Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1996/97:21 Nedsättning av socialavgifter, m.m. Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 12 september 1996 Göran Persson Thomas Östros (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås en nedsättning av socialavgifterna. Förslagen har aviserats tidigare (prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbets- lösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m.) och ingår som ett led i regeringens strävan att stimulera nyanställningar och uppmuntra egenföretagande. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter föreslås en arbetsgivare få göra avdrag med högst 2 500 kr per månad. Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern skall de vid bedömningen av rätten till avdrag anses som en arbetsgivare. Vid beräkning av egenavgifter föreslås den försäkrade få göra avdrag med högst 9 000 kr per år. Vissa avdragsbegränsningar i form av takregler föreslås för den som skall betala både arbetsgivaravgifter och egenavgifter samt för delägare i handelsbolag. I propositionen föreslås också att särskild löneskatt skall tas ut på bidrag som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse. Reglerna föreslås gälla från och med den 1 januari 1997. 1 Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Lagtext 3 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster3 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 6 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 11 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter16 3 Ärendet och dess beredning 17 3.1 Nedsättning av socialavgifter 17 3.2 Särskild löneskatt på vinstandelsmedel 18 4 Nedsättning av socialavgifter 19 5 Särskild löneskatt på vinstandelsmedel 22 5.1 Bakgrund 22 5.2 Övervägande och förslag 24 6 Budgeteffekter 25 7 Författningskommentarer 25 7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärsinkomster25 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 26 7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 26 7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter31 Bilaga 1 Lagförslagen i lagrådsremissen om nedsättning av socialavgifter 32 Bilaga 2 Lagrådets yttrande över lagförslagen i lagråds- remissen om nedsättning av socialavgifter36 Bilaga 3 Lagförslagen i lagrådsremissen om särskild löneskatt på vinstandelsmedel 41 Bilaga 4 Lagrådets yttrande över lagförslagen i lagrådsremissen om särskild löneskatt på vinstandelsmedel 50 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996 52 2 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 4. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §2 Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 23,52 procent på 1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre, 2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs- bidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare, 3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), 4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal, 5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till sjukbidrag, ------------------------------------------------------- 6. ersättning som utgår på 6. ersättning som utgår på grund av grund av ansvarighetsförsäkring som ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal fastställts i mellan arbetsmarknadens kollektivavtal mellan huvudorganisationer till arbetsmarknadens huvud- den del ersättningen utgår i organisationer till den form av engångsbelopp som del ersättningen utgår i inte utgör kompensation för form av engångsbelopp som mistad inkomst. inte utgör kompensation för mistad inkomst, 7. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som Skattskyldig är den som lämnas till en pensions- utgett sådan ersättning som eller personalstiftelse avses i första stycket. enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket. Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 2 och 13. ------------------------------------------------------- Vid bestämmande av skatte- underlaget enligt första stycket 6 skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. ------------------------------------------------------- Vid bestämmande av skatte- underlaget enligt första stycket 6 skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. ------------------------------------------------------- Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas på bidrag som arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål efter ikraftträdandet. På bidrag som arbetsgivare lämnar under år 1997 skall dock särskild löneskatt tas ut med 22,42 procent. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688. 2 Lydelse enligt prop. 1995/96:209. 3 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 2 §2 Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. ------------------------------------------------------- Vid beräkning av sjukpen- Vid beräkning av sjukpen- ninggrundande inkomst ninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst avbortses från sådan inkomst anställning och annat av anställning och annat förvärvsarbete som överstigerförvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger sju och en halv gånger basbeloppet. Det belopp som basbeloppet. Det belopp sålunda skall undantas skall som sålunda skall undantas i första hand räknas av från skall i första hand räknas inkomst av annat av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning förförvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form änutfört arbete i annan form pension räknas som inkomst än pension räknas som av anställning, såvida inkomst av anställning, ersättningen under ett år såvida ersättningen under uppgår till minst 1 000 ett år uppgår till minst 1 kronor, även om mottagaren 000 kronor, även om inte är anställd hos den som mottagaren inte är anställd utger ersättningen. I nu hos den som utger angivna fall skall den som ersättningen. I nu angivna utför arbetet anses såsom fall skall den som utför arbetstagare och den som arbetet anses såsom utger ersättningen såsom arbetstagare och den som arbetsgivare. Kan ersättning utger ersättningen såsom för arbete för någon annans arbetsgivare. Kan räkning under året inte antasersättning för arbete för uppgå till minst 1 000 någon annans räkning under kronor, skall ersättningen året inte antas uppgå till från denne inte tas med vid minst 1 000 kronor, skall beräkningen av den ersättningen från denne inte sjukpenninggrundande tas med vid beräkningen av inkomsten i annat fall än då den sjukpenninggrundande den utgör inkomst av inkomsten i annat fall än då näringsverksamhet. Vid den utgör inkomst av beräkning av sjukpenning- näringsverksamhet. Vid grundande inkomst av beräkning av sjukpenning- anställning skall bortses grundande inkomst av från ersättning som enligt 2 anställning skall bortses a § skall anses som inkomst från ersättning som enligt 2 av annat förvärvsarbete samt a § skall anses som inkomst ersättning som idrottsutövareav annat förvärvsarbete samt får från sådan ideell föreningersättning som som avses i 7 § 5 mom. lagen idrottsutövare får från sådan (1947:576) om statlig ideell förening som avses i inkomstskatt och som har 7 § 5 mom. lagen (1947:576) till huvudsakligt syfte att om statlig inkomstskatt främja idrottslig verksamhet och som har till om ersättningen från huvudsakligt syfte att föreningen under året inte främja idrottslig kan antas uppgå till minst verksamhet, om ersättningen ett halvt basbelopp. Vid från föreningen under året beräkning av inte kan antas uppgå till sjukpenninggrundande minst ett halvt basbelopp. inkomst av anställning Vid beräkning av bortses även från ersättning sjukpenninggrundande från en stiftelse som har inkomst av anställning till väsentligt ändamål att bortses även från ersättning tillgodose ekonomiska från en stiftelse som har intressen hos dem som är till väsentligt ändamål att eller har varit anställda tillgodose ekonomiska hos en arbetsgivare som intressen hos dem som är lämnat bidrag till eller har varit anställda stiftelsen hos en arbetsgivare som (vinstandelsstiftelse), om lämnat bidrag till ersättningen avser en sådan stiftelsen anställd och inte utgör (vinstandelsstiftelse) ersättning för arbete för eller en annan juridisk stiftelsens räkning. Detta person med motsvarande gäller dock endast om de ändamål, om ersättningen bidrag arbetsgivaren lämnat avser en sådan anställd och till stiftelsen varit inte utgör ersättning för avsedda att vara bundna arbete för den juridiska under minst tre kalenderår personens räkning. Detta och att på likartade villkor gäller dock endast om de tillkomma en betydande del bidrag arbetsgivaren lämnat av de anställda. Om till den juridiska arbetsgivaren är ett personen varit avsedda att fåmansföretag eller ett vara bundna under minst fåmansägt handelsbolag skall tre kalenderår och att på vid beräkningen inte bortses likartade villkor från ersättning som tillkomma en betydande del stiftelsen lämnar till sådan av de anställda. Om företagsledare eller delägarearbetsgivaren är ett i företaget eller denne fåmansföretag eller ett närstående person som avses ifåmansägt handelsbolag skall punkt 14 av anvisningarna vid beräkningen inte till 32 § bortses från ersättning som kommunalskattelagen. Vid den juridiska personen beräkning av sjukpenning- lämnar till sådan före- grundande inkomst av tagsledare eller delägare i anställning skall alltid företaget eller denne bortses från ersättning från närstående person som avses en vinstandelsstiftelse som i punkt 14 av härrör från bidrag som arbets-anvisningarna till 32 § givaren lämnat under åren kommunalskattelagen. Vid 1988-1991. beräkning av sjukpenning- grundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988-1991. Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön eller semesterersättning får inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än som motsvarar lön för utfört arbete utan sådan ersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. 11 kap. 2 §3 Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, b) föräldrapenningförmåner, c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader, d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning, g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349), h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring, i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna, j) utbildningsbidrag för doktorander, k) timersättning vid kommunal vuxenbildning (komvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare (sfi), l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag, m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen så förordnar, n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse, p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt, r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön. ------------------------------------------------------- I fråga om ersättning i I fråga om ersättning i pengar eller andra pengar eller andra skattepliktiga förmåner för skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form änutfört arbete i annan form pension, i fråga om än pension, i fråga om ersättning till ersättning till idrottsutövare från visst idrottsutövare från visst slag av ideell förening samt slag av ideell förening i fråga om ersättning från samt i fråga om ersättning vinstandelsstiftelse gäller från vinstandelsstiftelse i tillämpliga delar bestäm- eller annan juridisk melserna i 3 kap. 2 § andra person med motsvarande stycket samt 2 a § tredje ändamål gäller i tillämpliga och fjärde styckena. delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena. Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften. Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften. Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses som arbetsgivare. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 1Lagen omtryckt 1982:120. 2Lydelse enligt prop. 1995/96:209. 3Senaste lydelse 1994:2072. 4 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter1 dels att 2 kap. 4 och 6 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 kap. 5 a § och 3 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 4 §2 Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från 1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1 000 kronor, 2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år, 3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, 4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen, 6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen, 8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring, 9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet, 10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skattepliktig intäkt, 11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring, 12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370), 13. sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt, 14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, 15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning, ------------------------------------------------------- 16. sådan ersättning från en 16. sådan ersättning från vinstandelsstiftelse från en vinstandelsstiftelse vilken enligt de fyra sista eller en annan juridisk meningarna i 3 kap. 2 § person med motsvarande andra stycket lagen om ändamål från vilken enligt de allmän försäkring skall fyra sista meningarna i 3 bortses vid beräkning av kap. 2 § andra stycket sjukpenninggrundande lagen om allmän försäkring inkomst, skall bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst, 17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, 18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som anges i 17, 19. ersättning enligt 11 kap. 2 § första stycket a - l, n, p och r lagen om allmän försäkring. Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp. Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget. ------------------------------------------------------- 5 a § Vid beräkning av arbets- givaravgifter får en arbetsgivare från arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kronor. Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid bedömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en arbetsgivare. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moderföretaget. Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget be- stämmer. Om en arbetsgivare med stöd av 7 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare medgivits dispens från skyldigheten att redovisa arbetsgivar- avgifterna varje månad får han, i stället för vad som föreskrivs i första stycket, från arbetsgivaravgifterna varje år göra avdrag med 5 procent av avgiftsunder- laget, dock högst 2 500 kronor för varje månad verksamheten bedrivits. 6 § ------------------------------------------------------- Arbetsgivaravgifter skall Arbetsgivaravgifter i den mån de inflyter skall i den mån de inflyter fördelas mellan olika fördelas mellan olika avgiftsändamål så som de avgiftsändamål så som de belöper på dessa enligt belöper på dessa enligt arbetsgivarnas redovisning arbetsgivarnas redovisning eller beslut om eller beslut om fastställelse enligt lagen fastställelse enligt lagen (1984:668) om uppbörd av (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från socialavgifter från arbetsgivare. arbetsgivare. Avdrag som görs enligt 5 a § skall avse arbetsmarknadsavgiften. Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare. Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket. 5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. ------------------------------------------------------- 5 a § Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egen- avgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 30 000 kronor per år. Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda avdraget från de egenav- gifter som är hänförliga till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 30 000 kronor per år. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Kan en eller flera av delägarna helt eller delvis inte utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare på motsvarande sätt. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 30 000 kronor per år. Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbetsmark- nadsavgiften sjukför- säkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, folk- pensionsavgiften, delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 1. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. 2. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1Lagen omtryckt 1989:633. 2Senaste lydelse 1995:1492. 6 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om själv-deklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 25 §1 ------------------------------------------------------- Handelsbolag och rederi Handelsbolag och rederi för registreringspliktigt för registreringspliktigt fartyg skall varje år till fartyg skall varje år till ledning för delägares ledning för delägares taxering lämna uppgifter som taxering lämna uppgifter avses i 19 § första och andrasom avses i 19 § första och styckena samt för varje andra styckena samt för delägare uppgifter om hans varje delägare uppgifter om andel av bolagets eller hans andel av bolagets rederiets inkomst av varje eller rederiets inkomst av förvärvskälla och värdet av varje förvärvskälla och värdet hans andel eller lott i av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet. bolaget eller rederiet. Uppgift skall också lämnas omUppgift skall också lämnas delägares andel av skatte- om delägares andel av underlag enligt 2 § lagen avdrag från (1984:1052) om statlig arbetsgivaravgift enligt 2 fastighetsskatt, 3 § lagen kap. 5 a § lagen (1981:691) (1990:661) om om socialavgifter, avkastningsskatt på skatteunderlag enligt 2 § pensionsmedel och 2 § lagen lagen (1984:1052) om (1991:687) om särskild statlig fastighetsskatt, 3 § löneskatt på pensions- lagen (1990:661) om kostnader. avkastningsskatt på pensionsmedel och 2 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader. Uppgifterna skall lämnas enligt bestämmelserna för särskild självdeklaration och på det sätt som anges i 28 och 29 §§. Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1Senaste lydelse 1994:483. 7 3 Ärendet och dess beredning 3.1 Nedsättning av socialavgifter I prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. aviserades att regeringen under hösten 1996 avser att lägga fram förslag om nedsättning av socialavgifterna från och med den 1 januari 1997. Arbetsgivaravgifterna skall sättas ned med fem procentenheter på ett avgiftsunderlag om högst 600 000 kr på årsbasis. Egenavgifterna för egenföretagare sätts ned med fem procentenheter på ett avgiftsunderlag om högst 180 000 kr. Ett konkret förslag till nedsättning av socialavgifterna har under sommaren utarbetats inom Finansdepartementet. Regeringen tar nu upp detta förslag. Synpunkter på förslaget har under hand inhämtats från Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket. Verkens synpunkter har i allt väsentligt beaktats. Lagrådet Regeringen beslutade den 22 augusti 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 1. Lagrådets yttrande finns i bilaga 2. Lagrådet menar att beredingen av ärendet svårligen uppfyller regeringsformens krav, främst genom att sammanslutningar och enskilda inte getts tillfälle att yttra sig i saken. I lagrådsremissen anförs att avsikten med den föreslagna nedsättningen av socialavgifterna är att reducera de indirekta lönekostnaderna för att stimulera nyanställningar och egenföretagande. Remissen innehåller inte någon analys som visar i vilken utsträckning förslaget kommer att leda till de angivna målen. Enligt Lagrådets uppfattning kan lagförslagen inte mer än möjligen marginellt tillgodose de angivna syftena. Lagrådet anser slutligen att ett genomförande av förslagen kommer att ge upphov till betydande tillämpningssvårigheter. Lagrådet har därför avstyrkt de remitterade lagförslagen. Regeringen har mot bakgrund av det svåra sysselsättningsläget lämnat en rad förslag i slutet av juni 1996 som syftar till att halvera arbetslösheten till år 2000. Enligt vår bedömning är det av mycket stor vikt att förslagen kan träda i kraft redan den 1 januari 1997. Det har därför varit nödvändigt att utarbeta en proposition som kan överlämnas till riksdagen redan i september 1996 för riksdagsbehandling under innevarande riksmöte. Någon sedvanlig remissbehandling av förslagen har därför inte varit möjlig. Synpunkter har under arbetets gång under hand i stället inhämtats från Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket. Verkens synpunkter har i allt väsentligt beaktats. Regeringen anser mot bakgrund av detta att behövliga upplysningar och yttranden inhämtats från berörda myndigheter. Vid bedömningen av behovet av att genom ett sedvanligt remissförfarande lämna enskilda och sammanslutningar tillfälle att yttra sig måste frågans karaktär och den korta tid som stått till buds för utarbetandet av lagrådsremissen beaktas. Dessutom tillkommer att regeringens ställningstagande om nedsättning och ramarna för detsamma tillkännagivits redan genom prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. och därför varit känt en längre tid. Berörda näringar har således under en längre tid haft möjlighet att komma in med synpunkter på förslagets utformning. Eventuella synpunkter har, eftersom regeringens ställningstagande i juni varit tämligen detaljerat och vilat på en bred politisk överenkommelse, endast kunnat ta sikte på detaljutformningen av förslaget. Regeringen anser vid en samlad bedömning att propositionen nu bör överlämnas till riksdagen. Frågan om eventuell ytterligare beredning får prövas vid behandlingen i riksdagen. Vad sedan gäller frågan om förslagen i om att sätta ned arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna på det sätt som föreslagits i remissen kommer att leda till ökad sysselsättning vill vi påpeka att arbetslösheten är en mångfasetterad fråga och att det är förenat med mycket stora svårigheter att se direkta samband mellan enskilda åtgärder och en förändring i sysselsättningsgraden. Regeringens bedömning kvarstår dock att de åtgärder som föreslås i prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. sammantaget kommer att ha en sysselsättningsbefrämjande effekt. Regeringen har beaktat Lagrådets synpunkter på lagtexten och vår bedömning är att förslagen inte kan antas leda till sådana tillämpningsproblem att det av den anledningen finns skäl att inte lägga fram förslagen för riksdagen. Eftersom propositionens förslag i realiteten innebär att ett helt nytt moment, en generell progressiv avgiftsskala införs i lagen (1981:691) om socialavgifter kommer regeringen dock givetvis att följa upp effekterna av de föreslagna åtgärderna och eventuella tillämpningsproblem. Regeringen väljer alltså att trots Lagrådets kritik överlämna förslagen till riksdagen. Lagrådets synpunkter i övrigt behandlas närmare i författningskommentarerna till 2 kap. 5 a § och 3 kap. 5 a § lagen (1981:691) om socialavgifter. 