Post 6279 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:150 ·
Hämta Doc ·
1997 års ekonomiska vårproposition
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 150/6
Bilaga 3
Avstämning av målet
om en halverad öppen
arbetslöshet till
år 2000
.
BILAGA 3
Avstämning av målet om en halverad öppen
arbetslöshet till år 2000
Innehållsförteckning
1 Inledning 4
2 Utveckling på arbetsmarknaden till och med 1996 4
2.1 Sysselsättningsutvecklingen under 1990-talet 4
2.2 Arbetslöshetens utveckling under 1990-talet 5
2.3 Utvecklingen av lediga platser 7
2.4 Löneutvecklingen 8
3 Regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad
arbetslöshet 8
3.1 Den förda politiken hittills 8
3.2 Regeringens förslag i den ekonomiska
vårpropositionen 1997 9
4 Bedömning av utvecklingen av tillväxt och sysselsättning
fram till år 2000 14
4.1 Bedömning av den ekonomiska utvecklingen
fram till år 2000 14
4.2 Bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden
fram till år 2000 15
1 Inledning
Den svenska ekonomin har under 1990-talet präglats av
två stora obalanser; betydande underskott i de offentliga
finanserna och en hög arbetslöshet. Regeringens politik
är inriktad på att komma till rätta med dessa obalanser.
Saneringen av de offentliga finanserna har varit
framgångsrik, och målet om balans i de offentliga
finanserna kommer att uppnås 1998. Förstärkningen av
de offentliga finanserna har skett genom en kombination
av besparingar och skattehöjningar för att få en rimlig
fördelningsprofil. Den förda politiken har medfört ett
ökat förtroende för den ekonomiska politiken och
därigenom möjliggjort lägre räntor.
Att minska arbetslösheten är nu den främsta
uppgiften för regeringen. I regeringsförklaringen i mars
1996 uttalade regeringen att den satt som mål att
Sverige år 2000 skall ha halverat den öppna
arbetslösheten till 4 procent. Riksdagen ställde sig i juli
1996 bakom detta mål.
I 1996 års reviderade finansplan utfäste sig
regeringen att inför riksdagen varje halvår redovisa en
avstämning i förhållande till målet om en halverad
öppen arbetslöshet år 2000. Regeringens avsikt är att
åstadkomma ett sorts konvergensprogram, där politiken
fokuseras och åtgärder steg för steg genomförs för att
nå målet. Genom en sådan procedur ställs
arbetslöshetsproblemet i centrum och förutsättningarna
stärks för att målet skall förverkligas.
I det följande redovisas den första av dessa halvårs
visa avstämningar. Den innehåller en redogörelse för
utvecklingen på arbetsmarknaden hittills samt en
redovisning av regeringens politik för en halverad
arbetslöshet år 2000.
2 Utvecklingen på
arbetsmarknaden till och med
1996
Fram till början av 1990-talet präglades den svenska
arbetsmarknaden av en hög och stigande sysselsättning
och en internationellt sett låg arbetslöshet. Andelen av
befolkningen i åldrarna 16-64 år som hade arbete var
den högsta i världen. Skillnaden mellan mäns och
kvinnors sysselsättningsgrad var endast ca 4
procentenheter. Sysselsättningsgraden föll under de
första åren på 1990-talet med hela 11 procentenheter
från 83 procent år 1990 till 72 procent 1994. Antalet
sysselsatta minskade med ca 530 000 personer under
denna period. Den öppna arbetslösheten steg från 1,7
procent till ca 8 procent och antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder från 1,2 procent till ca
5 procent av arbetskraften.
Denna dramatiska försämring av
arbetsmarknadsläget var en följd av att svensk ekonomi
i början av 1990-talet genomgick den djupaste
lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Nedgången var
resultatet av flera samverkande faktorer. Den viktigaste
anledningen till sysselsättningsfallet och den snabba
ökningen av arbetslösheten var ett mycket kraftigt
efterfrågebortfall. Världsekonomin utvecklades svagt
under början av 1990-talet, efter 1980-talets långa
högkonjunktur. Överhettningen i den svenska ekonomin
i slutet av 1980-talet skapade problem för industrins
internationella konkurrenskraft med
produktionsminskningar som följd. Därtill uppkom en
stark omsvängning i hushållens sparkvot, från minus 5
procent till plus 8 procent på bara några år.
2.1 Sysselsättningsutvecklingen under
1990-talet
Kring årskiftet 1993/94 förbättrades
arbetsmarknadsläget, främst till följd av att
deprecieringen av kronan medförde att det svenska
kostnadsläget relativt omvärlden blev mycket gynnsamt.
Industriproduktionen ökade kraftigt och även
sysselsättningen ökade, dock i betydligt lägre takt än
produktionen. Totalt ökade sysselsättningen med drygt
100 000 personer mellan början av 1994 och slutet av
1995, vilket historiskt sett är en mycket hög
ökningstakt.
Den konjunkturförsvagning som inträffade
internationellt, och därmed för den svenska
exportindustrin, under andra halvåret 1995 har under
1996 resulterat i fallande sysselsättning. Mellan fjärde
kvartalet 1995 och fjärde kvartalet 1996 föll
sysselsättningen med ca 35 000 personer. Under januari
och februari 1997 har sysselsättningen fortsatt att
minska.
Under lågkonjunkturens inledning minskade
sysselsättningen i arbetade timmar och i antal personer i
ungefär samma omfattning, men när konjunkturen
vände 1993, ökade antalet arbetade timmar mycket
snabbare än sysselsättningen. I arbetade timmar har
sysselsättningen minskat med 5 procent bland kvinnor
medan antalet arbetade timmar bland män minskat med
närmare 10 procent mellan 1990 och 1996. I antal
personer har sysselsättningen minskat mer likartat för
kvinnor och män.
Diagram 2.1
Sysselsättning i personer och i arbetade
timmar för kvinnor och män
Sysselsättningen i arbetade timmar totalt för män och
kvinnor var 1996 ca 7 procent under nivån 1990 medan
antalet sysselsatta var ca 12 procent färre än 1990.
Skillnaden i utveckling mellan arbetade timmar och
antalet sysselsatta beror bl.a. på en minskad frånvaro.
Sjukfrånvaron har halverats under perioden 1990 till
1996. Även frånvaron på grund av föräldraledighet,
studier och värnplikt har minskat. Även om det ökade
antalet arbetade timmar per sysselsatt tillsammans med
en betydande produktivitetsökning kan ha fördröjt
uppgången i antalet sysselsatta personer, så är denna
utveckling gynnsam för samhällsekonomin. Den ökar
ekonomins samlade produktionskapacitet och stärker de
offentliga finanserna.
Under åren 1990-1994 försvann 25-30 procent av
jobben inom industrin, byggsektorn och jord- och
skogsbruk. Antalet industrisysselsatta minskade med
över 250 000. Antalet sysselsatta inom byggsektorn
minskade med ca 90 000 och inom jord- och skogsbruk
med omkring 20 000. Många jobb förlorades också
inom privata tjänster, t.ex. inom handel och
kommunikationer. I relation till antalet sysselsatta inom
den privata tjänstesektorn 1990 så minskade
sysselsättningen med 7-8 procent.
Den offentliga sysselsättningen började minska kring
1992 och har därefter minskat kontinuerligt. I dag är
antalet offentligt sysselsatta ca 150 000 färre än 1992
vilket motsvarar en minskning med närmare 10 procent.
