Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle Skr. 1996/97:50 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 23 januari 1997 Göran Persson Anna Lindh (Miljödepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I denna skrivelse beskrivs regeringens arbete under år 1996 med omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle med vissa framåtblickar (Avsnitt I och II). En viktig del är att tydliggöra de olika samhällssektorernas ansvar för hushållningen med naturresurser och för att integrera miljöhänsyn i sin verksamhet. Skrivelsen skall ses som en lägesbeskrivning av regeringens pågående arbete med att ta fram miljöstrategier för ett antal olika samhällssektorer, där ett antal förslag kommer att lämnas under år 1997 och år 1998. Regeringen har också nyligen tillsatt en delegation för en ekologiskt hållbar utveckling OECD har gjort en ingående översyn av Sveriges miljöarbete. Som svar på OECD:s rekommendationer presenteras i avsnitt III ett antal åtgärder. I bilaga 1 redovisas en sammanfattning av Statens kärnkraftsinspektions och Statens strålskyddsinstituts årliga rapport till regeringen över säkerhets- och skyddsläget vid de svenska kärnkraftverken. Innehållsförteckning I EN POLITIK FÖR EN EKOLOGISKT HÅLLBAR UTVECKLING 3 II SAMHÄLLSSEKTORERNA OCH MILJÖN 6 1. Ekonomisk tillväxt och miljö 6 2. Kommunikationer 11 3. Jordbruk 19 4. Fiske 24 5. Skogsbruk 27 6. Rennäring 31 7. Energi 33 8. Varuproduktion 37 9. Konsumentfrågor 49 10. Samhällsplanering . 51 11. Byggande och bostäder 55 12. Försvaret 58 13. Arbetsmarknadspolitisk sektor 62 14. Utbildning, forskning och utveckling 65 15. Kultur 71 16. Lokalt och regionalt miljöarbete 74 17. Internationellt miljösamarbete 76 18. Internationellt utvecklingssamarbete 85 19. Handel och miljö 88 20. Miljöledningssystem inom statsförvaltningen 90 21. Ny miljölagstiftning 90 III ÅTGÄRDER AVSEENDE OECD:s REKOMMENDATIONER 92 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 113 Bilaga 1 Säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken 1995-96 Bilaga 2 Aktiviteter med inriktning eller påverkan på Ekologiskt hållbar utveckling I EN POLITIK FÖR EN EKOLOGISKT HÅLLBAR UTVECKLING Regeringsförklaringen av den 17 september 1996 framhåller att "Sverige skall vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Välståndet skall byggas på en effektivare användning av naturresurserna - energi, vatten, råvaror." Regeringsförklaringen säger dessutom bl.a. att "Statsför-valtningens miljöarbete skall utvecklas till ett föredöme". De gångna 25 årens miljövårdsarbete har inneburit att den fortgående miljöförstöringen i vårt land har bromsats upp och i viktiga avseenden vänts. Industriutsläppen fortsätter att minska och avfallet nyttiggörs i allt större utsträckning. Luft och vatten är betydligt renare. Våra bestånd av havsörnar, sälar och uttrar återhämtar sig. Den direkta miljöpåverkan från industriell verksamhet är nu ett mindre allvarligt hot för vår svenska miljö, även om betydande risker kvarstår bl.a. vid spridningen av vissa miljöfarliga kemikalier. Hushållningen med naturresurser har förbättrats. Vattenanvändningen har minskat kraftigt sedan 1960-talet. Energianvändningen har varit i stort sett konstant sedan mitten av 1970-talet samtidigt som produktionen har växt. Den uppvärmda ytan i bostäder och lokaler har ökat med nära 40%. Kretslopp sluts och återbruket av resurser ökar. På det nationella planet fokuseras arbetet allt mer på de diffusa utsläppen och på miljöpåverkan från varor och från ämnen som är spridda och har långsiktig påverkan. Politiken för hållbar utveckling kommer också i allt högre grad att utformas inom ramen för EU-samarbetet, gemensamt med övriga EU-länder. Flera av de miljöproblem vi har i Sverige orsakas till betydande del av utsläpp och nedfall från Europa norr om Alperna och Karpaterna. Fortsatta åtgärder för att minska utsläppen och spridningen av föroreningar i ett nordeuropeiskt perspektiv är därför viktiga för att skydda den svenska miljön. Arbetet inom EU är en mycket viktig del i detta. Därvid kan våra erfarenheter vara till stor hjälp. Sveriges miljöarbete i EU under år 1996 redovisas närmare i regeringens skrivelse om arbetet i EU. I ett globalt perspektiv är det emellertid fortfarande långt kvar innan vårt samhälle är i balans med de förutsättningar som naturen och jordens resurser kan tillhandahålla. De globala klimatförändringarna, hotet mot ozonskiktet, spridningen av miljöfarliga ämnen, hoten mot den biologiska mångfalden, försurningen av vatten- och markområden, övergödningen av haven och en ojämn fördelning av jordens resurser är några exempel på akuta problem. Allt tydligare framstår det att grunden till miljö-problemen ligger i vår bristande förmåga att hushålla med och rätt använda våra naturresurser. Ett ekologiskt hållbart samhälle är ett samhälle där mänsklig verksam-het inte skadar hälsa, klimat eller ekosystem. Det är ett samhälle som är inriktat på förnybara resurser och som hushållar med de resurser som står till buds så att de räcker åt alla, i dag och i framtiden. Detta speglas i Brundtlandkommissionens definition av hållbar utveck-ling som en utveckling där dagens generation kan tillgodose sina behov utan att försvåra för morgondagens generationer att tillgodose sina. Riodeklarationen betonar också att en hållbar utveckling, förutom att vara anpassad till ekologiska ramar också måste innefatta ekonomisk tillväxt, social välfärd, sysselsättning och kulturell identitet. Detta breda perspektiv gäller i särskild grad för utvecklingsländerna. För de redan rika länderna har uppgiften att begränsa den alltför stora miljöbelastningen och konsumtionen en särskild tyngd. Teknisk utveckling med ekologiskt hållbar profil, anpassning av livsstilar och förstärkt fördelningspolitik är viktiga instrument för en hållbar utveckling. Regeringens första uppdrag efter valet år 1994 var ekonomin. Statens finanser är på väg att bringas i balans. Saneringen av de offentliga finanserna måste fullföljas för att insatser inom andra områden skall vara hållbara. Denna utgångspunkt är nödvändig för att skapa långsiktig hållbarhet, och inte bara kortsiktiga lösningar. En väsentlig uppgift är nu att utforma en politik för ekologisk ut-hållighet. En ekologiskt hållbar utveckling innebär betydligt mer än traditionell miljövård. Det är att väva in miljö och resurshushållning tidigt i olika beslut och handlingsprogram. Det är att skapa en tillväxt som bygger på ekologiska hänsyn. Det är att handla långsiktigt. En förutsättning för omställningen är att miljöhänsyn och resurshus-hållning integreras i alla samhällsprocesser. De olika samhällssektorerna måste därför ta ett ökat ansvar. Däri ligger både att följa sektorns miljö-påverkan och resursanvändning och att utforma olika åtgärder så att de vid sidan om sitt huvudsyfte aktivt bidrar till att minska belastningen på miljön och förbättra hushållningen med naturresurserna. Det gäller att formulera konkreta mål för verksamheterna även i fråga om ekologisk hållbarhet och kontinuerligt följa upp resultaten. Vissa statliga myndigheter har därutöver ett särskilt sektorsansvar som innebär att mer aktivt påverka alla sektorns samhällsaktörer att utveckla sitt arbete i riktning mot hållbar utveckling. Dit hör bl.a. trafikverken och verk med anknytning till näringslivet och areella näringar. I de närmaste årens politik måste därför kraven på hållbar utveckling prägla såväl samhällsplaneringen som konkreta åtgärder i sektorer som energianvändning/försörjning, jord- och skogsbruk, transporter, bostads- och lokalförsörjning m.m. Dessa avser att främja tillväxten och sysselsättningen. Samtidigt skapas förutsättningar för en hemmamarknad för näringlivets utveckling. Miljö- och utvecklingsfrågorna påverkas i allt högre grad av vad som sker i omvärlden. Därför krävs att Sverige fortsatt intar en aktiv och pådrivande roll inom det globala och regionala miljö- och utvecklingssamarbetet. Särskilt viktigt är den internationella uppföljningen av Riokonferensen, klimatförhandlingarna, EU:s regeringskonferens, östländernas miljöanpassning som ett led i tillnärmningsprocessen till EU, EU:s försurningsstrategi, Östersjö- och Östeuropasamarbetet samt den s.k. Environment for Europe-processen. Framgång i det internationella arbetet förutsätter att Sverige bedriver en egen kraftfull politik för ekologiskt hållbar utveckling. Regeringsför- klaringarna från den nuvarande regeringen anger också tydligt en sådan ambition. Steget från miljöpolitik till en bredare politik för ekologiskt hållbar utveckling tillsammans med regeringens ambitioner gör att de nu gällande målen inte täcker fältet och att de insatta åtgärderna är otill-räckliga. Utöver ett antal pågående utredningar (se bilaga 2) har regeringen till-satt en särskild delegation för ekologiskt hållbar utveckling inom rege-ringskansliet med två huvuduppgifter. Den skall utveckla en för samhälls-sektorerna gemensam plattform med en sammanhängande målstruktur som innefattar såväl miljömål som mål för användning av och försörjning med naturresurser. Delegationen skall vidare utveckla de första stegen i ett brett och långsiktigt investeringsprogram för ekologisk hållbarhet och ökad sysselsättning. Avsikten är att ramarna för detta program skall läggas fast i vårpropositionen 1997. En samlad politik för ekologisk håll-barhet kommer att presenteras i sina huvuddrag i anslutning till budget-propositionen i september 1997. Konkreta åtgärder kommer även att presenteras i särskilda propositioner. Bl.a. planeras en energiproposition till våren 1997 och en miljöproposition våren 1998. Naturvårdsverket har redovisat de nu gällande miljömålen och i vilken grad de uppnåtts i en rapport (4646:1996). Av sammanlagt ca 170 olika beslutade mål har ca 90 följts upp. Hälften av dessa har nåtts eller kommer att nås medan läget i övrigt visar betydande gap mellan mål och verklighet. Mot den bakgrunden arbetar Naturvårdsverket och Agenda 21-kommittén med en fördjupad översyn av miljömålen och förslag till delmål för 20-hundratalet. De nya målen skall bidra till en höjd ambitionsnivå i arbetet för en ekologiskt hållbar utveckling. Resultatet kommer att redovisas i den nämnda miljöpropositionen. II SAMHÄLLSSEKTORERNA OCH MILJÖN Regeringen bedriver ett aktivt arbete kring ekologiskt hållbar utveckling inom olika samhällssektorer. I det följande beskrivs nuläget inom resp. sektor, pågående arbete i relation till gällande miljömål och utvecklingen av miljöarbetet inom sektorn. 1. EKONOMISK TILLVÄXT OCH MILJÖ -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: Den ekonomiska politiken kan | | indirekt påverka miljön i både positiv och negativ riktning. | | Positivt då olika typer av miljöproblem kan påverkas av t.ex. | | skatter och negativt då enskilda delar av den ekonomiska | | politiken som en bieffekt kan medföra ett överutnyttjande av | | miljön och natur-resurserna. För att så långt som möjligt undvika| | negativa miljö-effekter, är det därför viktigt att på ett tidigt| | stadium analysera miljökonsekvenserna av de åtgärder som har | | tydlig anknytning till miljön. Det pågår också arbete med att | | utveckla metoder för att väga in miljövärden i | | nationalräkenskaperna. | | En annan mycket viktig del i den ekonomiska politiken är att | | via skattepolitiken bidra till att hushåll och företag tar hänsyn| | till miljön i sitt agerande. I många fall är skatter och avgifter| | det mest kostnadseffektiva sättet att påverka mängden utsläpp. | | Sverige är sedan länge ett föregångsland när det gäller att använda| | miljöskatter och -avgifter och är t.ex. ett av få länder som | | tillämpar koldioxidskatter. Avgift på kväveoxidutsläpp samt | | skatter på svavel-utsläpp och naturgrus är andra exempel på ekono-| | miska styrmedel inom miljöområdet. Skatteväxlingskommittén har | | undersökt möjlig-heterna att öka miljörelateringen i | | skattesystemet och presenterar sina slutsatser i början av år | | 1997. | -------------------------------------------------------------------- Ekonomisk politik och miljöpolitik Den ekonomiska politiken syftar till god tillväxt, full sysselsättning, stabila priser och rättvis fördelning. Den stora utmaningen utgörs i dag av den höga arbetslösheten. Den ekonomiska politiken skall utformas med hänsyn till medborgarnas krav på god livskvalitet, miljö och välfärd i vid mening. Ett centralt mål för tillväxtpolitiken är en varaktigt hög och ekologiskt långsiktigt hållbar tillväxt. Under en lång period dominerad av industrialiseringen, medförde till-växten i produktionen ofta ökade utsläpp av miljöfarliga ämnen och ökad användning av energi och andra resurser. Under de senaste decennierna har förändringar i tillväxtmönstret, orsakade av bl.a. miljöpolitik och ökat miljömedvetande, medverkat till att luckra upp sambandet mellan produk-tionstillväxt och negativa miljöeffekter. Det finns emellertid ett fortsatt behov av förbättringar och ökad resurseffektivitet. Den ekonomiska politiken påverkar individer och organisationer genom bl.a. lagstiftning, skatter, avgifter, offentligt finansierad verksamhet och transfereringar. Sådana åtgärder fastställer hushållens och företagens handlingsutrymme och påverkar deras beteende genom förändrade priser och incitament. Även om det inte är avsikten kan enskilda delar av den ekonomiska politiken som en bieffekt medföra ett överutnyttjande av miljön och naturresurserna. Utformningen av den ekonomiska politiken har på så sätt stor betydelse för förutsättningarna för hållbar utveckling. Det är därför viktigt att på ett tidigt stadium analysera och i beslutsfattandet beakta miljökonsekvenser av de åtgärder som har tydlig anknyt-ning till miljön. BILD Miljöpolitiken bör vara så effektiv som möjligt och ta hänsyn till samhällsekonomiska vinster och kostnader. Miljöpolitiken bör därför ut-formas så kostnadseffektivt som möjligt, dvs. att given miljöeffekt uppnås till så låg kostnad som möjligt. Fler miljöinsatser blir då möjliga att genomföra och samhällsekonomiskt lönsamma. Miljöpolitiken bör vidare utformas på ett så konkurrensneutralt sätt som möjligt. Genom effektiv konkurrens kan ett högt omvandlingstryck för ökad tillväxt och sysselsättning åstadkommas till nytta för konsumenterna. Konkurrensneutrala lösningar skapar förutsättningar att effektivt uppnå de uppställda miljömålen. Det är angeläget att målen för de båda politik-områdena så långt möjligt tillgodoses i förhållande till varandra. I en svensk miljöstrategi bör också ingå att bidra till att minska globala eller regionala miljöproblem genom åtgärder i länder där utvecklingen ännu inte kommit lika långt som i Sverige. Det är ibland mer kostnads-effektivt att reducera utsläppen i dessa länder än i Sverige. Ett aktivt nationellt miljöarbete är naturligtvis också viktigt, inte minst för vår tro-värdighet när Sverige verkar för höjd ambitionsnivå i det internationella miljösamarbetet. Möjligheter till miljöanpassning En väl avvägd miljöpolitik innebär att förutsättningarna för en effektiv resursanpassning ökar. Genom att man på ett tidigt stadium tar hänsyn till långsiktiga effekter kan viktiga misstag undvikas. Miljökvalitet är en viktig del i människors välfärd. Det innebär att när miljövärden tydliggörs i det ekonomiska beslutsfattandet skapas förutsättningar för en totalt sett högre välfärd i samhället. Ansträngningarna att integrera miljöfrågor i den ekonomiska politiken försvåras dock i dag av att det fortfarande råder brist på informations-verktyg för att på ett tidigt stadium väga in miljöaspekter i beslutsfattande på olika nivåer. Miljövärden uttrycks i begränsad grad i monetära termer, och när så är fallet är uppskattningarna ofta behäftade med osäkerheter. Denna brist på be- slutsunderlag skapar en risk för att miljöförändringar under- eller övervärderas i miljöpolitiken i förhållande till vad en korrekt samhällsekonomisk bedömning skulle ge. En politik för hållbar utveckling bör bygga på att det finns inbyggda säkerhetsmarginaler och metoder för att på rätt beslutsnivå hantera miljöbelastningen. Vid strukturella analyser och olika konsekvensbeskriv-ningar och -analyser är det aktuellt att även beakta miljöaspekter. I ut-formningen av vissa specifika ekonomisk-politiska beslut, t.ex. vid fastställandet av skatter och subventioner med potentiella särskilda effekter på miljön, är det viktigt att miljökonsekvensanalyser utförs. Där-emot är det svårt att genomgående göra miljökonsekvensanalyser i utformningen av den generella ekonomiska politiken. För det första är det svårt att kvantifiera den exakta effekten av den ekonomiska politiken på tillväxt, strukturomvandling och resursanvändning. Vidare råder stor osäkerhet om miljöeffekten på marginalen av ökad tillväxt eller struktur-förändringar. Utvecklingen av gröna räkenskaper och liknande analys-metoder är emellertid betydelsfulla i detta sammanhang. Ekonomiska styrmedel Idealet är att alla miljöeffekter är internaliserade i priserna genom ekono- miska styrmedel eller annan miljöpolitik. I detta fall kommer hänsyn till miljön automatiskt att tas när den generella ekonomiska politiken utfor-mas. Kostnaden för den miljöskada som uppstår av en ökad ekonomisk aktivitet finns då redan inbyggd i prissystemet. Alla ekonomins aktörer blir medvetna om och får signaler att göra mer miljöanpassade val. En viktig aspekt för att hushållningen med miljön skall bli så effektiv som möjligt är att miljöproblem hanteras nära den punkt där den negativa miljöpåverkan uppstår. Träffsäkerheten blir då som störst. Viktigt är också att alla aktörer möter samma kostnader för en given miljöpåverkan. Miljöpolitiken är då konkurrensneutral och utsläppsminskningar kommer att ske där det kostar minst att genomföra dem. Detta medför svårigheter vid globala miljöproblem. Enskilda, särskilt små länder har endast begränsade möjligheter att påverka den globala utsläppsnivån. För att få till stånd en rättvis fördelning av utsläppsminskningarna och kostnads-effektiva åtgärder är därför internationellt samarbete mycket viktigt. Sveriges medlemskap i EU medför vidgade möjligheter för Sveriges arbete med de internationella miljöfrågorna. Samtidigt är det angeläget att utforma den nationella miljöpolitiken så att eventuella negativa effekter på t.ex. internationell konkurrenskraft och investeringsvilja minimeras. När det gäller valet mellan olika styrmedel är miljöskatter eller avgifter i många fall mest kostnadseffektivt. Ytterligare en viktig fördel med miljöskatter och -avgifter är att de skapar drivkrafter för kontinuerliga miljöförbättringar. En reglering tvingar utsläpparna att uppfylla en given nivå, medan skatter och avgifter ger premier för att även gå längre. Detta utgör en särskild stimulans för teknikutveckling. Miljöskatter och -avgifter är lämpliga för utsläpp som man inte behöver ha exakt kontroll på. Principer om sektorsansvar bör tillämpas på ett sådant sätt att miljöproblem åtgärdas på rätt nivå och så att kostnadseffektivitet underlättas dvs. så att åtgärder mot en given miljöpåverkan kostar lika mycket oavsett i vilken verksamhet den sker. Det är därmed angeläget att kostnads-nytta-resonemang förs inte bara inom sektorerna utan även mellan dem. Planerade och pågående åtgärder Ett instrument för att kunna analysera tillväxtens effekter på miljön är de miljöanpassade nationalräkenskaper som utvecklas av Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån. Med hjälp av de modeller och metoder som utvecklas inom detta arbete är avsikten att bättre mäta sambanden mellan ekonomisk utveckling och belastningen på miljön, i både fysiska och ekonomiska termer. För närvarande görs värderingar av kväveutsläpp och materialflöden. En rapport om arbetet skall lämnas under år 1997. Ställning kan därmed tas till fortsättningen av detta arbete i samband med de miljöpolitiska besluten år 1998. Sverige driver också på EG-kommissionens planerade förslag om gröna räkenskaper. Sverige är sedan länge ett föregångsland när det gäller att använda miljöskatter och -avgifter. Som ett av få länder tillämpar Sverige kol- dioxidskatt. Skatten är hög i internationell jämförelse. Det är viktigt att observera att även skatter som inte har miljörelaterade namn kan ha miljöstyrande effekter. Detta är fallet med energiskatten, som har liknande styreffekter som koldioxidskatten. Avgift på kväveoxidutsläpp samt skatter på svavelinnehåll i eldnings-olja och naturgrus är andra ekonomiska styrmedel inom miljöområdet. Sverige genomförde i samband med den stora skattereformen 1990-1991 en s.k. grön skatteväxling genom att skatten på arbete reducerades i utbyte mot ökade miljöskatter. Skatteväxlingskommittén (Fi 1994:11) har haft i uppdrag att analysera de befintliga energi- och miljöskatternas samhällsekonomiska effekter. Denna utvärdering skall ligga till grund för en analys av förutsättningarna för och effekterna av olika slag av skatte-växling. Kommitténs slutbetänkande redovisas i slutet av januari 1997. Dessutom avlämnades sex expertrapporter i ett delbetänkande i juli 1996 (SOU 1996:117). I de pågående energiöverläggningarna diskuteras bl.a olika styrmedel för att öka effektiviteten i energianvändningen, vilket kan komma att leda till förslag till förändringar i bl.a. energibeskattningen. (Se avsnitt 7 Energi.) Det pågår för närvarande en översyn av vägtrafikens samlade beskattning (Fi1996:11). Översynen skall koncentreras till vad som är den lämpligaste avvägningen mellan försäljningsskatt, fordonsskatt, energi- och koldioxidskatt i syfte att förbättra den samlade styreffekten med avseende på trafiksäkerhet och miljö. Regeringen har aviserat införande av avfallsskatt. Deponiskatte-utredningen har nyligen lämnat sitt slutbetänkande (Fi 1996:139) och lagt ett förslag om avfallsskatt. Betänkandet är på remiss. Koldioxidskattepropositionen (prop. 1996/97:29) innebär en fördubbling av industrins koldioxidskatt och lättnadsregler för energiintensiv industri. Riksdagen har ännu inte tagit ställning till propositionen eftersom EU- institutionerna ännu granskar om förslaget är förenligt med EG-rätten. Kommissionen hade inte några invändningar mot det svenska förslaget vad avser statsstödsreglerna. Dessutom skall regler enligt mineralolje-direktivet behandlas av Rådet, samt statsstödsregler enligt Kol- och stålunionen behandlas av Kommissionen. Inom EU pågår arbete med att utveckla ett nytt energibeskatt-ningsdirektiv, som innebär integrering av nuvarande mineraloljedirektiv och tidigare diskuterade energi- och koldioxidskattedirektiv. En proposition kommer att läggas om vägavgifter för tunga fordon. Förändringarna i beskattningen av förmånsbilar (se prop. 1996/97:19, bet.1996/97:FiU1, rskr.1996/97:53) innebär att skatten nu har en starkare miljöprofil genom att bensin för privat användning skall betalas av bil- innehavaren. Miljöskatten på inrikesflyg är inte längre något effektivt styrmedel. Dessutom har avregleringen av den civila luftfarten gjort det allt svårare att tillämpa skatten på ett rättvist sätt. Skatten avförs därför från årsskiftet och ersätts i stället av ett system som ger bättre miljöstyrning. Offentlig upphandling är ytterligare ett instrument som kan användas för att förändra produktions- och konsumtionsmönster. Genom olika åtgärder uppmuntras svensk förvaltning att utnyttja de möjligheter som finns i dag inom ramen för lagen om offentlig upphandling (SFS1992:1528) till miljöanpassning av upphandlingarna. Detta arbete beskrivs närmare i avsnitt 8 Varuproduktion, Offentlig upphandling av varor och tjänster. Sverige driver också frågan om ökade möjligheter att ställa miljökrav vid offentlig upphandling i översynen av EU:s direktiv på området. BILD 2. KOMMUNIKATIONER -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: Regeringens bedömning är att arbetet| | med att begränsa trafikens miljöpåverkan måste drivas vidare på ett| | kraftfullt sätt. Luftföroreningarna från transportsektorn bidrar| | till såväl globala som regionala och lokala miljöproblem. Vidare| | leder infrastrukturens markbehov till intrång och barriär- | | effekter i natur- och kulturlandskapen. | | Åtgärder för att skapa ett miljöanpassat transportsystem kräver| | effektiva styrmedel. Det gäller krav på fordon, fartyg och | | flygplan och på bränslen, överenskommelser om reducerad bränsleför-| | brukning, krav på miljökonsekvensbeskrivningar på systemnivå vid| | utveckling av infrastrukturen, en ökad användning av ekonomiska | | styrmedel och en förbättrad konsumentinformation m.m. Informa- | | tionsteknik bör kunna bli ett verkningsfullt hjälpmedel. | | Satsningar på kollektivtrafik, tillgång till alternativa bränslen| | och biobränslen samt en planering för ett transportsnålt samhälle| | är också viktiga åtgärder. | -------------------------------------------------------------------- Transportsektorns miljöpåverkan Transporter genererar utsläpp till luften av svavel- och kväveoxider, vilka är en grundläggande orsak till försurning. Kväveföreningar bidrar dess-utom till övergödning av mark och vatten. Utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser förstärker den naturliga växthuseffekten och kan på sikt påverka hela klimatsystemet. Infrastrukturens markbehov leder till intrång och barri- äreffekter i natur- och kulturlandskapen. Vidare ger trafiken upphov till lokala miljöproblem som t.ex. kraftiga koncentra-tioner av bilavgaser i tätorter samt buller. Transportsektorns miljömål I 1988 års trafikpolitiska beslut anges fem delmål för trafikpolitiken, varav ett rör miljön. Detta delmål säger bl.a. att transportsystemet ska utvecklas så att en god miljö och en långsiktigt god hushållning med naturresurser främjas. Riksdagen har uttalat att transportsektorn skall bidra till att de natio-nella miljömålen uppnås. Naturvårdsverket gör beräkningar med anknyt-ning till de nationella målen för utsläpp till luften. En miljöanpassning av transportsystemet utgör en stor utmaning. Hösten 1994 inleddes ett samarbete mellan Naturvårdsverket, Banverket, Boverket, Kommunikationsforskningsberedningen, Luftfartsverket, NUTEK, Sjöfartsverket, SIKA, Vägverket samt Bilindustriföreningen och Petroleuminstitutet för att skapa en gemensam plattform i det fortsatta arbetet med att åstadkomma ett miljöanpassat transportsystem - det s.k. MaTs-arbetet. I samverkan har parterna formulerat miljömålen i ett 25-30 årsperspektiv och utvecklat förslag till olika åtgärder. Trafikverken redovisar årligen, i miljörapporter, transportsektorns luft- utsläpp och andra miljöeffekter. I miljörapporterna redovisas vilka åtgär-der som vidtagits för att minska miljöeffekterna. Under förutsättning att transportsektorn skall stå för sin del av de totala utsläppsminskningarna kan man konstatera att målet om en minskning av koldioxidutsläppen inte kommer att uppnås. För övriga klimatpåverkande gaser uppfyller transportsektorn målet om minskning, utom när det gäller dikväveoxid. Vägtrafikens utsläpp av svaveldioxid har minskat i samma grad som de totala utsläppen. Någon motsvarande minskning har dock inte skett inom sjöfarten, vilket gör att transportsektorn inte klarar sin del av riksdagens mål för de totala svaveldioxidutsläppen. Inte heller målet för minskning av kväveoxidutsläppen har nåtts. Vägtrafikens utsläpp har minskat, medan utsläppen inom sjöfart och flyg har ökat. Transportsektorn bedöms klara sin del av målet om minskning av flyktiga organiska kolväten, främst till följd av minskade utsläpp inom vägtrafiken. Antalet människor som utsätts för höga bullernivåer har minskat, men de långsiktiga bullermålen bedöms inte kunna uppnås inom överskådlig tid. Ett miljöanpassat transportsystem - möjligheter Miljöanpassningen av transportsystemet bör ske på ett sådant sätt att de trafikpolitiska målen om tillgänglighet, effektivitet och regional balans främjas och näringslivets konkurrenskraft bevaras. En samordnad översyn av trafikpolitiken ger förutsättningar för detta. Ny teknik och renare bränslen leder bl.a. till effektivare energi-användning och minskade utsläpp till luften av miljö- och hälsoskadliga ämnen. Samverkan mellan transportslag bör utvecklas. Transportarbete bör utföras med det transportmedel som har låg energiförbrukning och på övrigt sätt har låg miljöpåverkan. En integrering av transport- och markanvändningsplanering är också nödvändig för att på sikt åstadkomma ett miljöanpassat transportsystem. Planerade och pågående åtgärder Kostnadsansvar och ekonomiska styrmedel Inom EU driver Sverige frågan om en rättvis och effektiv prissättning på transporter. Förhandlingar pågår om en svensk anslutning till avtalet om ett regio-nalt vägavgiftsystem avseende tunga lastfordon (eurovinjettsystemet), som är träffat mellan Beneluxländerna, Danmark och Tyskland. En proposition planeras under första halvåret 1997. I rådsbehandlingen av ett förslag till nytt direktiv om fordonsskatter och vägavgifter för tunga lastfordon förordar Sverige en differentiering av vägavgifterna beroende på fordonens miljöpåverkan och slitage på in- frastrukturen. Kollektivtrafik Under våren 1997 lägger regeringen en proposition om kollektivtrafiken. Dennas ställning i trafiksystemet har försvagats under senare tid, framför allt i tätorterna. Regeringen avser att ta fram ett förslag som bl.a. syftar till att öka tillgängligheten till kollektivtrafiken och därmed göra den mer attraktiv. Inriktningen av infrastrukturen, trafikbuller m.m. I december 1996 lade regeringen en proposition om infra-strukturinriktning för framtidens transporter (prop. 1996/97:53). Den inriktning för trafikverkens infrastrukturplaner för åren 1998-2007 som regeringen föreslår innebär en ökad miljöanpassning av transportsystemet. Investeringsnivån på järnvägsnätet förslås bli fortsatt hög. Förut-sättningarna för godstågstrafiken föreslås förbättras och satsningen på snabba förbindelser fortsätta. På vägnätet föreslås investeringar i mindre grad ske genom byggande av nya vägar och mer genom att förbättra befintligt vägnät. Vissa av dessa investeringar syftar till att förbättra miljöförhållandena längs vägnätet. Målet är att åtgärderna i infrastrukturen skall vara kretsloppsanpassade samt att intrång och barriäreffekter minimeras. Vidare redovisar regering-en sin uppfattning om riktvärden för buller från spår- och flygtrafiken. Underlag här har bl.a. varit de redovisningar av regeringsuppdrag vilka initierades i propositionen 1993/94:215 Handlingsplan mot buller. För att minska trafikbullret i befintlig bostadsbebyggelse föreslås särskilda åt-gärdsprogram omfattande åtgärder för buller från väg, tåg och flygtrafik. En utvecklad regional planeringsprocess föreslås bl.a. för att öka sam- ordningen av planer för infrastrukturåtgärder och annan planering i sam-hället. Den regionala planeringsprocessen väntas bl.a. leda fram till ett särskilt regionalt miljöprogram för miljöåtgärder invid befintliga tran- sportanläggningar. Särskilda stimulansbidrag för miljöåtgärder längs befinliga kommunala vägar föreslås. Bränslen Utredningen om alternativa bränslens och blandbränslens miljöegenskaper (M 1995:06) skall bl.a. lämna förslag till hur dessa bränslen bör behandlas vid miljöklassning samt jämföra olika alternativbränslen och deras miljö- och hälsoegenskaper. Resultatet av utredningen skall bl.a. användas i Kommunikationskommitténs (K1995:01) arbete. Ett forskningsprogram om biobaserade drivmedel drivs i Kommunikationsforskningsberedningens regi och syftar till att påskynda de biobaserade drivmedlens marknadsintroduktion. Inom EU driver Sverige frågan om regler för bränslekvalitet, bl.a. i samband med behandlingen av det s.k. Auto/Oil-programmet. Naturvårdsverket redovisade den 1 juli 1996 rapporten Bättre miljö-egenskaper hos bensin - Miljöklass 1 till regeringen. Rapporten innehåller två förslag till förbättrad bränslekvalitet för bensin. Det ena innebär 2 volymprocent bensen, 75 ppm svavel och 13 volymprocent olefiner. En sådan förbättring bör enligt rapporten kunna uppnås genom ett frivilligt åtagande från branschen. Det andra förslaget innebär 1 volymprocent bensen, 50 ppm svavel och 9 volymprocent ole- finer och bör enligt rapporten genomföras genom ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter och lagen (1994:1776) om skatt på energi med skattedifferen- tiering. Remissinstanserna har varit övervägande positiva till införande av bättre bensinkvalitet. Ett genomförande av det andra förslaget är angeläget men kan behöva en viss genomförandetid. Regeringen driver frågan om en förbättrad bensinkvalitet i förhandlingarna om ett nytt bränsledirektiv inom EU. Det första förslaget med ett frivilligt åtagande om förbättrad bränslekvalitet från branschens sida kan medverka till att förbättra förutsättningarna för arbetet med bränsledirektivet. Enligt regleringsbrev för 1997 skall Natur-vårdsverket därför i samverkan med främst Konsumentverket fortsätta överläggningarna med branschen om frivillig introduktion av bättre bensinkvalitet med målsättningen att minst uppnå föreslagna kravnivåer. Fordon Sverige har ett miljöklassystem för fordon. Naturvårdsverket har nyligen föreslagit ett utvecklat system, där fler bedömningsparametrar ingår. Kommunikationsforskningsberedningens program för el- och elhybrid-fordon skall utveckla, prova och utvärdera ny teknik och system för användning av dessa fordon. Programmen löper över fyra år och omfattar 120 miljoner kronor. Olika styrmedel, bl.a. en förbättrad konsumentinformation, bör utvecklas så att introduktionen av bilar med goda miljö- och säkerhetsegenskaper gynnas. (Se även avsnitt 9 Konsumentfrågor.) Inom EU driver Sverige aktivt frågor om avgaskrav på arbetsmaskiner och skärpta avgaskrav på bilar. EG-lagstiftningen bör på sikt täcka samt-liga motorslag och vara så utformade att de leder till att endast maskiner med låga utsläpp under hela sin livslängd släpps ut på marknaden. Sverige verkar för medlemsstaternas rätt att utveckla system för att gynna introduktionen av fordon med mycket goda avgasegenskaper. Miljökontrollen vid den årliga bilbesiktningen bör förbättras och på sikt omfatta en test som bättre återspeglar utsläppen under normala kör-förhållanden. Kontroll av fordonens avgasutsläpp på väg avses att införas under 1997. Åtgärder bör tas fram för ökad efterlevnad av regler som är viktiga från miljö- och säkerhetssynpunkt, t.ex. lastbilars last och hastighet. På hösten 1997 kommer FN:s ekonomiska kommission för Europa att hålla en konferens om transporter och miljö. En viktig fråga för konferen-sen är förslaget till ändring av Wienkonventionen från 1968 om fordonskrav för internationelt vägtrafik. Ändringen kommer att göra det möjligt att ställa miljökrav på tunga fordon i internationell trafik mellan ECE:s medlemsstater. Sverige stödjer denna utveckling. Sjöfart I budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) redogör regeringen för ett förslag om miljödifferentiering av sjöfartsavgiftssystemet. Sjöfartsverket, Sveriges redareförbund och Sveriges hamn- och stuvareförbund slöt i april 1996 en överenskommelse om minskade utsläpp genom installation av katalysatorer och användning av lågsvavligt bränsle. Inom ramen för arbetet i IMO driver Sverige frågan om erkännande av Östersjöregionen som ett kontrollområde för svavel-emissioner från fartyg. Svavelhalten i fartygsbränsle skulle därmed begränsas till maximalt 1,5 procent i Östersjöområdet. Arbetet med att minska utsläppen av luftföroreningar och annan miljö-påverkan från sjöfarten drivs vidare internationellt, bl.a. inom EU, International Maritime Organisation (IMO) och Helsingforskommissionen (HELCOM). I mars 1996 antog HELCOM en strategi som består av ett ingående och omfattande regionalt samarbete för uppbyggnad, utveckling och harmonisering av mottagningssystem för fartygsgenererat avfall i hamnar runt Östersjön. Inom ramen för arbetet i IMO driver Sverige frågan om erkännande av Östersjöregionen som ett kontrollområde för svavelemissioner från fartyg. Svavelhalten i fartygsbränsle skulle därmed begränsas till maximalt 1,5 procent i Östersjöområdet. Regeringen beslutade i oktober 1996 att tillkalla en utredare med uppgift att göra en utvärdering av gällande regler för de ingripanden som kan bli aktuella när ett oljeutsläpp har skett till sjöss. Utredaren skall göra en översyn av de författningar som finns på området samt föreslå åtgärder för att effektivisera det rättsliga beivrandet av dessa utsläpp. Fritidsbåtar Regeringen har anmält förslag till avgas- och bullerkrav för fritidsbåtar till EU-kommissionen. Utredningen om fritidsbåtstrafikens kostnadsansvar m.m. (SOU 1996:170) föreslår bl.a. att ett nät av båttvättanläggningar byggs upp längs kusten under en femårsperiod för att begränsa användningen av giftiga båtbottenfärger. Därefter föreslås förbudet mot användandet av metallbaserade bottenfärgar utsträckas till hela Östersjökusten. Luftfart Den hittills gällande miljöskatten på inrikesflyg upphör från den 1 januari 1997 (prop. 1996/97:14). Den planeras under år 1997 också att ersättas med en utökad bullerdifferentiering av landningsavgifterna och att land-ningsavgiften relateras även