3.2 Särskild löneskatt på vinstandelsmedel I propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25 s. 43) uttalas att avgiftsfriheten vad gäller socialavgifter för vissa vinstandelsstiftelser bör slopas. I propositionen uttalas också att regeringen avser att senare efter närmare beredning återkomma till riksdagen med förslag om slopande av avgiftsfriheten. Frågan har härefter beretts inom regeringskansliet i syfte att lägga fram ett förslag till riksdagen om uttag av någon form av skatt eller avgift på bidrag till vinstandelsstiftelser. Lagrådet Regeringen beslutade den 12 juni 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. 4 Nedsättning av socialavgifter Regeringens förslag: Arbetsgivare får vid beräkning av arbetsgivaravgifter varje månad göra ett särskilt avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst med 2 500 kr. Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern skall de vid tillämpningen av avdragsregeln anses som en arbetsgivare. Vid beräkningen av egenavgifter skall avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst med 9 000 kr per år. En företagare som redovisar såväl egenavgifter som arbetsgivaravgifter får dock inte medges högre avdrag från egenavgifterna än att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna uppgår till högst 30 000 kr per år. Vissa begränsande bestämmelser har även intagits för handelsbolag. Skälen för regeringens förslag: Socialavgifter tas ut enligt lagen (1981:691) om socialavgifter för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål. Avgifterna tas ut som arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och beräknas på ett underlag som består av lön och andra skattepliktiga förmåner som arbetsgivaren utger till anställda. Uttaget av arbetsgivaravgifter enligt lagen om socialavgifter under inkomståret 1996 uppgår till 31,56 procent. Därtill kommer allmän löneavgift, som uppgår till 1,5 procent. Egenavgifter betalas främst av den som bedriver näringsverksamhet och beräknas på ett underlag som består av inkomst av annat förvärvsarbete. Egenavgifterna uppgår för närvarande till 29,75 procent. Därtill kommer den allmänna löneavgiften om 1,5 procent. Enligt lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter medges i vissa fall nedsättning av arbetsgivaravgifter resp. egenavgifter med 10 procentenheter. Stödet ges till näringslivet i vissa särskilt angivna kommuner, främst i norrlandslänen. Lagen tillämpas på socialavgifter som är hänförliga till arbete inom sådan verksamhet som är stödberättigad enligt 6 eller 11 § och omfattar tiden till och med utgiftsåret resp. inkomståret 2000. Nedsättning av avgifter enligt denna lag skall, i fråga om arbetsgivaravgifter, i första hand avse folkpensionsavgiften och därefter sjukförsäkringsavgiften eller, i fråga om egenavgifter, folkpensionsavgiften och därefter i angiven ordning sjukförsäk- ringsavgiften, delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften och tilläggs- pensionsavgiften. I prop. 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom, m.m. föreslås bl.a. en ändring i uttaget av arbetsgivaravgifter på så sätt att sjukförsäkringsavgiften sänks med 1,24 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997, varefter arbetsgivaravgifterna uppgår till 30,32 procent. För år 1998 föreslås att en ytterligare sänkning av sjukförsäkringsavgiften med 1,10 procentenheter skall genomföras, varefter arbetsgivaravgifterna uppgår till 29,22 procent. Vidare föreslås att egenavgifterna enligt lagen om socialavgifter vid motsvarande tidpunkter sänks med 1,10 procentenheter vid vardera tillfället till 28,65 procent resp. 27,55 procent. Den allmänna löneavgiften föreslås höjd med 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997 och med ytterligare 1,10 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998. Som redan nämnts har regeringen i prop. 1995/96:222 om vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. aviserat ett förslag om att arbetsgivaravgifterna fr.o.m. den 1 januari 1997 skall sättas ned med fem procentenheter på ett avgiftsunderlag om högst 600 000 kr på årsbasis. Egenavgifterna för egenföretagare har föreslagits sättas ned med fem procentenheter på ett avgiftsunderlag om högst 180 000 kr på årsbasis. Avsikten med en sänkning av socialavgifterna är att reducera de indirekta lönekostnaderna för att stimulera nyanställningar och uppmuntra egenföretagande. Bakgrunden till förslagen är den oacceptabelt höga arbetslösheten och att socialavgifterna utgör en betydande del av lönekostnaderna och därför, inte minst i nystartade företag och vid överväganden om nyanställningar, kan utgöra ett hinder för expansion och ökad sysselsättning. Förslagen riktar sig därvidlag främst till små och medelstora företag även om lättnaderna i avgifterna kommer samtliga arbetsgivare och egenföretagare till del. Arbetsgivaravgifter Arbetsgivare redovisar varje månad arbetsgivaravgifter i uppbördsdeklarationen (4 § lagen [1984:668] om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare). Skattemyndigheten kan dock om det finns särskilda skäl medge att utländsk arbetsgivare, som saknar fast driftställe här i landet, redovisar arbetsgivaravgifterna för en längre tidsperiod. Regeringen föreslår att arbetsgivare vid beräkning av arbetsgivaravgifter varje månad får göra ett särskilt avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst med 2 500 kr. De utländska arbetsgivare som fått dispens från skyldigheten att redovisa och betala arbetsgivaravgifter varje månad föreslås varje år få göra ett särskilt avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst med 2 500 kr för varje månad som verksamheten bedrivits. Arbetsgivaravgifter tas inte ut på ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år. I stället betalas särskild löneskatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Någon nedsättning av den särskilda löneskatten föreslås inte i detta sammanhang. Den nedsättning som föreslås här kan kombineras med nedsättning enligt lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter. Som nämnts är syftet med de nya bestämmelserna i första hand att underlätta för små och medelstora företag. Regeringen har därför övervägt olika modeller för att begränsa avdragsrätten för större företag och för företag som ingår i större företagsgrupper med intressegemenskap. Begreppet intressegemenskap har emellertid en tämligen vid innebörd och saknar en preciserad och enhetlig definition. För att undvika tillämpningsproblem föreslår därför regeringen att begränsningsregeln utformas med utgångspunkt i det civilrättsliga koncernbegreppet. Begränsningen bör utformas på så sätt att om flera företag ingår i en och samma koncern skall de vid tillämpning av avdragsregeln anses som en arbetsgivare. Inom koncernen får sålunda endast ett avdrag utnyttjas. I första hand skall avdraget tillgodoföras moderföretaget. Om moderföretaget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer. I detta sammanhang kan nämnas att anknytningen till det civilrättsliga koncernbegreppet innebär att utländska koncerners dotterbolag i Sverige inte anses ingå i en koncern i den mening som här åsyftas (se författningskommentaren till 2 kap. 5 a § lagen [1981:691] om social- avgifter). Våra förslag i denna del föranleder att en ny paragraf, 2 kap. 5 a §, införs i lagen om socialavgifter. Egenavgifter Enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag som är fysiska personer skall betala egenavgifter. Motsvarande gäller i vissa fall även de som har inkomst av tjänst. Beräkningen av egenavgifterna baseras på taxeringen till statlig inkomstskatt. På inkomst av passiv näringsverksamhet eller för näringsidkare som fyllt 65 år skall i stället för egenavgifter särskild löneskatt betalas. I vissa fall tas inte fulla egenavgifter ut, t.ex. i det fall sjukpenningförsäkringen gäller med karenstid. Debitering av egenavgifter sker på årsbasis. Avdrag föreslås därför få göras med 5 procent av avgiftsunderlaget per år, dock högst med 9 000 kr. Det kan även förekomma att en egenföretagare har anställd personal. I dessa fall skall, förutom egenavgifter avseende den egna inkomsten, även arbetsgivaravgifter betalas för den lön och andra förmåner som utgivits till den anställda personalen. Det är inte regeringens avsikt att fullt avdrag i dessa fall skall kunna erhållas såväl från egenavgifterna som från arbetsgivaravgifterna. Vi föreslår därför att avdraget från egenavgifterna i sådana fall begränsas så att det sammanlagda avdraget från arbetsgivaravgifter och egenavgifter inte överstiger 30 000 kr per år, dvs. motsvarande beloppsgräns som gäller för aktiebolag. Beträffande handelsbolag finns anledning till särskilda begränsningsregler. För att uppnå neutralitet mellan olika associationsformer föreslås att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna för samtliga delägare i ett handelsbolag maximeras till 30 000 kr. Dessutom gäller det tidigare nämnda 9 000-kronorstaket för var och en av delägarna. Vidare gäller motsvarande begränsning som för enskilda näringsidkare i de fall handelsbolaget även betalat ut lön till arbetstagare och gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna. Förslagen föranleder införandet av en ny paragraf, 3 kap. 5 a §, i lagen om socialavgifter och en komplettering i 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Enligt punkt 19 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, medges avdrag vid beräkning av egenavgifter enligt lagen om socialavgifter i självdeklarationen bl.a. för belopp som har avsatts för att täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverksamhet här i riket. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Sådant avdrag får uppgå till högst 25 procent av ett underlag som motsvarar den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan minskat med bl.a. sjukpenning. Enligt punkt 7 av anvisningarna till 33 § KL medges avdrag för påförda egenavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utgör inkomst av annat förvärvsarbete. Från sådan intäkt av tjänst medges dessutom i huvudfallet avdrag med 25 procent. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. De förslag som nu lagts fram är inte skäl att ändra ovan nämnda procentsatser. Redovisning av avdraget Avdraget skall vid fördelningen av arbetsgivaravgifterna avse arbetsmarknadsavgiften. Avdrag från egenavgifterna skall i angiven ordning avse arbetsmarknadsavgiften och till den del avdraget överstiger denna, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften, folkpensionsavgiften, delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften. 5 Särskild löneskatt på vinstandelsmedel 5.1 Bakgrund Ett stort antal företag har sedan i huvudsak början av 1980-talet överfört vinstmedel till särskilda stiftelser, s.k. vinstandelsstiftelser. Syftet med överföringarna är bl.a. att de anställda skall få del av företagets vinst och att därigenom känslan av samhörighet med företaget skall öka produktiviteten. I regel beslutar företaget om överföring av vinstmedel i anslutning till att resultatet för det gångna året fastställs. Överföringen sker till en av de anställda eller av personalorganisationerna vid företaget bildad stiftelse. Stiftelsen, som är ett från företaget fristående rättssubjekt, förvaltar de överförda medlen (vinstandelsmedlen) för andelsägarnas räkning och placerar dem i regel i värdepapper, ofta i aktier i det företag som lämnat bidraget. Medlen delas sedan ut till de anställda efter en viss tid, vanligen efter tre till fem år eller sedan den anställde har pensionerats. En anställds andel i stiftelsens förmögenhet grundas på anställning i det överförande företaget vid en viss tidpunkt eller under en viss tidsperiod. När stiftelsen betalar ut medlen beskattas enligt 32 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) mottagaren för sin andel i inkomstslaget tjänst. Socialavgifter på vinstandelar Fr.o.m. den 1 januari 1988 infördes skyldighet för arbetsgivare att betala socialavgifter på de bidrag som lämnades till en vinstandelsstiftelse (prop. 1986/87:107, bet. 1986/87:SfU20, rskr. 1986/87:334, SFS 1987:567). Dessförinnan fanns inte någon reglering vad gäller uttag av avgifter och för den anställde beräknades varken pensionsgrundande eller sjukpenninggrundande inkomst på dessa medel. Reglerna gällde t.o.m. 1990 och innebar att en arbetsgivare var skyldig att betala arbetsgivaravgifter i form av andra avgifter än sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift för de bidrag som lämnades till vinstandelsstiftelsen. Värdet som därvid tillgodofördes den anställde grundade rätt till allmän tilläggspension (ATP) men däremot inte - i överensstämmelse med den motsvarande avgiftsfriheten - rätt till sjukförsäkrings- och arbetsskadeförmåner. Detta motiverades med svårigheter att ta med andelen vid beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten, eftersom denna inkomst bygger på en förväntad framtida inkomst och det inte gick att på förhand uppskatta vinstandelens storlek. Skulle en anställds andel göras sjukpenninggrundande ansågs detta strida mot grundtanken inom sjukförsäkringssystemet eftersom något inkomstbortfall inte skulle inträffa om den anställde tillgodoräknades sin andel oavsett senare sjukdom. Genom skattereformen (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, rskr. 1989/90:356, SFS 1990:650 m.fl. samt prop. 1990/91:54, bet. 1990/91:SkU10, rskr. 1990/91:106, SFS 1990:1426 m.fl.) blev i princip alla inkomster som skulle tas upp till beskattning under inkomst av tjänst också förmånsgrundande inom den allmänna försäkringen och därigenom avgiftspliktiga enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Även sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift togs sålunda ut på de bidrag som arbetsgivaren lämnade till en vinstandelsstiftelse. Bestämmelserna kom att gälla endast för bidrag som lämnades under år 1991. För att stimulera det sparande som vinstandelssystem ansågs innebära slopades fr.o.m. den 1 januari 1992 avgiftsskyldigheten för bidrag till vinstandelsstiftelser (prop. 1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, rskr. 1991/92:97, SFS 1991:1842). I prop. 1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt framhölls att socialavgifter inte heller skulle tas ut när medel betalades ut från stiftelsen till anställda eller tidigare anställda. Vidare angavs att eftersom bidrag till en vinstandelsstiftelse inte skulle ingå i underlagen för beräkning av arbetsgivaravgifter skulle värdet av vad som tillfördes en anställd genom avsättning till stiftelsen inte vara pensionsgrundande. En av de ändringar som gjordes i samband med skattereformen var att utvidga arbetsgivarbegreppet. Denna utvidgning fick till följd att det blev oklart huruvida socialavgifter skulle betalas vid utbetalning av medel från vinstandelsstiftelser. På grund härav klargjordes att ersättningar från vinstandelsstiftelser varken skulle vara förmånsgrundande eller avgiftsgrundande (prop. 1992/93:29, bet. 1992/93:SfU5, rskr. 1992/93:140, SFS 1992:1710-1711). Bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1993 och avsåg ersättningar som lämnats fr.o.m. den 1 januari 1992. Vissa krav uppställdes dock för att avgiftsfriheten skulle gälla. De bidrag som arbetsgivaren lämnar till stiftelsen skall vara avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår, tillkomma en betydande del av de anställda - minst en tredjedel av personalen - och lämnas till dem efter enhetliga principer. Särskild löneskatt En av principerna vid genomförandet av skattereformen var - vad gäller socialavgifter - att alla förvärvsinkomster skulle beläggas med fulla avgifter om inkomsten var förmånsgrundande och en särskild löneskatt motsvarande skattedelen av socialavgifterna, dvs. de socialavgifter en arbetsgivare betalar för sina anställda och som saknar samband med någon förmån, om inkomsten inte var förmånsgrundande (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, rskr. 1989/90:356, SFS 1990:650 m.fl.). Syftet var att så långt det var möjligt åstadkomma likformighet mellan alla förvärvsinkomster. 5.2 Överväganden och förslag Regeringens förslag: Särskild löneskatt tas ut på bidrag som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse. Skälen för regeringens förslag: En av grundtankarna bakom skattereformen är att alla typer av förvärvsinkomster skall behandlas likformigt. I de fall inkomsterna grundar rätt till socialförsäkringsförmåner tas socialavgifter ut. Beträffande inkomster som inte grundar sådana förmåner begränsas uttaget till den särskilda löneskatten som motsvarar skattedelen av socialavgifterna. För närvarande tas varken socialavgifter eller särskild löneskatt ut på överföringar som görs till vinstandelsstiftelser. De medel som betalas ut från en vinstandelsstiftelse utgör skattepliktig inkomst för mottagaren. Inkomsten grundar sig på en överföring som en arbetsgivare gjort för en anställds räkning. De bidrag som arbetsgivare lämnar till vinstandelsstiftelser bör därför beläggas med antingen socialavgifter eller särskild löneskatt. De medel som avsätts till en vinstandelsstiftelse får i de flesta fall lyftas av den anställde först efter det att en viss tid förflutit - minst tre år - och den anställde uppnått viss ålder, vanligen 55-65 år. Ofta förekommer att utbetalning görs i samband med den anställdes pensionering. Utbetalningen sker periodiskt eller i form av engångsbelopp som avser arbetsprestationer som utförts under tidigare år. Avsättningen betraktas ofta av såväl arbetsgivaren som den anställde som en form av pension. Det finns således stora likheter mellan överföringar till vinstandelsstiftelser och avsättningar till pensioner, för vilka det tas ut särskild löneskatt. De bidrag som lämnas till en vinstandelsstiftelse blir inte skattepliktiga för den anställde i samband med själva överlämnandet. I stället blir bidraget, efter att det har förräntats hos stiftelsen, skattepliktigt först det år då mottagaren får medlen från stiftelsen. Det råder därför inte någon samstämmighet mellan det belopp som avsätts för en anställd till en vinstandelsstiftelse och det belopp som betalas ut från en sådan stiftelse. På grund härav uppkommer svårigheter att veta hur mycket av utbetalda medel som grundas på den anställdes eget arbete resp. värdestegringen på andelen. Detta har betydelse vid beräkning av socialavgifter. Regeringen föreslår därför att särskild löneskatt skall tas ut i stället för socialavgifter på överföringar som görs till en vinstandelsstiftelse. Medlen grundar därmed inte rätt till socialförsäkringsförmåner. Vårt förslag föranleder ändringar i 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samt 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter. 6 Budgeteffekter Förslagen om nedsättning av socialavgifter är finansierade. De ofentlig finansiella effekterna av förslagen har behandlats i prop. 1995/96:222 om vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. Enligt propositionen 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. skulle ett införande av socialavgifter på vinstandelsmedel medföra en inkomstförstärkning på 100 milj. kr. Förslaget att införa särskild löneskatt på vinstandelsmedel torde ge motsvarande budgeteffekt. 7 Författningskommentarer 7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster 1 § I första stycket, i en ny punkt 7, anges att särskild löneskatt skall betalas på bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring är avgiftsbefriad. Detsamma gäller bidrag som lämnas till en annan juridisk person med motsvarande ändamål. De bidrag som beläggs med särskild löneskatt skall enligt nämnda lag även i fortsättningen undantas vid beräkning av såväl sjukpenninggrundande som pensionsgrundande inkomst av anställning. Punkten har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I andra stycket anges att den som utgett bidraget är skattskyldig. Det är således den arbetsgivare som lämnar bidraget till vinstandelsstiftelsen eller den juridiska personen som skall betala den särskilda löneskatten. Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då medlen faktiskt överlämnas till stiftelsen. 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § Ändringarna är av redaktionell art och har gjorts i enlighet med Lagrådets förslag. I sammanhanget kan nämnas att 11 kap. 2 § föreslås ändrad också i prop. 1996/97:19 Beskattning av bilförmån, m.m. 7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 2 kap. 4 § Punkt 16 har ändrats i redaktionellt hänseende i enlighet med Lagrådets förslag. 