftsområde16Utbildning och universitetsforskning25 357 109 Utgiftsområde17Kultur, medier, trossamfund och fritid7 161 590 Utgiftsområde18Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 33 368 197 Utgiftsområde19Regional utjämning och utveckling3 726 021 Utgiftsområde20Allmän miljö- och naturvård 1 329 871 Utgiftsområde21Energi 474 151 Utgiftsområde22Kommunikationer 25 063 442 Utgiftsområde23Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 13 324 084 Utgiftsområde24Näringsliv 2 859 744 Utgiftsområde25Allmänna bidrag till kommuner 83 612 000 Utgiftsområde26Statsskuldsräntor m.m. 104 155 000 Utgiftsområde27Avgiften till Europeiska gemenskapen20 525 000 Summa utgiftsområden 677 541 563 Minskning av anslagsbehållningar 6 000 000 Summa 683 541 563 Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto- 6 914 450 Summa 676 627 113 2 Inkomster m.m. Inkomstgrupp 1000Skatter m.m. 565 651 482 Inkomstgrupp 2000Inkomster av statens verksamhet37 896 882 Inkomstgrupp 3000Inkomster av försåld egendom 81 000 Inkomstgrupp 4000Återbetalning av lån 3 076 379 Inkomstgrupp 5000Kalkylmässiga inkomster 6 215 000 Inkomstgrupp 6000Bidrag m.m. från EU 8 670 250 Inkomstgrupp 7000Extraordinära medel avseende EU636 120 Summa 622 227 113 Beräknat lånebehov 54 400 000 Summa 676 627 113 3 Regeringens förslag och bedömningar redovisas närmare i propositionens olika volymer enligt följande förteckning: Volym Reviderad finansplan m.m..........................1 Utgiftsområde 1. Rikets styrelse..................2 Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning2 Utgiftsområde 3. Skatteförvaltning och uppbörd....2 Utgiftsområde 4. Rättsväsendet....................2 Utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan3 Utgiftsområde 6. Totalförsvar.....................3 Utgiftsområde 7. Internationellt bistånd..........3 Utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar........4 Utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg4 Utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp...........................4 Utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom.4 Utgiftsområde 12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn4 Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten4 Utgiftsområde 13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet5 Utgiftsområde 14. Arbetsmarknad och arbetsliv.....5 Utgiftsområde 15. Studiestöd......................6 Utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning6 Utgiftsområde 17. Kultur, medier, trossamfund och fritid7 Utgiftsområde 18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande........................7 Utgiftsområde 19. Regional utjämning och utveckling7 Utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård.....8 Utgiftsområde 21. Energi..........................8 Utgiftsområde 22. Kommunikationer.................8 Utgiftsområde 23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar.................8 Utgiftsområde 24. Näringsliv......................8 Utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till kommuner...9 Utgiftsområde 26. Statsskuldsräntor m.m...........9 Utgiftsområde 27. Avgiften till Europeiska gemenskapen9 4 Innehållsförteckning Reviderad finansplan, m.m. Propositionens huvudsakliga innehåll 1 Förslag till statsbudget för budgetåret 1997 2 1 Förslag till riksdagsbeslut 7 2 Lagförslag 11 3 Reviderad finansplan 31 3.1 Politiken ligger fast 31 3.2 Den ekonomiska utvecklingen 33 3.2.1Den internationella utvecklingen 33 3.2.2Den svenska ekonomin 35 3.3 Finans- och penningpolitiken 39 3.3.1Finanspolitik 39 3.3.2Penning- och valutapolitik 43 3.4 En politik för tillväxt och sysselsättning 45 3.5 Budgetpolitiken 53 3.6 Skattepolitiken 56 3.7 Rättvis fördelning 58 4 Utgiftstak för den offentliga sektorn - riksdagens beslut61 4.1 Budgetpolitiken 61 4.1.1Budgetpolitiska restriktioner 61 4.1.2Uppföljning av konsolideringsprogrammet 62 4.1.3Uppföljning av budgetåret 1995/96 66 4.2 Nya beräkningsförutsättningar 72 4.3 Statsbudgeten och statsskuldens utveckling 1997-200073 4.3.1Statsbudgetens inkomster 73 4.3.2Statsbudgetens utgifter 75 4.3.3Statsskuldsräntor 78 4.3.4Statsbudgetens saldo 80 4.3.5Lånebehov 81 4.3.6Statsskuld 84 4.4.Utgiftstak 86 4.4.1Omräkning av utgiftstaket och utgiftsramar 86 4.4.2Utgiftstak för offentlig sektor 88 4.4.3Utgiftstak för offentlig sektor uppdelat på stat och kommun89 4.4.4Utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten fördelat på utgiftsområden90 4.4.5Beskrivning av utgiftsområden m.m. 93 4.4.6Utgiftsbemyndiganden 110 4.5 Budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler112 4.5.1Förslag i budgetpropositionen 113 4.5.2Förslag i andra propositioner 113 5 Ekonomisk styrning 116 5.1 Uppföljning av räntekontomodellen 116 5.2 Uppföljning av systemet med avräkning av ingående mervärdesskatt i staten 117 5.2.1Omläggningen 118 5.2.2Hantering av ingående mervärdesskatt vid erhållande av externa medel 120 5.3 Statlig garantigivning 121 5.3.1Redovisning av verksamheten med statliga garantier121 5.3.2Ny modell för garantihanteringen i staten 124 5.3.3Höjning av vissa garantiavgifter 132 5.4 Lån för myndigheters investeringar i anläggnings- tillgångar för förvaltningsändamål samt myndigheters räntekontokrediter i Riksgäldskontoret 133 5.5 Staten i omvandling 136 5.6 Beräkning av myndigheternas kostnader för vissa avtalsstyrda förmåner 152 5.6.1Ärendet och dess beredning 152 5.6.2Ersättning av lönekostnadspålägg med försäkringstekniskt beräknade premier 154 5.7 Konsekvenser för statliga myndigheter m.fl. av en förlängning av sjuklöneperioden, höjning av den allmänna löneavgiften m.m. 155 6 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96157 6.1 Inledning 157 6.2 Statschefen och regeringen (första huvudtiteln)161 6.3 Utrikesdepartementet (andra huvudtiteln) 163 6.4 Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) 164 6.5 Socialdepartementet (femte huvudtiteln) 165 6.6 Kommunkationsdepartementet (sjätte huvudtiteln)167 6.7 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) 168 6.8 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln)170 6.9 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln)175 6.10Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln)177 6.11Miljödepartementet (fjortonde huvudtiteln) 181 7 Vissa skattefrågor 182 7.1 Inledning 182 7.2 Justering av skiktgränsen vid beräkning av statlig inkomstskatt 182 7.3 Fastighetsskatt på elproduktionsenheter 184 7.3.1Bakgrund 184 7.3.2Beskattning av vattenkraft 184 7.3.3Markvärdet som bas för en fastighetsskatt 185 7.3.4Omläggning till fastighetsskatt på vissa elproduktionsenheter 189 7.3.5Ekonomiska frågor 192 7.4 Energiskatt 193 7.5 Skatten på öl m.m. 195 7.6 Införsel av vissa alkoholdrycker 198 7.7 Hyresgästernas självförvaltning 199 7.8 Budgeteffekter i sammanfattning 201 Bilagor Bilaga 1 Specifikation av statsbudgetens utgifter och inkomster Bilaga 2 Svensk ekonomi Bilaga 3 Avstämning av det svenska konvergensprogrammet Bilaga 4 Fördelningspolitisk redogörelse Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996 5 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen förslår att riksdagen såvitt avser den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för budgetåret 1997 1. godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordat (avsnitt 3), 2. för budgetåret 1997 beslutar om fördelning av utgifterna på utgiftsområden i enlighet med vad regeringen anfört (tabell 4.14, avsnitt 4.4.5), 3. för budgetåren 1998 och 1999 godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens budgetarbete (tabell 4.14, avsnitt 4.4.5), 4. för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster (bilaga 1), 5. för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler (avsnitt 4.5), 6. dels godkänner vad regeringen förordat om principer för utgiftsbemyndiganden (avsnitt 4.4.6), dels medger att regeringen under det kommande budgetåret får besluta att ett ramanslag får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas, om utgiften ryms inom utgiftstaket för staten och om överskridandet är nödvändigt för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas (avsnitt 4.4.6), 7. bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning (avsnitt 4.3.5), 8. för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 4. 3.5), 9. för budgetåret 1997 godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna (avsnitt 4.4), såvitt avser garantier, låneramar m.m. 10. godkänner regeringens förslag till en ny modell för garantihanteringen i staten (avsnitt 5.3.2), 11. för budgetåret 1997 bemyndigar regeringen att dels besluta om lån i Riks- gäldskontoret till investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 14 700 000 000 kronor, dels besluta om krediter för myndigheters räntekonton intill ett sammanlagt belopp av 13 000 000 000 kronor (avsnitt 5.4), 12. godkänner att systemet med lönekostnadspålägg ersätts med försäkringsmässigt beräknade premier enligt vad regeringen förordar i avsnitt 5.6, såvitt avser tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 13. godkänner att regeringen i den verksamhet som bekostas med första huvudtitelns reservationsanslag Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen får ställa ut garantier om sammanlagt högst 2 000 000 000 kronor, 14. bemyndigar regeringen att i den med reservationsanslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen avsedda verksamheten besluta om garantiavgifter i enlighet med vad som anförs i avsnitt 6.2., 15. medger att i den med anslaget avsedda verksamheten återbetalade lånemedel m.m. tillförs första huvudtitelns reservationsanslag Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen, 16. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under tredje huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Fredsbevarande verksamhet med 100 000 000 kronor, 17. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under fjärde huvudtiteln anvisade ramanslaget Försvars-makten med 14 682 752 000 kronor, 18. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under femte huvudtiteln anvisade ramanslaget Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet med 88 300 000 kronor, 19. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under sjätte huvudtiteln anvisade anslaget Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning med 4 000 000 kronor, 20. godkänner att regeringen inom ramen för anvisade medel på sjätte huvudtitelns reservationsanslag Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarm AB bemyndigas att besluta om utnyttjandet av anslaget till kostnader för införandet av ett nytt nödnummer, 112, 21. till Särskilt bidrag avseende kommuners och landstings mervärdesskattesystem år 1996 på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett obetecknat anslag på 483 000 000 kronor, 22. till Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under åttonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 51 000 000 kronor, 23. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under åttonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet med 51 000 000 kronor, 24. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade ramanslaget Högskoleverket med 66 000 000 kronor, 25. godkänner vad regeringen föreslår i fråga om användning av medel under reservationsanslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. till ett tekniskt forskningsinstitut under åttonde huvudtiteln, 26. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under åttonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Vissa bidrag till forskningsverksamhet med 50 000 000 kronor, 27. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruks-omräkningskursen med 316 600 000 kronor, 28. godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på inkomsttitel 6121 EG- finansierade struktur- och regionalstöd inom jordbruks-sektorn, 29. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under nionde huvudtiteln anvisade ramanslaget Sametinget med 2 000 000 kronor, 30. godkänner vad regeringen har föreslagit i fråga om tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder, 31. godkänner att högst 50 miljoner kronor av de för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska åtgärder upptagna medlen för bygginvesteringar under tiden fram till utgången av budgetåret 1997 får användas till ett tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder, 32. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa, 33. godkänner att offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa får anordnas redan fr.o.m. den 1 november 1996, 34. godkänner att ersättning till deltagare i offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa under budgetåret 1995/96 får finansieras från anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m., 35. godkänner förslaget att den som deltar i offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa får en extra ersättning om 45 kr per dag, 36. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget Investeringar inom miljöområdet med 50 000 000 kronor, 37. godkänner den reviderade beräkningen av inkomsterna på inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG, 38. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 öka det under fjortonde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Bidrag enligt lantmäteritaxan med 14 000 000 kronor, 39. beslutar att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 minska det under fjortonde huvudtiteln anvisade ramanslaget Förvaltnings- kostnader för Lantmäteriverket m.m. med 14 000 000 kronor, såvitt avser vissa skattefrågor 40. antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomst-skatt på förvärvsinkomster vid 1996 - 1999 års taxeringar, 2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 3. lag om upphävande av lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, 4. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi, 5. lag om ändring i lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, 6. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt, 7. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen, 8. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m., 9. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), 10. lag om ändring i lagen (1996:836) om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt. 7 2 Lagförslag Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa. Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den Denna lag träder i kraft 1 januari 1997 och gäller den 1 november 1996 och till utgången av december gäller till utgången av 1998. december 1998. 11 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 För fysiska personer beräknas statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst enligt följande. ------------------------------------------------------- Skatt på förvärvsinkomst Skatt på förvärvsinkomst utgör 200 kr samt 25 procent utgör 200 kr samt 25 av den del av den procent av den del av den beskattningsbara beskattningsbara förvärvsin- förvärvsinkomsten som komsten som överstiger en överstiger en skiktgräns som skiktgräns som vid 1998 års vid 1996 års taxering uppgår taxering uppgår till 209 till 203 900 kronor. Vid 100 kronor. Vid följande följande taxeringar uppgår taxeringar uppgår skikt- skiktgränsen till gränsen till skiktgränsen för skiktgränsen för föregående föregående taxeringsår taxeringsår multiplicerad multiplicerad med ett tal, med ett tal, uttryckt i uttryckt i procent, som procent, som anger anger förhållandet mellan förhållandet mellan det jäm- det jämförelsetal som enligt förelsetal som enligt 1 kap. 1 kap. 6 § andra stycket 6 § andra stycket lagen lagen (1962:381) om allmän (1962:381) om allmän försäkring ligger till grund försäkring ligger till grund för bestämmande av för bestämmande av basbeloppet för året före basbeloppet för året före taxeringsåret och det taxeringsåret och det jämförelsetal som enligt jämförelsetal som enligt nämnda lagrum ligger till nämnda lagrum ligger till grund för bestämmande av grund för bestämmande av basbeloppet för andra året basbeloppet för andra året före taxeringsåret, med före taxeringsåret, med tillägg av 1,2 tillägg av 1,2 procentenheter. Skikt- procentenheter. Skiktgränsen gränsen fastställs av fastställs av regeringen föreregeringen före utgången av utgången av andra året före andra året före taxeringsåret taxeringsåret och avrundas och avrundas nedåt till nedåt till helt hundratal helt hundratal kronor. kronor. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om skattskyldig med inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla som har givit överskott och för vilken beskattningsåret har börjat före den 21 september 1996. 1 Senaste lydelse 1996:692. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §1 Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår a) 1,7 procent av: taxeringsvärdet avseende småhusenhet, det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomtmarksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet, 75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet, b) 1,7 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd, c) 1,0 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler, ------------------------------------------------------- d) 0,5 procent av: d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende taxeringsvärdet avseende industrienhet inklusive industrienhet med undantag elproduktionsenhet. av markvärdet avseende sådan elproduktions-enhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvud- sakliga värde utgör värde av andels- eller ersättnings- kraft, e) 3,42 procent av: markvärdet avseende sådan el-produktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i ut-byggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft. Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Detsamma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsattts ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsrået, om ny fastighetstaxering då hade företagits. För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a § nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet. Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxeringsvärdet som avser småhusenhet med tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 2. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre regler för den delen av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet. 1 Senaste lydelse SFS 1995:918. 12 2.4 Förslag till lag om upphävande av lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft Härigenom föreskrivs att lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft skall upphöra att gälla vid utgången av år 1996. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1997. 13 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi skall ha följande lydelse. 2 kap. 1 §1 Nuvarande lydelse Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp: KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt KoldioxidskattSumma skatt 1. 2710 00 26, Bensin som 2710 00 27, uppfyller krav 2710 00 29 för eller 2710 00 32 a) miljöklass 2 3 kr 54 öre 86 öre 4 kr 40 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 3 3 kr 60 öre 86 öre 4 kr 46 öre per liter per liter per liter 2. 2710 00 26, Annan bensin 4 kr 18 öre 86 öre 5 kr 04 öre 2710 00 34 än som avses per liter per liter per liter eller under 1 2710 00 36 3. 2710 00 51,Eldningsolja, 2710 00 55, dieselbrännolja, 2710 00 69 fotogen, m.m. eller som 2710 00 74- 2710 00 78 a) har försetts med729 kr per m31 054 kr per m31 783 kr per m3 märkämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C, b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C, tillhörig miljöklass 1 1 583 kr per m31 054 kr per m32 637 kr per m3 miljöklass 2 1 804 kr per m31 054 kr per m32 858 kr per m3 miljöklass 3 2 096 kr per m31 054 kr per m33 150 kr per m3 14 Nuvande lydelse KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt KoldioxidskattSumma skatt 4. ur 2711 12 11-Gasol som används 2711 19 00 för a) drift av motordrivet fordon,99 öre per liter55 öre per liter1 kr 54 öre fartyg eller per liter luftfartyg b) annat ändamål142 kr per 1 105 kr per 1 247 kr per än som avses 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg under a 5. ur 2711 29 00Metan som används för a) drift av motor-1 645 kr per788 kr per 2 433 kr per drivet fordon, 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 fartyg eller luftfartyg b) annat ändamål236 kr per 788 kr per 1 024 kr per än som avses 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 under a 6. 2711 11 00, Naturgas som används 2711 21 00 för a) drift av motor-1 645 kr per788 kr per 2 433 kr per drivet fordon, 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 fartyg eller luftfartyg b) annat ändamål236 kr per 788 kr per 1 024 kr per än som avses 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 under a 7. 2701, 2702 Kolbränslen 310 kr per 916 kr per 1 226 kr per eller 2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 8. 2713 11 00- Petroleumkoks 310 kr per 916 kr per 1 226 kr per 2713 12 00 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. För kalenderåret 1997 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §. 15 Föreslagen lydelse Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp: KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt KoldioxidskattSumma skatt 1. 2710 00 26, Bensin som 2710 00 27, uppfyller krav 2710 00 29 för eller 2710 00 32 a) miljöklass 2 3 kr 61 öre 86 öre 4 kr 47 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 3 3 kr 68 öre 86 öre 4 kr 54 öre per liter per liter per liter 2. 2710 00 26, Annan bensin 4 kr 27 öre 86 öre 5 kr 13 öre 2710 00 34 än som avses per liter per liter per liter eller under 1 2710 00 36 3. 2710 00 51,Eldningsolja, 2710 00 55, dieselbrännolja, 2710 00 69 fotogen, m.m. eller som 2710 00 74- 2710 00 78 a) har försetts med743 kr per m31 054 kr per m31 797 kr per m3 märkämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C, b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C, tillhörig miljöklass 1 1 614 kr per m31 054 kr per m32 668 kr per m3 miljöklass 2 1 840 kr per m31 054 kr per m32 894 kr per m3 miljöklass 3 2 138 kr per m31 054 kr per m33 192 kr per m3 16 Föreslagen lydelse KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt KoldioxidskattSumma skatt 4. ur 2711 12 11-Gasol som används 2711 19 00 för a) drift av motordrivet fordon,1 kr 01 öre55 öre per liter1 kr 56 öre fartyg eller per liter per liter luftfartyg b) annat ändamål145 kr per 1 105 kr per 1 250 kr per än som avses 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg under a 5. ur 2711 29 00Metan som används för a) drift av motor-1 678 kr per788 kr per 2 466 kr per drivet fordon, 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 fartyg eller luftfartyg b) annat ändamål241 kr per 788 kr per 1 029 kr per än som avses 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 under a 6. 2711 11 00, Naturgas som används 2711 21 00 för a) drift av motor-1 678 kr per788 kr per 2 466 kr per drivet fordon, 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 fartyg eller luftfartyg b) annat ändamål241 kr per 788 kr per 1 029 kr per än som avses 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 under a 7. 2701, 2702 Kolbränslen 316 kr per 916 kr per 1 232 kr per eller 2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 8. 2713 11 00- Petroleumkoks 316 kr per 916 kr per 1 232 kr per 2713 12 00 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg I fall som avses i 4 kap. 1 § första stycket 7 och andra stycket samt 12 § första stycket 4 och andra stycket tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. För kalenderåret 1997 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §. 17 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. 3 §2 Energiskatten utgör 1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, ------------------------------------------------------- 2. 7,4 öre per 2. 8,2 öre per kilowattimme för annan kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses elektrisk kraft än som under 1 och som förbrukas i avses under 1 och som kom-muner som anges i 4 §, förbrukas i kom-muner som 3. 10,7 öre per anges i 4 §, kilowattimme för elektrisk 3. 11,5 öre per kraft som förbrukas för el-, kilowattimme för elektrisk gas-, värme- eller vat- kraft som förbrukas för el-, tenförsörjning i andra gas-, värme- eller vat- kommuner än de som anges i 4 tenförsörjning i andra §, och kommuner än de som anges i 4. 13,0 öre per 4 §, och kilowattimme för elektrisk 4. 13,8 öre per kraft som förbrukas i övriga kilowattimme för elektrisk fall. kraft som förbrukas i övriga fall. För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om på det sätt som i fråga om skatt på bränslen anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges i tiondels ören skall dock avrundas till hela tiondels ören. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2. De nya energiskattebeloppen i 2 kap. 1 § första stycket skall för åren 1997 och 1998 inte räknas om enligt 2 kap. 1 § tredje stycket och 10 §. 1 Senaste lydelse 1996:687. 2 Senaste lydelse 1996:687. 18 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 §2 ------------------------------------------------------- Skatten tas ut med 3,2 Skatten tas ut med 2,2 öre per kilowattimme. öre per kilowattimme. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1 Lagen omtryckt 1986:503. Senaste lydelse av lagens rubrik 1986:503. 2 Senaste lydelse 1996:688. 19 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt Härigenom föreskrivs att 2-6 och 37 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 Skatt skall betalas för öl som hänförs till nr 2203 i Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt förordningen EEG 2658/87 om alkoholhalten överstiger 0,5 volymprocent. Skatt skall även betalas för produkter innehållande en blandning av öl och icke-alkoholhaltig dryck hänförlig till KN-nr 2206 om alkoholhalten i blandningen överstiger 0,5 volymprocent. ------------------------------------------------------- Skatt tas ut per liter Skatt tas ut per liter med 2,38 kronor för varje med 1,47 kronor för varje volymprocent alkohol. volymprocent alkohol. För öl med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 3,5 volymprocent tas skatt dock ut per liter med 1,21 kronor för varje volymprocent alkohol. För öl med en alkoholhalt För öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor. tas skatt ut med 0 kronor. 3 §2 Skatt skall betalas för vin som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 om alkoholhalten uppkommit enbart genom jäsning och 1. alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent men uppgår till högst 15 volymprocent, eller 2. alkoholhalten överstiger 15 volymprocent men uppgår till högst 18 volymprocent och vinet producerats utan tillsatser. ------------------------------------------------------- Skatt tas ut per liter för drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 9,21 kronor, drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,61 kronor, drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 18,73 kronor, drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 26,81 kronor, och för drycker med en alkoholhalt över 15 men inte över 18 volymprocent med 44,51 kronor. ------------------------------------------------------- Skatt tas ut per liter för drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 9,30 kronor, drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,80 kronor, drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 19,00 kronor, drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 27,10 kronor, och för drycker med en alkoholhalt över 15 men inte över 18 volymprocent med 45,00 kronor. För vin med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor. 4 §3 Skatt skall betalas för andra jästa drycker än vin eller öl som hänförs till KN-nr 2206 samt sådana drycker som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 men som inte omfattas av skatteplikt enligt 3 §, om alkoholhalten överstiger 1,2 men inte 10 volymprocent eller om alkoholhalten överstiger 10 men inte 15 volymprocent under förutsättning att alkoholhalten uteslutande har uppkommit genom jäsning. ------------------------------------------------------- Skatt tas ut per liter Skatt tas ut per liter för för drycker med en alkoholhalt drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 9,21 volymprocent med 9,30 kronor, kronor, drycker med en alkoholhalt drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,61 volymprocent med 13,80 kronor, kronor, drycker med en alkoholhalt drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 18,73 volymprocent med 19,00 kronor, och för kronor, och för drycker med en alkoholhalt drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 26,81 volymprocent med 27,10 kronor. kronor. För andra jästa drycker med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor. 5 §4 Skatt skall betalas för mellanklassprodukter med en alkoholhalt över 1,2 men inte över 22 volymprocent som hänförs till KN-nr 2204, 2205 och 2206 men som inte beskattas enligt 2-4 §§. ------------------------------------------------------- Skatt tas ut per liter Skatt tas ut per liter för för drycker med en alkoholhalt drycker med en alkoholhalt om högst 15 volymprocent med om högst 15 volymprocent 26,81 kronor, och för med 27,10 kronor, och för drycker med en alkoholhalt drycker med en alkoholhalt över 15 volymprocent med över 15 volymprocent med 44,51 kronor. 45,00 kronor. 6 §5 Skatt skall betalas för varor hänförliga till KN-nr 2207 och 2208 med en alkoholhalt överstigande 1,2 volymprocent även om dessa ingår i en vara som hänförs till ett annat KN-kapitel. Skatt skall även betalas för drycker som hänförs till KN-nr 2204, 2205 och 2206 om alkoholhalten överstiger 22 volymprocent. ------------------------------------------------------- Skatt tas ut med 485,04 Skatt tas ut med 501 kronor per liter ren kronor per liter ren alkohol. alkohol. 37 §6 ------------------------------------------------------- För skattepliktiga För skattepliktiga alkoholvaror tas skatten för alkoholvaror tas skatten år 1996 ut med i 2-6 §§ för år 1997 ut med i 2-6 §§ angivna belopp. För tiden angivna belopp. För tiden efter utgången av år 1996 efter utgången av år 1997 skall skatten tas ut med skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt belopp som omräknats enligt andra stycket. andra stycket. För kalenderåret 1997 och För kalenderåret 1998 och efterföljande kalenderår efterföljande kalenderår skall skatten tas ut med skall skatten tas ut med belopp som efter en årlig belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 2-6 §§omräkning motsvarar de i angivna skattebeloppen 2-6 §§ angivna multiplicerade med det skattebeloppen multiplice- jämförelsetal, uttryckt i rade med det jämförelsetal, procent, som anger för- uttryckt i procent, som hållandet mellan prisläget i anger förhållandet mellan september månad året närmast prisläget i september månad före det år beräkningen avseråret närmast före det år och prisläget i september beräkningen avser och 1995. prisläget i september 1996. Regeringen fastställer före oktober månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor och ören. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ- dandet. 1 Senaste lydelse 1995:1528. 2 Senaste lydelse 1995:1528. 3 Senaste lydelse 1995:1528. 4 Senaste lydelse 1995:1528. 5 Senaste lydelse 1995:1528. 6 Senaste lydelse 1996:600. 20 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § ------------------------------------------------------- Den som till Sverige för Den som till Sverige för privatbruk för in nedan privatbruk för in nedan angivna alkohol-drycker och angivna alkohol-drycker tobaksvaror från ett annat och tobaksvaror från ett land som är medlem i Euro- annat land som är medlem i peiska unionen skall, om Europeiska unionen skall, inte annat följer av 2 §, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med betala skatt med 188 kronor/liter för 199 kronor/liter för spritdryck, spritdryck, 44 kronor/liter för 46 kronor/liter för starkvin, starkvin, 26 kronor/liter för vin, 27 kronor/liter för vin, 13 kronor/liter för 8 kronor/liter för starköl, starköl, 75 öre/styck för 95 öre/styck för cigaretter, cigaretter, 35 öre/styck för 44 öre/styck för cigariller och cigarrer och cigariller och cigarrer 384 kronor/kg för och röktobak. 489 kronor/kg för I denna lag förstås med röktobak. spritdryck: alkoholdryck I denna lag förstås med med en alkoholhalt som spritdryck: alkoholdryck överstiger 22 volymprocent, med en alkoholhalt som starkvin: alkoholdryck med överstiger 22 volymprocent, en alkoholhalt som starkvin: alkoholdryck med överstiger 15 men inte 22 en alkoholhalt som volymprocent, samt mousse- överstiger 15 men inte 22 rande vin, volymprocent, samt mousse- vin: annat vin än starkvin rande vin, och vin: annat vin än starkvin starköl: öl med en samt annan alkoholdryck alkoholhalt som överstiger med en alkoholhalt som 3,5 volymprocent, överstiger 3,5 men inte 15 cigarill: cigarrer med en volymprocent och som inte högsta vikt av 3 gram per är starköl, styck. starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och, cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ- dandet. 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § och 4 kap. 3 § lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 1995/96:228Föreslagen lydelse 3 kap. 4 § Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i 1 § medges en resande för import av 1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror, ------------------------------------------------------- 2. en liter alkoholdryck 2. en liter spritdryck med en alkoholhalt som eller två liter starkvin, överstiger 22 volymprocent eller två liter mousserande vin eller alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 volymprocent men inte 22 volym-procent, 3. två liter vin, 3. två liter vin med en alkoholhalt som inte överstiger 15 volym-procent, 4. 50 gram parfym, 5. 0,25 liter luktvatten, 6. 500 gram kaffe eller 200 gram kaffeextrakt eller essens, 7. 100 gram te eller 40 gram teextrakt eller essens, och 8. Medicin i den mängd som motsvarar den resandes personliga behov. Frihet från skatt skall inte medges en resande under 15 år för varor som anges i första stycket 6. Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581). Bestämmelser om tullfrihet i fall som anges i denna paragraf finns i artikel 46 i förordning (EEG) nr 918/83. ------------------------------------------------------- I denna lag förstås med spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent, starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 volymprocent men inte 22 volym-procent samt mousserande vin, vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl, starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent. 4 kap. 3 § Nuvarande lydelse Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp. tull skatt spritdryck 22 kr/liter 240 kr/liter starkvin 8 kr/liter 65 kr/liter vin 5 kr/liter 40 kr/liter starköl 3 kr/liter 20 kr/liter cigaretter 100 öre/styck100 öre/styck cigarrer 80 öre/styck 80 öre/styck röktobak 1 080 kr/kg 600 kr/kg snus 140 kr/kg 130 kr/kg I denna paragraf förstås med spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent, starkvin: musserat vin och alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 volymprocent men inte 22 volymprocent, och vin: annat vin än starkvin. Föreslagen lydelse Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp. tull skatt spritdryck 4 kr/liter 253 kr/liter starkvin 2 kr/liter 67 kr/liter vin 1 kr/liter 38 kr/liter starköl 3 kr/liter 14 kr/liter cigaretter 38 öre/styck140 öre/styck cigarrer 86 öre/styck 127 öre/styck röktobak 428 kr/kg 822 kr/kg snus 104 kr/kg 191 kr/kg 21 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ- dandet. 22 2.10 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) Härigenom föreskrivs att 3 kap. 30 c § mervärdesskattelagen (1994:200) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 30 c §1 Från skatteplikt undantas omsättning på fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 5 kap. 2 b § av sådana varor som anges i andra och tredje styckena, under förutsättning att varorna är avsedda att tas med i resenärens bagage för personligt bruk. För följande slag av varor skall undantaget för varje resenär begränsas till nedan angivna kvantiteter: 1. en liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volym-procent eller två liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent eller två liter mousserande vin, ------------------------------------------------------- 2. två liter vin med en 2. två liter vin av annat alkoholhalt som inte slag än som anges under 1, överstiger 15 volym-procent, eller annan alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl, 3. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror, 4. 50 gram parfym, och 5. 0,25 liter luktvatten. I övrigt gäller undantaget starköl (alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent), dock högst 2 liter för varje resenär samt andra varor än de som anges i andra stycket under förutsättning att det sammanlagda värdet av varor av dessa slag som förvärvas under en och samma resa uppgår till högst 800 kronor. Därvid får en enskild varas värde inte delas upp. Regeringen får meddela inskränkningar i de i denna paragraf angivna undantagen för vissa flyg- eller fartygslinjer. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträ- dandet. 1 Senaste lydelse 1994:1798. 23 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:836) om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt Härigenom föreskrivs att 2, 8, och 37 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:836) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § ------------------------------------------------------- Skatt på cigaretter tas ut Skatt på cigaretter tas med 61 öre per styck och 16 ut med 66 öre per styck och procent av 16,4 procent av detaljhandelspriset. detaljhandelspriset. Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger 9 centimeter men inte 18 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 9 centimeter som en cigarett. 8 § ------------------------------------------------------- Skatt på cigarrer och Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 41 öre cigariller tas ut med 44 per styck. Skatt på röktobak öre per styck. Skatt på tas ut med 453 kronor per röktobak tas ut med 489 kilogram. kronor per kilogram. 37 § ------------------------------------------------------- Skatt på snus tas ut med Skatt på snus tas ut med 89 kronor per kilogram och 96 kronor per kilogram och på tuggtobak med 145 kronor på tuggtobak med 156 kronor per kilogram. per kilogram. 24 3 Reviderad finansplan 3.1 Politiken ligger fast Den svenska ekonomin står inför en konjunkturuppgång. Allt klarare tecken tyder på detta. Vår förmåga att ta vara på de möjligheter som konjunkturuppgången erbjuder har förbättrats i flera hänseenden. Inflationstakten i Sverige är både historiskt och internationellt sett mycket låg. Även när vissa tillfälliga faktorer frånräknas, talar mycket för att de allmänna prisökningarna under de närmaste åren kommer att begränsas till en låg nivå. Exporten fortsätter att utvecklas starkt, trots den avsevärda uppgång av kronkursen som har ägt rum sedan sommaren 1995. Sverige har stora och växande överskott i utrikeshandeln och i bytesbalansen. Härigenom blir det möjligt att amortera av utlandsskulden. Genom den kraftiga investeringsökningen under de senaste åren, särskilt i näringslivet, har produktionskapaciteten byggts ut och därigenom förbättrat utsikterna till en ökad tillväxt. Saneringen av de offentliga finanserna har gått snabbare än vad som förutspåddes så sent som i den ekonomiska vårpropositionen. År 1993 hade Sverige ett av de största underskotten bland OECD-länderna, motsvarande 12,3 procent av BNP. Underskottet beräknas i år uppgå till 4,0 procent och 1997 ha sjunkit till 2,6 procent av BNP. Prognosen pekar på att underskottet helt skulle vara eliminerat 1998. Denna dramatiska förbättring av de offentliga finanserna saknar motstycke. Den har lett till ett markant ökat förtroende för den svenska ekonomin och den ekonomiska politiken både i Sverige och internationellt. Härigenom har räntorna sjunkit avsevärt. Likväl återstår allvarliga problem att lösa. Det viktigaste av dessa är att öka sysselsättningen och nedbringa arbetslösheten. Målet att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 ligger fast. En viktig förutsättning för att klara detta mål är att åstadkomma en förbättrad ekonomisk tillväxt under de kommande åren. Detta underlättas av den förestående konjunkturuppgången, men det kommer även att krävas fortsatta strukturella förändringar för att förbättra ekonomins sätt att fungera. Viktiga beslut måste fattas rörande bl.a. lönebildningen, arbetsmarknaden, energipolitiken, pensionssystemet och den offentliga sektorn. Även arbetsmarknadens parter har en viktig roll att spela i detta. De förbättrade offentliga finanserna skapar en större handlingsfrihet framgent än vad som har varit fallet under de senaste årens saneringsarbete. Det kommer därför att vara möjligt att överväga vissa fördelningspolitiskt prioriterade insatser under de kommande åren, förutsatt att de är ansvarsfullt finansierade. De skapar också goda förutsättningar för Sverige att 1997 uppfylla de s.k. konvergenskraven till den tredje etappen i den ekonomiska och monetära unionen, EMU. Beslut om huruvida Sverige skall delta eller ej i valutaunionen kommer att fattas av Sveriges riksdag hösten 1997. Det är en stor fördel om detta beslut kan fattas utifrån en styrkeposition, dvs att Sverige då har en reell valfrihet. Mycket talar nu för att så blir fallet. Inflationen måste varaktigt hållas på en låg nivå. Löntagare, företagare, konsumenter och långivare måste kunna lita på att den ekonomiska politiken under inga omständigheter kommer att tillåta ett återfall till gångna tiders penningvärdesförsämring. I takt med att detta förtroende byggs upp, skapas förutsättningar för en ytterligare räntenedgång. Det finns vidare skäl att höja ambitionerna, när det gäller utvecklingen av sparandet i den offentliga sektorn. Målet efter 1998 bör vara att etablera ett permanent överskott i den offentliga sektorn. Det knyter an till en god svensk tradition, eftersom det under de mest framgångsrika perioderna under efterkrigstiden var möjligt att förena full sysselsättning, stigande reallöner och en snabb utbyggnad av näringslivet med låg inflation, en stark utrikesbalans och ett positivt sparande i den offentliga sektorn. Tilltron till pensionssystemet skulle stärkas. Med ett överskott i de offentliga finanserna blir det möjligt att öka investeringarna utan att låna i utlandet. Därigenom skapas förutsättningar för ökad tillväxt och stigande sysselsättning. Möjligheterna att uppnå och vidmakthålla ett överskott i de offentliga finanserna underlättas av regeringens ambitioner att pressa tillbaka arbetslösheten. De problem och avvägningar som den ekonomiska politiken står inför skall inte underskattas. Likväl har en god grund lagts för den ekonomiska utvecklingen de kommande åren. Att steg för steg nedbringa arbetslösheten är det stora uppdrag vi har tagit på oss. Successivt kommer en allt större kraft att kunna sättas in på denna uppgift. Det är en mycket svår uppgift men den är möjlig att lösa. Den kan endast lösas på ett sätt som är förenligt med en fortsatt stram och ansvarsfull ekonomisk politik. Regeringen och centerpartiet har sedan våren 1995 samarbetat om den ekonomiska politiken. Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för den politiska stabiliteten och bidragit till sänkta räntor och stärkt krona. Budgetpropositionen har föregåtts av överläggningar med centerpartiet som står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och utgiftstaket, åtgärderna för budgetsaneringen, konvergensprogrammet och tilläggsbudgeten för budgetåret 1995/96. Genom detta samarbete bekräftas att det finns politisk stabilitet för en ekonomisk politik inriktad på balans i de offentliga finanserna 1998 och halvering av den öppna arbetslösheten till år 2000. 31 3.2 Den ekonomiska utvecklingen Utsikterna är goda för att tillväxten i den svenska ekonomin åter skall ta fart. Som ett litet och utlandsberoende land påverkades Sverige negativt av den europeiska konjunkturavmattningen under slutet av 1995 och början av 1996. Botten i konjunkturen torde nu ha passerats och en förnyad uppgång ha påbörjats. Tillväxten i Sverige väntas bli 1,6 procent 1996 och 2,3 procent 1997, vilket är en upprevidering jämfört med prognosen i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150). 3.2.1 Den internationella utvecklingen Den ekonomiska tillväxten i OECD-området mattades av under slutet av 1995 och var måttlig under det första halvåret 1996. Under denna period var konjunkturen inom EU svag, medan tillväxten i USA ökade avsevärt och återhämtningen i den japanska ekonomin fortsatte. De asiatiska ekonomierna utvecklades starkt och ett flertal länder i Central- och Östeuropa passerade bottenläget. Arbetslösheten i EU är fortsatt hög, vilket dämpar hushållens förväntningar om den framtida ekonomiska utvecklingen. Vid mitten av 1996 uppgick den öppna arbetslösheten till drygt 11 procent. Inflationstakten sjönk något för EU som helhet under första halvåret i år och låg vid halvårsskiftet på ca 2,5 procent. I Tyskland och andra kärnländer var inflationen strax under 2 procent. Under senare tid har konjunkturprognoserna reviderats upp i de flesta EU- länder och konjunkturen i EU väntas stärkas fortlöpande under 1996 och 1997. Såväl korta som långa räntor har sjunkit betydligt och valutasituationen har stabiliserats. Med betydande ledig produktionskapacitet och fortsatt låg inflation i EU-länderna föreligger förutsättningar för att räntorna skall förbli låga. Därmed finns en potential för god tillväxt. I Norden har tillväxten dämpats förhållandevis mycket under det senaste året, men BNP fortsätter att öka snabbare än för Europa i övrigt. I år väntas särskilt Norge och Finland få en hög tillväxt, medan uppgången 1997 blir mer jämnt fördelad. Norden uppnår också bättre resultat när det gäller inflationsbekämpningen, även om utsikterna för 1997 pekar på en något högre prisökningstakt. Tillväxten i USA är god. Penningpolitiken lättades under 1995 och början av 1996. Efter en viss avmattning i slutet av 1995 har BNP-tillväxten ökat sedan årsskiftet. Arbetslösheten har sjunkit och är drygt 5 procent. Löneökningstakten har visserligen stigit på senare tid, men det finns ännu inga tydliga tecken på tilltagande inflation. Exportutsikterna är goda och förtroendet bland hushåll och företag är högt. Tabell 3.1 Internationell utveckling 1995 1996 1997 BNP-tillväxt, procent per år OECD 2,0 2,0 2,4 EU 2,5 1,4 2,4 USA 2,0 2,8 2,5 Tyskland 1,9 0,52,1 Asien 8,4 7,7 7,6 Central- och Östeuropa 4,8 4,2 4,7 Världen 3,4 3,7 4,2 Konsumentpriser, procent per år OECD 2,4 2,3 2,3 EU 3,1 2,6 2,3 Arbetslöshet, nivå i procent OECD 6,8 7,7 7,6 EU 11,2 11,4 11,3 Källor: OECD och Finansdepartementet Japan befinner sig i en återhämtningsfas. En förbättring av företagens vinstläge kombinerat med låga räntor väntas leda till ökade investeringar. Även exporten väntas öka till följd av yenens depreciering samtidigt som utflyttningen av industrikapacitet torde avta. Denna utveckling väntas få en positiv inverkan på hushållens förväntningar och därmed på den privata konsumtionen. Allmänt sett har de asiatiska ekonomierna fått en allt större betydelse som OECD-ländernas exportmarknader. De asiatiska ekonomierna svarar för 12 procent av den svenska exporten jämfört med 4 procent för tjugofem år sedan. I Central- och Östeuropa har botten passerats och i år är det första året sedan 1989 som produktionen ökar i området som helhet. Det finns emellertid tydliga skillnader i ekonomiska framsteg mellan de länder som i ett tidigt skede prioriterade ekonomisk stabilisering, inklusive sänkt inflation och genomgripande reformer, och de länder som först senare har lagt om den ekonomiska politiken. I flertalet länder i det forna Sovjetunionen har den tidigare nedgången först nyligen vänt, medan tillväxten i bl.a. Tjeckien, Polen, Ungern, Slovakien och Slovenien har varit mer stabil. Handeln mellan dessa länder och EU-länderna börjar nu öka. Tillväxten i de baltiska länderna har ännu inte tagit fart. De påbörjade reformprocessen något senare och under sämre betingelser än övriga Centraleuropa. På kort sikt väntas handelsutbytet mellan Sverige och Baltikum fortsätta att vara av volymmässigt begränsad betydelse, men som marknader nära Sverige kommer de på sikt att spela en allt viktigare roll. 3.2.2 Den svenska ekonomin Utgångsläget efter halva mandatperioden Den ekonomiska politiken har i de flesta avseenden varit mycket framgångsrik den första hälften av innevarande mandatperiod. BNP-tillväxten var 3,0 procent 1995 och beräknas bli 1,6 procent i år. Inflationen har kommit ner till bland de lägsta i Europa. Från augusti 1995 till augusti 1996 ökade konsumentprisindex (KPI) med bara 0,3 procent. Bytesbalansen har förbättrats markant och beräknas ge ett överskott motsvarande 3,1 procent av BNP i år. De offentliga finanserna har också förstärkts kraftigt. Underskottet i de offentliga finanserna väntas minska med ca 7 procent av BNP mellan 1994 och 1996 och den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld beräknas minska med drygt 1 procent av BNP. De långa räntorna har fallit med 3,6 procentenheter sedan april 1995. Under samma tid har kronan stärkts med 14 procent. Det största bekymret är arbetslösheten och sysselsättningen. Sysselsättningen ökade 1995 med 61.000 personer men beräknas i år minska med 28.000 personer. Arbetslösheten 1996 har reviderats upp jämfört med vårpropositionen, främst som en följd av att produktiviteten och medelarbetstiden har ökat mer än väntat. Prognos för 1997 Konjunkturbotten torde nu ha passerats. Det finns en rad positiva tecken som pekar i denna riktning. Nationalräkenskaperna för första halvåret 1996 visade en relativt god tillväxt och Konjunkturinstitutet reviderade i augusti upp sina prognoser. Industrins produktion och orderingång har stigit påtagligt de senaste månaderna. Även bilinköpen har stigit och vissa indikationer finns på ökad omsättning i detaljhandeln. Hushållens förväntningar har blivit allt mer optimistiska. BNP-tillväxten beräknas uppgå till 1,6 procent 1996. Tillväxten väntas fortsätta att förstärkas 1997. Den privata konsumtionen förväntas stiga med närmare 2 procent. Låg inflation samt en markant förbättring av ränteläge och offentliga finanser medför en ökad tillförsikt inför framtiden och därmed en viss uppgång i konsumtionen. Hushållens behov av nya kapitalvaror är också stort efter en lång period av återhållsamhet. Bruttoinvesteringarna fortsätter att öka, men tillväxttakten beräknas bli lägre än under 1996. Exportkonjunkturen torde bli fortsatt god. Under 1997 bedöms exporten fortsätta att växa i hög takt och snabbare än importen. Bytesbalansen väntas uppvisa ett överskott på hela 3,7 procent av BNP 1997. Även arbetsmarknadsläget väntas bli bättre under 1997. Den öppna arbetslösheten beräknas minska till 6,9 procent. Sysselsättningen väntas samtidigt stiga med 24.000 personer. Inflationstakten väntas tillta något under 1997 och mot slutet av året stabiliseras i närheten av 2 procent. Den offentliga sektorns finansiella sparande förbättras snabbare än vad som beräknades i vårpropositionen i april. Underskottet beräknas till 2,6 procent av BNP 1997. Tabell 3.2 Försörjningsbalans MiljarderProcentuell volymförändring kr 1995 1994 1995 1996 1997 BNP 1 634,9 2,6 3,0 1,6 2,3 Import 563,8 13,4 8,7 2,7 4,9 Tillgång 2 198,7 4,9 4,3 1,9 2,9 Privat konsumtion 853,5 0,8 0,3 0,9 1,8 Offentlig konsumtion422,6 -0,5 -2,3 -1,0 -0,5 Stat 131,3 -0,1 -4,5 -1,0 0,0 Kommuner 291,3 -0,7 -1,2 -1,0 -0,7 Bruttoinvesteringar 237,8 -0,2 10,6 8,1 2,0 Näringsliv 171,6 14,4 24,5 9,6 2,0 därav industri 60,9 28,6 37,5 16,0 -4,0 Bostäder 26,7 -35,3 -27,9 16,1 2,7 Myndigheter 39,4 10,6 1,6 -3,5 1,4 Lagerinvesteringar1 17,5 1,5 0,5 -1,5 0,5 Export 667,3 14,1 11,4 6,5 5,6 Användning 2 198,7 4,9 4,3 1,9 2,9 1 Bidrag till BNP-förändringen. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Tabell 3.3 Nyckeltal Årlig procentuell förändring (om inte annat anges) 1994 1995 1996 1997 Timlön, kostnad 2,4 3,4 5,6 4,5 KPI, dec.-dec. 2,6 2,6 1,0 2,2 NPI, dec.-dec. 1,7 1,0 0,5 0,8 Disponibel inkomst 1,1 -0,1 1,2 0,8 Sparkvot (nivå i procent) 8,6 8,2 8,5 7,5 Industriproduktion 13,8 9,4 2,5 5,3 Relativ enhetsarbetskostnad-4,5 0,3 14,3 0,5 Öppen arbetslöshet (nivå)1 8,0 7,7 7,7 6,9 Arbetsmarknadspolitiska åtg. (nivå) 15,24,4 5,0 5,4 Handelsbalans (miljarder kr)67,1 105,6 124,4 139,6 Bytesbalans (procent av BNP)0,4 2,0 3,1 3,7 1 I procent av arbetskraften. Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Riksbanken och Finansdepartementet. Utvecklingen på längre sikt I bilaga 2 görs kalkyler över den ekonomiska utvecklingen de närmaste fyra åren. Beräkningarna utgår från en fortsatt förbättring av de offentliga finanserna och en penningpolitik inriktad på låg inflation. Därmed finns förutsättningar för en krympande räntemarginal gentemot omvärlden. Beräkningarna utgår vidare från hittills fattade beslut, och inkluderar inte effekterna av sådana ytterligare åtgärder för ökad tillväxt och sysselsättning som kommer att vidtas för att målet om en halverad öppen arbetslöshet år 2000 skall nås. I basalternativet antas BNP-tillväxten bli drygt 2 procent per år under kalkylperioden. Det initialt låga resursutnyttjandet bör kunna medföra en högre tillväxt under åren 1998 och 1999. Drivkraften i tillväxtprocessen är främst den privata konsumtionen och investeringarna, men även exporten fortsätter att ge ett positivt bidrag. De offentliga finanserna förbättras i snabb takt. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn beräknas ge ett överskott på 2,3 procent av BNP år 2000. Under hela kalkylperioden väntas prisutvecklingen ligga i nivå med inflationsmålet. Det stora problemet med den utveckling som beskrivs i basalternativet är att arbetslösheten inte skulle minska i tillfredsställande takt. Eftersom den öppna arbetslösheten enligt detta alternativ bara beräknas falla till 5,7 procent år 2000 måste ytterligare åtgärder vidtas. För att nå målet om en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 procent måste tillväxten höjas och ekonomin fungera bättre. Arbetslösheten behöver reduceras med ytterligare 1,7 procentenheter, vilket motsvarar omkring 70.000 personer. Det är ett mål som ligger klart inom räckhåll, och regeringen kommer att vidta de ytterligare åtgärder som är nödvändiga för att sysselsättningsmålet skall nås. Förslag till åtgärder som stärker tillväxten och minskar arbetslösheten kommer i första hand att redovisas i samband med riksdagens halvårsvisa uppföljning av sysselsättningsmålet. I en alternativ kalkyl, det s.k. “tillväxtalternativet„, antas att arbetsmarknaden fungerar bättre än i basalternativet. Den avgörande faktorn är en bättre fungerande lönebildning. För att en halvering av den öppna arbetslösheten skall uppnås beräknas det krävas en tillväxt på ca 3 procent per år under perioden 1997 - 2000. Regeringens strävan är att tillväxtalternativet skall förverkligas. Tabell 3.4 Nyckeltal för basalternativet Procentuell volymförändring 1996 1997 1998 1999 2000 BNP 1,6 2,3 2,6 2,4 2,0 Import 2,7 4,9 6,3 6,0 5,7 Privat konsumtion 0,9 1,8 2,4 2,5 2,2 Offentlig konsumtion-1,0 -0,5 -1,2 -0,5 0,2 Bruttoinvesteringar 8,1 2,0 8,5 6,1 3,7 Lagerbidrag -1,5 0,5 0,1 0,0 0,0 Export 6,5 5,6 5,6 5,2 5,0 Öppen arbetslöshet1 7,7 6,9 6,1 5,8 5,7 Arbetsmarknadspolitiska åtg.1 5,0 5,4 5,0 4,3 3,8 1 Nivå i procent av arbetskraften Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet Tabell 3.5 Nyckeltal för tillväxtalternativet Procentuell volymförändring 1996 1997 1998 1999 2000 BNP 1,6 2,6 3,5 3,3 2,8 Import 2,7 5,1 6,3 6,1 5,8 Privat konsumtion 0,9 2,1 2,8 2,9 2,6 Offentlig konsumtion-1,0 -0,3 -0,4 0,3 1,0 Bruttoinvesteringar 8,1 2,5 10,4 7,9 5,0 Lagerbidrag -1,5 0,5 0,1 0,0 0,0 Export 6,5 5,8 6,1 5,7 5,5 Öppen arbetslöshet1 7,7 6,7 5,4 4,6 4,0 Arbetsmarknadspolitiska åtg.15,05,4 5,0 4,2 3,8 1 Nivå i procent av arbetskraften Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet 32 3.3 Finans- och penningpolitik 3.3.1 Finanspolitik Målen för budgetpolitiken är att statsskulden som andel av BNP skall stabiliseras 1996, att underskottet i de offentliga finanserna skall understiga 3 procent av BNP 1997 samt att de offentliga finanserna skall vara i balans 1998. En bred majoritet i riksdagen har ställt sig bakom målet att nå balans i de offentliga finanserna 1998. För att nå dessa mål fullföljs konsolideringsprogrammet om 126 miljarder kronor, vilket motsvarar 8 procent av BNP. Budgetförstärkningarna fördelades tidsmässigt så att de snabbt och påtagligt skulle få effekt. Orsaken till detta var det svaga förtroende som tidigare fanns för den svenska ekonomin. Den förda politiken har medfört ett ökat förtroende och därigenom möjliggjort lägre räntor och starkare tillväxt. Tabell 3.6 Konsolideringsprogrammet. Miljarder kr Inkomstökningar 59,4 Utgiftsminskningar 66,1 Total effekt 125,5 Genom en kombination av besparingar och skattehöjningar har konsolideringsprogrammet fått en rimlig fördelningsprofil. Den femtedel av hushållen som har den högsta ekonomiska standarden bidrar med nära 40 procent av budgetförstärkningen, medan den femtedel som har den lägsta standarden bidrar med ca 15 procent. Besparingarna har i möjligaste mån undvikit välfärdens kärna - vård, omsorg och utbildning. Statens bidrag till kommuner och landsting har därför fredats i konsolideringsprogrammet. De offentliga finanserna förbättras nu i snabb takt. År 1993 var underskottet i de offentliga finanserna 12,3 procent av BNP. Enligt nuvarande beräkningar kommer målet om både högst tre procents underskott 1997 och balans i de offentliga finanserna 1998 att uppnås. De offentliga finanserna utvecklas t.o.m. bättre än tidigare prognosticerat. Underskottet för 1996 beräknas bli ca 4 procent av BNP. Det är en nedrevidering med 1,1 procentenheter jämfört med den senaste prognosen i den ekonomiska vårpropositionen. Förbättringen beror främst på att skatteinkomsterna från bl.a. mervärdesskatten har varit betydligt större än förväntat. Vidare beräknas underskottet i de offentliga finanserna till 2,6 procent av BNP 1997 och 0,0 procent av BNP 1998. I vårpropositionen beräknades underskottet uppgå till 3,3 procent 1997 och 0,8 procent 1998. Förbättringen sedan dess beror främst på förstärkningarna i samband med vårpropositionen. Regeringen gör bedömningen att det för närvarande inte behövs ytterligare budgetförstärkande åtgärder för att de budgetpolitiska målen skall uppnås. Regeringen kommer dock även fortsättningsvis att följa utvecklingen noga. Nästa halvårsvisa uppföljning av konvergensprogrammet kommer i anslutning till den ekonomiska vårpropositionen 1997. Diagram 3.1 Den offentliga sektorns finansiella sparande Procent av BNP Källa: Finansdepartementet Den snabba förbättringen av de offentliga finanserna är anmärkningsvärd vid en internationell jämförelse och saknar motstycke bland OECD-länderna. År 1993 hade Sverige näst Grekland det största offentliga underskottet bland OECD-länderna. Fem år senare kan Sverige vara ett av de få länder i Europa som har balans i de offentliga finanserna. Det innebär att de offentliga finanserna mellan 1993 och 1998 skulle ha förbättrats med över 12 procent av BNP. Det finns vidare flera skäl till att Sverige i framtiden bör ha ett permanent överskott i de offentliga finanserna. Sverige har en lång tradition av detta. Under efterkrigstiden förenades full sysselsättning, stigande reallöner och en snabb utbyggnad av näringslivet med låg inflation, en stark utrikesbalans och ett positivt sparande i den offentliga sektorn. Överskott i de offentliga finanserna är väsentligt för att kunna finansiera framtida investeringar och samtidigt undvika omfattande bytesbalansunderskott. Det svenska pensionssystemet innebär vidare att staten har gjort stora utgiftsåtaganden. För att undvika underskott då andelen pensionärer ökar måste det finnas goda reserver. Dessutom behövs ett offentligt sparande för att undvika alltför stora underskott i kon- junkturnedgångar, särskilt i ett land som Sverige där de offentliga finanserna är mycket känsliga för konjunktursvängningar. Det gör det möjligt att föra en aktiv stabiliseringspolitik när konjunkturen försvagas. Målet för budgetpolitiken efter 1998 bör därför vara att etablera ett överskott i den offentliga sektorns finansiella sparande. Budgeten I syfte att skärpa kontrollen av budgetutvecklingen har flera institutionella förändringar av budgetprocessen genomförts. Den mest genomgripande förändringen är införandet av ett tak för de offentliga utgifterna. Utgiftstaket är treårigt och nominellt. I samband med behandlingen av vårpropositionen, som utarbetades tillsammans med centerpartiet, fastställde riksdagen utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn för 1997 till 723 miljarder kronor, för 1998 till 720 miljarder kronor och för 1999 till 735 miljarder kronor. Besluten rullas sedan årligen. Våren 1997 fastställes således utgiftstaket även för år 2000. Utgiftstaket ligger fast. Budgetförslaget för 1997 följer i stora delar den preliminära fördelning på de 26 utgiftsområdena och socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten som redovisades i vårpropositionen. Vissa omfördelningar har dock gjorts mellan de olika utgiftsområdena. Staten utövar inte något direkt inflytande över den del av det offentliga utgiftstaket som avser kommunsektorn. Däremot sker en påverkan via de allmänna ekonomiska förutsättningarna och lagregleringen av den kommunala verksamheten. Regeringen har överlämnat ett förslag (prop. 1995/96:213) som syftar till att motverka kommunala skattehöjningar 1997 och 1998. Regeringen kommer dessutom i höst att överlämna en proposition till riksdagen som innehåller lagförslag rörande krav på ekonomisk balans i kommuner och landsting. Regeringen har inför budgetpropositionen överlagt med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i enlighet med den uppgörelse som träffades i mars 1996. Kommun- och Landstingsförbunden har bl.a. utfäst sig att verka för att skatterna inte höjs i kommuner och landsting under 1997 och 1998 och att kommuner och landsting i möjligaste mån undviker att säga upp fast anställd personal. Regeringen har å sin sida bl.a. åtagit sig att hålla statsbidragen på en nominellt oförändrad nivå och att ekonomiskt kompensera kommunsektorn för nya och ändrade regler som påverkar skatteunderlaget och utgiftstrycket i kommuner och landsting. Regeringens och de båda kommunförbundens gemensamma bedömning är att kommuner och landsting skall kompenseras med hänsyn tagen till de förslag om ändrade bilförmåner som redovisas i denna proposition. Därutöver anser parterna att aviserade åtgärder t.o.m. denna proposition är neutrala för kommuner och landsting. Statsskulden Statsskulden stabiliserades som andel av BNP redan 1995 och beräknas börja att minska 1996. Därmed skulle det budgetpolitiska målet för 1996 uppnås. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld nådde sin kulmen redan i slutet av 1994 på 79,4 procent av BNP. Vid innevarande års slut beräknas den ha minskat till 78,1 procent av BNP och minskningen väntas fortsätta även nästa år. Därmed skulle Sverige i slutet av 1997 ha haft tre år med fallande skuldkvot, vilket skulle vara betydelsefullt vid en bedömning av om Sverige då uppfyller EUs s.k. konvergenskriterier. Den offentliga sektorns finansiella nettoskuld är dessutom betydligt mindre än bruttoskulden, främst till följd av de omfattande tillgångar som har byggts upp i AP-fonden. Nettoskulden uppgick vid slutet av 1995 till bara 27,8 procent av BNP. Den statliga upplåningspolitiken är inriktad på att långsiktigt minimera kostnaderna för statsskulden. Det samlade lånebehovet har reducerats kraftigt från 185 miljarder kronor 1994 till en beräknad nivå på 40 miljarder kronor i år. En betydande del av upplåningen under innevarande år sker i s.k. realränteobligationer, där staten kompenserar långivaren för faktisk inflation utöver den avtalade realräntan. Regeringen har också beslutat att minst 20 miljarder kronor skall nettoupplånas i utländsk valuta i år. Flexibiliteten uppåt kan utnyttjas i den mån det är lämpligt med hänsyn till marknadsförhållandena. Då summan av upplåningen i realränteobligationer och utländsk valuta överstiger lånebehovet sker i år en nettoamortering av skulden i traditionella statspapper denominerade i kronor. Regeringen aviserade i konvergensprogrammet att delar av statens finansiella tillgångar bör avyttras för att på det sättet reducera statsskulden. Det gäller bl.a. tillgångar som staten har förvärvat i samband med bankkrisen. I konvergensprogrammet angavs att utförsäljningar skulle ske för sammantaget 50 miljarder kronor. Under 1995 såldes en aktiepost i Nordbanken, vilken gav inkomster på 7 miljarder kronor, samt gav banken en extra utdelning på 2 miljarder kronor. Under hösten kommer Nordbanken att lösa in aktier vilket garanterat kommer att inbringa 3.3 miljarder och vid en god kursutveckling uppemot 5 miljarder kronor till staten. Resterande aktieinnehav i Nordbanken kommer att avyttras när så bedöms lämpligt. Vidare kommer försäljning av tillgångar i Securum att ge staten intäkter på drygt 10 miljarder kronor under 1997 och 1998. I samband med sysselsättningspropositionen aviserades att inkomsterna från Securum delvis skall användas för att finansiera åtgärder för att öka sysselsättningen. Samtidigt angavs att regeringen avser att sälja statens aktieinnehav i Stadshypotek AB, vilket bedöms ge intäkter på 5 - 6 miljarder kronor. 33 Diagram 3.2 Den offentliga sektorns bruttoskuld och nettoskuld Procent av BNP Källa: Finansdepartementet Trots den kraftiga förbättringen av de offentliga finanserna är Sveriges läge fortfarande utsatt. Statsskulden var 1399 miljarder kronor den 31 augusti 1996 - att jämföra med 622,3 miljarder kronor den 31 augusti 1991. Räntorna på statsskulden är den enskilt största utgiftsposten i statsbudgeten. De beräknas i år uppgå till 94,1 miljarder kronor. 3.3.2 Penning- och valutapolitik Förtroendet för den svenska ekonomin har ökat. De långa räntorna har fallit från ca 11 procent (5-årig statsobligation) i april 1995 till ca 7 procent i mitten av september 1996. Regeringens bedömning är att de långa räntorna kan komma att sjunka ytterligare eftersom inflationen och statsfinanserna är under god kontroll. Den svenska kronan har förstärkts med ca 14 procent sedan april 1995. Den dämpade inflationen och det ökade förtroendet har möjliggjort för Riksbanken att lätta på penningpolitiken under 1996 genom att sänka den s.k. reporäntan vid ett flertal tillfällen. I början av året var reporäntan knappt 9 procent. I mitten av september har den reducerats till drygt 5 procent. Den övergripande uppgiften för penningpolitiken är att värna penningvärdet. Riksbanken bedriver penningpolitiken självständigt och riksbanksfullmäktige har definierat målet om prisstabilitet som att ökningen av konsumentprisindex skall begränsas till 2 procent med en tolerans om 1 procentenhet uppåt respektive nedåt. Regeringen stöder denna inriktning av penningpolitiken. Inflationsvägen för svensk ekonomi är stängd. Historiskt har den drivit fram devalveringar som hämmat den nödvändiga strukturomvandlingen i ekonomin. Stabila priser är en förutsättning för att arbetslösheten uthålligt skall kunna bekämpas. En ekonomisk politik inriktad på låg inflation bidrar även till förväntningar om låg inflation och låga riskpremier samt låga räntor vilket främjar tillväxt och sysselsättning. Regeringens uppfattning är att det inte är aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM. Sedan november 1992 har Sverige en flytande växelkurs. Prisstabilitet är det övergripande målet för penningpolitiken. Denna inriktning av penning- och valutapolitiken har fungerat väl. En stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd och måste för att vara robust underbyggas med låg inflation och god balans i de offentliga finanserna. EMU Under hösten 1997 skall riksdagen fatta beslut om Sveriges deltagande i den europeiska valutaunionen EMU. För att ett deltagande skall vara möjligt krävs att Sverige uppfyller inträdeskraven, de s.k. konvergenskriterierna. Endast genom att uppfylla kraven får Sverige en reell handlingsfrihet. Det kommande beslutet skall tas utifrån en styrkeposition. För Sverige ligger det inom räckhåll att klara konvergenskriterierna. Under hösten kommer ett allt bättre underlag att föreligga för det kommande svenska ställningstagandet till den gemensamma valutan. I slutet av oktober kommer slutbetänkandet från den s.k. Calmforskommissionen, som utreder konsekvenser för Sverige av att delta respektive inte delta i valutaunionen. Det underlag som tas fram av denna kommission är unikt och omfattande. Regeringen har dessutom tillsatt en särskild utredare som har till uppgift att till den 31 december 1996 utreda det nationella ansvaret för de övergripande valutapolitiska besluten. Detta sker efter ett initiativ från Riksbanken i en skrivelse till riksdagens finansutskott. Ett skäl för översynen är att ansvarsfördelningen i Sverige mellan centralbank och regering skiljer sig från förhållandena i andra EU-länder. Regeringen har vidare tillsatt en s.k. eurokoordinator som har till uppgift att samordna de praktiska nationella förberedelserna inför ett eventuellt svenskt införande av den gemensamma valutan. EUs finansministrar, det s.k. Ekofinrådet, strävar efter att under hösten klara ut vissa återstående frågor, som kommer att vara av stort intresse för ställningstagandet till valutaunionen. Det gäller bland annat hur budgetdisciplinen skall upprätthållas i de länder som deltar i EMU. Det gäller även hur relationerna skall utformas mellan de EU-länder som deltar i valutaunionen och de som inte gör det. Vissa lagändringar kan behöva göras till följd av Sveriges medlemskap i EU och vid ett eventuellt inträde i EMU. En del av dessa måste genomföras vare sig Sverige deltar i valutaunionen eller ej. Det gäller exempelvis bestämmelser rörande Riksbankens ställning. Riksbankschefen skall endast få avsättas under sin mandatperiod om han eller hon har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse eller inte längre uppfyller de krav som ställs för utövandet av ämbetet. EG-fördraget anger vidare att Riksbanken inte får begära eller ta emot instruktioner från bl.a. riksdag eller regering. Andra lagändringar aktualiseras bara om Sverige skall delta i valutaunionen. Det gäller exempelvis sedelutgivningen. I valutaunionen kommer nämligen den europeiska centralbanken ECB att få ensamrätt till sedelutgivning. Regeringen avser att bjuda in representanter för riksdagspartierna till överläggningar om dessa frågor. Det är väsentligt att en intensiv debatt förs inför beslutet om valutaunionen och att alla infallsvinklar granskas. Det gäller inte minst att väga för- och nackdelar mot varandra. Det bör emellertid understrykas att vi inte kan föra en svag finanspolitik eller låta inflationen stiga om Sverige väljer att ställa sig utanför valutaunionen. Tvärtom, med Sveriges historia av hög inflation och budgetunderskott talar det mesta för att ett val att stå utanför valutaunionen kräver en än mer konsekvent och uthållig disciplin i den ekonomiska politiken. 3.4 En politik för tillväxt och sysselsättning Den ekonomiska politiken syftar till god tillväxt, full sysselsättning, stabila priser och rättvis fördelning. Den stora utmaningen utgörs i dag av den höga arbetslösheten. Arbetslösheten är alltid en olycka för den som drabbas av den. Arbetslösheten skapar klyftor och påfrestningar för både vuxna och barn. Om arbetslösheten stannar kvar på nuvarande nivå hotas fundamentet för välfärden. Det svenska samhället är beroende av hög sysselsättning. Utan denna grund är möjligheterna begränsade att i längden upprätthålla en godtagbar standard på social service och trygghet. Kampen för full sysselsättning är därför ytterst en kamp för att hålla samman Sverige. Riksdagen ställde sig i juli 1996 bakom målet att den öppna arbetslösheten skall halveras från 8 procent 1994 till 4 procent år 2000. Det innebär att förutsättningar finns för en nationell kraftsamling mot arbetslösheten. Sunda statsfinanser och stabila priser är en förutsättning för en halverad arbetslöshet. Men det är inte tillräckligt. I den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) hösten 1995 lade regeringen fram en dagordning för regeringens arbete för att stärka tillväxten och sysselsättningen. För det första måste kunskaps- och kompetensnivån höjas. Sveriges främsta konkurrensmedel är en välutbildad, kvalificerad och välbetald arbetskraft. För det andra måste arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. Sverige kan inte ha löneökningar och en inflationstakt som avviker nämnvärt från våra konkurrentländers. För det tredje krävs goda villkor för företag och företagande. Det är i huvudsak inom den privata sektorn som de nya jobben måste komma. För det fjärde måste kampen mot arbetslösheten föras även på den internationella nivån. EU och dess medlemsländer måste prioritera kampen mot arbetslösheten. I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) konkretiserade regeringen en rad av de föreslagna åtgärderna i tillväxtpropositionen samtidigt som vissa förslag för en ökad tillväxt och sysselsättning presenterades. Ytterligare åtgärder aviserades i propositionen “En ekonomisk politik för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 „ (prop. 1995/96:207). Varje halvår kommer regeringen att inför riksdagen redovisa en avstämning i förhållande till målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000. Den första avstämningen skall göras våren 1997 i samband med vårpropositionen. Genom en sådan procedur ställs arbetslöshetsproblemet i fokus och förutsättningarna stärks för att målet skall förverkligas. Utbildningspolitiken Utbildningspolitiken har en central roll för tillväxt och sysselsättning. Utan en välutbildad och kompetent arbetskraft kommer den svenska produktiviteten inte att kunna öka i en tillfredsställande takt. Något som är av största vikt för att svenskt näringsliv skall kunna behålla sin internationella konkurrenskraft. Vi måste alla vara beredda på att kontinuerligt lära om och lära nytt. Arbetslöshet och permanent utslagning skall förebyggas genom kompetenshöjning för personer med svag ställning på arbetsmarknaden. Utbildningen måste främjas och byggas ut. Vi måste finna nya vägar för stat, kommun och näringsliv att investera i framtiden. Utbildningen måste främjas och byggas ut. Alla skall tillförsäkras en god utbildning. Den särskilda vuxenutbildningssatsningen, som bygger på en överenskommelse med centerpartiet, omfattar minst 100.000 heltidsstudieplatser per år med start den 1 juli 1997 under fem år, samtidigt som ett särskilt utbildningsbidrag i nivå med arbetslöshetsersättningen införs för det första studieåret. Arbetslösa skall prioriteras i utbildningssatsningen. Kommunerna skall ha frihet att organisera och genomföra utbildningen utifrån sina lokala förutsättningar. De statliga medlen för satsningen kommer därför att fördelas efter projektansökningar från kommunerna. Dessutom ökas antalet reguljära platser vid universitet och högskolor med 30.000 platser. Utbildningssatsningen är finansierad. Att i dagens pressade budgetläge skapa utrymme för närmare 10 miljarder kronor till en stor utbildningssatsning visar vilken vikt regeringen och centerpartiet tillmäter utbildningspolitiken som en del av strategin för en ökad sysselsättning. Regeringen presenterar vidare i samband med budgetpropositionen en forskningspolitisk proposition. I denna presenteras regeringens forskningspolitik för 1997 - 1999 inom de olika departementsområdena. Politiken syftar till att behålla omfattningen av forskningsinsatserna på den höga nivå som har varit utmärkande för Sverige vid internationella jämförelser. Regeringen föreslår i propositionen övergripande mål för forskningen och allmänna riktlinjer för forskningspolitiken. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken Arbetsmarknadspolitiken syftar till att förbättra anpassningen på arbetsmarknaden mellan företagens behov och de arbetssökandes kompetens. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken gör arbetsmarknaden mer flexibel och påskyndar anpassningen mellan arbetssökande och lediga platser. Den minskar inflationsbenägenheten i ekonomin. Den förhindrar utslagning och utanförskap. Den uttrycker också ett viktigt vägval: aktivitet framför passivitet. Regeringen har sedan den tillträdde arbetat med att reformera den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Kompetenshöjning är ett centralt inslag i strategin för att återföra arbetslösa till reguljärt arbete. Många av dem som har blivit arbetslösa saknar den kompetens som behövs för att kunna få ett nytt jobb. Det krävs ofta en ny kunskap för att möta de krav som de nya jobben ställer. Samtidigt har de lokala arbetsförmedlingarnas roll stärkts. Kommunerna har fått ett starkare inflytande. De arbetsmarknadspolitiska medlen har blivit mer flexibla och individinriktade. Konkreta och realistiska individuella handlingsplaner upprättas i samarbete mellan de arbetsökande och arbetsförmedlingen. Därigenom tydliggörs både den arbetssökandes och arbetsförmedlingens ansvar. Syftet är att påskynda återgången till den reguljära arbetsmarknaden. Det bekymmersamma läget på arbetsmarknaden gör att regeringen föreslår att starten för anordnandet av offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa tidigareläggs från den 1 januari 1997 till den 1 november 1996. Vidare föreslår regeringen en stimulansersättning vid offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa. Lönebildning Lönebildningen måste förbättras. För att uppnå en halverad arbetslöshet måste Sverige - även vid denna lägre arbetslöshetsnivå - ha en lönekostnadsutveckling på god europeisk nivå. Den s.k. Edingruppen, som består av ekonomer som företräder de centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna, har givit uttryck för en liknande syn. Inom gruppen råder enighet om att löneökningarna i Sverige inte bör vara högre än i övriga jämförbara länder i EU. För att ta Sverige ur massarbetslösheten behövs ett nytt kontrakt för samverkan på lönebildningens område. I samband med vårpropositionen inbjöd regeringen arbetsmarknadens parter att redovisa sin syn på den framtida lönebildningen. Inbjudan speglar regeringens inställning att lönebildningen i första hand är en fråga för arbetsmarknadens parter. Parterna fick därefter i uppdrag att fram till den 31 mars 1997 gemensamt formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningsystemet för att säkerställa en bättre fungerande lönebildning. Som ett första steg har Edingruppen fått i uppdrag att under hösten 1996 granska utfallet av den senaste avtalsrörelsen. Arbetsrätt Regeringen har nyligen träffat en överenskommelse med centerpartiet om förändringar i arbetsrätten. Inriktningen är att göra det lättare för företagen att anställa, inte att göra det lättare att säga upp. En ny anställningsform, överenskommen visstidsanställning, införs för att göra det lättare att anställa personal. Ökade möjligheter till nyanställningar är särskilt viktigt i den konjunkturuppgång som väntas. För att stärka främst kvinnor på arbetsmarknaden föreslås dessutom rätt till ökad sysselsättningsgrad för deltidsarbetslösa och en tidsgräns för vikariatanställningar. Kollektivavtal med avvikelser från lagen om anställningsskydd kommer att få träffas på lokal nivå. Dessutom föreslås att företrädesrätten till återanställning skall gälla under nio månader i stället för tolv månader. Dessutom kommer regeringen att återkomma med förslag om arbetsrättsliga skadestånd. Det bör bli möjligt att ta större hänsyn än nu till företagets ekonomiska förmåga vid bestämmandet av skadestånd. Sammantaget bedömer regeringen att förslagen kommer att leda till en snabbare sysselsättningsökning, en ökad flexibilitet, förenklingar som har störst betydelse för de mindre företagen och en välkommen förstärkning för kvinnor samt för svaga grupper på arbetsmarknaden. Arbetslöshetsförsäkringen Arbetslöshetsförsäkringen skall vara en omställningsförsäkring under en övergångstid för den som har drabbats av arbetslöshet. Regeringen har tidigare markerat arbetslöshetsersättningens karaktär av omställningsförsäkring genom förslaget att införa en tidsbegränsning, den s.k. bortre parentesen. Riksdagen har dessutom beslutat om en rad andra åtgärder som stärker arbetslinjen i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Regeringen har vidare aviserat en höjning av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen från 75 till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998. Höjningen skall finansieras fullt ut med regelförändringar inom försäkringen. Höjningen kostar ca 1,4 miljarder kronor. Näringspolitiken I sysselsättningspropositionen, som utarbetades tillsammans med centerpartiet, redovisade regeringen riktlinjerna för en förnyelse av näringspolitiken som en del i politiken för en halverad arbetslöshet. En viktig utgångspunkt för reformarbetet är att det inte finns någon enkel formel för att främja näringslivets förnyelse och tillväxt i olika delar av landet. Det är nödvändigt att skillnader i regionala förutsättningar får påverka näringspolitikens inriktning och utformning. En annan viktig utgångspunkt är det ökade behovet av helhetslösningar och samverkan mellan olika aktörer på internationell, nationell, regional och lokal nivå liksom mellan olika politikområden för att skapa sunda villkor för näringslivet. Regeringen avser att ta initiativ till en bred samverkan i länen för att uforma en mer tillväxtorienterad närings- och regionalpolitik. Syftet är att engagera ett stort antal aktörer för att utarbeta förslag till regionala och lokala åtgärder som främjar tillväxt och sysselsättning, att initiera ett partnerskap för tillväxt. Landshövdingarna i samtliga län har fått ett förhandlingsuppdrag som bl.a. innebär ett ansvar för att förslagen förankras hos alla berörda parter. Gemensamma finansieringslösningar med medverkan från flera aktörer, bl.a. ökad privat finansiering, bör eftersträvas i detta arbete. Om partnerskap för tillväxt skall lyckas är det viktigt att såväl statliga organ som kommuner och landsting deltar i arbetet tillsammans med fackliga organisationer och företrädare för näringslivet. För att klara sysselsättningsmålet krävs en omfattande förnyelse av näringslivet. De mindre företagen spelar en allt viktigare roll för att nå detta. Förnyelsen måste bygga på investeringar i ny kunskap, på bättre utnyttjande av kompetens och ny teknologi samt på innovationer. Riksdagen har beslutat om ett program på 1 miljard kronor för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt. Programmet har en särskild inriktning på de små företagen och syftar till att underlätta för Sverige att utveckla kunskapssamhället, göra det enklare att vara företagare och påbörja omställningen mot en hållbar utveckling. Effektiva, säkra och miljöanpassade kommunikationer baserade på en väl utvecklad infrastruktur är en förutsättning för ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och bibehållen välfärd i landets olika delar. Informationstekniken, IT, har en viktig roll i detta sammanhang. Riksdagen har lagt fast målen för en övergripande nationell IT-strategi. Strategin tar sikte på att övergången till kunskapssamhället skall omfatta nationen i dess helhet och att alla medborgare skall kunna dra nytta av informationsteknikens möjligheter. Samtidigt skall en kvalificerad och innovativ användning av modern IT stimuleras för att främja utveckling av nya tjänster och ny kompetens. Tre samhällsområden har prioriterats när det gäller statliga insatser på IT-området: lagstiftning, utbildning och informationsförsörjning. Tjänstesektorn svarar för en betydande del av sysselsättningen och utvecklingen i denna sektor är därför viktig för att klara en halvering av arbetslösheten. Regeringen har därför tillsatt en utredning med uppdrag att analysera den privata tjänsteproduktionens samhällsekonomiska roll och dess betydelse för sysselsättningen. Utredningen skall vidare analysera motiven för och effekterna av olika tänkbara regeländringar, som syftar till att främja utbud och efterfrågan på privata tjänster och sysselsättningen i denna del av ekonomin. En annan viktig del av näringspolitiken är att skapa en större och effektivare hemmamarknad. För det första bör produktivitets- och omvandlingstrycket upprätthållas så att svenska företag långsiktigt bibehåller sin konkurrenskraft. Detta är avgörande för att den nödvändiga förnyelsen av näringslivet skall fortsätta. Endast konkurrenskraftiga företag kan skapa nya stabila jobb. Idag räcker det inte att vara bland de bästa i Sverige. Företagen måste vara bland de effektivaste i världen. Därför är ett av målen att öka internationaliseringen av svensk ekonomi. Svenska företag måste ständigt konfronteras med de bästa. Detta innefattar att fler svenska företag tar sig ut på andra marknader, utanför Sverige. Men även att fler utländska företag etablerar sig på den svenska marknaden, antingen genom import eller genom direktinvesteringar. Tillgången till den inre marknaden och de växande ekonomierna kring Östersjön öppnar nya möjligheter för svenska företag i vår närmiljö. Regeringen avser att verka för att stärka banden kring Östersjön till den grad att det får en karaktär av hemmamarknad. Ett gott företagsklimat förutsätter vidare en internationellt konkurrenskraftig företagsbeskattning och tillfredsställande villkor för riskkapitalförsörjningen. För större företag med tillgång till de internationella kapitalmarknaderna är villkoren goda. För små och medelstora företag behöver försörjningen med riskkapital underlättas. Regeringen kommer därför under hösten att lägga fram ett förslag till lättnader i dubbelbeskattningen med inriktning mot dessa företag. Riksdagen har beslutat om att sänka lönekostnaderna för i första hand de mindre företagen genom att arbetsgivaravgifterna från nästa år reduceras med fem procentenheter på en lönesumma upp till 600.000 kr. Reglerna för att starta och driva företag måste förenklas. Därför har regeringen tillsatt en delegation med uppgift att förenkla olika regler för de mindre företagen. Ett nytt energisystem skall utvecklas. Regeringen har påbörjat överläggningar med samtliga riksdagspartier om energipolitiken. En bred parlamentarisk majoritet kring omställningen av energisystemet eftersträvas. En uthållig tillväxt En tillväxt som bygger på rovdrift av naturen är ingen långsiktigt hållbar tillväxt. Den ekonomiska politiken skall utformas med hänsynstagande till medborgarnas krav på god livskvalitet, miljö och välfärd i vid mening. Visionen är att skapa det ekologiskt uthålliga samhället där tillväxt och god miljö förenas. För att nå dit krävs omfattande insatser under lång tid inom flera samhällsområden. Vårt sätt att omvandla naturresurser till nyttigheter behöver moderniseras för att fungera effektivt under de ekologiska villkor vi känner allt bättre. Miljöpolitiken har en viktig roll i en politik för tillväxt och sysselsättning. De investeringar som moderniseringen av Sverige medför kan ge ett väsentligt bidrag till kampen mot arbetslösheten. I allt fler sammanhang efterfrågas miljöanpassade konsumtionsvaror. Tekniska system som är insatsvaror i ländernas omställning till hållbarhet har en växande världsmarknad. Den ekologiska moderniseringen bäddar för en långsiktig hållbarhet i såväl industriell produktion som jordbruk. Det av riksdagen beslutade programmet om 1 miljard kronor under fem år för miljöinvesteringar är ett led i denna utveckling. Inom jordbrukets område föreslås en utökning av miljöprogrammet med 600 miljoner kronor per år varav 300 miljoner utgör medfinansiering från EU:s budget. Politiken för en uthållig tillväxt drivs vidare på bred front. En ny miljöbalk skall läggas fram. Förslag om det framtida transportsystemet förbereds. Plan- och bygglagen liksom stödet till bostadsbyggandet ses över. Stabila välfärdssystem Tydliga och stabila regler i olika delar av ekonomin är av utomordentligt stor betydelse för att efterfrågan och investeringar skall kunna förstärkas. Väl fungerande och långsiktiga spelregler på t.ex. arbetsmarknads- och skatteområdet samt tilltro till den svenska ekonomin behövs för att stärka företagens investeringsvilja och öka sysselsättningen. En förutsättning för att företag skall investera är att det inom landet finns en efterfrågan på deras varor. Detta kräver i sin tur att medborgarna känner trygghet och tilltro till välfärdssystemen. Trygga individer förmår att ta initiativ som driver utvecklingen framåt. Medborgarnas tilltro till olika försäkringssystem måste därför stärkas. Tydliga och stabila regler måste gälla vid sjukdom, arbetslöshet och pension. Det är angeläget med en bred politisk enighet kring framtidens pensioner. Pensionsvillkoren skall inte förändras med skiftande riksdagsmajoritet. Ett oförändrat ATP-system skulle ha svårt att klara påfrestningar under de kommande decennierna och skulle kräva återkommande justeringar vid låg tillväxt. En reformering av pensionssystemet är därför nödvändig för att skapa ett långsiktigt stabilt regelsystem. EU:s samarbete för tillväxt och sysselsättning Sverige har en aktiv och pådrivande roll i det europeiska samarbetet för ökad tillväxt och sysselsättning. Ett starkt europeiskt samarbete kan stödja de nationella ansträngningarna i kampen mot arbetslösheten. Regeringen ger därför sysselsättningsfrågan högsta prioritet i EU:s regeringskonferens och verkar för att det nya fördraget skall innehålla en särskild avdelning om sysselsättning. EU bör markera en höjd ambitionsnivå genom stärkta målformuleringar. Gemensamma principer för sysselsättningspolitiken bör uttryckas. Övervakningsprocedurerna bör stärkas och likna dem som gäller för den ekonomiska politiken i övrigt. En särskild sysselsättningskommitté bör inrättas för att bl.a. utgöra en länk mellan finans- och arbetsmarknadsministrarna. De svenska förslagen har fått ett betydande stöd bland medlemsländerna. Regeringen lägger vidare stor vikt vid arbetet med att steg för steg arbeta för en samlad strategi för sysselsättningen, där länderna både samarbetar och har stort utrymme för anpassningar av politiken till nationella förutsättningar. Under hösten 1996 skall de nationella sysselsättningsprogrammen följas upp och granskas i en gemensam procedur. Programmen bygger på de s.k. Essenpunkterna och på de gemensamma sysselsättningsrapporter som Ekofin- och arbetsmarknadsministrarna och kommissionen presenterade inför de två senaste toppmötena i Florens och Madrid. Regeringen kommer inom kort att överlämna ett uppdaterat sysselsättningsprogram till den Europeiska kommissionen. Det beskriver de åtgärder som har vidtagits i syfte att bekämpa ungdoms- och långtidsarbetslöshet samt strategier för att främja jämställdhet på arbetsmarknaden. Kommissionens ordförande har tagit initiativ till en europeisk förtroendepakt för sysselsättning. Initiativet bygger på EU:s tidigare beslutade aktionsplan från 1993. Förtroendepakten siktar mot en utveckling av samarbetet och på att få stöd och åtaganden också från arbetsmarknadens parter på europeisk och nationell nivå. Östersjöområdet Europas ekonomiska och politiska karta har förändrats. De Central- och Östeuropeiska ländernas omvandlingsprocess mot demokrati och marknadsekonomi har skapat förutsättningar för ett ökat politiskt och mellanfolkligt samarbete. Detta gäller inte minst länderna kring Östersjön. Genom en ökad politisk och ekonomisk integration skapas en attraktiv näringsmiljö. En förutsättning för att samarbetet skall fungera är att det finns ett utbyggt kommunikationssystem. Östersjöländerna kan genom ett ökat utbyte av kunskap och kapital skapa växande marknader och högre tillväxt. Detta gynnar inte endast de nyss etablerade demokratierna, utan även Sverige. En ökning av detta utbyte förutsätter dock en stabil politisk, social och samhällelig utveckling. Sverige kan på ett mycket konstruktivt sätt bidra till att bygga upp en sådan genom det utvecklingssamarbete som bedrivs med länderna i Östersjöområdet, dvs Estland, Lettland, Litauen, Polen och de nordvästra delarna av Ryssland. Samarbetet, som har pågått sedan slutet av 1980-talet, omfattar följande områden: säkerhetsfrämjande, demokratifrämjande, ekonomiskt samarbete och miljösamarbete. För budgetåret 1997 föreslås att 810 miljoner kronor anslås för samarbete med Central- och Östeuropa, varav huvuddelen avser Östersjöländerna. För att ytterligare lyfta fram regionens betydelse har en fond omfattande 1 miljard kronor för Österjösamarbete inrättats. Medlen är avsedda att bekosta åtgärder och projekt inom områdena svensk exportindustri, bl.a. på livsmedelsområdet, energisystem, ömsesidigt kunskapsutbyte, infrastruktur och miljöskydd. För att utveckla och stärka de mellanfolkliga förbindelserna kring Östersjön är det nödvändigt med ett utbyte mellan högskolor och universitet. Lika viktigt som samarbetet på högskolenivå är det regionala samarbete som finns på kommun- och landstingsnivå. Vänortsamarbetet utgör en viktig del i detta. En ökad satsning på språkutbildning och kulturutbyte underlättar den ekonomiska utvecklingen. Flera av länderna kring Östersjön har ansökt om medlemskap i den europeiska unionen. Sverige stöder dessa länders strävanden. För att östländerna skall kunna ingå i EU måste deras marknader vara tillräckligt starka för att klara den ökade konkurrensen. De associationsavtal som EU har med länderna bör utvidgas, såväl för att östländerna skall få avsättning för sina varor och tjänster som för att deras hemmamarknader skall utsättas för en ökad konkurrens. Ytterligare ett område som måste förändras är jordbruks- och strukturpolitiken. Sverige är ett av de länder som hårdast driver en sådan förändring så att östutvidgningen kan förverkligas. 3.5 Budgetpolitiken Följande utgångspunkter har väglett arbetet med budgetpropositionen: * De budgetpolitiska målen ligger fast. Statsskulden som andel av BNP skall stabiliseras 1996, den offentliga sektorns finansiella underskott skall ej överstiga 3 procent av BNP 1997 och de offentliga finanserna skall vara i balans 1998. * Utgiftstaket ligger fast. Riksdagen har fastställt utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn till 723 miljarder kronor 1997, 720 miljarder kronor 1998 och 735 miljarder kronor 1999. * Konsolideringsprogrammet ligger fast. Det omfattar 126 miljarder kronor, eller ca 8 procent av BNP. Regeringens bedömning är att detta är tillräckligt för att uppnå de budgetpolitiska målen. Sedan hösten 1994 har ett flertal förslag som förstärker de offentliga finanserna lagts fram och antagits av riksdagen. Konsolideringsprogrammet följs upp halvårsvis i budget- och vårpropositionerna. Senaste uppföljningen skedde i vårpropositionen 1996. Riksdagen har fattat principbeslut om hela programmet och fördelat det på departementsområden. För de flesta av åtgärderna finns också preciserade beslut om hur de skall genomföras. Programmet delades vid den första uppföljningen in i tre kategorier: 1) Preciserade beslut fattade av riksdagen. För denna kategori gäller att inga ytterligare riksdagsbeslut är nödvändiga för genomförande. 2) Aviserade beslut. Härmed avses åtgärder för vilka principbeslut om åtgärdens inriktning och belopp finns, men där slutgiltigt beslut inte har fattats av riksdagen. 3) Återstår att åtgärda. Dessa åtgärder är preciserade vad gäller belopp men inte vad gäller inriktning. Av det totala konsolideringsprogrammet om 126 miljarder kronor tillhör 103,1 miljarder kronor den första kategorin, dvs. åtgärder som är färdigbehandlade av riksdagen. I tabellen nedan visas konsolideringsprogrammet i dess helhet, både vad gäller fördelningen mellan inkomst- och utgiftssidan och beslutsläget. Utgiftsminskningarna i konsolideringsprogrammet redovisas i detalj i senare kapitel. Till de direkta effekterna av konsolideringsprogrammet skall läggas att statens ränteutgifter minskar med ca 19 miljarder kronor till följd av att konsolideringsprogrammet ger en lägre statsskuld 1998. Tabell 3.7 Konsolideringsprogrammets permanenta effekter Miljarder kronor, nettoeffekt Inkomster Utgifter Totalt Preciserade beslut fattade av riksdagen 48,5 54,6 103,1 Förslag som har precicerats i proposition 10,9 10,6 21,5 Aviserade beslut 0 0,9 0,9 Återstår att åtgärda 0 0 0 Summa budgetförstärkningar59,4 66,1 125,5 Behovet av att få en bättre uppfattning om utvecklingen av de offentliga finanserna tillsammans med det akuta statsfinansiella läget under inledningen av 1990-talet har föranlett regering och riksdag att genomföra flera institutionella förändringar i syfte att skärpa kontrollen över bud- getutvecklingen. Den mest genomgripande förändringen är införandet av ett treårigt tak för de offentliga utgifterna. Utgiftstaket gäller i princip hela den offentliga sektorns utgifter. Det är preciserat i miljarder kronor för den statliga sektorn inklusive de socialförsäkringar som ligger utanför statsbudgeten. Det omfattar dock inte statsskuldsräntorna. För den kommunala sektorn har utgiftstaket givits en annan innebörd. Genom den kommunala självstyrelsen har staten inte något direkt inflytande över sektorns utgifter. I stället kan utgifterna påverkas indirekt genom åtgärder som reglerar hur stora inkomster i form av statsbidrag och skatteinkomster som sektorn kan förfoga över. I kombination med ett lagstadgat balanskrav på kommuner och landsting innebär detta en restriktion på utgiftsnivån i den kommunala sektorn. Utgiftstaken för den offentliga sektorn bestäms nominellt för tre år i taget och rullas årligen framåt. De statliga utgiftstaken får inte överskridas. Om det krävs att utgifterna ökar på vissa områden måste detta lösas med omprioriteringar inom ramen för det totala taket. Eventuella underskridanden skall användas för att minska statsskulden. En förutsättning för att utgiftstaken skall kunna hållas är en kontinuerlig och noggrann uppföljning av hur de olika utgiftsområdena utvecklas. Samtliga departement gör varje kvartal en genomgång av hur respektive utgiftsområde utvecklas och rapporterar detta till Finansdepartementet. I samband med vår- och budgetpropositionerna redovisar regeringen uppföljningen för riksdagen och presenterar eventuella åtgärder för att utgifterna skall kunna hållas inom de angivna ramarna. Ett ytterligare led i de institutionella förändringarna är arbetet med en helt ny lag om statsbudgeten. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition med förslag till en sådan lag. Den nya budgetprocessen innebär att regeringen ger förslag om den huvudsakliga inriktningen av den ekonomiska politiken för det kommande budgetåret i den ekonomiska vårpropositionen i april varje år. I propositionen föreslår regeringen ett utgiftstak för den offentliga sektorn. Det innebär att budgetpropositionen har en annan betydelse än tidigare. I huvudsak läggs den ekonomiska politiken och de politiska prioriteringarna fast under våren. I budgetpropositionen preciseras budgetförslaget på varje enskilt anslag, givet de principer och restriktioner som har lagts fast av riksdagen. Regeringen är dock inte förhindrad från att i budgetpropositionen föreslå förändringar från förslaget i den ekonomiska vårpropositionen. Förslag till förändringar kan motiveras såväl utifrån nya ekonomiska antaganden som utifrån ny kunskap inom vissa politikområden och tekniska justeringar. Samtliga förslag till förändringar skall dock hållas inom det av riksdagen beslutade utgiftstaket. I kapitel 4 redovisas de tekniska justeringar som regeringen föreslår. Utöver dessa föreslår regeringen följande förändringar: * Av fördelningspolitiska skäl föreslår regeringen att besparingen på barnpensioner ej genomförs. Denna har ersatts med andra besparingar. * För att öka sysselsättningen inom byggsektorn föreslår regeringen att ett tillfälligt investeringsbidrag införs för anordnande av studentbostäder. Under våren har riksdagen också beslutat om att kraftigt öka antalet högskoleplatser. Det är angeläget att tillgången på studentbostäder ökar. * Som en del inom utbildningssatsningen föreslår regeringen ett nytt stöd på 40 miljoner kronor till utbildnings- och forskningsinsatser i de fackliga organisationerna och vissa andra organisationer. För att lyckas med det nationella kunskapslyft, som behövs i samhället och arbetslivet, krävs att alla grupper omfattas. Regeringen fäster i detta sammanhang stor vikt vid en aktiv rekrytering för att stimulera främst vuxna arbetslösa, som saknar treårig gymnasieutbildning. I detta sammanhang har studieförbunden och de lokala parterna en viktig roll. Kommunerna kan tillsammans med parterna på arbetsmarknaden utveckla nya former för uppsökande verksamhet och inventera den lokala arbetsmarknaden. De fackliga organisationerna och vissa andra organisationer kan här göra en viktig insats och de bör därför få bidrag från staten. * För att främja en ekologiskt uthålligt tillväxt föreslår regeringen att miljöersättningsprogrammet från 1997 utökas med 300 miljoner kronor i nationell finansiering. Motsvarande medfinansiering erhålls från EG:s budget. Vid utformningen av det nya delprogrammet skall särskild hänsyn tas till behovet av att stimulera vallproduktionen. * I enlighet med överenskommelsen mellan regeringen och Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet reglerar regeringen statliga åtgärder som, utöver det s.k. 118-miljardersprogrammet, påverkar de kommunala skatteinkomsterna och det kommunala utgiftstrycket. Regeringens och de båda kommunförbundens gemensamma bedömning är att kommuner och landsting skall kompenseras med hänsyn tagen till förslag om ändrade bilförmåner som redovisas i denna proposition. Därutöver anser parterna att aviserade åtgärder t.o.m. denna proposition är neutrala för kommuner och landsting. I samband med budgetpropositionen lägger regeringen fram propositioner om bl.a. totalförsvar i förnyelse (prop. 1996/97:4), svensk migrationspolitik i globalt perspektiv (prop. 1996/97:25), läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning (prop. 1996/97:27), kriterier för rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension (prop. 1996/97:28), forskningspolitik (prop 1996/97:5) samt kulturpolitik (prop. 1996/96:3). Alla initiativ och förslag till förändringar, som regeringen redovisar, sker inom det av riksdagen fastställda utgiftstaket för staten. Vid finansieringen har regeringen följt principerna, kraven och restriktionerna för budgetpolitiken. 3.6 Skattepolitiken Ett väl fungerande skattesystem är av grundläggande betydelse för samhällsekonomin. Detta är speciellt viktigt i en ekonomi som den svenska, där skatterna utgör en stor andel i relation till den samlade produktionen. Vid den sanering av statsfinanserna som har genomförts sedan valet 1994 har skattehöjningar utgjort en viktig del, både genom att bidra med ökade inkomster till staten och genom att bördorna därigenom har kunnat fördelas efter bärkraft. Det kommer knappast att vara möjligt att genomföra annat än marginella förändringar av det totala skatteuttaget framöver. Däremot kan en del justeringar och omfördelningar mellan olika skatter aktualiseras bl.a. mot bakgrund av den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin. Önskemål om en ökad miljörelatering av skattesystemet kan också motivera förskjutningar i skatteuttaget. Sverige har ett skattesystem som är förmånligt för företag och företagande, även vid en internationell jämförelse. Ytterligare åtgärder för främst mindre företag är emellertid motiverade. Senare under hösten kommer regeringen därför att lägga fram förslag som förbättrar villkoren för nyinvesteringar för små och medelstora företag. Regeringen förbereder också ett nytt system för betalning av skatter och avgifter som kommer att underlätta och effektivisera både företagens och skatteförvaltningens arbete. Arbetet är inriktat på att det nya systemet med s.k. skattekonton skall genomföras från 1998. Regeringen har därtill nyligen tillsatt en särskild utredare som skall analysera förutsättningarna för tjänstesektorns tillväxt och i samband med detta uppdragit åt Riksskatteverket att bl.a. se om det går att genomföra förenklingar och på andra sätt underlätta för privatpersoner att på ett riktigt sätt redovisa skatter och avgifter. I anslutning till budgetpropositionen lägger regeringen även fram ett antal andra förslag som har aviserats under våren. Beskattningen av bilförmån förändras så att den nuvarande överbeskattningen elimineras samtidigt som skatten ges en mera miljövänlig profil. För att stimulera nyanställningar sänks socialavgifterna med särskild inriktning på mindre företag. Skattereglerna förändras för att underlätta generationsskiften. En rad förslag, som lades fram i sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222), har redan beslutats av riksdagen. Stämpelskatten på fastigheter har reducerats till en tredjedel fram till 1997 års utgång. Försäljningsskatten har avskaffats för personbilar i miljöklass 1 och 2. Att skatteregler och andra spelregler är långsiktigt stabila är av betydelse för att både företag och privatpersoner skall kunna investera och göra långsiktiga bedömningar. Skattereformen 1990-91 har på ett avgörande sätt bidragit till att Sverige har ett hållbart skattesystem med förhållandevis enkla regler baserade på sunda principer. Genom skattereformen och åtgärder därefter har kontrollmöjligheterna förbättrats och administrationskostnaderna i många avseenden minskats både för skatteförvaltning och skattskyldiga. Regeringen kommer att redovisa sin slutgiltiga bedömning av skattereformen under 1997. För att medborgarna skall ha förtroende för skattesystemet krävs att möjligheterna till fusk och felaktigt utnyttjande är små. Regeringen föreslår därför att 100 miljoner kronor per år avsätts till särskilda insatser för att förbättra statens kontrollfunktion. Tidigare har 200 miljoner kronor per år avsatts till skatteförvaltningen som särskilda medel för förstärkt skattekontroll. Regeringen har även lagt fram flera förslag som medfört att skattekontrollen kan förbättras och effektiviseras. Generalklausulen mot skatteflykt har återinförts och en ny utformning av lagen kommer att presenteras. Skattebrottslagen har setts över och gjorts mer enhetlig och sammanhållen. Skattemyndigheternas befogenheter att kontrollera transporter av bl.a. olja, alkohol och tobak har stärkts. Flera förslag har presenterats, vilka syftar till effektivare åtgärder mot skatteflykt och skatteundandragande och kommer att leda till lagstiftning under det kommande året. Förutom att bidra till att finansiera de offentliga utgifterna fungerar skatterna som ekonomiska styrmedel. Detta gäller särskilt på miljö- och folkhälsoområdena. Skattereformen 1990-91 innebar att punktskatter på bl.a. olja, bensin, alkohol och tobak fick en större betydelse som ekonomiska styrmedel. En höjning av miljörelaterade energiskatter i två steg på sammanlagt 5 miljarder kronor bidrar till finansieringen av den kraftfulla satsningen på utbildning. Regeringen har också tillsatt en utredning som skall se över vägtrafikens samlade beskattning för att uppnå en bättre styreffekt vad avser trafiksäkerhet och miljö. Till årsskiftet kommer dessutom den s.k. skatteväxlingskommittén att redovisa sina överväganden och förslag. De internationella aspekterna blir allt viktigare på skatteområdet. Det internationella samarbetet, främst inom EU respektive OECD, är viktigt för att motverka skattekonkurrens mellan länderna och för att underlätta handel m.m. Sverige beslutar om sina egna skatteregler, men särskilt vad gäller de indirekta skatterna medför medlemskapet i EU en ökad inverkan av direktiv som har beslutats av EU-länderna gemensamt. Den gränsöverskridande handeln ökar i Sverige. Privatpersoners inköp av öl från främst Danmark försvagar den alkoholpolitiska betydelsen av de svenska skatterna på alkohol. För att undvika ökad privatimport av starköl, vilket inverkar skadligt på den totala alkoholkonsumtionen och får negativa effekter för svensk bryggerinäring, föreslår därför regeringen en ändring av alkoholskatterna. 1996 års småhustaxering har inneburit att många fastighetsägare har fått kraftigt höjda taxeringsvärden till följd av att marknadsvärdena stigit i vissa områden sedan slutet av 1980-talet. För att dämpa effekterna av övergången till nya taxeringsvärden föreslår regeringen i samband med budgetpropositionen en skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997 - 2001 års taxeringar. 