Post 6314 av 7374 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1997/98:68 ·
                    
                
                
                
                    Exportkontroll av vissa strategiska produkter
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 68
                
                
                
                Regeringens proposition 
1997/98:68
Exportkontroll av vissa strategiska produkter
Prop. 
1997/98:68
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 5 mars 1998
Göran Persson
	Leif Pagrotsky
	(Utrikesdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det i lagstiftningen om strategiska produkter 
införs ett krav på exporttillstånd för produkter som i det enskilda fallet är 
eller kan vara avsedda att användas som delar eller som komponenter till 
krigsmateriel som olovligen har förts ut ur landet eller som har 
vidareexporterats i strid mot ett lämnat tillstånd. Tillståndskravet skall 
gälla, om Inspektionen för strategiska produkter har informerat 
exportören om att produkterna är eller kan vara avsedda för ett sådant 
ändamål.
Vidare föreslås att det införs en skyldighet för exportörer att underrätta 
Inspektionen för strategiska produkter om en tilltänkt export av produkter 
som i det enskilda fallet är avsedda att användas som delar eller 
komponenter till sådan krigsmateriel. Inspektionen skall då avgöra om 
tillstånd skall krävas för exporten.
Slutligen föreslås också vissa lagändringar för att bättre anpassa 
lagstiftningen till EG:s regelsystem.
Av redaktionella skäl föreslås en helt ny lag om strategiska produkter. 
Det föranleder förslag till följdändringar i annan lagstiftning.
Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.
Innehållsförteckning
1	Förslag till riksdagsbeslut	4
2	Lagtext	5
2.1	Förslag till lag om strategiska produkter	5
2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om 
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut	12
2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om 
krigsmateriel	13
2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om 
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
	annat land inom Europeiska unionen	14
3	Ärendet och dess beredning	15
4	Bakgrund	15
5	Förbud mot export i vissa fall	17
6	Underrättelseskyldighet för exportörer i vissa fall	23
7	Återkallelse av tillstånd	25
8	Överklagande	26
9	Tillämpningsområdet för lagen om strategiska produkter	28
10	Straff	29
11	Vissa definitioner	31
12	En ny lag om strategiska produkter	32
13	Kostnader	33
14	Ikraftträdande m.m.	33
15	Författningskommentar	34
15.1	Förslaget till lag om strategiska produkter	34
15.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:205) om 
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut	46
15.3	Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1300) om 
krigsmateriel	46
15.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om 
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett
	annat land inom Europeiska unionen	46
Bilaga 1	Promemorians lagförslag	47
Bilaga 2	Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över 
promemorians lagförslag	52
Bilaga 3	Lagrådsremissens lagförslag	53
Bilaga 4	Lagrådets yttrande	63
Bilaga 5	Rådets förordning (EG) nr 3381/94	70
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 5 mars 1998	76
Rättsdatablad	77
 
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om strategiska produkter,
2. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa 
förvaltningsbeslut,
3. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,
4. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid 
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om strategiska produkter
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller kontroll av strategiska produkter.
Lagen innehåller också vissa kompletterande bestämmelser till rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 av den 19 december 1994 om upprättandet 
av en gemenskapsordning för kontroll av export av varor med dubbla 
användningsområden .
Utöver vad som sägs i denna lag kan bestämmelserna i lagen 
(1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1984:3) om kärnteknisk 
verksamhet vara tillämpliga.
2 § Lagen gäller
1. fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade 
luftfarkoster som kan utnyttjas som bärare av massförstörelsevapen,
2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för sådana 
system som avses i 1 och som kan uppnå en räckvidd av minst 300 
kilometer,
3. provnings- och tillverkningsutrustning för system, delsystem och 
komponenter som avses i 1 och 2,
4. biologiska ämnen som kan användas i biologiska stridsmedel och 
kemiska prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för tillverkning 
av kemiska stridsmedel,
5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller 
kemiska stridsmedel samt av sådana biologiska ämnen och kemiska 
prekursorer som avses i 4,
6. kärnämnen, mineraler med halt av kärnämne, det som har framställts 
av kärnämne eller varor där sådana ämnen ingår,
7. utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller ställts i 
ordning för bearbetning, användning eller framställning av kärnämnen,
8. utrustning eller material som kan användas för framställning av 
kärnladdningar,
9. andra högteknologiska produkter som direkt eller indirekt kan 
användas i förstörelsebringande syfte,
10. programvaror för automatisk databehandling och andra 
programvaror särskilt utformade för produkter som avses i 1–3 och 9 
eller utrustning eller material som avses i 5, 7 och 8,
11. produkter i övrigt som avses i artikel 4.1 och 4.2 i rådets 
förordning (EG) nr 3381/94, och
12. produkter i övrigt som i ett enskilt fall är eller kan vara avsedda att 
användas som delar eller komponenter till sådan krigsmateriel
- som har förts ut ur landet i strid mot bestämmelserna i lagen 
(1992:1300) om krigsmateriel, lagen (1988:558) om förbud mot 
utförsel av krigsmateriel, m.m., lagen (1982:513) om förbud mot 
utförsel av krigsmateriel, m.m. och kungörelsen (1949:614) angående 
förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel, eller
- som har vidareexporterats i strid mot ett tillstånd som har lämnats 
enligt dessa författningar.
Definitioner
3 § I denna lag förstås med
strategiska produkter: produkter som kan användas både för civila och 
militära ändamål (dubbla användningsområden),
tillhandahållande: försäljning, upplåtelse, utbjudande mot ersättning, 
lån, gåva eller förmedling,
tillverkningsrätt: varje rätt att tillverka en produkt som omfattas av 
lagens bestämmelser,
kärnämne: uran, plutonium eller andra ämnen som används eller kan 
användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller föreningar där 
ett sådant ämne ingår, torium eller andra ämnen som är ägnade att 
omvandlas till kärnbränsle eller föreningar där ett sådant ämne ingår, och 
använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar.
Med export,  exportör och exportdeklaration avses i denna lag 
detsamma som i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Tillstånd
4 § Tillstånd enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats 
med stöd av lagen skall lämnas, om det inte strider mot Sveriges utrikes-, 
säkerhets- eller försvarspolitiska intressen.
5 § Frågor om tillstånd enligt denna lag och enligt rådets förordning (EG) 
nr 3381/94 prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller av den 
myndighet som regeringen bestämmer.
En myndighet skall med eget yttrande lämna över ett ärende till 
regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är 
av särskild vikt.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om överlämnande av 
ärenden till regeringen.
Export och utförsel
6 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. vilka produkter enligt 2 § som skall omfattas av krav på tillstånd till 
export enligt artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94,
2. vilka produkter enligt 2 § som skall omfattas av krav på tillstånd till 
utförsel enligt artikel 19.1 b i rådets förordning (EG) nr 3381/94,
3. vilka produkter enligt 2 § som artikel 19.1 a och 19.2 i rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 skall tillämpas på.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om 
exporttillstånd i artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
7 § Tillstånd till export enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 
3381/94 krävs för andra produkter än som avses i 6 § första stycket 1, om 
Inspektionen för strategiska produkter i ett enskilt fall har informerat 
exportören om att produkterna är eller kan vara avsedda för något sådant 
ändamål som avses i 2 § 12.
En exportör som känner till att hans produkter i ett enskilt fall är 
avsedda för något sådant ändamål som avses i 2 § 12 är skyldig att genast 
underrätta Inspektionen för strategiska produkter om det. Inspektionen 
skall därvid besluta om tillstånd skall krävas för exporten.
8 § Utförsel som avses i artiklarna 19.3 och 20 i rådets förordning (EG) 
nr 3381/94 får inte äga rum utan tillstånd.
Krav på tillstånd till utförsel enligt artikel 19.3 i rådets förordning 
(EG) nr 3381/94 skall gälla för sådana produkter som avses i 6 § första 
stycket 1 och 7 § samt i artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning (EG) nr 
3381/94.
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka produkter enligt 2 § som 
skall omfattas av krav på tillstånd till utförsel enligt artikel 20 i rådets 
förordning (EG) nr 3381/94.
9 § För tillstånd till utförsel av använt kärnbränsle gäller de 
begränsningar som anges i 20 a och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220).
Avtal om tillverkningsrätt
10 § Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt till 
produkter som avses i 2 § 1–5 och 7–9 till någon i utlandet får inte ingås 
här i landet utan tillstånd, om produkterna inte får föras ut från Sverige 
eller exporteras utan tillstånd enligt denna lag eller enligt rådets 
förordning (EG) nr 3381/94.
Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller 
stadigvarande vistas här får inte heller i utlandet ingå ett sådant avtal utan 
tillstånd.
Ändring av avtal
11 § Avtal om tillägg till eller ändring av avtal av det slag som kräver 
tillstånd enligt 10 § får inte ingås utan tillstånd, om tillägget eller 
ändringen avser
1.  de produkter som omfattas av avtalet,
2.  vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,
3.  rätt att tillhandahålla produkt till mottagare som inte har angivits 
tidigare, eller
4.  förlängning av avtalets giltighetstid.
Tillhandahållande
12 § Produkter som avses i 2 § och som finns i utlandet får inte här i 
landet tillhandahållas åt någon i utlandet utan tillstånd, om produkterna 
inte får föras ut från Sverige eller exporteras utan tillstånd enligt denna 
lag eller enligt rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller 
stadigvarande vistas här får inte heller i utlandet tillhandahålla sådana 
produkter utan tillstånd.
Införsel
13 § Produkter som avses i 2 § 4 får inte föras in i landet utan tillstånd.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta 
tillståndskrav för vissa produkter eller för införsel från vissa länder.
Villkor
14 § Ett tillstånd enligt denna lag får förenas med villkor samt med 
kontroll- och ordningsbestämmelser.
Återkallelse
15 § Tillstånd till utförsel eller export enligt denna lag eller enligt rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 och tillstånd enligt 10–12 §§ kan återkallas, 
om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift i denna lag eller rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 eller en föreskrift, ett villkor eller en 
bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns 
andra särskilda skäl till återkallelse.
En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt 10 eller 11 § som 
redan har ingåtts.
En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat 
beslutas.
Årlig avgift och deklarationer
16 § Föreskrifter om skyldighet för tillverkare av produkter som avses i 
denna lag att betala årliga avgifter för att täcka statens kostnader för 
Inspektionen för strategiska produkter finns i 22 § lagen (1992:1300) om 
krigsmateriel.
Den som är avgiftsskyldig skall varje år lämna en deklaration till 
inspektionen med de uppgifter som behövs för att bestämma avgifterna, 
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från 
deklarationsskyldigheten.
17 § Enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar skall en 
deklaration varje år lämnas av den som
1.  producerar, bereder, förbrukar, för in, för ut eller exporterar 
produkter som avses i 2 § 4,
2.  under något av de tre senaste åren har producerat, berett, förbrukat, 
fört in, fört ut eller exporterat sådana produkter, eller
3.  producerar diskreta organiska kemikalier.
Deklarationen skall innehålla uppgifter om
1. verksamheten under det gångna kalenderåret,
2. den verksamhet som planeras för det kommande kalenderåret,
3. ändringar i verksamheten som planeras för det pågående 
kalenderåret.
Deklarationen skall ges in till den myndighet som regeringen 
bestämmer.
Uppgiftskontroll
18 § Den som har lämnat en deklaration enligt 17 § skall, på begäran av 
den myndighet som avses i 17 § tredje stycket, också lämna de 
upplysningar och handlingar som kan behövas för kontroll av uppgifterna 
i deklarationen.
För denna kontroll har företrädare för myndigheten rätt till tillträde till 
de områden, lokaler och anläggningar där sådan verksamhet bedrivs som 
omfattas av deklarationsskyldigheten och får där göra undersökningar 
och ta prover. Vad som nu har sagts gäller dock inte bostadsutrymmen.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att kontrollen 
skall kunna genomföras.
Tillsyn och kontroll
19 § Tillsyn och annan kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i 
rådets förordning (EG) nr 3381/94 skall utövas av Inspektionen för 
strategiska produkter eller av den myndighet som regeringen bestämmer 
(tillsynsmyndigheten).
Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.
20 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och 
handlingar som behövs för kontrollen av den som för utförsel eller export 
tar befattning med strategiska produkter.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där den som 
avses i första stycket bedriver sin verksamhet. Vad som nu har sagts 
gäller dock inte bostadsutrymmen.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att kontrollen 
skall kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får begära biträde även av 
andra statliga myndigheter för sin tillsyn.
21 § Den som enligt artikel 14.2 eller artikel 19.2 i rådets förordning 
(EG) nr 3381/94 är skyldig att bevara och på begäran av 
tillsynsmyndigheten visa upp handlingar skall bevara dessa i fem år eller 
den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara 
föreskriven i annan lag eller författning.
Straff m.m.
22 § Bestämmelser om olovlig utförsel och försök till sådant brott finns i 
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Bestämmelserna om varusmuggling och försök till sådant brott i lagen 
om straff för varusmuggling tillämpas i fråga om
1. export utan tillstånd av produkter som avses i 6 § första stycket 1 
och 7 § samt i artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94, 
och
2. utförsel utan tillstånd av produkter som avses i 6 § första stycket 2 
och artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
23 § Den som bryter mot 10, 11 eller 12 § döms,
1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst 
två år,
2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i 
högst sex månader.
Den som uppsåtligen genom vilseledande förmår regeringen eller 
någon annan myndighet att lämna tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § och 
därigenom föranleder att avtalet eller tillhandahållandet kommer till 
stånd, döms till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen har skett 
av oaktsamhet, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.
24 § Har ett brott enligt 23 § begåtts uppsåtligen och är det att anse som 
grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om 
produkterna har varit av särskilt farligt slag, om brottet har avsett 
betydande värde eller om gärningen annars har varit av särskilt allvarlig 
art.
25 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som 
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. i annat fall än som avses i 22 § och 23 § andra stycket lämnar 
oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon annan handling 
som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt denna lag eller 
rådets förordning (EG) nr 3381/94 eller i en deklaration,
2. åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller 
ordningsbestämmelse som har meddelats med stöd av denna lag,
3. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt 7 § andra stycket eller 
artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94,
4. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 19.1 a eller 19.2 i 
rådets förordning (EG) nr 3381/94,
5. bryter mot 21 § och artikel 14.2 eller 19.2 i rådets förordning (EG) 
nr 3381/94.
I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.
26 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är 
belagd med straff i brottsbalken.
27 § Utbyte av brott som avses i 23 och 24 §§ skall förklaras förverkat, 
om inte detta är uppenbart oskäligt.
28 § Försummar den uppgiftsskyldige att i rätt tid ge in en sådan 
deklaration som avses i 16 eller 17 §, får den myndighet som skall ta 
emot deklarationen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra 
sin skyldighet.
Överklagande
29 § Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd 
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller en 
myndighets beslut enligt 18, 20 och 28 §§.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Andra förvaltningsbeslut enligt denna lag eller enligt rådets förordning 
(EG) nr 3381/94 får inte överklagas. 
________________
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 13 § den dag regeringen 
bestämmer, och i övrigt den 1 juli 1998.
2. Genom lagen upphävs lagen (1991:341) om strategiska produkter.
3. Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall 
vid tillämpningen av de nya bestämmelserna anses som meddelat enligt 
dessa.
4. Bestämmelserna i 11 § skall tillämpas på avtal av det slag som avses 
i 10 §, även om avtalet på grund av äldre bestämmelser inte har krävt 
tillstånd.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om 
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av 
vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 § 
Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är 
bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie 
domare.
Lagen gäller inte heller
1. beslut av arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,
2. beslut om svenskt medborgarskap,
3. beslut om utlänningars vistelse i riket,
4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller 
tjänstgöring inom försvarsmakten,
5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
6. beslut som rör skatter eller avgifter,
7. beslut enligt lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering eller 
beslut i frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering,
8. andra beslut enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel än sådana 
som avser återkallelse av tillstånd enligt 3 eller 4 §,
9. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3–4 lagen 
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
10. beslut enligt lagen 
(1991:341) om strategiska 
produkter.
10. beslut enligt lagen 
(1998:000) om strategiska 
produkter.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om 
krigsmateriel
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel  
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §
För att täcka statens kostnader 
för Inspektionen för strategiska 
produkter skall den som har 
tillstånd att tillverka krigsmateriel 
enligt denna lag eller den som 
tillverkar produkter som omfattas 
av inspektionens tillsyn enligt 16 § 
lagen (1991:341) om strategiska 
produkter årligen betala en avgift, 
om det fakturerade värdet av 
tillverkarens sålda produkter av 
dessa slag under året överstiger 
2 500 000 kr. Inspektionen 
bestämmer avgiften efter ett för 
samtliga avgiftsskyldiga lika 
förhållande till det fakturerade 
värdet.
För att täcka statens kostnader 
för Inspektionen för strategiska 
produkter skall den som har 
tillstånd att tillverka krigsmateriel 
enligt denna lag eller den som 
tillverkar produkter som omfattas 
av inspektionens tillsyn enligt 19 § 
lagen (1998:000) om strategiska 
produkter årligen betala en avgift, 
om det fakturerade värdet av 
tillverkarens sålda produkter av 
dessa slag under året överstiger 
2 500 000 kr. Inspektionen 
bestämmer avgiften efter ett för 
samtliga avgiftsskyldiga lika 
förhållande till det fakturerade 
värdet.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om 
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett 
annat land inom Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets 
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska 
unionen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 § 
Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i 
lagen (1992:1300) om 
krigsmateriel, och produkter som 
avses i lagen (1991:341) om 
strategiska produkter,
1. krigsmateriel som avses i 
lagen (1992:1300) om 
krigsmateriel, och produkter som 
avses i lagen (1998:000) om 
strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning 
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är 
medlem i Europeiska unionen,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa 
dopningsmedel,
7. springstilletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller 
nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och 
liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4–6 §§ lagen (1988:950) om 
kulturminnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738) och 
tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det 
finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, 
att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för 
människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller 
felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i 
övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
3 Ärendet och dess beredning
Civila produkter som kan komma att användas som delar eller 
komponenter till sådan krigsmateriel som i strid med den svenska 
lagstiftningen befinner sig i tredje land omfattas inte av någon 
exportkontroll.
