Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1996/97:100 Ett nytt system för skattebetalningar, m.m. Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 10 april 1997 Göran Persson Thomas Östros (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås en ny lag om betalning av skatter och avgifter, skattebetalningslagen. Lagen, som ersätter uppbördslagen (1953:272) och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt förfarandebestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200), innehåller ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Hos skattemyndigheten skall det finnas ett skattekonto för varje skatt- eller avgiftsskyldig. Samtliga redovisningar, debiteringar och betalningar skall registreras på kontot. Främst gäller det F-skatt, innehållen A-skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Bokföringen på kontot skall göras så att kontoställningen kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontout- drag. Alla uppgifter som den skattskyldige är skyldig att lämna skall redovisas i en enda handling Ä en skattedeklaration. Den skall lämnas en gång varje månad av den som är arbetsgivare eller registrerad för mervärdesskatt. När i månaden deklarationen skall lämnas beror på om mervärdesskatt skall redovisas och i så fall även på storleken av beskattningsunderlagen till mervärdesskatt. För löntagare förändras inte deklarationsförfarandet. Deklarationer, även självdeklarationer, föreslås efter särskilt medgivande få lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Det skall finnas två förfallodagar varje månad. Skatter och avgifter som påförs genom särskilda beskattningsbeslut skall förfalla till betalning på den förfallodag som inträffar närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar efter beslutsdagen. Underskott som uppkommer vid avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt skall dock förfalla till betalning på den förfallodag som inträffar efter en betalningsfrist om 90 dagar. Förfallodagens innebörd ändras. Skatter och avgifter skall ha bokförts på skattemyndighetens konto senast på förfallodagen. Betalningar och andra belopp som skall räknas kontohavaren tillgodo skall bokföras utan någon avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter på skattekontot. Om det finns en skatte- eller avgiftsskuld och det behöver anges vilken skatt eller avgift som är betald eller obetald, skall skulden fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den period som är aktuell. Varje månad som det har förekommit en transaktion skall skattekontot stämmas av. Samtliga konton skall stämmas av minst en gång per år. Om det vid avstämningen uppkommer ett underskott innefattar kontoutdraget en betalningsuppmaning. Efter betalningsuppmaningen lämnas fortlöpande obetalda fordringar för indrivning. Mindre underskott på ett skattekonto under viss tid skall dock kunna godtas utan att indrivning aktualiseras. Ett överskott på ett skattekonto skall som huvudregel vara tillgängligt för kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall en återbetalning kunna göras när som helst under månaden. Ett enhetligt ränteinstitut skall i huvudsak ersätta anståndsräntan, respiträntan, restitutionsräntan, ö-skatteräntan, kvarskatteavgiften och dröjsmålsavgiften. På underskott eller överskott på ett skattekonto skall i stället kostnads- respektive intäktsränta räknas löpande. Räntorna knyts till en basränta som följer det allmänna ränteläget. Arbetsgivarnas medverkan i uppbörden av kvarstående skatt tas bort. Regleringen av betalning av tilläggspensionsavgift som betalas i form av egenavgift ändras. Avgiften jämställs med övriga skatte- och avgiftsbetal- ningar. Om endast en viss andel av samtliga skatter och avgifter har betalats, skall tilläggspensionsavgift anses ha betalats i proportion till avgiftens andel av de sammanlagda skatte- och avgiftsdebiteringarna för inkomståret. Ett flertal förslag lämnas som syftar till att förbättra överensstämmelsen mellan den preliminära och slutliga skatten. För den som betalar F-skatt utökas skyldigheten att lämna preliminär självdeklaration. Deklaration skall lämnas om den skattskyldige fått kännedom om att den slutliga skatten kommer att bli högre än den preliminära skatten med ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden. Dessutom förlängs tiden för debitering av preliminär skatt. Samtidigt föreslås en lättnad för säsongsföretag. F- skattebetalningar för dessa företag skall kunna begränsas enbart till den period som verksamheten pågår. Skattemyndigheten föreslås också få en generell rätt att dels förelägga en deklarationsskyldig att lämna en preliminär självdeklaration eller annan handling, dels göra revision för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts. Regleringen om F-skattebevis skärps något. En F-skattsedel för en som är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag skall kunna återkallas även om myndigheten av någon anled- ning, t.ex. i en konkurssituation, inte har återkallat företagets eller bolagets F-skattsedel. En F-skattsedel för ett fåmansföretag eller ett fåmansägt han- delsbolag skall kunna återkallas också om företagsledaren i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren. Anstånd med betalning av skatter och avgifter vid betalningssvårigheter på grund av sociala skäl och andra liknande förhållanden skall kunna ges endast om det finns synnerliga skäl. Anståndsmöjligheten skall omfatta alla skatte- och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet. Detsamma skall gälla vid anstånd i samband med skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret. En generell och enhetlig betalningsskyldighet skall gälla för den som är skyldig att redovisa och betala in sådana skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. Betalningsskyldigheten avseende skatter och avgifter för den som företräder ett rättssubjekt som är juridisk person görs också generell och enhetlig. Den utvidgas till att omfatta alla skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. Området för skattetillägg utvidgas till att gälla för arbetsgivare som inte fullgör sina skyldigheter att redovisa skatteavdrag. Straffansvaret för underlåtenhet att betala in innehållen skatt avskaffas. En skatte- eller avgiftsfordran som lett till ett underskott på ett skatte- konto skall preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då ett belopp motsvarande underskottet lämnades för indrivning. I propositionen lämnas också förslag som syftar till att reglerna för skattekontroll, främst revisionsreglerna, skall bli effektivare. Revisioner skall få ske för löpande period och hos tredjeman. Om det är av betydelse för en revision med kassakontroll, lagerinventering eller vissa liknande fysiska kontroller skall den reviderade kunna underrättas om revisionsbeslutet först i samband med att revisionen verkställs. Skattekontosystemet, liksom merparten av övriga förslag, föreslås sättas i kraft vid årsskiftet 1997/98. Vissa ändringar, bl.a. i fråga om de nya reglerna för skattekontroll, skall dock gälla redan från den 1 november 1997. Innehållsförteckning Del 1 1 Förslag till riksdagsbeslut 16 2 Lagtext 19 2.1 Förslag till skattebetalningslag 19 2.2 Förslag till lag om dröjsmålsavgift 82 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 83 2.4 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) 91 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:206) om felparkeringsavgift 92 2.6 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltnings- lagen (1977:792) 93 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter 94 2.8 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774) 96 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. 98 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter 99 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. 110 2.12 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) 112 2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 121 2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 131 2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1340) om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomst- skatt för utomlands bosatta 136 2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 137 2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1341) om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomst- skatt för utomlands bosatta artister m.fl. 141 2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 142 2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1346) om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 144 2.20 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) 145 2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran- det 154 2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1347) om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåt- gärder i beskattningsförfarandet 159 2.23 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550) 161 2.24 Förslag till lag om ändring i kommunalskatte- lagen (1928:370) 165 2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 168 2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 172 2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 175 2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan 176 2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst 177 2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring 178 2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1337) om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pen- sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring 180 2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 181 2.33 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) 183 2.34 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 185 2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. 187 2.36 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) 188 2.37 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 189 2.38 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) 191 2.39 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxerings- lagen (1979:1152) 192 2.40 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 193 2.41 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) 195 2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1344) om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) 198 2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag 203 2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 205 2.45 Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) 209 2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 210 2.47 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 211 2.48 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt 212 2.49 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) 214 2.50 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) 215 2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 217 2.52 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) 221 2.53 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift 222 2.54 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) 223 2.55 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg 224 2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel 225 2.57 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. 226 2.58 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter 227 2.59 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader 228 2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning 229 2.61 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel 230 2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar 231 2.63 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter 232 2.64 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554) 233 2.65 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar 234 2.66 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar 235 2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1334) om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 236 2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1348) om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid åter- betalning av skatter och avgifter 237 3 Ärendet och dess beredning 238 4 Redovisning och betalning av skatter och avgifter enligt nuvarande ordning 244 4.1 Författningsreglering 244 4.2 Uppbörd av direkt skatt 244 4.3 Arbetsgivares skyldigheter 248 4.4 Uppbörd av mervärdesskatt 250 4.5 Skattemyndighetens funktion i uppbördsför- farandet 250 4.6 Räntor och avgifter 252 4.7 Sanktioner 252 5 Behovet av en reform 254 6 En ny reglering Ä en skattebetalningslag 256 6.1 Den lagtekniska lösningen 256 6.1.1 Allmänt 256 6.1.2 En sammanslagning av förfarandebestäm- melserna till en ny uppbördslag 257 6.1.3 Normgivningsfrågor 258 6.2 Terminologiska frågor 261 7 Ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter – ett skattekontosystem 264 7.1 Samordnade och enhetliga rutiner 264 7.2 Huvuddragen i ett skattekontosystem 268 8 Tillämpningsområdet för ett system med skattekonton 270 8.1 Skatte- och avgiftsbetalningar i skattekonto- systemet 270 8.2 Skatte- och avgiftssubjekt i skattekontosystemet 276 9 Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter 278 9.1 Förfallodagens innebörd Ä inbetalningsdag eller bokföringsdag 278 9.2 En eller flera förfallodagar i månaden 284 9.3 Val av förfallodagar 286 9.4 Betalningsfrist mellan beslutsdag och förfallodag 295 10 Debitering på skattekontot 297 10.1 Redovisning 297 10.1.1 Redovisningsuppgifter 297 10.1.2 Redovisningstidpunkter 301 10.2 Debitering av skatter och avgifter under året 304 10.3 Den slutliga skatten i skattekontosystemet 305 11 Kreditering på skattekontot 308 11.1 Krediteringsprincip 308 11.2 Likafördelningsmetoden 310 11.3 Kreditering av preliminär skatt 313 12 Avstämning av skattekontot 318 12.1 Månadsavstämning 318 12.1.1 Allmänna riktlinjer 318 12.1.2 Överskott på kontot 319 12.1.3 Underskott på kontot 327 12.2 Årlig avstämning 328 12.3 Betalningsuppmaning 330 12.4 Beloppsgränser i skattekontosystemet 332 13 Ränta i skattekontosystemet 335 13.1 Principerna för ränteberäkningen 335 13.2 Intäkts- och kostnadsränta 339 13.3 Befrielse från ränta 348 14 Överlämnande för indrivning, m.m. 350 14.1 Indrivningsuppdrag och återredovisning 350 14.2 Beloppsgränser för överlämnande för indrivning 353 14.3 Betalningar till kronofogdemyndigheten 355 14.4 Beräkning av ränta 356 14.5 Vissa andra indrivningsfrågor 357 14.5.1 Exekutionstitel 357 14.5.2 Obeståndsrekvisitet vid konkursansökan, m.m. 358 14.5.3 Företrädesrätten vid utmätning av lön 360 15 Obetald slutlig skatt 363 15.1 Arbetsgivarnas medverkan i fråga om slutlig skatt 362 15.2 Förenklat löneexekutivt förfarande 366 16 Betalning av pensionsavgifter 368 16.1 Likafördelningsmetoden vid betalning av pensionsavgift 368 16.2 Avstämning för beräkning av tilläggspensions- avgift 370 16.3 Beräkning av pensionspoäng och tilläggspension 372 17 Preskription av fordringar på skatter och avgifter 377 17.1 Nuvarande ordning 377 17.2 Indrivningspreskription i skattekontosystemet 379 18 Behovet av uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar 381 18.1 Redovisnings- och statistikuppgifter i dag 381 18.2 Redovisnings- och statistikuppgifter i framtiden 383 18.3 Redovisning av skatte- och avgiftsinkomster i statsbudgeten 387 19 Överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt 390 19.1 Betalning av preliminär skatt enligt nuvarande ordning 390 19.1.1 Beräkning av preliminär A-skatt 390 19.1.2 Beräkning av preliminär F-skatt och särskild A-skatt 393 19.1.3 Ändrad beräkning av preliminär skatt 394 19.2Överväganden och förslag 395 19.2.1 Ändrade regler för beräkning av A-skatt 395 19.2.2 Oförändrade regler för beräkning av A-skatt 403 19.2.3 Ändrade regler för beräkning av F-skatt och särskild A-skatt 407 19.2.4 Oförändrade regler för beräkning av F-skatt och särskild A-skatt 414 19.2.5 Uttag av preliminär skatt med hänsyn till fastighetsskatt 415 19.2.6 Skattemyndigheternas arbete 416 19.2.7 Omprövning jämfört med jämkning 417 20 Skatteuträkning och debitering av slutlig skatt 419 20.1 Löpande uträkning och debitering av slutlig skatt 419 20.2 Överskott vid den årliga avstämningen 421 21 Reglerna om F-skattebevis 423 21.1 Återkallelse av F-skattsedel 423 21.2 Semesterkassor 424 22 Anstånd med betalning av skatter och avgifter 426 22.1 Anstånd vid omprövning eller överklagande 426 22.2 Anstånd på grund av sociala skäl och andra liknande förhållanden 428 22.3 Anstånd vid tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt 432 22.4 Anstånd vid vissa avyttringar 433 23 Betalningsskyldighet för skatter och avgifter 437 23.1 Inledning 437 23.2 Skönsbeskattning enligt schablon m.m. 438 23.3 Betalningsskyldighet för en juridisk persons företrädare m.m. 443 23.3.1 Nuvarande bestämmelser 443 23.3.2 En generell och enhetlig betalningsskyldig- het för företrädare 446 23.3.3 Förutsättningarna för en företrädares betal- ningsskyldighet 450 23.3.4 Betalningsskyldighet för make enligt 77 b § uppbördslagen 456 23.3.5 Beslutsordning 456 23.3.6 Konkursgäldenärens talerätt 459 24 Sanktioner i samband med redovisning och betalning av skatter och avgifter 461 24.1 Straffrättsliga sanktioner 461 24.2 Administrativa sanktioner 462 24.2.1 Förseningsavgift 462 24.2.2 Skattetillägg 465 25 Dödsbos ansvar för skatt 467 25.1 Ansvar för skatt som påförts avliden person eller dödsbo efter honom 467 25.2 Skattebefrielse för dödsbo 468 26 Elektroniskt uppgiftslämnande 470 26.1 Elektroniskt uppgiftslämnande i dag 470 26.2 Elektroniska deklarationer 471 26.3 Inkommande handling 474 27 Översyn av reglerna för skattekontroll 463 27.1 Nuvarande bestämmelser 463 27.2 Behovet av effektivare regler för skattekontrollen 470 27.3 Revisionsreglerna 472 27.3.1 Tredjemansrevision 472 27.3.2 Revision av löpande period 477 27.3.3 Underrättelse om revision 481 27.3.4 Återlämnande av handlingar vid konkurs 484 27.3.5 Befogenhet att ta varuprov och prova apparatur 485 27.4 Föreläggandebestämmelserna 486 27.4.1 Föreläggande om uppgift om det löpande beskattningsåret 486 27.4.2 Tredjemansföreläggande 487 27.5 Kontroll enligt tullagen 488 27.6 Tvångsåtgärderna 492 27.7 Undantagande av handlingar och uppgifter 497 27.8 ADB-granskning av personuppgifter 498 28 Ikraftträdande och övergångsfrågor 500 28.1 Skattekontosystemet 500 28.2 Övriga förslag 505 29 Konsekvenser och genomförande 506 29.1 Administrativa konsekvenser 506 29.1.1 Konsekvenser för skatteförvaltningen 506 29.1.2 Konsekvenser för exekutionsväsendet 508 29.1.3 Konsekvenser för de skatt- och avgifts- skyldiga 508 29.2 Ekonomiska effekter 509 29.2.1 Effekter för skatteförvaltningen och exekutionsväsendet 509 29.2.2 Statsfinansiella effekter 510 29.2.3 Effekter för de skatt- och avgiftsskyldiga 512 29.3 Genomförandet 512 29.3.1 Pågående arbete 512 29.3.2 Informationsinsatser 513 29.3.3 Genomförandekostnader 513 30 Författningskommentar 515 30.1 Förslaget till skattebetalningslag 515 30.2 Förslaget till lag om dröjsmålsavgift 642 30.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 643 30.4 Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) 645 30.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift 675 30.6 Förslaget till lag om ändring i bostadsförvaltnings- lagen (1977:792) 676 30.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter 677 30.8 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774) 678 30.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. 678 30.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter 679 30.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxerings- revision, m.m. 681 30.12 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) 681 30.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 684 30.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 686 30.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1340) om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 688 30.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 688 30.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1341) om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. 689 30.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 689 30.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1346) om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 690 30.20 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskatte- lagen (1994:200) 691 30.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran- det 704 30.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1347) om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet 705 30.23 Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550) 705 30.24 Förslaget till lag om ändring i kommunalskatte- lagen (1928:370) 707 30.25 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 707 30.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 707 30.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 707 30.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan 708 30.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst 708 30.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring 708 30.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1337) om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring 708 30.32 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 708 30.33 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) 709 30.34 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar 709 30.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. 709 30.36 Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) 710 30.37 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 710 30.38 Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) 711 30.39 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxerings- lagen (1979:1152) 711 30.40 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) 711 30.41 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) 711 30.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1344) om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) 712 30.43 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag 712 30.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 713 30.45 Förslaget till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) 713 30.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 713 30.47 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 714 30.48 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt 714 30.49 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) 714 30.50 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) 714 30.51 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar 714 30.52 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) 715 30.53 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift 715 30.54 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) 715 30.55 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg 715 30.56 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel 715 30.57 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. 716 30.58 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter 716 30.59 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader 716 30.60 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning 716 30.61 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel 716 30.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar 717 30.63 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter 717 30.64 Förslaget till lag om ändring i årsredovisnings- lagen (1995:1554) 717 30.65 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar 717 30.66 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar 717 30.67 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1334) om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter 717 30.68 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1348) om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter 718 Del 2 Bilaga 1 Skattebetalningsutredningens sammanfattning av betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100) 3 Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100) 11 Bilaga 3 Skatteflyktskommitténs sammanfattning av betänkandet Översyn av revisionsreglerna (SOU 1996:79) 12 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser beträffande betänkandet Översyn av revisionsreglerna (SOU 1996:79) 14 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 15 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 155 Bilaga 7 Paragrafregister 220 Uppbördslagen (1953:272) 220 Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare 229 Mervärdesskattelagen (1994:200) 233 Skattebetalningslagen 240 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1997 258 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. skattebetalningslag, 2. lag om dröjsmålsavgift, 3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 4. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69), 5. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 6. lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792), 7. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, 8. lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774), 9. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m., 10. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisre- gleringsavgifter, 11. lag om ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m., 12. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324), 13. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, 14. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 15. lag om ändring i lagen (1996:1340) om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 16. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 17. lag om ändring i lagen (1996:1341) om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 18. lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., 19. lag om ändring i lagen (1996:1346) om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., 20. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200), 21. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, 22. lag om ändring i lagen (1996:1347) om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattnings- förfarandet, 23. lag om ändring i tullagen (1994:1550), 24. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 25. lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunal- skattelagen (1928:370), 26. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 27. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 28. lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan, 29. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst, 30. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensions- grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 31. lag om ändring i lagen (1996:1337) om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 32. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., 33. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624), 34. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings- domstolar, 35. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte- fordringar m.m., 36. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349), 37. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), 38. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160), 39. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), 40. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 41. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343), 42. lag om ändring i lagen (1996:1344) om ändring i skatteregister- lagen (1980:343), 43. lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, 44. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 45. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673), 46. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv- ningsmyndigheter, 47. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 48. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, 49. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10), 50. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617), 51. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 52. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327), 53. lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift, 54. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), 55. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg, 56. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, 57. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m., 58. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter, 59. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 60. lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning, 61. lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel, 62. lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar, 63. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, 64. lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554), 65. lag om ändring i lagen (1995:1623) om skattereduktion för risk- kapitalinvesteringar, 66. lag om ändring i lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar, 67. lag om ändring i lagen (1996:1334) om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, 68. lag om ändring i lagen (1996:1348) om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Dessutom föreslår regeringen att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om redovisning mot statsbudgeten av debiteringar och betalningar m.m. i skattekontosystemet. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Innehållsförteckning till skattebetalningslagen 1 kap. Tillämpningsområde och definitioner 1Ä2 §§ Lagens tillämpningsområde 3Ä6 §§ Definitioner 2 kap. Beslutande myndighet 1 § Beslut som rör fysiska personer 2 § Beslut som rör juridiska personer 3 § Beslut som rör registrerade skattskyldiga 4 § Beslut i fråga om vissa gemenskapsinterna förvärv 5-6 §§ Överflyttning av ärenden och uppgifter 7 § Riksskatteverkets befogenheter 8 § Avgörande i skattenämnd 3 kap. Registrering och skattekonton 1 § Registrering 2-3 §§ Anmälan för registrering 4 § Föreläggande 5-6 §§ Skattekonton 4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt 1-5 §§ Skyldighet att betala preliminär skatt 6 § Skattsedel på preliminär skatt 7-11 §§ Utfärdande av F-skattsedel 12 § F-skattebevis 13-15 §§ Återkallelse av F-skattsedel 16 § Utfärdande av A-skattsedel 5 kap. Skatteavdrag 1 § Skyldighet att göra skatteavdrag 2-7 §§ Skatteavdrag från ersättning för arbete 8-9 §§ Skatteavdrag från ränta och utdelning 10-11 §§ Beslut om befrielse från skatteavdrag 12 § Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag 13 § Skyldighet att tillämpa vissa beslut 14 § Återbetalning av skatteavdrag 15 § Föreläggande att göra skatteavdrag 16 § Skyldighet att visa upp skattsedel m.m. 6 kap. Beräkning av F-skatt 1-2 §§ Beräkning av F-skatt enligt schablon 3-4 §§ Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering 5 § Ändrad beräkning av F-skatt 6 § Hänsyn till andra belopp 7 kap. Beräkning av särskild A-skatt 8 kap. Beräkning av skatteavdrag 1-7 §§ Skatteavdrag enligt skattetabell 8-10 §§ Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats 11-13 §§ Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag 14-25 §§ Underlag för beräkning av skatteavdrag 26 § Skatteavdrag från förskott 27-28 §§ Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning 29 § Ändrad beräkning av skatteavdrag 9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter 1-3 §§ Arbetsgivaravgifter 10 kap. Skyldighet att lämna deklaration 1-8 §§ Preliminär självdeklaration 9-24 §§ Skattedeklaration 25-28 §§ Hur en deklaration skall lämnas 29-36 §§ Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt 37 § Redovisningsskyldighet vid avveckling 11 kap. Beskattningsbeslut 1-2 §§ Innebörden av beskattningsbeslut 3-8 §§ Preliminär skatt 9-15 §§ Slutlig skatt 16-19 §§ Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter 20 § Beslut om vissa debiteringsåtgärder 12 kap. Ansvar för skatt 1-2 §§ Betalningsansvar för preliminär skatt 3-4 §§ Ansvar för den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 § 5 § A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter 6-8 §§ Ansvar för företrädare för juridisk person 9 § Dödsbo 10-13 §§ Regress 13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet 1 § Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt 2 § Andra bestämmelser om befrielse 14 kap. Utredning i skatteärenden 1 § Den skattskyldiges rätt att yttra sig 2 § Skyldighet att föra anteckningar 3-5 §§ Föreläggande att lämna uppgift 6 § Besök eller annat personligt sammanträffande 7 § Skatterevision 8 § Utlämnande av uppgifter 15 kap. Skattetillägg och förseningsavgift 1-5 §§ Skattetillägg 6 § Förseningsavgift 7-8 §§ Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift 9-10 §§ Beslut om skattetillägg i vissa fall 11-12 §§ Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och mervärdesskatt 16 kap. Inbetalning av skatt 1 § Mottagande skattemyndighet 2-3 §§ Inbetalning till särskilt konto 4-8 §§ När skatten skall vara betald 9-10 §§ Avräkning av inbetalda belopp 11-12 §§ Fördelning av skatteskuld 13 § Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon skattskyldig 17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt 1 § Deklarationsanstånd 2-3 §§ Anstånd vid omprövning eller överklagande 4 § Anstånd vid avyttring 5 § Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring 6 § Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av dubbelbeskattning 7 § Anstånd i övriga fall 8-11 §§ Gemensamma bestämmelser 18 kap. Återbetalning av skatt 1-4 §§ Återbetalning 5-6 §§ Överföring av skatt till en annan stat 7 § Hinder mot återbetalning 8 § Förbud mot överlåtelse 9 § Utmätning 10 § Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd 19 kap. Ränta 1-2 §§ Grunder för ränteberäkning 3 § Basränta 4-11 §§ Kostnadsränta 12-14 §§ Intäktsränta 15-16 §§ Ändrad ränteberäkning m.m. 20 kap. Indrivning 1-5 §§ Begäran om indrivning 6 § Ränta 7 § Konkurs 21 kap. Omprövning 1-3 §§ Beslut som kan omprövas 4-7 §§ Omprövning på initiativ av den skattskyldige 8-9 §§ Omprövning på initiativ av skattemyndigheten 10-13 §§ Efterbeskattning 14-20 §§ Tidsfrist för efterbeskattning 22 kap. Överklagande 1 § Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut 2 § Beslut som inte får överklagas 3-5 §§ Den skattskyldiges överklagande 6 § Förfarandet vid överklagande 7-9 §§ Riksskatteverkets överklagande 10-13 §§ Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut 23 kap. Övriga bestämmelser 1 § Avrundning 2 § Vite 3 § Representant för enkelt bolag eller partrederi 4 § Representant för utländsk företagare 5-6 §§ Behörighet att lämna uppgift 7-8 §§ Verkställighet 9 § Gallring Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 2.1 Förslag till skattebetalningslag Härigenom föreskrivs följande. 1 kap. Tillämpningsområde och definitioner Lagens tillämpningsområde 1 § Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning och betalning av 1. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen (1990:324), 2. avgift enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, 3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), 5. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, 6. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt eller avgift som avses i 1Ä5 samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), och 7. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1Ä6. 2 § Lagen gäller också vid redovisning och betalning av 1. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 2. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt som avses i 1, och 3. ränta på skatt, skattetillägg eller avgift som avses i 1 och 2. Definitioner 3 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i de lagar som anges i 1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324), om inte annat anges i detta kapitel eller framgår av sammanhanget. Med arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild löneskatt och allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. 4 § Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller även 1. avgift och avgiftsskyldig, 2. belopp som skall dras från ersättning för arbete, ränta eller utdelning för betalning av preliminär skatt (avdragen skatt) och den som är skyldig att göra sådant avdrag, samt 3. skattetillägg, förseningsavgift och ränta och den som är skyldig att betala skattetillägg, avgift eller ränta. Med skatt likställs 1. belopp som någon annan än den skattskyldige är betalningsskyldig för enligt denna lag eller, såvitt gäller belopp som har debiterats enligt denna lag, 2 kap. 20 § lagen (1981:1102) om handelsbolag och enkla bolag, och 2. belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som på grund av ett senare beskattningsbeslut skall betalas in igen till skattemyndigheten. Med skattskyldig likställs 1. handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i 1 §, 2. den som har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200), 3. den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en F-skattsedel enligt 4 kap. 7 eller 8 §, och 4. den som skattemyndigheten enligt 23 kap. 3 § har beslutat skall svara för redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamhet som bedrivs genom ett enkelt bolag eller partrederi . 5 § Vad som sägs i denna lag om handelsbolag gäller, om inte annat föreskrivs, även europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG). 6 § I denna lag avses med arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete, arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete, beskattningsår: beskattningsår enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller mervärdesskattelagen (1994:200) eller, i fråga om skatt som inte avses i någon av de nämnda lagarna, kalenderåret för vilket skatten skall betalas, inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret, näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkt i verksamheten, om den är skattepliktig här i landet, enligt bestämmelserna i 22 § kommunalskattelagen eller 2 § 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget, överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervärdesskatt som överstiger utgående mervärdesskatt. 2 kap. Beslutande myndighet Beslut som rör fysiska personer 1 § Beslut enligt denna lag som rör en fysisk person fattas av skatte- myndigheten i det län där den fysiska personen författningsenligt skall vara folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet skall fattas. För den som har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i landet under någon del av det år då beslut skall fattas men som inte skall ha varit folkbokförd här den 1 november året före fattas beslut av skattemyndig- heten i det län där den fysiska personen först varit bosatt eller stadigvarande vistats. För den som skall anses bosatt här i landet på grund av sådan väsentlig anknytning som avses i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370), fattas beslut av skattemyndigheten i det län där den kommun ligger till vilken anknytningen var starkast under året före det år då beslutet skall fattas. Första-tredje styckena gäller inte om annat följer av 3-5 §§. Om behörig myndighet inte finns, fattas beslut av Skattemyndigheten i Stockholms län. Beslut som rör juridiska personer 2 § Beslut som rör ett handelsbolag fattas av skattemyndigheten i det län där bolaget enligt uppgift i handelsregistret har sitt huvudkontor. Beslut som rör en europeisk ekonomisk intressegruppering fattas av skattemyndigheten i det län där intressegrupperingen har sitt säte. Beslut som rör någon annan juridisk person än som avses i första eller andra stycket fattas av skattemyndigheten i det län inom vilket styrelsen eller förvaltningen har sitt säte. Beslut som rör en skattskyldigs dödsbo fattas dock av den myndighet som senast var behörig att fatta beslut som rörde den skattskyldige. Första-tredje styckena gäller inte om annat följer av 3Ä5 §§. Om en juridisk person har upplösts fattas beslut av den senast behöriga myndigheten. Om behörig myndighet inte finns fattas beslut av Skattemyndigheten i Stockholms län. Beslut som rör registrerade skattskyldiga 3 § Beslut som rör en skattskyldig som registrerats enligt 3 kap. 1 § fattas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad om inte annat följer av 5 §. Beslut i fråga om vissa gemenskapsinterna förvärv 4 § Beslut som rör den som är mervärdesskattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen (1994:200) fattas av Skattemyndigheten i Dalarnas län. Överflyttning av ärenden och uppgifter 5 § En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten går med på det och om det inte medför avsevärda besvär för den som beslutet rör. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att uppgifter som enligt denna lag skall fullgöras av en viss skattemyndighet i stället skall fullgöras av en annan skattemyndighet. 6 § Om den skattskyldige har gett in en handling inom föreskriven tid till en annan skattemyndighet än rätt skattemyndighet, skall handlingen ändå anses ha kommit in i rätt tid. Handlingen skall då omedelbart sändas över till rätt skattemyndighet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten. Om den skattskyldige inom föreskriven tid har gett in en begäran om omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten ändå pröva ärendet. Begäran skall då omedelbart sändas över till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då begäran kom in till domstolen. Första stycket gäller även vid inbetalning av skatt. Riksskatteverkets befogenheter 7 § Riksskatteverket får överta de befogenheter som en skattemyndighet har enligt 14 kap. Riksskatteverket har befogenhet att fatta sådana beslut om förseningsavgift enligt 15 kap. 6 och 7 §§ som rör en periodisk sammanställning, om sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket. Avgörande i skattenämnd 8 § Om ett beskattningsärende som avses i denna lag har ett nära samband med ett taxeringsärende som enligt 2 kap. 4 § taxeringslagen (1990:324) skall avgöras i en skattenämnd, får även beskattningsärendet avgöras i skattenämnden, om det är lämpligt att ärendena prövas i ett sammanhang. 3 kap. Registrering och skattekonton Registrering 1 § Skattemyndigheten skall registrera 1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala arbetsgivaravgifter, och 2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med undantag av den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen. En fysisk person skall för visst år vara registrerad hos den skattemyndighet som enligt 2 kap. 1 § första-tredje styckena är behörig att fatta beslut som rör den personen. En juridisk person skall för visst år vara registrerad hos den skattemyndighet som den 1 november året före enligt 2 kap. 2 § första- tredje styckena var behörig att fatta beslut som rör den personen. Om inte någon skattemyndiget var behörig att fatta beslut som rör den juridiska personen vid nämnda tidpunkt, skall registreringen ske hos den skattemyndighet som därefter först fick sådan behörighet. I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att registreringen skall ske hos den skattemyndighet som tar över behörigheten att fatta beslut. Anmälan för registrering 2 § Den som avser att bedriva näringsverksamhet och som skall registreras enligt 1 § skall anmäla sig för registrering hos skattemyndigheten. Den som driver flera verksamheter som medför skattskyldighet för mervärdesskatt, skall göra en anmälan för varje verksamhet. Om inte något hindrar det skall anmälan göras senast två veckor innan den verksamhet som medför anmälningsplikt påbörjas eller övertas. Den vars verksamhet är yrkesmässig endast enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 och andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200) och som enligt 10 kap. 31 § i denna lag skall redovisa mervärdesskatten i självdeklarationen anses ha fullgjort anmälningsskyldigheten genom att lämna deklarationen. 3 § Om ett förhållande som har tagits upp i en anmälan om registrering har ändrats, skall den som gjort anmälan underrätta skattemyndigheten om ändringen. Om inte något hindrar det skall underrättelsen lämnas inom två veckor från det att ändringen inträffade. Föreläggande 4 § Skattemyndigheten får förelägga den som inte gör anmälan enligt 2 § eller inte lämnar underrättelse enligt 3 §, att fullgöra sin skyldighet eller att lämna sådana uppgifter som behövs för att avgöra om skyldighet att göra anmälan eller lämna underrättelse finns. Skattekonton 5 § Skattemyndigheten skall upprätta ett skattekonto för varje person som är skattskyldig enligt denna lag. Skattemyndigheten får besluta att en person skall ha fler än ett skattekonto. På skattekontot skall skattemyndigheten registrera skatt som skall betalas in eller betalas tillbaka enligt ett beskattningsbeslut, avdragen A- skatt, gjorda inbetalningar och utbetalningar samt belopp som har lämnats för indrivning. Belopp som skall betalas in registreras på förfallodagen. Belopp som skall tillgodoräknas registreras så snart underlag finns. 6 § Skattemyndigheten skall dels årligen, dels månatligen stämma av inbetalda och andra tillgodoförda belopp mot påförda belopp. Någon avstämning behöver dock inte göras då inte något annat belopp än ränta har tillgodoförts eller påförts. En avstämning av skattekontot skall också göras när den skattskyldige begär det, om inte särskilda skäl talar mot det. Den årliga avstämningen skall göras sedan den slutliga skatten har registrerats. 4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt Skyldighet att betala preliminär skatt 1 § Preliminär skatt för en skattskyldig skall betalas för inkomståret med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret. 2 § Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (A-skatt) eller enligt särskild debitering (F-skatt eller särskild A-skatt). 3 § Skatteavdrag görs av den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning enligt vad som anges i 5 kap. 4 § F-skatt betalas av den som har fått en F-skattsedel. Av 5 kap. framgår att skatteavdrag i vissa fall skall göras även för den som har fått en F- skattsedel. 5 § Särskild A-skatt betalas av den skattskyldige efter beslut av skattemyndigheten. Sådant beslut får meddelas endast beträffande den som inte har fått en F-skattsedel och tillämpas endast beträffande sådan ersättning för vilken det inte skall göras skatteavdrag enligt 5 kap. Beslut om särskild A-skatt får meddelas under förutsättning att överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre än om endast skatteavdrag görs. Skattsedel på preliminär skatt 6 § Skattemyndigheten skall för varje inkomstår utfärda skattsedlar på preliminär skatt. För sådan skatt skall det finnas två slag av skattsedlar (F- skattsedel och A-skattsedel). Utfärdande av F-skattsedel 7 § En F-skattsedel skall, om inte annat följer av 8, 10 eller 11 §, efter ansökan utfärdas för den som bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet här i landet. 8 § En F-skattsedel skall utan ansökan utfärdas för den som vid utgången av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel. 9 § Skattemyndigheten får i fråga om fysiska personer besluta att en F-skattsedel skall utfärdas under villkor att den åberopas endast i personens näringsverksamhet. Villkoret skall framgå av skattsedeln. 10 § En F-skattsedel får inte utfärdas för en delägare i ett handelsbolag enbart på grund av delägarens intäkter från bolaget. 11 § En F-skattsedel får inte utfärdas 1. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt 13 § 3 eller 8 förrän två år efter återkallelsebeslutet, 2. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel återkallad enligt 13 § 2, 4-7 eller 9, så länge grunden för återkallelsen finns kvar, eller 3. för den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 13 §. För den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha fått en sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande som avses i 13 § 8 får en F-skattsedel inte utfärdas förrän två år efter det att företagets eller bolagets F-skattsedel återkallades eller företaget eller bolaget försattes i konkurs. Om det finns särskilda skäl, får en F-skattsedel utfärdas trots vad som sägs i första och andra styckena. F-skattebevis 12 § För den som får en F-skattsedel skall skattemyndigheten också utfärda ett F-skattebevis. Villkor enligt 9 § skall framgå av F-skattebeviset. Återkallelse av F-skattsedel 13 § Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel, om innehavaren 1. begär att skattsedeln skall återkallas, 2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet, 3. inte följer villkor som har meddelats enligt 9 § eller på annat sätt missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt, 4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för taxering, 5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna lag i en utsträckning som inte är obetydlig, 6. har meddelats näringsförbud, 7. är i konkurs, 8. är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund av ett förhållande som kan hänföras till företagsledaren, eller 9. är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt att en F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av ett förhållande som avses i 3Ä 8. 14 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten avstå från återkallelse av en F-skattsedel trots vad som sägs i 13 §. 15 § Om en F-skattsedel har återkallats, får skattemyndigheten förelägga innehavaren att överlämna F-skattsedeln och F-skattebeviset till myndigheten. Skattemyndigheten får lämna uppgift om återkallelsen till de berörda uppdragsgivare som myndigheten känner till. Utfärdande av A-skattsedel 16 § En A-skattsedel skall på begäran utfärdas för 1. skattskyldig som inte har en F-skattsedel, och 2. skattskyldig som har en F-skattsedel med villkor enligt 9 §. 5 kap. Skatteavdrag Skyldighet att göra skatteavdrag 1 § Den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig att göra skatteavdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel vid varje tillfälle då utbetalning sker. Skatteavdrag från ersättning för arbete 2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3-5 §§, göras från kontant ersättning för arbete. Med ersättning för arbete likställs i denna lag 1. pension, 2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar, 3. sådan ersättning vid sjukdom eller olycksfall som avses i 32 § 1 mom. första stycket e och g kommunalskattelagen (1928:370) samt ersättning som avses i tredje stycket samma moment, 4. sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § och punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunal- skattelagen, 5. ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i närings- verksamhet, 6. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan liknande periodisk utbetalning för vilken givaren enligt 23 § kommunal- skattelagen är berättigad till avdrag, och 7. behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt 32 § 1 mom. första stycket j kommunalskattelagen på grund av att pensions- sparavtalet har upphört att gälla eller att behållningen tagits i anspråk vid utmätning, konkurs eller ackord. 3 § Skatteavdrag skall inte göras, om 1. ersättningen är mindre än 100 kronor, 2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor, 3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren understiger 10 000 kronor under inkomståret och utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo samt vad som betalas ut inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet, 4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och ersättningen under inkomståret understiger ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget, 6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom totalförsvaret, eller 7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) till mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret. 4 § Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till 1. staten, landsting, kommuner, kommunalförbund eller kyrkliga kommuner, 2. fysiska personer som inte är bosatta i Sverige, 3. utländska juridiska personer, eller 4. mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från skatteavdrag som avses i 10 eller 11 §. Första stycket 2 och 3 gäller inte, om ersättningen betalas ut för näringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i landet. 5 § Skatteavdrag skall inte heller göras, om den som tar emot ersättningen har en F-skattsedel antingen när ersättningen för arbetet bestäms eller när den betalas ut. En uppgift om innehav av F-skattsedel får godtas, om den lämnas i en anbudshandling, en faktura eller någon jämförlig handling som även innehåller utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress samt betalningsmottagarens personnummer eller organisationsnummer. Uppgiften om innehav av F-skattsedel får dock inte godtas, om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften är oriktig. Om betalningsmottagaren har F-skattsedel med sådant villkor som avses i 4 kap. 9 §, får skatteavdrag underlåtas endast om F-skattsedeln åberopas skriftligen. 6 § Även om mottagaren har F-skattsedel skall skatteavdrag göras från ersättning från semesterkassa samt från pension, sjukpenning och annan ersättning som avses i 2 § andra stycket. Anmälningsskyldighet 7 § Om den som tar emot ersättning för ett utfört arbete har en F-skattsedel utan villkor enligt 4 kap. 9 § eller åberopar en F-skattsedel med sådant villkor trots att det är uppenbart att arbetet har utförts under sådana förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den som betalar ut ersättningen för arbetet, skall utbetalaren skriftligen anmäla detta till skattemyndigheten. Skatteavdrag från ränta och utdelning 8 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras från sådan ränta och utdelning som lämnas i pengar och som kontrolluppgift skall lämnas för enligt 3 kap. 22 och 23 §§ eller enligt 3 kap. 27 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. 9 § Skatteavdrag skall inte göras från 1. ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor, 2. ränta eller utdelning till juridiska personer, med undantag för svenska dödsbon, 3. ränta eller utdelning till fysiska personer som inte är bosatta i Sverige, 4. ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige, 5. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan är mindre än 1 000 kronor, 6. ränta på ett konto för klientmedel, 7. ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det är okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och utbetalaren därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 3 kap. 22 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller 8. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna kontrolluppgift för enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. Beslut om befrielse från skatteavdrag 10 § Skattemyndigheten får besluta att skatteavdrag inte skall göras från viss ersättning för arbete, 1. om ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig för den i Sverige och överenskommelse inte har träffats med den stat där ersättningen skall beskattas om att skatteavdrag skall göras här i landet, eller 2. om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller anställningsförhållanden eller på grund av andra särskilda skäl, skulle medföra avsevärda besvär för arbetsgivaren. 11 § Skattemyndigheten får, utom i de fall som avses i tredje stycket, besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras för 1. en arbetstagare som är bosatt här i landet men utför arbete i en annan stat som Sverige har träffat överenskommelse med för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller 2. en arbetstagare som är bosatt i en sådan stat som anges under 1 men utför arbete här i landet. En förutsättning för beslut enligt första stycket är att avdrag för preli- minär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten. Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig myndighet i den andra staten om att skatten skall tas ut där, får Riksskatteverket besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras. Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag 12 § Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje utbetal- ningstillfälle lämna mottagaren uppgift om skatteavdragets belopp. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från första stycket i de fall avdraget är lika stort som vid det närmast föregående utbetalningstillfället. Skyldighet att tillämpa vissa beslut 13 § Ett beslut om skatteavdrag enligt 8 kap. 11, 27, 28 eller 29 § skall följas senast från och med det första utbetalningstillfället som infaller sedan två veckor har gått efter det att den som skall göra avdraget fick del av beslutet. Återbetalning av skatteavdrag 14 § Om den för vars räkning skatteavdrag har gjorts kan visa att ett avdrag har gjorts med för högt belopp och beloppet ännu inte har betalats in till skattemyndigheten, skall den som har gjort skatteavdraget skyndsamt betala tillbaka mellanskillnaden mot kvitto. Föreläggande att göra skatteavdrag 15 § Den som inte fullgör sin skyldighet att göra skatteavdrag eller att lämna uppgift som avses i 12 §, får föreläggas av skattemyndigheten att fullgöra skyldigheten. Skyldighet att visa upp skattsedel m.m. 16 § Den som skall ta emot ersättning för arbete är skyldig att på begäran av utbetalaren 1. visa upp sin A-skattsedel, 2. visa upp sin F-skattsedel eller sitt F-skattebevis, 3. lämna en sådan uppgift om innehav av F-skattsedel som enligt 5 § första stycket får godtas, eller 4. visa upp ett beslut enligt 10 eller 11 § eller ett annat beslut eller intyg från skattemyndigheten om att utbetalaren inte är skyldig att göra skatteavdrag från ersättningen. Den som har fått ett beslut om ändrad beräkning av skatteavdrag skall genast visa upp beslutet för den som skall göra avdraget. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att bestämmelserna i första stycket inte skall gälla ett visst slag av ersättningar. 6 kap. Beräkning av F-skatt Beräkning av F-skatt enligt schablon 1 § F-skatt skall, om inte annat följer av 3 §, beräknas enligt schablon. För annan skattskyldig än handelsbolag tas F-skatt i sådant fall ut med 110 % av ett belopp motsvarande den skattskyldiges slutliga skatt vid den årliga taxeringen året före inkomståret. Om den slutliga skatten understeg den debiterade preliminära skatten, utan hänsyn till eventuella ändringar enligt 5 §, tas dock F-skatt ut med 105 % av den slutliga skatten. För handelsbolag skall vid beräkning enligt schablon F-skatt tas ut med ett belopp motsvarande handelsbolagets slutliga skatt vid den årliga taxeringen året före inkomståret. F-skatt enligt schablon får inte tas ut med ett lägre belopp än som motsvarar den senast debiterade preliminära skatten. 2 § Vid beräkning av F-skatt enligt schablon skall om möjligt hänsyn tas till mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklaration, om mervärdes- skatt inte ingår i den skattskyldiges slutliga skatt vid den årliga taxeringen året före inkomståret. Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för tiden september andra året före inkomståret till och med augusti året före inkomståret, får denna skatt läggas till grund för beräkningen av F-skatten. Om mervärdesskatten för året före inkomståret skall redovisas i självdeklaration, får i stället den mervärdesskatt som har fastställts för andra året före inkomståret läggas till grund för beräkningen. Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering 3 § F-skatt skall beräknas med ledning av särskild taxering (preliminär taxering), 1. om den skattskyldige inte har debiterats slutlig skatt vid den årliga taxeringen året före inkomståret, 2. i annat fall, om det är fråga om en mer betydande skillnad mellan den preliminära skatt som annars skulle ha debiterats och beräknad slutlig skatt för inkomståret, eller 3. om det finns andra särskilda skäl. Även om det inte följer av första stycket, skall F-skatt beräknas med ledning av preliminär taxering, om den skattskyldige har lämnat en preliminär självdeklaration. 4 § Preliminär taxering skall ske med ledning av de uppgifter som har lämnats i en preliminär självdeklaration och andra tillgängliga uppgifter. Vid beräkningen av F-skatten tillämpas de bestämmelser i 11 kap. 10-12 §§ som skall gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats för kommunal inkomsskatt har ändrats genom beslut så sent under december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den tidigare skattesatsen tillämpas. Ändrad beräkning av F-skatt 5 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av F-skatt för att uppnå att F-skatten stämmer bättre överens med den beräknade slutliga skatten. Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra särskilda skäl. Hänsyn till andra belopp 6 § Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till 1. den A-skatt som kan komma att betalas för den skattskyldige genom skatteavdrag, och 2. andra belopp som enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att tillgodoräknas den skattskyldige utöver F-skatten. 7 kap. Beräkning av särskild A-skatt 1 § Vid beräkning av särskild A-skatt gäller bestämmelserna i 6 kap. om beräkning av F-skatt. 8 kap. Beräkning av skatteavdrag Skatteavdrag enligt skattetabell 1 § Skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person skall göras enligt allmänna eller särskilda skattetabeller, om inte annat följer av 6Ä9 §§ eller av skattemyndighetens beslut enligt 11 §. Skattetabellerna fastställs för varje inkomstår av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Skatteavdraget skall göras enligt den skattetabell som har beslutats för den fysiska personen. Under januari och, om det finns särskilda skäl, också under februari får skatteavdrag beräknas enligt den skattetabell som senast tillämpats under det föregående inkomståret. Allmänna skattetabeller 2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 4 eller 5 §, göras enligt allmänna skattetabeller från sådan ersättning för arbete som hänför sig till en bestämd tidsperiod och betalas ut vid regelbundet återkommande tillfällen. 3 § De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på att 1. inkomsten är oförändrad under inkomståret, 2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i tabellen, 3. arbetstagaren inte skall betala någon annan skatt eller avgift än kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster och avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, och 4. arbetstagaren vid inkomsttaxeringen inte medges något annat avdrag än avdrag för avgifter enligt lagen om allmänna egenavgifter och grundavdrag. Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att kommunal inkomstskatt beräknas efter skattesatser i hela krontal. Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är skyldig att betala allmänna egenavgifter. Särskilda skattetabeller 4 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras enligt särskilda skattetabeller från sjukpenning och annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § samt punkt 12 första, andra och femte styckena av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande inkomster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange det skatteavdrag som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller bestämmelserna i 3 §. 5 § I fråga om sjöinkomst som avses i första stycket punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall skatteavdrag beräknas enligt särskilda skattetabeller för sjömän. Tabellerna skall grundas på att den skattskyldige har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § kommunalskattelagen och skattereduktion enligt 11 kap. 11 § andra stycket. I övrigt gäller bestämmelserna i 3 §. Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget 6 § Om en fysisk person inte fullgör sin skyldighet enligt 5 kap. 16 §, skall arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt skattetabellen för den ort där arbetsgivaren har sitt kontor eller där ersättningen i annat fall betalas ut, ökat med 10 % av avdraget enligt tabellen. Skatteavdraget skall dock vara 30 % av den ersättning som inte utgör arbetstagarens huvudsakliga ersätt- ning för arbete (sidoinkomst). Första stycket tillämpas inte, om arbetsgivaren har fått besked av skattemyndigheten om vilket skatteavdrag som skall göras. Frivillig förhöjning av skatteavdraget 7 § Om en arbetstagare anmäler till sin arbetsgivare att skatteavdrag från ersättning som utgör arbetstagarens huvudsakliga ersättning för arbete (huvudinkomst) skall göras med större belopp än som följer av bestämmelserna i denna lag, är arbetsgivaren skyldig att göra avdrag med det begärda beloppet senast från och med det första utbetalningstillfälle som infaller sedan två veckor gått efter det att arbetsgivaren fick del av anmälan. Om skattemyndigheten med stöd av 27 eller 28 § har beslutat om minskning av skatteavdraget, får arbetsgivaren dock inte tillmötesgå arbetstagarens begäran om ett förhöjt skatteavdrag. Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats Ersättning för arbete 8 § Skatteavdrag skall göras med 30 % av 1. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk person, 2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk person och är sidoinkomst för mottagaren, 3. ersättning som inte avser en bestämd tidsperiod eller inte betalas ut vid regelbundet återkommande tillfällen, och 4. ersättning för arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka. Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut tillsammans med ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, skall skatteavdrag göras enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Pension och sjukpenning m.m. 9 § Skatteavdrag från sådan ersättning som avses i 5 kap. 6 § skall göras med 30 %, om mottagaren har F-skattsedel. Ränta och utdelning 10 § Skatteavdrag från sådan ränta och utdelning som avses i 5 kap. 8 § skall göras med 30 %. Skatteavdrag från ränta eller utdelning på utländska värdepapper skall göras med så stort belopp att det tillsammans med den skatt som dragits av i utlandet uppgår till 30 % av räntan eller utdelningen. Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag 11 § Skattemyndigheten får för enskilda fall besluta att skatteavdraget från sådan ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst och, om det finns särskilda skäl, även från andra ersättningar skall beräknas enligt särskild beräkningsgrund. En förutsättning för ett sådant beslut är att överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den beräknade slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre. Beräkningen av skatteavdrag enligt första stycket skall ske med ledning av de uppgifter som har lämnats i en preliminär självdeklaration eller andra tillgängliga uppgifter. Vid beräkningen tillämpas de bestämmelser i 11 kap. 10-12 §§ som skall gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats genom beslut så sent under december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den tidigare skattesatsen tillämpas. Om mottagaren är skattskyldig också för någon annan inkomst från vilken skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller om mottagaren skall betala fastighetsskatt, får skattemyndigheten besluta att skatteavdraget skall beräknas också med hänsyn till detta. 12 § När skattemyndigheten beslutar om skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund i fråga om ersättning till en juridisk person får hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare. När det gäller ersättning till handelsbolag får beslut om skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund fattas endast om det finns särskilda skäl. 13 § I fråga om ränta och utdelning får skattemyndigheten besluta om skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund endast på det sättet att skat- teavdrag inte skall göras från viss ränta eller utdelning. Underlag för beräkning av skatteavdrag Beräkning av förmånsvärde 14 § Om en arbetstagare, förutom kontant ersättning för arbete, får andra förmåner, skall skatteavdraget beräknas efter förmånernas sammanlagda värde. Om arbetstagaren har betalat ersättning för en förmån, skall ersättningen beaktas vid beräkningen av förmånsvärdet. I fråga om intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som utges på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses som arbetsgivare. Sådan intäkt skall räknas med först när arbetsgivaren har fått kännedom om att arbetstagaren åtnjutit sådan intäkt. 15 § Värdet av förmån av någon annan bostad här i landet än semesterbostad skall beräknas enligt värdetabeller. Tabellerna skall ha följande grunder. Landet delas in i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader. Förmånsvärdet av en bostad skall bestämmas inom varje område till det genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom området. För en bostad utanför tätort med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till 90 % av det lägsta av nämnda genomsnittsvärden. 