5 a § I paragrafen, som är ny, har i första stycket intagits en bestämmelse om rätt för arbetsgivare att från arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kr. Med avgiftsunderlag avses underlaget efter det att eventuellt kostnadsavdrag enligt 2 kap. 4 § första stycket 6 gjorts. Avdraget görs i samband med redovisningen av arbetsgivaravgifter. Om avdraget inte utnyttjas till fullo för en månad, kan den outnyttjade delen inte användas för en annan månad. Undantag gäller dock i vissa fall för utländska arbetsgivare, se kommentaren till tredje stycket. Avdraget kan som nämnts utnyttjas av den som redovisar arbetsgivaravgifter. Detta innebär bl.a. att även stat och kommun i egenskap av arbetsgivare kommer att erhålla avdrag. Lagrådet har påpekat att det för den offentliga sektorns vidkommande får betydelse om en viss statlig eller kommunal förvaltning vid tillämpning av första stycket kommer att betraktas som en särskild arbetsgivare eller inte. Problemställningen är likartad även för den enskilda sektorn. Arbetsgivarbegreppet i första stycket knyter helt an till det arbetsgivarbegrepp som generellt gäller på socialavgiftsområdet. För den statliga sektorn kan i korthet sägas att arbetsgivaravgifter i regel redovisas för varje myndighet. För kommunerna gäller att varje kommun anses som en arbetsgivare och därför redovisar arbetsgivaravgifter som en arbetsgivare. Kommunala bolag redovisar dock i regel avgifter för varje bolag för sig. Det är inte avsikten att endast den som betalar fulla avgifter skall kunna åtnjuta avdrag. Även den som betalar endast ATP-avgift, ATP- och folkpensionsavgift eller ATP-, folkpensions- och arbetsskadeavgift har således möjlighet att göra avdrag. Det förstnämnda fallet gäller normalt för arbetsgivare med anställda som avses arbeta i utlandet (tredje land) mer än tolv månader. De två senare fallen kan uppstå till följd av konvention med tredje land. I detta sammanhang bör vidare nämnas att avdrag enligt de nu föreslagna bestämmelserna inte hindrar att nedsättning sker enligt lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter. Det kan också påpekas att bestämmelserna inte innebär att avdrag får göras från särskild löneskatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på förvärvsinkomster. I andra stycket har en begränsningsregel intagits beträffande vissa företag med intressegemenskap. Ingår flera företag tillsammans i en koncern skall de vid bedömning av avdragsrätten enligt första stycket anses som en arbetsgivare. Sålunda får endast ett avdrag göras. Avdraget skall i första hand tillgodoföras moderföretaget. I den utsträckning avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget, t.ex. beroende på att moderföretaget inte har några lönekostnader, får dock resterande del av avdraget utnyttjas av dotterföretag. I lagtexten har med anledning av Lagrådets yttrande tagits in en bestämmelse som innebär att moderföretaget i förekommande fall får bestämma i vilken ordning dotterföretagen får utnyttja avdragsmöjligheten. Bestämmelsen innebär i sig inte att moderföretaget får fördela avdraget mellan två eller flera dotterföretag utan endast att företaget får bestämma i vilken ordning dotterföretagen får utnyttja avdraget. Kan det dotterföretag som i första hand får göra avdrag utnyttja avdraget fullt ut skall avdraget göras där och rätten till avdrag för koncernen kommer då att vara förbrukad. Med koncern avses samtliga inom civilrätten förekommande koncernbegrepp (jfr 1 kap. 5 § aktiebolagslagen [1975:1385], 1 kap. 4 § lagen [1987:667] om ekonomiska föreningar, 1 kap. 4 § årsredovisningslagen [1995:1554] m.fl.). Svenska dotterföretag i utländska koncerner, liksom det fallet att en fysisk person äger flera aktiebolag utan att det är fråga om ett koncernförhållande, dvs. om den fysiska personen inte bedriver enskild näringsverksamhet, faller därför utanför begränsningsregelns tillämpningsområde. Som Lagrådet har påpekat innebär en anknytning till de civilrättsliga koncernbegreppen att den föreslagna koncernregeln blir tillämplig på en mängd olika situationer och olika rättssubjekt. Problemen med att bedöma om ett koncernförhållande föreligger blir dock inte större på socialavgiftsområdet än det är inom civilrätten. Utgångspunkten måste vara att berörda företag väl känner till koncernförhållandet. Några samordningsproblem av betydelse inom en koncern torde knappast uppstå i normalfallet eftersom det i först hand är moderföretaget som får göra avdrag. Endast i det fall moderföretaget inte kan göra fullt avdrag finns det behov av kontakt mellan moderföretaget och ett dotterföretag. Avdragsbeloppens storlek gör att det måste vara ytterst sällsynt att fler dotterföretag berörs. I tredje stycket har intagits ett undantag till regeln att avdrag skall göras månadsvis. Om en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är juridisk person saknar fast driftställe i Sverige, kan han om särskilda skäl föreligger få redovisa arbetsgivaravgifterna med längre intervall än en månad, vanligen årsvis (7 § andra stycket lagen [1984:668] om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare jämfört med 3 § första stycket samma lag). I sådant fall får avdrag göras från arbetsgivaravgifterna varje år med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kr för varje månad verksamheten bedrivits. 6 § I paragrafen, som innehåller bestämmelser om fördelning av influtna arbetsgivaravgifter, har ett tillägg gjorts innebärande att avdrag enligt 5 a § skall avse arbetsmarknadsavgiften. Att avräkning enligt den nu aktuella paragrafen skall göras före eventuell nedsättning enligt 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter följer av att lagen om socialavgifter innehåller de centrala bestämmelserna om sådana avgifter. 3 kap. 5 a § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att den försäkrade får medges avdrag från egenavgifterna med 5 procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst 9 000 kr per år. Lagrådet har efterlyst ett klarläggande i fråga vad som avses med år. Eftersom inkomsttaxeringen utgör utgångspunkt för avgifter enligt 3 kap. avses här med år - liksom i bestämmelsen i övrigt - beskattningsår. Detta innebär att det blir aktuellt med ett avdrag på högst 9 000 kr även i de fall egenföretagarens räkenskapsår/beskattningsår, t.ex. i samband med bokföringsskyldighetens inträdande, omfattar kortare eller längre tid än tolv månader. Hänvisningen till 4 § första stycket innebär att avdraget beräknas efter avgiftsunderlaget för t.ex. arbetsmarknadsavgift. Hänvisningen gäller oavsett om någon avgift vars underlag skall beräknas enligt 4 § första stycket rent faktiskt skall påföras eller inte. Beloppsgränsen 9 000 kr avser det totala avdragsbeloppet även om den försäkrade bedriver flera olika verksamheter. Att avräkning enligt den nu aktuella paragrafen skall göras före eventuell nedsättning enligt 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter följer av att lagen om socialavgifter innehåller de centrala bestämmelserna om sådana avgifter. En begränsningsregel har intagits för de fall den som är skyldig att betala egenavgifter även har anställd personal, för vilken arbetsgivaravgifter skall betalas för utgiven lön och andra förmåner. Om avdrag under året även gjorts från arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 5 a §, får avdrag från egenavgifterna medges högst med så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifter och arbetsgivaravgifter inte överstiger 30 000 kr per år. Som illustration kan nämnas följande exempel. En egenföretagare har under tio månader haft anställd personal och utbetald lön uppgår till sådana belopp att han är berättigad till maximalt avdrag från arbetsgivaravgifterna för var och en av de tio månaderna. Maximalt avdrag från egenavgifterna är då 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 5 000 kr (30 000 ./. [10x2 500]). Det bör dock observeras att, som tidigare nämnts, avdraget från egenavgifterna enligt grundregeln inte i något fall får överstiga 9 000 kr per år. För handelsbolag har en särskild begränsningsregel intagits. Det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare får inte överstiga 30 000 kr per år. Avdragstaket 30 000 kr avser således i dessa fall handelsbolaget som helhet. Om handelsbolaget har fler än tre delägare, kan dessa därför inte få avdrag från egenavgifterna med mer än 30 000 kr sammantaget. Samtidigt gäller den i första stycket angivna beloppsgränsen på 9 000 kr för var och en av dem. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. I vissa fall kan den civilrättsliga fördelningen av inkomster från handelsbolaget avvika från den fördelning som läggs till grund för beskattningen. Att utgångspunkten skall vara den skattepliktiga och inte - i den mån någon avvikelse föreligger - den civilrättsliga fördelningen har efter Lagrådets påpekande kommit till uttryck i lagtexten. Lagrådet har ansett att en nedsättning av avgifterna som baseras på en proportionell fördelning av handelsbolagets inkomst kan leda till ett materiellt otillfredsställande resultat. Regeringen delar Lagrådets uppfattning därvidlag och föreslår därför en uttrycklig lagregel med den innebörden att om en eller flera av delägarna helt eller delvis inte kan utnyttja avdraget får resterande avdrag fördelas mellan övriga delägare i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Beträffande de fall där handelsbolaget även betalat ut lön till arbetstagare och gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna gäller motsvarande begränsning som för enskilda näringsidkare. Avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget för samtliga handelsbolagsdelägare får, tillsammans med handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna, således inte överstiga 30 000 kr. För delägare i handelsbolag kommer rätten till avdrag att schematiskt bedömas i följande led. 1. Om handelsbolagsdelägaren har anställda i egen enskild näringsverksamhet skall avdrag först göras för arbetsgivaravgifter. Taket här är 30 000 kr (2 kap. 5 a §). Om avdragsmöjligheten på arbetsgivaravgifterna i den enskilda näringsverksamheten kan utnyttjas fullt ut kan något avdrag på egenavgifter inte göras för den delägaren. Om däremot avdragsmöjligheten för arbetsgivaravgifter inte utnyttjats fullt ut kan avdrag för egenavgifter komma i fråga, dock högst upp till ett sammanlagt avdragsbelopp per år räknat för arbetsgivaravgifter och egenavgifter på 30 000 kr (3 kap. 5 a § första stycket andra meningen). Även begränsningen på 9 000 kr skall beaktas (3 kap. 5 a § första stycket första men- ingen). 