Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 1996/97:49 Lägesrapport i fråga om den ekonomiska brottsligheten Skr. 1996/97:49 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 31 oktober 1996 Göran Persson Laila Freivalds (Justitiedepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll Skrivelsen innehåller den första av de årliga rapporter om läget beträffande den ekonomiska brottsligheten, som regeringen i fortsättningen kommer att redovisa till riksdagen. I skrivelsen redovisas översiktligt de åtgärder som har vidtagits eller som planeras för att förverkliga den strategi för samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten, som regeringen beslutade i april 1995. Åtgärderna är av många slag och avser bl.a. lagstiftning, myndigheternas organisation och arbetssätt, internationellt samarbete, näringslivets insatser samt forskning om ekonomisk brottslighet. Till de åtgärder som genomförts hör effektivare lagstiftning om skattebrott och näringsförbud, införandet i alla län av ett regionalt samverkansorgan för bekämpning av ekonomisk brottslighet, ny ekoutbildning för åklagare och poliser, effektivare rutiner för brottsutredning vid konkurs, inrättande av en delegation för samordning av åtgärder mot EU-bedrägerier samt bättre stöd för näringslivets affärskontroll. Utredningar eller projekt pågår inom bl.a. följande områden: - regler om företagsbot, miljöbrott, penningtvätt, skattekontroll, sekretess och bolagsorgans ansvar - sanering av utsatta branscher - ökad kontroll i samband med tillståndsgivning, tillsyn och upphandling - åtgärder mot bolagsplundring - snabbare handläggning av ekobrottmål - forskning om ekonomisk brottslighet. Regeringen har uppdragit åt Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att avarbeta arbetsbalanserna av ekobrottmål. En arbetsgrupp har tillsatts inom Justitiedepartementet för att föreslå åtgärder mot internationell ekonomisk brottslighet. Regeringen har i 1997 års budgetproposition dragit upp riktlinjerna för en organisationsreform som bl.a. innebär att det under 1997 inrättas en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, med operativa och samordnande uppgifter. Förslag utarbetas om en särskild organisation inom skatteförvaltningen för utredning av skattebrott. Innehållsförteckning 1 Bakgrund................................................... 4 1.1 Regeringens strategi mot den ekonomiska brottsligheten 4 1.2 Genomförandet av strategin ......................... 5 2 Inriktningen av det fortsatta reformarbetet................ 6 3 Effektivare myndigheter.................................... 9 3.1 En ny myndighetsstruktur............................ 9 3.2 Utvecklande av myndigheternas kompetens............. 12 3.3 Styrning och uppföljning av myndigheternas verksamhet 14 3.4 Register och sekretess.............................. 17 4 Förstärkt skattekontroll................................... 18 5 Vissa näringslivsfrågor.................................... 21 6 Branschsanering, upphandling och åtgärder mot bolagsplundring m.m. 23 7 Penningtvätt, konkurs och processfrågor.................... 26 8 Effektivare sanktionsregler................................ 29 9 Internationellt arbete..................................... 31 10 Forskning och information.................................. 34 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1996............................................................. 36 1 Bakgrund 1.1 Regeringens strategi mot den ekonomiska brottsligheten Regeringen beslutade i april 1995 om en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Strategin redovisades i en skrivelse till riksdagen (skr. 1994/95:217). Innehållet i strategin grundar sig delvis på synpunkter och förslag som lagts fram år 1994 av Riksdagens revisorer i rapporten Den ekonomiska brottsligheten och rättssamhället. I strategin slås fast som ett övergripande mål att påtagligt minska den ekonomiska brottsligheten genom åtgärder som innebär en kraftig förstärkning av samhällets samlade insatser mot sådan kriminalitet. Åtgärder skall vidtas som innebär en effektivisering när det gäller att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet. En ökad tonvikt skall läggas vid det förebyggande arbetet. Det innebär bl.a. att kontrollen skall effektiviseras och att myndigheterna skall utveckla ett problemorienterat arbetssätt. Kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall vara en prioriterad verksamhet för myndigheterna. Särskild vikt skall läggas vid att samordna myndigheternas prioriteringar och utveckla myndigheternas samarbete samt att höja kunskaperna och myndighetskompetensen i fråga om ekonomisk brottslighet. En annan huvudpunkt i strategin är att näringslivet måste ta ett ökat ansvar i kampen mot den ekonomiska brottsligheten, bl.a. genom att utveckla affärsetik och kontroll. För att genomföra dessa mål i fråga om bekämpning av ekonomisk brottslighet redovisas i strategin ett brett upplagt åtgärdsprogram inom en rad områden, bl.a. - förstärkt skattekontroll och förenklad skattelagstiftning - förbättrad myndighetsstruktur - gemensamma kontrollaktioner från myndigheterna - affärsetik, internkontroll och affärskontroll inom näringslivet - snabbare utredning och process - effektivare rutiner i samband med konkurs - förbättrad lagstiftning om bolagsstyrelser, revisorer m.m. - uppföljning av bankkrisen - sanering av utsatta branscher - kontroll i samband med tillståndsgivning m.m. - effektivare lagstiftning om penningtvätt - effektivare sanktionsregler - aktivt internationellt arbete, bl.a. inom EU - ökad forskning - information till allmänheten - effektivare styrning och uppföljning av myndigheternas verksamhet. Riksdagen hade inget att erinra mot den framlagda strategin (bet. 1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412). 1.2 Genomförandet av strategin Inom regeringen svarar justitieministern för samordning av åtgärder mot ekonomisk brottslighet och därmed för genomförandet av strategin mot sådan brottslighet. För att biträda justitieministern i dessa frågor inrättades genom ett regeringsbeslut i december 1994 en arbetsgrupp inom regeringskansliet, regeringens ekobrottsberedning. Beredningen leds av en politiskt utsedd ordförande och består i övrigt av tjänstemän från Justitiedepartementet, Finansdepartementet och Näringsdepartementet. Att genomföra strategin mot ekonomisk brottslighet kräver i många fall ändringar i lagstiftningen. En del lagstiftningsprojekt inom ekobrottsområdet pågick redan när strategin antogs. Åtskilliga andra projekt har därefter igångsatts, i många fall efter initiativ från eller annars under medverkan av ekobrottsberedningen. Lagstiftningsprojekten gäller bl.a. skattebrott, borgenärsbrott, företagsbot, näringsförbud, skattekontroll, penningtvätt och sekretess. Långt ifrån alla projekt inom satsningen mot ekobrott handlar dock enbart om ny lagstiftning. I flera fall har regeringen tillsatt utredningar för att mera förutsättningslöst se över en viss del av problemområdet och föreslå åtgärder av skilda slag. Hit hör utredningar om sanering av branscher som är särskilt utsatta för ekobrott, om åtgärder mot internationell ekobrottslighet samt om hur det långsiktiga behovet av forskning om ekonomisk brottslighet skall tillgodoses. Regeringen har också i åtskilliga fall lämnat uppdrag till myndigheterna att utreda vissa ekobrottsfrågor eller att igångsätta och driva olika utvecklingsprojekt. Bland uppdragen kan nämnas utredning om åtgärder mot bolagsplundring samt projekt för att utveckla myndigheternas kompetens, rutiner för handläggning av brott i samband med konkurs och stöd till näringslivet när det gäller affärskontroll. Ett första steg mot en effektivare myndighetsstruktur för ekobrottsbekämpning har tagits genom att inrätta en Riksenhet mot ekonomisk brottslighet samt, i alla län, ett regionalt samverkansorgan för bekämpning av ekobrott. Myndigheterna har bl.a. i regleringsbrev givits riktlinjer för att rikta in och utveckla sina åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Frågan om en mera genomgripande förändring av myndighetsstrukturen för ekobrottsbekämpning har utretts och utreds av ekobrottsberedningen. På grundval av förslag från beredningen har regeringen i 1997 års budgetproposition redovisat inriktningen av det fortsatta organisatoriska reformarbetet. Inriktningen är att det under år 1997 skall inrättas en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, med operativa uppgifter och samordningsuppgifter. Ekobrottsberedningen arbetar vidare med att utarbeta förslag till en särskild organisation inom skatteförvaltningen för att utreda skattebrott. Projekten inom ramen för strategin mot ekonomisk brottslighet redovisas närmare i den följande framställningen. I regeringens ekobrottsstrategi aviseras att regeringen kommer att årligen redovisa läget i fråga om den ekonomiska brottsligheten i en skrivelse till riksdagen. Föreliggande rapport utgör den första av dessa redovisningar. 2 Inriktningen av det fortsatta reformarbetet -------------------------------------------------------------------- | Några huvudpunkter: | | - En ny myndighetsstruktur för ekobrottsbekämpning | | införs etappvis med början år 1997 då Ekobrottsmyndigheten | | inrättas. | | - Arbetet fortsätter för att efter hand effektivisera | | lagstiftningen mot ekonomisk brottslighet. | | - Näringslivets egenåtgärder mot ekonomisk brottslighet främjas.