Post 6318 av 7180 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:81 ·
Hämta Doc ·
Mervärdesskatt - Beskattningsland för telekommunikationstjänster, m.m.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 81
Regeringens proposition
1996/97:81
Mervärdesskatt - Beskattningsland för
telekommunikationstjänster, m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 3 april 1997
Göran Persson
Thomas Östros
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i mervärdesskattelagen (1994:200) med
anledning av att EU-rådet bemyndigat Sverige och övriga medlemsländer
att införa regler som innebär att telekommunikationstjänster i huvudsak
skall beskattas i kundens land och inte som idag i det land där den som
tillhandahåller tjänsten har sin verksamhet. Den nya beskattningsprincipen
för telekommunikationstjänster har tillkommit i syfte att motverka den
skatteflykt från EG till tredje land som i dag råder inom
telekommunikationsområdet och att förhindra den snedvridning av
konkurrensen mellan inhemska och utländska leverantörer som nuvarande
EG-regler möjliggör. I propositionen lämnas vidare
förslag om en komplettering av lagregleringen såvitt gäller skattefri
försäljning till fysiska personer som är bosatta på Åland. I detta
sammanhang föreslås också förtydliganden av reglerna om var
omsättningen skall anses ske i vissa fall när varor säljs på fartyg, flyplan
eller tåg vid resor mellan EG-länderna.
I propositionen föreslås slutligen att den 24-timmarsregel som
idag gäller som förutsättning för att en resande som färdas på
annat sätt än med flyg skall få införa vissa kvantiteter alko-
holdrycker och tobaksvaror skattefritt från annat EG-land,
respektive tull- och skattefritt från land utanför gemenskapen, sätts
ned till 20 timmar.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 4
2.1 Förslag till lag om ändring i mervärdesskatte-
lagen (1994:200) 4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551)
om frihet från skatt vid import, m.m. 10
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565)
om beskattning av privatinförsel av alkohol-
drycker och tobaksvaror från land som är medlem
i Europeiska unionen 11
3 Ärendet och dess beredning 12
4 Beskattningsland för telekommunikationstjänster 13
4.1 Nuvarande EG-regler och behovet av ändring 13
4.2 Bemyndigande att införa nya regler 14
4.3 Genomförande av bemyndigandet 17
5 Särskilda mervärdesskatteregler beträffande Åland, m.m. 18
6 Justering av 24-timmarsregeln 20
7 Ikraftträdande och övergångsfrågor 21
8 Statsfinansiella effekter 21
9 Författningskommentar 22
Bilaga 1 Lagrådets yttrande 26
Bilaga 2 Förteckning över åberopade EG-direktiv m.m. 27
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 3 april 1997 28
Rättsdatablad 29
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
2. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import,
m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel
av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Euro-
peiska unionen.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)
Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 2 §, 3 kap. 3 § och 5 kap. 2 b, 7 och
9 §§ mervärdesskattelagen (1994:200) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
1 kap.
2 §2
Skyldig att betala mervärdesskatt (skattskyldig) är
1. för sådan omsättning som anges i 1 § första stycket 1, om inte annat
följer av 2–4: den som omsätter varan eller tjänsten,
2. för omsättning som anges i 1 §
första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 7 §, om den som
omsätter tjänsten är en utländsk
företagare: den som förvärvar
tjänsten,
2. för omsättning som anges i 1 §
första stycket 1 av sådana tjänster
som avses i 5 kap. 7 §, om den som
omsätter tjänsten är en utländsk
företagare och förvärvaren är en
näringsidkare: den som förvärvar
tjänsten,
3. för omsättning som anges i 1 § första stycket 1 av sådana tjänster som
avses i 5 kap. 5 a, 6 a, 6 b och 7 a §§, om den som omsätter tjänsten är en
utländsk företagare och förvärvaren är registrerad till mervärdesskatt här:
den som förvärvar tjänsten,
4. för sådan efterföljande omsättning inom landet som avses i 3 kap.
30 b § första stycket: den till vilken omsättningen görs,
5. för sådant förvärv som anges i 1 § första stycket 2: den som förvärvar
varan, och
6. för import av varor: den som är skyldig att betala skatt enligt 10 §
tullagen (1994:1550) för den importerade varan.
Särskilda bestämmelser om vem som i vissa fall är skattskyldig finns i
6 kap., 9 kap. och 9 c kap.
3 kap.
3 §3
Undantaget enligt 2 § omfattar inte
1. upplåtelse eller överlåtelse av
verksamhetstillbehör utom i fall
som avses i 2 § andra stycket,
1. upplåtelse eller överlåtelse av
verksamhetstillbehör,
2. omsättning av växande skog, odling och annan växtlighet utan
samband med överlåtelse av marken,
3. upplåtelse eller överlåtelse av rätt till jordbruksarrende,
avverkningsrätt och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord, sten eller
andra naturprodukter samt rätt till jakt, fiske eller bete,
4. rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt
upplåtelse av campingplatser och motsvarande i campingverksamhet,
5. upplåtelse av parkeringsplatser i parkeringsverksamhet,
6. upplåtelse för fartyg av hamnar eller för luftfartyg av flygplatser,
7. upplåtelse av förvaringsboxar,
8. upplåtelse av utrymmen för reklam eller annonsering på fastigheter,
9. upplåtelse för djur av byggnader eller mark,
10. upplåtelse för trafik av väg, bro eller tunnel samt upplåtelse av
spåranläggning för järnvägstrafik, och
11. korttidsupplåtelse av lokaler och anläggningar för idrottsutövning.
Undantaget enligt 2 § gäller inte heller när en fastighetsägare för
stadigvarande användning i en verksamhet som medför skattskyldighet
eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller 12 § helt
eller delvis hyr ut en sådan byggnad eller annan anläggning, som utgör
fastighet. Uthyrning till staten eller en kommun är skattepliktig även om
uthyrningen sker för en verksamhet som inte medför sådan skyldighet eller
rätt. Skatteplikt föreligger dock inte för uthyrning till en kommun, om
fastigheten vidareuthyrs av kommunen för användning i en verksamhet
som inte medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9,
11 eller 12 § eller om uthyrningen avser stadigvarande bostad. Vad som
har sagts om uthyrning gäller även för upplåtelse av bostadsrätt.
Andra stycket tillämpas också vid uthyrning i andra hand och vid bo-
stadsrättsinnehavares upplåtelse av nyttjanderätt till fastighet som innehas
med bostadsrätt.
Undantaget enligt 2 § gäller inte heller när en fastighetsägare helt eller
delvis hyr ut en sådan byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet,
till någon som har rätt till återbetalnig av ingående skatt enligt 10 kap. 6 §.
I 9 kap. finns särskilda bestämmelser om skattskyldighet för sådan
uthyrning, bostadsrättsupplåtelse och upplåtelse av nyttjanderätt som anges
i andra-fjärde styckena.
5 kap.
2 b §4
Om en vara omsätts på fartyg,
luftfartyg eller tåg under transport
av passagerare mellan EG-länder,
skall varan anses omsatt i Sverige
om transporten avgick från Sverige.