16 § Om skattemyndigheten har bestämt värdet av en förmån vid beräkning av arbetsgivaravgifter enligt 9 kap. 2 § andra stycket, skall detta värde användas även vid beräkning av skatteavdrag. 17 § Värdet av en förmån i andra fall skall beräknas enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370). Bestämmelserna om jämkning i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen får dock tillämpas endast i fråga om förmån av fri kost och efter beslut av skattemyndigheten. Drickspengar 18 § Om en arbetstagare på grund av arbetsavtal har rätt att ta emot också drickspengar eller någon annan liknande ersättning direkt från allmänheten och arbetsgivaren känner till eller kan uppskatta ersättningen, skall hänsyn tas till sådan ersättning vid beräkning av skatteavdrag. Ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa 19 § Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunal- skattelagen (1928:370) skall skatteavdrag göras endast till den del ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i punkt 3 respektive 3 a eller, när det gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften. Om en tjänsteresa som avses i punkt 3 elfte stycket av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen varar mer än två år på samma ort eller, i fall som avses i punkt 3 andra stycket sjunde och åttonde meningarna av samma anvisningar, tre år på samma ort, skall skatteavdraget beräknas på hela ersättningen. Skattemyndigheten får dock, efter ansökan av den som betalar ut ersättningen, besluta att skatteavdrag skall göras enligt första stycket även under en viss längre tid. Andra ersättningar för kostnader i arbetet 20 § Från andra ersättningar för kostnader i arbetet än som avses i 19 § skall skatteavdrag göras endast i följande utsträckning: 1. Om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som mottagaren inte får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas på hela ersättningen. 2. Om det är uppenbart att ersättningen överstiger det belopp som mottagaren får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag beräknas på den överstigande delen. Avgifter i samband med tjänsten 21 § Skatteavdrag skall beräknas på det belopp som återstår sedan följande avgifter räknats av från ersättningen för arbetet: 1. avgifter som arbetstagaren i samband med tjänsten betalar för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring, och 2. avgifter som arbetstagaren betalar för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänsten. Kostnadsavdrag 22 § Andra kostnader i arbetet än de som avses i 21 § får räknas av endast om 1. arbetstagaren är en fysisk person som får dra av kostnaderna vid inkomsttaxeringen, och 2. kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under inkomståret. Om en sådan schablon som fastställts enligt 2 kap. 4 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter är tillämplig på arbetstagaren, skall kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte någon schablon skall skattemyndigheten på begäran av arbetsgivaren bestämma hur kost- naderna skall beräknas. Om arbetstagarens kostnader har beräknats enligt andra stycket, skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta. Hemresor 23 § På begäran av en utbetalare får skattemyndigheten besluta att skatteavdrag skall göras utan hänsyn till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer. Detta gäller dock endast till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger det belopp som får dras av enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370). Resor vid tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag 24 § Vid beräkningen av skatteavdrag skall hänsyn inte tas till förmån av fri resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES- länderna i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag eller till ersättning för kostnader för sådan resa. Folkpension 25 § I fråga om folkpension och annan ersättning som betalas ut tillsammans med sådan pension får utbetalaren vid beräkning av skatteavdrag ta hänsyn till att arbetstagaren kan vara berättigad till särskilt grundavdrag, om den preliminära skatten därigenom bättre stämmer överens med den beräknade slutliga skatten för inkomståret. Skattemyndighetens beslut enligt 11 § om skatteavdrag enligt en särskild beräkningsgrund måste dock följas. Skatteavdrag från förskott 26 § Om ersättning för arbete betalas ut i form av förskott, skall skatteavdraget beräknas till så stor del av skatteavdraget på hela ersättningen som det utbetalda beloppet utgör av hela ersättningen. Om hela ersättningen inte är känd då förskottet betalas ut, beräknas skatteavdrag som om förskottet utgör hela ersättningen för den aktuella tidsperioden. När resterande belopp betalas ut görs skatteavdrag med återstående del av det sammanlagda avdraget för hela ersättningen. Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning 27 § För den som är försatt i konkurs får skattemyndigheten efter ansökan av konkursboet besluta att skatteavdrag skall göras med mindre belopp än som annars skulle ha gällt, om den preliminära skatten därigenom bättre stämmer överens med den beräknade slutliga skatten. Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att tillgodoräknas konkursgäldenären utöver A-skatt. 28 § Bestämmelserna i 27 § gäller också efter ansökan av en kronofogde- myndighet när ersättning skall tas i anspråk genom utmätning. Ändrad beräkning av skatteavdrag 29 § Skattemyndigheten får besluta om ändrad beräkning av skatteavdrag för att uppnå att detta bättre stämmer överens med den beräknade slutliga skatten. Bestämmelserna i 12 och 13 §§ skall då tillämpas. Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som en- ligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att tillgodoräknas den skattskyldige utöver A-skatt och till sådana belopp som avses i 11 kap. 14 § andra stycket 2 a och b. Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra särskilda skäl. 9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter Arbetsgivaravgifter 1 § Arbetsgivaravgifter skall beräknas för varje redovisningsperiod efter de procentsatser och på det underlag som anges i 1. 2 kap. 1Ä5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter, 2. 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsin- komster, och 3. 1 och 3 §§ lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. 2 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån som avses i punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370) skall dock värderas till marknadsvärdet. På begäran av arbetsgivaren får skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen om 1. det finns grund för jämkning av värdet av bilförmån eller kostförmån enligt punkt 4 andra eller tredje stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370), eller 2. bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker med mer än 10 % från det värde som följer av 42 § första stycket och punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens beslut. 3 § En arbetsgivare får vid beräkningen av arbetsgivaravgifter göra avdrag för sådana kostnader som avses i 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen (1981:691) om socialavgifter och som arbetstagaren haft, om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens ersättning för arbete från arbetsgivaren under beskattningsåret. Vid beräkningen av kostnaderna gäller 8 kap. 22 § andra och tredje styckena. 10 kap. Skyldighet att lämna deklaration Preliminär självdeklaration Skyldighet att lämna preliminär självdeklaration 1 § En preliminär självdeklaration skall lämnas av 1. den som ansöker om F-skattsedel, och 2. den som har F-skatt eller särskild A-skatt och vars slutliga skatt vid taxeringen året efter inkomståret beräknas överstiga motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden. 2 § En skattskyldig får lämna en preliminär självdeklaration även i andra fall än som avses i 1 §. 3 § Om det på grund av ändrade förhållanden kan antas att den slutliga skatten vid taxeringen året efter inkomståret kommer att överstiga den som beräknats enligt en tidigare lämnad preliminär självdeklaration med ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden, skall den skattskyldige lämna en ny preliminär självdeklaration. 4 § I de fall som avses i 1 § 2 och 3 § behöver den skattskyldige inte lämna någon preliminär självdeklaration efter den 30 november inkomståret. 5 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är deklarationsskyldig enligt 1 eller 3 § lämna en preliminär självdeklaration. När en preliminär självdeklaration skall lämnas 6 § En preliminär självdeklaration enligt 1 § 1 skall lämnas när ansökan görs. I de fall som avses i 1 § 2 skall den preliminära självdeklarationen lämnas senast den 30 november året före inkomståret eller, om den skattskyldige då inte var deklarationsskyldig, senast 14 dagar efter det att skyldigheten uppkom. En ny preliminär självdeklaration enligt 3 § skall lämnas senast 14 dagar efter det att förhållandena ändrades. Vad en preliminär självdeklaration skall ta upp 7 § En preliminär självdeklaration skall innehålla de uppgifter om beräknade inkomster och utgifter samt om förmögenhet som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Uppgift om kommande utbetalningar 8 § Efter föreläggande av skattemyndigheten är en arbetsgivare skyldig att för en namngiven person lämna uppgift om den ersättning som kan antas komma att betalas ut under inkomståret. Skattedeklaration Skyldighet att lämna skattedeklaration 9 § En skattedeklaration skall lämnas av 1. den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det, 2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag skall göras från enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 3. handelsbolag som är skattskyldigt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), 4. annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen, om inte annat följer av 30-32 §§, och 5. den som omfattas av beslut enligt 11 §. 10 § Efter föreläggande av skattemyndigheten skall också den som inte är deklarationsskyldig enligt 9 § lämna en skattedeklaration. 11 § Skattemyndigheten skall besluta att mervärdesskatt som annars skall redovisas i en självdeklaration enligt bestämmelserna i 31 § första stycket skall redovisas i en skattedeklaration, 1. om den skattskyldige begär det, eller 2. om det finns särskilda skäl. Beslutet skall gälla hela beskattningsår och, i de fall som avses i första stycket 1, minst två på varandra följande beskattningsår. 12 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten gå med på att en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person som saknar fast driftställe här i landet, redovisar arbetsgivaravgifter på något annat sätt eller vid någon annan tidpunkt än som anges i detta kapitel. 13 § En skattedeklaration skall lämnas för varje redovisningsperiod. Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte skall redovisa vare sig skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en viss redovisningsperiod och om skattemyndigheten skriftligen upplysts om detta, behöver någon deklaration inte lämnas för den perioden. I fråga om den som är skattskyldig till mervärdesskatt gäller andra stycket endast om den skattskyldige enligt 31 § första stycket skall redovisa mervärdesskatten i sin självdeklaration. Redovisningsperioder 14 § En redovisningsperiod omfattar en kalendermånad. 15 § För en sådan mervärdesskattskyldig som inte är skyldig att lämna självdeklaration och som därför skall redovisa mervärdesskatt i en skattedeklaration samt för handelsbolag, får skattemyndigheten besluta att redovisningsperioden för mervärdesskatt skall vara ett helt beskattningsår. Detta gäller endast om beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas uppgå till högst 200 000 kronor. 16 § Redovisningsperioden för mervärdesskatt som skall redovisas i en självdeklaration utgörs av det beskattningsår som självdeklarationen avser när det gäller inkomstbeskattning. Vad en skattedeklaration skall ta upp 17 § En skattedeklaration skall ta upp 1. nödvändiga identifikationsuppgifter, 2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas, 3. följande uppgifter om skatteavdrag : a) den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag, b) sammanlagt avdraget belopp, 4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter: a) den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter, b) sammanlagt avdrag enligt 9 kap. 3 §, c) periodens sammanlagda avgifter, 5. följande uppgifter om mervärdesskatt: a) utgående skatt, b) ingående skatt, c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder, och 6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp. När en skattedeklaration skall lämnas 18 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings- underlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning. Deklaration skall avse skatte- och mervärdesskatt som skall ha avdrag och ar- för redovisnings- kommit in till betsgivaravgifter perioden skattemyndig- för redovisnings- heten senast perioden 12 februari januari december 12 mars februari januari 12 april mars februari 12 maj april mars 12 juni maj april 12 juli juni maj 17 augusti juli juni 12 september augusti juli 12 oktober september augusti 12 november oktober september 12 december november oktober 17 januari december november 19 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på beskattnings- underlag som exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning, om inte skattemyndig- heten har beslutat något annat enligt 21 §. Deklaration skall avse skatteavdrag, som skall ha arbetsgivaravgifter och mer- kommit in till värdesskatt för redovisnings- skattemyndig- perioden heten senast 26 februari januari 26 mars februari 26 april mars 26 maj april 26 juni maj 26 juli juni 26 augusti juli 26 september augusti 26 oktober september 26 november oktober 27 december november 26 januari december 20 § Den som redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt före den tid som anges i 18 eller 19 § skall redovisa också de skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som skall redovisas den månad då den överskjutande ingående mervärdesskatten redovisas, eller som skulle ha redovisats tidigare, om skatteavdragen och arbetsgivaravgifterna inte redan redovisats eller bestämts genom ett omprövningsbeslut. Detsamma gäller i fråga om mervärdesskatt. 21 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten besluta att en sådan näringsidkare som avses i 19 § skall redovisa skatteavdrag och arbetsgivaravgifter för sig i en skattedeklaration som skall lämnas senast den 12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i januari senast den 17. Deklarationen skall ta upp de uppgifter som anges i 17 § första stycket 1Ä4 och 6. 22 § En skattskyldig som inte skall redovisa mervärdesskatt eller som enligt 31 § första stycket skall redovisa mervärdesskatt i självdeklaration, skall lämna skattedeklaration enligt följande uppställning. Deklaration skall avse skatteavdrag och som skall ha arbetsgivaravgifter för kommit in till redovisningsperioden skattemyndig- heten senast 12 februari januari 12 mars februari 12 april mars 12 maj april 12 juni maj 12 juli juni 17 augusti juli 12 september augusti 12 oktober september 12 november oktober 12 december november 17 januari december 23 § Kommuner och landsting skall alltid lämna skattedeklaration enligt uppställningen i 18 §, utom i januari och augusti, då deklarationen i stället skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 12 i månaden. Vad som sägs i 20 § gäller inte kommuner och landsting. 24 § Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten bevilja en skattskyldig anstånd med att lämna skattedeklaration. En ansökan om anstånd skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den dag då deklarationen skulle ha kommit in. Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått ut, skall anståndet omprövas. Hur en deklaration skall lämnas 25 § Preliminära självdeklarationer och skattedeklarationer skall lämnas till skattemyndigheten enligt fastställda formulär. Om skattemyndigheten har anvisat ett särskilt mottagningsställe skall deklarationen lämnas dit. 26 § En deklaration enligt 25 § får, efter särskilt medgivande från Riksskatteverket eller skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer, lämnas i form av ett elektroniskt dokument. En sådan deklaration får tas emot av Riksskatteverket för skattemyndighetens räkning. Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning som har gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. 27 § Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en preliminär självdeklaration eller en skattedeklaration eller lämnar en ofullständig sådan deklaration, får skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att lämna deklarationen eller att komplettera den. 28 § Skattemyndigheten får, om det finns särskilda skäl, besluta att en viss verksamhet skall redovisas för sig. Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt 29 § I 13 kap. 6Ä28 a §§ mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda bestämmelser om redovisning av utgående och ingående mervärdesskatt. 30 § Den som är skattskyldig för import av varor skall redovisa den utgående skatten för importen på det sätt som gäller för tull. Utgående skatt som avser sådana gemenskapsinterna förvärv som anges i 1 kap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall redovisas särskilt. Redovisning i självdeklaration 31 § Den som bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor och som är skyldig att lämna självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som inte är handelsbolag, skall redovisa mervärdesskatten i självdeklarationen, om skattemyndigheten inte beslutat annat enligt 11 §. I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då bestämmel- serna i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxeringslagen (1990:324). Redovisningen skall innehålla samma uppgifter som gäller för redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration. Redovisning i särskild skattedeklaration 32 § Den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 mervärdesskattelagen (1994:200) skall redovisa mervärdesskatten i en särskild skattedeklaration för varje förvärv. Deklarationen skall lämnas in senast 35 dagar efter förvärvet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Särskild skattedeklaration skall lämnas till Skattemyndigheten i Dalarnas län enligt fastställt formulär. Bestämmelserna i 26 § om avlämnande av deklaration i form av ett elektroniskt dokument gäller även beträffande särskilda skattedeklarationer. Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en särskild skattedeklaration eller lämnar en ofullständig sådan deklaration, får skattemyndigheten förelägga den deklarationsskyldige att lämna deklarationen eller att komplettera den. Vad som i det följande sägs om skattedeklarationer skall, om inte något annat anges, gälla även särskilda skattedeklarationer. Periodisk sammanställning 33 § Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för registrering för mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap. är även skyldig att i en periodisk sammanställning lämna uppgifter om omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas. Då får föreskrivas att periodisk sammanställning skall lämnas även för varuöverföringar för vilka redovisningsskyldighet inte föreligger. 34 § En periodisk sammanställning skall lämnas enligt fastställt formulär. Riksskatteverket får bestämma att sammanställningen kan lämnas med hjälp av automatisk databehandling. 35 § Den periodiska sammanställningen skall göras för varje kalen- derkvartal, om inte annat följer av andra stycket. Den myndighet som den periodiska sammanställningen skall lämnas till får gå med på att sammanställningen görs för kalenderår under förutsättning att 1. den skattskyldige tillämpar kalenderår som räkenskapsår, 2. den skattskyldige bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen för kalenderåret beräknas sammanlagt uppgå till högst 200 000 kronor, 3. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § mervärdesskattelagen (1994:200) uppgår till högst 120 000 kronor per kalenderår, och 4. den skattskyldiges omsättning av varor enligt 3 kap. 30 a § mervärdesskattelagen inte avser nya transportmedel. 36 § Den periodiska sammanställningen skall lämnas till Riksskatteverket. Den skall ha kommit in senast den 5 i andra månaden efter utgången av den period som sammanställningen avser. Riksskatteverket får gå med på att sammanställningen lämnas till någon annan myndighet. Redovisningsskyldighet vid avveckling 37 § Om en verksamhet avvecklas, skall redovisningen fullgöras till och med den redovisningsperiod under vilken avvecklingen slutförts. 11 kap. Beskattningsbeslut Innebörden av beskattningsbeslut 1 § Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig skall betala skatt eller få tillbaka skatt och skattens storlek. Som beskattningsbeslut anses också 1. beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap., 2. omprövningsbeslut enligt 21 kap., 3. beslut i fråga om återföring enligt 9 kap. 5 eller 6 § mervärdesskattelagen (1994:200), och 4. beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 9Ä13 §§ mervärdesskattelagen. 2 § Beskattningsbeslut fattas för varje redovisningsperiod för sig. Beslut fattas med ledning av de uppgifter som lämnats i en deklaration och andra tillgängliga uppgifter. En sådan ändring av ett beskattningsbeslut som avser mer än en redovisningsperiod och som görs efter beskattningsårets utgång får skattemyndigheten hänföra till den sista redovisningsperioden under beskattningsåret. En ändring under beskattningsåret får hänföras till den senaste redovisningsperiod som berörs av ändringen. Preliminär skatt F-skatt och särskild A-skatt 3 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras senast den 18 januari under inkomståret. Skatt som grundar sig på preliminär taxering under inkomståret skall debiteras så snart som möjligt. Efter inkomstårets utgång får F-skatt och särskild A-skatt debiteras endast om det finns särskilda skäl. Sådan skatt får inte debiteras efter den 30 juni året efter inkomståret. 4 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skatt som inte uppgår till 2 400 kronor för inkomståret debiteras inte. 5 § F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp varje månad enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 eller 6 §. Skattemyndigheten får på begäran av den skattskyldige besluta att F- skatt och särskild A-skatt skall betalas endast under vissa kalendermånader, om den skattskyldiges näringsverksamhet pågår under endast en del av kalenderåret och det finns särskilda skäl. A-skatt 6 § För en fysisk person som kan få en A-skattsedel enligt 4 kap. 16 § skall skattemyndigheten bestämma tillämplig skattetabell med ledning av den skattesats som för inkomsåret gäller för den fysiska personen i hemortskommunen. Beslut om tillämplig skattetabell skall fattas senast den 18 januari under inkomståret. Om en skattskyldig som tidigare inte har haft inkomst från vilken skatteavdrag skall göras får sådan inkomst, skall beslut om tillämplig skattetabell fattas så snart som möjligt. 7 § Om det i den kommunala skattesats som gäller för den skattskyldige ingår öretal över femtio, tillämpas skattetabellen med närmaste högre hela krontal. Annars tillämpas skattetabellen med närmaste lägre hela krontal. 8 § Om en skattesats för kommunal inkomstskatt har ändrats så sent under december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas vid tillämpningen av 6 eller 7 §, skall den tidigare skattesatsen tillämpas. Slutlig skatt 9 § Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt kan bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd av beslut av domstol. Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt 10 § minskad med skattereduktion enligt 11 §. Vad som ingår i slutlig skatt 10 § I slutlig skatt ingår 1. skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket taxeringslagen (1990:324), 2. egenavgift som avses i 3 kap. lagen (1981:691) om socialavgifter, 3. skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, 4. sådan mervärdesskatt som enligt 10 kap. 31 § första stycket denna lag skall redovisas i självdeklaration, och 5. avgift som avses i 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Skattereduktion 11 § Skattereduktion medges en skattskyldig för underskott av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Skattereduktionen skall uppgå till 30 % av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 21 % av resten. Skattskyldig som haft sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) under ett helt år medges skattereduktion med 8 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i närfart och med 13 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i fjärrfart. Skattskyldig som haft sjöinkomst under en del av ett år medges skattereduktion med en trehundrasextiofemtedel av det belopp som anges i föregående mening för varje dag med sjöinkomst. Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för underskott i kapital. Skattereduktion sker endast i fråga om kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt och statlig fastighetsskatt. Vad som i övrigt gäller när den slutliga skatten bestäms 12 § När den slutliga skatten bestäms gäller att 1. kommunal inkomstskatt räknas ut i en post med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller för den skattskyldige i hem- ortskommunen, och 2. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter debiteras på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan. För hög F-skatt eller särskild A-skatt 13 § Om debiterad F-skatt eller särskild A-skatt överstiger den slutliga skatten, skall den preliminära skatten sättas ned med mellanskillnaden. Besked om slutlig skatt 14 § Sedan den slutliga skatten har bestämts skall skattemyndigheten göra en avstämning av skattekontot. Innan avstämning görs skall skattemyndigheten 1. från den slutliga skatten göra avdrag för a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt, b) avdragen A-skatt, c) A-skatt som skall betalas på grund av beslut enligt 12 kap. 1 § andra stycket, d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. för den tid under beskattningsåret då den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här, 2. till den slutliga skatten lägga a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 3 § första stycket, b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första stycket, och c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324). 15 § Ett besked om den slutliga skatten och om resultatet av beräkningen enligt 14 § andra stycket skall skickas till den skattskyldige senast den 15 december taxeringsåret. Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter Deklaration i rätt tid 16 § Om en skattedeklaration har lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen. 17 § Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte behöver lämna någon skattedeklaration till följd av bestämmelserna i 10 kap. 13 §, anses skatteavdrag och arbetsgivaravgifter genom ett beslut ha bestämts till noll kronor vid den tidpunkt då deklaration annars skulle ha lämnats. Utebliven, försenad eller bristfällig deklaration 18 § Om en skattedeklaration inte har lämnats i rätt tid och på rätt sätt eller om någon skatt inte har redovisats i deklarationen, skall varje oredovisad skatt anses genom ett beslut ha bestämts till noll kronor. Om skatten redovisas senare anses ett beslut i stället ha fattats i enlighet med redovisningen, om inte ett beslut om omprövning har meddelats dessförinnan. 19 § Av 21 kap. följer att beslut om skatt kan omprövas av skattemyndigheten. Vid en omprövning skall skatten bestämmas på grundval av tillgängliga uppgifter. Om en tillförlitlig beräkning inte kan göras på ett sådant sätt, skall skatten bestämmas efter vad som framstår som skäligt med hänsyn till vad som har kommit fram (skönsbeskattning). Därvid får, om inte omständigheterna talar för något annat, varje skatt som enligt 18 § har bestämts till noll kronor bestämmas till det högsta av de belopp som har bestämts för den skatten vid någon av de tre närmast föregående redovisningsperioderna. I detta fall skall dock beslut rörande mervärdesskatt kvarstå, om endast överskjutande ingående skatt har bestämts för de tre perioderna. Beslut om vissa debiteringsåtgärder 20 § Om ett beslut om omprövning eller taxeringsåtgärd enligt taxeringslagen (1990:324) har meddelats och beslutet är av betydelse för debiteringen av skatt, avgift eller ränta, skall skattemyndigheten göra den debitering eller den ändring i debiteringen som föranleds av beslutet. Detsamma gäller om en domstol har meddelat ett beslut enligt denna lag. 12 kap. Ansvar för skatt Betalningsansvar för preliminär skatt 1 § Den som inte har gjort föreskrivet skatteavdrag är skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 §. Skattemyndigheten får besluta att även den som har tagit emot ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig att betala belopp som avses i första stycket till den del beloppet hänför sig till honom. Efter det att det grundläggande beslutet om mottagarens slutliga skatt har fattats får ett beslut som nyss har nämnts fattas endast om det kan antas att den slutliga skatten kommer att höjas med minst motsvarande belopp. Beslut enligt andra stycket får inte gälla handelsbolag. 2 § Den som har gjort skatteavdrag är skyldig att betala det innehållna beloppet. Ansvar för den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 § 3 § Om någon, som i sin näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete till någon som har eller åberopar en F-skattsedel, inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 § trots att han varit skyldig att göra det, får skattemyndig- heten besluta att också utbetalaren är skyldig att betala skatten för ersättningen och räntan på skatten. I de fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när ett handelsbolag är betalningsmottagare, av en delägare i bolaget, får beslutet avse högst ett belopp som motsvarar 60 % av ersättningen för arbetet. 4 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 3 § får inte fattas, om 1. betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter att redovisa och betala skatt inom föreskriven tid, eller 2. statens fordran mot betalningsmottagaren har preskriberats. A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter 5 § Har ersättning betalats till någon som bedriver näringsverksamhet och som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt och avser ersättningen arbete inom näringsverksamheten, får skattemyndigheten besluta att mottagaren av ersättningen skall betala arbetsgivaravgifter samt ränta på avgiftsbeloppet. Som förutsättning för ett beslut enligt första stycket gäller att 1. det måste anses uppenbart för den som bedrivit näringsverksamheten att utbetalaren inte insåg att han var arbetsgivare och rimligen saknade anledning att räkna med det, och 2. utbetalaren har befriats från sin betalningsskyldighet för avgifterna enligt bestämmelserna i 13 kap. 1 §. Ansvar för företrädare för juridisk person 6 § Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person inte i rätt tid har gjort föreskrivet skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 § jämte ränta. Om en företrädare för en juridisk person i övrigt har underlåtit att betala skatt enligt denna lag, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala skatten och räntan på den. Första stycket gäller inte, om det innan skatten skulle ha betalats har vidtagits sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga borgenärers intressen. Om företrädaren har lämnat oriktiga uppgifter som har lett till att den juridiska personen tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt med ett för stort belopp, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala beloppet och räntan på detta. Om det finns särskilda skäl, får företrädaren helt eller delvis befrias från betalningsskyldighet enligt denna paragraf. 7 § Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt 6 § skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan statens fordran mot den juridiska personen har preskriberats. 8 § Om någon annan arbetsgivare för sjöman än redare har fast driftställe i Sverige bara på fartyg, svarar redaren själv för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om redaren själv haft förpliktelserna. Dödsbo 9 § Om skatt enligt denna lag skulle ha betalats av 1. någon som har avlidit eller 2. den avlidnes dödsbo, såvitt avser den redovisningsperiod eller, när det gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet inträffade, ansvarar dödsboet och, om dödsboet har skiftats, dödsbodelägarna för skatten i den omfattning som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken. Regress 10 § Den som har betalat A-skatt utan att ha gjort motsvarande skatteavdrag har rätt att kräva den för vars räkning skatten har betalats på beloppet. 11 § Den som har betalat skatt enligt 3 § har rätt att kräva mottagaren av ersättningen på beloppet. Har arbetet utförts av någon annan än mottagaren av ersättningen, får också den som utfört arbetet krävas på beloppet, om föreskrivet skatte- avdrag inte har gjorts från ersättningen för arbetet. 12 § En företrädare för en juridisk person som har betalat skatt enligt 6 §, har rätt att kräva den juridiska personen på beloppet. En redare som har betalat skatt enligt 8 § har rätt att kräva sjömannens arbetsgivare på beloppet. 13 § Regressfordran enligt 10Ä12 §§ får drivas in på det sätt som gäller för indrivning av skatt. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt första stycket. 13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får helt eller delvis befria en skattskyldig från skyldigheten att göra skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter eller mervärdesskatt, om det finns synnerliga skäl. Om beslut om befrielse fattas enligt första stycket får motsvarande befrielse medges beträffande skattetillägg, förseningsavgift och ränta. Andra bestämmelser om befrielse 2 § Bestämmelser om befrielse från skattetillägg, förseningsavgift och ränta finns även i 15 kap. 7 och 8 §§ samt 19 kap. 11 §. 14 kap. Utredning i skatteärenden Den skattskyldiges rätt att yttra sig 1 § Innan ett ärende avgörs skall den skattskyldige ges tillfälle att yttra sig, om det inte är onödigt. I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har tillförts ärendet genom någon annan än den skattskyldige själv och få tillfälle att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223). Skyldighet att föra anteckningar 2 § En deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt se till att det finns underlag för fullgörandet av deklarations- och annan uppgiftsskyldighet samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen. Underlaget skall bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår underlaget avser. Föreläggande att lämna uppgift 3 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara deklarationsskyldig att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av deklarationen eller av annan uppgiftsskyldighet enligt denna lag. 4 § Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han har ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om kontrolluppgiften har betydelse för beskattning enligt denna lag. Om det finns särskilda skäl, får även någon annan person än som avses i första stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift. 5 § Bestämmelserna i 3 kap. 13Ä14 c §§ taxeringslagen (1990:324) om handlingar och uppgifter som skall undantas från föreläggande gäller även vid föreläggande enligt 3 eller 4 §. Besök eller annat personligt sammanträffande 6 § Om uppgifter i en skattedeklaration eller någon annan handling av betydelse för beskattningen behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma överens med uppgiftslämnaren om att en sådan avstämning skall göras vid besök hos uppgiftslämnaren eller vid ett annat personligt sammanträffande. Överenskommelse får träffas även om besiktning av lokaler, inventarier, lager eller annat som är av betydelse för kontrollen. Skatterevision 7 § Skattemyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt eller, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma. Skattemyndigheten får besluta om skatterevision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras. Skatterevision får göras hos 1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141), 2. någon annan juridisk person än dödsbo, 3. den som har anmält sig för registrering enligt 3 kap. 1 §, 4. den som ansökt om eller fått en F-skattsedel enligt 4 kap., och 5. sådan representant för en utländsk företagare som avses i 23 kap. 4 §. I övrigt gäller för skatterevision bestämmelserna om taxeringsrevision i 3 kap. 9Ä14 c §§ taxeringslagen (1990:324). Utlämnande av uppgifter 8 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av att bestämmelserna i denna lag har följts, skall lämnas ut enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324). Bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i 3 kap. 17 § taxerings- lagen gäller också för uppgifter som avses i denna lag. 15 kap. Skattetillägg och förseningsavgift Skattetillägg Oriktig uppgift 1 § Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en uppgift till ledning för beskattningen och uppgiften befinns oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) tas ut. Detsamma gäller, om en sådan uppgift lämnats i ett mål om beskattning och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. Skattetillägget är 20 % av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts eller felaktigt skulle ha tillgodoräknats den skattskyldige. Skattetillägget är i stället 10 % när 1. skattemyndigheten har rättat eller hade kunnat rätta den oriktiga uppgiften med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av året efter beskattningsåret, eller 2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller en därmed jämställd fråga. Skönsbeskattning 2 § Vid skönsbeskattning enligt 11 kap. 19 § andra stycket skall skatte- tillägg tas ut. Skattetillägget är 20 % av den skatt som till följd av skönsbeskattningen bestäms för den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha bestämts enligt de uppgifter som den skattskyldige har lämnat på något annat sätt än muntligen eller av den skatt som till följd av skönsbeskattningen inte skall tillgodoräknas den skattskyldige. Till den del skönsbeskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall dock skattetillägg tas ut enligt 1 §. Invändningar som rör annan fråga 3 § Underlaget för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till in- vändningar som rör någon annan fråga än den som föranlett tillägget. När skattetillägg inte tas ut eller undanröjs 4 § Skattetillägg tas inte ut 1. vid rättelse av felräkning eller felskrivning, när felaktigheten uppenbart framgår av skattedeklarationen eller av något annat meddelande från den skattskyldige som inte är muntligt, 2. om skattemyndigheten inte godtar den skattskyldiges uppgift men avvikelsen avser bedömningen av ett yrkande, till exempel i fråga om ett avdrag eller om värdet av ett uttag, och avvikelsen inte gäller någon uppgift i sak, 3. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift, eller 4. om den skattskyldige har avlidit. 5 § Har skattetillägg tagits ut enligt 2 § på grund av att den skattskyldige inte lämnat skattedeklaration skall tillägget undanröjas, om deklarationen kommer in till skattemyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol inom två månader från utgången av den månad då beslutet fattades. Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom en månad från ut- gången av den månad beslutet om skattetillägg fattades fått kännedom om beslutet, skall skattetillägget undanröjas, om en skattedeklaration har kommit in inom en månad från den dag han fick sådan kännedom. Förseningsavgift 6 § Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som är skyldig att lämna en skattedeklaration eller en periodisk sammanställning inte gjort detta inom föreskriven tid. Förseningsavgift tas dock inte ut när det är fråga om en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket. Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit. Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift 7 § Den skattskyldige skall befrias helt från skattetillägg och för- seningsavgift 1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig, 2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller 3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget eller avgiften. Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg även när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är obetydligt. 8 § Bestämmelserna i 7 § skall beaktas även om ett yrkande om befrielse inte har framställts, om det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om skattetillägg eller förseningsavgift. Beslut om skattetillägg i vissa fall 9 § Beslut om skattetillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om beskattning får meddelas inom ett år från utgången av den månad då domstolens beslut fick laga kraft. 10 § När ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg ändras, skall skattemyndigheten göra den ändring av beslutet om skattetillägg som föranleds av det nya beskattningsbeslutet. Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och mervärdesskatt 11 § Bestämmelserna i 1-10 §§ gäller även den som har lämnat oriktiga uppgifter och därigenom har registrerats som skattskyldig enligt 3 kap. 1 §. 12 § Bestämmelserna om skattetillägg enligt denna lag tillämpas inte i de fall mervärdesskatt fastställs och tas ut vid import. 16 kap. Inbetalning av skatt Mottagande skattemyndighet 1 § Skatt skall betalas in till den skattemyndighet som skall fatta beslut om skatten enligt bestämmelserna i 2 kap. 1Ä4 §§. Inbetalning till särskilt konto 2 § Inbetalning av skatt skall göras genom insättning på skattemyndig- hetens särskilda konto för skatteinbetalningar enligt denna lag. 3 § Skatten anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts på skattemyndighetens särskilda konto. När skatten skall vara betald Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt 4 § Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som har redovisats i en skattedeklaration skall ha betalats senast samma dag som deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten enligt 10 kap. 18, 19 eller 22 §. Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som ex- klusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret be- räknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor skall dock ha betalat avdragen skatt och arbetsgivaravgifter, som skall redovisas i en skattedeklaration, senast den 12, i januari senast den 17, i månaden efter redovisningsperioden. Mervärdesskatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § första stycket skall ha betalats samma dag som deklarationen skall ha kommit in till skattemyndigheten. F-skatt och särskild A-skatt 5 § F-skatt och särskild A-skatt skall ha betalats senast den 12 i varje månad under tiden februari–januari, i januari och augusti dock senast den 17. Den som utöver F-skatt eller särskild A-skatt skall redovisa mervärdesskatt på beskattningsunderlag som anges i 4 § andra stycket skall dock, såvitt gäller augusti, betala F-skatten eller den särskilda A-skatten senast den 12 . F-skatt och särskild A-skatt som debiteras efter inkomstårets ingång skall ha betalats senast på rätt dag enligt första stycket i var och en av de månader som återstår efter utgången av antingen den månad då skatten debiteras eller, om skatten debiteras efter den 20 i en månad, efter utgången av den följande månaden. Om F-skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december inkomståret, skall skatten betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen. Med förfallodag enligt tredje stycket avses den 26 januari, den 12 och 26 i månaderna februari–juli samt den 12 augusti. Skatt som skall betalas enligt grundläggande beslut om slutlig skatt eller omprövningsbeslut m.m. 6 § Skatt som skall betalas enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från beslutsdagen. Skatt som har bestämts genom omprövningsbeslut eller beslut om debiteringsåtgärd enligt 11 kap. 20 § eller till följd av domstols beslut skall ha betalats senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen. Slutlig skatt behöver dock inte betalas före den tidpunkt som anges i första stycket. Med förfallodag enligt första och andra styckena avses den 17 och 26 januari, den 12, 17 och 26 augusti, den 12 och 27 december samt den 12 och 26 i övriga månader. Skattemyndigheten får besluta att betalning skall ske en annan dag än som anges i första och andra styckena, om det finns särskilda skäl. Överskjutande ingående mervärdesskatt 7 § Inbetalning av skatt som görs genom avräkning i en skattedeklaration mot överskjutande ingående mervärdesskatt, som redovisats senast den 26, i december senast den 27, i den månad inbetalningen skulle vara gjord, anses ha gjorts på förfallodagen. Avräkning mot överskjutande ingående mervärdesskatt i övriga fall anses ha gjorts när mervärdesskatten senast skall ha redovisats. Kommuner och landsting 8 § Inbetalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt från kommuner och landsting skall göras genom avräkning från fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Avräkning av inbetalda belopp 9 § Ett inbetalt belopp skall, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §, räknas av från den skattskyldiges sammanlagda skatteskuld enligt denna lag oberoende av vad den skattskyldige har begärt. I 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) finns en särskild bestämmelse om avräkning i samband med fastighetsupplåtelse. 10 § När såväl den som i första hand är skyldig att betala skatten (huvudbetalaren) som någon annan, enligt bestämmelserna i 12 kap., är skyldig att betala skatten (sidobetalare), gäller följande: En inbetalning av sidobetalaren skall räknas av från den skatt som också huvudbetalaren är skyldig att betala först när sidobetalarens eventuella övriga skatteskuld är betald, om inte sidobetalaren i samband med inbetalningen begär något annat. Fördelning av skatteskuld 11 § Om den skattskyldige har en skatteskuld enligt denna lag och det behöver anges vilken skatt som är betald eller obetald, skall skulden fördelas proportionellt mellan de skatter som påförts under den aktuella perioden, om inte annat följer av 10 § eller 9 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) eller någon annan lag. Tilläggspensionsavgift 12 § Vid tillgodoräkning av pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall beräkningen av hur stor del av tilläggspensionsavgiften som den skattskyldige har betalat göras enligt följande. Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten anses hela avgiften vara betald. Om betald preliminär skatt understiger den slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse avgift som motsvarar hela avgiftens andel av den slutliga skatten. Samtliga betalningar som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas. Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av obetald avgift till samma kvotdel som obetald avgift utgör av den skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs. Detsamma gäller om avgiften debiterats på ett annat sätt än genom ett grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades. Om avgiften för visst inkomstår sätts ned anses det belopp som har betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena. Avgift som inte har betalats enligt tredje stycket tas inte ut. Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon skattskyldig 13 § Om ett inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifierings- uppgifter inte har kunnat tillgodoräknas den som gjort inbetalningen inom sju år efter det kalenderår då inbetalningen gjordes, skall beloppet tillfalla staten. 17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt Deklarationsanstånd 1 § Om skattemyndigheten beviljar anstånd med att lämna en skattedekla- ration enligt 10 kap. 24 §, får skattemyndigheten också bevilja anstånd med inbetalningen av den skatt som skall redovisas i deklarationen. Anstånd vid omprövning eller överklagande 2 § Skattemyndigheten får bevilja anstånd med inbetalning av skatt 1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt eller delvis från skatten, 2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat ett beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli skyldig att betala skatten, eller 3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett beskattningsbeslut eller ett sådant beslut överklagats och det skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten. Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då beslut fattades med anledning av begäran om befrielse eller omprövning eller med anledning av överklagandet. 3 § Om det i de fall som avses i 2 § första stycket 2 eller 3 kan antas att skatten inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas endast om den skattskyldige ställer säkerhet för beloppet genom en av bank utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form av borgen. Anstånd får dock beviljas utan att säkerhet ställs, om anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt eller det annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i 10-12 §§ och 13 § 2 lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. tillämpas. Vad som sägs där om kronofogdemyndigheten gäller då i stället skattemyndigheten. Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall kostnad för ställd säkerhet ersättas av staten. Ersättningen skall minskas om endast en del av yrkandet bifalls eller om det skulle vara oskäligt att ersättning lämnas. I övrigt skall bestämmelserna i 6Ä11 §§ lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas. Anstånd vid avyttring 4 § Om den skattskyldige har gjort en avyttring som medför inkomst- beskattning, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av den skatt som har samband med avyttringen. Anstånd får beviljas endast om det finns särskilda skäl och 1. avyttringen gjorts mot betalning under minst tre år eller 2. det är osäkert om avyttringen kommer att bestå. Anståndstiden får bestämmas till längst två år. I de fall som avses i första stycket 2 får anstånd dock inte beviljas för längre tid än tre månader efter den dag då anståndsorsaken upphörde. Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring 5 § Om den skattskyldiges betalningsförmåga har blivit nedsatt på grund av tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt under minst 60 dagar, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av skatt som skall betalas under tiden för tjänstgöringen eller under någon av de tre därefter närmast följande månaderna. Detsamma gäller vid tjänstgöring av 1. officerare på reservstat, reservpersonal och reservofficerare, 2. krigsfrivillig personal, 3. hemvärnspersonal, 4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer. Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då tjänstgöringen upphör. Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av dubbelbeskattning 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat att handlägga ärenden angående tillämpning av avtal för undvikande av dubbelbeskattning får vid handläggningen av sådant ärende bevilja den skattskyldige anstånd med inbetalning av den skatt som ärendet gäller. Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag då beslutet i ärendet fattades. Anstånd i övriga fall 7 § Om det finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten bevilja anstånd med inbetalning av skatt även i andra fall eller på annat sätt än som avses i 1Ä6 §§. Gemensamma bestämmelser 8 § En ansökan om anstånd med inbetalning av skatt skall ges in till den skattemyndighet som skatten skall betalas in till. En ansökan om anstånd enligt 6 § skall dock ges in till den myndighet som handlägger ärendet om dubbelbeskattning. 9 § Anstånd beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. 10 § Indrivning får inte begäras av ett belopp som omfattas av anstånd. 11 § Om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden har förändrats väsentligt sedan anstånd beviljats eller om det finns andra särskilda skäl, får beslutet om anstånd omprövas. 18 kap. Återbetalning av skatt Återbetalning 1 § Visar den årliga avstämningen av skattekontot enligt 11 kap. 14 § att det belopp som den skattskyldige har betalat in eller tillgodoräknats är större än den skatt som skall betalas, skall det överskjutande beloppet betalas tillbaka till den skattskyldige, om inte annat följer av 7 §. 2 § Visar en annan avstämning än den årliga att det finns ett överskjutande belopp till den skattskyldiges fördel, skall beloppet betalas tillbaka, om den skattskyldige begär det. Även om den skattskyldige inte har begärt det, skall återbetalning ske, om 1. det överskjutande beloppet grundas på ett beslut om överskjutande ingående mervärdesskatt, eller 2. det överskjutande beloppet grundas på ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol. Första stycket gäller inte, om något annat följer av 7 §. 3 § Återbetalning får också, på den skattskyldiges begäran, ske av belopp som motsvarar avdragen skatt som ännu inte har tillgodoräknats den skattskyldige, till den del det kan antas att beloppet annars skulle betalas tillbaka efter den årliga avstämningen av skattekontot. Återbetalning enligt första stycket till en skattskyldig som är fysisk person får göras endast om det gäller ett belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra särskilda skäl. Efter inkomstårets utgång får återbetalning göras endast om den skattskyldige skall lämna en särskild självdeklaration enligt 2 kap. 13 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller om det finns synnerliga skäl. Vid återbetalning enligt första stycket till en juridisk person får hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare. Återbetalning till ett handelsbolag får, efter särskild ansökan, göras till delägares skattekonto. Annan återbetalning till handelsbolag får göras endast om det finns särskilda skäl. Återbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8 kap. 27 eller 28 § skall göras till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten. Vad som sägs om återbetalning enligt denna paragraf gäller inte, om något annat följer av 7 §. 4 § En återbetalning som har sin grund i överskjutande ingående mervärdesskatt får göras före den förfallodag för skatt som infaller efter redovisningsperiodens utgång först efter det att redovisning enligt 10 kap. 20 § skett och denna skatt räknats av. Överföring av skatt till en annan stat 5 § Skattemyndigheten får besluta att preliminär skatt, som har betalats i Sverige för inkomst som skall beskattas i en annan stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, skall föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där. Om en inkomst eller förmögenhet har beskattats såväl här i landet som i en stat med vilken Sverige har träffat avtal för undvikande av dubbelbeskattning, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatt som har betalats in för beskattningsåret skall föras över till den andra staten för att tillgodoräknas den skattskyldige där. En sådan överföring får göras endast till den del som den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatten eller genom att inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. Överföringen får dock inte avse ett belopp som behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret. 6 § Om skatt förs över enligt 5 § skall intäktsränta enligt 19 kap. inte beräknas. Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som skall föras över. Hinder mot återbetalning 7 § En återbetalning enligt 1-3 §§ skall inte göras av belopp som 1. understiger 100 kronor, 2. kan antas komma att föras över till en annan stat med stöd av 5 §, 3. behövs för betalning av en skatteskuld efter beslut om ackord enligt lagen (1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m., 4. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt som har beslutats men ännu inte skall ha betalats, 5. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt som inte har beslutats men med fog kan antas komma att beslutas, eller 6. enligt vad den skattskyldige har meddelat skall användas för betalning av framtida skatteskulder. Om det finns särskilda skäl, får även belopp som understiger 100 kronor återbetalas. Det finns bestämmelser som förhindrar återbetalning också i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Förbud mot överlåtelse 8 § Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som skall betalas tillbaka enligt denna lag, innan beloppet kan lyftas. Utmätning 9 § En fordran som avses i 8 § får utmätas trots att den inte får överlåtas. En fordran på skatt som skall betalas tillbaka med anledning av den årliga avstämningen får dock utmätas först efter det att kronofogde- myndigheten fått tillfälle att ta fordringen i anspråk enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Bestämmelserna i 5 kap. 1Ä3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid utmätning av en fordran på skatt som skall betalas tillbaka enligt denna lag. Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd 10 § Om en återbetalning enligt denna lag inte har kunnat göras på grund av att den skattskyldiges adress inte är känd för skattemyndigheten eller på grund av någon annan omständighet som beror på den skattskyldige, skall beloppet stå kvar på den skattskyldiges skattekonto. Ett belopp som inte har kunnat betalas tillbaka inom tio år tillfaller staten. 19 kap. Ränta Grunder för ränteberäkning 1 § Den skattskyldige skall betala ränta (kostnadsränta) eller tillgodoföras ränta (intäktsränta) enligt bestämmelserna i detta kapitel. 2 § Ränteberäkningen skall grundas på den sammanlagda skatteskuld eller skattefordran enligt denna lag som den skattskyldige har varje dag. Till den del skatteskulden gäller skatt som avses i 4, 5 eller 7 § beräknas kostnadsränta inte för tiden från och med den 13 februari till och med den 3 maj taxeringsåret på belopp upp till och med 20 000 kronor. Basränta 3 § Ränta skall beräknas med utgångspunkt från en räntesats (basränta) som motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders statsskuldväxlar. Basräntan skall fastställas till helt procenttal enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Den fastställda basräntan skall gälla från och med närmast kommande kalendermånad. Kostnadsränta Kostnadsränta på preliminär skatt 4 § När det är fråga om debiterad preliminär skatt som skall betalas in efter den 17 januari taxeringsåret beräknas kostnadsränta från och med den 13 februari taxeringsåret till och med den dag betalning senast skall ske. Räntan beräknas efter en räntesats som motsvarar 125 % av basräntan. För belopp som avses i 2 § andra stycket beräknas kostnadsränta från och med den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som motsvarar basräntan. Kostnadsränta på slutlig skatt 5 § När det är fråga om skatt enligt ett grundläggande beslut om slutlig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra stycket 2 a och b, beräknas kostnadsränta från och med den 13 februari taxeringsåret till och med den dag betalning senast skall ske. Räntan beräknas efter en räntesats motsvarande 125 % av basräntan. För belopp som avses i 2 § andra stycket beräknas kostnadsränta från och med den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som motsvarar basräntan. Kostnadsränta vid anstånd 6 § När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd och som skall betalas när anståndstiden gått ut beräknas kostnadsränta från och med dagen efter skattens ursprungliga förfallodag till och med den dag betalning senast skall ske med anledning av beslutet om anstånd. Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § skall dock räntan beräknas från och med dagen efter den då anståndet beviljades. Ränta enligt denna paragraf beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan. Kostnadsränta vid omprövning och överklagande 7 § När det är fråga om skatt som skall betalas till följd av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol beräknas kostnadsränta från och med dagen efter skattens ursprungliga förfallodag eller, när det är fråga om slutlig skatt, från och med den 13 februari taxeringsåret till och med den dag betalning senast skall ske med anledning av skattemyndighetens eller domstolens beslut. När det är fråga om ingående mervärdesskatt som skall betalas tillbaka till följd av ett beslut enligt 9 kap. 5 § femte stycket första meningen mervärdesskattelagen (1994:200) skall kostnadsräntan inte beräknas för tid fram till och med den dag betalning senast skall ske. Kostnadsränta enligt första stycket beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan. Om skatten skall betalas till följd av ett beslut om skönsbeskattning i avsaknad av redovisning enligt 11 kap. 19 § andra stycket beräknas dock kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Kostnadsränta vid för sen betalning 8 § Om betalning inte sker i rätt tid, skall ränta, för tid efter den dag skatten senast skulle ha betalats till dess ränta skall beräknas enligt 9 §, beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Till den del skatten inte överstiger 10 000 kronor skall dock ränta beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan. Kostnadsränta vid indrivning m.m. 9 § När det är fråga om skatt som har lämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning eller för verkställighet enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter beräknas kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar basräntan från och med dagen efter den då beslutet om skatten registrerades i utsökningsregistret. Påförande av kostnadsränta m.m. 10 § Kostnadsränta påförs för varje månad. Kostnadsränta beräknas inte efter den dag betalning har skett eller statens fordran på skatten har preskriberats. Befrielse från kostnadsränta 11 § Skattemyndigheten får helt eller delvis befria en skattskyldig från kostnadsränta, om det finns synnerliga skäl. Intäktsränta 12 § Intäktsränta beräknas, om inte annat följer av 13 §, från och med dagen efter den då den skattskyldiges betalning bokförs på skattemyndighetens särskilda konto för skatteinbetalningar enligt denna lag eller ett belopp annars tillgodoräknas till den dag då beloppet används för betalning av skatt eller betalas tillbaka. När det är fråga om skatt som skall tillgodoräknas till följd av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol beräknas räntan från och med dagen efter skattens ursprungliga förfallodag. 13 § Intäktsränta skall beräknas från och med den 13 februari taxeringsåret för 1. skatt som skall betalas tillbaka på grund av nedsättning enligt 11 kap. 13 § eller enligt ett beslut om slutlig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra stycket 2 a och b, eller 2. skatt som skall betalas tillbaka enligt 18 kap. 3 §. För överskjutande ingående mervärdesskatt som har redovisats i skattedeklaration enligt 10 kap. 18 eller 19 § och som inte använts för avräkning enligt 16 kap. 7 § beräknas räntan från och med dagen efter den då deklarationen senast skall ha kommit in. 14 § Intäktsränta beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 % av basräntan och tillgodoförs varje månad. Ändrad ränteberäkning m.m. 15 § Om ett beslut som har legat till grund för en beräkning av ränta ändras, skall motsvarande ändringar göras i ränteberäkningen. 16 § Om den 12 februari är en lördag eller en söndag, skall ränta som enligt 4, 5, 7 eller 13 § skall beräknas från och med den 13 februari i stället beräknas från och med närmast följande tisdag. Om den 3 maj är en lördag eller en söndag, skall ränta som enligt 4 eller 5 § skall beräknas från och med den 4 maj i stället beräknas från och med närmast följande tisdag. 20 kap. Indrivning Begäran om indrivning 1 § Om ett skattebelopp inte har betalats i rätt tid skall, om inte särskilda skäl talar emot det, fordringen lämnas till kronofogdemyndigheten för in- drivning, om det obetalda beloppet uppgår till 1. minst 10 000 kronor i fråga om en skattskyldig som skall lämna skattedeklaration eller som, utan att vara skyldig att lämna sådan deklaration, har F-skattsedel, 2. minst 500 kronor i fråga om andra skattskyldiga. I fråga om en skattskyldig som avses i första stycket 1 skall fordringen också lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning, om ett belopp på minst 500 kronor varit obetalt under en längre tid. 2 § Indrivning får begäras även i andra fall än som anges i 1 § 1. om det kan antas att fordringen kommer att föranleda en konkursansökan, 2. om den skattskyldige redan är försatt i konkurs, eller 3. om det annars finns särskilda skäl. 3 § Innan indrivning begärs skall den skattskyldige uppmanas att betala skattebeloppet, om inte särskilda skäl talar mot det. 4 § Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. 5 § Bestämmelser om när ansökan om verkställighet skall anses gjord finns i 2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken. Ränta 6 § Om en fordran på ett skattebelopp har lämnats för indrivning, skall kronofogdemyndigheten också driva in räntan på beloppet. Kronofogdemyndigheten skall beräkna räntan för tiden efter det att fordringen har lämnats för indrivning. Bestämmelser om hur räntan skall beräknas finns i 19 kap. 2, 3, 9 och 10 §§. Konkurs 7 § Om den skattskyldige är försatt i konkurs, skall fordran på skattebelopp som inte har betalats lämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som avses i 16 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., även om förfallodagen ännu inte är inne. 21 kap. Omprövning Beslut som kan omprövas 1 § Skattemyndigheten skall, om inte annat följer av 2 eller 3 §, ompröva ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för betalning eller återbetalning av skatt, om den skattskyldige begär det eller det finns andra skäl. Att omprövning skall göras när den skattskyldige överklagat ett beslut följer av 22 kap. 6 §. Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats, får skattemyndigheten besluta i frågan på det sätt och inom den tid som gäller för omprövning. Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp. 2 § Ett beslut om preliminär skatt får ändras på grund av en ändring i den skattskyldiges inkomstförhållanden endast om ändringen avser belopp som är betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om det annars finns särskilda skäl. 3 § Om en fråga som avses i 1 § har avgjorts av en allmän för- valtningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan. Trots bestämmelsen i första stycket får en fråga som har avgjorts av en länsrätt eller en kammarrätt genom beslut som fått laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats efter beslutet. Omprövning på initiativ av den skattskyldige 4 § En skattskyldig som vill begära omprövning skall göra detta skriftligt. Begäran skall, om inte annat följer av 5 §, ha kommit in till skattemyndigheten senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Även efter den tid som anges i första stycket får omprövning begäras av ett beslut som är till den skattskyldiges nackdel, om den skattskyldige gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av denna tid fått kännedom om beslutet eller om ett skattebesked eller en annan handling med uppgift om vad som skall betalas. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag den skattskyldige fick sådan kännedom. 5 § En begäran om omprövning skall ha kommit in till skattemyndigheten inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet, om det gäller 1. preliminär taxering, 2. sättet att ta ut preliminär skatt, 3. debitering eller ändring av preliminär skatt, 4. verkställande av skatteavdrag, 5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt, 6. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivar- avgifter, eller 7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §. 6 § En begäran om omprövning skall vara egenhändigt undertecknad av den skattskyldige eller den skattskyldiges ombud. Är den inte det, får skattemyndigheten utfärda ett föreläggande om att den skall undertecknas. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om att omprövning inte görs om begäran inte undertecknas. 