2. Det avdragsbelopp som kan utnyttjas i handelsbolaget i dess helhet beräknas. Det sammanlagda avdraget från egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget får inte överstiga 30 000 kr för år räknat (3 kap 5 a § andra stycket första meningen). Avdrag för egenavgifter kan erhållas av delägarna endast i den mån handelsbolagets avdrag från eventuella arbetsgivaravgifter inte överstiger 30 000 kr (3 kap. 5 a § andra stycket fjärde meningen). 3. Vid fördelningen av det avdrag som kan utnyttjas inom handelsbolaget på de enskilda handelsbolagsdelägarna skall, förutom eventuella begränsningar på grund av enskild näringsverksamhet, även begränsningen på 9 000 kr per delägare beaktas (3 kap. 5 a § första stycket första meningen). Följande exempel får illustrera det anförda. Ett handelsbolag har åtta delägare. En delägares inkomst räknas som inkomst av passiv näringsverksamhet. Han skall inte betala egenavgifter och är därför inte berättigad till något avdrag. Två av delägarna driver enskild näringsverksamhet vid sidan av handelsbolaget. Den ene av dem har anställda och betalar ut lön till arbetstagare med mer än 600 000 kr. Han har därför gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna med 30 000 kr och är inte berättigad till ytterligare avdrag. Den andre delägaren som driver enskild näringsverksamhet har inga anställda. Hans inkomst från den egna näringsverksamheten är dock så stor att han kan göra avdrag från egenavgifterna som är hänförliga till denna inkomst med avdragstaket 9 000 kr. I och med detta är inte heller han berättigad till ytterligare avdrag. Resterande fem delägare får nu i proportion till hur den skattepliktiga inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem göra avdrag med det belopp som handelsbolaget är berättigat till, dvs sammantaget högst 30 000 kr. Den beskrivna ordningen innebär att om en eller flera delägare redan utnyttjat maximal avdragsrätt t.ex. i enskilt bedriven näringsverksamhet eller om han inte är berättigad till avdrag på grund av att inkomsten räknas som passiv näringsverksamhet kan resterande avdrag med vissa begränsningar i form av 9 000 kronors- och 30 000 kronorsreglerna i vissa fall utnyttjas av övriga delägare. Om en delägare som skall beskattas från inkomst från bolaget samtidigt har inkomst i enskilt bedriven verksamhet utgör detta däremot två skilda förvärvskällor och underskott i den ena är inte avdragsgill i den andra. I likhet med vad som anfört i kommentaren till 2 kap. 5 § är avsikten att även den som inte betalar fulla avgifter skall kunna åtnjuta avdrag. Enligt tredje stycket skall avdrag enligt första stycket i angiven ordning avse arbetsmarknadsavgiften, sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften folkpensionsavgiften, delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften. Anledningen till uppräkningen är att egenavgifterna specificeras på slutskattesedeln och att samtliga av de uppräknade avgifterna inte betalas t.ex. vid vissa s.k. konventionsfall. 7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 2 kap. 25 § I första stycket har en komplettering gjorts med innebörden att ett handelsbolag skall vara skyldigt att lämna uppgift om varje delägares andel av avdrag från arbetsgivaravgifterna. Anledningen är att skattemyndigheterna skall kunna stämma av att ett handelsbolag inte sammantaget får avdrag från arbetsgivaravgifterna med mer än 30 000 kr. Paragrafen föreslås ändrad också i prop. 1996/97:12 Vissa justeringar i lagen om räntefördelning vid beskattning m.m.. 8 Lagförslagen i lagrådsremissen om nedsättning av socialavgifter 1 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter1 dels att 2 kap. 6 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 kap. 5 a § och 3 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. ------------------------------------------------------- 5 a § Vid beräkning av arbets- givaravgifter får en arbetsgivare från arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kronor. Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid bedömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en arbetsgivare. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moderföretaget. Om en arbetsgivare med stöd av 7 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare medgivits dispens från skyldigheten att redovisa arbetsgivar- avgifterna varje månad får han, i stället för vad som föreskrivs i första stycket, från arbetsgivaravgifterna varje år göra avdrag med 5 procent av avgiftsunder- laget, dock högst 2 500 kronor för varje månad verksamheten bedrivits. 6 § ------------------------------------------------------- Arbetsgivaravgifter skall Arbetsgivaravgifter i den mån de inflyter skall i den mån de inflyter fördelas mellan olika fördelas mellan olika avgiftsändamål så som de avgiftsändamål så som de belöper på dessa enligt belöper på dessa enligt arbetsgivarnas redovisning arbetsgivarnas redovisning eller beslut om eller beslut om fastställelse enligt lagen fastställelse enligt lagen (1984:668) om uppbörd av (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från socialavgifter från arbetsgivare. arbetsgivare. Avdrag som görs enligt 5 a § skall avse arbetsmarknadsavgiften. Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare. Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket. 3 kap. ------------------------------------------------------- 5 a § Vid beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 procent av avgiftsunderlaget beräknat enligt 4 § första stycket, dock högst med 9 000 kronor per år. Om den försäkrade under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, får dock avdrag från egenavgifterna medges högst med ett så stort belopp att det sammanlagda avdraget från egenavgifterna och arbetsgivaravgifterna inte överstiger 30 000 kronor för år räknat. Om den försäkrade är delägare i ett handelsbolag får det sammanlagda avdraget från de egenavgifter som är hänförliga till handelsbolagets inkomster för samtliga delägare i handelsbolaget inte överstiga 30 000 kronor för år räknat. Avdraget fördelas mellan delägarna i proportion till hur inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem. Om handelsbolaget under året även betalat ut lön eller annan förmån till arbetstagare och som arbetsgivare gjort avdrag från arbetsgivaravgifterna enligt 2 kap. 5 a §, skall delägarna medges avdrag från egenavgifterna högst med så stort belopp att delägarnas sammanlagda avdrag från de egenavgifter som är hänförliga till inkomsten från handelsbolaget och handelsbolagets avdrag från arbetsgivaravgifterna inte överstiger 30 000 kronor för år räknat. Avdrag enligt första stycket skall i angiven ordning avse arbets- marknadsavgiften sjukförsäk- ringsavgiften, arbets- skadeavgiften, folk- pensionsavgiften, delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 1. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. 2. De nya föreskrifterna i 3 kap. skall tillämpas första gången vid 1998 års taxering. **FOOTNOTES** 1Lagen omtryckt 1989:633. 9 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om själv-deklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 25 §1 ------------------------------------------------------- Handelsbolag och rederi Handelsbolag och rederi för registreringspliktigt för registreringspliktigt fartyg skall varje år till fartyg skall varje år till ledning för delägares ledning för delägares taxering lämna uppgifter som taxering lämna uppgifter avses i 19 § första och andrasom avses i 19 § första och styckena samt för varje andra styckena samt för delägare uppgifter om hans varje delägare uppgifter om andel av bolagets eller hans andel av bolagets rederiets inkomst av varje eller rederiets inkomst av förvärvskälla och värdet av varje förvärvskälla och värdet hans andel eller lott i av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet. bolaget eller rederiet. Uppgift skall också lämnas omUppgift skall också lämnas delägares andel av skatte- om delägares andel av underlag enligt 2 § lagen avdrag från (1984:1052) om statlig arbetsgivaravgift enligt 2 fastighetsskatt, 3 § lagen kap. 5 a § lagen (1981:691) (1990:661) om avkast- om socialavgifter, ningsskatt på pensionsmedel skatteunderlag enligt 2 § och 2 § lagen (1991:687) om lagen (1984:1052) om särskild löneskatt på statlig fastighetsskatt, 3 § pensionskostnader. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel och 2 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader. Uppgifterna skall lämnas enligt bestämmelserna för särskild självdeklaration och på det sätt som anges i 28 och 29 §§. Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1Senaste lydelse 1994:483. 10 Lagrådets yttrande över lagförslagen i lagråds- remissen om nedsättning av socialavgifter Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-09-10 Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr, justitierådet Bengt Lambe. Enligt en lagrådsremiss den 22 augusti 1996 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Stefan Holgersson. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Allmänna synpunkter Enligt 8 kap. 18 § regeringsformen skall Lagrådets granskning avse bl.a. hur ett lagförslag förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt, om förslaget är så utformat att lagen kan antas tillgodose angivna syften samt vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen. Vad gäller förhållandet mellan lagförslaget och grundlagarna är bl.a. i 7 kap. 2 § regeringsformen intagna bestämmelser om beredning av regeringsärenden av intresse. Vid sådan beredning skall enligt lagrummet behövliga upplysningar inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs skall tillfälle vidare lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig. Beträffande de föreliggande lagförslagens beredning kan till en början konstateras att någon sedvanlig remissbehandling inte förekommit. I den till Lagrådet överlämnade remissen anförs endast att ett konkret förslag till nedsättning av socialavgifter under sommaren utarbetats inom Finansdepartementet samt att synpunkter på förslaget under hand inhämtats från Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket. Tillfälle synes således inte ha lämnats sammanslutningar eller enskilda att yttra sig i saken. Lagrådsremissen innehåller inte heller några upplysningar om i vilken utsträckning Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket lämnat synpunkter på eller riktat anmärkningar mot Finansdepartementets förslag och i vad mån dessa beaktats vid utformningen av remissen. Med tanke på att lagförslagen synes kunna ge upphov till problem av såväl principiell som praktisk natur - mer härom i det följande - råder det enligt Lagrådets mening inget tvivel om att ett mer omfattande informationsinhämtande hade varit av värde. Lagrådets slutsats är att beredningen av ärendet svårligen uppfyller de krav som uppställs i 7 kap. 2 § regeringsformen. Som nyss nämnts skall Lagrådet