En vara som omsätts på fartyg,
luftfartyg eller tåg under del av en
passagerartransport mellan EG-
länder, skall anses omsatt i Sverige
om avreseorten är belägen i
Sverige.
Med del av en
passagerartransport mellan EG-
länder avses den del av
passagerartransporten som utan
uppehåll utanför EG utförs mellan
avreseorten och ankomstorten.
Med avreseorten avses den
första orten för påstigning av
passagerare inom EG. Detta gäller
även om en del av transporten dess-
förinnan utförts utanför EG.
Med ankomstorten avses den
sista orten för avstigning av
passagerare inom EG i fråga om
passagerare som steg på inom EG.
Detta gäller även om en del av
transporten därefter utförs utanför
EG.
För en resa tur och retur gäller
att återresan skall anses som en
fristående transport.
5 kap.
7 §5
Tjänster som anges i andra stycket är omsatta inom landet, om de
1. tillhandahålls från ett annat
EG-land och förvärvaren är en
näringsidkare som antingen har ett
fast driftställe i Sverige till vilket
tjänsten tillhandahålls eller, om
näringsidkaren saknar fast drift-
ställe, han är bosatt eller stadig-
varande vistas i Sverige, eller
2. tillhandahålls från ett land
utanför EG och förvärvaren har fast
driftställe i Sverige eller annars är
bosatt eller stadigvarande vistas i
Sverige.
1. tillhandahålls från ett annat
EG-land eller från ett land utanför
EG och förvärvaren är en
näringsidkare som antingen har ett
fast driftställe i Sverige till vilket
tjänsten tillhandahålls eller, om
näringsidkaren saknar fast
driftställe, han är bosatt eller
stadigvarande vistas i Sverige, eller
2. tillhandahålls någon annan än
en näringsidkare från ett land
utanför EG och förvärvaren är en
svensk juridisk person eller bosatt
eller stadigvarande vistas i Sverige.
Första stycket gäller
1. överlåtelse eller upplåtelse av upphovsrätter, patenträttigheter, licens-
rättigheter, varumärkesrättigheter och liknande rättigheter,
2. reklam- och annonseringstjänster,
3. konsulttjänster, produktutveckling, projektering, ritning, konstruktion,
juristtjänster, revisorstjänster, skrivtjänster, översättningstjänster och
liknande tjänster,
4. automatisk databehandling samt utarbetande av system eller program
för automatisk databehandling,
5. tillhandahållande av information,
6. bank- och finansieringstjänster utom uthyrning av förvaringsutrym-
men,
7. uthyrning av arbetskraft,
8. uthyrning av andra varor som är lös egendom än transportmedel eller
transporthjälpmedel,
9. förpliktelser att helt eller
delvis avstå från att utnyttja en
sådan rättighet som anges i 1 eller
från att utöva en viss verksamhet,
och
10. sådan förmedling som görs
för någon annans räkning i hans
namn, om förmedlingen avser
sådana tjänster som anges i denna
paragraf.
9. förpliktelser att helt eller
delvis avstå från att utnyttja en
sådan rättighet som anges i 1 eller
från att utöva en viss verksamhet,
10. telekommunikationstjänster,
varmed förstås dels tjänster som
avser överföring, sändning eller
mottagning av signaler, skrift,
bilder och ljud eller information i
övrigt med hjälp av tråd, radio eller
optiska eller andra
elektromagnetiska medel, dels
tjänster som avser överlåtelse eller
upplåtelse av rättighet att utnyttja
kapacitet för sådan överföring,
sändning eller mottagning, och
11. sådan förmedling som görs
för någon annans räkning i hans
namn, om förmedlingen avser såda-
na tjänster som anges i denna para-
graf.
Tjänster som anges i andra stycket skall anses omsatta utomlands, om de
1. tillhandahålls en förvärvare i ett annat EG-land och förvärvaren är en
näringsidkare i det landet,
2. tillhandahålls en förvärvare i ett land utanför EG, eller
3. tillhandahålls från ett annat EG-land och förvärvaren inte är en
näringsidkare här i landet.
5 kap.
9 §6
En omsättning enligt 2, 2 a, 2 b eller 3 § av en vara anses som en om-
sättning utomlands, om
1. säljaren levererar varan till en plats utanför EG,
2. direkt utförsel av varan till en plats utanför EG ombesörjs av en spe-
ditör eller fraktförare,
3. en utländsk företagare förvärvar varan för sin verksamhet i utlandet
och hämtar den här i landet för direkt utförsel till en plats utanför EG,
4. varan levereras till ett fartyg eller ett luftfartyg i utrikes trafik för bruk
ombord på ett sådant fartyg eller luftfartyg eller för sådan omsättning som
anges i 1 § tredje stycket,
5. varan omsätts på fartyg eller luftfartyg i de fall som avses i 2 b § för
konsumtion ombord,
6. varan levereras för försäljning i exportbutik enligt 45 § tullagen
(1994:1550),
7. varan är en personbil eller motorcykel som vid leveransen är införd i
exportvagnförteckning,
8. varan levereras för en sådan utländsk företagares räkning som inte är
skattskyldig för omsättningen och leveransen görs inom ramen för ett
garantiåtagande som företagaren gjort, eller
9. varan levereras här i landet till en fysisk person som är bosatt eller
stadigvarande vistas i ett annat land än ett EG-land, under förutsättning att
a. ersättningen utgör minst 200 kronor, och
b. säljaren kan visa att köparen har medfört varan vid resa till en plats
utanför EG före utgången av tredje månaden efter den månad under vilken
leveransen av varan gjordes.
Vid leverans av en vara inom
landet till en fysisk person som är
bosatt i Norge anses omsättningen
som en omsättning utomlands
endast om
Vid leverans av en vara inom
landet till en fysisk person som är
bosatt i Norge eller på Åland anses
omsättningen som en omsättning
utomlands endast om
1. leveransen avser en vara eller en grupp av varor som normalt utgör en
helhet och ersättningen utgör minst 1 000 kronor efter avdrag för skatt
enligt denna lag som hänför sig till ersättningen och
2. säljaren kan visa att köparen i
nära anslutning till leveransen fört
in varan eller varorna till Norge och
därvid enligt tullräkning eller lik-
nande handling betalat skatt mot-
svarande skatt enligt denna lag.
2. säljaren kan visa att köparen i
nära anslutning till leveransen fört
in varan eller varorna till Norge
eller till Åland och därvid enligt
tullräkning eller liknande handling
betalat skatt motsvarande skatt en-
ligt denna lag.
Om en gemenskapsvara levereras för försäljning från kiosk eller liknan-
de försäljningsställe ombord på fartyg på linjer mellan Sverige och Norge
och leveransen görs till fartyget, gäller första stycket endast om varan
består av spritdrycker, vin, starköl, öl, tobaksvaror, parfymer, kosmetiska
preparat, toalettmedel eller choklad- eller konfektyrvaror.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. De nya bestämmelserna i 5 kap. 7 § avseende telekommunikations-
tjänster tillämpas i fråga om sådana tjänster som tillhandahålls den 1 juli
1997 eller senare samt för sådana tjänster för vilka förskottsbetalning
erlagts den 1 januari 1997 eller senare och som utförs den 1 juli 1997 eller
senare.