Under perioden 1992-1994 var det främst antalet
sysselsatta inom förvaltning som minskade men under
senare år är det framför allt antalet sysselsatta inom
vård och omsorg som minskat.
Under den exportledda uppgångsperioden 1994-1995
var det främst sysselsättningen inom industri och privata
tjänster som ökade. En viss återhämtning skedde alltså i
den starkt decimerade industrisektorn. Antalet
industrisysselsatta ökade med 60 000-70 000 personer
mellan början av 1994 och början av 1996.
Sysselsättningen i den privata tjänstesektorn ökade med
i storleksordningen 80 000 under perioden 1993-1996.
Enskilda delar av tjänstesektorn har dock utvecklats
olika. Inom varuhandel, samfärdsel, post och tele har
sysselsättningen minskat kraftigt medan bank och
försäkring, uppdragstjänster samt privata personliga
tjänster har ökat antalet sysselsatta.
Diagram 2.2
Sysselsättningsförändringar branchvis sedan
1990 säsongrensade kvartalsdata
Sedan årskiftet 1995/1996 har sysselsättningen återigen
minskat inom industrin samtidigt som sysselsättningen
inom offentlig verksamhet fortsatt att minska. Ungefär
25 000 - 30 000 industrijobb har förlorats det senaste
året. Antalet sysselsatta inom offentlig sektor har
minskat något mer.
2.2 Arbetslöshetens utveckling under
1990-talet
Den djupa lågkonjunkturen och det stora
sysselsättningsfallet avspeglas i en kraftig ökning av
arbetslösheten. Arbetslösheten steg från 1,6 procent av
arbetskraften 1990 till 8,2 procent 1993. I antal
personer motsvarar det en ökning från 75 000 till 356
000 personer. Dessutom ökade omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna från ca 60 000 till
ca 210 000 personer under samma period. Sammantaget
innebar det att antalet personer som var öppet arbetslösa
eller i konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärder
ökade från drygt 100 000 till närmare 570 000 personer
på 3 år. Dessutom lämnade över 200 000 personer
arbetskraften under dessa år. Arbetskraftsminskningen
kan till stor del förklaras av ett ökat antal studerande.
Diagram 2.3
Personer i öppen arbetslöshet och i åtgärder,
procent av arbetskraften
Under konjunkturuppgången 1994/1995 skedde en viss
förbättring av arbetsmarknadsläget. Arbetslösheten var
7,7 procent under 1995 och omfattade 332 000
personer. Under 1996 har arbetsmarknadsläget återigen
försvagats och arbetslösheten steg till 8,1 procent eller
347 000 personer. Dessutom befann sig ca 195 000
personer i konjukturberoende åtgärder. Sammantaget
innebär det att i dag är ca 540 000 personer antingen
arbetslösa eller i konjunkturberoende åtgärder. De
senaste fyra åren har arbetslösheten och de
konjunkturberoende åtgärderna tillsammans omfattat 12
- 13 procent av arbetskraften och den öppna
arbetslösheten har legat mellan 7,5 och 9 procent.
Unga, lågutbildade och invandrare hårt drabbade av
arbetslöshet
Eftersom konjunkturnedgången först drabbade manliga
sysselsättningsgrenar steg arbetslösheten först bland
män och den är i dag fortfarande högre bland män än
bland kvinnor. Arbetslösheten bland män var som högst
9,7 procent 1993. En viss förbättring har skett och
arbetslösheten bland män var 8,5 procent 1996.
Arbetslösheten bland kvinnor var inledningsvis betydligt
lägre, men har ökat allteftersom sysselsättningen inom
vård och omsorg har minskat. Arbetslösheten bland
kvinnor var 7,5 procent under 1996. När skillnaden var
som störst var kvinnornas arbetslöshet 3 procentenheter
lägre än männens.
Arbetslösheten drabbade främst nytillträdande och
yngre arbetskraft. Fördelat efter ålder är den relativa
arbetslösheten högst bland de yngsta och lägst bland 45
- 54 åringarna. Allra lägst är arbetslösheten bland
kvinnor i åldern 45 - 54 år. I antal personer så är det
stor dominans bland de yngre, drygt hälften av de öppet
arbetslösa är under 35 år.
Arbetskraftsdeltagandet har sjunkit mycket kraftigt
främst i den yngsta åldersgruppen, 16 - 19 år. Det
hänger samman med de stora satsningar på utbildning
som gjorts. Exempelvis är nu all gymnasieutbildning
treårig. Antalet arbetslösa under 20 år är därför litet, ca
15 000 personer. Arbetslösheten i åldersgruppen 20-24
år är betydligt högre ca 60 000.
Diagram 2.4
Andelen arbetslösa fördelade efter ålder och
kön, 1996
Arbetslösheten är högre bland personer med kort
utbildning än bland högutbildade. Framför allt har
högskoleutbildade en lägre andel bland de arbetslösa.
Skillnaden mellan grundskoleutbildade och
gymnasieutbildade är dock relativt liten, vilket delvis
kan förklaras med att arbetslösheten i större
utsträckning drabbat yngre och att den yngre
generationen i allmänhet har längre utbildning än den
äldre. Om man kombinerar ålder och utbildning så ser
man en kraftig ökning av arbetslösheten för den grupp
som är lågutbildad och var relativt ung då arbetslösheten
ökade. Arbetslösheten är t.ex. drygt 15 procent bland
personer i åldern 25 - 34 år med enbart
grundskoleutbildning, att jämföra med en arbetslöshet
på knappt 5 procent för personer i samma ålder med
eftergymnasial utbildning.
Diagram 2.5
Arbetslösa efter åldre och utbildning
Invandrare har drabbats särskilt hårt av arbetslösheten.
Bland personer födda utanför Sverige var arbetslösheten
17 procent 1996. Mest bekymmersam är situationen för
de utomnordiska medborgarna, arbetslösheten bland
dem har ökat från ca 5 procent 1990 till ca 31 procent
1996. Samtidigt har sysselsättningsgraden halverats från
66 procent till 35 procent under samma period.
Anledningen är inte bara en ökad arbetslöshet utan även
att det tillkommit en stor mängd utomnordiska
invandrare under den senaste tioårsperioden och att
dessa i mycket liten utsträckning kommit in på
arbetsmarknaden.
Diagram 2.6
Sysselsättningsgrad för svenska och icke-
nordiska medborgare, 1990 och 1996
Antalet långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna
Den kvardröjande arbetslösheten medförde att
långtidsarbetslösheten (d.v.s. de som varit arbetslösa
längre än sex månader) steg från 17 procent av de
arbetslösa 1991 till ca 38 procent av de arbetslösa 1996.
Långtidsarbetslösheten är något högre bland män än
bland kvinnor. Andelen långtidsarbetslösa är högre
bland äldre arbetslösa, ca 55 procent av de arbetslösa i
åldern 55 -64 år är långtidsarbetslösa. Eftersom
arbetslösheten domineras av relativt unga, så är dock
många av de långtidsarbetslösa förhållandevis unga.
I en internationell jämförelse, är den svenska
långtidssarbetslösheten relativt låg, vilket kan förklaras
med att vi starkt har prioriterat arbetsmarknadsåtgärder.
Deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder betraktas
som ett avbrott i arbetslösheten.
