Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1995/96:210 Förbud mot användning av synförstörande laservapen Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 23 maj 1996 Göran Persson Lena Hjelm-Wallén (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett protokoll (protokoll IV) av den 13 oktober 1995 till konventionen i Genève den 10 oktober 1980 om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar (1980 års vapenkonvention, SÖ 1982:27). I det nya protokollet förbjuds viss användning av synförstörande laservapen. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3 2 Ärendet och dess beredning................................. 4 3 Bakgrunden................................................. 4 4 Innehållet i protokollet .................................. 6 5 Protokollet och svenska förhållanden....................... 7 6 Godkännande av protokollet................................. 9 Bilaga: Tilläggsprotokoll till konventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skade- bringande eller ha urskillningslösa verkningar (SÖ 1982:27).......11 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996..... 13 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner ett protokoll (protokoll IV) av den 13 oktober 1995 till konventionen i Genève den 10 oktober 1980 om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen, som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar (1980 års vapenkonvention, SÖ 1982:27) med de förklaringar och tillkännagivanden som regeringen förordat. 2 Ärendet och dess beredning På begäran av konventionsstaterna beslöt Förenta nationernas (FN) general- sekreterare år 1993 att sammankalla en konferens för granskning av 1980 års vapenkonvention (granskningskonferensen) samt att denna konferens skulle förberedas av en grupp regeringsexperter. Expertgruppen sammanträdde vid fyra tillfällen och granskningskonferensen sammanträdde i Wien den 25 september - 13 oktober 1995. Granskningskonferensen antog ett protokoll om synförstörande laservapen den 13 oktober 1995 (Laserprotokollet). Protokollet är konventionens fjärde protokoll. FN:s generalförsamling antog den 12 december 1995 en resolution om 1980 års vapenkonvention i vilken stater uppmanas att så snart som möjligt tillträda laserprotokollet. Vid den 26:e Internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen i Genève antogs den 7 december 1995 en resolution i vilken antagandet av laserprotokollet välkomnas. Berörda myndigheter har getts tillfälle att lämna synpunkter under för- handlingsarbetet. Mot bakgrund härav har remissförfarande inte ansetts behövligt. Protokollet har ännu inte trätt i kraft. Protokollet träder i kraft sex månader efter det att 20 stater har lämnat samtycke till att bli bundna av protokollet. Hittills har Finland lämnat sådant samtycke. 3 Bakgrunden År 1980 ingicks konventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar (1980 års vapen-konvention). Sverige tillträdde denna konvention år 1982. Konventionen, som trädde i kraft år 1983, är uppbyggd som en ramkonvention, till vilken är fogade fyra protokoll. Ursprungligen fanns tre protokoll till konventionen, nämligen ett protokoll om förbud mot att använda vapen vars huvudsakliga effekt är att skada genom icke-detekterbara fragment (protokoll I), ett protokoll med förbud mot eller inskränkningar i användningen av minor, försåtvapen och andra anordningar (det s.k. landmine- protokollet, protokoll II) och ett protokoll om förbud mot eller inskränkningar i användningen av brandvapen (protokoll III). Protokoll II om landminor har reviderats under granskningskon-ferensen. Förbud och inskränkningar i användningen för andra vapentyper kan införas genom att nya protokoll fogas till konventionen. Protokollet om synförstörande laservapen (protokoll IV) är det första protokoll som tillförts konventionen efter det att konventionen och dess ursprungliga protokoll antogs. Frågan om synförstörande laservapen togs i Sverige upp av Delegationen för utveckling av folkrättens regler om humanitet i krig (Folkrättsdelegationen) redan i början av 1980-talet. Sverige, tillsammans med Schweiz och Österrike, fäste sedan världssamfundets uppmärksamhet på behovet av att reglera användningen av synförstörande laservapen under den 25:e Internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen år 1986. Frågan har därefter drivits aktivt av Sverige inte minst i FN:s generalförsamling. Den mötte i början starkt motstånd från många länder. Internationella röda korset började engagera sig i frågan i slutet av 1980-talet, bl.a. genom att organisera en serie expertmöten. Under de första tre förberedande expertmötena inför granskningskonferensen förelåg ett betydande motstånd att behandla det svenska