7 § Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett beslut om skattetillägg omprövas på begäran av den skattskyldige, så länge beslutet i den skattefråga som föranlett skattetillägget inte har fått laga kraft. Omprövning på initiativ av skattemyndigheten 8 § Om skattemyndigheten självmant omprövar ett beslut, får omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter denna tid, om det av material som är tillgängligt för skattemyndigheten framgår att ett beskattningsbeslut är felaktigt. 9 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige får inte meddelas senare än under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut, utom i de fall som avses i andra stycket samt 11 och 12 §§. Om en skattedeklaration inte har lämnats in i rätt tid, får ett omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel meddelas efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag deklarationen kom in till skattemyndigheten, dock senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Efterbeskattning 10 § Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som anges i 9 § under de förutsättningar och på det sätt som anges i 11Ä20 §§ (efterbeskatt- ning). 11 § Efterbeskattning får ske, om ett beskattningsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats på grund av att den skattskyldige 1. i en skattedeklaration eller på annat sätt under förfarandet hos skattemyndigheten lämnat någon oriktig uppgift till ledning för beskattningsbeslutet, 2. lämnat någon oriktig uppgift i ett mål vid domstol om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag, eller 3. inte lämnat en skattedeklaration eller begärd uppgift. 12 § Efterbeskattning får också ske 1. när en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende skall rättas, eller 2. när en ändring föranleds av en skattemyndighets beskattningsbeslut eller en allmän förvaltningsdomstols beslut i ett mål om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag för en annan redovisningsperiod än den som ändringen gäller eller för någon annan skattskyldig. 13 § Efterbeskattning enligt 11 § eller 12 § 1 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Efterbeskattning får inte ske, om beslutet med hänsyn till omständig- heterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om efterbeskattning som avser samma fråga. Efterbeskattning får inte avse enbart skattetillägg eller förseningsavgift, utom i fall som avses i 12 § 1. Tidsfrist för efterbeskattning 14 § Skattemyndighetens beslut om efterbeskattning skall, om inte annat följer av 15–20 §§, meddelas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. 15 § Beslut om efterbeskattning enligt 12 § 2 får meddelas även efter den tid som anges i 14 § men senast sex månader efter det beslut som föranleder ändringen. Om anstånd har beviljats någon med betalning av skatt i avvaktan på kammarrättens eller Regeringsrättens beslut med anledning av överklagande, får efterbeskattning i fråga om skatteavdrag ske senast andra året efter utgången av det kalenderår då domstolens beslut meddelades. 16 § Beslut om efterbeskattning på grund av en oriktig uppgift i ett omprövningsärende eller mål om betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag får meddelas efter den tid som anges i 14 eller 15 § men senast ett år från utgången av den månad då skattemyndighetens eller domstolens beslut i ärendet eller målet fått laga kraft. 17 § Om den skattskyldige har avlidit, skall beslut om efterbeskattning meddelas senast under andra året efter utgången av det kalenderår då bouppteckningen efter den avlidne gavs in för registrering. 18 § Om den skattskyldige på det sätt som anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser skatt enligt denna lag eller om åtal har väckts mot den skattskyldige för sådant brott, får ett beslut om efterbeskattning meddelas för den redovisningsperiod som brottet avser även efter utgången av den tid som anges i 14 eller 15 §. Detsamma gäller om tiden för att döma den skattskyldige till påföljd för ett sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen. Beslut om efterbeskattning får i de fall som avses i 12 § skattebrottsla- gen också meddelas efter utgången av den tid som anges i 14 eller 15 §. 19 § Beslut om efterbeskattning enligt 18 § första stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Beslut om efterbeskattning enligt 18 § andra stycket skall meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69) vidtagits. Om den skattskyldige har avlidit, skall dock ett beslut om efterbeskattning meddelas inom sex månader från dödsfallet. Beslutet skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen, undanröjas av skattemyndigheten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del. 20 § Bestämmelserna i 18 och 19 §§ tillämpas också på en juridisk persons beskattning, om en åtgärd som avses i 18 § första stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren frivilligt vidtagit någon åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen (1971:69). 22 kap. Överklagande Överklagande av skattemyndighetens eller Riksskatteverkets beslut 1 § Beslut av skattemyndigheten eller Riksskatteverket får, utom i de fall som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skatt- skyldige. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos regeringen. Skattemyndighetens beslut får överklagas också av Riksskatteverket. Vid överklagande av beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 11Ä13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Beslut som inte får överklagas 2 § Beslut i fråga om 1. befrielse enligt 5 kap. 11 § från skyldigheten att göra skatteavdrag, 2. skatterevision enligt 14 kap. 7 §, 3. anstånd enligt 17 kap. 6 § med inbetalning av skatt, och 4. föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2 § får inte överklagas. Den skattskyldiges överklagande 3 § Den skattskyldiges överklagande skall, om inte annat följer av 4 §, ha kommit in senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni det sjätte året och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet. Den skattskyldige får överklaga ett beslut även om det inte är till nackdel för honom eller henne. 4 § Ett överklagande skall ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet, om det gäller 1. preliminär taxering, 2. sättet att ta ut preliminär skatt, 3. debitering eller ändring av preliminär skatt, 4. verkställande av skatteavdrag, 5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt, 6. kostnadsavdrag vid beräkning vid skatteavdrag och arbetsgivar- avgifter, eller 7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §. 5 § Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om skattetilllägg överklagas så länge beslutet i den skattefråga som föranlett skattetillägget inte har fått laga kraft. Förfarandet vid överklagande 6 § Bestämmelserna i 6 kap. 5Ä7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller när en skattskyldig har överklagat skattemyndighetens beslut. Vid överklagande av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen. Riksskatteverkets överklagande 7 § Riksskatteverkets överklagande skall ha kommit in inom den tidsfrist som enligt 21 kap. 8, 9 och 14Ä20 §§ gäller för beslut om omprövning på initiativ av skattemyndigheten eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades. Om ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning överklagas och det begärs ändring till den skattskyldiges nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. 8 § Om Riksskatteverket har överklagat ett beskattningsbeslut, skall talan om skattetillägg och förseningsavgift som har samband med beslutet föras samtidigt. 9 § Riksskatteverket får hos länsrätten begära att en arbetsgivare skall betala arbetsgivaravgifter och skatteavdrag samt att en skattskyldig skall betala mervärdesskatt. Riksskatteverket får på det sätt som gäller för överklagande enligt denna lag hos länsrätten begära att skattetillägg tas ut. Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut 10 § Beslut av länsrätten i fråga om 1. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och arbetsgivar- avgifter, och 2. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 § får inte överklagas. 11 § Överklagande av beslut av länsrätten i fråga om 1. preliminär taxering, 2. sättet att ta ut preliminär skatt, 3. debitering eller ändring av preliminär skatt, 4. verkställande av skatteavdrag, 5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt, 6. befrielse från skattetillägg och förseningsavgift enligt 15 kap. 7 och 8 §§ och ränta enligt 19 kap. 11 §, samt 7. överföring av skatt till en annan stat får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövnings- tillstånd. 12 § I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 12 och 13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 13 § Bestämmelserna i 6 kap. 10–24 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller för mål enligt denna lag. 23 kap. Övriga bestämmelser Avrundning 1 § Belopp som avser skatt eller underlag för beräkning av skatt enligt denna lag anges i hela krontal så att öretal faller bort. Vite 2 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite, om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Vite får dock inte föreläggas staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten. Om vite har förelagts också med stöd av en bestämmelse i taxe- ringslagen (1990:324) eller lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, prövas frågan om att döma ut vitet av den länsrätt som är behörig enligt dessa lagar. Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas. Representant för enkelt bolag eller partrederi 3 § Om en verksamhet bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett partrederi, får skattemyndigheten efter ansökan av samtliga delägare besluta att den av delägarna som dessa föreslår tills vidare skall svara för redovisningen och betalningen av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som hänför sig till verksamheten och i övrigt företräda bolaget eller partrederiet i frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos delägaren. Ett beslut enligt första stycket innebär inte att övriga delägare befrias från sina skyldigheter enligt denna lag i de fall den som skall svara för redovisningen och betalningen inte fullgör sina skyldigheter. Representant för utländsk företagare 4 § En utländsk företagare som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200) skall företrädas av en representant som är godkänd av skattemyndigheten. En sådan representant skall enligt fullmakt av den utländska företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen av mervärdesskatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den utländska företagaren i frågor som gäller mervärdes- skatt. Skattemyndigheten får kräva att säkerhet ställs för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten. Första stycket gäller inte en utländsk företagare som är en juridisk person och har ett fast driftställe här i landet. Behörighet att lämna uppgift 5 § Bestämmelserna om skyldighet för ställföreträdare att lämna självdeklaration eller uppgifter i 4 kap. 2 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för uppgifter som skall lämnas enligt denna lag. 6 § Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som är en juridisk person anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige. Verkställighet 7 § En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut enligt denna lag eller taxeringslagen (1990:324) inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt som omprövningen eller överklagandet rör. 8 § En åtgärd enligt denna lag får verkställas även om det beslut som föranleder åtgärden inte har fått laga kraft. Motsvarande gäller vid verkställighet enligt utsökningsbalken. Gallring 9 § Bestämmelserna om förvaring och gallring i 4 kap. 13 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för skattedeklarationer och andra handlingar som avses i 14 kap. 8 §. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Lagen tillämpas första gången när det gäller a) F-skatt och särskild A-skatt: på skatt som avser inkomståret 1998, b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt som avser redovisningsperioden januari 1998, c) annan skatt: på skatt som avser det beskattningsår som gått ut närmast före den 1 januari 1999. 2. För inkomståret 1998 skall utan ansökan F-skattsedel utfärdas för den som vid utgången av år 1997 har en F-skattesedel utfärdad enligt 33 b § eller 33 c § uppbördslagen (1953:272). 3. Vid beräkning av F-skatt och särskild A-skatt för inkomståret 1998 enligt bestämmelserna om schablonberäkning i 6 kap. 1 och 2 §§ i den nya lagen skall skatten beräknas med utgångspunkt från den slutliga skatten på grund av 1997 års taxering med tillämpning av bestämmelserna i 13 § 1 och 3 mom. uppbördslagen. 4. En skattskyldig som för tidigare år eller redovisningsperioder står i skuld för skatt som uppbärs enligt uppbördslagen, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskattelagen (1994:200) har vid återbetalning enligt 18 kap. 1Ä4 §§ i den nya lagen rätt att få tillbaka bara vad som överstiger skulden samt ränta och avgift som är hänförlig till skulden. 5. Vid utgången av oktober 1997 upphör följande lagar att gälla: a) uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 7 eller 8, fortfarande skall tillämpas i fråga om preliminär skatt för tid före den 1 januari 1998 samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt avseende1998 eller tidigare års taxeringar samt avgift eller ränta på sådan skatt, och b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, som dock, om inte annat följer av 8, fortfarande skall tillämpas i fråga om arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt avgift eller ränta på dessa. 6. Skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa skall till utgången av år 1998 göras enligt en särskild skattetabell grundad på en för landet genomsnittlig skattesats till kommunal inkomstskatt under beskattningsåret avrundad till helt krontal. 7. Bestämmelserna i uppbördslagen om arbetsgivarnas medverkan vid uppbörd av kvarstående skatt tillämpas sista gången i fråga om kvarstående skatt enligt 1996 års taxering. 8. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till återbetalning i 68 § 5 mom. uppbördslagen och 25 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall hänsyn tas också till skyldighet att betala skatt enligt den nya lagen. 9. Bestämmelserna om betalningsskyldighet för företrädare för juridisk person i 12 kap. tillämpas från ikraftträdandet även i fråga om innehållen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som tas ut enligt uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1968:430) om mervärdeskatt eller mervärdesskattelagen. Detsamma gäller i fråga om avgiftstillägg, skattetillägg, ränta och dröjsmålsavgift enligt nämnda lagar. Äldre bestämmelser om betalningsskyldighet för företrädare gäller fortfarande i fråga om mål om sådan betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997. 10. Bestämmelserna i 14 kap. 3–7 §§ gäller från ikraftträdandet i tillämpliga delar även i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt a) uppbördslagen, b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, c) lagen (1968:430) om mervärdeskatt, eller d) mervärdesskattelagen (1994:200). 2.2 Förslag till lag om dröjsmålsavgift Härigenom föreskrivs följande. 1 § Den som är betalningsskyldig för skatt, tull, avgift eller ränta och som inte i rätt tid och på rätt sätt fullgör betalningsskyldigheten skall, i de fall det särskilt föreskrivs, betala en avgift (dröjsmålsavgift) enligt de grunder som anges i denna lag. 2 § Dröjsmålsavgift tas, om inte annat sägs nedan eller i 3 eller 4 §, ut med 1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då beloppet skall betalas (förfallomånaden), 2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter förfallomånaden, 3. sex procent på belopp som betalas under andra månaden efter förfallomånaden, 4. sex procent, med tillägg av en procentenhet för varje påbörjad ytterligare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter förfallomånaden. Dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp som betalas inom tio dagar från den dag då beloppet skulle ha betalats. 3 § Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungligen obetalda beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut med motsvarande belopp. 4 § Om den betalningsskyldige skriftligen påmints om sin betalnings- skyldighet och betalning sker senast viss i påminnelsen angiven dag, skall dröjsmålsavgift tas ut som om betalning skett den dag påminnelsen sändes. Första stycket tillämpas inte i fråga om påminnelse av kronofog- demyndigheten sedan myndigheten beviljat uppskov med betalningen. 5 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna lag jämställs med inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. 6 § Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som har beslutat om avgiften befria den betalningsskyldige helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift. 7 § Ett beslut om dröjsmålsavgift får överklagas på det sätt som gäller för överklagande av beslut om den skatt, tull, avgift eller ränta som föranlett dröjsmålsavgiften. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2, 6 och 6 a §§, 12 kap. 2 § samt 20 kap. 2 och 4 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. 2 §2 Med inkomst av anställning av- ses lön eller annan ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Sådan skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår på grund av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samma arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2–6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensions- grundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i syssel- sättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skatte- betalningslagen (1997:000) un- dantas vid beräkning av skatteav- drag. Sådan skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår på grund av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samma arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunal- skattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2–6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i syssel- sättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt sjuk- penning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsva- rande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, b) föräldrapenningförmåner, c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader, d) dagpenning från arbetslöshetskassa, f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering i form av dagpenning, g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag, h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensions- försäkring, i) dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna, j) utbildningsbidrag för doktorander, k) timersättning vid vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare (sfi), l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag, m) från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån regeringen så förordnar, n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse, p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, q) tillfälliga förvärsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självstän- digt, r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön. I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från vinstandelsstiftelse eller annan juridisk person med motsvarande ändamål gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena. r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön, s) ersättning från semesterkassa. I fråga om ersättning i pengar el- ler andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension och ersättning från semesterkassa, i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från vinstandelsstiftelse eller annan juridisk person med motsvarande ändamål gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena. Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestäm- mande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av Riksför- säkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensions- avgiften. Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksför- säkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensions- avgiften. Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses som arbetsgivare. 6 §3 För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete får dock pensions- poäng tillgodoräknas den försäk- rade endast om tilläggspensions- avgift för året till fullo erlagts inom föreskriven tid. Utan hinder av att sådan avgiftsbetalning inte skett skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade för de båda år som närmast föregått det då pension vid bifall till ansökningen skulle börja utgå. Pensionspoäng skall vidare alltid tillgodoräknas för pensions- grundande inkomst som härrör från inkomst som avses i 3 § första stycket d). För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete skall pensionspoäng tillgodoräknas endast på den andel av den inkomsten, undantaget sådan inkomst som avses i 3 § första stycket d), som motsvarar den andel av tilläggspensionsavgiften som har betalats enligt 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:000). Andelsberäkningen görs därvid på inkomsten före basbeloppsavräkningen enligt 5 § första stycket. Pensionspoäng tillgodoräknas endast om andelen av inkomsten av annat förvärvs- arbete, ensam eller tillsammans med annan inkomst som ligger till grund för beräkning av pensions- grundande inkomst, uppgår till minst ett basbelopp. Pensionspoäng tillgodoräknas alltid för pensions- grundande inkomst som härrör från inkomst som avses i 3 § första stycket d). Pensionspoäng som i första stycket sägs är den pensionsgrundande inkomsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Pensionspoäng beräknas med två decimaler, dock lägst till en hundradels poäng. Har försäkrad under minst halva året åtnjutit en fjärdedels, halv eller tre fjärdedels förtidspension enligt 13 kap. 2 §, skall han, utöver pensionspoäng enligt första stycket tillgodoräknas, om han åtnjutit en fjärdedels förtidspension, en fjärdedel, om han åtnjutit halv förtidspension, hälften och, om han åtnjutit tre fjärdedels förtidspension, tre fjärdedelar av det poängmedeltal som avses i andra stycket av nämnda paragraf. Vad nu sagts skall inte gälla om pensionen enligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring är samordnad med livränta. Är endast en del av pensionen samordnad med livräntan, beaktas dock så stor del av poängmedeltalet som svarar mot förhållandet mellan den del av pensionen, som inte är samordnad med livräntan, och pensionen. Har försäkrad under olika tider av året åtnjutit hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förtidspension, skall vid tillämpning av tredje stycket den pension som utgått under den längsta tiden anses ha utgått under hela tiden. Har pensionerna utgått under lika lång tid av året skall den för den försäkrade gynnsammaste beräkningsgrunden tillämpas. Oavsett bestämmelserna i denna paragraf skall försäkrad för år, varunder han åtnjutit förtidspension enligt 13 kap. 2 §, alltid tillgodoräknas lägst pensionspoäng motsvarande vad enligt nämnda paragraf skall antagas hava tillgodoräknats honom för samma år. Den pensionspoäng som tillgodoräknas får sammanlagt inte överstiga 6,50. 6 a § Har en här i riket bosatt förälder under större delen av ett kalenderår vårdat ett här bosatt barn, som inte har fyllt tre år, skall föräldern under de förutsättningar som anges i den- na paragraf tillgodoräknas det året såsom ett vårdår. Sådana år jäm- ställs med tillämpningen av denna lag med år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats. För tillgodoräknan- de fordras att de allmänna förut- sättningarna för beräkning av pen- sionsgrundande inkomst enligt 1 § andra stycket andra meningen är uppfyllda. Vårdår enligt denna paragraf skall inte tillgodoräknas då pensionspoäng för året fastställts enligt 6 § och inte heller då pen- sionspoäng för året enligt 6 § första stycket inte tillgodoräknats föräldern på grund av underlåten avgiftsbetalning. Har en här i riket bosatt förälder under större delen av ett kalenderår vårdat ett här bosatt barn, som inte har fyllt tre år, skall föräldern under de förutsättningar som anges i den- na paragraf tillgodoräknas det året såsom ett vårdår. Sådana år jämställs vid tillämpningen av denna lag med år för vilka pen- sionspoäng tillgodoräknats. För tillgodoräknande fordras att de allmänna förutsättningarna för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 1 § andra stycket andra meningen är uppfyllda. Vårdår enligt denna paragraf skall inte tillgodoräknas då pensions- poäng för året fastställts enligt 6 § och inte heller då pensionspoäng för året enligt 6 § första stycket inte tillgodoräknats föräldern på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning. För samma barn och år får endast en förälder tillgodoräkna sig vårdår enligt första stycket. Vid beräkning av det i 12 kap. 2 § första stycket angivna medeltalet av pensionspoäng bortses från de år som tillgodoräknats enligt denna paragraf. Sådana år skall inte heller beaktas vid tillämpningen av 12 kap. 1 § första stycket eller 13 kap. 2 § första stycket. En förälder som vill att ett vårdår enligt denna paragraf skall tillgodoräknas skall hos den allmänna försäkringskassa där han är inskriven göra en skriftlig ansökan om tillgodoräknande enligt denna paragraf senast ett år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas. 12 kap. 2 §4 Ålderspension utgör, där ej annat följer av andra och tredje styckena samt 3 och 4 §§, för år räknat sextio procent av produkten av det bas- belopp som har fastställts för året och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än femton år, medeltalet av de femton högsta poängtalen. Har pensions- poäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än trettio år, skall hänsyn tas endast till så stor del av nämnda produkt som svarar mot förhållandet mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodo- räknats honom, och talet trettio. Ålderspension utgör, där ej annat följer av andra stycket samt 3 och 4 §§, för år räknat sextio procent av produkten av det basbelopp som har fastställts för året och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodo- räknats den försäkrade eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än femton år, medeltalet av de femton högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än trettio år, skall hänsyn tas endast till så stor del av nämnda produkt som svarar mot förhållandet mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats honom, och talet trettio. Har pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § första stycket på grund av underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknats den försäkrade, skall hans ålderspension utgöra sextio procent av så stor del av den i första stycket angivna produkten, som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst trettio, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade, och talet trettio ökat med ett för varje år, för vilket den försäkrade till följd av underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknats pensionspoäng. Vid tillämpning av vad nu sagts får talet trettio ej ökas till mer än femtio. Om ålderspensionen börjar utbetalas tidigare än från och med den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år, skall pensionen minskas med fem tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av den månad varunder den försäkrade fyller sextiofem år. Om pensionen börjar utgå senare än från och med sistnämnda månad, ökas pensionen med sju tiondels procent för varje månad, som då pensionen börjar utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade uppnådde nämnda ålder; härvid får hänsyn dock ej tas till tid efter ingången av den månad, då den försäkrade fyllt sjuttio år, och ej heller till tid, då den försäkrade åtnjutit folkpension eller inte varit berättigad till tilläggspension i form av ålderspension. 20 kap. 2 §5 Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som vårdar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn. Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och 11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor. Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likställas den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den blivande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han avled. Vid tillämpning av denna lags bestämmelser om sjukpenninggrun- dande inkomst och pensions- grundande inkomst gäller vad som i 22 c § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked. Vid tillämpning av bestämmel- serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket skall den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattesedel i en an- budshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmotta- garens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om betalningsmottagarens person- nummer eller organisationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattesedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattesedeln som avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att upp- giften om innehav av en F-skat- tesedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69). Vid tillämpning av bestämmel- serna i 3 kap. 2 a § tredje stycket skall den som lämnat uppgift om innehav av en F-skattsedel i en an- budshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om utbetalarens och betalningsmotta- garens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgif- ter samt uppgift om betalnings- mottagarens personnummer eller organisationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om innehav av en F-skattsedel gäller även som så-dant skriftligt åberopande av F-skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a § fjärde stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-skattsedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69). 4 §6 Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad som för mycket utbetalats, om inte i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis efterge återbetal- ningsskyldigheten. Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av vad som för mycket utbetalats. Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första stycket, får vid senare utbetalning till honom i avräkning på vad som för mycket utgått innehållas ett skäligt belopp. Avdrag på tilläggspension får även göras för obetald egenavgift för tilläggspension, om enligt 11 kap. 6 § första stycket pensionspoäng som svarar mot avgiften tillgodoräknats den försäkrade för det år som avgiften avser oavsett att avgiften inte erlagts. Har tilläggspension betalats ut och ändras fastställd pensions- poäng på grund av underlåten eller bristande avgiftsbetalning skall försäkringskassan besluta om återbetalning av för mycket utbetald tilläggspension. Om det i särskilt fall finns anledning får försäkringskassan helt eller delvis efterge krav på återbetalning enligt första eller andra stycket. Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första eller andra stycket, får vid senare utbetalning till honom i avräkning på vad som för mycket utgått innehållas ett skäligt belopp. Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon av en allmän försäkringskassa har ålagts återbetalningsskyldighet för en ersättning som har utgetts på grund av en annan författning. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2. Föreskrifterna i 11 kap. 6 § första stycket tredje meningen och 20 kap. 4 § andra stycket andra meningen i deras äldre lydelse skall fortfarande tillämpas såvitt avser pensionspoäng och avgift för åren 1996 och 1997. 3. Äldre föreskrifter i 11 kap. 2 § och 20 kap. 2 § gäller fortfarande i fråga om inkomst som avser tid före 1998. 1Lagen omtryckt 1982:120. 2Lydelse enligt prop. 1996/97:107. 3Senaste lydelse 1992:1702. 4Senaste lydelse 1990:743. 5Senaste lydelse 1996:665. 6Senaste lydelse 1983:191. 2.4 Förslag till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ skattebrottslagen (1971:69) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 §1 Denna lag gäller i fråga om skatt och, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt. Lagen tillämpas inte i fråga om 1. gärningar som är belagda med straff i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, 2. skatte- eller avgiftstillägg, ränta, dröjsmålsavgift, förse- ningsavgift eller liknande avgift. 2. skattetillägg, ränta, dröjs- målsavgift, förseningsavgift eller liknande avgift. 6 §2 Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra föreskriven skyldighet att innehålla skatt eller inbetala skatt som innehållits för annan, döms för skattebetalningsbrott till böter eller fängelse i högst ett år. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet att göra skatte- avdrag på sätt som föreskrivs i skattebetalningslagen (1997:000) döms för skatteavdragsbrott till bö- ter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år. 1Senaste lydelse 1996:657. 2Senaste lydelse 1996:658. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsav- gift1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 13 §2 Om inte något annat följer av denna lag gäller uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar i fråga om felparkeringsavgifter. Reglerna om dröjsmålsavgift skall dock inte tillämpas. Regeringen får föreskriva avvikelser från uppbördslagen, när det gäller det administrativa förfarandet i fråga om felparkeringsavgifter. Åläggande enligt 6 § andra stycket får inte utfärdas senare än ett år efter den dag då överträdelsen skedde. Om en felparkeringsavgift inte betalas efter ett sådant åläggande som avses i 6 § andra stycket skall Vägverket begära indrivning av avgiften. Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verk- ställighet enligt utsökningsbalken ske oavsett om åläggandet har fått laga kraft. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Lagen omtryckt 1987:25. 2Senaste lydelse 1993:900. 2.6 Förslag till lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792) Härigenom föreskrivs att det i bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall införas en ny paragraf, 9 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 9 a § Vid tvångsförvaltning av fastighet skall förvaltaren anses som arbetsgivare enligt skattebetal- ningslagen (1997:000) beträffande av honom förvaltad egendom. Bestämmelserna i 13 kap. 1 § nämnda lag om befrielse från betalningsskyldighet gäller även förvaltaren. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången i fråga om lön för inkomståret 1998. 2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter Härigenom föreskrivs att 2 och 20 §§ lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 2 §1 Betalningssäkring får användas i fråga om fordran på 1. skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt, 2. skatte- eller avgiftstillägg, ränta, dröjsmålsavgift, försenings- avgift eller liknande avgift, om den fordran som tillägget, räntan eller avgiften avser får betalningssäkras. 2. skattetillägg, ränta, dröjs- målsavgift, förseningsavgift eller liknande avgift, om den fordran som tillägget, räntan eller avgiften avser får betalningssäkras. Betalningssäkring får användas också 1. om annan än den skatt- eller avgiftsskyldige är betalningsskyldig för belopp som avses i första stycket, 2. för sådan fordran på utländsk skatt, tull eller avgift, för vilken säkerställande av betalning får ske här i landet enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat. 20 §2 Mål om betalningssäkring prövas av den länsrätt som är behörig i fråga om gäldenärens taxering till skatt enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för det beskatt- ningsår, då framställning om betal- ningssäkring görs. Finns inte be- hörig domstol enligt vad som nu sagts, prövas målet av länsrätten i det län, där verkställigheten kan äga rum. Mål om betalningssäkring prövas av länsrätten i det län där gälde- nären hade sin hemortskommun den 1 november året före det kalenderår då framställning om betal- ningssäkring görs. Vid bestäm- mande av hemortskommun gäller bestämmelserna i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i tillämpliga delar. Finns inte behörig domstol enligt vad som nu har sagts, prövas målet av länsrätten i det län, där verkställigheten kan äga rum. Behörig att föra det allmännas talan är skattemyndigheten i det län där behörig länsrätt finns. Vad som föreskrivs i 6 kap. 15 och 16 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i mål om betalningssäkring. ______________ Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter i 2 § gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år. Äldre föreskrifter i 20 § skall fortfarande gälla i fråga om framställ- ningar som gjorts före ikraftträdandet. 1Senaste lydelse 1996:685. 2Senaste lydelse 1990:372. 2.8 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § utsökningsbalken skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 15 §1 Avdrag för preliminär skatt har företräde framför utmätning av lön. Utmätning för underhållsbidrag med företrädesrätt enligt 14 § och förrättningskostnaderna i målet har företräde framför avdrag för kvarstående skatt. Vid utmätning av lön för annan fordran har avdrag för kvarstående skatt företräde. En fordran enligt 14 § första stycket 1 har företräde framför förrättnings- kostnaderna i målet. Avdrag för preliminär skatt har företräde framför utmätning av lön. En fordran enligt 14 § första stycket 1 har företräde framför förrättnings- kostnaderna i målet. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Senaste lydelse 1995:298. 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.1 dels att i 1 § orden “rättshjälpslagen (1972:429)” skall bytas ut mot “rättshjälpslagen (1996:1619)”, dels att 3 och 4 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §2 En fordran preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då den förföll till betalning, om inte annat följer av andra stycket. Har en fordran fastställts till sitt belopp 1. sedan den förfallit till betal- ning eller 2. sedan föreskriven tid för av- lämnande av deklaration eller annan redovisning för fordringen gått ut, räknas preskriptionstiden i fråga om sådan del av fordringen som dessförinnan inte har varit indriv- ningsbar från utgången av det ka- lenderår då fastställelsen ägde rum. Punkt 2 gäller dock inte i fråga om en fordran som har påförts enligt uppbördslagen (1953:272). En fordran preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då den förföll till betalning, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Har en fordran fastställts till sitt belopp 1. sedan den förfallit till betal- ning eller 2. sedan föreskriven tid för av- lämnande av deklaration eller annan redovisning för fordringen gått ut, räknas preskriptionstiden i fråga om sådan del av fordringen som dessförinnan inte har varit indriv- ningsbar från utgången av det ka- lenderår då fastställelsen ägde rum. En fordran som har påförts en- ligt skattebetalningslagen (1997:000) preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då den lämnades för indrivning. Om ett sådant indrivningsuppdrag återtas, upphör beräkningen av preskriptionstid för det belopp som omfattas av återkallelsen. 4 § Medges den som svarar för betalning av en fordran helt eller delvis anstånd med betalningen, preskriberas fordringen i motsvarande mån tidigast två år efter utgången av det kalenderår då anståndet upphörde att gälla. Första stycket gäller inte i fråga om fordringar som påförts enligt skattebetalningslagen (1997:000). Denna lag träder i kraft såvitt gäller ändringen i 1 § den 1 december 1997 och i övrigt den 1 november 1997. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om fordringar som har påförts enligt upp- bördslagen (1953:272) eller rättshjälpslagen (1972:429). 1Senaste lydelse av 1 § 1993:904. 2Senaste lydelse 1984:861. 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 §, 3 kap. 5 och 7, 8, 11 och 14 §§, 5 kap. 5, 10, 12 och 17 §§, 7 kap. 1, 4, 6 och 8 §§ samt 9 kap. 3 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 2 kap. 6 §1 Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller, om skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig händelse lämnas till beskattningsmyndigheten. Den som hos beskattningsmyndigheten är registrerad som skattskyldig skall lämna deklaration även för redovisningsperioder för vilka han inte har någon skatt att redovisa. Deklarationen skall avges på heder och samvete samt upprättas på blankett enligt formulär som fastställs av Riksskatteverket, Jordbruksverket eller Fiskeriverket. Deklarationen skall avges på heder och samvete samt upprättas på blankett enligt formulär som fastställs av Riksskatteverket, Jordbruksverket eller Fiskeriverket. Efter särskilt medgivande av Riksskatteverket eller skatte- myndighet som Riksskatteverket bestämmer får deklaration avges i form av ett elektroniskt dokument. En sådan deklaration får tas emot av Riksskatteverket för skatte- myndighetens räkning. Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning som gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. 3 kap. 5 §2 Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och annan person (kontrolluppgift), om det behövs till ledning för beskattning av den andre personen eller för kontroll av ansökan av honom om återbetalning av eller kompen- sation för skatt. Om det finns särskilda skäl får även annan person än som avses i första meningen föreläggas att lämna kontrolluppgift. Beskattningsmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som rör rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Föreläggande får meddelas, om kontrolluppgiften har betydelse för beskattning enligt denna lag. Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift. Ett föreläggande får förenas med vite om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Den som föreläggs kan, om föreläggandet medför att han måste lägga ned ett betydande arbete för att fullgöra det, i stället ställa nödvändiga handlingar till beskattningsmyndighetens för- fogande för granskning. 7 §3 Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt. Skatterevision får även ske för att kontrollera att den som ansökt om återbetalning av eller kompensation för skatt lämnat riktiga och fullständiga uppgifter i sin ansökan. Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision för att kontrollera att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt eller, att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma. Beskattningsmyndigheten får besluta om skatterevision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras. Skatterevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokförings- skyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos annan juridisk person än dödsbo. 8 §4 Ett beslut om skatterevision skall överlämnas till den reviderade innan revisionen verkställs. Beslutet skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt 15 och 15 a §§. Ett beslut om skatterevision skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjlig- heten att undanta handlingar och uppgifter enligt 15 och 15 a §§. Vid revision som avses i 7 § andra stycket får beskattnings- myndigheten, om det finns särskilda skäl, utesluta uppgift om vilken person eller rättshandling granskningen avser. I ett beslut om skatterevision skall en eller flera tjänstemän förordnas att verkställa revisionen (revisor). Den reviderade skall underrättas om beslutet innan revisionen verkställs. Är det av betydelse att vidta sådana åtgärder som avses i 11 § andra stycket får dock under- rättelse ske i samband med att revisionen verkställs, om kontrollen annars kan mista sin betydelse. 11 §5 Vid skatterevision får räken- skapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 15 §. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med teknisk hjälpmedel. Revisorn får ta prov på varor som används, säljs eller tillhandahålls på annat sätt i verksamheten. Vidare får han inventera kassan, granska varu- lager, inventarier, fordon, särskild räknarapparatur, mätapparatur och tillverkningsprocesser. Han får också prova särskild räknar- apparatur och mätapparatur. Vid skatterevision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas, om de inte skall undantas enligt 15 §. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med teknisk hjälpmedel. Revisorn får ta prov på varor som används, säljs eller tillhanda- hålls på annat sätt i verksamheten. Vidare får han inventera kassan, granska varulager, inventarier, fordon, särskild räknarapparatur, mätapparatur och tillverknings- processer. Han får också prova kassaapparatur, särskild räknar- apparatur, mätapparatur och annan teknisk utrustning. 14 §6 En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade. Har den reviderade försatts i konkurs när handlingarna skall återlämnas, skall beskattningsmyn- digheten överlämna handlingarna till konkursförvaltaren. Beskatt- ningsmyndigheten skall underrätta den reviderade om att handling- arna överlämnats till konkurs- förvaltaren. Beskattningsmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom. 5 kap. 5 §7 Om ett beskattningsbeslut över- klagats, den skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan antas att skatten kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av beskattningsmyndigheten få an- stånd med att betala skatten. Be- stämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) gäller då i tillämpliga delar. Om ett beskattningsbeslut över- klagats, den skattskyldige begärt omprövning eller det annars kan antas att skatten kommer att sättas ned, kan den skattskyldige av beskattningsmyndigheten få anstånd med att betala skatten. Be- stämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skattebetalningslagen (1997:000) gäller då i tillämpliga delar. 10 §8 Dröjsmålsavgiften tas ut enligt be- stämmelserna i 58 § 2–5 mom. uppbördslagen (1953:272). Dröjsmålsavgiften tas ut enligt bestämmelserna i lagen (1997:000) om dröjsmålsavgift. 12 §9 Ränta skall utgå på 1. skatt som avses i 1 § tredje stycket, 2. skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt 5 § till den del skattebeloppet skall betalas senast vid anståndstidens utgång. I fall som avses i första stycket 1 utgår räntan från den dag då skatten skulle ha betalats enligt 1 § första stycket till och med den dag då skatten skall betalas enligt beskatt- ningsmyndighetens beslut. I fall som avses i första stycket 2 skall be- stämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272) tillämpas. I fall som avses i första stycket 1 utgår räntan från den dag då skatten skulle ha betalats enligt 1 § första stycket till och med den dag då skatten skall betalas enligt beskatt- ningsmyndighetens beslut. I fall som avses i första stycket 2 utgår ränta från den dag, då beloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts, till och med den dag, då anståndstiden gått ut eller, om beloppet betalats dessför- innan, till och med den dag betalning skett. Bifalls den skattskyldiges yrkande i ompröv- ningsärende av beskattnings- myndigheten eller bifaller domstol ett överklagande skall betald ränta återbetalas. Beskattningsmyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta, om det finns synnerliga skäl. 17 §10 Har någon, i egenskap av företrädare för skattskyldig som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala in skatt i den tid och ordning som anges i 2 kap. 6–9 §§ samt 5 kap. 1 och 2 §§, är han tillsammans med den skattskyldige betalnings- skyldig för skatten. Betalningsskyl- digheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl. Talan om att ålägga betalnings- skyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den skattskyldiges betalningsskyldighet för skattebe- loppet har bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m. Den som fullgjort betalnings- skyldighet för skattebelopp enligt första stycket får söka beloppet åter av den skattskyldige. Bestämmelsen i 4 § preskrip- tionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket. I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för skattskyldig som är juridisk person och som inte betalat in skatt i den tid och ordning som anges i 2 kap. 6–9 §§ samt 5 kap. 1 och 2 §§ gäller 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 § skattebetalningslagen (1997:000). 7 kap. 1 §11 Har den skattskyldige i deklaration eller annat skriftligt meddelande som han under förfarandet avgett till ledning för beslut rörande beskattningen, lämnat uppgift som befinns oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) påföras honom. Skattetillägget är tjugo procent av det skattebelopp som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om skatt och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. Om den skattskyldige på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en uppgift till ledning för beslut rörande beskattningen och uppgiften befinns oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) tas ut. Skattetillägget är tjugo procent av det skattebelopp som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften hade godtagits. Detsamma gäller, om en sådan uppgift har lämnats i ett mål om skatt och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga. Har avvikelse från deklaration skett med stöd av 4 kap. 13 §, påförs den skattskyldige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägg enligt första eller andra stycket. Har den skattskyldige inte lämnat deklaration och har skatt beslutats genom uppskattning enligt 4 kap. 13 §, påförs den skattskyl- dige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han kan ha lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skattetillägget enligt första eller andra stycket. Har den skattskyldige inte lämnat deklaration och har skatt beslutats genom uppskattning enligt 4 kap. 13 §, påförs den skattskyl- dige skattetillägg. Skattetillägget är tjugo procent av den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt uppgifter han på något annat sätt än munt- ligen kan ha lämnat till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den skattskyldige påförs dock skatte- tillägget enligt första eller andra stycket. Underlag för skattetillägg skall bestämmas utan hänsyn till invändningar rörande annan fråga än den som föranlett tillägget. 4 § Skattetillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräk- ning eller en misskrivning, som uppenbart framgår av deklarationen eller ett annat skriftligt meddelande från den skattskyldige. Skattetillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett skriftligt yrkande och avvikelsen inte gäller uppgift i sak. Skattetillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller en misskrivning, som uppenbart framgår av deklarationen eller av något annat meddelande från den skattskyldige som inte är muntligt. Skattetillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande och avvikelsen inte gäller uppgift i sak. Har den skattskyldige frivilligt rättat en oriktig uppgift, påförs inte skattetillägg. 6 §12 Skattetillägg och försenings- avgift får helt efterges, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller avgiften. Skattetillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anses som ringa. Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige avlidit. Den skattskyldige skall befrias helt från skattetillägg och förseningsavgift 1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig, 2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller 3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget eller avgiften. Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg även när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller under- låtenheten är obetydligt. Skattetillägg och förseningsavgift får inte påföras sedan den skattskyldige avlidit. 8 §13 Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift. Bestämmelserna i 6 § skall beaktas även om något yrkande om befrielse inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift. Ändras ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett skattetillägg skall beskattningsmyndigheten vidta den ändring av beslutet om skattetillägg som föranleds av beskattningsbeslutet. 9 kap. 3 §14 Fråga om utdömande av vite prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är belägen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen (1990:324) eller enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter prövas frågan av den länsrätt som är behörig enligt dessa lagar. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och mervärdesskattelagen (1994:200) görs prövningen av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag. Fråga om utdömande av vite prö- vas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är be- lägen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen (1990:324) eller enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter prövas frågan av den länsrätt som är behörig enligt dessa lagar. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av denna lag och skattebetalningslagen (1997:000) görs prövningen av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag. Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med den 1 januari 1998. 2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 5 och 7 §§ gäller fortfarande i fråga om kompensation enligt lagen (1994:40) om tillfällig kompensation för viss energiskatt. 3. Äldre föreskrifter i 5 kap. 17 § gäller fortfarande i fråga om mål om betalningsskyldighet som anhängiggjorts före utgången av år 1997. 4. Äldre föreskrifter i 9 kap. 3 § gäller fortfarande i fråga om vite som samtidigt förelagts med stöd av lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter samt mervärdesskattelagen (1994:200). 1Senaste lydelse 1993:462. 2Senaste lydelse 1994:474. 3Senaste lydelse 1994:474. 4Senaste lydelse 1994:474. 5Senaste lydelse 1994:1906. 6Senaste lydelse 1994:474. 7Senaste lydelse 1990:331. 8Senaste lydelse 1992:639. 9Senaste lydelse 1992:639. 10Senaste lydelse 1996:670. 11Senaste lydelse 1991:1906. 12Senaste lydelse 1991:1906. 13Senaste lydelse 1991:1906. 14Senaste lydelse 1994:214. 2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 6 §§ lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 §1 Denna lag gäller vid myndighets revision avseende skatter och socialavgifter samt enligt 75 § b tullagen (1987:1065), när åtgärden innefattar automatisk databehand- ling av personuppgifter i personre- gister enligt datalagen (1973:289). Denna lag gäller vid myndighets granskning avseende skatter och socialavgifter samt vid granskning enligt 69 och 70 §§ tullagen (1994:1550), när åtgärden inne- fattar automatisk databehandling av personuppgifter i personregister enligt datalagen (1973:289). 3 §2 Datainspektionen utövar tillsyn över att granskning som sker med hjälp av automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig integritet. Härvid tillämpas 15 § andra stycket och 16 § datalagen (1973:289). Den som verkställer revisionen skall lämna Datainspektionen de uppgifter om den automatiska data- behandlingen som inspektionen begär för sin tillsyn. Den som verkställer gransk- ningen skall lämna Data- inspektionen de uppgifter om den automatiska databehandlingen som inspektionen begär för sin tillsyn. 6 §3 Den som har beslutat om revi- sion och den hos vilken revisionen sker får överklaga Datainspektion- ens beslut enligt denna lag hos allmän förvaltningsdomstol. Även Justitiekanslern får föra talan för att ta till vara allmänna intressen. Den som har beslutat om gransk- ningen och den hos vilken granskningen sker får överklaga Datainspektionens beslut enligt denna lag hos allmän förvaltnings- domstol. Även Justitiekanslern får föra talan för att ta till vara allmänna intressen. Ett beslut enligt denna lag gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet. _______ Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Senaste lydelse 1994:478. 2Senaste lydelse 1994:478. 3Senaste lydelse 1994:1399. 2.12 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 4 §§, 2 kap. 2 §, 3 kap. 8, 9, 11 och 12 a §§, 5 kap. 1, 2, 4–7 och 13 §§ samt rubriken närmast före 5 kap. 6 § taxeringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 kap. 1 §1 Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift (taxering) enligt 1. kommunalskattelagen (1928:370), 2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 3. lagen (1997:000) om statlig förmögenhetsskatt, 4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 5. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 § första stycket 1–5 och 7 nämnda lag, 6. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, 7. lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, 8. lagen (1993:1537) om expansionsmedel. Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter (skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap. Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol. Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 14 kap. 28 § mervärdesskattelagen (1994:200). Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 10 kap. 31 § skattebetalningslagen (1997:000). 4 § I lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrolluppgifter finns bestämmelser om skyldig- heten att lämna uppgifter till ledning för taxering. I fråga om debitering och uppbörd av skatt gäller bestämmelserna i uppbörds- lagen (1953:272). I lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrolluppgifter finns bestämmelser om skyldig- heten att lämna uppgifter till ledning för taxering. I fråga om debitering, redovisning och betalning av skatt gäller be- stämmelserna i skattebetalnings- lagen (1997:000). 2 kap. 2 § Beslut i taxeringsärende fattas av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet, fattas be- slutet av Skattemyndigheten i Stockholms län. En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige. Beslut i taxeringsärende fattas av den skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt 2 kap. 1-3 och 5 §§ skattebetalningslagen (1997:000). 3 kap. 8 §2 Skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision för att kontrollera att skyldighet enligt lagen (1990:325) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt. Taxerings- revision får göras hos den som är eller kan antas vara bokförings- skyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbok- föringslagen (1979:141) och hos annan juridisk person än dödsbo. Om revisionen kan antas bli omfattande får den påbörjas även innan deklaration skall avlämnas, om det beskattningsår som revisionen avser gått ut. Skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision för att kontrollera att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet enligt lagen (1990:325) om självdeklara- tion och kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt eller att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma. Skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras. Taxeringsrevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bok- föringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) och hos annan juridisk person än dödsbo. 9 §3 Ett beslut om taxeringsrevision skall överlämnas till den reviderade innan revisionen verkställs. Beslutet skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt 13 och 14 §§. Ett beslut om taxeringsrevision skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt 13 och 14 §§. I ett beslut om revision som avses i 8 § andra stycket får skattemyndigheten, om det finns särskilda skäl, utesluta uppgift om vilken person eller rättshandling granskningen avser. I ett beslut om taxeringsrevision skall en eller flera tjänstemän förordnas att verkställa revisionen (revisor). Den reviderade skall underrättas om beslutet innan revisionen verkställs. Är det av betydelse att vidta sådana åtgärder som avses i 11 § andra stycket, får dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs, om kontrollen annars kan mista sin betydelse. 11 §4 Vid taxeringsrevision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 13 §. Vid revision får revisorn även inventera kassan, granska lager, maskiner och inventarier samt besiktiga lokaler och byggnader som används i verksamheten. Vid revision får revisorn inventera kassan, granska lager, maskiner och inventarier samt besiktiga lokaler och byggnader som används i verksamheten. Revisorn får också ta prov på varor som används, säljs eller tillhanda- hålls på annat sätt i verksamheten samt prova kassaapparatur, sär- skild räknarapparatur, mätappara- tur och annan teknisk utrustning. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. 12 a §5 En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade. Har den reviderade försatts i konkurs när handlingarna skall återlämnas, skall skattemyn- digheten överlämna handlingarna till konkursförvaltaren. Skattemyn- digheten skall underrätta den reviderade om att handlingarna överlämnats till konkursförvalt- aren. Skattemyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom. 5 kap. 1 §6 Har en skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande, som han under förfarandet avgett till ledning för taxeringen, lämnat uppgift som befinns oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) påföras honom. Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om taxering och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en uppgift till ledning för taxeringen och uppgiften befinns oriktig, skall en särskild avgift (skattetillägg) tas ut. Detsamma gäller, om en sådan uppgift har lämnats i ett mål om taxering och uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. Skattetillägg enligt första stycket tas ut med tjugo procent av den mervärdesskatt och med fyrtio procent av sådan skatt som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1–6 och 8 som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, i fråga om förmögenhetsskatt, person som sambeskattas med honom, eller, vad gäller mervärdesskatt, felaktigt skulle ha tillgodoräknats honom. Skulle den oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört sådant underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som rättelsen av den oriktiga uppgiften medfört. Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller, vad gäller mervärdesskatt, tio procent av underlaget när 1. den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och som varit tillgängligt för myndigheten före utgången av november taxeringsåret, 2. den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga. 2 §7 Om avvikelse har skett från en självdeklaration genom skönstaxering, påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom. Medför skönstaxeringen att sådant underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret minskar, skall skattetillägget i stället beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Vid beräkningen skall dessutom bestämmelserna i 1 § andra stycket tillämpas. Till den del skönstaxeringen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg tas ut enligt bestämmelserna i 1 §. Första stycket tillämpas också om skönstaxering har skett på grund av utebliven självdeklaration och självdeklaration inte kommit in trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter som den skattskyldige kan ha lämnat till ledning för taxeringen. Innefattar skönstax- eringen att ett vid tidigare taxering fastställt underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst utnyttjas helt eller delvis, skall skattetillägg beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Har den skattskyldige i en skriftlig uppgift till ledning för taxeringen redovisat underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxer- ingsåret och medför skönstaxering- en att sådant underskott minskar, skall skattetillägget beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Första stycket tillämpas också om skönstaxering har skett på grund av utebliven självdeklaration och självdeklaration inte kommit in trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de uppgifter som den skattskyldige på annat sätt än muntligen kan ha lämnat till ledning för taxeringen. Innefattar skönstaxeringen att ett vid tidigare taxering fastställt underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst utnyttjas helt eller delvis, skall skattetillägg beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. Har den skattskyldige på annat sätt än muntligen till ledning för taxeringen redovisat underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret och medför skönstaxeringen att sådant underskott minskar, skall skatte- tillägget beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som skönstaxeringen medfört. 4 §8 Skattetillägg tas inte ut 1. vid rättelse av en felräkning eller misskrivning som uppenbart framgår av självdeklarationen eller av ett annat skriftligt meddelande från den skattskyldige, 1. vid rättelse av en felräkning eller misskrivning som uppenbart framgår av självdeklarationen eller av något annat meddelande från den skattskyldige som inte är muntligt, 2. vid rättelse av en oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter och som varit tillgänglig för skattemyndigheten före november månads utgång taxeringsåret, 3. i den mån avvikelsen avser bedömning av ett skriftligt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak, 3. i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak, 4. om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig uppgift. Första stycket 2 gäller inte i fråga om kontrolluppgift enligt 3 kap. 32 c, 44 eller 45 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. 5 §9 Om deklarationsskyldig inte har kommit in med självdeklaration inom föreskriven tid eller har han endast lämnat en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, skall en särskild avgift (förseningsavgift) påföras honom. Sådan avgift påförs aktiebolag med 1 000 kronor och andra skattskyldiga med 500 kronor. Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna självdeklaration, inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret eller har han dessförinnan endast kommit in med en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, bestäms förseningsavgiften till fyra gånger det belopp som anges i första stycket. Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte följt ett föreläggande att avge en särskild självdeklaration inom den tid som föreskrivs i föreläggandet. Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling, som inte är behörigen undertecknad, tas förseningsavgift ut endast om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket. Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en de- klarationshandling, som inte är behörigen undertecknad eller som inte är i form av ett elektroniskt dokument, tas förseningsavgift ut endast om bristen inte avhjälps inom den tid som föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket. Vad som sägs om deklarationsskyldig och skattskyldig i första och andra styckena gäller också för den som utan att vara deklarationsskyldig är skyldig att lämna uppgift enligt 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller särskild uppgift enligt 2 kap. 26 § samma lag. Vad som sägs om deklaration gäller då sådan uppgift eller särskild uppgift. Eftergift av särskild avgift Befrielse från särskild avgift 6 §10 Särskild avgift skall efterges helt, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den särskilda avgiften. Skattetillägg får efterges helt när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är ringa. Den skattskyldige skall befrias helt från särskild avgift 1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig, 2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller 3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den särskilda avgiften. Den skattskyldige får befrias helt från skattetillägg även när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är obetydligt. 7 § Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift. Bestämmelserna i 6 § skall beaktas även om något yrkande om befrielse inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift. 13 §11 Särskild avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kronor, påförs inte. Särskild avgift tillfaller staten. Särskild avgift påförs enligt skattebetalningslagen (1997:000). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kronor, påförs inte. Särskild avgift tillfaller staten. Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst påföras skattetillägg på undandragen skatt efter skilda procentsatser uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten för- delas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen. Bestämmelserna i andra stycket tillämpas också när någon skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser på undandragen skatt i annat fall än som avses i andra stycket. Vid beräkning av skattetillägg på minskning av underskott i förvärvskälla skall underlaget vid tillämpning av de skilda procentsatserna fördelas efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen. Skall skattetillägg påföras efter skilda procentsatser och beräknas på såväl undandragen skatt som minskning av underskott i förvärvskälla görs beräkningen med tillämpning av andra och tredje styckena på de båda underlagen var för sig. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 2. De nya föreskrifterna i 1 kap. 4 § och 5 kap. 13 § tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 3. De nya föreskrifterna i 2 kap. 2 § tillämpas från och med den 1 januari 1998. 4. De nya föreskrifterna i 5 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1Lydelse enligt prop. 1996/97:117. 2Senaste lydelse 1994:467. 3Senaste lydelse 1994:467. 4Senaste lydelse 1994:467. 5Senaste lydelse 1994:467. 6Lydelse enligt prop. 1996/97:117. 7Senaste lydelse 1991:1902. 8Senaste lydelse 1996:1612. 9Senaste lydelse 1994:486. 10Senaste lydelse 1991:1902. 11Senaste lydelse 1991:1902. 2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 2, 8, 13, 16 och 19 §§ samt 3 kap. 4, 7, 9, 50 a, 57, 58 och 60 §§ lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 kap. 2 § Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kom- munalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, uppbördslagen (1953:272) och taxeringslagen (1990:324). Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, taxeringslagen (1990:324) och skattebetalnings- lagen (1997:000). 2 kap. 2 §1 Självdeklaration skall avges på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär för förenklad självdeklaration eller särskild självdeklaration. Självdeklaration skall avges på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär för förenklad självdeklara-tion eller särskild självdeklaration eller, efter särskilt medgivande av Riksskatte- verket eller skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer, i form av ett elektroniskt dokument. Med ett elektroniskt dokument avses i denna lag en upptagning som gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. 8 §2 Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration 1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt skadeförsäkringsföretag och värdepappersfond samt sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen, 2. ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter under beskattningsåret överstigit grundavdraget enligt 8 § nämnda lag, 3. dödsbo när dess bruttointäkter av kapital av annat slag än avkast- ning för vilken preliminär A-skatt skall betalas enligt 3 § 2 mom. tredje stycket uppbördslagen (1953:272) och bruttointäkter av en eller flera andra förvärvskällor uppgått till sammanlagt minst 100 kronor, 3. dödsbo när dess bruttointäkter av kapital av annat slag än avkast- ning från vilken skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8 § skattebetal- ningslagen (1997:000) och brutto- intäkter av en eller flera andra för- värvskällor uppgått till sammanlagt minst 100 kronor, 4. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor, 5. juridisk person, vars skattepliktiga tillgångar enligt lagen (1997:000) om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft ett sammanlagt värde som, i fråga om dödsbo och familjestiftelse, överstiger 900 000 kronor eller, i fråga om annan juridisk person som är skattskyldig enligt nämnda lag, 25 000 kronor, 6. juridisk person för vilken underlag för statlig fastighetsskatt, avkast- ningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall fastställas. Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2-5 skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt. Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet som enligt dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen från beskattning i Sverige. 13 §3 Särskild självdeklaration skall lämnas om 1. den skattskyldige är annan juridisk person än dödsbo, 2. den skattskyldige är skyldig att i självdeklaration lämna uppgift om inkomst av näringsverksamhet, 3. den skattskyldige är företagsledare eller delägare i fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag eller, om uppgifter skall lämnas enligt 24 §, i företag som upphört att vara sådant företag, 4. den skattskyldige enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) är skyldig att redovisa utgående och ingående mervärdes- skatt i sin självdeklaration, 4. den skattskyldige enligt 10 kap. 31 § skattebetalningslagen (1997:000) skall redovisa utgående och ingående mervärdesskatt i sin självdeklaration, 5. den skattskyldige inte varit bosatt i Sverige under hela beskattnings- året, eller 6. den skattskyldige inte mottagit förtryckt blankett för förenklad självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret. 16 §4 Fåmansföretag och företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag skall i självdeklarationen lämna uppgifter om delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav varvid, om det förekommer olika röstvärden för innehavet, dessa skall anges; dock behöver uppgifter inte lämnas för närstående person, som inte uppburit ersättning från, träffat avtal med eller haft liknande förhållande med företaget. Delägare i ett handelsbolag skall lämna de uppgifter som behövs för att beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag. Skall den skattskyldige enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200) redovisa mervärdesskatt i sin självdeklaration, skall han lämna de uppgifter som behövs för att besluta om mervärdesskatten. Skall den skattskyldige enligt 10 kap. 31 § skattebetalningslagen (1997:000) redovisa mervärdesskatt i sin självdeklaration, skall han lämna de uppgifter som behövs för att besluta om mervärdesskatten. Dotterföretag enligt 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 1 kap. 6 § bankaktiebolags- lagen (1987:618), 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker, 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 1 kap. 1 och 1 a §§ lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag, skall i självdeklarationen lämna uppgift om namn och organisationsnummer för moderföretag jämte aktie- eller andelsinnehav med angivande av röstvärde samt, i förekommande fall, uppgifter om namn och organisationsnummer för dettas moderföretag. Ägaruppgifterna skall avse förhållandena vid senast avslutade beskattningsår. 19 §5 Den som har inkomst av näringsverksamhet skall, om inte annat framgår av 20 eller 25 §, i sin självdeklaration för varje förvärvskälla från bokföringen lämna uppgifter om varje slag av 1. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, skatter och skattemässiga avsättningar, 2. tillgångar, skulder, avsättningar, obeskattade reserver och eget kapital. Uppgifter skall vidare lämnas om 1. arten och omfattningen av verksamheten, 2. hur värdesättningen på lager samt fordringar skett, 3. hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats för att överensstämma med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna, 4. hur avdrag för värdeminskning beräknats, 5. vad den skattskyldige satt in i form av pengar i näringsverksamheten eller tagit ut ur näringsverksamheten i varor, pengar eller annat eller på annat sätt använt för att betala levnadskostnader eller för andra utgifter, som inte är hänförliga till omkostnader i verksamheten, samt om andra förmåner som den skattskyldige fått av verksamheten, 6. ändrade redovisningsprinciper samt 7. under året anskaffade och försålda anläggningstillgångar. Juridisk person som omfattas av 2 § 6 a mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om beslut om utdelning eller annat förfogande över uppkommen vinst. Fysisk person och dödsbo skall lämna uppgift om fördelningsunderlag enligt 2 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning vid utgången av närmast föregående beskattningsår samt motsvarande belopp vid beskattningsårets utgång. Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet behöver uppgifter som avses i första och andra styckena endast lämnas av en av makarna. Var och en av makarna skall dock lämna uppgifter om arten och omfattningen av sitt arbete i verksamheten samt de övriga uppgifter som behövs för tillämpningen av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen. Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten på ansökan av den deklarationsskyldige medge att de uppgifter som avses i första stycket 1 lämnas i sammansatta poster. Ett sådant medgivande får omfatta en tid av högst tre år åt gången. En ansökan skall ha kommit in till skattemyndigheten före ingången av taxeringsåret. Uppgifter som avses i första och andra styckena skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär eller, efter särskilt medgivande av Riksskatteverket eller myndighet som Riksskatteverket bestämmer, på annat lämpligt sätt. 3 kap. 4 §6 Kontrolluppgifter om lön, arvode, andra ersättningar eller förmåner som utgör skattepliktig intäkt av tjänst skall lämnas av den som betalat ut beloppet eller gett ut förmånen. Kontrolluppgift avseende skattepliktig intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall dock lämnas av den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Kontrolluppgifter skall lämnas för den som har fått skattepliktigt belopp eller skattepliktig förmån som avses i första stycket. Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i fråga om ersättning eller förmån som mottagaren får för arbete och som för honom utgör intäkt av näringsverksamhet om inte mot- tagaren antingen har enbart en F- skattesedel eller både en F- skattesedel och en A-skattesedel och skriftligen åberopat F-skattesedeln samt för sådan ersättning från arbetsgivare som enligt 3 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beskattas som inkomst av kapital. Uppgiftsskyldighet enligt första och andra styckena föreligger även i fråga om ersättning eller förmån som mottagaren får för arbete och som för honom utgör intäkt av näringsverksamhet om inte mot- tagaren antingen har enbart en F- skattsedel eller både en F-skattsedel och en A-skattsedel och skriftligen åberopat F-skattsedeln samt för sådan ersättning från arbetsgivare som enligt 3 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beskattas som inkomst av kapital. Uppgiftsskyldighet föreligger inte i fråga om ersättning eller förmån som enligt 2 kap. 24 § skall redovisas i självdeklaration. Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt avdragen preliminär skatt. Av kontrolluppgiften skall framgå hur stor del av skatteavdraget som avser allmänna egenavgifter som den uppgiftsskyldige redovisat enligt bestämmelserna i 43 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272). I 6Ä12 §§ lämnas närmare föreskrifter om vad som skall iakttas när kontrolluppgift lämnas. Kontrolluppgift skall ta upp utgiven ersättning eller förmån samt avdragen preliminär skatt. I 6Ä12 §§ lämnas närmare föreskrifter om vad som skall iakttas när kontrolluppgift lämnas. 7 §7 Värdet av förmåner som utgått i annat än pengar skall beräknas i enlighet med bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370). Vid beräkning av värdet av bilförmån och kostförmån skall dock bestämmelserna i punkt 4 andra eller tredje stycket av anvisningarna till 42 § nämnda lag tillämpas endast i enlighet med beslut av skattemyndigheten med stöd av 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av social- avgifter från arbetsgivare. Värdet av annan bostadsförmån här i riket än förmån av semesterbostad skall beräknas i enlighet med bestämmel- serna i 8 § tredje och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Om värdet av en förmån justerats enligt 5 § andra stycket lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall anges att justering skett. Värdet av förmåner som utgått i annat än pengar skall beräknas i enlighet med bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370). Vid beräkning av värdet av bilförmån och kostförmån skall dock bestämmelserna i punkt 4 andra eller tredje stycket av anvisningarna till 42 § nämnda lag tillämpas endast i enlighet med beslut av skattemyndigheten med stöd av 9 kap. 2 § andra stycket skattebetalningslagen (1997:000). Värdet av annan bostadsförmån här i landet än förmån av semester- bostad skall beräknas i enlighet med bestämmelserna i 8 kap. 15 och 16 §§ skattebetalningslagen. Om värdet av en förmån justerats enligt 9 kap. 2 § andra stycket skattebetalningslagen skall anges att justering skett. Det sammanlagda värdet av andra förmåner än bilförmån exklusive drivmedel skall anges särskilt för sig. I fråga om bilförmån skall uppgift lämnas om 1. bilens modellbeteckning och årsmodell, 2. nedsättning av bilförmånsvärdet på grund av att den skattskyldige utgett ersättning för förmånen, 3. antal kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser, 4. i fall förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt punkt 2 sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen har utgått, 5. värdet av bilförmån exklusive drivmedel. 9 §8 I kontrolluppgiften skall det för varje belopp anges om arbetsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Ersättning för ökade levnads- kostnader eller kostnader för resa med egen bil i tjänsten som enligt 10 § förstaÄtredje styckena uppbördslagen (1953:272) skall ligga till grund för beräkning av preliminär A-skatt, skall i kontrolluppgift anges som lön, arvode eller motsvarande. Har ersättning för ökade levnadskost- nader som enligt 10 § första och andra styckena uppbördslagen inte skall ligga till grund för beräkning av preliminär A-skatt utgått för en eller flera tjänsteresor som omfattat en sammanhängande period av mer än tre månader, skall detta anges i kontrolluppgift som också skall innehålla upplysning om i vad mån fråga är om inrikes eller utrikes förrättning. Ersättning för ökade levnads- kostnader eller kostnader för resa med egen bil i tjänsten som enligt 8 kap. 19 och 20 §§ skattebetalningslagen (1997:000) skall ligga till grund för beräkning av skatteavdrag, skall i kontrolluppgift anges som lön, arvode eller motsvarande. Har ersättning för ökade levnadskost- nader som enligt 8 kap. 19 § skatte- betalningslagen inte skall ligga till grund för beräkning av skatte- avdrag utgått för en eller flera tjänsteresor som omfattat en sammanhängande period av mer än tre månader, skall detta anges i kontrolluppgift som också skall innehålla upplysning om i vad mån fråga är om inrikes eller utrikes förrättning. I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp det sammanlagda värdet av andra kostnadsersättningar än sådana som enligt 5 § 3 aÄc skall uppges först efter föreläggande av skattemyndigheten. Dock skall ersättningen, då det är uppenbart att den avser kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp, till denna del anges som lön, arvode eller motsvarande. I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt. I kontrolluppgiften skall särskilt för sig tas upp sådant skatteavdrag som har gjorts. 50 a §9 Efter föreläggande av skatte- myndigheten skall den, som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan juridisk person än dödsbo, lämna kontrolluppgift om rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han ingått rätts- handlingen. Om det finns särskilda skäl får även annan person än som avses i första meningen föreläggas att lämna sådan uppgift. Den som föreläggs kan, om föreläggandet medför att han måste lägga ned ett betydande arbete för att fullgöra det, i stället ställa nödvändiga handlingar till skatte- myndighetens förfogande för granskning. Efter föreläggande av skatte- myndigheten skall den, som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) eller som är annan juridisk person än dödsbo, lämna kontrolluppgift om rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han ingått rätts- handlingen. Om det finns särskilda skäl får även annan person än som avses i första meningen föreläggas att lämna sådan uppgift. Förelägg- andet får även avse rättshandling som företagits under innevarande kalenderår. En kontrolluppgift enligt första stycket får även avse att visa upp handling eller lämna över en kopia av handling. 57 §10 I varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften avser. För dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlidnes personnummer anges. Om personnummer eller organisations- nummer inte kan anges för den som uppgiften avser, skall i stället dennes födelsetid redovisas eller, i fråga om kontrolluppgifter enligt 22 § i de fall borgenären är en juridisk person, namn, postadress och personnummer för den som får förfoga över räntan eller fordran. Om ett konto innehas av flera än fem personer, får uppgifter lämnas om en person som förfogar över kontot i stället för om samtliga innehavare, (förfogarkonto), samt i förekommande fall om den beteckning på innehavarkretsen som används för kontot. I så fall skall anges att det är fråga om ett förfogarkonto. I fråga om skuld som är gemensam för flera än fem personer får på motsvarande sätt uppgifter lämnas om en person som ansvarar för lånet i stället för om samtliga gäldenärer, (gemensamt lån), samt i förekommande fall om den beteckning på låntagarkretsen som används för lånet. I så fall skall anges att det är fråga om ett gemensamt lån. Om ett finansiellt instrument ägs gemensamt av flera får uppgift enligt 32 c § lämnas för den som anges på avräkningsnotan i stället för samtliga ägare. Om den uppgiftsskyldige har tilldelats ett särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta, i annan kontrolluppgift än sådan som avser ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet, anges i stället för den uppgiftsskyldiges person- nummer eller organisationsnummer. För dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlidnes personnummer anges. Om personnummer eller organisations- nummer inte kan anges för den som uppgiften avser, skall i stället dennes födelsetid redovisas eller, i fråga om kontrolluppgifter enligt 22 § i de fall borgenären är en juridisk person, namn, postadress och personnummer för den som får förfoga över räntan eller fordran. Om ett konto innehas av flera än fem personer, får uppgifter lämnas om en person som förfogar över kontot i stället för om samtliga innehavare (förfogarkonto) samt i förekommande fall om den beteckning på innehavarkretsen som används för kontot. I så fall skall anges att det är fråga om ett förfogarkonto. I fråga om skuld som är gemensam för flera än fem personer får på motsvarande sätt uppgifter lämnas om en person som ansvarar för lånet i stället för om samtliga gäldenärer (gemensamt lån) samt i förekommande fall om den beteckning på låntagarkretsen som används för lånet. I så fall skall anges att det är fråga om ett gemensamt lån. Om ett finansiellt instrument ägs gemensamt av flera får uppgift enligt 32 c § lämnas för den som anges på avräkningsnotan i stället för samtliga ägare. Om skattemyndigheten har tilldelat den uppgiftsskyldige ett särskilt redovis- ningsnummer, skall detta, i annan kontrolluppgift än sådan som avser ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet, anges i stället för den uppgiftsskyldiges person- nummer eller organisationsnummer. Den som för egen räkning öppnar ett inlåningskonto, anskaffar ett räntebärande värdepapper eller på annat sätt placerar pengar för förräntning skall ange sitt personnummer, om mottagaren är skyldig att utan föreläggande lämna kontrolluppgift beträffande räntan. Detta gäller inte den som inte har tilldelats personnummer. I en kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag eller företag, som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget. 58 § Kontrolluppgifterna skall lämnas senast den 31 januari under taxe- ringsåret till den skattemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är registrerad som arbetsgivare. Den som har tilldelats särskilda redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) och på grund av detta registrerats hos flera skattemyndigheter skall lämna kontrolluppgifterna till myndigheterna i enlighet med denna registrering. Om den uppgiftsskyldige inte är registrerad eller inte vet vilken skattemyndig- het kontrolluppgifterna skall lämnas till, får han lämna uppgifterna till skattemyndigheten i det län där han är bosatt. Den som skattemyndigheten har tilldelat särskilda redovisnings- nummer och på grund av detta registrerats hos flera skattemyndig- heter skall lämna kontrollupp- gifterna till myndigheterna i enlighet med denna registrering. Om den uppgiftsskyldige inte är registrerad eller inte vet vilken skattemyndighet kontrolluppgift- erna skall lämnas till, får han lämna uppgifterna till skattemyndigheten i det län där han är bosatt. Andra kontrolluppgifter än de som anges i 60 § skall vid avlämnandet vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifterna avser skall vara tydligt utmärkt. 60 §11 Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 4, 13, 14, 22 eller 27 § skall fogas särskild uppgift (sammandrag av kontrolluppgifter). I sådant sammandrag skall anges namn, postadress och person- nummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige, antalet lämnade kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av de skatte- avdrag som har verkställts för preliminär A-skatt under året före taxeringsåret. Om den uppgiftsskyl- dige har tilldelats särskilt redovis- ningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), skall detta, i annat sammandrag än sådant som avser kontrolluppgift om ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet, anges i stället för personnummer eller organisations- nummer. Om den uppgiftsskyldige har gjort avdrag för en arbetstagares kostnader enligt 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen (1981:691) om socialavgifter, skall denna kostnad också anges i sammandraget. Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 4, 13, 14, 22 eller 27 § skall fogas särskild uppgift (sammandrag av kontrolluppgifter). I sådant sammandrag skall anges namn, postadress och person- nummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige, antalet lämnade kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av de skatte- avdrag som har verkställts under året före taxeringsåret. Om skatte- myndigheten har tilldelat den uppgiftsskyldige ett särskilt redovis- ningsnummer, skall detta, i annat sammandrag än sådant som avser kontrolluppgift om ränta, utdelning eller betalning till eller från utlandet, anges i stället för personnummer eller organisa- tionsnummer. Om den upp- giftsskyldige har gjort avdrag för en arbetstagares kostnader enligt 2 kap. 4 § första stycket 6 lagen (1981:691) om socialavgifter, skall denna kostnad också anges i sammandraget. Redovisning av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen skall lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto. Vid en kontrolluppgift som lämnas enligt 17 a, 25 a, 26 a, 32 a, 44 eller 45 § skall fogas sammandrag, som skall uppta namn, postadress och personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige samt antalet lämnade kontrolluppgifter. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas, såvitt gäller 2 kap. 2 och 19 §§ från och med 1998 års taxering, såvitt gäller 3 kap. 50 a § från ikraftträdandet och i övrigt från och med 1999 års taxering. 2. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får med verkan till utgången av år 2001 medge att uppgifter enligt 2 kap. 19 § lämnas även på annat sätt med hjälp av automatisk databehandling än i form av ett elektroniskt dokument. 1 Senaste lydelse 1994:483. 2 Lydelse enligt prop. 1996/97:117. 3 Senaste lydelse 1996:1210. 4 Senaste lydelse 1995:1629. 5 Senaste lydelse 1996:1210. 6 Senaste lydelse 1996:1210. 7 Senaste lydelse 1996:1210. 8 Senaste lydelse 1993:1517. 9 Senaste lydelse1994:477. 10 Senaste lydelse 1995:1629. 11 Senaste lydelse 1993:1563. 2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta dels att 11 och 19 §§ skall upphöra att gälla, dels att 2, 9, 10, 12, 14, 15 och 20 §§ samt rubriken närmast före 15 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 2 § Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och uppbördslagen (1953:272) har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. I denna lag avses med bosatt utomlands: om fysisk person att denne inte är bosatt här i riket eller stadigvarande vistas här, samt med hemma- hörande i utlandet: om fysisk person att denne är bosatt utomlands och om juridisk person att denne inte är registrerad här i riket och inte heller har fast driftställe här. Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och skattebetalnings- lagen (1997:000) har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av samman- hanget. I denna lag avses med bosatt utomlands: om fysisk person att denne inte är bosatt här i riket eller stadigvarande vistas här, samt med hemmahörande i utlandet: om fysisk person att denne är bosatt utomlands och om juridisk person att denne inte är registrerad här i riket och inte heller har fast drift- ställe här. 9 § Den som betalar ut kontant belopp eller annat vederlag, som för mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra skatteavdrag för betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt. Detta gäller inte, om utbetalaren är hemmahörande i utlandet. Åtnjuter mottagaren jämte kontant belopp andra skattepliktiga förmåner, skall skatteavdraget för dessa beräknas med tillämpning av 8 § uppbördslagen (1953:272). Åtnjuter mottagaren jämte kontant belopp andra skattepliktiga förmåner, skall skatteavdraget för dessa beräknas med tillämpning av 8 kap. 14–17 §§ skattebetalnings- lagen (1997:000). Om det kontanta beloppet inte är så stort att föreskrivet avdrag kan göras, är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, som om skatteavdrag gjorts. Har den som har att vidkännas skatteavdrag för särskild inkomst- skatt enligt denna lag att betala kvarstående skatt, som har debi- terats året före det år skatteavdraget skall göras, är utbetalaren skyldig att vid utbe- talningen göra avdrag också för den kvarstående skatten, om han har erhållit beslut av skattemyn- digheten om detta. Betalningen av den kvarstående skatten skall ske i enlighet med vad som sägs i 39 § 1 mom. andra stycket tredje och fjärde meningarna uppbördslagen och i övrigt enligt punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 39 § upp- bördslagen i tillämpliga delar. 10 § Den som skall vidkännas avdrag för särskild inkomstskatt skall omedelbart efter det han erhållit beslutet från skattemyndigheten överlämna detta till den som har att göra avdraget. Fullgörs inte skyldigheten enligt första stycket och är inte för- hållandena sådana som sägs i 40 § 3 mom. uppbördslagen (1953:272), skall avdrag såsom för preliminär skatt och i förekommande fall kvarstående skatt göras i enlighet med vad som sägs i 40 § 1 mom. andra–fjärde styckena och 2 mom. samma lag. I övrigt gäller vad som sägs i tredje–femte samt sjunde styckena av anvisningarna till 40 § uppbördslagen. Fullgörs inte skyldigheten enligt första stycket, skall avdrag såsom för preliminär skatt göras i enlighet med vad som sägs i 8 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:000). 12 §1 I fråga om skyldighet att lämna uppgift till den skattskyldige om det belopp som innehållits genom skatteavdrag gäller vad som i fråga om arbetsgivare sägs i 43 § 1 mom. första stycket med undantag av andra meningen uppbördslagen (1953:272). I fråga om skyldighet att lämna uppgift till den skattskyldige om det belopp som innehållits genom skatteavdrag gäller vad som i fråga om arbetsgivare sägs i 5 kap. 12 § första stycket skattebetalningslagen (1997:000). 14 § Utför någon, som har hemvist i en främmande stat med vilken Sverige har ingått överenskom- melse för undvikande av att skatt tas ut i mer än en av staterna (s.k. uppbördsöverenskommelse), arbete här i riket, får beskattningsmyndig- heten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten. Har skattemyndigheten meddelat ett beslut enligt första stycket, får myndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till den främmande staten för att där gottskrivas den skattskyldige. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 69 a § andra–femte styckena uppbördslagen (1953:272). Utför någon, som har hemvist i en främmande stat med vilken Sverige har ingått överenskom- melse för undvikande av att skatt tas ut i mer än en av staterna, arbete här i riket, får beskattningsmyndig- heten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten. Har skattemyndigheten meddelat ett beslut enligt första stycket, får myndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till den främmande staten för att där tillgodoräknas den skattskyldige. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 18 kap. 5 § andra stycket och 6 § skattebetalningslagen (1997:000). Uppbörd av skatt Redovisning och betalning av skatt 15 §2 Särskild inkomstskatt, som innehållits genom skatteavdrag, skall betalas senast den 10 i den uppbördsmånad som infaller när- mast efter utgången av den månad, då skatteavdraget gjordes. I upp- bördsmånaden januari får betalning i stället ske senast den 15. Om inbetalningen och uppgifter i samband därmed, om anstånd med betalningen samt om skyldighet att avge uppbördsdeklaration och påföljder av att skyldigheten underlåts gäller 52– 54 §§ uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar. Regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer får dock besluta om avvikelser från bestämmelserna om inbetal- ningssätt och om uppbördsdeklara- tionens innehåll. Om redovisning av innehållen kvarskatt gäller 55 § 2 mom. uppbördslagen. Att bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:000) gäller vid redovisning och betalning av skatt enligt denna lag framgår av 1 kap. 2 § skattebetalningslagen. Regeringen eller den myndighet re- geringen bestämmer får dock besluta om avvikelser från be- stämmelserna om inbetalningssätt och om skattedeklarationens inne- håll. 20 § Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för mycket. Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos skattemyndigheten senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då inkomsten upp- bars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden. På vad som återbetalas en- ligt första stycket utgår ränta enligt vad som föreskrivs i 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 68 § 6 mom. uppbördslagen. På vad som återbetalas en- ligt första stycket beräknas ränta enligt vad som föreskrivs i 19 kap. 12 och 14 §§ skattebetalnings- lagen (1997:000). I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 18 kap. 8 och 9 §§ samma lag. Om det följer av avtal för undvikande av dubbelbeskattning att Sverige som källstat skall medge avräkning för den skatt som betalats i den andra avtalsslutande staten av skattskyldig med hemvist där för inkomst som är skattepliktig enligt denna lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i denna andra stat på inkomsten. Detta belopp får dock inte överstiga den särskilda inkomstskatten på inkomsten i fråga. Vid ansökan om sådan återbetalning av skatt skall fogas intyg eller annan utredning om den särskilda inkomstskatt respektive den utländska skatt som erlagts på inkomsten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997. 2. Äldre föreskrifter i 9 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om inkomst som uppbärs före 1998. 3. Äldre föreskrifter i 15 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i fråga om skatt som skall betalas och uppbördsdeklaration som skall lämnas i januari 1998 eller tidigare. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4. Äldre föreskrifter i 20 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998. 1Senaste lydelse 1992:1181. 2Senaste lydelse 1994:1982. 2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1340) om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1340) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1340) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 21 § I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om överflyttning av beslutsbehörighet i 2 a §, om anstånd med inbetalning av skatt i 49 och 51 §§, om dröjsmålsavgift i 58 §, om indrivning i 59 §, om ansvar för skatt som påförts en avliden eller ett dödsbo i 61 §, om central tillsyn m.m. i 72 §, om rätt att ta del av preliminär självdekla- ration m.m. i 73 §, om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, m.m. i 77, 77 a, 77 c, 78 och 78 b §§, om vite i 83 §, om omprövning m.m. i 84Ä94 §§, om beslut om sär- skilda debiteringsåtgärder i 95 § samt om överklagande m.m. i 96Ä103 §§ uppbördslagen (1953:272). Beslut om anstånd som avses i 49 § den lagen meddelas av beskattningsmyndigheten enligt denna lag. Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skatt- skyldige utan kostnad för denne. I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om överflyttning av ärenden och uppgifter i 2 kap. 5 § skatte- betalningslagen (1997:000). Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas på inkomster som hänför sig till tid efter ikraftträdandet. 1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 21 § den 1 november 1997 och i övrigt den 1 januari 1998. 2. Föreskrifterna i 21 § tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997. 3. Föreskrifterna i 5 och 7 §§ tillämpas på inkomster som hänför sig till tid efter ikraftträdandet. 4. Äldre föreskrifter i 21 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998. 2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. dels att 13 § skall upphöra att gälla, dels att 2, 12, 14, 19 och 20 §§ samt rubriken närmast före 14 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 2 § Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och uppbördslagen (1953:272) har samma betydelse i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt och skattebetalnings- lagen (1997:000) har samma betyd- else i denna lag, om inte annat anges eller framgår av samman- hanget. 12 § Den som betalar ut ersättning till artist, idrottsman eller artistföretag, som för mottagaren utgör skattepliktig inkomst enligt denna lag, skall göra skatteavdrag för betalning av mottagarens särskilda inkomstskatt. Åtnjuter mottagaren jämte kontant belopp andra skattepliktiga förmåner, skall skatteavdraget för dessa beräknas med tillämpning av 8 § uppbördslagen (1953:272). Åtnjuter mottagaren jämte kontant belopp andra skattepliktiga förmåner, skall skatteavdraget för dessa beräknas med tillämpning av 8 kap. 14–17 §§ skattebetalnings- lagen (1997:000). Om den kontanta ersättningen inte är så stor att föreskrivet avdrag kan göras, är utbetalaren betalningsansvarig för mellanskillnaden, så som om skatteavdrag gjorts. Har den som har att vidkännas skatteavdrag för särskild inkomst- skatt enligt denna lag att betala kvarstående skatt, som har debi- terats året före det år skatteavdraget skall göras, är utbetalaren skyldig att vid utbe- talningen göra avdrag också för den kvarstående skatten, om han erhållit beslut av skattemyndigheten om detta. Betalningen av den kvarstående skatten skall ske i enlighet med vad som sägs i 39 § 1 mom. andra stycket tredje och fjärde meningarna uppbördslagen och i övrigt enligt punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 39 § upp- bördslagen i tillämpliga delar. Uppbörd av skatt Redovisning och betalning av skatt 14 §1 Särskild inkomstskatt enligt denna lag skall redovisas och inbetalas till beskattningsmyn- digheten av den som har att göra skatteavdrag enligt 12 § senast den 10 i månaden efter den då den skattepliktiga ersättningen har betalats ut till artisten, idrottsmannen eller artistföretaget och av arrangör, senast den 10 i månaden efter den då tillställningen ägt rum. I uppbördsmånaden januari får redovisning och betalning i stället ske senast den 15. Särskild inkomstskatt enligt denna lag skall redovisas och betalas av den som har att göra skatteavdrag enligt 12 § senast den 12 i månaden efter den då den skattepliktiga ersättningen har betalats ut till artisten, idrottsmannen eller artistföretaget och av arrangör, senast den 12 i månaden efter den då tillställningen ägt rum. I januari gäller i stället den 17. Skatten anses ha betalats den dag då betalningen bokförts på beskattningsmyndighetens särskilda konto. I de fall en betalningsmottagare är företrädare för en grupp av artister eller idrottsmän utan att vara ett artistföretag lämnas uppgift om inkomstens och skattens fördelning på medlemmar i gruppen. Redovisning enligt denna paragraf skall lämnas på heder och samvete samt skrivas på blankett enligt fastställt formulär. Om redovisning av innehållen kvarskatt gäller 55 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). 19 § Har den som är skyldig att lämna redovisning enligt 14 § underlåtit att fullgöra denna skyldighet och har underlåtenheten medfört att skatt inte betalats eller betalats med för lågt belopp eller föreligger annars grundad anledning att anta att skatt inte betalats eller betalats med för lågt belopp, skall beskattningsmyndigheten besluta om den skatt som skall betalas. Därvid får underlaget för beskattningsbeslutet bestämmas efter skälig grund. Beskattningsmyndighetens beslut skall meddelas före utgången av det sjätte året efter det kalenderår under vilket det uppbördsår, då skatten rätteligen skulle ha redovisats, har gått ut. Beskattningsmyndighetens beslut skall meddelas senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. 20 § Har särskild inkomstskatt inbetalats i strid med bestämmelserna i denna lag har den skattskyldige rätt till återbetalning av vad som inbetalats för mycket. Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattnings- myndigheten senast vid utgången av sjätte kalenderåret efter det år då inkomsten uppbars. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att särskild inkomstskatt inbetalats för sökanden. På vad som återbetalas enligt första stycket utgår ränta enligt vad som föreskrivs i 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272). I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 68 § 6 mom. uppbördslagen. På vad som återbetalas enligt första stycket beräknas ränta enligt vad som föreskrivs i 19 kap. 12 och 14 §§ skattebetalningslagen (1997:000). I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 18 kap. 8 och 9 §§ samma lag. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997. 2. Äldre föreskrifter i 12 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om inkomster som uppbärs före 1998. 3. Äldre föreskrifter i 14 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i fråga om skatt som skall redovisas och inbetalas i januari 1998 eller tidigare. 4. Äldre föreskrifter i 20 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998. 1Senaste lydelse 1994:1981. 2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1341) om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Härigenom föreskrivs att 23 § lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1341) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1341) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 23 § I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om anstånd med inbetalning av skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd i 52 §, om dröjsmålsavgift i 58 §, om indrivning i 59 §, om ansvar för skatt som påförts en avliden eller ett dödsbo i 61 §, om rätt att taga del av preliminär självdeklaration m. m. i 73 §, om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, m. m. i 77, 77 a, 77 c, 78 och 78 b §§, om vite i 83 §, om omprövning m. m. i 84–94 §§, om beslut om särskilda debiteringsåtgärder i 95 § samt om överklagande m. m. i 97, 99, 101 och 103 §§ uppbördslagen (1953:272). Vad som där sägs om arbetsgivare skall då gälla den som är redovisningsskyldig enligt 14 § denna lag och vad som där sägs om skattemyndighet skall gälla Skattemyndigheten i Dalarnas län. Med uppbördsdeklaration avses enligt denna lag redovisning enligt 14 §. Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne. I fråga om särskild inkomstskatt gäller i tillämpliga delar vad som sägs om ansvar för skatt i 12 kap., om utredning i skatteärenden i 14 kap., om skattetillägg och för- seningsavgift i 15 kap., om anstånd med inbetalning av skatt i 17 kap., om indrivning i 20 kap., om om- prövning i 21 kap., om överklagan- de i 22 kap. och om övriga bestäm- melser i 23 kap. skattebetalnings- lagen (1997:000). Vad som där sägs om arbetsgivare skall då gälla den som är redovisningsskyldig enligt 14 § denna lag och vad som där sägs om skattemyndighet skall gälla Skattemyndigheten i Dalarnas län. Med skattedeklaration avses enligt denna lag redovisning enligt 14 §. I 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring finns bestämmelser om skyl- dighet för arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas på inkomster som hänför sig till tid efter ikraftträdandet. 1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 23 § den 1 november 1997 och i övrigt den 1 januari 1998. 2. Föreskrifterna i 23 § tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997. 3. Föreskrifterna 3 § tillämpas på inkomster som hänför sig till tid efter ikraftträdandet. 4. Äldre föreskrifter i 23 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998. 2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. dels att nuvarande 19 § skall betecknas 20 §, dels att 2 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 19 §, och närmast före 19 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §1 Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings- balken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i 1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen, 2. lagen (1958:295) om sjö- mansskatt, om inte annat föreskrivs i den lagen, 3. lagen (1972:435) om överlast- avgift, 4. lagen (1976:206) om felpar- keringsavgift, 5. lagen (1976:339) om salu- vagnsskatt, 6. lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter, 7. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, om inte annat föreskrivs i den lagen, 8. fordonsskattelagen (1988:327), 9. lagen (1989:471) om investe- ringsskatt för vissa byggnadsarbe- ten, 10. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 11. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 12. mervärdesskattelagen (1994:200), eller 13. lagen (1994:419) om brotts- offerfond. 1. lagen (1958:295) om sjö- mansskatt, om inte annat föreskrivs i den lagen, 2. lagen (1972:435) om över- lastavgift, 3. lagen (1976:206) om felpar- keringsavgift, 4. lagen (1976:339) om salu- vagnsskatt, 5. lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter, 6. fordonsskattelagen (1988:327), 7. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 8. lagen (1994:419) om brotts- offerfond, eller 9. skattebetalningslagen (1997:000). Avräkningsordning i vissa fall 19 § Om mer än en skattefordran enligt skattebetalningslagen (1997:000) skall drivas in hos samma gäldenär, skall belopp som kan användas för betalning av någon av skattefordringarna i första hand räknas av från den fordran vars preskriptionstid går ut först. Om det finns särskilda skäl, får kronofogdemyndigheten tillgodo- räkna beloppet på annat sätt. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter skall fortfarande gälla i fråga om fordringar som har påförts enligt 1. uppbördslagen (1953:272), 2. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 3. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten, 4. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller 5. mervärdesskattelagen (1994:200). 1 Senaste lydelse 1996:133. 2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1346) om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1346) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 2 § Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsöknings- balken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i 1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen, 2. lagen (1972:435) om överlast- avgift, 3. lagen (1976:206) om felpar- keringsavgift, 4. lagen (1976:339) om salu- vagnsskatt, 5. lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter, 6. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, om inte annat föreskrivs i den lagen, 7. fordonsskattelagen (1988:327), 8. lagen (1989:471) om investe- ringsskatt för vissa byggnadsarbe- ten, 9. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 10. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 11. mervärdesskattelagen (1994:200), eller 12. lagen (1994:419) om brotts- offerfond. 1. lagen (1972:435) om överlast- avgift, 2. lagen (1976:206) om felpar- keringsavgift, 3. lagen (1976:339) om saluvagnsskatt, 4. lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter, 5. fordonsskattelagen (1988:327), 6. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 7. lagen (1994:419) om brotts- offerfond, eller 8. skattebetalningslagen (1997:000). 2.20 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) Härigenom föreskrivs i fråga om mervärdesskattelagen (1994:200)1 dels att 12 kap. 3 §, 13 kap. 1 aÄ5, 29 och 30 §§, 14Ä18 kap., 20 kap. 2Ä9 §§ samt 22 kap. 3 och 4 §§ samt 6Ä9 §§ skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast efter 11 kap. 6 § och rubrikerna närmast före 13 kap. 29 och 30 §§, 20 kap. 4, 8 och 9 §§, 22 kap. 4 och 6Ä9 §§ skall utgå, dels att 1 kap. 7 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 4 §, 9 kap. 3 och 4 §§, 9 a kap. 11 §, 11 kap. 5 §, 12 kap. 1Ä2 §§, 13 kap. 1 §, 19 kap. 12Ä14 §§, 20 kap. 1 §, 22 kap. 1 § samt rubriken till 13 kap. och rubrikerna närmast före 13 kap. 1 § och 22 kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 22 kap. 2 § skall lyda "Öresutjämning". Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 kap. 7 § Vad som föreskrivs i fråga om v e r k s a m h e t avser såväl hela verksamheten som en del av verksamheten. I 13 och 14 kap. avses dock hela verksamheten om inte något annat anges. Vad som föreskrivs i fråga om v e r k s a m h e t avser såväl hela verksamheten som en del av verksamheten. I 13 kap. avses dock hela verksamheten om inte något annat anges. Med verksamhet som medför skattskyldighet förstås en sådan verksamhet i vilken omsättning av varor eller tjänster medför skattskyldighet enligt 2 § första stycket 1. 6 kap. 2 § En delägare i ett enkelt bolag eller i ett partrederi är skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget eller rederiet. Efter ansökan av samtliga delägare kan skattemyndigheten besluta att den av delägarna som dessa föreslår tills vidare skall anses som skattskyldig för bolagets eller rederiets hela skattepliktiga omsättning. En delägare i ett enkelt bolag eller i ett partrederi är skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget eller rederiet. I 23 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:000) finns bestämmelser om att skattemyndigheten får besluta att en av delägarna skall svara för redovisningen och betalningen av mervärdesskatt. 7 kap. 4 §2 Vid uttag i form av användande av personbil för privat bruk enligt 2 kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första stycket första meningen avsedda värdet av det värde som enligt 5 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare har bestämts i fråga om tillhanda- hållandet av bilförmåner åt anställda. När det gäller den skattskyldiges eget nyttjande får skattemyndigheten på ansökan bestämma det i 2 § första stycket första meningen avsedda värdet enligt de grunder som anges i 5 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Detsamma gäller i fråga om delägare i handelsbolag. Vid uttag i form av användande av personbil för privat bruk enligt 2 kap. 5 § 3 utgörs det i 2 § första stycket första meningen avsedda värdet av det värde som enligt 9 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:000) har bestämts i fråga om tillhandahållandet av bilförmåner åt anställda. När det gäller den skattskyldiges eget nyttjande får skattemyndigheten på ansökan bestämma det i 2 § första stycket första meningen avsedda värdet enligt de grunder som anges i 9 kap. 2 § skattebetalningslagen. Detsam- ma gäller i fråga om delägare i handelsbolag. 9 kap. 3 §3 En skattskyldig fastighetsägare, hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare har rätt att göra avdrag för ingående skatt enligt bestämmelserna i 8 kap. Fastighetsägaren får dessutom göra avdrag 1. om skattemyndigheten har beslutat om skattskyldighet för honom inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket han har utfört eller låtit utföra ny-, till- eller ombyggnad av fastigheten: för den ingående skatt som hänför sig till byggnadsarbetena till den del dessa avser lokaler som omfattas av beslutet, och 2. om skattemyndigheten har beslutat om skattskyldighet för honom inom tre år från det att han köpt fastigheten: för den ingående skatt som den tidigare ägaren har gjort avdrag för men som återförts enligt 5 § på grund av fastighetsför- säljningen under förutsättning att den tidigare ägaren har betalat in den återförda ingående skatten till staten. 2. om skattemyndigheten har beslutat om skattskyldighet för honom inom tre år från det att han köpt fastig- heten: för den ingående skatt som den tidigare ägaren har gjort avdrag för men som återförts enligt 5 § på grund av fastighetsförsäljningen under förutsättning att den tidigare ägaren i samband med sin redovisning av den återförda ingående skatten, dock senast före ingången av andra månaden efter den då redovisningen gjordes, har betalat in skatt enligt skattebetalnings- lagen (1997:000) med ett belopp som motsvarar den återförda ingående skatten och att det inbetalda beloppet inte skall räknas av enligt 16 kap. 10 § skatte- betalningslagen. Avdragsrätt enligt första stycket 2 har även den som bedriver verksamhet som medför skattskyldighet på annan grund än beslut enligt 1 §. Motsvarande gäller i fråga om rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9Ä13 §§. 4 § I 8 kap. 17 § finns bestämmelser om hur en skattskyldig fastighets- ägare skall styrka sin avdragsrätt vid förvärv enligt 3 § första stycket 1. Rätt till avdrag enligt 3 § första stycket 2 och andra stycket har den som yrkar avdrag endast om han kan styrka sin rätt genom ett av den tidigare ägaren utfärdat intyg om storleken av den ingående skatt som denne återfört på grund av fastighetsförsäljningen och betalat in till staten. Den tidigare ägaren är skyldig att utfärda ett sådant intyg, om köparen begär det. I 8 kap. 17 § finns bestämmelser om hur en skattskyldig fastighets- ägare skall styrka sin avdragsrätt vid förvärv enligt 3 § första stycket 1. Rätt till avdrag enligt 3 § första stycket 2 och andra stycket har den som yrkar avdrag endast om han kan styrka sin rätt genom ett av den tidigare ägaren utfärdat intyg om storleken av den ingående skatt som denne återfört på grund av fastighetsförsäljningen och betalat in till staten i enlighet med de bestämmelserna. Den tidigare ägaren är skyldig att utfärda ett sådant intyg, om köparen begär det. 9 a kap. 11 §4 När flera varor köps eller säljs samtidigt utan att de enskilda varornas pris är känt, utgörs beskattningsunderlaget av den sammanlagda vinstmarginalen, minskad med den mervärdesskatt som hänför sig till vinstmarginalen, för sådana varor under redovis- ningsperioden enligt 13 kap., om inte annat följer av tredje stycket. När flera varor köps eller säljs samtidigt utan att de enskilda varornas pris är känt, utgörs beskattningsunderlaget av den sammanlagda vinstmarginalen, minskad med den mervärdesskatt som hänför sig till vinstmarginalen, för sådana varor under redovis- ningsperioden enligt 10 kap. skattebetalningslagen (1997:000), om inte annat följer av tredje stycket. Om inköp eller försäljningar av varor enligt första stycket utgör den huvudsakliga delen av en återförsäljares inköp eller försäljningar under redovisningsperioden, får även andra omsättningar som avses i 1 eller 2 § ingå i beskattningsunderlag enligt första stycket. Första och andra styckena gäller i fråga om motorfordon endast om de förvärvats för att efter skrotning säljas i delar. 11 kap. 5 §5 En faktura eller jämförlig handling skall i de fall som anges i 2 § 1 eller 2 och 2 a § innehålla uppgift om 1. ersättningen, 2. skattens belopp för varje skattesats, 3. utställarens och mottagarens namn och adress eller någon annan uppgift genom vilken de kan identifieras, 4. transaktionens art, 5. platsen för varans mottagande, 6. den skattskyldiges registre- ringsnummer enligt 14 kap. 24 § eller, då den skattskyldige inte är registrerad, hans person- eller organisationsnummer om det finns ett sådant och annars en likvärdig uppgift, och 6. den skattskyldiges registre- ringsnummer eller, då den skattskyldige inte är registrerad, hans person- eller organisations- nummer om det finns ett sådant och annars en likvärdig uppgift, och 7. övrigt som kan ha betydelse för bedömningen av skattskyldigheten och mottagarens avdragsrätt eller rätt till återbetalning. En faktura eller jämförlig handling som utfärdas enligt 2 § 3 skall innehålla uppgift om den utgående skatt som säljaren har redovisat eller skall redovisa för gjorda skattepliktiga uttag av tjänster på fastigheten. Handlingen skall dessutom innehålla de uppgifter som anges i första stycket 3, 4, 6 och 7. Bestämmelserna i första stycket 3Ä5 får frångås då fråga är om en faktura eller jämförlig handling som upptar endast ett mindre belopp. 12 kap. 1 § Beskattningsbeslut och andra beslut i beskattningsärenden meddelas, om inte annat anges i andraÄfjärde styckena eller i 2 §, av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad eller, om han inte är registrerad, av den skattemyndighet som enligt 14 kap. 23 § är behörig att besluta om regi- strering. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § tredje stycket taxeringslagen (1990:324) gäller även beskatt- ningsärenden enligt denna lag. Om ett beskattningsärende har ett nära samband med ett taxe- ringsärende som enligt 2 kap. 4 § taxeringslagen skall avgöras i en skattenämnd och det är lämpligt att ärendena prövas i ett sammanhang, får även beskattningsärendet av- göras i skattenämnden. Riksskatteverket har samma befogenhet som skattemyndigheten har enligt 17 kap. 2, 5 och 6 §§. I förekommande fall tar verket över den befogenhet som annars tillkommer skattemyndigheten. Beslut enligt denna lag med- delas, om inte annat anges i andra stycket eller i 1 a eller 2 §, av skattemyndigheten i det län där den skattskyldige är registrerad enligt 3 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:000) eller, om han inte är registrerad, av den skattemyndighet som enligt 2 kap. samma lag är behörig att besluta om registrering. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § tredje stycket taxeringslagen (1990:324) gäller även ärenden enligt denna lag. 1 a §6 Beslut som avses i 1 § och som rör den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 meddelas av Skattemyndigheten i Dalarnas län. Beslut enligt denna lag som rör den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 meddelas av Skattemyndigheten i Dalarnas län. 2 §7 Skattemyndigheten i Dalarnas län prövar frågor om betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om godkännande av upplagshavare och av skatteupplag enligt 9 c kap. 7 § eller om återkallelse av sådant godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket, om återbetalning enligt 10 kap. 1Ä8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 kap. 7 §. I fråga om återbetalning enligt 10 kap. 9Ä13 §§ tillämpas 1 § första stycket. Av 14 kap. 28 § följer att bestämmelserna om beslutande myndighet i 2 kap. 2 § taxerings- lagen (1990:324) är tillämpliga i de fall den skattskyldige enligt 14 kap. 3 § skall redovisa skatt enligt denna lag i en självdeklaration. Bestämmelserna om beslutande myndighet i 2 kap. 1-3 och 5 §§ skattebetalningslagen (1997:000) är tillämpliga i de fall den skattskyl- dige skall redovisa mervärdesskatt i en självdeklaration. 13 kap. Redovisning av skatt samt periodisk sammanställning8 Allmänna bestämmelser 13 kap. Redovisning av utgående och ingående skatt Allmän bestämmelse 1 §9 I 1 aÄ28 a §§ finns bestämmelser om skyldighet att redovisa utgående och ingående skatt. I 29 och 30 §§ finns bestämmelser om skyldighet att lämna vissa andra uppgifter. I 14 kap. finns bestämmelser om skyldigheten att lämna deklaration och om deklarationsförfarandet. I 10 kap. skattebetalningslagen (1997:000) finns bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt. Ytterligare bestämmelser om redovisningen finns i det följande i 6Ä28 a §§. 19 kap. 12 §10 En ansökan om återbetalning enligt 10 kap. 9Ä13 §§ skall göras i den form som föreskrivs i denna lag för deklaration av ingående skatt i en verksamhet som medför skattskyldighet. För den som ansöker om sådan återbetalning gäller vad som föreskrivs i 12Ä18 och 20Ä22 kap. i fråga om den som är skattskyldig, om inget annat följer av 13 §. En ansökan om återbetalning enligt 10 kap. 9Ä13 §§ skall göras i den form som föreskrivs i 10 kap. 17 § eller 31 § första stycket skattebetalningslagen (1997:000) för deklaration av ingående skatt i en verksamhet som medför skatt- skyldighet. För den som ansöker om sådan återbetalning gäller vad som föreskrivs i 13 och 21 kap. samt vad som föreskrivs om förfarandet i skattebetalningslagen i fråga om den som är skattskyldig, om inget annat följer av 13 §. 13 §11 Den som ansöker om återbe- talning enligt 10 kap. 11 eller 12 § och inte skall lämna särskild deklaration enligt 14 kap. 3 § skall ändå lämna sådan deklaration, om det inte finns särskilda skäl mot det. Den som omfattas av beslut som meddelats enligt 10 kap. 9 § skall alltid lämna särskild deklaration. Den som ansöker om återbe- talning enligt 10 kap. 11 eller 12 § och som enligt 10 kap. 31 § första stycket skattebetalningslagen (1997:000) inte skall redovisa mervärdesskatt i skattedeklaration, skall ändå göra det, om det inte finns särskilda skäl mot det. Den som omfattas av beslut som meddelats enligt 10 kap. 9 § skall alltid redovisa mervärdesskatt i skattedeklaration. 14 § Regeringen meddelar föreskrifter om förfarandet vid återbetalning enligt 10 kap. 5Ä8 §§. Vid återbetalning som avses i första stycket betalas inte ränta. 20 kap. 1 §12 Följande beslut av skattemyn- digheten får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige och av Riksskatteverket: 1. beskattningsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskatt- ningen eller rätten till återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§, 2. beslut att avvisa en begäran om omprövning av beskattnings- beslut eller att avvisa ett över- klagande till länsrätten, 3. beslut enligt 10 kap. 9 §, 4. beslut enligt 14 kap. 23 och 24 §§, och 5. beslut om skattskyldighet eller anstånd med att lämna deklaration eller betala skatt. Vid överklagande av beslut enligt denna lag, med undantag för överklagande enligt andra stycket, gäller bestämmelserna i 22 kap. skattebetalningslagen (1997:000). Beslut som Skattemyndigheten i Dalarnas län har fattat om betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om godkännande enligt 9 c kap. 7 § eller om återkallelse av sådant godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket, om återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 kap. 7 § får överklagas hos Länsrätten i Dalarnas län. Beslut om avräkning får överklagas särskilt på den grunden att avräkningsbeslutet i sig är felaktigt men i övrigt endast i samband med överklagande av beslut om betalningsskyldighet. Beslut som Skattemyndigheten i Dalarnas län har fattat om betalningsskyldighet enligt 3 kap. 26 b §, om godkännande enligt 9 c kap. 7 § eller om återkallelse av sådant godkännande enligt 9 c kap. 8 § andra stycket, i ärende som rör återbetalning enligt 10 kap. 1-8 §§ och om betalningsskyldighet och avräkning enligt 19 kap. 7 § får överklagas hos Länsrätten i Dalarnas län. Beslut om avräkning får överklagas särskilt på den grunden att avräkningsbeslutet i sig är felaktigt men i övrigt endast i samband med överklagande av beslut om betalningsskyldighet. Ett överklagande enligt detta stycke skall ha kommit in inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet. Ett beslut enligt 9 c kap. 7 § eller 8 § andra stycket får även överklagas av Riksskatteverket. Om en enskild part överklagar ett sådant beslut förs det allmännas talan av Riksskatteverket. 22 kap. Riksskatteverket Förfarandet 1 § Riksskatteverket leder och ansvarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag. I fråga om betalning och återbetalning av skatt samt förfarandet i övrigt finns det även bestämmelser i skattebetalnings- lagen (1997:000). 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om redovisnings- perioder som gått till ända senast vid utgången av 1997. Detsamma gäller för redovisningsperiod som på grund av bestämmelserna i 14 kap. 8 § tredje stycket slutar under januari 1998. 3. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till återbetalning i 16 kap. 9 § skall hänsyn tas också till skyldighet att betala skatt enligt skattebetalningslagen (1997:000). 1 Senaste lydelse av 13 kap. 1 a § 1994:1798 13 kap. 3 § 1995:1207 rubriken närmast före 13 kap. 29 § 1994:1798 13 kap. 29 § 1994:1798 rubriken närmast före 13 kap. 30 § 1994:1798 13 kap. 30 § 1994:1798 rubriken till 14 kap. 1994:1798 14 kap. 1 § 1995:1207 14 kap. 2 § 1995:1207 rubriken närmast före 14 kap. 3 § 1995:1207 14 kap. 3 § 1996:1406 14 kap. 5 § 1994:1798 14 kap. 8 § 1996:1406 14 kap. 12 § 1996:713 14 kap. 13 § 1994:1798 14 kap. 17 § 1995:700 14 kap. 23 § 1994:498 rubriken närmast före 14 kap. 28 § 1995:1207 14 kap. 28 § 1995:1207 14 kap. 30 § 1995:1207 rubriken närmast före 14 kap. 30 a § 1994:1798 14 kap. 30 a § 1994:1798 14 kap. 30 b § 1995:1207 14 kap. 30 c § 1994:1798 14 kap. 30 d § 1994:1798 15 kap. 1 § 1995:1286 16 kap. 12 § 1994:498 16 kap. 16 § 1995:581 16 kap. 17 § 1996:661 16 kap. 18 § 1996:661 17 kap. 2 § 1994:473 17 kap. 3 § 1994:473 17 kap. 5 § 1994:473 17 kap. 6 § 1994:473 17 kap. 7 § 1994:473 18 kap. 13 § 1994:1798 rubriken närmast före 19 kap. 13 § 1994:1798 20 kap. 4 § 1994:1798 rubriken närmast före 20 kap. 9 § 1996:661 20 kap. 9 § 1994:1798. 2 Senaste lydelse 1994:1798. 3 Senaste lydelse 1994:498. 4 Senaste lydelse 1995:700. 5 Senaste lydelse 1994:1798. 6 Senaste lydelse 1996:965. 7 Senaste lydelse 1996:1320. 8 Senaste lydelse 1994:1798. 9 Senaste lydelse 1994:1798. 10 Senaste lydelse 1996:661. 11 Senaste lydelse 1995:700. 12 Senaste lydelse 1996:1320. 2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet dels att 5–7, 10, 15, 21 och 28–30 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 32 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 5 § Revision får genomföras i den reviderades verksamhetslokaler även om den reviderade inte lämnat sitt medgivande till det, om revisionen inte utan svårighet kan genomföras på någon annan plats. Detsamma gäller om den reviderade inte medverkar på föreskrivet sätt, eller om det finns en påtaglig risk att han kommer att undanhålla eller förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas. Om det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att undanhålla eller förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas, får åtgärden genomföras utan att den reviderade underrättas om att revision skall ske. Revision får, i de delar den inte utan svårighet kan genomföras på någon annan plats, genomföras i den reviderades verksamhets- lokaler även om den reviderade inte lämnat sitt medgivande till det. Detsamma gäller om den reviderade inte medverkar på föreskrivet sätt, eller om det finns en påtaglig risk att han kommer att undanhålla, förvanska eller förstöra det som får granskas, inventeras, besiktigas eller provas. Om det finns en påtaglig risk att den reviderade kommer att undanhålla, förvanska eller förstöra det som får granskas, inventeras, besiktigas eller provas, får åtgärden genomföras utan att den reviderade underrättas om att revision skall ske. 6 § När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler med stöd av 5 §, får handling som omfattas av revisionen eftersökas där och omhändertas, om den inte tillhandahålls utan oskäligt dröjsmål eller om det finns en påtaglig risk att handlingen undanhålls eller förvanskas. När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler med stöd av 5 §, får handling som omfattas av revisionen eftersökas där och omhändertas, om den inte tillhandahålls utan oskäligt dröjsmål eller om det finns en påtaglig risk att handlingen undanhålls, förvanskas eller förstörs. När revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler i annat fall får handling som påträffas eller granskas omhändertas om den behövs för revisionen. 7 § När revision inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler, får handling som omfattas av revisionen eftersökas i verksamhetslokalerna och omhändertas för granskning om 1. föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller 2. det finns en påtaglig risk för att handlingen undanhålls eller förvanskas. 2. det finns en påtaglig risk för att handlingen undanhålls, förvanskas eller förstörs. Om förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda, får åtgärden genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall ske. 10 § Hos den som kan föreläggas att lämna kontrolluppgift om rättshandling enligt 3 kap. 5 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 75 a § tullagen (1987:1065), 3 kap. 50 a § lagen (1990:325) om självdekla- ration och kontrolluppgifter eller 17 kap. 5 § mervärdesskattelagen (1994:200), får räkenskaper och andra handlingar som rör hans verksamhet granskas utan föregå- ende föreläggande, om det finns särskild anledning att anta att handlingar av betydelse för kon- trolluppgiftsskyldigheten kommer att påträffas och det kan befaras att utredningen skulle försvåras av ett föreläggande samt det finns ett betydande utredningsintresse för kontrollen. Hos den som inte kan bli föremål för revision enligt de i 1 § angivna lagarna, men som kan föreläggas att lämna kontrolluppgift om rätts- handling enligt 3 kap. 5 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 69 § tullagen (1994:1550), 3 kap. 50 a § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller 14 kap. 4 § skattebetalningslagen (1997:000), får handlingar som kan ha betydelse för kontrolluppgiftsskyldigheten granskas utan föregående förelägg- ande. Granskningen får göras endast om det finns särskild an- ledning att anta att handlingar av betydelse för kontrolluppgiftsskyl- digheten kommer att påträffas och det finns en påtaglig risk att utred- ningen skulle försvåras av ett före- läggande samt det finns ett betydande utredningsintresse för kontrollen. Åtgärd enligt första stycket omfattar även befogenhet att eftersöka och omhänderta handling som får granskas. Granskningen får ske i verksamhetslokalerna om de handlingar som skall granskas inte utan svårighet kan granskas på någon annan plats. 15 § Om det finns en påtaglig risk att handlingar som har betydelse för kontrollen undanskaffas eller förstörs innan länsrätten kan fatta beslut, får granskningsledaren besluta om åtgärder enligt 5 och 7– 10 §§. Beslutet får avse endast åtgärd i verksamhetslokaler och skall omedelbart underställas länsrätten. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om beslutet skall bestå. Om länsrätten finner att beslutet inte skall bestå skall insamlade uppgifter förstöras. Om det finns en påtaglig risk att handlingar som har betydelse för kontrollen eller det som får inventeras, besiktigas eller provas undanhålls, förvanskas eller förstörs innan länsrätten kan fatta beslut, får granskningsledaren besluta om åtgärder enligt 5 och 7– 9 §§. Beslutet får avse endast åtgärd i verksamhetslokaler och skall omedelbart underställas länsrätten. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om beslutet skall bestå. Om länsrätten finner att beslutet inte skall bestå skall rätten besluta att omhändertagna handlingar skall återlämnas och övriga insamlade uppgifter skall förstöras. 