Post 6429 av 7181 träffar
Propositionsnummer ·
1995/96:225 ·
Marknadsföring av kristallglas
Ansvarig myndighet: Civildepartementet
Dokument: Prop. 225
Regeringens proposition
1995/96:225
Marknadsföring av kristallglas
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 23 maj 1996
Göran Persson
Leif Blomberg
(Civildepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lägger regeringen fram förslag till en lag om marknadsföring av
kristallglas. Syftet är att i svensk rätt genomföra rådets direktiv 69/493/EEG
av den 15 december 1969 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om
kristallglas.
Genom lagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
att meddela föreskrifter om bl.a. beteckningar och symboler som skall vara
skyddade i marknadsföringen av kristallglas.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3
2 Förslag till lag om marknadsföring av kristallglas......... 3
3 Ärendet och dess beredning................................. 5
4 EG:s direktiv om kristallglas.............................. 5
4.1 Bakgrund och syfte.................................. 5
4.2 Kristalldirektivets närmare innehåll................ 6
4.3 Kristalldirektivet i praktisk tillämpning .......... 10
4.4 EG-domstolens tolkning av kristalldirektivet........ 14
5 Den svenska regleringen.................................... 15
5.1 Behovet av svenska regler........................... 15
5.2 Utformningen av svenska regler...................... 17
5.3 Tillsyn m.m. ....................................... 19
6 Kostnadskonsekvenser....................................... 24
7 Ikraftträdande............................................. 25
8 Författningskommentar...................................... 26
Bilaga 1 Promemorians lagförslag .............................31
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna...................33
Bilaga 3 Rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969
om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om kristallglas i svensk, fransk, tysk och engelsk
version .............................................34
Bilaga 4 Kapitel 70 i EG:s tulltaxa ..........................50
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996..... 60
Rättsdatablad.................................................... 61
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om marknadsföring av kristallglas.
2 Förslag till lag om marknadsföring av kristallglas
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om marknadsföring av kristallglas
Härigenom föreskrivs1 följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring av sådana produkter av glas
som omfattas av nummer 7013 i Europeiska gemenskapens tulltaxa som finns intagen
i bilaga 1 i rådets förordning (EEG) nr 2658/872.
Beteckningar på och symboler för kristallglas
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om beteckningar och symboler som skall vara skyddade i
marknadsföringen av sådana produkter som avses i 1 § och om förutsättningarna
för att de skall få användas.
Kompletterande information i vissa fall
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur en framställning med ett varumärke som innehåller en sådan
beteckning som avses i 2 § skall kompletteras så att det inte uppstår
missförstånd om egenskaperna hos den vara som marknadsförs. Detsamma gäller om
varumärket innehåller en beteckning som kan förväxlas med en beteckning som
avses i 2 §.
Det som sägs om varumärke skall också gälla ett företagsnamn eller annan text
som används i marknadsföringen av sådana produkter som avses i 1 §.
Analysmetoder
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur en analys skall genomföras för att fastställa om
förutsättningarna är uppfyllda för att en produkt skall få bära beteckningar och
symboler av det slag som avses i 2 §.
Tillsyn och sanktioner
5 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att föreskrifter som
har meddelats med stöd av denna lag följs.
6 § Vid en prövning av om föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag
har överträtts tillämpas marknadsföringslagen (1995:450).
*********
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
**FOOTNOTES**
1 Jfr rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 om
tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas (EGT nr L 326,
29.12.1969 s. 36, Celex 369L0493), senast ändrat genom
rådets beslut av den 11 juni 1985 (EGT nr L 302, 15.11.1985,
s. 5, Celex 185I).
2 Jfr rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987
om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma
tulltaxan (EGT nr L 256, 7.9.1987, s. 1, Celex 387R2658,
senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1359/95
(EGT nr 142, 26.6.1995, s. 1, Celex 395R1359).
3 Ärendet och dess beredning
Europeiska gemenskapernas råd antog den 15 december 1969 ett direktiv om
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas, direktiv
69/493/EEG. Direktivet kallas i det följande kristalldirektivet.
Genom avtalet om det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), som trädde
i kraft den 1 januari 1994, förband sig Sverige att föra över ett stort antal
rättsakter (rättsregler) inom Europeiska unionen (EU) till svensk rätt.
Kristalldirektivet omfattades inte av EES-avtalet. Det har därför inte tidigare
genomförts i svensk rätt.
Den 1 januari 1995 blev Sverige medlem i EU. Enligt det anslutningsfördrag som
ligger till grund för medlemskapet är rättsakter som har antagits inom EG före
anslutningen bindande för Sverige och de övriga nya medlemsstaterna. Detta
gäller under förutsättning att de inte omfattas av särskilda undantag,
övergångsregler eller anpassningar i anslutningsakten. Några sådana
undantagssituationer föreskrivs dock inte om kristalldirektivet.
Anslutningsfördraget undertecknades den 24 juni 1994. Riksdagen har godkänt
fördraget och antagit en lag (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning
till EU (prop. 1994/95:19, bet. 1994/95:UU5 samt KU17 och 22, rskr.
1994/95:63-66). Av 2 § i den lagen framgår att de rättsakter m.m. som före
Sveriges anslutning till EU har antagits av EG gäller här i landet.
Inom Civildepartementet har under hösten 1995 upprättats promemorian
Kristallglas - egenskaper och terminologi. Promemorians lagförslag finns i
bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgänglig i Civildepartementet (dnr C95/1393).
Kristalldirektivet i svensk, fransk, tysk och engelsk version finns i bilaga
3. Enligt kristalldirektivets lydelse skall direktivet tillämpas på produkter
som omfattas av nummer 7013 i Europeiska gemenskapens tulltaxa. Kapitel 70 i
EG:s tulltaxa finns i bilaga 4.
4 EG:s direktiv om kristallglas
Direktivet består av en inledning (ingress), nio artiklar och två bilagor.
4.1 Bakgrund och syfte
Av ingressen framgår följande bakgrund till direktivet. I vissa av EG-länderna
fanns vid tiden för direktivets tillkomst regler om vilka beteckningar som fick
användas för produkter av kristallglas, liksom om hur glaset skulle vara
sammansatt (kemiskt) för att beteckningarna skulle få användas. Men reglerna
varierade mellan länderna och skillnaderna skapade handelshinder och kunde leda
till en snedvridning av konkurrensen inom gemenskapen. Dessa hinder för en väl
fungerande gemensam marknad kunde avlägsnas om alla medlemsstater antog
gemensamma produktkrav.
Syftet med bestämmelserna i direktivet om beteckningar för olika slag av
kristallglas och dessas egenskaper är enligt ingressen att skydda såväl köparna
som de tillverkare som följer bestämmelserna mot förfalskningar.
I ingressen slås slutligen fast att ett system med gemenskapsregler kan
genomföras bara om det fastställs standardmetoder för att bestämma de
fysikaliska och kemiska egenskaperna hos produkter av kristallglas som bär de
beteckningar som fastställs i direktivet.
4.2 Kristalldirektivets närmare innehåll
Direktivet tillämpas på sådana produkter som omfattas av nummer 7013 i den
gemensamma tulltaxan (artikel 1).
Kapitel 70 i EG:s tulltaxa3 har rubriken Glas och glasvaror. Kapitlet
innehåller 20 rubriker under vilka varierande typer av glasprodukter räknas upp
vid olika nummer. Nummer 7013 har rubriken Glasvaror av sådana slag som används
som bords-, köks-, toalett- eller kontorsartiklar, för prydnadsändamål inomhus
eller för liknande ändamål (andra än sådana som omfattas av nr 7010 eller 7018).
Under rubriken följer en lista med undernummer vid vilka olika produkter av glas
anges, såsom "Varor av glaskeramiskt material" och "Dricksglas, andra än sådana
av glaskeramiskt material". Dricksglasen har i sin tur olika undernummer,
beroende bl.a. på om de är av "blykristallglas" eller av annat glas.
Glas som omfattas av nummer 7010 är bl.a. flaskor och burkar som används för
transport eller förpackning av varor. Nummer 7018 avser bl.a. glaspärlor och
ädelstensimitationer.
Av vad som tidigare har sagts om handelshinder och snedvridning av
konkurrensen, liksom av artikel 3 i direktivet framgår att medlemsstaternas
åligganden i fråga om nyttjandet av olika beteckningar på glas gäller en
kommersiell användning. Direktivets räckvidd är inte begränsad till det fallet
då glas marknadsförs till enskilda konsumenter utan gäller också när ett företag
säljer glas till ett annat företag.
Allmän inriktning
Direktivet använder i huvudsak två metoder för att det angivna syftet - att
skydda köpare och säljare av kristallglas mot förfalskningar - skall uppnås. Det
ena är att precisera vilka fysikaliska och kemiska egenskaper en produkt av
kristallglas skall ha för att den skall få bära en viss beteckning och symbol.
Genom direktivet har således vissa skyddade beteckningar (legaldefinitioner)
införts. Den andra metoden är att ange hur det skall fastställas om en produkt
som bär en sådan definition har de egenskaper som krävs för att den skall få
göra det.
Det bör betonas att direktivet inte uppställer några krav på att glasprodukter
skall märkas på ett visst sätt och inte heller förbjuder att kristallglas märks
på ett annat sätt än med de beteckningar och symboler som anges i direktivet.
