Post 6376 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:54 ·
Hämta Doc ·
Svenskt deltagande i fredsstyrka efter IFOR i Bosnien-Hercegovina
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Dokument: Prop. 54
Regeringens proposition
1996/97:54
Svenskt deltagande i fredsstyrka efter IFOR i
Bosnien-Hercegovina
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 21 november 1996
Göran Persson
Lena Hjelm-Wallén
(Utrikesdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen medger att regeringen ställer en
väpnad styrka om högst 510 personer till förfogande som ett svenskt bidrag
till en multinationell fredsstyrka efter IFOR, när Förenta nationernas
säkerhetsråd bemyndigat FN:s medlemsstater att upprätta en sådan styrka
med uppgift att medverka till det fortsatta genomförandet av
fredsöverenskommelsen för Bosnien-Hercegovina.
Kostnaderna för den svenska insatsen beräknas uppgå till 399 miljoner
kronor för år 1997.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Ärendet och dess beredning 4
3 Bakgrund 4
3.1 Allmän beskrivning av läget i Bosnien-Hercegovina 4
3.2 FN:s fredsfrämjande insatser i f.d. Jugoslavien 6
3.3 Den nuvarande IFOR-styrkan 6
3.4 Den fortsatta fredsprocessen 7
3.5 Multinationell fredsstyrka efter IFOR 8
3.6 Avtalsfrågor 9
4 Regeringens överväganden 9
1 Förslag till riksdagsbeslut
2 Regeringen föreslår att riksdagen medger att regeringen ställer en
väpnad styrka om högst 510 personer till förfogande som ett svenskt bidrag
till en multinationell fredsstyrka efter IFOR, när Förenta nationernas
säkerhetsråd bemyndigat FN:s medlemsstater att upprätta en sådan styrka
med uppgift att medverka till det fortsatta genomförandet av
fredsöverenskommelsen för Bosnien-Hercegovina.
1 Ärendet och dess beredning
2 I regeringens proposition 1995/96:113 Svenskt deltagande i fredsstyrka i
f.d. Jugoslavien föreslog regeringen att riksdagen skulle ge sitt medgivande
till att ställa en väpnad styrka till förfogande som ett svenskt bidrag till den
multinationella fredsstyrkan IFOR (Peace Implementation Force).
Propositionen bifölls av riksdagen den 15 december 1995. IFOR:s uppdrag
har varit att medverka till genomförandet av den fredsöverenskommelse
för Bosnien-Hercegovina som undertecknades den 14 december 1995 i
Paris av företrädare för Bosnien-Hercegovina, Kroatien och
Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1031 från den 15 december 1995
skall det mandat som grundar IFOR ses över ett år efter det att IFOR
övertagit ansvaret i Bosnien-Hercegovina från FN:s skyddsstyrka
(UNPROFOR) samt ställning tas till om mandatet skall förlängas eller ej.
IFOR övertog ansvaret från UNPROFOR den 20 december 1995.
Frågan om en förnyad insats efter IFOR har diskuterats bland
truppbidragare sedan en tid tillbaka. Det förväntas att säkerhetsrådet under
december 1996 antar en resolution vari medlemsstaterna ges mandat att
upprätta en multinationell fredsstyrka efter IFOR med uppgift att medverka
till det fortsatta genomförandet av fredsöverenskommelsen för Bosnien-
Hercegovina.
Förberedelsearbetet för ett svenskt truppdeltagande i den nya fredsstyrkan
har redan inletts. Kontakter med Nordatlantiska försvarsorganisationen
(NATO) och FN samt de stater som förväntas ingå i styrkan har tagits.
Diskussioner pågår vidare om den militära och legala strukturen för det
svenska deltagandet. I dessa diskussioner har samråd skett med
Försvarsmakten.
Det är av stor vikt att fredsstyrkan efter IFOR kan påbörja sitt uppdrag
omedelbart i anslutning till den tidpunkt då den nuvarande IFOR-styrkans
mandat upphör. Planering och samordning mellan de stater som förväntas
ingå i fredsstyrkan efter IFOR har därför skett och sker i förväg utifrån
vissa antaganden. Dessa omständigheter gör att ärendet har beretts
skyndsamt och att förlag måste föreläggas riksdagen redan innan
resolutionen från FN:s säkerhetsråd föreligger. Ärendet medför ingen
lagstiftning och någon remissbehandling har inte skett.
