Regeringskansliets rättsdatabaser

17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt Deklarationsanstånd 1 § Enligt nuvarande bestämmelser kan skattemyndigheten, under vissa förutsättningar, medge den som är skyldig att lämna deklaration om skatt anstånd viss tid med att lämna deklarationen och betala den skatt som skall redovisas. Sådana bestämmelser finns i 53 § 2 mom. UBL, 7 § USAL samt 14 kap. 14 § och 16 kap. 1 § ML. Motsvarande bestämmelser kommer att behövas även fortsättningsvis. Bestämmelser om anstånd med att lämna skattedeklaration har tagits in i 10 kap. 24 §. Om skattemyndigheten har medgett anstånd med deklarationens avlämnande skall den också kunna medge anstånd med betalning av den skatt som skall redovisas i deklarationen. En deklarationsskyldig som fått anstånd med att lämna skattedeklaration skall emellertid inte ha en ovillkorlig rätt att också få anstånd med hela den motsvarande skattebetalningen. Tvärtom skall skattemyndigheten som ett villkor för att bevilja anstånd med deklarationen kunna föreskriva att en delbetalning skall göras med ett beräknat skattebelopp vilket så nära som möjligt överensstämmer med det definitiva beloppet inom den frist som normalt gäller för betalningen. Kan någon sådan beräkning inte göras bör en schablonregel användas. Det kan t.ex. gälla ett belopp som motsvarar genomsnittet av inbetalda belopp de tre senaste inbetalningsmånaderna. Med ett villkor om delbetalning bör anstånd med deklarationen dessutom kunna beviljas en något längre tid än utan ett sådant villkor. Vad som sagts nu anses kunna gälla utan att en särskild bestämmelse om detta tas in i lagen. Att kostnadsränta skall tas ut även när anstånd med inbetalningen har beviljats följer av 19 kap. 6 §. Paragrafen motiveras främst av att det i vissa fall inte är praktiskt möjligt att lämna en skattedeklaration eller, om deklaration inte skall lämnas, räkna fram det belopp som skall betalas inom föreskriven tid. Det kan t.ex. bero på hastigt uppkommande tekniska problem. Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna anges i 9 §. Anstånd vid omprövning eller överklagande 2 § Bestämmelser om anstånd vid omprövning eller överklagande finns för närvarande i 49 § 1 mom. UBL, 13 § USAL och 16 kap. 6 § ML. Uppbördslagen innehåller de materiella reglerna. De andra lagarna innehåller endast en hänvisning till uppbördslagen. Den nu aktuella paragrafen ersätter de nyss nämnda. Frågan om i vilka fall det kan anses vara tveksamt om ett beskattningsbeslut kommer att stå fast har behandlats i avsnitt 22.1. De nya bestämmelserna innebär inte enbart att anståndsbeloppet inte behöver betalas in under anståndstiden utan också att redan inbetalt belopp kan komma att återbetalas om anstånd medges. Utvidgningen av begreppet skattskyldig i 1 kap. 4 § medför att även arbetsgivare som är betalningsskyldig för skatteavdrag enligt 11 kap. 19 § omfattas av paragrafen. Någon särskild bestämmelse motsvarande 75 b § UBL har därför inte ansetts nödvändig. Bestämmelsen i första stycket punkt 1 gör det möjligt för skattemyndigheten att bevilja anstånd utan att den skattskyldige har begärt omprövning av eller överklagat ett beskattningsbeslut, om det kan antas att den skattskyldige helt eller delvis kommer att befrias från skatten. Av andra stycket framgår för hur lång tid anstånd får beviljas. Stycket ersätter 49 § 3 mom. första stycket UBL. Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna anges i 9 §. 3 § Paragrafen innehåller bestämmelser som kompletterar 2 §. Bestämmelserna gäller ställande av säkerhet och ansvaret för kostnader- na för säkerheten. Motsvarande bestämmelser finns nu i 49 § 2 mom. andra och tredje styckena UBL. I förhållande till utredningsförslaget har hänvisningen i första stycket till lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. kompletterats med de aktuella lagrummen, dvs. 10-12 §§ och 13 § 2. Detta innebär att bestämmelserna om överklagande i 19 § lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. inte blir tillämpliga när säkerhet skall ställas enligt skattebetalningslagen. Ett beslut att inte ta emot säkerhet får till följd att anstånd inte medges. Ett sådant beslut skall vara möjligt att överklaga enligt 22 kap. skattebetalningslagen. I samband därmed skall även frågan om säkerhet kunna prövas. Ett beslut som endast rör frågan om säkerhet avses däremot inte kunna överklagas separat. Som exempel på ett sådant särskilt skäl som enligt första stycket ger skattemyndigheten möjlighet att medge anstånd utan att kräva säkerhet kan nämnas det fallet att ärendet eller målet kan förväntas bli avgjort inom kort tid och det därför är fråga om endast en kortare tids anstånd. En förutsättning är givetvis att möjligheten för staten att få betalt för sin fordran inte försämras. Anstånd vid avyttring 4 § Paragrafen innehåller bestämmelser om anstånd vid en sådan avyttring som föranleder inkomstbeskattning. Den avses gälla bl.a. vid avyttring av fastighet, bostadsrätt, näringsverksamhet eller aktie eller andel i handelsbolag. Paragrafen ersätter 48 § 4 och 5 mom. UBL. Den avses däremot inte vara tillämplig i fråga om slutlig skatt som härrör från mervärdesskatt. Möjligheten att bevilja anstånd är inte längre reglerad i detalj. Det överlåts i större utsträckning än nu åt skattemyndigheten att bestämma när anstånd skall beviljas. Någon skärpning av bestämmelserna är inte avsedd. När det råder ovisshet om avyttringens bestånd har anståndstidens längd kortats genom att anståndsbeloppet skall betalas senast tre månader efter det att anståndsorsaken har upphört att gälla. Dessutom får anstånd inte i något fall beviljas för längre tid än två år. Anståndstiden avses beräknas från skattens ordinarie förfallodag. Särskilda skäl att medge anstånd enligt första stycket får anses finnas när skatten till följd av avyttringen blir särskilt hög. Om den slutliga skatten till följd av avyttringen blivit mer än dubbelt så stor som medeltalet av den genomsnittliga slutliga skatten för jämförbara taxeringsår bör anstånd kunna komma i fråga enligt punkt 1. Särskilda skäl att medge anstånd enligt punkt 2 bör kunna anses finnas avseende den del av skatten som med minst ett halvt basbelopp överstiger sådan del av köpeskillingen som blivit tillgänglig för lyftning före avyttringsårets utgång. I förhållande till utredningsförslaget har en redaktionell ändring gjorts i andra stycket. Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna anges i 9 §. I paragrafen regleras inte vad som skall gälla om ytterligare köpeskilling blir tillgänglig för lyftning sedan beslut om anstånd har meddelats. I sådana fall avses bestämmelserna i 11 § om förnyad prövning bli tillämplig. Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring 5 § För närvarande finns bestämmelser om betalningsanstånd vid nedsatt betalningsförmåga på grund av tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt endast i 48 § 2 mom. UBL. Den bestämmelsen gäller enbart anstånd med betalning av preliminär F-skatt, särskild A-skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt. Den i första stycket av den nu aktuella paragrafen intagna anståndsbe- stämmelsen ersätter den som nu finns i uppbördslagen. Til- lämpningsområdet har utvidgats till att avse all skatt som skall betalas enligt skattebetalningslagen. I första stycket anges att bestämmelserna skall gälla också viss annan personal än totalförsvarspliktig. Detta stämmer överens med vad som nu sägs i första stycket av anvisningarna till 48 § UBL. Enligt andra stycket får anståndstiden bestämmas till längst tre månader efter den dag då tjänstgöringen upphör. Har anståndsbeloppet inte kunnat betalas då skall statens fordran lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning. Bestämmelser om detta finns i 20 kap. Skulle den betalningsskyldige behöva en längre betalningsfrist än tre månader måste han alltså vända sig till kronofogdemyndigheten och ansöka om uppskov enligt bestämmelserna i 7 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. I samband med att skattemyndigheten meddelar ett beslut om anstånd bör den också ange när skatten senast skall vara betald. Därvid bör skattemyndigheten bestämma att skatten skall vara betald vid en förfallodag som ligger inom ramen för den anståndstid som anges i paragrafen. Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna anges i 9 §. Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av dubbelbeskattning 6 § Första stycket ersätter 49 § 2 a mom. UBL. I andra stycket har tagits in bestämmelser om anståndstid. Den har bestämts till längst tre månader efter dagen för beslut i ärendet. Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna anges i 9 §. Anstånd i övriga fall 7 § För närvarande finns bestämmelser om betalningsanstånd vid nedsatt betalningsförmåga i 48 § 1 mom. första stycket UBL och 16 kap. 5 § första stycket ML. Bestämmelserna i förevarande paragraf ersätter bestämmelserna i uppbördslagen och mervärdesskattelagen. Jämfört med anståndsbestämmelsen i uppbördslagen är den nu aktuella bestämmelsen emellertid mer restriktiv även om den har ett mer vidsträckt tillämpningsområde. Den gäller i fråga om all slags skatt som skall betalas enligt den nu aktuella lagen. Vad som avses med synnerliga skäl anges i avsnitt 22.2. Anståndstiden är inte reglerad i paragrafen. Den får bestämmas av skattemyndigheten i varje särskilt fall. Därvid avses skattemyndigheten också få besluta att betalningen av ett skattebelopp skall få delas upp på flera förfallodagar. Bestämmelsen ersätter i den delen 16 kap. 2 § andra stycket ML. Den har utvidgats till att gälla all skatt som skall betalas enligt skattebetalningslagen. Skattemyndigheten får själv bestämma vid vilka förfallodagar betalningen skall fullgöras. Normalt bör betalningarna inte spridas ut över en längre tidsperiod än tre månader. Särregleringen avses bli tillämplig bl.a. i fråga om slutlig skatt som påförs efter den årliga debiteringen av sådan skatt. I sakens natur ligger att anstånd inte får beviljas under längre tid än som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Att anstånd får beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna anges i 9 §. Gemensamma bestämmelser 8 § I paragrafen har tagits in en generell bestämmelse om till vilken myndighet en ansökan om anstånd skall ges in. Det är samma myndighet som skall ta emot den aktuella skatten. Ett undantag görs emellertid för ansökan om anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av dubbelbeskattning. Sådan ansökan skall ges in till den myndighet som handlägger ärendet om dubbelbeskattning. Paragrafen ersätter bl.a. 50 § första stycket UBL. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 50 § tredje stycket UBL om att beslut om anstånd skall meddelas skyndsamt har inte tagits med i skattebetalningslagen. Detta behöver inte anges i lag. Tillämpningsområdet för bestämmelsen har utvidgats till att avse alla skatter, avgifter och räntor som skall betalas enligt skattebetalningslagen. Någon motsvarighet till bestämmelserna i 48 § 1 mom. första stycket UBL om att en anståndsansökan för att kunna prövas skall ha kommit in senast den dag då den skatt som ansökningen avser senast skall betalas har inte tagits med. 9 § I paragrafen anges med vilket skattebelopp anstånd får beviljas. Den ersätter bl.a. 49 § 2 mom. första stycket UBL. 10 § I paragrafen anges att indrivning inte får begäras av skatt som omfattas av ett anståndsbeslut. Paragrafen ersätter 51 § första stycket UBL. Paragrafens tillämpningsområde har emellertid utvidgats till att avse alla skatter, räntor och avgifter som skall betalas enligt skattebetalningslagen. Någon avräkningsregel motsvarande den som nu finns i 51 § andra stycket UBL har inte tagits med. Om den skattskyldige har rätt att få tillbaka för mycket betald skatt får denna inte tas i anspråk för betalning av den skatt som avses med anståndet. Den för mycket betalda skatten skall registreras på skattekontot och om det då uppstår ett överskott på kontot skall kontohavaren ha rätt att få överskottet utbetalt till sig. Detsamma gäller om anståndsbeslutet avser en redan inbetald skatt. Om någon har rätt att få tillbaka för mycket betalad skatt sedan ett anståndsbeslut har meddelats och detta inte var känt då beslutet meddelades kan det finnas skäl för skattemyndigheten att enligt 11 § ompröva anståndsbeslutet. 11 § I paragrafen har tagits in bestämmelser som ger skattemyndigheten möjlighet att ompröva ett anståndsbeslut om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden har förändrats väsentligt. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 48 § 3 mom. och 49 § 3 mom. andra stycket UBL samt i 16 kap. 5 § andra stycket ML. Till det sist nämnda lagrummet i UBL finns en hänvisning i 13 § första stycket USAL. Särskilda skäl att ompröva anståndet kan finnas bl.a. i de fall den skattskyldiges betalningssvårigheter har varit en väsentlig grund för anståndet och fråga uppkommer om återbetalning av skatt till honom. 18 kap. Återbetalning av skatt Återbetalning 1 § Om en skattskyldig befrias från debiterad skatt eller om sådan skatt sätts ned eller om den skattskyldige av någon annan anledning har betalat för mycket skatt skall skattemyndigheten registrera det belopp som den skattskyldige har rätt att återfå på dennes skattekonto. Detta framgår av 3 kap. 5 §. Inom vilken tid och under vilka förutsättningar den skattskyldige har rätt att få för mycket betald skatt återbetald framgår däremot inte av den paragrafen. Bestämmelser i detta hänseende har i stället tagits in i detta kapitel. I den nu aktuella paragrafen finns huvudregeln om i vilka fall skatt skall betalas tillbaka till den skattskyldige. Det skall ske om det vid den årliga avstämningen av skattekontot, dvs. vid den avstämning enligt 11 kap. 14 § som föranleds av den årliga debiteringen av slutlig skatt, uppkommer ett överskott på den skattskyldiges skattekonto. I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts. I 7 § finns undantag från huvudregeln. I 7 § första stycket 5 regleras det fallet att den skattskyldige anser det vara praktiskt att ett överskott på skattekontot står kvar på kontot för att räknas av mot kommande skattedebiteringar. Då fordras emellertid ett särskilt meddelande om detta från den skattskyldige. I 7 § första stycket 1-5 finns ytterligare fall då återbetalning inte skall ske. 2 § Paragrafen, som ersätter 2 § första stycket och 3 § i lagrådsremissens förslag, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I första stycket anges att återbetalning skall ske också av överskjutande belopp som visats vid annan kontoavstämning än den årliga om den skattskyldige begär det och inte annat följer av 7 §. I stycket anges också att återbetalning alltid skall ske dels om det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om överskjutande ingående mervärdesskatt, dels om det överskjutande beloppet beror på en omprövning eller ett överklagande. I andra stycket anges att första stycket inte gäller om något annat följer av 7 §. 3 § Paragrafen, som ersätter 2 § andra stycket i lagrådsremissens förslag, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I första stycket anges ytterligare ett fall då återbetalning får ske. Om den skattskyldiges arbetsgivare har gjort skatteavdrag för betalning av A-skatt som ännu inte tillgodoräknats den skattskyldige får avdraget belopp till den del det kan antas att beloppet annars skulle betalas tillbaka efter den årliga avstämningen av skattekontot återbetalas om den skattskyldige begär det. Bestämmelserna kan bli tillämpliga i de fall skattemyndigheten har fattat beslut om ändrad beräkning av preliminär skatt enligt 6 kap. 5 § eller 8 kap. 29 §. I andra stycket har tagits in regler som begränsar möjligheten till förtida återbetalning av för mycket betald preliminär skatt till en fysisk person. För att återbetalning skall kunna ske under inkomståret krävs det särskilda skäl. För återbetalning efter inkomstårets utgång krävs det att den skattskyldige skall lämna en särskild självdeklaration eller i andra fall synnerliga skäl. Bestämmelserna ersätter 45 § 2 mom. första stycket UBL. Med lokutionen “belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden” avses detsamma som i 8 kap. 29 §. Som ett exempel på ett sådant särskilt skäl som avses i bestämmelsen kan nämnas att den skattskyldige har behov av medlen för ett angeläget inköp. Bestämmelsen om återbetalning efter inkomstårets utgång i de fall den skattskyldige inte skall lämna en särskild självdeklaration avses få en restriktiv tillämpning och endast omfatta sådana situationer där det skulle framstå som synnerligen obilligt att inte kunna få en återbetalning av den överskjutande skatten i förtid. Exempel på sådana situationer kan vara ianspråktagande av överskjutande belopp för betalning av redan restförda skatter hos kronofogdemyndigheten eller felaktig handläggning hos en skattemyndighet. Kravet på att det skall finnas synnerliga skäl bör också innebära att återbetalning endast skall ske då det är fråga om väsentliga belopp. Av första stycket framgår att en förtida återbetalning av för mycket betald preliminär skatt skall kunna ske till en juridisk person. Enligt tredje stycket får hänsyn emellertid inte tas till kostnader för lön till delägare i likhet med vad som gäller vid beslut om beräkning av skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund enligt 8 kap. 11 §. Någon motsvarande bestämmelse fanns inte i utredningens förslag. Stycket motsvarar i den delen 45 § 1 mom. första stycket andra meningen UBL. I tredje stycket ges också skattemyndigheten möjlighet att efter särskild ansökan återbetala ett överskott på ett handelsbolags skattekonto till en delägares skattekonto. En motsvarande bestämmelse finns i dag i 52 a § andra stycket UBL. I stycket anges slutligen att en återbetalning får göras till ett handelsbolag endast om det finns särskilda skäl. Även den bestämmelsen korresponderar med bestämmelserna om beräkning av skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund i 8 kap. 11 §. Med särskilda skäl avses i detta sammanhang exempelvis att en uppdragsgivare i slutet av inkomståret gjort ett förhållandevis stort skatteavdrag och att det av omständigheterna i det aktuella fallet kan antas att det avdragna beloppet inte kommer att behövas för att täcka bolagets kommande debiteringar på skattekontot. Om det uppstår ett överskott av preliminär skatt som har sin grund i ett beslut om ändrad beräkning av preliminär skatt enligt 8 kap. 27 eller 28 § skall överskottet registreras på den skattskyldiges skattekonto. Om detta i sin tur leder till att det uppkommer ett överskott på skattekontot skall överskottet, till den del det beror på ett överuttag av preliminär skatt, betalas ut till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten. Detta anges i fjärde stycket i förevarande paragraf. Motsvarande bestämmelser finns nu i 45 § 3 mom. UBL. I femte stycket anges att paragrafen inte gäller om något annat följer av 7 §. 4 § I paragrafen anges när en utbetalning som har sin grund i en överskjutande ingående mervärdesskatt får ske. Bestämmelserna avses ge möjlighet att innehålla så mycket av överskottet på skattekontot som behövs för betalning av sådan skatt som skall betalas senast vid den första förfallodagen i månaden enligt 10 kap. 20 §. Det är däremot inte nödvändigt för skattemyndigheten att vänta till förfallodagen passerats innan återbetalning sker. Det är tillräckligt att den skattskyldige har redovisat de skatter och arbetsgivaravgifter som skall betalas senast vid den aktuella förfallodagen. En återbetalning enligt förevarande paragraf förutsätter en sådan avstämning som avses i 2 § första stycket. Någon särskild bestämmelse om detta har emellertid inte ansetts vara nödvändig. I förhållande till utredningsförslaget har paragrafen genom att uttrycket “annan skatt” justerats till “skatt” ändrats så att debiterad preliminär skatt inte skall räknas av. Dessutom har en hänvisning till 10 kap. 20 § gjorts för att klargöra att även sådan redovisad skatt som skall betalas senast vid förfallodagen närmast före återbetalningen alltid skall räknas av innan återbetalning får ske. Överföring av skatt till en annan stat 5 och 6 §§ I paragraferna finns bestämmelser om överföring av i Sverige betald skatt till en annan stat. De ersätter 69 a § UBL. Vid tillämpningen av 5 § första stycket är det den preliminära skatt som har betalats genom skatteavdrag här i landet som skall föras över till den andra staten. Detta innebär att en överföring kan ske även om den skattskyldiges skattekonto uppvisar ett underskott. I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts i 6 §. Hinder mot återbetalning 7 § I första stycket av paragrafen anges vissa begränsningar av möjligheten att återbetala skatt. Av punkt 1 framgår att belopp som understiger 100 kronor inte skall återbetalas. I punkt 2 regleras det fallet att det kan antas att beloppet skall föras över till en annan stat. Bestämmelserna ger skattemyndigheten möjlighet att innehålla skatt i avvaktan på en framställning från den andra staten om överföring av skatten. Bestämmelserna ersätter 68 § 4 mom. tredje stycket UBL. Punkt 3 gäller det fallet att kontohavaren i fråga om en fordran på skatt har medgetts ackord enligt lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. I sådana fall får återbetalning ske endast till den del överskottet överstiger den del av skattefordran som efter ackordet står kvar obetald. Nu föreslagen regel om en restitutionsspärr vid skatteackord stämmer överens med den ordning som redan tillämpas vid återbetalning av skatt. Punkt 4 ersätter nuvarande regler i 68 § 4 mom. UBL utom andra stycket sista meningen (se punkt 5) och tredje stycket (se punkt 2). Punkten ersätter också nuvarande regler i 68 § 3 mom. UBL som ger skattemyndig- heten möjlighet att innehålla ett belopp som svarar mot skatt som i stället debiterats eller bör debiteras av samma skattemyndighet men i annan ordning eller av en annan skattemyndighet. Punkten 4 ersätter dessutom reglerna i 68 § 5 mom. UBL där det sägs att 3 och 4 mom. samma paragraf även gäller då den skattskyldige har att betala särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. eller kupongskatt. Punkten 5 saknar motsvarighet i utredningens förslag. Den har nu sin motsvarighet i 68 § 4 mom. andra stycket sista meningen UBL. Av punkt 6 framgår slutligen att en återbetalning inte heller skall göras om den skattskyldige har meddelat skattemyndigheten att beloppet skall användas för betalning av framtida skatteskulder. I andra stycket finns en ventil som medger återbetalning även av belopp mindre än 100 kronor om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan vara att den skattskyldige skall flytta ut från Sverige eller har avlidit. I det sistnämnda fallet skall beloppet betalas ut till dödsboet. Det kan också vara fråga om en juridisk person som skall upplösas. I tredje stycket finns en hänvisning till lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. I den delen ersätter paragrafen 68 § 5 mom. andra stycket UBL. Innan återbetalning enligt 1, 2 eller 3 § sker skall kronofogdemyndig- heten underrättas. En sådan underrättelse avses ske med hjälp av ADB- teknik. Underrättelsens syfte är att ge kronofogdemyndigheten möjlighet att ta det återbetalda beloppet i anspråk för betalning av skuld som ligger för verkställighet hos myndigheten. Bestämmelser om sådan underrättelse behöver inte ha lagform och tas därför inte med här. I förhållande till utredningens förslag har redaktionella ändringar gjorts. Förbud mot överlåtelse 8 § I paragrafen finns en bestämmelse om att en fordran på skatt som skall återbetalas enligt lagen inte får överlåtas innan beloppet kan lyftas. Syftet med bestämmelsen är att hindra en skattskyldig som har skulder registrerade hos kronofogdemyndigheten från att göra sådana dispositioner som leder till att beloppet inte kommer att kunna utmätas. Paragrafen motsvarar 68 § 6 mom. första stycket UBL. Den ersätter dessutom 16 kap. 10 § ML. Det i den sist nämnda paragrafen intagna förbudet mot utmätning av en fordran på överskjutande skatt är inte längre absolut (se vidare kommentaren till 9 §). Lokutionen “innan beloppet kan lyftas” avses inte omfatta den situationen att det har uppkommit ett överskott på ett skattekonto men den skattskyldige avstår från att enligt 2 § begära att överskottet skall återbetalas till honom eller enligt 7 § första stycket 6 meddelar att beloppet skall användas för betalning av framtida skatteskulder. Även i dessa fall anses beloppet kunna lyftas. Det är ju tillräckligt med en begäran från den skattskyldige. Det innebär att utmätning med stöd av vad som sägs i 9 § första stycket får ske av ett sådant överskott. Utmätning 9 § Paragrafen innehåller särskilda förfaranderegler riktade till kronofogde- myndigheten. Paragrafen gäller på grund av 1 kap. 4 första stycket även avgift och sådan ränta som belöper på huvudfordringen. Paragrafen ersätter 68 § 6 mom. andra och tredje styckena UBL. Bestämmelserna gäller även mervärdesskatt och ersätter det i 16 kap. 10 § ML intagna förbudet mot utmätning av en fordran på överskjutande skatt vilket alltså inte längre är absolut. Av paragrafen följer att utmätning får ske av varje överskott som uppkommit på ett skattekonto efter en skatteavstämning. När det gäller den årliga avstämningen av skattekontot är emellertid en förutsättning att kronofogdemyndigheten först getts tillfälle att ta fordringen i anspråk enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd 10 § I första stycket anges vad som skall ske om en återbetalning inte kunnat göras på grund av förhållanden som är hänförliga till den skattskyldige. Paragrafen blir tillämplig t.ex. om den skattskyldige flyttat till en adress som inte är känd för skattemyndigheten eller om han underlåter att lösa in en återbetalning. I förhållande till utredningsförslaget har en ändring av närmast redaktionell natur gjorts. Det belopp som skulle ha återbetalats skall, om det inte kunnat ske, stå kvar på den skattskyldiges skattekonto. Det kan då tas i anspråk för att täcka uppkommande skattefordringar. I andra stycket anges vad som skall gälla om ett överskjutande skattebelopp inte har kunnat återbetalas. Har det inte tagits i anspråk för att täcka en skattefordran inom tio år från den skatteavstämning då beloppet först uppkom skall det tillfalla staten. Tioårsfristen har valts med tanke på att de allmänna reglerna om preskription i preskriptionslagen (1981:130) nu tillämpas vid återbetalning av skatt enligt 68 § UBL. 19 kap. Ränta Grunder för ränteberäkning 1 § I paragrafen anges vilka räntor som skall beräknas enligt lagen. En skuld för skatt, dvs. ett underskott på skattekontot, medför kostnadsränta och en fordran på skatt, dvs. ett överskott på skattekontot, medför intäktsränta. De allmänna motiven bakom de föreslagna räntebestämmelserna finns i avsnitten 13.1 och 13.2. Vid inkomsttaxeringen skall gälla att kostnadsräntan inte får dras av och att intäktsräntan inte skall tas upp som intäkt. Bestämmelser om detta finns i kommunalskattelagen (1928:370). 2 § I första stycket finns den grundläggande bestämmelsen om beräkning av ränta på skattekontot. Ställningen på kontot är utgångspunkten för ränteberäkning enligt de särskilda bestämmelser om kostnadsränta och intäktsränta i kapitlet. Ränteberäkningen skall ske dag för dag i fråga om såväl kostnadsräntan som intäktsräntan. Andra stycket har lagts till efter lagrådsföredragningen för att förenkla lagtexten. För skatt som avses i 4, 5 eller 7 § gäller ett fribelopp om 20 000 kr på vilket kostnadsränta inte beräknas fr.o.m. den 13 februari t.o.m. den 3 maj taxeringsåret. Basränta 3 § Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Vid beräkning av såväl kostnadsränta som intäktsränta skall den aktuella räntesatsen bestämmas med utgångspunkt i en basränta. I denna paragraf anges grunderna för hur den skall räknas fram. Basräntan skall, som framgår av paragrafen, grunda sig på den räntesats som gäller sexmånaders statsskuldväxlar och fastställas till närmast hela procenttal. Den fastställda basräntan skall gälla fr.o.m. den närmast kommande kalendermånaden. Närmare bestämmelser om hur basräntan skall räknas fram bör ges i förordning. Ett sätt skulle kunna vara att basräntan räknas fram genom att säljräntan på statsskuldväxlarna avläses varje bankdag. Räntenoteringarna fr.o.m. den 16 en månad t.o.m. den 15 i månaden därpå sammanvägs till en genomsnittsränta. Beräkningarna bör skötas av främst Riksskatteverket. Basräntan bör ändras endast om det kan ske med minst en procentenhet. Kostnadsränta Kostnadsränta på preliminär skatt 4 § Paragrafen har ändrats efter lagrådsföredragningen. Den period under vilken räntan skall beräknas har justerats. Dessutom har en justering skett med anledning av det nya andra stycket om fribelopp som förts in i 2 § andra stycket. Skattemyndigheten har möjlighet att intill den 30 juni året efter inkomståret debitera F-skatt och särskild A-skatt. Efter inkomstårets utgång får sådan skatt debiteras endast om det finns särskilda skäl (11 kap. 3 §). I förevarande paragraf anges efter vilken procentsats kostnadsräntan skall beräknas i fråga om debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter den 17 januari taxeringsåret. Ränta skall enligt första stycket utgå enligt mellannivån, dvs. efter en procentsats motsvarande 125 % av basräntan, och beräknas fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret. Av andra stycket framgår att till den del skatten inte överstiger 20 000 kr skall räntan i stället beräknas fr.o.m. den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som motsvarar basräntan. Ränta skall beräknas t.o.m. den dag betalning senast skall ske. Betalas skatten före förfallodagen utgår dock inte kostnadsränta efter den dag betalning skett (se 10 §). Sker inte betalning i rätt tid tas på belopp över 10 000 kr hög kostnadsränta ut för tid efter förfallodagen (se 8 §). Kostnadsränta på slutlig skatt 5 § Paragrafen har ändrats efter lagrådsföredragningen i anledning av det nya andra stycket som förts in i 2 §. Ränteberäkningsperioden har också justerats på så sätt att ränta skall beräknas t.o.m. den dag betalning senast skall ske. Utgångspunkten för ränteberäkningen enligt första stycket är naturligtvis ställningen på skattekontot (jfr 2 § första stycket). I fråga om skatt enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt skall kostnadsränta, efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra stycket 2 a och b, beräknas fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret t.o.m. den dag betalning senast skall ske efter en räntesats motsvarande 125 % av basräntan. Som framgår av andra stycket skall dock räntan till den del det belopp som betalas in efter den 12 februari taxeringsåret inte överstiger 20 000 kr dock beräknas fr.o.m. den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som motsvarar basräntan (se avsnitt 13.2). Ränta beräknas t.o.m. förfallodagen om inte skatten betalas dessförinnan (se 10 §). Om betalning inte sker senast på förfallodagen tas därefter hög kostnadsränta ut på belopp över 10 000 kr enligt 8 §. Vad som avses med grundläggande beslut om slutlig skatt framgår av 11 kap. 9 §. Ränta enligt denna paragraf skall inte beräknas på skattetillägg eller förseningsavgift. Ränta på sådant belopp utgår först om betalning inte skett i rätt tid. Detta har tydliggjorts genom att hänvisningen i paragrafen till 11 kap. 14 § andra stycket inte omfattar punkt 2 c. Det kan också noteras att på grund av de särskilda regler som gäller för beräkning av kostnadsränta på underuttag av preliminär skatt skall denna beräkning göras separat. Därvid skall dock hänsyn tas till ställningen i övrigt på skattekontot (jfr 2 §). Kostnadsränta vid anstånd 6 § Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag men med två smärre ändringar. Perioden under vilken räntan skall beräknas har justerats på så sätt att ränta skall beräknas t.o.m. den dag betalning senast skall ske. Vidare har lokutionen “dagen efter skattens ursprungliga förfallodag” ersatt “dagen efter den då skatten skulle ha betalats, om anstånd inte hade beviljats” för att uttryckssättet skall motsvara det som valts i 7 §. Kostnadsränta avses, till skillnad från vad som nu gäller i fråga om anståndsränta, tas ut vid alla former av anstånd, dvs. även vid deklarations- anstånd och vid anstånd på grund av nedsatt betalningsförmåga eller tjänst- göring av totalförsvarspliktig. Bestämmelserna om anstånd finns intagna i 17 kap. (se avsnitt 22). Kostnadsräntan skall beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan och skall beräknas fr.o.m. dagen efter den då skatten skulle ha betalats om anstånd inte beviljats t.o.m. den dag betalning senast skall ske med anledning av beslutet om anstånd. Har anstånd meddelats enligt 17 kap. 5 eller 7 §, dvs. anstånd vid totalförsvarstjänstgöring eller vid nedsatt betalningsförmåga, skall räntan dock beräknas fr.o.m. dagen efter den då anståndet beviljades. Den avvikande bestämmelsen avseende räntetiden vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § har sin grund i att beslut om sådant anstånd krediteras på skattekontot den dag anståndet beviljas. Den skattskyldige tillgodoräknas därför intäktsränta fr.o.m. dagen efter det att anståndet beviljades. Utgångspunkten för ränteberäkningen är ställningen på skattekontot (jfr 2 § första stycket). Ränta utgår inte för tid efter det att betalning skett om skatten betalas i förtid (jfr 10 §). Betalas skatten inte senast den dag betalning senast skall ske enligt anståndsbeslutet tas hög kostnadsränta ut enligt 8 § på belopp som överstiger 10 000 kr. Kostnadsränta vid omprövning och överklagande 7 § Paragrafen har ändrats efter lagrådsföredragningen i anledning av det nya andra stycket som förts in i 2 §. Den period under vilken räntan skall beräknas har också justerats. Första stycket gäller beräkning av kostnadsränta på skatt som skall betalas på grund av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol. Ränta skall beräknas fr.o.m. dagen efter den ursprungliga förfallodagen eller, när det är fråga om slutlig skatt, fr.o.m. den 13 februari taxeringsåret, t.o.m. den dag betalning senast skall ske med anledning av skattemyndighetens eller domstolens beslut. Vad som avses med slutlig skatt framgår av 11 kap. 9 §. Som framgår av 2 § andra stycket skall kostnadsränta inte beräknas för tiden fr.o.m. den 13 februari t.o.m. den 3 maj på belopp upp till och med 20 000 kr. Det förtjänar också påpekas att förevarande paragraf naturligtvis skall läsas tillsammans med bestämmelsen i 2 § första stycket, av vilken det framgår att ränteberäkningen har sin utgångspunkt i ställningen på skattekontot. När en fastighet, för vilken frivillig skattskyldighet för uthyrning föreligger enligt mervärdesskattelagen, säljs efter ett konkursutbrott och återföringsskyldighet uppkommer, skall den mervärdesskatt som konkursgäldenären (fastighetsägaren) gjort avdrag för återföras i dennes sista mervärdesskatteredovisning (9 kap. 5 § femte stycket första meningen och 13 kap. 28 § ML). Den skatt som konkursboet dragit av skall redovisas av konkursboet. Enligt nuvarande lydelse av 16 kap. 12 § ML skall i detta fall respitränta inte beräknas för återföring som görs i konkursgäldenärens redovisning. I utredningens förslag finns ingen bestämmelse motsvarande detta, vilket innebär att kostnadsränta skulle komma att beräknas från konkursgäldenärens sista redovisningsperiod. Reglerna i skattebetalningslagen bör emellertid, precis som i mervärdesskattelagen, anpassas till denna speciella situation. Det är dock först när fastigheten sålts som det blir känt hur stort belopp som skall återföras. I andra stycket har därför tagits in en bestämmelse om att kostnadsränta i dessa fall inte skall beräknas för tid fram t.o.m. den dag som det återförda beloppet skall betalas enligt skattemyndighetens beslut. Tredje stycket reglerar nivån på ränteuttaget. Räntan skall beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan. Om skatten skall betalas på grund av ett beslut om skönsbeskattning i avsaknad av redovisning enligt 11 kap. 19 § andra stycket beräknas dock kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Kostnadsränta vid för sen betalning 8 § Bestämmelser om en administrativ sanktion vid för sen skattebetalning i form av en dröjsmålsavgift finns för närvarande i 58 § UBL. Till dessa bestämmelser finns hänvisningar i bl.a. 28 § USAL och 16 kap. 7 § ML. När det gäller uppbörd av skatt enligt uppbördslagen finns ytterligare räntebestämmelser vid för sen betalning i form av kvarskatteavgift (27 § 3 mom. UBL) och respitränta (32 § UBL). När det gäller arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt finns bestämmelser om respitränta i 14 § USAL respektive 16 kap. 12 § ML. Bestämmelser om ränta vid betalningsanstånd finns för närvarande i 49 § 4 mom. UBL, 13 § USAL och 16 kap. 13 § ML. Förevarande paragraf, som reglerar kostnadsränta vid för sen betalning, ersätter till stora delar de nuvarande reglerna om dröjsmålsavgift och respitränta. Det kan här t.ex. vara fråga om att skatt visserligen redovisats i tid men inte betalats in eller sådana situationer som regleras i 4-7 §§. Vid för sen betalning tas hög kostnadsränta ut, vilket innebär att räntan beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procent- enheter. Till den del skatten inte överstiger 10 000 kr skall dock ränta beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan. Enligt 1 kap. 4 § första stycket skall vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gälla även avgift och avgiftsskyldig. Detsamma gäller i fråga om skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig att betala skattetillägget, avgiften eller räntan. Detta innebär att ränta kommer att tas ut även på särskilda avgifter som inte betalas i rätt tid. En avrundningsregel som skall tillämpas även vid ränteberäkning finns i 23 kap. 1 §. Kostnadsränta vid indrivning m.m. 9 § Låg kostnadsränta, alltså en räntesats som motsvarar basräntan, tas ut på skattebelopp som lämnats för indrivning. Att ett belopp anses ha lämnats för indrivning när det har registrerats i utsökningsregistret framgår av 2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken. Den låga kostnadsräntan skall också tas ut för skatt som omfattas av ett beslut som lämnats till kronofogdemyndigheten för verkställighet enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Ränta beräknas fr.o.m. dagen efter den då beslutet om skatten registrerades i utsökningsregistret. Påförande av kostnadsränta m.m. 10 § Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I första stycket anges när kostnadsräntan skall påföras den skattskyldige. Det skall ske varje månad. Bestämmelsen medför sålunda en beräkning av ränta på ränta. Att kostnadsränta inte skall beräknas efter den dag betalning skett eller skattefordringen preskriberats följer av andra stycket. Befrielse från kostnadsränta 11 § Paragrafen innehåller en bestämmelse som ger skattemyndigheten möjlighet att helt eller delvis befria den skattskyldige från skyldigheten att betala kostnadsränta. Paragrafen ersätter 27 § 4 mom., 27 a §, 32 a §, 49 § 5 mom. och 58 § 6 mom. UBL, 13 § femte stycket, 14 § sista stycket och 28 § sista stycket USAL samt 16 kap. 7 § fjärde stycket och 14 § ML. Motiven bakom bestämmelsen har utvecklats i avsnitt 13.3. Möjlighet finns alltså att i vissa fall efterge eller underlåta att påföra en kostnadsränta. Denna möjlighet avses främst gälla betalningsskyldiga som inte har löpande skatte- och avgiftsbetalningar och bör i första hand grundas på omständigheter som rör den betalningsskyldiges person. Som exempel på en sådan omständighet kan nämnas sjukdom och med sjukdom jämförbara förhållanden som medfört att betalningsskyldigheten inte kunnat fullgöras av den betalningsskyldige själv eller annan som han kunnat anlita. Det kan också vara fråga om något annat förhållande som den betalningsskyldige inte kunnat råda över. Det får då förutsättas att betalningsskyldigheten fullgörs så snart det förhållande som orsakat förseningen upphört. I en befrielsesituation kan det dessutom finnas anledning att väga in hur den skattskyldige tidigare skött sina betalningar. Det är emellertid omständigheterna i det enskilda fallet som bör avgöra om befrielse skall medges. Tidigare misskötsamhet utesluter därför inte befrielse vid exempelvis sjukdom eller olyckshändelse. Kostnadsränta bör inte heller tas ut om en betalning inte kunnat registreras på skattemyndighetens särskilda konto i rätt tid på grund av något förhållande som skattemyndigheten har ansvar för. Som befrielsegrund kan undantagsvis också betraktas det förhållandet att ett betalningsinstitut som anlitats för inbetalningen inte på normalt sätt kunnat överföra betalningen till skattemyndighetens konto, även om detta i och för sig bör ses som en fråga mellan den skattskyldige och betalningsinstitutet. Intäktsränta På inrådan av Lagrådet har bestämmelsen i 12 § i det remitterade förslaget flyttas fram till 15 § som därefter betecknas 14 §. Paragraferna 13, 14 , 16 och 17 i det remitterade förslaget betecknas 12, 13, 15 respektive 16. 12 § Paragrafen har ändrats efter lagrådsföredragningen. I första meningen finns bestämmelserna om när intäktsränta skall lämnas. Utgångspunkten för ränteberäkningen är, förutom vad som anges i paragrafen, också ställningen på skattekontot (jfr 2 § första stycket). I paragrafens andra mening anges utgångspunkten för ränteberäkningen i omprövnings- och överklagandefall. Undantag från bestämmelserna finns i 13 §. Bestämmelser om basräntan finns i 3 §. En avrundningsregel som blir tillämplig vid ränteberäkningen finns i 23 kap. 1 §. 13 § Första stycket innehåller två undantag från huvudregeln i 12 § när det gäller intäktsränta. Punkt 1 omfattar skatt som skall betalas tillbaka på grund av nedsättning enligt 11 kap. 13 § eller ett beslut om slutlig skatt. Med beslut om slutlig skatt i detta sammanhang avses såväl grundläggande beslut, som omprövningsbeslut och beslut av domstol. Punkt 2 tar sikte på förtida återbetalning av preliminär skatt. Kompletterande bestämmelser till första stycket finns i 16 §. I andra stycket finns ytterligare ett undantag från huvudregeln i 12 § som tar sikte på överskjutande ingående mervärdesskatt. I förhållande till det remitterade förslaget har endast redaktionella ändringar gjorts. 14 § I paragrafen anges att även intäktsräntan skall bestämmas med utgångspunkt i basräntan. Bestämmelsen ersätter tillsammans med 3, 13 och 14 §§ nuvarande regler om ö-skatteränta i 69 § 1 mom. UBL samt restitutionsränta i 69 § 2 mom. UBL, 24 § USAL och 16 kap. 15 § ML. I paragrafen anges också när intäktsräntan skall tillgodoföras den skatt- skyldige. Det skall ske månatligen. Bestämmelsen medför sålunda en beräkning av ränta på ränta. Ändrad ränteberäkning m.m. 15 § I paragrafen anges vad som skall gälla om ett beslut som legat till grund för ränteberäkningen ändras. Då skall ränteberäkningen göras om. Paragrafen ersätter bl.a. 27 § 3 mom. tredje stycket, 69 § 1 mom. femte stycket och 69 § 2 mom. UBL. Paragrafen blir tillämplig även om den skattskyldige har fått anstånd enligt 17 kap. 2 § och yrkandet om omprövning eller överklagandet har bifallits. Bestämmelserna ersätter i den delen 49 § 4 mom. tredje stycket UBL, 13 § fjärde stycket USAL och 16 kap. 13 § ML. 16 § Paragrafen innehåller bestämmelser som kompletterar 4, 5, 7 och 13 §§. De blir tillämpliga vid beräkning av både kostnadsränta och intäktsränta om den 12 februari är en lördag eller en söndag och vid beräkning av kostnadsränta om den 3 maj är en lördag eller en söndag. I dessa fall skall ränteberäkningen ske fr.o.m. närmast följande tisdag. I förhållande till det remitterade förslaget har hänvisningen till 8 § slopats. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts. 20 kap. Indrivning Begäran om indrivning 1 § Bestämmelser om indrivning finns för närvarande i bl.a. 59 § första stycket UBL, 28 a § första och andra meningarna USAL och 16 kap. 16 § första stycket ML. Förevarande paragraf ersätter nu nämnda bestämmelser. I första stycket anges huvudregeln om när en skattefordran skall lämnas för indrivning. När det gäller sådana sattskyldiga som är skyldiga att lämna skattedeklaration eller som utan att vara skyldiga att lämna sådan deklaration har F-skattsedel skall, enligt punkt 1, en skattefordran lämnas för indrivning först när den uppgår till minst 10 000 kr. I övriga fall skall en skattefordran lämnas för indrivning när den uppgår till minst 500 kr. Detta anges i punkt 2. I första stycket ges möjlighet att underlåta att begära indrivning om särskilda skäl talar mot en sådan begäran. Exempel på detta är det fallet att den skattskyldige har ansökt om anstånd med betalningen av skatten och skattemyndigheten ännu inte har hunnit besluta i anståndsfrågan, men det finns skäl som talar för att anstånd kan komma att medges. I andra stycket finns en regel som kompletterar första stycket. Den är tillämplig på skattskyldiga som avses i första stycket 1, när skatteford- ringen understiger 10 000 kr men uppgår till minst 500 kr. Om ett sådant belopp varit obetalt under en längre tid skall det lämnas för indrivning. Vad som menas med längre tid anges inte här. Avsikten är att föreskrift om detta skall kunna meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. En utgångspunkt bör dock vara att tiden i vart fall inte bör vara längre än sex månader. Beloppsgränserna avviker delvis från vad utredningen föreslagit. Skälen för de gränser som valts anges i avsnitt 14.2. 2 § I paragrafen, som saknar motsvarighet i utredningsförslaget, finns en regel som kompletterar 1 §. Den ger skattemyndigheten möjlighet att i ett par särskilt angivna fall, eller om det annars finns särskilda skäl, begära indrivning även om villkoren för indrivning enligt 1 § inte är uppfyllda (s.k. snabbrestföring). Som exempel på särskilda skäl att begära indrivning utan att förutsättningarna enligt 1 § är uppfyllda kan nämnas det fallet att en skattskyldig systematiskt utnyttjar beloppsgränserna för att skaffa sig kredit. Ett annat exempel är fall där det är fara i dröjsmål därför att den skattskyldige är i färd med att göra sina tillgångar oåtkomliga för exekution. 3 § I paragrafen finns en bestämmelse om att den skattskyldige skall uppmanas att betala en skattefordran innan den lämnas för indrivning. Skatte- myndigheten har emellertid möjlighet att begära indrivning utan att först sända ut en betalningsuppmaning om det finns särskilda skäl. De skäl som åsyftas är i huvudsak samma skäl som kan föranleda snabbrestföring enligt 2 §. 4 § I första stycket finns en hänvisning till bestämmelserna om indrivning i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. I andra stycket anges att vid indrivning får verkställighet enligt utsök- ningsbalken ske. Det innebär att verkställighet får ske utan föregående dom. Av bestämmelsen följer att överlämnandet av ett underskott på ett skattekonto för indrivning är att anse som exekutionstitel i fråga om det överlämnade beloppet. Motsvarande bestämmelser finns nu i 59 § andra stycket UBL, 28 a § USAL och 16 kap. 16 § andra stycket ML. 5 § I paragrafen hänvisas beträffande tidpunkten när ansökan om verkställighet skall anses gjord till bestämmelserna i 2 kap 30 § tredje stycket utsökningsbalken. Där föreskrivs att ansökan skall anses gjord när indrivningsuppdraget har förts in i exekutionsväsendets system för automatisk databehandling och uppgifterna är tillgängliga för kronofogdemyndigheten. Ansökningar om verkställighet i allmänt mål görs vanligen hos Riksskatteverket på medium för automatisk databehandling. När indrivning begärs enligt särskilda bestämmelser direkt hos en kronofogdemyndighet som är behörig att pröva frågan om utmätning, anses ansökan gjord när ansökningshandlingarna har kommit in till myndigheten. Den senare bestämmelsen har tillkommit med tanke på fall där saken är så brådskande att de vanliga rutinerna för överlämnande för indrivning inte kan användas. Tidpunkten är av betydelse bl.a. vid beräkningen av ränta och preskriptionstid. Ränta 6 § Genom bestämmelsen i första stycket klargörs att begäran om indrivning omfattar också den ränta som belöper på det belopp som skattemyn- digheten lämnat över för indrivning. I andra stycket anges att det är kronofogdemyndigheten som skall beräkna räntan på skattebeloppet för tiden efter det att beloppet har lämnats för indrivning. Av detta följer inte med nödvändighet att räntan beräknas i exekutionsväsendets ADB-system. En annan möjlighet är att den beräknas i skattekontosystemet och att uppgifterna överförs därifrån till kronofogdemyndigheten (jfr avsnitt 14.4). Av bestämmelsen följer dock att det är kronofogdemyndigheten som ansvarar för att beräkningen av ränta för tiden efter överlämnandet för indrivning är riktig. I tredje stycket finns en hänvisning till bestämmelserna i 19 kap. 2, 3, 9 och 10 §§ om hur räntan skall beräknas sedan skattefordringen har överlämnats för indrivning. Konkurs 7 § Paragrafen motsvarar bestämmelserna i 59 § tredje stycket UBL, 28 a § andra stycket USAL och 16 kap. 16 § fjärde stycket ML. 21 kap. Omprövning På grund av bestämmelserna i 1 kap. 4 första stycket gäller allt vad som sägs i detta kapitel om skatt och skattskyldig också avgift och avgifts- skyldig. Detsamma gäller i fråga om ränta, skattetillägg och försenings- avgift och den som är skyldig att betala räntan, skattetillägget eller avgifterna. Att begreppet arbetsgivaravgift också omfattar sådan särskild löneskatt och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster respektive 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift framgår av 1 kap. 3 §. I kapitlet har de frister för omprövning av ett beslut om arbetsgivarav- gifter och skatt som nu gäller enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare respektive uppbördslagen ersatts med de regler som gäller för omprövning av beslut om mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen. Beslut som kan omprövas 1 § Paragrafen innehåller lagens huvudregel om omprövning. Paragrafen ersätter 84 § förstaÄtredje styckena UBL, 50 § USAL samt 15 kap. 3 § första och andra styckena ML. I förhållande till mervärdesskattelagen är andra stycket nytt. Någon motsvarighet till 84 § fjärde stycket UBL behövs inte, eftersom det ytterligare belopp som skall betalas skall hanteras på samma sätt som annan skatt, dvs. registreras på skattekontot enligt 3 kap. 5 §. 2 § Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Genom paragrafen begränsas tillämpningsområdet för bestämmelserna i förevarande kapitel. När det gäller ändring av ett beslut rörande preliminär skatt på grund av att den skattskyldige har fått ändrade inkomstförhållanden krävs sålunda att ändringen skall avse belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller att det annars skall finnas särskilda skäl för ändring. Angående lokutionen ''betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden'' se kommentaren till 10 kap. 1 §. Om den skattskyldige inte är nöjd med ett beslut om ändring av preliminär skatt gäller däremot bestämmelserna om omprövning i förevarande kapitel. Bestämmelserna om omprövning gäller också i det fall ett beslut behöver ändras på grund av en felräkning eller något annat misstag. 3 § Första stycket innehåller ett förbud mot omprövning av förvaltnings- domstols avgörande. Det motsvarar 85 § UBL, 51 § andra stycket USAL och 15 kap. 3 § tredje stycket ML. I andra stycket finns ett undantag från första stycket för det fall att Regeringsrätten har ändrat rättstillämpningen i den aktuella frågan. Det ersätter 88 § UBL, 56 § USAL och 15 kap. 7 § ML. Omprövning på initiativ av den skattskyldige 4 § Paragrafen anger hur och när en begäran om omprövning skall göras hos skattemyndigheten. Paragrafen motsvarar 86 § första och andra styckena UBL, 52 § första och andra styckena USAL samt 15 kap. 4 § ML. Begreppet uppbördsår används inte i skattebetalningslagen. Den tidsfrist inom vilken omprövning får ske har i stället knutits an till det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. När det gäller sådan skatt som fastställs enligt bestämmelserna i taxeringslagen är beskattningsåret det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret eller, där räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår (brutet räkenskapsår), det räkenskapsår som gått ut närmast före taxerings- året. Detta innebär att den föreslagna omprövningsfristen kommer att överensstämma med den som gäller enligt 4 kap. 9 § TL. Detta gäller även för mervärdesskatt. När det gäller innehållen skatt och arbetsgivaravgifter motsvarar termen beskattningsår, såvitt gäller innehållen skatt, inkomståret och såvitt gäller arbetsgivaravgifter det kalenderår för vilket socialavgifter skall betalas, dvs. det år som nu betecknas utgiftsår (se även kommentarerna till 1 kap. 6 §). 5 § I paragrafen anges en kortare omprövningsfrist för vissa typer av beslut. Den ersätter 86 § tredje stycket UBL och 53 § USAL. Paragrafens tillämpningsområde har utsträckts till att gälla samtliga typer av anståndsbeslut. Den gäller sålunda också i fråga om beslut om anstånd med betalning av mervärdesskatt. I förhållande till utredningsförslaget har, efter påpekande av Riksskatteverket i remissvaret, en redaktionell ändring gjorts i punkten 4. Om den skattskyldige inom den tid som anges i 4 eller 5 § har gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart sändas över till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen. Detta framgår av 2 kap. 6 §. 6 § Paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande för det fall en begäran om omprövning inte är behörigen undertecknad. Den ersätter 87 § UBL, 54 § USAL och 15 kap. 6 § ML. 7 § Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om tidsfrist för omprövning av beslut om skattetillägg. Den motsvarar 55 § USAL och 18 kap. 7 § andra stycket första meningen ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skattetillägg i fråga om skatteavdrag. I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts. Omprövning på initiativ av skattemyndigheten 8 § I paragrafen anges tidsfristen för omprövning på initiativ av skattemyn- digheten. Den ersätter 89 § UBL, 57 § första och andra styckena USAL samt 15 kap. 8 § ML. Den föreslagna bestämmelsen är mer generös mot den skattskyldige än de nuvarande. Omprövning till den skattskyldiges fördel får ske utan tidsbegränsning så snart det av för skattemyndigheten tillgängligt material framgår att skattemyndigheten har meddelat ett felaktigt beskattningsbeslut för den skattskyldige. Bestämmelsen blir tillämplig bl.a. när - slutlig skatt har fastställts till ett för högt belopp, - tillgodoräknande enligt 11 kap. 16 § skett med ett för lågt belopp, - det finns annan felaktighet till den skattskyldiges nackdel i hans skattebesked, - det finns en felaktighet i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, - belopp som har räknats in i den skattskyldiges underlag för egenavgifter har ansetts inte utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst, - det föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut eller en allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod eller för någon annan skattskyldig, - ett belopp som har räknats in i underlaget för arbetsgivaravgifter har ansetts inte utgöra inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Med hänsyn till den nu aktuella bestämmelsens vida tillämpningsom- råde har det inte ansetts finns något behov i lagen av en särskild bestämmelse om tidsfrist för omprövning av beslut om skattetillägg motsvarande den som nu finns i fråga om avgiftstillägg i 57 § tredje stycket USAL. Förevarande paragraf skall alltså kunna tillämpas även när det gäller skattetillägg som har sin grund i en felaktig redovisning av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt. 9 § Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om tidsfrist för omprövning till den skattskyldiges nackdel. Den ersätter 90 § UBL, 58 § första och tredje styckena USAL samt 15 kap. 9 § ML. Någon motsvarighet till bestämmelsen i 58 § andra stycket USAL har inte tagits med, eftersom den berett skattemyndigheterna stora bekymmer. Detta illustreras av följande exempel. Enligt 5 § USAL kan arbetsgivare hos skattemyndigheten göra en fram- ställning om en jämkning av förmånsvärdet av bl.a. fri bil. Den ojämförligt vanligast förekommande jämkningsorsaken är ''omfattande tjänstekörning'', dvs. fall där arbetsgivaren som underlag för beräkning av såväl skatteavdrag som arbetsgivaravgifter får bestämma förmånsvärdet till endast 50 eller 70 % av fullt värde beroende på antalet beräknade körda mil i tjänsten. De flesta arbetsgivare som gör gällande att deras arbetstagares tjänstekörning kommer att uppgå till det antal mil som fordras för en jämkning av förmånsvärdet får begärd jämkning, eftersom skattemyn- digheterna vid denna tid har svårt att motbevisa deras påstående. Inte sällan kan emellertid skattemyndigheten mot slutet av året eller efter årets utgång vid en kontroll av körjournal, reseräkningar o.d. konstatera att stipulerat milantal inte alls uppnåtts. Detta medför att arbetstagaren beskattas för fullt förmånsvärde vid inkomsttaxeringen och att detta värde läggs till grund för beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Arbetstagaren får alltså en förmån som inte motsvaras av de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren betalat och dessutom i regel en kvarstående skatt. Trots att det i efterhand kan konstateras att de uppgifter om tjänstekör- ningen som arbetsgivaren lämnat visat sig vara felaktiga kan skatte- myndigheten enligt nuvarande bestämmelser i 58 § andra stycket USAL i regel inte ompröva sitt jämkningsbeslut. Det är endast i undantagsfall som skattemyndigheten kan visa ond tro hos arbetsgivaren vid tiden för dennes begäran om ett jämkat förmånsvärde. Efterbeskattning 10 § Paragrafen är en inledning till bestämmelserna om efterbeskattning. Den ersätter 91 § UBL, 59 § USAL och 15 kap. 10 § ML. 11 och 12 §§ I paragraferna anges när efterbeskattning får ske. De ersätter 92 § UBL, 60 och 61 §§ USAL samt 15 kap. 11 § ML. Någon direkt motsvarighet till bestämmelserna i 92 § 2 och 3 UBL har inte tagits med. Sådana brister i redovisningen av skatteavdrag avses falla inom tillämpningsområdet för 11 § 1. Detta innebär i sin tur att efterbeskattning får ske så snart arbetsgivaren inte i skattedeklarationen har redovisat den ersättning, ränta eller utdelning från vilken han är skyldig att göra skatteavdrag och inte heller det skatteavdrag han varit skyldig att göra. Det har sålunda i detta sammanhang ingen betydelse om arbetsgivaren har gjort skatteavdrag eller inte. I förhållande till utredningsförslaget har 12 § 2, efter påpekande från Riksskatteverket i remissvaret, slopats. Bestämmelsen fyller inte någon funktion eftersom det inte längre är avgörande för avgiftsskyldigheten att ersättningen hos mottagaren skall hänföras till inkomst av anställning. Det som nu, efter den s.k. F-skattereformen, är avgörande är att mottagaren av ersättningen har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt. 13 § I paragrafens två första stycken anges bl.a att en förutsättning för efterbe- skattning är att den avser belopp av någon betydelse. Föreskrifterna mot- svarar 93 § UBL, 62 § USAL och 15 kap. 12 § ML. Någon motsvarighet till bestämmelsen i 62 § andra stycket USAL har emellertid inte tagits med (se kommentaren till 9 §). Föreskriften i tredje stycket har i enlighet med Lagrådets yttrande, hämtats från lagrådsremissens förslag till 15 kap 10 §. Föreskriften innebär att ett beslut om efterbeskattning inte får avse enbart skattetillägg eller förseningsavgift utom när en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende skall rättas. Bestämmelsen motsvarar 18 kap. 12 § ML. Den har utvidgats till att gälla även skatteavdrag och arbetsgivaravgifter. Tidsfrist för efterbeskattning 14 § I paragrafen anges den tidsfrist inom vilken beslut om efterbeskattning skall meddelas. Den ersätter 94 § första stycket UBL, 63 § USAL och 15 kap. 13 § ML. När det gäller tidsfristen för efterbeskattning hänvisas till kommen- tarerna till 4 §. 15 § I första stycket anges en särskild tidsfrist för efterbeskattning i det fall när en ändring föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut eller en allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod eller för någon annan skattskyldig. Stycket ersätter 64 § första stycket USAL och 15 kap. 14 § första stycket ML. I förhållande till utredningsförslaget har en följdändring till ändringen i 12 § gjorts i första stycket (se kommentaren till 12 §). I andra stycket anges vad som skall gälla om en skattskyldig beviljats anstånd med skattebetalningen. Bestämmelsen ersätter 94 § tredje stycket UBL. 16 § Paragrafen anger en särskild tidsfrist för efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i omprövningsärende eller mål om betalning eller återbetalning av skatt. Paragrafen ersätter 64 § andra stycket USAL och 15 kap. 14 § andra stycket ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skatteavdrag. I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts. 17 § I paragrafen anges vad som gäller om den skattskyldige har avlidit. Den ersätter 94 § fjärde stycket UBL, 64 § tredje stycket USAL och 15 kap. 15 § ML. 18 § Paragrafen anger ett undantag från den normala tidsfristen när det gäller efterbeskattning i samband med brott enligt skattebrottslagen. Paragrafen ersätter 65 § första och andra styckena USAL samt 15 kap. 16 § första och andra styckena ML. Bestämmelserna har utvidgats till att gälla även skatteavdrag. 19 § I paragrafen anges den tidsfrist som gäller för efterbeskattning i samband med brott enligt skattebrottslagen. Paragrafen ersätter 65 § tredje och fjärde styckena USAL samt 15 kap. 16 § tredje stycket och 17 § ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skatteavdrag. 20 § Genom paragrafen utvidgas tillämpningsområdet för 18 och 19 §§ till att gälla även när en juridisk person företräds av någon mot vilken det har företagits sådan åtgärd som avses i nämnda paragrafer. Den ersätter 66 § USAL och 15 kap. 18 § ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skatteavdrag. 22 kap. Överklagande I kapitlet har de frister för överklagande av ett beslut om arbets- givaravgifter och skatt som nu gäller enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare respektive uppbördslagen ersatts med de regler som gäller för överklagande av beslut om mervärdesskatt enligt mervärdesskattelagen. Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut 1 § Paragrafen motsvarar 2 § i utredningens förslag. I paragrafen anges att andra beslut än de som anges i 2 § får överklagas och var dessa beslut skall överklagas. I paragrafen anges också vilka som har rätt att överklaga ett beslut enligt lagen och hur överklagandet av ett beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter skall ske. Den ersätter 96 § UBL och 68 § USAL samt i vissa delar 20 kap. 1 § ML. Bestämmelserna innebär bl.a. att beslut som fattats av Riksskatteverket och som får överklagas skall överklagas hos länsrätten. Ett sådant överklagande skall enligt 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings- domstolar göras hos Länsrätten i Stockholms län. Vad gäller befrielseärenden enligt 13 kap. 1 § skall dock överklagande ske hos regeringen. Ett antal av de beslut som skattemyndigheten tidigare fattade enligt mervärdesskattelagen kommer nu att beslutas med stöd av skatte- betalningslagen. Det gäller exempelvis beslut om s.k. enmansredovisning (nuvarande 6 kap. 2 § ML), redovisningsperiod (nuvarande 14 kap. 8 § ML) samt godkännande av representant för utländsk företagare och säkerhet i sådana fall (nuvarande 22 kap. 6 § ML). Dessa beslut överklagades tidigare hos Riksskatteverket. Genom den nya lydelsen av 20 kap. 1 § ML och 22 kap. 2 § skattebetalningslagen kommer de nu att överklagas hos länsrätten. I skattebetalningslagen kommer huvudregeln för redovisning av flera verksamheter vara att den skall ske gemensamt. Beslut rörande detta överklagas i dag hos Riksskatteverket (nuvarande 13 kap. 2 § ML). Beslut om hur redovisning skall göras kommer i fortsättningen att överklagas till länsrätten. Detsamma gäller beslut om uppdelning av inbetalning av skatt (nuvarande 16 kap. 2 § ML) som i dag överklagas till Riksskatteverket. I skattebetalningslagen behandlas denna fråga som en fråga om anstånd och anståndsbeslut överklagas hos länsrätten. Att ett överklagande skall vara skriftligt framgår av 3 § förvalt- ningsprocesslagen (1971:291). I förhållande till utredningsförslaget har en redaktionell ändring gjorts. Beslut som inte får överklagas 2 § Paragrafen motsvarar 1 § i utredningens förslag. I paragrafen anges vilka beslut som inte får överklagas. Den gäller i fråga om beslut om befrielse från skyldigheten att göra skatteavdrag enligt 5 kap. 11 § första stycket, skatterevision enligt 14 kap. 7 §, anstånd enligt 17 kap. 6 § med betalning av skatt och föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2 §. Paragrafen ersätter 97 § och 99 § 2 mom. UBL, 69 § USAL samt 20 kap. 3 § ML. I förhållande till utredningsförslaget har en redaktionell ändring gjorts. Den skattskyldiges överklagande 3 § Paragrafen innehåller huvudregeln om inom vilken tid ett överklagande skall ske. Den ersätter 98 § första och fjärde styckena UBL, 70 § första och fjärde styckena USAL samt 20 kap. 4 § första och andra styckena ML. När det gäller tidsfristen för överklagande hänvisas till kommentarerna till 21 kap. 5 §. 4 § Paragrafen innehåller en bestämmelse om vissa undantag från den tidsfrist för överklagande som gäller enligt 3 §. Den ersätter 98 § andra stycket UBL och 70 § andra stycket USAL. I förhållande till utredningsförslaget har, efter påpekande av Riksskatteverket i remissvaret, en redaktionell ändring gjorts i punkten 4. 5 § Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om överklagande av skattetillägg. Den ersätter 71 § USAL och 18 kap. 7 § andra stycket första meningen ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även skattetillägg på grund av felaktig redovisning av skatteavdrag. Förfarandet vid överklagande 6 § Första stycket innehåller en hänvisning till de förfaranderegler som gäller vid överklagande enligt taxeringslagen. Bestämmelsen ersätter 99 § 1 mom. UBL, 72 § första stycket USAL samt 20 kap. 5–7 §§ ML. Andra stycket innehåller också en hänvisning till taxeringslagen. I detta fall gäller det överklagande av debiteringsbeslut till följd av taxeringsbe- slut. Bestämmelsen motsvarar 98 § tredje stycket UBL. Riksskatteverkets överklagande 7 § Paragrafen reglerar de tidsfrister som gäller för överklagande av Riksskatteverket. Den ersätter 100 § första och andra styckena UBL, 73 § USAL samt 20 kap. 8 § första och andra styckena ML. 8 § Paragrafen innehåller en särskild bestämmelse om talan om skattetillägg. Den ersätter 75 § USAL och 20 kap. 8 § tredje stycket ML. Bestämmelsen har utvidgats till att gälla även beslut om skattetillägg som har sin grund i ett felaktigt skatteavdrag och förseningsavgift. 9 § Första stycket innehåller en bestämmelse om att Riksskatteverket får hos länsrätten framställa yrkande om arbetsgivares skyldighet att betala skatteavdrag. Detsamma gäller i fråga om arbetsgivares skyldighet att betala arbetsgivaravgifter och skattskyldigs skyldighet att betala mervärdesskatt. Den ersätter 74 § första stycket USAL. När det gäller mervärdesskatt är bestämmelsen ny. Första stycket är avsett att tillämpas om skattemyndigheten inte har fattat något beslut om betalningsskyldighet. Andra stycket innehåller vissa förfaranderegler när det gäller skattetill- lägg. De ersätter 44 § andra stycket USAL. Någon motsvarighet till bestämmelsen i 44 § första stycket USAL har inte ansetts vara nödvändig och har därför inte tagits med i skattebetalningslagen. Någon ändring i sak är inte åsyftad. Lagrådet har ifrågasatt om det är en lämplig ordning att låta sådana framställningar som anges i paragrafen göras hos länsrätten. Enligt Lagrådet bör ett annat system övervägas för de fall då en skattemyndighet har underlåtit att fatta beslut om skattskyldighet. Enligt regeringens mening är det svårt att se någon ordning som skulle tillgodose de praktiska behoven bättre än den som föreslagits i lagråds- remissen. Att låta Riksskatteverket besluta som första instans skulle gå stick i stäv med strävandena att renodla verkets roll som centralmyndighet, utan löpande operativa arbetsuppgifter. Regeringen vidhåller därför sitt förslag. Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut 10 § I paragrafen anges vilka beslut meddelade av länsrätten som inte får överklagas. Den gäller beslut enligt 9 kap. 3 § om hur kostnader skall beräknas vid skatteavdrag och redovisning av arbetsgivaravgifter samt beslut om redovisning av arbetsgivaravgifter i särskild ordning enligt 10 kap. 12 §. Paragrafen ersätter 76 § första stycket USAL. Till skillnad från vad som nu gäller skall länsrättens beslut i fråga om anstånd med att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 24 § första stycket få överklagas. Det skall emellertid i ett sådant fall krävas prövningstillstånd av kammarrätten (se 11 § och kommentaren till den paragrafen). Redan i dag gäller att överklagande av länsrättens beslut om anstånd med att lämna mervärdesskattedeklaration får prövas av kammarrätten endast efter prövningstillstånd. I förhållande till utredningens förslag har en redaktionell ändring gjorts. 11 § Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. En smärre redaktionell ändring har dock gjorts. I paragrafen finns bestämmelser om att vissa beslut fattade av länsrätten får prövas av kammarrätten endast efter prövningstillstånd. Paragrafen ersätter 102 § UBL, 76 § andra stycket USAL och 20 kap. 9 § andra stycket ML. Regleringen har utvidgats till att avse samtliga beslut som anges i 4 § utom sådana som inte får överklagas enligt 10 §. Den gäller dessutom beslut i fråga om befrielse från skattetillägg, förseningsavgift eller ränta och överföring av skatt till en annan stat. 12 § I paragrafen finns en särskild bestämmelse om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter. Den motsvarar 101 § andra stycket UBL. 13 § Första stycket innehåller en hänvisning till förfarandebestämmelserna i taxeringslagen för överklagande av länsrättens och kammmarrättens beslut enligt denna lag. Den ersätter 101 § första stycket UBL, 77 § USAL och 20 kap. 9 § första stycket ML. De angivna bestämmelserna i taxeringslagen gäller för alla som omfattas av begreppet skattskyldig enligt skattebetalningslagen. De gäller sålunda även för bl.a. arbetsgivare. 