Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1996/97:12 Vissa justeringar i lagen om räntefördelning vid beskattning m.m. Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 12 september 1996 Göran Persson Thomas Östros (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås vissa justeringar av reglerna i inkomstslaget nä- ringsverksamhet. En skattskyldig som förvärvar en näringsfastighet genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död eller äkten- skapsskillnad eller genom gåva skall få öka fördelningsunderlaget enligt lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning med en särskild post om fördelningsunderlaget vid förvärvstidpunkten är negativt till den del som hänför sig till förvärvet. Den särskilda posten utgörs av förvärvarens fördelningsunderlag. Den särskilda posten får dock inte överstiga ett belopp som motsvarar summan dels av skillnaden mellan vederlaget för fastigheten och fastighetens värde enligt lagen om räntefördelning vid beskattning dels 72 procent av de expansionsmedel som övertagits i samband med förvärvet. Motsvarande justering föreslås av takbeloppet enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel. Tillskott till verksamheten skall, med vissa undantag, få räknas med i fördelningsunderlaget respektive takbeloppet utan för- dröjning. Expansionsmedelsskatten och särskild löneskatt enligt 1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader skall inte räknas som tillgång eller skuld vid beräkning av fördelningsunderlaget. Tidpunkten för beräkning av räntesatsen för räntefördelning föreslås ändrad från utgången av november månad året före beskattningsåret till utgången av november månad andra året före taxeringsåret. I propositionen föreslås att handelsbolag skall vara skattskyldigt för fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader i stället för delägarna. Skattskyldiga som redovisar mervärdesskatten i en särskild deklaration skall, om beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna förvärv och import uppgår till högst 200 000 kr per år, få möjlighet att betala mervärdesskatten årligen i stället för månadsvis. I propositionen föreslås vidare att bidrag som betalas ut från EU till näringsidkare skall beskattas som näringsbidrag på samma sätt som bidrag som betalas ut från svenska myndigheter. I propositionen redovisas slutligen ett förslag avseende en tidigare aviserad åtstramning av avdragsramen för representation. 1 Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Författningsförslag 6 2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 62.2Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning 9 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel 12 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 15 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel 16 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader17 2.7 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 18 2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter22 2.9 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 24 3 Ärendet och dess beredning 26 4 Räntefördelning och expansionsmedel 28 4.1 Anskaffningsvärdet för benefikt förvärvad närings- fastighet 28 4.2 Kapitaltillskott 33 4.3 Expansionsmedelsskatt och särskild löneskatt på pensionskostnader vid beräkning av för- delningsunderlaget respektive takbeloppet35 4.4 Tidpunkten för bestämmande av räntesats för räntefördelning 36 4.5 Övertagande av expansionsmedel i samband med överlåtelse av näringsverksamhet 37 5 Handelsbolag 38 5.1 Skattskyldighet för fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensions- kostnader 38 5.2 Förfarandefrågor 40 5.2.1 Uppbördslagen 40 5.2.2 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter42 5.2.3 Mervärdesskattelagen 43 5.3 Helårsredovisning av mervärdesskatt 44 6 Beskattning av vissa EU-bidrag 46 7 Begränsning av avdragsramen för representation 50 8 Statsfinansiella effekter 51 9 Författningskommentar 51 9.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 51 9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning 52 9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel 549.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 55 9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel 55 9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader56 9.7 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 56 9.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter58 9.9 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskatte- lagen (1994:200) 58 Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser, (dnr Fi96/2996)60 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser, (dnr Fi96/822)61 Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 62 Bilaga 4 Lagrådets yttrande 81 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996 84 2 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1 lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 2 lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning, 3 lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel, 4 lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 5 lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-medel, 6 lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt påpensionskostnader, 7 lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 8 lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-trolluppgifter, 9 lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200). 3 2 Författningsförslag 2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 20 § och punkt 9 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Anvisningar till 20 § 1.1 Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 §, 46 § 2 mom., punkterna 21 och 23 av anvisningarna till 23 § och punkt 6 av anvisningarna till 33 §. Avdrag får även göras för inbetalning på pensionssparkonto i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. och punkt 21 av anvisningarna till 23 §. Bestämmelserna i första stycket gäller inte avgifter till arbetsgivarorganisationer. Beträffande sådana avgifter gäller att avdrag medges till den del avgifterna avser medel för konfliktändamål. Bedömningen av vad avgifterna avser får grundas på uppgifter i organisationens budget om inte särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen skall dock avgifterna alltid i första hand avräknas mot kostnaderna för den övriga organisationsverksamheten. ------------------------------------------------------- Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och lik- nande eller då utgifterna avser jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgif- terna är att hänföra till personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt. Avdrag för måltidsutgifter som avser lunch, middag eller supé medges inte med större belopp än 180 kr per person. ------------------------------------------------------- Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och lik- nande eller då utgifterna avser jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgif- terna är att hänföra till personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt. Avdrag för måltidsutgifter som avser lunch, middag eller supé medges inte med större belopp än 90 kronor per person. För den som är skattskyldig till mervärdesskatt eller har rätt till återbetalning av mervärdesskatt avser avdragsramen i föregående stycke pris exklusive mervärdesskatt. För övriga ökas avdragsramen med mervärdesskatten. till 22 § 9.2 Med näringsbidrag avses statligt stöd utan återbetalningsskyldighet som tillfaller en näringsidkare för näringsverksamheten. Med näringsbidrag avses också statligt stöd som är förenat med återbetalningsskyldighet om sådan skyldighet uppkommer endast om a) näringsidkaren inte uppfyller de villkor som har uppställts för stödet, b) näringsidkaren inte följer de föreskrifter som har meddelats vid beviljandet av stödet eller c) eljest något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsättningarna för stödet. ------------------------------------------------------- Som näringsbidrag anses Som näringsbidrag anses även stöd enligt första även stöd enligt första stycket som lämnas av stycket som lämnas av kommuner, skattskyldiga som Europeiska gemen- avses i 7 § 4 mom. lagen skaperna, kommuner, (1947:576) om statlig skattskyldiga som avses i inkomstskatt och 7 § 4 mom. lagen (1947:576) allmänningsskogar enligt om statlig inkomstskatt lagen (1952:167) om och allmänningsskogar allmänningsskogar i Norrland enligt lagen (1952:167) om och Dalarna. allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. Ett näringsbidrag är inte skattepliktig inkomst om det har använts för en utgift som inte är avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för sådan utgift i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är utgiften för vilken bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall tas upp som intäkt, får den skattskyldige i stället göra avdrag för utgiften vid taxeringen för det år då bidraget tas upp som intäkt. Yrkande om detta skall göras i deklarationen för det beskattningsår då yrkande om avdraget annars enligt denna lag först skulle ha framställts. Återbetalas ett bidrag, som har tagits upp som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Har bidraget använts för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses endast så stor del av utgiften som inte har täckts av bidraget. Är bidraget större än det skattemässiga restvärdet för tillgången utgör skillnaden skattepliktig intäkt. Återbetalas ett näringsbidrag, som har påverkat beräkningen av anskaffningsvärdet i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med vad som har återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen har påverkats. I den mån ett näringsbidrag enligt vad nyss har föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, får den skattskyldige vid återbetalningen göra avdrag för den del som sålunda har utgjort skattepliktig intäkt. Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall vid tillämpning av 24 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningsvärdet har täckts av bidraget inte medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas ett näringsbidrag, som har använts för anskaffande av lagertillgångar, skall tillgångarnas anskaffningsvärde anses ha ökat med det återbetalade beloppet. Skall ett näringsbidrag, som har uppburits ett visst beskattningsår, användas för avsett ändamål först ett senare beskattningsår skall på yrkande av den skattskyldige tillämpningen av bestämmelserna i fjärde - sjätte styckena uppskjutas till taxeringen för det senare beskattningsåret. Har stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet som inte utgör näringsbidrag lämnats till en näringsidkare för näringsverksamheten från en givare som nämns i första eller andra stycket gäller, såvida återbetalningsskyldigheten helt eller delvis efterges, följande. Det eftergivna beloppet skall inte utgöra skattepliktig inkomst om stödet har använts för en utgift som inte varit avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har stödet däremot använts för en utgift som varit avdragsgill skall det eftergivna beloppet utgöra skattepliktig intäkt. Har stödet använts för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, får den skattskyldige vid taxeringen för det år då det eftergivna beloppet skall tas upp som intäkt, utöver ordinarie avskrivning, göra ett extra värdeminskningsavdrag motsvarande det eftergivna beloppet. Detta avdrag får dock inte överstiga tillgångens skattemässiga restvärde. Kan den skattskyldige inte visa vad ett visst skuldbelopp har använts till, skall det anses ha använts till direkt avdragsgilla kostnader. ___________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Punkt 1 av anvisningarna till 20 i dess nya lydelse tillämpas i fråga om utgifter som uppkommit efter ikraftträdandet. Den nya lydelsen av punkt 9 av anvisningarna till 22 § tillämpas i fråga om bidrag som mottagits efter ikraftträdandet. 1Senaste lydelse 1996:651. 2Senaste lydelse 1990:650. 4 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning dels att 3, 10, 12 och 17 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 14 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §1 ------------------------------------------------------- Ett p o s i t i v t Ett p o s i t i v t f ö r d e l- n i n g s b e l f ö r d e l - n i n g s b e o p p utgörs av stats- låne-l o p p utgörs av stats- räntan vid utgången av novem-låneräntan vid utgången av ber året före beskattningsåretnovember andra året före ökad med tre procentenheter taxeringsåret ökad med tre multiplicerad med ett procentenheter positivt fördelnings- multiplicerad med ett underlag. positivt fördelningsunderlag. Ett negativt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid nämnda tidpunkt ökad med en procentenhet multiplicerad med ett negativt fördelningsunderlag. 10 §2 ------------------------------------------------------- Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, avkast- ningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen- sionsmedel, särskild löneskatt enligt 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, statlig fastighetsskatt, mervärdesskatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200), annuitet på avdikningslån, avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenav- gifter samt skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) räknas inte som tillgång eller skuld. 5 Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt, ex- pansionsmedelsskatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, avkast- ningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, statlig fastighetsskatt, mervärdes-skatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200), annuitet på avdikningslån, avgifter enligt lagen (1994:1774) om allmänna egenavgifter samt skattetilllägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) räknas inte som tillgång eller skuld. ------------------------------------------------------- 12 § ------------------------------------------------------- Det belopp som följer av 2 § Det belopp som följer av första stycket och 8-11 §§ ökas2 § första stycket och 8-11 §§ med underskott av ökas med underskott av nä- näringsverksamhet närmast ringsverksamhet närmast för- föregående beskattningsår i egående beskattningsår i den den mån avdrag för un- mån avdrag för underskottet derskottet inte har inte har medgetts enligt medgetts enligt 46 § 1 mom. 46 § 1 mom. kommunalskat- kommunalskattelagen telagen (1928:370) eller 3 § (1928:370) eller 3 § 13 13 mom., 25 § 11 mom. eller mom., 25 § 11 mom. eller 26 §26 § 9 mom. lagen 9 mom. lagen (1947:576) om (1947:576) om statlig in- statlig inkomstskatt samt komstskatt samt minskas minskas med 72 procent av med 72 procent av expansionsmedel enligt expansionsmedel enligt lagen (1993:1537) om expan- lagen (1993:1537) om sionsmedel vid utgången av expansionsmedel vid närmast föregående beskatt- utgången av närmast föregående ningsår och med kapital- beskattningsår och med tillskott under närmast sådana tillskott till föregående beskattningsår. verksamheten under närmast föregående beskattningsår som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten. 14 a § ------------------------------------------------------- Har sådan fastighet som avses i 13 § 4 förvärvats genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva och är förvär- varens fördelningsunderlag vid för- värvstillfället till den del som hänför sig till förvärvet negativt, får en särskild post om motsvarande be- lopp årligen läggas till fördelnings- underlaget. Den särskilda posten får dock högst uppgå till ett belopp som motsvarar summan av dels skillnaden mellan vederlaget och det högsta värdet enligt 13 § 4 eller 14 § för fastigheten vid förvärvstidpunkten, dels 72 procent av de expansionsmedel som övertagits. Ett åtagande att överta expansions- medel räknas inte som vederlag. Fördelningsunderlaget får ökas med den särskilda posten så länge fastigheten finns kvar i förvärvs- källan, om och i den mån för- delningsunderlaget fortsatt är negativt. Om en del av fastigheten övergår till annan ägare skall den särskilda posten minskas i mot- svarande mån. Om driften av fastigheten inte är hänförlig till samma förvärvskälla som fastigheten, gäller följande. Har förvärvaren eller sådan denne närstående person som avses i punkt 14 sista stycket av anvis- ningarna till 32 § kommu- nalskattelagen (1928:370) inom två år före förvärvet eller efter förvärvet i mer än obetydlig omfattning tillskjutit kapital till den förvärvskälla i vilken driften bedrivs, skall den särskilda posten minskas i motsvarande mån. 17 § ------------------------------------------------------- I fråga om I fråga om näringsverksamhet som be- näringsverksamhet som be- drivs av handelsbolag min- drivs av handelsbolag min- skas delägarens justerade skas delägarens justerade ingångsvärde eller, för andelingångsvärde eller, för andel som utgör omsättningstillgång,som utgör omsätt- andelens skattemässiga värde ningstillgång, andelens med kapitaltillskott under skattemässiga värde med närmast föregående beskatt- sådana tillskott till ningsår och med lån avseende verksamheten under närmast det aktuella föregående beskattningsår som beskattningsåret från bolagetgjorts i annat syfte än att till delägaren eller sådan varaktigt öka kapitalet i delägaren närstående person verksamheten och med lån som avses i punkt 14 sista avseende det aktuella bes- stycket av anvisningarna kattningsåret från bolaget till 32 § kommunalskatte- till delägaren eller sådan lagen (1928:370) om inte delägaren närstående person marknadsmässig ränta utgått påsom avses i punkt 14 sista lånet. stycket av anvisningarna till 32 § kommunal-skatte- lagen (1928:370) om inte marknadsmässig ränta utgått på lånet. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering om inte annat följer av punkterna 2 eller 3. 2. Vid 1998 års taxering tillämpas äldre bestämmelser i 3 § i sin äldre lydelse om verksamheten påbörjats före utgången av år 1996. 3. Bestämmelsen i 14 a § tillämpas ifråga om fastighetsöverlåteler som skett den 1 januari 1996 eller senare. 1 Senaste lydelse 1994:784. 2 Senaste lydelse 1994:1682. 6 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1537) om expansionsmedel dels att 7, 8 och 10 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 7 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 §1 ------------------------------------------------------- I fråga om näringsverksam- I fråga om näringsverksam- het som bedrivs av fysisk het som bedrivs av fysisk person eller dödsbo får ex- person eller dödsbo får pansionsmedel inte tas upp expansionsmedel inte tas till så stort belopp att upp till så stort belopp 72 procent av att 72 procent av expansionsmedlen överstiger expansionsmedlen överstiger ett takbelopp. Detta ett takbelopp. Detta beräknas med hänsyn till beräknas med hänsyn till förhållandena vid utgången avförhållandena vid utgången av beskattningsåret enligt de beskattningsåret enligt de grunder som anges i 2, 8-10 grunder som anges i 2, och 18 §§ lagen (1993:1536) 8-10, och 18 §§ lagen om räntefördelning vid be- (1993:1536) om ränte- skattning. Det erhållna vär- fördelning vid beskattning. det ökas med underskott för Det erhållna värdet ökas med beskattningsåret, i den mån underskott för avdrag för underskottet inte beskattningsåret, i den mån har medgetts enligt 46 § 1 avdrag för underskottet mom. kommunalskattelagen inte har medgetts enligt (1928:370) eller 3 § 13 46 § 1 mom. mom., 25 § 10 mom. eller 26 §kommunalskattelagen 9 mom. lagen (1947:576) om (1928:370) eller 3 § 13 statlig inkomstskatt, och mom., 25 § 10 mom. eller 26 § minskas med kapi- 9 mom. lagen (1947:576) om taltillskott under statlig inkomstskatt, och beskattningsåret. minskas med sådana tillskott till verksamheten under beskattningsåret som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten. Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet, fördelas takbeloppet mellan makarna i förhållande till deras andelar av kapitalet i verksamheten. 7 a § ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- Har sådan fastighet som avses i 13 § 4 lagen (1993:1536) om räntefördel- ning vid beskattning för- värvats genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva och understiger förvärvarens takbelopp 72 procent av övertagna eller egna expansions- medel, får en särskild post beräknas för att läggas till takbeloppet. Den särskilda posten beräknas på det sätt som anges i 14 a § första styc- ket lagen om räntefördelning vid beskattning. Takbeloppet får ökas med den särskilda posten så länge fastig- heten finns kvar i förvärvskällan, om och i den mån takbeloppet fortsatt understiger 72 procent av de i första stycket nämnda expan- sionsmedlen. Om en del av fastig- heten övergår till annan ägare skall den särskilda posten minskas i motsvarande mån. Vad som sägs i 14 a § tredje stycket lagen om räntefördelning vid beskattning tillämpas vid beräkning av den särskilda posten. 8 § I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolag får expansionsmedel inte tas upp till den del delägarens justerade ingångsvärde enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för andelen i bolaget är negativt. Därvid skall hänsyn inte tas till den ökning av det justerade ingångsvärdet som följer av en ökning av expansionsmedel på grund av 28 § åttonde stycket första meningen lagen om statlig inkomstskatt. Utgör andel i handelsbolag omsättningstillgång gäller vad som sagts nu i stället andelens skattemässiga värde. ------------------------------------------------------- Vid tillämpning av första Vid tillämpning av första stycket minskas det stycket minskas det justerade ingångsvärdet justerade ingångsvärdet respektive det skattemässiga respektive det skattemässi- värdet med kapitaltillskott ga värdet med sådana under beskatt- ningsåret. tillskott till verksam- Detsamma gäller lån från bola-heten under beskattnings- get till delägaren eller året som gjorts i annat sådan delägaren närstående syfte än att varaktigt öka person som avses i punkt 14 kapitalet i verksamheten. sista stycket av Det- samma gäller lån från anvisningarna till 32 § bolaget till delägaren kommunalskattelagen eller sådan delägaren närstå- (l928:370), om inte ende person som avses i marknadsmässig ränta utgått påpunkt 14 sista stycket av lånet. Det justerade anvisningarna till 32 § ingångsvärdet respektive det kommunalskattelagen skattemässiga värdet justeras(l928:370), om inte vidare enligt 18 § lagen om marknadsmäs- sig ränta utgått räntefördelning vid be- på lånet. Det justerade skattning. ingångsvärdet respektive det skattemässiga värdet justeras vidare enligt 18 § lagen om ränteför- delning vid beskattning. 7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 § Innebär gåva eller bodelning att samtliga realtillgångar i en närings- verksamhet som bedrivs av fysisk person eller dödsbo övergår till en fysisk person som är bosatt här i landet och har parterna skriftligen avtalat att expansionsmedel skall övertas av förvärvaren, tillämpas inte 9 §. Detsamma gäller vid arv och testamente, om mottagaren skriftligen förklarat att han övertar expansionsmedel. ------------------------------------------------------- I fall som avses i första I fall som avses i första stycket får expansionsmedel stycket får expansionsmedel inte övertas i den mån de inte övertas i den mån de överstiger värdet av real- överstiger 138,89 procent tillgångarna i verksamheten av värdet av realtillgångar- beräknat enligt de grunder na i verksamheten vid som anges i 13 § 1-4 och 8 utgången av det tredje lagen (1993:1536) om beskattningsåret före räntefördelning vid beskatt- beskattningsåret ökat med en ning. Övertagande får avse tredje- del beräknat enligt högst ett belopp motsvarande de grunder som anges i 13 § värdet av realtillgångarna i 1-4 och 8 lagen verksamheten vid utgången av (1993:1536) om det tredje beskattningsåret räntefördelning vid före beskattningsåret ökat medbeskattning. en tredjedel. Förvärvaren skall vid taxeringen för det närmast föregående beskattningsåret anses ha haft expansionsmedel som uppgår till det överförda beloppet eller, om förvärvaren då hade expansionsmedel, det upptagna beloppet ökat med det överförda beloppet. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering om inte annat följer av punkten 2. 2. Bestämmelsen i 7 a § tillämpas i fråga om fastighetsöverlåtelser som skett den 1 januari 1996 eller senare. 1Senaste lydelse 1994:1886. 8 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare. ------------------------------------------------------- I fråga om handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar åvilar skattskyldigheten dock del- ägarna respektive medlemmar- na. Såvitt gäller sådan privatbostad som avses i 1 § andra stycket föreligger skattskyldighet endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige. I det fall inkomst av eller förmögenhetstillgång som består av sådan privatbostad som avses i 1 § andra stycket är undantagen från beskattning i Sverige på grund av dubbelbeskattningsavtal, skall statlig fastighetsskatt avseende sådan privatbostad inte tas ut. Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskatten jämkas med hänsyn härtill. ------------------------------------------------------- Fastighetsskatten beräknas Fastighetsskatten på grundval av det taxe- beräknas på grundval av det ringsvärde som gäller under taxeringsvärde som gäller beskattningsåret. Gäller under beskattningsåret. olika värden för skilda delarGäller olika värden för av beskattningsåret beräknas skilda delar av skatten särskilt för varje beskattningsåret beräknas sådan del med motsvarande skatten särskilt för varje tillämpning av bestämmelsernasådan del med motsvarande i femte stycket. tillämpning av be- stämmelserna i fjärde stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för räkenskapsår hos handelsbolaget eller den europeiska ekonomiska intressegemenskapen som har påbörjats före ikraftträdandet. 1 Senaste lydelse 1994:1910. 9 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 Skattskyldiga till avkastningsskatt är 1. svenska livförsäkringsföretag, 2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från fast driftställe i Sverige, 3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet, 4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensions- utfästelse m.m., 5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken Avsatt till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., 6. i Sverige bosatt innehavare av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, 7. svensk juridisk person och i Sverige bosatt fysisk person som innehar a) kapitalförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) och är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller b) försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt sjuttonde stycket av samma anvisningspunkt. Bestämmelserna i första stycket 7 omfattar inte försäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar. ------------------------------------------------------- I fråga om handelsbolag och europeisk ekonomisk in- tressegruppering är dock delägarna respektive medlem- marna skattskyldiga. _____________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för räkenskapsår hos handelsbolaget eller den europeiska ekonomiska intressegemenskapen som har påbörjats före ikraftträdandet. 1 Lydelse enligt prop. 1995/96:231. 10 11 3 Ärendet och dess beredning Regler om negativ räntefördelning beslutades i skattereformen 1990 (prop. 1989/90:110). Reglerna infördes för att hindra enskilda näringsidkare från att dra av räntor hänförliga till privata lån i näringsverksamheten. Tillämpningen av reglerna sköts dock upp i omgångar i avvaktan på nya beskattningsregler för enskilda näringsidkare och handelsbolag (prop. 1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, SFS 1991:1832 och prop. 1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15, SFS 1992:1343). Den 1 januari 1994 trädde lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning och lagen (1993:1537) om expansionsmedel i kraft (prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15). Lagarna, som tillämpades första gången vid 1995 års taxering, syftar till att ge enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag (fysiska personer) regler som är likvärdiga med dem som gäller för ägare av enmansaktiebolag. Riksdagen har uttalat att de nya reglerna bör följas upp och utvärderas noga, bl.a. ur neutralitetssynpunkt (bet. 1994/95:SkU25 s. 70, 76 och 85 mom. 10). Reglerna har följts upp av en arbetsgrupp inom Finans- departementet i samråd med företrädare för bl.a. Riksskatteverket, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) samt Svenska Fastighetsägareförbundet. Kritik har framförts framförallt av Riksskatteverket mot regelsystemets komplexitet. I övrigt synes den allmänna uppfattningen ändock vara att det nya systemet i grunden är sunt men att vissa justeringar bör göras. I juni 1996 lades i promemorian Vissa justeringar i lagen om räntefördelning vid beskattning m.m. (Ds 1996:41), fram förslag till vissa justeringar av reglerna om beräkningen av fördelningsunderlaget och takbeloppet vid benefika fång av näringsfastighet samt behandlingen av kapitaltillskott. Vidare justeras i förenklingssyfte tidpunkten för bestämmande av räntesats vid ränteför- delning. I promemorian behandlas också vissa andra ändringar i förenklingssyfte. I promemorian föreslås bl.a. att handelsbolag görs till skattesubjekt för fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel och särskild löneskatt på pensionskostnader samt att vissa skattskyldiga som redovisar mervärdes- skatten i särskild deklaration skall få möjlighet att redovisa och betala mervärdesskatten årligen. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning av remissinstanserna finns i bilaga 1. En remissammanställning finns tillgänglig i Finans- departementet (dnr Fi96/2996). Regeringen tar nu upp de frågor som behandlats i promemorian. Regeringen tar också upp ett förslag till en reglering av beskattningen av EU- bidrag som redovisats i en inom Finansdepartementet upprättad promemoria, Beskattning av vissa EU-bidrag (Ds 1996:10). Promemorian har remissbehandlats. I bilaga 2 finns en förteckning över remiss- instanserna. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Fi96/822). I årets kompletteringsproposition aviserades bl.a. en halvering av avdraget för representation. Förslaget presenteras i avsnitt 7. Lagrådet Regeringen beslutade den 29 augusti 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. Lagrådet har omarbetat 14 a § i det remitterade förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning samt 7 a § i förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel såsom framgår av Lagrådets yttrande. Lagrådet har vidare i sitt yttrande ifrågasatt behovet av vissa av de i remissen föreslagna ändringarna i uppbördslagen (1953:272). Regeringen godtar i huvudsak Lagrådets förslag till ändringar och återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitten 9.2, 9.3, 9.5 och 9.7. Härutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Förslagen till ändringar i punkt 1 av anvisningarna till 20 § och punkt 9 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) har inte granskats av Lagrådet. Dessa förslag är enligt regeringens mening av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande saknar betydelse. 12 4 Räntefördelning och expansionsmedel 4.1 Anskaffningsvärdet för benefikt förvärvad näringsfastighet Fördelningsunderlaget enligt räntefördelningslagen Regeringens förslag: Förvärvas en näringsfastighet genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva och är förvärvarens fördelningsunderlag till den del som hänför sig till förvärvet negativt får en särskild post beräknas. Fördelningsunderlaget får ökas med den särskilda posten så länge som fastigheten finns kvar i förvärvskällan om och i den mån underlaget är negativt. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget. Byggentreprenörerna anför att benefika förvärv av fastighet som är omsättningstillgång bör omfattas av de föreslagna reglerna. Sveriges Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Lantbrukarnas Riks- förbund (LRF) och Skogsägarnas Riksförbund anser att även förvärv i samband med äktenskapsskillnad bör omfattas. Svenska Revisorsamfundet föreslår att reglerna bör täcka alla former av benefika förvärv och inte bara fastigheter. Kammarrätten i Stockholm anser att en särskild post alltid skall beräknas och fortlöpande redovisas när förvärvet påverkat fördel- ningsunderlaget negativt oavsett om fördelningsunderlaget i sig är positivt eller negativt. Flera av remissinstanserna är kritiska till att den särskilda posten inte skall få medräknas i ett positivt fördelningsunderlag. Bl.a. LRF anser att en sådan ordning motverkar bl.a. investeringar och leder till att dessa företag inte drivs på ett optimalt sätt. Skogsstyrelsen anför att kontinuiteten i beskattningen bryts genom införandet av den särskilda posten. Skogsstyrelsen framhåller att åtgärder som gynnar finansieringen är mest angelägna de första åren och föreslår att den särskilda posten behandlas som en tillfällig post som minskas årligen med tio procent. Riksskatteverket avstyrker förslaget och anför att de föreslagna reglerna innebär en ökad grad av komplexitet samt öppnar möjligheter till skatteplanering. LRF, Skogsägarnas Riksförbund, Sveriges Jordäga- reförbund och Sveriges Fastighetsägareförbund anser att de nya reglerna också bör omfatta överlåtelser som skett före utgången av år 1995. Skälen för regeringens förslag: Fördelningsunderlaget för enskild näringsidkare utgörs, enligt lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning (räntefördelningslagen), av skillnaden mellan tillgångar och skulder i verksamheten vid utgången av närmast föregående beskattningsår. Tillgångarna skall därvid i princip tas upp till de värden som gäller vid beskattningen (prop. 1993/94:50 s. 231). Vid inkomstbeskattningen gäller den s.k. helhetsprincipen vid fastighets- överlåtelser. Detta innebär att hela förvärvet kommer att betraktas som benefikt om transaktionen innehåller något gåvomoment. Vid avgörandet av om förvärvet är oneröst (köp etc.) eller benefikt (gåva etc.) utgår man normalt från fastighetens taxeringsvärde. Understiger vederlaget taxe- ringsvärdet anses överlåtelsen i sin helhet vara benefik. Vid överlåtelse av rörelse bedriven i aktie- eller handelsbolagsform är det aktierna resp. andelen som överlåts. Bedrivs rörelsen i stället som enskild näringsverksamhet är det själva rörelsen, eller del av den, som överlåts. Ingår en näringsfastighet i rörelsen delas vederlaget upp dels på fastigheten, dels på övriga tillgångar. Vid överlåtelser inom familjen, vilka ofta sker genom s.k. generationsskiften dvs. från en äldre generation till en yngre, är det vanligt att överlåtelsen innefattar något gåvomoment. Överlåts fastigheten mot ett vederlag som understiger taxeringsvärdet anses fastigheten inkomstskattemässigt i sin helhet ha överlåtits genom gåva vilket medför att den tidigare ägaren inte reavinstbeskattas. Förvärvaren gåvobeskattas för skillnaden mellan taxerings- värdet och vederlaget. Vid beräkning av fördelningsunderlaget enligt räntefördelningslagen skall näringsfastighet som är anläggningstillgång enligt huvudregeln tas upp till anskaffningsvärdet för mark, byggnad och markanläggning minskat med medgivna värdeminskningsavdrag och liknande avdrag, dvs. det skattemässiga restvärdet. Enligt 24 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) anses benefikt förvärvad egendom förvärvad genom närmast föregående onerösa förvärv. Oavsett om den tidigare ägaren förvärvat fastigheten genom ett oneröst eller benefikt fång blir det dennes skattemässiga restvärde som skall ligga till grund för beräkningen av fördelningsunderlaget enligt räntefördelningslagen. Detta värde kan ofta vara mycket lågt, bl.a. beroende på långa innehavstider. Enligt den s.k. alternativregeln i 14 § räntefördelningslagen får fastigheten i stället anses förvärvad den 1 januari 1993 mot en ersättning motsvarande en del av det för år 1993 gällande taxeringsvärdet minskat med vid 1982-1993 års taxeringar medgivna värdeminskningsavdrag och liknande avdrag om avdragen för år räknat uppgår till sammanlagt minst 10 % av nämnda värde. Med del av taxeringsvärde skall i fråga om hyreshusenheter gälla 48 % av taxeringsvärdet och i fråga om lantbruksenheter 39 % av taxeringsvärdet till den del detta inte utgör bostadsbyggnadsvärde eller tomtmarksvärde för sådan privatbostadsfastighet som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370, KL). Alter- nativregeln torde ofta ge ett högre värde än huvudregeln i 13 § 4. Förvärvaren finansierar ofta fastighetsförvärvet genom att ta upp lån av någon utomstående eller genom att i stället utfärda en s.k. vederlagsrevers. Vid beräkning av fördelningsunderlaget enligt räntefördelningslagen kommer fastigheten att tas upp till ett värde som understiger vederlaget för förvärvet medan vederlaget fullt ut kommer att belasta skuldsidan. Många gånger medför detta att förvärvaren får ett negativt fördelningsunderlag och att därigenom reglerna om negativ räntefördelning tillämpas. Systematiskt är detta en helt korrekt effekt. I realiteten har ju ett uttag skett ur verksamheten. Inte desto mindre utgör den negativa räntefördelningen en särskild svårighet att lösa ut syskon vid s.k. generationsskiften. Motsvarande problem kan uppkomma vid förvärv genom arv, testamente eller bodelning i anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller vid förvärv genom gåva om förvärvaren har att utge vederlag för fastigheten. En ändring bör därför göras så att risken för negativ räntefördelning efter sådana förvärv minskas. Olika metoder för att komma till rätta med problemet kan tänkas. I promemorian föreslogs att ett negativt fördel- ningsunderlag skall justeras med en särskild post. Den särskilda posten skall endast få beräknas vid förvärv genom arv, testamente, bodelning i anledning av makes död eller gåva. Ytterligare en förutsättning för att en särskild post skall få beräknas är att förvärvarens fördelningsunderlag till den del som hänför sig till förvärvet är negativt. Hur fördelningsunderlaget beräknas fram- går av 2 § räntefördelningslagen. Majoriteten av remiss- instanserna har varit positiva till metoden. Regeringen föreslår därför att denna metod används. Den i promemorian föreslagna bestämmelsen bör dock justeras i några avseenden bl.a. för att minska möjligheterna till icke önskad skatteplanering. Syftet med den särskilda posten är såsom redan nämnts att motverka att mottagaren på grund av förvärvet får ett negativt fördelningsunderlag. Den särskilda posten bör därför beräknas vid förvärvstillfället och utgöras av förvärvarens fördelningsunderlag till den del som hänför sig till förvärvet om detta underlag är negativt. För att hindra att reglerna används på ett otillbörligt sätt måste det finnas en spärr för den särskilda postens storlek. Det negativa fördelningsunderlaget vid förvärv av fastighet uppstår normalt på grund av att fastigheten inte får tas upp till sitt anskaffningsvärde på tillgångssidan vid