Post 6207 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1997/98:1 ·
Hämta Doc ·
Budgetpropositionen för 1998
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/2
Samhällsekonomi och
finansförvaltning
2
.
Förslag till statsbudget för år 1998
Samhällsekonomi och finansförvaltning
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 5
2 Lagtext 7
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1983: 1092) om
reglemente för Allmänna pensionsfonden 7
3 Inledning 9
3.1 Omfattning/ändamål 9
4 Centrala myndigheter och nämnder 11
4.1 Omfattning/ändamål 11
4.2 Reformerad stabsorganisation 12
4.3 Anslagsavsnitt 16
A 1 Konjunkturinstitutet 16
A 2 Riksrevisionsverket 18
A 3 Statskontoret 20
A 4 Statistiska centralbyrån 21
A 5 Folk- och bostadsräkning 23
A 6 Finansinspektionen 25
A 7 Insättningsgarantinämnden 27
A 8 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader 33
A 9 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning 34
A 10 Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet 35
A 11 Statens lokalförsörjningsverk: Avvecklings-
kostnader 37
A 12 Täckning av merkostnader för lokaler 37
A 13 Nämnden för offentlig upphandling 38
A 14 Ekonomiska rådet 39
A 15 Vissa nämnder m.m. 39
A 16 Bokföringsnämnden 40
A 17 Bidrag till Stiftelsen för utvecklandet av god
redovisningssed 41
A 18 Utvecklingsarbete 41
A 19 Kammarkollegiet 42
A 20 Kontrollfunktionen i staten 43
4.4 Statens fastighetsverk 44
4.5 AP-fondens fastighetsinvesteringar 45
4.5.1 Ärendet och dess beredning 45
4.5.2 Bakgrund 45
4.5.3 AP-fondens indirekta fastighetsinvesteringar 46
4.5.4 Finansiering av fastighetsbolag m.m. 47
5 Tidsbegränsade åtaganden 51
5.1 Omfattning/ändamål 51
5.2 Anslagsavsnitt 52
B 1 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet 52
B 2 Avgift för Stadshypotekskassans grundfond 53
6 Riksdagens revisorer 55
6.1 Anslagsavsnitt 55
C 1 Riksdagens revisorer 55
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden,
2. godkänner de mål för utgiftsområde 2 som
regeringen förordat i avsnitt 3.1,
3. godkänner vad regeringen föreslagit angående en
reformerad stabsorganisation i avsnitt 4.2,
4. bemyndigar regeringen att för VESTA-projektets
genomförande åta sig ekonomiska förpliktelser som
innebär utgifter uppgående till högst 50 miljoner
kronor efter år 1998 i enlighet med vad som
förordas under anslaget A 18 Utvecklingsarbete,
5. godkänner att regeringen i tillämpliga fall får
efterskänka de ränte- och amorteringsfria lån som
Kammarkollegiet förvaltar,
6. godkänner investeringsplanen för Statens
fastighetsverk i enlighet med vad regeringen
förordat i avsnitt 4.4,
7. bemyndigar regeringen att besluta om att Statens
fastighetsverk får ta upp lån motsvarande 7
miljarder kronor i Riksgäldskontoret för
investeringar m.m. i enlighet med vad regeringen
förordat i avsnitt 4.4,
8. godkänner att kostnaderna för en försäljning av
Nordbanken får avräknas mot
försäljningsinkomsterna,
9. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under
utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning enligt följande uppställning:
ANSLAG
ANSLAGSTYP
ANSLAGSBELOPP
(TUSENTAL
KRONOR)
A 1 Konjunkturinstitutet
ramanslag
35 494
A 2 Riksrevisionsverket
ramanslag
176 625
A 3 Statskontoret
ramanslag
65 370
A 4 Statistiska centralbyrån
ramanslag
327 886
A 5 Folk- och bostadsräkning
reservationsanslag
70 000
A 6 Finansinspektionen
ramanslag
110 875
A 7 Insättningsgarantinämnden
ramanslag
985
A 8 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader
ramanslag
82 644
A 9 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning
ramanslag
769 000
A 10 Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet
ramanslag
1
A 11 Statens lokalförsörjningsverk: Avvecklingskostnader
ramanslag
8 500
A 12 Täckning av merkostnader för lokaler
ramanslag
20 000
A 13 Nämnden för offentlig upphandling
ramanslag
6 292
A 14 Ekonomiska rådet
ramanslag
1 680
A 15 Vissa nämnder m.m.
ramanslag
1 588
A 16 Bokföringsnämnden
ramanslag
5 394
A 17 Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god
revisionssed
obetecknat anslag
800
A 18 Utvecklingsarbete
ramanslag
30 170
A 19 Kammarkollegiet
ramanslag
23 137
A 20 Kontrollfunktionen i staten
reservationsanslag
120 000
B 1 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet
ramanslag
55 000
B 2 Avgift för Stadshypotekskassans grundfond
ramanslag
134 700
C 1 Riksdagens revisorer
ramanslag
16 673
Summa
2 062 814
.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om
ändring i lagen (1983:1092)
med reglemente för
Allmänna pensionsfonden
Härigenom föreskrivs att 15 a och 15 b § § lagen (1983:1092) med
reglemente för Allmänna pensionsfonden1 skall ha följande lydelse.
NUVARANDE LYDELSE
FÖRESLAGEN LYDELSE
15 a §2
En fondstyrelse får förvärva fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt för att
bereda styrelsen lokaler för verksamheten eller för att bereda bostad åt
någon som är anställd hos fondstyrelsen.
En styrelse får dessutom, för att
tillgodose kravet på en
ändamålsenlig förvaltning av de
medel som styrelsen förvaltar, själv
eller genom bolag som i sin helhet
innehas av fondstyrelsen eller flera
fondstyrelser gemensamt
1. förvärva och till nyttjande
upplåta fast egendom eller tomträtt,
2. förvärva aktier i ett bolag som
har till ändamål att äga eller förvalta
sådan egendom (fastighetsbolag),
och
3. förvärva andelar i en utländsk
fond som äger fastigheter eller
aktier i fastighetsbolag.
En styrelse får dessutom för att
tillgodose kravet på en
ändamålsenlig förvaltning av de
medel som styrelsen förvaltar
1. förvärva aktier i ett bolag som
har till ändamål att äga eller förvalta
fast egendom eller tomträtt
(fastighetsbolag), och
2. förvärva andelar i en utländsk
fond som äger fastigheter eller
aktier i fastighetsbolag.
Det sammanlagda marknadsvärdet av varje fondstyrelses innehav av
tillgångar som förvärvats enligt andra stycket får uppgå till ett belopp som
motsvarar högst fem procent av det totala marknadsvärdet av de tillgångar
som styrelsen förvaltar. Om denna gräns efter förvärvet kommer att
överskridas, skall innehavet avvecklas i motsvarande mån så snart det är
lämpligt.
15 b §3
En fondstyrelse får själv eller genom
bolag som innehas av fondstyrelsen
vid förvärv av tillgångar som sägs i
15 a § andra stycket 1 överta
ansvaret för lån som har lämnats
mot säkerhet av panträtt i sådana
tillgångar eller ta upp nya lån om
det behövs för en normal förvaltning
av tillgångarna.
För konvertibla skuldebrev och
skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning
utfärdade av fastighetsbolag
gäller inte 12 § tredje stycket.
För kredit som en fondstyrelse
beviljar ett fastighetsbolag som i sin
helhet ägs av fondstyrelsen eller
flera fondstyrelser gemensamt
gäller inte 12 § första stycket och
andra stycket första och andra
meningen. Sådan kredit får vara
utställd i utländsk valuta.
1 Lagen omtryckt 1991:1857.
2 Senaste lydelse 1996:697.
3 Senaste lydelse 1987:1326.
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1998.
2. Lån som en fondstyrelse med stöd av 15 b § i dess tidigare lydelse har
övertagit ansvaret för eller tagit upp skall fondstyrelsen avveckla så snart det
kan ske med hänsyn till kravet på en ändamålsenligt förvaltning av de medel
som fondstyrelsen förvaltar och gällande avtal.
3 Inlednin
3.1 Omfattning/ändamål
Utgiftsområdet omfattar huvudsakligen frågor om
den samhällsekonomiska och den statsfinansiella
utvecklingen, det finansiella systemet, förvaltningen
av statens skuld, statistik, offentlig upphandling,
granskning och utvärdering av statlig verksamhet,
statens fastigheter och lokaler, stöd till de statliga
myndigheterna m.fl. (Verksamhetsområde A).
Området omfattar också åtgärder för att stärka det
finansiella systemet, avgifter för
Stadshypotekskassans grundfond och åtaganden som
Europeiska investeringsbanken och Europeiska
utvecklingsbanken (Verksamhetsområde B).
Därutöver ingår Riksdagens revisorer
(Verksamhetsområde C).
Sammanfattande kommentar till verksamhetsutfall
och ekonomiskt utfall
– Det finansiella systemet har utmärkts av fortsatt
stabilisering efter bankkrisen. Tillsynen har präglats
av ökade satsningar på riskhanteringsfrågor.
– Förvaltningen av statsskulden under 1995/96
uppvisade ett negativt resultat jämfört med
uppställda riktmärken. Resultatet för den av
regeringen uppställda utvärderingsperioden, fem år,
är dock positivt.
– Den statliga finansförvaltningen sker med hjälp av
internationellt sett moderna system vilket bl.a. ger
effektivitet i de statliga betalningarna. RRV
rapporterar också att standarden på myndigheternas
ekonomiredovisning och internkontroll generellt
förbättrats.
– Omstruktureringen har fortsatt inom den statliga
fastighetssektorn (Statens fastighetsverk,
Vasakronan AB och Statliga Akademiska Hus AB).
– För 1995/96 var den beslutade besparingen på
statlig konsumtion 5 %. Rationaliseringar och
förändringar har genomförts på myndigheterna.
Trots besparingen har de flesta myndigheter inom
utgiftsområdet anslagssparanden. De uppgick
sammanlagt till ca 130 miljoner kronor.
– En del av statens innehav av aktier i Nordbanken
har sålts resp. lösts in. Staten har också erhållit
utdelningar från Nordbanken. Därigenom gjordes en
återvinning av bankstödet med ca 15,5 miljarder
kronor.
– Till staten överfördes aktier i Stadshypotek AB,
vilka sedan såldes i början av 1997.
Större förändringar 1995/96 och 1997
– Under verksamhetsåret tillkom
insättningsgarantisystemet. Bankstödsnämnden
avvecklades och Insättningsgarantinämnden har
bildats för att administrera systemet.
– En ny modell för hantering av statens garantier
införs successivt fr.o.m. 1 januari 1997.
– Arbete med att förbättra kontrollen av de statliga
medlen har inletts. Arbetet sker i projektform på ett
antal myndigheter.
– Lagen (1996:1059) om statsbudgeten trädde i kraft
den 1 januari 1997.
– Staten deltar sedan våren 1997 i förhandlingar
avseende en eventuell försäljning av statens aktier i
VPC. Såsom beskrevs i den ekonomiska
vårpropositionen (1996/97:150) är det tänkbart att
staten bör ha ett ägarintresse i den centrala
verksamheten i den svenska finansiella sektorn.
Mål inom utgiftsområdet
– Tillförlitliga analyser och bedömningar av den
samhällsekonomiska och den statsfinansiella
utvecklingen
– Stabilt och effektivt finansiellt system
– Kostnadseffektiv förvaltning av statens skuld
– Tillförlitlig och relevant statlig statistik
– Effektiv offentlig upphandling
– Effektiv granskning av statlig verksamhet
– Effektiv utvärdering och omprövning av statlig
verksamhet
– God statlig fastighets- och lokalpolicy
– Administrativt stöd av hög kvalitet till de statliga
myndigheterna
Prioriteringar för 1998
– Förbättringar av nationalräkenskaper och prognoser
för svensk ekonomi som en följd av Sveriges
medlemskap i EU och det beslutade utgiftstaket.
– Räntenära kostnader för utlandsupplåningen flyttas
utanför utgiftstaket i syfte att underlätta en
kostnadseffektiv statsskuldförvaltning.
– Förstärkt riskkontroll i statsskuldförvaltningen och
fortsatt satsning på hushållsupplåning.
– En reformerad stabsorganisation innebärande bl.a.
att en ekonomistyrningsmyndighet bildas, att RRV:s
revisionsverksamhet renodlas samt en nedläggning
av Statens lokalförsörjningsverk.
– En fortsatt satsning för att förbättra kontrollen av de
statliga medlen.
Resultatbedömning
Bedömningar av resultat, ekonomiskt utfall m.m. görs
under resp. verksamhetsområde och anslagsavsnitt.
Totalbeloppen åren 1998 - 2000 avviker från de
belopp som angavs i den ekonomiska vårpropositionen
(1996/97:150). Orsaken till avvikelsen är främst att
delar av anslaget för statsskuldförvaltning föreslås
flyttas till utgiftsområde 26 Statsskuldräntor m.m.
Skillnaden mellan anvisat 1997 och utgiftsprognos
1997 förklaras huvudsakligen av att Riksgäldskontorets
provisionskostnader på den internationella
kapitalmarknaden blir lägre än vad regeringen beräknat.
Även anslaget Åtgärder för att stärka det finansiella
systemet behöver utnyttjas i lägre grad än vad
regeringen tidigare bedömt.
Utgiftsutvecklingen för de i utgiftsområde 2 ingående verksamhetsområden, mkr
VERKSAMHETSOMRÅDE
UTGIFT
1995/96
DÄRAV
1996
ANVISAT
1997
UTGIFTSPROG
NOS
1997
FÖRSLAG
1998
BERÄKNAT
1999
BERÄKNAT
2000
A Centrala myndigheter och
nämnder
2756,0
1698,1
2566,2
1912,3
1856,4
1770,2
1719,1
B Tidsbegränsade åtaganden
2620,6
-1051,8
1235,0
954,2
189,7
189,7
189,7
C Riksdagens revisorer
22,7
16,1
16,1
16,7
16,7
17,2
17,8
Totalt för utgiftsområde 2
5399,3
662,4
3817,3
2883,2
2062,8
1977,1
1926,6
4 Centrala myndigheter och nämnder
4.1 Omfattning/ändamål
Området omfattar ett femtontal myndigheter m.m.
Myndigheterna är Statistiska centralbyrån,
Riksrevisionsverket, Riksgäldskontoret,
Finansinspektionen, Kammarkollegiet, Statskontoret,
Konjunkturinsitutet, Statens fastighetsverk m.fl.
Myndigheterna är bl.a. stabsorgan till regeringen och
ger stöd till statliga myndigheter.
Den av riksdagen tidigare beslutade besparingen på
statlig konsumtion (prop. 1994/95:100 bil. 1, bet.
1994/95:FiU10, rskr. 1994/95:179) ligger fast och
innebär en neddragning av anslagen med 3 % för 1998
för flertalet av myndigheterna inom utgiftsområdet. Den
sammanlagda neddragningen är för 1998 20,3 miljoner
kronor. De tidigare genomförda neddragningarna under
1995/96 och 1997 uppgick till 67,9 miljoner kronor.
I 1996 års ekonomiska vårproposition (1995/ 96:150,
bet. 1995/96:FiU10, rskr. 1995/96:304) aviserade
regeringen en besparing på 30 miljoner kronor inom
utgiftsområde 2 och 3 fr.o.m. år 1998. En preliminär
fördelning som gjordes proportionellt till anslagens
storlek presenterades i budgetpropositionen för år 1997
(1996/97:1). I denna proposition föreslås en slutlig
fördelning av besparingen. Den överensstämmer med
den preliminära med undantag av att en besparing på ca
100 000 kronor som ålagts Konjunkturinstitutet i stället
lagts på Statskontoret.
Ytterligare besparingar om 18 miljoner kronor inom
utgiftsområde 2 aviserades i 1997 års ekonomiska
vårproposition (1996/97:150, bet. 1996/97: FiU20,
rskr. 1996/97:284). I budgetpropositionen för 1998
föreslås nu att besparingen tas ut på anslagen Statens
lokalförsörjningsverk (12 mkr), Täckning av
merkostnader för lokaler (4 mkr) och Utvecklingsarbete
(2 mkr).
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)
1995/96
1996
1997
1998
1999
2000
2756,0
1698,
1
1912,
3
1856,
4
1770,
2
1719,
1
Resultatbedömning och slutsatser
Verksamhetsområde A är ett heterogent område med
många myndigheter med skiftande uppgifter.
Resultatbedömningarna görs därför huvudsakligen under
anslagsavsnitten. Nedan följer en sammanfattning av de
viktigaste resultaten inom området.
Förvaltningen av statsskulden är en väsentlig
arbetsuppgift inom verksamhetsområdet. Arbetet utförs
av Riksgäldskontoret. För att kunna bedöma resultatet
av förvaltningen har Riksgäldskontorets styrelse
fastställt två riktmärkesportföljer - en för den nominella
skulden i kronor och en för skulden i utländsk valuta -
vilka utfallet av förvaltningen jämförs mot.
Resultatet för den nominella skulden i kronor var
negativt både för det gångna budgetåret och för den
tidsperiod regeringen utvärderar, 1991/92 -1995/96.
Resultatet för förvaltningen av skulden i utländsk valuta
var positivt både under det senaste budgetåret och under
regeringens utvärderingsperiod. Sammantaget har
förvaltningen givit upphov till ett positivt resultat vilket
bidragit till besparingar för staten. Upplåningen från
hushållen, som är en billig upplåningsform för staten,
har minskat beroende på ett ökat utflöde från
Allemansspar. Regeringens samlade bedömning är att
statsskuldförvaltningen skötts på ett tillfredsställande
sätt.
En annan viktig arbetsuppgift inom området är
framtagandet av statistik, prognoser och analyser
avseende såväl den svenska ekonomin i sin helhet som
statens och kommunernas ekonomi. Arbetet utförs av
Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket,
Riksgäldskontoret, Ekonomiska rådet och Statistiska
centralbyrån. Regeringen konstaterar att kvalitetskraven
ökat på myndigheternas produkter under de senaste åren
bl.a. på grund av det statsfinansiella läget och
medlemskapet i EU. Regeringen bedömer att goda
resultat har uppnåtts men att ytterligare förbättringar är
nödvändiga.
Granskning, utvärdering och förslag till utveckling
av statlig verksamhet är centrala uppgifter för
Riksrevisionsverket och Statskontoret. Myndigheterna
är stabsorgan till regeringen och har en viktig uppgift i
den ständigt pågående översynen av de statliga
åtagandena. Arbetet under den gångna perioden har
varit till god nytta för regeringen. Som framgår i
avsnittet 4.2 nedan har dock en översyn gjorts av
stabsfunktionen i syfte att bl.a. ytterligare förbättra
stödet till regeringen.
Den statliga fastighetsförvaltningen har gett
avkastning i enlighet med av regeringen uppställda mål.
4.2 En reformerad
stabsorganisation
Regeringen har tillkallat en särskild utredare med
uppgift att göra en översyn av några av regeringens
stabsmyndigheter (dir. 1997:27). De berörda
myndigheterna är Kammarkollegiet, Statens
lokalförsörjningsverk, Riksrevisionsverket (RRV),
Statens löne- och pensionsverk (SPV) och Statskontoret.
Uppdraget består i att lämna förslag till en
myndighetsstruktur som bättre kan uppfylla regeringens
behov av stöd till den egna verksamheten och av service
till myndigheterna. Utredaren har under början av
sommaren lämnat delbetänkandet Reformerad
stabsorganisation (SOU 1997:80). Betänkandet sändes
ut på remiss till 38 myndigheter, varav 30 svarade.
Remissvaren finns att tillgå i Regeringskansliet (dnr
Fi97/1895).
Utredaren föreslår bl.a. att RRV:s
verksamhetsområde Verktyg för den ekonomiska
styrningen överförs till SPV, att
Lokalförsörjningsverket läggs ned och att
administrationen av den statliga pensionsförsäkringen
överförs från AMF Trygghetsförsäkring AB till SPV.
Förslag lämnas också om inriktningen av RRV:s
effektivitetsrevision.
De berörda myndigheterna bedriver verksamhet på
flera olika orter i landet. Regeringens avsikt är att
genomförandet av förslagen angående en reformerad
stabsorganisation inte skall påverka det allmänna
sysselsättningsläget negativt på de berörda orterna.
I det följande redovisar regeringen sina
överväganden och förslag.
Revisionens omfattning och inriktning
Regeringens förslag:
Revisionen skall bedrivas utan utökad styrning från
regeringens sida. Revisionen skall alltjämt bedrivas
oberoende och i enlighet med god sed. Revisionens
uppdragsverksamhet får inte vara av den omfattningen
att den inskränker på kärnverksamheten.
Riksrevisionsverkets verksamhet skall renodlas och
koncentreras till de revisionella uppgifterna.
Utredningens förslag: Riksdagens kontrollmakt bör
stärkas. Både riksdagen och regeringen bör förfoga över
väl fungerande och resursstarka revisionsorgan.
Samtidigt finns det ett behov av att förtydliga roll- och
ansvarsfördelningen mellan riksdagens och regeringens
revisionsorgan. Effektivitetsrevisionen vid RRV skall i
första hand inriktas på myndighetsnivån och på
myndigheternas verksamhet och ge stöd åt den årliga
revisionen. Regeringens styrning av
effektivitetsrevisionen skall öka genom att regeringen
tydligare än nu anger vilka områden och verksamheter
som RRV:s effektivitetsrevision skall granska.
Regeringsuppdrag till revisionen begränsas till att avse
kompletteringar av tidigare genomförda
revisionsinsatser.
Remissinstanserna: Mellan 10 och 15 av
remissinstanserna har kommenterat olika aspekter på
revisionsfrågorna. Remissvaren ger ingen enhetlig syn
på utredningens förslag. I frågan om en ökad styrning
av effektivitetsrevisionen är ca hälften av de som svarat
positiva till utredningens förslag. RRV, men även
AMS, SCB och Sida, är dock kritiska och menar att en
starkare styrning av effektivitetsrevisionen minskar
revisionens oberoende och kan därmed hota förtroendet
för revisionen.
Skälen för regeringens förslag:
Revisionens omfattning
Den statliga revisionen är i Sverige uppdelad på två
revisionsorgan, Riksdagens revisorer som rapporterar
till riksdagen och RRV som rapporterar till regeringen.
Denna uppdelning följer av den svenska
förvaltningsmodellen. RRV har ansvar för nästan all
årlig revision i staten, medan effektivitetsrevision görs
av såväl RRV som Riksdagens revisorer. RRV:s
revisionsuppdrag är att granska statlig verksamhet och
härigenom bidra till en ändamålsenlig, säker och
effektiv statlig förvaltning samt till effektivitet i statliga
åtaganden. I revisionens uppgift ingår att granska medel
och metoder för att nå beslutade mål.
Lagen (1996:1059) om statsbudgeten anger dels att
regeringen är redovisningsskyldig inför riksdagen
beträffande den verksamhet som bedrivs av staten (§
44), dels att hög effektivitet och god hushållning skall
iakttas i statens verksamhet (1 §). För att tillgodose
lagens krav måste regeringen kunna verifiera såväl
effektivitet som god hushållning i statlig verksamhet.
Regeringen har bl.a. mot denna bakgrund behov av ett
starkt revisionsorgan innefattande såväl årlig revision
som effektivitetsrevision. Enligt regeringens bedömning
är den nuvarande omfattningen av
revisionsverksamheten vid RRV nödvändig för att
regeringen skall kunna tillgodose budgetlagens krav.
Revisionens oberoende
Grundläggande för professionell revision är att
granskningen baseras på analyser av inom vilka
områden risken för väsentliga fel bedöms vara störst.
Grunden för det revisionella oberoendet ligger i att de
specifika revisionsinsatserna varken styrs av
uppdragsgivaren, den granskade eller någon annan
intressent, såsom exempelvis en finansiär. Med
oberoende avses alltså att revisionen självständigt väljer
revisionsområde och revisionsobjekt utifrån risk och
väsentlighetskriterier, att den väljer metoder m.m. utan
påverkan och att den självständigt drar sina slutsatser
och offentliggör sin granskning. Såväl
granskningsmandat som granskningsuppdrag är väl
avgränsat och definierat. RRV:s mandat och uppdrag
inom den statliga revisionen framgår av verkets
instruktion och regleringsbrev.
Regeringen kan mot bakgrund av ovanstående inte
ställa sig bakom utredarens förslag angående styrning av
effektivitetsrevisionens verksamhet. Regeringen bör
som nu endast ange en övergripande inriktning för
granskningsarbetet. Att därutöver ange områden i mer
specifika termer är enligt regeringens mening definitivt
en inskränkning av oberoendet. Ett sådant förfarande
måste betraktas som ett betydande avsteg från den
professionella risk- och väsentlighetsbedömningen.
Det som främst skiljer effektivitetsrevisionens
verksamhet från de utredningar och utvärderingar som
bl.a. bedrivs av sektorsmyndigheter är att revisionen
utgår från risk- och väsentlighetskriterier vid val av
revisionsområde och revisionsobjekt. När
sektorsmyndigheterna väljer områden som skall
utvärderas är det andra kriterier som är utgångspunkten.
Ofta handlar det om att följa upp eller utvärdera en
reform, ett specifikt mål etc. I vissa fall kan studierna
på ett område ske samtidigt. För att regeringen skall
kunna fullgöra sin redovisningsskyldighet inför
riksdagen kan det vara väsentligt att få verksamheten
belyst utifrån olika utgångspunkter och angreppssätt.
Riksdagen har tidigare uttalat (bet. 1986/ 87:KU29)
att RRV ”såsom ett regeringen underställt organ bör
kunna utnyttjas av regeringen för särskilda
granskningsuppdrag. Detta får emellertid inte på något
sätt gå ut över verkets möjligheter att ta initiativ till och
genomföra egna undersökningar. Regeringsuppdragen
bör därför i huvudsak finansieras utanför det ordinarie
förvaltningsanslaget”. Under senare år har
uppdragsverksamheten ökat från 5 till knappt 20 procent
av effektivitetsrevisionens resurser, vilket bl.a. beror
på uppdrag inom ramen för regeringens kontrollprojekt.
Enligt regeringen är det väsentligt att
uppdragsverksamheten inom revisionen har en sådan
omfattning att den inte riskerar att tränga undan
kärnverksamheten eller påverka tilltron till den
revisionella verksamhetens oberoende. För att
säkerställa detta anser regeringen att uppdragen till
RRV:s revisionsavdelningar bör begränsas. Regeringen
menar dock att det inte är lämpligt att på förhand
fastställa vilka typer av uppdrag som skall ges till RRV.
Var uppdrag läggs bör i det enskilda fallet avgöras av
var den aktuella kompetensen finns. RRV bör dock
fastställa en policy för den egna uppdragsverksamheten.
RRV bör därvid bevaka att mängden och inriktningen
av uppdragen inte påverkar den egeninitierade
verksamheten negativt.
Effektivitetsrevisionens inriktning
Den årliga revisionen, som utmynnar i en
revisionsberättelse, fokuserar på enskilda myndigheter.
Effektivitetsrevisionens verksamhet kan inte på samma
sätt snävas in mot granskning av enskilda myndigheter,
även om detta är en angelägen uppgift när det gäller att
få en god bild av hur myndigheterna förvaltar de
resurser de tilldelats. För effektivitetsrevisionen är det
lika viktigt att utgå från mer övergripande perspektiv i
valet av projekt. Detta bidrar bl.a. till att synliggöra
sambanden mellan olika verksamhetsområden och
möjliggöra identifiering av sådana brister som primärt
inte är kopplade till enskilda myndigheter.