| | - Kunskapsnivån om ekobrottslighet höjs väsentligt genom | | ökad forskning, information och myndighetskompetens. | -------------------------------------------------------------------- Strategins fyra grundpelare Regeringens strategi för samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten kan sägas bygga på fyra grundpelare, nämligen att - lagstiftningen rörande ekonomisk brottslighet skall vässas - en ökad tonvikt skall läggas vid det förebyggande arbetet - myndigheterna skall bli effektivare när det gäller ekobrottsbekämpning, inte minst genom att utveckla myndighetssamarbetet - näringslivet måste ta ett större ansvar i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Åtgärder som samverkar mot ett gemensamt mål Inom ramen för dessa huvudområden omfattar strategin, som redan framgått, ett stort antal projekt i form av utredningsarbete inom kommittéväsendet, utarbetande och införande av ny lagstiftning, myndighetsinternt och myndighetsövergripande arbete för att utveckla arbetsmetoder och kompetens m.m. De olika delarna av strategin kan inte ses som isolerade komponenter, hur viktiga de än är redan var för sig. I stället är det en bärande tanke bakom strategin att de olika delarna skall samverka med varandra mot det övergripande målet att påtagligt minska den ekonomiska brottsligheten. Införandet av ny bättre lagstiftning måste exempelvis, för att få full effekt, kombineras med effektivisering av verksamheten vid de myndigheter som skall tillämpa de nya reglerna. Repressiva åtgärder måste kombineras med förebyggande arbete för att resultaten skall bli bestående. Att genomföra strategin mot ekonomisk brottslighet kräver sålunda omfattande arbetsinsatser på stor bredd, ett arbete som nu är i full gång. De allra flesta av de projekt som förutskickas i strategin har igångsatts och en del har redan lett fram till ny lagstiftning eller andra förbättringar. Det är ingen överdrift att påstå att det nu finns ett högt förändringstryck inom ekobrottsbekämpningen. Ett fortsatt högt förändringstryck Det är mycket viktigt att förändringstrycket förblir högt och att reformarbetet fortsätter på samma stora bredd som hittills. I annat fall riskerar man att förlora helhetsgreppet och samverkan mellan olika delar i reformarbetet. Regeringen avser att driva reformarbetet inom ekobrottsbekämpningen vidare med full kraft inom hela fältet av angelägna reformer. Bland de projekt inom ramen för ekobrottsstrategin som redan har förts till fullbordan kan nämnas inrättandet av regionala samverkansorgan samt ny lagstiftning om skattebrott och näringsförbud. I några fall har ett första steg i ett långsiktigt reformarbete genomförts, exempelvis genom provisorisk lagstiftning om skatteflykt och punktskattekontroll i avvaktan på en permanent lagstiftning samt genom att påbörja utvecklingen av nya arbetsmetoder och ny organisation för myndigheterna. Organisationsreformer Närmast på tur bland mycket angelägna reformer står en effektivisering av ekobrottsbekämpningens organisation. På grundval av ett utredningsarbete inom regeringens ekobrottsberedning kommer under år 1997 en ny organisation för ekobrottsbekämpning att införas inom åklagarväsendet och polisen. Den nya organisationen innebär bl.a. att det inrättas en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, med operativa och samordnande uppgifter. I en andra etapp av det organisatoriska reformverket kan förutses att skattemyndigheterna kommer att ges nya uppgifter vid brottsutredningar inom skatteområdet genom införandet av s.k. skattekriminalverksamhet. Detaljförslag av den innebörden kommer inom kort att läggas fram av ekobrottsberedningen. Efter beslut av statsmakterna bör skattekriminalverksamhet kunna införas med början under år 1998. Lagstiftningsreformer Inom lagstiftningsområdet pågår beredning inom regeringskansliet av flera nya lagreformer inom ekobrottsområdet på grundval av redan avlämnade betänkanden. I andra lagstiftningsprojekt kommer pågående utredningsarbete att leda fram till att betänkanden med förslag till ny lagstiftning och i vissa fall andra åtgärder som kan redovisas inom det närmaste halvåret. Dessa nu aktuella lagstiftningsprojekt rör bl.a. skattekontroll, skatteflykt, företagsbot, ytterligare skärpningar i fråga om näringsförbud och sanering av särskilt utsatta branscher. Andra aktuella lagstiftningsprojekt rör bulvaner, bolagsplundring, sekretess i myndighetssamarbetet samt förverkande av vinning från brott. Man kan förutse att ett stort antal lagförslag som berör ekonomisk brottslighet kommer att läggas fram för riksdagen under år 1997 och kan träda i kraft efter hand under 1997 och 1998. Internationella frågor m.m. Det är givetvis viktigt att reformarbetet i fråga om bekämpning av ekonomisk brottslighet inte begränsas till att genomföra de projekt som aviserats i regeringens skrivelse i april 1995. Ekobrottsstrategin måste hela tiden utvecklas i takt med att nya reformbehov visar sig. Så sker också. Bland de nya åtgärder som vidtagits kan nämnas att en arbetsgrupp tillsatts inom Justitiedepartementet med uppgift att kartlägga den internationella ekonomiska brottsligheten och göra en övergripande bedömning av vilka kriminalpolitiska reformbehov som föreligger för att förhindra att den ökande internationaliseringen leder till att Sverige drabbas av en ökad ekobrottslighet med internationell anknytning. Näringslivsfrågor Ett annat långsiktigt reformarbete är att utveckla näringslivets roll särskilt när det gäller att förebygga ekonomisk brottslighet. Det är av avgörande betydelse för att pressa tillbaka ekobrottsligheten att näringslivet kan skydda sig effektivt mot att bli utsatt för sådan kriminalitet. Inom detta viktiga område påbörjas nu ett utredningsarbete efter överläggningar mellan regeringskansliet och förteträdare för näringslivet. Forskning om ekobrottslighet Till de långsiktiga reformprojekten hör att väsentligt höja samhällets kunskapsnivå när det gäller ekonomisk brottslighet och hur den bäst bekämpas. I detta ligger bl.a. att bygga upp en kvalificerad forskning om den ekonomiska brottsligheten och att skapa metoder för att sprida kunskap inom detta angelägna ämne. 3 Effektivare myndigheter 3.1 En ny myndighetsstruktur -------------------------------------------------------------------- | Några huvudpunkter: | | - Riksenheten mot ekonomisk brottslighet har inrättats som | | ett första steg mot en ny myndighetsstruktur. | | - Finanspolisen har omorganiserats. | | - Ekobrottsmyndigheten inrättas under år 1997. | | - Förslag utarbetas till ny organisation för utredning | | av skattebrott. | -------------------------------------------------------------------- Riksenheten mot ekonomisk brottslighet m.m. På central nivå finns en särskild samverkansorganisation för utredning främst av ekobrott, benämnd Riksenheten mot ekonomisk brottslighet. Riksenheten inrättades i juli 1995 efter ett utredningsarbete som på regeringens uppdrag företagits av Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket. Organisation och verksamhet regleras i förordningen (1995:1015) om Riksenheten mot ekonomisk brottslighet. Riksenheten har inte ställning som egen myndighet. I stället utgör enheten en samlokaliserad arbetsgemenskap där Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, Rikskriminalpolisens ekorotel samt expertis från skatteförvaltningen och exekutionsväsendet arbetar under operativ ledning av överåklagaren vid Statsåklagarmyndigheten. Ekobrottsberedningen lade i januari 1996 fram rapporten (Ds 1996:1) Effektivare ekobrottsbekämpning. I rapporten anför beredningen att inrättandet av Riksenheten är ett steg i rätt riktning när det gäller att effektivisera ekobrottsbekämpningen. Utvecklingspotentialen framstår dock som begränsad med hänsyn till att Riksenheten saknar en enhetlig administrativ ledning och budget. Ekobrottsberedningen föreslår därför att Riksenheten upphör och ersätts av en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten (se nedan). Inom Rikspolisstyrelsen arbetar Finanspolisen sedan år 1994 med åtgärder mot penningtvätt. Efter en utvärdering av det första årets verksamhet har Finanspolisen fått en effektivare organisation med en närmare knytning till Rikskriminalpolisens underrättelseverksamhet i övrigt. Ekobrottsberedningens rapport om effektivare ekobrottsbekämpning I den nyss nämnda rapporten om effektivare ekobrottsbekämpning redovisas förslag till en ny myndighetsstruktur för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Förslaget bygger på en ingående undersökning och analys av nuvarande organisations sätt att fungera. Ekobrottsberedningens undersökning bekräftar och fördjupar den problembild i fråga om myndighetsverksamheten som redovisats av riksdagens revisorer i deras rapport år 1994 om den ekonomiska brottsligheten. Myndighetsorganisationen inom detta område är mycket splittrad. Samverkan och samarbete mellan myndigheterna förekommer i alltför liten utsträckning. Myndigheterna gör ofta olika prioriteringar, vilket leder till flaskhalsar i ärendehanteringen. Kompetens och resurser för ekobrottsbekämpning har inte kunnat byggas upp och behållas långsiktigt. Metodutveckling och myndighetssamarbete i strategiska frågor har varit praktiskt taget obefintlig. Dessa grundläggande problem kvarstår även om myndigheterna på senare år, till följd av att statsmakterna anvisat särskilda medel för ändamålet, åter har börjat bygga upp kompetens och resurser för ekobrottsbekämpning. Ekobrottsberedningen har formulerat krav som måste ställas på myndigheternas ekobrottsbekämpning för framtiden. Bl.a. slås fast att myndigheterna skall utgå från en gemensam strategi för ekobrottsbekämpningen som bygger på de mål för verksamheten som statsmakterna har slagit fast. Kompetens och resurser skall byggas upp och säkras långsiktigt hos myndigheterna. Myndighetsresurserna skall vara balanserade på alla nivåer så att det inte uppstår flaskhalsar i ärendehanteringen till följd av att myndigheterna gör olika prioriteringar. Arbetsmetoderna måste utvecklas och effektiviseras. Exempelvis finns det skäl att i ökad utsträckning bedriva brottsutredning i åklagarledda arbetsgrupper med olika slag av specialistkompetens, där arbetet sker i projektform med en fastställd tidplan. Utredningstiderna måste målmedvetet kortas. Ett exempel är det mål som satts på några håll att utredningen av ekobrott genomsnittligt inte bör ta mer än nio månader. Underrättelseverksamhet skall bedrivas med syfte bl.a. att ge underlag för statsmakternas och myndigheternas egen inriktning av ekobrottsbekämpningen. Ett förebyggande och problemorienterat arbete skall ges hög prioritet, exempelvis i form av gemensamma kontrollaktioner. Verksamheten skall följas upp. Ekobrottsbekämpningen skall bedrivas i nära samverkan med annan brottsbekämpning eftersom ekobrott inte sällan har samband med kriminalitet av annat slag. I det anförda ligger långtgående krav på förbättringar och effektiviseringar av myndigheternas verksamhet i fråga om ekobrottsbekämpning. För att myndighetsverksamheten skall kunna leva upp till dessa krav föreslår ekobrottsberedningen att det inrättas en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten, med operativa uppgifter på central och regional nivå när det gäller att bekämpa eko- nomisk brottslighet. Till ekobrottslighet räknas också miljöbrottslighet. Ekobrottsmyndigheten föreslås också få till uppgift att samordna samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Härutöver har ekobrottsberedningen redovisat ett principförslag om en ny organisation för utredning av skattebrottmål, en skattekriminalorganisation. Förslaget innebär att skattebrottmål skall utredas av skattemyndigheterna på liknande sätt som tullmyndigheterna redan i dag utreder mål om varusmuggling. Ekobrottsberedningens förslag har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna ansluter sig till förslagen rörande kraven på den framtida ekobrottsbekämpningen. Också tankarna om en mera sammanhållen struktur för myndigheternas ekobrottsbekämpning har fått ett positivt mottagande. Ett antal remissinstanser, huvudsakligen inom polisväsendet och åklagarväsendet, menar att den föreslagna nya myndighetsstrukturen inrymmer problem när det gäller avgränsning mot och samverkan med annan brottsbekämpning. Åtskilliga idéer om alternativa organisationslösningar har förts fram i samband med remissbehandlingen. Ekobrottsmyndigheten Regeringen har i