beräkningen av fördelningsunderlaget. Den särskilda posten bör således inte få överstiga ett belopp motsvarande summan av dels skillnaden mellan det överenskomna vederlaget för fastigheten och det högsta av fastighetens värde vid förvärvstidpunkten beräknat enligt 13 § 4 eller 14 § räntefördelningslagen, dels 72 % av övertagna expansionsmedel. Vederlaget utgörs av det pris som parterna kommit överens om. Om förvärvaren övertar expansionsmedel skall inte skatt eller avgift som belöper på dessa räknas som en del av vederlaget. Den särskilda posten knyts till fastigheten och får endast läggas till fördelningsunderlaget så länge fastigheten finns kvar i förvärvarens näringsverksamhet och endast i den mån fördelningsunderlaget är negativt. Övergår en del av fastigheten till en annan ägare skall den särskilda posten justeras i motsvarande mån. Systemet med en särskild post är frivilligt. Såsom nämnts får den särskilda posten endast öka fördelningsunderlaget i den mån detta är negativt i förvärvskällan. Den särskilda postens enda syfte är att förhindra att för- värvaren drabbas av negativ räntefördelning på grund av fastighetsförvärvet. Eftersom förvärvet av fastigheten finansierats genom uttag ur förvärvskällan bör den särskilda posten inte få medföra att fördelningsunderlaget blir positivt. Har fördelningsunderlaget blivit positivt i förvärvskällan något år upphör den särskilda posten. Även om fördelningsunderlaget därefter blir negativt får den särskilda posten inte tillgodoräknas vid beräkning av fördelningsunderlaget. Fördelningsunderlaget skall prin- cipiellt utgöras av fullbeskattat kapital. Kapital som tillskjuts den förvärvskälla till vilken fastigheten och den särskilda posten hör kommer således att leda till positiv räntefördelning först den dag då fördelningsunderlaget beräknat utan den särskilda posten är positivt. Detta skulle kunna kringgås genom att fastigheten resp. driften läggs i olika förvärvskällor varefter kapital tillskjuts den förvärvskälla i vilken driften bedrivs. För att förhindra detta föreslås att kapital som tillskjutits en sådan förvärvskälla skall minska den särskilda posten. Detta bör gälla kapital som tillskjutits i mer än obetydlig omfattning inom en tvåårsperiod före förvärvet eller utan tidsbegränsning efter förvärvet av förvärvaren själv eller av denne sådan närstående person som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 § KL. Bestämmelserna om den särskilda posten bör tas in i ett nytt lagrum, 14 a §, i räntefördelningslagen. För de som står i begrepp att genomföra, eller av olika anledningar redan varit tvungna att genomföra, ett generationsskifte är det av största vikt att kunna använda sig av de förmånligare reglerna i 14 a § vid beräkning av fördelningsunderlaget. I promemorian föreslogs att förslaget i denna del därför bör tillämpas på överlåtelser som skett efter den 31 december 1995. Flera remissinstanser har framhållit att reglerna bör få tillämpas även på överlåtelser som skett före nämnda dag. Regeringen delar promemorians uppfattning att det skulle föra alltför långt att beakta även tidigare överlåtelser. Takbeloppet enligt expansionsmedelslagen Regeringens förslag: Har skattskyldig förvärvat näringsfastighet genom arv, testamente, bodelning i anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva och understiger förvärvarens takbelopp 72 procent av övertagna eller egna expansionsmedel får en särskild post beräknas. Den särskilda posten får öka takbeloppet i den mån detta belopp understiger 72 procent av dessa ex- pansionsmedel. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget dock med de invändningar de anfört beträffande den särskilda posten vid tillämpning av reglerna om räntefördelning. Skälen för regeringens förslag:Den maximalt tillåtna avsättningen till expansionsmedel begränsas bl.a. av det s.k. takbeloppet. Detta beräknas i stort sett på samma sätt som fördelningsunderlaget enligt ränte- fördelningslagen. Det är dock det egna kapitalets ställning vid utgången av beskattningsåret som ligger till grund för beräkningen. Enligt 10 § lagen (1993:1537) om expansionsmedel (expan- sionsmedelslagen) får expansionsmedel, under vissa förutsättningar, övertas vid benefika fång. För det fall den särskilda posten inte fick ingå i takbeloppet skulle den som övertagit expansionsmedel i samband med förvärvet, eller som har egna expansionsmedel innan förvärvet, riskera att behöva lösa upp dessa omedelbart i den mån takbeloppet annars skulle överskridas. En särskild post bör därför få läggas till takbeloppet. Den särskilda posten enligt expansionsmedelslagen bör inte medföra att ytterligare avsättning till expansionsmedel får göras. Syftet är endast att förhindra att övertagna eller egna expansionsmedel måste lösas upp. Det blir därför aktuellt att beräkna en särskild post endast när expansionsmedel övertagits i samband med förvärvet av fastigheten eller om förvärvaren redan har expansionsmedel i förvärvskällan. Den särskilda posten enligt expansionsmedelslagen beräknas på samma sätt som motsvarande post enligt räntefördelningslagen. Bestämmelserna om den särskilda posten bör tas in i ett nytt lagrum, 7 a §, i expansionsmedelslagen. Liksom motsvarande lagrum i räntefördelningslagen föreslås 7 a § i expansionsmedelslagen träda i kraft den 1 januari 1997 men tillämpas i fråga om fastighetsöverlåtelser som skett efter den 31 december 1995. Ett exempel visar hur systemet med den särskilda posten enligt expansionsmedelslagen respektive räntefördelningslagen är tänkt att fungera. Sonen S förvärvar som enda tillgång en näringsfastighet från sin far F. Taxeringsvärdet uppgår till 2 000 000 kr. Det högsta värdet enligt ränte- fördelningslagen är 39% x 2 000 000 = 780 000 kr. Vederlaget för fastigheten uppgår till 1 400 000 kr vilket finansieras genom att S ställer ut en vederlagsrevers. S övertar vidare expansionsmedel om 200 000 kr. Sonen bedriver ingen verksamhet och har inga egna expansionsmedel. Sonens fördelningsunderlag på grund av förvärvet är 780 000 - 1 400 000 - 144 000 = -764 000. Eftersom fördelningsunderlaget är negativt är den särskilda posten motsvarande belopp, dvs. 764 000. Den särskilda posten får läggas till fördelningsunderlaget i förvärvskällan i den mån detta är negativt. Om ingenting annat har hänt under överlåtelseåret uppgår sonens fördelningsunderlag med tillägg för den särskilda posten till 780 000 - 1 400 000 - 144 000 + 764 000 = 0. Någon negativ räntefördelning uppkommer således inte på grund av förvärvet. Takbeloppet enligt expansionsmedelslagen uppgår till 780 000 -1 400 000 = -620 000 kr. Eftersom takbeloppet understiger 72 % av expansionsmedlen skulle dessa behöva lösas upp. En särskild post får därför beräknas. Den särskilda posten beräknat enligt 14 a § ränteföredelningslagen uppgår till till 764 000. Takbeloppet får ökas med detta belopp varefter takbeloppet uppgår till 144 000 kr vilket motsvarar 72 % av expansionsmedlen. Någon upplösning av expan- sionsmedlen behöver därför inte göras på grund av förvärvet. 4.2 Kapitaltillskott Regeringens förslag: Begreppet kapitaltillskott utmönstras ur lagtexten. Huvudregeln blir att tillskott till näringsverksamheten skall få ingå i fördelningsunderlaget resp. takbeloppet. För att undvika att fördelningsunderlaget resp. takbeloppet manipuleras inför ett årsskifte skall fördelningsunderlaget minskas med sådana tillskott som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Tillstyrker att begreppet kapitaltillskott utmönstras ur lagtexten. Riksskatteverket anför dock att utformningen av lagtexten i förslaget kan komma att innebära svåra bedömningsfrågor huruvida syftet med tillskott är att varaktigt öka kapitalet eller inte. Riksskatteverket förordar i stället att bestämmelserna utformas så att underlagen för räntefördelning och expansionsmedel minskas med tillskott som inte varaktigt ökat kapitalet i verksamheten. Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen anför att genom valet av rekvisitet “varaktigt öka„ kommer vissa företagsekonomiskt motiverade situationer att drabbas onödigt hårt. Organisationerna föreslår att lagtexten ges en sådan utformning att företagsekonomiskt motiverade tillskott inte diskvalificeras även om ett återtagande sedan sker. Organisationerna framhåller vidare att uttrycket “varaktigt öka„ är diffust. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund avstyrker undantagsregeln för tillskott och anför att varje form av spärr för tillskott medför tillämp- ningssvårigheter. Skälen för regerinens förslag: Såsom redogjorts för ovan utgörs fördelningsunderlaget för enskilda näringsidkare av skillnaden mellan tillgångar och skulder vid utgången av närmast föregående beskattningsår med vissa justeringar. I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolag utgörs fördelningsunderlaget av delägarens justerade ingångsvärde för andelen i bolaget beräknat enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Fördelnings- underlaget skall minskas med kapitaltillskott som gjorts under närmast föregående beskattningsår. Medel som tillskjutits under t.ex. år 1995 kommer således att ingå i fördelningsunderlaget först vid 1998 års taxering. Anledningen till detta är önskemålet att förhindra att fördelningsunderlaget manipuleras genom att kapital tillskjuts näringsverksamheten inför ett årsskifte och tas ut igen efter årsskiftet (prop. 1993/94:50 s. 232). Även i expansionsmedelslagen finns en regel av motsvarande innebörd vid beräkningen av takbeloppet. Eftersom sistnämnda belopp bygger på förhållandena vid utgången av beskattningsåret innebär regeln att kapitaltillskott under beskattningsåret skall minska takbeloppet. I samband med remissbehandlingen av departementspromemorian Beskattning av enskild närinsgverksamhet, m.m. Ändringar i bolagsbeskattningen (Ds 1993:28) framfördes från remissinstansernas sida att risken för missbruk överskattades och att någon särskild regel för att förhindra missbruk i samband med kapitaltillskott därför inte behövdes. Vidare påpekades att med tillskjutet kapital kan endast avses sådant som tillskjutits för stadigvarande användning i näringsverksamheten. Ett tillskott som görs ena dagen och sedan återtas nästa kan inte anses som tillskjutet kapital. I prop. 1993/94:50 uttalade den dåvarande regeringen att det är fråga om en avvägning mellan vad som är önskvärt från de skattskyldigas synpunkt och möjligheterna till kontrollmässig hantering m.m. Slutsatsen var att det vid övergången till det nya systemet var angeläget att så långt möjligt undvika möjligheter till missbruk och att innan erfarenheter från det nya systemet förelåg borde kapital som tillskjutits under närmast föregående beskatt- ningsår inte få räknas in i fördelningsunderlaget. Såsom redovisats har systemet med räntefördelning och expansionsmedel tillämpats första gången vid 1995 års taxering. Det är givetvis svårt att dra några mer långtgående slutsatser om systemet och dess praktiska tillämpning redan nu. Dock har kritiken mot bestämmelsen om kapitaltillskott fortsatt från företagarhåll. Kritikerna menar att regeln är svår att tillämpa eftersom dess utformning kan medföra att medel som tillskjutits för att t.ex. klara en tillfällig likviditetskris och därefter återbetalas till näringsidkaren kommer att räknas som kapitaltillskott och därmed minska fördelningsunderlaget trots att medlen över huvud taget inte finns kvar i verksamheten. Detta problem synes dock i praktiken ha lösts i samråd mellan företrädare för företagarna och Riksskatteverket. Vidare görs det gällande att regeln om kapitaltillskott är orättvis och investeringsfientlig eftersom den medför att de tillskjutna medlen måste ha stått inne i drygt två år, och i extremfallet inemot tre, innan näringsidkaren kan tillgodogöra sig kapitalavkastning på medlen. Vid en jämförelse med vad som gäller i fråga om ränta på kapital som lånats ut till ett aktiebolag kan det finnas visst fog för denna uppfattning. Bakgrunden till den nuvarande bestämmelsen är, som redogjorts för ovan, den att man ville förhindra att stora för- delningsunderlag manipulerades fram inför utgången av ett beskattningsår för att sedan snabbt minska i början av påföljande beskattningsår. den nuvarande utformningen av regeln är investeringshämmande. Syftet - att förhindra manipulationer av fördelningsunderlaget - bör enligt regeringens mening kunna tillgodoses på ett mindre ingripande sätt. Regeringen föreslår dels att begreppet kapitaltillskott utmönstras ur lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning och lagen (1993:1537) om expansionsmedel, dels att tillskott till verksamheten regelmässigt skall få ingå i fördelningsunderlaget och i takbeloppet utan den tidsmässiga förskjutning som gäller i dag. Sådant tillskott som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten skall dock minska fördel- ningsunderlaget, under förutsättning att det finns kvar i verksamheten vid tidpunkten för fördelningsunderlagets respektive takbeloppets beräk- nande. 13 4.3 Expansionsmedelsskatt och särskild löneskatt på pensionskostnader vid beräkning av fördelningsunderlaget respektive takbeloppet Regeringens förslag: I förenklingssyfte skall expansionsmedelsskatten ingå bland de skatter som enligt 10 § lagen (1993:1536) om räntefördelning (räntefördelningslagen) varken skall räknas som en tillgång eller skuld vid beräkning av fördelningsunderlaget eller takbeloppet. Detsamma skall gälla beträffande särskild löneskatt enligt 1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader. Promemorians förslag: Överenstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag: I 10 § räntefördelningslagen finns upptaget de skatter som varken skall räknas som tillgång eller skuld vid beräkning av fördelningsunderlaget. Genom en hänvisning i 7 § expansionsmedelslagen skall samma gälla vid beräkning av takbeloppet. Expansionsmedelsskatten finns inte upptagen bland dessa skatter. Vid den årliga beräkningen av fördelningsunderlaget enligt räntefördel- ningslagen samt takbeloppet enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel (expansionsmedelslagen) skall den expansionsmedelsskatt som är att hänföra till närmast föregående beskattningsårs resp. beskattningsårets ökning av expansions- medlen räknas som en skuld. Vad gäller beräkningen av fördelningsunderlaget bör denna ordning inte innebära någon direkt svårighet eftersom expansionsmedelsskatten för föregående år lär vara känd vid tidpunkten för fördelningsunderlagets beräknande. Svårigheter kan däremot uppstå då det gäller att göra en korrekt beräkning av takbeloppet och därmed avsättningen till expansionsmedel. För tillämpningen av expansionsmedelslagen skulle det därför innebära en avsevärd förenkling om expansionsmedelsskatten togs med i uppräkningen i 10 § räntefördelningslagen. Detta förhållande har framhållits av Riksskatteverket i Rapport 1995:10 Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen. Uppbördslagens bestämmelser är tillämpliga i fråga om skatt enligt expansionsmedelslagen, 1 § 13 uppbördslagen (1953:27, UBL). Till en bör- jan var expansionsmedelsskatten upptagen i 1 § 14 UBL. I författningskommentaren till 10 § räntefördelningslagen (prop. 1993/94:50 s. 311) uttalas att hänsyn inte skall tas till på näringsverksamheten belöpande fordran eller skuld avseende skatt eller avgift som anges i 1 § första stycket 1-4 samt 6-13 UBL. I den allmänna motiveringen till 10 § räntefördelningslagen (prop. 1993/94:50 s. 231) uttalas emellertid att skatter som debiteras som preliminär F-skatt varken skall räknas som tillgång eller skuld vid fördelningsunderlagets beräknande. Eftersom expan- sionsmedelsskatten får anses höra till de skatter som skall ingå i den preliminära debiteringen föreligger således en motsägelse mellan vad som uttalas i den allmänna motiveringen jämfört med författningskommentaren. En viss osäkerhet beträffande behandlingen av expansionsmedelsskatten vid beräkning av fördelningsunderlag och takbelopp kan därför sägas föreligga. För att undanröja denna osäkerhet samt i syfte att underlätta för de skattskyldiga föreslås att expansionsmedelsskatten tas med i uppräk- ningen i 10 § räntefördelningslagen. Särskild löneskatt enligt 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader omfattas av 10 § räntefördelningslagen. Däremot finns inte särskild löneskatt enligt 1 § samma lag med i uppräkningen. Även särskild löneskatt enligt sistnämnda lagrum ingår i den preliminära debiteringen och bör därför tas med i uppräkningen i 10 § räntefördelningslagen. 4.4 Tidpunkten för bestämmande av räntesats för räntefördelning. Regeringens förslag: Räntesatsen vid beräkning av fördelningsunderlaget skall bestämmas med utgångspunkt från statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret. Promeorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag: Räntesatsen för räntefördelning bestäms i dag med utgångspunkt från statslåneräntan vid utgången av november månad året före beskattningsåret. Vid 1996 års taxering är det således statslåneräntan vid utgången av november månad år 1994 som ligger till grund för beräkningen. Detta gäller för det stora flertalet näringsidkare. Om en verksamhet har startats t.ex. i augusti år 1994 och näringsidkaren väljer att förlänga det första räkenskapsåret till den 31 december 1995 skall taxering av verksamheten ske första gången vid 1996 års taxering. För denna verksamhet är det dock statslåneräntan vid utgången av november år 1993 som ligger till grund för beräkningen. Skatte- myndigheterna har därför att utgå från att olika räntesatser kan bli aktuella vid samma taxering. RSV har i sin Rapport 1995:10 Förslag till förenk- lingar i skattelagstiftningen framhållit att det vore en förenkling för skattemyndigheterna i deras deklarationsgranskning om bara en räntesats kunde komma i fråga för varje taxeringsår. Detta uppnås genom att låta tidpunkten för bestämmande av räntesatsen utgöras av statslåneräntan vid utgången av november månad andra året före taxeringsåret. För det stora flertalet skattskyldiga kommer detta inte att innebära någon förändring mot vad som gäller i dag. Regeringen föreslår av förenklingsskäl att tidpunkten för räntesatsens beräkning av fördelningsunderlaget skall bestämmas med utgångspunkt från statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret. Förslaget föranleder ändring i 3 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning. 4.5 Övertagande av expansionsmedel i samband med överlåtelse av näringsverksamhet Regeringens förslag: Vid benefik överlåtelse av samtliga realtillgångar i en näringsverksamhet som bedrivs av en fysisk person till en annan fysisk person skall förvärvaren få överta expansionsmedel motsvarande 138,89 % av värdet av realtillgångarna i verksamheten vid utgången av det tredje beskattningsåret före beskattningsåret ökat med en tredjedel. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag: Om en skattskyldig som gjort avsättning till expansionsmedel upphör att bedriva näringsverksamhet eller avyttrar andel i handelsbolag skall expansionsmedlen tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Detta framgår av 9 § lagen (1993:1537) om expan- sionsmedel (expansionsmedelslagen). Undantagsregler från denna bestämmelse finns i 10-14 §§ samma lag. I 10 § regleras i fråga om enskilda näringsidkare situationer när en överlåtelse inte skall leda till beskattning. Av första stycket framgår att beskattning kan underlåtas om samtliga realtillgångar övergår till en fysisk person genom gåva, bodelning, arv eller testamente. I andra stycket finns en begränsning av rätten att överföra expansionsmedel. Denna innebär att expansionsmedel inte får övertas i den mån de överstiger värdet av realtillgångarna i verksamheten. Övertagandet får högst avse ett belopp motsvarande värdet av realtillgångarna i verksamheten vid utgången av tredje året före beskattningsåret ökat med en tredjedel. Tillgångarna skall därvid värderas enligt 13 § 1-4 och 8 lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning. Det har uppmärksammats att denna begränsningsregel fått en felaktig utformning vilket kan få till följd att en viss del av expansionsmedlen måste upplösas. Ett enkelt exempel åskådliggör detta. En näringsidkare har som enda tillgång en fastighet med skattemässigt restvärde om 100 000 kr. Skulder saknas. Avsättning till expansionsmedel har gjorts med 138 889 kr vilket motsvarar takbeloppet. Fastigheten överlåts genom ett benefikt fång. Expan- sionsmedel motsvarande värdet av realtillgångarna får tas över vilket i vårt exempel skulle innebära att expansionsmedel om 100 000 kr får övertas medan resterande 38 889 kr skall andraledsbeskattas hos den tidigare ägaren. Tanken bakom regeln är dock att någon andraledsbeskattning inte skall ske i en situation som den beskrivna. Regeringen föreslår därför att övertagandet skall högst få avse ett belopp motsvarande 138,89 % av värdet av realtillgångarna i verksamheten vid utgången av det tredje beskattningsåret före beskattningsåret ökat med en tredjedel. Förslaget föranleder en ändring i 10 § expansionsmedelslagen. 5 Handelsbolag 5.1 Skattskyldighet för fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader Regeringens förslag: Handelsbolag görs till skattesubjekt för fastighetsskatt, särskild löneskatt på pensionskostnader samt avkastningsskatt på pensionsmedel. Detsamma skall gälla beträffande europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget. Sveriges Fastighetsägareförbund, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Skogsägarnas Riksförbund föreslår att den del av handelsbolagets statliga fastighetsskatt som belöper på ägarens andel bör tillgodoräknas delägaren vid tillämpning av reglerna om skattereduktion. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet efterlyser en närmare utredning om effekterna av förslaget för delägarnas beskattning. Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget och anför att påstådda förenklingar inte utretts i tillräckligt hög grad. Skälen för regeringens förslag: Handelsbolag är inte skattesubjekt för inkomstskatt utan i stället beskattas respektive delägare för sin del av bolagets inkomst. Den dåvarande regeringen fann i prop. 1993/94:50 s. 242 att flera skäl talade emot att göra handelsbolaget till skattesubjekt för inkomstskatt och ansåg att delägarbeskattningen skulle behållas. Om handelsbolagen blir skattesubjekt kommer andra bolagsformer såsom enkla bolag att skattemässigt gynnas i förhållande till handelsbolagen. Underskott i en nystartad verksamhet får t.ex. kvittas mot inkomst av tjänst. Delägarna i handelsbolagen skulle i betydande omfattning lämna handelsbolags- formen och övergå till enkla bolag och andra bolagsformer som är mindre civilrättsligt utvecklade än handelsbolaget. Ett ytterligare skäl för att inte göra handelsbolag till skattesubjekt var enligt propositionen att delägar- beskattning är den vanliga metoden i andra länder. De skäl som åberopades kvarstår alltjämt. Beskattning enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel samt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader sker också på delägarnivå. I dagsläget upplever såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna att det är svårt att fördela underlaget för skatterna mellan delägarna. Mycket tid och resurser skulle därför sparas om handelsbolaget i stället gjordes till skattesubjekt för dessa skatter. Ett av de främsta skälen, som motiverar att delägarna är skattesubjekt enligt inkomstskattelagarna, är att inkomsten bör enkelbeskattas och att skattesatsen är progressiv. Detta gäller inte de skatter där handelsbolaget nu föreslås bli skattesubjekt. En sådan ordning skulle medföra betydande förenklingar för såväl de skattskyldiga som för skattemyndigheterna. Några remissinstanser har påpekat att förslaget om att göra handelsbolaget till skattesubjekt kan medföra nackdelar vid beskattningen av delägaren såsom att delägaren inte kan erhålla skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272, UBL) mot handelsbolagets fas- tighetsskatt. Regeringen gör dock den bedömningen att fördelarna med förslaget vida överstiger de nackdelar som remissinstanserna påpekat. Mot bakgrund av det anförda föreslås att skattskyldigheten för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader skall åvila handelsbolagen. Genom Sveriges medlemsskap i den Europeiska Unionen blev Rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekono- miska intressegrupperingar (EEIG) en del av den svenska rättsordningen. Enligt art. 40 i nämnda förordning är det medlemmarna som skall beskattas för resultatet av en grupperings verksamhet. Denna artikel tar endast sikte på inkomstbeskattningen. Andra skatter regleras inte i förordningen utan i stället blir den nationella rätten tillämplig. Genom lagen (1994:1853) om beskattning av europeiska ekonomiska intressegrupperingar, som trädde i kraft den 1 januari 1995, har intressegrupperingarna och dess medlemmar inkomstskattemässigt samt i fråga om uppbörd och skyldighet att lämna och bevara uppgifter i stort sett kommit att jämställas med handelsbolag och delägare i handelsbolag. Intressegrupperingen är således inte skattesubjekt utan i stället beskattas dess medlemmar för grupperingens resultat. Även i fråga om övriga skatter, t.ex. statlig fastighetsskatt, behandlas intresse- grupperingarna och dess medlemmar på samma sätt som handelsbolag och delägare i handelsbolag. Lagen om statlig fastighetsskatt, lagen om avkast- ningsskatt på pensionsmedel samt lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader omfattas inte av lagen om beskattning av europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Skattskyldigheten enligt dessa lagar för medlem i en intressegruppering är i stället, liksom beträffande delägare i handelsbolag, reglerad i respektive lag. Som en konsekvens av förslaget att göra handelsbolagen till skattesubjekt enligt dessa tre lagar bör motsvarande ändring göras i fråga om intressegrupperingarna. En sådan ändring kan inte anses stå i strid med art. 40 i förordningen om europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Förslaget föranleder ändring av 2 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 2 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel samt 1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader. 14 5.2 Förfarandefrågor Genom förslaget att göra handelsbolagen till skattesubjekt för fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader måste, utöver ändringar i de tre lagarna, vissa följdändringar göras i UBL och i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK). Däremot på- verkas inte kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) eller taxeringslagen (1990:324, TL). Vidare föreslås ändringar i mervärdesskattelagen (1994:200, ML). Ändringarna i ML innefattar en följdändring beroende av förslaget att göra handelsbolag till skattesubjekt för vissa skatter. 5.2.1 Uppbördslagen Enligt 2 § 1 mom. andra stycket UBL likställs handelsbolag med skatt- skyldig om inte annat framgår av sammanhanget. Genom de nu föreslagna ändringarna kan en specialreglering beträffande handelsbolagen synas obehövlig eftersom handelsbolagen blir att betrakta som skattskyldiga enligt UBL. Med hänsyn till att det även i framtiden kommer att vara många handelsbolag som varken har någon fastighet eller kommer att bli skattskyldigt för någon av de båda övriga skatterna är det dock lämpligt att alltjämt behålla en specialbestämmelse för handelsbolagen. I 3 § UBL regleras skyldigheten att betala preliminär skatt. Bestämmelserna korresponderar med vad som gäller i fråga om utfärdande av skattsedlar vilket regleras i 33 § UBL och därpå följande paragrafer. Handelsbolag kan tilldelas antingen F-skattesedel eller A-skattesedel. Handelsbolag som bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet tilldelas normalt en F-skattesedel. Dessa handelsbolag debiteras i dagsläget inte någon preliminär F-skatt. De handelsbolag som efter den nu föreslagna ändringen blir skattesubjekt och har tilldelats en F-skattesedel kommer att bli skyldiga att betala preliminär F- skatt i enlighet med vad som sägs i 3 § 3 mom. UBL. För handelsbolag som skall påföras slutlig skatt men inte tilldelats någon F-skattesedel skall A- skattesedel utfärdas. Övriga handelsbolag, dvs. de som inte skall påföras någon slutlig skatt och heller inte tilldelats en F-skattesedel kan efter ansökan tilldelas en A-skattesedel. Handelsbolag med A-skattesedel eller handelsbolag som saknar skattsedel, skall i dagsläget betala preliminär A-skatt trots att någon slutlig skatt inte skall påföras dem, 3 § 1 mom. tredje stycket UBL. Detta bör gälla även efter de nu föreslagna ändringarna. Givetvis bör även de handelsbolag som efter de föreslagna ändringarna skall betala slutlig skatt men av någon anledning saknar F-skattesedel betala preliminär A-skatt enligt 3 § 1 mom. tredje stycket UBL. Detta markeras genom ett förtydligande i nämnda lagrum. Beträffande skattskyldiga som tilldelats A-skattesedel kan skatte- myndigheten i stället besluta att särskild A-skatt skall betalas, 3 § 4 mom. UBL. Detta kommer att gälla även beträffande handelsbolag. Reglerna om beräkning av preliminär F-skatt finns i 13 § UBL. Enligt 13 § 1 mom. UBL skall preliminär F-skatt tas ut med ett belopp motsvarande 110 procent av den skatt enligt 3 mom. samma paragraf som har bestämts för den skattskyldige vid den årliga debiteringen året före inkomståret. Understiger denna skatt den ursprungligen debiterade F-skatten tas preliminär skatt ut med 105 procent. Dessa beräkningsgrunder bygger på antagandet att den beskattningsbara inkomsten normalt ökar med fem procent årligen. Underlaget för de tre nu aktuella skatterna kan inte antas öka i motsvarande mån och det är därför lämpligt att ha en annan beräkningsgrund. Det föreslås att preliminär F-skatt för handelsbolag tas ut med ett belopp motsvarande den skatt som enligt 13 § 3 mom. UBL har bestämts för den skattskyldige vid den årliga debiteringen året före inkomståret. Den preliminära skatten får dock inte tas ut med ett lägre belopp än vad som motsvarar den preliminära F-skatt som har debiterats året före inkomståret. Detta skall inte gälla när preliminär F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering eller när annars särskilda skäl finns. Motsvarande bör gälla vid beräkning av särskild A-skatt för de handelsbolag som efter beslut av skattemyndigheten enligt 3 § 4 mom. UBL skall betala sådan preliminär skatt. Förslaget föranleder en ändring av 13 § 1 mom. UBL. Den föreslagna regeln om preliminär F-skatt medför vissa problem av övergångskaraktär, dels vad avser handelsbolagens delägare, dels avseende handelsbolagen. Delägarna i ett handelsbolag betalar normalt särskild A-skatt. Denna beräknas på samma sätt som preliminär F-skatt. I och med att handelsbolagen görs till skattesubjekt för vissa skatter kommer delägarnas skatteunderlag att minska i motsvarande mån. Härigenom finns det en risk att delägarna kommer att debiteras för hög särskild A-skatt för det beskattningsår då de nya reglerna skall tillämpas för första gången. Detta kan dock avhjälpas genom att delägaren ger in en preliminär självdeklaration senast den 1 december året före inkomståret eller under inkomståret begär jämkning av den preliminära skatten. Några särskilda övergångsregler är därför inte nödvändiga. Vad så gäller handelsbolaget finns inte någon tidigare debiterad skatt att utgå från första gången preliminär F-skatt skall beräknas. Ett sätt att avhjälpa detta är att i lagen ta in en bestämmelse om skyldighet för de handelsbolag vilka kommer att bli skattskyldiga för ifrågavarande skatter att ge in en preliminär själv- deklaration innan inkomståret börjat. Vid utebliven deklaration skulle skattemyndigheten i sådant fall anmoda handelsbolagen att ge in deklaration. Det kan emellertid antas att en sådan ordning skulle bli alltför resurskrävande för skatteförvaltningen. Frågan löses därför lämpligare genom den slutliga debiteringen. De handelsbolag som inte är nöjda med denna ordning kan givetvis ge in en preliminär självdeklaration. I de fall de nya reglerna under övergångsåret kan förväntas leda till en väsentlig skillnad mellan den preliminära och den slutliga skatten utgår regeringen i likhet med Lagrådet från att skattemyndigheterna i möjligaste mån förebygger detta med stöd av bestämmelserna i 13 § 1 mom. tredje stycket UBL. De handelsbolag som efter den nu föreslagna ändringen kommer att debiteras slutlig skatt kommer att gottskrivas den debiterade preliminära skatten enligt bestämmelserna i 27 § 2 mom. UBL. För de handelsbolag som inte kommer att debiteras någon slutlig skatt men för vilka skatteavdrag på ersättning för arbete gjorts skall i stället reglerna i 27 b § UBL alltjämt gälla. Sistnämnda lagrum ändras för att markera detta. Enligt 33 § UBL skall skattsedel utfärdas för skattskyldig. I lagrummet uttalas vidare att det av 33 a och 33 b §§ framgår att skattsedel får utfärdas även för handelsbolag. Denna mening kan tas bort eftersom handelsbolag enligt den allmänna bestämmelsen i 2 § andra stycket UBL likställs med skattskyldig, även om det inte är skyldigt att betala skatt. Bestämmelserna rörande handelsbolag i 33 a och 33 b §§ gäller endast för handelsbolag som är registrerat i handelsregistret. Eftersom handelsbolag som inte förts in i handelsregistret senast den 31 december 1995 skall anses vara upplöst vid denna tidpunkt bör kravet på registrering slopas i 33 a och 33 b §§ UBL. Den enda särreglering som föreslås beträffande handelsbolag gäller sådana bolag som inte skall påföras någon slutlig skatt och som inte har tilldelats en F-skattesedel. För dessa bolag skall en A-skattesedel utfärdas endast efter ansökan. För övriga handelsbolag kommer de vanliga reglerna om utfärdande av skattsedlar att gälla. I 52 a § UBL ges en möjlighet för juridiska personer som har en A-skattesedel att under vissa villkor använda betald A-skatt till betalning av innehållen skatt. När det gäller handelsbolag ges bolaget i andra stycket dessutom möjligheten att använda preliminär A-skatt för betalning av delägarens preliminära skatt. Detta bör alltjämt gälla. Andra stycket bör dock anpassas till det förhållandet att handelsbolag efter de föreslagna ändring- arna kan komma att påföras slutlig skatt. 5.2.2 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter Deklarationsskyldighet I 2 kap. 8 § LSK regleras juridiska personers skyldighet att lämna själv- deklaration. Genom förslaget att göra handelsbolagen till skattesubjekt för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader kommer de handelsbolag för vilka underlag för dessa skatter skall fastställas att bli skyldiga att lämna självdeklaration i enlighet med punkt 5 i nämnda lagrum. Av 2 kap. 10 § LSK följer att handelsbolaget skall lämna särskild självdeklaration. Uppgiftsskyldighet Uppgiftsskyldigheten för handelsbolag regleras i 2 kap. 25 § LSK. I lagrummet stadgas att handelsbolag skall lämna uppgifter till ledning för delägares taxering. Uppgifterna skall lämnas som om handelsbolaget var skattskyldigt, dvs. enligt reglerna för särskild självdeklaration. I 2 kap. 17 § LSK regleras bl.a. skattskyldigs uppgiftsskyldighet för beräkning av realisationsvinst hänförlig till fastighetsförsäljning under beskattningsåret. Det har uppmärksammats att det är tveksamt om lagrummet ålägger delägare i handelsbolag skyldighet att lämna sådana uppgifter när en handelsbolaget tillhörig fastighet har avyttrats, även om detta givetvis är avsikten. En bättre ordning vore om denna uppgiftsskyldighet i stället ålades handelsbolagen. Det föreslås därför att det i 2 kap. 25 § LSK tas in en bestämmelse av innebörden att handelsbolag, som under beskattningsåret avyttrat fast egendom, skall till ledning för delägares taxering lämna de uppgifter som behövs för att beräkna skattepliktig reavinst. Detsamma skall gälla om handelsbolaget överfört eller upplåtit fast egendom under sådana förhållanden att överföringen eller upplåtelsen enligt 25 § 2 mom. SIL skall jämställas med avyttring av fastighet. Som en konsekvens av att handelsbolagen nu föreslås bli skattskyldiga för fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader bör bolagens skyldighet att lämna uppgifter om delägares andel av skatteunderlaget för nämnda skatter i 2 kap. 25 § LSK utgå. 5.2.3 Mervärdesskattelagen Mervärdesskatt skall, beroende på bl.a. storleken av de årliga be- skattningsunderlagen, redovisas antingen i särskild deklaration (mervär- desskattedeklaration) eller i självdeklaration, 14 kap. 3 § första stycket ML. Före den 1 januari 1996 gällde att skattskyldiga vars beskattningsunderlag för beskattningsåret översteg 200 000 kr skulle redovisa mervärdesskatten i särskild deklaration. Skattskyldiga med lägre beskattningsunderlag och som lämnade självdeklaration skulle redovisa skatten i självdeklarationen. Den 1 januari 1996 höjdes gränsen för redovisning i självdeklarationen till en miljon kr (prop. 1995/96:19). Samtidigt infördes en möjlighet för dem som hamnade under miljongränsen att välja att ändå redovisa skatten i särskild deklaration. Mervärdesskatten skall alltid redovisas i särskild deklaration av dels dem som är skattskyldiga endast på grund av ett förvärv av nya transportmedel m.m. enligt 14 kap. 1 § andra stycket ML, dels dem som inte är skyldiga att lämna självdeklaration, 14 kap. 3 § andra stycket ML. Det sistnämnda innebär att bl.a. handelsbolag alltid skall redovisa mervärdesskatten i särskild deklaration. Den ordning som föreslås i denna promemoria rörande handelsbolagens skyldighet att lämna självdeklaration påverkar även handelsbolagens redovisning av mervärdesskatt. Enligt mervärdesskattelagens nuvarande lydelse skulle den nya ordningen medföra att de handelsbolag som är skyldiga att lämna självdeklaration och betala preliminär skatt, även skall redovisa mervärdesskatten i självdeklarationen och betala preliminär skatt beräknad med hänsyn tagen till mervärdesskatten. Detta skulle dock gälla endast för dem med ett årligt beskattningsunderlag på högst en miljon kr. Handelsbolag som inte blir skyldiga att lämna självdeklaration, skall fortfarande redovisa mervärdesskatten månadsvis i särskild deklaration oavsett beskattningsunderlagens storlek. För att undvika denna olika be- handling föreslås att handelsbolag uttryckligen undantas i 14 kap. 3 § andra stycket ML. Det innebär att de även i fortsättningen skall redovisa mervärdesskatten i särskild deklaration. Detta skall även gälla europeiska ekonomiska intressegrupperingar. 5.3 Helårsredovisning av mervärdesskatt Regeringens förslag: För skattskyldiga som inte lämnar själv- deklaration och som redovisar mervärdesskatten i särskild deklaration återinförs en möjlighet till helårsredovisning om beskattnings- underlagen uppgår till högst 200 000 kr. Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Svenska Revisorssamfundet och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund menar att handelsbolagen bör ges möjlig- het till redovisning i självdeklaration i de fall handelsbolag skall lämna sådan. Riksskatteverket har ifrågasatt om inte redovisningen av mer- värdesskatt för handelsbolag skulle kunna ske i samband med sådant upp- giftslämnande för taxeringen som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgift. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund har föreslagit att grän- sen för möjlighet till årsredovisning bör sättas högre än vid 200 000 kr. Sveriges Industriförbund, till vilkas yttrande även Företagarnas Riksor- ganisation och Sveriges Köpmannaförbund har anslutit sig, och Svenska arbetsgivareföreningen har vad gäller gränsen 200 000 kr före- slagit att den bestäms på samma sätt som gränsen 40 miljoner kr i 14 kap. 12 § mervärdesskattelagen (1994:200). Sveriges Fastighetsägareförbund anser att det är oklart vilken redovisningsform som skall tillämpas vid frivillig skattskyldighet för uthyrning av lokaler och vill ha klarlagt att uthyrning av lokaler normalt skall kunna redovisas årsvis om beskattningsunderlagen understiger 1 miljon kr. Skälen för regeringens förslag: Redovisningsperioden är ett år för dem som redovisar skatten i självdeklarationen, 14 kap. 30 § mervärdes- skattelagen (1994:200, ML). För dem som redovisar i särskild deklaration är perioden en månad, 14 kap. 8 § ML. Före den 1 januari 1996 fanns en möjlighet att tillämpa perioden helår även för dem som redovisade i särskild deklaration när de årliga beskattningsunderlagen inte översteg 200 000 kr. Denna möjlighet togs bort i samband med att redovisningsgränsen höjdes från 200 000 kr till en miljon kr. Detta gjordes av bl.a. konkur- rensneutralitetsskäl. De som redovisar årligen i självdeklaration skall nämligen varje månad betala preliminär skatt vilken beräknats med hänsyn tagen till mervärdesskatten. Helårsredovisning i särskild deklaration skulle dock medföra att mervärdesskatten betalades endast en gång om året. För skattskyldiga med ett beskattningsunderlag på upp mot en miljon kr skulle detta kunna medföra en konkurrensfördel. Redovisningsperioden om en månad har dock medfört att även mindre handelsbolag måste lämna särskild deklaration varje månad. För dessa kan det vara betungande att varje månad sammanställa och lämna in en deklaration trots att omsättningen varit mycket låg eller kanske ingen alls. Skatteutskottet har också uppmärk- sammat detta problem. Det har i sitt betänkande 1995/1996:SkU31 uttalat att riksdagen bör tillkännage att den anser att regeringen bör återkomma med ett förslag rörande detta problem. För att underlätta för de mindre företagen som redovisar skatten i särskild deklaration föreslås i promemorian att en möjlighet till helårsredovisning återinförs. Av konkurrensneutralitetsskäl föreslås att gränsen för när detta skall kunna tillämpas inte sätts så högt som vid en miljon kr utan i stället föreslås den tidigare gällande beloppsgränsen 200 000 kr gälla. Detta innebär att handelsbolag alltid skall redovisa mervärdesskatten i särskild deklaration men att de handelsbolag som har ett årligt beskattningsunderlag på högst 200 000 kr kan välja att lämna särskild deklaration och betala skatten endast en gång om året. Redovisning och betalning bör då ske vid samma tidpunkt som gäller för dem som redovisar och betalar månatligen, dvs. den 5 i andra månaden efter utgången av redovisningsperioden. Regeringen anser att valet av tillämpad beloppsgräns för årsredovisning bör göras med hänsyn dels till de administrativa konsekvenserna för såväl skattskyldiga som skattemyndigheterna dels till konkurrensneutraliteten mellan olika företagsformer. Regeringen finner att vid en avvägning av dessa båda intressen bör gränsen sättas vid 200 000 kr. Vad gäller beräkningen av underlaget för bestämmandet av vid vilken tidpunkt mervärdesskatt skall redovisas gjorde skatteutskottet vid behandlingen av prop. 1995/96:198 om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgiftsområdet en justering i den föreslagna lydelsen av 14 kap. 12 § ML. Justeringen innebar att gemenskapsinterna förvärv och import inte skall räknas med i det underlag vars storlek avgör när mervärdesskatt skall redovisas och betalas (1995/96:SkU31). Utskottet menade att en motsvarande ändring eventuellt borde göras vid tillämpningen av beloppsgränsen 1 miljon kr i 14 kap. 3 § ML. Utskottets mening var att regeringen borde överväga vilket beskattningsunderlag som är lämpligt att tillämpa och återkomma med ett förslag. Det är väsentligt att de regler som skall tillämpas är så enhetliga som möjligt. Regeringen delar de synpunkter som framförts i denna del och föreslår att utgångspunkten vid beräk- ningarna enligt 14 kap. 3 resp. 8 § ML bör vara beskattningsunderlagen för beskattningsåret exklusive gemenskapsinterna förvärv och import. Enligt nuvarande lagtext är huvudregeln den att om de årliga beskattningsunderlagen beräknas uppgå till högst 1 miljon kr så skall mervärdesskatten redovisas i självdeklarationen. Skattemyndigheten har dock möjlighet att när särskilda skäl föreligger besluta att redovisning skall ske i särskild deklaration. Enligt vad som inhämtats är det normala att skattemyndigheten anser det föreligga särskilda skäl vid sådan frivillig skattskyldighet. Möjligheten till årsredovisning finns således, även om den på grund av bl.a. kontrollskäl vanligen inte tillämpas. Regeringen anser att det alltjämt bör ankomma på skattemyndigheten att avgöra hur redovis- ningen skall kunna ske vid frivillig skattskyldighet. Förslaget föranleder ändring i 14 kap. 3 och 8 §§ ML. 6 Beskattning av vissa EU-bidrag Regeringens förslag: Bidrag från EG-organ till näringsidkare som är skattskyldiga i Sverige skall inkomstbeskattas som näringsbidrag under samma förutsättningar som gäller för bidrag från svenska staten. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. Näringslivets skattedelegation efterlyser en genomgång av hur andra länder beskattar EU-bidragen. Om bidragen beskattas i Sverige men inte i andra länder uppkommer en konkur- rensnackdel. Några remissintanser anser att det hade varit enklare att göra EU-bidragen helt skattefria men tillstyrker ändå förslaget. Bakgrunden till regeringens förslag: Som en följd av vårt lands medlemskap i EU kanaliseras medel till olika utgiftsområden både direkt över statsbudgeten och via EG-budgeten. I vissa fall ersätter EU-politiken den nationella politiken. I andra fall är direkta statliga stöd ett villkor för resurstilldelningen via EG-budgeten. Både nationella medel och EG-medel budgeteras och redovisas samlat på statsbudgeten. I myndigheternas redovisningar och i regeringens redo- visning skall de medel som fördelas via EG-budgeten redovisas till- sammans med övriga statliga medel som disponeras av respektive verksam- hetsområde. Betalningar mellan Sverige och EU utgör statliga medel. Stöd och bidrag som finansieras av EG:s budget avsedda för projekt och mottagare i Sverige och som förmedlas av statlig myndighet budgeteras och redovisas i normal- fallet på statsbudgetens utgiftssida under aktuell huvudtitel. Som en följd av medlemskapet kommer betydande belopp att betalas ut från EG:s budget till mottagare i Sverige (återflödet). Det gäller bidrag och stöd från strukturfonderna. Dessa har till uppgift att påskynda den ekono- miska och sociala samordningen samt förbättra förutsättningarna för regional utjämning. Strukturfonderna utgörs av jordbruksfondens utveck- lingssektion, socialfonden, regionalfonden samt fiske- och utvecklings- fonden. Strukturfonderna är inte några fonder i egentlig mening utan utgör endast utgiftsposter i EG:s budget. Medlen för strukturfonderna avsätts för programperioder. Innevarande programperiod omfattar åren 1994 - 1999. För denna period har omkring 1 270 miljarder kronor avsatts för ändamålet. Beloppet utgör närmast en tredjedel av EG:s budget. För att få bidrag från strukturfonderna krävs ett omfattande programarbete där olika myndigheter (t.ex. länsstyrelserna) och icke statliga intressenter (t.ex. företag) samverkar. Sådana betalningar från EG:s budget till Sverige som utgör statliga medel sker via Riksbanken. Det ansvar för att administrera stöd och bidrag från EG:s budget, som på nationell nivå tillkommer staten, har i första hand lagts på berörda förvaltningsmyndigheter. De myndigheter som administrerar och betalar ut stöden och bidragen finns företrädesvis inom områdena jordbruk, fiske, regionalpolitik, arbets- marknadspolitik och forskning. Ett viktigt undantag från att utbetalningar sker via svenska myndigheter är stödet till forskning och utveckling. Den vanligaste formen av forskningsprojekt inom EU är sådana som genomförs i samarbete med deltagare från flera länder. Detta sker inom ett ramprogram som består av en serie olika s.k. särprogram. Det nu aktuella ramprogrammet går under benämningen "Fjärde ramprogrammet" och gäller under åren 1994 - 1998. Målet är att förbättra Europas industriella konkurrenskraft, att utnyttja fördelarna med den inre marknaden och att tillgodose samhällets behov av en hållbar utveckling och förbättrad livskvalitet. I projekten är det meningen att forskare och företag från olika länder skall samarbeta och därmed bli effektivare och skynda på utvecklingen. Sammanlagt skall 120 miljarder kronor användas i programmet. Det är för tidigt för att kunna bedöma hur mycket av dessa medel som kommer att betalas till svenska mottagare. I diskussionen har nämnts att det kan röra sig om belopp i storleksordningen 900 miljoner kr per år. Den statliga myndigheten Rådet för forsknings- och utveck- lingssamarbete mellan Sverige och EU (EU/FoU-rådet) samordnar det svenska deltagandet i EU:s FoU-program. Rådets huvuduppgifter är att stimulera svenska universitet, högskolor, institut och företag att delta i programmen. En annan uppgift är att medverka i utformningen av kommande program så att svenska intressen tillgodoses. Vid sidan av EU/FoU-rådet är en rad myndigheter ansvariga för FoU- programmet, bl.a. NUTEK och forskningsråden. För varje projekt utarbetar deltagarna en projektplan med ansökan om stöd som ges in till kommissionen. För att kunna pröva en ansökan ställs stora krav på dokumentation. När kommissionen deltar i finansieringen av FoU-projekt är det inte fråga om upphandling av konsulttjänster eller projekt. Meningen med finansieringen från kommissionen är principen om delad finansiering (cost-sharing), vilket innebär att kommissionen bidrar med upp till hälften av den faktiska projektkostnaden. EU-projekten kan därför inte prissättas enligt vanliga kommersiella metoder. Bidrag kan därför inte heller utgå för t.ex. företagets vinst eller finansiella kostnader. Det är enbart faktiska kostnader som ligger till grund för beräkningen av bidraget. Det finns därför detaljerade anvisningar hur kostnaderna för ett projekt skall redovisas i ansökan. När kommissionen har godkänt ett projekt upprättas ett avtal mellan kommissionen och de som ansökt om bidrag och som skall utföra projektet. Man kan säga att avtalet ersätter det beslut som kännetecknar svenska bidrag. I avtalet regleras vilka förpliktelser kommissionen har gentemot mottagarna av bidraget. Dessa avtalsvillkor tar närmast sikte på bidragets storlek och frågor kring utbetalningarna. Bidragsmottagarnas förpliktelser enligt avtalet gäller främst det projekt som bidraget avser; att det påbörjas och fullföljs, att rapporter om arbetets fortskridande ges in till kommissionen osv. För varje projekt utses en koordinator. Det kan t.ex. vara ett universitet, ett institut eller ett företag i något medlemsland. Koordinatorn är den som svarar för projektet gentemot EU. Det är också koordinatorn som tar emot och förmedlar bidragsmedlen till övriga institutioner och företag som deltar i projektet. Undantagsvis kan bidrag utbetalas av kommissionen direkt till en projektdeltagare. För att ett bidrag skall räknas som näringsbidrag krävs att det kommer från staten, kommun, skattskyldiga som räknas upp i den s.k. katalogen i 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) eller vissa allmänningsskogar. Någon återbetalningsskyldighet skall i princip inte föreligga. Ett stöd uppfyller dock definitionen på näringsbidrag om åter- betalningsskyldighet uppkommer i följande fall - näringsidkaren uppfyller inte de villkor som har uppställts för stödet, - näringsidkaren följer inte de föreskrifter som har meddelats vid bevil- jandet av stödet, - något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsättningarna för stödet. Ett näringsbidrag är inte skattepliktigt om det har använts för utgifter som inte är avdragsgilla vare sig omedelbart eller genom värdeminsk- ningsavdrag. Om ett näringsbidrag har använts för utgifter som är ome- delbart avdragsgilla skall bidraget tas upp som intäkt. Används bidraget för att anskaffa avskrivningsbara tillgångar sker beskattningen på det indirekta sättet att avskrivningsunderlaget reduceras med bidrags- beloppet. De kommande värdeminskningsavdragen blir alltså lägre genom bidraget. Om näringsbidraget används för att anskaffa lager, sker be- skattningen också på ett indirekt sätt genom att de lagertillgångar som anskaffats med näringsbidraget inte får räknas med vid värdesättningen av lagret. Näringsbidraget beskattas härigenom i takt med att lagret avyttras. Vidare finns vissa periodiseringsregler, t.ex. om hur intäktsföring av bidrag tidsmässigt skall matchas mot kostnadsavdrag. Utformningen av be- stämmelserna skall tillgodose syftet att den skattskyldige skattemässigt kan kvitta uppburet statsbidrag mot avdragsgilla kostnader. Nuvarande regler om näringsbidrag (statsbidrag) infördes i kommu- nalskattelagen (1928:370, KL) år 1973 (prop. 1973:190, bet. 1973:SkU71, SFS 1973:1098). Bestämmelserna om stöd med villkorlig återbetalnings- skyldighet infördes år 1983 samtidigt som näringsbidragsreglerna fick sitt nuvarande innehåll (Ds B 1981:17, prop. 1982/83:94, bet. 1982/83:SkU44, SFS 1983:311). När det gäller redovisningen av näringsbidrag i bokföringen har Bokföringsnämnden gett ut rekommendationen Redovisning av statliga stöd (BFN R 5) samt några uttalanden om speciella bidragsformer. Skälen för regeringens förslag: Det vanliga är att stöd och bidrag från EU hanteras av svenska myndigheter. Det är svenska myndigheter som prövar ansökningarna, fattar beslut om bidragen och även betalar ut pengarna. Dessa EU- stöd är därför att betrakta som vilka nationella stöd som helst och omfattas därför av bestämmelserna om näringsbidrag om övriga förutsättningar är uppfyllda. Exempel på sådana bidrag är det stöd som utgår till lantbruket (arealbidrag m.m.). Det finns emellertid också stöd som prövas och betalas ut av EU-organ. Det gäller inte bara FoU-stöden. Inom ramen för regionalpolitiken kan kommissionen t.ex. ta egna initiativ och direkt stödja olika projekt. Det kan också i framtiden utvecklas nya stödformer som betalas ut direkt från EU. En första förutsättning för att ett stöd skall anses som näringsbidrag är att det utgår från stat, kommun e.d. Dessa bestämmelser är därför inte till- lämpliga på stöd som betalas ut av ett EU-organ. Detta innebär dock inte att stöden i dag skulle vara skattefria eller skattemässigt behandlas på något från näringsbidragen avvikande sätt. I stället får de generella bestäm- melserna om skattepliktiga intäkter tillämpas. Bidrag till närings- verksamheten torde utgöra en skattepliktig intäkt eftersom bidraget "influtit i verksamheten". Så resonerade man också vid införandet av reglerna om näringsbidrag. Det handlade då om ett lagfästande av de principer för beskattningen av statsbidrag till näringsidkare som tidgare hade utvecklats i praxis (prop. 1982/83:94 s. 35 ff.). När det gäller frågan om periodisering får de generella bestämmelserna om bokföringsmässig inkomstberäkning tillämpas. Det innebär att ett bidrag som skall användas för en viss verksamhet under en bestämd tidsperiod bör intäktsföras under denna period enligt lämplig grund. Resultatet av nuvarande oreglerade tillstånd kan alltså många gånger bli att stöden ändå hanteras som om de vore näringsbidrag. Det är ändå av värde att uttryckliga regler om den skattemässiga hanteringen av EU-bidragen införs. Direktutbetalt stöd från EU kan nämligen väntas få en betydande omfattning. Alternativet att i stället göra bidragen skattefria skulle skapa problem, eftersom avdrag då inte skulle kunna medges för de kostnader som bestrids med bidragen. Näringsbidragsreglerna hanterar också bidragen (intäkterna) på ett relevant sätt beroende på vad stödet används till och när det skall användas. Näringslivets skattedelegation har i sitt remissvar efterlyst en genomgång av hur bidragen beskattas i andra medlemsstater. Enligt vad regeringen inhämtat från andra medlemsstater synes principen vara att EU-bidragen beskattas på ett sätt som i stort sett motsvarar de svenska näringsbidragsreglerna. Ingen medlemsstat tycks generellt betrakta bidragen som skattefria intäkter och samtidigt medge avdrag för de kostnader eller den värdeminskning som bidragen avser att täcka. Regeringen föreslår således att stöd från Europeiska gemenskaperna skall räknas som näringsbidrag på motsvarande sätt som stöd från t.ex. staten till näringsidkare för näringsverksamheten. För att ett EU-stöd skall räknas som näringsbidrag måste givetvis krävas att förutsättningarna för att ett näringsbidrag skall föreligga även i övrigt är uppfyllda. Ett stöd kan, som framgår av bakgrundsbeskrivningen, betraktas som näringsbidrag endast om det inte är förenat med återbe- talningsskyldighet eller om återbetalningsskyldighet kan uppkomma endast för det fall näringsidkaren brutit mot något villkor eller någon föreskrift som uppställts för stödet eller om något oväntat inträffat som rubbar förutsättningarna för stödet. I promemorian konstateras att EU-stöd i förekommande fall behandlas som stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet. Utifrån det standardavtal som tillämpas analyseras huruvida stödet, bortsett från kravet på stödgivare, uppfyller definitionen på näringsbidrag. Slutsatsen är att EU:s FoU-stöd uppfyller villkoren för näringsbidrag. Återbetalningsskyldighet kan upp- komma endast om mottagarna av stödet inte uppfyller sina förpliktelser. Visserligen kan avtalet sägas upp om allvarliga tekniska eller ekonomiska skäl föreligger som på ett grundläggande sätt påverkar projektet eller om möjligheterna att utnyttja projektet väsentligt har minskat. En sådan uppsägning får dock anses ha sin grund i att något oväntat inträffat som uppenbarligen rubbar förutsättningarna för stödet. Uppsägningsmöjligheten ändrar alltså inte stödets karaktär av näringsbidrag. Dessutom är upp- sägningstiden två månader och kommissionen är skyldig att under vissa förutsättningar ge bidrag till kostnader även för projekt som avbrutits. Med undantag av förskott sker de löpande betalningarna efter det att stöd- mottagarna gett in en periodisk rapport där de mot bidraget korres- ponderande kostnaderna finns upptagna. Det betyder att det knappast kan bli aktuellt med återbetalningar i de fall avtalet sägs upp av andra skäl än att parterna inte följer sina åtaganden. Förslaget föranleder en ändring av punkt 9 av anvisningarna till 22 § KL. 7 Begränsning av avdragsramen för representation Regeringens förslag: Avdrag för måltidsutgifter i samband med representation skall fr.o.m. år 1997 medges med högst ett belopp motsvarande 90 kr per person. Skälen för regeringens förslag: Utgifter för representation och liknande ändamål utgör omkostnader i en förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för företaget, invigning av en mer betydande anläggning för verksamheten eller jämförliga händelser eller då utgifterna avser personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt. Avdrag för måltidsutgifter som avser lunch, middag eller supé medges inte med större belopp än 180 kr per person. Belopps- gränsen 180 kr infördes hösten 1995 och gäller fr.o.m. inkomståret 1996. Beloppet avser kostnader exklusive mervärdesskatt. Den som inte är skattskyldig till mervärdesskatt får öka avdragsramen med mervärdesskatten. I samband med kompletteringspropositionen (prop. 1995/96:150) och i propositionen om ekonomisk-politiska åtgärder på skatte- och avgifts- området (prop. 1995/96:198) aviserades ett antal åtgärder på skatteområdet med syfte att förstärka statens inkomster. Enligt ett av förslagen skall företagens rätt till avdrag för representationskostnader fr.o.m. inkomståret 1997 reduceras till hälften av den nivå som gäller för år 1996. Avdragsramen för måltidsutgifter skall således sättas ned från 180 kr till 90 kr. Förslaget föranleder en ändring i punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (1928:370). 