Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1995/96:211 Effektiviseringar inom den summariska processen Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 15 maj 1996 Göran Persson Laila Freivalds (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen lämnas bl.a. några förslag som skall göra den summariska processen mer kostnadseffektiv. I mål om betalningsföreläggande, som inte avser fastställelse till betalning ur viss egendom, och i mål om vanlig handräckning skall ansökningshandlingarna behöva bifogas föreläggandet till svaranden i målet endast om handlingarna innehåller någonting utöver vad som framgår av föreläggandet. Delgivning genom kungörelse skall få ske inte bara i mål om särskild handräckning utan även i mål som avser fastställelse till betalning ur viss egendom. Sökandens tidsfrist för att begära att ett mål efter bestridande överlämnas till tingsrätt förlängs från tre till fyra veckor. En kronofogdemyndighet skall få ha terminalåtkomst till uppgifter i en annan kronofogdemyndighets register för betalningsföreläggande och handräckning såvitt avser delgivningsadress i utslag beträffande någon som är svarande i ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning vid den egna myndigheten. Tillgången till uppgifter om utslag för verkställighetsändamål ökas också. Vid ansökan om verkställighet som görs på ADB-medium skall exekutionstiteln inte behöva ges in, om denna är ett utslag i mål om betalningsföreläggande, oavsett hur gammalt utslaget är. Tredskodom med stöd av 44 kap. 7 b § rättegångsbalken skall inte få meddelas om tredskodom har meddelats tidigare. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 4 2 Lagtext.................................................... 5 2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken...... 5 2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken...... 7 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning............. 8 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning......... 10 3 Ärendet och dess beredning................................. 12 4 Bakgrund................................................... 12 5 Ändringsförslag............................................ 13 5.1 Föreläggandet till svaranden att yttra sig över ansökan 13 5.2 Delgivning av föreläggandet......................... 15 5.3 Tidsfrist för begäran om överlämnande till tingsrätt 18 5.4 Överlämnande av mål mellan behöriga kronofogdemyndigheter 19 5.5 Terminalåtkomst till uppgifter om delgivningsadress i en annan kronofogdemyndighets register................. 21 5.6 Ingivande av exekutionstitel vid ansökan om verkställighet 24 5.7 Terminalåtkomst i verkställighetsärenden............ 27 5.8 Tredskodom i mål där fordran grundas på skriftligt fordringsbevis...................................... 29 6 Ekonomiska konsekvenser.................................... 31 7 Författningskommentar...................................... 31 7.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken.... 31 7.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken.... 32 7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning............. 32 7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning......... 33 Bilaga 1 Promemorians lagförslag............................. 35 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över promemorian......................................... 42 Bilaga 3 Riksskatteverkets lagförslag........................ 43 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Riksskatteverkets framställning..................... 44 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag......................... 45 Bilaga 6 Lagrådets yttrande.................................. 52 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1996..... 54 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i rättegångsbalken, 2. lag om ändring i utsökningsbalken, 3. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, 4. lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalnings-föreläggande och handräckning. 2 Lagtext 2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Härigenom föreskrivs att 44 kap. 7 b och 10 §§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 44 kap. 7 b §1 Har käranden grundat sitt yrkande på ett skriftligt fordringsbevis eller på en skriftlig utfästelse som rör annan fullgörelse än betalning, får tredskodom meddelas även om svaranden efter föreläggande att skriftligen avge svaromål vid påföljd av tredskodom uppfyllt vad som sägs i 7 a § andra stycket men inte förmått visa sannolika skäl för sin inställning. -------------------------------------------------------------------- Första stycket gäller inte, om Tredskodom enligt första styc- kärandens yrkande grundas på ett ket får inte meddelas ömsesidigt förpliktande avtal 1. om kärandens yrkande och svaranden gör invändning om grundas på ett ömsesidigt för- vederlaget. pliktande avtal och svaranden gör invändning om vederlaget, 2. om tredskodom har med- delats tidigare i saken, eller 3. om käranden motsätter sig det. Tredskodom enligt första stycket får inte meddelas om käranden motsätter sig det. 10 §2 -------------------------------------------------------------------- Vid återvinning skall hand- Vid återvinning skall handlägg- läggningen av målet, i den del ningen av målet, i den del åter- återvinning har sökts, fortsätta vinning har sökts, fortsätta där där den slutade när frågan om den slutade när frågan om tredskodom togs upp. Avser tredskodom togs upp. återvinningsansökningen en tred- skodom som meddelats med stöd av 7 b §, får sådan tredskodom inte meddelas på nytt i målet. En part mot vilken tredskodom meddelas på nytt har inte rätt till återvinning i målet. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1990:747. 2 Senaste lydelse 1990:747. 2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § utsökningsbalken skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 2 §1 Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar. Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkställighet söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, skall den handlingen inges. Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyndigheten anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses i andra stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. -------------------------------------------------------------------- Görs ansökan på medium för Görs ansökan på medium för automatisk databehandling be- automatisk databehandling be- höver exekutionstiteln inte in- höver exekutionstiteln inte ges ges, om den är ett utslag i mål in, om den är ett utslag i mål om om betalningsföreläggande, som betalningsföreläggande. har meddelats tidigast tre år innan verkställighet söks. Sökanden behöver inte ge in exekutionstiteln, om denna är en dom eller ett strafföreläggande som på grund av föreskrift i lag eller annan författning har översänts till kronofogdemyndigheten från en domstol eller en myndighet. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:1413. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning Härigenom föreskrivs att 20, 29, 30 och 34 §§ lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 §1 -------------------------------------------------------------------- Är ansökningen så bristfällig Är ansökningen så bristfällig att att den inte kan läggas till den inte kan läggas till grund grund för handläggning av målet, för handläggning av målet, skall skall sökanden föreläggas att sökanden föreläggas att avhjälpa avhjälpa bristen. Sådant bristen. Sådant föreläggande får föreläggande får sändas till sändas till sökanden med post sökanden med posten under hans under hans i målet uppgivna i målet uppgivna adress eller adress eller förmedlas på annat förmedlas på annat lämpligt sätt. lämpligt sätt. Följer sökanden inte Följer sökanden inte före- föreläggandet, skall ansökningen läggandet, skall ansökningen av- avvisas. Sökanden skall upplysas visas. Sökanden skall upplysas om detta i föreläggandet. om detta i föreläggandet. Första stycket skall också tillämpas, om kronofogdemyndigheten begär att sökanden skall betala ansökningsavgiften i förskott. Om sökanden inte har betalat ansökningsavgiften i förskott men kronofogdemyndigheten ändå har tagit upp ansökningen, får ansökningsavgiften genast utsökas hos sökanden. 29 §2 -------------------------------------------------------------------- Föreläggandet skall tillsam- Föreläggandet skall delges mans med en kopia av ansök- svaranden i enlighet med vad ningshandlingarna delges som enligt rättegångsbalken gäller svaranden i enlighet med vad för delgivning av stämning i som enligt rättegångsbalken tvistemål. Delgivning genom gäller för delgivning av stämning kungörelse enligt 15 § i tvistemål. I ett mål om delgivningslagen (1970:428) får betalningsföreläggande eller dock endast ske i mål om särskild vanlig handräckning får delgiv- handräckning och i mål om ning dock inte ske genom kun- betalningsföreläggande såvitt görelse enligt 15 § delgivnings- gäller fastställelse till lagen (1970:428). betalning ur viss egendom enligt 2 § andra stycket. En kopia av ansökningshand- lingarna skall fogas till före- läggandet i mål om betalningsföre- läggande som avses i 2 § andra stycket, i mål om särskild hand- räckning samt i andra mål där handlingarna innehåller någonting utöver vad som framgår av före- läggandet. Skall sökanden ombesörja delgivningen, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångsbalken. 30 §3 -------------------------------------------------------------------- Har delgivning inte kunnat Har delgivning inte kunnat ske, skall kronofogdemyndig- ske, skall kronofogdemyndig- heten pröva om försöken till heten pröva om försöken till del- delgivning skall fortsätta givning skall fortsätta eller om eller om sökanden skall sökanden skall erbjudas att själv erbjudas att själv ombesörja ombesörja delgivningen. Hänsyn delgivningen. Hänsyn skall skall därvid tas till det arbete därvid tas till det arbete och och den kostnad som dittills den kostnad som dittills har har lagts ned på delgivningen, lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att förutsättningarna för att fortsatta försök skall lyckas fortsatta försök skall lyckas samt omständigheterna i övrigt. samt omständigheterna i övrigt. Erbjudandet får sändas med post Erbjudandet får sändas med till sökanden under hans i målet posten till sökanden under hans uppgivna adress eller förmedlas i målet uppgivna adress eller på annat sätt. Antar sökanden inte förmedlas på annat sätt. Antar erbjudandet, skall ansökningen sökanden inte erbjudandet, avvisas. skall ansökningen avvisas. 34 § -------------------------------------------------------------------- Vill sökanden att målet skall Vill sökanden att målet skall överlämnas till tingsrätt, skall överlämnas till tingsrätt, skall han begära detta skriftligen. han begära detta skriftligen. Hans begäran skall ha kommit in Hans begäran skall ha kommit in till kronofogdemyndigheten till kronofogdemyndigheten inom inom tre veckor från den dag då fyra veckor från den dag då underrättelsen sändes till underrättelsen sändes till honom. honom. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1993:520. 2 Senaste lydelse 1991:846. 3 Senaste lydelse 1991:846. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning dels att 8 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, samt närmast före denna paragraf en ny rubrik av följande lydelse. -------------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 § -------------------------------------------------------------------- Vid sökning i ett register får Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast som sökbegrepp användas endast namn, personnummer, organisa- namn, personnummer, organisa- tionsnummer, särskilt registre- tionsnummer, särskilt registre- ringsnummer, sökandens eller ringsnummer, sökandens eller in- ingivarens referensnummer, in- givarens referensnummer, in- givarens kodbeteckning, mål- givarens kodbeteckning, mål- nummer, målets inkomstdag, nummer, målets inkomstdag, dagen dagen för målets avgörande, för målets avgörande, utslags- bevakningstider och uppgifter nummer, bevakningstider och om målets art. uppgifter om målets art. Riksskatteverket får som sökbegrepp inte använda uppgifter om sökanden eller svaranden i målet. Regeringen får föreskriva att även andra uppgifter får användas som sökbegrepp för de ändamål som anges i 1 § andra meningen. -------------------------------------------------------------------- Terminalåtkomst 8 a § En kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till en annan kronofogdemyndighets register när det gäller uppgift om delgiv- ningsadress i utslag för den som är svarande i ett mål om betal- ningsföreläggande eller hand- räckning vid den egna myndig- heten. En kronofogdemyndighet får också ha terminalåtkomst till en annan kronofogdemyndighets re- gister när det gäller samtliga uppgifter i ett utslag i mål om betalningsföreläggande för den som är gäldenär i ett mål om verk- ställighet av utslaget vid den egna myndigheten. Därvid får endast utslagsnumret användas som sökbegrepp. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 3 Ärendet och dess beredning Den 1 januari 1992 genomfördes omfattande ändringar i den summariska processen. På regeringens uppdrag har Riksskatteverket och Domstolsverket utvärderat reformen. För att ta till vara en del av de förslag till ytterligare förbättringar som kommit fram genom utvärderingarna har inom Justitiedepartementet upprättats promemorian Effektiviseringar inom den summariska processen (Ds 1995:53). I promemorian föreslås ändringar i rättegångsbalken, utsökningsbalken, lagen om betalningsföreläggande och handräckning samt lagen om register för betalningsföreläggande och handräckning. Promemorians lagförslag finns intaget som bilaga 1. Promemorian har remissbe- handlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitie- departementet (dnr Ju95/3598). En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. I detta sammanhang tar regeringen även upp en framställning från Riksskatteverket om att minska kraven på ingivande av exekutionstitel i de s.k. ADB-målen (dnr Ju95/810). Verkets lagförslag finns intaget som bilaga 3. Framställningen har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över framställningen finns i bilaga 4. Yttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartmentet. Lagrådet Regeringen beslutade den 25 april 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men föreslagit vissa lagtekniska justeringar. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 5.1 och 5.2. Dessutom har en redaktionell ändring gjorts i lagtexten. 4 Bakgrund Handläggningen av mål om betalningsföreläggande och handräckning flyttades den 1 januari 1992 från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna. Processordningen reformerades och målen handläggs numera enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (BfL) (se bl.a. prop. 1989/90:85 och 1990/91:126). På regeringens uppdrag har Riksskatteverket och Domstolsverket utvärderat reformen (RSV Rapport 1994:6 och DV diarienummer 578-1994). Samman- fattningsvis kan utvärderingen sägas visa att reformen efter vissa initial- svårigheter har slagit väl ut och att vi nu har en summarisk process som i huvudsak motsvarar de ställda förväntningarna på att vara snabb, enkel, billig, rättssäker och effektiv. Det har dock visat sig finnas ett visst behov av förändringar. I detta ärende behandlas en del förslag som kommit fram vid utvärderingen av den summariska processen. 5 Ändringsförslag 5.1 Föreläggandet till svaranden att yttra sig över ansökan -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: I mål om betalningsföreläggande, som inte | | avser fastställelse till betalning ur viss egendom, och i mål om| | vanlig handräckning skall ansökningshandlingarna behöva bifogas | | föreläggandet till svaranden i målet endast om handlingarna inne-| | håller någonting utöver vad som framgår av föreläggandet. | -------------------------------------------------------------------- Promemorians förslag omfattar inte mål om vanlig handräckning men överensstämmer i övrigt med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget. Ingen instans motsätter sig den föreslagna förändringen. Riksskatteverket anser att förslaget bör utvidgas till att även omfatta mål om vanlig handräckning. Också Kronofogdemyndigheten i Stockholms län förespråkar ett utvidgat användningsområde. Stockholms tingsrätt och Kronofogdemyndigheten i Stockholms län anser att lagtexten bör ges en annan lydelse. Skälen för regeringens förslag: Enligt 25 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (BfL) skall kronofogdemyndigheten, om ansökan tas upp, förelägga svaranden att yttra sig inom viss tid. Föreläggandet skall enligt 29 § tillsammans med en kopia av ansökningshandlingarna delges svaranden på visst sätt. I mål där ansökan görs på ADB-medium, s.k. bandmål, finns inga ansökningshandlingar, varför endast föreläggandet delges i dessa mål. I alla mål innehåller föreläggandet uppgifter om bl.a. yrkandena och grunderna i ansökan. I enklare mål kommer därigenom själva ansökningshandlingen inte att innehålla någonting av intresse som inte också framgår av föreläggandet. I promemorian framhålls att förfarandet med att bifoga en ansökningshandling som inte innehåller något av intresse utöver vad som framgår av föreläggandet för många svarande inte är till gagn utan snarare är förvirrande. Resonemanget utmynnar i ett förslag att ansökningshandlingar skall behöva delges tillsammans med föreläggandet endast i mål om handräckning samt i vissa mål om betalnings- föreläggande, nämligen mål som avser fastställelse till betalning ur viss egendom och mål där ansökan innehåller någonting utöver vad som framgår av föreläggandet. Förslaget har genomgående fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Några förespråkar ett större användningsområde. Riksskatteverket uppger att i det stora flertalet mål om betalningsföreläggande innehåller ansökningshandlingen ingenting utöver vad som sedan kommer att ingå i föreläggandet. Därtill framhålls att sökandens yrkande ofta har ändrats t.ex. avseende inkassokostnader eller ränta och att det i dessa fall bara är förvirrande att skicka med ansökningshandlingen till svaranden. Detta leder enligt verket ofta till merarbete för kronofogdemyndigheten genom att svaranden ringer för att få klarhet om vad som gäller. Vidare påpekar Riksskatteverket att också mål om vanlig handräckning inte sällan är av relativt enkel natur och därför borde kunna innefattas i ett ändringsförslag. Sammanfattningsvis anser verket att endast mål som avser fastställelse till betalning ur viss egendom och mål om särskild handräckning bör undantas från förslagets tillämpningsområde. Kronofogdemyndigheten i Stockholms län vill gå ännu längre och anser att förslaget även bör omfatta mål om betalningsfastställelse. Regeringen anser att det av effektivitetsskäl är angeläget att i så stor utsträckning som möjligt kunna underlåta att foga ansökningshandlingar till föreläggandet. Detta möjliggör nämligen ett maskinellt utskick av föreläggandet via en servicebyrå på det sätt som för närvarande sker i bandmålen. Att i fler mål slippa den manuella posthanteringen skulle spara mycket arbete hos myndigheterna. Regeringen ansluter sig till promemorians förslag. Det syftar till att ytterligare effektivisera den summariska processen utan att svarandens självklara rätt att få del av de uppgifter i sak som sökanden åberopat i ansökningen träds för när. Det bör emellertid enligt regeringens mening vara möjligt att, som Riksskatteverket framhållit, gå något längre än promemorieförslaget och låta även mål om vanlig handräckning omfattas av förslaget. Sådana mål är nämligen inte sällan av så relativt enkel natur att innehållet i ansökningshandlingen lämpligen kan återges i föreläggandet. Regeringen är däremot inte beredd att gå så långt som Kronofogdemyndigheten i Stockholms län föreslagit och låta förslaget omfatta även mål om betalningsfastställelse. En sådan utvidgning förutsätter bl.a. ändringar när det gäller kravet i 12 § BfL på ingivande av pantförskrivningen eller annan handling enligt vilken säkerheten upplåtits. Den i promemorian föreslagna lydelsen av bestämmelsen har kritiserats av ett par remissinstanser. Kronofogdemyndigheten i Stockholms län har påpekat att formuleringen „där handlingarna innehåller någonting utöver föreläggandet„ rent lexikaliskt leder till att en ansökningshandling som inte är identisk med föreläggandet skall bifogas, dvs. i praktiken alla mål som inte är ingivna på ADB där ansökan och föreläggande anses identiska redan i dag. Regeringen delar inte denna uppfattning. Med den i promemorian föreslagna lydelsen krävs inte fullständig identitet mellan ansökningshandlingen och föreläggandet till svaranden. Däremot krävs att det sakliga innehållet i ansökan framgår av föreläggandet för att man skall kunna underlåta att bifoga även själva ansökningshandlingen till föreläggandet. Regeringens förslag till lagtext överensstämmer med promemorieförslaget. Lagrådet har för sin del framhållit att förslaget är svårt att förena med den nuvarande lydelsen av 25 § BfL som anger att ansökningen alltid skall delges svaranden. Lagrådet har mot denna bakgrund föreslagit att ordet „ansökningen„ andra gången det används i den paragrafen ersätts med „föreläggandet„ och att en motsvarande ändring görs i 4 § tredje stycket räntelagen (1975:635), där orden „ansökan om betalningsföreläggande„ kan ersättas med enbart „betalningsföreläggande„. Enligt regeringens mening avses med orden ansökningen i 25 och 26 §§ BfL inte själva ansökningshandlingen utan dess innehåll. Det förekommer redan i dag mål i den summariska processen där svaranden endast delges ett föreläggande som inkluderar ansökningens innehåll, nämligen när ansökan gjorts på ADB-medium. I dessa mål finns för övrigt inte några ansökningshandlingar som kan delges svaranden. Situationen berördes i förslaget till ny summarisk process och det ansågs där vara tillräckligt att ta in ansökningens innehåll i själva före- läggandet (se prop. 1989/90:85 s. 121). Det förslag som regeringen nu lägger fram innebär inte någon ändring av det grundläggande kravet i 25 § BfL på att ansökningens innehåll skall delges svaranden. I de fall man enligt förslaget kan underlåta att delge svaranden ansökningshandlingen kommer han i stället att delges en handling som liksom i de nuvarande ADB-målen kommer att innehålla såväl föreläggandet som ansökningens innehåll. Regeringen förordar följaktligen inte någon ändring i lagen om betalningsföreläggande och handräckning i enlighet med Lagrådets förslag. Vid denna bedömning finns det inte heller skäl till ändring i räntelagen. 5.2 Delgivning av föreläggandet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Delgivning genom kungörelse skall få ske | | inte bara i mål om särskild handräckning utan även i mål om | | betalningsföreläggande såvitt gäller en begäran om fastställelse| | till betalning ur viss egendom. | -------------------------------------------------------------------- Promemorians förslag: Delgivning av föreläggandet till svaranden skall ske enligt samma regler som gäller för stämning i tvistemål, vilket innebär att även delgivning genom kungörelse skall få ske i alla slags mål i den summariska processen. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar detta utan erinran. Kronofogdemyndigheterna i Jönköpings och Västerbottens län avstyrker förslaget. Stockholms tingsrätt anser att möjlig- heten att använda kungörelsedelgivning i den summariska processen endast skall utvidgas till mål om fastställelse till betalning ur pantsatt egendom. Kronofogdemyndigheten i Malmöhus län tillstyrker en utökad användning av kungörelsedelgivning endast avseende mål om betalningsfastställelse och mål om vanlig handräckning. Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län framhåller att en utökad användning av kungörelsedelgivning medför ökade kostnader för det allmänna. Det ifrågasätts om inte sökanden i första hand skall svara för dessa kostnader. Skälen för regeringens förslag: I 29 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning föreskrivs att föreläggandet skall delges svaranden i enlighet med rättegångsbalkens regler om delgivning i tvistemål. I mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning får delgivning dock inte ske genom kungörelse enligt 15 § delgivningslagen (1970:428). Sådan delgivning får alltså endast användas i mål om särskild handräckning. Enligt 15 § första stycket delgivningslagen sker delgivning genom kungörelse, dvs. normalt genom annonsering i tidning, om den sökte saknar känt hemvist och det inte kan klarläggas var han uppehåller sig. Enligt andra stycket får delgivning under vissa omständigheter ske genom kungörelse även om den sökte har känt hemvist inom riket. Det får ske om man inte träffar på vare sig den sökte själv eller någon som handlingen kan lämnas till enligt reglerna för s.k. surrogatdelgivning, om det inte kan klarläggas var den sökte uppehåller sig och om det dessutom kan antas att han har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. I ett sådant fall får handlingen i stället „spikas„, dvs. lämnas i bostaden eller fästas på dörren. I praktiken förekommer knappast tidnings- annonsering i fall där den sökte har känt hemvist, utan då använder man i stället spikning. Enligt 16 § delgivningslagen får delgivning ske genom kungörelse även i vissa andra fall. Reglerna i BfL föreskriver inget hinder mot att delge föreläggandet genom kungörelse med stöd av 16 § delgivningslagen, om förutsättningar skulle finnas för detta. Frågan huruvida spikning och kungörelse enligt 15 § delgivningslagen borde tillåtas i den summariska processen diskuterades i propositionen med förslaget till BfL (se prop. 1989/90:85 s. 60 ff.). Det betonades där att det var viktigt med rimliga garantier för att delgivningen verkligen gav svaranden möjlighet att ta del av föreläggandet i målet, inte minst med tanke på att ett kommande utslag i målet skulle vinna laga kraft efter fyra veckor - tidsfristen för återvinning - utan någon ytterligare delgivning. Slutsatsen blev att spikning borde tillåtas men inte delgivning genom kungörelse. Som skäl angavs att chansen att svaranden genom kungörelsen verkligen får del av handlingarnas innehåll generellt får anses som ringa. Dock kunde delgivning genom kungörelse tillåtas i mål om särskild handräckning, eftersom ett utslag i ett sådant mål inte får rättskraft över det bakomliggande rättsförhållandet. Det förhållandet att delgivning genom kungörelse enligt 15 § delgivningslagen alltså inte blev tillåten i mål om betalningsföreläggande och vanlig handräckning kan sägas ha inneburit en effektivitetsminskning jämfört med tidigare ordning i så måtto att sådan delgivning var tillåten i de tidigare lagsökningsmålen. I den utvärdering som låg till grund för promemorieförslaget framkom olika synpunkter på delgivning genom kungörelse. Några ville inte ändra delgivnings- reglerna medan andra ville tillåta delgivning genom kungörelse i alla mål. Riksskatteverket stannade för att förorda att delgivning genom kungörelse skulle tillåtas i alla mål om handräckning och i mål om betalningsföreläggande som gällde fastställelse till betalning ur pantsatt egendom. Verket framhöll att det kunde vara en tillfällighet om sökanden i ett visst fall begärde vanlig eller särskild handräckning samt att yrkandena i mål om betalningsfastställelse alltid grundades på skriftliga fordringsbevis och skriftlig pantförskrivning och därför typiskt sett var välgrundade. Riksskatteverkets skäl för att delgivning genom kungörelse skulle tillåtas i just de angivna måltyperna men inte i övrigt ansågs i promemorian inte vara alldeles övertygande. I stället föreslogs där att delgivning genom kungörelse av föreläggandet skulle få ske i alla mål i den summariska processen enligt samma regler som nu gäller för delgivning av stämning i tvistemål. Remissutfallet är övervägande positivt men inte utan kritik. Reservationerna mot den föreslagna reformen riktar sig främst mot att den innebär ökade kostnader för det allmänna, men även rättssäkerhetsaspekter berörs. Promemorians förslag uppges medföra extra kostnader som enbart för Kronofogdemyndigheten i Stockholms län kan beräknas uppgå till 10 miljoner kr per år. Samtidigt framgår det av remissvaren att det är ett mycket begränsat antal mål, där delgivning inte kunnat ske i den summariska processen, som förs vidare till tingsrätt. Skälet till detta är att exempelvis en exekutionstitel på betalning sällan kan verkställas mot den som saknar hemvist. Om man öppnar möjligheten till kungörelsedelgivning i alla slags mål inom den summariska processen - och därmed även ger en motsvarande skyldighet för myndigheten - skulle med all säkerhet kungörelseförfarandet användas i betydligt fler fall än i dag. Förutom i de mål som i dag avslutas därför att delgivning inte kunnat ske skulle kungörelseförfarandet kunna komma till användning i de mål där partsdelgivning nu förekommer. Promemorieförslaget skulle visserligen leda till lägre kostnader i de relativt sett fåtaliga mål som i dag drivs vidare till tingsrätt och kungörelsedelges där. De totala kostnaderna för kungörelsedelgivning skulle emellertid öka genom att fler mål skulle kungörelsedelges i den summariska processen än vad som i dag sker i den summariska och ordinära processen tillsammans. Kostnadsökningarna skulle leda till att kronofogdemyndigheterna måste tillföras ytterligare resurser. Till saken hör också att den utökade användningen av kungörelsedelgivning i huvudsak endast skulle leda till utslag som inte gick att verkställa. Flera av remissinstanserna diskuterar vad förslaget innebär för rätts- säkerheten inom den summariska processen. Stockholms tingsrätt pekar på att kraven på angivande av grunden i en stämningsansökan är högre än de krav som ställs i den summariska processen. Flera remissinstanser uppmärksammar också att det föreligger en skillnad mellan tingsrättens avgörande, som är en tredskodom, och ett utslag i den summariska processen som vinner laga kraft utan ytterligare delgivning. Det gäller för regeringen att väga de effektivitetsvinster som pro- memorieförslaget kan ge mot de kostnader och de risker för rättssäkerheten som det innebär. När det först gäller kostnadsfrågan framstår det som oacceptabelt att belasta den summariska processen med kostnader för kungörelsedelgivning som i ett stort antal fall leder till utslag som i praktiken inte kan verkställas. Den besparing som ligger i att ett begränsat antal mål inte behöver drivas till tingsrätt för kungörelsedelgivning motiverar inte de relativt betydande extra kostnader för det allmänna som förslaget skulle medföra. En tänkbar utväg vore att i första hand låta sökanden själv få betala för kungörelseförfarandet. Det framstår emellertid inte som en bra ordning att ha olika regler i detta avseende för den summariska processen och rättegången vid allmän domstol. Det skulle rent av kunna motverka önskemålet om att parter i så stor utsträckning som möjligt skall använda sig av den summariska processen. Regeringen förordar alltså inte det förslag som lagts fram i promemorian. Däremot anser regeringen att man bör kunna utöka användningen av kungörelseförfarandet inom ett mera avgränsat område av den summariska processen, nämligen när det gäller betalningsfastställelse ur viss egendom. Det rör sig här om mål där utslaget i de flesta fall har betydelse från verkställighetssynpunkt även om svaranden inte går att nå genom ordinär delgivning. Detta är också en typ av mål där kraven typiskt sett är välgrundade. En förutsättning för att betalningsfastställelse skall kunna sökas i den summariska processen är att panträtten upplåtits skriftligen (2 § andra stycket BfL). Vidare skall pantförskrivningen eller annan handling, enligt vilken säkerheten upplåtits, ges in till kronofogdemyndigheten (12 §) så att myndigheten kan kontrollera att skriftlighetskravet är uppfyllt. Kungörelsedelgivning skulle visserligen fylla ett praktiskt behov även när det gäller vissa andra mål inom den summariska processen, t.ex. avhysning, där sökanden i dag tvingas vända sig till tingsrätt för att kunna få till stånd kungörelsedelgivning där. Det är emellertid svårt att i generella regler skilja ut de fall som ur denna synvinkel borde kunna kungörelsedelges i den summariska processen från de fall där sökanden i dag inte finner skäl att föra målet till tingsrätt. Vidare talar rättssäkerhetsskäl emot att kungörelsedelgivning godtas mera allmänt inom den summariska processen. Det är trots allt, som påpekats under remissbehandlingen, en viss skillnad mellan de krav på angivande av grunder som ställs i en rättegång och det krav som uppställs inom den summariska processen. Vidare ligger det en viss skillnad i att ett utslag som meddelas i den summariska processen vinner rättskraft utan ytterligare delgivning medan en tredskodom måste delges. Sammantaget anser regeringen att en utökad användning av kungörelsedelgivning inom den summariska processen endast bör utsträckas till att också avse en begäran om fastställelse till betalning ur viss egendom som framställs i ett mål om betalningsföreläggande. Lagtexten har efter påpekande av Lagrådet fått en mera klargörande lydelse. 5.3 Tidsfrist för begäran om överlämnande till tingsrätt -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Sökandens tidsfrist för att begära att ett mål| | efter bestridande överlämnas till tingsrätt förlängs från tre till| | fyra veckor.Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.| | Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker | | eller lämnar förslaget utan erinran. Endast | | Kronofogdemyndigheten i Västerbottens län avstyrker förslaget. | | Skälen för regeringens förslag: Om svaranden i ett mål om | | betalningsföreläggande eller vanlig handräckning bestrider | | ansökan, kan sökanden begära att målet överlämnas till rättegång vid| | tingsrätt. Detta skall han enligt 34 § lagen om | | betalningsföreläggande och handräckning göra inom tre veckor från| | det att underrättelse om bestridandet skickades till honom. | | Under utvärderingen av den nya summariska processen har före- | | trädare för borgenärskollektivet, med instämmande av Riksskatte-| | verket, anfört att treveckorstiden är för kort och bör förlängas med| | en vecka. Skälen är att kompletterande utredning ofta måste göras| | med anledning av svarandens bestridande och att detta inte | | alltid hinns med under nuvarande treveckorsfrist, som ju | | dessutom naggas i båda kanterna av tiden för postgång. | | Endast en remissinstans avstyrker promemorians förslag att | | förlänga sökandens tidsfrist för att begära överlämnande till | | tingsrätt från tre till fyra veckor. Kronofogdemyndigheten i | | Västerbottens län menar att en förlängning av fristen medför en | | förlängd handläggningstid såväl i de fall sökanden begär att målet| | skall överlämnas till tingsrätten som i de fall när målet inte | | skall överlämnas. Regeringen kan dock inte se annat än att en | | förlängning av fristen i de flesta fall är ägnad att leda till | | effektivitetsvinster. Det ligger i sökandens intresse att målet | | drivs framåt. Någon risk för missbruk av en förlängd tidsfrist kan| | därför inte anses finnas. En förlängd tidsfrist bör i stället kunna| | bidra till att fler mål, som egentligen inte kräver | | domstolsbehandling, sållas bort innan de når tingsrätten. Den | | ytterligare tid som ett mål enligt förslaget kan vara anhängigt | | hos kronofogdemyndigheten medför inte något merarbete för | | myndigheten men kan leda till en arbetsbesparing för | | tingsrätten. Vi förordar därför att förslaget genomförs. | | | | | | 5.4 Överlämnande av mål mellan behöriga kronofogdemyndigheter | | Promemorians förslag: Ett mål skall få flyttas från en behörig kronofogdemyndighet till en annan, om det främjar målets handläggning. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran vad som föreslås i promemorian. Riksskatteverket ifrågasätter om det finns behov av att utvidga möjligheterna till överflyttning och föreslår i stället att en kronofogdemyndighet alltid skall få handlägga en ansökan som getts in till myndigheten. Kronofogdemyndigheterna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län gör samma bedömning. Kronofogdemyndigheten i Södermanlands län är tveksam till om handläggningen främjas av förslaget, men tillstyrker ändå detta. Kronofogdemyndigheterna i Västernorrlands och Västerbottens län anser att ett samrådsförfarande före överlämnandet inte bör göras obligatoriskt. Skälen för regeringens förslag: I 8 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning finns bl.a. en regel som gäller överflyttande av ett mål från en kronofogdemyndighet till en annan. Ett mål skall alltid flyttas till en behörig kronofogdemyndighet om ansökan har getts in till en obehörig kronofogdemyndighet. Ett mål får överflyttas även om ansökan getts in till en behörig kronofogdemyndighet. Detta får göras om målet inte utan avsevärd olägenhet kan handläggas vid den första myndigheten eller om det av andra skäl är uppenbart att ett överlämnande skulle främja målets handläggning. I promemorian anges att regeln är onödigt snäv och behöver göras mer flexibel. Det föreslås därför i promemorian att ett mål skall få flyttas över om det främjar målets handläggning. En sådan regel, som överensstämmer med vad som sedan 1994 gäller beträffande utsökningsmål hos kronofogdemyndigheten, sägs göra det möjligt att genom överflyttande av mål ta till vara även mindre arbets- besparingar i handläggningen. Flera kronofogdemyndigheter och Riksskatteverket ifrågasätter om pro- memorieförslaget medför några besparingar. Riksskatteverket framhåller att förslaget skulle medföra stora merkostnader för myndigheterna vid ADB- ansökningar. Verket pekar på att när ett s.k. bandmål - dvs. mål där ansökan görs på ADB-medium - överlämnas till en annan myndighet förlorar målet sin karaktär av bandmål och kan därför inte längre handläggas i den rationella bandmålshanteringen. Riksskatteverket föreslår i stället att det införs en bestämmelse i BfL som innebär att den kronofogdemyndighet som fått en ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning alltid får handlägga ansökan om myndigheten finner det lämpligt. När ett utslag har meddelats i målet kan detta med automatik styras till en annan kronofogdemyndighet för verkställighet. Kronofogdemyndigheterna i Stockholms samt i Göteborgs och Bohus län framför liknande