Regeringskansliets rättsdatabaser

Skr. 1996/97:93 Regeringens skrivelse 1996/97:93 Metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella övergrepp Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 6 mars 1997 Lena Hjelm-Wallén Maj-Inger Klingvall (Socialdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I riksdagens skrivelse 1993/94:251 om barn och ungdom har riksdagen begärt att regeringen överväger vissa frågor om metodutveckling, forskning och utbildning när det gäller insatser för barn som utsatts för sexuella övergrepp och att regeringen återkommer till riksdagen med förslag på insatser. I denna skrivelse från regeringen lämnas en redogörelse för regeringens överväganden och åtgärder med anledning av riksdagens skrivelse. 1 Innehållsförteckning 1 Riksdagens skrivelse 3 2 Regeringens bedömning samt redogörelse för vidtagna och planerade åtgärder 4 2.1 Bakgrund 4 2.1.1 Brottsutveckling 4 2.2 Vidtagna och planerade åtgärder 5 2.2.1 Regeringsuppdrag m.m. 5 2.2.2 Barn i fokus-projektet 6 2.2.3 Kunskapscentrum för forskning och metod- utveckling 6 2.2.4 Utbildning inom rättsväsendet m.m. 8 2.2.5 Barnpsykiatrikommittén 8 2.2.6 Pediatrisk gynekologi 9 2.2.7 Pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare av sådana övergrepp 9 2.2.8 Stöd till ideella organisationer och alternativa behandlingsinstitutioner 10 2.2.9 Föreslagna förändringar i socialtjänstlagen10 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 199712 2 1 Riksdagens skrivelse I socialutskottets betänkande 1993/94:SoU30 har utskottet med anledning av två motioner om sexuella övergrepp mot barn anfört bl.a. följande. De personer som i sin yrkesutövning möter problem förbundna med sexuella övergrepp mot barn be- höver särskild kunskap och erfarenhet. Utskottet anser att det är angeläget med utökad utbildning och fortbildning för dessa yrkesgrupper om barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av forskning och metodutveckling inom området. Forskningen bör vara inriktad på att skapa underlag för bättre omhändertagande och rehabilitering av de barn som drabbats av sexuella övergrepp. Utskottet anser att regeringen bör överväga de förslag som förs fram i motionerna och återkomma till riksdagen med förslag om insatser. Riksdagen har som sin mening gett regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr.1993/94:251) I motion 1993/94:So230 anförs bl.a. att de som i sin yrkesutövning möter problem förbundna med sexuella övergrepp mot barn ställs inför speciella krav på erfarenhet och kunskap. Yrkesgrupper som berörs återfinns inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården, skolan samt rättsväsendet. De som arbetar med incestfrågor behöver kontinuerlig fortbildning och möjligheter att få kunskap om nya metoder för att klara sina arbetsuppgifter. Ytterligare åtgärder måste vidtas hos de forskningsstödjande myndigheterna och organen för att stimulera till kvalificerad forskning om incest. Forskningen måste vara så inriktad att den skapar underlag för bättre omhändertagande och rehabilitering av de barn som drabbats av sexuella övergrepp och av deras familjer. Den skall även kunna bidra till att förebygga återfall hos förövarna. I motion 1993/94:So273 tas upp frågor om forskning, metodutveckling och kunskapsspridning kring behandling av barn som utsatts för sexuella övergrepp. Det efterfrågas ett nationellt kunskapscentrum om sexuella övergrepp på barn där specialistkompetens i pediatrisk gynekologi skall finnas. I motionen tas också upp frågor om riktlinjer för stöd till de närstående, om samordnad handläggning av sexuella övergrepp, om forskning kring övergrepp på pojkar och om stöd till ideella organisationer som utför behandlingsarbete med barn som utsatts för sexuella övergrepp, om alternativa behandlingsinstitutioner och om anmälningspliktsfria behandlingsinstitutioner. 3 2 Regeringens bedömning samt redogörelse för vidtagna och planerade åtgärder Regeringens bedömning: Att skydda barn mot sexuella övergrepp och att stödja de barn som utsatts för sådana är bland de mest angelägna frågorna för regeringen. De åtgärder som vidtagits av regeringen, myndigheter och enskilda organisationer och som redogjorts för i denna skrivelse, har givit värdefull kunskap inom detta område. Det är viktigt att de pågående åtgärderna utvärderas ordentligt och att den nyvunna kunskapen sprids. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen på området för att kunna ta ställning till om det behövs ytterligare åtgärder för utsatta barn och ungdomar. 2.1 Bakgrund Ärenden där barn varit utsatta för sexuella övergrepp hör till de känsligaste och mest komplicerade uppgifterna för de yrkesgrupper som kommer i kontakt med sexuella övergrepp i sin verksamhet. Goda kunskaper, genomtänkta arbetsmetoder och väl utvecklad samverkan är viktiga förutsättningar för att arbetet inom t.ex polisväsendet, socialtjänsten, kris- och behandlingsarbete och inom rättsväsendet skall lyckas. Regeringen ser det som mycket viktigt att verka för kontinuerlig fortbildning för att sprida kunskap om nya metoder. Det finns ett konstant behov av metodutveckling hos dessa personalkategorier som i sin yrkesutövning möter och har att utreda eller behandla barn och familjer. En förutsättning för att föra metodutvecklingen framåt är att det finns forskning på området och att det finns möjligheter att samla och bearbeta kunskap. Det rör sig om ett kontinuerligt och idogt arbete. 2.1.1 Brottsutveckling På Socialdepartementets initiativ genomförde Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) under åren 1985 - 1990 ett forskningsprojekt om sexuella övergrepp mot barn och gav ut flera rapporter i ämnet. Av rapporterna framgår att det troligtvis finns ett mörkertal när det gäller sexualbrott i allmänhet och sexuella övergrepp mot barn i synnerhet. Faktorer som är avgörande för mörkertalet är brottets grovhet, relationen mellan gärningsman och offer samt brottets synlighet. När det gäller sexualbrott mot barn kompliceras situationen av att barn oftast inte själva kan anmäla brottet till polisen. Av rapporterna framgår att mörkertalet styrs av i hur hög grad barn kan berätta, i vilken mån de blir trodda och i vilken utsträckning den som barnet anförtror sig åt går vidare med en anmälan om händelsen. Vidare framgår att benägenheten att anmäla sexualbrott varierar vid olika tidpunkter, vilket gör att mörkertalet kan vara olika högt under olika tidsperioder. Benägenheten att anmäla kan enligt rapporterna även bero på den allmänna opinionen, de handläggande myndigheternas inställning och den syn som människor i offrets närhet har på denna typ av brottslighet. BRÅ följer noga utvecklingen av bl.a. antalet rapporterade sexualbrott mot barn. Antalet rapporterade sådana brott har stadigt ökat under de senaste tjugu åren. De ökade mellan 1990 och 1995 med 53 %. Antalet anmälda våldtäkter på barn under 15 år var 173 fall år 1990, 338 fall år 1993 och 258 fall år 1995. Antalet anmälda fall av sexuellt tvång eller utnyttjande av barn under 15 år var 908 fall år 1990, 1783 fall år 1993 och 1395 fall år 1995. Motsvarande siffror på anmälda fall av annat sexuellt ofredande mot barn under 15 år var 665 fall år 1990, 900 fall år 1993 och 1 057 fall år 1995. Statistiken visar att ökningen av antalet anmälda våldtäkter och sexuellt tvång eller utnyttjande kulminerade 1993 för att därefter minska något. Minsk- ningen är tydlig när det gäller sexualbrott mot barn begångna i en nära relation. Antalet anmälda fall av annat sexuellt ofredande har fortsatt att stiga. (BRÅ-rapport 1996:4 Brottsutvecklingen). Minskningen av antalet anmälda fall av våldtäkter och sexuellt tvång eller utnyttjande hänger, enligt BRÅ:s uppfattning, troligen ihop med den debatt som pågått i samhället och som mer fokuserat på förövaren än på de utsatta barnen. Enligt forskarna påverkas anmälningsfrekvensen när det gäller sexuella övergrepp av den allmänna debatten och av samhällsutvecklingen. 