3.7 Rättvis fördelning Regeringens politik syftar till att minska inkomstklyftorna. Krisen i början av 1990-talet utgjorde ett kraftigt hot mot den svenska välfärden. En kraftigt ökande statsskuld med växande statsskuldsräntor hotade att tränga ut andra angelägna utgifter. Därför har saneringen av de offentliga finanserna varit central även ur fördelningspolitisk synvinkel. Spridningen av löneinkomster är den faktor som har störst fördelningspolitisk betydelse. De förslag som har lagts fram för att öka tillväxten och stimulera sysselsättningen bidrar till att minska inkomstskillnaderna mellan de arbetslösa och de som har ett arbete. Grunden vid utformningen av konsolideringsprogrammet har varit att bördorna - och frukterna - skall bäras rättvist. Regeringen har därför fortlöpande redovisat de fördelningspolitiska effekterna av den förda politiken. Konsolideringsprogrammet omfattar både höjda skatter och besparingar för att bördorna skall bäras rättvist. I budgetpropositionen föreslår regeringen vissa fördelningspolitiskt motiverade justeringar av konsolideringsprogrammet. Bland annat ersätts besparingen på barnpensioner med andra besparingar. Diagram 3.3 Andel av den totala budgetförstärkningen i konsolideringsprogrammet och sysselsättningspropositionen som respektive decilgrupp bidrar med Källa: Finansdepartementet 34 Diagram 3.4 Förändring av disponibel inkomst, justerad för försörjningsbörda, till följd av konsolideringsprogrammet och åtgärder i sysselsättningspropositionen Källa: Finansdepartementet Den sammantagna effekten av konsolideringsprogrammet och de nu föreslagna justeringarna bedöms ha en rimlig fördelningspolitisk profil. Sammantaget bidrar den femtedel av hushållen som har högst ekonomisk standard med nära 40 procent av budgetförstärkningen, medan den femtedel som har den lägsta ekonomiska standarden bidrar endast med ca 15 procent. I dessa beräkningar ingår inte effekterna av de kraftigt sänkta räntorna som följt av regeringens ekonomiska politik. Lägre räntor medför att hushållens köpkraft ökar och utrymmet för ekonomiska investeringar vidgas. Regeringen har vid ett flertal tillfällen aviserat en fördjupad för- delningspolitisk analys av hur utbildning, sysselsättning och lönebildning kortsiktigt och på längre sikt påverkar hushållens inkomstutveckling. I bilaga 4 lämnas en utförlig fördelningspolitisk redogörelse med analyser av in- komstfördelningens utveckling 1975-1994 med tyngdpunkt på de senaste årens förändringar. Resultatet pekar på att inkomstklyftorna ökade under 1980-talet och att ökningen har fortsatt under 1990-talet, inte bara i Sverige utan också i många andra länder. Åtskilligt tyder på att globala förändringar bidrar till de ökade inkomstskillnaderna. De nordiska ländernas utveckling visar dock att sådana globala processer delvis kan motverkas med effektiva sociala omfördelningsystem. Sverige och de andra nordiska länderna har lyckats bevara en internationellt sett jämn inkomstfördelning. Den största fördelningspolitiska orättvisan i dag finns mellan dem som saknar jobb och dem som har ett arbete. Eftersom efterfrågan på välutbildad arbetskraft är betydligt högre än den på lågutbildad, är regeringens utbildningssatsning med inriktning på de lågutbildade av stor betydelse för fördelningspolitiken. Åtgärder för att öka och förbättra utbildningen är således inte bara viktig för den långsiktiga ekonomiska tillväxten. De är också motiverade ur en fördelningspolitisk synvikel. En jämnt fördelad kunskap och kompetens bidrar till utjämning av löner och sysselsättning och därmed också till en jämnare fördelning av inkomsterna. Regeringen redovisade i samband med sysselsättningspropositionen en beräkning av de fördelningspolitiska konsekvenserna av en halverad arbetslöshet. Analysen illustrerar tydligt att en minskad arbetslöshet kan väntas öka inkomsterna främst för de hushåll som nu har låg eller genomsnittlig ekonomisk standard. Denna indikerar att minskad arbetslöshet är ett viktigt bidrag till ett mera rättvist Sverige. Diagram 3.5 Fördelningseffekter av en halverad öppen arbetslöshet Källa: Finansdepartementet 35 4 Utgiftstak för den offentliga sektorn - riksdagens beslut 4.1 Budgetpolitiken Regeringen presenterade under våren, i proposition 1995/96:150, för första gången ett förslag till utgiftstak för åren 1997 - 1999. Riksdagen ställde sig bakom förslaget (1995/96:FiU10). I föreliggande kapitel presenteras regeringens omräknade ramar för utgiftsområdena för åren 1997, 1998 och 1999. I bilaga 1 presenteras regeringens budgetförslag för år 1997 fördelat på anslag. De budgetpolitiska åtaganden som tidigare presenterats i ett flertal propositioner och som väglett regeringen i arbetet med 1997 års budgetförslag redovisas i avsnitt 4.1.1. I förutsättningarna för beräkningarna av utgiftstaken i vårpropositionen ingick dels antaganden om den ekonomiska utvecklingen, dels analyser av vad tidigare beslut på det budgetpolitiska och andra områden innebär. Därutöver påverkades beräkningarna av nya prioriteringar. I samband med att regeringen nu presenterar sitt budgetförslag för 1997 har hänsyn tagits till förändringar som skett i den allmänna ekonomiska utvecklingen. Sådana förändringar återges i avsnitt 4.2 nedan. En uppföljning av det konsolideringsprogram som regeringen under sin mandatperiod genomfört presenteras i avsnitt 4.1.2. Slutligen presenteras i avsnitt 4.1.3 regeringens bedömning av utvecklingen under innevarande budgetår, dvs. 1995/96. 4.1.1 Budgetpolitiska restriktioner De budgetpolitiska restriktioner som regeringen föreslagit under innevarande mandatperiod och som riksdagen ställt sig bakom har varit styrande i arbetet med 1997 års budgetförslag. De kan sammanfattas enligt följande: - Skuldkvoten (statsskulden i relation till BNP) skall stabiliseras senast år 1996 (prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447). - Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande får inte överstiga 3 procent av BNP år 1997 (Konvergensprogrammet juni 1995). - De offentliga finanserna skall vara i balans år 1998 (prop. 1994/95:150). - Utrymmet för ytterligare skattehöjningar är starkt begränsat (prop. 1994/95:150). - Anslagsöverskridanden under pågående budgetår skall finansieras, även när det gäller regelstyrda anslag (prop. 1994/95:150). - EU-medlemskapet skall finansieras fullt ut (prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67). 61 4.1.2 Uppföljning av konsolideringsprogrammet Regeringen har sedan hösten 1994 i fem steg genomfört ett omfattande konsolideringsprogram som för närvarande uppgår till 126 miljarder kronor netto. Regeringen har för avsikt att vid två tillfällen per år avrapportera beslutsläget vad gäller budgetförstärkningarna. Vid två tidigare tillfällen (prop. 1995/96:25 och prop. 1995/96:150) har rapportering skett av beslutsläget i det ursprungliga konsoliderings-programmet uppgående till 118 miljarder kronor. I vårpropositionen gjordes bedömningen att det för att nå de mål som regeringen satt upp för den offentliga ekonomin krävdes ytterligare budgetförstärkningar. Varaktiga budgetförstärkningar om 8 miljarder kronor aviserades därför samt ytterligare tillfälliga förstärkningar åren 1997 och 1998 för att nå målet om balans i det finansiella sparandet år 1998. Av konsolideringsprogrammets 118 miljarder kronor var vid förra uppföljningstillfället nästan 100 miljarder kronor redan beslutade av riksdagen. Dessa presenterades i detalj i bilaga till vårpropositionen. Det återstod då bara ett fåtal poster, främst på utgiftssidan, att besluta. Sedan dess har följande besparingar preciserats inom Socialdepartementets ansvarsområde och beslutats av riksdagen, till ett totalbelopp om 3 miljarder kronor: - Bostadsbidrag 2 300 miljoner kronor - Assistansersättning 215 miljoner kronor - Underhållsstöd 500 miljoner kronor. Av de i vårpropositionen aviserade budgetförstärkningarna har 570 miljoner kronor beslutats av riksdagen. Detta betyder att de av riksdagen beslutade budgetförstärkningarna nu uppgår till drygt 103 miljarder kronor och att enbart drygt 22 miljarder kronor återstår till nivån 126 miljarder kronor. Av dessa kommer 21,5 miljarder kronor att preciseras i propositioner som läggs fram i riksdagen under hösten. I denna proposition läggs förslag om utgiftsminskningar om 10,7 miljarder kronor samt inkomstökningar om 1,4 miljarder kronor. De återstående besparingarna på inkomstsidan avser höjda egenavgifter i sjukförsäkringen, om 9,4 miljarder kronor har förelagts riksdagen i proposition 1995/96:209, som kommer att behandlas under hösten. Resterande 0,9 miljarder kronor i utgiftsminskningar är fördelade på departement och kommer att preciseras i den ekonomiska vår-propositionen 1997. 62 Tabell 4.1 Konsolideringsprogrammet Varaktig effekt av 126 miljarderkronorspaketet Miljarder kronor, nettoeffekt Inkomster Utgifter Totalt Preciserade beslut fattade av riksdagen48,554,6103,1 Förslag som har preciserats i proposition10,910,621,5 Aviserade beslut 0 0,9 0,9 Återstår att åtgärda 0 0 0 Summa budgetförstärkningar 59,4 66,1 125,5 Ökade satsningar på miljö m.m. Regeringen föreslår mot bakgrund av de höga ambitionerna för miljöarbetet i jordbruket och det förbättrade samhällsekonomiska läget att miljöersättningsprogrammet för jordbruket från år 1997 utökas med 300 miljoner kronor i nationell finansiering. Motsvarande medfinansiering erhålls från EG:s budget. Av ökningen av anslaget för miljöstödet är 200 miljoner kronor ofinansierat för åren 1998 och 1999. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i den ekonomiska vårpropositionen 1997. Den utredning som kommer att tillsättas med uppdrag att analysera hur den svenska livsmedelsindustrin kan stärka sin konkurrenskraft skall också lägga förslag till finansiering av den höjda ambitionsnivån för miljöstödet till jordbruket för återstoden av programperioden. Regeringen föreslår på tilläggsbudget att ett tillfälligt investeringsbidrag införs för tiden fram t.o.m. år 1999 för anordnande av studentbostäder. Bidrag lämnas för upp till 15 000 bostäder med maximalt 25 000 kronor för varje studentrum inom en ram på 300 miljoner kronor. Regeringens bedömning är att högst 50 miljoner kronor av investeringsmedel behöver avsättas för ändamålet fram t.o.m. år 1997. Finansiering föreslås tillfälligt ske under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till finansiering av den totala kostnaden på 300 miljoner kronor. 63 Tabell 4.2 Konsolideringsprogrammet Uppföljning av 118 miljarderkronorspaketet, budgetförstärkningar Miljoner kronor, nettoeffekt 1998 Preciserade beslut fattade av riksdagen Inkomster 47 945 Utgifter 54 605 Summa preciserade beslut 102 550 Förslag som preciserats i proposition Inkomster - Höjd egenavgift till sjukförsäkringen9 400 Summa inkomster 9 400 Utgifter: - Justitiedepartementet 600 - Socialdepartementet 2 660 - Förtidspensioner 1 280 - Sjukförsäkring 460 - Läkemedel 920 - Miljödepartementet 222 - Näringsdepartementet 300 - Jordbruksdepartementet 46 - Kulturdepartementet 100 - Utrikesdepartementet 45 - Kommunikationsdepartementet 275 - Försvarsdepartementet 250 - Arbetsmarknadsdepartementet 100 - Inrikesdepartementet 455 - Invandring 370 - Ungdomsfrågor 5 - Räntebidrag 80 Summa utgifter 5 053 Summa förslag som preciserats i proposition 14 453 Aviserade beslut Utgifter - Näringsdepartementet 260 - Socialdepartementet 480 Summa utgifter 740 Summa aviserade beslut 740 Summa budgetförstärkningar 117 743 De besparingar som i propositionen 1995/96:150 benämndes kollektiva är nu fördelade på departement. Summan är nu något högre än vid förra uppföljningstillfället i vårpropositionen. Tabell 4.3 Varaktig effekt av tillkommande budgetförstärkningar från proposition 1995/96:150 Miljoner kronor, nettoeffekt Preciserade beslut fattade av riksdagen Inkomstförstärkningar 200 kronor statlig skatt 600 Ändrad momsperiod -30 Summa inkomstförstärkningar 570 Förslag som preciserats i proposition Utgiftsminskningar UO2: Samhällsekonomi och finansförvaltning 4 UO3: Skatteförvaltning och uppbörd 26 UO4: Justitiedepartementets myndigheter 30 UO5: Fredsfrämjande verksamhet 250 UO6: Försvarsdepartementets myndigheter 200 UO9: Apoteksbolaget 400 UO10: Dagmarmedel 200 UO11: Växling folkpension/PTS efterlevandepension 55 UO11: BTP 515 UO11: Änkepension 515 UO11: Förkortad omställningspension 40 UO12: Underhållsstöd 635 UO12: Mamma/pappa-månad 135 UO14: Samhall 100 UO14: Arbetsmarknadsdepartementets myndigheter 30 UO15: Studiemedel 25 UO16: Skolforskning, fortbildning inom skolväsendet samt forskningsområdet 400 UO17: Studieförbund & folkhögskola samt idrott m.m.150 UO18: Räntebidrag bostäder, m.m. 90 UO19: Regionalpolitiska bidrag 100 UO20: Forskning och kalkning 50 UO22: Kommunikationsdepartementets myndigheter 30 UO23: Beredskapslager Jordbruksdepartementet 100 UO23: Jordbruksdepartementets myndigheter m.m. 30 UO23: Skogsvård 10 UO23: Utebliven fiskevårdsreform 30 UO24: Teknisk forskning och utveckling 300 Förlängd arbetsgivarperiod 1 100 Summa utgiftsminskningar 5 550 Inkomstförstärkningar Höjd insättningsgaranti 800 Sänkt representationsavdrag 500 Garantiavgifter 150 Summa inkomstförstärkningar 1 450 Summa förslag som preciserats i proposition 7 000 Aviserade beslut UO10: Inkomstbegrepp 150 Summa aviserade beslut 150 Summa budgetförstärkningar 7 720 4.1.3 Uppföljning av budgetåret 1995/96 I den ekonomiska vårpropositionen lämnade regeringen en redogörelse för den ekonomiska utvecklingen under innevarande budgetår. Regeringen lämnar nu en reviderad prognos. Denna prognos bygger på uppgifter från den 15 augusti 1996, då utfall för budgetårets första tolv månader var känt. Inkomsterna uppvisar i förhållande till statsbudgeten en kraftig ökning. Denna ökning kan förklaras av politiska beslut som utförsäljningen av Nordbanken, vilket gav 7 miljarder kronor, samt oväntat stora skatteinkomster under våren 1996. Omläggningen av uppbörden av mervärdesskatt, vilken innebär att företagen betalar in moms varje månad istället för som tidigare varannan månad, beräknas nu ge en engångsvis höjning av skatteinkomsterna 1996 om 11 miljarder kronor. Detta är 3 miljarder mer än beräknat vid förra uppföljningstillfället i februari 1996, som redovisades i den ekonomiska vårpropositionen. Förutom att inkomsterna från mervärdesskatt har varit större än förväntat har även inkomsterna från bolagsskatten varit högre under början av år 1996 än tidigare prognosticerat. Detta beror på en tidigareläggning av företagens skatteinbetalningar, dvs en större del av slutskatten betalas in som preliminärskatt under 1996 i stället för som fyllnadsinbetalningar nästa år. De ökade momsinkomsterna beror på en tidigare underskattad effekt av ändrade inbetalningsregler, vilket till största delen är en engångseffekt. Utgifterna exklusive statsskuldsräntor hade mellan statsbudgetens beräkning och den förra uppföljningen i den ekonomiska vårpropositionen ökat kraftigt. Ökningen berodde främst på högre kostnader för arbetslösheten och ökad förbrukning av anslagna medel från tidigare år. I nuvarande prognos har, som framgår av diagram 4.1, förändringen i anslagsbehållning minskat något, samtidigt som övriga utgifter har minskat med 23 miljarder kronor. Den främsta orsaken till denna kraftiga nedjustering av utgifterna är en budgetteknisk förändring inom försvaret till följd av att försvarets utgifter för förskott kommer att lånefinansieras från och med innevarande budgetår. Detta leder till minskade utgifter om 14,6 miljarder kronor och ökad nettoutlåning från Riksgäldskontoret med samma belopp. Statens lånebehov påverkas därmed inte av denna ändrade finansieringsprincip. Ränte- och amorteringskostnaderna för Försvars-maktens lån i Riksgäldskontoret om 14,6 miljarder kronor kommer att fördelas ut över kommande budgetår. Kostnaderna för statsskuldsräntor har sedan budgetpropositionen presenterades starkt nedreviderats. Orsaken är de kraftiga räntefall som skett det senaste året samt en starkare krona. Mellan statsbudgetens beräkning och förra uppföljningen hade kostnaderna för statsskuldsräntor reducerats med nästan 16 miljarder kronor. Nu justeras beräkningen ned med ytterligare 3 miljarder kronor. De totala utgifterna var vid förra uppföljningstillfället som presenterades i vårpropositionen uppreviderade med 3,8 miljarder kronor jämfört med statsbudgeten. Till följd av ny information revideras utgifterna nu ned med 28,1 miljarder kronor jämfört med vårpropositionen. De totala utgifterna beräknas därmed nu bli 24,3 miljarder kronor lägre än budgeterat. Diagram 4.1 Reviderad prognos 1995/96 (18 mån) Utgifter Förändring mellan vårpropositionen och statsbudgeten (VÅP-SB) och mellan denna proposition och den ekonomiska vårpropositionen (BP97-VÅP) Saldot mellan totala inkomster och totala utgifter har förbättrats mellan varje uppföljningstillfälle. I förhållande till statsbudgetens kalkyl innebär vårpropositionen att saldot förbättrades med 20 miljarder kronor. Till nuvarande uppföljning har saldot förbättrats med ytterligare 40 miljarder kronor. Av den totala saldoförbättringen på 60 miljarder kronor sedan statsbudgeten står inkomstförbättringar för 60 procent, ränteminskningen för 30 procent och övriga utgiftsminskningar för de resterande 10 procent. Budgetunderskottet för 1995/96 beräknas nu bli 152,7 miljarder kronor. 64 Tabell 4.4 Inkomster och utgifter budgetåret 1995/961 (18 månader) Miljarder kronor Statsbudget2 VårpropositionenReviderad (1995/96:150) prognos Inkomster 763,1 787,4 801,33 Utgifter exkl. statsskuldsräntor846,0 865,94 840,8 Statsskuldsräntor132,0 116,2 113,2 Saldo -214,9 -194,7 -152,7 1 I avsnitt 4.3 presenteras den prognosticerade utvecklingen för statsbudgeten kalenderåren 1996-2000. De beräkningarna bygger vad gäller inkomster och räntor på något senare uppgifter än de som lämnats till kvartalsuppföljningen i augusti 1996. Det innebär bl.a. att de utförsäljningar av statliga bolag som regeringen avser att göra 1996 är medräknade. Dessa ingår ej i det beräkningsunderlag som redovisas i tabell 4.4. 2 Inklusive utjämningsbidrag till kommuner och landsting i enlighet med propositionen 1995/96:64. 3 Inkomstberäkningen bygger på underlag från Riksrevisionsverket. 4 Siffran överensstämmer inte med den som publicerades i vårpropositionen till följd av en teknisk korrigering. Åtgärder för att finansiera överskridanden och nya åtaganden I den ekonomiska vårpropositionen presenterade regeringen de överskridanden av anslagna medel som då befarades och även hur dessa avsåg åtgärdas. I den nedan presenterade utgiftsuppföljningen har den tidigare nämnda omläggningen av Försvarsmaktens finansiering med 14,6 miljarder kronor exkluderats. Jämfört med vårpropositionens prognos revideras nu utgifterna exklusive statsskuldsräntor och beräknad förändring av anslagsbehållningar ned med 8,5 miljarder kronor, se diagram 4.2. Försvarsmaktens utgifter var redan vid förra uppföljningtillfället nedreviderade med ca 3 miljarder kronor i enlighet med tilläggsbudget (prop. 1995/96:150). Socialdepartementet uppvisade vid förra uppföljningstillfället flera större överskridanden. Regeringen beslutade då att de skulle hanteras genom återbetalningar över en femårsperiod. Socialdepartementets utgifter har sedan dess reviderats ned och de ligger nu totalt sett under budgeterat belopp. Finansdepartementets utgifter understiger budgeterat belopp, vilket främst förklaras av lägre avgift för EU-medlemskapet. Detta balanseras i viss mån av ett minsket inflöde från EU. Utbildningsdepartementets uppreviderade utgifter sedan förra uppföljningstillfället beror på ökade satsningar på utbildning, vartill medel tillfördes departementet på tilläggsbudget under våren (prop. 1995/96:105, prop. 1995/96:150). Utgifterna för arbetslöshetsersättning beräknades vid förra uppföljningen uppgå till ca 11 miljarder kronor mer än budgeterat. Regeringen gjorde då bedömningen att överskridandet enbart delvis kunde finansieras inom Arbetsmarknadsdepartementets område. Orsaken till bedömningen var att konjunkturläget med en kraftigt ökad arbetslöshet under år 1996 inte tillät fler nedskärningar inom arbetsmarknadsområdet. I nuläget bedöms utgifterna för arbetslöshets-ersättningen bli ytterligare ca 3,5 miljarder kronor högre än vid förra uppföljningen. Regeringen ser i nuläget, mot bakgrund av den ökade arbetslösheten under innevarande år, ingen möjlighet att genomföra ytterligare besparingsåtgärder inom Arbetsmarknadsdepartementets område. Under ett antal förslagsanslag avseende olika former av ombyggnadsstöd inom Inrikes- och Kulturdepartementens verksamhets-områden beräknas utgifterna nu överskrida budgeten med ca 130 miljoner kronor. Huvudorsaken till den högre belastningen under budgetåret 1995/96 är en tidsmässig förskjutning av utbetalningarna av tidigare, redan beviljade, bidrag. Regeringen gör den bedömningen att krav på finansiering inte bör ställas. Fr.o.m. budgetåret 1997 kommer anslagen att göras om till ramanslag, varför en bättre kontroll över utfallet uppnås. Vissa ytterligare åtgärder med syfte att förbättra kontroll och uppföljning kommer också att vidtas vad gäller dessa anslag. De ökade kosnaderna inom Inrikesdepartementets verksamhetsområde, hänför sig till Bostadskreditnämnden och var beaktade redan vid budgeteringstillfället. De kan därför inte jämställas med ett överskridande som kräver finansiering. (I diagram 4.2 har denna kostnad registrerats under Näringsdepartementet). Sammanfattningsvis kan sägas att alla överskridanden, även de relativt små, handhas inom respektive utgiftsområden innevarande år. Undantagen är de överskridanden som nämnts ovan inom Kultur-, Inrikes- och Arbetsmarknadsdepartementen. 65 Diagram 4.2 Reviderad prognos 1995/96 (18 mån) Utgifter exkl. statsskuldsräntor och förändrad behållning av reservationsmedel Förändring mellan vårpropositionen och statsbudgeten (VÅP-SB) och mellan denna proposition och vårpropositionen (BP97-VÅP) Försöksverksamhet med månadsvis utfallsredovisning Riksdagens beslut om att införa ett utgiftstak för de offentliga utgifterna innebär bl.a. att en bättre kontroll över utgiftsutvecklingen måste uppnås. Processerna för uppföljning behöver därför utvecklas på myndigheterna och i regeringskansliet, så att tendenser till avvikelser från budget snabbt uppmärksammas. Mot bakgrund härav har regeringen uppdragit åt Riksrevisionsverket (RRV) att utveckla en metod för utgiftskontroll där utgiftsutvecklingen för större anslag löpande rapporteras till departementen. Inom ramen för detta uppdrag startade en försöksverksamhet med månadsvis utfallsredovisning fr.o.m. januari 1996. Den månadsvisa redovisningen baseras på myndigheternas inrapportering till riksredovisningen. Utfallssifforna, som kvalitetssäkras av RRV, jämförs med förväntad utgiftsprofil för berörda anslag (s.k. månadsfördelad budget). Försöksverksamheten, som omfattar ca 80 procent av statsbudgetens utgifter, exkl. statsskuldsräntorna, kommer att utvärderas under hösten 1996, och först därefter kommer den slutliga utformningen av den månadsvisa utgiftsuppföljningen att beslutas. I diagram 4.3 redovisas de anslag som under perioden januari - juli 1996 visar på de största överskridandena mellan utfall och fördelad budget. Avvikelserna stämmer väl överens med prognoserna enligt senaste kvartalsuppföljningen från augusti 1996 för innevarande budgetår. Diagram 4.3 Månadsuppföljning: större överskridanden Anslag med utfall högre än månadsfördelad budget Ackumulerade differenser januari - juli 1996 För anslag med utfall högre än månadsfördelad budget finns den största avvikelsen på anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning. Anslagsutfallet t.o.m. juli 1996 motsvarar ca 88 procent av anvisade medel, vilket är 21 procentenheter över fördelad budget. Anvisade medel omfattar statsbudget, reservationsmedel samt beslut enligt tilläggsbudget. Bland anslagen med utfall lägre än månadsfördelad budget visar anslaget till Sjukpenning och rehabilitering den största avvikelsen. Detta beror på flera faktorer. Dels ligger det s.k. sjuktalet på en lägre nivå än den som budgeten baserades på, dels har tillämpningen av försäkringen förändrats. Kraven på underlaget för beslut om sjukpenning har skärpts, antalet försäkringsläkare på försäkringskassorna har utökats m.m. 66 4.2 Nya beräkningsförutsättningar Vid beräkningen av statsbudgetens inkomster och utgifter samt statens lånebehov är de antaganden som görs om den allmänna ekonomiska utvecklingen i samhället av stor betydelse. Beräkningsförutsättningarna bygger på en prognos över den ekonomiska utvecklingen de närmaste fyra åren. De allmänna ekonomiska förutsättningar som utgör underlag för regeringens beräkningar redovisas i sin helhet i bilaga 2 Svensk ekonomi och kan sammanfattas på följande sätt: - BNP-tillväxten under år 1996 beräknas till 1,6 procent för att därefter stiga till drygt 2,3 och 2,6 procent under åren 1997 och 1998. Därefter sjunker BNP- tillväxten något och beräknas till 2,0 procent år 2000. Det är en upprevidering med ca 0,2 procentenheter för år 1996 och med 0,3 procentenheter för år 1997 jämfört med den prognos som redovisades i vårpropositionen. - Den totala arbetslösheten sjunker från 12,7 procent år 1996 till 9,5 procent år 2000. Läget på arbetsmarknaden för år 1996 har utvecklats sämre än regeringen förutsåg i vårpropositionen, vilket fått till följd att en uppjustering av prognosen för arbetslösheten gjorts för år 1996 och 1997. - Prisökningstakten beräknas bli 1,2 procent år 1996, 1,9 procent år 1997 och 2,2 procent per år under återstoden av perioden fram till år 2000. De utfallssiffror avseende prisstegringstakten som redovisats sedan vårpropositionen tyder på att Sverige nu definitivt etablerat sig som ett av de länder i Europa som lyckas hålla en låg inflation. Detta har även lett till att prognosen reviderats ner något jämfört med i vårpropositionens prognos. - Räntenivån för femåriga statsobligationer beräknas sjunka från 7,5 procent år 1996 till 7,0 procent år 1997. Räntenivån på 7 procent förutsätts därefter ligga kvar under resterande del av prognosperioden. Prognosen för år 1996 har nedreviderats med 0,3 procentenheter och för år 1997 med 0,2 procentenheter jämfört med vårpropositionens prognos. För resterande del av prognosperioden avviker nuvarande prognos inte från vårpropositionens. - Kronan förstärks från år 1995 till år 1997 och beräknas därefter ligga på en stabil nivå. ECU-index faller från 126 år 1995 till 114 år 1997 för att sedan ligga kvar på denna nivå under de kommande åren. Jämfört med vårpropositionen innebär nuvarande prognos en något starkare kronkurs åren 1996 och 1997, men från år 1998 är prognosen oförändrad. I tabell 4.5 nedan anges några av de viktigaste antaganden som använts vid beräkningarna i denna proposition. 67 Tabell 4.5 Antaganden om den ekonomiska utvecklingen 1995 1996 1997 1998 1999 2000Utfall BNP, fasta priser, ändring i %3,01,62,3 2,6 2,4 2,0 KPI, genomsnitt, ändring i %2,91,21,9 2,2 2,2 2,2 Lönesumma, ändring i % 4,8 6,4 5,1 5,3 5,0 4,6 Total arbetslöshet, nivå %12,112,612,3 11,1 10,1 9,5 Öppen arbetslöshet, nivå %17,77,7 6,9 6,1 5,8 5,7 Ränta, 5-åriga statsobl., %9,97,5 7,0 7,0 7,0 7,0 Ränta, 6-mån statsskuldsvxl, %8,96,05,4 6,0 6,3 6,3 ECU-index, genomsnitt 126,1114,8114,0 114,0114,0114,0 1 Även de personer som omfattas av den arbetsmarknadspolitiska åtgärd som innebär offentliga tillfälliga arbeten inom kommunerna, landstingen och staten för personer över 55 år belastar på statsbudgeten avsatta medel för arbetslöshetsersättning. 4.3 Statsbudgeten och statsskuldens utveckling 1997 - 2000 4.3.1 Statsbudgetens inkomster Statsbudgetens inkomster beräknas år 1996 till 590 miljarder kronor. Till största delen, drygt 90 procent, utgörs inkomsterna av olika skatteinkomster som (allt annat lika) kan förväntas växa i takt med den makroekonomiska utvecklingen. De för statsbudgetens inkomster styrande ekonomiska faktorerna är främst inflationen, den privata konsumtionen, lönesumman och företagens vinster. Statsbudgetens skatteinkomster redovisas kassamässigt. Som framgår av diagram 4.4 nådde inkomsterna en botten år 1994, både nominellt och i relation till BNP. Inkomsterna föll under början av 90-talet som en följd av lågkonjunkturen. Detta beror på att den drivande faktorn i konjunkturnedgången var den privata konsumtionen, som också är en viktig skattebas. Inkomstminskningen kan också förklaras med två bokföringstekniska förändringar, införande av arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen och nettoredovisning av den statliga momsen. Därefter har inkomsterna under perioden 1994 - 1996 ökat kraftigt, med 170 miljarder kronor eller drygt 10 procent i relation till BNP. Till en stor del, ca 90 miljarder kronor, beror denna inkomstökning på större förändringar i redovisningsprinciper. I diagram 4.5 illustreras skatteinkomsternas utveckling efter korrigering för dessa redovisningstekniska ändringar. Det framgår att den underliggande inkomstökningen under åren 1994 - 1996 har uppgått till drygt 4 procent av BNP. Denna inkomstökning förklaras främst av de skattehöjningar som beslutats i de olika åtgärdspaket som tillsammans utgör inkomstdelen i konsolideringsprogrammet. Dessa kan beräknas till ca 45 miljarder netto dessa år, eller närmare 3 procent av BNP. Resten av ökningen förklaras huvudsakligen av automatiska effekter via konjunkturcykeln. Under prognosperioden 1997 - 1999 beräknas inkomsterna i stort sett stabiliseras på en nivå på drygt 32 procent av BNP efter redovisningstekniska korrigeringar. Under de två första åren ligger inkomsterna på en konstant nivå i relation till BNP, trots tillkommande inkomstförstärkningar och stora utdelningsinkomster från det statliga aktiebolaget Securum. Skälet är att inkomstkvoten år 1996 tillfälligt dragits upp av tidigareläggningen av bolagsskatten och de extra höga momsinkomster detta år. Under år 1999 beräknas inkomstkvoten falla något till följd av att värnskatten ej ingår i beräkningsunderlaget efter år 1998. Sedan den ekonomiska vårpropositionenen i april har inkomsterna samtliga prognosår reviderats upp, totalt med knappt 18 miljarder kronor kalenderåret 1996. Ökningen år 1996 består som nämnts av en ökning av mervärdesskatten och juridiska personers inkomstskatt samt tillkommande utförsäljningar av statligt ägda bolag. Momsökningen bedöms till största delen bero på omläggningen av uppbördsreglerna för mervärdesskatten och därför vara av engångskaraktär. Ökningen av juridiska personers inkomstskatt förklaras av att skillnaden mellan den preliminära och slutliga skatten är mindre jämfört med tidigare år, vilket innebär att en större andel av den slutliga skatten kommer in som preliminär skatt under 1996 istället för som fyllnadsinbetalning under efterföljande år. Detta blir en automatisk effekt när vinstutvecklingen stagnerar som en följd av att företagens debiterade preliminärskatter schablonuppräknas från 1994 års höga vinstnivå. Åren 1997 - 1999 uppjusteras skatteinkomsterna mycket marginellt jämfört med vårpropositionen. Fysiska personers inkomstskatt minskar p.g.a. att skattebasen tidigare överskattats. Detta balanseras av en viss uppjustering av momsinkomsterna vilket beror på att de beräknade effekterna av 1995 års regeländringar, vad gäller momsredovisning för företag med EU-handel, nu reviderats och föranlett en permanent uppjustering av momsinkomsterna under efterföljande år. 68 Diagram 4.4 Statsbudgetens inkomster och utgifter 1980 - 2000 i relation till BNP 4.3.2 Statsbudgetens utgifter Statsbudgetens utgifter exklusive statsskuldsräntor visar en kraftig ökning motsvarande 8 procent av BNP mellan åren 1989 och 1996. Av den kraftiga ökningen mellan åren 1995 och 1996 förklaras största delen av redovisningstekniska förändringar. Från och med 1 juli 1995 redovisas anslagen för föräldraförsäkring, sjukpenning och rehabilitering samt sjukvårdsförmåner brutto på statsbudgeten. Vidare redovisas utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen på statsbudgeten. Dessa redovisades tidigare vid sidan av statsbudgeten. Korrigerat för dessa redovisningsförändringar samt bankstödet, som ökade statsbudgetens utgifter med ca 50 miljarder kronor åren 1992 och 1993, får statsbudgetens utgifter ett helt annat utvecklingsförlopp. Som framgår av diagram 4.5 har den underliggande utgiftsutvecklingen varit fallande helt sedan år 1993. I relation till BNP faller utgifterna mellan åren 1993 och 1996 med närmare 5 procent. Diagrammet bygger på en schablonmässig korrigering för vissa större faktorer som har påverkat inkomsterna och utgifterna under den aktuella perioden. Kostnaderna för socialförsäkring och arbetslöshetsersättning, som bruttoredovisas på budgeten från år 1996, är pålagda under åren 1991 till 1995. Under samma tid har avdrag gjorts för skatteutjämningen till kommunerna. Denna avskaffades år 1996. De efterföljande åren är korrigerade för det kommunbidrag som infördes år 1996. Båda dessa är saldoneutrala. Från och med år 1997 är statliga tjänstepensioner borttagna från utgiftssidan och nettoredovisas istället på inkomstsidan. Bankstödet är fråndraget under fyraårsperioden 1991- 1994. Diagram 4.5 Statsbudgetens inkomster och utgifter korrigerat för redovisningstekniska förändringar 1991 - 1999 i relation till BNP Under treårsperioden 1997 - 1999 beräknas utgifterna sjunka i en ännu snabbare takt. Utgiftsminskningen under dessa tre år uppgår till närmare 5 procent av BNP, både före och efter redovisningstekniska korrigeringar. Det innebär att den korrigerade utgiftskvoten år 1999 hamnar på närmare 27 procent av BNP. Den främsta orsaken till de fallande utgifterna mellan 1997 och 1999 är minskade transfereringar till hushåll och företag, se diagram 4.6. Minskade trans- fereringar till hushållen bidrar mellan åren 1997 och 1999 med 1,7 procent av BNP. Minskningen beror till stor del på den under perioden sjunkande öppna arbetslösheten. Enligt antagandena sjunker den öppna arbetslösheten med 1,9 procent under perioden. De minskade subventionerna till företag m.m., vilka har samband med nedtrappning av räntebidrag men även fallande räntor, bidrar mellan åren 1997 och 1999 med 1,3 procent av BNP. Transfereringar till kommunerna ökar mellan 1995 och 1996 till följd av det nya utbetalningssystemet, som dock är saldoneutralt, men beräknas sedan minska med 0,6 procent fram till år 1999. Statlig konsumtion och investeringar bidrar med 0,8 procent till utgiftsminskningen under de aktuella prognosåren. I posten övrigt ingår trans- fereringar till utlandet samt finansiella transaktioner, vilka ej uppvisar några förändringar under perioden. 69 Diagram 4.6 Statsbudgetens utgifter realekonomiskt fördelade 1995 - 1999 i relation till BNP Jämfört med den prognos som presenterades i den ekonomiska vårpropositionen i april beräknas utgifterna exklusive statsskuldsräntor nu bli ca 22 miljarder kronor lägre för kalenderåret 1996. Nedjusteringen av utgifterna kan till stor del förklaras av budgettekniska förändringar inom försvaret, vilket minskar statsbudgetens utgifter innevarande år med 14,6 miljarder kronor. Statens lånebehov påverkas som nämnts inte, eftersom Försvarsmakten tar upp ett lån i Riksgäldskontoret med motsvarande belopp. Åren 1997 och 1998 beräknas utgifterna exklusive statsskuldsräntor bli ca 4 miljarder kronor högre varje år än beräknat i vårpropositionen, medan de för år 1999 är ungefär de samma. Uppjusteringen av prognosen under år 1997 kan till viss del hänföras till nya antaganden om bl.a högre arbetslöshet, men de flesta utgiftsförändringar har tekniska förklaringar. Till exempel ändras stöden för utbildningsvikariat från ett avdrag på inkomstsidan till ett bidrag på utgiftssidan efter förslag i proposition 1995/96:222. Ytterligare en förklaring på utgiftsökningar är de höjda statsbidragen till kommuner och landsting som kompensation för de statliga åtgärder som påverkar den kommunala ekonomin. Denna utgift fanns till övervägande del medräknad i den ekonomiska vårpropositionen i budgeteringsmarginalen. För år 1998 beror uppjusteringen till stor del på en högre förväntad förbrukning av tidigare anslagna medel. 70 4. 3. 3 Statsskuldsräntor Utgifterna för statsskuldsräntor har sedan 1980-talet ökat kraftigt till följd av budgetunderskott och därigenom ökad statsskuld. Utgifterna bedöms under 1996 uppgå till 94 miljarder kronor. Detta är en minskning med närmare 11 miljarder kronor jämfört med 1995. Minskningen beror främst på lägre inhemska och utländska räntesatser och därmed lägre ränteutgifter på inhemska och utländska lån. Ränteutgifterna under år 1996 faller även till följd av förstärkningen av den svenska kronan vilket har resulterat i prognosticerade valutavinster på ca 6 miljarder kronor. Från och med 1997 kommer statsskuldsräntorna ånyo att öka, jämfört med 1996 års nivå. De ökade ränteutgifterna under 1997 beror på förväntade minskade valutavinster, förfallostrukturen hos den existerande lånestocken samt på avvecklingen av Arbetsmarknadsfonden från och med 1997. Valutaeffekterna förklarar omkring 8 miljarder kronor av uppgången i ränteutgifterna mellan åren 1996 och 1997. Nuvarande ränteprognos är totalt sett för perioden 1997 - 2000 ca 10 miljarder kronor lägre än prognosen i den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150) i april, främst på grund av större valutavinster och lägre utländska räntor. Diagram 4.7 Statsskuldsräntornas utveckling 1995 - 2000 i miljarder kronor och i relation till BNP 71 Tabell 4.6 Beräknade utgiftsmässiga räntor på statsskulden 1995 - 2000 i miljarder kronor och i relation till BNP 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Utfall Räntor på lån i svenska kronor 81,8 90,9 90,3 83,7 81,8 79,4 Räntor på lån i utländsk valuta 21,3 23,7 21,8 23,0 25,1 25,7 Räntor på in- och utlåning -14,4-13,4 -6,5 -4,0 -2,5 -2,2 Över-/underkurser vid emission 8,8 -3,0 -5,6 -3,7 -3,5 -2,4 Summa räntor 97,4 98,3 99,9 99,0 100,8100,5 Valutaförluster/ -vinster (-) 6,0 -6,2 1,4 -0,6 -3,1 -3,7 Kursförluster/ -vinster (-) 1,4 1,9 2,9 4,6 3,8 7,4 Övrigt -0,2 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0 Summa ränteutgifter104,794,1 104,2103,0 101,4104,2 Summa ränteutgifter i procent av BNP 6,4 5,6 5,9 5,5 5,2 5,1 Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt. Ränteutgifterna på statsskulden kan variera mycket mellan enskilda år, även om ränteläget är oförändrat, bland annat till följd av att stora lån emitteras eller köps upp, vilket kan leda till stora över- eller underkurser och/eller kursvinster eller kursförluster. Arbetsmarknadsfondens in- och utbetalningar har sedan budgetåret 1995/96 redovisats som inkomster och utgifter på statsbudgeten. Fonden kommer att upplösas från och med 1997. Riksgäldskontorets tillgodohavande i denna fond upphör därmed jämte dess inkomsträntor, vilket innebär en höjning av statsskuldsräntorna netto med ca 7 miljarder kronor från och med 1997. Budgetsaldot påverkas dock inte av denna redovisningstekniska justering eftersom dessa ränteinkomster tidigare betalats med medel från anslaget för arbetslöshetsersättning. Genom omläggningen kommer ränteutgifterna på detta anslag att minska lika mycket som ränteutgifterna för statsskulden ökar netto. I nominella termer är ränteutgifterna över perioden 1995 - 2000 relativt stabila, dock fallande över en längre tidsperiod. En stabil minskning märks dock inte förrän efter prognosperiodens sista år. Statens lånebehov elimineras fram till 1998 och statsskulden beräknas från och med 1999 falla i nominella termer, vilket bidrar till minskade ränteutgifter. Som framgår av diagram 4.7 beräknas statsskuldsräntorna i relation till BNP minska något under åren, från 6,4 procent år 1995 till 5,1 procent år 2000. Ränteutgifterna över perioden 1995 - 2000 är stabila efter justering enligt periodisering och beräknas vara fallande efter prognosperiodens sista år. Periodisering innebär att upplupna intäkter och kostnader fördelas ut jämnt över prognosperioden för att återge den verkliga kostnaden för statsskulden. Upplupna kostnader är framförallt att hänföra till nollkupongobligationer där obligationens sammanlagda ränta betalas ut först vid lånets förfallotidpunkt. I en kostnadsmässig redovisning av nollkupongobligationer uppkommer räntan under lånets hela löptid, medan den utgiftsmässiga redovisning som tillämpas för statsbudgeten kan komma att underskatta den verkliga räntebelastningen. Den årliga periodiserade räntekostnaden följer, som tabell 4.7 visar, samma mönster som den icke-periodiserade utgiften under åren 1997 - 2000. Nivåerna är dock totalt sett över hela perioden något högre för den periodiserade utgiften med ca 3 miljarder kronor. Efter periodisering ökar alltså ränteutgifterna för statsskulden under prognosperioden. Dock minskar ränteutgifterna längre fram i tiden och utvecklingen mot minskade ränteutgifter blir allt tydligare. Tabell 4.7 Beräknade kostnadsmässiga räntor på statsskulden 1995 - 2000 i miljarder kronor 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Utfall Summa räntor enligt (tabell 4.6) 97,4 98,3 99,9 99,0 100,8 100,5 Justering för över- och underkurser vid emission-13,40,5 2,8 -0,5 0,3 -0,7 Justering för reala nollkupongräntor 0,8 2,2 2,7 3,1 3,5 4,0 Justering för övriga nollkupongräntor 1,3 1,5 1,5 -0,7 0,6 -1,1 Summa räntekostnader 86,1102,5 106,8 101,0 105,2 102,8 Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt. 4.3.4 Statsbudgetens saldo Under de senaste åren har det skett en kraftfull förbättring av statens finanser. Budgetunderskottet har halverats från närmare 180 miljarder kronor budgetåret 1993/94 till 90 miljarder kronor under innevarade budgetårs första tolv månader, se diagram 4.8. Under prognosperioden 1997 - 1999 förväntas en fortsatt stark förbättring. Budgetunderskottet faller år 1996 till 72 miljarder kronor och år 1999 beräknas statsbudgeten visa ett positivt saldo, vilket sedan 1970 endast inträffat två år under högkonjukturen mot slutet av 80-talet. Den starka förbättringen i budgetsaldot mellan 1994 och 1996, vilken uppgår till nästan 8 procent av BNP, förklaras som framgår av diagram 4.5, av en ökad inkomstkvot, men också av fallande utgifter sett i relation till BNP. Under treårsperioden 1997 - 1999 beräknas budgetsaldot förbättras med ytterligare ca 4 procent av BNP. Förbättringen härrör uteslutande från utgiftssidan, eftersom inkomsterna under dessa år stabiliseras i relation till BNP. Ränteutgifterna bidrar mot slutet av perioden också positivt till den totala saldoförbättringen. Diagram 4.8 Statsbudgetens saldo ackumulerat månadsvis 1993/94-1995/96 (12 mån) 4.3.5 Lånebehov Statens historiskt sett stora lånebehov i början på 1990-talet återspeglar konjunkturnedgången i svensk ekonomi och den samtida bankkrisen med påföljande höga utgifter för staten. Diagram 4.9 visar att lånebehovet nådde sin högsta nivå under budgetåret 1993/94 på närmare 16 procent av BNP eller närmare 235 miljarder kronor. Påföljande budgetår började lånebehovet att minska till följd av besparingsåtgärder och en förbättrad konjunktur. Samtidigt minskade statens utgifter för bankstöd. Lånebehovet föll redan år 1995 till närmare 140 miljarder kronor, men beräknas nu reduceras med ytterligare 100 miljarder kronor till ca 40 miljarder kronor år 1996. Lånebehovet beräknas öka något mellan år 1996 och 1997, från ca 40 miljarder kronor till närmare 55 miljarder kronor trots en fortsatt förbättring i budgetsaldot. Ökningen har samband med bl.a. tillfälligt höga skatteinkomster och tillfälligt låga ränteutgifter år 1996 och stora återbetalningar av lån från statliga bolag år 1996. Lånebehovsutvecklingen fortsätter efter år 1997 sin fallande trend och statens lånebehov beräknas nu nästan helt elimineras år 1998. Ett sparande1 på närmare 14 miljarder kronor väntas uppstå år 1999 och detta sparande väntas fördubblas till ca 33 miljarder kronor år 2000. Diagram 4.9 Budgetsaldo och statens lånebehov 1980 - 2000 i relation till BNP Minskningen mellan åren 1997 och 1999 beror nästan uteslutande på en förbättring av statsbudgetens primärsaldo. Inkomsterna överstiger utgifterna från 1996, och inkomstöverskottet stiger därefter markant under prognosperioden. Genom konsolideringsprogrammets besparingar på utgiftssidan, beräknas utgiftskvoten som andel av BNP att falla med närmare 5 procent under treårsperioden. Minskningen i lånebehovet under 1999 beror även på lägre utgifter för statsskuldsräntor. **FOOTNOTES** 1 Ett sparande innebär att summan av alla delposter i lånebehovet är positiv. Delposterna är primärsaldo (statsbudgetens inkomster minus utgifter exklusive statsskuldsräntor), statsskuldsräntor samt Riksgäldskontorets nettoutlåning. Det positiva sparande som här åsyftas anger att primärsaldot överstiger statsskulds- räntorna och nettoutlåningen. 72 Upplåningsbemyndigande Liksom föregående år bör riksdagen för år 1997 utfärda bemyndigande för regeringen enligt lagen (1998:1387) om statens upplåning. Tabell 4.8 Statens lånebehov och statsskuld 1995 - 2000 i miljarder kronor 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Utfall Primärsaldo, underskott (+)47,8-21,8-42,9-85,8-103,9-133,0 Statsskuldsräntor 104,7 94,1 104,2 103,0 101,4 104,2 Budgetsaldo, underskott (+)152,572,361,317,2-2,5 -28,8 - Bostadslån -26,8 - Arbetsmarknadsfonden 86,71 - Övrigt -11,72 1,0 Kassamässig korrigering-38,51,086,7 - CSN 8,1 8,2 10,0 10,0 9,5 9,5 - Investeringslån t. mynd.3,21,72,0 1,8 1,8 1,0 - Arbetsmarknadsfonden14,3 -86,7 - Lönegarantifond inkl. ränta-0,4-0,7-0,8-0,5-0,4 - Vasakronan AB, SFV-2,8 - Bankstöd, återbetalning-4,8 - Venantius 16,83 - Kärnbränslefonden -18,64 -1,0 -1,0 -1,0 -1,0 - Tilläggspensionsavgift-9,1-10,5-11,8-12,5-13,1 -13,8 - Insättningsgaranti -1,0 -1,0 -1,0 -1,0 -1,0 - Försvarets kredit 14,65 - Inlåning från myndigheter-8,9 -1,0 - Jordbruksverkets EU-konto 4,2 - Övrigt, netto -1,0 -21,4 -4,3 -8,0 -6,9 1,0 Summa nettoutlåning24,5 -33,5 -93,6 -11,2 -11,1 -4,3 Lånebehov 138,5 39,8 54,4 6,0 -13,6 -33,1 Skulddispositioner-38,9 -4,8 -1,4 0,6 3,1 3,7 Statsskuldsförändring99,635,0 53,0 6,6 -10,5 -29,4 Statsskuld vid årets slut1386,21421,21474,11480,71470,21440,8 Anm: Siffrorna i tabellen är avrundade och summerar därför inte exakt. 1 Fonden avvecklas fr.o.m. 1997. Detta sker via en omföring av fordringar på Riksgäldskontorets balansräkning. Genom denna transaktion -här kassamässigt korrigerad- lämnas lånebehovet oförändrat. 2 Ränteperiodisering m.m. 3 Posten avser Venantius övertagande av byggnadsstyrelsens lån. 4 Fr.o.m. 1996 förvaltas de avgifter som betalas för finansiering av framtida kärnavfallskostnader m.m. i en särskild fond, Kärnbränslefonden (Kärnavfallsfonden). 5 Försvarets redovisning av förskott har ändrats fr.o.m. den 1 juni 1996. Förändringen, som är neutral vad gäller statens lånebehov, innebär att förskott finansieras med lån i Riksgäldskontoret i stället för med anslag. I denna proposition föreslår regeringen ett bemyndigande inom Utgiftsområde 6 Totalförsvar som kan påverka detta belopp. Förslaget innebär dock ingen förändring av beräkningen av lånebehovet. 73 4.3.6 Statsskuld En kraftig ökning av statsskulden har skett sedan mitten av 1970-talet på grund av stora underskott i statens finanser. Till följd av den omfattande sanering av statens budget som genomförts under senare år stabiliseras dock statsskulden redan 1995, ett år tidigare än regeringens mål, vid 84,8 procent av BNP. Efter det att statsskulden har stabiliserats förväntas den falla markant, vilket visas i diagram 4.10, för att år 2000 motsvara drygt 70 procent av BNP. I nominella tal beräknas statsskulden öka fram till och med år 1998 men falla från och med år 1999. Apprecieringen av kronan under åren 1995 och 1996 har föranlett stora skulddispositioner, som leder till en nedskrivning av statsskulden vid utgången av 1995 och 1996 med 40 respektive 5 miljarder kronor. Diagram 4.10 Statsskuldens utveckling 1980 - 2000 i relation till BNP 74 Tabell 4.9 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000 Miljarder kronor 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Utfall Inkomster 465,6 589,5 622,3654,5 673,8 709,4 Utgifter exkl. statsskuldsr.513,4567,7579,4568,7569,9576,4 Primärsaldo -47,8 21,8 42,9 85,8 103,9 133,0 Statsskuldsräntor 104,7 94,1 104,2103,0 101,4 104,2 Budgetsaldo -152,5 -72,3 -61,3-17,2 2,5 28,8 Lånebehov 138,5 39,8 54,4 6,0 -13,6 -33,1 Statsskuld 1386,21421,21474,11480,71470,21440,8 Tabell 4.10 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000 i relation till BNP 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Utfall Inkomster 28,5 34,8 35,1 35,1 34,4 34,7 Utgifter exkl. statsskuldsr.31,433,632,730,529,128,2 Primärsaldo -2,9 1,3 2,4 4,6 5,3 6,5 Statsskuldsräntor 6,4 5,6 5,9 5,5 5,2 5,1 Budgetsaldo -9,3 -4,3 -3,5 -0,9 0,1 1,4 Lånebehov 8,5 2,3 3,1 0,3 -0,7 -1,6 Statsskuld 84,8 84,0 83,1 79,3 75,1 70,6 Regeringen har aviserat att delar av statens finansiella tillgångar skall avyttras, totalt med 50 miljarder kronor fram till år 1999. Intäkterna från dessa försäljningar efter år 1996 är inte medräknade i de beräkningar av statsbudgetens utveckling som redovisas i tabell 4.9 och 4.10. I tabell 4.11 visas dock statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000 inklusive samtliga planerade utförsäljningar. Statsskulden kommer enligt dessa beräkningar att falla ytterligare till 69 procent av BNP år 2000. 75 Tabell 4.11 Statsbudgetens och statsskuldens utveckling 1995 - 2000 i relation till BNP Inkluderar tillkommande försäljningar efter 1996 1995 1996 1997 1998 1999 2000 Utfall Inkomster 28,5 34,8 36,4 35,5 34,3 34,7 Utgifter exkl. statsskuldsr.31,433,632,730,529,128,2 Primärsaldo -2,9 1,3 3,7 5,1 5,2 6,4 Statsskuldsräntor 6,4 5,6 5,9 5,5 5,2 5,1 Budgetsaldo -9,3 -4,3 -2,1 -0,4 0,0 1,3 Lånebehov 8,5 2,3 1,7 -0,2 -0,6 -1,5 Statsskuld 84,8 84,0 81,8 77,6 73,5 69,1 4.4 Utgiftstak 4.4.1 Omräkning av utgiftstak och utgiftsramar Regeringen aviserade i den ekonomiska vårpropositionen att utgiftstaket och den preliminära fördelningen på utgiftsområden kan komma att justeras (ss. 71-72). Detta sker självklart med beaktande av de budget-politiska restriktioner som varit styrande för det i vårpropositionen presenterade förslaget, i första hand saldorestriktionerna avseende åren 1997 och 1998. De justeringar som gjorts inför föreliggande budget-proposition är också till övervägande del av teknisk natur. Utgifter Förändringar på budgetens utgiftssida som kan påverka utgiftstaket och ramarna är förflyttningar av utgifter mellan olika delar av budgeten, vidgad tillämpning av bruttobudgeteringsprincipen, ändrad finansieringsprincip, ändrad fördelning av utgiftsminskningar och ändrade ekonomiska förutsättningar. Förflyttningar av anslag har exempelvis skett mellan utgiftsområdena 13 och 14. Detta är en rent bokföringsteknisk förändring och påverkar inte utgiftsnivån. En överföring från staten till kommunerna avseende mervärdesskatt har också skett, vilket belastar utgiftsområde 25. Detta beaktades vid dimensioneringen av budgeteringsmarginalen, vilken har minskats i motsvarande grad. Vidare föreslår regeringen, efter överläggningar med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet utifrån den träffade överenskommelsen avseende åren 1997 och 1998, att utgiftsområde 25 tillförs medel som kompensation för statliga åtgärder som påverkar den kommunala ekonomin. I budgetpropositionen avseende budgetåret 1995/96 etablerades principen om bruttobudgetering, dvs. att inkomster på statsbudgeten skall redovisas över inkomsttitlar och utgifter över anslag. Denna princip tillämpades på de flesta områden i nämnda budgetförslag. I föreliggande budgetproposition har tillämpningen vidgats något; så har exempelvis utgifterna för utbildningsvikariat, som tidigare reovisades som avdrag på budgetens inkomstsida, nu överförts till utgiftssidan. Detta ger en ökning av utgiftsnivån, som dock är saldoneutral. Inom utgiftsområde 6 redovisas från och med budgetåret 1997 en utgiftsökning som sammanhänger med ändrad finansieringsprincip. Försvarets utgifter för förskott kommer fortsättningsvis att lånefinansieras, vilket innebär att utgifterna för innevarande budgetår minskar, samtidigt som de årliga kostnaderna blir synliga på budgetens utgiftssida under kommande år. Vissa tidigare aviserade förslag till utgiftsminskningar har ersatts med andra förslag. Detta har lett till att en växling skett mellan socialförsäkringarna vid sidan av statsbudgeten och utgiftsområde 11. Vissa anslag kan påverkas av förändringar i antaganden om bl.a. den ekonomiska utvecklingen. Dessa kan påverka de beräknade utgifterna inom ett utgiftsområde både uppåt och nedåt. Sammantaget innebär de nu aktuella förändringarna en budgetförstärkning. Vidare har anslag och utgiftsområden justerats med anledning av att återflöde för olika ändamål från EG:s budget och därmed förknippade utgifter blir större än vad tidigare beräkningar visat. Detta har skett inom utgiftsområdena 19 Regional utjämning och utveckling, 20 Allmän miljö- och naturvård och 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar. Dessa justeringar innebär utgiftsökningar men motsvaras av inkomster på inkomsttitlar och är alltså saldoneutrala. Inkomster Eftersom utgiftstaket har härletts från en saldorestriktion, kan regeländringar som påverkar statens inkomster få effekt på utgiftstaket. Sådana förändringar kan dock redovisas på olika sätt. Selektiva åtgärder av typen skatteförmåner är närmast att jämställa med utgifter och bör redovisas på budgetens utgiftssida, såsom nu sker exempelvis med utgifterna för utbildningsvikariaten. Generella skattesänkningar har inte denna karaktär och bör därför, i den mån de är ofinansierade, påverka utgiftstaket. För det fall detta inte sker, rör det sig om en medveten stimulans. I regeringens proposition 1995/96:222 framfördes ett antal förslag som försämrar det finansiella sparandet i staten, bl.a. en reducering av socialavgifterna. Dessa förändringar finansierades stadigvarande med andra regeländringar på inkomstsidan. Ett engångsvis underskott avseende år 1997 avses i stället täckas med en inleverans från Securum. Någon justering av utgiftstaket med anledning av förändringar på inkomstsidan är därmed inte påkallad. 76 Budgeteringsmarginalen Behovet av en budgeteringsmarginal motiverades i prop. 1995/96:150, avsnitt 4.1. Det är huvudsakligen svårigheterna att med tillräcklig precision förutsäga anslagsbelastningen som utgör motivet. I vissa fall påverkas anslagsbelastningen av förhandlingar mellan staten och annan part, och det skulle i dessa fall skada statens ekonomiska intressen att ange ett beräknat belopp på budgeten. Som framgår av nämnda proposition är budgeteringsmarginalen i utgångsläget inte finansierad. Den ingår alltså inte i saldoberäkningar och liknande och kan inte heller tas i anspråk för nya utgifter utan att finansieringen garanteras i särskild ordning. Farhågor att budgeteringsmarginalen i sig skulle försvaga budgetdisciplinen är alltså ogrundade. I första hand bör en utgiftsökning finansieras genom en motsvarande sänkning av utgifterna på annat håll. I detta fall påverkas inte de totala utgifterna och budgeteringsmarginalen behöver inte heller tas i anspråk. Endast när utgiftsökningen finansieras genom en regeländring på inkomstsidan, tas ett utrymme inom marginalen i anspråk. En sådan regeländring underställs självfallet riksdagen för beslut, varvid också effekten på utgiftsramar och utgiftstak redovisas. I vissa fall löses finansieringsfrågan med automatik. Detta gäller exempelvis då höjningen av utgiftsnivån beror på en vidgad tillämpning av bruttobudgeteringsprincipen, eftersom det mot utgiftsökningen svarar en lika stor ökning på budgetens inkomstsida. Det gäller också med god approximation om exempelvis inflationsnivån blir högre än förväntat; en högre inflationstakt ökar statens inkomster, och saldot påverkas svagt positivt av en ökning i inflationstakten. Som framgått av redogörelsen ovan har förändrade förutsättningar påverkat beräkningen av anslagsbelastningen under år 1997 och följande år jämfört med de beräkningar som låg till grund för den ekonomiska vårpropositionen. Detta har lett till justeringar av ramarna för berörda utgiftsområden, vilka sammantagna innebär en viss nedjustering av de beräknade totala utgifterna i förhållande till de i vårpropositionen publicerade nivåerna. De nya beräkningarna motiverar dock ingen justering av utgiftstaket. Av denna redogörelse torde framgå att budgeteringsmarginalen och den praxis som avses gälla kring den inte på något sätt är ägnad att försvaga budgetdisciplinen. Tvärtom bidrar en väl avvägd marginal till att öka trovärdigheten hos utgiftstaket. Inte heller påverkas utövandet av den finansmakt som grundlagen tillskriver riksdagen eller regeringens befogenheter på detta område. 4.4.2 Utgiftstak för offentlig sektor Riksdagen fattade våren 1995 på regeringens förslag ett principbeslut att införa ett tak för de offentliga utgifterna (prop. 1994/95:150, bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:447). Enligt beslutet ska utgiftstaket vara nominellt, flerårigt och omfatta hela den offentliga sektorn. Att taket anges i nominella termer innebär att det inte ska justeras med hänsyn till inflationen när det väl lagts fast. I det förslag som riksdagen godkände år 1996 angavs utgiftstaket som treårigt och omfattade således åren 1997, 1998 och 1999. Riksdagens beslut innebär att utgiftsramar för staten inklusive socialförsäkringssektorn men exklusive statsskuldsräntor lades fast. Det tak som då beslutades skall inte omprövas, såvida inte särskilda omständigheter föranleder annat. När det gäller kommunala sektorns utgifter ansåg regeringen i vårpropositionen att det inte är lämpligt att slå fast ett nominellt utgiftstak. Istället godkände riksdagen den beräkning som regeringen föreslog för kommunernas utgifter åren 1997 - 1999. Regeringen anser inte att det sedan vårpropositionen framkommit ny information som motiverar en omräkning av taket. Nedan presenteras beräkningen för kommunernas utgifter, som alltså överenstämmer med det tak som presenterades i vårpropositionen, samt en reviderad fördelning av det statliga utgiftstaket per utgiftsområde. 