1. Jfr rådets beslut 97/213/EG av den 17 mars 1997 om bemyndigande för Konungariket
Sverige att tillämpa en åtgärd som avviker från artikel 9 i sjätte direktivet (77/388/EEG)
om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter (EGT nr
L 86, 28.3.1997, s. 31).
Jfr även rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av
medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för
mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet
senast ändrat genom direktiv 96/95/EG (EGT nr L 338, 28.12.1996, s. 89).
2. Senaste lydelse 1995:1286.
3. Senaste lydelse 1996:1327.
4. Senaste lydelse 1994:1798.
5. Senaste lydelse 1994:1798.
6. Senaste lydelse 1996:1320.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1551) om
frihet från skatt vid import, m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 § lagen (1994:1551) om frihet
från skatt vid import, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
3 kap.
8 §1
För varor som anges i 4 §
första stycket 1–3 och 6 § får
frihet från tull och annan skatt
enligt detta kapitel medges en
resande som är bosatt i Sverige
endast om inresan sker med
luftfartyg i yrkesmässig trafik
eller om utlandsvistelsen varat
mer än 24 timmar eller om
varorna beskattats i Finland
eller Norge.
För varor som anges i 4 §
första stycket 1–3 och 6 § får
frihet från tull och annan skatt
enligt detta kapitel medges en
resande som är bosatt i Sverige
endast om inresan sker med
luftfartyg i yrkesmässig trafik
eller om utlandsvistelsen varat
längre än 20 timmar eller om
varorna beskattats på Åland
eller i Norge.
Även i andra fall får dock tull- och skattefrihet medges en resande som
är bosatt i Sverige och som fyllt 18 år för 40 cigaretter eller 20 cigarrer
eller cigariller eller 100 gram andra tobaksvaror.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
1 Senaste lydelse 1996:942.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
2 §1
För resande som är bosatt i
annat land än Sverige, eller är
bosatt i Sverige och där inresan
sker med luftfartyg i
yrkesmässig trafik eller
utlandsvistelsen har varat
längre än 24 timmar eller där
varorna beskattats i annat land
som är medlem i Europeiska
unionen, skall skatt enligt 1 §
inte tas ut till den del införseln
uppgår till högst följande
kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller 3
liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3. 15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller 150
cigariller eller 75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
För resande som är bosatt i
an-nat land än Sverige, eller är
bosatt i Sverige och där inresan
sker med luftfartyg i
yrkesmässig trafik eller
utlandsvistelsen har varat läng-
re än 20 timmar eller där va-
rorna be-skattats i annat land
som är med-lem i Europeiska
unionen, skall skatt enligt 1 §
inte tas ut till den del införseln
uppgår till högst följande
kvantiteter
1. 1 liter spritdryck eller 3
liter starkvin,
2. 5 liter vin,
3. 15 liter starköl,
4. 300 cigaretter eller 150
cigariller eller 75 cigarrer eller
400 gram röktobak.
För tobaksvara skall skatt, oavsett vad som anges i första
stycket, inte tas ut till den del införseln uppgår till högst 40
cigaretter eller 20 cigarrer eller cigariller eller 100 gram röktobak.
Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in
spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohollagen
(1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år
att föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581).
Vad som enligt denna paragraf gäller för resande som är bosatt i
Sverige skall även gälla den som utför arbete på det fartyg eller luft-
fartyg som inresan sker med, även om denne är bosatt i annat land.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
1 Senaste lydelse 1996:943.
3 Ärendet och dess beredning
Omsättning av telekommunikationstjänster mervärdesbeskattas i dag i det
land inom EG där tillhandahållaren av tjänsten har sin rörelse. Om tjänsten
tillhandahålls kunder inom gemenskapen av leverantörer i tredje land kan
omsättningen inte beskattas i EG. Denna möjlighet till skattefri konsumtion
av telekommunikationstjänster inom gemenskapen har medfört
konkurrensnackdelar för leverantörer inom EG och betydande
intäktsförluster för medlemsländerna.
För att komma till rätta med skatteflykten från EG har medlemsländerna
enats om en översyn av EG:s regler för var telekommunikationstjänster
skall beskattas.
En ändring av reglerna om beskattningsland kräver en ändring i EG:s
sjätte mervärdesskattedirektiv (77/388/EEG) , härefter kallat sjätte
direktivet. I avvaktan på ett rådsbeslut om detta har medlemsländerna
utnyttjat möjligheten till ett förenklat förfarande med stöd av artikel 27 i
sjätte direktivet. I likalydande ansökningar har länderna begärt att
kommissionen lämnar förslag till en interimistisk ordning som avviker från
direktivet och som syftar till att beskatta telekommunikationstjänster
huvudsakligen i det EG-land där kunden finns oavsett om tjänsten
tillhandahålls från tredje land eller från ett annat EG-land. Sverige har den
12 september 1996 (dnr Fi96/3837) ansökt om bemyndigande att
genomföra en sådan ordning.
Kommissionen har därefter lämnat förslag till femton rådsbeslut (dok.
KOM/97/42 slutlig) vilka vart och ett bemyndigar ett medlemsland att
tillfälligt, med stöd av artikel 27, genomföra åtgärder som avviker från
sjätte direktivet när det gäller beskattningsland för telekommunikations-
tjänster. Förslagen grundar sig på medlemsländernas framställningar men
skiljer sig dock från dessa genom att beskattning medges i kundlandet
endast i de fall tjänsten tillhandahålls från tredje land. Ett bemyndigande
med den omfattning som länderna ansökt om skulle enligt kommissionens
åsikt inte vara förenligt med den i artikel 27 föreskivna proceduren.
Kommissionen har vidare antagit ett förslag till ändring i sjätte
direktivet i fråga om beskattningsland för telekommunikationstjänster (dok.
KOM/97/4 slutlig). Genom direktivändringen avses frågan få en permanent
lösning.
EU-rådet beslutade den 17 mars 1997 att bemyndiga medlemsländerna
att införa en beskattningsordning för telekommunikationstjänster utformad
i enlighet med vad länderna ansökt om. Således inbegrips även handel av
telekommunikationstjänster inom EG i bemyndigandet. I samband med
beslutet har kommissionen deklararerat att man vidhåller sin tidigare
uppfattning.
Post- och telestyrelsen, Sveriges Industriförbund och Telia har lämnat
synpunkter på kommissionens förslag till rådsbeslut (dok. KOM/97/42
slutlig) och förslaget till direktivändring (dok. KOM/97/4 slutlig). Man har
inte haft någon erinran mot att reglerna om beskattningsland ändras. Post-
och telestyrelsen och Sveriges Industriförbund anser dock att en ny
beskattningsordning bör omfatta även tillhandahållanden av tjänster som
sker mellan EG-länder.