budgetpropositionen i september 1996 (prop. 1996/97:1) lagt fast inriktningen av det fortsatta organisatoriska reformarbetet när det gäller åklagarväsendets och polisväsendets verksamhet rörande bekämpning av ekonomisk brottslighet. Regeringens överväganden bygger på ekobrottsberedningens rapport och på vad som kommit fram vid remissbehandlingen av denna. Regeringens ställningstagande innebär följande. Inom åklagarväsendet inrättas en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten. Myndigheten svarar för all åklagarverksamhet inom ekobrottsområdet på central och regional nivå. På regional nivå skall myndigheten finnas etablerad inom vart och ett av landets sju åklagardistrikt. Vid sidan om de operativa uppgifterna skall Ekobrottsmyndigheten som stabsorgan ha uppgifter i fråga om nationell samordning, central redovisning och analys, brottsförebyggande verksamhet, information m.m. Statsåklagarmyndigheten för speciella mål upphör och dess uppgifter tas över av Ekobrottsmyndigheten. Arbetet inom Ekobrottsmyndigheten organiseras som huvudregel på åklagarledda arbetsgrupper enligt vad som anförts ovan. Poliser och annan personal från polisväsendet som ingår i organisationen kommer att vara samlokaliserade med åklagarna och arbeta under åklagarledning. De skall dock vara anställda vid myndigheter inom polisväsendet och inte vid Ekobrottsmyndigheten. Denna får alltså inte ställning som polismyndighet men väl som åklagarmyndighet. De sju distrikt i vilka åklagarväsendet indelas skall utgöra den geografiska basen också för den nya organisationens polisiära beståndsdelar på regional nivå. Med denna organisation kommer ekobrottsbekämpningen såväl centralt som regionalt att kunna bedrivas under enhetlig ledning och med full integrering av olika specialistkompetenser, vilket bör leda till en väsentlig höjning av ekobrottsbekämpningens effektivitet. En hög specialistkompetens skall byggas upp inom ramen för den nya organisationen. Den kommer att ha tillgång till spaning och underrättelseverksamhet inom ekobrottsområdet. Inom kompetensfältet kommer också att falla frågor om att förebygga ekonomisk brottslighet. Samverkanspersoner från skatteförvaltningen och exekutionsväsendet samt vid behov från andra myndigheter skall placeras hos myndigheten. Den nya organisationen utformas så att där kan föras en sammanhållen och konsekvent personalpolitik som säkerställer en långsiktig personalförsörjning. I detta kan exempelvis ligga att Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen överenskommer om vilka resurser inom polisväsendet som skall ställas till utredningsorganisationens förfogande och att Rikspolisstyrelsen av regeringen ges de befogenheter som behövs för att genomföra överenskommelsen för polisens del. Specialister utan polisiär ställning kan också anställas direkt vid Ekobrottsmyndigheten. I det fortsatta organisationsarbetet kommer bl.a. att ligga att utarbeta ett resursstyrningssystem för den nya organisationen. Arbetet med ny organisation bereds vidare inom Justitiedepartementet i samråd med Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. I det sammanhanget kommer erfarenheterna från Riksenheten mot ekonomisk brottslighet att tas till vara. Det är också viktigt att ta till vara det arbete som redan pågår hos myndigheterna när det gäller att effektivisera bekämpningen av ekonomisk brottslighet. En central samrådsgrupp för berörda verkschefer kommer att inrättas (Ekorådet). Den nya organisationen kommer att inrättas redan under år 1997, så snart behövliga föreberedelser har vidtagits. 3.2 Utvecklande av myndigheternas kompetens -------------------------------------------------------------------- | Några huvudpunkter: | | - Myndigheterna samordnar kompetenshöjande åtgärder. | | - Ny utbildning för ekopoliser. | | - Direktrekrytering av specialister till polisyrket. | -------------------------------------------------------------------- Bekämpning av ekonomisk brottslighet ställer särskilda krav på kunskaper och kompetens hos de berörda myndigheterna. I regeringens strategi framhålls som en av huvudpunkterna att myndighetskompetensen skall höjas genom en rad åtgärder, såsom gemensamma utbildningsprogram där myndigheternas samfällda kompetens i fråga om ekonomisk brottslighet utnyttjas. Regeringen uppdrog i juni 1995 åt Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket samt Patent- och registreringsverket att i samverkan planera och genomföra utbildningsinsatser för att höja kompetensen inom domstolsväsendet, åklagarväsendet, polisväsendet, tullverket, skatteförvaltningen och exekutionsväsendet när det gäller bekämpning av ekonomisk brottslighet. Arbetet samordnas av Riksåklagaren. Som en följd av kompetenshöjningsuppdraget har de berörda myndigheterna infört en rad nya utbildningar rörande bekämpning av ekonomisk brottslighet. De flesta utbildningarna har tagits i bruk under år 1996. För åklagarväsendets del har införts en grundläggande ekoutbildning på två veckor. Utbildningen riktar sig inte till ekoåklagare utan skall genomgås av samtliga åklagare. Inom polisen har införts en grundläggande ekoutbildning på åtta veckor för kriminalpoliser som utreder ekobrottmål men som inte tjänstgör vid ekorotel. Genom dessa utbildningsinsatser blir åklagarväsendet och polisen bättre rustade att handlägga enklare ekobrottmål i den lokala organisationen. Man kan därmed undvika att de enklare målen samlas på ekorotlar och andra specialenheter och där förorsakar balanser och långa handläggningstider. För ekoåklagare har införts en tredagarsutbildning i aktiebolagskunskap i regi av Patent- och registreringsverket. Inom polisen har omfattande utbildningsinsatser gjorts vid ekorotlarna under 1995 och 1996. Polisens utbildning av ekoutredare förnyas helt från och med 1997. Rekryteringen till den nya utbildningen görs generellt sett på ett relativt tidigt stadium i polismanskarriären. De blivande ekoutredarna kommer att utbildas under en period av två och ett halvt år. Under den tiden varvas utbildning vid Polishögskolan med självstudier och tjänstgöring vid egen polismyndighet. Polishögskolan har utarbetat ett förslag till ny ekoutbildning som i vissa delar är öppen för deltagare från olika samverkande myndigheter. Polishögskolans kurs i miljörätt har också öppnats för åklagare och andra deltagare från samverkansmyndigheter. Inom domstolsväsendet införs en grundläggande ekoutbildning för domare som inte redan har genomgått en sådan utbildning. Häri ligger en rad nya utbildningar, nämligen grundläggande utbildning i redovisning, kurs i skatterätt, kurs rörande skattebrott, seminarium om handläggning av omfattande ekobrottmål, kurs i redovisning, aktiebolagskurs med inriktning på ekobrott samt kurs om informationssökning i Patent- och registreringsverkets register. Också inom tullverket har utbildningen utvecklats för att svara mot ekobrottsbekämpningens krav. Personal från tullverket deltar i EU:s tullutbildningsprogram, Matthaeusprogrammet. En ekoutbildning genomförs inom tullverket som är öppen för deltagare från andra myndigheter. Hit hör bl.a. kurser om punktskattekontroll och om tullverkets bekämpande av ekobrott i en EU- värld. Inom tullverket implementeras ADB-revision som ett verktyg för smidigare kontroll av företag med ADB-baserade räkenskaper. För detta ändamål utbildas ett antal tulltjänstemän till ADB-revisorer. Rekryteringen till tullverket för ekobrottsbekämpning inriktas numera till övervägande del på personer med högskolekompetens. I den nu översiktligt redovisade nya ekoutbildningen samverkar myndigheterna med varandra i olika avseenden. Exempelvis svarar Riksskatteverket för utbildningsinsatser i fråga om redovisning, som kan anpassas för respektive samverkande myndighets behov. Riksskatteverket svarar också för utbildningsinsatser inom exekutionsväsendet som riktas även till samverkande myndigheter. För att långsiktigt utveckla och säkra myndighetskompetensen i fråga om ekobrottsbekämpning inrättas ett utbildningsråd med företrädare för de samverkande myndigheterna. Rådets huvuduppgifter är att se till att myndigheterna håller en hög och jämn kompetensnivå inom ekobrottsområdet. En årlig utbildningskatalog skall ges ut genom utbildningsrådets försorg. Kompetensprofiler för ekopersonal skall upprättas av myndigheterna för att tjäna som underlag när utbildningsbehovet för respektive yrkesgrupp bedöms. Ekobrottsberedningen har lagt fram ett principförslag om att det skall bli möjligt att direktrekrytera ekonomer och andra specialister till polisyrket för arbete som ekobrottsutredare (Ds 1996:1). Frågor om en genomgripande reformering av polisrekrytering och polisutbildning behandlas av en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet. I en delrapport (Ds 1996:11) har gruppen redovisat förslag som bl.a. innebär att en direktrekrytering av personer med olika slag av specialistkompetens till polisyrket blir möjlig. Det blir nu en uppgift för Rikspolisstyrelsen att, med utgångspunkt i arbetsgruppens förslag och remissyttrandena över dessa, detaljplanera en ny grundutbildning av poliser. 3.3 Styrning och uppföljning av myndigheternas verksamhet -------------------------------------------------------------------- | Några huvudpunkter: | | - Ett regionalt samverkansorgan har inrättats i alla län. | | - De regionala samverkansorganen har redovisat läget i fråga | | om ekobrottsbekämpningen i respektive län. | | - Myndighetsövergripande mål och riktlinjer för myndigheternas | | arbete med ekobrottsbekämpning kommer att utfärdas. | | - Arbetsbalanserna vid polisens ekorotlar arbetas ned till år | | 1998. | -------------------------------------------------------------------- Regeringens strategi innebär att styrning och uppföljning av myndigheternas åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten skall bli effektivare. Central styrning I regleringsbreven för budgetåret 1995/96 har de berörda myndigheterna bl.a. ålagts att prioritera insatserna mot ekonomisk brottslighet samt att utveckla och inrikta insatserna med utgångspunkt i regeringens strategi mot ekobrottslighet. Direktiv av denna innebörd har lämnats till åklagarväsendet, polisen, skatteförvaltningen, exekutionsväsendet, tullverket och länsstyrelserna. Regeringen avser att i fortsättningen, vid sidan av regleringsbreven, utfärda myndighetsövergripande mål och riktlinjer för myndigheternas åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Till skillnad från bestämmelserna i regleringsbrev, som är myndighetsspecifika, skall de myndighetsövergripande målen och riktlinjerna gälla generellt för de berörda myndigheterna. De myndigheter som i första hand avses är åklagarväsendet, polisen, skatteförvaltningen, exekutionsväsendet, tullverket och länsstyrelserna. Domstolsväsendet kommer att beröras såvitt gäller administrativa frågor såsom kompetensutveckling. Myndighetsövergripande mål och riktlinjer för år 1997 kommer att utfärdas inom kort. Genom de