4.4.3 Utgiftstak för offentlig sektor uppdelat på stat och kommun De samlade utgifterna för offentliga sektorn erhålls som summan av statens utgifter inklusive socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten och den beräknade utgiftsnivån för kommunerna, med avdrag för det beräknade flödet mellan staten och den kommunala sektorn och kostnaderna för statsskuldsräntor. Utgiftstaket har, som nämndes ovan, för den kommunala sektorn givits en annan innebörd än för statsbudgeten och socialförsäkringssektorn, eftersom staten endast indirekt, främst genom statsbidragens nivå kan styra sektorns utgifter. Det kommunala utgiftstaket utgörs därför av en beräkning av de förväntade utgifterna i enlighet med de ekonomiska och regelmässiga förutsättningar som gällde i den ekonomiska vårpropositionen. Riksdagen godkände i vårpropositionen utgiftsnivån för den offentliga sektorn för åren 1997, 1998 och 1999 (prop. 1995/96:150) till 1042, 1051 respektive 1077 miljarder kronor. Nya beräkningar av kommunernas förväntade utgifter tyder på en marginell minskning av utgifterna jämfört med vårpropositionen. Regeringen avser dock inte att i nuläget föreslå en ändring av den offentliga sektorns utgiftstak eftersom beräkningen endast nedjusteras marginellt. Om beräkningen i vårpropositionen år 1997 tyder på en fortsatt minskning av kommunala sektorns utgifter, återkommer regeringen med ett förslag till utgiftstak för offentliga sektorn. 77 Tabell 4.12 Utgiftstak för offentliga sektorn 1997 - 1999 Miljarder kronor, löpande priser 1997 1998 1999 Staten inklusive social- försäkringssektorn 723 720 735 Den kommunala sektorn 437 448 459 Interna transaktioner -118 -117 -117 Summa offentlig sektor1042 1051 1077 4.4.4 Utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten fördelat på utgiftsområden I det statliga utgiftstaket ingår samtliga utgiftsområden utom utgifter för räntor på statsskulden. Vidare ingår de delar av socialförsäkringssektorn som redovisas vid sidan av statsbudgeten, beräknad minskning av anslagsbehållningar och en budgeteringsmarginal. Riksdagen fastslog efter förslag från regeringen i den ekonomiska vårpropositionen det statliga utgiftstaket för år 1997 till 723 miljarder kronor, för år 1998 till 720 miljarder kronor och för år 1999 till 735 miljarder kronor. I vårpropositionen presenterades en preliminär fördelning per utgiftsområde. Regeringen aviserade då att vissa tekniska justeringar kan komma att ske av de enskilda utgiftsområdesramarna. I tabell 4.13 redovisas regeringens reviderade fördelning av utgiftstaket per utgiftsområde. De största förändringarna är tekniska omföringar mellan olika utgiftsområden eller överföringar från inkomstsidan. En överföring från staten till kommunerna avseende mervärdesskatten och förslag till ändrad bilförmån på sammanlagt 4 miljarder kronor har skett vilket belastar utgiftsområde 25. Den ökade kompensationen för mervärdesskatten förutsågs vid dimensioneringen av budgeterings-marginalen. Kompensationen för ändrad bilförmån beaktades vid finansieringen av denna skatteändring. Sålunda har budgeterings-marginalen minskats i motsvarande mån. Stödet för utbildningsvikariat, som tidigare utgick som en nedsättning av arbetsgivaravgifter och minskade statsbudgetens inkomster, skall nu istället betalas ut som ett stöd till företagen och belastar därmed utgiftsområde 14 med ca 3 miljarder kronor. En växling har skett mellan socialförsäkringssystemet och utgiftsområde 11 så tillvida att vissa utgiftsnedskärningar har flyttats från det förra området till det senare. Inom utgiftsområde 6 redovisas 1997 en utgiftsökning i förhållande till tidigare kalkyl som sammanhänger med en förändrad finansieringsprincip. Försvarets utgifter för förskott till industrin kommer fortsättningsvis att lånefinansieras, vilket innebär att utgifterna för innevarande budgetår minskar med 14,6 miljarder kronor, samtidigt som de årliga ränte- och amorteringskostnaderna blir synliga på budgetens utgiftssida. För år 1997 och framåt innebär detta en årlig ökning med ca 1 miljarder kronor. Vissa anslag har påverkats av förändringar i antagandebilden. Dessa verkar både uppåt och nedåt. Viktigare förändringar noteras inom utgiftsområde 13, Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet, som justeras upp med ca 1,5 miljarder kronor år 1997 till följd av ändrade antaganden om arbetslösheten. Utgifterna för pensioner både inom utgiftsområde 12, Ekonomisk trygghet vid ålderdom, och socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten har reviderats ned till följd av lägre basbelopp för åren 1997 och 1999. Detta beräknas minska utgifterna med ca 500 miljoner kronor per år. Kostnaderna för räntebidrag har nedjusterats sedan förra beräkningstillfället till följd av lägre räntor. Detta minskar utgifterna inom utgiftsområde 18 med ca 1 miljard kronor. Vid ingången av budgetåret 1997 beräknas ca 20 miljarder kronor på äldreanslag disponeras av olika myndigheter. Dessa medel får användas under en tvåårsperiod eller under ytterligare ett år om regeringen så beslutar. I vårpropositionen beräknades minskningen av anslags-behållningar till 4,5 miljarder kronor år 1997. Regeringen gör nu bedömningen att utgifterna kommer att bli större. Prognosen uppjusteras därför till 6 miljarder kronor år 1997, 4 miljarder kronor år 1998 och 2 miljarder kronor år 1999. Budgeteringsmarginalen minskar år 1997 med 4 miljarder kronor till följd av ovan nämda överföring till utgiftsområde 25. 78 Tabell 4.13 Statligt utgiftstak 1997 - 1999 Miljoner kronor, löpande priser 1997 1998 1999 UO 1: Rikets styrelse 3 781 3 990 3 933 UO 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning 3 808 2 834 2 883 UO 3: Skatteförvaltning och uppbörd 5 715 5 777 5 975 UO 4: Rättsväsendet 20 825 21 115 21 817 UO 5: Utrikesförvalt. och internat. samverkan2 757 2 774 2 849 UO 6: Totalförsvar 42 373 41 366 44 276 UO 7: Internationellt bistånd 11 002 11 627 11 414 UO 8: Invandrare och flyktingar 3 453 3 675 3 712 UO 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg23 722 23 027 24 475 UO 10: Ekon. trygghet vid sjukdom och handikapp35 83336 578 38 317 UO 11: Ekon. trygghet vid ålderdom 63 975 64 305 65 007 UO 12: Ekon. trygghet för familjer och barn 35 161 36 538 37 171 UO 13: Ekon. trygghet vid arbetslöshet 35 250 34 466 29 733 UO 14: Arbetsmarknad och arbetsliv 52 046 46 844 46 590 UO 15: Studiestöd 16 884 19 235 19 981 UO 16: Utbildning och universitetsforskning 25 357 25 811 26 435 UO 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid7 162 7 274 7 428 UO 18: Samhällsplan., bostadsförsörjn. och bygg33 36826 629 23 171 UO 19: Regional utjämning och utveckling 3 726 3 558 3 461 UO 20: Allmän miljö- och naturvård 1 330 1 174 1 139 UO 21: Energi 474 429 400 UO 22: Kommunikationer 25 063 24 511 25 472 UO 23: Jord- och skogsbruk, fiske med ansl. när.13 32413 310 13 378 UO 24: Näringsliv 2 860 2 594 2 579 UO 25: Allmänna bidrag till kommuner 83 612 83 662 83 762 (UO 26:Statsskuldsräntor m.m.) UO 27: Avgiften till Europeiska gemenskapen 20 525 21 535 22 515 Summa utgiftsområden (exkl. statsskuldsräntor)573 386564 637567 874 Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten131 957136 712 142 082 Minskning av anslagsbehållningar 6 000 4 000 2 000 Budgeteringsmarginal 11 212 14 513 22 496 Totalt staten 722 555 719 862 734 452 79 4.4.5 Beskrivning av utgiftsområden m.m. Vid behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1995/96:150, 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) godkände riksdagen den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 1997 - 1999 som underlag för regeringens budgetarbete. I regeringens budgetförslag för år 1997 har vissa omfördelningar gjorts mellan utgiftsområdena. En närmare beskrivning av dessa justeringar har tidigare lämnats i avsnitt 4.4.4. Vissa förslag kommer att påverka fördelningen av utgifterna mellan de 27 utgiftsområdena även för åren 1998 och 1999. Mot bakgrund härav kompletteras regeringens förslag till anslagsnivåer för år 1997 med en beräkning av anslagsnivåerna för åren 1998 och 1999. Uppgifterna för de två sista åren är endast en preliminär beräkning utifrån nu kända förutsättningar vad avser antaganden om den ekonomiska utvecklingen, volymutveckling och principbeslut om besparingar. I vissa fall har aviserade besparingar tillsvidare fördelats schablonmässigt och de redovisade beloppen skall alltså inte ses som fastlagda nivåer för åren 1998 och 1999. Beräknad utgift för de regelstyrda anslagen bör i första hand ses som en konsekvensberäkning utifrån gällande regler samt i budgetpropositionen föreslagna regeländringar. 80 Tabell 4.14 Statsbudgetens utgifter fördelade på utgiftsområden Tusental kronor år 1997, miljoner kronor åren 1998 och 1999, löpande priser Förslag BeräknatBeräknat 1997 1998 1999 (tusental kr) (mkr) (mkr) UO 1: Rikets styrelse 3 781 330 3 990 3 933 UO 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning3 807 556 2 834 2 883 UO 3: Skatteförvaltning och uppbörd 5 714 708 5 777 5 975 UO 4: Rättsväsendet 20 824 537 21 115 21 817 UO 5: Utrikesförvalt. och internat. samverkan2 757 2032 774 2 849 UO 6: Totalförsvar 42 372 642 41 366 44 276 UO 7: Internationellt bistånd 11 002 200 11 627 11 414 UO 8: Invandrare och flyktingar 3 453 088 3 675 3 712 UO 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg23 721 78723 027 24 475 UO 10: Ekon. trygghet vid sjukdom och handikapp35 833 28236 57838 317 UO 11: Ekon. trygghet vid ålderdom 63 975 000 64 305 65 007 UO 12: Ekon. trygghet för familjer och barn35 161 050 36 538 37 171 UO 13: Ekon. trygghet vid arbetslöshet35 250 384 34 466 29 733 UO 14: Arbetsmarknad och arbetsliv 52 046 499 46 844 46 590 UO 15: Studiestöd 16 884 088 19 235 19 981 UO 16: Utbildning och universitetsforskning25 357 109 25 811 26 435 UO 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid7 161 590 7 274 7 428 UO 18: Samhällsplan., bostadsförsörjn. och bygg33 368 19726 62923 171 UO 19: Regional utjämning och utveckling3 726 021 3 558 3 461 UO 20: Allmän miljö- och naturvård 1 329 871 1 174 1 139 UO 21: Energi 474 151 429 400 UO 22: Kommunikationer 25 063 442 24 511 25 472 UO 23: Jord- och skogsbruk, fiske med ansl. när.13 324 08413 31013 378 UO 24: Näringsliv 2 859 744 2 594 2 579 UO 25: Allmänna bidrag till kommuner 83 612 000 83 662 83 762 UO 26: Statsskuldsräntor m.m. 104 155 000 102 963 101 394 UO 27: Avgiften till Europeiska gemenskapen20 525 000 21 535 22 515 Summa utgifter 677 541 563 667 600 669 268 81 Utgiftsområde 1:Rikets styrelse Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, regeringen och riksdagen. Dessutom ingår utgifter för den demokratiska processen, bl.a. allmänna val och stöd till politiska partier. Vidare omfattar utgiftsområdet utgifter för massmedier, bl.a. presstöd, samt myndigheterna Justitiekanslern, Datainspektionen och Sametinget. I propositionen föreslås bland annat en höjning av partistödet med 30 miljoner kronor. Regeringen har även föreslagit omprioriteringar från vissa myndighetsanslag till regeringskanslianslaget. Vidare har riksdagens förvaltningsstyrelses förslag till anslag för riksdagen beaktats. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 1: Rikets styrelse för år 1997 till 3 781 miljoner kronor, för år 1998 till 3 990 miljoner kronor och för år 1999 till 3 933 miljoner kronor. Utgiftsområde 2:Samhällsekonomi och finansförvaltning Utgiftsområdet omfattar ett tiotal myndigheter och ett antal mindre nämnder. Några av de större myndigheterna är Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjukturinstitutet, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret. Andra större åtaganden inom utgiftsområdet är kostnaderna för statsskuldens upplåning och låneförvaltning samt betalningen av Sveriges kapitalandel i Europeiska investeringsbanken. I den ekonomiska vårpropositionen aviserade regeringen att en förstärkning av kontrollfunktionen i staten bör göras. Utöver redan gjorda satsningar på effektivare skattekontroll, föreslås att medel avsätts dels för att utreda hur kontrollen i bidrags- och stödssystemen kan förbättras, dels för att genomföra de åtgärder som föreslås. Den av riksdagen beslutade besparingen på statlig konsumtion (prop. 1994/95:100 bil. 1, bet. 1994/95:FiU 10, rskr. 1994/95:179) avseende bugetåren 1995/96, 1997 och 1998 ligger fast. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning för år 1997 till 3 808 miljoner kronor, för år 1998 till 2 834 miljoner kronor och för år 1999 till 2 883 miljoner kronor. Utgiftsområde 3:Skatteförvaltning och uppbörd Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, Skattemyndigheterna och Tullverket. Regeringens förslag angående skatteförvaltningen är huvud-sakligen inriktade mot en fortsatt rationalisering av grundhanteringen samt effektiviseringen av kontrollverksamheten. Särskilda insatser föreslås även för att stärka skatteförvaltningens medverkan i bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten. Skatteförvaltningens anslag har reducerats med ca 2 procent till följd av tidigare beslutade besparingar på statlig konsumtion. Vad gäller Tullverket är en utvärdering av de effekter som organisationsförändringen haft på kontrollverksamheten och tullverksam-heten i övrigt planerad att påbörjas under hösten 1996. Det tidigare beslutade besparingsprogrammet på 288 miljoner kronor under åren 1995/96 och 1997 ligger fast. I denna proposition föreslås ytterligare besparingar för utgiftsområdet fr.o.m. år 1998 på 26 miljoner kronor. Fördelningen kan komma att ändras mellan utgiftsområde 2 och utgiftsområde 3, bl.a. beroende på resultatet av pågående översyner. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 3: Skatteförvaltning och uppbörd för år 1997 till 5 715 miljoner kronor, för år 1998 till 5 777 miljoner kronor och för år 1999 till 5 975 miljoner kronor. Utgiftsområde 4:Rättsväsendet Utgiftsområdet omfattar i huvudsak polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndigheterna och rätts-hjälpen. Rättssäkerheten och rättstryggheten skall värnas. För att möta ökade krav på ett modernare och mer kostnadseffektivt rättsväsende vidtas en rad åtgärder inom området. Inom polisen pågår ett arbete med att förändra myndighetsstrukturen, införa ett problemorienterat arbetssätt och utveckla närpolisverksamheten. Vad gäller åklagarväsendet har en ny organisation och nya arbetsformer införts. Vidare skall arbetet med att utveckla nya samarbetsformer mellan polis och åklagare intensifieras. Ett annat exempel på reformarbete är den utredning som regeringen tillsatt för att se över den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet. Inom kriminalvården har förändringen av vårdarrollen med bl.a. verksamhetsanpassade arbetstider inneburit ett effektivare utnyttjande av personalresurserna. Vidare planeras att häktes-, anstalts- och fri- vårdverksamhet skall kunna bedrivas inom samma myndighet. Inom exekutionsväsendet sker en sammanslagning av kronofogdemyndigheterna den 1 januari 1997. Utgifterna inom utgiftsområdet minskas med 630 miljoner kronor t.o.m. budgetåret 1998, varav 300 miljoner kronor under budgetåret 1997. Huvuddelen av besparingarna åläggs kriminalvården och rättshjälpen. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 4: Rättsväsendet för år 1997 till 20 825 miljoner kronor, för år 1998 till 21 115 miljoner kronor och för år 1999 till 21 817 miljoner kronor. Utgiftsområde 5:Utrikesförvaltning och internationell samverkan Utgiftsområdet omfattar i huvudsak förvaltningskostnader för Utrikesdepartementet och de 96 utlandsmyndigheterna, bidrag till vissa internationella organisationer, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, handelspolitik samt information om Sverige i utlandet. Utrikesdepartementet genomför för närvarande en mycket genomgripande omorganisation för att anpassa departementet till de nya uppgifter som den tilltagande internationaliseringen medfört. Till de områden som kommer att ägnas särskild uppmärksamhet under de närmaste åren hör ett utvidgat och förstärkt EU- samarbete, stöd till FN:s och andra internationella organisationers arbete för internationell fred, säkerhet och mänskliga rättigheter. Bland de prioriterade verksamheterna finns även ett utvidgat regionalt samarbete kring Östersjön. Inom utgiftsområdet genomförs besparingar om ca 335 miljoner kronor under budgetåret 1997. De största besparingarna genomförs inom den fredsbevarande verksamheten och inom utrikesförvaltningen. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 5: Utrikesförvaltning och internationell samverkan för år 1997 till 2 757 miljoner kronor, för år 1998 till 2 774 miljoner kronor och för år 1999 till 2 849 miljoner kronor. Utgiftsområde 6:Totalförsvar Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och det civila försvaret, Kustbevakningen, nämnder samt stödverksamhet till det militära och civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även den internationella fredsfrämjande verksamhet som genomförts med svensk militär trupp utomlands. Totalförsvaret innefattar den verksamhet som är nödvändig för att förbereda samhället inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigsförhållanden. För att stärka landets försvarsförmåga kan beredskapen höjas. Totalförsvarsresurserna skall utformas för att även kunna användas vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt för att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred. När det gäller frågor om totalförsvarets fortsatta utveckling hänvisar regeringen till proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2 som avser perioden 1997 - 2001. Regeringens förslag innefattar, förutom ett förnyat säkerhetspolitiskt ställningstagande, bl.a. ställningstaganden till den kvantitativa och kvalitativa inriktningen av det militära försvarets krigsorganisation, det militära försvarets organisation i fred samt inriktningen av det civila försvarets verksamhet i krig och i fred. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 6: Totalförsvar för år 1997 till 42 373 miljoner kronor, för år 1998 till 41 366 miljoner kronor och för år 1999 till 44 276 miljoner kronor. Utgiftsområde 7:Internationellt bistånd Utgiftsområdet omfattar utvecklingssamarbete med u-länder samt länder i Central- och Östeuropa. Saneringen av statsfinanserna har nödvändiggjort att enprocentmålet för biståndet inte kunnat upprätthållas. Ambitionen är att Sverige åter skall nå upp till enprocentmålet när de statsfinansiella förutsättningarna föreligger. Regeringen har i sitt förslag utgått från att biståndsramen skall uppgå till 0,7 procent av BNI. För år 1997 motsvarar detta 11 946 miljoner kronor. Beloppet utgör en sänkning med 1 414 miljoner kronor på årsbasis jämfört med budgetåret 1995/96. Beträffande samarbetet med Central- och Östeuropa har riksdagen beslutat om ett samarbetsprogram omfattande åren 1995/96, 1997, och 1998. 4 010 miljoner kronor avsattes till programmet för hela perioden.Regeringen avser att under år 1998 lämna förslag på omfattningen och inriktningen för samarbetet efter år 1998. Huvuddelen av insatserna avser kunskapsöverföring och tekniskt samarbete, men investeringar före-kommer på miljö- och energiområdet. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 7: Internationellt bistånd för år 1997 till 11 002 miljoner kronor, för år 1998 till 11 627 miljoner kronor och för år 1999 till 11 414 miljoner kronor. Utgiftsområde 8:Invandrare och flyktingar Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige, mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att vistas här samt internationellt samarbete på det migrationspolitiska området. Utgiftsområdet omfattar vidare invandrares integration med frågor rörande invandrares introduktion och integration i Sverige, åtgärder mot främlingsfientlighet, rasism och etnisk diskriminering samt ersättning till kommunerna för flyktingmottagande. Regeringen avser att under hösten 1996 besluta om en migrationspolitisk proposition som avses få effekter genom dels ändrade förutsättningar för utlänningar att få uppehållstillstånd i Sverige, dels ändrad ansvarsfördelning mellan utlänningsnämnden, statens invandrarverk och polismyndigheterna. Beträffande skyddsbehövande utlänningar förtydligas utlänningslagen så att det klart skall framgå vilka som kan få asyl. Detta bör leda till färre asylansökningar. I fråga om anhöriginvandringen innebär förslaget vissa inskränkningar för personer utanför kärnfamiljen. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna kommer på sikt att resultera i rationaliseringsvinster. Regeringen prioriterar åtgärder för att underlätta invandrares integration. En fortsatt satsning görs år 1997 på särskilda åtgärder i invandrartäta och eftersatta storstadsområden och på åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism. Kostnaderna inom utgiftsområde 8 minskas med 267 miljoner kronor t.o.m. år 1998, varav 21 miljoner kronor under budgetåret 1997. Huvuddelen av besparingarna skall ske genom minskat flykting-mottagande hos kommunerna och därigenom mindre behov av statliga ersättningsutbetalningar. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 8: Invandrare och flyktingar för år 1997 till 3 453 miljoner kronor, för år 1998 till 3 675 miljoner kronor och för år 1999 till 3 712 miljoner kronor. Utgiftsområde 9:Hälsovård, sjukvård och social omsorg Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg inklusive utgifterna för de flesta myndigheter under Socialdepartementet, bidrag till organisationer samt olika stimulans- och utvecklingsbidrag inom det sociala området. Det storleksmässigt helt dominerande anslaget är sjukvårdsförmåner. Det omfattar statens utgifter för läkemedel och tandvård samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Därefter kommer utgifterna för statlig assistansersättning. Tillsammans svarar de för ca 80 procent av utgifterna inom området. Statens utgifter inom området utgör endast en liten del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg eftersom dessa verksamheter i första hand är en kommunal angelägenhet. Regeringen föreslår i särskild proposition (prop. 1996/97:27) Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m. en omläggning av läkemedelsförmånen fr.o.m. den 1 januari 1997. Förslaget innebär att subventionerna i högre grad riktas till de grupper som har de högsta kostnaderna för läkemedel. I propositionen föreslås också att kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen överförs från staten till landstingen den 1 januari 1998. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Dock senareläggs ikraftträdandet av reviderad tandvårdstaxa fjorton dagar till den 15 oktober 1996. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg för år 1997 till 23 722 miljoner kronor, för år 1998 till 23 027 miljoner kronor och för år 1999 till 24 475 miljoner kronor. Utgiftsområde 10:Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa. Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkes-skadeersättningar. Därutöver ingår folkpension och pensionstillskott i form av förtidspension i utgiftsområdet. Inom detta område redovisas även administrationskostnaderna för socialförsäkringsförmånerna, dvs. Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen avser att besluta om tilläggsdirektiv till utredningen Översyn av inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäkringssystemet (dir. 1996:52). Tilläggs-direktivet innebär att utredningens förslag skall leda till besparingar motsvarande 150 miljoner kronor netto per år från och med år 1998. Regeringen överlämnar idag proposition Kriterier för rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension (prop. 1996/97:28). I propositionen föreslås att sjukförsäkringen och förtidspensioneringen renodlas till att bli ett skydd vid sjukdom, repektive sjukdom eller annan nedsättning av fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Förslagen innebär att den sista delen av de aviserade besparingarna på 3 000 miljoner kronor inom förtidspensioneringen och sjukförsäkringen preciseras. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp för år 1997 till 35 833 miljoner kronor, för år 1998 till 36 578 miljoner kronor och för år 1999 till 38 317 miljoner kronor. Utgiftsområde 11:Ekonomisk trygghet vid ålderdom Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålderspension, efterlevandepension till vuxna samt bostadstillägg till pensionärer. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. I propositionen uppskattades den föreslagna besparingen vid inkomstprövning av änkepension minska utgifterna med 500 miljoner kronor per år. Vid detta tillfälle fanns dock inget färdigt förslag till hur inkomstprövningen skulle göras. I samband med att förändringar av regelverket har tagits fram har besparingseffekten kunnat räknas ut mer exakt. Den verkliga besparingen blir således på årsbasis 300 miljoner kronor större per år än vad som antogs i vårpropositionen. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom för år 1997 till 63 975 miljoner kronor, för år 1998 till 64 305 miljoner kronor och för år 1999 till 65 007 miljoner kronor. Utgiftsområde 12:Ekonomisk trygghet för familjer och barn Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer förutom bostadsbidragen, som återfinns i utgiftsområde 18. Stödet utgörs av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring, underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar, folkpension i form av barnpension samt vårdbidrag för barn med funktionshinder. Vidare ingår bidrag till omkostnader vid adoption av barn från utlandet. Besparingsåtgärder genomförs inom utgiftsområdet i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen föreslår dock inga förändringar i reglerna för barnpension, vilket innebär att de besparingar som aviserades i den ekonomiska vårpropositionen har ersatts med andra besparingar. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn för år 1997 till 35 161 miljoner kronor, för år 1998 till 36 538 miljoner kronor och för år 1999 till 37 171 miljoner kronor. 82 Utgiftsområde 13:Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet Utgiftsområdet omfattar huvudsakligen utgifter för arbetslöshets-försäkringen, kontant arbetsmarknadsstöd samt lönegarantiersättning. Utgiftsnivåerna påverkas primärt av nivån på den öppna arbetslösheten vad gäller utgifterna för arbetslöshetsersättning och kontant arbets-marknadsstöd och av antalet konkurser vad gäller utgifterna för lönegarantiersättning. De samlade utgifterna inom utgiftsområdet beräknas uppgå till 35 miljarder kronor under år 1997, varav utgifterna för arbetslöshetsersättning och kontant arbetsmarknadsstöd utgör 94 procent. Utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsmarknads-stöd har ökat kraftigt under senare år, vilket i huvudsak beror på den allt högre öppna arbetslösheten, men även genom att en allt större andel av de förvärvsarbetande anslutit sig till arbetslöshetskassorna. I syfte att bl.a. finansiera den utbildningssatsning som kommer att påbörjas under 1997 och höjningen av ersättningsnivån i arbetslöshets-försäkringen från 75 procent till 80 procent fr.o.m. den 1 januari 1998, föreslås att ett antal besparingar genomförs inom detta utgiftsområde samt utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv. Bl.a. skärps kvalifikationskraven för rätt till ersättning från arbetslöshetsföräkringen. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under våren med ytterligare förslag rörande bl.a. arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 13: Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet för år 1997 till 35 250 miljoner kronor, för år 1998 till 34 466 miljoner kronor och för år 1999 till 29 733 miljoner kronor. Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader samt utgifter för statliga arbetsgivarfrågor. Inom utgiftsområdet återfinns även utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder bl.a. för Jämställdhetsombudsmannen (JämO). Utgiftsområdets kostnader för myndigheternas verksamhet styrs i huvudsak av statsmakternas beslut om medelstilldelning. Denna medelstilldelning grundar sig till stor del på det förväntade behovet av konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som bl.a. skall bidra till att utjämna effekter av svängningarna i ekonomin. Vidare finns en koppling till regelverkets utformning vad gäller bl.a. bidragsnivåer och de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas längd och utformning. Vad gäller de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har fr.o.m. budgetåret 1995/96 en rad åtgärder genomförts i syfte att hävda arbetslinjen och upprätthålla flexibiliteten på arbetsmarknaden. Det gäller bl.a. skärpt arbetsvillkor, förenklat regelverk sam rationaliseringar inom rekryteringsstödet. Inom arbetslivsområdet har organisationen av arbetslivsforskningen förändrats med en ny myndighetsstruktur. Inom jämställdhetsområdet prioriteras åtgärder som leder till att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i alla politikområden. Riksdag och regering har vidare beslutat att statliga arbetsgivare fr.o.m. den 1 juli 1995 skall betala och redovisa lagstadgade arbetsgivaravgifter, allmän löneavgift och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, enligt samma regler som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. För utgiftsområdet gäller generellt att det av riksdagen fastlagda besparingskravet om elva procent på offentlig konsumtion fullföljs. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv för år 1997 till 52 046 miljoner kronor, för år 1998 till 46 844 miljoner kronor och för år 1999 till 46 590 miljoner kronor. Utgiftsområde 15:Studiestöd Under utgiftsområdet redovisas utgifter för olika former av ekonomiskt stöd till enskilda i studier. Det gäller i huvudsak medel för studiehjälp till gymnasiestuderande i form av studiebidrag, inackorderingstillägg m.m, studiemedel i form av bidrag, räntesubventioner och avskrivning av studielån samt olika former av vuxenstudiestöd. Som ett led i utbildningssatsningen som regeringen presenterade tidigare i år (prop. 1995/96:222) har förslag om ett särskilt utbildningsbidrag för arbetslösa aviserats. Detta studiestöd skall enligt förslaget gälla fr.o.m. den 1 juli 1997 och ges i första hand till arbetslösa mellan 25 och 55 år. Det särskilda utbildningsbidraget motsvarar den ersättning som en person kan erhålla i arbetslöshetsersättning och ges under ett studieår för studier på grundskolenivå eller gymnasienivå. De förslag till besparingsåtgärder som redovisats i föregående budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 9) och i den ekonomiska vår- propositionen preciseras och fullföljs. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 15: Studiestöd för år 1997 till 16 884 miljoner kronor, för år 1998 till 19 235 miljoner kronor och för år 1999 till 19 981 miljoner kronor. Utgiftsområde 16:Utbildning och universitetsforskning Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt centrala myndigheter inom Utbildningsdepartementets område. Budgetförslaget för utgiftsområdet bygger på de förslag regeringen har presenterat i den eknomiska vårpropositionen och i sysselsättnings-propositionen (prop. 1995/96:222) om satsning på vuxenutbildningen med ca 100 000 platser - varav 10 000 inom folkhögskolan under utgifts-område 17 - samt 30 000 nya permanenta högskoleplatser. En ny högskola föreslås inrättas i Malmö. Vidare föreslås att Gotland får en självständig högskola. Budgetförslaget innehåller också förslag till anslag och andra ställningstaganden i anslutning till politiken för forskning och forskarutbildning som regeringen har presenterat i den forskningspolitiska propositionen (prop. 1996/97:5). Det förslag till ändringar i stiftelselagen som regeringen har presenterat har betydelse för regeringens budgetförslag inom utgiftsområdet. Regeringen tar upp de resursmässiga konsekvenserna av de förslag som presenterats i IT-propositionen (prop. 1995/96:125). De förslag till besparingsåtgärderna som redovisats i föregående budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil 9) och i den ekonomiska vårpropositionen preciseras och fullföljs. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning för år 1997 till 25 357 miljoner kronor, för år 1998 till 25 811 miljoner kronor och för år 1999 till 26 435 miljoner kronor. Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid Utgiftsområdet omfattas av följande verksamhetsområden: Allmän kulturverksamhet; Teater, dans och musik; Bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter; Bild och form samt konsthantverk; Ersättning och bidrag till konstnärer; Arkiv; Kulturmiljö; Muséer och utställningar; Film och television; Forskning; Trossamfund; Folkbildning; Ungdomsfrågor samt Folkrörelse- och idrottsfrågor. Som ett led i vuxenutbildningssatsningen föreslås att folkbildningen får 10 000 platser. Vidare föreslås att 40 miljoner kronor anvisas till stöd för uppsökande verksamhet och utbildning i samhällsfrågor. I den kulturpolitiska propositionen (prop. 1996/97:3) läggs förslag till en fortsatt långsiktig kulturpolitik, där tre centrala temata är kultur i hela landet, kultur för barn och ungdomar samt kulturpolitikens roll i samhället. Regionala satsningar kommer att göras, liksom särskilda insatser inom litteratur- och biblioteksområdet. En ny stödform för inköp av kva- litetslitteratur till folk- och skolbibliotek föreslås. Konstnärernas villkor skall förbättras. Regeringen föreslår att en del av de medel som finns tillgängliga för kulturområdet från och med år 1997 används både för reformer och för att täcka besparingskrav under de kommande budgetåren. Besparings-kravet på statlig konsumtion har tagits ut för år 1997 och för år 1998 inom ramen för dessa medel. År 1998 och 1999 beräknas också vissa besparingar göras inom den regionala musikverksamheten, vilka bl.a. beräknas användas för annan regional kulturverksamhet. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 17: Kultur, media, trossamfund och fritid för år 1997 till 7 162 miljoner kronor, för år 1998 till 7 274 miljoner kronor och för år 1999 till 7 428 miljoner kronor. Utgiftsområde 18:Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Utgiftsområdet omfattar bygg- och bostadsväsendet, planering av markanvändning och bebyggelse, geotekniska frågor, länsstyrelserna samt lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet. Det utgiftsmässigt största anslaget inom utgiftsom- rådet är räntebidrag som för år 1997 uppgår till 23,4 miljarder kronor. Till verksamhetsområdet hör också utgifter för Boverket, Bostadskreditnämndens garantiverksamhet och bostadsbidragen. Kostnaderna för bostadsbidrag har ökat kraftigt under senare år. Den allmänna ekonomiska utvecklingen med hög arbetslöshet, höga räntor och därmed höga boendekostnader har tillsammans med regelförändringar och ökad ansökningsfrekvens haft stor betydelse. Riksdagen har beslutat (prop. 1995/96:186, bet. 1995/96:BoU11, rskr 1995/96:229) om kraftfulla åtgärder för att bryta kostnadsökningen. Dessa åtgärder beräknas leda till kostnadsminskningar för bidragsgivningen på ca 2 300 miljoner kronor per år fr.om. år 1997. Beslutade besparingar preciseras och fullföljs. Fr.o.m. år 1998 minskas utgifterna med ytterligare 80 miljoner kronor inom utgiftsområdet. Besparingarna görs bl.a. på länsstyrelserna och på anslaget för räntebidrag m.m. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande för år 1997 till 33 368 miljoner kronor, för år 1998 till 26 629 miljoner kronor och för år 1999 till 23 171 miljoner kronor. Utgiftsområde 19:Regional utjämning och utveckling Utgiftsområdet omfattar vad som brukar benämnas den "lilla" regionalpolitiken. Med den "stora" regionalpolitiken avses sakområden av regionalpolitisk betydelse inom andra samhällssektorer. Utvecklingen inom dessa andra sektorer är sammantaget mer betydelsefull för den regionala utvecklingen än den lilla regionalpolitiken. Utgiftsområdet omfattar främst olika former av företagsstöd samt medel som länsstyrelserna förfogar över för en del av medfinansieringen av EG:s strukturfondsprogram. På senare tid har verksamheten inom utgiftsområdet påverkats av förberedelser för att ta del av återflödet av medel från EG:s strukturfonder. Det sammanlagda återflödet av medel för regionalpolitiskt inriktade åtgärder beräknas under perioden 1995-1999 komma att uppgå till ca 5,5 miljarder kronor, varav 915 miljoner kronor från EG:s regionalfond under år 1997. För att anslagsbehovet skall inrymmas inom resursramen föreslås regeländringar avseende företagsstöd i form av driftstöd som lämnas i vissa regionalpolitiska stödområden. Besparingar föreslås också på anslag för andra företagsstöd och åtgärder. Genom det program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt som riksdagen beslutat om (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995- /96:357) kommer dock regionalpolitiskt angelägen verksamhet att totalt sett erhålla en resurs-förstärkning. Den successiva minskningen av ramen för utgiftsområdet beror främst på den tidsmässiga fördelningen av återflödet från EG:s regionalfond.Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling för år 1997 till 3 726 miljoner kronor, för år 1998 till 3 558 miljoner kronor och för 1999 till 3 461 miljoner kronor. Utgiftsområde 20:Allmän miljö- och naturvård Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljö-forskning, avfallsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhets-frågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete. Riksdagen har under 1996 beslutat att anslå 1 miljard kronor för ett femårigt program för omställning till en hållbar utveckling (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Regeringens förslag i denna proposition innebär att 22 miljoner kronor skall sparas fr.o.m. år 1997 och ytterligare 177 miljoner kronor fr.o.m. år 1998. Resterande medel från energiskatteöverenskommelsen, 58 miljoner kronor faller bort fr.o.m. år 1999. Ambitionen är att vissa besparingar skall kunna kompenseras genom medel från Stiftelsen för strategisk miljöforskning (MISTRA). Regeringen har som ambition att Sverige skall vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att systematiskt bygga ett ekologiskt hållbart samhälle. En effektiv politik för ekologisk omställning måste omfatta även andra utgiftsområden. Prioriterade områden i regeringens miljöarbete är ett grönare näringsliv (inklusive kretslopp/avfall, kemikalier och trafik), Östersjön/Östeuropa, naturvård och miljöpolitiska styrmedel. Insatserna för ett mer miljöanpassat näringsliv bör fortsätta. Företagens miljöanpassning kan bidra till ökad tillväxt och sysselsättning. En viktig uppgift är att driva på miljöarbetet inom olika sektorer. Sektorsansvaret för miljöfrågorna måste öka. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård för år 1997 till 1 330 miljoner kronor, för år 1998 till 1 174 miljoner kronor och för år 1999 till 1 139 miljoner kronor. Utgiftsområde 21:Energi Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning och utveckling av energisystemet samt energiforskning. Utgiftsområdet omfattar också de statliga insatserna för krigslagring av olja. Närings- och teknik-utvecklingsverket (NUTEK) och Statens oljelager är verksamma inom utgiftsområdet. Under detta utgiftsområde redovisar regeringen även sina överväganden och förslag avseende Nätmyndigheten vid NUTEK och Affärsverket svenska kraftnät. För närvarande pågår överläggningar om energipolitiken i vilka samtliga riksdagspartier deltar. Syftet med överläggningarna är att på grundval av 1991 års överenskommelse, Energikommissionens betänkande och remissvaren nå en bred parlamentarisk överenskommelse om den framtida energipolitiken. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposition om energipolitiska riktlinjer m.m. Ramen för utgiftsområdet kan enligt den ekonomiska vårpropositionen komma att påverkas av beslut med anledning av den energipolitiska propositionen. Åtgärder som beslutas i den energipolitiska propositionen skall vara statsfinansiellt neutrala. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 21: Energi för år 1997 till 474 miljoner kronor, för år 1998 till 429 miljoner kronor och för år 1999 till 400 miljoner kronor. Utgiftsområde 22:Kommunikationer Utgiftsområdet omfattar frågor om vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart, luftfart, postbefordran, telekommunikationer och övergripande informationsteknologifrågor. I utgiftsområdet ingår sektorsforskning och miljöfrågor. Goda, miljöanpassade och säkra kommunikationer med en väl utvecklad infrastruktur är en förutsättning för ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och bibehållen välfärd i landets olika delar. Det är viktigt att värna om rikstäckande kommunikationssystem som är tillgängliga för alla. Detta gäller såväl transporter som telekommunikationer och post. Transportsystemet bör förändras för att klara de krav som resenärer och transportköpare ställer på funktionella och effektiva transporter samtidigt som miljö- och hälsoproblemen kan bemästras. Miljöanpassningen av det svenska transportsystemet kräver en bred politisk förankring eftersom den medför förändringar i det svenska samhället. Kostnaderna inom utgiftsområdet minskas med 305 miljoner kronor fr.o.m. år 1998, varav 210 miljoner kronor redan under år 1997. Besparingen för år 1997 skall ske genom minskningar av vissa investeringsanslag till Banverket och Vägverket. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 22: Kommunikationer för år 1997 till 25 063 miljoner kronor, för år 1998 till 24 511 miljoner kronor, och för år 1999 till 25 472 miljoner kronor. Utgiftsområde 23:Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Utgiftsområdet omfattar jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar samt utgifter inom ramen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP), den gemensamma fiskepolitiken (CFP) samt nationellt beslutade åtgärder inom dessa näringar. Vidare ingår utgifter för växtskydd, djurskydd och djurhälsovård samt livs- medelskontroll. Utgiftsområdet innefattar också anslag till högre utbildning och forskning som rör vård och utnyttjande av biologiska naturresurser. Vidare ingår anslag till Skogsvårdsorganisationen, skogsbruk och rennäringen. Efter år 1997 kommer huvuddelen av de utgifter som härrör från 1990 års omställningsbeslut rörande livsmedelssektorn att ha upphört. Den dominerande delen av utgifterna är numera förknippade med CAP vilket innebär att utgifterna inom utgiftsområdet till stor del styrs av EG:s regelverk och de förändringar av CAP som kan komma att vidtas framöver. I flera fall är anslagsbelastningen också beroende av den svenska kronans utveckling. Besparingarna genomförs inom flera sektorer. Den mest betydande är neddragningen av stödet till beredskapslagring av livsmedel med 100 miljoner kronor. I propositionen föreslås vidare bl.a. en höjning av anslaget för den svenska finansieringen av miljöstödet med 300 miljoner kronor, vilket ger ytterligare 300 miljoner kronor från EG:s budget. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 23: Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar för år 1997 till 13 324 miljoner kronor, för år 1998 till 13 310 miljoner kronor och för år 1999 till 13 378 miljoner kronor. Utgiftsområde 24:Näringsliv Utgiftsområdet omfattar en mycket bred verksamhet, där den gemensamma nämnaren är insatser för tillväxt och förnyelse i svenskt näringsliv. Regeringen avser att fortsätta satsa på utvecklingen av småföretag och på turistnäringen i syfte att dessa delar av näringslivet ska bidra till en högre tillväxt och sysselsättning. Modern IT-teknik på bl.a. Patent- och registreringsverket ska göra information mer lättillgänglig. Ett ökat samarbete mellan Konkurrensverket och länsstyrelserna bör utveckla det konkurrensfrämjande området ytterligare. Regeringen prioriterar även fortsättningsvis insatser inom området teknisk forskning och utveckling. Fortsatta satsningar görs på exportfrämjande verksamhet och systemet för exportkreditgarantier effektiviseras. De konsumentpolitiska mål som riksdagen beslutade om år 1995 fullföljs. Ambitionen är att huvuddelen av den besparing på 200 miljoner kronor som görs inom teknisk forskning och utveckling skall kunna kompenseras genom stiftelsemedel. Riksdagens beslut om ett program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt (prop. 1995/96:222, bet. FiU:15, rskr. 1995/96:307) innebär en förstärkning av de tillväxtinriktade insatserna samt en effektivisering genom ökad samverkan mellan lokala, regionala och centrala insatser. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 24: Näringsliv för år 1997 till 2 860 miljoner kronor, för år 1998 till 2 594 miljoner kronor och för år 1999 till 2 579 miljoner kronor. Utgiftsområde 25:Allmänna bidrag till kommuner Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och landsting. Bidragen lämnas främst i form av allmänt finansiellt stöd till verksamhet i kommuner och landsting, men även som bidrag för att, i kombination med avgifter från kommuner och landsting, åstadkomma likvärdiga förutsättningar mellan kommuner och landsting. Dessutom kan bidrag lämnas till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Anslagen till kommunsektorn fastställs årligen av riksdagen och grundas på en bedömning av sektorns skattefinansierade utrymme. De senaste åren har bidragen i huvudsak hållits nominellt oförändrade med undantag av sådana justeringar som gjorts i enlighet med finansierings-principen. I syfte att skapa stabila planeringsförutsättningar för kommunsektorn har regeringen och företrädare för Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet träffat en överenskommelse om den kommunala ekonomin för åren 1997 och 1998. Regeringen har haft överläggningar med de båda kommunförbunden om de ekonomiska regleringar som skall göras med hänsyn till överenskommelsen. I denna proposition föreslår regeringen därför att ekonomisk kompensation skall lämnas till kommuner och landsting med anledning av förslag om ändrad beskattning av bilförmån, vilket beräknas minska de kommunala skatteinkomsterna. Dessutom föreslås ytterligare kompensation för det fr.o.m. år 1996 ändrade systemet för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till kommuner för år 1997 till 83 612 miljoner kronor, för år 1998 till 83 662 miljoner kronor och för år 1999 till 83 762 miljoner kronor. Utgiftsområde 26:Statsskuldsräntor mm. Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntorna på statsskulden samt oförutsedda utgifter. Även beräkningsposten minskning av anslags-behållningar tillhör utgiftsområdet men dessa utgifter redovisas separat. Anslaget för statsskuldsräntor ingår inte i utgiftstaket. Utgifternas nivå varierar med ett flertal faktorer som storleken på statsskulden vid periodens början samt hur stort primärt lånebehov2 som förväntas uppstå under perioden. Dessutom varierar statsskuldsräntornas nivå med förändringar av inhemska och utländska räntesatser samt växelkurser. Utöver dessa faktorer tillkommer ett antal tekniska faktorer vars effekter styr ränteutgifternas storlek. Dessa faktorer utgörs till stor del av olika upplåningstekniker som Riksgäldskontoret använder vid sin förvaltning av statsskulden. Prognoser på utvecklingen av ränteutgifterna försvåras av de olika upplåningsteknikerna eftersom de med nuvarande redovisningsprinciper kan leda till stora svängningar i ränteutgifterna mellan budgetåren. För att tydliggöra den underliggande utvecklingen av ränteutgifterna kan en kostnadsmässig redovisning av statsskuldsräntorna vara lämplig. En kostnadsmässig redovisning innebär en omperiodisering av utgifter och inkomster till den period då resursförbrukningen sker. En mer ingående redovisning av statsskuldsräntorna lämnas i volym 9, under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m. för år 1997 till 104 155 miljoner kronor, för år 1998 till 102 963 miljoner kronor och för år 1999 till 101 394 miljoner kronor. **FOOTNOTES** 2 Med primärt lånebehov avses Statens lånebehov exklusive utgifterna för statsskuldsräntor, dvs. summan av delposterna primärsaldo och Riksgäldskontorets nettoutlåning. 83 Utgiftsområde 27:Avgiften till Europeiska gemenskapen Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till budgeten i enlighet med Europeiska unionens fördrag. Utgifterna för år 1997 beräknas för Sveriges betalningar under budgetåret till Europeiska kommissionen avseende EG-budgeten enligt kommissionens förslag. Avgiften kan under året förändras till följd av faktisk uppbörd avseende tullar och importavgifter, utfallet av EG-budgeten tidigare år, tilläggsbudgetar på gemenskapsnivå, valutakurs samt andra korrigeringar av avgiften. Återbetalning av delar av avgiften enligt den s.k. infasnings-överenskommelsen budgeteras under inkomsttitel 7111 Återbetalning avseende avgiften till gemenskapsbudgeten. Utgiftsområdet beräknas för år 1997 till 20 525 miljoner kronor. Avgiften har reviderats i förhållande till de beräkningar som presenterades i den ekonomiska vårpropositionen. Förändringarna föranleds till större delen av justering av antagandena för utvecklingen av tullar och importavgifter, men även av justering av antagandena för utveckling av mervärdesskattebas och bruttonationalinkomst samt med hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag för år 1997. Regeringen beräknar ramen för utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska gemenskapen för år 1997 till 20 525 miljoner kronor, för år 1998 till 21 535 miljoner kronor och för år 1999 till 22 515 miljoner kronor. Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på statsbudgeten. Vid sidan av statsbudgeten finns dock den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt arbetsskadeförsäkringen. Besparingsåtgärder genomförs i enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen föreslår dock inga förändringar i reglerna för barnpension vilket innebär att de besparingar som aviserades i den ekonomiska vårpropositionen har ersatts med andra besparingar. Regeringen beräknar ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år 1997 till 131 957 miljoner kronor, för år 1998 till 136 712 miljoner kronor och för år 1999 till 142 082 miljoner kronor. 84 4.4.6 Utgiftsbemyndiganden R Regeringens förslag: Regeringen får under det kommande budget- året besluta att ett ramanslag får överskridas under förutsättning att följande villkor är uppfyllda: 1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget hinner inte inväntas, 2. överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten samt 3. överskridandet är nödvändigt för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas. egeringens överväganden Införandet av utgiftstak och utgiftsramar samt regeringens förslag till lag om statsbudgeten (prop. 1995/96:220) ställer stora krav på kvaliteten på de beräkningar, riskbedömningar vad avser garantier m.m. som ligger till grund för budgetförslaget. Även med en hög kvalitet i dessa avseenden kommer det att finnas svårigheter att med hög precision budgetera re-gelstyrda verksamheter, icke påverkbara EU-relaterade utgifter, garantiutgifter samt utgifterna för räntorna på statsskulden. Därtill kommer att vissa anslag skall finansiera verksamheter där regeringen förhandlar med tredje part om att verksamheten skall bli utförd till ett visst pris. I det av riksdagen faställda utgiftstaket för staten (1995/96:FiU10, rskr.1995/96:304) har inom budgeteringsmarginalen utrymme reserverats för vissa saldoneutrala förändringar som av olika skäl inte bör synliggöras på budgeten. Under pågående budgetår kan det vidare vara nödvändigt att göra utbetalningar som inte ryms inom anvisade anslag. Som exempel kan nämnas infriandet av statliga garantier. Om en garanti infrias, måste betalning alltid kunna göras för att undvika att staten hamnar i en situation som innebär betalningsinställelse. Därutöver kan det uppstå utgiftsbehov som är av så brådskande art att ärendena inte hinner underställas riksdagen, samtidigt som utgifterna inte lämpligen kan täckas av andra medel som står till regeringens förfogande. För denna typ av utgifter finns ett särskilt anslag benämnt Oförutsedda utgifter. På detta anslag, som innevarande budgetår är ett förslagsanslag, har de senaste åren 1 miljon kronor anvisats. Utfallet har under budgetåren 1990/91 - 1994/95 varierat mellan 6 och 40 miljoner kronor. Tillkommande utgiftsbehov som uppstår under pågående budgetår tillgodoses normalt genom att riksdagen beslutar om anslag på tilläggsbudget. I de fall ett riksdagsbeslut inte hunnit inväntas har tillkommande utgiftsbehov som följer av regelverk, oförutsedda händelser etc. hanterats på något av följande tre sätt. Regeringen har för det första haft rätt att överskrida förslagsanslag i de fall detta varit nödvändigt för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skulle kunna uppfyllas. Under vissa villkor har regeringen för det andra kunnat besluta om merutgift på ramanslag för förvaltningsändamål. Riksdagen har för det tredje bemyndigat regeringen att enligt vissa villkor besluta om sysselsättningsåtgärder intill ett visst belopp (finansfullmakten). I tidigare nämnda förslag till budgetlag föreslås att nuvarande förslagsanslag avskaffas. Utgifter som tidigare anvisats på förslagsanslag kommer i normalfallet att anvisas på ramanslag. I lagen föreslås att regeringen tillfälligt får överskrida ett ramanslag genom att ta i anspråk en anslagskredit motsvarande högst tio procent av anvisat anslag. Vidare föreslås att regeringen, under förutsättning att riksdagen givit ett bemyndigande, får besluta att ett ramanslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas. Enligt regeringens bedömning bör utgiftsökningar som inte kan påverkas från de utgiftsansvarigas sida normalt kunna rymmas inom den maximala kreditgränsen på 10 procent. För ramanslag som används för förvaltningsändamål torde det nästan aldrig bli aktuellt att under pågående budgetår utöka anslagsutrymmet mer än vad som ryms inom den maximala kreditgränsen. Sådana tillfälliga utgiftsbehov, som uppkommit utanför myndighetens kontroll (force-majeure- liknande förhållanden), kan i avvaktan på ett riksdagsbeslut likvidmässigt hanteras med en utökad kredit på myndighetens räntekonto inom den allmänna, av riksdagen fastställda, kreditramen. Något särskilt bemyndigande som ger regeringen befogenhet att överskrida ett ramanslag som anvisats för förvaltnings-ändamål bör enligt regeringen därför inte inhämtas. När det gäller ramanslag som anvisats för regelstyrd verksamhet, icke påverkbara EU-relaterade utgifter, garantier och utgifter för räntor på statsskulden (inkl. förvaltningen av denna) kan så snabba förändringar inträffa att utgifterna inte ryms inom den maximala kreditmöjligheten. När så är fallet avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om tilläggsanslag. Hinner ett tilläggsanslag inte anvisas, bör regeringen få besluta om överskridande för att det ändamål riksdagen beslutat med anslaget skall kunna uppfyllas. Anslaget för oförutsedda utgifter bör även omfattas av ett sådant bemyndigande. Enligt regeringens bedömning kommer det endast i undantagsfall vara nödvändigt att utnyttja en överskridanderätt. När det gäller utgifter för räntor på statsskulden, som ligger utanför det statliga utgiftstaket, bör överskridanderätten knytas till anslaget för detta ändamål. Någon beloppsgräns för överskridandet bör ej fastställas. Regeringen lägger förslag om ett bemyndigande under utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. För övriga ramanslag bör regeringen, givet de villkor som redovisats ovan, få ett generellt bemyndigande att besluta om ett överskridande under förutsättning att detta ryms inom det statliga utgiftstaket. Bemyndigandet bör avse det kommande budgetåret och därefter prövas årligen. Med en utökad användning av ramanslag finns enligt regeringens bedömning inget behov av ett särskilt bemyndigande motsvarande nuvarande finansfullmakt. En redovisning av ett eventuellt utnyttjande av utgiftsbemyndigandena samt hur detta har finansierats kommer att ingå i de utfallsredovisningar som framöver kommer att lämnas till riksdagen. 