I avsnitt 5 tas upp en fråga om regleringen av skattefri försäljning till
resande från Åland. Förslaget grundas på tidigare nordiska
överenskommelser. Samråd har skett med företrädare för det finska
finansministeriet, det danska skatteministeriet och det norska
finansdepartementet i fråga om denna implementering.
Samtliga lagförslag som avser mervärdesskatt har beretts med Riks-
skatteverket.
Lagförslagen som gäller den s.k. 24-timmarsregeln har initierats av
skrivelser från Rederi Allandia AB/Ånedinlinjen och Birka Line AB där de
båda rederierna yrkar att tidsgränsen i fråga sätts ned eller tas bort.
Förslagen har beretts med Generaltullstyrelsen som i yttrande anfört att
den inte har något att erinra mot att 24-timmarsgränsen ersätts
med en 20-timmarsgräns.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 20 mars 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), ML.
Lagrådet har inte haft något att erinra mot förslaget. Lagrådets yttrande
finns i bilaga 1.
De ändringar som föranleds av regeringens förslag i avsnitt 6 i
propositionen har tillkommit efter det att regeringen beslutat inhämta
Lagrådets yttrande och har därför inte omfattats av Lagrådets granskning.
De föreslagna ändringarna är dock av så enkel beskaffenhet att Lagrådets
yttrande skulle sakna betydelse.
4 Beskattningsland för
telekommunikationstjänster
4.1 Nuvarande EG-regler och behovet av ändring
Beskattningsland för tillhandahållande av telekommunikationstjänster
fastställs i enlighet med huvudregeln, artikel 9.1 i sjätte direktivet. Det
innebär att sådana tjänster beskattas där leverantören av tjänsten har etable-
rat sin rörelse eller har ett fast driftställe varifrån tjänsten tillhandahålls.
Vid tillkomsten av denna regel tillhandahölls telekommunikations-tjäns-
ter i allmänhet av statliga företag. Leverantören av tjänsten var normalt
etablerad i samma land som kunden. Under senare år har emellertid
området för telekommunikation utvecklats kraftigt både vad gäller ny
teknik och marknadens omfattning. Den tekniska utvecklingen har ökat
möjligheterna till internationella kommunikationer. Leverantören kan med
hjälp av exempelvis satelliter tillhandahålla telekommunikationstjänster
utan att behöva vara etablerad i kundens land. En annan omständighet som
haft stor betydelse för utvecklingen inom branschen är den avreglering av
marknaden som ägt rum under senare år. Inom EU har beslutats att
marknaderna för telekommunikation inom gemenskapen skall liberaliseras
fr.o.m. den 1 januari 1998, med vissa tidsbestämda undantag.
Konsumenterna kan således numera välja mellan ett stort antal tjänster och
leverantörer.
Det är idag möjligt att inom gemenskapen använda tjänster
tillhandahållna från tredje land till lägre kostnader än vad som gäller för
motsvarande tjänster tillhandahållna inom EG. Detta beror till stor del på
de nuvarande principerna för beskattning av telekommunikationstjänster.
Till-handahållanden från tredje land faller utanför det territoriella
tillämpningsområdet för EG:s mervärdesskatteregler. Tjänsterna blir
därmed skattefria även om det faktiska utnyttjandet eller tillgodogörandet
av tjänsten sker inom EG.
Möjligheten till skattefria förvärv är av särskilt intresse för näringsidkare
vars verksamhet inte medför någon rätt till avdrag för ingående skatt eller
som inte har full avdragsrätt för den ingående skatten. Mervärdesskatt som
dessa företag faktureras vid förvärv av telekommunikationstjänster utgör
en kostnad för företaget som måste beaktas vid prissättningen av de egna
produkterna. Genom att vända sig till leverantörer utanför gemenskapen
kan företagen undgå skattekostnaden.
Nuvarande regler utnyttjas också av privatpersoner för att undgå
mervärdesskatt. Exempelvis kan förvärv av telefonitjänster i dag ske
skattefritt genom olika system med automatisk återuppringning (s.k. call-
back) från tredje land.
Resultatet har blivit att betydande skatteintäkter gått förlorade för
medlemsländerna. Samtidigt påverkas konkurrenskraften hos de europeiska
telekommunikationsföretagen. Denna senare effekt förstärks av att
telekommunikationsföretag som är etablerade inom EG skall debitera
mervärdesskatt även för sådana tjänster som säljs till kunder i tredje land.
4.2 Bemyndigande att införa nya regler
Enligt artikel 27 i sjätte direktivet kan rådet efter förslag från
kommissionen medge att ett medlemsland antar regler i sin nationella
lagstiftning som avviker från bestämmelserna i sjätte direktivet. De
avvikande reglerna skall syfta till att förenkla förfarandet för påförandet av
skatten eller att förhindra skatteundandraganden eller skatteflykt.
För att snarast komma till rätta med skatteundandragandena och för att
motverka att leverantörerna inom EG etablerar sig utanför gemenskapen
har Sverige och övriga medlemsländer i likalydande ansökningar begärt
undantag med stöd av artikel 27 från reglerna om beskattningsland för
telekommunikationstjänster. För att förenkla skatteuttaget har länderna
begärt att beskattningsordningen skall vara densamma oavsett om
leverantören är etablerad i EG eller i tredje land.
Rådet har därefter bemyndigat Sverige och övriga medlemsländer att
avvika från artikel 9 i sjätte direktivet när det gäller telekommunikations-
tjänster.
Genom att alla medlemsländer erhållit samma bemyndigande får rådets
beslut samma effekt som en ändring av sjätte direktivet. För att inte kringgå
Europaparlamentets och Ekonomiska och sociala kommitténs rättigheter
har bemyndigandena tidsbegränsats i avvaktan på ett rådsdirektiv om
ändring i sjätte direktivet. De gäller således till och med den 31 december
1999 eller om ett direktiv om ändring av beskattningsland för
telekommuniktionstjänster träder i kraft vid ett tidigare datum, till och med
det datumet.
Rådets beslut innebär att varje medlemsland som så önskar får en rätt att
utnyttja artikel 9.2.e i sjätte direktivet i fråga om telekommunikations-
tjänster.
Artikel 9.2.e medger beskattning i kundens land för vissa uppräknade
tjänster som tillhandahålls näringsidkare inom EG. Artikeln har
följande lydelse:
"Platsen för tillhandahållandet åt kunder som är etablerade utanför
gemenskapen eller åt skattskyldiga personer som är etablerade i
gemenskapen men inte i samma land som leverantören, skall för
följande tjänster vara den där kunden har etablerat sin rörelse eller har
ett fast driftställe åt vilket tjänsten tillhandahålls eller, i avsaknad av
någon sådan plats, den där han är bosatt eller stadigvarande vistas:
–Hel eller delvis överlåtelse av upphovsrätter, patent, licencer, varumärken
och liknande rättigheter.
– Reklamtjänster.
–Tjänster av konsulter, ingenjörer, konsultbyråer, jurister, revisorer och
andra liknande tjänster, liksom databearbetning och tillhandahållande
av information.