myndighetsövergripande målen och riktlinjerna får alla berörda myndigheter gemensamma verksamhetsmål för ekobrottsbekämpningen. Riktlinjer kan ges för verksamheter som regelmässigt kräver insatser av flera olika myndigheter. Härigenom blir det lättare för statsmakterna att styra och följa upp ekobrottsbekämpningen trots att den berör många myndigheter. Regionala samverkansorgan En särskild organisation för samordning av ekobrottsbekämpning på regional nivå infördes den 1 augusti 1995 genom regler i förordningen (1995:736) om regional myndighetssamverkan för bekämpning av ekonomisk brottslighet. I förordningen anges att det i varje län finns ett regionalt samverkansorgan mot ekonomisk brottslighet. Det regionala samverkansorganet leds av landshövdingen och består i övrigt av de regionala cheferna inom åklagarväsendet, polisen, skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. Också en företrädare för tullverket kan ingå. Samverkansorganet har ställning av arbetsgrupp utan myndighetsstatus och är administrativt knutet till länsstyrelsen. Uppgiften för det regionala samverkansorganet är att verka för en effek- tivisering av kampen mot den ekonomiska brottsligheten genom informationsutbyte, överläggning och samordning beträffande verksamhetsplanering för statliga myndigheter inom länet. Verksamheten avser också samverkan med andra statliga myndigheter samt med kommuner, näringsliv och organisationer. Till samverkansorganets uppgifter hör att inom länet 1. skapa en samlad bild av den ekonomiska brottsligheten, 2. tidigt uppmärksamma nya inslag i den ekonomiska brottsligheten, 3. utarbeta en gemensam strategi för kampen mot ekonomisk brottslighet, 4. ta initiativ till gemensamma kontrollaktioner, och 5. utvärdera gjorda insatser. De regionala samverkansorganen är avsedda som paraplyorganisation för myndighetssamarbetet på regional nivå. Samarbetet i konkreta ärenden och utvecklingsprojekt skall givetvis bedrivas i andra former, exempelvis i gemensamma arbets- eller projektgrupper med deltagande av chefer på mellannivå och handläggare. Men det är en uppgift för det regionala samverkansorganet att se till att det finns en sådan fungerande samarbetsorganisation inom länet. Myndigheternas lägesrapporter De regionala samverkansorganen skall utarbeta en årlig rapport till regeringen om den ekonomiska brottsligheten. Länsstyrelsen skall senast den 1 februari ge in rapporten till de berörda centralmyndigheterna, nämligen Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket. Riksåklagaren svarar för samordning av rapporteringen till regeringen genom att senast den 15 mars ge in länsstyrelsernas rapporter till Justitiedepartementet med ett gemensamt yttrande från centralmyndigheterna. Indikationer på nya brottsformer samt andra förhållanden som genast bör komma till regeringens kännedom skall rapporteras i särskild ordning genom Riksåklagarens försorg. En första rapport från den regionala verksamheten har redovisats i mars 1996. Av rapporten framgår att de regionala samverkansorganen har inlett arbetet i samtliga län men hunnit olika långt när det gäller att skaffa sig en överblick över ekobrottsligheten, samordna myndighetsverksamheten och initiera gemensamma projekt. Under samverkansorganen finns regelmässigt olika slag av arbetsgrupper för myndighetssamarbete i konkreta frågor. De regionala samverkansorganen har också redovisat förslag till förbättringar i fråga om ekobrottsbekämpningen, bl.a. ändringar i sekretesslagstiftningen för att öka myndigheternas möjlighet att informera varandra om frågor av betydelse för att förebygga eller ingripa mot ekonomisk brottslighet (se avsnitt 3.4). Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen och Riksskatteverket har i sitt gemensamma yttrande över de regionala rapporterna gjort en sammanställning av ekobrottsbekämpningen i länen sådan som den framgår av rapporterna. Sammanställningen bekräftar den tidigare allvarliga bilden av den ekonomiska brottsligheten och understryker vad som redan framhållits från många håll om att brottsligheten är särskilt omfattande i storstäderna och då särskilt i Stockholm. Från samverkansorganet i Stockholms län rapporteras sålunda att situationen visat sig vara betydligt allvarligare än vad som kunnat befaras. Skattebedrägerier, bolagsplundring och branschrelaterad brottslighet synes höra till de vanligaste slagen av allvarlig ekobrottslighet. En av de tydligaste utvecklingslinjerna är att de internationella inslagen i ekobrottsligheten blir allt vanligare. Den ekonomiska brottsligheten med anknytning till östeuropa synes dock ännu inte ha ökat i den utsträckning som befarats. Angrepp mot EU:s finansintressen (bidragsfusk m.m.) befaras allmänt bli ett växande problem men synes ännu inte ha föranlett konkreta brottsutredningar i någon större utsträckning. I de regionala rapporterna redovisas åtskilliga planerade eller genomförda gemensamma aktioner från berörda myndigheter. I många fall handlar det om kontrollaktioner mot branscher som är särskilt utsatta för ekonomisk brottslighet. Hit hör den riksomfattande kontrollaktionen avseende restaurangbranschen, Operation krogsanering, men också kontrollaktioner avseende exempelvis den yrkesmässiga trafiken respektive städbranschen. Ett brett samarbete har initierats för att förebygga ekonomisk brottslighet i samband med vissa mycket stora ekonomiska projekt, exempelvis byggandet av Öresundsbron och Mälarbanan. Operation krogsanering har också redovisats i särskild ordning, varvid framkommit bl.a. följande. Bland de närmast berörda organen finns skattemyndigheterna, polisen, kronofogdemyndigheterna, kommunerna och försäkringskassan. Också andra aktörer medverkar i vissa fall, såsom yrkesinspektionen, branschorganisationer och fackliga organ. Erfarenheterna från Operation krogsanering är enligt uppgift mycket goda. Antalet serveringstillstånd som dras in på grund av oegentligheter har ökat. Skatterevisioner har lett till betydande höjningar av debiterade skatter och avgifter. Effekterna är positiva också när det gäller inbetalning av skatteskulder inom restaurangbranschen. Polisen har i olika avseenden utvecklat sina metoder när det gäller ekobrottsbekämpning. Ekorotlarna har genomgående datoriserats. Som förebyggande åtgärd genomförs på flera håll aktioner tillsammans med skatteförvaltningen inom ramen för det s.k. PEK-projektet (Preventiv Ekonomisk Kontroll). I verksamheten ingår information till nystartade företag men också särskilda kontroller av kända ekobrottslingar. I många län redovisas särskilda satsningar på spaning och underrättelseverksamhet för att tidigt upptäcka och ingripa mot ekobrott. Rikspolisstyrelsen rapporterar att de satsningar som gjorts under senare år inom ekobrottsbekämpningen ännu inte har lett till förbättrat resultat i form av ökad produktivitet inom utredningsverksamheten. Det beror enligt Rikspolisstyrelsen bl.a. på att ärendena är så komplicerade. Till bilden hör också att polisen har haft stora pensionsavgångar av ekoutredare, vilket föranlett en kompetenssvacka som åtgärdas genom nyrekryteringar och utbildningsinsatser. Den ökade satsningen på förebyggande arbete m.m. kan också ha föranlett en tillfällig svacka i fråga om den brottsutredande verksamheten. Statistiken tyder på en minskad produktivitet, även om antalet arbetstimmar inom ekobrottsbekämpningen ökat med en procent. Avarbetning av arbetsbalanser av ekobrottmål Regeringen uppdrog i mars 1996 åt Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och samtliga länsstyrelser att genomföra ett projekt i syfte att väsentligt minska antalet ekobrottsutredningar i arbetsbalans hos polismyndigheter och åklagarmyndigheter. Arbetet skall vara klart senast vid utgången av juni 1998. Bakgrunden till uppdraget är att Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen år 1995 på regeringens uppdrag inventerat arbetsbalanserna av ekobrottsutredningar och funnit att det fanns omkring 6100 öppna ärenden på polisens ekorotlar. För att verkställa uppdraget har Riksåklagaren i juni 1996 uppdragit åt åklagarmyndigheterna att organisera avarbetningen efter samråd med länspolismästarna. 3.4 Register och sekretess -------------------------------------------------------------------- | Några huvudpunkter: | | - Reglerna om polisregister moderniseras. | | - Sekretess i ekobrottsbekämpningen ses över. | -------------------------------------------------------------------- I regeringens strategi framhålls att det är mycket viktigt för en effektiv ekobrottsbekämpning att myndigheterna kan ta tillvara den moderna informationsteknikens möjligheter till snabb och säker informationshantering. Det är därför viktigt att reglerna om myndighetsregister och sekretess, inom ramen för ett gott integritetsskydd, är effektiva och ändamålsenliga. En särskild utredare har redovisat förslag till ändringar i reglerna om polisregister (SOU 1996:35). Bl.a. har utredaren föreslagit en lagreglering av polisens underrättelseregister. Utredaren arbetar vidare med en total översyn av polisregisterlagstiftningen. Ekobrottsberedningen har gjort en enkät bland berörda myndigheter om i vad mån sekretesslagstiftningens nuvarande utformning hindrar en effektiv ekobrottsbekämpning. På grundval av detta material tillkallas inom kort en särskild utredare med uppdrag att se över sekretesslagstiftningen inom ekobrottsbekämpningens område. Ett mål för utredningen skall vara att effektivisera bekämpningen av ekonomisk brottslighet genom att göra det möjligt för berörda myndigheter och andra organ att i ökad utsträckning lämna information om sådant som har betydelse för att förebygga, upptäcka eller utreda ekonomisk brottslighet.Inom utredningsuppdraget faller bl.a. regler om informationsutbyte mellan myndigheter i det brottsförebyggande arbetet, vid planering av gemensamma kontrollaktioner och vid utredning av misstänkt ekonomisk brottslighet. 