Post 6285 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:146 ·
Hämta Doc ·
Vissa frågor om personlig assistans
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 146
Regeringens proposition
1996/97:146
Vissa frågor om personlig assistans
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 22 maj 1997
Göran Persson
Margot Wallström
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att kommunerna skall finansiera beviljad
assistansersättning för de första 20 timmarna per vecka. Förslaget innebär en
ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning.
I propositionen föreslås också ett förtydligande av 9 § i lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade.
1
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut..................3
2 Lagtext 3
3 Ärendet och dess beredning...................6
4 Utgångspunkter för förslaget om kommunalt
finansieringsansvar..........................6
5 Förändringar i assistansreformen.............7
5.1 Kommunalt finansieringsansvar för delar av
assistansersättningen.................7
5.2 Stöd och service till vissa funktionshindrade10
6 Författningskommentarer.....................10
6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387)
om stöd och service till vissa funktionshindrade10
6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389)
om assistansersättning...............11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 199712
2
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1.antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade,
2.antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning,
3. godkänner den föreslagna ändringen av anslaget B7 Kostnader förstatlig
assistansersättning.
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade;
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §1
Insatserna för särskilt stöd och service är
1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap
om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga
funktionshinder,
-------------------------------------------------------
2. biträde av personlig 2. biträde av personlig
assistent eller ekonomiskt assisstent eller
stöd till skäliga kostnader ekonomiskt stöd till skäliga
för sådan assistans, till denkostnader för sådan
del behovet av ekonomiskt assistans, till den del
stöd inte täcks av behovet av stöd inte täcks
assistansersättning enligt av beviljade
lagen (1993:389) om assistanstimmar enligt
assistansersättning, lagen (1993:389) om
assistansersättning,
3. ledsagarservice,
4. biträde av kontaktperson,
5. avlösarservice i hemmet,
6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,
7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i
anslutning till skoldagen samt under lov,
8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller
ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,
1 Senaste lydelse 1996:534
3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad
för vuxna,
10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar
förvärvsarbete och inte utbildar sig.
Denna lag träder i kraft den 1 november 1997.
4
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om
assistansersättning;
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1993:389) om assistansersättning skall
införas två nya paragrafer, 19 och 20 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
-------------------------------------------------------
För den som beviljats
personlig assistans enligt
denna lag skall den kommun
där den ersättningsberätti-
gade är bosatt, ersätta
kostnaderna för de första
20 assistanstimmarna per
vecka.
20 §
-------------------------------------------------------
5
När en person har beviljats assistansersättning enligt 6 § skall försäk-
ringskassan underrätta den kommun där den ersättningsberättigade är bosatt om
beslutet och det belopp som kommunen skall betala. Kommunen skall även
underrättas om ändringar av beslutet, om dessa har betydelse för kommunens er-
sättningsskyldighet.
Kommunen skall månadsvis betala det angivna beloppet till försäkringskassan.
Kommunen har rätt att ta del av den slutavräkning som skall göras enligt 10 §.
Har kommunen betalat ersättning med ett för högt belopp skall beloppet
återbetalas från försäkringskassan.
-------------------------------------------------------
Denna lag träder i kraft den 1 november.
6
3 Ärendet och dess beredning
Stödformen statlig assistansersättning infördes den 1 januari 1994. Ersättningen
avser att täcka kostnader för personlig assistans för personer med svåra
funktionshinder, vilka har behov av sådant stöd under i genomsnitt mer än 20
timmar per vecka.
Kostnaderna för den statliga assistansersättningen har blivit väsentligt högre
än vad som beräknades när reformen genomfördes. För att bryta
kostnadsutvecklingen och uppnå en bättre kostnadskontroll tillkallade regeringen
den 12 april 1995 en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om
finansieringen av och regelsystemet för stödformen.
Utredningen, som antog namnet Assistansutredningen, överlämnade i december
1995 betänkandet (SOU 1995:126) Kostnader för den statliga assistansersättningen
till regeringen. På grundval av detta föreslog regeringen (prop. 1995/96:146)
vissa förändringar i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) och lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS).
Riksdagen biföll i huvudsak regeringens förslag (bet. 1995/96:SoU15, rskr.
1995/96:262). Detta innebär bl.a. att LSS och LASS har kompletterats med
bestämmelser som klargör innebörden av insatsen personlig assistans, att den tid
under vilken ett beslut om beviljad assistansersättning skall gälla har
förkortats och att avgränsningen av personlig assistans mot viss kommunal
verksamhet gjorts tydligare.
De förändringar som gjordes syftade till att uppnå en bättre kontroll av
kostnaderna för den statliga assistansersättningen och att få ett mer stabilt
system. Förändringarna beräknades medföra att den årliga kostnaden för
asssistansersättning skulle minska med 215 miljoner kronor.