2.2 Vidtagna och planerade åtgärder 2.2.1 Regeringsuppdrag m.m. Socialstyrelsen är den centrala myndighet som ansvarar för att utöva tillsyn och kunskapsinsamling för metodutveckling både när det gäller det medicinska området och socialtjänstområdet. Socialstyrelsen har givit ut Allmänna råd (1991:3) Sexuella övergrepp mot barn. Dessa allmänna råd är såväl en kunskapsöversikt som en handbok för handläggning och utredning med redovisning av lämpliga behandlingsmetoder. Socialstyrelsen har nyligen påbörjat ett arbete som syftar till att belysa det aktuella kunskapsläget om sexuella övergrepp mot barn. I arbetet ingår att samla in och ställa samman resultat från forskning, utvecklingsinsatser och kvalificerat utredningsarbete. Med denna kunskapsöversikt som utgångspunkt kommer Socialstyrelsen att ta ställning till om och i vilken utsträckning de allmänna råden behöver revideras. Arbetet beräknas vara genomfört i början av år 1998. Med utvecklingsmedel från Socialstyrelsen har under senare år flera projekt genomförts i landet, vars syfte är att utveckla arbetet med barn som utsatts för övergrepp. Socialstyrelsen fortsätter detta arbete och anser att erfarenheten hittills visat att det är mest värdefullt att lägga tonvikten vid att systematiskt bygga upp kunskaper och erfarenheter som sedan kan spridas i landet. Socialstyrelsen har i sina allmänna råd givit riktlinjer för samverkan mellan olika myndigheter. Där länsgrupper och samrådsgrupper finns och fungerar i landet ordnas utbildningsdagar och förs disskussioner om metodutveckling. Kvaliteten i det egna arbetet och i samarbetet varierar dock i olika delar av landet. Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet för år 1995/96 i uppdrag att genom- föra metodutveckling och kvalitetsförbättring i utrednings- och behand- lingsarbetet rörande barn som far illa. Socialstyrelsen skulle enligt uppdraget samla, analysera och sprida kunskap om det arbete som bedrivs inom området. Särskild uppmärksamhet skulle ges till arbete med barn som utsätts för sexuella övergrepp. I den redovisning över det s.k. Barn i fokus-projektet som överlämnades till Socialdepartementet i oktober 1995 redovisar Socialstyrelsen en tid- och verksamhetsplan för uppdraget. Av denna framgår bl.a. att Socialstyrelsen under projekttiden gav ut ett antal skrifter om sexuella övergrepp på barn, finansierade ett seminarium för terapeuter som arbetar med grupper riktade till barn, ungdomar eller vuxna som varit utsatta för sexuella övergrepp och lämnade ekonomiskt stöd till den s.k. BUP-Elefanten i Linköping för att denna skulle kunna fungera som ett nationellt kompetens- och utvecklingscentrum vad gäller misshandel och sexuella övergrepp mot barn. Resultatet av uppdraget kommer att ge underlag för fortsatt metodutveckling på området. Behovet av ytterligare riktlinjer samt informationsskrifter till de berörda bedöms inom ramen för uppdraget och Socialstyrelsens löpande tillsyns- och utvecklingsarbete. I regleringsbrevet för år 1997 har uppdragits åt Socialstyrelsen att senast den 31 oktober 1997 redovisa utvecklingsarbete som rör utsatta barn. 2.2.2 Barn i fokus-projektet Socialstyrelsen har inom ramen för det s.k. Barn i fokus-projektet (SoS-rapport 1996:19) stöttat ett antal projekt i landet där metoder utvecklats för arbete med barn som utsatts för sexuella övergrepp. Projekt kring metodutveckling i arbete med unga förövare har också fått stöd, liksom andra projekt som arbetat med t.ex. samarbetsmodeller mellan olika myndigheter. Som exempel på projekt kan nämnas bl.a. ett som varit förlagt till Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid Malmö Allmänna Sjukhus med syfte att studera samverkan mellan myndigheter och utveckla familjebehandlingsmodeller vid sexuella övergrepp. En slutsats som dras i detta projekt är att behandlingsformerna måste vara varierade och flex- ibla. Kliniken skall också genomföra en långtidsuppföljning av familjer som deltagit i familjebehandling. Uppföljningen skall bl.a. innehålla en bedömning av samspelet mellan barn och föräldrar. Ett annat projekt, SAMS-projektet, har drivits av Stockholms läns lands- ting, sydvästra omsorgsområdet. Strävan har varit att förbättra samarbetet mellan olika inblandade myndigheter vid sexuella övergrepp mot barn. I samarbetet ingick Södertälje PBU, Geneta barnhem och socialtjänsten. En slutsats från projektet är att ett fungerande samarbete mellan olika institutioner kräver motivation för samarbete, en klar struktur, planering och tillräckligt med tid. Samtliga projekt har redovisats i skriftlig form. 2.2.3 Kunskapscentrum för forskning och metodutveckling BUP-Elefanten i Linköping är ett centrum för aktiv forskning och metod- utveckling. Där finns en mottagningsverksamhet som bygger på ett samarbete mellan barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid universitetssjukhuset i Linköping och Linköpings