4 Förstärkt skattekontroll -------------------------------------------------------------------- | Några huvudpunkter: | | - Den gamla skatteflyktslagen har återinförts som tillfällig | | lösning. | | - Förslag till vässade regler i skatteflyktslagen har | | utarbetats. | | - Skärpt lagstiftning för skattekontroll utarbetas. | | - Skärpt lagstiftning mot fusk inom mervärdesskattens | | område utarbetas. | | - Provisorisk lagstiftning om punktskattekontroll har införts | | i | | avvaktan på permanent lagstiftning. | -------------------------------------------------------------------- Regeringens strategi innebär att skattekontrollen skall stärkas för att förebygga ekonomisk brottslighet och öka upptäcktsrisken vid sådan brottslighet. Skatteflykt, revision m.m. Den tidigare skatteflyktslagen, som upphävdes under den borgerliga regeringen, har från och med juli 1995 återinförts som en tillfällig lösning i avvaktan på ytterligare skärpningar av lagstiftningen inom området (prop. 1994/95:209, bet. 1994/95:SkU30, rskr. 1994/95:348, SFS 1995:575). Förslag till ytterligare förändringar i fråga om reglerna mot skatteflykt har i mars 1996 lagts fram av Skatteflyktskommittén (Fi 1995:04, dir. 1995:11) i betänkandet Översyn av skatteflyktslagen, Reformerat förhandsbesked (SOU 1996:44). Skatteflyktskommittén har också redovisat delbetänkandet Översyn av revisionsreglerna (SOU 1996:79). Betänkandet innehåller åtskilliga förslag för att förbättra skattekontrollen. Sålunda föreslås att revision skall få företas för kontroll av det löpande beskattningsårets eller den löpande periodens räkenskaper och andra handlingar. Det föreslås också att regler om s.k. tredjemansrevision återinförs och att det åter skall bli möjligt att genomföra s.k. överraskningsrevision, dvs. revision som genomförs utan föregående underrättelse till den som skall revideras. Regler av denna innebörd fanns tidigare men upphävdes år 1994, vilket kommittén funnit har gått ut över kontrollens effektivitet. Kommittén arbetar vidare med frågor om kontroll av tillfällig handel och en permanent lösning av frågan om punktskattekontroll (se nedan). Punktskattekontroll En provisorisk reglering av frågor om punktskattekontroll har den 1 juli 1996 införts genom lagen (1996:598) om kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak (prop. 1995/96:197, bet. 1995/96:SkU30, rskr. 1995/96:291). Bakgrunden är att det visat sig uppstå en omfattande och svårbemästrad kriminalitet genom att produkter av angivet slag fördes in från andra EU-länder utan att de svenska reglerna om punktskatter följdes. De nya reglerna innebär bl.a. att skattemyndighet, med biträde av polisen, får kontrollera att det som är eller kan antas vara yrkesmässiga transporter av varor genomförs enligt gällande lagstiftning om skatt på energi såvitt avser mineraloljeprodukter, alkoholskatt samt tobaksskatt. I gränsnära områden har tullmyndigheterna också kontrollbefogenheter inom den angivna lagstiftningen. En permanent kontrollagstiftning inom detta område utarbetas inom Skatteflyktskommittén. Självdeklaration och kontrolluppgifter Skattekontrollutredningen (Fi 1995:05, dir. 1995:12) har i uppdrag att se över bl.a. reglerna om självdeklaration och kontrolluppgifter m.m. I uppdraget ligger bl.a. att utarbeta så enkla regler som möjligt när det gäller uppgiftsskyldighet, utforma en obligatorisk uppgiftsskyldighet om reavinster och reaförluster när det gäller försäljning av aktier och andra finansiella instrument, föreslå förbättringar när det gäller kontrolluppgifter avseende vissa inkomster i utlandet och se över reglerna om skattetillägg vid skönstaxering och skönsbeskattning på grund av utebliven deklaration. Utredningen har lagt fram delbetänkandet Artikel 6 i Europakonventionen och skatteutredningen (SOU 1996:116). Skattebetalning Skattebetalningsutredningen har i sitt slutbetänkande Ett nytt system för skattebetalningen (SOU 1996:100) redovisat förslag till betydande förändringar i fråga om rutinerna för de flesta skatter och avgifter. Utredningen föreslår ett system som innebär att det för varje skattskyldig skall finnas ett skattekonto på vilket redovisningar och inbetalningar till staten registreras ungefär som på ett vanligt bankkonto. Redovisningen av källskatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt skall göras i samma deklaration. Det nya systemet avses bl.a. ge ökade möjligheter till skattekontroll. Ärendet bereds vidare inom Finansdepartementet med sikte på att regeringen skall kunna förelägga riksdagen en proposition våren 1997. Mervärdesskattekontroll m.m. Riksskatteverket har i sin fördjupade anslagsframställning för åren 1997-1999, på uppdrag av regeringen, redovisat en rad förslag om förenklingar och andra ändringar i skattelagstiftningen med syfte att effektivisera hanteringen och förbättra skattekontrollen. Inom Finansdepartementet har utarbetats en promemoria, som redovisats i juni 1996, med förslag till åtgärder inom mervärdesskattens område. Förslagen utgör delvis en vidareutveckling av förslag från Riksskatteverket. Bl.a. föreslås att reglerna om skyndsam återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt ändras så att de bättre ger uttryck för hur återbetalningarna bör hanteras med hänsyn till kravet på att skattemyndigheterna skall kunna utföra en från samhällssynpunkt acceptabel skattekontroll. Promemorian innehåller också förslag rörande reglerna om den skattskyldiges redovisning och om bevisningen för de materiella förutsättningarna för återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt. Ärendet bereds vidare inom Finansdepartementet. Skatteförvaltningen och tullverket Också på fältet är utvecklingsarbetet i fråga om skattekontrollen en prioriterad fråga, som närmare har redovisats i budgetpropositionen (prop. 1996/97:1). Exempelvis håller den s.k. grundhanteringen på att effektiviseras för att skapa ett större resursutrymme för förstärkningar när det gäller skattekontroll. Särskilda medel för skattekontroll har tillförts successivt. Uppbyggnaden har slutförts budgetåret 1995/96, då skatteförvaltningen disponerar 200 miljoner kronor på tolvmånadersbasis för detta ändamål.Inom tullverkets område har tyngdpunkten flyttats från initial kontroll till efterkontroll. Detta har möjliggjorts genom att ett nytt delsystem i tulldatasystemet, efterkontrollsystemet, tagits i bruk. Som ett led i samarbetet mellan de nordiska tullförvaltningarna har inletts ett projekt med nordiska simultanrevisioner, vilket innebär att tullmyndigheter i skilda nordiska länder samtidigt företar revision i exempelvis multinationella koncerner. Tullverket deltar i det internationella brottsbekämpande samarbetet, bl.a. inom ramen för Östersjösamarbetet och EU-samarbetet (se avsnitt 9). Utvecklingen av bilaterala samarbetsavtal med andra länder fortsätter. Kontrollfunktionerna inom staten Kontrollfunktionerna inom staten förstärks med 100 miljoner kronor år 1997, 120 miljoner kronor 1998 och 125 miljoner kronor 1999 (prop. 1995/96:150). Inom den ramen avsätts resurser även för bekämpning av ekobrotten. 5 Vissa näringslivsfrågor -------------------------------------------------------------------- | Några huvudpunkter: | | - Dialog har upptagits mellan statsmakterna och näringslivet | | om att utveckla näringslivets roll i ekobrottsbekämpningen. | | - Affärskontrollen inom näringslivet underlättas | | genom bättre service från myndigheterna. | | - Aktiebolagslagen vässas. | | - Näringslivets egenåtgärder mot ekobrott utreds. | -------------------------------------------------------------------- Regeringens strategi innebär att näringslivet måste ta ett större ansvar när det gäller att skydda sig mot eller annars förebygga ekonomisk brottslighet. I detta ligger att näringslivet måste utveckla etiken i affärsförhållanden samt förbättra internkontroll och s.k. affärskontroll. Affärskontroll Med affärskontroll avses att näringsidkare, innan de ingår avtal, kontrollerar att den tilltänkta affärspartnern inte framstår som oseriös med hänsyn till vad som kan inhämtas ur tillgängliga register eller på annat sätt. Det är ett allmänt intresse att underlätta för näringslivet att företa en säker affärskontroll. I linje härmed uppdrog regeringen i juni 1995 åt Patent- och registreringsverket (PRV) att verka för en ökad affärskontroll genom att utveckla ett lämpligt och lättillgängligt underlag för sådan kontroll. Uppdraget bygger på förslag som PRV har framfört till ekobrottsberedningen om att affärskontrollen kan underlättas genom att offentliga uppgifter i aktiebolagsregistret och andra register kan göras lättare tillgängliga och marknadsföras till näringslivet. PRV föreslog bl.a. att verket skulle utveckla ett intyg om att vissa nyckelkrav är uppfyllda, exempelvis att ett bolag har behörig styrelse och har ingivit stadgade bolagshandlingar. I uppdraget till PRV ligger också att uppgifter för affärskontroll skall göras lättare tillgängliga också från register som förs hos andra myndigeter, exempelvis skattemyndigheter. En första etapp av den nya servicen införs under år 1996 och innebär att PRV tillhandahåller ett särskilt företagsbevis med ett stort antal nyckeluppgifter ur bl.a. aktiebolagsregistret, som förs hos PRV. Bl.a. finns uppgifter om antal förändringar när det gäller styrelseledamöter eller revisorer under det senaste året samt uppgift om årsredovisningarna för de senaste tre åren kommit in och godkänts av PRV. Det nya företagsbeviset marknadsförs av PRV. I en andra etapp utreder PRV behov och möjligheter när det gäller att införa ytterligare uppgifter i företagsbeviset, exempelvis uppgifter om aktieägare, oren revisionsberättelse, F-skattesedel, momsregistrering och restförd skatt. Möjligheterna att förbättra affärskontrollen i samband med kreditupplysning utreds av utredningen om vissa bulvanförhållanden m.m. (se avsnitt 6). Andra associationsrättsliga frågor Aktiebolagskommittén har i ett delbetänkande (SOU 1995:44) föreslagit ändringar i fråga om aktiebolagslagens bestämmelser om bolagsstämma, bolagets ledning, revision och skadestånd. En regel föreslås om skyldighet för revisor att underrätta åklagare om brottsmisstanke i vissa fall. Underrättelseskyldigheten skall gälla i det fall revisorn har riktat anmärkning mot ett förhållande i revisionsberättelsen och dessutom har anledning att anta att detta utgör ett brott eller ett led i ett brott samt innebär väsentlig skada eller fara för sådan skada. Ärendet bereds inom Justitiedepartementet. Andra bolagsrättsliga frågor kommer att behandlas inom en utredning som kommer att tillsättas inom Justitiedepartementet. Utredningsuppdraget kommer att grunda sig på förslag från Riksåklagaren i en rapport om åtgärder mot bolagsplundring (se avsnitt 6). Näringslivets egenåtgärder i övrigt Efter diskussioner mellan ekobrottsberedningen och företrädare för näringslivet tillkallar regeringen en utredare för att ta fram ett underlag för överläggningar mellan regeringen och näringslivet rörande näringslivets egenåtgärder mot ekonomisk brottslighet. I uppdraget ligger att kartlägga vad som kan göras för att näringslivet genom frivilliga åtgärder skall förbättra sitt eget skydd mot sådan brottslighet. Underlaget skall belysa både vad näringslivet kan och vill göra för att förbättra sitt skydd mot ekobrottslighet och vad statsmakterna kan göra för att främja sådana egenåtgärder inom näringslivet. Utredaren skall ta fram underlaget i fortlöpande dialog med näringslivet. 