Riksförsäkringsverkets uppföljning visar att de vidtagna åtgärderna inte haft
några märkbara effekter i dessa avseenden. Även en arbetsgrupp inom
regeringskansliet med bl.a. representanter från Riksförsäkringsverket har följt
utvecklingen och övervägt möjligheterna att vidta ytterligare förändringar i
regelsystemet mot bakgrund bl.a. av den tidigare Assistansutredningens förslag.
I samband med dels den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1996/97:150), där
förslaget om kommunal finansiering för de första 20 timmarna aviserades, och
därefter i samband med arbetet med denna proposition har regeringen haft
överläggningar med Svenska kommunförbundet och med Riksförsäkringsverket.
4 Utgångspunkter för förslaget om kommunalt finansieringsansvar
För innevarande år har kostnaden för asssistansersättning budgeterats till 3 663
miljoner kronor. Enligt prognos kommer beloppet att överskridas med 600 miljoner
kronor. Från föregående budgetår finns ett överskridande på 290 miljoner kronor.
7
Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna kan medföra
ekonomiska motiv för kommunerna att förskjuta kostnader till staten via
assistansreformen. På motsvarande sätt kan det finnas intresse från statens sida
att bedöma behov av personlig assistans på ca 20 timmar i underkant för att
kommunerna därmed skall få kostnadsansvaret för denna insats.
Försäkringskassorna har till skillnad från kommunerna inte några alternativa
vård- och stödinsatser att erbjuda.
I den ekonomiska vårpropositionen har regeringen föreslagit att
assistansersättningen schabloniseras och fastställs till ett visst belopp per
timme fr.o.m. den 1 september 1997. Om det föreligger särskilda skäl skall
försäkringskassan efter ansökan från den assistansberättigade kunna medge att
schablonen får överskridas - dock högst med 12 procent.
Assistansutredningen påpekade bl.a. att beräkning, redovisning och kontroll av
kostnaderna för assistansen har förorsakat de största administrativa
svårigheterna vid tillämpningen av assistansreformen för såväl försäkringskassor
som arbetsgivare. Syftet med den föreslagna schabloniserade ersättningen är
bl.a. att underlätta för både assistansanordnare och försäkringskassor att
administrera ersättningen och därmed minska kostnaderna för denna hantering.
Regeringen beräknar att införandet av en schabloniserad timersättning
fr.o.m. den 1 september 1997 skulle kunna innebära en besparing på den statliga
assistansersättningen med ca 60 miljoner kronor för innevarande budgetår.
Helårseffekten beräknas till 180 miljoner kronor. Denna åtgärd är dock inte
tillräcklig för att, i ett mer långsiktigt perspektiv, få stabilitet och
varaktighet i en reform som har inneburit mycket stora fördelar för den
enskilde.
5 Förändringar i assistansreformen
5.1 Kommunalt finansieringsansvar för delar av assistansersättningen
Regeringens förslag: Kommunerna skall fr.o.m. den 1 november 1997 finansiera
beviljad assistansersättning för de första 20 assistanstimmarna per vecka för
alla som får assistansersättning. För budgetåret 1997 skall 135 000 000 kronor
från anslaget B7 Kostnader för statlig assistansersättning betalas ut till
kommunerna enligt de fördelningsprinciper som gäller för det generella stats-
bidraget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler beslutar kommunen om och
finansierar insatsen personlig assistans för personer som har ett assistansbehov
upp t.o.m. 20 timmar per vecka. Om behovet uppgår till mer än 20 timmar per
vecka kan den enskilde ansöka hos försäkringskassan om statlig assi-
stansersättning enligt lagen om assistansersättning (LASS). Om ansökan beviljas
betalar staten kostnaden från den första assistanstimman.
Det ursprungliga förslaget till assistansersättning utarbetades av 1989 års
handikapputredning och presenterades i betänkandet (SOU 1991:46) Handikapp -
Välfärd - Rättvisa. Förslaget innebar att kommunen skulle besluta om och
bekosta de första 20 assistanstimmarna per vecka. Om behovet översteg 20 timmar
per vecka skulle den enskilde hos försäkringskassan kunna ansöka om
assistansersättning för att täcka kostnaderna för assistans fr. o. m. den 21:a
timman per vecka. Ett syfte med denna uppdelning var att kommunen, som alltid
har ett basansvar för stöd- och serviceinsatser, genom förslaget skulle
avlastas höga kostnader för stödinsatser.