1 Bakgrund
2 3.1 Allmän beskrivning av läget i Bosnien-Herecegovina
3 En allomfattande fredsöverenskommelse för Bosnien-Hercegovina
undertecknades av företrädare för Bosnien-Hercegovina, Kroatien och
Förbundsrepubliken Jugoslavien i Paris den 14 december 1995.
Överenskommelsen tillkom efter ett intensivt internationellt
förhandlingsarbete och syftar till att skapa långsiktig fred och stabilitet i
Bosnien-Hercegovina. Överenskommelsen skulle också lägga en grund för
demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och ekonomisk utveckling i
landet.
En grundprincip i överenskommelsen var att Bosnien-Hercegovina
skulle bestå som en enad och suverän stat med två entiteter, dels den
bosnisk-kroatiska federationen, dels den serbiska republiken. En fördelning
av territoriet inom Bosnien-Hercegovina gjordes enligt vilken den bosnisk-
kroatiska federationen tilldelades 51 procent och den serbiska republiken
49 procent. En multinationell fredsstyrka (IFOR) skulle medverka i
överenskommelsens genomförande bland annat genom att upprätta en
separationszon mellan de stridande parterna (se avsnitt 3.3 nedan).
Överenskommelsen innehöll konstitutionella principer enligt vilka
centrala regeringsstrukturer skulle upprättas i huvudstaden Sarajevo.
Vidare ingick i överenskommelsen bestämmelser om mänskliga
rättigheter, fria val och flyktingars rätt att återvända. I enlighet med
överenskommelsen utsågs en Hög Representant med uppgift att övervaka
och samordna genomförandet av de civila delarna av överenskommelsen.
FN:s högkommissarie för flyktingar (UNHCR) fick uppgifter vad gällde
flyktingars återvändande och Organisationen för säkerhet och samarbete i
Europa (OSSE) fick uppdrag vad gällde rustningskontroll och övervakning
av allmänna och fria val i Bosnien-Hercegovina.
Arbetet med att genomföra fredsöverenskommelsen har givit skiftande
resultat. De väpnade striderna kunde stoppas och den militära uppgiften att
skilja de stridande parterna åt och upprätta en separationszon löstes relativt
snabbt av IFOR i enlighet med fredsöverenskommelsen. Val till
presidentrådet, parlamentet m.m., som senare bekräftades av OSSE, kunde
hållas den 14 september 1996 i enlighet med fredsöverenskommelsen. De
planerade lokalvalen sköts dock upp. Överenskommelser om
normalisering, inklusive upprättande av diplomatiska förbindelser, har
ingåtts dels mellan Kroatien och Förbundsrepubliken Jugoslavien den 23
augusti 1996, dels mellan Bosnien-Hercegovina och Förbundsrepubliken
Jugoslavien den 3 oktober 1996.
Misstron mellan de olika befolkningsgrupperna i Bosnien-Hercegovina
kvarstår emellertid och läget är fortfarande spänt på flera håll i landet.
Även om IFOR:s närvaro verkar avhållande på parterna, kan det inte
uteslutas att nya strider så småningom kan bryta ut. Någon allmän
rörelsefrihet existerar ännu inte i landet och flyktingåtervandring i större
skala har hittills inte kommit till stånd.
Arbetet med den civila implementeringen har intensifierats efter de
allmänna valen i Bosnien-Hercegovina den 14 september 1996. Det
faktiska upprättandet av de nya gemensamma institutionerna har stött på
betydande svårigheter. Först efter utdragna förhandlingar och
påtryckningar från det internationella samfundet kunde det nya
presidentrådet hålla sitt första möte. De lokalval som skulle ha hållits
tillsammans med övriga allmänna val den 14 september 1996 har skjutits
upp två gånger på grund av tvister beträffande tillämpningen av
bestämmelserna och andra problem.