Skyddade beteckningar
I bilaga 1 till direktivet - med rubriken Förteckning över kristallglassorter -
anges de beteckningar som reserveras för olika kategorier av kristallglas.
Bilagan är utformad som en tabell med nio kolumner, a-i.
I kolumn a delas kristallglas in i fyra kategorier, vilkas beteckningar anges
i kolumn b - med överrubriken Beteckning på glassort - på de nio språk som var
EG:s officiella fram till Finlands och Sveriges medlemskap den 1 januari 1995.
Vid direktivets tillkomst angavs beteckningarna på fyra språk. Direktivet har
därefter ändrats på denna punkt i samband med att nya stater har blivit
medlemmar i EG och nya språk därmed har blivit officiella EG-språk. Detta skedde
dock inte i samband med den senaste utvidgningen av EU. Direktivet upptar
följaktligen inga beteckningar på svenska (eller finska).
Kristallglas som hänförs till kategori 1 betecknas på franska "Cristal
supérieur" (på tyska "Hochbleikristall" och på engelska "Full lead crystal") med
tillägget "30 %", glas som hör till kategori 2 betecknas "Cristal au plomb"
("Bleikristall" och "Lead crystal") med tillägget "24 %", glas i kategori 3
betecknas "Cristallin" ("Kristallglas" och "Crystal glass, crystallin") och glas
i kategori 4 "Verre sonore" ("Kristallglas" och "Crystal glass, crystallin").
Den svenska termen "helkristall" används normalt för att beteckna glas med 30-
procentigt blyoxidinnehåll, men det kan inte uteslutas att den ibland också
används som beteckning för glas med en lägre blyhalt. Termen "halvkristall"
synes ha en mera obestämd innebörd vad gäller blyinnehåll och egenskaper i
övrigt och brukas alltmera sällan. Den svenska glasindustrin och glasforskningen
anser att de skyddade beteckningarna på svenska bör heta "helkristall" för glas
i kategori 1 och 2 samt "kristall" för glas i kategori 3 och 4.
I kolumn c - med rubriken Förklaringar - sägs i fråga om glaset i kategori 1
och 2 att beteckningarna kan användas fritt oavsett ursprungs- och
destinationsland. Vidare anges att procenttalet avser blyoxidhalt. I fråga om
glas i kategorierna 3 och 4 sägs att "endast språket eller språken i det land
där varorna släpps ut på marknaden får användas i beteckningen". Där sägs vidare
att ett par ytterligare tyska beteckningar utöver de nämnda får användas i vissa
fall.
I kolumnerna d-g - med rubriken Egenskaper - anges de egenskaper som
kännetecknar de fyra glaskategorierna i fråga om metalloxidinnehåll (uttryckt i
viktprocent), densitet (täthet, dvs. förhållandet mellan massa och volym),
brytningsindex (glasets förmåga att bryta ljus) och ythårdhet.
De två sista kolumnerna h och i - med rubriken Märkning - anger hur symbolerna
för de olika glassorterna ser ut. I kolumn h visas symbolens form, medan kolumn
i anger färg och storlek. Symbolen för glas i kategorierna 1 och 2 är densamma,
en rund guldfärgad etikett med en radie på minst 1 cm. Symbolen för glas i
kategori 3 är en kvadratisk silverfärgad etikett med sidor som är minst 1 cm
långa. Symbolen för glas i kategori 4 är en silverfärgad etikett i form av en
liksidig triangel med sidor som är minst 1 cm långa.
Metoder för att analysera egenskaperna hos glas
Endast de metoder som fastställs i direktivets bilaga 2 får användas när det
skall avgöras om produkter med beteckningar och symboler har de rätta
egenskaperna (artikel 6).
I direktivets bilaga 2 - med rubriken Metoder för bestämning av de kemiska och
fysikaliska egenskaperna hos kristallglassorterna - anges i detalj hur kemiska
analyser och fysikaliska bestämningar skall utföras.
Medlemsstaternas åligganden
Medlemsstaterna har i huvudsak tre åligganden. För det första skall de vidta
alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att sammansättningen,
tillverkningsegenskaperna och märkningen av de produkter som avses i artikel 1
(dvs. produkter under nummer 7013 i tulltaxan) "samt alla former av publicitet
för sådana produkter" stämmer överens med de definitioner och regler som
fastställs i direktivet och bilagorna till det (artikel 2). Den franska
versionen talar visserligen om "toute forme de publicité des produits visés à
l'article ler" och den engelska om "all forms of publicity for such products".
Men den franska termen "publicité" och den engelska "publicity" används ofta -
beroende på sammanhanget - som beteckningar för reklam eller marknadsföring. Att
direktivet har denna snävare innebörd framgår också av texten på tyska, "jede
Form der Werbung für diese Erzeugnisse". Werbung betyder reklam, marknadsföring,
medan publicitet heter "Publicität". I den danska versionen används ordet
"reklame". Den adekvata svenska termen bör därför vara "marknadsföring".
För det andra skall medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är nödvändiga för
att förhindra att beteckningarna i kolumn b i bilaga 1 används kommersiellt för
produkter som inte har de motsvarande egenskaper som anges i kolumnerna d-g i
bilagan (artikel 3).
Det tredje åliggandet tar sikte på det fallet då en beteckning i kolumn b
eller c i bilagan, eller en beteckning som kan förväxlas med någon av dem,
används som väsentlig del och som adjektiv eller ordstam i ett varumärke, ett
företagsnamn eller någon annan text. Är detta fallet skall medlemsstaterna vidta
alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att varumärket, företagsnamnet
eller texten i fråga omedelbart föregås av följande, i mycket framträdande
skrift
- produktens beteckning, om produkten har de egenskaper som anges i kolumnerna
d-g,
- fullständig uppgift om produktens faktiska egenskaper, om dessa inte är de
som anges i kolumnerna i fråga (artikel 4.2).
I den svenska översättningen sägs att detta gäller då varumärket osv. finns
"på förpackningen". Av direktivets franska och tyska versioner framgår dock att
bestämmelsen måste ha en vidare räckvidd, och det följer också av dess syfte. På
franska sägs att texten skall kompletteras när ett varumärke, företagsnamn eller
"toute autre inscription" kan leda till en förväxling av angivet slag. På tyska
sägs att förväxlingsrisken skall avhjälpas när den förekommer "in einer
Herstellermarke, in der Firmenbezeichnung eines Unternehmens oder in einer
anderen Aufschrift". Enligt den danska bekendtgørelsen (§ 3; se avsnitt 4.3)
krävs kompletterande information när förväxlingsrisken kan uppstå på grund av
texten på produkten eller dess förpackning. Den naturligaste läsarten är att
utgå från att en komplettering av angivet slag skall göras när ett missförstånd
kan uppkomma i marknadsföringen över huvud taget.
Märkning med symbol
Om en produkt som omfattas av direktivet bär någon av de beteckningar som upptas
i kolumn b i bilaga 1, får den också förses med motsvarande identifieringssymbol
(artikel 4.1). Beteckningarna och symbolerna får användas på samma etikett
(artikel 5).
Produkter som exporteras från EU
Direktivet är inte tillämpligt på produkter som är avsedda för export från
gemenskapen (artikel 7).
Ikraftträdande
I direktivets artikel 8 finns närmare bestämmelser om hur och när direktivets
regler skall genomföras i medlemsstaterna.
Ändringar
Kristalldirektivet har ändrats vid fyra tillfällen med anledning av att EG har
utvidgats och fått nya medlemmar och därmed också nya officiella språk. Den
första ändringen skedde genom anslutningsfördraget år 1972 i samband med att
Danmark, Irland, Norge, Storbritanien och Nordirland ansökt om medlemskap i EG
och danska, engelska och norska därmed skulle bli nya officiella EG-språk.
I artikel 29 i anslutningsfördragets anslutningsakt sägs att de rättsakter som
räknas upp i bilaga 1 till anslutningsakten skall anpassas så som det anges i
bilagan. Under rubriken "X. TEKNISKA HANDELSHINDER" i bilagan anges i fråga om
kristalldirektivet att beteckningar på engelska, danska och norska skall läggas
till i direktivets bilaga 1 kolumn b (Europeiska gemenskapernas officiella
tidning EGT nr L 73, 27.3.1972, s. 14). En svensk översättning finns i prop.
1994/95:19, del 4, bilaga 20 s. 196.
Eftersom Norge inte blev medlem i EG ändrades direktivet följande år så att de
norska beteckningarna togs bort (EGT nr L 2, 1.1.1973, s. 1).
Nästa ändring ägde rum genom anslutningsfördraget år 1979 med Grekland. Det
skedde här via artikel 21 i anslutningsakten med hänvisning till bilaga 1, där
de grekiska beteckningarna på kristallglas behandlas under rubriken " X.
TILLNÄRMNING AV LAGSTIFTNING a) Tekniska hinder (industriprodukter)". På
motsvarande sätt som år 1972 fördes beteckningarna in i kristalldirektivets
bilaga 1 (EGT nr L 291, 19.11.1979, s. 17). En svensk översättning finns i nyss
nämnda prop. del 5, bilaga 25 s. 197 f.
Den fjärde ändringen gjordes genom anslutningsfördraget år 1985 med Spanien
och Portugal (artikel 26 i anslutningsakten samt bilaga 1, under avsnitt IX med
i stort sett samma rubrik som i anslutningsfördraget med Grekland, EGT nr L 302,
15.11.1985, s. 5). En svensk översättning finns i nyss nämnda prop. del 6,
bilaga 28 s. 374 f.