Effektivitetsrevisionen utgör därmed en viktig och
nödvändig dimension av modern statsrevision. För att
belysa effektiviteten i statens verksamhet som helhet och
i de stora statliga bidragssystemen är det enligt
regeringen nödvändigt att effektivitetsrevisionen även
fortsättningsvis genomför projekt som är
myndighetsövergripande. Denna bedömning skall ses
mot bakgrund av att regeringens behov av ett
helhetsperspektiv på statsförvaltningen är stort och
växande.
Den del av effektivitetsrevisionens arbete som rör
enskilda myndigheter, dvs. granskningar av
myndigheternas förvaltning och resultatredovisningarna
i årsredovisningarna utförs i samarbete mellan årlig
revision och effektivitetsrevision. Detta ger revisionen
en kompetensmässig styrka genom att revisorer, som
besitter olika kunskaper och erfarenheter, samarbetar i
projekt. Den samlade kompetensen är en viktig
förutsättning för en effektiv granskning av förvaltningen
och samarbetet mellan de två revisionsgrenarna bör
enligt regeringens mening fördjupas och vidareutvecklas
under kommande år.
Revisionens resultat och kvalitet
En avgörande fråga vid bedömningen av revisionens
betydelse är vilka resultat den uppnår. Resultaten vad
avser revisionens påpekanden och förslag följs löpande
upp av RRV. De uppföljningar som gjorts under senare
år visar att merparten av väsentliga påpekanden inom
den årliga revisionen har åtgärdats inom ett år. Utfallet
av granskningen inom effektivitetsrevisionen visar att en
stor del av förslagen i rapporterna genomförts helt eller
delvis eller är föremål för beredning. Den årliga
revisionen är i hög grad en granskning mot lagar, regler
och normer, vilket talar för att en effektiv
revisionsinsats direkt bör leda till åtgärder. För
effektivitetsrevisionen är det svårare att med säkerhet
uttala sig om i vilken omfattning olika initiativ är
kopplade till en speciell rapport.
För effektivitetsrevisionens del handlar det bl.a. om
att vid planering och genomförande av olika projekt
beakta i vilket skede regering och myndigheter får bäst
nytta av informationen. Det är givetvis av stor vikt att
rapporterna har en hög kvalitet. Det förtjänar dock att
påpekas att alla rapporters kvalitet inte kan bedömas
efter vilken omedelbar uppmärksamhet de ger.
Bedömningen måste göras utifrån ett mer långsiktigt
perspektiv. Behovet av att få rapporterna i rätt tid måste
dessutom vägas mot kvalitetskravet. Det gäller för
revisionen att göra bästa möjliga avvägning utifrån varje
enskild gransknings förutsättningar.
Regeringen har ett stort behov av att
effektivitetsrevisionen håller en hög kvalitet och anser
det därför vara av största vikt att RRV fortsätter sitt
arbete med att utveckla modeller och metoder för att
mäta kvalitet. Ett av RRV:s verksamhetsmål för
innevarande budgetår är att metoderna för
kvalitetskontroll i effektivitetsrevisionen skall utvecklas.
RRV prövar för närvarande alternativa lösningar för att
vidareutveckla kvalitetsstyrning och kvalitetskontroll
inom effektivitetsrevisionen. En viktig utgångspunkt i
detta arbete är att undersöka de metoder som tillämpas
internationellt. Regeringen anser att en modell med ett
externt vetenskapligt råd med en sammansättning och
uppgifter enligt internationella förebilder bör prövas.
Renodling av RRV:s revisionsverksamhet
RRV:s uppgifter innefattar såväl revision som
normerande verksamhet samt tillhandahållande och
utveckling av ekonomi- och personaladministrativa
system. Rollkonflikter uppstår genom att verket på en
gång är initiativtagare, verkställare, granskare och
utvärderare. För att särskilja rollerna ställs stora krav på
att de olika funktionerna kan utföras oberoende och med
stor integritet i förhållande till varandra. Det är även
väsentligt att revisionen kan bedrivas oberoende i
förhållande till den normerande verksamheten. Det kan
dock av principiella skäl ifrågasättas om RRV:s
nuvarande funktioner bör inrymmas inom ett och
samma organ.
Våren 1992 (prop. 1991/92:100, bet. 1991/
92:FiU16, rskr. 1992/93:216) behandlade riksdagen
senast denna principiella fråga. Riksdagen betonade då
revisionens oberoende ställning och angav att
revisionsfunktionen och den normerande verksamheten
skall verka oberoende och självständigt i förhållande till
varandra. Samtidigt bedömdes RRV:s samlade
kompetens som mycket betydelsefull i det då aktivt
pågående arbetet med att förändra styrningen,
redovisningen, uppföljningen m.m. av
statsförvaltningen. Erfarenheterna från
förändringsarbetet visar också att den samlade
kompetensen varit värdefull för ett effektivt
genomförande. Nu när utvecklingen och införandet av
en förändrad styrning av statsförvaltningen i huvudsak
genomförts är enligt regeringens bedömning behovet av
en samlad kompetens inte lika stort.
Regeringen har vid flera tillfällen betonat revisionens
oberoende ställning. Enligt regeringens bedömning
skulle ett renodlat revisionsorgan ytterligare markera
revisionens oberoende och dessutom stärka RRV:s
integritet. Regeringen anser därför att RRV:s
verksamhet bör koncentreras till de revisionella
uppgifterna. Regeringen menar dessutom att det ur
styrningssynpunkt är angeläget att organisatoriskt
renodla ekonomistyrningsverksamheten. Detta bör ge
bättre förutsättningar att bidra till utvecklingen av
statsförvaltningen.
Statens ekonomistyrningsfunktion
Regeringens förslag:
Statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och en ny
myndighet inrättas. Den statliga produktionen av
ekonomi- och personaladministrativa system- och
stödtjänster samordnas och integreras i den nya
myndigheten.
Utredningens förslag: RRV:s verksamhetsområde
Verktyg för den ekonomiska styrningen (System och
Stöd) och Kammarkollegiets enhet för administrativ
service överförs till SPV fr.o.m. den 1 januari 1998.
Remissinstanserna: En majoritet av
remissinstanserna ställer sig positiva till förslaget att
samordna den statliga produktionen och servicen av
ekonomi- och personaladministrativa system. Man
pekar bl.a. på att idén med ett statligt grundalternativ
som tillhandahålls av en huvudman bör innebära såväl
effektivitetsvinster som minskad konkurrens mellan
statliga systemproducenter. RRV redovisar i sitt
yttrande alternativa organisatoriska lösningar. Bland
annat pekar RRV på en lösning som i huvudsak
överensstämmer med regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag: Den reviderade
budgetprocessen med ökade krav på budgetdisciplin och
uppföljning förutsätter en hög kvalitet i
utfallsredovisning och koncerninformation, samtidigt
som metoder och system behöver utvecklas för att
stödja styrning och uppföljning av den statliga
verksamheten. De olika leden i
ekonomistyrningsprocessen har en inbördes koppling
och regeringen ser därför en stor fördel i att hålla
samman dessa i en gemensam organisation. Funktionen
för ekonomistyrning skall vara ett stöd för såväl
regeringen som myndigheterna i styrning och
uppföljning av statens verksamhet, ekonomi och
resultat. Den samlade funktionen omfattar normering,
metoder och system för statlig redovisning, kompetens
för kontroll och analys av ekonomisk information samt
för metodutveckling inom ekonomistyrningsområdet. I
ekonomistyrningsfunktionen ingår även att tillhandahålla
IT-verktyg och systemlösningar för ekonomistyrning i
vid mening.
För att upprättahålla och utveckla en hög kompetens
i ekonomistyrningen krävs att verksamheten bedrivs i
nära kontakt med avnämarna, dvs. regeringen och
myndigheterna. Genom en organisatorisk renodling av
ekonomistyrningsfunktionen tydliggörs funktionens
uppdrag, vilket i sig bör öka förutsättningarna för den
nära kontakten med avnämarna. För metodutvecklingen
inom redovisning och resultatstyrning är det dock
väsentligt att ha tillgång till revisionens erfarenheter från
granskningsarbetet i den årliga revisionen och till
effektivitetsrevisionens särskilda studier. Det blir därför
viktigt att etablera samverkansformer som möjliggör
sådan kunskapsöverföring.
I dagsläget är huvuddelen av den statliga
ekonomistyrningsfunktionen organisatoriskt placerad
inom RRV. När det gäller tillhandahållande av
personaladministrativa system är bilden mer splittrad
genom att såväl RRV som SPV tillhandahåller sådana.
För myndigheterna är det ofta en fördel att kunna
integrera ekonomi- och personaladministrativa system,
vilket talar för att även personaladministrativa system
bör inordnas i ekonomistyrningsfunktionen. Detta bör
på sikt leda till minskade drifts- och
investeringskostnader. Effektiviseringen av
systemverksamheten kan ske dels genom att antalet
personaladministrativa system reduceras, dels genom att
de ekonomi- och personaladministrativa systemen
integreras.
Regeringen avser att tillsätta en
organisationskommitté med uppgift att dels föreslå hur
den nya myndigheten för statlig ekonomistyrning skall
organiseras, dels genomföra de praktiska förberedelser
som krävs för att den nya organisationen skall kunna
verka tidigast från den 1 juli 1998. En annan
utgångspunkt för kommitténs arbete är att den nya
ekonomistyrningsmyndigheten i huvudsak skall rymmas
inom nuvarande ekonomiska ramar inom utgiftsområde
2. Regeringen avser att i samband med 1998 års
ekonomiska vårproposition återkomma till riksdagen
med förslag angående den nya myndighetens uppgifter
m.m.
Utrednings- och utvärderingsverksamhet
Regeringens förslag:
Statskontorets verksamhet skall i högre grad inriktas på
att genomföra utvärderingar av principiell och
sektorsövergripande karaktär. För att bl.a. skapa
förutsättningar för detta genomförs en översyn av
styrningen och inriktningen av Statskontorets
verksamhet.
Utredningens förslag: Huvuddelen av de utrednings-
och utvärderingsuppdrag som nu läggs på RRV:s
avdelning för effektivitetsrevision bör istället läggas på
Statskontoret. Tonvikten i utvärderingsverksamheten
bör läggas på utvärderingar av principiell och
sektorsövergripande karaktär. Utvärderingsuppdragen
kan exempelvis avse underlag för en omprövning eller
omformulering av det offentliga åtagandet eller
granskning av styr-, finansierings- och
verksamhetsformer i den statliga verksamheten.
Utvärderingsinsatserna bör också kunna avse enskilda
reformers genomförande och effekter.
Remissinstanserna: Av de åtta remissinstanser som
har kommenterat denna fråga instämmer SCB, Sida,
VTI och Lunds universitet i förslaget att styra över
uppdragsverksamheten från RRV till Statskontoret.
RSV ser snarare att uppdragen utförs och finansieras
inom respektive verksamhetsområde av myndigheter
eller utredningar under respektive fackdepartement.
AMS tvivlar på bredden i Statskontorets kompetens och
anser att möjligheten att lägga uppdrag på RRV skall
kvarstå. Istället bör man söka andra metoder att undvika
att andelen uppdrag blir för stor inom RRV.
Skälen för regeringens förslag: Regeringen och
Regeringskansliet har behov av ett kompetent
utvärderingsorgan. Regeringen har för avsikt att öka
andelen utvärderingsuppdrag till Statskontoret. För att
bl.a. skapa förutsättningar för detta avser regeringen att
under hösten 1997 se över styrning och inriktning av
Statskontorets verksamhet.
En utgångspunkt för denna översyn skall vara att
Statskontoret skall kunna tillgodose regeringens och
Regeringskansliets behov av såväl omfattande
utvärderingar som mera avgränsade och kortsiktiga
utredningsinsatser. En annan utgångspunkt skall vara att
den förändrade inriktningen och en eventuellt ökad
efterfrågan på Statskontorets insatser skall kunna
hanteras inom ramen för befintliga resurser. Regeringen
avser vidare att utveckla Regeringskansliets
beställarkompetens och formerna för beredning av
uppdrag till Statskontoret.
Lokalförsörjningen
Regeringens förslag:
Lokalförsörjningsverket läggs ned från den 1 januari
1998 och verksamheten avvecklas. Uppgifterna att
lämna stöd till regeringen i budgetarbetet samt
förvaltning och avveckling av tomma lokaler läggs på
Statskontoret. Dessa uppgifter bedöms kräva högst 5 - 6
årsarbetskrafter.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens.
Remissinstanserna: Av de tio remissinstanser som
kommenterar förslaget är följande positiva: Stats-
kontoret, Lunds universitet, Pliktverket, RFV, JämO,
SCB, AMS samt Skogsstyrelsen.
Lokalförsörjningsverket anser att det är för tidigt att nu
dra definitiva slutsatser om genomgripande strukturella
förändringar rörande stödet på lokalförsörjningsområdet
till regeringen och de statliga myndigheterna.
Skälen för regeringens förslag: Målet för den
statliga lokalförsörjningen är att den skall skötas på ett
för staten som helhet effektivt sätt. Statens
lokalförsörjningsverk har därför uppgiften att verka för
att kunskapen inom detta området ökar i
Regeringskansliet och i myndigheterna.
Myndigheten är uppdelad i en anslagsfinansierad
stabsdel som stödjer regeringen samt en
avgiftsfinansierad servicedel som på marknadsmässiga
villkor tillhandahåller tjänster på
lokalförsörjningsområdet till statliga myndigheter.
Lokalförsörjningsverket har i sin årsredovisning visat
att myndigheten i allt väsentligt har uppfyllt de krav
regeringen har ställt. Där uppmärksammar myndigheten
regeringen på att brister fortfarande finns vad gäller de
statliga förvaltningsmyndigheternas utövande av
lokalförsörjningsansvaret.
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte
har haft några invändningar i revisionsberättelsen
avseende Lokalförsörjningsverket.
Regeringen konstaterar att intäkterna från avgifterna
i serviceverksamheten inte har täckt kostnaderna sedan
verket bildades 1993. Regeringen erfar också att
myndigheternas efterfrågan av Lokalförsörjningsverkets
service är begränsad. Det finns en privat
konsultmarknad inom detta område. Regeringen
bedömer därför att myndigheterna kan upphandla dessa
tjänster på marknaden och att Lokalförsörjningsverkets
serviceverksamhet bör avvecklas.
Mot bakgrund av utredningens uppgifter om
omfattningen av behovet av stabsstöd menar regeringen
att stabsverksamheten kan begränsas kraftigt.
Regeringens behov av analyser och underlag har
minskat jämfört med då den nya
fastighetsorganisationen bildades. Det var vid
myndighetens bildande svårt att förutse hur efterfrågan
på dess tjänster skulle utvecklas. I nuläget motiverar
inte regeringens behov av stöd en verksamhet av
nuvarande omfattning.
Regeringen har tagit del av Utredningens om
utvärdering av Byggnadsstyrelsens ombildning
slutbetänkande Lokalförsörjning och fastighetsägande
(SOU 1997:96). Denna utredning instämmer i Stabs-
myndighetsöversynens förslag att serviceverksamheten
bör avvecklas och att stabsdelen bör begränsas kraftigt.
Regeringens uppfattning är vidare att myndigheternas
skyldighet att samråda med Lokalförsörjningsverket
inför tecknandet av hyreskontrakt av ekonomisk
betydelse bör avskaffas. Denna regel var lämplig under
en övergångstid men kan avskaffas nu när
myndigheterna har ett antal års erfarenhet av vad
lokalförsörjningsansvaret innebär.
Lokalförsörjningsverkets egen uppföljning visar att
samrådsyttrandena sällan leder till förändringar i de
berörda kontrakten.
Regeringens slutsats av det som redovisats ovan är
att Statens lokalförsörjningsverk skall läggas ned. Vissa
kvarvarande uppgifter att bistå regeringen med underlag
i lokalförsörjningsfrågorna i samband med
budgetprocessen ges till Statskontoret. Inriktningen för
verksamheten under kommande budgetår kommer att
preciseras närmare i regleringsbrevet till Statskontoret.
4.3 Anslagsavsnitt
A 1 Konjunkturinstitutet
1995/96
Utgift
42
678
1
Anslagsspara
nde
915
Därav
1996
Utgift
29
019
1997
Anslag
29
208
2
Utgiftsprogno
s
30
577
1998
Förslag
35
494
1999
Beräkna
t
36
528
2000
Beräkna
t
37
594
1 Beloppen anges i tusental kronor
2 Ytterligare 1,5 miljoner kronor föreslås anvisas på tilläggsbudget
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
De övergripande målen för Konjunkturinstitutets
verksamhet budgetåret 1995/96 har varit att
myndigheten skall följa och analysera den ekonomiska
utvecklingen inom och utom landet, utarbeta prognoser
och bedriva forskning i anslutning härtill. Vidare har
institutet haft i uppgift att ta initiativ för att förbättra den
ekonomiska statistiken samt att även främja
verksamheten vid Finansdepartementets ekonomiska
avdelning.
De viktigaste verksamhetsmålen har varit att ge
underlag till nationalbudgetar enligt nya tidplaner till
följd av omläggningen av budgetåret till kalenderår, att
utveckla en modell för de finansiella marknaderna och
att komplettera prognoserna med medelfristiga
beräkningar.
När det gäller de övergripande målen kan konstateras
att prognosernas träffsäkerhet inte nämnvärt har
förbättrats sedan 1970. Regeringen konstaterar
emellertid att verksamheten i flera avseenden har
utvecklats i positiv riktning under senare år.
Konjunkturinstitutet har successivt stärkt sin
analyskapacitet bl.a. genom sina
barometerundersökningar men också genom
framtagande av kortsiktsindikatorer.
Konjunkturinstitutet har också i ökad omfattning
kompletterat sina prognoser med medelfristiga
beräkningar, vilka mot bakgrund av införandet av
utgiftstaket blir allt viktigare. Forskningen har i större
utsträckning inriktats på att stödja
prognosverksamheten, vilket har inneburit att
relevansen i resultaten har ökat.
Konjunkturinstitutet har under 1997 inkommit med
ett fördjupat budgetunderlag för perioden 1998-2000,
vilket innehåller förslag till ambitionshöjningar inom ett
flertal områden. Regeringen bedömer att det inte nu
finns utrymme för en så betydande höjning av anslaget
som institutet föreslår. Dock bör institutet mot bakgrund
av de nya krav som ställs på myndigheten och de
förändringar som sker i omvärlden tillföras
kompletterande resurser. Den ökade inriktningen på
kvantifierade mål i den ekonomiska politiken ställer
betydligt högre krav på tillförlitlighet i prognosarbetet.
Dessutom har prognoshorisonten förlängts i samband
med införandet av utgiftstaket. Därigenom ökar kraven
på de makroekonomiska modellerna och på
medelfristiga beräkningar, liksom kraven på en breddad
makroekonomisk kompetens. Det är därför nödvändigt
att i första hand stärka den makroekonomiska
kompetensen inom Konjunkturinstitutet.
De hittillsvarande resurserna för internationella
analyser och kontakter har varit begränsade. Inte minst
gäller det den alltmer betydelsefulla utvecklingen på de
finansiella marknaderna. Samtidigt har Sveriges
beroende av utvecklingen i omvärlden ökat kraftigt.
Den ekonomiska integrationen kommer att accentuera
denna utveckling. Regeringen anser att
Konjunkturinstitutet bör beredas större möjligheter att
analysera den internationella och finansiella
utvecklingen samt till ett utökat internationellt utbyte
med organisationer i andra länder, vilka arbetar med
motsvarande frågor.
Sedan 1992 arbetar Konjunkturinstitutet med
utveckling av miljöräkenskaper. Projektet genomförs i
nära samarbete med SCB och Naturvårdsverket.
Huvuduppgiften för institutet är att utveckla monetära
räkenskaper, dvs. sambanden mellan miljö och
ekonomi. Svåra metodproblem återstår att lösa
samtidigt som resurserna för arbetet är små. Regeringen
anser därför att 0,6 miljoner kronor bör tillföras
institutet i utökade årliga anslag för att förstärka
basresurserna i utvecklingen av miljöräkenskaper.
Regeringen bedömer att Konjunkturinstitutet för att
kunna fullgöra sina uppgifter inom anvisade ramar
måste fortsätta att förändra sin organisation i riktning
mot en utvecklad kunskapsorganisation, att effektivisera
arbetet och att gradvis höja kompetensen.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har granskat institutets
årsredovisning och har inga invändningar.
Slutsatser
Den bedömning som regeringen har gjort av
Konjunkturinstitutets verksamhet ger inte anledning att
ompröva verksamheten. Den har i stort sett bedrivits så
att de uppsatta målen har uppnåtts. Regeringen anser
emellertid att Konjunkturinstitutet bör ges ökade
möjligheter att förbättra analyserna och prognoserna
över den samhällsekonomiska utvecklingen, för att
därigenom i ökad utsträckning bidra till att målet
tillförlitliga analyser och bedömningar av den
samhällsekonomiska utvecklingen och den
statsfinansiella utvecklingen, uppnås. Ökad vikt skall
läggas vid metodutveckling för medelfristiga
beräkningar, vid analyserna av den internationella och
finansiella utvecklingen och på att stärka den
makroekonomiska kompetensen. De övriga behov som
regeringen redogjort för behöver också tillgodoses.
Sammantaget bör Konjunkturinstitutet anvisas 6,6
miljoner kronor i utökade årliga anslag.
BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET
UPPDRAGSVERKSAMHET
(TUSENTAL KRONOR)
INTÄKTER (SOM
FÅR
DISPONERAS)
KOSTNADER
RESULTAT
(INTÄKTER-
KOSTNADER)
KOSTNADS-
TÄCKNING
UPPDRAGSGIVAR
E (STAT)
UPPDRAGSGIVAR
E (ÖVRIGA)
Utfall 1995/96
3961
4303
-342
92
70
30
varav 1996
3113
3348
-235
93
60
40
Prognos 1997
3200
2900
300
110
60
40
Budget 1998
3200
3200
0
100
50
50
Beräknat 1999
3900
Beräknat 2000
3900
A 2 Riksrevisionsverket
1995/96
Utgift
252 605
1
Anslags
-
sparand
e
3 515
Därav
1996
Utgift
157 710
1997
Anslag
177 167
Utgifts-
prognos
164 746
1998
Förslag
176 625
1999
Beräkna
t
181 757
2000
Beräkna
t
186 835
1 Beloppen anges i tusentals kronor
Under anslaget finansieras huvuddelen av
effektivitetsrevisionen och den årliga revisionen. Även
verksamheten med prognoser, utfall och ekonomisk
statistik, utvecklingsarbetet kring ekonomistyrning,
normering, budgetprocess m.m. samt viss rådgivning
och stöd till regeringen finansieras i stor utsträckning
från detta anslag. Riksrevisionsverket (RRV) bedriver
också avgiftsfinansierad verksamhet. Det ekonomiska
målet för denna verksamhet är full kostnadstäckning.
Den avgiftsfinansierade verksamhet RRV bedriver avser
viss årlig revision, regeringsuppdrag, utbildning och
rådgivning, redovisnings- och personaladministrativa
system, system för kreditgarantier samt internationella
uppdrag.
Utgiftsprognosen för innevarande år visar på ett
anslagsparande som uppgår till ca 16 miljoner kronor.
Detta förklaras till stor del av ökad personalrörlighet
samt svårigheter att anställa ny personal i samband med
den osäkerhet som råder till följd av pågående
stabsöversyn. Till följd av osäkerheten har även
strategiska satsningar på kompetens- och IT-utveckling
skjutits på framtiden vilket resulterat i att konsult- och
utbildningskostnaderna minskat.
Budgetförslaget för 1998 är en preliminär beräkning
till följd av det förslag som regeringen tidigare redovisat
om bildandet av en ny ekonomistyrningsmyndighet.
Regeringen avser att återkomma i den ekonomiska
vårpropositionen 1998 med förslag angående den nya
myndighetens uppgifter, medelsbehov m.m.
Regeringens överväganden
RRV är central förvaltningsmyndighet för statlig
revision och redovisning. Enligt 44 § lagen (1996:
1059) om statsbudgeten är regeringen
redovisningsskyldig inför riksdagen för den verksamhet
som bedrivs av staten. Enligt 1 § budgetlagen skall
vidare hög effektivitet eftersträvas och god hushållning
iakttas i statens verksamhet. För att tillgodose
budgetlagens krav har regeringen behov av ett starkt
och oberoende revisionsorgan som bedriver revision i
enlighet med god sed. RRV skall bl.a. granska
måluppfyllelsen i statlig verksamhet och härigenom
bidra till en ändamålsenlig, säker och effektiv statlig
förvaltning samt till effektivitet i statliga åtaganden.
Resultatbedömning
De övergripande målen för RRV 1995/96 har varit att
verka för effektivitet i staten och i statliga åtaganden
samt för en säker och ändamålsenlig
ekonomiadministration i den statliga förvaltningen.
Revisionen skall bedrivas oberoende även i förhållande
till den normerande verksamheten vid verket. RRV
skall i sin verksamhet genom kunskapsöverföring,
rådgivning och stöd till regeringskansliet,
myndigheterna m.fl. verka för att ändamålsenliga
åtgärder vidtas samt ge underlag för regeringens arbete
med att ompröva statliga åtaganden.
Enligt regeringens bedömning har myndigheten
bedrivit sin verksamhet i enlighet med de uppställda
målen.
RRV har enligt god revisionssed granskat och
avlämnat revisionsberättelser för samtliga myndigheter.
Tillsammans med de stiftelser och aktiebolag som RRV
granskar uppgår antalet objekt till 478. De uppgifter om
reviderade objekt som redovisas under 1995/96 avser
den slutliga granskningen av 1994/95 års årsredovisning
samt granskningen av den löpande redovisningen för
budgetåret 1995/96.
ANTALET REVIDERADE OBJEKT
1993/94
1994/95
1995/96
Affärsverk
7
4
4
Myndigheter
287
285
289
Statliga bolag
64
80
98
Stiftelser
35
41
50
Övriga
38
39
37
Summa
434
449
478
Den granskning som sker vid den årliga revisionen har
under de senaste åren utvecklats till att inte bara omfatta
myndigheternas finansiella redovisning utan även
resultatredovisningarna och underlaget för
myndighetsledningarnas förvaltning. Antalet
revisionsberättelser med invändning har ökat från 14 st
under räkenskapsåret 1994/95 till 26 st under 1995/96.
Ökningen kan till viss del förklaras av ändrade krav i
redovisningsskyldigheten som trätt i kraft under året.
De iakttagelser och förslag RRV avgivit vid den årliga
revisionen har i 90 % av fallen lett till åtgärder från
regering och myndigheter inom ett år.
RRV följer för andra året även myndigheternas
ekonomiadministrativa standard med hjälp av en årlig
ekonomiadministrativ värdering (EA-värdering).
Myndigheternas EA-standard har förbättrats betydligt
mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96.
Effektivitetsrevisionens verksamhet har koncentrerats
på statsfinansiellt betydande områden. I flera fall är
också de statsfinansiella effekterna av
effektivitetsrevisionen påtagliga och kvantifierbara. Vad
avser de förslag som lämnas till regeringen i
effektivitetsrevisionens rapporter har ca 65 % av de tre
senaste årens rapporter fått påvisbara resultat. Vad
gäller arbetet med att utveckla kvalitet har RRV i
årsredovisningen exemplifierat arbetet med
kvalitetsgranskningar av publicerade rapporter. Bland
annat har externa aktörer i form av expertis på aktuella
sakområden och referensgrupper använts fortlöpande i
arbetet.