21 § Kronofogdemyndigheten får på begäran av granskningsledaren verkställa beslut om åtgärd enligt denna lag. Granskningsledaren får dock verkställa beslut om åtgärder i verksamhetslokaler, om det kan ske obehindrat. Vid verkställighet av beslut om åtgärd som grundar sig på kontroll enligt tullagen (1987:1065) har tullmyndighet samma befogenheter som kronofogdemyndigheten. Vid verkställighet av beslut om åtgärd som grundar sig på kontroll enligt tullagen (1994:1550) har tullmyndighet samma befogenheter som kronofogdemyndigheten. Ett beslut i fråga om åtgärd enligt denna lag får, om inte något annat anges i beslutet, verkställas omedelbart. Ett sådant beslut får inte utan särskilda skäl verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 08.00. Beslutet förfaller om verkställigheten inte påbörjats inom en månad. Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet. 28 § Ansökan om åtgärd, gransk- ningsledarens beslut enligt 15 § och begäran om undantagande enligt denna lag prövas av den länsrätt som för det år då framställningen görs, skall pröva taxering till skatt enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för den som åtgärden avser. Om det inte finns någon sådan länsrätt är länsrätten i det län behörig där beslut om åtgärd skall verkställas eller har verkställts. Ansökan om åtgärd, gransk- ningsledarens beslut enligt 15 § och begäran om undantagande enligt denna lag prövas av länsrätten i det län där den som åtgärden avser hade sin hemortskommun den 1 november året före det kalenderår då framställningen görs. Vid bestämmande av hemortskommun gäller bestämmelserna i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i tillämpliga delar. Om det inte finns någon sådan länsrätt är länsrätten i det län behörig där beslut om åtgärd skall verkställas eller har verkställts. 29 § Granskningsledares beslut enligt 6, 13 och 26 §§ får överklagas hos länsrätten. Om länsrätten ändrar gransk- ningsledarens beslut enligt 6 § helt eller delvis, får rätten besluta att insamlade uppgifter skall förstöras. Om länsrätten ändrar ett beslut om åtgärd enligt denna lag helt eller delvis, skall rätten besluta att omhändertagna handlingar skall återlämnas och övriga insamlade uppgifter skall förstöras. 30 § Det allmänna får överklaga länsrättens beslut enligt denna lag. I fråga om företrädare för det allmänna gäller beträffande skatt eller avgift som tas ut enligt bestäm- melserna i 1 § första stycket 1, 3–5 och 8–11 föreskrifterna i 6 kap. 15– 17 §§ taxeringslagen (1990:324). I fråga om företrädare för det allmänna gäller 6 kap. 15–17 §§ taxeringslagen (1990:324) beträff- ande skatt eller avgift som tas ut enligt 1 § första stycket denna lag. 32 § Om den reviderade försatts i konkurs när omhändertagna handlingar skall återlämnas enligt 15 § andra stycket, 26 eller 29 §, skall handlingarna i stället överlämnas till konkursförvaltaren. Skattemyndigheten skall underrätta den som handlingarna omhänder- tagits hos om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. De nya föreskrifterna skall tillämpas också i fråga om skatt eller avgift som tas ut enligt 1. uppbördslagen (1953:272), 2. sjömansskattelagen (1958:295), 3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 4. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 5. tullagen (1987:1065), 6. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller 7. mervärdesskattelagen (1994:200). Äldre föreskrifter skall tillämpas i fråga om beslut om tvångsåtgärd som meddelats före ikraftträdandet av denna lag. Den nya 32 § tillämpas dock från ikraftträdandet. 2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1347) om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1347) om ändring i nämnda lag samt övergångsbestämmelsen till lagen (1996:1347) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 § Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt, tull eller avgift tas ut enligt bestämmelserna i 1. uppbördslagen (1953:272), 2. kupongskattelagen (1970:624), 3. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregler- ingsavgifter, 4. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 5. tullagen (1987:1065), 6. fordonsskattelagen (1988:327), 7. taxeringslagen (1990:324), 8. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 9. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 10. mervärdesskattelagen (1994:200). Lagen tillämpas även för kontroll av att en vara får föras in i eller ut ur landet enligt tullagen och för kontroll av att föreläggande enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt. Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller avgift tas ut enligt bestämmelserna i 1. kupongskattelagen (1970:624), 2. lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter, 3. fordonsskattelagen (1988:327), 4. taxeringslagen (1990:324), 5. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 6. skattebetalningslagen (1997:000). Lagen tillämpas även vid revision enligt tullagen (1994:1550) och för kontroll av att föreläggande enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller 69 § tullagen fullgjorts riktigt och fullständigt. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om revision eller kontroll av sjömansskatt som avser tid före utgången av år 1997. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om 1. beslut om tvångsåtgärd som meddelats före ikraftträdandet, 2. revision eller kontroll av skatt eller avgift som tas ut enligt a) uppbördslagen (1953:272), b) sjömansskattelagen (1958:295), c) lagen (1968:430) om mervärdeskatt, d) lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, e) tullagen (1987:1065), f) lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller g) mervärdesskattelagen (1994:200). 2.23 Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550) Härigenom föreskrivs att 30, 38, 69, 71, 72, 75, 88 och 92 §§ tullagen (1994:1550) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 30 § Om tull inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmålsav- gift tas ut enligt 58 § 2–5 mom. uppbördslagen (1953:272). Om tull inte betalas inom före- skriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:000) om dröjsmålsavgift. Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om tull tillämpas även beträffande dröjsmålsavgift enligt första stycket. 38 § Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in tull i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den tullskyldige betalningsskyldig för tullen. Betalningsskyldigheten får helt eller delvis efterges, om det finns särskilda skäl. Talan om åläggande av betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den tullskyldiges betalnings- skyldighet för beloppen har fallit bort enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för tull enligt 37 §. Den som fullgjort betalnings- skyldighet för tullbelopp enligt första stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige. Bestämmelsen i 4 § preskrip- tionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket. I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för en tullskyldig som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och ordning gäller 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 § skattebetalningslagen (1997:000). Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för tull enligt 37 §. 69 § Tullmyndigheten får förelägga den, som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia av handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och den andre personen (kontrolluppgift). Den som föreläggs kan, om föreläggandet medför att han måste lägga ned ett betydande arbete för att fullgöra det, i stället ställa nödvändiga handlingar till tull- myndighetens förfogande för granskning. 71 § Ett beslut om revision skall överlämnas till den reviderade innan revisionen verkställs. Beslu- tet skall innehålla uppgift om ända- målet med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt 76 och 77 §§. Ett beslut om revision skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjlig- heten att undanta handlingar och uppgifter enligt 76 och 77 §§. Företas revisionen för gransk- ning av annan än den som revideras, får tullmyndigheten, om det finns särskilda skäl, utesluta uppgift om vem eller vilken rättshandling granskningen avser. I ett beslut om revision skall tullmyndigheten förordna en eller flera tjänstemän att verkställa revisionen (revisor). Den reviderade skall underrättas om beslutet innan revisionen verkställs. Om det är av betydelse för kontrollen att företa inventering eller liknande fysisk kontroll, får dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs, om kontrollen annars kan mista sin betydelse. 72 § En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För det fall den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 74 § fjärde stycket och om andra tvångsåtgärder i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärd- er i beskattningsförfarandet. Tullmyndigheten får om det behövs bestämma tid och plats för revisionen. Denna får inte utan särskilda skäl verkställas hos enskild mellan kl. 19 och kl. 8. Revisionen skall ske hos den reviderade om han begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet. Revisionen får verkställas hos den reviderade, om han medger det. Revisionen skall ske hos den reviderade, om han begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet. Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto. 75 § En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade. Har den reviderade försatts i konkurs när handlingarna skall återlämnas, skall tullmyndigheten överlämna handlingarna till konkursförvaltaren. Tullmyndig- heten skall underrätta den revidera- de om att handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren. Tullmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom. 88 § Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller avgiften. Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa. Förseningsavgift får helt eller delvis efterges också när underlåtenheten är att anse som ringa. Den tullskyldige skall helt eller delvis befrias från tulltillägg och förseningsavgift 1. om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig, 2. om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, eller 3. om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller avgiften. Den tullskyldige får befrias helt från tulltillägget när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är obetydligt. Den tullskyldige får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när underlåtenheten är obetydlig. 92 § Bestämmelserna om eftergift av tulltillägg och förseningsavgift skall beaktas, även om yrkande om detta inte framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg eller förseningsavgift. Bestämmelserna om befrielse från tulltillägg och förseningsavgift skall beaktas, även om yrkande om detta inte framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg eller förseningsavgift. Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillägg som nedsättningen kan föranleda. Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om tulltillägg eller förseningsavgift skall muntlig förhandling hållas, om den tullskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att tulltillägg eller förseningsavgift tas ut. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 2.24 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs att 1, 20 och 41 §§ samt punkt 23 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 §1 Med allmän kommunalskatt avses i denna lag kommunalskatt, lands- tingsskatt och församlingsskatt. Allmän kommunalskatt skall betalas av fysisk person och dödsbo i förhållande till det antal skatte- kronor och skatteören, som påförs en var skattskyldig enligt de i denna lag fastställda grunder, dock att skatten skall tas ut i helt antal kronor enligt vad som föreskrivs i uppbördslagen (1953:272). Allmän kommunalskatt skall betalas av fysisk person och dödsbo i förhållande till det antal skatte- kronor och skatteören, som påförs en var skattskyldig enligt de i denna lag fastställda grunder, dock att skatten skall tas ut i helt antal kronor enligt vad som föreskrivs i skattebetalningslagen (1997:000). Den som är skattskyldig till en kommun inom ett landsting är också skyldig att betala landstingsskatt. I taxeringslagen (1990:324) finns föreskrifter om taxeringsmyndigheter och om förfarandet vid taxering till allmän kommunalskatt. 20 §2 Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll; kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §; värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år; ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för- värvsverksamhet; svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld; ränta enligt 8 kap. 1 § studie- stödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen (1987:1065), 60 § fordonsskattelagen (1988:327) och 16 kap. 12 och 13 §§ mervärdes- skattelagen (1994:200) och 36 § lagen (1996:1030) om underhålls- stöd samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt uppbördslagen; ränta enligt 8 kap. 1 § studie- stödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§ lagen (1941:416) om arvs- skatt och gåvoskatt, 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 31§ tull- lagen (1994:1550), 60 § fordonsskattelagen (1988:327), 36 § lagen (1996:1030) om underhålls- stöd och 19 kap. 2 och 4–9 §§ skattebetalningslagen (1997:000) samt dröjsmålsavgift beräknad enligt lagen (1997:000) om dröjs- målsavgift; avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift; avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10); avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529); avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160); avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673); avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342); avgift enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag; skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada; företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken; straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken; belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet före- ligger på grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar; skatteavdrag för vilket arbets- givare är betalningsskyldig enligt skattebetalningslagen (1997:000); avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift; kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering; överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268); vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg; avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor; lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgas- området; avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar; kapitalförlust m. m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs; avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi; ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda lag; avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen (1975:1385). (Se vidare anvisningarna.) 41 §3 Av 24 § framgår att inkomst av näringsverksamhet skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. I andra fall än som nu sagts skall intäkt anses ha åtnjutits det be- skattningsår, under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgäng- lig för lyftning, och skall utgift eller omkostnad anses belöpa på det beskattningsår, varunder utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Sådan speciell skatt, avgift eller ränta, som ingår i slutlig eller till- kommande skatt enligt uppbörds- lagen (1953:272), anses dock belöpa på det beskattningsår då den slutliga eller tillkommande skatten påförts. Statlig fastighetsskatt skall emellertid anses belöpa på det beskattningsår till vilket skatten hänför sig. I andra fall än som nu sagts skall intäkt anses ha åtnjutits det be- skattningsår, under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgäng- lig för lyftning, och skall utgift eller omkostnad anses belöpa på det beskattningsår, varunder utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Sådan speciell skatt eller avgift som ingår i slutlig skatt enligt skattebetalningslagen (1997:000), anses dock belöpa på det beskatt- ningsår då den slutliga skatten på- förts. Statlig fastighetsskatt skall emellertid anses belöpa på det be- skattningsår till vilket skatten hän- för sig. Anvisningar till 23 § 23.4 Avdrag får göras för fastighetsskatt och särskild löneskatt på pensionskostnader och speciella för näringsverksamheten utgående skatter och avgifter till det allmänna. Däremot får svenska allmänna skatter inte dras av (se 20 §). Avdrag får dock göras för mervärdesskatt som har återförts enligt 9 kap. 5 eller 6 § mervärdesskattelagen (1994:200) och inbetalats till staten. 23. Avdrag får göras för fastighetsskatt och särskild löneskatt på pensionskostnader och speciella för näringsverksamheten utgående skatter och avgifter till det allmänna. Däremot får svenska allmänna skatter inte dras av (se 20 §). Avdrag får dock göras för mervärdesskatt som har återförts enligt 9 kap. 5 eller 6 § mervärdesskattelagen (1994:200) och inbetalats till staten på sätt som anges i 9 kap. 3 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200). Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill omkostnad i näringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i näringsverksamheten. Premie för reseskyddsförsäkring avseende resa i verksamheten utgör avdragsgill omkostnad i näringsverksamheten. Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av näringsverksamhet. Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen och i 33 § 2 mom. om begränsning i rätten till avdrag för sådana kostnader gäller också beträffande inkomst av näringsverksamhet. Om den skattskyldige har kostnader för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget näringsverksamhet skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget tjänst. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med 1999 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, mervärdesskattelagen (1994:200) och sådan ränta på tull enligt den upphävda tullagen (1987:1065) som belöper på tid efter år 1992. Äldre bestämmelser gäller också i fråga om belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen (1953:272). 1Senaste lydelse 1991:1677. 2Senaste lydelse 1996:1219. 3Senaste lydelse 1990:650. 4Senaste lydelse 1995:651. 2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1331) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1331) om ändring i nämnda lag och punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1331) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 19 § Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som för- värvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva; vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket ut- färdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor; ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur; belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsent- ligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst; försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet; ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyckande som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §; vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat; ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst; periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp; stipendier för mottagarens utbildning; stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning; studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internat- bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag; introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionser- sättning för flyktingar och vissa andra utlänningar; allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen avser samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av barnpension som inte är skattepliktig; kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel; handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän för- säkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utges av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbe- hövande; assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade; bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer; kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och lagen (1993:737) om bostadsbidrag; bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn; bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn; ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som – utan att det skett yrkesmässigt – inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan; förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kost- nadsersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES- länderna och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger faktiska resekostnader och vid körning med egen bil inte överstiger det avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den scha- blon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §; hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott; sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk; tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat till närmaste hundratal kronor; sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen; intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskatt- ningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till närings- verksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån; ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo- skatt, 69 § 1 och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 22 § tullagen (1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § la- gen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065) eller 16 kap. 15 § mervärdesskat- telagen (1994:200); ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvo- skatt, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv- ningsmyndigheter, 33 § tullagen (1994:1550) eller 19 kap. 2 och 12– 14 §§ skattebetalningslagen (1997:000); ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor; ränta enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag; vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen. Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukför- säkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av an- visningarna till 22 §. (Se vidare anvisningarna.) 2. Äldre bestämmelser i 19 § tillämpas i fråga om ränta som utgår enligt 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt och som betalas ut efter ikraftträdandet. 2. Äldre bestämmelser i 19 § tillämpas i fråga om ränta som utgår enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1958:295) om sjömansskatt, tullagen (1973:670), lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, tullagen (1987:1065) och mervärdesskattelagen (1994:200) och som betalas ut efter ikraft- trädandet. 2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt Härigenom föreskrivs att 53 och 61 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 53 §1 I fall där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den skattemyndighet, som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, snarast över- sända en till rätten ingiven bouppteckning eller någon annan handling, som sägs i 51 § andra stycket, eller en bouppteckning, som tillhandahållits rätten enligt tredje stycket sistnämnda paragraf. Dessutom är rätten skyldig att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna skattemyndigheten de uppgifter, som behövs för uppbörd av skatten. Vad som nu sagts gäller också i tillämpliga delar, när överrätt fastställt skatt till ett högre belopp än som förut beräknats eller när en skattskyldig vitsordat en anmärkning som framställts av den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten. Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt konto hos skattemyndigheten. Skatten skall anses vara betald den dag, då inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en bank, till banken. Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmåls- avgift tas ut enligt 58 § 2–5 mom. uppbördslagen (1953:272) om inte annat följer av 6 § sista stycket. Den obetalda skatten och dröjsmålsavgiften skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa be- lopp. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjs- målsavgift, om det finns särskilda skäl. Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmåls- avgift tas ut enligt lagen (1997:000) om dröjsmålsavgift om inte annat följer av 6 § sista stycket. Den obe- talda skatten och dröjsmålssavgiften skall lämnas för indrivning. Rege- ringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjs- målsavgift, om det finns särskilda skäl. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsök- ningsbalken ske. Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och som ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt. Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt. 61 §2 Har dödsbo eller skattskyldig rätt att återfå betalad skatt på grund av överrätts beslut eller beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom. eller 56 Ä 59 §§, skall skattebeloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning som är föreskriven i uppbördslagen (1953:272) i fråga om restitution av skatt. Beslut som grundar rätt till återbetalning skall omgående sändas till den skattemyndighet som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet. På skattebelopp, dröjsmålsavgift samt ränta enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2 mom. som återbetalas utgår ränta om inte annat följer av andra stycket. Har dödsbo eller skattskyldig rätt att återfå betalad skatt på grund av överrätts beslut eller beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom. eller 56 Ä 59 §§, skall skattebeloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning som föreskrivs i skattebetalningslagen (1997:000) i fråga om återbetalning av skatt. Beslut som grundar rätt till återbetalning skall omgående sändas till den skattemyndighet som anges i 52 § 1 mom. tredje stycket. På skattebelopp, dröjsmålsavgift samt ränta enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2 mom. som återbetalas utgår ränta om inte annat följer av andra stycket. I fall, som avses i 57Ä58 a §§, ankommer det på regeringen att förordna i vad mån ränta skall utgå. Har enligt 55 § anstånd medgetts med erläggande av skatt, skall vid befrielse från hela det skattebelopp som inte har betalats den ingivna skuldförbindelsen återställas. Avser befrielsen en del av det obetalda skattebeloppet skall beskattningsmyndigheten eller överrätten ompröva anståndsbeslutet. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Senaste lydelse 1993:1704. 2Senaste lydelse 1992:625. 2.27 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom föreskrivs att 3 § 14 mom. och 23 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 3 § 14 mom.1 Vad som återstår av intäkt av kapital efter avdrag utgör inkomst av kapital. Uppkommer underskott vid beräkningen medges skattere- duktion enligt 2 § 4 mom. upp- bördslagen (1953:272). Uppkommer underskott vid be- räkningen medges skattereduktion enligt 11 kap. 11 § skattebetalnings- lagen (1997:000). 23 §2 Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndig- heter beskattad för samma inkomst såväl här i riket som i utländsk stat, må regeringen på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerli- ga skäl föreligga, till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande av statlig inkomstskatt. Har skatten redan erlagts, återbekommes den i den ordning, som för restitution av skatt i uppbördslagen stadgas. Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndig- heter beskattad för samma inkomst såväl här i riket som i utländsk stat, må regeringen på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerli- ga skäl föreligga, till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande av statlig inkomstskatt. Har skatten redan betalats, återbetalas den i den ordning som föreskrivs i 18 kap. skattebetalningslagen (1997:000). Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1Senaste lydelse 1990:651. 2Senaste lydelse 1974:770. 2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 2 § Det åligger skattemyndighet att vid debitering av slutlig eller tillkommande skatt beakta rätt till skattenedsättning, som må till- komma den skattskyldige enligt 1 §. Det åligger skattemyndighet att vid debitering av slutlig skatt beakta rätt till skattenedsättning, som tillkommer den skattskyldige enligt 1 §. Vid beräkning av preliminär skatt åligger det skattemyndigheten att beakta rätt till sådan skattenedsättning som tillkommer den skattskyldige enligt 1 § första meningen. 4 § Har rätt till skattenedsättning enligt 1 § inte beaktats äger den skattskyldige söka rättelse hos den skattemyndighet som utfärdat skattsedeln. Därvid tillämpas bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om omprövning. Har rätt till skattenedsättning enligt 1 § inte beaktats äger den skattskyldige söka rättelse hos skattemyndigheten. Därvid till- lämpas bestämmelserna i skatte- betalningslagen (1997:000) om omprövning. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången i fråga om slutlig skatt enligt 1999 års taxering och i fråga om preliminär skatt för inkomståret 1998. 1Lagen omtryckt 1993:1055. 2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 5 §2 Om en sådan ansökan som avses i 4 § bifalls, skall skattemyndig- heten besluta om nedsättning av det påförda beloppet eller, där restitution skall ske, tillställa den skattskyldige det belopp som han har rätt till. Därvid tilllämpas bestämmelserna i 103 § uppbörds- lagen (1953:272). Om en sådan ansökan som avses i 4 § bifalls, skall skattemyndig- heten besluta om nedsättning av det påförda beloppet eller, där återbetalning skall ske, tillställa den skattskyldige det belopp som han har rätt till. Därvid tilllämpas bestämmelserna i 23 kap. 8 § skatte- betalningslagen (1997:000). Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431. 2Senaste lydelse 1993:896. 2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 7 §1 Uppmärksammas att pensions- grundande inkomst blivit oriktigt beräknad på grund av felräkning, misskrivning, annat uppenbart förbiseende eller ovetskap om för- hållande som påverkar beräkningen av den pensionsgrundande inkomst- en, skall, sedan den försäkrade erhållit tillfälle att yttra sig, beräkningen ändras, om felaktig- heten inte är att anse som ringa. Detsamma gäller då vid bestämmande av avgiftsunderlag enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare belopp, som ingår i inkomst av anställning, ansetts inte skola inräknas i avgiftsunderlaget eller belopp, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, hänförts till sådant underlag. Ändring, som i detta stycke sägs, får inte göras efter utgången av sjunde året efter det år, som inkomsten avser. Uppmärksammas att pensions- grundande inkomst blivit oriktigt beräknad på grund av felräkning, misskrivning, annat uppenbart förbiseende eller ovetskap om för- hållande som påverkar beräkningen av den pensionsgrundande in- komsten, skall, sedan den försäk- rade erhållit tillfälle att yttra sig, beräkningen ändras, om felaktighe- ten inte är att anse som ringa. Det- samma gäller då vid bestämmande av avgiftsunderlag enligt skatte- betalningslagen (1997:000) belopp, som ingår i inkomst av anställning, ansetts inte skola inräknas i avgifts- underlaget eller belopp, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, hänförts till sådant underlag. Ändring, som i detta stycke sägs, får inte göras efter utgången av sjunde året efter det år, som inkomsten avser. Har för ett år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomst för försäkrad, skall den pensionsgrundande inkomst, som icke bort beräknas, undanröjas. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1998. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för tidigare år. 1Senaste lydelse 1984:672. 2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1337) om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1337) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 4 § Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande. Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 § förstaÄfjärde och sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). När skäl föreligger får avvikelse ske från förmånsvärde som skattemyndigheten bestämt enligt 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av social- avgifter från arbetsgivare. Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14Ä17§§ skattebetalningslagen (1997:000). När skäl föreligger får avvikelse ske från förmånsvärde som skattemyn- digheten bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket skattebetalningslagen. Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor. Särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs till intäkt av näringsverksamhet meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla. 2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestäm- melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 4 §1 Vad som i denna paragraf sägs om kommun och kommunalskattemedel tillämpas också i fråga om landsting och landstingsskattemedel. En kommun har rätt att under visst år (beskattningsåret) av staten uppbära preliminära kommunalskattemedel med ett belopp som motsvarar produkten av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i kommunen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) om taxering till kommunal inkomstskatt (skatteunderlaget) året före beskattningsåret, den skattesats som har beslutats för beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer enligt tredje stycket som har fastställts senast i september året före beskattningsåret. Senast i september varje år skall regeringen, eller den myndighet rege- ringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som skall svara mot den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena skall avse förändringen mellan andra och första året före be- skattningsåret. Den andra skall avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret. Innan skattemyndigheten betalar ut kommunalskattemedel till kommunerna skall avräkning göras enligt 52 § uppbördslagen (1953:272), 12 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 10 § lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting och 2 § lagen (1995:1518) om mer- värdesskattekonton för kommuner och landsting. Vidare skall tillägg göras för bidrag enligt 10 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting samt för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen (1995:1514) om generellt statsbidrag till kommuner och landsting. Det belopp som framkommer skall betalas ut med en tolftedel per månad den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden, varvid dag som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte skall medräknas. Är kommunens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, skall utbetalningarna dessa månader grundas på samma belopp som utbetalningen i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får skattemyndig- heten dock förordna att utbe- talningen skall grundas på ett annat belopp. Om något av de belopp som utbetalningen i månaderna januari och februari grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommunens fordran, skall den jämkning som föranleds av detta ske i fråga om utbetalningen i mars månad. Innan skattemyndigheten betalar ut kommunalskattemedel till kommunerna skall avräkning göras enligt 10 § lagen (1995:1516) om utjämningsavgift för kommuner och landsting, 2 § lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting och 16 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:000). Vidare skall tillägg göras för bidrag enligt 10 § lagen (1995:1515) om utjämningsbidrag till kommuner och landsting samt för bidrag enligt 1 och 2 §§ lagen (1995:1514) om generellt stats- bidrag till kommuner och landsting. Det belopp som framkommer skall betalas ut med en tolftedel per månad den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden, varvid dag som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte skall medräknas. Är kommunens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, skall utbetalningarna dessa månader grundas på samma belopp som utbetalningen i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får skattemyndig- heten dock förordna att utbe- talningen skall grundas på ett annat belopp. Om något av de belopp som utbetalningen i månaderna januari och februari grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommunens fordran, skall den jämkning som föranleds av detta ske i fråga om utbetalningen i mars månad. En slutavräkning av kommunalskattemedlen skall ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Produkten av skatteunderlaget enligt den taxeringen och den skattesats som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen enligt andra stycket skall skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året efter beskattningsåret. I motsatt fall skall skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året efter beskattningsåret. Utbetalning eller återbetalning skall göras i januari andra året efter beskattningsåret. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med februari 1998. 1Senaste lydelse 1996:743. 2.33 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) Härigenom föreskrivs att 19 och 27 §§ samt rubriken närmast före 27 § kupongskattelagen (1970:624) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 19 §1 Kupongskatt betalas genom insättning på särskilt konto. Inbetalning anses ha skett den dag inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en bank, till banken. Om kupongskatt inte betalas inom den tid som anges i 8 eller 15 § eller i den ordning som anges i första stycket, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2Ä5 mom. uppbördslagen (1953:272). Om kupongskatt inte betalas inom den tid som anges i 8 eller 15 § eller i den ordning som anges i första stycket, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:000) om dröjsmålsavgift. Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Restitution av kupongskatt Återbetalning av kupongskatt 27 §2 Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits fastän skattskyldighet ej förelegat eller har kupongskatt innehållits med högre belopp än vad som skall erläggas enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till restitution av vad som innehållits för mycket. Rätt till restitution föreligger även om aktie förlorat sitt värde till följd av att bolaget upplösts genom likvidation eller genom fusion enligt 14 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 kap. 1 § bankaktiebolagslagen (1987:618) och upplösning skett inom ett år efter det att sådan utbetalning som avses i 2 § andra stycket blivit tillgänglig för lyftning. Underlaget för kupongskatt skall i sådant fall beräknas på ett belopp som svarar mot skillnaden mellan utbetal- ningen till aktieägaren och dennes anskaffningskostnad för aktierna. Ansökan om restitution skall göras skriftligen hos beskattnings- myndigheten senast vid utgången av femte kalenderåret efter utdelnings- tillfället. Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits fastän skattskyldighet ej förelegat eller har kupongskatt innehållits med högre belopp än vad som skall erläggas enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till återbetalning av vad som innehål- lits för mycket. Rätt till återbetalning föreligger även om aktie förlorat sitt värde till följd av att bolaget upplösts genom likvidation eller genom fusion enligt 14 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 kap. 1 § bankaktiebolagslagen (1987:618) och upplösning skett inom ett år efter det att sådan utbetalning som avses i 2 § andra stycket blivit tillgänglig för lyftning. Underlaget för kupongskatt skall i sådant fall beräknas på ett belopp som svarar mot skillnaden mellan utbetal- ningen till aktieägaren och dennes anskaffningskostnad för aktierna. Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattnings- myndigheten senast vid utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning till styrkande av att skattskyldighet ej föreligger för honom. Beslut rörande restitution får anstå intill dess fråga om skatt- skyldighet för utdelningen enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt slutligen prövats. Föreligger de förutsättningar för restitution som anges i första stycket först sedan länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten meddelat beslut angående utdelningsbeloppet eller efter det att utdelningsberättigad åsatts eftertaxering för detsamma, kan ansökan om restitution göras hos beskattningsmyndigheten senast inom ett år efter det beslutet meddelades eller eftertaxeringen skedde. Är den som har rätt till restitution av kupongskatt skyldig att erlägga skatt enligt denna lag eller uppbördslagen (1953:272), gäller 68 § 3 och 4 mom. uppbördslagen i tillämpliga delar. Beslut rörande återbetalning får anstå intill dess fråga om skatt- skyldighet för utdelningen enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt slutligen prövats. Föreligger de förutsättningar för återbetalning som anges i första stycket först sedan länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten meddelat beslut angående ut- delningsbeloppet eller efter det att utdelningsberättigad åsatts efter- taxering för detsamma, kan ansökan om återbetalning göras hos beskattningsmyndigheten senast inom ett år efter det beslutet meddelades eller eftertaxeringen skedde. Är den som har rätt till åter- betalning av kupongskatt skyldig att betala skatt enligt denna lag eller skattebetalningslagen (1997:000), gäller 18 kap. skattebetalningslagen i tillämpliga delar. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Senaste lydelse 1993:1706. 2Senaste lydelse 1994:1869. 2.34 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 18 §1 Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam 1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages, 2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt, 3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende, 4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak. Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman vid länsrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen. Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av 1. mål av enkel beskaffenhet, 2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgifts- processen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undan- tagande från taxeringsrevision, skatterevision, eller annan gransk- ning och om befrielse från skyl- dighet att lämna upplysningar eller visa upp handling enligt taxerings- lagen (1990:324), mervärdesskatte- lagen (1994:200), lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter samt om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter, 2. mål enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i be- skattningsförfarandet, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighets- taxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om be- frielse från skyldighet att lämna upplysningar, visa upp handling eller lämna kontrolluppgift enligt skatteförfattningarna, 3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om tillfälligt omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen (1988:1472), mål enligt 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 2Ä4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (1989:529), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m., 4. mål om anstånd med att betala skatt eller socialavgifter enligt upp- börds- eller skatteförfattningarna och annat mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 4. mål enligt folkbokförings- författningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna, 5. mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, 6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål enligt uppbördslagen (1953:272), bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och mervärdesskattelagen (1994:200). 1Lydelse enligt prop. 1996/97:133. 2.35 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1971:1072) om förmånsbe- rättigade skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 §1 Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran på skatt och tull samt, om så särskilt föreskrivs, annan avgift till det allmänna som inte betecknas som skatt. Lagen tillämpas inte om det följer av särskild föreskrift eller i fråga om skatte- eller avgiftstillägg, dröjsmålsavgift, förseningsavgift eller liknande avgift. Lagen tillämpas inte om det föl- jer av särskild föreskrift eller i fråga om skattetillägg, dröjsmålsavgift, förseningsavgift eller liknande avgift. 3 §2 Fordran på slutlig skatt enligt uppbördslagen (1953:272) har för- månsrätt endast om den tidrymd till vilken skatten är att hänföra har gått till ända innan beslutet om konkurs meddelas. Fordran på avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare har förmånsrätt i den mån avgiften belöper på lön eller annan ersättning som har utgetts före beslutet om konkurs. Fordran på slutlig skatt enligt skattebetalningslagen (1997:000) har förmånsrätt endast om den tid- rymd till vilken skatten är att hänföra har gått till ända innan beslutet om konkurs meddelas. Fordran på socialavgifter som betalas av arbetsgivare enligt skattebetalningslagen har förmåns- rätt i den mån avgifterna belöper på lön eller annan ersättning som har utgetts före beslutet om konkurs. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år. 1Senaste lydelse 1996:1352. 2Senaste lydelse 1996:1352. 2.36 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)1 dels att 7 kap. 9 § skall upphöra att gälla, dels att 8 kap. 16 § skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 8 kap. 16 §2 Årsbelopp och andra avgifter enligt denna lag som inte har betalats inom föreskriven tid får tas ut genom utmätning utan föregående dom eller utslag. Dröjsmålsavgift enligt uppbörds- lagen (1953:272) tas inte ut. Årsbelopp och andra avgifter enligt denna lag som inte har betalats inom föreskriven tid får tas ut genom utmätning utan föregående dom eller utslag. Årsbelopp eller del därav som inte har betalats, frivilligt eller genom utmätning, före utgången av november månad det tredje året efter betalningsåret, skall inte föranleda vidare indrivningsåtgärder. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Lagen omtryckt 1987:303. 2Senaste lydelse 1992:632. 2.37 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) Härigenom föreskrivs att 10 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 10 kap. 10 §2 Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till bolagets styrelse senast två veckor före ordinarie bolagsstämma. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredovis- ningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om års- redovisning. Har i årsredovisningen inte lämnats sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorerna ange detta och, om det kan ske, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse. Om revisorerna vid sin granskning har funnit att åtgärd eller för- summelse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger styrelseledamot eller verkställande direktör till last eller att styrelseledamot eller verkställande direktör på annat sätt handlat i strid med denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla uttalande angående ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktör. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som de önskar bringa till aktieägarnas kännedom. I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att bolaget inte har fullgjort sin skyldighet 1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt uppbördslagen (1953:272), 2. att anmäla sig för registrering enligt 14 kap. 2 § mervär- desskattelagen (1994:200), 3. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 § lagen (1984:668) om uppbörd av social- avgifter från arbetsgivare eller särskild deklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen, eller 4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1-3. 1. att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:000), 2. att anmäla sig för registrering enligt 3 kap.2 § skattebetalnings- lagen, 3. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte- betalningslagen, eller 4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap. 1 och 2 §§ skattebetalningslagen. Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att bolaget inte har fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1-4, skall revisorerna genast sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten. Revisionsberättelsen skall innehålla yttrande huruvida förteckning enligt 12 kap. 9 § upprättats när skyldighet därtill förelegat och särskilt uttalande angående fastställandet av balansräkningen och resultaträkningen samt angående det i förvaltningsberättelsen fastställda förslaget till dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust. I moderbolag skall revisor avge en särskild revisionsberättelse be- träffande koncernen. Bestämmelserna i första-tredje och sjätte styckena äger motsvarande tillämpning. Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje och femte stycket, skall revisor till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden före den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4. 1Lagen omtryckt 1993:150. 2Senaste lydelse 1995:1555. 2.38 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8 § arbetsmiljölagen (1977:1160) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 8 §1 Avgift får påföras bara om ansökan har delgetts den som anspråket riktas mot inom fem år från den tidpunkt då överträdelsen skedde. Ett beslut varigenom någon påförs avgift skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i andra stycket, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2Ä5 mom. uppbördslagen (1953:272). Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgiften skall lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verk- ställighet enligt utsökningsbalken ske. Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i andra stycket, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:000) om dröjsmåls- avgift. Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgiften skall lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verk- ställighet enligt utsökningsbalken ske. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Senaste lydelse 1994:579. 2.39 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) Härigenom föreskrivs att 18 kap. 46 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 18 kap. 46 §1 Bestämmelserna i denna lag om omprövning och överklagande av beslut om fastighetstaxering gäller i tillämpliga delar för beslut om förseningsavgift. I fråga om debitering och upp- börd av förseningsavgift enligt denna lag gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272). Förseningsavgift skall debiteras för det inkomstår den påförs. I fråga om debitering och betalning av förseningsavgift enligt denna lag gäller bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:000). Förseningsavgift skall debiteras för det inkomstår den påförs. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1 Senaste lydelse 1993:1193. 2.40 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 9 kap. 1 §2 Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur register som avses i skatteregisterlagen (1980:343) för uppgift som har tillförts sådant register och hos kommun eller landsting för uppgift som lämnats dit i ett ärende om förhandsbesked i skatte- eller taxeringsfråga. Uppgift hos Tullverket får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. För uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller uppgift som med anledning av överklagande hos domstol registreras hos annan myndighet enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål hos domstol erhållits från annan myndighet och är den sekretess- belagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i målet. Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och, med undantag för arvsskatt och gåvoskatt, annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift samt skatte- och avgiftstillägg och förseningsavgift. Med verk- samhet som avser bestämmande av skatt jämställs verksamhet som avser bestämmande av pensions- grundande inkomst. Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och, med undantag för arvsskatt och gåvoskatt, annan direkt skatt samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift samt skattetillägg och förse- ningsavgift. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt jäm- ställs verksamhet som avser bestämmande av pensionsgrund- ande inkomst. Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, såvida inte beslutet meddelas i ärende om 1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga, 2. medgivande att skattepliktig intäkt enligt reglerna om statlig inkomst- skatt inte skall anses uppkomma vid avyttring av aktier i fåmansföretag, 3. beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige när beslutet har fattats av Forskarskattenämnden. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lag om förfarande vid beskattning eller om skatteregister. Vidare får utan hinder av sekretessen uppgift i en revisionspromemoria lämnas till förvaltare i den reviderades konkurs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om avgiftstillägg för utgiftsåret 1997 och tidigare år. 1Lagen omtryckt 1992:1474. 2Senaste lydelse 1996:155. 2.41 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) Härigenom föreskrivs att 1, 2, 5, 6 och 17 §§ skatteregisterlagen (1980:343)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 §2 För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automa- tisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt skatteregister för varje län. Registren skall användas vid beskattning för 1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fy- siska och juridiska personer, 2. revisions- och annan kontrollverksamhet, 3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av pen- sionsgrundande inkomst, 4. bestämmande och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen (1953:272), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa för- värvsinkomster, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utom- lands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter samt lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst. 4. redovisning, bestämmande och betalning av skatt enligt skatte- betalningslagen (1997:000), mervärdesskattelagen (1994:200), lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter samt lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst. Registren skall dessutom användas för 1. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, 2. bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1993:672) om skatte- reduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar, lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus och lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997– 2001 års taxeringar, 3. gäldenärsutredning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Det centrala skatteregistret skall också användas för andra utredningar i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet än som avses i tredje stycket och för Riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl. 2 § Med beskattning avses i denna lag fastställande av underlag för bestämmande av skatt, bestäm- mande och uppbörd av skatt samt bestämmande av pensionsgrund- ande inkomst. Med beskattning avses i denna lag fastställande av underlag för bestämmande av skatt, redovisning, bestämmande och betalning av skatt samt bestämmande av pensions- grundande inkomst. 5 §3 För fysisk person som är folkbokförd i riket skall i det centrala skatteregistret anges 1. personnummer, namn, adress, civilstånd, datum för civilståndsändring och folkbokföringsförhållanden, 2. registrering enligt mer- värdesskattelagen (1994:200), särskilt registrerings- och redovis- ningsnummer, organisations- nummer och firma, 2. registrering enligt skatte- betalningslagen (1997:000), särskilt registrerings- och redovis- ningsnummer, organisations- nummer och firma, 4. registrering i sjömansregistret, tillhörighet till icke territoriell församling, tillhörighet till svenska kyrkan, 5. nationalitet, personnummer för hos personen folkbokförda barn under 18 år, antal hemmavarande barn som inte har uppnått 16 eller 18 års ålder, personnummer för make och, om samtaxering sker med annan person, personnummer för denne, 5. nationalitet, personnummer för hos personen folkbokförda barn under 18 år, antal hemmavarande barn som inte har uppnått 16 eller 18 års ålder, personnummer för make och person som likställs med make vid beskattningen, 6. slag av pensionsförmån som personen är berättigad till enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i den mån det behövs för att debitera socialförsäkringsavgift, 7. slag av preliminär skatt som personen skall betala. 7. på vilket sätt den preliminära skatten skall betalas. För person som inte har uppnått 18 års ålder skall också anges personnummer för den hos vilken personen är folkbokförd. För person som inte har uppnått 15 års ålder skall införas endast uppgift om personnummer, namn och adress samt personnummer för den hos vilken personen är folkbokförd, om inte ytterligare uppgift som avses i första stycket behövs för beskattning. För person som ej är folkbokförd här i riket skall uppgifter enligt första, andra eller tredje stycket införas i den mån det behövs för beskattning här i riket. 6 §4 För juridisk person och för enkelt bolag, partrederi och utländskt företags filial i Sverige skall i det centrala skatteregistret anges 1. organisationsnummer med tidpunkt för registrering och avregistrering i registret, namn, firma, adress, hemortskommun, säte och juridisk form, 2. registrering enligt mervärdes- skattelagen (1994:200), särskilt registrerings- och redovisnings- nummer. 2. registrering enligt skattebetal- ningslagen (1997:000), särskilt registrerings- och redovisnings- nummer. För dödsbo skall även den avlidnes personnummer och dagen för dödsfallet anges. 17 §5 Uppgifter om en arbetstagares eller uppdragstagares namn och personnummer, slag av preliminär skatt som personen skall betala samt uppgifter till ledning för beräkning av skatteavdrag för betalning av preliminär och kvarstående skatt, får lämnas på medium för automatisk databehandling till arbetsgivare eller uppdragsgivare. Uppgifter om en arbetstagares eller uppdragstagares namn och personnummer, slag av preliminär skatt som personen skall betala samt uppgifter till ledning för beräkning av skatteavdrag för betalning av preliminär skatt, får lämnas på medium för automatisk databehandling till arbetsgivare eller uppdragsgivare. Av rådets förordning (EEG) nr 218/92 framgår att uppgift som avses i 10 § sjätte stycket får lämnas ut till behörig myndighet i ett annat EU-land på medium för automatisk databehandling eller på annat sätt. Underlag för uppgiftslämnandet får hämtas in på medium för automatisk databehandling. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet. 1 Lagen omtryckt 1983:143. 2Senaste lydelse 1996:1232. 3Senaste lydelse 1994:212. 4 Senaste lydelse 1994:212. 5Senaste lydelse 1994:1905. 2.42 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1344) om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) Härigenom föreskrivs att 3, 7 och 19 §§ skatteregisterlagen (1980:343)1 i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:1344) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 3 § Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges 1. skatt enligt uppbördslagen (1953:272), 1. skatt, avgift och ränta som omfattas av 1 kap. 1 § skattebetal- ningslagen (1997:000), 2. mervärdesskatt, annan skatt eller avgift för vilken Skattemyndigheten i Dalarnas län är beskattningsmyndighet och fordonsskatt, 3. arbetsgivaravgift, särskild löneskatt på vissa förvärvs- inkomster och särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 4. skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgift, 5. ränta och avgift som utgår i samband med uppbörd eller indriv- ning av skatt eller avgift enligt 1Ä4. Med skatt enligt uppbördslagen avses, förutom skatt och avgift enligt 1 § nämnda lag, även annan avgift och ränta som utgår enligt bestämmelserna i lagen. 3. särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 4. skattetillägg samt försenings- avgift, 5. ränta och avgift som utgår i samband med indrivning av skatt eller avgift enligt 1Ä4. 7 §2 För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter. 1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig in- komstskatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om själv- deklaration och kontrolluppgifter samt uppgift om företagsledare i dessa företag. 2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324), 17 kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200), 78 § 2 a mom. upp- bördslagen (1953:272) eller 27 a § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. För varje sådan åtgärd får anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om beloppsmäs- siga ändringar av skatt eller under- lag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts. 3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om innehav av skattsedel på preli- minär skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av skattsedel på preliminär F-skatt med angivande av skälen för beslutet, uppgifter som behövs för att bestämma skatt eller avgift enligt uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen (1991:586) om särskild inkomst- skatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter, mervärdesskatte- lagen och lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst samt uppgifter om redovisning, inbe- talning och återbetalning av sådana skatter eller avgifter. 2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen (1990:324) eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:000). För varje sådan åtgärd får anges tid, art, beskatt- ningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga ändring- ar av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyl- dighet har fullgjorts. 3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om innehav av skattsedel på preli- minär skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av F-skattsedel med angivande av skälen för beslutet, uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt skatte- betalningslagen (1997:000), lagen (1991:586) om särskild inkomst- skatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter, mervärdesskatte- lagen och lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst samt uppgifter om redovisning, inbe- talning och återbetalning av sådana skatter eller avgifter. 4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning. 5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt, dock ej skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet. 6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen. 7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad självdeklaration, särskild självdeklaration enligt 2 kap. 10 § första stycket punkterna 2–4 och andra stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter samt uppgifter som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. 8. Uppgift om beslut om beskatt- ning, dock ej skälen för beslutet och uppgift om utmätning enligt 68 § 6 mom. uppbördslagen. 8. Uppgift om beslut om beskatt- ning, dock ej skälen för beslutet och uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen. 9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogde- myndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om att en person ålagts betalningsskyldighet i egenskap av bolagsman eller företrädare för en juridisk person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord, likvidation eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse. 10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer. 11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsför- sändelse samt namn, adress och telefonnummer för ombud. 12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om själv- deklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från sådan särskild uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde, taxeringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av personen, andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering av bostad på fastighet. 14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid för planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen, 17 kap. 4 § mervärdesskattelagen, 78 § 2 a mom. uppbördslagen eller 27 a § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. 14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid för planerat besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen. 15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att ta emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots nummer och typ. 16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370). 17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet. 18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan be- räkning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader. 19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen (1979:561) om biluthyrning. 20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1993:672) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapital-investeringar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus för bestämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter för bestämmande av skattereduktion enligt lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar samt uppgift om beslut om sådan skattereduktion. 21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättnings- land. 22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i 2 kap. 16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, totalt respektive i Sverige, koncernomsättning och koncernbalansomslut- ning för koncernmoderföretag. 23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som avses i 11 § lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, uppskovsavdragets storlek, belopp som enligt 10 § nämnda lag skall reducera omkostnadsbe- loppet samt, om ersättningsbostaden utgörs av bostad som avses i 11 § andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets organisationsnum- mer och namn. 24. Uppgift som skall lämnas enligt 13 kap. 29 eller 30 § mervärdesskattelagen. 24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 och andra stycket samt 33 § skattebetalningslagen. 25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om styrelseledamöter, verk- ställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i tid, om företagsrekonstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och föreningsregistret om firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion. 26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd enligt alkohollagen (1994:1738) och om omsättning enligt restaurangrapport. 27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om arbetsmarknads- politiska åtgärder samt utbetalt belopp och datum för utbetalningen. 28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad mervärdesskatt vid import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de tidsperioder som uppgifterna avser. 29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot kostnader för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens organisations- eller personnummer, beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat gälla och datum för förändring av lönesumma samt om sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkrades personnummer och datum för inkomstanmälan. 19 §3 Om inte annat sägs i andra – fjärde styckena skall sådana uppgifter i det centrala skatteregistret som hänför sig till viss beskattningsperiod gallras sju år efter utgången av det kalenderår under vilket perioden gick ut. Uppgifter som avses i 5 §, med undantag av de i första stycket 5, 6 §, 7 § 3, med undantag av uppgifter om beslut om återkallelse av skattsedel på preliminär F-skatt och 7 § 23, med undantag av uppgift om uppskovsavdrag enligt lagen (1993:1469) om uppskovs- avdrag vid byte av bostad, får bevaras även efter utgången av den tid som anges i första stycket. Detsamma gäller uppgifter om 1. personnummer för make och, om samtaxering sker med annan person, personnummer för denne, Uppgifter som avses i 5 §, med undantag av de i första stycket 5, 6 §, 7 § 3, med undantag av uppgifter om beslut om återkallelse av F-skattsedel och 7 § 23, med undantag av uppgift om upp- skovsavdrag enligt lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, får bevaras även efter utgången av den tid som anges i första stycket. Detsamma gäller uppgifter om 1. personnummer för make och person som likställs med make vid beskattningen, 2. beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet, 3. huruvida taxering grundas på förenklad självdeklaration eller enbart på kontrolluppgift om inkomst av kapital, 4. antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370), 5. ingående och utgående mervärdesskatt samt särskilt investeringsav- drag och redovisningsperiodens längd vid redovisning av mervärdesskatt. Uppgift om tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen (1979:561) om biluthyrning samt uppgifter som avses i 7 § 26–29 skall gallras två år efter utgången av det år då uppgifterna registrerades. Uppgift om revision får bevaras under högst tio år efter utgången av det år under vilket revisionen avslutades. Regeringen får meddela föreskrifter om förlängd bevaringstid för uppgifter som avses i första eller fjärde stycket. 