Också den anslutningsakt som knyter an till 1994 års anslutningsfördrag
innehåller en artikel, 29, som uttalar att de rättsakter som förtecknas i bilaga
1 skall anpassas på det sätt som anges i bilagan. Men kristalldirektivet är inte
upptaget där. Till skillnad mot vad som skedde när de tidigare nämnda länderna
anslöt sig till EG har kristalldirektivet således inte ändrats genom
anslutningsfördraget mellan EU:s medlemsländer och de ansökande länderna
Finland, Norge, Sverige och Österrike.
4.3 Kristalldirektivet i praktisk tillämpning
I de ursprungliga medlemsländerna har kristalldirektivet nu varit i kraft i ca
25 år. I Danmark har direktivet tillämpats i drygt 20 år.
Svenska glastillverkare som redan tidigare har verkat inom EG har således
varit skyldiga att följa direktivets regler i fråga om definitioner och
märkning.
I detta avsnitt sägs något om direktivets tillämpning i Danmark, liksom om den
svenska glasindustrins erfarenheter av det. Något sägs här också om
konsumentproblem. Sist behandlas vissa miljöfrågor med anknytning till
kristallglas och till direktivet.
Direktivets tillämpning i Danmark
I Danmark, som blev medlem i EG den 1 januari 1973, har kristalldirektivet förts
över till nationell rätt genom "Bekendtgørelse om krystalglasvarer".
Bekendtgørelsen, som närmast motsvarar en svensk regeringsförordning, utfärdades
i Handelsministeriet den 6 mars 1973 och trädde i kraft den 1 augusti samma år.
Bekendtgørelsen innehåller en inledning följd av sju paragrafer. De två
direktivbilagorna är upptagna som bilaga 1 respektive 2 till bekendtgørelsen.
I inledningen till den danska författningen hänvisas till lagstiftning om
otillbörlig konkurrens m.m., liksom till kristalldirektivet. I 1 § anges
författningens tillämpningsområde, som anges vara försäljning eller erbjudande
om försäljning i näringsverksamhet av de glasprodukter som anges under nummer
7013 i tulltariffen: "bordservice, husholdnings-, toilet- og kontorartikler,
dekorationsgenstande og lignende". 2 § är utformad som en förbudsregel, enligt
vilken definitionerna och symbolerna i bilaga 1 bara får användas i fråga om
sådana produkter som omfattas av författningen om dessa har de egenskaper som
anges i bilagan. 3 § reglerar den situation som avses i artikel 4.2 i
direktivet, dvs. när en beteckning eller ett ord som kan förväxlas med en sådan
förekommer i ett varumärke, ett företagsnamn eller annan text på en vara av glas
eller dess förpackning. Paragrafen föreskriver att texten i ett sådant fall
skall kompletteras på det sätt som anges i artikeln i fråga. I 4 § anges att de
analysmetoder som nämns i bekendtgørelsens bilaga 2 skall användas när det skall
fastställas om de beteckningar m.m. som anges i bilaga 1 kan användas.I 5 §
undantas från författningens tillämpningsområde sådana glasprodukter som
exporteras. Av 6 § framgår att överträdelser av bekendtgørelsens bestämmelser
bestraffas med böter. I 7 § sägs när författningen träder i kraft.
Forbrugerstyrelsen utövar tillsyn över att författningen följs. Enligt uppgift
har direktivet och författningen i Danmark inte krävt några egentliga insatser
från tillsynsmyndighetens sida. Inga problem på marknaden har uppdagats och
Forbrugerstyrelsen har inte handlagt någon anmälan om överträdelse av
bekendtgørelsen.
Den svenska glasindustrin
Råmaterialen till den glasmassa som framställs i Sverige kommer väsentligen från
en inhemsk tillverkare (Glasma AB) medan ytterst lite importeras. Glas
tillverkas vid ca 15 glasbruk och ett 30-tal mindre glashyttor.
Glasmassa med bly till halvkristall tillverkas enligt uppgift inte längre i
Sverige. Glasbruken har i stort upphört att använda bly till halvkristallglas.
Man har gått över till högre tillsatser av kalium, barium och zink. Bara ett
fåtal mindre glashyttor använder till halvkristall importerade glaspellets som
fortfarande innehåller bly.
En stor del av den svenska glasproduktionen går på export, bl.a. till andra
länder i Europa. Kristalldirektivet är därför väl känt i branschen. Det bereder
enligt uppgift heller inte den svenska glasindustrin några problem.
Branschen tror inte att direktivet kommer att få någon större betydelse i
Sverige. I vissa andra länder används de skyddade beteckningarna som medel i
marknadsföringen. Den svenska glasindustrin använder glasbeteckningar liknande
dessa mera sällan. Här torde i stället varumärkena (Orrefors, KostaBoda osv.)
spela en större roll i marknadsföringen. Det gäller också det glas som
exporteras.
Enligt den svenska glasindustrins branschorganisation Svenska Glasbruks-
föreningen, liksom enligt Glasforskningsinstitutet (glasindustrins
forskningsorgan), är det möjligt att tillverka glas som i allt väsentligt har de
egenskaper som kännetecknar sådant glas som hör till kategorierna 1 och 2 i
kristalldirektivet utan att man använder bly. Därför bör beteckningarna och
symbolen för sådant glas få användas även på glas utan bly när detta i övrigt
har samma egenskaper som sådant glas. Man anser således att kristallglas skall
definieras med utgångspunkt inte i glasets kemiska sammansättning utan i dess
fysikaliska egenskaper. Definitionerna skulle dessutom inte nödvändigtvis behöva
vara desamma som i kristalldirektivet i gällande lydelse. Det kan läggas till
att den svenska glasindustrin också anser att direktivet borde tillåta fler
analysmetoder än som anges i bilaga 2 till kristalldirektivet.
Glasforskningsinstitutet är det organ i Sverige som kan utföra sådana analyser
av glas som anges i direktivet.
Den svenska glasindustrin önskar därför på sikt att kristalldirektivet ändras
i linje med vad som har sagts. Industrin verkar också i denna riktning genom
Svenska Glasbruksföreningen inom ramen för den europeiska
samarbetsorganisationen European Domestic Glass Committee (EDG). Synpunkter på
kristalldirektivet kanaliseras vidare till EG-kommissionen via Committé
Permanente des Industries de Verres de la CEE (CPIV). Men man bedömer att
direktivet inte kommer att kunna ändras under de närmaste åren på grund av
motstånd i vissa medlemsländer.
Konsumentproblem
Varje år säljs i Sverige ett stort antal konsumentprodukter av glas av det slag
som omfattas av nr 7013 i tulltaxan. I ljuset av detta förefaller omfattningen
av konsumentproblem som har samband med marknadsföringen av glas att vara
begränsad, i varje fall om man skall döma av antalet anmälningar till
Konsumentverket. Från verkets sida framhålls också att man har liten erfarenhet
av problem som har att göra med missvisande beskrivningar i marknadsföringen av
egenskaper hos glasprodukter.
Några på måfå gjorda stickprov av glasprodukter i detaljhandeln har visat att
importerat glas ibland bär de skyddade beteckningarna för i första hand glas i
kategori 1 ("Hochbleikristall" osv.).
Vid en genomgång av Konsumentverkets diarium från år 1973 till i november 1995
fann man bara ett ärende (från år 1985) som avsåg missvisande beskrivning i
marknadsföringen av glas. Det gällde ett företag som betecknade en lampa som
tillverkad av "kristall" när den i själva verket var tillverkad av glasmassa av
enkel beskaffenhet.
Detta belyser ytterligare att kristalldirektivet knappast kommer att avsätta
så många spår i Sverige, varken bland tillverkare, säljare, köpare eller
myndigheter.
Miljöaspekter
I kristalldirektivet slås fast att det bl.a. är blyinnehållet i glaset som avgör
om en tillverkare får använda någon av definitionerna i kolumnerna b och c i
direktivets bilaga 1.
I Sverige liksom i många andra länder strävar man i dag, av hälso- och
miljöskäl, efter att minska användningen av bly. I regeringens proposition En
god livsmiljö redovisade regeringen för riksdagen sitt ställningstagande att all
användning av bly bör avvecklas på sikt, i huvudsak genom frivilliga åtgärder
(prop. 1990/91:90 s. 41, 97 f., 226 och 249 ff.).
Miljöaspekterna med avseende på bly bevakas i första hand av Kemikalie-
inspektionen. Inspektionen har i en rapport (Avveckling av bly och kvicksilver.
En redovisning från Kemikalieinspektionen. Solna den 28 juni 1993) redovisat
bl.a. förekomsten av bly inom olika användningsområden. I rapporten konstateras
att bly som grundämne inte bryts ner. Bly bioackumuleras och är toxiskt.
Blyhantering kan också ge upphov till hälsoeffekter, bl.a. i arbetsmiljön.