23 kap. Övriga bestämmelser Avrundning 1 § Paragrafen innehåller en avrundningsregel. Den gäller, på grund av 1 kap. 4 § första stycket, inte bara skatt utan också avgifter, ränta och särskilda avgifter. Paragrafen motsvarar såvitt avser skatt, avgift och ränta 22 § UBL, skatteavdrag 39 § 1 a mom. fjärde stycket och 3 mom. andra meningen UBL samt såvitt avser arbetsgivaravgifter 8 § andra meningen USAL och hänvisningen till denna paragraf i 31 § samma lag. När det gäller mervärdesskatt ersätter paragrafen 22 kap. 2 § ML. Paragrafen avses gälla också vid beräkning av skattereduktion enligt 11 kap. 11 §. Vite 2 § Paragrafen innehåller bestämmelser om vite. Den ersätter 83 § UBL, 27 § tredje stycket USAL samt vissa delar av 14 kap. 16 och 27 §§, 17 kap. 2 § andra stycket och 6 § första stycket samt 22 kap. 8 § ML. I förhållande till utredningsförslaget har i första stycket av redaktionella skäl och i förtydligande syfte lagts till orden “ett landsting” (jfr 5 kap. 4 §). Tillägget är dock inte nödvändigt eftersom det genom bestämmelsen i 1 kap. 3 § framgår att termer och uttryck som används i lagen har samma innebörd som i bl.a. mervärdesskattelagen. I 1 kap. 16 § den lagen anges att med kommun förstås kommun och landsting enligt kommunallagen (1991:900). Representant för enkelt bolag eller partrederi 3 § I första stycket finns bestämmelser om en representant för enkelt bolag eller partrederi. Syftet med bestämmelserna är att underlätta redovisningen och betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som kan hänföras till sådan verksamhet som bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett partrederi. Paragrafen ersätter 6 kap. 2 § andra meningen ML. Tillämpningsområdet har emellertid utvidgats till att avse även avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Bestämmelsen i första stycket är inte avsedd att ändra skyldigheten att redovisa och betala den aktuella skatten i de fall representanten inte fullgör sina åtaganden. Om den som delägarna har valt som representant inte redovisar eller betalar in redovisade belopp skall skattemyndigheten, som i dag när någon representant inte har valts, ha möjlighet att kräva att de andra delägarna redovisar och betalar sina delar av skatten. Dessa skall också vara betalningsskyldiga för eventuella förseningsavgifter eller skattetillägg som påförs på grund av en för sen resp. oriktig redovisning. Detta anges i andra stycket. I förhållande till utredningens förslag har bestämmelsen i första stycket utvidgats till att gälla även skattebetalningen. Denna utvidgning är också grund för andra stycket som saknar motsvarighet i utredningsförslaget. Representant för utländsk företagare 4 § I paragrafen anges att en utländsk företagare som är mervärdesskattskyldig skall företrädas av en av skattemyndigheten godkänd representant här i landet. Paragrafen motsvarar 22 kap. 6 § ML. Behörighet att lämna uppgift 5 § I paragrafen finns en hänvisning till bestämmelserna i 4 kap. 2 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter om vem som är behörig företrädare för olika rättssubjekt. Paragrafen ersätter 14 kap. 18 § ML. 6 § I paragrafen finns bestämmelser om behörighet att lämna uppgift. Paragrafen motsvarar 22 kap. 7 § ML men har utsträckts till att gälla generellt vid tillämpningen av skattebetalningslagen. Verkställighet 7 § I paragrafen anges att en begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut om skatt eller av ett taxeringsbeslut inte inverkar på skyldigheten att betala den skatt som beslutet gäller. Motsvarande bestämmelser finns nu i 103 § första stycket UBL, 78 § första stycket USAL och 16 kap. 16 § tredje stycket ML. 8 § Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighet av beslut som fattats med stöd av lagen. Den ersätter 103 § andra stycket UBL och 78 § tredje stycket USAL. Gallring 9 § I paragrafen anges genom en hänvisning till 4 kap. 13 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter hur länge handlingar som avlämnats eller tillhandahållits enligt lagen skall förvaras. Paragrafen ersätter 73 § andra stycket UBL och 17 kap. 1 § andra stycket ML. I förhållande till den sist nämnda bestämmelsen har förvaringstiden ändrats. Ikraftträdande Den föreslagna lagstiftningen avses träda i kraft den 1 november 1997. Den nya lagen skall enligt huvudregeln gälla i fråga om skatt på grund av 1999 och senare års taxeringar. Detta framgår av punkt 1 c. I punkterna 1 a och 1 b finns undantag från huvudregeln. När det gäller F-skatt och särskild A-skatt skall den nya lagen tillämpas redan på skatt som avser inkomståret 1998. Detta anges i punkt 1 a. När det gäller skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som skall redovisas i en skattedeklaration skall den nya lagen tillämpas första gången på skatt som avser redovisningsperioden januari 1998. Detta anges i punkt 1 b. Punkt 2 har införts på inrådan av Lagrådet. Av bestämmelsen framgår att en F-skattsedel för inkomståret 1998 automatiskt kan utfärdas för den som vid utgången av år 1997 har en F-skattesedel enligt uppbördslagen. Vid debiteringen av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998 kan bestämmelserna om en schablondebitering i 6 kap. 1 och 2 §§ den nya lagen inte tillämpas fullt ut. Det behövs en särskild övergångsregel som anger vilken skatt som beräkningen skall grundas på. En sådan regel har tagits in i punkt 3. En särskild övergångsregel behövs också för det fallet att en skattskyl- dig, som har en skatteskuld debiterad enligt bestämmelserna i uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen, har rätt till en återbetalning av skatt enligt be- stämmelserna i 18 kap. 1Ä4 §§ den nya lagen. Då har den skattskyldige rätt att få tillbaka bara vad som överstiger skulden inklusive ränta och avgift som är hänförlig till skulden. Detta anges i punkt 4. När den nya lagen träder i kraft upphör de lagar som den nya lagstiftningen är avsedd att ersätta att gälla. Uppbördslagen skall emellertid fortfarande tillämpas i fråga om skatt, inklusive arbetsgivaransvar och ställföreträdaransvar, avseende 1998 och tidigare års taxeringar och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall tillämpas i fråga om avgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år. Detta anges i punkt 5. Efter föredragningen i Lagrådet har punkten förtydligats genom att det uttryckligen anges att uppbördslagens bestämmelser även gäller kvarstående och tillkommande skatt avseende 1998 eller tidiare års taxeringar. Undantag från bestämmelserna i punkt 5 finns i punkterna 7 och 8. När det gäller skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa skall bestämmelser om särskild skattetabell motsvarande dem som nu finns i 4 § 2 mom. UBL gälla till utgången av 1998. Detta framgår av punkt 6. I förhållande till lagrådsremissens förslag har bestämmelsen om skatteavdrag från kontant arbetsmarknadsstöd slopats med hänsyn till det förslag som lagts fram i prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshets- försäkring. Arbetsgivarnas medverkan vid uppbörden av kvarstående skatt sker sista gången i fråga om kvarstående skatt på grund av 1996 års taxering. Detta anges i punkt 7. Kvarstånde skatt enligt 1997 och 1998 års taxeringar skall betalas av den skattskyldige själv enligt bestämmelserna om sådana inbetalningar i uppbördslagen. Om någon har rätt till återbetalning av skatt eller avgift enligt uppbördslagen eller lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare efter det att den nya lagen har trätt i kraft skall återbetalningen kunna begränsas även på grund av en skatteskuld enligt den nya lagen. Bestämmelser om detta finns i punkt 8. I punkt 9 föreskrivs att de nya bestämmelserna om företrädaransvar i 12 kap. skall gälla även i fråga om tidigare uppkomna fordringar som omfattas av ställföreträdaransvar enligt uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen om mervärdeskatt och mervärdesskattelagen. Äldre bestämmmelser skall dock gälla för mål som anhängiggjorts före utgången av 1997. I punkt 10 anges att reglerna i 14 kap. 3–7 §§ i den nya lagen skall tillämpas även i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen om mervärde- skatt och mervärdesskattelagen. Föreskriften innebär att de nya bestämmelserna om tredjemansrevision m.m. skall tillämpas från ikraftträdandet även i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt de nämnda lagarna. 30.2 Förslaget till lag om dröjsmålsavgift Den nya lagen ersätter 58 § UBL som inte har någon motsvarighet i skattebetalningslagen. Någon ändring i sak av bestämmelserna om dröjs- målsavgift föreslås inte. Den nya lagen blir tillämplig de fall där det hittills har hänvisats till uppbördslagens föreskrifter om dröjsmålsavgift. På inrådan av Lagrådet anges det uttryckligen i 1 § att lagen gäller även tull. I 7 § har till följd av detta gjorts ett motsvarande tillägg. I den paragrafen har också, i förhållande till utredningens förslag, gjorts en redaktionell ändring. 30.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 11 kap. 2 § Ändringarna i första stycket föranleds av att uppbördslagen har ersatts av skattebetalningslagen och att skyldigheten att betala preliminär A-skatt ersatts av en skyldighet att vidkännas skatteavdrag för betalning av den preliminära skatten. Tillägget i första stycket s föranleds av att vid utbetalning av ersättning från en semesterkassa skall arbetsgivaravgifter betalas även om mottagaren har F-skatt. Ändringen har motiverats i avsnitt 21.2. Se även 5 kap. 6 § skattebetalningslagen. I prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring föreslås också vissa ändringar i denna paragraf. 6 § Pensionsgrundande inkomst utgörs av summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån denna summa överstiger det vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet. Vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten bortses från nu nämnda inkomster i den mån summan av dem överstiger 7,5 förhöjda basbelelopp. I förevarande paragraf första och andra styckena regleras beräkningen av pensionspoäng för sådan inkomst. Den ändring som nu görs i första stycket innebär att i den mån den pensionsgrundande inkomsten kommer från inkomst av annat förvärvsarbete skall pensionspoäng tillgodoräknas endst för den andel av inkomsten för vilken tilläggspensionsavgift är betald. Vid andelsberäkningen skall inkomster som sjukpenning, rehabiliteringspenning m.m. undantas. Samma procentuella andel skatter och avgifter som har betalats på hela inkomsten oavsett hur hög denna har varit, skall användas vid tillgodoräknande av pensionspoäng på den pensionsgrundande inkomsten. Har exempelvis en försäkrad haft en inkomst av annat förvärvsarbete motsvarande sju förhöjda basbelopp och slutligt bara betalat 50 % av de skatter och avgifter som skulle ha betalats, får denne endast tillgodoräknas pensionspoäng på 50 % av den inkomsten, dvs. den försäkrade får samma pensionspoäng som den som haft en inkomst motsvarande tre och ett halvt förhöjda basbelopp och betalat alla sina skatter och avgifter. Andelsberäkningen görs således före det att det första basbeloppet räknas bort. Förutom det förhållandet att någon pensionsgrundande inkomst inte beräknas om summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete inte överstiger ett förhöjt basbelopp har ytterligare en spärregel införts. Denna spärregel innebär att även om pensionsgrundande inkomst beräknats och det vid den senaste tidpunkten för betalning av tilläggspensionsavgift framkommer att den betalda delen av avgiften är så låg att andelen av den pensionsgrundande inkomsten av annat förvärvsarbete sammanräknad med inkomst av anställning inte "når upp" till ett förhöjt basbelopp skall inte någon pensionspoäng tillgodoräknas. I första stycket har vidare den s.k. tvåårsregeln tagits bort. Denna regel innebar att den försäkrade utan hinder av att någon avgiftsbetalning inte skett skulle tillgodoräknas pensionspoäng för de båda år som föregått det år då pension skulle börja utges. I de fall tilläggspension har börjat betalas ut och det senare, vid avstämningstidpunkten, framkommer att den försäkrade inte betalat sina skatter och avgifter året eller de två åren före det då denne börjat uppbära pension kan sådan tilläggspensionen med stöd av 20 kap. 4 § räknas om och det som betalats ut för mycket återkrävas. I första stycket anges slutligen att pensionspoäng alltid skall tillgodoräknas för pensionsgrundande inkomst som kommer från inkomst som sjukpenning, rehabiliteringspenning m.m. Anledningen härtill är att den försäkrade inte betalar någon tilläggspensionsavgift på denna typ av inkomst. För att den som tar ut pension under år 1998 eller under år 1999 alltjämt skall få tillgodoräknas pensionspoäng för båda åren 1996 och 1997 eller endast för året 1997, även om han inte till fullo erlagt sina tilläggspensions- avgifter, stadgas i övergångsbestämmelsen att lagrummet alltjämt skall tillämpas i den äldre lydelsen när det gäller pensionspoäng och avgift för år 1996 och 1997. 6 a § I paragrafen har ett tillägg gjorts som innebär att om den försäkrade brister i betalningen och därigenom inte tillgodoräknas pensionspoäng skall denne inte heller få något vårdår. En sådan situation kan uppstå om den försäkrade betalar endast en sådan liten del av tilläggspensionsavgiften att den pensionsgrundande inkomsten understiger ett förhöjt basbelopp. 12 kap. 2 § Ändringen i första stycket föranleds av att andra stycket har tagits bort. Det borttagna andra stycket innebar att delningstalet skulle höjas om inte pensionspoäng tillgodoräknades på grund av att tilläggspensions- avgiften inte till fullo betalats. Detta har slopats för att det i det nya systemet skall råda likhet mellan den som har låg inkomst och som betalar t.ex. en tredjedel av sin tilläggspensionsavgift och då inte får pensionspoäng och den som har hög inkomst och som betalar samma andel av sin tilläggspensionsavgift och då tillgodoräknas pensionspoäng. 20 kap. 2 § Femte stycket har slopats med hänsyn till att förhandsbeskedsinstitutet i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare inte fått någon mot- svarighet i skattebetalningslagen. Ändringarna i sjätte stycket föranleds av den ändrade terminologin, dvs. att “F-skattesedel” har ersatts med “F-skattsedel”. 4 § I första stycket har i sista meningen stadgandet om eftergift tagits bort. Detta stadgande har i stället införts i ett nytt tredje stycke. Ändringen är endast redaktionell och någon ändring i sak är inte avsedd. Ett nytt andra stycke har införts. I detta stycke anges att försäkringskassan skall besluta om återbetalning av för mycket utbetald tilläggspension om pensionspoäng ändras på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning. I det nya tredje stycket har stadgandet om eftergift införts. Eftergiften avser krav på återbetalning såväl enligt första som andra stycket. I det tidigare andra stycket som nu blivit ett fjärde stycke har tillagts att försäkringskassan får göra avräkning vad gäller för mycket utbetald tilläggspension. Eftersom det inte längre är aktuellt att återkräva tilläggspensionsavgift som inte har betalats vid avstämningstidpunkten har också i det nya fjärde stycket meningen om avdrag för obetald avgift tagits bort. I övergångsbestämmelsen stadgas att föreskriften om avdrag på till- läggspensionen alltjämt gäller i sin äldre lydelse när det gäller pensions- poäng och avgift för år 1996 och 1997. 30.4 Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) 1 § Ändringen föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersätts av skattebetalningslagen och att termen avgiftstillägg utmönstras och ersätts av det enhetliga begreppet skattetillägg i den nya la- gen. 6 § Ändringen i första stycket har sin grund i att straffansvaret för underlåtenhet att betala in skatt som innehållits för annan slopas, se avsnitt 24.1. Avkriminaliseringen rör inte bara skatt enligt skattebetalningslagen utan även betalning av skatteavdrag enligt lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Straffansvaret för underlåtenheten att fullgöra föreskriven skyldighet att innehålla skatt för annan, dvs. göra skatteavdrag, har behållits. Som brottsrubricering har valts skatteavdragsbrott. Straffvärdet är oförändrat varför straffskalan, fängelse i högst ett år behålls. Det kan ifrågasättas om inte den straffbara gärningen att inte göra före- skrivet skatteavdrag skulle kunna inordnas i 7 § och liksom övriga i den paragrafen angivna brott betecknas som skatteredovisningsbrott. Emellertid skiljer sig skatteavdragsbrottet Ä på samma sätt som även det nuvarande betalningsbrottet Ä från redovisningsbrotten. Med hänsyn härtill och till att 7 § inte bör göras mindre överskådlig har straffbestämmelsen om underlåtenhet att göra skatteavdrag behållits i en särskild paragraf. 30.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift 13 § Första stycket innehöll ursprungligen en hänvisning till uppbördslagens be- stämmelser om indrivning, avkortning och avskrivning. Genom ändring i lagen om felparkeringsavgift redan innan den trätt i kraft (se SFS 1976:1124) infördes en mer generell hänvisning till reglerna i uppbördslagen. Samtidigt bemyndigades regeringen att meddela föreskrifter om avvikelser från uppbördslagens regler om avkortning, avskrivning och förfarandet i administrativt hänseende. Detta har regeringen gjort. Den nuvarande hänvisningen till uppbördslagen har därför i praktiken betydelse endast när det gäller indrivning. Sådana bestämmelser bör, för att man skall få en så tydlig lagstiftning som möjligt, finnas i samma lag som de materiella reglerna. Med hänsyn till detta har de nuvarande bestämmelserna i första stycket slopats. I de nya andra och tredje styckena har tagits in de ytterligare föreskrifter om indrivning och verkställighet som behövs. De motsvarar i dessa hän- seenden uppbördslagens nuvarande bestämmelser. I förhållande till utredningens förslag har i tredje stycket en redationell ändring gjorts. 30.6 Förslaget till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792) 9 a § Bestämmelsen, som är ny, ersätter 39 § 4 mom. UBL, se författnings- kommentarerna till 1 kap. 6 § skattebetalningslagen. Genom hänvisningen till föreskrifterna om befrielse från betalnings- skyldighet i skattebetalningslagen har tillämpningsområdet för möjligheterna till befrielse utvidgats och gjorts enhetligt. Att rekvisitet särskilda skäl i nuvarande reglering i uppbördslagen ersatts av skattebetalningslagens krav på synnerliga skäl markerar att befrielse skall komma i fråga endast i undantagsfall. 30.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter 2 § Ändringen föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av skattebetalningslagen och att i den nya lagen den form av särskild avgift som avgiftstillägget utgör betecknas skattetillägg. 20 § Mål om betalningssäkring skall i första hand prövas av den länsrätt som är behörig i fråga om gäldenärens taxering till skatt enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för det år då framställning om betalningssäkring görs. Ändringen i första stycket innebär att avgörandet i stället knyts till var gäldenären hade sin hemortskommun den 1 november året före det kalenderår då framställning om betalningssäkring görs. Vid bestämmande av hemortskommun gäller bestämmelserna i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i tillämpliga delar. Finns inte behörig domstol enligt vad som nu har sagts, prövas målet av länsrätten i det län där verkställigheten kan äga rum. Ändringen avser att underlätta tillämpningen av forumreglerna och motiveras närmare i avsnitt 27.6. 30.8 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken 7 kap. 15 § Ändringarna föranleds av att arbetsgivarnas medverkan vid betalning av kvarstående skatt har slopats, se avsnitt 15.1. 30.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. 1 § Ändringen är föranledd av att en ny rättshjälpslag träder i kraft den 1 december 1997. 3 § I ett nytt tredje stycke föreskrivs att preskriptionstiden för fordringar som har påförts enligt skattebetalningslagen är fen år från utgången av det kalenderår då fordringen överlämnades för indrivning. Om indriv- ningsuppdraget återtas upphör beräkningen av preskriptionstid. Ett skäl till att indrivningsuppdraget återtas helt eller delvis kan vara att anstånd har medgetts med betalningen. Ändringen i andra stycket är föranledd av att uppbördslagen (1953:272) upphör att gälla samtidigt som skattebetalningslagen träder i kraft. En följdändring har gjorts i första stycket. 4 § I andra stycket, som är nytt, anges att föreskrifterna i första stycket inte gäller i fråga om fordringar som har påförts enligt skattebetalningslagen. Medges anstånd helt eller delvis med betalningen av obetald skatt i skat- tekontosystemet, återtas indrivningsuppdraget i motsvarande mån. Av 3 § följer att beräkningen av preskriptionstid då upphör, varför den särskilda spärregeln för anståndsfallen inte behövs när det gäller fordringar som har påförts enligt skattebetalningslagen. Om något belopp är obetalt vid anståndstidens utgång kan det leda till att det på nytt uppkommer ett underskott som lämnas för indrivning. Ny preskriptionstid skall då beräknas från tidpunkten för överlämnandet. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelsen Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om preskription av fordringar som har påförts enligt andra författningar än skattebetalningslagen. Beträffande skälen för detta hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnittt 17.2. Fordringar som har påförts enligt uppbördslagen, lagen (1968:430) om mervärdesskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen (1994:200) preskriberas alltså enligt äldre bestämmelser. Det gäller även om de överlämnas för indrivning efter det att skattebetalningslagen trätt i kraft. Övergångsbestämmelsen vad gäller uppbördslagen är enbart föranledd av att denna lag nämns i 3 § andra stycket sista meningen, som nu upphävs. I övrigt krävs inga övergångsbestämmelser till ändringarna i 3 och 4 §§, eftersom nuvarande bestämmelser kommer att finnas kvar vid sidan av de bestämmelser som nu införs vad gäller fordringar enligt skattebetalningslagen. Ändringen i 1 § skall träda i kraft samtidigt som den nya rättshjälpslagen, dvs. den 1 december 1997. Även här behövs det en övergångsbestämmelse, eftersom det även senare kan komma att påföras fordringar enligt den äldre lagen. 30.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter 2 kap. 6 § Ändringen i andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag till utformning av 10 kap. 26 § skattebetalningslagen. Ändringen innebär att deklarationer, efter medgivande av Riksskatteverket eller skatte- myndighet som verket bestämmer, också kan lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Se vidare kommentaren till 10 kap. 26 § skatte- betalningslagen Möjlighet att lämna deklarationer i form av ett elektroniskt dokument införs inte nu i fråga om deklarationer som skall ges in till Jordbruksverket eller Fiskeriverket. 3 kap. 5 § Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag till utformning av 14 kap. 4 § skattebetalningslagen. Ändringen i första stycket innebär bl.a. att kontrolluppgifter kan avse annan persons beskattning än den som den förelagde ingått rättshandlingen med. Föreläggandet får avse uppgift som har betydelse för beskattning enligt lagen. I detta ligger bl.a. att före- läggandet kan avse uppgift om sådan återbetalning som kan ske med stöd av 5 kap. 6-7 §§. Kompensation enligt lagen (1994:40) om tillfällig kompensation för viss energiskatt faller dock utanför tillämpningsområdet för bestämmelsen. Ansökan om sådan kompensation skulle göras före ut- gången av september 1995 och lagen har därför numera begränsat intresse. Punkt 2 av övergångsbestämmelserna innehåller en föreskrift som gör det möjligt att förelägga om kontrolluppgift i fråga om sådan kompensation. Det tidigare tredje stycket upphävs eftersom regler om tredjemans- revision föreslås införda i 7 §. 7 § Av paragrafens första stycke framgår att skatterevision får företas både för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt och för kontroll av den löpande redovisningsperiodens räkenskaper och övriga handlingar. I andra stycket har intagits bestämmelser om tredjemansrevision. Bestämmelsen har utformats i enlighet med förslaget till lydelse av 3 kap. 8 § TL. I fråga om återbetalning enligt 5 kap. 6 och 7 §§ samt kompensation enligt lagen (1994:40) om tillfällig kompensation för viss energiskatt får ändringen samma konsekvenser som förslaget till ändring av 5 § om kontrolluppgift, se kommentaren till 5 § och övergångsbestämmelsen. Tredje stycket rör kontroll av ansökan enligt lagen om tillfällig kompensation för viss energiskatt. Bestämmelsen kan upphävas på grund av att lagen inte längre är aktuell, se vidare kommentaren till andra stycket och 5 §. 8 § Paragrafen har utformats i enlighet med förslaget till 3 kap. 9 § TL. 11 § Paragrafen har ändrats på så sätt att även kassaapparatur och annan teknisk utrustning får provas. Övriga ändringar är endast redaktionella. 14 § Se kommentaren till 3 kap. 12 a § TL. 5 kap. 5 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 10 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. 12 § Hänvisningen till uppbördslagens bestämmelser om anståndsränta i nuvarande andra stycket har ersatts av en bestämmelse som anger hur anståndsräntan skall beräknas. Den nya bestämmelsen har tagits in i tredje stycket som är nytt. 17 § Motsvarande ordning införs i fråga om förutsättningarna för betalningsskyldighet för företrädare för skattskyldig som är juridisk person, och handläggande domstol i mål om sådan betalningsskyldighet, som när det gäller fordringar enligt skattebetalningslagen. Detta sker genom hänvisning till den lagen. Skälen för den ordning som valts har redovisats i avsnitt 23.3. 7 kap. 1 § Paragrafen har ändrats så att den även skall omfatta handlingar som getts in med hjälp av automatisk databehandling. Paragrafen har utformats i enlighet med Skattebetalningsutredningens förslag, se kommentaren till 15 kap. 1 § skattebetalningslagen. 4 § Se kommentaren till 7 kap. 1 §. 6 § Paragrafen har utformats i enlighet med förslaget till 15 kap. 7 § skattebetalningslagen. 8 § Första stycket har utformats i enlighet med förslaget till 15 kap. 8 § skattebetalningslagen. 9 kap. 3 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna i mervärdesskattelagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. 1 § Paragrafen ändras så att lagen blir tillämplig vid all granskning avseende skatter och socialavgifter och granskning enligt 69 och 70 §§ tullagen som omfattar automatisk databehandling av personuppgifter i personregister. 3 och 6 §§ Begreppet revision har ersatts med granskning som en följd av att lagen skall tillämpas även vid annan granskning än revision. 30.12 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) 1 kap. 1 § Paragrafen har ändrats med hänsyn till att den aktuella föreskriften i mervärdesskattelagen som hänvisar till förevarande lag tagits in i skattebetalningslagen. 4 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 2 kap. 2 § Paragrafen har ändrats efter föredragningen i Lagrådet. Syftet med ändringen är att samordna beslutsfattandet rörande taxering, debitering, redovisning och betalning m.m. till den myndighet som är beslutande myndighet enligt 2 kap. skattebetalningslagen. Från administrativ synpunkt är det viktigt att det är endast en skattemyndighet som är behörig att fatta beslut rörande varje skattskyldig oberoende av till vilket inkomstår eller vilken månad beslutet är hänförligt. En sådan ordning är en förutsättning för att man skall kunna ha endast ett skattekonto per skattskyldig och därigenom kunna ge en samlad bild av den skattskyldiges ekonomiska relation till skattemyndigheten, jfr 2 kap. 1-5 §§ SBL. 3 kap. 8 § Paragrafen innehåller de bestämmelser som utgör ramarna för en taxeringsrevision. Ändamålet med revisionen kan enligt ändringen i första stycket antingen, liksom för närvarande, vara att kontrollera att deklarations- eller annan uppgiftsskyldighet uppfyllts riktigt och fullständigt, eller också, vilket är nytt, om den reviderade på ett tillförlitligt sätt kan fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma. Detta innebär att det blir möjligt att kontrollera löpande beskattningsårs räkenskaper och andra handlingar. Kontrollen av löpande års räkenskaper och andra handlingar får således utföras utan samband med granskning av tidigare år. Föreskrifter om tredjemansrevision återinförs i andra stycket. Bestämmelsen, att revision får göras även för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av andra än den som revideras, avser både sådan kontroll som görs då skattemyndigheten har kännedom om namnet på den man vill granska eller den rättshandling man vill granska och generella kontroller. Föreskrifterna i det tidigare andra stycket upphävs eftersom revisionsinstitutet inte längre kopplas till avslutat beskattningsår. Föreskrifterna om den personkrets hos vilken taxeringsrevision får genomföras flyttas från första till tredje stycket. Ändringen innnebär inte någon förändring i sak. 9 § Paragrafen har bl.a. ändrats i redaktionellt hänseende. I det första stycket anges tillsammans med föreskrifterna i det nya andra stycket vad ett beslut om taxeringsrevision skall innehålla. Föreskrifter om när beslutet skall överlämnas till den reviderade har flyttats till det nya fjärde stycket. När det gäller tredjemansrevisioner får skattemyndigheten, enligt det nya andra stycket, om det finns särskilda skäl utesluta uppgift om vem eller vilken rättshandling granskningen avser (se avsnitt 27.3.1). Det tidigare andra stycket utgör ett nytt tredje stycke. Den reviderade skall enligt fjärde stycket underrättas om beslutet innan revisionen verkställs. Enligt andra meningen kan den reviderade under- rättas i samband med att revisionen verkställs om det är av betydelse att vidta sådana åtgärder som avses i 11 § andra stycket och kontrollen annars kan mista sin betydelse. Skattemyndigheten kan således i vissa fall, om det är av betydelse för revisionen, besluta att underrättelse skall ske först i samband med verkställighet, även om huvudregeln fortfarande är att underrättelse skall ske i förväg. 11 § Genom ändringen i andra stycket får revisorn ta prov på varor och prova kassaapparatur, särskild räknarapparatur, mätapparatur och annan teknisk utrustning (jfr avsnitt 27.3.5). 12 a § I det nya andra stycket har intagits bestämmelser om återlämnande av handlingar då den reviderade är försatt i konkurs. Efter avslutad revision skall handlingarna normalt återlämnas till den reviderade. Om denne för- satts i konkurs under revisionens gång, skall handlingarna i stället överläm- nas till konkursförvaltaren. Skattemyndigheten skall underrätta den reviderade om överlämnandet (jfr avsnitt 27.3.4). 5 kap. 1 § Paragrafen har ändrats så att den även skall omfatta uppgifter som getts in med hjälp av automatisk databehandling. Paragrafen har utformats i enlighet med Skattebetalningsutredningens förslag, se kommentaren till 15 kap. 1 § skattebetalningslagen. 2, 4 och 5 §§ Se kommentaren till 5 kap. 1 §. 6 och 7 §§ Föreskrifterna om särskild avgift har språkligt ändrats i enlighet med utformningen av motsvarande bestämmelser i 15 kap. skattebetalnings- lagen. 13 § Ändringen i har sin grund i skattekontosystemets uppbyggnad och den nya definitionen av slutlig skatt. Det som i dag kallas tillkommande skatt innefattas i det nya systemet terminologiskt i beteckningen slutlig skatt. Vidare ingår inte längre skattetillägg och förseningsavgift i den slutliga skatten, jfr 11 kap. 9 och 10 §§ skattebetalningslagen. 30.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 1 kap. 2 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 2 kap. 2 § Första stycket har ändrats så att deklarationer, efter medgivande från Riksskatteverket eller skattemyndighet som verket bestämmer, också kan lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Se vidare kommentaren till 10 kap. 26 § skattebetalningslagen. I ett nytt andra stycke anges vad som avses med ett elektronisk dokument. Definitionen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. 8 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Paragrafen föreslås ändrad även i prop. 1996/97:117 Ny förmögenhetslagstiftning. 13 och 16 §§ Paragraferna har ändrats, eftersom mervärdesskattelagens bestämmelser flyttats till skattebetalningslagen. 19 § Av paragrafens första stycke framgår att de uppgifter som skall lämnas om näringsverksamhet (SRU-uppgifter) skall lämnas i självdeklarationen. I 2 kap. 2 § stadgas att en deklaration skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär eller, efter särskilt medgivande i form av ett elektroniskt dokument. Någon särskild reglering av på vilket sätt uppgifter om näringsverksamhet skall lämnas kan därför inte anses nödvändig. De SRU- uppgifter som i dag lämnas med hjälp av automatisk databehandling skall i fortsättningen kunna lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Med hänsyn till det angivna har de nuvarande bestämmelserna i sjunde stycket slopats. Kravet på att SRU-uppgifter i framtiden skall ges in i ett elektroniskt dokument innebär att det inte som i dag kommer att vara möjligt att lämna in uppgifterna med hjälp av automatisk databehandling i en upptagning som inte uppfyller kraven för att den skall anses vara ett elektroniskt dokument. Det skall dock vara möjligt för regeringen att föreskriva att SRU-uppgifter under en övergångstid skall få lämnas med hjälp av automatisk databehandling utan att kraven som ställs för att upptagningen skall anses utgöra ett elektroniskt dokument är uppfyllda. Detta för att det uppgiftslämnande som i dag sker skall kunna anpassas till det nya systemet. 3 kap. 4 § Ändringen motiveras av att skyldigheten att i kontrolluppgift redovisa hur stor del av skatteavdraget som avser allmänna egenavgifter slopats. Syftet med ändringen är att förenkla arbetsgivarnas redovisning, jfr 5 kap. 13 § skattebetalningslagen. 7 och 9 §§ Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersätts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 50 a § I första stycket har tagits in en bestämmelse om att föreläggande får avse även rättshandling som företagits under innevarande kalenderår. Det gamla andra stycket har tagits bort eftersom bestämmelser om tredjemansrevision återinförts (se avsnitt 27.3.1). 57, 58 och 60 §§ Ändringarna föranleds av att regleringen i 53 § 1 mom. uppbördslagen om förutsättningarna att få särskilt redovisningsnummer inte har fått någon motsvarighet i skattebetalningslagen. Möjligheterna för skattemyndigheten att när det behövs låta de skatt- och avgiftsskyldiga använda särskilda redovisningsnummer kommer emellertid att finnas kvar. I vilka fall den redovisningsformen bör användas blir skattemyndighetens sak att avgöra. Skattemyndigheten får enligt 10 kap. 28 § skattebetalningslagen besluta att viss verksamhet skall redovisas för sig. 30.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta Enligt 1 kap. 2 § skattebetalningslagen skall bestämmelserna i den lagen gälla även vid redovisning och betalning av sådan skatt som avses i förevarande lag. 2 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya föreskrifter i skattebetalningslagen. 9 § Ändringen i andra stycket föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya föreskrifter i skattebetalningslagen. Fjärde stycket har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats. 10 § Se kommentarerna till 9 §. 11 § Paragrafen har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats. 12 § Se kommentarerna till 2 §. 14 § Ändringen i första stycket motiveras av att termen uppbörd utmönstrats. I fråga om ändringarna i andra stycket, se kommentarerna till 2 §. 15 § Ändringarna i första stycket föranleds av att de särskilda bestämmelserna om inbetalning av avdragen skatt i förevarande lag liksom de allmänna bestämmelserna i uppbördslagen ersatts av motsvarande bestämmelser i skattebetalningslagen. Andra stycket har upphävts med anledning av att arbetsgivarnas med- verkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats. 19 § Paragrafen har utgått och ersatts av bestämmelser i skattebetalningslagen. 20 § Se kommentarerna till 2 §. 30.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1340) om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 21 § Genom hänvisningen till skattebetalningslagen blir den lagens bestäm- melser tillämpliga i fråga om överflyttning av ärenden och uppgifter. Föreskrifterna i 1 kap. 2 § skattebetalningslagen om att den lagen gäller vid redovisning och betalning av särskild inkomstskatt innebär att bestämmelserna i övrigt i förevarande paragraf kan utgå. I förhållande till lagrådsremissen har en annan författningsteknisk lösning valts. I stället för att ändra 21 § i såväl grundförfattningen som i denna ändringsförfattning, görs ändring enbart här med särskild tidpunkt för ikraftträdandet av 21 §. Denna lösning innebär inte någon ändring i sak i förhållande till det till Lagrådet remitterade förslaget. 30.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 2 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya föreskrifter i skattebetalningslagen. 12 § Ändringen i andra stycket föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya föreskrifter i skattebetalningslagen. Fjärde stycket har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats. 13 § Paragrafen har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats. 14 § I förhållande till lagrådsremissens förslag har en redaktionell ändring gjorts i första stycket. Enligt 16 kap. 3 § skattebetalningslagen skall en skatteinbetalning för att ha gjorts i rätt tid vara bokförd på skattemyndighetens konto senast på för- fallodagen. Detta skall också gälla för betalningar av särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. En motsvarande bestämmelse har därför tagits in i första stycket i förevarande paragraf. Vidare har redovisningstidpunkterna och förfallodagarna i förevarande lag anpassats till de nya redovisnings- och betalningstidpunkterna enligt skattebetal- ningslagen. Sista stycket har utgått med anledning av att arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats. 19 § Ändringen föranleds av att termen uppbördsår utmönstrats. 20 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av mot- svarande föreskrifter i skattebetalningslagen. 30.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1341) om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 23 § Ändringarna föranleds dels av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av motsvarande föreskrifter i skattebetalningslagen, dels av att beteckningen uppbördsdeklaration i det nya systemet ersatts av en redovisningshandling kallad skattedeklaration. I förhållande till lagrådsremissen har en annan författningsteknisk lösning valts. I stället för att ändra 23 § i såväl grundförfattningen som i denna ändringsförfattning, görs ändring enbart här med särskild tidpunkt för ikraftträdandet av 23 §. Denna lösning innebär inte någon ändring i sak i förhållande till det till Lagrådet remitterade förslaget. 30.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 2 § Ändringarna föranleds av att bestämmelserna i uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och i aktuella hänseenden mervärdesskattelagen ersatts av föreskrifter i skattebetalningslagen. Detsamma gäller beträffande lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. 19 § I den nya paragrafen regleras den ordning i vilken betalningar skall räknas av mot befintliga fordringar. Enligt första stycket skall betalningar av skulder som är föremål för indrivning som huvudregel hänföras till den äldsta skulden först och härefter till övriga skulder i åldersordning, jfr 7 kap. 16 § andra stycket utsökningsbalken. Som anges i andra stycket är avräkningsordningen i första stycket inte ovillkorlig. Om det exempelvis finns flera gäldenärer, dvs. en huvud- gäldenär (huvudbetalare) och en eller flera sidogäldenärer (sidobetalare), förekommer det att den som betalar begär att betalningen skall avse den skuld som omfattas av solidarisk betalningsskyldighet. Det är då rimligt att avräkning först sker från den skulden, jfr 16 kap. 11 § skattebetal- ningslagen. Ett annat undantagsfall aktualiseras när det är fråga om ut- landshandräckning. Betalningar som flyter in vid indrivning i en annan stat skall hänföras till det handräckningsärende som föranlett indriv- ningsåtgärderna. Detta gäller såväl när medel redovisas av en utländsk verkställande myndighet som när gäldenären själv gör en betalning medan handräckningsförfarandet pågår. Enbart det förhållandet att den enskilde begär att ett belopp skall tillgodoräknas för betalning av en viss skuld är däremot inte tillräckligt för att avvika från avräkningsordningen i första stycket. 30.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1346) om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 2 § Ändringen är en följdändring till den ändring som gjorts i samma paragraf i vårt förslag till lag om ändring i lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. 30.20 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 1 kap. 7 § Ändringen föranleds av att 14 kap. upphör att gälla. 6 kap. 2 § Paragrafens andra mening ersätts av 23 kap. 3 § SBL. Paragrafen kompletteras med en hänvisning dit. 7 kap. 4 § Ändringen föranleds av att 5 § USAL ersätts av 9 kap. 2 § SBL. 9 kap. 3 och 4 §§ Ändringen föranleds av att bestämmelserna om inbetalning av mervärdesskatt har flyttats från mervärdesskattelagen till skattebetalningslagen. Förutsättningarna för att fastighetsägaren skall få göra avdrag är dels att den tidigare ägaren redovisat den återförda ingående mervärdesskatten i en skattedeklaration, dels att han har betalat in skatt enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen med motsvarande belopp samt att det inbetalda beloppet inte skall räknas av enligt bestämmelserna i 16 kap. 10 § SBL. Enligt utredningens förslag skulle inbetalningen har gjorts "i samband med eller efter" redovisningen. Tidsfristen har i regeringens förslag begränsats i förhållande till utredningens förslag eftersom det är alltför långtgående och kan medföra kontrollproblem. Enligt regeringens förslag skall inbetalningen ha gjorts i samband med redovisningen, dock senast före ingången av andra månaden efter den då redovisningen gjordes. Den föreslagna tidfristen torde ändå vara förmånlig för den skattskyldige. Tidsfristen måste ses mot bakgrund av att även om den skattskyldige skall betala t.ex. arbetgivaravgifter och skatteavdrag under samma period så hänförs hela inbetalningen till den återförda mervärdesskatten. Ett alternativ till denna metod skulle kunna vara att likafördelningsmetoden tillämpades även i dessa fall så att alla gjorda inbetalningar fördelades mellan redovisade och debiterade skatter, inklusive redovisad återföring. Denna metod skulle dock medföra svårigheter för såväl de skattskyldiga som myndigheterna eftersom beräkningen av hur stor del av återföringen som inbetalats påverkas varje gång någon redovisning eller betalning förs upp på skattekontot. I förhållande till utredningens förslag har i 4 § lagts till att det intyg som styrker köparens avdragsrätt också skall innehålla uppgift om att beloppet betalats in till staten i enlighet med bestämmelserna i 3 §. 9 a kap. 11 § Ändringen föranleds av att reglerna om redovisningsperiod flyttas över till 10 kap. SBL. 11 kap. 5 § Ändringen föranleds av att 14 kap. 24 § upphör att gälla. 6 § Rubriken närmast efter 6 § avser den tidigare gällande 7 §. Av förbiseende upphävdes dock inte rubriken i samband med att 7 § upphävdes den 1 november 1995 (SFS 1995:700). 12 kap. 1 § Ändringen i första stycket föranleds av att bestämmelserna om beskattningsbeslut har flyttats till skattebetalningslagen (se 11 kap. SBL). I stycket har också gjorts en redaktionell ändring med hänsyn till att nuvarande tredje och fjärde styckena har slopats. De förs över till 2 kap. 7 och 8 §§ SBL. Vissa beslut rörande mervärdesskatt skall fortfarande fattas med stöd av mervärdesskattelagen. Det gäller beslut att viss transaktion skall anses som ett gemenskapsinternt förvärv trots att viss beloppsgräns underskrids (2 a kap. 4 § ML), beslut om återbetalning i vissa fall av mervärdesskatt avseende diplomaters bilar (3 kap. 26 b § ML), beslut om återbetalning av mervärdesskatt till utländska företagare, ambassader, hjälporganisationer m.fl. (10 kap. 1Ä8 §§ ML), beslut om redovisningsmetod (13 kap. 8 § ML), beslut om återbetalning av felaktigt utbetald mervärdesskatt till utländska företagare (19 kap. 7 § ML) samt beslut om rätten att utelämna den skattskyldiges registreringsnummer i avräkningsnota (11 kap. 6 § ML). Även ändringen i andra stycket föranleds av att bestämmelserna om beskattningsbeslut har flyttats till skattebetalningslagen. 1 a § Ändringen föranleds av att bestämmelserna om beskattningsbeslut har flyttats till skattebetalningslagen (se 11 kap. SBL). 2 § Ändringen i andra stycket föranleds av att nuvarande bestämmelser i 14 kap. 28 § ML har flyttats till 10 kap. 31 § SBL. 3 § Paragrafen har slopats, eftersom någon dröjsmålsavgift inte skall finnas i det nya systemet för redovisning och betalning av mervärdesskatt och bestämmelserna om ränta och skattetillägg har flyttats till skattebetalningslagen. Paragrafen ersätts av 1 kap. 1 § 6 och 7 SBL. 13 kap. 1 § Ändringen föranleds av att bestämmelserna i 1 aÄ5, 29 och 30 §§ och bestämmelserna om redovisning i deklaration m.m. har flyttats till skattebetalningslagen. På inrådan av Lagrådet har de i lagrådsremissen föreslagna två styckena sammanförts till ett. 1 a § Första stycket första meningen ersätts av 10 kap. 9 § 3-5, 17 § första stycket 5 samt 31 § andra stycket andra meningen SBL. Första stycket andra meningen och andra stycket ersätts av 10 kap. 30 § SBL. 2 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 28 § SBL. 3 § Första meningen slopas. Utredningen föreslog att den skulle ersättas med 10 kap. 14 § SBL. På Lagrådets inrådan slopades dock regeln helt. Se författningskommentaren närmast ovanför kommentaren till 10 kap. 14 § SBL. Upplysningen i andra meningen avser bestämmelser som flyttats till skattebetalningslagen och har därför slopats. 4 § Av den redovisningshandling Ä skattedeklaration Ä som skall lämnas enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen skall framgå bl.a. vilken redovisningsperiod som redovisningen avser, se 10 kap. 17 § SBL. Förevarande paragraf har därför slopats. 5 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 37 § SBL. 29 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 17 § första stycket 5 och andra stycket SBL. 30 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 33 § SBL. 14 kap. 1 § Paragrafen ersätts av 3 kap. 1 § SBL. 2 § Första stycket ersätts av 3 kap. 2 § SBL. Andra stycket har slopats. Anmälan bör normalt göras vid samma tillfälle som gäller för dem som redovisar mervärdesskatten i skattedeklaration, dvs. i regel innan verksamheten påbörjas eller övertas (jfr nuvarande 14 kap. 21 § ML). Detta följer av 3 kap. 2 § tredje stycket SBL. Av den paragrafen följer också att vissa skattskyldiga dock fortfarande skall anses ha fullgjort sin anmälningsskyldighet genom lämnandet av självdeklarationen. 3 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 9 § 3Ä5, 11 § och 31 § första stycket SBL. 4 § Paragrafen ersätts av bestämmelser i 10 kap. 25 §, 26 § och 32 § andra stycket SBL. Föreskrifterna att deklaration skall lämnas “på heder och samvete” har slopats. Det innebär emellertid inte att kraven på uppgifternas riktighet förändrats i något avseende. 5 § Föreskrifterna i första meningen ersätts av 10 kap. 13 § första stycket SBL. Andra meningen ersätts av 10 kap. 32 § första stycket första meningen SBL. 6 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 28 § SBL. Jfr kommentaren till den paragrafen. 7 § Paragrafen slopas, jfr 10 kap. 13 och 37 §§ SBL. 8 § Första stycket ersätts av 10 kap. 14 § SBL. Andra stycket ersätts av 10 kap. 15 § SBL. Regeln i tredje stycket om kortperiodiska bokslut slopas, se kommentaren till 10 kap. 14 § SBL. 11 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 25 § SBL. Av 2 kap. SBL framgår till vilken myndighet handlingarna skall lämnas. 12 § Första stycket ersätts av 10 kap. 18 och 19 §§. Andra stycket ersätts av 10 kap. 32 § första stycket andra meningen SBL. 13 § Paragrafen slopas. En regel om förlängning av redovisningstiden i vissa fall finns i 10 kap. 18 § SBL. 14 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 24 § SBL, jfr 17 kap. 1 § SBL. 15 § Paragrafen slopas. Av 10 kap. 18 och 19 §§ SBL framgår att en skattede- klaration skall ha kommit in till skattemyndigheten ett visst datum. Frågan om när en inbetalning skall anses vara gjord regleras i 16 kap. 3 § SBL. 16 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 27 § och 32 § tredje stycket samt 23 kap. 2 § SBL. 17 § Paragrafen ersätts av 14 kap. 2 § SBL. 18 § Paragrafen ersätts av 23 kap. 5 § SBL. 19 § Paragrafen ersätts av 3 kap. 2 § första stycket SBL. 20 § Föreskrifterna i första meningen slopas. Motsvarande bestämmelser bör meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, jfr kommentaren till 3 kap. 2 § SBL. Andra meningen ersätts av 3 kap. 2 § andra stycket SBL. 21 § Paragrafen ersätts av 3 kap. 2 § tredje stycket SBL. 22 § Paragrafen ersätts av 3 kap. 3 § SBL. 23 § Paragrafen slopas. Föreskrifter om beslut rörande skattskyldig har tagits in i 2 kap. SBL och om registrering i 3 kap. samma lag. Bestämmelser om registreringsbevis behöver inte ha lagform, jfr kommentaren till 3 kap. 2 § SBL. 24 och 25 §§ Paragraferna slopas. Nödvändiga föreskrifter bör meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Jfr kommentaren till 3 kap. 2 § SBL. 26 och 27 §§ Paragraferna ersätts av regleringen i 3 kap. 4 § och 23 kap. 2 § SBL. 28 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 31 § andra stycket SBL. 29 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 28 § SBL. 30 § Paragrafen ersätts av 10 kap. 16 § SBL. 30 a § Paragrafen ersätts av 10 kap. 34 § SBL. 30 b § Paragrafen ersätts av 10 kap. 35 § SBL. 30 c § Paragrafen ersätts av 10 kap. 36 § SBL. 30 d § Första stycket ersätts av 15 kap. 6 § första stycket SBL. Andra stycket ersätts av 15 kap. 7 § SBL. 15 kap. 1 § Paragrafen ersätts av 11 kap. 1 § SBL. 2 § Första stycket ersätts av 11 kap. 16 § SBL. Andra stycket ersätts av 11 kap. 18 § SBL. 3 § Första stycket ersätts av 21 kap. 1 § första stycket SBL. Andra stycket ersätts av 21 kap. 1 § tredje stycket SBL. Tredje stycket ersätts av 21 kap. 3 § första stycket SBL. 4 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 4 § SBL. 5 § Paragrafen ersätts av 2 kap. 6 § första och andra styckena SBL. 6 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 6 § SBL. 7 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 3 § andra stycket SBL. 8 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 8 § SBL. 9 och 10 §§ Paragraferna ersätts av 21 kap. 9 och 10 §§ SBL. 11 § Första stycket ersätts av 21 kap. 11 § SBL. Andra stycket ersätts av 21 kap. 12 § SBL. 12 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 13 § första och andra styckena SBL. 13 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 14 § SBL. 14 § Första stycket ersätts av 21 kap. 15 § första stycket SBL. Andra stycket ersätts av 21 kap. 16 § SBL. 15 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 17 § SBL. 16 § Första och andra styckena av paragrafen ersätts av 21 kap. 18 § SBL. Tredje stycket ersätts av 21 kap. 19 § första stycket SBL. 17 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 19 § andra stycket SBL. 18 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 20 § SBL. 19 § Paragrafen ersätts av 11 kap. 20 § SBL. Utredningen föreslog att paragrafen skulle slopas, eftersom den ansåg det självklart att skattemyndigheten skulle göra de ändringar i skattedebiteringen som följer av ett beslut av en förvaltningsdomstol. Detta skulle inte behöva regleras i lag. Regeringen anser dock att bestämmelsen bör finnas kvar, men överföras till skattebetalningslagen. 20 § Föreskrifterna i första och andra meningarna ersätts av 11 kap. 2 § första stycket SBL. Tredje meningen ersätts av 11 kap. 19 § andra stycket SBL. 21 § Paragrafen ersätts av 11 kap. 2 § andra stycket SBL. 16 kap. 1 § Paragrafen ersätts av 16 kap. 4 § samt 17 kap. 1 § SBL. 2 § Första stycket första meningen ersätts av 16 kap. 6 § SBL. Andra meningen ersätts av 1 kap. 4 § andra stycket 2 SBL. Andra stycket ersätts av 17 kap. 7 § SBL. 3 § Paragrafen ersätts av 16 kap. 2 och 3 §§ SBL. 4 § Paragrafen slopas. Genom redovisning i skattedeklaration enligt 10 kap. SBL och de ytterligare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kommer samma skattesubjekt att även fortsättningsvis kunna göra motsvarande kvittning. Föreskrifter om återbetalning av skatt har tagits in i 18 kap. SBL. 5 § Första stycket ersätts av 17 kap. 7 § SBL. Andra stycket ersätts av 17 kap. 11 § SBL. 6 § Paragrafen ersätts av 17 kap. 2 och 3 §§ SBL. 7 § Paragrafen ersätts av reglerna om kostnadsränta i 19 kap. 8 och 11 §§ SBL. 8 och 9 §§ Paragraferna ersätts av de nya bestämmelserna om återbetalning av skatt i 18 kap. SBL. 10 § Paragrafen ersätts av 18 kap. 8 och 9 §§ SBL. 11 § Paragrafen slopas, jfr den föreslagna 22 kap. 1 § ML. 12 § Paragrafen ersätts av reglerna om kostnadsränta i 19 kap. 7 § SBL. 13 § Paragrafen ersätts av reglerna om kostnadsränta i 19 kap. 6 § SBL. 14 § Paragrafen slopas. Nya bestämmelser om befrielse från ränta finns i 19 kap. 11 § SBL. 15 § Paragrafen ersätts av reglerna om intäktsränta i 19 kap. 12Ä14 §§ SBL. 16 § Första stycket ersätts av 20 kap. 1 § SBL. Andra stycket ersätts av 20 kap. 4 § SBL. Tredje stycket ersätts av 23 kap. 7 § SBL. Fjärde stycket ersätts av 20 kap. 7 § SBL. 17 § Första och andra styckena ersätts av 12 kap. 6 § SBL. Tredje stycket ersätts av 12 kap. 7 § SBL. Fjärde stycket ersätts av 12 kap. 12 § första stycket SBL. Femte stycket ersätts av 12 kap. 13 § andra stycket SBL. 18 § Paragrafen ersätts av 1 kap. 4 § andra stycket 1 och 12 kap. 13 § första stycket SBL. 17 kap. 1 § Föreskrifterna i första stycket ersätts av 14 kap. 8 § andra stycket SBL. Andra stycket ersätts av 23 kap. 9 § SBL. 2 § Föreskrifterna i första stycket ersätts av 14 kap. 3 § SBL. Föreskrifterna i andra stycket ersätts av 23 kap. 2 § SBL. 3 § Paragrafen ersätts av 14 kap. 5 § SBL. 4 § Paragrafen ersätts av 14 kap. 6 § SBL. 5 § Föreskrifterna i första stycket ersätts av 14 kap. 4 § SBL. Andra stycket ersätts av 14 kap. 5 § SBL. Tredje stycket ersätts av 14 kap. 8 § första stycket SBL. 6 § Föreskrifterna i första stycket ersätts av 23 kap. 2 § SBL. Föreskrifterna i andra stycket slopas, jfr kommentaren till 14 kap. 4 § SBL. 7 § Paragrafen ersätts av 14 kap. 7 § SBL. 18 kap. 1 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 1 § första och andra styckena samt tredje stycket 2 SBL. 2 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 2 § SBL. 3 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 3 § SBL. 4 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 5 § första stycket SBL. 5 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 4 § 1Ä3 SBL. 6 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 7 § SBL. 7 § Föreskrifterna i första stycket ersätts av 15 kap. 9 § SBL. Föreskrifterna i andra stycket ersätts av 21 kap. 7 § och 22 kap. 5 § SBL. 8 § Föreskrifterna i första stycket ersätts av 15 kap. 8 § SBL. Föreskrifterna i andra stycket ersätts av 15 kap. 10 § SBL. 9 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 7 § andra stycket SBL. 10 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 11 § SBL. 11 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 4 § 4 SBL. 12 § Paragrafen ersätts av 21 kap. 13 § tredje stycket SBL. 13 § Paragrafen ersätts av 15 kap. 12 § SBL. 19 kap. 12 § Ändringen föranleds av att bestämmelserna om hur mervärdesskatt skall redovisas har tagits in i skattebetalningslagen. I förhållande till utredningens förslag görs även en hänvisning till 10 kap. 31 § första stycket SBL för att täcka in de fall där skattedeklaration inte skall lämnas, utan mervärdesskatten redovisas i självdeklarationen. 13 § Ändringarna föranleds av att bestämmelserna om när skattedeklaration resp. självdeklaration skall användas har tagits in i skattebetalningslagen. 14 § Eftersom bestämmelserna om restitutionsränta har tagits bort och ersatts av en intäktsränta som beräknas på saldot på skattekontot, behövs inte undantaget i andra stycket. Som reglerna nu har utformats kan det aldrig bli aktuellt med någon ränteberäkning i dessa fall. 20 kap. 1 § I första stycket anges att överklaganden av beslut enligt denna lag skall följa bestämmelserna om överklagande i skattebetalningslagen. Regeln har flyttats hit från 3 § i utredningens förslag. Andra stycket har ändrats så att det nu framgår att alla beslut som rör återbetalning enligt 10 kap. 1Ä8 §§, dvs. även avvisningsbeslut, skall överklagas hos Länsrätten i Dalarnas län. Detta kommer även att gälla de ärenden och mål som vid ikraftträdandet redan har anhängiggjorts hos Skattemyndigheten i Dalarnas län och Länsrätten i Dalarnas län eller Riksskatteverket. Ett överklagande enligt andra stycket skall ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet. Denna regel har flyttats till andra stycket från 3 § i utredningens förslag. Bestämmelsen ersätter 4 § tredje stycket som upphävs. 2 § Paragrafen slopas. Utredningen föreslog att 2 § skulle stå kvar, innebärande att andra beslut av en skattemyndighet enligt mervärdesskattelagen än dem som överklagas enligt 1 § skulle överklagas hos Riksskattevekret. Den övervägande delen beslut som tidigare fattades med stöd av mervärdesskattelagen kommer nu att fattas med stöd av skattebetalningslagen och därmed överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. De fåtal kvarvarande typer av beslut som även fortsättningsvis kommer att fattas med stöd av mervärdesskattelagen, och därmed skulle komma att överklagas hos Riksskatteverket, är mycket sällan förekommande. Enhetlighet uppnås om samtliga beslut av skattemyndigheten rörande mervärdesskatt överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I lagrådsremissen slopades därför regeln. Det kommer därmed inte att finnas några beslut rörande mervärdesskatt som överklagas hos Riksskatteverket. I lagrådsremissen togs i paragrafen i stället in den hänvisning till 22 kap. SBL som utredningen föreslagit skulle stå i 1 § första stycket första meningen. Paragrafen gav en upplysning om var överklagandereglerna avseende beslut enligt skattebetalningslagen rörande bl.a. mervärdesskatt återfinns. Utredningens förslag till andra mening i 1 § slopades eftersom den inte längre behövdes. Det följer av 22 kap. 1 § SBL och hänvisningen i 20 kap. 1 § ML att besluten är överklagbara av den skattskyldige och Riksskatteverket. Lagrådet anser att upplysningen i 2 § i lagrådsremissen om att det i skattebetalningslagen finns bestämmelser om överklagande av skattemyndighetens beslut enligt den lagen förefaller onödig och bör kunna utgå. Paragrafen har därför i propositionen slopats helt. 3 § Paragrafen slopas. Bestämmelserna om vite och skatterevision i mervärdesskattelagen har ersatts av motsvarande bestämmelser i 23 kap. 2 § resp. 14 kap. 7 § SBL. I den lagen finns också bestämmelser om att förläggande av vite och beslut om skatterevision inte får överklagas (se 22 kap. 2 § SBL). Bestämmelserna rörande detta i den nu aktuella paragrafen har därför slopats. Utredningens förslag till 3 § innehållande huvudregeln om att över- klagandebestämmelserna i skattebetalningslagen även gäller vid överklagande av beslut enligt mervärdesskattelagen har flyttats till 1 § första stycket. Undantaget från huvudregeln innebärande att vissa beslut skall ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet, föreslog utredningen skulle stå i 3 § första punkten. Reglen har i stället införts i 1 § andra stycket. I förhållande till utredningens förslag har punkt 2 slopats. Detta är en följd av att 2 § slopas. 4 § Första och andra styckena av paragrafen ersätts av 22 kap. 3 § SBL. Bestämmelsen i tredje stycket har flyttats till 20 kap. 1 § andra stycket ML. 5Ä7 §§ Paragraferna ersätts av 22 kap. 6 § SBL vilken hänvisar till motsvarande bestämmelser i taxeringslagen. 8 § Föreskrifterna i första och andra styckena ersätts av 22 kap. 7 § SBL. Föreskrifterna i tredje stycket ersätts av 22 kap. 8 § SBL. 9 § Föreskrifterna i första stycket ersätts av 22 kap. 13 § SBL. Föreskrifterna i andra stycket ersätts av 22 kap. 11 § 5 SBL. 22 kap. 1 § Det nuvarande innehållet i paragrafen utgår. Bestämmelser av det slaget hör hemma i förordningen (1990:1293) med instruktion för skatteförvaltningen. I paragrafen anges i stället att bestämmelser om betalning och återbetalning av mervärdesskatt och förfarandet i övrigt finns i skattebetalningslagen. Bestämmelserna i den lagen skall alltså gälla i fråga om beräkning, debitering, redovisning och betalning av mervärdesskatt, jfr 1 kap. 1 § SBL. 2 § Utredningen föreslog att paragrafen skulle ersättas av 23 kap. 1 § SBL. Bestämmelsen bör dock finnas även i mervärdesskattelagen, eftersom reglerna om återbetalning av mervärdesskatt till utländska företagare, utländska beskickningar m.m. enligt 10 kap. 1Ä8 §§ finns kvar. 3 § Paragrafen slopas, jämför 15 kap. 7 § andra stycket, 18 kap. 7 § första stycket 1 och 20 kap. 1 § SBL. 4 § Paragrafen ersätts av 12 kap. 9 § SBL. 6 § Paragrafen ersätts av 23 kap. 4 § SBL. 7 § Paragrafen ersätts av 23 kap. 6 § SBL. 8 § Paragrafen ersätts av 23 kap. 2 § första stycket andra meningen samt andra och tredje styckena SBL. 9 § Paragrafen ersätts av 13 kap. 1 § SBL. Ikraftträdande De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 november 1997. Detta anges i punkt 1. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om redovisnings- perioder som gått till ända senast den 31 december 1997. Detsamma gäller för redovisningsperiod som på grund av bestämmelserna i 14 kap. 8 § tredje stycket förlängts så att perioden slutar under januari 1998. Detta anges i punkt 2. Lydelsen har i förhållande till lagrådsremissen, på Lagrådets inrådan, formulerats om något. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till återbetalning i 16 kap. 9 § skall hänsyn också tas till skyldigheten att betala skatt enligt bestämmelserna i skattebetalningslagen. Detta anges i punkt 3, vilken på Lagrådets inrådan har formulerats om. Den nya bestämmelsen i 20 kap. 1 § andra stycket skall tillämpas även på ärenden och mål avseende tid före ikraftträdandet. Någon särskild ikraft- trädandebestämmelse om detta behövs inte. 30.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet 5 § Ändringen i första stycket, att en revision får genomföras i verksamhets- lokalerna i de delar den inte utan svårighet kan genomföras på annan plats, innebär inte någon ändring i sak. Vidare har ändring skett dels så att sabotagerisken även kan gälla att relevant material förstörs, dels så att sabotagerisken även kan avse det som får provas. 6 och 7 §§ Ändringarna innebär att sabotagerisken även kan gälla att handling för- störs. 10 § Tillämpningsområdet för granskning utan föregående föreläggande om kontrolluppgift har i och med införandet av tredjemansrevisioner begrän- sats till att avse personer som kan föreläggas att lämna kontrollluppgift men inte kan revideras. Riskrekvisitet har med tanke på att granskning kan ske hos privatpersoner och för att stämma med nivån på sabotagerisk i övrigt enligt tvångsåtgärdslagen skärpts från “kan befaras” till “påtaglig risk”. 1995 års tullag och den föreslagna skattebetalningslagen medför också vissa redaktionella ändringar. 15 § Första stycket första meningen har ändrats på så sätt att granskningsledaren kan fatta ett interimistiskt beslut om tvångsåtgärd om det finns en särskild risk att handlingar som har betydelse för kontrollen eller det som får inventeras, besiktigas eller provas undanskaffas, förvanskas eller förstörs innan länsrätten kan fatta beslut. Ändringen i övrigt är av redaktionell karaktär. Ändringen i andra stycket motsvarar ändringen i 29 §, se också avsnitt 27. 7. 21 § Ändringen är redaktionell. 28 § Ändringen motsvarar förslaget till lag om ändring i 20 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter och motiveras närmare i avsnitt 27.6. 29 § Ändringen i andra stycket innebär att länsrätten om rätten ändrar ett beslut om tvångsåtgärd får besluta att omhändertagna handlingar skall återlämnas. Motiveringen för ändringen har utvecklats i avsnitt 27.7. 30 § Ändringen är redaktionell och föranleds av ändringen i 1 §. 32 § Paragrafen är ny. Se ändringen i 3 kap. 12 a § TL. 30.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1347) om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet 1 § Ändringarna är redaktionella och beror främst på förslaget om en ny skatte- betalningslag. Även det förhållande att tullagen endast utgör en komplettering till vissa EU-anknutna föreskrifter och inte mer fullständigt reglerar tullområdet medför vissa redaktionella ändringar. 30.23 Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550) 30 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. 38 § Motsvarande ordning införs i fråga om förutsättningarna för betalningsskyldighet för företrädare för skattskyldig som är juridisk person som när det gäller fordringar enligt skattebetalningslagen. Detta sker genom hänvisning till den lagen. Skälen för den ordning som valts har redovisats i avsnitt 23.3. 69 § Andra stycket har tagits bort. Se ändringen i 3 kap. 50 a § LSK. 71 § Paragrafen har ändrats på samma sätt som 3 kap. 9 § TL. 72 § Andra stycket har ändrats på så sätt att tullmyndighetens befogenhet att vid behov bestämma tid och plats för revisionen har tagits bort. Stycket har i stället utformats på samma sätt som 3 kap. 10 § TL. Revisionen får verkställas hos den reviderade om han medger det. Revision skall ske hos den reviderade om han begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet. Ändringen har motiverats i avsnitt 27.5. 75 § Paragrafen har utformats på samma sätt som 3 kap. 12 a § TL. 88 och 92 §§ Paragraferna har ändrats redaktionellt. Jfr 5 kap. 6 och 7 §§ TL. Även i fortsättningen kommer att finnas ett visst utrymme för att beakta omständigheter som är hänförliga till ett tullombud (jfr prop. 1986/87:166 s. 108). 30.24 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 1 och 20 §§ Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och i aktuella hänseenden mervärdesskattelagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. I 20 § har dessutom hänvisningen till den upphävda lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar slopats och hänvisningen till tullagen (1987:1065) ersatts av motsvarande hänvisning till nu gällande tullag. 41 § Ändringen i har sin grund i skattekontosystemets uppbyggnad. Det som i dag kallas tillkommande skatt innefattas i det nya systemet terminologiskt i beteckningen slutlig skatt, se avsnitt 6.2. Anvisningar till 23 § punkt 23 Ändringen är föranledd av att det genom skattebetalningslagen inte längre går att avgöra om en viss skatt är betald. Se vidare kommentaren till 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200). 30.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 19 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och i aktuella hänseenden mervärdesskattelagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Vidare har bestämmelserna rörande ränta enligt tullagen (1973:670) och lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar slopats. Hänvisningen till räntebestämmelserna i tullagen (1987:1065) har ersatts av en hänvisning till nu gällande tullag. 30.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 53 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. 61 § Den nya lydelsen motiveras av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 3 § 14 mom och 23 § Ändringarna föranleds Ä förutom i redaktionellt hänseende Ä av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan 2 och 4 §§ Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen samt att slutskattsedeln i den nya lagen ersatts med ett besked om slutlig skatt. 30.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst 5 § Ändringarna föranleds Ä förutom i redaktionellt hänseende Ä av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring 7 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1337) om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensions- grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring 4 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.32 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 4 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Genom regleringen i skattebetalningslagen och hänvisningen till den lagen innefattas även utgående mervärdesskatt i avräkningen enligt förevarande lag. 30.33 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) 19 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. Någon ändring i sak är inte avsedd. 27 § Den nya lydelsen motiveras av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts. 30.34 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 18 § Ändringen i fjärde stycket punkt 2 föranleds av att mervärdesskattelagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare i aktuella hän- seenden ersatts av skattebetalningslagen. Dessutom har en felaktig hänvisning till bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen rättats (jfr SFS 1994:1914). Ändringen i punkt 4 har sin grund i att termen uppbörd utmönstrats. Beteckningen skatteförfattningarna avses omfatta även vad som hittills benämnts uppbördsförfattningarna. I fråga om mål enligt skatteförfatt- ningarna är det dock endast mål rörande preliminär skatt och anstånd som skall handläggas av en lagfaren domare ensam. 30.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. 1 § Ändringen rörande beteckningen ''skatte- eller avgiftstillägg'' är av terminologisk art. Den föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av skattebetalningslagen och att i den nya lagen den form av särskild avgift som avgiftstillägget utgör kallas skattetillägg. Betalningar av skatt och socialavgifter enligt skattebetalningslagen omfattas av förevarande lags tillämpningsområde. I det nya skattebetalningssystemet ersätts dröjsmålsavgiften av en kostnadsränta. Även övriga räntor och avgifter enligt uppbördslagen ersätts av skattebetalningslagens räntereglering. Härutöver föreslås en särskild förseningsavgift. Förmånsrätt följer i dag med ränta på fordran enligt uppbördslagen, jfr dock prop. 1995/96:170 s. 183. Dröjsmålsavgiften omfattas däremot inte av förmånsrätt. Enligt förslag i nämnda proposition skall förmånsrätt inte följa med ränta på skattefordringar. Ränteregleringen i skattebetalningslagen skiljer sig till sin karaktär liksom i fråga om nivå från dröjsmålsavgiften. Med hänsyn härtill och av administrativa skäl skall förmånsrätt följa även med ränta på fordran enligt skattebetalningslagen. 3 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.36 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) 7 kap. 9 § Hänvisningen till 3 § 2 mom. under 1 tredje stycket UBL berör den lydelse som ifrågavarande stycke hade före inkomståret 1991, se prop. 1989/90:74 s. 428 och SFS 1990:329. Lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. upphörde att gälla fr.o.m. den 1 april 1993 genom SFS 1992:680 och motsvarande bestämmelser infördes samtidigt i uppbördslagen, se prop. 1991/92:112 s. 140. Skatteavdrag skall nu göras enligt de allmänna bestämmelserna om sådana avdrag i skattebetalningslagen. Förevarande bestämmelse kan upphävas. 8 kap. 16 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördslagen ersatts av motsvarande bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. Jämfört med uppbördslagens regler om sådan avgift sägs i den nya lagen att bestämmelserna i denna gäller endast i de fall det särskilt föreskrivs. Anmärkningen i förevarande paragraf om att dröjsmålsavgift inte tas ut kan därför undvaras. 30.37 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 10 kap. 10 § Ändringarna i fjärde stycket föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och i aktuella hänseenden mervärdesskattelagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag endast avdrag för preliminär skatt. 30.38 Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) 8 kap. 8 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. 30.39 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) 18 kap. 46 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Dessutom har en redaktionell ändring gjorts. 30.40 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 9 kap. 1 § Ändringen föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av skattebetalningslagen och att i den nya lagen den form av särskild avgift som avgiftstillägget utgör betecknas skattetillägg. 30.41 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) 1 § Ändringarna i andra stycket 4 föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen samt av att skattebetalningslagen skall gälla också i fråga om skatt enligt lagen om särskild inkomstskatt på vissa förvärvsinkomster. Dessutom har vissa terminologiska ändringar gjorts. 2 § Ändringarna i paragrafen är enbart av terminologisk art. 5 § Ändringen i första stycket punkt 2 har sin grund i att mervärdesskattelagens bestämmelser om registrering av skattskyldiga tagits in i 3 kap. skattebetalningslagen. I punkt 5 har begreppet samtaxering utmönstrats, eftersom begreppet inte längre används i skattelagstiftningen. Ändringen i punkt 7 föranleds av att i stället för slag av preliminär skatt som en person skall betala så skall sättet för betalning bestämmas. 6 § Ändringen har sin grund i att mervärdesskattelagens bestämmelser om registrering av skattskyldiga tagits in i 3 kap. skattebetalningslagen. 17 § Ändringen i första stycket föranleds av att arbetsgivaren inte längre skall göra avdrag för kvarstående skatt. 30.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1344) om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) 3 § Någon uppräkning av vad som avses med skatt motsvarande den som finns i 1 § uppbördslagen har inte tagits in i skattebetalningslagen. I stället anges i 1 kap. 1 § lagens tillämpningsområde. Ändringen i första stycket 1 innebär att de skatter, avgifter och räntor som fullt ut omfattas av skattebetalningslagen skall anses som skatt enligt skatteregisterlagen. Ändringen i punkt 3 föranleds av att skattebetalningslagen fullt ut gäller även arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Ändringen i punkt 4 föranleds av att lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av skattebetalningslagen och att i den nya lagen den form av särskild avgift som avgiftstillägget utgör betecknas skattetillägg. Andra stycket har slopats med hänsyn till att det som sägs där följer av punkt 1. 