–Åtaganden att helt eller delvis avstå från att utöva en näringsverksamhet
eller utöva en rättighet som avses i denna punkt (e).
–Bank- finansierings- och försäkringstjänster, däribland återförsäkring,
med undantag för uthyrning av bankfack.
–Tillhandahållande av personal.
–Tjänster av handelsagenter som agerar i annans namn och för annans
räkning, när de åt sin uppdragsgivare anskaffar de tjänster som avses
i denna punkt (e)."
Artikel 9.2.e skall förstås så att den avser inte endast tjänster som levereras
ut, dvs. tjänster som leveratörer inom gemenskapen tillhandahåller
näringsidkare i ett annat EG-land eller en kund utanför EG, utan även
inkommande tjänster, dvs. tjänster som en näringsidkare utanför EG
levererar till en näringsidkare inom EG.
En tillämpning av artikel 9.2.e medför också att kunden blir skattskyldig
för omsättningen. Av artikel 21.1.b i lydelse enligt artikel 28 g i sjätte
direktivet framgår att den som tillhandahålls tjänster som anges i artikel
9.2.e av en näringsidkare bosatt utomlands är betalningsskyldig för skatten,
s.k. "reverse charge".
En annan konsekvens av artikel 9.2.e är att sådana tjänster som
leverantörer inom EG tillhandahåller förvärvare utanför EG inte beskattas
inom EG.
För att också förvärv från tredje land som görs av enskilda personer eller
av juridiska personer som inte är näringsidkare skall omfattas av EG:s
beskattningsrätt har genom rådets beslut artikel 9.3.b i sjätte direktivet
gjorts obligatoriskt tillämplig på telekommunikationstjänster som till-
handahålls andra än näringsidkare. Syftet att beskatta den samlade
konsumtionen inom EG anses därmed uppnått.
Av artikel 9.3.b framgår att medlemsländerna i fråga om tjänster som
avses i artikel 9.2.e och som tillhandahålls från tredje land under vissa
förutsättningar får anse som beskattningsland det land där den egentliga
användningen och utnyttjandet av tjänsten äger rum. Artikel 9.3.b har
följande lydelse:
"För att undvika dubbelbeskattning, utebliven beskattning eller
konkurrenssnedvridning, kan medlemsstaterna med hänsyn till sådant
tillhandahållande av tjänster som avses i 2.e och uthyrning av lös
materiell egendom betrakta
a) =:=:=:=
b)platsen för tillhandahållandet av tjänster som enligt denna artikel skulle
ligga utanför gemenskapen såsom liggande inom landets territorium,
om den egentliga användningen och utnyttjandet av tjänsterna äger
rum inom landets territorium."
Rådets beslut innehåller även en definition av de telekommunikations-
tjänster som avses. Definitionen motsvarar den bestämning av begreppet
som finns i den s.k. Melbournekonventionen vilken antagits 1988 av
Internationella Teleunionen vid den administrativa världskongressen
(World Administrative Telegraph and Telephone Conference) i Melbourne.
Konventionen innehåller vissa normer för hur internationella
telekommunikationstjänster skall behandlas och definitionen anses
internationellt vedertagen.
Med telekommunikationstjänster avses således endast det medium
genom vilket andra varor och tjänster förmedlas. Även om allt fler tjänster i
dag tillhandahålls över nät för telekommunikation anses det olämpligt att
innefatta dem i definitionen. Tjänsterna kan också tillhandahållas på annat
sätt än över telenät. Att ha olika beskattningsregler beroende av
överföringssätt medför risk för konkurrenssnedvridning. En åtskillnad
mellan överföringen av meddelandet och dess innehåll har därför ansetts
nödvändig.
4.3 Genomförande av bemyndigandet
Regeringens förslag: Regler om omsättningsland för
telekommunikationstjänster införs i 5 kap. 7 § mervärdesskattelagen
(1994:200), ML. I paragrafen tas också in en definition av begreppet
telekommunikationstjänst samt görs vissa förtydliganden och
redaktionella justeringar. Ett klargörande i fråga om vem som skall
anses skattskyldig för förvärv enligt 5 kap. 7 § görs i 1 kap. 2 § ML.
Skälen för regeringens förslag: Omsättningsland för
telekommunikationstjänster fastställs idag i enlighet med reglerna i 5 kap. 8
§ ML. Av bestämmelsen, som motsvarar artikel 9.1 i sjätte direktivet,
framgår att en omsättning skall anses ha gjorts i Sverige om tjänsten
tillhandahålls från ett fast driftställe eller motsvarande i Sverige.
Med hänvisning till Sveriges ansökan om att avvika från sjätte direktivet
och med stöd av rådets bemyndigande bör omsättningslandet för
telekommunikationstjänster i stället fastställas i enlighet med 5 kap. 7 §
ML där bestämmelser motsvarande artikel 9.2.e i sjätte direktivet finns.
Genom att telekommunikationstjänster hänförs till de i 5 kap. 7 § andra
stycket uppräknade tjänsterna kommer de att anses omsatta i Sverige om de
tillhandahålls från ett annat EG-land eller från ett land utanför EG och
förvärvaren är en näringsidkare som har fast driftställe i Sverige till vilket
tjänsten tillhandahålls eller är bosatt eller stadigvarande vistas här (första
stycket 1 och 2). Om förvärvaren inte är näringsidkare anses tjänsterna som
omsatta utomlands om de tillhandahålls från ett annat EG-land (tredje
stycket 3). Tjänster som tillhandahålls från Sverige anses omsatta
utomlands i de fall förvärvaren är en näringsidkare i ett annat EG-land
(tredje stycket 1) eller tillhandahålls någon som finns utanför EG oavsett
om han är näringsidkare eller inte (tredje stycket 2).
Av 5 kap. 7 § första stycket 2 framgår att tjänster i paragrafens andra
stycke som tillhandahålls från ett land utanför EG skall anses omsatta i
Sverige om förvärvaren har ett fast driftställe i Sverige eller annars är
bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. Bestämmelsen omfattar inte
endast tillhandahållanden som görs till en näringsidkare i Sverige utan även
tillhandahållanden som görs till någon annan än en näringsidkare om han
är bosatt eller stadigvarande vistas här. Bestämmelsen kan i sistnämnda
avseende anses motsvara innebörden av artikel 9.3.b i sjätte direktivet och
därmed den beskattningssituation som åsyftas i bemyndigandet. I
förtydligande syfte föreslås dock vissa omdisponeringar i första stycket 1
och 2 så att punkten 2 endast avser tillhandahållanden till andra än
näringsidkare. Punkten 2 bör samtidigt förtydligas så att det klart framgår
att den omfattar inte endast privatpersoner utan även svenska juridiska
personer som inte är näringsidkare. Detta innebär ett tillägg i förhållande
till det till Lagrådet remitterade lagförslaget.
Vidare bör en definition av begreppet telekommunikationstjänster
införas i 5 kap. 7 § andra stycket. Definitionen är utformad i enlighet med
vad som anges i rådets bemyndigande. Den närmare innebörden av
begreppet telekommunikationstjänster redovisas i
författningskommentaren.