Arbetmarknadsåtgärderna har de senaste fyra åren
omfattat mer än 200 000 åtgärdsplatser som
årsgenomsnitt. Många personer har genomgått mer än
en åtgärd och en rundgång förekommer mellan åtgärd
och öppen arbetslöshet.
Många personer har således varit kontinuerligt
inskrivna vid förmedlingen en längre period. Ca 40
procent av de inskrivna vid arbetsförmedlingen har en
inskrivningstid på över två år. På senare tid har det skett
en kraftig ökning av personer med riktigt lång
inskrivningstid. Antalet personer med inskrivningstid
mellan ett och tre år har mellan oktober 1994 och
oktober 1996 minskat från 161 000 till 133 000, medan
antalet personer med en inskrivningstid över fyra år har
ökat från 22 000 till 84 000. Männen dominerar bland
personer med riktigt lång inskrivningstid, men andelen
långtidsinskrivna kvinnor har ökat betydligt det senaste
året.
Även om situationen ser mycket bekymmersam ut,
ökade de långtidsinskrivnas möjlighet att få jobb relativt
mer än för övriga arbetslösa när sysselsättningen ökade
under 1994/95.
2.3 Utvecklingen av lediga platser
Antalet nyanmälda lediga platser låg vid 1990-talets
inledning på en rekordhög nivå, beroende på den
överhettning som då rådde i ekonomin. Därefter föll
antalet lediga platser dramatiskt, från ca 70 000 per
månad till som lägst färre än 20 000 per månad vid
slutet av 1992. Under 1993 - 1995 ökade de nyanmälda
lediga platserna återigen, men enbart till som mest ca
40 000 vid 1995 års inledning. Därefter har platserna
återigen minskat och uppgick till drygt 20 000 per
månad under 1996.
Sedan nedgången vid 1990-talets inledning har de
nyanmälda lediga platserna varit få, bara ungefär
hälften så många som under 1980-talet. De mer
konjunkturkänsliga platserna inom tillverkningsindustrin
har utvecklats ungefär som de lediga platserna i stort.
Kraven på de sökande har ökat, så till vida att det krävs
yrkesutbildning och/eller erfarenhet för över 90 procent
av de anmälda platserna.
Diagram 2.7
Nyanmälda platser samt vakanstider i veckor
Utvecklingen av vakanstiderna har i stor utsträckning
följt utvecklingen i nivån på nyanmälda platser. På
grund av administrativa förändringar vad gäller
registreringen av nyanmälda platser är dock
vakanstiderna de senaste åren inte helt jämförbara med
tidigare års vakanstider.
2.4 Löneutvecklingen
Löneökningarna uppgick till i genomsnitt nästan
4 procent per år under åren 1992-1994. En så hög
löneökningstakt är inte förenlig med minskad
arbetslöshet. Under år 1995 minskade löneökningarna
något. Den s.k. Edin-gruppen föreslog 1995 en norm
för hur mycket lönerna kan öka på medellång sikt, som
innebär att lönerna inklusive löneglidning och
lönebikostnader i Sverige inte får öka mer än
arbetskraftskostnaderna i övriga västeuropeiska länder.
Edin-gruppen kom fram till att lönerna inte borde öka
mer än 3,5 procent per år, för att Sverige ska kunna
behålla en konkurrenskraftig ekonomi. Lönerna började
emellertid öka relativt kraftigt under slutet av år 1995,
en utveckling som fortsatt under 1996, då lönerna
enligt preliminär statistik ökade med hela 6,1 procent.
Det finns stora skillnader mellan olika näringsgrenar.
Medan lönerna i övriga Europa har ökat med i
genomsnitt ca 3,4 procent per år mellan åren 1994 till
1996 ökade lönerna i Sverige med ca 4,8 procent per
år.
TABELL 2.1 LÖNEUTVECKLINGEN UNDER
PERIODEN 1993-1996
Procentuell förändring
1993
1994
1995
1996
Tillverkningsind
ustri
3,4
3,1
4,7
7,5
Byggnadsindustr
i
2,5
0,1
4,3
3,5
Övrigt näringsliv
2,9
2,4
3,6
5,6
Stat
2,5
2,7
2,5
6,6
Kommuner
2,4
2,5
1,5
5,9
TOTALT
2,9
2,4
3,3
6,1
Källa: Konjunkturinstitutet
3 Regeringens politik för ökad
sysselsättning och minskad
arbetslöshet
3.1 Den förda politiken hittills
Regeringens ekonomiska politik är inriktad på att
komma till rätta med de två stora obalanserna i svensk
ekonomi: underskotten i de offentliga finanserna samt
den höga arbetslösheten. Konsolideringsprogrammet för
de offentliga finanserna har lett till en markant
förbättring på bara några år. Underskottet i de offentliga
finanserna var 1993 12,3 procent av BNP. År 1996
hade underskottet minskat till 2,5 procent av BNP, i år
beräknas det bli 2,1 procent och för 1998 kommer
målet om balans att uppnås.
Konsolideringsprogrammet är en integrerad del av
regeringens politik för ökad sysselsättning och minskad
arbetslöshet. Utgångspunkten är att sunda offentliga
finanser och prisstabilitet ger en god samhällsekonomisk
grund för en hållbar ekonomisk tillväxt och en hög
sysselsättning. En sådan politik skapar utrymme för
lägre räntor och medverkar till att återupprätta
förtroendet för den ekonomiska politiken. Ett konkret
uttryck för detta är det senaste årets räntenedgång.
Konsolideringsprogrammet och dess fullföljande är
därför en väsentlig beståndsdel i regeringens tillväxt-
och sysselsättningspolitik.
I den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25)
hösten 1995 lade regeringen fram en dagordning för sitt
arbete för att stärka tillväxten och sysselsättningen.
Dagordningen har fyra huvudbeståndsdelar. För det
första måste kunskaps- och kompetensnivån höjas. För
det andra måste arbetsmarknadens funktionssätt
förbättras. Sverige kan inte ha löneökningar som
avviker nämnvärt från viktiga konkurrentländer. För det
tredje krävs goda villkor för företag och företagande.
För det fjärde måste kampen mot arbetslösheten föras
även på den internationella nivån. EU och dess
medlemsländer måste prioritera kampen mot
arbetslösheten.
Regeringen har konkretiserat tillväxtpropositionens
dagordning i bland annat den ekonomiska
vårpropositionen 1996 (prop. 1995/96:150), den så
kallade sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:
222), budgetpropositionen för år 1996 (prop. 1996/
97:1), den arbetsrättsliga propositionen (prop. 1996/
97:16) och den nyligen framlagda propositionen om
arbetslöshetsförsäkringen (prop. 1996/97:107). I det
följande ges en kort översikt över ett antal av de
viktigare riksdagsbeslut som dessa propositioner
föranlett.
Utbildning och kompetensutveckling
En särskild vuxenutbildningssatsning omfattande minst
100 000 studieplatser per år under fem år med start 1
juli 1997, är beslutad. Samtidigt har ett särskilt
utbildningsbidrag i nivå med arbetslöshetsersättningen
införts för det första studieåret. Arbetslösa skall
prioriteras i denna satsning. Kommunerna skall ha frihet
att organisera och genomföra utbildningen utifrån sina
lokala förutsättningar.
Beslut har fattats om att högskolan skall byggas ut
med 30 000 reguljära platser fram till hösten 1999.
Utbyggnaden av den högre utbildningen skall främst ske
vid de mindre och medelstora högskolorna.