till flygplanens avgasutsläpp. Arbetet med luftfartens miljöfrågor bedrivs förutom i EU även inom International Civil Aviation Organisation (ICAO). Transporttelematik Delegationen för transporttelematik (K 1994:08) har bedömt de vinster som informationsteknik kan ge miljö, samhälle och individ. Slut-betänkandet lämnades till regeringen den 7 januari 1997. Som ett led i att uppnå ett miljöanpassat och effektivt transportsystem och nollvisionen för trafiksäkerhet kan transporttelematik bli ett verk-ningsfullt hjälpmedel. Vägavgifterna skulle kunna differentieras i tid och rum. Transporttelematikdelegationens förslag bör ligga till grund för ett fort-satt arbete med syfte att utnyttja informationsteknik för att minska trafik-sektorns miljöpåverkan och förbättra trafiksäkerheten. MaTs-samarbetet Miljöanpassat transportsystem (MaTs) är ett gemensamt projekt mellan Naturvårdsverket, trafikverken, företrädare för transportforskningen och bil- och petroleumindustrin. Utgångspunkten för MaTs-arbetet är att definiera miljömålen för transportsektorn och åtgärder för att nå ett miljö-anpassat transportsystem. MaTs-samarbetet har nu lämnat in slutrapport till Kommuni-kationskommittén (SNV rapport 4638). Samarbetet har koncentrerats till de miljömässiga aspekterna. Det fortsatta arbetet bör enligt slutrapporten inriktas på att finna så kostnadseffektiva utformningar som möjligt av ett miljöanpassat transportsystem. En slutsats inom MaTs-samarbetet är att förändringen mot ett miljö-anpassat transportsystem måste bedrivas på flera fronter och av ett stort antal aktörer. För att bli framgångsrikt måste det fortsatta arbetet under-stödjas av en konsekvent politik som skapar goda förutsättningar för att åstadkomma ett miljöanpassat transportsystem. Trafikverkens sektorsansvar Trafikverken (Banverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Vägverket) har ett sektorsansvar för miljöpåverkan från transportsektorn. Detta har resulterat i ett intensivare miljöarbete såväl inom respektive verk som mellan trafikverken och Naturvårdsverket. Trafikverkens årliga gemen-samma miljörapport, där jämförelser görs mellan utsläpp från de olika transportslagen, och MaTs- projektet är exempel på samarbete mellan verken. (Se även avsnitt 9 Konsumentfrågor.) Ett viktigt styrmedel som behöver utredas är en förbättrad konsumentinformation. Konsumentverket, Vägverket och Naturvårds-verket har ett gemensamt uppdrag inom detta område. Nytt trafikpolitiskt beslut 1998 Regeringen avser att under våren 1998 lägga en proposition med förslag till nytt trafikpolitiskt beslut. Ett av huvudsyftena med Kommunikations-kommitténs arbete är att lämna underlag till en proposition som kan främja transportsystemets miljöanpassning. Behovet av nya miljömål och nya åtgärder Frågor om mål och vilka olika faktiska åtgärder som står till buds för att uppnå dessa analyseras av Kommunikationskommittén och skall redovisas i dess slutbetänkade i mars 1997. Kommittén utgår från de miljömål som MaTs-projektet har tagit fram. Dessa mål bygger på kunskap om vad naturen och människornas hälsa långsiktigt tål och är utformade dels som slutmål och dels som etappmål. Målen har brutits ned på respektive transportslag. Klimatfrågan Sverige deltar i förberedelsearbetet till miljö- och transportkonferensen som skall arrangeras i november 1997 av FN:s ekonomiska kommission för Europa. Kommunikationskommittén betonar i sitt delbetänkande Ny kurs i trafikpolitiken (SOU 1996:26) att det krävs flera typer av åtgärder för att klara koldioxidmålen: höjd koldioxidskatt, minskning av fordonens speci-fika bränsleförbrukning och en snabb introduktion av biobaserade drivmedel. För att nå miljömålen om t.ex. kväveoxid och flyktiga organiska kolväten krävs skärpta avgasregler. För att nå målen om buller och avgashalter krävs åtgärder i tätorternas trafiksystem. Trafik- och klimatkommittén sade i sitt slutbetänkande i juni 1995 (SOU 1995:64) att ett långsiktigt mål för koldioxidutsläppen behöver formuleras när energipolitiken har lagts fast och när det finns ett internationellt avtal om hur mycket olika länder ska minska sina utsläpp av växthusgaser. Agenda 21 för Östersjöområdet I kapitel 16 behandlas utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet närmare. I de aktionsprogram som diskuterades av statsministrarna vid mötet i Visby i maj 1996 och i miljöministrarnas deklaration från sitt möte i Saltsjöbaden i september 1996 framhålls behovet och vikten av att de olika samhällssektorerna tar ansvar för arbetet med en uthållig utveckling inom sektorn. Utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjö-området som nu har påbörjats bygger på denna princip. Transportsektorn är särskilt viktig när det gäller uthållig utveckling i Östersjöområdet. Transporterna innebär en stor belastning på regionens miljö men är också intimt förknippade med den ekonomiska tillväxt som kan förväntas i Östersjöområdet. Det innebär att kraven på transport-sektorn från miljösynpunkt är tvåfaldiga. Dels skall man förebygga att en ökad ekonomisk tillväxt i regionen ökar miljöpåverkan, dels skall man reducera den miljöpåverkan som nu sker till en nivå som är förenlig med uthållig utveckling. Detta kommer att kräva kraftfulla insatser på flera fronter. År 1994 avlämnade en arbetsgrupp under Östersjöregionens transportministrar en rapport till ministrarna om uthållig utveckling inom transportsektorn. Våren 1997 står Tyskland värd för den tredje transport-ministerkonferensen i Östersjöregionen. HELCOM tog år 1996 beslut om rekommendation (17-1) avseende begränsningar av utsläpp från transportsektorn. I det andra aktionsprogrammet som antogs av CBSS (Council of the Baltic Sea States) vid dess möte i Kalmar 1996 deklarerar länderna att transportsektorn kraftigt skall reducera sin miljöbelastning och utarbeta ett aktionsprogram för uthållig utveckling inom transportsektorn. 3. JORDBRUK -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: Jordbrukets markanvändning har | | väsentlig betydelse för att bibehålla kontinuiteten i det öppna | | odlingslandskapet och skapar variation med en rikedom av olika | | naturtyper och arter som gynnas av hävden. Jordbruket kan dock | | genom negativ miljöpåverkan belasta ekosystemen och utarma den | | biologiska mångfalden och markens bördighet. Växtnäringsförluster| | (kväve, fosfor) från jordbruksproduktion bidrar till övergödning| | av vattendrag, sjöar och hav. Användning och hantering av bekämp-| | ningsmedel samt tillförsel av kadmium till miljön genom han- | | delsgödsel medför hälso- och miljörisker. | | Jordbruket kan därför sägas vara både en förutsättning för och en| | riskfaktor för en god miljö. Jordbruket har också en stor | | potential för recirkulation av energi och material och har därför| | möjlighet att spela en viktig roll i byggandet av ett | | långsiktigt hållbart samhälle. | | Inom jordbruket fortsätter arbetet med att miljöanpassa | | verksamheten, både nationellt och inom EU genom att påverka den | | gemensamma jordbrukspolitiken. Regeringen förfogar över en mängd| | åtgärdsförslag och lämpliga styrmedel för att genomföra dessa. En| | samlad redovisning planeras att föreläggas riksdagen senare i år.| -------------------------------------------------------------------- Mål och åtgärder i jordbrukets miljöarbete Jordbruket är en av de sektorer som i stor utsträckning påverkas av EU via den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Detta präglar Sveriges förutsättningar för framgång i arbetet med att miljöanpassa jordbruket. Sverige delar den kritik som riktats mot den nuvarande politiken, inte minst mot bakgrund av de negativa miljöeffekterna, och anser att det är angeläget med förändringar. Även i ljuset av en eventuell östutvidgning av den Europeiska unionen behöver den gemensamma jordbrukspolitiken förändras. En förändring av politiken kan också underlätta en miljöanpassning av det östeuropeiska jordbruket. En parlamentarisk utredning (Jo 1995:06) har uppdraget att förbereda en svensk position inför den framtida utformningen av CAP, bl.a. när det gäller miljöfrågorna. Vidare analyseras bl.a. i vilken utsträckning miljövillkor kan kopplas till produk-tionsstöd. Regeringen arbetar också inom EU med att få gehör för konstruktiva förslag om miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket. Om sådana förslag genomförs kan stor miljöeffekt uppnås på ett kostnadseffektivt sätt. Detta kan t.ex. gälla arbetet med att begränsa antalet godkända bekämpnings-medel liksom arbetet med att utarbeta strategier för användningen av bekämpningsmedel i jordbruket. Regeringen arbetar också inom den på-gående regeringskonferensen (IGC) för att den gemensamma jordbruks-politiken (CAP) skall förses med ett miljömål, genom en ändring i grundtraktaten. Den svenska livsmedelspolitikens miljömål, som lades fast år 1990, är att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att minimera jordbrukets miljöbelastning på grund av växtnäringsläckage och använd-ning av bekämpningsmedel. Det är viktigt att odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden bevaras. Ett rikt och varierat odlingslandskap är av central betydelse för flora och fauna och för att stärka den genetiska mångfalden. Jordbruket skall således beakta behovet av en god miljö och en långsiktig hushållning med naturresurserna (prop. 1989/90:146). Dessa övergripande miljömål har i olika sammanhang bildat utgångspunkt för formulering av olika verksamhetsmål som skall fungera som ledstjärnor för sektorns miljöarbete. I möjligaste mån har målen gjorts mätbara och uppföljningsbara för att ge ett mått på i vilken utsträckning jordbruket miljöanpassas. När det gäller målen för den biologiska mångfalden har dessa preciserats i det svenska miljö-programmet för jordbruket. Inom Naturvårdsverket pågår en systemstudie om det framtida jordbruket som kommer att presenteras våren 1997. Studien kan komma att ge bättre underlag för att nå miljömålen. Miljöprogrammet, som under år 1996 genomförts i sin helhet, består av tre delprogram och innehåller åtgärder för att bevara biologisk mångfald, odlingslandskapets kulturvärden och ett öppet odlingslandskap, åtgärder inom miljökänsliga områden samt främjande av ekologisk produktion. Även information, utbildnings- och demonstrationsprojekt för jordbrukare och skogsägare med jordbruksmark omfattas. Miljöprogrammet har utformats i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2078/92 och medfinansieras till hälften från EG-budgeten. Totalt omfattar det befintliga miljöprogrammet 1 500 miljoner kronor. Intresset har varit störst för delprogrammen för bevarande av odlingslandskapets biologiska mångfald och kulturvärden samt främjande av ekologisk odling. Särskilt stort var intresset för stödet för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Antalet ansökningar har överträffat prognosen och därmed budgeterade medel för åtgärden. För att uppnå målen med miljöprogrammet i sin helhet har därför en budgetbegränsning av stödet behövt göras. Regeringen har i årets budgetproposition (prop.1996/97:1) föreslagit att ytterligare 300 miljoner kronor avsätts av nationella medel (600 miljoner kronor inklusive EU:s medfinansiering) till en utökning av miljöprogrammet som avser att stödja och stimulera vallodling p.g.a. dess miljöfördelar, bl.a. avseende växtnäringsläckaget och kretsloppsanpass-ning av jordbrukets driftsformer. Under förutsättning att miljöprogrammet utökas i enlighet med regeringens förslag kommer jordbrukets miljöprogram därmed att omfatta totalt 2 100 miljoner kronor per år. Ett förslag till svenskt program för skogsbruksåtgärder har överlämnats till EG-kommissionen för godkännande. Programmet, som har utformats i linje med miljömålet för jordbruket, skall bidra till att öka den biologiska mångfalden på åkermark inom södra Sveriges slättbygder. Programmet, som löper på fyra år, beräknas kosta 20 miljoner kronor per år inklusive EU:s medfinansiering. Det planeras att påbörjas under år 1997. De miljöåtaganden som jordbrukare gör, inom ramen för miljöprogrammet eller skogsprogrammet, ersätts motsvarande den kostnad eller det inkomstbortfall som åtagandet innebär. Utöver sådana miljöersättningar (inklusive information och utbildning) används även miljöskatter på bekämpningsmedel och handelsgödsel som ekonomiska styrmedel. Därtill kommer försöks- och utvecklingsverksamhet, forskning samt lagstiftning. Bekämpningsmedel Ett andra åtgärdsprogram med syfte att minska risker för människa och miljö avslutades år 1996. Målet för programmet är att användningen av aktiv substans i bekämpningsmedel skall reduceras med 75% utifrån genomsnittet för perioden 1981- 1985. Prognosen för att målet skall nås verkar god. Ett nytt handlingsprogram för perioden 1997-2001 har redovisats till regeringen av Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen. Växtnäringläckage Målet har varit att belastningen från mänsklig verksamhet på haven ska minska med 50% till år 1995. För jordbrukets del har Naturvårdsverket gjort beräkningar som tyder på att växtnäringsläckaget har minskat med 25-30% jämfört med år 1985. Förslag till ytterligare åtgärder har presenterats av Naturvårdsverket i samråd med Jordbruksverket. Frågan utreds vidare och slutliga förslag lämnas sommaren 1997. En särskild utredare har tillsatts för att se på hur vattenfrågor kan behandlas och administreras avrinningsområdesvis. Utredningens resultat presenteras i juni 1997. Ekologisk produktion Målsättningen är att 10 procent av åkerarealen bör vara ekologiskt odlad år 2000. Jordbruksverket har presenterat en aktionsplan för hur målet ska nås. Odlingen nådde troligen 5-6 procent år 1996. Goda möjligheter finns att målet nås genom marknadens ökade efterfrågan på ekologiskt odlade produkter, men också med hjälp av olika åtgärder som arealersättning inom jordbrukets miljöprogram, information och utbildning samt försöks- och utvecklingsverksamhet och forskning. EG-kommissionen har presenterat ett förslag till regelverk för ekologisk djurhållning på gemenskapsnivå. Sverige arbetar för att regelverket skall baseras på höga krav beträffande etik och djurmiljö. Ammoniak Målet om en 25-procentig reduktion av ammoniakavgången från jordbruket i södra och västra Sverige till år 1995, baserat på 1990 års nivå, har inte nåtts. Reglerande åtgärder i syfte att minska avgången har trätt i kraft under år 1995. Ytterligare beslutade åtgärder införs fram till den 1 januari 1998. Jordbruksverket har i uppdrag att till mars 1997 utvärdera möjligheten att uppnå en reduktion med 50 procent i Götaland och Svealands slättbygder. Kadmium Sverige har till följd av anslutningsfördraget med EU övergångs-bestämmelser om gränsvärde för kadmiumhalten i fosforgödsel. Undan-taget löper ut år 1998. Sverige arbetar aktivt för att EG-kommissionens översyn av regelverket skall möjliggöra att Sverige även fortsättningsvis kan behålla gränsvärdet. Sverige betonar behovet av reningsteknik för kadmium och behovet av en marknad för kadmiumrenade gödselmedel. Detta kan skapas om ett gränsvärde införs på gemenskapsnivå. Biologisk mångfald En aktionsplan för bevarande av biologisk mångfald inom jordbruket har presenterats av Jordbruksverket. Aktionsplanen behandlar tillsammans med övriga handlingsprogram beträffande ekologisk odling, bekämpnings-medelsanvändning m.fl. jordbrukets påverkan på den biologiska mångfalden. Aktionsplanen innehåller en mängd åtgärdsförslag för att Sverige ska leva upp till de intentioner som konventionen om biologisk mångfald förpliktigar till. Planen svarar i princip på vilka åtgärder som bör genomföras, tidsplan och beräknad kostnad. Inom ramen för miljöersättnings-programmet för jordbruket har delar av de föreslagna åtgärderna genom-förts. Vidare har en kompletterande utredning om växtgenetiska resurser inom jordbruket remissbehandlats och bereds f.n. inom regeringskansliet. Nya steg på vägen till ett miljöanpassat jordbruk Ett flertal aktionsplaner och handlingsprogram har, som framgår av den tidigare beskrivningen, avrapporterats till regeringen under år 1996. Under år 1997 kommer ytterligare handlingsprogram och utredningar att presenteras som har återverkningar på jordbrukets miljöarbete såsom handlingsprogram för minskat växtnäringsläckage, minskad ammoniak-avgång, utredning om avrinningsområden samt förslag till miljöövervakningens fortsatta inriktning. Vidare skall en första utvärdering av miljöprogrammet för jordbruket redovisas med förslag till hur miljöprogrammet kan förbättras. I uppdraget ingår att lämna förslag till ett nytt delprogram för resurshushållande jordbruk inom ramen för det konventionella jordbruket. Mot bakgrund av det omfattande underlag och de många åtgärdsförslag regeringen nu förfogar över avseende jordbrukets miljöpåverkan, avser regeringen återkomma till riksdagen med förslag till hur jordbruket ytterligare kan miljöanpassas, utifrån principen om sektorsintegrerat miljöansvar. Denna samlade redovisning avseende jordbrukssektorn planeras till hösten 1997. På samma sätt som miljöersättningsprogrammet utvärderas för när-varande, kommer den gemensamma jordbrukspolitikens samlade miljö-effekter löpande utvärderas och följas upp. I ett långsiktigt arbete har Jordbruksverket till- sammans med Naturvårdsverket och Riksantikvarie-ämbetet sedan början av 1990- talet följt miljöeffekterna av livsmedels-politiken. Erfarenheterna av detta arbete kommer att tas till vara i det nya utvärderingsuppdrag som regeringen har gett berörda myndigheter. I det sammanhanget skall eventuella målkonflikter i jordbrukspolitikens olika delar uppmärksammas när det gäller möjligheterna att nå miljömålen. Utvärderingsarbetet syftar till att förbättra underlaget för att bedöma behovet av förändringar av tillgängliga styrmedel. God målstyrning av in-satta åtgärder medför bättre kostnadseffektivitet. Även för att ta ställning till om gällande miljömål behöver revideras, omvärderas eller komplet-teras, behövs en kontinuerlig utvärdering och uppföljning göras av i vilken utsträckning befintliga miljömål har uppfyllts. För miljöåtgärder som grundas på initiativ och medel från den Europeiska Gemenskapen arbetar Sverige för bättre insyn och tillgänglighet till andra medlemstaters miljöåtgärder och utfallet av dessa. Sverige arbetar också, t.ex. inom ramen för OECD:s jordbruksarbete, med miljöindikatorer inom jordbruket som ett medel för att kvantifiera miljöpåverkan och objektivt värdesätta odlingslandskapets miljöer. Uppföljningen av FAO:s toppmöte om global livsmedelssäkerhet, som ägde rum i november 1996, kommer sannolikt att på det nationella planet integreras i arbetet med att miljöanpassa det svenska jordbruket. Agenda 21 för Östersjöområdet I östra delen av Östersjöområdet har jordbrukssektorn undergått en avsevärd förändring sedan sovjetssystemets fall och de baltiska repub-likernas självständighet. Jordbruksproduktionen har minskat drastiskt och därmed även miljöbelastningen. En omstrukturering pågår och i samband med ett ekonomiskt uppsving kan jordbruksproduktionen åter öka. De framtida miljöeffekterna beror i hög grad på hur det nya jordbruket kommer att bedrivas. Jordbruket i västländerna fortsätter att belasta Östersjön och andra vatten i regionen i hög utsträckning. Jordbruket har inte kunnat uppnå det 50 procentiga reduktionsmålet enligt HELCOMS:s ministerdeklaration från år 1988. Ett fortsatt åtgärdsarbete är nödvändigt. Inom HELCOM pågår en utveckling av ett annex till Helsingfors-konventionen till skydd av Östersjöns miljö avseende åtgärder inom jord-brukssektorn. Polen är projektansvarig för detta arbete liksom för utveck-lingen av ett utvidgat program för att miljöanpassa jordbruket i regionen. Annexet avses att antas av HELCOM:s ministermöte år 1998. Arbetet inom ramen för en Agenda 21 för Östersjöområdet bör kunna koncentreras på det arbete som pågår inom HELCOM, dels vad avser utvecklingen av ett jordbruksannex och aktionsprogrammet, dels inom ramen för arbetet med att stärka åtgärdsprogrammet för att återställa Östersjöns ekologiska balans. Sverige bör fortsätta med att stödja detta arbete liksom Polens projektledarskap genom att ställa resurser till förfogande. 4. FISKE -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: Fisket i sig själv innebär ett | | nyttjande av en i huvudsak självreproducerande naturresurs. Det | | är därför av största vikt att nyttjande sker med beakande av bästa| | tillgängliga vetenskapliga fakta samt genom lämpliga åtgärder för| | bevarande och förvaltning och för att säkerställa ett optimalt | | nyttjande av fiskbestånden. De mest betydelsefulla åtgärderna för| | en god beståndsvård är fastställandet av fångstnivåer och tekniska| | åtgärder för att skydda ungfisk och att undvika bifångster av inte| | önskade arter. Den för EU gemensamma fiskeripolitiken bygger på | | principer som syftar till ett ansvarsfullt nyttjande av de | | levande marina och akvatiska resurserna. Likalydande principer | | finns i ett flertal internationella överenskommelser på fiskets | | område. Sverige verkar aktivt för att dessa principer skall | | tillämpas fullt ut. | | Ett stort antal faktorer kan påverka fiskbestånden i våra | | vatten. I havsmiljön är eutrofieringen av våra kustområden och | | hela egentliga Östersjön ett av de allvarligaste hoten mot | | fiskbestånden. I sötvattensmiljön är försurningen det allvarligaste| | problemet. Det är av stor vikt att utsläppen av organiskt | | material, växtnäringsämnen, försurande substanser och miljögifter| | minskas för att återställa de marina och akvatiska ekosystemen. | -------------------------------------------------------------------- Sambanden mellan fisket och miljön Miljöstörningar utgör ett allvarligt hot mot ett uthålligt fiske eftersom de minskar tillgången på de för fisket intressanta arterna eller gör fisken mindre lämplig som livsmedel. En angelägen uppgift, när det gäller att främja och skapa förutsättningar för ett hållbart fiske, är därför att bevara eller återställa goda miljöförhållanden i hav, sjöar och vattendrag. Yrkesfiskets miljöeffekter Effekter på ekosystemet av olika fiskeaktiviteter kan uppträda på många olika sätt i tid och rum. Yrkesfisket nyttjar en resurs i en föränderlig miljö. En viktig miljöeffekt följer av själva syftet med fisket, nämligen att fiske orsakar dödlighet på målarter, men också ger bifångster av såväl fisk som andra organismer. Även djurarter högre upp i näringskedjan (t.ex. sjöfåglar) och längre ned i näringskedjan (t.ex. bottenfaunan) kan påverkas av fiske. Ett alltför omfattande fiske kan leda till att bestånden reduceras till nivåer när det inte längre blir lönsamt med fortsatt fiske. Det är därför sällsynt att överfiske leder till utrotning av arter. Ett undantag är den vilda laxen i Östersjön som påverkas av ett fiske som är dimensionerat efter den rika förekomsten av odlad lax. Fritidsfiskets miljöeffekter Sport- och husbehovsfisket kan ge upphov till olika slags miljöeffekter, dels sådana som är unika för fritidsfisket, dels sådana som är mer eller mindre gemensamma för allt friluftsliv. Även om fritidsfiskaren inte har resurser av samma omfattning som yrkesfiskaren kan ett högt fisketryck ändå uppkomma i vissa vatten. Då fisket många gånger inriktas på stora individer finns en risk för selektivt fiske på snabbväxande arter. Exempelvis kan nämnas det ökade fisket i strömmande vatten efter t.ex. öring, som har medfört en minskning av mängden större öringar. Vattenbrukets miljöeffekter Odling av fisk för konsumtion är förknippat med påverkan av miljön. Med hänsyn till de möjliga miljöeffekterna är större odlingar av fisk anmälnings- eller tillståndspliktigt enligt miljöskyddslagen. Tillstånds-myndigheten har därvid att pröva om ett aktuellt vattenområde tål den belastning för miljön som ett planerat vattenbruk medför samt föreskriva om skyddsåtgärder och villkor för verksamheten så att miljöstörningar undviks så långt det är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och miljö-mässigt motiverat. Mål och åtgärder inom området Den gemensamma fiskeripolitiken EU:s gemensamma fiskeripolitik har tillämpats sedan år 1983. De all-männa målen för den gemensamma fiskeripolitiken är att skydda och bevara de levande marina akvatiska resurser som är tillgängliga och får utnyttjas. Målen syftar även till att dessa resurser långsiktigt utnyttjas på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt under de ekonomiska och sociala förhållanden som passar sektorn. Vidare skall hänsyn tas till följderna för det marina ekosystemet och särskilt till producenternas och konsumen-ternas krav. För förvaltningen av fiskerresurserna har ett gemenskaps-system inrättats. Systemet syftar till en varaktig balans mellan resurser och nyttjande inom de olika fiskeområdena. EU:s fiskeripolitik har utformats för att ge ett maximalt skydd för bestånd som riskerar att överutnyttjas. Politiken grundar sig på vetenskaplig och ekonomisk information som lämnas av Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) och Internationella rådet för havsforskning (ICES). Vidare innebär den gemensamma fiskeripolitiken att omedelbara åtgärder vid behov kan vid-tas på gemenskapsnivå. Ett aktuellt exempel är de i år kraftigt reducerade kvoterna för sill i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt som med kort varsel beslutades till följd av aktuella vetenskapliga rön. Inom den gemensamma fiskeripolitiken diskuteras för närvarande ett förslag om införande av tekniska åtgärder för bevarande av fiske-resurserna som framförallt syftar till bevarande av ungfisk samt att för-bättra fiskeredskapens selektivitet. Inom ramen för Fiskerikommissionen för Östersjön har en arbetsgrupp tillsatts för att utarbeta en aktionsplan för bevarandet av den vilda laxen i Östersjön. EU har undertecknat samt ratificerat FN:s havsrättskonvention, undertecknat FN-konventionen om gränsöverskridande fiskbestånd och vandrande arter, undertecknat FAO:s internationella uppförandekod för ansvarsfullt fiske samt FAO överenskommelsen om internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder för högsjöfisket den s.k. flaggkonven-tionen. Nationella mål Grundläggande i den svenska fiskeripolitiken är att vi skall utnyttja våra vatten- och fisktillgångar på sådant sätt att de långsiktigt medverkar till vår livsmedelsförsörjning och vårt välstånd i övrigt. En god hushållning genom en väl avvägd vård och beskattning av fiskbestånden och genom omsorg om vattnen är sålunda väsentlig. En god vård av våra vatten förbättrar också förutsättningarna för produktion av fisk på icke traditionellt vis, dvs. i form av odling. En väl avvägd hushållning främjar även sportfisket som är en viktig form för friluftsliv och rekreation. Övergripande mål som även gäller fiskets område anges bl.a. i propositionen En god livsmiljö (prop. 1990/91:90). För fiskesektorn har också särskilt följande miljömål och miljöriktlinjer tidigare lagts fast. Enligt propositionen Strategi för biologisk mångfald (prop. 1993/94:30) är målen att naturligt förekommande arter i havs- och vattenområden skall kunna bevaras i livskraftiga, balanserade popula-tioner. Målen för natur- och miljövården inom fiskets område innebär att fisk och skaldjur och deras näringsorganismer skall kunna bevaras i livskraftiga, naturligt reproducerande bestånd. I detta ingår bl.a. att slå vakt om alla fiskarter i landet. I princip likalydande formuleringar finns i Vissa fiskeripolitiska frågor (prop.1993/94:158). Fiskeriverket har utarbetat en aktionsplan för biologisk mångfald på fiskets område. I aktionsplanen redovisas pågående utredningar samt framtida åtgärdsmål uppdelade på olika vattenområden, sötvatten, kust-vatten och utsjövatten. Åtgärder under 1997 Under 1997 kommer de nämnda konventionerna och multilaterala avtalen att följas upp. En nationell ratificeringsprocess av FN-konventionen om vandrande fiskbe- stånd och vandrande arter kommer att verkställas. Eventuellt kommer uppföljningen av FAO:s toppmöte om global livs- medelssäkerhet att ha implikationer på fiskets område. Fiskerikommissionen för Östersjön skall vid ett extra möte i februari ta ställning till en aktionsplan för bevarandet av Östersjölaxen. Fiske- och Miljöministrarna i Nordsjön kommer att mötas i mars för att besluta om den långsiktiga inriktningen i frågor som rör sambandet mellan fisket och Nordsjöns marina ekosystem. Fiskeriverkets aktionsplan för biologisk mångfald kommer att utgöra ett av underlagen för en redovisning av arbetet med biologisk mångfald inom jordbruks- och fiskesektorerna som planeras föreläggas riksdagen under nästa år. Agenda 21 för Östersjöområdet Vid mötet med CBSS (Council för the Baltic Sea States) i Kalmar år 1996 antogs, på uppdrag av statsministrarna vid deras möte i Visby i maj år 1996, tre aktionsprogram för utvecklingen i Östersjöområdet. I det tredje aktionsprogrammet ombeds Fiskerikommissionen för Östersjön att utveckla ett omfattande program för uthålligt fiske i Östersjön. Vid Fiskerikommissionens 22:a årliga möte beslutades att en särskild grupp skulle tillsättas för att utarbeta en aktionsplan för laxfiskevården i linje med önskemålet från CBSS möte i Kalmar 1996. Aktionsplanen skall behandlas vid ett extra möte med Fiskerikommissionens i februari 1997. I det fortsatta arbete bör en harmonisering med utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöregionen eftersträvas och i relevanta delar i samarbete med HELCOM. Därvid bör för särskilt skyddsvärda fiskarter handlingsplaner för ett resursanpassat fiske upprättas. 5. SKOGSBRUK -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: Genom 1993 års skogspolitiska | | beslut introducerades ett miljömål jämställt med skogspolitikens| | produktionsmål. Skogsnäringen har engagerat sig starkt i att öka| | sina miljökunskaper och att tillämpa dem praktiskt. Hela det | | skogspolitiska beslutet utvärderas för närvarande av | | Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket. Regeringen kommer att för | | riksdagen redovisa resultatet av utvärderingen under år 1998, i | | vissa delar möjligen tidigare. | -------------------------------------------------------------------- Skogsbruket och dess miljöpåverkan De svenska skogarna har sedan århundraden haft stor ekonomisk betydelse för landet som källa för olika förnödenheter för landsbygds-befolkningen, industrin och för exporten. Skogsnäringen är en av våra basnäringar som numera genom en modern skogsindustri och export över stora delar av världen genererar stora nettoexportinkomster till landet, större än någon annan näring, och ger sysselsättning och inkomster åt många människor. Skogsbrukets stora betydelse genom åren har skapat en djup insikt hos det svenska folket om nödvändigheten av att hushålla med skogsresursen. I olika grad har statsmakterna också föreskrivit sådan hushållning i lagstiftningen. Dessa föreskrifter tog emellertid sikte endast på bevarande och utveckling av skogsproduktionen. Först i mitten av 1970-talet började behovet av miljöhänsyn i skogsbruket uppmärksammas i de skogspolitiska besluten. De föreskrifter som beslutades var dock mycket begränsade sedda i dagens perspektiv. Bestämmelserna var dock ett första uttryck för vad som sedan har kommit att benämnas sektorsansvar för miljön. Något skydd för skogsmarken som produktionsresurs finns inte. Skogsvårdslagstiftningen hindrar inte att skogsmarken tas i anspråk för annat än virkesproduktion. Intressen som önskar exploatera skogsmark för annan användning än skogsbruk har alltså företräde framför den lång-siktiga, hållbara skogshushållningen. Skogsbruk bedrivs sedan länge aktivt över praktiskt taget hela vår skogsareal. Styrkan av miljöpåverkan varierar med typ av ingrepp och grad av häsynstagande. Sett över tiden har stora förändringar skett. 1800-talets omfattande miljöförändringar genom skogsplanteringar av ljung-hedar och betesmarker har i dag inte någon motsvarighet i vårt land. 1950-talets jättelika kalhyggen är också historia. Uppmärksamheten nu riktar sig mera mot behovet av att vid skogsbruk bevara en biologisk mångfald i skogsmiljön. BILD 1993 års skogspolitik Genom 1993 års skogspolitiska beslut togs ett helhetsgrepp i linje med de överenskommelser som träffades vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Den nya skogspolitiken bygger sålunda uttryckligen på principerna om brukande, bevarande och hållbar utveckling av skogarna, de s.k. Skogsprinciperna. Jämfört med tidigare har riksdagen nu lagt fast ett miljömål för skogsbruket vid sidan av produktionsmålet. Dessa båda mål skall vara jämställda. Produktionsmålet för skogsbruket är att skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar. Miljömålet för skogsbruket är att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogens kul- turmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas. Skogspolitikens medel för att nå dessa mål är av olika slag. De innefattar lagstiftning, kunskapsförsörjning och statligt ekonomiskt stöd. Den viktigaste lagstiftningen är skogsvårdslagstiftningen och naturvårds-lagstiftningen. Kunskapsförsörjningen, som i den nya skogspolitiken har fått en väsentligt ökad tyngd, omfattar inventeringar, utbildning och forskning samt rådgivning och information. Det staliga ekonomiska stödet är av mindre omfattning och betydelse. Sektorsansvar för miljön Skogsbrukets och skogsmyndigheternas sektorsansvar för miljön behandlades ingående i 1993 års skogspolitiska beslut och har därefter kompletterats med preciseringar i både riksdagsbeslut och regeringsbeslut. Principerna för sektorsansvaret bygger på 1991 års miljöpolitiska beslut. Skogspolitikens miljömål är en central del i detta ansvar. I lagstiftningen kommer sektorsansvaret till uttryck både i skogsvårdslagstiftningen och i naturvårdslagstiftningen. Rådgivning, information och utbildning är nöd-vändiga redskap för att skogsägarna skall kunna leva upp till kraven på sektorsansvar. En mycket stor del av Skogsvårdsorganisationens verksam-het består i att föra ut kunskaper om sektorsansvaret för miljön och hur det kan tillgodoses. Uppföljningen av det skogspolitiska beslutet 1993 års skogspolitiska beslut trädde i kraft den 1 januari 1994. Miljömålet och olika arrangemang kring detta har fått en stark anslutning från enskilda skogsägare, skogsbolag, bransch- och intresseorganisationer och myndigheter. Det har också rönt omfattande intresse utomlands. Utbildnings- och informationsmaterial om svensk skogspolitik är efter-frågat över hela världen. Internationella skogsfrågor behandlas i de s.k. skogsprinciperna som antogs vid Riokonferensen år 1992 och i kapitel 11 i Agenda 21. År 1995 tillsatte FN:s kommission för hållbar utveckling en mellanstatlig panel för skogsfrågor som skulle diskutera ytterligare förslag till åtgärder för ett globalt hållbart skogsbruk på grundval av de skogsprinciper som antogs av världens länder vid Riokonferensen. Sverige deltar aktivt i detta arbete och verkar för att genomföra och fördjupa skogsprinciperna med sikte på en ny global överenskommelse för hållbart skogsbruk. Sverige verkar internationellt för att skogsbruk bedrivs uthålligt till gagn för nuvarande och kommande generationer, för att minskningen av världens skogs-resurser hejdas och för att naturens mång- fald bevaras. Formerna för detta måste bestämmas nationellt av hänsyn till de ekonomiska, sociala, kulturella och naturgivna skillnaderna mellan regioner och länder. I enlighet med vad som anmäldes för riksdagen år 1993 följs det skogspolitiska beslutet upp av Skogsstyrelsen. I de delar uppföljningen avser miljöfrågor görs den i samarbete med Naturvårdsverket. En samlad redovisning skall göras till regeringen i januari 1998. Redan vid årsskiftet 1996/97 har dock en uppföljning av skyddet för den biologiska mång-falden inkl. utvecklingen i fråga om reservatavsättningen redovisats av myndigheterna. Miljövårdsberedningen har fått i uppdrag att med dessa redovisningar som grund senast juli 1997 yttra sig över i vilken omfattning arealen skyddad produktiv skogsmark behöver utökas och former för att åstadkomma detta. Skogsstyrelsen har i likhet med Jordbruksverket, Fiskeriverket, Boverket och Naturvårdsverket utarbetat en aktionsplan för biologisk mångfald. Aktionsplanen har remissbehandlats och därefter diskuterats vid tre regionala seminarier. Den redovisar de olika åtgärder som Skogs-styrelsen anser behöver vidtas för att skogspolitikens miljömål skall nås. De flesta åtgärder som redovisas ingår i Skogsvårdsorganisationens uppgifter. Som nämnts har skogsnäringen engagerat sig starkt i frågor som rör skogsbrukets miljömål. En sådan fråga gäller formerna för långsiktig planering av ett skogsbruk, där stark betoning läggs på bevarande av olika miljöer och arter. Flera stora skogsägande företag arbetar med s.k. ekologisk landskapsplanering. Formerna för detta arbete skiljer sig något mellan företagen. På så sätt erhålls en bred erfarenhet som grund för framtida justeringar. Det enskilda mindre skogsbrukets särskilda förut-sättningar möjliggör inte en direkt tillämpning av storskogsbrukets modeller. Försök pågår därför med anpassade planeringsmodeller. En ekologisk verksamhetsplanering av något slag är nödvändig i vårt land där skogsbruk bedrivs över så gott som hela skogsarealen. Den svenska politiken för bevarande av en biologisk mångfald i skogen bygger därför på hänssynstagande av olika grad där mycket stor vikt läggs på åtgärder i samband med avverkning och skogsvård. Miljömålet i skogsbruket kan sålunda inte nås enbart genom totalskydd av vissa arealer, en linje som följs i många andra länder. Det svenska planeringssystemet har rönt stort intresse utomlands. En annan fråga av internationellt intresse är miljömärkning av skogsindustriprodukter inkl. miljöcertifiering av skogsbruk. Den interna- tionella debatten handlar bl.a. om på vilken nivå certifieringssystem skall utformas, detaljeringsgraden och statsmakternas inflytande. I Sverige, där frågan blivit högaktuell genom krav från stora köparländer som Storbritannien och Tyskland, har vi valt att låta marknadsaktörerna arbeta med frågan utan inblandning av staten. Det pågår sålunda ett arbete med att utifrån kriterier uppställda av organisationen Forest Stewardship Council (FSC) utforma en nationell standard för miljöcertifiering av skogsbruk. Två frågor som särskilt uppmärksammas sammanhänger med det stora antalet skogsbrukare i vårt land och med virkesimporten till svensk skogsindustri. Arbetet görs i en särskild grupp med företrädare för skogsnäringen, miljöorganisationerna, arbetstagarna och samerna. Avsik-ten är att slutföra arbetet under första halvåret 1997. Redovisning för riksdagen Det är regeringens avsikt att för riksdagen redovisa resultatet av uppföljningen av 1993 års skogspolitiska beslut. Mot bakgrund av den rapporteringstidpunkt som är fastställd kan en helhetsredovisning göras först under år 1998. Eventuellt kan en delredovisning bli aktuell under år 1997. OECD:s granskning av svensk miljövårdspolitik inklusive dess rekommendationer rörande skogsbruket och miljön behandlas i avsnitt III. 6. RENNÄRING -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: Genom de förslag och bedömningar som| | regeringen redovisat i prop. 1995/96:226 om hållbar utveckling | | i landets fjällområden har en god grund lagts för rennäringens | | ansvar för hushållningen med naturresurser. | -------------------------------------------------------------------- Renskötsel är en areell näring som bedrivs extensivt i den norra delen av Sverige. Enligt 65 § första stycket rennäringslagen (1971:437) skall vid renskötsel skälig hänsyn tas till andra intressen. Vid renskötselns utövande kan det förekomma konflikter med naturvårdens intressen, särskilt med hänsyn till den rationalisering och mekanisering som skett inom rennäringen under de senaste decennierna. Därtill kommer att renskötseln i stor utsträckning bedrivs på marker som är särskilt känsliga för påverkan. Bestämmelsen i 65 a § rennäringslagen innebär att det ställs särskilda krav på rennäringen om att ta hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intresse så att verksamheten bedrivs på det sätt som naturen tål i ett långsiktigt perspektiv. Den miljöpåverkan som i första hand kan uppkomma avser för högt betestryck, bete på från naturvårdssynpunkt känsliga områden och terrängkörning på barmark med motorforden. I prop. 1995/96:226 om hållbar utveckling i landets fjällområden föreslog regeringen att det skall införas ett miljömål i rennäringslagen (1971:437). Rennäringen skall enligt förslaget bedrivas så att natur-betesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga upprätthålls och att mar-kerna uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras. Miljömålet innebär att samebyarnas betesuttag, renantal och hjord- sammansättning skall vara anpassade till betesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga och bevarande av den biologiska mångfalden. Att detta miljömål uppfylls är en mycket viktig fråga för såväl rennäringens framtid som för den biologiska mångfalden. Därigenom bidrar detta miljömål också till att stärka en verksamhet som är av central betydelse för att långsiktigt säkra den samiska kulturen. Miljömålet innebär sam-tidigt att kraven på hänsyn till miljön vid rennäringens utövande görs tydliga. Hänsynen gäller inte enbart själva renbetet utan även påverkan på naturmiljön av rennäringens anläggningar och driftsformer. Av hänsyn till den faktiska betestillgången över en längre tidsperiod är det viktigt att det fastställda renantalet inte överskrids. År 1993 infördes ett antal bestämmelser i rennäringslagen som ger förbättrade möjligheter att kontrollera samebyns renantal. Vidare har berörda länsstyrelser i samråd med berörda samebyar getts i uppdrag att upprätta åtgärdsprogram för överbetade områden i fjällen. Regeringen har i den nämnda propositionen uttalat att samebyarnas markanvändningsredovisningar skall kompletteras med information om speciellt värdefulla eller känsliga områden för renskötseln, naturvården och kul- turminnesvården. Detta gör redovisningarna mer operativa för samebyns egen planering av driften liksom för samråd och planering. Från år 2000 bör enligt propositionen endast fordon som uppfyller särskilda krav vad gäller marktryck vid barmarkskörning vara tillåtna. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att efter samråd med Vägverket utforma föreskrifter för terrängfordon om högsta marktryck. BILD 7. ENERGI -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: All användning och tillförsel av | | energi innebär miljöpåverkan. Det gäller bl.a. påverkan på klimatet,| | försurning och katastrofrisker. | | Utsläpp av koldioxid, som är den viktigaste klimatpåverkande | | gasen, härrör till övervägande del från förbränning av fossila | | bränslen. Detta innebär att en verkningsfull strategi för | | begränsning av koldioxidutsläppen måste inriktas på | | energianvändningen. Förbränning ger även upphov till utsläpp av | | svavel- och kväveföreningar, vilket är en grundläggande orsaken | | till försurning. | | Sveriges energisystem har de senare åren blivit mer effektivt | | och utsläppen av luftföroreningar har minskat avsevärt. En | | fortsatt utveckling och omställning av energisystemet är dock | | nödvändig för att ytterligare minska dess negativa miljöeffekter.| | Förutom en vidareutveckling av de nationella styrmedlen krävs en| | internationell samordning för att åtgärda miljöproblem av regional| | och global karaktär. | | För att åtgärda problemen är det bl.a. viktigt | | - att Sverige driver på i arbetet med att formulera EU:s | | klimatstrategi. Syftet med arbetet bör vara att ett protokoll | | till FN:s Klimatkonvention kan antas i december 1997 | | innehållande bindande åtaganden om begränsningar av utsläpp och | | gemensamma åtgärder för att minska dess utsläpp. | | - att Sverige agerar pådrivande för att arbetet med EU:s | | försurningsstrategi slutförs, i syfte att utsläppen av försurande| | ämnen inom EU kan minskas till den kritiska belastningsnivån. | | - att ytterligare åtgärder vidtas för att minska svenska utsläpp| | av försurande ämnen. | -------------------------------------------------------------------- Energisystemets miljöpåverkan All användning och tillförsel av energi innebär miljöpåverkan. Det gäller bl.a. påverkan på klimatet, försurning, katastrofrisker, oljespill från tank-fartyg och lokalt eller regionalt betingade mïljöstörningar från exempelvis vatten- och vindkraftverk. Inom klimatområdet är ett stort problem befarade klimatförändringar som en följd av den s.k. växthuseffekten Jordens klimat förändras som en följd av utsläpp av växhusgaser som koldioxid, metan, kvävedioxid, ozon samt olika stabila klorflourkarboner. Ungefär fyra femtedelar av de nuvarande koldioxidutsläppen från mänsklig verksamhet härrör från förbränning av fossila bränslen. Detta innebär att en verkningsfull begränsning av koldioxidutsläppen måste inriktas på användningen av fossila bränslen och drivmedel. Utsläpp av försurande ämnen från energisystemet för med sig problem med försurning av mark och vatten. Detta beror dels på utsläpp av svavel, där utsläppen till närmare 90 procent kommer från länder i Sveriges närhet, dels på egna utsläpp av framför allt kväveoxid där Sverige inte ännu har uppnått sitt nationella utsläppsmål. Småskalig vedeldning ger i många fall upphov till stora utsläpp av oförbrända ämnen. Naturvårdsverket och Boverket har lämnat förslag till åtgärder. Utredningen remissbehandlas f.n. Riktlinjer för energipolitiken Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373). Beslutet grundade sig i allt väsentligt på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. Riktlinjerna omfattar bl.a. vissa program för omställning och utveckling av energisystemet. Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv energihushållning. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik. En parlamentarisk kommission - Energikommissionen - tillsattes sommaren 1994 (dir.N1994:67, dir.N1994:120). Kommissionens uppgift var bl.a. att granska de pågående programmen för omställning och utveckling av energisystemet samt att analysera behovet av förändringar och ytterligare åtgärder. Energikommissionen redovisade sitt slut-betänkande Omställning av energisystemet (SOU1995:139) i december 1995 som remitterades våren 1996. För närvarande pågår överläggningar om energipolitiken mellan riksdagspartierna. Syftet med överläggningarna är att på grundval av 1991 års överenskommelse, Energikommissionens betänkande och remissvaren på detta nå en bred parlamentarisk överenskommelse om den framtida energipolitiken. Regeringen avser att under våren 1997 återkomma till riksdagen med en proposition om energipolitiska riktlinjer m.m. Klimatstrategi för energiområdet I anslutning till Riokonferensen år 1992 undertecknades FN:s ramkon-vention om klimatförändring. Konventionen kom till för att förhindra globala klimatförändringar till följd av utsläpp av s.k. växthusgaser, detta kan utgöra ett allvarligt hot mot ekosystemens överlevnad och världsekonomins utveckling - bl.a. genom befarade ändrade förutsätt-ningar för odling och näringsidkande. Konventionen syftar till att minska klimtförändringarna genom att reglera utsläppen av växthusgaser, framför allt vad gäller användning av fossila bränslen. Från klimatsynpunkt spelar det ingen roll varifrån utsläppen sker. I- länderna har hittills svarat för den största delen av utsläpp från fossila bränslen, men u-ländernas andel förväntas dominera i framtiden. Klimatpolitiken förutsätter därför ett globalt samarbete, som grundas på effektivitet och rättvisa. Jämfört med övriga länder har Sverige en låg andel fossila bränslen i ener- gisystemet. Knappt 40 procent av den svenska energitillförseln utgörs av fossila bränslen. Genomsnittet för OECD-länderna är över 80 procent. Inom den svenska elproduktionen utgör de fossila bränslena endast ca 5 procent. Riksdagen beslutade våren 1993 om riktlinjer för den svenska klimatpolitiken (prop.1992/93:JoU19, rskr.1992/93:361). Där fastlades den nationella strategin att koldioxidutsläppen från fossila bränslen stabiliseras på 1990 års nivå år 2000 för att därefter minska. Beslutet omfattar en klimatstrategi för energiområdet. Inför FN:s klimatkonventions nästa partsmöte är EU:s positioner för närvarande under utarbetande. Parallellt bedrivs även ett arbete för en EU-strategi för klimatfrågorna. De svenska klimatpolitiska insatserna inom energiområdet koncentreras, utöver koldioxidbeskattningen av fossila bränslen, till två områden: dels forskning och utveckling samt tillämpning i Sverige av energieffektiv teknik och teknik för att utnyttja förnybara energikällor, dels insatser för energieffektivisering och övergång till förnybara energikällor i Baltikum och Östeuropa. En utgångspunkt för den svenska klimatstrategin är att klimatpolitiken bör utformas i ett internationellt perspektiv och innefatta ett aktivt internationellt arbete. Kraven på länderna bör ställas så att åtgärder kan vidtas på ett kostnadseffektivt och rättvist sätt med hänsyn till kostnads- ansvar, nuvarande utsläpp per invånare och tidigare åtgärder. Inom ramen för FN:s konvention för klimatförändringar pågår just nu ett arbete för att förstärka konventionen. Protokollet, som förväntas antas i Kyoto i december 1997, skall innefatta såväl åtgärder som kvantitativa åtagande om utsläppsbegränsningar för åren 2005, 2010 och 2020. Sverige deltar aktivt i den arbetsgrupp under EU:s ministerråd som har tillsatts för att förbereda dessa förhandlingar och för att utforma EU:s interna klimatstrategi. Programmet för effektivare energianvändning m.m. i de baltiska staterna m.fl. har till huvudsakligt syfte att bidra till minskade globala koldioxidemissioner och ge underlag för en bedömning av möjligheterna till s.k. gemensamt genomförande (joint implementation) inom ramen för klimatkonventionen. Programmet administreras av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Totalt har sedan år 1993 anslagits närmare 300 miljoner kronor för detta program. Närmare 50 projekt har genomförts, främst avseende energihushållning och konvertering från oljeeldning till biobränslen. Insatserna har huvudsakligen gjorts i de baltiska staterna. Förändring av utsläppen över tiden De svenska utsläppen av koldioxid från energisektorn minskade kraftigt under 1970- och 1980-talen. Under 1990-talets första år ökade utsläppen något, delvis på grund av en ökad industriell produktion. Även industrins användning av förnybara bränslen ökade under perioden. Preliminära siffror för år 1995 visar dock att koldioxidutsläppen från energisektorn återigen är nere på 1990 års nivå. En bedömning av de framtida utsläppen av koldioxid blir beroende av vilka antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen och framtidens energisystem. Av särskild betydelse är hur en avveckling av kärnkraften genomförs. Energikommissionen har bedömt att det mål som riksdagen har ställt upp, om att utsläppen av koldioxid skall stabiliseras till år 2000 och därefter minska, inte kommer att kunna uppnås med dagens styrmedel. Det gäller särskilt minskningen efter år 2000. Ytterligare åtgärder för att begränsa utsläppen är enligt kommissionen nödvändiga om målen skall nås. Samma slutsatser drar Naturvårdsverket i sin utredning "Sverige mot minskad klimatpåverkan" rapport nr 4634. Naturvårdsverket pekar på kostnadseffektiva åtgärder för att minska utsläppen av koldioxid. Naturvårdsverket föreslår också begränsning av HFC/FC- föreningar. Förslaget remissbehandlas för närvarande. NUTEK har i rapporten (R 1996:57) Internationellt klimatarbete - Ur ett svenskt perspektiv diskuterat konsekvenserna för Sverige av tänkbara framtida bindande åtaganden inom ramen för klimatkonventionen, med tonvikt på Sveriges särskilda förutsättningar i förhållande till andra OECD-länder. NUTEK:s beräkningar visar att kostnaderna för samhället är kraftigt beroende av hur åta- gandena formuleras. Utsläppen av försurande ämnen från energisystemet har minskat kraftigt under de senaste decennierna. Utsläppen av svavel från förbränning i fasta anläggningar minskade med 90 procent mellan åren 1980 och 1994. Under samma period minskade utsläppen av kväveoxider från dessa anläggningar med drygt 50 procent. En rad styrmedel finns för att begränsa utsläppen av försurande ämnen från energisystemet. Det gäller bl.a. skatt på utsläpp av svavel, avgift på utsläpp av kväveoxider från förbränningsanläggningar, reglering av högsta tillåtna svavelhalt i bränslen och riktlinjer för utsläpp vid prövning enligt miljöskyddslagen. Enligt regeringens bedömning har dessa styrmedel varit effektiva. Överväganden sker nu om ytterligare åtgärder för att reducera försurande utsläpp. Liksom vad gäller utsläppen av koldioxid är det betydelsefullt hur en avveckling av kärnkraften genomförs. Sveriges energisystem har effektiviserats. Denna utveckling är till stor del ett resultat av styrmedel såsom lagstiftning, regleringar, skatter, avgifter och åtgärder för att främja utveckling av ny teknik med mindre skadlig påverkan på miljön. En fortsatt utveckling av energisystemet är nödvändig för att minska dess negativa miljöeffekter. Förutom en vidareutveckling av de nationella styrmedlen för energieffektivisering och förnybar energi krävs ett inter- nationellt samarbete för att åtgärda miljöproblem av regional och global karaktär. För att åtgärda problemen är det bl.a. viktigt att Sverige agerar pådrivande i det internationella arbetet, vilket bl.a. omfattar EU:s klimatstrategi, EU:s försurningsstrategi samt de kommande protokollen om kväveoxider, tungmetaller och persistenta ämnen under FN:s konvention för lång- väga gränsöverskridande luftför-oreningar. Vidare bör ytterligare åtgärder vidtas för att minska Sveriges egna utsläpp av försurande ämnen. 8. VARUPRODUKTION -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: Den varuproducerande sektorn | | bidrar till många olika typer av miljöpåverkan, varav de allvar-| | ligaste är linjära materialflöden, ineffektiv resursanvändning | | samt spridning av skadliga ämen till luft, mark och vatten. En | | stor del av det avfall som deponeras i dag utgörs av gruv- och | | industriavfall. Näringslivet kan därför bidra till en hållbar | | utveckling på ett avgörande sätt genom att kretsloppsanpassa | | produktionsprocesserna, utveckla nya, miljöanpassade produkter, | | minska mängden avfall samt reducera avfallets farlighet och | | åter-ställa förorenade områden. Detta ger också näringslivet en god| | och långsiktig ekonomisk utveckling samt är positivt för | | konkurrens-kraft och på sikt sysselsättning. | | Regeringens arbete är dels inriktat på att utveckla och | | förstärka lagstiftningen, dels på att förbättra förutsättningarna för| | marknadens möjligheter att driva på utvecklingen av | | miljöanpassade processer och produkter. En varaktig samverkan | | mellan närings- och miljöpolitiken syftar bl.a. till att | | fokusera och stimulera efterfrågan på miljöanpassad teknik och | | miljöanpassade produkter, och till att öka tillgången till | | miljörelaterad information hos olika aktörer på marknaden. | | Producenterna av varor måste i ökad utsträckning ta ansvar för den| | miljöpåverkan som varorna orsakar under hela deras livscykel | | inkl. transporter och energiförbrukning. Arbetet med | | kretsloppsanpassning fortsätter därför genom att | | producentansvaret utökas till fler produktgrupper. Miljölagarna | | förstärks och samlas i en miljöbalk. Kemikaliepolitiken liksom | | avfallshanteringen ses över. | -------------------------------------------------------------------- Allmänt om "sektorns" miljöpåverkan Industriell verksamhet påverkar miljön på många sätt, genom t.ex. råvaru- utvinning, utsläpp till luft, mark och hav, liksom avfall, markexploatering och buller. Gränsdragningen för vad som är varuproduktion är inte självklar, då varuproduktion sker i viss mening även i andra sektorer än den rent industriella, såsom inom jord- och skogsbruksektorerna och i energisektorn. Dessutom orsakar konsumtionen av varor och tjänster liknande, men även andra, miljöproblem. I ett kretsloppsperspektiv blir det därför angeläget att koppla samman varu- och tjänsteproduktion med konsumtion och avfall. Naturvårdsverket har analyserat miljöpåverkan av varuproduktion-konsumtion ur ett kretsloppsperspektiv. Med ett sådant perspektiv blir sektorns största miljöproblem linjära materialflöden, överkonsumtion och spridning av skadliga ämnen via produkter och sektorn bidrar därför till flera miljöproblem i relativt hög grad. Synen på miljöarbetet har i hög grad förändrats över tiden. Från början stod punktutsläppen i centrum för uppmärksamheten och många förbättringar har skett inom industrin under de senaste decennierna. Utsläppen har på vissa områden mer än halverats, t.ex. vad gäller utsläpp av svaveldioxider och klorerade organiska ämnen. Allt fler företag övergår till att se mer på användningen av resurser, hur produktionsprocesser kan förändras och vilka miljöegenskaper produkter-na har i användnings-, avfalls- och återvinningsleden. Det gäller dock att inte begränsa sig till inverkan av enskilda processer eller produkter i framtiden utan snarare se på hur hela ekologiska system påverkas av mänsklig verksamhet. BILD Trots en delvis förändrad inställning till miljöarbetet visar utsläppsstatistik från Naturvårdsverket att industrin eller industrins processer svarar för fortsatt stora andelar av de totala utsläppsmängderna, med runt 40 procent av svaveldioxidutsläppen, ca 7 procent av koldioxid-utsläppen och ca 16 procent av utsläppen av flyktiga organiska kolväten. Av utsläppen till Östersjön kommer t.ex. drygt 10 procent av kväve, samt knappt 30 procent av fosforutsläppen, från industrin. Av det avfall som går till deponering är den helt övervägande viktandelen gruvavfall, följd av avfall från skogsindustrin, "övriga metaller och metallvaror" samt "livsmedels-, dryckes- och tobaksindustrin". Avfallet skapar också efter-behandlingsbehov. Det är påfallande att det inte finns något enkelt samband mellan hur mycket miljöpåverkan samhället utövar och vilket genomslag detta får i form av faktiska effekter. Ett ekologiskt system kan under lång tid utsättas för en kraftig belastning utan att några egentliga effekter uppstår, tack vare att buffertmekanismer träder i funktion och förhindrar genom-slag. Plötsligt kan man emellertid nå en punkt där gränsen är nådd vars omfattning och exakta inträffande i tiden är svåra eller rent av omöjliga att förutsäga på förhand. Mot denna bakgrund kan och får vårt agerande med avseende på miljöproblemen inte baseras enbart på vad som kan förutsägas med säkerhet. Arbetet måste i högre grad inriktas på att kunna förebygga risker och förbättra förutsättningarna för marknadens möjligheter att driva på utvecklingen av miljöanpassade produkter och processer, sett ur ett kretsloppsperspektiv. Miljömål i dag Eftersom denna sektor påverkar miljön på en rad olika sätt är de flesta mål antagna av riksdag och regering tillämpbara på sektorn. Miljömålen har emellertid hittills i begränsad grad brutits ner till mål som riktas särskilt till varuproduktionsssektorn. Många av miljömålen riktar sig mer eller mindre explicit till den producerande industrin, t.ex. sägs att "åtgärder inom... och industrin skall inriktas mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle". Ett exempel där både varor och tjänster inkluderas är riksdagens miljömål för konsumentpolitiken "att sådana konsumtions- och produktionsmönster skall utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling" (se vidare avsnitt 9 Konsumentfrågor). Därtill hör en mängd begränsningsmål för olika utsläpp och kemikalier samt många mål om avfall och återvinning, t.ex. att "utsläppen av svaveldioxid från processindustrin skall halveras mellan 1983 och 1995" och "utsläppen av kväveoxider till luft skall minska med 30% mellan 1980 och 1995". För den första typen av övergripande mål är det svårt att utvärdera hur långt sektorn har uppfyllt sina åtaganden. För den andra typen av mål, som är mer avgränsade och lättare att följa upp har varierande resultat uppnåtts, t.ex har ovannämnda svaveldioxid- och kväveoxidmål mer eller mindre uppfyllts (se delavsnittet om förändring av utsläppen över tiden). Industriutsläpp - omprövning av villkor Regeringen gav år 1991 Naturvårdsverket i uppdrag att upprätta ett tioårigt program för översyn av industrins utsläppsvillkor. Målet för programmet är att det för varje miljöstörande anläggning skall finnas moderna och ändamålsenliga villkor. Vidare skall utsläppen till början av 2000-talet ha begränsats till sådana nivåer att miljön inte tar skada och hälsan inte påverkas av de aktuella utsläppen. Emellertid måste man normalt räkna med att det i närområdet runt en större anläggning finns någon form av negativ påverkan. I ett regionalt perspektiv bidrar många anläggningar till de skador som t.ex. eutrofiering, försurning, oxidantbildning samt utsläpp av metaller och stabila organiska ämnen ger. I ett globalt perspektiv kan utsläppen bidra till de problem som finns med t.ex. klimatpåverkan och ozon-uttunning. Varje enskild anläggnings bidrag är ofta litet men för att nå många av de uppsatta miljömålen är det nödvändigt att minska utsläppen från ett stort antal punktkällor. Naturvårdsverket har i juli 1996 avlämnat en lägesrapport om prövningen (rapport 4587 Miljöstörande anläggningar). Utsläppen från de aktuella anläggningarna har jämfört med år 1990 minskat. Speciellt framträdande är detta för utsläppen av klorerad organisk substans från skogsindustrin. Vidare har utsläppen av metaller, svavel- och kväveoxider samt lösningsmedel reducerats betydligt. Bidragen från större svenska anläggningar till olika miljöhot såsom försurning, eutrofiering, oxidant-bildning och påverkan från persistenta organiska ämnen har därigenom minskat. Även utsläppen i vår omvärld har minskat och därmed belastningen på Sverige. Den positiva trenden med minskad belastning av flertalet luft- och vattenföroreningar till trots återstår det i de flesta fall mycket arbete innan utsläppen når nivåer som inte innebär skada på biologisk mångfald, naturresurser och på konstruktioner eller konstföremål. Påverkan på hälsan på grund av utsläpp från större anläggningar är begränsad jämfört med den som andra aktiviteter i samhället ger upphov till, t.ex. trafiken. I närheten av de flesta anläggningar är påverkan på hälsan liten. Alla lokala hälsoproblem är dock inte lösta, bl.a. kan man notera att bullret från vissa anläggningar är högre än Naturvårdsverkets riktlinjer och att lukto- lägenheter förekommer. Det kan vidare finnas ett bidrag till regional påverkan på hälsan även om det är litet jämfört med bidraget från vägtrafikens utsläpp. Även om svenska punktkällor bara bidrar till en viss del av våra miljöproblem måste arbetet fortsätta med att begränsa dessa utsläpp. Det är bl.a. viktigt att Sverige föregår med gott exempel för att i det internationella arbetet kunna vara pådrivande för att minska utsläpp från andra länder som påverkar oss. Planerade och pågående åtgärder För att kunna skapa en miljöanpassad utveckling av näringslivet krävs insatser från många olika håll. Avsikten är inte att detaljreglera en sådan utveckling utan att stimulera och katalysera processer som ger företagen möjligheter att hantera miljöfrågor på ett effektivt sätt. Arbetet syftar bl.a. till att fokusera och stimulera efterfrågan på miljöanpassad teknik och miljöanpassade produkter, och till att öka tillgången till miljörelaterad in-formation hos olika aktörer på marknaden. Det är också angeläget att utforma styrmedel som främjar dynamik i såväl själva produktionen som beträffande tillskapandet av nya användningsområden för återvunnet material. Regeringen är inriktad på en varaktig samverkan mellan näringspolitik och miljöpolitik präglad av en helhetssyn på miljö och tillväxt. Arbetet omfattar kunskapsökning om "miljösektorn", en offentlig upphandlings-politik för varor, tjänster och teknik som instrument i miljö- och näringspolitiken och förbättrade förutsättningar för informationssystem om miljöpolicy och miljöpåverkan. Vidare omfattar arbetet producent-ansvar, en drivande svensk insats för teknologispridning och investeringar för bättre miljö och tillväxt i Östersjöregionen. Förbättring av marknadens möjligheter att driva på utvecklingen av miljöanpassade produkter och processer Miljömarknadens omfattning För att öka kunskapen om miljösektorn, inkluderande verksamhet både i den renodlade miljötekniksektorn (avfallshantering, återvinning, renings-teknik och emissionsmätningar) och verksamhet där miljöfrågorna är en drivkraft för utvecklingen, gav regeringen Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) ett uppdrag som resulterade i rapporten "Miljödriven teknik-utveckling". Flera internationella studier visar på tillväxttakter på 5-8 procent årligen i miljötekniksektorn. Storleken på den svenska renodlade miljöteknik-sektorn är liten (runt 15 000 anställda och 15 miljarder i omsättning) och effekten av en sådan utveckling blir totalt därför inte så stor på syssel-sättning och tillväxt. IVA:s kartläggning visar dock att svenskt näringsliv har goda förutsättningar att bli ledande på miljöområdet i stort och att den största potentialen till teknikutveckling och tillväxt finns i miljö-drivna företag i vid bemärkelse. Myndigheternas miljökrav är fortsatt den främsta drivkraften för företagen att miljöanpassa sin verksamhet, enligt IVA-studien. Ett resultat som även OECD:s program för teknologi och miljö kom fram till några år tidigare. Det ökade miljömedvetandet bland konsumenterna har dock under senare år blivit en allt starkare drivkraft för företagen att miljöanpassa produkter och produktionsprocesser (se vidare avsnitt 9 Konsumentfrågor). Denna bild återfinns också i Gothenburg Research Institutes MiljöBarometer, en enkätundersökning av svenska företags miljöstrategier som genomförs vartannat år. Detta innebär att allt större ekonomiska värden står på spel, vilket medför att miljöfrågan blir av strategisk betydelse för alla företag. Miljöhänsyn skapar inte fler arbeten direkt, däremot ses det som en nödvändighet att miljöanpassa sig för att bevara sin konkurrenskraft och behålla sina anställda. Utan en satsning på miljön minskar konkurrens-kraften och ännu fler arbeten kan försvinna. Utredningen pekade också på att statliga insatser i vissa fall kan vara nödvändiga för att underlätta för utvecklingen av ny teknik eller skapandet av marknader för nya produkter och processer, t.ex. genom offentlig upphandling av varor, tjänster och teknik. Offentlig upphandling av varor och tjänster Offentlig upphandling av varor och tjänster har hittills använts endast i begränsad utsträckning som instrument för att driva på miljöanpassningen av produkter även om lagstiftningen ger utrymme för detta. När den offentliga sektorn som helhet börjar ställa konsekventa miljökrav kommer företag och dess produkter att behöva utvecklas. Producenterna får incitament att styra mot mer miljöanpassade produkter och tjänster, vilket kan bidra till framtida konkurrensfördelar och tillväxt. Mot denna bakgrund tillsatte regeringen en särskilt utredare (N1995:114) att kartlägga och analysera den offentliga sektorns upphand-ling av varor och tjänster med miljöpåverkan. I februari 1996 inkom betänkandet SOU 1996:23 "Offentlig upphandling en miljöfråga". Utredningen visade att omfattningen av offentlig upphandling är minst 280 miljarder per år (försvaret exkluderat) och att graden av miljö-anpassning i upphandlingen var relativt begränsad, med vissa undantag. Utredaren pekade ut områden där möjligheterna och nyttan av att ställa miljökrav är störst (byggsektorn, elektronik, energi för uppvärmning, kemikalier, livsmedel, och transporter). För att öka inslagen av miljöhänsyn i upphandlingen föreslogs bl.a. att regeringen skulle ge ett uppdrag till myndigheterna att miljöanpassa sin upphandling och ändringar i kommunallagen. Utredaren pekade också ut hur viktig inköparens roll är i dessa sammanhang. Det krävs en kompetensuppbyggnad och en ökad förståelse hos inköpare för hur upphandling kan driva på utvecklingen, liksom att verktyg utvecklas för att hjälpa inköparen. I propositionen 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000 (sysselsättningspropositionen), aviserade regeringen ett uppdrag till ett antal myndigheter att återrapportera sina erfarenheter vid tillämpning av lagen om offentlig upphandling vad gäller miljöanpassningen av sin upphandling. Denna uppgift ingår i ett vidare uppdrag som regeringen beslutade om i december 1996 och som innebär att miljöhänsyn i stort skall integreras i statlig förvaltning, enligt ett förslag i SOU 1996:112, Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen (se avsnitt 20 Miljöledningssystem inom statsförvaltningen). Integrering av miljöhänsyn sker genom att i ett första skede införa miljöledningssystem i tjugotalet pilotmyndigheter. Myndigheterna får här också i uppdrag att redovisa frågor avseende miljöanpassning av sin upphandling. För att underlätta för offentliga inköpare har en vägledning utarbetats av Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och Nämnden för offentlig upphandling. Dessutom kommer viss utbildning av inköpare att genomföras inom ramen för pilotprojektet. (Se vidare avsnitt 20 Miljöledningssystem.) Offentlig teknikupphandling och andra åtgärder för främjande av miljöanpassad teknik Utöver upphandling av varor och tjänster kan staten också teknikupp-handla, för att driva på marknaden att utveckla och introducera ny teknik eller nya system som kan lösa specifika problem med stor samhällsrelevans. I sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) föreslogs att en delegation för miljöteknik skall tillkallas med uppgift att föra ut miljö-anpassad teknik på marknaden och främja användandet av sådan. Under hösten utsågs Delegationen för främjande av miljöanpassad teknik (N96/2633). I december redovisade delegationen ett förslag till strategi där bl.a. teknikupphandling ingår. Områden har identifierats där tillgång till miljöanpassad teknik är särskilt angelägen - transporter, byggsektorn, livsmedel och marksanering. Strategin innehåller också konkreta förslag på vad som mer bör göras för att främja utvecklingen av miljöanpassad teknik, t.ex. genom utbildning och seminarier. Under 1997 kommer delegationen att i huvudsak arbeta med att genomföra sitt förslag till strategi. Regeringen planerar också att se över möjligheter och hinder för svensk export på miljömarknaden, åtgärder för att främja export av svenskt miljökunnande, liksom, om och i så fall hur, man bör ställa miljökrav vid exportstöd. Informationsinsatser Behovet av tillgänglig och trovärdig information om den miljöpåverkan som orsakas av företag växer hos en rad marknadsaktörer, exempelvis företagsanalytiker, kunder, uppköpare, banker, försäkringsbolag, etc. Detta ställer nya krav på informationens innehåll och utformning. Allt fler företag presenterar fristående miljöredovisning eller tar med miljöinformation i årsberättelsen. Redovisningskommittén (JU 1991:71, 1996:4) har på regeringens uppdrag lagt förslag till hur redovisningen av miljöanknuten information kan ges en fastare förankring i det finansiella redovisningsområdets regelverk, SOU 1996:57. Utredningen har föreslagit ett särskilt upplysningskrav i årsredovisningens förvaltningsberättelse för de företag som bedriver anmälningspliktig eller tillståndspliktig miljö-farlig verksamhet enligt miljöskyddslagen. Finansiella institutioner har särskilda, och växande behov av information för att väga in miljörisker i beslut om krediter och investeringar. En särskild utredare tillkallades för att kartlägga tillgängliga källor till miljöinformation och deras relevans för banker och andra finansiella aktörer (M 1996:34). Utredaren fick i uppdrag att föreslå om, och i så fall hur ett gemensamt system för sammanställning och analys av miljöinformation skulle kunna utvecklas, och vilken roll staten bör spela i detta sammanhang. Betänkandet (SOU 1997:4) överlämnades i mitten av januari 1997 och i detta föreslås bl.a. att de redan existerande kreditupplysningsföretagen utvidgar sin verksamhet till att även omfatta miljöinformation. Detta bör ske i nära samarbete med Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter. Miljöledningssystem Miljöledningssystem förkommer i allt större omfattning i näringslivet. Mest kända är ISO 14001 som är ett internationellt standardiserat system och EMAS (Environmental Management and Audit Scheme) som är EU:s miljöledningssystem. EMAS bygger på frivilligt deltagande från industrin och har till syfte att förbättra och bedöma industrins miljöarbete och tillhandahålla offentlig information. Förordningen omfattar i första hand industrin men arbete pågår i syfte att utvidga den till att omfatta även andra samhällssektorer. Den initiala tids- och kostnadsåtgången för att ansluta sig till EMAS skulle kunna innebära svårigheter för främst småföretag att följa med i utvecklingen. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har därför uppdraget att informera små och medelstora företag om miljöledningssystem och stimulera projekt i landet som hjälper till att sprida kunskap om främst EMAS. Bl.a har en "miljölinje" inrättats dit företag kan vända sig med frågor. Dessutom har stöd getts till olika projekt i landet som arbetar med att hjälpa företag i sitt miljöarbete. Hittills har 14 anläggningar i Sverige EMAS-registrerats och mer än 500 anläggningar i EU. Anslutningen förväntas fortsätta i snabb takt. Antalet miljökontrollanter uppgår för närvarande till ca 150 i EU, varav fem stycken är svenska. I Sverige är det SWEDAC som ackrediterar miljökontrollanterna och AB Svenska Miljöstyrningsrådet som registrerar de svenska anläggningarna. Regeringen bedömer det väsentligt att svenska småföretag inte halkar efter i utvecklingen och NUTEK:s och Miljöstyrningsrådets fortsatta arbete är av central betydelse. Regeringen har beslutat att det är angeläget att genomföra en snar försöks- verksamhet med att utvidga EMAS till andra sektorer. Försöksverksamheten bygger på frivillig överenskommelse mellan AB Svenska Miljöstyrningsrådet och olika branschorgan och behöver därför inte regleras i lag. Regeringen anser också att en relativt bred försöksverksamhet bör eftersträvas. Miljöstyrningsrådet har föreslagit att sektorerna transport, skogsbruk, bygg- och anläggning samt fastighetsförvaltning skall omfattas av försöksverksamheten. Under år 1998 kommer en utvärdering av EMAS-förordningen att göras. ISO 14 001 är en nyligen fastställd internationell standard för miljöledningssystem men med samma struktur som den sen länge använda ISO 9000- serien inom kvalitetssäkring. ISO 14 001 utgör underlag för frivillig certifiering. Systemet är anpassat för användning inom alla typer av verksamheter och har alltså ett bredare anvädningsområde än EMAS. I ISO 14 001 finns inte kravet på en offentlig miljöredovisning. De flesta industriföretag som bygger upp system för miljöledning kommer att integrera ISO 14 001 och EMAS. EU-kommissionen väntas under våren komma att utpeka ISO 14 001 som lämpligt miljöledningssystem inom EMAS. Miljöhänsyn i det svenska standardiseringsarbetet Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att föreslå hur miljöhänsyn kan integreras i det svenska standardiseringsarbetet (N 1996:93). Utredaren skall - definiera miljöaspekter och redovisa metoder för tillämpning av dessa i standardiseringsarbetet, - föreslå hur den svenska standardiseringsorganisationen och svenska tekniska experter på ett kostnadseffektivt sätt kan bidra till att miljömässiga hänsyn tas i allt standardiseringsarbete och - utarbeta en handlingsplan som dels omfattar allt standardiseringsarbete, dels prioriterar områden där svenska aktörer bör kunna nå resultat på kort och medellång sikt. Förslagen skall också ta hänsyn till kretsloppstänkande samt erfaren-heter inom svenskt och internationellt standardiseringsarbete. Utredningen skall redovisas i juni 1997. Agenda 21 för Östersjöområdet I kapitel 16 behandlas utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet närmare. I arbetet med att utveckla en Agenda 21 för Östersjöområdet spelar näringslivet en stor roll. Som redovisats tidigare har de svenska utsläppen från industriell produktion minskat betydligt över de senaste 25-30 åren. Även om målet att inga skadliga utsläpp skall ske från industrin före sekelskiftet inte kommer att uppnås så kan belastningen från industriell produktion ändå förväntas att ha nått en låg nivå i början på 2000-talet i alla de västliga länderna runt Östersjön. Det gäller dock inte för industrin i Östeuropa. Gamla anläggningar tillåts fortfarande ha en hög utsläppsnivå liksom en ineffektiv energianvändning. Industristrukturen är föråldrad och det kommer att krävas en genomgripande omstrukturering under en längre tidsperiod. De länder som önskar medlemskap i EU och som upprättat associationsavtal med EU har redan börjat arbetet med att anpassa sin lagstiftning till EU:s. Ett stort arbete står för dörren men konsekvenserna kan bli mycket gynnsamma då östländerna anpassar sig till EU:s utsläppskrav. Sverige har en viktig roll i att bistå östländerna i detta anpassningsarbete. Det gäller inte bara att uppnå väsentligt bättre utsläppsförhållanden för gamla anläggningar men också att förändra industristrukturen till en energisnålare och effektivare kravbild. En hållbar utveckling kan dock inte uppnås enbart genom att begränsa utsläppen från produktionen utan arbetet måste också utsträckas till en effektivare användning av naturresurserna liksom varornas egenskaper i ett kretsloppsperspektiv. Sverige kan lämna väsentliga bidrag i denna omställningsprocess. Dels är direkt bistånd viktigt, exempelvis i form av program för s.k. clean production. Dels bidrar svenskt näringsliv genom exempelvis företagskontaker, miljökrav på underleverantörer och genom regionalt samarbete via olika organisationer till en industriell omdaning. Det finns potential för ökning inom båda dessa områden. Politik inriktad på produktion, produkter, avfall och kemikalier Producentansvar År 1994 infördes producentansvar för förpackningar, returpapper och däck. SNV har i början av 1996 inkommit med rapporten: Producentansvar - det första steget, som innehåller en utvärdering av hur producentansvaret hittills fortlöpt i ett antal kommuner och man pekar på förslag till förbättringar av producent- ansvaret avseende samspelet mellan kommuner och producenter/materialbolag. Regeringen fattade i oktober 1996 beslut om följande förändringar vad beträffar redan infört producentansvar: - obligatoriskt samråd införs i förordning (1994:1235) om producentansvar för förpackningar och i förordning (1994:1205) om producentansvar för returpapper. Producenten skall samråda med kommunen i frågor som rör insamlingssystem för bortforsling av förpackningsavfall samt returpapper. I returpappersförordningen införs samma lydelse som i förpacknings- förordningen, dvs att hushåll och andra skall sortera ut returpapper och lämna det för insamling i de insamlingssystem som producenterna tillhandahåller. Genom ändringen förtydligas producentens skyldighet att tillhandahålla insamlingssystem. Regeringen beslutade i juni 1996 om att notifiera ett förslag till införlivande av EU:s förpackningsdirektiv i form av ny förordning om förpackningar. Förslaget innehåller bl.a. en höjning av återvinningsnivåerna för förpackningar från och med år 2001. En förordning om producentansvar för bilar har utarbetats och notifierats till EU under hösten 1996. Målet är att producentansvaret skall träda i kraft den 1 januari 1998. Ikraftträdandet kan förskjutas beroende på att notifieringsprocessen inom EU kan dra ut på tiden. Regeringen har under året mottagit Kretsloppsdelegationens rapport med förslag till producentansvar i byggsektorn. Delegationen föreslår bl.a. obligatorisk besiktning av miljöfarligt avfall vid åtgärder som alstrar bygg- och rivningsavfall samt att allt sådant avfall måste omhändertas av auktoriserade s.k. återvinnare. Rapporten har remissbehandlats. Kretsloppsdelegationen (M1993:A) överlämnade i april 1996 sitt förslag till ett producentansvar för elektriska och elektroniska produkter (Kretsloppsdelegationens rapport 1996:12) till regeringen. Rapporten har remitterats och regeringen kommer under år 1997 att se över hur ett kretsloppsanpassat system för hanteringen av uttjänta elektriska och elektroniska produkter skall utformas. Regeringen tillsatte under våren 1995 en utredning för att se över insamlingen av miljöfarliga batterier och möjligheten till en snabbare övergång från miljöfarliga batterier till mindre miljöfarliga (M1995:64). Utredningen "Batterierna en laddad fråga" SOU1996:8, överlämnades till regeringen i februari 1996. Betänkandet har remitterats. Ett nytt regelverk för batterier beräknas träda i kraft under första halvåret 1997. Kretsloppsdelegationen skall enligt sina direktiv (dir.M1993:67) ut-forma en strategi för utvecklingen mot ett kretsloppsanpassat samhälle med producentansvar för varor. Strategin redovisas till regeringen i februari 1997. Regering beslutade i oktober 1996 om tilläggsdirektiv för Kretsloppsdelegationen. Delegationen skall i sitt fortsatta arbete föreslå en strategi för en kretsloppsanpassad varuproduktion, utarbeta förslag till krav på varor som skall släppas ut på marknaden, föreslå producentansvar för möbler samt inventera framlagda förslag till utnyttjande av biomassa och därvid klargöra om det råder balans mellan olika förslag till biomasseuttag och tillgång på biomassa. I arbetet som skall vara slutfört juni 1998, ingår också att göra en kartläggning av i vilken omfattning producenterna har förändrat sitt beteende till en mer kretsloppsanpassad hantering av resurserna. Kemikalier Ett internationellt högnivåmöte om kemikaliesäkerhet mellan företrädare för större internationella kemiföretag och regeringsrepresentanter hölls i Stockholm i början av året. Mötet kom till stånd på initiativ från regeringen. Vid mötet enades parterna om en gemensam deklaration om kemikaliesäkerhet. Regeringen har under året tillsatt en kommitté som mot bakgrund av ändrade förutsättningar såsom Sveriges medlemskap i EU och en eventuellt förändrad riskbild från användningen av kemiska ämnen, skall göra en översyn av kemikaliepolitiken och ge förslag till hur kemikaliepolitiken skall förändras (M1996:40). I uppdraget ingår också att göra en helhetsbedömning av miljöpåverkan av PVC. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast juni 1997. Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har på regeringens uppdrag utarbetat förslag till hur riskerna med PVC kan minskas. Uppdragen har remissbehandlats. Ärendena bereds nu i regeringskansliet. EU:s miljöministerråd har uppnått en gemensam position om det s.k. biociddirektivet. Detta direktiv kommer att reglera prövning och utvärdering av andra bekämpningsmedel än jordbrukets bekämpnings-medel (som prövas enligt ett befintligt direktiv). Mycket tack vare ett aktivt arbete från främst Sveriges och Danmarks sida har substitutionsprincipen inarbetats som en av grunderna vid tillståndsprövningen. Dessutom pågår inom Kommissionen arbete med att få ut växtskyddsdirektivet i praktisk tillämpning. Detta direktiv är till sin uppbyggnad en parallell till biociddirektivet. Kemikalieinspektionen har att bevaka att den svenska ambitionsnivån i bekämpningsmedels-prövningen kan upprätthållas. Rådet antog också under hösten ett direktiv om bortskaffande av PCB/PCT. Direktivet kommer att införlivas i svensk lagstiftning. Arbete som är relaterat till Sveriges undantag inom kemikalieområdet pågår inom flera av kommissionens arbetsgrupper och kommittéer. Flera frågor som rör klassificering och märkning av kemikalier har fått en för Sverige tillfredsställande lösning. Ytterligare andra löses om det av kommissionen överlämnade förslaget till nytt direktiv om klassifiering och märkning av farliga beredningar antas. För undantagen till det s.k. begränsningsdirektivet pågår en översyn inom EU. Regeringen liksom dess myndigheter har kontinuerliga kontakter med företrädare för kommissionen och andra medlemsstater i denna fråga. De svenska undantagen löper ut den 31 december 1998, och målet för det svenska agerandet är att EU skall anta regler i paritet med de svenska innan övergångsperiodens slut. Regeringen avser vidare att driva på för att få en samlad strategi för kemikaliearbetet inom EU. Regeringen har under året uppdragit åt Kemikalieinspektionen att kartlägga riskerna samt utveckla kriterier för innehåll av kemikalier i textilier. Uppdraget skall redovisas i februari 1997. Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har i uppdrag att följa hur kvicksilveravvecklingen går samt att lämna förslag till åtgärder. I juni 1996 lämnades en delredovisning till regeringen. Uppdraget slutredovisas juli 1998. Kemikalieinspektionen har också haft i uppdrag att följa avvecklingen av amalgam inom tandvården. Detta uppdrag redovisades till regeringen juli 1996. De tre kvicksilverrapporterna har remissbehandlats. Naturvårdsverket har vidare i uppdrag att redovisa ett åtgärdsprogram för effektivare och heltäckande insamling av uttjänta varor och produkter som innehåller kvicksilver. Uppdraget redovisas till regeringen under 1999. I detta uppdrag ingår att ge förslag till slutförvar av kvicksilver som delredovisas i september 1997. Inom UNEP (UN Environmental Programme) pågår förhandlingar om att göra den frivilliga PIC-proceduren (Prior Informed Consent) till en bindande konvention. Proceduren är ett informationsutbytessystem för handel med farliga kemikalier. Förhandlingarna kommer att avslutas under 1997. Inom IFCS (Intergovernmental Forum on Chemical Safety) har på beställning av UNEPs styrelse en utvärdering gjorts av stabila organiska miljögifter s.k. POPs (persistent organic pollutants). Utvärderingen skall presenteras för UNEPs styrelse i januari 1997. Sverige har deltagit aktivt i arbetet för att få till stånd en konvention om användarbegränsningar och utsläppsreduktion av de 12 farligaste POPsen. Inom LRTAP (Long Range Transboundary Air Pollution) konventionen pågår förhandlingar om ett regionalt protokoll för POPs. Förutom de 12 ämnen som ingår i UNEP:s arbete ingår ytterligare några ämnen i LRTAP-arbetet. Förhandlingarna beräknas vara avslutade under 1997. Avfall Regeringen tillsatte i mars 1995 en utredare för att ta fram ett konkret förslag till en skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras (Fi1995:37). Utredningen SOU 1996:139 redovisades till regeringen i oktober 1996. Betänkandet remissbehandlas i januari 1997. Regeringen uppdrog i september 1995 åt Naturvårdsverket att föreslå kvantitativa mål och åtgärder för en förbättrad avfallshantering som bygger på avfallets egenskaper. Uppdraget redovisades augusti 1996, och har remissbehandlats under hösten 1996. 9. KONSUMENTFRÅGOR -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: Inom hushållsssektorn finns en stor | | potential när det gäller arbetet med hållbar utveckling. Arbetet| | med att underlätta för konsumenterna att spela en mer aktiv roll| | när det gäller att motverka miljöproblemen bör kunna ge goda | | resultat. | -------------------------------------------------------------------- Allmänt om sektorns miljöpåverkan Miljöproblemen beror i högre grad än tidigare på de enskilda människor-nas dagliga livsföring. Exempelvis visar, enligt Naturvårdsverkets rapport "Biff och Bil", överslagsberäkningar att hushållen står för nära hälften av de svenska utsläppen. Enligt utsläppsstatistik från Naturvårdsverket står hushållen för ca 40 procent av växthusgaserna, 30 procent av kväveoxiderna, 50 procent av utsläppen av flyktiga organiska ämnen, 40 procent av kväveutsläppen, 50 procent av fosforutsläppen till haven, mellan 25 och 45 procent av utsläppen av ozonnedbrytande ämnen, 40-50 procent av metallutsläppen och 25-35 procent av utsläppen av organiska miljögifter. Det rör sig om utsläpp från hushållens transporter, elanvändning, uppvärmning av bostäder, avlopp (där dock en del av utsläppen av både kväve, fosfor och metaller härrör från industrier, som är anslutna till avloppsreningsverken) och utsläpp från varor. Det som tillskrivs hushållssektorn tillskrivs säkerligen i många fall även andra sektorer. Det är dock klart att den enskildes agerande ofta är avgörande. Det är därför viktigt att fler konsumenter blir medvetna om betydelsen av att handla - i dubbel bemärkelse - miljöanpassat och att efterfrågan på marknaden leder till att de varor som produceras belastar miljön så lite som möjligt. En viktig konsumentpolitisk uppgift är därför att underlätta för konsumenterna att bedöma miljökonsekvenserna av sitt agerande samt att länka in människorna i konsumtionsmönster som är så lite miljöbelastan-de som möjligt. Konsumentsektorns miljömål I propositionen Aktiv konsumentpolitik (prop. 1994/95: 140), som riksdagen antog i juni 1995 (bet. 1994/95: LU32, rskr. 1994/95:438), anges som ett av de fyra målen för konsumentpolitiken att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar påfrestning-arna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. Förutsättningar för miljöanpassning Spännvidden på de problem som konsumenterna kan ställas inför är stor. Det kan röra sig om att det inte produceras eller marknadsförs miljöanpassade alternativ, att nya fakta och nya tekniker inte är kända och att bostäder inte planeras på ett sådant sätt att konsumenterna har praktiska möjligheter att leva upp till sina ambitioner etc. Ett särskilt problem är att det finns en tendens att informationen till konsumenterna splittras när det gäller olika aspekter på en vara eller en tjänst. Det kan gälla pris, kvalitet, säkerhet, energiåtgång och andra miljöaspekter. Samhälleliga strukturer kan naturligtvis vara av stor betydelse för att konsumenternas beteende skall kunna bli mer miljöanpassat. Detta gäller exempelvis beträffande avfallshantering samt inom transportområdet. Glädjande nog har konsumenternas medvetenhet om sambandet mellan konsumtion och miljö stadigt ökat och människor är i dag villiga att ta ett större ansvar för miljön. Inom hushållssektorn finns en stor potential när det gäller arbetet med hållbar utveckling. Arbetet med att underlätta för konsumenterna att spela en mer aktiv roll när det gäller att motverka miljöproblemen bör kunna ge goda resultat. Planerade och pågående åtgärder Genom miljömärkningen finns ett instrument, som hjälper konsumenterna att påverka. Statskontoret har utrett vissa frågor rörande organisationen i Sverige när det gäller det nordiska miljömärkningssystemet, Svanen, och EU:s miljömärkning, den stiliserade blomman. Remissbehandlingen är slutförd och beredning pågår. En proposition avses läggas under hösten 1997 med förslag rörande miljömärkningsverksamhetens hemvist och organisation. Konsumentverket arbetar sedan lång tid med frågor som rör miljö- och konsumtion. T.ex. provas olika konsumentprodukter med hänsyn till bl.a. energiförbrukning och olika miljöaspekter. Informationsinsatser genom-förs för att underlätta för konsumenterna att fatta väl avvägda inköps-beslut. Vidare ingriper Konsumentverket mot vilseledande användning av miljöargument i reklam. Konsumenternas val av bil är av betydelse för miljön. Enligt Konsumentverkets riktlinjer, som nyligen reviderats efter överläggningar med Bilindustriföreningen, måste bränsleförbrukning, miljöklass och kol-dioxiduts- läpp anges i marknadsföringen. Regeringen tillkallade i mars 1995 en särskild utredare med uppgift att utreda hur miljömålet i konsumentpolitiken skall uppnås samt lägga fram förslag till en åtgärdsinriktad handlingsplan. Betänkandet Konsumenterna och miljön (SOU 1996:108) överlämnades i juni 1996. Betänkandet har remissbehandlats. Flera av förslagen är tvärsektoriella, varför nära sam-arbete med andra departement kommer att äga rum. Bl.a. behandlas frågor rörande varor, transporter och boende. I propositionen Aktiv konsumentpolitik nämns att Konsumentverket bör få ett mer uttalat ansvar för en sammanhållen miljöinformation till konsumenterna. I betänkandet Konsumenterna och miljön föreslås ett sektorsansvar för Konsumentverket för miljömålet i konsumentpolitiken. Miljömålets precisering Den beredning av betänkandet Konsumenterna och miljön som för närvarande pågår skall leda till en presentation av en åtgärdsinriktad handlingsplan, i vilken miljömålet i konsumentpolitiken konkretiseras och preciseras. Nya åtgärder Regeringen har gett Konsumentverket och Vägverket i uppdrag att i samarbete med Naturvårdsverket från och med år 1997 ge ut en samlad konsumentinformation om bilar, vilken skall omfatta system för märkning av bilar som bedömer utsläpp av miljöskadliga ämnen, bränsleför-brukning, trafiksäkerhet och övrig information av intresse för konsumen-terna. Informationen skall utformas så att den underlättar konsumenternas val av bilar med goda trafiksäkerhets- och miljöegenskaper samt beaktar det hushållsekonomiska perspektivet. 10. SAMHÄLLSPLANERING -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: Miljöhänsyn skall prägla planer och | | beslut om användningen av mark och vatten. Ett viktigt mål är att| | öka förståelsen för natur- och kulturmiljöns värden i stadsland-| | skapet. Ett ökat samarbete mellan olika planeringsnivåer och en | | samordning av sektorsplaneringen är nödvändig för att samhälls- | | planeringen skall kunna medverka till en hållbar utveckling. | -------------------------------------------------------------------- Planer och beslut om markanvändning Mål I lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL uttrycks samhällets grundläggande syn på vad som är en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. NRL skall tillämpas vid beslut enligt de sektorlagar som är knutna till NRL. I förslaget till miljöbalk ingår bestämmelserna i NRL. Avsikten är att stärka sambandet mellan miljö-skydd och reglerna för hushållning med naturresurser. Förutsättningarna förbättras för en samordnad och sektorsövergripande planering av använd-ningen av mark och vatten som är inriktad mot en hållbar utveckling. Plan- och bygglagen (1987:10, PBL) reglerar kommunala beslut om mark- och vat- tenanvändningen. Bestämmelserna i PBL syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsut-veckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Planläggningen skall, med beaktande av natur-och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anlägningar. Även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror skall främjas. BILD Under senare tid har arbetet med att förändra och modernisera PBL framför allt riktats in på ökad miljöhänsyn i planeringen. De förändringar i PBL som trädde i kraft den 1 januari 1996 är exempel på sådan utvidgad miljöhänsyn. För att planeringsprocessen skall kunna bidra till en god miljö och ett ekologiskt hållbart samhälle krävs övervägda beslut och ett förbättrat beslutsunderlag. Det gäller att i planeringen öka medvetenheten om konsekvenserna för miljön av olika beslut. Ett viktigt mål är att öka förståelsen för natur- och kulturmiljöns värden i stadslandskapet. Ett bättre samarbete mellan olika planeringsnivåer och en ökad samordning av sektorsplaneringen är också nödvändig för att samhällsplaneringen samlat och verkningsfullt skall bidra till en hållbar utveckling. Pågående utredningar m.m. Länsstyrelsen i Stockholms län har regeringens uppdrag (M95/311/7) att samordna frågor om skydd, förvaltning, vård och utveckling av landets hittills enda nationalstadspark Ulriksdals-Haga-Brunnsviken-Djurgården. I en rapport (1996:2) till regeringen redovisas arbetsläge och inriktningen av det fortsatta arbetet. En samverkansgrupp med företrädare för kommunerna och fastighetsförvaltare inrättas. Det fortsatta arbetet omfattar bl.a. utvecklade beskrivningar av natur- och kulturvärdena, åtgärder för att öka tillgängligheten och minska de negativa konsekvenserna av trafiken. En gemensam syn kring principer om skydd, vård, förvaltning och utveckling skall utvecklas. Rapporten har remitterats. Flertalet remissinstanser anser att rapporten ger en riktig beskrivning av pågående verksamhet inom samverkansområdet och en realistisk bild av det fortsatta arbetet. Vissa sektorsinstanser framhåller emellertid vikten av att även vetenskapliga och ideella organisationer får ett reellt inflytande i samverkansgruppen. Bl.a. Boverket påpekar att det inte framgår hur diskussioner skall föras med exploatörerna, Vägverket, Banverket m.fl. Bl.a. Stockholms kommun anser att staten bör initiera en nationalstadsparksfond vars avkastning går till skötsel och stärkande av nationalstadsparken. När ytterligare erfarenhet vunnits om tillämpningen av NRL:s bestämmelser om nationalstadsparker eller när det är påkallat av andra skäl avser Länsstyrelsen att återkomma till regeringen om särskilda ställningstaganden av regering och riksdag krävs. På regeringens uppdrag skall Länsstyrelsen tillsammans med Solna och Stockholms kommuner lämna en fördjupad redovisning för förändrings- och kompletteringsområdena kring södra Brunnsviken till regeringen senast den 1 januari 1998. Utredningen om nationalstadsparker (M1995:04)har i mars 1996 överlämnat sitt betänkande Nationalstadsparker (SOU1996:38) till regeringen. Utredningen föreslår att två områden i Uppsala och Trollhättans kommuner skall skyddas som nationalstadsparker. Utredning-en har remissbehandlats. Innan regeringen tar slutlig ställning till utredningens förslag skall de båda kommunerna redovisa sin syn på de föreslagna nationalstadsparkernas värden och skyddsbehov. Våren 1996 lämnade regeringen en proposition till riksdagen med ett samlat förslag till åtgärder bl.a. rörande snöskotertrafik, rennäring och fysisk planering för att främja en hållbar utveckling i landets fjällområden (prop.1995/96:226, bet.1996/97:JoU5, rskr.1996/97:63). Regeringen har därefter givit de fyra berörda länsstyrelserna ett flertal uppdrag angående samråd och underlag med anledning av de förslag som presenterats i propositionen. I oktober 1996 överlämnade Miljövårdsberedningen sitt betänkande Hållbar utveckling i Sveriges skärgårdsområden (SOU1996:153) till regeringen. I betänkandet görs en analys av miljösituationen i Sveriges skärgårdsområden och lämnas förslag till åtgärder för en hållbar ut-veckling i dessa områden. Beredningens betänkande är nu föremål för en bred remissbehandling. I tilläggsdirektiv år 1994 fick Plan-och byggutredningen (M1992:03) i uppdrag att undersöka möjligheterna att stärka sambanden mellan den kommunala översiktliga planeringen och detaljplaneringen, särskilt med hänsyn till ökade miljökrav. Utredningen fick samtidigt i uppdrag att se över va-lagen. I uppdraget ingick att särskilt pröva kommunens skyldig-het att ordna vatten och avlopp, undersöka möjligheterna att bättre samordna kommunens ansvar med den enskilde fastighetsägarens i syfte att i ökad omfattning få till stånd ett bättre resursutnyttjande och lokala kretsloppsanpassade lösningar samt överväga möjligheterna att anpassa avgifter och taxa till miljö- och naturresursförhållanden. Plan- och byggutredningen har nyligen redovisat sitt slutbetänkande Översyn av PBL och VA-lagen (SOU1996:168). Utredningens betänkande remissbe-handlas för närvarande. Inom EU pågår ett samarbete med att ta fram ett European Spatial Development Perspective, ESDP (Det Europeiska Planeringsperspektivet) som har som mål en ekonomisk och social sammanhållning samt en långsiktigt bärkraftig utveckling. Vad gäller natur- och kulturlandskapet syftar ESDP-insaterna till ökad hänsyn till det europeiska natur- och kulturarvet genom bevarande, men också utveckling av landskapet. Ett första ESDP-utkast skall föreligga i juni 1997. Inom ramen för gemenskapsinitiativet INTERREG II C ges möjligheter till transnationell planeringssamverkan i projektform som syftar till en hållbar samhällsutveckling. Inom både EU och OECD deltar Sverige i arbete som har den hållbara staden som ett bärande tema. Vid ett möte i Saltsjöbaden i oktober 1996 antog planministrarna i länderna i Östersjöregionen en handlingsplan för det fortsatta samarbetet inom Östersjövisionen samt gemensamma rekommendationer för kust-zonsplaneringen. Samhällsplaneringen gavs därmed en tydlig uppgift att medverka i arbetet med att förverkliga en Agenda 21 för Östersjön. Regeringen verkar för en ökad samordning av de olika insatserna på planeringsområdet inom EU och internationellt. I övrigt aktuella frågor Ytterligare studier och analyser behövs inom följande områden: * bebyggelsestruktur som främjar en ekologiskt hållbar utveckling * utvecklat underlag om miljövärden, främst natur-och kulturvärden, som måste beaktas i den fysiska planeringen och i enskilda beslut * kopplingen mellan pågående Agenda 21-arbete i kommunerna och fysisk planering * utvecklandet av en sektorsamordnande planering på regional nivå som förenar regional utveckling och fysisk planering och som främjar en håll-bar samhällsutveckling * en ökad samordning såväl mellan samhällssektorer som planerings-nivåer. 11. BYGGANDE OCH BOSTÄDER -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: Ett övergripande mål vid uppförande,| | brukande och underhåll av byggnader bör vara resurshushållning. | | En förutsättning för detta är att arbete inleds med att ta fram | | metoder och standarder för provning av begagnat byggmaterial. | | Därvid skapas förutsättningar för att de återanvända och återvunna| | byggprodukterna blir lämpliga för sitt ändamål och byggnaderna kan| | fungera i alla avseenden. Även i europasamarbetet har Sverige | | prioriterat dessa frågor. | -------------------------------------------------------------------- Målsättning Byggande och bostäder påverkar miljön i flera avseenden och under lång tid. Omfattande naturresurser och energivolymer tas i anspråk vid tillverkning av byggmaterial och inredning, för att uppföra byggnaden, under brukstiden och fram till rivning. Byggnader tar mark i anspråk under avsevärd tid. Naturresurser som skog, vatten, sten och grus används för att tillverka byggmaterial som byggnaden skall bestå av. Omfattande energimängder går åt för tillverkning av byggmaterialen och uppförandet av själva byggnaden. Vid användning av byggnaderna krävs energi för uppvärmning, för att driva olika tekniska hjälpmedel i kontorshus, i bostadshus för matförvaring, matlagning etc. Stora mängder avloppsvatten och avfall produceras i bostäder och andra byggnader. Övergripande miljömål för att främja en hållbar utveckling inom området byggande och bostäder uttrycks i byggreglerna. I lagen (1994:87) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. anges samhällets krav på byggnadsverk som uppförs eller ändras. Kraven skall vidmakthållas under en ekonomiskt rimlig livslängd. Bland kraven kan nämnas: - bärförmåga, stadga, beständighet - skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö - energihushållning och värmeisolering - hushållning med vatten och avfall. Ett övergripande mål vid uppförande, brukande och underhåll av byggnader bör vara resurshushållning. Samtidigt måste byggnader kunna fungera för avsett ändamål, dvs. byggnaderna måste fungera som system. Störs helhetssynen på byggnader, t.ex. så att energihushållning prioriteras ensidigt riskerar vi att inomhusluften försämras, vilket kan leda till ohälsa och att byggnader förstörs. Återanvändning och återvinning av byggmaterial måste också ske med urskiljning och kunskap om i byggnaden befintligt material - även den återanvända, återvunna byggprodukten måste vara lämplig för sitt ända-mål. I plan- och bygglagen har införts krav på rivningsplan och kvalitetsansvarig vid rivning av byggnader. Olika byggmaterial och komponenter i en byggnad bör så långt möjligt vara likvärdiga vad gäller beständighet. Arbetet med bestämning av beständigheten hos byggmaterial och komponenter bör därför intensifie-ras. En förutsättning för att återanvändning och återvinning av byggmaterial och komponenter skall få större genomslagskraft är att byggsektorns aktörer har kunskap och vilja att se resurshushållning som en ledstjärna i verksamheten. Den bostadspolitiska utredningen har i sitt betänkande, Bostadspolitik 2000 - från produktions- till boendepolitik (SOU1996:156), bl.a. uttryckt uppfattningen att miljökrav skall tillgodoses vid all ny- och ombyggnad. Endast projekt som uppfyller kraven i gällande miljölagstiftning föreslås få statsbidrag. Vidare anser utredningen att boendets miljöfrågor behöver samordnas på olika nivåer. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Allergier och överkänslighet har ökat och inomhusmiljöns bidrag till detta måste undanröjas. Fukt och bristande ventilation måste åtgärdas. Medel för att öka byggsysselsättningen har använts för att stimulera sådana åtgärder sedan januari 1995. Europas bygg- och bostadsministrar har tagit gemensamma initiativ för att styra utvecklingen mot ett ekologiskt bostadsbyggande. Från svenskt håll har bl.a. förts fram att en gemensam EU-bomässa bör hållas som ett led i dessa strävanden. Vid FN:s konferens om boende, bebyggelse och stadsutveckling, Habitat II, som ägde rum i Istanbul i juni 1996, antogs ett globalt handlingsprogram för boende, bebyggelse och stadsutveckling, den s.k. Habitat-agendan. Där anges att en hållbar utveckling av städer och boplatser förutsätter sociala, kulturella, ekonomiska och miljömässiga hänsyn. I den svenska nationalrapporten Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing World (SOU 1996:48) som lämnades till Förenta Nationerna anges de utmaningar som behöver hanteras i svensk politik och sam- hällsplanering för att grunden ska kunna läggas för en hållbar utveckling av våra städer och boplatser. Ytterligare utredningar m.m. Boverket har fått i uppdrag att i samråd med andra berörda myndigheter och organisationer belysa kunskapsläget m.m. beträffande följande: * ett miljö- och hälsoriktigt byggande och boende. Här ingår bl.a. ekolo-giskt och miljöanpassat byggande samt olika miljö- och hälsoklassningar av byggnader * återanvändning och återvinning i byggandet * elöverkänslighet Uppdraget skall slutredovisas till regeringen under år 1998. En särskild utredare har tillkallats för att bl.a. belysa frågor om kvalitetssystem i byggprocessen och förvaltningen (N1996:07). Kvalitet i hela byggprocessen bör leda till god inomhusmiljö och effektivt resursutnyttjande. Redovisning skall ske senast i oktober 1997. En särskild utredare har även tillkallats för att göra en översyn av den statliga myndighetsorganisationen inom plan-, bygg- och bostadsväsendet. Kretsloppsdelegationen har till regeringen lämnat förslag beträffande producentansvar i byggsektorn. (se avsnitt 8 Varuproduktion). Bygg-sektorn har redovisat hur de i första hand frivilligt skall starta en ny form av producentansvar i byggandet. En viktig förutsättning för detta är att få till stånd fungerande andrahandsmarknader för rivningsmaterial. I övrigt aktuella frågor Vid materialval måste man ta hänsyn till såväl att byggmaterial skall vara skonsamma mot vår natur som att de inte skall ge upphov till ohälsa i den färdiga byggnaden. Målkonflikter av olika slag kan uppstå, t.ex. vid återanvändning av byggmaterial. Därför bör kostnadskonsekvenser för byggande och förvaltning av byggnader vid återanvändning av byggmaterial liksom detta materials funktion och användbarhet för olika ändamål klarläggas. Vidare bör metoder och standarder för provning av begagnat material utarbetas. Under avsnitt 13 Arbetsmarknadspolitisk sektor beskrivs programmet för miljöförbättring om en miljard kronor som innebär stöd till bl.a. byggsektorn. Miljö och hälsa Allmänt om miljöns betydelse för hälsan Sverige har sedan lång tid lagt stor vikt på att förebygga ohälsa genom att minska exponeringen för olika hälsorisker i miljön. Åtgärder för förbättrad vatten- och avloppsförsörjning, bostadshygien, kost och utbildning samt en generellt hög levnadsstandard har på ett avgörande sätt bidragit till att många sjukdomar kraftigt har minskat i omfattning. En del åtgärder har emellertid varit svåra att genomföra eller har inte finansierats i tillräcklig utsträckning. Luftföroreningar inomhus och utomhus, föroreningar och smittämnen i vatten och föda, buller samt radon är exempel på faktorer i miljön som påverkar människors hälsa i Sverige idag. Nya risker kommer sannolikt att uppstå på grund av nya kemikalier, ny teknik och förändrade mikroorganismer. Miljöhälsoutredningen har i sitt betänkande (SOU1996:124) "Miljö för en hållbar hälsoutveckling" lämnat ett förslag till ett nationellt handlingsprogram för att minska hälsorisker i miljön. Förslaget till handlingsprogram baseras på en omfattande genomgång av dagens kunskap om samband mellan faktorer i miljön och sjukdomar och annan ohälsa. Miljöhälsoutredningen bedömde att följande problemområden är de mest betydande i Sverige när det gäller kopplingen miljö och hälsa. * Astma och luftvägsbesvär till följd av luftföroreningar inomhus och utomhus, * Lungcancer på grund av luftföroreningar, radon och tobaksrök (passiv rökning), * Maligna melanom (elakartade hudtumörer) på grund av ogynnsamma solvanor, * Upplagring av svårnedbrytbara ämnen i människokroppen och i näringskedjor, samt * Olycksfall och skador. Därutöver tillkommer många hälsobesvär som inte är livshotande men berör stora delar av befolkningen, främst bullerstörningar och mag-tarm besvär från födoämnes- och vattenföroreningar. Arbete med nationella miljö- och hälsoplaner pågår i ett stort antal länder i WHO:s Europaregion. Detta arbete kan ge en viktig plattform för stärkt internationellt samarbete vad gäller miljörelaterade hälsofrågor. Mål Att skydda människors hälsa är ett av de övergripande mål som riksdagen har antagit för miljöpolitiken. Flera av de befintliga nationella miljömålen har relevans för hälsa, t.ex. när det gäller utsläpp från trafiken, buller och avveckling eller minskade utsläpp av vissa enskilda kemiska ämnen. I Miljöhälsoutredningens (SOU1996:124) förslag till nationellt hand- lingsprogram för att minska hälsorisker i miljön föreslås ett antal hälsorelaterade miljökvalitetsmål, metoder och åtgärdsinriktningar. Det övergri- pande målet för handlingsprogrammet är en miljö för en hållbar hälsoutveckling. Miljöhälsoutredningens betänkande kommer att remiss-behandlas i början av år 1997. 