Enligt 1 kap. 2 § första stycket 2 ML är det förvärvaren av en sådan
tjänst som anges i 5 kap. 7 § som är skattskyldig för omsättningen om
tjänsten tillhandahålls av en utländsk företagare. Bestämmelsen motsvarar
artikel 21.1.b i dess lydelse enligt artikel 28 g i sjätte direktivet. Av
direktivet får anses framgå att de förvärvare som kan komma i fråga för
skattskyldighet skall vara näringsidkare. Avsikten är att svensk rätt skall
tillämpas på samma sätt. Detta framgår emellertid inte direkt av
ordalydelsen i 1 kap. 2 § första stycket 2. Ett klargörande bör därför göras.
Som framgått under avsnitt 4.2 är rådets bemyndigande av temporär
natur och avses att senast år 2000 bli ersatt av permanenta regler i sjätte
direktivet. De föreslagna lagändringarna avseende telekommunikations-
tjänster måste således omprövas i samband med en framtida direktiv-
ändring.
5 Särskilda mervärdesskatteregler beträffande
Åland, m.m.
Regeringens förslag: I 5 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200),
ML, införs bestämmelser beträffande Åland som lagfäster de
begränsningar i fråga om skattefri försäljning till turister som följer av
gällande nordiska avtal. I 5 kap. 2 § ML införs förtydliganden i fråga
om var beskattningen skall ske vid försäljning av varor ombord på
fartyg, luftfartyg eller tåg vid resor mellan EG-länder. Slutligen görs
en smärre ändring i 3 kap. 3 § ML som konsekvens av en tidigare
lagändring.
Skälen för regeringens förslag: Åland tillhör inte EG:s
skatteterritorium. Detta följer av ett särskilt protokoll som utgör bilaga till
fördraget om Finlands anslutning till EU. Vid tillämpning av
mervärdesskatteregler m.m. skall Åland därför i huvudsak behandlas enligt
reglerna om tredje land. Den nuvarande lagstiftningen är också konstruerad
så att detta uppnås. Däremot är lagstiftningen inte utformad med tillräcklig
hänsyn till att vissa nordiska särlösningar, grundade på nordiska avtal,
alltjämt bör gälla även i förhållande till Åland. Frågan om Åland och
tillämpningen av bl.a. dessa nordiska särlösningar har aktualiserats även i
Finland, där ny lagstiftning införts från och med den 1 mars 1997. Även i
Danmark förbereds en komplettering av lagstiftningen i enlighet med vad
som här föreslås.
Enligt 5 kap. 9 § första stycket 9 ML gäller att skattefri försäljning till
turister kan ske under vissa villkor, bl.a. att personen i fråga är bosatt i eller
stadigvarande vistas i ett annat land än ett EG-land. Det innebär att sådan
skattefri försäljning skulle kunna ske till den som är bosatt på Åland. Enligt
5 kap. 9 § andra stycket ML gäller särskilda regler i fråga om sådan s.k.
tax-free försäljning inom landet till en person som är bosatt i Norge.
Bestämmelsen grundar sig på en nordisk överenskommelse av den 26 mars
1980 (SÖ 1980:81, ändrad genom SÖ 1985:44 och SÖ 1988:34) om
beskattning av resgods i resetrafiken mellan Danmark, Finland, Norge och
Sverige samt om skattefri försäljning på flygplatserna i dessa länder.
Överenskommelsen går ut på att skattefri försäljning till den som är bosatt i
ett annat nordiskt land endast skall kunna ske om det visas att skatt betalas i
hemlandet. Denna regel bör tillämpas inte bara gentemot dem som är
bosatta i Norge, utan även gentemot dem som är bosatta på Åland.
För dem som är bosatta på finska fastlandet eller i Danmark har all
skattefri försäljning av detta slag slopats till följd av EG-reglerna.
När det gäller reglerna om proviantering på färjor och luftfartyg, liksom
försäljning ombord på bl.a. färjetrafiken till och från Åland liksom
överhuvudtaget mellan de nordiska länderna, har medlemskapet i EU
medfört vissa tillämpningsproblem. Detta beror till en del på att det är
oklart hur vissa äldre nordiska avtal numera skall tillämpas. Regeringen
avser bereda denna fråga vidare.
I 5 kap. 2 b § ML anges var beskattning skall ske i fråga om omsättning
av varor på fartyg, luftfartyg eller tåg under transport av passagerare
mellan EG-länder. Beskattning skall enligt bestämmelsen ske i Sverige om
transporten avgår härifrån. Bestämmelsen tar närmast sikte på transporter
som går direkt mellan Sverige och ett annat EG-land. I den mån
transportmedlet under en sådan resa går in i hamn etc. i tredje land, eller i
en hamn inom ett område som inte tillhör EG:s skatteterritorium, bör denna
regel emellertid inte tillämpas. Omsättning av varor ombord på en sådan
resa skall i stället anses som omsättning utomlands, jämför 5 kap. 1 § första
stycket ML, och följaktligen inte beskattas. Att regeln skall tillämpas på
detta sätt framgår av artikel 8.c i sjätte direktivet. Lagbestämmelsen bör
förtydligas i enlighet med detta. Även i övrigt bör paragrafen anpassas till
ordalydelsen i artikel 8 c.
Hösten 1996 beslutades en ändring i bl.a. 3 kap. 2 § ML, innebärande att
andra stycket i paragrafen upphävdes (prop. 1996/97:10, bet.
1996/97:SkU6, rskr. 1996/97:69). Av förbiseende ändrades därvid inte
3 kap. 3 § första stycket 1 i enlighet härmed. Ändringen bör genomföras
nu.
6 Justering av 24-timmarsregeln
Regeringens förslag: Den 24-timmarsregel som gäller som en
förutsättning för att en resande som inte färdas med luftfartyg i
yrkesmässig trafik skall få införa vissa kvantiteter alkoholdrycker och
tobaksvaror skattefritt från annat EU-land, respektive tull- och
skattefritt från land utanför gemenskapen, sätts ned till 20 timmar.
Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen (1994:1551) om frihet
från skatt vid import, m.m. skall frihet från tull och annan skatt för vissa
kvantiteter alkoholdrycker och tobaksvaror medges en resande som är
bosatt i Sverige och som anländer från land utanför gemenskapen om
inresan sker med flyg i yrkesmässig trafik. Sker inresan på annat sätt är
villkoret för tull- och skattefrihet antingen att utlandsvistelsen har varat
längre än 24 timmar eller att varorna beskattats i Finland (Åland) eller
Norge. En motsvarande bestämmelse när det gäller frihet från skatt för den
som är bosatt i Sverige och som anländer från annat EG-land finns i lagen
(1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen. Enligt denna
lag gäller 24-timmarsgränsen dock inte för varor som beskattats i annat
EG-land. Av de i avsnitt 3 nämnda skrivelserna från Rederi Allandia
AB/Ånedinlinjen och Birka Line AB framgår att kravet på att
utlandsvistelsen skall ha varat längre än 24 timmar komplicerar de nämnda
rederiernas verksamhet och motverkar möjligheterna till en rationell
planering av tidtabellerna. Det framgår vidare att en nedsättning av tiden
för utlandsvistelsens varaktighet till 20 timmar skulle möjliggöra tidtabeller
med fasta avgångstider.