Då regeringen anser det angeläget att stimulera
kompetensutvecklingen i mindre företag har reglerna
för utbildningsvikariat förändrats. En övergång till
bidrag i stället för avdrag gör det möjligt även för små
företag att använda sig av utbildningsvikariaten.
Arbetsmarknaden
Lönebildningen är central för att målet om en halverad
arbetslöshet skall kunna uppnås. Regeringen gav förra
året arbetsmarknadens parter i uppdrag att gemensamt
presentera förändringar av förhandlings- och
lönebildningssystemet som är nödvändiga för att
säkerställa en bättre fungerande lönebildning.
Regeringen har sedan sitt tillträde arbetat med att
reformera den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Kompetenshöjning är ett centralt inslag i regeringens
strategi för att återföra arbetslösa till reguljärt arbete.
Flera andra åtgärder har också genomförts.
Kommunerna har fått ett större inflytande över de
lokala arbetsförmedlingarna. Konkreta och realistiska
individuella handlingsplaner skall upprättas i samarbete
mellan de arbetssökande och arbetsförmedlingen. Under
hösten 1996 infördes också en ny
arbetsmarknadspolitisk åtgärd, offentliga tillfälliga
arbeten för äldre arbetslösa. Äldre långtidsarbetslösa får
genom denna åtgärd möjlighet till offentliga tillfälliga
arbeten inom kommuner, landsting och stat.
Ersättningen till den arbetslöse motsvarar
arbetslöshetsersättningen plus 45 kronor per dag. Denna
åtgärd omfattar nu ca 4 000 personer.
För att minska arbetslösheten bland kvinnor och för
att öka kvinnors företagande har en möjlighet till ett
förlängt starta-eget-bidrag införts. Bidraget kan utgå
under högst tolv månader till kvinnor som varit
inskrivna vid arbetsförmedlingen en längre tid.
Kompletterande insatser i form av vägledning,
utbildning och stödjande nätverk erbjuds också.
I mars i år lade regeringen fram en proposition där
förändringar i arbetslöshetsersättningen föreslås.
Arbetsvillkoret för kvalificering till
arbetslöshetsersättningen ändras. För rätt till
arbetslöshetsersättning skall den sökande ha arbetat i
minst sex månader under minst 70 timmar per månad
alternativt har arbetat i minst 450 timmar inom en
sammanhållen period om 180 dagar. Nya
samordningsregler för arbetslöshetsersättning i samband
med avgångsvederlag, studier, permittering och bisyssla
föreslås. Egna företagare får dessutom möjlighet att
erhålla arbetslöshetsersättning vid tillfälliga uppehåll i
den personliga verksamheten. Detta kommer att minska
riskerna vid startandet av nya företag, vilket främjar
företagandet. Vidare höjs ersättningsnivån i
arbetslöshetsersättningen till 80 procent från den 29
september 1997. Den 29 december 1997 höjs den
högsta och lägsta dagpenningen. Redan i samband med
tillväxtpropositionen infördes skärpta regler vad avser
avstängningstid vid egen uppsägning och avvisande av
arbete eller arbetsmarknadspolitik åtgärd.
Arbetsrätten har förändrats för att göra det lättare för
företagen att anställa. En ny anställningsform,
överenskommen visstidsanställning, har införts fr.o.m.
1 januari 1997. Ökade möjligheter till nyanställningar är
särskilt viktigt i en konjunkturuppgång. Samtidigt har
möjligheterna till långvariga vikariatsanställningar
begränsats. Företrädesrätten till återanställning har
kortats till att gälla under nio månader i ställer för tolv.
Vidare har uppsägningstiden förändrats så att den nu
sätts i relation till anställningstidens längd och inte till
arbetstagarens ålder. Deltidsanställda har genom
förändringen av arbetsrätten fått företrädesrätt till
anställning med högre sysselsättningsgrad.
Näringspolitiken
Flera åtgärder för att förbättra villkoren för företagen
har genomförts. Arbetsgivaravgifterna har sänkts på
lönesummor upp till 600 000 kronor. Lättnader i
dubbelbeskattningen för aktier i onoterade bolag har
införts liksom möjligheten att kvitta underskott i
nystartad enskild näringsverksamhet mot inkomst av
tjänst. AP-fonden har fått rätt att köpa aktier för
ytterligare 10 miljarder kronor, även onoterade aktier
omfattas av detta. Reglerna bör förenklas och en
delegation har utsetts för att ta fram förenklingsförslag.
Vidare har ett treårigt program för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt inrättats.
Nya infrastruktursatsningar har beslutats, vilket
kommer att ge sysselsättning inom framför allt
byggsektorn. Bland annat har beslut fattats om
Citytunneln i Malmö och Botniabanan. Även ROT-
avdragen som löper till och med utgången av 1997 har
betydelse för sysselsättningen inom byggsektorn. Det
beslutade femåriga programmet om 1 miljard kronor
för miljöinvesteringar kan också leda till positiva
sysselsättningseffekter särskilt i byggsektorn.
EU:s samarbete för tillväxt och sysselsättning
Sverige har en aktiv och pådrivande roll i det
europeiska samarbetet för ökad tillväxt och
sysselsättning. Regeringen ger därför
sysselsättningsfrågan högsta prioritet i EU:s
regeringskonferens och verkar för att det nya fördraget
skall innehålla en särskild avdelning om sysselsättning.
En väl fungerande inre marknad i EU har en viktig roll
för sysselsättningen i Europa. Sverige kommer därför
att ge starkt stöd åt det fortsatta arbetet med att avveckla
återstående hinder för en väl fungerande inre marknad.
Sverige deltar med sex områden i EU:s samarbete om
territoriella sysselsättningspakter. Dessa skall inom
strukturfondernas ram genom samverkan mellan flera
aktörer på arbetsmarknaden ta fram modeller för att öka
sysselsättningen inom sina områden.
Det ligger i svenskt intresse att utvecklingen runt
Östersjön fortskrider och påskyndas. Östersjöområdet
kan utvecklas till en marknadsplats i Sveriges
närområde omfattande över en halv miljard människor.
I syfte att stimulera tillväxt och sysselsättning har en
fond omfattande 1 miljard kronor skapats för att stärka
samarbete och utveckling i Östersjöregionen.
3.2 Regeringens förslag i den ekonomiska
vårpropositionen 1997
I 1996 års budgetproposition redovisade regeringen
kalkyler för den ekonomiska utvecklingen fram till år
2000. Enligt det s.k. basalternativet beräknades den
öppna arbetslösheten minska från 7,7 procent 1996 till
5,7 procent år 2000. Regeringen deklarerade då att den
kommer att vidta de ytterligare åtgärder som är
nödvändiga för att nå målet om 4 procents öppen
arbetslöshet år 2000 och att dessa åtgärder skulle
redovisas i samband med riksdagens halvårsvisa
uppföljning av arbetslöshetsmålet.
Mycket tyder på att vi befinner oss i inledningen på
en period av ökad tillväxt. Men arbetsmarknaden har
utvecklats sämre än prognoserna i budgetpropositionen.
Den öppna arbetslösheten 1996 blev 8,1 procent i stället
för beräknade 7,7 procent. För 1997 beräknas den bli
7,9 procent istället för 6,9 procent. Därför föreslår eller
aviserar regeringen i den ekonomiska vårpropositionen
ett antal ytterligare åtgärder i syfte att stärka
sysselsättningen och minska antalet arbetslösa.