12. FÖRSVARET -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: Införandet av miljöledningssystem för| | Försvarsmakten har påbörjats och arbetet genomförs nu stegvis. | | Försvarsmakten har utarbetat en miljöplan som behandlar | | begränsningar av utsläpp av växthusgaser och ozonnedbrytande | | ämnen, användning och spridning av miljöskadliga ämnen, miljö-krav| | vid upphandling, begränsningar av buller m.m. Förutom inom den | | militära sidan så har även miljöarbetet inom fredsrädd-ningstjänsten| | intensifierats. | | Det internationella miljöarbetet inom försvarssektorn spelar | | en alltmer betydelsefull roll, framförallt inom ramen för CCMS. | -------------------------------------------------------------------- Försvarets miljömål och planerade åtgärder Regeringen redovisade i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2, frågor om försvarets miljöfrågor för riksdagen. Inom försvarssektorn är Försvarsmakten den dominerande myndigheten och den myndighet som utövar den tydligaste påverkan på miljön. Den år 1993 fastlagda miljöpolicyn för Försvarsmakten genomförs nu stegvis. Inom ramen för genomförandet av miljöpolicyn har Försvarsmakten tillsammans med Naturvårdsverket utarbetat en sektorrapport. Rapporten beskriver Försvars- maktens verksamhet och dess miljöpåverkan utifrån av Naturvårdsverket 14 identifierade miljöhot. Vidare redovisas, i tillämpliga delar, Försvarsmaktens andel av den samlade miljöpåverkan i riket. Med utgångspunkt i sektorrapporten har Försvarsmakten även utarbetat och i augusti 1996 fastställt ÖB:s miljöplan. I planen belyses Försvars-maktens miljöpåverkan och redovisas miljömål. Vidare redovisas åtgärder för att bidra till en minskad miljöpåverkan från Försvarsmaktens sida. Försvarsmakten redovisar bl.a. följande mål. * Utsläppen av ozonnedbrytande ämnen skall minimeras. Avveck-lingsplaner för CFC och halon skall upprättas senast år 1997. * Utsläppen av växthusgaser från fossila bränslen skall begränsas i jämförelse med 1995 års utsläpp. Senast år 1999 skall Försvarsmakten därför ha gått över till miljöklassade drivmedel. När nya fordon anskaffas skall miljöpåverkan beaktas. * Försvarsmaktens energiförbrukning skall minskas i förhållande till 1995 års förbrukning. För att kunna genomföra detta skall förbrukningen av olja, el, drivmedel och fjärrvärme på lokal nivå ha kartlagts senast år 1997. * Försvarsmaktens användning och spridning av miljöskadliga ämnen skall minimeras. Ett led i detta är att senast år 1997 ha tagit i bruk ett register över miljöfarliga ämnen på såväl central som lokal nivå. * Kretsloppsprincipen, försiktighetsprincipen och principen om bästa möjliga teknik skall tillämpas så långt möjligt. Vid materielbeställningar skall därför ställas miljökrav på producenterna. Senast år 2000 skall blyfri ammunition vara introducerad vid grundutbildningen av värnpliktiga. * Inom ramen för sin huvuduppgift skall Försvarsmakten arbeta för att begränsa buller. * Utbildningen av samtliga miljöhandläggare skall vara genomförd senast år 1997. Utöver denna grundläggande, centrala plan skall Försvarsmakten utarbeta miljöplaner för övriga nivåer inom myndigheten. Miljöpolicyn och ÖB:s miljöplan utgör de första stegen i införandet av ett miljöledningssystem för Försvarsmakten. I fråga om genomfört arbete har Försvarsmakten anmält att arbetet med att förbättra miljömedvetandet inom organisationen har prioriterats. Miljöhandläggare har utsetts vid förbanden. Försvarsmakten har lämnat en lägesredovisning om försvarets miljö-farliga lämningar. 2 300 objekt har identifierats och kategoriserats i enlig-het med Naturvårdsverkets riskklassificering. Inget objekt har kunnat hänföras till den farligaste riskklassen. Flertalet objekt är ofarliga. En preliminär saneringsplan har redovisats. Ytterligare undersökningar krävs i fråga om dumpad ammunition och under budgetåret 1997 beräknas detta kunna redovisas för regeringen. Samtliga berörda länsstyrelser och kommuner har informerats om lämningarnas lokalisering och risk-klassificering. Samtliga landets flottiljflygplatser har miljöprövats av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Nämndens beslut har i flertalet fall överklagats till regeringen. Det kan här erinras om att regeringens proposition om infrastrukturinriktningen för framtida transporter i december 1996 (prop 1996/97:53) behandlar även frågor om buller från militär flygverksamhet. Vidare genomför Försvarsmakten en frivillig miljöprövning av försvarets skjutfält. En sådan prövning pågår för närvarande vid ett 25-tal fält. Försvarsmakten har vidare anmält att utvecklingen inom miljöområdet leder till ökade krav på miljöanpassning och begränsningar av miljöfarlig verksamhet för Försvarsmakten. Denna utveckling innebär att Försvarsmakten belastas med ökade kostnader för att genomföra sin verksamhet och/eller begränsningar i möjligheterna att producera krigsförband och förbereda för uppgifter i krig. Regeringen vill i sammanhanget därför erinra om riksdagens tidigare beslut i frågor som rör försvaret och miljön, bl.a. UNCED-beslutet år 1994 (prop.1993/94:111 s.57-58, bet.1993/94:JoU19, rskr. 1993/94:256). Enligt regeringens mening är det angeläget att en rimlig avvägning görs mellan miljö- och försvars-intressena. I totalförsvarspropositionen redovisade regeringen för riksdagen även Försvarets forskningsanstalts (FOA) förslag till miljöstrategi för Försvars- makten. Förslaget har utarbetats av FOA inom ramen för FOA:s forsk-ning för regeringens behov. I rapporten redovisas det militära försvarets miljöpåverkan med utgångspunkt i de 14 hot som Naturvårdsverket har identifierat. Förslaget till miljöstrategi innebär bl.a. att målet i miljöhän-seende för det militära försvarets utveckling bör vara ett ekologiskt håll-bart försvar. Försvarsmakten skall, med beaktande av sektorns speciella förutsättningar, bidra till att de nationella miljömålen uppfylls. Ett kostnads-nyttaresonemng bör föras inom försvarssektorn och i förhållande till andra sektorer. Åtgärder bör genomföras i prioritetsordning. Regeringen anslöt sig i totalförsvarspropositionen till rapportens förslag och ansåg att miljöstrategin utgör en bra grund för Försvarsmaktens långsiktiga arbete. En del frågor fordrade emellertid, enligt regeringens mening, ytterligare överväganden. Inom ramen för den nämnda forsk-ningen för regeringens behov har FOA fortsatt studierna om ett ekologiskt hållbart försvar. I fråga om den vidare inriktningen av arbetet angav regeringen i totalförsvarspropositionen att Försvarsmakten bör fortsätta miljöutbild-ningen inom organisationen. Utsläppen av fossila bränslen och andra miljöskadliga ämnen bör begränsas ytterligare. Vid anskaffningen av materiel m.m. bör kretslopps-, substitutions- och försiktighetsprinciperna beaktas så långt möjligt. Vidare bör främst Försvarsmakten, men även andra myndigheter inom försvarssektorn, enligt regeringens mening ut-veckla ett miljöledningssystem. Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1997 uppdragit åt Försvarsmakten att senast den 1 mars 1997 redovisa en plan för införande av ett miljöledningssystem inom myndig-heten. Regeringen har vidare i regleringsbrevet uppdragit åt Försvars- makten och Försvarets materielverk att utarbeta ett förslag till policy för miljöanpassad upphandling av försvarsmaterial. Regeringen har i december 1996 uppdragit åt Försvarets materielverk att ingå i ett pilotprojekt inom vilket ett tjugotal myndigheter skall påbörja utveckling av miljöledningssystem. Pilotmyndigheterna skall även redovisa frågor kring miljöanpassning av sin upphandling. Vid sidan om miljöarbetet inom Försvarsmakten skall de miljöpolicyar som upprättats för Fortifikationsverket, Försvarets materielverk respektive Försvarets forskningsanstalt stegvis implementeras. Fredsräddningstjänsten och miljöarbetet Även inom fredsräddningstjänsten har miljöarbetet intensifierats. Så skall även Statens räddningsverk ingå i pilotprojektet att införa miljöled-ningssystem. Verket skall också fortsätta sitt arbete med ett miljöprogram för verket och i högre grad än hittills beakta miljöaspekter i sin tillsyns-verksamhet. Vidare har Räddningsverket i samråd med Kustbevakningen sett över den gällande in- riktningen för beredskapen för oljebekämpning och sanering efter oljeutsläpp till sjöss. Översynen innehåller även förslag till åtgärder. Regeringen har i 1997 års regleringsbrev uppdragit åt Kustbevakningen att utforma en miljöpolicy. Internationellt arbete Sverige spelar en alltmer aktiv roll i det internationella försvarsmiljö- arbetet. Ett exempel är Sveriges medverkan i NATO:s miljökommittés (Committee on the Challenges of Modern Society/CCMS) arbete. Regeringen bedömer att flera av CCMS s.k. pilotstudier - t.ex. den om miljöledningssystem inom den militära sektorn och den om miljöhot och säkerhetspolitik - kommer att få betydelse för försvarsmiljöarbetet även i Sverige. Ett annat exempel på det internationella arbetet är Försvarsmaktens miljösamarbete med USA:s försvarsmakt. Inom ramen för detta behandlas bl.a. frågor om buller och miljöhänsyn i materielanskaffningen. Som en uppföljning på mötet om militären och miljön i Linköping år 1995 har vidare de svenska och amerikanska försvarsdepartementen tillsammans inom ramen för CCMS-samarbetet utarbetet miljöriktlinjer för den militära sektorn. Riktlinjerna är avsedda att hjälpa en stat att upprätta en miljöpolicy för den militära sektorn. Regeringen bedömer att riktlinjerna kommer att ha ett stort värde även för försvarsmiljöarbetet i Sverige. Riktlinjerna skall redovisas för FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) varefter de genom FN-systemets försorg kan spridas till andra regioner i världen. I december 1996 har inledande diskussioner förts mellan ECE, UNEP, USA och Sverige om en implementering av riktlinjerna i ECE-regionen. Regeringen vill även erinra om att de nordiska försvarsministrarna i oktober 1996 enades om att utveckla det nordiska samarbetet på försvarsmiljöområdet. Samarbetet syftar till att åstadkomma dels en gemensam nordisk ram för det nationella försvarsmiljöarbetet, dels ett gemensamt nordiskt handlande med hjälp till staterna i närområdet som Ryssland, de baltiska staterna och Polen. Inom fredsräddningstjänsten bedrivs sedan länge ett aktivt internationellt samarbete på miljöområdet. Detta omfattar frågor som kemikalieolyckor, transport av farligt gods samt utsläpp av olja och andra skadliga ämnen till sjöss. Samarbetet genomförs inom FN-systemet på global och regional nivå samt i övrigt inom ramen för nordiska överenskommelser, det arktiska samarbetet, OECD och särskilda överens-kommelser för Nordsjön och Östersjön. Medlemskapet i EU har medfört ett ökat samarbete med andra stater på räddningstjänstområdet. 13. ARBETSMARKNADSPOLITISK SEKTOR -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: Miljöperspektivet skall genomsyra | | de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och finnas med i platsför-| | medlingen, i vägledningen och i rehabiliteringen. | | Arbetsmarknadsverket har i uppgift att utarbeta miljömål | | anpassade till de nationella miljömålen. Arbetsmarknadsut- | | bildningen kan bidra till att nå miljömålen. Bland planerade | | åtgärder bör särskilt framhållas att en miljard kronor har avsatts| | för att driva på teknisk utveckling och skapa sysselsättning | | genom infrastrukturåtgärder. Decentralisering av | | arbetsmarknadspolitiken till de nya arbetsförmedlingsnämnderna | | ökar möjligheterna till goda lokala miljöinitiativ. | -------------------------------------------------------------------- Allmänt om sektorns miljöpåverkan Det finns stora möjligheter att utforma arbetsmarknadspolitiken, så att den bidrar till en utveckling av ny teknik, förenar miljö- och sysselsättningsmål och samtidigt påskyndar omställningen till en ekolo-giskt hållbar utveckling. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna påverkar miljön i samma utsträckning som de samhällsområden som insatserna berör. Arbetsmarknadspolitiken finansierar i hög grad verksamhet som inte annars hade kommit till stånd. Det är i det sammanhanget viktigt att säkerställa att samhället inte subventionerar miljöskadliga verksamheter eller stimulerar miljöskadligt beteende. Målsättningar Nuvarande inriktning I den sysselsättningspolitiska propositionen (prop.1995/96: 222) anges att arbetsmarknadspolitiken skall medverka till och påskynda förändringarna i samhället bland annat på miljöområdet. Miljöperspektivet skall gå som en "grön" tråd genom platsförmedlingen, i vägledningen, i rehabilite-ringen och i de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. I regleringsbrevet för budgetåret 1997 avseende Arbetsmarknadsverket anges att myndigheten skall i samråd med Naturvårdsverket utarbeta miljömål för den egna verksamheten samt anpassa delmål inom myndig-hetens ansvarsområde till de nationella miljömålen. Arbetet skall rappor-teras till regeringen i september och november 1997. Arbetarskyddsverket bevakar utvecklingen av arbetsmiljön i flera av de branscher där kraven på kretslopp nu har börjat få genomslag. Arbetslivsinstitutets forskning- och utvecklingsarbete berör i en rad avseenden förutsättningarna för en hållbar utveckling av arbetsliv och hälsa. Utvecklingen under senare år går mot ökad integrering av det arbetsmedicinska och miljömedicinska FoU-arbetet och riskbedömningen, t.ex. då det gäller exponering för kemiska, fysikaliska och biologiska faktorer. Institutets samarbete med olika universitet och högskolor skapar också bryggor mellan frågeställningar kring arbetsmiljö och yttre miljö. I syfte att uppmärksamma de konsekvenser som kretsloppsanpassningen har för arbetslivet överväger Rådet för arbetslivsforskning att starta ett projekt som går ut på att kartlägga kretsloppsutvecklingen ur ett arbetslivsperspektiv i länder som ligger långt framme i detta avseende och återföra erfarenheterna från dessa till Sverige. Möjligheter att miljöanpassa sektorn En miljöanpassning av sektorn kan driva på den tekniska utvecklingen och skapa sysselsättning samtidigt som miljön förbättras. Möjligheter finns också att genom olika utbildningssatsningar, som t.ex. utbildning av miljöinformatörer, bidra till en ökad miljömedvetenhet i företag och bland allmänheten. En central fråga är hur effektiva olika statliga finansieringsformer är i att samtidigt åstadkomma positiva miljö- och syssselsättningseffekter. Här måste bidragssystemens undanträngningseffekter beaktas. En annan viktig aspekt är att man genom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan rikta insatserna till att ge arbete åt vissa grupper t.ex. ungdomar, långtidsarbetslösa, handikappade osv. Man bör även uppmärksamma hur olika åtgärder för att förbättra den yttre miljön i vissa fall kan ge en försämrad arbetsmiljö för de som har att utföra olika miljösaneringsarbeten. Planerade och pågående åtgärder Sysselsättningsåtgärder Med anledning av sysselsättningspropositionen har riksdagen beslutat om ett femårigt program för miljöförbättring om en miljard kronor. Investe- ringsbidragen skall i första hand ges till åtgärder som leder till att: 1. minska total mängd genererat avfall eller minska avfallets farlighet, 2. återvinna och utnyttja avfallsfraktioner, 3. separera olika avfallsfraktioner, 4. avskilja miljöfarligt avfall, 5. återanvända byggnadsmaterial, 6. kretsloppsanpassa renovering av byggnader, 7. minska utsläpp av kväve och fosfor från avloppsvatten 8. separera avloppsvatten, eller 9. ekologiskt förbättra dagvattenhanteringen. I särskilda fall får bidrag lämnas även till annat som främjar en ekologiskt hållbar utveckling. En förutsättning för bidrag är också att åtgärderna kan antas medföra en påtaglig förbättring för miljön, bidra till utveckling av ny teknik eller nya arbetsmetoder samt öka sysselsättningen. Under de senaste åren har ett flertal arbetsmarknadspolitiska åtgärder haft miljöprofil. Det gäller i synnerhet projekt som genomförts som miljö-anpassade ROT-program, ALU-arbeten eller beredskapsarbeten. Exempel på arbetsmarknadspolitiska satsningar inom miljöområdet är de 400 Mkr som avsatts enligt propositionen för miljöinvesteringar med sysselsättningsinriktning (prop.1994/ 95:25, rskr. 1994/95;145, 146 FiU1). Insatserna fördelades på stöd om: 100 Mkr för bidrag om 15% till åtgärder inom VA-sektorn inkl. ledningsnät. 75 Mkr för upprustning av naturvårdsområden. 75 Mkr för efterbehandling av förorenade områden. 50 Mkr som får lämnas för bidrag om 25% för bullersanering 100 Mkr för bidrag om 15% för fjärrvärmeutbyggnad. Riksdagen har därefter beslutat att avsätta ytterligare 100 Mkr till bidrag för omställning i ekologiskt hållbar riktning (prop.1994/95:100 rskr. 1994/95:257 JoU14). Ett flertal kommuner har enskilt eller i samverkan initierat olika miljö- och kretsloppsprogram som samtidigt tar sikte på en ökad sysselsättning. På länsnivå har i ett flertal län bl.a. i Dalarna och Värmland bedrivits samarbete mellan kommuner, landsting, länsstyrelse och andra myndig-heter och organisationer i syfte att formulera länsstrategier för att förena en ekologiskt hållbar utveckling med en gynnsam näringslivs- och sysselsättningsutveckling. Projekten inbegriper i allmänhet insatser som finansieras inom ramen för arbetsmark- nadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutbildning Inom ovan nämnda kommun- och länssatsningar och i andra sammanhang kan krav på ökad kompetens och medvetenhet om miljöfrågor i hög grad tillgodoses genom arbetsmardnadsutbildning. Drygt hälften av de 24 länsarbetsnämnderna har under 1994-96 upphandlat antingen hela miljöutbildningar eller generella miljömoduler i kontinuerligt pågående kurser. Med hela miljöutbildningar avses i detta sammanhang t.ex. kurs i miljörätt, ekoturism eller tvärkunskap för sunda hus. Länsarbetsnämnderna har upphandlat kurser som förbereder för arbete i företag eller förvaltning t.ex. natur- och miljöutbildning, skogs- och fjällturism eller miljökonsekvensutbildning. Inom ramen för den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen har en utbildning av miljöinformatörer påbörjats. Utbildning av miljöinforma-törer som Arbetslivsutveckling (ALU) har exempelvis startats i samarbets-projekt mellan Näringslivets Förpackningsråd och Svenska Kommun-förbundet. Inom projektet har 100 miljöinformationsledare i en första etapp nyligen utbildats landet runt. Dessa fungerar som projektledare för ett antal ALU anställda som skall fungera som miljöinformatörer till allmänhet, företag och myndigheter. AMS planerar fortsätta utbildningen i en andra och tredje etapp. En grov skattning av resultaten från genomförda kurser upphandlade av länsarbetsnämnderna visar att olika arbetsmarknadsutbildningar med miljöprofil innebär en kompetenshöjning, som för olika yrkesgrupper underlättar möjligheterna till nya arbetsuppgifter. Behov av nya och förbättrade mål Det föreligger ett stort behov av att kunna bedöma sysselsättnings- och miljöeffekterna samt de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika "gröna jobb" satsningar. En utvärdering av de bidragsprogram på miljö- och sysselsätt- ningsområdet som Delegationen för ekologisk omställning administrerat under 1995 och 1996 kommer att redovisas under första delen av 1997. Vid sidan om miljöaspekter på de arbetsmarknadspolitiska ågärderna finns det anledning att närmare studera sysselsättningseffekterna av en miljöanpassning av samhällets olika delar. En sådan analys kan bidra till att miljöpolitiken utformas så att så många arbetstillfällen som möjligt skapas. Ett exempel är energisektorn, där en ökad användning av bio-bränslen ger nya arbetstillfällen med god geografisk spridning i landet. 14. UTBILDNING, FORSKNING OCH UTVECKLING -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: Sektorns miljöpåverkande roll består| | till stor del av att inom utbildning, forskning och utveckling | | utveckla insikt och kunskap om miljön och handlingsförmåga för att| | skapa förutsättningar för ett hållbart samhälle. Ett hållbart | | samhälle som innebär såväl en ekologiskt som en socialt och eko-| | nomiskt hållbar utveckling. | -------------------------------------------------------------------- Allmänt om sektorns miljöpåverkan De internationella deklarationer och överenskommelser som Sverige förbundit sig att följa utgör en naturlig bas för de bestämmelser som finns införda i nationella dokument (Skollag, läroplaner etc). Exempel på sådana överenskommelser är Riodeklarationen och handlingsprogrammet Agenda 21 där utbildnings- och forskningsfrågor behandlas integrerade i kapitlen 25 (bl.a. barns och ungdomars deltagande i beslutsprocessen), 28 (samrådsförfarande i alla kommuner), 31 (samverkan vetenskap och samhälle, etiska principer) och 35b (forskning för hållbar utveckling) och som ett eget kapitel 36. I det följande redovisas hur miljöfrågorna behandlas i de grundläggande dokument med bestämmelser som gäller för de olika nivåerna i utbild- ningssystemet. BILD Kunskapsmål som berör miljöområdet Förskolan Mål Förskolan skall bidra till att barnen känner ansvar för naturen och får erfarenheter och grundläggande kunskaper om - sig själva och andra - sig själva i kedjan av generationer - människan i förhållande till andra arter och till naturen - naturens krafter och hur vi kan använda dem. Resultat Runt om i landet pågår utvecklings- och förnyelsearbete som syftar till att i den dagliga verksamheten ge barnen möjlighet att själva få uppleva delaktighet i naturens kretslopp. I många kommuner har mål och program för ett miljöfostrande arbetssätt lagts fast. Skolområdet Mål Läroplanerna för såväl det obligatoriska (Lpo) som det frivilliga skolväsendet(Lpf) tar upp flera kunskapsmål som bör tillämpas på miljöundervisning bl.a.: Skolan skall sträva efter att varje elev * lär sig att använda sina kunskaper som redskap för att - formulera och pröva antaganden och lösa problem - reflektera över erfarenheter och - kritiskt granska och värdera påståenden och förhållanden, * befäster en vana att självständigt formulera ståndpunkter grundade på såväl kunskaper som förnuftsmässiga och etiska överväganden (Lpo94), Resultat Skolverket har i augusti 1996 redovisat en utvärdering av det samlade stödet för miljöundervisning. Därvid skulle belysas hur olika nätverk inverkar på miljöundervisningen samt i vad mån skolornas miljöunder-visning integrerats med kommunernas lokala planer enligt Agenda 21. Den studie Skolverket genomfört omfattar 25 kommuner och i sex av dessa har 15 grundskolor och 7 gymnasieskolor kartlagts. Inledningsvis konstateras att samtliga policydokument på undervisning-ens och miljöns områden - nationellt såväl som internationellt - ställer tydliga krav på och erbjuder samtidigt stöd för miljöundervisning och miljöarbete i skolan. Vidare framgår följande * Skolorna är en del av - dock inte fullt integrerade i - kommunernas miljöarbete i enlighet med Agenda 21. De ideella miljöorganisationerna är tydligt närvarande i kommunernas och skolornas arbete med Agenda 21 och miljöundervisning. * Utvärderingen omfattar också skolor som deltar i nätverk med stöd från Skolverket. Sådana skolor tenderar att - öppna sig mer mot det omgivande lokalsamhället, - ha fler och nya kontakter eller referenser utanför själva skolan, - omfatta och engagera fler personalgrupper på skolorna i miljöarbetet, - ha en mer utbyggd miljöpedagogisk infrastruktur dvs. kretsloppstränan-de verksamhetet, - ha fått nya perspektiv på den miljörelaterade undervisningen. Högre utbildning och forskning Mål Högskolan skall genom utbildning och forskning främja en ekologiskt hållbar utveckling. Den grundläggande högskoleutbildningen skall enligt högskoleförord-ningen, utöver kunskaper och färdigheter, ge studenterna förmåga till självständig och kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa problem samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen, allt inom det område som utbildningen avser. Utbildningen bör också utveckla studenternas förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig nivå. I examensbeskrivningarna för t.ex. lärare och civilingenjörer anges att den studerande skall ha förvärvat för yrket relevant miljökompetens. Forskarutbildningen skall, utöver vad som gäller för grundläggande högskoleutbildning, ge de kunskaper och färdigheter som behövs för att självständigt kunna bedriva forskning. Resultat De senaste årens reformer inom den högre utbildningen har inneburit en övergång från detaljstyrning till målstyrning. Varje lärosäte har att besluta om utbildningarnas inriktning och innehåll. Det innebär att det finns stora möjligheter för lärosätena att profilera sig och har lett till att många universitet och högskolor har ett brett utbud av utbildning inom miljöområdet. Regeringen har också möjlighet att påskynda utvecklingen inom områden som anses angelägna. Sedan 1992 har särskilda medel (4 miljoner kr) avsatts varje år för att åstadkomma en integrering av miljöaspekter i högskolans utbildningar. Inför första året av denna satsning angavs tre utbildningsområden, som särskilt angelägna nämligen, tekniska utbildningar, lärarutbildningar och utbildningar inom administrativa, ekonomiska och sociala områden. Drygt 20 av landets univer- sitet och högskolor har genomfört projekt med detta syfte. Det kan noteras att Sverige - jämfört med många andra Europeiska länder - kommit förhållandevis långt i målsättningen att integrera miljöaspekter i högskoleutbildningar. Studenterna är ofta pådrivande, frågar efter miljörelaterade kurser och ifrågasätter innehållet i det etablerade kursutbudet. COPERNICUS (Co-operation Programme in Europe for Research on Nature and Industry through Coordinated University studies), är ett initiativ av Europeiska rektorskonferensen. Ett avtal, som undertecknats av drygt 200 universitet i Europa som innehåller målformuleringar som går ut på bl.a. att miljöaspekter skall integreras i all högre utbildning, att integrerade, tvärvetenskapliga, forskningsprojekt skall underlättas liksom sådana projekt som bygger på samarbete över ämnesdiscipliner och fakultetsgränser. Regeringen anser liksom Skolverket att det krävs en kraftig, tydlig och medveten satsning inom alla lärarutbildningar för att de blivande lärarna skall kunna få en stabil grund för en mångdisciplinär/tvärvetenskaplig undervisning om miljö och naturresursfrågor. Folkbildningsområdet Mål Syftet med statsbidrag till folkbildningen är bl.a. att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen. Verksamheter som syftar till att utjämna utbild- ningsklyftor och höja utbildningsnivån skall prioriteras liksom verksam-heter som anordnas för utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt efter-satta grupper. Resultat I arbetet för en hållbar utveckling har det breda folkbildningsperspektivet stor betydelse. Folkhögskolor och studieförbund genomför ett omfattande arbete för att få medborgarna delaktiga i miljöarbetet. I kommunernas Agenda 21-arbete ingår studieförbunden som naturliga samtalspartner. Problem och möjligheter för miljöanpassning inom sektorn Det finns ett flertal exempel på skolor och klasser, som arbetar med miljöundervisning på ett ambitiöst och konstruktivt sätt. Miljöarbetet i skolorna har också ökat under den senaste tioårsperioden. Mot bakgrund av elevernas intresse för miljöfrågor, skolans viktiga roll i sammanhanget samt formuleringarna i relevanta policydokument om miljöundervisning förefaller det Skolverket anmärkningsvärt att inte skolornas miljöarbete nått större genomslag på de enskilda skolorna i landets kommuner. En viktig del i utvecklingen av miljöundervisningen är elevernas delaktighet i processen. Skolverkets utvärdering såväl som aktuell forskning visar däremot att elevernas möjligheter att påverka utbildningen är liten och att den minskar med stigande ålder. I Skolkommitténs delbetänkande (SOU1996:22) Inflytande på riktigt behandlas elevers rätt till inflytande, delaktighet och ansvar. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Vidare framgår av Skolverkets utvärdering att det för att åstadkomma ett brett genomförande i undervisningen krävs att förtroendevalda och tjänstemän arbetar aktivt med och vidareutvecklar lokala, stödjande strukturer för miljöundervisningen på skolorna. Enligt Skolverket är det materiella och institutionella stödet till miljöundervisning relativt väl utvecklat, mångsidigt och brett. De olika nätverken - t.ex. Baltic Sea Project (BSP) och Environment and School Initiatives (ENSI) - spelar en viktig roll som stöd och stimulans i miljöundervisningen och det är viktigt att sådana nätverk behålls, förstärks och kan utvecklas vidare. Skolverkets studie visar också att goda kontakter har etablerats mellan skolan och kommunerna i Agenda 21-processen. Denna process är betydelsefull och måste uppmuntras av kommunernas ledning. Ett problem är att miljöfrågorna är tvärvetenskapliga. En ökad integration av miljöfrågor inom alla utbildningar är önskvärd. För att Sverige här skall kunna vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland måste den svenska högskolan med sin stora kompetens inom de flesta områden utgöra en avgörande del i detta arbete. Det är glädjande att många lärare och studenter här spelar en pådrivande roll. Kontakter med och stöd till forskning kring miljöundervisning är viktig och måste utvecklas och fördjupas för att utveckla miljöundervisning av hög kvalitet inom skolan. Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp; Kultur i skolan, som bl.a. uppmärksammar frågor som rör kulturmiljön. För att elever skall kunna utvecklas och förstå sin kulturella identitet är det skolans uppgift att ge kunskap om kulturarvet och om regioners och lokalsamhällens särskilda kulturella och miljömässiga förutsättningar. Planerade och pågående åtgärder Hotet mot miljön är ett hot mot livet självt. En global solidaritet och förändrad livsstil i den rika delen av världen är en nödvändig förutsättning för att komma tillrätta med miljöproblemen. För detta fordras utbildning för insikt och handlingsförmåga. Demokrati och medinflytande liksom ett ämnesövergripande arbetssätt är i detta sammanhang vägar till framgång. Utbildningsanordnare på alla nivåer har ett viktigt ansvar för detta. Arbete pågår i regeringen med ett gemensamt måldokument för pedagogisk verksamhet för barn mellan 6-16 år. Genom den nära samverkan som nu etableras mellan förskola och skola kommer grunden för en god miljöundervisning att kunna läggas tidigt. Skolverket har, i sin tidigare redovisade utvärdering av miljöunder-visningen, redovisat avsikten att i samband med uppföljningsarbetet av kursplanerna ta ställning till behovet av en precisering och konkretisering av de grundläggande och nödvändiga kunskapsmålen i miljöundervis-ningen. Regeringen delar den av Skolverket tidigare redovisade uppfattningen att miljönätverk kan ha en positiv inverkan på utvecklingen av miljö-undervisningen. Spridning av de olika miljönätverkens erfarenheter och kunskaper från dem till landets skolor, elever och lärare kan ske såväl genom seminarier som via IT användning exempelvis Skoldatanätet. Arbetet för ett nationellt kunskapslyft (Dir. 1995:67) har som en viktig utgångspunkt att Sverige skall utvecklas som ett kunskapssamhälle vilket också står i överensstämmelse med intentionen bakom Agenda 21. En annan viktig del i skapandet av ett samhälle för en hållbar utveckling är kampen mot arbetslösheten. Utvecklingen av utbildning och forskning inom högskolan är i högsta grad beroende på lärosätena själva och det ansvar ledningen för dessa tar. Det är angeläget att det vid varje lärosäte utarbetas strategier för hur miljöfrågor kan utvecklas inom hela utbildningen. Studerandemedverkan och arbete över ämnes- och fakultetsgränserna är sannolikt en nödvändig-het om utveckling skall ske. Till detta bör läggas en strävan att förbättra hela lärosätets verksamhet ur ett miljö- och energiperspektiv. Regeringen avser att uppmärksamma Högskoleverket på att i sina utvärderingar av utbildningarna vid universitet och högskolor bevaka att miljöaspekter beaktas. Regeringen avser vidare att se över examens-beskrivningarna och vid behov vidta ändringar med avseende på miljökunskaper. I propositionen om Forskning och samhälle (prop.1996/ 97:5) aviserar regeringen sin avsikt att ge forskningsråden i uppdrag att, i samverkan med berörda sektorsorgan närmare utreda vilka insatser svenska forskare skall kunna göra i arbetet med att bygga upp internationella nätverk kring interdisciplinära globala frågor om bl.a. miljö. Sverige har även i sina preliminära synpunkter på EU:s femte ramprogram framhållit betydelsen av forskning som stöder miljön och en hållbar utveckling. Vidare har Sverige påpekat att en mer miljöanpassad produktion som bygger på förnyelsebara material också kan innebära en mer konkurrenskraftig företagsamhet. Vad gäller Sverige som aktör på internationellt plan har regeringen nyligen avsatt 120 miljoner kronor till utbildning och forskning i Östersjöregionen. Medlen avser bl.a. ett stipendieprogram för studenter och forskare från de Baltiska länderna, nordvästra Ryssland och Polen samt till svenskar för studier i dessa länder. Vidare har 100 miljoner kronor anvisats för utbyte mellan studenter, vuxenstuderande och gymnasister i Sverige och Östersjöländerna. Inom ramen för Östersjöprogrammet skall en särskild Agenda 21 tas fram. I detta sammanhang förtjänar att nämnas det samarbete mellan universitet/högskolor samt skolor inom Östersjöområdet som sker genom bl.a. Baltic University och Baltic Sea Project. 15. KULTUR -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: Kulturpolitiken bidrar till att | | skapa goda förutsättningar för en hållbar utveckling. De | | humanistiska perspektiv, som kultursektorn har som utgångspunkt | | för sitt arbete, är av grundläggande betydelse för miljöarbetet.| | Vidare är kultur-arvet bärare av viktiga erfarenheter om | | samspelet mellan människan och naturen. Kulturen bidrar därför | | med en väsentlig dimension i det breda arbetet för en hållbar | | utveckling. | -------------------------------------------------------------------- Målsättningar Kulturen är en viktig utvecklingsfaktor. Kultur ger livskvalitet i vid bemärkelse, men fungerar också som motor för tillväxt och sysselsättning. En stark regional och lokal identitet är en förutsättning för den hållbara utvecklingen av varje region eller trakt och betydelsen av kulturell identitet måste särskilt framhållas. De regionala museerna och läns-styrelsernas kulturmiljöenheter arbetar aktivt med dessa frågor. Till de viktiga kulturuppgifterna hör bl.a. att göra människor mer medvetna om de angelägna miljöfrågorna och att öka insikten om hur vårt sätt att förhålla oss till vår omgivning är betingat av kulturella orsaker. De erfarenheter och den kompetens som kultursektorn använder i sitt arbete, t.ex. kunskap om historien liksom en förmåga till analys av samhällsutveckling och trender, är av betydelse för möjligheterna att bidra till målet om en hållbar utveckling. Kulturverksamhet kan, bl.a. genom att utveckla ett kritiskt förhållningssätt, verka som katalysator och idéspridare i miljödebatten. Samarbetet med andra samhällssektorer bör utvecklas och fördjupas. Målsättningen är att hänsynen till och medvetenheten om kulturarvet skall vara vägledande i samhällsutvecklingen. Genom en fördjupad samverkan inom kulturarvssektorn är målsättningen att museerna, arkiven och kulturmiljösektorn skall stärkas i sina uppgifter som vitala samhällsinstitutioner. Vad kulturarvet ytterst handlar om är att möjliggöra sådana perspektiv på historien som kan ge nya kunskaper och insikter om människan och hennes miljö. Riksantikvarieämbetet har som central myndighet för kulturmiljö-området ett särskilt ansvar. Målsättningen är att öka förutsättningarna för en långsiktigt hållbar utveckling för kulturmiljön i ett nationellt såväl som ett internationellt perspektiv. Återanvändning av byggnadsmaterial och etableringen av bygghyttor utgör en viktig del i insatserna för att utveckla en kretsloppsanpassning inom byggnadsektorn. Pågående och planerade åtgärder En samordnad kultur- och naturmiljöpolitik För att utveckla samarbetet mellan naturvården och kulturmiljövården har en utredning genomförts på regeringens uppdrag (Ku96/1653/Ka). Flera förslag i den redovisning som lämnats handlar om att undanröja hinder för samarbete och att genom olika åtgärder och särskilda projekt främja samverkan mellan natur- och kulturmiljösektorerna i samhällsplaneringen. Särskilt uppmärksammas sektorernas gemensamma möjligheter när det gäller att ta tillvara kulturlandskapets särskilt odlingslandskapets mång-sidiga värden. Arkitektur och form Arbetet med det handlingsprogram för arkitektur och formgivning som regeringen föreslog i propositionen 1996/97:3 Kulturpolitik är inriktat på att främja ett mer långsiktigt tänkande i frågor som rör den gestaltade miljön. Övergripande mål är att säkerställa hög kvalitet i utformningen av städer, parker, anläggningar, byggnader och produkter m.m. Hög kvalitet innefattar en väl sammanvigd helhet av funktionella, tekniska, ekonomiska, ekologiska, sociala och estetiska krav. Kvalitet i denna bemärkelse förlänger livslängden på våra investeringar, bidrar till hushållning med naturens resurser och till ökad livskvalitet för användarna. Ett förslag till handlingsprogram skall presenteras under hösten 1997. Människa och natur Riksantikvarieämbetet, Statens historiska museer, Nordiska museet och Naturhistoriska riksmuseets har regeringens uppdrag att utveckla sitt påbörjade arbete rörande samspelet människa och natur. Den första redovisningen lämnades i juni 1996 i rapporten "Samspelet mellan människa och natur - naturlig påverkan och mänsklig inverkan". Nästa redovisning skall lämnas till regeringen i januari 1998. Utställning om biologisk mångfald Noas Express är Riksutställningars pågående utställning om biologisk mångfald och livets utveckling. Utställningen är producerad i samarbete med Naturvårdsverket, Naturhistoriska riksmuseet, Naturhistoriska museers samarbetsorganisation och SJ. Genom att använda en konstnärlig gestaltning av teman kring historiska perspektiv och biologisk mångfald har en spännande utställning skapats. Utställningståget turnerar genom landet och skall besöka ca 75 orter under 1997. Skogens kulturmiljövärden Riksantikvarieämbetet har regeringens uppdrag att föreslå ett handlingsprogram för en långsiktigt hållbar utveckling för skogens kulturmiljövärden. Programmet skall bl.a. innehålla förslag till hur den moderna skogsbruksteknikens negativa påverkan på skogens kulturmiljö-värden kan minskas. Uppdraget skall redovisas senast i oktober 1997. Luftföroreningar och kulturvärden Luftens kvalitet är av avgörande betydelse för möjligheterna att bevara kulturarvet. Det gäller såväl kulturminnen som kulturföremål. Odlingslandskapet och dess kulturvärden hotas också av föroreningar. Det är angeläget att samverkan över sektorsgränserna fördjupas så att dessa miljöproblem kan mötas. Riksantikvarieämbetet leder ett landsomfattande arbete med inventering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse med bearbetad natursten. Vid inventeringen har också skadorna på byggnadssten kartlagts. Arbetet har resulterat i länsvisa rapporter under 1996 och en sammanställning av resultatet för hela landet presenteras i slutrapporten "Stenen i tiden". Med detta arbete som underlag har flera konserveringsåtgärder genomförts. Ett internationellt samarbete kring dessa frågor har också inletts vid Riksantikvarieämbetet. Ett Europarådsseminarium om “Långsiktigt hållbara åtgärder mot nedbrytning av kulturarvet p.g.a. luftföroreningar och andra liknande faktorer“ kommer att hållas i Stockholm i april 1997 med deltagande på ministernivå. Infrastruktur och kultur Infrastruktursatsningarna i landet har haft stora effekter på kulturmiljön. Riksantikvarieämbetet och Vägverket har därför inlett ett samarbete för att åstadkomma att större hänsyn tas till landskapets kulturvärden när trafikanläggningar planeras och genomförs. Arbetet har resulterat i programskriften "Infrakultur". Bygghyttor och återanvändning Riksantikvarieämbetets projekt Tradition och Byggproduktion har genererat byggnadsvårdsverksamhet över hela landet. Bygghyttor och materialdepåer har etablerats på flera orter. Arbetet har varit inriktat på att på traditionens grund hitta material och metoder som kan användas och överföras till modernt byggande. Traditionella metoder och material är jämförelsevis resurshushållande och projektet har skapat en förankring för kretsloppstänkande inom byggnadsvården. Kombinationen av ett miljövänligt byggande, återanvändande av material och tekniker samt utveckling av värdefullt hantverkskunnande gör projektet särskilt intressant. Särskilda medel har avsatts i 1997 års budget så att systemet med bygghyttor och materialdepåer kan utvecklas i landet. UNESCO:s världsarv Sverige har år 1984 ratificerat UNESCO:s konvention om skydd för världens kultur- och naturarv, den s.k. världsarvskonventionen. Under 1996 har två nya svenska objekt enligt konventionen upptagits på världsarvslistan: Gammelstads kyrkstad i Luleå och Lapplands världsarv, det senare ett kombinerat kultur- och naturobjekt. Sedan tidigare finns följande svenska områden upptagna på UNESCO:s världsarvslista: Drottningholms slott, Birka och Hovgården, Engelsbergs bruk, Hällristningsområdet i Tanum, Visby och Skogskyrkogården i Stockholm. 