Frågan har behandlats i en inom Utrikesdepartementet upprättad 
promemoria Exportkontroll av vissa strategiska produkter. Promemorians 
lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En 
förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissvaren finns 
tillgängliga i Utrikesdepartementet (dnr UD98/86/ERS).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 2 februari 1998 att inhämta Lagrådets yttrande 
över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga 
4.
Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men har också föreslagit 
vissa ändringar i den remitterade lagtexten. Regeringen har på de flesta 
punkter följt Lagrådets förslag. Regeringen återkommer till Lagrådets 
synpunkter i avsnitten 8 och 11 samt i författningskommentaren.
4 Bakgrund
Den svenska lagstiftningen
I Sverige finns sedan lång tid lagstiftning som reglerar exporten av 
krigsmateriel och sådana produkter som kan användas för både militära 
och civila ändamål, s.k. strategiska produkter.
Sedan år 1918 finns ett generellt förbud mot utförsel av krigsmateriel. 
Förbudet finns numera i lagen (1992:1300) om krigsmateriel. Enligt 6 § i 
lagen får krigsmateriel inte föras ut ur landet utan tillstånd, om inte något 
annat följer av lagen eller någon annan författning. Med krigsmateriel 
avses enligt 1 § vapen, ammunition och annan för militärt bruk utformad 
materiel som enligt regeringens föreskrifter utgör krigsmateriel. I 
förordningen (1992:1303) om krigsmateriel finns en bilaga med en 
förteckning över vad som är krigsmateriel.
Regler om utförsel av strategiska produkter, dvs. produkter som har en 
etablerad civil användning men som också kan användas för militära 
ändamål, finns i lagen (1991:341) om strategiska produkter (ändrad 
senast 1995:1661) och förordningen (1994:2060) om strategiska 
produkter. Lagen kompletterar en rådsförordning på området.
Frågor om tillstånd enligt lagstiftningen om krigsmateriel och 
strategiska produkter prövas i första hand av Inspektionen för strategiska 
produkter (ISP).
EG-rätten
Inom Europeiska gemenskapen (EG) gäller skilda regler för 
krigsmateriel och strategiska produkter.
Strategiska produkter omfattas av EG-rättens regler om varors fria 
rörlighet enligt artiklarna 30 och 34 i Fördraget om upprättandet av 
Europeiska gemenskapen (EG-fördraget). Vidare omfattas sådana 
produkter av den gemensamma handelspolitiken enligt artikel 113 i EG-
fördraget. EG har exklusiv kompetens att meddela föreskrifter om export 
till tredje land på detta område.
Med stöd av artikel 113 i EG-fördraget har rådet beslutat förordning 
(EG) nr 3381/94 av den 19 december 1994 om upprättandet av en 
gemenskapsordning för kontroll av export av varor med dubbla 
användningsområden. Rådsförordningen finns i bilaga 5.
Rådets förordning (EG) nr 3381/94 syftar till fri rörlighet för 
strategiska produkter (med vissa undantag) inom Europeiska 
gemenskapen samt exportkontroll gentemot tredje land.
Förordningen innebär i huvudsak att tillstånd krävs för export av 
sådana varor som finns förtecknade i bilaga 1 till rådets beslut 
94/942/GUSP av den 19 december 1994 om den gemensamma åtgärd för 
kontroll av export av varor med dubbla användningsområden som 
antagits av rådet på grundval av artikel J 3 i Fördraget om Europeiska 
unionen, i fortsättningen benämnt GUSP-beslutet. Tillståndsplikten följer 
direkt av rådsförordningen. GUSP-beslutet såvitt avser 
produktomfattningen är inte direkt tillämpligt i medlemsstaterna utan 
kräver nationella åtgärder för införlivandet.
Artikel 4 i rådsförordningen innehåller direktverkande bestämmelser 
om krav på tillstånd för export av produkter som inte omfattas av bilaga 
1 till GUSP-beslutet, om dessa är eller kan vara avsedda för hantering i 
samband med massförstörelsevapen (kärnvapen, kemiska och biologiska 
stridsmedel) samt missiler till dessa.
Medlemsstaterna ges i artikel 5 i rådsförordningen möjlighet att 
behålla eller införa exporttillstånd även beträffande andra produkter än 
sådana som regleras av rådsförordningen.
Rådsförordningen innehåller också bestämmelser om tillståndskrav i 
vissa fall när det gäller utförsel till andra medlemsstater. Krav på tillstånd 
är obligatoriskt i de fall som anges i artiklarna 19.1 b och 21 i 
rådsförordningen. Medlemsstaterna får själva bestämma om krav på 
utförseltillstånd i de fall som anges i artiklarna 19.3 och 20 i 
rådsförordningen.
I Sverige har rådsförordningen kompletterats genom lagen och 
förordningen om strategiska produkter. De produkter som anges i GUSP-
beslutet finns listade i bilagor till förordningen om strategiska produkter.
För krigsmateriel gäller enligt EG-fördraget vissa 
undantagsbestämmelser. Enligt artikel 223.1 b i EG-fördraget får 
medlemsstaterna vidta åtgärder som de anser nödvändiga för att skydda 
sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel 
med vapen, ammunition och krigsmateriel; sådana åtgärder får dock inte 
försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden när det 
gäller varor som inte är avsedda speciellt för militära ändamål. Rådet har 
i enlighet med punkten 2 i samma artikel fastställt en lista över varor på 
vilka bestämmelserna i punkt 1 b skall tillämpas.
5 Förbud mot export i vissa fall
Regeringens förslag: Tillstånd till export enligt rådets förordning 
(EG) nr 3381/94 skall krävas för andra produkter än som avses i 
artikel 3 i rådsförordningen. Detta skall gälla om Inspektionen för 
strategiska produkter har informerat exportören om att produkterna 
är eller kan vara avsedda att användas som delar eller komponenter 
till sådan krigsmateriel som har förts ut ur landet utan föreskrivet 
tillstånd eller som har vidareexporterats i strid mot ett tillstånd. 
Frågor om tillstånd till export i dessa fall skall i första hand prövas 
av Inspektionen för strategiska produkter.
Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer med regeringens 
förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till eller har 
inte någon erinran mot förslaget. Inte någon remissinstans har haft något 
att erinra mot syftet med förslaget. Några remissinstanser är dock 
tveksamma till den lagtekniska lösningen. Ett par remissinstanser 
ifrågasätter om ISP har kapacitet att kontrollera export av detta slag. ISP 
anser att man bör beakta risken för att normal handel påverkas negativt. 
En inte obetydlig andel av dylika delar och komponenter inhandlas i 
utlandet. Leveranser från dessa länder till tredje länder undandrar sig 
svensk kontroll. Inspektionen anser vidare att det bör tydliggöras att 
förslaget inte omfattar produkter som före år 1993 inte klassificerades 
som krigsmateriel. Inspektionen föreslår vidare att formuleringen 
"avsedda att användas som delar eller komponenter till sådan 
krigsmateriel" exemplifieras. Enligt ISP bör frågan hur eller av vem det 
skall konstateras att tidigare krigsmateriel förts ut eller vidareexporterats 
utan tillstånd behandlas närmare. Kommerskollegium bedömer att det 
föreslagna kravet på exporttillstånd är förenligt med bestämmelserna 
under världshandelsorganisationen (WTO). Kollegiet anser emellertid att 
förslaget från allmän handelspolitisk synpunkt inger betänkligheter då det 
skulle kunna ge upphov till problem för företags normala 
exportverksamhet då en generell regel av detta slag kommer att beröra ett 
brett produktsortiment alltifrån t.ex. vanliga skruvar till för ändamålet 
mer specialanpassade detaljer. Generaltullstyrelsen anser att det bör 
övervägas att låta förslaget omfattas av lagen om krigsmateriel i stället 
för av lagen om strategiska produkter. Generaltullstyrelsen anser vidare 
att tillståndsplikten också bör omfatta de produkter som täcks av 2 § 11. 
Sveriges Försvarsindustriförening, Sveriges Industriförbund och 
Sveriges Verkstadsindustrier avstyrker förslaget så som det har utformats 
i den remitterade promemorian. De föreslår i stället att det i första hand 
prövas om ISP kan ges befogenhet att, i fall då olovlig utförsel eller 
vidareexport konstateras, införa underrättelseskyldighet för civila delar 
för viss produkt och för visst land. I andra hand att man inom ramen för 
nuvarande krigsmateriellagstiftning inför en kontroll genom tillämpning 
av krigsmateriellagstiftningens underrättelseskyldighet med omfattande 
befogenheter för ISP att lämna undantag för underrättelseskyldigheten så 
att denna begränsas till ursprunglig leverantör vid export av delar till 
ifrågavarande krigsmateriel till det land dit olaglig utförsel eller 
vidareexport konstaterats.
Skälen för regeringens förslag: Trots den exportkontroll som finns 
kan det förekomma att krigsmateriel förs ut ur landet utan föreskrivet 
tillstånd eller att sådan materiel vidareexporteras i strid mot ett tillstånd. 
När krigsmateriel på detta sätt olovligen hamnar i ett annat land eller i 
andra händer kan situationen uppkomma att den som innehar 
krigsmaterielen behöver delar eller komponenter till den aktuella 
materielen för att kunna använda, utveckla eller vidmakthålla denna.
För den som innehar sådan krigsmateriel ligger det nära till hands att 
köpa de produkter som behövs från tillverkaren eller en underleverantör 
till denne.
Om sådana produkter inte omfattas av vår krigsmateriellagstiftning, 
direkt av reglerna i rådets förordning (EG) nr 3381/94 eller av reglerna i 
den svenska lagstiftningen om strategiska produkter, finns det inte någon 
möjlighet att förhindra export av produkterna i fråga. Detta är inte 
tillfredsställande. En export av delar eller komponenter till den aktuella 
materielen är typiskt sett sådan att den kan komma i konflikt med 
Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska intressen. En sådan 
export kan också strida mot syftet med den nyssnämnda lagstiftningen.
Samtidigt måste framhållas att problemet inte är vanligt 
förekommande. Även om detta är fallet är det inte tillfredsställande att 
det för närvarande saknas möjligheter att formellt kunna kontrollera eller 
ingripa mot en sådan export. Regler bör därför införas som gör detta 
möjligt.
I det föregående (avsnitt 4) har översiktligt redovisats de regler som 
gäller på området. Av denna redovisning framgår att exportkontroll av 
strategiska produkter hör till området för EG:s exklusiva kompetens. Det 
innebär att en medlemsstat inte själv kan besluta om föreskrifter på 
området, med mindre EG-rätten i övrigt medger det.
I artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 har medlemsstaterna 
givits en viss befogenhet att meddela föreskrifter på området. Där 
föreskrivs att en medlemsstat får förbjuda eller kräva tillstånd för export 
av strategiska produkter som inte förtecknas i bilaga 1 till beslut 
94/942/GUSP, om det sker för att säkerställa en effektiv exportkontroll i 
överensstämmelse med förordningens mål. Ett av förordningens syften 
är, enligt andra övervägandesatsen i ingressen till förordningen, att se till 
att strategiska produkter omfattas av en effektiv kontroll vid export från 
gemenskapen.
I sammanhanget bör också framhållas att rådsförordningens 
tillämpningsområde inte är begränsat enbart till sådana strategiska 
produkter som kan användas till massförstörelsevapen. Rådsförordningen 
omfattar också sådana strategiska produkter som kan användas till annan 
krigsmateriel.
Från EG-rättsliga utgånspunkter finns det således inte några hinder 
mot att införa en exportkontroll av nu aktuella produkter.
Förbud eller tillstånd
Artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 ger medlemsstaterna 
möjlighet att förbjuda eller kräva tillstånd för export av sådana 
strategiska produkter som inte förtecknas i bilaga 1 till det förut nämnda 
GUSP-beslutet. Den fråga som inställer sig är därför huruvida 
exportkontrollen bör utformas som en förbudsregel eller som en regel om 
krav på tillstånd. Vid övervägande av valet mellan de båda möjligheterna 
är det främst följande omständigheter som bör beaktas.
Exportkontrollen enligt den svenska lagstiftningen på området sker 
genom ett tillståndsförfarande och inte genom direktverkande 
straffsanktionerade förbud. När det gäller strategiska produkter är 
huvudregeln att tillstånd skall lämnas. Bara om en export strider mot 
Sveriges utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitiska intressen skall 
tillstånd vägras (jfr 1 a § lagen om strategiska produkter). Det innebär att 
frågan om export av en produkt som omfattas av lagstiftningen i varje 
enskilt fall skall prövas mot dessa intressen. Denna prövning kan leda till 
att tillstånd till export av en viss produkt kan medges i ett visst fall, 
medan tillstånd till export av samma slags produkt kan vägras i ett annat 
fall. Denna skillnad kan t.ex. bero på det land till vilket exporten är 
avsedd eller det ändamål som produkten är avsedd för.
Det skulle kunna hävdas att export av sådana strategiska produkter 
som är avsedda att användas som delar eller komponenter till olovligt 
utförd krigsmateriel alltid skulle strida mot våra utrikes-, säkerhets- eller 
försvarspolitiska intressen och att tillstånd i praktiken inte i något fall 
skulle lämnas till export av sådana produkter. Med denna utgångspunkt 
skulle ett direktverkande straffsanktionerat förbud vara den enklaste 
lösningen.
Frågan är emellertid enligt regeringens mening inte så enkel.
De produkter som det här är fråga om kan vara av vitt skilda slag. Det 
kan vara fråga om produkter av mycket enkelt slag på låg teknisk nivå, 
t.ex. skruvar och muttrar eller däck, som har ett brett användningsområde 
och som finns allmänt tillgängliga på den internationella marknaden. Det 
kan också vara fråga om produkter som är av mera avancerat slag med ett 
smalare användningsområde och som inte finns tillgängliga på 
marknaden i någon större utsträckning. 
Det kan också vara fråga om export till ett land till vilket export enligt 
lagen om krigsmateriel eller lagen om strategiska produkter inte i något 
fall skulle tillåtas. Det motsatta kan emellertid också vara fallet.
Frågan rymmer alltså exportsituationer av vitt skilda slag. Det kan 
därför inte helt uteslutas att en export i något enstaka undantagsfall skulle 
kunna tillåtas, utan att det skulle strida mot de utrikes-, säkerhets- eller 
försvarspolitiska intressena.
Ett generellt exportförbud för strategiska produkter som är avsedda att 
användas som delar eller komponenter till olovligt utförd krigsmateriel är 
mot denna bakgrund inte någon lämplig lösning. Till detta kommer att en 
ordning med direktverkande straffsanktionerade förbud skulle innebära 
ett nytt inslag i regleringen när det gäller export av strategiska produkter. 
I stället bör väljas en lösning som innebär att tillstånd skall krävas för 
export av produkter av nu aktuellt slag.
Utformningen av ett tillståndskrav
Frågan är då hur ett tillståndskrav lämpligen bör utformas.
De produkter som är aktuella går generellt sett inte att definiera, 
eftersom önskemålet att kontrollera exporten hänför sig till den tilltänkta 
användningen av dem i det enskilda fallet. Om det är fråga om 
strategiska produkter som är avsedda att användas som delar eller 
komponenter till krigsmateriel som lagligen har exporterats till ett annat 
land, finns inget behov av exportkontroll. Av rättssäkerhetsskäl måste de 
produkter som skall exporteras liksom exportören identifieras.
I det sammanhanget är det av intresse att jämföra hur 
gemenskapsordningen enligt artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 
3381/94 är utformad. Artikeln gäller sådana strategiska produkter som 
inte omfattas av bilaga 1 till det förut nämnda GUSP-beslutet och som är 
eller kan vara avsedda att användas i samband med utveckling, 
produktion, underhåll m.m. av massförstörelsevapen (jfr 2 § 11 lagen om 
strategiska produkter). För export av sådana produkter gäller ett 
tillståndskrav, om myndigheterna har informerat exportören om att de 
ifrågavarande produkterna är eller kan vara avsedda för sådan 
användning. Det ankommer sedan på den behöriga myndigheten att 
pröva huruvida tillstånd skall lämnas eller inte. Till detta är i artikel 4.2 
kopplat ett krav på exportören att underrätta myndigheterna när han 
känner till att produkterna är avsedda för något av syftena i artikel 4.1.
Promemorians förslag innebär en lösning som motsvarar den som 
föreskrivs i artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 3381/94. Förslaget 
gäller sådana strategiska produkter som inte omfattas av bilaga 1 till det 
förut nämnda GUSP-beslutet och som inte heller är avsedda för sådan 
användning som avses i artikel 4.1 i rådsförordningen. Förslaget innebär 
ett krav på exporttillstånd om ISP i ett enskilt fall har informerat 
exportören om att produkterna är eller kan vara avsedda att användas 
som delar eller komponenter till sådan krigsmateriel som har förts ut ur 
landet utan föreskrivet tillstånd eller som har vidareexporterats i strid 
mot villkoren för ett lämnat tillstånd. Enligt förslaget skulle en sådan 
regel införas i lagen om strategiska produkter.
Sveriges Försvarsindustriförening, Sveriges Industriförbund och 
Sveriges Verkstadsindustrier har avstyrkt promemorians förslag i denna 
del. De har i stället föreslagit i första hand att ISP ges en befogenhet att 
införa en underrättelseskyldighet för civila delar för viss produkt och för 
visst land i fall då det har konstaterats att krigsmateriel olovligen har 
förts ut eller vidareexporterats till ett annat land. I andra hand har de 
föreslagit att man inför en kontroll inom ramen för 
krigsmateriellagstiftningens regler om underrättelseskyldighet. 