Enligt regeringens bedömning finns det för närvarande inte anledning
att helt ta bort den tidsgräns som i dag gäller för införsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror som inköpts skattefritt ombord på fartyg. Däremot talar
övervägande skäl för att tidsgränsen bör sättas ned något. Det förslag om
en 20-timmarsgräns som framförts av de båda rederierna förefaller väl
avvägt och bör möjliggöra tidtabeller med fasta avgångstider, vilket skulle
ge rederierna möjlighet att utöka turtätheten på de aktuella färjelinjerna.
Detta skulle i förlängningen kunna medföra ett ökat antal arbetstillfällen
inom rederinäringen. En 20-timmarsregel har också tillstyrkts av
Generaltullstyrelsen som anser att en sådan regel skulle vara gynnsam ur
tullkontrollsynpunkt.
7 Ikraftträdande och övergångsfrågor
Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna skall träda i kraft
den 1 juli 1997. De nya bestämmelserna om telekommunikations-
tjänster i 5 kap. 7 § mervärdesskattelagen (1994:200) skall tillämpas
på sådana tjänster som tillhandahålls den 1 juli 1997 eller senare samt
för sådana tjänster för vilka förskottsbetalning erlagts den 1 januari
1997 eller senare och som utförs den 1 juli 1997 eller senare.
Skälen för regeringens förslag: Den begärda beskattningsordningen
får enligt rådets bemyndigande tillämpas på telekommunikationstjänster för
vilka skattskyldigheten inträtt den 1 januari 1997 eller senare.
Medlemsländerna har åtagit sig att senast den 1 juli 1997 införa den
nya ordningen i sin nationella lagstiftning. Länder som infört de nya
reglerna redan före den 1 juli 1997 bör förhindra dubbelbeskattning av
tjänster som under mellantiden tillhandahålls från ett annat EG-land genom
att inte ta ut skatt.
Den nya beskattningsprincipen skall enligt bemyndigandet också till-
lämpas på telekommunikationstjänster som betalats i förskott om
betalningen gjorts innan medlemslandet infört de nya reglerna och
förskottsbetalningarna avser leveranser som utförs efter det att de nya
reglerna införts.
Medlemsländerna har vidare åtagit sig att informera varandra om när de
överfört rådets bemyndigande till sin nationella lagstiftning.
De föreslagna ändringarna i ML bör således träda i kraft den 1 juli 1997
och tillämpas i fråga om tillhandahållanden av telekommunikationstjänster
som görs vid tidpunkten för ikraftträdandet eller senare. De nya reglerna
bör även avse förskottsbetalningar som erlagts den 1 januari 1997 eller
senare och som avser telekommunikationstjänster som skall utföras den
1 juli 1997 eller senare. Leverantörer och kunder bör inte före den 1 januari
1997 anses ha haft skäl att anta att den då gällande lagstiftningen skulle
upphöra att gälla.
De lagändringar som tas upp under avsnitt 5 och 6 föreslås träda i kraft
den 1 juli 1997.
8 Statsfinansiella effekter
De nya principer som föreslås för beskattning av telekommunikations-
tjänster bör medföra en ökad beskattning av konsumtionen av sådana
tjänster i Sverige samt en förbättrad konkurrenskraft för de svenska
leverantörerna. Det är emellertid inte möjligt att beräkna storleken av den
ökning av statsintäkterna som kan föranledas härav.
9 Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)
Hänvisningarna till artiklar avser artiklar i EG:s sjätte
mervärdesskattedirektiv (77/388/EEG).
1 kap.
2 §
Den föreslagna ändringen i första stycket 2 kommenteras i avsnitt 4.3.
Bestämmelsen i första stycket 2 innebär att en näringsidkare med fast
driftställe i Sverige eller som i avsaknad av sådant driftställe är bosatt eller
stadigvarande vistas här, är skattskyldig för de förvärv av
telekommunikationstjänster som en utländsk företagare i ett annat EG-land
eller i ett land utanför EG tillhandahåller honom (jfr föreslagna 5 kap. 7 §
första stycket 1 ML).
Förvärvaren skall redovisa skatten i sin mervärdesskattedeklaration och
får, om full avdragsrätt föreligger göra avdrag med samma belopp såsom
ingående skatt (jfr 8 kap. 2 § ML).
3 kap.
3 §
Ändringen som föreslås i första stycket 1 kommenteras i avsnitt 5.
5 kap.
2 b §
De föreslagna ändringarna kommenteras i avsnitt 5.
5 kap.
7 §
I propositionen föreslås att reglerna om omsättningsland i 5 kap. 7 § skall
gälla för telekommunikationstjänster, se avsnitt 4.3. Detta innebär att till-
handahållanden av telekommunikationstjänster från ett annat EG-land eller
från tredje land till en näringsidkare med rörelse i Sverige kommer att
kunna beskattas i Sverige (jfr artikel 9.2.e och föreslagna 5 kap. 7 § första
stycket 1). Tillhandahållanden från tredje land beskattas i Sverige också i
de fall kunden inte är näringsidkare (jfr artikel 9.3.b och föreslagna 5 kap.
7 § första stycket 2).
Telekommunikationstjänster som tillhandahålls näringsidkare i EG eller
näringsidkare eller annan i ett land utanför EG av leverantörer i Sverige
skall inte längre beskattas i Sverige (jfr artikel 9.2.e och 5 kap. 7 § tredje
stycket 1 resp. 2).
För telekommunikationstjänster som tillhandahålls andra än
näringsidkare i Sverige av en leverantör i ett annat EG-land gäller
fortfarande huvudregeln i artikel 9.1, dvs. beskattning i det land där den
som tillhandahåller tjänsten har etablerat sin rörelse (jfr 5 kap. 7 § tredje
stycket 3).
Telekommunikationstjänster som tillhandahålls andra än näringsidkare i
ett annat EG-land av en leverantör i Sverige skall på motsvarande sätt
beskattas i Sverige (jfr 5 kap. 8 § ML).
När föreslagna 5 kap. 7 § första stycket 1 är tillämpligt gäller att kunden
är skattskyldig (jfr 1 kap. 2 § första stycket 2).
När föreslagna 5 kap. 7 § första stycket 2 är tillämpligt gäller att skatt-
skyldigheten ligger på den som tillhandahåller tjänsten. Det innebär att
leverantörer i tredje land som tillhandahåller telekommuniktionstjänster till
sådana kunder i Sverige som inte är näringsidkare måste registrera sig till
mervärdesskatt i Sverige.