Flertalet remissinstanser ansåg att endast en huvudman borde vara ansvarig för
beslut om och administration av personlig assistans. När det gäller
finansieringen av verksamheten var remissopinionen mer splittrad. I
propositionen (1992/93:159) Stöd och service till vissa funktionshindrade
föreslog regeringen den nu gällande ordningen. Riksdagen beslutade i enlighet
med regeringens förslag (bet.1992/93:SoU19,
rskr. 1992/93:321).
Assistansutredningen redovisade i betänkandet (SOU 1995:126) Kostnader för den
statliga assistansersättningen en rad förslag, bl.a. följande:
"Ett förslag som framförts är att försäkringskassan skall debitera
kommunen för de första 20 timmarna för samtliga personer med assi-
stansersättning. Statens kostnader på assistansanslaget skulle då minska med
cirka 1 000 Mkr.
Fördelen med alternativet är framför allt att det innebär minskade
ekonomiska motiv för kommunerna att dels försöka påverka bedömningen av
assistansbehovet för den enskilde så att detta överstiger 20 timmar per
vecka, dels omdefiniera andra insatser till personlig assistans.
Nya åligganden för kommunerna skall dock räknas in i besparingskravet i
enlighet med finansieringsprincipen. Den avgörande nackdelen är därför,
enligt min bedömning, att kostnaderna endast flyttas från staten till
kommunerna och att det därför inte sker någon nettobesparing.
..............
Om denna förändring inte genomförs och om huvudmannaskapet även i
fortsättningen delas mellan stat och kommun bör kommunerna göras be-
talningsskyldiga för de första 20 timmarna för att motverka framtida
oönskade kostnadsförskjutningar."
Assistansutredningens betänkande remissbehandlades inte. Synpunkter på
betänkandet och frågan i övrigt inhämtades på annat sätt, bl.a. genom möte med
handikapporganisationerna.
I regeringens proposition Vissa frågor om personlig assistans (prop.
1995/96:146) behandlades inte det nu aktuella förslaget. Såväl 1989 års handi-
kapputredning som Assistansutredningen har dock framhållit att kommunerna bör ha
det grundläggande ansvaret för personlig assistans. Regeringen delar denna
ståndpunkt och anser att finansieringen av assistansersättningen måste utformas
så att den stimulerar kommunerna till att pröva behovet av stödinsatser enbart
utifrån den enskildes situation och behov. Det skall inte finnas ekonomiska
incitament för kommunerna att omdefiniera behov av andra insatser till personlig
assistans.
Det är viktigt att framhålla den enskildes önskemål om och inflytande över det
stöd och den service han eller hon är berättigad till. Det är sannolikt också så
att det är vanligare att det är den enskildes önskemål om just stödinsatsen
personlig assistans som resulterar i en sådan än att kommunerna söker
omdefiniera behovet och därmed insatsen. Men attraktiva alternativ bör finnas
bl.a. för ökad valfrihet och integritet. Kommunerna bör därför stimuleras till
att bygga upp alternativ till personlig assistans.
Regeringen anser att kommunerna alltid skall ha finansieringsansvaret för de
20 första assistanstimmarna per vecka, medan staten via assistansersättningen
bekostar de timmar som överstiger 20. Detta bör gälla för ersättningar som avser
tid efter den 1 november 1997.
Regeringen anser att det finns nackdelar med att låta två instanser, för-
säkringskassan och kommunen, fatta beslut i samband med ansökan om
assistansersättning. Försäkringskassan föreslås därför, som hittills, få besluta
om rätt till assistansersättning. Därefter skall kommunerna debiteras för
20 assistanstimmar per vecka. På så sätt utnyttjas försäkringskassornas
erfarenhet och resurser att hantera assistansersättningen. Självfallet bör
försäkringskassorna som hittills samråda med kommunernas socialtjänst vid bedöm-
ning av enskildas assistansbehov.
Regeringen har för avsikt att följa den ansvarsfördelning beträffande beslut
om assistansersättning som föreslås och återkomma till frågan vid ett senare
tillfälle om behov av detta föreligger.
Ekonomiska konsekvenser
Regeringens förslag medför ökade kostnader för kommunerna. Dessa skall enligt
finansieringsprincipen kompenseras. De sammanlagda kostnaderna för de första 20
timmarnas assistansersättning per vecka beräknas uppgå till 1 200 000 000
kronor. Regeringen föreslår att anslaget B7 Kostnader för statlig
assistansersättning fr.o.m budgetåret 1998 reduceras med 800 000 000 kronor och
överförs till det generella statsbidraget till kommunerna. De resterande
beräknade kostnaderna får anses täckta av det resurstillskott till kommunerna
som regeringen föreslagit i den ekonomiska vårpropositionen.