Generaltullstyrelsen anser att det bör övervägas att låta förslaget omfattas 
av lagen om krigsmateriel i stället för lagen om strategiska produkter.
Regeringen vill med anledning av dessa synpunkter framhålla följande. 
De produkter som det här är fråga om utgör inte krigsmateriel och 
omfattas inte av undantagsbestämmelserna i artikel 223 i EG-fördraget. 
Syftet med en reglering är att införa en exportkontroll och därmed också 
kunna förbjuda en export, t.ex. genom att vägra exporttillstånd. Rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 ger en sådan möjlighet i artikel 5.1. Lagen 
om strategiska produkter kompletterar rådsförordningen. Regler om 
tillståndskrav för export av nu aktuella produkter bör därför i enlighet 
med promemorians förslag tas in i den lagen.
I likhet med de flesta remissinstanserna anser regeringen att 
promemorians förslag när det gäller utformningen av ett tillståndskrav 
tillgodoser intresset av rättssäkerhet och att det även i övrigt är 
ändamålsenligt. Genom att tillståndskravet inträder först när exportören i 
ett enskilt fall har blivit informerad om att produkterna är eller kan vara 
avsedda att användas som delar eller komponenter till olovligt utförd 
krigsmateriel, behöver exportören aldrig tveka om vad som gäller. Den 
föreslagna lösningen ansluter också till den ordning som redan gäller 
enligt artikel 4.1 i rådsförordningen.
Den föreslagna regeln innebär inte att ett tillståndskrav införs generellt. 
Det är bara i de särskilda fall när en enskild exportör har fått information 
om att en tilltänkt export av vissa produkter kan komma att användas för 
det speciella ändamålet som krav på tillstånd kommer att föreligga. 
Förslaget bör därför inte föra med sig några sådana handelspolitiska 
problem eller betänkligheter som ISP och Kommerskollegium har givit 
uttryck för.
Enligt förslaget skall en förutsättning vara att de strategiska 
produkterna är eller kan vara avsedda för krigsmateriel som olovligen har 
utförts ur landet eller som har vidareexporterats i strid mot ett tillstånd. 
En fråga som har rests i ärendet är hur och vem som skall konstatera 
detta. 
Vad det här är fråga om är krigsmateriel som för export kräver 
tillstånd. Om viss krigsmateriel finns utomlands är det möjligt att 
kontrollera om tillstånd har funnits till exporten och till vem 
krigsmaterielen har exporterats i enlighet med tillståndet.
Om ISP får kännedom om en tilltänkt export av sådana produkter som 
det här är fråga om, bör ISP själv kunna kontrollera och konstatera om 
tillstånd har givits till export av den aktuella krigsmaterielen. Något krav 
på att det skall föreligga en lagakraftvunnen dom på olovlig utförsel eller 
dylikt bör inte ställas upp. En otillåten export kan ju föreligga även i fall 
då någon gärningsman inte har kunnat identifieras eller lagföras.
Under remissbehandlingen har efterlysts en närmare precisering av vad 
som avses med delar eller komponenter till krigsmateriel. Med delar eller 
komponenter avses i sammanhanget alla delar och komponenter som kan 
ingå i sådan krigsmateriel. Typiska exempel är reservdelar för reparation 
av krigsmaterielen och produkter som kan användas för att modifiera 
eller uppgradera krigsmaterielen. Någon närmare definition av vilka 
produkter det kan bli fråga om går knappast att åstadkomma, eftersom 
det kan röra sig om produkter av vitt skilda slag.
Till frågan om förslaget också omfattar krigsmateriel som före år 1993 
inte klassificerades som krigsmateriel återkommer regeringen i 
författningskommentaren (till 2 §).
Ett par remissinstanser har också ifrågasatt om ISP har kapacitet att 
kontrollera export av detta slag. Det ger anledning att framhålla att det 
självfallet inte kan bli fråga om att kartlägga och förteckna alla de delar 
eller komponenter som all slags krigsmateriel kan bestå av eller att 
kartlägga all krigsmateriel som olagligt finns utomlands. Den föreslagna 
exportkontrollen är bara avsedd för de fall det finns kunskap om att 
krigsmateriel olagligen finns i ett annat land och en tilltänkt export avser 
sådana strategiska produkter som är eller kan vara avsedda för denna 
krigsmateriel. Hur sådan kunskap kan vinnas återkommer regeringen till i 
det följande (avsnitt 6).
Generaltullstyrelsen anser att tillståndsplikten bör omfatta också de 
produkter som avses i 2 § 11. En sådan tillståndsplikt framgår emellertid 
direkt av artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 3381/94. Någon 
bestämmelse om detta kan därför inte införas i lagen.
Regeringen anser alltså sammanfattningsvis att den ordning för 
exportkontroll som har föreslagits i promemorian är ändamålsenlig och 
lämplig. Promemorians förslag i denna del bör därför genomföras.
Beslutande myndighet
Till grund för ett beslut om exporttillstånd av sådana strategiska 
produkter som det här är fråga om kommer att ligga överväganden av 
samma slag som i fråga om annan export av andra strategiska produkter. 
Beslutsordningen bör därför vara densamma som nu gäller för sådana 
exporttillstånd. Det innebär att frågor om exporttillstånd i nu aktuella fall 
bör prövas av ISP eller den myndighet som regeringen bestämmer, med 
skyldighet för myndigheten att med eget yttrande lämna över ett ärende 
till regeringens prövning när ärendet har principiell betydelse eller annars 
är av särskild vikt.
Utförsel till andra medlemsstater
Enligt principen om varors fria rörlighet skall det inte finnas några hinder 
för utförsel av varor till andra medlemsländer om något annat inte är 
särskilt föreskrivet.
I rådets förordning (EG) nr 3381/94 finns regler som gör det möjligt 
för medlemsstaterna att i vissa fall införa tillståndskrav för överföring 
mellan medlemsstaterna av strategiska produkter. Bestämmelser om detta 
finns i artiklarna 19 och 20 i rådsförordningen.
Av intresse i detta sammanhang är artikel 19.3 a i rådsförordningen. 
Enligt denna får en medlemsstat kräva tillstånd för överföring av 
strategiska produkter från sitt territorium till en annan medlemsstat, om 
vissa förutsättningar är uppfyllda vid tidpunkten för överföringen. 
Nämligen att operatören vet att den slutliga destinationen för de 
ifrågavarande produkterna ligger utanför gemenskapen och det krävs 
tillstånd enligt artiklarna 3, 4 eller 5 i rådsförordningen för export av 
produkterna till den destinationen samt produkterna inte kommer att 
bearbetas eller behandlas enligt artikel 24 i gemenskapens tullkodex i den 
medlemsstat till vilken de överförs.
Sverige har utnyttjat den sålunda givna möjligheten att kräva tillstånd 
genom bestämmelserna i 3 a § andra stycket lagen om strategiska 
produkter. Genom det förslag som nu läggs fram införs ett tillståndskrav 
för export av sådana strategiska produkter som är eller kan vara avsedda 
för krigsmateriel som olovligen befinner sig i ett annat land. 
Motsvarande tillståndskrav bör gälla också vid utförsel till ett annat 
medlemsland, om villkoren i artikel 19.3 i övrigt är uppfyllda.
6 Underrättelseskyldighet för exportörer i vissa 
fall
Regeringens förslag: En exportör, som känner till att dess 
produkter i ett enskilt fall är avsedda att användas som delar eller 
komponenter till sådan krigsmateriel som har förts ut ur landet utan 
föreskrivet tillstånd eller som har vidareexporterats i strid mot ett 
tillstånd, skall genast underrätta Inspektionen för strategiska 
produkter om det. Inspektionen skall besluta om tillstånd skall 
krävas för exporten.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens 
förslag. I promemorian har föreslagits att underrättelseskyldighet skall 
föreligga också då exportören känner till att produkterna kan vara 
avsedda för krigsmateriel som olovligen har exporterats till ett annat 
land.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller har inte 
någon erinran mot förslaget. Generaltullstyrelsen anser att 
underrättelseskyldigheten också bör omfatta de produkter som täcks av 
lagens 2 § punkt 11. Flera remissinstanser anser dock att 
promemorieförslaget är tveksamt från rättssäkerhets- och 
effektivitetssynpunkt. RÅ anser att det finns en klar risk för att 
Europadomstolen vid prövning av ett enskilt fall skulle komma att finna 
att den föreslagna utformningen av underrättelseskyldigheten strider mot 
artikel 6 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga 
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). 
Den föreslagna underrättelseskyldigheten synes enligt RÅ i många fall 
kunna innebära att en exportör enligt lag och under straffhot blir skyldig 
att upplysa ISP om egna tidigare begångna brott. Rikspolisstyrelsen anser 
att exportören inte kan förutses ha fullständig kunskap om att det finns 
olovligt utförd krigsmateriel till vilken materiel hans produkt kan utgöra 
komponent. Sveriges Försvarsindustriförening, Sveriges Industriförbund 
och Sveriges Verkstadsindustrier anser att den föreslagna lagtextens 
lydelse "kan vara avsedd" framstår som oacceptabel. Den skulle medföra 
rättsosäkerhet och mycket besvärande administrativa konsekvenser för 
bl.a. svenska företag.
Skälen för regeringens förslag: I det föregående har föreslagits att 
exporttillstånd skall krävas för sådana produkter som i det enskilda fallet 
är eller kan vara avsedda att användas för sådan krigsmateriel som 
olovligen har exporterats till ett annat land och Inspektionen för 
strategiska produkter har informerat exportören om det. För att 
myndigheten skall kunna lämna sådan information krävs kunskap om att 
en sådan export är aktuell.
Sådan kunskap kan vinnas genom den underrättelseverksamhet som 
förekommer internationellt. Men den som är närmast till denna kunskap 
är i allmänhet exportören.
På samma sätt som gäller för sådana strategiska produkter som 
omfattas av artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 (se särskilt 
artikel 4.2) bör exportören därför också i nu aktuella fall åläggas en 
underrättelseskyldighet. Underrättelseskyldigheten bör, i likhet med vad 
som gäller enligt artikel 4.2 i rådsförordningen, inskränkas till fall där 
exportören känner till att produkterna är avsedda för det aktuella 
ändamålet. En sådan underrättelseskyldighet bör föreligga så snart som 
exportören har fått kännedom om förhållandena, dvs. genast. Det innebär 
inte att exportören är skyldig att undersöka den tilltänkta användningen. 
Ofta torde emellertid den tilltänkta användningen vara känd, t.ex. när det 
är fråga om anbudsgivning i samband med upphandling.
I promemorian har föreslagits att underrättelseskyldighet också skall 
föreligga när exportören känner till att produkterna kan vara avsedda för 
det aktuella ändamålet. Kritik har under remissbehandlingen riktats mot 
förslaget i denna del av bl.a. rättssäkerhetsskäl. Regeringen kan i allt 
väsentligt ansluta sig till de synpunkter som sålunda har framförts. 
Promemorians förslag i denna del bör därför inte genomföras.
ISP bör vara den myndighet som skall underrättas. På samma sätt som 
följer av artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 bör ISP efter en 
sådan underrättelse omedelbart besluta om tillstånd skall krävas för 
exporten.
RÅ har invänt att det finns en klar risk för att Europadomstolen vid 
prövning av ett enskilt fall skulle komma att finna att den föreslagna 
utformningen av underrättelseskyldigheten strider mot artikel 6 i 
Europakonventionen.
I artikel 6 i Europakonventionen finns bl.a. bestämmelser om vilka 
rättigheter enskilda har som har blivit anklagade för brott. Den som är 
misstänkt för brott skall inte behöva bidra till utredningen eller 
bevisningen i målet genom att göra medgivanden eller tillhandahålla 
belastande material. Det är åklagaren som skall bevisa den tilltalades 
skuld, och den tilltalade har rätt att inte uttala sig alls och är inte skyldig 
att på något sätt underlätta åklagarens uppgift. Av intresse i 
sammanhanget är Europadomstolens dom i målet Funke mot Frankrike. 
Klaganden i målet var misstänkt för valutabrott och hade vid vite ålagts 
att till myndigheterna överlämna vissa handlingar om sina tillgångar i 
utlandet. Föreläggandet innebar att man sökte tvinga klaganden att 
tillhandahålla bevis om brott som denne misstänktes ha begått. 
Europadomstolen ansåg att detta stred mot artikel 6 i konventionen.
När det gäller den föreslagna underrättelseskyldigheten är situationen 
en annan. En exportör som själv har varit involverad i en otillåten export 
eller vidareexport av krigsmateriel kan avstå från att leverera delar och 
komponenter till den aktuella materielen. Genom att avstå från exporten 
slipper han också att underrätta ISP. Någon konflikt med artikel 6 i 
Europakonventionen bör därför inte föreligga.
Generaltullstyrelsen anser att underrättelseskyldigheten också bör 
omfatta de produkter som avses i 2 § 11 i lagen om strategiska produkter. 
Underrättelseskyldighet för exportören i dessa fall följer dock direkt av 
artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
7 Återkallelse av tillstånd
Regeringens förslag: Som villkor för återkallelse av tillstånd till 
utförsel eller export skall gälla att tillståndshavaren har åsidosatt en 
föreskrift i rådets förordning (EG) nr 3381/94 eller i lagen om 
strategiska produkter eller en föreskrift, ett villkor eller en 
bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens 
förslag. I promemorian har dock inte kopplingen generellt gjorts till 
tillstånd enligt rådsförordningen och åsidosättandet av föreskrifter i 
rådsförordningen.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttryckligen berört 
frågan om återkallelse.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 9.2 i rådets förordning 
(EG) nr 3381/94 får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat i 
enlighet med förordningen vägra att utfärda exporttillstånd. De får också 
återkalla, tillfälligt upphäva eller ändra ett exporttillstånd som de en gång 
har lämnat. När tillstånd vägras, återkallas, tillfälligt upphävs eller 
avsevärt begränsas skall myndigheterna bl.a. informera de behöriga 
myndigheterna i de övriga medlemsstaterna om det. Villkoren för en 
återkallelse regleras däremot inte i rådsförordningen. 
Enligt 8 § första stycket lagen om strategiska produkter kan tillstånd 
enligt 3 och 5–6 §§ återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt en 
föreskrift i lagen eller föreskrift, villkor eller bestämmelse som har 
meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl till 
återkallelse.
Genom de förslag som nu läggs fram införs krav på tillstånd till export 
enligt rådsförordningen också i andra fall än som avses i 3 § i dess 
nuvarande lydelse. Villkoren för återkallelse i 8 § bör gälla också för 
återkallelse av sådana tillstånd. Detsamma bör gälla för återkallelse av 
tillstånd till export enligt artikel 4.1 och 4.2 samt tillstånd till utförsel 
enligt artiklarna 19–21 i samma rådsförordning. Bestämmelserna om 
återkallelse i 8 § första stycket bör därför ändras i enlighet med det 
sagda. I rådsförordningen finns också vissa bestämmelser om vad en 
exportör skall iaktta, t.ex. i artiklarna 14 och 19. Ett åsidosättande av 
sådana föreskrifter bör också kunna föra med sig återkallelse av ett 
meddelat tillstånd.
8 Överklagande
Regeringens förslag: Beslut att vägra tillstånd till export av 
produkter som är eller kan vara avsedda att användas som delar eller 
komponenter till krigsmateriel som olagligen befinner sig i tredje land 
skall inte kunna överklagas. Detsamma skall gälla beslut att vägra 
exporttillstånd enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 och 
beslut som leder till krav på exporttillstånd.
En myndighets beslut om att återkalla tillstånd och beslut om att 
genomföra kontroller och förelägga vite skall däremot kunna 
överklagas.
Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer med regeringens 
förslag.
Remissinstanserna: Bara en remissinstans har uttryckligen uttalat sig 
i frågan, nämligen Hovrätten över Skåne och Blekinge. Hovrätten anser 
att frågan bör övervägas om inte beslut i ett ärende om att kräva tillstånd 
för export enligt den föreslagna bestämmelsen bör kunna överklagas.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 8 a § lagen om strategiska 
produkter får beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett 
tillstånd överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra 
förvaltningsbeslut enligt lagen eller rådets förordning (EG) nr 3381/94 
får inte överklagas. Det innebär att beslut om att vägra exporttillstånd 
inte får överklagas. 
Frågan huruvida Europakonventionens krav på tillgång till 
domstolsprövning gör sig gällande också vid beslut om att avslå en 
tillståndsansökan togs upp av Lagrådet i samband med de senaste 
ändringarna i lagen om strategiska produkter (se prop. 1995/96:31 s. 91 
f). Lagrådet uttalade i det sammanhanget att det rådde en viss oklarhet 
om vad som kunde föranleda att en fråga om civila rättigheter uppkom. 
Lagrådet uttalade vidare att om det framdeles skulle befinnas att inte bara 
återkallelsefrågor utan också frågor om beviljande av tillstånd under 
vissa förutsättningar var av den karaktären att domstolsprövning krävdes 
i någon form, det torde bli nödvändigt att se över problemet i hela dess 
vidd.
I det ovan nämnda lagstiftningsarbetet framhöll regeringen (a. prop. 
s. 34) att utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska överväganden skall 
fälla utslaget i tillståndsärendena och att enskilda intressen, t.ex. ett 
företags intresse av att få avsättning för sina produkter, inte skall vägas in 
vid prövningen av en ansökan.
Lagrådet har i sitt yttrande över det nu remitterade lagförslaget på nytt 
tagit upp frågan. Enligt Lagrådet kan det starkt ifrågasättas om inte läget 
– med den nu föreslagna utvidgningen av lagen till att omfatta också 
produkter med i hög grad civila användningsområden – förändrats så att 
en möjlighet bör öppnas också för överklagande av beslut att vägra 
tillstånd.