Av rapporten framgår att bly (blyoxid) mycket länge har använts som råvara vid
tillverkning av glasmassa för kristallglas. Ca 5 procent blyoxid används i
halvkristall och 24-30 procent i helkristall. Av rapporten framgår vidare, i
fråga om glastillverkningen i Sverige, att högst 20 ton bly år 1992 användes vid
tillverkningen av halvkristall, medan 1 300 ton bly användes i tillverkningen
av helkristall (Enligt uppgift från Svenska Glasbruksföreningen hade
användningen av bly i helkristall år 1994 gått ned till ca 1 000 ton). I
rapporten redovisas det avvecklingsarbete som har bedrivits hos företag och
andra med anledning av vad som sades i den proposition som nämndes nyss. Det
konstateras att användningen av bl.a. bly i halvkristall hade minskat väsentligt
(från 200 ton år 1988 till 20 ton år 1992). För svensktillverkad halvkristall
har avvecklingsmålet i stort sett uppnåtts, konstateras det. Avvecklingen har
kunnat komma till stånd genom frivilliga insatser från branschen.
Men det slås samtidigt fast att användningen av bly i helkristall ännu inte
har ändrats. Detta anges bero på kristalldirektivet jämte det faktum att det
ännu inte finns något tekniskt fullgott alternativ (i alla applikationer). Ett
allmänt motstånd hos delar från den internationella marknaden och från den
internationella glasbranschen mot en övergång till blyfritt glas bidrar likaså.
Men av rapporten framgår också att det bedrivs ett utvecklingsarbete i syfte
att få fram blyfria recept för helkristall. Och det framhålls att
Kemikalieinspektionen kommer att verka för att en ändring i kristalldirektivet i
fråga om helkristall kommer till stånd, så att andra egenskaper än blyinnehåll
blir avgörande för när glas får kallas helkristall.
4.4 EG-domstolens tolkning av kristalldirektivet
Kristalldirektivets innebörd har prövats av EG-domstolen i ett avgörande av den
9 augusti 1994 (målet C-51/93 Meyhui mot Schott Zwiesel Glaswerke AG). Bak-
grunden var en tvist inför en domstol i Brügge i Belgien mellan en tysk
glastillverkare Schott och ett belgiskt företag Meyhui NV, som bl.a. importerade
produkter av glas i kategori 3 från Schotts. Tvisten gällde Schotts vägran att
märka produkterna med beteckning på språken i det medlemsland där de marknads-
fördes, i det aktuella fallet Belgien (Schott märkte produkterna på tyska,
franska och engelska men inte på flamländska). Den belgiska domstolen
underställde med stöd av artikel 177 i Romfördraget EG-domstolen två frågor om
tolkningen av kristalldirektivet. Tolkningsfrågorna tog båda sikte på innehållet
i bilaga 1 till direktivet och vad som där sägs i kolumn c (Förklaringar) i
fråga om beteckningarna för glas i kategorierna 3 och 4 ("Christallin" och
"Verre Sonore") om att "endast språket eller språken i det land där varorna
släpps ut på marknaden får användas". (Citatet är hämtat ur den svenska
översättningen av direktivet. I den franska versionen talas om språket i det
land där produkten "est commercialisée", i den tyska om det land "in dem die
Ware in den Verkehr gebracht wird", medan
den engelska versionen talar om det land "in which the goods are marketed").
Den första tolkningsfrågan gällde om det överensstämmer med artikel 30 i
Romfördraget att direktivet bara tillåter att definitionerna görs på det eller
de språk där produkten släpps ut på marknaden (marknadsförs). EG-domstolen
konstaterade att i fråga om glas i kategori 1 och 2 skyddas konsumenterna genom
att ordet "kristall" är lätt igenkännbart i definitionerna på samtliga språk och
dessutom är åtföljt av en uppgift ("30 %" eller "24 %") om blyoxidinnehåll. När
det däremot gäller glas i de kvalitetsmässigt två lägsta kategorierna 3 och 4 är
det inte lätt för genomsnittskonsumenten, som inte köper kristallglas
regelbundet, att urskilja kvalitetsskillnaderna. Det är därför, slog domstolen
fast, nödvändigt att konsumenten får så tydlig information som möjligt om vad
han köper så att han inte blandar ihop en produkt i kategori 3 eller 4 med en av
högre kvalitet och därmed betalar för mycket. Det faktum att konsumenterna i en
medlemsstat där produkterna marknadsförs skall informeras på landets språk är
därför ett rimligt sätt att skydda dem.
Domstolen konstaterade vidare att ett sådant krav inte heller strider mot
proportionalitetsprincipen (som innebär att en åtgärd som vidtas för att ett
visst syfte skall uppnås inte får vara mer ingripande för den enskilde än som
kan anses nödvändigt för att syftet skall uppnås). Det fanns inget i ärendet som
pekade på att det skulle gå att uppnå målet (att undanröja den nyssnämnda
förväxlingsrisken) på något annat sätt som skulle vara mindre betungande för
tillverkarna. Domstolens slutsats var att kravet i fråga är nödvändigt för att
skydda konsumenterna. Inget hade således uppdagats som påverkade giltigheten av
förklaringen i direktivet om att bara beteckningarna på språket eller språken i
det land där produkterna marknadsförs får användas i fråga om glasprodukter i
kategori 3 och 4.
Den andra tolkningsfrågan gällde vilket land som avses i det citerade
avsnittet i direktivet, nämligen om det är den medlemsstat där produkterna först
släpps ut på marknaden (marknadsförs) eller den stat där produkterna marknads-
förs för slutlig konsumtion. Med hänvisning till ställningstagandet i den första
frågan konstaterade domstolen att efterlevnaden av det tidigare behandlade
språkliga kravet måste ske med hänsyn till den slutliga förbrukaren, oavsett var
produkterna marknadsförs första gången. Domstolen konstaterade därför att det
avsnitt i direktivet som nu är i fråga avser den medlemsstat där produkterna
marknadsförs för slutlig konsumtion.
5 Den svenska regleringen
5.1 Behovet av svenska regler
Kristalldirektivet delar in kristallglas i fyra olika kategorier, där bl.a.
glasets blyhalt i två kategorier avgör till vilken kategori en viss produkt av
kristallglas skall hänföras. Det är bara glas av högsta kvalitet som får
betecknas "Cristal supérieur" ("Hochbleikristall", "Full lead crystal"). För att
höra dit skall glaset ha hög blyoxidhalt (över 30 viktprocent).
Det är tydligt att denna konstruktion får direktivet att stå i strid mot
sådana hälso- och miljösträvanden som har redovisats tidigare (se avsnitt 4.3).
Från hälso- och miljösynpunkt måste ambitionen vara att ersätta bly i
helkristall med ett ämne som är mindre skadligt.
Det bör samtidigt betonas att direktivet, som tidigare har framhållits
(avsnitt 4.3), knappast kommer att få någon större praktisk betydelse här i
landet. Så länge direktivet inte har ändrats med anledning av Sveriges
medlemskap i EU finns det inte några skyddade beteckningar (legaldefinitioner)
på svenska. Visserligen kan de skyddade beteckningarna för glas i kategori 1 och
2 användas på vilket officiellt EG-språk som helst i varje medlemsland. Men det
verkar osannolikt att man nu skulle börja använda de skyddade beteckningarna på
främmande språk i marknadsföringen i Sverige. Till detta kommer att
beteckningarna för glas i kategori 3 och 4 inte får användas i Sverige på något
annat språk än svenska.
En första fråga är då vilka regler som behöver införas för att syftena skall
uppnås. Kristalldirektivet förutsätter för det första att det finns bestämmelser
som säkerställer att sammansättningen, tillverkningsegenskaperna och märkningen
m.m. av kristallglas stämmer överens med definitionerna och reglerna i
direktivet (artikel 2).
För det andra måste en medlemsstat vidta alla åtgärder som är nödvändiga för
att förhindra att de skyddade beteckningarna används felaktigt (artikel 3).
För det tredje måste en medlemsstat se till att ett varumärke m.m. som har ett
innehåll som kan skapa risk för förväxling innehåller kompletterande information
(artikel 4.2).
För det fjärde måste det finnas regler om vilka metoder som skall användas när
det genom analys skall avgöras om en glasprodukt får bära en viss beteckning
(artikel 6).
De tre första kraven kan sägas ta sikte på en reglering för att förhindra
vilseledande marknadsföring av visst slag (missvisande användning av de skyddade
beteckningarna).
Några särskilda regler om beteckningar på kristallglas eller om egenskaperna
hos sådant glas finns inte - lika lite som bestämmelser om analysmetoder - i
Sverige i dag. Däremot finns bestämmelser om vilseledande marknadsföring, liksom
om krav på kompletterande information i marknadsföringen i vissa fall, i
marknadsföringslagen (1995:450).
Men marknadsföringslagen kan inte ensam anses tillräcklig för att direktivets
syften skall uppnås. De två bilagorna med anslutande artiklar i direktivet
innehåller bestämmelser på en hög detaljnivå. I bilaga 1 preciseras noga
förutsättningarna för att de fyra olika beteckningarna för kristallglas skall få
användas i marknadsföringen. Motsvarande gäller i viss mån också vad som sägs i
artikel 4.2 om att kompletterande information skall lämnas i vissa fall då det
finns en förväxlingsrisk. För att fullt ut tillgodose direktivets syften krävs
regler genom vilka dessa detaljbestämmelser överförs till svensk rätt.
Sammanfattningsvis behöver svenska bestämmelser således införas som slår fast
vilka beteckningar som skall vara skyddade och förutsättningarna för att de
skall få användas, liksom om när och på vilket sätt kompletterande information
skall lämnas. Däremot behövs inga särskilda sanktionsregler.