kommun. Den startade sin verksamhet i januari 1995 med stöd från Socialstyrelsen och från försäkringskassan i Linköping. Verksamheten är en specialiserad enhet för psykoterapeutisk hjälp när ett sexuellt övergrepp eller misshandel mot barn misstänks eller konstateras. Den skall vid behov kunna erbjuda krisbearbetning och olika terapiformer och samla kunskap för metod- utveckling både vad gäller förebyggande och behandlande arbete. När det gäller behandling vänder sig BUP-Elefanten i första hand till Östergötlands län. Utomlänspatienter tas emot enligt gällande utomlänsavtal. Vad beträffar handledning och konsultation ges detta efter avtal med beställare. Erfarenheter och kunskaper från BUP-Elefanten kommer även socialtjänsten tillgodo. Socialstyrelsen beviljade under 1995 616 000 kronor och under 1996 1 miljon kronor ur anslaget för utvecklings- och förnyelsearbete inom socialtjänsten för detta arbete. Erfarenheterna torde kunna tas tillvara nationellt. BUP-Elefanten har, utöver uppgifterna att utreda, behandla och bedriva forskning, också till uppgift att utbilda personal inom såväl barn- och ungdomspsykiatrin som polisen och socialtjänsten. Verksamheten har för budgetåret 1995/96 tilldelats 500 000 kr och för 1997 500 000 kr av Social- styrelsen för detta ändamål. Två projektledare har anställts med uppgift att planera en universitetskurs vid Hälsouniversitetet i Linköping med start höstterminen 1997. Kursen kommer att riktas till personal inom barn- och ungdomspsykiatrin, allmänpsykiatrin, socialtjänsten och polisen. Den kommer att omfatta tre terminers studier med en inledande gemensam multi-disciplinär kurs och därpå följande specialiserade studier för behandlingspersonal respektive utredare inom socialtjänsten. Utbildningen är tänkt att återkomma regelbundet. Som regeringen framhållit i forskningspropositionen 1996/97:5 är det viktigt med en kontinuerlig och bred forskning om barns villkor. Särskilt viktigt är det att öka kunskapen om utsatta barns villkor. 4 2.2.4 Utbildning inom rättsväsendet m.m. Justitieutskottet behandlade i betänkandet 1992/93:JuU24 bl.a. regeringens förslag om anslag till domstolsväsendet samt ett antal motioner avseende medelstilldelning i övrigt med anknytning till domstolsväsendet. I motion 1992/93Ju802 yrkades bl.a. ett tillkännagivande att den personal (poliser, psykologer, jurister, barnhälsovårdspersonal m.fl.) som har att göra med barn i svåra situationer bör utbildas för den uppgiften. Yrkandet avslogs av såväl utskottet som riksdagen. När det gäller utbildningsinsatser avseende just sexuella övergrepp mot barn kan bl.a. nämnas att Domstolsverket anordnat regionala utbildningsdagar vid flera domstolar i detta ämne. Domstolsverket bekostar även deltagande för domare i kurser och konferenser anordnade av bl.a. BRÅ, Rädda Barnen och Barnens Rätt i Samhället (BRIS), (bet. 1993/94:SoU30 s.15). Riksåklagaren höll i januari 1996 ett seminarium för åklagare om mål om sexuella övergrepp mot barn och kommer eventuellt att utarbeta en handbok för åklagare. Rädda Barnens regionala seminarier för bl.a. domare om sexuella övergrepp på barn och barnmisshandel kommer att fortsätta under kommande år. Rädda Barnen har också framställt en videofilm om sexuella övergrepp på barn, vilken inköpts av Domstolsverket för utlåning till domstolarna. Information sprids även skriftligen till domstolarna. På många håll i landet fungerar, i enlighet med rekommendationerna i Socialstyrelsens allmänna råd om sexuella övergrepp mot barn, s.k. sam- rådsgrupper, som består av representanter för bl.a. socialtjänst, hälso- och sjukvård samt polis och åklagare. Samarbetet utgår oftast från enskilda aktuella ärenden men kan också bestå av regelbundna gemensamma utbildningar och aktiv metodutveckling. 2.2.5 Barnpsykiatrikommittén Den sedan våren 1996 pågående utredningen om barns och ungdomars psykiska hälsa, Barnpsykiatrikommittén (S 1995:06), har enligt direktiven (dir. 1995:75) till uppgift att överväga och föreslå olika åtgärder för att förbättra samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten och i förekommande fall andra samhällsinstanser. Utredningen skall bl.a. överväga om nuvarande ansvarsgränser är de mest ändamålsenliga. Kommittén skall också föreslå rehabiliteringsåtgärder. Bland de målgrupper som särskilts lyfts fram i direktiven, när det gäller analysen av samarbetet mellan olika myndigheter, finns barn och ungdomar som utsatts för sexuella övergrepp. Kommittén kommer i ett särskilt projekt fokusera på strukturer inom barnpsykiatrin och socialtjänsten för att garantera metodutveckling och möjliggöra ackumulering av kunskap när det gäller sexuella övergrepp på och misshandel av barn och ungdomar. Kommitténs arbete skall vara slutfört den 31 december 1997. 