16. LOKALT OCH REGIONALT MILJÖARBETE Nationella Agenda 21-kommittén Den 2 mars 1995 inrättades en nationell Agenda 21-kommitté för att medverka i arbetet med att utveckla, fördjupa och förankra arbetet med Agenda 21. Kommitténs uppgifter är att hålla sig informerad om och sprida erfarenheter från Agenda 21-arbetet i myndigheter på lokal, regional och nationell nivå samt i föreningar och näringslivet. Kommittén skall medverka till att många engageras i arbetet och att goda exempel sprids bl.a. genom seminarier, konferenser etc. Kommittén skall vidare medverka i utarbetandet av Sveriges rapport till FN:s extra generalförsamling om hållbar utveckling år 1997. Generalförsamlingen skall härvid värdera ländernas genomförande av besluten som togs i Rio de Janeiro år 1992 om Agenda 21 - en handlingsplan för hållbar utveckling. Lokala Agenda 21 Samtliga Sveriges 288 kommuner har inlett arbetet med att omsätta besluten från FN:s Rio-konferens i praktiken och utveckla lokala handlingsprogram för hållbar utveckling - lokala Agenda 21. Genom det genomslag som Agenda 21-arbetet fått, finns idag en unik möjlighet att arbeta med frågor kring hållbar utveckling på lokal nivå. Ett uttalat politiskt engagemang har varit avgörande för framgången. Agenda-arbetet har framför allt medfört att det lokala engagemanget, intresset och kunskaperna kring dessa frågor ökat kraftigt. Det gäller både för politiker och tjänstemän inom den kommunala organisationen och för idéella organisationer, näringsliv och enskilda. Det lokala arbetet har även resulterat i en rad praktiska projekt för informationsspridning och ökat engagemang, liksom för omställning av olika konkreta verksamheter i samhället i hållbar riktning. Det lokala arbetet måste dock understödjas genom beslut och aktiviteter på andra nivåer i samhället, t.ex. när det gäller infrastruktur, energiförsörjning, skattesystem, lagstiftning och regler. Från lokal nivå efterlyses en nationell strategi för hållbar utveckling och politiska signaler som understödjer strävandena mot hållbar utveckling och som undanröjer hinder och motsägelser. Man efterlyser även informationsinsatser från central nivå. Det lokala Agenda-arbetet har hittills starkt betonat miljö- och naturresursaspekter medan arbetet med sociala och ekonomiska dimen-sioner är mer outvecklat. Agenda-arbetet har även resulterat i att nätverk för en hållbar utveckling har skapats, både lokalt och regionalt. På regional nivå har dessa nätverk ofta samordnats av kommunförbunden i länen och i vissa fall av landsting eller länsstyrelser. I Sverige fick Agenda-arbetet från början en stark betoning på det lokala arbetet och "underifrånperspektivet". Den lokala inriktningen uppfattades som något nytt och väckte intresse. Regeringen preciserade inte heller några närmare direktiv för myndigheters Agenda 21-arbete. Arbetet på regional och central nivå fyller dock en viktig funktion. Det gäller t.ex. länsstyrelsernas STRAM-arbete som ibland kallas "den regionala Agenda 21". Arbetet skulle ändå ha genomförts men är ett viktigt underlag för Agenda 21-arbetet lokalt och i länet. Några länsstyrelser arbetar med en uttalad Agenda 21-inriktning. På nationell nivå har bl.a. Sida verkat för att Agenda 21 genomsyrar hela verksamheten. Dock finns det ett flertal goda exempel på påbörjat Agenda-arbete på central nivå. Medvetenheten om Agenda 21 och dess betydelse har ökat märkbart hos myndigheterna. En bärande tanke i Agendan är integrering av miljöfrågorna med de sociala, ekonomiska och kulturella frågorna. Denna koppling kan för-stärkas i myndigheternas arbete. Ambitionen finns också hos många myndigheter om ett förändrat arbetssätt mot en mer demokratisk för-ankring av beslut, delaktighet och samverkan, särskilt med viktiga samhällsgrupper utanför den offentliga sektorn. Det pågår en integrering av miljöansvar inom respektive sektor vilket är ett positivt inslag i enlighet med intentionerna i Agenda 21. Även samarbetet mellan myndigheter kan öka. Sammanfattningsvis efterfrågas på såväl lokal, regional som central nivå behovet av en övergripande nationell strategi för hur ett hållbart samhälle skall nås. Länsstyrelserna Länsstyrelserna skall verka för att de nationella miljömålen får genomslag i länet. Regeringen vill särskilt lyfta fram att länsstyrelserna skall - i arbetet med naturvård, miljöskydd och hälsoskydd utgå från den samlade regionala miljöstrategin (STRAM) och särskilda fördjupande program inom delområdena och därvid driva på och samordna miljöarbetet i länet och verka för en ökad samverkan mellan olika sektorer och aktörer, såväl statliga och kommunala som privata, - arbeta för den regionala miljöövervakningen och att den samordnas med den nationella och den lokala miljööövervakningen, - svara för en effektiv prövning och tillsyn enligt gällande miljölagstiftning, - stimulera fortsatt Agenda 21-arbete i länet bl.a. genom att stödja kommunerna i detta arbete, - arbeta för att de reella näringarna (jord- och skogsbruk, fiske, renskötsel och jakt) samt att den regionala utvecklingen i övrigt anpassas till de ekologiska förutsättningarna så att den biologiska mångfalden bevaras samt att landets naturresurser nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt. Arbetet med att miljöanpassa skogsbruket skall ske i samarbete med skogsvårdsstyrelsen. 17. INTERNATIONELLT MILJÖSAMARBETE -------------------------------------------------------------------- | Regeringens sammanfattning: I enlighet med regeringens | | skrivelse Det svenska miljöarbetet i EU - Inriktning och genom- | | förande (skr 1994/95:167) prioriterar Sverige följande områden i| | miljöarbetet inom EU: försurning och klimatpåverkan, kemikalier | | och bekämpningsmedel, kretsloppsanpassning samt biologisk mång- | | fald och naturvård. | | Sverige bör inom ramen för de övriga regionala och globala | | miljösamarbetet verka för ett stärkt konventionsarbete samt för | | utveckling av hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Av | | hög prioritet är också samarbetet för att utveckla metoder och | | hand-lingsprogram för att hushålla med naturresurser, inkl. | | jord- och skogsbruk, marina resurser och färskvattenresurser, | | hållbar markanvändning och bebyggelse samt riskminimering vid | | kemi-kaliehantering.Den ökande internationaliseringen har lett | | till att många av miljö- och utvecklingsproblemen har blivit | | alltmer komplexa. Mänskligheten står inför en situation där miljön| | och de livsuppehållande systemen utsätts för en allt starkare | | negativ påverkan. Klyftorna mellan rika och fattiga blir allt | | större och världens befolkning fortsätter att öka. De politiska | | systemen i många länder är fortfarande odemokratiska, och | | arbetslöshet och undersysselsättning ökar i omfattning i såväl rika| | som fattiga länder. Konflikter om färskvattenresurser, människor| | på flykt från miljöproblem, klimatförändringar och ökad ultraviolett| | strålning på grund av ett uttunnat ozonskikt är globala | | säkerhetshot som kräver fortsatt internationellt samarbete för | | att bemästras. | | Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling (UNCED, den| | s.k. Riokonferensen) skall ses som en milstolpe i det globala | | samarbetet för hållbar utveckling. Riokonferensen resulterade | | bl.a. i den s.k. Riodeklarationen om miljö och utveckling och i | | Agenda 21, som är ett mer detaljerat handlingsprogram för hållbar| | utveckling inför det 21:a århundradet. | | Riodeklarationen fastslår att begreppet hållbar utveckling, som | | bl.a. omfattar en ren miljö, fred, rättvisa och demokrati, är det| | övergripande långsiktiga målet för världssamfundet. De globala FN-| | konferenser som har hållits efter Riokonferensen har inneburit | | en genomgång från olika utgångspunkter av de möjligheter och | | problem som kan förknippas med målet att uppnå hållbar utveckling| | i skilda delar av världen. Konferenserna har resulterat i | | betydelsefulla ställningstaganden för vilka åtgärder som krävs | | internationellt, nationellt och lokalt. Olika frågor som berör | | ekonomisk och social utveckling samt skydd av miljön är inbördes| | beroende och ömsesidigt förstärkande delar av målet om hållbar ut-| | veckling. | | Riokonferensen resulterade i att miljöproblemen tydligt | | kopplades samman med utvecklingsfrågor. Miljö- och | | utvecklingsfrågor hanteras numera på ett mer integrerat sätt och| | det övergripande målet om hållbar utveckling har i princip | | accepterats av världssamfundet. | | Riodeklarationen slår också fast att stater skall samarbeta för | | att bevara, skydda och återställa hälsa och okränkbarhet hos | | jordens ekosystem, men att staternas ansvar är olika utformat på| | grund av deras skilda förutsättningar och olika bidrag till den | | globala miljöförstöringen. | | Riokonferensen identifierade två grundorsaker till hoten mot | | hållbar utveckling. | | Den ena kan härledas till i-ländernas livsstil och | | konsumtionsvanor, med hög energiförbrukning och materialom- | | sättning, vilket ofta leder till en allt högre produktion av | | avfalls- och restprodukter som påverkar de livsuppehållande | | systemen. I-länderna befinner sig i dag långt ifrån målet om | | hållbar utveckling och samtidigt börjar liknande problem uppstå i| | mellaninkomstländer och i många u-länder. | | Den andra huvudorsaken är fattigdom som i kombination med en | | snabb folkökning ofta leder till överutnyttjande av | | naturresursbasen, när män-niskor för sin överlevnad tvingas använda| | vatten, skogar, markområden och kustzoner på ett sätt som inte är| | långsiktigt hållbart. | | Samarbetet för hållbar utveckling är således en tudelad uppgift,| | dels att ändra ohållbara konsumtions- och produktionsmönster, | | dels att utrota fattigdom och skapa en balans mellan | | befolknings- och resurstillväxt. Målet att nå hållbar utveckling| | kräver åtgärder på global, regional, nationell och lokal nivå, i| | såväl i-länder som u-länder. Utgångspunkten måste vara att på sikt| | tillfredsställa alla människors grundläggande behov, inom ramen | | för de ekologiska systemens bärkraft. | | Huvudansvaret för att uppnå hållbar utveckling ligger på varje | | nation. Alla länder är ömsesidigt beroende av att insatser för | | hållbar utveckling genomförs. I-länderna skall också ge stöd till| | u-länderna i deras strävan att skapa förutsättningar för hållbar| | utveckling. | | Att komma till rätta med de globala miljö- och | | utvecklingsproblemen är en stor utmaning, som kräver långtgående| | insatser av världssamfundet inom båda områdena. Det råder numera| | en internationell samsyn om vikten av såväl en effektiv | | nationell miljöpolitik som aktivt internationellt | | miljösamarbete. Den stora utmaningen i dag är att omsätta | | intentioner och rekommendationer till praktisk handling och | | konkreta åtgärder för att säkra kommande generationers | | förutsättningar att leva och verka på jorden. | | | | Generalförsamlingens extra möte för uppföljningen av | | Riokonferensen | | | | Sommaren 1997 håller FN:s generalförsamling ett extra möte med | | avsikt att följa upp besluten från Riokonferensen (UNGASS). Mötet| | kommer att utvärdera genomförandet av Agenda 21 på | | internationell, nationell och lokal nivå. Arbetet baseras på det| | uppföljningsarbete som har skett inom ramen för FN:s kommission | | för hållbar utveckling (Commission for Sustainable Development, | | CSD). Mötet skall bl.a. besluta om ytterligare åtgärder för att | | åtagandena från Riokonferensen skall uppnås.| | Regeringen lägger stor vikt vid generalförsamlingens extra möte,| | som förväntas få stor betydelse för de framtida ansträngningarna| | att genomföra besluten och rekommendationerna från | | Riokonferensen och de fortsatta förhandlingarna om globala | | miljö- och utvecklingsfrågor. Mötet bör därför resultera i ett | | fokuserat arbetsprogram eller motsvarande som tydligt anger | | vilka frågor och områden som skall prioriteras inför nästa | | årtusende. | | | | FN:s Kommission för hållbar utveckling | | | | FN:s kommission för hållbar utveckling som bildades efter | | Riokonferensen, har till uppgift att granska hur uppföljningen | | av besluten från Rio genomförts nationellt och internationellt | | inkl. samtliga delar av Agenda 21. Genomgången fullbordades vid | | det fjärde mötet med kommissionen i april 1996. Nästa möte kommer| | att ägnas åt förberedelserna inför FN:s generalförsamlings extra| | möte. | | 1996 års möte bekräftade den centrala politiska roll i | | uppföljningen av Riokonferensen som FN:s kommission för hållbar | | utveckling spelar. Kommissionens framtida roll kommer att | | diskuteras vid generalförsamlingens extra möte sommaren 1997. | | Mötet kommer att erbjuda ett tillfälle att se över den | | institutionella uppföljningen av såväl Riokonferensen som övriga| | FN-konferenser, och bör leda till att kommissionens mandat | | tydliggörs gentemot övriga funktionella kommissioner och FN:s | | ekonomiska och sociala råd, ECOSOC. | | Kommissionens årliga möten har alltsedan det första mötet under | | våren 1993 resulterat i en mängd rekommendationer och förslag som| | sedan beaktas nationellt och inom andra delar av | | världssamfundet. Några exempel på viktiga frågor och | | problemkomplex som har behandlats av kommissionen är hållbara | | konsumtions- och produktionsmönster, handel och miljö, hållbart | | jord- och skogsbruk samt finansieringen av Agenda 21. | | | | FN:s miljöprogram | | | | FN:s miljöprogram (United Nations Environment Programme, UNEP) | | har en central roll i uppföljningen av Riokonferensen. | | Miljöprogrammet arbetar med många viktiga miljöfrågor, såsom hoten| | mot den marina miljön, miljölagstiftningen, kemikalier, | | ekonomiska styrmedel på miljöområdet, miljöövervakning, handel och| | miljö samt militärens miljöansvar. Miljöprogrammet skall | | katalysera, underlätta och samordna det globala miljösamarbetet | | samt bidra med kunskapsunderlag. | | Miljöprogrammets styrelse skall svara för politisk vägledning och| | samordning av organisationen. Sverige är medlem av styrelsen, | | som består av 58 länder och möts vartannat år, under perioden | | 1995-1997. Sverige anser att FN:s miljöprogram har en viktig | | uppgift att fylla såsom ansvarigt organ i FN-systemet inom | | miljöområdet, och har sedan länge haft en aktiv roll i | | utformningen av dess verksamhet. För att förbättra | | förutsättningarna för att uppfylla dess mandat, bör det bl.a. ges| | en tydligare ansvarsfördelning gentemot FN:s kommission för | | hållbar utveckling, en effektiv beslutsstruktur samt en | | förutsägbar och ändamålsenlig finansiering. | | | | Andra FN-organ och de multilaterala utvecklingsbankerna | | | | Inom FN har även en mängd andra initiativ startats för att följa| | upp Riokonferensen. FN:s olika fackorgan, fonder och program | | har en viktig uppgift i att stödja och komplettera nationella | | insatser vid uppföljningen av Riokonferensen, inom sina resp. | | kompetensområden. Detta gäller även slutdokumentet från FN:s fjärde| | kvinnokonferens år 1994 i Peking, som innehåller ett | | handlingsinriktat avsnitt om kvinnor och miljö. Även de | | multilaterala utvecklingsbankerna och fonderna uppmanades att | | fästa särskild vikt vid att stödja de fattigaste länderna att | | genomföra Agenda 21. Sverige stödjer denna inriktning i de olika| | organisationerna och verkar för att de i än högre grad skall | | integrera miljöhänsyn för hållbar utveckling i den reguljära | | verksamheten. | | | | EU-samarbetet | | | | EU-medlemskapet skapar nya förutsättningar för Sverige inom FN:s| | arbete för hållbar utveckling, eftersom EU oftast strävar efter | | gemensamma ställningstaganden i internationella sammanhang. Det | | har givetvis en mycket stor betydelse vid förhandlingar att EU | | enat kan driva en linje som överensstämmer med svenska | | intressen. | | Under den korta tid som har förflutit sedan Sverige blev medlem | | i EU har EU-samarbetet inför och under internationella | | förhandlingar som berör miljö och utveckling i stort sett | | fungerat väl. Det står klart att EU alltmer framträder som en av| | de mest pådrivande krafterna inom det globala miljösamarbetet | | och Sverige har genomgående haft goda möjligheter att påverka | | EU:s gemensamma positioner. Sverige har genom EU:s röst i många | | fall fått ett bättre genomslag än om förslagen hade framförts av| | Sverige eller Norden ensamt. | | Riktlinjerna för Sveriges miljöarbete i EU har lagts fast i | | regeringens skrivelse 1994/95:167. De områden som bör | | prioriteras enligt riktlinjerna är försurning och klimatpåverkan,| | kemikalier och bekämpningsmedel, kretsloppsanpassning samt | | biologisk mångfald och naturvård. Det finns skäl att i detta | | sammanhang lämna en kortfattad redogörelse för några aktuella och| | framtida EG-frågor som rör de prioriterade omrdåena. | | Vad gäller försurning pågår ett arbete som initierats av Sverige| | med en särskild EU-strategi. Kommissionen väntas inom kort att | | anta ett meddelande om detta till Europaparlamentet och rådet. | | Kommissionens meddelande kommer att utgöra underlag för de | | rådsslutsatser som planeras att antas under 1997. Under året | | kommer också de viktiga direktivförslagen om nya fordons- och | | bränslekrav (Auto/Oil) att behandlas i rådet. Beträffande | | klimatpåverkan är Sverige drivande i det arbete som för närvarande| | pågår med att ta fram en EU-position till förhandlingarna om ett| | protokoll till FN:s klimatkonvention om utsläpps-minskningar av | | växthusgaser. | | I fråga om kemikalier och bekämpningsmedel uppnåddes i | | medlemsskapsförhandlingarna vissa undantag på områden där Sverige| | har strängare regler än EU. Under tiden fram till utgången av | | 1998 skall EU se över sina regler. Detta arbete pågår både i | | tekniska kommittéer under kommissionen och på rådsnivå. Som ett | | exempel kan nämnas att kommissionen har lagt ett förslag om | | vissa skärpningar i direktivet 88/379/EEG om klassificering och | | märkning av farliga preparat. Förslaget kommer att behandlas i | | rådet under våren 1997. | | Under år 1996 fattades vidare viktiga beslut rörande | | kretsloppsanpassning. Rådet antog under året rådslutsatser om en| | uppdaterad avfallsstrategi, i vilken bl.a. läggs fast att | | producentansvaret är en grundprincip inom EU och att varje land | | skall ta ansvar för sitt eget avfall. Sverige och de övriga | | nordiska länderna har varit pådrivande för en anpassning av EU- | | reglerna till Baselkonventionen om farligt avfall. Detta | | arbete var lyckosamt och under året beslutades sålunda om ett | | förbud inom EU mot export av farligt avfall från EU till icke | | OECD-länder. | | När det gäller det fjärde av Sverige prioriterade området, | | biologisk mångfald och naturvård, kan nämnas att kommissionen | | under våren väntas presentera ett förslag om en EU-strategi. | | Samtidigt fortsätter arbetet med att utarbeta ett | | biosäkerhetsprotokoll under konventionen om biologisk mångfald, | | där EU spelar en viktig roll och där Sverige har hört till de | | mest aktiva länderna. | | En annan viktig fråga för EU-arbetet är att säkerställa att de | | beslutade reglerna genomförs på ett effektivt sätt i | | medlemsstaterna. Frågan om åtgärder för att förbättra genomförandet| | tas upp av kommissionen i ett särskilt meddelande, som kommer | | att behandlas i rådet under våren 1997. | | Det regionala samarbetet i övrigt | | | | Inom konventionsarbetet är bl.a. luftföroreningskonventionen | | (LRTAP) ett viktigt instrument för att minska belastningen på | | Sverige och vårt närområde. Konvetionsarbetet domineras sedan en| | tid tillbaka av förberedelser inför förhandlingar om tre nya | | protokoll om kväveoxider och närbesläktade ämnen, - tungmetaller| | samt organiska miljögifter (POPs). Förhandlingsarbetet beräknas | | sätta igång i början av år 1997. Målsättningen är att få ett färdigt| | protokoll om POPs redan under år 1997 för att kunna påverka | | diskussionerna i UNEP om en global POP-konvention. För de två | | andra ämnesområdena beräknas förhandlingarna kunna avslutas vid | | mitten av 1998. | | | | OECD | | | | Inom OECD bedrivs sedan drygt 25 år ett samarbete på miljöområdet.| | OECD:s miljöministrar möts regelbundet, senaste mötet ägde rum i| | februari 1996. Nästa miljöministermöte avses äga rum våren 1998 och| | kommer att bl a behandla OECD:s roll i uppföljningen av UNGASS. | | OECD:s arbete på miljöområdet har främst inriktats på att utarbeta| | analyser och riktlinjer som kan tjäna som underlag för | | policybeslut på miljöområdet i medlemsländerna. OECD har härvidlag| | en särskild kompetens när det gäller frågeställningar om sambanden| | mellan miljö och ekonomi. | | Samarbetet har också inriktats på intergrering av miljöaspekter i| | olika sektorer. Särskilt aktuellt har varit handel/miljö, | | energi, jordbruk och transport. Ett sektorsövergripande arbete | | pågår om miljömässigt hållbar production och konsumtion. | | OECD har vidare bedrivit ett analysarbete som stöd för globala | | miljökonventioner, bl a klimatkonventionen. | | OECD har under en lång tid bedrivit ett framgångsrikt arbete på | | kemikalieområdet. Häri har ingått harmonisering av data, | | laboratorierutiner och riskvärdering. Ytterligare ett viktigt | | område är hanteringen av miljöfarligt avfall. | | Inom ramen för OECD:s miljöarbete ingår periodiska granskningar av| | medlemsländernas miljöpolitik (Environment Performance Reviews).| | Sverige har nyligen granskats (se kapitel III). | | För närvarande pågår inom OECD en diskussion om organisationens | | framtida roll och inriktning, bl.a. mot bakgrund av | | utvidgningen av medlemskretsen. | -------------------------------------------------------------------- | | | Det globala konventionsarbetet | | | | Parallellt med FN:s kommissioner och program pågår ett antal | | processer inom ramen för de globala konventionerna för hållbar | | utveckling. Några exempel på globala miljökonventioner är FN:s | | ramkonvention för klimatförändringar, Wienkonventionen och | | Montrealprotokollet om skydd av ozonskiktet, Konventionen om | | biologisk mångfald och Basel-konventionen om transport av | | farligt avfall. Sverige anser att konventionerna i många fall | | varit verkningsfulla medel för att främja hållbar utveckling. | | | | Biologisk mångfald | | | | Konventionen om biologisk mångfald, som undertecknades vid | | Riokonferensen och som Sverige har ratificerat, har tre mål: | | att bevara den biologiska mångfalden, att hållbart nyttja dess | | beståndsdelar och att främja en rättvis fördelning av utnyttjandet| | av biologiska och genetiska resurser. | | Den biologiska mångfalden, det vill säga variationsrikedomen inom| | och mellan arter och ekosystem, hotas globalt av en allt mer | | omfattande mark- och vattenanvändning, förstörelse av livsmiljöer| | och intensivare nyttjande av de biologiska resurserna. En hög | | variationsrikedom är en förutsättning för djurs och växters förmåga| | att anpassa sig till förändringar i naturen och för människans | | långsiktiga överlevnad. En rik biologisk mångfald krävs för att | | kunna producera föda, råvaror och ekologiska tjänster i form av | | bl.a. klimatreglering, vattenhushållning och bördiga jordar. | | De viktigaste åtgandena i konventionen är krav på att integrera | | bevarandet av biologisk mångfald inom alla samhällssektorer, att| | identifiera och övervaka mångfalden, att vidta åtgärder för att | | bevara den både i dess livsmiljöer och utanför (t.ex. genbanker).| | Metoder och handlingsprogram bör utformas och tillämpas i syfte | | att uppnå ett uthålligt nyttjande av naturresurser, i synnerhet | | inom jord- och skogsbruk samt vid användandet av havs- och | | färskvattenresurser. | | Ett protokoll skall utarbetas till konventionen för säker | | hantering av genetiskt modifierade organismer. Sverige har | | aktivt verkat för att riskerna vid provning och introduktion av | | genetiskt modifierade organis-mer i naturen måste regleras. | | Förhandlingarna påbörjades under år 1996 och beräknas avslutas | | under år 1998. | | | | En Agenda 21 för Östersjöområdet | | | | Vid sitt möte i Visby i maj 1996 fastslog Östersjöområdets | | regeringschefer att den fortsatta utvecklingen inom | | Östersjöområdet ska ske inom ramen för en hållbar utveckling. | | Statsministrarna diskuterade även utvecklingen av en Agenda 21 | | för Östersjöområdet. I juli 1996 antog utrikesministrarna vid | | Östersjörådets möte i Kalmar tre aktionsprogram. De tre | | aktionsprogrammen, som också diskuterats av statsministrarna i | | Visby, innehöll ett antal konkreta åtaganden inom områdena | | demokrati och mellanfolkliga kontakter, ekonomisk integration | | och utveckling och skydd av miljön i Östersjöområdet. | | I de tre aktionsprogrammen bekräftas målet om Östersjöregionens | | hållbara utveckling. Under det ekonomiska avsnittet påtar sig | | bl.a. transportsektorn att utveckla ett program för en hållbar | | utveckling inom transportområdet i regionen. Vidare beslöts att | | det s.k. Östersjöprogrammet för att återställa Östersjöns ekologiska| | balans ska uppdateras och stärkas. Ett program för uthålligt | | fiske i Östersjön ska också utvecklas. Samtidigt uppmanas länderna| | att starta utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet. | | Den 20-21 oktober 1996 möttes Östersjöregionens miljöministrar | | informellt i Saltsjöbaden. EU-kommissionen och ordförandelandet | | Irlands miljöminister deltog också i mötet jämte ett antal olika| | internationella organisationer, de internationella | | utvecklingsbankerna, som Europeiska Utvecklingsbanken, | | Världsbanken och Nordiska Investeringsbanken, NEFCO (det | | Nordiska Miljöfinansieringsbolaget) och ett antal ideella | | organisationer. Främst på dagordningen stod beslutet om att | | starta utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet. I Salt-| | sjöbads-deklarationen fastslår miljöministrarna att målet för en| | Agenda 21 för Östersjöområdet skall vara uthållig utveckling. I | | Agendan skall sektorer-nas ansvar för en hållbar utveckling och | | miljöansvar utvecklas, mål för uthållig utveckling definieras och| | arbetet skall ske öppet och demokratiskt. Olika grupper och | | aktörer skall inbjudas att delta aktivt i arbetet. Resultatet | | ska presenteras som ett aktionsprogram med tydliga tidsramar, | | mål och delmål och resurser för en uthållig utveckling. De sek- | | torer som pekas ut som särskilt viktiga är energi, transporter, | | jordbruk, skogsbruk, industri, fiske och turism. | | Miljöministrarna identifierade flera viktiga utvecklingslinjer | | som stöder utvecklingen av en Agenda 21 för Östersjöområdet. En | | viktig bidragande kraft är den anpassningsprocess till EU:s | | lagstiftning som nu påbörjats inom de Baltiska republikerna och | | Polen. Östersjöområdet är en region med hög tillväxtpotential. Polen| | har t.ex. en årlig tillväxt på ca. 7 procent av BNP. I takt med | | att demokratin utvecklas och fortsatt marknadsanpassning | | kommer resurser att tillskapas som gör det möjligt att bearbeta| | ett antal miljöproblem i våra östliga grannländer. Samtidigt kan| | en snabb utveckling ge upphov till nya problem om inte | | förebyggande åtgärder kan vidtas för att undvika en sådan | | utveckling. En långsiktig politik som ställer in den ekonomiska | | tillväxten mot hållbar utveckling är målet för Agenda 21 för | | Östersjöområdet. | | Ministrarna kom överens om att Agenda 21 för Östersjöområdet skall| | var klar för att antas på högsta möjliga politiska nivå våren 1998.| | Lägesrapporter ska avges till statsministrarnas möte 1997, till | | CSD-5 och UNGASS-97. Vidare skall Östersjörådet hållas informerad| | om arbetets fortskridande. | | Sverige har erbjudit sig att ställa sekretariat och andra | | resurser till förfogande för utvecklingsarbetet. En | | tjänstemannakommitte på hög nivå ska styra arbetet och | | framförhandla slutdokumentet. I denna grupp har också | | internationella organisationer, utvecklingsbankerna och | | ideella organisationer inbjudits att delta. En dialog skall | | kunna föras mellan tjänstemannakommitten, sekretariatet och alla| | som vill delta med förslag och kommentarer via en hemsida på | | Internet. (http://www.grida.no/ballerina/agenda21). | | Dels ska de dokument som produceras inom Agenda 21-arbetets ram | | finnas tillgängliga via denna hemsida, dels skall man kunna | | delta i diskussionsgrupper om innehållet i en Agenda 21 för | | Östersjöområdet. | | Östersjöregionens planministrar enades vid sitt möte i Saltsjöbaden| | den 23 oktober 1996 att delta i arbetet med en Agenda 21 för | | östersjö-området. | | Genom de politiska högnivåmöten som genomförts under svenskt | | värdskap under år 1996 har ett kraftfullt politiskt ramverk | | skapats för en uthållig utveckling i Östersjöregionen. Det är nu| | viktigt att de olika sektorerna tar sitt ansvar och leder | | utvecklingen de närmaste åren och att arbetet resulterar i | | konkreta handlingsplaner. En regional Agenda 21 för | | Östersjöområdet kan i sig innebära ett unikt exempel på ett | | fördjupat regionalt samarbete som kan, om det blir | | framgångsrikt, bilda modell för liknande utveckling på andra | | håll. | | | | Pågående och planerade åtgärder | | | | Prioriteringar inom det globala miljösamarbetet | | | | I regeringens skrivelse Sveriges internationella samarbete för | | hållbar utveckling (skr1996/97:2) görs en mer ingående genomgång| | av det internationella miljösamarbetet för hållbar utveckling. | | Nedan följer en sammanfattning av övergripande svenska | | prioriteringar. | | * Stärkt konventionsarbete | | Sverige bör verka för en effektiv uppföljning och tillämpning av| | existerande globala konventioner för hållbar utveckling. | | Målsättningen är att fler länder skall bli parter till | | konventionerna och att parterna skall leva upp till de | | åtaganden som har gjorts. Sverige bör även, där så är lämpligt, verka| | för att stärka och få till stånd nya internationella | | överenskommelser med konkreta och tidsbestämda åtaganden och | | förpliktelser. | | * Hållbara konsumtions- och produktionsmönster | | Sverige verkar för att hållbara konsumtions- och | | produktionsmönster utvecklas såväl i Sverige som i andra länder.| | Viktiga metoder för att uppnå detta är utveckling av bl.a. | | ekonomiska styrmedel som gynnar resurssnålhet, rena produkter | | och ren produktion, borttagande av subventioner som motverkar | | hållbar utveckling, tillämpning av försiktighetsprincipen och | | principen om att förorenaren skall betala, sektors- och | | producentansvar, miljömärkning och miljöanpassad offentlig | | upphandling. | | * Säkerhetspolitik och hållbar utveckling | | Sverige har påbörjat ett arbete för att det internationella | | samarbetet för hållbar utveckling skall ges en säkerhetspolitisk| | dimension. En politik som syftar till global säkerhet måste, | | förutom att förebygga konflikter och krig, bidra till att bevara| | jordens livsuppehållande system. | | * Uthålligt nyttjande av naturresurser | | Sverige bör verka för utformning och tillämpning av metoder och | | handlingsprogram för ett hållbart nyttjande av naturresurser, i | | synnerhet inom jord- och skogsbruk samt havs- och | | färskvattenresurser. | | * Hållbar markanvändning och bebyggelse | | Sverige bör verka för att markanvändning och bebyggelse skall | | ställas om mot kretsloppsanpassning och hållbar utveckling. | | Erfarenheter från framför allt i-världens städer, t.ex. när det | | gäller plan- och byggfrågor, energiförsörjning, teknisk försörjning,| | trafiksystem, bebyggelsemönster och industri, bör spridas | | internationellt. | | * Kemikalier | | Sverige bör verka för att minimera riskerna av | | kemikalieanvändning, bl.a. genom att verka för att substitu- | | tionsprincipen och försiktighetsprincipen skall tilllämpas även i| | andra länder. Sverige bör även verka för ett ökat producentansvar| | avseende kemikaliers miljö- och hälsoeffekter. | | | | | | 18. INTERNATIONELLT UTVECKLINGSSAMARBETE | | | | Sverige bör verka för att allt utvecklingssamarbete skall främja| | hållbar utveckling. Framför allt måste miljöaspekter integreras | | tydligare i all verksamhet, såväl inom bilaterala som | | multilaterala biståndsprogram. Sverige bör också verka för att | | fler länder bidrar till arbetet för hållbar utveckling och att | | FN:s mål om att avsätta 0,7 procent av BNI till | | biståndsverksamhet uppnås av alla OECD-länder. Sverige bör även | | verka för att integreringen av miljöaspekter i EU:s | | utvecklingssamarbete stärks. | | | | Allmänt | | | | Huvudansvaret för att uppnå hållbar utveckling måste ligga på varje| | nation. För att utvecklingsländerna skall klara av de omfattande| | utvecklingsprogram som redovisas i Agenda 21 är det samtidigt | | nödvändigt att de tillförs nya och additionella finansiella | | resurser. Framför allt måste utvecklingsländerna i högre grad | | skapa förutsättningar för att ta del av det ökade internationella| | privata kapitalflödet, men utvecklingssamarbete i form av | | bidrag och förmånliga krediter är också av stor betydelse, särskilt| | i de minst utvecklade länderna. | | Det svenska utvecklingssamarbetet lämnar därför ett viktigt bidrag| | till genomförandet av Agenda 21. Sverige avsätter 0,7 procent av| | BNI under det av FN antagna målet och verkar också för att andra| | länder skall uppnå denna rekommendation, som återupprepades vid | | Riokonferensen. | | Förutom att miljöaspekter skall, så långt det är möjligt, integreras| | i all verksamhet, behövs också särskilda insatser för att komma | | till rätta med miljöproblem. | | | | Miljömål | | | | Riksdagen har, förutom det övergripande målet att bekämpa | | fattigdom som i sig är en förutsättning för att uppnå en globalt| | hållbar utveckling, antagit sex biståndsmål för Sveriges | | utvecklingssamarbete som en helhet och utan inbördes | | rangordning. Regeringen bedömer att målen sammantaget främjar | | hållbar utveckling i utvecklingsländerna. | | Målet om framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om | | miljön motsvarar de grundläggande principerna i Agenda 21 och | | Riodeklarationen. | | Alla insatser som Sida genomför skall också genomgå en | | miljökonsekvensbedömning. | | | | EU:s utvecklingssamarbete | | | | EU:s utvecklingssamarbete bör så långt som möjligt ligga i linje| | med de mål som är uppsatta för det svenska utvecklingssamarbetet.