7 § Ändringarna i punkt 2 och 14 föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Vidare har mervärdesskattelagens bestämmelser om revision m.m. tagits in i skattebetalningslagen. I fråga om ändringarna i punkt 3 se kommentaren till 1 § under avsnitt 30.41. Ändringen i punkt 8 föranleds av att uppbördslagens bestämmelser ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Ändringen i punkt 24 har sin grund i att mervärdesskattelagens bestämmelser om periodiska sammanställningar tagits in i 10 kap. skattebetalningslagen. Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1996/97:116 Ändringar i skatteregisterlagen, m.m. 19 § I andra stycket 1 har begreppet samtaxering utmönstrats, se kommentaren till 5 § under avsnitt 30.41. Övriga ändringar är endast av terminologisk art. Paragrafen föreslås också ändrad i prop. 1996/97:116 Ändringar i skatteregisterlagen, m.m. 30.43 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag 4 kap. 10 § Ändringarna föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att föreskrifterna i uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och i aktuella hänseenden mervärdesskattelagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag endast avdrag för preliminär skatt. 30.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 1 kap. 2 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen har ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen, dels av att nuvarande regler om förhandsbesked i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare slopats. 2 kap. 3,5 a och 6 §§ Ändringarna föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att före- skrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 5 a § föreslås ändrad även i prop. 1996/97:150. 3 kap. 6 § Se under kommentaren till 2 kap. 3, 5 a och 6 §§. 5 kap. 1 § Ändringarna i första stycket föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att föreskrifterna i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Vidare har andra stycket slopats med hänsyn till att 30 § UBL inte fått någon motsvarighet i skattebetalningslagen. 3 § Ändringarna i föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.45 Förslaget till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) 27 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. 30.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 34 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. 30.47 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 7 § Ändringen föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.48 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt 7 § Ändringarna föranleds dels av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen, dels av att lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift har upphört att gälla vid utgången av juni 1992 (SFS 1991:1849). 30.49 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) 10 kap. 29 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. 30.50 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) 3 kap. 11 § Ändringarna föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag endast avdrag för preliminär skatt. 30.51 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 8 kap. 13 § Ändringarna föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att föreskrifterna i uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och i aktuella hänseenden mervärdesskattelagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Eftersom arbetsgivarnas medverkan vid redovisning och betalning av kvarstående skatt slopats, innefattas i beteckningen skatteavdrag endast avdrag för preliminär skatt. 30.52 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) 60 § Ändringarna föranleds av att uppbördslagens bestämmelser om anstånd och anståndsränta ersatts av föreskrifter i skattebetalningslagen. 62 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbörds- lagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. 30.53 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift 17 § I den föreslagna lagen om dröjsmålsavgift sägs att sådan avgift skall betalas endast i de fall det föreskrivs särskilt. Något undantag behöver därför inte längre föreskrivas i förevarande lag. 30.54 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) 10 kap. 8 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbörds- lagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. 30.55 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg 6 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i uppbörds- lagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmålsavgift. 30.56 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel 10 § Ändringarna föranleds Ä förutom i redaktionellt hänseende Ä av att före- skrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalnings- lagen. 30.57 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. 9 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna om dröjsmålsavgift i upp- bördslagen ersatts av nya bestämmelser i en särskild lag om dröjsmåls- avgift. Någon ändring i sak är inte avsedd. 30.58 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter 14 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.59 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader 5 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.60 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning 10 § Ändringen i fråga om den införda hänvisningen till skattebetalningslagen föranleds av att föreskrifterna i mervärdesskattelagen i aktuella hänseenden ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Vidare har i den föreslagna lydelsen annuitet på avdikningslån inte tagits med, eftersom den pålagan inte längre är aktuell. Den sista taxering vid vilken annuitet på avdikningslån kan förekomma synes vara 1996 års taxering. 30.61 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel 3 § Hänvisningen till 27 § 2 mom. UBL har slopats, eftersom den be- stämmelsen i aktuellt hänseende inte fått någon motsvarighet i skattebetalningslagen. Såväl belopp som skall läggas till som belopp som skall dras ifrån enligt förevarande lag ingår nämligen i den slutliga skatten enligt skattebetalningslagen, se 11 kap. 14 § SBL. Jämför även 6 kap. 1 § och 11 kap. 10 § SBL. 30.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar 6 kap. 21 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i mervärdesskattelagen i aktuella hänseenden ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.63 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter 7 § Ändringen föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.64 Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554) 8 kap. 11 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.65 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar 15 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.66 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar 6 § Ändringarna föranleds av att föreskrifterna i uppbördslagen ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Vidare har lagarna om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus respektive för riskkapitalinvesteringar inte tagits med eftersom skattereduktion enligt dessa lagar inte kan komma i fråga vid 1999 års taxering eller senare års taxeringar. 30.67 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1334) om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 2 kap. 4 § Ändringarna föranleds Ä förutom i terminologiskt hänseende Ä av att föreskrifterna i uppbördslagen har ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Paragrafen föreslås ändrad även i prop. 1996/97:117 Ny förmögenhetslagstiftning. 3 kap. 5 § Ändringarna föranleds – förutom i terminologiskt hänseende – av att föreskrifterna i uppbördslagen har ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. 30.68 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1348) om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 1 § Ändringarna föranleds Ä förutom i redaktionellt hänseende Ä av att före- skrifterna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ersatts av nya bestämmelser i skattebetalningslagen. Även återbetalning eller annan utbetalning av särskild inkomstskatt för utomlands bosatta skall ske med tillämpning av bestämmelserna i skattebetalningslagen. Regeringens proposition 1996/97:100 Ett nytt system för skattebetalningar, m.m. Del 2 Innehåll Bilaga 1 Skattebetalningsutredningens sammanfattning av betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100) 3 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100) 11 Bilaga 3 Skatteflyktskommitténs sammanfattning av betänkandet Översyn av revisionsreglerna (SOU 1996:79) 12 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet Översyn av revisionsreglerna (SOU 1996:79) 14 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 15 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 155 Bilaga 7 Paragrafregister 220 Uppbördslagen (1953:272) 220 Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare 229 Mervärdesskattelagen (1994:200) 233 Skattebetalningslagen 240 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1997 258 Skattebetalningsutredningens sammanfattning av betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100) Bakgrund Det system för redovisning och betalning av skatter och avgifter som tillämpas i dag har successivt reformerats i riktning mot ökad samordning och effektivisering. Såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de skattskyldiga har här varit i blickpunkten. Steg mot ett effektivare skattebetalningssystem har tagits i början av 1980-talet genom bl.a. förenk- lingar i de materiella bestämmelserna för beräkning av socialavgifter. Till en effektivisering har vidare bidragit den sedan år 1985 samordnade redovisningen och betalningen av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Under framför allt senare år har verksamheten dessutom påverkats av möjligheterna att i olika hänseenden ta till vara den tekniska utvecklingen. Trots förändringar av det slag som nyss nämnts upplevs den nuvarande ordningen som svår att överblicka och tillämpa. Framför allt gör sig problemen gällande för den som är näringsidkare och samtidigt arbets- givare. Men också för skattemyndigheterna är förfarandet fortfarande svår- tillgängligt och resurskrävande. Exempelvis är förfarandet för redovisning och inbetalning av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter i olika delar skilt från betalningen av F-skatt, preliminär skatt på ränta och utdelning, kvar- stående skatt, tillkommande skatt och mervärdesskatt. Redovisnings- tidpunkterna är olika liksom de redovisningshandlingar som används. Inbe- talningar görs till skilda konton och rutinerna varierar vad gäller anma- ningar att redovisa, påminnelser att betala och överlämnande för indrivning. Även sanktionssystemen skiljer sig i vissa fall åt beroende på vilken skatt eller avgift det är fråga om. Vidare regleras förfarandet i olika lagar. Mot denna bakgrund är det vårt uppdrag att effektivisera systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Utgångspunkter vid ut- formningen av ett sådant system är ökad enhetlighet, samordning och förenkling. Vi föreslår i huvudsak följande. Ett nytt skattebetalningssystem Ä ett skattekontosystem Skattekontosystemet Debiteringar, redovisningar och betalningar av skatter och avgifter samordnas i ett system med skattekonton. Hos skattemyndigheten skall finnas ett skattekonto för varje skatt- eller avgiftsskyldig. Samtliga redovisningar och betalningar skall registreras på kontot. Främst gäller det F-skatt, innehållen preliminär skatt (skatteavdrag), arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Bokföringen på kontot skall göras så att kontoställningen kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontoutdrag. Uppbyggnaden av ett skattekonto är inte olik ett bankkonto där kontohavaren sätter in och tar ut olika belopp och där ränta beräknas på överskott och underskott. På skattekontot bokförs löpande dels debiterade skatter, dels de skatter och avgifter som den skatt- eller avgiftsskyldige redovisar. För skattskyldiga med anställningsinkomster bokförs slutlig skatt på kontot i samband med att slutskattsedeln tas fram. En ny beräkning av den slutliga skatten eller annan skatt eller avgift bokförs på kontot den dag då skatten eller avgiften förfaller till betalning. Vidare bokförs här Ä i samband med att slutlig skatt debiteras Ä preliminär skatt som redovisas i kontrolluppgift. Alla uppgifter som den skattskyldige skall lämna redovisas i en enda handling Ä en skattedeklaration. Den skall lämnas en gång varje månad. När i månaden deklarationen skall lämnas beror på om mervärdesskatt skall redovisas och i så fall även på storleken av beskattningsunderlagen till mervärdesskatt. Den 12 i månaden (i januari och augusti den 17) skall skattedeklaration lämnas dels av den som enbart redovisar skatteavdrag och arbetsgivarav- gifter, dels av den som har att redovisa mervärdesskatt varje månad om be- skattningsunderlagen för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor. Den som redovisar mervärdesskatt med beskattningsunderlag som överstiger 40 miljoner kronor skall lämna skattedeklaration senast den 26 i betalningsmånaden. Skatter och avgifter skall betalas enligt följande. Den 12 (i januari och augusti den 17) skall vara förfallodag för den som enbart skall betala F-skatt eller avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Samma betalningstidpunkter skall gälla om den skattskyldige skall betala mervärdesskatt och beskattningsunderlagen avseende mervärdesskatt för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor. Mervärdesskatten betalas då i andra månaden efter redovisningsperioden. För denna kategori skattskyldiga samordnas betalningarna genom att förfallodagen för mervär- desskatt senareläggs. I augusti samordnas förfallodagarna genom att be- talningarna av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och F-skatt senareläggs medan betalningstidpunkten för mervärdesskatt tidigareläggs något. För skattskyldiga med beskattningsunderlag som överstiger 40 miljoner kronor senareläggs förfallodagen för betalning av mervärdesskatt till den 26 i månaden närmast efter redovisningsperioden. Samtidigt slopas den nuvarande senarelagda förfallodagen avseende mervärdesskatt för redovisningsperioden juni. Denna kategori skattskyldiga skall betala F- skatt, avdragen skatt och arbetsgivaravgifter senast den 12 (i januari den 17) varje månad under året. Skatter och avgifter som påförs genom särskilda beskattningsbeslut förfaller till betalning på den förfallodag som inträffar närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar efter beslutsdagen. Förfallodagens innebörd ändras. Skatter och avgifter skall ha bokförts på skattemyndighetens konto senast på förfallodagen. Betalningar och andra belopp som skall räknas kontohavaren tillgodo skall bokföras utan någon avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter på skattekontot. Den skatt- eller avgiftsskyldige kan således som huvudregel inte styra en betalning till att avse en viss skatte- eller avgiftsskuld. Om det finns en skatte- eller avgiftsskuld och det behöver anges vilken skatt eller avgift som är betald eller obetald, skall skulden fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den period som är aktuell. Varje månad som det har förekommit en transaktion stäms skattekontot av. Avstämningen följs i regel av ett kontoutdrag. Samtliga konton stäms av minst en gång per år. Om det vid avstämningen uppkommer ett underskott innefattar kontoutdraget en påminnelse att betala. Efter be- talningsuppmaningen lämnas fortlöpande obetalda fordringar för indriv- ning. Mindre underskott på ett skattekonto under viss tid bör emellertid kunna godtas utan att indrivning aktualiseras. För kontohavare med transaktioner på skattekontot varje månad skall som huvudregel ett underskott på kontot lämnas för indrivning om det uppgår till minst 10 000 kronor. För övriga kontohavare skall beloppsgränsen vara 1 000 kronor. Överskott på ett skattekonto skall som huvudregel vara tillgängliga för kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall återbetalningar kunna göras när som helst under månaden. Under förutsättning att det i skattedeklara- tionen lämnas redovisning för avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall återbetalning som grundas på en överskjutande ingående mervärdesskatt kunna ske redan före den första förfallodagen i månaden. Ett enhetligt ränteinstitut skall i huvudsak ersätta anståndsräntan, respiträntan, restitutionsräntan, ö-skatteräntan och kvarskatteavgiften. Även dröjsmålsavgiften tas bort. På underskott eller överskott på ett skattekonto räknas i stället kostnads- resp. intäktsränta löpande. Räntorna knyts till en basränta som följer det allmänna ränteläget. Ränta räknas fr.o.m. dagen efter den då ett underskott eller överskott uppkom på skattekontot. Om det är ett omprövningsbeslut eller anståndsbeslut som är grund för ränteberäkning räknas ränta fr.o.m. dagen efter den ursprungliga förfallodagen för resp. skatt. Kostnadsräntan skall ha tre olika nivåer. Den lägsta kostnadsräntan (i dagsläget ca 8 %, ej avdragsgill) beräknas dels på underskott som under- stiger 10 000 kronor, dels på belopp som påförs genom omprövningsbeslut eller grundas på anståndsbeslut. Vid debiteringen av slutlig skatt undantas ett belopp om 10 000 kronor från ränteberäkning t.o.m. den 3 maj under taxeringsåret. På belopp häröver räknas kostnadsränta enligt en mellannivå (i dagsläget ca 10 %, ej avdragsgill) under tiden den 13 februari Ä den 3 maj. Från och med den 4 maj under taxeringsåret räknas sådan ränta oavsett beloppets storlek fram t.o.m. den dag som betalning senast skall ske. Den högsta kostnadsräntan (i dagsläget ca 28 %, ej avdragsgill) tas ut på underskott om minst 10 000 kronor. När en fordran lämnats för in- drivning räknas låg kostnadsränta på beloppet. Löpande skatteuträkning och debitering av slutlig skatt m.m. Inom ramen för skattekontosystemet föreslås ett förfarande med löpande skatteberäkning. Det är avsett för skattskyldiga som enligt nuvarande ordning får sina slutskattesedlar i december under taxeringsåret, dvs. de som normalt skall lämna särskilda självdeklarationer senast den 31 mars. En skatteberäkning skall göras så snart skattemyndigheten har tillräckliga uppgifter. De skattskyldiga underrättas efter hand om resultatet, men tidigast i augusti under taxeringsåret. I samband härmed bokförs trans- aktionerna på skattekontot. Återbetalningar görs löpande. Underskott förfaller till betalning löpande efter nyssnämnda 30-dagars betalningsfrist. På detta sätt tidigareläggs nuvarande inbetalningstidpunkt för kvarstående skatt med upp till sex månader. Arbetsgivarnas medverkan i uppbörden av kvarstående skatt tas bort. Samtidigt föreslås ett förenklat löneexekutivt förfarande som kännetecknas av enkelhet och snabbhet. Förfarandet avgränsas till skattskyldiga som är arbetstagare och som endast debiterats slutlig skatt på skattekontot. Det skall användas på fordringar avseende obetald slutlig skatt om högst 10 000 kronor. Betalning av pensionsavgifter Regleringen av betalning av pensionsavgifter som betalas i form av egen- avgift, dvs. av den som har F-skatt, ändras. Avgiften till tilläggspension sidoordnas och jämställs med övriga skatte- och avgiftsbetalningar. Samtidigt skall sambandet mellan avgift och förmån stärkas. Den skattskyl- dige skall inte längre vara garanterad fulla pensionsförmåner när, som i dag, endast den del av all skatt som motsvarar tilläggspensionsavgiften betalats. Om endast en viss andel av samtliga skatter och avgifter för ett in- komstår har betalats skall i stället tilläggspensionsavgift anses ha betalats i proportion till avgiftens andel av de sammanlagda skatte- och avgifts- debiteringarna för detta år. Pensionspoäng eller pensionsrätt skall härefter räknas den skattskyldige tillgodo i förhållande till den proportionering av betalningen av tilläggspensionsavgift som gjorts för året. Fortsatt samordning av skatte- och avgiftsbetalningar I skattekontosystemet skall ingå de i dag mest betydande skatte- och avgiftsbetalningarna. Andra skatter och avgifter Ä exempelvis punktskatter Ä bör inom en snar framtid också kunna ingå i skattekontosystemet. Särskilda överväganden och åtgärder kan emellertid krävas i vissa fall. Som vi ser det torde det på sikt finnas förutsättningar att hantera praktiskt taget alla förekommande skatter och avgifter i ett enhetligt uppbyggt skattekontosystem. Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt och andra särskilda frågor Bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt Ett flertal förslag lämnas som syftar till att förbättra överensstämmelsen mellan den preliminära och slutliga skatten. Exempelvis skall RSV ges ökade möjligheter att bestämma skattetabellernas utformning. Nämnas kan också att de särskilda tabellerna för skatteavdrag som används vid korttids- ersättning och ersättning från arbetslöshetskassa tas bort. I stället skall skatteavdrag göras med 30 procent. På ersättning från arbetslöshetskassa skall vidare avdrag göras enligt krontalstabeller efter olika kommunala skattesatser. Undantaget för arbetslöshetskassorna från skyldigheten att göra förhöjt skatteavdrag slopas också. Detsamma gäller beloppsgränsen om 6 000 kronor vid skatteavdrag på föräldrapenning. För den som betalar F-skatt utökas skyldigheten att lämna preliminär självdeklaration. En sådan skyldighet skall gälla t.o.m. den 30 november under inkomståret. Deklaration skall lämnas om den skattskyldige fått kännedom om att den slutliga skatten kommer att bli högre än den preliminära skatten med ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden. Dessutom förlängs tiden för debitering av preliminär skatt. Samtidigt föreslås en lättnad för säsongsföretag. F- skattebetalningar för dessa företag skall kunna begränsas enbart till den period som verksamheten bedrivs. Skattemyndigheten föreslås också få en generell rätt att dels förelägga en deklarationsskyldig att lämna en preliminär självdeklaration eller annan handling, dels göra revision för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts. Regleringen om F-skattebevis Regleringen om F-skattebevis skärps något. En F-skattsedel för en före- tagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag skall kunna återkallas även om myndigheten av någon anledning, t.ex. i en kon- kurssituation, inte har återkallat företagets eller bolagets F-skattsedel. Det måste emellertid ha funnits grund för återkallelse av företagets eller bolagets skattsedel som kan hänföras till företagsledaren för att företagsle- darens F-skattsedel skall få återkallas. En F-skattsedel för ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag skall kunna återkallas också om företagsledaren i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren. Anstånd med betalning av skatter och avgifter Anstånd med betalning av skatter och avgifter vid betalningssvårigheter på grund av sociala skäl och andra liknande förhållanden skall kunna ges endast om det finns synnerliga skäl. Anståndsmöjligheten skall omfatta alla skatte- och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet. Detsamma skall gälla vid anstånd i samband med skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret. Anståndstiderna vid anstånd med betalning av skatt på grund av avytt- ring av fastighet m.m. begränsas något. Samtidigt görs regleringen mindre detaljerad. Betalningsskyldighet och sanktioner m.m. Betalningsskyldigheten för skatter och avgifter En generell och enhetlig betalningsskyldighet skall gälla för den som är skyldig att redovisa och betala in sådana skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. En ny form av automatiska beslut om betalningsskyldighet föreslås (schablondebitering). Om redovisningsskyldigheten för en viss period inte fullgörs skall betalningsskyldigheten för perioden anses bestämd till det högsta av vart och ett av de skatte- och avgiftsbelopp som bestämts för betalning för endera av de tre närmast föregående redovisningsperioderna. Schablondebiteringen skall gälla vid sidan av nuvarande möjligheter för skattemyndigheten att bestämma betalningsskyldigheten efter skön. Samtidigt utvidgas befogenheten att uppskatta skatte- och avgiftsbeloppen för en viss period till att omfatta arbetsgivares avdrag för A-skatt. Betalningsskyldigheten avseende skatter och avgifter för den som före- träder ett rättssubjekt som är juridisk person görs generell och enhetlig. Den utvidgas till att omfatta alla skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. Dessutom görs det administrativa syftet med före- skrifterna tydligare. Men i allt väsentligt behålls nuvarande subjektiva förutsättningar och befrielsegrunder. Det föreslås också att beslut om betalningsskyldighet för ställföreträdare skall fattas av skattemyndigheten som första instans. Besluten skall kunna överklagas till länsrätten med rätt för den enskilde till muntlig förhandling i länsrätten och kammarrätten. Administrativa och straffrättsliga sanktioner Tillämpningsområdet för nuvarande regler om skatte- och avgiftstillägg utvidgas till att gälla också för arbetsgivare som inte fullgör sina skyldig- heter att redovisa skatteavdrag. Sanktionen benämns skattetillägg. Underlåtenheten att betala in innehållen skatt anses i dag som en straff- bar gärning. I första hand torde det emellertid vara risken att bli personligt betalningsskyldig som Ä både i det enskilda fallet och generellt Ä har en avhållande verkan på arbetsgivaren från att inte betala in skatt. Mycket ofta är det också så att den arbetsgivare som inte betalat skatten har gjort sig skyldig till annat uppbördsbrott. Straffansvaret för underlåtenhet att betala in innehållen skatt kan därför inte sägas fylla någon funktion utan föreslås avskaffat. Preskription Utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden för skatter och avgifter föreslås ändrad. En skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett underskott på ett skattekonto skall preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då ett belopp motsvarande underskottet lämnades för indrivning. Härigenom förenklas hanteringen av preskriptionsfrågorna utan att systematiken i skattekontosystemet rubbas. En ny reglering Ä en skattebetalningslag En ny uppbördslag föreslås Ä en skattebetalningslag. I lagen finns den reglering av skattekontosystemet som behövs. Den innehåller också övriga bestämmelser om beräkning och debitering av de skatter och avgifter som ingår i det nya systemet. Lagen ersätter uppbördslagen (1953:272) och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt för- farandebestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200). Den nya lagen har gjorts mindre detaljerad än de äldre lagarna. Konsekvenser Förslaget om ett skattekontosystem förväntas leda till en starkt förenklad administration av i första hand företagens skatte- och avgiftsbetalningar. Redovisningen av skatter och avgifter blir mindre resurskrävande än i dag främst för arbetsgivare och företag i övrigt. Endast en deklaration per månad behöver lämnas. Med undantag för de största företagen som redovisar mervärdesskatt blir det vidare fråga om endast en betalning varje månad. Den samordnade redovisningen gör att in- och utbetalningar kan kvittas redan på betalningsstadiet. Företagens skatte- och avgiftsbetalningar förenklas härmed väsentligt jämfört med i dag. En slopad arbetsgivarmedverkan vid betalning av kvarstående skatt ger ytterligare administrativa vinster för företagen. För skattemyndigheterna samordnas och effektiviseras hanteringen av redovisningar och betalningar, avstämningar, omföringar, betalningsupp- maningar, ränteberäkningar, överlämnande för indrivning, m.m. I ekonomiska termer innebär förslaget till ett skattekontosystem m.m. med ökad enhetlighet och samordning besparingar för staten på i storleks- ordningen 50 miljoner kronor per år. Även effekterna av de olika delförslagen i övrigt avses i vart fall på sikt föra med sig besparingar för det allmänna. Dessa besparingseffekter är svåra att precisera men förväntas inte bli obetydliga. En del av den administrativa besparingseffekten genereras genom samordningen av förfallodagarna till den 12 i månaden. Den senare- läggning av förfallodagen för mervärdesskatt från den 5 till den 12 resp. från den 20 till den 26 i månaden som förslaget innefattar ger i sig en negativ ränteeffekt för staten. Utrymme för dessa senareläggningar skapas dels genom den för vissa skattskyldiga slopade särredovisningen av mervärdesskatt under sommarperioden, dels genom de administrativa vinsterna av ett nytt skattebetalningssystem. Ikraftträdande Skattekontosystemet liksom övriga förslag samt skattebetalningslagen föreslås sättas i kraft vid årsskiftet 1997/98. Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100) Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksbanken, Riks- åklagaren, Riksenheten mot ekonomisk brottslighet, Datainspektionen, Riksförsäkringsverket, Riksgäldskontoret, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Statens löne- och pensionsverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Göta hovrätt, Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholms län, Totalförsvarets pliktverk, Arbetslöshetskassornas Samorganisation, Bankgirocentralen BGC AB, Byggentreprenörerna, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Företagarnas Riksorganisation, Företagens Uppgiftslämnardelegation, HSB Riksförbund, Konjunkturinstitutet, Kooperativa förbundet, Kooperationens pensionsanstalt, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Postgirot Bank AB, Svenska Arbets- givareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Kommunförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisation, Svenska Revisorsamfundet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Redareförening, Sveriges Redovis- ningskonsulters Förbund och Tjänstemännens centralorganisation. Riksåklagaren har bifogat yttranden från åklagarmyndigheterna i Stock- holm och Malmö. Riksskatteverket har bifogat yttranden från skattemyndigheterna i Stockholms, Jönköpings, Kristianstads, Malmöhus, Kopparbergs och Jämtlands län. Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Försäkringsförbund och Sveriges Industriförbund har hänvisat till ett yttrande som avgetts av Näringslivets Skattedelegation. Dessutom har Stockholms handelskammare och Svensk Industriföre- ning yttrat sig. Även dessa har hänvisat till det yttrande som avgetts av Näringslivets Skattedelegation. Skatteflyktskommitténs sammanfattning av betänkandet Översyn av revisionsreglerna (SOU 1996:79) Kommittén har haft i uppdrag att ompröva de bestämmelser beträffande skatte- och tullmyndigheternas kontrollbefogenheter som trädde i kraft den 1 juli 1994 och föreslå de lagändringar som behövs för att få en ändamålsenlig lagstiftning på kontrollområdet. Kommittén har härvid haft att sammanväga intresset av att myndigheterna har instrument till sitt förfogande för att utöva en effektiv kontroll med kravet att lagstiftningen tillgodoser rimliga rättssäkerhetsgarantier. I detta delbetänkande presenteras ett flertal lagändringar som alla har till syfte att förbättra myndigheternas möjligheter att bedriva sin kon- trollverksamhet på ett effektivare men för de enskilda rättsäkert sätt. Sålunda föreslår kommittén att revision skall få företas för kontroll av det löpande beskattningsårets (eller periodens) räkenskaper och andra handlingar. Vidare föreslås ett återinförande av regler om så kallad tredjemansrevision. Kommittén föreslår också att skattemyndigheten och tullmyndigheten – inom ramen för en revision i samverkan – skall ha möjlighet att besluta att den reviderade inte skall underrättas i förväg om att revision skall ske. Kommittén föreslår vidare att skattemyndigheten även vid annan revision än enligt lagen om punktskatter och prisregle- ringsavgifter skall ha befogenhet att ta varuprov och prova apparatur, samt att det skall införas bestämmelser om att skattemyndigheten och tullmyndigheten efter avslutad revision får överlämna omhändertagna handlingar till konkursförvaltare i stället för till den reviderade. Kommittén föreslår att bestämmelserna om tredjemansföreläggande i mervär- desskattelagen och lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter utformas i enlighet med 3 kap. 50 a § lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter samt att motsvarande bestämmelser om tredjemansföre- läggande införs i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Vidare föreslås att föreläggande om kontrolluppgift skall kunna avse uppgift om det löpande beskattningsårets eller periodens handlingar. Ytterligare en ändring i uppbördslagen föreslås; beslutsbehörigheten bör tillkomma skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren vid det aktuella tillfället är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagarens skatt. Vidare föreslås att lagen om automatisk databehandling vid taxeringsrevision m.m. skall vara tillämplig även vid annan kontroll än revision. Kommittén föreslår vissa ändringar i tvångsåtgärdslagen. Det finns anledning att befara att rekvisitet påtaglig risk på grund av vissa förarbetsuttalanden kommit att tolkas på ett alltför restriktivt sätt. Kommittén föreslår därför att rekvisitet byts ut mot särskild risk. Vidare föreslås ett förtydligande av 5 § första stycket samt att tvångsåtgärd enligt nämnda lagrum skall få vidtas även då sabotagerisken gäller det som får provas. Kommittén föreslår också en utvidgning av granskningsledarens befogenhet att fatta interimistiska beslut; det skall vara möjligt även då det föreligger sabotagerisk beträffande det som får inventeras, besiktigas eller provas. Vidare föreslås, till följd av förslaget om återinförande av tredjemansrevision, att 10 - 12 §§ skall upphävas. Slutligen föreslås viss ändring i bestämmelserna i 15 § andra stycket och 29 § andra stycket tvångsåtgärdslagen. Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet Översyn av revisionsreglerna (SOU 1996:79) Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Justitiekanslern, Riksskatteverket, Statskontoret, Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stock- holms län, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Länsrätten i Kronobergs län, Riksdagens ombudsmän, Datainspektionen, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Föreningen Sveriges kronofogdar, Företagarnas Riksorganisation, Företagens Uppgiftslämnardelegation, Kooperativa för- bundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Stockholms Handelskammare, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Revisorsamfundet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Redovisningskonsulters För- bund. Dessutom har Svensk Industriförening yttrat sig. Riksskatteverket har bifogat yttranden från skattemyndigheterna i Stockholms, Kristianstads, Norrbottens samt Göteborgs och Bohus län. Företagarnas Riksorganisation och Sveriges Köpmannaförbund har avgett ett gemensamt yttrande. Stockholms Handelskammare, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Sveriges Industriför- bund och Svensk Industriförening har i sina remissvar anslutit sig till ett gemensamt yttrande från Näringslivets skattedelegation. Svenska Arbets- givareföreningen avstyrker dock att skattemyndigheten ges en rätt att underrätta om revisionsbeslutet först i samband med att revisionen verk- ställs. Centralorganisationen SACO/SR, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens Centralorganisation har meddelat att man inte har några synpunkter på betänkandet eller avstår från att yttra sig. Lagrådsremissens lagförslag 1 Förslag till lag om betalning av skatter och avgifter Innehållsförteckning 1 kap. Tillämpningsområde och definitioner 1Ä2 §§ Lagens tillämpningsområde 3Ä6 §§ Definitioner 2 kap. Beslutande myndighet 1 § Beslut som rör skattskyldiga 2 § Beslut som rör handelsbolag eller europeiska ekonomiska intressegrupperingar 3 § Beslut som rör registrerade skattskyldiga 4 § Beslut i fråga om vissa gemenskapsinterna förvärv 5-6 § Överflyttning av ärenden och uppgifter 7 § Riksskatteverkets befogenheter 8 § Avgörande i skattenämnd 9 § Upplysningar om skatteavdrag och arbetsgivaravgifter 3 kap. Registrering och skattekonton 1 § Registrering av arbetsgivare och mervärdesskattskyldiga 2 § Anmälan för registrering 3 § Uppgiftsskyldighet 4 § Föreläggande för arbetsgivare och mervärdesskattskyldiga 5-6 §§ Skattekonton 4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt 1-2 §§ Skyldighet att betala preliminär skatt 3 § Skattsedel på preliminär skatt 4-9 §§ Utfärdande av F-skattsedel 10-11 §§ Återkallelse av F-skattsedel 12 § Utfärdande av A-skattsedel 5 kap. Skatteavdrag 1 § Skyldighet att göra skatteavdrag 2-7 §§ Skatteavdrag från ersättning för arbete 8-9 §§ Skatteavdrag från ränta och utdelning 10-11 §§ Beslut om befrielse från skatteavdrag 12 § Arbetstagarens skyldigheter 13-15 §§ Arbetsgivarens skyldigheter 16 § Föreläggande att göra skatteavdrag 6 kap. Beräkning av F-skatt 1 § Skyldighet att betala F-skatt 2-4 §§ Beräkning av F-skatt enligt schablon 5-6 §§ Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering 7 § Ändrad beräkning av F-skatt 8 § Hänsyn till andra belopp 7 kap. Beräkning av särskild A-skatt 1 § Skyldighet att betala särskild A-skatt 2 § Beräkning av särskild A-skatt 8 kap. Beräkning av skatteavdrag 1-7 §§ Skatteavdrag enligt skattetabell 8-10 §§ Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats 11-13 §§ Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag 14-25 §§ Underlag för beräkning av skatteavdrag 26 § Skatteavdrag från förskott 27-28 §§ Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning 29 § Ändrad beräkning av skatteavdrag 9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter 1-3 §§ Arbetsgivaravgifter 10 kap. Redovisning av skatt 1 § Inledande bestämmelse 2-8 §§ Preliminär självdeklaration 9-24 §§ Skattedeklaration 25-27 §§ Hur en deklaration skall lämnas 28 § Avgiftsspecifikation 29-36 §§ Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt 37 § Redovisningsskyldighet vid avveckling 11 kap. Beskattningsbeslut 1-2 §§ Innebörden av beskattningsbeslut 3-10 §§ Preliminär skatt 11-18 §§ Slutlig skatt 19-24 §§ Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter 25 § Beslut om vissa debiteringsåtgärder 12 kap. Ansvar för skatt 1 § Inledande bestämmelse 2 § Arbetstagares ansvar för preliminär skatt 3-4 §§ Den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 § 5 § A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter 6-8 §§ Företrädare för juridisk person 9 § Dödsbo 10-12 §§ Regress 13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet 1 § Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt 2 § Andra bestämmelser om befrielse 14 kap. Utredning i skatteärenden 1 § Den skattskyldiges rätt att yttra sig 2 § Skyldighet att föra anteckningar 3-5 §§ Föreläggande att lämna uppgift 6 § Besök eller annat personligt sammanträffande 7 § Skatterevision 8 § Utlämnande av uppgifter 15 kap. Skattetillägg och förseningsavgift 1-6 §§ Skattetillägg 7 § Förseningsavgift 8-9 §§ Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift 10-12 §§ Beslut 13-14 §§ Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och mervärdesskatt 16 kap. Inbetalning av skatt 1 § Mottagande skattemyndighet 2-3 §§ Inbetalning till särskilt konto 4-8 §§ När skatten skall vara betald 9-10 §§ Avräkning av inbetalda belopp 11 § Fördelning av skatteskuld 12 § Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon skattskyldig 17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt 1 § Anstånd vid deklarationsanstånd 2-3 §§ Anstånd vid omprövning eller överklagande 4 § Anstånd vid avyttring 5 § Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring 6 § Anstånd vid handläggning av ärende om und vikande av dubbelbeskattning 7 § Anstånd i övriga fall 8-11 §§ Gemensamma bestämmelser 18 kap. Återbetalning av skatt 1-4 §§ Utbetalning 5-6 §§ Överföring av skatt till en annan stat 7 § Hinder mot utbetalning 8 § Förbud mot överlåtelse 9 § Utmätning 10 § Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd 19 kap. Ränta 1-2 §§ Grunder för ränteberäkning 3 § Basränta 4-12 §§ Kostnadsränta 13-16 §§ Intäktsränta 17-18 § Ändrad ränteberäkning 20 kap. Indrivning 1-5 §§ Begäran om indrivning 6 § Ränta 7 § Konkurs 21 kap. Omprövning 1-3 §§ Beslut som kan omprövas 4-7 §§ Omprövning på initiativ av den skattskyldige 8-9 §§ Omprövning på initiativ av skattemyndigheten 10-13 §§ Efterbeskattning 14-20 §§ Tidsfrist för efterbeskattning 22 kap. Överklagande 1 § Beslut som inte får överklagas 2 § Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut 3-5 §§ Den skattskyldiges överklagande 6 § Förfarandet vid överklagande 7-9 §§ Riksskatteverkets överklagande 10-13 §§ Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut 23 kap. Övriga bestämmelser 1 § Avrundning 2 § Vite 3 § Representant för enkelt bolag eller partrederi 4 § Representant för utländsk företagare 5-6 §§ Behörighet att lämna uppgift 7-8 § Verkställighet 9 § Gallring Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Härigenom föreskrivs följande. 1 kap. Tillämpningsområde och definitioner Lagens tillämpningsområde 1 § Denna lag gäller vid beräkning, debitering, redovisning och betalning av 1. avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, 2. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen (1990:324), 3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), 5. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, 6. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt eller avgift som avses i 1Ä5 samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), och 7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1Ä6. 2 § Lagen gäller också vid betalning av 1. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 2. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt som avses i 1, och 3. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1 och 2. Definitioner 3 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i de lagar som anges i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324) om inte annat anges i detta kapitel eller framgår av sammanhanget. Med arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild löneskatt och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. 4 § Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även 1. avgift och avgiftsskyldig, 2. skatteavdrag och den som är skyldig att göra skatteavdrag, samt 3. skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig att betala skattetillägg, avgift eller ränta. Med skatt likställs 1. belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig för enligt denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt denna lag, 2 kap. 20 § lagen (1981:1102) om handelsbolag och enkla bolag, och 2. belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund av ett senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skattemyndigheten. Med skattskyldig likställs 1. handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i 1 §, 2. den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200), 3. den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en F-skattsedel enligt 4 kap. 5 §, och 4. den som skattemyndigheten enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall svara för redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som bedrivs genom ett enkelt bolag eller partrederi . 5 § Vad som sägs i denna lag om handelsbolag gäller, om inte annat föreskrivs, även europeiska ekonomiska intressegrupperingar. 6 § I denna lag avses med arbetsgivare: den som betalar ut lön, arbetstagare: den som tar emot lön, beskattningsår: beskattningsår enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller mervärdesskattelagen (1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av de nämnda lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas, förfallodag: dag då skatt skall ha betalats enligt 16 kap. 4 §, huvudinkomst: lön som utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning för arbete, inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret, lön: sådan ersättning, ränta eller utdelning för vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter, näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkt i verksamheten, om den är skattepliktig här i landet, enligt bestämmelserna i 22 § kommunalskattelagen eller 2 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget, sidoinkomst: lön som inte utgör arbetstagarens huvudinkomst, skatteavdrag: avdrag från lön för betalning av arbetstagarens prelimi- nära skatt, överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervärdesskatt som återstår sedan utgående mervärdesskatt avräknats. 2 kap. Beslutande myndighet Beslut som rör skattskyldiga 1 § Beslut enligt denna lag som rör en skattskyldig fattas av skatte- myndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för det löpande beskattningsåret ligger, om inte annat följer av 2Ä5 §§. Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet, fattas beslutet av Skattemyndigheten i Stockholms län. Beslut som rör handelsbolag eller europeiska ekonomiska intressegrupperingar 2 § Beslut som rör ett handelsbolag fattas av skattemyndigheten i det län där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sitt huvudkontor. Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering fattas av skattemyndigheten i det län där intressegrupperingen har sitt säte. Om intressegrupperingen saknar säte i landet, fattas beslutet av Skattemyn- digheten i Stockholms län. Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3Ä5 §§. Beslut som rör registrerade skattskyldiga 3 § Beslut som rör en skattskyldig som registrerats enligt 3 kap. 1 § fattas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad, om inte annat följer av 5 §. Beslut i fråga om vissa gemenskapsinterna förvärv 4 § Beslut som rör den som är mervärdesskattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen (1994:200) fattas av Skattemyndigheten i Dalarnas län. Överflyttning av ärenden och uppgifter 5 § En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten går med på det och om det inte medför avsevärda besvär för den som beslutet rör. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att uppgifter som enligt denna lag skall fullgöras av en viss skattemyndighet i stället skall fullgöras av en annan skattemyndighet. 6 § Om den skattskyldige har gett in en handling inom föreskriven tid till en annan skattemyndighet än rätt skattemyndighet, skall handlingen ändå anses ha kommit in i rätt tid. Handlingen skall då omedelbart sändas över till rätt skattemyndighet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten. Om den skattskyldige inom föreskriven tid har gett in en begäran om omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten ändå pröva ärendet. Begäran skall då omedelbart sändas över till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då begäran kom in till domstolen. Första stycket gäller även vid inbetalning av skatt. Riksskatteverkets befogenheter 7 § Riksskatteverket får överta de befogenheter som en skattemyndighet har enligt 14 kap. Riksskatteverket har befogenhet att fatta sådana beslut om förseningsavgift enligt 15 kap. 7 och 8 §§ som rör en periodisk sammanställning om sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket. Avgörande i skattenämnd 8 § Om ett beskattningsärende som avses i denna lag har ett nära samband med ett taxeringsärende som enligt 2 kap. 4 § taxeringslagen (1990:324) skall avgöras i en skattenämnd, får även beskattningsärendet avgöras i skattenämnden om det är lämpligt att ärendena prövas i ett sammanhang. 3 kap. Registrering och skattekonton Registrering av arbetsgivare och mervärdesskattskyldiga 1 § Skattemyndigheten skall registrera den som är arbetsgivare och den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200). Första stycket gäller inte den som är mervärdesskattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen. Anmälan för registrering 2 § Den som avser att bedriva näringsverksamhet och som skall registreras enligt 1 § skall anmäla sig för registrering hos skattemyndigheten. Den som driver flera verksamheter som medför skattskyldighet för mervärdesskatt, skall göra en anmälan för varje verksamhet. Om inte något hindrar det skall anmälan göras senast två veckor innan den verksamhet som medför anmälningsplikt påbörjas eller övertas. Den vars verksamhet är yrkesmässig endast enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 och andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200) och som enligt 10 kap. 31 § skall redovisa mervärdesskatten i självdeklarationen anses ha fullgjort anmälningsskyldigheten genom att lämna deklarationen. 3 § Om ett förhållande som har tagits upp i en anmälan om registrering har ändrats, skall den som gjort anmälan underrätta skattemyndigheten om ändringen. Om inte något hindrar det skall underrättelsen lämnas inom två veckor från det att ändringen inträffade. Föreläggande för arbetsgivare och mervärdesskattskyldiga 4 § Skattemyndigheten får förelägga den som inte gör anmälan enligt 2 § eller inte lämnar underrättelse enligt 3 §, att fullgöra sin skyldighet eller att lämna sådana uppgifter som behövs för att avgöra om skyldighet att göra anmälan eller lämna underrättelse finns. Skattekonton 5 § Skattemyndigheten skall upprätta ett skattekonto för varje person som är skattskyldig enligt denna lag. Skattemyndigheten får besluta att en person skall ha fler än ett skattekonto. På skattekontot skall skattemyndigheten registrera skatt som skall beta- las in eller betalas tillbaka enligt ett beskattningsbeslut, avdragen skatt, gjorda inbetalningar och utbetalningar samt belopp som har lämnats för indrivning. 6 § Skattemyndigheten skall dels årligen, dels för varje månad stämma av inbetalda och andra tillgodoförda belopp mot påförda belopp. Någon avstämning behöver dock inte göras för månader då inte något annat belopp än ränta har tillgodoförts eller påförts. En avstämning av skattekontot skall också göras när den skattskyldige begär det, om inte särskilda skäl talar mot det. 4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt Skyldighet att betala preliminär skatt 1 § Preliminär skatt skall betalas för inkomståret enligt bestämmelserna i 6Ä8 kap. med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret. 2 § Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (A-skatt) eller enligt särskild debitering (F-skatt eller särskild A-skatt). Skattsedel på preliminär skatt 3 § Skattemyndigheten skall för varje inkomstår utfärda skattsedlar på preliminär skatt. För sådan skatt skall det finnas två slag av skattsedlar (F- skattsedel och A-skattsedel). Utfärdande av F-skattsedel 4 § En F-skattsedel skall utan ansökan utfärdas för den som vid utgången av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel. 5 § En F-skattsedel skall, om inte annat följer av 7 eller 8 §, efter ansökan utfärdas för den som bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet här i landet. 6 § Skattemyndigheten får besluta att en F-skattsedel utfärdas för en fysisk person under villkor att den inte åberopas i ett anställningsförhållande. Villkoret skall framgå av skattsedeln. 7 § En F-skattsedel får inte utfärdas för en delägare i ett handelsbolag enbart på grund av delägarens intäkter från bolaget. 8 § En F-skattsedel får inte utfärdas 1. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt 10 § första stycket 3 eller 8 förrän två år efter återkallelsebeslutet, 2. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad på någon annan grund än som avses under 1 så länge grunden för återkallelsen finns kvar, eller 3. för den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 10 §. För den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 10 § 8 får en F-skattsedel inte utfärdas förrän två år efter det att företagets eller bolagets F-skattsedel återkallades eller företaget eller bolaget försattes i konkurs. Om det finns särskilda skäl får en F-skattsedel utfärdas trots vad som sägs i första eller andra styckena. F-skattebevis 9 § För den som får en F-skattsedel skall skattemyndigheten också utfärda ett F-skattebevis. Villkor enligt 6 § skall framgå av F-skattebeviset. Återkallelse av F-skattsedel 10 § Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel om innehavaren 1. begär att skattsedeln skall återkallas, 2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet, 3. inte följer villkor som meddelats med stöd av 6 § eller på annat sätt missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt, 4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för taxering, 5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna lag i en utsträckning som inte är obetydlig, 6. har meddelats näringsförbud, 7. är i konkurs, 8. är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund av ett förhållande som kan hänföras till företagsledaren, eller 9. är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett förhållande som avses i 3Ä5, 7 eller 8. Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten avstå från återkallelse. 11 § Om en F-skattsedel har återkallats, får skattemyndigheten förelägga innehavaren att överlämna F-skattsedeln och F-skattebeviset till myndigheten. Skattemyndigheten får lämna uppgift om återkallelsen till de berörda uppdragsgivare som myndigheten känner till. Utfärdande av A-skattsedel 12 § En A-skattsedel skall på begäran utfärdas för 1. skattskyldig som inte har en F-skattsedel, och 2. skattskyldig som har en F-skattsedel med ett sådant villkor som avses i 6 §. 5 kap. Skatteavdrag Skyldighet att göra skatteavdrag 1 § En arbetsgivare är skyldig att göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel vid varje tillfälle då lön betalas ut. Skatteavdrag från ersättning för arbete 2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3 eller 4 §, göras från kontant ersättning för arbete. Med ersättning för arbete likställs i denna lag 1. pension, 2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar, 3. sådan ersättning vid sjukdom eller olycksfall som avses i 32 § 1 mom. första stycket e och g samt tredje stycket kommunalskattelagen (1928:370), 4. sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § och punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen, 5. ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i näringsverksamhet, 6. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan liknande periodisk utbetalning som utgör utgift i utbetalarens närings- verksamhet, och 7. behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § 1 mom. första stycket j kommunalskattelagen på grund av att pensions- sparavtalet har upphört att gälla eller att behållningen tagits i anspråk vid utmätning, konkurs eller ackord. 3 § Skatteavdrag skall inte göras om 1. ersättningen uppgår till mindre än 100 kronor, 2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor, 3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren understiger 10 000 kronor under inkomståret och utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo samt vad som betalas ut inte utgör utgift i utbetalarens näringsverksamhet, 4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och ersättningen under inkomståret understiger ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget, 6. ersättningen är familjebidrag till mottagare som tjänstgör inom totalförsvaret, eller 7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) till mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret. 4 § Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till följande mottagare: 1. staten, landsting, kommuner, kommunalförbund eller kyrkliga kom- muner, 2. en F-skattsedelsinnehavare, med undantag av ersättning som anges i 6 §, 3. en fysisk person som inte är bosatt i Sverige, 4. en utländsk juridisk person, eller 5. en mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från skatteavdrag som avses i 10 eller 11 §. Första stycket 3 och 4 gäller inte om ersättningen betalas ut för näringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i landet. 5 § Med en F-skattsedelsinnehavare avses i denna lag en person som har F-skattsedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när den betalas ut. En uppgift om innehav av F-skattsedel får godtas om den lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon jämförlig handling som även innehåller utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress samt betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer. Uppgiften om innehav av F-skattsedel får dock inte godtas om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften är oriktig. En betalningsmottagare som har F-skattsedel med sådant villkor som avses i 4 kap. 6 § anses ha F-skattsedel endast om den åberopas skriftligen. I fråga om ersättning som avses i 2 § andra stycket skall mottagaren inte anses ha F-skattsedel. 6 § Även om mottagaren har F-skattsedel skall skatteavdrag göras från 1. dagpenning från arbetslöshetskassa, 2. kontant arbetsmarknadsstöd, 3. korttidsstudiestöd, 4. särskilt vuxenstudiestöd, och 5. ersättning från semesterkassa. Anmälningsskyldighet 7 § Om den som tar emot ersättning för ett utfört arbete har eller åberopar en F-skattsedel trots att det är uppenbart att arbetet har utförts under sådana förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den som betalar ut ersättningen för arbetet, skall utbetalaren skriftligen anmäla detta till skattemyndigheten. Skatteavdrag från ränta och utdelning 8 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras från sådan ränta och utdelning som lämnas i pengar och som kontrolluppgift skall lämnas för enligt 3 kap. 22, 23 eller 27 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. 9 § Skatteavdrag skall inte göras från 1. ränta på ett konto, om räntan uppgår till mindre än 100 kronor, 2. ränta eller utdelning till en annan juridisk person än ett svenskt dödsbo eller till en fysisk person som inte är bosatt i Sverige, 3. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige, 4. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan uppgår till mindre än 1 000 kronor, 5. ränta på ett konto för klientmedel, 6. ränta som betalas ut tillsammans med annat belopp, om det är okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och utbetalaren därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 3 kap. 22 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller 7. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna kontrolluppgift för enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. Beslut om befrielse från skatteavdrag 10 § Skattemyndigheten får besluta att skatteavdrag inte skall göras från viss ersättning för arbete 1. om ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig för den i Sverige och överenskommelse inte har träffats med den stat där ersättningen skall beskattas för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller 2. om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller anställningsförhållanden, skulle medföra avsevärda besvär för arbetsgivaren eller om det annars finns särskilda skäl. 11 § Skattemyndigheten får, utom i de fall som avses i andra stycket, besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras för 1. en arbetstagare som har hemvist här i landet men utför arbete i en annan stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller 2. en arbetstagare som har hemvist i den andra staten enligt 1 men utför arbete här i landet. Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig myndighet i den andra staten om att skatten skall tas ut där, får Riksskatteverket besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras. En förutsättning för beslut enligt första eller andra stycket är att avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten. Arbetstagarens skyldigheter 12 § Den som skall ta emot ersättning för arbete är skyldig att på begäran av utbetalaren 1. visa upp sin A-skattsedel, 2. visa upp sin F-skattsedel eller sitt F-skattebevis, 3. lämna en sådan uppgift om innehav av F-skattsedel som enligt 5 § första stycket får godtas, eller 4. visa upp ett beslut enligt 10 eller 11 § eller ett annat beslut eller intyg från skattemyndigheten om att utbetalaren inte är skyldig att göra skatteavdrag från ersättningen. En arbetstagare som har fått ett beslut om ändrad beräkning av skatteavdrag skall genast visa upp beslutet för arbetsgivaren. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla ett visst slag av ersättningar. Arbetsgivarens skyldigheter 13 § Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje utbetal- ningstillfälle lämna mottagaren uppgift om skatteavdragets belopp. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket i de fall avdraget är lika stort som vid det närmast föregående utbetalningstillfället. 14 § En arbetsgivare skall följa ett beslut enligt 8 kap. 11, 27, 28 eller 29 § om skatteavdrag för en arbetstagare från och med det första utbetalningstillfället två veckor efter det att arbetsgivaren fick del av beslutet. 15 § Om en arbetstagare kan visa att ett skatteavdrag har gjorts med för högt belopp och beloppet ännu inte betalats in till skattemyndigheten, skall arbetsgivaren mot kvitto skyndsamt betala tillbaka mellanskillnaden till arbetstagaren. Föreläggande att göra skatteavdrag 16 § Den som inte gör skatteavdrag eller inte lämnar uppgift som avses i 13 §, får föreläggas att fullgöra sin skyldighet. 6 kap. Beräkning av F-skatt Skyldighet att betala F-skatt 1 § F-skatt skall betalas av den som har fått en F-skattsedel. Beräkning av F-skatt skall göras enligt schablon eller preliminär taxering. Beräkning av F-skatt enligt schablon 2 § F-skatt skall, om inte annat följer av 5 §, beräknas enligt schablon med utgångspunkt från den skattskyldiges senast bestämda slutliga skatt vid den årliga taxeringen året före inkomståret. 3 § F-skatt som beräknas enligt schablon skall, för annan skattskyldig än handelsbolag, tas ut med 1. 110 % av det belopp som avses i 2 §, eller 2. 105 % av det belopp som avses i 2 §, om det understiger samma års debiterade preliminära skatt, utan hänsyn till eventuella ändringar enligt 7 §. För handelsbolag skall preliminär skatt tas ut med det belopp som avses i 2 §. F-skatt enligt denna paragraf får inte tas ut med ett lägre belopp än som motsvarar den senast debiterade preliminära skatten. 4 § Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till mervär- desskatt som skall redovisas i självdeklaration, om mervärdesskatt inte ingår i det belopp som avses i 2 §. Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för tiden september andra året före inkomståret till och med augusti året före inkomståret, får denna skatt läggas till grund för beräkningen av den preliminära skatten. Om mervärdesskatten för året före inkomståret skall redovisas i självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har fastställts för andra året före inkomståret läggas till grund för beräkningen. Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering 5 § F-skatt skall beräknas med ledning av särskild taxering (preliminär taxering) 1. om den skattskyldige inte har debiterats slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret, 2. om den skattskyldige har lämnat en preliminär självdeklaration, 3. i annat fall, om det är fråga om en mer betydande skillnad mellan den preliminära skatt som annars skulle ha debiterats och beräknad slutlig skatt för inkomståret, eller 4. om det finns andra särskilda skäl. 6 § Preliminär taxering skall ske med ledning av de uppgifter som lämnats i en preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter. Ändrad beräkning av F-skatt 7 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av F-skatt för att uppnå att den preliminära skatten bättre stämmer överens med den beräknade slutliga skatten. Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra särskilda skäl. Hänsyn till andra belopp 8 § Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till 1. den A-skatt som kan komma att betalas för den skattskyldige genom skatteavdrag, och 2. sådana belopp som enligt 11 kap. 16 § 1 kan komma att tillgodo- räknas den skattskyldige utöver preliminär skatt. 7 kap. Beräkning av särskild A-skatt Skyldighet att betala särskild A-skatt 1 § Skattemyndigheten får besluta att särskild A-skatt skall betalas av den som inte har fått en F-skattsedel. Ett sådant beslut får meddelas om överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade slut- liga skatten därigenom kan antas bli bättre än om endast A-skatt betalas. Beräkning av särskild A-skatt 2 § Vid beräkning av särskild A-skatt gäller bestämmelserna i 6 kap. 2Ä8 §§ om beräkning av F-skatt. 8 kap. Beräkning av skatteavdrag Skatteavdrag enligt skattetabell 1 § Skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person skall göras enligt allmänna eller särskilda skattetabeller, om inte annat följer av 6Ä9 §§ eller av skattemyndighetens beslut enligt 11 §. Skatteavdraget skall göras enligt den skattetabell som har beslutats för arbetstagaren. Under januari och, om det finns särskilda skäl, också under februari får skatteavdrag beräknas enligt den skattetabell som senast tillämpats under det föregående inkomståret. Allmänna skattetabeller 2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 4 eller 5 §, göras enligt allmänna skattetabeller från sådan ersättning för arbete som hänför sig till en bestämd tidsperiod och betalas ut vid regelbundet återkommande tillfällen. 3 § De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på att 1. inkomsten är oförändrad under inkomståret, 2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i tabellen, 3. arbetstagaren inte skall betala någon annan skatt eller avgift än kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster och avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, och 4. arbetstagaren vid inkomsttaxeringen inte medges något annat avdrag än avdrag för avgifter enligt lagen om allmänna egenavgifter och grundavdrag. Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal. Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är skyldig att betala allmänna egenavgifter. Särskilda skattetabeller 4 § Skatteavdrag skall göras enligt särskilda skattetabeller från sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § samt första, andra och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande in- komster enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring ange det skatteavdrag som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller bestämmelserna i 3 §. 5 § För sjöman som avses i första stycket punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall skatteavdrag beräknas enligt särskilda skattetabeller för sjömän. Tabellerna skall grundas på att sjömännen har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § kommunalskattelagen och skattereduktion enligt 11 kap. 13 § andra e stycket. I övrigt gäller bestämmelserna i 3 §. Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget 6 § Om en fysisk person inte fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt 5 kap. 12 §, skall arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt skattetabellen för den ort där arbetsgivaren har sitt kontor eller ersättningen i annat fall betalas ut, ökat med 10 % av avdraget enligt tabellen. Skatteavdraget skall dock vara 30 % av ersättning som är sidoinkomst för mottagaren. Första stycket tillämpas inte, om arbetsgivaren fått besked av skattemyndigheten om vilket skatteavdrag som skall göras. Frivillig förhöjning av skatteavdraget 7 § Om en arbetstagare anmäler till sin arbetsgivare att skatteavdrag från huvudinkomsten skall göras med större belopp än som följer av bestämmelserna i denna lag, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med det begärda beloppet från och med det första utbetalningstillfället två veckor efter det att arbetsgivaren fick del av anmälan. Om skattemyndigheten med stöd av 27 eller 28 § har beslutat om minskning av skatteavdraget, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå arbetstagarens begäran om ett förhöjt skatteavdrag. Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats Ersättning för arbete 8 § Skatteavdrag skall göras med 30 % av 1. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person, 2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och är sidoinkomst för mottagaren, 3. ersättning som inte avser en bestämd tidsperiod eller inte betalas ut vid regelbundet återkommande tillfällen, och 4. ersättning för arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka. Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Dagpenning från arbetslöshetskassa, m.m. 9 § Skatteavdrag från sådan ersättning som avses i 5 kap. 6 § skall göras med 30 % om mottagaren har F-skattsedel. Ränta och utdelning 10 § Skatteavdrag från sådan ränta och utdelning som avses i 5 kap. 8 § skall göras med 30 %. Skatteavdrag från ränta eller utdelning på utländska värdepapper skall göras med så stort belopp att det tillsammans med den skatt som dragits av i utlandet uppgår till 30 % av räntan eller utdelningen. Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag 11 § För enskilda fall får skattemyndigheten besluta hur skatteavdraget skall beräknas från sådan ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst och, om det finns särskilda skäl, även från andra ersättningar (särskild beräkningsgrund). Om mottagaren är skattskyldig också för någon annan inkomst från vilken skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller om mottagaren skall betala fastighetsskatt, får skattemyndigheten besluta att skatteavdrag skall göras också med hänsyn till detta. 12 § När skattemyndigheten beslutar om särskild beräkningsgrund i fråga om ersättning till en juridisk person får hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare. Beslut om särskild beräkningsgrund i fråga om ersättning till ett handelsbolag får fattas endast om det finns särskilda skäl. 13 § I fråga om ränta och utdelning får skattemyndigheten besluta om särskild beräkningsgrund endast på det sättet att skatteavdrag inte skall göras från viss ränta eller utdelning. Underlag för beräkning av skatteavdrag Beräkning av förmånsvärde 14 § Om en arbetstagare, förutom kontant ersättning för arbete, får andra förmåner, skall skatteavdraget beräknas efter förmånernas sammanlagda värde. Om arbetstagaren har betalat ersättning för en förmån, skall ersättningen beaktas vid beräkningen av förmånsvärdet. I fråga om skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som utges på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses som arbetsgivare. Sådan skattepliktig intäkt skall räknas med först när arbetsgivaren har fått kännedom om att arbetstagaren åtnjutit sådan intäkt. 15 § Värdet av förmån av någon annan bostad här i landet än semesterbostad skall beräknas enligt värdetabeller. Tabellerna skall ha följande grunder. Landet delas in i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en bostad skall bestämmas inom varje område till det genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom området. För en bostad utanför tätort med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till 90 % av det lägsta av nämnda genomsnittsvärden. 16 § Om skattemyndigheten har bestämt värdet av en förmån vid beräkning av arbetsgivaravgifter enligt bestämmelserna i 9 kap. 2 § andra stycket, skall detta värde användas även vid beräkning av skatteavdrag. 17 § Värdet av en förmån i andra fall skall beräknas enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370). Bestämmelserna om jämkning i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen får dock tillämpas endast i fråga om förmån av fri kost och efter beslut av skattemyndigheten. Drickspengar 18 § Om en arbetstagare på grund av arbetsavtal har rätt att ta emot också drickspengar eller någon annan liknande ersättning direkt från allmänheten och arbetsgivaren känner till eller kan uppskatta ersättningen, skall hänsyn tas till sådan ersättning vid beräkning av skatteavdrag. Ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa 19 § Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunal- skattelagen (1928:370) skall skatteavdrag göras endast till den del ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i punkt 3 respektive 3 a eller, när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften. Om en tjänsteresa som avses i punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen varar mer än två år på samma ort eller, i fall som avses i punkt 3 andra stycket sjunde och åttonde meningarna av samma anvisningar, tre år på samma ort, skall skatteavdraget beräknas på hela ersättningen. Skattemyndigheten får dock, efter ansökan av den som betalar ut ersättningen, besluta att skatteavdrag skall göras enligt första stycket även under en viss längre tid. Annan ersättning för kostnader i arbetet 20 § Från någon annan ersättning för kostnader i arbetet än sådan som avses i 19 § skall skatteavdrag göras endast i följande utsträckning: 1. Om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som mottagaren inte får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas på hela ersättningen. 2. Om det är uppenbart att ersättningen överstiger det belopp som mottagaren får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas på den överstigande delen. Kostnadsavdrag 21 § Skatteavdrag skall beräknas på det belopp som återstår sedan följande avgifter räknats av från ersättningen för arbetet: 1. avgifter som arbetstagaren i samband med tjänsten betalar för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring, och 2. avgifter som arbetstagaren betalar för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänsten. 22 § Andra kostnader i arbetet än de som avses i 21 § får räknas av endast om 1. arbetstagaren är en fysisk person som får dra av kostnaderna vid inkomsttaxeringen, och 2. kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under inkomståret. Om en sådan schablon som fastställts enligt 2 kap. 4 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter, är tillämplig på arbetstagaren, skall kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte någon schablon skall skattemyndigheten på begäran av arbetsgivaren bestämma hur kost- naderna skall beräknas. Om arbetstagarens kostnader har beräknats enligt andra stycket, skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta. Hemresor 23 § På begäran av en utbetalare får skattemyndigheten, trots bestämmelsen i 22 § första stycket, besluta att skatteavdrag skall göras utan hänsyn till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer. Detta gäller dock endast till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger det belopp som får dras av enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370). Resor vid tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag 24 § Vid beräkningen av skatteavdrag skall hänsyn inte tas till förmån av fri resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES- länderna i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag eller till ersättning för kostnader för sådan resa. Folkpension 25 § I fråga om folkpension och annan ersättning som betalas ut tillsammans med sådan pension får utbetalaren vid beräkning av skatteavdrag ta hänsyn till att arbetstagaren kan vara berättigad till särskilt grundavdrag, om den preliminära skatten därigenom bättre stämmer överens med den beräknade slutliga skatten för inkomståret. Skattemyndighetens beslut enligt 11 § om särskild beräkningsgrund måste dock följas. Skatteavdrag från förskott 26 § Om ersättning för arbete betalas ut i form av förskott, skall skatteavdraget beräknas till så stor del av skatteavdraget på hela ersättningen som det utbetalda beloppet utgör av hela ersättningen. Om hela ersättningen inte är känd då förskottet betalas ut, beräknas skatteavdrag som om förskottet utgör hela ersättningen för den aktuella tidsperioden. När resterande belopp betalas ut görs skatteavdrag med återstående del av det sammanlagda avdraget för hela ersättningen. Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning 27 § För en arbetstagare som är försatt i konkurs får skattemyndigheten efter ansökan av konkursboet besluta att skatteavdrag skall göras med mindre belopp än som annars skulle ha gällt, om den preliminära skatten därigenom bättre stämmer överens med den beräknade slutliga skatten. Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som enligt 11 kap. 16 § 1 kan komma att tillgodoräknas arbetstagaren utöver preliminär skatt. 28 § Bestämmelsen i 27 § gäller också efter ansökan av en kronofogde- myndighet när lön skall tas i anspråk genom utmätning. Ändrad beräkning av skatteavdrag 29 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av skatteavdrag för att uppnå att detta bättre stämmer överens med den beräknade slutliga skatten. Bestämmelserna i 12 och 13 §§ skall då tillämpas. Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som en- ligt 11 kap. 16 § 1 kan komma att tillgodoräknas arbetstagaren utöver preliminär skatt och till sådana belopp som avses i 11 kap. 16 § 2 a och b. Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är betydande med hänsyn till arbetstagarens förhållanden eller om det finns andra särskilda skäl. 9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter Arbetsgivaravgifter 1 § Arbetsgivaravgifter skall beräknas för varje redovisningsperiod efter de procentsatser och på det underlag som anges i 1. 2 kap. 1 och 3Ä5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter, 2. 1 § lagen om (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster, och 3. 1 och 3 §§ lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. 2 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån som avses i punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) skall dock värderas till marknadsvärdet. På begäran av arbetsgivaren får skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen om 1. det finns grund för jämkning av värdet av bilförmån eller kostförmån enligt punkt 4 andra eller tredje stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370), eller 2. bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med mer än 10 % från det värde som följer av 42 § första stycket och punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens beslut. 3 § En arbetsgivare får vid beräkningen av arbetsgivaravgifter göra avdrag för sådana kostnader som avses i 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen (1981:691) om socialavgifter och som arbetstagaren haft, om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens lön från arbetsgivaren under beskattningsåret. Vid beräkningen av kostnaderna gäller 8 kap. 22 § andra och tredje styckena. 10 kap. Redovisning av skatt Inledande bestämmelse 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om preliminär självdeklaration och löpande redovisning av skatt samt särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt. Preliminär självdeklaration Skyldighet att lämna preliminär självdeklaration 2 § En preliminär självdeklaration skall lämnas av 1. den som ansöker om F-skattsedel, och 2. den som har F-skatt eller särskild A-skatt och vars slutliga skatt vid taxeringen året efter inkomståret beräknas överstiga motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden. En preliminär självdeklaration skall innehålla de uppgifter om beräknade inkomster och utgifter för inkomståret samt om förmögenhet som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. 3 § Om det på grund av ändrade förhållanden kan antas att den slutliga skatten vid taxeringen året efter inkomståret kommer att överstiga den som beräknats enligt en tidigare lämnad preliminär självdeklaration med ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden, skall den skattskyldige lämna en ny preliminär självdeklaration. 4 § I de fall som avses i 2 § 2 och 3 § behöver den skattskyldige inte lämna någon preliminär självdeklaration för inkomståret efter den 30 november samma år. 5 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är deklarationsskyldig enligt 2 eller 3 § lämna en preliminär självdeklaration. En skattskyldig får lämna preliminär självdeklaration även i andra fall. När en preliminär självdeklaration skall lämnas 6 § En preliminär självdeklaration enligt 2 § 1 skall lämnas när ansökan görs. I de fall som avses i 2 § 2 skall den preliminära självdeklarationen lämnas senast den 30 november året före inkomståret eller, om den skattskyldige då inte var deklarationsskyldig, senast 14 dagar efter det att skyldigheten uppkom. 7 § En ny preliminär självdeklaration enligt 3 § skall lämnas senast 14 dagar efter det att förhållandena ändrades. Uppgift om kommande utbetalningar 8 § Efter föreläggande av skattemyndigheten är en arbetsgivare skyldig att för en namngiven person lämna uppgift om den ersättning som kan antas komma att betalas ut under inkomståret. Skattedeklaration Skyldighet att lämna skattedeklaration 9 § En skattedeklaration skall lämnas av 1. den som har betalat ut lön eller i annat fall har gjort ett skatteavdrag, 2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 3. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200) om inte annat följer av 30 eller 31 §, 4. handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen, och 5. den som omfattas av beslut enligt 11 §. 10 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är deklarationsskyldig enligt 9 § lämna en skattedeklaration. 11 § Skattemyndigheten skall också besluta att mervärdesskatt som annars skall redovisas i en självdeklaration enligt bestämmelserna i 31 § första stycket, skall redovisas i en skattedeklaration 1. om den skattskyldige begär det, eller 2. om det finns särskilda skäl. Beslutet skall gälla hela beskattningsår och, i de fall som avses i 1, minst två på varandra följande beskattningsår. 12 § Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten gå med på att en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person som saknar fast driftställe här i landet, redovisar arbetsgivaravgifter på något annat sätt eller vid någon annan tidpunkt än som anges i detta kapitel. 13 § En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod. Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa vare sig skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en eller flera perioder och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om detta, behöver någon deklaration inte lämnas. Andra stycket gäller den som är skattskyldig till mervärdesskatt endast om han enligt 31 § skall redovisa mervärdesskatten i sin självdeklaration. Redovisningsperioder 14 § Redovisningen i en deklaration skall göras löpande för bestämda tidsperioder (redovisningsperioder). 15 § Redovisningsperioden omfattar en kalendermånad. För en sådan skattskyldig som inte är skyldig att lämna självdeklaration och som därför skall redovisa mervärdesskatt i en skattedeklaration samt för handelsbolag, får skattemyndigheten besluta att redovisningsperioden för mervärdesskatt skall vara ett helt beskattningsår. Detta gäller endast om beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas uppgå till högst 200 000 kronor. 16 § Redovisningsperioden för mervärdesskatt som skall redovisas i en självdeklaration utgörs av det beskattningsår som självdeklarationen avser när det gäller inkomstbeskattning. Vad en skattedeklaration skall ta upp 17 § En skattedeklaration skall ta upp 1. nödvändiga identifikationsuppgifter, 2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas, 3. följande uppgifter om skatteavdrag : a) den lön från vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag, b) avdraget belopp, 4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter: a) den lön för vilken utbetalaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter, b) avdrag enligt 9 kap. 3 §, c) periodens avgifter, 5. följande uppgifter om mervärdesskatt: a) utgående skatt, b) ingående skatt, c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder, och 6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp. När en skattedeklaration skall lämnas 18 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings- underlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning. Deklarationen som skall skall avse skatteavdrag mervärdesskatt för ha kommit in till skatte- och arbetsgivaravgifter redovisningsperioden myndigheten senast för redovisningsperioden 12 februari januari december 12 mars februari januari 12 april mars februari 12 maj april mars 12 juni maj april 12 juli juni maj 17 augusti juli juni 12 september augusti juli 12 oktober september augusti 12 november oktober september 12 december november oktober 17 januari december november 19 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings- underlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas överstiga 40 miljoner kronor, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning, om inte skattemyndigheten har beslutat något annat enligt 21 §. Deklarationen som skall skall avse skatteavdrag, arbetsgivaravgifter ha kommit in till skatte- och mervärdesskatt för redovisningsperioden myndigheten senast 26 februari januari 26 mars februari 26 april mars 26 maj april 26 juni maj 26 juli juni 26 augusti juli 26 september augusti 26 oktober september 26 november oktober 27 december november 26 januari december 20 § Den som redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt före den tid som anges i 18 eller 19 § skall redovisa också de skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som skall redovisas den månad återbetalning begärs, eller som skulle ha redovisats tidigare, om skatteavdragen och arbetsgivaravgifterna inte redan redovisats eller fastställts. Första stycket gäller inte landsting och kommuner. 21 § Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten besluta att en sådan arbetsgivare som avses i 19 § skall redovisa skatteavdrag och arbetsgivaravgifter i en skattedeklaration som skall lämnas senast den 12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari den 17. Deklarationen skall ta upp de uppgifter som anges i 17 § 1Ä4. 22 § En skattskyldig som inte skall redovisa mervärdesskatt eller som enligt 32 § första stycket skall redovisa mervärdesskatt i självdeklaration, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning. Deklarationen som skall skall avse skatteavdrag och arbetsgivar- ha kommit in till skatte- avgifter för redovisningsperioden myndigheten senast 12 februari januari 12 mars februari 12 april mars 12 maj april 12 juni maj 12 juli juni 17 augusti juli 12 september augusti 12 oktober september 12 november oktober 12 december november 17 januari december 23 § Kommuner och landsting skall lämna skattedeklaration endast enligt uppställningen i 18 § med undantag för januari och augusti då deklara- tionen i stället skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 12 i månaden. 24 § Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten bevilja en skattskyldig anstånd med att lämna skattedeklaration. En ansökan om anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag då deklarationen skulle ha kommit in. Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått ut, skall anståndet omprövas. Bestämmelser om anstånd med inbetalning av skatt finns i 17 kap. 1 §. Hur en deklaration skall lämnas 25 § En preliminär självdeklaration, en skattedeklaration eller en särskild skattedeklaration skall lämnas till skattemyndigheten enligt fastställt formulär. 26 § En deklaration enligt 25 § får, efter särskilt medgivande från Riksskatteverket, eller skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer, lämnas i form av ett elektroniskt dokument. En sådan deklaration får tas emot av Riksskatteverket för skattemyndighetens räkning. Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. 27 § Om den som är deklarationsskyldig inte lämnar deklaration eller om deklarationen är ofullständig, får skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att lämna deklaration eller komplettera den. 28 § Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, besluta att en viss verksamhet skall redovisas för sig. Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt 29 § I 13 kap. 6Ä28 a §§ mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda bestämmelser om redovisning av utgående och ingående mervärdesskatt. 30 § Den som är skattskyldig för import av varor skall redovisa den utgående skatten för importen på det sätt som gäller för tull. Utgående skatt som avser sådana gemenskapsinterna förvärv som anges i 1 kap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall redovisas särskilt. Redovisning i självdeklaration eller särskild skattedeklaration 31 § Den som bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor och som är skyldig att lämna självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som inte är handelsbolag, skall redovisa mervärdesskatten i den deklarationen, om skattemyndigheten inte beslutat annat enligt 11 §. I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då bestämmel- serna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxeringslagen (1990:324). Redovisningen skall innehålla samma uppgifter som gäller för redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration. Den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall dock redovisa mervärdesskatten i en särskild skattedeklaration för varje förvärv. Deklarationen skall lämnas in senast 35 dagar efter förvärvet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Periodisk sammanställning 32 § Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registrering för mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en periodisk sammanställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Då får föreskrivas att periodisk sammanställning skall lämnas även för varuöverföringar för vilka redovisningsskyldighet inte föreligger. 33 § En periodisk sammanställning skall lämnas enligt fastställt formulär. Riksskatteverket får bestämma att sammanställningen kan lämnas med hjälp av automatisk databehandling. 34 § Den periodiska sammanställningen skall göras för varje kalen- derkvartal, om inte annat följer av andra stycket. Den myndighet som den periodiska sammanställningen skall lämnas till får gå med på att sammanställningen görs för kalenderår under förutsättning att 1. den skattskyldige tillämpar kalenderår som räkenskapsår, 2. den skattskyldige bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen för kalenderåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 200 000 kronor, 3. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § mervärdesskattelagen (1994:200) uppgår till högst 120 000 kronor per kalenderår, och 4. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § mervärdesskattelagen inte avser nya transportmedel. 35 § Den periodiska sammanställningen skall lämnas in till Riks- skatteverket. Den skall ha kommit in senast den 5 i andra månaden efter utgången av den period som sammanställningen avser. Riksskatteverket får gå med på att sammanställningen lämnas till någon annan myndighet. Redovisningsskyldighet vid avveckling 36 § Om en verksamhet avvecklas skall redovisningen fullgöras till och med den redovisningsperiod under vilken avvecklingen slutförts. 11 kap. Beskattningsbeslut Innebörden av beskattningsbeslut 1 § Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig skall betala skatt eller få tillbaka skatt och skattens storlek. Som beskattningsbeslut anses också 1. beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap., 2. omprövningsbeslut enligt 21 kap., 3. beslut i fråga om återföring enligt 9 kap. 5 eller 6 § mervärdesskattelagen (1994:200), och 4. beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9Ä13 §§ mervärdesskattelagen. 2 § Beskattningsbeslut fattas för varje redovisningsperiod för sig. Beslut fattas med ledning av de uppgifter som lämnats i en deklaration och andra tillgängliga uppgifter. En sådan ändring av ett beskattningsbeslut som avser mer än en redo- visningsperiod och som görs efter beskattningsårets utgång får skattemyndigheten hänföra till den sista redovisningsperioden under beskattnings-året. En ändring under beskattningsåret får hänföras till den senast aktuella redovisningsperioden. Preliminär skatt F-skatt och särskild A-skatt 3 § Vid debitering av F-skatt eller särskild A-skatt med ledning av preliminär taxering tillämpas bestämmelserna om slutlig skatt i 11Ä14 §§. 4 § F-skatt eller särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skatt som inte uppgår till 2 400 kronor för inkomståret debiteras inte. 5 § F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp varje månad enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 eller 7 §. Skattemyndigheten får besluta att F-skatt och särskild A-skatt skall betalas endast under vissa kalendermånader om 1. den skattskyldiges näringsverksamhet pågår under endast en del av kalenderåret, 2. det finns särskilda skäl, och 3. den skattskyldige begär det. 6 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras senast den 18 januari under inkomståret. Skatt som grundar sig på preliminär taxering under inkomståret skall debiteras så snart som möjligt. F-skatt och särskild A-skatt får inte debiteras efter den 30 juni året efter inkomståret. Efter inkomstårets utgång får sådan skatt debiteras endast om det finns särskilda skäl. A-skatt 7 § För en fysisk person som kan få en A-skattsedel enligt 4 kap. 12 §, skall skattemyndigheten bestämma tillämplig skattetabell med ledning av bestämmelsen i 14 § 1. Beslut om tillämplig skattetabell skall fattas senast den 18 januari under inkomståret. Om en skattskyldig som tidigare inte har haft inkomst från vilken skatteavdrag skall göras får sådan inkomst, skall beslut om tillämplig skattetabell fattas så snart som möjligt. 8 § Om det i den kommunala skattesats som gäller för den skattskyldige ingår öretal över femtio, tillämpas skattetabellen med närmaste högre hela krontal. Annars tillämpas skattetabellen med närmaste lägre hela krontal. 9 § I de fall som avses i 8 kap. 11 §, skall skattemyndigheten med ledning av bestämmelserna i 12Ä14 §§ bestämma den särskilda beräkningsgrund efter vilken skatteavdrag skall beräknas. Sen ändring av kommunal skattesats 10 § Om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats genom beslut så sent under december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas vid tillämpningen av 3, 7, 8 eller 9 §, skall den tidigare skattesatsen tillämpas. Slutlig skatt 11 § Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt kan bestämmas också genom omprövningsbeslut och beslut av domstol. Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 12 § minskad med skattereduktion enligt 13 §. Vad som ingår i slutlig skatt 12 § I slutlig skatt ingår 1. skatt som avses i 1 kap. 1 § första och fjärde styckena taxeringslagen (1990:324), 2. egenavgift som avses i 3 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter, 3. skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, och 4. avgift som avses i 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Skattereduktion 13 § Skattereduktion medges en skattskyldig för underskott av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Skattereduktionen skall uppgå till 30 % av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 21 % av resten. Skattskyldig som haft sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) under ett helt år medges skattereduktion med 8 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i närfart och med 13 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i fjärrfart. Skattskyldig som haft sjöinkomst under en del av ett år medges skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av det belopp som anges i föregående mening för varje dag med sjöinkomst. Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för underskott i kapital. Skattereduktion sker endast i fråga om kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig fastighetsskatt. Vad som gäller när den slutliga skatten bestäms 14 § När den slutliga skatten bestäms gäller att 1. kommunal inkomstskatt räknas ut i en post med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller för den skattskyldige i hem- ortskommunen, och 2. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan. För hög F-skatt eller särskild A-skatt 15 § Om debiterad F-skatt eller särskild A-skatt överstiger den slutliga skatten, skall den preliminära skatten sättas ned med mellanskillnaden. Skatt att betala eller att få tillbaka 16 § För att avgöra om den skattskyldige skall betala in skatt eller få tillbaka skatt skall skattemyndigheten 1. från den slutliga skatten göra avdrag för a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt, b) A-skatt som den skattskyldige skall betala på grund av beslut enligt 12 kap. 2 §, c) preliminär skatt som den skattskyldiges arbetsgivare dragit av, d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för den tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här, 2. till den slutliga skatten lägga a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 2 § andra stycket, b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första stycket, c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324), och 3. göra den årliga avstämningen av skattekontot enligt 3 kap. 6 §. Besked om slutlig skatt 17 § Ett besked om den slutliga skatten skall skickas till den skattskyldige senast den 15 december taxeringsåret. Tilläggspensionsavgift 18 § Vid tillgodoräkning av pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall beräkningen av hur stor del av tilläggspensionsavgiften som den skattskyldige har betalat göras enligt följande. Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten anses hela avgiften vara betald. Om betald preliminär skatt understiger den slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse avgift som motsvarar hela avgiftens andel av den slutliga skatten. Samtliga betalningar som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas. Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av obetald avgift till samma kvotdel som obetald avgift utgör av den skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs. Detsamma gäller om avgiften debiterats på ett annat sätt än genom ett grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades. Om avgiften för visst inkomstår sätts ned anses det belopp som har betalats ändå vara det som räknats fram enligt första-tredje styckena. Avgift som inte har betalats enligt andra eller tredje stycket tas inte ut. Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter Deklaration i rätt tid 19 § Har en skattedeklaration lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen. 20 § Om den skattskyldige enligt 10 kap. 13 § har uppgett att någon skatt inte skall redovisas för redovisningsperioden, anses skatten genom ett beslut ha bestämts till noll kronor vid den tidpunkt deklarationen annars skulle ha lämnats. Utebliven, försenad eller bristfällig deklaration 21 § Om deklarationen inte har lämnats i rätt tid och på rätt sätt eller om någon skatt inte har redovisats i deklarationen, skall varje oredovisad skatt anses genom ett beslut ha bestämts till noll kronor. Om skatten redovisas senare anses ett beslut i stället ha fattats i enlighet med redovisningen, om inte ett beslut om omprövning har meddelats dessförinnan. 22 § Om den som är skyldig att redovisa skatteavdrag, arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt inte har gjort det, får skattemyndigheten vid omprövning enligt 21 kap. bestämma den skatt som skall betalas. Om skatten inte kan beräknas tillförlitligt på grundval av tillgängliga uppgifter, gäller bestämmelserna i 23 och 24 §§. 23 § Varje skatt som enligt 21 § bestämts till noll kronor skall genom omprövning bestämmas till det högsta av de belopp som har bestämts för den skatten vid någon av de tre närmast föregående redovisnings- perioderna (schablonbeskattning). Beslut rörande mervärdesskatt skall dock kvarstå om endast överskjutande skatt har bestämts för de tre perioderna. 24 § Om skatt inte kan beräknas tillförlitligt på grund av att den skattskyldige inte lämnat skattedeklaration eller på grund av brister i deklarationen eller bristfälligt underlag för den, får skatten vid omprövning bestämmas till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som kommit fram (skönsbeskattning). Beslut om vissa debiteringsåtgärder 25 § Om ett beslut om taxeringsåtgärder enligt taxeringslagen (1990:324) har meddelats och beslutet är av betydelse för debiteringen av skatt, avgift eller ränta, skall skattemyndigheten göra den debitering eller den ändring i debiteringen som föranleds av beslutet. Detsamma gäller om en allmän förvaltningsdomstol har meddelat ett beslut enligt denna lag. 12 kap. Ansvar för skatt Inledande bestämmelse 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att skatt skall betalas också av en annan person än den som i första hand är skyldig att betala skatten. Arbetstagares ansvar för preliminär skatt 2 § Om en arbetsgivare inte har gjort föreskrivet skatteavdrag, får skattemyndigheten besluta att arbetstagaren är skyldig att betala skattebeloppet. Ett sådant beslut får fattas efter det att det grundläggande beslutet om arbetstagarens slutliga skatt fattats endast om det kan antas att den slutliga skatten kommer att höjas med minst motsvarande belopp. Beslut enligt första stycket får inte gälla handelsbolag. Den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 § 3 § Om någon, som i sin egen näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete till en F-skattsedelsinnehavare eller någon annan som åberopat en F- skattsedel, inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 §, får skattemyndigheten besluta att också utbetalaren är skyldig att betala skatten för ersättningen och räntan på skatten. I de fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när ett handelsbolag är betalningsmottagare, av en delägare i bolaget, får beslutet avse högst ett belopp som motsvarar 60 % av ersättningen för arbetet. 4 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 3 § får inte fattas om 1. betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter att redovisa och betala skatt inom föreskriven tid, eller 2. statens fordran mot betalningsmottagaren har preskriberats. A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter 5 § Skattemyndigheten får, under de förutsättningar som anges i andra stycket, besluta att arbetsgivaravgifter samt ränta på avgiftsbeloppet skall betalas 1. av den som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt och som bedriver näringsverksamhet, och 2. på sådan ersättning som den skattskyldige har fått för sitt arbete inom näringsverksamheten. Som förutsättning för ett beslut gäller att 1. det måste anses uppenbart för den som bedrivit näringsverksamheten att utbetalaren inte insåg att han eller hon var arbetsgivare och rimligen saknade anledning att räkna med det, och 2. utbetalaren har befriats från sin betalningsskyldighet för avgifterna enligt bestämmelserna i 13 kap. 1 §. Företrädare för juridisk person 6 § Om någon som företrädare för en juridisk person inte inom föreskriven tid betalar skatt enligt denna lag, är också företrädaren skyldig att betala skatten och räntan på denna. Detta gäller dock endast om det innan skatten skulle ha betalats inte har vidtagits de åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga borgenärers intressen. Om företrädaren har lämnat oriktiga uppgifter som lett till att den juridiska personen tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt med ett för stort belopp, är också företrädaren skyldig att betala beloppet och räntan på detta. Om det finns särskilda skäl får företrädaren helt eller delvis befrias från betalningsskyldigheten. 7 § Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt 6 § skall föras vid allmän domstol.Talan får inte väckas sedan statens fordran mot den juridiska personen har preskriberats. 8 § Om någon annan arbetsgivare för sjöman än redare har fast driftställe i Sverige bara på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om redaren själv haft förpliktelserna. Dödsbo 9 § Om skatt skulle ha betalats enligt denna lag av någon som avlidit eller den avlidnes dödsbo för den redovisningsperiod eller, när det gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade, ansvarar dödsboet och, om boet har skiftats, dödsbodelägare för skatten i den omfattning som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken. Regress 10 § En arbetsgivare som har betalat preliminär skatt för arbetstagaren utan att ha gjort föreskrivet skatteavdrag får kräva arbetstagaren på beloppet. 11 § Den som har betalat skatt enligt 3 § får kräva F-skattsedelsinne- havaren på beloppet. Har arbetet utförts av någon annan än F-skattsedelsinnehavaren får också den som utfört arbetet krävas på beloppet, om föreskrivet skatte- avdrag inte har gjorts från ersättningen för arbetet. 12 § En företrädare som har betalat skatt enligt 6 § får kräva den juridiska personen på beloppet. En redare som har betalat skatt enligt 8 § får kräva sjömannens arbetsgivare på beloppet. 13 § Regressfordran enligt 10Ä12 §§ får drivas in på det sätt som gäller för indrivning av skatt. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt första stycket. 13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får helt eller delvis befria en skattskyldig från skyldigheten att göra skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt, om det finns synnerliga skäl. Beslut enligt första stycket gäller även skattetillägg, förseningsavgift och ränta. Andra bestämmelser om befrielse 2 § Bestämmelser om befrielse finns även i 15 kap. 8 och 9 §§ samt 19 kap. 11 §. 14 kap. Utredning i skatteärenden Den skattskyldiges rätt att yttra sig 1 § Innan ett ärende avgörs skall den skattskyldige ges tillfälle att yttra sig, om det inte är onödigt. I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har tillförts ärendet genom någon annan än den skattskyldige själv och få tillfälle att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223). Skyldighet att föra anteckningar 2 § En deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt se till att det finns underlag för fullgörandet av deklarations- och annan uppgiftsskyldighet samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen. Underlaget skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår underlaget avser. Föreläggande att lämna uppgift 3 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av deklarationen eller av annan uppgiftsskyldighet enligt denna lag. 4 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, som har betydelse för beskattning enligt denna lag, om rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första meningen föreläggas. En kontrolluppgift enligt första stycket får även avse att visa upp handling eller lämna över kopia av handling. 5 § Bestämmelserna i 3 kap. 13Ä14 c §§ taxeringslagen (1990:324) om handlingar och uppgifter som skall undantas gäller även vid föreläggande enligt 3 eller 4 §. Besök eller annat personligt sammanträffande 6 § Om uppgifter i en skattedeklaration eller någon annan handling av betydelse för beskattningen behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma överens med uppgiftslämnaren om att en sådan avstämning skall göras vid besök hos uppgiftslämnaren eller vid ett annat personligt sammanträffande. Överenskommelse får även träffas om besiktning av lokaler, inventarier, lager eller annat som är av betydelse för kontrollen. Skatterevision 7 § Skattemyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt eller, om uppgiftsskyldigheten ännu inte uppkommit, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldigheten. Skattemyndigheten får också besluta om skatterevision för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras. Skatterevision får göras hos 1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141), 2. någon annan juridisk person än dödsbo, 3. den som har anmält sig för registrering enligt 3 kap. 1 §, 4. den som ansökt om eller fått en F-skattsedel enligt 4 kap., och 5. sådan representant för en utländsk företagare som avses i 23 kap. 4 §. I övrigt gäller för skatterevision bestämmelserna om taxeringsrevision i 3 kap. 9Ä14 c §§ taxeringslagen (1990:324). Utlämnande av uppgifter 8 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av att bestämmelserna i denna lag har följts, skall lämnas ut enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324). Bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i 3 kap. 17 § taxerings- lagen gäller också för uppgifter som avses i denna lag. 15 kap. Skattetillägg och förseningsavgift Skattetillägg Oriktig uppgift 1 § Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en uppgift som befinns oriktig till ledning för beskattningen skall en särskild avgift (skattetillägg) tas ut. Detsamma gäller om en sådan uppgift lämnats i ett mål om beskattning och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. Skattetillägget är 20 % av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts eller felaktigt skulle ha tillgodoräknats den skattskyldige. Skattetillägget är i stället 10 % när 1. skattemyndigheten har rättat eller hade kunnat rätta den oriktiga uppgiften med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av året efter beskattningsåret, eller 2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller en därmed jämställd fråga. Schablonbeskattning 2 § Vid schablonbeskattning enligt 11 kap. 23 § skall skattetillägg tas ut. Skattetillägget är 20 % av skatten enligt beslutet om beskattning. Skönsbeskattning 3 § Vid skönsbeskattning enligt 11 kap. 24 § skall skattetillägg tas ut. Skattetillägget är 20 % av den skatt som till följd av skönsbeskattningen bestäms för den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha bestämts enligt de uppgifter som den skattskyldige har lämnat på något annat sätt än muntligen eller av den skatt som till följd av skönsbeskattningen inte skall tillgodoräknas den skattskyldige. Till den del skönsbeskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg tas ut enligt 1 §. Invändningar som rör annan fråga 4 § Underlaget för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till in- vändningar som rör någon annan fråga än den som föranlett tillägget. När skattetillägg inte tas ut eller undanröjs 5 § Skattetillägg tas inte ut 1. vid rättelse av felräkning eller felskrivning, när felaktigheten uppenbart framgår av skattedeklarationen eller av något annat meddelande från den skattskyldige som inte är muntligt, 2. om skattemyndigheten inte godtar den skattskyldiges uppgift men avvikelsen avser bedömningen av ett yrkande, till exempel i fråga om ett avdrag eller om värdet av ett uttag, och avvikelsen inte gäller någon uppgift i sak, 3. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, eller 4. om den skattskyldige har avlidit. 6 § Har skattetillägg tagits ut enligt 2 eller 3 § på grund av att den skattskyldige inte lämnat skattedeklaration skall tillägget undanröjas, om deklarationen kommer in till skattemyndigheten eller en allmän förvalt- ningsdomstol inom två månader från utgången av den månad då beslutet fattades. Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom en månad från ut- gången av den månad beslutet om skattetillägg fattades fått kännedom om beslutet, skall skattetillägget undanröjas om en skattedeklaration har kommit in inom en månad från den dag han fick sådan kännedom. Förseningsavgift 7 § Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som är skyldig att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort detta inom föreskriven tid. Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit. Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift 8 § Den skattskyldige skall befrias helt från skattetillägg och för- seningsavgift 1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig, 2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller 3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget eller avgiften. Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är obetydligt. 9 § Bestämmelserna i 8 § skall beaktas även om ett yrkande om befrielse inte har framställts, om det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om skattetillägg eller förseningsavgift. Beslut 10 § Beslut om efterbeskattning enligt 21 kap. 10 § får inte avse enbart skattetillägg eller förseningsavgift, utom i de fall som avses i 21 kap. 12 § 1. 11 § Beslut om skattetillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om beskattning får meddelas inom ett år från utgången av den månad då domstolens beslut fick laga kraft. 12 § När ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg ändras, skall skattemyndigheten göra den ändring av beslutet om skattetillägg som föranleds av det nya beskattningsbeslutet. Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och mervärdesskatt 13 § Bestämmelserna i 1-12 §§ gäller även den som lämnat oriktiga uppgifter och därigenom har registrerats enligt 3 kap. 1 §. 14 § Bestämmelserna om skattetillägg enligt denna lag tillämpas inte i de fall mervärdesskatt fastställs och tas ut vid import. 16 kap. Inbetalning av skatt Mottagande skattemyndighet 1 § Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som skall fatta beslut om skatten enligt bestämmelserna i 2 kap. 1Ä4 §§. Inbetalning till särskilt konto 2 § Inbetalning av skatt skall göras genom insättning på skattemyndig- hetens särskilda konto för skatteinbetalningar enligt denna lag. 3 § Skatten anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts på skattemyndighetens särskilda konto. När skatten skall vara betald Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt 4 § Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som har redovisats i en skattedeklaration skall ha betalats senast samma dag som deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten enligt 10 kap. 18, 19 eller 22 §. Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som ex- klusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret be- räknas överstiga 40 miljoner kronor skall dock ha betalat avdragen skatt och arbetsgivaravgifter, som skall redovisas i en skattedeklaration, senast den 12, i januari den 17, i månaden efter redovisningsperioden. Mervärdesskatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 31 § andra stycket skall ha betalats samma dag som deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten enligt 10 kap. 31 § tredje stycket. F-skatt och särskild A-skatt 5 § F-skatt och särskild A-skatt skall ha betalats senast den dag i varje månad under tiden februariÄjanuari som den skattskyldige skall ha betalat eventuell avdragen skatt enligt 4 §. F-skatt och särskild A-skatt som debiteras efter inkomstårets ingång skall ha betalats senast på rätt dag enligt första stycket i var och en av de månader som återstår efter utgången av antingen den månad då skatten debiteras eller, om skatten debiteras efter den 20 i en månad, den följande månaden. Om F-skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december inkomståret, skall skatten betalas enligt 7 §. Grundläggande beslut om slutlig skatt och beslut på annat sätt 6 § Skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från beslutsdagen. Skatt som har beslutats av skattemyndigheten på annat sätt än som avses i första stycket och 5 § första och andra styckena skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen. Skattemyndigheten får besluta att en annan förfallodag skall gälla, om det finns särskilda skäl. Överskjutande ingående mervärdesskatt 7 § Inbetalning av skatt som görs genom avräkning mot överskjutande ingående mervärdesskatt, som redovisats senast den 26 i den månad inbetalningen skulle vara gjord, anses ha gjorts på förfallodagen. I övriga fall anses inbetalningen ha gjorts när avräkningen sker. Kommuner och landsting 8 § Inbetalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt från kommuner och landsting skall göras genom avräkning från fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Avräkning av inbetalda belopp 9 § Ett inbetalt belopp skall, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §, räknas av från den skattskyldiges sammanlagda skatteskuld enligt denna lag oberoende av vad den skattskyldige har begärt. I 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) finns en särskild bestämmelse om avräkning i samband med fastighetsupplåtelse. 10 § När såväl den som i första hand är skyldig att betala skatten (huvudbetalaren) som någon annan, enligt bestämmelserna i 12 kap., är skyldig att betala skatten (sidobetalare), gäller följande: En inbetalning av sidobetalaren skall räknas av från den skatt som också huvudbetalaren är skyldig att betala först när sidobetalarens eventuella övriga skatteskuld är betald, om inte sidobetalaren i samband med inbetalningen begär något annat. Fördelning av skatteskuld 11 § Om den skattskyldige har en skatteskuld enligt denna lag och det behöver anges vilken skatt som är betald eller obetald, skall skulden fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den aktuella perioden, om inte annat följer av 9 § andra stycket eller 10 § eller någon annan lag. Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon skattskyldig 12 § Om ett inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifierings- uppgifter inte har kunnat tillgodoräknas den som gjort inbetalningen inom sju år efter det kalenderår då inbetalningen gjordes, skall beloppet tillfalla staten. 17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt Anstånd vid deklarationsanstånd 1 § Om det finns skäl att bevilja anstånd med att lämna en skattedeklaration enligt 10 kap. 24 §, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalningen av den skatt som skall redovisas i deklarationen. Anstånd vid omprövning eller överklagande 2 § Skattemyndigheten får bevilja anstånd med inbetalning av skatt 1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt eller delvis från skatten, 2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli skyldig att betala skatten, eller 3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut eller ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten. Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då beslut fattades med anledning av begäran om befrielse eller omprövning eller med anledning av överklagandet. 3 § Om det i de fall som avses i 2 § första stycket 2 eller 3 kan antas att skatten inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas endast om den skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Anstånd får dock beviljas utan att säkerhet ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt eller det annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i 10-12 §§ och 13 § 2 lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. tillämpas. Vad som sägs där om kronofogdemyndigheten gäller då i stället skattemyndigheten. Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall kostnad för ställd säkerhet ersättas av staten. Ersättningen skall minskas om endast en del av yrkandet bifalls eller om det skulle vara oskäligt att ersättning lämnas. I övrigt skall bestämmelserna i 6Ä11 §§ lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas. Anstånd vid avyttring 4 § Om den skattskyldige har gjort en avyttring som medför inkomst- beskattning, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av den skatt som har samband med avyttringen. Anstånd får beviljas endast om det finns särskilda skäl och 1. avyttringen gjorts mot betalning under minst tre år eller 2. det är osäkert om avyttringen kommer att bestå. Anståndstiden får bestämmas till längst två år. I de fall som avses i första stycket 2 får anstånd dock inte beviljas för längre tid än tre månader efter den dag då anståndsorsaken upphörde. Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring 5 § Om den skattskyldiges betalningsförmåga har blivit nedsatt på grund av tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt under minst 60 dagar, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av skatt som skall betalas under tiden för tjänstgöringen eller under någon av de tre därefter närmast följande månaderna. Detsamma gäller vid tjänstgöring av 1. officerare på reservstat, reservpersonal och reservofficerare, 2. krigsfrivillig personal, 3. hemvärnspersonal, 4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer. Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då tjänstgöringen upphör. Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av dubbelbeskattning 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat att handlägga ärenden angående tillämpning av avtal för undvikande av dubbelbeskattning får vid handläggningen av sådant ärende bevilja den skattskyldige anstånd med inbetalning av den skatt som ärendet gäller. Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då beslutet i ärendet fattades. Anstånd i övriga fall 7 § Om det finns synnerliga skäl får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än de som avses i 1Ä6 §§. Gemensamma bestämmelser 8 § En ansökan om anstånd med inbetalning av skatt skall ges in till den skattemyndighet som skatten skall betalas in till. En ansökan om anstånd enligt 6 § skall dock ges in till den myndighet som handlägger ärendet om dubbelbeskattning. 9 § Anstånd beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. 10 § Indrivning får inte begäras av ett belopp som omfattas av anstånd. 11 § Om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden har förändrats väsentligt sedan anstånd beviljats, eller om det finns andra särskilda skäl, får anståndet omprövas. 18 kap. Återbetalning av skatt Utbetalning 1 § Visar den årliga avstämningen av skattekontot enligt 3 kap. 6 § att det belopp som den skattskyldige har betalat in eller tillgodoräknats är större än den skatt som skall betalas, skall det överskjutande beloppet betalas tillbaka till den skattskyldige, om inte annat följer av 7 §. 2 § Visar en annan avstämning än den som avses i 1 § att det finns ett överskjutande belopp till den skattskyldiges fördel, skall beloppet betalas tillbaka, om inte annat följer av 3 eller 7 §. Återbetalning får också ske av belopp som motsvarar preliminär skatt, som den skattskyldiges arbetsgivare har dragit av men som ännu inte tillgodoräknats den skattskyldige, till den del det kan antas att beloppet annars skulle betalas tillbaka efter den årliga avstämningen av skattekontot. Vid återbetalning till en juridisk person får hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare. Återbetalning till ett handelsbolag får, efter särskild ansökan, göras till delägares skattekonto. Annan återbetalning till handelsbolag får göras endast om det finns särskilda skäl. Utbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8 kap. 27 eller 28 § skall göras till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten. 3 § Återbetalning till den skattskyldige enligt 2 § får göras endast om 1. det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om överskjutande ingående mervärdesskatt, 2. det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut eller beslut av domstol, eller 3. den skattskyldige har begärt det. 4 § En återbetalning som har sin grund i överskjutande ingående mervärdesskatt får göras före den förfallodag för skatt som infaller efter redovisningsperiodens utgång först efter det att redovisning enligt 10 kap. 20 § skett och denna skatt räknats av. Överföring av skatt till en annan stat 5 § Skattemyndigheten får besluta att preliminär skatt, som har betalats i Sverige för inkomst som skall beskattas i en annan stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, skall föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där. Om en inkomst eller förmögenhet har beskattats såväl här i landet som i en stat med vilken Sverige har träffat avtal för undvikande av dubbelbeskattning, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatt som har betalats in för beskattningsåret skall föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där. En sådan överföring får göras endast till den del som den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatten eller genom att inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. Överföringen får dock inte avse ett belopp som behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret. 6 § Om skatt förs över enligt 5 § andra stycket skall intäktsränta enligt 19 kap. inte beräknas. En fordran på skatt som skall föras över får inte överlåtas. Hinder mot utbetalning 7 § En återbetalning enligt 1 eller 2 § skall inte göras av belopp som 1. inte uppgår till 100 kronor, 2. kan antas komma att föras över till en annan stat med stöd av 5 §, 3. behövs för betalning av en skatteskuld efter beslut om ackord enligt lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m., 4. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt som har beslutats men ännu inte skall ha betalats, 5. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt som inte har beslutats men med fog kan antas komma att beslutas, eller 6. enligt vad den skattskyldige har meddelat skall användas för betalning av framtida skatteskulder. Om det finns särskilda skäl får även belopp som inte uppgår till 100 kronor återbetalas. Det finns bestämmelser som förhindrar återbetalning också i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Förbud mot överlåtelse 8 § Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som skall betalas tillbaka enligt denna lag, innan beloppet kan lyftas. Utmätning 9 § En fordran som avses i 8 § får utmätas trots att den inte får överlåtas. En fordran på skatt som skall betalas tillbaka med anledning av den årliga avstämningen, får dock utmätas först efter det att kronofogde- myndigheten fått tillfälle att ta fordringen i anspråk enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Bestämmelserna i 5 kap. 1Ä3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid utmätning av en fordran på skatt som skall betalas tillbaka enligt denna lag. Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd 10 § Om en återbetalning enligt denna lag inte har kunnat göras på grund av att den skattskyldiges adress inte är känd för skattemyndigheten eller på grund av någon annan omständighet som beror på den skattskyldige, skall beloppet stå kvar på den skattskyldiges skattekonto. Ett belopp som inte har kunnat betalas tillbaka inom tio år tillfaller staten. 19 kap. Ränta Grunder för ränteberäkning 1 § Den skattskyldige skall betala ränta (kostnadsränta) eller tillgodoföras ränta (intäktsränta) enligt bestämmelserna i detta kapitel. 2 § Ränteberäkningen skall, om inte annat föreskrivs i detta kapitel, grundas på den sammanlagda skatteskuld eller skattefordran enligt denna lag som den skattskyldige har varje dag. Basränta 3 § Ränta skall beräknas med utgångspunkt från en räntesats (basränta) som motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldväxlar. Förändringar av räntesatsen som understiger en procentenhet skall inte påverka basräntan. Basräntan skall fastställas till helt procenttal enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Den fastställda basräntan skall gälla från och med närmast kommande kalendermånad. Kostnadsränta Kostnadsränta på preliminär skatt 4 § När det är fråga om debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter den 17 januari taxeringsåret beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar 125 % av basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas från och med den 13 februari taxeringsåret till den dag betalning senast skall ske. Till den del skatten inte överstiger 20 000 kronor räknas dock ränta i stället från och med den 4 maj taxeringsåret efter en räntesats som motsvarar basräntan. Kostnadsränta på slutlig skatt 5 § När det är fråga om skatt enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 16 § 1 och tillägg enligt 11 kap. 16 § 2 a och b, beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar 125 % av basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas från och med den 13 februari taxeringsåret till den dag betalning senast skall ske. Till den del det belopp som betalas in efter den 17 januari taxeringsåret inte överstiger 20 000 kronor räknas dock räntan i stället från och med den 4 maj taxeringsåret efter en räntesats som motsvarar basräntan. Kostnadsränta vid anstånd 6 § När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd och som skall betalas när anståndstiden gått ut beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas från och med dagen efter den då skatten skulle ha betalats om anstånd inte beviljats till den dag betalning senast skall ske med anledning av beslutet om anstånd. Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § skall dock räntan beräknas från och med dagen efter den då anståndet beviljades. Kostnadsränta vid omprövning och överklagande 7 § När det är fråga om skatt som skall betalas på grund av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas från och med dagen efter den då skatten rätteligen skulle ha betalats eller, när det är fråga om slutlig skatt och annat inte sägs i tredje stycket, från och med den 13 februari taxeringsåret till den dag betalning senast skall ske med anledning av skattemyndighetens eller domstolens beslut. När det är fråga om ingående mervärdesskatt som skall betalas tillbaka på grund av ett beslut enligt 9 kap. 5 § femte stycket första meningen mervärdesskattelagen (1994:200) skall kostnadsräntan beräknas från och med dagen efter den dag betalning senast skall ske enligt beslutet. Om omprövningsbeslutet eller domstolens beslut avser slutlig skatt och någon del av tidigare debiterad slutlig skatt för samma beskattningsår har betalats in efter den 17 januari taxeringsåret skall, om den delen understiger 20 000 kronor, kostnadsräntan beräknas från och med den 4 maj taxeringsåret på den del av skatten som motsvarar skillnaden mellan 20 000 kronor och vad som betalats in utan föregående debitering. Kostnadsränta vid för sen betalning 8 § Om betalning inte sker i rätt tid skall ränta för tid efter den dag skatten senast skulle ha betalats, om inte annat följer av 9 §, beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Till den del skatten inte överstiger 10 000 kronor skall dock ränta beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan. Kostnadsränta vid indrivning m.m. 9 § När det är fråga om skatt som har lämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning eller för verkställighet enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar basräntan. Sådan kostnadsränta beräknas från och med dagen efter den då beslutet om skatten registrerades i utsökningsregistret. 10 § Kostnadsränta beräknas inte efter den dag betalning skett eller statens fordran på skatten preskriberats. Kostnadsräntan påförs för varje månad. Befrielse från kostnadsränta 11 § Skattemyndigheten får helt eller delvis befria en skattskyldig från kostnadsränta, om det finns synnerliga skäl. Intäktsränta 12 § Intäktsräntan beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 % av basräntan. 13 § Intäktsräntan beräknas från och med dagen efter den då den skattskyldiges betalning bokförs på skattemyndighetens särskilda konto eller ett belopp annars tillgodoräknas till den dag då beloppet används för betalning av skatt eller betalas tillbaka, om inte annat följer av 14 §. 14 § Intäktsräntan skall beräknas från och med den 13 februari taxeringsåret för 1. skatt som skall betalas tillbaka enligt 11 kap. 15 § eller ett grundläggande beslut om slutlig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 16 § 1 och tillägg enligt 11 kap. 16 § 2 a och b, eller 2. skatt som skall betalas tillbaka enligt 18 kap. 2 § andra stycket på grund av att den preliminära skatten beräknas överstiga den slutliga skatten. För överskjutande ingående mervärdesskatt som redovisats i skattedeklaration enligt 10 kap. 18 eller 19 § och som inte använts för avräkning enligt 16 kap. 7 § beräknas räntan från och med dagen efter den då deklarationen senast skall ha kommit in. 15 § Intäktsräntan tillgodoförs varje månad. Ändrad ränteberäkning m.m. 16 § Om ett beslut som har legat till grund för en beräkning av ränta ändras, skall motsvarande ändringar göras i ränteberäkningen. 17 § Om den 12 februari är en lördag eller en söndag skall kostnadsränta enligt 4, 5, 7 och 8 §§ samt intäktsränta enligt 14 § första stycket beräknas från och med närmast följande tisdag. Om den 3 maj är en lördag eller en söndag skall kostnadsränta enligt 4 och 5 §§ samt 7 § andra stycket beräknas från och med närmast följande tisdag. 20 kap. Indrivning Begäran om indrivning 1 § Skatt som inte är betald i rätt tid skall, om inte särskilda skäl talar emot det, lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning om det obetalda beloppet uppgår till 1. minst 10 000 kronor i fråga om en skattskyldig som skall lämna skattedeklaration eller har F-skattsedel, 2. minst 500 kronor i fråga om andra skattskyldiga. I fråga om en skattskyldig som avses i första stycket 1 skall skatt också överlämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning om ett belopp på minst 500 kronor varit obetalt under en längre tid. 2 § Indrivning får begäras även i andra fall än som anges i 1 § 1. om det kan antas att fordringen kommer att föranleda en konkurs- ansökan, 2. om den skattskyldige redan är försatt i konkurs, 3. om ett dröjsmål skulle äventyra indrivningen eller 4. om det annars finns särskilda skäl. 3 § Innan indrivning begärs skall den skattskyldige uppmanas att betala skatten, om inte särskilda skäl talar mot det. 4 § Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Det finns bestämmelser om indrivning också i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 5 § Bestämmelser om när ansökan om verkställighet skall anses gjord finns i 2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken. Ränta 6 § Om ett skattebelopp har överlämnats för indrivning, skall kronofog- demyndigheten också driva in räntan på beloppet. Kronofogdemyndigheten skall beräkna räntan för tiden efter det att skattebeloppet har lämnats för indrivning. Bestämmelser om hur räntan skall beräknas finns i 19 kap. 3, 9 och 10 §§. Konkurs 7 § Om den skattskyldige är försatt i konkurs, skall skatt överlämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som avses i 16 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., även om förfallodagen ännu inte är inne. 21 kap. Omprövning Beslut som kan omprövas 1 § Skattemyndigheten skall, om inte annat följer av 2 eller 3 §, ompröva ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för betalning eller återbetalning av skatt, om den skattskyldige begär det eller det finns andra skäl. Att omprövning skall göras när den skattskyldige överklagat ett beslut följer av 22 kap. 6 §. Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats, får skattemyndigheten besluta i frågan på det sätt och inom den tid som gäller för omprövning. Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp. 2 § Ett beslut om preliminär skatt får ändras på grund av en ändring i den skattskyldiges inkomstförhållanden endast på det sätt som gäller för ändring av preliminär skatt enligt 6 kap. 7 § eller 8 kap. 29 §. 3 § Om en fråga som avses i 1 § har avgjorts av en allmän för- valtningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan. Trots bestämmelsen i första stycket får en fråga som har avgjorts av en länsrätt eller en kammarrätt genom beslut som fått laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats efter beslutet. Omprövning på initiativ av den skattskyldige 4 § En skattskyldig som vill begära omprövning skall göra detta skriftligt. Begäran skall, om inte annat följer av 5 §, ha kommit in till skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Även efter den tid som anges i första stycket får omprövning begäras av ett beslut som är till den skattskyldiges nackdel, om den skattskyldige gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av denna tid fått kännedom om beslutet eller om ett skattebesked eller en annan handling med uppgift om vad som skall betalas. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag den skattskyldige fick sådan kännedom. 5 § En begäran om omprövning skall ha kommit in till skattemyndigheten inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet om det gäller 1. preliminär taxering, 2. sättet att ta ut preliminär skatt, 3. debitering eller ändring av preliminär skatt, 4. verkställande av skatteavdrag, 5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt, 6. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivar- avgifter, eller 7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §. 6 § En begäran om omprövning skall vara egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller den skattskyldiges ombud. Är den inte det får skattemyndigheten utfärda ett föreläggande om att den skall undertecknas. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att omprövning inte görs om begäran inte undertecknas. 7 § Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett beslut om skattetillägg omprövas på begäran av den skattskyldige, så länge beslutet i den skattefråga som föranlett skattetillägget inte har fått laga kraft. Omprövning på initiativ av skattemyndigheten 8 § Om skattemyndigheten självmant omprövar ett beslut, får omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter denna tid, om det av material som är tillgängligt för skattemyndigheten framgår att ett beskattningsbeslut är felaktigt. 9 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får inte meddelas senare än under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut, utom i de fall som avses i andra stycket samt 11 och 12 §§. Om en skattedeklaration inte har lämnats in i rätt tid, får ett omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag deklarationen kom in till skattemyndigheten, dock senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Efterbeskattning 10 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 9 § under de förutsättningar och på det sätt som anges i 11Ä20 §§ (efterbeskatt- ning). 11 § Efterbeskattning får ske om ett beskattningsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats på grund av att den skattskyldige 1. i en skattedeklaration eller på annat sätt under förfarandet lämnat någon oriktig uppgift till ledning för beskattningsbeslutet, 2. lämnat någon oriktig uppgift i ett mål om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag, eller 3. inte lämnat en skattedeklaration eller begärd uppgift. 12 § Efterbeskattning får också ske 1. när en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende skall rättas, eller 2. när en ändring föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut eller en allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod eller för någon annan skattskyldig. 13 § Efterbeskattning enligt 11 § eller 12 § 1 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Efterbeskattning får inte ske om beslutet med hänsyn till omständig- heterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om efterbeskattning som avser samma fråga. Tidsfrist för efterbeskattning 14 § Skattemyndighetens beslut om efterbeskattning skall, om inte annat följer av 15Ä20 §§, meddelas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. 15 § Beslut om efterbeskattning enligt 12 § 2 får meddelas även efter den tid som anges i 14 § men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen. Om anstånd har beviljats någon med betalning av skatt i avvaktan på en kammarrätts eller Regeringsrättens beslut med anledning av överklagande, får efterbeskattning i fråga om skatteavdrag ske senast andra året efter utgången av det kalenderår då domstolens beslut meddelades. 16 § Beslut om efterbeskattning på grund av en oriktig uppgift i ett omprövningsärende eller mål om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag får meddelas efter den tid som anges i 14 eller 15 § men senast ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet fått laga kraft. 17 § Om den skattskyldige har avlidit, skall beslut om efterbeskattning meddelas senast under andra året efter utgången av det kalenderår då bouppteckningen efter den avlidne gavs in för registrering. 18 § Om den skattskyldige på det sätt som anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser skatt enligt denna lag eller om åtal har väckts mot den skattskyldige för sådant brott, får ett beslut om efterbeskattning meddelas för den redovisningsperiod som brottet avser även efter utgången av den tid som anges i 14 eller 15 §. Detsamma gäller om tiden för att döma den skattskyldige till påföljd för ett sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen. Beslut om efterbeskattning får i de fall som avses i 12 § skattebrottsla- gen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 14 eller 15 §. 19 § Beslut om efterbeskattning enligt 18 § första stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Beslut om efterbeskattning enligt 18 § andra stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69) vidtagits. Om den skattskyldige har avlidit, skall dock ett beslut om efterbeskattning meddelas inom sex månader från dödsfallet. Beslutet skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen, undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del. 20 § Bestämmelserna i 18 och 19 §§ tillämpas också på en juridisk persons beskattning, om en åtgärd som avses i 18 § första stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren frivilligt vidtagit någon åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69). 22 kap. Överklagande Beslut som inte får överklagas 1 § Följande beslut får inte överklagas: beslut i fråga om 1. befrielse enligt 5 kap. 11 § från skyldigheten att göra skatteavdrag, 2. skatterevision enligt 14 kap. 7 §, 3. anstånd enligt 17 kap. 6 § med inbetalning av skatt, och 4. föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2 §. Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut 2 § Andra beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket än de som avses i 1 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skatt- skyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos regeringen. Skattemyndighetens beslut får överklagas också av Riksskatteverket. Vid överklagande av beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 11Ä13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den skattskyldiges överklagande 3 § Den skattskyldiges överklagande skall, om inte annat följer av 4 §, ha kommit in senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni det sjätte året och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet. Den skattskyldige får överklaga ett beslut även om det inte är till nackdel för honom eller henne. 4 § Ett överklagande skall ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet om det gäller 1. preliminär taxering, 2. sättet att ta ut preliminär skatt, 3. debitering eller ändring av preliminär skatt, 4. verkställande av skatteavdrag, 5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt, 6. kostnadsavdrag vid beräkning vid skatteavdrag och arbetsgivar- avgifter, eller 7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §. 5 § Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om skattetillägg överklagas så länge beslutet i den skattefråga som föranlett skattetillägget inte har fått laga kraft. Förfarandet vid överklagande 6 § Bestämmelserna i 6 kap. 5Ä7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller när en skattskyldig har överklagat skattemyndighetens beslut. Vid överklagande av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen. Riksskatteverkets överklagande 7 § Riksskatteverkets överklagande skall ha kommit in inom den tidsfrist som enligt 21 kap. 8, 9 och 14Ä20 §§ gäller för beslut om omprövning på initiativ av skattemyndigheten eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades. Om ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning överklagas och det begärs ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. 8 § Om Riksskatteverket har överklagat ett beskattningsbeslut, skall talan om skattetillägg och förseningsavgift som har samband med beslutet föras samtidigt. 9 § Riksskatteverket får hos länsrätten begära att en arbetsgivare skall betala arbetsgivaravgifter och skatteavdrag samt att en skattskyldig skall betala mervärdesskatt. Riksskatteverket får på det sätt som gäller för överklagande enligt denna lag hos länsrätten begära att skattetillägg tas ut. Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut 10 § Följande beslut av länsrätten får inte överklagas: beslut i fråga om 1. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivar- avgifter, och 2. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §. 11 § Överklagande av följande beslut av länsrätten får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövningstillstånd: beslut i fråga om 1. preliminär taxering, 2. sättet att ta ut preliminär skatt, 3. debitering eller ändring av preliminär skatt, 4. verkställande av skatteavdrag, 5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt, 6. befrielse från skatt, och 7. överföring av skatt till en annan stat. 12 § I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 12 och 13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 13 § Bestämmelserna i 6 kap. 10Ä24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller för mål enligt denna lag. 23 kap. Övriga bestämmelser Avrundning 1 § Belopp som avser skatt eller underlag för beräkning av skatt enligt denna lag anges i hela krontal så att öretal faller bort. Vite 2 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Vite får dock inte föreläggas staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten. Om vite har förelagts också med stöd av en bestämmelse i taxe- ringslagen (1990:324) eller lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, prövas frågan om att döma ut vitet av den länsrätt som är behörig enligt dessa lagar. Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas. Representant för enkelt bolag eller partrederi 3 § Om en verksamhet bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett partrederi, får skattemyndigheten efter ansökan av samtliga delägare besluta att den av delägarna som dessa föreslår tills vidare skall svara för redovisningen och betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som hänför sig till verksamheten och i övrigt företräda bolaget eller partrederiet i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos delägaren. Ett beslut enligt första stycket innebär inte att övriga delägare befrias från sina skyldigheter enligt denna lag i de fall den som skall svara för redovisningen och betalningen inte fullgör sina skyldigheter. Representant för utländsk företagare 4 § En utländsk företagare som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200) skall företrädas av en representant som är godkänd av skattemyndigheten. En sådan representant skall enligt fullmakt av den utländska företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen av mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den utländska företagaren i frågor som gäller mervärdesskatt. Skattemyndigheten får kräva att säkerhet ställs för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten. Första stycket gäller inte en utländsk företagare som är en juridisk person och har ett fast driftställe här i landet. Behörighet att lämna uppgift 5 § Bestämmelserna om skyldigheten för ställföreträdare att lämna självdeklaration eller uppgifter i 4 kap. 2 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för uppgifter som skall lämnas enligt denna lag. 6 § Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som är en juridisk person anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige. Verkställighet 7 § En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt denna lag eller taxeringslagen (1990:324) inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt som omprövningen eller överklagandet rör. 8 § En åtgärd enligt denna lag får verkställas även om det beslut som föranleder åtgärden inte fått laga kraft. Motsvarande gäller vid verk- ställighet enligt utsökningsbalken. Gallring 9 § Bestämmelserna om förvaring och gallring i 4 kap. 13 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för skattedeklarationer och andra handlingar som avses i 14 kap. 8 §. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Lagen tillämpas första gången när det gäller a) F-skatt och särskild A-skatt; på skatt som avser inkomståret 1998, b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration; på skatt som avser redovisningsperioden januari 1998, c) annan skatt; på skatt som avser det beskattningsår som gått ut närmast före den 1 januari 1999. 2. Vid beräkning av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998 enligt bestämmelserna om schablonberäkning i 6 kap. 2Ä4 §§ den nya lagen skall skatten beräknas med utgångspunkt från den slutliga skatten på grund av 1997 års taxering med tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272). 3. En skattskyldig som för tidigare år eller redovisningsperioder står i skuld för skatt som uppbärs enligt uppbördslagen, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen (1994:200) har vid återbetalning enligt 18 kap. 1Ä4 §§ den nya lagen rätt att få tillbaka bara vad som överstiger skulden samt ränta och avgift som är hänförlig till skulden. 4. Vid utgången av oktober 1997 upphör följande lagar att gälla: a) uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 5 eller 6, fortfarande skall tillämpas i fråga om skatt avseende 1998 eller tidigare års taxeringar samt avgift eller ränta på sådan skatt, och b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, som dock, om inte annat följer av 6, fortfarande skall tillämpas i fråga om arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt avgift eller ränta på dessa. 5. Skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd skall till utgången av år 1998 göras enligt en särskild skattetabell grundad på en för landet genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt under beskattningsåret avrundad till helt krontal. 6. Bestämmelserna om arbetsgivarnas medverkan vid uppbörd av kvarstående skatt i 39 § 1 a mom., 40 § 2 mom., 41 § 2 mom., 42 §, 43 § 1 mom. andra och tredje styckena, 54 § 1 mom. femte stycket, punkt 2 av anvisningarna till 39 § samt första och tredje styckena av anvisningarna till 40 § uppbördslagen tillämpas sista gången i fråga om kvarstående skatt enligt 1996 års taxering. Kvarstående skatt enligt 1997 och 1998 års taxeringar skall betalas av den skattskyldige enligt bestämmelsen i 16 kap. 7 § första stycket denna lag. 7. Bestämmelserna om begränsning av rätten till återbetalning i 68 § 5 mom. uppbördslagen och 25 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare tillämpas också då den som har rätt att återfå ett belopp skall betala skatt enligt denna lag. 8. Bestämmelserna om betalningsskyldighet för företrädare för juridisk person i 12 kap. tillämpas även i fråga om innehållen skatt enligt uppbördslagen (1953:272), arbetsgivaravgifter enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt mervärdesskatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt och mervärdesskattelagen (1994:200). Detsamma gäller i fråga om avgiftstillägg, skattetillägg, ränta och dröjsmålsavgift enligt nämnda lagar. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om mål om betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997. 9. Bestämmelserna i 14 kap. 3–7 §§ skall i tillämpliga delar tillämpas från ikraftträdandet i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt a) uppbördslagen (1953:272), b) lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller c) mervärdesskattelagen (1994:200). 2 Förslag till lag om dröjsmålsavgift Härigenom föreskrivs följande. 1 § Den som är betalningsskyldig för skatt, avgift eller ränta och som inte i rätt tid och på rätt sätt fullgör betalningsskyldigheten, skall i de fall det särskilt föreskrivs, betala en avgift (dröjsmålsavgift) enligt de grunder som anges i denna lag. 2 § Dröjsmålsavgift tas, om inte annat sägs nedan eller i 3 eller 4 §, ut med 1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då beloppet skall betalas (förfallomånaden), 2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter förfallomånaden, 3. sex procent på belopp som betalas under andra månaden efter förfallomånaden, 4. sex procent, med tillägg av en procentenhet för varje påbörjad ytterligare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter förfallomånaden. Dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp som betalas inom tio dagar från den dag då beloppet skulle ha betalats. 3 § Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungligen obetalda beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut med motsvarande belopp. 4 § Om den betalningsskyldige skriftligen påmints om sin betalnings- skyldighet och betalning sker senast viss i påminnelsen angiven dag, skall dröjsmålsavgift tas ut som om betalning skett den dag påminnelsen sändes. Första stycket tillämpas inte i fråga om påminnelse av kronofog- demyndigheten sedan myndigheten beviljat uppskov med betalningen. 5 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna lag jämställs med inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. 6 § Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som har beslutat om avgiften befria den betalningsskyldige helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift. 7 § Ett beslut om dröjsmålsavgift får överklagas på det sätt som gäller för överklagande av den skatt, avgift eller ränta som föranlett dröjsmålsavgiften. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § och 20 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 11 kap. 2 §2 Med i n k o m s t a v a n s t ä l l- n i n g avses lön eller annan er- sättning i pengar eller andra skatte- pliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Sådan skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår på grund av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2Ä6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensions- grundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom in- komst av anställning anses även Med i n k o m s t a v a n s t ä l l- n i n g avses lön eller annan er- sättning i pengar eller andra skatte- pliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter undantas vid beräkning av skatteavdrag. Sådan skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår på grund av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2Ä6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensions- grundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom in- komst av anställning anses även a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk- penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, b) föräldrapenningförmåner, c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader, d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning, g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag, h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensions- försäkring, i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna, j) utbildningsbidrag för doktorander, k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare (sfi), l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag, m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen så förordnar, n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse, p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, q) tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självstän- digt, r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön. I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från vinstandelsstiftelse eller annan juridisk person med motsvarande ändamål gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena. r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön, s) semesterersättning från semes- terkassa. I fråga om ersättning i pengar el- ler andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension och semesterersättning från semesterkassa, i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från vinstandelsstiftelse eller annan juridisk person med motsvarande ändamål gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena. Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften. Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riks- försäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften. Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses som arbetsgivare. 20 kap. 2 §3 Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn. Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och 11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor. Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han avled. Vid tillämpning av denna lags bestämmelser om sjukpenninggrun- dande inkomst och pensions- grundande inkomst gäller vad som i 22 c § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked. Vid tillämpning av bestämmel- serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket skall den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattesedel i en an- budshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmotta- garens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betal- ningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattesedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattesedeln som avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattesedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69). Vid tillämpning av bestämmel- serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket skall den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en an- budshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmotta- garens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara upp- gifter samt uppgift om betalnings- mottagarens personnummer eller organisationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller även som så-dant skriftligt åberopande av F-skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattsedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69). Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om inkomst som avser tid före 1998. 1Lagen omtryckt 1982:120. 2Senaste lydelse 1996:1395. 3Senaste lydelse 1996:665. 4 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ skattebrottslagen (1971:69) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §1 Denna lag gäller i fråga om skatt och, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt. Lagen tillämpas inte i fråga om 1. gärningar som är belagda med straff i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, 2. skatte- eller avgiftstillägg, ränta, dröjsmålsavgift, förse- ningsavgift eller liknande avgift. 2. skattetillägg, ränta, dröjs- målsavgift, förseningsavgift eller liknande avgift. 6 §2 Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra föreskriven skyldighet att innehålla skatt eller inbetala skatt som innehållits för annan, döms för skattebetalningsbrott till böter eller fängelse i högst ett år. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet att göra skatte- avdrag, på sätt som föreskrivs i lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter döms för skatteavdragsbrott till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år. 1Senaste lydelse 1996:657. 2Senaste lydelse 1996:658. 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsav- gift1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 13 §2 Om inte något annat följer av denna lag gäller uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar i fråga om felparkeringsavgifter. Reglerna om dröjsmålsavgift skall dock inte tillämpas. Regeringen får föreskriva avvikelser från uppbördslagen, när det gäller det administrativa förfarandet i fråga om felparkeringsavgifter. Åläggande enligt 6 § andra stycket får inte utfärdas senare än ett år efter den dag då överträdelsen skedde. Om en felparkeringsavgift inte betalas efter ett sådant åläggande som avses i 6 § andra stycket skall Vägverket begära indrivning av avgiften. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verk- ställighet enligt utsökningsbalken ske oavsett om åläggandet inte har fått laga kraft. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Lagen omtryckt 1987:25. 2Senaste lydelse 1993:900. 6 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792) Härigenom föreskrivs att det i bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 9 a § Vid tvångsförvaltning av fastighet skall förvaltaren anses som arbetsgivare enligt lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter beträffande av honom förvaltad egendom. Bestämmel- serna i 13 kap. 1 § nämnda lag om befrielse från betalningsskyldighet gäller även förvaltaren. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången i fråga om lön för inkomståret 1998. 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter Härigenom föreskrivs att 2 och 20 §§ lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 2 §1 Betalningssäkring får användas i fråga om fordran på 1. skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt, 2. skatte- eller avgiftstillägg, ränta, dröjsmålsavgift, försenings- avgift eller liknande avgift, om den fordran som tillägget, räntan eller avgiften avser får betalningssäkras. 2. skattetillägg, ränta, dröjs- målsavgift, förseningsavgift eller liknande avgift, om den fordran som tillägget, räntan eller avgiften avser får betalningssäkras. Betalningssäkring får användas också 1. om annan än den skatt- eller avgiftsskyldige är betalningsskyldig för belopp som avses i första stycket, 2. för sådan fordran på utländsk skatt, tull eller avgift, för vilken säkerställande av betalning får ske här i landet enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat. 20 §2 Mål om betalningssäkring prövas av den länsrätt som är behörig i fråga om gäldenärens taxering till skatt enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för det beskattningsår, då framställning om betalningssäkring görs. Finns inte behörig domstol enligt vad som nu sagts, prövas målet av länsrätten i det län, där verkställigheten kan äga rum. Mål om betalningssäkring prövas av länsrätten i det län där gäldenären hade sin hemorts- kommun den 1 november året före det kalenderår då framställning om betalningssäkring görs. Vid bestäm- mande av hemortskommun gäller bestämmelserna i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i tillämpliga delar. Finns inte behörig domstol enligt vad som nu har sagts, prövas målet av länsrätten i det län, där verkställigheten kan äga rum. Behörig att föra det allmännas talan är skattemyndigheten i det län där behörig länsrätt finns. Vad som föreskrivs i 6 kap. 15 och 16 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i mål om betalningssäkring. ______________ Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter i 2 § gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år. Äldre föreskrifter i 20 § skall fortfarande gälla i fråga om framställ- ningar som gjorts före ikraftträdandet. 1Senaste lydelse 1996:685. 2Senaste lydelse 1990:372. 8 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § utsökningsbalken skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 15 §1 Avdrag för preliminär skatt har företräde framför utmätning av lön. Utmätning för underhållsbidrag med företrädesrätt enligt 14 § och förrättningskostnaderna i målet har företräde framför avdrag för kvarstående skatt. Vid utmätning av lön för annan fordran har avdrag för kvarstående skatt företräde. En fordran enligt 14 § första stycket 1 har företräde framför förrättningskostnaderna i målet. Avdrag för preliminär skatt har företräde framför utmätning av lön. En fordran enligt 14 § första stycket 1 har företräde framför förrättningskostnaderna i målet. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Senaste lydelse 1995:298. 9 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §1 En fordran preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då den förföll till betalning, om inte annat följer av andra stycket. Har en fordran fastställts till sitt belopp 1. sedan den förfallit till betal- ning eller 2. sedan föreskriven tid för av- lämnande av deklaration eller annan redovisning för fordringen gått ut, räknas preskriptionstiden i fråga om sådan del av fordringen som dessförinnan inte varit indrivnings- bar från utgången av det kalenderår då fastställelsen ägde rum. Punkt 2 gäller dock inte i fråga om en fordran som har påförts enligt uppbördslagen (1953:272). En fordran preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då den förföll till betalning, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Har en fordran fastställts till sitt belopp 1. sedan den förfallit till betal- ning eller 2. sedan föreskriven tid för av- lämnande av deklaration eller annan redovisning för fordringen gått ut, räknas preskriptionstiden i fråga om sådan del av fordringen som dessförinnan inte varit indrivnings- bar från utgången av det kalenderår då fastställelsen ägde rum. En fordran som har påförts en- ligt lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då den lämnades för indrivning. Om ett sådant indriv- ningsuppdrag återtas upphör be- räkningen av preskriptionstid för det belopp som omfattas av åter- kallelsen. 4 § Medges den som svarar för betalning av en fordran helt eller delvis anstånd med betalningen, preskriberas fordringen i motsvarande mån tidigast två år efter utgången av det kalenderår då anståndet upphörde att gälla. Föreskrifterna i första stycket gäller inte i fråga om fordringar som påförts enligt lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om fordringar som har påförts enligt upp- bördslagen (1953:272). 1Senaste lydelse 1984:861. 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 §, 3 kap. 5 och 7, 8, 11 och 14 §§, 5 kap. 5, 10, 12 och 17 §§, 7 kap. 1, 4, 6 och 8 §§ samt 9 kap. 3 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 2 kap. 6 §1 Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig händelse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos beskatt- ningsmyndigheten är registrerad som skattskyldig skall lämna deklaration även för redovisningsperioder för vilka han inte har någon skatt att redovisa. Deklarationen skall avges på heder och samvete samt upprättas på blankett enligt formulär som fastställs av Riksskatteverket, Jord- bruksverket eller Fiskeriverket. Deklarationen skall avges på heder och samvete samt upprättas på blankett enligt formulär som fastställs av Riksskatteverket, Jord- bruksverket eller Fiskeriverket. Efter särskilt medgivande av Riks- skatteverket eller skatte-myndighet som Riksskatteverket bestämmer får deklaration avges i form av ett elek- troniskt dokument. En sådan deklaration får tas emot av Riks- skatteverket för skattemyndighetens räkning. Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. 3 kap. 5 §2 Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och annan juridisk per- son än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling rörande rättshandling mellan den som före- läggs och annan person (kontroll- uppgift), om det behövs till ledning för beskattning av den andre per- sonen eller för kontroll av ansökan av honom om återbetalning av eller kompensation för skatt. Om det finns särskilda skäl får även annan person än som avses i första meningen föreläggas att lämna kontrolluppgift. Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan juri- disk person än dödsbo att lämna uppgift, som har betydelse för beskattning enligt denna lag, om rättshandling mellan den som före- läggs och den med vilken han ingått rättshandlingen (kontroll- uppgift). Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första meningen föreläggas. En kontrolluppgift enligt första stycket får även avse att visa upp handling eller lämna över en kopia av handling. Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Den som föreläggs kan, om föreläggandet medför att han måste lägga ned ett betydande arbete för att fullgöra det, i stället ställa nödvändiga handlingar till beskattningsmyndighetens för- fogande för granskning. 7 §3 Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt. Skatterevision får även ske för att kontrollera att den som ansökt om återbetalning av eller kompensation för skatt lämnat riktiga och fullständiga uppgifter i sin ansökan. Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt eller, om uppgiftsskyldigheten ännu inte uppkommit, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldig- heten. Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras. Skatterevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokförings- skyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos annan juridisk person än dödsbo. 8 §4 Ett beslut om skatterevision skall överlämnas till den revider- ade innan revisionen verkställs. Beslutet skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt 15 och 15 a §§. Ett beslut om skatterevision skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjlig- heten att undanta handlingar och uppgifter enligt 15 och 15 a §§. Vid revision som avses i 7 § andra stycket får beskattnings- myndigheten om det finns särskilda skäl utesluta uppgift om vilken person eller rättshandling granskningen avser. I ett beslut om skatterevision skall en eller flera tjänstemän förordnas att verkställa revisionen (revisor). Den reviderade skall underrättas om beslutet innan revisionen verkställs. Är det av betydelse med sådana åtgärder som avses i 11 § andra stycket får dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs om kontrollen annars kan mista sin betydelse . 11 §5 Vid skatterevision får räken- skapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 15 §. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med teknisk hjälpmedel. Revisorn får ta prov på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten. Vidare får han in- ventera kassan, granska varulager, inventarier, fordon, särskild räknar- apparatur, mätapparatur och till- verkningsprocesser. Han får också prova särskild räknarapparatur och mätapparatur. Vid skatterevision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 15 §. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med teknisk hjälpmedel. Revisorn får ta prov på varor som används, säljs eller tillhanda- hålls på annat sätt i verksamheten. Vidare får han inventera kassan, granska varulager, inventarier, fordon, särskild räknarapparatur, mätapparatur och tillverknings- processer. Han får också prova kassaapparatur, särskild räknar- apparatur, mätapparatur och annan teknisk utrustning. 14 §6 En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade. Har den reviderade försatts i konkurs när handlingarna skall återlämnas skall beskattningsmyn- digheten överlämna handlingarna till konkursförvaltaren. Beskatt- ningsmyndigheten skall underrätta den reviderade om att handling- arna överlämnats till konkurs- förvaltaren. Beskattningsmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom. 5 kap. 5 §7 Om ett beskattningsbeslut över- klagats, den skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan antas att skatten kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av beskattningsmyndigheten få an- stånd med att betala skatten. Be- stämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) gäller då i tillämpliga delar. Om ett beskattningsbeslut över- klagats, den skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan antas att skatten kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av beskattningsmyndigheten få anstånd med att betala skatten. Be- stämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter gäller då i tillämpliga delar. 10 §8 Dröjsmålsavgiften tas ut enligt be- stämmelserna i 58 § 2–5 mom. uppbördslagen (1953:272). Dröjsmålsavgiften tas ut enligt bestämmelserna i lagen (1997:000) om dröjsmålsavgift. 12 §9 Ränta skall utgå på 1. skatt som avses i 1 § tredje stycket, 2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 § till den del skattebeloppet skall betalas senast vid anståndstidens utgång. I fall som avses i första stycket 1 utgår räntan från den dag då skatten skulle ha betalats enligt 1 § första stycket till och med den dag då skatten skall betalas enligt beskattningsmyndighetens beslut. I fall som avses i första stycket 2 skall bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272) tillämpas. I fall som avses i första stycket 1 utgår räntan från den dag då skatten skulle ha betalats enligt 1 § första stycket till och med den dag då skatten skall betalas enligt beskattningsmyndighetens beslut. I fall som avses i första stycket 2 skall bestämmelserna om ränta i 19 kap. 6 § lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter tillämpas. Beskattningsmyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta, om det finns synnerliga skäl. 17 §10 Har någon, i egenskap av företrädare för skattskyldig som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in skatt i den tid och ordning som anges i 2 kap. 6–9 §§ samt 5 kap. 1 och 2 §§, är han tillsammans med den skattskyldige betalnings- skyldig för skatten. Betalningsskyl- digheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl. I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för skattskyldig som är juridisk person och som inte be- talat in skatt i den tid och ordning som anges i 2 kap. 6–9 §§ samt 5 kap. 1 och 2 §§ gäller bestämmelserna i 12 kap. 6 § första och tredje styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 § samt 22 kap. 13 § andra stycket lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. Talan om att ålägga betalnings- skyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den skattskyldiges betalningsskyldighet för skattebe- loppet har bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m. Den som fullgjort betalnings- skyldighet för skattebelopp enligt första stycket får söka beloppet åter av den skattskyldige. Bestämmelsen i 4 § preskrip- tionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket. 7 kap. 1 §11 Har den skattskyldige i deklaration eller annat skriftligt meddelande som han under förfarandet avgett till ledning för beslut rörande beskattningen, lämnat uppgift som befinns oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) påföras honom. Skattetillägget är tjugo procent av det skattebelopp som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om skatt och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. Om den skattskyldige på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en uppgift som befinns oriktig till ledning för beslut rörande beskattningen, skall en särskild avgift (skatte-tillägg) tas ut. Skattetillägget är tjugo procent av det skattebelopp som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsamma gäller om den skatt- skyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om skatt och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga. Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §, påförs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt första eller andra stycket. Har den skattskyldige inte lämnat deklaration och har skatt beslutats genom uppskattning enligt 4 kap. 13 §, påförs den skattskyldige skattetillägg. Skatte- tillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han kan ha lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägget enligt första eller andra stycket. Har den skattskyldige inte lämnat deklaration och har skatt beslutats genom uppskattning enligt 4 kap. 13 §, påförs den skattskyldige skattetillägg. Skatte- tillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt uppgifter han på något annat sätt än muntligen kan ha lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägget enligt första eller andra stycket. Underlag för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till invändningar rörande annan fråga än den som föranlett tillägget. 4 § Skattetillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräk- ning eller en misskrivning, som uppenbart framgår av deklarationen eller ett annat skriftligt meddelande från den skattskyldige. Skattetillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett skriftligt yrkande och avvikelsen inte gäller uppgift i sak. Skattetillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller en misskrivning, som uppenbart framgår av deklarationen eller av något annat meddelande från den skattskyldige som inte är muntligt. Skattetillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, som framställts på något annat sätt än muntligen, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak. Har den skattskyldige frivilligt rättat en oriktig uppgift, påförs inte skattetillägg. 6 §12 Skattetillägg och försenings- avgift skall efterges helt, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller avgiften. Skattetillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anses som ringa. Den skattskyldige skall befrias helt från skattetillägg och förse- ningsavgift 1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig. 2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller 3. om det framstår som uppen- bart oskäligt att ta ut skattetillägget eller avgiften. Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är obetydligt. Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige avlidit. 8 §13 Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift. Bestämmelserna i 6 § skall beaktas även om något yrkande om befrielse inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift. Ändras ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg skall beskattningsmyndigheten vidta den ändring av beslutet om skattetillägg som föranleds av beskattningsbeslutet. 9 kap. 3 §14 Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är belägen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen (1990:324) eller enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter prövas frågan av den länsrätt som är behörig enligt dessa lagar. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och mervärdesskattelagen (1994:200) görs prövningen av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag. Fråga om utdömande av vite prö- vas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är be- lägen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen (1990:324) eller enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter prövas frågan av den länsrätt som är behörig enligt dessa lagar. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter görs prövningen av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag. Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med den 1 januari 1998. 2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 7 § gäller fortfarande i fråga om kompensation enligt lagen (1994:40) om tillfällig kompensation för viss energiskatt. 3. Äldre föreskrifter i 5 kap. 17 § gäller fortfarande i fråga om mål om betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997. 4. Äldre föreskrifter i 9 kap. 3 § gäller fortfarande i fråga om vite som samtidigt förelagts med stöd av lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen (1994:200). 1Senaste lydelse 1993:462. 2Senaste lydelse 1994:474. 3Senaste lydelse 1994:474. 4Senaste lydelse 1994:474. 5Senaste lydelse 1994:1906. 6Senaste lydelse 1994:474. 7Senaste lydelse 1990:331. 8Senaste lydelse 1992:639. 9Senaste lydelse 1992:639. 10Senaste lydelse 1996:670. 11Senaste lydelse 1991:1906. 12Senaste lydelse 1991:1906. 13Senaste lydelse 1991:1906. 14Senaste lydelse 1994:214. 11 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 6 §§ lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 §1 Denna lag gäller vid myndighets revision avseende skatter och socialavgifter samt enligt 75 § tull- lagen (1987:1065), när åtgärden innefattar automatisk databehand- ling av personuppgifter i personre- gister enligt datalagen (1973:289). Denna lag gäller vid myndighets granskning avseende skatter och socialavgifter samt vid granskning enligt 69 och 70 §§ tullagen (1994:1550), när åtgärden inne- fattar automatisk databehandling av personuppgifter i personregister enligt datalagen (1973:289). 3 §2 Datainspektionen utövar tillsyn över att granskning som sker med hjälp av automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig integritet. Härvid tillämpas 15 § andra stycket och 16 § datalagen (1973:289). Den som verkställer revisionen skall lämna Datainspektionen de uppgifter om den automatiska data- behandlingen som inspektionen begär för sin tillsyn. Den som verkställer gransk- ningen skall lämna Data- inspektionen de uppgifter om den automatiska databehandlingen som inspektionen begär för sin tillsyn. 6 §3 Den som har beslutat om revi- sionen och den hos vilken revisionen sker får överklaga Datainspektionens beslut enligt denna lag till regeringen. Även Justitiekanslern får överklaga ett sådant beslut för att ta till vara allmänna intressen. Den som har beslutat om gransk- ningen och den hos vilken granskningen sker får överklaga Datainspektionens beslut enligt denna lag till regeringen. Även Justitiekanslern får överklaga ett sådant beslut för att ta till vara all- männa intressen. ______________ Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Senastete lydelse 1994:478. 2Senaste lydelse 1994:478. 3Senaste lydelse 1994:478. 12 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 4 §§, 2 kap. 2 §, 3 kap. 8, 9, 11 och 12 a §§, 5 kap. 1, 2, 4–7 och 13 §§ samt rubriken närmast före 5 kap. 6 § taxeringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 kap. 1 §1 Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift (taxering) enligt 1. kommunalskattelagen (1928:370), 2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 3. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, 4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1–5 och 7 nämnda lag, 6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, 8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel. Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter (skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap. Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol. Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 14 kap. 28 § mervärdesskattelagen (1994:200). Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 10 kap. 31 § lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. 4 § I lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrolluppgifter finns bestämmelser om skyldig- heten att lämna uppgifter till ledning för taxering. I fråga om debitering och uppbörd av skatt gäller bestämmelserna i uppbörds- lagen (1953:272). I lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrolluppgifter finns bestämmelser om skyldig- heten att lämna uppgifter till ledning för taxering. I fråga om redovisning, bestämmande och betalning av skatt gäller be- stämmelserna i lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. 2 kap. 2 § Beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet, fattas be- slutet av Skattemyndigheten i Stockholms län. Beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun är belägen. Beslut som rör ett handels- bolag fattas av skattemyndigheten i det län där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sitt huvudkontor. Beslut som rör en europeisk ekonomisk intresse- gruppering fattas av skattemyndig- heten i det län där intressegrupper- ingen har sitt säte. Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet eller annan sådan anknytning som anges i första stycket, fattas beslutet av Skattemyndigheten i Stockholms län. En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige. 3 kap. 8 §2 Skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision för att kontrollera att skyldighet enligt lagen (1990:325) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt. Taxerings- revision får göras hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyl- dig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbok- föringslagen (1979:141) och hos annan juridisk person än dödsbo. Om revisionen kan antas bli omfattande får den påbörjas även innan deklaration skall avlämnas, om det beskattningsår som revisionen avser gått ut. Skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision för att kontrollera att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet enligt lagen (1990:325) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt eller, om uppgiftsskyldigheten ännu inte uppkommit, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldig- heten. Skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras. Taxeringsrevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bok- föringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos annan juridisk person än dödsbo. 9 §3 Ett beslut om taxeringsrevision skall överlämnas till den reviderade innan revisionen verkställs. Beslutet skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt 13 och 14 §§. Ett beslut om taxeringsrevision skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt 13 och 14 §§. I ett beslut om revision som avses i 8 § andra stycket får skattemyndigheten om det finns särskilda skäl utesluta uppgift om vilken person eller rättshandling granskningen avser. I ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förordnas att verkställa revisionen (revisor). Den reviderade skall underrättas om beslutet innan revisionen verkställs. Är det av betydelse för revisionen med sådana åtgärder som avses i 11 § andra stycket får dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs om kontrollen annars kan mista sin betydelse. 11 §4 Vid taxeringsrevision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 13 §. Vid revision får revisorn även inventera kassan, granska lager, maskiner och inventarier samt besiktiga lokaler och byggnader som används i verksamheten. Vid revision får revisorn inventera kassan, granska lager, maskiner och inventarier samt besiktiga lokaler och byggnader som används i verksamheten. Revisorn får också ta prov på varor som används, säljs eller tillhanda- hålls på annat sätt i verksamheten samt prova kassaapparatur, sär- skild räknarapparatur, mätappara- tur och annan teknisk utrustning. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. 12 a §5 En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade. Har den reviderade försatts i konkurs när handlingarna skall återlämnas skall skattemyndigheten överlämna handlingarna till konkursförvaltaren. Skattemyndig- heten skall underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvalt- aren. Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom. 5 kap. 1 §6 Har en skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande, som han under förfarandet avgett till ledning för taxeringen, lämnat uppgift som befinns oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) påföras honom. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om taxering och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en uppgift som befinns oriktig till ledning för taxeringen, skall en särskild avgift (skattetillägg)tas ut. Detsamma gäller om en sådan uppgift har läm- nats i ett mål om taxering och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. Skattetillägg enligt första stycket tas ut med tjugo procent av den mervärdesskatt och med fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1–6 och 8 som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om förmögenhetsskatt, någon annan person som samtaxeras med honom, eller, vad gäller mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom. Skulle den oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört sådant underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som rättelsen av den oriktiga uppgiften medfört. Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller, vad gäller mervärdesskatt, tio procent av underlaget när 1. den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av november taxeringsåret, 2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga. 2 §7 Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxering, påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom. Medför skönstaxeringen att sådant underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret minskar, skall skattetillägget i stället beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Vid beräkningen skall dessutom bestämmelserna i 1 § andra stycket tillämpas. Till den del skönstaxeringen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg tas ut enligt bestämmelserna i 1 §. Första stycket tillämpas också om skönstaxering har skett på grund av utebliven självdeklaration och självdeklaration inte kommit in trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter som den skattskyldige kan ha lämnat till ledning för taxeringen. Innefattar skönstax- eringen att ett vid tidigare taxering fastställt underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst utnyttjas helt eller delvis, skall skattetillägg beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Har den skattskyldige i en skriftlig uppgift till ledning för taxeringen redovisat underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxer- ingsåret och medför skönstaxering- en att sådant underskott minskar, skall skattetillägget beräknas på ett underlag somutgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Första stycket tillämpas också om skönstaxering har skett på grund av utebliven självdeklaration och självdeklaration inte kommit in trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de uppgifter som den skattskyldige på annat sätt än muntligen kan ha lämnat till ledning för taxeringen. Innefattar skönstaxeringen att ett vid tidigare taxering fastställt underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst utnyttjas helt eller delvis, skall skattetillägg beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Har den skattskyldige på annat sätt än muntligen till ledning för taxeringen redovisat underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret och medför skönstaxeringen att sådant underskott minskar, skall skattetillägget beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. 4 §8 Skattetillägg tas inte ut 1. vid rättelse av en felräkning eller misskrivning som uppenbart framgår av självdeklarationen eller av ett annat skriftligt meddelande från den skattskyldige, 1. vid rättelse av en felräkning eller misskrivning som uppenbart framgår av självdeklarationen eller av något annat meddelande från den skattskyldige som inte är muntligt, 2. vid rättelse av en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som varit tillgänglig för skattemyndigheten före november månads utgång taxeringsåret, 3. i den mån avvikelsen avser bedömning av ett skriftligt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak, 3. i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, som framställts på annat sätt än muntligen, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak, 4. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift. Första stycket 2 gäller inte i fråga om kontrolluppgift enligt 3 kap. 32 c, 44 eller 45 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. 5 §9 Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration inom föreskriven tid eller har han endast lämnat en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras honom. Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kronor och andra skattskyldiga med 500 kronor. Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration, inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret eller har han dessförinnan endast kommit in med en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, bestäms förseningsavgiften till fyra gånger det belopp som anges i första stycket. Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte följt ett föreläggande att avge en särskild självdeklaration inom den tid som föreskrivs i föreläggandet. Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling, som inte är behörigen undertecknad, tas förseningsavgift ut endast om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket. Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en de- klarationshandling, som inte är behörigen undertecknad eller som inte är i form av ett elektroniskt dokument, tas förseningsavgift ut endast om bristen inte avhjälps inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket. Vad som sägs om deklarationsskyldig och skattskyldig i första och andra styckena gäller också för den som utan att vara deklarationsskyldig är skyldig att lämna uppgift enligt 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller särskild uppgift enligt 2 kap. 26 § samma lag. Vad som sägs om deklaration gäller då sådan uppgift eller särskild uppgift. Eftergift av särskild avgift Befrielse från särskild avgift 6 §10 Särskild avgift skall efterges helt, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den särskilda avgiften. Skattetillägg får efterges helt när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är ringa. Den skattskyldige skall befrias helt från särskild avgift 1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig. 2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller 3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den särskilda avgiften. Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägget när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten är obetydligt. 7 § Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift. Bestämmelserna i 6 § skall beaktas även om något yrkande om befrielse inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift. 13 §11 Särskild avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kronor, påförs inte. Särskild avgift tillfaller staten. Särskild avgift påförs enligt lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. Skattetillägg som inte uppgår till 100 kronor, påförs inte. Särskild avgift tillfaller staten. Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst påföras skattetillägg på undandragen skatt efter skilda procentsatser uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten för- delas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen. Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser på undandragen skatt i annat fall än som avses i andra stycket. Vid beräkning av skattetillägg på minskning av underskott i förvärvskälla skall underlaget vid tillämpning av de skilda procentsatserna fördelas efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen. Skall skattetillägg påföras efter skilda procentsatser och beräknas på såväl undandragen skatt som minskning av underskott i förvärvskälla görs beräkningen med tillämpning av andra och tredje styckena på de båda underlagen var för sig. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 2. De nya föreskrifterna i 1 kap. 4 § och 5 kap. 13 § tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 3. De nya föreskrifterna i 2 kap. 2 § tillämpas från och med den 1 januari 1998. 4. De nya föreskrifterna i 5 kap. 1–5 §§ tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1Senaste lydelse 1996:1238. 2Senaste lydelse 1994:467. 3Senaste lydelse 1994:467. 4Senaste lydelse 1994:467. 5Paragrafen införd genom 1994:467. 6Senaste lydelse 1994:1681. 7Senaste lydelse 1991:1902. 8Senaste lydelse 1996:1612. 9Senaste lydelse 1994:486. 10Senaste lydelse 1991:1902. 11Senaste lydelse 1991:1902. 13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2, 13, 16 och 19 §§ samt 3 kap. 4, 7, 9, 50 a, 57, 58 och 60 §§ lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 kap. 2 § Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kom- munalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, uppbördslagen (1953:272) och taxeringslagen (1990:324). Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, taxeringslagen (1990:324) och lagen (1997:000) om betalning av skatter och av- gifter. 2 kap. 2 §1 Självdeklaration skall avges på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär för förenk- lad självdeklaration eller särskild självdeklaration. Självdeklaration skall avges på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär för för- enklad självdeklaration eller särskild självdeklaration eller, efter särskilt medgivande av Riksskatte- verket eller skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer, i form av ett elektroniskt dokument. Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. 13 §2 Särskild självdeklaration skall lämnas om 1. den skattskyldige är annan juridisk person än dödsbo, 2. den skattskyldige är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om inkomst av näringsverksamhet, 3. den skattskyldige är företagsledare eller delägare i fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmans- företag eller, om uppgifter skall lämnas enligt 24 §, i företag som upphört att vara sådant företag, 4. den skattskyldige enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) är skyldig att redovisa utgående och ingående mervärdes- skatt i sin självdeklaration, 4. den skattskyldige enligt 10 kap. 31 § lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter skall redovisa utgående och ingående mervärdesskatt i sin självdeklaration, 5. den skattskyldige inte varit bosatt i Sverige under hela beskattnings- året, eller 6. den skattskyldige inte mottagit förtryckt blankett för förenklad självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret. 16 §3 Fåmansföretag och företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag skall i självdeklarationen lämna uppgifter om delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det förekommer olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock behöver uppgifter inte lämnas för närstående person, som inte uppburit ersättning från, träffat avtal med eller haft liknande förhållande med företaget. Delägare i ett handelsbolag skall lämna de uppgifter som behövs för att beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag. Skall den skattskyldige enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) redovisa mervärdesskatt i sin självdeklaration, skall han lämna de uppgifter som behövs för att besluta om mervärdesskatten. Skall den skattskyldige enligt 10 kap. 31 § lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter redovisa mervärdesskatt i sin självdeklaration, skall han lämna de uppgifter som behövs för att besluta om mervärdesskatten. Dotterföretag enligt 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 § bankaktiebolagslagen (1987:618), 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker, 1 kap. 9 § försäkrings- rörelselagen (1982:713) eller 1 kap. 1 och 1 a §§ lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, skall i självdeklarationen lämna uppgift om namn och organisationsnummer för moderföretag jämte aktie- eller andelsinnehav med angivande av röstvärde samt, i förekommande fall, uppgifter om namn och organisationsnummer för dettas moderföretag. Ägaruppgifterna skall avse förhållandena vid senast avslutade beskattningsår. 19 §4 Den som har inkomst av näringsverksamhet skall, om inte annat framgår av 20 eller 25 §, i sin självdeklaration för varje förvärvskälla från bokföringen lämna uppgifter om varje slag av 1. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga avsättningar, 2. tillgångar, skulder, avsättningar, obeskattade reserver och eget kapital. Uppgifter skall vidare lämnas om 1. arten och omfattningen av verksamheten, 2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett, 3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att överensstämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna, 4. hur avdrag för värdeminskning beräknats, 5. vad den skattskyldige satt in i form av pengar i näringsverksamheten eller tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter, som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra förmåner som den skattskyldige fått av verksamheten, 6. ändrade redovisningsprinciper samt 7. under året anskaffade och försålda anläggningstillgångar. Juridisk person som omfattas av 2 § 6 a mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om beslut om utdelning eller annat förfogande över uppkommen vinst. Fysisk person och dödsbo skall lämna uppgift om fördelningsunderlag enligt 2 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning vid utgången av närmast föregående beskattningsår samt motsvarande belopp vid beskattningsårets utgång. Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver uppgifter som avses i första och andra styckena endast lämnas av en av makarna. Var och en av makarna skall dock lämna uppgifter om arten och omfattningen av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter som behövs för tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen. Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten på ansökan av den deklarationsskyldige medge att de uppgifter som avses i första stycket 1 lämnas i sammansatta poster. Ett sådant medgivande får omfatta en tid av högst tre år åt gången. En ansökan skall ha kommit in till skattemyndigheten före ingången av taxeringsåret. Uppgifter som avses i första och andra styckena skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär eller, efter särskilt medgivande av Riksskatteverket eller myndighet som Riksskatteverket bestämmer, på annat lämpligt sätt. 3 kap. 4 §5 Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner som utgör skattepliktig intäkt av tjänst skall lämnas av den som betalat ut beloppet eller gett ut förmånen. Kontrolluppgift avseende skattepliktig intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall dock lämnas av den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Kontrolluppgifter skall lämnas för den som har fått skattepliktigt belopp eller skattepliktig förmån som avses i första stycket. Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i fråga om ersättning eller förmån som mottagaren får för arbete och som för honom utgör intäkt av näringsverksamhet om inte mot- tagaren antingen har enbart en F- skattesedel eller både en F- skattesedel och en A-skattesedel och skriftligen åberopat F-skattesedeln samt för sådan ersättning från arbetsgivare som enligt 3 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beskattas som inkomst av kapital. Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i fråga om ersättning eller förmån som mottagaren får för arbete och som för honom utgör intäkt av näringsverksamhet om inte mot- tagaren antingen har enbart en F- skattsedel eller både en F-skattsedel och en A-skattsedel och skriftligen åberopat F-skattsedeln samt för sådan ersättning från arbetsgivare som enligt 3 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beskattas som inkomst av kapital. Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga om ersättning eller förmån som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration. Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt avdragen preliminär skatt. Av kontrolluppgiften skall framgå hur stor del av skatteavdraget som avser allmänna egenavgifter som den uppgiftsskyldige redovisat enligt bestämmelserna i 43 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272). I 6Ä12 §§ lämnas närmare föreskrifter om vad som skall iakttas när kontrolluppgift lämnas. Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt avdragen skatt. I 6Ä12 §§ lämnas närmare föreskrifter om vad som skall iakttas när kontrolluppgift lämnas. 7 §6 Värdet av förmåner som utgått i annat än pengar skall beräknas i enlighet med bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370). Vid beräkning av värdet av bilförmån och kostförmån skall dock bestämmelserna i punkt 4 andra eller tredje stycket av anvisningarna till 42 § nämnda lag tillämpas endast i enlighet med beslut av skattemyndigheten med stöd av 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av social- avgifter från arbetsgivare. Värdet av annan bostadsförmån här i riket än förmån av semesterbostad skall beräknas i enlighet med bestämmel- serna i 8 § tredje och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Om värdet av en förmån justerats enligt 5 § andra stycket lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall anges att justering skett. Värdet av förmåner som utgått i annat än pengar skall beräknas i enlighet med bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370). Vid beräkning av värdet av bilförmån och kostförmån skall dock bestämmelserna i punkt 4 andra eller tredje stycket av anvisningarna till 42 § nämnda lag tillämpas endast i enlighet med beslut av skattemyndigheten med stöd av 9 kap. 2 § andra stycket lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. Värdet av annan bostadsförmån här i riket än förmån av semesterbostad skall beräknas i enlighet med bestäm- melserna i 8 kap. 15 och 16 §§ lagen om betalning av skatter och avgifter. Om värdet av en förmån justerats enligt 9 kap. 2 § andra stycket lagen om betalning av skatter och avgifter skall anges att justering skett. Det sammanlagda värdet av andra förmåner än bilförmån exklusive drivmedel skall anges särskilt för sig. I fråga om bilförmån skall uppgift lämnas om 1. bilens modellbeteckning och årsmodell, 2. nedsättning av bilförmånsvärdet på grund av att den skattskyldige utgett ersättning för förmånen, 3. antal kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser, 4. i fall förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen har utgått, 5. värdet av bilförmån exklusive drivmedel. 9 §7 I kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Ersättning för ökade levnads- kostnader eller kostnader för resa med egen bil i tjänsten som enligt 10 § förstaÄtredje styckena uppbördslagen (1953:272) skall ligga till grund för beräkning av preliminär A-skatt, skall i kontrolluppgift anges som lön, arvode eller motsvarande. Har ersättning för ökade levnadskost- nader som enligt 10 § första och andra styckena uppbördslagen inte skall ligga till grund för beräkning av preliminär A-skatt utgått för en eller flera tjänsteresor som omfattat en sammanhängande period av mer än tre månader, skall detta anges i kontrolluppgift som också skall innehålla upplysning om i vad mån fråga är om inrikes eller utrikes förrättning. Ersättning för ökade levnads- kostnader eller kostnader för resa med egen bil i tjänsten som enligt 8 kap. 19 och 20 §§ lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter skall ligga till grund för beräkning av skatteavdrag, skall i kontrolluppgift anges som lön, arvode eller motsvarande. Har ersättning för ökade levnadskost- nader som enligt 8 kap. 19 § lagen om betalning av skatter och avgifter inte skall ligga till grund för be- räkning av skatteavdrag utgått för en eller flera tjänsteresor som omfattat en sammanhängande period av mer än tre månader, skall detta anges i kontrolluppgift som också skall innehålla upplysning om i vad mån fråga är om inrikes eller utrikes förrättning. I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp det sammanlagda värdet av andra kostnadsersättningar än sådana som enligt 5 § 3 aÄc skall uppges först efter föreläggande av skattemyndigheten. Dock skall ersättningen, då det är uppenbart att den avser kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp, till denna del anges som lön, arvode eller motsvarande. I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt. I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp sådant skatteavdrag som har gjorts. 50 a §8 Efter föreläggande av skatte- myndigheten skall den, som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan juridisk person än dödsbo, lämna kontrolluppgift om rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han ingått rätts- handlingen. Om det finns särskilda skäl får även annan person än som avses i första meningen föreläggas att lämna sådan uppgift. Den som föreläggs kan, om föreläggandet medför att han måste lägga ned ett betydande arbete för att fullgöra det, i stället ställa nöd- vändiga handlingar till skatte- myndighetens förfogande för granskning. Efter föreläggande av skatte- myndigheten skall den, som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan juridisk person än dödsbo, lämna kontrolluppgift om rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han ingått rätts- handlingen. Om det finns särskilda skäl får även annan person än som avses i första meningen föreläggas att lämna sådan uppgift. Förelägg- andet får även avse rättshandling som företagits under innevarande kalenderår. En kontrolluppgift enligt första stycket får även avse att visa upp handling eller lämna över en kopia av handling. 57 §9 I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften avser. För dödsbo får i stället för orga- nisationsnummer den avlidnes personnummer anges. Om personnummer eller organisations- nummer inte kan anges för den som uppgiften avser, skall i stället dennes födelsetid redovisas eller, i fråga om kontrolluppgifter enligt 22 § i de fall borgenären är en juridisk person, namn, postadress och personnummer för den som får förfoga över räntan eller fordran. Om ett konto innehas av flera än fem personer, får uppgifter lämnas om en person som förfogar över kontot i stället för om samtliga innehavare, (förfogarkonto), samt i förekommande fall om den beteckning på innehavarkretsen som används för kontot. I så fall skall anges att det är fråga om ett förfogarkonto. I fråga om skuld som är gemensam för flera än fem personer får på motsvarande sätt uppgifter lämnas om en person som ansvarar för lånet i stället för om samtliga gäldenärer, (gemensamt lån), samt i förekommande fall om den beteckning på låntagarkretsen som används för lånet. I så fall skall anges att det är fråga om ett gemensamt lån. Om ett finansiellt instrument ägs gemensamt av flera får uppgift enligt 32 c § lämnas för den som anges på avräkningsnotan i stället för samtliga ägare. Om den uppgiftsskyldige har tilldelats ett särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta, i annan kontrolluppgift än sådan som avser ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet, anges i stället för den uppgiftsskyldiges person- nummer eller organisationsnummer. För dödsbo får i stället för orga- nisationsnummer den avlidnes per- sonnummer anges. Om person- nummer eller organisationsnummer inte kan anges för den som uppgiften avser, skall i stället dennes födelsetid redovisas eller, i fråga om kontrolluppgifter enligt 22 § i de fall borgenären är en juridisk person, namn, postadress och personnummer för den som får förfoga över räntan eller fordran. Om ett konto innehas av flera än fem personer, får uppgifter lämnas om en person som förfogar över kontot i stället för om samtliga innehavare (förfogarkonto) samt i förekommande fall om den beteckning på innehavarkretsen som används för kontot. I så fall skall anges att det är fråga om ett förfogarkonto. I fråga om skuld som är gemensam för flera än fem personer får på motsvarande sätt uppgifter lämnas om en person som ansvarar för lånet i stället för om samtliga gäldenärer (gemensamt lån) samt i förekommande fall om den beteckning på låntagarkretsen som används för lånet. I så fall skall anges att det är fråga om ett gemensamt lån. Om ett finansiellt instrument ägs gemensamt av flera får uppgift enligt 32 c § lämnas för den som anges på avräkningsnotan i stället för samtliga ägare. Om skattemyndigheten har tilldelat den uppgiftsskyldige ett särskilt redovis- ningsnummer, skall detta, i annan kontrolluppgift än sådan som avser ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet, anges i stället för den uppgiftsskyldiges person- nummer eller organisationsnummer. Den som för egen räkning öppnar ett inlåningskonto, anskaffar ett räntebärande värdepapper eller på annat sätt placerar pengar för förräntning skall ange sitt personnummer, om mottagaren är skyldig att utan föreläggande lämna kontrolluppgift beträffande räntan. Detta gäller inte den som inte har tilldelats personnummer. I en kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag eller företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget. 58 § Kontrolluppgifterna skall lämnas senast den 31 januari under taxe- ringsåret till den skattemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är registrerad som arbetsgivare. Den som har tilldelats särskilda redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) och på grund av detta registrerats hos flera skattemyndigheter skall lämna kontrolluppgifterna till myndigheterna i enlighet med denna registrering. Om den uppgiftsskyldige inte är registrerad eller inte vet vilken skattemyndig- het kontrolluppgifterna skall lämnas till, får han lämna uppgifterna till skattemyndigheten i det län där han är bosatt. Den som skattemyndigheten har tilldelat särskilda redovisnings- nummer och på grund av detta registrerats hos flera skattemyndig- heter skall lämna kontrollupp- gifterna till myndigheterna i enlighet med denna registrering. Om den uppgiftsskyldige inte är registrerad eller inte vet vilken skattemyndighet kontrolluppgift- erna skall lämnas till, får han lämna uppgifterna till skattemyndigheten i det län där han är bosatt. Andra kontrolluppgifter än de som anges i 60 § skall vid avlämnandet vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifterna avser skall vara tydligt utmärkt. 60 §10 Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 4, 13, 14, 22 eller 27 § skall fogas särskild uppgift (sammandrag av kontrolluppgifter). I sådant sammandrag skall anges namn, postadress och person- nummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige, antalet lämnade kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av de skatte- avdrag som har verkställts för preliminär A-skatt under året före taxeringsåret. Om den uppgiftsskyl- dige har tilldelats särskilt redovis- ningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta, i annat sammandrag än sådant som avser kontrolluppgift om ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet, anges i stället för personnummer eller organisations- nummer. Om den uppgiftsskyldige har gjort avdrag för en arbetstagares kostnader enligt 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen (1981:691) om socialavgifter, skall denna kostnad också anges i sammandraget. Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 4, 13, 14, 22 eller 27 § skall fogas särskild uppgift (sammandrag av kontrolluppgifter). I sådant sammandrag skall anges namn, postadress och person- nummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige, antalet lämnade kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av de skatte- avdrag som har verkställts under året före taxeringsåret. Om skatte- myndigheten har tilldelat den uppgiftsskyldige ett särskilt redovis- ningsnummer, skall detta, i annat sammandrag än sådant som avser kontrolluppgift om ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet, anges i stället för personnummer eller organisa- tionsnummer. Om den upp- giftsskyldige har gjort avdrag för en arbetstagares kostnader enligt 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen (1981:691) om socialavgifter, skall denna kostnad också anges i sammandraget. Redovisning av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen skall lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto. Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 17 a, 25 a, 26 a, 32 a, 44 eller 45 § skall fogas sammandrag, som skall uppta namn, postadress och personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige samt antalet lämnade kontrolluppgifter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med 1999 års taxering. Ändringarna i 2 kap. 2 och 19 §§ samt 3 kap. 56 § tillämpas dock första gången vid 1998 års taxering. 2. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får intill utgången av år 2001 medge att uppgifter enligt 2 kap. 19 § lämnas även på annat sätt med hjälp av automatisk databehandling än i form av ett elektroniskt dokument. 3. Ändringen i 3 kap. 50 a § skall, i stället för vad som anges under punkt 1, tillämpas från och med ikraftträdandet. 1 Senaste lydelse 1994:483. 2 Senaste lydelse 1996:1210. 3 Senaste lydelse 1995:1629. 4 Senaste lydelse 1996:1210. 5 Senaste lydelse 1996:1210. 6 Senaste lydelse 1996:1210. 7 Senaste lydelse 1993:1517. 8 Paragrafen införd genom 1994:477. 9 Senaste lydelse 1995:1629. 10 Senaste lydelse 1993:1563. 14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta dels att 11 och 19 §§ skall upphöra att gälla, dels att 2, 9, 10, 12, 14, 15, 20 och 21 §§ samt rubriken närmast före 15 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 2 § Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och uppbördslagen (1953:272) har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. I denna lag avses med b o s a t t u t o m- l a n d s: om fysisk person att denne inte är bosatt här i riket eller stadig- varande vistas här, samt med h e m- m a h ö r a n d e i u t l a n d e t: om fysisk person att denne är bosatt utomlands och om juridisk person att denne inte är registrerad här i riket och inte heller har fast driftställe här. Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. I denna lag avses med b o s a t t u t o m - l a n d s: om fysisk person att denne inte är bosatt här i riket eller stadig- varande vistas här, samt med h e m- m a h ö r a n d e i u t l a n d e t: om fysisk person att denne är bosatt utomlands och om juridisk person att denne inte är registrerad här i riket och inte heller har fast drift- ställe här. 9 § Den som betalar ut kontant belopp eller annat vederlag, som för mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra skatteavdrag för betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt. Detta gäller inte, om utbetalaren är hemmahörande i utlandet. Åtnjuter mottagaren jämte kontant belopp andra skattepliktiga förmåner, skall skatteavdraget för dessa beräknas med tillämpning av 8 § uppbördslagen (1953:272). Åtnjuter mottagaren jämte kontant belopp andra skattepliktiga förmåner, skall skatteavdraget för dessa beräknas med tillämpning av 8 kap. 14Ä17 §§ lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. Om det kontanta beloppet inte är så stort att föreskrivet avdrag kan göras, är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, som om skatteavdrag gjorts. Har den som har att vidkännas skatteavdrag för särskild inkomst- skatt enligt denna lag att betala kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är utbetalaren skyldig att vid utbe- talningen göra avdrag också för den kvarstående skatten, om han har erhållit beslut av skattemyn- digheten om detta. Betalningen av den kvarstående skatten skall ske i enlighet med vad som sägs i 39 § 1 mom. andra stycket tredje och fjärde meningarna uppbördslagen och i övrigt enligt punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 39 § upp- bördslagen i tillämpliga delar. 