Marknadsföringslagens sanktionssystem bör vara tillräckligt och lämpligt för att
säkerställa att bestämmelserna efterlevs. Detta utvecklas närmare längre fram
(avsnitt 5.3).
Slutligen måste också bestämmelser införas om hur en analys av glas skall
genomföras.
5.2 Utformningen av svenska regler
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens förslag: EG-reglerna om beteckningar på och symboler|
| för kristallglas samt om analysmetoder genomförs i svensk rätt |
| genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den |
| myndighet som regeringen bestämmer. |
| I en särskild lag om marknadsföring av kristallglas meddelas |
| de bemyndiganden för regeringen som behövs. |
--------------------------------------------------------------------
Promemorians förslag: Överenstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet inget att erinra mot att
det införs svenska föreskrifter om marknadsföring av kristallglas i enlighet med
EG-direktivet. Konsumentverket ifrågasätter dock lämpligheten av att genomföra
kristalldirektivet i svensk rätt eftersom det kommer i direkt konflikt med
Sveriges strävanden på miljö- och hälsoskyddsområdet. Några remissinstanser har
haft synpunkter på vissa enskilda frågor. Stockholms tingsrätt har anmärkt att
lagen borde rubriceras lag om marknadsföring av kristallglas. Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har anfört att någon begränsning
till näringsidkares marknadsföring inte har gjorts i direktivet. Marknadsdom-
stolen har framfört att marknadsföringslagen i princip är tillämplig endast på
marknadsföringsåtgärder som är riktade till den svenska marknaden.
Skälen för regeringens förslag: Flera remissinstanser har påpekat att
utformningen av direktivet är olycklig eftersom det föreskrivs om ett betydande
blyinnehåll för att kristallglas skall få marknadsföras under de skyddade
beteckningarna enligt kategori 1 och 2. Konsumentverket har till och med gått så
långt att verket starkt ifrågasätter lämpligheten av att genomföra
kristalldirektivet i svensk rätt eftersom det kommer i direkt konflikt med
Sveriges strävanden på miljö- och hälsoskyddsområdet.
Sveriges medlemskap i EU innebär, enligt anslutningsfördraget och lagen
(1995:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen, att de
rättsakter som före Sveriges anslutning till EU har antagits av EG gäller här i
landet. Några särskilda undantag eller övergångsregler gäller inte för
kristalldirektivet. Detta innebär att Sverige har åtagit sig att införa de
regler som behövs för att syftena med direktivet skall uppnås. I annat fall
begår Sverige ett fördragsbrott enligt artikel 169 i EG-fördraget. Detta vill
regeringen självfallet undvika. En annan sak är att bestämmelserna i direktivet
står i dålig överensstämmelse med den i Sverige förda miljöpolitiken och andra
angränsande politikområden. Detta gör att regeringen vid lämpligt tillfälle
kommer att ta upp frågan om ändringar i kristalldirektivet. I sammanhanget måste
också kraftigt understrykas att direktivet inte föreskriver några krav på att
glasprodukter i allmänhet skall märkas på ett visst sätt och att direktivet inte
heller förbjuder att kristallglas märks på ett annat sätt än med de beteckningar
som anges i direktivet. Det är alltså enbart då någon väljer att använda sig av
någon av de skyddade beteckningarna i sin marknadsföring som denne måste följa
direktivets föreskrifter.
De föreskrifter som behövs för att Sverige skall uppfylla kraven i
kristalldirektivet i fråga om användningen av beteckningar och symboler
innefattar sådana åligganden för enskilda som enligt 8 kap. 3 § regeringsformen
skall meddelas genom lag. Utan hinder av det får dock regeringen enligt 8 kap. 7
§ första stycket 3 efter bemyndigande i lag meddela föreskrifter om
näringsverksamhet. Riksdagen kan också enligt 11 § samma kapitel bemyndiga
regeringen att överlåta åt en förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter i
ämnet.
Regleringen i kristalldirektivet är detaljerad. Såvitt kan bedömas måste
direktivet ändras med anledning av Sveriges och Finlands (och kanske också
Österrikes) medlemskap i EU. Det är också sannolikt att det kan komma att ändras
som en följd av hänsynstaganden till miljö- och hälsoaspekter och nya tekniska
rön. Föreskriftsrätten bör därför så långt det är möjligt delegeras till
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
En lämplig ordning är alltså att lagstiftningen utformas som en be-
myndigandelag som ger regeringen rätt att meddela föreskrifter om beteckningar
och symboler för kristallglas, liksom om metoder för analys av om glas i
förekommande fall har de egenskaper som beteckningarna och symbolerna står för.
Föreskriftsrätten bör kunna delegeras vidare till den myndighet som regeringen
bestämmer. Vilken myndighet som bör utfärda föreskrifterna behandlas i avsnitt
5.3.
Regeringen delar Stockholms tingsrätts uppfattning att lagen bör rubriceras
lag om marknadsföring av kristallglas, vilket innebär att lagens innehåll anges
mera korrekt. Tillämpningsområdet är således begränsat till marknadsföring av
visst kristallglas och gäller därigenom inte i något annat avseende. Av
kristalldirektivets lydelse framgår att medlemsstaterna skall vidta åtgärder för
att förhindra att de skyddade beteckningarna används „kommersiellt„ om de inte
uppfyller direktivets bestämmelser. För svenska förhållanden innebär detta att
produkterna skall marknadsföras av en näringsidkare. Vem som är att betrakta som
näringsidkare framgår av författningskommentaren till 1 §. Det är således bara
när kristallglas marknadsförs av en näringsidkare som lagen eller föreskrifter
som meddelats med stöd av den blir tillämpliga. En i svensk rätt vedertagen
princip är att marknadsföringslagen är tillämplig under förutsättning att en
åtgärd är inriktad på en svensk publik och på den svenska marknaden.
Kristalldirektivet riktar sig till medlemsstaterna i EU. Alla medlemsstater
skall alltså ha genomfört direktivet i sina rättsordningar. Om någon vidtar
marknadsföringsåtgärder som faller utanför den svenska marknadsföringslagens
tillämpningsområde gäller bestämmelserna i respektive medlemsstat. Olika
situationer som kan uppkomma i tillämpningen behandlas i avsnitt 5.3 och i
författningskommentaren till 6 §. Av artikel 7 i direktivet framgår att
direktivet inte är tillämpligt på produkter som är avsedda för export från
gemenskapen. Någon svensk föreskrift om detta bedöms inte nödvändig.
I en särskild lag - lag om marknadsföring av kristallglas - ges de
bemyndiganden för regeringen som behövs.
5.3 Tillsyn m.m.
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Den myndighet som regeringen bestämmer |
| skall ha hand om tillsynen över att föreskrifterna följs. |
| Marknadsföringslagen tillhandahåller det sanktionssystem som |
| behövs för reglernas efterlevnad. |
--------------------------------------------------------------------
Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte haft några
invändningar mot promemorians förslag att Konsumentverket skall utses till
tillsynsmyndighet och att marknadsföringslagens bestämmelser skall tillämpas vid
överträdelser av meddelade föreskrifter. Konsumentverket har dock ställt sig
negativt till att utfärda föreskrifter i strid med det särskilda miljömålet som
har antagits för konsumentpolitiken. Sveriges Industriförbund är kritiskt till
att Konsumentverket/KO skall utfärda föreskrifter eftersom KO kommer att vara
part i en process inför domstolarna som då har att tillämpa de föreskrifter som
har utfärdats av verket. Sveriges Köpmannaförbund har framfört liknande kritiska
synpunkter som Industriförbundet.
Skälen för regeringens bedömning
Behovet av tillsyn
Enligt kristalldirektivet skall medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är
nödvändiga för att
- säkerställa att sammansättningen, tillverkningsegenskaperna och märkningen
av produkter som omfattas av nummer 7013 i Gemensamma tulltaxan samt alla
former av marknadsföring av sådana produkter överensstämmer med
definitionerna och reglerna i direktivet och dess bilagor (artikel 2),
- förhindra att beteckningarna i direktivet används kommersiellt för produkter
som inte har de angivna egenskaperna (artikel 3) samt
- säkerställa att ett varumärke m.m. på glaset eller dess förpackning i vissa
fall föregås av information om glasets beteckning eller egenskaper (artikel
4.2).
Direktivet förutsätter alltså att medlemsstaterna övervakar att glas som
marknadsförs på den svenska marknaden under de beteckningar som definieras i
direktivet uppfyller kraven i detta. Därigenom efterlevs de två förstnämnda
åliggandena. Medlemsstaterna skall också se till att glas och förpackningar i
förekommande fall föregås av sådan text som avses i det tredje åliggandet.
Tillsynsmyndighet m.m.
Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor. Verket har
bl.a. till uppgift att utarbeta riktlinjer för näringsidkarnas marknadsföring
och information samt för utformningen av varor, tjänster och andra nyttigheter.
Verket utövar tillsyn enligt marknadsföringslagen (1995:450). Verket har vidare
ett tillsynsansvar enligt bl.a. lagen (1992:1231) om märkning av textilier,
lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater samt lagen (1995:669) om
märkning av skor och enligt de tillämpningsföreskrifter som meddelats med stöd
av bemyndiganden i dessa lagar. Verket bevakar också att de egna föreskrifterna
och riktlinjerna följs. Verket har således erfarenhet och kompetens på området.
Kristalldirektivets bestämmelser rör marknadsföring av kristallglas.