4.5 Budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler Den inkomstberäkning som redovisats i avsnitt 4.3.1 baseras förutom på bedömningar av den ekonomiska utvecklingen m.m. även på de förändringar i skatte- och avgiftsregler som presenterats i form av lagförslag i olika propositioner under våren och sommaren 1996. Därutöver har regeringen i andra propositioner, utan att lämna lagförslag, aviserat vissa förändringar. En del av dessa aviseringar preciseras nu, antingen i denna proposition eller i särskilda propositioner. I detta avsnitt redovisas budgeteffekterna av dessa förslag liksom av andra förslag på skatte- och avgiftsområdet. Effekterna för statsbudgeten och för hela den offentliga sektorn för åren 1997 - 1999 återges i tabell 4.15. Redovisningen är kassamässig vilket innebär att olika slag av uppbördsförskjutningar i skatte- och avgiftsuttaget har beaktats. Därigenom kan effekten för ett enskilt år inkludera flöden av skatter och avgifter som avser inkomster från ett tidigare år. Vid bedömningen har hänsyn också tagits till olika slag av indirekta effekter på andra skattebaser och på offentliga utgifter. Exempelvis ger en förändring av en punktskatt effekter på mervärdesskatten men även, via KPI-förändringar, på inkomstskatten för fysiska personer och på basbeloppsanknutna offentliga utgifter. De senare effekterna uppkommer med viss tidsfördröjning. Vid redovisningen av effekterna på statsbudgeten bör i princip nettoeffekten fördelas på berörda inkomst- och utgiftstitlar med hänsynstagande till de indirekta effekterna. De indirekta effekterna är dock i normalfallet förhållandevis små. Som en förenkling har därför i denna redovisning hela nettoeffekten hänförts till den inkomsttitel regelförändringen primärt avser. För den detaljerade redovisningen ger detta en viss missvisning, men effekterna på statsbudgetens saldo blir korrekta. För flertalet förslag gäller att effekterna för statsbudgeten avviker från dem för den konsoliderade offentliga sektorn. Avvikelserna beror på indirekta effekter på sådana skatter och avgifter som tillfaller kommunerna och/eller socialförsäkringssektorn. Utöver kalenderårseffekterna för staten och den offentliga sektorn redovisas också de varaktiga effekterna för offentliga sektorn av de olika förslagen. Avvikelser mellan varaktiga effekter och olika årseffekter beror bl.a. på fördröjd övervältring av vissa skatter på andra skattebaser. I vissa fall sker övervältringen förhållandevis snabbt, medan den i andra fall antas ske med en betydande tidsfördröjning. Den varaktiga effekten är såvitt gäller den höjda insättningsgarantin för bankerna, där avgifterna tidigareläggs, och den temporärt gällande nedsättningen av fastighetsskatten, beräknad som en ränteeffekt. Med undantag för förslaget om nedsättning av fastighetsskatten i vissa fall, som skall tillämpas redan vid 1997 års taxering (inkomståret 1996), och för förslaget om förändrad energibeskattning, som träder i kraft 1 juli 1997, avses samtliga förslag gälla fr.o.m inkomståret 1997. 4.5.1 Förslag i budgetpropositionen I prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000 m.m. aviserades en förändring av inkomstskatten för fysiska personer i form av en begränsning av uppräkningen av skiktgränsen i skatteskalan för inkomståret 1997. Förslag om detta lämnas nu. Den varaktiga inkomstförstärkningen för offentlig sektor uppgår till 0,92 miljarder kronor. Förslag lämnas också om höjningar av energiskatten på el och fossila bränslen som finansierar ett återtagande av det andra steget av tidigare beslutade höjningar av produktionsskatterna på el från kärnkraftverk och vattenkraftverk från den 1 juli 1997 (de tidigare förslagen lämnades i prop. 1995/96:198 Ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgifts-området). På energiskatteområdet föreslås också att produktionsskatten på el från äldre vattenkraftverk ersätts med en fastighetsskatt. Omläggningen har tidigare aviserats bl.a. i prop. 1995/96:222. Det förra förslaget ger en varaktig budgetförstärkning för offentlig sektor på 0,10 miljarder kronor medan det senare förslaget bedöms vara finansiellt neutralt. I denna proposition lämnas också förslag om förändringar i beskattningen av alkolhol och tobak. Den varaktiga inkomstförstärkningen på 0,03 miljarder kronor avses finansiera informationsinsatser på alkoholområdet. Slutligen föreslås också en höjning av insättningsgarantin för bankerna. 4.5.2 Förslag i andra propositioner Nedan redovisas i korthet de förslag som presenteras i särskilda propositioner i anslutning till budgetpropositionen. Enbart sådana förslag som bedömts ge budgeteffekter tas med i redovisningen. I prop. 1996/97:12 Vissa justeringar i lagen om räntefördelning vid beskattning, m.m. föreslås en halvering av företagens avdrag för representation. Förslaget, som tidigare har aviserats i prop. 1995/96:198, beräknas ge en varaktig inkomstförstärkning på 0,50 miljarder kronor. I prop. 1996/97:10 Mervärdesskatt inom kultur-, utbildnings- och idrottsområdet föreslås att mervärdesskatt införs på kulturområdet m.m. Den varaktiga inkomstförstärkningen uppgår till 0,02 miljarder kronor. I prop. 1996/97:19 Beskattning av bilförmån, m.m. föreslås förändrade regler vid beskattningen av bilförmån. Förslaget, som tidigare har aviserats i prop. 1995/96:222, beräknas medföra en varaktig budgetförsvagning på 1,04 miljarder kronor. I prop. 1996/97:21 Nedsättning av socialavgifter, m.m. föreslås reducerade socialavgifter med viss inriktning på mindre företag. Förslaget har tidigare aviserats i prop. 1995/96:222 och beräknas ge en varaktig budgetförsvagning på 2,30 miljarder kronor. I samma proposition föreslås vidare att särskild löneskatt införs på avsättningar till vinstandelsstiftelser. Förslaget aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen hösten 1994 (prop. 1994/95:25) och beräknas ge en inkomstförstärkning på 0,10 miljarder kronor. I prop. 1996/97:29 Höjning av koldioxidskatten för industrin och växthusnäringen föreslås en höjning av koldioxidskatten för industrin och införandet av vissa nedsättningsregler. Den varaktiga inkomstför-stärkningen uppgår till 0,25 miljarder kronor. I prop. 1996/97:14 Vissa punktskattefrågor föreslås också ett slopande av miljöskatten på inrikes flygtrafik till en varaktig kostnad om 0,10 miljarder kronor. Detta förslag och förslaget om höjd koldioxidskatt har tidigare aviserats i prop. 1995/96:198. I prop. 1996/97:17 Skattereduktion för innehav av fastighet i vissa fall föreslås vissa nedsättningar i fastighetsskatten i form av en särskild skattereduktion. Nedsättningen trappas av och föreslås upphöra inkomståret 2001. Utöver nu redovisade förslag återkommer regeringen med ytterligare förslag senare i höst. Det gäller dels vissa lättnader i dubbelbeskattningen av inkomster hos mindre företag, dels en begränsning av rätten till periodiseringsfondsavsättningar för företagen. Båda förslagen har aviserats i prop. 1995/96:222. De förändrade reglerna avses träda i kraft 1 januari 1997 men bedöms inte ge några effekter för statsbudget eller offentlig sektor för år 1997 beroende på förskjutningar i skatteuppbörden. Behovet av finansiering för senare år tillgodoses bl.a. genom utnyttjande av den särskilda ram som avsattes för åtgärder på företagsskatteområdet hösten 1994 (prop. 1994/95:25). Delar av denna ram har tidigare tagits i anspråk som finansiering av bl.a. en utvidgad kvittningsrätt för enskilda näringsidkare och införandet av ett temporärt riskkapitalavdrag. Som aviserats i prop. 1995/96:222 tas i princip hela återstoden av denna ram, i anspråk för inkomståren 1997 och framåt. 85 Tabell 4.15 Budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler. Effekter för statsbudget och offentlig sektor för åren 1997-1999 samt varaktiga effekter för offentlig sektor. Miljarder kronor. Inkomst-Statsbudget Offentlig sektorVaraktig titel effekt 1997 1998 1999 1997 1998 1999 offentlig sektor A. Förslag i BP97 Justering av skiktgräns 1111 0,84 0,92 0,92 0,84 0,92 0,92 0,92 Slopad skatt vattenkraftel 1/1 19971434-2,06-2,07-2,08-1,78-1,71-1,69-1,88 Fastighetsskatt vattenkraft 1/1 199713121,721,881,881,721,881,881,88 Höjd energiskatt el och bränsle 1/7 199714280,481,071,060,471,090,930,92 Sänkt skatt kärnkraftel 1/7 19971431-0,29-0,64-0,64-0,25-0,53-0,52-0,50 Ej höjd skatt vattenkraftel 1/7 19971434-0,19-0,41-0,41-0,16-0,34-0,33-0,32 Sänkt skatt maltdrycker 1427 -0,60-0,59 -0,59-0,60-0,54-0,54 -0,54 Höjd skatt spritdrycker 1425 0,04 0,04 0,04 0,04 0,03 0,03 0,03 Höjd skatt tobak 1424 0,60 0,59 0,59 0,60 0,54 0,54 0,54 Höjd insättningsgaranti banker11210,00-0,20-0,200,95 0,75 0,75 0,07 Summa förslag i BP97 0,54 0,59 0,57 1,83 2,09 1,97 1,12 B. Förslag i andra propositioner Halvering representationsavdrag11210,200,500,50 0,20 0,50 0,50 0,50 Moms på kultur m.m. 1411 0,08 0,09 0,09 0,02 0,02 0,02 0,02 Förändrad beskattning bilförmån1111-0,27-0,35-0,35-0,95-1,04-1,04-1,04 Reducerade socialavgifter 1254 -2,65-2,96 -2,96-2,10-2,30-2,30 -2,30 Särskild löneskatt vinstandelar12910,000,100,10 0,00 0,10 0,10 0,10 Höjd CO2-skatt industri 1428 0,45 0,45 0,46 0,38 0,37 0,36 0,25 Slopad miljöskatt inrikes flyg1481-0,18-0,22-0,22-0,15-0,15-0,14-0,10 Nedsättning fastighetsskatt1312-0,07-0,05 -0,02-0,07-0,05-0,02 -0,01 Summa förslag i andra propositioner-2,44-2,44-2,40-2,67-2,55-2,52-2,58 Summa förslag i BP97 och andra propositioner-1,90-1,86-1,84-0,84-0,46-0,56-1,46 86 5 Ekonomisk styrning 5.1 Uppföljning av räntekontomodellen Den 1 juli 1993 infördes en modell för räntebeläggning av vissa statliga betalningsmedel, främst förvaltningskostnadsanslag, avgifter och bidrag. Syftet med införandet av modellen var bl.a. - att få minskat upplåningsbehov och därmed minskade räntekostnader för staten genom förbättrad kassahållning, - att få en mer rättvisande redovisning av räntekostnaderna genom att de visas där de uppstår på respektive myndighet, - att få en höjning av myndigheternas ekonomiadministrativa kompetens genom systemets stimulans till bättre kassahållning. Riksrevisionsverket har i sin årliga rapport till regeringen 1995 (RRV:29-95- 3231) konstaterat att många myndigheter redovisar stora tillgodohavanden på räntekontona. Den 30 juni 1995 hade myndigheterna ett sammanlagt tillgodohavande på Riksgäldskontoret om ca 18 miljarder kronor. Riksrevisionsverket ansåg i den årliga rapporten att med hänsyn taget till ovanstående, en översyn bör göras av nuvarande utformning av räntekontomodellen. Regeringen gav i april 1996 Riksrevisionsverket och Riksgäldskontoret i uppdrag att göra en sådan översyn. I översynen ingick att finna orsakerna till myndigheternas stora tillgodohavanden på räntekontona. Uppdraget redovisades i maj 1996. Regeringens bedömning: De höga tillgodohavandena på räntekontona beror främst på ett högt anslagssparande hos myndigheterna. Indragning genom någon generell metod är inte aktuell. Skälen för regeringens bedömning: Räntekontomodellen bygger på att myndigheterna får ränta på behållningar på räntekontot och erlägger ränta på utnyttjad kredit. Dag för utbetalning av anslagsmedel har valts på ett sådant sätt att, med ett oförändrat betalningsmönster, saldoeffekten blir noll. Om myndigheterna sköter sin kassahållning väl, skall en ränteintäkt kunna uppstå som myndigheterna i normalfallet bör kunna använda för att finan-siera sin verksamhet. Vid enkätundersökningar hos myndigheterna framgår att myndigheterna anser att räntebeläggning i kombination med ramanslagsmodellen har haft övervägande positiva effekter. Myndigheterna hävdar att kassahållningen har förbättrats. Hur mycket detta har inneburit på aggregerad nivå exakt i kronor är inte möjligt att få fram med nuvarande analysmetoder. Myndigheternas behållningar på sina räntekonton har de senaste åren varit höga. Dessa uppgick till 18 miljarder kronor 30 juni 1995. Saldona på räntekontona varierar dock kraftigt beroende på när man mäter i månaden. En motsvarande mätning den 24 augusti 1995 visade ett saldo på ca 11 miljarder kronor. Huvuddelen av de 11 miljarderna kan förklaras av de s.k. ingångsvärdena. Det ingångsvärde som åsyftas är de medel som tillfördes räntekontona vid införandet av modellen. Ingångsvärdena uppgick till ett belopp på 8,3 miljarder kronor. De höga ingångsvärdena i sin tur uppkom på grund av myndigheternas anslagssparande. Till räntekontona har också förts betydande räntebelopp. Fr.o.m budgetåret 1993/94 t.o.m år 1995 har 2,8 miljarder kronor påförts. Till största delen kan alltså behållningarna förklaras av höga ingångsvärden som i sin tur består av ett anslagssparande från tiden före införandet. Regeringen anser att man ej bör justera anslagen, för det anslagssparande eller behållningar på räntekontona som finns, genom någon generell metod. Att göra generella indragningar kan förstöra stimulansen hos myndigheterna att föra en god kassahållning. Dessutom finns en risk att myndigheterna återfaller i ett mönster där anslagsmedlen till varje pris måste förbrukas. Ett högt anslagssparande eller goda ränteintäkter bör i stället uppmärksammas inom ramen för det ordinarie årliga budgetarbetet. Detta har också skett inom vissa områden i det nu aktuella budgetarbetet och kommer framöver regelmässigt att ingå i den årliga prövningen av myndigheternas resursbehov. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas en eventuell trendmässig ökning av anslagsbehållningen. Regeringens bedömning: För att förbättra den finansiella kontrollen över myndigheternas räntekonton bör varje myndighet åläggas att årligen till regeringen rapportera sammansättningen av saldot på räntekontot med angivande av de viktigaste faktorerna bakom utvecklingen av saldot. Detta görs lämpligen i myndighetens årsredovisning. Skälen för regeringens bedömning: Idag är det svårt att få en samlad bild av sammansättningen på myndigheternas räntekonto. För regeringen kan det exempelvis vara intressant att få en uppfattning om hur stor andel av saldot på räntekontot som förklaras av medel som beror på ett anslagssparande och hur stor andel som kan härledas till den avgiftsfinansierade verksamheten. Myndigheterna bör därför åläggas att till regeringen rapportera sammansättningen av saldot på räntekontot med angivande av de viktigaste faktorerna bakom utvecklingen av saldot. Detta görs lämpligen i myndigheternas årsredovisningar. 5.2 Uppföljning av systemet med avräkning av ingående mervärdesskatt inom staten. Statliga myndigheters ställning inom mervärdesskattesystemet ändrades fr.o.m. budgetåret 1991/92 (prop. 1989/90:111, SkU 1989/90:31, rskr. 1989/90:357 och prop. 1990/91:100, 1990/91:FiU20, rskr. 1990/91:132). Det främsta syftet med reformen var att uppnå konkurrensneutralitet mellan verksamhet i egen regi och entreprenadverksamhet. En viktig utgångspunkt var att reformen inte skulle medföra någon belastning på statsbudgeten, dvs den skulle vara saldomässigt neutral. Regeringen aviserade i samband med beslutet att man avsåg att återkomma till riksdagen dels med en permanent lösning för den särlösning som föreslagits för myndigheter med externa medel inom universitets- och högskoleområdet samt vissa kulturmyndigheter, dels med en uppföljning av reformen som helhet. Regeringen gav i december 1995 Riksrevisionsverket i uppdrag att följa upp mervärdesskatteomläggningens effekter på myndigheternas resurs-utrymme och effekten för staten som helhet, samt lämna förslag till ett system för hur mervärdesskatt skall hanteras då myndigheter erhåller externa medel. Riksrevisionsverket inkom till regeringen med en rapport i juni 1996. Rapporten har legat till grund för regeringens överväganden. 5.2.1 Omläggningen Regeringens bedömning: På aggregerad nivå bedöms omläggningen av myndigheternas ställning inom mervärdesskattesystemet som saldomässigt neutral. Variationer på enskilda myndigheter förekommer, men osäkerheten i underlagsmaterialet samt justeringar av anslagsbaser på ett antal områden och vid upprepade tillfällen sedan omläggningen gör att sådana justeringar i dag ej kan göras på ett tillförlitligt sätt och kan därmed ej anses som meningsfulla. Skälen för regeringens bedömning: Det bör först konstateras att den underliggande dokumentationen för undersökningen är av en sådan art att en uppföljning ej låter sig göras utan problem. De siffror som presenteras måste tolkas med stor försiktighet. Den nedjustering som gjordes av anslagen 1991/92 på grund av omläggningen av myndigheternas redovisning av mervärdesskatt uppgick till 4,6 miljarder kronor. Den totalt avräknade ingående mervärdesskatten för samma år uppgick till 13,5 miljarder kronor. Skillnaden mellan nedjusterad och avräknad mervärdesskatt uppgår till ca 9 miljarder kronor. Denna skillnad kan delvis förklaras av följande faktorer. Breddningen av mervärdesskatten I samband med omläggningen av myndigheternas ställning inom mervärdesskattesystemet gjordes även en breddning av mervärdesskatten som främst påverkade utgifterna inom försvarets område. Inom försvaret uppgick den avräknade mervärdesskatten till 5,6 mil-jarder kronor. Den totala nedjusteringen av anslagen uppgick till 1,1 miljard kronor. En differens uppgående till 4,4 miljarder kronor kan m.a.o. konstateras av vilka 3,4 miljarder kan förklaras av breddningen av mervärdesskatten inom krigsmaterielområdet. Kvar att förklara är 1 miljard kronor. Osäkerheten i underlaget är stort, men om man studerar hur mycket försvaret kompenserades för mervärdesskatt under sista halvåret budgetåret 1990/91 uppgick denna summa till 1,4 miljarder kronor. Mycket tyder på att den nedjustering av anslagen som gjordes på försvarets område ej var tillräcklig. Att nu justera anslaget för denna effekt kan dock ej anses vara meningsfullt, eftersom försvarets resurser omprövats vid ett flertal tillfällen efter denna tid. Om man studerar breddningens effekt på statsbudgetens anslag för övrigt, uppgår denna till ca 1,1 miljard kronor. Totalt kan med försiktighet sägas att breddningen av mervärdesskatten kan förklara 4,5 miljarder kronor av den differens på ca 9 miljarder kronor som finns mellan avräknat mot inkomsttitel och den nedjustering som gjorts av anslagen. Verksamhet utanför statsbudgeten Myndigheter som har verksamhet utanför statsbudgeten rekvirerar också ingående mervärdesskatt. För denna del av den ingående mervärdesskatten har självklart ingen anslagsjustering kunnat göras. Om man antar att myndigheternas medel används på samma sätt oavsett finansieringskälla, skulle verksamheten utanför statsbudgeten kunna förklara ca 1,5 miljarder kronor av differensen för den totala ingående mervärdesskatten. I följande tabell kan förklaringsvariablerna sammanfattas (i miljarder kronor): Total ingående mervärdesskatt13,5 Breddning av mervärdesskatt -4,6 Verksamhet utanför statsbudgeten-1,5 För liten nedjustering hos försvaret-1,0 Nedjustering av anslagen -4,5 Återstående differens 1,9 Vid tiden för omläggningen av myndigheternas ställning i mervärdesskattesystemet gjordes stora satsningar för att motverka den ökande arbetslösheten. Arbetsmarknads- och utbildningsområdet fick ökade resurser. Att skilja ut dessa ökningar av anslag från de minskningar som gjordes på samma anslag med anledning av omläggningen låter sig inte göras efter den tid som gått efter omläggningens ikraftträdande. Det är dock inte osannolikt att åtgärdspaketen med anledning av den ökade arbetslösheten kan förklara återstående differens. Som förut har påpekats är osäkerheten i det underliggande materialet mycket stor, vilket gör att siffrorna bör tolkas med stor försiktighet. Slutsatsen blir dock att man inte kan säga att momsomläggningen på aggregerad nivå icke var saldoneutral utan det sannolika är att de anslagsjusteringar som gjordes i huvudsak var korrekta. Vidare har många förändringar skett i myndigheternas anslagsbaser sedan budgetåret 1991/92, vilket gör att en justering av anslagen med anledning av reformen inte kan anses som meningsfull. 5.2.2 Hantering av ingående mervärdesskatt vid erhållande av externa medel Regeringens bedömning: En schablonmetod bör även fortsättningsvis användas för att hantera den ingående mervärdesskatten vid erhållande av externa medel inom universitets- och högskoleområdet samt vissa kulturinstitutioner. Exakt hur den- na metod skall utformas och hur externa medel skall definieras bör utredas vidare. Skälen för regeringens bedömning: För närvarande inlevererar myndigheter som erhåller externa medel inom universitets- och högskoleområdet samt vissa kulturinstitutioner 8% av dessa till statsbudgeten. I gengäld får myndigheterna avräkna ingående mervärdesskatt oavsett finansieringskälla. I beslutet som grundlade principerna för hur den nya hanteringen av mervärdesskatt skulle ske hos myndigheterna föreslogs denna schablonmetod, men samtidigt aviserades tankar kring en mer permanent lösning. Den gick ut på att inte medge avdragsrätt för mervärdesskatt för de varor som finansierats med externa medel. Detta skulle dock kräva bättre internredovisningssystem hos myndigheterna. Inom högskolevärlden är det mycket vanligt med samfinansierade projekt, där medel kommer ifrån såväl anslag som externa icke-statliga medel. Att urskilja medlens ursprung vid avgörande av vilken finansieringskälla som använts vid inköp är knappast möjligt. Detta gäller oavsett om internredovisningssystemen blivit bättre. Vidare skulle man vid en särredovisning av finansieringskällor kunna få oönskade effekter såsom att den finansieringskälla som berättigar till avdrag av ingående mervärdesskatt, nämligen anslagsfinansiering, skulle finansiera inköp av mervärdesskattepliktiga varor i högre grad än den externmedelsfinansierade. Av dessa skäl vill regeringen inte föreslå en särredovisning av medel i detta fall. Ett alternativ till särredovisning är att behålla något slags schablon. Om man antar att alla medel som högskolorna erhåller, oavsett finansieringskälla, används på likartat sätt, skulle en schablonmetod kunna vara att man från början inbetalar en i förväg bestämd procentsats av externa medel. I efterhand kan man justera detta belopp med det verkliga utfallet av de externa medlens andel av de totala medlen i relation till total ingående mervärdesskatt. Förslagets praktiska innebörd bör dock utredas vidare. Bl.a. bör man se över den procentsats på 8% som för närvarande gäller, eftersom det visat sig att man inte kan säga att denna verkar stämma särskilt väl för de enskilda myndigheterna. Vidare bör en mer enhetlig definition av externa medel göras för att få ett mer korrekt resultat vid tillämpningen av en schablonmetod. 5.3 Statlig garantigivning 5.3.1. Redovisning av verksamheten med statliga garantier Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en redovisning av verksamheten statliga kreditgarantier inklusive grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myndig- heternas rapportering till RRV:s system för kreditgarantiredovisning (System KG) samt myndigheternas och departementens årsredovisningar. Uppgifterna avser garantistockens ställning per den 30 juni 1995. De redovisade uppgifterna för verksamheten avser budgetåret 1994/95. Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1995. I redovisningen ingår uppgifter om statens ansvarsförbindelser i form av kreditgarantier och borgen samt grundfondsförbindelser. Kreditgarantierna är till skillnad från grundfondsförbindelserna kopplade till en viss kredit. En kreditgaranti är ett statligt borgensåtagande som oftast gäller som för egen skuld. En grundfondsförbindelse är en förbindelse att betala ett bestämt belopp för att undvika likvidation eller se till att garantimottagarens kapital hålls intakt. Syftet med kreditgarantier Kreditgarantierna används av staten som ett näringspolitiskt medel för att stödja verksamheter av samhällsintresse. Kreditgarantier har använts för att stödja t ex jordbruk, varvsindustri, energiförsörjning, export och bostadsbyggande. Under senare år har kreditgarantier använts i samband med bankkrisen och för investeringar i infrastrukturen. Gällande garantiramar Av riksdag och regering tilldelade, gällande, garantiramar per den 1 juli 1995, uppgår till 254,7 miljarder kronor, vilket utgör en minskning jämfört med föregående år med 24,7 miljarder kronor. Riksgäldskontorets (RGK) garantiram har i redovisningen minskats med 27,7 miljarder kronor på grund av att ramar som saknar utfärdade garantier inte har tagits med. Andra ändringar är en ökning av Exportkreditnämndens (EKN) garantiram med 1 miljard kronor och under året har Vägverket och Banverket utvidgat den garanti som ställs ut för Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB:s lån i Riksgäldskontoret. För de myndigheter och departement som inte har en fastställd garantiram räknas garanterad kapitalskuld som garantiram. Detta gäller Statens bostadskreditnämnd (BKN) och Bankstödsnämnden (BSN). Gjorda garantiutfästelser Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1995 uppgår till 219,8 miljarder kronor vilket innebär en ökning med 11,1 miljarder kronor jämfört med föregående år. Denna nettoökning beror på att Riksgäldskontoret har ökat med 9,7, Statens bostadskreditnämnd med 3,7 och Exportkreditnämnden med 1,5 miljarder kronor. Bankstödsnämnden har minskat sina utfästelser med 3,2 miljarder kronor. Gjorda garantiutfästelser är summan av garanterad kapitalskuld och gjorda utfästelser som ej tagits i anspråk. För de flesta myndigheter är tiden mellan utfästelser och ianspråktagande kort vilket innebär att beloppen för utfästelser och kapitalskuld är lika stora. Exportkreditnämnden har dock ett arbetssätt som innebär att den alltid har en stor mängd utfästelser som inte är tagna i anspråk. Den 30 juni 1995 uppgick dessa utfästelser till 47,8 miljarder kronor. Garanterad kapitalskuld Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1995 var 171,9 miljarder kronor vilket är 10,7 miljarder mer än året innan. Ökningen beror på lika stora förändringar som redovisats vad gäller utfästelser per myndighet. De som garanterat de största kapitalskulderna är Riksgäldskontoret 75,6, Exportkreditnämnden 41,2, Bankstödsnämnden 17,1, Statens bostadskreditnämnd 23,6, Finansdepartementet 12,3 och Statens jordbruksverk (SJV) 1,7 miljarder kronor. Dessa står för drygt 99,7 procent av den totalt garanterade kapitalskulden. Antalet garantier Det fanns cirka 43 000 garantier per den 30 juni 1995 och medelvärdet för kapitalskulden per garanti är ungefär 4 miljoner kronor. Den minsta enskilda garantin är på 500 kronor och den största uppgår till 27 miljarder kronor. De myndigheter som utfärdat det största antalet garantier är Statens bostadskreditnämnd 22 000, Statens jordbruksverk 9 700 och Exportkreditnämnden 10 000 garantier. Dessa tre myndigheter står för 97 procent av det totala antalet kreditgarantier. Övriga myndigheter och departement har tillsammans drygt 1 000 garantier. Utvecklingen under de senaste tio åren Trenden för total garantiram, utfästelser och kapitalskuld var fram till och med budgetåret 1991/92 svagt uppåtgående. Budgetåret 1992/93 visar en stor ökning som nästan helt kan tillskrivas bankkrisen och omläggningen av bostadsstödet (Bankstödsnämnden +29,8 och Statens bostadskreditnämnd +11,8 miljarder kronor). Utgifter till följd av infriade garantier Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1994/95 (1993/94) uppgår till 1 489,9 (21 682,9) miljoner kronor, knappt 1 procent av total kapitalskuld. Den största andelen infriade garantier redovisas av Exportkredit- nämnden med 978 (1240) och Statens bostadskreditnämnd med 472,8 (126,7) miljoner kronor. Inkomster från lämnade garantier Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1994/95 uppgick till 1 157 miljoner kronor jämfört med 1 007 miljoner kronor föregående budgetår. Inkomsterna genereras främst av Exportkreditnämnden (709), Riksgäldskontoret (244) Statens bostadskreditnämnd (117) och Bankstödsnämnden (67). Garantiavgifterna uppgår till knappt 0,7 procent av total kapitalskuld. Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier under budgetåret 1994/95 uppgick till 807 miljoner kronor jämfört med 1 526 miljoner kronor föregående budgetår. Dessa inkomster härrör främst från exportkreditgarantierna (788). Inkomsterna till följd av återbetalning uppgick till 0,5 procent av total kapitalskuld. Det ekonomiska utfallet av verksamheten Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garantier resulterat i ett nettoöverskott på 475 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Föregående budgetår visade ett stort nettounderskott på 19 150 miljoner kronor. Exklusive Bankstödsnämnden blev utfallet ett överskott på 386 miljoner kronor. Utvecklingen de senaste tio åren Under de senaste tio åren har garantier infriats för totalt 58,1 miljarder kronor. Inkomsterna i form av avgifter och återbetalningar är för samma period 6,3 respektive 7,5 miljarder kronor. Sammanställning av statliga garantier Tabellen nedan visar i sammandrag garantiramar, utfästelser och kapitalskuld för samtliga statliga garantier per den 30 juni 1995 samt inkomster och utgifter för statliga garantier under budgetåret 1994/95. Tabell 5.1 Garantier Gällande Garanti- GaranteradUnder budgetåret 1994/95 utfärdade av garantiramutfästelserkapitalskuldUtgifter tillInkomster Inkomster till 1 juli 199530 juni 199530 juli 1995följd av infri-från garanti- följd av åter- Miljoner kronor ade garantieravgifterbetalningar av tidigare infriade garantier Riksgäldskontoret121 254,075 588,175 588,1 0,0 244,0 0,0 Statens bostadskreditnämnd23 574,123 574,123 574,1472,8117,0 15,5 Bankstödsnämnden17 100,0 17 100,0 17 100,0 0,0 67,2 0,0 Finansdepartementet12 279,012 279,012 279,0 0,0 0,0 0,0 Statens jordbruksverk3 690,01 696,01 696,0 23,9 17,0 0,0 Delsumma 177 897,1130 237,2130 237,2 496,7 445,2 15,5 Övriga 2 800,1 543,8 543,8 14,8 3,2 3,6 Delsumma 180 697,2130 781,0130 781,0 511,5 448,4 19,1 Exportkreditnämnden74 000,088 997,041 173,0 978,5 708,9 788,1 Totalsumma 254 697,2219 788,0171 954,0 1 490,0 1 157,3 807,2 5.3.2 Ny modell för garantihanteringen i staten Riksdagens beslut om ett tak för den offentliga sektorns utgifter har ökat kraven på utgiftskontroll på alla områden. Detta gäller även den statliga garanti- och långivningen. Den statliga kredit- och garantiverksamheten har, med vissa undantag som exempelvis Exportkreditnämnden, haft en klart administrativ prägel, men på senare år har allt högre krav på ekonomi ställts. Regeringen har i sitt förslag till lag om statsbudgeten (prop. 1995/96:220) fastställt att för statliga garantier skall en avgift tas ut och att denna avgift skall motsvara den ekonomiska risk och övriga kostnader som garantin innebär för staten, om inte riksdagen för ett visst fall beslutar annat. Även tidigare riksdagsbeslut har haft liknande innebörd (prop. 1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38). Detta har sedan en längre tid gällt den garantiverksamhet som hanteras av Exportkreditnämnden. Regeringen gav i december 1995 Riksgäldskontoret och Riksrevisions-verket i uppdrag att utreda ett antal frågor kring statens garanti- och låneverksamhet i syfte att uppnå en bättre genomlysning av verksamheten, bättre kontroll över utgiftsutvecklingen samt utveckla en ändamålsenlig modell för budgetering, redovisning och finansiering av verksamheten. Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket inkom med en rapport i maj 1996. Rapporten har remitterats till berörda myndigheter. Remissvar har lämnats av Exportkreditnämnden, Statens bostadskreditnämnd, Glesbygds-verket, Banverket, Jordbruksverket, Kammarkollegiet, NUTEK, Presstödsnämnden, SJ, Skogsstyrelsen, Vägverket samt Länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmars, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens, Uppsala, Kronobergs, Västernorrlands och Norrbottens län. 5.3.2.1 Den nya modellen Regeringens förslag: En ny modell för garantihanteringen i staten bör införas. Den föreslagna modellen innebär att risken i varje garantiengagemang eller grupp av engagemang beräknas och att det därigenom sätts ett pris, i form av en årlig avgift, på garantin. Till den del avgifter inte erhålls från garantitagaren är det fråga om en statlig subvention. En sådan subvention skall belasta ett anslag. Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna:Remissinstanserna är genomgående positiva till rapportens förslag att en ny modell för garantihanteringen i staten bör införas. Glesbygdsverket menar att analys av om eventuella risker för försvårad kapitalförsörjning till företag i landsbygd och glesbygd saknas för den ändrade modellen för garantiverksamheten. Glesbygdsverkets mening är att en sådan analys bör ske innan slutlig ställning kan tas till förslaget. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att Landsbygdsstödet skall vara undantaget från förslagen. Riskvärdering är där ointressant på grund av att den endast kan göras på geografiska grunder. Avgiften för Landsbygdsstöd bör vara högst på nuvarande nivå alternativt tas bort, enligt länsstyrelsen. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) avstyrker modellen med en genomgående individuell riskvärdering, och anför att detta kan överlåtas till beslutande myndigheter som vid mindre belopp kan använda schabloner och vid större belopp göra en individuell bedömning. Full kostnadstäckning för garantier innebär enligt Länsstyrelsen i Örebro län en verksamhet som har stora likheter med kommersiell försäkringsverksamhet. Det kan då ifrågasättas om det inte vore rimligare att låta den fria marknaden hantera verksamheten. Bakgrund till regeringens förslag: Statliga garantier har genom åren medfört betydande kostnader för staten. Riskbedömning och försöken att styra och förutse kostnaderna har varit otillräckliga. Utgifterna har fått belasta statsbudgeten efterhand på icke beloppssatta förslagsanslag. Värdering och prissättning av garantier är väsentlig av flera skäl. Det är direkt avgörande för statens intäkter och för att olika statliga åtaganden skall kunna jämföras. Vidare kan icke korrekt prissatta garantier leda till att beteenden hos exempelvis långivare påverkas, medföra förmögenhetsomfördelningar samt leda till att konkurrensen snedvrids om garantin lämnas till ett företag på en konkurrensutsatt marknad. I förslag till budgetlag fastslås att statliga garantier skall beläggas med en avgift som motsvarar den risk som garantin åsamkar staten. Riksdagen skall dock ha möjlighet att besluta annat i vissa fall. I de fall som riksdagen beslutar att avgift för den statliga garantin inte skall utgå, uppkommer en statlig subvention som motsvarar den uteblivna avgiftsintäkten. För att stärka den ekonomiska kontrollen bör denna subvention belasta ett anslag. Statsbudgetens uppgift att styra resursutnyttjandet i staten vidmakthålls därmed. I regeringens förslag till lag om statsbudgeten föreslås vidare att statlig verksamhet där statens kostnader helt täcks med verksamhetens intäkter inte skall redovisas på inkomsttitlar och anslag. Av detta följer att statens garantiverksamhet bör hanteras utanför statsbudgetens inkomsttitlar och anslag. Att till största delen hantera garantiverksamheten vid sidan av statsbudgetens anslag och inkomsttitlar ger ett tydligt ansvar till berörda myndigheter. Resultatuppföljningen förbättras och redovisningen underlättas. Införandet av utgiftstak och borttagande av förslagsanslag påverkar dessutom garantiverksamheten på andra sätt. Staten måste alltid kunna infria sina garantiåtaganden. Ett icke budgeterat infriande av en garanti som medför revideringar av anslag och därmed kräver riksdagens godkännande, kan innebära att staten inte kan uppfylla sina åtaganden på grund av den tid som behandling av regeringens förslag tar i riksdagen. Detta problem undanröjs om garantiverksamheten hanteras på föreslaget sätt. Regeringens förslag till lösning på detta problem under budgetåret 1997 är att riksdagen bemyndigar regeringen att under vissa omständigheter överskrida de anslag som finansierar statlig garantiverksamhet. De grundläggande principerna bakom denna modell tillämpas redan av Exportkreditnämnden, varvid förslagen inte innebär någon förändring av myndighetens verksamhet. Det som Glesbygdsverket anför om att det kan finnas en risk för att kapitalförsörjningen försvåras till företagen i landsbygd och glesbygd om förslaget genomförs, anser regeringen inte föreligga. Riksdagen kan, om synnerliga skäl finns, alltid besluta att garantiavgift skall utgå eller minskas. Med den föreslagna modellen kommer dock alltid kostnaden för ett sådant beslut att synliggöras. Regeringen föreslår också under utgiftsområde 19: Regional utjämning och utveckling att systemet med kreditgarantier inom landsbygdsstödet skall avskaffas och ersättas med regionala utvecklingslån. 5.3.2.2 Garantireserv Regeringens förslag: Avgifts- och anslagsmedel skall reserveras på ett konto hos Riksgäldskontoret, en reserv per resultatområde. Eventuella återvinningar tillförs garantireserven och reserven finansierar infrianden, administration och andra utgifter. En obegränsad kredit bör kopplas till kontot. Rapportens förslag: Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket föreslår i sin rapport att med hänvisning till kraven på styrning och kontroll föreslås att administrationskostnader budgeteras och finansieras över ett särskilt anslag (eller anslagspost) som disponeras av respektive resultatansvarig myndighet samt att en reglering i efterhand görs mellan garantireserven och en inkomsttitel. Remissinstanserna: Exportkreditnämnden avvisar utredningens huvudförslag att administrationskostnaderna skall budgeteras och finansieras över särskilt anslag. Någon risk för att verksamheten i annat fall skulle växa oproportionerligt finns inte enligt Exportkreditnämnden. Bostadskreditnämnden förordar att garantimyndigheten bemyndigas att av garantireserven använda ett visst belopp för administration. Bakgrunden till regeringens förslag: De riskrelaterade avgifter som inflyter till garantiverksamheten och de anslagsmedel (subventioner) som avräknas statsbudgetens anslag skall reserveras för att finansiera infrianden, administration och andra utgifter. På sådant sätt kan modellen jämföras med en försäkringsverksamhet. Statens garantiverksamhet kommer dock troligen att uppvisa större slumpmässiga variationer avseende infrianden än motsvarande försäkringsverksamhet, eftersom statens portfölj med risker kan innehålla en hel del unika engagemang. Betydande periodvisa över- och underskott är att förvänta. Över en längre tidsperiod bör dock positiva och negativa årsresultat i garantiverksamheten jämna ut varandra. Avgifter, räntor och subventionsanslag inom ett resultatområde skall täcka samtliga förväntade kostnader för garantierna inom resultatområdet. Reserven skall även finansiera administrationskostnader. Regeringen anser med andra ord att administrationskostnader ej bör finansieras via särskilt anslag. Ju större resultatområdet är, desto större är möjligheten att utnyttja utjämningseffekter (pooling) mellan olika grupper av garantier. För att underlätta bl.a. resultatuppföljningen bör varje resultatområde tilldelas en egen reserv. Avgifts- och anslagsmedel bör lämpligast reserveras på ett eller flera räntebärande konton hos Riksgäldskontoret. På så vis påverkar inte de statliga subventioner som belastar anslag det statliga lånebehovet eller den offentliga sektorns sparande utan blir endast interna statliga transaktioner. I den mån reserverade medel inte räcker till vid ett infriande, får en kredit på kontot utnyttjas. Denna bör inte begränsas av samma skäl som beskrevs ovan rörande statens skyldighet att alltid infria garantier. Ränta beräknas på kontot och därmed får verksamheten bära eventuella räntekostnader eller tillgodoräkna sig eventuella ränteintäkter. 5.3.2.3 Ny organisation Regeringens förslag: Garantiverksamheten i staten bör delas in i tre områden. Tre myndigheter, Bostadskreditnämnden, Exportkreditnämnden och Riksgäldskontoret, får resultatansvar för var sitt område. Riksgäldskontoret får ansvar för den garantiverksamhet som för närvarande hanteras av övriga myndigheter. Riksdagen bör löpande i vår- och budgetpropositionen informeras om garantiverksamhetens omfattning och resultat. Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: NUTEK anser att de myndigheter som har program för kreditgarantier även i fortsättningen bör ha befogenhet att besluta om garantier. NUTEK avstyrker förslaget med vad man kallar för ett centraliserat beslutsfattande, som bedöms som svårhanterligt. Länsstyrelsen i Västmanlands län föredrar en av de decentraliserade modellerna som beskrivs i rapporten i stället för att lägga över ansvaret på tre myndigheter. Länsstyrelsen i Stockholms län menar att rapporten innehåller ett antal oklara punkter, bl.a. den praktiska konsekvensen för den sektoriella eller lokala myndigheten. Länsstyrelsen i Älvsborgs län vill understryka vikten av att ansvarsfördelningen mellan Riksgäldskontoret och Länsstyrelserna blir tydlig. Länsstyrelsen i Gotlands län betonar vikten av ett lokalt inflytande över verksamheten även fortsättningsvis, inte minst med tanke på att verksamheten har tydliga regionalpolitiska förtecken. Länsstyrelsen i Södermanlands län menar att det för länsstyrelsens del vore olyckligt om arbetet med kreditgarantier enbart skulle innebära att länsstyrelsen initierar vissa ärenden och i övrigt utför vissa servicetjänster åt en central myndighet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län betonar vikten av att handläggning, beslut och uppföljning sker på samma myndighet. Länsstyrelsen i Kalmar län förutsätter att man även fortsättningsvis skall hantera garantier i oförändrad omfattning, men att Riksgäldskontoret bistår med erforderligt stöd. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att värderingen av risker och prövning av garantiutfästelser även framdeles skall göras av länsstyrelsen när det gäller garantier inom ramen för olika stödprogram. Exportkreditnämnden framhåller att det vid bestämning av de resultatkrav som ska gälla för respektive myndighet är väsentligt att resultatkravet definieras så att det klart framgår om resultatkravet är kassamässigt eller riskmässigt. Exportkreditnämndens uppfattning är att resultatkravet bör anges med utgångspunkt från ett riskmässigt synsätt. Exportkreditnämnden anför att om dess rapporteringsplikt skall utökas med rapporter till Riksrevisionsverket, utgår man ifrån att dessa skall lämnas i första hand för att möjliggöra kompletta RRV-sammanställningar över den statliga garantigivningen. Exportkreditnämndens styrelse bör även fortsättningsvis ha förstahandsansvaret att löpande följa upp och kontrollera garantiverksamheten. Glesbygdsverket anför att det är angeläget att skapa klara regler för fördelningen av ansvaret för olika delar av hanteringen. Om man utgår från nuvarande ordning med Glesbygdsverkets uppdrag att täcka förluster i anledning av länsstyrelsernas garantiåtagande, bör ansvaret för att kontrollera risk ligga hos de för garantiåtagandena beslutande länsstyrelserna. Med den föreslagna modellen att Riksgäldskontoret svarar för utbetalning skulle Glesbygdsverkets uppgift vara själva beslutet om infriandet samt rapportering, enligt remissvaret. Presstödsnämnden anser att de presspolitiska bedömningarna i samband med beviljande av kreditgarantier även fortsättningsvis bör göras av Presstödsnämnden. Bakgrunden till regeringens förslag: En myndighet som utfärdar garantier kan sägas ha fyra huvuduppgifter: värdering och prissättning, avtalskonstruktion och säkerhetsarrangemang, skadehantering och återvinning samt kontroll av statens portfölj och resultatuppföljning. I undersökningar har framkommit att hantering och verksamhetsorganisation kring statens garantier delvis är bristfällig. Bl.a. har flera myndigheter knapp eller ingen kunskap rörande riskvärdering och prissättning av garantier. Avseende ansvarsfördelning råder ibland oklarhet både vad gäller resultatansvar och vem som ansvarar för den ekonomiska redovisningen och rapporteringen. Regeringen vill därför föreslå en ny organisation för den statliga garantihanteringen. Syftet med den nya organisationen är att få ett tydligare resultatansvar och att få till stånd en kvalificerad värderingsfunktion i staten. Förslaget kan beskrivas med nedanstående bild. En huvudmyndighet ges funktionsansvar för ovanstående områden inom sitt resultatområde, medan marknadskontakt, information och uppföljning sker decentraliserat hos myndigheter nära garantimottagarna. På så vis kan stordriftsfördelar i exempelvis värderingsfunktionen och avtalskonstruktion tas tillvara, samtidigt som lokal kännedom fortfarande kommer organisationen till gagn. Därför bör exempelvis individuella säkerhetsprövningar och marknadskontakt fortsättningsvis vara decentraliserade. I dag finns det tre myndigheter med en omfattande garantiverksamhet. Det är Bostadskreditnämnden, Exportkreditnämnden och Riksgäldskontoret. Dessa myndigheter har stor kunskap om garantier inom sitt respektive område och en utvecklad organisation denna. Regeringen föreslår därför att dessa myndigheter får ett huvudansvar för den statliga garantiverksamheten på respektive område. Bostadskreditnämnden och Exportkreditnämnden bör alltså ansvara, som idag, för garantierna inom bostadssektorn respektive inom exportfinansiering, och Riksgäldskontoret får ansvar för alla övriga områden. Den exakta organisationen avseende lokala och centrala enheter samt resurstilldelningen respektive resursomfördelning avseende garantiverksamheten bör beredas vidare, och regeringen avser återkomma till riksdagen i dessa frågor i samband med vårpropositionen 1997. Regeringen vill dock betona att med den föreslagna modellen bevaras den lokala kännedomen om garantitagarna, som flera av remissinstanserna har påpekat vara betydelsefull ur bl.a. regionalpolitisk hänsyn, samtidigt som stordriftsfördelar tas tillvara i tekniskt avancerade och specialistinriktade funktioner som riskvärdering och avtalskonstruktion. Den föreslagna modellen innebär att riksdagens prövning av garantiverksamheten sker dels när subventionsanslagen prövas, dels när garantiramarna beslutas. Med anledning av de stora belopp som garantiverksamheten omfattar är det av stor vikt att riksdagen informeras löpande om garantiverksamhetens omfattning, resultat och risk. Regeringen föreslår därför att information skall lämnas i budgetpropositionen omfattande garantiramar, garantiutfästelser, garanterad kapitalskuld, antal garantier, utgifter och inkomster. Vidare skall information lämnas om verksamhetens intäkter och kostnader, garantireservens storlek och förändring samt förväntade kostnader och riskbedömningar. I vårpropositionen bör lämnas information om förändringar avseende riskbedömningar och garantireservens storlek. 5.3.2.4 Införande Regeringens förslag: Den föreslagna modellen för hanteringen av statens garantier bör gälla för nya garantier fr.o.m. budgetåret 1997 och för redan utfärdade garantier fr.o.m. budgetåret 1998. Vid en övergång till den nya modellen bör garantiverksamheten delas upp i två resultatområden, nya och gamla garantier. Resultatområdet med nya garantier bör vara helt självbärande medan resultatområdet “gamla garantier„ kan få kapitaltillskott från statsbudgeten om ett underskott uppkommit som bedöms vara permanent. Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: I fråga om hanteringen av befintliga garantiåtaganden skulle Bostadskreditnämnden föredra om det skapades flera garantireserver inom resultatområdet, om man ser Bostadskreditnämndens verksamhet som ett resultatområde. Bostadskreditnämnden pekar i detta sammanhang på de skillnader i risk som är förenade med garantier som är lämnade vid olika tidpunkter och enligt olika regelverk. Vägverket påpekar att redan lämnade garantier i vissa fall skett under förutsättningen att garantiavgifter inte skall tas ut. Presstödsnämnden anser inte att villkoren för garantier skall ändras under löpande avtalsperiod. Bakgrunden till regeringens förslag: Regeringens förslag till ny modell och organisation för garantiverksamheten i staten innebär alltså att garantiverksamheten delas in i tre resultatområden för vilka Bostadskreditnämnden, Exportkreditnämnden och Riksgäldskontoret är ansvariga. Risk-relaterade avgifter reserveras på ett konto hos Riksgäldskontoret. Reserven finansierar infrianden, administration och andra utgifter. Modellen bör kunna tillämpas för nya garantier redan fr.o.m. budgetåret 1997. Vad gäller den befintliga stocken av garantier bör ett införande av modellen för dessa garantier avvakta till budgetåret 1998. Exportkreditnämnden, som redan tillämpar modellens principer, bör driva verksamheten som tidigare. För att erhålla en tydlig resultatuppföljning av nya och gamla garantier bör dessa betraktas som två resultatområden. Till resultatområdet “Gamla garantier„ förs alla redan utfärdade garantier. Invärderingen av den befintliga stocken av garantier bör ske på sådant sätt att dessa värderas till noll. Med detta menas att de subventionsvärden som finns i den gamla stocken ej belastar budgeten och tillförs reserven i detta skede. Avgifter som betalats in efter införandet av den nya modellen tillfaller reserven. Vid eventuella infrianden täcks kapitalbehovet genom inbetalda avgifter och lån. Om det vid riskvärdering av en redan utfärdad garanti står klart att för låg avgift tas ut, bör avgiften om möjligt höjas genom att avtal eller liknande ändras. Tillskott från anslag på statsbudgeten kan göras om resultatområdet “Gamla garantier„ uppvisar ett underskott som bedöms vara permanent. Till det självbärande resultatområdet hänförs alla nya garantier som ställts ut. Dit förs även så mycket som möjligt av den befintliga garanti-stocken efter hand baserat på en individuell genomgång av befintliga garantier. Vad avser utfärdade och redan infriade garantier som redovisas som fordringar på garantitagaren i den garantigivande myndighetens balansräkning, bör dessa garantier helt lämnas utanför den nya modellen. 5.3.2.5 Lån till näringslivet Regeringens förslag: En ny generell modell för redovisning och finansiering av lån till näringslivet bör inte införas för närvarande. Istället föreslås att den nya modellen för garantier följs upp två år efter införandet och att det senast i samband därmed också utreds hur en motsvarande modell skulle kunna införas för låneverksamheten. Rapportens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Enligt Kammarkollegiet tycks utredningen bara ta sikte på lån till näringslivet, men kollegiet ifrågasätter om inte alla statliga lån borde hanteras efter samma modell, i likhet med vad som föreslås för garantierna. Bakgrunden till regeringens bedömning: Statens verksamhet med lån till näringslivet liknar mycket verksamheten kring garantierna. Risken i engagemangen är liknande, och därmed finns en värderings- och kontrollproblematik. Regeringen är av den uppfattningen att lån till näringslivet bör kunna hanteras enligt samma modell som garantierna. Lån till näringslivet uppgår dock till betydligt mindre belopp än garantierna, och risken att slå i utgiftstaket finns inte på samma sätt som för garantierna. Det är därför inte lika angeläget att införa en ny modell för lånen. Det kan också vara lämpligt att inte samtidigt förändra och omorganisera både garanti- och låneverksamheten. Det kan därför finnas skäl att avvakta med ett generellt införande av modellen även för lånen. Den nya modellen för garantier bör följas upp två år efter införandet, och i samband med detta bör ställning tas till om motsvarande modell skall införas för lånen. 5.3.3 Höjning av vissa garantiavgifter I vårpropositionen aviserade regeringen att man i budgetpropositionen skulle återkomma med förslag avseende höjningar av garantiavgifter som beräknades öka statens inkomster med 150 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1997. Syftet var dels att få en bättre överensstämmelse mellan risk och uttagen avgift, dels att stärka det offentliga sparandet. Regeringen har nu klarlagt vilka höjningar av garantiavgifter som nu är möjliga och lämpliga att genomföra. Ingen av dessa ändringar av garantiavgifter kräver något beslut av riksdagen. I vissa av fallen krävs regeringsbeslut. Avgiftshöjningarna väntas ge en inkomstförstärkning på totalt 200 miljoner kronor. 