Dessa åtgärder inriktas på fem prioriterade områden:
den offentliga sektorns verksamhet inom vård, omsorg
och skola, omställningen till ett hållbart Sverige,
utbildning, förbättrade villkor för små och medelstora
företag samt arbetsmarknadspolitiken. I det följande ges
en översikt av de aktuella förslagen.
Den offentliga sektorns verksamhet inom
vård, omsorg och skola
Enligt regeringens bedömning torde det, vid
oförändrade nominella statsbidrag till kommuner och
landsting, bli nödvändigt med fortsatta neddragningar
för att åstadkomma balans i den kommunala sektorns
ekonomi.
För att undvika detta, och för att möjliggöra
satsningar på ökad kvalitet i vård, omsorg och skola,
föreslår regeringen att statsbidragen till kommuner och
landsting höjs med 8 miljarder kronor från år 1998 och
framåt. Denna nivå är en avvägning mellan det som
regeringen anser vara möjligt inom nuvarande
samhällsekonomiska ramar och behovet av att värna de
kommunala kärnverksamheterna utifrån de
rationaliseringskrav som sektorn står inför.
Vidare föreslår regeringen i tilläggsbudget för år
1997 att halva nivåhöjningen, 4 miljarder kronor, skall
utgå redan fr.o.m. andra halvåret i år.
Satsningen på kommuner och landsting ligger väl i
linje med regeringens uttalade inriktning att den
offentliga sektorns verksamheter inom vård, omsorg
och skola skall prioriteras. Den kommunala sektorn är
dessutom en betydelsefull del av svensk arbetsmarknad,
inte minst för kvinnor. Det är viktigt att främja
kommunal sysselsättning, dels för att minska
arbetslösheten, dels därför att behovet av kommunal
service ökar.
Regeringen avser att begära en redovisning från
varje kommun och landsting av vilka åtgärder de avser
att vidta med anledning av resurstillskottet. Effekten av
denna satsning kommer sedan att följas upp mycket
noggrant när det gäller såväl sysselsättningen som
kvaliteten i verksamheten. Uppföljningen kommer att
göras både för riket totalt och för varje enskild kommun
respektive landsting.
Regeringen föreslår också att balanskravet för såväl
kommuner, landsting som kommunalförbund införs från
år 2000. Även kommunerna behöver en längre
anpassningsperiod för effektiviseringar och besparingar
för att kunna uppnå en ekonomi i balans. Därmed
undviks behovet att ta till stora neddragningar med
negativa sysselsättningseffekter som följd.
Utbildning
Utöver den tidigare beslutade utbildningssatsningen
inom vuxenutbildningen och utbyggnaden av högskolan
föreslår regeringen ytterligare satsningar inom
vuxenutbildningen och högskolan.
Regeringen föreslår i tilläggsbudget för år 1997 att
den tidigare beslutade utbildningssatsningen inom
vuxenutbildningen, som i första hand inriktas på
arbetslösa mellan 25 och 55 år, tillförs ytterligare
10 000 platser från hösten 1997. Vidare avser
regeringen att i budgetpropositionen föreslå att
ytterligare 10 000 platser skapas hösten 1998.
Satsningen byggs därefter successivt ut så att det
sammanlagt blir ett tillskott på 40 000 platser år 2000.
Därmed har 140 000 platser inom vuxenutbildningen
skapats år 2000.
Regeringen föreslår också att försöksverksamheten
med kvalificerad eftergymnasial yrkedsutbildning
tillförs ytterligare 1 500 platser från hösten 1997.
Utöver denna satsning kommer den kvalificerade
yrkesutbildningen att ökas med ytterligare 2 800 platser
1998 enligt regeringens kommande förslag, vilket
innebär att den kvalificerade yrkesutbildningen då totalt
kommer att omfatta ca 9 000 platser.
När det gäller högskolan avser regeringen föreslå att
15 000 platser tillskapas hösten 1998 samt ytterligare 15
000 platser hösten år 2000. Tillsammans med tidigare
beslut har därmed 60 000 nya platser inom högskolan
skapats under åren 1997 - 2000. Tyngdpunkten på den
nya satsningen skall vara på de naturvetenskapliga och
tekniska utbildningsområdena.
Regeringen föreslår vidare att en ny modern
lärlingsutbildning införs i gymnasieskolan. Utbildningen
inleds med två års gemensam utbildning för alla inom
programmet. Därefter ges möjlighet att antingen välja
den traditionella studievägen eller en arbetsplatsförlagd
lärlingsutbildning varvad med studier.
Arbetsmarknadspolitiken
Aktivare användning av arbetslöshetsersättningen
Enligt gällande regler skall den som får ersättning stå
till arbetsmarknadens förfogande vilket innebär att det i
princip inte får finnas något som hindrar personen från
att ta erbjudet lämpligt arbete. Detta innebär i praktiken
att den arbetslöse under ersättningstiden inte får ägna sig
åt någon annan verksamhet än att aktivt söka arbete för
att kunna få ersättning. En viss begränsad möjlighet att
delta i utbildning med bibehållen arbetslöshetsersättning
finns dock.
Denna restriktiva ordning i fråga om rätten att
sysselsätta sig när man får ersättning är enligt
regeringens mening i vissa fall kontraproduktiv. Den
kan passivisera i stället för att främja en återgång till
arbetsmarknaden. Därigenom kan allt eftersom tiden
går den arbetslöses anställningsbarhet komma att
minska.
Möjlighet bör därför skapas för att på försök
använda arbetslöshetsersättningen på ett mer aktivt sätt.
Ersättning bör enligt regeringens mening i viss
begränsad omfattning kunna lämnas även i andra
situationer än vid öppen arbetslöshet. Exempel på
sådana situationer är praktik som inte ryms inom de
vanliga praktiksystemen och ökade möjligheter till
utbildning. Försöksverksamheten ger också ett större
utrymme för olika lokala initiativ, vilket ökar det lokala
inflytandet i arbetsmarknadspolitiken.
Avsikten är att regeringen för särskilda projekt skall
medges möjlighet att tillåta att undantag görs som
innebär att arbetslöshetsersättning får lämnas till
deltagare i projekt, trots att deltagarna inte står till
arbetsmarknadens förfogande enligt reglerna för
arbetslöshetsersättning.
Denna ordning föreslås gälla för en
försöksverksamhet från och med den 1 juli 1997 till
utgången av december 1998. Försöksverksamheten får
omfatta en arbetslöshetsersättning till deltagarna i
verksamheten som totalt uppgår till 500 miljoner kronor
för 1997 och 1 000 miljoner kronor under 1998.
Projekten får inte medföra
konkurrenssnedvridningar. De får heller inte leda till
undanträngning av ordinarie arbetstillfällen. Vidare skall
projekten inte medföra några inlåsningseffekter.
Bemyndigandet skall givetvis endast gälla
ersättningsberättigade och endast omfatta personer som
redan uppbär ersättning. Personer med en svagare
ställning på arbetsmarknaden såsom ungdomar,
långtidsarbetslösa, äldre, arbetshandikappade och
utomnordiska medborgare skall prioriteras.
Verksamheten skall betraktas som
arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Resursarbeten
Regeringen föreslår att det på basis av erfarenheterna
från det s.k. Kalmarprojektet införs en tillfällig lag om
resursarbeten i offentlig verksamhet. Denna
försöksverksamhet skall pågå i hela landet och bedrivas
från och med den 1 juli 1997 intill utgången av
december år 1998. Långtidsarbetslösa som uppbär
arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd
kan delta i åtgärden.