Kvaliteten på prognoser, utfall och ekonomisk
statistik har förbättrats. En modell för månadsvis
uppföljning av statsbudgeten har utvecklats under 1996.
Under 1997 följs samtliga anslag och inkomsttitlar
månadsvis upp. Utvecklingen på statsbudgeten redovisas
och presenteras varje månad såväl på detaljnivå som på
aggregerad nivå. Stora skillnader mellan utfall och
budget analyseras och kommenteras. Modellen ger
regeringen förutsättningar att i tid agera för att bl.a.
möta eventuella anslagsöverskridanden. RRV:s insatser
på området har bidragit till tillförlitliga analyser och
bedömningar av den statsfinansiella utvecklingen.
BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET
UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL
KRONOR)
INTÄKTER
(SOM FÅR
DISPONERA
S)
KOSTNADE
R
RESULTA
T
(INTÄKT
-
KOSTNA
D)
KOSTNAD
S -
TÄCKNING
%
Utfall
1995/96
283 585
301 862
-18
277
94 %
varav 1996
187 505
193 033
-5 528
97 %
Prognos
1997
204 500
205 420
-920
100 %
Budget 1998
202 172
202 172
0
100 %
Beräknat
1999
202 172
202 172
0
100 %
Beräknat
2000
192 172
192 172
0
100 %
Budgetåren 1995/96 och 1997 kom 87 % av
avgiftsinkomsterna från statliga myndigheter. Övriga
uppdragsgivare svarar för 13 %. Resultatet har
förbättrats från ett underskott på 18 miljoner kronor
budgetåret 1995/96 till ett prognosticerat underskott på
0,9 miljoner kronor för budgetåret 1997. Detta
förklaras främst av att det under budgetåret 1995/96
genomfördes stora satsningar på bl.a. systemutveckling
och kvalitetsprojekt. Delar av utvecklingssatsningarna
pågick även under 1996. Utvecklingskostnaderna
beräknas i framtiden balanseras av försäljningsintäkter.
BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD TJÄNSTEEXPORT
TJÄNSTEEXPORT
(TUSENTAL
KRONOR)
INTÄKTER
(SOM FÅR
DISPONERA
S)
KOSTNADE
R
RESULTA
T
(INTÄKT
-
KOSTNA
D)
KOSTNAD
S -
TÄCKNING
%
Utfall
1995/96
48 081
47 783
298
101 %
varav 1996
34 388
35 418
-1 030
97 %
Prognos
1997
30 000
29 500
500
102 %
Budget 1998
31 000
30 800
200
101 %
Beräknat
1999
31 000
31 000
0
100 %
Beräknat
2000
31 000
31 000
0
100 %
Tjänsteexporten sker huvudsakligen i biståndsprojekt i
nära samarbete med SIDA. RRV:s arbete består främst
av att bygga upp statliga revisionsorgan, utveckla statlig
redovisning och budgetering i bl.a. Södra Afrika.
Budgetåret 1995/96 och 1997 kom 87 % av
avgiftsinkomsterna från statliga myndigheter. Övriga
uppdragsgivare uppgår till 13 %. Underskottet på ca 1
miljon kronor kalenderår 1996 förklaras av en
periodiseringseffekt och beskriver därmed inte
verksamhetens resultat för kalenderåret.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Regeringen konstaterar att Revisionskontoret vid
Regeringskansliet, som granskar RRV:s årsredovisning,
inte haft några invändningar.
Förändring av verksamheten
Regeringens förslag, som presenterats tidigare under
avsnitt 4.2, innebär att RRV renodlas till ett starkt och
oberoende revisionsorgan som innefattar såväl årlig
revision som effektivitetsrevision. Regeringen föreslår
även att statens ekonomistyrningsfunktion renodlas och
att en ny myndighet inrättas. En organisationskommitté
kommer att få regeringens uppdrag att föreslå vilka
verksamheter som skall ingå i den nya myndigheten.
Slutsatser
Enligt regeringens bedömning har RRV nått goda
resultat vad gäller att granska myndigheternas
redovisning samt att följa upp hur myndigheterna
lyckats bidra till de mål som regeringen ställt upp.
Regeringen anser att RRV skall bidra till att följande
mål uppnås.
– tillförlitliga analyser och bedömningar av den
samhällsekonomiska och den statsfinansiella
utvecklingen,
– effektiv granskning av statlig verksamhet,
– effektiv utvärdering och omprövning av statlig
verksamhet samt
– administrativt stöd av hög kvalitet till statliga
myndigheter.
A 3 Statskontoret
1995/96
Utgift
88 963
1
Anslags
-
sparand
e
13 434
Därav
1996
Utgift
62 209
1997
Anslag
59 325
Utgifts-
prognos
66 400
1998
Förslag
65 370
1999
Beräkna
t
67 256
2000
Beräkna
t
68 054
1 Beloppen anges i tusental kronor
Vid utgången av budgetåret 1995/96 hade Statskontoret
ett anslagssparande på 13 434 000 kronor vilket innebär
att Statskontoret genom ökad omslutning under
budgetåret förbrukat drygt 5 miljoner kronor av sitt
tidigare stora anslagssparande. Innevarande budgetår
visar utfallet för de första sex månaderna att
verksamheten bedrivs enligt plan. Enligt Statskontorets
prognos kommer 7 miljoner kronor av anslagssparandet
att förbrukas under 1997.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Det övergripande målet 1995/96 för Statskontoret har
varit att stödja regeringen i arbetet med att ompröva,
effektivisera och styra statlig och statligt finansierad
verksamhet. Arbetet sker på uppdrag av regeringen
eller efter överenskommelse med Regeringskansliet,
kommittéer och arbetsgrupper som hör till
Regeringskansliet. De viktigaste verksamhetsmålen har
varit att ge stöd i arbetet med att ompröva statlig
verksamhet, utveckla styrning och uppföljning,
effektivisera och förändra verksamhetsformer och
förvaltningsstruktur, utveckla samverkan mellan stat
och kommun, anpassa förvaltningen till EU-
medlemskapet, med stöd av modern informationsteknik
effektivisera myndigheternas samverkan, arbetsformer
och informationsförsörjning samt att utveckla en öppen
och säker elektronisk infrastruktur till stöd för den
offentliga förvaltningens verksamhetsförnyelse.
Statskontorets årsredovisning visar att Statskontoret
genomfört utredningsuppdrag och gjort andra
stabsinsatser av i stort sett samma omfattning som
föregående år. Statskontoret har utfört uppdrag inom
samtliga av regeringen utpekade huvudområden och
gjort insatser åt samtliga departement. Regeringens och
Regeringskansliets efterfrågan på Statskontorets insatser
har varit hög. Statskontoret har tidvis haft svårt att
tillgodose efterfrågan varför vissa uppdrag inte kunnat
genomföras eller måst senareläggas.
Produktivitetsutvecklingen har varit tillfredsställande.
Genomsnittskostnaden för avslutade utredningsuppdrag
liksom genomsnittlig utredningstid har visserligen ökat
under budgetåret, men detta är främst beroende på att
uppdragen blivit mer komplexa och ställt krav på mer
djupgående analyser. Genomsnittskostnaden för
besvarade remisser har däremot minskat. Statskontorets
resultatredovisning har utvecklats till att även omfatta
kvalitetsbedömningar. Ett nytt kvalitetssäkringssystem
har utvecklats och införts. Stor vikt har därvid lagts vid
uppdragsgivarnas syn på kvaliteten i Statskontorets
produkter och tjänster. Enligt de intervjuundersökningar
som genomförts är departementens allmänna
bedömning att kvaliteten i Statskontorets utredningar
och andra insatser är god. Ett sammanvägt
kvalitetsindex visar att Statskontorets styrka ligger i
dess utredar- och rapporteringskompetens. Av de
svarande i kvalitetsundersökningen uppger 80 % att
deras helhetsbedömning av Statskontorets insats är bra
eller mycket bra och 88 % att det är ganska eller
mycket troligt att de kommer att anlita Statskontoret
igen.
Enligt regeringens bedömning har Statskontoret i
huvudsak uppnått resultat i enlighet med det
övergripande målet genom att myndigheten på ett
tillfredsställande sätt genomfört de uppdrag och
stabsinsatser som regeringen och Regeringskansliet
efterfrågat. I förhållande till målen kan dock konstateras
att andelen uppdrag av omprövande och
sektorsövergripande karaktär är låg och under året
minskat ytterligare. Regeringen och Regeringskansliet
har således inte i någon större omfattning efterfrågat
sådana insatser från Statskontoret. Enligt regeringens
mening är det emellertid angeläget att sådana insatser
kommer till stånd. I förra årets budgetproposition
anförde regeringen att Statskontoret fortlöpande bör
uppmärksamma regeringen på behov av
sektorsövergripande och kostnadssänkande åtgärder. I
Statskontorets regleringsbrev för innevarande år har
regeringen också som ett verksamhetsmål angett att
Statskontoret skall utveckla sin uppdragsdialog med
Regeringskansliet så att dialogen i högre grad inriktas
på sådana åtgärder.
Budget för avgiftsbelagd verksamhet
UPPDRAGSVERKSAMHET: INKÖPSSAMORDNING
UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL
KRONOR)
INTÄKTER
(SOM FÅR
DISPONERA
S)
KOSTNADE
R
RESULTA
T
(INTÄKT
-
KOSTNA
D)
KOSTNAD
S -
TÄCKNING
%
Utfall
1995/96
17 465
16 324
1 141
107 %
varav 1996
10 576
12 294
-1 718
86 %
Prognos
1997
15 500
17 100
-1 600
91 %
Budget 1998
17 000
17 000
0
100 %
Beräknat
1999
17 000
Beräknat
2000
17 000
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några
invändningar mot Statskontorets årsredovisning.
Slutsatser
Regeringen anser att Statskontoret skall bidra till att
målet effektiv utvärdering och omprövning av statlig
verksamhet uppnås. Statskontorets verksamhet skall i
högre grad inriktas på att genomföra utvärderingar av
principiell och sektorsövergripande karaktär.
Regeringen avser att göra en översyn av styrning och
inriktning av Statskontorets verksamhet. En
utgångspunkt för översynen skall vara att Statskontoret
skall kunna tillgodose regeringens och
Regeringskansliets behov av såväl omfattande utvärder-
ingar som mera avgränsade och kortsiktiga
utredningsinsatser. En annan utgångspunkt skall vara att
den förändrade inriktingen och en eventuellt ökad
efterfrågan skall hanteras inom ramen för nuvarande
anslagsnivå.
I avvaktan på resultatet av denna översyn bör tills
vidare de verksamhetsmål som angetts för innevarande
år gälla.
Statskontoret skall fortsätta arbetet med att utveckla
sin uppdragsdialog med Regeringskansliet Regeringen
avser också att utveckla Regeringskansliets
beställarkompetens och formerna för beredning av
uppdrag till Statskontoret. Detta görs för att säkra en
hög kvalitet i verksamheten och ett effektivt utnyttjande
av Statskontorets resurser och kompetens som
stabsorgan åt regeringen i förvaltningspolitiska frågor.
Samspelet mellan Regeringskansliet och Statskontoret
skall vidare belysas i den översyn som kommer att
göras.
Regeringen föreslår med anledning av
Stabsmyndighetsöversynen att Lokalförsörjningsverkets
uppgifter att lämna stöd till regeringen i budgetarbetet
samt förvaltning och avveckling av tomma lokaler
överförs till Statskontoret.
Regeringen föreslår att anslaget för år 1998 uppgår
till 65 370 000 kronor. Beräkningen inkluderar en
ökning av anslaget med 4 504 000 kronor för att
finansiera den stabsfunktion för lokalförsörjningsfrågor
som föreslås överföras till Statskontoret.
Anslaget för 1999 har beräknats till 67 256 000
kronor och för 2000 till 68 054 000 kronor.
A 4 Statistiska centralbyrån
1995/96
Utgift
505 555
1
Anslags
-
sparand
e
4 126
Därav
1996
Utgift
381 555
1997
Anslag
328 802
2
Utgifts-
prognos
331 000
1998
Förslag
327 886
1999
Beräkna
t
331 508
2000
Beräkna
t
334 883
1 Beloppen anges i tusental kronor
2 Inklusive 4 700 tkr till regeringens disposition
Vid utgången av budgetåret 1995/96 hade Statistiska
centralbyrån (SCB) ett anslagssparande på 4 miljoner
kronor. Enligt SCB:s prognos, baserad på utfallet av de
sex första månaderna under innevarande budgetår,
kommer anslagssparandet att förbrukas och ca 3
miljoner kronor att utnyttjas av anslagskrediten vid årets
slut. En anledning till detta är stora kostnader för
anpassning av statistiken till EU:s krav och
investeringar i ny teknik samtidigt som besparingar har
gjorts på anslaget.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
De övergripande målen 1995/96 för SCB har varit att
verka för att den statliga statistiken håller en god
kvalitet, är objektiv och görs allmänt tillgänglig med
beaktande av att uppgiftslämnandet underlättas och att
lämnade uppgifter skyddas genom anonymitet och
sekretess. Ett mål har vidare varit att ansvara för
statistikproduktion och internationell rapportering som
inte åligger annan myndighet och att genom
uppdragsverksamhet ytterligare öka statistikens och de
statistiska datalagrens tillgänglighet och användning.
Verksamhetsmålen har varit att (1) producera,
tillhandahålla och utveckla statistiska tjänster, (2) skapa
flexibilitet för nya och ändrade statistikbehov, (3) inrikta
förvaltningsuppgifterna på sektorövergripande insatser
och stöd för utveckling av den officiella statistiken, (4)
vidta åtgärder som möjliggör en ökad tillgänglighet och
ett flexibelt utnyttjande av data, (5) arbeta med
kvalitetsfrågor och utveckla ett system för
kvalitetssäkring av verksamheten, (6) bedriva
verksamheten med ökad kostnadseffektivitet.
Enligt regeringens bedömning har SCB i huvudsak
uppnått resultat i enlighet med de övergripande målen
genom att statistikprodukterna kvalitetsmässigt har
utvecklats övervägande positivt, verksamhetsmålet 1
genom att den löpande statistikproduktionen genomförts
enligt planerna, verksamhetsmålen 2 och 4 genom att
stora satsningar gjorts på centrala databaser,
verksamhetsmålet 3 genom en särskild rapport till
regeringen om samordning av den officiella statistiken,
verksamhetsmålet 5 genom ett brett upplagt
kvalitetsarbete som resulterat i bl.a. snabbare
presentation av statistiken och minskade kostnader.
Enligt regeringens uppfattning finns inte tillräckligt
underlag för att bedöma i vilken utsträckning
verksamhetsmålet 6 uppnåtts.
SCB:s ekonomiska situation har påtagligt försämrats.
Vissa åtgärder har vidtagits för att åstadkomma balans i
ekonomin. Regeringen har beslutat att SCB får använda
10 miljoner kronor av det balanserade resultatet i den
avgiftsfinansierade verksamheten för att under
innevarande budgetår finansiera bl.a. kostnader för
anpassning av statistiken till EU:s krav. Anpassningen
rör i första hand ekonomisk statistik och
arbetsmarknadsstatistik. SCB har också vidtagit åtgärder
som bör leda till rationaliseringsvinster. Det pågående
kvalitetsarbetet är ett led i detta arbete. Dessutom har
lokalytan begränsats, ytterst restriktiv rekryteringspolitik
införts, ett nytt avtal om datordrift slutits och övergång
pågår från stordatordrift till PC-baserad och
databasorienterad statistikproduktion. Regeringen anser,
liksom SCB, att fortsatta åtgärder måste vidtas för att
skapa balans i ekonomin.
BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET
UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL
KRONOR)
INTÄKTER
(SOM FÅR
DISPONERA
S)
KOSTNADE
R
RESULTA
T
(INTÄKT -
KOSTNAD
)
KOSTNADS
-
TÄCKNING
%
Utfall
1995/96
485 000
491
000
-6 000
99%
varav 1996
339 000
350
000
-11
000
97%
Prognos
1997
360 000
368
000
-8 000
98%
Budget 1998
369 000
369
000
0
100%
Beräknat
1999
380 000
377
000
+3
000
101%
Beräknat
2000
395 000
387
000
+8
000
102%
Huvuddelen av den statistik som fördes över till andra
statistikansvariga myndigheter i samband med
statistikreformen år 1994 produceras nu av SCB och
finansieras med avgifter. Den avgiftsfinansierade
verksamheten har ökat kraftigt sedan reformen och
utgör nu ca 50 % av SCB:s totala omslutning.
Verksamhetens inriktning har samtidigt ändrats mot en
större andel mer omfattande och långsiktiga uppdrag.
Cirka 75 % av uppdragsgivarna är statliga myndigheter.
Det negativa resultatet under budgetåret 1995/96 och
prognostiserade negativa resultat under innevarande
budgetår förklaras bl.a. av stora satsningar på
marknadsföring och produktutveckling. SCB har
vidtagit åtgärder för att förbättra den ekonomiska
situationen och beräknar att intäkter och kostnader i
uppdragsverksamheten skall vara i balans år 1998.
Drygt 15 % av intäkterna under budgetåret 1995/96
kom från tjänsteexport. Tjänsteexporten sker
huvudsakligen i långsiktiga biståndsprojekt där SCB
bidrar med kunskap och statistikproduktion. Exporten
har under budgetåret nästan uteslutande varit baserad på
svenskt bistånd genom SIDA. Andelen uppdrag
finansierade genom EU-organ har ökat under året.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket (RRV) har i revisionsberättelsen för
SCB inte något att invända mot myndighetens
årsredovisning, räkenskaper och ledningens förvaltning
för räkenskapsåret 1995/96. RRV har i en
revisionsrapport påtalat att SCB inte gjort någon
heltäckande redovisning mot det i regleringsbrevet
angivna målet att verksamheten skall bedrivas med ökad
kostnadseffektivitet. Enligt regeringen är det viktigt att
få underlag för bedömning av SCB:s
produktivitetsutveckling för att kunna följa upp och
styra verksamheten.
Översyn av statistikreformen
Riksdagen beslutade i november 1992 om förändrade
principer för ansvarsfördelning och finansiering av
den officiella statistiken för att möjliggöra en
effektivare styrning av den statliga
statistikproduktionen (prop. 1992/93:101, bet.
1992/93: FiU7, rskr. 1992/93:122). Den 1 juli 1994
fördes därför ansvaret för den officiella statistiken
inom avgränsade sektorsområden över från SCB till
andra statliga myndigheter. Genom reformen fick
SCB ett uttalat ansvar för samordning och
uppföljning av all officiell statistik samtidigt som
myndighetens statistikansvar koncentrerades till i
första hand arbetsmarknadsstatistik,
befolkningsstatistik och ekonomisk statistik. Med
tanke på de stora förändringar som statistikreformen
innebar är det motiverat att nu utvärdera denna.
Regeringen avser därför att tillkalla en utredare med
uppgift att utvärdera effekterna av reformen. Mot
bakgrund av de stora effekter som EU-
medlemsskapet har haft på statistikens område är det
motiverat att utvärdera även dessa. Det bör
övervägas att också göra en kartläggning av behovet
av statistik i samhället. Detta har inte genomförts
sedan 1979 års statistikutredning.
Slutsatser
Regeringen anser att SCB skall bidra till att målet
tillförlitlig och relevant statlig statistik uppnås.
Myndigheten skall också bidra till att uppnå målet
tillförlitliga analyser och bedömningar av den
samhällsekonomiska och den statsfinansiella
utvecklingen. Vidare skall SCB bidra till att uppnå
målet administrativt stöd av hög kvalitet till de statliga
myndigheterna genom att förvalta och utveckla det
officiella statistiska systemet. Inom ramen för målen
skall SCB särskilt prioritera förbättringar av
nationalräkenskaperna i syfte att stärka underlaget för
regeringens prognoser och uppföljningar av ekonomisk-
politiska mål. SCB bör också prioritera anpassningar av
statistiken till de krav som är beslutade inom EU.
Vidare bör SCB i samband med valtillfällen producera
statistik över personval och EU-parlamentsval.
Myndigheten bör också förstärka urvalet i
undersökningen om hushållens inkomster, årligen
rapportera till EU-kommissionen om sociala utgifter,
tillhandahålla tätare befolkningsframskrivningar samt
med hjälp av registerdata göra förmögenhetsuppgifter
tillgängliga för modellbearbetningar. Regeringen anser
att SCB bör minska ambitionsnivån när det gäller den
årliga befolkningsstatistiken, prognosverksamheten
avseende arbetsmarknad och utbildning,
markanvändningsstatistiken, välfärdsbulletinen, viss
ekonomisk statistik, viss valstatistik och
förvaltningsuppgifterna. Ansvaret för framtagning av en
skattestatistisk årsbok skall föras över till
Riksskatteverket.
Regeringen föreslår att anslaget för år 1998 blir
327 886 000 kronor. I beräkningarna har tagits hänsyn
till en minskning av anslaget med 10 287 000 kronor
som del av riksdagens beslut om ett besparingskrav på
statlig konsumtion på totalt 11 % år 1995/96 - 1998.
Beräkningen inkluderar också en ökning av anslaget
med 3 393 000 kronor för att bl.a. förbättra
nationalräkenskaperna. Ökningen finansieras genom
omfördelning inom utgiftsområde 2 och överföring av
medel från utgiftsområde 1. Omprioriteringarna på
anslaget innebär omfattande förändringar inom vissa
statistikområden vilket ställer höga krav på myndigheten
vad gäller bl.a. intern personalrörlighet och
kompetensutveckling.
Anslaget för år 1999 har beräknats till 331 508 000
kronor och för år 2000 till 334 883 000 kronor.
Beräkningarna inkluderar tidigare beslutad
lokalkostnadsbesparing.
A 5 Folk- och bostadsräkning
1995/96
Utgift
16 689
1
Anslags
-
sparand
e
19
711
Därav
1996
Utgift
16 689
1997
Anslag
70 000
Utgifts-
prognos
35
000
1998
Förslag
70 000
1999
Beräkna
t
70 000
2000
Beräkna
t
13 000
1 Beloppen anges i tusental kronor
Anslaget disponeras av Lantmäteriverket,
Riksskatteverket (RSV) och SCB. En jämförelse mellan
anslag och utgiftsprognos för innevarande budgetår
visar ett stort anslagssparande vilket förklaras av
förseningar i projektet.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Riksdagen beslutade år 1995 att det skall genomföras
registerbaserade folk- och bostadsräkningar vilket
betyder att de uppgifter som tidigare samlats in genom
traditionella folk- och bostadsräkningar med utskick av
blanketter till alla hushåll och fastighetsägare vart femte
år i fortsättningen kan tas in genom befintliga register
när statsmakterna så beslutar (prop. 1995/96:90, bet.
1995/96:FiU6, rskr. 1995/ 96:117). Förutsättningen för
att kunna genomföra registerbaserade folk- och
bostadsräkningar är att det byggs upp ett
lägenhetsregister som bl.a. bygger på ett heltäckande
adressregister och att folkbokföringsadressen
kompletteras med en lägenhetsbeteckning. För att
registervägen kunna samla in uppgift om yrke krävs att
det bildas ett yrkesregister. Regeringen har uppdragit åt
SCB att utreda förutsättningarna för ett yrkesregister.
Uppdraget skall redovisas senast den 15 januari 1998.
Riksdagsbeslutet innefattade en provverksamhet i
Gävle kommun och i Högalids församling i Stockholms
kommun för att närmare kunna pröva tekniken och
precisera kostnaderna för en riksuppläggning.
Regeringen beslutade den 1 februari 1996 att uppdra åt
Lantmäteriverket, RSV och SCB att genomföra
provverksamheten. Regeringen beslutade vidare den 23
maj 1996 att uppdra åt Riksrevisionsverket (RRV) att
granska provverksamheten och lämna förslag till
kostnadsbegränsningar.
Resultatet från provverksamheten är positivt. Det
visar att det genom Lantmäteriverkets uppbyggnad av
lägenhetsregister, RSV:s komplettering av
folkbokföringsadressen och kommunernas medverkan i
uppläggningen är möjligt för SCB att genomföra en
första registerbaserad folk- och bostadsräkning under
senare delen av år 2001. Enligt RRV och de
medverkande myndigheterna finns dock viss osäkerhet i
projektet vad gäller kostnader och tidsplan. Kostnaderna
beräknas nu till ca 320 miljoner kronor, inklusive
beräknad ersättning till kommunerna, vilket är 60
miljoner kronor mer än de ursprungligen uppskattade
kostnaderna. RRV och myndigheterna har föreslagit ett
antal åtgärder som kan sänka kostnaderna. Bland annat
föreslås att rättningsarbetet centraliseras till
Lantmäteriverket i så stor utsträckning som är möjlig
med tanke på kvalitet och kostnader, att
skatteförvaltningen effektiviserar styrningen och
samordningen inom sitt område och att SCB
tillsammans med de andra myndigheterna förbättrar
indatakontrollen i kvalitetsuppföljningen. Både RRV
och de medverkande myndigheterna påpekar att
tidsplanen är mycket pressad och att förseningar i
förberedande moment kan resultera i att folk- och
bostadsräkningen blir försenad.
Adressregistret är en viktig del i uppläggningen av
lägenhetsregistret. En omfattande adressättning på
landsbygden och viss komplettering av tätortsadresser
återstår att genomföra innan adressregistret är
heltäckande.
Utöver kostnader för investeringar i projektet har
Lantmäteriverket och RSV redovisat kostnader för
systemförvaltning, drift och àjourföring när väl
lägenhetsregistret är uppbyggt och folkbokföringen
kompletterad. SCB har redovisat kostnader för
statistikredovisning när systemomläggningen är
genomförd.
RSV och Lantmäteriverket har påtalat att det finns
risk för att uppläggningen av lägenhetsregistret och
folkbokföring på lägenhet försenas och blir dyrare än
beräknat om en fullständig och säker
postnummersättning inte kan åstadkommas. För
närvarande finns postnummer endast för de postadresser
som är kända och godkända av Posten AB. En sådan
princip kan, enligt myndigheterna, inte tillämpas om
kompletta belägenhetsadresser skall kunna fastställas för
alla bostäder i landet. Postnummersystemet måste i så
fall täcka hela landet. Myndigheterna föreslår därför att
postnummersystemet regleras av staten. Mot denna
bakgrund avser regeringen att tillsätta en utredning med
uppgift att se över postnummersystemet.
RRV har påtalat att projektets fortsättning kräver en
bättre styrning än under provverksamheten.
Motiveringen är att flera myndigheter samverkar, att
uppbyggnad av lägenhetsregister och utökning av
folkbokföringen kommer att ske samtidigt i ett stort
antal kommuner och att de osäkra kostnaderna kräver
en bättre kontroll. Regeringen instämmer i RRV:s
synpunkter och avser därför att tillsätta en
genomförandekommitté för att leda och styra det
fortsatta arbetet.
Inom EU pågår ett arbete med att ta fram
rekommendationer som skall gälla för
medlemsländernas nästa folk- och bostadsräkning. De
syftar till att samordna, harmonisera och synkronisera
medlemsländernas nästa planerade folk- och
bostadsräkning. EU:s riktlinjer överensstämmer med
FN:s rekommendationer för nästa folk- och
bostadsräkning i Europa.
Revision
Räkenskaperna för registerbaserad folk- och
bostadsräkning granskas inom ramen för RRV:s årliga
revision av Lantmäteriverket, RSV och SCB.