10 § Den som skall vidkännas avdrag för särskild inkomstskatt skall omedelbart efter det han erhållit beslutet från skattemyndigheten överlämna detta till den som har att göra avdraget. Fullgörs inte skyldigheten enligt första stycket och är inte för- hållandena sådana som sägs i 40 § 3 mom. uppbördslagen (1953:272), skall avdrag såsom för preliminär skatt och i förekommande fall kvarstående skatt göras i enlighet med vad som sägs i 40 § 1 mom. andra Ä fjärde styckena och 2 mom. samma lag. I övrigt gäller vad som sägs i tredjeÄfemte samt sjunde styckena av anvisningarna till 40 § uppbördslagen. Fullgörs inte skyldigheten enligt första stycket, skall avdrag såsom för preliminär skatt göras i enlighet med vad som sägs i 8 kap. 6 § lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. 12 §1 I fråga om skyldighet att lämna uppgift till den skattskyldige om det belopp som innehållits genom skatteavdrag gäller vad som i fråga om arbetsgivare sägs i 43 § 1 mom. första stycket med undantag av andra meningen uppbördslagen (1953:272). I fråga om skyldighet att lämna uppgift till den skattskyldige om det belopp som innehållits genom skatteavdrag gäller vad som i fråga om arbetsgivare sägs i 5 kap. 13 § första stycket lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. 14 § Utför någon, som har hemvist i en främmande stat med vilken Sverige har ingått överenskom- melse för undvikande av att skatt tas ut i mer än en av staterna (s.k. uppbördsöverenskommelse), arbete här i riket, får beskattningsmyndig- heten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten. Har skattemyndigheten meddelat ett beslut enligt första stycket, får myndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till den främmande staten för att där gottskrivas den skattskyldige. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 69 a § andraÄ femte styckena uppbördslagen (1953:272). Utför någon, som har hemvist i en främmande stat med vilken Sverige har ingått överenskom- melse för undvikande av att skatt tas ut i mer än en av staterna, arbete här i riket, får beskattningsmyndig- heten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten. Har skattemyndigheten meddelat ett beslut enligt första stycket, får myndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till den främmande staten för att där tillgodoräknas den skattskyldige. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 18 kap. 5 § andra stycket och 6 § lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. Uppbörd av skatt Redovisning och betalning av skatt 15 §2 Särskild inkomstskatt, som innehållits genom skatteavdrag, skall betalas senast den 10 i den uppbördsmånad som infaller när- mast efter utgången av den månad, då skatteavdraget gjordes. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället ske senast den 15. Om inbetalningen och uppgifter i samband därmed, om anstånd med betalningen samt om skyldighet att avge uppbördsdeklaration och påföljder av att skyldigheten underlåts gäller 52 Ä 54 §§ uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar. Regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer får dock besluta om avvikelser från bestämmelserna om inbetal- ningssätt och om uppbördsdeklara- tionens innehåll. Om redovisning av innehållen kvarskatt gäller 55 § 2 mom. uppbördslagen. Att bestämmelserna i lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter gäller vid redovisning och betalning av skatt enligt denna lag framgår av 1 kap. 2 § lagen om betalning av skatter och avgifter. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock besluta om avvikelser från be- stämmelserna om inbetalningssätt och om skattedeklarationens inne- håll. 20 § Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för mycket. Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos skattemyndigheten senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då inkomsten upp- bars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden. På vad som återbetalas en- ligt första stycket utgår ränta enligt vad som föreskrivs i 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 68 § 6 mom. uppbördslagen. På vad som återbetalas en- ligt första stycket beräknas ränta enligt vad som föreskrivs i 19 kap. 12 och 13 §§ lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 18 kap. 8 och 9 §§ samma lag. Om det följer av avtal för undvikande av dubbelbeskattning att Sverige som källstat skall medge avräkning för den skatt som betalats i den andra avtalsslutande staten av skattskyldig med hemvist där för inkomst som är skattepliktig enligt denna lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i denna andra stat på in- komsten. Detta belopp får dock inte överstiga den särskilda inkomstskatten på inkomsten i fråga. Vid ansökan om sådan återbetalning av skatt skall fogas intyg eller annan utredning om den särskilda inkomstskatt respektive den utländska skatt som erlagts på inkomsten. 21 §3 I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om överflyttning av beslutsbehörighet i 2 a §, om anstånd med inbetalning av skatt i 49 och 51 §§, om dröjsmålsavgift i 58 §, om indrivning i 59 §, om ansvar för skatt som påförts en avliden eller ett dödsbo i 61 §, om central tillsyn m.m. i 72 §, om rätt att ta del av preliminär självdekla- ration m.m. i 73 §, om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, m.m. i 77, 77 a, 77 c och 78 §§, om vite i 83 §, om omprövning m.m. i 84 Ä 94 §§, om beslut om särskilda debiteringsåtgärder i 95 § samt om överklagande m.m. i 96 Ä 103 §§ uppbördslagen (1953:272). Beslut om anstånd som avses i 49 § den lagen meddelas av beskatt- ningsmyndigheten enligt denna lag. Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne. I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om överflyttning av ärenden och uppgifter i 2 kap. 5 § lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997. 1. Äldre föreskrifter i 9 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om inkomst som uppbärs före 1998. 2. Äldre föreskrifter i 15 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i fråga om skatt som skall betalas och uppbördsdeklaration som skall lämnas i januari 1998 eller tidigare. 3. Äldre föreskrifter i 20 och 21 §§ tillämpas fortfarande i fråga om särskild inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998. 1Senaste lydelse 1992:1181. 2Senaste lydelse 1994:1982. 3Senaste lydelse1996:678. 15 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. dels att 13 § skall upphöra att gälla, dels att 2, 12, 14, 19, 20 och 23 §§ samt rubriken närmast före 14 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 2 § Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och uppbördslagen (1953:272) har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. 12 § Den som betalar ut ersättning till artist, idrottsman eller artistföretag, som för mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra skatteavdrag för betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt. Åtnjuter mottagaren jämte kontant belopp andra skattepliktiga förmåner, skall skatteavdraget för dessa beräknas med tillämpning av 8 § uppbördslagen (1953:272). Åtnjuter mottagaren jämte kontant belopp andra skattepliktiga förmåner, skall skatteavdraget för dessa beräknas med tillämpning av 8 kap. 14Ä17 §§ lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. Om den kontanta ersättningen inte är så stor att föreskrivet avdrag kan göras, är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, så som om skatteavdrag gjorts. Har den som har att vidkännas skatteavdrag för särskild inkomst- skatt enligt denna lag att betala kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall göras, är utbetalaren skyldig att vid utbe- talningen göra avdrag också för den kvarstående skatten, om han erhållit beslut av skattemyndigheten om detta. Betalningen av den kvarstående skatten skall ske i enlighet med vad som sägs i 39 § 1 mom. andra stycket tredje och fjärde meningarna uppbördslagen och i övrigt enligt punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 39 § upp- bördslagen i tillämpliga delar. Uppbörd av skatt Redovisning och betalning av skatt 14 §1 Särskild inkomstskatt enligt denna lag skall redovisas och inbetalas till beskattningsmyn- digheten av den som har att göra skatteavdrag enligt 12 § senast den 10 i månaden efter den då den skattepliktiga ersättningen har betalats ut till artisten, idrottsmannen eller artistföretaget och av arrangör, senast den 10 i månaden efter den då tillställningen ägt rum. I uppbördsmånaden januari får redovisning och betalning i stället ske senast den 15. Särskild inkomstskatt enligt denna lag skall redovisas och vara betald till beskattningsmyndighe- ten av den som har att göra skatteavdrag enligt 12 § senast den 12 i månaden efter den då den skattepliktiga ersättningen har betalats ut till artisten, idrottsmannen eller artistföretaget och av arrangör, senast den 12 i månaden efter den då tillställningen ägt rum. I januari gäller i stället den 17. I de fall en betalningsmottagare är företrädare för en grupp av artister eller idrottsmän utan att vara ett artistföretag lämnas uppgift om inkomstens och skattens fördelning på medlemmar i gruppen. Redovisning enligt denna paragraf skall lämnas på heder och samvete samt skrivas på blankett enligt fastställt formulär. Om redovisning av innehållen kvarskatt gäller 55 § 2 mom. upp- bördslagen (1953:272). 19 § Har den som är skyldig att lämna redovisning enligt 14 § underlåtit att fullgöra denna skyldighet och har underlåtenheten medfört att skatt inte betalats eller betalats med för lågt belopp eller föreligger annars grundad anledning att anta att skatt inte betalats eller betalats med för lågt belopp, skall beskattningsmyndigheten besluta om den skatt som skall betalas. Därvid får underlaget för beskattningsbeslutet bestämmas efter skälig grund. Beskattningsmyndighetens beslut skall meddelas före utgången av det sjätte året efter det kalenderår under vilket det uppbördsår, då skatten rätteligen skulle ha redovisats, har gått ut. Beskattningsmyndighetens beslut skall meddelas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. 20 § Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för mycket. Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattnings- myndigheten senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då in- komsten uppbars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden. På vad som återbetalas enligt första stycket utgår ränta enligt vad som föreskrivs i 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 68 § 6 mom. uppbördslagen. På vad som återbetalas enligt första stycket beräknas ränta enligt vad som föreskrivs i 19 kap. 12 och 13 §§ lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 18 kap. 8 och 9 §§ lagen om betalning av skatter och avgifter. 23 §2 I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om anstånd med inbetalning av skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd i 52 §, om dröjsmålsavgift i 58 §, om indrivning i 59 §, om ansvar för skatt som påförts en avliden eller ett dödsbo i 61 §, om rätt att taga del av preliminär självdeklaration m. m. i 73 §, om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, m. m. i 77, 77 a, 77 c och 78 §§, om vite i 83 §, om omprövning m. m. i 84Ä94 §§, om beslut om särskilda debiteringsåtgärder i 95 § samt om överklagande m. m. i 97, 99, 101 och 103 §§ uppbördslagen (1953:272). Vad som där sägs om arbetsgivare skall då gälla den som är redovisningsskyldig enligt 14 § denna lag och vad som där sägs om skattemyndighet skall gälla Skattemyndigheten i Dalarnas län. Med uppbördsdeklaration avses enligt denna lag redovisning enligt 14 §. Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skatt- skyldige utan kostnad för denne. I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om ansvar för skatt i 12 kap., om utredning i skatteärenden i 14 kap., om skattetillägg och för- seningsavgift i 15 kap., om anstånd med inbetalning av skatt i 17 kap., om indrivning i 20 kap., om om- prövning i 21 kap., om överklagan- de i 22 kap. och om övriga bestämmelser i 23 kap. lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. Vad som där sägs om arbetsgivare skall då gälla den som är redovisningsskyldig enligt 14 § denna lag och vad som där sägs om skattemyndighet skall gälla Skattemyndigheten i Dalarnas län. Med skattedeklaration avses enligt denna lag redovisning enligt 14 §. I 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring finns bestämmelser om skyl- dighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997. 1. Äldre föreskrifter i 12 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om inkomster som uppbärs före 1998. 2. Äldre föreskrifter i 14 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i fråga om skatt som skall redovisas och inbetalas i januari 1998 eller tidigare. 3. Äldre föreskrifter i 20 och 23 §§ tillämpas fortfarande i fråga om särskild inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998. 1Senaste lydelse 1994:1981. 2Senaste lydelse 1996:960. 16 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. dels att nuvarande 19 § skall beteckas 20 §, dels att 2 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 19 §, och närmast före 19 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings- balken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i 1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen, 2. lagen (1958:295) om sjö- mansskatt, om inte annat föreskrivs i den lagen, 3. lagen (1972:435) om överlast- avgift, 4. lagen (1976:206) om felpar- keringsavgift, 5. lagen (1972:339) om salu- vagnsskatt, 6. lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter, 7. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, om inte annat föreskrivs i den lagen, 8. fordonsskattelagen (1988:327), 9. lagen (1989:471) om investe- ringsskatt för vissa byggnadsarbe- ten, 10. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 11. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 12. mervärdesskattelagen (1994:200), eller 13. lagen (1994:419) om brotts- offerfond. 1. lagen (1958:295) om sjö- mansskatt, om inte annat föreskrivs i den lagen, 2. lagen (1972:435) om överlast- avgift, 3. lagen (1976:206) om felpar- keringsavgift, 4. lagen (1972:339) om salu- vagnsskatt, 5. lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter, 6. fordonsskattelagen (1988:327), 7. lagen (1989:471) om investe- ringsskatt för vissa byggnadsarbe- ten, 8. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 9. lagen (1994:419) om brotts- offerfond, eller 10. lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. Avräkningsordning i vissa fall 19 § Om mer än en skattefordran enligt lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter skall drivas in hos samma gäldenär, skall belopp som kan användas för betalning av någon av skattefordringarna i första hand räknas av från den fordran vars preskriptionstid går ut först. Om det finns särskilda skäl får kronofogdemyndigheten tillgodoräkna beloppet på annat sätt. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om fordringar som har påförts enligt 1. uppbördslagen (1953:272), 2. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 3. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller 4. mervärdesskattelagen (1994:200). 1 Senaste lydelse 1996:133. 17 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)1 dels att 12 kap. 3 §, 13 kap. 1 aÄ5, 29 och 30 §§, 14Ä18 kap., 20 kap. 3Ä9 §§ samt 22 kap. 3 och 4 §§ samt 6Ä9 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 13 kap. 29 och 30 §§, 20 kap. 4, 8 och 9 §§, 22 kap. 4 och 6Ä9 §§ skall utgå, dels att 1 kap. 7 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 4 §, 9 kap. 3 och 4 §§, 9 a kap. 11 §, 11 kap. 5 §, 12 kap. 1Ä2 §§, 13 kap. 1 §, 19 kap. 12Ä14 §§, 20 kap. 1 och 2 §§, 22 kap. 1 § samt rubriken till 13 kap. och rubrikerna närmast före 13 kap. 1 § och 22 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 22 kap. 2 § skall lyda "Öresutjämning". Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 kap. 7 § Vad som föreskrivs i fråga om v e r k s a m h e t avser såväl hela verksamheten som en del av verk- samheten. I 13 och 14 kap. avses dock hela verksamheten om inte något annat anges. Vad som föreskrivs i fråga om v e r k s a m h e t avser såväl hela verksamheten som en del av verk- samheten. I 13 kap. avses dock hela verksamheten om inte något annat anges. Med verksamhet som medför skattskyldighet förstås en sådan verksamhet i vilken omsättning av varor eller tjänster medför skattskyldighet enligt 2 § första stycket 1. 6 kap. 2 § En delägare i ett enkelt bolag eller i ett partrederi är skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget eller rederiet. Efter ansökan av samtliga delägare kan skattemyndigheten besluta att den av delägarna som dessa föreslår tills vidare skall anses som skattskyldig för bolagets eller rederiets hela skattepliktiga omsättning. En delägare i ett enkelt bolag eller i ett partrederi är skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget eller rederiet. I 23 kap. 3 § lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter finns bestämmelser om att skattemyndigheten får besluta att en av delägarna skall svara för redovisningen. 7 kap. 4 §2 Vid uttag i form av användande av personbil för privat bruk enligt 2 kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första stycket första meningen avsedda värdet av det värde som enligt 5 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare har bestämts i fråga om tillhanda- hållandet av bilförmåner åt anställda. När det gäller den skattskyldiges eget nyttjande får skattemyndigheten på ansökan bestämma det i 2 § första stycket första meningen avsedda värdet enligt de grunder som anges i 5 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Detsamma gäller i fråga om delägare i handelsbolag. Vid uttag i form av användande av personbil för privat bruk enligt 2 kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första stycket första meningen avsedda värdet av det värde som enligt 9 kap. 2 § lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter har bestämts i fråga om tillhanda- hållandet av bilförmåner åt an- ställda. När det gäller den skattskyldiges eget nyttjande får skattemyndigheten på ansökan bestämma det i 2 § första stycket första meningen avsedda värdet enligt de grunder som anges i 9 kap. 2 § lagen om betalning av skatter och avgifter. Detsamma gäller i fråga om delägare i handelsbolag. 9 kap. 3 §3 En skattskyldig fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare har rätt att göra avdrag för ingående skatt enligt bestämmelserna i 8 kap. Fastighetsägaren får dessutom göra avdrag 1. om skattemyndigheten har beslutat om skattskyldighet för honom inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket han har utfört eller låtit utföra ny-, till- eller ombyggnad av fastigheten: för den ingående skatt som hänför sig till byggnadsarbetena till den del dessa avser lokaler som omfattas av beslutet, och 2. om skattemyndigheten har beslutat om skattskyldighet för honom inom tre år från det att han köpt fastigheten: för den ingående skatt som den tidigare ägaren har gjort avdrag för men som återförts enligt 5 § på grund av fastighetsför- säljningen under förutsättning att den tidigare ägaren har betalat in den återförda ingående skatten till staten. 2. om skattemyndigheten har beslutat om skattskyldighet för honom inom tre år från det att han köpt fastig- heten: för den ingående skatt som den tidigare ägaren har gjort avdrag för men som återförts enligt 5 § på grund av fastighetsförsäljningen under förutsättning att den tidigare ägaren i samband med sin redovisning av den återförda ingående skatten, dock senast före ingången av andra månaden efter den då redovisningen gjordes, har betalat in skatt enligt lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter med ett belopp som motsvarar den återförda ingående skatten och att det inbetalda beloppet inte skall räknas av enligt 16 kap. 11 § lagen om betalning av skatter och avgifter. Avdragsrätt enligt första stycket 2 har även den som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet på annan grund än beslut enligt 1 §. Motsvarande gäller i fråga om rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9Ä13 §§. 4 § I 8 kap. 17 § finns bestämmelser om hur en skattskyldig fastighetsägare skall styrka sin avdragsrätt vid förvärv enligt 3 § första stycket 1. Rätt till avdrag enligt 3 § första stycket 2 och andra stycket har den som yrkar avdrag endast om han kan styrka sin rätt genom ett av den tidigare ägaren utfärdat intyg om storleken av den ingående skatt som denne återfört på grund av fastighetsförsäljningen och betalat in till staten. Den tidigare ägaren är skyldig att utfärda ett sådant intyg, om köparen begär det. I 8 kap. 17 § finns bestämmelser om hur en skattskyldig fastig- hetsägare skall styrka sin avdragsrätt vid förvärv enligt 3 § första stycket 1. Rätt till avdrag enligt 3 § första stycket 2 och andra stycket har den som yrkar avdrag endast om han kan styrka sin rätt genom ett av den tidigare ägaren utfärdat intyg om storleken av den ingående skatt som denne återfört på grund av fastighetsförsäljningen och betalat in till staten i enlighet med de bestämmelserna. Den tidigare ägaren är skyldig att utfärda ett sådant intyg, om köparen begär det. 9 a kap. 11 §4 När flera varor köps eller säljs samtidigt utan att de enskilda varornas pris är känt, utgörs beskattningsunderlaget av den sammanlagda vinstmarginalen, minskad med den mervärdesskatt som hänför sig till vinstmarginalen, för sådana varor under redovisningsperioden enligt 13 kap. om inte annat följer av tredje stycket. När flera varor köps eller säljs samtidigt utan att de enskilda varornas pris är känt, utgörs beskattningsunderlaget av den sammanlagda vinstmarginalen, minskad med den mervärdesskatt som hänför sig till vinstmarginalen, för sådana varor under redovisningsperioden enligt 10 kap. lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter om inte annat följer av tredje stycket. Om inköp eller försäljningar av varor enligt första stycket utgör den huvudsakliga delen av en återförsäljares inköp eller försäljningar under redovisningsperioden, får även andra omsättningar som avses i 1 eller 2 § ingå i beskattningsunderlag enligt första stycket. Första och andra styckena gäller i fråga om motorfordon endast om de förvärvats för att efter skrotning säljas i delar. 11 kap. 5 §5 En faktura eller jämförlig handling skall i de fall som anges i 2 § 1 eller 2 och 2 a § innehålla uppgift om 1. ersättningen, 2. skattens belopp för varje skattesats, 3. utställarens och mottagarens namn och adress eller någon annan uppgift genom vilken de kan identifieras, 4. transaktionens art, 5. platsen för varans mottagande, 6. den skattskyldiges registreringsnummer enligt 14 kap. 24 § eller, då den skattskyldige inte är registrerad, hans person- eller organisationsnummer om det finns ett sådant och annars en likvärdig uppgift, och 6. den skattskyldiges registreringsnummer eller, då den skattskyldige inte är registrerad, hans person- eller organisations- nummer om det finns ett sådant och annars en likvärdig uppgift, och 7. övrigt som kan ha betydelse för bedömningen av skattskyldigheten och mottagarens avdragsrätt eller rätt till återbetalning. En faktura eller jämförlig handling som utfärdas enligt 2 § 3 skall innehålla uppgift om den utgående skatt som säljaren har redovisat eller skall redovisa för gjorda skattepliktiga uttag av tjänster på fastigheten. Handlingen skall dessutom innehålla de uppgifter som anges i första stycket 3, 4, 6 och 7. Bestämmelserna i första stycket 3Ä5 får frångås då fråga är om en faktura eller jämförlig handling som upptar endast ett mindre belopp. 12 kap. 1 § Beskattningsbeslut och andra beslut i beskattningsärenden meddelas, om inte annat anges i andraÄ fjärde styckena eller i 2 §, av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad eller, om han inte är registrerad, av den skattemyndighet som enligt 14 kap. 23 § är behörig att besluta om registrering. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § tredje stycket taxeringslagen (1990:324) gäller även beskatt- ningsärenden enligt denna lag. Om ett beskattningsärende har ett nära samband med ett taxe- ringsärende som enligt 2 kap. 4 § taxeringslagen skall avgöras i en skattenämnd och det är lämpligt att ärendena prövas i ett sammanhang, får även beskattningsärendet av- göras i skattenämnden. Riksskatteverket har samma befogenhet som skattemyndigheten har enligt 17 kap. 2, 5 och 6 §§. I förekommande fall tar verket över den befogenhet som annars tillkommer skattemyndigheten. Beslut enligt denna lag med- delas, om inte annat anges i andra stycket eller i 1 a eller 2 §, av skatt- emyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad enligt 3 kap. 1 § lagen (1997:000) om betal- ning av skatter och avgifter eller, om han inte är registrerad, av den skattemyndighet som enligt 2 kap. samma lag är behörig att besluta om registrering. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § tredje stycket taxeringslagen (1990:324) gäller även ärenden enligt denna lag. 1 a §6 Beslut som avses i 1 § och som rör den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 meddelas av Skatte- myndigheten i Dalarnas län. Beslut enligt denna lag som rör den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 meddelas av Skatte- myndigheten i Dalarnas län. 2 §7 Skattemyndigheten i Dalarnas län prövar frågor om betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag enligt 9 c kap. 7 § eller om återkallelse av sådant godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket, om återbetalning enligt 10 kap. 1Ä8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 kap. 7 §. I fråga om återbetalning enligt 10 kap. 9Ä13 §§ tillämpas 1 § första stycket. Av 14 kap. 28 § följer att bestämmelserna om beslutande myndighet i 2 kap. 2 § taxerings- lagen (1990:324) är tillämpliga i de fall den skattskyldige enligt 14 kap. 3 § skall redovisa skatt enligt denna lag i en självdeklaration. Av 10 kap. 31 § lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter följer att bestämmel- serna om beslutande myndighet i 2 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) är tillämpliga i de fall den skattskyldige skall redovisa mervärdesskatt i en självdeklar- ation. 13 kap. Redovisning av skatt samt periodisk sammanställning8 Allmänna bestämmelser 13 kap. Redovisning av utgående och ingående skatt Allmän bestämmelse 1 §9 I 1 aÄ28 a §§ finns bestämmelser om skyldighet att redovisa utgående och ingående skatt. I 29 och 30 §§ finns bestämmelser om skyldighet att lämna vissa andra uppgifter. I 14 kap. finns bestämmelser om skyldigheten att lämna deklaration och om deklarationsförfarandet. I 10 kap. lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter finns bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt. I 13 kap. 6Ä28 a §§ i denna lag finns särskilda bestämmelser om skyldighet att redovisa utgående och ingående mervärdesskatt. 19 kap. 12 §10 En ansökan om återbetalning enligt 10 kap. 9Ä13 §§ skall göras i den form som föreskrivs i denna lag för deklaration av ingående skatt i en verksamhet som medför skattskyldighet. För den som ansöker om sådan återbetalning gäller vad som föreskrivs i 12Ä18 och 20Ä22 kap. i fråga om den som är skattskyldig, om inget annat följer av 13 §. En ansökan om återbetalning enligt 10 kap. 9Ä13 §§ skall göras i den form som föreskrivs i 10 kap. 17 § eller 31 § första stycket lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter för deklaration av ingående skatt i en verksamhet som medför skattskyldighet. För den som ansöker om sådan återbetalning gäller vad som föreskrivs i 13 och 21 kap. samt vad som föreskrivs om förfarandet i lagen om betalning av skatter och avgifter i fråga om den som är skattskyldig, om inget annat följer av 13 §. 13 §11 Den som ansöker om återbe- talning enligt 10 kap. 11 eller 12 § och inte skall lämna särskild deklaration enligt 14 kap. 3 § skall ändå lämna sådan deklaration, om det inte finns särskilda skäl mot det. Den som omfattas av beslut som meddelats enligt 10 kap. 9 § skall alltid lämna särskild deklaration. Den som ansöker om återbe- talning enligt 10 kap. 11 eller 12 § och enligt 10 kap. 31 § första stycket lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter inte skall redovisa mervärdesskatt i skattedeklaration, skall ändå göra det, om det inte finns särskilda skäl mot det. Den som omfattas av beslut som meddelats enligt 10 kap. 9 § skall alltid redovisa mervärdesskatt i skattedeklaration. 14 § Regeringen meddelar föreskrifter om förfarandet vid återbetalning enligt 10 kap. 5Ä8 §§. Vid återbetalning som avses i första stycket betalas inte ränta. 20 kap. 1 §12 Följande beslut av skattemyn- digheten får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige och av Riksskatteverket: 1. beskattningsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskatt- ningen eller rätten till återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§, 2. beslut att avvisa en begäran om omprövning av beskattnings- beslut eller att avvisa ett över- klagande till länsrätten, 3. beslut enligt 10 kap. 9 §, 4. beslut enligt 14 kap. 23 och 24 §§, och 5. beslut om skattskyldighet eller anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt. Vid överklagande av beslut enligt denna lag, med undantag för överklagande enligt andra stycket, gäller bestämmelserna i 22 kap. lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. Beslut som Skattemyndigheten i Dalarnas län har fattat om betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om godkännande enligt 9 c kap. 7 § eller om återkallelse av sådant godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket, om återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 kap. 7 § får överklagas hos Länsrätten i Dalarnas län. Beslut om avräkning får överklagas särskilt på den grunden att avräk- ningsbeslutet i sig är felaktigt men i övrigt endast i samband med överklagande av beslut om betalningsskyldighet. Beslut som Skattemyndigheten i Dalarnas län har fattat om betal- ningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om godkännande enligt 9 c kap. 7 § eller om återkallelse av sådant godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket, i ärende som rör återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 kap. 7 § får överklagas hos Länsrätten i Dalarnas län. Beslut om avräkning får överklagas särskilt på den grunden att avräkningsbeslutet i sig är felaktigt men i övrigt endast i samband med överklagande av beslut om betalningsskyldighet. Ett överklagande enligt detta stycke skall ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet. Ett beslut enligt 9 c kap. 7 § eller 8 § andra stycket får även överklagas av Riksskatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant beslut förs det allmännas talan av Riksskatteverket. 2 § Andra beslut av en skattemyn- dighet enligt denna lag får överklagas hos Riksskatteverket, om inte annat följer av 3 §. Riksskatteverkets beslut med anledning av ett sådant överklagande får inte överklagas. I 22 kap. lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter finns det bestämmelser om överklagande av skatte- myndighetens beslut enligt den lagen. 22 kap. Riksskatteverket Förfarandet 1 § Riksskatteverket leder och ansvarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag. I fråga om betalning och återbetalning av skatt samt förfarandet i övrigt finns det även bestämmelser i lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om redovisnings- perioder som gått till ända senast vid utgången av 1997. Detsamma gäller för redovisningsperiod vars slutmånad är december 1997 och som på grund av bestämmelserna i 14 kap. 8 § andra stycket slutar under januari 1998. 3. Bestämmelserna i 16 kap. 9 § tillämpas också då den som har rätt att återfå skatt skall betala skatt enligt lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. 1 Senaste lydelse av 13 kap. 1 a § 1994:1798 13 kap. 3 § 1995:1207 rubriken närmast före 13 kap. 29 § 1994:1798 13 kap. 29 § 1994:1798 rubriken närmast före 13 kap. 30 § 1994:1798 13 kap. 30 § 1994:1798 rubriken till 14 kap. 1994:1798 14 kap. 1 § 1995:1207 14 kap. 2 § 1995:1207 rubriken närmast före 14 kap. 3 § 1995:1207 14 kap. 3 § 1996:1406 14 kap. 5 § 1994:1798 14 kap. 8 § 1996:1406 14 kap. 12 § 1996:713 14 kap. 13 § 1994:1798 14 kap. 17 § 1995:700 14 kap. 23 § 1994:498 rubriken närmast före 14 kap. 28 § 1995:1207 14 kap. 28 § 1995:1207 14 kap. 30 § 1995:1207 rubriken närmast före 14 kap. 30 a § 1994:1798 14 kap. 30 a § 1994:1798 14 kap. 30 b § 1995:1207 14 kap. 30 c § 1994:1798 14 kap. 30 d § 1994:1798 15 kap. 1 § 1995:1286 16 kap. 12 § 1994:498 16 kap. 16 § 1995:581 16 kap. 17 § 1996:661 16 kap. 18 § 1996:661 17 kap. 2 § 1994:473 17 kap. 3 § 1994:473 17 kap. 5 § 1994:473 17 kap. 6 § 1994:473 17 kap. 7 § 1994:473 18 kap. 13 § 1994:1798 rubriken närmast före 19 kap. 13 § 1994:1798 20 kap. 4 § 1994:1798 rubriken närmast före 20 kap. 9 § 1996:661 20 kap. 9 § 1994:1798. 2 Senaste lydelse 1994:1798. 3 Senaste lydelse 1994:498. 4 Senaste lydelse 1995:700. 5 Senaste lydelse 1994:1798. 6 Senaste lydelse 1996:965. 7 Senaste lydelse 1996:1320. 8 Senaste lydelse 1994:1798. 9 Senaste lydelse 1994:1798. 10 Senaste lydelse 1996:661. 11 Senaste lydelse 1995:700. 12 Senaste lydelse 1996:1320. 18 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1347) om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1347) om ändring i nämnda lag samt övergångsbestämmelsen till lagen (1996:1347) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 § Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt, tull eller avgift tas ut enligt bestämmelserna i 1. uppbördslagen (1953:272), 2. kupongskattelagen (1970:624), 3. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregler- ingsavgifter, 4. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 5. tullagen (1987:1065), 6. fordonsskattelagen (1988:327), 7. taxeringslagen (1990:324), 8. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 9. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 10. mervärdesskattelagen (1994:200). Lagen tillämpas även för kontroll av att en vara får föras in i eller ut ur landet enligt tullagen och för kontroll av att föreläggande enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt. Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller avgift tas ut enligt bestämmelserna i 1. kupongskattelagen (1970:624), 2. lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter, 3. fordonsskattelagen (1988:327), 4. taxeringslagen (1990:324), 5. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 6. lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. Lagen tillämpas även vid revision enligt tullagen (1994:1550) och för kontroll av att föreläggande enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller 69 § tullagen fullgjorts riktigt och fullständigt. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om revision eller kontroll av sjömansskatt som avser tid före utgången av år 1997. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om 1. beslut om tvångsåtgärd som meddelats före ikraftträdandet, 2. revision eller kontroll av skatt eller avgift som tas ut enligt a) uppbördslagen (1953:272), b) sjömansskattelagen (1958:295), c) lagen (1968:430) om mervärdeskatt, d) lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, e) tullagen (1987:1065), f) lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller g) mervärdesskattelagen (1994:200). 19 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet dels att 5–7, 10, 15, 21 och 28–30 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 32 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 5 § Revision får genomföras i den reviderades verksamhetslokaler även om den reviderade inte lämnat sitt medgivande till det, om revisionen inte utan svårighet kan genomföras på någon annan plats. Detsamma gäller om den reviderade inte medverkar på föreskrivet sätt, eller om det finns en påtaglig risk att han kommer att undanhålla eller förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas. Om det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att undanhålla eller förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas, får åtgärden genomföras utan att den reviderade underrättas om att revision skall ske. Revision får, i de delar den inte utan svårighet kan genomföras på någon annan plats, genomföras i den reviderades verksamhets- lokaler även om den reviderade inte lämnat sitt medgivande till det. Detsamma gäller om den reviderade inte medverkar på föreskrivet sätt, eller om det finns en påtaglig risk att han kommer att undanhålla, förvanska eller förstöra det som får granskas, inventeras, besiktigas eller provas. Om det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att undanhålla, förvanska eller förstöra det som får granskas, inventeras, besiktigas eller provas, får åtgärden genomföras utan att den reviderade underrättas om att revision skall ske. 6 § När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler med stöd av 5 §, får handling som omfattas av revisionen eftersökas där och omhändertas, om den inte tillhandahålls utan oskäligt dröjsmål eller om det finns en påtaglig risk att handlingen undanhålls eller förvanskas. När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler med stöd av 5 §, får handling som omfattas av revisionen eftersökas där och omhändertas, om den inte tillhandahålls utan oskäligt dröjsmål eller om det finns en påtaglig risk att handlingen undanhålls, förvanskas eller förstörs. När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler i annat fall får handling som påträffas eller granskas omhändertas om den behövs för revisionen. 7 § När revision inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler, får handling som omfattas av revisionen eftersökas i verksamhetslokalerna och omhändertas för granskning om 1. föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller 2. det finns en påtaglig risk för att handlingen undanhålls eller förvanskas. 2. det finns en påtaglig risk för att handlingen undanhålls, förvanskas eller förstörs. Om förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda, får åtgärden genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall ske. 10 § Hos den som kan föreläggas att lämna kontrolluppgift om rättshandling enligt 3 kap. 5 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 75 a § tullagen (1987:1065), 3 kap. 50 a § lagen (1990:325) om självdekla- ration och kontrolluppgifter eller 17 kap. 5 § mervärdesskattelagen (1994:200), får räkenskaper och andra handlingar som rör hans verksamhet granskas utan föregå- ende föreläggande, om det finns särskild anledning att anta att handlingar av betydelse för kon- trolluppgiftsskyldigheten kommer att påträffas och det kan befaras att utredningen skulle försvåras av ett föreläggande samt det finns ett betydande utredningsintresse för kontrollen. Hos den som inte kan bli föremål för revision enligt de i 1 § angivna lagarna, men som kan föreläggas att lämna kontrolluppgift om rätts- handling enligt 3 kap. 5 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 69 § tullagen (1994:1550), 3 kap. 50 a § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller 14 kap. 4 § lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter, får handlingar som kan ha betydelse för kontroll- uppgiftsskyldigheten granskas utan föregående föreläggande. Gransk- ningen får endast göras om det finns särskild anledning att anta att handlingar av betydelse för kon- trolluppgiftsskyldigheten kommer att påträffas och det finns en påtaglig risk att utredningen skulle försvåras av ett föreläggande samt det finns ett betydande utrednings- intresse för kontrollen. Åtgärd enligt första stycket omfattar även befogenhet att eftersöka och omhänderta handling som får granskas. Granskningen får ske i verksam- hetslokalerna om de handlingar som skall granskas inte utan svårighet kan granskas på någon annan plats. 15 § Om det finns en påtaglig risk att handlingar som har betydelse för kontrollen undanskaffas eller förstörs innan länsrätten kan fatta beslut, får granskningsledaren besluta om åtgärder enligt 5 och 7– 10 §§. Beslutet får avse endast åtgärd i verksamhetslokaler och skall omedelbart underställas länsrätten. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om beslutet skall bestå. Om länsrätten finner att beslutet inte skall bestå skall insamlade uppgifter förstöras. Om det finns en påtaglig risk att handlingar som har betydelse för kontrollen eller det som får inventeras, besiktigas eller provas undanhålls, förvanskas eller förstörs innan länsrätten kan fatta beslut, får granskningsledaren besluta om åtgärder enligt 5 och 7– 9 §§. Beslutet får avse endast åtgärd i verksamhetslokaler och skall omedelbart underställas länsrätten. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om beslutet skall bestå. Om länsrätten finner att beslutet inte skall bestå skall rätten besluta att omhändertagna handlingar skall återlämnas och insamlade uppgifter förstöras. 21 § Kronofogdemyndigheten får på begäran av granskningsledaren verkställa beslut om åtgärd enligt denna lag. Granskningsledaren får dock verkställa beslut om åtgärder i verksamhetslokaler, om det kan ske obehindrat. Vid verkställighet av beslut om åtgärd som grundar sig på kontroll enligt tullagen (1987:1065) har tullmyndighet samma befogenheter som kronofogdemyndigheten. Vid verkställighet av beslut om åtgärd som grundar sig på kontroll enligt tullagen (1994:1550) har tullmyndighet samma befogenheter som kronofogdemyndigheten. Ett beslut i fråga om åtgärd enligt denna lag får, om inte något annat anges i beslutet, verkställas omedelbart. Ett sådant beslut får inte utan särskilda skäl verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00. Beslutet förfaller om verkställigheten inte påbörjats inom en månad. Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet. 28 § Ansökan om åtgärd, gransk- ningsledarens beslut enligt 15 § och begäran om undantagande enligt denna lag prövas av den länsrätt som för det år då framställningen görs, skall pröva taxering till skatt enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för den som åtgärden avser. Om det inte finns någon sådan länsrätt är länsrätten i det län behörig där beslut om åtgärd skall verkställas eller har verkställts. Ansökan om åtgärd, gransk- ningsledarens beslut enligt 15 § och begäran om undantagande enligt denna lag prövas av länsrätten i det län där den som åtgärden avser hade sin hemortskommun den 1 november året före det kalenderår då framställningen görs. Vid bestämmande av hemortskommun gäller bestämmelserna i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i tillämpliga delar. Om det inte finns någon sådan länsrätt är länsrätten i det län behörig där beslut om åtgärd skall verkställas eller har verkställts. 29 § Granskningsledares beslut enligt 6, 13 och 26 §§ får överklagas hos länsrätten. Om länsrätten ändrar gransk- ningsledarens beslut enligt 6 § helt eller delvis, får rätten besluta att insamlade uppgifter skall förstöras. Om länsrätten ändrar ett beslut om åtgärd enligt denna lag helt eller delvis, skall rätten besluta att omhändertagna handlingar skall återlämnas och övriga insamlade uppgifter skall förstöras 30 § Det allmänna får överklaga länsrättens beslut enligt denna lag. I fråga om företrädare för det allmänna gäller beträffande skatt eller avgift som tas ut enligt bestäm- melserna i 1 § första stycket 1, 3–5 och 8–11 föreskrifterna i 6 kap. 15– 17 §§ taxeringslagen (1990:324). I fråga om företrädare för det allmänna gäller beträffande skatt eller avgift som tas ut enligt bestäm- melserna i 1 § första stycket 1, 2 och 4–6 föreskrifterna i 6 kap. 15– 17 §§ taxeringslagen (1990:324). 32 § Om den reviderade försatts i konkurs när omhändertagna handlingar skall återlämnas enligt 15 § andra stycket, 26 eller 29 §, skall handlingarna i stället överlämnas till konkursförvaltaren. Skattemyndigheten skall underrätta den som handlingarna omhänder- tagits hos om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter skall tillämpas i fråga om beslut om tvångsåtgärd som meddelats före ikraftträdandet av denna lag. Den nya 32 § tillämpas dock från ikraftträdandet. De nya föreskrifterna i 5-7, 10, 15, 21, 28–30 samt den nya 32 § skall också tillämpas i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt 1. uppbördslagen (1953:272), 2. sjömansskattelagen (1958:295), 3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 4. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 5. tullagen (1987:1065, 6. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller 7. mervärdesskattelagen (1994:200). 20 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550) Härigenom föreskrivs att 30, 38, 69, 71, 72, 75, 88 och 92 §§ tullagen (1994:1550) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 30 § Om tull inte betalas inom före- skriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2–5 mom. uppbörds- lagen (1953:272). Om tull inte betalas inom före- skriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:000) om dröjsmålsavgift. Vad som föreskrivs i tullagstift- ningen om tull tillämpas även be- träffande dröjsmålsavgift enligt första stycket. 38 § Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in tull i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den tullskyldige betalningsskyldig för tullen. Betalningsskyldigheten får helt eller delvis efterges, om det finns särskilda skäl. Talan om åläggande av betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den tullskyldiges betalningsskyldighet för beloppen har fallit bort enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för tull enligt 37 §. Den som har fullgjort betal- ningsskyldighet för tullbelopp enligt första stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige. Bestämmelsen i 4 § preskrip- tionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket. I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en tullskyldig som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och ordning gäller bestämmelserna i 12 kap. 6 § första och tredje styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 § samt 22 kap. 13 § andra stycket lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för tull enligt 37 §. 69 § Tullmyndigheten får förelägga den, som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia av handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och den andre personen (kontrolluppgift). Den som föreläggs kan, om föreläggandet medför att han måste lägga ned ett betydande arbete för att fullgöra det, i stället ställa nödvändiga handlingar till tull- myndighetens förfogande för granskning. 71 § Ett beslut om revision skall överlämnas till den reviderade innan revisionen verkställs. Beslu- tet skall innehålla uppgift om ända- målet med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt 76 och 77 §§. Ett beslut om revision skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjlig- heten att undanta handlingar och uppgifter enligt 76 och 77 §§. Företas revisionen för gransk- ning av annan än den som revideras, får tullmyndigheten om det finns särskilda skäl utesluta uppgift om vem eller vilken rättshandling granskningen avser. I ett beslut om revision skall tullmyndigheten förordna en eller flera tjänstemän att verkställa revisionen (revisor). Den reviderade skall underrättas om beslutet innan revisionen verkställs. Om det är av betydelse för kontrollen med inventering eller liknande fysisk kontroll får dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs om kontrollen annars kan mista sin betydelse. 72 § En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För det fall den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 74 § fjärde stycket och om andra tvångsåtgärder i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärd- er i beskattningsförfarandet. Tullmyndigheten får om det behövs bestämma tid och plats för revisionen. Denna får inte utan särskilda skäl verkställas hos enskild mellan kl. 19 och kl. 8. Revisionen skall ske hos den reviderade om han begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet. Revisionen får verkställas hos den reviderade om han medger det. Revisionen skall ske hos den reviderade om han begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet. Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto. 75 § En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskaps- material och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade. En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskaps- material och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade. Har den reviderade försatts i konkurs när handlingarna skall återlämnas skall tullmyndigheten överlämna handlingarna till konkursförvaltaren. Tullmyndig- heten skall underrätta den revider- ade om att handlingarna över- lämnats till konkursförvaltaren. Tullmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom. 88 § Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller avgiften. Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa. Förseningsavgift får helt eller delvis efterges också när underlåtenheten är att anse som ringa. Den tullskyldige skall helt eller delvis befrias från tulltillägg och förseningsavgift 1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande att den framstår som ursäktlig, 2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, eller 3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller avgiften. Den tullskyldige får befrias helt från tulltillägget när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är obetydligt. Den tullskyldige får helt eller delvis befrias från förseningsavgift också när underlåtenheten är obetydlig. 92 § Bestämmelserna om eftergift av tulltillägg och förseningsavgift skall beaktas, även om yrkande om detta inte framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg eller förseningsavgift. Bestämmelserna om befrielse från tulltillägg och förseningsavgift skall beaktas, även om yrkande om detta inte framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg eller förseningsavgift. Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillägg som nedsättningen kan föranleda. Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om tulltillägg eller förseningsavgift skall muntlig förhandling hållas, om den tullskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att tulltilägg eller förseningsavgift tas ut. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 21 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1340) om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1340) om ändring i nämnda lag skall utgå. 22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1341) om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1341) om ändring i nämnda lag skall utgå. 23 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1346) om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1346) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 2 § Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings- balken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i 1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen, 2. lagen (1972:435) om överlast- avgift, 3. lagen (1976:206) om felpar- keringsavgift, 4. lagen (1972:339) om salu- vagnsskatt, 5. lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter, 6. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, om inte annat föreskrivs i den lagen, 7. fordonsskattelagen (1988:327), 8. lagen (1989:471) om investe- ringsskatt för vissa byggnadsarbe- ten, 9. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 10. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 11. mervärdesskattelagen (1994:200), eller 12. lagen (1994:419) om brotts- offerfond. 1. lagen (1972:435) om överlast- avgift, 2. lagen (1976:206) om felpar- keringsavgift, 3. lagen (1972:339) om saluvagnsskatt, 4. lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter, 5. fordonsskattelagen (1988:327), 6. lagen (1989:471) om investe- ringsskatt för vissa byggnadsarbe- ten, 7. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 8. lagen (1994:419) om brotts- offerfond, eller 9. lagen (1997:000) om betal- ning av skatter och avgifter. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-03-21 Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk- ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam. Enligt en lagrådsremiss den 6 februari 1997 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till bl.a. en lag om betalning av skatter och avgifter. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Kjell Olsson, kammarrättsassessorerna Ingrid Engquist, Stefan Holgersson och Birgitta Pettersson samt departementssekreteraren Frank Walterson. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om betalning av skatter och avgifter Den föreslagna lagen, som avses ersätta dels uppbördslagen (1953:272) och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, dels förfarandebestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200), innehåller ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Lagen är omfattande och reglerar komplicerade förhållanden. Det är därför av väsentlig betydelse att lagen har en disposition och utformning som gör dess bestämmelser så överskådliga, lättillgängliga och lättlästa som de komplicerade förhållandena medger. Lagrådet finner för sin del att den föreslagna lagen i dessa avseenden innebär förbättringar i förhållande till nu gällande lagstiftning men också att den på åtskilliga punkter har fått en mindre lämplig utformning. Strävandena att skapa en lag som omfattar uppbörden av flera olika skatter och avgifter ger upphov till särskilda svårigheter. Olikheterna mellan de skilda typerna av skatter och avgifter har lett till att förfarandet vid beräkning, debitering, redovisning och betalning inte har kunnat utformats på ett enhetligt sätt. Som exempel på olikheter kan särskilt pekas på reglerna om inkomstskatt och mervärdesskatt. För inkomstskatten skall det gälla ett system med preliminär skatt, som skall betalas under inkomståret av arbetsgivare genom skatteavdrag eller av den skattskyldige själv enligt en särskild debitering, och slutlig skatt som bestäms när taxering har skett efter inkomstårets utgång. Mervärdesskatten skall, i huvudsak, redovisas och betalas en gång i månaden av den som är skattskyldig, utan någon slutlig avräkning. Dessa och andra olikheter är sådana att det i vart fall inte är uppenbart att den valda tekniken har gett det bästa resultatet. Ett alternativ kunde ha varit att behålla bestämmelserna om mervärdesskatt i mervärdesskatte-lagen med de anpassningar som införandet av ett system med skattekonton kräver. Det finns dock inte underlag för Lagrådet att bedöma om detta eller något annat alternativ till lagteknisk lösning skulle ha varit att föredra. Lagrådet vill därför inte motsätta sig att det införs en ny lag som i huvud- sak utformas i enligt med remissens lagförslag. Den föreslagna lagen blir av central betydelse på skatte- och av- giftsområdet, och det kan förutsättas att det ofta kommer att göras hänvisningar till den. Med hänsyn härtill är det önskvärt att lagens rubrik är enkel och kort. I det utredningsbetänkande som ligger till grund för lagrådsremissen (SOU 1996:100) har föreslagits att lagen skall benämnas "skattebetalningslag". Mot denna benämning kan invändas att den är mindre rättvisande, eftersom inte bara skatter utan också socialavgifter behandlas i lagen. Lagrådet anser trots detta att utredningsförslagets rubrik är klart att föredra framför den rubrik, "lag om betalning av skatter och avgifter", som föreslås i lagrådsremissen. Lagrådet förordar alltså att lagen får rubriken "skattebetalningslag". 1 kap. I 4 § första stycket anges bl.a. (punkt 2) att vad som sägs i lagen om skatt och skattskyldig gäller även skatteavdrag och den som är skyldig att göra skatteavdrag. Ordet skatteavdrag syftar på den preliminära skatt som en person under vissa omständigheter är skyldig att dra av från ersättning som betalas ut till en annan person och därefter betala in till skattemyndigheten. Enligt Lagrådets uppfattning blir bestämmelsen lättare att förstå, om den utformas så att vad som sägs om skatt och skattskyldig gäller även "belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning för betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig att göra sådant avdrag". I 6 § definieras ett flertal termer och uttryck som används i lagen. Till dessa hör arbetsgivare, arbetstagare, lön och skatteavdrag. Med arbetsgivare avses den som betalar ut lön och med arbetstagare den som tar emot lön. Med lön avses sådan ersättning, ränta eller utdelning för vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter. Skatteavdrag är i sin tur "avdrag från lön för betalning av arbetstagarens preliminära skatt". Det kan först konstateras, att termen lön enligt vanligt språkbruk och i annan lagstiftning vanligen torde användas för att beteckna ersättning på grund av anställning (se t.ex. 12 § förmånsrättslagen [1970:979] och 1, 2 och 7 §§ lönegarantilagen [1992:497]). De föreslagna definitionerna av lön, arbetsgivare och arbetstagare leder till att exempelvis banker och aktiebolag, vid tillämpning av skattebetalningslagen, blir att betrakta som arbetsgivare i förhållande till dem som tar emot ränta respektive utdelning i egenskap av insättare eller aktieägare och att de senare blir arbetstagare i förhållande till utbetalarna. Detta strider i så hög grad mot vanligt språkbruk att definitionerna inte kan godtas. Ordet "lön" används på ett ganska litet antal ställen i lagen. I 5 kap. 1 §, 10 kap. 9 § och 10 kap. 17 § första stycket 3 synes ordet användas i betydelsen ersättning för arbete, ränta och utdelning. I 8 kap. 12 §, 9 kap. 3 §, 10 kap. 17 § första stycket 4 och 18 kap. 2 § torde det beteckna endast ersättning för arbete. Av 8 kap. 28 § framgår inte annat än att lön där omfattar ersättning för arbete, ränta och utdelning. Enligt Lagrådets mening kan definitionen av "lön" avvaras i lagen. I stället kan, beroende på vad som avses, användas uttrycken "ersättning för arbete" respektive "ersättning för arbete, ränta och utdelning". Även uttrycket "skatteavdrag" bör kunna avvaras. Lagrådet anser vidare att med arbetsgivare och arbetstagare bör förstås den som betalar ut respektive tar emot ersättning för arbete. Bland övriga termer och uttryck, vars innebörd anges i 1 kap. 6 §, finns några som synes förekomma endast i ett fåtal bestämmelser i lagen. Det kan enligt Lagrådet ifrågasättas om det i sådana fall behövs definitioner i en särskild paragraf. I vart fall när de bestämmelser i vilka de lågfrekventa termerna eller uttrycken används återfinns långt senare i lagen blir lagtexten mer lättillgänglig om behövliga definitioner ges i anslutning till de bestämmelser där de förekommer. Vad som nu sagts synes gälla begreppen förfallodag, som används i 16 kap. 6 och 7 §§, 18 kap. 4 § och 20 kap. 7 §, huvudinkomst, som används i 8 kap. 7, 8 och 11 §§, samt si- doinkomst, som används i 8 kap. 6 och 8 §§. Lagrådet förordar att dessa definitioner utgår ur 1 kap. 6 § och återkommer till utformningen av de pa- ragrafer där motsvarande bestämmelser i stället kan tas in. I 1 kap. 6 § definieras vidare "överskjutande ingående mervärdesskatt" som den del av ingående mervärdesskatt som återstår sedan utgående mervärdesskatt avräknats. Enligt Lagrådets mening är det naturligare att tala om "den del av ingående mervärdesskatt som överstiger utgående mervärdesskatt". Vad Lagrådet nu har förordat innebär att 1 kap. 6 § bör ges följande lydelse: "I denna lag avses med arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete, arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete, beskattningsår: beskattningsår enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller mer- värdesskattelagen (1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av de nämnda lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas, inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret, näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkt i verksamheten, om den är skattepliktig här i landet, enligt bestämmelserna i 22 § kommunalskattelagen eller 2 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget, överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervärdesskatt som överstiger utgående mervärdesskatt". 4 kap. Kapitlet innehåller dels allmänna bestämmelser om skyldighet att betala preliminär skatt, dels bestämmelser om skattsedlar beträffande sådan skatt. I 1 § har tagits in huvudregeln att preliminär skatt skall betalas "för inkomståret" med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret. I den därpå följande paragrafen sägs att den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (A-skatt) eller enligt särskild debitering (F-skatt eller särskild A-skatt). Enligt Lagrådets mening är det av värde att efter dessa inledande paragrafer ta in vissa allmänna regler om de olika typerna av skatt. Det bör bl.a. anges vem som gör skatteavdrag respektive betalar F-skatt och särskild A-skatt. Lagrådet förordar att det i 3 § tas in en bestämmelse om att skatteavdrag görs av den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning enligt vad som anges i 5 kap. (Se vidare Lagrådets kommentar till 5 kap. 1 §). I 4 § bör tas in en bestämmelse motsvarande 6 kap. 1 § första stycket i remissförslaget om att F-skatt betalas av den som har fått en F-skattsedel. Det bör vidare anges i 4 § att - enligt vad som framgår av 5 kap. - skatteavdrag i vissa fall skall göras även beträffande den som har fått en F- skattsedel. 5 § bör innehålla bestämmelser om särskild A-skatt, motsvarande dem som finns i 7 kap. 1 § i remissförslaget. Det bör till en början anges att särskild A-skatt betalas av den skattskyldige efter beslut av skattemyndigheten. Vidare bör framgå av 5 § att beslut om särskild A-skatt får meddelas endast beträffande den som inte har fått en F-skattsedel och att beslutet tillämpas endast beträffande sådan ersättning för vilken det inte skall göras skatteavdrag enligt 5 kap. I 5 § bör slutligen tas in en regel om förutsättningen för att skattemyndigheten skall få meddela beslut om särskild A-skatt. I 6 § bör tas in allmänna regler om utfärdande av skattsedlar på preliminär skatt, motsvarande bestämmelserna i 3 § i remissförslaget. 7-11 §§ bör innehålla regler om utfärdande av F-skattsedel. Reglerna bör i allt väsentligt utformas i överensstämmelse med remissförslagets 4-8 §§. Ordningsföljden mellan de olika bestämmelserna bör dock ändras något. Vidare påverkas olika paragrafhänvisningar av att 4 kap. enligt Lagrådets förslag får en ändrad paragrafnumrering. I 8 § tredje stycket i remissförslaget (11 § tredje stycket i Lagrådets förslag) sägs att, om det finns särskilda skäl, så får en F-skattsedel utfärdas trots vad som sägs i första och andra styckena. I remissprotokollet ges inte något exempel på när sådana särskilda skäl bör kunna anses föreligga. Enligt Lagrådets mening är det önskvärt med ett uttalande i denna fråga. I 12 § bör tas in bestämmelser om utfärdande av F-skattebevis, motsvarande bestämmelserna i 9 § i det remitterade förslaget. Remissförslagets 10 och 11 §§ innehåller bestämmelser om återkallelse av F-skattsedel. Bestämmelserna bör med i stort sett oförändrat innehåll delas upp på tre paragrafer, 13-15 §§. Enligt 10 § första stycket 9 i remissförslaget (13 § 9 i Lagrådets förslag) skall en F-skattsedel återkallas, om innehavaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett förhållande som avses i punkterna 3-5, 7 eller 8. Lagrådet ifrågasätter om inte även ett förhållande som anges i punkt 6 (näringsförbud) bör tas med i uppräkningen. I 10 § andra stycket i remissförslaget (14 § enligt Lagrådets förslag) sägs att skattemyndigheten får avstå från återkallelse av en F-skattsedel, om det finns särskilda skäl. I remissprotokollet finns inte något uttalande om när sådana särskilda skäl skall anses föreligga. Ett uttalande i frågan är emellertid önskvärt. I 16 § bör tas in bestämmelser om utfärdande av A-skattsedel, motsvarande vad som sägs i 12 § i remissförslaget. __________ Utöver vad som nu har förordats bör även vissa andra justeringar göras i 4 kap:s bestämmelser. Lagrådets förslag till utformning av 4 kap. i dess helhet framgår av en bilaga till lagrådsyttrandet. 5 kap. Kapitlet innehåller bestämmelser om skatteavdrag. Kapitlet inleds med en regel om skyldighet att göra skatteavdrag. Därefter behandlas i skilda avsnitt skatteavdrag från ersättning för arbete, skatteavdrag från ränta och utdelning, beslut om befrielse från skatteavdrag, vissa skyldigheter för ar- betstagaren respektive arbetsgivaren och föreläggande att göra skatteavdrag. I 1 § sägs att en arbetsgivare är skyldig att göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i 5 kap. vid varje tillfälle då lön betalas ut. Med lön avses, som tidigare behandlats, enligt 1 kap. 6 § sådan ersättning, ränta eller utdelning för vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter. Lagrådet har tidigare förordat att man avstår från att definiera begreppet lön i 1 kap. 6 §. På de olika ställen i det remitterade förslaget där ordet lön förekommer bör i stället, beroende på sammanhanget, orden "ersättning för arbete" respektive "ersättning för arbete, ränta och utdelning" användas. I enlighet härmed bör i 1 § i förevarande kapitel föreskrivas att den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig att göra skatteavdrag enligt kapitlets bestämmelser vid varje tillfälle då utbetalning sker. Enligt 2 § första stycket skall skatteavdrag, med vissa inskränkningar, göras från kontant ersättning för arbete. Med ersättning för arbete likställs enligt andra stycket en rad andra typer av ersättning, bl.a. pension, livränta och sjukpenning. 3 och 4 §§ innehåller bestämmelser om undantag från huvudregeln i 2 §. Enligt 4 § skall skatteavdrag inte göras från ersättning som betalas ut till vissa angivna mottagare. Till dessa hör i princip innehavare av en F- skattsedel. Enligt 6 § skall dock skatteavdrag göras från vissa uppräknade typer av ersättningar även om mottagaren har en F-skattsedel. I 5 § finns en rad bestämmelser om när en person skall anses inneha F-skattsedel. Enligt Lagrådets mening blir lagregleringen enklare och tydligare, om man bryter ut bestämmelsen om ersättning till F-skattsedelsinnehavare ur 4 §. Frågan vad som bör gälla när ersättning betalas till den som har F- skattsedel bör i stället regleras enbart i 5 och 6 §§. Lagtexten i 5 § bör härvid i stor utsträckning kunna utformas efter modell av 39 § 1 mom. tredje och fjärde styckena uppbördslagen. 6 § bör liksom i remissförslaget ta upp fall då skatteavdrag skall göras trots att det är fråga om betalning av ersättning till någon som har F-skattsedel. 6 § bör bl.a. innehålla en regel motsvarande 5 § andra stycket andra meningen i remissförslaget, av innehåll att skatteavdrag skall göras från pension, sjukpenning och annan ersättning som avses i 2 § andra stycket. Av de olika typer av ersättning som räknas upp i 6 § i remissförslaget torde såväl dagpenning från arbetslöshetskassa som kontant arbetsmarknadsstöd, korttidsstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd kunna hänföras till sådan ersättning som avses i 2 § andra stycket. Det är därför beträffande sådana ersättningar tillräckligt att i 6 § hänvisa till ersättning som avses i 2 § andra stycket. Därutöver finns det skäl att nämna ersättning från semesterkassa. Sådan ersättning får närmast ses som ersättning för arbete, vilket innebär att den faller utanför 2 § andra stycket och i stället omfattas av 2 § första stycket. I 6 § bör sålunda föreskrivas att skatteavdrag skall göras från ersättning från semesterkassa samt från pension, sjukpenning och annan ersättning som avses i 2 § andra stycket, även om mottagaren har F-skattsedel. I 10 och 11 §§ finns bestämmelser om befrielse från skatteavdrag. Enligt 10 § kan skattemyndigheten under vissa angivna förutsättningar besluta att skatteavdrag inte skall göras från viss ersättning för arbete. Ett sådant beslut får enligt punkt 1 fattas, om ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig för den i Sverige och överenskommelse inte har träffats med den stat där ersättningen skall beskattas för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna. Lagrådet ifrågasätter om inte, vid sidan av kravet på att mottagaren av ersättning inte är skattskyldig för ersättningen i Sverige, det som villkor för skattemyndighetens beslut bör gälla att överenskommelse inte har träffats med den utländska staten att skatteavdrag skall göras här i landet. Enligt 10 § punkt 2 får skattemyndigheten besluta att något skatteavdrag inte skall göras från viss ersättning för arbete, om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller anställningsförhållanden, skulle medföra avsevärda besvär för arbetsgivaren eller om det annars finns särskilda skäl. Lagrådet efterlyser här, liksom beträffande många andra bestämmelser i lagen, ett uttalande om vad som bör kunna falla under uttrycket "särskilda skäl". Vidare ifrågasätter Lagrådet om inte förutsättningen för skattemyndighetens beslut enligt punkt 2 bör vara att skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller anställningsförhållanden eller på grund av andra särskilda skäl, skulle medföra avsevärda besvär för arbetsgivaren. I 11 § ges skattemyndigheten möjlighet att besluta att skatteavdrag inte skall göras beträffande vissa arbetstagare. Paragrafen bör enligt Lagrådets uppfattning formuleras om något, så att den blir tydligare. Enligt 12 § har den som skall ta emot ersättning för arbete skyldighet att bl.a. visa upp sin skattsedel. Enligt Lagrådets mening får det anses naturligt att reglera dessa och andra skyldigheter för den som skall ta emot ersättning sist i 5 kap., efter det att de olika skyldigheter som gäller för ut- betalare av ersättning har behandlats. De bestämmelser som i remissförslaget har tagits in i 12 § bör således bilda en 16 §. Vidare bör den svepande rubriken "Arbetstagarens skyldigheter" bytas ut mot "Skyldighet att visa upp skattsedel m.m.". Som följd av vad Lagrådet nu har föreslagit bör 13-16 §§ i remissförslaget betecknas 12-15 §§. Rubriken framför 12 § i Lagrådets förslag bör lyda "Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag", medan 13 § bör förses med rubriken "Skyldighet att tillämpa vissa beslut" och 14 § med rubriken "Återbetalning av skatteavdrag". __________ Utöver vad Lagrådet nu har förordat bör även en del andra justeringar göras i 5 kap. Lagrådets förslag till utformning av 5 kap. i dess helhet fram- går av bilagan till lagrådsyttrandet. 6 kap. Kapitlet innehåller dels bestämmelser om skyldighet att betala F-skatt, dels bestämmelser om beräkning av F-skatt. Lagrådet har i det föregående föreslagit att en bestämmelse motsvarande 6 kap. 1 § första stycket om att F-skatt skall betalas av den som har fått F- skattsedel tas in i 4 kap. 4 §. Den i 6 kap. 1 § andra stycket intagna upplysningen att beräkning av F-skatt skall göras enligt schablon eller preliminär taxering är knappast motiverad, eftersom regler härom i sak följer omedelbart under särskilda underrubriker. Med hänsyn till vad som nu har sagts anser Lagrådet att den föreslagna 1 § kan utgå och att kapitlet kan koncentreras till bestämmelser om beräkning av F-skatt. Man uppnår därigenom också en bättre överensstämmelse med kapitelrubriken. Kapitlet bör således inledas direkt med bestämmelser om beräkning av F- skatt enligt schablon. 2 och 3 §§ i remissförslaget bör sammanföras till en 1 §, där det i första stycket slås fast att F-skatt skall beräknas enligt schablon, om den inte skall beräknas enligt preliminär taxering. I tre följande stycken bör med vissa förtydliganden tas in bestämmelser om schablonberäkning av F-skatt motsvarande dem som finns i 2 och 3 §§ i remissförslaget. 