Post 6437 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1995/96:223 ·
Hämta Doc ·
Ändring i fiskelagen (1993:787)
Ansvarig myndighet: Jordbruksdepartementet
Dokument: Prop. 223
Regeringens proposition
1995/96:223
Ändring i fiskelagen (1993:787)
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 maj 1996
Göran Persson
Annika Åhnberg
(Jordbruksdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ändring i fiskelagen (1993:787) som innebär att
lagens geografiska tillämpningsområde vidgas. Vissa bestämmelser som i dag
gäller för svenskt havsfiske på internationellt vatten utanför Sveriges
ekonomiska zon utsträcks till att också gälla sådant fiske i andra länders
territorialvatten.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3
2 Lagtext.................................................... 3
3 Ärendet och dess beredning................................. 4
4 Fiskelagens tillämplighet vid svenskt havsfiske............ 5
5 Författningskommentarer.................................... 7
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag.........................
9
Bilaga 2 Lagrådets yttrande..................................
10
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996..... 11
Rättsdatablad.................................................... 12
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i fiskelagen (1993:787).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)
Härigenom föreskrivs att 24 och 25 §§ fiskelagen (1993:787) skall ha följande
lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
24 §1
--------------------------------------------------------------------
Föreskrifter meddelade med stöd Föreskrifter meddelade med stöd
av 19-23 §§ skall även tillämpas vidav 19-23 §§ skall även tillämpas
svenskt havsfiske i internatio- vid svenskt havsfiske utanför Sve-
nellt vatten utanför Sveriges riges ekonomiska zon i
ekonomiska zon. internationellt vatten och i
andra vatten där fisket bedrivs
med stöd av internationella
överenskommelser.
25 §
Den som fiskar skall visa hänsyn till andra som vistas i området. Fiske skall
bedrivas så att andra fiskande inte onödigtvis hindras.
Om flera fiskande vill fiska i samma vatten och det inte kan ske samtidigt,
skall de få fiska i den ordning de kommit till platsen.
Det egna fiskeredskapet skall användas så att det inte snärjs ihop med eller
skadar andras redskap.
Efter avslutat fiske får inte någonting lämnas kvar som kan hindra andra
fiskande.
--------------------------------------------------------------------
Första-fjärde styckena skall även Första-fjärde styckena skall även
tillämpas vid svenskt havsfiske i tillämpas vid svenskt havsfiske
internationellt vatten utanför utanför Sveriges ekonomiska zon i
Sveriges ekonomiska zon. internationellt vatten och i
andra vatten där fisket bedrivs
med stöd av internationella
överenskommelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
3 Ärendet och dess beredning
Fiskelagen (1993:787) trädde i kraft den 1 januari 1994. Lagen reglerar rätten
till fiske samt fisket inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska
zon. I de fall som anges särskilt gäller lagen även svenskt havsfiske utanför
den ekonomiska zonen. Denna möjlighet att utsträcka tillämpningsområdet
utnyttjas i fråga om lagens bemyndiganden att meddela föreskrifter om fiskevård,
hänsyn till naturvården, begränsningar i användningen av fiskeredskap,
fartygstillstånd, uppgiftsskyldighet samt märkning och utmärkning av
fiskeredskap. Även bestämmelserna om vilken hänsyn den som fiskar skall ta till
andra som vistas i samma område gäller för svenskt havsfiske i internationellt
vatten utanför den ekonomiska zonen.
Sverige inträdde som medlem i Europeiska unionen den 1 januari 1995.
Medlemskapet föranledde vissa kompletteringar av lagstiftningen genom lagen
(1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken (prop.
1994/95:75, bet. 1994/95:JoU7, rskr. 1994/95:126). Fiskelagstiftningen har
senast ändrats hösten 1995 (prop. 1995/96:8, bet. 1995/96:JoU5, rskr.
1995/96:85) med ikraftträdande den 1 januari 1996. Ändringarna innebar bl.a.
att bestämmelser om fisket som ursprungligen införts i lagen (1994:1709) om EG:s
förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken inordnades i fiskelagen.
Enligt internationella överenskommelser om fiske och numera inom ramen för
Sveriges deltagande i den gemensamma fiskeripolitiken bedrivs ett svenskt
havsfiske även i våra grannländers territorialvatten. Fiskeriverket har i en
skrivelse till regeringen den 28 februari 1996 föreslagit att
tillämpningsområdet för de tidigare nämnda bemyndigandena i fiskelagen skall
utsträckas till att gälla även svenskt havsfiske inom andra länders
territorialhav.