2.2.6 Pediatrisk gynekologi I motion 1993/94:So273 pekas på nya former för den medicinska undersökningen inom en disciplin för pediatrisk gynekologi. Sådana undersökningsformer bör enligt motionärerna inrättas i Sverige för att stimulera utvecklingen av nya undersökningsmetoder och därmed öka kunskapen om skador av sexuella övergrepp. Socialstyrelsen har i sina allmänna råd om sexuella övergrepp mot barn givit riktlinjer för den medicinska utredningen. Socialstyrelsen rekommenderar vidare att det i varje landsting finns tillgång till särskild personal som på ett kompetent sätt kan utföra utredningar vid misstänkta sexuella övergrepp. Det bör även finnas rutiner för hur dessa utredningar skall hanteras inom sjukvården. I en skrift med titeln Sexuella övergrepp mot barn och ungdomar, en introduktion med särskild tonvikt på kroppsundersökning och värdering av somatiska fynd, som givits ut av Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi, finns detaljerad information om medicinska undersökningar vid misstanke om sexuella övergrepp mot barn. Denna skrift har fått stor användning bl.a. inom grundutbildningen av läkare samt inom specialistutbildning och efterutbildning för gynekologer. Vid utredning av barn, som har blivit utsatta för sexuella övergrepp krävs en omfattande utredning med inslag av flera olika discipliner. Vid ställ- ningstaganden till fynd, som härrör från gynekologiska undersökningar, krävs en ingående bedömning där kunskap från obstetrik och gynekologi, pediatrik, barnkirurgi, venerologi och rättsmedicin är aktuell. Det krävs vana, kunskap och vaksamhet av de läkare som skall undersöka barnet och tolka fynden, inte minst med hänsyn till den vikt som de medicinska intygen har i den rättsliga prövningen av dessa ärenden. I Sverige har det vid de specialenheter som finns för utredning av sexuella övergrepp mot barn vuxit fram ett väl fungerande samarbete mellan olika vetenskaper för behandling och omhändertagande av dessa barn. Vid de flesta av dessa utförs kroppsundersökningar av barnläkare med särskild erfarenhet eller tillsammans med rättsmedicinare där sådana resurser finns. För att närmare belysa frågan har Socialdepartementet inhämtat yttranden av ett antal experter bl.a. på barnkirurgi och rättsmedicin. Av experternas svar framgår att barn- och tonårsgynekologi är en specialitet på framväxt över hela världen. Området kräver ett interdisciplinärt samarbete mellan flera olika specialistområden. Många störningar och sjukdomstillstånd är ovanliga och kräver regionsjukvårdens resurser och forskningsmiljö. Enligt experterna är det angeläget att utveckla ämnesområdet. 2.2.7 Pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare av sådana övergrepp Regeringens uppfattning är att det behövs mer kunskap kring övergrepp på pojkar och att det är viktigt att finna nya vägar och metoder att nå pojkar som varit offer för eller förövare av sexuella övergrepp. Olika erfarenheter tyder på att unga förövare själva har varit utsatta för sexuella övergrepp. Det finns projekt som arbetar med pojkar som offer. Rädda Barnens pojkmottagning är ett exempel. I Kristianstads kommun bedrevs inom Barn i fokus-projektet, med ekonomiskt stöd från Socialstyrelsen, fyra olika omfattande utvecklingsprojekt kring arbete med sexuella övergrepp. Ett av delprojekten behandlade frågor kring unga förövare, vilka ofta själva varit utsatta för fysiska eller sexuella kränkningar som barn. Det innebär att dessa ungdomar både är offer och förövare, vilket medför komplikationer i förhållningssätt och i utrednings- och behandlingsarbetet. En metod för att bedöma unga förövares problematik och behandlingsbehov samt arbetsmodeller för att nå unga förövare har utarbetats. Projektet finns redovisat i rapporten Unga förövare av sexuella övergrepp. Sedan år 1996 pågår ett projekt om gruppbehandling för unga förövare - ett metod- och handledningsprojekt i vilket Rädda Barnens pojkmottagning, Wasa PBU- mottagning i Stockholm, BUP-Elefanten och social-förvaltningen i Kristianstad deltar i syfte att få metod- och handledningsstöd i arbetet med att starta gruppverksamhet för unga förövare. Projektet skall utvärderas. Socialstyrelsen har bidragit med medel till detta projekt. 