6 Branschsanering, upphandling och åtgärder mot bolagsplundring m.m. -------------------------------------------------------------------- | Några huvudpunkter: | | - Branscher som är särskilt utsatta för ekobrott saneras. | | - Ökad kontroll vid tillståndsgivning och tillsyn utreds. | | - Reglerna om skrothandel utreds. | | - Ökad kontroll i samband med upphandling utreds. | | - Åtgärder mot bolagsplundring utreds. | | - Åtgärder mot vissa bulvanförhållanden utreds. | -------------------------------------------------------------------- Branschsaneringsutredningen m.m. En särskild utredare tillkallades i november 1995 efter beslut av regeringen för att utreda frågor om branschsanering och andra åtgärder mot ekonomisk brottslighet (Ju 1995:11, dir. 1995:142). Bakgrunden till uppdraget är att vissa branscher erfarenhetsmässigt är särskilt utsatta för ekonomisk brottslighet. Utredaren skall identifiera sådana branscher och föreslå branschspecifika åtgärder mot ekobrottsligheten i resp. bransch. Åtgärderna skall utformas så att de inte äventyrar marknadens funktioner och andra allmänna intressen. Till det som skall övervägas hör ett ökat inslag av vandelskontroll i vissa branscher. Utredaren skall också överväga former av branschsanering som bygger på egenåtgärder inom näringslivet, exempelvis genom medverkan av branschorganisationer som ett alternativ eller ett komplement till åtgärder från det allmännas sida. Inom uppdraget faller också frågor om att effektivisera särskilt det förebyggande arbetet mot ekobrottslighet genom en mera utvecklad kontroll i samband med tillståndsgivning, bidragsgivning och tillsyn rörande företag eller näringsidkare. En ytterligare fråga är effektiviseringar av regler om tillsyn och sanktioner i den nya alkohollagen (1994:1783) mot bakgrund bl.a. av erfarenheterna från den samordnade regionala tillsynen över restaurangbranschen (Operation krogsanering). Uppdraget skall vara slutfört i april 1997. En särskild utredare har tillkallats för att se över lagstiftningen för handel med skrot och begagnade varor (N 1996:01, dir. 1996:1). I uppdraget ligger också att se över tillsynen över detta område. Till det som särskilt skall beaktas i utredningsarbetet hör intresset av en effektiv brottsbekämpning och av en väl fungerande konkurrens. Upphandling Riksrevisionsverket fick i februari 1996 i uppdrag av regeringen att utreda hur kontrollen i samband med offentlig upphandling kan fördjupas för att förebygga ekonomisk brottslighet. Uppdraget avser all offentlig upphandling och berör alltså även kommunerna. Verket skall bl.a. överväga om reglerna i lagen (1992:1528) om offentlig upphandling bör preciseras när det gäller kontrollen av leverantörer. Vidare skall övervägas om underlaget för kontrollen bör breddas genom ytterligare registerkontroller än som görs i dag eller på något annat sätt. Inte minst skall övervägas hur man skall kunna undvika att kontrollunderlaget blir mindre säkert när det gäller utländska leverantörer. Uppdraget skall vara slutfört före utgången av år 1996. Åtgärder mot bolagsplundring Regeringen uppdrog i oktober 1995 åt Riksåklagaren att kartlägga problemställningar och möjliga åtgärder mot bolagsplundring. Med bolagsplundring avses att ett aktiebolag eller en annan juridisk person berövas sina tillgångar genom olika brottsliga förfaranden, vanligen i samband med att bolaget överlåts. Uppdraget redovisades i en rapport i februari 1996. Av rapporten framgår att bolagsplundring under senare år har blivit en allt vanligare form av ekonomisk brottslighet. Myndigheterna har ofta svårt att förhindra och beivra bolagsplundring effektivt. Det beror bl.a. på att det är svårt att få fram en gärningsman med hänsyn till att brottsplanen regelmässigt innebär att styrelsen byts med täta mellanrum eller att styrelse saknas eller att bolaget utåt företräds av en bulvan, en s.k. målvakt. Rapporten innehåller åtskilliga uppslag till åtgärder mot bolagsplundring. Riksåklagaren framhåller att förslagen i första hand skall ses som en idékatalog över åtgärder som kan vara värda att utreda närmare. Förslagen avser såväl lagändringar inom skatterättens, associationsrättens och straffrättens områden som utveckling av arbetsmetoder i myndigheternas verksamhet. Uppslagen i rapporten fordrar genomgående en närmare utredning innan det är möjligt att ta ställning till respektive reformfråga. Ett sådant fördjupat utredningsarbete har kommit till stånd när det gäller flertalet uppslag i rapporten. Följande schematiska uppställning behandlar några av de viktigare frågorna, av vilka de flesta behandlas närmare i andra avsnitt. * Reglerna om otillåten vinstutdelning behandlas av Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08). * Ett antal andra associationsrättsliga frågor kommer att behandlas av en utredare inom Justitiedepartementet. Hit hör bl.a. frågor om åtgärder för att komma till rätta med problemen kring styrelselösa aktiebolag. * Vandelsprövning i samband med tillståndsgivning behandlas av Branschsaneringsutredningen (Ju 1995:11). * Åtgärder mot illojal användning av bulvaner samt frågor om generalfullmakt, ägarregister för mindre aktiebolag och översyn av lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m. behandlas av Bulvanutredningen (Ju 1996:06. dir. 1996:55). * Sekretessfrågor kommer att behandlas av den särskilde utredare som skall se över frågor om sekretess i samband med bekämpning av ekonomisk brottslighet (se avsnitt 3.4). * Konkurskarantän behandlas av den särskilde utredaren som ser över bestämmelser om betalningsunderlåtelse och konkurs m.m. i lagen om näringsförbud (N 1996:03, dir. 1996:20). * Vissa skattefrågor ses över inom Finansdepartementet. * Finansinspektionens roll ses över av Banklagskommittén (Fi 1995:09, dir. 1995:86). * Ökad kontroll i samband med upphandling ses över av Riksrevisionsverket. Bulvanutredningen En särskild utredare tillkallades i juni 1996 för att se över åtgärder mot vissa bulvanförhållanden m.m. (Ju 1996:06, dir. 1996:55). Syftet är att förhindra eller försvåra att främst ekonomisk brottslighet bedrivs med bulvaner som täckmantel. Åtgärder kan enligt direktiven övervägas inom skilda lagstiftningsområden, exempelvis inom straffrätten, förvaltningsrätten och civilrätten. Också andra åtgärder än lagstiftning kan övervägas, såsom att utveckla myndigheternas kompetens och arbetsmetoder. Till det som särskilt skall uppmärksammas hör hur myndigheter med tillstånds- eller tillsynsuppgifter skall kunna få betydligt bättre möjligheter än i dag att förhindra att reglerna exempelvis för att få ett tillstånd eller för att bedriva en viss verksamhet kringgås genom användning av bulvaner. Vidare skall övervägas hur det kan göras lättare att avslöja illojala bulvanförhållanden i andra sammanhang, exempelvis när ett företag träder i affärsförbindelse med ett annat företag (s.k. affärskontroll). Därvid skall övervägas om registeruppgifter avseende brottsmålsdomar rörande ekonomisk brottslighet bör göras tillgängliga i samband med kreditupplysning. I uppdraget ingår att överväga vilka regelförändringar som kan och bör genomföras för att hindra att ett beslut om näringsförbud kringgås genom användning av bulvaner eller på annat sätt. Utredaren skall också se över lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m. med syfte att göra lagen till ett effektivare instrument i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Uppdraget skall vara slutfört före utgången av december 1997. 7 Penningtvätt, konkurs och processfrågor -------------------------------------------------------------------- | Några huvudpunkter: | | - Skärpt lagstiftning mot penningtvätt utreds. | | - Effektivare regler om förverkande av vinning från brott | | utreds. | | - Ändamålsenligare konkursregler har införts. | | - Effektivare rutiner för brottsutredning vid konkurs har | | införts. | | - Snabbare handläggningsrutiner av ekobrottmål utarbetas. | -------------------------------------------------------------------- Regeringens strategi innebär att åtgärderna mot penningtvätt skall göras effektivare för att öka möjligheterna att upptäcka misstänkta transaktioner. Rutinerna i samband med konkurs skall effektiviseras väsentligt. Brottmålshanteringen skall snabbas upp genom effektivare brottsutredning och en modernisering av rättsprocessen. Penningtvätt Penningtvätt innebär att pengar som någon fått på olagligt sätt genom olika transaktioner förs in i den legala ekonomin så att de ser ut att vara lagligen åtkomna. Grunder för åtgärder mot penningtvätt finns i internationella regelverk till vilka Sverige har anslutit sig, bl.a. konventioner inom FN:s och Europarådets ramar samt EG-direktiv. Det svenska regelverket finns i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt. Reglerna innebär bl.a. att banker m.fl. skall kontrollera vissa slag av transaktioner och i vissa fall anmäla transaktionerna till Rikspolisstyrelsen. Regeringen beslutade i november 1995 att tillkalla en särskild utredare för att utreda vilka åtgärder som kan och bör vidtas för att effektivisera bekämpningen av penningtvätt (Fi 1995:18, dir. 1995:132). Enligt direktiven skall utredaren utvärdera hur reglerna om penningtvätt tillämpas. Med utgångspunkt därifrån skall övervägas en breddning av penningtvättlagens tillämpningsområde till andra slag av rörelser där penningtvätt enligt erfarenheten förekommer. Vidare skall utredaren överväga om det behövs bättre sanktioner, straffrättsliga eller administrativa, mot penningtvätt. Bland andra frågor som faller inom utredningen om skärpt bekämpning av penningtvätt kan nämnas om det behövs förändringar av sekretessregler för att förbättra informationsutbytet mellan banker och myndigheter rörande penningtvätt, om pengar som misstänks ha samband med penningtvätt skall kunna „frysas„ hos det mottagande företaget i väntan på polisens utredning samt om det bör införas regler för bevakad överföring av pengar, dvs. om att låta misstänkta pengar passera genom transaktionssystemet under polisiär övervakning för att se vem de slutligen hamnar hos. Utredningen skall vara klar före utgången av mars 1997. En viss fråga om penningtvätt har redan förelagts riksdagen i regeringens proposition 1995/96:216 Valutaväxling och valutahandel. I anslutning till förslag om en ny valutaväxlingslag föreslås att penningtvättlagen ändras så att den blir tillämplig på den som driver valutaväxlingsrörelse i väsentlig omfattning. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 (bet. 1996/97:NU5). Förverkande av vinning från brott En fråga som har nära samband med penningtvätt är möjligheterna att förverka vinning från brott. Den internationella organiserade brottsligheten, inte minst inom ekobrottsområdet, har under senare år genererat mycket stora vinster, som regelmässigt investeras i ny brottslighet eller i det seriösa näringslivet. Frågan om att effektivt kunna förverka sådana kriminellt genererade tillgångar har alltmer trätt fram som en av huvudfrågorna inom det internationella kriminalpolitiska arbetet. Regeringen avser att inom kort tillkalla en särskild utredare för att utreda hur man kan effektivisera reglerna om att förverka vinning från brott. Uppföljning av bankkrisen m.m. En utredning, Banklagskommittén (Fi 1995:09, dir. 1995:86), har tillsatts för att se över tillstånds- och tillsynsreglerna inom bankområdet mot bakgrund bl.a. av erfarenheterna från bankkrisen. I uppdraget ligger att överväga om vårdslös kreditgivning bör kriminaliseras. Att frågan om vårdslös kreditgivning skall ses över har rekommenderats i en rapport från Riksåklagaren: Vissa iakttagelser vid utredning av ifrågasatta brottsliga förfaranden i banker och finansinstitut (rapport 1995:1). Rapporten har utarbetats inom ramen för Riksåklagarens specialoperation (RÅSOP). Reglerna om tillstånd och tillsyn i fråga om verksamhet på det finansiella området har skärpts genom ändringar i bl.a. bankrörelselagen (1987:617) från den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:173, bet. 1995/96:NU23, rskr. 1995/96:285, SFS 1996:746). Genom ändringarna genomfördes också EG:s s.k. BCCI-direktiv som innebär förbättrade tillsynsmöjligheter över finansiella företag, särskilt sådana med internationell anknytning. Direktivet har tillkommit mot bakgrund av upplösningen av Bank for Credit and Commerce International (BCCI) och andra liknande händelser där det visat sig att en effektiv tillsyn från myndigheternas sida omöjliggjorts av att verksamheten varit splittrad på många skilda länder. Genom ändringar i insiderlagen (1990:1342) utvidgas förbudet mot insiderhandel till att avse alla förekommande finansiella instrument (prop. 1995/96:215). Det införs förbud för vissa befattningshavare i aktiemarknadsbolag och dess moderbolag att göra korttidsaffärer med aktier i bolaget. Konkurs Konkurslagen (1987:672) har ändrats från den 1 juli 1995 i flera avseenden som har betydelse för bekämpning av ekonomisk brottslighet (prop. 1994/95:189, bet. 1994/95:LU31, rskr. 1994/95:411, SFS 1995:793). Ändringarna gäller bl.a. innehållet i konkursbouppteckningen och edstemats räckvidd. Vidare har ett register över fysiska personers och dödsbons konkurser inrättas vid Patent- och registreringsverket. Genom ändringar i sekretesslagen från den 1 april 1996 har nya regler införts hos tillsynsmyndighet i konkurs och åklagare för uppgifter inom exekutionsväsendet som angår misstankar om att en gäldenär begått viss ekobrottslighet (prop. 1995/96:127, bet. 1995/96:KU24, rskr. 1995/96:181, SFS 1996:155). Inom Justitiedepartementet pågår ett beredningsarbete för att söka vägar att effektivisera konkurshanteringen i stort mot bakgrund bl.a. av uttalanden i riksdagen om behovet av effektiva åtgärder i samband med konkurs för att utreda ekonomisk brottslighet (bet. 1993/94:LU20). I underlaget för arbetet ingår också Riksrevisionsverkets rapport Tillsyn vid konkurs (RRV 1994:13). Riksåklagaren och Riksskatteverket lade år 1994 fram en rapport med förslag till åtgärder för att effektivisera brottsutredning i samband med konkurs, den s.k. Rubicon-rapporten. I rapporten föreslås bl.a. att konkursförvaltaren skall anmäla brottsmisstankar till åklagare tidigare än i dag, att åklagaren skall kunna använda konkursförvaltaren som biträde samt att fortlöpande dialog skall hållas mellan åklagare, tillsynsmyndighet (kronofogdemyndighet) och konkursförvaltare. Regeringen uppdrog i juni 1995 åt Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att effektivisera rutinerna för brottsutredning i konkurs med utgångspunkt från förslagen i Rubicon-rapporten. Projektet samordnas av Riksåklagaren. För att genomföra projektet har det utsetts enprojektledning med en referensgrupp samt regionala samordnare för utveckling av brottsutredningsrutinerna vid konkurs. Omkring 30 seminarier hålls under år 1996 på olika platser i landet med deltagande av åklagare, poliser, konkursförvaltare och revisorer samt företrädare för tillsynsmyndigheter, skattemyndigheter och specialindrivningsenheter vid kronofogdemyndigheterna. Processfrågor En generell översyn av den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet pågår genom försorg av Domstolsorganisationskommittén (Ju 1995:05, dir. 1995:102). Översynen görs med utgångspunkt bl.a. i de ökande kraven på domstolarnas kompetens och förmåga att handlägga allt svårare mål. I direktiven till utredningen framhålls inte minst de ökade kraven i fråga om handläggning av mål om ekonomisk brottslighet. Regeringen uppdrog i juni 1995 åt Domstolsverket och Riksåklagaren att ta fram ett underlag om hur handläggningen av stora ekobrottmål vid domstol kan göras snabbare och annars rationellare inom ramen för gällande regelverk samt i vad mån processreglerna för sådana mål behöver ändras. Uppdraget har redovisats i en rapport i juni 1996. Frågan bereds vidare inom Justitiedepartementet. 8 Effektivare sanktionsregler -------------------------------------------------------------------- | Några huvudpunkter: | | - Effektivare sanktionsregler mot skattebrott har införts. | | - Effektivare sanktionsregler mot överträdelser inom miljörätten| | föreslås. | | - Effektivare regler om borgenärsbrott föreslås. | | - Reglerna om företagsbot ses över. | | - Skärpta regler om näringsförbud har införts. | | - Ytterligare skärpning av reglerna om näringsförbud utreds. | -------------------------------------------------------------------- Skattebrott m.m. Skattebrottslagen (1971:69) har ändrats med verkan från den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:170, bet. 1995/96:JuU23, rskr. 1995/96:277, SFS 1996:658). Ändringarna bygger på förslag från Skattebrottsutredningen (Fi 1993:08). Avsikten med ändringarna är att effektivisera lagföringen av skattebrott. Skattebrottslagen har med dessa ändringar gjorts generellt tillämplig på alla skatter. Skattebedrägeribrottet, som nu benämns skattebrott, har ändrats från effektbrott till farebrott. Betydande delar av den kriminalisering som tidigare reglerats i uppbördslagen och andra författningar inom skatteområdet har överförts till skattebrottslagen. Utredningen har därefter, efter att ha ändrat namn till Borgenärs- brottsutredningen, lagt fram betänkandet Borgenärsbrott (SOU 1996:30). I betänkandet föreslås att reglerna i 11 kap. brottsbalken om borgenärsbrott ändras så att de blir effektivare. Ärendet bereds inom Justitiedepartementet. Miljöbrott Miljöbalksutredningen (M 1993:04) har redovisat ett delbetänkande med förslag till en ny miljöbalk (SOU 1996:103). Målet med miljöbalken är att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling i samhället, där nu levande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö att leva i. Till detta ändamål lägger utredningen fram förslag till omfattande lagregleringar, bl.a. en miljöbalk. När det gäller de straffrättsliga frågorna innebär Miljöbalksutredningens förslag bl.a. att straffbestämmelserna på miljörättens område fördelas mellan brottsbalken och miljöbalken. Straffen för överträdelser på miljöområdet föreslås bli skärpta. Också underlåtenhet att vidta skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått inom kemikalieområdet straffbeläggs. I miljöbalken föreslås vidare en regel om förverkande av egendom som varit föremål för brott, bl.a. avseende kemiska produkter. Också fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använts eller medförts vid brott skall enligt förslaget förverkas. Den som i näringsverksamhet överträder generella föreskrifter, påbörjar verksamhet utan tillstånd eller anmälan eller överträder särskilda villkor som har föreskrivits för verksamheten skall enligt förslaget kunna påföras en miljösanktionsavgift. Ett beslut om miljösanktionsavgift skall vara direkt verkställbart. Miljösanktionsavgiften skall påföras av tillsynsmyndigheten enligt en taxa som regeringen beslutar om. Företagsbot En särskild utredare har tillkallats för att utreda frågor om företagsbot efter beslut av regeringen i juni 1995 (Ju 1995:06, dir. 1995:95). Syftet är att effektivisera ekobrottsbekämpningen genom sanktioner vid brott i näringsverksamhet. Regler om företagsbot finns i brottsbalken. Reglerna har kritiserats för att vara svåra att tillämpa i praktiken, med följd att de inte har kommit till användning i den utsträckning som varit avsedd. I den särskilde utredarens uppdrag ingår att kartlägga och utvärdera hur reglerna om företagsbot tillämpas. Mot bakgrund av utvärderingen skall utredaren utarbeta förslag till ett effektivt sanktionssystem såvitt avser brott i näringsverksamhet. Vid det arbetet skall utredaren överväga om ett system med företagsbot bör ersättas med ett ansvarssystem med straff som riktar sig mot juridiska personer i likhet med vad som finns i vissa andra länder. Utredarens arbete kommer att redovisas första halvåret 1997. Näringsförbud Lagen (1986:436) om näringsförbud har ändrats med verkan från den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:98, bet. 1995/96:LU22, rskr. 1995/96:212, SFS 1996:314). Ändringarna bygger på förslag från Näringsförbudsutredningen i betänkandet Ett renodlat näringsförbud (SOU 1995:1). Ändringarna innebär bl.a. att reglerna om näringsförbud skärps genom att näringsförbud i princip görs obligatoriskt vid brott i näringsverksamhet, om brottsligheten inte är ringa. Förbudstiden sträcks ut från högst fem år till högst tio år. Huvudregeln är att näringsförbud meddelas för fem år och att förbudstiden sträcks ut till tio år i grova fall och vid återfall. Beslut om näringsförbud skall kungöras. Utredningen föreslog att reglerna om näringsförbud i anledning av konkurs och underlåtenhet att betala skatt skulle avskaffas med hänsyn till att de i praxis tillämpades så sällan. Regeringen intog en annan ståndpunkt i den ovan nämnda propositionen. Det är enligt regeringens mening angeläget att behålla möjligheten att besluta om näringsförbud vid grova skatteundandraganden och upprepade konkurser utan att brott föreligger. Mot bakgrund härav beslutade regeringen i mars 1996 att tillkalla en särskild utredare för att se över bestämmelserna om betalningsunderlåtelse och konkurs i lagen om näringsförbud (N 1996:03, dir. 1996:20). Utredaren skall utarbeta förslag med syfte bl.a. att effektivisera användningen av näringsförbud vid betalningsunderlåtelse och konkurs. Dessutom skall utredaren överväga om grova åsidosättanden av t.ex. marknads- och konkurrensrättsliga regler, arbetsmiljö- och miljörättsliga regler samt civilrättsliga regler som inte har samband med brott m.m. skall kunna vara självständiga grunder för näringsförbud. 