förslaget till ett protokoll om förbud mot användning av synförstörande laservapen. Allt fler västländer uttalade sig för ett laserprotokoll. Vid det fjärde och sista förberedande expertmötet enades man om att förelägga granskningskonferensen ett utkast till ett sådant protokoll. Europeiska unionens råd (EU) enades den 18 september 1995 om en gemensam ståndpunkt till förmån för ett sådant protokoll. Redan tidigare hade stöd för ett sådant protokoll erhållits från en rad länder i tredje världen. Vid granskningskonferensens möte i Wien under hösten 1995 stod det klart att samtliga länder var eniga om att anta ett protokoll om synförstörande laservapen. Däremot rådde stor oenighet om protokollets innehåll, omfattning och tillämpning. Vissa länder accepterade ett förbud mot synförstörande laservapen men motsatte sig att låta förbudet omfatta användning i synförstörande syfte av laserstrålar från t.ex. avståndsmätare. Då protokollet antogs tycktes den allmänna meningen vara att tillämp- ningsområdet skulle omfatta även interna konflikter. En sådan bestämmelse skulle stå i överensstämmelse med en motsvarande regel i det landmineprotokoll som samtidigt var under förhandling vid granskningskonferensen. Det visade sig dock att detta mål inte gick att uppnå beträffande laserprotokollet. Åtskilliga länder krävde att förbudet skulle omfatta även produktion, lagring och överföring. Flera länder påtalade behovet av en verifikationsmekanism för efterlevnad, övervakning och kontroll. Definitionen av bestående synförstörelse („permanent blindness„) var föremål för omfattande diskussioner med särskilt inkallade experter och möten med representanter från frivilligorganisationer. Svårigheten att åstadkomma en enhetlig definition hade sin grund i att olika länder, och även Världshälsoorganisationen (WHO), hade olika sätt att mäta synförstörelse. Protokollet om förbud mot användning av synförstörande laservapen an-togs av granskningskonferensen den 13 oktober 1995. Slutligen bör nämnas att granskningskonferensen den 3 maj år 1996 antog en slutdeklaration i vilken bl.a. antagandet av laserprotokollet välkomnades som en kodifiering och fortgående utveckling av den internationella humanitära rättens regler. Konferensen uppmärksammade att flera frågor kunde behandlas i framtiden, t.ex. under en ny granskningskonferens. Som exempel på sådana frågor nämndes förbud mot användning, framställning, lagring och överföring av synförstörande laservapen, liksom frågan om efterlevnad. Även definitionen av bestående synförstörelse, inklusive frågan om begreppet synfält, anges som ett exempel på en fråga som kan tas upp i framtiden. Deklarationen är viktig eftersom den ger en politisk bas för ett fortsatt arbete med laserprotokollet. Den tar upp flera av de frågor som konferensen inte kunde enas om, t.ex. förbud mot framställning, och den kopplar efterlevnadsfrågan till alla aspekter på laserfrågan, både de som redan förhandlats fram och eventuellt kommande förbud. 4 Innehållet i protokollet Protokollet består av en inledande del, artikel 1, en huvuddel som består av fyra artiklar och en avslutande del artikel 2. I den inledande delen artikel 1 anges att protokollet skall fogas till konven- tionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar (1980 års vapenkonvention med tillhörande protokoll). I artikel 1 i huvuddelen stadgas att det är förbjudet att använda laservapen som är särskilt konstruerade för att bestående förstöra en normal synförmåga. Protokollets parter får enligt artikel 1 inte heller överföra sådana vapen till annan stat eller något icke-statligt subjekt. Enligt artikel 2 skall fördragsslutande parter vidta alla möjliga för- siktighetsmått för att undvika att bestående synförstörelse uppstår när de använder lasersystem. Sådana försiktighetsmått inbegriper bl.a. utbildning av militär personal och andra praktiska åtgärder. I artikel 3 stadgas att synförstörelse som uppstår som en biverkan eller indirekt verkan av legitim militär användning av lasersystem, inklusive användning av lasersystem mot optiska instrument, inte omfattas av förbudet i protokollet. Med bestående synförstörelse avses enligt artikel 4 oåterkallelig och okorrigerbar synförlust som innebär ett allvarligt handikapp utan utsikt att synen återställs. Sådan allvarlig synskada anses föreligga om synförmågan är nedsatt till mindre än 20/200 Snellen, mätt på båda ögonen. Detta motsvarar en synskärpa lika med eller mindre än visus 0,1 binokulärt. I den avslutande delen i artikel 2 stadgas att protokollet träder i kraft enligt bestämmelserna i punkterna 3 och 4 i artikel 5 i konventionen. Detta innebär att det krävs att 20 stater skall ha samtyckt till protokollet för att det skall träda i kraft. 