2 § bör innehålla regler om bl.a. vad som gäller när den skattskyldige skall redovisa mervärdesskatt i självdeklaration men sådan skatt inte ingår i den slutliga skatt som skall ligga till grund för beräkningen av F-skatt. Paragrafen bör utformas i huvudsak i överensstämmelse med 4 § i remissförslaget. I 3 § bör regleras i vilka fall F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering. Bestämmelserna bör i allt väsentligt kunna utformas i enlighet med 5 § i remissförslaget. Det fall då beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering skall ske till följd av den skattskyldiges eget initiativ bör dock brytas ut ur uppräkningen och bilda ett nytt andra stycke. En av de situationer då F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering är enligt fjärde punkten i den föreslagna paragrafen då det finns s- ärskilda skäl. I remissprotokollet ges inte något exempel på när sådana särskilda skäl kan anses föreligga. Enligt Lagrådets mening är det önskvärt med ett uttalande i denna fråga. 4 § bör innehålla den bestämmelse som återfinns i 6 § i remissförslaget och som föreskriver att preliminär taxering skall ske med ledning av de uppgifter som lämnats i en preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter. Till 4 § bör också föras vissa andra bestämmelser i remissförslaget som tar direkt sikte på debitering av F-skatt med ledning av preliminär taxering. Sådana bestämmelser finns i 11 kap. 3 och 10 §§ i remissförslaget. I 5 § bör tas in regler om ändrad beräkning av F-skatt motsvarande dem som finns i 7 § i remissförslaget. Det bör enligt Lagrådets mening göras ett uttalande till ledning för rättstillämpningen, när det gäller föreskriften att ändrad beräkning får beslutas, om det finns "andra särskilda skäl". 6 § bör innehålla bestämmelser om att man vid beräkningen av F-skatt skall om möjligt ta hänsyn till beräknad A-skatt och vissa andra belopp. Paragrafen bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med 8 § i remissförslaget. __________ Lagrådets förslag till utformning av 6 kap. i dess helhet framgår av bilagan till lagrådsyttrandet. 7 kap. 7 kap. innehåller dels en paragraf angående skyldighet att betala särskild A- skatt, dels en paragraf om beräkning av sådan skatt. I den sistnämnda paragrafen hänvisas till bestämmelserna i 6 kap. 2-8 §§ om beräkning av F- skatt. Lagrådet har tidigare föreslagit att man i 4 kap. 5 § tar in bestämmelser om särskild A-skatt, motsvarande vad som sägs i 7 kap. 1 § i remissförslaget. Den föreslagna 7 kap. 1 § bör därför utgå. Kvar i 7 kap. blir en bestämmelse om beräkning av särskild A-skatt. Bestämmelsen bör bilda en 1 § och torde inte behöva någon särskild rubrik. I paragrafen bör sägas att vid beräkning av särskild A-skatt gäller bestämmelserna i 6 kap. om beräkning av F-skatt. 8 kap. 8 kap., som handlar om beräkning av skatteavdrag, inleds med ett avsnitt (1-7 §§) om skatteavdrag enligt skattetabell. I 1 § har tagits in en huvudregel om att skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person skall göras enligt allmänna eller särskilda skattetabeller. I lagen sägs inte något om vem som fastställer skattetabellerna. Av författningskommentaren framgår emellertid att avsikten är att tabellerna skall upprättas av Riksskatteverket efter bemyndigande av regeringen. Enligt Lagrådets mening är det av värde att i den nya lagen ha en be- stämmelse om vem som fastställer skattetabellerna, motsvarande vad som i dag sägs i 4 § 1 mom. första stycket uppbördslagen. Bestämmelsen kan lämpligen tas in sist i första stycket i den nu diskuterade 1 §. Enligt 4 § skall skatteavdrag göras enligt särskilda skattetabeller från sjukpenning och annan ersättning som - med visst angivet undantag - avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen samt första, andra och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 § samma lag. Skatteavdrag skall göras även då ersättning av angivet slag lämnas till någon som har F-skattsedel (5 kap. 6 §). Har mottagaren F-skattsedel skall dock skatteavdrag, enligt vad som föreslås i 9 § i det nu behandlade 8 kap., alltid göras med 30 procent. Lagrådet föreslår att det i 4 § förs in en reservation med tanke på bestämmelsen i 9 §. 4 § bör således inledas på följande sätt: "Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras enligt särskilda skattetabeller...". Lagrådet anser vidare att rubriken före 9 § bör vara "Pension och sjukpenning m.m." i stället för "Dagpenning från arbetslöshetskassa m.m.". I 6 § används för första gången i lagen begreppet "sidoinkomst". Det korresponderande begreppet "huvudinkomst" förekommer för första gången i 7 §. Lagrådet har tidigare föreslagit att de angivna begreppen, med hänsyn till att de förekommer endast i ett fåtal paragrafer, inte skall definieras i 1 kap. 6 §. I stället bör definitioner tas in i 6 respektive 7 § i förevarande kapitel. 11-13 §§ innehåller bestämmelser om särskild beräkningsgrund för skatteavdrag. Särskild beräkningsgrund skall enligt förslaget tillämpas efter beslut av skattemyndigheten i varje särskilt fall. Förutsättningen för att skattemyndigheten skall fatta beslut om skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund framgår inte av lagtexten. I författningskommentaren sägs emellertid att en förutsättning för ett sådant beslut är att den preliminära skatten genom beslutet bättre kommer att överensstämma med den slutliga skatten. I 11-13 §§ anges inte heller närmare hur skatteavdraget skall beräknas och vad beräkningen skall grunda sig på, när beslut har fattats om en särgskild beräkningsgrund. I 11 kap. 9 §, som handlar om beslut om skyldighet att betala A-skatt, sägs emellertid att, i de fall som avses i 8 kap. 11, skattemyndigheten med ledning av bestämmelserna i 11 kap. 12-14 §§ - dvs. vissa bestämmelser som gäller beräkning av slutlig skatt - skall bestämma den särskilda beräkningsgrund efter vilken skatteavdrag skall beräknas. Avsikten torde vidare vara att skattemyndigheten skall ta hänsyn till sådana uppgifter som har lämnats i en preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter (jfr. vad som sägs i 6 kap. 6 § - 6 kap. 4 § enligt Lagrådets förslag - angående beräkning av F-skatt på grundval av preliminär taxering). Enligt Lagrådets mening bör bestämmelserna i 8 kap. 11-13 byggas ut och göras tydligare. Bl.a. bör förutsättningen för ett beslut om särskild beräkningsgrund framgå av bestämmelserna. Vidare bör det sägas något om hur den särskilda beräkningen skall göras och vad den skall grunda sig på. __________ Lagrådets förslag till utformning av 1-13 §§ framgår av bilagan till lagrådsyttrandet. 10 kap. Kapitlet behandlar enligt sin rubrik redovisning av skatt. Redovisningen skall göras i olika deklarationer, och flertalet bestämmelser avser eller har samband med skyldigheten att lämna deklarationer. Innehållet i kapitlet återspeglas därför enligt Lagrådets mening tydligare i rubriken, om den ändras till "Skyldighet att lämna deklaration". I 1 § finns en inledande bestämmelse som endast ger upplysningar om vad kapitlet innehåller. Bestämmelsen är inte nödvändig och bör kunna utgå. I 2 § första stycket föreskrivs om skyldighet att lämna preliminär självdeklaration och i paragrafens andra stycke anges vilka uppgifter en sådan deklaration skall innehålla. I likhet med vad som föreslås i remissen i fråga om skattedeklaration (17 §) bör andra stycket bilda en särskild paragraf, 7 §, under rubriken "Vad en preliminär självdeklaration skall ta upp". Till följd av vad Lagrådet har föreslagit angående 1 § i remissförslaget bör bestämmelserna om skyldighet att lämna preliminär självdeklaration bilda 1 §. Enligt 5 § första stycket föreligger en skyldighet för den som annars inte är deklarationsskyldig att lämna en preliminär självdeklaration efter föreläggande av skattemyndigheten. I andra stycket anges att en skattskyldig får lämna preliminär självdeklaration även i andra fall. Möjligheten att lämna en deklaration i andra fall är generellt utformad och utgör därför inte ett komplement endast till bestämmelsen i 5 § första stycket. Bestämmelsen kan därför enligt Lagrådet lämpligen placeras som 2 §. Både 6 och 7 §§ i remissförslaget innehåller bestämmelser om när en preliminär självdeklaration skall lämnas. De kan lämpligen föras samman till en paragraf, 6 §. I 9 § anges i fem olika punkter vem som är skyldig att lämna en skattedeklaration. Enligt punkt 1 i remissförslaget skall en skattedeklaration lämnas av "den som har betalat ut lön eller i annat fall har gjort ett skatte- avdrag". Det förhållandet att, enligt vad Lagrådet tidigare har kommit fram till, begreppet lön inte bör ha den innebörd som anges i 1 kap. 6 §, gör att bestämmelsen får ändras. Lagrådet förordar att det i punkt 1 talas om "den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det". Skattedeklaration skall enligt punkt 3 också lämnas av den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen och enligt punkt 4 av handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdsskattelagen. Som lagtexten är utformad kommer handelsbolag att kunna omfattas av både punkt 3 och punkt 4. Det är därför lämpligare att låta punkterna byta plats och att i punkt 4 föreskriva om skyldighet för annan (än handelsbolag) att lämna skattedeklaration. I 11 och 12 §§ liksom i ett flertal andra paragrafer i lagen används uttrycket "om det finns särskilda skäl" utan att det i remissprotokollet anges närmare vad som kan tänkas utgöra särskilda skäl. Det är angeläget att något uttalande härom görs, t.ex. i form av exempel. Enligt 13 § första stycket skall en skattedeklaration lämnas för varje redovisningsperiod. Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa vare sig skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en eller flera perioder och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om detta, behöver enligt andra stycket någon deklaration inte lämnas. Enligt Lagrådets mening blir bestämmelsen i andra stycket tydligare, om det som förutsättning för undantaget anges att skatteavdrag eller ar- betsgivaravgifter inte finns att redovisa för en viss redovisningsperiod och undantaget får gälla den perioden. I tredje stycket bör göras vissa redaktionella ändringar. Redan av 13 § första stycket framgår att en skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod. Det framstår därför som onödigt att i 14 § föreskriva att redovisningen i en deklaration skall göras löpande för bestämda tidsperioder (redovisningsperioder). Bestämmelsen bör därför kunna utgå. Första stycket i 15 §, där det sägs att redovisningsperioden omfattar en kalendermånad, kan, efter en redaktionell ändring, bilda 14 §. Andra stycket bör ensamt bilda 15 §. I förtydligande syfte bör de inledande orden "För en sådan skattskyldig" ändras till "För en sådan mervärdesskattskyldig". I 17 § föreskrivs vad en skattedeklaration skall ta upp. Enligt vad som upplysts vid lagrådsföredragningen skall, såvitt gäller första stycket, upp- gifterna om lön enligt punkt 3 a, skatteavdrag enligt punkt 3 b, lön enligt punkt 4 a, avdrag enligt punkt 4 b och avgifter enligt punkt 4 c avse det sammanlagda beloppet av varje sådan post. Lagrådet förordar att detta anges uttryckligen i bestämmelserna. Vidare bör ordet "lön" bytas ut mot "ersättning". I 20 § första stycket finns en specialregel om redovisning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter i fall då återbetalning av överskjutande ingående mervädesskatt begärs. Enligt vad som sägs i andra stycket gäller specialregeln i första stycket inte landsting och kommuner. I 23 § finns särskilda bestämmelser om när landsting och kommuner skall lämna skattedeklaration. Innehållet i andra stycket bör lämpligen flyttas till 23 § och där bilda ett andra stycke. I 24 § har tagits in bestämmelser om anstånd med att lämna skatte- deklaration. Förutsättningen för anstånd är enligt första stycket att det finns särskilda skäl. Det är angeläget att något uttalande görs om vad som kan tänkas utgöra sådana särskilda skäl. I tredje stycket finns en upplysning om var bestämmelser om anstånd med inbetalning av skatt finns. Upplysningen synes inte vara nödvändig, varför stycket kan utgå. Enligt 25 § skall en preliminär självdeklaration, en skattedeklaration eller en särskild skattedeklaration lämnas till skattemyndigheten enligt fastställt formulär. Särskilda skattedeklarationer framstår som väsentligt ovanligare än övriga deklarationer. Dessutom avser de endast mervärdesskatt. Enligt Lagrådets mening är det därför en fördel om bestämmelserna i 25 § och därmed också bestämmelserna i 26-28 §§ begränsas till att omfatta preliminära självdeklarationer och skattedeklarationer. Vad som skall gälla beträffande särskilda skattedeklarationer kan då lämpligen tas in i de bestämmelser som handlar om redovisning i sådana deklarationer. Dessa bestämmelser bör enligt vad Lagrådet förordar i det följande återfinnas i 32 §. I 26 § regleras möjligheterna att lämna deklarationer i form av ett elektroniskt dokument. Med ett elektroniskt dokument avses enligt andra stycket en upptagning vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. Såvitt framgår av remissprotokollet skall det vara fråga om upptagningar som har gjorts med hjälp av automatisk databehandling. Detta bör enligt Lagrådet framgå av lagtexten. Det är angeläget att något uttalande görs om vad som kan tänkas utgöra "särskilda skäl" enligt 28 §. 31 §, som har rubriken "Redovisning i självdeklaration eller särskild skattedeklaration", innehåller i första och andra styckena bestämmelser om förutsättningarna för att mervärdesskatt skall få redovisas i självdeklaration, om förfarandet vid mervärdesbeskattningen och om vad redovisningen skall innehålla. Lagrådet förordar att dessa två stycken, med någon redaktionell justering, bildar 31 § och placeras under rubriken "Redovisning i självdeklaration", medan tredje stycket flyttas och får utgöra första stycket i 32 §. Remissförslagets 32 - 36 §§ bör till följd därav betecknas 33 - 37 §§. De bestämmelser som enligt Lagrådets förslag skall bilda 32 § bör placeras under rubriken "Redovisning i särskild skattedeklaration" och innehålla, utöver första stycket som flyttas från 31 § tredje stycket, bestämmelser om till vem särskild skattedeklaration skall lämnas och om att den skall lämnas enligt fastställt formulär, att den får lämnas i form av ett elektroniskt dokument samt att skattemyndigheten - i överensstämmelse med vad som enligt 10 kap. 27 § gäller andra deklarationer - får förelägga den deklarationsskyldige att lämna särskild skattedeklaration eller att komplettera en sådan deklaration. Enligt vad som kan utläsas av 2 kap. 4 § skall särskild skattedeklaration lämnas till Skattemyndigheten i Dalarnas län, vilket bör framgå direkt av 32 §. __________ Utöver vad Lagrådet nu har förordat bör även en del andra justeringar göras i 10 kap. Lagrådets förslag till utformning av 10 kap. i dess helhet framgår av bilagan till lagrådsyttrandet. 11 kap. Kapitlet innehåller bestämmelser om beskattningsbeslut. Inledningsvis anges bl. a. vad som skall avses med beskattningsbeslut och att beskattningsbeslut skall fattas för varje redovisningsperiod för sig. Därefter ges bestämmelser om bl.a. preliminär skatt, slutlig skatt och beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter. I 2 § anges som huvudregel att beskattningsbeslut skall fattas för varje redovisningsperiod för sig. Vidare sägs i andra stycket att om ett bes- kattningsbeslut ändras efter beskattningsårets utgång och ändringen avser mer än en redovisningsperiod, ändringen får hänföras till den sista re- dovisningsperioden under beskattningsåret. Om ändringen görs under bes- kattningningsåret, får ändringen hänföras till "den senast aktuella redovis- ningsperioden". Vilken period som avses i det sistnämnda fallet går inte att klart avgöra. Lagrådet föreslår att man i stället talar om "den senaste redovisningsperiod som berörs av ändringen." Enligt 3 § skall vid debitering av F-skatt eller särskild A-skatt med ledning av preliminär taxering tillämpas de bestämmelser om slutlig skatt som finns i vissa angivna paragrafer. Lagrådet har tidigare uttalat att denna föreskrift hör bättre hemma i 6 kap., där frågan om beräkning av F-skatt och särskild A-skatt närmare regleras. Den föreslagna 3 § i förevarande kapitel kan därför utgå. I 4 § och 6 § finns bestämmelser om hur och när F-skatt och särskild A- skatt skall debiteras. I 5 § finns regler om hur skatten skall betalas. Enligt Lagrådets mening bör ordningsföljden mellan paragraferna ändras så att det först anges när debitering skall ske, sedan hur debitering skall ske och därefter hur skatten skall betalas. 6 § bör således flyttas fram före 4 och 5 §§ och, med hänsyn till vad Lagrådet föreslagit i det föregående, bilda en 3 §. I 6 § andra stycket i remissförslaget anges att F-skatt och särskild A-skatt inte får debiteras efter den 30 juni året efter inkomståret samt att efter inkomstårets utgång sådan skatt får debiteras endast om det finns särskilda skäl. Den villkorade bestämmelsen bör - såsom också görs i författningskommentaren - placeras före den definitiva regeln. Lagrådet föreslår att 6 § andra stycket (3 § andra stycket i Lagrådets förslag) får följande lydelse: "Efter inkomstårets utgång får F-skatt och särskild A-skatt debiteras endast om det finns särskilda skäl. Sådan skatt får inte debiteras efter den 30 juni året efter inkomståret." I 5 § i remissförslaget anges att F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp varje månad enligt vad som framgår av vissa angivna paragrafer. Enligt andra stycket ges skattemyndigheten möjlighet att besluta att skatten får betalas endast under vissa av årets månader såvida tre i särskilda punkter angivna förutsättningar samtidigt föreligger. Den sist angivna förutsättningen är att den skattskyldige själv begär det. Denna förutsättning, som är grundläggande för att skattemyndigheten skall fatta beslut i saken, bör redovisas först. Eftersom de båda övriga förutsättningarna också måste föreligga bör andra stycket i paragrafen lämpligen utformas enligt följande: "Skattemyndigheten får på begäran av den skattskyldige besluta att F-skatt och särskild A-skatt skall betalas endast under vissa kalendermånader, om den skattskyldiges näringsverk- samhet pågår under endast en del av kalenderåret och det finns särskilda skäl." Exempel på vad som avses med särskilda skäl bör enligt Lagrådets mening anges i motiven. I 7 § första stycket (som blir 6 § första stycket i Lagrådets förslag) anges att tillämplig skattetabell skall fastställas för varje fysisk person som kan få en A-skattsedel. Av 9 § framgår att skattemyndigheten i stället för att fasts- tälla tillämplig skattetabell i vissa fall (som anges i 8 kap. 11 §) skall ange en särskild beräkningsgrund. Detta bör beaktas vid utformningen av 7 § första stycket. Lagrådet föreslår att stycket (6 § första stycket i Lagrådets förslag) får med vissa andra justeringar följande lydelse: "För en fysisk person som kan få en A-skattsedel enligt 4 kap. 16 § skall skattemyndig- heten, om inte beslut om skatteavdrag enligt en särskild beräkningsgrund har fattats med stöd av 8 kap. 11 §, bestämma tillämplig skattetabell med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller för den fysiska personen i hemortskommunen." Den föreslagna 9 § bör, som Lagrådet föreslagit i det föregående, flyttas till 8 kap. 11 §, som innehåller grundläggande regler om särskild be- räkningsgrund för skatteavdrag. I 11 § (9 § i Lagrådets förslag) anges bl.a. att slutlig skatt kan bestämmas "genom" beslut av domstol. Det torde knappast komma i fråga att en domstol vid prövning av en skatte- eller uppbördsfråga själv anger med vilket belopp slutlig skatt skall utgå. Beräkningen av skatten görs i stället av skattemyndigheten med domstolens avgörande som underlag. I lagtexten bör därför i stället anges att slutlig skatt kan bestämmas "till följd av" domstols beslut. I 12 § (10 § i Lagrådets förslag) regleras vad som ingår i slutlig skatt. Enligt punkten 1 skall ingå skatt som avses i 1 kap. 1 § första och fjärde styckena taxeringslagen (1990:324). I första stycket i sistnämnda paragraf redovisas i åtta punkter särskilt angivna skattelagar, medan fjärde stycket i sin nu gällande lydelse innehåller en erinran om att bestämmelserna i taxe- ringslagen gäller även vid förfarandet för fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall enligt vad som framgår av 14 kap. 28 § mervärdesskattelagen. Med hänsyn till utformningen av taxeringslagen bör punkten 1 i 12 § i förevarande lag delas upp så att punkten 1 reserveras för sådan skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen. I en ny punkt 4 bör frågan om mervärdesskatt regleras men inte genom en hänvisning till taxeringslagen utan genom en hänvisning direkt till 10 kap. 31 § förevarande lag. Punkt 4 bör få följande lydelse: "sådan mervärdesskatt som enligt 10 kap. 31 § denna lag skall redovisas i självdeklaration". I 16 och 17 §§ (14 och 15 §§ i Lagrådets förslag) behandlas enligt angivna rubriker dels "Skatt att betala eller att få tillbaka", dels "Besked om slutlig skatt". Med hänsyn till innehållet i paragraferna bör dessa rubriker ersättas med en gemensam rubrik, "Årlig avstämning av skattekonto". I 16 § anges vilka åtgärder skattmyndigheten skall vidta sedan den bestämt den slutliga skatten för att avgöra om den skattskyldige skall betala eller få tillbaka skatt. I punkt 1 anges de belopp som skall dras från den slutliga skatten och i punkt 2 de belopp som skall läggas till. I punkt 3 föreskrivs att skattemyndigheten skall göra "den årliga avstämningen" av skattekontot. Enligt Lagrådets mening bör paragrafen inledas - i ett stycke för sig - med den centrala föreskriften att skattemyndigheten skall göra den årliga avstämningen av skattekontot. Stycket bör formuleras enligt följande: "Sedan den slutliga skatten har bestämts skall skattemyndigheten göra den årliga avstämningen av skattekontot enligt 3 kap. 6 §." Stycket ersätter punkten 3 i remissförslaget. Punkterna 1 och 2 bör tas in i ett andra stycke som inleds med orden "Innan avstämning görs skall skattmyndigheten - - - ". Enligt 17 § skall ett besked om den slutliga skatten skickas till den skatts- kyldige senast den 15 december taxeringsåret. Minst lika viktigt torde vara att den skattskyldige får del av resultatet av den årliga avstämningen. En komplettering härom bör göras i paragrafen (15 § enligt Lagrådets förslag). I 18 § behandlas frågan hur stor del av den betalade slutliga skatten som skall anses utgöra betalning för tilläggspensionsavgift. Den nuvarande ordningen att betalade skatter och avgifter i första hand skall anses utgöra tilläggspensionsavgift ersätts med en ordning där vad som betalats pro- portioneras på tilläggspensionsavgiften i förhållande till avgiftens andel av den slutliga skatten. Avsikten är att pensionspoäng skall kunna tillgodoräknas för den andel av inkomsten för vilken tilläggspensionsavgift anses betald (jfr avsnitt 16.1 i remissprotokollet). Av 11 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring framgår att pen- sionspoäng får tillgodoräknas den försäkrade endast om tilläggs- pensionsavgift för året har erlagts till fullo inom föreskriven tid. Denna bestämmelse måste ändras, om det skall bli möjligt att förvärva pensionspoäng också vid en partiell betalning av tilläggspensionsavgift. Det förslag till lag om ändring i lagen om allmän försäkring som inryms i lagrådsremissen behandlar emellertid inte denna fråga. Lagrådet utgår från att förslag läggs fram senare i sådan tid att lagändringen kan träda i kraft samtidigt med den föreslagna skattebetalningslagen. Bestämmelserna i 18 § bör flyttas till 16 kap. och där placeras efter 11 §, som innehåller liknande bestämmelser om fördelning av skatteskuld. I fjärde stycket bör hänvisningen till "första-tredje styckena" ändras till "andra och tredje styckena", eftersom första stycket är irrelevant i sammanhanget. Den sista meningen i detta stycke bör bilda ett stycke för sig. I texten bör hänvisningen till andra stycket av samma skäl som i föregående stycke utgå. 20 § - som ingår i avsnittet med rubriken "Beslut med anledning av skat- tedeklaration eller andra uppgifter" - innehåller en bestämmelse om hur skatten skall bestämmas då den skattskyldige enligt vad som sägs i 10 kap. 13 § har uppgett att någon viss skatt inte skall redovisas för den aktuella re- dovisningsperioden. Skatten skall då bestämmas till noll kronor. Lagrådet konstaterar att om en sådan situation föreligger, följer av 13 § att den skattskyldige inte behöver lämna någon skattedeklaration. Lagrådet föredrar att förevarande paragraf (som blir 17 § i Lagrådets förslag) utformas med denna utgångspunkt. Efter ytterligare några förtydliganden föreslår Lagrådet att paragrafen får följande lydelse: "Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte behöver lämna någon skattedeklaration till följd av bestämmelserna i 10 kap. 13 §, anses skatteavdrag och arbets- givaravgifter genom ett beslut ha bestämts till noll kronor vid den tidpunkt då deklaration annars skulle ha lämnats." Av 22 - 24 §§ följer att, i de fall då den som är skyldig att redovisa skat- teavdrag, arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt inte har gjort det, skat- temyndigheten får vid omprövning med ledning av tillgängliga uppgifter bestämma den skatt som skall betalas. Om skatten inte kan beräknas tillförlitligt på grundval av tillgängliga uppgifter och i de fall då skatten enligt 21 § har bestämts till noll kronor skall skatten genom schablonberäkning bestämmas till det högsta av de belopp som har bestämts för den skatten vid någon av de tre närmast föregående re- dovisningsperioderna. Skattemyndigheten kan också bestämma skatten till det belopp som framstår som skäligt med hänsyn till vad som kommit fram (skönsbeskattning). Bestämmelserna har enligt Lagrådets mening fått en mindre lämplig ut- formning. De korresponderar dåligt med varandra och författ- ningskommentarerna överensstämmer inte i alla avseenden med lagtexten. Lagrådet föreslår att bestämmelserna i 22-24 §§ förtydligas och sam- manförs till en paragraf (19 § i Lagrådets förslag). I 25 § (20 § i Lagrådets förslag) anges bl.a. att skattemyndigheten efter det att en allmän förvaltningsdomstol har meddelat ett beslut enligt skattebetalningslagen skall göra den debitering eller den ändring i debiteringen som föranleds av beslutet. Av 12 kap. 7 § framgår att också allmän domstol kan fatta beslut som får betydelse för debiteringen av skatt. Orden "allmän förvaltningsdomstol" i förevarande paragraf bör därför bytas ut mot ordet "domstol". __________ Utöver vad som nu har förordats bör också vissa andra ändringar göras i 11 kap. Lagrådets förslag till utformning av kapitlet i dess helhet framgår av bilagan till lagrådsyttrandet. 12 kap. Kapitlet innehåller bestämmelser om ansvar för betalning av skatt. Som uttryckligen anges i 1 § reglerar bestämmelserna endast ansvaret för andra personer än dem som i första hand är skyldiga att betala skatten. Tanken är att det skall framgå av andra bestämmelser i lagen, bl.a. reglerna om beskattningsbeslut i 11 kap. och reglerna om inbetalning av skatt i 16 kap., vem som i första hand är betalningsskyldig. Lagrådet anser att, även om den primära betalningsskyldigheten kan läsas ut av bestämmelserna i vissa andra kapitel, så är det ändå av värde att ha några bestämmelser i ämnet i det nu diskuterade kapitlet. I varje fall finns det anledning att ha en regel om betalningsansvaret för den som har att göra skatteavdrag enligt reglerna i 5 kap. men som underlåter att fullgöra sin skyldighet. En regel härom finns i 75 § första stycket uppbördslagen. Vidare bör, i linje med vad som sägs i 77 § första stycket uppbördslagen, föreskrivas att den som har gjort skatteavdrag är skyldig att betala det innehållna beloppet. I fall då någon inte har gjort föreskrivet skatteavdrag skall preliminär- skatten i princip bestämmas av skattemyndigheten genom omprövning av det skattebeslut som först skall anses ha fattats. Närmare bestämmelser om hur bestämmandet av skatten skall gå till skall, enligt vad Lagrådet tidigare har föreslagit, tas in i 11 kap. 19 §. Det bör alltså slås fast i en särskild lagregel att den som inte har gjort föreskrivet skatteavdrag är skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 §. Regeln bör tas in som ett första stycke i 1 § i förevarande kapitel. I andra och tredje styckena kan lämpligen tas in de regler som i remissförslaget bildar 2 § och som gäller arbetstagarens ansvar. Reglerna bör dock justeras något. Bl. a. bör det talas om betalningsansvaret för "den som har tagit emot ersättning för arbete, ränta eller utdelning". 2 § bör innehålla den regel som Lagrådet nyss har föreslagit om skyldighet för den som har gjort skatteavdrag att betala det innehållna beloppet. Lagrådet föreslår vidare att 1 och 2 §§ förses med rubriken "Betalnings- ansvar för preliminär skatt". 3 och 4 §§ i remissförslaget innehåller bestämmelser om ansvar för den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 §, dvs. anmälan om att en mottagare av ersättning för utfört arbete har eller åberopar en F-skattsedel trots att det är uppenbart att arbetet har utförts under sådana förhållanden att den som har utfört arbetet är att anse som anställd hos utbetalaren av ersättningen. Bestämmelserna bör justeras något, så att bl.a. innebörden blir tydligare. Enligt 5 § får skattemyndigheten under vissa angivna förutsättningar besluta att den som har en A-skattsedel eller som saknar skattsedel på preliminär skatt skall betala arbetsgivaravgifter. Även denna paragraf bör enligt Lagrådets mening justeras på några punkter. 6 § i det remitterade förslaget innehåller bestämmelser om betalningsansvar för den som är företrädare för en juridisk person. Enligt första styckets första mening gäller som huvudregel att om en sådan företrädare inte inom föreskriven tid betalar skatt enligt den föreslagna lagen, så är "också" företrädaren skyldig att betala skatten och ränta på den. Paragrafen bör enligt Lagrådets mening förtydligas, delvis efter mönster av 77 a § första stycket uppbördslagen. Paragrafen bör inledas med en mening som enbart tar sikte på det fallet att någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid har gjort föreskrivet skatteavdrag. Det bör anges att företrädaren i sådant fall, tillsammans med den juridiska per- sonen, är skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 § jämte ränta. I en därpå följande mening bör sägas att om en företrädare för en juridisk person i övrigt har underlåtit att betala skatt enligt förevarande lag, så är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala skatten jämte ränta. Bestämmelsen kommer att täcka bl. a. innehållen A-skatt, den juridiska personens egen inkomstskatt (preliminär skatt och slutlig skatt), arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Vidare omfattas skattetillägg och förseningsavgifter (se 1 kap. 4 §). I 10 § föreskrivs att en arbetsgivare som har betalat preliminär skatt för arbetstagaren "utan att ha gjort föreskrivet skatteavdrag" får kräva arbetstagaren på beloppet. Enligt Lagrådets mening är bestämmelsens innebörd inte helt klar. Avsikten är emellertid, enligt vad som har upplysts vid lagrådsföredragningen, att arbetsgivaren skall ha den angivna regressrätten då han har betalat preliminär skatt enligt den huvudregel som enligt Lagrådets förslag skall komma till uttryck i 12 kap. 1 § första stycket, dvs. då han har underlåtit att göra föreskrivet skatteavdrag. Vad som nu har sagts bör komma till uttryck i paragrafen. Härvid bör orden "ar- betsgivare" och "arbetstagare" ersättas med andra uttryck. __________ Utöver vad som nu har föreslagits bör även viss andra, smärre ändringar göras i 12 kap. Lagrådets förslag till utformning av kapitlet i dess helhet framgår av bilagan till lagrådsyttrandet. 14 kap. I 4 § har tagits in bestämmelser om rätt för skattemyndigheten att förelägga bokföringsskyldiga m.fl. att lämna kontrolluppgift. Bestämmelserna blir enligt Lagrådets mening tydligare, om de utformas i närmare anslutning till 17 kap. 5 § första stycket mervärdesskattelagen. Lagrådet föreslår att 4 § utformas på följande sätt: "Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han har ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om kontrolluppgiften har betydelse för beskattning enligt denna lag. Om det finns särskilda skäl, får även någon annan person än som avses i första stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift." 15 kap. Kapitlet innehåller bestämmelser om skattetillägg och förseningsavgift. Skattetillägg skall tas ut bl.a. vid schablonbeskattning enligt 11 kap. 23 § och vid skönsbeskattning enligt 11 kap. 24 §. Bestämmelser härom finns i 2 respektive 3 § i förevarande kapitel. Lagrådet har tidigare föreslagit att bestämmelserna i 11 kap. 22-24 §§ skall sammanföras till en paragraf som handlar om skönsbeskattning. I konsekvens med detta förslag bör 2 § utgå. I 7 § i remissförslaget (6 § enligt Lagrådets förslag) anges att för- seningsavgift skall tas ut med ett visst angivet belopp, om den som är skyldig att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort detta inom föreskriven tid. Av författningskommentaren framgår att någon skyldighet att betala förseningsavgift inte skall gälla för den som lämnar in en särskild skattedeklaration för sent. Anledningen är att sådana deklarationer inte lämnas löpande utan ofta utgör en engångsföreteelse för den enskilde. Enligt Lagrådets mening bör denna begränsning av av- giftsplikten framgå av lagtexten. Till första stycket bör föras en andra mening av följande lydelse: "Förseningsavgift tas dock inte ut när det är fråga om en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 §." Av 10 § framgår att ett beslut om efterbeskattning inte får avse enbart skattetilllägg eller förseningsavgift utom när en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende skall rättas. Bestämmelsen bör flyttas till 21 kap., som innehåller de grundläggande reglerna om efterbeskattning. I 21 kap. 13 § bör i ett nytt tredje stycke föreskrivas följande: "Efterbeskattning får inte avse enbart skattetillägg eller förseningsavgift utom i fall som avses i 12 § 1." 16 kap. I kapitlet finns bestämmelser bl.a. om till vem och hur skatt skall betalas och vid vilken tidpunkt skatt skall vara betald. I 4 §, som handlar om betalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt, bör göras vissa redaktionella ändringar. Paragrafen bör ges följande lydelse: "Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som har redovisats i en skattedeklaration skall ha betalats senast samma dag som deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten enligt 10 kap. 18, 19 eller 22 §. Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor skall dock ha betalat avdragen skatt och arbetsgivaravgifter, som skall redovisas i en skattedeklaration, senast den 12, i januari senast den 17, i månaden efter redovisningsperioden. Mervärdesskatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket skall ha betalats samma dag som deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten." 5 §, som handlar om betalning av F-skatt och särskild A-skatt, bör för- tydligas och utformas så att den direkt anger när skatten senast skall ha betalats. I ett nytt sista stycke bör anges vad som avses med förfallodag enligt tredje stycket. Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse: "F-skatt och särskild A-skatt skall ha betalats senast den 12 i varje månad, i januari och augusti senast den 17, under tiden februari-januari. Den som utöver F-skatt eller särskild A-skatt skall redovisa mervärdesskatt på beskattningsunderlag som anges i 4 § andra stycket skall dock, såvitt gäller augusti, betala F-skatten eller den särskilda A-skatten senast den 12. F-skatt och särskild A-skatt som debiteras efter inkomstårets ingång skall ha betalats senast på rätt dag enligt första stycket i var och en av de månader som återstår efter utgången av antingen den månad då skatten debiteras eller, om skatten debiteras efter den 20 i en månad, efter utgången av den följande månaden. Om F-skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december inkomståret, skall skatten betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen. Med förfallodag enligt tredje stycket avses den 26 januari, den 12 och 26 i månaderna februari-juli samt den 12 och 17 augusti." 6 § första stycket innehåller bestämmelser om tidpunkten för betalning av skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt. I paragrafens andra stycke har tagits in föreskrifter om betalning av skatt som har beslutats av skattemyndigheten "på annat sätt än som avses i första stycket och 5 § första och andra styckena". Bestämmelserna korresponderar med reglerna i 11 kap. 11 § om bestämmande av slutlig skatt. Lagrådet har förordat vissa justeringar i den paragrafen (11 kap. 9 § enligt Lagrådets förslag). Den nu diskuterade paragrafen bör formuleras om, så att samma terminologi används här som i 11 kap. 9 §. I andra stycket bör sålunda till en början anges att det gäller skatt som har beslutats genom omprövningsbeslut eller till följd av beslut av domstol. Därutöver bör, i enlighet med vad som har anförts vid lagrådsföredragningen, andra stycket göras tillämpligt på skatt som har bestämts genom besked om debiteringsåtgärd enligt 11 kap. 25 § (11 kap. 20 § enligt Lagrådets förslag). Enligt vad som vidare har framhållits vid lagrådsföredragningen är den 30- dagarsfrist som det talas om i 6 § andra stycket inte avsedd att tillämpas när det är fråga om betalning av slutlig skatt och tillämpningen av en 30- dagarsfrist skulle leda till att den 90-dagarsfrist som anges i första stycket förkortas. Även om ett omprövningsbeslut eller beslut av domstol skulle fattas mycket kort tid efter det grundläggande beslutet om slutlig skatt, skall alltså den skattskyldige aldrig behöva betala tidigare än på den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från dagen då det grundläggande beslutet fattades. Vad som nu har sagts bör framgå av andra stycket. 6 § bör ändras även i vissa andra avseenden. Bl.a. bör i ett nytt tredje stycke anges vad som avses med förfallodag enligt första och andra styckena. Lagrådet förordar att 6 § och rubriken närmast före 6 § ges följande lydelse: "Skatt som skall betalas enligt grundläggande beslut om slutlig skatt eller omprövningsbeslut m.m. 6 § Skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från beslutsdagen. Skatt som har bestämts genom omprövningsbeslut eller beslut om debiteringsåtgärd enligt 11 kap. 20 § eller till följd av domstols beslut skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen. Slutlig skatt behöver dock inte betalas före den tidpunkt som anges i första stycket. Med förfallodag enligt första och andra styckena avses den 17 och 26 januari, den 12, 17 och 26 augusti, den 12 och 27 december samt den 12 och 26 i övriga månader. Skattemyndigheten får besluta att betalning skall ske en annan dag än som anges i första och andra stycket, om det finns särskilda skäl." I 7 § finns särskilda bestämmelser om inbetalning av skatt som görs genom avräkning mot överskjutande ingående mervärdesskatt. Bestämmelserna innebär bl.a., enligt vad som upplysts vid föredragningen inför Lagrådet, att en inbetalning av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som skulle ha gjorts den 12 eller 17 i en månad anses ha gjorts på förfallodagen, om beloppet kan avräknas mot överskjutande ingående mervärdesskatt som redovisas i en skattedeklaration senast den 26 i samma månad, i december senast den 27. Enligt Lagrådets mening blir paragrafens innebörd något mer lättillgänglig, om den utformas på följande sätt: "Inbetalning av skatt som görs genom avräkning i en skattedeklaration mot överskjutande ingående mervärdesskatt, som redovisats senast den 26, i december senast den 27, i den månad inbetalningen skulle vara gjord, anses ha gjorts på förfallodagen. Avräkning mot överskjutande ingående mervärdesskatt i övriga fall anses ha gjorts när mervärdesskatten senast skall ha redovisats." I 11 § anges hur en skattskyldigs skuld, när så behövs, skall fördelas på olika skatter. Vad som sägs i 11 § skall dock inte gälla, om annat följer av 9 § andra stycket eller 10 § eller någon annan lag. I 9 § andra stycket sägs endast att det finns en särskild bestämmelse om avräkning i samband med fastighetsupplåtelse i 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen. I 11 § bör i stället hänvisas direkt till bestämmelsen i mervärdesskattelagen. Som Lagrådet tidigare har förordat bör de bestämmelser som har tagits in i 11 kap. 18 § i det remitterade förslaget och som handlar om tilläggspensionsavgift flyttas till 16 kap. Bestämmelserna bör lämpligen bilda en ny 12 §. Det förtjänar på nytt understrykas att de ifrågavarande bestämmelserna om tilläggspensionsavgift inte kan genomföras, om det inte också görs en ändring i 11 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. Som följd av vad Lagrådet nu har föreslagit får 12 § i remissförslaget betecknas 13 §. 18 kap. Kapitlet, som handlar om återbetalning av skatt, inleds med fyra paragrafer som anger i vilka fall återbetalning skall ske. 1 § handlar om återbetalning till följd av "den årliga avstämningen av skattekontot enligt 3 kap. 6 §". I 3 kap. 6 § sägs endast att skatte- myndigheten årligen skall göra en avstämning av skattekonton. Däremot anges inte närmare när den årliga avstämningen skall ske. Enligt vad Lagrådet tidigare har förordat skall en bestämmelse härom tas in i 11 kap. 14 § första stycket. Bestämmelsen innebär att den årliga avstämningen skall göras sedan den slutliga skatten har bestämts. Med hänsyn till det anförda bör det i den nu diskuterade paragrafen göras en hänvisning till 11 kap. 14 § i stället för 3 kap. 6 §. Lagrådet föreslår vidare att rubriken före 1 § blir "Återbetalning". I 2 § första stycket har tagits in en bestämmelse om återbetalning till följd av en annan avstämning av skattekontot än den som skall ske årligen, medan andra stycket i samma paragraf reglerar vissa andra situationer då återbetalning skall ske. I 3 § finns bestämmelser som inskränker den skattskyldiges rätt till återbetalning enligt 2 §. Vid lagrådsföredragningen har anförts att rätten till återbetalning i de fall som anges i 2 § andra stycket bör, utöver vad som anges i 3 §, inskränkas ytterligare på visst angivet sätt. Lagrådet har i sak inte någon invändning mot 2 och 3 §§ och den föreslagna kompletteringen av 3 §. Bestämmelserna bör emellertid struktureras om, så att de blir mera överskådliga. Lagrådet föreslår att 2 och 3 §§ ges följande lydelse: "2 § Visar en annan avstämning än den årliga att det finns ett överskjutande belopp till den skattskyldiges fördel, skall beloppet betalas tillbaka, om den skattskyldige begär det. Även om den skattskyldige inte har begärt det, skall återbetalning ske, om 1. det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om överskjutande ingående mervärdesskatt, eller 2. det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol. Första stycket gäller inte, om något annat följer av 7 §. 3 § Återbetalning får också, på den skattskyldiges begäran, ske av belopp som motsvarar avdragen skatt som ännu inte har tillgodoräknats den skattskyldige, till den del det kan antas att beloppet annars skulle betalas tillbaka efter den årliga avstämningen av skattekontot. Återbetalning enligt första stycket till en skattskyldig som är fysisk person får göras endast om det gäller ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra särskilda skäl. Efter inkomstårets utgång får återbetalning göras endast om den skattskyldige skall lämna en särskild självdeklaration enligt 2 kap. 13 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller om det finns synnerliga skäl. Vid återbetalning enligt första stycket till en juridisk person får hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare. Återbetalning till ett handelsbolag får, efter särskild ansökan, göras till delägares skattekonto. Annan återbetalning till handelsbolag får göras endast om det finns särskilda skäl. Återbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8 kap. 27 eller 28 § skall göras till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten. Vad som sägs om återbetalning enligt denna paragraf gäller inte, om något annat följer av 7 §." Här som i andra sammanhang är det angeläget att det görs vissa motivuttalanden om vad som skall kunna utgöra särskilda eller synnerliga skäl. Lagrådets förslag till omstrukturering av 2 och 3 §§ föranleder en ändring i 7 §. Paragrafen bör inledas med orden: "En återbetalning enligt 1-3 §§ skall inte göras ..." 19 kap. Kapitlet, som handlar om ränta, inleds med bestämmelser om grunder för ränteberäkning och om basränta. Därefter följer ett avsnitt om kostnadsränta och ett annat avsnitt om intäktsränta. Kapitlet avslutas med bestämmelser om ändrad ränteberäkning m.m. 3 § innehåller bestämmelser om grunderna för hur basräntan skall räknas fram. Som huvudregel anges att basräntan skall beräknas med utgångspunkt från den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldväxlar och att den skall fastställas till helt procenttal enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Dessutom anges att förändringar av "räntesatsen" som understiger en procentenhet inte skall påverka basräntan. Den sistnämnda bestämmelsen kan enligt Lagrådets mening lämpligen utgå ur paragrafen och i stället tas in bland de föreskrifter som regeringen har att meddela. Såväl när det gäller kostnadsränta som intäktsränta används i flera av de föreslagna paragraferna den tekniken att det först anges vilken räntesats som skall tillämpas och att det därefter sägs vilka tidsfrister som det är fråga om. Lagrådet anser att en motsatt ordningsföljd är att föredra. Vad som nu har sagts påverkar utformningen av dels 4-7 §§, dels 12-15 §§ i det remitterade förslaget. De angivna paragraferna bör även i övrigt formuleras om, så att innebörden blir tydligare. Det förtjänar understrykas att samtliga paragrafer där det anges för hur lång tid kostnadsränta skall beräknas skall läsas tillsammans med 2 §, där det sägs att ränteberäkningen skall grundas på den sammanlagda "skatteskuld" som den skattskyldige har varje dag. Det innebär bl.a. att, även om det i bestämmelserna om kostnadsränta föreskrivs att ränta skall beräknas till den dag betalning senast skall ske, så upphör ränta att utgå i fråga om sådana belopp som betalas dessförinnan. Vad som nu har sagts framgår också av 10 § första stycket i det remitterade förslaget, där det sägs att kostnadsränta inte beräknas efter den dag betalning skett eller statens fordran på skatten har preskriberats. 10 § andra stycket innehåller en regel enligt vilken kostnadsräntan påförs för varje månad. Denna regel har enligt Lagrådets mening en sådan vikt att den bör bilda ett första stycke, medan den nyss berörda bestämmelsen i första stycket i det remitterade förslaget bör tas in i 10 § andra stycket. Lagrådet förordar vidare att paragrafen förses med rubriken "Påförande av kostnadsränta m.m.". __________ Utöver vad som nu har förordats bör även vissa andra ändringar göras i 19 kap. Lagrådets förslag till utformning av kapitlet i dess helhet framgår av bilagan till lagrådsyttrandet. 20 kap. Kapitlet reglerar frågan om indrivning av en skattefordran. I lagtexten talas emellertid inte om skattefordran utan om skatt (1 och 7 §§) eller skattebelopp (6 §). Lagrådet föreslår att terminologin ändras. Enligt 2 § får indrivning begäras även i andra fall än som anges i huvudregeln i 1 §. Detta gäller enligt tredje punkten bl.a. sådana fall då ett dröjsmål skulle äventyra indrivningen och s.k. snabbrestföring därför aktualiseras. Eftersom någon tidsangivelse för begäran om indrivning inte finns i huvudregeln i 1 § förefaller det tillräckligt att hänföra dröjs- målsfallen under punkten 4 i 2 §, som talar om indrivning då det finns särskilda skäl. Punkten 3 kan då utgå. I likhet med vad som har påpekats i tidigare avsnitt bör formuleringen "särskilda skäl" följas upp med några exempel i författningskommentaren till ledning för tillämpningen. Detta gäller 1-3 §§. __________ Utöver vad som nu har angetts bör även en del andra ändringar göras i 20 kap. Lagrådets förslag till utformning av 20 kap. i dess helhet framgår av en bilagan till lagrådsyttrandet. 21 kap. I 2 § föreskrivs att ett beslut om preliminär skatt får ändras på grund av en ändring i den skattskyldiges inkomstförhållanden endast på det sätt som gäller för ändring av preliminär skatt enligt 6 kap. 7 § eller 8 kap. 29 §. Syftet med hänvisningen till de två nämnda paragraferna torde vara att även i de fall som avses i förevarande paragraf ställa upp kravet att ändringen skall avse ett betydande belopp med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller att det annars finns särskilda skäl. Lagrådet förordar att dessa förutsättningar för en ändring tas in direkt i 2 §, som därför kan ges följande lydelse: "Ett beslut om preliminär skatt får ändras på grund av en ändring i den skattskyldiges inkomstförhållanden endast om ändringen avser belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det annars finns särskilda skäl." I 13 § bör, som Lagrådet tidigare har föreslagit, tas in en bestämmelse motsvarande 15 kap. 10 § i det remitterade förslaget. Bestämmelsen bör bilda ett nytt tredje stycke och lyda: "Efterbeskattning får inte avse enbart skattetillägg eller förseningsavgift, utom i fall som avses i 12 § 1." 22 kap. Kapitlet innehåller regler om överklagande. Det inleds i 1 § med en för- teckning över sådana beslut som inte får överklagas. I 2 § anges att andra beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket än de som anges i 1 § får överklagas hos närmare angivna överinstanser. Lagrådet föredrar att huvudbestämmelsen om överklagande tas in i 1 § och att undantagen från möjligheten att överklaga tas in i 2 §. De båda paragraferna i remissförslaget bör således - med vissa därav föranledda omformuleringar - byta plats. I 9 § finns en bestämmelse om att Riksskatteverket får hos länsrätten framställa yrkande om att en arbetsgivare skall betala arbetsgivaravgifter och skatteavdrag och att en skattskyldig skall betala mervärdesskatt. Bestämmelsen motsvarar delvis 74 § första stycket lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Lagrådet ifrågasätter om det är en lämplig ordning att låta sådana framställningar som anges i 9 § göras hos länsrätten som första instans. Ett annat system bör övervägas för sådana fall då en skattemyndighet har underlåtit att fatta beslut om skattskyldighet. I 11 § finns bestämmelser om att vissa beslut fattade av länsrätten får prövas av kammarrätten endast om kammarrätten har meddelat prövningstillstånd. Detta gäller bl.a. enligt punkten 6 beslut i fråga om befrielse från skatt. Punkten är enligt vad som upplysts vid föredragningen inte avsedd för sådana beslut om befrielse från skyldigheten att göra skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt varom det finns regler i 13 kap. 1 §. Avsikten är att punkten skall gälla för beslut som rör befrielse från skyldighet att betala skattetillägg, förseningsavgift eller ränta enligt 15 kap. 8 och 9 §§ och 19 kap. 11 §. Med anledning härav föreslår Lagrådet att ordet "skatt" i 11 § 6 byts ut mot orden "skattetillägg, förseningsavgift och ränta enligt 15 kap. 8 och 9 §§ och 19 kap. 11 §". Övergångsbestämmelserna Enligt 4 kap. 4 § i remissförslaget (4 kap. 8 § enligt Lagrådets förslag) skall en F-skattsedel utan ansökan utfärdas för den som vid utgången av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel. Bestämmelsen torde inte innebära att den som har en F-skattesedel utfärdad enligt uppbördslagens bestämmelser automatiskt får en F-skattsedel enligt skattebetalningslagen för inkomståret 1998. Detta föreskrivs inte heller i övergångsbestäm- melserna. Enligt Lagrådets mening bör det emellertid övervägas om inte dessa bör kompletteras så att en F-skattsedel automatiskt kan utfärdas till den som vid utgången av år 1997 har en F-skattesedel enligt uppbördslagen. Kompletteringen kan lämpligen tas in som en ny punkt 2 i övergångsbestämmelserna. I punkt 4 i remissförslagets övergångsbestämmelser (punkt 5, om Lagrådets nyss framförda förslag genomförs) föreskrivs att uppbördslagen skall upphöra att gälla vid utgången av oktober 1997. Lagen skall dock, om inte annat följer av punkt 5 eller 6 i övergångsbestämmelserna, fortfarande tillämpas i fråga om skatt avseende 1998 eller tidigare års taxeringar samt avgift och ränta på sådan skatt. Enligt vad som har upplysts vid föredragningen bör hänvisningen till punkterna 5 och 6 ersättas med en hänvisning till punkterna 6 och 7 (som motsvarar punkterna 7 och 8 i Lagrådets förslag). Uppbördslagen upphör att gälla vid utgången av oktober 1997, medan skattebetalningslagen första gången tillämpas på F-skatt och särskild A- skatt som avser inkomståret 1998 och, när det gäller skatt som skall redovisas i en skattedeklaration, skatt som avser redovisningsperioden januari 1998. För den som vill jämka sin preliminära skatt för inkomståret 1997 efter inkomstårets utgång innebär detta att varken uppbördslagens eller skattebetalningslagens bestämmelser kommer att vara tillämpliga. I punkt 4 a (5 a enligt Lagrådets förslag) bör därför föreskrivas att upp- bördslagens bestämmelser fortfarande skall tillämpas i fråga om preliminär skatt för tid före den 1 januari 1998 och slutlig skatt på grund av 1998 eller tidigare års taxeringar samt avgift eller ränta på sådan skatt. I punkt 6 (punkt 7 enligt Lagrådets förslag) föreskrivs bl.a. att vissa uppräknade bestämmelser i uppbördslagen om arbetsgivarnas medverkan vid uppbörd av kvarstående skatt skall tillämpas sista gången i fråga om kvarstående skatt enligt 1996 års taxering. Eftersom uppräkningen synes omfatta samtliga bestämmelser i uppbördslagen som behandlar ar- betsgivarnas medverkan vid uppbörd av kvarstående skatt behöver de inte särskilt anges. __________ Utöver vad Lagrådet nu har förordat bör även en del andra ändringar göras i övergångsbestämmelserna. Lagrådets förslag till utformning av övergångsbestämmelserna framgår av bilagan till lagrådsyttrandet. Förslaget till lag om dröjsmålsavgift I 1 § föreskrivs att den som är betalningsskyldig för skatt, avgift eller ränta och som inte i rätt tid och på rätt sätt fullgör betalningsskyldigheten skall, i de fall det särskilt föreskrivs, betala dröjsmålsavgift. Det framgår av det remitterade förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550) (30 §) att avsikten är att dröjsmålsavgift skall tas ut, om tull inte betalas inom föreskriven tid. Med hänsyn härtill bör tull nämnas jämte skatt i 1 § lagen om dröjsmålsavgift. En motsvarande uppräkning förekommer i exempelvis lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Förslaget till lag om ändring i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter I 2 kap. 2 § andra stycket har tagits in en definition av begreppet elektroniskt dokument. Definitionen bör anpassas till vad Lagrådet har föreslagit när det gäller motsvarande bestämmelse i 10 kap. 26 § skattebetalningslagen. Det bör således anges att med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. Övergångsbestämmelserna bör enligt Lagrådets mening förtydligas och utformas på följande sätt: "1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas, såvitt gäller 2 kap. 2 och 19 §§ från och med 1998 års taxering, såvitt gäller 3 kap. 50 a § från ikraftträdandet och i övrigt från och med 1999 års taxering. 2. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, med verkan till utgången av år 2001, medge att uppgifter enligt 2 kap. 19 § lämnas även på annat sätt med hjälp av automatisk databehandling än i form av ett elektroniskt dokument." Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen I de två styckena i 13 kap. 1 § finns upplysningar om att det i skat- tebetalningslagen och i andra paragrafer i mervärdesskattelagen finns bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt. De två styckena kan med fördel skrivas ihop till ett stycke, som kan utformas på följande sätt: "I 10 kap. skattebetalningslagen (1997:000) finns bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt. Ytterligare bestämmelser om redovisningen finns i det följande i 6 - 28 a §§." I 20 kap. 2 § finns en upplysning om att det i skattebetalningslagen finns bestämmelser om överklagande av skattemyndighetens beslut enligt den lagen. Upplysningen förefaller onödig och bör kunna utgå. I punkt 2 av övergångsbestämmelserna föreskrivs bl.a. att äldre bestämmelser skall gälla för redovisningsperiod vars slutmånad är december 1997 och som på grund av bestämmelsen i 14 kap. 8 § andra stycket slutar under januari 1998. Hänvisningen till 14 kap. 8 § torde avse paragrafens tredje stycke. Av det stycket framgår att en redovisningsperiod som omfattar en månad kan förlängas eller förkortas. Det är alltså endast redovisningsperioden december 1997 som enligt 14 kap. 8 § tredje stycket kan förlängas så att den slutar i januari 1998. Orden "vars slutmånad är december 1997 och" kan därför utgå. I punkt 3 av övergångsbestämmelserna föreskrivs att bestämmelserna i 16 kap. 9 § tillämpas också då den som har rätt att återfå skatt skall betala skatt enligt skattebetalningslagen. Enligt 16 kap. 9 § har en skattskyldig, som står i skuld för skatt enligt mervärdesskattelagen eller har en skuld som avser till betalning förfallen skatt enligt bl.a. uppbördslagen, rätt att vid återbetalning av mervärdesskatt få tillbaka bara vad som överstiger skulden samt ränta, dröjsmålsavgift och skattetillägg som är hänförliga till skulden. Lagrådet har vid behandlingen av en liknande föreskrift i punkt 7 (enligt Lagrådets förslag punkt 8) av övergångsbestämmelserna till skattebetalningslagen förordat att den föreskriften ges en annan utformning än den som föreslagits i remissen. Den nu diskuterade punkten 3 bör kunna utformas enligt samma mönster och ges följande lydelse: "Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till återbetalning i 16 kap. 9 § skall hänsyn tas också till skyldighet att betala skatt enligt skattebetalningslagen (1997:000)." I lagförslaget hänvisas på åtskilliga andra ställen till "lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter". Hänvisningen bör ändras till att avse "skattebetalningslagen (1997:000)". Övriga lagförslag Också i flera av de övriga lagförslagen görs hänvisning till "lagen (1997:000) om betalning av skatter och avgifter". Hänvisningen bör även här ändras till att avse "skattebetalningslagen (1997:000)". Lagrådet har, när det gäller skattebetalningslagen, föreslagit åtskilliga ändringar i paragrafnumreringen, jämfört med det remitterade förslaget. Ändringarna påverkar ett flertal hänvisningar i andra lagförslag. __________ Bilaga Lagrådets förslag till utformning av vissa kapitel i förslaget till Skattebetalningslag 4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt Skyldighet att betala preliminär skatt 1 § Preliminär skatt för en skattskyldig skall betalas för inkomståret med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret. 2 § Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (A-skatt) eller enligt särskild debitering (F-skatt eller särskild A-skatt). 3 § Skatteavdrag görs av den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning enligt vad som anges i 5 kap. 4 § F-skatt betalas av den som har fått en F-skattsedel. Av 5 kap. framgår att skatteavdrag i vissa fall skall göras även beträffande den som har fått en F-skattsedel. 5 § Särskild A-skatt betalas av den skattskyldige efter beslut av skatte- myndigheten. Sådant beslut får meddelas endast beträffande den som inte har fått en F-skattsedel och tillämpas endast beträffande sådan ersättning för vilken det inte skall göras skatteavdrag enligt 5 kap. Beslut om särskild A-skatt får meddelas under förutsättning att överens- stämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre än om endast skatteavdrag görs. Skattsedel på preliminär skatt 6 § Skattemyndigheten skall för varje inkomstår utfärda skattsedlar på preliminär skatt. För sådan skatt skall det finnas två slag av skattsedlar (F-skattsedel och A-skattsedel). Utfärdande av F-skattsedel 7 § En F-skattsedel skall, om inte annat följer av 8, 10 eller 11 §, utfärdas efter ansökan för den som bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet här i landet. 8 § En F-skattsedel skall utan ansökan utfärdas för den som vid utgången av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel. 9 § Skattemyndigheten får i fråga om fysiska personer besluta att en F- skattsedel skall utfärdas under villkor att den åberopas endast i personens näringsverksamhet. Villkoret skall framgå av skattsedeln. 10 § En F-skattsedel får inte utfärdas för en delägare i ett handelsbolag enbart på grund av delägarens intäkter från bolaget. 11 § En F-skattsedel får inte utfärdas 1. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt 13 § 3 eller 8 förrän två år efter återkallelsebeslutet, 2. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt 13 § 2, 4-7 eller 9, så länge grunden för återkallelsen finns kvar, eller 3. för den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 13 §. För den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 13 § 8 får en F-skattsedel inte utfärdas förrän två år efter det att företagets eller bolagets F-skattsedel återkallades eller företaget eller bolaget försattes i konkurs. Om det finns särskilda skäl, får en F-skattsedel utfärdas trots vad som sägs i första och andra styckena. F-skattebevis 12 § För den som får en F-skattsedel skall skattemyndigheten också utfärda ett F-skattebevis. Villkor enligt 9 § skall framgå av F-skattebeviset. Återkallelse av F-skattsedel 13 § Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel, om innehavaren 1. begär att skattsedeln skall återkallas, 2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet, 3. inte följer villkor som har meddelats enligt 9 § eller på annat sätt missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt, 4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för taxering, 5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna lag i en ut- sträckning som inte är obetydlig, 6. har meddelats näringsförbud, 7. är i konkurs, 8. är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund av ett förhållande som kan hänföras till företagsledaren, eller 9. är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en fö- retagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en F- skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett förhållande som avses i 3-8. 14 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten avstå från återkal- lelse av en F-skattsedel trots vad som sägs i 13 §. 15 § Om en F-skattsedel har återkallats, får skattemyndigheten förelägga innehavaren att överlämna F-skattsedeln och F-skattebeviset till myndigheten. Skattemyndigheten får lämna uppgift om återkallelsen till de berörda uppdragsgivare som myndigheten känner till. Utfärdande av A-skattsedel 16 § En A-skattsedel skall på begäran utfärdas för 1. skattskyldig som inte har en F-skattsedel, och 2. skattskyldig som har en F-skattsedel med villkor enligt 9 §. 5 kap. Skatteavdrag Skyldighet att göra skatteavdrag 1 § Den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig att göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel vid varje tillfälle då utbetalning sker. Skatteavdrag från ersättning för arbete 2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3-5 §§, göras från kontant ersättning för arbete. Med ersättning för arbete likställs i denna lag 1. pension, 2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar, 3. sådan ersättning vid sjukdom eller olycksfall som avses i 32 § 1 mom. första stycket e och g kommunalskattelagen (1928:370) samt ersättning som avses i tredje stycket samma moment, 4. sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § och punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen, 5. ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i näringsverk- samhet, 6. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan liknande periodisk utbetalning för vilken givaren enligt 23 § kommunalskattelagen är berättigad till avdrag, och 7. behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § 1 mom. första stycket j kommunalskattelagen på grund av att pensionssparavtalet har upphört att gälla eller att behållningen tagits i anspråk vid utmätning, konkurs eller ackord. 3 § Skatteavdrag skall inte göras, om 1. ersättningen är mindre än 100 kronor, 2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor, 3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren understiger 10 000 kronor under inkomståret och utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo samt vad som betalas ut inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet, 4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och ersättningen under inkomståret understiger ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget, 6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom total- försvaret, eller 7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) till mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret. 4 § Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till 1. staten, landsting, kommuner, kommunalförbund eller kyrkliga kom- muner, 2. fysiska personer som inte är bosatta i Sverige, 3. utländska juridiska personer, eller 4. mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från skatteavdrag som avses i 10 eller 11 §. Första stycket 2 och 3 gäller inte, om ersättningen betalas ut för nä- ringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i landet. 5 § Skatteavdrag skall inte heller göras, om den som tar emot ersättningen har en F-skattsedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när den betalas ut. En uppgift om innehav av F-skattsedel får godtas, om den lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon jämförlig handling som även innehåller utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress samt betalningsmottagarens personnummer eller organisations-nummer. Uppgiften om innehav av F-skattsedel får dock inte godtas, om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften är oriktig. Om betalningsmottagaren har F-skattsedel med sådant villkor som avses i 4 kap. 9 §, får skatteavdrag underlåtas endast om F-skattsedeln åberopas skriftligen. 6 § Även om mottagaren har F-skattsedsel skall skatteavdrag göras från ersättning från semesterkassa samt från pension, sjukpenning och annan ersättning som avses i 2 § andra stycket. Anmälningsskyldighet 7 § Om den som tar emot ersättning för ett utfört arbete har eller åberopar en F-skattsedel trots att det är uppenbart att arbetet har utförts under sådana förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den som betalar ut ersättningen för arbetet, skall utbetalaren skriftligen anmäla detta till skattemyndigheten. Skatteavdrag från ränta och utdelning 8 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras från sådan ränta och utdelning som lämnas i pengar och som kontrolluppgift skall lämnas för enligt 3 kap. 22 och 23 §§ eller enligt 3 kap. 27 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. 9 § Skatteavdrag skall inte göras från 1. ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor, 2. ränta eller utdelning till juridiska personer, med undantag för svenska dödsbon, 3. ränta eller utdelning till fysiska personer som inte är bosatta i Sverige, 4. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige, 5. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan är mindre än 1 000 kronor, 6. ränta på ett konto för klientmedel, 7. ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det är okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och utbetalaren därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 3 kap. 22 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller 8. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna kontroll- uppgift för enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontroll- uppgifter. Beslut om befrielse från skatteavdrag 10 § Skattemyndigheten får besluta att skatteavdrag inte skall göras från viss ersättning för arbete, 1. om ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig för den i Sverige och överenskommelse inte har träffats med den stat där ersättningen skall beskattas om att skatteavdrag skall göras här i landet, eller 2. om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller anställningsförhållanden eller på grund av andra särskilda skäl, skulle medföra avsevärda besvär för arbetsgsivaren. 11 § Skattemyndigheten får, utom i de fall som avses i tredje stycket, besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras för 1. en arbetstagare som är bosatt här i landet men utför arbete i en annan stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller 2. en arbetstagare som är bosatt i en sådan stat som anges under 1 men utför arbete här i landet. En förutsättning för beslut enligt första stycket är att avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten. Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig myndighet i den andra staten om att skatten skall tas ut där, får Riksskatteverket besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras. Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag 12 § Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje utbetal- ningstillfälle lämna mottagaren uppgift om skatteavdragets belopp. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket i de fall avdraget är lika stort som vid det närmast föregående utbetalningstillfället. Skyldighet att tillämpa vissa beslut 13 § Ett beslut om skatteavdrag enligt 8 kap. 11, 27, 28 eller 29 § skall följas senast från och med det första utbetalningstillfälle som infaller sedan två veckor har gått efter det att den som skall göra avdrag fick del av beslutet. Återbetalning av skatteavdrag 14 § Om den för vars räkning skatteavdrag har gjorts kan visa att ett avdrag har gjorts med för högt belopp och beloppet ännu inte har betalats in till skattemyndigheten, skall den som har gjort skatteavdraget skyndsamt betala tillbaka mellanskillnaden mot kvitto. Föreläggande att göra skatteavdrag 15 § Den som inte fullgör sin skyldighet att göra skatteavdrag eller att lämna uppgift som avses i 12 §, får föreläggas av skattemyndigheten att fullgöra skyldigheten. Skyldighet att visa upp skattsedel m.m. 16 § Den som skall ta emot ersättning för arbete är skyldig att på begäran av utbetalaren 1. visa upp sin A-skattsedel, 2. visa upp sin F-skattsedel eller sitt F-skattebevis, 3. lämna en sådan uppgift om innehav av F-skattsedel som enligt 5 § första stycket får godtas, eller 4. visa upp ett beslut enligt 10 eller 11 § eller ett annat beslut eller intyg från skattemyndigheten om att utbetalaren inte är skyldig att göra skatteavdrag från ersättningen. Den som har fått ett beslut om ändrad beräkning av skatteavdrag skall genast visa upp beslutet för den som skall göra avdraget. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla ett visst slag av ersättningar. 6 kap. Beräkning av F-skatt Beräkning av F-skatt enligt schablon 1 § F-skatt skall, om inte annat följer av 3 §, beräknas enligt schablon. För annan skattskyldig än handelsbolag tas F-skatt i sådant fall ut med 110 % av ett belopp motsvarande den skattskyldiges slutliga skatt vid den årliga taxeringen året före inkomståret. Om den slutliga skatten understeg den debiterade preliminära skatten, utan hänsyn till eventuella ändringar enligt 5 §, tas dock F-skatt ut med 105 % av den slutliga skatten. För handelsbolag skall vid beräkning enligt schablon F-skatt tas ut med ett belopp motsvarande handelsbolagets slutliga skatt vid den årliga taxeringen året före inkomståret. F-skatt enligt schablon får inte tas ut med ett lägre belopp än som mot- svarar den senast debiterade preliminära skatten. 2 § Vid beräkning av F-skatt enligt schablon skall om möjligt hänsyn tas till mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklaration, om mervärdes- skatt inte ingår i den skattskyldiges slutliga skatt vid den årliga taxeringen året före inkomståret. Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för tiden september andra året före inkomståret till och med augusti året före inkomståret, får denna skatt läggas till grund för beräkningen av F-skatten. Om mervärdesskatten för året före inkomståret skall redovisas i självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har fastställts för andra året före inkomståret läggas till grund för beräkningen. Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering 3 § F-skatt skall beräknas med ledning av särskild taxering (preliminär taxering), 1. om den skattskyldige inte har debiterats slutlig skatt vid den årliga taxeringen året före inkomståret, 2. i annat fall, om det är fråga om en mer betydande skillnad mellan den preliminära skatt som annars skulle ha debiterats och beräknad slutlig skatt för inkomståret, eller 3. om det finns andra särskilda skäl. Även om det inte följer av första stycket, skall F-skatt beräknas med ledning av preliminär taxering, om den skattskyldige har lämnat en preliminär självdeklaration. 