Regeringen vill med anledning av Lagrådets synpunkter framhålla 
följande. Enligt 1 a § lagen om strategiska produkter är huvudregeln att 
tillstånd till export skall lämnas. Bara för det fall att ett tillstånd till 
export skulle strida mot Sveriges utrikes-, säkerhets- eller 
försvarspolitiska intressen skall tillstånd vägras. Den bedömning som 
skall göras är således inskränkt till frågan om ett tillstånd strider mot 
dessa intressen. Någon avvägning mellan dessa intressen och enskildas 
intressen av att få bedriva ekonomisk verksamhet skall inte göras. Någon 
anledning att för den nu föreslagna utvidgningen av lagen införa andra 
kriterier för bedömningen av en tillståndsansökan föreligger enligt 
regeringens mening inte. Ett beslut att vägra exporttillstånd i fall som 
omfattas av det förslag som nu läggs fram bör därför inte heller kunna 
överklagas.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har ansett att man bör överväga 
om ett beslut att kräva tillstånd skall kunna överklagas.
Vad det här är fråga om är dels beslutet att lämna information, dels det 
beslut om krav på exporttillstånd som skall fattas med anledning av att en 
exportör har underrättat ISP om en tilltänkt export av det aktuella slaget 
(jfr avsnitten 5 och 6).
Genom att informera exportören om dessa förhållanden kommer enligt 
förslaget ett tillståndskrav att gälla för den tilltänkta exporten. I praktiken 
innebär informationen ett förbud mot export utan tillstånd. Beslutet att 
lämna en sådan information grundar sig visserligen på en bedömning av 
produkternas tilltänkta användning och en bedömning av om 
krigsmaterielen har exporterats utan tillstånd eller om materielen har 
vidareexporterats i strid mot ett lämnat tillstånd. Frågan huruvida detta i 
verkligheten är fallet kommer emellertid att bedömas på nytt i samband 
med prövningen av ansökan om tillstånd. Om exportören i sin 
tillståndsansökan kan visa att produkterna skall användas för något annat 
ändamål eller att krigsmaterielen inte olagligen befinner sig i tredje land, 
föreligger inget hinder mot export. En sådan export kan nämligen inte 
anses strida mot våra utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitiska intressen. 
Det efterföljande tillståndsförfarandet kan alltså sägas tjäna samma syfte 
som ett överklagande av det beslut som föranleder tillståndskravet. Från 
rättssäkerhetssynpunkt finns det således inte något behov att införa en 
möjlighet till överklagande i dessa fall.
Det finns för närvarande inte något folkrättsligt bindande avgörande 
som slår fast att sådana beslut som det här är fråga om, dvs. beslut att 
vägra exporttillstånd eller beslut som leder till krav på exporttillstånd, 
skulle anses beröra sådana civila rättigheter eller skyldigheter som enligt 
artikel 6 i Europakonventionen är av den karaktären att 
domstolsprövning krävs.
Mot denna bakgrund finns det inte något behov av att införa en 
möjlighet att överklaga sådana beslut till domstol.
Detsamma bör enligt regeringens mening gälla beslut om information 
eller krav på tillstånd enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Enligt den nuvarande lagen om strategiska produkter har dels den 
myndighet som skall ta emot deklaration, dels tillsynsmyndigheten rätt 
att för kontroll och tillsyn få tillträde till lokaler m.m. där verksamhet 
bedrivs. Lagrådet anser det inte tillfredsställande att så ingripande 
åtgärder som det är fråga om inte skall kunna angripas och förordar 
därför att sådana beslut skall kunna överklagas. Lagrådet anser av samma 
skäl att beslut om vitesföreläggande, som kan ges enligt 15 § i den 
nuvarande lagen om strategiska produkter, skall kunna överklagas. 
Regeringen kan för sin del ansluta sig till Lagrådets uppfattning att 
beslut av dessa slag bör kunna överklagas. En sådan möjlighet bör därför 
införas i lagen.
9 Tillämpningsområdet för lagen om 
strategiska produkter
Regeringens förslag: Lagen om strategiska produkter görs direkt 
tillämplig på alla de produktslag som nu är uppräknade i 2 § lagen om 
strategiska produkter och på sådana produkter som i det enskilda fallet 
är eller kan vara avsedda att användas som delar eller komponenter till 
sådan krigsmateriel som har förts ut ur landet eller som har 
vidareexporterats i strid mot ett tillstånd.
Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer i huvudsak med 
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot att 
lagen om strategiska produkter görs direkt tillämplig på alla de produkter 
som nu är uppräknade i dess 2 §.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 § lagen om strategiska 
produkter gäller lagen i den utsträckning regeringen föreskriver sådana 
produkter som räknas upp i sammanlagt elva punkter i paragrafen.
Lagtekniken i 2 § lagen om strategiska produkter, dvs. att regeringen 
skall föreskriva i vilken utsträckning lagen skall tillämpas på sådana 
produkter som räknas upp i 2 §, hänger samman med de 
produktförteckningar som är bilagda förordningen om strategiska 
produkter och har sin bakgrund i de förhållanden som gällde innan 
Sverige blev medlem i Europeiska unionen.
Det kan ifrågasättas om den använda tekniken att låta regeringen 
bestämma i vilken utsträckning lagen skall tillämpas på de uppräknade 
produkterna är ändamålsenlig efter Sveriges medlemskap i Europeiska 
unionen. Regeringen skall ju dessutom enligt 3 § första stycket lagen om 
strategiska produkter föreskriva vilka produkter som omfattas av krav på 
tillstånd till utförsel enligt rådsförordningen.
I förteckningarna i förordningen om strategiska produkter anges 
specifikt vilka produkter enligt 2 § som lagen och rådets förordning (EG) 
nr 3381/94 tillämpas på och vilka produkter som därmed omfattas av 
tillståndskrav enligt lagen och rådsförordningen. Andra strategiska 
produkter omfattas av ett sådant tillståndskrav direkt på grund av 
rådsförordningen (t.ex. produkter som avses i artikel 4.1) eller, som i fall 
som det nu aktuella, på grund av regler som en medlemsstat har beslutat 
med stöd av artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Det anförda ger vid handen att lagen lämpligast bör göras direkt 
tillämplig på alla de produkter som nu är uppräknade i 2 § samt på de 
produkter som berörs av förslagen i det föregående om krav på 
exporttillstånd för produkter som är eller kan vara avsedda att användas 
för krigsmateriel som olagligt exporterats till ett annat land (avsnitten 5 
och 6).
Genom att lagen görs direkt tillämplig på de uppräknade produkterna 
måste vissa justeringar göras i nuvarande 5 och 6 §§. Till denna fråga 
återkommer regeringen i författningskommentaren (till 10 och 12 §§).
10 Straff
Regeringens förslag: Bestämmelserna om varusmuggling och försök 
till det i lagen om straff för varusmuggling skall tillämpas på all 
export utan tillstånd enligt rådets förordning (EG) nr 3381/94.
En exportör som åsidosätter sin skyldighet att underrätta 
Inspektionen för strategiska produkter om att en tilltänkt export avser 
produkter  som är avsedda att användas för krigsmateriel som 
olagligen befinner sig i utlandet, skall dömas till böter eller fängelse i 
högst sex månader. Detsamma skall gälla den som åsidosätter sin 
underrättelse- eller uppgiftsskyldighet enligt artiklarna 4.2, 19.1 a och 
19.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 eller sin 
arkiveringsskyldighet enligt artiklarna 14.2 och 19.2 i 
rådsförordningen.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens 
förslag. Promemorian innehåller inte något förslag om straff för den som 
åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 19.1 a och 19.2 i 
rådförordningen eller sin arkiveringsskyldighet enligt samma förordning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran 
mot promemorians förslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 17 i rådets förordning 
(EG) nr 3381/94 skall varje medlemsstat vidta lämpliga åtgärder för att 
säkerställa en korrekt tillämpning av samtliga bestämmelser i 
förordningen. Medlemsstaterna skall särskilt fastställa påföljder vid 
överträdelse av bestämmelserna i förordningen eller av de bestämmelser 
som antas för dess tillämpning.
Export och utförsel utan tillstånd
Lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen) 
gäller i dag bl.a. vid utförsel utan tillstånd, om tillståndskravet är reglerat 
i lag eller författning. Däremot torde varusmugglinglagen inte vara direkt 
tillämplig om tillståndskravet är reglerat i en EG-förordning.
Vidare är enligt EG:s terminologi begreppet export reserverat för sådan 
utförsel från medlemsstaterna som sker till tredje land, dvs. till ett land 
utanför EG. Export i den mening som följer av rådets förordning (EG) nr 
3381/94 är därför inte till alla delar straffbelagt enligt 
varusmugglingslagen, som bara tillämpas på införsel till Sverige och 
utförsel från Sverige. Export kan nämligen ske från ett annat EG-land än 
Sverige. Enligt artikel 7 i rådsförordningen skall exporttillstånd alltid ges 
av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där exportören är 
etablerad. Detta gäller alltså också för de fall då de varor som skall 
exporteras befinner sig i ett annat EG-land. 
Mot denna bakgrund har i 3 a §  första stycket lagen om strategiska 
produkter tagits in en bestämmelse som innebär att bestämmelserna om 
varusmuggling och försök därtill i varusmugglingslagen skall tillämpas 
på export utan tillstånd av produkter som enligt 3 § omfattas av krav på 
tillstånd enligt rådets förordning (EG) nr 3381/94. Enligt 3 § meddelar 
regeringen föreskrifter om vilka produkter som skall omfattas av ett 
sådant krav på tillstånd.
Eftersom exporten kan ske från ett annat EG-land bör i lagen om 
strategiska produkter även tas in en bestämmelse som innebär att 
bestämmelserna om varusmuggling och försök därtill i 
varusmugglingslagen skall tillämpas på sådan export som avses med 
förslagen i det föregående (se avsnitten 5 och 6).
I det föregående har föreslagits att bestämmelserna i 2 § lagen om 
strategiska produkter skall göras direkt tillämpliga. Som en följd av detta 
bör export utan tillstånd enligt artikel 4 i rådsförordningen också 
uttryckligen omfattas av varusmugglingslagen.
Åsidosättande av skyldigheter enligt rådsförordningen
I det föregående (avsnitt 6) har föreslagits en underrättelseskyldighet för 
en exportör som känner till att produkter som är tilltänkta för export är 
avsedda att användas som delar eller komponenter till krigsmateriel som 
olovligen befinner sig i tredje land. På samma sätt som ett åsidosättande 
av motsvarande skyldighet enligt artikel 4.2 i rådsförordningen, bör ett 
åsidosättande av den nu föreslagna underrättelseskyldigheten kunna 
straffas. En bestämmelse om detta bör därför föras in i lagen.
Även ett åsidosättande av den uppgiftsskyldighet som följer av artikel 
19.1 a eller 19.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 liksom den som 
åsidosätter sin arkiveringsskyldighet enligt 18 § i lagen om strategiska 
produkter och artiklarna 14.2 eller 19.2 i rådets förordning (EG) nr 
3381/94 bör kunna straffas. Bestämmelser om detta bör därför föras in i 
lagen.
11 Vissa definitioner
Regeringens förslag: Begreppen strategiska produkter, export, 
exportör och exportdeklaration definieras i lagen om strategiska 
produkter.
Promemorians förslag: Förslaget överensstämmer med regeringens 
förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft någon erinran 
mot förslaget. ISP anser dock att i definitionen av strategiska produkter 
uttrycket militära ändamål bör exemplifieras. Svenska 
Handelskammarförbundet anser att det är angeläget att begreppen 
krigsmateriel, dubbelanvändningsteknologi och strategiska produkter ges 
en klar och entydig definition. Försvarets forskningsanstalt (FOA) anser 
att ordet strategiska i definitionen av strategiska produkter kunde 
utvecklas för tydlighets skull.
Skälen för regeringens förslag: I 2 a § lagen om strategiska produkter 
(ändrad senast 1994:718) definieras vissa begrepp som används i lagen. 
Definitioner av vissa begrepp finns också i artikel 2 i rådets förordning 
(EG) nr 3381/94. En del av dessa begrepp återfinns också i lagen om 
strategiska produkter. Det gäller begreppen strategiska produkter, som 
visserligen i den svenska översättningen av rådsförordningen benämns 
"varor med dubbla användningsområden", export och exportör. I artikel 2 
i rådsförordningen definieras även begreppet exportdeklaration som bl.a. 
används i definitionen av begreppet exportör.
För att det inte skall råda någon som helst tvekan om att begreppen i 
den svenska lagstiftningen har samma innebörd som i rådsförordningen 
och för att underlätta tillämpningen av lagen om strategiska produkter, 
bör begreppen definieras också i den svenska lagen. ISP anser att 
begreppet militära ändamål i definitionen av begreppet strategiska 
produkter bör exemplifieras. FOA anser att begreppet strategiska i 
samma definition bör utvecklas. Svenska Handelskammarförbundet har 
föreslagit att begreppen krigsmateriel och dubbelanvändningsteknologi 
också definieras.
Med anledning av dessa synpunkter vill regeringen framhålla följande. 
Syftet med definitionerna är att underlätta tillämpningen av 
lagstiftningen, som i detta fall kompletterar rådets förordning (EG) nr 
3381/94. 
Begreppet strategiska produkter har en etablerad användning i Sverige. 
Begreppet används emellertid inte i rådsförordningen. I denna används 
begreppet varor med dubbla användningsområden. Med båda dessa 
begrepp menas – och måste menas – samma sak. Det är av den 
anledningen som en definition av begreppet strategiska produkter som 
överensstämmer med rådsförordningens definition bör föras in i lagen. 
Att ytterligare definiera begreppet strategiska eller begreppet militära 
ändamål kan knappast komma att underlätta tillämpningen av lagen. 
Detta särskilt som de produkter som omfattas av lagen anges i 2 § och i 
regeringens föreskrifter om vilka produkter som skall omfattas av 
rådsförordningens tillståndskrav. I övrigt styrs tillämpningen av lagen när 
det gäller strategiska produkter av ändamålet för den tilltänkta 
användningen av produkten (jfr artikel 4 i rådsförordningen och 
regeringens förslag i avsnitten 5 och 6).
Begreppet dubbelanvändningsteknologi används överhuvudtaget inte i 
lagen och behöver därför inte definieras. När det gäller begreppet 
krigsmateriel används det i den föreslagna lagen bara i samband med 
lagstiftningen om krigsmateriel. Någon tvekan om begreppets innebörd, 
nämligen att det är fråga om sådan krigsmateriel som omfattas av 
krigsmateriellagstiftningen, kan därför knappast föreligga. Enligt 
regeringens mening behöver begreppet därför inte definieras särskilt.
I nuvarande 2 a § definieras begreppet tillhandahållande, varmed 
förstås bl.a. försäljning, lån eller gåva. Lagrådet har påpekat att 
uppräkningen inte innehåller förfarande genom byte, något som annars är 
vanligt i den civilrättsliga lagstiftningen. Någon förklaring till varför man 
utelämnat bytestransaktioner här eller måhända valt att dra gränsen vid 
sådana transaktioner har inte gått att få fram genom de förarbeten som 
har föregått bestämmelsen.
Regeringen kan med anledning av Lagrådets påpekande i denna del 
konstatera att begreppet tillhandahållande definieras på samma sätt i 
lagen om strategiska produkter som i lagen om krigsmateriel. Att låta 
begreppet omfatta även byte kräver närmare överväganden som inte kan 
göras i detta sammanhang.
12 En ny lag om strategiska produkter
Regeringens förslag: Den nuvarande lagen om strategiska produkter 
ersätts med en helt ny lag med samma namn.
Promemorians förslag: Frågan har inte behandlats i promemorian.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttatalat sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Lagen om strategiska produkter 
trädde i kraft den 1 juli 1991. Sedan dess har den ändrats åtta gånger. De 
ändringar som föreslås i denna proposition för med sig de nionde 
ändringarna sedan lagens tillkomst.
Genom alla ändringar i lagen har det blivit nödvändigt att använda sig 
av bokstavsbeteckningar till paragrafnumren i stor utsträckning. Genom 
de tillägg som har gjorts vid olika tillfällen har lagens disposition inte 
blivit helt ändamålsenlig. För att få en enhetlig numrering, ändamålsenlig 
disposition och en mer lättillgänglig text bör lagen ersättas med en ny 
lag.
Förslaget innebär att hänvisningarna till den nuvarande lagen om 
strategiska produkter måste ändras i lagen (1988:205) om rättsprövning 
av vissa förvaltningsbeslut, lagen (1992:1300) om krigsmateriel och 
lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett 
annat land inom Europeiska unionen.
13 Kostnader
Regeringens bedömning: Förslaget i sig leder inte till ökade 
kostnader.
Promemorians bedömning: I promemorian har frågan inte berörts.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttalat sig i frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Det finns anledning att anta att 
förslagen i det föregående (se avsnitten 5 och 6) kommer att leda till ett 
mycket begränsat antal ärenden om exporttillstånd. Verksamheten hos 
ISP bekostas genom avgifter från företag vars produkter omfattas av 
myndighetens tillsyn. Regeringen kan komma att handlägga överlämnade 
ärenden. Kostnaderna för detta får bedömas bli försumbara och under 
alla förhållanden kunna klaras av inom ramen för befintliga resurser.
De fall som skulle kunna hamna i allmän förvaltningsdomstol, 
nämligen överklagande av beslut om återkallelse av tillstånd och beslut 
om att genomföra kontroller och förelägga vite (se avsnitt 8) kan 
förväntas bli än färre, om ens några alls. Några särskilda kostnader för de 
allmänna förvaltningsdomstolarna förutses därför inte.
14 Ikraftträdande m.m.
Den nya lagen om strategiska produkter liksom de följdändringar i annan 
lagstiftning som den nya lagen föranleder bör träda i kraft den 1 juli 
1998.
Beträffande övergångsbestämmelser hänvisas till författningskommen-
taren (avsnitt 15.1).
15 Författningskommentar
15.1 Förslaget till lag om strategiska produkter
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller kontroll av strategiska produkter.