Slutsatser
Riksdagen konstaterade i sitt beslut år 1995 att det finns
ett starkt dokumenterat behov av statistik på
hushållsnivå och att kraven på hög kvalitet och aktualitet
i hushållsstatistiken är stora. Med registerbaserade folk-
och bostadsräkningar är det möjligt att framställa
statistiken betydligt oftare än vad som gjorts hittills
vilket innebär en klar kvalitetsförbättring av samhällets
behov av information inom detta område. Kommunerna
behöver grundläggande hushållsstatistik för planering,
utvärdering, uppföljning och inte minst
resursfördelning. Statliga myndigheter, bl.a.
Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket använder
hushållsstatistik i betydande omfattning. Forskningens
behov av empiriska data är otvetydigt.
Det positiva resultatet av provverksamheten stärker
regeringens uppfattning om de stora fördelarna med att
övergå till registerbaserade folk- och bostadsräkningar.
Registerbaserade folk- och bostadsräkningar medför på
sikt stora besparingar jämfört med traditionella folk-
och bostadsräkningar. Detta bekräftas av erfarenheter
från Danmark och Finland. Kostnaden för en
registerbaserad folk- och bostadsräkning beräknas till ca
10 miljoner kronor per tillfälle, efter det att
investeringarna genomförts, vilket skall jämföras med
minst 300 miljoner kronor för en traditionell folk- och
bostadsräkning. Andra fördelar är att folkbokföringen
förbättras genom att folkbokföringsadressen
kompletteras med lägenhetsnummer och att
uppgiftslämnarbördan minskar. Ytterligare ett skäl som
talar för en förändring är det relativt stora bortfall som
redovisades i den senaste folk- och bostadsräkningen år
1990.
Regeringen konstaterar att registerbaserade folk- och
bostadsräkningar är ett viktigt led i utvecklingen av
samhällets informationsförsörjning. Riksdagen har
uttalat att samhällets informationsförsörjning är en
prioriterad statlig uppgift (prop. 1995/96:125, bet.
1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282). Regeringen har i
skrivelsen 1997/98:19 Utvecklingen i
informationssamhället föreslagit att huvudinriktningen
för regeringens politik på området ligger fast.
Regeringen anser mot denna bakgrund att de
medverkande myndigheterna tillsammans med
kommunerna bör fortsätta verksamheten med inriktning
mot en första registerbaserad folk- och bostadsräkning
år 2001. Regeringen utgår från att myndigheterna tar till
vara de förslag till förbättringar i verksamheten och de
möjligheter till kostnadsbegränsningar som RRV och
myndigheterna själva har föreslagit. Regeringen
kommer att noga följa kostnadsutvecklingen i projektet.
Regeringen föreslår att anslaget för år 1998 blir 70
miljoner kronor och har beräknat anslaget för år 1999
till 70 miljoner kronor och för år 2000 till 13 miljoner
kronor. Erfarenheterna från provverksamheten visar att
kostnaderna kan komma att bli högre än de
ursprungligen uppskattade. Samtidigt har RRV lämnat
förslag på ett antal åtgärder som bör kunna leda till
besparingar. Sammantaget kan det enligt regeringens
bedömning inte uteslutas att ytterligare medel kommer
att behövas för verksamheten under år 1999 och år
2000.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med
förslag till lagstiftning och informationsfrågor i samband
med den registerbaserade folk- och bostadsräkningen.
A 6 Finansinspektionen
1995/96
Utgift
157 400
1
Anslags-
sparande
-2 351
Därav
1996
Utgift
103 500
1997
Anslag
110 105
2
Utgifts-
prognos
109
000
1998
Förslag
110 875
1999
Beräknat
112 800
2000
Beräknat
111 687
1 Beloppen anges i tusental kronor.
2 Ytterligare 1 500 000 kronor föreslås anvisas på tilläggsbudget
Finansinspektionen anvisas ett ramanslag som skall
täcka kostnaderna för inspektionens verksamhet.
Tillsynsavgifter tas ut av de institut som står under
inspektionens tillsyn. Avgifterna är obligatoriska och
beräknas med utgångspunkt från inspektionens ram-
anslag. Därtill kommer ansökningsavgifter som tas ut
vid prövning av olika typer av ärenden.
Avgiftsinkomsterna tas upp på statsbudgetens
inkomstsida under inkomsttitel och skall överensstämma
med storleken på ramanslaget.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Finansinspektionen är central förvaltningsmyndighet för
tillsynen över finansiella marknader, kreditinstitut och
det enskilda försäkringsväsendet. De övergripande
målen för Finansinspektionen har under 1995/96 varit
att bidra till det finansiella systemets stabilitet och
effektivitet samt att verka för ett gott konsumentskydd.
Det svenska finansiella systemet har under det
senaste budgetåret stabiliserats ytterligare. Den
allmänna ekonomiska och finansiella utvecklingen har
bidragit till detta. Rörelseresultaten för instituten under
inspektionens tillsyn har överlag varit mycket goda
samtidigt som räntor och inflationen sjunkit kraftigt.
Finansinspektionen har i årsredovisningen för
budgetåret 1995/96 anfört bl.a. följande. Inspektionens
nuvarande dimensionering tillåter inte både en fullskalig
satsning på tillsyn och uppföljning samt ett aktivt
normgivningsarbete. Under det gångna budgetåret
innebar det omfattande föreskriftsarbetet, i kombination
med en stor mängd tillståndsärenden, att ambitionsnivån
i den operativa tillsynen begränsades.
Strukturomvandlingar och ändringar i lagstiftningen
ställde under budgetåret krav på ett omfattande
auktorisationsarbete samtidigt som det internationella
samarbetet i olika fora ökade kraftigt. Av
resultatredovisningen framgår att handläggningstiderna
för auktorisationsärenden ökat för både försäkrings- och
kreditmarknadsavdelningen. Detta problem har
inspektionen endast delvis kunnat hantera inom ramen
för givna resurser. Inspektionen har utfört ett
omfattande arbete med författningar på tekniskt svåra
områden. Inom den operativa tillsynen har satsningen
på riskhanteringsfrågor varit stor, vilket lett till ett ökat
medvetande på styrelse- och företagsledningsnivå i
dessa frågor. Inspektionens operativa tillsyn har bidragit
till att stärka internkontrollen i företagen och stabiliteten
på marknaden. Emellertid konstaterar
Finansinspektionen att antalet platsbesök hos institut
under tillsyn inte är tillfredsställande. Det finns även en
risk att effekten av inspektionens insatser stannar på
företagsledarnivå och inte leder till önskade effekter i
instituten som helhet. För att verka för ett gott
konsumentskydd har inspektionen satsat på
förebyggande åtgärder för konsumentfrågorna. Det har
även gjorts en uppföljning av institutens
klagomålshantering samtidigt som ett fördjupat
samarbete med Konsumentverket har påbörjats.
Sammantaget gör regeringen bedömningen att
Finansinspektionen i allt väsentligt har bedrivit
verksamheten i enlighet med sina mål och att
verksamheten har bidragit till effektiviteten och
stabiliteten i den finansiella sektorn. Samtidigt
föreligger dock problem med långa handläggningstider
för vissa ärendetyper och ett inte tillfredsställande antal
platsbesök.
Regeringen aviserade i en tidigare budgetproposition
(prop. 1994/95:100, bilaga 8, s. 96) att ambitionsnivå
och resursbehov för den finansiella tillsynen långsiktigt
skulle analyseras i samband med den fördjupade
prövningen av inspektionen för budgetåren 1997-1999.
Den 1 juni 1995 tillsatte emellertid regeringen en
kommitté med uppdrag att göra en översyn av rörelse-
och tillsynsreglerna för kreditinstitut och
värdepappersbolag (Banklagskommittén, Fi 1995:09,
dir. 1995:106). Kommittén skall värdera hur angelägna
olika tillsynsuppgifter är men även göra en analys av
vilka resurser som fordras för att tillsynsarbetet i
enlighet med kommitténs övriga förslag skall kunna
utföras. I det sammanhanget skall kommittén inte bara
ange önskvärd ambitionsnivå utan också uttala sig om
tillsynsarbetets inriktning vid en oförändrad resursnivå
för Finansinspektionen. Banklagskommitténs arbete bör
inte, som regeringen också påpekade i förra årets
budgetproposition (prop. 1996/97:1 utg.omr. 2 anslag A
6), föregripas. Bedömningen på lång sikt av
ambitionsnivån och resursbehovet för den finansiella
tillsynen bör anstå till dess kommittén avlämnat ett
betänkande. Ett betänkande från Banklagskommittén
beräknas föreligga i slutet av 1997. Regeringens
bedömning av Finansinspektionens resursbehov på lång
sikt bör därför ske i budgetpropositionen för 1999.
I budgetunderlaget för budgetåret 1998 har
Finansinspektionen yrkat en ökning av ramanslaget med
2 900 000 kronor, avseende ökade kostnader dels för
utrikes resor, dels för finansmarknadsstatistiken.
Inspektionen anger att kostnaderna för utrikes resor ökat
kraftigt under de senaste budgetåren främst beroende på
EES-avtalet och sedermera på det svenska EU-
medlemskapet, som bl.a. inneburit att inspektionen har
tillsynsansvar över svenska finansiella instituts utländska
filialer inom EES. De ökade resekostnaderna är en följd
av dels en höjd ambitionsnivå för hemlandstillsynen,
dels deltagande i nya internationella arbetsgrupper, dels
det faktum att inspektionens generaldirektör fr.o.m. den
1 juli 1997 övertog ordförandeskapet för rådgivande
bankkommittén (BAC) inom EU-kommissionen.
Finansinspektionen har det övergripande ansvaret för
den officiella finansmarknadsstatistiken och kostnaderna
belastar inspektionens ramanslag. Huvuddelen av
statistiken framställs av Statistiska centralbyrån (SCB)
på beställning av inspektionen. Kostnaden för detta har
årligen uppgått till ca 9 500 000 kronor. SCB har angett
att EU-anpassningen ställer krav på väsentliga
förändringar av finansmarknadsstatistiken. SCB
uppskattar de ökade kostnaderna till 1 900 000 kronor
för 1998.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har granskat Finansinspektionens
årsredovisning och har inga invändningar.
Slutsatser
Finansinspektionen skall bidra till att målet stabilitet och
effektivitet i det finansiella systemet uppnås.
Inspektionen skall vidare verka för ett gott
konsumentskydd. Inom ramen för detta arbete anser
regeringen att inspektionen bör fortsätta prioriteringen
av riskhanteringsfrågor och tillse att det utförs ett ökat
antal platsbesök hos instituten under tillsyn. Det är även
betydelsefullt att det vidtas åtgärder för att minska
handläggningstiderna för auktorisationsärenden. Mot
denna bakgrund föreslår regeringen i tilläggsbudgeten
att inspektionen får en engångsvis anslagshöjning med
1 500 000 kronor.
Det är även viktigt att Finansinspektionen bedriver
sin verksamhet så att nödvändiga utrikes resor kan
genomföras och finansmarknadsstatistiken kan bekostas.
Det är sannolikt att kraven på statistiken kommer att
öka både vad gäller förbättrad kvalitet och
statistikförsörjning inom nya områden. De ökade
kravens omfattning kan dock inte anges med säkerhet i
dagsläget.
Det är väsentligt att inspektionen utövar en effektiv
hemlandstillsyn bl.a. genom att öka antalet
platsundersökningar i utlandet. Inspektionen har även
viktiga uppgifter att fylla genom generaldirektörens
ordförandeskap i BAC och deltagande i nya
internationella arbetsgrupper. I avvaktan på
Banklagskommitténs betänkande och med hänsyn till att
en bedömning av inspektionens långsiktiga resursbehov
bör ske inför budgetåret 1999, föreslår regeringen
emellertid inte någon höjning av anslaget för budgetåret
1998. För att klara de ökade kraven och förändrade
uppgifterna bör inspektionen göra omprioriteringar i
verksamheten.
A 7 Insättningsgarantinämnden
1995/96
Utgift
6498
1,2,
3
Anslags-
sparande
4112
Därav
1996
Utgift
3135
2, 3
1997
Anslag
2000
Utgifts-
prognos
2000
1998
Förslag
985
1999
Beräknat
1010
2000
Beräknat
1035
1 Beloppen anges i tusental kronor
2 Den 1 juli 1995 - 30 juni 1996 avser Bankstödsnämnden
3 För Insättningsgarantinämnden är summan 862
Insättningsgarantinämnden anvisas ett ramanslag för
förvaltningskostnader. Motsvarande belopp avräknas
från de årliga avgifter som tas ut av de institut som
omfattas av insättningsgarantin och redovisas under
inkomsttitel. De årliga avgifterna för systemet som
helhet skall uppgå till 0,5 % av de garanterade
insättningarna till dess att behållningen i garantisystemet
uppgår till 2,5 % av dessa insättningar. Avgifterna är
negativt relaterade till kapitaltäckningsgraden i instituten
och får variera mellan 0,4 % och 0,6 %. För
kalenderåret 1997 uppgick de sammanlagda avgifterna
till ca 2 037 miljoner kronor.
I samband med avvecklingen den 1 juli 1996 av det
statliga bankstödet ombildades Bankstödsnämnden till
Insättningsgarantinämnden. Vid utgången av budgetåret
1995/96 hade Insättningsgarantinämnden ett
anslagssparande på drygt 4 miljoner kronor som härrör
från Bankstödsnämndens avveckling.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Genom lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, som
trädde i kraft den 1 januari 1996, infördes en statlig
garanti för insättningar hos banker och vissa
värdepappersbolag. Uppgiften att handlägga frågor om
insättningsgaranti lades på Bankstödsnämnden. I
samband med avvecklingen den 1 juli 1996 av det
statliga bankstödet ombildades Bankstödsnämnden till
Insättningsgarantinämnden. Vid ombildningen flyttades
kvarvarande bankstödsuppgifter till Regeringskansliet
och Insättningsgarantinämndens verksamhet renodlades
till att avse insättningsgarantifrågor. De övergripande
målen för nämndens verksamhet under 1995/96 har
varit att på ett kostnadseffektivt sätt administrera
insättningsgarantisystemet och skapa beredskap för att
utbetalningarna vid ersättningsfall kan göras korrekt
inom de tidsramar som lagen om insättningsgaranti
föreskriver.
En av Insättningsgarantinämndens huvuduppgifter är
att se till att organisationen snabbt kan förstärkas i
händelse av ersättningsfall och genom
utbildningsinsatser förbereda en sådan förstärkning.
Nämnden har träffat avtal med Riksbanken, Finans-
inspektionen och Riksgäldskontoret om att dessa
myndigheter skall ställa tjänstemän till förfogande för
att förstärka nämnden vid ersättningsfall. För
närvarande ingår sammanlagt nio personer från dessa
myndigheter i den s.k. beredskapsstyrkan.
Insättningsgarantinämnden har även vidtagit andra
åtgärder som förberedelse inför ett eventuellt
ersättningsfall. Om ett institut som tar emot insättningar
både i Sverige och utomlands fallerar föreligger behov
av samarbete mellan nämnden och motsvarande
utländska garantisystem. Nämnden skall därför ingå och
följa upp samarbetsavtal med företrädare för utländska
garantisystem samt besluta om att insättningar som finns
hos svenska och utländska instituts filialer skall omfattas
av garantin. Nämnden har också påbörjat
överläggningar om samarbetsavtal med företrädare i
Danmark, Finland, Frankrike, Luxemburg, Norge,
Storbritannien och Tyskland.
En annan av Insättningsgarantinämndens
huvuduppgifter är att beräkna och debitera de årliga,
riskrelaterade avgifterna som skall betalas av instituten
samt att förvalta dessa avgifter. Medlen skall placeras
på räntebärande konto i Riksgäldskontoret till rörlig och
fast ränta med olika löptider. I december 1996 beslutade
nämnden att förvaltningen skulle läggas ut på externa
medelsförvaltare. Efter ett upphandlingsförfarande har
avtal träffats med fyra medelsförvaltare som ger
förvaltarna mandat att bedriva aktiv förvaltning inom
vissa ramar som beslutas av nämnden.
Regeringen ser positivt på de av
Insättningsgarantinämnden vidtagna åtgärderna och
bedömer att nämnden har vidtagit viktiga förberedelser
inför ett eventuellt ersättningsfall. Ett visst arbete
återstår dock bl.a. med att vidareutbilda
beredskapsstyrkan och träffa nödvändiga avtal med
utländska myndigheter.
I budgetunderlaget för budgetåret 1998 har
Insättningsgarantinämnden yrkat att nämnden för
budgetåret 1998 anvisas ett ramanslag på 4,2 miljoner
kronor och har anfört bl.a. följande. I det yrkade
beloppet ingår kostnaden för arvode till de externa
medelsförvaltarna. Arvodet till förvaltarna uppgår till en
viss fast andel av marknadsvärdet av de förvaltade
medlen. Storleken på arvodet beror på hur mycket
avgiftsmedel som instituten betalar in samt på resultatet
av förvaltningen. Nämnden har uppskattat kostnaden till
2,2 miljoner kronor för 1998. Den extra kostnaden som
förvaltning i extern regi medför uppvägs enligt
nämnden med stor sannolikhet av ett positivt
förvaltningsresultat. I yrkat belopp ingår också ett
förslag om oförändrat belopp på 2 miljoner kronor
avsett för att täcka övriga förvaltningskostnader.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har granskat
Insättningsgarantinämndens årsredovisning och har inga
invändningar.
Slutsatser
Insättningsgarantinämnden skall på ett kostnadseffektivt
sätt administrera insättningsgarantisystemet och skapa
beredskap för att utbetalningar vid ersättningsfall kan
göras korrekt och inom lagstadgad tid.
I 1997 års budgetproposition redovisade regeringen
att för budgetåren 1998 och 1999 hade ca 1 miljon
kronor reserverats för nämnden inom utgiftsområdet -
vilket var ett betydligt lägre belopp än för år 1997 - och
konstaterade att, även om det första verksamhetsåret
medför vissa engångskostnader, ytterligare medel
sannolikt kommer att behöva tillföras nämnden för
dessa år.
För att Insättningsgarantinämnden under budgetåret
1998 skall kunna uppfylla sina mål finner regeringen att
nämnden har ett behov av ytterligare medel för att täcka
sina förvaltningskostnader. Regeringen anser även att
den extra kostnaden för förvaltningen i extern regi av
avgiftsmedlen framstår som rimlig. Regeringen
konstaterar emellertid att Insättningsgarantinämnden har
ett anslagssparande på 4 miljoner kronor som härrör
från Bankstödsnämnden. Detta anslagssparande bör
Insättningsgarantinämnden utnyttja för att täcka de
ökade kostnaderna under 1998. Regeringen föreslår
därför inte någon ökning av anslaget för budgetåret
1998.
Riksgäldskontoret och kostnader för
statsskuldens förvaltning (anslagen
A 8 och A 9)
Riksgäldskontorets skall ta upp lån i Sverige och i
utlandet för att finansiera löpande underskott i
statsbudgeten samt förvalta statsskulden så effektivt som
möjligt. Det ankommer vidare på Riksgäldskontoret att
tillhandahålla viss kreditgivning till och motta inlåning
från statliga myndigheter och bolag. Riksgäldskontoret
ansvarar även för att utfärda garantier som riksdagen
har beslutat om och att samordna den statliga
garantiverksamheten. Riksgäldskontoret skall dessutom
verka för en god kassahållning inom det statliga
området.
Riksgäldskontorets övergripande mål för
budgetåret 1995/96 var att
– långsiktigt minimera kostnaden för statsskulden
inom ramen för penningpolitikens krav,
– bidra till en god kassahållning i staten och
därigenom minska räntekostnaderna för staten,
– ge lån och placeringsmöjligheter till statliga
myndigheter och bolag till så goda villkor som
möjligt utan att suventionera kundernas verksamhet
samt
– på ett effektivt sätt tillhandahålla och bevaka
garantier enligt beslut av regering och riksdag.
Regeringen bedömer att Riksgäldskontoret i allt
väsentligt har uppnått angivna mål. Nedan följer en
genomgång av de enskilda områdena. Eftersom
kostnader som uppkommer i Riksgäldskontorets
upplåningsverksamhet belastar såväl anslaget A 8 som
A 9 redovisas resultatet inom dessa anslag gemensamt
nedan. Resultatet för garantiverksamheten redovisas
under anslaget A 10.
Resultatbedömning
Upplåning och statsskuldsförvaltning
Riksdagen har satt upp mål för statsskuldförvaltningen.
Riksgäldskontoret har inom ramen för dessa mål av
regeringen givits långtgående befogenheter att välja
upplåningsstrategi. Regeringen anger endast ramar för
omfattningen av valutaupplåningen, medan övriga beslut
om statsskuldpolitiken fattas av Riksgäldskontoret. I
frågor av betydelse för penningpolitiken måste dock
Riksgäldskontoret samråda med Riksbanken.
En väl balanserad statsupplåning i syfte att långsiktigt
hålla nere kostnaderna medför krav på avvägning
mellan olika riskaspekter i upplåningen, särskilt vad
gäller räntebindningstid och valutasammansättning.
Hänsyn måste även tas till hur upplåningen påverkar
marknadens funktionssätt eftersom detta indirekt
påverkar möjligheten att på lång sikt erhålla låga
upplåningskostnader.
Mot bakgrund av statsskuldspolitikens ökade
betydelse tillsatte regeringen i slutet av 1995 en
utredning, Statsskuldspolitiska utredningen, med uppgift
att utreda vissa frågor avseende statens upplåning och
förvaltningen av statsskulden. Utredningen har studerat
statsskuldspolitikens mål och utvärderingsfunktionerna.
Utredningen lämnade sitt betänkande
Statsskuldspolitiken (SOU 1997:66) i april 1997. I detta
finns förslag vad gäller verksamhetens mål och
utvärderingsmetoder. Regeringens förslag med
anledning av betänkandet avses att presenteras i en
proposition våren 1998. I avvaktan på denna föreslås
ingen ändring av de gällande målen. Inte heller föreslås
någon förändring av utvärderingsmetoderna.
Riksgäldskontorets upplåning sker i princip på fyra
marknader;
– den nominella värdepappersmarknaden i kronor,
– den internationella kapitalmarknaden,
– hushållsmarknaden samt
– den reala värdepappersmarknaden i kronor.
Marknaden för nominella värdepapper i kronor utgör
den traditionellt viktigaste finansieringskällan. Efter
avskaffandet av valutalånenormen i december 1992 har
även upplåning på den internationella kapitalmarknaden
utgjort en viktig finansieringskälla för Rikgäldskontoret.
Hushållsmarknadens andel av statsskulden har minskat
under de senaste åren, men utgör ett viktigt komplement
till övriga finansieringskällor. Under 1996 skedde
vidare en markant ökning av andelen reala värdepapper,
främst på bekostnad av nominella värdepapper.
Utvärderingen av Riksgäldskontorets
upplåningsverksamhet sker med hjälp av två, av
Riksgäldskontorets styrelse beslutade, s.k.
riktmärkesportföljer, en för skulden i svenska kronor
och en för skulden i utländsk valuta.
Riktmärkesportföljerna avspeglar en hypotetisk,
standardiserad upplåningsstrategi. För att utvärdera
Riksgäldskontorets resultat studeras skillnaden mellan
kostnaderna för den verkliga skuldens förvaltning och
de beräknade hypotetiska kostnaderna för
riktmärkesportföljerna. Regeringens utvärdering sker
över rullande femårsperioder. Såväl hushållsupplåning
som kontorets in - och utlåningsverksamhet till statliga
myndigheter ingår i riktmärkesportföljen i svenska
kronor. Upplåningen på realobligationsmarknaden
utvärderas på annat sätt, vilket redovisas nedan, och
ingår inte i riktmärkesportföljen.
Resultatet för området upplåning och
skuldförvaltning har enligt regeringens bedömning i allt
väsentligt varit tillfredsställande. Kostnaderna för
statsskulden har under de senaste fem budgetåren (som
omfattar 5½ kalenderår) understigit
riktmärkesportföljernas kostnader med 6,2 miljarder
kronor. Under budgetåret 1995/96 var den verkliga
skuldens kostnader 9,6 miljarder kronor högre än
riktmärkesportföljernas. Resultaten för de fyra
marknaderna kommenteras ytterligare i det följande.
STATSSKULDENS SAMMANSÄTTNING DEN 30 JUNI ÅREN 1993-1997
MILJARDER KRONOR
1993
1994
1995
1996
1997
Nominella
värdepappersmarknaden
479,4
668,3
807,6
826,6
823,0
- Statsobligationer
414,7
510,0
593,5
631,4
653,6
- Statsskuldväxlar
233,8
149,9
213,1
195,1
159,1
- Kontokredit/dagslån
-169,1
8,4
1,0
0,1
10,3
Reala värdepappersmarknaden
-
3,1
11,6
49,1
82,5
Hushållsmarknaden
132,9
131,5
124,9
117,2
106,2
- Premieobligationer
52,4
58,4
62,9
57,7
59,3
- Allemansspar
67,0
62,8
50,4
47,6
36,3
- Sparobligationer
5,1
-
-
-
-
- Riksgäldskontot
8,4
10,3
11,6
11,9
10,6
Inlåning
8,4
-
-
-
-
Hela kronskulden
620,7
802,9
944,1
992,9
1011,7
Internationella kapitalmarknaden
339,7
375,7
426,3
380,7
421,2
Statsskulden
960,6
1178,6
1370,4
1373,6
1432,8
Kortfristiga placeringar
-
-
0,3
4,2
0,0
Utlåning1
100,5
129,1
155,6
141,5
39,8
1 Fr.o.m. 1994-06-30 netto, dvs. efter avdrag för inlåningar
Upplåning på den nominella
värdepappersmarknaden
Under de senaste fem budgetåren har den sammanlagda
kostnaden för den nominella statsskulden i kronor
överstigit riktmärkesportföljens kostnad med 5,1
miljarder kronor. Den största delen av den högre
kostnaden hänförs till budgetåret 1995/96, då den
verkliga skuldens kostnad var 14,2 miljarder kronor
högre än riktmärkesportföljens kostnad. Resultatet för
budgetåret 1995/96 förklaras av att den genomsnittliga
löptiden (durationen) på den inhemska skulden har varit
högre än riktmärkesportföljens. Detta innebar att den
faktiska skuldens marknadsvärde ökade mer än
riktmärkesportföljens då räntorna föll under perioden.
Den högre durationen beror dels på att
Riksgäldskontoret under ett flertal tillfällen 1996
överskattat upplåningsbehovet vilket orsakat en
överlikviditet vilken påverkat durationen, dels på att in-
och utlåningsverksamheten till statliga myndigheter och
bolag - en verksamhet som Riksgäldskontoret saknar
möjlighet att direkt kontrollera omfattningen av -
bidragit till en högre duration. Eftersom
Riksgäldskontoret strävar efter att agera med
förutsägbarhet i emissionsverksamheten i syfte att uppnå
långsiktigt låga kostnader har kontoret inte på kort sikt
justerat för de förändringar i durationen som orsakats av
dessa faktorer. Vidare har durationen i den faktiska
kronskulden varit högre än riktmärkets p.g.a. att
Riksgäldskontoret under budgetåret fortsatt arbetet med
att förlänga den genomsnittliga löptiden på skulden.
Detta har gjorts i syfte att minska refinansieringsrisken
och stabilisera statens räntekostnader.