Bestämmelserna riktar alltså in sig på näringsidkares marknadsföring av en viss
typ av produkt. Det är således marknadsföringen som skall övervakas. Regeringen
gör den bedömningen att Konsumentverket bör sköta marknadsövervakningen även i
detta fall och se till att reglerna om marknadsföring av kristallglas efterlevs.
I samband med behandlingen av lagstiftning av delvis likartad karaktär som den
nu aktuella, t.ex. om märkning av textilier och om märkning av
hushållsapparater, har frågan uppkommit om inte det förhållandet att
Konsumentverket som föreskrivande myndighet också skall utföra tillsynen över
att verkets föreskrifter följs står i strid med regeringsformen. I de nämnda
lagstiftningsärendena har det konstaterats att det inom svensk förvaltning inte
är ovanligt att en tillsynsmyndighet har denna dubbla funktion och att det inte
finns några konstitutionella hinder mot en sådan ordning (prop. 1992/93:33 s. 15
och 1992/93:34 s. 15 f).
I det förslag som nu läggs fram är, som bl.a. Industriförbundet har påpekat,
situationen delvis en annan. För det fall man låter tillsynsmyndigheten
Konsumentverket utfärda de tillämpningsföreskrifter som är nödvändiga kommer KO
- som också är chef för Konsumentverket - att vara part i processen när han är
kärande eller svarande i ett mål inför Stockholms tingsrätt eller
Marknadsdomstolen. Den ordningen finns redan i dag enligt prisinformationslagen
(1991:601). Enligt 12 § prisinformationslagen får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om prismärkning m.m. och enligt 14
§ nämnda lag skall marknadsföringslagen tillämpas om en näringsidkare inte
lämnar prisinformation enligt lagen. Detta innebär i praktiken att vid
överträdelse av de av Konsumentverket utfärdade föreskrifterna om prismärkning
skall KO föra talan i Stockholms tingsrätt eller vid Marknadsdomstolen, som då
har att pröva om överträdelsen står i strid med Konsumentverkets föreskrifter.
Därutöver kan i detta sammanhang nämnas att sedan den 1 februari 1996 har det
införts en obligatorisk tvåpartsprocess i förvaltningsprocessen (prop.
1995/96:22). Bestämmelserna innebär att om en enskild överklagar en
förvaltningsmyndighets beslut skall den myndighet som först beslutade i saken
vara den enskildes motpart i målet. I t.ex. lagarna om märkning av textilier och
märkning av hushållsapparater föreskrivs att tillsynsmyndighetens beslut i
enskilda fall enligt lagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I domstolen är sedan
Konsumentverket den enskildes motpart.
Enligt regeringens mening bör Konsumentverket även i detta fall kunna
bemyndigas att utfärda de föreskrifter som behövs för att man på ett korrekt
sätt skall genomföra kristalldirektivet i svensk rätt. Detta gäller även om
föreskrifterna inte står i överensstämmelse med t.ex. det miljömål som
tillkommit för konsumentpolitiken. Föreskrifterna tar som redan sagts sikte på
marknadsföring av kristallglas och gäller inte i något annat avseende. Det kan
tilläggas att föreskrifternas innehåll i praktiken helt måste styras av
direktivet, och deras materiella innehåll måste därför bli detsamma, oavsett vem
som är föreskrivande myndighet (jfr prop. 1992/93:111 s. 34). Det är naturligt
och får förutsättas att detaljerade myndighetsföreskrifter utarbetas efter
samråd med berörda branschorgan.
Sanktioner
Som har framgått kräver direktivet att materiella regler införs i två avseenden,
dels i fråga om de skyddade beteckningarna (legaldefinitionerna), dels om
analysmetoderna. Kraven på efterlevnad av regler av det första slaget måste i
praktiken rikta sig till dem som marknadsför glasprodukter. Det senare kravet
riktar sig till både det organ som skall se till att reglerna av det första
slaget efterlevs och den som kan vara skyldig att styrka att uppgifter i
marknadsföringen om glasprodukters egenskaper är riktiga.
Reglerna om de skyddade beteckningarna måste gå ut på att de beteckningar och
symboler för glas som anges i direktivet bara får användas när de
förutsättningar som beskrivs där är uppfyllda. De måste vidare ta sikte på vissa
fall då ett varumärke m.m. innehåller ett ord som kan ge intryck av att den
vara som det är fäst på hör till någon av de kristallglassorter som direktivet
gäller för. För det första fallet måste det säkerställas att det inte förekommer
någon vilseledande eller på annat sätt missvisande användning av beteckningarna
och symbolerna. För det senare fallet behövs en regel om kompletterande
information.
I den lagstiftning som har införts om bl.a. märkning av textilier,
hushållsapparater och skor har det tagits in särskilda bestämmelser om att
tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att
se till att meddelade föreskrifter följs. I bestämmelserna har det också
angivits att föreläggandena och förbuden får förenas med vite. Där har vidare, i
lagarna om märkning av textilier och hushållsapparater, föreskrivits att den som
överträder föreskrifterna kan straffas. Desssutom sägs där att regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en
näringsidkare är skyldig att betala kostnader för kontroll av produkterna i
fråga, liksom att lämna de upplysningar, varuprover m.m. som tillsynsmyndigheten
behöver för att kunna utöva sin tillsyn.
I propositionen om märkning av skor avvisades tanken på straffsanktion. Det
ansågs att möjligheten att meddela förelägganden och förbud och att tillämpa
marknadsföringslagens sanktionssystem var tillräcklig. Däremot ansågs inte att
marknadsföringslagen ensam skulle räcka eftersom föreskrifterna om märkning av
skor har ett delvis annat syfte än marknadsföringslagen. Bestämmelserna i
Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG av den 23 mars 1994 om märkning
av skor (skodirektivet) har, framhålls det, tillkommit för att åstadkomma
enhetliga regler om märkning och därigenom underlätta en fri rörlighet av skor.
Syftet med reglerna är alltså inte i första hand att komma till rätta med
otillbörliga förfaranden vid marknadsföring av sådana varor (se prop.
1994/95:185 s. 11 f.).
Det skulle kunna te sig naturligt att också här välja den lösning som valdes i
fråga om bl.a. skodirektivet, dvs. att i en lag om kristallglas ta in
bestämmelser som ger tillsynsmyndigheten rätt att meddela förelägganden och
förbud. Av direktivets ingress framgår att ett bakomliggande syfte också med
kristalldirektivet är att underlätta en fri rörlighet av sådana produkter som
omfattas av direktivet. Men samtidigt framhålls intresset av att skydda bl.a.
konsumenterna mot förfalskningar. EG-domstolens tidigare redovisade avgörande
visar också att domstolen fäster stor vikt vid direktivets konsumentskyddande
karaktär. En viktig skillnad mellan skodirektivet och kristalldirektivet är
vidare att det förra uppställer krav på att information skall lämnas på ett
enhetligt sätt om det material som skor är tillverkade av. Skodirektivet har
alltså ett vidare syfte än kristalldirektivet.
Marknadsföringslagen (1995:450) har till syfte att främja konsumenternas och
näringslivets intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av produkter
och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och
näringsidkare (1 §). Lagen innehåller bl.a. en bestämmelse om vilseledande
reklam (6 §). Där sägs att en näringsidkare vid marknadsföringen inte får
använda påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om
näringsidkarens egen eller någon annan näringsidkares näringsverksamhet. Detta
gäller särskilt framställningar som avser bl.a. produkters kvalitet och andra
egenskaper. En överträdelse av denna bestämmelse kan leda till ett
vitessanktionerat förbud mot marknadsföring av samma eller liknande slag. Om
förbudet överträds kan vitet dömas ut. En nyhet i 1995 års marknadsföringslag är
att en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelsen
om vilseledande reklam också kan åläggas att betala en särskild
marknadsstörningsavgift (22 §). En näringsidkare kan vidare med stöd av en
generalklausul om informationsskyldighet åläggas vid vite att i sin fortsatta
marknadsföring lämna sådan information som har särskild betydelse från
konsumentsynpunkt (15 §). Det kan gälla exempelvis information om produkters
innehåll och egenskaper.
Marknadsföringsmål handläggs av Stockholms tingsrätt som första instans och
Marknadsdomstolen som andra och sista instans. Ärendena tas upp till prövning på
talan av bl.a. Konsumentombudsmannen (KO). I mycket stor utsträckning avgörs
marknadsföringsärenden genom frivilliga överenskommelser med berörda
näringsidkare och alltså utan domstolsprövning.
Kristalldirektivet förutsätter att det finns nationella regler, riktade till
glastillverkare och andra som marknadsför glasprodukter, som ser till att de
skyddade beteckningarna används på rätt sätt i marknadsföringen. Direktivet
förutsätter också att man nationellt kan tvinga fram kompletterande information
i marknadsföringen när en produkt eller dess förpackning bär på ett varumärke,
ett företagsnamn eller någon annan text som innehåller en skyddad beteckning
eller en beteckning som kan förväxlas med en sådan och detta kan skapa osäkerhet
om produktens egenskaper.
Marknadsföringslagen kan användas som stöd för att tvinga fram information som
klargör det rätta förhållandet när ett varumärke eller någon annan text i
marknadsföringen av en vara, exempelvis en glasprodukt, ger ett vilseledande
eller otydligt intryck om varans egenskaper. Om kompletterande information
behövs för att undanröja en informationsbrist som annars bedöms vara
otillbörlig, kan också bestämmelsen om otillbörlig marknadsföring tillämpas. I
annat fall kan generalklausulen om informationsskyldighet tillämpas, förutsatt
att informationen anses ha särskild betydelse från konsumentsynpunkt.