Lagen innehåller också vissa kompletterande bestämmelser till 
rådets förordning (EG) nr 3381/94 av den 19 december 1994 om 
upprättandet av en gemenskapsordning för kontroll av export av varor 
med dubbla användningsområden.
Utöver vad som sägs i denna lag kan bestämmelserna i lagen 
(1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1984:3) om kärnteknisk 
verksamhet vara tillämpliga.
Paragrafen motsvarar 1 § i den nuvarande lagen (1 § ändrad senast 
1995:500).
2 § Lagen gäller
1. fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade 
luftfarkoster som kan utnyttjas som bärare av massförstörelsevapen,
2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för sådana 
system som avses i 1 och som kan uppnå en räckvidd av minst 300 
kilometer,
3. provnings- och tillverkningsutrustning för system, delsystem och 
komponenter som avses i 1 och 2,
4. biologiska ämnen som kan användas i biologiska stridsmedel och 
kemiska prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för 
tillverkning av kemiska stridsmedel,
5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller 
kemiska stridsmedel samt av sådana biologiska ämnen och kemiska 
prekursorer som avses i 4,
6. kärnämnen, mineraler med halt av kärnämne, det som har 
framställts av kärnämne eller varor där sådana ämnen ingår,
7. utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller ställts 
i ordning för bearbetning, användning eller framställning av 
kärnämnen,
8. utrustning eller material som kan användas för framställning av 
kärnladdningar,
9. andra högteknologiska produkter som direkt eller indirekt kan 
användas i förstörelsebringande syfte,
10. programvaror för automatisk databehandling och andra 
programvaror särskilt utformade för produkter som avses i 1–3 och 9 
eller utrustning eller material som avses i 5, 7 och 8,
11. produkter i övrigt som avses i artikel 4.1 och 4.2 i rådets 
förordning (EG) nr 3381/94, och
12. produkter i övrigt som i ett enskilt fall är eller kan vara avsedda 
att användas som delar eller komponenter till sådan krigsmateriel
- som har förts ut ur landet i strid mot bestämmelserna i lagen 
(1992:1300) om krigsmateriel, lagen (1988:558) om förbud mot 
utförsel av krigsmateriel, m.m., lagen (1982:513) om förbud mot 
utförsel av krigsmateriel, m.m. och kungörelsen (1949:614) 
angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel, eller
- som har vidareexporterats i strid mot ett tillstånd som har lämnats 
enligt dessa författningar.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § i den nuvarande lagen (2 § ändrad 
senast 1995:500). 
Enligt den ordning som nu gäller är det regeringen som skall 
föreskriva i vilken utsträckning lagen skall tillämpas på de produkter som 
räknas upp i paragrafen. Enligt förslaget blir lagen nu direkt tillämplig på 
dessa produkter (jfr avsnitt 9).
I punkten 11 har i stället för en beskrivning av vilka produkter som 
avses en hänvisning gjorts till artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning (EG) 
nr 3381/94. På så sätt kommer det att råda en ordagrann 
överensstämmelse med rådsförordningen.
Därutöver har i förhållande till de nuvarande bestämmelserna 
ytterligare en punkt lagts till, punkt 12. Tillägget hänger samman med de 
förslag som regeringen har lagt fram i det föregående (se avsnitten 5 och 
6).
I förhållande till promemorians lagförslag har ett förtydligande gjorts. 
Produkterna skall vara eller kunna vara avsedda att användas till sådan 
krigsmateriel som har förts ut ur landet i strid mot bestämmelserna i 
lagen (1992:1300) om krigsmateriel eller äldre lag på området. Därvid 
har gränsen satts vid kungörelsen (1949:614) angående förbud mot 
utförsel från riket av krigsmateriel som trädde i kraft den 1 januari 1950. 
Det innebär att punkten 12 bara avser sådan krigsmateriel som olovligen 
har förts ut eller vidareexporterats efter den 1 januari 1950. Frågan om 
utförsel har skett i strid mot bestämmelser i lag skall alltså bedömas med 
utgångspunkt från den lagstiftning som gällde vid tidpunkten för 
utförseln. Sådana produkter som inte klassificerades som krigsmateriel 
vid den tidpunkten då produkten fördes ut ur landet, avses sålunda inte.
Definitioner
3 § I denna lag förstås med
strategiska produkter: produkter som kan användas både för civila 
och militära ändamål (dubbla användningsområden),
tillhandahållande: försäljning, upplåtelse, utbjudande mot 
ersättning, lån, gåva eller förmedling,
tillverkningsrätt: varje rätt att tillverka en produkt som omfattas av 
lagens bestämmelser,
kärnämne: uran, plutonium eller andra ämnen som används eller 
kan användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller 
föreningar där ett sådant ämne ingår, torium eller andra ämnen som är 
ägnade att omvandlas till kärnbränsle eller föreningar där ett sådant 
ämne ingår, och använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar.
Med export,  exportör och exportdeklaration avses i denna lag 
detsamma som i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Paragrafen motsvarar delvis 2 a § i den nuvarande lagen (2 a § ändrad 
senast 1994:718).
I paragrafen definieras nu också vissa andra begrepp som finns i rådets 
förordning (EG) nr 3381/94. De nya begrepp som definieras är 
strategiska produkter, export, exportör och exportdeklaration. 
Begreppen definieras på samma sätt som i artikel 2 i rådsförordningen. 
Begreppet strategiska produkter används inte i rådsförordningen. Det 
begrepp som används där är varor med dubbla användningsområden. 
Någon skillnad i betydelse mellan de olika begreppen i rådsförordningen 
och i den svenska lagen föreligger inte.
Beträffande den närmare motiveringen till förslaget i denna del kan 
hänvisas till vad som sagts i det föregående (avsnitt 11).
Tillstånd
4 § Tillstånd enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har 
meddelats med stöd av lagen skall lämnas, om det inte strider mot 
Sveriges utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitiska intressen.
5 § Frågor om tillstånd enligt denna lag och enligt rådets förordning 
(EG) nr 3381/94 prövas av Inspektionen för strategiska produkter 
eller av den myndighet som regeringen bestämmer.
En myndighet skall med eget yttrande lämna över ett ärende till 
regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller 
annars är av särskild vikt.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om överlämnande 
av ärenden till regeringen.
Paragraferna motsvarar 1 a och 1 b §§ i den nuvarande lagen (1 a § 
ändrad senast 1995:1661, 1 b § tillkom genom 1995:1661).
Export och utförsel
6 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. vilka produkter enligt 2 § som skall omfattas av krav på tillstånd 
till export enligt artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94,
2. vilka produkter enligt 2 § som skall omfattas av krav på tillstånd 
till utförsel enligt artikel 19.1 b i rådets förordning (EG) nr 3381/94,
3. vilka produkter enligt 2 § som artikel 19.1 a och 19.2 i rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 skall tillämpas på.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om 
exporttillstånd i artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Paragrafen motsvarar delvis 3 § i den nuvarande lagen (3 § ändrad senast 
1995:500).
Enligt den föreslagna bestämmelsen får regeringen enligt första stycket 
i punkterna 1 och 2 liksom hittills meddela föreskrifter om vilka 
produkter som skall omfattas av krav på tillstånd till export och utförsel 
enligt rådets förordning (EG) nr 3381/94. Till skillnad mot den nu 
gällande bestämmelsen preciseras de artiklar som avses i 
rådsförordningen.
Punkten 3 är helt ny och innebär att regeringen får meddela föreskrifter 
om vilka produkter som skall omfattas av rådsförordningens krav på 
uppgiftslämnande.
Andra stycket motsvarar i sin helhet 3 § andra stycket i den nuvarande 
lagen.
7 § Tillstånd till export enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 
3381/94 krävs för andra produkter än som avses i 6 § första stycket 1, 
om Inspektionen för strategiska produkter i ett enskilt fall har 
informerat exportören om att produkterna är eller kan vara avsedda 
för något sådant ändamål som avses i 2 § 12.
En exportör som känner till att hans produkter i ett enskilt fall är 
avsedda för något sådant ändamål som avses i 2 § 12 är skyldig att 
genast underrätta Inspektionen för strategiska produkter om det. 
Inspektionen skall därvid besluta om tillstånd skall krävas för 
exporten.
Paragrafen är helt ny och genomför förslaget om krav på exporttillstånd 
för produkter som är eller kan vara avsedda för krigsmateriel som 
olagligen har förts ut ur landet eller vidareexporterats. I förhållande till 
promemorians lagförslag har lagtexten i första stycket förtydligats. 
Sålunda gäller kravet på exporttillstånd enligt den föreslagna 7 § inte 
sådana produkter som redan omfattas av krav på exporttillstånd enligt 6 § 
första stycket 1, som genomför artikel 3 i rådsförordningen. Genom den 
föreslagna lydelsen av 7 § första stycket kommer nu tydligare till uttryck 
att kravet på exporttillstånd inträder först när ISP i ett enskilt fall har 
informerat exportören om att produkterna är eller kan vara avsedda att 
användas för något sådant ändamål som närmare anges i 2 § 12.
Förslaget i första stycket i fråga om möjligheten att införa krav på 
exporttillstånd har redovisats i avsnitt 5. Förslaget i fråga om 
underrättelseskyldighet i vissa fall för en exportör har redovisats i avsnitt 
6.
8 § Utförsel som avses i artiklarna 19.3 och 20 i rådets förordning 
(EG) nr 3381/94 får inte äga rum utan tillstånd.
Krav på tillstånd till utförsel enligt artikel 19.3 i rådets förordning 
(EG) nr 3381/94 skall gälla för sådana produkter som avses i 6 § 
första stycket 1 och 7 § samt i artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning 
(EG) nr 3381/94.
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka produkter enligt 2 § 
som skall omfattas av krav på tillstånd till utförsel enligt artikel 20 i 
rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak 3 a § andra stycket i den 
nuvarande lagen (3 a § tillkom genom 1995:500).
Enligt 3 a § andra stycket får utförsel som avses i artiklarna 19–21 i 
rådets förordning inte ske utan tillstånd. Enligt rådets förordning (EG) nr 
3381/94 får medlemsstaterna meddela föreskrifter om tillståndsplikt för 
utförsel till ett annat EG-land av produkter som avses i artiklarna 19.3 
och 20. Tillståndsplikten för utförsel till ett annat EG-land av produkter 
som avses i artiklarna 19.1 b och 21 i samma rådsförordning följer direkt 
av rådsförordningen. Det är därför inte helt i enlighet med EG-rätten att 
också i nationell lagstiftning meddela föreskrifter om detta. För att den 
svenska regleringen skall helt komma i överensstämmelse med EG-rätten 
har den föreslagna bestämmelsen i 8 § första stycket preciserats så att 
bestämmelsen endast omfattar utförsel som avses i artiklarna 19.3 och 20 
i rådsförordningen.
Den föreslagna bestämmelsen i andra stycket är ny och innebär en 
precisering av vilka produkter som skall omfattas av krav på tillstånd till 
utförsel enligt artikel 19.3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Tredje stycket är också nytt och innebär att regeringen får meddela 
föreskrifter om vilka produkter som skall omfattas av krav på tillstånd 
enligt artikel 20 i rådsförordningen. I fråga om de produkter som kan 
omfattas av ett sådant krav på tillstånd hänvisar artikel 20 nämligen till 
bilaga 5 till GUSP-beslutet. Det beslutet är inte direkt tillämpligt i 
medlemsstaterna och måste därför genomföras på nationell nivå.
9 § För tillstånd till utförsel av använt kärnbränsle gäller de 
begränsningar som anges i 20 a och 24 §§ strålskyddslagen 
(1988:220).
Paragrafen motsvarar 4 § i den nuvarande lagen (4 § ändrad senast 
1995:876).
Avtal om tillverkningsrätt
10 § Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt 
till produkter som avses i 2 § 1–5 och 7–9 till någon i utlandet får inte 
ingås här i landet utan tillstånd, om produkterna inte får föras ut från 
Sverige eller exporteras utan tillstånd enligt denna lag eller enligt 
rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller 
stadigvarande vistas här får inte heller i utlandet ingå ett sådant avtal 
utan tillstånd.
Paragrafens första stycke motsvarar i sak 5 § första stycket i den 
nuvarande lagen (5 § ändrad senast 1995:500).
I förhållande till den bestämmelsen har lagts till att det skall vara 
sådana produkter som omfattas av krav på tillstånd till export eller 
utförsel enligt lagen om strategiska produkter eller rådets förordning 
(EG) nr 3381/94. Ändringen är föranledd av att lagen görs direkt 
tillämplig på de produktslag som anges i 2 §. Enligt den ordning som nu 
gäller är det regeringen som föreskriver i vilken utsträckning lagen skall 
gälla på de uppräknade produkterna.
Paragrafens andra stycke motsvarar med en liten språklig justering helt 
5 § andra stycket i den nuvarande lagen.
Ändring av avtal
11 § Avtal om tillägg till eller ändring av avtal av det slag som kräver 
tillstånd enligt 10 § får inte ingås utan tillstånd, om tillägget eller 
ändringen avser
1. de produkter som omfattas av avtalet,
2. vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,
3. rätt att tillhandahålla produkt till mottagare som inte har angivits 
tidigare, eller
4. förlängning av avtalets giltighetstid.
Paragrafen motsvarar 5 a § i den nuvarande lagen (5 a § ändrad senast 
1994:718).
Tillhandahållande
12 § Produkter som avses i 2 § och som finns i utlandet får inte här i 
landet tillhandahållas åt någon i utlandet utan tillstånd, om 
produkterna inte får föras ut från Sverige eller exporteras utan 
tillstånd enligt denna lag eller enligt rådets förordning (EG) nr 
3381/94.
Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller 
stadigvarande vistas här får inte heller i utlandet tillhandahålla sådana 
produkter utan tillstånd.
Paragrafen motsvarar i sak 6 § i den nuvarande lagen (6 § ändrad senast 
1995:500).
I paragrafens första stycke har gjorts ett tillägg av samma slag och av 
samma skäl som har redovisats i författningskommentaren till den 
föreslagna bestämmelsen i 10 § första stycket.
Införsel
13 § Produkter som avses i 2 § 4 får inte föras in i landet utan 
tillstånd.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta 
tillståndskrav för vissa produkter eller för införsel från vissa länder.
Paragrafen motsvarar helt 6 a § i den nuvarande lagen och träder i kraft 
den dag regeringen bestämmer (jfr SFS 1994:121, 6 a § ändrad senast 
1995:499).
Villkor
14 § Ett tillstånd enligt denna lag får förenas med villkor samt med 
kontroll- och ordningsbestämmelser.
Paragrafen motsvarar helt 7 § i den nuvarande lagen.
Återkallelse
15 § Tillstånd till utförsel eller export enligt denna lag eller enligt 
rådets förordning (EG) nr 3381/94 och tillstånd enligt 10–12 §§ kan 
återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift i denna lag 
eller rådets förordning (EG) nr 3381/94 eller en föreskrift, ett villkor 
eller en bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen eller om 
det finns andra särskilda skäl till återkallelse.
En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt 10 eller 11 § 
som redan har ingåtts.
En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat 
beslutas.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 § i den nuvarande lagen (8 § ändrad 
senast 1995:1661).
En ändring i förhållande till 8 § som har gjorts innebär att alla tillstånd 
till utförsel eller export enligt lagen om strategiska produkter eller rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 kan återkallas, dvs. även tillstånd enligt 
artiklarna 4 och 19–21.
Vidare har den ändringen gjorts att ett åsidosättande av en föreskrift i 
rådsförordningen också kan leda till att ett tillstånd återkallas. Förslagen i 
denna del har närmare redovisats i avsnitt 7.
Årlig avgift och deklarationer
16 § Föreskrifter om skyldighet för tillverkare av produkter som avses 
i denna lag att betala årliga avgifter för att täcka statens kostnader för 
Inspektionen för strategiska produkter finns i 22 § lagen (1992:1300) 
om krigsmateriel.
Den som är avgiftsskyldig skall varje år lämna en deklaration till 
inspektionen med de uppgifter som behövs för att bestämma 
avgifterna, enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från 
deklarationsskyldigheten.
Paragrafen motsvarar 6 d § i den nuvarande lagen (6 d § tillkom genom 
1995:1661).
17 § Enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar skall en 
deklaration varje år lämnas av den som
1. producerar, bereder, förbrukar, för in, för ut eller exporterar 
produkter som avses i 2 § 4,
2. under något av de tre senaste åren har producerat, berett, 
förbrukat, fört in, fört ut eller exporterat sådana produkter, eller
3. producerar diskreta organiska kemikalier.
Deklarationen skall innehålla uppgifter om
1. verksamheten under det gångna kalenderåret,
2. den verksamhet som planeras för det kommande kalenderåret,
3. ändringar i verksamheten som planeras för det pågående 
kalenderåret.
Deklarationen skall ges in till den myndighet som regeringen 
bestämmer.
Paragrafen motsvarar 6 b § i den nuvarande lagen (6 b § ändrad senast 
1995:1661).
Uppgiftskontroll
18 § Den som har lämnat en deklaration enligt 17 § skall, på begäran 
av den myndighet som avses i 17 § tredje stycket, också lämna de 
upplysningar och handlingar som kan behövas för kontroll av 
uppgifterna i deklarationen.
För denna kontroll har företrädare för myndigheten rätt till tillträde 
till de områden, lokaler och anläggningar där sådan verksamhet 
bedrivs som omfattas av deklarationsskyldigheten och får där göra 
undersökningar och ta prover. Vad som nu har sagts gäller dock inte 
bostadsutrymmen.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att 
kontrollen skall kunna genomföras.
Paragrafen motsvarar 6 c § i den nuvarande lagen (6 c § ändrad senast 
1995:1661). På förslag av Lagrådet har den ändringen gjorts att rätten till 
tillträde inte skall gälla bostadsutrymmen (jfr 20 § andra stycket i det 
följande).