5 Protokollet och svenska förhållanden -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det behövs ingen lagändring för att Sverige| | skall kunna uppfylla sina åtaganden enligt protokollet. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Som har redogjorts för i det föregående avsnittet uppställer protokollet ett förbud mot att använda synförstörande laservapen samt att överföra sådana vapen till en annan stat eller något icke- statligt subjekt. Vidare föreskrivs att vissa försiktighetsmått skall vidtas beträffande användning av lasersystem. Något förbud mot att anskaffa, utveckla eller inneha laservapen föreskrivs inte i och för sig. Den svenska försvarsmakten innehar inte i dag några laservapen av det slag som avses i protokollet. Däremot ingår laser i avståndsmätare och styrsystem i försvarets materiel. Vilka vapensystem som skall stå till Försvarsmaktens förfogande eller hur dessa skall användas är inte reglerat i lag. Försvarets verksamhet styrs huvudsakligen av regeringen genom förordningar och andra beslut. Enligt 22 kap. 6 § brottsbalken skall den som gör sig skyldig till en svår överträdelse av något sådant avtal med främmande makt eller någon sådan allmänt erkänd grundsats som rör den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter dömas för folkrättsbrott till fängelse i högst fyra år. Såsom ett exempel på en sådan svår överträdelse som nyss sagts anges i paragrafen bl.a. att använda stridsmedel som är förbjudna enligt folkrätten. Är brottet grovt skall dömas till fängelse i högst tio år eller på livstid. Till skillnad från de flesta övriga straffbestämmelser i brottsbalken inne- håller bestämmelsen om folkrättsbrott ingen fullständig brottsbeskrivning. Straffansvarets omfattning och närmare innehåll bestäms i stället genom de avtal som Sverige slutit med främmande makt och av den folkrättsligt bindande sedvanerätten på området. Bland de avtal som åsyftas i paragrafen ingår 1980 års vapenkonvention med tillhörande protokoll (se Beckman m.fl. Kommentar till brottsbalken II, sjätte uppl. s. 569). Att utnyttja vapen på ett sätt som står i strid med bestämmelserna i konventionen och dess protokoll faller in under det nyss nämnda exemplet i paragrafen på en svår överträdelse (jfr a.a. s. 573). I och med att Sverige ansluter sig till protokollet om synförstörande laser- vapen omfattar bestämmelsen om folkrättsbrott också sådant bruk av laser som är förbjudet enligt protokollet. Någon lagändring är således inte nödvändig. Laser är att hänföra till icke-joniserande strålning och omfattas av be- stämmelser i strålskyddslagen (1988:220). Lagen gäller såväl för enskild som offentlig verksamhet. Enligt 4 § får dock regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, i den utsträckning det på grund av rådande särskilda förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen, meddela föreskrifter för totalförsvaret som avviker från lagen. Enligt 6 § strålskyddslagen skall den som bedriver verksamhet med strålning, med hänsyn till verksamheten art och de förhållanden under vilka den bedrivs, bl.a. vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka skador på människor, djur och miljö. När det gäller bl.a. laser får enligt 21 § regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om krav på tillstånd för tillverkning, införsel till landet, saluförande, överlåtelse, upplåtelse, förvärv, innehav, användning, installation och underhåll. Statens strålskyddsinstitut har efter bemyndigande av regeringen föreskrivit krav på tillstånd för innehav och användning av laser av vissa klasser (5 § SSI FS 1993:1). Den som bryter mot 6 § strålskyddslagen eller mot bestämmelser som meddelats med stöd av 21 § samma lag kan dömas till böter eller fängelse i högst två år. Strålskyddslagen torde inte omfatta utförsel av laser till andra länder i och för sig. I den mån laser är att anse som krigsmateriel enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel, får emellertid utförsel inte ske utan tillstånd enligt den lagen. Krigsmateriellagen ställer upp ett generellt förbud mot export utan tillstånd av vapen, ammunition och annan för militärt bruk utformad materiel som enligt regeringens föreskrifter utgör krigsmateriel (1 och 6 §§). I förordningen (1992:1303) om krigsmateriel har regeringen angett vad som skall anses vara krigsmateriel. Regeringen gör den bedömningen att de nu aktuella laservapnen redan ryms inom förteckningen över krigsmateriel i krigsmaterielförordningen. Frågor om bl.a. tillstånd enligt krigsmateriellagen prövas av Inspektionen för strategiska produkter, som emellertid skall överlämna ärenden till regeringens prövning om de skulle ha principiell betydelse eller annars vara av särskild vikt (1 a §). Tillstånd enligt krigsmateriellagen