.1 FN:s fredsfrämjande insatser i f.d. Jugoslavien
FN:s skyddsstyrka (UNPROFOR), som inrättades av FN:s säkerhetsråd
under våren 1992, avslutade sin verksamhet i Bosnien-Hercegovina vid
årsskiftet 1995/96. Sverige deltog i denna fredsbevarande insats med drygt
1000 FN-soldater i en nordisk bataljon.
FN:s mission i Bosnien-Herecegovina (UNMIBH) inrättades i slutet av
december 1995. I denna ingår FN:s civilpolisstyrka (IPTF) med
huvudsaklig uppgift att utbilda och övervaka lokala polisstyrkor i Bosnien-
Hercegovina. Närmare 1 700 civilpoliser ingår i IPTF, varav 40 från
Sverige. I FN:s mission i Bosnien-Hercegovina ingår även en enhet med
uppgift att bistå parterna med minröjning.
Sedan årsskiftet 1992/93 finns en fredsbevarande FN-styrka i
Makedonien (UNPREDEP). Detta är första gången FN-styrkor utplaceras i
förebyggande syfte. För närvarande deltar Sverige i UNPREDEP med ca
40 soldater ingående i en nordisk bataljon.
I januari 1996 inrättade FN:s säkerhetsråd en fredsbevarande insats i
östra Kroatien (UNTAES). Denna har bl.a. haft till uppgift att övervaka
den demilitarisering av området som parterna kom överens om i ett särskilt
avtal från november 1995. Sveriges bidrag till UNTAES uppgår f.n. till tio
civilpoliser och fem militära observatörer.
FN:s säkerhetsråd har även inrättat en observatörsmission, som har till
uppgift att övervaka demilitariseringen av Prevlakahalvön (UNMOP).
Sverige bidrar f.n. med två observatörer i denna mission.
.1 Den nuvarande IFOR-styrkan
2 IFOR-insatsen grundar sig på ett mandat från FN:s säkerhetsråd. I
resolution 1031, enhälligt antagen av FN:s säkerhetsråd den 15 december
1995, bemyndigades FN:s medlemsstater att i samarbete med NATO
upprätta en multinationell fredsstyrka (IFOR) med uppgift att medverka till
genomförandet av fredsöverenskommelsen i Bosnien-Hercegovina. IFOR
uppmanades även att regelbundet rapportera till säkerhetsrådet.
Säkerhetsrådet beslöt vidare att, ett år efter det att IFOR övertagit
ansvaret i Bosnien-Hercegovina från FN:s skyddsstyrka (UNPROFOR), se
över det bemyndigande som givits i resolutionen samt ta ställning till om
bemyndigandet skall förlängas eller ej. Den 20 december 1995
övertog IFOR ansvaret från UNPROFOR.
IFOR, som leds av NATO, är indelad i tre divisioner ledda av Frankrike,
Storbritannien respektive USA. En nordisk-polsk brigad, inkluderande en
svensk bataljon, ingår i den av USA ledda divisionen. Utöver Sverige
deltar Danmark, Finland, Norge och Polen i denna brigad. Under slutet av
1996 har en lettisk kontingent tjänstgjort tillsammans med den svenska
bataljonen. Dessutom har en litauisk kontingent deltagit i den danska
bataljonen.
Under 1996 har IFOR som mest omfattat ca 60 000 man. Det svenska
deltagandet i IFOR uppgår f.n. till ca 840 man. De flesta ingår i den
svenska bataljonen. Därtill kommer en mindre del i brigadens
stabskompani. Svensk personal ingår också i en underhållsenhet placerad i
Ungern. Svenska officerare tjänstgör vid brigadsstaben och andra staber
inom IFOR.
IFOR:s primära uppgifter enligt
fredsöverenskommelsen har varit att vid behov separera parternas militära
styrkor, upprätta separationszoner samt att övervaka dessa. I
överenskommelsen ger parterna sitt uttryckliga medgivande till att IFOR
placeras i området. Uppdraget har därigenom liknat traditionell
fredsbevarande verksamhet. En skillnad är dock att IFOR:s mandat
grundar sig på en resolution antagen av FN:s säkerhetsråd med stöd av
kapitel VII i FN-stadgan (ovannämnda resolution 1031). Det betyder att
styrkan, i syfte att genomföra sitt mandat, har befogenhet att, vid behov,
tillgripa militära tvångsmedel som går utöver strikt självförsvar.