Det sammanlagda resultatet för upplåningen i
nominella värdepapper i kronor under de senaste fem
budgetåren är negativt. Det fastställda målet har därmed
inte uppnåtts. Regeringen delar dock Riksgäldskontorets
uppfattning att det nuvarande riktmärket för skulden i
svenska kronor är befattat med brister som instrument
för resultatutvärdering. Hänsyn måste även tas till de
marknadsvårdande insatser Riksgäldskontoret genomför
i syfte att främja effektiviteten på den inhemska
penning- och obligationsmarknaden, vilka ej ger
synbara effekter i resultatutvärderingen mot
riktmärkesportföljen. Genom att verka för en väl
fungerande och effektiv statspappersmarknad kan
Riksgäldskontoret bidra till långsiktigt lägre
upplåningskostnader för staten. Under budgetåret har
Riksgäldskontoret genomfört ett antal insatser i detta
syfte. Exempel på detta är effektivare
emissionsförfarande, emissioner i löptidssegment enligt
internationell praxis och uppbyggande av grund för
futureshandel. Regeringen ser med tillfredsställelse på
de åtgärder som Riksgäldskontoret genomfört på den
inhemska marknaden i syfte att förbättra effektiviteten.
Likt tidigare år vill därför regeringen betona att
resultatbedömningen av inhemsk upplåning inte enbart
kan baseras på en jämförelse med riktmärkesportföljen.
Upplåning på den internationella
kapitalmarknaden
Sett över de senaste fem budgetåren har förvaltningen
av den utländska skulden medfört en besparing på totalt
11,3 miljarder kronor jämfört med riktmärket i utländsk
valuta. Under budgetåret 1995/96 uppnåddes en
besparing på totalt ca 4,7 miljarder kronor. Genom
välavvägda justeringar av ränterisken uppnådde
Riksgäldskontoret en räntemässig besparing på 2,1
miljarder kronor jämfört med riktmärket.
Valutapositionerna bidrog med 2,3 miljarder kronor,
framförallt till följd av en försvagning av japanska yen
och en förstärkning av italienska lire. Riksgäldskontoret
anlitar tre externa förvaltare, vilka ansvarar för
förvaltning av en mindre del av skulden.
Riksgäldskontorets skuldförvaltning uppvisar ett bättre
resultat än den mest framgångsrika av dessa förvaltare.
Utlandsupplåningen och den ovan nämnda förvaltningen
av den utestående utlandsskulden utvärderas skilda från
varandra. Även upplåningen på den internationella
kapitalmarknaden har varit framgångsrik under
budgetåret 1995/96. Jämfört med andra likvärdiga
låntagare har upplåningskostnaden varit 0,15
procentenheter lägre. Detta motsvarar en lägre
nuvärdesberäknad upplåningskostnad på 960 miljoner
kronor.
RESULTAT AV UPPLÅNING OCH SKULDFÖRVALTNING BUDGETÅREN 1991/92-1995/96
MILJARDER KRONOR
1991/92
1992/93
1993/94
1994/95
1995/961
TOTALT
Nominell inhemsk upplåning
-750
7110
3890
-1130
-14230
-5110
Skuldförvaltning i utländsk valuta
435
6090
1173
-1045
4668
11321
Summa
-315
13200
5063
-2175
-9562
6211
1 Budgetåret 1995/96 omfattar 18 månader.
RESULTAT AV HUSHÅLLSUPPLÅNINGEN. BESPARINGAR GENOM UPPLÅNING FRÅN HUSHÅLLEN
JÄMFÖRT MED RIKSGÄLDSKONTORETS ALTERNATIVA UPPLÅNINGSFORMER BUDGETÅREN
1991/92-1995/96
MILJARDER KRONOR
1991/92
1992/93
1993/94
1994/95
1995/961
TOTALT
Allemansspar
1500
2300
352
242
253
4647
Premielån
224
22
56
43
126
471
Riksgäldskonto
24
17
10
85
-11
125
Totalt
1748
2339
418
370
368
5243
1 Budgetåret 1995/96 omfattar 18 månader.
Regeringen bedömer att upplåningen på den
internationella kapitalmarknaden bedrivits effektivt och
ändamålsenligt. Riksgäldskontoret har uppnått ett gott
resultat genom ett flexibelt agerande vad gäller
marknader, tekniker och tidpunkter. Regeringen ser
med tillfredsställelse på resultatet av förvaltningen av
skulden i utländsk valuta, vilken bidragit till väsentliga
besparingar för staten.
Hushållsupplåning
Den nominella hushållsupplåningen utvärderas genom
att jämföras med riktmärkesportföljen i kronor.
Därutöver beräknar Riksgäldskontoret resultatet för
hushållsupplåningen genom en jämförelse med kontorets
alternativa upplåningskostnad på den nominella
värdepappersmarknaden. Vid denna sistnämnda
jämförelse har upplåningen på hushållsmarknaden under
de fem senaste åren inneburit besparingar på ca 5,2
miljarder kronor. Under budgetåret 1995/96 uppgick
besparingarna till 368 miljoner kronor, vilket innebär en
minskning på årsbasis jämfört med tidigare år.
Riksgäldskontorets upplåning på hushållsmarknaden
har under senare år minskat både i absoluta tal och mätt
som marknadsandelar, dels till följd av ökad konkurrens
från alternativa sparformer, dels till följd av borttagna
skatteförmåner för allemanssparandet. Under
budgetåret minskade upplåningen från hushåll med 9,3
miljarder kronor, främst på grund av ett fortsatt utflöde
ur allemanssparandet. Dessutom förföll de två största
premielånen på tillsammans 18,5 miljarder kronor till
inlösen, samtidigt som nyupplåningen i
premieobligationer stannade vid 15 miljarder kronor. I
föregående års budgetproposition (prop.1996/97:1, bet.
1996/97: FU2 ) angavs hushållsupplåningen som ett
prioriterat område inför 1997. För att återvinna
marknadsandelar på hushållsmarknaden har
Riksgäldskontoret därför inlett en satsning på utökad
kundvård, vidareutveckling av säljkanaler och
produktutveckling. I syfte att ge Riksgäldskontoret
möjlighet att se över sitt produktutbud för att kunna
erbjuda konkurrenskraftiga produkter på denna marknad
beslöt riksdagen i samband med den ekonomiska
vårpropositionen (1996/97:150) att ge Riksgäldskontoret
möjlighet att ta emot inlåning på konto från allmänheten
i egen regi.
Resultatet för hushållsupplåningen under
femårsperioden är enligt regeringen tillfredsställande,
men regeringen noterar att resultatet under de senaste
åren försämrats. Målet för hela Riksgäldskontorets
upplåning är att långsiktigt minimera kostnaderna. I
detta syfte skall Riksgäldskontoret via
hushållsupplåningen söka uppnå största möjliga
kostnadsbesparing i förhållande till kontorets alternativa
upplåningsformer på penning- och
obligationsmarknaden. Enligt regeringens mening skall
Riksgäldskontoret endast bedriva upplåning från
hushållen i den mån denna upplåning – inklusive
kontorets administrationskostnader – är billigare än
dessa alternativa låneformer. Detta gäller såväl för
marknaden i dess helhet som för de enskilda
låneinstrumenten på denna marknad. Som konstaterats
ovan har hushållsupplåningen totalt sett bidragit till lägre
kostnader för staten. Regeringen noterar emellertid att
Riksgäldskonto under budgetåret 1995/96 ej täckt sina
kostnader. Utvärderingen bör dock ej baseras på ett
enskilt år, utan bör enligt regeringens mening ske över
en femårsperiod. Under femårsperioden uppvisar
Riksgäldskonto ett positivt resultat.
Riksgäldskontorets hushållsupplåning har under de
senaste budgetåren tappat andelar av den totala
hushållsmarknaden. Detta har inneburit att statens
kostnadsbesparing av att låna på denna marknad
reducerats väsentligt sedan början av 1990-talet. Denna
utveckling har fortsatt under budgetåret 1995/96.
Regeringen finner det angeläget att Riksgäldskontorets
satsning på detta område fullföljs under 1998 i syfte att
uppnå fortsatt låga upplåningskostnader för staten.
Upplåning på den reala värdepappers-
marknaden
Under budgetåret bidrog upplåning via realräntelån i en
ökad omfattning till finansieringen av statsskulden.
Sedan början av 1996 säljer kontoret realobligationer
löpande, och ej som tidigare via auktioner. Detta har
bidragit till en ökad efterfrågan. Volymen
realobligationer ökade från 12 miljarder kronor vid
budgetårets början till 74 miljarder kronor vid dess slut.
Regeringen anser att ökningen av upplåningsvolymerna
i realobligationer är tillfredsställande, men noterar
samtidigt att denna positiva utveckling mattats av under
första halvåret 1997. Den minskade försäljningen under
början av 1997 är huvudsakligen en följd av förändrade
marknadsförutsättningar.
Reala lån innebär att låntagaren kompenseras för
den verkliga inflationen under perioden. Detta innebär
att man ej ställer krav på någon riskpremie till följd av
osäkerhet om framtida inflation, vilket i sin tur
reducerar statens räntekostnader. I syfte att utvärdera
upplåningen på den reala värdepappersmarknaden har
Riksgäldskontoret beräknat hur stor genomsnittlig
inflationspremie som staten undvikit att betala genom att
emittera realräntelån istället för nominella obligationer.
Utvärderingen avser tiden mars 1996 till årsskiftet
1996/97. Under denna period emitterade
Riksgäldskontoret realräntelån för sammanlagt 46
miljarder kronor. Med utgångspunkt från
marknadsaktörernas uppmätta inflationsförväntningar
uppgår denna besparing till 0,86 % under mätperioden.
Jämförelsen för de längsta lånen är dock behäftade med
metodtekniska problem, då det inte finns relevant
nominell alternativupplåning på dessa löptider. Ingår
endast de tre kortaste lånen blir premien istället 0,45 %.
Det skall noteras att en slutlig jämförelse mellan real
och nominell upplåning kan göras först när lånen
förfallit och utfallet av den faktiska inflationen är känd.
Riksgäldskontoret påpekar att resultatet skall tolkas med
försiktighet. Regeringen ser med tillfredsställelse på det
försök till utvärdering av realobligationsupplåningen
som Riksgäldskontoret utfört, men konstaterar att
ytterligare utveckling av utvärderingsmetoderna krävs
för en tillförlitlig utvärdering av upplåningen på denna
marknad.
Riskkontroll
RRV påvisade i sin revisionsrapport 1994/95 brister
i Riksgäldskontorets interna riskhanterings- och
kontrollsystem. I föregående års budgetproposition
angavs riskkontrollen som ett prioriterat område
inför 1997. En rad åtgärder har vidtagits i syfte att
åtgärda dessa brister. En omorganisering av
upplåningsverksamheten har skett, vilket inneburit
att riskkontroll och back-office bildat fristående
funktioner. Internrevisionen har organisatoriskt
flyttats från att ligga under riksgäldsdirektören till att
ligga under styrelsen. I syfte att bidra till höjd
kvalitet och säkerhet inom riskkontroll,
analysverksamhet samt betalningsförmedling
påbörjades under budgetåret implementeringen av ett
nytt finansadministrativt datasystem. Problem har
dock uppstått vid införande av detta system, vilket
medfört att arbetet med att förstärka riskkontollen i
denna del försenats. Regeringen ser trots dessa
problem med tillfredsställelse på det arbete som
påbörjats för att förstärka Riksgäldskontorets
riskkontroll. Regeringen finner det angeläget att
Riksgäldskontoret satsning inom området
riskkontroll fullföljs under 1998.
Kassahållning
Riksgäldskontoret har koncentrerat insatserna inom
detta område till att i samarbete med
Riksrevisionsverket genomföra en uppföljning, dels av
räntekontomodellen, dels av den tidigare genomförda
översynen av betalningstidpunkter i staten. Därutöver
har Riksgäldskontoret under budgetåret haft en
fortlöpande uppföljning av större in- och utbetalningar
på statsverkets checkräkning. Detta har medfört en
större uppmärksamhet hos myndigheter och bidragit till
att dessa effektiviserat sina betalningsrutiner i
kostnadsbegränsande syfte. Riksgäldskontoret har även
uppmärksammat effekterna av den s.k.
täckningskontrollen som bankerna infört. Denna
kontroll medför att överföring av medel till statsverket
ej kan genomföras samma dag, vilket på årsbasis
beräknas ge upphov till ränteförluster för staten om ca
40 miljoner kronor. F.n. pågår diskussioner om
lösningar på detta problem. Vidare har under budgetåret
en genomgång av tidpunkten för Arbetsmarknadsverkets
och Riksförsäkringsverkets betalningar och vissa
betalningar till kommuner gjorts. När detta projekt
avslutats beräknas besparingsmöjligheterna för staten
uppgå till 100 miljoner kronor vid nuvarande ränteläge.
Regeringen bedömer att Riksgäldskontorets
kassahållningsverksamhet varit tillfredsställande under
budgetåret 1995/96 och att den bidragit till väsentliga
besparingar för staten.
In - och utlåning till statliga institutioner
Riksgäldskontoret har till uppgift att tillhandahålla lån-
och placeringsmöjligheter till statliga institutioner till så
goda villkor som möjligt utan att deras verksamhet
subventioneras. Inlåningen ökade under budgetåret med
drygt 40 miljarder kronor till drygt 68 miljarder kronor.
Utlåningen minskade samtidigt med 65 miljarder
kronor, och uppgick till 119 miljarder kronor i slutet av
budgetåret.
Avgifter som tas ut för in - och
utlåningsverksamheten skall täcka de administrativa
kostnader som verksamheten medför. Under de senaste
fem budgetåren har dock avgifterna varit på sådan nivå
att ett betydande överskott genererats. Överskottet har
minskat under de senaste åren. Kontoret sänkte
avgifterna vid halvårsskiftet 1996 vilket förväntas leda
till en bättre balans mellan verksamhetens avgifter och
kostnader.
BUDGET FÖR IN- OCH UTLÅNINGSVERKSAMHETEN
UPPDRAGSVERKSAM
HET
TUSENTAL KRONOR
INTÄKTER
KOSTNADER
RESULTAT
KOSTNADS-
TÄCKNING %
UPPDRAGSGIVARE
STATEN %
UPPDRAGSGIVARE
ÖVRIGA %
Utfall 1995/96
47 167
-13 527
33 640
349%
91%
9%
Varav 1996
25 140
-9 675
15 465
260%
91%
9%
Prognos 1997
19 900
-12 641
7 259
157%
91%
9%
Budget 1998
15 000
-12 835
2 165
117%
91%
9%
Beräknat 1999
15 000
-12 835
2 165
117%
91%
9%
Beräknat 2000
15 000
-12 835
2 165
117%
91%
9%
RESULTAT AV IN- OCH UTLÅNINGSVERKSAMHET BUDGETÅREN 1991/92-1995/96
MILJONER KRONOR
1991/92
1992/93
1993/94
1994/95
1995/961
Avgifter
27,1
40,6
68,1
34,0
47,11
Administrativa kostnader
2,3
5,6
7,8
9,0
13,5
Netto
24,8
35,0
60,3
25,0
33,6
1 I beloppet ingår ränteintäkter från Riksgäldskontorets räntekonto med 4,5 miljoner kronor.
Utlåningsverksamheten utvärderas även genom
enkätundersökningar bland berörda statliga institutioner.
Den senaste undersökningen gav till resultat att
kvaliteten totalt sett förbättrats och ligger på en hög
nivå. När det gäller kontorets rådgivning och service
uppfattades den mindre positivt än tidigare, även om
den alltjämt bedömdes vara tillfredsställande. Kontoret
överväger åtgärder för att förbättra rådgivningen.
Enligt regeringens bedömning har Riksgäldskontoret
i huvudsak bedrivit in- och utlåningsverksamheten i
enlighet med uppsatta mål. Regeringen har tidigare
noterat att Riksgäldskontorets avgifter tycks vara högt
satta. Det redovisade resultatet indikerar fortfarande
alltför höga avgifter i verksamheten. Regeringen
förutsätter att åtgärder vidtas om fortsatt överskott
uppstår även efter den vidtagna avgiftsjusteringen.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser.
Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse gjort
bedömningen att årsredovisningen i allt väsentligt är
rättvisande. Det har, enligt Riksrevisionsverket, vid
granskningen inte framkommit något väsentligt som
tyder på att ledningens förvaltning inte står i
överensstämmelse med tillämpliga föreskrifter och
särskilda regeringsbeslut.
A 8 Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader
1995/96
Utgift
113 804
1
Anslags
-
sparand
e
10 174
Därav
1996
Utgift
79 238
1997
Anslag
83 348
2
Utgifts-
prognos
83 880
1998
Förslag
82 644
1999
Beräkna
t
85 093
2000
Beräkna
t
78 892
1 Beloppen anges i tusental kronor
2 I tilläggsbudget föreslås att ytterligare 2,5 mkr flyttas från A 9
Anslaget disponeras för löne-, systemutvecklings-,
lokal- samt övriga förvaltningskostnader vid
Riksgäldskontoret. Anslagssparandet är planerat att
täcka kapitalkostnaderna för ett nytt finansadministrativt
system.
Regeringens överväganden
I syfte att möjliggöra en förstärkning av
riskkontrollverksamheten samt en satsning på ökad
hushållsupplåning föreslog regeringen i
budgetpropositionen för 1997 att Riksgäldskontoret
skulle anvisas 4,2 miljoner kronor som en varaktig
ökning av förvaltningskostnadsanslaget samt 2,3
miljoner kronor som en engångsvis förstärkning under
1997. Regeringens förslag antogs av riksdagen.
Riksgäldskontoret har i sitt budgetunderlag för
budgetåret 1998 yrkat på att den engångsvisa
förstärkningen 1997 skall bli varaktig.
Riksgäldskontoret framhåller att varken förstärkning av
riskkontroll eller satsningen på ökad hushållsupplåning
kan åstadkommas genom tillfälliga insatser under
enstaka år.
Riksgäldskontorets verksamhet omorganiserades
under 1996 i syfte att uppnå större effektivitet och
samtidigt möjliggöra fortsatta rationaliseringar.
Åtgärderna som vidtagits är delvis en följd av det
övergripande besparingskravet på statliga myndigheter
som omfattat Riksgäldskontoret men även av interna
krav på att skapa utrymme för anställning av
kvalificerad arbetskraft. Regeringen bedömer att det
inte finns möjligheter till fortsatta rationaliseringar i
verksamheten på kort sikt. Samtidigt är det av stor vikt
att satsningar på riskkontroll och hushållsupplåning
fullföljs för att målet om långsiktig kostnadsminimering
skall uppnås. Mot bakgrund av ovanstående föreslår
regeringen att Riksgäldskontoret tilldelas en varaktig
höjning av anslaget med 2,3 miljoner kronor.
Enligt beslut av riksdagen skall ett nytt
garantissystem införas för staten. Beslutet innebär bl.a.
att Riksgäldskontoret skall överta ansvaret för statlig
garantihantering vid sidan av den som ligger inom
Bostadskreditnämndens och Exportkreditnämndens
anvarsområden. Riksdagbeslutet innebär även att
Riksgäldskontorets garantiverksamhet huvudsakligen
skall finansieras utanför statsbudgeten via
marknadsmässiga garantiavgifter. Under 1997 har
administrationskostnader för garantiverksamheten
belastat anslaget A 8 Förvaltningskostnader med 6,1
miljoner kronor. Regeringen föreslår att dessa kostnader
förs bort från anslaget. Till den del kostnaderna avser
garantier utfärdade innan 1997 skall dessa belasta
anslaget A 10. För nyare garantier skall kostnaderna
belasta det räntekonto utanför statsbudgeten mot vilket
såväl infrianden som avgifter förs .
Hushållsupplåningen innebär en kostnadseffektiv
upplåning för staten jämfört med alternativa
upplåningsformer. Statens besparingar genom denna
upplåning har dock som konstaterats ovan minskat
under de senaste åren. Riksgäldskontoret har i detta
syfte under året sett över produktutbud och säljkanaler.
Översynen visade bl.a. att Riksgäldskontoret genom
inlåning i egen regi skulle kunna erbjuda en
konkurrenskraftig sparform samtidigt som det skulle
innebära en kostnadseffektiv upplåning för staten. I
samband med den ekonomiska vårpropositionen
(1996/97:150) beslöt riksdagen att genom en ändring av
bankrörelselagen ge Riksgäldskontoret möjlighet att ta
emot inlåning på konto från allmänheten i egen regi.
Riksgäldskontorets ursprungliga planer innebar att en
del av administrationen för denna nya sparform,
Riksgäldsspar, skulle upphandlas externt, s.k. out-
sourcing. Kostnaderna för inköp av dessa externa
tjänster skulle då ha belastat anslaget A 9 Kostnader för
upplåning och låneförvaltning. Närmare utredning har
dock visat att detta ej är en framkomlig väg vilket
innebär att detta arbete istället måste utföras inom
Riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret föreslår därför att
6 miljoner kronor år 1998 och 6 miljoner kronor år
1999 överförs från anslaget A 9 Kostnader för
upplåning och låneförvaltning till anslaget A8
Förvaltningskostnader. Efter 1999 bedömer
Riksgäldskontoret att finansieringen av kostnaderna för
denna nya produkt kan ske genom interna
rationaliseringar.
Som ovan konstaterats finner regeringen det
angeläget att den påbörjade satsningen på
hushållsupplåningen fullföljs i syfte att uppnå låga
upplåningskostnader för staten. Regeringen har utifrån
det underlag som lämnats av Riksgäldskontoret funnit
att den nya sparformen synes ha goda förutsättningar att
ge staten lägre upplåningskostnader. Regeringen
föreslår därför att Riksgäldskontoret ges möjlighet att
genomföra satsningen på Riksgäldsspar genom att den
av kontoret föreslagna omfördelningen mellan anslagen
A 9 och A 8 genomförs.
Riksgäldskontoret måste till skillnad från övriga
statliga aktörer övergå till euro redan från
starttidpunkten i det fall riksdagen beslutar att Sverige
skall delta i EMU. I enlighet med Europeiska rådets
resolution från Madrid 1995 skall ny omsättningsbar
offentlig skuld i de deltagande länderna utfärdas i euro
från och med den 1 januari 1999. Riksgäldskontoret har
därutöver i en rapport till regeringen (Dnr. Fi 96/4562)
bedömt det som lämpligt att en konvertering till euro av
den utestående stocken görs direkt vid inträdet i
valutaunionen. Riksgäldskontoret har i budgetunderlaget
för 1998 därför begärt medel för att täcka kostnader för
anpassning och omprogrammering av datasystem vid en
eventuell svensk övergång till euro. Dessa kostnader har
uppskattats till ca 20 miljoner kronor vardera 1998 och
1999. Det är emellertid idag inte sannolikt att Sverige
kommer att delta i valutaunionen från den 1 januari
1999. Regeringen föreslår därför att kontoret under
1998 inte anvisas extra medel för dessa kostnader.
A 9 Riksgäldskontoret:
Kostnader för upplåning
och låneförvaltning
1995/96
Utgift
1 537
942
1
Därav
1996
Utgift
787 576
1997
Anslag
1 500
000
2
Utgifts-
prognos
1 082
664
1998
Förslag
769 000
1999
Beräkna
t
669 000
2000
Beräkna
t
800 000
1 Beloppen anges i tusental kronor
2 I tilläggsbudget föreslås att 2,5 mkr flyttas till anslaget A 8
Anslaget avser andra kostnader för upplåning och
låneförvaltning än finansiella kostnader och
Riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader. Anslaget
belastas huvudsakligen av inköp av externa tjänster för
upplåning och skuldförvaltning. Avvikelsen mellan det
anslagna beloppet 1997 och utgiftsprognosen är främst
en följd av lägre provisionskostnader för upplåningen på
de internationella kapitalmarknaderna.
Möjlighet till anslagssparande förekommer ej på
detta anslag då outnyttjade medel på anslaget ej får
överföras till följande budgetår.
Regeringens överväganden
Riksgäldskontorets uppgift är att förvalta statsskulden så
kostnadseffektivt som möjligt. Det är därför av största
vikt att anslagsstrukturen skapar incitament för en
optimal förvaltning. Inom Finansdepartementet har av
denna anledning under våren 1997 initierats en översyn
av Riksgäldskontorets anslagsstruktur. Syftet har varit
att identifiera och reducera negativa incitamentseffekter
som riskerat att uppkomma p.g.a. den befintliga
strukturen på anslagen.
Med den nuvarande anslagsstrukturen är utfallet på
anslaget A 9 Kostnader för upplåning och
låneförvaltning till stor del beroende av på vilken
marknad upplåningen genomförs. Upplåningen på de
internationella kapitalmarknaderna är exempelvis
traditionellt förenade med relativt höga
provisionkostnader. Storleken på provisionerna skiljer
sig dock mellan olika utländska marknader.
Riksgäldskontoret genomför upplåning på en marknad
som är förenad med höga provisionskostnader endast
om detta medför en totalt sett lägre upplåningskostnad
efter att även räntekostnaderna vägts in i kalkylen. Med
nuvarande anslagsstruktur ligger provisionskostnaderna
för upplåning på de internationella kapitalmarknaderna
inom det fastställda utgiftstaket medan räntekostnaderna
ligger utanför.
I en situation där upplåningen på de internationella
marknaderna i större omfattning än budgeterat bör
genomföras på ”provisionstunga” marknader för att
vara kostnadseffektiv kan Riksgäldskontoret tvingas
avstå från upplåning på dessa marknader för att inte
överskrida anslaget A 9. Istället måste upplåningen
genomföras på en alternativ marknad som är förenad
med lägre provisionskostnader. Detta således trots att
den provisionstunga upplåningen totalt sett kan innebära
en förmånligare finansiering för staten.
Riksgäldskontoret har möjlighet att begära ytterligare
medel i tilläggsbudget, men upplåningsbeslut är ofta inte
av sådan karaktär att det är möjligt att invänta
tilläggsbudgetens jämförelsevis långsamma
beslutsprocess. Istället föreslår regeringen att kostnader
för utlandsupplåningen som är att betrakta som
räntenära bör flyttas utanför utgiftstaket. Således
föreslås att 700 miljoner kronor i kostnader för
försäljnings-, inlösen- och förvaltningsprovisioner samt
kreditavgifter i samband med upplåning på de
internationella kapitalmarknaderna flyttas från anslaget
A 9 Kostnader för upplåning och låneförvaltning till
utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m, anslaget C 1
Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med
upplåning och skuldförvaltning.
Som beskrivits ovan föreslår regeringen även att 6
miljoner kronor överförs 1998 och 6 miljoner kronor
1999 från anslaget A 9 Kostnader för upplåning och
låneförvaltning till anslaget A 8 Förvaltningskostnader.
A10 Riksgäldskontoret:
Garantiverksamhet
1995/96
Utgift
-326 575
1
Därav
1996
Utgift
-162 638
1997
Anslag
1
Utgifts-
prognos
-243
220
1998
Förslag
1
1999
Beräkna
t
1
2000
Beräkna
t
1
1 Beloppen anges i tusental kronor
Under anslaget redovisas delar av den statliga
garantiverksamheten. Anslaget får användas för att
täcka eventuella förluster till följd av vissa garantier.
Till och med budgetåret 1997 utgörs dessa dels av
statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare
av fartyg, dels av statliga garantier som inte belastar
annat anslag på statsbudgeten. Anslaget får även
användas för att täcka eventuella förluster som
uppkommer i samband med Riksgäldskontorets utlåning
till statliga bolag. Regeringen föreslår nedan att anslaget
fr.o.m. 1998 endast skall omfatta av Riksgäldskontoret
före år 1997 utfärdade garantier som inte faller under
annat anslag. Även garantier utfärdade vid en senare
tidpunkt men som utfärdats inom garantisystem som
införts innan 1997 skall belasta detta anslag. Slutligen
skall förvaltningskostnader förknippade med dessa
garantier belasta anslaget.