Fiskeriverkets skrivelse har remissbehandlats. Yttranden har avgivits av
Riksåklagaren, Kustbevakningen, Göta hovrätt och Kammarrätten i Göteborg.
Remissyttrandena finns i Jordbruksdepartementet (dnr Jo96/554). Sveriges
Fiskares Riksförbund och Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund har beretts
tillfälle att yttra sig över skrivelsen.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 9 maj 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över det
lagförslag som finns i bilaga 1.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga
2.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1995:1388.
4 Fiskelagens tillämplighet vid svenskt havsfiske
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: Föreskrifter som enligt fiskelagen får |
| meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen |
| bestämmer om fiskevård, hänsyn till naturvården, |
| redskapsanvändning, fartygstillstånd, uppgiftsskyldighet, |
| märkning och utmärkning av fiskeredskap utsträcks till att |
| omfatta även svenskt havsfiske som bedrivs i andra länders |
| territorialvatten med stöd av internationella överenskommelser. |
| Detsamma skall gälla lagens bestämmelser om den hänsyn en |
| fiskande skall visa andra fiskare. |
--------------------------------------------------------------------
Fiskeriverkets förslag: Fiskeriverket har föreslagit att bemyndigandet att
meddela föreskrifter om fiskevård, hänsyn till naturvården, redskapsanvändning,
uppgiftsskyldighet samt märkning och utmärkning av fiskeredskap utsträcks till
att omfatta svenskt havsfiske i alla vatten utanför Sveriges ekonomiska zon.
Remissinstanserna: Göta hovrätt och Kustbevakningen har tillstyrkt
Fiskeriverkets förslag.
Även Riksåklagaren och Kammarrätten i Göteborg anser att det finns fog för en
utvidgning av bestämmelsernas geografiska tillämpningsområde. Riksåklagaren
anför dock att en sådan utvidgning bör begränsas till fiske inom ramen för
Sveriges internationella åtaganden. Kammarrätten ifrågasätter om inte den
föreslagna ändringen skulle kunna tolkas så att svensk lag ger regeringen eller
en myndighet rätt att meddela bestämmelser som skulle kunna innebära ingrepp i
ett annat lands ensamrätt att fatta beslut om verksamheten inom sitt
territorium. Kammarrätten föreslår att meddelade föreskrifter skall gälla
svenskt havsfiske inom annat lands territorium i den mån detta följer av
Sveriges anslutning till EU eller annan överenskommelse med annan stat.
Skälen för regeringens förslag: Tillämpningsområdet för EG:s fiskeripolitik
framgår av artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december
1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk (grundförordningen).
Enligt artikeln omfattar fiskeripolitiken alla vatten inom ett medlemslands
sjöterritorium och ekonomiska zon. Vidare omfattas gemenskapsfartygens fiske i
det fria havet och, inom ramen för träffade fiskeöverenskommelser, även fisket i
vatten under tredje lands jurisdiktion.
De allmänna målen för fiskeripolitiken är enligt grundförordningen att skydda
och bevara de levande akvatiska marina resurserna som är tillgängliga och får
utnyttjas. Dessa resurser skall långsiktigt nyttjas på ett ändamålsenligt och
ansvarsfullt sätt under förhållanden anpassade till fiskesektorns förhållanden
och följderna för det marina ekosystemet. Behörigheten att besluta om åtgärder
för detta nyttjande av fiskresurserna i havet tillkommer gemenskapen. I många
fall sker detta genom att gemenskapen ger nödvändiga ramar för fisket medan det
överlämnas till medlemsländerna att utfärda detaljföreskrifter.
Enligt förordning (EEG) nr 101/76 av den 19 januari 1976 om fastställande av
en gemensam strukturpolitik för fiskerinäringen skall alla gemenskapens
fiskefartyg ha lika villkor när det gäller tillträde och nyttjande av
medlemsstaternas havsområden. Från denna princip görs undantag i artikel 6 i
grundförordningen. Undantaget innebär att medlemsländerna till utgången av år
2002 får begränsa fisket i sina vatten i havsområdet inom 12 sjömil från
stranden. Inskränkningen gäller inte medlemsländernas traditionella fiske i
varandras vatten. Detta fiske regleras i bilaga 1 till grundförordningen.