IFOR har även haft en understödjande uppgift för civila och humanitära
delar förknippade med fredsöverenskommelsen såsom att bistå IPTF,
UNHCR och andra organisationer i Bosnien-Hercegovina. IFOR har vidare
givit stöd till UNTAES i östra Kroatien.
.1 Den fortsatta fredsprocessen
2 Fredsimplementeringsrådet (PIC), som är det huvudsakliga
internationella forum där fredsprocessen i Bosnien-Hercegovina behandlas,
håller sin tredje konferens i London den 4-5 december 1996. Avsikten med
mötet är att fastställa villkor och tidsplaner för det fortsatta genomförandet
av fredsöverenskommelsen.
Bland de frågor som avses behandlas vid den kommande konferensen
finns frågan om hur de nya gemensamma institutionerna skall utvecklas
samt hur respekten för de mänskliga rättigheterna skall stärkas. Likaså är
det nödvändigt att avsevärt förbättra det allmänna civila säkerhetsläget i
landet. En acceptabel trygghetsnivå måste uppnås för alla
befolkningsgrupper över hela territoriet och rörelsefrihet måste garanteras.
Den Höge Representantens funktion som samordnare av den civila
implementeringen bör stärkas ytterligare för att arbetet skall kunna
bedrivas mer effektivt. Flyktingar måste beredas möjlighet att återvända
till sina hem.
Återuppbyggnadsinsatserna kommer även fortsättningsvis att i stor
utsträckning fokuseras på att återställa infrastrukturella funktioner,
inklusive reparation och nybyggnation av bostäder. Ökad satsning kommer
dessutom att ske på att bygga upp ekonomin och att stödja inrättandet av
demokratiska strukturer. Det är viktigt att tidsperspektivet för detta är
realistiskt.
Även om väpnade strider inte pågår idag i Bosnien-Hercegovina,
.1 Multinationell fredsstyrka efter IFOR
2 FN:s säkerhetsråd förväntas i december 1996 bemyndiga FN:s
medlemsstater att upprätta en multinationell fredsstyrka efter IFOR att
fortsatt medverka till genomförandet av fredsöverenskommelsen för
Bosnien-Hercegovina. Fredsstyrkan beräknas uppgå till 25 000 - 30 000
personer och förväntas alltjämt ledas av NATO. Sedan i början av
november har NATO:s europakommando (LANDCENT) övertagit det
markoperativa kommandot för IFOR. Inom NATO planeras även att
fredsstyrkan leds från Sarajevo av en amerikansk befälhavare, nämligen
chefen för LANDCENT.
Enligt planerna kommer fredsstyrkan att liksom IFOR bestå av tre
reducerade divisioner ledda av Frankrike, Storbritannien och USA. En
reducerad nordisk-polsk brigad, inkluderande en svensk bataljon, planeras
fortsatt ingå i den amerikanska divisionen. Utöver Sverige förväntas
Danmark, Finland, Polen och Norge delta i den nordisk-polska brigaden.
En lettisk kontingent planeras fortsatt tjänstgöra tillsammans med den
svenska bataljonen under delar av 1997.
Det är regeringens avsikt att det svenska deltagandet i huvudsak skall
utgöras av en reducerad bataljon. Styrkan skall även fortsättningsvis utgöra
en del av Försvarsmaktens utlandsstyrka.
Fredsstyrkans huvuduppgifter förväntas i stort sammanfalla med IFOR:s,
dvs. övervaka separationszonen samt upprätthålla rörelsefrihet och
säkerhet i Bosnien-Hercegovina. IFOR opererar på grundval av att
parterna i fredsöverenskommelsen har givit sitt uttryckliga medgivande till
att en multinationell styrka placeras i området. Motsvarande förutsätts gälla
även för den nya fredsstyrkan. Uppdraget kommer därigenom också i
framtiden att likna traditionell fredsbevarande verksamhet. En skillnad är
dock att fredsstyrkans mandat, liksom IFOR:s, kommer att grunda sig på
en resolution antagen av FN:s säkerhetsråd med stöd av kapitel VII i FN-
stadgan. Det betyder att fredsstyrkan vid behov kan tillgripa militära
tvångsmedel som går utöver strikt självförsvar.