förslag. Forumreglerna i lagen om betalningsföreläggande och handräckning har - till skillnad från forumreglerna i rättegångsbalken - inte till främsta syfte att underlätta för svaranden att ingå i svaromål i en tvist. Hänsynen till svarandens bekvämlighet väger ju inte särskilt tungt i ett skriftligt förfarande. Forumreglerna i BfL syftar i stället till att styra handläggningen till en kronofogdemyndighet som är lämplig från verkställighetssynpunkt och att fördela arbetsbördan lika mellan kronofogdemyndigheterna (se prop. 1989/90:85 s. 105). Som Riksskatteverket framhållit når man största möjliga effektivitet i den summariska processen om den myndighet som fått in ansökan också handlägger den. Detta är särskilt tydligt vid handläggningen av s.k. bandmål. Det bör enligt regeringens mening inte förekomma att mål överlämnas till en annan kronofogdemyndighet, med åtföljande effektivitetsförluster, om det inte finns starka praktiska skäl som talar för det. Promemorians förslag att utöka möjligheterna för en behörig kronofogdemyndighet att överlämna ett mål till en annan behörig kronofogdemyndighet bör därför inte genomföras. I stället kunde det övervägas att, som vissa remissinstanser förespråkat, införa en regel av innebörd att en i och för sig obehörig kronofogdemyndighet skall få fortsätta att handlägga en ansökan om detta är lämpligare än att överlämna ansökan till en behörig kronofogdemyndighet. Regeringen anser dock inte att det i detta ärende finns tillräckligt underlag för att gå fram med ett sådant förslag. Frågan bör emellertid kunna beredas vidare i ett annat sammanhang. Enligt 10 § förordningen (1991:1339) om betalningsföreläggande och handräckning bör samråd ske mellan myndigheterna innan ett mål överlämnas med stöd av 8 § BfL. I promemorian påpekas att det kan finnas anledning att göra detta samrådsförfarande obligatoriskt. Regeringen avser att senare ta ställning till frågan om en eventuell ändring av förordningen i denna del. 5.5 Terminalåtkomst till uppgifter om delgivningsadress i en annan kronofogdemyndighets register -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: En kronofogdemyndighet skall få ha | | terminalåtkomst till uppgifter i en annan kronofogdemyndighets | | register för betalningsföreläggande och handräckning när det gäller| | delgivningsadress i utslag beträffande någon som är svarande i | | ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning vid den egna| | myndigheten. | -------------------------------------------------------------------- Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar detta utan erinran. Sveriges Advokatsamfund är den enda instans som är tveksam och anger att man fortfarande hyser betänkligheter, från rättssäkerhets- och integritetssynpunkt, mot varje slag av utvidgning av åtkomst till terminaluppgifter. Riksskatteverket förespråkar en längre gående reform än vad som föreslås i promemorian. Verket anser att man bör överväga att ge kronofogdemyndigheten riksåtkomst till det ADB-register som förs för den summariska processen. Riksskatteverket samt kronofogdemyndigheterna i Stockholms och Jönköpings län framhåller att effektiviteten skulle öka ytterligare om kronofogdemyndigheterna fick tillgång till fler uppgifter, t.ex. delgivningsadresser i mål som ännu inte lett till utslag och adresser där delgivningsförsök tidigare misslyckats. Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning finns för handläggning av mål enligt lagen om betalningsföreläggande och handräckning ett ADB-register för varje kronofogdemyndighet. Varje kronofogdemyndighet är registeransvarig för sitt register och har terminalåtkomst endast till detta. Det huvudsakliga skälet till att länsvisa register inrättades var att se till att det inte, med åberopande av offentlighetsprincipen, skulle gå att vid ett och samma tillfälle få tillgång till samtliga uppgifter om en svarandes alla mål i summarisk process i hela landet. Riksskatteverket är, tillsammans med respektive kronofogdemyndighet, registeransvarigt för alla registren. Riksskatteverket får dock inte använda uppgifter om parterna vid sökning i registren. I utvärderingen har Riksskatteverket pekat på avigsidor med länsspärrarna i främst två avseenden. Den ena gäller komplikationer vid ADB-ansökan i sådana verkställighetsmål där en annan kronofogdemyndighet än den verkställande har meddelat det utslag som skall verkställas; denna fråga behandlas i avsnitt 5.7. Den andra gäller bristande tillgång till uppgifter i andra kronofogdemyndigheters register om aktuell delgivningsadress till svaranden. Frågan om tillgång för en kronofogdemyndighet till uppgift i en annan kronofogdemyndighets register om adress för delgivning med svaranden diskuterades i propositionen med förslag till bl.a. den aktuella registerlagen (prop. 1990/91:126 s. 69). Från exekutionsväsendet hade då framförts ett av effektivitetsskäl betingat önskemål om tillgång till sådana uppgifter. Datainspektionen påpekade i sitt remissvar att tillgång till uppgifter i andra kronofogdemyndigheters register skulle motverka just det syfte man velat uppnå med länsvisa register. Enligt inspektionen kunde ett intresse från borgenärssynpunkt att ta del av registeruppgifterna gälla uppgifter om ansökningar om betalningsföreläggande mot fysiska personer som inte är näringsidkare; sådana uppgifter erhålls nämligen inte från kreditupplysningsföretagen på ansökningsstadiet utan först efter utslag i målet men skulle med en reglering som den angivna bli tillgängliga i alla registren på en gång med stöd av offentlighetsprincipen. Inspektionen förklarade sig med skärpa avstyrka en sådan reglering. I propositionen anfördes att det var i viss mån osäkert vilka vinster som i praktiken kan göras genom att man ger kronofogdemyndigheterna terminalåtkomst till varandras register för delgivningsändamål, men att goda betingelser för delgivning har en mycket stor betydelse för en effektiv summarisk process och att därför inget borde hindra att dessa frågor tas upp på nytt, sedan erfarenheter vunnits av det nya systemet. Riksskatteverkets utvärdering visar att delgivningsproblemen är i stort sett det enda återstående allvarliga hindret mot en riktigt effektiv handläggning av den summariska processen. Svarandena i den summariska processen visar en tendens till att flytta oftare än invånarna i övrigt och att därvid försumma att anmäla adressändring eller ordna med eftersändning. Flyttningarna sker ofta över länsgränserna. Erfarenheterna från fältet är tydliga: värdefull information missas i stor utsträckning av kronofogdemyndigheten och delgivningen förlorar i effektivitet till följd av länsspärrarna. Det bör därför enligt regeringens mening övervägas om man kan ta tillvara delgivningsinformation över länsgränserna utan att åstadkomma de olägenheter i integritetshänseende som Datainspektionen varnade för i det tidigare lagstiftningsärendet. En möjlighet som tas upp i promemorian är att göra tillgänglig endast sådan delgivningsinformation som finns i utslagen, alltså inte så länge målen befinner sig på ansökningsstadiet. Därigenom undviks att tillgången till uppgifter i registret ökas jämfört med vad som, när det gäller fysiska personer, kan erhållas från kreditupplysningsföretagen. Att uppgift om samtliga utslag på detta sätt blir åtkomlig med stöd av offentlighetsprincipen vid ett och samma tillfälle inger inte några allvarliga betänkligheter. Uppgiften gäller dessutom bara själva förekomsten av utslagen samt delgivningsadressen, inte utslagens materiella innehåll. I jämförelse med vad som kan erhållas vid en enda förfrågan till ett kreditupplysningsföretag är detta en mindre informationsmängd. Promemorieförslaget har mottagits positivt av remissinstanserna. Inte heller Datainspektionen har haft något att erinra mot förslaget sådant det utformats i promemorian. Från effektivitetssynpunkt förlorar man givetvis något på att inte också fånga upp mål som befinner sig på ansökningsstadiet. Detta framhålls också i remissvaren från Riksskatteverket samt kronofogdemyndigheterna i Stockholms och Jönköpings län. Det hävdas där att effektiviteten skulle öka ytterligare om även t.ex. delgivningsadresser i mål som ännu inte lett till utslag och adresser där delgivningsförsök tidigare misslyckats omfattades av förslaget. En sådan utvidgning i förhållande till promemorieförslaget skulle dock vara problematisk från integritetssynpunkt. En rimlig avvägning mellan effektivitets- och integritetsintressena anser regeringen vara att en kronofogdemyndighet i enlighet med promemorieförslaget skall få ha terminalåtkomst till en annan kronofogdemyndighets register för betalningsföreläggande och handräckning såvitt avser uppgifter om delgivningsadress i utslag för någon som är svarande i ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning vid den egna myndigheten. Det innebär att regeringen, utifrån det underlag som presenterats i ärendet, inte är övertygad om att de ytterligare effektivitetsvinster som kan göras genom att utöka tillgången till delgivningsinformation är så stora att de uppväger de risker ett sådant förslag kan innebära från integritetssynpunkt. Regeringen anser det klart att en sådan användning av registren ryms inom den ändamålsbeskrivning som finns i 1 § i registerlagen; registren förs framför allt för handläggning av mål enligt lagen om betalningsföreläggande och handräckning och delgivning av föreläggandet är ett centralt moment i handläggningen. Frågan om tillgång till övriga uppgifter i utslag från annan kronofogde- myndighet för att underlätta ADB-ansökan i verkställighetsmål behandlas i avsnitt 5.7. 5.6 Ingivande av exekutionstitel vid ansökan om verkställighet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Vid ansökan om verkställighet som görs på ADB-| | medium behöver exekutionstiteln inte ges in, om denna är ett | | utslag i mål om betalningsföreläggande, oavsett hur gammalt | | utslaget är. Kravet på att kronofogdemyndigheten skall ha | | tillgång till exekutionstiteln i verkställighetsärendet behålls.| -------------------------------------------------------------------- Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Riksskatteverkets förslag: Vid ansökan om verkställighet på medium för automatisk databehandling skall exekutionstiteln endast behöva inges när kronofogdemyndigheten begär det. I andra hand föreslår verket att försäkringskassan inte skall behöva bifoga exekutionstiteln vid ansökan om verkställighet på grund av utgivet bidragsförskott. Remissinstanserna: Promemorieförslaget. De flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Kronofogdemyndigheten i Södermanlands län framhåller att förslaget kräver betydande arbetsinsatser om myndigheten manuellt från mikrokort måste ta fram uppgifter om det underliggande utslaget. Även Kronofogdemyndigheten i Västerbottens län hävdar att effektivitetsvinsterna motverkas om man i varje mål skall ta fram utslag från mikrokort medan om detta krävs endast när särskild anledning föreligger, t.ex. efter gäldenärens invändning, främjas en snabbare handläggning. Riksskatteverkets förslag. Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslagen utan erinran. Flera remissinstanser pekar dock på behovet av en närmare reglering av vilka krav som skall ställas på den som skall få ansöka om verkställighet utan att samtidigt inge exekutionstiteln. Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län avstyrker förslagen och framhåller att det förekommer att sökandens yrkande - även när en försäkringskassa är sökande - inte stämmer med exekutionstiteln. Flera remissinstanser avstyrker förslagen med hänvisning till att de lägger ett för stort ansvar på den enskilde att reagera mot oriktiga krav. Riksrevisionsverket säger sig inte kunna bedöma förslagens kvalitets- och rättssäkerhetsaspekter men konstaterar att Riksskatteverket inte redovisar några kalkyler som belyser de samlade kostnadskonsekvenserna. Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 kap. 2 § utsökningsbalken skall sökanden vid ansökan om verkställighet ge in exekutionstiteln, alltså den dom eller motsvarande som skall utgöra grund för verkställigheten. Vid ansökan på ADB-medium behöver dock titeln inte ges in, om den är ett utslag i mål om betal- ningsföreläggande som inte är äldre än tre år. Kronofogdemyndigheten har nämligen själv tillgång till en sådan exekutionstitel. Tre år - drygt - är den gallringsfrist som gäller för utslag i mål om betalningsföreläggande enligt 11 § lagen om register för betalningsföreläggande och handräckning och kronofogde- myndigheten kan därför själv ta fram uppgifterna om utslaget ur det s.k. SUPRO- registret. Utslag i mål om handräckning berörs inte av dessa regler. För att få göra ansökan om verkställighet på ADB-medium krävs tillstånd från Riksskatteverket. Vid sådan ansökan ges ett magnetband eller något annat ADB- medium in till Riksskatteverket, som maskinellt överför uppgifterna till de olika kronofogdemyndigheternas register. Ansökan på ADB innebär effektivitetsvinster både för sökandena och kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten slipper att manuellt registrera uppgifterna i ansökan. Sökanden slipper ta ut ansökan på papper, underteckna och skicka den till rätt kronofogdemyndighet. Särskilt arbetsbesparande blir det om sökanden inte vid sidan av ADB-ansökan behöver bifoga några handlingar, såsom t.ex. exekutionstiteln. Det har emellertid visat sig att ADB-ansökan kommer till användning endast i mindre än 20 procent av verkställighetsmålen, vilket är väsentligt mindre än vad som beräknades när reformen beslutades och även väsentligt mindre än vad som är fallet med ADB-ansökan i den summariska processen, där cirka 60 procent av ansökningarna görs på ADB-medium. Många ingivare har bedömt att de inte gör tillräckligt stora rationaliseringsvinster genom ADB-hantering så länge de även måste skicka in någon handling med post. Inte heller den möjlighet till s.k. automatisk verkställighet som lagen om betalningsföreläggande och handräckning ger utnyttjas i den utsträckning som beräknades. Enligt 16 § BfL verkställs ett utslag utan särskild ansökan, om inte sökanden uttryckligen har avstått från detta. Endast i omkring en tredjedel av målen i den summariska processen utnyttjar sökandena denna möjlighet till automatisk verkställighet. Detta för med sig att antalet separata ansökningar om verkställighet är högre än vad som beräknades vid reformens genomförande. Från effektivitetssynpunkt är det alltså angeläget att bana väg för fler ADB- ansökningar i verkställighetsmål. Detta gäller såväl ur de verkställande myndigheternas perspektiv som ur sökandenas. Riksskatteverket har i en framställning till regeringen föreslagit att exekutionstiteln vid ADB-ansökan bara skall behöva ges in om kronofogdemyndigheten begär det. En konsekvens av detta förslag är att kronofogdemyndigheten inte alltid kommer att ha tillgång till och kunna kontrollera ansökan om verkställighet mot exekutionstiteln. Verket föreslår i sin framställning i andra hand att en uppgift skall få bevaras i SUPRO-registret i minst tio år - vi återkommer till denna fråga i avsnitt 5.7 - samt att försäkringskassan inte skall behöva bifoga exekutionstiteln vid ansökan om verkställighet på grund av utgivet bidragsförskott. I sistnämnda förslag efterges kravet på att kronofogdemyndigheten alltid skall ha tillgång till och kunna kontrollera ansökan om verkställighet mot exekutionstiteln endast beträffande försäkringskassans krav på grund av utgivet bidragsförskott. Frågan är om det över huvud taget är möjligt och lämpligt att efterge kravet på att kronofogdemyndigheten skall granska en exekutionstitel som det begärs verkställighet av. Ett sådant förslag behandlades i ärendet om följdlagstiftning med anledning av den nya summariska processen, m.m. (se prop. 1990/91:126 s. 46 ff.). Regeringen intog där ståndpunkten att man för närvarande inte var beredd att ställa sig bakom ett sådant förslag. Skälen som framhölls var bl.a. följande. Svårigheterna att förebygga att felaktiga krav läggs till grund för verkställighet är uppenbara. Felen kan få svåra följder för svaranden. Det är inte heller invändningsfritt att för kronofogdemyndigheterna och dess tjänstemän föreskriva att de skall verkställa krav som de egentligen inte kan ta ansvar för och vilkas riktighet inte heller prövats av någon annan myndighet. Slutligen påpekades dock att saken kunde komma i ett annat läge när den nya summariska processen genomförts vid årsskiftet 1991/92. Den kritik som under remissbehandlingen har riktats mot Riksskatteverkets förslag tar framför allt sikte på rättssäkerhetsaspekterna. Verket framhåller i sin framställning att den ingivare som får tillstånd att ge in en ansökan om verkställighet på ADB-medium utan att behöva översända exekutionstiteln gör stora rationaliseringsvinster. Risken att få ett sådant tillstånd återkallat skulle därför, enligt Riksskatteverkets bedömning, medföra att ingivarna skulle vara beredda att lämna långtgående garantier för att rättssäkerhetskravet tillgodoses. Justitieombudsmannen och Konsumentverket anser emellertid att förslaget lägger för stort ansvar på den enskilde. Detta arguments tyngd minskar inte av att den enskilde, som Konsumentverket också påpekar, i allmänhet intar en underlägsen position i förhållande till sökanden. Visserligen framhåller Riksskatteverket i sin framställning att kronofogdemyndigheten skall ha tillgång till exekutionstiteln om den är uttryckt i så komplicerade ordalag att det kan uppstå tveksamhet om hur den skall tydas. Men hur kronofogdemyndigheten skall få reda på detta är, som Villaägarnas Riksförbund uppmärksammar, oklart. Slutligen uppger Kronofogdemyndigheten i Göteborg och Bohus län att det förekommer att sökandens yrkande inte stämmer med exekutionstiteln. I ett sådant fall krävs det att gäldenären gör invändning för att felet skall uppmärksammas. De nu anförda synpunkterna talar enligt regeringens mening med styrka mot att efterge kravet på kontroll av en ansökan om verkställighet mot exekutionstiteln. Till de skäl av rättssäkerhetskaraktär som talar emot en reform kommer att ett genomförande av förslaget skulle behöva kombineras med en ganska ingående reglering bl.a. av kraven för att bevilja respektive återkalla tillstånd att ansöka om verkställighet på ADB-medium. Inte minst frågan om sökandens skadeståndsansvar skulle behöva få en lösning. Slutligen framstår det enligt regeringens mening inte heller som en lämplig avvägning mellan effektivitet och rättssäkerhet att genomföra en reform som utan tvekan ger mindre rätts- säkerhetsgarantier än den nuvarande ordningen när, som Riksrevisionsverket uppmärksammat, effektivitetsvinsterna är oklara. De skäl av rättssäkerhetskaraktär som talar emot en reform gäller även Riksskatteverkets förslag att låta kronofogdemyndigheten verkställa vissa ansökningar som inges av försäkringskassan utan att ha tillgång till exekutionstiteln. Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län påpekar att det förekommer att även försäkringskassornas yrkanden inte överensstämmer med exekutionstiteln. Riksskatteverket framhåller också självt i sin framställning att exekutionstitlar rörande underhållsbidrag generellt är svårare att tolka än t.ex. utslag i mål om betalningsföreläggande. Sammanfattningsvis är regeringen inte heller nu beredd att ge avkall på principen att kronofogdemyndigheten skall ha tillgång till och kunna granska exekutionstiteln även vid en ansökan om verkställighet som görs på ADB-medium. Det i promemorian behandlade förslaget att vid ansökan om verkställighet som görs på ADB-medium avstå från kravet på ingivande av exekutionstitel, om denna är ett utslag i mål om betalningsföreläggande, oavsett hur gammalt utslaget är, har däremot vunnit gillande bland nästan alla remissinstanserna. En sådan ändring är möjlig att genomföra utan att samtidigt efterge kravet på att kronofogdemyndigheten skall granska exekutionstiteln, eftersom utslagen i dessa mål kommer att sparas på mikrokort när de gallras ur SUPRO-registret. Kronofogdemyndigheten kan därigenom ta fram utslagen även efter gallringen. Förslaget beräknas leda till effektivitetsvinster genom att ansökningar i flera fall kan registreras maskinellt. Detta gäller oavsett om man förlänger gallringsfristen eller ej (se avsnitt 5.7). En sådan förändring kommer inte i konflikt med rättssäkerheten i förfarandet; kronofogdemyndigheten skall precis som i dag ha tillgång till exekutionstiteln. Regeringen ställer sig bakom en sådan utvidgning av de nuvarande bestämmelserna och föreslår därför att kravet på att inge exekutionstitel vid ansökan om verkställighet som görs på ADB-medium slopas även för utslag i mål om betalningsföreläggande som är äldre än tre år. 5.7 Terminalåtkomst i verkställighetsärenden -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: En kronofogdemyndighet får ha | | terminalåtkomst till en annan kronofogdemyndighets register för | | betalningsföreläggande och handräckning när det gäller samtliga | | uppgifter i utslag i mål om betalningsföreläggande för den som är| | gäldenär i ett mål om verkställighet vid den egna myndigheten. | | Därvid får endast utslagsnumret användas som sökbegrepp. Ingen | | ändring föreslås när det gäller den tid som uppgifter får bevaras i| | registret. | -------------------------------------------------------------------- Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Riksskatteverkets förslag: En uppgift skall få bevaras i betalningsföreläggande- och handräckningsregistret (SUPRO) i minst tio år. Remissinstanserna: Promemorieförslaget. De flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Sveriges Advokatsamfund är den enda instans som är tveksam och anger att man fortfarande hyser betänkligheter, från rättssäkerhets- och integritetssynpunkt, mot varje slag av utvidgning av åtkomst till terminaluppgifter. Några kronofogdemyndigheter framhåller att det förslag som regeringen ställt sig bakom i avsnitt 5.6 kräver betydande arbetsinsatser om gallringfristen inte förlängs utan myndigheten manuellt från mikrokort måste ta fram uppgifter om det underliggande utslaget. Riksskatteverkets förslag. Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Konsumentverket framhåller att en förlängning av bevarandetiden från tre till tio år torde kräva en mer djupgående analys av effekterna i avseende på integritetsfrågor. Svenska Inkassoföreningen är positiv till förslaget men påpekar att om en förlängd bevarandetid genomförs bör kronofogdemyndigheten ha rätt att gallra utslag ur SUPRO-registret som är felaktiga eller på annat sätt missvisande eftersom registret är offentligt och i viss mån används för ändamål av kreditupplysningskaraktär. Datainspektionen avstyrker bestämt förslaget. Riksrevisionsverket säger sig inte kunna bedöma förslagens kvalitets- och rättssäkerhetsaspekter men konstaterar att Riksskatteverket inte redovisar några kalkyler som belyser de samlade kostnadskonsekvenserna. Skälen för regeringens förslag: Regeringen har tidigare i detta ärende (se avsnitt 5.6) föreslagit att exekutionstiteln inte skall behöva ges in vid en ansökan om verkställighet som görs på ADB-medium, om denna är ett utslag i mål om betalningsföreläggande, oavsett hur gammalt utslaget är. Regeringen har dock inte ansett att man kan frångå kravet på att kronofogdemyndigheten skall ha tillgång till exekutionstiteln i verkställighetsärendet. Det innebär att kronofogdemyndigheten själv måste ta fram utslaget. Detta kan ske maskinellt om utslaget har meddelats av den egna myndigheten och finns kvar i det s.k. SUPRO- registret. Gallringsfristen i detta register för utslag i mål om betalningsföre- läggande är som tidigare nämnts drygt tre år enligt 11 § lagen om register för betalningsföreläggande och handräckning. När ett utslag gallras överförs det till mikrokort. Sådana utslag, liksom utslag som har meddelats av en annan kronofogdemyndighet, måste tas fram manuellt i ett verkställighetsärende. Enligt dagens ordning har alltså en kronofogdemyndighet ingen terminalåtkomst till uppgifter i en annan kronofogdemyndighets register. Man kan därför inte maskinellt ta fram ett utslag som meddelats av en annan myndighet, vilket det finns behov av vid en del ansökningar om verkställighet. Den gällande författningsregleringen innebär i och för sig inget hinder mot att i stället Riksskatteverket tar fram utslaget ur SUPRO-registret för kronofogdemyndighetens räkning (jfr prop. 1990/91:126 s. 50). Däremot skulle det vara förenat med ganska stora datatekniska ingrepp att införa en sådan rutin. Vidare skulle det inte vara särskilt rationellt rent handläggningsmässigt att Riksskatteverket tog på sig denna uppgift. Någon sådan rutin har heller inte införts. Läget är alltså att den verkställande kronofogdemyndigheten måste hämta in utslaget på något annat sätt än via terminal, om utslaget är meddelat av en annan myndighet, vilket kräver en icke oväsentlig extra arbetsinsats. Om man överväger att bryta igenom länsspärrarna genom att ge kronofogdemyndigheten terminalåtkomst till alla uppgifter i utslag i mål om betalningsföreläggande vid alla övriga kronofogdemyndigheter är det av integritetsskäl angeläget att utforma åtkomsten så att det inte med stöd av offentlighetsprincipen blir fritt fram att vid ett och samma tillfälle ta fram uppgifterna i en gäldenärs alla utslag i hela riket. Detta kan åstadkommas genom att man föreskriver dels att bara utslagsnumret får användas som sökbegrepp, dels att uppgifterna i utslaget bara får hämtas i den situationen att myndigheten i fråga har ett pågående mål om verkställighet av det aktuella utslaget mot gäldenären i fråga. Ett sålunda utformat förslag läggs fram i promemorian. Förslaget har fått ett positivt bemötande av remissinstanserna. Data- inspektionen har framhållit att förslaget inte innebär risker för otillbörliga integritetsintrång. Inte någon remissinstans har motsatt sig förändringen. Registerlagens ändamålsbeskrivning innebär inget hinder mot förslaget, eftersom den anger att uppgifter i registret får användas bl.a. som underlag för verkställighet enligt utsökningsbalken. Även regeringen anser att en förändring av föreslagen omfattning bör genomföras. Riksskatteverket har föreslagit en längre gående reform, nämligen att uppgifter i SUPRO-registret skall få bevaras i minst tio år. Därigenom skulle även äldre utslag kunna tas fram på automatisk väg i stället för från mikrokort. De flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Datainspektionen avstyrker däremot bestämt att tiden för bevarande av uppgifter i SUPRO-registret förlängs. Den begränsning som ligger i att uppgifterna föreslås endast få användas för verkställighet blir enligt inspektionen verkningslös mot bakgrund av offentlighetsprincipens grundlagsregler om rätten för den som begär att få ta del av allmänna handlingar att vara anonym och inte behöva röja syftet med sin framställan. Konsumentverket har framhållit att en förlängning av bevarandetiden torde kräva en mer djupgående analys av effekterna i avseende på integritetsfrågor. Regeringen anser att de påpekade integritetseffekterna av en förlängd bevarandetid för närvarande är oklara. Till detta kommer den osäkerhet som följer av diskussionerna om en regionalisering av kronofogdemyndigheterna och vad en sådan reform kan leda till. Regeringen är alltså inte beredd att förorda att bevarandetiden i SUPRO-registret förlängs. 