får enligt 1 § andra stycket endast lämnas om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges utrikespolitik. I prop. 1991/92:174, Lag om krigsmateriel, s. 41 ff anges de riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan som skall tillämpas vid tillståndsprövning, som då gjordes av regeringen. Som ovillkorliga hinder mot utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen anges om utförsel eller sådan samverkan skulle strida mot internationella överenskommelser som Sverige har biträtt, mot beslut av FN:s säkerhetsråd eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig. Tillstånd skall då inte beviljas. Föredragande statsrådet anförde i det sammanhanget (s. 49): „Genom att ansluta Sverige till en internationell överenskommelse förpliktar sig regeringen att fullgöra de skyldigheter som följer av överenskommelsen. De begränsningar för svensk utlandssamverkan på krigsmaterielområdet som kan följa av en överenskommelse som Sverige har biträtt iakttas i praktiken genom att regeringen inte medger undantag från lagens förbud i berörda delar. De ovillkorliga hindren i riktlinjerna utgör således en erinran om att regeringen alltid måste fullgöra sina internationella förpliktelser„. Uttalandet gjordes den gången med tanke på bl.a. 1968 års icke-spridningsavtal på kärnvapenområdet (SÖ 1970:12) och 1972 års avtal om bakteriologiska vapen (SÖ 1976:18). Uttalandet är givetvis inte begränsat till dessa ingångna internationella överenskommelser. Genom att godkänna laserprotokollet uppställs därför ett ovillkorligt hinder mot export av synförstörande laservapen. Det för- hållandet att Inspektionen för strategiska produkter nu prövar de flesta krigs- materielärendena innebär ingen förändring av de riktlinjer för prövningen som lagts fast, se prop. 1995/96:31 s. 22. Vad i det föregående anförts leder fram till slutsatsen att svensk lag redan är så utformad att Sverige kan efterleva bestämmelserna i protokollet. Någon lagändring behövs därför inte för att Sverige skall kunna samtycka till att bli bundet av protokollet. 6 Godkännande av protokollet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Riksdagen godkänner protokollet av den 12 | | oktober 1995 om förbud mot användning av synförstörande laservapen| | med följande förklaringar och tillkännagivanden: | | - Sverige avser att tillämpa protokollet i alla slag av väpnade | | konflikter. | | - Sverige avser fortsätta att arbeta för en internationell | | överenskommelse som innebär att protokollets regler skall | | tillämpas i alla slag av väpnade konflikter. | | - Sverige har sedan länge arbetat för ett uttryckligt förbud mot| | synförstörande användning av laser som riskerar att göra soldater| | blinda. En sådan verkan har av Sverige ansetts stå i strid med | | den folkrättsliga principen om förbud mot stridsmedel och | | stridsmetoder som orsakar onödigt lidande. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Sverige har sedan länge arbetat för ett uttryckligt förbud mot synförstörande användning av laser som riskerar att göra soldater blinda. En sådan verkan har av Sverige ansetts stå i strid med den folkrättsliga principen om förbud mot stridsmedel och stridsmetoder som orsakar onödigt lidande. Denna uppfattning utgör ett av huvudskälen till att Sverige har engagerat sig i laserfrågan. Protokollet förbjuder användning av laservapen som är särskilt konstruerade för att förorsaka bestående synförstörelse. Lasersystem som pansarvärnsvapen, avståndsmätare, målsökare, m.m. är att betrakta som legitima system. Protokollet innehåller således inte ett generellt förbud mot att använda andra vapensystem, som inte är specifikt utformade, i synförstörande syfte. De fördragsslutande parterna förbinder sig dock att använda även legitima lasersystem på ett sådant sätt att synförstörelse undviks. Detta innebär enligt svensk uppfattning att en instruktion att använda ett lasersystem mot ett oskyddat öga skulle stå i strid med protokollet. Sverige avser att fortsätta att arbeta för en internationell överenskommelse som klart anger att protokollets regler även skall tillämpas i interna konflikter. Sverige avser för sin del att tillämpa protokollet i alla slag av väpnade konflikter. En förklaring härom kommer att göras när Sverige ger sitt godkännande av att bli bundet av protokollet. Ett tillkännagivande kommer också att göras om Sveriges ovan nämnda uppfattning i fråga om synförstörelse såsom stridande mot den folkrättsliga principen om förbud mot stridsmedel och stridsmetoder som orsakar onödigt lidande. Eftersom protokollet enligt regeringens bedömning är av större vikt skall det enligt 10 kap. 2 § regeringsformen godkännas av riksdagen. -------------------------------------------------------------------- Additional