På basis av säkerhetsrådets mandat kommer enhetliga uppträdanderegler,
Rules of Engagement, att fastställas för fredsstyrkan. Dessa förutsätts inte
skilja sig nämnvärt från dem som gällt för IFOR och kommer därigenom
att ge den nya fredsstyrkan samma möjlighet till ett kraftfullt militärt
uppträdande.
En utgångspunkt är alltjämt att uppgifterna för befintliga förband kommer
att anpassas till deras utbildning, utrustning och graden av samövning med
andra nationer. Vidare förutsätts att samtliga deltagande förband lyder
under en enhetlig befälsstruktur. En sådan är väsentlig för operationens
effektivitet och truppens säkerhet. Inriktningen är att den svenska
bataljonens uppgifter inte förändras eller utökas nämnvärt. Den svenska
bataljonen organiseras i syfte att förutom rörlig patrullering kunna utföra
ammunitions- och minröjning. Uppdraget gör det angeläget att
medverkande truppkontingent har kunskaper om den politiska situationen i
landet, mänskliga rättigheter, humanitär rätt och flyktingfrågor.
.1 Avtalsfrågor
2 Sveriges deltagande i en multinationell fredsstyrka efter IFOR förutsätts
regleras genom ett avtal om deltagande (Participation Agreement). Det kan
förväntas att gällande avtal mellan Sverige och NATO rörande det svenska
deltagandet i IFOR, liksom andra avtal som Sverige ingått i detta
sammanhang, förlängs vid ett svenskt deltagande i fredsstyrkan efter
IFOR.
1 Regeringens överväganden
Regeringens förslag:
Riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad styrka om högst
510 personer till förfogande som ett svenskt bidrag till en
multinationell fredsstyrka efter IFOR, när Förenta nationernas
säkerhetsråd bemyndigat FN:s medlemsstater att upprätta en sådan
styrka med uppgift att medverka till det fortsatta genomförandet av
fredsöverenskommelsen för Bosnien-Hercegovina.
1
Skälen till regeringens förslag: Det finns ett uppenbart behov av en
fortsatt internationell militär närvaro i Bosnien-Hercegovina efter IFOR.
De väpnade striderna har visserligen stoppats och parterna skilts från
varandra av IFOR. Stora internationella ansträngningar har gjorts för att
driva på genomförandet av fredsöverenskommelsens civila delar i
Bosnien-Hercegovina. Val har hållits och uppbyggnaden av nya strukturer
har påbörjats. Parterna har inlett ett samarbete med varandra.
Många svårigheter återstår emellertid. De lokala valen har tills vidare
skjutits upp. Misstron mellan de olika befolkningsgrupperna är betydande
och spänningen är fortfarande hög på flera platser i Bosnien-Hercegovina.
Någon rörelsefrihet existerar inte och flyktingåtervändandet har inte
kommit i gång i större skala.
IFOR:s närvaro har verkat avhållande på parterna. Utan en kraftfull
internationell militär närvaro i Bosnien-Hercegovina skulle väpnade strider
snabbt kunna återuppstå. En fortsatt internationell militär närvaro är
nödvändig för att undvika nya strider och ytterligare lidanden för den redan
mycket hårt drabbade civilbefolkningen. Den fortsatta
fredsimplementeringen på den civila sidan kräver också en fortsatt
internationell militär närvaro som kan skänka allmän stabilitet åt
situationen i landet. Det är viktigt att genomförandet av
fredsöverenskommelsens civila delar nära samordnas med de militära
komponenterna, och att fredsstyrkan efter IFOR ses som en del av en
sammanhållen politik från det internationella samfundet syftande till att
skapa långsiktig fred och stabilitet i f.d. Jugoslavien.
Sverige har lämnat omfattande bidrag till fredsansträngningarna i f.d.
