Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 1996/97:68 1996 års redogörelse för tillämpningen av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll Skr. 1996/97:68 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 12 december 1996 Göran Persson Laila Freivalds (Justitiedepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för tillämpningen av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll under tiden den 1 juli 1995 - den 30 juni 1996. 1 Inledning I samband med införandet av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll ansågs att den parlamentariska kontrollen av hur regeringen tillämpar terrorist- bestämmelserna och reglerna om tvångsåtgärder - liksom under tidigare år - bör ske genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse därom till riksdagen (prop. 1990/91:118 s. 72, bet. 1990/91:JuU29 s. 32, rskr. 1990/91:298). Den senaste redogörelsen lämnades i regeringens skrivelse 1995/96:124 (bet. 1995/96:JuU18, rskr. 1995/96:278). Regeringen lämnar nu en motsvarande redogörelse för tiden den 1 juli 1995 - den 30 juni 1996. Rikspolisstyrelsen har som underlag för redogörelsen i en skrivelse till regeringen den 28 oktober 1996 redogjort för dess tillämpning av lagen om särskild utlänningskontroll under den aktuella perioden. 2 Lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll Särskilda bestämmelser med syfte att bekämpa terrorism infördes i svensk lagstiftning genom lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund. Reglerna syftade till att göra det möjligt att hindra presumtiva terrorister från att komma in i eller stanna kvar i vårt land och att skapa utrymme för kontroll i de fall då de av asylrättsliga skäl ändå måste beredas en fristad i landet. Bestämmelserna har ändrats vid flera tillfällen. Sedan den 1 juli 1991 åter- finns de i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Vid den nya lagens tillkomst konstaterades att särskilda bestämmelser alltjämt behövs som ger utrymme för att ur landet avlägsna sådana utlänningar som bedöms som farliga med hänsyn till risken för terrorhandlingar (prop. 1990/91:118 s. 30). Enligt lagen skall en utlänning kunna utvisas om det behövs av hänsyn till rikets säkerhet, eller om det med hänsyn till vad som är känt om hans tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att begå eller medverka till en brottslig gärning som innefattar våld, hot eller tvång för politiska syften. Bestämmelserna i utlänningslagen (1989:529) om avvisning och utvisning skall dock tillämpas i första hand. Det krävs inte att personen i fråga tillhör en viss organisation för att lagen skall kunna tillämpas. Utvisning kan tillämpas även vid brottslig gärning i en främmande stat. Detta gäller dock inte en gärning som har övervägande karaktär av politiskt brott. Den tidigare möjligheten att föreskriva om s.k. kommunarrest samt om byte av bostad och arbete har avskaffats. Om ett utvisningsbeslut inte kan verkställas på grund av att utlänningen t.ex. riskerar dödsstraff eller tortyr i det land till vilket han skall utvisas, skall regeringen förordna om inhibition av verkställigheten. Regeringen kan i sådant fall meddela be- stämmelser om skyldighet för utlänningen att på vissa tider anmäla sig hos en polismyndighet, s.k. anmälningsplikt. Regeringen får även förordna att vissa särskilda bestämmelser rörande tvångsåtgärder i spaningssyfte, t.ex. hus- rannsakan och hemlig teleavlyssning, får tillämpas. Ett beslut om anmälningsp- likt eller ett förordnande om befogenhet att tillämpa tvångsmedelsbestämmelserna är giltigt i högst tre år. Efter giltighetstidens utgång skall frågan prövas av allmän domstol. 3 Den parlamentariska kontrollen Terroristbestämmelserna och reglerna om särskilda tvångsåtgärder fick vid sin tillkomst en begränsad giltighetstid vilket innebar en kontrollmöjlighet över regeringens och myndigheternas handlande. När terroristbestämmelserna perma- nentades år 1975 bestämdes att regeringen varje år skulle lämna en skrivelse till riksdagen med redovisning av terroristbestämmelsernas tillämpning (prop. 1975/76:18 s. 161). En motsvarande redovisningsskyldighet gäller såvitt avser bestämmelserna i rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning samt lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning. I samband med införandet av lagen om särskild utlänningskontroll ansågs, som nämnts ovan, att den parlamentariska kontrollen av hur regeringen tillämpar terrorist- bestämmelserna och reglerna om tvångsåtgärder även i fortsättningen bör ske genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse härom till riksdagen. Riksdagen har, genom justitieutskottet, under 1996 gjort en fördjupad granskning av regeringens tillämpning av lagen om särskild utlänningskontroll. Arbetet har gått ut på att granska regeringens tillämpning av lagen från såväl materiell som formell synpunkt, dvs. att regeringens olika beslut om utvisning i sak legat i linje med riksdagens intentioner, dels att i lagen angivna regler rörande handläggningen av ärendena tillämpats korrekt. Kontrollen har genomförts genom att utskottet dels inhämtat skriftliga redogörelser, dels genom en granskning av aktuella akter. Viss kompletterande information har inhämtats från Säkerhetspolisen och åklagarmyndigheten i Stockholm. Utskottet