2.2.8 Stöd till ideella organisationer och alternativa behandlingsinstitutioner Regeringen vill betona de ideella organisationernas värdefulla arbete som ett viktigt komplement till olika myndigheters arbete. Rikstäckande ideella organisationer får därför organisationsstöd från Socialstyrelsen. Organisationerna söker därtill ytterligare medel till sina projekt från bl.a. Allmänna arvsfonden och Socialstyrelsen. Som ett prioriterat område har regeringen (prop. 1995/96:138) angivit stöd ur Allmänna arvsfonden till organisationer som arbetar med att utveckla metoder för att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp. Av de projekt som stötts med hjälp av Allmänna arvsfonden kan nämnas utbildning inom barn- och ungdomsrörelser av ansvariga ledare på lokal- och distriktsnivå för att dessa bättre skall kunna förstå när barn far illa och hur man skall agera i dessa situationer. 2.2.9 Föreslagna förändringar i socialtjänstlagen I proposition 1996/97:125 Ändring i socialtjänstlagen, som beslutas av regeringen denna dag, föreslås förändringar i syfte att stärka barnets ställning inom socialtjänsten. Regeringen föreslår införandet av en ny bestämmelse som svarar mot artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter. Bestämmelsen stadgar att när åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Det fastslås också att barnets inställning skall klarläggas så långt det är möjligt i ärenden som rör barnet personligen. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad . Socialtjänstens utredningsskyldighet när det gäller barn tydliggörs genom att vissa tidsfrister införs. Barnavårdsutredningar skall genomföras skyndsamt och vara slutförda senast inom fyra månader. Om det finns särskilda skäl kan utredningstiden förlängas. Det införs även regler som ger socialtjänsten möjlighet att konsultera sakkunniga och att ta de kontakter som är nödvändiga för att genomföra utredningen. En utredning skall inte göras mer omfattande än vad omständigheterna i ärendet motiverar. Skyldigheten utvidgas för vissa yrkesgrupper att enligt 71 § socialtjänst- lagen anmäla till socialnämnden om de får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Anmälningsskyldigheten kommer även att omfatta alla som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom och annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården och på socialtjänstens område. Offentlig och enskild verksamhet likställs därmed när det gäller anmälningsskyldigheten. I propositionen betonas att socialnämnden bör samverka med andra myn- digheter samt informera om sin verksamhet. Detta är särskilt angeläget i arbetet med utsatta barn. Socialtjänsten har ansvar för att informera exempelvis personal inom barnomsorg och skola om bestämmelserna om bl.a. anmälningsskyl- digheten och om hur socialtjänsten arbetar med utredningar av och stöd- och hjälpåtgärder och andra insatser till barn och familjer. Regeringen vill i detta sammanhang särskilt framhålla värdet av att det skapas rutiner inom socialtjänsten för såväl samverkan som information. _________________ Av denna redogörelse framgår att ett omfattande arbete pågått och pågår när det gäller skyddet för barn som utsatts för sexuella övergrepp. Det är fråga om ett långsiktigt och kontinuerligt arbete där kunskapsuppbyggnad och utbildning har särskild betydelse. Av väsentlig betydelse är också väl utvecklade arbetsmetoder och samverkan mellan bl.a. olika myndigheter. Frågans vikt gör att utvecklingen på området noga måste följas. Beredskap måste hållas för att omedelbart kunna sätta in ytterligare åtgärder om och så snart behov därav visar sig. 5 Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997 Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Klingvall Regeringen beslutar skrivelsen 1996/97:93 Metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella övergrepp. 6