8 Statsfinansiella effekter De i avsnitt 4-6 lämnade förslagen kan inte antas medföra några märkbara statsfinansiella effekter annat än i fråga om den föreslagna behandlingen av tillskott till verksamheten vid beräkning av fördelningsunderlaget och takbeloppet. Effekten av den föreslagna ändringen är dock mycket svår att bedöma. Budgeteffekterna av förslaget i avsnitt 7 har redovisats i prop. 1995/96:198. Där anges den varaktiga effekten av sänkt representations- avdrag uppgå till 0,5 miljarder kr. 9 Författningskommentar 9.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Anvisningar till 20 § punkt 1 I tredje stycket reduceras avdragsramen för representation från 180 kr till 90 kr per person och måltid. till 22 § punkt 9 Ändringen i andra stycket innebär att bestämmelserna om näringsbidrag blir tillämpliga även på bidrag från kommissionen eller annat EG-organ utan förmedling av svensk myndighet. Genom pluralformen (Europeiska gemenskaperna) klargörs att bestämmelsen omfattar inte bara stöd från Europeiska gemenskapen (EG) utan även stöd från Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och Europeiska atomgemenskapen (Euroatom). 9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning 3 § Tidpunkten för bestämmande av räntesatsen för räntefördelning ändras från utgången av november månad året före beskattningsåret till utgången av november månad andra året före taxeringsåret. Ändringen kommer i praktiken endast att påverka räntesatsen för skattskyldiga med nystartad verksamhet med förlängt första räkenskapsår. För skattskyldiga som har räkenskapsår som sammanfaller med kalenderåret, vilket så gott som undantagslöst är fallet, innebär ändringen inte någon förändring mot vad som gäller i dag. Ändringen syftar till att förenkla skattemyndigheternas granskning genom att endast en räntesats blir aktuell för varje taxeringsår. 10 § Ändringen innebär att expansionsmedelsskatt varken kommer att räknas som tillgång eller skuld vid beräkning av fördelningsunderlaget enligt räntefördelningslagen. Detsamma gäller beträffande särskild löneskatt enligt 1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader. I och med sistnämda ändring är det obehövligt med en reglering av enligt vilket lagrum den särskilda löneskatten skall utgå. 12 § Ändringen föranleds dels av att begreppet kapitaltillskott utmönstras ur lagtexten, dels av att tillskott till näringsverksamheten föreslås få ingå i fördelningsunderlaget redan det år tillskottet skett. Undantag görs för till- skott som skett i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten. Med varaktigt avses inte att tillskottet skall förbli i verksamheten permanent. Däremot måste det vara fråga om en längre tidsperiod som åtminstone sträcker sig över flera år. Det är sålunda syftet som är avgörande vid bedömningen även om oförutsedda händelser senare medför att “tillskottet måste tas ut„. Den skattskyldige bör ha bevisbördan för syftet med transaktionen. Tillskott vars syfte inte är att varaktigt öka kapitalet skall minska fördelningsunderlaget. En förutsättning härför är givetvis att tillskottet i fråga fortfarande finns kvar i verksamheten, dvs. ingår i fördelningsunderlaget, vid utgången av det beskattningsår som fördelningsunderlaget hänför sig till. Till sådana tillskott som bör minska fördelningsunderlaget hör t.ex. pengar som näringsidkaren satt in privat i verksamheten i slutet av ett år t.ex. vid tillfällig likviditetskris och sedan får tillbaka efter årsskiftet när likviditeten förbättrats. Har tillskott och återbetalning i stället skett under samma beskattningsår skall tillskottet inte minska fördelningsunderlaget eftersom det inte ingår i detta. För det fall näringsidkaren skulle skjuta till pengar i slutet av ett år vilka sedan används för privata uttag under nästa år lär det knappast gå att hävda att medlen tillskjutits i syfte att varaktigt öka kapitalet i verksamheten varför även sådana tillskott skall minska fördelningsunderlaget. 14 a § Paragrafen har arbetats om redaktionellt i förhållande till lagrådsremissen. Utformningen följer i huvudsak Lagrådets förslag. Bestämmelsen syftar till att ge skattskyldiga som förvärvar en näringsfastighet genom ett fång som inkomstskattemässigt är att betrakta som benefikt, trots att vederlag utgått i samband med förvärvet, en möjlighet att slippa negativ räntefördelning på grund av den skuldsättning han ådragit sig genom förvärvet. Paragrafens tillämpningsområde framgår av första stycket. Förutsättningen är att en näringsfastighet som utgör anläggningstillgång har förvärvats genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva och att förvärvarens fördelningsunderlag till den del som hänför sig till förvärvet är negativt vid förvärvstillfället. Är detta uppfyllt får en särskild post beräknas. Beräknandet av den särskilda posten är således frivilligt. Den särskilda posten är lika stor som det negativa fördelningsunderlaget vid förvärvstillfället och får öka fördelningsunderlaget i förvärvskällan så länge och till den del detta är negativt. Den särskilda posten får dock inte vara större än spärrbeloppet som motsvarar summan av dels skillnaden mellan vederlaget och det högsta av fastighetens värde enligt 13 § 4 eller 14 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning, dels 72 % av de expansionsmedel som övertagits i samband med förvärvet. När fördelningsunderlaget i förvärvskällan blir positivt upphör den särskilda posten. Detta innebär att någon särskild post inte får öka för- delningsunderlaget om det därefter blir negativt. Hur fördelningsunderlaget beräknas framgår av 2 § räntefördelningslagen. I tredje stycket regleras den situationen att fastigheten och driften av denna är att hänföra till skilda förvärvskällor. I sådant fall skall kapitaltillskott som görs inom två år före förvärvet eller utan tidsbegränsning efter förvärvet av förvärvaren eller denne sådan närstående person som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 § KL till den förvärvskälla där driften bedrivs, minska den särskilda posten. Detta gäller dock endast om det rör sig om tillskott av mer än obetydlig omfattning. Regeln föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 men tillämpas i fråga om fastighetsöverlåtelser som skett efter den 31 december 1995. 17 § Ändringen motsvarar ändringen i 12 § och beror bl.a. på att begreppet kapitaltillskott utmönstras ur lagtexten. Övergångsbestämmelser punkt 1 Lagen träder i kraft den 1 januari 1997. Punkt 2 Den äldre lydelsen av 3 § tillämpas vid 1998 års taxering om verksamheten startat före den 1 januari 1997. Punkt 3 Den nya bestämmelsen i 14 a § får tillämpas på fastighetsöverlåtelser som skett efter utgången av år 1995. 9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel 7 § Ändringen beror dels på att begreppet kapitaltillskott utmönstrats ur lagtexten, dels på att tillskott till verksamheten under beskattningsåret skall få ingå i takbeloppet redan det beskattningsår då tillskottet skett. Undantag görs för sådana tillskott som skett i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten. Beträffande innebörden av detta, se författningskommentaren till 12 § räntefördelningslagen. 7 a § Paragrafen har fått sin utformning i enlighet med Lagrådets förslag. I bestämmelsen ges skattskyldiga, som förvärvar en näringsfastighet genom ett fång som inkomstskattemässigt är att betrakta som benefikt, trots att vederlag utgått för förvärvet, möjlighet att undvika att behöva lösa upp dels egna expansionsmedel dels sådana som övertagits i samband med förvärvet. Lagrummet är i princip uppbyggt på samma sätt som dess motsvarighet i 14 a § räntefördelningslagen. Den särskilda posten enligt räntefördelningslagen syftar till att motverka att förvärvaren drabbas av negativ räntefördelning efter förvärvet. Däremot skall den inte leda till positiv räntefördelning. På samma sätt skall den särskilda posten enligt expansionsmedelslagen inte medföra att någon ytterligare avsättning till expansionsmedel kan göras utan endast motverka att expansionsmedel måste lösas upp på grund av förvärvet. Det blir således endast aktuellt att beräkna en särskild post enligt expansionsmedelslagen om förvärvaren övertagit expansionsmedel i samband med fastighets- förvärvet eller om han redan har egna expansionsmedel. Regeln föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 men får tillämpas ifråga om överlåtelser som skett efter den 31 december 1995. 8 § Ändringen motsvarar ändringen i 7 § och beror på att begreppet kapital- tillskott utmönstras ur lagtexten. 10 § Ändringen är närmast av rättelsekaraktär och syftar till att möjliggöra en överlåtelse av expansionsmedel i samband med benefik överlåtelse av samtliga realtillgångar i en näringsverkamhet från en fysisk person till en annan. Situationen regleras redan i dag i 10 § men det har uppmärksammats att regeln har fått en allt för snäv utformning. Genom den nu föreslagna ändringen skall expansionsmedel få övertas till den del de inte överstiger värdet av 138,89 % av realtillgångarna i verksamheten. Övertagandet får avse högst ett belopp motsvarande värdet av 138,89 % av realtillgångarna i verksamheten vid utgången av det tredje beskattningsåret före beskattningsåret ökat med en tredjedel. Övergångsbestämmelser punkt 1 Lagen träder i kraft den 1 januari 1997. Punkt 2 Den nya regeln i 7 a § får tillämpas på överlåtelser som skett efter utgången av år 1995. 9.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 2 § Ändringarna är föranledda av att handelsbolag resp. europeiska ekonomiska intressegrupperingar föreslås bli skattskyldiga för statlig fastighetsskatt. 9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel 2 § Ändringen är föranledd av att handelsbolag resp. europeiska ekonomiska intressegrupperingar föreslås bli skattskyldiga för avkastningsskatt på pensionsmedel. Övergångsbestämmelser Förslaget har kompletterats med en övergångsbestämmelse i enlighet med Lagrådets förslag. 9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader 1 § Ändringen är föranledd av att handelsbolag resp. europeiska ekonomiska intressegrupperingar föreslås bli skattskyldiga för särskild löneskatt på pensionskostnader. 9.7 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 3 § 1 mom. Enligt första stycket skall skattskyldig betala preliminär skatt med belopp vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt. Handelsbolag skall enligt tredje stycket betala preliminär A-skatt trots att slutlig skatt inte skall påföras. Detta skall gälla även fortsättningsvis. Ändringen i tredje stycket är av redaktionell karaktär och hänger samman med att handelsbolag skall vara skattesubjekt för vissa skatter. 13 § 1 mom. I lagrummet regleras hur preliminär F-skatt skall beräknas. Sådan preliminär skatt skall tas ut med ett belopp motsvarande 110 procent av den skatt enligt 3 mom. som har bestämts för den skattskyldige vid den årliga debiteringen året före inkomståret. För det fall denna skatt understiger den ursprungligen debiterade F-skatten tas preliminär skatt i stället ut med 105 procent. Förslaget att göra handelsbolag till skattesubjekt för vissa skatter bör föranleda att de handelsbolag vilka kommer att påföras skatt enligt lagen om statlig fastighetsskatt, lagen om avkastningsskatt på pensions- medel eller lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader och har tilldelats en F- skattesedel skall bli skyldiga att betala preliminär F-skatt. Beräkningsprinciperna kommer emellertid i regel att medföra ett för högt uttag av preliminär F-skatt för handelsbolagen. Reglerna bör därför inte gälla för handelsbolag. För handelsbolagen har i stället införts en särskild bestämmelse i första stycket som reglerar uttaget av preliminär F-skatt för dessa bolag. Bestämmelsen har placerats som en sista mening i detta stycke på förslag av Lagrådet. Enligt den nya bestämmelsen skall preliminär F-skatt för handelsbolag utgå med ett belopp motsvarande den skatt som enligt 13 § 3 mom. har bestämts för bolaget året före inkomståret. Av andra stycket framgår att preliminär F- skatt dock inte får tas ut med ett lägre belopp än som motsvarar den preliminära F-skatt som har debiterats året före inkomståret. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preliminär F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller när annars särskilda omständigheter finns. 27 b § I 27 § 2 mom. regleras vad den skattskyldige skall gottskrivas vid debitering av slutlig skatt. Lagrummet kommer att bli tillämpligt i fråga om de handelsbolag som efter de föreslagna ändringarna kommer att påföras slutlig skatt. Beträffande övriga handelsbolag skall alltjämt nuvarande bestämmelser i 27 b § gälla. Ändringen i första stycket markerar detta förhållande. 33 § Såsom framgår redan av 2 § 1 mom. andra stycket likställs handelsbolag med skattskyldig om inte annat framgår av sammanhanget. Nuvarande hänvisning i sista stycket tillför inte något i sak och behövs inte heller av redaktionella skäl när handelsbolag gjorts till skattesubjekt. Den har därför slopats. Någon ändring vad avser utfärdande av skattsedlar för handelsbolag föreslås inte utan A-eller F-skattesedel skall alltjämt kunna utfärdas för handelsbolag. Bestämmelser om detta finns i 33 a och 33 b §§. 33 a § I lagrummet regleras utfärdandet av A-skattesedlar. Handelsbolag som är skattskyldigt enligt någon av de tre föreslagna lagarna och som inte har tilldelats en F-skattesedel enligt 33 b § skall tilldelas en A-skattesedel enligt bestämmelserna i första stycket. För handelsbolag som inte skall påföras någon slutlig skatt och som inte har tilldelats en F-skattesedel får en A-skattesedel utfärdas endast efter ansökan enligt andra stycket. Kravet på att handelsbolag skall vara registrerat i handelsregistret har slopats. Denna ändring är föranledd av lagen (1993:760) om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Av 1 kap. 1 § nämnda lag framgår att ett handelsbolag uppkommer först om det införs i handelsregistret. Av punkten 3 av övergångsbestämmelserna till lagen framgår att handelsbolag är upplöst om det inte vid utgången av 1995 förts in i handelsregistret. Någon reglering vad gäller registreringen är därför inte längre behövlig i UBL. 33 b § I lagrummet regleras utfärdandet av F-skattesedlar. En F-skattesedel får efter ansökan utfärdas för skattskyldig som bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet om inte annat följer av 33 c §. Lagrummet äger redan i dag tillämpning på handelsbolag och behöver inte ändras med anledning av de nu framlagda förslagen. Precis som tidigare skall F-skattesedel kunna utfärdas för handelsbolag som uppfyller kriteriet “att bedriva eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet„. Detta gäller oavsett om handelsbolaget är skyldigt att betala skatt eller inte. Ändringen i sista stycket beror på att någon särreglering i UBL vad gäller handelsbolagens registering inte längre är nödvändig, se kommentaren under 33 a §. 52 a § Ändringen i sista stycket är av redaktionell karaktär och innebär att lagrummet anpassas till det förhållandet att handelsbolag i vissa fall kan komma att påföras slutlig skatt. 9.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 2 kap. 25 § Förslaget innebär en ändring av handelsbolagens uppgiftsskyldighet. Eftersom handelsbolag föreslås bli skattskyldiga för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader skall bolagen inte längre lämna några uppgifter beträffande underlaget för dessa skatter till ledning för delägarnas taxering. För det fall en handelsbolaget tillhörig fastighet som är anläggnings- tillgång avyttrats under beskattningsåret föreslås att bolaget, och inte delägaren, skall lämna de uppgifter till ledning för delägarens taxering som behövs för att beräkna skattepliktig realisationsvinst. Detsamma gäller då fastigheten överförts eller upplåtits under sådana förhållanden att över- låtelsen eller upplåtelsen enligt 25 § 2 mom. SIL skall jämställas med avyttring. Förslaget innebär i denna del en utvidgning av handelsbolagens uppgiftsskyldighet. 9.9 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 14 kap. Registrering samt deklaration och periodisk sammanställning 3 § Ändringen i första stycket innebär att beskattningsunderlagen 1 miljon kr för möjligheten att redovisa mervärdesskatten i en självdeklaration skall beräknas exklusive gemenskapsinterna förvärv och import. Vissa handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar kommer att vara skyldiga att lämna självdeklaration. Detta gäller dock inte alla. Genom ändringen i 3 § andra stycket kommer dock alla handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar att vara skyldiga att redovisa mervärdesskatten i särskild deklaration, oavsett om de lämnar självdeklaration eller inte. Det innebär också att den preliminära skatt som beslutas för dessa inte kommer att beräknas med hänsyn tagen till mervärdesskatten. Skatten skall betalas i samband med att den särskilda deklarationen lämnas. 8 § En möjlighet att redovisa och betala mervärdesskatt årligen införs för dem som redovisar mervärdesskatt i särskild deklaration, på grund av att de inte är skyldiga att lämna självdeklaration. Det innebär att skattemyndigheten kan besluta att t.ex. ett konkursbo skall ha en redovisningsperiod omfattande ett helt beskattningsår. Helårsredovisning skall också kunna göras av handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Möjligheten skall dock begränsas till skattskyldiga med ett årligt beskattningsunderlag exklusive gemenskapsinterna förvärv och import på högst 200 000 kr. Regeln kan inte tillämpas av den som lämnar självdeklaration men valt att i stället redovisa mervärdesskatten i särskild deklaration. Den kan inte heller tillämpas av den som skattemyndigheten på grund av särskilda skäl beslutat skall redovisa skatten i särskild deklaration. 15 Förteckning över de remisssinstanser som avgett yttrande över departementspromemorian (Ds 1996:41) Vissa justeringar i lagen om räntefördelning vid beskattning m.m. Riksskatteverket (RSV), Göta Hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Riksförsäkringsverket (RFV), Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Nä- rings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Byggentreprenörerna, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Köpman- naförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen, Svenska Revisorssamfundet (SRS), Svenska Samernas Riksförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Bokförings- & Revisionsbyråers Förbund (SBRF), Sveriges Fastghetsägareförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Redovisningskonsulenters För- bund (SRF). Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen har avgett ett gemensamat yttrande. Svenska bankföreningen har åberopat ett yttrande från Sveriges industriförbundet. Rikskatteverket har inhämtat yttranden från skattemyndigheterna i Stockholms, Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus län. Yttrande har också inkommit från Magnus Dahlgren. 