5.4 Lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål samt myndigheters räntekontokrediter i Riksgäldskontoret Regeringens förslag: Regeringen får för budgetåret 1997 besluta om lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål i Riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 14 700 miljoner kronor. Vidare får regeringen för budgetåret 1997 besluta om krediter för myndigheters räntekonton intill ett sammanlagt belopp av 13 000 miljoner kronor. Riksdagen har godkänt ett generellt införande av lån i Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål fr.o.m. budgetåret 1993/94 enligt de principer som redovisades i 1993 års budgetproposition (prop.1992/93:100 bil.1, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189). I regeringens förslag till budgetlag (prop. 1995/96:220) fastställs att inom låneramar som riksdagen fastställer årligen får regeringen besluta att anskaffning av anläggningstillgångar som används i statens verk- samhet skall finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Vidare fastslås att inom en kreditram som riksdagen årligen fastställer får regeringen besluta att rörelsekapital i statens verksamhet skall finansieras med krediter i Riksgäldskontoret. Lånebemyndigandet för budgetåret 1997 I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde dels utfallet avseende upptagna lån som finansierar anläggningstillgångar för förvaltningsändamål den 30 juni 1996, dels låneramar som regeringen tilldelat myndigheterna för innevarande budgetår med hänsyn taget till regeringsbeslut som fattats t.o.m. den 31 augusti 1996, samt beräknat sammanlagt behov av låneramar för budgetåret 1997. I enlighet med vad som beslutats om principerna för lånemodellen och i enlighet med regeringens förslag till budgetlag, avser låneramsbeloppen den totala skuld som regeringen via myndigheterna högst får ha till Riksgäldskontoret under det aktuella budgetåret. Tabell 5.2 Lånebemyndigandet för budgetåret 1997 Tusentals kronor Upptagna lånTilldelade låne-Låneramar Utgiftsområde 1996-06-30ramar 1995/96 1997 UO1 Rikets styrelse 100 876 184 905 175 620 UO2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 85 199 131 890 127 200 UO3 Skatteförvaltning och uppbörd557 079865 000865 000 UO4 Rättsväsende 1 708 785 2 621 340 2 638 800 UO5 Utrikesförvaltning och intern samverkan 114 890 213 000 261 800 UO6 Totalförsvar 1 152 149 1 589 691 2 217 935 UO7 Internationellt bistånd39 897 44 750 45 550 UO8 Invandrare och flyktningar32 93650 800 37 500 UO9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 99 877 210 500 190 420 UO10 Ekon. trygghet vid sjukdom och handikapp 543 994 852 000 1 086 000 UO14 Arbetsmarknad och arbetsliv434 927559 150706 200 UO16 Utbildning och universitets- forskning 2 085 996 3 378 711 3 876 503 UO17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 102 448 178 129 315 677 UO18 Samhällsplanering, bostads- försörjning och byggande264 947 374 150 369 650 UO19 Regional utjämning och utveckling1 3291 4002 200 UO20 Allmän miljö- och naturvård34 26863 450 51 150 UO22 Kommunikationer 98 711 175 595 181 354 UO23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar464 796 741 600 660 000 UO24 Näringsliv 73 505 139 970 199 390 Till regeringens disposition 30 969 692 051 Summa 7 996 609 12 400 000 14 700 000 Upptagna lån t.o.m. den sista juni 1996 understiger väsentligt den totalt tilldelade låneramen. Detta kan ha sin förklaring bl.a i att myndigheterna i många fall endast tar upp lån två gånger per år och då vid halv- och helårsskiften. Upptagna lån väntas därmed öka vid helårsskiftet. Stora ökningar av låneramar mellan budgetåren 1995/96 och 1997 kan ses bl.a. på U06 Totalförsvar och UO10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp. Den ökade låneramen på UO10 skall bl.a. finansiera ett nytt datasystem för det nya pensionssystemet. Regeringen beräknar för budgetåret 1997 det samlade lånebeloppet till 14,7 miljarder kronor. Av beloppet beräknas 0,7 miljarder kronor ställas till regeringens disposition för att möta oförutsedda behov, vilket utgör ca 5% av det sammanlagda beloppet. Ökat utnyttjande av befintliga ramar och höjda ramar gör att lånen ökar. Statens lånebehov för att finansiera detta kan därmed öka med 6,7 miljarder kronor. Bemyndigande för total kreditram år 1997 Sedan år 1993 ingår alla myndigheter i en modell för finansiering och placering av kortfristig likviditet. Modellen innebär att myndigheterna placerar tillfällig överskottslikviditet och finansierar tillfälliga likviditetsunderskott i Riksgäldskontoret. Myndigheterna har för detta ändamål ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. I följande tabell redovisas för varje utgiftsområde beräknat sammanlagt kreditbehov för budgetåret 1997. Tabell 5.3 Kreditbemyndigandet för budgetåret 1997 Tusentals kronor Kreditbelopp Utgiftsområde 1997 UO1 Rikets styrelse 158 166 UO2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 133 666 UO3 Skatteförvaltning och uppbörd 571 471 UO4 Rättsväsende 138 233 UO5 Utrikesförvaltning och intern samverkan168 124 UO6 Totalförsvar 5 071 073 UO7 Internationellt bistånd 41 231 UO8 Invandrare och flyktningar 57 807 UO9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 210 180 UO10 Ekon. trygghet vid sjukdom och handikapp564 121 UO14 Arbetsmarknad och arbetsliv 469 764 UO16 Utbildning och universitetsforskning1 606 995 UO17 Kultur, medier, trossamfund och fritid117 739 UO18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande236 240 UO19 Regional utjämning och utveckling 3 943 UO20 Allmän miljö- och naturvård 75 206 UO21 Energi 6 737 UO22 Kommunikationer 2 188 962 UO23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar395 604 UO24 Näringsliv 106 902 Till regeringens disposition 677 837 Summa 13 000 000 Detta är krediter som är kopplade till myndigheternas räntekonto och i de flesta fall förvaltningskostnader. Utöver dessa räntekontokrediter finns andra krediter kopplade till visst ändamål. Dessa krediter redogörs för under respektive utgiftsområdesavsnitt. Regeringen beräknar för budgetåret 1997 det samlade kreditbeloppet för myndigeterna till 13,0 miljarder kronor. Av beloppet beräknas ca 0,7 miljarder kronor ställas till regeringens disposition för att möta oförutsedda behov, vilket utgör ca 5% av det sammanlagda beloppet. 5.5 Staten i omvandling Statskontoret har regeringens uppdrag att årligen göra en samlad och översiktlig redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. Syftet är att riksdagen skall få en betydligt bättre och mer allsidig information än idag om de strukturella förändringarnas inverkan på ekonomi och sysselsättning m.m. Statskontoret har nu överlämnat sin första rapport till regeringen. Rapporten beskriver tre huvudområden. Först belyser Statskontoret statens betydelse när det gäller sysselsättning, konsumtion av statliga tjänster och produktivitetsutveckling. Sedan redovisas konsekvenserna av den förda förvaltningspolitiken i form av organisations-och strukturförändringar i staten. Slutligen tas de förändringar upp som IT-utvecklingen har medfört för statsförvaltningen. Sysselsättningen i staten Från 1960 till 1980- talets mitt skedde hela sysselsättningsökningen i Sverige i den offentliga sektorn. Det var framför allt kommuner och landsting som byggdes ut, men också i staten ökade sysselsättningen fram till 1980-talets början. Sedan 1980 har antalet anställda i staten minskat. Om man korrigerar för effekterna av sådana organisatoriska förändringar som byte av huvudmannaskap, nybildningar och nedläggningar minskade sysselsättningen med 10 procent under 1980-talet. Under perioden 1990-1995 accelererade nedgången i antalet anställda och uppgick även under denna period till 10 procent. 1995 sysselsatte staten (exkl.affärsverken) knappt 200 000 personer. Det är 5 procent av sysselsättningen i Sverige. När affärsverken och socialförsäkringssektorn räknas in i den statliga sfären uppgår antalet till 242 000 eller 6 procent av sysselsättningen. Om effekterna av de organistoriska förändringarna som har skett under 1990-talet beaktas, har antalet anställda minskat från ca 410 000 till ca 242 000. Av minskningen hänför sig knappt 100 000 till bolagiseringarna av affärsverk. Genom denna omfattande bolagisering av affärsverk som har skett sedan 1990 finns det nu bara fyra kvar. Det är Luftfartsverket, Sjöfartsverket, SJ och Svenska Kraftnät. De hade tillsammans drygt 20 000 anställda 1995 och svarade för 0,5 procent av sysselsättningen i Sverige. Not. Deltidsanställda är omräknade till helårspersoner i ovanstående stycke. 116 Diagram 5.1 Sysselsättningen i den offentliga och privata sektorn år 1995. Källa: SCB:s nationalräkenskaper och centrala företagsregistret. Många uppsägningar Om affärsverken undantas blir antalet uppsägningar drygt 27 000. De flesta uppsägningarna gjordes dels inom försvaret, dels inom området näringsliv i samband med AMU-Gruppens bolagisering och Vägverkets neddragning. Nästan lika många uppsägningar rörde de allmänna tjänsterna vid framför allt Invandrarverket, länsstyrelserna, Tullverket och skattemyndigheterna. Nedgången motverkades dock av lågkonjunkturen. Den höga arbetslösheten medförde satsningar på den högre utbildningen och arbets-marknadsåtgärder. Antalet anställda vid universitet och högskolor steg liksom vid arbetsmarknadsinstitut, länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar. I början av 1990-talet berodde uppsägningarna ofta på nedläggningar av myndigheter. Orsakerna till uppsägningar de senaste tre åren har mera sällan varit totala nedläggningar utan de berodde på besparingar och omstruktureringar i befintliga verksamheter. Personalen i staten I genomsnitt är något över 40 procent av de statligt anställda kvinnor. På grund av statens mycket heterogena karaktär varierar denna andel mycket kraftigt mellan olika verksamhetsområden. Störst är kvinnodominansen inom skatteförvaltningen med 70 procent. Även inom områden som exekutions- och rättsväsende är kvinnornas andel hög. Männen finns framför allt inom kommunikations-, försvars- och polisområdet. Inom de två förstnämnda svarar de för omkring 80 procent av sysselsättningen medan andelen inom polisen är 65 procent. Neddragningarna inom framför allt länsstyrelserna, men också i försvaret hittills under 1990-talet har medfört att andelen kvinnor har sjunkit inom dessa områden. Inom kronofogdemyndigheterna och kommunikationsområdet har kvinnorna däremot blivit fler relativt sett. Sammantaget innebär förändringarna att andelen kvinnor anställda i staten är lika stor idag som 1990. En tredjedel av kvinnorna i staten arbetar deltid. Att arbeta deltid är vanligast inom utbildningsväsendet, där omkring hälften av kvinnorna inte har full arbetstid. Sedan 1990 har deltidsarbete minskat i betydelse inom så gott som samtliga verksamhetsområden. Ändrad åldersstruktur Åldersstrukturen i staten har liksom på arbetsmarknaden i övrigt förändrats kraftigt under den förhållandevis korta perioden 1990-1995. Det är framför allt ungdomar som blivit arbetslösa eller inte ens kommit in på arbetsmark-naden. Det har medfört att medelåldern på arbetsmarknaden på kort tid stigit. De anställda inom staten har sedan länge haft den högsta medelåldern jämfört med arbetsmarknaden i övrigt. Inom staten ökade medelåldern från 42,5 till 43 år. Motsvarande tal för näringslivet var en uppgång med hela ett och ett halvt år, från 38,5 till 40 år 1995. I staten liksom på övriga arbetsmarknaden minskade antalet ungdomar 1990-1995. Andelen statsanställda under 25 år sjönk från 7 till 4 procent under femårsperioden. Staten och landstingen har lägst andel unga bland sina anställda. Även de äldsta på arbetsmarknaden har minskat i antal. Andelen statsanställda mellan 60 och 64 år minskade med 1 procentenhet till 6 procent 1995. Även detta mönster finns i övriga sektorer på arbetsmarknaden. De allra yngsta och personer över 55 år är överrepresenterade bland de uppsagda inom statsförvaltningen. Utbildningsnivån högst i staten Den vanligaste grundutbildningen bland sysselsatta i Sverige är tvåårigt gymnasium, men i staten är akademikergruppen störst. Andelen forskarutbildade är också betydligt högre än för arbetsmarknaden i övrigt. Det statliga utbildningsväsendet sysselsätter totalt 20 procent av de statsanställda, varav ca en fjärdedel har forskarutbildning. Besparingarna har inte minskat personalutbildningens omfattning Besparingarna inom staten har inte haft några negativa konsekvenser när det gäller personalutbildningens omfattning. Den låg åren 1994 och 1995 på en högre nivå än under slutet av 1980-talet. Detta mönster går igen inom samtliga sektorer på arbetsmarknaden. Genomgående har andelen som deltagit i personalutbildning varit betydligt högre inom staten och övriga delar av den offentliga sektorn än inom näringslivet. Första halvåret 1995 hade närmare 60 procent av de anställda inom den offentliga sektorn deltagit i någon form av personalutbildning. Inom näringslivet var motsvarande andel 34 procent. I staten var antalet utbildningsdagar per deltagare i genomsnitt 10 dagar eller 6 procent av arbetstiden. För landstingssektorn redovisades ett högre värde, närmare 12 dagar per deltagare, medan övriga sektorer hade betydligt mindre tal. Genomsnittet för arbetsmarknaden var knappt 7 dagar per deltagare, vilket motsvarade 3 procent av arbetstiden. Konsumtion av statliga tjänster Konsumtionen av de statliga tjänsterna har inte haft samma entydiga utveckling som sysselsättningen. Efter en tillbakagång under 1980-talets första hälft började konsumtionsutgifterna att stiga mot slutet av årtiondet. Först berodde ökningen av konsumtionen av statliga tjänster huvudsakligen på en uppgång i utgifterna för försvaret, som en följd av 1987 års försvarsbeslut. Bidragande till den ökande konsumtionen av statliga tjänster var också den successivt ökande flyktingströmmen, som höjde konsumtionen av Invandrarverkets tjänster. Efter 1990, då arbetslösheten började stiga, ökade dessutom satsningarna på utbildning och arbetsmarknadsåtgärder, vilket gjorde att konsumtionen av sådana tjänster ökade kraftigt. Under 1994 gick konsumtionen av statliga tjänster ned något, trots fortsatt arbetslöshet och därmed stora utgifter för arbetsmarknadsåtgärder och utbildning. En förklaring är att AMU ombildades till bolag under 1993, varför hela kostnaden för arbetsmarknadsutbildning inte längre betraktas som konsumtion av statliga tjänster. Även bolagiseringen av Byggnadsstyrelsen minskade konsumtionen medan bildandet av Statens institutionsstyrelse ökade den. År 1995 minskade konsumtionen av statliga tjänster kraftigt, med 4,5 procent, huvudsakligen beroende på en nedgång i försvarets inköp av varaktiga varor. Genom att sådana investeringar inte bedöms ha någon civil användning påverkar de värdet av konsumtionen. Korrigerat för dessa inköp stannade nedgången vid omkring en halv procent. Minskningen av den statliga konsumtionen fortsatte även under första halvåret 1996. Den sjönk med närmare 4 procent och preliminära uppgifter pekar på att det berodde på en mer allmän neddragning inom de statliga myndigheterna. Den minskande invandringen bör ha bidragit till att hålla konsumtionsutgifterna nere. Statsförvaltningens produktivitetsutveckling Sedan 1980-talet har ett antal produktivitetsstudier genomförts som avser statsförvaltningen eller delar av den och som täcker in tiden från och med 1960. Den största svårigheten vid produktivitetsstudier är att väga in kvaliteten på de producerade tjänsterna. I stället får beräkningarna oftast kompletteras med kommentarer kring separata mått på kvaliteten, i den mån sådana finns. Exempel på vanliga kvalitetsmått är handläggningstider och överklagandefrekvens. Produktivitetsutvecklingen i statsförvaltningen exklusive försvaret var sjunkande under 1960-talet fram till 1970-talets mitt. Det var framför allt skatteförvaltningen, polisväsendet, utbildningsväsendet och socialförsäkringssektorn som bidrog till de negativa förändringarna. Därefter vände utvecklingen och produktiviteten ökade under perioden fram till 1980 för så gott som samtliga statliga verksamhetsområden, med undantag främst för socialförsäkringsområdet, där produktiviteten var ungefär oförändrad. Produktiviteten fortsatte att stiga även under 1980-talets första hälft, om än i betydligt lägre takt. Under denna period var det främst den högre utbildningen och näringslivstjänsterna som inverkade positivt på utvecklingen, medan polisväsendet och rättskipningen motverkade den. Under 1980-talets andra hälft var produktiviteten i stort sett oförändrad för staten som helhet. Det berodde på att en svagt stigande produktivitet inom många statliga verksamhetsområden uppvägdes av en negativ utveckling inom polisen. Inom försvaret var det en annan utveckling. Under 1970-talet minskade produktiviteten svagt, under 1980-talet starkt. För de områden inom vilka produktivitetsberäkningar gjorts under 1990-talets början kan, med något undantag, visas på en starkt positiv utveckling. Arbetsförmedlingarna och Invandrarverket, som under perioden haft en mycket stark ökning av efterfrågan på sina tjänster, kunde på grund av detta redovisa höga positiva tal. I vilken grad ökningen i antalet arbetssökande i spåren av lågkonjunkturen respektive antalet asylsökande beroende på oroligheter i omvärlden inneburit försämrad kvalitet i tjänsterna har inte kunnat vägas in i produktivitetsmåtten. De beräkningar som har gjorts baserade på statliga myndigheters årsredovisningar för perioden 1992-1995 pekar på en fortsatt positiv produktivitetsutveckling i de flesta studerade myndigheterna. Materialet är dock för litet för att några slutsatser skall kunna dras om förändringen av produktiviteten för hela statsförvaltningen. Produktiviteten varierar erfarenhetsmässigt starkt mellan olika år och mellan olika myndigheter. Därför kan inte några långtgående slutsatser dras grundade på enskildheter. Det kan dock finnas ett samband mellan produktivitetsförändringar i staten och budgetpolitiken. Skärpta besparingskrav har sammantaget medfört produktivitetsförbättringar för den civila statsförvaltningen. För perioden från och med 1993 finns det inga heltäckande beräkningar av produktiviteten i staten. Faktorer som sysselsättningsnedgång, att utgifterna för konsumtion av statliga tjänster gått ned under senare tid samt att lönernas andel av produktionen långsiktigt har minskat, pekar dock på att produktiviteten i statsförvaltningen har fortsatt att stiga. Organisations- och strukturförändringar Förvaltningspolitiken under 1980-talet skapade förutsättningar för de stora förändringar av statsförvaltningen som hittills skett under 1990-talet. Det var framför allt utvecklingen av mål- och resultatstyrningen och affärsverkens successivt ökade ekonomiska självständighet som lade grunden till förändringarna. En starkt bidragande orsak till att förändringstakten sedan accelererade var de dramatiskt försämrade statsfinanserna under 1990-talets första tre år. En samlad iakttagelse av organisations- och strukturföränd- ringarna under 1990-talet är att de ofta har grundats på överväganden av principiell och generell karaktär, medan tidigare beslut i allmänhet varit mer ad hoc-inriktade. De principiella argumenten har använts framför allt för att avgränsa mot affärsverksamheten och stärka rättssäkerheten. Nyckelord i förändringsarbetet under 1990-talet har varit renodling, resultatstyrning, decentralisering och effektivisering. Förändringsmönster Förändringsmönstret inom statsförvaltningen visar tre huvudlinjer hittills under 1990-talet. En huvudlinje är affärsverksamhetens bolagisering. Den resulterade i att fem av de tidigare åtta affärsverken bolagiserades under loppet av fyra år och närmare 100 000 anställda berördes. Även statlig verksamhet utanför affärsverkssfären har ändrat verksamhetsform från myndighet till aktiebolag i större omfattning än tidigare. En annan huvudlinje går ut på att tydligare skilja statens funktioner för förvaltning och rättskipning från varandra. Denna form av renodling har genomförts i större omfattning först på 1990-talet i och med utbyggnaden av förvaltningsdomstolarnas uppgifter. Det grundläggande motivet för att skilja förvaltning från rättsskipning är att stärka individens rättsskydd. Den tredje huvudlinjen berör förvaltningsmyndigheternas kärnverksamhet som definieras genom de avgränsningar som gjorts mot affärsverksamhet och rättskipning. Den statliga verksamheten i denna del skall inriktas på frågor som rör kollektiva tjänster och myndighetsutövning och att myndighetsformen bör tillämpas. Decentralisering och centralisering Decentraliseringstendenserna i staten hittills under 1990-talet har varit särskilt påtagliga inom skolan och den högre utbildningen. Inom skolan har ansvaret successivt gått över till kommunerna. Förändringarna inom den centrala högskoleadministrationen har karakteriserats av uppsplittringen på flera organ och av en stor omsättning på myndigheter som bildats och lagts ned. Decentraliseringen innebar att universiteten och högskolorna också fick större frihet att styra sin verksamhet. Budgetåret 1993/94 lades systemet för resurstilldelning om så att den bestäms av de faktiska prestationerna, s.k. studentpeng beroende på antalet studerande och avklarade studiepoäng. Strukturförändringarna inom kärnverksamheten under 1990-talet har också haft inslag av centralisering och koncentration. Ett exempel som berört många statsanställda är försvarets omorganisation och bildandet av myndigheten Försvarsmakten år 1994. Ett hundratal tidigare myndigheter ingår nu som enheter i den nya myndigheten, som med 30 000 anställda är Sveriges största. Ett annat exempel på centralisering är återföringen av huvudmannaskapet för ungdomsvårdsskolor och annan tvångsvård från kommunerna till staten år 1994, då Statens institutionsstyrelse bildades. Centralisering och koncentration kännetecknar också rättsmedicinen, fordonsskatten, bilregistret och handels- och föreningsregistret. I flera fall har också den regionala organisationen koncentrerats. Skatteförvaltningen, Vägverket och lantmäteriorganisationen är exempel på detta. 70 procent av de statsanställda är berörda av förändringarna Perioden hittills under 1990-talet har alltså präglats av stora omstruktureringar. Hela 70 procent av de statsanställda arbetar i myndigheter som har berörts av att arbetsuppgifter har kommit till eller försvunnit. Omsättningen på myndigheter har också varit stor. Under perioden från 1990 till och med första halvåret 1996 har närmare 140 myndigheter avvecklats. Åtgärder av denna typ är de vanligaste som ett led i strukturomvandlingen, näst efter omfördelning av arbetsuppgifter eller av andra orsaker förändrad inriktning av myndigheternas verksamhet. Totalt omfattades 30 procent av de statsanställda av nedläggningar. Knappt 10 procent av dessa var faktiska avvecklingar, dvs. de innebar att också verksamheten lades ned och statens åtagande upphörde. Dessa avvecklingar berörde endast 300 anställda, varav hälften fanns i Statens institut för personalutveckling och 60 i Försvarets rationaliseringsinstitut samt 25 i Länsstyrelsernas organisationsnämnd. Vanligare vid nedläggningar är att verksamheten övergår till en annan ny eller befintlig verksamhet eller att den bolagiseras. En övervägande del av nedläggningarna förde med sig att nya myndigheter bildades. Under perioden 1990 till och med första halvåret 1996 har närmare 90 nya myndigheter bildats. De svarade för drygt en fjärdedel av det totala antalet anställda i staten. Drygt hälften avsåg omorganisationen av försvaret 1994, då nya myndigheter bildades. En nyinrättad myndighet tar nästan alltid över uppgifter från en eller flera myndigheter, som samtidigt avvecklas eller består med kvarvarande uppgifter. Det finns dock några få undantag, bl.a. Alkoholsortimentnämnden. Staten och informationstekniken Takten i teknikutvecklingen och förändringsarbetet framstår nu som snabbare än tidigare samtidigt som kraven att samordna information och funktioner successivt har ökat. Informationsteknik är inte längre enbart ett verktyg för att snabba upp befintliga rutiner och ärendehandläggning på myndigheter. Myndigheters datornätverk och arbetsrutiner integreras gradvis inom myndigheter och vidare över myndighets- och sektorsgränser. En tydlig trend är att nya serviceformer växer fram som underlättar för företag och medborgare i deras myndighetskontakter. Flera myndigheter visar på nya sätt att använda telefon och fax och många använder Internet och s.k. World Wide Web-teknik för att sprida och hämta information. Sammantaget kan utvecklingen beskrivas som att statsförvaltningen är på väg mot en “elektronisk förvaltning„. Det innebär att handläggnings- och planeringsarbete i ökad utsträckning sker med elektroniska arbetsinstrument. Utvecklingen är dock ännu i ett inledande skede. Regeringens bedömning Regeringen gör följande bedömningar med anledning av Statskontorets redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. Statskontorets rapport är ett viktigt underlag för bedömningen av konsekvenserna av de förändringar som har genomförts i statsförvaltningen. Regeringen kan konstatera att trots de mycket stora förändringarna inom statsförvaltningen under 1990-talet så uppskattar Trygghetsstiftelsen andelen arbetslösa bara till runt 2 procent bland dem som omfattas av det statliga trygghetsavtalet. Det visar enligt regeringens uppfattning att de statsanställda har ett mycket bra trygghetsavtal som är ett effektivt instrument för att hantera övertaligheten hos staten. De statliga arbetsgivarna har också känt ett stort ansvar och i allmänhet skött personalfrågorna på ett bra sätt i samband med omstruktureringarna. Statsförvaltningen har krympt väsentligt och sysselsätter idag knappt 200 000 personer (årsarbetare). Det omstruktureringsarbete som pågår skall ses som en fortlöpande process. Strukturförändringar är en integrerad del av förnyelsen av förvaltningen. Syftet är att öka effektiviteten och verksamhetens ändamålsenlighet i förhållande till de uppgifter och mål som har fastlagts av riksdagen och regeringen. Det statsfinansiella läget kräver också fortsatta besparingar och strukturförändringar i statsförvaltningen. Regeringens inriktning i detta sammanhang är att värna om kärnverksamheterna och att i största möjliga utsträckning fortsätta arbetet med att renodla den statliga verksamheten. Med krympande resurser blir kravet på att åstadkomma en effektiv statlig förvaltning allt viktigare. Fortsatta ansträngningar bör göras för att genom anbudsupphandling och andra marknadsliknande lösningar åstadkomma en effektivare verksamhet. Centralt är också att myndigheterna kontinuerligt ökar sin produktivitet. Med en god produktivitetsutveckling kan myndigheterna bibehålla, eller öka, kvalitet och omfattning på sin service till medborgarna inom ramen för oförändrade eller minskade resurser. Statskontorets utredning visar att produktivitetsredovisningarna ännu inte uppnått fullgod standard. Den största svårigheten är att väga in kvaliteten på de producerade tjänsterna. Regeringen har mot denna bakgrund gett Statskontoret och Riksrevisionsverket i uppdrag att utvärdera hur väl och ändamålsenligt myndigheter med ansvar för olika typer av verksamhet har redovisat produktivitet och kvalitet i årsredovisningarna. De skall också lämna förslag till hur analyser av produktivitet och kvalitet bättre kan utgöra ett redskap för regeringens styrning och uppföljning av myndigheternas verksamhet i framtiden. Det svenska EU-medlemskapet innebär förändrade och delvis nya uppgifter som spänner över samtliga departementsområden och berör ett stort antal förvaltningsmyndigheter. Även om den svenska förvaltnings-modellen är ändamålsenlig och i flera avseenden till fördel för statsförvaltningens arbete i EU så kommer också fortsättningsvis statsförvaltningens organisation och arbetsformer att behöva anpassas till de krav som den fortlöpande utvecklingen av EU-samarbetet medför. Statskontorets studier visar att förutsättningarna för statsförvaltningens arbete inom EU kan för-bättras och att det behövs effektivitetshöjande åtgärder. IT är numera ett strategiskt verktyg som ger verksledningarna goda möjligheter att ompröva och förnya myndighetens sätt att arbeta. Vissa rutiner kan slopas helt och tidsåtgången för handläggning av vissa ärendetyper kan minskas väsentligt. Årtionden av investeringar i IT har börjat ge både ekonomiska och verksamhetsmässiga resultat. Framtida besparingar finns framför allt att hämta vid ett ökat samarbete och genom förändringar som griper över myndig-hets- och verksamhetsgränser. En bred användning av informationsteknik inom offentlig sektor innebär att myndigheter kan frigöra resurser som bättre kan användas i kärnverksamheten. Arbetet med att renodla och effektivisera den statliga verksamheten påverkar alla politikområden och förändringstakten är hög. Det finns därför ett behov av en principiell analys av hur det långsiktiga arbetet med strukturförändringar i den statliga förvaltningen bör bedrivas. Den s.k. Förvaltningspolitiska kommissionen, som regeringen tillsatte förra året, har bl.a. till uppgift att göra en sådan analys. Kommissionen skall redovisa sina slutsatser under våren 1997. Redovisning av personalkonsekvenser vid strukturförändringar och besparingar, m.m. Allmänt I 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 8) redogjordes för bedömningar av de personalkonsekvenser som blev en följd av förslagen i budgetpropositionen och de andra särpropositioner som förelagts riksdagen. Bedömningarna omfattade budgetåren 1995/96 - 1998. En uppföljning har gjorts av personalkonsekvenserna som redovisades i förra årets budgetproposition. Det bör dock understrykas att det finns en betydande osäkerhet i bedömningarna. Staten har för närvarande cirka 240 000 hel- och deltidsanställda (inkl. affärsverken). Under budgetåren 1995/96 - 1998 beräknas överslagsmässigt cirka 9 200 statsanställda avgå med ålderspension. Detta antal kan komma att öka bl.a. till följd av att arbetstagare kan avgå tidigare med pension eller pensionsersättning motsvarande pension enligt övergångsbestämmelser i pensionsavtalet och bestämmelser i trygghetsavtalet. Trygghetsstiftelsen Trygghetsstiftelsen är den organisation som enligt det statliga trygghetsavtalet bistår dem som är övertaliga (försäkringskasseområdet omfattas inte av avtalet) och som ansvarar för användningen av de medel som parterna har avsatt för trygghetsåtgärder. Enligt vad regeringen inhämtat från Trygghetsstiftelsen, har cirka 45 000 personer sagts upp under tiden april 1990 - juni 1996. Trygghetsstiftelsen arbetar med en mycket markant arbetslinjeprofil. Detta har lett till att arbetslösheten har kunnat hållas nere. Enligt Trygghetsstiftelsen uppskattas andelen öppet arbetslösa ligga runt 2 % av dem som omfattas av trygghetsavtalet. Den öppna arbetslöshet som redovisas av A-kassorna är dock högre, eftersom den även omfattar anställda som inte omfattas av trygghetsavtalet, dvs tillfälligt anställda, vikarier, anställda som själva sagt upp sig m.fl. Myndigheterna avsätter enligt en överenskommelse mellan parterna på det statliga avtalsområdet 0,7 % av lönesumman till Trygghetsstiftelsen. Inflödet uppgår till cirka 310 miljoner kronor per år. Enligt uppgift från Trygghetsstiftelsen uppgår stiftelsens kapital för närvarande till cirka 750 miljoner kronor. Av dessa skall drygt 150 miljoner kronor betalas ut enligt redan fattade beslut om trygghetsåtgärder för uppsagda. Under perioden 1995-07- 01--1996-06-30 utbetalades cirka 320 miljoner kronor som stöd till upp-sagda. Redovisningar av personalkonsekvenserna Nedan följer en uppföljning av de personalkonsekvenser som redovisades i 1995 års budgetproposition samt de bedömningar som gjorts av de personalkonsekvenser som blir en följd av förslaget i årets budgetproposition och de andra särpropositioner som förelagts riksdagen. Bedömningarna är även i år preliminära eftersom det finns många osäkra faktorer. Sammanfattning Nedan följer en sammanställning av de uppgifter som redovisas per departe- mentsområde. Departements- PersonalminskningPersonalökningarBedömd personal-Bedömda område 950701-960630 950701-960630minskning personalför- (Ökning inom ändringarparentes)1997- 1998 960701-961231 Justitiedepartementet3 698 1 866 867 - 1 651 Utrikesdepartementet 755 94 233 + 50 Försvarsdepartementet1 693 931 832 (+ 423) - 3 337 Socialdepartementet1 448 216 100 (+ 10) - 210 Kommunikationsdepartementet3 8041 234 625 (+ 102) - 260 Finansdepartementet 2 104 1 146 27 (+ 46) - 458 Utbildningsdepartementet4 0174 034 17 (+25) - Jordbruksdepartementet 424 261 11 (+ 29)- 30 (> 30) Arbetsmarknadsdepartementet1 023 137 474 (+280) - 950 Kulturdepartementet 314 297 101 (+9) - 30 Närings- och handels- departementet 428 474 5 (+30) - 30 Inrikesdepartementet1 106 335 185 - 849 Miljödepartementet 92 124 21 (+ 13) - Totalt 19 906 11 1493 498 (+ 967) - 7 755 1 exkl. försäkringskasseområdet Huruvida bedömda minskningar av personalen de facto leder till uppsägningar och arbetslöshet är något som inte kan förutses. De statsanställda omfattas av ett unikt trygghetsavtal. De statsanställda omfattas också av de åtgärder som Arbetsmarknadsverket har till sitt förfogande och som kan användas vid olika sysselsättningslägen och i olika omställningssituationer. Regeringen kommer årligen att informera riksdagen i dessa frågor. Bedömningar per departementsområde Justitiedepartementet redovisar följande bedömningar. Inom polisväsendet är ca 1 100 personer uppsägningshotade under hösten 1996 och år 1997. Inom kriminalvården beräknas ytterligare 300 personer bli övertaliga. Inom åklagarväsendet minskar t.o.m. 1998 enligt prognos antalet åklagare med ett trettiotal och antalet kanslipersonal med uppemot 200. Utrikesdepartementet redovisar följande bedömningar. De förslag som sannolikt får störst personalkonsekvenser för Statens invandrarverk (SIV) är de som innebär att verket tar över grundutredningar i asylärenden, förvarsverksamheten och utredningar i övriga utlänningsärenden (utom verkställighetsärenden) från polismyndigheterna. De viktigaste personalkonsekvenserna av ett övertagande framgår av den gemensamma rapport med rubrik “Förutsättningarna för och konsekvenserna av att flytta över vissa verksamhetsuppgifter från polismyndigheterna till Statens invandrarverk„, som Rikspolisstyrelsen och SIV lämnade till departementet under maj månad i år. Av utredningen framgår att SIV:s behov av ytterligare resurser vid ett övertagande är 30 miljoner kronor för asylärenden, 64 miljoner kronor för drift av förvar och 92 miljoner kronor för övriga utlänningsärenden exklusive verkställigheter. Merparten av kostnaderna utgörs av personalkostnader. Resursbehovet avseende övertagande av grundutredningar i asylären-den är beräknat till 65 årsarbetare. För de övriga verksamheterna pågår utred-ningar. Därför är det svårt att precisera hur stort behovet av personalökningar är. Personalkonsekvenserna kommer t.ex. att påverkas av i vilken utsträckning förvaren kommer att drivas med egen respektive “inhyrd„ personal. Det är dock sannolikt att ett antal anställda, som annars skulle riskera uppsägning p.g.a. arbetsbrist som följd av att antalet asylsökande minskat, kan komma att erbjudas fortsatt anställning. I viss mån kan även extern nyrekrytering bli aktuell. SIV kommer också att utreda om lagen om anställ- ningsskydds regler om verksamhetsövergång kan vara tillämpliga i något avseende. Under första halvåret 1997 är 10 personer uppsagda vid Sida p.g.a. arbetsbrist. Ytterligare minskning av personalen bedöms komma att ske. Vid Svenska institutet kommer personalen att minska med två personer p.g.a. ålderspension under perioden 1997-1998. Försvarsdepartementet redovisar följande bedömningar. Personalkonsekvenser som Försvarsmakten bedömt blir en följd av den programplan som inlämnats till regeringen: År 1997 beräknas personalminskningen till 1 737, varav 250 beräknas behöva avvecklas p.g.a. arbetsbrist. Under samma år beräknas rekryteringsbehovet uppgå till 400 personer. År 1998 beräknas personalminskningen till 2 300, varav 1 350 beräknas behöva avvecklas p.g.a. arbetsbrist. Rekryteringsbehovet beräknas detta år uppgå till 260 personer. Socialdepartementet redovisar följande bedömningar. Folkhälsoinstitutet har 8 tidsbegränsat anställda, med nuvarande slutdatum 96- 12-31, direkt knutna till regeringsuppdraget inom alkohol och narkotika vars anställningar kommer att upphöra om inga ytterligare medel beviljas. Institutet har ytterligare 10 tidsbegränsat anställda vilkas förordnande även de upphör vid årsskiftet. Deras fortsatta anställningar är beroende av medelstilldelningen för ramanslaget för Folkhälsoinstitutet samt reserva-tionsanslaget för insatser mot AIDS. En minskning med 1 miljon kronor även för 1997 för Smittskyddsinstitutet leder till att institutet måste överväga att inte fylla vakanser vid naturliga avgångar såväl efter tillsvidareanställda som tidsbegränsat anställda. En minskning med tre procent för 1998 skulle däremot få kraftigare konsekvenser och innebär att verksamheten eventuellt måste minskas med åtföljande minskningar (eventuellt uppsägningar) av personal. Förslagen i årets budgetproposition ger dels Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd möjlighet att anställa ytterligare personal, dels Statens institut för psykosocial miljömedicin möjlighet att planera för en à två nyanställningar, dels Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) viss resursförstärkning (motsvarande två-tre nyanställningar) för att klara ökade krav på samordning av forskningsfrågor inom Socialdepartementets område liksom ökade krav på ekonomisk uppföljning av beviljade forskningsmedel. För Statens institutionsstyrelse innebär den vikande efterfrågan på platser inom missbrukarvården att intäkterna minskar, samtidigt medför en ökad efterfrågan av specialiserade platser inom ungdomsvården att kostnaderna inom detta område ökar. De redovisade förändringarna i efterfrågebilden har medfört att myndigheten under innevarande budgetår kommer att redovisa ett visst underskott. För att uppnå ekonomisk balans kommer fortsatta besparingar att erfordras. Vidare kommer myndigheten under hösten 1996 att fatta beslut om nedläggningar av institutioner samt neddragning av platser inom missbrukarvården. Vidare kommer ett fortlöpande rationaliseringsarbete att genomföras. Sammantaget torde detta innebära att i storleksordningen 200 årsarbetskrafter försvinner under åren 1997 och 1998. Vid de allmänna försäkringskassorna, som inte är inkluderade i ovanstående tabell, har antalet anställda minskat med ca 1 100 personer under tiden 1995-07- 01--1996-06-30. Prognosen vid ett sparbeting av försäkringskassornas ekonomiska ram på tre procent per år under budgetåren 1997 och 1998 pekar på, om inga åtgärder vidtas, resursbrister på 243 respektive 323 miljoner kronor. De flesta kassorna bedömer att detta huvudsakligen innebär uppsägningar av personal. Sådana åtgärder får betydande konsekvenser för verksamheten och personalen. Kommunikationsdepartementet redovisar följande bedömningar. Personalen vid Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) ökar med 4 personer p.g.a. utvidgad verksamhet om begärda medel erhålls. När det gäller Sjöfartsverket bör i stort sett inga personalkonsekvenser bli följden av förslagen i årets budgetproposition och kommande förslag. I budgetpropositionen föreslås att två fyrar skall avbemannas, men enligt Sjöfartsverket skall personalen om möjligt omplaceras till annat arbete. Luftfartsverket genomförde 1993/94 en rationalisering/strukturförändring som resulterade i en kraftfull (ca 10 %) neddragning av personalkostnaderna, framförallt genom en reducering av antalet anställda och en ökad flexibilitet i organisationen. Därefter pågår en fortlöpande översyn av organisation och bemanning och verket står i dag väl rustat att möta förslag som väntas läggas under hösten och som omfattar mandatperioden t.o.m. 1998. Förslag som rör Post- och Telestyrelsens (PTS) verksamhet finns i propositionen 1995/96:218 Ändringar i postlagen (1993:1684) m.m. samt i departementspromemorian Moderna telekommunikationer åt alla (Ds 1996:38). Även det kommande försvarsbeslutet kan påverka PTS verksamhet. Förslagen i departementspromemorian är för närvarande under remiss-behandling. Banverket har i dag 6 429 personer tillsvidareanställda och cirka 1 000 personer visstidsanställda. Flertalet visstidsanställda är projektanställda på de stora investeringsprojekt som pågår. I takt med att dessa projekt färdigställs upphör deras anställning om deras kompetens och erfarenhet inte kan tas tillvara i nystartade projekt. Förväntade anslagsminskningar kan även komma att leda till övertalighet bland tillsvidareanställda. Den 1 november 1996 övertar Banverket ansvaret för trafikledningen från SJ. Inom trafikledningen finns cirka 1 100 personer anställda. Banverket har för dagen inte underlag att kunna uttala sig om personalbehoven inom trafikledningen t.o.m. år 1998. Vid Vägverket är 65 personer uppsagda och anställningarna upphör under 1997. Uppskattningsvis kan ytterligare personalminskningar vara nödvändiga 1997/1998 med i storleksordningen 150 - 200 personer. Finansdepartementet redovisar följande bedömningar. Riksskatteverket (RSV) har i anslagsframställningen för perioden 1997-1999 beräknat personalminskningarna för skatteförvaltningen till 468 årsarbetskrafter fördelade på 207 årsarbetskrafter 1997, 5 årsarbetskrafter 1998 samt 256 årsarbetskrafter 1999. I den ekonomiska vårpropositionen avisera-de regeringen nygamla arbetsuppgifter genom återinförandet av ROT-avdrag. De beräkningar RSV gjort med anledning härav, grundat på tidredo-visningen från förra tillfället, tyder på att arbetsuppgiften kommer att kräva resurser i storleksordningen 30 årsarbetskrafter. Personalkonsekvenser beträffande övriga förslag som lagts och som avses att läggas under hösten har inte beräknats. Bedömningen är att förslagen inte kommer att medföra några större personalkonsekvenser. Besparingskrav innebär att Riksrevisionsverket måste minska personalstyrkan. Förutom minskning av personal, innebär besparingskravet svårigheter med resurser för kompetensutveckling. Finansinspektionen gör den bedömningen att en resursförstärkning i storleksordningen 4 miljoner och ytterligare 1 miljon kronor genom en utgiftssänkning kommer att innebära att inspektionen kan återbesätta 5-6 vakanta tjänster. Vidare kan personalstyrkan vid insiderenheten utökas med två personer för att klara de nya uppgifter som följer av ny lagstiftning. För Statistiska centralbyråns räkning kommer utvecklingen under den kommande treårsperioden att innebära en fortsatt minskning av personal finansierad genom anslag. Det totala personalbehovet är beroende av uppdragsverksamhetens utveckling. Fortsätter den positiva utvecklingen av uppdragsfinansierad verksamhet, kan personalminskningarna som följd av anslagsminskningen begränsas. Vid oförändrad uppdragsvolym kan en minskning av personalvolymen på cirka 20 - 25 personer per år erfordras för att klara besparingskraven. Detta bör kunna ske inom ramen för naturlig avgång. Utbildningsdepartementet redovisar följande bedömningar. För universitet och högskolor innebär förslagen i årets budgetproposition såväl besparingar på per capita ersättningen i grundutbildningen som en expansion av antalet platser. Därför är det svårt att uttala sig om vilka personalkonsekvenser som bedöms bli en följd av förslagen i årets budgetproposition och de särpropositioner som avses läggas och som omfattar tiden t.o.m. år 1998. Skolverket räknar med personalbesparingar på 10-12% fram t.o.m. 1998. Regeringen har i propositionen Vissa skolfrågor m.m. (prop. 1995/96:206) gjort bedömningen att Statens skolverk övertar ansvaret för förskoleverksamhet och skolbarnomsorg från Socialstyrelsen. Detta innebär en inte oväsentlig utökning av verkets ansvarsområde som kommer att kräva resursförstärkning. Svenska EU Programkontoret startade den 1 juli 1995. I samband med starten rekryterades 18 personer per den 1 juli 1995. Antalet anställda per den 30 juni 1996 är 52 personer. Jordbruksdepartementet redovisar följande bedömningar. Under 1997 och 1998 kommer den fasta organisationen vid Statens livsmedelsverk att minskas med 30 tjänster. Under förutsättning att inga ytterligare besparingskrav aviseras bedöms detta vara tillräckligt. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) beräknar att under andra halvåret 1996 inleda ytterligare avveckling på personalsidan motsvarande cirka 20 miljoner kronor. Detta är huvudsakligen en följd av SLU:s statsanslags-minskning budgetåret 1995/96. Om ytterligare nedskärningar skulle åläggas SLU kommer detta att medföra ytterligare personalinskränkningar. Arbetsmarknadsdepartementet redovisar följande bedömningar. När det gäller Arbetsmarknadsverket kommer sannolikt konsekvenserna för personalen att bli desamma som redovisades i förra årets budgetproposition, dock med det tillägget att minskningen av personal blir större. Vad gäller Arbetarskyddsverket är 27 personer uppsagda vars uppsägningstid löper ut efter den 1 januari 1997. Ytterligare minskning av personal-ramen som föranleds av de ökade lönekostnaderna (löneavtal och höjda arbetsgivaravgifter) kommer att ske med 40 årsarbetskrafter och genomförs under budgetåret 1997. Denna minskning kan, till skillnad från minskningen 1995/96, komma att drabba sakverksamheten. Minskningen kommer att ske genom naturlig avgång. Personalnedskärningarna vid Arbetslivsinstitutet är en direkt konsekvens av besparingskraven. En grupp som kraftigt påverkas av nedskärningarna är den administrativa personalen. De planerade nedskärningarna och omplaceringarna bedöms i dagsläget som tillräckliga för att möta förslagen i den forskningspolitiska propositionen samt budgetpropositionen. Personalkonsekvenserna av den i ekonomiska vårpropositionen föreslag-na besparingen om 30 miljoner kronor på utgiftsområde 14:s myndighets-anslag är ej säkra. En grov skattning är att besparingen innebär en personalminskning om 50 årsarbetskrafter. Kulturdepartementet redovisar följande bedömningar. Vid Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer har 23 personer sagts upp i juni 1996. Konsekvenserna kan bedömas först under 1997. Uppsägningar p.g.a. konstaterad övertalighet vid UV-Mitt Stockholm kan ske tidigast under 1997. Omorganisation har skett inom myndigheten per 1996-07-01. Bemanningsarbetet är ej slutfört. Eventuella uppsägningar till följd av omorganisationen sker tidigast under oktober 1996. Nya projekt väntas komma igång under hösten, vilket medför ökat personalbehov. Dock väntas tidsbegränsade anställningar totalt minska. Naturhistoriska riksmuseets filialverksamhet har avvecklats. Uppsägningar av 8 personer kommer att löpa ut under år 1997. Beroende på framtida medelstilldelning kan det bli tal om ytterligare uppsägningar av personal. Vid Statens musiksamlingar kan det behövas nedskärningar p.g.a. den minskning av lönebidrag som nu sker. Kommer bidragen att minskas ytterligare under nästa budgetår kan detta medföra att anställda sägs upp och att verksamheter eller del av dessa inom myndigheten kommer att upphöra. Närings- och handelsdepartementet redovisar följande bedömningar. Genom införande av ny teknik kommer Patent- och registreringsverket (PRV) att under de närmaste åren gå in i en övertalighetssituation. Dessutom kan ärendetillströmningen komma att minska inom vissa av PRV:s verksamhetsområden genom internationell konkurrens, främst europasamarbete. För att möta tidigare besparingskrav för 1997 och 1998 har Kommerskollegium i sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1997-1999 räknat med en neddragning av de personella resurserna motsvarande sex årsarbetskrafter. För att svara upp mot de besparingar som föreslås för år 1997 och preliminärt aviseras för år 1998 kan ytterligare neddragningar bli aktuella på ett flertal myndigheter under Närings- och handelsdepartementet. Inrikesdepartementet redovisar följande bedömningar. Vid länsstyrelserna beräknas personalen minska med 379 personer under perioden 1997-1998, varav 190 personer under år 1997 och 189 personer under år 1998. Beräkningen kan vara en underskattning då flera länsstyrelser ej lämnat uppgifter på denna punkt. Nya processer inom lantmäteriområdet samt en finansiering av överskridande av nedsättningsanslaget via förvaltningsanslaget innebär personalreduceringar totalt med cirka 170 personer 1997. Nya processer inom lantmäteriområdet samt en neddragning av förvaltningsanslaget på 75 miljoner kronor innebär personalreduceringar totalt i storleksordningen 300 personer 1998. Miljödepartementet redovisar följande bedömningar. Personalkonsekvenser som bedöms bli en följd av förslagen i årets budgetproposition och de särpropositioner som har lagts under våren 1996 och de förslag som avses att läggas under hösten och som omfattar tiden t.o.m. år 1998 kan inte bedömas i dag. Det beror på hur den relativt omfattande besparingen för år 1998 kommer att slutligt fördelas på förvaltningsanslag och andra anslag. Regeringens planerade proposition om en miljöbalk våren 1997 kan också komma att påverka myndighetsuppgifterna inom många områden som rör miljö- och hälsoskydd. 5.6 Beräkning av myndigheternas kostnader för vissa avtalsstyrda förmåner 5.6.1 Ärendet och dess beredning I 1992 års budgetproposition aviserade regeringen sin avsikt att låta utreda möjligheterna att förändra systemet för beräkning av statliga myndigheters avtalsenliga personalkostnader exkl. lön (prop. 1991/92:100 bil. 1 s. 48, bet. 1991/92:FiU20, rskr 1991/92:128). Regeringen beslöt den 17 juni 1993 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att pröva möjligheterna att ersätta den statliga sektorns lönekostnadspålägg med ett system för uppbörd av lagstadgade arbetsgivaravgifter, särskild löneskatt och avgifter som följer av kollektivavtal som motsvarar det system som gäller för den privata sektorn (dir 1993:89). Syftet var att göra anställningsförhållandena inom staten jämförbara med dem som råder på arbetsmarknaden i övrigt och att förstärka ett självständigt arbetsgivaransvar för de totala personalkostnaderna vid myndigheterna. Utredningen har i februari 1995 lagt fram sitt betänkande Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar (SOU 1995:9). Arbetet har bedrivits i tre etapper. Utredningens förslag i etapperna 1 och 2, om de lagstadgade arbetsgivarav- gifterna för statliga arbetsgivare och om finansieringen av ersättning för arbetsskador, framlades i en särskild lägesrapport, som i huvudsak överens- stämmer med betänkandet. Förslagen i den särskilda rapporten har efter remissbehandling behandlats av riksdagen (prop. 1994/95:150 bil. 1 s. 103, bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:448). Etapp 3 av utredningens arbete, som således inte omfattades av den nämnda remissbehandlingen, gäller systemet för beräkning av statliga myndigheters kostnader för avtalsenliga personalförmåner exkl. lön. Slutbetänkandet har därför remissbehandlats med tyngdpunkt på denna fråga. En förteckning över remissinstanser och en sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi95/1550). Utredningen har bedrivits i samråd med Statens löne- och pensionsverk (SPV) och Riksrevisionsverket (RRV), som även lagt fram var sin rapport i februari 1994, som legat till grund för utredningens arbete i fråga om systemet för beräkning av statliga myndigheters kostnader för avtalsenliga personalförmåner exkl. lön. Dessa förmåner, främst statlig tjänstepension, kompletterar de lagstadgade förmånerna. I rapporterna föreslog de båda verken att det skulle införas en försäkringsmodell för beräkning av de belopp som anställningsmyndigheterna skall erlägga för att bekosta dessa förmåner. På grundval av rapporterna redovisade regeringen i prop. 1993/94:150 bil. 1 s. 93 som sin bedömning att de avtalsstyrda förmåner som för närvarande finansieras med lönekostnadspålägg (LKP) i stället bör finansieras med premier, som skall motsvara ett försäkringsmässigt beräknat värde av de förmåner som intjänats under året. Regeringen gav den 16 november 1995 Arbetsgivarverket (AgV) i uppdrag att utreda hur personskade- och grupplivförsäkringarna bör anordnas inom det statliga avtalsområdet och för vissa anställningar, tjänstgöringar m.m. med statligt reglerade trygghetsförmåner. 5.6.2 Ersättning av lönekostnadspålägg med försäkringstekniskt beräknade premier Regeringens förslag: Fr.o.m. år 1998 skall systemet med lönekostnadspålägg (LKP) ersättas med försäkringstekniskt beräknade premier. Utredningens respektive Arbetsgivarverkets förslag: Utredningen om arbetsgivaravgifter för statliga myndigheter föreslår att av de förmåner, som för närvarande finansieras med ett schablonmässigt beräknat LKP, skall försäkringslösningar tillämpas för tjänstepensioner, gruppliversättningar och personskadeersättning. Vidare föreslås att pensionsersättning, som är en trygghetsförmån till vissa äldre anställda, som blir övertaliga, skall betalas direkt av respektive anställningsmyndighet. Mot bakgrund av det självständiga arbetsgivaransvaret för statliga myndigheter föreslår utredningen att en ny myndighet inrättas. Myndigheten skall ha ett övergripande ansvar för försäkringsmodellens tillämpning och besluta om premiesättning m.m. AgV, som i maj 1996 avrapporterade sitt uppdrag, föreslår att det skall bildas försäkringsgivare, som är särskilda juridiska personer och gemensamma för de berörda myndigheterna, för att trygga förmånerna. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är positiva till utred- ningens förslag om finansiering av avtalsenliga förmåner. Rikspolisstyrelsen förordar att premierna skall vara enhetliga åtminstone för de myndigheter vars verksamhet är helt anslagsfinansierade. Arbetsgivarverket stödjer utredningens förslag eftersom skillnader i de avtalade förmånernas omfattning på olika delar av det statliga området får ett genomslag i arbetsgivarnas kostnader. Flera remissinstanser betonar vikten av att anslagen räknas om vid införandet av differentierade premier. Riksrevisionsverket och Rikspolisstyrelsen ifrågasätter behovet av den nya myndigheten. Arbetsgivarverket anser att de statliga arbetsgivarna bör ges ett ansvar för förvaltningen av influtna medel och att statens roll som försäkringsgivare särskiljs från statens åtaganden i övrigt. Skälen för regeringens förslag: För att stärka det kostnadsansvar för den egna verksamheten som myndigheterna har enligt systemet med rambudgetering föreslår regeringen att det nuvarande systemet med ett schablonmässigt beräknat LKP ersätts med ett system med försäkringsmässigt beräknade premier fr.o.m. den 1 januari 1998. Premierna bör beräknas särskilt för varje myndighet. Regeringen har även för avsikt att låta pensionsersättningarna helt betalas av respektive anställningsmyndighet eftersom myndigheten genom sitt sätt att utöva arbetsgivarfunktionen kan påverka om förmånen skall utbetalas. Vid nedläggning eller drastisk reduktion av en myndighets verksamhet får kostnaden för pensionsersättningar redovisas som en del av avvecklingskostnaden. Det är av vikt att reformen utformas på sådant sätt att statens utgifter inte ökas. Detta utesluter att det bildas särskilda försäkringsgivare eller fonder utanför statsbudgeten. Framför allt under uppbyggnadsskedet skulle de premier som myndigheterna erlägger, lämna statsbudgeten medan utgifterna för motsvarande förmåner - till den del de redan intjänats respektive utbetalas till följd av redan inträffade "försäkringsfall" - skulle betalas från statsbudgeten. Ett bildande av särskilda försäkringsgivare skulle även medföra utgifter för att bygga upp säkerhetsfonder och konsolideringskapital. Särskilda försäkringsgivare eller fonder är inte heller nödvändiga för att trygga de anställdas rätt eftersom fullgörandet av avtalens förmåner i sista hand garanteras av staten. De premier som myndigheterna skall betala skall därför tillföras statsbudgeten och utgående förmåner betalas av statsmedel. Myndigheternas nuvarande anslag är beräknade med hänsyn till bland annat att dessa förmåner enligt hittills ingångna avtal finansieras med ett schablonmässigt beräknat LKP med en för alla myndigheter gemensam nivå. I samband med övergång till ett system med olika nivåer på premierna för myndigheterna behöver en särskild omräkning ske av varje förvaltningsanslag. Regeringen ser inte för närvarande något behov av att förändra ansvaret för administrationen av förmånssystemen. Grunderna för beräkning av premier i ett försäkringsmässigt system är inte endast en teknisk fråga. De påverkar hur utgifterna fördelas över tiden mellan intjänande och utbetalning av förmånerna. De påverkar även hur finansieringen fördelas mellan olika myndigheter bland annat genom att det finns förmåner för vilka en utjämning bör ske mellan arbetsgivarna. SPV administrerar två av de förmånssystem som här behandlas, pensioner och gruppliversättning. Kostnaden för dem motsvarar ca 92 % av de förmåner som för närvarande finansieras med LKP. I SPV finns även en försäkringsmässig kompetens för den typ av frågor som här avses. Huvudansvaret för att det fastställs grunder för beräkning av premier bör därför åvila SPV. Med tanke på den ovan nämnda arbetsgivarpolitiska betydelsen av dessa frågor avser regeringen att ge AgV ett inflytande vid fastställandet av grunderna för beräkning av premierna. Det är även av betydelse att parterna på den statliga sektorn i samband med föreslagna förändringar av kollektivavtalen kan få uppgift om förändringarnas kostnadskonsekvenser för myndigheterna. Vid utövande av dessa funktioner måste frågornas statsfinansiella betydelse beaktas. 