Lönekostnader och andra förvaltningskostnader i
verksamheten belastar t.o.m. budgetåret 1997 anslaget
A 8 Förvaltningskostnader. Övriga utgifter skall
finansieras av verksamhetens intäkter, huvudsakligen
influtna avgifter och återvunna medel. Överskottet i
verksamheten förs mot inkomsttitel i statsbudgeten.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Riksgäldskontorets totala garantiåtagande uppgick vid
utgången av budgetåret 1995/96 till 169,4 miljarder
kronor. Detta innebär en ökning under budgetåret med
93,8 miljarder kronor. Av ökningen hänförs 90
miljarder kronor till ändrade redovisningsprinciper
beträffande kapitaltäckningsgarantier. Tidigare har
dessa åtaganden erhållit ett symboliskt värde på en
krona. Numera beräknas dessa åtaganden utifrån
respektive företags totala utlåning. Exkluderas effekten
av denna förändring i redovisningsprinciper ökade
Riksgäldskontorets garantiåtagande under budgetåret
med 3,8 miljarder kronor.
Den finansiella sektorn är dominerande i
Riksgäldskontorets garantiportfölj. Fördelat på tolv
företag finns garantier som motsvarar ca tre fjärdedelar
av portföljens värde. Betydande garantitåtaganden finns
gentemot Stadshypotekskassan, Statens
Bostadslåneaktiebolag (SBAB) och Venantius AB.
Kapitaltäckningsgarantierna är obegränsade såväl i tid
som i belopp. Därutöver har verksamhetens garanti- och
riskhantering i hög grad varit knuten till olika
infrastruktursatsningar och projekt inom
fastighetssektorn.
Verksamhetens resultat framgår av nedanstående
tabell.
Riksgäldskontoret påpekar i sin årsredovisning att
kontorets garantiportfölj består av ett mindre antal stora
engagemang, varför resultatet varje givet år inte kan
förväntas ligga nära noll. Regeringen delar
Riksgäldskontorets uppfattning att det årliga resultatet
därför ger ringa vägledning i bedömningen om
effektivitet och måluppfyllelse. Utvärderingen av
verksamhetens måluppfyllelse skall istället koncentreras
på att bedöma formerna och metoderna för
riskvärdering och prissättning och inte till det årsvisa
resultatet. I denna mening syftar det pågående
utvecklingsarbetet rörande principer och rutiner för
riskbedömning och avgiftssättning till att öka mål-
uppfyllelsen.
Slutsatser
Riksdagen har godkänt att en ny modell för
garantihanteringen inom staten skall införas.
Modellen innebär att risken i varje
garantiengagemang beräknas och att denna ligger till
grund för bestämningen av den årliga
garantiavgiften. Till den del avgifter inte erhålls
avseende garantiföremål är det fråga om en statlig
subvention som skall belasta ett anslag.
Huvudansvaret för de statliga garantierna skall bäras
av Exportkreditnämnden, Statens
bostadskreditnämnd och Insättningsgarantinämnden
inom sina resp. områden och av Riksgäldskontoret
för alla övriga områden. Den slutliga
ansvarsfördelningen mellan Riksgäldskontoret och de
övriga garantimyndigheterna skall utredas vidare.
Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag
att den nya modellen skall börja tillämpas redan under
budgetåret 1997 för nya garantier. I och med införandet
av den nya modellen blir denna garantiverksamhet helt
avgiftsfinansierad. Kostnaderna för verksamheten
kommer då inte att belasta statsbudgeten utan föras mot
ett räntekonto dit också garantiavgifterna och kostnader
för infriade garantier förs. Samtidigt beslöt riksdagen att
garantier utfärdade tidigare än 1997 skulle omfattas av
det nya systemet från och med 1998. Som konstaterats
ovan (volym 1) kommer detta inte att kunna ske som
planerat. Regeringen föreslår därför att dessa garantier
även fortsättningsvis skall ligga inom ramen för anslag
A 10. Exempel på garantier som kommer att ligga
under A 10 är garantierna för Öresundsförbindelsen,
Stockholmsleder och Sverigehuset i S:t Petersburg.
BUDGET FÖR DEN AVGIFTSBELAGDA GARANTIVERKSAMHETEN, NYA GARANTIER
UPPDRAGSVERKSAM
HET
TUSENTAL KRONOR
INTÄKTER
KOSTNADER
RESULTAT
KOSTNADS-
TÄCKNING %
UPPDRAGSGIVARE
STATEN %
UPPDRAGSGIVARE
ÖVRIGA %
Budget 1998
193 500
-193 500
0
100%
100%
0
Beräknat 1999
134 000
-134 000
0
100%
100%
0
Beräknat 2000
110 000
-110 000
0
100%
100%
0
RESULTAT AV RIKSGÄLDSKONTORETS GARANTIVERKSAMHET BUDGETÅREN 1991/92-1995/96
MILJONER KRONOR
1991/92
1992/93
1993/94
1994/95
1995/96
Intäkter
Garantiavgifter
144
166
235
244
250
Uppskrivning av infriade garantier
96
4
66
1014
2
Övrigt
1
8
165
86
114
Summa intäkter
241
178
466
1344
366
Kostnader
Lämnat kapitaltillskott
-
-
-
1000
-
Nedskrivning regressfordringar
-
10
75
10
-
Förvaltning
5
6
6
7
12
Övrigt
92
-
3
39
Summa kostnader
97
16
81
1020
51
Överskott
144
162
385
324
315
A 11 Statens lokalförsörjningsverk:
Avvecklingskostnader
Nytt anslag
1998
Förslag
8 500 1
1 Beloppen anges i tusental kronor
Lokalförsörjningsverkets anslagssparande för bugetåret
1995/96 är 14,7 miljoner kronor och har uppstått till
följd av att verksamheten under föregående år bedrivits
med en lägre volym än vad regeringen tidigare
beräknat. Regeringen har under 1995/96 dragit in 25
miljoner kronor av anslagssparandet.
Regeringens överväganden
Myndighetens verksamhet har berörts av
Stabsmyndighetsöversynen i delbetänkandet Reformerad
stabsorganisation (SOU 1997:80). Regeringen redovisar
sina överväganden med anledning av betänkandet i
avsnitt 4.2. Verksamheten berörs också av Utredningen
om utvärdering av Byggnadsstyrelsens ombildning i
slutbetänkandet Lokalförsörjning och fastighetsägande
(SOU 1997:96) Regeringen har i sina överväganden
tagit hänsyn till vissa slutsatser i detta senare
betänkande.
Till följd av regeringens förslag skall myndigheten
fr.o.m. den 1 januari 1998 övergå till att enbart utgöra
en avvecklingsorganisation för kvarvarande personal.
Regeringen kommer att utse en särskild avvecklare som
leder verksamheten.
För avvecklingen av verket föreslår regeringen att ett
nytt anslag som uteslutande skall användas för detta
ändamål anvisas. Myndighetens anslagssparande skall
utnyttjas för att vid utgången av innevarande år lösa det
ackumulerade underskottet i myndighetens
avgiftsfinansierade verksamhet. Resterande medel dras
in till statsbudgeten. Verksamheten kommer att
avvecklas helt under 1999.
För budgetåret 1998 föreslår regeringen att
8 500 000 kr anvisas.
A 12 Täckning av merkostnader
för lokaler
1995/96
Utgift
41 062
1
Därav
1996
Utgift
23 487
1997
Anslag
19 500
Utgifts-
prognos
16 100
1998
Förslag
20 000
1999
Beräkna
t
20 100
2000
Beräkna
t
16 000
1 Beloppen anges i tusental kronor
De utgifter som belastar anslaget är hyror för vissa
tomställda lokaler som staten har betalningsansvaret för
till dess avtalen går att avveckla. De huvudsakliga
faktorer som styr utgifterna på området är avtals-
konstruktionerna samt möjligheterna att upplåta
lokalerna i andra hand.
Regeringens överväganden
Till följd av att kostnaderna totalt sett minskat föreslår
regeringen en besparing på anslaget motsvarande 4
miljoner kronor, i förhållande till vad regeringen
beräknade i budgetpropositionen för 1997.
Slutsatser
För budgetåret 1998 har regeringen beräknat anslaget
till 20 000 000. För 1999 och 2000 har anslaget
beräknats till 20 100 000 kr respektive 16 000 000 kr.
A 13 Nämnden för offentlig
upphandling
1995/96
Utgift
9 376
1
Anslags
-
sparand
e
4 838
Därav
1996
Utgift
6 400
1997
Anslag
6 348
Utgifts-
prognos
7 818
1998
Förslag
6 292
1999
Beräkna
t
6 481
2000
Beräkna
t
6 595
1 Beloppen anges i tusental kr
Nämnden hade vid ingången av 1997 ett stort
anslagssparande. Detta beror främst på att nämnden,
som bildades den 15 mars 1993, inte var fullt utbyggd
förrän 1995. Enligt nämndens prognos kommer
anslagssparandet att vara förbrukat efter 1999 års
utgång.
Anslagssparandet har använts på det sätt som
regeringen angav i 1995 års budgetproposition,
nämligen bl.a. för finansiering av extra anställd
personal och viss statistikinsamling.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Det övergripande målet för Nämnden för offentlig
upphandling (NOU) 1995/96 har varit att verka för att
offentlig upphandling sker affärsmässigt, effektivt, i
enlighet med lagen (1992:1528) om offentlig
upphandling (LOU), EG:s rättssystem på området och
WTO-överenskommelsen om upphandling (GPA).
De viktigaste verksamhetsmålen för NOU har varit
att lämna muntlig och skriftlig information för att
underlätta tillämpningen av upphandlingsreglerna och att
tillse att regelverket efterlevs. Inom utvecklingsområdet
har verksamhetsmålet varit att nämnden skall följa
direktivförändringar och rättstillämpningen inom EU
samt följa den allmänna utvecklingen inom offentlig
upphandling i syfte att föreslå nödvändiga ändringar i
lagen om offentlig upphandling samt bidra till att skapa
en effektivare och mer miljömedveten upphandling.
Enligt regeringens bedömning har nämnden i huvudsak
uppnått resultat i enlighet med de uppsatta målen. Inom
informationsverksamheten har bl.a. en omfattande
telefonrådgivning bedrivits. Nyhetsbrev med
information i upphandlingsfrågor har vidare getts ut
kvartalsvis. Tillsynsverksamheten har koncentrerats på
yttranden i klagomålsärenden. Inom utvecklingsområdet
har insatserna varit förhållandevis stora. Nämnden har
bl.a. tillsammans med Naturvårdsverket och
Kemikalieinspektionen gett ut en miljörapport och en
vägledning benämnd På miljöns sida.
Enligt årsredovisningen är efterfrågan på information
från NOU mycket stor. Detta hänger intimt samman
med att de regler som avser upphandling över
tröskelvärdena är komplicerade. För en hel del
upphandlande enheter är även upphandling under
tröskelvärdena ett problem: Det största antalet
domstolsavgöranden avser upphandling under
tröskelvärdena. På grund av att informationsinsatserna
har fått ett så stort utrymme har den egentliga
tillsynsverksamheten getts låg prioritet. Mot denna
bakgrund har nämnden fått regeringens uppdrag att
överväga om informationsverksamheten kan minska och
en ökad tyngd läggas på tillsynsverksamheten.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har
haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende
NOU.
Övrigt
Lagen om offentlig upphandling styr
anskaffningsverksamheten bl.a. inom stat, kommun,
landsting och vissa statliga bolag. Nämnden för offentlig
upphandling (NOU) inrättades 1993 i samband med
omläggningen av upphandlingssystemet bl.a. till följd av
att EU:s regelverk infördes. Det bedömdes att behovet
av stöd och hjälp särskilt i inledningsskedet skulle bli
mycket stort. Mot bakgrund av den problembild som
successivt har vuxit fram anser regeringen att NOU:s
framtida roll och uppgifter nu måste ses över.
Förutsättningar måste skapas för en effektivare offentlig
upphandling. Bl.a. bör tillsynsverksamheten preciseras
och möjligheterna till sanktioner övervägas.
Slutsatser
Regeringen anser att NOU skall bidra till att målet
effektiv offentlig upphandling uppnås. Inom ramen för
detta skall nämnden utveckla upphandlingsverksamheten
bl.a. genom att föreslå ändringar i
upphandlingsreglerna. NOU skall också bidra till att
målet administrativt stöd av hög kvalitet till statliga
myndigheter uppnås bl.a. genom att informera om
gällande regelsystem. Regeringen anser att
tillsynsverksamheten skall prioriteras.
Regeringen föreslår att anslaget för 1998 uppgår till
6 292 000 kr. För 1999 har anslaget beräknats till
6 481 000 kr och för 2000 till 6 595 000 kr.
A 14 Ekonomiska rådet
1995/96
Utgift
2 000
1
Reservati
on
568
Därav
1996
Utgift
1 200
1997
Anslag
1 705
Utgifts-
prognos
2 273
1998
Förslag
1 680
1999
Beräkna
t
1 736
2000
Beräkna
t
1 794
1 Beloppen anges i tusental kronor
Kostnaderna för Ekonomiska rådet avser främst
arvoden för Ekonomiska rådets ledamöter, arvoden för
beställda forskningsuppsatser samt kostnader i samband
med publicering och övrig presentation av
forskningsresultaten.
Vid utgången av budgetåret 1995/96 hade
Ekonomiska rådet ett anslagssparande på 568 000
kronor. Detta sparande förklaras främst av att
Ekonomiska rådets arbete under budgetåret 1995/96
framför allt ägnades åt den av regeringen initierade
EMU-utredningen, vilken delvis finansierades med
särskilda medel. Enligt Ekonomiska rådets
budgetprognos kommer en del av föregående budgetårs
anslagssparande att tas i anspråk under innevarande
budgetår.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Ekonomiska rådet är ett organ knutet till
Finansdepartementet. Rådet består av
nationalekonomiska forskare förordnade på i
normalfallet tre år av regeringen. Vidare är
Konjunkturinstitutets generaldirektör adjungerad
medlem. Ekonomiska rådets övergripande mål 1995/96
har varit att initiera forskning och utredningsarbete av
särskilt intresse för den ekonomiska politikens
utformning och att bidra till att nationalekonomiska
forskningsresultat får en vidare spridning. Vidare skall
Ekonomiska rådet bistå Finansdepartementet och
Konjunkturinstitutet med råd i vetenskapliga frågor.
Genom sin verksamhet fungerar rådet som en länk
mellan Finansdepartementet respektive
Konjunkturinstitutet och den nationalekonomiska
forskningen.
De övergripande målen för Ekonomiska rådets
verksamhet har enligt regeringens bedömning uppnåtts,
bland annat har ett forskningsprojekt om
finansmarknaden redovisats. Vidare deltog rådet i den
utredning om konsekvenserna av ett eventuellt svenskt
medlemskap i EMU som presenterades under hösten
1996. Regeringen anser att Ekonomiska rådets roll som
initiativtagare till forskning och som länk mellan
Finansdepartementet och den nationalekonomiska
forskningen är mycket betydelsefull för
tillhandahållandet av ett gediget underlag för den
ekonomiska politikens utformning. Rådet har också en
viktig uppgift som rådgivare till Konjunkturinstitutet i
vetenskapliga frågor, särskilt inom områdena
makroekonomi, modellbyggande och miljöekonomi.
Revision
Revision av Ekonomiska rådet görs som en del av
Revisionskontorets vid Regeringskansliet revision av
Finansdepartementet. Kontoret har inte haft några
invändningar.
Slutsatser
Regeringen anser att Ekonomiska rådet skall bidra till
att målet om tillförlitliga analyser av den
samhällsekonomiska och den statsfinansiella
utvecklingen uppnås.
Regeringen föreslår att anslaget för år 1998 uppgår
till 1 680 000 kronor.
Anslaget för 1999 har beräknats till 1 736 000 kronor
och för 2000 till 1 794 000 kronor.
A 15 Vissa nämnder m.m.
1995/96
Utgift
1 681
1
Därav
1996
Utgift
1 088
1997
Anslag
1 552
Utgifts
-
progno
s
1 552
1998
Förslag
1 588
1999
Beräkna
t
1 638
2000
Beräkna
t
1 690
1 Beloppen anges i tusental kronor
Flertalet nämnder handhar frågor inom det
arbetsgivarpolitiska området. Nämnderna kan därvid ha
att pröva frågor om ersättningar som regleras i
kollektivavtal, pröva tvistefrågor som rör tillämpningen
av avtal, pröva frågor om disciplinansvar och
avskedande beträffande innehavare av högre statliga
anställningar etc.
Från anslaget betalas utgifter - i regel arvoden till
ledamöter och ersättare m.m. - för Statens
tjänstebostadsnämnd, Statens trygghetsnämnd,
Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor, Skiljenämnden
för arbetsmiljöfrågor, Statens ansvarsnämnd, Offentliga
sektorns särskilda nämnd, Kontraktsdelegationen,
Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd, Statens
utlandslönenämnd, Statens krigsförsäkringsnämnd och
Statens krigsskadenämnd. Från anslaget betalas även
Sveriges bidrag till Nordiska skattevetenskapliga
forskningsrådet.
Prognosen för innevarande budgetår pekar mot att
nuvarande anslag kommer att förbrukas.
Regeringens överväganden
Statens krigsskadenämnd har i budgetunderlaget för
1998-2000 begärt ytterligare medel. Mot bakgrund av
pågående beredning av betänkandet Försäkring under
krigsförhållanden (SOU 1994:130) föreslår regeringen
inte nu någon höjning av anslaget.
Den huvudsakliga faktorn som styr utgifterna på
området är hur arbetsbelastningen påverkar antalet
sammanträden vid nämnderna eftersom de flesta
arvoden utgår per sammanträde.
Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till att
Nämnden för vissa statliga pensionsfrågor har upphört.
Revision
Revision av nämnderna görs som en del av
Revisionskontorets vid Regeringskansliet revision av
Finansdepartementet. Regeringen konstaterar att någon
invändning inte riktats mot nämnderna.
A 16 Bokföringsnämnden
1995/96
Utgift
4 833
1
Därav
1996
Utgift
3 406
1997
Anslag
4 468
Utgifts-
prognos
4 468
1998
Förslag
5 394
1999
Beräkna
t
5 501
2000
Beräkna
t
5 611
1 Beloppen anges i tusental kronor
Bokföringsnämnden består av en ordförande och tio
andra ledamöter. Kanslifunktionen fullgörs av
Finansinspektionen. Nämnden har vidare två
permanenta arbetsgrupper som stöd för kansliet.
En jämförelse mellan budget och utfall år 1995/96
visar att nämnden har förbrukat ca 1,7 miljoner kronor
mindre än budgeterat. Detta förklaras främst av att
projektkostnader inte har uppstått i den omfattning som
var planerad.
Innevarande budgetår överensstämmer utgifts-
prognosen med anslagets nivå.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Budgetåret 1995/96 var det övergripande målet för
myndigheten att främja utvecklingen av god
redovisningssed i företagens bokföring och offentliga
redovisning. Detta sker bl.a. genom att nämnden
utarbetar allmänna råd inom sitt verksamhetsområde.
Bokföringsnämnden är vidare statens expertorgan i
redovisningsfrågor vilket medför att nämnden även
biträder Regeringskansliet i redovisningsfrågor,
deltar i utredningar inom kommittéväsendet samt
yttrar sig över författningsförslag. En annan viktig
uppgift är att avge yttranden till domstolar om vad
god redovisningssed innebär i olika hänseenden.
Av nämndens årsredovisning framgår att
verksamheten i stor utsträckning påverkas av arbetet
med ny lagstiftning på redovisningsområdet.
Regeringen har inga invändningar mot den om-
prioritering som nämnden har behövt göra på grund av
bl.a. arbetet med den nya redovisningslagstiftningen
eller i övrigt mot den av nämnden bedrivna
verksamheten.
Det övergripande målet att främja god
redovisningssed i företagens bokföring och offentliga
redovisning är enligt regeringens bedömning uppfyllt.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
RRV:s revisionsberättelse över Bokföringsnämndens
årsredovisning innehåller inte någon invändning.
Slutsatser
Bokföringsnämndens arbete bör även fortsättningsvis
inriktas på att främja utvecklingen av god
redovisningssed i företagens bokföring och offentliga
redovisning. Nämnden bör också kommande år vid
behov bistå Regeringskansliet med det fortsatta arbetet
med ny redovisningslagstiftning. Behovet av råd och
anvisningar på redovisningsområdet är stort, inte minst
för de små och medelstora företagen. Det är särskilt
möjligheterna till förenklingar som här bör tas till vara.
Med tanke på den omfattande kompletterande
normgivning som behövs med anledning av den nya
redovisningslagstiftningen bör nämnden få ökade
resurser för budgetåret 1998 med 1 miljon kronor.
Förstärkningen har finansierats genom omfördelning
inom utgiftsområdet. Arbetet med kompletterande
normgivningen beräknas ta flera år i anspråk.
Regeringen föreslår att anslaget för år 1998 blir
5 394 000 kronor.
A 17 Bidrag till Stiftelsen för
utvecklande av god
redovisningssed
1995/96
Utgift
900
1
Därav
1996
Utgift
600
1997
Anslag
800
Utgifts-
prognos
800
1998
Förslag
800
1999
Beräkna
t
800
2000
Beräkna
t
800
1 Beloppen anges i tusental kronor
Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för
utvecklande av god redovisningssed, som bildats
gemensamt av staten genom Bokföringsnämnden,
Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) och
Sveriges Industriförbund. Förutom de tre stiftarna
bidrar nu även Stockholms Fondbörs, Svenska
Bankföreningen och Sveriges Försäkringsförbund till
finansieringen av stiftelsens verksamhet. Stiftelsen skall
främja utvecklandet av god redovisningssed i större
företag som sprider information till ett stort antal
intressenter (publika företag). Stiftelsen har utsett ett
redovisningsråd som skall svara för normgivningen.
Regeringen föreslår att anslaget för år 1998 uppgår
till 800 000 kronor.
A 18 Utvecklingsarbete
1995/96
Utgift
36 862
1
Utgående
reservati
on
33
578
Därav
1996
Utgift
33 600
1997
Anslag
32 570
Utgifts-
prognos
30
000
1998
Förslag
30 170
1999
Beräkna
t
30 170
2000
Beräkna
t
30 170
1 Beloppen anges i tusental kronor
Anslaget har en stor ingående reservation 1997.
Reservationen har uppstått då Finansdepartementet inte
alltid kunnat bedöma omfattningen av utvecklingsarbetet
inom nedan nämnda områden.
Anslaget används av Finansdepartementet för att
bekosta utvecklingsarbete avseende styrning,
budgetering och redovisning av statens inkomster,
utgifter, tillgångar och skulder. Regeringen bedömer att
den förändrade budgetprocessen inklusive införandet av
ett utgiftstak medför ytterligare utvecklingsarbete
framför allt vad gäller uppföljnings- och
prognosmetoder. Reservationen beräknas tas i anspråk
under de kommande åren för ett projekt benämnt
VESTA.
VESTA-projektet syftar till att skapa ett ett integrerat
statligt koncernsystem för prognos, budgetering,
koncernredovisning, resultatstyrning och
betalningsinformation (se volym1). De kvantifierbara
vinsterna av projektet hänför sig till administrativa
rationaliseringsvinster samt till en effektivare
likviditetshantering.
Huvuddelen av vinsterna med projektet är dock av
kvalitativ art, bl.a. bättre riksdags-, regerings- och
tjänstemannabeslut tack vare ett bättre beslutsunderlag.
Systemet kommer att ge en mer komplett bas för
budgetarbetet, prognosarbetet samt uppföljningsarbetet.
Den monetära avkastningen av bättre beslut är ytterst
svår att uppskatta men den förbättrade resultatstyrning
som projektet skapar tekniska förutsättningar för bör på
sikt kunna ge betydande effektivitetsvinster.
En preliminär bedömning indikerar att kostnaderna
för projektets genomförande kommer att uppgå till 60
miljoner kronor. Genom en lånefinansiering av
huvuddelen av utvecklings- och hårdvarukostnaden
kommer den totala kostnaden och därmed
anslagsbelastningen att fördelas över nio år. Regeringen
föreslår att ett beställningsbemyndigande uppgående till
50 miljoner kronor lämnas för VESTA-projektets
genomförande.
Anslaget används även för att bedriva
chefsutveckling i statsförvaltningen och viss
kompetensutveckling i Regeringskansliet. Vidare
bedrivs utvecklingsarbete avseende prognoser, statistik
och analyser av svensk ekonomi samt övrigt inom
Finansdepartementets verksamhetsområde.
Revision
Revision sker i samband med Revisionskontorets vid
Regeringskansliet revision av Finansdepartementet.
Kontoret har inte haft några invändningar.
A 19 Kammarkollegiet
1995/96
Utgift
31 243
1
Anslags-
sparande
11
054
Därav
1996
Utgift
21 074
1997
Anslag
22 277
Utgifts-
prognos
24
500
1998
Förslag
23 137
1999
Beräkna
t
23 811
2000
Beräkna
t
24 506
1 Beloppen anges i tusental kronor
Kollegiets anslagssparande har uppnått en hög nivå. En
viktig orsak till detta är kollegiets heterogena
sammansättning av arbetsuppgifter. Flera verksamheter
kan på ett oförutsebart sätt variera såväl beträffande
omfattning som kostnader. Kollegiet har i sitt
budgetunderlag inför 1998 redovisat ett antal uppgifter
av tillfällig natur som under den närmaste
treårsperioden kommer att kräva resurser utöver det
beräknade ramanslaget. Kollegiets anslagssparande
bedöms därför sjunka under de närmsta åren. Det är
dessutom av värde för regeringen att Kammarkollegiet
har en ständig beredskap för att kunna hantera nya
uppgifter.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Kammarkollegiet har i allt väsentligt uppnått ett
tillfredsställande resultat under budgetåret. Inom
myndighetsdelen visar ärendebalanser och liknande
nyckeltal en positiv utveckling för de flesta
verksamhetsgrenarna. Det finns några få undantag men
i dessa fall är det i allmänhet yttre faktorer som
påverkat. Inom uppdragsverksamheten är resultaten för
Fondförvaltningen och Det statliga försäkringssystemet
(risk och skadehantering) goda. Verksamhetsmässigt
har även den Administrativa servicen uppnått ett
tillfredsställande resultat. Däremot klarar
verksamhetsgrenen inte av att täcka sina kostnader.
Kollegiet anser att under året vidtagna åtgärder, i form
av bl.a. rekrytering, utbildning och förändrade
bokslutsrutiner, skall vara tillräckliga för att vända
utvecklingen under nästa år. Vad gäller
fordringsbevakningen har regeringen accepterat viss
anslagsfinansiering av denna verksamhet. För 1997 är
denna begränsad till högst 30 % av kostnaderna. Någon
fast gräns formulerades aldrig för 1995/96 då
motsvarande kostnadstäckning uppgick till 37 %.