| | Ett genomslag för den svenska biståndspolitiken i EU:s | | utvecklingssamarbete skulle få stora effekter, med tanke på EU:s| | totala biståndsvolym på ungefär 30 miljarder kronor per år. | | Efter Riokonferensen har kommissionen intensifierat sitt arbete | | för att bättre integrera miljöaspekter i unionens | | utvecklingssamarbete. I mitten av år 1995 lade kommissionen | | fram ett förslag till en särskild biståndsförordning om | | miljöinsatser för hållbar utveckling för att genomföra åtagandena| | från Riokonferensen. Förordningen har godkänts av rådet och | | förväntas antas i juni 1997. I förordningen slås fast att | | gemenskapen skall bidra med ekonomisk hjälp, ca 100 miljoner | | per år, som ges i form av gåvomedel och teknisk kompetens för att| | underlätta att miljöaspekten integreras i utvecklingsprocessen i| | u-länderna. | | Miljöaspekter har också börjat integreras på olika sätt i EU:s | | reguljära utvecklingssamarbete. I den s.k. Lomékonventionen, som| | reglerar EU:s bistånd till Afrika, Västindien och Stilla havet, | | finns målsättningen att skapa en hållbar balans mellan ekonomiska| | mål och en rationell förvaltning av miljön och en förstärkning av| | naturresurser och humankapital. Det finns också ett särskilt | | avsnitt för miljöfrågornas hantering. Kommissionen har utarbetat| | en intern beslutsmanual för att integrera miljöaspekter i varje | | steg i projektcykeln. | | I förordningen om samarbetet med länderna i Asien och | | Latinamerika är miljöskydd ett av de prioriterade områdena och | | minst 10 procent av de totala resurserna skall riktas till | | miljöprojekt. Liknande prioriteringar finns i | | Medelhavsprogrammet. | | Också inom EU:s samarbetsprogram med Östeuropa har miljösektorn | | fått ökad uppmärksamhet. Europaparlamentet har t.ex. förordnat att| | 10 procent av de samlade insatserna från de ekonomiska bidrag | | som utgår från Poland and Hungary Assistance for Economic | | Restructuring (PHARE) i varje mottagarland skall användas för | | miljöprojekt. Anpassning till EU:s miljökrav bör vara en viktig | | förutsättning för framtida medlemsskap. | | EU:s utvecklingssamarbete har trots den ovan redovisade | | positiva utvecklingen ännu inten tydlig miljöprofil och | | genomförandet av antagna riktlinjer har varit bristfällig. | | Åtagandena från Riokonferensen har inte resulterat i en | | övergripande policy, t.ex. i form av ett handlingsprogram, med | | specifika grundläggande regler för att hantera miljöfrågorna i | | biståndet. Miljökonsekvensbedömningar genomförs inte konsekvent | | och resultaten redovisas inte systematiskt. | | | | Problem och möjligheter | | | | De flesta aktörer inom det svenska utvecklingssamarbetet, både | | bilaterala och multilaterala, har antagit strategier för hållbar| | utveckling och för integreringen av miljöfrågor i all verksamhet.| | Genomförandet och genomslaget för dessa strategier i olika | | projektinsatser har dock inte varit enkel och mycket arbete | | kvarstår. Ett viktigt verktyg är miljökonsekvensbedömningar, men| | för de mer strategiska övervägandena krävs att aspekter om hållbar| | utveckling och miljöhänsyn vävs in vid utarbetandet av | | landstrategier. | | Ytterligare ett problem kan vara mottagarländernas prioritering-| | ar vid utformningen av landstrategier. Arbetet inom det | | internationella samfundet bör därför syfta till att skapa större| | förståelse för insatser för hållbar utveckling, exempelvis vid | | större FN-konferenser och inom uppföljningen av Riokonferensen. | | | | Planerade och pågående åtgärder | | | | Integreringen av miljöaspekter i EU:s utvecklingsarbete bör | | förstärkas. Sidas medverkan i utformningen av EU:s biståndspolicy| | och vid projektgranskning i biståndskommittéerna är av avgörande| | betydelse. Även Naturvårdsverket och andra relevanta myndigheter| | bör ta del i arbetet. EU spelar en särskilt viktig roll för att | -------------------------------------------------------------------- | stödja miljöarbetet i Östeuropa. Sida bör också på ett tidigt | | stadium medverka i projektutformning och delta i de olika | | biståndskommittéerna. | | Kapaciteten i kommissionen för miljöfrågorna är också svag och bör| | förstärkas. De svenska erfarenheterna bör tas tillvara i det | | arbetet. Kommissionen bör utarbeta förslag till en policy för | | hållbar utveckling inom biståndet, t.ex. i form av ett | | handlingsprogram som kan antas av rådet. Dessutom bör Sverige | | verka för att miljökomponenten får ett tydligt genomslag i | | kommissionens landstrategiarbete. | | Sverige bör också driva på arbetet i kommissionen med att mer | | generellt genomföra miljökonsekvensbeskrivningar, och verka för | | att kommissionen utarbetar särskilda riktlinjer om detta. | | Vad gäller det svenska utvecklingssamarbetet har Sida under 1996| | antagit ett handlingsprogram för hållbar utveckling, som löpande| | skall revideras och uppdateras. Som ett resultat därav har | | t.ex. en policy för miljöanpassat energibistånd tagits fram. | | Åtgärder inom fem områden kommer i huvudsak prioriteras; | | sötvatten, jord- och skogsbruk (inkl. markvård), marin miljö, | | urban miljö och energi. | | Insatser för kapacitetsuppbyggnad på miljöområdet kommer att riktas| | till utveckling av miljöinstitutioner, både privata och | | statliga, miljölagstiftning, miljöforskning och miljöekonomi, | | miljöundervisning i skolan och inom yrkes- och vuxenutbildning, | | samt till enskilda organisationer och media. | | Vid utformningen av bilaterala biståndsinsatser skall också Sida| | verka för en effektiv uppföljning och genomförande av FN:s | | globala miljöarbete inom ramen för Klimatkonventionen, | | Konventionen om biologisk mång-fald, Ökenkonventionen, och andra| | internationella överenskommelser på miljöområdet. | | Insatser för att främja en hållbar utveckling skall i högre grad| | riktas till kvinnor. | | I regeringens skrivelse 1996/97:2 Sveriges internationella | | samarbete för hållbar utveckling görs en närmare granskning av de| | biståndspolitiska målen med utgångspunkt i Riokonferensens mål om| | hållbar utveckling. | | På sikt är regeringens målsättning att det svenska | | utvecklingssamarbetet skall uppgå till 1 procent av BNI. | | | | | | 19. HANDEL OCH MILJÖ | | | | Allmänt om handelns miljöpåverkan | | | | Internationell handel kan vara av godo ur miljösynpunkt, | | eftersom den skapar förutsättningar för effektiv resursanvändning.| | Handel bidrar också till att sprida användningen av | | miljöanpassade produkter och teknik. En förutsättning för sådana| | positiva effekter är att handeln åtföljs av en effektiv | | miljöpolitik. Annars riskerar negativa effekter, i form av | | t.ex. ökade transporter eller den ökade miljöbelastning som följer| | av ökad tillväxt, att överväga handelns positiva effekter. Detta| | har bl.a. fastslagits i OECD:s rapport om handel och miljö. | | Också diskussionen om sambanden mellan internationell | | konkurrens-kraft och miljöpolitik är relaterad till frågan om | | handel och miljö. | | | | Mål | | | | Den övergripande målsättningen är att handels- och miljöpolitiken| | skall vara ömsesidigt stödjande för att uppnå en hållbar utveckling| | såväl inom som utom Sverige. Sveriges arbete med handel och miljö| | skall också främja en hållbar utveckling i utvecklingsländerna. | | Målsättningen är också att Sveriges i en internationell jämförelse| | progressiva miljöpolitik skall stödjas och få internationell | | spridning samtidigt som våra handelsförbindelser skall vara | | intakta eller förbättras. Svenska företags miljöanpassning skall| | kunna utgöra en konkurrensfördel.En viktig uppgift är därvid att undanröja risken för konflikter | | mellan miljö- och handelspolitiska beslut och så långt som möjligt| | tillgodose målen för båda politikområdena i förhållande till | | varandra. | | Mer konkret innebär de handelspolitiska målen i förhållande till| | miljöpolitiken att internationell handel samt den fria | | rörligheten på EU:s inre marknad inte får inskränkas mer än | | nödvändigt genom miljöpolitiken, i enlighet med ingångna | | handelsavtal samt reglerna för den fria rörligheten på EU:s inre| | marknad. Miljöpolitiska åtgärder skall respektera viktiga | | handelspolitiska principer om icke-diskriminering och | | nationell likabehandling. Vidare är utgångspunkten att | | miljöpolitiken skall ta hänsyn till företagens | | konkurrenssituation och att en aktiv svensk miljöpolitik kan | | bidra till att stärka svenska företags konkurrenskraft. | | De miljöpolitiska målen i förhållande till handelspolitiken är att| | miljökrav måste få ett genomslag när det gäller importerade | | produkter. Gemensamma EG-regler skall sättas på en hög | | miljöskyddsnivå. Sverige har föreslagit att EU:s | | regeringskonferens skall klarlägga staternas rätt att i vissa | | fall tillämpa miljöregler för varor som är strängare än EU:s | | gemensamma regler. Målsättningen för Sverige är också att övrig | | nationell miljöpolitik (som inte är kopplad till produkter) | | skall behållas och förstärkas, att de multilaterala | | handelsreglerna skall stödja internationella miljökonventioner | | samt att handelsreglerna inte motverkar utan stöder en | | internalisering av miljökostnader på nationell och | | internationell nivå. | | | | Planerade och pågående åtgärder | | | | Sverige arbetar genom EU inom WTO för att handelsreglerna och | | miljöpolitiken skall vara ömsesidigt stödjande i syfte att uppnå| | hållbar utveckling. En prioriterad fråga har varit relationen | | mellan handelsåtgärder i miljökonventioner och WTO-regelverket. | | Sverige verkar för att undanröja risken för konflikt mellan de | | båda regelsystemen. Syftet är att handelssystemet skall kunna | | stödja miljökonventionerna att uppfylla sina mål och att riskerna| | för protektionism av miljöskäl skall minimeras. Sverige verkar i| | detta sammanhang också för handelsliberalisering, i synnerhet | | inom områden som kan förväntas ge positiva miljöeffekter samt ökat| | marknadstillträde för u-länder, t.ex. inom jordbruksområdet. | | Diskussionerna i WTO har präglats av en stark nord-syd- | | polarisering. Med sin långa frihandelstradition och allmänt | | starka förtroende hos u-länder bör Sverige anstränga sig för att| | spela en konstruktiv roll i dessa konflikter genom att | | samtidigt verka för handelsliberalisering och en stark | | miljöpolitik. Sverige deltar i diskussioner om handel och miljö | | också i andra internationella fora, främst OECD, UNCTAD, UNEP, | | CSD och UNGASS. | | Den internationella miljöorganisationen Världsnaturfonden (WWF) | | har tagit initiativ till en expertpanel om handel och miljö, | | vilken skall fungera som ett informellt diskussionsforum vid | | sidan om de mellanstatliga förhandlingarna. I panelen finns såväl| | forskare och regeringstjänstemän som frivilligorganisationer | | företrädda. Sverige ser mycket positivt på initiativet och bidrar| | finansiellt genom SIDA till dess arbete. | | OECD-länderna förhandlar om ett multilateralt avtal om | | investeringar (MAI) som skall skapa regler för, och därmed | | stimulera, internationella investeringar. Sverige verkar för | | att miljöaspekter skall ingå i avtalet. Bl.a. bör investerare | | stimuleras att ta miljöhänsyn genom att OECD:s riktlinjer för | | multinationella företag biläggs till avtalet, dock utan att | | deras icke-bindande karaktär ändras. | | Regeringen avser att se över möjligheterna att på olika sätt | | integrera miljöaspekter i exportpolitiken genom att bl.a använda| | olika exportfrämjande åtgärder för att stödja export av | | miljöanpassade varor och tjänster. För att stimulera exporten av| | svenskt miljökunnande och miljöteknik förbereder UD:s | | projektexportsekretariat i samarbete med Naturvårdsverket | | informationsinsatser riktade till bl.a. utvecklingsbanker och | | andra stora internationella uppköpare. | | | | | | 19. MILJÖLEDNINGSSYSTEM INOM STATSFÖRVALTNINGEN | | | | O | Regeringsförklaringen framhåller att statsförvaltningens miljöarbete skall utvecklas till att vara ett föredöme. Det innebär ett utökat arbete med att integrera miljöhänsyn och resurshushållning i all statlig verksamhet. Det innebär också att samhällssektorernas ansvar för miljön tydliggörs bl.a. genom att statliga myndigheter inom t.ex. transport-, jordbruks-, skogs- och industri- sektorn aktivt bidrar till en hållbar utveckling. Miljövårdsberedningen har på regeringens uppdrag i betänkandet (SOU 1996:112) Integrering av miljöhänsyn inom den statliga förvaltningen lagt fram förslag om bl.a. att införa miljöledningssystem i statliga myndig-heter. Miljöledningssystem förekommer i allt större omfattning i näringslivet och innebär systematiserat miljöarbete, tydliga riktlinjer och mål i bl.a. centrala styrdokument, klargjorda ansvarsförhållanden, rutiner för uppföljning och redovisning samt att resultatet redovisas i årsredovisningen. Miljöstyrningen av statsförvaltningen bygger på samma principer som för näringslivet men är anpassad till statliga myndigheters verksamhet. Statliga myndigheter har ett grundläggande miljöansvar för sin verksam-het enligt verksförordningen. Vissa myndigheter har också redan påbörjat ett mer strukturerat miljöarbete och tagit fram miljöpolicy, miljömål och handlingsprogram etc. Miljövårdsberedningens betänkande har varit på remiss och svaren visar att intresset för förslaget att införa miljöledningssystem är stort. Regeringen har därför utsett ett tjugotal pilotmyndigheter inom olika områden som skall inleda utvecklingen av miljöledningssystem. Pilot-myndigheterna skall göra en miljöutredning, ta fram förslag till en miljöpolicy samt påbörja och så långt som möjligt utarbeta en handlingsplan för fortsatt integration av miljöhänsyn i myndighetens verksamhet. I samband med redovisningen av arbetet med miljölednings-system i samband med årsredovisningen skall även redovisas frågor kring miljöanpassning av myndighetens upphandling. 20. NY MILJÖLAGSTIFTNING Regeringen avser att under våren 1997 överlämna en proposition om en miljöbalk till riksdagen. Avsikten med förslaget är att få till stånd en skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Förslaget till miljöbalk kommer därför att innehålla bl.a. skärpta krav-regler och regler om tillsyn, brott och straff. III ÅTGÄRDER AVSEENDE OECD:s REKOMMENDA-TIONER OECD påbörjade våren 1995 en översyn av Sveriges miljöarbete. Den ingår som ett led i arbetet med att se över OECD-ländernas miljöarbete i stort. Resultatet angående Sverige presenterades hösten 1996. (Rapporten "Environmental Performance Reviews - Sweden kan beställas via Miljödepartementets bibliotek.) Syftet med översynen är att förbättra såväl medlemsländernas miljöarbete som det gemensamma miljöarbetet genom att hjälpa enskilda regeringar att värdera sina framsteg inom miljöområdet och hålla en levande dialog mellan medlemsländerna. Avsikten är också att stimulera till ökad trovärdighet hos regeringarna gentemot allmänheten. I sin rapport "Environmental Performance Reviews - Sweden" går OECD igenom områdena miljöbelastning förorsakad av utsläpp, kemikalieanvändning och avfall; naturvård och hushållning med naturresurser; strategier för integrering av miljöpolitik- och ekonomisk politik samt internationellt samarbete. I Sverige har OECD dessutom särskilt studerat jordbruket, kemikaliearbetet och an- vändningen av ekonomiska styrmedel. Sverige har utvecklat effektiva och nya riktlinjer för miljöpolitiken. Bland svenska framgångar nämner OECD vår utveckling av miljölagstiftning och administration. OECD framhåller också vår hänsyn till miljöskydd och naturvård i den fysiska planeringen, att informationen är omfattande och lättillgänglig, ett betydande inflytande från miljöorganisationer samt långgående decentralisering. Svensk miljöpolitik grundas dessutom på miljöövervakning och forskning av hög kvalitet. Sverige har också tagit fram strategier med tydliga kvantitativa mål och genomför regelbunden uppföljning. OECD lyfter fram den svenska användningen av ekonomiska styrmedel och anser att Sverige i hög grad tillämpar principerna om att förorenaren betalar. OECD bedömer att den förda miljöpolitiken inte lett till några problem för svensk ekonomi i stort. I rapportens sammanfattning säger OECD att Sverige har satt ambitiösa mål och nu gäller det att uppnå dessa genom att förstärka integreringen av miljömål på ett kostnadseffektivt sätt i samhällets olika sektorer och att fortsätta att gynna ett effektivt internationellt samarbete. Översynen har resulterat i 48 rekommendationer, vilka fördelar sig enligt följande: rekommendation 1 - 3 genomförd miljöpolitik rekommendation 4 - 10 luft rekommendation 11 - 17 kemiska produkter, avfall, återvinning rekommendation 18 - 23 vatten rekommendation 24 - 28 naturvård rekommendation 29 - 33 miljöanpassad samhällsutveckling rekommendation 34 - 40 jordbruket rekommendation 41 - 48 internationella frågor Av rekommendationerna kan några nämnas särskilt. OECD föreslår Sverige bland annat: - att ge högre prioritet åt naturvården och att sätta kvantitativa mål för skyddade områden; - att fortsätta arbeta för en ökad användning av ekonomiska instrument för att kunna genomföra en bättre och kostnadseffektivare miljöpolitik; - att utveckla och genomföra en nationell strategi för att begränsa ökningen av biltrafiken samt förstärka trafikplaneringen och användningen av allmänna transporter i tätorter. I det följande presenteras ett antal åtgärder som baserar sig på rekommendationerna. ------------------------------------------------------------------------------------------------ |OECD föreslår Sverige |Åtgärder som pågår eller behöver vidtas | | | | |1-3 Genomförd miljöpolitik | | | | | |1. att de miljöregler som grundar sig på indivi-|1.Grundläggande regler med utgångspunkt från | |duell prövning av miljöfarlig verksamhet, har- |miljön bör införas i miljöbalken för att få en | |moniseras med EUs regelverk med kvalitets- |anpassning till EU:s miljökvalitetsnormer med | |eller utsläppsnormer |bibehållande av det integrerade prövningssyste- | | |met. | | | | | |I avvaktan på miljöbalken skall en stoppregel | | |kopplad till 6 § i miljöskyddslagen införas för | | |att förhindra tillstånd till miljöfarlig | | |verksamhet om miljökvalitetsnormer riskerar att | | |överskridas. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |2. att harmonisera kontrollsystemet för utsläpp|2. Inom ramen för Naturvårdsverkets projektområde | |och industriavfall |Utsläpp diskuteras kontrollsystem för utsläpp som | | |är förberedda också för kontroll av | | |avfallsgenerering. Miljörapportsystemet gör | | |ingen skillnad mellan utsläpp och avfall och | | |arbete pågår nu med att utveckla betecknings- | | |och klassificeringssystem för avfall som gör att | | |miljörapportsystemet kan användas fullt ut. | | | | | |Naturvårdsverket utför för närvarande ett uppdrag | | |åt EU-kommissionen i syfte att analysera förut- | | |sättningar och metoder för ett europeiskt ut- | | |släppsregister (EPER). | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |3. att använda en kombination av olika |3. Sverige har sedan lång tid tillbaka arbetat | |styrmedel för ökad kostnadseffektivitet |med en kombination av olika styrmedel. | | | | | |Det legala systemet står inför en genomgripande | | |förändring genom arbetet med miljöbalken. Ut- | | |gångspunkt för propositionsarbetet bör vara en | | |framåtblickande behovsanalys med hänsyn tagen | | |till förutsättningarna i existerande | | |miljöregelverk, nationella miljömål och | | |internationella åtaganden. | | | | | |Sysselsättningspropositionen år 1996 "Vissa åt- | | |gärder för att halvera arbetslösheten till år | | |2000" har lett till ett uppdrag som innebär att | | |miljöhän-syn i stort skall integreras i statlig | | |förvaltning. Regeringen har därför utsett ett | | |antal pilotmyn-digheter som skall integrera | | |miljöhänsyn i sin förvaltning under 1997, bl.a. | | |genom att ta fram förslag till en miljöpolicy, | | |göra en miljöutredning och redovisa frågor kring | | |miljöanpassning av sin upphandling. Dessutom | | |kommer viss utbildning av inköpare att | | |genomföras. En delegation för främjande av mil- | | |jöanpassad teknik har inrättats. | | | | | |Se även rekommendation 7. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |4-10 Luft | | | | | |4. att främja arbetet med att begränsa utsläppen|4. Beträffande vissa dieseldrivna arbetsfordon | |av kväveoxider, flyktiga organiska ämnen och |har Ministerrådet nått en gemensam position om | |stoft från arbetsfordon och fartyg |ett EU-direktiv, där parlamentets slutgiltiga | | |utlåtande återstår. Sverige har varit drivande i | | |arbetet att ta fram förslag till direktiv. | | |Naturvårdsverket har för övriga arbetsmaskiner | | |redovisat förslag till kompletterande åtgärder | | |till regeringen i september 1996. | | | | | |Vad gäller fartyg har Sjöfartsverket, Sveriges | | |redareförening och Sveriges hamn- och stuveri- | | |förbund träffat en principöverenskommelse för att | | |begränsa sjöfartens luftföroreningar: utsläppen av | | |svavel och kväve skall minska med 75 % från | | |1996 till efter år 2000. | | | | | |I 1997 års budgetproposition föreslås miljödiffe- | | |rentierade miljöavgifter i | | |farledsavgiftssystemet från den 1 januari 1998. | | |En miljödifferentiering av hamnavgifterna | | |behöver också införas. | | | | | |Inom EU är Sverige ledande land för att utarbeta | | |ett förslag till dotterdirektiv avseende NO2 | | |till ramdirektivet om luftkvalitet. | | | | | |Sverige har också hos EU notifierat ett förslag | | |till nationella regler om begränsning av utsläpp | | |av luftföroreningar från småbåtar. Vidare har | | |Sverige notifierat ett förslag till nationella | | |regler om buller- och avgaskrav på | | |terrängskotrar. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |5. att främja strängare krav för kväveoxider, |5. Våra ansträngningar inriktas framför allt mot | |flyktiga organiska ämnen och stoft från |att få till stånd skärpta krav i EU:s kommande | |motorfordon |regelverk. I detta arbete driver Sverige frågan | | |om hållbarhetskrav med tillverkaransvar, | | |kallkörningskrav samt att medlemsländernas | | |rättighet att använda ekonomiska styrmedel skall | | |öka. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |6. att främja förbättrat energiutnyttjande och |6. Sverige har under senare år vidtagit en rad | |användning av förnybara energikällor |åtgärder för att förbättra energiutnyttjandet och | | |främja användningen av förnybar energi. Som | | |exempel kan nämnas teknikupphandlingsprogram, | | |stöd för demonstration av ny energieffektiv tek- | | |nik och demonstrationsanläggningar för elpro- | | |duktion med biobränslen. Energi- och koldioxid- | | |beskattning har också haft som mål att främja | | |energieffektivisering. Vindkraft erhåller både | | |investeringssstöd och driftbidrag via energi- | | |skattesystemet. Användning av biobränslen främjas | | |genom bl.a. skattebefrielse samt bidrag. Det | | |svenska energiforskningsprogrammet är inriktat | | |på förnybara energikällor och på energieffektivi- | | |sering. | | | | | |Sverige har internationellt sett höga skatter på | | |energiområdet. Ett förslag att fördubbla koldi- | | |oxidskatten för tillverkningsindustrin med | | |vissa nedsättningsregler för den mest | | |energikrävande delen av industrin har tagits | | |fram och notifierats till EU. Sverige stöder | | |principen att införa gemensam CO2 skatt inom | | |EU. | | | | | |Ytterligare åtgärder för att öka | | |energieffektiviteten och användningen av | | |förnybar energi, bland annat biobränslen, | | |beräknas komma i energipropositionen våren 1997. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |7. att öka användningen av ekonomiska styrmedel|7. Skatteväxlingskommittén analyserar för närva- | | |rande de befintliga energi- och miljöskatternas | | |samhällsekonomiska effekter och klarlägger | | |förutsättningarna för och effekterna av olika | | |slag av skatteväxling. Det pågår vidare en översyn | | |av vägtrafikens samlade beskattning. Översynen | | |skall koncentreras till vad som är den | | |lämpligaste avvägningen mellan försäljningsskatt, | | |fordonsskatt, energi- och koldioxidskatt i | | |syfte att förbättra den samlade styreffekten på | | |trafiksäkerhet och miljö. Dessutom föreslår | | |deponiskatteutredningen att det införs en skatt | | |på avfall som deponeras. | | | | | |Det svenska miljöersättningsprogrammet för jord- | | |bruket, som medfinansieras av EU, ger möjlighet | | |att i ökad utsträckning använda ekonomiska styr- | | |medel genom att kompensera för utförda miljö- | | |tjänster. | | | | | |En viktig åtgärd är att arbeta internationellt för | | |att få till stånd harmoniserade skatter eller | | |andra internationella överenskommelser som ökar | | |förutsättningarna för att använda ekonomiska | | |styrmedel i Sverige utan att svenska företags | | |konkurrenskraft försämras. | | |Se även rekommendation 6 angående CO2 skatt. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |8. att skatteavdrag för pendling med bil också |8. Inga förändringar påtänkta för närvarande. | |fortsättningsvis i realiteten är begränsad till| | |landsbygden | | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |9. att ändra reglerna för förmånsbeskattning så att|9. Riksdagen har fattat beslut om ändring av | |privatkörning undantas |tjänstebilsbeskattningen så att privatkörning | | |belastas med kostnaderna för bensinen. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |10. att utveckla och införa en riksomfattande |10. Arbete pågår inom samarbetsprojektet | |strategi för att begränsa ökningen av biltrafiken|Miljöanpassat transportsystem och inom Kom- | |samt förstärka trafikplaneringen och användningen|munikationskommittén. | |av allmänna transporter i tätorter | | | | | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |11-17 Kemiska produkter, avfall , återvinning | | | | | |11. att utveckla ett systematiskt sätt att |11. Kemikalieinspektionen utvecklar strategier | |prioritera vid arbete med riskreduktion |för arbetet med kemiska risker. Syftet är att få | | |bättre underlag vid prioritering av insatser för | | |riskbegränsning av förekomst och användning av | | |kemikalier. Det är viktigt att kraven enligt de | | |svenska övergångsbestämmelserna i anslutnings- | | |fördraget avseende kemikalier upprätthålls. Arbe- | | |tet pågår för närvarande i expert- respektive ar- | | |betsgrupper inom EU och kommer att intensifie- | | |ras under 1997 och 1998. | | | | | |Kemikommittén har tillsatts för att ge en översyn | | |av kemikaliepolitiken i Sverige och ge förslag | | |till hur den framtida kemikaliepolitiken skall | | |utformas. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |12. att utvärdera rapportsystemet till |12. Kemikalieinspektionen avser att påbörja en | |produktregistret |utredning om möjligheten att ändra reglerna och | | |procedurerna för tillverkares och importörers | | |an-mälningsskyldighet till produktregistret. | | |Använd-ningen av data ur registret skall | | |utvärderas och möjligheterna att förenkla och | | |rationalisera före-tagens uppgiftslämnande till | | |exempel med avseende på antal kemikalier och | | |anmälningsfrekvens skall studeras. Registrets | | |värde från överblicks- och kontrollsynpunkt skall | | |bibehållas. | | | | | |Arbetet skall avslutas under augusti 1997. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |13. att förbättra skötseln av avfallsdeponier |13. Ett förslag till allmänt råd om deponering av | | |avfall som nyligen utarbetats av | | |Naturvårdsverket innebär väsentligt skärpta | | |miljöskyddskrav. Förslaget skulle innebära | | |väsentligt höjd teknisk standard på deponierna. | | | | | |Vidare finns förslag till föreskrift om depone- | | |ring, som bland annat innebär att deponierna | | |skall klassindelas, att förbud införs mot | | |deponering av bland annat organiskt material | | |och krav på avslutningsplan för deponier. | | | | | |Ett system med tidsbegränsade tillstånd för depo- | | |nier bör införas. | | | | | |Ett förslag till skatt på avfall som deponeras | | |har presenterats för regeringen i oktober 1996. | | |Skatten syftar till att minska mängden avfall | | |som deponeras och styra avfallet till | | |miljömässigt bättre behandling. | | | | | |Regeringen kommer under 1997 att ta ställning | | |till förslagen om skärpta krav på deponier. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |14. att utveckla en strategi för att förbättra |14. Naturvårdsverket föreslår i sin aktionsplan | |omhändertagandet av industriavfall, bygg- och |för avfall att mål sätts upp för att minska depo- | |rivningsavfall |nering av avfall: förslaget innebär att för icke | | |branschspecifikt avfall skall deponeringen | | |minska med 50 % till år 2000, för | | |produktionsavfall skall motsvarande minskning | | |ske till år 2005. | | | | | |För bygg- och rivningsavfall pågår diskussioner i | | |regeringskansliet med branschen om införande av | | |producentansvar. Branschen har åtagit sig att | | |minska deponeringen med 50 % till år 2000. | | |Information om hur industriavfall kan tas om | | |hand bättre, bland annat genom interna av- | | |fallsplaner, bör tas fram gemensamt av Natur- | | |vårdsverket och branschförbunden. | | | | | |För att avfallet skall kunna tas om hand utifrån | | |sina egenskaper krävs en ökad sortering. | | | | | |Se rekommendation 13 om deponiskatt. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |15. att initiera producentansvar för flera |15-17. Kretsloppsdelegationens strategi är | |avfallsströmmar |bland annat inriktad på att ta fram förslag till | | |utökat producentansvar och identifiera | | |prioriterade produktgrupper enligt | | |kretsloppsprincipen. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |16. att identifiera prioriterade |16. Se rekommendation 15. | |produktgrupper och formulera strategier med | | |tydliga mål | | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |17. att fortsätta ansträngningarna för att |17. Se rekommendation 15. | |utveckla och genomföra kostnadseffektiva | | |modeller enligt kretsloppsprincipen | | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |18-23 Vatten | | | | | |18. att formulera en strategi för att hantera |18. Sverige arbetar i EU inom ramen för den | |miljöeffekterna av intensivt jordbruk |pågående regeringskonferensen (IGC) för att ett | | |miljömål förs in i den gemensamma jordbrukspo- | | |litiken (CAP) genom en ändring i | | |grundtraktaten. | | | | | |Den pågående systemstudien för ett miljöanpassat | | |och uthålligt jordbruk under Naturvårdsverkets | | |framtidsstudie Sverige 2021 arbetar med denna | | |fråga. Man arbetar med framtidsvisioner och | | |handlingsplaner för att nå miljömålen. Se även | | |rekommendation 27. | | | | | |Handlingsprogram för biologisk mångfald i jord- | | |bruket, minskade risker för människa och miljö | | |vid användning av kemiska bekämpningsmedel samt | | |ökad andel ekologisk produktion har lämnats till | | |regeringen. Under 1997 skall program för | | |minskad ammoniakavgång, minskade växtnä- | | |ringsförluster samt utvärdering av miljöersätt- | | |ningsprogrammet för jordbruket rapporteras. Re- | | |geringen avser att utifrån ett | | |sektorsperspektiv på miljöarbetet utarbeta en | | |samlad redovisning för jordbrukets | | |miljöanpassning. | | | | | |Kommittén för översynen av EU:s jordbrukspolitik | | |CAP (KomiCAP) har bland annat till uppgift att | | |identifiera en integrerad strategi för lands- | | |bygdsutveckling där hänsyn tas till regional ut- | | |veckling, miljökonsekvenserna samt kvalitets- | | |och etikaspekter. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |19 att ägna fortsatt uppmärksamhet åt lämplig |19. Fortsatt samverkan med olika aktörer regio- | |användning och bortskaffande av slam från av- |nalt och lokalt inom ramen för överenskommelsen | |loppsreningsverk |om slamanvändning i jordbruket som under- | | |tecknats av Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska | | |Vatten- och Avloppsverksföreningen och Natur- | | |vårdsverket. | | | | | |Sverige fortsätter det nationella och | | |internationella kemikaliearbetet i syfte att | | |förbjuda, eller kraftigt minska användningen av | | |hälso- och miljöfarliga kemiska produkter i | | |hushållen och inom industrin för att därigenom | | |även hindra att ämnena på sikt tillförs | | |avloppsslammet. | | | | | |Naturvårdsverket skall se över nuvarande regler | | |för hygien i samband med användningen av slam | | |och andra organiska gödselmedel. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |20. att göra riskbaserade prioriteringar för |20. Naturvårdsverket föreslog i en redovisning | |efterbearbetning av mark vid gamla gruvor och |till regeringen hur ett femårigt | |andra förorenade platser |handlingsprogram för efterbehandling av | | |förorenade områden skulle kunna genomföras. | | |Handlingsprogrammet innehåller konkreta mål och | | |åtgärder som anses nödvändiga. | | | | | |Regeringen har dock, mot bakgrund av | | |resultatet av Naturvårdsverkets tidigare arbete | | |samt med hänvisning till det statsfinansiella | | |läget, gjort bedömningen att arbetet | | |fortsättningsvis bör bedrivas med samma | | |inriktning som tidigare. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |21. att öka ansträngningarna för att minska ut-|21. Skyddsåtgärder behöver vidtas för att minska | |släppen av kadmium i syfte att tillgodose miljö-|läckaget från avfallsdeponier. | |målen för Nordsjön och Östersjön | | | |När det gäller utsläpp av slam från kommunala | | |avloppsverk fortsätter det arbete som beskrivs | | |i Naturvårdsverkets rapport Renare slam - Åtgär- | | |der för kommunala avloppsreningsverk och slam- | | |överenskommelsens program. Se även rekom- | | |mendation 19. | | | | | |Industriutsläpp av kadmium kommer framför allt | | |från massa- och pappersindustri p.g.a. råvarans | | |naturliga innehåll av kadmium. Genom ökad slut- | | |ningsgrad i processen kan utsläppen till vatten | | |minskas. I jordbruket bidrar främst gödningsmed- | | |len till spridning av kadmium. | | | | | |Sverige driver aktivt förhandlingarna om ett | | |protokoll för tungmetaller under Convention on | | |Long-range transboundary air pollution, | | |Konven-tionen om långväga transport av | | |luftföroreningar, LRTAP. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |22. att lägga större vikt vid vattenrecipienter|22. Regeringen har tillsatt en utredare som | |och ekosystem och anta ett avrinningsområdes- |bland annat har till uppgift att utarbeta ett | |perspektiv |administrativt system för avrinningsområdesvis | | |hantering av vattenanknutna miljö- och | | |resursfrågor. Utgångspunkten för detta arbete är | | |förslag till miljökvalitetsnormer, | | |nitratdirektiv samt kommande krav i EU:s | | |ramdirektiv för vatten. | | |Uppdraget skall vara avslutat senast i juni | | |1997. | | | | | |I Naturvårdsverkets rapport med anledning av | | |uppdrag från regeringen om effektrelaterade | | |miljömål för havet har frågan om kväveutsläppen från | | |avrinningsområdesperspektiv belysts. Avsikten är | | |att optimera insatserna utifrån | | |eutrofieringssituationen i Sveriges | | |kustområden. | | | | | |Inom det särskilda kväveprojektet under rege- | | |ringsuppdraget utvecklas metoder för målstyrning | | |med inriktning mot vattendrag. Resultaten av | | |olika tänkta åtgärder testas i modellscenarier. | | |Här kan också nämnas Naturvårdsverkets framtids- | | |studie Sverige 2021 som visar hur Sverige kan | | |se ut om 25 år. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |23. att förbättra insynen vid genomförandet av |23. Se rekommendation 22 | |vattenpolitiken genom tydlig rapportering av | | |åtgärder och deras resultat. | | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |24-28 Naturvård | | | | | |24. att ge hög prioritet åt naturvården |24. Nationella program för nationalparker, od- | | |lingslandskap och för skydd och bevarande av | | |våtmarker finns. Inventeringsverksamhet avseen- | | |de flera olika skyddsvärda naturtyper pågår, till | | |exempel beträffande sumpskogar och rikkärr. Ett | | |omfattande arbete med att fullfölja EU:s | | |ekologiska nätverk Natura 2000 fortsätter. | | | | | |Trots pressade statsfinanser är anslaget till | | |naturvårdsinvesteringar inte minskat i 1997 års | | |budget.. | | | | | |Sektorsmyndigheterna och berörda näringar skall | | |i löpande samråd med Naturvårdsverket precisera | | |sektoransvaret i syfte att kontinuerligt | | |miljöanpassa verksamheterna. I detta arbete | | |skall särskilt naturvården beaktas. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |25. att sätta upp kvantitativa mål för skyddade|25. Naturvårdsverket fortsätter, i samråd med | |områden i termer av total area, |länsstyrelser och forskare, arbetet med att | |representativitet och minimistorlek för |föreslå kvantitativa mål för skydd av särskilt | |enskilda parker och reservat och att öka |värdefulla områden. | |ansträngningarna att nå dessa mål. | | | |Naturvårdsverket har nyligen redovisat utveck- | | |lingen beträffande avsättande av skogsreservat | | |efter tidpunkten för det skogspolitiska beslu- | | |tet. Skogsstyrelsen har utrett vissa andra | | |skydds-former. Miljövårdsberedningen skall | | |därefter till den 1 juli 1997 yttra sig över i | | |vilken omfattning arealen skyddad produktiv | | |skogsmark behöver utökas och former för att | | |åstadkomma detta. Naturvårdsverkets, | | |Skogsstyrelsens och Miljövårdsberedningens | | |utredningar kommer därför att bilda underlag för | | |att bedöma behovet av skydd av representativ, | | |produktiv skogsmark. | | | | | |Se även rekommendation 28. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |26. att skapa marina reservat i den svenska |26. Inom den ordinarie verksamheten för skydd | |delen av Östersjön |av områden, beträffande ansvarsfördelning och | | |ekonomiska ramar, planeras 6-7 marina reservat | | |(Baltic Sea Protected Areas) i den svenska | | |delen av Östersjön. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |27. att genomföra aktionsplanen för biologisk |27. Regeringen kommer att under 1997 ta ställ- | |mångfald och göra skyddet av denna till en |ning till förslagen i aktionsplanerna för | |grundläggande princip i den föreslagna |biologisk mångfald. | |miljöbalken | | | |Åtgärderna kommer att prioriteras och genomföras | | |med hänsyn till tillgängliga resurser. In- | | |venteringen av sjöar och vattendrag tillhör en | | |av de angelägnaste åtgärderna. | | | | | |I Miljöbalksutredningens förslag till miljöbalk | | |ingår bevarandet av den biologiska mångfalden i | | |miljöbalkens mål. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |28. att ytterligare integrera miljöhänsyn i |28. Frågan om uppföljningsbara mål behandlas i | |skogsvården och säkerställa att skogsbruket allt|Skogsstyrelsens aktionsplan för biologisk | |mer utvecklas i riktning mot ett hållbart och |mångfald. | |miljömedvetet synsätt med relevanta mål och | | |måluppföljning |Se även rekommendation 25. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |29-33 Miljöanpassad samhällsutveckling | | | | | |29. att fortsätta arbeta i riktning mot vidgad |29. Se rekommendation 7 | |användning av ekonomiska styrmedel | | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |30. att integrera miljöfrågorna i alla statliga|30 Enligt riksdagsbeslut (prop. 1993/94:111, | |förberedande processer och beslutsprocesser |bet. 1993/94JoU19, rskr. 1993/94:256) skall | |inkl användning av miljökonsekvensbeskrivningar|bedöm-ningar om miljökonsekvenser som allmän | | |regel innefattas i propositioner och andra | | |förslag till beslut av strategisk karaktär. | | |Statsrådsbered-ningen avser att utarbeta ett | | |cirkulär för miljö-bedömningar av propositioner. | | |Strategisk miljö-bedömning bör ingå som ett | | |obligatorium för alla utredningsförslag | | |(motsvarande kravet på ekono-miska konse- | | |kvensbedömningar). | | | | | |Miljövårdsberedningen har föreslagit att | | |regeringen skall utforma ett miljödirektiv som | | |ger kommittéer och utredningar i uppdrag att | | |väga in och beskriva konsekvenserna för miljön av | | |sina förslag. Miljövårdsberedningen har lämnat | | |förslag till modell för att bedöma | | |miljökonsekvenser av beslutsförslag. I | | |sektormyndigheternas miljöansvar bör ingå att | | |överväga och redovisa hur myndigheternas | | |verksamhet bidrar till en uthållig utveckling. | | |Miljöbedömningar bör även göras vid allt regionalt | | |utvecklingsarbete. | | | | | |Miljöbalksutredningen har vidare föreslagit att | | |bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar | | |skärps och samlas i miljöbalken. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |31. att i samband med de förslag som väntas från|31. Arbetet pågår. | |energi-, transport- och skatteväxlings-kom- | | |mittéerna sätta upp mer precisa mål och tidpunk-| | |ter för genomförandet | | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |32. att ytterligare stärka länsstyrelsernas |32. För att stärka länen i arbetet med regionala | |expertkunskap på miljöområdet och strategiska |miljöstrategier Strategiskt miljöarbete (STRAM) | |kapacitet |bör länsstyrelserna ges utökat ansvar för | | |sektorintegreringen på regional nivå samt ha en | | |mera pådrivande roll i kommunernas arbete med | | |miljöanpassning av den fysiska planeringen. | | |Länsstyrelserna bör mer systematiskt följa upp | | |och utvärdera kommunernas miljöarbete i ett | | |regionalt perspektiv. | | |Länsstyrelsernas kompetens behöver till exempel | | |utvecklas inom kretsloppsfrågor för att de skall | | |kunna delta mera aktivt i arbetet med omställ- | | |ning till hållbar utveckling. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |33. att fullfölja arbetet med miljöbalken och |33. Miljöbalksreformen fullföljs. | |miljökonsekvensbeskrivningar och därigenom | | |utvidga regelsystemet för att överväga en | | |utvidgning av sakägarbegreppet, samt öka | | |användningen av miljökvalitetsnormer | | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |34-40 Jordbruket | | | | | |34. att stärka uppföljningen och genomförandet av|34. Tillsammans följer och utvärderar | |åtgärder rörande natur- och landskapsvård i |Jordbruksverket, Naturvårdsverket och | |jordbrukspolitiken |Riksantikvarieämbetet miljöeffekterna av den | | |gemensamma jordbrukspolitiken och av det | | |svenska miljöprogrammet för jordbruk som godkänts | | |av EU. | | | | | |Det sedan 1991 pågående uppdraget att följa och | | |utvärdera miljöeffekterna av den gemensamma | | |livsmedelspolitiken (LiM-projektet) innebär | | |bland annat en långsiktig investering för | | |uppföljning och utvärdering av | | |jordbrukspolitikens miljö-effekter. Denna | | |uppföljning skall utnyttjas och fortsätta genom | | |integrering i det ordinarie miljö- | | |övervakningsarbetet. | | | | | |Sverige skall inom EU-samarbetet vara pådrivan- | | |de för att reformera CAP så att denna främjar ett | | |ekologiskt uthålligt jordbruk | | | | | |Föreskrifterna i skötsellagen har successivt | | |stramats upp under 1990-talet och de senaste | | |justeringarna trädde i kraft 1 januari 1995. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |35. att stärka tillämpningen av föreskrifter om|35. Naturvårdsverket planerar att se över | |kväveläckage |tillsynen enligt miljöskyddslagen. Den under | | |rekommendation 22 nämnda av regeringen | | |tillsatta utredningen skall också klargöra | | |förutsättningarna för miljösamverkan mellan | | |jordbrukare i ett avrinningsområde som | | |komplement till dagens åtgärder för att minska | | |jordbrukets miljöbelastning. | | |Näringen genomför för närvarande ett informations- | | |och åtgärdsinriktat arbete för att förbättra efter- | | |levnaden av lagstiftningen inom miljö- och | | |djurskyddsområdet. | | |Se rekommendation 34 avseende skötsellagen. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |36. att fortsätta ansträngningarna att reducera|36. Jordbruksverket har för närvarande ett upp- | |ut-släpp av ammoniak |drag av regeringen att utarbeta ett åtgärdsprog- | | |ram för att reducera ammoniakavgången med 50 % | | |från jordbruket med utgångspunkt från 1990 års | | |värden. Uppdraget skall redovisas till den 1 | | |mars 1997. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |37. att fortsätta övervaka effekterna av åtgärder|37. Ett nytt handlingsprogram lämnades till | |för att minska riskerna med kemiska bekämp- |regeringen våren 1996. I detta föreslås utökade | |ningsmedel |undersökningar inom ramen för det nationella | | |övervakningsprogrammet och utökad | | |statistikinsamling. I den pågående utredningen | | |om miljöövervakningens omfattning bör även | | |problemet beaktas och effekterna följas upp. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |38. att ägna större uppmärksamhet åt kostnads- |38. Detta ingår i handlingsprogrammen för re- | |effektiva aspekter i utformning av åtgärderna |spektive miljömål (se rekommendation 18) och är | |(avser jordbruk) |en kontinuerlig process. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |39. att utveckla en nationell strategi för ett |39. Se rekommendation 18. | |miljö-anpassat jordbruk och ta hänsyn till | | |lokala kriterier vid genomförandet |En stor forskningssatsning görs av Stiftelsen | | |för Miljöstrategisk forskning (MISTRA) i | | |projektet Uthållig livsmedelsproduktion. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |40. att förbättra integreringen av olika |40. Detta ingår i den kontinuerliga översynen. | |verksam-hetsmål |Både systemstudien för ett miljöanpassat och | | |uthålligt jordbruk och kväveprojektet är bl.a. | | |inriktade på att förbättra integreringen av olika | | |verksamhetsmål. En särskild utredning - KomiCAP | | |- arbetar även med dessa frågor. Arbetet skall | | |avslutas under år 1997. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |41-48 Internationella frågor | | | | | |41. att ratificera de avtal som Sverige |41. Sverige har ratificerat fler avtal än vad | |nyligen undertecknat |som framgår av Annex III. Det gäller 1994 | | |Protocol (sulphur emission ceilings) - | | |Protokoll till 1979 års konvention om långväga | | |gränsöverskridande luftföroreningar om fortsatt | | |reduktion av svavelutsläpp, 1992 Agreement on | | |Conservation of Small Cetaceans - | | |överenskommelse om skydd för småvalar i Östersjön | | |och Nordsjön, 1982 Law of the Sea - | | |Havsrättskonventionen, 1989 Convention on | | |Salvage - Internationella konventionen om | | |bärgning, 1994 Convention on nuclear safety - | | |Konventionen om kärnsäkerhet, 1992 Protocol | | |under Convention on civil liability for oil | | |pollution damage - ändringsprotokoll till | | |konvention om ansvarighet för skada orsakad av | | |förorening genom olja ansvarighetskonventionen, | | |1976 Protocol under Convention on | | |International fund for Compensation for oil | | |pollution damage - Tilläggsprotokoll till | | |konventionen om upprättelse av en | | |internationell fond för ersättning av skada | | |orsakad av förorening av olja, 1973 Convention | | |on Prevention of pollution from ships, MARPOL | | |- Konvention rörande förhindrande av | | |havsföroreningar från fartyg samt 1994 | | |Convention on Combat Desertification - Förenta | | |Nationernas konvention mot ökenspridning. | | | | | |1992 Convention on Transboundary effects of | | |industrial accidents - Konvention om gräns- | | |överskridande konsekvenser av industriolyckor - | | |har inte ratifierats beroende av att ett nytt | | |direktiv om kemikalieolyckor blivit klart i | | |november 1996 och att åtgärder därefter vidtas. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |42. att införa åtgärder för minskning av gräns-|42. De mål resp. avtal där Sverige har störst | |överskridande föroreningar av svenskt ursprung |problem gäller utsläpp av CO2 och metaller i | |och fortsätta ett aktivt internationellt |Convention on Prevention of marine pollution | |arbetet att reducera gränsöverskridande |from land-based sources (PARCOM), kväve till | |luftföroreningar |vatten och luft i Convention on Protection of | | |the marine environment of the Baltic Sea area | | |(HELCOM) och Convention on Long-range | | |transboundary air pollution (LRTAP). | | |Regeringen räknar dock med att målen kommer att | | |kunna nås med en viss tidsförskjutning. | | | | | |Sverige deltar aktivt i förhandlingsarbetet | | |inom LRTAP för att få till stånd protokoll om | | |kväve, metaller och persistenta organiska | | |föroreningar (POPS) för att ytterligare begränsa | | |de gränsöverskridande föroreningarna. Ett viktigt | | |svenskt initiativ på senare tid har gällt en | | |Agenda 21 för Östersjöområdet (Visby-konferensen). | | |Stora delar av forskningsplaneringen, | | |miljöövervakningen, delar av det nordiska | | |samarbetet, arbetet på trafik- och | | |energiområdena och Östeuropaverksamheten är | | |inriktade på att ge underlag till det | | |internationella arbetet och att nå | | |överenskommelser inom konventionerna och inom | | |EU:s arbete med olika direktiv, EU:s | | |försurningssstrategi, revideringen av femte | | |miljöhandlingsprogrammet med mera. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |43. att främja åtgärder för minskning av luftföro-|43. Sverige arbetar för att Östersjön vad gäller | |reningar från fartyg på Östersjön |utsläpp till luft från fartyg skall erhålla | | |status som "känsligt område" i och med ett | | |ikraftträdande av ett nytt annex om luftutsläpp | | |från fartyg till MARPOL 73/78. Annexet innebär | | |bl.a. att fartygsbränsle om högst 1,5 | | |viktsprocent svavel får användas. | | | | | |Ekonomiska styrmedel kommer att tillämpas för | | |alla fartyg som anlöper svenska hamnar från | | |1 januari1998 enligt en överenskommelse mellan | | |Sjöfartsverket, Sveriges Redareförening och Sve- | | |riges Hamn- och Stuveriförbund. Styrmedlen | | |kommer att utgöras av miljödifferentierade | | |farleds- och hamnavgifter och omfatta alla | | |fartyg oavsett nationalitet. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |44. att stärka samarbetet inom ramen för |44. Sverige tog initiativet till beslutet att | |Helsingforskonventionen, HELCOM |upprätta en Agenda 21 för Östersjöområdet. Beslutet | | |togs av statsministrarna vid Visbymötet i maj | | |1996 och utrikesminstrarna i juli 1996. | | |Miljöministrarna beslöt vid mötet i Saltsjöbaden i | | |oktober 1996 hur arbetet skall genomföras. | | |Vidare har Sverige åtagit sig att | | |tilllhandahålla sekretariatsresurser för detta | | |under cirka 1,5 år. HELCOM:s Joint | | |Comprehensive Programme (JCP) är härvid en | | |viktig del. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |45. att vara med och förebygga sjöfartsolyckor i|45. Sverige har inom HELCOM tagit initiativ | |Östersjön |till utvecklingen av en övergripande strategi | | |för att förbättra mottagningsanordningarna för | | |fartygsgenererat avfall i Östersjöregionen. | | |Strategin omfattar bland annat tvingande | | |regler för fartyg att lämna sitt avfall i hamn | | |före avgång och åtgärder för att inom hela | | |östersjöregionen harmonisera | | |mottagningsprocedurer och avgiftssystem. | | | | | |Strategin är planerad att i huvudsak vara | | |genomförd under 1998. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |46. att minska koldioxidutsläppen från |46. Det finns ett förslag inom EU om att för- | |transporter och tillverkningsindustrier |dubbla tillverkningsindustrins CO2-skatt. EG:s | | |direktiv om tillståndsprövning för industrian- | | |läggningar, Integrated Pollution Prevention and | | |Control (IPPC) kommer också att få betydelse | | |globalt när det gäller energieffektivisering. | | |Miljöbalken beräknas ge ökade möjligheter att förmå | | |industrin att gå över till förnybara bränslen. | | | | | |I EU har kommissionen fått i uppdrag av minis- | | |terrådet att inleda förhandlingarna med den | | |europeiska bilindustrin om att minska | | |bränsleförbrukningen på nya personbilar. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ |47. att öka andelen miljöbistånd inom bistånds-|47. Sida har beslutat om ett särskilt | |budgeten |handlingsprogram för hållbar utveckling som | | |skall genomsyra den nya biståndsmyndighetens | | |fortsatta arbete. Miljötänkandet skall | | |integreras i alla insatser som görs inom de | | |olika verksamhetsgrenarna där svenskt bistånd är | | |aktivt. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ | | | |48. att fortsätta med miljöbistånd till länderna i|48. Det särskilda Östeuropaprogrammet för för- | |Central- och Östeuropa |valtningsstöd och kunskapsuppbyggnad som ad- | | |ministreras av Naturvårdsverket är framför allt | | |inriktat på de tre baltiska staterna, Polen och | | |nordvästra Ryssland och kommer att fortsätta. | | | | | |Omfattande insatser görs av Sida, som även han- | | |terar investeringsbidrag. NUTEK har ett omfat- | | |tande program för energieffektiv användning av | | |förnybara resurser för ett miljöanpassat energi- | | |system i de baltiska staterna och östeuropa. | | |Andra intressenter är Skogsstyrelsen, Sveriges | | |Lantbruksuniversitet, Kommunförbundet och olika | | |kommuner. | | | | | |De nordiska försvarsministrarna enades i | | |oktober 1996 om ett utvecklat nordiskt | | |samarbete i försvarsmiljöfrågor. En del i ett | | |sådant samarbete är att gemensamt bistå staterna | | |i närområdet, Ryssland, Polen och de baltiska | | |staterna, i försvarsmiljöfrågor. | ------------------------------------------------------------------------------------------------ MILJÖDEPARTEMENTET Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 januari 1997 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Föredragande: statsrådet Lindh Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:50 På väg mot ett ekologiskt hållbart samhälle. BILAGA 1 SÄKERHETS- OCH STRÅLSKYDDSLÄGET VID DE SVENSKA KÄRNKRAFTVERKEN 1995-96 (SKI:s och SSI:s sammanfattning av myndigheternas årliga rapport till regeringen över säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken) Drifterfarenheter och åldrandefrågor Drifterfarenheter Drifttillgängligheten har påverkats av att revisionsavställningarna för vissa reaktorer blivit längre än planerat. Antalet snabbstopp har ökat något jämfört med förra perioden medan antalet rapporterade händelser ligger i huvudsak på oförändrad nivå. Sex händelser av viss betydelse för säkerheten redovisas i denna rapport. Samtliga har klassats som nivå 1 på den sjugradiga INES-skalan (International Nuclear Event Scale). Samtidigt som SKI färdigställde rapporten för att överlämna den till regeringen inträffade den 13 november 1996 en händelse vid Oskarshamn 2 som klassades som nivå 2 på INES-skalan. Händelsen innebar att personalen vid Oskarshamn 2 vid ett återkommande prov av sprinklersystemet för nödkylning av reaktorhärden kunde konstatera att detta inte var driftklart. Orsakerna till händelsen står bl.a. att finna i: - en hög arbetsbelastning för skiftingenjören med en stor mängd restarbete under en känslig fas inför uppstart, - hänsynstaganden till restarbeten som normalt inte behöver iakttas under uppstart, - avsteg från driftinstruktionen, och - bristfällig dokumentation över åtgärder och beslut. SKI anser med anledning av det inträffade att ett antal åtgärder behöver vidtas. Bl.a. behöver rutinerna för hantering, verifiering och dokumentation av driftklarhet ses över. Vidare behövs bättre rutiner för planering och genomförande av arbeten under pågående revisionsavställning. Tillstånd till återstart av Oskarshamn 1 Oskarshamn 1 reaktorn har varit avställd för omfattande renoveringsarbeten sedan 1992. Efter en omfattande säkerhetsgranskning meddelade SKI i december 1995 tillstånd för OKG AB att återuppta driften av reaktorn under särskild tillsyn intill revisionsavställningen 1996. Till grund för SKI:s beslut låg en samlad säkerhetsvärdering av reaktorn. Tillståndet för drift under särskild tillsyn kan förlängas till och med revisionsavställningen 1999. SKI:s samlade bedömning var för det första att anläggningen genom de vidtagna åtgärderna har återförts till att minst motsvara de säkerhetskrav som gällde och låg till grund för drifttillståndet för reaktorn intill dess att anläggningen ställdes av sensommaren 1992. För det andra fann SKI det bekräftat att de åtgärder som vidtagits för att uppfylla tidigare gällande säkerhetskrav, också med dagens kunskaper och synsätt ger godtagbar säkerhet för att driften ska kunna återupptas. SKI har dock som villkor för fortsatt drift ställt krav på att ytterligare moderniseringsåtgärder genomförs. För det tredje fann SKI att OKG AB dragit de riktiga slutsatserna av vad som framkommit i anslutning till renoveringsprojektet, vad gäller behovet av förbättringar och förstärkningar av det interna säkerhetsarbetet. SKI förutsätter att de planerade åtgärderna genomförs och att resultaten av åtgärderna utvärderas. Med de vidtagna åtgärderna fann SKI att Oskarshamn 1 uppfyllde de mål för säkerhetssystemens tillförlitlighet som tillämpas för befintliga reaktorer enligt av IAEA föreslagen internationell praxis. Med de ytterligare moderniseringsåtgärderna som kommer att vidtas förutsätts det att säkerheten motsvarar den som gäller för nybyggda reaktorer. Modernisering av äldre reaktorer I Sverige finns sju olika typer av reaktorkonstruktioner. Dessa togs fram redan på 1960- och 1970-talen. Den första reaktorn togs i drift 1972 och de sista 1985. Reaktorerna är således mellan elva och 24 år gamla. Framförallt de äldsta behöver moderniseras för att leva upp till dagens krav på tillförlitlighet och säkerhet. Förslitning samt ökade krav på underhåll, provning och säkerhet ligger också bakom behoven av förnyelse. Viss teknisk utrustning är föråldrad och man har svårigheter att hitta reservdelar. Elektroniken är ett exempel där utvecklingen gått snabbt. Att driva reaktorer, speciellt äldre sådana, kräver ett särskilt åtagande som innebär ett kontinuerligt och offensivt säkerhetsarbete. Redan etablerade tekniska lösningar måste kontinuerligt ifrågasättas och erfarenheterna visar att säkerhetsarbetet inte bara omfattar teknik utan också kvalitet. Attityden till säkerhet hos dem som arbetar vid anläggningarna måste också vara den rätta. Anläggningsägarna har informerat SKI om de program som pågår eller planeras för renovering och modernisering av kärnkraftverken. SKI kan konstatera att det idag inte föreligger någon entydig uppfattning om hur moderna krav och konstruktionsprinciper ska tillämpas och överföras på äldre reaktorer. SKI har därför inlett arbetet med att förtydliga de krav myndigheten avser att ställa på reaktorer som skall vara i drift på 2000-talet. Material- och hållfasthetsfrågor Erfarenheterna från perioden 1995-96 har återigen visat att åldersbetingade förändringar i anläggningarna måste hållas under uppsikt. Degradering har upptäckts i material som tidigare ansetts mindre benäget att angripas av så kallad interkristallin spänningskorrosion. Erfarenheterna visar på behovet av fortsatt noggrann kontroll av tillståndet i anläggningarna men också att kontrollprogrammen huvudsakligen fångar upp de svagheter och skadebildningar som finns. För första gången har så kallade kvalificerade provningssystem tillämpats i huvudcirkulationskretsarna i Oskarshamn 2. Detta har lett till att man uppmärksammat indikationer på defekter som tidigare varit okända. SKI anser att det är viktigt att den pågående vidareutvecklingen av kontrollprogrammen och provningsmetoderna fortsätter i oförminskad takt. Säkerhetsanalyser och konstruktionsgenomgångar Probabilistiska säkerhetsanalyser De probabilistiska säkerhetsanalyser (PSA) dvs. sannolikhetsbaserade säkerhetsanalyser, av de svenska reaktorerna som nu föreligger har utförts vid olika tidpunkter och representerar därför en varierande grad av utveckling. SKI anser dock att de ligger väl framme vid en internationell jämförelse, bl. a. därför att de grundas på en systematisk felstatistik på komponentnivå som förts alltsedan verken startades. Erfarenheten har visat att man måste driva PSA-studierna långt i detalj för att täcka in alla från säkerhetssynpunkt relevanta händelseförlopp. Så sker också bl.a. inom ramen för programmet för återkommande säkerhetsgranskning. De säkerhetsanalyser som redovisas i FSAR, Final Safety Analysis Report, för kärnkraftverken utgör ett viktigt underlag för PSA-studierna. För att öka tilltron till PSA-resultaten måste de ursprungliga konstruktionsförutsättningarna kontrolleras, vilket görs i de konstruktionsgenomgångar som har initierats. Fullständigheten i dessa har en mycket stor betydelse för den samlade riskbilden. Sedan länge finns för samtliga svenska reaktorer uppskattat sannolikheten för härdhaveri med hjälp av PSA-studier. Kraftföretagen uppdaterar dessa studier återkommande och de blir efterhand allt mer fullständiga och mera detaljerade. Studierna granskas alltid av SKI. På senare tid har studierna utsträckts till yttre påverkan av reaktorsystemen genom brand, översvämning, jordbävning, miss- öden med tunga lyft m.m. Däremot kan inte mera komplicerade mänskliga eller organisatoriska förhållanden beräknas. Dessa kan vara av både negativ och positiv natur. Trots dessa begränsningar bör de PSA-resultat som nås vägas in i en samlad bedömning av säkerhetsnivå och riskbild. Studierna ger genomgående en uppskattning av sannolikheten för att ett härdhaveri inträffar i storleksordningen 1 på 100 000 per reaktordriftår. Denna siffra svarar mot ett internationellt vedertaget mål för säkerhetsarbetet vid projektering av nya reaktorer. SKI har under det senaste året fått moderna PSA-studier av risker för utsläpp vid härdhaverier redovisade för ett flertal reaktorer. SKI:s granskning har visat att studierna är av god kvalitet sett i ett internationellt perspektiv. Regeringen har fastställt som mål att utsläppen vid flertalet typer av svåra haveriförlopp skall begränsas till radioaktiva ädelgaser och mindre än 0,1 % av härdinnehållet av radioaktiva ämnen som kan ge långvariga markbeläggningar. Enligt PSA-studierna för Ringhals 2 och Barsebäcksreaktorerna uppskattas sannolikheten för härdhaveriförlopp med utsläpp som är större än säkerhetsmålet, till mellan 1 på miljonen till 1 på 10 miljoner per reaktordriftår. Resultaten visar att de konsekvenslindrande systemen väsentligt minskar risken för utsläpp. Samtidigt visar de att haveriförlopp där de konsekvenslindrande systemen inte får avsedd effekt inte kan uteslutas, även om sådana förlopp har mycket låg sannolikhet. Studierna aktualiserar överväganden om ytterligare förstärkning av skyddet mot händelseförlopp som t.ex. gör att de s.k. haverifiltren förbipasseras. Återkommande säkerhetsgranskningar av reaktorerna (ASAR) Reaktorägarna är genom riksdagsbeslut ålagda att med 10 års mellanrum genomföra en genomgripande säkerhetsgranskning av varje reaktor. Det är sedan SKI:s uppgift att granska och avge yttrande om rapporten till regeringen. Under rapporteringsperioden redovisade SKI till regeringen sin granskning av ASAR- rapporten för Oskarshamn 1. De återkommande säkerhetsgranskningarna ger, genom det övergripande perspektivet, viktigt underlag både för SKI:s bedömningar av säkerheten vid anläggningarna och för inriktningen på SKI:s säkerhetstillsyn. På senare tid har granskningarna gått in mera på organisatoriska förhållanden och organisatoriskt lärande genom analys av ekonomiska och organisatoriska erfarenheter. SKI anser att den förändrade inriktningen givit gott utbyte. Bedömningar av kärnkraftreaktorernas säkerhetsnivå och riskbild handlar sålunda inte bara om att tolka innebörden av uppskattade sannolikheter för härdhaveri med tillhörande osäkerheter, utan i minst lika hög grad om att bedöma kvaliteten och trovärdigheten i det fortlöpande säkerhetsarbete som bedrivs vid verken i syfte att förebygga och förhindra att allvarliga olyckor överhuvudtaget inträffar. Organisation och säkerhetskultur Samspelet människa-teknik-organisation (MTO) är av stor betydelse för säkerheten vid anläggningarna. SKI skaffar sig underlag för att kunna bedöma säkerhetsarbetet och säkerhetskulturen vid anläggningarna genom årliga uppföljningar av s. k. MTO-relaterade händelser, genom inspektioner och genom granskning av verkens ansökningar om anläggningsändringar. SKI intresserar sig särskilt för verkens förmåga att identifiera och analysera problem som uppkommit, ta fram och genomföra lösningar samt följa upp effekten av åtgärder som vidtagits. Detta är de steg som ingår i den läroprocess som kännetecknar en hög säkerhetskultur och som måste finnas i varje verksamhet som strävar till förbättringar. SKI meddelade hösten 1994 att Barsebäck Kraft AB (BKAB) står under s.k. "särskild tillsyn", vilket bl.a. innebär tätare och mer omfattande inspektioner. Detta bl.a. mot bakgrund av att tidigare problem inte lösts i samband med en genomförd organisationsändring och ett ökat antal händelser med tecken på brister i samspelet människa-teknik-organisation. BKAB har sedan dess arbetat aktivt med att vidta åtgärder för att förbättra kvalitet och säkerhet. Vid en samlad genomgång av iakttagelser och erfarenheter från driften vid Barsebäcksverket under året fann SKI att det inte var motiverat att häva den särskilda tillsynen. Tecken fanns på att Barsebäcksverkets organisation fortfarande var hårt ansträngd. Vid Ringhalsverket genomförde SKI 1995 en riktad inspektion bl. a. med anledning av en uppmärksammad ökning av tillbud under revisionsavställningen vid ett av blocken. Kritik riktades då mot att man inte tagit fram en särskild handlingsplan för att komma tillrätta med dessa frågor. En handlingsplan togs därefter fram. SKI genomförde en inspektion under årets revisionsavställning och kunde med tillfredsställelse konstatera att problemen från förra året inte upprepats. Generellt gäller att verkens engagemang i MTO-frågorna fortsätter att utvecklas tillfredsställande. Strålskydd Yrkesexponering Den kollektiva dosen till personal vid kärnkraftverken blev 1995 något högre än föregående år men den är fortfarande betydligt lägre än 1993. För 1996 väntas något högre doser än för 1995. Huvudorsaken är de säkerhetshöjande insatser som gjorts samt omfattande underhållsarbeten på några av de äldre kokvattenreaktorerna. Ingen person har 1995 överskridit årsdosgränsen 50 mSv. Dessutom minskar antalet individer som erhåller höga doser. 1995 fick 26 personer mer än 20 mSv medan motsvarande siffra för 1994 var 47. Detta är en följd av SSI:s dosgränsföreskrift med den nya kompletterande dosgränsen på 100 mSv över 5 år. Arbetet med att modernisera reaktorerna är endast i sin startfas och de insatser som hittills utförts vid Oskarshamn 1 kommer att följas av liknande arbeten i varierande omfattning vid övriga reaktorer. Detta innebär enligt SSI att reaktorägarna ytterligare måste prioritera personalstråldoser även i ett längre tidsperspektiv. Detta måste vara en fråga av högsta prioritet för kärnkraftverken de närmaste åren. För att nå en hållbar och uthållig säker- hetsutveckling vid verken måste därför personalstrålskyddet integreras i allt förnyelse- och förändringsarbete. Omgivning - allmänhet De årliga stråldoserna till allmänheten till följd av utsläpp till vattenmiljön ligger generellt sett under 0,001 mSv, d. v. s. under en hundradel av det riktvärde för årsutsläpp som föreskrivits av SSI (0,1 mSv). Även luftutsläppen ligger under detta riktvärde. Generellt sett minskar luftutsläppen från år till år bl.a. i takt med att man byter till nyare typer av bränsle. Utsläppen till luft från Ringhals 1 fortsätter att vara förhöjda till följd av en bränsleskada 1993. Omgivningskontroll visar som väntat förhöjda halter radioaktiva ämnen i prover från vattenmiljön nära utsläppen. Halten radioaktiva ämnen i prover från landmiljön är mycket låg. Sammanfattningsvis ligger stråldoserna till allmänheten i anläggningarnas närhet under gällande gränsvärden, och ingen har utsatts för doser överstigande 3% av den naturliga bakgrundsstrålningen. SSI för dock en diskussion om att komplettera dagens utsläppsbegränsningar utgående från andra kriterier, t.ex. miljöskydd, bästa tillgängliga teknik. etc. Hantering av använt kärnbränsle och kärnavfall SKI och SSI bedömer att hanteringen av använt kärnbränsle och kärnavfall vid kärnkraftverken och vid centrallagret för använt kärnbränsle, CLAB, samt slutförvaret för låg- och medelaktivt avfall, SFR, generellt sett är av god kvalitet, avseende både arbetets planering och dess genomförande. Under perioden har arbetet med att genomföra en återkommande säkerhetsgranskning (ASAR) för CLAB, som nu varit i drift i 10 år, inletts. Analysen kommer att inlämnas till SKI för granskning under 1997. Haveriberedskap SSI och SKI kontrollerar tillsammans kärnkraftverkens beredskap. Inspektionerna omfattar bl.a. organisation, instruktioner, mätmetoder, utrustning, utbildning, övning, och planering för samverkan med länsstyrelse och andra myndigheter. Under perioden har samtliga kärnkraftverk inspekterats. De flesta av de brister som påpekats i samband med tidigare inspektioner har nu rättats till. Kärnkraftverkens interna haveriberedskap bedöms i stora drag som god även om några påpekanden kvarstår. Det gäller främst vissa mindre brister i organisation, instruktioner och utbildning, vilket kommer att följas upp av SSI. Sammanfattningsvis fyller kraftindustrin de krav som ställts på beredskapen mot kärnkraftolyckor. Bilaga 2 Aktiviteter med inriktning eller påverkan på Ekologiskt hållbar utveckling (tonvikt på miljö, tillväxt, sysselsättning) (planerade, pågående eller nyligen avslutade aktiviteter enbart viktigare och mer omfattande har tagits med) 1. Övergripande Delegation för En ekologiskt hållbar utvecklingtillsätts 1997 Skrivelse till riksdagen lägesrapport om HUT jan 1997 inkl.handlingsplan angående OECD:s rekommendationer En samlad miljöproposition med miljömål 1998 Miljöbalken - en ny samlad miljölagstiftning prop 1997 Kemikommitten betänkande juni 1997 Styrmedel för miljöanpassning av företag prop maj 1997 Tillväxtpropositionen 1995 Sysselsättningspropositionen 1996 Skatteväxlingskommittén betänkande jan 1997 Nationellt Agenda 21-arbete lokalt och regionalt1993-pågår Femårigt program för miljöförbättringar-Miljarden1997- 2001 Miljöledningssystem inom statsförvaltningen start 1996 Kretsloppsdelegationens förslag 1993-1998 Internationellt Förberedelse inför UNGASS klart 1997 AGENDA 21 för Östersjön start 1996 EU:s femte åtgärdsprogram för miljön 1992-2000 2. Ekonomi och miljö Miljöanpassade nationalräkenskaper lägesrapport 1997 Strategiska miljöbedömningar före viktiga beslutskall göras 3. Kommunikationer Kommunikationskommitten, kommunikations-politiskt beslut våren 1998 Infrastrukturproposition hösten 1996 Kollektivtrafiksproposition våren 1997 Delegationen för transporttelematik slutbetänkande januari 1997 Miljöanpassat transportsystem (MaTs-samarbetet) klart december 1996 Trafik- och klimatkommitten juni 1995 Översyn av luftfartslagstiftningen 1996-1997 Vägtrafikens samlade beskattning betänkande 1997 4. Jordbruk Jordbrukets miljöanpassning, redovisning tillriksdagen höst 1997 Aktionsplan för biologisk mångfald inom jordbruket pågår Svensk position angående CAP betänkande 1997 EU:s miljöprogram för jordbruket pågår 5. Fiske Handlingsplan för resursanpassat fiske (öppen fråga Jo & M) Aktionsplan för biologisk mångfald för fiske, till riksdagen 1997 6. Skogsbruk Skogspolitisk redovisning till riksdagen 1998 (ev. även 1997) Skyddet för biologisk mångfald, redovisning jan 1997 Behov av ytterligare skyddad produktiv areal yttrande juli 1997 Skogspolitiskt beslut (i kraft 1994 1993 Standard för miljöcertifiering av skogsbruket 1997 7. Energi Energipolitisk proposition vår 1997 Energikommissionen betänkande 1995 Klimatstrategi för energiområdet 1993 8. Industriproduktion Omprövning av industrins utsläppsvillkor 1991-2000 Offentlig upphandling en miljöfråga betänkande 1996 Delegation för främjande av miljöanpassad teknikpågår Miljöledningssystem för industrin pågår Kretsloppsdelegationen, producentansvar för varorstrategi 1997 Utredning Standardisering-Miljöhänsyn pågår 9. Konsumentpolitik Konsumentpolitiskt beslut 1995 Konsumenterna och miljön betänkande 1996 10. Samhällsplanering Plan- och byggutredningen betänkande 1996 11. Byggande och bostäder Bostadspolitisk utredning betänkande 1996 12. Miljö och hälsa Miljöhälsoutredningen betänkande 1996 13. Försvar Proposition Totalförsvar i förnyelse, till riksdagen 1996 Miljöpolicy för Försvarsmakten 1993 Miljöpolicy för Fortifikationsverket, Försvarets Materielverk och Försvarets radioanstalt 1996 14. Arbetsmarknadspolitik Sysselsättningspolitisk proposition (nämns tidigare) 1996 15. Utbildning, forskning och utveckling Proposition om forskning och samhälle 1996