Genom att näringsidkare som förvärvar telekommunikationstjänster från
ett annat land blir skattskyldiga för förvärvet blir det möjligt att undvika
den nuvarande situationen där fakturering mellan skattskyldiga operatörer i
samband med upplåtelse av telenät leder till ett stort antal krav på
återbetalningar med stöd av åttonde eller trettonde direktivet. Det handlar
om kostnadsavräkningar mellan de olika telekommunikationsföretagen för
deras delaktighet i en tjänst som tillhandahålls en kund.
De nya principer för beskattning av telekommunikationstjänster som
regeringen nu föreslår, innebär att sådana tjänster kommer att beskattas
efter samma regler som gäller för exempelvis tillhandahållande av reklam,
datatjänster, konsulttjänster, bank- och finansieringstjänster samt
information. Detta är exempel på tjänster i 5 kap. 7 § som ofta omsätts med
användande av någon form av telekommunikation. Åtskilliga av de
tillämpningsproblem som för närvarande finns på grund av att
telekommunikationstjänster beskattas med stöd av 5 kap. 8 §, kommer
därmed att försvinna. Det blir således inte nödvändigt att på samma sätt
som i dag särskilja den del av ett tillhandahållande som avser
telekommuniktion. Det kommer emellertid fortfarande att vara nödvändigt
att särskilja den rena telekommunikationstjänsten från det som överförs
med hjälp av telekommunikation i de fall tjänsterna tillhandahålls av olika
leverantörer.
I paragrafen har även tagits in en definition av begreppet
telekommunikationstjänst. Såsom framgår av avsnitt 4.3 omfattar
begreppet endast själva överföringen av telekommunikationstjänster och
inte vad som överförs. Detta skulle annars kunna leda till att tjänsternas
innehåll skulle kunna behandlas olika beroende på om överföringen
gjordes via telekommunikation eller på annat sätt.
Definitionen omfattar således överföring, sändning och mottagning av
vilket slags information som helst med hjälp av tråd, radio eller optiska
eller andra elektromagnetiska medel. Här avses exempelvis telegrafi,
telefoni - såväl fast som mobil - och telefax. Även överföring av data,
ljudradio och TV-program omfattas av definitionen. Det är emellertid
endast själva transporten av meddelandet som avses. Meddelandet i sig,
exempelvis ett radio- eller TV-program, omfattas inte.
Utöver sådana tjänster som nu nämnts inkluderas i definitionen även
överlåtelse eller upplåtelse av rätten att nyttja kapacitet för överföring,
sändning eller mottagning. Definitionen omfattar således rätten att få
utnyttja nät eller infrastrukturer såsom kablar eller satelliter för
telekommunikation. Överlåtelse eller upplåtelse av vad som brukar
benämnas råkapacitet omfattas därmed av begreppet
telekommunikationstjänst. Exempel härpå är tillhandahållande av
anslutningar till nätverk (såsom Internet) och till nät för elektronisk post
samt upplåtelse av kapacitet på en server i syfte att skapa en s.k. hemsida.
Även handel med råkapacitet, dvs. överlåtelser av råkapacitet som görs av
annan än den som disponerar ett nät eller nätverk kommer att omfattas av
begreppet telekommunikationstjänst. Definitionen omfattar även tjänster
för dirigering och terminering av internationella telefonsamtal.
Vid diskussioner inom EU har särskilt frågan om anslutningsavgifter till
Internet övervägts. I samband därvid har observerats att det i dagens
Internetabonnemang kan ingå vissa tjänster av mindre värde vilka
faktureras tillsammans med själva uppkopplingstjänsten. Medlemsländerna
är av den uppfattningen att de nya reglerna, med stöd av allmänna
principer, bör kunna tillämpas på ett sådant tillhandahållande i dess helhet.
I den svenska telelagen (1993:597) finns definitioner av vissa begepp
inom teleområdet som används i den lagen. De bygger på motsvarande
begrepp inom Internationella teleunionen (ITU) och i EG-rätten. De har
dock anpassats till svenska förhållanden och språkbruk, varför direkt
överensstämmelse med motsvarande definitioner inom EG eller ITU inte
kan förutsättas, se prop. 1992/93:200 s. 301.
5 kap.
9 §
De föreslagna ändringarna i paragrafens andra och tredje stycke
kommenteras i avsnitt 5.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet
från skatt vid import, m.m.
3 kap.
8 §
Den föreslagna ändringen kommenteras, såvitt avser nedsättningen
av 24-timmarsgränsen, i avsnitt 6.
I övrigt har bestämmelsen, förutom en smärre språklig justering,
ändrats på så sätt att det framgår att tull- och skattefrihet gäller
även för resande som inte varit utomlands längre än 20 timmar om
varorna beskattats antingen i Norge, vilket framgår redan i dag,
eller på Åland. Anledningen till att Åland nämns särskilt i dessa
sammanhang är att Åland bildar ett eget skatteområde inom EG
och därför skall behandlas som tredje land i skattehänseende.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen
2 §
Den föreslagna ändringen kommenteras i avsnitt 6.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Se avsnitt 7.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-03-25.
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,
regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.
Enligt en lagrådsremiss den 20 mars 1997 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Marianne Svanberg.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Förteckning över åberopade EG-direktiv m.m.
Rådets beslut 97/213/EG av den 17 mars 1997 om bemyndigande för
Konungariket Sverige att tillämpa en åtgärd som avviker från artikel 9 i
sjätte direktivet (77/388/EEG) om harmonisering av medlemsstaternas
lagstiftning rörande omsättningsskatter (EGT nr L 86, 28.3.1997, s. 31).
Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering
av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt
system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT nr L 145,
13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 96/95/EG (EGT nr
L 338, 28.12.1996, s. 89).
Rådets åttonde direktiv 79/1072/EEG av den 6 december 1979 om
harmonisering av medlemsstaternas omsättningsskatter – Regler för
återbetalning av mervärdesskatt till utländska näringsidkare (EGT nr L
331, 27.12.1979, s. 11).
Rådets trettonde direktiv 86/560/EEG av den 17 november 1986 om
harmonisering av medlemsstaternas omsättningsskatter – Regler för
återbetalning av mervärdesskatt till näringsidkare från tredje land (EGT nr
L 326, 21.11.1986, s. 40).
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 april 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow,
Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Thomas Östros
Regeringen beslutar proposition 1996/97:81 Mervärdesskatt -
Beskattningsland för telekommunikationstjänster, m.m.
Rättsdatablad
Författningsrubrik
Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upp-
repar ett normgiv-
ningsbemyndigande
Celexnummer för
bakomliggande
EG-regler
Mervärdesskattelagen
(1994:200)
377L0388
397L0086
Med EG eller EG-land förstås de områden som tillhör Europeiska gemenskapens
mervärdesskatteområde. De regler som gäller för mervärdesbeskattningen är EG-regler. I
det följande används därför uttrycket EG i anslutning till mervärdesskatteområdet eller
mervärdesskattereglerna.
Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av
medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för
mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT nr L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet
senast ändrat genom direktiv 96/95/EG (EGT nr L 338, 28.12.1996, s. 89).
1
2
2
4
9
12
24
25
28
29