9 Internationellt arbete -------------------------------------------------------------------- | Några huvudpunkter: | | - En konvention om bedrägeri rörande EU-medel har antagits. | | - Nya EU-regler för administrativa sanktioner för | | bidragsfusk m.m. rörande EU-medel har införts. | | - En delegation samordnar svenska myndigheters åtgärder mot | | bedrägeri rörande EU-medel. | | - Europolkonventionen har undertecknats. | | - En aktionsgrupp mot organiserad brottslighet runt Östersjön | | har bildats. | | - Behovet av åtgärder i övrigt mot internationell | | ekonomisk brottslighet utreds. | -------------------------------------------------------------------- Regeringens strategi innebär att Sverige aktivt skall verka för att utveckla det internationella samarbetet mot ekonomisk brottslighet. Angrepp på EU:s finansiella intressen I och med Sveriges inträde i EU har det blivit en viktig fråga inom ekobrottsbekämpningen att förebygga och ingripa mot bidragsfusk och andra angrepp på EU:s finansiella intressen. Åtskilliga åtgärder har vidtagits inom det området. Bl.a. har medlemsländerna enats om gemensamma ramar både för straffrättsliga och administrativa sanktioner när gemenskapsmedel har undanhållits, mottagits eller använts felaktigt.Det straffrättsliga ramverket finns i en konvention om skydd för gemenskapens finansiella intressen („bedrägerikonventionen„), som skrevs under i juli 1995. Konventionen innebär att medlemsländerna åtar sig att straffbelägga olika former av bedrägerier mot EU:s finansiella intressen. Ett protokoll har utarbetats där medlemsländerna åtar sig att straffbelägga mutbrott och bestickning av tjänstemän, både nationella tjänstemän och EU-tjänstemän, som kan skada EU:s finansiella intressen. Den svenska strafflagstiftningen uppfyller redan väsentligen kraven i dessa instrument. Ett administrativt ramverk finns i en förordning om skydd av gemenskapens finansiella intressen, (EG) nr 2988/95. Förordningen innehåller regler om administrativa åtgärder och sanktioner samt om kontroll på plats inom medlemsländerna. Reglerna skall kompletteras med bestämmelser i de berörda sektorsregelverken. Inom EG-kommissionen finns ett särskilt organ, UCLAF, för utredning av frågor om bedrägerier m.m. mot EU:s finansiella system. UCLAF har byggts ut och utgör nu ett centrum för arbetet såväl inom EU som nationellt när det gäller att bekämpa kriminalitet av detta slag. Svenska myndigheter utvecklar efter hand sitt samarbete med UCLAF. På hemmaplan har regeringen låtit tillkalla en delegation (bedrägeridelegationen) med uppdrag att vara ett samverkansorgan för åtgärder mot bedrägerier, missbruk och annan oegentlig och ineffektiv hantering och användning av EU-relaterade medel i Sverige (Fi 1996:04, dir. 1996:29, jfr prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67). Till delegationens uppgifter hör att främja samarbete mellan berörda myndigheter när det gäller utredning och sanktionering av misstänkta fall samt att främja att myndigheterna utvecklar en hög kompetens inom området. Det operativa ansvaret vilar däremot på myndigheterna. Delegationen skall vidare ta fram underlag för nationella behov och underlag för EG-organen när det gäller kriminalitet och missbruk rörande EU- medel samt åtgärder däremot. I kommittén ingår företrädare för berörda departement och myndigheter. I maj 1996 hölls på svenskt initiativ ett seminarium i Saltsjöbaden om brottsförebyggande arbete. Vid seminariet utarbetades ett antal rekommendationer till ministerrådet med inriktning på att ge det brottsförebyggande arbetet en mera framträdande roll inom EU. Bland de åtgärder som behandlades fanns också förebyggande åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Internationell rättshjälp m.m. Ekobrottsberedningen har gjort en översiktlig studie av det internationella samarbetet hos myndigheterna inom åklagarväsendet, polisen, skatteförvaltningen, exekutionsväsendet och tullverket. Myndigheterna har därvid framhållit att det internationella samarbetet är tungrott och långsamt både i fråga om rättshjälp och i skattesammanhang. Detta är frågor som i många fall måste lösas genom ett brett och långsiktigt arbete, både bilateralt och multilateralt, för att förenkla de internationella instrument som reglerar samarbetet och för att effektivisera den praktiska hanteringen av internationella samarbetsfrågor på myndighetsnivå. Inom EU har en arbetsgrupp inrättats för att behandla frågor om att effektivisera den internationella rättshjälpen. Det handlar bl.a. om att öka möjligheterna till direkt kommunikation mellan de olika staternas myndigheter, att förenkla förfarandet vid framställning om bevisupptagning och att använda modern teknik i samband med vittnesförhör på begäran av en främmande stat. Det internationella polissamarbetet inom den europeiska kriminalpolisbyrån Europol kommer att få stor betydelse inte minst när det gäller kriminalunderrättelseverksamhet i fråga om penningtvätt, en central fråga i ekobrottssammanhang. Europolkonventionen undertecknades i juli 1995 (EGT nr C316, 27.11.95, s.01). En proposition kan föreläggas riksdagen i slutet av 1996 eller i början av 1997. För att åstadkomma en mera ändamålsenlig hantering av gränsöverskridande konkurser har det inom EU utarbetats en konvention om insolvensförfaranden. Konventionsreglerna innebär bl.a. att en gäldenär skall försättas i konkurs i det medlemsland där han har sina huvudsakliga intressen, att konkursen omfattar samtliga gäldenärens tillgångar inom EU och att konkursförvaltaren har behörighet att agera inom hela EU. Östersjösamarbetet Sverige samarbetar med länderna runt Östersjön bl.a. inom ramen för den s.k. Östersjökonferensen om bekämpande av internationell brottslighet. Vid regeringschefskonferensen i Visby i maj 1996 slogs fast att det finns ett stort behov av direkta och konkreta åtgärder för att bekämpa den organiserade brottsligheten, inbegripet också ekonomisk brottslighet. Regeringscheferna enades om att tillsätta en grupp bestående av personliga representanter med uppgift att, under svenskt ordförandeskap, till 1997 års toppmöte utarbeta åtgärder för omedelbart genomförande samt andra konkreta förslag i syfte att stärka det regionala samarbetet på området. Detta skall ske genom ett nära samarbete mellan berörda myndigheter i Östersjöländerna, exempelvis polis, tull och kustbevakning. Internationella ekobrottsgruppen En arbetsgrupp tillsattes i oktober 1996 inom Justitiedepartementet med uppgift att överväga åtgärder på lång sikt mot internationell ekonomisk brottslighet. Arbetsgruppen skall utarbeta förslag till inriktningen av det fortsatta utvecklings- och reformarbetet när det gäller åtgärder mot denna kriminalitet. Ett huvudmål för arbetet är att den fria rörligheten inom EU inte, som en oönskad bieffekt, skall leda till en ökning av den ekonomiska brottsligheten för svenskt vidkommande. Inom arbetsgruppens uppdrag faller också åtgärder mot sådan ekobrottslighet som har anknytning till länder utanför EU. I uppdraget ligger att översiktligt kartlägga den aktuella brottsligheten och att göra en prognos av den framtida utvecklingen. Framför allt gäller det att identifiera de hot som är eller kan bli farligast för ekonomin och det demokratiska samhällsskicket och som det därför är viktigast att ta itu med. Mot bakgrund av hotbildsbedömningen skall arbetsgruppen lägga fram förslag till inriktningen av de åtgärder som kan behövas från regeringen. Åtgärderna kan vara av skilda slag. Det kan exempelvis handla om att sätta igång lagstiftningsprojekt, att initiera och driva vissa frågor i internationella fora eller att uppdra åt myndigheterna att bedriva ett visst utvecklingsarbete. Det handlar alltså inte om att utarbeta konkreta lagförslag o.dyl. utan om att föreslå hur det fortsatta utrednings- och utvecklingsarbetet bör inriktas. Arbetsgruppens arbete skall vara klart före utgången av juni 1997. 10 Forskning och information -------------------------------------------------------------------- | Några huvudpunkter: | | - En ny organisation för forskning om ekobrott utreds. | | - Brottsförebyggande rådet svarar för vissa | | informationsinsatser om ekobrott. | | - Ekobrottsmyndigheten tilldelas medel för information | | om ekobrottslighet. | -------------------------------------------------------------------- Forskning En särskild utredare har på regeringens uppdrag sett över behovet av forskning om ekonomisk brottslighet (Ju 1995:12, dir. 1995:143). Målet för översynen har varit att få till stånd forskning som kan bidra till att effektivisera kampen mot ekobrottslighet. Utredaren har redovisat sitt uppdrag i betänkandet Ekobrottsforskning (SOU 1996:84). Utredaren finner att forskningen om ekonomisk brottslighet är mycket eftersatt i Sverige. För närvarande bedrivs mycket litet forskning i detta ämne, och ekobrottsforskningen har inget organisatoriskt hemvist inom forskningsvärlden. Problemen sammanhänger bl.a. med att ekobrottsforskning spänner över flera skilda discipliner: juridik, företagsekonomi, nationalekonomi, kriminologi, rättssociologi, datavetenskap m.m. I betänkandet föreslås bl.a. att det inrättas ett centrum för ekobrottsforskning inom universitetsväsendet. Detta centrum skall ägna sig åt såväl grundforskning som tillämpad forskning och skall garantera en långsiktig kunskapsuppbyggnad inom ämnesområdet. Till ekobrottscentrum bör knytas minst åtta disputerade forskare inom olika discipliner och lika många doktorandtjänster I juni 1996 uppdrog Justitiedepartementet åt rikspolischefen Sten Heckscher att biträda departementet med en utredning om hur forsknings- och utvecklingsverksamheten inom rättsväsendet bör vara organiserad i framtiden (Ju 1996:C). I uppdraget ligger att överväga om de samlade resurserna inom det angivna området kan användas på ett bättre sätt. Därvid skall bl.a. bedömas om en sammanläggning av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som i dag bedrivs främst vid Brottsförebyggande rådet och Polishögskolans forskningsenhet skulle leda till forskningsmässiga fördelar och ett effektivare resursutnyttjande. I underlaget för utredarens överväganden ingår det ovan nämnda betänkandet Ekobrottsforskning. Avsikten är alltså att frågan om ekobrottsforskningens organisation skall avgöras i sammanhang med organisationen av annan forskning som berör rättsväsendets område och att utredaren skall lägga fram ett organisationsförslag som avser såväl ekobrottsforskningen som annan forskning inom rättsväsendets område. Utredningsarbetet skall vara klart senast vid utgången av år 1996. Information Riksdagen har anvisat 10 miljoner kronor för information om ekonomisk brottslighet (bet. 1993/94:JuU19). Med hänvisning härtill uppdrog regeringen i mars 1995 till Brottsförebyggande rådet (BRÅ) att planera och genomföra utbildnings- och informationsinsatser om ekonomisk brottslighet. Huvuddelen av insatserna bör genomföras under budgetåren 1995/96 och 1997. I uppdraget ligger att bredda informationsunderlaget exempelvis genom forskning och utvärdering rörande olika företeeleser som har samband med den ekonomiska brottsligheten. Inom ramen för uppdraget planerar BRÅ bl.a. en satsning på information och utbildning riktad till skolan. För genomförande av uppdraget ställs efter hand resurser till BRÅ:s förfogande från de medel som riksdagen, enligt vad som anförts ovan, anvisat. Också Ekobrottsmyndigheten (avsnitt 3.1) kommer att tilldelas medel från anslaget för informationsinsatser rörande den ekonomiska brottsligheten. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31oktober 1996 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Freivalds Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:49 Lägesrapport i fråga om den ekonomiska brottsligheten.