BUDGET FÖR AVGIFTSBELAGD VERKSAMHET
DET STATLIGA
FÖRSÄKRINGSSYST
EMET
(TUSENTAL
KRONOR)
INTÄKTER
(SOM FÅR
DISPONER
AS)
KOSTNADE
R
RESULTA
T
(INTÄKT
-
KOSTNA
D)
KOSTNAD
S -
TÄCKNING
%
Utfall
1995/96
59 733
77 244
-17
511
77%
varav 1996
43 426
65 630
-22
204
66%
Prognos 1997
50 000
45 000
5 000
111%
Budget 1998
50 000
45 000
5 000
111%
Beräknat 1999
50 000
Beräknat 2000
50 000
ÖVRIG
UPPDRAGS-
VERKSAMHET
(TUSENTAL
KRONOR)
INTÄKTER
(SOM FÅR
DISPONERA
S)
KOSTNADE
R
RESULTA
T
(INTÄKT
-
KOSTNA
D)
KOSTNAD
S -
TÄCKNING
%
Utfall
1995/96
38 840
41 215
2 375
94%
varav 1996
25 420
27 694
2 274
92%
Prognos
1997
28 930
28 900
30
100%
Budget 1998
29 480
28 900
580
102%
Beräknat
1999
29 480
Beräknat
2000
29 480
De negativa resultaten för verksamhetsgrenen det
statliga försäkringssystemet är främst orsakade av höga
ersättningar för inträffade skador. Avgiftsbelagd
verksamhet som finansieras genom offentligrättsliga
avgifter och som redovisas mot inkomsttitel beräknas
1998 uppgå till 2 920 000 kronor.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
RRV har i revisionsrapporten angående
Kammarkollegiets årsredovisning lämnat
invändningar på tre punkter. Det gäller i samtliga
fall kollegiets uppgift som utbetalningsfunktion för
statsbidrag från ett antal fackdepartement. Två av
invändningarna avser överskridanden av anslag och
den tredje invändningen syftar på ett anslag som
felaktigt disponerats under 1995/96.
Kollegiet tillbakavisar RRV:s synpunkter i sitt svar
till RRV och menar att kollegiets hantering har skett
enligt regeringens intentioner. Kollegiet påpekar även
att två av anmärkningarna härrör från början av
budgetåret då det internkontrollsystem som regeringen
redan i fjolårets budgetproposition noterade att kollegiet
höll på att införa ännu inte trätt i kraft. Kollegiet har
dessutom i en utredning på regeringens uppdrag sett
över bidragshanteringen. I denna kommer kollegiet till
slutsatsen att hantering och kontroll av statsbidragen
skulle underlättas om respektive fackdepartement
ansvarade för sin egna anslag.
Regeringen har för avsikt att vidta åtgärder för att
förbättra hantering, säkerhet och
uppföljningsmöjligheter när det gäller
bidragshanteringen. Problemen med hanteringen av
statsbidragen bör därmed bli betydligt mindre. Detta
tillsammans med de stödsystem som kollegiet utvecklat
gör att regeringen bedömer att kollegiets
redovisningsrutiner kommer att fungera fullt
tillfredsställande i framtiden.
Övrigt
Bland de fordringar som Kammarkollegiet förvaltar åt
staten finns ett antal ränte- och amorteringsfria lån. Det
rör sig om krediter som regeringen gett till stiftelser,
ideella föreningar och liknande från 1940-talets början
t.o.m. 1980-talet. Ändamålet med lånen har i allmänhet
varit att staten önskat underlätta uppförandet av
byggnader. Sammanlagt är det fråga om ett 40-tal
fordringar på sammanlagt ca 25 miljoner kronor.
Fordringarna finns inte längre upptagna i statens
balansräkning.
Avsikten har inte varit att lånen skulle betalas
tillbaka. Om användningen av lokalerna ändras har
staten dock förbehållit sig rätten att återkräva lånet.
Eftersom majoriteten av lånen numera är flera
decennier gamla har i praktiken i många fall stora
förändringar av såväl lokalernas som de lånemottagande
föreningarnas verksamheter skett. Någon reell möjlighet
att hävda ändamålsvillkoret har staten därför inte
längre.
Slutsatser
Åtskilliga av Kammarkollegiets uppgifter utgörs av
olika servicefunktioner gentemot myndigheterna. Denna
roll har förstärkts de senaste åren, bl.a. genom
tillkommandet av nya uppgifter. Just kollegiets förmåga
att snabbt kunna ställa om och anpassa organisationen
till såväl nya som förlorade uppgifter utgör en viktig
funktion för regeringen, vilket t.ex. framhölls i
budgetpropositionen för 1997.
Inom utgiftsområde 2 har ett antal mål angivits som
de viktigaste för politikområdet. Mot bakgrund av
betoningen på service till andra myndigheter i kollegiets
verksamhet gäller i första hand att kollegiet skall bidra
till uppfyllandet av målet administrativt stöd av hög
kvalitet till statliga myndigheter.
Regeringen har föreslår att anslaget för år 1998
uppgår till 23 137 000 kronor. Anslaget för 1999 har
beräknats till 23 798 000 kronor och för år 2000 till
24 480 000 kronor.
Regeringen bör få fatta beslut om att i tillämpliga fall
få efterskänka de fordringar som kollegiet förvaltar
avseende vissa ränte- och amorteringsfria lån.
A 20 Kontrollfunktionen i staten
1997
100 0001
Utgiftsprog
nos
75 000
1998
120 000
1999
125 000
1 Beloppen anges i tusental kronor
Från anslaget betalas bidrag till projekt som syftar till
att stärka kontrollen av medelsförvaltningen i staten.
Regeringens överväganden
För den offentliga sektorns legitimitet är det av
fundamental betydelse att de skatter som statsmakterna
beslutat om inbetalas och att bidrag av olika slag
utbetalas endast till dem som är berättigande till bidrag
och att utbetalning då sker till rätt belopp. Kontrollen av
statliga medel utgör ett prioriterat område för
regeringens arbete under de kommande åren. I
budgetpropositionen för år 1997 redovisade regeringen
ett antal åtgärder som redan vidtagits i syfte att skärpa
kontrollen, bl.a. uppmärksammades de särskilda medel
som skatteförvaltningen tilldelats för en särskild satsning
på effektivare skattekontroll, de förslag till åtgärder som
redovisas i Riksrevisionsverkets (RRV) rapport om
fusk och systembrister i välfärdssystemen samt behov
av förstärkt kontroll kring statlig bidrags- och
stödverksamhet till följd av EU-inträdet.
I 1996 års ekonomiska vårproposition anförde
regeringen att förstärkningar av kontrollfunktionen i
staten bedömdes som nödvändiga. I samma proposition
aviserades även en avsikt att föreslå riksdagen att
särskilda resurser på totalt 345 miljoner kronor skulle
avsättas under en treårsperiod för att möjliggöra en
sådan förstärkning. Mot denna bakgrund har riksdagen i
syfte att stärka kontrollfunktionen i staten anvisat 100
miljoner kronor för kontrollinsatser under år 1997. Från
anslaget skall även finansieras vissa insatser för
bekämpning av ekobrott.
Berörda departement och myndigheter är ansvariga
för att de statliga medlen inom deras områden hanteras
på ett korrekt och effektivt sätt. De ansvarar även för
genomförandet av de projekt och verkställande av de
åtgärder som regeringen beslutar. Härav följer att de
åtgärder som hittills vidtagits eller planeras inom
respektive departements ansvarsområde också redovisas
under berört utgiftsområde i denna proposition. De av
riksdagen särskilt anvisade kontrollresurserna skall mot
denna bakgrund användas så att resultat påskyndas.
Myndigheter och andra institutioner har erbjudits
möjlighet att ansöka om projektbidrag för projekt som
syftar till att stärka kontrollfunktionen i staten. Projekt
som blivit aktuella för projektbidrag ur anslaget har
gemensamt att det rör sig om områden där betydande
risker finns för icke avsedd medelshantering vilket kan
leda till betydande kostnader för staten. Hit hör bl.a.
projekt som rör de individrelaterade bidragssystemen,
projekt med sektorsövergripande karaktär samt projekt
med inriktning mot kontroll av EU-medel.
Hittills har under 1997 sammanlagt ett 20-tal projekt
beviljats projektbidrag, uppgående till totalt drygt 65
miljoner kronor. Bland de större projektbidragen finns
projektbidrag till Riksförsäkringsverket, RFV, för ett
projekt med syftet att bl.a. ta fram en modell för att öka
kunskaperna kontinuerligt om förekomsten av fusk i
socialförsäkringen, föreslå åtgärder för att förbättra
kontrollen i syfte att motverka fusk samt att göra en
analys av de rättsliga förutsättningarna för beivrande av
fusk.
Sektorsövergripande insatser har prioriterats. Ett
exempel på detta är ett projekt i syfte att ge förslag på
kontrollrutiner vid utbetalning från bidrags- och
försäkringssystem i syfte att dels förhindra att oförenliga
beslut avseende förmåner fattas, dels upptäcka och
stoppa felaktiga utbetalningar från två eller flera
bidragssystem.
Andra myndigheter som erhållit projektbidrag är
bl.a. Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket (myn-
dighetsövergripande projekt), Statens Jordbruksverk och
Arbetsmarknadsstyrelsen.
Det är i dagsläget för tidigt att redovisa resultat från
de olika projektens arbete. Först mot slutet av 1997 är
förslag till åtgärder att vänta. Regeringen avser mot
denna bakgrund att i samband med nästa års
budgetproposition närmare redovisa resultaten av de
olika projektens arbete.
I syfte att fullfölja den satsning på kontrollfunktionen
i staten som nu påbörjats föreslås 120 miljoner kronor
anvisas för år 1998.
4.4 Statens fastighetsverk
Statens fastighetsverk är central förvaltningsmyndighet
med uppgift att förvalta viss del av statens fasta
egendom tillhörande det nationella kulturarvet, de
kungliga slotten, Djurgårdsmarken,
regeringsbyggnaderna, statens donationsfastigheter,
utrikesfastigheter, vissa älvsträckor, markområden och
byggnader.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Det övergripande målet för Statens fastighetsverk för
budgetåret har varit att för statens räkning förvalta det
fastighetsbestånd som regeringen bestämmer på ett sätt
som innebär god resurshushållning och hög ekonomisk
effektivitet samtidigt som fastigheternas kultur- och
naturmiljövärden bevaras.
Fastighetsverket omsatte 1,8 miljarder kronor år
1996. Balansomslutningen upppgick till 11,7 miljarder
kronor. Verkets soliditet uppgick till 61,9 % och
medelantal anställda var 260 personer år 1996
Statens fastighetsverk uppnådde sitt avkastningskrav
för alla verksamheter förutom markfastigheterna för
budgetåret 1995/96. Avkastningskravet uppgick för
inrikes fastigheter till 8,6 %, målet var 8,0 %, för
utrikes fastigheter till 6,1 %, målet var 5,0 %, för
markfastigheter till 0,8 %, målet var 2,0 % samt de
s.k. väntelägesfastigheterna till 11,8 %, målet var
10,0 %.
Orsaken till att avkastningskravet för markfastigheter
inte kunde uppnås berodde på att AssiDomän AB hade
förvaltningsuppdraget för dessa marker t.o.m. den 1 juli
1996. Bolaget stod för alla kostnader och uppbar alla
intäkter enligt ett avtal mellan staten och bolaget.
Fastighetsverket skall under 1997 i sin verksamhet
uppnå ett resultat efter finansiella poster som motsvarar
en avkastning på genomsnittligt myndighetskapital på
2,8 %. I avkastningskravet inkluderas
bidragsfastigheternas underskott. Regeringen bedömer
att Statens fastighetsverk kommer att uppnå sitt
avkastningskrav för år 1997.
MILJONER KRONOR
INTÄKTER
KOSTNADE
R
RESULTAT
Utfall 1996
1 805
1 632
173
Prognos 1997
1 590
1 383
207
Budget 1998
1 598
1 395
203
MILJONER
KRONOR
Utfal
l
199
6
Progn
os
1997
Budget
1998
Beräkn
ad
1999
Beräkn
ad
2000
I utlandet
102,
7
69,4
91,3
37,4
17,6
I Sverige
793,
9
448,6
286,5
246,4
206,9
Summa
896,
7
518,0
377,8
283,8
224,5
Investeringsplan
Uppgifterna om investeringar för åren 1998 - 2000
innehåller en viss osäkerhet. Några nya större projekt
finns inte inlagda i investeringsplanerna men väl ett
antal mindre (än 30 mkr).
Regeringen bedömer, i likhet med budgetåret 1997,
att den av Statens fastighetsverk för 1998 begärda
låneramen i Riksgäldskontoret om sju miljarder kronor
är rimlig.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte haft
några invändningar vad avser verkets årsredovisning.
4.5 AP-fondens
fastighetsinvesteringar
4.5.1 Ärendet och dess beredning
I detta avsnitt behandlas formerna för Allmänna
pensionsfondens (AP-fondens) fastighetsinvesteringar
samt några därmed sammanhängande frågor.
AP-fondens första–tredje fondstyrelser har fått del av
ett utkast till avsnittet och gett synpunkter på det.
Fondstyrelsernas synpunkter finns tillgängliga i ärendet.
4.5.2 Bakgrund
Historik
AP-fonden bildades i samband med att lagstiftningen
om en allmän tilläggspension (ATP) infördes år 1960
(prop. 1959:100, Särsk. U1, rskr. 269, SFS1959: 293).
Bestämmelser om AP-fonden finns i lagen (1983:1092)
med reglemente för Allmänna pensionsfonden (APR).
AP-fonden har till uppgift att förvalta de avgifter som
erläggs för att finansiera försäkringen för
tilläggspension. Syftet med fonden är dels att klara
tillfälliga påfrestningar i pensionssystemet, dels att
möjliggöra en ökad kapitalbildning i samhället. Enligt
reglementet skall bl.a. pensionsutbetalningar, i den mån
andra medel inte står till förfogande, betalas genom
tillskott från fondstyrelserna. Förvaltningen av fondens
medel uppdrogs från början åt tre fondstyrelser; första,
andra och tredje fondstyrelserna. Inledningsvis fick AP-
fonden endast placera i räntebärande värdepapper,
huvudsakligen obligationer. År 1974 fick AP-fonden
rätt att placera en del av de förvaltade medlen i aktier. I
samband därmed inrättades en fjärde fondstyrelse för att
förvalta dessa medel (prop. 1973:97, NU 58, rskr. 237,
SFS 1973:503). Härigenom breddades fondens
placeringsmöjligheter till att även omfatta
riskkapitalmarknaden. AP-fondens
placeringsmöjligheter utökades ytterligare år 1988
genom att första–tredje fondstyrelserna fick rätt att
placera i fastigheter (prop. 1987/88:11, NU
1987/88:10, rskr. 1987/88: 111, SFS 1987:1326).
Samma år beslöt riksdagen att inrätta en femte
fondstyrelse med samma inriktning och uppgifter som
den fjärde fondstyrelsen (prop. 1987/88:167, NU 42,
rskr. 406, SFS 1988:747). År 1996 inrättades en sjätte
fondstyrelse, vilken också placerar i aktier (prop. 1995/
96:171, bet. 1995/96: NU24, rskr. 1995/96:284, SFS
1996:697). Under åren 1984-92 ingick i AP-fonden
även de fem s.k. löntagarfondstyrelserna.
Rätten att investera i fastigheter
Enligt 15 a § andra stycket APR får första–tredje
fondstyrelserna, för att tillgodose kravet på en
ändamålsenlig förvaltning av de medel som styrelsen
förvaltar, själva eller genom ett bolag som i sin helhet
ägs av en fondstyrelse eller av fondstyrelserna
gemensamt, förvärva fast egendom eller tomträtt, aktier
i bolag som har till ändamål att äga eller förvalta sådan
egendom (fastighetsbolag) och andelar i utländska
fonder som äger fastigheter eller aktier i fastighetsbolag.
Det sammanlagda marknadsvärdet av en fondstyrelses
fastighetsplaceringar får enligt 15 a § tredje stycket
APR uppgå till ett belopp som motsvarar högst 5 % av
det totala marknadsvärdet av de tillgångar som styrelsen
förvaltar.
När möjligheten att förvärva fast egendom i
placeringssyfte infördes motiverades detta dels med att
AP-fonden, mot bakgrund av de anspråk på fondens
avkastning som de ökade pensionsutbetalningarna
medför, borde få del av den gynnsamma
värdeutveckling som placeringar i fastigheter i
allmänhet innebär, dels med att försäkringsbolagen
redan hade denna möjlighet (prop. 1987/88:11 s. 33).
Beträffande frågan om första–tredje fondstyrelsernas
fastighetsinnehav skulle vara direkt eller indirekt genom
fastighetsbolag uttalade det dåvarande statsrådet att ett
direktinnehav normalt var att föredra. De löpande
förvaltningsuppgifter detta skulle medföra, exempelvis i
fråga om hyresfastigheter, ansågs dock vara något som
styrelserna normalt inte borde handlägga inom ramarna
för den egna organisationen. I stället borde styrelserna
lämpligen genom avtal uppdra åt etablerade bolag på
marknaden att sköta sådana uppgifter. I vissa situationer
ansågs dock indirekta innehav vara att föredra
exempelvis om flera fondstyrelser ville gå samman om
ett fastighetsförvärv (prop. 1987/88:11 s. 34).
Ursprungligen fick fondstyrelserna förvärva fastigheter
indirekt endast om samtliga aktier i fastighetsbolaget
förvärvades av en fondstyrelse eller flera fondstyrelser
gemensamt. Detta krav slopades dock redan år 1989,
efter en framställning från första–tredje fondstyrelserna
(prop. 1988/89:150 bil. 6, 1988/89:FiU30, rskr.
1988/89:327, SFS 1989:512).
Ett viktigt steg mot ett ökat indirekt fastighetsägande
togs den 1 juli 1996 då första–tredje fondstyrelserna
tilläts göra portföljinvesteringar i såväl svenska som
utländska fastighetsbolag samtidigt som styrelserna gavs
rätt att förvärva andelar i utländska fonder som äger
fastigheter eller aktier i fastighetsbolag (prop.
1995/96:171, bet. 1995/ 96:NU24, rskr. 1995/96:284,
SFS 1996:697). Som skäl för att tillåta
portföljinvesteringar anfördes att indirekta placeringar
ger möjlighet till ökad riskspridning, förbättrad
likviditet samt lägre transaktionskostnader (prop.
1995/96:171 s. 18). Någon särskild begränsning i
fondstyrelsernas möjligheter att göra
portföljinvesteringar i fastighetsbolag infördes inte utan
femprocentsregeln i 15 a § APR gäller även för sådana
fastighetsinnehav.
Enligt 15 b § APR får första–tredje fondstyrelserna
vid direkta förvärv av fast egendom själva eller genom
bolag som innehas av en fondstyrelse överta ansvaret
för lån som har lämnats mot säkerhet av panträtt i
sådana tillgångar eller ta upp nya lån om det behövs för
en normal förvaltning av tillgångarna. Rätten till
nyupplåning får endast utnyttjas för att finansiera
löpande underhåll och upprustning av de fastigheter som
styrelserna förvaltar. Fondstyrelserna får således inte ta
upp lån för ny- eller tillbyggnad av sådana fastigheter
(prop. 1987/88:11 s. 35 och 40).
AP-fondens fastighetsinnehav
Första–tredje fondstyrelsernas fastighetsinnehav var vid
utgången av år 1996 värderat till 20,8 miljarder kronor,
vilket motsvarar 3,5 % av styrelsernas totala tillgångar.
Av fastighetsinnehavet avsåg 15 miljarder kronor
direktägda fastigheter och 5,8 miljarder kronor indirekta
innehav. De direkta fastighetsinnehavens andel av
fastighetsportföljen uppgick således till 72 %.
Fastighetsbeståndet är geografiskt koncentrerat till
områden som av fondstyrelserna bedömts ha en relativt
väl fungerande fastighetsmarknad. Vid nämnda tidpunkt
uppgick värdet av innehaven i Stockholm till 69 %, i
Göteborg till 9 % och i London till 12 % av värdet av
de totala fastighetsplaceringarna. Övriga innehav finns
främst i Uppsala, Gävle, Sundsvall och Bryssel.
Fastighetsbeståndet är således starkt koncententrerat till
Sverige, och då i synnerhet till Stockholm. Av
fastighetsbeståndet utgörs 20 % av bostäder, medan
resten är kommersiella fastigheter, framför allt kontor.
Sedan första–tredje fondstyrelsernas inträde på
fastighetsmarknaderna år 1989 har huvuddelen av
fastighetsbeståndet förvaltats av styrelserna själva. I
början av september 1997 var 239 personer anställda av
första–tredje fondstyrelserna. Av dessa var 176
personer verksamma inom fastighetsförvaltningen.
Således var 74 % av personalen sysselsatt med
förvaltning av 3,5 % av tillgångarna.
4.5.3 AP-fondens indirekta fastighets-
investeringar
Regeringens förslag:
Första–tredje fondstyrelserna tillåts endast investera i
(förvärva) fastigheter genom bolag eller andelar i
utländsk fastighetsfond.
Första–tredje fondstyrelsernas synpunkter:
Fondstyrelserna motsätter sig förslaget.
Skälen för regeringens förslag:
Som tidigare angetts har AP-fonden till uppgift att
förvalta de avgifter som erläggs för att finansiera
försäkringen för tilläggspension. Enligt APR skall
fondmedlen förvaltas så att krav på bl.a. långsiktigt hög
avkastning och riskspridning tillgodoses. Med dessa mål
för fondstyrelsernas verksamhet finns flera fördelar med
att fondens roll som kapitalförvaltare renodlas genom att
endast indirekt ägande av fastigheter blir möjligt.
En viktig fördel med indirekta fastighetsplaceringar
är att sådana medför lägre transaktionskostnader och
bättre likviditet än direkta fastighetsplaceringar. Vidare
kan, så som första–tredje fondstyrelserna har påpekat i
en skrivelse till Finansdepartementet i juni 1995 (se
bilaga 1 i prop. 1995/96:171), en bättre riskspridning i
fastighetsportföljen uppnås genom indirekt ägande.
Indirekt ägande ställer lägre krav på lokalkännedom,
vilket innebär att geografisk diversifiering lättare kan
åstadkommas. Det blir således enklare och billigare för
fondstyrelserna att justera såväl fastighetsportföljens
storlek som dess sammansättning.
När första–tredje fondstyrelserna förvärvar
fastigheter sker det i konkurrens med andra investerare
på fastighetsmarknaden. AP-fonden är emellertid
befriad från skyldighet att betala inkomstskatt, se 7 § 3
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Detta
innebär att första–tredje fondstyrelserna, om de
förvärvar fastigheter direkt, inte konkurrerar på samma
villkor som andra investerare. En följd av detta är att
fastighetsmarknadens funktionssätt försämras.
Enligt första–tredje fondstyrelsernas uppfattning har
dock fondens skattebefrielse inte någon praktisk
betydelse för fastighetsmarknadens funktionssätt. Mot
bakgrund av att AP-fonden är den största aktören på
den svenska fastighetsmarknaden förefaller dock detta
mindre troligt. Att en av de dominerande aktörerna på
marknaden har en särskilt gynnad skattesituation leder
till att konkurrens och prisbildning störs.
Genom att första–tredje fondstyrelserna endast tillåts
placera i fastigheter indirekt kommer vinsterna i
fastighetsrörelsen att bli föremål för beskattning i
fastighetsbolaget innan vinsterna kan föras till
fondstyrelserna. Beskattningen kommer att ske enligt de
vanliga reglerna för beskattning av inkomst av
näringsverksamhet på samma sätt som sker för andra
fastighetsförvaltande företag. Ett indirekt
fastighetsägande bidrar således till att förutsättningarna
för aktörerna på fastighetsmarknaden blir mer lika,
vilket är ägnat att främja fastighetsmarknadens
funktionssätt.
Ytterligare ett skäl för förslaget är att direktägande
av fastigheter är krävande vad gäller ledningsresurser.
Styrelse och verkställande ledning ges, när förslaget
genomförs, ökat utrymme för strategifrågor och
övergripande allokeringsbeslut. Förslaget bör således
kunna ha en gynnsam effekt på fondförvaltningens
effektivitet.
Första–tredje fondstyrelserna betonar betydelsen av
en neutral beskattning mellan tillgångsslagen för att
tillgångsallokeringen skall bli effektiv. Detta är
visserligen riktigt, men regeringen noterar dock att en
sådan skatteneutralitet inte råder i dag mellan de olika
tillgångsslagen i AP-fondens portfölj. Dels utgjordes,
som framgår ovan, 28 % av första–tredje
fondstyrelsernas fastighetsinnehav av indirekt ägda
fastigheter vid utgången av år 1996, dels innebär fjärde–
sjätte fondstyrelsernas aktieinnehav att skatteneutralitet
inte råder mellan tillgångsslagen i AP-fondens portfölj.
Det är dock regeringens bedömning att de negativa
konsekvenser förslaget för med sig är små jämfört med
de positiva effekter som uppnås för förvaltningen och
fastighetsmarknadens funktionssätt. Förslaget torde inte
föranleda att fondstyrelsernas nuvarande strävan att öka
andelen fastigheter i portföljen ändras. Vid utgången av
1996 utgjordes endast 3,0 % av de totala tillgångarna i
AP-fonden av fastigheter. En större andel
fastighetsrelaterade tillgångar innebär att andelen reala
tillgångar ökar och att en ökad diversifiering av
portföljen uppnås. Dessa positiva effekter kvarstår även
efter den föreslagna förändringen. Ett fortsatt ökat
fastighetsinnehav torde stå väl i överensstämmelse med
de mål om långsiktigt hög avkastning och riskspridning
som finns uppställda i AP-fondens reglemente.
Första–tredje fondstyrelserna menar vidare att de
skattemässiga konsekvenserna av förslaget måste ges en
grundlig analys innan det kan läggas fram och att en
sådan analys lämpligen kan ske i anslutning till den
översyn av AP-fondens organisation och
placeringsregler som har aviserats. Enligt regeringens
bedömning saknas behov av ytterligare analys av de
skattemässiga konsekvenserna av förslaget utöver vad
som anförts ovan. Även i övrigt saknas skäl att avvakta
den översyn av AP-fondens organisation och
placeringsregler som för närvarande görs inom
Finansdepartementet.
Avslutningsvis kan anmärkas att förslaget om första–
tredje fondstyrelsernas fastighetsinvesteringar inte
innebär någon ändring av fondstyrelsernas möjligheter
att själva förvärva fast egendom, tomträtt eller
bostadsrätt i syfte att bereda lokaler för verksamheten
eller bostad åt anställd.
4.5.4 Finansiering av fastighetsbolag m.m.
Regeringens förslag:
De fastighetsbolag som första–tredje fondstyrelserna
helt eller delvis äger skall drivas enligt sedvanliga
företagsekonomiska principer.
Första–tredje fondstyrelserna får rätt att placera i
konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning utfärdade av fastighetsbolag.
Första–tredje fondstyrelserna skall avveckla de
fastighetslån som respektive styrelse har tagit upp eller
övertagit ansvaret för så snart det kan ske med hänsyn
till kravet på en ändamålsenlig kapitalförvaltning och
gällande avtal.
Första–tredje fondstyrelsernas synpunkter:
Fondstyrelserna har inte någon erinran mot förslaget i
denna del.
Skälen för regeringens förslag:
Krediter till fastighetsbolag
De fastighetsbolag som fondstyrelserna är delägare i bör
drivas enligt sedvanliga företagsekonomiska principer
oavsett om bolaget ägs av en fondstyrelse eller flera
fondstyrelser gemensamt eller tillsammans med andra.
Det kan inte anses föreligga behov av att särskilt ange
detta i APR. En annan sak är att en fondstyrelse såsom
ägare är skyldig att agera på ett sätt som är förenligt
med de grundläggande målen för förvaltningen av
anförtrodda medel. För första–tredje fondstyrelserna
innebär detta att fondmedlen skall placeras så att kraven
på långsiktigt hög avkastning, tillfredsställande
betalningsberedskap och riskspridning samt betryggande
säkerhet tillgodoses (11 §).
Krediter till fastighetsbolag är inte särskilt reglerade i
APR utan omfattas av 12 §. Av paragrafen följer att
första–tredje fondstyrelserna får placera de medel som
respektive styrelse förvaltar i skuldförbindelser med låg
kreditrisk eller andra skuldförbindelser utfärdade av
svenska aktiebolag eller ekonomiska föreningar.