Marknadsföringslagen ger KO möjlighet att meddela förelägganden och förbud
(förbuds- och informationsförelägganden enligt 21 §). I sista hand kan en
näringsidkare genom avgörande av Stockholms tingsrätt eller Marknadsdomstolen
åläggas att ändra sin marknadsföring. Det sanktionssystem som
marknadsföringslagen tillhandahåller passar väl som instrument att - vid sidan
om materiella bestämmelser, grundade på en lag om marknadsföring av kristallglas
- säkerställa att de syften uppnås som anges i kristalldirektivet. Mot den
bakgrunden föreslår regeringen att sanktionssystemet i marknadsföringslagen
tillämpas om föreskrifter som har meddelats med stöd av en lag om marknadsföring
av kristallglas överträds. Några särskilda sanktionsregler behöver således inte
tas in i en sådan lag.
Från tillsynssynpunkt får en koppling till marknadsföringslagen den
konsekvensen att principen om s.k. omvänd bevisbörda i de flesta fallen kommer
att gälla. Denna princip innebär att en näringsidkare måste kunna visa att de
påståenden som han gör i sin marknadsföring om en produkts egenskaper är sanna.
Om tillsynsmyndigheten i ett visst fall har anledning att misstänka att en
glasprodukt som omfattas av en lag om marknadsföring av kristallglas, och som är
märkt med någon av de skyddade beteckningarna och symbolerna, saknar de
egenskaper som ger den rätt att bära beteckningen eller symbolen, kan den därför
kräva att den som marknadsför produkten genom en sådan analys som anvisas i
direktivets bilaga 2 styrker att märkningen är korrekt. Någon särskild regel om
skyldighet för en näringsidkare att betala tillsynsmyndighetens kostnader för
provtagning och kontroll i vissa fall behövs därför inte. Inte heller behövs
någon särskild bestämmelse om skyldighet för en näringsidkare att lämna
upplysningar och varuprover m.m., eftersom marknadsföringslagen innehåller en
sådan (34 §).
Avslutningsvis kan här också nämnas att ett förfarande som är förbjudet enligt
marknadsföringslagen också kan innefatta brott enligt brottsbalken eller någon
specialstraffrättslig bestämmelse (se prop. 1994/95:123 s. 118 f.).
6 Kostnadskonsekvenser
--------------------------------------------------------------------
| Regeringens bedömning: Kostnaderna för tillverkarna, importörerna|
| och domstolarna bedöms bli försumbara. Kostnaderna för tillsyn |
| över efterlevnaden av reglerna bedöms också bli försumbara och bör|
| kunna täckas inom befintliga ramar. |
--------------------------------------------------------------------
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Marknadsdomstolen har uttalat att förslaget inte torde
medföra några ytterligare kostnader för domstolen. Ingen annan instans har
berört kostnadsfrågan.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns i dag inte några föreskrifter i
Sverige om beteckningar på och symboler för kristallglas. Men de nya regler som
föreslås här kan inte sägas vara särskilt betungande eller kostnadskrävande,
särskilt med hänsyn till att de inte innebär något krav på obligatorisk märkning
av glas. Till detta kommer att direktivet inte är någon nyhet för den svenska
glasindustrin. En inte ringa del av de svenska glasbrukens produkter går på
export, bl.a. till andra medlemsländer i EU, och många glasbruk känner därför
väl till reglerna i direktivet och tillämpar dem sedan länge. De kostnader som
en lag om kristallglas kan komma att belasta de svenska glastillverkarna med kan
därför bedömas vara försumbara.
Som framgår av EG-domstolens tidigare återgivna avgörande (avsnitt 4.4) ligger
ansvaret för att märkningen med beteckningar och symboler är korrekt på
tillverkaren. Det utesluter visserligen inte att en importör också kan drabbas
av kostnader för sådan märkning, exempelvis då glas importeras från ett land
utanför EU. Men märkningen är frivillig och närmast att se som ett
konkurrensmedel. Kostnadskonsekvenserna för importörer av kristallglas av en lag
på området kan därför också bedömas bli försumbara.
Tillsynen över lagens efterlevnad kommer att dra vissa kostnader.
Kristalldirektivet ställer inga konkreta krav på hur marknadsövervakningen skall
bedrivas. Det sägs heller inget särskilt om omfattningen av kontrollen. Någon
helt klar beräkning av kostnaderna för marknadsövervakningen kan inte göras nu.
Men erfarenheterna från Danmark visar att kravet på aktiva insatser från
tillsynsmyndighetens sida kan beräknas bli rätt lågt ställt. De berörda
företagen bär ju själva ansvaret för att regelsystemet efterlevs. Det får därför
förutsättas att problem på marknaden i första hand förhindras genom s.k.
egenåtgärder (information, utbildning, reklamationsregler m.m.) som vidtas av
den berörda delen av näringslivet. De ökade kraven på Konsumentverket bör i
ljuset av vad som har sagts nu kunna klaras av inom ramen för befintliga
resurser.
När en analys av glas utförs skall den ske på det sätt som anges i direktivets
bilaga 2. Som framhölls i föregående avsnitt innebär principen om omvänd
bevisbörda i ärenden om vilseledande reklam att den som marknadsför en produkt
måste kunna bevisa att det som sägs i marknadsföringen är riktigt, t.ex. i fråga
om märkning. Kostnaderna för en analys av berört slag kommer därför att i första
hand få bäras av de berörda företagen. Av skäl som nyss har angivits torde
antalet fall då en analys bör göras inte bli stort.
Av samma anledning bör också kostnadskonsekvenserna för domstolarna -
Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen - bli försumbara.
7 Ikraftträdande
Med tanke på den fortsatta behandlingen av lagstiftningsfrågan föreslås att
lagen träder i kraft den 1 januari 1997.
**FOOTNOTES**
3 EG:s tulltaxa (den kombinerade nomenklaturen, KN) ingår
tillsammans med EG:s integrerade tulltaxa (TARIC) och vissa
rent svenska bestämmelser i Tullverkets författningshandbok
(TFH) I:1 (Tulltaxa).
8 Författningskommentar
Som framgår av avsnitt 5.2 är lagförslaget utformat som en bemyndigandelag.
Lagens tillämpningsområde
--------------------------------------------------------------------
| 1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring av sådana |
| produkter av glas som omfattas av nummer 7013 i Europeiska |
| gemenskapens tulltaxa som finns intagen i bilaga 1 i rådets för-|
| ordning (EEG) nr 2658/87. |
--------------------------------------------------------------------
I paragrafen sägs att lagen tillämpas på produkter som anges i nummer 7013 i
EG:s tulltaxa (den kombinerade nomenklaturen, KN) och som marknadsförs av en
näringsidkare. EG:s tulltaxa utgörs av bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr
2658/87 med senaste lydelse (EG) nr 1359/95.Bestämmelsen ger, vad avser
produkterna, lagen samma omfattning som artikel 1 i kristalldirektivet. I
avsnitt 4.2 har närmare beskrivits vilka produkter som omfattas av nummer 7013 i
tulltaxan. Av bilaga 4 till denna proposition framgår detta i detalj.
Med näringsidkare avses var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av
ekonomisk art, oavsett om verksamheten är inriktad på ekonomisk vinst eller ej.
Begreppet har samma innebörd som inom den marknadsrättsliga lagstiftningen i
övrigt, exempelvis marknadsföringslagen. Med marknadsföring avses här detsamma
som i 3 § marknadsföringslagen, dvs. reklam och andra åtgärder i
näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till
produkter.
Lagen gäller inte bara när en produkt marknadsförs till en konsument utan
också när det sker till en annan näringsidkare, exempelvis då en tillverkare
säljer glasprodukter till en detaljist.
Beteckningar på och symboler för kristallglas
--------------------------------------------------------------------
| 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får |
| meddela föreskrifter om beteckningar och symboler som skall |
| vara skyddade i marknadsföringen av sådana produkter som avses i|
| 1 § och om förutsättningarna för att de skall få användas. |
--------------------------------------------------------------------
I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt
att meddela föreskrifter om beteckningar och symboler som skall vara skyddade i
marknadsföringen av sådana glasprodukter som 1 § tar sikte på. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om
förutsättningarna för att beteckningarna och symbolerna skall få användas.
Genom bemyndigandet får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer möjlighet att föra över de regler i kristalldirektivet som beskriver
de skyddade beteckningarna och symbolerna, och de egenskaper hos glasprodukter
som de representerar (direktivets bilaga 1), till svensk rätt.
Kompletterande information i vissa fall
--------------------------------------------------------------------
| 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får |
| meddela föreskrifter om hur en framställning med ett varumärke |
| som innehåller en sådan beteckning som avses i 2 § skall komplet-|
| teras så att det inte uppstår missförstånd om egenskaperna hos den|
| vara som marknadsförs. Detsamma gäller om varumärket innehåller en|
| beteckning som kan förväxlas med en beteckning som avses i 2 §. |
| Det som sägs om varumärke skall också gälla ett företagsnamn |
| eller annan text som används i marknadsföringen av sådana |
| produkter som avses i 1 §. |
--------------------------------------------------------------------
I paragrafens första stycke bemyndigas regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur en framställning med ett
varumärke skall kompletteras med annan text i vissa fall. Det gäller när
varumärket innehåller en sådan beteckning som avses i 2 § (skyddad beteckning
eller legaldefinition). Syftet med kompletteringen är att undanröja risken för
missförstånd om egenskaperna hos den produkt som framställningen avser. Av andra
meningen framgår att föreskrifterna också kan avse det fallet då varumärket
visserligen inte innehåller en sådan beteckning som avses i 2 §, men en
beteckning som kan förväxlas med en sådan.