Förändringen skall enligt regeringens förslag genomföras från den 1 november
1997. För innevarande år skall därför sammanlagt 135 000 000 kronor från
anslaget utbetalas till kommunerna enligt de fördelningsprinciper som gäller för
det generella statsbidraget. Resurstillskottet för år 1997 till kommunerna får
anses täcka övriga beräknade kostnader, 65 000 000 kronor.
8
5.2 Stöd och service till vissa funktionshindrade
Regeringens förslag: 9 § i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) skall förtydligas för att klargöra kommunens ansvar för
personlig assistans enligt den lagen.
Skälen för regeringens förslag: Enligt LSS är kommunen ansvarig för att en
person som omfattas av denna lagstiftning får vissa insatser i form av särskilt
stöd och särskild service som han eller hon behöver om inte behoven tillgodoses
på annat sätt. Den enskilde kan bl.a. enligt 9 § punkten 2 få biträde av
personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan
assistans, till den del behovet av ekonomiskt stöd inte täcks av
assistansersättning enligt LASS.
Enligt vad som angavs i den tidigare nämnda propositionen Stöd och service
till vissa funktionshindrade avsågs med skäliga kostnader samma slags kostnader
som i LASS. Det belopp som regeringen varje år skulle bestämma såsom den högsta
ersättningen per assistanstimme enligt LASS borde vara vägledande även i fråga
om det ekonomiska stödet från kommunen.
I den ekonomiska vårpropositionen förslås, som tidigare nämnts, att den
statliga assistansersättningen skall uppgå till ett visst - av regeringen
fastställt belopp - som skall vara lika för alla men med möjlighet att i vissa
fall, om det föreligger särskilda skäl, ansöka om en höjning av beloppet med
högst 12 procent.
För att det inte efter denna ändring skall uppstå någon oklarhet om vilket
ansvar kommunen har för att tillhandahålla personlig assistans föreslås här ett
förtydligande på så sätt att det är när behovet av personlig assistans inte
tillgodoses genom de beviljade assistanstimmarna enligt LASS, som kommunen blir
ansvarig enligt 9 § punkten 2 LSS.
6 Författningskommentar
6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade;
9 §
Justeringen av punkten 2 klargör att en person som beviljats ett visst antal
assistanstimmar med statlig assistansersättning inte kan begära ytterligare
ersättning från kommunen enbart på grund av att den beviljade assi-
stansersättningen inte är tillräckligt hög. Om det däremot tillfälligt behövs
ytterligare assistanstimmar t.ex. på grund av att den ordinarie assistenten är
sjuk så är det kommunen som är ansvarig för att såväl tillhandahålla assistansen
som att finansiera den.
6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning;
19 §
Av denna nya paragraf framgår att kommunen skall finansiera de första
20 assistanstimmarna per vecka som beviljats för en person som är bosatt i
kommunen. Ersättningsskyldigheten skall grunda sig på det beviljade antalet
timmar. För en ersättningsberättigad som beviljats 25 assistanstimmar per vecka
men som under en tvåveckorsperiod utnyttjar t.ex. 19 timmar ena veckan och 26
timmar den andra skall kommunen ändå finansiera sammanlagt 40 timmar.
Ersättningen skall motsvara den faktiska kostnaden för assistansen, dvs. i de
fall där den ersättningsberättigade har beviljats ersättning utöver
schablonbeloppet så skall kommunens ersättning motsvara detta belopp. Att
kommunen skall finansiera de första 20 timmarna innebär inte att kommunen har
fullgjort sina skyldigheter att anordna assistans enligt reglerna i lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, t.ex. om den
ordinarie assistenten är sjuk.
20 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om försäkringskassans underrättelseskyldighet
och kommunens betalningsskyldighet. Assistansersättning beviljas för högst sex
månader i taget. Sedan kommunen underrättats om ett beslut om beviljat antal
assistanstimmar skall kommunen månadsvis erlägga det belopp som motsvarar
kostnaderna för de 20 första timmarna per vecka. Underrättelse om vilket belopp
kommunen skall betala, som skall lämnas enligt denna paragraf, skall inte lämnas
förrän beslutet är slutligt. Kommunen blir dock ersättningsskyldig för hela den
period som det slutliga beslutet avser. Eftersom ersättningen skall basera sig
på beslutet om beviljat antal timmar kan det kanske förekomma att det i samband
med slutavräkningen visar sig att den ersättningsberättigade har utnyttjade
färre timmar än som beviljats och att kommunen därför har betalat ett för högt
belopp. Detta skall i så fall regleras. Om ett beslut om assistansersättning
skulle ändras skall kommunen genast underrättas om detta, om ändringen skulle
påverka kommunens ersättningsskyldighet.
9
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 maj 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann,
Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky,
Östros, Messing
Föredragande: statsrådet Wallström
Regeringen beslutar propositionen 1996/97:146 Vissa frågor om personlig
assistans.
10