5.7 Konsekvenser för de statliga myndigheterna m.fl. av en förlängning av sjuklöneperioden, höjning av den allmänna löneavgiften m.m. I proposition 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom m.m. föreslår regeringen bl.a. att arbetsgivarna ges ett lagstadgat ansvar för att utge ersättning till arbetstagare i form av sjuklön under de första 28 dagarna av ett sjukfall, dvs. att sjuklöneperioden förlängs. Vidare föreslås att den allmänna löneavgiften, de särskilda löneskatterna och den särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar höjs. Ändringen avseende sjuklöneperioden föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Avgifts- och skattehöjningarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 respektive 1 januari 1998. Statliga myndigheter har tidigare kompenserats för förändringar av arbetsgivaravgifter och skatter. Detsamma har gällt vissa organisationer. När en allmän löneavgift infördes och vissa skattehöjningar genomfördes fr.o.m. den 1 januari 1995 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1994/95:122, bet. 1994/95:SkU16, rskr. 1994/95:149) beslöt dock regeringen att statliga myndigheter och organisationer inte skulle kompenseras fr.o.m. den 1 juli 1995 för kostnaderna för löneavgiften och skattehöjningarna. Regeringen har beslutat att myndigheter och organisationer inte skall kompenseras för kostnaderna för den i prop. 1995/96:209 föreslagna förlängningen av sjuklöneperioden eller för de föreslagna avgifts- och skattehöjningarna. I budgetförslaget för år 1997 har därför inte någon kompensation beräknats för dess förändringar. Regeringen avser inte heller att kompensera myndigheter och organisationer för de avgifts- och skattehöjningar som föreslås ske fr.o.m. den 1 januari 1998. 117 6 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 6.1 Inledning Enligt 9 kap. 5 § regeringsformen kan riksdagen för löpande budgetår på tilläggsbudget göra en ny beräkning av statsinkomster samt ändra och anvisa nya anslag. Så har skett i ett antal propositioner under innevarande budgetår. De ytterligare förändringar av gällande statsbudget som nu kan överblickas och andra frågor som regeringen anser bör tas upp, redovisas i det följande. För att bibehålla förtroendet för de offentliga finanserna har regeringen tidigare uttalat att utgiftsökningar och inkomstminskningar skall vara fullt finansierade genom samtidigt beslutade utgiftsminskningar eller inkomstökningar (prop. 1994/95:100 bil. 1). I tabell 6.1 redovisas förändringarna i statsutgifterna under 1995/96. Tabell 6.1 Budgetförändringar 1995/96, statsutgifterna 1000-tals kronor Utgiftsanslag Statsbudgeten 940 010 749 Tilläggsbudget (1995/96:FiU8)+40 603 000 Proposition 105 + 2 099 237 Vårpropositionen (1995/96:FiU10)-1 300 676 Övriga propositioner (prop. 106 och 128) + 29 000 Proposition 222 + 3 000 000 Förslag i denna proposition -13 522 852 I avsnitt 4 ger regeringen en närmare beskrivning av såväl utgifts- som inkomstutvecklingen under innevarande budgetår. I beskrivningen ingår en ny beräkning av statsutgifterna och statsinkomsterna baserat bl.a. på nya antaganden. Den av riksdagen godkända tekniska justeringen inom Försvarsdepartementets område, med anledning av att de utestående förskotten ersatts med en kredit (prop. 1995/96:105, bet. 1995/96:FöU3, rskr. 1995/96:175), medför att anslaget A1 Försvarsmakten reduceras engångsvis med 14 583 miljoner kronor. De utgiftsökningar som föreslås i denna proposition uppgår till 1 224,9 miljoner kronor varav 100 miljoner kronor inom Utrikesdepartementets område, 88,3 miljoner kronor inom Socialdepartementets område, 4 miljoner kronor inom Kommunikationsdepartementets område, 483 miljoner kronor inom Finansdepartementets område, 167 miljoner kronor inom Utbildningsdepartementets område, 318,6 miljoner kronor inom Jordbruksdepartementets område samt 64 miljoner kronor inom Miljö-departementets område. Finansiering sker i huvudsak inom respektive departementsområde, förutom utgiftsökningen inom Utrikesdepartementets område där finansiering sker såväl inom det egna departementsområdet som genom neddragning av anslag inom Försvarsdepartementets område. Vidare sker inom Finans, Jordbruks- och Miljödepartementens områden finansiering helt eller delvis på statsbudgetens inkomstsida. Förslagen inom Arbetsmarknadsdepartementets område påverkar inte anslagsnivåerna under budgetåret 1995/96. Samtidigt föreslås utgiftsminskningar på totalt 14 747,8 miljoner kronor. Sammantaget föreslås i denna propositionen på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 förändringar som innebär en utgiftsminskning på 13 522,9 miljoner kronor. 157 Tabell 6.2 Specifikation av förändringarna i utgiftsanslagen för budgetåret 1995/96 i förhållande till statsbudgeten 1000-tals kronor Belopp Förslag tillFörändring i stats-nytt anslags-Ökning (+) budgetenbelopp Minskning (-) Utrikesdepartementet Bidrag till vissa internationell organisationer, reservationsanslag 1 352 808 1 452 808 +100 000 Summa: 1 352 808 1 452 808 +100 000 Försvarsdepartementet Försvarsmakten, ramanslag55 965 44041 282 688 -14 682 752 Summa: 55 965 44041 282 688 -14 682 752 Socialdepartementet Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet, ramanslag 719 973 808 273 + 88 300 Summa: 719 973 808 273 + 88 300 Kommunikationsdepartementet Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning 3 9401 7 940 + 4 000 Summa: 3 940 7 940 + 4 000 Finansdepartementet Särskilt bidrag till kommuners och landstings mervärdesskattesystem år 19960483 000+483 000 Summa: 0 483 000 +483 000 Utbildningsdepartementet Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning, ramanslag 0 51 000 + 51 000 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet, förslagsanslag1 644 6051 593 605-51 000 Högskoleverket, ramanslag 240 000 306 000 + 66 000 Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag 78 799 128 799 + 50 000 Summa: 1 936 404 2 079 404 +116 000 1)Föreslaget i prop. 1995/96:105 Tabell 6.2 forts. 1000-tals kronor Belopp Förslag tillFörändring i stats-nytt anslags-Ökning (+) budgetenbelopp Minskning (-) Jordbruksdepartementet Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräknings- kursen, reservationsanslag173 0002 489 600 +316 600 Sametinget, ramanslag 15 082 17 082 + 2 000 Summa: 188 082 506 682 +318 600 Miljödepartementet Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag 285 668 335 668 + 50 000 Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket m.m., ramanslag7 32 356718 356- 14 000 Bidrag till Lantmäteritaxan, förslagsanslag10 35024 350+14 000 Summa: 1 028 416 1 078 374 + 50 000 Summa totalt: 61 222 02147 699 169 -13 522 852 2)Föreslaget i prop. 1995/96:150 158 6.2 Statschefen och regeringen (första huvudtiteln) Vissa frågor i anslutning till användningen av anslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen Det är ett mycket starkt svenskt intresse att en positiv utveckling runt Östersjön fortskrider och drivs på. Riksdagen beslutade därför i juli 1996 att på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 under första huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 1 miljard kronor till Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen (prop. 1995/96:222 avsnitt 5.4, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Medlen är avsedda att bekosta åtgärder och projekt inom de fem områdena svensk exportindustri, energisystem, ömsesidigt kunskapsutbyte, stärkt infrastruktur och samarbete för att skydda miljön runt Östersjön samt för att öka handeln och investeringarna och i övrigt stärka samarbetet mellan stater och näringsliv i Östersjöregionen. Regeringen beslutar om anslagets användning efter förslag från statsministerns Östersjöråd. Några beslut om att ta anslaget i anspråk har ännu inte fattats av regeringen. För att det anvisade anslaget skall ge så stor effekt som möjligt är det angeläget att det finns en betydande flexibilitet när det gäller sättet att använda anslagsmedlen. Regeringen bör ha möjlighet att kunna gå in från svensk sida i olika former, allt inom den ram som det anvisade anslaget utgör. Det är inte alltid säkert att sådant utvecklingsstöd som anslaget är avsett för i första hand bör ges i form av bidrag. Ofta kan ett lån vara en lämpligare stödform. Olika former av garantier bör också kunna komma i fråga. I första hand bör insatserna kanaliseras genom befintliga stödformer och organ. För att en garantigivning skall kunna komma i fråga krävs dock att riksdagen medger detta. Regeringen lägger stor vikt vid att ett sådant medgivande ges. Regeringen föreslår att garantier får ställas ut intill ett belopp av 2 miljarder kronor. Om det mot bakgrund av vunna erfarenheter senare befinns att detta är otillräckligt återkommer regeringen med förslag om en ändring av garantiramen. Som kommer till uttryck i det förslag till budgetlag, som riksdagen för närvarande prövar (se prop. 1995/96:220), skall avgifter tas ut för garanti- åtaganden. Syftet med garantiavgifterna är att täcka kostnader för administration och eventuella förluster. Avgifterna skall motsvara den ekonomiska risk och de övriga kostnader som åtagandena innebär för staten. Riksdagen kan dock medge att en avgift får sättas lägre än vad som är betingat från mera försäkringsmässiga utgångspunkter för vissa angivna åtaganden. Regeringen anser att det i den verksamhet som det av riksdagen anvisade anslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen är avsett för i många fall kan finnas starka skäl för att inte ta ut så höga avgifter som annars skulle vara motiverade från allmänna utgångspunkter och för att, om omständigheterna i vissa fall motiverar det, helt underlåta att ta ut avgifter. Riksdagen bör ge regeringen möjligheter härtill. Kostnaderna för subventioner och eventuella förluster som kan uppkomma på grund av garantierna bör belasta det anvisade anslaget. Om man beräkningsmässigt gör ett antagande om en riskfaktor på 20 procent kommer anslaget att belastas med 400 miljoner kronor med anledning av garantiförlusterna. Även de administrationskostnader som inte täcks med avgifter bör betalas från anslaget. Det finns anledning att noga följa garantiernas riskutveckling och anpassa garantigivningen så att erforderliga medel finns på anslaget för att täcka de beräknade garantiförlusterna. Återbetalningar av lån och andra medel som kan komma att inflyta i den verksamhet som bekostas från anslaget kan inte, enligt de principer för redovisning mot anslag och inkomsttitlar som förslaget till budgetlag ger uttryck för, tillgodoföras anslaget och på nytt komma till användning inom ramen för anslagets ändamål. För att detta skall vara möjligt efter budgetlagens föreslagna ikraftträdande den 1 januari 1997 behövs ett särskilt medgivande av riksdagen. Enligt regeringens mening talar starka skäl för att återbetalade lånemedel m.m. får återföras till anslaget och tas i anspråk för nya stödprojekt m.m. Någon ytterligare nettobelastning på statsbudgeten, utöver det anvisade anslagsbeloppet, är inte avsedd. Tekniken med återförande av medel till anslaget, liksom andra moment av redovisningsteknisk natur i stödverksamheten, bör kontinuerligt följas och utvärderas mot bakgrund av vunna erfarenheter. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen om övervägandena i samband därmed ger anledning till detta. 159 6.3 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln) B. Bidrag till vissa internationella organisationer B 9.Fredsbevarande verksamhet I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 1 352 808 000 kronor. Anslaget, som är centralt för svensk utrikespolitik, används för civila och militära fredsfrämjande och förebyggande insatser i olika delar av världen. Den helt övervägande delen av beloppet, drygt en miljard kronor, har under innevarande budgetår använts för insatser i f.d. Jugoslavien. Återstoden av anslaget är i huvudsak intecknat av gjorda, pågående och planerade internationella fredsfrämjande insatser. Försvarsmakten har hemställt att regeringen från anslaget också skall finansiera merkostnader till följd av tillämpning av skattelagstiftningen för personal i Försvarsmaktens utlandsstyrka. Denna merkostnad beräknas till 185,2 miljoner kronor. Regeringen föreslår att utgiftsökningen finansieras genom att anslaget A 1. Försvarsmakten uppfört på fjärde huvudtiteln, minskas med 100 miljoner kronor. Resterande 85,2 miljoner kronor finansieras genom följande utnyttjande av anslaget B 9. Fredsbevarande verksamhet: - 15 miljoner kronor avseende medel som inom anslaget reserverats för förlorad FN-ersättning vid övergången från UNPROFOR till IFOR. - 12,2 miljoner kronor som avsatts för FN:s Rapid Reaction Force i f.d. Jugoslavien och som inte kommer att utnyttjas härför. - 10 miljoner kronor som avsatts för eventuella oförutsedda materielförluster inom IFOR. Återstoden, dvs. 48 miljoner kronor, finansieras genom att minska det utrymme som finns kvar inom anslaget för fredsfrämjande insatser under återstoden av budgetåret. Några ytterligare krav för nu pågående insatser från försvarsmakten avseende anslaget B 9. eller det i budgetpropositionen föreslagna anslaget B 4., inom utgiftsområde 5, föreligger inte och kommer inte att föreligga. 160 6.4 Försvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) A Försvarsmakten m.m. A 1.Försvarsmakten I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för Försvarsmaktens verksamhet uppfört ett ramanslag på 55 965 440 000 kronor. I avsnitt 6.3 föreslår regeringen att resursförstärkningar på 185,2 miljoner kronor inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde till del finansieras genom en minskning inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Regeringen föreslår därför en minskning av ramanslaget A 1. Försvarsmakten med 100 000 000 kronor. Den av riksdagen godkända (prop.1995/96:105, bet. 1995/96:FöU3, rskr. 1995/96:175) tekniska justering, med anledning av att de utestående förskotten ersatts med en kredit, medför att anslaget A 1. Försvarsmakten reduceras engångsvis med 14 582 752 000 kronor. Totalt föreslås anslaget A1. Försvarsmakten reduceras med 14 682 752 000 kronor. 161 6.5 Socialdepartementet (femte huvudtiteln) F. Myndigheter under Socialdepartementet F 16. Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamheten I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 719 973 000 kronor. Regeringens förslag: Statens institutionsstyrelse tillförs 88 300 000 kronor för att täcka ett prognostiserat underskott i verksamheten budgetåret 1995/96. Bakgrund: Statens institutionsstyrelse (SiS) bildades den 1 juli 1993 som central förvaltningsmyndighet för de hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (särskilda ungdomshem) samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-hem). Från och med 1 april 1994 övertog SiS från landsting och kommuner det formella huvudmannaskapet för de institutioner som bedömdes motsvara behovet av efterfrågan av vårdplatser. Verksamheten finansieras dels genom anslag, dels genom vårdavgifter som tas ut av kommunerna. I den proposition (1992/93:61) som låg till grund för riksdagens beslut om statligt övertagande av huvudmannaskapet beräknades att statens andel av kostnaderna skulle utgöra cirka hälften av ungdomshemmen och cirka en tredjedel av LVM-hemmen. I dagsläget svarar den anslagsfinaniserade delen för cirka 26 procent av kostnaderna för LVM-hemmen och 47 procent av kostnaderna för ungdomshemmen. Fördelningen mellan anslagsfinansiering och vårdavgifter överensstämmer således inte med vad propositionen avsåg. Verksamheten vid Statens institutionsstyrelse är mycket omvärldsberoende och därför svårplanerad. Den är ständigt utsatt för krav på förändring och anpassning. Därtill skall den vård som tillhandahålls tillgodose vitt skilda behov och samtidigt ha en hög kvalitet. SiS är i hög grad beroende av intäkter från vårdavgifter, varför en minskad efterfrågan av missbrukarvård har gett ett ekonomiskt underskott. Sedan det statliga övertagandet har efterfrågan av LVM-placeringar minskat kraftigt, vilket gett minskade intäkter och förorsakar ekonomiska problem. Vid övertagandet den 1 april 1994 fanns cirka 1 000 LVM-platser mot idag cirka 625. SiS har genomfört olika åtgärder för att få verksamheten i ekonomisk balans, bl.a. har man minskat antalet platser inom missbrukarvården genom att avveckla två institutioner samt skurit ned antalet platser vid samtliga institutioner. Det kan bli nödvändigt med ytterligare neddragningar av LVM-platser. Efterfrågan är större på ungdomssidan där man genomför utbyggnad. Anpassningen av verksam- heten till efterfrågan är dock förenad med stora kostnader och tar även viss tid att genomföra. I samband med nedläggning av institutioner uppstår kvardröjande kostnader upp till 18 månader samtidigt som intäkter i form av avgifter helt försvinner. För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem, med ökade differentierade avgifter, införts. Avgiftsnivån får dock inte avvika allt för mycket från riksgenomsnittet för liknande institutioner som drivs av andra huvudmän. Kommunerna är idag ytterst kostnadsmedvetna. En alltför hög avgiftsnivå riskerar att ytterligare minska efterfrågan och därmed ge lägre avgiftsintäkter. Skälen för regeringens förslag: Regeringen bedömer att de åtgärder som SiS genomfört för att effektivisera och omstrukturera vården vid institutionerna varit nödvändiga. SiS bör även fortsättningsvis lägga största vikt vid att få till stånd en optimal balans mellan den vård som efterfrågas och de resurser som kan erbjudas, utan att vårdens kvalitet eftersätts. Trots att myndigheten genomfört kraftiga åtgärder för att få verksamheten i ekonomisk balans beräknas ett underskott uppstå för innevarande budgetår. Det är visserligen svårt att göra exakta prognoser för SiS verksamhet. Den senaste uppföljningen pekar dock på att underskottet i verksamheten för innevarande budgetår kommer att bli cirka 90 miljoner kronor. Regeringen föreslår att Statens institutionsstyrelse tillförs 88 300 000 kronor för innevarande budgetår. Regeringen har den 5 september 1996 uppdragit åt Riksrevisionsverket att utvärdera Statens institutionsstyrelses hittillsvarande verksamhet och lämna förslag till eventuella åtgärder som kan skapa förutsättningar för en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan av platser vid de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. 162 6.6 Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln) B. Sjöfart B 8.Utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning I statsbudgeten finns för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett anslag på 3 940 000 kronor. Den 28 september 1994 förliste passagerarfärjan M/S Estonia sydväst om finska Utö. Fartyget förde estnisk flagg. Regeringen uppdrog den 28 september 1994 åt Statens haverikommission (SHK) att biträda i utredningsarbetet med anledning av förlisningen. Riksdagen anvisade ett anslag på 3 940 000 kronor till utredningsarbete med anledning av M/S Estonias förlisning på tilläggsbudget till statsbudgeten för innevarande budgetår (prop. 1995/96:105, bet. 1995/96:TU15, rskr. 1995/96:205). Utredningsarbetet beräknades då vara slutfört under våren 1996. Såvitt nu kan bedömas kommer utredningen att pågå under hela år 1996. De tidigare anvisade medlen är nu förbrukade och SHK:s kostnader för det fortsatta arbetet beräknas till 4 000 000 kronor. D. Post och telekommunikation D 4.Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarm Sverige AB I statsbudgeten för innevarande år finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 210 000 000 kronor. Regeringen har med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1993/94:150, bet. 1993/94:TU38, rskr. 1992/93:437) i juni 1994 tecknat ett alarmeringsavtal med SOS Alarm Sverige AB i syfte att säkerställa en effektiv SOS-tjänst och tillgodose behovet av alarmeringstjänster för den statliga räddningstjänsten. Det anvisade anslaget skall täcka statens kostnader för grundtjänsten enligt avtal. Enligt avtalet ingår däremot inte kostnader för införandet av ett nytt nödnummer, 112. Eftersom introduktionen av det nya nödnumret kommer att påverka bolagets verksamhet är det dock rimligt att SOS Alarm Sverige AB får använda anslaget till att täcka en del av utgifterna i samband med den pågående informationskampanjen för införandet av det nya nödnumret. Regeringen föreslår därför att SOS Alarm Sverige AB, utöver kostnader för grundtjänsten enligt avtal, får utnyttja högst 4 miljoner kronor av anslaget till kostnader för införandet av ett nytt nödnummer, 112. 163 6.7 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) G. Bidrag och ersättning till kommunerna G 7.Särskilt bidrag avseende kommuners och landstings mervärdesskattesystem år 1996 Något anslag för detta ändamål finns inte uppfört i statsbudgeten för innevarande år. Regeringens förslag: 483 miljoner kronor anvisas för att år 1996 reglera övergången till ett nytt mervärdesskattesystem för kommuner och landsting. Den 1 januari 1996 ändrades systemet för återbetalning av mervärdesskatt för icke skattepliktig verksamhet (skola, omsorg och sjukvård m.m.). För att täcka kommunernas och landstingens kostnader för att finansiera systemet gjordes en ekonomisk reglering genom att de generella statsbidragen höjdes med 19 000 miljoner kronor fr.o.m. år 1996. Eftersom underlaget för att fastställa denna reglering var osäkert uttalade regeringen under hösten 1995 att en uppföljning skulle göras när säkrare uppgifter fanns att tillgå (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116). Riksskatteverket lämnade under maj månad nya uppgifter om kommunernas och landstingens ingående och utgående mervärdesskatt för de senaste åren. Det finns nu således ett mer fullständigt underlag för att göra en slutlig reglering för år 1996. Den sammanlagda regleringen på helårsbasis skall enligt det nu framtagna underlaget uppgå till 22 482 miljoner kronor. Underlaget har då justerats med hänsyn till att mervärdesskatten på livsmedel sänktes den 1 januari 1996. Från detta belopp skall dras det tidigare reglerade beloppet om 19 000 miljoner kronor. Från det totala regleringsbeloppet dras för år 1996 också ett belopp om 2 999 miljoner kronor till följd av de utbetalningar som i januari och februari 1996 har gjorts från det ordinarie mervärdesskattesystemet och som beror på den eftersläpningseffekt som finns i systemet. I januari och februari 1996 sker således utbetalningar som avser december 1995, vilka minskar belastningen på mervärdeskattekontona med motsvarande belopp. På motsvarande sätt kommer det under år 1997 att ske utbetalningar från kontona i januari och februari som avser december 1996. Avdraget om 2 999 miljoner kronor från det totala regleringsbeloppet är en förutsättning för att uppnå den statsfinansiella neutralitet som förutsattes vid den ursprungliga regleringen. Vid ett eventuellt avslutande av det nu införda systemet och en återgång till ett statligt finansierat system kommer motsvarande eftersläpningseffekt att uppstå åt andra hållet. Statens utgifter för den kommunala mervärdesskatten skulle då under det första året bara motsvara 11 månader, medan kommuner och landsting skulle ha kvar en månads utgifter in på införandeåret. Vid en eventuell ny förändring av systemet skall därför utgå kompensation till kommuner och landsting motsvarande utbetalningen denna överskjutande månad. Den återstående regleringen för år 1996 uppgår således till 483 miljoner kronor. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att sammanlagt 483 miljoner kronor anvisas på ett särskilt anslag, Särskilt bidrag avseende kommuners och landstings mervärdesskattesystem år 1996. För att justera för hanteringen av de landstingsfria kommunerna vid den ursprungliga regleringen föreslås att hela bidraget tillförs landstingskontot hos Riksgäldskontoret. Regeringen avser av samma anledning att uppdra åt Riksskatteverket att föra över 63 miljoner kronor från kommunkontot till landstingskontot. Regeringen föreslår i budgetpropositionen en höjning av de generella statsbidragen med 3 482 miljoner kronor fr.o.m. år 1997 för att reglera övergången till det nya systemet. Föreslagen reglering har beaktas genom att denna kommunala mervärdes-skatt inte längre belastar statens inkomsttitel avseende mervärdeskatt. 164 6.8 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln) A. Skolväsendet A 18. Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål 51 miljoner kronor anvisade under förslagsanslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. Regeringens förslag: En anslagsteknisk förändring genomförs som medger att medel som anvisats till försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning hösten 1996, men inte utnyttjas, i stället kan användas under budgetåret 1997. Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har beslutat om en försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning (prop. 1995/96:145, bet. 1995/96:UbU8, rskr.1995/96:224) och har för budgetåret 1995/96 anvisat medel motsvarande 51 miljoner kronor avseende 1 700 platser med utbildningsstart hösten 1996 för detta ändamål under anslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. (Prop 1995/96:105 och prop 1995/96:150 bet. 1995/96:FiU10, rskr.1995/96:304). Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning har förberetts av en organisationskommitté. Denna har omvandlats till en kommitté, Kommittén för kvalificerad yrkesutbildning (U1996:02) med uppdrag att fullfölja organisationskommitténs arbete och leda försöksverksamheten samt svara för uppföljning samt för att en oberoende utvärdering kommer till stånd. Verksamheten byggs ut under 1997 och 1998 till totalt 3 700 respektive 4 500 årsstudieplatser. Kommittén har i skrivelse till regeringen uppgett att intresset för den kvalificerade yrkesutbildningen är omfattande. Antalet hittills inkomna ansökningar är stort. Med hänsyn till de kvalitetskrav som bör ställas på de utbildningar som får delta i försöksverksamheten, bedömer emellertid kommittén att det är osäkert om alla de 1 700 platser kan påbörjas under hösten 1996. Regeringen anser, mot bakgrund av det stora intresset för försöksverksamheten, att det är mycket angeläget att de utbildningsplatser som ej kan tas i anspråk under hösten 1996 istället kan starta år 1997. Medlen för försöksverksamheten är innevarande budgetår anvisade på förslagsanslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet och kan därför inte tas i anspråk nästkommande budgetår. Regeringen föreslår att de under nämnda anslag beräknade medlen för försöksverksamheten med den kvalificerade yrkesutbildningen - 51 miljoner kronor - istället anvisas under ett nytt ramanslag A 18. Försöksverksamhet med kvalificerad yrkesutbildning. Därmed ges möjlighet att disponera medel nästkommande budgetår. Den av riksdagen beslutade omfattningen på försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning kan då bibehållas oförändrad under perioden. Anslaget A 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. minskas i samma omfattning. C. Universitet och högskolor m. m. C 51. Högskoleverket SUNET I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål 30 miljoner kronor anvisade under anslaget till högskoleverket. Regeringens förslag: 66 miljoner kronor anvisas som extra engångsbelopp för SUNET såvitt avser universitet och högskolor och statliga muséer. Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i propositionen (1995/96:125) om åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik tagit upp frågor som berör Swedish University Computer Network (SUNET). Detta skall ses som en nationell tillgång som skall kunna utnyttjas av ännu fler, t. ex. hela biblioteksväsendet. För att SUNET skall kunna utvecklas i sin nuvarande och utökade roll behövs en kraftig uppgradering av nätet. Detta gäller ryggradsnätet - som omfattar universitetsorterna samt Luleå - samt anslutningarna till övriga högskolor, och statliga muséer. Berörda kommuner skall vidare av staten under ett inledande skede erbjudas anslutning till SUNET av huvudbibliotek, länsbibliotek och länsmuséer. Regeringen tar upp frågan om målsättning, finansieringsformer och resurser för SUNET i budgetpropositionen. För driften av ett uppgraderat SUNET för universitetens och högskolornas del och för de statliga muséerna beräknas därvid medel under ett nytt anslag. Särskilda medel beräknas för de kommunala anknytningarna. Regeringen anser det vara motiverat att under det expansionsskede som förestår under de närmaste åren underlätta måluppfyllelsen genom att anvisa ytterligare medel för de statliga myndigheternas del utöver de reguljära medel som beräknas under det nämnda anslaget i budgetpropositionen. Ett engångsbelopp om 66 miljoner kronor bör därför anvisas för att förbrukas under minst en treårsperiod. 165 D. Nationella och internationella forskningsresurser D 21. Vissa bidrag till forskningsverksamhet Tekniskt forskningsinstitut Regeringens förslag: Möjligheterna att inrätta ett nytt tekniskt forskningsinstitut i Göteborg skall utredas. Institutets verksamhet skall bedrivas i samarbete med näringslivet. Som en utgångspunkt för det fortsatta arbetet ställer staten en engångssumma av 100 miljoner kronor till förfogande, varav 50 miljoner anvisas på tilläggsbudget, och 50 miljoner kronor får användas av redan anvisade medel under anslaget C45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. under förutsättning att utredningen leder till att projektet kan genomföras. Ställningstaganden till finansiering av driftkostnader m.m. görs när utredningen presenterat sitt förslag. Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget, inte minst av samhällsekonomiska skäl, att Sverige upprätthåller en hög nivå på den tekniska forskningen. Detta framförs idag från flera håll. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) gör bedömningen att statens insatser för forskning och utbildning med teknisk inriktning bör öka. IVA anser att det bärande motivet för samhället att rikta ökade insatser mot forskning och utbildning framför allt inom det tekniska området är den långsiktiga betydelsen för utveckling, tillväxt och sysselsättning. IVA framhåller även vikten av goda kontakter mellan den grundläggande kunskapsproduktionen och forskningen och näringslivets utvecklingsarbete. Även Industriförbundet betonar vikten av satsningar inom det teknikvetenskapliga området. Industrin är, enligt Industriförbundet, i starkt stigande grad beroende av högskolans utbildning och forskning, särskilt inom teknikområdet. Statens insatser för utbildning och forskning måste i högre utsträckning tillgodose industrins behov. En bättre koppling mellan forskningen och avnämarna är nödvändig. De forskningssatsningar som görs av stat och näringsliv möts av ökade krav och förväntningar på att forskningen skall bidra till att lösa problem i samhället och stärka näringslivets utveckling. Det är av avgörande betydelse att högskolan och näringslivet i samverkan kan inrikta forskningen mot strategiska områden och öka nyttiggörandet av forskningen. Enligt NYFOR-kommittén, som har gjort en översyn av samverkan mellan högskolan och näringslivet, existerar ett betydande gap mellan högskolans forskning och industrins FoU-verksamhet. Det är viktigt att inom vissa områden genomföra koncentrerade statliga satsningar som bidrar till ett utökat utbyte mellan högskoleforskningen och näringslivet. Ett sådant område utgör den tekniska forskningen och forskarutbildningen. En samlad insats inom det tekniska forskningsområdet med syftet att stimulera samverkan mellan högskolan och näringslivet är en långsiktig investering som kan ge mycket goda resultat. För att främja sambandet mellan den akademiska grundforskningen och företagens behov av tillämpad forskning bör utredas möjligheterna att inrätta ett stort nationellt tekniskt forskningsinstitut med en bred tvärvetenskaplig inriktning, lokaliserat till Göteborg. En förebild bör kunna vara de tyska Fraunhoferinstituten och inriktningen av institutets organisation och verksamhet bör vara i huvudsak följande. Inriktningen av forskningen bestäms i huvudsak av uppdragsgivaren (industrin) och dess kvalitet garanteras bl.a. av att institutets forskare också är verksamma vid högskolan samt att chefen tillika är professor vid ett universitet eller en högskola. Detta innebär en nära samverkan mellan institut och universitet. Forskare och doktorander från både högskolor i hela landet och industri kan engageras i verksamheten. Institutet bör emellertid inte ha fasta forskartjänster. I stället bör forskare vid högskola och industri tillfälligt kunna arbeta vid institutet, vilket bidrar till en ökad rörlighet mellan högskola, institut och industri. Institutet kan på det viset möjliggöra ett naturligt flöde mellan högskola, institut och industri, vilket kan leda till en effektiv kunskaps- och kompetensöverföring i båda riktningarna. Institutet bör, självt eller gemensamt med t.ex. Chalmers Tekniska högskola AB och Göteborgs universitet, förfoga över laboratorieresurser. Det skall vara möjligt för institutet att ta på sig uppdrag som innebär att, genom såväl forskning som utvecklingsarbete, kunna utveckla nya produkter, från idé till färdig prototyp. I den miljö som då skapas, inte minst genom uppdragsverksamhet, blir det ett naturligt steg att forskningsresultat omsätts i innovationer. För den löpande verksamheten bör institutet ha en statlig grundfinansiering, resten bör i huvudsak vara uppdragsforskning med medel från industrin. Institutet och dess forskare skall dessutom, på samma sätt som högskolans forskare, kunna söka anslag för forskningsprojekt från statliga forskningsfinansiärer, stiftelser, EU:s forskningsprogram etc. Institutets organisatoriska form bör utredas. Institutet bör, som en nationell resurs, placeras på eller i anslutning till en högskola. Detta skulle möjliggöra för studenter att praktisera på institutet, som därmed också skulle bli en väg ut i näringslivet. I en svensk modell av ett Fraunhoferinstitut skulle dessutom kontakterna mellan forskningen och skolan (grundskola såväl som gymnasieskola) kunna utvecklas, för att på detta sätt på ett tidigt stadium öka intresset för teknik. Institutet skulle därigenom kunna fungera som en länk mellan forskning, skola och näringsliv. Regeringen avser att låta utreda möjligheterna för att inrätta ett nytt tekniskt forskningsinstitut i Göteborg med den angivna inriktningen. Som en utgångspunkt för det fortsatta arbetet bör staten vara beredd att ställa en engångsumma av 100 miljoner kronor till förfogande under förutsättning att utredningen leder till att projektet kan genomföras. Ställningstaganden till finansiering av driftkostnader m.m. kommer att göras när utredningen presenterat sitt förslag. Eventuella tillkommande kostnader för staten utöver de 100 miljoner kronor som här har föreslagits, skall finansieras genom omprioritering inom befintliga ramar. 100 miljoner kronor bör avsättas för ändamålet för senare användning dels genom att 50 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget under anslaget D 21. Vissa bidrag till forskningsverksamhet, dels genom att 50 miljoner kronor får användas av för innevarande budgetår anvisade medel under reservationsanslaget C 45. Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m. m. Regeringen tar upp frågan om det avsedda institutet även i den forskningspolitiska propositionen. Finansiering av förslag avseende tekniskt forskningsinstitut och SUNET m. m. Regeringen har beslutat att universiteten och vissa högskolor senast den 20 september 1996 skall återbetala sammanlagt 261 miljoner kronor till staten. Regeringen anmäler detta även i budgetpropositionen för år 1997. Till följd av den förstärkning av statsfinanserna som därigenom uppkommit anser regeringen att det nu finns utrymme för de i det föregående nämnda satsningarna på ett tekniskt forskningsinstitut och SUNET. 166 6.9 Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) B. Jordbruk och trädgårdsnäring B 17. Från EG-budgeten finansierad kompensation för revalvering av jordbruksomräkningskursen I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 173 000 000 kronor. Anslaget anvisades med anledning av att Sverige fick ge jordbrukssektorn av EG finansierat kompensationsstöd till följd av revalveringen av jordbruksomräkningskursen, den s.k. gröna kursen, i januari 1996. Kronans gröna kurs har därefter åter revalverats, varför anslaget nu behöver ökas för att ta hänsyn till ytterligare stöd. Anslaget föreslås ökas med samma belopp som kommer att utbetalas från EG-budgeten under tre år. Europeiska unionens råd antog den 18 december 1995 en förordning om kompensation för märkbara sänkningar av jordbruksomräkningskurserna före den 1 juli 1996 (förordning (EG) nr 2990/95, EGT nr L 312/7). Den 24 juli 1996 beslutade rådet att förlänga förordningens giltighet fram till den 31 december 1996. Förordningen föreskriver att Sverige, i det fall en sådan sänkning av kursen sker, får bevilja stöd till jordbruket under tre på varandra följande tolvmånadersperioder med början efter den månad då kursen revalverades. Beloppet för den andra och den tredje perioden skall minskas med en tredjedel av det belopp som ges under den första perioden. Stödet får inte inriktas på en viss produktion. Den svenska kronans jordbruksomräkningskurs gentemot ecun revalverades första gången den 11 januari 1996 med 3,3 procent. Den 6 juli skedde ytterligare en uppskrivning, även denna gång med ca 3,3 procent. Det innebär att EG:s förordning åter skall tillämpas för Sverige. Det nya kompensationsbelopp som kommer att utgå från EG-budgeten uppgår till totalt 316,6 miljoner kronor, vilket skall fördelas på tre år. För första tolvmånadersperioden är stödet 158,3 miljoner kronor (augusti 1996 - juli 97). Perioden därefter utgår följaktligen två tredjedelar av detta belopp, dvs. 105,53 miljoner kronor. Den tredje tolvmånadersperioden (augusti 1998 - juli 1999) kommer slutligen en tredjedel, 52,77 miljoner, att betalas ut. På den svenska statsbudgeten tas anslag upp motsvarande de belopp som Sverige erhåller från EG-budgeten. Inkomsterna som tas upp på inkomsttitel ökar med samma belopp. För utbetalning av det nya stödet krävs därför att anslaget ökas med samma belopp. Tillämpningsreglerna för stödet fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 2921/95 av den 18 december 1995 om närmare bestämmelser om kompensation för sänkning av vissa jordbruksomräkningskurser (EGT nr L305/60). Förordningen tillåter att man, om stödet per jordbruksföretag och per år i genomsnitt underskrider 400 ecu (omkring 3 500 kronor), avstår från att fördela stödet direkt till företagen. Det stöd som kom Sverige till godo i och med revalveringen i januari låg under denna gräns. Även denna gång är det genomsnittliga stödbeloppet så lågt, högst ca 1 800 kronor per företag och år, att kostnaden för att fördela och betala ut det till företagen skulle bli orimlig i förhållande till stödets storlek. Det bör således i första hand bli tal om utbetalning för kollektiva åtgärder. Därutöver föreskrivs att man i sådant fall får använda medlen antingen till kollektiva åtgärder av allmänt intresse för jordbruket eller till andra ändamål som av EG-kommissionen redan godkänts för nationellt stöd. Ytterligare ett krav är att stödet inte får ersätta nationella utgifter, den s.k. additionalitets- principen. Åtgärderna skall således till sin art eller storlek utgöra ett komplement till åtgärder som Sverige skulle ha vidtagit om detta stöd inte beviljats. De får inte heller åtnjuta annat stöd från gemenskapen. Fördelningen av stödet till olika ändamål skall godkännas av kommissionen innan utbetalning får ske. Ansökan skall lämnas före den 30 juni 1997. Därefter har kommissionen två månader till sitt förfogande att behandla ärendet och ge sitt utlåtande. På samma sätt som för det stöd som gavs med anledning av den tidigare revalveringen, avser regeringen att utforma detaljplanerna för den andra omgångens stöd och sedan i enlighet med tillämpliga EG-regler underställa kommissionen planerna för godkännande. Regeringen har för avsikt att tillämpa samma principer för fördelningen som vid det tidigare tillfället. Det bör noteras att även fiskerisektorn berörs av revalveringen varför denna också kan komma i åtjnutande av stödet. Åtgärder som kan komma ifråga är inom forskning och utveckling, markandsfrämjande åtgärder samt sociala- och miljöåtgärder. Regeringen kommer att ta slutlig ställning till programmet efter samråd med företrädare för näringen. D. Sametinget och rennäringen m.m. D 1. Sametinget I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett ramanslag på 15 082 000 kronor. Sametinget är enligt sametingslagen ansvarig för att organisera valet till tinget. Sametingets valnämnd är utsedd att ansvara för valet. Det är val vart fjärde år. Nästa sametingsval äger rum i maj 1997. Arbetet med planeringen av valet har påbörjats. Sametinget har i sin anslagsframställning för år 1997 och i tilläggsansökan för innevarande budgetår yrkat 3 030 000 kronor för valet. Beloppet avser bl. a. kostnader för annonsering och information om valet, tryckning och utskick av röstkort och valsedlar, utbildning av valförrättare och bidrag till partier. Eftersom medel för valet inte budgeterats under anslaget gör regeringen bedömningen att 2 miljoner kronor bör tillföras Sametinget för att administrera valet i enlighet med sametingslagen. Detta tillskott finansieras genom att förhandlingar med EG-kommissionen har resulterat i att medel från EG:s budget kommer att erhållas för vissa utgifter som ursprungligen budgeterats som nationella. 167 6.10 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln) A. Arbetsmarknad m.m. Det svåra läget på arbetsmarknaden ställer krav på kraftfulla insatser från statsmakternas sida. I regeringens proposition Vissa åtgärder för att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. har regeringen tydliggjort att arbetslösheten skall bekämpas med välutbildade kvinnor och män. En viktig del i detta arbete är den särskilda utbildningssatsningen. Av de nya platserna i vuxenutbildningen är 30 000 platser i högskolan. Fler studentbostäder är en förutsättning för att ungdomarna skall kunna genomföra sin utbildning och lägga grunden till ett livslångt lärande och därmed en stark ställning på arbetsmarknaden. Arbetslösheten inom byggsektorn är fortfarande hög. Att öka sysselsättningen inom denna del av arbetsmarknaden innebär inte bara att arbetslösa byggnadsarbetare ges sysselsättning utan också att investeringarna ökar och därmed att tillväxtens goda cirkel etableras. De äldre arbetslösa har en svår ställning på arbetsmarknaden. Att snabbt ge denna grupp kontakt med arbetslivet är av största vikt för att inte permanent ställa dem utanför den reguljära arbetsmarknaden. Mot bakgrund av ovanstående föreslår regeringen nu insatser som verkar för tillväxt och mot långa tider av arbetslöshet och passivitet. A 2.Arbetsmarknadspolitiska åtgärder Tillfälligt investeringsbidrag för anordnande av studentbostäder Regeringens förslag: Ett tillfälligt investeringsbidrag införs för tiden fram t.o.m. år 1999 för anordnande av studentbostäder. Bidrag lämnas för upp till 15 000 bostäder med maximalt 25 000 kronor för varje studentrum. Högst 50 miljoner kronor av investeringsmedel under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 får under tiden fram till utgången av budgetåret 1997 användas för bidraget. Skälen för regeringens förslag: Under sommaren 1996 har riksdagen beslutat (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) att kraftigt öka antalet utbildningsplatser inom högskolan - särskilt vid högskolor utanför universitetsorterna - för att öka ungdomars möjligheter att stärka sin ställning i arbetslivet. Sammanlagt 30 000 nya årsstudieplatser kommer till följd härav att inrättas under åren 1997-1999. Den snabba utbyggnaden av antalet utbildningsplatser på de mindre högskoleorterna kommer att starkt öka efterfrågan på ytterligare studentbostäder från dem som inte redan är bosatta på studieorten. Det är angeläget att dessa bostadsförsörjningsbehov kan tillgodoses och att den nyproduktion som behövs kommer igång snabbt. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att ett tillfälligt investeringsbidrag lämnas för produktion av nya studentbostäder på dessa studieorter. Bidrag bör kunna lämnas för bostäder för upp till 15 000 studerande med maximalt 25 000 kronor för varje studentrum i lägenheter för en eller två studerande. Det innebär att studentbostadsbyggandet kommer att kunna mer än fördubblas i förhållande till vad som annars kan förutsättas. Bidraget bör lämnas för bostäder som tillkommer genom sådana ny- eller ombyggnader som stöds med statlig bostadsbyggnadssubvention och för vilka inte samtidigt annat statligt investeringsstöd lämnas. Underlaget för bostadsbyggnadssubventionen bör minskas med motsvarande belopp. Investeringsbidrag bör kunna lämnas för byggen som påbörjas under tiden den 1 oktober 1996 - den 31 december 1999 och som färdigställs inom ett och ett halvt år från påbörjandet. Bidragsgivningen bör riktas in på sådant sätt att bidragen går till de byggherrar som erbjuder de villkor som är förmånligast för de boende. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare bestämmelser i denna del. Kostnaderna för investeringsbidraget bör få uppgå till sammanlagt högst 300 miljoner kronor. Endast en mindre del, ca 50 miljoner kronor, av denna kostnad beräknas falla ut före utgången av budgetåret 1997. Under tionde huvudtitelns reservationsanslag A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder har budgetåren 1994/95 och 1995/96 under särskilda anslagsposter beräknats sammanlagt över 6,7 miljarder kronor för ROT-åtgärder m.m. resp. byggnadsinvesteringar m.m. I fråga om vissa av de ändamål för vilka medel har beräknats har också särskilda ramar beslutats av riksdagen. Sista dagen för påbörjande av arbeten eller för ansökan om stöd har nu passerats såvitt gäller flera av dessa stödformer. Såvitt redan nu kan bedömas kommer de fastställda ramarna inte alltid att utnyttjas fullt ut. Motivet till att anvisa särskilda medel för insatser inom ROT- och bygginvesteringsområdena var att öka byggsysselsättningen. Arbetslösheten inom byggsektorn är fortfarande hög. Det är angeläget att de avsatta medlen utnyttjas för att öka sysselsättningen inom denna del av arbetsmarknaden. Kostnaderna för investeringsbidraget för anordnande av studentbostäder bedöms mot denna bakgrund under år 1997 kunna finansieras inom ramen för de åtaganden som gjorts för de sysselsättningsprogram som beslutades under åren 1994 och 1995. En avstämning i denna del kan dock göras först sedan dessa program i huvudsak genomförts. Regeringen avser att i anslutning till vårpropositionen 1997 återkomma till riksdagen med förslag till permanent finansiering av det nu föreslagna investeringsbidraget. Överblicken över medelsbehovet för de redan pågående programmen behöver förbättras. I fråga om vissa av de stödformer som ingår i programmen har någon sista dag för ansökan om utbetalning av stöd inte ställts upp. Regeringen avser därför att föreskriva att ansökan om utbetalning av stöd skall göras inom sex månader efter det att de stödberättigade arbetena skall ha slutförts, såvida inte annat redan finns föreskrivet eller - i det enskilda fallet - särskilda skäl finns att medge en utsträckt tid. De som har ansökt eller fått beslut om stöd kommer att underrättas om att en sista dag för utbetalning införs. A 5.Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. Tidigareläggning av offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa Regeringens förslag: Starten för anordnande av offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa tidigareläggs från den 1 januari 1997 till den 1 november 1996. Kostnaderna för ersättning till deltagarna i åtgärden får belasta anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslog i sysselsättnings- propositionen (prop. 1995/96:222), att personer som fyllt 55 år och äldre och som uppbär arbetslöshetsersättning skall få delta i offentliga tillfälliga arbeten. Åtgärden vänder sig till personer som varit inskrivna som arbetslösa vid arbetsförmedlingen i 24 månader eller längre. Åtgärden skall finnas under åren 1997 och 1998. Ersättningen till den enskilde föreslogs vara densamma som inom aktivitetsstödet. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (yttr.1995/96:AU6y, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307). Lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa träder i kraft den 1 januari 1997. Det svåra läget på arbetsmarknaden gör att regeringen finner det angeläget att så snart som möjligt ge de äldre arbetslösa tillfälle till en aktiv kontakt med arbetslivet och därmed möjligheter att återgå till reguljär anställning. Ju längre tid de äldre arbetslösa står utanför arbetslivet desto större är risken för långvarig passivitet och bidragsberoende. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att lagen (1996:870) om offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa träder i kraft redan den 1 november 1996. Förslaget innebär en ändring av ikrafträdandebestämmelsen av ovan nämnda lag. Ett lagförslag har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. I 2 § lagen görs en hänvisning till lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd med utgångspunkt i dess respektive lydelse per den 1 januari 1997. Detta torde dock sakna betydelse vid tillämpningen av lagen. Kostnaden för åtgärden under innevarande budgetårs två sista månader beräknas till högst 60 miljoner kronor och föreslås belasta anslaget A 5. Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. 168 Stimulansersättning vid offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa Regeringens förslag: De personer som deltar i offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa får ett tillägg med 45 kronor per dag på sitt aktivitetsstöd. Skälen för regeringens förslag: Det är lika viktigt att skapa incitament för att få de äldre arbetslösa att ta del i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som arbetsförmedlingen erbjuder som att det är kvalitet i de insatser som skall bedrivas inom den offentliga sektorn inom ramen för offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa. Det är angeläget att de individer som deltar i åtgärden finner sina insatser menings- och värdefulla. Anvisningstidens längd, karaktären på arbetsuppgifterna och målgruppens bakgrund när det gäller erfarenhet och ålder medför att det är befogat att till aktivitetsstödet också lägga en stimulansersättning. Denna ersättning bör lämpligen vara i form av ett fast krontalsbelopp så att den får en fördelningspolitisk profil. Regeringen föreslår därför ett tillägg med 45 kronor per dag utöver den ersättning individen har enligt aktivitetsstödet. Kostnaden för denna stimulansersättning är beräknad till 6 miljoner kronor. Finansieringen av dessa medel skall ske genom en indragning av investeringsmedel från anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 169 6.11 Miljödepartementet (fjortonde huvudtiteln) A. Miljövård A 4. Investeringar inom miljöområdet I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 285 668 000 kronor. Sverige kan med stöd av LIFE-förordningen (Rådets förordning (EEG) nr 1973/92 om inrättande av ett finansiellt instrument för miljön - LIFE) få bidrag med 50 procent för naturvårdsprojekt som skall ingå i EU:s ekologiska nätverk Natura 2000. Bidrag kan beviljas av EG-kommissionen efter ansökan från myndigheter, organisationer eller enskilda. Fördelningen av bidrag sker en gång per år. För Sveriges del bedömer Naturvårdsverket vilka ansökta projekt som är de för naturvården mest angelägna. Därefter lämnas prioriteringsförslag till kommissionen. Kommissionen är inte bunden att följa Naturvårdsverkets prioriteringar. Det finns inte heller bestämmelser om hur LIFE-medel skall fördelas mellan medlemsländerna. Regeringen beräknar att kommissionen under budgetåret 1995/96, som innefattar två fördelningstillfällen, fattar beslut om att bevilja Naturvårdsverket LIFE- bidrag på i storleksordningen 50 miljoner kronor. Utbetalningen av LIFE-bidragen delas ofta upp på flera år eftersom de sker i den takt projekten fortskrider. Motsvarande belopp förs upp under inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EG. C. Lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m. C 3.Bidrag enligt lantmäteritaxan I statsbudgeten för innevarande budgetår finns för detta ändamål uppfört ett förslagsanslag på 10 350 000 kronor. Från anslaget betalas utgifter för de s.k. nedsättningsbeloppen enligt förordningen (1995:1459) om avgifter vid lantmäteriförrättningar. Anslaget beräknas under artonmånadersperioden komma att överskridas med 14 miljoner kronor beroende på att ett stort antal sakägare varit berättigade till nedsatt taxa bl.a. i samband med större lantmäteriförrättningar. Med anledning av detta förhållande bör 14 miljoner kronor tillföras anslaget C3. Bidrag enligt lantmäteritaxan. Överskridandet finansieras genom att anslaget C1. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket m.m. minskas med motsvarande belopp. Regeringen behandlar i 1997 års budget närmare frågan om den framtida utformningen av de s.k. nedsättningsbeloppen. 170 7 Vissa skattefrågor 7.1 Inledning Regeringen redovisar i denna proposition och i ett antal särskilda propositioner skatteförslag med effekter för budgetåret 1997 och de därpå följande budgetåren. Förslagen har i flera fall aviserats i olika propositioner presenterade under våren 1996. Hit hör förslaget om nedjustering av skiktgränsen vid beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster, som aviserades i prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. I samma proposition aviserades det nu presenterade förslaget om att ersätta den nuvarande skatten på el från vattenkraftverk med en fastighetsskatt. Utöver redan aviserade förslag redovisas här också förslag om vissa justeringar av skatterna på energi. Vidare lämnas förslag om förändringar av alkoholskatten m.m. Slutligen föreslås vissa begränsningar såvitt gäller skattefriheten vid privatinförsel av vissa alkoholhaltiga drycker. Regeringen redovisar, utan att lämna förslag, också sin bedömning vad gäller beskattningen vid s.k. självförvaltning av bostäder. Vid beredningen av lagförslagen har synpunkter inhämtats från Riksskatteverket och Generaltullstyrelsen, vilka framfört vissa synpunkter av tekniskt slag. En fullständig redovisning av de olika förslagens effekter på statsbudget och offentlig sektor återfinns i avsnitt 4.5. Lagrådet Lagförslagen i denna proposition avser ändrade skattesatser och andra justeringar av tekniskt sett enkel beskaffenhet. Förslagen är enligt regeringens bedömning därför av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. 