uttalade vid sin granskning att regeringens beslut måste bedömas som välgrundade liksom att handläggningen av ärendena från formell synpunkt varit korrekt. När det gäller dokumentationen av muntligen lämnade uppgifter konstaterade utskottet att det inte dokumenterats vilka uppgifter som lämnats. Regeringen avser att i kommande ärenden förbättra dokumentationen i berörda avseenden. Beträffande framtida redogörelser av lagen om särskild utlänningskontroll uttalade utskottet att redovisningen av konkreta, enstaka händelser och analysen av den internationella utvecklingen bör hållas på minst samma nivå som hittills. Framtida redogörelser bör även behandla mer betydelsefulla lagändringar i länder som är av särskilt intresse i dessa sammanhang (bet. 1995/96:JuU18 s. 6). När det gäller behovet av en reglering som den i lagen om särskild utlänningskontroll uttalade utskottet att lagstiftningen måste ge utrymme för att ur landet avlägsna sådana utlänningar som bedöms som farliga med hänsyn till risken för internationella terroristhandlingar eller som utgör ett hot mot rikets säkerhet. Riksdagen godtog utskottets uttalanden (rskr. 1995/96:278). 4 Redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll Lagen har tillämpats vid fyra tillfällen under perioden. I ett fall har regeringen beslutat att med stöd av 1 § första stycket 2 lagen om särskild utlänningskontroll utvisa en algerisk medborgare. Regeringen beslöt samtidigt att verkställighet av utvisningen tills vidare inte fick ske. I ärendet togs utlänningen i förvar av Säkerhetspolisen och chefen för Justitiedepartementet beslutade om fortsatt förvar. Sådan förhandling som avses i 3 och 6 §§ lagen om särskild utlänningskontroll ägde rum. I de övriga tre fallen har regeringen omprövat tidigare meddelade beslut om utvisning med stöd av lagen. Inte i något fall upphävdes det tidigare beslutet om utvisning. I ett av dessa fall togs personen i fråga i förvar av Säkerhetspolisen som även på nytt verkställde utvisningsbeslutet. Som en jämförelse redovisas antalet fall där lagen tidigare har tillämpats. - 1991/1992 - lagen tillämpades vid tre tillfällen - 1992/1993 - lagen tillämpades vid tre tillfällen - 1993/1994 - lagen tillämpades inte vid något tillfälle - 1994/1995 - lagen tillämpades vid fem tillfällen. 5 Den internationella terrorismens utveckling Från Utrikesdepartementet har följande inhämtats om den internationella terrorismens utveckling under den aktuella perioden. Sverige har under denna tid varit förskonat från terroristdåd. Allmänt sett har den typ av terrorism som haft sin grogrund i vänsterextremism gradvis avtagit och praktiskt taget upphört i Europa med vissa undantag i Grekland och Turkiet. Terrorism som helhet har dessvärre åter tagit fart på ett oroande sätt, vilket till stor del sammanhänger med att fredsprocesserna i flera konflikter med rötter långt bakåt i tiden hakat upp sig. Vapenvilan på Nordirland, vilken proklamerades i augusti 1994, bröts således i februari 1996 i samband med att fredsprocessen gått in i ett politiskt dödläge. I Mellanöstern har motståndet mot fredsprocessen från extremister på bägge sidor fortsatt att ta sig uttryck i terrorhandlingar i Israel eller på av Israel behärskat område, bland annat dåd som drabbat såväl israelisk som palestinsk allmänhet och mordet på den israeliske premiärministern Rabin. Politiska krafter med maximalistiska program har komplicerat fredsprocessen. Risk för nya uttryck för politiskt motiverat våld föreligger. I Spanien har terrordåd förorsakade av baskisk nationalism och separatism fortsatt. Striden mellan turkiska regeringsstyrkor och den kurdiska PKK-gerillan har också fortsatt med oförminskad oförsonlighet i Turkiet. I Algeriet går det ännu inte att se slutet på den oförsonliga kampen mellan regeringsstyrkor och islamska fundamentalistiska extremister. I Egypten har den radikala islamska extremistiska oppositionen i olika grupperingar med grogrund bland annat i landets ekonomiska och sociala problem fortsatt att bland annat angripa symboler för västerländskt inflytande såsom turistnäringen. Utanför Europa har terroristdåd förekommit i t.ex. Colombia, Kashmir, Filippinerna och i Sri Lanka. Ett nytt fenomen är bombattentat mot den militära närvaron av USA i Saudiarabien. Mot bakgrund av utvecklingen har det internationella samarbetet med att bekämpa terrorism ökat i intensitet. I varierande kretsar har frågan satts högt på dagordningen vid gemensamma möten. Bland annat enades G 7-staterna och Ryssland i somras vid ett ministermöte i Paris om ett antal förslag som kommer att följas upp i de internationella organisationer, såsom FN eller dess fackorgan, där frågorna sakligt hör hemma. I FN har Storbritannien föreslagit kompletteringar till 1994 års FN-deklaration om åtgärder mot internationell terrorism. Inom EU fortsätter Sverige att medverka i det arbete som bedrivs på detta område såväl inom ramen för samarbetet inom utrikes- och säkerhetspolitiken som inom samarbetet på de rättsliga och polisiära områdena. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 december 1996 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Freivalds Regeringen beslutar skrivelse 1996/97:68 1996 års redogörelse för tillämpningen av lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.