Tillsyn och kontroll
19 § Tillsyn och annan kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i 
rådets förordning (EG) nr 3381/94 skall utövas av Inspektionen för 
strategiska produkter eller av den myndighet som regeringen 
bestämmer (tillsynsmyndigheten).
Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.
20 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar 
och handlingar som behövs för kontrollen av den som för utförsel 
eller export tar befattning med strategiska produkter.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där den som 
avses i första stycket bedriver sin verksamhet. Vad som nu har sagts 
gäller dock inte bostadsutrymmen.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att 
kontrollen skall kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får begära 
biträde även av andra statliga myndigheter för sin tillsyn.
21 § Den som enligt artikel 14.2 eller artikel 19.2 i rådets förordning 
(EG) nr 3381/94 är skyldig att bevara och på begäran av 
tillsynsmyndigheten visa upp handlingar skall bevara dessa i fem år 
eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara 
föreskriven i annan lag eller författning.
Paragraferna motsvarar 16–18 §§ i den nuvarande lagen (16 § ändrad 
senast 1995:1661, 17 och 18 §§ tillkom genom 1995:500). 20 § har 
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Straff m.m.
22 § Bestämmelser om olovlig utförsel och försök till sådant brott 
finns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
Bestämmelserna om varusmuggling och försök till sådant brott i 
lagen om straff för varusmuggling tillämpas i fråga om
1. export utan tillstånd av produkter som avses i 6 § första stycket 1 
och 7 § samt i artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94, 
och
2. utförsel utan tillstånd av produkter som avses i 6 § första 
stycket 2 och artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Paragrafens första stycke motsvarar 9 § i den nuvarande lagen.
Andra stycket motsvarar i huvudsak nuvarande 3 a § första stycket. 
Den ändring som har gjorts innebär att varusmugglingslagens regler om 
varusmuggling och försök till det blir tillämpliga också på export utan 
tillstånd av sådana produkter som omfattas av krav på exporttillstånd och 
som är eller kan vara avsedda för krigsmateriel som olagligen befinner 
sig i utlandet (se avsnitten 5 och 6). Ändringen innebär vidare att samma 
regler skall tillämpas på export utan tillstånd som avses i artikel 4 i rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 och utförsel utan tillstånd av sådana 
produkter som avses i 6 § första stycket 2 och artikel 21 i samma 
rådsförordning. Förslagen i denna del har redovisats i avsnitt 10.
23 § Den som bryter mot 10, 11 eller 12 § döms,
1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i 
högst två år,
2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i 
högst sex månader.
Den som uppsåtligen genom vilseledande förmår regeringen eller 
någon annan myndighet att lämna tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § och 
därigenom föranleder att avtalet eller tillhandahållandet kommer till 
stånd, döms till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen har 
skett av oaktsamhet, döms till böter eller fängelse i högst sex 
månader.
I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.
24 § Har ett brott enligt 23 § begåtts uppsåtligen och är det att anse 
som grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra 
år.
Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om 
produkterna har varit av särskilt farligt slag, om brottet har avsett 
betydande värde eller om gärningen annars har varit av särskilt 
allvarlig art.
Paragraferna motsvarar 10 och 11 §§ i den nuvarande lagen (10 § ändrad 
senast 1995:1661).
25 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som 
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. i annat fall än som avses i 22 § och 23 § andra stycket lämnar 
oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon annan 
handling som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt 
denna lag eller rådets förordning (EG) nr 3381/94 eller i en 
deklaration,
2. åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller 
ordningsbestämmelse som har meddelats med stöd av denna lag,
3. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt 7 § andra stycket 
eller artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94,
4. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 19.1 a eller 19.2 i 
rådets förordning (EG) nr 3381/94,
5. bryter mot 21 § och artikel 14.2 eller 19.2 i rådets förordning 
(EG) nr 3381/94.
I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 12 § i den nuvarande lagen (12 § 
ändrad senast 1995:500). 
I förhållande till 12 § har vissa tillägg gjorts i första stycket.
Sålunda straffbeläggs i första stycket punkten 3 inte bara den som 
åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt artikel 4.2 i rådets 
förordning (EG) nr 3381/94, utan även sin underrättelseskyldighet enligt 
den föreslagna bestämmelsen i 7 § andra stycket.
I punkterna 4 och 5 straffbeläggs också vissa andra förfaranden som 
innebär ett åsidosättande av vissa skyldigheter enligt rådsförordningen. 
Vilka dessa är anges i respektive punkt.
Enligt artikel 19.1 a skall relevanta affärshandlingar klart ange att de 
strategiska produkter som avses i bestämmelsen omfattas av kontroll vid 
export från gemenskapen. Enligt artikel 19.2 skall varje fysisk eller 
juridisk person som börjar handla inom gemenskapen med sådana 
strategiska produkter som avses i bestämmelsen, före eller inom 30 dagar 
från och med den första transaktionen, lämna uppgifter om sitt namn och 
den adress där dokument och underlag rörande sändningar av strategiska 
produkter kan kontrolleras.
Enligt artiklarna 14.2 och 19.2 skall den som för ut varor från Sverige, 
som enligt rådets förordning omfattas av krav på tillstånd, bevara register 
och dokument över sina transaktioner i minst tre år. Bevarandetiden har 
enligt 21 § utsträckts till att gälla i fem år eller den längre tid som för 
vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller 
författning.
26 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är 
belagd med straff i brottsbalken.
27 § Utbyte av brott som avses i 23 och 24 §§ skall förklaras 
förverkat, om inte detta är uppenbart oskäligt.
28 § Försummar den uppgiftsskyldige att i rätt tid ge in en sådan 
deklaration som avses i 16 eller 17 §, får den myndighet som skall ta 
emot deklarationen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att 
fullgöra sin skyldighet.
Paragraferna motsvarar 13–15 §§ i den nuvarande lagen (15 § ändrad 
senast 1995:1661).
Överklagande
29 § Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett 
tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma 
gäller en myndighets beslut enligt 18, 20 och 28 §§.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Andra förvaltningsbeslut enligt denna lag eller enligt rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 får inte överklagas.
Paragrafen motsvarar delvis 8 a § i den nuvarande lagen (8 a § tillkom 
genom 1995:1661). I enlighet med Lagrådets förslag har det införts en 
möjlighet att överklaga beslut som avses i 18, 20 och 28 §§ (se avsnitt 8).
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 13 § den dag regeringen 
bestämmer, och i övrigt den 1 juli 1998.
2. Genom lagen upphävs lagen (1991:341) om strategiska 
produkter.
3. Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser 
skall vid tillämpningen av de nya bestämmelserna anses som meddelat 
enligt dessa.
4. Bestämmelserna i 11 § skall tillämpas på avtal av det slag som 
avses i 10 §, även om avtalet på grund av äldre bestämmelser inte har 
krävt tillstånd.
Punkten 1
Lagen föreslås träda i kraft, ifråga om 13 § den dag som regeringen 
bestämmer, och i övrigt den 1 juli 1998.
De föreslagna bestämmelserna i 13 § motsvarar 6 a § i den nuvarande 
lagen (jfr SFS 1994:121, 6 a § ändrad senast 1995:499). Bestämmelsen i 
nuvarande 6 a § har ännu inte trätt i kraft, eftersom ett ikraftträdande av 
bestämmelsen är beroende av att motsvarande bestämmelser i Förenta 
nationernas konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav 
och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring träder i kraft. 
Konventionen som sådan trädde ikraft den 29 april 1997. De 
bestämmelser i konventionen som 13 § grundar sig på träder dock i kraft 
först tre år efter konventionens ikraftträdande.
Punkterna 3 och 4
Övergångsbestämmelserna i punkterna 3 och 4 motsvarar 
övergångsbestämmelserna till den nuvarande lagen om strategiska 
produkter.
15.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:205) om 
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till lagen (1991:341) 
om strategiska produkter ändras till den nya lagen.
15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1300) om 
krigsmateriel 
Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till lagen (1991:341) 
om strategiska produkter ändras till den nya lagen.
15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om 
Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett 
annat land inom Europeiska unionen
Förslaget innebär att den nuvarande hänvisningen till lagen (1991:341) 
om strategiska produkter ändras till den nya lagen.
Promemorians lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:341) om strategiska 
produkter
dels att nuvarande 3 a § skall betecknas 3 b §,
dels att den nya 3 b § skall ha följande lydelse,
dels att 2–3, 8 och 12 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a § av följande 
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 § 
Lagen gäller i den utsträckning 
regeringen föreskriver
Lagen gäller
1. fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade 
luftfarkoster som kan utnyttjas som bärare av massförstörelsevapen,
2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för system som 
avses i 1 och som kan uppnå en räckvidd av minst 300 kilometer,
3. provnings- och tillverkningsutrustning för system, delsystem och 
komponenter som avses i 1 och 2,
4. biologiska agenser som kan användas i biologiska vapen och 
kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemiska vapen 
(kemiska prekursorer),
5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller 
kemiska vapen samt av sådana biologiska agenser och kemiska 
prekursorer som avses i 4,
6. kärnämnen, mineraler med halt av kärnämne, vad som framställts av 
kärnämne eller varor där sådana ämnen ingår,
7. utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller ställts i 
ordning för bearbetning, användning eller framställning av kärnämnen,
8. utrustning eller material som kan användas för framställning av 
kärnladdningar,
9. andra högteknologiska produkter som direkt eller indirekt kan 
användas i förstörelsebringande syfte,
10. programvaror för automatisk 
databehandling och andra 
programvaror särskilt utformade 
för produkter som avses i 1–3 och 
9 eller sådan utrustning eller sådant 
material som avses i 5, 7 och 8, och
11. produkter i övrigt som helt 
eller delvis är eller kan vara 
avsedda för användning i samband 
med
a) utveckling, produktion, 
hantering, drift, underhåll, lagring, 
uppspårning, identifiering eller 
spridning av kemiska eller 
biologiska vapen eller kärnvapen,
b) utveckling, produktion, 
underhåll eller lagring av missiler i 
stånd att bära sådana vapen som 
omfattas av motsvarande 
internationella 
exportkontrollarrangemang.
10. programvaror för automatisk 
databehandling och andra 
programvaror särskilt utformade 
för produkter som avses i 1–3 och 
9 eller sådan utrustning eller sådant 
material som avses i 5, 7 och 8,
11. produkter i övrigt som helt 
eller delvis är eller kan vara 
avsedda för användning i samband 
med
a) utveckling, produktion, 
hantering, drift, underhåll, lagring, 
uppspårning, identifiering eller 
spridning av kemiska eller 
biologiska vapen eller kärnvapen,
b) utveckling, produktion, 
underhåll eller lagring av missiler i 
stånd att bära sådana vapen som 
omfattas av motsvarande 
internationella 
exportkontrollarrangemang, och
12. produkter i övrigt som i ett 
enskilt fall är eller kan vara 
avsedda att användas som delar 
eller komponenter till sådan 
krigsmateriel som har förts ut ur 
landet eller vidareexporterats utan 
tillstånd enligt lagen (1992:1300) 
om krigsmateriel.
2 a § 
I denna lag förstås med
I denna lag förstås med
strategiska produkter: produkter 
som kan användas både för civila 
och militära ändamål,
export: ett förfarande enligt 
artikel 161 i gemenskapens 
tullkodex enligt vilket 
gemenskapsvaror tillfälligt eller 
definitivt lämnar gemenskapens 
tullområde, inbegripet återexport, 
d.v.s. en transaktion av det slag 
som avses i artikel 182 i 
tullkodexen som innebär att icke-
gemenskapsvaror lämnar 
gemenskapens tullområde,
exportör: varje fysisk eller 
juridisk person på vars vägnar 
exportdeklaration upprättas och 
som äger de strategiska 
produkterna eller har en liknande 
förfoganderätt till dem vid 
tidpunkten för deklarationens 
godkännande. När äganderätten 
eller förfoganderätten till de 
strategiska produkterna tillhör en 
person som är etablerad utanför 
gemenskapen enligt det kontrakt på 
vilken exporten grundas, skall den 
kontraktsslutande part som är 
etablerad i gemenskapen anses 
som exportör,
tillhandahållande: försäljning, upplåtelse, utbjudande mot vederlag, 
lån, gåva eller förmedling,
tillverkningsrätt: varje rätt att tillverka en produkt som omfattas av 
lagens bestämmelser,
kärnämne: uran, plutonium eller andra ämnen som används eller kan 
användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller föreningar där 
ett sådant ämne ingår, torium eller andra ämnen som är ägnade att 
omvandlas till kärnbränsle eller föreningar där ett sådant ämne ingår, och 
använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om 
exporttillstånd i artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
3 § 
Regeringen meddelar föreskrifter 
om vilka strategiska produkter 
enligt 2 § som skall omfattas av 
krav på tillstånd till utförsel enligt 
rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Regeringen meddelar föreskrifter 
om vilka strategiska produkter 
enligt 2 § 1–10 som skall omfattas 
av krav på tillstånd till export 
enligt rådets förordning (EG) nr 
3381/94.
3 a § 
I fråga om export utan tillstånd 
av en produkt som avses i 3 § 
första stycket tillämpas 
bestämmelserna om varusmuggling 
och försök därtill i lagen 
(1960:418) om straff för 
varusmuggling.
Utförsel som avses i artiklarna 
19–21 i rådets förordning (EG) nr 
3381/94 får inte äga rum utan 
tillstånd.
Tillstånd till export enligt rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 krävs 
för produkter som i ett enskilt fall 
är eller kan vara avsedda att 
användas för något sådant 
ändamål som avses i 2 § 12, om 
Inspektionen för strategiska 
produkter har informerat 
exportören om det.
En exportör som känner till att 
dess produkter i ett enskilt fall är 
eller kan vara avsedda för något 
sådant ändamål som avses i 2 § 12 
är skyldig att genast underrätta 
Inspektionen för strategiska 
produkter om det.
3 b §
I fråga om export utan tillstånd 
av en produkt som avses i 3 § 
första stycket, 3 a § första stycket 
och artikel 4.1 i rådets förordning 
(EG) nr 3381/94 tillämpas 
bestämmelserna om varusmuggling 
och försök därtill i lagen 
(1960:418) om straff för 
varusmuggling.
Utförsel som avses i artiklarna 
19–21 i rådets förordning (EG) nr 
3381/94 får inte äga rum utan 
tillstånd.
8 § 
Tillstånd enligt 3 och 5–6 §§ kan 
återkallas, om tillståndshavaren har 
åsidosatt en föreskrift i denna lag 
eller föreskrift, villkor eller 
bestämmelse som har meddelats 
med stöd av lagen eller om det 
finns andra särskilda skäl till 
återkallelse.
Tillstånd enligt 3, 3 a och 5–6 §§ 
kan återkallas, om 
tillståndshavaren har åsidosatt en 
föreskrift i denna lag eller 
föreskrift, villkor eller 
bestämmelse som har meddelats 
med stöd av lagen eller om det 
finns andra särskilda skäl till 
återkallelse.
En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt 5 § eller 5 a § som 
redan ingåtts.
En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat 
beslutas.
12 § 
Till böter eller fängelse i högst 
sex månader döms den som 
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. i annat fall än som avses i 
3 a § första stycket, 9 § och 10 § 
andra stycket lämnar oriktig 
uppgift i ansökan om tillstånd eller 
i annan handling som är av 
betydelse för prövningen av ett 
ärende enligt denna lag eller rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 eller i 
en deklaration,
Till böter eller fängelse i högst 
sex månader döms den som 
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. i annat fall än som avses i 
3 b § första stycket, 9 § och 10 § 
andra stycket lämnar oriktig 
uppgift i ansökan om tillstånd eller 
i annan handling som är av 
betydelse för prövningen av ett 
ärende enligt denna lag eller rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 eller i 
en deklaration,
2. åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller 
ordningsbestämmelse som har meddelats med stöd av denna lag,
3. åsidosätter uppgiftsskyldighet 
enligt artikel 4.2 i rådets förordning 
(EG) nr 3381/94.
3. åsidosätter sin 
underrättelseskyldighet enligt 3 b § 
andra stycket eller enligt artikel 4.2 
i rådets förordning (EG) nr 
3381/94.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
__________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig 
över promemorians lagförslag
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Justitiekanslern, 
Hovrätten över Skåne och Blekinge, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, 
Inspektionen för strategiska produkter, Kommerskollegium, Svenska 
Handelskammarförbundet, Sydsvenska Handelskammaren, 
Sprängämnesinspektionen, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, 
Försvarets forskningsanstalt, Generaltullstyrelsen, Granskningsnämnden 
för försvarsuppfinningar, Sveriges Industriförbund, Sveriges 
Försvarsindustriförening, Sveriges Verkstadsindustrier, Juridiska 
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet.
Lagrådsremissens lagförslag
1	Förslag till lag om strategiska produkter
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller kontroll av strategiska produkter.
Lagen innehåller också vissa kompletterande bestämmelser till rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 av den 19 december 1994 om upprättandet 
av en gemenskapsordning för kontroll av export av varor med dubbla 
användningsområden .
Utöver vad som sägs i denna lag kan bestämmelserna i lagen 
(1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1984:3) om kärnteknisk 
verksamhet vara tillämpliga.