De anvisade skall delta i den arbetsmarknadspolitiska
åtgärden på heltid. 10 procent av tiden bör dock
användas till att söka arbete. Deltagare i
försöksverksamheten har rätt till ersättning motsvarande
deras arbetslöshetsersättning. Arbetsgivaren tillåts
komplettera ersättningen, så att den högst uppgår till 90
procent av den dagpenninggrundande inkomsten, dock
till högst 620 kronor per dag till och med den 28
december 1997 och till högst 638 kronor därefter.
Innebörden är att resursarbete är en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd, det förhållandet att
arbetsgivaren bidrar till ersättning till den enskilde
ändrar ej detta förhållande. Regeringen avser att i
samråd med fackliga organisationer överenskomma om
den detaljerade utformningen av detta genom
kollektivavtal av berörda parter eller genom en ordning
som innebär att anordnaren till staten inbetalar den extra
ersättningen som därefter utbetalas tillsammans med
arbetslöshetsersättningen av berörd arbetslöshetskassa.
En anvisning till resursarbete får omfatta högst sex
månader.
Stat, kommuner, landsting, kyrkliga kommuner och
de allmänna försäkringskassorna bör ha rätt att vara
anordnare under förutsättning att anordnaren och berörd
arbetstagarorganisation gemensamt ansöker om att få
delta i projektet. De skall vara överens om vilka
arbetsuppgifter det gäller, hur många personer på
arbetsplatsen som skall omfattas av verksamheten,
antalet ordinarie arbetstagare som måste finnas på
arbetsplatsen i form av grundbemanning och att
arbetsgivaren skall erbjuda deltagarna de lämpliga
vikariat som senare kan uppkomma.
Arbetsförmedlingsnämnden i kommunen eller
motsvarande nämnd skall sedan pröva ansökningen.
Tillfällig avgångsersättning för äldre arbetslösa
Många äldre personer som varit inskrivna vid
förmedlingen under längre perioder har svårt att återgå
till den reguljära arbetsmarknaden. Samtidigt kräver
dessa individer stora resurser vid arbetsförmedlingen i
form av personal och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Regeringen föreslår därför att arbetslösa som har fyllt
60 år men inte 65 år och som under tiden från och med
den 1 januari 1996 till och med den 15 april 1997 har
varit anmälda hos arbetsförmedlingen som
arbetssökande under minst 12 månader skall få rätten att
uppbära ersättning motsvarande arbetslöshetsersättning
utan aktivitetskrav. Tid då den arbetslöse inom den nyss
nämnda perioden deltagit i arbetsmarknadspolitisk
åtgärd skall räknas in. Erbjudandet bör gälla mellan den
1 juli och den 31 december 1997. Ersättningen skall
motsvara den ersättning som han eller hon har eller
skulle ha fått i arbetslöshetsersättning. Ersättningen skall
enligt förslaget betalas ut till dess att personerna fyller
65 år eller dessförinnan börjar att uppbära hel
förtidspension eller återgår i arbete. Vid partiell
förtidspension bör samordning mellan förmånerna ske.
Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna
Arbetsmarknadsutbildningen har en betydligt högre
genomsnittskostnad än övriga åtgärder. Med det
nuvarande kravet på omfattning av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i förhållande till de
anvisade medlen kommer antalet deltagare i
arbetsmarknadsutbildning att minska kraftigt under
budgetåret 1997 i förhållande till tidigare budgetår. Ett
oförändrat krav på omfattningen innebär därför att
kvaliteten i åtgärderna försämras samtidigt som
undanträngningseffekterna ökar till följd av fler
deltagare i åtgärder med större undanträngningsrisk.
Huvudsyftet med arbetsmarknadsutbildningen är att
motverka den strukturella arbetslösheten samtidigt som
åtgärden är ett viktigt instrument för att förhindra att
flaskhalsar uppkommer på arbetsmarknaden. Det är
därför av stor vikt att antalet personer i den
yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen är relativt
stort under budgetåret 1997 särskilt som efterfrågan på
arbetskraft väntas att öka.
Regeringen gör därför bedömningen att kravet på
omfattning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
finansieras från anslaget A2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder bör minskas till 207 000 personer i genomsnitt
per månad under budgetåret 1997. Härigenom frigörs
ca 2,3 miljarder kronor. Härav bör 1500 miljoner
kronor användas för att finansiera en ökad
utbildningssatsning och vissa andra insatser på
arbetsmarknadsområdet. Resterande ca 800 miljoner
kronor används till att skapa ett större utrymme för den
yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och för
ytterligare tillfälliga personalförstärkningar vid
arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut, samt för
en större ram för otraditionella insatser. För år 1998
och framåt avser regeringen föreslå att 1 miljard kronor
anslås för kvalitetshöjande insatser i de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Regelförenklingar
I dag finns möjligheten att förlänga ALU-tiden för en
person i arbetslivsutveckling på samma arbetsplats med
som mest sex månader om det finns synnerliga skäl.
Regeringen föreslår nu en ändring i förenklingssyfte
som innebär att kravet på synnerliga skäl vid
förlängning av ALU-perioden på samma arbetsplats
ändras till särskilda skäl vilket gäller vid annan
förlängning av tid i arbetslivsutveckling. Förslaget bör
träda i kraft den 1 juli 1997.
Både arbetshandikappade och utomnordiska
medborgare tillhör de grupper som regeringen av flera
skäl anser måste prioriteras. De utomnordiska
medborgarna har särskilt svårt att träda in på
arbetsmarknaden på grund av bristande kunskaper i det
svenska språket, men också på grund av att de ofta
saknar ett socialt nätverk på arbetsmarknaden.
Regeringen föreslår därför att tiden i
arbetsplatsintroduktion (API) skall kunna förlängas med
högst sex månader för arbetshandikappade och
utomnordiska medborgare. Förslaget innebär ingen
begränsning i den nuvarande förlängningsmöjligheten
för unga handikappade. För dessa gäller nu ingen
tidsgräns vid förlängning. Förslaget bör gälla från och
med den 1 juli 1997.
Regeringen anser att det är viktigt att andelen
kvinnliga företagare ökar. För att stimulera en sådan
utveckling infördes år 1996 en möjlighet för kvinnor att
få starta eget bidrag i tolv månader. Samtidigt infördes
begränsningen att endast kvinnor som varit arbetslösa i
mer än 24 månader kunde få ett förlängt bidrag. Detta
krav har försvårat möjligheten att påtagligt öka andelen
kvinnor med starta eget bidrag, då de som är bäst
lämpade att starta egen verksamhet oftast har en kortare
arbetslöshetsperiod än 24 månader. Regeringen föreslår
därför att kravet på 24 månaders arbetslöshet för att få
en förlängning bör sättas ned till minst sex månader.
Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 1997.
Interpraktikstipendier
Sedan 1 juli 1995 har arbetslösa ungdomar haft
möjlighet att praktisera på företag inom Europa,
exklusive Sverige, med stöd av s.k. Europastipendier.
Det har visat sig att de förutsättningar som har varit
kopplade till åtgärden har bidragit till att få ungdomar
respektive europeiska företag varit intresserade. Det är
emellertid angeläget att arbetslösa ungdomar kan ges en
internationell erfarenhet. Mot denna bakgrund anser
regeringen att formerna för stipendiet bör utvecklas.