I fördraget om Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning till EU
kompletteras bilagan till grundförordningen med bestämmelser om bl.a. svenskt
fiske i finska och danska vatten. Fiske med svenskt fartyg får ske inom 4-12
sjömil från Finlands kust och från Danmarks kust mot Skagerrak samt inom 3-12
sjömil från den danska Kattegatt- och Östersjökusten. Härtill kommer att de
särskilda förhållandena i Öresund som regleras genom 1932 års
fiskeöverenskommelse ger rätt till svenskt fiske in till sju meters djup på den
danska sidan av sundet.
Svenska fiskefartyg får som en följd av dessa överenskommelser användas för
fiske i andra länders territorialhav inom ramen för den gemensamma
fiskeripolitiken och dess regelverk. Det gäller det finska territorialhavet och
danskt territorialvatten i Öresund.
Som nämnts i det föregående är det gemenskapens uppgift att bestämma regler
för hur fiskresurserna skall nyttjas. Medlemsländerna får endast reglera fisket
i sina vatten om gemenskapen överlåter uppgiften på dem. Ett exempel på sådan
överlåtelse finns i artikel 10 i grundförordningen. Bestämmelsen ger
medlemsländerna rätt att vidta åtgärder för att bevara och förvalta
fiskresurserna i de egna vattnen. En förutsättning är att åtgärderna rör lokala
bestånd som bara är av intresse för fiskare från det egna landet eller att
åtgärderna är tillämpliga enbart i fråga om landets egna fiskare. Däremot får
medlemsländerna inte reglera övriga länders fiske som utövas med stöd av
grundförordningens bilaga 1 eller med stöd av anslutningsfördraget. I den mån
det erfordras bestämmelser som kompletterar EG:s föreskrifter för det fiske som
bedrivs i andra medlemsländers vatten ankommer det därför på fiskefartygets eget
land att utfärda sådana bestämmelser.
Enligt förordning (EG) nr 3690/93 av den 20 december 1993 om ett
gemenskapssystem för fastställande av bestämmelser om vilka uppgifter som minst
måste ingå i fiskelicenser får fiskefartyg inte användas för fiske och till
fisket kopplad verksamhet utan att det har utfärdats en fartygslicens enligt en
nationell ordning. Vidare kan enligt förordning (EG) nr 1627/94 av den 27 juni
1994 om allmänna bestämmelser för särskilda fisketillstånd rådet vid beslut om
nyttjandet av fiskresurserna föreskriva krav på särskilda fisketillstånd för att
möjliggöra styrning av de enskilda fiskefartygens fiskeansträngningar. Det
ankommer på medlemsländerna att administrera dessa tillstånd. Enligt förordning
(EG) nr 3317/94 av den 22 december 1994 om allmänna bestämmelser om tillstånd
att bedriva fiske i ett tredje lands vatten inom ramen för ett fiskeavtal faller
det på medlemsländerna att meddela nationella föreskrifter för administrationen
av sådana tillstånd.
Ett väsentligt inslag i den gemensamma fiskeripolitiken är kontrollen av
fisket. Grundläggande bestämmelser om denna kontroll av följsamheten mot
fiskeripolitiken finns i förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om
ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken. Utöver det ansvar
länderna har för kontrollen av fisket i egna vatten måste de även övervaka de
egna fartygens verksamhet i andra vatten. En viktig del av kontrollen är
skyldigheten för de fiskande att lämna uppgifter om fisket. Det gäller bl.a.
uppgifter om fångster, fiskeplatser, redskapsanvändning, landningar och
omlastningar. Medlemsländerna ansvarar för att uppgifter lämnas även i fråga om
de egna fiskefartygens verksamhet i tredje lands vatten. Uppgifterna om fångster
används bl.a. för att beräkna när ett land har utnyttjat sin kvot. När
medlemslandet bedömer att kvoten har utnyttjats skall landet enligt
kontrollförordningen förbjuda sina fartyg att fortsätta med fisket. Ett sådant
förbud kan avse fisket i andra länders territorialvatten.