2 § Lagen gäller
1. fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade 
luftfarkoster som kan utnyttjas som bärare av massförstörelsevapen,
2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för sådana 
system som avses i 1 och som kan uppnå en räckvidd av minst 300 
kilometer,
3. provnings- och tillverkningsutrustning för system, delsystem och 
komponenter som avses i 1 och 2,
4. biologiska ämnen som kan användas i biologiska stridsmedel och 
kemiska prekursorer (utgångsämnen) som kan användas för tillverkning 
av kemiska stridsmedel,
5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller 
kemiska stridsmedel samt av sådana biologiska ämnen och kemiska 
prekursorer som avses i 4,
6. kärnämnen, mineraler med halt av kärnämne, det som har framställts 
av kärnämne eller varor där sådana ämnen ingår,
7. utrustning eller material som har särskilt konstruerats eller ställts i 
ordning för bearbetning, användning eller framställning av kärnämnen,
8. utrustning eller material som kan användas för framställning av 
kärnladdningar,
9. andra högteknologiska produkter som direkt eller indirekt kan 
användas i förstörelsebringande syfte,
10. programvaror för automatisk databehandling och andra 
programvaror särskilt utformade för produkter som avses i 1–3 och 9 
eller utrustning eller material som avses i 5, 7 och 8,
11. produkter i övrigt som avses i artikel 4.1 och 4.2 i rådets 
förordning (EG) nr 3381/94, och
12. produkter i övrigt som i ett enskilt fall är eller kan vara avsedda att 
användas som delar eller komponenter till sådan krigsmateriel
- som har förts ut ur landet i strid mot bestämmelserna i lagen 
(1992:1300) om krigsmateriel, lagen (1988:558) om förbud mot 
utförsel av krigsmateriel, m.m., lagen (1982:513) om förbud mot 
utförsel av krigsmateriel, m.m. och kungörelsen (1949:614) angående 
förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel, eller
- som har vidareexporterats i strid mot ett tillstånd som har lämnats 
enligt dessa författningar.
Definitioner
3 § I denna lag förstås med
strategiska produkter: produkter som kan användas både för civila och 
militära ändamål,
tillhandahållande: försäljning, upplåtelse, utbjudande mot ersättning, 
lån, gåva eller förmedling,
tillverkningsrätt: varje rätt att tillverka en produkt som omfattas av 
lagens bestämmelser,
kärnämne: uran, plutonium eller andra ämnen som används eller kan 
användas för utvinning av kärnenergi (kärnbränsle) eller föreningar där 
ett sådant ämne ingår, torium eller andra ämnen som är ägnade att 
omvandlas till kärnbränsle eller föreningar där ett sådant ämne ingår, och 
använt kärnbränsle som inte har placerats i slutförvar.
Med export,  exportör och exportdeklaration avses i denna lag 
detsamma som i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Tillstånd
4 § Tillstånd enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats 
med stöd av lagen skall lämnas, om det inte strider mot Sveriges utrikes-, 
säkerhets- eller försvarspolitiska intressen.
5 § Frågor om tillstånd enligt denna lag och enligt rådets förordning (EG) 
nr 3381/94 prövas av Inspektionen för strategiska produkter eller av den 
myndighet som regeringen bestämmer.
En myndighet skall med eget yttrande lämna över ett ärende till 
regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är 
av särskild vikt.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om överlämnande av 
ärenden till regeringen.
Export och utförsel
6 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. vilka produkter enligt 2 § som skall omfattas av krav på tillstånd till 
export enligt artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94,
2. vilka produkter enligt 2 § som skall omfattas av krav på tillstånd till 
utförsel enligt artikel 19.1 b i rådets förordning (EG) nr 3381/94,
3. vilka produkter enligt 2 § som artikel 19.1 a och 19.2 i rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 skall tillämpas på.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 
meddela föreskrifter för att komplettera bestämmelserna om 
exporttillstånd i artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
7 § Tillstånd till export enligt rådets förordning (EG) nr 3381/94 krävs 
för andra produkter än som avses i 6 § första stycket 1, om Inspektionen 
för strategiska produkter i ett enskilt fall har informerat exportören om att 
produkterna är eller kan vara avsedda för något sådant ändamål som 
avses i 2 § 12.
En exportör som känner till att hans produkter i ett enskilt fall är 
avsedda för något sådant ändamål som avses i 2 § 12 är skyldig att genast 
underrätta Inspektionen för strategiska produkter om det. Inspektionen 
skall därvid besluta om tillstånd skall krävas för exporten.
8 § Utförsel som avses i artiklarna 19.3 och 20 i rådets förordning (EG) 
nr 3381/94 får inte äga rum utan tillstånd.
Krav på tillstånd till utförsel enligt artikel 19.3 i rådets förordning 
(EG) nr 3381/94 skall gälla för sådana produkter som avses i 6 § första 
stycket 1 och 7 § samt i artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning (EG) nr 
3381/94.
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka produkter enligt 2 § som 
skall omfattas av krav på tillstånd till utförsel enligt artikel 20 i rådets 
förordning (EG) nr 3381/94.
9 § För tillstånd till utförsel av använt kärnbränsle gäller de 
begränsningar som anges i 20 a och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220).
Avtal om tillverkningsrätt
10 § Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt till 
produkter som avses i 2 § 1–5 och 7–9 till någon i utlandet får inte ingås 
här i landet utan tillstånd, om produkterna inte får föras ut från Sverige 
eller exporteras utan tillstånd enligt denna lag eller rådets förordning 
(EG) nr 3381/94.
Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller 
stadigvarande vistas här får inte heller i utlandet ingå ett sådant avtal utan 
tillstånd.
Ändring av avtal
11 § Avtal om tillägg till eller ändring av avtal av det slag som kräver 
tillstånd enligt 10 § får inte ingås utan tillstånd, om ändringen eller 
tillägget avser
1.  de produkter som redan omfattas av avtalet,
2.  vidareupplåtelse eller vidareöverlåtelse av rätt enligt avtalet,
3.  rätt att tillhandahålla produkt till mottagare som inte har angivits 
tidigare, eller
4.  förlängning av avtalets giltighetstid.
Tillhandahållande
12 § Produkter som avses i 2 § och som finns i utlandet får inte här i 
landet tillhandahållas åt någon i utlandet utan tillstånd, om produkterna 
inte får föras ut från Sverige eller exporteras utan tillstånd enligt denna 
lag eller rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Svenska myndigheter, svenska företag samt den som är bosatt eller 
stadigvarande vistas här får inte heller i utlandet tillhandahålla sådana 
produkter utan tillstånd.
Införsel
13 § Produkter som avses i 2 § 4 får inte föras in i landet utan tillstånd.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från detta 
tillståndskrav för vissa produkter eller för införsel från vissa länder.
Villkor
14 § Ett tillstånd enligt denna lag får förenas med villkor samt med 
kontroll- och ordningsbestämmelser.
Återkallelse
15 § Tillstånd till utförsel eller export enligt denna lag eller rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 och tillstånd enligt 10–12 §§ kan återkallas, 
om tillståndshavaren har åsidosatt en föreskrift i denna lag eller rådets 
förordning (EG) nr 3381/94 eller en föreskrift, ett villkor eller en 
bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns 
andra särskilda skäl till återkallelse.
En återkallelse får inte avse tillstånd till avtal enligt 10 eller 11 § som 
redan har ingåtts.
En återkallelse gäller med omedelbar verkan, om inte något annat 
beslutas.
Överklagande
16 § Beslut av en annan myndighet än regeringen att återkalla ett tillstånd 
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Andra förvaltningsbeslut enligt denna lag eller enligt rådets förordning 
(EG) nr 3381/94 får inte överklagas. 
Årlig avgift
17 § Föreskrifter om skyldighet för tillverkare av produkter som avses i 
denna lag att betala årliga avgifter för att täcka statens kostnader för 
Inspektionen för strategiska produkter finns i 22 § lagen (1992:1300) om 
krigsmateriel.
Den som är avgiftsskyldig skall varje år lämna en deklaration till 
inspektionen med de uppgifter som behövs för att bestämma avgifterna, 
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från 
deklarationsskyldigheten.
Deklarationer
18 § Enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar skall en 
deklaration varje år lämnas av den som
1.  producerar, bereder, förbrukar, importerar eller exporterar produkter 
som avses i 2 § 4,
2.  under något av de tre senaste åren har producerat, berett, förbrukat, 
importerat eller exporterat sådana produkter, eller
3.  producerar diskreta organiska kemikalier.
Deklarationen skall innehålla uppgifter om
1. verksamheten under det gångna kalenderåret,
2. den verksamhet som planeras för det kommande kalenderåret,
3. ändringar i verksamheten som planeras för det pågående 
kalenderåret.
Deklarationen skall ges in till den myndighet som regeringen 
bestämmer.
19 § Den som har lämnat en deklaration enligt 18 § skall, på begäran av 
den myndighet som avses i 18 § tredje stycket, också lämna de uppgifter 
och handlingar som kan behövas för kontroll av uppgifterna i 
deklarationen.
För denna kontroll har företrädare för myndigheten rätt till tillträde till 
de områden, lokaler och anläggningar där sådan verksamhet bedrivs som 
omfattas av deklarationsskyldigheten och får där göra undersökningar 
och ta prover.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att kontrollen 
skall kunna genomföras.
Tillsyn och kontroll
20 § Tillsyn och annan kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i 
rådets förordning (EG) nr 3381/94 skall utövas av Inspektionen för 
strategiska produkter eller av den myndighet som regeringen bestämmer 
(tillsynsmyndigheten).
Regeringen får meddela föreskrifter om tillsynen.
21 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och 
handlingar som behövs för kontrollen av den som för utförsel eller export 
tar befattning med strategiska produkter.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till lokaler där den som 
avses i första stycket bedriver sin verksamhet. Vad som nu har sagts 
gäller dock inte bostadsutrymmen.
Tillsynsmyndigheten har rätt att begära biträde från andra statliga 
myndigheter för sin tillsyn.
22 § Den som enligt artikel 14.2 eller artikel 19.2 i rådets förordning 
(EG) nr 3381/94 är skyldig att bevara och på begäran av 
tillsynsmyndigheten visa upp handlingar skall bevara dessa i fem år eller 
den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara 
föreskriven i annan lag eller författning.
Straff
23 § Bestämmelser om olovlig utförsel och försök till det finns i lagen 
(1960:418) om straff för varusmuggling.
Bestämmelserna om varusmuggling och försök till det i lagen om straff 
för varusmuggling tillämpas i fråga om
1. export utan tillstånd av produkter som avses i 6 § första stycket 1 
och 7 § samt i artikel 4.1 och 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94, 
och
2. utförsel utan tillstånd av produkter som avses i 6 § första stycket 2 
och artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 3381/94.
24 § Den som bryter mot 10, 11 eller 12 § döms,
1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst 
två år,
2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i 
högst sex månader.
Den som uppsåtligen genom vilseledande förmår regeringen eller 
någon annan myndighet att lämna tillstånd enligt 10, 11 eller 12 § och 
därigenom föranleder att avtalet eller tillhandahållandet kommer till 
stånd, döms till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen har skett 
av oaktsamhet, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.
25 § Har ett brott enligt 24 § begåtts uppsåtligen och är det att anse som 
grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om 
produkterna har varit av särskilt farligt slag, om brottet har avsett 
betydande värde eller om gärningen annars har varit av särskilt allvarlig 
art.
26 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som 
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. i annat fall än som avses i 23 § och 24 § andra stycket lämnar 
oriktiga uppgifter i en ansökan om tillstånd eller i någon annan handling 
som är av betydelse för prövningen av ett ärende enligt denna lag eller 
rådets förordning (EG) nr 3381/94 eller i en deklaration,
2. åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller 
ordningsbestämmelse som har meddelats med stöd av denna lag,
3. åsidosätter sin underrättelseskyldighet enligt 7 § andra stycket eller 
artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 3381/94,
4. åsidosätter sin uppgiftsskyldighet enligt artikel 19.1 a eller 19.2 i 
rådets förordning (EG) nr 3381/94,
5. bryter mot 22 § och artikel 14.2 eller 19.2 i rådets förordning (EG) 
nr 3381/94.
I ringa fall skall det inte dömas till ansvar.
27 § Till straff enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd 
med straff i brottsbalken.
28 § Utbyte av brott som avses i 24 och 25 §§ skall förklaras förverkat, 
om inte detta är uppenbart oskäligt.
29 § Försummar den uppgiftsskyldige att i rätt tid ge in en sådan 
deklaration som avses i 17 eller 18 §, får den myndighet som skall ta 
emot deklarationen vid vite förelägga den uppgiftsskyldige att fullgöra 
sin skyldighet.
________________
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 13 § den dag regeringen 
bestämmer, och i övrigt den 1 juli 1998.
2. Genom lagen upphävs lagen (1991:341) om strategiska produkter.
3. Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre bestämmelser skall 
vid tillämpningen av de nya bestämmelserna anses som meddelat enligt 
dessa.
4. Bestämmelserna i 11 § skall tillämpas på avtal av det slag som avses 
i 10 §, även om avtalet på grund av äldre bestämmelser inte har krävt 
tillstånd.
2	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om 
	rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av 
vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 § 
Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är 
bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie 
domare.
Lagen gäller inte heller
1. beslut av arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,
2. beslut om svenskt medborgarskap,
3. beslut om utlänningars vistelse i riket,
4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller 
tjänstgöring inom försvarsmakten,
5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
6. beslut som rör skatter eller avgifter,
7. beslut enligt lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering eller 
beslut i frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering,
8. andra beslut enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel än sådana 
som avser återkallelse av tillstånd enligt 3 eller 4 §,
9. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3–4 lagen 
(1984:3) om kärnteknisk veksamhet,
10. beslut enligt lagen 
(1991:341) om strategiska 
produkter.
10. beslut enligt lagen 
(1998:000) om strategiska 
produkter.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
3	Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om 
	krigsmateriel
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel  
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
22 §
För att täcka statens kostnader 
för Inspektionen för strategiska 
produkter skall den som har 
tillstånd att tillverka krigsmateriel 
enligt denna lag eller den som 
tillverkar produkter som omfattas 
av inspektionens tillsyn enligt 16 § 
lagen (1991:341) om strategiska 
produkter årligen betala en avgift, 
om det fakturerade värdet av 
tillverkarens sålda produkter av 
dessa slag under året överstiger 
2 500 000 kr. Inspektionen 
bestämmer avgiften efter ett för 
samtliga avgiftsskyldiga lika 
förhållande till det fakturerade 
värdet.
För att täcka statens kostnader 
för Inspektionen för strategiska 
produkter skall den som har 
tillstånd att tillverka krigsmateriel 
enligt denna lag eller den som 
tillverkar produkter som omfattas 
av inspektionens tillsyn enligt 20 § 
lagen (1998:000) om strategiska 
produkter årligen betala en avgift, 
om det fakturerade värdet av 
tillverkarens sålda produkter av 
dessa slag under året överstiger 
2 500 000 kr. Inspektionen 
bestämmer avgiften efter ett för 
samtliga avgiftsskyldiga lika 
förhållande till det fakturerade 
värdet.
____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
4	Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om 
	Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat 
	land inom Europeiska unionen
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets 
befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska 
unionen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 § 
Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor:
1. krigsmateriel som avses i 
lagen (1992:1300) om 
krigsmateriel, och produkter som 
avses i lagen (1991:341) om 
strategiska produkter,
1. krigsmateriel som avses i 
lagen (1992:1300) om 
krigsmateriel, och produkter som 
avses i lagen (1998:000) om 
strategiska produkter,
2. varor som skall beskattas enligt lagen (1994:1565) om beskattning 
av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är 
medlem i Europeiska unionen,
3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),
4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),
5. injektionssprutor och kanyler,
6. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa 
dopningsmedel,
7. springstilletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller 
nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och 
liknande,
8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4–6 §§ lagen (1988:950) om 
kulturminnen m.m.,
9. hundar och katter för annat ändamål än handel,
10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (1994:1738) och 
tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581),
11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,
12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det 
finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, 
att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för 
människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller 
felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i 
övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda.
___________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-03-03
Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud 
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.
Enligt en lagrådsremiss den 2 februari 1998 (Utrikesdepartementet) har 
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om strategiska produkter,
2. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa för-
valtningsbeslut,
3. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,
4. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid 
Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Beatrice 
Hernqvist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om strategiska produkter
Den föreslagna lagen kan ses som ett gott exempel på hur komplicerad 
svensk lagstiftning kan bli när en EG-förordning skall kombineras med 
intern svensk lag. Enligt artikel 189 andra stycket andra meningen i 
Romfördraget skall en förordning till alla delar vara bindande och direkt 
tillämplig i varje medlemsstat. Kravet på direkt tillämplighet medför att 
en EG-förordning inte kan transformeras till svensk lag; den utgör ju 
redan svensk rätt och kan inte ges annan form än den redan har. 
Samtidigt måste den ofta – såsom i detta fall – kompletteras med svenska 
lagregler, exempelvis i fråga om hur svenska myndigheter skall meddela 
tillstånd som krävs enligt EG-förordningen. Detta innebär att vissa frågor 
behandlas i den svenska lagstiftningen utan sedvanliga krav på 
konsekvens eller fullständighet, eftersom näraliggande ämnen är 
fullständigt reglerade i EG-förordningen. I den föreslagna lagen 
innehåller sålunda 6 § 1 bestämmelser som rör krav på tillstånd enligt 
artikel 3 i EG-förordningen, i den formen att där anges att regeringen får 
meddela föreskrifter om vilka produkter – av vissa i 2 § angivna 
kategorier – som sådant tillståndskrav får avse. Däremot innehåller 6 § 
inte några upplysningar om de krav på tillstånd som ställs i artikel 4.1 i 
EG-förordningen. Det sagda innebär att man måste läsa lagen och EG-
förordningen sida vid sida för att få en bild av vad svensk rätt innehåller 
på området. Lagstiftningsarbetet kräver stor precision om såväl 
överlappningar som luckor skall kunna undvikas. Lagrådet kan dock inte 
finna annat än denna uppgift i det remitterade förslaget blivit löst på ett i 
allt väsentligt tillfredsställande sätt. Såvitt angår informationsproblemet 
ger 1 § andra stycket i lagen den upplysningen att lagen innehåller vissa 
kompletterande bestämmelser till EG-förordningen. Den nu föreslagna 
lagen har också från informationssynpunkt den fördelen att den är avsedd 
att tillämpas av en mycket begränsad krets.