Den konstruktion som hittills gällt bör därför upphöra
från och med den 1 oktober 1997 och då ersättas med
Interpraktikstipendier. Dessa skall kunna lämnas till
unga arbetslösa till och med den 30 juni det år de fyller
30 år. Den unge skall få möjlighet att söka ett
stipendium för praktik utanför Sverige. I stipendiet
ingår en viss ersättning för resa, försäkring samt för
uppehälle. Stipendietiden bör vara sex månader.
Generationskontrakt m.m.
Regeringens avsikt är att senast i samband med
budgetpropositionen föreslå att ett s.k.
generationskontrakt skall införas. I samband med
budgetpropositionen avser regeringen även att föreslå
ungdomsåtgärder och då särskilt överväga det system
för arbetslösa ungdomar som utvecklats i Danmark och
visat sig fungera väl. Dessutom bibehålls åtgärden
Utbildning i företag (50 000-kronan) även under 1998.
Omställningen till ett hållbart Sverige
Regeringen har uttalat en ambition att öka takten i
omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Ett
brett handlingsprogram skall byggas upp med insatser i
olika former inom flera utgiftsområden. Vid sidan av att
öka den ekologiska hållbarheten skall insatserna öka vår
långsiktiga konkurrenskraft och möjligheterna till
uthållig tillväxt, samt utformas så att de ger påtagliga
effekter på sysselsättningen.
Regeringen avser att i detta syfte föreslå en strategi
som rymmer dels användning av ett antal styrmedel,
dels statligt stöd för att öka sådana investeringar som
anpassar det fysiska realkapitalet till hållbarhetsmålen.
Investeringsdelen har två huvudpunkter, dels ett
nationellt investeringsprogram, dels lokala
investeringsprogram.
Till de nationella investeringarna hänförs
programmen för energiomställning samt ett nationellt
investeringsprogram för vissa infrastruktursatsningar.
De lokala investeringsprogrammen innebär att
kommuner eller grupper av kommuner, ges möjlighet
att utforma förslag till lokala investeringsprogram som
ökar den ekologiska hållbarheten i samhället.
Programmen kommer att bedömas och ett antal
kommuner/områden kommer att väljas ut. Regeringen
beräknar anslå sammanlagt 5,4 miljarder kronor för
perioden 1998-2000 för detta ändamål.
Energiprogrammens omfattning är totalt 4 690
miljoner kronor åren 1998-2000 men finansieras till viss
del av befintliga resurser. Ett nytt energipolitiskt
program inrättas för omställningen av energissystemet.
Satsningen uppgår till drygt 9 miljarder kronor och
löper fram t.o.m. år 2004. Programmets
huvudinriktning är en långsiktig satsning på forskning,
utveckling och demonstration av ny energiteknik.
Bortfallet av elproduktion från Barsebäcksverket skall
kompenseras och under en femårsperiod lämnas därför
investeringsbidrag till utbyggnad av el- och
värmeproduktion samt till effektivisering och minskad
elanvändning i bostadssektorn.
Beloppen för det nationella investeringsprogrammet
avses omfatta de ytterligare medel som behövs för
finansiering av vissa infrastrukturinvesteringar som inte
ingår i den ordnarie planeringsramen, men som bedöms
väl kunna svara upp mot kriterierna att bidra till en
hållbar utveckling och en ökad sysselsättning. I det
nationella investeringsprogrammet ingår bl. a.
utbyggnad av Botniabanans etapp 2 och 3, samt
finansiering av reviderade storstadspaket i Stockholm
och Göteborg, fram till dess att miljöavgiftssystem kan
etableras i båda städerna.
Tidigareläggning av infrastruktursatsningar
Inom Vägverkets ansvarsområde finns ett antal
vägprojekt, med planerat genomförande under de
närmaste åren, som är angelägna ur såväl
sysselsättnings- som trafiksäkerhetssynpunkt och som
också är färdiga för byggstart redan under 1997. I syfte
att möjliggöra en tidigare start av vissa sådana projekt
föreslås Vägverket få möjlighet att låna erforderliga
medel i Riksgäldskontoret. På detta sätt möjliggörs att
angelägna åtgärder för sysselsättning och tillväxt snabbt
kan komma till stånd.
Förbättrade villkor för små och medelstora
företag
Regeringen föreslår ytterligare åtgärder för att förbättra
villkoren för företagen och då särskilt de små och
medelstora.
Ytterligare lättnader i ägarbeskattningen
För mindre företag spelar ägarbeskattningen en
väsentligt mer central roll för investeringar, tillväxt och
sysselsättning än för större företag. Fr.o.m. i år gäller
särskilda regler för onoterade aktiebolag, som innebär
att en viss del av avkastningen på eget kapital från dessa
företag undantas från skatt hos ägaren. För att
ytterligare förbättra villkoren för egenfinansierade
investeringar i dessa företag föreslås nu att ägarna vid
beräkningen av utrymmet för denna skattelättnad liksom
vid beräkningen av den del av utdelningar och
reavinster som beskattas som kapitalinkomst får
medräkna en större andel av de anställdas löner som
underlag vid beräkningen. Andelen ökas från 70 till
100%. Åtgärden innebär också en viss stimulans för
nyanställningar.
Kapitalbeskattningen av enskilda näringsidkare
I många fall sker nyetablering av företag genom att
enskilda individer bildar en enskild firma. Sedan 1994
gäller att en viss del av avkastningen från
näringsverksamheten beskattas som kapitalinkomst.
Beräkningen av beloppet för s.k. räntefördelning beror
dels av storleken på det egna, tillskjutna kapitalet, dels
av en viss räntesats. Denna räntesats är knuten till den
s.k. statslåneräntan med ett visst tillägg. För att även för
denna företagsform förbättra villkoren för
egenfinansierade investeringar föreslås nu att
räntefördelningsräntan ökas med två procentenheter.
Utökat underlag för nedsättning av socialavgifter
Sedan i år gäller bl.a. att arbetsgivaravgifterna sätts ned
med 5 procentenheter för en lönesumma upp till 600
000 kronor. För att ytterligare förbättra villkoren för
sysselsättningsexpansion i mindre företag föreslås nu att
det maximala underlaget för nedsättning av avgifterna
utökas till ca 850 000 kronor.
Kapitalförluster och organisationskostnader
Baserat på förslag från den s.k.
kapitalförlustutredningen kommer regeringen senare i
vår att presentera ett förslag som innebär att
kapitalförlustbegreppet utmönstras ur
skattelagstiftningen. Samtidigt införs en rätt till avdrag
för förluster av kontanta medel i samband med brott.
Vidare underlättas företagens expansion bl.a. genom att
möjligheterna till avdrag för kostnader för ökning av
aktiekapitalet och för fusionskostnader utvidgas.
Översyn av stoppreglerna i
fåmansföretagslagstiftningen
Sedan 1970-talet gäller särkilda regler för
fåmansföretag, de s.k. stoppreglerna. Dessa skall
förhindra att bolagsformen används för
skatteundandraganden genom vissa transaktioner mellan
bolagen och dess delägare. Denna särlagstiftning
framstår i dag som uttryck för ett föråldrat synsätt och
har också kritiserats av företrädare för näringslivet. En
översyn och modernisering av stoppreglerna är därför
motiverad. En särskild utredare får i uppdrag att se över
dessa regler i syfte att så långt möjligt ersätta dem med
allmänna beskattningsregler.