4 § Preliminär taxering skall ske med ledning av de uppgifter som har lämnats i en preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter. Vid taxeringen tillämpas de bestämmelser i 11 kap. 12-14 §§ som skall gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats genom beslut så sent under december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den tidigare skattesatsen tillämpas. Ändrad beräkning av F-skatt 5 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av F-skatt för att uppnå att F-skatten stämmer bättre överens med den beräknade slutliga skatten. Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra särskilda skäl. Hänsyn till andra belopp 6 § Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till 1. den A-skatt som kan komma att betalas för den skattskyldige genom skatteavdrag, och 2. sådana belopp som enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 d eller e kan komma att tillgodoräknas den skattskyldige. 8 kap. Beräkning av skatteavdrag Skatteavdrag enligt skattetabell 1 § Skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person skall göras enligt allmänna eller särskilda skattetabeller, om inte annat följer av 6Ä9 §§ eller av skattemyndighetens beslut enligt 11 §. Skattetabellerna fastställs för varje inkomstår av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Skatteavdraget skall göras enligt den skattetabell som har beslutats för den fysiska personen. Under januari och, om det finns särskilda skäl, också under februari får skatteavdrag beräknas enligt den skattetabell som senast tillämpats under det föregående inkomståret. Allmänna skattetabeller 2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 4 eller 5 §, göras enligt allmänna skattetabeller från sådan ersättning för arbete som hänför sig till en bestämd tidsperiod och betalas ut vid regelbundet återkommande tillfällen. 3 § De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på att 1. inkomsten är oförändrad under inkomståret, 2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i tabellen, 3. arbetstagaren inte skall betala någon annan skatt eller avgift än kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster och avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, och 4. arbetstagaren vid inkomsttaxeringen inte medges något annat avdrag än avdrag för avgifter enligt lagen om allmänna egenavgifter och grundavdrag. Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal. Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är skyldig att betala allmänna egenavgifter. Särskilda skattetabeller 4 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras enligt särskilda skattetabeller från sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § samt första, andra och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange det skatteavdrag som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller bestämmelserna i 3 §. 5 § I fråga om sjöinkomst som avses i första stycket punkt 1 av an- visningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall skatteavdrag beräknas enligt särskilda skattetabeller för sjömän. Tabellerna skall grundas på att den skattskyldige har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § kom- munalskattelagen och skattereduktion enligt 11 kap. 13 § andra stycket. I övrigt gäller bestämmelserna i 3 §. Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget 6 § Om en fysisk person inte fullgör sin skyldighet enligt 5 kap. 16 §, skall arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt skattetabellen för den ort där arbetsgivaren har sitt kontor eller ersättningen i annat fall betalas ut, ökat med 10 % av avdraget enligt tabellen. Skatteavdraget skall dock vara 30 % av ersättning som inte utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning för arbete (sidoinkomst). Första stycket tillämpas inte, om arbetsgivaren har fått besked av skat- temyndigheten om vilket skatteavdrag som skall göras. Frivillig förhöjning av skatteavdraget 7 § Om en arbetstagare anmäler till sin arbetsgivare att skatteavdrag från ersättning som utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning för arbete (huvudinkomst) skall göras med större belopp än som följer av be- stämmelserna i denna lag, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med det begärda beloppet senast från och med det första utbetalningstillfälle som infaller sedan två veckor gått efter det att arbetsgivaren fick del av anmälan. Om skattemyndigheten med stöd av 27 eller 28 § har beslutat om minskning av skatteavdraget, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå arbetstagarens begäran om ett förhöjt skatteavdrag. Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats Ersättning för arbete 8 § Skatteavdrag skall göras med 30 % av 1. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person, 2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och är sidoinkomst för mottagaren, 3. ersättning som inte avser en bestämd tidsperiod eller inte betalas ut vid regelbundet återkommande tillfällen, och 4. ersättning för arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka. Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som re- geringen bestämmer. Pension och sjukpenning m.m. 9 § Skatteavdrag från sådan ersättning som avses i 5 kap. 6 § skall göras med 30 %, om mottagaren har F-skattsedel. Ränta och utdelning 10 § Skatteavdrag från sådan ränta och utdelning som avses i 5 kap. 8 § skall göras med 30 %. Skatteavdrag från ränta eller utdelning på utländska värdepapper skall göras med så stort belopp att det tillsammans med den skatt som dragits av i utlandet uppgår till 30 % av räntan eller utdelningen. Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag 11 § Skattemyndigheten får för enskilda fall besluta att skatteavdraget från sådan ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst och, om det finns särskilda skäl, även från andra ersättningar skall beräknas enligt särskild beräkningsgrund. En förutsättning för ett sådant beslut är att överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre. Beräkning av skatteavdrag enligt första stycket skall ske med ledning av de uppgifter som har lämnats i en preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter. Vid beräkningen tillämpas de bestämmelser i 11 kap. 12-14 §§ som skall gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats genom beslut så sent under december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den tidigare skattesatsen tillämpas. Om mottagaren är skattskyldig också för någon annan inkomst från vilken skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller om mottagaren skall betala fastighetsskatt, får skattemyndigheten besluta att skatteavdraget skall beräknas också med hänsyn till detta. 12 § När skattemyndigheten beslutar om skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund i fråga om ersättning till en juridisk person får hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare. När det gäller ersättning till handelsbolag får beslut om skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund fattas endast om det finns särskilda skäl. 13 § I fråga om ränta och utdelning får skattemyndigheten besluta om skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund endast på det sättet att skatteavdrag inte skall göras från viss ränta eller utdelning. __________ 10 kap. Skyldighet att lämna deklaration Preliminär självdeklaration Skyldighet att lämna preliminär självdeklaration 1 § En preliminär självdeklaration skall lämnas av 1. den som ansöker om F-skattsedel, och 2. den som har F-skatt eller särskild A-skatt och vars slutliga skatt vid taxeringen året efter inkomståret beräknas överstiga motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden. 2 § En skattskyldig får lämna en preliminär självdeklaration även i andra fall än som avses i 1 §. 3 § Om det på grund av ändrade förhållanden kan antas att den slutliga skatten vid taxeringen året efter inkomståret kommer att överstiga den som beräknats enligt en tidigare lämnad preliminär självdeklaration med ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden, skall den skattskyldige lämna en ny preliminär självdeklaration. 4 § I de fall som avses i 1 § 2 och 3 § behöver den skattskyldige inte lämna någon preliminär självdeklaration för inkomståret efter den 30 november samma år. 5 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är deklarationsskyldig enligt 1 eller 3 § lämna en preliminär självdeklaration. När en preliminär självdeklaration skall lämnas 6 § En preliminär självdeklaration enligt 1 § 1 skall lämnas när ansökan görs. I de fall som avses i 1 § 2 skall den preliminära självdeklarationen lämnas senast den 30 november året före inkomståret eller, om den skattskyldige då inte var deklarationsskyldig, senast 14 dagar efter det att skyldigheten uppkom. En ny preliminär självdeklaration enligt 3 § skall lämnas senast 14 dagar efter det att förhållandena ändrades. Vad en preliminär självdeklaration skall ta upp 7 § En preliminär självdeklaration skall innehålla de uppgifter om beräknade inkomster och utgifter för inkomståret samt om förmögenhet som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Uppgift om kommande utbetalningar 8 § Efter föreläggande av skattemyndigheten är en arbetsgivare skyldig att för en namngiven person lämna uppgift om den ersättning som kan antas komma att betalas ut under inkomståret. Skattedeklaration Skyldighet att lämna skattedeklaration 9 § En skattedeklaration skall lämnas av 1. den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbets- givaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det, 2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 3. handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), 4. annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen, om inte annat följer av 30-32 §§, och 5. den som omfattas av beslut enligt 11 §. 10 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är deklarationsskyldig enligt 9 § lämna en skattedeklaration. 11 § Skattemyndigheten skall besluta att mervärdesskatt som annars skall redovisas i en självdeklaration enligt bestämmelserna i 31 § första stycket skall redovisas i en skattedeklaration 1. om den skattskyldige begär det, eller 2. om det finns särskilda skäl. Beslutet skall gälla hela beskattningsår och, i de fall som avses i första stycket 1, minst två på varandra följande beskattningsår. 12 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten gå med på att en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person som saknar fast driftställe här i landet, redovisar arbetsgivaravgifter på något annat sätt eller vid någon annan tidpunkt än som anges i detta kapitel. 13 § En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod. Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa vare sig skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en viss redovisningsperiod och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om detta, behöver någon deklaration inte lämnas för den perioden. I fråga om den som är skattskyldig till mervärdesskatt gäller andra stycket endast om den skattskyldige enligt 31 § första stycket skall redovisa mervärdesskatten i sin självdeklaration. Redovisningsperioder 14 § En redovisningsperiod omfattar en kalendermånad. 15 § För en sådan mervärdesskattskyldig som inte är skyldig att lämna självdeklaration och som därför skall redovisa mervärdesskatt i en skattedeklaration samt för handelsbolag, får skattemyndigheten besluta att redovisningsperioden för mervärdesskatt skall vara ett helt beskattningsår. Detta gäller endast om beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas uppgå till högst 200 000 kronor. 16 § Redovisningsperioden för mervärdesskatt som skall redovisas i en självdeklaration utgörs av det beskattningsår som självdeklarationen avser när det gäller inkomstbeskattning. Vad en skattedeklaration skall ta upp 17 § En skattedeklaration skall ta upp 1. nödvändiga identifikationsuppgifter, 2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas, 3. följande uppgifter om skatteavdrag : a) den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag, b) sammanlagt avdraget belopp, 4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter: a) den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter, b) sammanlagt avdrag enligt 9 kap. 3 §, c) periodens sammanlagda avgifter, 5. följande uppgifter om mervärdesskatt: a) utgående skatt, b) ingående skatt, c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder, och 6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp. När en skattedeklaration skall lämnas 18 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings- underlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning. Deklaration som skall skall avse skatte avdrag och mervärdesskatt ha kommit in till skatte- och arbetsgivaravgifter för redovisnings- myndig heten senast för redovisningsperioden perioden 12 februari januari december 12 mars februari januari 12 april mars februari 12 maj april mars 12 juni maj april 12 juli juni maj 17 augusti juli juni 12 september augusti juli 12 oktober september augusti 12 november oktober september 12 december november oktober 17 januari december november 19 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings- underlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning, om inte skattemyndig- heten har beslutat något annat enligt 21 §. Deklaration som skall ha skall avse skatteavdrag,arbetsgivaravgifter kommit in till skattemyndig- och mervärdesskatt för redovisningsperioden heten senast 26 februari januari 26 mars februari 26 april mars 26 maj april 26 juni maj 26 juli juni 26 augusti juli 26 september augusti 26 oktober september 26 november oktober 27 december november 26 januari december 20 § Den som redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt före den tid som anges i 18 eller 19 § skall redovisa också de skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som skall redovisas den månad då den överskjutande ingående mervärdesskatten redovisas, eller som skulle ha redovisats tidigare, om skatteavdragen och arbetsgivaravgifterna inte redan redovisats. 21 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten besluta att en sådan näringsidkare som avses i 19 § skall redovisa skatteavdrag och arbetsgivaravgifter för sig i en skattedeklaration som skall lämnas senast den 12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari senast den 17. Deklarationen skall ta upp de uppgifter som anges i 17 § första stycket 1Ä4 och 6. 22 § En skattskyldig som inte skall redovisa mervärdesskatt eller som enligt 31 § första stycket skall redovisa mervärdesskatt i självdeklaration, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning. Deklaration som skall ha skall avse skatteavdrag och arbetsgivaravgifter kommit in till skattemyndig- för redovisningsperioden heten senast 12 februari januari 12 mars februari 12 april mars 12 maj april 12 juni maj 12 juli juni 17 augusti juli 12 september augusti 12 oktober september 12 november oktober 12 december november 17 januari december 23 § Kommuner och landsting skall alltid lämna skattedeklaration enligt uppställningen i 18 §, utom i januari och augusti, då deklarationen i stället skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 12 i månaden. Vad som sägs i 20 § gäller inte kommuner och landsting. 24 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten bevilja en skattskyldig anstånd med att lämna skattedeklaration. En ansökan om anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag då deklarationen skulle ha kommit in. Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått ut, skall anståndet omprövas. Hur en deklaration skall lämnas 25 § Preliminära självdeklarationer och skattedeklarationer skall lämnas till skattemyndigheten enligt fastställda formulär. 26 § En deklaration enligt 25 § får, efter särskilt medgivande från Riksskatteverket eller skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer, lämnas i form av ett elektroniskt dokument. En sådan deklaration får tas emot av Riksskatteverket för skattemyndighetens räkning. Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning som har gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. 27 § Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en preliminär självdeklaration eller en skattedeklaration eller lämnar en ofullständig sådan deklaration, får skattemyndigheten förelägga den deklara- tionsskyldige att lämna deklarationen eller att komplettera den. 28 § Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, besluta att en viss verksamhet skall redovisas för sig. Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt 29 § I 13 kap. 6Ä28 a §§ mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda bestämmelser om redovisning av utgående och ingående mervärdesskatt. 30 § Den som är skattskyldig för import av varor skall redovisa den utgående skatten för importen på det sätt som gäller för tull. Utgående skatt som avser sådana gemenskapsinterna förvärv som anges i 1 kap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall redovisas särskilt. Redovisning i självdeklaration 31 § Den som bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor och som är skyldig att lämna självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som inte är handelsbolag, skall redovisa mervärdesskatten i självdeklarationen, om skattemyndigheten inte beslutat annat enligt 11 §. I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då bestämmel- serna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxeringslagen (1990:324). Redovisningen skall innehålla samma uppgifter som gäller för redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration. Redovisning i särskild skattedeklaration 32 § Den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervädesskattelagen (1994:200) skall redovisa mervärdesskatten i en särskild skattedeklaration för varje förvärv. Deklarationen skall lämnas in senast 35 dagar efter förvärvet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Särskild skattedeklaration skall lämnas till Skattemyndigheten i Dalarnas län enligt fastställt formulär. Bestämmelserna i 26 § om avlämnande av deklaration i form av ett elektroniskt dokument gäller även beträffande särskilda skattedeklarationer. Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en särskild skattedeklaration eller lämnar en ofullständig sådan deklaration, får skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att lämna deklarationen eller att komplettera den. Vad som i det följande sägs om skattedeklarationer skall, om inte något annat anges, gälla även särskilda skattedeklarationer. Periodisk sammanställning 33 § Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registrering för mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en periodisk sammanställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Då får fö- reskrivas att periodisk sammanställning skall lämnas även för varu- överföringar för vilka redovisningsskyldighet inte föreligger. 34 § En periodisk sammanställning skall lämnas enligt fastställt formulär. Riksskatteverket får bestämma att sammanställningen kan lämnas med hjälp av automatisk databehandling. 35 § Den periodiska sammanställningen skall göras för varje kalen- derkvartal, om inte annat följer av andra stycket. Den myndighet som den periodiska sammanställningen skall lämnas till får gå med på att sammanställningen görs för kalenderår under förutsättning att 1. den skattskyldige tillämpar kalenderår som räkenskapsår, 2. den skattskyldige bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen för kalenderåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 200 000 kronor, 3. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § mervärdes- skattelagen (1994:200) uppgår till högst 120 000 kronor per kalenderår, och 4. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § mervärdes- skattelagen inte avser nya transportmedel. 36 § Den periodiska sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket. Den skall ha kommit in senast den 5 i andra månaden efter utgången av den period som sammanställningen avser. Riksskatteverket får gå med på att sammanställningen lämnas till någon annan myndighet. Redovisningsskyldighet vid avveckling 37 § Om en verksamhet avvecklas, skall redovisningen fullgöras till och med den redovisningsperiod under vilken avvecklingen slutförts. 11 kap. Beskattningsbeslut Innebörden av beskattningsbeslut 1 § Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig skall betala skatt eller få tillbaka skatt och skattens storlek. Som beskattningsbeslut anses också 1. beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap., 2. omprövningsbeslut enligt 21 kap., 3. beslut i fråga om återföring enligt 9 kap. 5 eller 6 § mer- värdesskattelagen (1994:200), och 4. beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9Ä13 §§ mervärdesskattelagen. 2 § Beskattningsbeslut fattas för varje redovisningsperiod för sig. Beslut fattas med ledning av de uppgifter som lämnats i en deklaration och andra tillgängliga uppgifter. En sådan ändring av ett beskattningsbeslut som avser mer än en redovisningsperiod och som görs efter beskattningsårets utgång får skattemyndigheten hänföra till den sista redovisningsperioden under beskattningsåret. En ändring under beskattningsåret får hänföras till den senaste redovisningsperiod som berörs av ändringen. Preliminär skatt F-skatt och särskild A-skatt 3 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras senast den 18 januari under inkomståret. Skatt som grundar sig på preliminär taxering under inkomståret skall debiteras så snart som möjligt. Efter inkomstårets utgång får F-skatt och särskild A-skatt debiteras endast om det finns särskilda skäl. Sådan skatt får inte debiteras efter den 30 juni året efter inkomståret. 4 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skatt som inte uppgår till 2 400 kronor för inkomståret debiteras inte. 5 § F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp varje månad enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 eller 7 §. Skattemyndigheten får på begäran av den skattskyldige besluta att F-skatt och särskild A-skatt skall betalas endast under vissa kalendermånader, om den skattskyldiges näringsverksamhet pågår under endast en del av kalenderåret och det finns särskilda skäl. A-skatt 6 § För en fysisk person som kan få en A-skattsedel enligt 4 kap. 16 § skall skattemyndigheten, om inte beslut om skatteavdrag enligt en särskild beräkningsgrund har fattats med stöd av 8 kap. 11 §, bestämma tillämplig skattetabell med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller för den fysiska personen i hemortskommunen. Beslut om tillämplig skattetabell skall fattas senast den 18 januari under inkomståret. Om en skattskyldig som tidigare inte har haft inkomst från vilken skatteavdrag skall göras får sådan inkomst, skall beslut om tillämplig skattetabell fattas så snart som möjligt. 7 § Om det i den kommunala skattesats som gäller för den skattskyldige ingår öretal över femtio, tillämpas skattetabellen med närmaste högre hela krontal. Annars tillämpas skattetabellen med närmaste lägre hela krontal. 8 § Om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats så sent under december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas vid tillämpningen av 6 eller 7 §, skall den tidigare skattesatsen tillämpas. Slutlig skatt 9 § Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt kan bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd av beslut av domstol. Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 10 § minskad med skattereduktion enligt 11 §. Vad som ingår i slutlig skatt 10 § I slutlig skatt ingår 1. skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen (1990:324), 2. egenavgift som avses i 3 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter, 3. skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 4. sådan mervärdesskatt som enligt 10 kap. 31 § denna lag skall redovisas i självdeklaration, och 5. avgift som avses i 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Skattereduktion 11 § Skattereduktion medges en skattskyldig för underskott av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Skatte- reduktionen skall uppgå till 30 % av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 21 % av resten. Skattskyldig som haft sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) under ett helt år medges skatte- reduktion med 8 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i närfart och med 13 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i fjärrfart. Skattskyldig som haft sjöinkomst under en del av ett år medges skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av det belopp som anges i föregående mening för varje dag med sjöinkomst. Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för underskott i kapital. Skattereduktion sker endast i fråga om kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig fastighetsskatt. Vad som i övrigt gäller när den slutliga skatten bestäms 12 § När den slutliga skatten bestäms gäller att 1. kommunal inkomstskatt räknas ut i en post med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller för den skattskyldige i hem- ortskommunen, och 2. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan. För hög F-skatt eller särskild A-skatt 13 § Om debiterad F-skatt eller särskild A-skatt överstiger den slutliga skatten, skall den preliminära skatten sättas ned med mellanskillnaden. Årlig avstämning av skattekonto 14 § Sedan den slutliga skatten har bestämts skall skattemyndigheten göra den årliga avstämningen av skattekontot enligt 3 kap. 6 §. Innan avstämning görs skall skattemyndigheten 1. från den slutliga skatten göra avdrag för a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt, b) avdragen A-skatt, c) A-skatt som skall betalas på grund av beslut enligt 12 kap. 1 § andra stycket, d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått överens- kommelse om uppbörd och överföring av skatt, e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för den tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här, 2. till den slutliga skatten lägga a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 2 § andra stycket, b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första stycket, och c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324). 15 § Ett besked om den slutliga skatten och om resultatet av den årliga avstämningen skall skickas till den skattskyldige senast den 15 december taxeringsåret. Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter Deklaration i rätt tid 16 § Har en skattedeklaration lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen. 17 § Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte behöver lämna någon skattedeklaration till följd av bestämmelserna i 10 kap. 13 §, anses skatteavdrag och arbetsgivaravgifter genom ett beslut ha bestämts till noll kronor vid den tidpunkt då deklaration annars skulle ha lämnats. Utebliven, försenad eller bristfällig deklaration 18 § Om en skattedeklaration inte har lämnats i rätt tid och på rätt sätt eller om någon skatt inte har redovisats i deklarationen, skall varje oredovisad skatt anses genom ett beslut ha bestämts till noll kronor. Om skatten redovisas senare anses ett beslut i stället ha fattats i enlighet med redovisningen, om inte ett beslut om omprövning har meddelats dessförinnan. 19 § Av 21 kap. följer att beslut om skatt kan omprövas av skatte- myndigheten. Vid en omprövning skall skatten bestämmas på grundval av tillgängliga uppgifter. Om en tillförlitlig beräkning inte kan göras på ett sådant sätt, skall skatten bestämmas efter vad som framstår som skäligt med hänsyn till vad som har kommit fram (skönsbeskattning). Därvid får, om inte omständigheterna talar för något annat, varje skatt som enligt 18 § har bestämts till noll kronor bestämmas till det högsta av de belopp som har bestämts för den skatten vid någon av de tre närmast föregående redo- visningsperioderna. Beslut rörande mervärdesskatt skall dock kvarstå, om endast överskjutande ingående skatt har bestämts för de tre perioderna. Beslut om vissa debiteringsåtgärder 20 § Om ett beslut om taxeringsåtgärd enligt taxeringslagen (1990:324) har meddelats och beslutet är av betydelse för debiteringen av skatt, avgift eller ränta, skall skattemyndigheten göra den debitering eller den ändring i debiteringen som föranleds av beslutet. Detsamma gäller om en domstol har meddelat ett beslut enligt denna lag. 12 kap. Ansvar för skatt Betalningsansvar för preliminär skatt 1 § Den som inte har gjort föreskrivet skatteavdrag är skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 §. Skattemyndigheten får besluta att även den som har tagit emot ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig att betala belopp som avses i första stycket till den del beloppet hänför sig till honom. Efter det att det grundläggande beslutet om mottagarens slutliga skatt har fattats får ett beslut som nyss har nämnts fattas endast om det kan antas att den slutliga skatten kommer att höjas med minst motsvarande belopp. Beslut enligt andra stycket får inte gälla handelsbolag. 2 § Den som har gjort skatteavdrag är skyldig att betala det innehållna beloppet. Ansvar för den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 § 3 § Om någon, som i sin näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete till någon som har eller åberopar en F-skattsedel, inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 § trots att han varit skyldig att göra det, får skatte- myndigheten besluta att också utbetalaren är skyldig att betala skatten för ersättningen och räntan på skatten. I de fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när ett handelsbolag är betalningsmottagare, av en delägare i bolaget, får beslutet avse högst ett belopp som motsvarar 60 % av ersättningen för arbetet. 4 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 3 § får inte fattas , om 1. betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter att redovisa och betala skatt inom föreskriven tid, eller 2. statens fordran mot betalningsmottagaren har preskriberats. A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter 5 § Har ersättning betalats till någon som bedriver näringsverksamhet och som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt och avser ersättningen arbete inom näringsverksamheten, får skat- temyndigheten besluta att mottagaren av ersättningen skall betala arbetsgivaravgifter samt ränta på avgiftsbeloppet. Som förutsättning för ett beslut enligt första stycket gäller att 1. det måste anses uppenbart för den som bedrivit näringsverksamheten att utbetalaren inte insåg att han var arbetsgivare och rimligen saknade anledning att räkna med det, och 2. utbetalaren har befriats från sin betalningsskyldighet för avgifterna enligt bestämmelserna i 13 kap. 1 §. Ansvar för företrädare för juridisk person 6 § Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid har gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 § jämte ränta. Om en företrädare för en juridisk person i övrigt har underlåtit att betala skatt enligt denna lag, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala skatten och räntan på den. Första stycket gäller inte, om det innan skatten skulle ha betalats har vidtagits sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga borgenärers intressen. Om företrädaren har lämnat oriktiga uppgifter som har lett till att den juridiska personen tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt med ett för stort belopp, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala beloppet och räntan på detta. Om det finns särskilda skäl, får företrädaren helt eller delvis befrias från betalningsskyldighet enligt denna paragraf. 7 § Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt 6 § skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan statens fordran mot den juridiska personen har preskriberats. 8 § Om någon annan arbetsgivare för sjöman än redare har fast driftställe i Sverige bara på fartyg, svarar redaren själv för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om redaren själva haft förpliktelserna. Dödsbo 9 § Om skatt enligt denna lag skulle ha betalats av 1. någon som har avlidit eller 2. den avlidnes dödsbo, såvitt avser den redovisningsperiod eller, när det gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade, ansvarar dödsboet och, om dödsboet har skiftats, dödsbodelägarna för skatten i den omfattning som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken. Regress 10 § Den som har betalat A-skatt utan att ha gjort motsvarande skat- teavdrag har rätt att kräva den för vars räkning skatten har betalats på beloppet. 11 § Den som har betalat skatt enligt 3 § har rätt att kräva mottagaren av ersättningen på beloppet. Har arbetet utförts av någon annan än mottagaren av ersättningen, får också den som utfört arbetet krävas på beloppet, om föreskrivet skatteavdrag inte har gjorts från ersättningen för arbetet. 12 § Har en företrädare för en juridisk person betalat skatt enligt 6 §, har företrädaren rätt att kräva den juridiska personen på beloppet. En redare som har betalat skatt enligt 8 § har rätt att kräva sjömannens arbetsgivare på beloppet. 13 § Regressfordran enligt 10-12 §§ får drivas in på det sätt som gäller för indrivning av skatt. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt första stycket. 19 kap. Ränta Grunder för ränteberäkning 1 § Den skattskyldige skall betala ränta (kostnadsränta) eller tillgodoföras ränta (intäktsränta) enligt bestämmelserna i detta kapitel. 2 § Ränteberäkningen skall grundas på den sammanlagda skatteskuld eller skattefordran enligt denna lag som den skattskyldige har varje dag. Basränta 3 § Ränta skall beräknas med utgångspunkt från en räntesats (basränta) som motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldväxlar. - Basräntan skall fastställas till helt procenttal enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Den fastställda basräntan skall gälla från och med närmast kommande kalendermånad. Kostnadsränta Kostnadsränta på preliminär skatt 4 § När det är fråga om debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter den 17 januari taxeringsåret beräknas kostnadsränta från och med den 13 februari taxeringsåret till den dag betalning senast skall ske. Räntan beräknas efter en räntesats som motsvarar 125 % av basräntan. Till den del skatten inte överstiger 20 000 kronor räknas dock kostnadsränta i stället från och med den 4 maj taxeringsåret efter en räntesats som motsvarar basräntan. Kostnadsränta på slutlig skatt 5 § När det är fråga om skatt enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra stycket 2 a och b, beräknas kostnadsränta 1. från och med den 13 februari taxeringsåret till den dag betalning senast skall ske, på sådan del av skatteskulden som den 13 februari översteg 20 000 kronor, 2. från och med den 4 maj taxeringsåret till den dag betalning senast skall ske, på återstående del av skatteskulden. Räntan beräknas efter en räntesats motsvarande 125 % av basräntan i fall som avses i första stycket 1 och efter en räntesats motsvarande basräntan i fall som avses i första stycket 2. Kostnadsränta vid anstånd 6 § När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd och som skall betalas när anståndstiden gått ut beräknas kostnadsränta från och med dagen efter den då skatten skulle ha betalats, om anstånd inte hade be- viljats, till den dag betalning senast skall ske med anledning av beslutet om anstånd. Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § skall dock räntan beräknas från och med dagen efter den då anståndet beviljades. Ränta enligt denna paragraf beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan. Kostnadsränta vid omprövning och överklagande 7 § När det är fråga om skatt som skall betalas till följd av ett om- prövningsbeslut eller ett beslut av domstol beräknas kostnadsränta från och med dagen efter den då skatten rätteligen skulle ha betalats eller, när det är fråga om slutlig skatt och annat inte sägs i andra stycket, från och med den 13 februari taxeringsåret till den dag betalning senast skall ske med anledning av skattemyndighetens eller domstolens beslut. Om omprövningsbeslutet eller domstolens beslut avser slutlig skatt och någon del av tidigare debiterad slutlig skatt för samma beskattningsår har betalats in efter den 12 februari taxeringsåret skall, om den delen understiger 20 000 kronor, kostnadsräntan beräknas från och med den 4 maj taxeringsåret på den del av skatten som motsvarar skillnaden mellan 20 000 kronor och vad som betalats in utan föregående debitering. När det är fråga om ingående mervärdesskatt som skall betalas tillbaka till följd av ett beslut enligt 9 kap. 5 § femte stycket första meningen mervärdesskattelagen (1994:200) skall kostnadsräntan beräknas från och med dagen efter den dag betalning senast skall ske. Kostnadsränta enligt första-tredje styckena beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan. Om skatten skall betalas till följd av ett beslut om skönsbeskattning i avsaknad av redovisning enligt 11 kap. 19 § andra stycket beräknas dock kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Kostnadsränta vid för sen betalning 8 § Om betalning inte sker i rätt tid, skall ränta, för tid efter den dag skatten senast skulle ha betalats till dess ränta skall beräknas enligt 9 §, efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Till den del skatten inte överstiger 10 000 kronor skall dock ränta beräknas efter en rän- tesats som motsvarar basräntan. Kostnadsränta vid indrivning m.m. 9 § När det är fråga om skatt som har lämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning eller för verkställighet enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar basräntan från och med dagen efter den då beslutet om skatten registrerades i utsökningsregistret. Påförande av kostnadsränta m.m. 10 § Kostnadsränta påförs för varje månad. Kostnadsränta beräknas inte efter den dag betalning har skett eller statens fordran på skatten har preskriberats. Befrielse från kostnadsränta 11 § Skattemyndigheten får helt eller delvis befria en skattskyldig från kostnadsränta, om det finns synnerliga skäl. Intäktsränta 12 § Intäktsränta beräknas från och med dagen efter den då den skattskyldiges betalning bokförs på skattemyndighetens särskilda konto för skatteinbetalningar enligt denna lag eller ett belopp annars tillgodoräknas till den dag då beloppet används för betalning av skatt eller betalas tillbaka, om inte annat följer av 13 §. 13 § Intäktsränta skall beräknas från och med den 13 februari taxeringsåret för 1. skatt som skall betalas tillbaka enligt 11 kap. 13 § eller ett grund- läggande beslut om slutlig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra stycket 2 a och b, eller 2. skatt som skall betalas tillbaka enligt 18 kap. 3 §. För överskjutande ingående mervärdesskatt som har redovisats i skatte- deklaration enligt 10 kap. 18 eller 19 § och som inte använts för avräkning enligt 16 kap. 7 § beräknas räntan från och med dagen efter den då deklarationen senast skall ha kommit in. 14 § Intäktsränta beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 % av basräntan och tillgodoförs varje månad. Ändrad ränteberäkning m.m. 15 § Om ett beslut som har legat till grund för en beräkning av ränta ändras, skall motsvarande ändringar göras i ränteberäkningen. 16 § Om den 12 februari är en lördag eller en söndag, skall ränta som enligt 4, 5, 7 eller 13 § skall beräknas från och med den 13 februari i stället beräknas från och med närmast följande tisdag. Om den 3 maj är en lördag eller en söndag, skall ränta som enligt 4, 5 eller 7 § skall beräknas från och med den 4 maj i stället beräknas från och med närmast följande tisdag. 20 kap. Indrivning Begäran om indrivning 1 § Om ett skattebelopp inte har betalats i rätt tid skall, om inte särskilda skäl talar emot det, fordringen lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning, om det obetalda beloppet uppgår till 1. minst 10 000 kronor i fråga om en skattskyldig som skall lämna skattedeklaration eller som, utan att vara skyldig att lämna sådan deklaration, har F-skattsedel, 2. minst 500 kronor i fråga om andra skattskyldiga. I fråga om en skattskyldig som avses i första stycket 1 skall fordringen också lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning, om ett belopp på minst 500 kronor varit obetalt under en längre tid. 2 § Indrivning får begäras även i andra fall än som anges i 1 § 1. om det kan antas att fordringen kommer att föranleda en konkurs- ansökan, 2. om den skattskyldige redan är försatt i konkurs, eller 3. om det annars finns särskilda skäl. 3 § Innan indrivning begärs skall den skattskyldige uppmanas att betala skattebeloppet, om inte särskilda skäl talar mot det. 4 § Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. 5 § Bestämmelser om när ansökan om verkställighet skall anses gjord finns i 2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken. Ränta 6 § Om en fordran på ett skattebelopp har lämnats för indrivning, skall kronofogdemyndigheten också driva in räntan på beloppet. Kronofogdemyndigheten skall beräkna räntan för tiden efter det att fordringen har lämnats för indrivning. Bestämmelser om hur räntan skall beräknas finns i 19 kap. 3, 9 och 10 §§. Konkurs 7 § Om den skattskyldige är försatt i konkurs, skall fordran på skattebelopp som inte har betalats lämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som avses i 16 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., även om förfallodagen ännu inte är inne. __________ Övergångsbestämmelserna 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Lagen tillämpas första gången när det gäller a) F-skatt och särskild A-skatt: på skatt som avser inkomståret 1998, b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt som avser redovisningsperioden januari 1998, c) annan skatt: på skatt som avser det beskattningsår som gått ut närmast före den 1 januari 1999. 2. För inkomståret 1998 skall utan ansökan F-skattsedel utfärdas för den som vid utgången av år 1997 har en F-skattesedel utfärdad enligt 33 b § eller 33 c § uppbördslagen (1953:272). 3. Vid beräkning av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998 enligt bestämmelserna om schablonberäkning i 6 kap. 1 och 2 §§ i den nya lagen skall skatten beräknas med utgångspunkt från den slutliga skatten på grund av 1997 års taxering med tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1 och 3 mom. uppbördslagen. 4. En skattskyldig som för tidigare år eller redovisningsperioder står i skuld för skatt som uppbärs enligt uppbördslagen, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen (1994:200) har vid återbetalning enligt 18 kap. 1Ä4 §§ i den nya lagen rätt att få till- baka bara vad som överstiger skulden samt ränta och avgift som är hänförlig till skulden. 5. Vid utgången av oktober 1997 upphör följande lagar att gälla: a) uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 7 eller 8, fortfarande skall tillämpas i fråga om preliminär skatt för tid före den 1 januari 1998 och slutlig skatt på grund av 1998 eller tidigare års taxeringar samt avgift eller ränta på sådan skatt, och b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, som dock, om inte annat följer av 8, fortfarande skall tillämpas i fråga om arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt avgift eller ränta på dessa. 6. Skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd skall till utgången av år 1998 göras enligt en särskild skattetabell grundad på en för landet genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt under beskattningsåret avrundad till helt krontal. 7. Bestämmelserna i uppbördslagen om arbetsgivarnas medverkan vid upp- börd av kvarstående skatt tillämpas sista gången i fråga om kvarstående skatt enligt 1996 års taxering. 8. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till återbetalning i 68 § 5 mom. uppbördslagen och 25 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall hänsyn tas också till skyldighet att betala skatt enligt den nya lagen. 9. Bestämmelserna om betalningsskyldighet för företrädare för juridisk person i 12 kap. tillämpas från ikraftträdandet även i fråga om innehållen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som tas ut enligt uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1968:430) om mervärdeskatt eller mervärdesskattelagen. Detsamma gäller i fråga om avgiftstillägg, skattetillägg, ränta och dröjsmålsavgift enligt nämnda lagar. Äldre bestämmelser om betalningsskyldighet för företrädare gäller fort- farande i fråga om mål om sådan betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997. 10. Bestämmelserna i 14 kap. 3–7 §§ gäller från ikraftträdandet i tillämpliga delar även i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt a) uppbördslagen, b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, c) lagen (1968:430) om mervärdeskatt, eller d) mervärdesskattelagen (1994:200). Paragrafregister I denna bilaga redovisas under de tre närmast följande rubrikerna vilka bestämmelser i uppbördslagen (1953:272), lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och mervärdesskattelagen (1994:200) som har fått en motsvarighet (om än med vissa större eller mindre ändringar) i skattebetalningslagen. Under den fjärde rubriken redovisas på motsatt sätt vilka bestämmelser i skattebetalningslagen som har motsvarighet i de nyss nämnda lagarna. När det gäller skattebetalningslagen hänvisas inte alltid till en bestämmelse i den äldre lagstiftningen trots att det i denna i motsvarande fall hänvisats till skattebetalningslagen. Detta hänger samman med att en äldre bestämmelse i vissa fall ersätts av flera nya som var och en för sig inte kan tyckas motsvara den äldre bestämmelsen. Vi har i dessa fall avstått från en hänvisning till den äldre bestämmelsen. Uppbördslagen (1953:272) Uppbördslagen (1953:272) Skattebetalningslagen 1 § 2 § 1 mom. 1 st 2 § 1 mom. 2 st 2 § 2 mom. 2 § 4 mom. 2 a § 1-2 st 2 a § 3 st 2 b § 3 § 1 mom. 1 st 3 § 1 mom. 2 st 3 § 2 mom. 1 st 3 § 2 mom. 2 st 3 § 2 mom. 3 st 3 § 2 mom. 4-5 st 3 § 3 mom. 1 st 3 § 3 mom. 2 st 3 § 4 mom. 4 § 1 mom. 1 st 4 § 1 mom. 2-3 st 4 § 2 mom. 1 st 4 § 2 mom. 2-4 st Uppbördslagen (1953:272) 4 § 3 mom. 1 st 4 § 4 mom. 5 § 6 § 1 st 6 a § 7 § 1-2 st 7 § 3 st 7 § 4 st 7 a § 1 st 7 a § 2 st 8 § 1 st 8 § 2 st 8 § 3 st 8 § 4-5 st 8 § 6 st 9 § 10 § 1-2 st 10 § 3-4 st 10 § 5 st a 10 § 5 st b 10 § 5 st c 10 § 5 st d 10 § 5 st e 10 § 5 st f 10 § 5 st g 10 § 5 st h 10 § 5 st i 11 § 1 st 11 § 2 st 11 § 3 st 11 § 4 st 12 § 2 st 12 a § 13 § 1 mom. 1-3 st Uppbördslagen (1953:272) 13 § 1 mom. 4 st 13 § 2 mom. 14 § 15 § 16 § 17 § 1 mom. 17 § 2 mom. 18 § 1 och 4 st 18 § 2-3 st 19 § 20 § 21 § 22 § 24 § 1 st 24 § 2 st 25 § 26 § 1 st 26 § 2 st 26 § 3 st 27 § 1 mom. 27 § 2 mom. 27 § 3 mom. 27 § 4 mom. 27 a § 27 b § 28 § 29 § 31 § Uppbördslagen (1953:272) 32 § 32 a § 33 § 33 a § 33 b § 1 st 33 b § 2 st 33 b § 4 st 33 c § 1 st 33 c § 2-4 st 33 d § 1 st 34 § 35 § 1 st 35 § 2-3 st 36 § 36 a § 38 a § 38 b § 1 st 39 § 1 mom. 1 st 39 § 1 mom. 2 st 1 39 § 1 mom. 2 st 2 39 § 1 mom. 3-4 st 39 § 1 a mom. 4 st 39 § 2 mom. 39 § 3 mom. 1 st 3 anvisningarna till 39 § 40 § 1 mom. 1 st 40 § 1 mom. 2 st 40 § 3 mom. 5 st anvisningarna till 40 § 6 st anvisningarna till 40 § Uppbördslagen (1953:272) 40 a § 41 § 1 mom. 43 § 1 mom. 1 st 44 a § 1 st 44 a § 2 st 45 § 1 mom. 45 § 2 mom. 45 § 3 mom. 2 st anvisningarna till 45 § 46 § 2 mom. 4 st 46 § 3 mom. 2 st 46 § 3 mom. 3 st 47 § 48 § 1 mom. 1 st 48 § 1 mom. 2 st 48 § 2 mom. 48 § 3 mom. 48 § 4-5 mom. Anvisningarna till 48 § 49 § 1 mom. 49 § 2 mom. 1 st 49 § 2 mom. 2-3 st 49 § 2 a mom. 49 § 3 mom. 1 st 49 § 3 mom. 2 st 49 § 4 mom. 49 § 5 mom. 50 § 1 st 51 § 1 st 52 § 1 st Uppbördslagen (1953:272) 52 § 2 st 52 § 3 st 52 § 4 st 52 a § 2 st 53 § 2 mom. 54 § 1 mom. 1 st 54 § 1 mom. 2 st 54 § 1 mom. 3 st 54 § 1 mom. 4 st 54 § 1 mom. 6-7 st 54 § 2 mom. 56 § 2 st 58 § 1 mom. 58 § 6 mom. 59 § 1 st 59 § 2 st 59 § 3 st 61 § 1 mom. 68 § 1 mom. 68 § 2 mom. 68 § 3-5 mom. 68 § 6 mom. 1 st 68 § 6 mom. 2-3 st 69 § 1 mom. 69 § 2 mom. 69 a § 73 § 1 st 73 § 2 st 75 § 1-2 st 75 § 3-5 st 75 a § 3 st Uppbördslagen (1953:272) 75 b § 75 c § 1 st 75 c § 2 st 75 c § 3 st 75 c § 4 st 75 d § 1 st 75 d § 2 st 75 d § 3 st 75 e § 1 st 75 e § 2 st 76 § 1 st 76 § 2-3 st 77 § 1 st 77 § 2 st 77 § 3 st 77 § 5 st 77 a § 1 st 77 a § 2 st 77 a § 3 st 77 a § 4 st 77 c § 78 § 1 mom. 1-2 st 78 § 2 mom. 1 st 78 § 2 mom. 2 st 78 § 2 a mom. 78 § 2 b mom. 78 a § 78 b § 1 st 78 b § 2 st 83 § 84 § 1-3 st Uppbördslagen (1953:272) 85 § 86 § 1-2 st 86 § 3 st 86 § 4 st 87 § 88 § 89 § 90 § 91 § 92 § 93 § 94 § 1 st 94 § 3 st 94 § 4 st 95 § 96 § 97 § 98 § 1 st 98 § 2 st 98 § 3 st 98 § 4 st 99 § 1 mom. 99 § 2 mom. 100 § 1-2 st 100 § 3 st 101 § 1 st 101 § 2 st 102 § Uppbördslagen (1953:272) 103 § 1 st 103 § 2 st 105 § 1 kap. 1 och 2 §§ 1 kap. 3 § 1 kap. 4 § 3 st 1 kap. 6 § 11 kap. 9 och 11 §§ 2 kap. 1-3 §§ 2 kap. 5 § 1 st -- 4 kap. 1 § 4 kap. 2 § 5 kap. 1 §, 2 § 1 st, 3 § 3 och 4 § 1 st 1 5 kap. 2 § 2 st 5 kap. 6 och 8 §§ 8 kap. 1 och 11 §§ 6 kap. 1 och 3 §§ 6 kap. 6 § 4 kap. 5 § 8 kap. 1 och 2 §§ samt 8 § 1 st 4 8 kap. 3 § 1och 3 st 8 kap. 4 § 1 st 8 kap. 4 § 2 st Skattebetalningslagen 8 kap. 3 § 2 st 8 kap. 8 § 1 st 4 11 kap. 6 och 7 §§ 5 kap. 1 § och 8 kap. 1 § 2 st 8 kap. 26 § 8 kap. 8 § 8 kap. 10 § 5 kap. 3 § 1 och 9 § 1 8 kap. 8 § 1 st 1 5 kap. 3 § 1 8 kap. 14 § 8 kap. 17 § 8 kap. 15 § 8 kap. 17 § 8 kap. 16 § 8 kap. 18 § 8 kap. 19 § 8 kap. 20 § 5 kap. 3 § 6 5 kap. 9 § 2 och 3 5 kap. 9 § 4 5 kap. 9 § 5 5 kap. 9 § 6 5 kap. 9 § 7 5 kap. 3 § 4 8 kap. 24 § 5 kap. 9 § 8 8 kap. 21 § 8 kap. 22 § 1 st 8 kap. 22 § 2-3 st 8 kap. 23 § 8 kap. 25 § 8 kap. 5 § 6 kap. 1 § Skattebetalningslagen 6 kap. 2 och 6 §§ 6 kap. 3 § 7 kap. 1 § 6 kap. 4 § 6 kap. 4 § 10 kap. 1 § 10 kap. 2 § 10 kap. 25 § 10 kap. 6 § 10 kap. 8 § 10 kap. 5 § 10 kap. 27 § 11 kap. 1 § och 23 kap. 1 § 11 kap. 6 § 1 st 11 kap. 8 § 6 kap. 4 § 11 kap. 4 § 16 kap. 5 § 11 kap. 4 § 11 kap. 12 § 11 kap. 14 § 19 kap. 5 och 15 §§ 19 kap. 11 § 19 kap. 11 § 3 kap. 5 § 3 st 16 kap. 6 § och 20 kap. 1 § 1 st 2 16 kap. 12 § 16 kap. 6 § och 20 kap. 1 § 1 st 2 Skattebetalningslagen 19 kap. 7 och 15 §§ 19 kap. 11 § 4 kap. 6 § 4 kap. 16 § 4 kap. 7 § 4 kap. 9 § 4 kap. 10 § 4 kap. 8 § 4 kap. 11 § 4 kap. 12 § 2 kap. 1 och 2 §§ 11 kap. 15 § 11 kap. 6 § 2 st 11 kap. 3 § 11 kap. 3 § 4 kap. 13 och 14 §§ 4 kap. 15 § 5 kap. 1 § och 2 § 1 st 5 kap. 3 § 2 5 kap. 3 § 5 5 kap. 5 § 23 kap. 1 § 8 kap. 1 § 3 st 5 kap. 1 §, 9 § 1 och 23 kap. 1 § 5 kap. 10 § 2 5 kap. 16 § 1 st 8 kap. 6 § 1 st och 14 § 1 st 8 kap. 6 § 2 st 5 kap. 14 § 5 kap. 16 § 3 st Skattebetalningslagen 5 kap. 7 § 8 kap. 7 § 5 kap. 12 § 5 kap. 11 § 1-2 st 5 kap. 11 § 3 st 6 kap. 5 §, 8 kap. 11 och 29 §§, 14 kap. 1 § samt 18 kap. 3 § 6 kap. 5 §, 8 kap. 11 och 29 §§ samt 18 kap. 2 § 8 kap. 27 och 28 §§ samt 18 kap. 3 § 4 st 18 kap. 3 § 8 kap. 13 § 5 kap. 16 § 2 st 5 kap. 13 § 5 kap. 14 § 17 kap. 7 § 17 kap. 9 § 17 kap. 5 och 9 §§ 17 kap. 11 § 17 kap. 4 och 9 §§ 17 kap. 5 § 17 kap. 2 § 17 kap. 9 § 17 kap. 3 § 17 kap. 6 § 17 kap. 2 § 2 st 17 kap. 11 § 19 kap. 6 och 15 §§ 19 kap. 11 § 17 kap. 8 § 17 kap. 10 § 16 kap. 1, 2 , 4 och 8 §§ Skattebetalningslagen 16 kap. 1-2 §§ 2 kap. 6 § 3 st 16 kap. 3 § 18 kap. 3 § 3 st 10 kap. 24 § och 17 kap. 1 § 10 kap. 9, 18, 19, 22 och 25 §§ 10 kap. 10 § 10 kap. 25 § 10 kap. 17 § 10 kap. 9, 17, 18, 19, 22 och 25 §§ 10 kap. 27 § 16 kap. 13 § 19 kap. 8 och 10 §§ 19 kap. 11 § 20 kap. 1 § 20 kap. 4 § 20 kap. 7 § 12 kap. 9 § 11 kap. 13 och 14 §§ samt 18 kap. 1 § 18 kap. 2 och 7 §§ 18 kap. 7 § 18 kap. 8 § 18 kap. 9 § 19 kap. 12-15 §§ 19 kap. 12-15 §§ 18 kap. 5 och 6 §§ 14 kap. 8 § 2 st 23 kap. 9 § 11 kap. 19 § 12 kap. 1 § 2-3 st 19 kap. 8 § Skattebetalningslagen 17 kap. 2 och 3 §§ 12 kap. 3 § 1 st 12 kap. 3 § 2 st 12 kap. 3 § 1 st 12 kap. 4 § 12 kap. 3 § 1 st 12 kap. 4 § 20 kap. 1 § 12 kap. 11 § 12 kap. 13 § 12 kap. 10 § 12 kap. 13 § 12 kap. 2 § 11 kap. 16 § 11 kap. 18 § 11 kap. 14 § 2 st 1 b 12 kap. 6 § 12 kap. 7 § 12 kap. 12 § 1 st 12 kap. 13 § 1 kap. 4 § 2 st 1 14 kap. 2 § 14 kap. 3 och 5 §§ 14 kap. 8 § 1 st 14 kap. 6 § 14 kap. 7 § 11 kap. 2 § 2 st 12 kap. 8 §, 12 § 2 st och 13 § 1 st 12 kap. 13 § 2 st 4 kap. 15 §, 5 kap. 15 §, 10 kap. 5, 8, 10, 27 och 32 §§, 14 kap. 3 och 4 §§ samt 23 kap. 2 § 21 kap. 1 § Skattebetalningslagen 21 kap. 3 § 1 st 21 kap. 4 § 21 kap. 5 § 2 kap. 6 § 1-2 st 21 kap. 6 § 21 kap. 3 § 2 st 21 kap. 8 § 21 kap. 9 § 21 kap. 10 § 21 kap. 11 och 12 §§ 21 kap. 13 § 21 kap. 14 § 21 kap. 15 § 2 st 21 kap. 17 § 11 kap. 20 § 22 kap. 1 § 22 kap. 2 § 22 kap. 3 § 22 kap. 4 § 22 kap. 6 § 2 st 22 kap. 3 § 22 kap. 6 § 1 st 22 kap. 2 § 22 kap. 7 § 22 kap. 9 § 1 st 22 kap. 13 § 22 kap. 12 § 22 kap. 11 § Skattebetalningslagen 23 kap. 7 § 23 kap. 8 § 2 kap. 5 § 2 st Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare 1 § 2 § 3 § 1 st 3 § 3 st 4 § 1 st 5 § 6 § 7 § 1 st 7 § 2 st 7 § 3-4 st 8 § 10 § 1 st 10 § 2 st 10 § 3 st 11 § 1 st 11 § 2 st 12 § 1 st 12 § 2 st 13 § 14 § 15 § 1 st 15 § 2 st 15 § 3 st 15 § 4 st 16 § 1 st 16 § 2 st Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare 16 § 3 st 16 § 4 st 17 § 18 § 1 st 18 § 2 st 18 § 3-4 st 19 § 20 § 1 st 20 § 2 st 22 d § 22 e § 23 § 24 § 25 § 27 § 1 st 27 § 2 st 27 § 3 st 27 § 4 st 27 a § 27 b § 28 § 28 a § 29 § 1 st 38 § 39 § 40 § Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare 40 a § 41 § 42 § 43 § 44 § 2 st 46 § 2 st 47 § 1 st 47 § 2 st 48 § 49 § 1 st 49 § 2 st 50 § 51 § 2 st 52 § 1-2 st 52 § 3 st 53 § 54 § 55 § 56 § 57 § 1-2 st 57 § 3 st 58 § 1 st 58 § 3 st 59 § 60 § Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare 61 § 62 § 1-2 st 63 § 64 § 1 st 64 § 2 st 64 § 3 st 65 § 1-2 st 65 § 3-4 st 66 § 67 § 68 § 69 § 70 § 1 st 70 § 2 st 70 § 4 st 71 § 72 § 1 st 73 § 74 § 1 st 75 § 76 § 1 st 76 § 2 st 77 § 78 § 1 st 78 § 3 st Skattebetalningslagen 1 kap. 1 § 1 kap. 6 § 2 kap. 1-3 §§ 2 kap. 5 § 1 st 10 kap. 9 och 17 §§ 9 kap. 2 § 9 kap. 3 § 10 kap. 24 § 10 kap. 12 § 10 kap. 24 § 9 kap. 1 §, 23 kap. 1 § 11 kap. 2 § 1 st 11 kap. 2 § 2 st 11 kap. 19 § 11 kap. 16 § 11 kap. 18 § 16 kap. 1-4 och 8 §§ 16 kap. 6 § 17 kap. 2, 9 och 11 §§ samt 19 kap. 6, 11 och 15 §§ 19 kap. 7, 8, 11 och 15 §§ 12 kap. 6 § 12 kap. 7 § 12 kap. 12 § 1 st 12 kap. 13 § 12 kap. 3 § 1 st 12 kap. 4 § Skattebetalningslagen 12 kap. 4 § 1 kap. 4 § 2 st 5 kap. 5 § 12 kap. 3 § 1 st 12 kap. 11 § 12 kap. 13 § 12 kap. 9 § 12 kap. 8 §, 12 § 2 st och 13 § 1 st 12 kap. 13 § 2 st 13 kap. 1 § 12 kap. 5 § 18 kap. 1, 2 och 7 §§ 19 kap. 12-15 §§ 18 kap. 7 § 14 kap. 3 § 14 kap. 5 § 23 kap. 2 § 14 kap. 8 § 1 st 14 kap. 6 § 14 kap. 7 § 19 kap. 7-11 och 15 §§ 20 kap. 1, 4 och 7 §§ 14 kap. 8 § 2 st 15 kap. 1 § 15 kap. 2 § 15 kap. 2 § Skattebetalningslagen 15 kap. 3 § 15 kap. 5 § 15 kap. 4 § 15 kap. 7 § 22 kap. 9 § 2 st 15 kap. 4 § 4 15 kap. 8 § 15 kap. 10 § 15 kap. 7 § 2 st och 23 kap. 1 § 23 kap. 5 § 1 kap. 4 § 1 st 21 kap. 1 § 21 kap. 3 § 1 st 21 kap. 4 § 2 kap. 6 § 1-2 st 21 kap. 5 § 21 kap. 6 § 21 kap. 7 § 21 kap. 3 § 2 st 21 kap. 8 § 21 kap. 7 § 21 kap. 9 § 21 kap. 9 § 21 kap. 10 § 21 kap. 11 och 12 §§ Skattebetalningslagen 21 kap. 11 och 12 §§ 21 kap. 13 § 1-2 st 21 kap. 14 § 21 kap. 15 § 1 st 21 kap. 16 § 21 kap. 17 § 21 kap. 18 § 21 kap. 19 § 21 kap. 20 § 11 kap. 20 § 22 kap. 1 § 22 kap. 2 § 22 kap. 3 § 22 kap. 4 § 22 kap. 3 § 2 st 22 kap. 5 § 22 kap. 6 § 1 st 22 kap. 7 § 22 kap. 9 § 1 st 22 kap. 8 § 22 kap. 10 § 22 kap. 11 § 22 kap. 13 § 23 kap. 7 § 23 kap. 8 § Mervärdesskattelagen (1994:200) Mervärdesskattelagen (1994:200) 6 kap. 2 § andra meningen 12 kap. 1 § 2 st 1 § 3 st 1 § 4 st 1 a § 3 § 13 kap. 1 a § 1 st första meningen 1 a § 1 st andra meningen och 2 st 2 § 3 § 4 § 5 § 29 § 30 § 14 kap. 1 § 2 § 1 st 2 § 2 st 3 § 4 § 5 § första meningen 5 § andra meningen Mervärdesskattelagen (1994:200) 6 § 7 § 8 § 1 st 8 § 2 st 8 § 3 st 11 § 12 § 13 § 14 § 15 § 16 § 17 § 1 st 17 § 2-3 st 18 § 19 § 20 § första meningen 20 § andra meningen 21 § 22 § 23 § 24 § 25 § 26 och 27 §§ 28 § Mervärdesskattelagen (1994:200) 29 § 30 § 30 a § 30 b § 30 c § 30 d § 1 st 30 d § 2 st 15 kap. 1 § 2 § 1 st 2 § 2 st 3 § 1 st 3 § 2 st 3 § 3 st 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 1 st 11 § 2 st 12 § 13 § Mervärdesskattelagen (1994:200) 14 § 1 st 14 § 2 st 15 § 16 § 1-2 st 16 § 3 st 17 § 18 § 19 § 20 § första-andra meningarna 20 § tredje meningen 21 § 16 kap. 1 § 2 § 1 st första meningen 2 § 1 st andra meningen 2 § 2 st 3 § 4 § 5 § 1 st 5 § 2 st 6 § 7 § 8 och 9 §§ 10 § 11 § 12 § 13 § Mervärdesskattelagen (1994:200) 14 § 15 § 16 § 1 st 16 § 2 st 16 § 3 st 16 § 4 st 17 § 1-2 st 17 § 3 st 17 § 4 st 17 § 5 st 18 § 17 kap. 1 § 1 st 1 § 2 st 2 § 1 st 2 § 2 st 3 § 4 § 5 § 1 st 5 § 2 st 5 § 3 st 6 § 1 st 6 § 2 st 7 § 18 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § Mervärdesskattelagen (1994:200) 5 § 6 § 7 § 1 st 7 § 2 st 8 § 1 st 8 § 2 st 9 § 10 § 11 § 12 § 13 § 20 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § 1-2 st 4 § 3 st 5-7 §§ 8 § 1-2 st 8 § 3 st 9 § 1 st 9 § 2 st 22 kap. 3 § 4 § 6 § 7 § Mervärdesskattelagen (1994:200) 8 § 9 § Skattebetalningslagen 23 kap. 3 § 2 kap. 5 § 2 st 2 kap. 8 § 2 kap. 7 § 2 kap. 4 § 1 kap. 1 § 6 och 7 10 kap. 9 § 3-5, 17 § 1 st 5 samt 31 § 2 st andra meningen 10 kap. 30 § 10 kap. 28 § -- -- 10 kap. 37 § 10 kap. 17 § 1 st 5 och 2 st 10 kap. 33 § 3 kap. 1 § 3 kap. 2 § 1 st 3 kap. 2 § 3 st 10 kap. 9 § 3-5, 11 §, 31 § 1 st och 32 § 1 st 10 kap. 25 §, 26 § och 32 § 2 st 10 kap. 13 § 1 st 10 kap. 32 § 1 st första meningen Skattebetalningslagen 10 kap. 28 § -- 10 kap. 14 § 10 kap. 15 § -- 10 kap. 25 § 10 kap. 18 och 19 §§ samt 32 § 1 st andra meningen --, jfr 10 kap. 18 § 10 kap. 24 § -- 10 kap. 27 § och 23 kap. 2 § samt 32 § 3 st 14 kap. 2 § -- 23 kap. 5 § 3 kap. 2 § 1 st -- 3 kap. 2 § 2 st 3 kap. 2 § 3 st 3 kap. 3 § 2 kap. 1 och 2 §§ -- -- 3 kap. 4 § och 23 § 2 § 10 kap. 31 § 2 st Skattebetalningslagen 10 kap. 28 § 10 kap. 16 § 10 kap. 34 § 10 kap. 35 § 10 kap. 36 § 15 kap. 6 § 1 st 15 kap. 7 § 11 kap. 1 § 11 kap. 16 § 11 kap. 18 § 21 kap. 1 § 1 st 21 kap. 1 § 3 st 21 kap. 3 § 1 st 21 kap. 4 § 2 kap. 6 § 1-2 st 21 kap. 6 § 21 kap. 3 § 2 st 21 kap. 8 § 21 kap. 9 § 21 kap. 10 § 21 kap. 11 § 11 § 2 st 21 kap. 13 § 1-2 st 21 kap. 14 § Skattebetalningslagen 21 kap. 15 § 1 st 21 kap. 16 § 21 kap. 17 § 21 kap. 18 § 21 kap. 19 § 1 st 21 kap. 19 § 2 st 21 kap. 20 § 11 kap. 20 § 11 kap. 2 § 1 st 11 kap. 19 § 2 st 11 kap. 2 § 2 st 16 kap. 4 § samt 17 kap. 1 § 16 kap. 6 § 1 kap. 4 § 2 st 2 17 kap. 7§ 16 kap. 2 och 3 §§ -- 17 kap. 7 § 17 kap. 11 § 17 kap. 2 och 3 §§ 19 kap. 8 och 11 §§ 18 kap. 18 kap. 8 och 9 §§ -- 19 kap. 7 § 19 kap. 6 § Skattebetalningslagen 19 kap. 11 § 19 kap. 12-14 §§ 20 kap. 1 § 20 kap. 4 § 23 kap. 7 § 20 kap. 7 § 12 kap. 6 § 12 kap. 7 § 12 kap. 12 § 1 st 12 kap. 13 § 2 st 1 kap. 4 § 2 st 1 samt 12 kap. 13 § 1 st 14 kap. 8 § 2 st 23 kap. 9 § 14 kap. 3 § 23 kap. 2 § 14 kap. 5 § 14 kap. 6 § 14 kap. 4 § 14 kap. 5 § 14 kap. 8 § 1 st 23 kap. 2 § -- 14 kap. 7 § 15 kap. 1 § 1-2 st och 3 st 2 15 kap. 2 § 15 kap. 3 § 15 kap. 5 § 1 st Skattebetalningslagen 15 kap. 4 § 1-3 15 kap. 7 § 15 kap. 9 § 21 kap. 7 § och 22 kap. 5 § 15 kap. 8 § 15 kap. 10 § 15 kap. 7 § 2 st 15 kap. 11 § 15 kap. 4 § 4 21 kap. 13 § 3 st 15 kap. 12 § 22 kap. 1 § -- 22 kap. 2 § 22 kap. 3 § 1 st (har flyttats till 20 kap. 1 § ML) 22 kap. 6 § 22 kap. 7 § 22 kap. 8 § 22 kap. 13 § 22 kap. 11 § 5 -- 12 kap. 9 § 23 kap. 4 § 23 kap. 6 § Skattebetalningslagen 23 kap. 2 § 1 st andra meningen och 2-3 st 13 kap. 1 § Skattebetalningslagen Skattebetalningslagen 1 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § 1 st 4 § 2 st 4 § 3 st 5 § 6 § 2 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 1 st 5 § 2 st 6 § 1-2 st 6 § 3 st 7 § Skattebetalningslagen 8 § 3 kap. 1 § 2 § 1 st 2 § 2 st 2 § 3 st 3 § 4 § 5 § 1-2 st 5 § 3 st 6 § 4 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § Skattebetalningslagen 12 § 13 § 14 § 15 § 16 § 5 kap. 1 § 2 § 1 st 2 § 2 st 3 § 1 3 § 2 3 § 3 3 § 4 3 § 5 3 § 6 3 § 7 4 § 1 4 § 2-4 5 § 6 § 7 § 8 § Skattebetalningslagen 9 § 1 9 § 2-3 9 § 4 9 § 5 9 § 6 9 § 7 9 § 8 10 § 11 § 1-2 st 11 § 3 st 12 § 13 § 14 § 15 § 16 § 1 st 16 § 2 st 16 § 3 st 6 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § Skattebetalningslagen 6 § 7 kap. 1 § 8 kap. 1 § 1 st 1 § 2 st 1 § 3 st 2 § 3 § 1 st 3 § 2 st 3 § 3 st 4 § 1 st 4 § 2 st 5 § 6 § 1 st 6 § 2 st 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 12 § 13 § 14 § Skattebetalningslagen 15 § 16 § 17 § 18 § 19 § 20 § 21 § 22 § 1 st 22 § 2-3 st 23 § 24 § 25 § 26 § 27 § 28 § 29 § 9 kap. 1 § 2 § 3 § 10 kap. 1 § 2 § Skattebetalningslagen 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 12 § 13 § 1 st 14 § 15 § 16 § 17 § 1 st 17 § 2 st 18 § 19 § 20 § Skattebetalningslagen 21 § 22 § 23 § 24 § 25 § 26 § 27 § 28 § 29 § 30 § 31 § 32 § 33 § 34 § 35 § 36 § 37 § Skattebetalningslagen 11 kap. 1 § 2 § 1 st 2 § 2 st 3 § 4 § 5 § 6 § 1 st 6 § 2 st 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 12 § 13 § 14 § 15 § 16 § 17 § 18 § Skattebetalningslagen 19 § 20 § 12 kap. 1 § 1 st 1 § 2 st 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 12 § 13 § Skattebetalningslagen 13 kap. 1 § 2 § 14 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 1 st 8 § 2 st 15 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § Skattebetalningslagen 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 12 § 16 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § Skattebetalningslagen 10 § 11 § 12 § 13 § 17 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § Skattebetalningslagen 18 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 19 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § Skattebetalningslagen 8 § 9 § 10 § 11 § 12-14 §§ 15 § 16 § 20 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § Skattebetalningslagen 21 kap. 1 § 2 § 3 § 1 st 3 § 2 st 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 12 § 13 § Skattebetalningslagen 14 § 15 § 1st 15 § 2 st 16 § 17 § 18 § 19 § 20 § 22 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 1 st 6 § 2 st 7 § Skattebetalningslagen 8 § 9 § 1 st 9 § 2 st 10 § 11 § 12 § 13 § 23 kap. 1 § 2 § 3 § 4 § 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) 1 § UBL, 1 § USAL, 12 kap. 3 § ML 1 § UBL 2 § 1 mom. 1 st UBL 49 § 2 st USAL 16 kap. 2 § 1 st andra meningen ML 2 § 1 mom. 2 st UBL -- 2 § 2 mom. UBL, 2 § USAL 2 a § 1-2 st UBL, 3 § 1 st USAL, 12 kap. 1 § och 14 kap. 23 § ML 2 a §1-2 st och 34 § UBL, 3 § 1 st USAL, 12 kap. 1 § och 14 kap. 23 § ML 2 a § 2 st UBL, 3 § 1 st USAL 12 kap. 1 a § ML 2 a § 3 st UBL, 3 § 3 st USAL, 12 kap. 1 § 2 st ML 105 § UBL 86 § 4 st UBL, 52 § 3 st USAL, 15 kap. 5 § ML 52 § 3 st UBL 12 kap. 1 § 4 st ML Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) 12 kap. 1 § 3 st ML 14 kap. 1 § ML 14 kap. 2 § 1 st ML 14 kap. 20 § andra meningen ML 14 kap. 2 § 2 st och 21 § ML 14 kap. 22 § ML 14 kap. 26 och 27 §§ ML -- 27 b § UBL -- 3 § 1 mom. 1 st UBL 3 § 1 mom. 2 st UBL -- 3 § 3 mom. 1 st UBL 3 § 4 mom. UBL 33 § UBL 33 b § 1 st UBL 33 c § 1 st UBL 33 b § 2 st UBL 33 b § 4 st UBL 33 c § 2-4 st UBL Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) 33 d § 1 st UBL 38 a § 1 och 3 st UBL 38 a § 2-3 st UBL 38 b § 1 st UBL 33 a § 1 st UBL 39 § 1 mom. 1 st och 3 mom. UBL 3 § 2 mom. 1 st och 39 § 1 mom. 1 st UBL 3 § 2 mom. 2 st UBL 7 a § 2 st UBL 39 § 1 mom. 2 st 1 UBL 3 § 2 mom. 1 st UBL 10 § 5 st g UBL 39 § 1 mom. 2 st 2 UBL 10 § 5 st a UBL -- 3 § 2 mom. 1 st UBL -- 39 § 1 mom. 3-4 st UBL, 17 § USAL 3 § 2 mom. 3 st UBL 40 a § UBL 3 § 2 mom. 3 st UBL Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) 39 § 3 mom. UBL 10 § 5 st b UBL 10 § 5 st c UBL 10 § 5 st d UBL 10 § 5 st e UBL 10 § 5 st f UBL 10 § 5 st i UBL 1 st 3 anvisningarna till 39 § UBL 44 a § 1 st UBL 44 a § 2 st UBL 43 § 1 mom. 1 st UBL 46 § 3 mom. 3 st UBL 5 st anvisningarna till 40 § och 47 § UBL 83 § UBL 40 § 1 mom. 1 st UBL 46 § 3 mom. 2 st UBL 6 st anvisningarna till 40 § UBL 13 § 1 mom. 1-3 st och 3 mom. UBL 13 § 1 mom. 4 st UBL 13 § 2 mom. UBL 15 och 16 §§ UBL 45 § 1 mom. UBL Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) 3 § 3 mom. 2 st och 13 § 1 mom. 4 st UBL 14 § UBL 4 § 1 mom. 1 st UBL 5 § 1 st UBL 39 § 2 mom. UBL 4 § 1 mom. 1 st UBL 4 § 1 mom. 2 st UBL 4 § 3 mom. 1 st UBL 4 1 mom. 3 st UBL 4 § 2 mom. 1 st UBL 4 § 2 mom. 2-4 st UBL 12 a § UBL 40 § 1 mom. 2 st UBL 40 § 3 mom. UBL 41 § 1 mom. UBL 4 § 4 mom., 7 § 1-2 st samt 7 a § 1 st UBL -- 7 § 3 st UBL 3 § 2 mom. 4-5 st UBL 45 § 1 mom. 1 st UBL 46 § 2 mom. 4 st UBL 8 § 1 st UBL Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) 8 § 3 st UBL 8 § 6 st UBL 8 § 4-5 st UBL 9 § UBL 10 § 1-2 st UBL 10 § 3-4 st UBL 11 § 1 st UBL 11 § 2 st UBL 11 § 3 st UBL 11 § 4 st UBL 10 § 5 st h UBL 12 § 2 st UBL 6 a § UBL 45 § 3 mom. 1 st UBL 45 § 3 mom. 2 st UBL 45 § 1 och 2 mom. UBL 8 § USAL 5 § USAL 6 § USAL 17 § 1 mom. UBL 17 § 2 mom. UBL Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) -- -- 20 § UBL 18 § 2-3 st UBL 18 § 1 st UBL 19 § UBL 54 § 1 mom. 1 och 6 st UBL, 4 § 1 st USAL och 14 kap. 3 § ML 54 § 1 mom. 2 st UBL 14 kap. 3 § 2 st ML 7 § 2 st USAL 14 kap. 5 § första meningen ML 14 kap. 8 § 1 st ML 14 kap. 8 § 2 st ML 14 kap. 30 § ML 54 § 1 mom. 4, 6 och 7 st UBL, 4 § 1 st USAL, 13 kap. 1 a § 1 st första meningen, 4 och 29 §§ ML 13 kap. 29 § ML 54 § 1 mom. 1 och 6 st UBL, 4 § 1 st USAL, 14 kap. 12 och 13 §§ ML 54 § 1 mom. 1 och 6 st UBL, 4 § 1 st USAL, 14 kap. 12 § ML -- Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) -- 54 § 1 mom. 1 och 6 st UBL, 4 § 1 st USAL 54 § 1 mom. UBL, 4 § 1 st USAL 53 § 2 mom. UBL, 7 § 1, 3 och 4 st USAL, 14 kap. 14 § ML 18 § 1 och 4 st, 54 § 1 mom. 1, 3 och 7 st UBL, 4 § 1 st USAL, 14 kap. 4 och 11 §§ ML -- 21 §, 54 § 2 mom. och 83 § UBL, 4 § 1 st USAL, 14 kap. 16 § ML 13 kap. 2 § och 14 kap. 6 och 29 §§ ML -- 13 kap. 1 a § 1 st andra meningen och 2 st ML 14 kap. 3 § 1 st och 28 § ML 14 kap. 3-5 §§, 12 § 2 st och 16 § ML 13 kap. 30 § ML 14 kap. 30 a § ML 14 kap. 30 b § ML 14 kap. 30 c § ML 13 kap. 5 § ML Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) 22 § UBL, 15 kap. 1 § ML 10 § 1 st USAL, 15 kap. 20 § ML 78 a § UBL, 10 § 2 st USAL, 15 kap. 21 § ML 36 och 36 a §§ UBL 26 § 1 och 3 st UBL 26 § 2 st UBL 24 § 1 st UBL 35 § 2-3 st UBL 5 § 1 st UBL 24 § 2 st UBL 22 § UBL -- 2 § 4 mom. UBL 27 § 1 mom. UBL -- 27 § 2 mom. UBL 35 § 1 st UBL 77 § 2 st UBL, 11 § 1 st USAL, 15 kap. 2 § 1 st ML -- 77 § 3 st UBL, 11 § 2 st USAL, 15 kap. 2 § 2 st ML Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) 75 § 1 st UBL, 10 § 3 st USAL, 15 kap. 20 § ML 95 § UBL, 67 § USAL, 15 kap. 19 § ML 75 § 1 st UBL 75 § 3-5 st UBL 77 § 1 st UBL 75 c § 1-3 st UBL, 16 § 1 st USAL 75 c § 4 st och 75 d § 2 st UBL, 16 § 2-3 st USAL 22 e § USAL 77 a § 1 st UBL, 15 § 1 st USAL, 16 kap. 17 § 1-2 st ML 77 a § 2 st UBL, 15 § 2 st USAL, 16 kap. 17 § 3 st ML 78 b § 1 st UBL, 20 § 1 st USAL 61 § 1 mom. UBL, 19 § USAL, 22 kap. 4 § ML 76 § 1 st UBL 75 e § 1 st UBL, 18 § 2 st USAL 77 a § 3 st och 78 b § UBL, 15 § 3 st och 20 § 1 st USAL, 16 kap. 17 § 4 st ML 75 e § 2 st, 76 § 2-3 st, 77 a § 3-4 st och 78 b § 1- 2 st UBL, 15 § 3-4 st, 18 § 3-4 st och 20 § 1- 2 st USAL, 16 kap. 17 § 5 st ML Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) 22 d § USAL, 22 kap. 9 § ML -- 45 § 1 mom. 6 st UBL 78 § 1 mom. 1-2 st UBL, 14 kap. 17 § ML 78 § 2 mom. 1 st UBL, 27 § 1 st USAL, 17 kap. 2 § 1 st ML 17 kap. 5 § 1 st ML 78 § 2 mom. 1 st UBL, 27 § 2 st USAL, 17 kap. 3 § och 5 § 2 st ML 78 § 2 a mom. UBL, 27 a § USAL, 17 kap. 4 § ML 78 § 2 b mom. UBL, 27 b § USAL, 17 kap. 7 § ML 78 § 2 mom. 2 st UBL, 27 § 4 st USAL, 17 kap. 5 § 3 st ML 73 § 1 st UBL, 29 § 1 st USAL, 17 kap. 1 § 1 st ML 38 § USAL, 18 kap. 1 § ML 39 och 40 §§ USAL, 18 kap. 2 § ML 40 a § USAL, 18 kap. 3 § ML 42 § och 46 § 2 st USAL, 18 kap. 5 och 11 §§ ML 41 § USAL, 18 kap. 4 § ML Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) 14 kap. 30 d § 1 st ML 43 § USAL, 14 kap. 30 d § 2 st och 18 kap. 6 och 9 §§ ML 47 § 1 st USAL, 18 kap. 8 § 1 st ML 18 kap. 7 § 1 st ML 47 § 2 st USAL, 18 kap. 8 § 2 st ML 18 kap. 10 § ML 18 kap. 13 § ML 52 § 1-2 st UBL, 12 § 1 och 2 st USAL 52 § 1 st UBL, 12 § 1 st USAL, 16 kap. 3 § ML 52 § 4 st UBL, 12 § 1 st USAL, 16 kap. 3 § ML 52 § 1 st UBL, 12 § 1 st USAL, 16 kap. 1 § ML 26 § 2 st UBL 16 kap. 2 § 1 st första meningen ML -- 52 § 1 st UBL, 12 § 1 st USAL 56 § 1 st UBL, 12 § 3 st USAL Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) -- -- 29 § 1 st UBL 56 § 2 st UBL 53 § 2 mom. UBL, 7 § 1 st USAL, 14 kap. 14 § och 16 kap. 1 § ML 49 § 1 mom. och 3 mom. 1 st UBL, 13 § 1 st USAL, 16 kap. 6 § ML 49 § 2 mom. 2-3 st UBL, 13 § 1 st USAL 48 § 4 och 5 mom. UBL 48 § 2 mom. och anvisningarna till 48 § UBL 49 § 2 a mom. UBL 48 § 1 mom. 1 st UBL, 16 kap. 2 § 2 st och 5 § 1 st ML 50 § 1 st UBL 48 § 1 mom. 2 st, 2 mom., 4 mom. 1 st, 5 mom. 2 st och 49 § 2 mom. 1 st UBL, 13 § 1 st USAL 51 § 1 st UBL 48 § 3 mom. och 49 § 3 mom. 2 st UBL, 13 § 1 st USAL, 16 kap. 5 § 2 st ML Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) 68 § 1 mom. UBL 45 § 2 mom. och 68 § 2 mom. 2 st UBL 45 § 2 mom. 1 st och 3 mom. samt 2 st av anvisningarna till 45 § UBL -- 69 a § UBL 69 a § UBL 68 § 3 - 5 mom. UBL 68 § 6 mom. 1 st UBL, 16 kap. 10 § ML 68 § 6 mom. 2-3 st UBL -- -- -- 27 § 3 mom. 2 st UBL -- 27 § 3 mom. 1 st UBL 49 § 4 mom. UBL, 13 § 2-3 st USAL, 16 kap. 13 § ML 32 § 1-2 st UBL, 14 § USAL, 16 kap. 12 § ML Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) -- 58 § 1-4 mom. UBL, 28 § 1-3 st USAL, 16 kap. 7 § 1-3 st ML -- 27 a §, 32 a §, 49 § 5 mom. och 58 § 6 mom. UBL, 13 § 5 st, 14 § 2 st och 28 § 4 st USAL, 16 kap. 7 § 4 st och 14 § ML 69 § 1 mom. 1-3 st, 2 mom. 1 och 2 st UBL, 24 § 1-3 st USAL, 16 kap. 15 § ML 27 § 3 mom. 3 st, 32 § 3 st, 49 § 4 mom. 3 st samt 69 § 1 mom. 5 st och 2 mom. 3 st UBL, 13 § 4 st och 24 § 4 st USAL, 16 kap. 13 § ML -- 59 § 1 st UBL, 28 a § 1 st USAL, 16 kap. 16 § 1 st ML -- -- 59 § 2 st UBL, 28 a § 1 st USAL, 16 kap. 16 § 2 st ML -- -- 59 § 3 st UBL, 28 a § 2 st USAL, 16 kap. 16 § 4 st ML Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) 84 § 1-3 st UBL, 50 § USAL, 15 kap. 3 § 1-2 st ML -- 85 § UBL, 51 § 2 st USAL, 15 kap. 3 § 3 st ML 88 § UBL, 56 § USAL, 15 kap. 7 § ML 86 § 1-2 st UBL, 52 § 1 och 2 st USAL, 15 kap. 4 § ML 86 § 3 st UBL, 53 § USAL 87 § UBL, 54 § USAL, 15 kap. 6 § ML 55 § USAL, 18 kap. 7 § 2 st ML 89 § UBL, 57 § 1-2 st USAL, 15 kap. 8 § ML 90 § UBL, 58 § 1 och 3 st USAL, 15 kap. 9 § ML 91 § UBL, 59 § USAL, 15 kap. 10 § ML 92 § UBL, 60 och 61 §§ USAL, 15 kap. 11 § 1 st ML 92 § UBL, 60 och 61 §§ USAL, 15 kap. 11 § 2 st ML 93 § UBL, 62 § USAL, 15 kap. 12 § ML 13 § ML Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) 94 § 1 st UBL, 63 § USAL, 15 kap. 64 § 1 st USAL, 15 kap. 14 § 1 st ML 94 § 3 st UBL 64 § 2 st USAL, 15 kap. 14 § 2 st ML 94 § 4 st UBL, 64 § 3 st USAL, 15 kap. 15 § ML 65 § 1-2 st USAL, 15 kap. 16 § 1 och 2 st ML 65 § 3-4 st USAL, 15 kap. 16 § 3 st och 17 § ML 66 § USAL, 15 kap. 18 § ML 96 § UBL, 68 § USAL, 20 kap. 1 § ML 97 § och 99 § 2 mom. UBL, 69 § USAL, 20 kap. 3 § ML 98 § 1 och 4 st UBL, 70 § 1 och 4 st USAL, 20 kap. 4 § 1-2 st ML 98 § 2 st UBL, 70 § 2 st USAL 71 § USAL, 18 kap. 7 § 2 st ML 99 § 1 mom. UBL, 72 § 1 st USAL, 20 kap. 5-7 §§ ML 98 § 3 st UBL 100 § 1-2 st UBL, 73 § USAL, 20 kap. 8 § 1-2 st ML Uppbördslagen (1953:272, UBL), lagen (1986:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) eller mervärdesskattela-gen (1994:200, ML) 75 § USAL, 20 kap. 8 § 3 st ML 100 § 3 st UBL, 74 § 1 st USAL 44 § 2 st USAL 76 § 1 st USAL 102 § UBL, 76 § 2 st USAL, 20 kap. 9 § 2 st ML 101 § 2 st UBL 101 § 1 st UBL, 77 § USAL, 20 kap. 9 § 1 st ML 22 § och 39 § 1 a mom. 4 st och 3 mom. UBL, 8 § USAL, 22 kap. 2 § ML 83 § UBL, 27 § 3 st USAL, 14 kap. 16 och 27 §§, 17 kap. 2 § 2 st och 6 § 1 st och 22 kap. 8 § ML 6 kap. 2 § ML 22 kap. 6 § ML 14 kap. 18 § ML 22 kap. 7 § ML 103 § 1 st UBL, 78 § 1 st USAL, 16 kap. 16 § 3 st ML 103 § 2 st UBL, 78 § 3 st USAL 73 § 2 st UBL, 17 kap. 1 § 2 st ML Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1997 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, Peterson, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros, Messing Föredragande: statsrådet Östros Regeringen beslutar propositionen 1996/97:100 Ett nytt system för skattebetalningar, m.m. 611 616 620 627 629 634 638 641 642 644 645 645 645 646 647 652 653 654 657 670 1 3 11 12 15 19 21 22 23 26 29 31 31 38 38 46 51 53 53 55 58 60 62 64 67 68 72 74 79 80 84 85 86 87 88 89 90 92 93 93 102 104 104 106 117 118 120 130 130 133 141 144 151 153 154 156 164 166 168 169 170 176 179 184 185 155 217 217 672