De kompletteringar som föreslås införda i den nya lagen – kravet på 
exporttillstånd för produkter som är eller kan vara avsedda att användas 
som delar eller komponenter till krigsmateriel som olovligen har förts ut 
ur landet eller som har vidareexporterats i strid mot ett lämnat tillstånd 
och därmed sammanhängande ändringar – har medfört att Lagrådet 
funnit skäl att överväga om regleringen i övrigt i lagen från rättssäker-
hetssynpunkt kan kvarstå i så pass oförändrat skick som den gör. Efter-
som lagen nu föreslås omfatta också produkter som i betydligt större ut-
sträckning än hittills har civila användningsområden får kanske även 
kraven på t.ex. överklagbarhet av beslut ställas högre än som varit 
aktuellt tidigare. Lagrådet diskuterar detta närmare nedan i anslutning till 
ifrågavarande paragrafer.
3 §
I 3 § definieras bl.a. termen "strategiska produkter". I lagrådsremissen 
(avsnitt 11) framhålls, att definitionen görs bl.a. för att det inte skall råda 
någon som helst tvekan om att begreppet i den svenska lagstiftningen har 
samma innebörd som i rådsförordningen. Eftersom begreppet i den 
svenska versionen av rådsförordningen översatts med "varor med dubbla 
användningsområden" kunde det vara av värde att i definitionen anknyta 
även till den formuleringen. Detta kan ske genom att till definitionen 
inom parentes läggs orden "dubbla användningsområden". Definitionen 
skulle då lyda: "produkter som kan användas både för civila och militära 
ändamål (dubbla användningsområden)".
I paragrafen definieras också begreppet "tillhandahållande" varmed för-
stås bl.a. försäljning, lån eller gåva. Lagrådet vill peka på att uppräk-
ningen inte innehåller förfarande genom byte, något som annars är van-
ligt i den civilrättsliga lagstiftningen. Någon förklaring till varför man 
utelämnat bytestransaktioner här eller måhända valt att dra gränsen vid 
sådana transaktioner har inte gått att få fram genom de förarbeten som 
har föregått bestämmelsen.
7 §
Denna paragraf innehåller det principiellt nya i lagförslaget jämfört med 
den nu gällande lagen (1991:341) om strategiska produkter. Paragrafen 
har utformats efter mönster av artikel 4.1 och 4.2 i EG-förordningen. 
Bestämmelserna häri, som tar sikte på produkter för 
massförstörelsevapen, har gjorts tillämpliga även på produkter som avses 
i 2 § 12 i den nya svenska lagen. Sålunda har en exportör ålagts 
underrättelseskyldighet i de fall han känner till att produkterna är avsedda 
för något sådant ändamål som avses i 2 § 12. Underlåtenhet att iaktta 
underrättelseskyldigheten är straffsanktionerad i 26 § 3.
Det framstår allmänt sett som helt olämpligt – och är säkerligen i strid 
mot artikel 6 i Europakonventionen – att i lag och dessutom vid 
straffansvar ålägga någon att uppge sådant som skulle medföra att han 
avslöjade sina tidigare begångna brott. Såvitt gäller förevarande bestäm-
melse kan dock först erinras om att avsikten är att förhindra att 
krigsmateriel, som på olika olagliga vägar befinner sig i annat land, 
förses med delar eller komponenter. Som bestämmelsen slutligt 
utformats förutsätts vidare att exportören "känner till" att produkterna "är 
avsedda" att användas till sådant krigsmateriel. Mot denna bakgrund kan 
knappast några allvarliga betänkligheter riktas mot utformningen av 
bestämmelsen. Att sedan bevissvårigheter kan uppkomma om det blir 
aktuellt att bedöma vad exportören "känt till" är en annan fråga.
Bestämmelserna bygger på artikel 5 i EG-förordningen som medger att 
medlemsstaterna förbjuder eller ställer krav på tillstånd för export av 
varor som inte direkt omfattas av EG-regleringen. Bestämmelsen i för-
ordningen för närmast tanken till andra kategorier av varor, inte, som här 
föreslås, till att varor över huvud taget används på ett icke godtagbart 
sätt. Den föreslagna svenska ordningen synes dock inte oförenlig med 
EG-förordningen.
Eftersom lagförslaget i övrigt konsekvent hänvisar till den artikel i EG-
förordningen som utgör grunden för den svenska bestämmelsen bör dock 
så ske även här. Lagrådet förordar därför att paragrafen inleds med 
orden: "Tillstånd till export enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 
3381/94 - - -".
10–12 §§
Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om avtal om tillverkningsrätt 
till produkter underkastade krav på exporttillstånd och om tillhandahål-
lande av sådana produkter när de finns utomlands. EG-förordningen sak-
nar motsvarande regelsystem. Fråga uppkommer då om EG-förordningen 
skall anses uttömmande reglera hanteringen av strategiska produkter. 
Förordningens ingress innehåller dock bl.a. att vissa artiklar i förord-
ningen inte hindrar att medlemsstaterna i samma syfte och med tillbörlig 
hänsyn till den inre marknaden antar eller upprätthåller andra exportkon-
trollåtgärder som är förenliga med förordningens mål. Lagrådet har i vart 
fall inte underlag för antagande att de föreslagna bestämmelserna skulle 
vara oförenliga med EG-förordningen.
16 §
Enligt den föreslagna bestämmelsen skall, liksom hittills, enbart beslut 
att återkalla ett tillstånd få överklagas hos förvaltningsdomstol (här 
bortses från beslut av regeringen). Vid den senaste lagrådsgranskningen 
av motsvarande bestämmelser (prop. 1995/96:31 s. 91 ff) togs frågan upp 
om inte Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning 
gjorde sig gällande också vid beslut om att avslå en tillståndsansökan. 
Enligt Lagrådets uppfattning rådde en viss oklarhet om vad som kunde 
föranleda att en fråga om civila rättigheter uppkom. Lagrådet uttalade 
vidare att om det framdeles skulle befinnas att inte bara återkallelsefrågor 
utan också frågor om beviljande av tillstånd under vissa förutsättningar 
var av den karaktären att domstolsprövning krävdes i någon form, det 
torde bli nödvändigt att se över problemet i hela dess vidd.
I det ovan nämnda lagstiftningsarbetet framhöll regeringen (a. prop. 
s. 34) att utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska överväganden skall 
fälla utslaget i tillståndsärendena och att enskilda intressen, t.ex. ett 
företags intresse av att få avsättning för sina produkter, inte skall vägas in 
vid prövningen av en ansökan.
Med den nu föreslagna utvidgningen av lagen till att omfatta också pro-
dukter med i hög grad civila användningsområden kan starkt ifrågasättas 
om inte läget har förändrats så att möjlighet bör öppnas också för över-
klagande av beslut att vägra tillstånd. Detta gäller då inte endast de nya 
typer av beslut som föreslås utan också beslut i frågor som behandlas i 
den gällande lagen. Även med beaktande av att huvudregeln är att 
tillstånd skall lämnas, om det inte strider mot Sveriges utrikes-, 
säkerhets- eller försvarspolitiska intressen, måste i ökande grad också 
hänsyn tas till den enskildes intresse av att få bedriva ekonomisk 
verksamhet utan onödigt hämmande av konkurrensen.
Det hade varit av värde om en mer fördjupad analys av dessa frågor hade 
presenterats, inte minst med tanke på utvecklingen i Europadomstolens 
praxis av begreppet civila rättigheter i Europakonventionens mening. I 
lagrådsremissen anförs att det från rättssäkerhetssynpunkt inte finns 
något behov av att införa en möjlighet till överklagande av beslut om att 
lämna information och beslut om krav på exporttillstånd med anledning 
av exportörens underrättelseskyldighet. Lagrådet kan i princip instämma 
i detta. Vidare sägs i remissen att det efterföljande tillståndsförfarandet 
skulle tjäna samma syfte som ett överklagande av det beslut som 
föranleder tillståndskravet. Det är emellertid just i dessa fall som en 
överklagandemöjlighet skulle kunna övervägas. Om exportören således 
har fått besked om att det krävs tillstånd till export och han lämnar in en 
ansökan härom som sedan avslås, är det avslagsbeslutet som skulle få 
överklagas. Att öppna en sådan möjlighet redan nu, torde inte få några 
mera genomgripande konsekvenser för belastningen inom 
domstolsväsendet. Det kan också tilläggas att förvaltningsdomstolarna, 
generellt sett, är vana att hantera olika spörsmål där det ingår 
avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen.
Lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skulle få 
anpassas till ev. utvidgade bestämmelser om överklagande.
Lagrådet återkommer under 19 och 21 §§ samt 29 § till ytterligare frågor 
om överklagande. Följs förslagen under dessa paragrafer kan ifrågasättas 
om överklagandebestämmelserna inte bör få sin plats sist i lagen.
Rubrikerna före 17–19 §§
I 1991 års lag om strategiska produkter fanns motsvarande bestämmelser, 
i annan ordningsföljd, under den gemensamma rubriken "Deklarationer, 
m.m.". I 17 § ges nu under rubriken "Årlig avgift" bestämmelser om så-
dana avgifter och om deklaration för att bestämma avgifterna. Under ru-
briken "Deklarationer" ges i 18 § föreskrifter om en ytterligare deklara-
tion och i 19 § om kontroll av uppgifterna i den sistnämnda deklarationen 
(framför allt rätt till tillträde till anläggningar där verksamheten bedrivs). 
Rubriksättningen skulle bli adekvatare, om 17 och 18 §§ sammanfördes 
under rubriken "Årlig avgift och deklarationer" och 19 § gavs rubriken 
"Uppgiftskontroll".
18 §
I paragrafen används på två ställen, i överensstämmelse med lydelsen av 
nu gällande lag, olika böjningsformer av verben importera och exportera. 
Därvid torde inte ha observerats att export i lagförslaget har en annan 
innebörd än enligt gällande lag, nämligen såsom avseende export från 
EG-området. Även utförsel från landet till annat EG-land torde emellertid 
omfattas av deklarationsskyldigheten. Lagrådet förordar att i lagtexten 
används respektive böjningsformer av verben "föra in", "föra ut" och 
"exportera".
19 och 21 §§
Det är önskvärt att dessa paragrafer i vissa detaljer bringas att stämma 
överens med varandra. I 19 § första stycket används orden "uppgifter och 
handlingar" medan i motsvarande betydelse i 21 § första stycket används 
orden "upplysningar och handlingar". Ordet "upplysningar" synes vara 
att föredra framför "uppgifter" även på det första stället. I 21 § andra 
stycket görs i fråga om rätt till tillträde undantag för bostadsutrymmen. 
Det synes motiverat att sådant undantag görs även i 19 § andra stycket. 
Det kan vara lämpligt att 21 § tredje stycket, såsom sker i 19 § tredje 
stycket, polismyndigheten nämns uttryckligen bland de myndigheter som 
tillsynsmyndigheten har rätt att begära biträde av. Stycket kan därvid ges 
följande lydelse: "Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs 
för att kontrollen skall kunna genomföras. Tillsynsmyndigheten får 
begära biträde även av andra statliga myndigheter för sin tillsyn."
Enligt 19 och 21 §§ har myndighetsföreträdare rätt att för kontroll få till-
träde till lokaler m.m. där verksamhet bedrivs. Att döma av bestämmel-
serna om överklagande – som begränsar sig till återkallande av tillstånd – 
skulle beslut om att genomföra sådana kontroller inte få överklagas. Det 
kan inte anses tillfredsställande att så ingripande åtgärder som det är 
fråga om inte skall kunna angripas genom överklagande. Inte heller synes 
den "begäran", som måhända är avsedd att föregå ett beslut om tillträde, 
kunna överklagas.
Normalt regleras dessa frågor så att ett föreläggande, ev. förenat med 
vite, följs av beslut om kontroll på platsen (här bortses från de undantags-
fall där fara för undandragande o. dyl. föreligger). Sådana beslut kan 
generellt sett också överklagas, och det har inte framkommit något som 
tyder på att undantag skulle göras vid liknande åtgärder i förevarande 
fall. Lagrådet har i tidigare ärende diskuterat dessa frågor (prop. 
1997/98:34 s. 74 ff) och förordar att också nu ifrågavarande beslut görs 
överklagbara. För uppbyggnad och utformning av bestämmelserna 
hänvisas till den nämnda propositionen (i hithörande frågor, jfr även 
RÅ 1996 ref. 97 och Europadomstolens dom den 16 december 1997, 
Camenzind mot Schweiz).
Rubriken före 23 §
Rubriken är missvisande, eftersom avsnittet innehåller inte bara 
bestämmelser om straff utan även om förverkande och vite. Den bör 
därför lyda "Straff m.m.".
23 §
Paragrafen ger ett tydligt exempel på de komplikationer som samman-
ställningen av svensk lag och EG-förordningar kan medföra. Lagen 
(1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen) bygger 
bl.a. på principen att föreskrifter om import- och exportförbud ges i 
annan lag och att överträdelser av sådana förbud straffbeläggs i 
varusmugglingslagen. Vissa förbud mot införsel eller utförsel utan till-
stånd följer direkt av den nu föreslagna lagen (8 och 13 §§) och någon 
bestämmelse om straff för överträdelse av sådant förbud behövs inte i 
lagen, eftersom ansvar följer av varusmugglingslagen. Däremot har 
överträdelser av exportförbud enligt EG-förordningen inte ansetts kunna 
medföra ansvar direkt på grund av bestämmelserna i 
varusmugglingslagen utan i förevarande paragraf har – i princip i strid 
mot varusmugglingslagens konstruktion – införts bestämmelser om att 
varusmugglingslagen skall tillämpas beträffande sådana överträdelser. 
Även ansvarsbestämmelserna kommer således att fördelas på två olika 
rättskällor – i det här fallet två svenska lagar.
I övrigt ger utformningen av bestämmelserna dessa en närmast 
missvisande karaktär. För att överträdelser av förbud mot införsel, 
utförsel och export enligt EG-förordningar skall kunna medföra ansvar 
direkt på grund av bestämmelser i varusmugglingslagen, torde dock 
krävas att den lagen ändras. Införandet av en sådan ordning kräver 
emellertid mer ingående överväganden än som kan göras i detta 
lagstiftningsärende.
Uttrycken i paragrafen "olovlig utförsel och försök till det" respektive 
"varusmuggling och försök till det" är språkligt inkorrekta och ger en 
oklar syftning. Lagrådet förordar att "det" byts ut mot "sådant brott" efter 
mönster i den nyligen införda vapenlagen (1996:67) – se 9 kap. 4 §.
27 §
I 24 och 26 §§ föreskrivs att det i ringa fall inte skall dömas till "ansvar". 
I förevarande paragraf föreskrivs däremot att det inte skall dömas till 
"straff" enligt lagen, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. I 
nu gällande lag står det även i förevarande hänseende "ansvar".
För det första är det naturligtvis önskvärt att samma begrepp används på 
olika ställen i lagen. För det andra synes ändringen ha tillkommit utan 
närmare överväganden. Straff är enligt brottsbalken böter och fängelse. 
Andra påföljder för brott är bl.a. villkorlig dom och skyddstillsyn. Ordet 
"ansvar" används exempelvis i motsvarande bestämmelse i förslaget till 
miljöbalk (prop. 1997/98:45, 29 kap. 11 § andra stycket). Terminologiska 
ändringar bör inte göras i oträngt mål. Lagrådet förordar att ordet 
"ansvar" används även i denna lag.
28 §
Även i denna paragraf återkommer problemet att bestämmelser i samma 
ämne skall sökas i olika lagar. Enligt förevarande lag skall utbyte av brott 
kunna förklaras förverkat. Det får antas att det mer näraliggande förver-
kandet av den smugglade varan eller dess värde följer direkt av 
varusmugglingslagen.
29 §
Det vitesföreläggande som kan ges enligt denna paragraf synes – mot 
bakgrund av bestämmelserna i 16 § – inte kunna överklagas. Som fram-
hållits under 19 och 21 §§ är detta inte tillfredsställande, varför Lagrådet 
föreslår att också beslut som avses i förevarande paragraf blir överklag-
bara.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Rådets förordning (EG) nr 3381/94
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1998
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, 
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Johansson, von 
Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros
Föredragande: statsrådet Pagrotsky
Regeringen beslutar proposition 1997/98:68 Exportkontroll av vissa 
strategiska produkter.
Rättsdatablad
Författningsrubrik
Bestämmelser som 
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar 
ett normgivnings-
bemyndigande
Celexnummer för 
bakomliggande EG-
regler
Lag (1998:000) om 
strategiska produkter
5, 6, 8, 13, 16, 17, 19 §§
394R3381
  EGT nr L 367, 31.12.1994, s.1 (Celex 394R3381).
  Senaste lydelse 1994:719.
  Lagen omtryckt 1997:689.
  Senaste lydelse 1996:944.
  Senaste lydelse 1995:500.
  Senaste lydelse 1994:718.
  Senaste lydelse 1995:500.
  Senaste lydelse 1995:500.
  Senaste lydelse 1995:1661.
  Senaste lydelse 1995:500.
  EGT nr L 367, 31.12.1994, s.1 (Celex 394R3381).
  Senaste lydelse 1994:719.
  Lagen omtryckt 1997:689.
  Senaste lydelse 1996:944.
Prop. 1997/98:68
3
1
Prop. 1997/98:68
77
77
33
77
46
77
77
77
51
77
Prop. 1997/98:68
Bilaga 1
Prop. 1997/98:68
Bilaga 1
62
77
Prop. 1997/98:68
Bilaga 2
Prop. 1997/98:68
Bilaga 2
Prop. 1997/98:68
Bilaga 3
Prop. 1997/98:68
Bilaga 3
63
77
Prop. 1997/98:68
Bilaga 4
69
77
77
77
70
77
Prop. 1997/98:68
Bilaga 5
75
77
77
77
78
77
Prop. 1997/98:68
Prop. 1997/98:68
Prop. 1997/98:68
Prop. 1997/98:68
                