5.8 Tredskodom i mål där fordran grundas på skriftligt fordringsbevis -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Tredskodom med stöd av 44 kap. 7 b § | | rättegångsbalken skall inte få meddelas om tredskodom har | | meddelats tidigare. | -------------------------------------------------------------------- Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Endast Fristående Sparbankers Riksförbund motsätter sig förslaget. Förbundet menar att de utvärderingar som gjorts av den summariska processen inte ger något stöd för antagandet att erforderliga krav på rättssäkerhet i realiteten riskerar att bli åsidosatta om nuvarande ordning behålls. Skälen för regeringens förslag: Föreläggande för en svarande i ett tvistemål vid tingsrätt att avge svaromål vid påföljd av tredskodom regleras i 42 och 44 kap. rättegångsbalken (RB). Den nya summariska processen föranledde vissa nyheter i denna reglering. Sedan tidigare gäller - enligt 44 kap. 7 a § RB - att tredskodom mot svaranden kan meddelas om svaranden underlåter att efter tredskodomsföreläggande inkomma med svaromål. Han skall anses ha följt föreläggandet om han har klargjort sin inställning till kärandens yrkande och angett skäl som kan vara av betydelse vid prövning av saken. Detta brukar kallas för ett motiverat bestridande. I den nya summariska processen saknar det i princip betydelse om sökandens krav grundar sig på ett skriftligt fordringsbevis eller inte. För att ta tillvara de fördelar som en sökande hade av ett skriftligt fordringsbevis i den tidigare gällande lagsökningsprocessen infördes en förstärkt möjlighet till tredskodom på tvistemålsstadiet; enligt 7 b § i samma kapitel måste svaranden i ett sådant fall för att undgå tredskodom visa sannolika skäl för sin inställning, förutom att han måste uppfylla kraven på ett motiverat bestridande enligt 7 a §. För att svaranden inte på ett otillbörligt sätt skulle hindras från att komma till sin rätt infördes också ett förbud i 44 kap. 10 § RB mot att meddela två tredskodomar i rad med stöd av 7 b §. En andra tredskodom är nämligen inte återvinningsbar. Denna konstruktion kan kritiseras av flera orsaker. Det är redan av formella skäl inte möjligt att meddela två tredskodomar med stöd av 7 b §. Rätten kan nämligen inte utfärda föreläggande om svaromål om ett svaromål redan är avgivet och förbudet saknar därigenom praktisk betydelse. Vidare är det klart otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt att meddela en icke återvinningsbar tredskodom med stöd av 7 b §, oavsett vad som förevarit tidigare i målet; på detta sätt kan nämligen svaranden på grund av bevissvårigheter hindras från att komma till sin rätt. Om svaranden har underlåtit att bestrida en ansökan om betalningsföreläggande och därför fått ett utslag emot sig är detta utslag definitionsmässigt att anse som en tredskodom. Om rätten efter återvinning utfärdar föreläggande om svaromål vid påföljd av tredskodom enligt 7 b § och svaranden inte skriftligen kan anföra sannolika skäl för sin inställning, riskerar han en icke återvinningsbar tredskodom. Likartat blir förhållandet om svaranden underlåter att svara på ett första tredsko- domsföreläggande. I så fall meddelas tredskodom med stöd av 7 a §, och efter återvinning samt ett eventuellt förnyat föreläggande möter det inte något hinder att meddela en ny, nu icke återvinningsbar, tredskodom enligt 7 b §, om svaranden visserligen avger svaromål men inte lyckas anföra sannolika skäl. Domstolsverket och de av verket vid utvärderingen tillfrågade tingsrätterna menade att det inte bör kunna komma i fråga att meddela en tredskodom med stöd av 7 b § som slutgiltigt avgörande av ett mål. I promemorian föreslås ett förbud mot att meddela en tredskodom med stöd av 7 b § om det redan har meddelats en tredskodom eller ett utslag i summarisk process. Remissinstanserna har med ett undantag tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. Fristående Sparbankers Riksförbund har gjort gällande att de utvärderingar som gjorts inte ger stöd för antagande att erforderliga krav på rättssäkerhet i realiteten riskerar att bli åsidosatta med nuvarande ordning. Även om det kanske inte går att peka på något fall som lett till ett materiellt oriktigt avgörande är det enligt regeringens mening otillfreds- ställande med en regel som innebär att svaranden riskerar att på grund av bevissvårigheter hindras från att få till stånd en fullständig prövning av saken. Borgenärens intressen träds inte otillbörligt för när genom ett sådant förbud, med tanke på att borgenären redan har fått en exekutionstitel - ett utslag eller en tredskodom - vilken kan bli föremål för åtminstone partiell verkställighet även om återvinning söks. Ett sådant förbud bör i enlighet med promemorians förslag skrivas in i 44 kap. 7 b § RB i stället för den reglering frågan nu har i 44 kap. 10 § RB. 6 Ekonomiska konsekvenser De flesta förslagen innebär arbetsbesparingar och kommer att bidra till en effektivare handläggning av den summariska processen och verkställighetsmålen. Genomströmningstakten för målen har förutsättningar att kunna öka. Förslagen kan sålunda förväntas bidra till att resurser hos kronofogdemyndigheterna frigörs för andra angelägna uppgifter där. Några av förslagen bör kunna leda till en minskning av antalet mål som förs vidare till tingsrätt. De initiala kostnaderna för att genomföra förslagen, liksom kostnaderna för en utökad användning av kun- görelsedelgivning, bedöms bli små och i vart fall inte större än att de ryms inom de berörda myndigheternas befintliga resursramar. 7 Författningskommentar 7.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 44 kap. 7 b § Förslaget har kommenterats i avsnitt 5.8. Den sakliga nyheten finns i paragrafens andra stycke punkt 2 och innebär att tredskodom med stöd av första stycket inte får meddelas om tredskodom har meddelats tidigare. Detta gäller alltså oavsett på vilken grund den första tredskodomen har meddelats. Förbudet gäller också efter ett utslag i den summariska processen, vilket enligt 60 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (BfL) är att anse som tredskodom. Den föreslagna regleringen ersätter det tidigare förbudet i 10 § mot att meddela två tredskodomar efter varandra med stöd av 7 b §. Paragrafen har också genomgått en redaktionell förändring så att nuvarande andra och tredje styckena förts samman till ett stycke. 44 kap. 10 § Ändringen har behandlats i kommentaren till 7 b §. 7.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken 2 kap. 2 § Ändringen, som har kommenterats i avsnitt 5.6, innebär att exekutionstiteln inte behöver ges in vid ansökan om verkställighet som görs på ADB-medium, om titeln är ett utslag i mål om betalningsföreläggande, oavsett hur lång tid som förflutit sedan utslaget meddelades. Den nuvarande treårsgränsen upphävs alltså. 7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning 20 § I paragrafen ändras uttrycket „med posten„ till „med post„. Ändringen är föranledd av postlagen (1993:1684) och Postverkets nya verksamhetsform. 29 § Ändringarna i denna paragraf - som har formulerats om efter påpekande från Lagrådet - gäller dels delgivningsformerna för föreläggandet till svaranden, dels de handlingar som skall bifogas föreläggandet. Delgivningsfrågan har behandlats i avsnitt 5.2. Ändringen innebär att förbudet mot delgivning genom kungörelse enligt 15 § delgivningslagen (1970:428) slopas för mål om betalningsföreläggande såvitt gäller fastställelse till betalning ur viss egendom. Om det i ett mål om betalningsföreläggande framställts yrkande om såväl personlig betalningsskyldighet som fastställelse till betalning ur t.ex. en fastighet kan kungörelsedelgivning alltså endast avse begäran om fastställelsen till betalning ur fastigheten. Ett yrkande avseende personlig betalningsskyldighet kan inte delges genom kungörelse. Detta gäller oavsett mot vem ett sådant yrkande riktas, dvs. även om yrkandet om personlig betalnings- skyldighet riktar sig mot samma person (fastighetens ägare) som har att svara beträffande yrkandet om fastställelse till betalning ur fastigheten. Frågan om när ansökningshandlingarna skall fogas till föreläggandet har behandlats i avsnitt 5.1. Grundregeln att en kopia av ansökningshandlingarna skall bifogas föreläggandet tas bort. I stället anges i andra stycket i vilka fall dessa handlingar skall bifogas. Sålunda skall de alltid bifogas i mål om betalningsföreläggande som gäller fastställelse till betalning ur viss egendom, alltså mål som avses i 2 § andra stycket, och i mål om särskild handräckning. Vidare skall ansökningshandlingarna bifogas i andra mål där handlingarna innehåller någonting utöver vad som kommer att framgå av föreläggandet i målet. Ett sådant är då sökandens fullständiga yrkande och samtliga omständigheter som sökanden åberopat inte återges i föreläggandet. Ett annat fall är då ansökan innehåller påståenden som inte är av omedelbar betydelse för yrkandet, t.ex. en upplysning om att parterna diskuterade tvisten vid ett visst telefonsamtal, och påståendena inte framgår av föreläggandet. En ytterligare situation när ansökningshandlingarna måste tillställas svaranden är när det i ansökan hänvisas till bifogade handlingar och innehållet i dessa inte återges i föreläggandet. I allmänhet torde ändringen medföra effektivitetsvinster endast när det gäller ansökningar som är upprättade i standardiserad form. Kronofogdemyndigheten ges emellertid själv rätt att från fall till fall avgöra om det merarbete som ett återgivande av ansökningshandlingarnas innehåll i föreläggandet innebär uppvägs av de fördelar som ett sådant förfarande medför. 30 § I paragrafen ändras, av samma skäl som ändringen i 20 §, uttrycket „med posten„ till „med post„. 34 § Ändringen, som har behandlats i avsnitt 5.3, innebär att den tid som sökanden har på sig att begära överlämnande av ett mål till tingsrätt förlängs från tre till fyra veckor. 7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning 8 § Paragrafens uppräkning i första stycket av tillåtna sökbegrepp kompletteras med utslagsnummer. Skälen för förslaget finns i avsnitt 5.7. 