Insatser för kvinnors företagande m.m.
Regeringen föreslår i vårpropositionen att medel avsätts
under 1998 för kvinnors företagande och kooperativt
företagande. Vidare föreslås att det s.k.
landshövdningsuppdraget för regionala insatser för
sysselsättning och tillväxt tillförs resurser även under
1998.
Ökade möjligheter till tjänstledighet för att
starta eget
För att stödja ny- och småföretagandet och för att
underlätta för personer att kunna starta eget kommer
regeringen i budgetpropositionen att föreslå en möjlighet
att ta tjänstledigt för att starta eget företag.
Miljöprogram till jordbruket
I medlemskapsförhandlingarna inför inträdet i EU erhöll
Sverige en ram för miljöstöd till jordbruket uppgående
till cirka 1500 miljoner kronor per år. Stödformen
kräver nationell finansiering i samma omfattning som
ersättningen från EU. Regeringen avser mot denna
bakgrund att föreslå en utvidgning av miljöprogrammet
för jordbruket med 700 miljoner kronor per år varav
350 miljoner kronor erhålls från EU. Ett utvidgat
miljöprogram ökar återflödet från EU och möjliggör
även en ytterligare förstärkning av de åtgärder som
bedöms önskvärda för främjandet av jordbrukets
positiva inverkan på kultur- och naturmiljö.
Lönebildningen
Regeringen gav i maj 1996 i uppdrag åt parterna på
arbetsmarknaden att till den 31 mars 1997 gemensamt
formulera nödvändiga förändringar av förhandlings- och
lönebildningssystemen för att säkerställa en bättre
fungerande lönebildning. Detta uppdrag har resulterat i
flera bidrag. Av särskilt intresse är det samarbetsavtal
som har ingåtts mellan arbetstagare och arbetsgivare
inom industrin och det förslag som har arbetats fram
inom LO:s s.k. LISA-projekt. Regeringen välkomnar
samtliga förslag och avser att tillsätta en utredning för
att arbeta vidare med en del av de konstruktiva förslag
som framkommit.
4 Bedömning av utvecklingen av
tillväxt och sysselsättning fram
till år 2000
Regeringen redovisar i den ekonomiska
vårpropositionen kalkyler för den ekonomiska
utvecklingen fram till år 2000. Nedan redogörs för
dessa bedömningar och då särskilt utvecklingen på
arbetsmarknaden fram till år 2000. I dessa kalkyler har
effekterna av de åtgärder som föreslås eller aviseras i
vårpropositionen beaktats.
4.1 Bedömning av den ekonomiska
utvecklingen fram till år 2000
Det förefaller som att år 1996 kommer att ha markerat
botten i den måttliga konjunkturavmattning som varit.
Den ekonomiska aktiviteten i Sverige har gradvis stärkts
sedan första kvartalet 1996. Tillväxtförutsättningarna
för den svenska ekonomin är i många avseenden goda.
Den europeiska konjunkturen håller på att förstärkas
och orderingången till exportindustrin stiger.
Räntenedgången under andra hälften av 1995 och under
1996 bör leda till fortsatta gynnsamma effekter för
ekonomin. Vidare kommer de kontraktiva effekterna av
konsolideringsprogrammet successivt att minska i
omfattning, eftersom merparten av
budgetförstärkningarna legat på 1995 och 1996.
Därutöver kan en anpassning av de tidigare alltför stora
lagren förväntas vara avklarad snart.
Det finns emellertid flera faktorer som skapar
osäkerhet kring tillväxtutsikterna. Den höga
arbetslösheten dämpar hushållens framtidstro och
konsumtionsvilja. En annan faktor är utvecklingen på de
finansiella marknaderna i Europa, inte minst mot
bakgrund av osäkerheten kring EMU-processen.
En utgångspunkt för regeringens bedömning av den
ekonomiska utvecklingen de närmaste åren är att
inflationen hålls inom gränserna för inflationsmålet på 2
procent. Vidare antas löneökningarna ligga i linje med
utvecklingen i övriga Europa, vilket under perioden
1998 till 2000 förväntas ge löneökningar i Sverige på ca
3,5 procent per år. Genom den låga inflationen kommer
därigenom hushållens disponibla inkomster i reala
termer att öka under denna period.
Tillväxten de närmaste åren beräknas stiga något
jämfört med 2,3 procent i år och uppgå till 2,5 procent
1998, till 2,8 procent 1999 och 2,7 procent år 2000.
TABELL 4.1 NYCKELTAL
Procentuell förändring
1996
1997
1998
1999
2000
BNP
1,1
2,3
2,5
2,8
2,7
Timlön,kostnad
6,1
4,7
3,5
3,5
3,5
Konsumentprisin
dex
0,7
0,6
1,7
2,0
2,0
Disponibel
inkomst
-0,1
0,4
1,3
3,7
2,8
Öppen
arbetslöshet
8,1
7,9
7,1
5,6
4,5
Personer i
åtgärder
4,5
4,7
4,7
4,7
4,4
Sysselsättning
-0,6
-0,7
0,7
1,6
1,4
Källa:Finansdepartementet
4.2 Bedömning av utvecklingen på
arbetsmarknaden fram till år 2000
En förutsättning för att arbetslöshetsmålet skall kunna
uppnås är att lönebildningen fungerar väl och att
löneökningarna från 1998 till år 2000 inte ökar med mer
än 3,5 procent per år. Eftersom nu löpande avtal i stor
utsträckning täcker 1997 blir löneökningarna i år
betydligt högre än i omvärlden. Först nästa år kan en
anpassning av löneökningarna till europeisk nivå
förväntas.
Sysselsättningen väntas falla 1997 jämfört med 1996.
Produktiviteten väntas stiga kraftigt och
medelarbetstiden öka något, vilket fördröjer de positiva
effekter på sysselsättningen som uppstår genom ökad
tillväxt. Den öppna arbetslösheten väntas dock falla
eftersom en allt större del av arbetskraften kommer att
delta i utbildning. Den öppna arbetslösheten bedöms
därför hamna under 8 procent som årsgenomsnitt.
Under 1998 väntas sysselsättningen åter stiga till
följd av högre BNP-tillväxt, stagnerande medelarbetstid
samt ökade möjligheter för kommunerna att behålla
arbetskraft. År 1998 har utrymme skapats för 340 000
personer att delta i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller extraordinär
utbildning. Mot denna bakgrund beräknas den öppna
arbetslösheten att falla till drygt 7 procent.
Den öppna arbetslösheten kommer att fortsätta att
falla även efter år 1998. Under följande förutsättningar
bedöms den öppna arbetslösheten att ha fallit till 4,5%
år 2000. För det första måste lönebildningen fungera
väl. De nominella löneökningarna måste ligga på
europeisk nivå. För det andra måste de stora
utbildningssatsningarna i årets vårproposition och i
tidigare propositioner fullföljas och få avsedda effekter
på arbetslösheten. Detsamma gäller de övriga åtgärder,
med syfte att minska arbetslösheten, som har
presenterats. Under dessa förutsättningar och med en
god ekonomisk tillväxt bedöms den öppna
arbetslösheten uppgå till 4,5% år 2000.
Prop. 1996/97:150 BILAGA 3
Prop. 1996/97:150 BILAGA 3
4
3
Prop. 1996/97:150 BILAGA 3
Prop. 1996/97:150 BILAGA 3
10
9