också granska om ett lagförslag kan antas tillgodose angivna syften. I lagrådsremissen anförs att avsikten med den föreslagna nedsättningen av socialavgifterna är att reducera de indirekta lönekostnaderna för att stimulera nyanställningar och uppmuntra egenföretagande. Bakgrunden till förslaget anges vara den oacceptabelt höga arbetslösheten och att socialavgifterna utgör en betydande del av lönekostnaderna och därför, inte minst i nystartade företag och vid övervägande av nyanställningar, kan utgöra ett hinder för expansion och ökad sysselsättning. Lagrådsremissen innehåller inte någon diskussion om vilken effekt en nedsättning av avgiftsuttaget med femprocentenheter inom ett avgiftsunderlag för arbetsgivaravgifter på 600 000 kr och egenavgifter på 180 000 kr kan förväntas få på nyanställningar och egenföretagande. Det finns således inte någon analys som visar i vilken utsträckning förslaget enligt regeringens uppfattning kommer att leda till de angivna målen. Några uppgifter i detta hänseende lämnades inte heller när regeringen i juni 1996 aviserade den nu aktuella nedsättningen av socialavgifterna (prop. 1995/96:222). Som framgått av det föregående har regeringens beredning av ärendet vidare fått till följd att det saknas remiss- yttranden vari förslagets inverkan på sysselsättning och egenföretagande belyses. Den omständigheten att den överlämnade remissen saknar uppgifter om förslagets effekter medför inte att Lagrådet kan avstå från att göra en sådan bedömning. Lagrådet avser därför att - med nödvändighet ytterst översiktligt - ta upp frågan i vad mån förslaget kan förväntas påverka sysselsättning och egenföretagande. Vad först gäller arbetsgivare föreslås nedsättningen uppgå till fem procent av avgiftsunderlaget, dock högst 2 500 kr per månad. Lättnaden utgör således maximalt 30 000 kr per år och omfattar därmed inte avgiftsunderlag som överstiger 600 000 kr. Av förslagets utformning följer att för arbetsgivare vars avgiftsunderlag är högre än 600 000 kr - vilket normalt torde vara fallet om arbetsgivaren har fler än fyra helårsanställda - kan nedsättningen ses som ett rent bidrag på 30 000 kr. Nedsättningen uppgår med andra ord till samma belopp oavsett om arbetsgivaren anställer fler personer eller inte. Att nedsättningen i dessa fall skulle stimulera till nyanställning framstår som osannolikt. För övriga arbetsgivare, dvs. sådana vars avgiftsunderlag understiger 600 000 kr, innebär nedsättningen däremot att avgiftsuttaget för en nyanställd blir lägre än vad som annars skulle ha varit fallet. Om hänsyn tas även till indirekta lönekostnader och andra kostnader i samband med nyanställning blir lättnaden emellertid väsentligt lägre än fem procent. Såvitt Lagrådet kan finna kan en förmån av så begränsad omfattning inte annat än undantagsvis antas påverka sysselsättningen. Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att den till Lagrådet överlämnade remissen inte innehåller något underlag som visar att den föreslagna nedsättningen av socialavgifterna kommer att öka sysselsättningen eller uppmuntra egenföretagande. Enligt Lagrådets uppfattning kan lagförslagen inte mer än möjligen marginellt tillgodose de syften som regeringen angivit. Vad beträffar problem vid tillämpningen bör inledningsvis slås fast att förslaget introducerar ett nytt element vid beräkningen av socialavgifter, nämligen övergång från ett i princip strikt proportionellt till ett progressivt avgiftssystem. Förslaget innebär sålunda att avgiftssatsen höjs med fem procentenheter när avgiftsunderlaget uppnått en viss nivå (600 000 kr för arbetsgivare och 180 000 kr för egenföretagare). Ett progressivt system förutsätter - vilket också beaktats i remissen - att hänsyn tas inte bara till den enskilda arbetsgivarens underlag utan även till underlaget hos närstående personer. Utan en sådan samordning skulle den åsyftade progressiviteten kunna kringgås genom en uppdelning av verksamheten på ett antal formellt fristående personer. Lagrådet har mot denna bakgrund inte något att invända mot förslaget att - såvida flera arbetsgivare ingår i en koncern - dessa vid bedömningen av avgiftsuttaget skall räknas som en enda arbetsgivare. Med koncern avses, enligt vad som upplysts under lagrådsföredragningen, samtliga inom civilrätten förekommande koncernbegrepp. Koncernregeln skall således tillämpas inte bara på aktiebolagsrättsliga koncerner utan också exempelvis på koncerner enligt stiftelselagen (1994:1220) och lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag. Enligt sistnämnda lag kan bl.a. fysiska personer, handelsbolag och ideella föreningar vara moderföretag i en koncern. Av det sagda följer att den föreslagna koncernregeln är tillämplig i en mängd olika situationer och på en mängd olika rättssubjekt. Det ligger i öppen dag att svårigheter kan uppkomma när avgiftsuttaget hos moderföretaget skall samordnas med dotterföretag som kanske är belägna på helt andra platser i landet. Ytterligare problem kan uppstå vid gränsdragningen mellan s.k. oäkta koncerner - exempelvis två aktiebolag vars aktier ägs av en icke näringsdrivande fysisk person - och de "äkta" koncerner för vilka koncernregeln är tillämplig. Svårigheter motsvarande dem som koncernregeln föranleder kan vidare väntas uppkomma vid uttag av socialavgifter för handelsbolag som har fysiska personer som delägare. Som Lagrådet påpekar i följande kommentarer till lagtexten kan särskilda överväganden behöva göras om en delägare i ett handelsbolag samtidigt är enskild näringsidkare. För en korrekt beräkning av nedsättningens storlek erfordras i dessa fall en samordning mellan underlagen för dels delägarna inbördes, dels handelsbolaget och delägarna. Även denna samordning torde förutsätta att nya rutiner införs vid avgiftskontrollen. Vad Lagrådet i det föregående redovisat innebär att kritik kan riktas mot det sätt varpå regeringen berett ärendet. Det framstår vidare som uppenbart att ett genomförande av förslaget kommer att ge upphov till betydande tillämpningsproblem. Till detta kommer att det inte heller framstår som sannolikt att lagförslagen mer än marginellt kommer att tillgodose de syften som regeringen angivit. De nu anförda bristerna är enligt Lagrådets uppfattning sammantagna av så allvarlig natur att den föreslagna nedsättningen av social- avgifterna inte bör genomföras. Lagrådet avstyrker därför de remitterade lagförslagen. 11 Synpunkter på lagtexten För den händelse regeringen trots Lagrådets avstyrkande beslutar att överlämna en proposition i ämnet till riksdagen redovisas i det följande vissa synpunkter på den föreslagna lagtexten. Förslaget till Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 2 kap. 5 a § Den föreslagna nedsättningen av avgiftsuttaget innebär, som Lagrådet tidigare framhållit, att ett progressivt element införs i avgiftssystemet. Detta medför att en och samma lönesumma kan bli föremål för olika avgiftbelastning beroende på om lönen anses ha kommit från en eller flera arbetsgivare. För den offentliga sektorns vidkommande får det därför betydelse om en viss statlig eller kommunal förvaltning vid tillämpning av första stycket skall anses utgöra en särskild arbetsgivare eller inte. Enligt Lagrådets uppfattning bör denna problematik belysas närmare om förslaget genomförs. Vid tillämpning av koncernregeln i andra stycket skall avdraget i första hand göras av moderföretaget. Varken lagtext, allmänmotivering eller författningskommentar ger något besked om vilken ordning som skall gälla när moderföretagets outnyttjade avdragsutrymme skall fördelas mellan dotterföretag. Även denna fråga bör klarläggas. 3 kap. 5 a § Av första meningen i första stycket framgår att nedsättningen av egenavgifter kan uppgå till högst 9 000 kr "per år". Vad som avses med sistnämnda begrepp framstår som oklart i de fall då egenföretagarens räkenskapsår/beskattningsår, t.ex. i samband med bokföringsskyldighetens inträdande, omfattar kortare eller längre tid än tolv månader. Enligt styckets sista mening får nedsättningen av egenavgifterna uppgå till högst ett så stort belopp att den sammanlagda nedsättningen av egenavgifter och arbetsgivaravgifter inte överstiger 30 000 kr "för år räknat". Uttrycket "för år räknat" leder tanken till att nedsättningens storlek är beroende av räkenskapsårets/beskattningsårets längd. Av remissen kan inte med säkerhet utläsas om detta varit avsikten och - i så fall - varför ett annat tidsbegrepp använts i styckets första mening. Enligt andra meningen i andra stycket skall nedsättningen av egenavgifter fördelas mellan delägarna i ett handelsbolag "i proportion till hur inkomsten från handelsbolaget fördelas mellan dem." Under föredragningen har upplysts att föredelningen skall göras med utgångspunkt i den skattepliktiga inkomst från handelsbolaget som skall delas upp mellan delägarna. Enligt Lagrådets mening bör detta komma till uttryck i lagtexten. Det kan förekomma att en delägare i ett handelsbolag skall beskattas för inkomst från bolaget samtidigt som delägaren har underskott i enskilt bedriven näringsverksamhet. Såväl skatte- som avgiftsuttaget beräknas i en sådan situation normalt på nettot av verksamheterna, dvs. underskottet kan kvittas mot inkomsten från handelsbolaget. Det är tydligt att en nedsättning av avgifterna som baseras på en proportionell fördelning av handelsbolagets inkomst här kan leda till ett materiellt otillfredsställande resultat. Skäl kan anföras för att proportionalitetsregeln bör jämkas i nu beskrivna fall. Vad gäller uttrycken "för år räknat" och "året" hänvisar Lagrådet till vad som sagts i anslutning till första stycket. 12 Lagförslagen i lagrådsremissen om särskild löneskatt på vinstandelsmedel 1 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §2 Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 23,52 procent på 1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre, 2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare, 3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), 4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal, 5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till sjukbidrag, ------------------------------------------------------- 6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst. Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning som avses i första stycket. ------------------------------------------------------- 6. ersättning som utgår på grund av ansvarighets- försäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud- organisationer till den del ersättningen utgår i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst, 7. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos arbetsgivaren med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket. Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 2 och 13. Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 6 skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas på bidrag som arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse efter ikraftträdandet. 1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688. 2 Lydelse enligt prop. 1995/96:209. 13 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 2 §2 ------------------------------------------------------- Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenning- grundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. ------------------------------------------------------- Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenning- grundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning eller sådant bidrag som anges i 1 § första stycket 2-7 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvs- arbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjuk- försäkring eller trygghets- försäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt basbelopp. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till stiftelsen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som stiftelsen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988-1991. Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön eller semesterersättning får inte inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än som motsvarar lön för utfört arbete utan sådan ersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. 11 kap. 2 §3 ------------------------------------------------------- Med inkomst av anställning Med inkomst av avses lön eller annan anställning avses lön eller ersättning i pengar eller annan ersättning i pengar andra skattepliktiga eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad harförmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs Med lön likställs kostnadsersättning som inte kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär beräkning av preliminär A-skatt. Till sådan inkomst A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses inte heller intäkt som i 32 § 1 mom. första stycket avses i 32 § 1 mom. första h och i kommunalskattelagen stycket h och i (1928:370) eller sådan kommunalskattelagen ersättning som anges i 1 § (1928:370) eller sådan första stycket 2-6 och fjärdeersättning eller sådant stycket lagen (1990:659) om bidrag som anges i 1 § särskild löneskatt på vissa första stycket 2-7 och förvärvsinkomster. I fråga omfjärde stycket lagen arbete som har utförts (1990:659) om särskild utomlands bortses vid löneskatt på vissa beräkningen av förvärvsinkomster. I fråga om pensionsgrundande inkomst arbete som har utförts från sådana lönetillägg som utomlands bortses vid betingas av ökade beräkningen av levnadskostnader och andra pensionsgrundande inkomst särskilda förhållanden i från sådana lönetillägg som sysselsättningslandet. Såsom betingas av ökade inkomst av anställning anses levnadskostnader och andra även särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, b) föräldrapenningförmåner, c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader, d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning, g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt studiestödslagen (1973:349), h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring, i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna, j) utbildningsbidrag för doktorander, k) timersättning vid kommunal vuxenbildning (komvux), vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare (sfi), l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag, m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen så förordnar, n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse, p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt, r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön. I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena. Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften. Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften. Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses som arbetsgivare. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst som avser tid före ikraftträdandet. 1Lagen omtryckt 1982:120. 2Lydelse enligt prop. 1995/96:209. 3Senaste lydelse 1994:2072. 14 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 4 §2 Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från 1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte uppgått till 1 000 kronor, 2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år, 3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, 4. ersättning för vilken skall betalas särskild inkomstskatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen, 6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen, 8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring, 9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet, 10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör skattepliktig intäkt, 11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring, 12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370), ------------------------------------------------------- 13. sådan ersättning som 13. sådan ersättning eller enligt 1 § första stycket 2-6sådant bidrag som enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild första stycket 2-7 lagen löneskatt på vissa (1990:659) om särskild förvärvsinkomster utgör löneskatt på vissa förvärvs- underlag för nämnda skatt, inkomster utgör underlag för nämnda skatt, 14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, 15. före utgången av år 1992 utbetalade ersättningar från en vinstandelsstiftelse, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring, till den del de inte utgör ersättning för arbete för stiftelsens räkning, 16. sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse från vilken enligt de fyra sista meningarna i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring skall bortses vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst, 17. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter och utgår på grund av ansvarighetsförsäkring vilken åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, 18. ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni 1993 och ersättningen utgår på grund av sådan ansvarighetsförsäkring som anges i 17, 19. ersättning enligt 11 kap. 2 § första stycket a - l, n, p och r lagen om allmän försäkring. Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp. Bestämmelserna i första stycket 17 och 18 gäller endast ersättning som inte avser de första 180 dagarna efter skadetillfället och som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet. 1Lagen omtryckt 1989:633. 2Senaste lydelse 1995:1492. 15 Lagrådets yttrande över lagförslagen i lagrådsremissen om särskild löneskatt på vinstandelsmedel Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-08-21. Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäkrings- överdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam. Enligt en lagrådsremiss den 13 juni 1996 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Ingrid Engquist. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om ändring i lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster Lagförslaget innebär att en ny punkt 7 förs in i 1 § första stycket. Enligt den nya punkten skall särskild löneskatt betalas på bidrag som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos arbetsgivaren. Detta skall dock inte gälla bidrag till pensions- eller personalstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Vad som utgör en vinstandelsstiftelse framgår inte direkt av den föreslagna bestämmelsen. En bestämning av begreppet finns i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, och det är enligt Lagrådets mening lämpligt att hänvisa till sistnämnda bestämmelse. Vidare kan beträffande andra juridiska personer lämpligen anges att dessa skall ha "motsvarande ändamål". I övergångsbestämmelserna bör, i stället för vad som sägs i det remitterade förslaget, anges att den nya lagen tillämpas på bidrag som en arbetsgivare efter ikraftträdandet lämnar till en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål. 16 Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring I 3 kap. 2 § anges vad som utgör sjukpenninggrundande inkomst. Dit räknas bl.a. inkomst av anställning. Enligt den gällande lydelsen av paragrafens första stycke räknas inte ersättning som anges i 1 § första stycket 2-6 eller fjärde stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster som inkomst av anställning. Enligt remissförslaget skall hänvisningen till lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster omfatta även den nya punkten 7. Det finns dock enligt Lagrådets mening en avgörande skillnad mellan punkterna 2-6 och punkten 7. De förstnämnda punkterna avser ersättningar som utges direkt till en enskild person, under det att punkten 7 avser bidrag som en arbetsgivare lämnar till en juridisk person med visst ändamål. Även utan en hänvisning till punkt 7 torde det följa av bestämmelserna i 3 kap 2 § första stycket lagen om allmän försäkring att sådana bidrag inte är att jämställa med inkomst av anställning och därför inte är sjukpenninggrundande. Någon ändring av det angivna stycket synes därför inte behövas. I paragrafens andra stycket finns en bestämmelse om att vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse. I likhet med vad som föreslås beträffande 1 § första stycket 7 lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster bör det göras ett tillägg som innebär att bestämmelsen gäller också beträffande en annan juridisk person med motsvarande ändamål. I 11 kap. 2 § första stycket behöver, av samma skäl som anförts beträffande 3 kap. 2 § första stycket, enligt Lagrådets mening någon ändring inte göras. Paragrafens andra stycke bör, på samma sätt som 3 kap. 2 § andra stycket, ändras så att vad som föreskrivs om ersättning från en vinstandelsstiftelse skall gälla också ersättning från en annan juridisk person med motsvarande ändamål. Vad Lagrådet har förordat i det föregående innebär att någon särskild övergångsbestämmelse inte torde behövas. Förslaget till lag om ändring i lagen om socialavgifter I konsekvens med vad Lagrådet anfört beträffande 3 kap. 2 § första stycket och 11 kap 2 § första stycket lagen om allmän försäkring torde i 2 kap. 4 § första stycket lagen om socialavgifter inte behövas någon hänvisning till 1 § första stycket 7 lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I punkt 16 bör, som i bl.a. 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring, läggas till orden "eller annan juridisk person med motsvarande ändamål." Inte heller när det gäller förslaget till lag om ändring i lagen om socialavgifter torde någon särskild övergångsbestämmelse behövas. 17 Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996. Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Östros Regeringen beslutar propositionen 1996/97:21 Nedsättning av socialavgifter, m.m.. 18