Det finns följaktligen behov av nationella föreskrifter som i olika avseenden
kompletterar gemenskapens bestämmelser om fisket. Fiskelagen ger i dag stöd för
sådana föreskrifter för fisket i svenska vatten, i det fria havet och i andra
länders ekonomiska zoner. Svenska fiskefartyg används emellertid även för fiske
i andra länders territorialvatten. För att säkerställa att det svenska fisket i
sådana vatten utövas på ett sätt som är förenligt med Sveriges skyldigheter
enligt den gemensamma fiskeripolitiken och med internationella överenskommelser
i övrigt behöver fiskelagens tillämpningsområde vidgas. Bestämmelserna som
gäller för svenskt havsfiske i internationellt vatten bör utsträckas till att
gälla även havsfiske i andra länders territorialvatten.
Regeringen delar Riksåklagarens och Kammarrättens uppfattning att en sådan
utvidgning av lagens tillämpningsområde bör begränsas till fiske som sker inom
ramen för de internationella överenskommelser som Sverige omfattas av.
Föreskrifter som enligt fiskelagen får meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer om fiskevård, hänsyn till naturvården,
redskapsanvändning, fartygstillstånd, uppgiftsskyldighet, märkning och
utmärkning av redskap bör således utsträckas till att omfatta svenskt
havsfiske som med stöd av internationella överenskommelser bedrivs i andra
länders territorialvatten. Motsvarande bör gälla lagens bestämmelser om den
hänsyn en fiskande skall visa andra fiskare.
5 Författningskommentarer
24 §
Ändringen av paragrafen innebär att nationella föreskrifter som meddelas till
komplettering av EG:s förordningar om fisket kan tillämpas även vid svenskt
havsfiske i andra länders territorialvatten. Föreskrifterna kan avse bl.a.
fartygstillstånd, uppgiftsskyldighet och förbud mot fortsatt fiske när en
tilldelad kvot har fiskats upp.
25 §
Genom ändringen blir hänsynsreglerna tillämpliga även vid svenskt havsfiske i
andra länders territorialvatten när fisket bedrivs med stöd av internationella
överenskommelser.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787)
Härigenom föreskrivs att 24 och 25 §§ fiskelagen (1993:787) skall ha följande
lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
24 §1
--------------------------------------------------------------------
Föreskrifter meddelade med stöd Föreskrifter meddelade med stöd
av 19-23 §§ skall även tillämpas vidav 19-23 §§ skall även tillämpas
svenskt havsfiske i internatio- vid svenskt havsfiske utanför Sve-
nellt vatten utanför Sveriges riges ekonomiska zon i
ekonomiska zon. internationellt vatten och i
andra vatten där fisket bedrivs
med stöd av internationella
överenskommelser.
25 §
Den som fiskar skall visa hänsyn till andra som vistas i området. Fiske skall
bedrivas så att andra fiskande inte onödigtvis hindras.
Om flera fiskande vill fiska i samma vatten och det inte kan ske samtidigt,
skall de få fiska i den ordning de kommit till platsen.
Det egna fiskeredskapet skall användas så att det inte snärjs ihop med eller
skadar andras redskap.
Efter avslutat fiske får inte någonting lämnas kvar som kan hindra andra
fiskande.
--------------------------------------------------------------------
Första-fjärde styckena skall även Första-fjärde styckena skall även
tillämpas vid svenskt havsfiske i tillämpas vid svenskt havsfiske
internationellt vatten utanför utanför Sveriges ekonomiska zon i
Sveriges ekonomiska zon. internationellt vatten och i
andra vatten där fisket bedrivs
med stöd av internationella
överenskommelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1995:1388.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-05-15
Närvarande: f.d. regeringsrådet Åke Bouvin, regeringsrådet Anders Swartling,
justitierådet Bengt Lambe.
Enligt en lagrådsremiss den 9 maj 1996 (Jordbruksdepartementet) har regeringen
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i
fiskelagen (1993:787).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Daniel
Samuelson.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Jordbruksdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden
Hjelm-Wallén, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson,
Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström,
Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Åhnberg
Regeringen beslutar proposition 1995/96:223 Ändring i fiskelagen (1993:787).
Rättsdatablad
--------------------------------------------------------------------
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, Celexnummer för
ändrar, upphäver eller bakomliggande EG-
upprepar ett regler
normgivnings-
bemyndigande
--------------------------------------------------------------------
Lag om ändring i 24 § 392R3760 m.fl.
fiskelagen (1993:787)