16 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över departementspromemorian (Ds 1996:10) Beskattning av vissa EU-bidrag Efter remiss har yttrande avgetts av Riksskatteverket (RSV), Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Bokföringsnämnden, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Statens Kärnkraftsinspektion, Naturvårdsverket, Statens strålskyddsinstitut, Handelshögskolan i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Forskningsrådsnämnden, EU/FoU-rådet, Medicinska forskningsrådet, Naturvetenskapliga forskningsrådet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd, Kommunikationsforskningsberedningen, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Företagarnas Riksorganisation, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund, Svenska Revisorsamfundet SRS, Sveriges Advokatsamfund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Kooperativa institutet. Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriförbund och Stockholms Handelskammare har åberopat ett yttrande från Näringslivets Skattedelegation. Riksskatteverket har inhämtat yttranden från skattemyndigheterna i Stockholms, Uppsala, Kalmar och Malmöhus län. Kommunikationsforskningsberedningen har inhämtat och åberopat ett yttrande från Chalmers tekniska högskola. 17 2 Författningsförslag 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning dels att 3, 10, 12 och 17 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 14 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §1 ------------------------------------------------------- Ett p o s i t i v t Ett p o s i t i v t f ö r d e l- n i n g s b e l f ö r d e l - n i n g s b e o p p utgörs av stats- låne-l o p p utgörs av stats- räntan vid utgången av novem-låneräntan vid utgången av ber året före beskattningsåretnovember andra året före ökad med tre procentenheter taxeringsåret ökad med tre multiplicerad med ett procentenheter positivt för- multiplicerad med ett delningsunderlag. positivt fördelningsunderlag. Ett negativt fördelningsbelopp utgörs av statslåneräntan vid nämnda tidpunkt ökad med en procentenhet multiplicerad med ett negativt fördelningsunderlag. 10 §2 ------------------------------------------------------- Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen- sionsmedel, särskild löneskatt enligt 3 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, statlig fastighetsskatt, mervärdesskatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200), annuitet på avdikningslån, avgifter enligt lagen (1994:1774) om allmänna egenav- gifter samt skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) räknas inte som tillgång eller skuld. ------------------------------------------------------- Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt, ex- pansionsmedelsskatt enligt lagen (1993:1537) om ex- pansionsmedel, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, särskild löneskatt enligt lagen (1990:659) om särskild lö- neskatt på vissa förvärvsinkomster, av- kastningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkast- ningsskatt på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, statlig fastighetsskatt, mervärdes- skatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:- 200), annuitet på avdikningslån, avgifter enligt lagen (1994:1774) om allmänna egenavgifter samt skattetilllägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) räknas inte som tillgång eller skuld. ------------------------------------------------------- 12 § ------------------------------------------------------- Det belopp som följer av 2 § Det belopp som följer av första stycket och 8-11 §§ ökas2 § första stycket och 8-11 §§ med underskott av ökas med underskott av nä- näringsverksamhet närmast ringsverksamhet närmast för- föregående beskattningsår i egående beskattningsår i den den mån avdrag för un- mån avdrag för underskottet derskottet inte har inte har medgetts enligt medgetts enligt 46 § 1 mom. 46 § 1 mom. kommunalskat- kommunalskattelagen telagen (1928:370) eller 3 § (1928:370) eller 3 § 13 13 mom., 25 § 11 mom. eller mom., 25 § 11 mom. eller 26 §26 § 9 mom. lagen 9 mom. lagen (1947:576) om (1947:576) om statlig in- statlig inkomstskatt samt komstskatt samt minskas minskas med 72 procent av med 72 procent av expansionsmedel enligt expansionsmedel enligt lagen (1993:1537) om expan- lagen (1993:1537) om sionsmedel vid utgången av expansionsmedel vid närmast föregående beskatt- utgången av närmast föregående ningsår och med kapital- beskattningsår och med tillskott under närmast sådana tillskott till föregående beskattningsår. verksamheten under närmast föregående beskattningsår som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten. 14 a § ------------------------------------------------------- Har sådan fastighet som avses i 13 § 4 förvärvats genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva och är förvärvarens fördelningsunderlag vid förvärvstillfället till den del som hänför sig till förvärvet negativt, får fördelningsunderlaget ökas med motsvarande belopp (den särskilda posten). Den särskilda posten får uppgå till högst ett belopp som motsvarar summan av dels skillnaden mellan det vederlag som överenskommits för fastigheten och det högsta värdet enligt 13 § 4 eller 14 § för fastigheten vid förvärvstidpunkten dels 72 procent av de expansionsmedel som övertagits. Övertar förvärva- ren expan- sionsmedel i samband med förvärvet, skall detta till ingen del räknas som vederlag. Den särskilda posten får öka fördelningsunderlaget så länge och i den mån detta är negativt. Fördelningsun- derlaget får ökas med den särskilda posten så länge fastigheten finns kvar i förvärvskällan. Om en del av fastigheten överlåts skall den särskilda posten minskas med motsvarande del. Om driften av fastigheten inte är hänförlig till samma förvärvskälla som fastigheten, gäller följande. Har förvärvaren eller denne sådan närstående person som avses i punkt 14 sista stycket av anvis- ningarna till 32 § kommu- nalskattelagen (1928:370) inom två år före förvärvet eller efter förvärvet i mer än obetydlig omfattning tillskjutit kapital till den förvärvskälla i vilken driften bedrivs, skall den särskilda posten minskas i motsvarande mån. 17 § ------------------------------------------------------- I fråga om I fråga om näringsverksamhet som be- näringsverksamhet som be- drivs av handelsbolag min- drivs av handelsbolag min- skas delägarens justerade skas delägarens justerade ingångsvärde eller, för andelingångsvärde eller, för andel som utgör omsättningstillgång,som utgör omsätt- andelens skattemässiga värde ningstillgång, andelens med kapitaltillskott under skattemässiga värde med närmast föregående beskatt- sådana tillskott till ningsår och med lån avseende verksamheten under närmast det aktuella föregående beskattningsår som beskattningsåret från bolagetgjorts i annat syfte än att till delägaren eller sådan varaktigt öka kapitalet i delägaren närstående person verksamheten och med lån som avses i punkt 14 sista avseende det aktuella bes- stycket av anvisningarna kattningsåret från bolaget till 32 § kommunalskatte- till delägaren eller sådan lagen (1928:370) om inte delägaren närstående person marknadsmässig ränta utgått påsom avses i punkt 14 sista lånet. stycket av anvisningarna till 32 § kommunal-skatte- lagen (1928:370) om inte marknadsmässig ränta utgått på lånet. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering om inte annat följer av punkterna 2 eller 3. 2. Äldre bestämmelser i 3 § tillämpas om verksamheten påbörjats före utgången av år 1996. 3. Bestämmelsen i 14 a § tillämpas ifråga om fastighetsöverlåteler som skett efter den 31 december 1995. 1 Senaste lydelse 1994:784. 2 Senaste lydelse 1994:1682. 18 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1537) om expansionsmedel dels att 7, 8 och 10 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 7 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 §1 ------------------------------------------------------- I fråga om näringsverksam- I fråga om näringsverksam- het som bedrivs av fysisk het som bedrivs av fysisk person eller dödsbo får ex- person eller dödsbo får pansionsmedel inte tas upp expansionsmedel inte tas till så stort belopp att upp till så stort belopp 72 procent av att 72 procent av expansionsmedlen överstiger expansionsmedlen överstiger ett takbelopp. Detta ett takbelopp. Detta beräknas med hänsyn till beräknas med hänsyn till förhållandena vid utgången avförhållandena vid utgången av beskattningsåret enligt de beskattningsåret enligt de grunder som anges i 2, 8-10 grunder som anges i 2, och 18 §§ lagen (1993:1536) 8-10, och 18 §§ lagen om räntefördelning vid be- (1993:1536) om ränte- skattning. Det erhållna vär- fördelning vid beskattning. det ökas med underskott för Det erhållna värdet ökas med beskattningsåret, i den mån underskott för avdrag för underskottet inte beskattningsåret, i den mån har medgetts enligt 46 § 1 avdrag för underskottet mom. kommunalskattelagen inte har medgetts enligt (1928:370) eller 3 § 13 46 § 1 mom. mom., 25 § 10 mom. eller 26 §kommunalskattelagen 9 mom. lagen (1947:576) om (1928:370) eller 3 § 13 statlig inkomstskatt, och mom., 25 § 10 mom. eller 26 § minskas med kapi- 9 mom. lagen (1947:576) om taltillskott under statlig inkomstskatt, och beskattningsåret. minskas med sådana tillskott till verksamheten under beskattningsåret som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten. Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet, fördelas takbeloppet mellan makarna i förhållande till deras andelar av kapitalet i verksamheten. 7 a § ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- Har sådan fastighet som avses i 13 § 4 lagen (1993:1536) om räntefördel- ning vid beskattning för- värvats genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva och understiger förvärvarens takbelopp 72 procent av övertagna eller egna expansionsmedel, får en särskild post beräknas. Den särskilda posten får öka takbeloppet i så länge som och i den mån detta belopp understiger 72 procent av dessa expansionsmedel. Tak- beloppet får ökas med den särskilda posten så länge fastigheten finns kvar i förvärvskällan. Om en del av fastigheten överlåts skall den särskilda posten minskas med motsvarande del. Den särskilda posten beräknas på det sätt som anges i 14 a § första stycket lagen om räntefördelning vid beskattning. Vad som sägs i 14 a § tredje stycket lagen om räntefördelning vid beskattning tillämpas vid beräkning av den särskilda posten enligt denna lag. 8 § I fråga om näringsverksamhet som bedrivs av handelsbolag får expansionsmedel inte tas upp till den del delägarens justerade ingångsvärde enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för andelen i bolaget är negativt. Därvid skall hänsyn inte tas till den ökning av det justerade ingångsvärdet som följer av en ökning av expansionsmedel på grund av 28 § åttonde stycket första meningen lagen om statlig inkomstskatt. Utgör andel i handelsbolag omsättningstillgång gäller vad som sagts nu i stället andelens skattemässiga värde. ------------------------------------------------------- Vid tillämpning av första Vid tillämpning av första stycket minskas det stycket minskas det justerade ingångsvärdet justerade ingångsvärdet respektive det skattemässiga respektive det skattemässi- värdet med kapitaltillskott ga värdet med sådana under beskattningsåret. tillskott till Detsamma gäller lån från bola-verksamheten under get till delägaren eller beskattningsåret som gjorts sådan delägaren närstående i annat syfte än att person som avses i punkt 14 varaktigt öka kapitalet i sista stycket av verksamheten. Detsamma anvisningarna till 32 § gäller lån från bolaget till kommunalskattelagen delägaren eller sådan (l928:370), om inte delägaren närstående person marknadsmässig ränta utgått påsom avses i punkt 14 sista lånet. Det justerade stycket av anvisningarna ingångsvärdet respektive det till 32 § kommunalskat- skattemässiga värdet justerastelagen (l928:370), om vidare enligt 18 § lagen om inte marknadsmässig ränta räntefördelning vid be- utgått på lånet. Det justera- skattning. de ingångsvärdet respektive det skattemässiga värdet justeras vidare enligt 18 § lagen om räntefördelning vid beskattning. 10 § Innebär gåva eller bodelning att samtliga realtillgångar i en närings- verksamhet som bedrivs av fysisk person eller dödsbo övergår till en fysisk person som är bosatt här i landet och har parterna skriftligen avtalat att expansionsmedel skall övertas av förvärvaren, tillämpas inte 9 §. Detsamma gäller vid arv och testamente, om mottagaren skriftligen förklarat att han övertar expansionsmedel. ------------------------------------------------------- I fall som avses i första I fall som avses i första stycket får expansionsmedel stycket får expansionsmedel inte övertas i den mån de inte övertas i den mån de överstiger värdet av real- överstiger 138,89 procent tillgångarna i verksamheten av värdet av realtillgångar- beräknat enligt de grunder na i verksamheten beräknat som anges i 13 § 1-4 och 8 enligt de grunder som lagen anges i 13 § 1-4 och 8 (1993:1536) om lagen (1993:1536) om ränte- räntefördelning vid beskatt- fördelning vid beskattning. ning. Övertagande får avse Övertagande får avse högst högst ett belopp motsvarande ett belopp motsvarande värdet av realtillgångarna i 138,89 procent av värdet av verksamheten vid utgången av realtillgångarna i verk- det tredje beskattningsåret samheten vid utgången av före beskattningsåret ökat meddet tredje beskattningsåret en tredjedel. före beskattningsåret ökat med en tredjedel. Förvärvaren skall vid taxeringen för det närmast föregående beskattningsåret anses ha haft expansionsmedel som uppgår till det överförda beloppet eller, om förvärvaren då hade expansionsmedel, det upptagna beloppet ökat med det överförda beloppet. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering om inte annat följer av punkten 2. 2. Bestämmelsen i 7 a § tillämpas i fråga om fastighetsöverlåtelser som skett efter den 31 december 1995. 1Senaste lydelse 1994:1886. 19 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare. ------------------------------------------------------- I fråga om handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar åvilar skattskyldigheten dock del- ägarna respektive medlemmar- na. Såvitt gäller sådan privatbostad som avses i 1 § andra stycket föreligger skattskyldighet endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige. I det fall inkomst av eller förmögenhetstillgång som består av sådan privatbostad som avses i 1 § andra stycket är undantagen från beskattning i Sverige på grund av dubbelbeskattningsavtal, skall statlig fastighetsskatt avseende sådan privatbostad inte tas ut. Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskatten jämkas med hänsyn härtill. ------------------------------------------------------- Fastighetsskatten beräknas Fastighetsskatten på grundval av det taxe- beräknas på grundval av det ringsvärde som gäller under taxeringsvärde som gäller beskattningsåret. Gäller under beskattningsåret. olika värden för skilda delarGäller olika värden för av beskattningsåret beräknas skilda delar av skatten särskilt för varje beskattningsåret beräknas sådan del med motsvarande skatten särskilt för varje tillämpning av bestämmelsernasådan del med motsvarande i femte stycket. tillämpning av be- stämmelserna i fjärde stycket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 1 Senaste lydelse 1994:1910. 20 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 Skattskyldiga till avkastningsskatt är 1. svenska livförsäkringsföretag, 2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från fast driftställe i Sverige, 3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet, 4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensions- utfästelse m.m., 5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken Avsatt till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., 6. i Sverige bosatt innehavare av pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, 7. svensk juridisk person och i Sverige bosatt fysisk person som innehar a) kapitalförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) och är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller b) försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt sjuttonde stycket av samma anvisningspunkt. Bestämmelserna i första stycket 7 omfattar inte försäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar. ------------------------------------------------------- I fråga om handelsbolag och europeisk ekonomisk in- tressegruppering är dock delägarna respektive medlem- marna skattskyldiga. 1 Lydelse enligt prop. 1995/96:231. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §1 Den som utfäst en tjänstepension skall till staten betala särskild löneskatt med 21,39 procent på kostnaden för pensionsutfästelsen, beräknad enligt 2 §. ------------------------------------------------------- I fråga om handelsbolag och europeisk ekonomisk intressegruppering är dock delägarna respektive medlem- marna skattskyldiga. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 1 Senaste lydelse 1994:1926. 2.6 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)1 dels att 2 § 1 mom., 3 § 1 mom., 13 § 1 och 3 mom., 14 §, 27 b §, 33 §, 33 a §, 33 b § och 52 a § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 13 § 1 a mom., av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § 1 mom.2 Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, taxeringslagen (1990:324) eller mervärdesskattelagen (1994:200) har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. ------------------------------------------------------- Med skattskyldig likställs i Med skattskyldig denna lag handelsbolag, om likställs i denna lag, om inte annat framgår av inte annat framgår av sammanhanget. sammanhanget, handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala sådan skatt som avses i 1 § 4, 7 eller 8. 3 § 1 mom.3 I den omfattning nedan anges skall skattskyldig betala preliminär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt. Hänsyn skall dock inte tas till i den slutliga skatten ingående skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller annuitet på avdikningslån. Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (preliminär A-skatt) eller enligt särskild debitering (preliminär F-skatt och särskild A-skatt). Den skattskyldige får därutöver betala preliminär skatt i annan ordning. ------------------------------------------------------- Handelsbolag skall, om Handelsbolag skall, om inte annat sägs denna i lag, inte annat sägs i denna betala preliminär A-skatt lag, betala preliminär A- trots att slutlig skatt skatt även om slutlig skatt inte skall påföras. inte skall påföras. 13 § ------------------------------------------------------- 1 m o m.4 Preliminär F-skatt skall tas ut med ett belopp motsvarande 110 procent av den skatt enligt 3 mom. som har bestämts för den skattskyldige vid den årliga debiteringen året före inkomståret. Understiger denna skatt den ur- sprungligen debiterade F-skatten tas preliminär F-skatt ut med 105 procent. ------------------------------------------------------- 1 m o m. Preliminär F-skatt skall, för annan skattskyldig än handels- bolag, tas ut med ett belopp motsvarande 110 procent av den skatt enligt 3 mom. som har bestämts för den skattskyldige vid den årliga debiteringen året före inkomståret. Understiger denna skatt den ur- sprungligen debiterade F-skatten tas preliminär F-skatt ut med 105 procent. Preliminär F-skatt enligt första stycket får inte tas ut med ett lägre belopp än som motsvarar den preliminära F-skatt som har debiterats för året före inkomståret. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preliminär F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller när annars särskilda omständigheter föreligger. Vid beräkning av preliminär F-skatt skall, om möjligt, hänsyn tas till preliminär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala. Detsamma gäller mervärdesskatt som skall redovisas i särskild självdeklaration, om mervärdesskatt inte ingår i den skatt som avses i 3 mom. Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för tiden september andra året före inkomståret till och med augusti året före inkomståret, får denna skatt läggas till grund för beräkningen av den preliminära skatten. Om mervärdesskatten för året före inkomståret skall redovisas i särskild självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har fastställts för andra året före inkomståret läggas till grund för beräkningen. ------------------------------------------------------- 1 a m o m. För handelsbolag skall preliminär F-skatt tas ut med ett belopp motsvarande den skatt enligt 3 mom. som har bestämts för bolaget vid den årliga debiteringen året före inkomståret. Preliminär F-skatt enligt första stycket får inte tas ut med ett lägre belopp än som motsvarar den prelimi- nära F-skatt som har debiterats för året före inkomståret. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preliminär F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller när det annars finns särskilda omständigheter. ------------------------------------------------------- 3 m o m.5 Vid tillämpning 3 m o m. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. av bestämmelserna i 1 mom. första stycket, 2 mom. andra första stycket, 1 a mom. stycket och 17 § 1 mom. 2 första stycket, avses med skatt slutlig 2 mom. andra stycket och skatt minskad med dels 17 § 1 mom. 2 avses med skattetillägg och skatt slutlig skatt förseningsavgift enligt minskad med dels taxeringslagen (1990:324) skattetillägg och samt förseningsavgift enligt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen taxeringslagen (1990:324) (1979:1152), dels överskju- samt förseningsavgift tande ingående mervärdeskatt.enligt fastighetstaxe- ringslagen (1979:1152), dels överskjutande ingående mervärdesskatt. 14 §6 ------------------------------------------------------- Vid beräkning av särskild Vid beräkning av särskild A-skatt skall gälla vad som A-skatt skall gälla vad som föreskrivs i 13 § 1 och 3 föreskrivs i 13 § 1, 1 a och mom. om preliminär F-skatt. 3 mom. om preliminär F- skatt. Om det kan antas att en skillnad av någon betydelse uppkommer mellan utgående preliminär skatt beräknad enligt första stycket och beräknad slutlig skatt, skall särskild A-skatt beräknas med ledning av preliminär taxering. Särskild A- skatt skall också beräknas med ledning av preliminär taxering om den skattskyldige har avgett preliminär självdeklaration. 27 b §7 ------------------------------------------------------- Ett belopp som innehållits Ett belopp som genom skatteavdrag på innehållits genom ersättning för arbete till skatteavdrag på ersättning ett handelsbolag skall för arbete till ett gottskrivas bolaget som handelsbolag och som inte inbetalning av sådan utgåendekunnat gottskrivas bolaget mervärdesskatt som avses i 1 enligt 27 § 2 mom. skall kap. 8 § mervärdesskattelagengottskrivas bolaget som (1994:200) för den sista inbetalning av sådan redovisningsperioden under utgående mervärdesskatt som det kalenderår då det avses i 1 kap. 8 § innehölls. Detta gäller även mervärdesskattelagen om beloppet inte har (1994:200) för den sista betalats in till redovisningsperioden under skattemyndigheten. det kalenderår då det innehölls. Detta gäller även om beloppet inte har betalats in till skattemyndigheten. Ett skattebelopp, som inte har innehållits men betalats in av den som betalat ut ersättningen i enlighet med ett beslut av skattemyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol, skall gottskrivas bolaget som inbetalning av utgående mervärdesskatt för den redovisningsperiod då ersättningen betalades ut. Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas inte om skattemyndigheten meddelat beslut om betalning enligt 52 a §. 33 §8 ------------------------------------------------------- För skattskyldig skall För skattskyldig skall utfärdas skattsedel, särskildutfärdas skattsedel, för preliminär skatt, för särskild för preliminär slutlig skatt och för annan skatt, för slutlig skatt tillkommande skatt än sådan och för annan tillkommande som avses i 32 b §. skatt än sådan som avses i Skattsedel skall dock inte 32 b §. Skattsedel skall utfärdas för preliminär skattdock inte utfärdas för enligt 3 § 2 mom. tredje preliminär skatt enligt 3 § stycket. Att skattsedel får 2 mom. tredje stycket. utfärdas för handelsbolag framgår av 33 a och 33 b §§. 33 a §9 Skattsedel på preliminär A-skatt (A-skattesedel) skall utfärdas för skatt- skyldig som inte har tilldelats en F-skattesedel. En A-skattesedel skall även utfärdas för skattskyldig om skattemyndigheten beslutat om ett sådant villkor som avses i 33 b § andra stycket. ------------------------------------------------------- En A-skattesedel får efter För handelsbolag som inte ansökan också utfärdas för ettskall påföras någon slutlig handelsbolag som är skatt och som inte har registrerat i handelsregi- tilldelats en F- stret och som inte har skattesedel skall en A- tilldelats en F- skattesedel utfärdas endast skattesedel. efter ansökan. ------------------------------------------------------- 33 b §10 Skattsedel på preliminär F-skatt (F-skattesedel) skall, om inte annat följer av 33 c §, efter ansökan utfärdas för en skattskyldig som bedriver eller som kan antas komma att bedriva näringsverksamhet. Skattemyndigheten får besluta att en F-skattesedel utfärdas under villkor att den inte åberopas i ett anställningsförhållande. Av F-skattesedeln skall i sådant fall framgå att även en A-skattesedel har utfärdats. I det fall som avses i andra stycket skall sådan arbetsgivare till den skattskyldige som skattemyndigheten känner till underrättas om beslutet. ------------------------------------------------------- Bestämmelserna i första F-skattesedel får inte stycket gäller i fråga om ettutfärdas för en delägare i handelsbolag endast om handelsbolag enbart på bolaget är registrerat i grund av intäkt som han handelsregistret. F-skatte- åtnjuter i denna egenskap. sedel får inte utfärdas för en delägare i handelsbolag enbart på grund av intäkt som han åtnjuter i denna egen- skap. 52 a §11 Om det är sannolikt att preliminär A-skatt som har betalats av en juridisk person kommer att överstiga den slutliga skatt som den juridiska personen skall betala, får skattemyndigheten, efter särskild ansökan, besluta att det överskjutande beloppet tillgodoräknas den juridiska personen såsom inbetalning enligt 52 § första stycket av preliminär skatt som den juridiska personen har innehållit. ------------------------------------------------------- Om preliminär skatt har Om preliminär skatt som betalats av ett kan beräknas överstiga den handelsbolag får skattemyn- motsvarande slutliga digheten, efter särskild skatten har betalats av ansökan, besluta att det ett handelsbolag får betalda beloppet skall skattemyndigheten, efter tillgodoräknas särskild ansökan, besluta handelsbolaget enligt första att det överskjutande stycket eller delägare såsom beloppet skall till- betalning av hans prelimi- godoräknas handelsbolaget nära skatt. enligt första stycket eller delägare såsom betalning av hans preliminära skatt. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1997 och slutlig skatt på grund av 1998 års taxering. 1Lagen omtryckt 1991:97. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771. 2Senaste lydelse 1994:203. 3Senaste lydelse 1993:1195. 4Senaste lydelse 1995:1208. 5Senaste lydelse 1993:1195. 6Senaste lydelse 1992:1177. 7Senaste lydelse 1994:485. 8Senaste lydelse 1992:1661. 9Senaste lydelse 1992:680. 10Senaste lydelse 1992:680. 11Senaste lydelse 1992:680. 21 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap 25 §1 ------------------------------------------------------- Handelsbolag och rederi Handelsbolag och rederi för registreringspliktigt för registreringspliktigt fartyg skall varje år till fartyg skall varje år till ledning för delägares taxe- ledning för delägares ring lämna uppgifter som taxering lämna uppgifter avses i 19 § första och andrasom avses i 19 § första och styckena samt för varje andra styckena samt för delägare uppgifter om hans varje delägare uppgifter om andel av bolagets eller re- hans andel av bolagets deriets inkomst av varje eller rederiets inkomst av förvärvskälla och värdet av varje förvärvskälla och värdet hans andel eller lott i bo- av hans andel eller lott i laget eller rederiet. Upp- bolaget eller rederiet. gift skall också lämnas om Uppgift skall också lämnas delägares andel av avdrag om delägares andel av från arbetsgivaravgift avdrag från enligt 2 kap. 5 a § lagen arbetsgivaravgift enligt 2 (1981:691) om kap. 5 a § lagen (1981:691) socialavgifter, skatte- om socialavgifter. underlag enligt 2 § lagen (1984:1052) om statlig fas- tighetsskatt, 3 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel och 2 § lagen (1991:687) om särskild lö- neskatt på pensionskostna- Handelsbolag som under der. beskattningsåret avyttrat fastighet skall till ledning för delägares taxering lämna de uppgifter som behövs för att beräkna skattepliktig realisa- tionsvinst. Detsamma gäller om handelsbolaget under beskattningsåret överfört eller upplåtit fastighet under sådana förhållanden att överlåtelsen eller upplåtelsen enligt 25 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall jämställas med avyttring av fastighet. Kan intäktens totala belopp inte fastställas på grund av att den är beroende av viss framtida händelse, skall uppgift lämnas om detta. Uppgifterna skall lämnas enligt bestämmelserna för särskild självdeklaration och på det sätt som anges i 28 och 29 §§. Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser i 2 kap. 25 § första stycket tillämpas dock fortfarande avseende beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 1 Lydelse enligt Lagrådsremiss om nedsättning av socialavgifter. 22 2.8 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200). Härigenom föreskrivs att 14 kap. 3 och 8 §§ mervärdesskattelagen (1994:200) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §1 ------------------------------------------------------- En skattskyldig som är En skattskyldig som är registrerad eller skyldig registrerad eller skyldig att anmäla sig för registre- att anmäla sig för registre- ring skall redovisa skatten ring skall redovisa i en särskild deklaration. skatten i en särskild Den som bedriver en deklaration. Den som verksamhet där beskattnings- bedriver en verksamhet där underlagen för beskatt- beskattningsunderlagen ningsåret beräknas sammanlagtexklusive uppgå till högst en miljon gemenskapsinterna förvärv kronor skall dock redovisa och import för beskatt- skatten i en sådan ningsåret beräknas självdeklaration som anges i sammanlagt uppgå till högst lagen (1990:325) om själv- en miljon kronor skall deklaration och kon- dock redovisa skatten i en trolluppgifter. sådan självdeklaration som anges i lagen (1990:325) om självdeklaration och Skyldighet att lämna sär- kontrolluppgifter. skild deklaration föreligger Skyldighet att lämna sär- dock alltid för skattskyldig skild deklaration som avses i 1 § andra föreligger dock alltid för stycket eller som inte är skattskyldig som avses i 1 § skyldig att lämna andra stycket eller som självdeklaration. Skatte- inte är skyldig att lämna myndigheten skall också be- självdeklaration samt för sluta att skatten skall re- handelsbolag och europeisk dovisas i en särskild dekla- ekonomisk intressegruppe- ration, om den skatt- ring. Skattemyndigheten skyldige begär det eller om skall också besluta att det annars finns särskilda skatten skall redovisas i skäl. Ett sådant beslut skallen särskild deklaration, om gälla helt beskattningsår den skattskyldige begär det eller, om beslutet meddelas eller om det annars finns på den skattskyldiges särskilda skäl. Ett sådant begäran, minst två på varandrabeslut skall gälla helt be- följande beskattningsår. skattningsår eller, om beslutet meddelas på den skattskyldiges begäran, minst två på varandra följande beskattningsår. I 19 kap. 13 § finns bestämmelser om deklarationsskyldighet i vissa fall i samband med återbetalning av mervärdesskatt. 23 8 §2 ------------------------------------------------------- En redovisningsperiod om- En redovisningsperiod fattar en kalendermånad, om omfattar en kalendermånad, inget annat följer av andra om inget annat följer av stycket. andra eller tredje stycket. För en sådan skattskyldig som inte är skyldig att lämna självdeklaration och som därför skall redovisa skatten i en särskild de- klaration samt för handelsbolag och europeisk ekonomisk intresse- gruppering, får skatte- myndigheten besluta att redovisningsperioden skall vara ett helt be- skattningsår. Detta gäller endast om beskatt- ningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskatt- ningsåret beräknas uppgå till högst 200 000 kronor. Skattemyndigheten kan för en viss skattskyldig besluta att redovis- ningsperioden om en månad får förkortas eller förlängas med ett mindre antal dagar, om den skattskyldige regelmässigt upprättar kortperiodiska bokslut. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. De nya bestämmelserna i 14 kap. 8 § tillämpas i fråga om beskattningsår som påbörjats efter utgången av år 1996. 1 Senaste lydelse 1995:1207. 2 Senaste lydelse 1995:1207. Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-05 Närvarande: Regeringsrådet Björn Sjöberg, kammarrättslagmannen Per Anclow, justitierådet Ingegerd Westlander. Enligt en lagrådsremiss den 29 augusti 1996 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1.lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning, 2.lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel, 3.lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 4.lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-medel, 5.lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 6.lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 7.lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-trolluppgifter, 8.lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättassessorn Anita Saldén Enérus Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet. Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning 14 a § Med tanke på den speciella utformningen av reglerna för övertagande av expansionsmedel (10 § lagen om expansionsmedel) behövs en särskild regel för dessa fall. Bestämmelsen härom bör ges en annan form än i det remitterade förslaget så att det klarare framgår vad som avsetts, nämligen att i vederlaget, vare sig det gäller beräkningen av den särskilda posten eller spärrbeloppet, inte skall inräknas ett åtagande av förvärvaren att t.ex. svara för den skatt som belöper på sådana medel. För att tillgodose detta och samtidigt göra texten mer överskådlig föreslås att paragrafens två första stycken får följande lydelse. Någon ändring i sak är inte avsedd. “Har sådan fastighet som avses i 13 § 4 förvärvats genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva och är förvärvarens fördelningsunderlag vid förvärvstillfället till den del som hänför sig till förvärvet negativt, får en särskild post till motsvarande belopp läggas till det årliga fördelningsunderlaget enligt 2 §. Den särskilda posten får dock högst uppgå till ett belopp som motsvarar summan av dels skillnaden mellan vederlaget och det högsta värdet enligt 13 § 4 eller 14 § för fastig- heten vid förvärvstidpunkten, dels 72 procent av de expansionsmedel som övertagits. Ett åtagande att överta expansionsmedel räknas inte som vederlag. Fördelningsunderlaget får ökas med den särskilda posten så länge fastigheten finns kvar i förvärvskällan, om och i den mån fördelningsunderlaget fortsatt är negativt. Om en del av fastigheten övergår till annan ägare skall den särskilda posten minskas i motsvarande mån.„ Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel Paragrafen är i princip uppbyggd på samma sätt som sin motsvarighet i 14 a § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning och bör redaktionellt ändras i enlighet med vad som föreslagits med avseende på det lagrummet. Följande lydelse föreslås. 7 a § “Har sådan fastighet som avses i 13 § 4 lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning förvärvats genom arv, testamente, bodelning med anledning av makes död eller äktenskapsskillnad eller genom gåva och understiger förvärvarens takbelopp 72 procent av övertagna eller egna expansionsmedel, får en särskild post beräknas för att läggas till takbeloppet. Den särskilda posten beräknas på det sätt som anges i 14 a § första stycket lagen om räntefördelning vid beskattning. Takbeloppet får ökas med den särskilda posten så länge fastigheten finns kvar i förvärvskällan, om och i den mån takbeloppet fortsatt understiger 72 procent av de i första stycket nämnda expansionsmedlen. Om en del av fastigheten övergår till annan ägare skall den särskilda posten minskas i motsvarande mån. Vad som sägs i 14 a § tredje stycket lagen om räntefördelning vid beskattning tillämpas vid beräkning av den särskilda posten.„ Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel Lagförslaget bör kompletteras med övergångsbestämmelser av samma innehåll som övergångsbestämmelserna till lagförslaget under 3. Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 2 § Enligt gällande lydelse av lagrummets andra stycke likställs i uppbördslagen handelsbolag med skattskyldig, om inte annat framgår av sammanhanget. Genom förslagen om att göra handelsbolagen till skattesubjekt för fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel samt särskild löneskatt på pensionskostnader blir handelsbolag som har att betala sådan skatt att betrakta som skattskyldiga enligt uppbördslagen. Syftet med det i remissen föreslagna tillägget i andra stycket har angetts vara att tydliggöra att handelsbolag likställs med skattskyldig även om det inte träffas av någon av de tre skatterna. Lagrådet ifrågasätter behovet av detta tillägg, som snarare synes vålla oklarhet om vad som åsyftas, och föreslår att det tas bort. 13 § Lagrådet föreslår beträffande 1 a mom. i det remitterade förslaget att första stycket förs över som en sista mening i 1 mom. första stycket. Görs detta kan 1 a mom. slopas, eftersom vad som sägs i dess återstående stycken överensstämmer med motsvarande stycken i 1 mom. Som en följd härav kan även den föreslagna ändringen i 3 mom. slopas. 14 § Följs lagrådets förslag beträffande 13 § behövs inte den föreslagna ändringen i paragrafens första stycke. Övergångsfrågor Några särskilda övergångsregler har inte föreslagits i uppbördslagen för de fall där skattskyldigheten övergår från delägare i handelsbolag till bolaget. Under övergångsåret kan detta leda till ett för lågt preliminärskatteuttag för bolaget och ett för högt för delägarna. Lagrådet utgår från att skattemyndigheterna i möjligaste mån förebygger detta med stöd av bestämmelserna i 13 § 1 mom. tredje stycket. Övriga lagförslag Förslagen lämnas utan erinran. 24 Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1996-09-12 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds,Wallström,Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Thomas Östros Regeringen beslutar propositionen 1996/97:12 Vissa justeringar i lagen om räntefördelning m.m.. 25