Placeringar i skuldförbindelser som inte har låg
kreditrisk får dock endast ske till ett belopp som
sammanlagt motsvarar högst 5 % av det totala
marknadsvärdet av de tillgångar som styrelsen förvaltar.
För skuldförbindelser utfärdade i utländsk valuta eller
av annan än svensk juridisk person gäller särskilda
begränsningar.
Det ligger i sakens natur att en fondstyrelse har rätt
att tillföra ett fastighetsbolag som det äger eget kapital i
den omfattning som erfordras för förvärv av fastigheter
och för verksamheten i övrigt. Av sedvanliga
företagsekonomiska principer får vidare anses följa att
en fondstyrelse bör ha möjlighet att fritt välja hur den
kapitaliserar ett fastighetsbolag som den äger. En
fondstyrelse bör med detta synsätt – under samma
förutsättningar som den har möjlighet att tillskjuta eget
kapital till ett fastighetsbolag – kunna välja att i stället
helt eller delvis tillskjuta medlen som lån eller annnan
kredit under förutsättning att krediten är
företagsekonomiskt försvarbar och inte står i konflikt
med de grundläggande målen för fondstyrelsens
förvaltning. Denna princip kan emellertid komma i
konflikt med bestämmelserna i 12 §. Krediter till sådana
fastighetsbolag kan, om de inte anses utgöra
skuldförbindelser med låg kreditrisk, ta i anspråk en del
av fondstyrelsernas utrymme för placeringar i "andra
skuldförbindelser". Emellertid bör krediter till
fastighetsbolag som i placeringssyfte i sin helhet ägs av
en fondstyrelse eller flera fondstyrelser gemensamt
kunna undantas från bestämmelserna i 12 §. Om en
fondstyrelse beträffande ett sådant bolag anser det
ändamålsenligt att kapitalisera bolaget inte endast
genom eget kapital utan även med lån bör inte
fondstyrelsen vara begränsad av bestämmelserna i 12 §.
I och för sig kan skäl åberopas för att fondstyrelserna
bör ha samma valmöjlighet beträffande fastighetsbolag
som i placeringssyfte ägs tillsammans med andra. Ett
sådant undantag skulle emellertid innebära ett betydande
avsteg från de allmänna regler som gäller för första–
tredje fondstyrelsernas placeringar. Det saknas skäl att i
detta sammanhang närmare överväga ett så vitt
undantag från de allmänna placeringsreglerna. Ett
undantag bör därför begränsas till fastighetsbolag som i
sin helhet ägs av en fondstyrelse eller flera fondstyrelser
gemensamt. För krediter till andra fastighetsbolag
kommer således bestämmelserna i 12 § alltjämt att
gälla. Begränsningen i 12 § andra stycket tredje
meningen att det sammanlagda marknadsvärdet av varje
fondstyrelses innehav av skuldförbindelser i utländsk
valuta får uppgå till ett belopp som motsvarar högst 10
% av det totala marknadsvärdet av de tillgångar som
styrelsen förvaltar skall dock fortfarande gälla för alla
krediter till fastighetsbolag, dvs. även för sådana
fastighetsbolag som omfattas av det föreslagna
undantaget.
Eftersom första–tredje fondstyrelserna – utom för
eget behov – inte längre skall få äga fast egendom direkt
saknas behov av en bestämmelse om rätt för
fondstyrelserna att överta ansvaret för eller ta upp nya
fastighetslån. Av vad som anförts ovan om att
fastighetsbolag skall drivas efter sedvanliga
företagsekomiska principer följer att det också saknas
behov av en särskild bestämmelse om övertagande och
upptagande av fastighetslån för av fonden ägda bolag.
Bestämmelserna härom i 15 b § kan således upphävas.
Avvecklingen av befintliga lån som en fondstyrelse har
övertagit eller upptagit behandlas nedan.
Konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med
optionsrätt till nyteckning utfärdade av
fastighetsbolag
Enligt 12 § tredje stycket APR får första–tredje
fondstyrelserna inte placera fondmedel i konvertibla
skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning. Sådana skuldebrev kan sägas utgöra
förstadier till aktieägande. Eftersom aktieförvärv i
princip inte är tillåtet för första–tredje fondstyrelserna,
har styrelserna inte ansetts böra ha rätt att placera i
dessa slag av skuldförbindelser (prop. 1992/93:206 s.
61). Sedan den 1 juli 1996 har första–tredje
fondstyrelserna rätt att göra portföljinvesteringar i
fastighetsbolag. Här föreslås att dessa fondstyrelsers
fastighetsägande skall vara indirekt, huvudsakligen
genom innehav av aktier i fastighetsbolag. Första–tredje
fondstyrelsernas innehav av fastigheter kommer således
i fortsättningen i allt väsentligt att ske genom innehav av
aktier i fastighetsbolag. Någon absolut gräns för hur
stort ägandet får vara i ett enskilt fastighetsbolag finns
inte. Detta gäller även för portföljinvesteringar. Mot
bakgrund härav saknas det skäl att inte tillåta första–
tredje fondstyrelserna att placera medel i konvertibla
skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning utfärdade av fastighetsbolag. För att
fondstyrelserna skall få placera i sådana skuldebrev
måste dock övriga förutsättningar i 12 § eller, om
skuldebrevet är utfärdat av ett fastighetsbolag som i sin
helhet ägs av en fondstyrelse eller flera fondstyrelser
gemensamt, förutsättningarna i 15 b § andra stycket
vara uppfyllda.
En fondstyrelse får i princip inte utnyttja en
konverterings- eller optionsrätt om det skulle medföra
att femprocentsgränsen i 15 a § tredje stycket
överskrids. Detta bör i allmänhet inte innebära några
problem eftersom de skuldebrev som fondstyrelserna
kan förväntas förvärva i huvudsak torde vara föremål
för någon form av allmän omsättning med
marknadsmässig prissättning. Sådana skuldebrev bör
därför normalt kunna avyttras till ett marknadsmässigt
pris. Om ett avstående från en konvertering eller
nyteckning enligt ett sådant skuldebrev skulle medföra
en inte obetydlig kapitalförstörelse, samtidigt som ett
utnyttjande av rätten skulle medföra att
femprocentsgränsen överskrids, bör fondstyrelsen ha
möjlighet att utnyttja sin konverterings- eller
teckningsrätt. Innan en fondstyrelse på detta sätt
överskrider femprocentsgränsen skall den ha prövat om
en konvertering eller nyteckning kan möjliggöras genom
avyttring av andra delar av fondstyrelsens
fastighetsinnehav. Sker en konvertering eller nyteckning
under sådana förhållanden att femprocentsgränsen
överskrids skall enligt 15 a § APR fondstyrelsens totala
fastighetsinnehav avvecklas i motsvarande mån så snart
det är lämpligt.
Avveckling av befintliga fastighetslån
Med stöd av 15 b § APR har första–tredje
fondstyrelserna vid förvärv av fast egendom möjlighet
att själva eller genom bolag som innehas av resp. fond-
styrelse överta ansvaret för lån som har lämnats mot
säkerhet av panträtt i sådana tillgångar eller ta upp nya
lån om det behövts för en normal förvaltning av
tillgångarna. Vid utgången av år 1996 uppgick första–
tredje fondstyrelsernas sammanlagda skuldbelopp
avseende lån av aktuellt slag till 1 036 miljoner kronor.
Eftersom första–tredje fondstyrelserna – förutom
fastigheter som behövs för verksamheten – endast skall
få äga fastigheter indirekt bör möjligheten för
fondstyrelserna enligt 15 b § APR att själva överta eller
ta upp nya fastighetslån avskaffas. Som en ytterligare
följd av att fastighetsinnehaven skall vara indirekta bör
fondstyrelserna även avveckla sitt betalningsansvar för
befintliga lån hänförliga till fastighetsförvaltningen så
snart det lämpligen kan ske. Dessa skulder torde
emellertid vara reglerade av civilrättsligt bindande avtal,
vilka fondstyrelserna i allmänhet inte ensidigt eller inte
utan betydande merkostnader kan lösa i förtid. Vidare
bör fondstyrelserna, även om rätt att lösa lånen
föreligger, inte vara skyldiga att göra det om
kostnaderna för detta är så stora att de inte kan anses
försvarliga med hänsyn till kravet på en ändamålsenlig
kapitalförvaltning. Regeringen anser därför att principen
för avvecklingen av befintliga fastighetslån bör
formuleras så att dessa skall avvecklas så snart det kan
ske med hänsyn till kravet på en ändamålsenlig
kapitalförvaltning och gällande avtal. Det är dock
naturligt att en förtida lösen eller annan avveckling av
betalningsansvaret för fastighetslånen kan komma att
medföra vissa merkostnader. Innebörden av kravet på
iakttagande av en ändamålsenlig kapitalförvaltning är att
fondstyrelserna endast bör avveckla betalningsansvaret
för dessa lån om de kostnader som det föranleder
framstår som försvarliga. Vad som utgör en försvarlig
kostnad kan inte avgöras generellt utan måste bedömas
från fall till fall. Det måste ankomma på respektive
fondstyrelse att i det enskilda fallet göra denna
bedömning. Eftersom det är önskvärt att övergången till
indirekt fastighetsägande avslutas så snart som möjligt
måste vissa merkostnader kunna godtas. Det är också
rimligt att godta större kostnader ju längre återstående
löptid ett lån har till dess att det kan lösas utan några
tillkommande kostnader. Principen att övergången till
indirekt fastighetsägande skall avslutas så snart det är
möjligt får också anses innebära att fondstyrelserna även
innan lösningrätt inträder enligt befintliga kontrakt bör,
där så befinns lämpligt, kontakta kreditgivarna och
diskutera möjligheterna till och kostnaderna för en
förtida avveckling av betalningsansvaren för lånen.
Även i sådana fall skall kostnaden för en avveckling
prövas mot vad som kan anses utgöra en ändamålsenlig
kapitalförvaltning.
4.5.5 Ikraftträdande
Regeringens förslag:
Bestämmelserna träder i kraft den 1 september 1998.
Första–tredje fondstyrelsernas synpunkter:
Fondstyrelserna framhåller att en bolagisering av de
direktägda fastighetsinnehaven tidigast kan genomföras
till halvårsskiftet 1998.
Skälen för regeringens förslag:
En övergång till ett indirekt ägande av första–tredje
fondstyrelsernas fastighetsinnehav kommer av rent
praktiska skäl att ta viss tid att genomföra. En
bolagisering av fastighetsinnehaven förutsätter ett inte
obetydligt förberedelsearbete. Första–tredje
fondstyrelserna måste därför ges tillräckligt rådrum att
genomföra de förändringar som krävs. Som
fondstyrelserna har anfört torde en bolagisering av de
direkta fastighetsinnehaven inte kunna genomföras före
halvårsskiftet 1998. Enligt regeringens uppfattning bör
därför bestämmelserna kunna träda i kraft den 1
september 1998.
4.5.6 Ekonomiska effekter av förslaget
Förvaltningen av AP-fondens medel bör kunna
effektiviseras till följd av den föreslagna ändringen av
AP-fondens fastighetsägande. Möjligheterna till
riskspridning inom tillgångsslaget fastigheter ökar
genom att geografisk diversifiering enklare kan
åstadkommas. Vidare förbättras likviditeten i fastighets-
portföljen vilket innebär att förändringar i
portföljsammansättningen blir lättare att genomföra.
Genom att AP-fonden inte längre får äga fastigheter
direkt undviks också de eventuella snedvridande
effekter på fastighetsmarknaden som ett sådant ägande
kan tänkas orsaka. Att AP-fonden är befriad från
skyldighet att betala inkomstskatt innebär att fonden har
en fördel jämfört med konkurrenter vid direkta köp av
fastigheter.
Förslaget medför övergångskostnader, som kommer
att bäras av fondstyrelserna, när de direkta
fastighetsinnehaven skall omstruktureras till indirekta.
Vid oförändrade förhållanden skulle dessutom
avkastningen från fastighetsinnehaven minska något
eftersom AP-fonden, till skillnad från fastighetsbolag, är
befriad från skyldighet att betala inkomstskatt. Med det
nuvarande fastighetsinnehavet innebär förslaget att
statens skatteintäkter kan komma att öka med ett par
hundra miljoner kronor per år.
Som nämnts kommer fastighetsbolagen att beskattas
för inkomst av näringsverksamhet. Enligt allmänna
skatterättsliga principer tas en till fastighetsbolaget
överförd fastighet upp till sitt marknadsvärde vid det
tillfälle då överföringen sker. Detta värde utgör det
anskaffningsvärde på vilket de skattemässiga
avskrivningarna skall göras och det utgör också
fastighetens ingångsvärde i reavinstsystemet.
Vid överföringen av fastigheter från AP-fonden till
fastighetsbolagen skall stämpelskatt utgå enligt
bestämmelserna i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter (stämpelskattelagen). I detta
fall bör emellertid beaktas att överföringarna sker efter
ett tvingande beslut av riksdagen. Situationen liknar
därför den som förelåg när riksdagen fattade beslut om
ändring i huvudmannaskapet för äldrevården (ÄDEL-
reformen). Som en följd av riksdagens beslut i det
ärendet överfördes fastigheter från landstingen till
kommunerna. Dessa överföringar var i sig
stämpelskattepliktiga men riksdagen uttalade att det vid
det slag av förändringar som det då var fråga om fanns
en möjlighet till skattebefrielse enligt stämpelskattelagen
(1991/92:SkU22 s. 20, rskr. 1991/92:188). Befrielse
medgavs i de avsedda fallen genom tillämpning av
dispensregeln i 42 § stämpelskattelagen. Enligt
regeringens uppfattning bör den nu föreliggande frågan
kunna lösas på motsvarande sätt.
5 Tidsbegränsade åtagande
5.1 Omfattning/ändamål
Verksamhetsområdet omfattar två anslag avseende
finansiell verksamhet. Det är anslaget Åtgärder för att
stärka det finansiella systemet (”bankstödsanslaget”)
och Avgift för Stadshypotekskassans grundfond.
I verksamhetsområdet ingår också åtaganden
avseende Europeiska investeringsbanken (EIB) och
Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) samt vissa
resurser för åtgärder inom den finansiella sektorn. För
EIB och EBRD finns inga anslag uppförda på
statsbudgeten 1998. Vid EIB:s årsmöte 1997 beslutades
att den planerade inbetalningen (för Sveriges räkning)
på ca 30 miljoner kronor för 1998 inte skulle göras. Det
beräknade belopp för 1998 som angavs i 1997 års
budgetpropositionen har därför utgått. För EBRD gäller
att riksdagen beslutat (prop. 1996/97: 1) att Sverige
skall medverka i en kapitalhöjning i banken och teckna
andelar motsvarande 228 miljoner ecu. Av den nya
kapitalinsatsen skall 22,5 % inbetalas i åtta lika stora
rater över en period av åtta år. Sverige skall således
betala in 6 412 500 ecu under vart och ett av de
kommande åtta åren 1998 - 2005. Den första raten skall
erläggas senast den 15 april 1998 och kommer att täckas
med medel som tidigare avsatts för kapitalinsatser i
EBRD. Regeringen har för år 1999 och 2000 beräknat
medel i statsbudgeten för de då aktuella utbetalningarna.
I 1997 års ekonomiska vårproposition (prop.
1995/96:150) begärde regeringen ett bemyndigande att
sälja, byta eller på annat sätt helt eller delvis avyttra
statens aktieinnehav i Värdepapperscentralen AB (VPC)
och att disponera ersättningen från en avyttring till
förvärv av aktier i eller bildandet av bolag som direkt
eller indirekt driver verksamhet enligt lagen (1992:543)
om börs- och clearingverksamhet eller aktiekontolagen
(1989:827). I anslutning till detta begärde regeringen att
10 miljoner kronor skulle anvisas som ett ramanslag för
kostnader som uppkommer i samband med värdering
och försäljningsåtgärder som syftar till en avyttring av
statens aktieinnehav i VPC. Anslaget skulle även
omfatta kostnader vid förberedelse och genomförande
av direkta och indirekta förvärv för statens räkning av
aktier i börs- eller clearingorganisation eller i samband
med att ett särskilt bolag bildas eller förvärvas för detta
ändamål. Riksdagen beslutade den 11 juni 1997 i
enlighet med vad regeringen begärt. I den ekonomiska
vårpropositionen uppgavs att regeringen skulle
återkomma i 1998 års budgetproposition, om medel för
nämnda ändamål behöver tas i anspråk även efter år
1997.
I den ekonomiska vårpropositionen begärde
regeringen även att ett ramanslag om 500 miljoner
kronor skulle anvisas för investeringar i företag som
har en central roll inom den svenska finansiella
infrastrukturen. Även detta biföll riksdagen i det
nämnda beslutet. I vårpropositionen anfördes att
regeringen avser att återkomma i 1998 års
budgetproposition, om medel behöver tas i anspråk även
efter år 1997.
Efter riksdagsbeslutet har vissa åtgärder vidtagits
som ligger inom det anvisade ramanslaget om 10
miljoner kronor. Bland annat har ett bolag köpts som
kan användas vid förvärv av aktier för statens räkning i
börs- eller clearingorganisation. Ramanslaget för
investeringar i den finansiella infrastrukturen har hittills
inte disponerats. Det är inte säkert att de åtgärder som
de av riksdagen anvisade ramanslagen avser kommer att
kunna slutföras under år 1997. Detta innebär att
outnyttjade belopp på ramanslagen kan behöva utnyttjas
även under år 1998. Några medel utöver detta
kommer, enligt regeringens bedömning, inte att behöva
tas i anspråk.
Regeringen har av riksdagen erhållit bemyndigande
att sälja statens aktieinnehav i Nordbanken (prop.
1991/92:21, prop. 1991/92:153). Avsikten är alltjämt
att innehavet skall avyttras. För budgetåret 1997 finns
ramanslaget B 3 Statliga ägarinsatser m.m. i
Nordbanken upptaget på statsbudgeten. Anslaget om
100 miljoner kronor skall användas för kostnader som
uppkommer vid förberedelser för och genomförande av
en försäljning av banken. Anslaget finns inte upptaget
för budgetåret 1998.
Regeringen föreslår att kostnader som uppstår i
samband med en avyttring, utöver de medel som finns
till förfogande, skall avräknas den inkomst som staten
erhåller vid försäljningen. Nettobehållningen skall
inlevereras mot inkomsttitel.
Vissa av anslagen inom verksamhetsområde B var i
processen inför budgetpropositionen för 1997 mycket
svårbudgeterade. Det gäller anslagen Åtgärder för att
stärka det finansiella systemet och Försäljning av aktier
i Stadshypotek AB (det senare ändrat till Avgift till
Stadshypotekskassans grundfond fr.o.m. 1998).
Anslaget Åtgärder för att stärka det finansiella systemet
var ett 1000-kr anslag där tidigare både utgifter och
inkomster rörande bankstödet redovisades. De
kvarvarande kostnaderna för bankstödet efter den 1 juli
1996 var svåra att budgetera. Även
försäljningskostnaderna för aktierna i Stadshypotek var
svårberäknade vid denna tidpunkt beroende på att val av
försäljningsform var okänt. Det fanns dessutom ingen
vetskap om att en avgift för Stadshypotekskassans
grundfond skulle betalas av staten.
I denna proposition föreslås vissa ändringar och
omfördelningar beträffande dessa anslag. Syftet är att
anpassa tillgängliga medel efter nuvarande och mer
aktuella behov.
UTGIFTSUTVECKLINGEN
MILJONER KRONOR (LÖPANDE PRISER)
1995/96
1996
1997
1998
1999
2000
2620,6
-
1051,
8
954,2
189,7
189,7
189,7
Resultatbedömning och slutsatser
Försäljning av aktier i Nordbanken och Stadshypotek
AB har genomförts. Regeringen bedömer att de erhållna
ersättningarna var rimliga utifrån
marknadsförutsättningarna. Försäljningskostnaderna
avseende Nordbanken (ca 3 %) bedöms som rimliga.
Regeringens bedömning med anledning av
revisionens iakttagelser
Riksrevisionsverket har inte haft någon invändning mot
den genomförda försäljningen av aktierna i
Nordbanken. Vad gäller de delar av
verksamhetsområdet som handläggs av
Finansdepartementet har Regeringskansliets
revisionskontor inte haft någon invändning.
5.2 Anslagsavsnitt
B 1 Åtgärder för att stärka det
finansiella systemet
1995/96
Utgift
70 974
1
Därav
1996
Utgift
-
2 751 55
4
1997
Anslag
205 000
2
Utgifts-
prognos
55 000
1998
Förslag
55 000
1999
Beräkna
t
55 000
2000
Beräkna
t
55 000
1 Beloppen anges i tusental kronor
2 Av anslaget har 14 mkr dragits in som besparing
Under budgetåret 1995/96 har anslaget disponerats för
att täcka utgifter för åtgärder som avsetts att stärka det
finansiella systemet. Dessa har uppkommit vid
infrianden av utställda garantier, betalning av ränta på
lån och återbetalning av lån i Riksgäldskontoret som
tagits upp för att finansiera stödåtgärder m.m.
Stora inkomster från aktieutdelningar och
återbetalningar av garantiutgifter har löpande redovisats
under anslaget, vilket förklarar utfallet helåret 1996.
Anslaget har disponerats av Finansdepartementet,
Bankstödsnämnden och Riksgäldskontoret. Ett
eventuellt överskott på anslaget skall föras till
inkomsttitel. Bankstödsnämnden och Riksgäldskontoret
har redovisat 3,8 miljarder kronor mot en inkomsttitel
på statsbudgetens inkomstsida. Finansdepartementet har
redovisat 71 miljoner kronor som utgift.
Konsekvenserna av bankstödet har tidigare
redovisats, dels i budgetpropositionen 1994/95 (prop.
1994/95:100, bilaga 8), dels i propositionen om
avveckling av stödet (prop. 1995/96:172).
Regeringens överväganden
Anslaget skall under 1998 användas för betalningar av
ränta på lån i Riksgäldskontoret. Lånet upptogs den 1
januari 1993 av staten för att finansiera köpet av
Securum från Nordbanken (prop. 1991/92:153, bet.
1991/92:NU36, rskr. 1991/92:352). Lånebeloppet
uppgår till 1 miljard kronor. Avsikten är att detta lån
skall återbetalas under budgetåret 1998 i samband med
att staten erhåller aktieutdelning från Securum.
I budgetpropositionen (1996/97:1) för 1997
beräknades anslaget för 1998 till 140 miljoner kronor.
Regeringen föreslår nu, utifrån vad som förordas i
avsnittet 5.1, att ca 75 miljoner kronor omfördelas till
anslaget B 2 och ca 10 miljoner kronor till andra anslag
inom utgiftsområde 2.
Anslaget föreslås för 1998-2000 uppgå till
55 000 000 kronor.
B 2 Avgift för Stadshypoteks-
kassans grundfond
1997
Anslag
60 000
1,
2
Utgifts
-
progno
s
10 605
1998
Förslag
134 700
1999
Beräkna
t
134 700
2000
Beräkna
t
134 700
1 Beloppen anges i tusental kronor
2 Anslaget för år 1997 hette Försäljning av aktier i Stadshypotek AB
Riksdagen beslutade (prop. 1996/97:40, bet.
1996/97:FiU1, rskr. 1996/97:53) att Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa skulle föra över sitt
aktieinnehav om 34 % i Stadshypotek AB till staten vid
den tidpunkt som regeringen bestämde. Samtidigt
bemyndigades regeringen att besluta om försäljning av
aktieinnehavet. I februari 1997 beslutade regeringen om
försäljning av aktierna till Svenska Handelsbanken,
varvid ca 7,6 miljarder kronor erhölls i
försäljningslikvid. Dessa medel redovisades mot
inkomsttitel. Försäljningskostnaden uppgick till ca 10
miljoner kronor, vilket var lägre än den budgeterade
kostnaden.
Stadshypotekskassans uppgift är numera att förvalta
den återstående obligationsskulden. När låneskulden är
reglerad skall kassan likvideras. För att trygga
utestående lån finns en grundfond i form av en statlig
garantiförbindelse. Stadshypotekskassan betalar en årlig
avgift för garantin till Riksgäldskontoret. Tidigare har
avgiften finansierats genom utdelning på aktierna i
Stadshypotek AB. I samband med överflyttningen av
aktieinnehavet har staten emellertid åtagit sig att fr.o.m.
den 1 januari 1998 ersätta kassan för denna avgift.
Regeringens överväganden
Stadshypotekskassans sammanlagda låneskulder får inte
uppgå till mer än tio gånger summan av grundfonden
och kassans egna fonder. Avgiften för garantin uppgår
till en procent av fondens storlek. Det innebär att
avgiften kommer att minska vartefter låneskulden
minskar. Avgörande för avgiftens storlek kommer
därför att vara hur snabbt låneskulden avvecklas.
Anslaget beräknas för 1998 till 134 700 000 kronor.
En omfördelning med ca 75 000 000 har gjorts från
anslaget B 1.
6 Riksdagens revisorer
6.1 Anslagsavsnitt
C 1 Riksdagens revisorer
1995/96
Utgift
22 672
1
Anslags
-
sparand
e
526
Därav
1996
Utgift
16 070
1997
Anslag
16 151
Utgifts-
prognos
16 677
1998
Förslag
16 673
1999
Beräkna
t
17 211
2000
Beräkna
t
17 766
1 Beloppen anges i tusental kr
Riksdagens revisorer har till uppgift att på riksdagens
vägnar granska statlig verksamhet. Revisorerna har ett
särskilt ansvar för att visa på utfall och effekter av
tidigare fattade riksdagsbeslut. Uppgiften är till
övervägande delen av förvaltningsrevisionell karaktär,
och syftet med revisorernas granskning är att främja ett
effektivt utbyte av de statliga insatserna. Dessutom
granskar revisorerna som externrevisorer Riksbanken,
den inre riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän
och Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.
Riksdagens revisorer
Riksdagens revisorer skall på riksdagens vägnar granska
den statliga verksamheten inklusive statliga aktiebolag
och stiftelser.
Riksdagens revisorers roll som en del av riksdagens
kontrollmakt skall tydliggöras. Revisorerna skall
stimulera till diskussion om angelägna
samhällsområden.
Revisorerna kommer i sin granskningsverksamhet att
utöka dialogen med företrädare för de granskade
verksamheterna i form av seminarier, utfrågningar
m.m. Revisorerna skall också utveckla samspelet med
utskotten under granskningsarbetet för att på ett tidigt
stadium kunna få till stånd en fruktbärande dialog. En
ökad satsning på uppföljning av tidigare granskningar är
också viktig bl.a. för att få underlag för åtgärder som
kan förbättra genomslaget i granskningsarbetet.
Riksdagens revisionsutredning föreslår att
Riksdagens revisorer även skall utföra externrevision av
Regeringskansliet. Det eventuella uppdraget kommer att
medföra ökade kostnader för revisorerna.
Förvaltningsstyrelsens överväganden
Riksdagens förvaltningsstyrelse har inget att erinra mot
Riksdagens revisorers medelsberäkning. Beträffande de
ökade kostnaderna som revisionen av Regeringskansliet
kan medföra menar förvaltningsstyrelsen att
anslagssparandet från 1995/96 i första hand bör
användas. I andra hand får finansutskottet i höstens
budgetberedning ta ställning till eventuell justering av
anslagsbeloppet.
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2
4
5
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2
8
9
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2
10
9
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2
PROP. 1997/98:1 UTGIFTSOMRÅDE 2
52
55