protocol to the Tilläggsprotokoll till convention on prohibition or konventionen om förbud mot eller restrictions on the use of inskränkningar i användningen av certain conventional weapons vissa konventionella vapen som which may be deemed to be kan anses vara ytterst excessively injurious or to have skadebringande eller ha urskill- indiscriminate effects ningslösa verkningar -------------------------------------------------------------------- Article 1: Additional Protocol Artikel 1: Tilläggsprotokoll -------------------------------------------------------------------- The following protocol shall be Följande protokoll skall fogas annexed to the Convention on till konventionen om förbud mot Prohibition or Restrictions on eller inskränkningar i användningen the Use of Certain Conventional av vissa konventionella vapen som Weapons which May Be Deemed to kan anses vara ytterst skade- Be Excessively Injurious or to bringande eller ha Have Indiscriminate Effects urskillningslösa verkningar („The Convention„) as Protocol („konventionen„) som protokoll IV: IV: -------------------------------------------------------------------- „Protocol on Blinding Laser „Protokoll om synförstörande Weapons (Protocol IV)„ laservapen (Protokoll IV)„ -------------------------------------------------------------------- Article 1 Artikel 1 -------------------------------------------------------------------- It is prohibited to employ laser Det är förbjudet att använda laser- weapons specifically designed, vapen som är särskilt konstruerade as their sole combat function or för att som enda stridsmedelsfunk- as one of their combat tion, eller som en av sina functions, to cause permanent stridsmedelsfunktioner, bestående blindness to unenhanced vision, förstöra en normal synförmåga, dvs. that is to the naked eye or to ett oskyddat öga eller ett öga med the eye with corrective korrektionslinser. De höga för- eyesight devices. The High dragsslutande parterna får inte Contracting Parties shall not överföra sådana vapen till någon stat transfer such weapons to any eller icke-statligt subjekt. State or non-State entity. -------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------- Artikel 2 Artikel 2 -------------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------------- In the employment of laser Vid användning av lasersystem systems, the High Contracting skall de fördragsslutande parterna Parties shall take all feasible vidta alla möjliga försiktighetsåt- precautions to avoid the gärder för att undvika bestående incidence of permanent blindness förstörelse av normal synförmåga. to unenhanced vision. Such pre- Sådana försiktighetsåtgärder skall cautions shall include training innefatta utbildning av deras väp- of their armed forces and other nade styrkor och andra praktiska practical measures. åtgärder. -------------------------------------------------------------------- Article 3 Artikel 3 -------------------------------------------------------------------- Blinding as an incidental or Synförstörelse som en biverkan collateral effect of the eller indirekt verkan av legitim legitimate military employment militär användning av lasersystem, of laser systems, including däribland sådana som används mot laser systems used against optisk utrustning, omfattas inte optical equipment, is not av förbudet i detta protokoll. covered by the prohibition of this Protocol. -------------------------------------------------------------------- Article 4 Artikel 4 -------------------------------------------------------------------- For the purpose of this Protocol I detta protokoll avses med „permanent blindness„, means „bestående synförstörelse„ oåter- irreversible and uncorrectable kallelig och icke korrigerbar loss of vision which is synförlust som är allvarligt seriously disabling with no invalidiserande och saknar utsikt prospect of recovery. Serious till läkning. Allvarlig disability is equivalent to invaliditet motsvarar en synskärpa visual acuity of less than på mindre än 20/200 Snellen, mätt på 20/200 Snellen measured using båda ögonen. both eyes. -------------------------------------------------------------------- Article 2: Entry into force Artikel 2: Ikraftträdande -------------------------------------------------------------------- This Protocol shall enter into Detta protokoll träder i kraft force as provided in paragraphs enligt bestämmelserna i punkterna 3 and 4 of Article 5 of the 3 och 4 i artikel 5 i Convention. konventionen. UTRIKESDEPARTEMENTET Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing. Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén Regeringen beslutar proposition 1995/96:210 Förbud mot användning av synförstörande laservapen.