7.2 Justering av skiktgränsen vid beräkning av statlig inkomstskatt Regeringens förslag: Skiktgränsen vid beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster skall för inkomståret 1997 uppgå till 209 100 kronor. Justeringen av skiktgränsen inför efterföljande inkomstår baseras på denna nivå. Skälen för regeringens förslag: I prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. aviserade regeringen förslag om viss begränsning av uppjusteringen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt för inkomståret 1997. Den aviserade förändringen har som bakgrund bl.a. den förändring av beskattningen av bilförmån som samtidigt aviserades och som medför ett visst inkomstbortfall för det allmänna. Skiktgränsen bestämmer den nivå för den beskattningsbara inkomsten över vilken statlig inkomstskatt utgår. Hur skiktgränsen skall bestämmas finns angivet i 10 § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL). Reglerna innebär att skiktgränsen räknas upp inför varje nytt inkomstår. Uppjusteringen baseras i princip på den procentuella förändringen i den allmänna prisnivån (KPI) med ett tillägg av två procentenheter. Som ett led i saneringen av de offentliga finanserna beslutade riksdagen hösten 1994 att uppjusteringen inför inkomståren 1995 - 1998 skulle begränsas i viss utsträckning. Samma begränsning gäller vid beräkningen av basbeloppsanknutna offentliga utgifter. Begränsningen innebär att enbart en viss andel av den faktiska inflationen beaktas och att samma andel tillämpas när tillägget beräknas. Vid uppjusteringen inför inkomståret 1997 uppgår denna andel till 60 %. Med faktisk inflation avses fr.o.m. i år förändringen i konsumentprisindex från juni månad andra året före inkomståret till juni månad året före inkomståret. De tidsbegränsade ändringarna i skatteskalan togs in i en särskild lag, lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar. Vid gällande regler kan skiktgränsen för inkomståret 1997 beräknas till 212 200 kr. Denna beräkning baseras på en faktisk inflation under perioden juni 1995 - juni 1996 på 0,48 %. Då det särskilda tillägget och nedräkningen till 60 % beaktas erhålls ovan redovisade nivå för skiktgränsen inkomståret 1997 före det nu aktuella förslaget. Enligt regeringens mening är det önskvärt att korrigeringen av skiktgränsen för inkomståret 1997 inte medför att denna i absoluta tal sjunker i förhållande till den nivå som gäller för inkomståret 1996, dvs. 209 100 kr. Mot denna bakgrund föreslås att skiktgränsen för inkomståret 1997 fastställs till 209 100 kr. Förändringen innebär att skiktgränsen kommer att ligga 3 100 kr lägre än vid tillämpning av gällande regler. Justeringen av skiktgränsen inför därpå följande inkomstår följer gällande regler men baseras på denna lägre nivå. Förslaget föranleder ändringar i 2 § lagen om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar. För taxeringsåren därefter, dvs. fr.o.m. inkomståret 1999, kommer enligt nu gällande bestämmelser den årliga uppräkningen av skiktgränsen i stället att ske enligt bestämmelserna i 10 § SIL. En justering av skiktgränsen i 10 § SIL så att den ansluter till skiktgränsen enligt den särskilda lagen som gäller för 1996-1999 års taxeringar kommer då att bli nödvändig. Den föreslagna ändringen av skiktgränsen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas fr.o.m. 1998 års taxering med vissa undantag som närmare anges i övergångsbestämmelserna. Enskilda näringsidkare kan i undantagsfall ha ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår. Det innebär att de vid 1998 års taxering kan komma att beskattas för inkomster som hänför sig till år 1996. Förslaget till justering av skatteskalan kan ge upphov till skärpt beskattning som träffar inkomster som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. För att ändringarna inte skall komma i strid med regeringsformens bestämmelser om förbud mot retroaktiv skattelagstiftning bör den föreslagna ändringen av skiktgränsen inte tillämpas för skattskyldiga med beskattningsår som börjat senast den dag då denna proposition avlämnas till riksdagen. För att förhindra vissa möjligheter till skatteplanering bör de nya reglerna emellertid gälla för näringsidkare vars verksamhet påbörjats efter nämnda datum. Regeringen föreslår därför med stöd av 2 kap. 10 § regeringsformen att de nu berörda reglerna skall tillämpas från och med den 21 september 1996. De föreslagna övergångsreglerna innebär att om äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om beräkning av statlig inkomstskatt skall dessa tillämpas på hela den skattskyldiges inkomst av förvärvsverksamhet. 7.3 Fastighetsskatt på elproduktionsenheter 7.3.1 Bakgrund Vattenkraftsskatt regleras i dag i lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft. Skatten tas ut av den som inom landet framställer elektrisk kraft i ett vattenkraftverk med en installerad effekt av minst 1 500 kW. Pumpkraftverk har uttryckligen undantagits. Under tiden 1 september 1996-30 juni 1997 uppgår skatten till 5 öre per kWh för kraft som är producerad i anläggningar som tagits i drift före år 1973. Om kraften produceras i anläggningar som tagits i drift under åren 1973-1977 uppgår skatten till 2,5 öre per kWh. För anläggningar som tagits i drift senare utgår ingen skatt (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS 1996:689). Efter utgången av juni 1997 gäller att skatten är 6 öre per kWh för anläggningar som tagits i drift före 1973 och 3 öre per kWh för dem som tagits i bruk 1973-1977. Vattenkraftsskatten har varit föremål för översyn av utredningen om kraftföretagens vinster vars förslag presenterades i betänkandet SOU 1991:8, Beskattning av kraftföretag. Betänkandet har remissbehandlats. En remissammanställning finns tillgänglig i ärendet (dnr 457/91). 7.3.2 Beskattning av vattenkraft Den som producerar elkraft bedriver näringsverksamhet och inkomsterna härav beskattas enligt de regler som gäller för sådana inkomster. Härut-över utgår ytterligare skatter. En av dem är den särskilda skatt som utgår enligt den ovan nämnda lagen om skatt på viss elektrisk kraft. Beskattning av vattenkraft motiveras ofta av läges- eller knapphetsräntor, vilka uppkommer från ekonomiskt värdefulla naturresurer som finns i begränsad mängd. När den nuvarande vattenkraftsskatten infördes motiverades den bl.a. av behovet att förhindra en alltför snabb prisutveckling vid försäljning av äldre vattenkraftstillgångar. Anläggningarna förändras emellertid gradvis genom nyinstallationer. Till följd av ökande förnyelseinvesteringar kommer allt fler anläggningar att behöva omklassificeras åldersmässigt. Denna omständighet, tillsammans med att skatten årligen tas ut med samma nominella belopp, innebär realt sett en minskad skattebelastning på kraftföretagen. Den nuvarande skillnaden i beskattningen av gamla och nya anläggningar kan ge upphov till betungande långsiktiga och kortsiktiga effektivitetsförluster. Exempel på sådana förluster kan vara att kraftföretagen bygger om anläggningar för tidigt och i allt för stor omfattning och att skatten snedvrider kostnadsrangordningen mellan anläggningar inom sektorn. Enligt utredningen bör en skatt ur samhällsekonomisk synpunkt ha så liten inverkan på produktions- och investeringsbeslut som möjligt. Detta innebär att skatter som påverkar de rörliga produktionskostnaderna bör undvikas. Regeringen delar också utredningens bedömning att det finns grund för påståendet att nuvarande beskattningsmodell innebär risk för ineffektivitet i utnyttjandet av landets vattenkrafttillgångar. Särskilt stor är risken för att handeln med el inom Norden påverkas. Den av regeringen föreslagna avregleringen av elmarknaden skapar förutsättningar för en ökad integrering av de nordiska elmarknaderna. Därigenom skall konsumenternas ställning på elmarknaden stärkas och de samlade produktionsresurserna i Norden utnyttjas så effektivt som möjligt. Det är angeläget att inte beskattningen av kraftproduktionen motverkar dessa syften. Det finns därför starka skäl för att ändra beskattningsmodellen från den nuvarande, som är begränsad till vissa årgångar av vattenkraftanläggningarna, till en mer generell sådan. 7.3.3 Markvärdet som bas för en fastighetsskatt Regeringens förslag: Nuvarande beskattning av vattenkraftverk med en skatt baserad på producerade kWh ersätts med en fastighetsskatt baserad på markvärdet. Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. En förutsättning är dock att markvärdena fastställs enligt nu gällande principer för fastighetstaxering. Remissinstanserna: Bland remissinstanserna syns det inte finnas någon avvikande mening från utredningens slutsats om vattenkraftsskattens långsiktiga brister i effektivitetsavseende. Däremot redovisas delade meningar om för- och nackdelarna med en särskild beskattning av just vattenkraftsindustrin. Bland de remissinstanser som är för en fortsatt särskild beskattning åberopas möjligheterna till en direkt regional återföring av vattenkraftens vinster. Näringsfrihetsombudsmannen, NO, är av principiella skäl mot en fortsatt särskild beskattning. Om emellertid budgetskäl talar för en särskild beskattning anser NO att utredningens förslag om skatt på lägesräntor är att föredra. Vattenfall anser att det inte finns anledning till ytterligare skatt utöver bolagsskatt, mervärdesskatt och vissa riktade avgifter. Om ytterligare skatteintäkter behövs bör detta i så fall inte drabba kraftföretagen speciellt. Vattenfall anser vidare inte att det finns några lägesräntor att beskatta men finner att förslaget som sådant uppfyller de krav som bör ställas på en skatt som har till uppgift att beskatta lägesräntor. Även Tjänstemännens Centralorganisation, TCO, avstyrker en särskild beskattning och framhåller att frågan om beskattning av elektrisk kraft hör till området för den allmänna energibeskattningen och miljöavgiftsuttaget. Riksskatteverket, RSV, ser inget hinder från skatteadministrativ synpunkt att använda markvärdena vid beskattning men anser det dock vara svårt att utläsa om utredningen avsett att anläggningar med samma produktionsförmåga men med olika återanskaffningskostnad kommer att få olika markvärden och därmed även olika beskattning. Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, finner att skatteförslagets principiella konstruktion måste underkastas en utförligare analys innan det genomförs och befarar att det kan vara svårt att i praktiken ta fram ett taxeringsunderlag som på ett tillförlitligt sätt återspeglar anläggningarnas fallränta. Vattendomstolen vid Stockholms tingsrätt finner att den föreslagna skatten teoretiskt skulle kunna inverka på kostnaderna hos ett anhängiggjort vattenföretag och därigenom påverka domstolens bedömning av dess lönsamhet. Emellertid anser domstolen att beskattningens inverkan är så marginell att man torde kunna bortse från den. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det olämpligt att basera skatt på markvärdet eftersom detta fastställs genom ett starkt schabloniserat värderingsförfarande. Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande vattenkraftsskatten innebär risk för ineffektivt utnyttjande av landets vattenkrafttillgångar. Av denna anledning har fråga uppkommit om det går att finna lämpliga alternativa baser för skatten som inte medför nämnda negativa effekter. De tänkbara alternativ som utredningen anser står till buds är skatt per kW, vinstskatt och fastighetsskatt. Utredningen har utförligt beskrivit dessa skattemodellers respektive effekter från effektivitets- och för- delningssynpunkter på både kort och lång sikt. Utredningens slutsats efter genomgången av de olika alternativen är att fastighetsskatt är den modell som bäst uppfyller önskemålet om att begränsa skatternas effektivitetskostnader. Som utredningen påvisat kan den nuvarande utformningen av skatten leda till effektivitetsförluster i framtiden. Skatten är inte förenlig med effektivitet på en konkurrensutsatt elmarknad. Den teoretiskt mest tilltalande skattebasen är lägesräntorna inom kraftproduktionen. Fördelarna med en beskattning av lägesräntorna i förhållande till nuvarande skatteuttag kan sammanfattas enligt följande: - följsamhet gentemot elpriserna - följsamhet gentemot anläggningarnas avkastningsförmåga - ingen påverkan på de rörliga produktionskostnaderna - ingen ökad övervältring mot konsumentledet jämfört med andra modeller. De principiella utgångspunkterna för utredningens slutsatser har inte ifrågasatts av remissinstanserna. Vattenkraften är en begränsad naturresurs. Beskattningen av denna knappa naturresurs bygger på det förhållandet att ägaren kan tillgodogöra sig ett överskott vid nyttjandet av naturresursen. Det uppstår en s.k. knapphetsränta, i detta fall benämnd lägesränta eller fallränta. Förekomsten av lägesräntor vid kraftproduktion lämpar sig särskilt väl för beskattning. Sådan beskattning är nämligen förenad med låga samhällsekonomiska effektivitetskostnader. I jämförelse med den nuvarande vattenkraftsskatten framstår lägesräntan som den teoretiskt mest tilltalande skattebasen beträffande vattenkraftproduktionen. Den del av avkastningen eller överskottet som är hänförlig till just lägesränta går dock inte att utläsa i kraftföretagens årsredovisningar vilket omöjliggör en direkt skatt på lägesräntor. Lägesräntan går dock att härleda genom en indirekt metod. Vid fastig- hetstaxeringen av sådana elproduktionsenheter som utgörs av vattenkraftverk används en avkastningsmetod för att få fram enhetens marknadsvärde. Metoden bygger på en beräkning av nuvärdet av de framtida överskott som anläggningen förväntas ge. En del av överskottet avser rimligtvis en avkastning på det investerade realkapitalet, vilket i kapitaliserad form motsvarar byggnadsvärdet. Restposten är således markvärdet och representerar därmed den del av den kapitaliserade avkastningen som utgörs av lägesräntan. Nuvärdet av de årliga lägesräntorna motsvaras alltså av det markvärde som framkommer vid fastighetstaxeringen. Eftersom det taxerade markvärdet således från teoretiska utgångspunkter utgör en lämpligare skattebas än nuvarande åldersdifferentierade skatt per kWh, återstår för regeringen att ta ställning till om det markvärde som erhålls vid fastighetstaxeringen i praktiken står i överensstämmelse med resonemanget om lägesränta. Värderingen av elproduktionsenheter regleras i 15 kap. fastighetstaxe- ringslagen (1979:1152, FTL). I begreppet elproduktionsenhet innefattas bl.a. vattenkraftverk, outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt värmekraftverk. Den övergripande värderingsmodellen Produktionen av elkraft i Sverige sker både genom vattenkraft och olika slag av värmekraft. Värderingen av vattenkraftverken grundas från och med 1981 års allmänna fastighetstaxering på en renodlad avkastningsmetod. För värmekraftverken tillämpas i stället en produktionskostnadsmetod, dvs. värderingen görs med ledning av anläggningskostnaderna (återanskaffningskostnaderna) varvid hänsyn tas till värdeminskning. Vad avser kraftproduktionen fungerar den svenska elmarknaden i stora drag så att värmekraftanläggningarna bidrar till att vattenkraften kan utnyttjas på ett optimalt sätt. Detta har att göra med att vattenkraften måste dimensioneras för att säkra produktionen även under vattenfattiga år. Värderingsmodellen beaktar att värmekraften således faktiskt innebär förhöjda avkastningsvärden för vattenkraften. Därför jämkas vattenkraftens avkastningsvärden så att det sammanlagda värdet av landets vatten- och värmekraftverk motsvarar det avkastningsvärde som erhålls om landets samlade krafttillgångar skulle värderas med ledning av gällande tariffer. Således utförs först en avkastningsvärdering för kraftproduktionen som helhet. Därefter sker en reduktion med det åsatta värde som ansetts som rimligt för värmekraften. Återstoden fördelas sedan på vattenkraften. Beräkning av taxeringsvärdet Taxeringen av taxeringsenhet med vattenkraftverk inleds med att det totala värdet i nybyggt skick bestäms. För ett nybyggt vattenkraftverk bestäms värdet med utgångspunkt från dess utbyggnadseffekt. Denna betecknas taxeringseffekt och bestäms efter skilda förhållanden beträffande utnytt-jandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet. Taxeringseffekten i kilowatt multipliceras med ett riktvärde som i sin tur bestäms genom en kapitalisering av de årsnetton som kan beräknas med ledning av gällande tariffer. Hänsyn tas därvid till att årskostnaderna varierar med anläggningskostnaderna. Efter det att taxeringsenhetens totalvärde har erhållits uppdelas detta i ett byggnadsvärde och ett markvärde. För ett vattenkraftverk bestäms byggnadsvärdet till det tekniska nuvärdet enligt vissa närmare föreskrifter. Härvid får dock inte 75 % av återanskaffningskostnaden överstiga enhetens totala värde. Vidare beaktas den värdeminskning som har skett efter nybyggnadsåret. Markvärdet å andra sidan bestäms till skillnaden mellan enhetens totala värde och 75 % av återanskaffningskostnaden för enhetens byggnader. Skulle 75 % av återanskaffningskostnaden överstiga det totala värdet skall markvärdet bestämmas till 0 kr. Enligt den prisnivå som tillämpades vid den senaste allmänna fastig- hetstaxeringen av elproduktionsenheter år 1994 skall markvärdet sättas till 0 kr vid en återanskaffningskostnad om 25 000 kr/kW. I Sverige finns 1 096 elproduktionsenheter som utgör bebyggda vattenfall. Deras totala taxeringsvärde uppgår till ca 112 miljarder kr, varav markvärdet utgör ca 73 miljarder kr. Som framgår av redogörelsen av reglerna för fastighetstaxeringen tas numera hänsyn till skillnaderna i lönsamhet mellan olika vattenkraftanläggningar. Förekommande olikheter i årskostnaderna blir nämligen beaktade genom de varierande anläggningskostnaderna. Mindre lönsamma anläggningar är således de med större andel återanskaffningskostnad. Vidare har framgått att det taxerade markvärdet varierar med anläggningens återanskaffningskostnad. Ju högre återanskaffningskostnaden är desto lägre blir markvärdet. För nyare anläggningar som har de högsta återanskaffningskostnaderna hänför sig naturligtvis den övervägande delen av, eller t.o.m. hela avkastningen till det investerade realkapitalet som byggnader och andra produktionsmedel. En relativt mindre del eller ibland ingen del alls återspeglar då lägesräntan genom markvärdet. En annan fördel med att utnyttja det taxerade markvärdet som skattebas är att förändringar i relativpriset på el, som innebär förändrad lönsamhet för befintliga anläggningar, får genomslag i taxeringsunderlaget. På så sätt anpassas skatteuttaget till förändringar i elprisnivån. Det är mot bakgrund av ovanstående som regeringen anser att det taxerade markvärdet på ett tillfredsställande sätt kan anses återspegla fallräntan i respektive vattenkraftverk. Förutsättningen är dock, som utredningen påpekar, att anläggningarnas byggnadsvärden beräknas på grundval av återanskaffningskostnaden och inte efter bokföringsmässigt värde. Genom att metoden beaktar återanskaffningskostnaden differentieras skatten med hänsyn till vad anläggningen såsom ny hade kunnat avkasta. Skatten baseras således på den potentiella avkastningsförmågan. Utredningen har i ett särskilt avsnitt i betänkandet behandlat frågan om skatt på installerad effekt. Till skillnad mot vad Riksskatteverket, RSV, anfört finner regeringen därför att utredningen beaktat att enheter med samma produktionsförmåga kan få olika beskattning. Utredningen har ansett att berörda företag bör få möjlighet att granska markvärdena eftersom värdena inte tidigare beskattats. I ett särskilt yttrande till utredningens förslag anser en expert att nya taxeringsvärden måste inväntas innan markvärdet beskattas, eftersom gällande taxeringsvärden inte åsatts med tanke på att de skulle ligga till grund för beskattning. Även några remissinstanser har berört frågan. Regeringen utgår från att kvalitéten på taxeringsvärdena inte påverkas av att en fastighetskategori är undantagen från uttag av fastighetsskatt. De vid 1994 års allmänna fastighetstaxering fastställda markvärdena måste anses utgöra en, även från dessa synpunkter sett, tillfredsställande bas för uttag av fastighetsskatt. 7.3.4 Omläggning till fastighetsskatt på vissa elproduktionsenheter Regeringens förslag: Den nuvarande vattenkraftsskatten avskaffas. Fastighetsskatt skall tas ut med sammanlagt 3,42 % av markvärdet på sådan elproduktionsenhet som utgörs av vattenkraftverk och till sådana hörande andelar i utbyggda regleringsanläggningar, taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft. Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över förslagen i lagtekniskt och administrativt avseende. RSV anser att förändringen från elproduktionsskatt till fastighetsskatt inte medför någon nämnvärd skillnad. Länsstyrelsen i Älvsborgs län befarar att skatt kommer att tas ut på alla slag av elproduktionsenheter utom värmekraftverken, t.ex. vindkraftanläggningar, om inte en tydligare avgränsning görs av vad som avses med elproduktionsenhet. Skälen för regeringens förslag: Av skäl som redovisats i det föregående bör beskattningen av vattenkraft läggas om från nuvarande åldersdifferentierade skatt per kWh till en fastighetsskatt. Regeringen föreslår därför att den nuvarande lagen om skatt på viss elektrisk kraft upphävs och ersätts med bestämmelser som tas in i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Från och med den 1 januari 1996 tas fastighetsskatt ut med 0,5 % på taxeringsvärdet på alla industrienheter inklusive elproduktionsenheter. Riksdagsbeslutet om fastighetsskatt på industrienheter bygger på förslagen i prop. 1994/95:203, Finansiering av medlemskapet i Europeiska unionen. Detta innebär att bestämmelser om skatteplikt för elproduktionsenheter redan införts i 1, 3 och 4 §§ lagen om statlig fastighetsskatt. Vad gäller den närmare utformningen av lagtexten i 3 § fastighetsskattelagen har regeringen valt att liksom utredningen anknyta till den definition av elproduktionsbegreppet som återfinns i FTL. Begreppet är där uttömmande reglerat och man kan utan svårighet ange vilka taxeringsenheter som omfattas av den nu föreslagna fastighetsskatten och vilka taxeringsenheter som endast omfattas av den redan beslutade fastighetsskatten om 0,5 %. De elproduktionsenheter som bör komma i fråga är dels taxeringsenhet med vattenkraftverk och till detta hörande andelar i utbyggda reglerings- anläggningar, dels taxeringsenhet med outbyggt vattenfall som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut, dels slutligen taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft. Som framgår utgör de uppströms belägna regleringsanläggningarna inte egna taxeringsenheter utan de beaktas vid taxeringen av det kraftverk som har nytta av anläggningen. Vidare bör de outbyggda vattenfallen omfattas om de har taxerats. Taxering av dessa sker nämligen endast om de med säkerhet kan bebyggas. I den nu nämnda kretsen av elproduktionsenheter har även tagits med de taxeringsenheter som har rätt till andels- eller ersättningskraft. Vad som avses med andels- eller ersättningskraft framgår av 9 kap. vattenlagen (1983:291). Den vars fallhöjd tas i anspråk i samband med utbyggnad av ett vattenfall får under vissa förutsättningar del i kraftproduktionen genom erhållande av kraft. Härtill är också knuten en skyldighet att bidra till anläggningens utförande, drift och underhåll, allt i förhållande till andelens storlek. Rätten till andelskraften är förenad med viss fastighet. Andelskraften ersätter det tidigare institutet ersättningskraft, vilket var en ersättningsform som kom i fråga när någons vattenkraft togs i anspråk. Ersättningen kunde då utges i form av kraftöverföring. Det föreligger ett intimt samband mellan dessa rättigheter och de kraftverk vilka belastas med leveransskyldighet av sådan kraft. I den mån det förekommer skyldighet för ett kraftverk att leverera andels- eller ersättningskraft skall detta beaktas när man bestämmer kraftverkens värde. Belastningen av andelskraft skall i så fall dras av från både kraftstationens markvärde och byggnadsvärde medan belastningen av ersättningskraft endast dras av från kraftstationens markvärde. Förmåner av detta slag skall motsatsvis läggas till den taxeringsenhet till vilken förmånen hör. Rätten till andelskraft torde främst tillkomma dem som själva är kraftpro- ducenter men även stora konsumenter av kraft, t.ex stora industrier och kommunala eldistributionsföretag innehar sådana rätter. Att så är fallet torde bero på att det krävs ett betydande mått av resurser för att ta emot kraften. Eftersom det således förekommer taxeringsenheter vars huvudsakliga värde utgör värde av erhållen andels- eller ersättningskraft med viss del av värdet fastställt som markvärde, bör även elproduktionsenheter som utgör sådana taxeringsenheter omfattas av förslaget. Värmekraftverken omfattas inte av det framlagda förslaget. Den nivå för uttaget av fastighetsskatt som föreslås, 3,42 %, motiveras närmare i avsnitt 7.2.3. Förslaget föranleder en ändring i 3 § lagen om statlig fastighetsskatt och att lagen om skatt på viss elektrisk kraft upphävs. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas från och med 1998 års taxering. Ur praktisk synpunkt innebär omläggningen till fastighetsskatt följande. Redovisningen av vattenkraftsskatt sker i deklaration avseende redovis- ningsperioder om en månad. Sådan deklaration skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den tjugofemte i månaden efter redovis- ningsperiodens slut. Kraftföretagen debiteras preliminär F-skatt särskilt, vilket enligt huvudregeln sker enligt schablon. Skatten skall avse den slutliga skatten, i vilken fastighetsskatten ingår, med de justeringar som anges i 3 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272, UBL). En F-skattesedel skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret. Preliminär F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering, om det med sannolikhet kan antas, att den skatt som avses i 13 § 3 mom. UBL enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret kommer att avvika från motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 2 000 kr. Preliminär F-skatt får beräknas på grundval av preliminär taxering även i annat fall, om det är fråga om mer betydande skillnad mellan annars utgående preliminär skatt och beräknad slutlig skatt eller det finns andra särskilda skäl. Vid den preliminära taxeringen skall hänsyn tas till de förhållanden som kan antas komma att ligga till grund för taxering under året efter inkomståret. Preliminär taxering åsätts med ledning av preliminär självdeklaration. Sådan taxering får också åsättas med stöd av annan uppgift eller upplysning. Skattskyldig skall utan anmaning lämna preliminär självdeklaration om han har debiterats preliminär F-skatt och den skatt som avses i 13 § 3 mom. UBL enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, såvitt kan bedömas senast den 1 december, kommer att överstiga motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst 2 000 kr. Preliminär självdeklaration enligt nämnda bestämmelse skall avlämnas senast den 1 december året näst före inkomståret. Hade skattskyldig varit skyldig att utan anmaning avge preliminär självdeklaration men inte avlämnat någon sådan inom föreskriven tid, får skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avge sådan deklaration. Antalet skattskyldiga som berörs av omläggningen till fastighetsskatt uppgår till ca 100. De av dessa som har lämnat en preliminär självdeklaration får inför uppbördsåret 1997 debiteras preliminär F- skatt enligt preliminär taxering. I de fall någon preliminär självdeklaration inte har lämnats utgår regeringen från att skattemyndigheterna genom tillämpning av bestämmelsen i 13 § 1 mom. tredje stycket sista ledet UBL i möjligaste mån förebygger ett för lågt uttag av preliminär skatt. Förslaget föranleder ingen författningsändring i denna del. 7.3.5 Ekonomiska frågor För att skiftet från produktionsskatt till fastighetsskatt skall ge ett varaktigt budgetneutralt utfall krävs en bedömning av intäkterna av produktionsskatten, som sedan 1 september 1996 uppgår till 5 resp. 2,5 öre/kWh. Vid kalibreringen av fastighetsskatten bör följaktligen beaktas det första steget av de skattehöjningar som efter förslag i prop. 1995/96:198 beslutades av riksdagen våren 1996. Som framgår av avsnitt 7.4 föreslår regeringen att höjningen i det andra steget den 1 juli 1997 återtas och att skattebortfallet kompenseras genom höjningar av energiskatten på el och fossila bränslen. Frågan är då vilka skatteintäkter som kan förväntas av produktionsskatten på dess nuvarande nivå. Under perioden 1984-1993 uppgick inkomsterna från den särskilda skatten till i genomsnitt drygt 1 miljard kronor per år. Om hänsyn tas till förändringar av skattesatserna efter denna period, med en höjning från 2 resp. 1 öre/kWh till 5 resp. 2,5 öre/kWh, erhålls inkomster på 2,50 miljarder kronor. För de närmaste åren ligger visserligen den beräknade inkomsten något lägre, 2,33 miljarder kronor, men kraven på en ansvarsfull finansiering gör att skattesatsen i fastighetsskatten bör baseras på den högre av dessa nivåer. Enligt 1994 års allmänna fastighetstaxering uppgick det samlade markvärdet för taxeringsenheterna vattenkraft, anläggnings- och ersättningskraft till drygt 73 miljarder kronor, varav knappt 95 % avsåg vattenkraft. För att omläggningen skall vara budgetneutral krävs sålunda att fastighetsskattesatsen sätts till 3,42 %. Med den föreslagna skattebasen uppnås ingen följsamhet gentemot den allmänna prisutvecklingen, men däremot kommer prisutvecklingen inom elmarknaden att påverka skattebasen. Vid en prisökning kommer en del av denna det allmänna till godo, eftersom markvärdet kommer att öka. Omläggningen av skatteuttaget innebär en större stabilitet både för staten och de skattskyldiga. Den föreslagna modellen beaktar även på ett bättre sätt skillnaden mellan gamla och nya produktionsanläggningar. Förändringen av skatteuttaget innebär följande bruttoeffekter på statsbudgeten (miljarder kronor). De mer begränsade effekterna för 1997 beror 182 på förskjutningar i skatteuppbörden. Vid redovisningen i avsnitt 4.5 och i avsnitt 7.8 beaktas indirekta effekter på andra skattesatser. 1997 1998 1999 Slopad elskatt -2,13 -2,33 -2,33 Fastighetsskatt 2,29 2,50 2,50 Budgetutfallet på längre sikt blir beroende av prisutvecklingen på elkraft och och dess inverkan på markvärdena. 7.4 Energiskatt Regeringens förslag: Det andra steget av tidigare beslutade höjningar av produktionsskatterna på elektrisk kraft återtas och ersätts av höjda energiskatter på elektrisk kraft och fossila bränslen. Skattesatserna för bränslen höjs med 2 % och skatten på elektrisk kraft med 0,8 öre per kWh. Skälen för regeringens förslag: I propositionen om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgiftsområdet (prop. 1995/96:198 s. 31 ff) föreslogs att produktionsskatterna på elektrisk kraft från kärnkraft och äldre vattenkraftverk skulle höjas i två steg, dels med 1 öre per kWh den 1 september 1996, dels en ytterligare höjning med samma belopp som skulle börja tillämpas 1 juli 1997. I propositionen föreslogs även höjningar av energiskatten på bränslen och elektrisk kraft. Riksdagen har beslutat i enlighet med förslagen i propositionen (bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS 1996:687-689). Efter presentationen av propositionen har kritik riktats mot de föreslagna produktionsskattehöjningarna och effekterna av dem på de konkur-rensutsatta företagen inom den elintensiva industrin. Det har hävdats att skattehöjningarna övervältras direkt på såväl företag som hushåll genom ökade elpriser. Den 1 september 1996 steg också elpriserna som en direkt följd av produktionsskattehöjningen vid samma tillfälle. I de överväganden som gjordes inför propositionen förutsattes att bördan av skattehöjningarna skulle stanna hos de kraftproducerande bolagen och att elpriserna därför inte skulle påverkas i någon större omfattning. Snedvridande effekter på produktion och negativa effekter på sysselsättningen skulle därmed också undvikas. Vid tillfredställande konkurrens på elmarknaden torde kraftbolagens möjligheter att kunna övervältra skattehöjningar genom att höja elpriserna på kort sikt vara tämligen begränsade. Vid årsskiftet infördes en ny lagstiftning på elområdet. Därmed skapades förutsättningar för en ökad konkurrens på elmarknaden. Större delen av elförsäljningen sker dock fortfarande i enlighet med avtal som ingåtts före reformen. Marknadsförhållandena är därmed sådana att elproducenterna kan övervältra skattehöjningar på konsumenterna genom att höja elpriserna. Den nordiska elmarknaden är under utveckling. Det finns dock brister i överföringskapaciteten mellan länderna vilket medför att handelsutbytet begränsas. Därigenom begränsas även priskonkurrensen på den inhemska marknaden. En betydelsefull fråga av mer formell natur rör de avtal som gäller för elleveranser. Konkurrensverket utreder för närvarande om elleverantörerna tillämpar standardavtal som ger dem möjligheter att justera elpriserna för skattehöjningar även i långsiktiga kontrakt på ett sätt som strider mot konkurrenslagen. I takt med en fortsatt utveckling av den svenska och nordiska elmarknaden torde företagens möjligheter till prisövervältring minska, men övervältring på priserna kan under de närmaste åren medföra negativa effekter. Mot ovanstående bakgrund finns anledning att ompröva det andra steget av de beslutade produktionsskattehöjningarna. Därför föreslås att höjningarna i detta steg återtas och ersätts -- från den 1 juli 1997 -- av höjda energiskatter på el och fossila bränslen. Genom denna växling bedöms att de totala snedvridande effekterna av energiskatterna kommer att reduceras. Energiskatterna på el och fossila bränslen ger visserligen också snedvridande effekter, främst via ökade energikostnader för hushållen. Dessa allokeringsförluster bedöms dock vara mindre än de samhällsekonomiska kostnaderna i form av minskad produktion och sysselsättning som skulle ha uppkommit som en följd av produktionsskattehöjningen. Energiskattesatserna bör höjas i sådan grad att de ökade skatteintäkterna från denna skatt ersätter skatteintäktsbortfallet av det återtagna andra steget av höjningarna av produktionsskatterna på elektrisk kraft. För att uppnå detta bör energiskatten på bränslen höjas med 2 % utöver de höjningar som beslutades av riksdagen under våren 1996. På motsvarande sätt bör energiskatten på elektrisk kraft höjas med 0,8 öre per kWh, beräknat på de energiskattebelopp som enligt tidigare riksdagsbeslut skulle ha börjat tillämpas den 1 juli 1997. Eftersom ingen energiskatt tas ut för energiför-brukningen vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling begränsas således den direkta effekten av de föreslagna skattehöjningarna till annan verksamhet, bl.a. hushållssektorn. Vid beräkningen av de höjningar av energiskatten som riksdagen beslutade i våras togs hänsyn till förväntade förändringar av konsumentprisindex fram t.o.m. oktober månad 1997. De nu föreslagna höjningarna sker från dessa redan indexerade nivåer. Den automatiska uppräkningen av energiskatten på dessa skattebelopp bör därför först ske för skatteuttaget för år 1999. Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 1 § och 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi. 183 7.5 Skatten på öl m.m. Regeringens förslag: En proportionell skatt föreslås för öl med en alkoholhalt över 2,8 volymprocent. För öl med en alkoholhalt som inte överstiger 2,8 volymprocent föreslås en 0-skattesats. Samtidigt höjs skatten på sprit med 2 procent och skatten på tobaksvaror med 7,9 procent. I enlighet med riksdagens tidigare beslut om indexering av vissa punktskatter föreslås en uppräkning av alkoholskatten för år 1997 med en uppskattad förändring av prisnivån under perioden september 1995 - september 1996 på 1,2 procent. Efter denna indexering blir skatten på öl över 2,8 volymprocent 1,47 kronor per liter och volym-procent alkohol. Någon indexering av tobaksskatten för år 1997 skall enligt gällande regler inte ske. En justering av skatten resp. tullen för resandeinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror föreslås också. Bakgrunden till regeringens förslag: Skatten på öl skall enligt gällande EG- regler beräknas med ledning av antingen dryckens stamvörtstyrka uttryckt i måttenheten Plato eller faktisk alkoholhalt uttryckt i volymprocent per hektoliter färdig dryck. Minimiskattesatsen på öl med en faktisk alkoholhalt över 0,5 volymprocent är 0,748 ecu per hektoliter och grad Plato eller 1,87 ecu per hektoliter och volymprocent alkohol. Reducerade skattesatser får tillämpas för öl med en faktisk alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent. Reducerade skattesatser får vidare, under vissa förhållanden, tillämpas för öl som tillverkas av mindre, fristående bryggerier. Sverige beskattar öl efter faktisk alkoholhalt uttryckt i volymprocent och tillämpar reglerna om reducerad skattesats för öl under 2,8 volymprocent när det gäller 0-skattesatsen på lättöl, d.v.s. öl med en alkoholhalt som inte överstiger 2,25 volymprocent. Reglerna om alkoholskatt finns i lagen (1994:1563) om alkoholskatt. Sverige har i förhandlingarna vid EU-medlemskapet fått en treårig övergångstid från den 1 januari 1995 under vilken en reducerad skattesats får tillämpas för s.k. folköl med en alkoholhalt som inte överstiger 3,5 volymprocent. Övergångsbestämmelsen skulle möjliggöra för Sverige att anpassa beskattningen till den ordning som gäller inom EU. Fr.o.m. den 1 januari 1998 måste således allt öl med en alkoholhalt som överstiger 2,8 volymprocent ha samma skatt per volymprocent alkohol. Skatten på s.k. folköl är f.n. 1,21 kronor per liter och volymprocent alkohol och skatten på starkare öl är 2,38 kronor per liter och volymprocent alkohol. Skatten på folköl höjdes den 1 januari 1996 från 91 öre till 1,21 kronor för att motverka den sänkning av detaljhandelspriset på folköl som den beslutade sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel skulle medföra. Skälen för regeringens förslag: Förutsättningarna att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik och använda prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel har ändrats i och med det svenska EU-inträdet. Särskilt de ändrade reglerna för införsel av alkohol men även avskaffandet av monopolen för tillverkning, import och partihandel av alkoholdrycker reser krav på en förnyelse av alkoholpolitiken. Gränshandeln i södra Sverige av framför allt danskt starköl har nu antagit så stora proportioner att det enligt regeringens bedömning är nödvändigt att vidta motverkande åtgärder. Den ökade gränshandeln medför, förutom att varan inköps och beskattas utomlands, att människor köper större mängder och starkare öl än annars. Alkoholens tillgänglighet i okontrollerade former ökar också genom att ett stort antal privatpersoner i hemmet “lagrar„ öl, m.m. som de infört från utlandet. Sysselsättningen inom den inhemska bryggerinäringen kan dessutom komma att äventyras och skatteintäkterna minskar trots att konsumtionen ökar. Målen för svensk alkoholpolitik är dels att minska den totala alkohol- konsumtionen, dels förändra det svenska dryckesmönstret. Den svenska alkoholpolitiken syftar bl.a. till att försöka förmå människor att gå över från spritdrycker till drycker med lägre alkoholhalt för att på så sätt minska de alkoholrelaterade skadorna. Ett sätt att ytterligare förstärka en sådan konsumtionsförändring i riktning mot alkoholsvagare drycker samt motverka den omfattande gränshandeln med öl är att sänka ölskatten och höja skatten på sprit. Dessutom kan en förändring av nollskattegränsen för öl från nuvarande 2,25 volymprocent alkohol till 2,8 volymprocent ytterligare stimulera ölkonsumenterna att prismässigt välja en alkoholsvagare produkt. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att en enhetlig skatt införs för öl med en alkoholhalt överstigande 2,8 volymprocent. I 1996 års prisnivå sätts skattesatsen på öl till 1,45 kronor per liter och volymprocent alkohol. Härigenom sker samtidigt redan nu en anpassning till EU:s regelsystem för ölbeskattning. Den nya ölskattesatsen kan förväntas höja priset på folköl med i genomsnitt 8 procent och sänka priset på starköl som säljs på systembolaget med ca 17 procent. Det lägre priset på starköl kan förväntas minska gränshandeln med öl. Trots detta kan den nya skattesatsen på öl antas leda till en marginell ökning av konsumtionen av ren alkohol i öl. För att motverka denna konsumtionsökning bör skattesatsen på sprit höjas med 2 procent. Det genomsnittliga priset på sprit kan förväntas öka med 1,6 procent som en följd av denna skattehöjning. Regeringens beräkningar visar att denna skattehöjning är tillräcklig för att uppnå en oförändrad konsumtionsvolym av ren alkohol i öl, vin och sprit. De nya alkoholskattesatserna kan, med hänsyn till de efterfrågeanpassningar som förändringarna ger upphov till, förväntas leda till en varaktig nettobudgetförsvagning på 0,51 mdkr för den konsoliderade offentliga sektorn. För att finansiera denna budgetförsvagning höjs tobaksskattesatserna med 7,9 procent utöver den höjning som riksdagen beslutat om tidigare i år (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15). Med hänsyn till den minskade tobakskonsumtionen på cirka 1,5 procent som denna skattehöjning kan förväntas medföra, blir den varaktiga nettobudgetförstärkningen 0,54 mdkr för den konsoliderade offentliga sektorn. Eftersom prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel framöver troligen kommer att försvagas kommer de förebyggande insatserna att bli än viktigare för att motverka alkoholmissbrukets utbredning. Information, opinionsbildning och andra alkoholförebyggande insatser, framför allt på lokal och regional nivå, får därför en ökad betydelse i ansträngningarna att förändra dryckesvanorna i vårt land. Regeringen avser därför att med en lokal och regional kraftsamling av insatserna höja ambitionsnivån i det alkoholförebyggande arbetet. Överfinansieringen på totalt 30 miljoner kr av den reformerade alkohol- och tobaksbeskattningen motiveras av ökade informationsinsatser om alkoholens skadeverkningar. Enligt 37 § lagen om alkoholskatt skall en årlig indexuppräkning ske av alkoholskatten med hänsyn tagen till den allmänna prisutvecklingen. Regeringen skall före oktober månads utgång fastställa de omräknade skattebelopp som skall tas ut under påföljande år. Denna automatiska uppräkning skall första gången göras hösten 1996 för skatteuttaget 1997. Vid beräkning av de nya skattesatserna har hänsyn tagits till förväntade förändringar av konsumentprisindex under perioden september 1995 - september 1996 på 1,2 procent. Även skattesatserna för övriga alkoholdrycker har höjts på motsvarande sätt. Den automatiska uppräkningen av alkoholskatten bör därför skjutas fram och ske först för skatteuttaget för år 1998. Även enligt lagen om tobaksskatt finns regler om indexering. Riksdagen har dock tidigare i år beslutat om en 15-procentig höjning av tobaksskatten fr.o.m. den 1 januari 1997 och att en automatisk uppräkning av skattesatserna skall ske först för skatteuttaget för år 1998. I lagen (1994:1565) om privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen finns regler om skatteuttag vid viss privat införsel av alkoholdrycker och tobaksvaror. I lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import m.m. finns även regler om skatt och tull vid viss import av alkohol- och tobaksvaror. Skattebeloppen resp. tullbeloppen är schabloniserade för vissa grupper av dessa varor. Någon justering av skattesatserna resp. tullbeloppen har inte skett efter lagarnas ikraftträdande. Regeringen anser det lämpligt att även skattesatserna i dessa lagar justeras så att de överensstämmer med nu föreslagna ändringar av skatten på alkohol och tobak. Regeringen föreslår därför att en sådan justering nu görs samt att en viss omräkning sker av tullbeloppen. 184 7.6 Införsel av vissa alkoholdrycker Regeringens förslag: Lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen och lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. ändras så att samma kvantitativa begränsningar som i dag gäller för att införa vin punktskattefritt även skall gälla för punktskattefri införsel av sådana alkoholdrycker som har högst 15 volymprocent alkohol och som inte är starköl. Motsvarande begränsningar skall också gälla för mervärdesskattefri försäljning av sådana alkoholdrycker varför ändringar föranleds även i mervärdesskattelagen (1994:200). Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om frihet från punktskatt avseende resandes införsel av alkoholdrycker regleras, såvitt avser annat EU- land, i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen samt, när det gäller införsel från ett land som inte är medlem i EU, i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. Enligt dessa bestämmelser får skattefri införsel av bl.a. alkoholvaror ske enligt vissa särskilt angivna kvoter. Dessa baseras, när det gäller införsel från annat EU-land, på det undantag Sverige fick vid förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EU. De avtalade restriktionerna innebär bl.a. att en privatperson som inreser till Sverige från ett annat EU- land får, utan att betala punktskatt, föra in en liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent eller tre liter mousserande vin eller alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent, fem liter vin och 15 liter öl. Motsvarande begränsningar för resande från tredje land är två liter när det gäller mousserande vin eller alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent samt två liter beträffande vin. I övrigt gäller, såvitt här är i fråga, samma kvoter som för resande från annat EU-land. De nämnda begränsningarna hindrar emellertid inte, såsom Generaltullstyrelsen påtalat i en skrivelse till regeringen den 30 maj 1996, privat skattefri införsel, utan restriktioner, av alkoholdrycker som har en alkoholhalt som uppgår till högst 15 volymprocent och som inte faller in under definitionen för vin eller starköl. Detta var inte avsikten när de aktuella restriktionerna infördes. Den möjlighet till begränsning av privatinförseln av alkohol som Sverige fått med stöd av undantaget i anslutningsfördraget förlorar avsevärt i betydelse om inte åtgärder vidtas för att stoppa den möjlighet att kringå bestämmelserna som nu har kommit fram. De aktuella bestämmelserna bör därför ändras. Detta bör ske genom att definitionen av vin ändras så att den även avser annan alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl. Som en konsekvens härav bör en motsvarande ändring även göras i 3 kap. 30 c § mervärdesskattelagen som innehåller bestämmelser om mervärdesskattefri försäljning ombord på fartyg och luftfartyg i vissa fall. Även bestämmelserna för försäljning i exportbutik i tullförordningen (1994:1558) kommer att behöva ändras på motsvarande sätt. Ändringen kommer också att få betydelse för sådan skattefri försäljning ombord på vissa fartygs- eller flyglinjer som avses i förordningen (1994:1694) om viss proviantering m.m. 7.7 Hyresgästernas självförvaltning Regeringens bedömning: Regeringen lägger inte fram något förslag om skattefrihet för ersättning som en hyresgäst får av sin hyresvärd för arbete hyresgästen lagt ned på s.k. självförvaltning. Demokratiutvecklingskommitténs förslag: Kommittén föreslår att i kommunalskattelagen (1928:370) förs in bestämmelser om skattefrihet för belopp intill ett halvt basbelopp som bostadshyresgäst erhåller för arbete som hyresgästen gör för hyresvärdens räkning med stöd av en enligt hyresförhandlingslagen (1978:304) träffad förhandlingsöverenskommelse om självförvaltning. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Hyresgästernas Riksförbund, Svenska Kommunförbundet, AB Svenska Bostäder och Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag tillstyrker förslaget. AB Svenska Bostäder menar att det bör finnas intresse för självförvaltning även vid en lägre nivå på skattefriheten. Bolaget har under lång tid gett hyresgästerna möjlighet att mot hyresrabatt ta över viss fastighetsskötsel. Den modell som använts har konstruerats på sådant sätt att rabatten inte blir skattepliktig. Kammarrätten i Sundsvall har inget i sak att erinra mot förslaget för det fall avsteget från skattelagstiftningens principer om neutralitet kan godtas. Några, bl.a. Justitiekanslern, Svea hovrätt, Stockholms Kooperativa Bostadsförening och Sveriges Fastighetsägareför- bund, motsätter sig inte eller är positiva till förslaget om skattefrihet men menar att skattefriheten inte bör begränsas till de fall där en s.k. förhandlingsklausul finns i hyresavtalet. Sveriges Industriförbund har inte något att erinra mot förslaget att undanta vissa hyresåterbetalningar från beskattning under förutsättning att vissa andra frågor utreds närmare, bl.a. krävs en analys om andra möjliga utvägar att lösa problemen är uttömda och hur den skattemässiga bedömningen påverkas av hyresavtalens utformning. Riksförsäkringsverket anser det väsentligt att den kompensation hyresgästerna får för sina arbetsinsatser så långt möjligt utformas som en kollektiv återbäring till dem som åtagit sig att utföra uppgifter. En möjlighet skulle enligt verket kunna vara att hyran sätts till ett lägre belopp och en särskild avgift tas ut av de hyresgäster som inte deltagit i självförvaltningen. Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Länsrätten i Stockholms län, Landsorganisationen i Sverige och Sveriges Bostadsrätters Centralorganisation avstyrker förslaget. Riksrevisionsverket pekar bl.a. på att kommittén inte redovisat några beräkningar av vad förslaget kan innebära i inkomstminskning för det allmänna och inte heller föreslagit någon finansiering. Många remissinstanser menar att frågan är otillräckligt utredd och måste få en mer allsidig belysning. Skälen för regeringens bedömning: Demokratiutvecklingskommittén har bl.a. till uppgift att överväga och föreslå åtgärder som kan bidra till att öka medborgarnas inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen. Kommittén har i en skrivelse till regeringen föreslagit skattefrihet intill ett visst belopp för ersättning som en hyresgäst får för arbete med s.k. självförvaltning. Som bakgrund till förslaget tar kommittén upp ett konkret fall, nämligen hyresgästernas självförvaltning i bostadsområdena Holma och Kroksbäck i Malmö. De boende ges möjligheter att sköta vissa delar av fastighetsförvaltningen själva. Det kan gälla skötsel av utemiljön såsom gräsklippning och rabattskötsel och inre underhåll, t.ex. trappstädning. För den enskilde hyresgästen fastställs hyran på vanligt sätt genom en förhandlingsöverenskommelse. Därefter prissätts de olika förvaltningsuppgifterna som hyresgästerna själva kan stå för. I systemet ingår också att det halvårsvis sker en avstämning. Den hyresgäst som under perioden har medverkat i förvaltningen får en återbäring på hyran. Ett av de väsentligaste målen för 1990 års skattereform var att åstadkomma en neutral beskattning av arbetsinkomster. Skattesystemet skulle vara utformat på sådant sätt att alla slag av ersättningar för arbetsinsatser skulle beskattas på ett likformigt sätt och beläggas med socialavgifter. Särregler skulle belasta skattesystemet endast om det fanns starka skäl som talade för det. Enligt Riksskatteverket är det otvivelaktigt så att den återbetalning som Demokratiutvecklingskommittén behandlar är skattepliktig. Inget hindrar emellertid att hyresgästerna, utan skattekonsekvenser, som kollektiv utför oavlönat arbete och därmed sänker kostnaderna i bostadsområdet. Även andra remissinstanser har pekat på att andra konstruktioner av hyresavtalen skulle kunna ge ett annat skattemässigt resultat än det man fått i Holma och Kroksbäck. Ett av kommitténs argument för att införa skattefrihet intill ett visst belopp är att hyresgäster liksom villaägare skall kunna hålla nere sina boendekostnader genom eget arbete utan att beskattas. Det är naturligtvis fullt möjligt även för hyresgäster att hålla nere sina boendekostnader genom eget arbete utan skattekonsekvenser under förutsättning att särskild ersättning för det nedlagda arbetet inte erhålls. En villaägare som klipper sin egen gräsmatta uppbär inte någon ersättning för detta men håller nere sin boendekostnad genom att han inte mot ersättning behöver anlita någon annan för gräsklippningen. Om däremot villaägaren klipper grannens gräsmatta och får betalt för sitt arbete är ersättningen naturligtvis skattepliktig. Någon olikformighet mellan hyresgästen och villägaren i detta avseende föreligger således inte. Det är mycket angeläget att hyresgästerna engagerar sig i förvaltningen av sitt bostadsområde. Detta har man lyckats åstadkomma i bostadsområdena Holma och Kroksbäck. Det går dock enligt regeringens mening inte att dra den slutsatsen att de positiva effekter av självförvaltningen som uppkommit i dessa bostadsområden enbart skulle vara beroende av att avtalsförhållandet konstruerats på det sätt som skett där. Tillräckliga skäl kan därför inte anses föreligga för att införa en skattefrihet för just denna typ av arbetsinkomster. Verksamheten i Holma och Kroksbäck har samtidigt visat att det går att åstadkomma en förnyelse av miljön i större bostadsområden. Det är av stor vikt att finna former för att aktivt engagera de boende i skötseln av det egna området. De frågor om formerna för och stödet till självförvaltning som aktualiserats i skrivelsen från Demokratiutvecklingskommittén kommer att beredas vidare. 7.8 Budgeteffekter i sammanfattning För skatteförslagen i denna proposition redovisas i tabell 7.1 budgeteffekterna för staten och den konsoliderade offentliga sektorn. Redovisningen avser åren 1997-1999 och är genomgående kassamässig. Det senare innebär att olika slag av förskjutningar i skatteuppbörden har beaktats. Ett typiskt fall ges av en inkomstskattehöjning, där vid ikraftträdande 1 januari enbart elva tolftedelar av hela årets beräknade skatt kommer in det första året. Samma förhållande gäller vid förändringar i olika punktskatter. Vid redovisningen har också i förekommande fall beaktats olika indirekta effekter, på andra skattebaser och på basbeloppsanknutna offentliga utgifter (via förändringar i konsumentprisindex). Som en komplettering till redovisningen för olika år anges också den varaktiga effekten för offentlig sektor. Redovisningen i detta avsnitt är översiktlig; för mer detaljerade uppgifter, bl.a. inverkan på olika inkomsttitlar hänvisas till avsnitt 4.5. Nedjusteringen av skiktgränsen för den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster för år 1997 beräknas ge en inkomstförstärkning på 0,92 miljarder kronor. P.g.a. uppbördsförskjutning är effekten lägre för år 1997 än för de senare åren. Förändringen i energibeskattningen såvitt avser växlingen från produktionsskatter på el från kärnkraftverk och äldre vattenkraftverk till ökade energi-skatter på el och bränslen beräknas ge en varaktig inkomstförstärkning på 0,10 miljarder kronor för offentlig sektor. Växlingen från produktionsskatt på el från äldre vattenkraftverk till fastighetsskatt på markvärdet beräknas vara budgetneutral på lång sikt. Förändringen av alkoholskatten och skatten på tobak beräknas ge ett varaktigt överskott för offentlig sektor på 0,03 miljarder kronor. 185 Tabell 7 Budgeteffekter för staten och för offentlig sektor av föreslagna åtgärder. Kassamässiga effekter för åren 1997-1999 samt varaktiga effekter för offentlig sektor. Miljarder kronor. Statsbudget Offentlig sektorVaraktig effekt 1997 1998 19991997 1998 1999 off. sekt. Justering skiktgräns0,840,920,920,840,920,92 0,92 Förändrad energi-00,02 0,010,06 0,22 0,08 0,10 beskattning Skifte produktions--0,34-0,19-0,20-0,060,170,19 0 skatt vattenkraft/ fastighetsskatt Förändrad alkohol-0,040,040,040,040,030,03 0,03 skatt m.m. 186