Med framställning avses här detsamma som i marknadsföringslagstiftningen, dvs.
"varje form genom vilken man meddelar sig med andra, vare sig det sker i skrift
eller tal, genom bild eller annan särskild anordning" (prop. 1970:57 s. 93 f.).
I förarbetena till den nya marknadsföringslagen (6 §) nämns som exempel ord,
bild och tecken i annonser, broschyrer och på förpackningar, (prop. 1994/95:123
s. 166). Också en märkning på produkten själv är en framställning.
Enligt andra stycket skall det som sägs om varumärke också gälla ett
företagsnamn eller annan text som används vid marknadsföringen av glas.
Föreskrifterna kan alltså också ta sikte på det fallet då en beteckning som
avses i 2 §, eller en beteckning som kan förväxlas med en sådan, förekommer i en
framställning med ett företagsnamn eller i en annan text i marknadsföringen.
Genom 3 § skapas möjlighet att föra över artikel 4.2 i kristalldirektivet till
svensk rätt.
Analysmetoder
--------------------------------------------------------------------
| 4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får |
| meddela föreskrifter om hur en analys skall genomföras för att |
| fastställa om förutsättningarna är uppfyllda för att en produkt |
| skall få bära beteckningar och symboler av det slag som avses i |
| 2 §. |
--------------------------------------------------------------------
Genom paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter genom vilka kristalldirektivets artikel 6 och
bilaga 2 genomförs i svensk rätt.
Tillsyn och sanktioner
--------------------------------------------------------------------
| 5 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att |
| föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs. |
--------------------------------------------------------------------
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.3.I paragrafen bemyndigas regeringen
att i en förordning bestämma vilken myndighet som skall utöva tillsynen över att
de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen om marknadsföring av kristallglas
efterlevs.
--------------------------------------------------------------------
| 6 § Vid en prövning av om föreskrifter som har meddelats med stöd|
| av denna lag har överträtts tillämpas marknadsföringslagen |
| (1995:450). |
--------------------------------------------------------------------
Som framgår av 5 § skall tillsynsmyndigheten se till att föreskrifter som har
meddelats enligt lagen om marknadsföring av kristallglas följs.
Men lagen om marknadsföring av kristallglas innehåller inga särskilda
sanktionsregler. Sanktionsreglerna i marknadsföringslagen (1995:450) bedöms vara
tillräckliga för att, i kombination med lagen om marknadsföring av kristallglas
och föreskrifter grundade på den, ge det resultat som kristalldirektivet talar
om. Därigenom genomförs också artiklarna 2 och 3 i direktivet i svensk rätt.
I denna paragraf upplyses om att marknadsföringslagen tillämpas när frågan om
någon har handlat i strid med föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
om marknadsföring av kristallglas blir aktuell hos tillsynsmyndigheten. Detsamma
gäller om handlandet kan ha varit i strid med föreskrifter som har meddelats med
stöd av ett bemyndigande enligt lagen.
En tillämpning av marknadsföringslagen innebär bl.a. att en näringsidkare som
marknadsför glasprodukter som faller under nummer 7013 i tulltaxan med stöd av
34 § marknadsföringslagen kan vara skyldig att yttra sig och lämna upplysningar
till Konsumentombudsmannen (KO), liksom tillhandahålla handlingar, varuprover
och liknande som kan ha betydelse för utredningen i ett ärende där beslut om
förbud mot fortsatt otillbörlig marknadsföring (enligt 14 §) eller åläggande att
lämna information (enligt 15 §) kan antas komma i fråga.
Att marknadsföringslagen är tillämplig innebär vidare att KO, en näringsidkare
som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av konsumenter,
näringsidkare eller löntagare kan väcka talan mot näringsidkaren i fråga vid
Stockholms tingsrätt och att tingsrätten som första instans kan meddela ett
sådant förbud eller åläggande vid vite. I vissa fall av bl.a. vilseledande
reklam kan rätten också ålägga näringsidkaren att betala en särskild s.k.
marknadsstörningsavgift (se avsnitt 5.3).
Den överträdelse som närmast kan tänkas utlösa marknadsföringslagens
sanktionssystem är en felaktig användning av de skyddade beteckningarna
(legaldefinitionerna). Det är en vedertagen princip att en marknadsföring som
strider mot annan lagstiftning som regel skall anses vara otillbörlig (den s.k.
lagstridighetsprincipen; jfr prop. 1994/95:123 s. 43). I överensstämmelse med
detta ligger således att en överträdelse av det slag som nämndes bör falla in
under 4 § marknadsföringslagen, som ställer upp det allmänna kravet att en
näringsidkares marknadsföring skall stämma överens med god marknadsföringssed
och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.
Överträdelsen i fråga skulle därmed falla in under sanktionsregeln i 14 §
marknadsföringslagen, enligt vilken en näringsidkare vars marknadsföring strider
mot god marknadsföringssed eller på något annat sätt är otillbörlig mot
konsumenter eller näringsidkare får förbjudas att fortsätta med marknadsföringen
eller att vidta någon annan liknande åtgärd.
Den överträdelse som man i andra hand kan tänka sig är att kompletterande
information av det slag som anges i kristalldirektivets artikel 4.2 saknas när
en skyddad beteckning, eller en beteckning som kan förväxlas med en sådan,
förekommer i ett varumärke m.m. Om avsaknaden innebär att marknadsföringen är
vilseledande, genom att exempelvis ge en felaktig bild av produktens art, faller
den under 6 § marknadsföringslagen, som handlar om vilseledande reklam. Ett
förbud med stöd av 14 § kan då också komma i fråga. Alternativt torde
marknadsföringen även i detta fall kunna anses vara otillbörlig enligt
lagstridighetsprincipen och alltså falla in under 4 § marknadsföringslagen.
Andra situationer kan säkert också förekomma. Det får då bli en fråga för
rättstillämpningen att bedöma dessa fall.
Det bör avslutningsvis erinras om att de flesta ärenden som anhängiggörs hos
Konsumentverket/KO och som faller under marknadsföringslagen avgörs genom
frivilliga överenskommelser och alltså utan domstolsprövning.
Promemorians lagförslag
Förslag till
Lag om kristallglas
Härigenom föreskrivs följande1.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring av sådana produkter av glas
som omfattas av nummer 7013 i Europeiska gemenskapens tulltaxa.
Beteckningar på och symboler för kristallglas
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om beteckningar och symboler som får användas i marknadsföringen av
sådana produkter som avses i 1 § och om förutsättningarna för att de skall få
användas.
Kompletterande information i vissa fall
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur en framställning med ett varumärke som innehåller en sådan
beteckning som avses i 2 § skall kompletteras så att det inte uppstår
missförstånd om egenskaperna hos den vara som marknadsförs. Detsamma gäller om
varumärket innehåller en beteckning som kan förväxlas med en beteckning som
avses i 2 §.
Det som sägs om varumärke skall också gälla ett företagsnamn eller annan text
som används i marknadsföringen av sådana produkter som avses i 1 §.
Analysmetoder
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur en analys skall genomföras för att fastställa om
förutsättningarna är uppfyllda för att en produkt skall få bära beteckningar och
symboler av det slag som avses i 2 §.
Tillsyn och sanktioner
5 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att föreskrifter som
har meddelats med stöd av denna lag eller ett bemyndigande enligt den följs.
6 § Vid en prövning av om föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag
eller ett bemyndigande enligt den har överträtts tillämpas marknadsföringslagen
(1995:450).
*********
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996
**FOOTNOTES**
1 Jfr rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 om
tillnärmning av
medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas (EGT nr L 326,
29.12.1969 s. 36, Celex 369L0493).
Förteckning över remissinstanserna
Stockholms tingsrätt, Kommerskollegium, Generaltullstyrelsen, Stockholms
universitet (Juridiska fakultetsnämnden), Konkurrensverket, Närings- och teknik-
utvecklingsverket (NUTEK), Marknadsdomstolen, Konsumentverket, Naturvårdsverket,
Kemikalieinspektionen, Landsorganisation i Sverige (LO), Glasforsknings-
institutet, Grossistförbundet Svensk Handel, Kemikontoret, Konsumentvägledarnas
förening, Kooperativa Förbundet, Svenska Glasbruksföreningen, Sveriges Glas- och
porslinshandlareförbund, Sveriges Industriförbund och Sveriges Köpmannaförbund.
Civildepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1996
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg,
Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg,
Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Blomberg
Regeringen beslutar proposition 1995/96:225 Marknadsföring av kristallglas.
Rättsdatablad
--------------------------------------------------------------------
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, Celexnummer för
ändrar, upphäver eller bakomliggande EG-
upprepar ett regler
normgivnings-
bemyndigande
--------------------------------------------------------------------
Lag om marknadsföring 2, 3, 4 och 5 §§ 369L0493
av kristallglas