Jugoslavien, bland annat genom att bidra med trupp till FN:s
fredsbevarande operationer och IFOR. Sverige har även deltagit aktivt i det
diplomatiska arbetet rörande konflikten. De svenska insatserna har utgjort
ett viktigt bidrag till fredsprocessen. Detta gäller inte minst inom IFOR,
där Sveriges bidrag har rönt uppskattning.
Förutom insatserna på de militära och diplomatiska områdena har Sverige
varit en av de största bidragsgivarna vad gäller humanitär hjälp och
återuppbyggnadsinsatser i f.d. Jugoslavien. Sammanlagt uppgår de svenska
biståndsinsatserna hittills till över 1,3 miljarder kronor. Sverige har
dessutom givit över 82 000 flyktingar från f.d. Jugoslavien permanent
fristad, varav 59 000 från Bosnien-Hercegovina.
Mot denna bakgrund finns det starka skäl för svenskt deltagande i en
multinationell fredsstyrka efter IFOR som en del av fortsatt aktiv svensk
medverkan i de internationella ansträngningarna att åstadkomma en
långsiktig och stabil fred i f.d. Jugoslavien.
Svensk medverkan i en fredsstyrka efter IFOR bör även ses i ett vidare
perspektiv. Sverige har tillfälle att aktivt och konkret tillsammans med
Ryssland, andra europeiska stater och USA delta i gemensamma
ansträngningar för att skapa fred och säkerhet i Europa. Sverige har också
tillfälle att utveckla samarbetet med NATO inom ramen för en
fredssfrämjande insats.
Regeringen anser att mandatet för fredsstyrkan efter IFOR i Bosnien-
Hercegovina måste grundas på en resolution i FN:s säkerhetsråd. Styrkans
sammansättning bör ha ett brett internationellt deltagande. Såvitt gäller
ledningen av insatsen framstår NATO:s strukturer som den enda realistiska
möjligheten. Styrkan behöver inte vara lika omfattande som IFOR, men en
slagkraftig och avhållande kapacitet måste bibehållas för att styrkan skall
åtnjuta respekt. Det är väsentligt att Sverige får god insyn i och inflytande
över både den politiska och militära planeringen av insatsen och dess
operativa genomförande, särskilt genom permanent stabsmedverkan i
fredsstyrkans ledningsstrukturer. Fortsatt samverkan inom en nordisk-
polsk brigad eftersträvas. Det är vidare av vikt att säkra fortsatt samverkan
inom den nordisk-polska brigaden. Den svenska styrkan bör liksom f.n. i
huvudsak verka i nordöstra Bosnien-Hercegovina.
Med beaktande av att fredsstyrkans mandat efter IFOR i allt väsentligt
förväntas vara detsamma som gäller för den nuvarande IFOR-styrkan gör
regeringen bedömningen att det för svensk trupps deltagande i styrkan
behövs, liksom vad gällde för deltagande i nuvarande IFOR, ett
medgivande av riksdagen enligt 10 kap 9 § första stycket 1
regeringsformen. Några lagstiftningsåtgärder för deltagandet är inte
påkallade.
Regeringen har i sin budgetproposition 1996/97:1 för året 1997 föreslagit
att ett ramanslag anvisas under utgiftsområdet 6. Totalförsvar benämnt A2
Fredsfrämjande truppinsatser. På anslaget anvisas till regeringens
disposition 472. 526. 000 kronor. Anslaget skall möjliggöra för regeringen
att på mandat av FN eller OSSE kunna medverka med trupp i
fredsfrämjande och humanitära insatser.
Kostnaden för det svenska deltagandet om högst 510 personer har
beräknats för år 1997 till 399 miljoner kronor. Enligt den planering och de
förberedelser som vidtagits kommer det svenska reducerade truppbidraget
att vara organiserat till den 1 februari 1997.
Kostnaden per soldat blir lägre i fredsstyrkan efter IFOR jämfört med
nuvarande IFOR-styrka då de förutsedda uppgifterna medger att förbandets
beväpning och fordonsutrustning kan göras lättare och rörligare och
därmed mindre kostnadskrävande. I beloppet ingår kostnader för att
återställa den medförda materielen till stridsdugligt skick. Kostnaden för
avveckling och hemtransport ingår dock ej i beloppet.