8 a § Paragrafen är ny. Båda styckena gäller vilken terminalåtkomst en krono- fogdemyndighet får ha till en annan kronofogdemyndighets register för betalningsföreläggande och handräckning. Första stycket gäller uppgifter om delgivningsadress till en svarande i ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning. Sådana uppgifter blir tillgängliga för en myndighet som har ett sådant mål även om de finns i ett utslag som meddelats av en annan myndighet. Den myndighet som efterfrågar uppgifterna måste alltså ha ett pågående mål om summarisk process mot samma svarande. Det är vidare inte tillräckligt att uppgifterna finns i vilket mål som helst hos den andra myndigheten, utan målet måste ha avslutats genom utslag, och det är endast uppgifterna i utslaget som blir tillgängliga. Förslaget har kommenterats i avsnitt 5.5. Andra stycket gäller endast åtkomst till uppgifter i mål om betal- ningsföreläggande. Här är situationen att den efterfrågande myndigheten skall ha ett pågående verkställighetsmål mot en gäldenär avseende ett visst utslag och myndigheten får då ha åtkomst till uppgifterna i det utslaget även om uppgifterna finns i en annan myndighets register. I denna situation får sökning i registret ske endast med användande av utslagets nummer. Skälen för förslaget har behandlats i avsnitt 5.7. Promemorians lagförslag 1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Härigenom föreskrivs att 44 kap. 7 b och 10 §§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse -------------------------------------------------------------- Föreslagen lydelse 44 kap. 7 b § Har käranden grundat sitt yrkande på ett skriftligt fordringsbevis eller på en skriftlig utfästelse som rör annan fullgörelse än betalning, får tredskodom meddelas även om svaranden efter föreläggande att skriftligen avge svaromål vid påföljd av tredskodom uppfyllt vad som sägs i 7 a § andra stycket men inte förmått visa sannolika skäl för sin inställning. -------------------------------------------------------------- Första stycket gäller inte, om kärandens yrkande grundas på ett ömsesidigt förpliktande avtal och svaranden gör invändning om vederlaget. Tredskodom enligt första stycket får inte meddelas om käranden motsätter sig det. -------------------------------------------------------------- Tredskodom enligt första stycket får inte meddelas 1. om kärandens yrkande grundas på ett ömsesidigt förpliktande avtal och svaranden gör invändning om vederlaget, 2. om tredskodom har meddelats tidigare, eller 3. om käranden motsätter sig det. 10 § -------------------------------------------------------------- Vid återvinning skall handläggningen av målet, i den del åter- vinning har sökts, fortsätta där den slutade när frågan om tredskodom togs upp. Avser återvinningsansökningen en tredskodom som meddelats med stöd av 7 b §, får sådan tredskodom inte meddelas på nytt i målet. -------------------------------------------------------------- Vid återvinning skall handläggningen av målet, i den del åter- vinning har sökts, fortsätta där den slutade när frågan om tredskodom togs upp. En part mot vilken tredskodom meddelas på nytt har inte rätt till återvinning i målet. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. 2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § utsökningsbalken skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse -------------------------------------------------------------- Föreslagen lydelse 2 kap. 2 § Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar. Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkställighet söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, skall den handlingen inges. Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyndigheten anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses i andra stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. -------------------------------------------------------------- Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om betalningsföreläggande, som har meddelats tidigast tre år innan verkställighet söks. -------------------------------------------------------------- Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om betalningsföreläggande. Sökanden behöver inte ge in exekutionstiteln, om denna är en dom eller ett strafföreläggande som på grund av föreskrift i lag eller annan författning har översänts till kronofogdemyndigheten från en domstol eller en myndighet. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning Härigenom föreskrivs att 8, 20, 29, 30 och 34 §§ lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse -------------------------------------------------------------- Föreslagen lydelse 8 § -------------------------------------------------------------- Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som inte är behörig, skall målet genast överlämnas till en kronofogdemyndighet som enligt vad handlingarna visar är behörig. Även om den myndighet där ansökan gjorts är behörig, får målet överlämnas till annan behörig kronofogdemyndighet, om det inte utan avsevärd olägenhet kan handläggas vid den första myndigheten eller om det av andra skäl är uppenbart att ett överlämnande skulle främja målets handläggning. Ansökan anses gjord när den kom in till den första myndigheten. -------------------------------------------------------------- Har ansökan gjorts hos en kronofogdemyndighet som inte är behörig, skall målet genast överlämnas till en kronofogdemyndighet som enligt vad handlingarna visar är behörig. Även om den myndighet där ansökan gjorts är behörig, får målet överlämnas till annan behörig kronofogdemyndighet, om det främjar målets hand- läggning. Ansökan anses gjord när den kom in till den första myn- digheten. 20 § -------------------------------------------------------------- Är ansökningen så bristfällig att den inte kan läggas till grund för handläggning av målet, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen. Sådant föreläggande får sändas till sökanden med posten under hans i målet uppgivna adress eller förmedlas på annat lämpligt sätt. Följer sökanden inte föreläggandet, skall ansökningen avvisas. Sökanden skall upplysas om detta i föreläggandet. -------------------------------------------------------------- Är ansökningen så bristfällig att den inte kan läggas till grund för handläggning av målet, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen. Sådant föreläggande får sändas till sökanden med post under hans i målet uppgivna adress eller förmedlas på annat lämpligt sätt. Följer sökanden inte föreläggandet, skall ansökningen avvisas. Sökanden skall upplysas om detta i föreläggandet. Första stycket skall också tillämpas, om kronofogdemyndigheten begär att sökanden skall betala ansökningsavgiften i förskott. Om sökanden inte har betalat ansökningsavgiften i förskott men krono- fogdemyndigheten ändå har tagit upp ansökningen, får ansökningsavgiften genast utsökas hos sökanden. 29 § -------------------------------------------------------------- Föreläggandet skall tillsammans med en kopia av ansökningshand- lingarna delges svaranden i enlighet med vad som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål. I ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning får delgivning dock inte ske genom kungörelse enligt 15 § delgiv- ningslagen (1970:428). -------------------------------------------------------------- Föreläggandet skall delges svaranden i enlighet med vad som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål. En kopia av ansökningshandlingarna skall fogas till föreläggan- det i mål om handräckning, i mål om betalningsföreläggande som avses i 2 § andra stycket samt i andra mål där handlingarna inne- håller någonting utöver vad som framgår av föreläggandet. Skall sökanden ombesörja delgivningen, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångsbalken. 30 § -------------------------------------------------------------- Har delgivning inte kunnat ske, skall kronofogdemyndigheten pröva om försöken till delgivning skall fortsätta eller om sökanden skall erbjudas att själv ombesörja delgivningen. Hänsyn skall därvid tas till det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta försök skall lyckas samt omständigheterna i övrigt. Erbjudandet får sändas med posten till sökanden under hans i målet uppgivna adress eller förmedlas på annat sätt. Antar sökanden inte erbjudandet, skall ansökningen avvisas. -------------------------------------------------------------- Har delgivning inte kunnat ske, skall kronofogdemyndigheten pröva om försöken till delgivning skall fortsätta eller om sökanden skall erbjudas att själv ombesörja delgivningen. Hänsyn skall därvid tas till det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta försök skall lyckas samt omständigheterna i övrigt. Erbjudandet får sändas med post till sökanden under hans i målet uppgivna adress eller förmedlas på annat sätt. Antar sökanden inte erbjudandet, skall ansökningen avvisas. 34 § -------------------------------------------------------------- Vill sökanden att målet skall överlämnas till tingsrätt, skall han begära detta skriftligen. Hans begäran skall ha kommit in till kronofogdemyndigheten inom tre veckor från den dag då underrättelsen sändes till honom. -------------------------------------------------------------- Vill sökanden att målet skall överlämnas till tingsrätt, skall han begära detta skriftligen. Hans begäran skall ha kommit in till kronofogdemyndigheten inom fyra veckor från den dag då underrättelsen sändes till honom. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning dels att 8 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, samt närmast före denna paragraf en ny rubrik av följande lydelse. -------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse -------------------------------------------------------------- Föreslagen lydelse 8 § -------------------------------------------------------------- Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast namn, personnummer, organisationsnummer, särskilt registreringsnummer, sökandens eller ingivarens referensnummer, ingivarens kodbeteckning, målnummer, målets inkomstdag, dagen för målets avgörande, bevakningstider och uppgifter om målets art. -------------------------------------------------------------- Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast namn, personnummer, organisationsnummer, särskilt registreringsnummer, sökandens eller ingivarens referensnummer, ingivarens kodbeteckning, målnummer, målets inkomstdag, dagen för målets avgörande, utslagsnummer, bevakningstider och uppgifter om målets art. Riksskatteverket får som sökbegrepp inte använda uppgifter om sökanden eller svaranden i målet. Regeringen får föreskriva att även andra uppgifter får användas som sökbegrepp för de ändamål som anges i 1 § andra meningen. -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- Terminalåtkomst 8 a § -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- En kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till en annan kronofogdemyndighets register såvitt avser uppgift om delgiv- ningsadress i utslag för den som är svarande i ett mål om betalningsföreläggande eller handräckning vid den egna myndig- heten. En kronofogdemyndighet får också ha terminalåtkomst till en annan kronofogdemyndighets register såvitt avser samtliga upp- gifter i ett utslag i mål om betalningsföreläggande för den som är gäldenär i ett mål om verkställighet av utslaget vid den egna myndigheten. Därvid får endast utslagsnumret användas som sökbegrepp. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över promemorian Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Stockholms tingsrätt, Trelleborgs tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Bodens tingsrätt, Domstolsverket, Datainspektionen, Riksskatteverket, Rikspolisstyrelsen, Riksrevisionsverket, kronofogde-myndigheterna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, Centralnämnden för fastighetsdata, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Inkassoföreningen, Sveriges Inkasso- organisation, Svenska Bank-föreningen, Fristående Sparbankers Riksförbund, Finansbolagens Förening samt Dun & Bradstreet Soliditet AB. Riksskatteverkets lagförslag 1 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Härigenom föreskrivs ifråga om utsökningsbalken att 2 kap. 2 § skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse -------------------------------------------------------------- Föreslagen lydelse Förstahandsförslag 2 kap. 2 § Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar. Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkställighet söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, skall den handlingen inges. Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyndigheten anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses i andra stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. -------------------------------------------------------------- Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om betalningsföreläggande, som har meddelats tidigast tre år innan verkställighet söks. -------------------------------------------------------------- Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver exekutionstiteln inges endast när kronofogdemyndigheten begär det. Andrahandsförslag -------------------------------------------------------------- Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om betalningsföreläggande, som har meddelats tidigast tre år innan verkställighet söks. -------------------------------------------------------------- Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om betalningsföreläggande, som har meddelats av kronofogdemyndig- heten. Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Riksskatteverkets framställning Efter remiss har yttrande över Riksskatteverkets framställning avgetts av Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, Stockholms tingsrätt, Kristianstads tingsrätt, Domstolsverket, Datainspektionen, Konkurrensverket, Konsumentverket, Riksrevisionsverket, Riksförsäkringsverket, Kronofogdemyndigheterna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet, Föreningen Sveriges Kronofogdar, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Inkassoföreningen, Sveriges Inkassoorganisation, Kundinkasso AB, Trafikförsäk- ringsföreningen, Svenska Bankföreningen, Fristående Sparbankers Riksförbund, Finansbolagens Förening, Sveriges Fastighetsägareförbund, Lantbrukarnas Riksförbund samt Villaägarnas Riksförbund. Lagrådsremissens lagförslag 1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Härigenom föreskrivs att 44 kap. 7 b och 10 §§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse -------------------------------------------------------------- Föreslagen lydelse 44 kap. 7 b §1 Har käranden grundat sitt yrkande på ett skriftligt fordringsbevis eller på en skriftlig utfästelse som rör annan fullgörelse än betalning, får tredskodom meddelas även om svaranden efter föreläggande att skriftligen avge svaromål vid påföljd av tredskodom uppfyllt vad som sägs i 7 a § andra stycket men inte förmått visa sannolika skäl för sin inställning. -------------------------------------------------------------- Första stycket gäller inte, om kärandens yrkande grundas på ett ömsesidigt förpliktande avtal och svaranden gör invändning om vederlaget. Tredskodom enligt första stycket får inte meddelas om käranden motsätter sig det. -------------------------------------------------------------- Tredskodom enligt första stycket får inte meddelas 1. om kärandens yrkande grundas på ett ömsesidigt förpliktande avtal och svaranden gör invändning om vederlaget, 2. om tredskodom har meddelats tidigare, eller 3. om käranden motsätter sig det. 10 §2 -------------------------------------------------------------- Vid återvinning skall handläggningen av målet, i den del åter- vinning har sökts, fortsätta där den slutade när frågan om tredskodom togs upp. Avser återvinningsansökningen en tredskodom som meddelats med stöd av 7 b §, får sådan tredskodom inte meddelas på nytt i målet. -------------------------------------------------------------- Vid återvinning skall handläggningen av målet, i den del åter- vinning har sökts, fortsätta där den slutade när frågan om tredskodom togs upp. En part mot vilken tredskodom meddelas på nytt har inte rätt till återvinning i målet. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1990:747. 2 Senaste lydelse 1990:747. 2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § utsökningsbalken skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse -------------------------------------------------------------- Föreslagen lydelse 2 kap. 2 §1 Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar. Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkställighet söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, skall den handlingen inges. Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyndigheten anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses i andra stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. -------------------------------------------------------------- Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver exekutionstiteln inte inges, om den är ett utslag i mål om betalningsföreläggande, som har meddelats tidigast tre år innan verkställighet söks. -------------------------------------------------------------- Görs ansökan på medium för automatisk databehandling behöver exekutionstiteln inte ges in, om den är ett utslag i mål om betalningsföreläggande. Sökanden behöver inte ge in exekutionstiteln, om denna är en dom eller ett strafföreläggande som på grund av föreskrift i lag eller annan författning har översänts till kronofogdemyndigheten från en domstol eller en myndighet. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1994:1413. 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning Härigenom föreskrivs att 20, 29, 30 och 34 §§ lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse. -------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse -------------------------------------------------------------- Föreslagen lydelse 20 §1 -------------------------------------------------------------- Är ansökningen så bristfällig att den inte kan läggas till grund för handläggning av målet, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen. Sådant föreläggande får sändas till sökanden med posten under hans i målet uppgivna adress eller förmedlas på annat lämpligt sätt. Följer sökanden inte föreläggandet, skall ansökningen avvisas. Sökanden skall upplysas om detta i föreläggandet. -------------------------------------------------------------- Är ansökningen så bristfällig att den inte kan läggas till grund för handläggning av målet, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen. Sådant föreläggande får sändas till sökanden med post under hans i målet uppgivna adress eller förmedlas på annat lämpligt sätt. Följer sökanden inte föreläggandet, skall ansökningen avvisas. Sökanden skall upplysas om detta i föreläggandet. Första stycket skall också tillämpas, om kronofogdemyndigheten begär att sökanden skall betala ansökningsavgiften i förskott. Om sökanden inte har betalat ansökningsavgiften i förskott men kronofogdemyndigheten ändå har tagit upp ansökningen, får ansökningsavgiften genast utsökas hos sökanden. 29 §2 -------------------------------------------------------------- Föreläggandet skall tillsammans med en kopia av ansöknings- handlingarna delges svaranden i enlighet med vad som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål. I ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning får delgivning dock inte ske genom kungörelse enligt 15 § delgiv- ningslagen (1970:428). -------------------------------------------------------------- Föreläggandet skall delges svaranden i enlighet med vad som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål. Delgivning genom kungörelse enligt 15 § delgivningslagen (1970:428) får dock endast ske i mål om särskild handräckning och i mål om betalningsföreläggande som avses i 2 § andra stycket. En kopia av ansökningshandlingarna skall fogas till föreläggan- det i mål om betalningsföreläggande som avses i 2 § andra stycket, i mål om särskild handräckning samt i andra mål där handlingarna innehåller någonting utöver vad som framgår av föreläggandet. Skall sökanden ombesörja delgivningen, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångsbalken. 30 §3 -------------------------------------------------------------- Har delgivning inte kunnat ske, skall kronofogdemyndigheten pröva om försöken till delgivning skall fortsätta eller om sökanden skall erbjudas att själv ombesörja delgivningen. Hänsyn skall därvid tas till det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta försök skall lyckas samt omständigheterna i övrigt. Erbjudandet får sändas med posten till sökanden under hans i målet uppgivna adress eller förmedlas på annat sätt. Antar sökanden inte erbjudandet, skall ansökningen avvisas. -------------------------------------------------------------- Har delgivning inte kunnat ske, skall kronofogdemyndigheten pröva om försöken till delgivning skall fortsätta eller om sökanden skall erbjudas att själv ombesörja delgivningen. Hänsyn skall därvid tas till det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta försök skall lyckas samt omständigheterna i övrigt. Erbjudandet får sändas med post till sökanden under hans i målet uppgivna adress eller förmedlas på annat sätt. Antar sökanden inte erbjudandet, skall ansökningen avvisas. 34 § -------------------------------------------------------------- Vill sökanden att målet skall överlämnas till tingsrätt, skall han begära detta skriftligen. Hans begäran skall ha kommit in till kronofogdemyndigheten inom tre veckor från den dag då underrättelsen sändes till honom. -------------------------------------------------------------- Vill sökanden att målet skall överlämnas till tingsrätt, skall han begära detta skriftligen. Hans begäran skall ha kommit in till kronofogdemyndigheten inom fyra veckor från den dag då underrättelsen sändes till honom. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. **FOOTNOTES** 1 Senaste lydelse 1993:520. 2 Senaste lydelse 1991:846. 3 Senaste lydelse 1991:846. 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning dels att 8 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §, samt närmast före denna paragraf en ny rubrik av följande lydelse. -------------------------------------------------------------- Nuvarande lydelse -------------------------------------------------------------- Föreslagen lydelse 8 § -------------------------------------------------------------- Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast namn, personnummer, organisationsnummer, särskilt registreringsnummer, sökandens eller ingivarens referensnummer, ingivarens kodbeteckning, målnummer, målets inkomstdag, dagen för målets avgörande, bevakningstider och uppgifter om målets art. -------------------------------------------------------------- Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast namn, personnummer, organisationsnummer, särskilt registreringsnummer, sökandens eller ingivarens referensnummer, ingivarens kodbeteckning, målnummer, målets inkomstdag, dagen för målets avgörande, utslagsnummer, bevakningstider och uppgifter om målets art. Riksskatteverket får som sökbegrepp inte använda uppgifter om sökanden eller svaranden i målet. Regeringen får föreskriva att även andra uppgifter får användas som sökbegrepp för de ändamål som anges i 1 § andra meningen. -------------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------------- Terminalåtkomst 8 a § En kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till en annan kronofogdemyndighets register när det gäller uppgift om delgiv- ningsadress i utslag för den som är svarande i ett mål om betal- ningsföreläggande eller handräckning vid den egna myndigheten. En kronofogdemyndighet får också ha terminalåtkomst till en annan kronofogdemyndighets register när det gäller samtliga upp- gifter i ett utslag i mål om betalningsföreläggande för den som är gäldenär i ett mål om verkställighet av utslaget vid den egna myndigheten. Därvid får endast utslagsnumret användas som sökbegrepp. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Lagrådet Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-04-29 Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck, regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist. Enligt en lagrådsremiss den 25 april 1996 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i rättegångsbalken, 2. lag om ändring i utsökningsbalken, 3. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, 4. lag om ändring i lagen (1991:876) om register för betalningsföreläggande och handräckning. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bengt Olsson. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning 29 § Första stycket Enligt förslaget skall kungörelsedelgivning i fortsättningen kunna användas bl.a. i mål om betalningsföreläggande som avses i 2 § andra stycket, dvs. mål där sökanden begär fastställelse till betalning ur viss egendom som omfattas av panträtt eller företagshypotek. Avfattningen av den föreslagna regeln kan göra det något tveksamt om kungörelsedelgivning får användas när det, som ofta torde vara fallet, i ett sådant mål även har yrkats personlig betalningsskyldighet, men lydelsen talar närmast för att detta inte kan anses tillåtet. Om detta är avsikten, förordar Lagrådet till undvikande av tillämpningssvårigheter att regeln förtydligas på det sättet att det i stället för „mål om betalningsföre- läggande som avses i 2 § andra stycket„ används uttryckssättet „mål om betalningsföreläggande som endast rör en sådan begäran om betalnings- fastställelse som avses i 2 § andra stycket„. Andra stycket Förslaget innebär att själva ansökningen i ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning med visst undantag inte skall behöva delges svaranden i det fallet att denna inte innehåller något utöver vad som framgår av föreläggandet. Mot denna ordning har Lagrådet i sak inte något att invända. Det synes emellertid svårt att komma ifrån att 25 § enligt sina ordalag förutsätter att ansökningen alltid skall delges svaranden. Lagrådet förordar att ordet „ansökningen„ andra gången det används i den paragrafen ersätts med „föreläggandet„. En motsvarande ändring bör göras i 4 § tredje stycket räntelagen (1975:635), där lämpligen orden „ansökan om betalningsföreläggande„ kan ersättas med enbart „betalningsföreläggande„. Övriga lagförslag Förslagen lämnas utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1996 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Åhnberg, Pagrotsky Föredragande: statsrådet Freivalds Regeringen beslutar proposition 1995/96:211 Effektiviseringar inom den summariska processen.