1 Lagen omtryckt 1983:143. 2 Lydelse enligt prop. 1996/97:116. 3 Lydelse enligt prop. 1996/97:116. 2.43 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om årsredovis- ning m.m. i vissa företag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 4 kap. 10 §1 Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till den årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem och en halv månader efter räkenskapsårets utgång. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida års- redovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i förekommande fall, annan tillämplig årsredovisningslag. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, skall revisorn ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske. Har revisorn vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i företagsledningen till last, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till den årsredovisningsskyldiges kännedom. I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorn funnit att företaget inte har fullgjort sin skyldighet 1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt uppbördslagen (1953:272), 2. att anmäla sig för registrering enligt 14 kap. 2 § mervär- desskattelagen (1994:200), 3. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller särskild deklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen, eller 4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1–3. 1. att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:000), 2. att anmäla sig för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetalnings- lagen, 3. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte- betalningslagen, eller 4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 kap. 1 och 2 §§ skattebetalningslagen. Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att företaget inte har fullgjort skyldighet som avses i fjärde stycket 1–4, skall revisorn genast sända in en avskrift av revisionsberättelsen till skattemyndigheten. I ett moderförtag skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Härvid skall första–tredje styckena tillämpas. Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje eller femte stycket, skall revisor till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden före den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4. 1Senaste lydelse 1996:1143. 2.44 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §, 2 kap. 3, 5 a och 6 §§, 3 kap. 6 § samt 5 kap. 1 och 3 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 kap. 2 §2 Avgifterna utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbets- givaravgifter skall betalas av den som är arbetsgivare och egenavgifter av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 11 kap. 3 § nämnda lag. Med inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 § och 2 a § lagen om allmän försäkring skall även likställas inkomst för eget arbete i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar. Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställnings- förhållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket eller 11 kap. 2 § första stycket m, andra och femte styckena lagen om allmän försäkring är att hänföra till inkomst av anställning anses som arbetsgivare. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. I fråga om skattepliktig intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, anses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Vid tillämpning av denna lag gäller vidare vad som i 22 c § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare sägs om iakttagande av för- handsbesked. Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställnings- förhållande inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket eller 11 kap. 2 § första stycket m, andra stycket och femte stycket lagen om allmän försäkring är att hänföra till inkomst av anställ- ning anses som arbetsgivare. Med inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen om allmän försäkring skall i denna lag likställas inkomst i form av andra skattepliktiga förmåner än pengar samt kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:000) undantas vid beräkning av skatteavdrag. I fråga om skattepliktig intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen, anses som arbetsgivare, om denne är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. 2 kap. 3 § 3 Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäk- ring, annan ersättning för utfört arbete. Bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring likställs med lön. Vidare likställs med lön garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497). Med lön likställs även kostnads- ersättning som inte enligt 10 § upp- bördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Underlag för beräkning av av- gifterna är summan av vad arbets- givaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete. Bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om allmän försäkring likställs med lön. Vidare likställs med lön garantibelopp en- ligt lönegarantilagen (1992:497). Med lön likställs även kostnads- ersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:000) undantas vid beräkning av skatteavdrag. Med lön likställs också ersättning som en arbetsgivare utger till en allmän försäkringskassa som följd av bestämmelsen i 24 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön. Ersättning som avses i andra stycket skall anses som ersättning till arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5 §§. 5 a §4 Vid beräkning av arbetsgivaravgifter får en arbetsgivare från arbetsgivaravgifterna varje månad göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor. Om flera arbetsgivare ingår tillsammans i en koncern, skall de vid bedömningen av avdragsrätt enligt första stycket anses som en arbetsgivare. Avdraget skall i sådant fall i första hand göras av moder- företaget. Om avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning moderföretaget bestämmer. Om en arbetsgivare med stöd av 7 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare medgivits dispens från skyldigheten att redovisa arbets- givaravgifterna varje månad får han, i stället för vad som föreskrivs i första stycket, från arbetsgivar- avgifterna varje år göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor för varje månad verksamheten bedrivits. Om en arbetsgivare med stöd av 10 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:000) medgivits dispens från skyldigheten att redovisa arbets- givaravgifterna varje månad får han, i stället för vad som föreskrivs i första stycket, från arbetsgivar- avgifterna varje år göra avdrag med 5 procent av avgiftsunderlaget, dock högst 3 550 kronor för varje månad verksamheten bedrivits. 6 §5 Arbetsgivaravgifter skall i den mån de inflyter fördelas mellan olika avgiftsändamål så som de belöper på dessa enligt arbets- givarnas redovisning eller beslut om fastställelse enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Avdrag som görs enligt 5 a § skall avse arbetsmarknadsavgiften. Arbetsgivaravgifter skall i den mån de inflyter fördelas mellan olika avgiftsändamål så som de belöper på dessa enligt arbets- givarnas redovisning eller ett beskattningsbeslut enligt skatte- betalningslagen (1997:000). Avdrag som görs enligt 5 a § skall avse arbetsmarknadsavgiften. Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas också på avgifts- och räntebelopp som utbetalas till arbetsgivare. Föreskrifter om fördelningen meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket. 3 kap. 6 §6 Riksförsäkringsverket får varje år från vederbörlig inkomsttitel i statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under nästföregående år debiterade egenavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år satts ned eller restituerats. Riksförsäkringsverket får under respektive uppbördsår enligt upp- bördslagen (1953:272) som förskott på belopp enligt första stycket tillgodoföra sig 11 procent av den preliminära skatt som debiterats fysiska personer före den 1 februari samma år. Förskottet tillgodoförs med en tolftedel under var och en av uppbördsmånaderna. Riksskatteverket skall varje år senast den 15 februari lämna Riksförsäkringsverket uppgift om summan av den före den 1 februari samma år debiterade preliminära skatten för fysiska personer. Om Riksförsäkringsverket under ett uppbördsår tillgodoförts förskott som överstiger beloppet enligt första stycket skall skillnaden regleras genom avräkning på belopp som närmast därefter skall tillgodoföras enligt första eller andra stycket. Riksförsäkringsverket får under respektive period om tolv månader som preliminär skatt betalas enligt skattebetalnings- lagen (1997:000) som förskott på belopp enligt första stycket tillgodoföra sig 11 procent av den preliminära skatt som debi- terats fysiska personer före den 1 februari under perioden. För- skottet tillgodoförs med en tolf- tedel varje månad. Riksskatte- verket skall varje år senast den 15 februari lämna Riksförsäk- ringsverket uppgift om summan av den före den 1 februari sam- ma år debiterade preliminära skatten för fysiska personer. Om Riksförsäkringsverket under en sådan tolvmånaderspe- riod som anges i andra stycket tillgodoförts förskott som över- stiger beloppet enligt första stycket skall skillnaden regleras genom avräkning på belopp som närmast därefter skall tillgodo- föras enligt första eller andra stycket. 5 kap. 1 §7 Om eftergift i vissa fall av skyldighet att betala arbetsgivar- avgifter föreskrivs i 22 d § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Om befrielse i vissa fall från skyldighet att betala egenavgifter föreskrivs i 30 § uppbördslagen (1953:272). Om befrielse i vissa fall från skyldighet att betala arbetsgivar- avgifter föreskrivs i 13 kap. skattebetalningslagen (1997:000). 3 § Om uppbörd av avgifter enligt denna lag föreskrivs i lagen (1984:668) om uppbörd av social- avgifter från arbetsgivare samt i uppbördslagen (1953:272). Om bestämmande, redovisning, och betalning av avgifter enligt denna lag föreskrivs i skattebetal- ningslagen (1997:000). 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 2. Äldre föreskrifter i 1 och 5 kap. gäller fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare år samt i fråga om egenavgifter som grundas på 1998 års taxering och tidigare år. 3. Äldre föreskrifter i 2 kap. gäller fortfarande i fråga om arbets- givaravgifter som avser tid före 1998. 4. De nya föreskrifterna i 3 kap. 6 § tillämpas första gången i fråga om perioden 1 februari 1998Äjanuari 1999. 1Lagen omtryckt 1989:633. 2Senaste lydelse 1996:1211. 3Senaste lydelse 1995:1492. 4Lydelse enligt prop. 1996/97:150. 5Senaste lydelse 1996:1218. 6Senaste lydelse 1993:1559. 7Senaste lydelse 1990:384. 2.45 Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673) Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 27 §1 Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff än böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten. Ett beslut genom vilket någon har påförts en övertidsavgift skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjs- målsavgift tas ut enligt 58 § 2Ä5 mom. uppbördslagen (1953:272). Den obetalda övertidsavgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning. Regeringen får före- skriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Indriv- ningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att beslutet vann laga kraft. Ett beslut genom vilket någon har påförts en övertidsavgift skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjs- målsavgift tas ut enligt lagen (1997:000) om dröjsmålsavgift. Den obetalda övertidsavgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning. Regeringen får före- skriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Indriv- ningsåtgärder får inte vidtas sedan fem år har förflutit från det att beslutet vann laga kraft. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Senaste lydelse 1993:905. 2.46 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter Härigenom föreskrivs att 34 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 34 §1 Har den skattskyldige inte betalat skatten inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2Ä5 mom. uppbördslagen (1953:272). Dröjsmålsavgiften betalas till inskrivningsmyndigheten eller den myndighet som regeringen bestämmer. Har den skattskyldige inte betalat skatten inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:000) om dröjsmålsavgift. Dröjsmålsavgiften betalas till inskrivningsmyndigheten eller den myndighet som regeringen be- stämmer. Inskrivningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Senaste lydelse 1992:640. 2.47 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 7 §1 I fråga om debitering och upp- börd av fastighetsskatt gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272). I fråga om debitering och betalning av fastighetsskatt gäller bestämmelserna i skattebetalnings- lagen (1997:000). Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Senaste lydelse 1984:1078. 2.48 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 7 §1 Vid beräkning av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna skall den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna (inkomst av tjänst och näringsverksamhet) respektive den del som hänför sig till de utländska kapitalinkomsterna (inkomst av kapital) beräknas var för sig. Den statliga respektive kommunala inkomstskatt som hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna (intäkterna efter avdrag för kostnader) skall anses utgöra så stor del av den skattskyldiges hela statliga respektive kommunala inkomstskatt på förvärvsinkomst, beräknad utan avräkning, som dessa inkomster utgör av den skattskyldiges sammanlagda förvärvsinkomst av olika förvärvskällor före allmänna avdrag (sammanräknad förvärvsinkomst). Motsvarande gäller i tillämpliga delar vid beräkning av den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska kapitalinkomsterna. Vid tillämpningen av första stycket skall, i de fall då skatt- skyldig erhållit skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272), sådan reduktion anses ha skett från statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, skogs- vårdsavgift respektive statlig fas- tighetsskatt med så stor del av reduktionen som respektive skatt utgör av det sammanlagda beloppet av nämnda skatter före sådan reduktion. Om skattskyldig har att erlägga fastighetsskatt såväl för fastighet i Sverige som för privatbostad i utlandet skall reduktionen av statlig fastighets- skatt enligt första meningen anses ha skett från statlig fastighetsskatt som hänför sig till privatbostad i utlandet med så stor del som den statliga fastighetsskatten på privatbostad i utlandet utgör av det sammanlagda beloppet av statlig fastighetsskatt före sådan reduktion. Vid tillämpningen av första stycket skall, i de fall då skatt- skyldig erhållit skattereduktion enligt 11 kap. 11 § skattebetal- ningslagen (1997:000), sådan reduktion anses ha skett från kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt respektive statlig fastighetsskatt med så stor del av reduktionen som respektive skatt utgör av det sammanlagda beloppet av nämnda skatter före sådan reduktion. Om skattskyldig har att erlägga fastighetsskatt såväl för fastighet i Sverige som för privatbostad i utlandet skall reduktionen av statlig fastighets- skatt enligt första meningen anses ha skett från statlig fastighetsskatt som hänför sig till privatbostad i utlandet med så stor del som den statliga fastighetsskatten på privatbostad i utlandet utgör av det sammanlagda beloppet av statlig fastighetsskatt före sådan reduktion. I de fall då skattskyldig enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastnings- skatt på pensionsmedel har att betala avkastningsskatt som tas ut på skatteunderlag som beräknas enligt bestämmelserna i 3 § första och femte styckena samma lag eller skattskyldig enligt 3 § lagen (1993:1537) om expansionsmedel har att betala expansionsmedelsskatt skall följande gälla. Vid beräkningen av spärrbeloppet skall, vid bestämmande enligt första stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna, sådan avkastningsskatt respektive expansionsmedelsskatt jämställas med statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst. Om skattskyldig enligt 2 § lagen om expansionsmedel erhållit avdrag med en ökning av expansionsmedel eller tagit upp som intäkt en minskning av expansionsmedel skall, vid bestämmande enligt första stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna, spärrbeloppet beräknas som om ett sådant avdrag inte erhållits respektive intäkt inte medtagits vid taxeringen. Spärrbeloppet skall alltid anses uppgå till minst 100 kronor. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1Senaste lydelse 1995:1341. 2.49 Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 10 kap. 29 §2 Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i 28 §, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2Ä5 mom. uppbördslagen (1953:272). Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgiften skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsöknings- balken ske. Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i 28 §, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:000) om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgiften skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsöknings- balken ske. Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Lagen omtryckt 1992:1769. 2Senaste lydelse 1993:911. 2.50 Förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) Härigenom föreskrivs att 3 kap. 11 § bankrörelselagen (1987:617) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 3 kap. 11 §1 Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till stämman. Berättelsen skall överlämnas till bankens styrelse senast två veckor före den ordinarie stämman. Revisorerna skall inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredo- visningen har upprättats i överensstämmelse med lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt nämnda lag skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske. Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försum- melse, som kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger en styrelseledamot till last eller att en styrelseledamot på annat sätt handlat i strid mot denna lag, lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, bankaktiebolagslagen (1987:618), sparbankslagen (1987:619) eller lagen (1995:1570) om medlemsbanker eller mot stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela aktieägarna, huvudmännen eller medlemmarna. I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att banken inte har fullgjort sin skyldighet 1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt uppbördslagen (1953:272), 2. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 eller 11 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, eller 1. att göra skatteavdrag en- ligt skattebetalningslagen (1997:000), 2. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte- betalningslagen (1997:000), eller 3. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1Ä2. Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att banken inte har fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1-3, skall revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten. Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om faststäl- lande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till dispositioner beträffande bankens vinst eller förlust som har lagts fram i förvaltningsberättelsen. I en moderbank skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje och sjätte styckena tillämpas. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1998 i fråga om punkt 1 och till tiden före den 1 februari 1998 i fråga om punkt 2. 1Senaste lydelse 1995:1572. 2.51 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar Härigenom föreskrivs att 8 kap. 13 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 8 kap. 13 §1 Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till föreningens styrelse senast två veckor före den ordinarie föreningsstämman. Revisorerna skall inom samma tid till styrelsen återlämna de redovisningshandlingar som har överlämnats till dem. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i fall som avses i 9 kap. 15 och 16 §§, enligt årsredovisningslagen (1995:1554). Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt 9 kap. eller, i fall som avses i 9 kap. 15 och 16 §§, enligt årsredovisningslagen, skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske. Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger en styrelseledamot eller verkställande direktören till last eller att en styrelseledamot eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid mot denna lag eller, i fall som avses i 9 kap. 15 och 16 §§, mot årsredovisningslagen eller mot stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela medlemmarna. I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet 1. att göra avdrag för preliminär A-skatt eller kvarstående skatt enligt uppbördslagen (1953:272), 2. att anmäla sig för registrering enligt 14 kap. 2 § mer- värdesskattelagen (1994:200), 3. att lämna uppgift enligt 54 § 1 mom. uppbördslagen eller 4 § lagen (1984:668) om uppbörd av social- avgifter från arbetsgivare eller särskild deklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen, eller 4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som avses i 1–3. 1. att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:000), 2. att anmäla sig för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetalnings- lagen, 3. att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skattebetalningslagen, eller 4. att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av 1 och 2 §§ skattebetalningslagen. Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning om att föreningen inte har fullgjort någon sådan skyldighet som avses i fjärde stycket 1–4, skall revisorerna genast sända in en avskrift av den till skattemyndigheten. Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fast- ställande av balansräkningen och resultaträkningen samt om det förslag till dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust som har lagts fram i förvaltningsberättelsen. I en moderförening skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Härvid skall första–tredje och sjätte styckena tillämpas. Om anmälan har gjorts enligt 8 § tredje eller femte stycket, skall revisor till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande avseende förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 1 och 2 och till tiden före den 1 februari 1998 i fråga om fjärde stycket punkterna 3 och 4. 1Senaste lydelse 1996:1142. 2.52 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) Härigenom föreskrivs att 60 och 62 §§ fordonsskattelagen (1988:327)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 60 §2 Om ett beslut om skatt har överklagats eller skatten annars kan antas komma att sättas ned, kan den skattskyldige av beskattningsmyn- digheten få anstånd med betalning av skatten. Bestämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om anstånd skall då tillämpas. Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt första stycket för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid anståndstidens utgång. För sådan ränta tillämpas bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen och i 5 kap. 14 och 15 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Om ett beslut om skatt har överklagats eller skatten annars kan antas komma att sättas ned, kan den skattskyldige av beskattningsmyn- digheten få anstånd med betalning av skatten. Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3, 9 och 11 §§ skattebetal- ningslagen (1997:000) om anstånd skall då tillämpas. Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått anstånd med att betala enligt första stycket för den del av anståndsbeloppet som skall betalas senast vid anståndstidens utgång. För sådan ränta tillämpas bestämmelserna om ränta i 5 kap. 12 § tredje stycket, 14 och 15 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsav- gifter. 62 §3 Dröjsmålsavgiften tas ut enligt bestämmelserna i 58 § 2–5 mom. uppbördslagen (1953:272). Dröjsmålsavgiften tas ut enligt bestämmelserna i lagen (1997:000) om dröjsmålsavgift. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter i 60 § gäller dock fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före den 1 januari 1998. 1Senaste lydelse av lagen rubrik 1992:1440. 2Senaste lydelse 1993:913. 3Senaste lydelse 1992:644. 2.53 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1989:41) om TV-avgift skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 17 §1 Bolagets beslut om påförande av avgifter enligt denna lag skall anses som beslut av förvaltningsmyndighet och får verkställas, om avgiften är obetald och förfallen till betalning. Verkställighet får ske även om avgiftsbeslutet har begärts omprövat eller omprövningsbeslutet har blivit överklagat. Avser beslutet TV-avgift, krävs dock att bolaget har sänt en påminnelse enligt 12 §. Uttagande av avgift handläggs hos kronofogdemyndigheten som allmänt mål. Dröjsmålsavgift enligt uppbördslagen (1953:272) utgår inte. Uttagande av avgift handläggs hos kronofogdemyndigheten som allmänt mål. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Senaste lydelse 1992:645. 2.54 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989:529)1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 10 kap. 8 § Frågor om påförande av avgift enligt 7 § prövas av allmän domstol efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år från det att överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter och bestämmelserna om kvarstad i brottmål på motsvarande sätt. När fem år har gått efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten. Avgiften skall betalas till läns- styrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2Ä5 mom. uppbördslagen (1953:272). Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning. Regeringen får före- skriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Indriv- ningsåtgärder får dock inte vidtas när fem år har gått efter det att beslutet vann laga kraft. Avgiften skall betalas till läns- styrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:000) om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och dröjs- målsavgift skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om in- drivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Indrivningsåtgärder får dock inte vidtas när fem år har gått efter det att beslutet vann laga kraft. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Lagen omtryckt 1994:515. 2.55 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 6 §1 Frågor om påförande av avgift enligt 5 § prövas av allmän domstol efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år efter det att överträdelsen upphörde. I frågor om sådan talan gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten. Avgiften skall betalas till läns- styrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2Ä5 mom. uppbördslagen (1953:272). Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för indrivning. Indrivningsåtgärder får dock inte vidtas sedan fem år har förflutit från det beslutet vann laga kraft. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Avgiften skall betalas till läns- styrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:000) om dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och dröjs- målsavgift skall lämnas för indrivning. Indrivningsåtgärder får dock inte vidtas sedan fem år har förflutit från det beslutet vann laga kraft. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Senaste lydelse 1993:915. 2.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 10 §1 Om inte annat följer av andra stycket gäller bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) vid taxering till avkastningsskatt och bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) i fråga om debitering och uppbörd av sådan skatt. Om inte annat följer av andra stycket gäller bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) och skattebetalningslagen (1997:000) för avkastningsskatt. Avkastningsskatt som skall tas ut av sådan skattskyldig som avses i 2 § första stycket 6 skall för den skattskyldiges räkning betalas av det pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat avtal om individuellt pensionsparande. I fråga om förfarandet vid beskattningen i fall som avses i andra stycket gäller bestämmelserna i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar. Med skattskyldig avses därvid det pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat pensionssparavtal. Pensionssparinstitutets beskattningsår är redovisningsperiod. Pensionssparinstitutet skall vara registrerat hos beskattningsmyndigheten. Förutom pensionssparinstitutet får även skattskyldig som avses i 2 § första stycket 6 överklaga beskattningsmyndighetens beslut om skatt enligt bestämmelserna i 8 kap. lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Återbetalas skatt hänförlig till ett pensionssparkonto till ett pensions- sparinstitut skall beloppet tillsammans med räntan enligt 5 kap. 13 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter tillgodoföras kontot. Har kontot avslutats skall institutet ombesörja att beloppet i stället överförs till det pensionssparkonto till vilket de tillgångar som var hänförliga till det avslutade kontot har överförts. Finns inte sådant konto skall institutet betala ut beloppet på det sätt som gäller för utbetalningar enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1Senaste lydelse 1993:1568. 2.57 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 9 §1 Har skatt inte betalats in inom den tid som anges i 6 § tas en dröjs- målsavgift ut. Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 58 § 2–5 mom. upp- bördslagen (1953:272). Skattemyndigheten i Dalarnas län får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjs- målsavgift, om det finns särskilda skäl. Har skatt inte betalats in inom den tid som anges i 6 § tas en dröjsmålsavgift ut enligt lagen (1997:000) om dröjsmålsavgift. Skattemyndigheten i Dalarnas län får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjs- målsavgift, om det finns särskilda skäl. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 1Senaste lydelse 1996:958. 2.58 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 14 § Nedsättning av avgifter enligt denna lag skall i första hand avse 1. i fråga om arbetsgivaravgifter: folkpensionsavgiften och därefter sjukförsäkringsavgiften, eller 2. i fråga om egenavgifter: folkpensionsavgiften och därefter i angiven ordning sjukförsäkringsavgiften, delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften och tilläggspensionsavgiften. I fråga om förfarandet för nedsättningen av avgifter gäller 1. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare i fråga om arbetsgivaravgifter, eller 2. uppbördslagen (1953:272) i fråga om egenavgifter. I fråga om förfarandet för nedsättningen av avgifter gäller skattebetalningslagen (1997:000). Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången i fråga om arbetsgivaravgifter för beskattningsåret 1998 och i fråga om egenavgifter som beräknas med ledning av 1999 års taxering. 1Lagen omtryckt 1994:548. 2.59 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 5 § Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) och uppbördslagen (1953:272) gäller för särskild löne- skatt på pensionskostnader. Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) och skattebetalnings- lagen (1997:000) gäller för särskild löneskatt på pensionskostnader. Särskild löneskatt som staten skall betala fastställs och redovisas enligt bestämmelser som meddelas av regeringen. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med 1999 års taxering. 2.60 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 10 §1 Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt, expansionsmedels- skatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om sär- skild löneskatt på vissa förvärvsin- komster, avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastnings- skatt på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensions- kostnader, statlig fastighetsskatt, mervärdesskatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200), annuitet på avdik- ningslån, avgifter enligt lagen (1994:1774) om allmänna egenav- gifter samt skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringsla- gen (1990:324) räknas inte som tillgång eller skuld. Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt, expansionsmedels- skatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om sär- skild löneskatt på vissa förvärvsin- komster, avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkast- ningsskatt på pensionsmedel, särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, statlig fastig- hetsskatt, mervärdesskatt som redo- visas i särskild självdeklaration enligt 10 kap. 31 § skattebetal- ningslagen (1997:000), avgifter enligt lagen (1994:1774) om all- männa egenavgifter samt skatte- tillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) räknas inte som tillgång eller skuld. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1Senaste lydelse 1996:1400. 2.61 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1993:1537) om expansionsmedel skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 3 § En särskild skatt, expansionsmedelsskatt, betalas till staten med 28 procent av en ökning av expansionsmedel. I 27 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272) föreskrivs att den skattskyldige vid debitering av slutlig skatt gottskrivs ett belopp som motsvarar 28 procent av en minskning av expansionsmedel. Vid debitering av slutlig skatt gottskrivs den skattskyldige ett belopp som motsvarar 28 procent av en minskning av expansions- medel. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 2.62 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1720) om civilt försvar Härigenom föreskrivs att 6 kap. 21 § lagen (1994:1720) om civilt försvar skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 6 kap. 21 § Om den som är berättigad till ersättning enligt 20 § inte är redovisningsskyldig enligt mer- värdesskattelagen (1994:200), skall ersättningsbeloppet räknas upp med den skattesats som enligt 7 kap. 1 § den lagen gällde vid tidpunkten för slutbesiktning av skyddsrummet. Om den som är berättigad till ersättning enligt 20 § inte är skyldig att redovisa mervärdesskatt enligt skattebetalningslagen (1997:000), skall ersättningsbeloppet räknas upp med den skattesats som enligt 7 kap. 1 § mervärdesskattelagen (1994:200) gällde vid tidpunkten för slutbesiktning av skydds- rummet. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. 2.63 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 7 § Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) och uppbördslagen (1953:272) tillämpas i fråga om avgifter enligt denna lag. I fråga om sjukförsäkringsavgift tillämpas även 4 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter. Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) och skattebetal- ningslagen (1997:000) tillämpas i fråga om avgifter enligt denna lag. I fråga om sjukförsäkringsavgift till- lämpas även 4 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 2.64 Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554) Härigenom föreskrivs att 8 kap. 11 § årsredovisningslagen (1995:1554) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 8 kap. 11 § Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft. Om ett bolag har rätt att få tillbaka betalad förseningsavgift på grund av en domstols beslut, skall ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbe- talning görs. I fråga om räntans storlek tillämpas 69 § 2 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272). Om ett bolag har rätt att få tillbaka betalad förseningsavgift på grund av en domstols beslut, skall ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då åter- betalning görs. I fråga om räntans storlek tillämpas 19 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:000). Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Äldre föreskrifter gäller för beräkning av ränta för tid före den 1 januari 1998. 2.65 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 15 § I fråga om skattereduktion enligt denna lag tillämpas vad som gäller om skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272) om inte annat är föreskrivet. Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt upp- bördslagen. I fråga om skattereduktion enligt denna lag tillämpas vad som gäller om skattereduktion enligt 11 kap. 11 § skattebetalningslagen (1997:000) om inte annat är föreskrivet. Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den skatt- skyldige före skattereduktion enligt skattebetalningslagen. I fråga om särskilt tillägg enligt 11 § tillämpas vad som gäller om särskild avgift enligt 5 kap. 13 § första stycket och 6 kap. 24 § taxeringslagen (1990:324). Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 2.66 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997–2001 års taxeringar skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 6 § I fråga om skattereduktion enligt denna lag tillämpas vad som gäller i fråga om sådan skattereduktion som avses i 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272) om inte annat är föreskrivet. Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt lagen (1996:725) om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, skattereduktion enligt lagen (1995:1623) om skatte- reduktion för riskkapitalinveste- ringar och skattereduktion enligt uppbördslagen. I fråga om skattereduktion enligt denna lag tillämpas vad som gäller i fråga om sådan skattereduktion som avses i 11 kap. 11§ skattebetalningslagen (1997:000) om inte annat är föreskrivet. Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt skatte- betalningslagen. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 2.67 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1334) om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § och 3 kap. 5 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter i paragrafernas lydelse enligt lagen (1996:1334) om ändring i nämnda lag och punkt 2 av ikraftträdande- bestämmelserna till lagen (1996:1334) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 2 kap. 4 §1 Fysisk person skall lämna självdeklaration 1. när hans bruttointäkter av tjänst i andra fall än som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) och av aktiv näringsverksamhet, under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 24 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året före taxeringsåret och inte annat följer av 6 §, 2. när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom. första stycket h eller i kommunalskattelagen och av passiv näringsverksamhet uppgått till sammanlagt minst 100 kronor, 3. när han haft bruttointäkter av kapital av annat slag än avkastning för vilken preliminär A-skatt skall betalas enligt 3 § 2 mom. tredje stycket uppbördslagen (1953:272) och bruttointäkterna av kapital uppgått till sammanlagt minst 100 kronor, 3. när han haft bruttointäkter av kapital av annat slag än avkastning från vilken skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8 § skattebetalnings- lagen (1997:000) och brutto- intäkterna av kapital uppgått till sammanlagt minst 100 kronor, 4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret när bruttointäkterna uppgått till sammanlagt minst 100 kronor, 5. när hans skattepliktiga tillgångar enligt lagen (1997:000) om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång haft ett sammanlagt värde som överstiger 900 000 kronor, eller 6. när underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall fastställas för honom. Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögen- hetsskatt. Däremot skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet som enligt dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen från beskattning i Sverige. Skall sambeskattning ske enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas sammanlagda förmögenhet och föräldrarnas deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till deras och underåriga hemmavarande barns sammanlagda förmögenhet. 3 kap. 5 § Uppgiftsskyldighet enligt 4 § föreligger först efter föreläggande av skattemyndigheten beträffande 1. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete, som getts ut av fysisk person eller dödsbo och inte utgör omkostnad i näringsverksamhet, om avdrag för preliminär A-skatt inte har gjorts och det som mottagaren samman- lagt fått haft ett lägre värde än 1 000 kronor för hela året, 1. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete, som getts ut av fysisk person eller dödsbo och inte utgör omkostnad i näringsverksamhet, om skatte- avdrag inte har gjorts och det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre värde än 1 000 kronor för hela året, 2. ersättning och förmån med anledning av tillfälligt arbete i andra fall än som avses i 1 om det som mottagaren sammanlagt fått haft ett lägre värde än 100 kronor för hela året samt förmån av fritt logi ombord för arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370), 3. följande slag av ersättningar om det har angetts i kontrolluppgiften att sådan ersättning har lämnats a) kostnadsersättning för resa i tjänsten med allmänt kommunika- tionsmedel, hyrbil eller taxi, motsvarande gjorda utlägg, b) kostnadsersättning för logi vid sådan resa i tjänsten som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen, motsvarande gjorda utlägg, c) representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg, d) ersättning för ökade levnadskostnader vid sådan resa i tjänsten som avses i punkterna 3 och 3 a av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen eller för kostnader för resa med egen bil i tjänsten eller kostnader för drivmedel för bilförmånhavares resa med förmånsbilen i tjänsten, i den mån ersättningarna enligt 10 § första–tredje styckena uppbörds- lagen (1953:272) inte skall ligga till grund för beräkning av preliminär A-skatt. d) ersättning för ökade levnadskostnader vid sådan resa i tjänsten som avses i punkterna 3 och 3 a av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen eller för kostnader för resa med egen bil i tjänsten eller kostnader för drivmedel för bilförmånhavares resa med förmånsbilen i tjänsten, i den mån ersättningarna enligt 8 kap. 19 och 20 §§ skattebetalningslagen (1997:000) inte skall ligga till grund för beräkning av skatteavdrag. 2.2 Bestämmelserna i 2 kap. 4 § första stycket 5, andra stycket samt det nya tredje stycket tillämpas första gången vid 1998 års taxering och bestämmelserna i 2 kap. 4 § första stycket 4 och 6 samt 3 kap. 5 och 10 §§ tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 2. Bestämmelserna i 2 kap. 4 § första stycket 5, andra stycket samt det nya tredje stycket tillämpas första gången vid 1998 års taxering och bestämmelserna i 2 kap. 4 § första stycket 3, 4 och 6 samt 3 kap. 5 och 10 §§ tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1Lydelse enligt prop. 1996/97:117. 2Lydelse enligt prop. 1996/97:117. 2.68 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1348) om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1348) om ändring i nämnda lag och ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1996:1348) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse 1 § Avräkning enligt denna lag skall göras från belopp som återbetalas eller annars utbetalas på grund av bestämmelse i 1. uppbördslagen (1953:272), 2. lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter eller författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket samma lag, i de fall då utbetalningen ankommer på Skattemyndigheten i Dalarnas län, 3. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 4. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, 5. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 6. mervärdesskattelagen (1994:200) med undantag av 10 kap. 6 och 7 §§, 7. tullagen (1994:1550) och lagen (1994:1551) om tullfrihet m.m. 1. lagen (1984:151) om punkt- skatter och prisregleringsavgifter eller författning som anges i 1 kap. 1 § första stycket samma lag, i de fall då utbetalningen ankommer på Skattemyndigheten i Dalarnas län, 2. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., 3. 10 kap. 1–4 §§ mervärdes- skattelagen (1994:200), 4. tullagen (1994:1550) och lagen (1994:1551) om tullfrihet m.m., eller 5. skattebetalningslagen (1997:000). Vad som sagts i första stycket 2 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi och 13 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Vad som sagts i första stycket 1 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi och 13 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Avräkning skall också göras vid återbetalning av belopp som tagits ut som förrättningskostnad vid indrivning av en sådan fordran som avses i 2 § första meningen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om sjömansskatt som avser tid före utgången av år 1997. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tid före utgången av år 1997. 3 Ärendet och dess beredning Betalning av skatter och avgifter Det nuvarande uppbördssystemet för direkta skatter kom till genom 1947 års uppbördsreform. Staten tog då över ansvaret för debitering och uppbörd av alla skatter och avgifter. Uppbörden skulle verkställas genom Postverkets försorg. Det nya förfarandet innebar, till skillnad mot det tidigare, skatteinbetalning i anslutning till inkomsternas intjänande, ett s.k. källskattesystem. Redan vid 1947 års uppbördsreform förutsattes att systemet skulle ses över med ledning av erfarenheterna av några års tillämpning. En sådan översyn initierades år 1949 och ledde fram till 1953 års uppbördsför- ordning (prop. 1953:100, bet. 1953:BevU33, rskr. 1953:187, SFS 1953:272). Författningens rubrik ändrades genom SFS 1974:771 till Uppbördslag. Olika reformer har härefter haft betydelse för utformningen av det nuva- rande uppbördsförfarandet. Nämnas kan 1966 års ADB-reform och 1967 års fögderireform. Genom 1980 års uppbördsreform samordnades inbetalningstidpunkterna för skatter. Vidare genomfördes ändringar av redovisnings- och inbetalningssättet. Genom socialförsäkringssystemets uppbyggnad har alltsedan 1900- talets början utvecklats en ordning för uppbörd av socialavgifter. Olika finansierings- och uppbördsformer har tillämpats under skilda tidsperioder. Socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter som arbetsgivare betalar på lön utbetald till anställda personer uppbars under lång tid av Riksförsäkringsverket. Socialavgifter i form av egenavgifter, som betalas på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, uppbars av skatteförvaltningen enligt uppbördslagen. År 1985 ändrades uppbördsförfarandet på så sätt att uppbörden av socialavgifter från arbetsgivare samordnades med systemet för uppbörd av innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen (prop. 1983/84:167, bet. 1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369). Riksförsäkringsverkets medverkan i uppbörden av arbetsgivaravgifterna avvecklades. En särskild reglering av uppbörden av socialavgifter behölls emellertid genom lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Med anledning av skattereformen (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, rskr. 1989/90:356) har ett antal ändringar och anpass- ningar gjorts av regleringen på uppbördsområdet. Dessa har avsett bl.a. terminologiska och systematiska frågor samt frågor om uppgiftslämnande (prop. 1990/91:5, bet. 1990/91:SkU3, rskr. 1990/91:57). Vidare har år 1991 införts ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande vid uppbörd av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter (prop. 1990/91:46, bet. 1990/91:SkU7, rskr. 1990/91:81). Nämnas bör även den i början av 1990- talet genomförda omorganisationen av de dåvarande länsskattemyndig- heterna och de lokala skattemyndigheterna (prop. 1989/90:74, bet. 1989/90:SkU32, rskr. 1989/90:217). Ansvaret för skatte- och avgiftsuppbörden har härigenom flyttats till lokal nivå Ä till de lokala skattekontoren. Genom de år 1992 beslutade reglerna om F-skattebevis har sambandet mellan skatter och avgifter i uppbördsförfarandet stärkts ytterligare (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292). Huvudsyftet med reglerna är att åstadkomma ett enklare och mer förutsebart system för uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter. Även de samma år antagna förenklingarna i deklarationsförfarandet medförde en rad ändringar på uppbördsområdet (prop. 1992/93:86, bet. 1992/93:SkU11, rskr. 1992/93:146). Uppbörden av indirekt skatt har alltsedan sådan skatt infördes hanterats i egna system. Fr.o.m. den 1 januari 1960 utgick skatt (omsättningsskatt) på varor och tjänster för konsumtion inom landet enligt förordningen (1959:507) om allmän varuskatt. Redovisningsperioderna för skatten var två, fyra respektive sex månader, med två månader som normaltid. Skatt togs ut endast i sista ledet i produktionskedjan och företagen hade alltså inte någon ingående skatt att redovisa. Inbetalning skedde den 18 i månaden efter redovisningsperiodens utgång. Omsättningsskatten ersattes med en ny indirekt beskattning, mervärde- skatten, den 1 januari 1969 då lagen (1968:430) om mervärdeskatt trädde i kraft. Även för mervärdeskatten skulle redovisningsperioden som huvudregel vara två månader. I vissa fall kunde emellertid redovisning ske per tertial, halvår eller helt år. Den 5 i andra månaden efter utgången av redovisnings- perioden blev betalningstidpunkt. Vid ändringar i lagen om mervärdeskatt år 1979 medgavs av redovisningstekniska skäl att inbetalning avseende redovisningsperioden juli Ä december eller helt kalenderår fick ske senast den 5 april nästföljande år. Dessutom angavs att redovisning avseende perioden maj Ä juni fick lämnas senast den 20 augusti, vilket motiverades av svårigheter för de skattskyldiga att redovisa och betala i anslutning till semesterperioden. I samband med reformeringen av inkomst- och företagsbeskattningen år 1990 reformerades även de indirekta skatterna (prop. 1989/90:111, bet. 1989/90:SkU31, rskr. 1989/90:357). Mervärdeskatten ändrades på bl.a. så sätt att redovisning av skatten skall ske för all skattepliktig omsättning utan någon nedre gräns. Om den skattepliktiga omsättningen inte översteg 200 000 kr per år skulle emellertid skatten redovisas i den skattskyldiges självdeklaration. Möjligheten att redovisa mervärdeskatt med en redovisningsperiod om ett halvt beskattningsår togs samtidigt bort. Mervärdesskattelagen (1994:200, ML) som trädde i kraft den 1 juli 1994 innefattade inte några ändringar i redovisnings- eller betalningshänseende (prop. 1993/94:99, bet. 1993/94:SkU29, rskr. 1993/94:170). I samband med Sveriges medlemskap i EU infördes fr.o.m. den 1 januari 1995 en EG-anpassad beskattningsordning för mervärdesskatt (prop. 1994/95:57, bet. 1994/95:SkU7, rskr.1994/95:151). Lagstiftningen ändrades bl.a. så till vida att mervärdesskatten skall redovisas för enmånadsperioder för skattskyldiga som bedriver handel med EG. Genom beslut den 25 februari 1993 bemyndigade den dåvarande regeringen det statsråd som hade till uppgift att föredra ärenden om skatter att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter och i samband därmed föreslå vissa reformer. Som särskild utredare förordnades expeditions- och rättschefen i Finansdepartementet Nils Dexe. Utredningen antog namnet Skattebetalningsutredningen. Den 8 december 1994 medgav regeringen efter en framställning från Skattebetalningsutredningen att i utredningsarbetet fick tas upp även de indirekta skatterna. Enligt beslutet borde utredningen redovisa de frågor som rörde betalningstidpunkter för de indirekta skatterna med förtur. Mot bakgrund av bl.a. det som sagts i direktiven om att behandla frågan om en tidigareläggning av inbetalningstidpunkterna med förtur redovisade utredningen vissa förslag i den delen i delbetänkandet Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87). Samtidigt presenterades förslag till tydligare bestämmelser om skatteavdrag och redovisning av arbetsgivaravgifter vid förskottsbetalning av lön. De förslag som lades fram i delbetänkandet och som bl.a. innebar att betalningstidpunkten för källskatt och arbetsgivaravgifter tidigarelades från den 18 till den 10 (i januari den 15) i månaden efter redovisningsperioden, ledde till lagstiftning under hösten 1994. De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:92, bet. 1994/95:SkU12, rskr. 1994/95:156). Delvis parallellt med utredningens arbete har Riksskatteverket på regeringens uppdrag gjort en översyn av betalningsfristerna för punktskat- ter. Uppdraget redovisades den 30 september 1994 (dnr Fi94/3138). På grundval av denna översyn och förslag i nyssnämnda proposition har beslut fattats om en tidigareläggning av betalningstidpunkterna för punktskatterna på tobak, alkohol, energi och lotterier från den 25 till den 20 i månaden efter redovisningsperiodens slut. De nya bestämmelserna tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1995. Med anledning av regeringsbeslutet rörande Skattebetalnings- utredningens arbete med de indirekta skatterna presenterade utredningen i februari 1995 förslag om förkortade redovisnings- och betalningsperioder för mervärdesskatt i delbetänkandet Mervärdesskatt Ä Nya tidpunkter för redovisning och betalning (SOU 1995:12). Med utgångspunkt i förslagen har nya bestämmelser om en i princip generell enmånadsredovisning av mervärdesskatt trätt i kraft den 1 januari 1996. I samband därmed infördes också två redovisnings- och betalningstidpunkter. Redovisning och betalning av mervärdesskatt skulle ske senast den 20 i månaden efter utgången av den redovisningsperiod som redovisningen avsåg om beskattningsunderlagen för beskattningsåret beräknades överstiga 10 miljoner kronor. I övriga fall skulle, liksom tidigare, redovisning och betalning ske senast den 5 i andra månaden efter periodens utgång. Dessutom höjdes gränsen för vilka som får redovisa mervärdesskatten i den särskilda självdeklarationen från 200 000 kr till en miljon kronor (prop. 1995/96:19, bet. 1995/96:SkU11, rskr. 1995/96:16). I fråga om betalningstidpunkterna har härefter regleringen justerats. För redovisningsperioder som börjar den 1 juli 1996 eller senare har redovisnings- och betalningstidpunkten för skattskyldiga vars beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor ändrats från den 20 i månaden efter redovisningsperioden till den 5 i andra månaden efter redovisningsperioden (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305). Den 1 januari 1997 trädde ytterligare en justering av betalningstidpunkterna i kraft (prop. 1996/97:12, bet. 1996/97:SkU7, rskr. 1996/97:70). Skattskyldiga som redovisar mervärdesskatt i en särskild deklaration får, om beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna förvärv och import uppgår till högst 200 000 kr per år möjlighet att betala mervärdesskatten årligen i stället för månadsvis. Det förhållandet att utredningens uppdrag kom att omfatta även de indirekta skatterna innebar förutsättningar att överväga ett sammanhållet system för redovisning och betalning av direkta och indirekta skatter samt arbetsgivaravgifter m.m. Det fortsatta utredningsarbetet gick därför vidare bl.a. med den närmare utformningen av ett sådant system. Skattebetalningsutredningen avlämnade i juni 1996 sitt slutbetänkande Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100). Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning av de remissinstanser som yttrat sig finns i bilaga 2. En sammanställning över remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi96/3143). Regeringen tar nu upp de förslag som utredningen har lagt fram i betänkandet. Elektroniska deklarationer Genom beslut av riksdagen hösten 1994 har det införts en möjlighet att inom skatteförvaltningen ersätta den pappersbaserade ärendehanteringen med elektroniska dokument och elektroniska akter (prop. 1994/95:93, bet. 1994/95:SkU15, rskr. 1994/95:158). I betänkandet Elektronisk dokument- hantering inom skatteförvaltningen (Ds 1994:80), som låg till grund för regleringen, föreslogs också att det skulle bli möjligt att lämna deklarationer i s.k. elektroniska dokument. Regeringen tog i propositionen om Elektronisk dokumenthantering inom skatteförvaltningen inte ställning till förslaget om elektroniska deklarationer. Detta mot bakgrund av att det var oklart om begreppet handling i skattebrottslagen (1971:69) omfattade även elektroniska handlingar. Regeringen anförde att den avsåg att återkomma till frågan i samband med översynen av skattebrottslagen. Den 1 juli 1996 har ändringar i skattebrottslagen trätt i kraft. Därvid har begreppet "handling" utmönstrats ur bl.a. 2 § och ersatts av uttrycket "på annat sätt än muntligen". I propositionen anges att denna lagändring syftar till att undanröja det tvivel som kan förekomma beträffande frågan om en oriktig uppgift som lämnas på ADB-medium eller på något liknande sätt omfattas av skattebrottslagen (prop. 1995/96:170 s. 161). Regeringen beslutade den 19 maj 1994 att tillsätta en utredning med uppdrag bl.a. att föreslå generella regler för elektroniska dokument inom förvaltningen. I det arbetet har utformningen av bl. a. förvaltningslagens regler setts över. Utredningen har redovisat sina förslag i betänkandet Elek- tronisk dokumenthantering (SOU 1996:40). Betänkandet bereds för när- varande inom Justitiedepartementet. Skattebetalningsutredningen har föreslagit att det skall införas en möjlighet för skattemyndighet att bestämma att en preliminär självdeklaration eller en skattedeklaration skall kunna lämnas i ett elektroniskt dokument. Regeringen tar nu upp de förslag om elektroniskt uppgiftslämnande som lagts fram i betänkandet Elektronisk dokumenthantering inom skatteförvaltningen och av Skattebetalningsutredningen. Översyn av reglerna för skattekontroll Genom beslut den 26 januari 1995 tillkallades en kommitté vilken bl.a. fick i uppdrag att ompröva de regler om revision m.m. som infördes den 1 juli 1994 och föreslå de ändringar som är motiverade i syfte att stärka och effektivisera skattekontrollen. Kommittén tog namnet 1995 års skatte- flyktskommitté och avlämnade i juni 1996 delbetänkandet Översyn av revi- sionsreglerna (SOU 1996:79). Kommitténs sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som yttrat sig finns i bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi96/2878). Regeringen tar nu upp de förslag som kommittén lagt fram i betänkandet. Lagrådet Regeringen beslutade den 6 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagförslagen nr 24-68 innehåller i huvudsak endast följdändringar till skattebetalningslagen och lagen om dröjsmålsavgift. De har inte granskats av Lagrådet. Detsamma gäller vissa paragrafer i de lagar som har remitterats till Lagrådet. Dessa förslag är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Dessutom har i några fall sakliga ändringar gjorts i vissa paragrafer efter Lagrådets granskning. Detta anges i kommentarerna till berörda paragrafer. Även dessa ändringar är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. I några fall har dessutom smärre redaktionella ändringar gjorts. I inledningen till sitt yttrande framför Lagrådet synpunkter på den lagtekniska lösning som valts när det gäller den nya lagen om uppbörd. Det ifrågasätts om inte förfarandebestämmelserna i mervärdesskattelagen (1994:200) kunde ha behållits med de anpasningar som införandet av ett system med skattekonton kräver. Lagrådet pekar bl.a. på de olikheter som finns i fråga om uppbördsförfarandet för inkomstskatt och mervärdesskatt. Däremot nämner Lagrådet inget om att uppbördsförfarandet för mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter är nära nog identiskt. Uppbörden av arbetsgivaravgifterna har sedan 1985 varit samordnad med uppbörden av källskatten men förfarandet har reglerats i två olika lagar. Detta har medfört att lagstiftningen varit svår att överblicka för såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de skattskyldiga. Det har också varit en komplicerande faktor vid ändringar i lagstiftningen. Vi har därför sett det som en väsentlig förenkling av lagstiftningen att samla förfarandereglerna i en lag. Detta gäller också förfarandereglerna för uppbörden av mervärdesskatt. Uppbörden av sådan skatt skall ju enligt vårt förslag samordnas med uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter. Vi gör därför ingen ändring i vårt förslag såvitt gäller den lagtekniska lösningen. Lagrådet har heller inte motsatt sig att det införs en lag i huvudsak utformad i enlighet med vårt förslag. Vi har i propositionens lagförslag i allt väsentligt följt Lagrådets förslag till ändringar och justeringar av lagrådsremissens lagtext. I förhållande till remissen har också gjorts vissa ändringar av redaktionell karaktär. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentarerna till de lagrum som Lagrådet lämnat synpunkter på. Frågan om rubriken på den nya förfarandelagen behandlas dock i kap. 6. Även i den frågan har vi valt den rubrik, Skattebetalningslag, som Lagrådet förordat. 4 Redovisning och betalning av skatter och avgifter enligt nuvarande ordning 4.1 Författningsreglering De centrala bestämmelserna om uppbörd av direkta skatter och socialav- gifter finns i uppbördslagen (1953:272, UBL) samt i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL). Nämnas bör också uppbördsförordningen (1967:626) som ansluter till både uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. För vissa slag av direkta skatter finns särskilda bestämmelser om uppbörd. I allmänhet knyter dessa nära an till reglerna i uppbördslagen. Exempel på sådana bestämmelser finns i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. I fråga om indirekta skatter bör nämnas mervärdesskattelagen (1994:200, ML) och lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter som även dessa innehåller regler om uppbörd av skatt. Författningarna om uppbörd av direkta skatter och socialavgifter reglerar Ä till skillnad från i första hand mervärdesskattelagen Ä i princip endast uppbördsförfarandet. De är alltså rena förfarandelagar. Regleringen av uppbördssystemet bygger på det materiella innehållet i skattelagarna, lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1981:691) om socialav- gifter och lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter. Uppbörds- regleringen är givetvis i sig materiellt betingad i olika hänseenden, bl.a. när det gäller preliminär skatt, men även i dessa fall i frågor som i grunden hänger samman med förfarandet. I betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar (SOU 1996:100), Del A (s. 47 ff) redogör Skattebetalningsutredningen utförligt för nuvarande regler. I det följande ges en översiktlig beskrivning av uppbörden av direkt skatt och mervärdesskatt. 4.2 Uppbörd av direkt skatt I Sverige tillämpas ett system med preliminär källskatt vid uppbörden av direkt skatt. Källskatten betalas då inkomsten uppbärs och räknas av mot den slutliga skatten sedan taxeringsunderlaget har fastställts. Källskattesystemet har fördelar för både det allmänna och den skattskyldige. För det allmänna innebär det en relativt säker skatteuppbörd. För den skattskyldige innebär systemet att han kan disponera det belopp som betalats ut av arbetsgivaren utan att behöva oroa sig för kommande skatter. En grundläggande princip i uppbördsförfarandet är att den skattskyldige skall betala preliminär skatt med belopp vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten, minskad med eventuell överskjutande ingående mervärdesskatt. Om den skattskyldige inte redovisar mervärdesskatten i sin självdeklaration, utan i stället i en särskild mervärdesskattedeklaration, ingår dock inte mervärdesskatten i den slutliga skatten. Vid bestämmandet av den preliminära skatten tas då inte heller hänsyn till eventuell överskjutande ingående skatt. Lagstiftningen syftar till att det i normalfallet varken skall behöva göras stora fyllnadsinbetalningar eller påföras stora kvarstående skatter. Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag på ersättning för arbete (A-skatt) eller enligt särskild debitering (F-skatt och särskild A- skatt). Härutöver kan egna inbetalningar göras i form av fyllnadsin- betalningar. Ett uppbördsår omfattar tiden fr.o.m. februari ett år t.o.m. januari året efter. Ett uppbördsår är alltså inte detsamma som ett inkomstår. Ett inkomstår avser det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret. Skattsedlar Det finns tre olika typer av skattsedlar, nämligen skattsedel på preliminär skatt, skattsedel på slutlig skatt och skattsedel på tillkommande skatt. Preliminärskattsedeln kan vara antingen A- eller F-skattsedel. Typen avgör både hur den preliminära skatten och hur socialavgifterna för innehavaren skall betalas in. För en person som har A-skattsedel skall arbetsgivaren göra skatteavdrag på ersättning för arbete, medan arbetsgivaren aldrig är skyldig att göra skatteavdrag för en person som endast har en F-skattsedel. För en person med A-skatt kan A-skattsedeln kombineras med en debiterad A-skatt, kallad särskild A-skatt. Den särskilda A-skatten betalas in av arbetstagaren själv. Av slutskattsedeln skall framgå taxerad och beskattningsbar för- värvsinkomst, inkomst av kapital, debitering och, i fråga om fysiska per- soner och dödsbon, skattesatserna för kommunal inkomstskatt. Även pensionsgrundande inkomst skall framgå av skattsedeln. Skattsedel på tillkommande skatt innehåller uppgifter om den tillkommande skattens storlek m.m. F-skatt Skattsedel på preliminär F-skatt skall utfärdas för en skattskyldig som bedriver eller kan antas komma att bedriva näringsverksamhet. Juridiska personer har normalt F-skatt. F-skattsedel utfärdas efter ansökan Ä skattemyndigheten kan inte tilldela någon F-skattsedel mot dennes vilja. Till skattsedeln fogas också ett F-skattebevis. Den som anlitar en person med enbart F-skattsedel är varken skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersättningen för arbetet. Skattsedelsinnehavaren betalar själv sin preliminära skatt i form av debiterad F-skatt om det inte är fråga om ett handelsbolag. Sådana bolags inkomster beskattas hos delägarna. Handelsbolag är skattskyldiga endast för fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel och särskild löneskatt på pensionskostnader. Handelsbolag kan därför i vissa fall tilldelas F-skattsedel utan att debiteras någon preliminär skatt. Om F-skattsedel åberopas i ett uppenbart anställningsförhållande är arbetsgivaren skyldig att skriftligen anmäla förhållandet till skattemyn- digheten. I dessa fall kan skattemyndigheten besluta att utfärda även en A- skattsedel. F-skatten betalas senast den 10 i varje uppbördsmånad under uppbörds- året med undantag för januari då betalning får göras senast den 15. A-skatt Sådana skattskyldiga som inte har tilldelats en F-skattsedel skall betala den preliminära skatten genom skatteavdrag. För en person med A-skatt skall A-skattsedel utfärdas. Det stora flertalet innehavare av A-skattsedel är löntagare. Det kan även vara personer som fått sin F-skattsedel återkallad eller personer som inte vill ha F-skatt eftersom behov saknas, t.ex. varuhandlare. Det är arbetsgivaren som svarar för att skatteavdrag görs på ersättning för arbete och att den avdragna skatten levereras in till skattemyndigheten. Avdragen skatt och arbetsgivaravgifter skall redovisas och betalas varje månad, senast den 10 (i januari senast den 15) i månaden efter det att lönen betalades ut. Arbetsgivaren är skyldig att redovisa till skattemyndigheten även om han saknar möjlighet att betala. Det förekommer också att enskilda personer i samband med eller efter den sista uppbördsmånaden för året gör egna, frivilliga inbetalningar av A- skatt, s.k. fyllnadsinbetalningar. Syftet med en fyllnadsinbetalning är att uppnå bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt och därigenom undvika eller minska effekterna av en stor kvarstående skatt. Som regel skall en fyllnadsinbetalning göras senast den 3 maj året efter inkomståret. Särskild A-skatt En fysisk person som har en A-skattsedel kan få en debiterad A-skatt, kallad särskild A-skatt, om den slutliga skatten inte kan väntas bli täckt genom skatteavdrag. Den särskilda A-skatten är alltså ett komplement till den vanliga A-skatten. Det utfärdas inte någon separat skattsedel utan den skattskyldige får ett besked om skattens storlek tillsammans med A- skattsedeln senast den 18 januari under inkomståret. Den särskilda A-skatten betalas av den skattskyldige själv, senast den 10 i varje uppbördsmånad under uppbördsåret med undantag för januari då betalning får göras senast den 15. Särskild A-skatt kan bli aktuell t.ex. för personer som har haft F- skattsedel men fått den återkallad eller personer som bedriver näringsverksamhet men som inte vill ha F-skatt. Även juridiska personer kan tilldelas A-skattsedel och debiteras särskild A-skatt. Eftersom socialavgifter inte är aktuella har skattsedeln betydelse enbart för den preliminära skatten. A-skattsedel för juridiska personer blir aktuell främst när F-skattsedeln återkallas, när ansökan om F-skatt avslås eller när den skattskyldige inte vill ha F-skatt. Huvudregeln även för juridiska personer med A-skatt är att den preliminära skatten i första hand skall täckas genom skatteavdrag. Avdraget för juridiska personer är alltid 30 %. För den del av skatten som inte täcks genom skatteavdrag får särskild A-skatt debiteras. F-skatt i kombination med A-skatt Det är endast fysiska personer som kan ha en kombination av F- och A- skattsedel. A-skattsedeln skall användas när den skattskyldige har anställningsin- komster och F-skattsedeln vid inkomst av näringsverksamhet. Syftet med lagstiftningen är att underlätta för personer som vill starta ett företag, samtidigt som de har kvar anställningsinkomster, och för en anställd att parallellt med anställningen driva ett företag. Att en person har både F- och A-skattsedel förändrar inte respektive skattsedels rättsverkningar. Skyldigheten att svara för skatt och avgifter beror på vilken av skattsedlarna som används vid ett visst uppdrag. F-skattsedeln utfärdas i kombinationsfallen på villkor att den inte åberopas i anställningsförhållanden. Motsvarande villkor saknas där innehavaren endast har en F-skattsedel. Det framgår av F-skattebeviset om innehavaren även har en A-skattsedel. Kvarstående skatt Storleken av den kvarstående skatten framgår av skattsedeln på slutlig skatt. Normalt sett är det arbetsgivaren som under perioden januari Ä mars året efter taxeringsåret gör avdrag för eventuell kvarstående skatt för sådana arbetstagare som har A-skatt. Arbetsgivaren svarar också för inbetalningen av beloppet. Inbetalningen skall göras senast den 10 april året efter taxeringsåret. Arbetstagaren kan själv betala in den kvarstående skatten om han gör det innan arbetsgivaren börjar göra avdrag och uppvisar kvitto på att han betalat hela skattebeloppet. Arbetstagaren kan också ha fått ett beslut från skattemyndigheten som innebär att skatteavdrag skall göras med ett lägre belopp eller inte alls, t.ex. beslut om anstånd med inbetalningen eller ett beslut om förbehållsbelopp. Beslut om förbehållsbelopp innebär att skatteavdraget begränsas, så att arbetstagaren garanteras en viss del av lönen för sina nödvändiga levnadskostnader. En F-skattsedelsinnehavare betalar sin kvarstående skatt själv, senast den 10 april året efter taxeringsåret. Kvarstående skatt under 25 kr tas inte ut. På kvarstående skatt betalas kvarskatteavgift. Tillkommande skatt Tillkommande skatt är en skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats. Tillkommande skatt skall betalas senast den 10 i den månad som skattemyndigheten bestämmer Ä dock tidigast den 10 maj året efter taxeringsåret. Skattsedel skall översändas till den skattskyldige senast tre månader före den uppbördsmånad då skatten skall betalas. Tillkommande skatt under 25 kr tas inte ut. På tillkommande skatt skall respitränta betalas. 4.3 Arbetsgivares skyldigheter Arbetsgivarna spelar en betydelsefull roll i uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter. Uppbörden av arbetsgivaravgifter inom socialförsäkringen samordnades fr.o.m. år 1985 med uppbörden av preliminär skatt som innehållits av arbetsgivare (prop. 1983/84:167, bet. 1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369). Syftet var att uppnå en säkrare avgiftsberäkning och en effektivare och snabbare uppbörd. Samordningen gäller framför allt formerna för arbetsgivarnas redo- visning till myndigheterna, betalningen av skatterna och avgifterna samt handläggningen inom myndigheterna. Skyldighet att göra skatteavdrag Preliminär skatt skall normalt betalas in samma år som inkomsten tjänas in. Den preliminära skatten betalas antingen som A-skatt, särskild A-skatt eller F-skatt. Det är arbetsgivaren (uppdragsgivaren) som vid varje löneutbetalningstillfälle verkställer skatteavdrag för A-skatt från den lön som utbetalas. Avdragen skatt redovisas och betalas månaden efter löneutbetalningen. I samband med detta beräknas och betalas också de arbetsgivaravgifter som belöper på lönebeloppet samt utgivna förmåner. Från och med den 1 april 1993 är det arbetstagarens (uppdragstagarens) skattsedel på preliminär skatt som helt styr om skatteavdrag skall göras eller inte på ersättning för arbete. En arbetsgivare skall inte göra skatteavdrag eller betala arbets- givaravgifter vid utbetalning av ersättning till någon som har enbart en F- skattsedel. Detta gäller oavsett om ersättningen skall beskattas som inkomst av näringsverksamhet eller som inkomst av tjänst. En arbetsgivare som betalar ut lön eller annan ersättning för utfört arbete till en person som har A-skattsedel är däremot alltid skyldig att göra skatteavdrag vid utbetalningen, oavsett om mottagaren är fysisk eller juridisk person och oavsett om ersättningen är huvudinkomst eller sidoinkomst. Vid beräkning av skatteavdraget skall även förmåner räknas med. Om inkomsttagaren är fysisk person skall utbetalaren av den huvudsakliga inkomsten göra skatteavdrag enligt tabell. Skattetabellen är uppbyggd efter olika kommunala skattesatser. Är utbetalningen sidoinkomst görs skatteav- drag med 30 %. Vid utbetalning av ersättning för arbete som görs till en juridisk person med A-skatt skall skatteavdrag alltid göras med 30 % av ersättningen. Arbetsgivaren eller utbetalaren behöver inte göra skatteavdrag för en person med A-skattsedel om ersättningen understiger 1 000 kr under inkomståret. Avdrag för kvarstående skatt skall enligt huvudregeln göras av den som är skyldig att göra skatteavdrag för A-skatt vid utbetalning av ersättning för arbete, under förutsättning att ersättningen är huvudsaklig inkomst av arbete för mottagaren. Avdrag för kvarstående skatt skall inte göras vid utbetalning till en juridisk person eller om ersättningen avser ett arbete som pågår kortare tid än en vecka. Avdrag görs under tiden januari Ä mars året efter taxeringsåret och avdraget skall i princip vara lika stort vid varje avdragstillfälle. Från och med den 1 april 1991 gäller regler som innebär skyldighet att göra avdrag för preliminär skatt även på räntor och utdelningar. Värdepap- perscentralen VPC AB, Riksgäldskontoret, fondkommissionärer, banker och andra som yrkesmässigt ombesörjer att pengar blir räntebärande, är skyldiga att göra skatteavdrag från avkastning av kapital som tillfaller fysisk person som är bosatt i Sverige eller svenskt dödsbo. Avdrag skall göras oavsett vilken skattsedel på preliminär skatt den skattskyldige har. Skatteavdrag skall göras med 30 % och avdragen skatt skall redovisas i uppbördsdeklaration och på kontrolluppgift. Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter Arbetsgivaravgifter skall betalas på ersättning för arbete om mottagaren är en fysisk person med A-skattsedel. Är mottagaren av utbetalningen en juridisk person skall arbetsgivaravgifter inte betalas. För personer som fyllt 65 år före årets början betalas i stället en särskild löneskatt. Arbetsgivaravgifter beräknas på summan av lön, annan ersättning och förmåner om värdet tillsammans uppgår till 1 000 kr för mottagaren under året. Redovisning och inbetalning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter Redovisning och inbetalning av avdragen A-skatt och arbetsgivaravgifter görs på uppbördsdeklarationen, som är både deklaration och inbetalningskort i ett. I vissa fall måste också en specifikation till uppbördsdeklarationen lämnas, nämligen när arbetsgivare har belopp att redovisa som innebär nedsättning av arbetsgivaravgifterna på grund av kostnader för utbildningsvikariat eller skall redovisa arbetsgivaravgifter på grund av konventioner med USA och Kanada. Uppbördsdeklarationer skickas till alla registrerade arbetsgivare varje månad, direkt efter det att föregående ''uppbördsperiod'' är avslutad. Genom att uppbördsdeklarationerna/inbetalningskorten sänds ut en gång per månad kan de förses med en optiskt läsbar kod för maskinell registrering av uppgiften om till vilken uppbördsmånad redovisningen och betalningen hör. Redovisning och inbetalning av avdragen A-skatt och arbetsgivarav- gifter skall ske senast den 10 i månaden efter det att löneutbetalningen gjordes (i januari senast den 15). Redovisning och inbetalning av avdragen kvarstående skatt görs i en särskild uppbördsdeklaration senast den 10 april året efter taxeringsåret. Avdragen preliminär skatt på ränta och utdelning skall också redovisas i en särskild uppbördsdeklaration. Redovisning och inbetalning skall ske senast den 10 i månaden efter det att avdraget gjordes. 4.4 Uppbörd av mervärdesskatt Registrering till mervärdesskatt görs i samband med att en verksamhet som medför skattskyldighet för eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt påbörjas. Redovisning kan ske antingen i självdeklarationen eller i en mervärdesskattedeklaration. Redovisning i självdeklarationen kan göras av dem vars årliga beskattningsunderlag exklusive gemenskapsinterna förvärv och import uppgår till högst 1 miljon kronor. Redovisningsperioden omfattar då ett år och mervärdesskatten kommer att ingå i den slutliga skatten för året. Dessa skattskyldiga kan välja att i stället, liksom övriga skattskyldiga, redovisa mervärdesskatten i mervärdesskattedeklaration. Redovisningsperioden omfattar då en kalendermånad och skatten betalas i samband med att mervärdesskattedeklarationen lämnas. Företag vars be- skattningsunderlag är högst 40 miljoner kronor exklusive gemenskaps- interna förvärv och import skall redovisa och betala mervärdesskatten senast den 5 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Företag med beskattningsunderlag överstigande 40 miljoner kronor exklusive gemenskapsinterna förvärv och import skall redovisa och betala mervärdesskatten senast den 20 i månaden efter redovisningsperiodens utgång. De som inte lämnar självdeklaration samt handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar skall alltid redovisa mervärdesskatten i mervärdesskattedeklaration. Om de årliga beskattningsunderlagen exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för beskattningsåret uppgår till högst 200 000 kr, får skattemyndigheten för dem besluta att redovisningsperioden skall omfatta ett helt år. Deklarationsblanketterna sänds ut automatiskt till den som är regist- rerad. Blanketterna är förtryckta med vissa uppgifter och baksidan utgörs av ett inbetalningskort. 4.5 Skattemyndighetens funktion i uppbördsförfarandet Debiterade skatter F-skatt och särskild A-skatt skall som nämnts betalas senast den 10 i varje månad (i januari senast den 15). Kvarstående skatt förfaller till betalning den 10 april året efter taxeringsåret och tillkommande skatt förfaller till betalning den månad som skattemyndigheten bestämmer dock tidigast den 10 maj året efter taxeringsåret. Vid skattemyndigheten görs avstämning av kontoutdrag från post- girosystemet löpande. Efter det att avstämningen mellan debiteringar och inkomna betalningar är avslutad, skickas en betalningspåminnelse ut till skattskyldiga i de fall betalning saknas eller är otillräcklig. Betalningspåminnelserna tas fram med hjälp av ADB. I en betalningspåminnelse anges en sista inbetalningsdag. I påminnelsen anges en dröjsmålsavgift som beräknats fram till inbetalningsdagen. Dröjs- målsavgiften gäller under förutsättning att betalning görs inom den i be- talningspåminnelsen angivna tiden. Kort tid efter det att datum för sista inbetalningsdag i betalningspå- minnelsen passerats och betalningarna är avstämda, överlämnas de skulder som alltjämt är obetalda till kronofogdemyndigheten för indrivning (restföring). I normalfallet är skattemyndighetens befattning med den aktuella skatten därigenom avslutad, men det förekommer omräkningar och omdebiteringar som gör att de belopp som restförts på ett eller annat sätt skall korrigeras. I en del fall görs betalningar till skattemyndigheten efter restföringstidpunkten, vilket också innebär administrativa justeringar mellan skatteregister (CSR) och kronofogdemyndighetens register (REX). Det förekommer också att balanserade betalningar för restförd skuld återfinns först efter restföringstidpunkten. Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter När en arbetsgivare påbörjar sin verksamhet skall han registreras som arbetsgivare i skattemyndighetens arbetsgivarregister. När redovisningen kommer in till skattemyndigheten skall redovisningen registreras och betalningen stämmas av. Kontrollen av att uppbördsdeklarationer lämnats och redovisade belopp betalats samt avstämningen av den lämnade redovisningen görs med hjälp av ADB. Den maskinella kontrollen resulterar i olika åtgärder. Om en arbetsgivare inte redovisat eller betalat skall han anmanas att lämna deklaration respektive påminnas att betala. Vad som nämnts tidigare om arbetet med betalningspåminnelser för debiterade skatter gäller även arbetsgivarområdet. I januari året efter inkomståret skall arbetsgivaren lämna kontrollupp- gifter. Dessa bereds, registreras och stäms sedan av maskinellt mot de under året lämnade uppbördsdeklarationerna. Mervärdesskatt Registrering till mervärdesskatt görs i samband med att en verksamhet som medför skattskyldighet för eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt påbörjas. Om redovisning inte kommer in framställs och skickas maskinellt en påminnelse att deklarera. Kommer det trots påminnelsen inte in någon redovisning fastställs skatten efter skön. Registrering av uppgifterna i s.k. negativa deklarationer, som utvisar belopp att återfå, sker normalt manuellt på skattemyndigheten. Övriga deklarationer avläses optiskt och registreras maskinellt. Inbetalning sker till ett speciellt postgirokonto för varje län. Avstämning mellan gjorda in- respektive utbetalningar och redovisad mervärdesskatt görs löpande med hjälp av kontoutdrag från postgirot. Varje månad görs en central bearbetning i mervärdesskattesystemet för att få fram de som inte betalat deklarerat belopp eller betalat för sent. För dessa framställs maskinellt en betalningspåminnelse med en beräknad dröjsmålsavgift. Om betalning trots påminnelse inte kommer in lämnas kravet över till kronofogdemyndigheten för indrivning. En utbetalning kan avse överskjutande ingående mervärdesskatt eller ett för stort inbetalt belopp. Utbetalningar sker dagligen via fakturabetalnings- service (postgiro). Före utbetalning kontrolleras maskinellt om krav på den skattskyldige finns i mervärdesskattesystemet, arbetsgivarregistret eller registret för debiterade skatter. Om så är fallet sker maskinellt kvittning före återbetalning. Även skulder hos kronofogdemyndigheten avräknas innan en utbetalning görs. 4.6 Räntor och avgifter I såväl uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare som mervärdesskattelagen finns detaljerade bestämmelser om räntor och avgifter. Den som fått anstånd med att betala skatt eller avgift skall betala anståndsränta när anståndet upphör och det återstår ett belopp att betala. Respitränta tas ut på skatt eller avgift som skall betalas utöver tidigare deklarerade belopp. Resitutionsränta betalas på skatt eller avgift som betalas tillbaka. Ö-skatteräntan och kvarskatteavgiften tar enbart sikte på debiteringen av slutlig skatt och utgår om den preliminära skatten överstiger respektive understiger den slutliga. Dröjsmålsavgiften har ersatt restavgiften och förseningsavgiften och tas ut om skatt, avgift eller ränta inte betalats inom föreskriven tid. Vad gäller mervärdesskatt tas dröjsmålsavgift också ut på skatt som bestämts genom skönsbeskattning i avsaknad av deklaration. 4.7 Sanktioner De straffbestämmelser som tidigare fanns i olika skatteförfattningar har med ett ikraftträdande fr.o.m. den 1 juli 1996 flyttats över till skattebrottslagen (1971:69) och arbetats in i de centrala brottsbeskriv- ningarna skattebrott, skatteförseelse respektive vårdslös skatteuppgift (se prop. 1995/96:170, bet. 1995/96:JuU23, rskr. 1995/96:277, SFS 1996:660). Lagen omfattar nu i stort sett samtliga straffbestämmelser på skatteområdet. I 75 och 77 a §§ UBL finns bestämmelser som har ett nära samband med sanktionsbestämmelserna. Enligt 75 § gäller bl.a. att en arbetsgivare som utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt är ansvarig för den skatt som skatteavdraget skulle ha avsett till belopp som svarar mot vad arbetsgivaren underlåtit att dra av. Beslut om sådan ansvarighet fattas av skattemyndigheten. Regleringen i 77 a § innebär att den som i egenskap av företrädare för arbetsgivare som är juridisk person har verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i rätt tid och ord- ning, kan bli betalningsskyldig för beloppet tillsammans med arbetsgiva- ren. Regler om företrädaransvar finns också i 15 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 16 kap. 17 § mervärdesskattelagen, 5 kap. 17 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter och 38 § tullagen. Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare innehåller bestämmelser om avgiftstillägg. Avgiftstillägg påförs en arbetsgivare som lämnat oriktig uppgift om avgiftsunderlag i uppbördsdeklarationen eller annat skriftligt meddelande. Detsamma gäller arbetsgivare i de fall arbetsgivaravgifterna uppskattats på grund av utebliven uppbörds- deklaration eller med avvikelse från lämnad uppgift i uppbördsdeklarationen. Tillägget är enligt huvudregeln 20 % av oredovisa- de arbetsgivaravgifter. I vissa fall är avgiftstillägget dock 10 %. Motsvarande regler finns i mervärdesskattelagen. Den särskilda avgiften benämns där skattetillägg. 5 Behovet av en reform I föregående avsnitt har lämnats en kortfattad redogörelse för det nuvarande systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Under systemets uppbyggnad och utveckling har en genomgående strävan varit att åstadkomma ett effektivt redovisnings- och betalningsförfarande. Systemet har under framför allt senare tid utvecklats i riktning mot ökad enhetlighet och samordning. Såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna och de skattskyldiga har här varit i blickpunkten. Olika faktorer som har lagt hinder i vägen för en sådan utveckling har successivt kunnat undanröjas. Materiella bestämmelser som reglerar skatter och avgifter har i några fall gjorts enklare. Också förfarandereglerna har då kunnat förenklas. Även organisatoriska förändringar har möjliggjort en ökad samordning och en effektivare administration av redovisnings- och betalningssystemet. Utvecklingen har samtidigt påverkats av bl.a. möjlig- heterna att i olika hänseenden ta till vara nya tekniska lösningar. Ett stort steg i riktning mot ett effektivare uppbördssystem togs genom de förenklingar av bestämmelserna om beräkning av socialavgifter som utformades i början av 1980-talet. Härigenom skapades förutsättningar för den nya ordning för redovisning och betalning av socialavgifter från arbets- givare som gäller sedan år 1985. Genom denna samordnades redovisningen och betalningen av innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen (1953:272) med arbetsgivaravgifterna. Före år 1985 administrerades arbetsgivaravgifterna i sin helhet av Riksförsäkringsverket. Syftet med reformerna var bl.a. att få till stånd en säkrare avgiftsberäkning samt en snabbare och effektivare avgiftsuppbörd. Uppbörden av arbetsgivarav- gifterna knöts till de löpande löneutbetalningarna. Samordningen med redovisningen och betalningen av innehållen preliminär skatt innebar att en arbetsgivares redovisning kunde göras i en och samma handling. I samband härmed förkortades redovisningsperioderna från två månader till en månad. Väsentliga förenklingar åstadkoms både för arbetsgivarna och skatte- myndigheterna. Inriktningen mot en förbättrad effektivitet genom ökad enhetlighet och samordning har härefter fortsatt. Det gäller såväl på det organisatoriska planet som i fråga om förfarandet. En ny organisation har växt fram under 1990-talets början. Den syftar bl.a. till att skattskyldiga, både företag och enskilda, skall ha endast en kontaktpunkt inom skattemyndigheten. Den som är skatt- eller avgiftsskyldig skall inte behöva vända sig till olika enheter när olika skatter eller avgifter skall betalas utan skall på ett enkelt sätt kunna få en samlad bild av sin skatte- eller avgiftssituation. Denna grundtanke gäller även i de fall frågor som rör större företag centraliseras till ett kontor i länet. Andra ändringar som kan nämnas är de år 1993 införda bestämmelserna om dröjsmålsavgift. Syftet var att göra uppbördssystemet enklare genom enhetliga avgiftsbestämmelser för olika skatter och avgifter. Vidare ändrades år 1994 betalningstidpunkterna för F-skatt. Numera skall även F- skatt betalas varje månad. Betalningen skall göras senast vid samma tidpunkt som avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Nämnas bör också den nyligen genomförda övergången till enmånadsredovisning av mervär- desskatt (se prop. 1995/96:19, bet. 1995:96:SkU11, rskr. 1995/96:15). Trots en medveten strävan mot att få till stånd ett effektivare system för redovisning och betalning av skatter och avgifter upplevs den nuvarande ordningen som svår att överblicka och tillämpa. Enhetligheten och samordningen anses fortfarande vara eftersatt på ett antal punkter. Framför allt märks problemen för den som är näringsidkare och samtidigt arbets- givare. Men också för skattemyndigheterna är förfarandet svårtillgängligt och resurskrävande. Exempel på den bristande enhetligheten är att avdragen skatt och arbets- givaravgifter i olika hänseenden redovisas och betalas på annat sätt än F- skatt, preliminär skatt på ränta och utdelning, kvarstående skatt, tillkommande skatt och mervärdesskatt. Förfarandet regleras i olika lagar. Redovisningstidpunkterna är i vissa fall olika. Detsamma gäller de redovis- ningshandlingar som används. Vidare görs inbetalningar till skilda konton. Rutinerna varierar också vad gäller påminnelser, anmaningar och överläm- nande till indrivning. Även sanktionssystemen skiljer sig i vissa fall åt be- roende på vilken skatt eller avgift det är fråga om. En näringsidkare behöver i dag i regel göra mer än 30 skatte- och av- giftsinbetalningar under ett år avseende direkta skatter, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Den som är skatt- eller avgiftsskyldig måste hantera en mängd blanketter för redovisningen. Samtidigt lägger skattemyndigheterna ner stora resurser på att handlägga redovisningarna. Detsamma är fallet i fråga om påminnelser och anmaningar rörande dem som inte betalar i före- skriven ordning. Betydande arbetsinsatser behövs också för omföring av medel mellan och inom de olika skatte- och avgiftskontona. Samma för- hållande gäller beträffande avstämningen av dessa konton. Även överläm- nandet för indrivning tar stora resurser i anspråk. Dessutom hanteras olika skatter och avgifter i olika delar av det tekniska systemet inom skatteför- valtningen. Som redan antytts leder det till att det många gånger kan vara svårt att få en samlad bild av gjorda redovisningar och betalningar. Mot denna bakgrund lägger vi nu fram ett förslag om ett nytt system för skatte- och avgiftsbetalningar. Utgångspunkter vid utformningen av det nya systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter har varit ökad enhetlighet, samordning och förenkling. Vårt förslag tar sikte på inkomst- och förmögenhetsskatt, mervärdesskatt samt socialavgifter. Andra skatter, t.ex. punktskatterna, ligger utanför det föreslagna systemet. Regeringens ambition är naturligtvis att även övriga skatteslag på sikt skall omfattas av den nya ordningen för betalning av skatter och avgifter. Genom enkla och enhetliga förfaranderegler på skatteområdet kan skatteadministrationen effektiviseras och göras mer resurssnål samtidigt som de enskilda skatte- och avgiftsbetalarna ges möjligheter att ha överblick över och kunskaper om gällande regelsystem. 6 En ny reglering Ä en skattebetalningslag 6.1 Den lagtekniska lösningen 6.1.1 Allmänt De nuvarande bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272, UBL) och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) skulle enligt Skattebetalningsutredningens direktiv ses över och samordnas i en ny gemensam uppbördslag. Detta aktualiserade en gammal fråga om att samla alla förfaranderegler inom skatteområdet i en särskild förfarande- lag. Med förfaranderegler avses här bl.a. regler om redovisning och fastställelse av underlaget för att ta ut en skatt eller avgift, regler om bestämmande, debitering och inbetalning av skatter och avgifter samt regler om särskilda avgifter, dvs. förseningsavgift samt skatte- och avgiftstillägg. Förfarandet för att ta ut olika skatter och avgifter är i många avseenden likartat. Emellertid finns det i vissa avseenden skillnader. En del av dessa är väsentliga och har sin grund i att syftet med de olika pålagorna varierar. Andra skillnader är av mindre betydelse och kan bero på att reglerna har kommit till vid olika tidpunkter. När det gäller kommunal och statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och några andra skatter och avgifter har reglerna om fastställelse av underlaget för beräkning av pålagorna tagits in i taxeringslagen (1990:324, TL) medan uppbördsreglerna finns i uppbördslagen. När det gäller arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatter har andra lösningar valts. De förfaranderegler som hör till arbetsgivaravgifterna har tagits in i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare som alltså behandlar både frågor om fastställelse av beräkningsunderlaget och uppbördsfrågor. Lagen hänvisar i sin tur i stor utsträckning till uppbördslagen. När det gäller punktskatterna har de materiella reglerna tagits in i olika punktskattelagar medan för- farandereglerna tagits in i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP). De förfaranderegler som hör till mervärdes- skatten finns däremot i själva skattelagen, dvs. i mervärdesskattelagen (1994:200, ML). Uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare innehåller till en stor del rena förfaranderegler men i viss utsträckning också materiella skatteregler. När det gäller uppbördslagen är reglerna om skyldigheten att betala preliminär skatt och att göra skatte- avdrag närmast av materiell natur. Detsamma gäller reglerna i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare om skyldighet att betala månadsavgift. 6.1.2 En sammanslagning av förfarandebestämmelserna till en ny uppbördslag Regeringens förslag: Bestämmelserna i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt förfarandebestäm- melserna i mervärdesskattelagen förs samman till en ny lag Ä skattebetalningslagen. Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft något att invända mot utredningens lagtekniska lösning. Flera remissinstanser har emellertid ansett remisstiden vara för kort för att medge en genomgång av lagtexten och några har ansett att regleringen inte är tillräckligt tydlig. Andra har pekat på enskilda bestämmelser som bör förtydligas. Länsrätten i Stockholms län anser att genom indelningen i kapitel och rikligt med rubriker och underrubriker uppnås en relativt överskådlig författning. Dock anser länsrätten att den föreslagna rubriken, Skattebetalningslag, enligt allmänt språkbruk är fel. Länsrätten föreslår i stället rubriken Lag om betalning av skatter och avgifter m.m. (skattebetalningslag). Skälen för regeringens förslag: Utredningen har ansett att förfarandet vid uppbörd av skatter och avgifter sannolikt skulle bli enklare och billigare att hantera för alla berörda om reglerna gjordes så enhetliga som möjligt. Regelsystemet skulle dessutom bli mer överskådligt om reglerna kunde samlas i en för samtliga skatter och avgifter gemensam förfarandelag. Med tanke bl.a. på att utredningens uppdrag var mycket om- fattande har den emellertid inte ansett det som sin uppgift att utarbeta en allmän förfarandelag. Men inriktningen har varit att göra vad som kunnat göras för att underlätta tillskapandet av en sådan lag. Utredningen har sålunda byggt upp en ny skattebetalningslagstiftning med utgångspunkt i att på sikt kunna foga in bestämmelserna i en kommande allmän förfarandelag utan alltför stora omarbetningar. Utredningen har diskuterat ett alternativ till lagstiftning som innebar att de materiella skatte- och avgiftsregler som nu finns i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skulle flyttas till en särskild lag om skyldighet att göra skatteavdrag samt att betala preliminär skatt och månadsavgift. Reglerna om skatte- och avgiftsinbetalningar skulle enligt detta alternativ placeras i en särskild lag om betalning av skatter och socialavgifter som skulle bli tillämplig på huvuddelen av skatte- och avgiftsområdet. De övriga regler om förfarandet som behövdes skulle tas in i en särskild lag om beräkning och debitering av vissa skatter och socialavgifter. Den nu redovisade lösningen skulle leda fram till att uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skulle ersättas med tre lagar i stället för att arbetas samman till en, vilken var den lösning som angavs i utredningens direktiv. Enligt utredningens mening gav emellertid inte en regleringsstruktur med tre lagar den översikt och tydlighet som bör eftersträvas. Som utredningen såg det fick den bästa lösningen därför anses vara att tills vidare samla de regler, inkl. de materiella skatte- och avgifts- reglerna, som nu finns i uppbördslagen och lagen om uppbörd av social- avgifter från arbetsgivare samt förfarandereglerna i mervärdesskattelagen i enda lag, en skattebetalningslag. Som sagts tidigare har siktet varit inställt på att förfarandereglerna skall kunna flyttas över till en kommande allmän förfarandelag. De materiella skatte- och avgiftsreglerna skulle då kunna hållas kvar i en särskild lag om man inte kan hitta en naturlig plats också för dem i den allmänna förfarandelagen. Regeringen har, i likhet med de flesta remissinstanser, inget att invända mot den lagtekniska lösning som utredningen har valt. Vi finner den och den kapitelindelning som föreslagits vara ändamålsenlig och föreslår därför att lagtexten i huvudsak utformas i enlighet med utredningsförslaget. När de gäller de enskilda paragraferna har vi däremot gjort ett stort antal ändringar och justeringar som beror dels på att riksdagen redan har hunnit göra ändringar i de förfarandebestämmelser som samlas i den nya uppbördslagen, dels på att vi i vissa frågor valt en något annan lösning än den som utredningen föreslagit och dels på att Lagrådet förordat vissa ändringar och justeringar. Andra ändringar som vi har gjort än sådana som beror på av riksdagen ändrad lagstiftning behandlas i regel i författnings- kommentaren till den enskilda bestämmelsen. 6.1.3 Normgivningsfrågor Huvudregeln för normgivningen om skatter finns i 8 kap. 3 § regerings- formen (RF). Den bestämmelsen anger det primära lagområdet såvitt avser förhållandet mellan det allmänna och enskilda. Häri innefattas föreskrifter om åligganden för enskilda eller i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Inom detta område skall föreskrifter meddelas genom lag. Som exempel nämns i 8 kap. 3 § andra stycket RF föreskrifter om skatt till staten. Bestämmelserna om skatt hör samtidigt till det obligatoriska lagområdet vilket framgår av det uttryckliga undantaget från delegeringsmöjligheterna i 8 kap. 7 § RF. Delegation till regeringen kan i princip ske endast i fråga om anstånd med betalning av skatt (se 8 kap. 8 § RF). Det är inte bara de materiella skattereglerna, dvs. vem som är skattskyldig, på vad skatten skall utgå, skattesats o.d. som direkt reglerar skattens tyngd och fördelning, som hör till det obligatoriska lagområdet utan också de bestämmelser som avser grunderna för skattens beräkning och uttagande. Även grunderna för taxerings- och uppbördsförfarandet anses höra hit och bör alltså beslutas i lag (se prop. 1973:90 s. 302). Detaljerna bör däremot regeringen och efter dess bemyndigande underordnad myndighet få reglera genom tillämpningsföreskrifter (se SOU 1972:15 s. 167). Genom att kravet på lagform begränsats till ''grunderna'' ges en ganska omfattande behörighet för regeringen att meddela närmare föreskrifter om förfarandet. Men var denna distinktion sätter gränsen för lagkravet på uppbördslagstiftningens område är inte klarlagt. Frågan är också vilken betydelse det i grunden har att dra en skarp sådan gräns, eftersom före- skrifterna på uppbördsområdet i väsentliga hänseenden avser åligganden för enskilda eller i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden och även på grund härav skall ha lagform. Uppbördslagstiftningen var redan ursprungligen förhållandevis detaljrik. Dess tidiga uppbyggnad har följt med genom åren. Även i dag torde uppbördslagen kunna sägas omfatta mer än bara grunderna för uppbörds- förfarandet. Samtidigt finns verkställighetsföreskrifter knutna till ett flertal bestämmelser i lagen. Motsvarande kan i stort sägas gälla beträffande lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Målet på uppbördsområdet liksom inom varje rättsområde är att skapa en reglering som är överblickbar och som är uppbyggd av tydliga och lättillämpade bestämmelser. Även den i lagstiftningssammanhang övergripande inriktningen att hänföra föreskrifter till lägsta normgivningsnivå måste beaktas. Men denna inriktning får vägas mot det pedagogiska värdet av att i vissa fall i lag ta in regler som skulle kunna hänföras till en lägre nivå men som behövs i lagen för att regleringen skall bli tydlig. Att åstadkomma lättillgängliga föreskrifter är inte sällan svårt särskilt beträffande de mer materiellt betingade uppbördsbestämmelserna. Det gäller exempelvis reglerna om beräkning av skatteavdrag, F-skatt och särskild A-skatt samt arbetsgivaravgifter liksom regleringen av arbetsgivares ansvar för arbetstagares skatt. Utredningen har emellertid ansett att det finns förutsättningar att förenkla lagstiftningen såväl i nyss nämnda frågor som i övrigt. En utgångspunkt vid utformningen av den nya regleringen om redo- visning och betalning av skatter och avgifter har varit att begränsa detaljregleringen i lag samtidigt som lagreglerna getts en mer lättillgänglig utformning. Vidare har regleringen getts en tydlig kronologisk struktur. Mindre detaljerade eller uttömmande föreskrifter leder i en del fall till ett ökat behov av tillämpningsföreskrifter. Detta innebär att ansvaret för regeringen och underlydande förvaltningsmyndigheter att främja en enhetlig rättsutveckling ökar. Av intresse i detta sammanhang Ä inte minst ur skatteadministrationens synvinkel Ä är då vilket utrymme som finns för att fylla ut lagreglerna genom verkställighetsföreskrifter. Regeringens rätt att komplettera lagar genom verkställighetsföreskrifter omfattar även lagar om skatt. Med verkställighetsföreskrifter förstås i första hand tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär. Beträffande dessa kan sägas att de endast får omsätta den principiella regeln i själva lagtexten till detaljföreskrifter, t.ex. i form av siffertabeller, som gör beskattningsarbetet mera lätthanterligt och besparar de beslutande organen arbetet att själva för varje särskilt fall göra omständliga uträkningar på grundval av reglerna i lagen. Sådana föreskrifter kan sägas sakna själv- ständigt innehåll. De kan också gälla myndigheternas handläggningsrutiner eller formaliteter som enskilda bör iaktta. Dessa föreskrifter kan då i och för sig lika väl grundas på regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 § RF. Men föreskrifternas anknytning till en bestämd lag kan likväl motivera att de betecknas som verkställighetsföreskrifter. Till området för verkställighetsföreskrifter hör också i viss utsträckning föreskrifter som i materiellt hänseende fyller ut en lag. För att sådana kompletterande föreskrifter skall kunna betraktas som verkställighets- föreskrifter krävs att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom föreskrifterna i fråga. I verkställighetsföreskriftens form kan således inte föreskrivas något som för enskildas del innefattar ett helt nytt åliggande eller ingrepp eller göras andra avsteg från innehållet i den bakomliggande lagen (jfr prop. 1973:90 s. 211). Att med ledning av uttalandena i motiven till regeringsformen komma fram till vad som i allmänhet är godtagbart i fråga om utfyllande föreskrifter är knappast möjligt. I princip kan sägas att en mycket detaljrik lagregel är svår att fylla ut. En eventuell avvikelse från lagregeln i en verk- ställighetsföreskrift torde märkas tydligare ju mer detaljerad utformning lagens föreskrift fått. Motsvarande gäller i regel även beträffande mindre preciserade lagbestämmelser som genom motivuttalanden getts en viss innebörd. Ger däremot lagregeln eller motiven inte någon vägledning eller endast begränsad vägledning kan utrymmet för utfyllande föreskrifter se ut att vara större. I sådana fall torde också tolkningsutrymmet vid tillämpning av bestämmelsen kunna bli förhållandevis stort. Gränsen för vad som kan godtas som verkställighetsföreskrifter utan att grundbestämmelsen tillförs något väsentligt nytt blir då svårare att dra. Samtidigt ökar risken för att en tillämpning enligt de utfyllande föreskrifterna underkänns vid en prövning av de rättstillämpande organen. I sådana fall är det därför väsentligt att verkställighetsföreskrifter nära knyter an till lagregelns syfte. Så långt det är möjligt och lämpligt bör för att undvika tillämpningsproblem i vart fall grunderna för utfyllande verkställighetsföreskrifter anges i lag. En annan fråga är på vilket sätt förekomsten av verkställighetsföre- skrifter bör komma till uttryck. Nuvarande reglering i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare innehåller flera norm- givningsbemyndiganden som upplyser om att ytterligare föreskrifter finns. Dessa bemyndiganden torde inte avse annat än verkställighetsföreskrifter. De är därför i formell mening överflödiga. Trots det kan det av flera skäl anses lämpligt att det av lagtexten framgår att det är avsett att meddelas ut- fyllande föreskrifter. Inte minst har en sådan upplysning ett stort in- formationsvärde. Såvitt avser verkställighetsföreskrifter av rent administrativ karaktär får emellertid behovet av att i lag ange i vilka hän- seenden sådana bör meddelas anses mer begränsat. Behovet av verkställighetsföreskrifter som ansluter till regleringen om redovisning och betalning av skatter och avgifter är stort. Detta gäller exempelvis i fråga om skattetabeller för beräkning av skatteavdrag och värdering av naturaförmåner på preliminärskattestadiet. Mot denna bakgrund har utredningen valt att i lag upplysa om existensen av sådana föreskrifter. De renodlat administrativa verkställighetsföreskrifterna har däremot inte anmärkts i lagen. Framhållas bör emellertid att gränsen mellan de olika formerna av verkställighetsföreskrifter inte sällan är flytande och att de kompletterande föreskrifterna ibland förutsätts ha båda nämnda funktioner. I praktiken får det liksom i dag i stort sett genomgående anses lämpligt att regeringen delegerar till Riksskatteverket att meddela de kompletterande föreskrifter som behövs för lagens tillämpning. 6.2 Terminologiska frågor I utredningsdirektiven sägs att utredningen i förslaget till ny lagstiftning skall ägna särskild uppmärksamhet åt bl.a. de terminologiska frågorna. Moderniserad terminologi Språket i uppbördslagen är i stora delar föråldrat och stelt i jämförelse med dagens sakprosa. Eftersom det har varit en strävan sedan ett trettiotal år att närma författningsspråket till den nutida sakprosan, är det nödvändigt att nu modernisera termer och uttryck samt språket i övrigt i en så central lag som denna. Lagen ligger ju till grund för myndighetsföreskrifter och, inte minst, beslut riktade direkt till enskilda. Utredningen har försökt att använda termer och uttryck som skall vara begripliga för en vidare krets än skatteexperter och därigenom leda till mindre tolkningsmöda och färre missförstånd. De viktigaste ändringarna i terminologin redovisas här, medan övriga termer diskuteras i författnings- kommentarerna. Uppbördslag blir skattebetalningslag Uttrycket uppbörd är ålderdomligt och svårdefinierat, i synnerhet för de enskilda skattebetalarna. Utredningen har bl.a. mot denna bakgrund valt att ge lagen en rubrik som bättre beskriver lagens innehåll, nämligen Skattebetalningslag. Rubriken gör inte anspråk på att vara heltäckande, men den täcker enligt utredningen det huvudsakliga innehållet i lagen. I förenklande syfte nämns inte termen avgift i lagens rubrik trots att lagen omfattar också arbetsgivares redovisning och betalning av socialavgifter. Länsrätten i Stockholms län anser att den föreslagna rubriken, Skattebetalningslag, enligt allmänt språkbruk är fel. Länsrätten föreslår i stället rubriken Lag om betalning av skatter och avgifter m.m. (skattebetalningslag). I lagrådsremissen föreslog vi, bl.a. med hänsyn till vad Länsrätten anfört, att lagens rubrik skulle vara Lag om betalning av skatter och avgifter. Lagrådet framhåller emellertid att den föreslagna lagen blir av central betydelse på skatte- och avgiftsområdet. Det kan förutsättas att det ofta kommer att göras hänvisningar till lagen. Med hänsyn till detta anser Lagrådet det vara önskvärt att lagens rubrik är enkel och kort. Trots att det kan invändas att benämningen Skattebetalningslag är mindre rättvisande, eftersom inte bara skatter utan också socialavgifter behandlas i lagen, anser Lagrådet att utredningsförslagets rubrik är klart att föredra. Vi har därför nu valt samma rubrik som i utredningsförslaget. Vi har heller inget att invända mot att det i lagtexten talas om skatt också i fall då avgift avses så som utredningen föreslagit. Vad som i lagen sägs om skatt gäller alltså även sådan avgift som omfattas av lagen. Motsvarande gäller termen skattskyldig som således omfattar bl.a. den som enligt lagen är skyldig att betala avgift. Termen uppbörd används i dag inte bara i uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare utan i ett flertal andra lagar. I dessa fall har vi i stort sett genomgående valt att i stället för uppbörd tala om redovisning och betalning. Den preliminära skatten och sättet att betala den Uppbördslagens terminologi har kritiserats för bristande enhetlighet, bl.a. av Lagrådet (se prop. 1991/92:112 bil. 5 s. 269). Ett exempel är benämningarna på de olika formerna av preliminär skatt. Vi föreslår därför att ordet ''preliminär'' stryks framför A-skatt och F-skatt, så att de olika formerna av preliminär skatt i fortsättningen benämns A-skatt, särskild A- skatt och F-skatt. Kritiken mot uppbördslagen har gällt också bristande tydlighet. Exempel på det är benämningarna på de två stegen i betalningen av A- skatt. I utredningens uppdrag har ingått att särskilja dessa två steg genom tydliga benämningar. Utredningen har föreslagit att det första steget, dvs. då arbetsgivaren drar av den preliminära skatten från arbetstagarens lön, benämns skatteavdrag och att det andra steget, då skatten betalas in till staten, helt enkelt kallas inbetalning av skatt. Vi har också använt den metoden. Kvarstående skatt, överskjutande skatt och tillkommande skatt För att komma fram till om rätt skatt för ett visst inkomstår betalats görs nu årligen en avstämning mellan inbetalningarna av preliminär skatt och den för året beräknade slutliga skatten. Om för lite preliminär skatt betalats påförs kvarstående skatt. Är däremot den betalda preliminära skatten större än den slutliga skatten uppkommer en överskjutande skatt. Är det vidare så att ytterligare skatt skall betalas efter att den årliga debiteringen av slutlig skatt avslutats är det fråga om debitering av tillkommande skatt. Även i det föreslagna systemet skall en årlig avstämning göras mellan preliminär och slutlig skatt. I det nya systemet försvinner de nu särskiljbara formerna av vad som närmast kan betecknas som slutlig skatt. Beteckningarna kvarstående skatt, överskjutande skatt och tillkommande skatt kommer alltså inte längre att användas. Relationen mellan hur mycket preliminär skatt som betalats jämfört med den beräknade slutliga skatten är emellertid fortfarande av intresse för att avgöra om antingen ytterligare skatt skall betalas eller återbetalning av skatt skall ske. Sedan den slutliga skatten för ett visst inkomstår bestämts avser varje ändring av skatteberäkningen för året den slutliga skatten. Om för lite preliminär skatt betalats eller den slutliga skatten höjs i efterhand skall ytterligare slutlig skatt påföras och betalas av den skattskyldige. A-skattesedel eller A-skattsedel I dag skrivs A-skattesedel och F-skattesedel med ett ''e'' som fogar samman de senare leden i dessa av flera led sammansatta termer. Detsamma gäller i fråga om slutskattesedel. Fortsättningsvis bör termerna användas utan denna sammanfogning. Det finns nämligen skäl att betrakta benämningarna på de olika formerna av skattsedlar som en sammansättning av A-skatt (respektive F-skatt) och skattsedel. Den ''e-lösa'' fogen visar då tydligare hur denna sammansättning är bildad. Jämkning och vissa andra termer Termen jämkning finns inte med varken i utredningens eller i vårt lagförslag. I stället används en beskrivning av vad det är fråga om, nämligen ''ändrad beräkning''. Ordet jämkning har i allmänspråket visserligen en betydelse av ''förskjutning åt något håll''. Men i skattesammanhang har betydelsen i regel kommit att inskränkas till ''minskning''. Eftersom jämkning även i skattesammanhang kan avse såväl en ökning som en minskning, är detta felaktigt. Ett riktigare uttrycksätt är då att tala om ändrad beräkning av preliminär skatt. Ett par andra mindre moderna termer som utmönstrats är restitution och eftergift. Restitution har ersatts med den mer lättbegripliga termen åter- betalning. Motsvarande förenklade terminologi har valts i fråga om efter- gift som ersatts med befrielse. 7 Ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter - ett skattekontosystem 7.1 Samordnade och enhetliga rutiner Regeringens förslag: Vid uppbörd av skatter och avgifter skall sam- ordnade och enhetliga rutiner tillämpas i fråga om bl.a. redovisning, betalning, förfallodagar, avstämning hos skattemyndigheten och över- lämnande för indrivning. Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker ut- redningens förslag. Många ser stora fördelar med den föreslagna ordningen. Riksbanken tillstyrker i huvudsak förslaget. Riksbanken anser dock att det finns starka skäl för att mer ingående utreda hur det föreslagna systemet bäst skall tillgodose informationsbehoven för prognos- och analysändamål. Riksförsäkringsverket tillstyrker utredningens förslag och framhåller att det är principiellt viktigt att skillnaden mellan ändamåls- bestämda socialavgifter och allmänna skatter beaktas i olika sammanhang. Det är angeläget att de socialavgifter som kopplar till förmåner styrs till avsedda ändamål och hålls avskilda från skattemedel. Verket finner dock inte att detta behöver utgöra något hinder för ett samordnat debiterings- och redovisningssystem enligt det remitterade förslaget. Riksförsäkringsverket anser att förslaget kommer att leda till en förenkling av administrationen av arbetsgivarnas skatte- och avgiftsbetalningar. Redovisningen av skatter och avgifter kan förväntas bli mindre resurskrävande. Riksgäldskontoret anser att skattekontomodellen medför administrativa förenklingar och ekonomiska besparingar för de skattskyldiga och för skatteförvaltningen. Kontoret tillstyrker därför att ett skattekontosystem införs. Sannolikt leder dock systemet till ökade kostnader för förvaltningen av statsskulden. Det är, till följd av att det blir svårare att prognostisera skatteinbetalningama, omöjligt att göra någon beräkning av dessa negativa effekter. Riksrevisionsverket är i grunden positivt till ett samordnat uppbördssystem av den typen som utredningen förordar. I betänkandet redovisas emellertid inte några alternativ till ett skattekontosystem, vilket verket saknar. Man kan till exempel tänka sig ett strikt samordnat system, men där möjligheter finns att identifiera olika skatter och avgifter även i betalningsströmmarna, eller att kopplingen mellan betalning och redovisningshandling bibehålls. Verket tillstyrker utredningens förslag att införa ett skattekontosystem under villkor att ett väl fungerande informationssystem med uppgifter om skatte- och avgiftsbetalningar kommer att finnas i god tid innan det nya systemet tas i bruk. Verket framhåller det angelägna i att det föreslagna systemet kan tillhandahålla information och underlag för analys i arbetet med att löpande förse statsmakten med analyser och prognoser av den statsfinansiella utvecklingen. Riksskatteverket tillstyrker förslaget om införande av skattekonton. Införandet av skattekonton kommer enligt verkets mening att innebära en betydande effektivisering av skatteuppbörden. Statens löne- och pensionsverk välkomnar de lättnader som förslaget innebär. Malmö tingsrätt anser att ett system med s.k. skattekonton med all sannolikhet leder till en enklare och smidigare skatteadministration för staten. För den skattskyldige är ett sådant system visserligen inte helt utan nackdelar. Bl.a. fråntas denne rätten att destinera sina betalningar; en rätt som sedan lång tid tillbaka varit lagfäst och som också kommit till uttryck i rättsfall. Med hänsyn till att ett införande av skattekonton trots allt kan förväntas leda till vissa lättnader även för de skattskyldiga är detta dock en konsekvens som kan godtas. Kammarrätten i Göteborg delar utredningens uppfattning att införandet av det föreslagna systemet med skattekonton kan bedömas leda till en förenklad administra- tion med åtföljande besparingar för såväl företag som skattemyndigheter och har i allt väsentligt inte något att erinra mot förslaget. Bankgirocentralen BGC AB ser utredningens förslag till samordnade och enhetliga regler för hantering av flertalet skatter som positivt ur rent produktionsteknisk synvinkel. Kooperativa förbundet anser att det föreslagna nya systemet för skattebetalningar kommer att medföra förenklade rutiner för de konsumentkooperativa företagen. Kooperationens Pensionsanstalt anser att betänkandets förslag från såväl fiskal synpunkt som rättssäkerhetssynpunkt utgör en förbättring så tillvida att skattebetal- ningarna blir effektivare samtidigt som systemet är mer överblickbart för den enskilde. Landsorganisationen i Sverige anser att det är positivt med förändringar i riktning mot att förenkla administrationen i skattesystemet då det genererar en högre effektivitet till en lägre kostnad. Organisationen vill därför generellt tillstyrka förslaget om ett nytt skattebetalningssystem med skattekonton för näringsidkare och arbetsgivare. Svenska Bankföreningen tillstyrker i princip förslaget till ett nytt system för skattebetalningar. Föreningen är dock starkt kritisk till vissa i det föreslagna systemet ingående delarna. Föreningen anser exempelvis att det är olämpligt att det nya avräkningskontot betecknas skattekonto. Beteckningen leder tanken fel och kan, som Bankföreningen ser det, vålla vissa problem. Sveriges Fastighetsägareförbund är positivt till att reglerna om skatte- och avgiftsbetalningar samordnas i syfte att skapa ett enklare och mera rationellt system. Det föreslagna systemet med skattekonton synes enligt förbundets uppfattning i sina huvuddrag uppfylla detta syfte. Emellertid präglas förslaget delvis av en fiskal grundsyn som gör att man i vissa frågor prioriterat statens intresse av att snabbt och effektivt få in skatte- och avgiftspengar framför de skattskyldigas möjligheter att klara skatte- och avgiftsbetalningen. Förbundet efterlyser en rimligare balans där också de skattskyldigas berättigade intressen av rättssäkerhet blir bättre beaktade. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund tillstyrker i huvudsak förslaget till ett skattekontosystem, dock med vissa reservationer. Målsättningarna ökad enhetlighet, samordning och förenkling synes enligt förbundet väl uppfyllda med utredningens förslag till ett samlat skattebetalningssystem via skattekonto. Förbundet ser det som angeläget att en reform i denna riktning genomförs. Näringslivets Skattedelegation tillstyrker i princip förslaget till ett nytt system för skattebetalningar. Delegationen är däremot starkt kritisk till vissa i det föreslagna systemet ingående delarna. Endast fyra remissinstanser avstyrker utredningens förslag helt. Riksåklagaren och Riksenheten mot ekonomisk brottslighet anser att ytterligare utredning och analys av förslagens straffrättsliga konsekvenser bör utföras innan förslagen kan leda till lagstiftning. Det av utredningen föreslagna systemet med skattekonton torde dock enligt Riksåklagaren innebära de eftersträvade effekterna av ökad enhetlighet, samordning och förenkling både ur de skattskyldigas och ur skatte- myndigheternas synvinkel. Skattekontosystemet torde dessutom innebära att systemet för redovisning och betalning av skatter och avgifter effektivi- seras. Även Riksenheten mot ekonomisk brottslighet anser att de bärande tankarna bakom förslaget om skattekonto är goda. Riksenheten framhåller att det är viktigt att så långt möjligt förenkla reglerna om skattedebitering och skattebetalning och göra dem enhetliga. Det är också av stort värde att skapa ett system som inte innebär att pengar ständigt skickas fram och tillbaka mellan staten och fysiska eller juridiska personer eftersom ett sådant i sig kan skapa utrymme för viss brottslighet. Riksenheten kan därför i huvudsak ställa sig bakom förslaget men anser att utrednings- arbetet varit så ensidigt inriktat på skattetekniska frågor att vissa andra aspekter inte har belysts tillräckligt. Företagarnas Riksorganisation avstyrker att det nu föreslagna skattekontosystemet införs. Inställningen till ett skattekontosystem är i grunden positiv men Riksorganisationen anser inte att systemet fått en acceptabel utformning. Betydande inslag finns som saknar överensstämmelse med företagares och övriga skattskyldigas rättsmedvetande. Förslaget är därtill ensidigt utformat till fördel för fiskala intressen. Lantbrukarnas Riksförbund, som inte heller anser att utredningens förslag bör läggas till grund för lagstiftning, hävdar att rent avstämningsmässigt och uppgiftsmässigt är redan i dag skatteregistret tillräckligt. Skälen för regeringens förslag: Utredningens uppdrag har varit att skapa ett effektivt redovisnings- och betalningssystem för skatter och avgifter. För att nå dit har utredningen pekat på olika medel som kan användas. Det som enligt utredningen kan anses ligga närmast till hands för att öka effektiviteten är ytterligare samordningsinsatser. Andra givna medel, som i vissa hänseenden ryms inom begreppet samordning, är för- enkling och ökad enhetlighet. Detsamma gäller större överskådlighet och lättillgänglighet. Alla dessa begrepp är centrala i ett effektivt skatte- och avgiftsbetalningssystem. Det är, som utredningen framhållit, också väsentligt att hänsyn tas till hur de skatt- och avgiftsskyldigas, skattemyndigheternas samt kronofog- demyndigheternas situation påverkas av förändringar i riktning mot en ökad effektivitet. Det nya systemet måste vara minst lika säkert som det nuvarande och ge myndigheterna möjlighet till en effektiv skatte- och avgiftskontroll. Det bör dessutom vara mindre resurskrävande för alla som berörs av systemet. I grunden kan det således sägas handla om att med ett effektivitetskrav som utgångspunkt utforma ett system för redovisning och betalning av skatter och avgifter som bygger på faktorer såsom enkelhet, enhetlighet, överskådlighet och lättillgänglighet. Den i dag skiftande hanteringen av olika skatter och avgifter bör alltså enligt regeringens mening så långt möjligt samordnas i fråga om bl.a. redovisning, betalning, förfallodagar, avstämning hos skattemyndigheten och överlämnande för indrivning. En principiell utgångspunkt bör vara att i det nya systemet innefatta redovisningar och betalningar av centrala och generella skatter och avgifter. Det är i fråga om de mera betydande skatte- och avgiftsbe- talningarna som de största samordningsvinsterna kan göras. Samtidigt bör möjligheten att även i andra fall effektivisera redovisningen och be- talningen av skatter och avgifter tas till vara. Inriktningen bör därför, som utredningen föreslagit, vara att också andra skatte- och avgiftsbetalningar liksom betalningar som grundas på särskilda skatte- och avgiftsbeslut om möjligt skall kunna ingå i den nya ordningen. Antalet redovisningar som de skatt- och avgiftsskyldiga gör bör kunna begränsas. Genom att samordna redovisningarna av olika skatter och avgifter bör vidare skatte- och avgiftsbetalningarna kunna hänföras till ett färre antal gemensamma förfallodagar. Med samordnade redovisningar och betalningar som knyts till samma förfallodag i månaden bör också skatte- myndigheternas avstämningsförfarande mellan redovisningar och betal- ningar kunna effektiviseras. Härigenom bör också ordningen för betal- ningspåminnelser m.m. och överlämnandet till indrivning kunna göras effektivare. Att de skatter och avgifter som ingår i ett nytt system hanteras på samma sätt öppnar dessutom en möjlighet att använda enhetliga ränteberäkningsregler och sanktionsbestämmelser. På individnivå bör, som utredningen påpekat, redovisningar och betalningar av skatter och avgifter ställas samman så att det utan svårigheter går att avläsa den skatt- och avgiftsskyldiges skuld eller fordran vid varje tidpunkt. Enhetlighet i redovisnings- och betalningsförfarandet bör samtidigt ge goda kontrollmöjligheter och förutsättningar för ett säkert betalningssystem. En effektivisering av uppbördssystemet genom ökad samordning skulle, som utredningen visat, underlättas genom ett system med avräknings- konton. En sådan lösning har stora administrativa fördelar jämfört med nuvarande rutiner för registrering i skatteregistret genom att sådana konton ger en samlad bild av den skattskyldiges skatte- och avgiftssituation. Upp- byggnaden av ett avräkningskonto är inte olik ett bankkonto där konto- havaren sätter in och tar ut olika belopp och där ränta beräknas på överskott och underskott. I ett sådant system kan bl.a. den skatt- och avgiftsskyldiges alla redovisningar och betalningar bokföras på ett sådant sätt att ställningen på kontot kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontoutdrag. Remissinstanserna har över lag varit positiva till utredningens förslag i den här delen. Mot bakgrund av detta anser vi att den bedömning som Företagarnas Riksorganisation och Lantbrukarnas riksförbund gjort av förslaget varit för pessimistisk. Den kritik som Riksåklagaren och Riksenheten mot ekonomisk brottslighet har riktat mot utredningens förslag tar inte sikte på den nu aktuella frågan. Vi återkommer därför till den senare (se avsnitt 24). Vi anser att det nya förfarandet för redovisningar och betalningar av olika skatter och avgifter som utredningen föreslagit blir enkelt, överskåd- ligt och resurssnålt. Vi föreslår därför att ett system med avräkningskonton för skatte- och avgiftsbetalningar införs. Dessa avräkningskonton har vi, som utredningen, valt att kalla skattekonton och det nya systemet ett skattekontosystem. Vårt val betingas till stor del av att dessa beteckningar redan har vunnit gehör hos remissinstanser, skatteförvaltning och andra myndigheter samt även använts i media. De synpunkter som förts fram av Bankföreningen väger inte så tungt att man kan bortse från den inarbetning av beteckningarna som redan har skett och införa nya. 7.2 Huvuddragen i ett skattekontosystem Regeringens förslag: Skatte- och avgiftsredovisningar samt in- och utbetalningar av skatter och avgifter skall hanteras i ett system med skattekonton. Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag. Skälen för regeringens förslag: Vi har i det föregående avsnittet föreslagit att ett system med skattekonton enligt utredningsförslaget skall införas. Ett sådant system innebär att skattekonton upprättas hos skattemyndigheten för varje skatt- eller avgiftsskyldig person, såväl fysisk som juridisk. Huvuddragen i det skattekontosystem som utredningen föreslagit är följande. På varje skattekonto bokförs löpande debiterade skatter. Detsamma gäller sådana skatter och avgifter som den skatt- eller avgiftsskyldige redovisar i en skattedeklaration. Det gäller bl.a. avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Slutlig skatt bokförs på skattekontot i samband med att skatten debiteras. En ny beräkning av den slutliga skatten eller annan skatt eller avgift bokförs på kontot den dag skatten eller avgiften förfaller till betalning. På ett skattekonto bokförs också varje betalning som den skatt- eller avgiftsskyldige gör. Preliminär skatt, som redovisas i en kontrolluppgift, bokförs i samband med att den slutliga skatten debiteras. Betalningar och andra belopp som räknas kontohavaren till godo hanteras på ett enhetligt sätt. Beloppen skall bokföras utan någon avräk- ningsordning mellan olika skatter och avgifter på skattekontot. Det medför att den skatt- eller avgiftsskyldige inte kan styra en betalning till att avse en viss skatte- eller avgiftsskuld. Av samordningsskäl hänförs betalningar i skattekontosystemet så långt som möjligt till endast en förfallodag i månaden. Av samma skäl lämnas de skatt- eller avgiftsskyldigas redovisningar, skattedeklarationer, endast en gång varje månad. Skattedeklarationerna omfattar därför alla de skatter och avgifter för vilka det finns en redovisningsskyldighet och som förfaller till betalning under månaden. Varje månad som det har förekommit någon transaktion på skattekontot stäms kontot av. Avstämningen skall normalt följas av ett kontoutdrag som visar ställningen på kontot. Minst en gång per år görs en avstämning av samtliga skattekonton. Den görs i samband med avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt. Om ett skattekonto uppvisar ett underskott efter avstämningen innefattar kontoutdraget en betalningspåminnelse. Med en enhetlig behandling av redovisningar och betalningar blir differenser såväl vid månadsvisa avstämningar som vid den årliga avstämningen att betrakta som över- eller underskott på skattekontot. Beteckningarna överskjutande, kvarstående och tillkommande skatt behövs då inte längre. Ett överskott på ett skattekonto skall i regel vara tillgängligt för kontohavaren. Efter nödvändig kontroll skall återbetalningar kunna göras när som helst under månaden under förutsättning att skattedeklaration lämnats också för avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som skall betalas under perioden. En återbetalning som har sin grund i en överskjutande ingående mervärdesskatt skall då exempelvis kunna ske redan före månadens ordinarie förfallodag. Genom att betalningar hanteras på ett sätt som ger upphov till antingen ett underskott eller överskott på ett skattekonto kan ett enhetligt ränteinstitut användas. Det kan ersätta nuvarande räntor och avgifter, dvs. dröjsmålsavgiften, anståndsräntan, respiträntan, restitutionsräntan, ö- skatteräntan och kvarskatteavgiften. På underskott eller överskott på ett skattekonto kan alltså i stället löpande räknas kostnads- respektive intäktsränta. Obetalda belopp, dvs. underskott på ett skattekonto, skall efter betalningspåminnelse fortlöpande lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning. Begränsade kontounderskott skall kunna godtas utan att indrivning aktualiseras, i vart fall för skatt- och avgiftsskyldiga som löpande har transaktioner på skattekontot. De flesta remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag. Många har dock föreslagit ändringar eller justeringar. Vi anser att det förslag som utredningen har lagt fram ger möjlighet att skapa ett effektivt redovisnings- och betalningssystem för skatter och avgifter. Vi föreslår därför ett skattekontosystem som i huvudsak stämmer överens med det som föreslagits av utredningen. I några avseenden bör dock förslaget ändras och kompletteras med hänsyn till vad som kommit fram vid remissbehandlingen. Vi återkommer till dessa frågor i de följande avsnitten som behandlar den närmare utformningen av skattekonto- systemet. 8 Tillämpningsområdet för ett system med skattekonton 8.1 Skatte- och avgiftsbetalningar i skattekontosystemet Regeringens förslag: I skattekontosystemet skall i ett första skede ingå redovisningar och betalningar av skatter och avgifter som är vanligt förekommande och omfattande till antalet eller som kan anses betydande på annat sätt. De poster som från början skall ingå i skattekontosystemet är: - F-skatt, - särskild A-skatt, - av arbetsgivare innehållen A-skatt, - preliminär skatt på ränta och utdelning, - slutlig skatt, - arbetsgivaravgifter m.m., - mervärdesskatt, - särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, - ränta på underskott eller överskott på skattekonton samt - skattetillägg och förseningsavgift. Bl.a. punktskatter samt arvs- och gåvoskatt lämnas tills vidare utanför systemet. Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen av de remissinstanser som har förordat det nya systemet för skattebetalningar har haft något att invända mot det föreslagna tillämpningsområdet. Riksenheten mot ekonomisk brottslighet har förståelse för att det kan vara svårt att lägga in alla typer av skatter vid införandet. Den vill dock understryka att punktskatterna, som svarar för en mycket stor andel av de totala skatteintäkterna, bör föras in i systemet så snart detta är möjligt. Riksskatteverket framhåller att införandet av ett skattekonto innebär väsentliga förenklingar i skatteförvaltningens hantering av debitering och uppbörd av de skatter och avgifter som skall ingå i kontot. Skatteförvaltningen kommer därigenom att få en bättre överblick över den skattskyldiges skattesituation. De skattskyldiga kommer också att få en bättre överblick över sina skatteförhållanden genom de nya kontoutdragen. Initialt är det också lämpligt att göra en avgränsning till de mer frekventa skatterna och avgifterna i skattekontosystemet så som utredningen föreslagit. På sikt bör dock även andra skatter inlemmas i systemet. Ett eventuellt framtida gemensamt system för mervärdesskatten inom EG kan också komma att påverka skattekontot. Denna omständighet bör dock inte förhindra att skattekontosystemet genomförs i enlighet med förslaget. Länsrätten i Stockholms län finner att själva poängen är att de normala debiteringarna och betalningarna bokförs på kontot. Detta anser länsrätten vara tillgodosett genom förslaget. För Bankgirocentralen BGC AB är det rent produktionstekniskt en fördel att många skattetyper omfattas av systemet. Det är dock angeläget att också övriga skatter inordnas i skattekontosystemet snarast möjligt, framför allt gäller detta punktskatter. Svenska Revisorsamfundet tillstyrker att systemet görs generellt och omfattar i vart fall de flesta skatter som skall betalas regelbundet och som uppgår till betydande belopp. Skälen för regeringens förslag: Utredningens arbete har varit inriktat på att skapa en mera enhetlig ordning för i första hand de regelbundet och ofta förekommande betalningarna av skatter och avgifter. Det är i dessa sammanhang som de största samordningsvinsterna kan göras. Enligt utredningens mening är det således kring betalningarna av preliminär och slutlig skatt, arbetsgivaravgifter (med arbetsgivaravgifter avses i det följande även särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och allmän löneavgift) samt mervärdesskatt som det nya skatte- och avgiftsbetal- ningssystemet bör byggas upp. Också andra skatte- och avgiftsbetalningar liksom betalningar som grundas på särskilda skatte- och avgiftsbeslut bör enligt utredningen om möjligt ingå i den nya ordningen. Redan när det gäller nämnda centrala skatter och avgifter fattas särskilda skatte- och avgiftsbeslut som på olika sätt är särpräglade. Det finns också skatter som i dag av skilda skäl redovisas och betalas utan närmare samband med andra skatte- eller avgiftsbetalningar. Även betalningar av nämnda slag anser utredningen bör inordnas i ett nytt uppbördssystem. Men det kan inte helt uteslutas att det från en samordnad reglering kan behöva undantas skatter och avgifter som grundas på specifika beslut eller som administreras för sig. En förutsättning för att uppbörden av en skatt eller avgift skall handläggas vid sidan av det system som utredningen har föreslagit sägs vara att det kan ske utan att större resurser tas i anspråk. En jämförelse får alltså göras med de insatser som kan behövas för att inordna dessa beslut m.m. i det generella systemet. I sammanhanget bör då vägas in att undantag från den övergripande ordningen kan innebära att systemet inte blir lika överskådligt. Vi har inte något att invända mot de nu redovisade bedömningarna och avgränsningarna som utredningen har gjort. Den föreslagna ordningen har också accepterats av remissinstanserna. Ytterligare en utgångspunkt som utredningen har nämnt har sin grund i utredningsuppdragets omfattning och avgränsning. I dag finns vissa skatter samt skatte- och avgiftsbeslut som med hänsyn till hur de administreras skulle kräva en mera genomgripande översyn i sig för att kunna inordnas i skattekontosystemet. En sådan översyn har inte kunnat göras inom ramen för utredningens arbete. Sådana skatter samt skatte- och avgiftsbeslut måste därför nu lämnas utanför det nya systemet. I detta skede behandlas därför inte exempelvis punktskatterna eller arvs- och gåvoskatten. I det följande behandlas de skatter och avgifter m.m. som i ett första skede bör redovisas och betalas i skattekontosystemet. I regel anges då endast att det är fråga om betalning av en skatt eller avgift. Häri innefattas i förekommande fall den redovisning som korresponderar mot betalningen. Bestämmelser om vilka skatter och avgifter som skall omfattas av skattekontosystemet har tagits in i 1 kap. skattebetalningslagen. Preliminär skatt Betalningar av F-skatt, särskild A-skatt och avdragen A-skatt är några av de vanligast förekommande och mest betydelsefulla betalningarna. Från och med april 1994 betalas F-skatt och särskild A-skatt varje månad och vid samma tidpunkt som arbetsgivaravgifter och av arbetsgivare avdragen skatt, dvs. senast den 10 i månaden (i januari senast den 15). Dessa former av preliminära skattebetalningar bör utgöra en av huvudbeståndsdelarna i ett samordnat skattebetalningssystem. Skatteavdrag avseende preliminär skatt på ränta och utdelning från främst banker och andra kreditinstitut görs vid utbetalning och vid gottskrivning av ränta och utdelning. Avdragen skatt skall redovisas och betalas senast den 10 (i januari den 15) i månaden efter den då skatteavdraget gjordes. Även dessa redovisningar och betalningar bör inordnas i det nya systemet. Slutlig skatt Ä överskott och underskott på ett skattekonto m.m. I dagens förfarande för redovisning och betalning av skatter leder en slutligt beräknad skatt så gott som utan undantag till antingen en kvarstå- ende eller en överskjutande skatt. I skattekontosystemet får debiteringen av slutlig skatt i stället till följd en ändring av saldot på det aktuella skattekontot. Ändringar av ställningen på ett skattekonto kan uppkomma också på grund av en ny beräkning av den slutliga skatten för ett visst år. Vid avstämningen mellan preliminära m.fl. skatter, som skall gottskrivas vid debitering av slutlig skatt, och slutlig skatt kan det uppkomma ett underskott eller ett överskott på skattekontot. Betalningar som beror på detta har sin grund i det sätt som den nya ordningen är uppbyggd på och kan självfallet inte lämnas utanför skattekontosystemet. Detsamma gäller betalningar med anledning av att en ny beräkning görs av en slutlig skatt som debiterats den skattskyldige eller att en slutlig skatt debiteras utan föregående betalningar av preliminär skatt. Det är likaså naturligt att ränta som beräknas på grund av ett underskott eller överskott som uppkommer i samband med debiteringen av en slutlig skatt eller i övrigt på grund av ställningen på ett skattekonto inkluderas i den nya ordningen. Socialavgifter m.m. Arbetsgivaravgifterna är på samma sätt som betalningarna av preliminär skatt centrala i ett ytterligare samordnat betalningssystem för skatter och avgifter. Även betalningar av egenavgifter enligt såväl lagen (1981:691) om socialavgifter som lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, vilka i regel ingår i F-skatt, särskild A-skatt och slutlig skatt bör innefattas i ett skattekontosystem. Särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster Enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster skall särskild löneskatt betalas av arbetsgivare på inkomst av anställning för den som vid inkomstårets ingång har fyllt 65 år. Betalningarna görs i allt väsentligt i samband med andra skatte- och avgiftsbetalningar och redovisas i dag av arbetsgivare på samma sätt som arbetsgivaravgifter i uppbördsdeklarationen. Med hänsyn härtill och till omfattningen av betalningarna bör skatten ingå i skattekontosystemet. Särskild löneskatt skall i vissa fall betalas även av enskild person och dödsbo. Sådan löneskatt betalas på samma sätt som egenavgifterna. Den bör därför också omfattas av det nya systemet. Allmän löneavgift Enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift skall allmän löneavgift betalas varje månad av bl.a. arbetsgivare. För beräkning av löneavgiften används samma underlag som gäller för arbetsgivaravgift till folkpensioneringen enligt lagen om socialavgifter. Avgiften bör ingå i skattekontosystemet. Allmän löneavgift skall i vissa fall betalas även av enskild person och dödsbo. Sådan löneavgift betalas på samma sätt som egenavgifterna. Den bör därför också omfattas av det nya systemet. Mervärdesskatt Mervärdesskatten är en av de enskilt mest betydande betalningsströmmarna såväl i fråga om inbetalningar som utbetalningar och omfattar ett stort antal skattskyldiga. Mervärdesskatt betalas vid andra tidpunkter och skiljer sig även på andra sätt från övriga centrala skatter och avgifter. Förfarandet regleras i mervärdesskattelagen (1994:200, ML). Genom att inkludera även mervärdesskatten i ett med preliminära skatter och arbetsgivaravgifter gemensamt redovisnings- och betalningssystem kan väsentligt större effekter än annars nås i fråga om enhetlighet och samordning vid betalningar av skatter och avgifter. Mervärdesskatten bör därför också ingå i det nya systemet. Särskilda beslut om betalningsskyldighet m.m. Inom ramen för den ordning för redovisning och betalning av A-skatt, socialavgifter och mervärdesskatt som nu gäller fattas olika beslut om betalningsskyldighet m.m. Sådana beslut handläggs i dag enligt särskilda rutiner. Betalningsskyldighet kan inte sällan åläggas mer än ett subjekt för ett och samma belopp. Sedan en betalningsskyldighet fullgjorts kan möjlighet finnas till regressrätt mot annan som också är skyldig att betala skatten eller avgiften. Även sådana beslut bör hanteras i skattekonto- systemet. Betalningsskyldighet på grund av arbetsgivares underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt Enligt 75 § uppbördslagen (1953:272, UBL) är en arbetsgivare som utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt ansvarig för skatt som skatteavdraget skulle ha avsett till ett belopp som svarar mot underlåtelsen. Arbetsgivaren och arbetstagaren är so- lidariskt ansvariga för betalning av skattebeloppet. Om arbetsgivaren fullgör sin betalningsskyldighet finns en regressrätt för arbetsgivaren mot arbetstagaren. Ett beslut om betalningsskyldighet avseende underlåtenhet att göra skatteavdrag innan slutlig skatt debiteras riktas Ä utom i fall då arbetstagaren inte är känd Ä mot såväl arbetsgivaren som arbetstagaren. Arbetstagaren skall emellertid krävas innan något krav riktas mot arbetsgivaren. Varje år fattas ca 700 beslut. Inom det nya systemet föreslås ett motsvarande ansvar endast såvitt gäller den preliminära skatten. Även beslut om sådant ansvar bör hanteras inom skattekontosystemet. Betalningsskyldighet i vissa fall för skatt och arbetsgivaravgifter vid utbetalning av ersättning till någon som har en F-skattsedel I 75 c Ä 75 e §§ UBL och 16 Ä 18 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) finns bestämmelser om undantag från principen att den som har betalat ut ersättning till någon som har en F- skattsedel i efterhand inte kan göras betalningsskyldig för skatter och avgifter. I vissa fall kan solidarisk betalningsskyldighet läggas på utbe- talaren och betalningsmottagaren. Vidare kan i några situationer en utbetalare som har fullgjort en betalningsskyldighet enligt ett meddelat beslut ha en regressrätt. Endast ett fåtal beslut om betalningsskyldighet enligt dessa bestämmelser har hittills meddelats. Inom det nya systemet föreslås ett motsvarande ansvar. Även beslut om sådant ansvar bör hanteras inom skattekontosystemet. Arbetstagares betalningsansvar för arbetsgivaravgifter Enligt 22 e § USAL kan den som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt och som bedriver näringsverksamhet under vissa förutsättningar göras betalningsskyldig för ett belopp motsvarande de arbetsgivaravgifter som belöper på den ersättning han fått. Det gäller under förutsättning att utbetalarens skyldighet för avgifterna har eftergetts enligt 22 d § samma lag. När väl beslut om eftergift meddelats kan således ett annat subjekt göras ansvarigt för de aktuella arbetsgivaravgifterna. Även inom det nya systemet föreslås ett motsvarande ansvar. Dessa beslut om betalnings- skyldighet är visserligen komplicerade, eftersom två subjekt berörs. Emellertid riktas krav på betalning mot endast ett subjekt vilket förenklar hanteringen av besluten. De bör därför också ingå i det nya skattebetalningssystemet. Betalningsskyldighet för innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som inte har redovisats. I 77 § UBL föreskrivs att en arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men inte betalat in det innehållna beloppet i den tid och ordning som anges i lagen är ansvarig för beloppet. För arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt föreligger betalningsskyldighet även om redovisning inte har skett på rätt sätt. Det fattas årligen ca 100 000 beslut om betalningsskyldighet för inne- hållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Merparten av dessa beslut avser betalningsansvar för både skatter och avgifter. Besluten är i dag in- tegrerade i förfarandet för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Varje uppbördsdeklaration och deklaration för mervärdesskatt som lämnas föranleder ett beslut Ä i regel ett automatiskt beslut. Beslut om betalningsskyldighet av här angivet slag för den som är redo- visningsskyldig är grundläggande även i ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Besluten bör därför hanteras inom skattekontosystemet. Betalningsskyldighet för företrädare i fråga om innehållen men inte betald preliminär skatt samt för arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som inte har betalats Enligt 77 a § UBL och 15 § USAL kan en företrädare för en arbetsgivare som är juridisk person under vissa förutsättningar bli betalningsskyldig till- sammans med den juridiska personen för det skatteavdrag som verkställts men inte betalats in respektive för obetalda arbetsgivaravgifter. Ett solidariskt betalningsansvar gäller för arbetsgivaren och ställföreträdaren. En motsvarande reglering finns beträffande mervärdesskatt enligt 16 kap. 17 § ML. En solidarisk betalningsskyldighet föreskrivs där för den skattskyldige och den som i egenskap av företrädare för en skattskyldig juridisk person har underlåtit att i rätt tid och ordning betala in mervärdesskatt. I samtliga nämnda fall finns möjlighet för en företrädare som har fullgjort sin betalningsskyldighet att söka beloppet åter av den juri- diska personen. Inom det nya systemet kommer ett motsvarande ansvar att finnas. Även beslut om sådant ansvar bör hanteras inom skattekontosystemet. Särskild inkomstskatt för utomlands bosatta Skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta är en definitiv källskatt. Den betalas av den som skall göra skatteavdrag, dvs. av utbetalaren om inte denne är bosatt i utlandet. I så fall är den skattskyldige själv betalningsskyldig. Av sammanlagd avdragen skatt utgör betalningen av den särskilda inkomstskatten endast en obetydlig del. Skatten redovisas i dag i uppbördsdeklarationen. Den särskiljs inte från annan avdragen skatt. Den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta är således enligt huvudregeln redan samordnad med redovisningen och betalningen av de skatter och avgifter som betalas av arbetsgivare eller annan som anlitat någon som är bosatt utomlands. Något skäl att ändra denna ordning finns inte. Även den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta bör alltså hanteras inom skattekontosystemet. 8.2 Skatte- och avgiftssubjekt i skattekontosystemet Regeringens förslag: För varje person som är skyldig att betala sådan skatt eller avgift som skall ingå i skattekontosystemet skall hos skatte- myndigheten finnas ett skattekonto för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen av de remissinstanser som har förordat det nya systemet för skattebetalningar har haft något att invända mot att det skall omfatta samtliga skatt- och avgiftsskyldiga. Länsrätten i Stockholms län framhåller att, även om transaktionerna för en löntagare normalt blir få, bör ett skattekonto upprättas för varje skattskyldig. Skälen för regeringens förslag: Olika kategorier skatt- och avgiftsskyldiga redovisar och betalar skatter och avgifter i varierande om- fattning. Vissa, t.ex. den som är arbetsgivare eller näringsidkare och betalar F-skatt, gör åtskilliga redovisningar och betalningar varje år. Detsamma gäller i regel också den som är redovisningsskyldig till mervärdesskatt och i synnerhet den som både är arbetsgivare och betalar mervärdesskatt. Samtidigt finns ett stort antal skattskyldiga som enbart är arbetstagare med i uppbördshänseende okomplicerade förhållanden. Utredningen har föreslagit att för varje person som är skyldig att betala sådan skatt eller avgift som skall ingå i skattekontosystemet skall hos skattemyndigheten finnas ett skattekonto för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Som redan framhållits betyder beteckningen skattekonto i detta sammanhang inte att den som är skyldig att betala skatter eller avgifter skall ha ett postgirokonto eller bankkonto för dessa betalningar. I stället är det fråga om att skattemyndigheten bokför de skatter och avgifter som be- rör en viss skattskyldig på ett sammanhållet sätt Ä på ett konto. På kontot skall bokföras de redovisningar eller särskilda debiterings- eller krediteringsbeslut som avser den skatt- eller avgiftsskyldige och de betalningar som flyter in. Det är således fråga om ett konto i bokföringstek- nisk bemärkelse där redovisningar och betalningar samt ställningen på kontot skall kunna följas kontinuerligt. I ett system med skattekonton aktiveras en arbetsgivares konto vid ett eller flera tillfällen varje månad under året. Det kan vara när en debiterad skatt förfaller till betalning eller när redovisning och betalning för mer- värdesskatt, för anställdas preliminära skatter och för arbetsgivaravgifter kommer in till skattemyndigheten. För en arbetstagare däremot aktiveras kontot i princip endast i samband med den årliga avstämningen mellan preliminär och slutlig skatt. Genom en samordning av redovisningar och betalningar i ett system med enhetlig hantering av de skatter och avgifter som ingår kommer den skatt- eller avgiftsskyldiges skuld till eller fordran på skattemyndigheten att kunna avläsas vid varje tidpunkt. Ställningen på skattekontot kommer att kunna presenteras i form av ett kontoutdrag. Vidare kommer förändringar av tidigare debiterade belopp att kunna ske inom kontot. Fördelarna i form av enhetlighet och överskådlighet torde bli störst för den som ofta betalar skatter eller avgifter. Det är alltså i första hand den som är arbetsgivare eller som redovisar mervärdesskatt som gynnas. För den som enbart är arbetstagare är fördelarna mera begränsade. Skillnaderna mot nuvarande ordning märks mindre. Skatteredovisningen skulle här kunna ske även på annat sätt än med hjälp av ett skattekonto. Om emellertid en statusändring innebär att den skattskyldige övergår till att redovisa mervärdesskatt eller att som arbetsgivare svara för anställdas skatter och för arbetsgivaravgifter skulle en övergång till kontosystemet behöva ske. På motsvarande sätt skulle det krävas ett förfarande för hur konton avslutas då någon ändrar sin status i motsatt riktning. Det förhållandet att betalningsskyldigheten kan ändra form på angivet sätt anser utredningen tala för att alla skatt- eller avgiftsskyldiga bör ha ett eget skattekonto för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Härigenom undviks dels de problem och den administration som rör övergången mellan olika redovisningsformer, dels svårigheterna att avgränsa den kategori som inte skall ingå i ett skattekontosystem. Vidare är det från administrativ och teknisk synpunkt minst kostsamt om alla skatt- eller avgiftsskyldiga hanteras på samma sätt. Ett enhetligt system leder bl.a. till att resurserna för utveckling m.m. kan samordnas i stället för att splittras på skilda förfaranden. Regeringen delar utredningens uppfattning om vilka som skall omfattas av det föreslagna skattekontosystemet. Remissinstanserna har inte heller haft något att invända mot den föreslagna ordningen. Vi föreslår därför att alla som är skatt- eller avgiftsskyldiga och som skall betala sådana skatter och avgifter som skall ingå i skattekontosystemet skall ha ett eget skattekonto hos skattemyndigheten. Bestämmelser om skattekonto har tagits in i 3 kap. skattebetalnings- lagen. 9 Tidpunkter för betalning av skatter och avgifter 9.1 Förfallodagens innebörd Ä inbetalningsdag eller bokföringsdag Regeringens förslag: Förfallodagens innebörd ändras för skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. De skall ha bokförts på skattemyndighetens konto senast på förfallodagen. Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Riksbanken har inget att erinra mot den föreslagna ändringen av förfallodagens innebörd. Den medför enligt bankens förmenande inga försämringar i betalningssystemets funktionssätt. Däremot anser banken att det blir svårt för den enskilde skatt- eller avgiftsskyldige att överblicka tidsåtgången från det att en betalning är initierad tills dess att den är bokförd på skattemyndighetens konto. Riksbanken anser att tidsåtgången från det att en betalning initieras till dess den har nått betalningsmottagaren, s.k. float, förlänger exponeringstiden för en betalning och därmed ökar systemrisken i betalningssystemet. Floattiden kan inte, enligt bankens uppfattning, motiveras med transaktions- kostnaderna för förmedlingen av en betalning, inte heller av den tekniska utvecklingsnivån i betalningssystemet. Banken anser att floattiderna i betalningssystemet bör begränsas genom en ökad transparens och tydlighet i prissättningen av betalningstjänster. Riksskatteverket välkomnar förslaget och pekar på att inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde har förfallodagen redan den föreslagna innebörden. Samma regler kommer därför att bli tillämpliga på skatte- och avgiftsbetalningar oavsett om skatten eller avgiften blivit restförd eller inte. Motsvarande regler gäller dessutom redan i dag beträffande punktskatter. Bankgirocentralen BGC AB är också positiv till att begreppet förfallodag ges en enhetlig innebörd. Postgirot Bank AB anser att det är bra med en enhetlig förfallodag, men poängterar att med den föreslagna ordningen måste avsändaren själv bilda sig en uppfattning om när betalning senast kan initieras. Även Statens löne- och pensionsverk tillstyrker förslaget om ändrad innebörd av förfallodag. En stor del av de remissinstanser som yttrat sig över den föreslagna ändringen avstyrker dock förslaget. Statskontoret anser visserligen att statsfinansiella skäl talar för en ändrad innebörd av förfallodagen, men anser att risken för att diskriminera skattskyldiga beroende på var i landet de bor samt att det förhållandet att staten själv delvis är upphov till tidsfördröjningen i betalningssystemet är skäl för att avvakta med en för- ändring av förfallodagens innebörd. Ett alternativ kan enligt Statskontoret vara att övergångsvis begränsa de administrativa sanktionerna. Ränta kan exempelvis tas ut fr.o.m. andra dagen och inte fr.o.m. dagen efter förfallodagen. Fler betalningssystem skulle då uppfylla kraven. Länsrätten i Stockholms län anser att så länge staten bestämmer att inbetalning skall ske på visst sätt och träffar avtal om betalningsförmedling är det naturligt att staten står risken för att förmedlaren skaffar sig floatintäkter. Länsrätten anser därför att det är bättre att tidigarelägga den senaste inbetalningsdagen än att ändra förfallodagens innebörd. Byggentreprenörerna och Företagens Uppgiftslämnardelegation avstyrker också förslaget. Byggentreprenörerna pekar på att med den innebörd förfallodagen fått i utredningsförslaget kommer en skattskyldig alltid att sväva i ovisshet om en betalning varit rättidig eller inte. Det innebär att i praktiken måste betalningen och redovisningen fullgöras några dagar tidigare än vid angivna datum, den 12 respektive den 26, för att betalningen skall kunna bokföras på skattemyndighetens konto senast på förfallodagen. Samma eller liknande åsikter har förts fram av Näringslivets Skattedelegation, Föreningen Auktoriserade Revisorer, Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Bankföreningen, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund, Sveriges Fastighetsägare- förbund samt Sveriges Redovisningskonsulters Förbund. Näringslivets Skattedelegation påpekar dessutom att i Danmark, Norge och Finland har man samma regler om rättidig betalning som vi har i dag. Svenska Bankföreningen delar inte utredningens uppfattning om att en betalning i privaträttsliga sammanhang skall anses fullgjord först när beloppet är tillgängligt hos mottagaren. Om en förändring av innebörden av förfallodag ändå genomförs vill Bankföreningen understryka vikten av att grundförutsättningarna för de olika aktörer som kommer att agera på marknaden för olika typer av skatteinbetalningstjänster utformas på ett konkurrensneutralt sätt. Sveriges Advokatsamfund pekar på att det finns en väsentlig skillnad i jämförelsen med vad som gäller i civilrättsliga sammanhang, nämligen att där oftast inte förekommer några särskilda sanktioner vid en eller några dagars försening. Förslaget är enligt Samfundet inte acceptabelt med hänsyn till att en försening kan få mycket stora konsekvenser för den betalningsskyldige, konsekvenser som denne inte kan råda över. Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund avstyrker att förfallodagens innebörd ändras eftersom detta får till följd att redovisningstidpunkten flyttas fram minst två dagar. Kooperativa Förbundet efterlyser en möjlighet att göra skatteinbetalningar direkt på skattemyndighetens kontor med tanke på förfallodagens ändrade innebörd. Detsamma gör Svenska Revisorsamfundet och Sveriges Fastighetsägare- förbund. Svenska kyrkan avstyrker förslaget att ändra förfallodagens innebörd och föreslår en återgång till den äldre ordningen då betalnings- uppdrag sändes till Postgirot i speciellt märkta kuvert, S-kuvert. Svenska Revisorsamfundet avstyrker att innebörden av begreppet förfallodag ändras och framhåller bl.a. att förslaget innebär att olika betalningstider kommer att gälla i olika delar av landet, kortast i Stockholm där bokföring på skattemyndighetens konto kan ske samma dag om betalningsuppdraget lämnas direkt till Postgirot och längst i glesbyggd där det kan ta upp till tre dagar innan bokföring sker. Skälen för regeringens förslag: Begreppet förfallodag ges i olika sammanhang en delvis skiftande innebörd. Som förfallodag räknas i regel antingen inbetalningsdagen, dvs. den dag då ett belopp betalas hos post eller bank eller gireras från den betalandes konto för förmedling till betalningsmottagaren, eller den dag då betalningsmottagaren har beloppet tillgängligt. I det sistnämnda fallet skall i allmänhet beloppet finnas bokfört på mottagarens konto, dvs. ha kommit betalningsmottagaren tillhanda, senast på förfallodagen. I skattelagstiftningen förekommer båda nämnda former av förfallodagar. Enligt regleringen i bl.a. uppbördslagen (1953:272, UBL) är det för en rättidig betalning tillräckligt att betalningen har gjorts på ett postkontor senast på förfallodagen eller att en inbetalningshandling för girering har lämnats till ett postkontor eller kommit in till Postgirot Bank AB senast denna dag. Inbetalningshandlingar som lämnas för postbefordran måste för att komma i rätt tid lämnas före sista tömningstillfället under förfallodagen. Detsamma gäller för betalning av arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) respektive mervärdesskattelagen (1994:200). För inbetalning genom bank gäller motsvarande tidpunkter under förut- sättning att staten har ingått avtal med banken om att ta emot skatte- och avgiftsinbetalningar. Avtal med banker om att ta emot betalningar av skatt enligt uppbördslagen eller mervärdesskattelagen och arbetsgivaravgifter enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare har under ett antal år funnits mellan regeringen och bankorganisationer och omfattat de flesta banker. I samband med avregleringen av Postgirots ensamrätt till statliga betalningar och slopandet av den lagreglerade avgiftsfriheten vid skatteinbetalningar har emellertid dessa avtal sagts upp. Avtalen upphörde att gälla vid utgången av år 1993. Nya avtal om mottagande av skatte- och avgiftsbetalningar har numera träffats mellan Riksskatteverket och de bankorganisationer som regeringen tidigare hade avtal med. Bankinbetal- ningar, som omfattas av avtalen, är härmed att jämställa med inbetalningar hos postkontor när ställning skall tas till om en betalning har gjorts i rätt tid. Enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter anses däremot en betalning ha fullgjorts först den dag då det aktuella beloppet finns bokfört på ett särskilt konto hos skattemyndigheten. Den senare ordningen stämmer överens med civilrättsliga principer för när en betalning anses fullgjord. I dessa sammanhang saknar det i allmänhet bety- delse på vilket sätt en betalning görs. I jordabalken finns emellertid särskilda föreskrifter för hyresbetalningar. Dessa anses ha kommit betal- ningsmottagaren till handa omedelbart om betalning görs på post- eller bankkontor (12 kap. 21 § jordabalken). Sammanfattningsvis kan konstateras att en inbetalning av skatt enligt exempelvis uppbördslagen eller mervärdesskattelagen och arbetsgivar- avgifter enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare kan ske antingen på postkontor, bankkontor eller genom girering från den betalandes konto. Om någon av dessa åtgärder vidtas senast på förfalloda- gen anses med nuvarande ordning och med de avtal som träffats med bankerna en sådan skatt eller avgift betald i rätt tid. Däremot blir det inbetalade skatte- eller avgiftsbeloppet tillgängligt för skattemyndigheten, dvs. bokfört på myndighetens konto, vid olika tidpunkter beroende på vilket sätt som betalningen har gjorts. Den som betalar skatt enligt exempelvis bestämmelserna i uppbördslagen har i dag en gynnad ställning om man ser till hur betalningar i allmänhet görs. Detsamma gäller vid en jämförelse med regle- ringen i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Som redan nämnts är det enligt uppbördslagen tillräckligt att en betalning görs på förfallodagen. Med säkerhet gäller detta emellertid bara om inbetalningen görs på ett post- eller bankkontor eller om gireringshandlingar lämnas in på ett sådant kontor. I de fall en betalning görs genom en gireringshandling som på annat sätt lämnas för postbefordran är det i vissa situationer osäkert om handlingen kommer fram i rätt tid. I så fall får man i praktiken utgå från bokföringsdagen och försöka beräkna om försändelsen med hänsyn till normal postgång kan antas ha lämnats i rätt tid. Det blir i dessa situationer ofta en bevisfråga när det skall bedömas om den skattskyldige har vidtagit åtgärden i rätt tid. För att undvika att belastas med ärenden med begäran om befrielse från dröjsmålsavgift när betalning gjorts i rätt tid enligt nuvarande bestäm- melser i bl.a. uppbördslagen godtar skattemyndigheten i praktiken en bokföringsdag som är något senare än förfallodagen. Detta har medfört att skattskyldiga liksom betalningsförmedlare kan utnyttja systemet genom att girera beloppet senare än på förfallodagen och ändå undgå dröjsmålsavgift. Denna förskjutning av betalningar som ofta sker vid gireringar åsamkar staten relativt stora ränteförluster. Skattemyndigheterna har i dag endast postgirokonton för mottagande av skatteinbetalningar. Det betyder att en bank som tar emot en betalning måste vidarebefordra det inbetalade beloppet till Postgirot Bank AB för insättning på skattemyndighetens postgirokonto. En inbetalning som görs via bank bokförs därför i dagsläget i regel minst en dag senare på skatte- myndighetens postgirokonto jämfört med om inbetalningen gjorts på ett postkontor. För närvarande övervägs alternativa lösningar för skattemyndigheternas mottagande av olika typer av skatte- och avgiftsinbetalningar. Enligt vad vi har inhämtat från Riksskatteverket kommer skattemyndigheterna att tilldelas bankgiro-/bankkontonummer för att direkt kunna ta emot betalningar som görs hos banker. Betalningar av debiterade skatter beräk- nas kunna tas emot på egna bankgirokonton med början någon gång under 1997. När skattekontosystemet träder i kraft skall skattemyndigheterna kunna ta emot betalningar av samtliga skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet på detta sätt. Även efter det att nya betalningsvägar för bankinbetalningar införts kommer det emellertid att med nuvarande synsätt på rättidiga betalningar bli nödvändigt att godta en bokföringsdag som är något senare än förfallodagen i skattebetalningssystemet. I annat fall finns risk att krav på exempelvis kostnadsränta riktas mot den skatt- eller avgiftsskyldige trots att betalning kan ha gjorts i rätt tid. Nuvarande ordning bör med hänsyn till vad som sagts nu inte perma- nentas i det nya systemet för skattebetalningar. Den beskrivna proble- matiken kan, som Skattebetalningsutredningen visat, undvikas på olika sätt. Ett sätt är att utgå från nuvarande ordning, men föreskriva att ränta på ett skatte- eller avgiftsbelopp skall tillgodoföras staten så snart betalnings- uppdraget finns i betalningssystemet. Ett enklare och tydligare sätt är dock enligt utredningen att ändra reglerna om när en betalning senast skall göras för att anses ha gjorts i rätt tid genom att förfallodagen ges den innebörden att betalningen skall vara bokförd på skattemyndighetens konto senast den dagen. En nackdel, som flera remissinstanser har fört fram, med att lägga an detta synsätt är att det skulle råda osäkerhet för betalaren om hur lång tid det tar innan ett belopp bokförs hos skattemyndigheten. Till detta kan emellertid sägas att det redan i dag i privaträttsliga sammanhang är vanligt att en betalning anses fullgjord först sedan beloppet är tillgängligt hos mottagaren, dvs. i regel bokfört på ett konto som betalningsmottagaren disponerar. De skatt- och avgiftsskyldiga som löpande gör skatte- och avgiftsbe- talningar är i normalfallet företag med vana vid att följa sådana betal- ningsrutiner. De är också förtrogna med betalningssystemet och de olika betalningstjänster som Postgirot och bankerna tillhandahåller. Flertalet företag har därför en klar bild av hur lång tid det tar att få en betalning till ett särskilt konto fullgjord. I många fall lämnas betalningsuppdrag till betal- ningsförmedlaren som svarar för att rätt belopp betalas på rätt sätt och i rätt tid. För de skatt- och avgiftsskyldiga som mest påtagligt skulle beröras av att förfallodagens innebörd ändras kan denna ändring därför inte anses innebära några mera avgörande problem. Den bör i stället närmast kunna ses som en anpassning till de rutiner för betalningar som i övrigt används. För en sådan syn talar också det förhållandet att inbetalningar av punktskatter och prisregleringsavgifter inte har visat sig vålla inbetalarna några större problem. I sammanhanget bör nämnas också utvecklingen av nya former av betal- ningstjänster som sker kontinuerligt. Dels ökar konkurrensen på marknaden för betalningsförmedling, dels skapar tekniken nya möjligheter för fler att effektivisera sina betalningsrutiner exempelvis genom elektronisk betalningsöverföring on-line. Den nyss nämnda invändningen mot att anse en betalning gjord först när den bokförts på skattemyndighetens konto torde i första hand ta sikte på skattskyldiga som endast vid något enstaka tillfälle på egen hand betalar in skatt, alltså främst arbetstagare med endast A-skatt. De betalningar som det i dagens system kan vara fråga om för dessa skattskyldiga är fyllnadsinbetalning av preliminär skatt eller betalning av kvarstående eller tillkommande skatt. Även i skattekontosystemet kommer den för vilken arbetsgivaren eller annan normalt svarar för skatteinbetalningarna att kunna göra egna inbetalningar av skatt. På sätt som redovisas i det följande (se avsnitt 15) är det exempelvis meningen att den skattskyldige genomgående själv skall svara för inbetalningen av det som för närvarande betecknas som kvarstående skatt. För den enskilde kan det komma att handla om att en eller ett par gånger under ett år betala på ett sådant sätt att skattebeloppet blir bokfört på skattemyndighetens konto, dvs. kommit skattemyndigheten tillhanda, senast på förfallodagen. Även för denna kategori skattskyldiga måste detta, trots vad Bankföreningen påstått, anses vara det betalningssätt som i allt väsentligt är huvudregel för andra betalningar. Betalningssättet är vanligt bl.a. vid betalning av räkningar för telefon, el och vatten, försäk- ringspremier samt inte minst vid betalning av räntor och amorteringar på banklån. På t.ex. telefonräkningen ges kunden till och med en upplysning om vad som avses med förfallodag och hur lång tid en inbetalning kan beräknas ta om den sker genom bank. Den negativa inställning till förslaget som flera remissinstanser visat kan med hänsyn till vad som sagts nu inte anses utgöra hinder för att i aktuellt hänseende jämställa förfallodag och bokföringsdag. Vi återkommer i det senare till frågan om valet av sanktion vid för sena betalningar (se avsnitt 13). Redan nu vill vi emellertid peka på att den kostnadsränta som föreslås gälla inom skattekontosystemet är väsentligt mindre betungande för den skattskyldige vid kortare betalningsdröjsmål än den nuvarande dröjsmåls- avgiften. Skattemyndigheten avses dessutom i vissa fall kunna helt eller delvis befria från kostnadsräntan. En sådan befrielse kan komma i fråga om en försenad skattebetalning beror på förhållanden som den skattskyldige inte kunnat råda över, t.ex. om betalningsförmedlaren inte kunnat överföra pengarna på normalt sätt och därför behållit dem längre tid än vad den skattskyldige haft anledning att räkna med. Mot bakgrund av det som nu sagts föreslår vi att betalning av en skatt eller avgift som ingår i skattekontosystemet skall anses ha skett först den dag då betalningen har bokförts på ett konto hos skattemyndigheten. Den ordning som i dag gäller vid betalning av punktskatter enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter kommer härmed generellt att tillämpas på skatte- och avgiftsbetalningar i det nya systemet. Den nyss beskrivna utbyggnaden av skattemyndigheternas möjligheter att ta emot skattebetalningar via bank i förening med det system för postgiroinbetalningar som redan finns innebär att betalningsförmedlaren med förhållandevis stor säkerhet kan ge upplysningar om när betalning senast måste göras för att kunna bokföras hos mottagaren i rätt tid. Det ankommer sedan på skattebetalaren att anlita den betalningsförmedlare som på bästa sätt tar tillvara hans eller hennes intressen. Härigenom torde den konkurrens som redan uppstått mellan olika betalningsförmedlares tjänster komma att utvecklas ytterligare, vilket ökar den enskildes möjlig- heter att på ett enkelt och säkert sätt kunna fullgöra bl.a. sina skatte- och avgiftsbetalningar. För den som skall betala skatter och avgifter blir skillnaden i förhållande till nuvarande ordning att en betalning måste göras en eller två, i vissa undantagsfall upp till tre, dagar före förfallodagen för att beloppet skall vara bokfört på myndighetens konto i rätt tid. Hur lång tid innan beror på vilken betalningsväg som används. Precis som vid betalning av ''privata räkningar'' kommer det an på den skatt- eller avgiftsskyldige att själv välja det för honom eller henne mest effektiva och härmed förmånligaste sättet att förmedla sin betalning på. Tilläggas bör att vi vid valet av förfallotidpunkter i skattekontosystemet tar hänsyn till förfallodagens ändrade innebörd. Den ändrade innebörden är i själva verket det främsta motivet för en senareläggning av inbetal- ningstidpunkterna och de med dessa avhängiga redovisningstidpunkterna. Till denna fråga återkommer vi i avsnitt 9.3. Också om man ser till intäktsränteaspekter är det en fördel med en sådan betalningsordning som innebär att en betalning anses fullgjord när den har bokförts på skattemyndighetens konto. Intäktsränta skall nämligen tillgodoföras den skatt- eller avgiftsskyldige på skattekontot först sedan skattemyndigheten har beloppet tillgängligt, dvs. i överensstämmelse med vad som gäller på privaträttens område (se avsnitt 13). Detta förhållande torde också leda till en press på betalningsförmedlaren att påskynda hanteringen, dvs. betalningsförmedlarens s.k. float begränsas så långt det är möjligt. Bestämmelser om förfallodagens innebörd har tagits in i 16 kap. skatte- betalningslagen. 9.2 En eller flera förfallodagar i månaden Regeringens förslag: I skattekontosystemet skall det finnas två för- fallodagar varje månad. Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte något att invända mot det föreslagna antalet inbetalningsdagar. Riksbankens bedömning är att de förändringar i betalningsströmmarna som förslaget kan väntas medföra inte kommer att leda till några påfrestningar på betalningssystemet. Statistiska centralbyrån pekar dock på att förslaget om två olika och senarelagda förfallodagar för mervärdesskatten kommer att påverka tidpunkten för redovisning av den totala utrikeshandeln med varor och underlaget till de kvartalsvisa beräkningarna av nationalräkenskaper (inkl. BNP). Detta är olyckligt från statistisk synpunkt. Bankgirocentralen BGC AB framhåller att förslaget om två förfallodagar kommer att resultera i en ojämn belastning i betalningskedjan och ser hellre fler förfallodagar under månaden och en spridning över fler bankdagar. Skälen för regeringens förslag: Vi har i avsnitt 8.1 föreslagit att det i skattekontosystemet skall ingå betalningar av skatter och avgifter som nu har skilda förfallodagar. Enligt uppbördslagen och lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare gäller fr.o.m. uppbördsåret 1995/96 den 10 i månaden som senaste betalningsdag förutom i januari då betalning får ske senast den 15. I fråga om mervärdesskatt finns enligt mervärdesskattelagen fr.o.m. år 1996 två betalningstidpunkter i månaden. Den 5 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång gäller om beskattningsunderlagen för beskattningsåret, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, beräknas uppgå till högst 40 miljoner kronor. Om beskattningsunderlagen för beskattningsåret, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, beräknas överstiga 40 miljoner kronor är betalningstidpunkten senast den 20 i månaden efter utgången av den redovisningsperiod som redovisningen avser. Betalning för juni skall fortfarande och för samtliga skattskyldiga göras senast den 20 augusti. Nyss nämnda beloppsgräns som avgör när betalning skall ske gäller fr.o.m. den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS 1996:713). Flera olika faktorer har betydelse för om det bör finnas en eller flera förfallodagar i det nya systemet för skatte- och avgiftsbetalningar. Med hänsyn till att det är fråga om mycket stora skatte- och avgiftsbelopp är det ur statsfinansiell synvinkel givetvis mycket viktigt att redovisning och betalning sker så tidigt som möjligt. Men även bl.a. möjligheterna till förenklingar och samordning har betydelse. Dessutom måste givetvis de skatt- och avgiftsskyldiga ges nödvändig tid att sammanställa sin redovisning och hänsyn tas till deras likviditet. Om främst administrativa hänsyn tas finns det, som utredningen har framhållit, fördelar med endast en tidpunkt varje månad för samtliga skatte- och avgiftsbetalningar som skall ingå i det nya systemet. Enkelheten i och överskådligheten på ett skattekonto liksom förutsättningarna att finna en lämplig avstämningstidpunkt under månaden ökar påtagligt om förfallodagen för alla betalningar till ett konto är densamma. Även för den skatt- och avgiftsskyldige leder en samordning av betalningstidpunkterna till en påtagligt förenklad hantering. Redovisningar och betalningar av olika skatter och avgifter som i dag i vissa fall görs vid skilda tillfällen under månaden kan då samordnas och göras vid endast ett tillfälle. Inom ramen för ett sådant förfarande kan vidare den enskilde fullgöra sin betalningsskyldighet med endast en redovisningshandling som underlag. Som redan framhållits är det viktigt att betalningar görs så tidigt som möjligt. Grunden härför är inriktningen att begränsa inslaget av kredit i systemet för skatte- och avgiftsbetalningar. Staten skall alltså inte fungera som kreditgivare i det sammanhanget. En samordning av förfallodagarna för skatte- och avgiftsbetalningar till endast en tidpunkt i månaden skulle, eftersom inbetalningsdagarna för mervärdesskatt för närvarande knappast kan tidigareläggas, innebära att förfallodagen för källskatt och arbetsgivaravgifter fick läggas betydligt senare än i dag. Detta skulle få för staten oacceptabla ekonomiska konsekvenser. Väljer man i stället att ha flera förfallodagar får man ett mer flexibelt system. Som vi ser det finns det starka skäl såväl för en ordning med endast en förfallodag i månaden som för en ordning med två förfallodagar varje månad. Däremot bör man av främst administrativa skäl inte ha fler än två förfallodagar varje månad så som Bankgirocentralen föreslagit. Detta skulle vara onödigt betungande för såväl de skattskyldiga som skattemyndigheterna. Vi delar utredningens uppfattning att det för flertalet skatt- och avgiftsskyldiga bör finnas i huvudsak endast en förfallodag varje månad. Statsfinansiella skäl, som motiverat nyss beslutade tidigarelagda betalningstidpunkter för såväl arbetsgivaravgifter och innehållen skatt som mervärdesskatt, gör emellertid att en andra förfallodag i månaden inte kan undvikas. De flesta remissinstanserna har inte haft något att invända mot en sådan ordning. Vi föreslår alltså att det i skattekontosystemet skall finnas två förfallodagar varje månad. Frågan om när förfallodagarna skall infalla och vilka skatter och avgifter som skall betalas vid de olika förfallodagarna behandlas i nästa avsnitt. Även de problem som kan vara förknippade med ett nytt system för skattebetalningar när det gäller framställning av statistik och som tagits upp av Statistiska centralbyrån behandlas i ett senare avsnitt (se avsnitt 18). 9.3 Val av förfallodagar Regeringens förslag: De två förfallodagarna i skattekontosystemet skall vara den 12 (i januari och i vissa fall augusti den 17) samt den 26 (i december den 27). För skattskyldiga med ett beskattningsunderlag avseende mervärdes- skatt, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, som för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor skall förfallodagen för mervärdesskatt senareläggas till den 12 i andra må- naden efter redovisningsperioden. Betalningarna av mervärdesskatt samordnas med betalningarna av debiterad F-skatt, särskild A-skatt samt arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt för närmast föregående månad. I januari och augusti skall betalning i stället få ske senast den 17. För skattskyldiga med ett beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, som för beskattningsåret överstiger 40 miljoner kronor skall förfallodagen senareläggas till den 26 i månaden närmast efter redovisningsperioden. Samtidigt slopas den i anslutning till sommarperioden senarelagda betalningstidpunkten för mervärdesskatten. Denna kategori skattskyldiga skall betala debiterad F-skatt och särskild A-skatt samt arbetsgivaravgifter och in- nehållen preliminär skatt senast den 12 (i januari den 17) i månaden efter den månad till vilken skatterna och avgifterna hänför sig. För kommuner och landsting skall den 12 i andra månaden efter redovisningsperioden gälla beträffande redovisning av mervärdesskatt och den 12 i månaden efter redovisningsperioden för redovisning av arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt. Det nuvarande avräkningsförfarandet vid utbetalning av kommunalskattemedel skall utvidgas till att omfatta även mervärdesskatt. Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Riksbanken har inte något att erinra mot valet av förfallodagar. Statistiska centralbyrån framhåller att förslaget om senarelagda förfallodagar för mervärdesskatten kommer att påverka underlaget till de kvartalsvisa beräkningarna av nationalräkenskaperna (inkl. BNP). Detta är olyckligt från statistisk synpunkt. Riksrevisionsverket anser det vara anmärkningsvärt att inga ränteberäkningar gjorts vid valet av förfallodagar eftersom statens ränteförluster vid varje senarelagd betalningsdag är i samma storleksordning som de totala administrativa besparingseffekter förslaget beräknas ge. Såvitt Riksrevisionsverket kunnat bedöma är det i huvudsak företagen som gynnas av förslaget genom senarelagda betalningstidpunkter och enklare administration. Verket anser det viktigt att den senare förfallodagen inte läggs senare än den 26 eftersom betalningar då kan komma att avräknas statsbudgetens inkomsttitel månaden efter debiteringen. Risken för detta blir särskilt stor i februari. Verket vill framhålla en kanske inte uppenbar fördel med utredningens förslag. I och med att inbetalningar av mervärdesskatt för stora företag sker vid annan tidpunkt än övriga inbetalningar kommer denna viktiga betalningsström att kunna skiljas ut från övriga betalningsströmmar. Bankgirocentralen BGC AB anser att den 12 är ett bra datum och ingen kollision då sker med andra stora betalningsvolymer. Den andra förfallodagen, den 26, sammanfaller däremot med löner, barnbidrag, pensioner m.fl. stora betalningsvolymer och är mindre bra. Ur ett produktionstekniskt perspektiv ser Bankgirocentralen hellre en förfallodag närmare dagens, t.ex. mellan den 18 och den 22. Byggentreprenörerna anser att utredningen hade bort föreslå en återgång till den gamla ordningen för redovisningen av mervärdesskatt, dvs. till den 5 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. När det gäller den s.k. semesterregeln anser Byggentreprenörerna att mervärdesskatt för redovisningsperioden juni inte skall behöva redovisas förrän den 26 augusti med utgångspunkt i utredningens förfallodagar. HSB Riksförbund befarar att förslaget att F-skatt, A-skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt skall redovisas vid samma tillfälle kan medföra betydande likviditetsproblem för nybildade bostadsrättsföreningar och föreslår därför att betalningarna skall kunna spridas ut på flera tillfällen. Vidare föreslår förbundet att alla företag skall betala in mervärdesskatt senast den 12 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång. Även Kooperativa Förbundet anser att tidpunkten för betalningen av mervärdesskatt skall vara densamma för alla företag och åberopar konkurrensneutralitetsskäl. Samma inställning har Företagarnas Riksorganisation och Företagens Uppgiftslämnardelegation. Näringslivets Skattedelegation anser att valet av förfallodagar åter bör prövas för att det bästa skattebetalningssystemet skall kunna skapas och att man då beaktar de stora finansiella påfrestningarna för företagen. Delegationen anser att samma regler för inbetalning av mervärdesskatt bör gälla för företag med ett beskattningsunderlag överstigande 40 miljoner kronor som för företag under denna gräns. Skattedelegationen hävdar att avskaffandet av den s.k. sommarregeln kommer att leda till många inställda sommarsemestrar. Skattedelegationen framhåller också att förslaget att kommuner och landsting i redovisnings- och betalningshänseende skall jämställas med företag som har ett beskattningsunderlag understigande 40 miljoner kronor innebär en konkurrensnackdel som staten måste beakta vid avräkningsförfarandet. Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund ställer sig mycket positivt till senareläggningen av förfallodagarna men anser att mervärdesskatteinbetalningen för juni även fortsättningsvis bör ske senast den 20 i andra månaden efter periodens utgång och att mervärdesskatten för november skall redovisas senast den 20 i andra månaden efter periodens utgång. Som en föjd av detta föreslår Förbundet att förfallodagarna i augusti och januari ändras från den 17 till den 20. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund pekar på att reglerna om inbetalning av mervärdesskatt är hämmande för näringslivet och Sveriges ekonomiska tillväxt samt att konkurrenskraften drabbas på ett påtagligt sätt i ett europeiskt perspektiv. Svenska Revisorsamfundet avstyrker att den s.k. sommarregeln tas bort. Förslaget innebär att ekonomipersonalens möjlig- heter till semester begränsas. Samfundet anser att det inte går att jämföra inbetalning av prelimiär skatt och socialavgifter med mervärdesskatt eftersom de förstnämnda kan förberedas genom administrativa åtgärder, vilket inte är möjligt med mervärdesskatt, eftersom affärshändelserna är kända först vid redovisningsperiodens slut. Även Företagarnas Riksorga- nisation, Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges Fastighetsägareförbund avstyrker avskaffandet av sommarregeln. Skälen för regeringens förslag: I delbetänkandet Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87) föreslog Skattebetalningsutredningen att bl.a. debiterad och innehållen preliminär skatt samt arbetsgivaravgifter skulle redovisas och betalas den 10 i uppbördsmånaden i stället för den 18 i månaden. Förslagen har lett till lagstiftning (prop. 1994/95:92, bet. 1994/95:SkU12, rskr. 1994/95:156, SFS 1994:1978). De nya tidpunkterna gäller fr.o.m. uppbördsåret 1995/96. I ett andra delbetänkande Mervärdesskatt Ä Nya tidpunkter för redovisning och betalning (SOU 1995:12) föreslogs att redovisningsperioden för mervärdesskatt som huvudregel skulle vara en månad i stället för två månader. Dessutom föreslogs att redovisnings- och betalningstidpunkten för mervärdesskatt skulle tidigareläggas till den 20 i månaden närmast efter utgången av redovisningsperioden. Även dessa förslag har legat till grund för lagstiftning som trätt i kraft den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:19, bet. 1995/96:SkU11, rskr. 1995/96:16, SFS 1995:1207). Tidigareläggningen till den 20 i månaden begränsades emellertid till att gälla skattskyldiga vars beskattningsunderlag för beskattningsåret översteg tio miljoner kronor. Samtidigt höjdes gränsen för redovisning av mervärdesskatt i själv- deklarationen till en miljon kronor. Beloppsgränsen tio miljoner kronor som är avgörande för när betalning skall ske har höjts till 40 miljoner kronor fr.o.m. den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:198, bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/96:305, SFS 1996:713). Samtidigt beslutades att det aktuella beskattningsunderlaget skulle beräknas exklusive gemenskapsinterna förvärv och import. De nu gällande tidpunkterna för inbetalning av innehållen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt har nyss beslutats av riksdagen. Vi anser att det därefter inte har kommit fram några omständigheter som motiverar en sådan generell senareläggning av inbetalningstidpunkterna som några remissinstanser förespråkat. Om innebörden av begreppet förfallodag ändras så som vi föreslagit anser vi emellertid att det kan finnas skäl att göra en motsvarande senareläggning av inbetalningstidpunkterna. Även det nya systemet för skattebetalningar kan motivera att någon justering görs av inbetalningstidpunkterna. Dessa frågor behandlar vi i det följande. Förfallodag för debiterad och innehållen preliminär skatt samt arbetsgivaravgifter Vid valet av redovisnings- och betalningstidpunkter finns flera olika faktorer att beakta. I grunden handlar det, som utredningen framhållit, om allmänna och övergripande strävanden mot en effektivisering av betalningssystemet för skatter och avgifter genom bl.a. ökad enhetlighet och förenkling. I hög grad handlar det i det sammanhanget också om de statsfinansiella effekterna. Vidare måste vägas in att den betalningsskyldige skall ges rimlig tid att åstadkomma en korrekt redovisning och att få fram nödvändiga medel. Till detta kommer de finansiella konsekvenserna i övrigt för den betalningsskyldige. Valet av redovisnings- och betalningstidpunkt måste givetvis bygga på en rimlig avvägning mellan bl.a. statsfinansiella aspekter och vad som är praktiskt möjligt för de skatt- och avgiftsskyldiga. Särskilt måste Ä som nyss nämnts Ä beaktas att de skatt- och avgiftsskyldiga får sådan tid till sitt förfogande att redovisningarna och de betalningar som görs utifrån dessa blir korrekta. Här bör sägas att erfarenheterna från skatteförvaltningen i detta hänseende av den tidigareläggning av redovisnings- och betalnings- tidpunkterna som nyss skett är goda. Betalning av arbetsgivaravgifter och innehållen preliminär skatt bör hänföras till en och samma förfallodag i månaden med hänsyn till det nära sambandet mellan underlagen för beräkning av avgifterna och skatten. Det går vidare inte att bortse från att varje ändring av betalnings- tidpunkten i riktning mot vad som är praktiskt möjligt innebär ekonomiska påfrestningar för den betalningsskyldige. Det gäller särskilt om effekterna vägs samman med konsekvenserna av de ändringar avseende betal- ningsperioder och betalningstidpunkter som nyligen beslutats av riksdagen. Vi har därför, i likhet med utredningen, stannat för att den nuvarande för- fallodagen för innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter i princip bör ligga fast. Med hänsyn till att förfallodagens innebörd föreslås ändrad bör den tidigareläggning av inbetalningstidpunkterna som detta för med sig motverkas genom att den 12 i månaden blir förfallodag i stället för den 10. I januari bör av samma skäl som förfallodag gälla den 17 i stället för den 15. Administrativa skäl gör att debiterad preliminär skatt, dvs. F-skatt och särskild A-skatt bör hänföras till samma förfallodagar. Samordningsskäl gör att även betalningstidpunkten i augusti bör övervägas. Vi återkommer till den i det följande. Mervärdesskatt Ä samordning med andra skatte- och avgiftsbetalningar För sådan mervärdesskatt som för närvarande skall betalas senast den 5 i andra månaden efter redovisningsperiodens utgång, dvs. för sådan mervärdesskatt som skall betalas av en skattskyldig med ett beskatt- ningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, på högst 40 miljoner kronor, är den genomsnittliga kredittiden 50 dagar. Kredittiden har då beräknats schablonmässigt till halva redovisningsperioden och hela den tid som förflyter från redovisningsperiodens utgång till förfallodagen. Oavsett om den skattskyldige fått betalning från kunden vid leveransen eller inte är den tid som löper till dess att skatten betalas principiellt en kredittid. Kredittiderna i mervärdesskattesystemet har nämligen sin grund i att skatten utgår på omsättningen av varor och tjänster. Värdet för de skattskyldiga av dessa kredittider har sedan lång tid successivt ökat. Denna ökning beror på värdeökningen av omsättningen, högre skattesatser och en breddad skattebas. De uppgifter om den skattepliktiga omsättningen av varor och tjänster som behövs för redovisningen till mervärdesskatt hämtas ur den skattskyl- diges bokföring. Med hänsyn till att varje skattepliktig affärshändelse intill redovisningsperiodens utgång skall beaktas behöver den skattskyldige i regel viss tid efter periodens utgång för att ta fram och ställa samman de uppgifter som skall redovisas. Efter att skatten räknats ut skall redovis- ningshandlingen upprättas och skatten betalas in. Som diskuterats i det tidigare väger vid valet av förfallodag för betalningar av skatter och avgifter inriktningen mot att begränsa krediterna i skattebetalningssystemet och således de statsfinansiella effekterna tungt. Men hänsyn måste också tas till att den betalningsskyldige skall ges rimlig tid att åstadkomma en korrekt redovisning. Vidare måste förfallodagens ändrade innebörd beaktas liksom konsekvenserna i ekonomiskt hänseende för de skattskyldiga. I enlighet med det som anförts i fråga om betalningstidpunkten för källskatt och arbetsgivaravgifter avstår vi från att nu föreslå någon ytterligare tidigareläggning av betalningstidpunkterna för mervärdesskatt. I stället bör de, som utredningen har föreslagit, administrativa vinsterna av en samordning med betalningstidpunkterna för källskatt och arbetsgivar- avgifter tas till vara. Det betyder att den nuvarande förfallodagen den 5 i andra månaden efter redovisningsperioden för mindre företags mervär- desskatt får senareläggas. För skattskyldiga med beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, som för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor föreslår vi att betalnings- och redovis- ningsperioden förlängs till den 12 i andra månaden efter redovisnings- periodens utgång. I januari föreslås i stället den 17 som förfallodag. Frågan om när betalningen för redovisningsperioden juni skall göras behandlas under följande rubrik. Inte heller beträffande skattskyldiga med beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, som för beskattningsåret överstiger 40 miljoner kronor föreslås någon ytterligare tidigareläggning ske. I syfte att begränsa skillnaderna mellan de olika kategorier skatt- skyldiga som redovisar och betalar mervärdesskatt varje månad bör för- fallodagen i stället senareläggs från den 20 till den 26 i månaden efter redovisningsperiodens utgång (i december den 27). Härvid har vägts in även förfallodagens ändrade innebörd. Som vi återkommer till samordnas också redovisningen av dessa betalningar med redovisningen av arbets- givaravgifter och innehållen skatt i skattekontosystemet genom den skattedeklaration som det föreslås att dessa skattskyldiga skall lämna senast vid förfallodagen (se avsnitt 10.1.2). En gemensam förfallodag för mervärdesskatten för samtliga skatt- skyldiga så som några remissinstanser har föreslagit anser vi inte kunna införas i skattekontosystemet. En sådan ordning skulle antingen bli för kostsam för staten eller ge de mindre företagen för kort tid för sin redo- visning. Att samordna och senarelägga betalningstidpunkterna för mervärdes- skatt på det sätt vi föreslagit får konsekvenser för statens ränteinkomster. En förutsättning för senareläggningen är därmed att detta inkomstbortfall kan kompenseras. Som redovisas i det följande anser vi att sådana möjligheter finns genom att bl.a. begreppet förfallodag getts en något annan innebörd och genom att en viss förkortning sker av den nu tilläm- pade förlängda betalningsfristen i anslutning till sommarperioden. Frågan om hur de nu föreslagna förfallodagarna för betalning av skatter och avgifter påverkar myndigheternas möjligheter att få tillgång till nödvändiga statistikuppgifter behandlar vi i ett senare avsnitt (se avsnitt 18). Redovisning och betalning av mervärdesskatt i anslutning till sommarperioden Vid remissbehandlingen av Skattebetalningsutredningens delbetänkande om nya tidpunkter för betalning av mervärdesskatt (SOU 1995:12) fördes fram att de minsta företagen och redovisningsbyråerna skulle få problem att fullgöra redovisningarna under sommaren om redovisningstidpunkten flyttades från den 5 i andra månaden efter redovisningsperioden till den 20 i månaden efter utgången av redovisningsperioden. Med hänsyn härtill ansåg regeringen att tidpunkten den 20 i andra månaden efter redovis- ningsperioden juni tills vidare skulle vara kvar för de mindre företagen. I augusti månad gäller därför för närvarande den 20 som betalningsdag för båda kategorierna skattskyldiga. De betalningar som de mindre företagen skall göra då avser redovisningsperioden juni och för skattskyldiga med beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, överstigande 40 miljoner kronor även redovisningsperioden juli. Såvitt avser de minsta företagen innebär först och främst den införda höjningen av gränsen för redovisning av mervärdesskatt för helt år till en miljon kronor att de som utnyttjar denna möjlighet inte påverkas av en ändrad redovisnings- och betalningstidpunkt i anslutning till sommar- perioden. För övriga företag med beskattningsunderlag, exklusive gemenskaps- interna förvärv och import, som för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor, av vilka många anlitar redovisningsbyråer, blir det om den särskilda tidpunkten i augusti slopas fråga om att redovisa och betala skatt den 12 augusti i stället för den 20 i samma månad. Redovisning och betalning skulle då kunna ske samtidigt med att den skattskyldige vidtar motsvarande åtgärder avseende innehållen preliminär skatt och arbets- givaravgifter för redovisningsperioden juli och samtidigt med betalning av F-skatt och särskild A-skatt för samma månad. Emellertid går det inte, som utredningen också påpekat, att bortse från de problem som i praktiken finns med att även till nämnda tidpunkt åstadkomma en korrekt redovisning och betalning. Samtidigt är det väsentligt att ta till vara fördelarna med enhetlighet i fråga om tidpunkter för redovisning och betalning av olika skatter och avgifter. Med en och samma betalningstidpunkt i månaden ökar förutsättningarna för den skatt- och avgiftsskyldige att samordna sin redovisning. För skatteförvaltningen innebär vidare en sådan samordning kontinuitet i arbetet med att ta hand om skattedeklarationerna samt i avstämningen, kontrollen och uppföljningen i övrigt av redovisningar och betalningar. Med hänsyn till att en enhetlig ordning så långt möjligt bör tillämpas bör enligt vår mening betalningar av F-skatt, särskild A-skatt, innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt ske vid samma tidpunkt. Med den 17 augusti som förfallodag och den senareläggning av betalningarna av debiterad och innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter som det innebär får de skatt- och avgiftsskyldiga anses ha rimlig tid till sitt förfogande att få fram underlag för en riktig redovisning och betalning. Om man behåller sommarregeln oförändrad, som några remissinstanser föreslagit, minskar utrymmet för en generell senareläggning av inbetal- ningstidpunkterna. Vi föredrar därför den lösning som utredningen förordat och föreslår att den 17 augusti skall vara förfallodag för mervärdesskatt avseende redovisningsperioden juni samt för avdragen skatt och arbetsgivaravgifter avseende redovisningsperioden juli och för F-skatt och särskild A-skatt avseende samma månad. Samma betalningstidpunkt i månaden kommer härmed att gälla i januari och augusti. Skattskyldiga med beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, som för beskattningsåret överstiger 40 miljoner kronor har inte sällan egna redovisningsfunktioner. De är således inte i samma utsträckning beroende av redovisningsbyråer eller annan hjälp för redovis- ningen av mervärdesskatt. Liksom andra företag vidtar dessa skattskyldiga Ä inte sällan i stor omfattning Ä löpande under sommarperioden åtgärder för exempelvis löneutbetalningar samt redovisning och betalning av källskatt och arbetsgivaravgifter. Om man skulle behålla sommarregeln för dessa företag, som några remissinstanser anser att man bör göra, skulle det medföra ökade kostnader för staten med ca 40 eller 57 miljoner kronor beroende på om inbetal- ningstidpunkten bestämdes till den 17 respektive den 26 augusti. Detta skulle i sin tur minska utrymmet för en generell senareläggning av inbetalningstidpunkterna. Som redan sagts är nämligen slopandet av den nuvarande särregleringen för redovisningsperioden juni en av förut- sättningarna för att förfallodagarna under året i övrigt för skattskyldiga med månadsredovisning av mervärdesskatt skall kunna senareläggas från den 5 till den 12 respektive från den 20 till den 26 i månaden. Skulle man välja att låta de större företagen redovisa och betala mervärdesskatt för juni senast den 17 augusti, dvs. det alternativ som beräknas kosta staten ca 40 miljoner kronor, skulle man behöva tidigarelägga förfallodagen för de större företagen med två dagar, dvs. till den 24 i månaden. En sådan ordning kan nämligen beräknas ge en positiv ränteeffekt för staten på ca 42 miljoner kronor. Enligt vår mening finns det i dessa fall, mot den bakgrunden, inte tillräckliga skäl för en längre betalningsfrist i anslutning till sommaren. Denna kategori skattskyldiga bör därför lämna skattedeklaration och betala mervärdesskatt vid samma tidpunkt under sommarperioden som under året i övrigt. För redovisnings- perioden juni bör således redovisning och betalning i dessa fall fullgöras senast den 26 juli. Vi föreslår en sådan ordning. Särskilt om kommuner och landsting Redovisningen och betalningen av källskatt omfattar i första hand statlig skatt och kommunalskatt. Kommunalskattemedlen betalas ut till kommu- nerna i den ordning som anges i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Utbetalning görs med lika delar den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden, dvs. i regel den 20, varje månad under året. Före utbetalning sker avräkning enligt 52 § UBL, 16 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, 12 § USAL och 8 § lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift. I syfte att undvika bruttobetalningar minskas alltså utbetalningarna till kommuner och landsting med bl.a. vad dessa enligt uppbördsdeklarationer har hållit inne i preliminär skatt och de löpande arbetsgivaravgifter som skall betalas. Med hänsyn till kommunalskattens storlek är det efter nyssnämnda avräkning fråga om en nettoutbetalning till samtliga landsting och kommuner. Enligt 52 § UBL skall skatt som hållits inne genom skatteavdrag betalas senast den 10 i uppbördsmånaden efter den månad då skatteavdraget gjordes. Samma betalningstidpunkt gäller för arbetsgivaravgifterna, vilket följer av 12 § USAL. Betalning av innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter från landsting och kommuner skall emellertid ske genom avräkning mot fordran enligt 4 § lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. För att det avräkningsförfarande som föregår utbetalningen av kommunalskattemedel och själva utbetalningen skall kunna ske den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden måste landsting och kommuner lämna uppbördsdeklaration avseende innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter senast den 12 i månaden (54 § 1 mom. UBL). Innehållen kvarstående skatt omfattas inte av avräkningssystemet. Skälet till det är att kvarstående skatt innehålls endast under tre av årets månader och redovisas i särskild ordning under april. Det nuvarande avräkningsförfarandet och således hanteringen av landstingens och kommunernas betalning av källskatt och arbetsgivar- avgifter påverkas i sig inte av att det införs ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter. Däremot bör tidpunkten för dessa subjekts redovisning samordnas med vad som avses gälla i skatte- kontosystemet för övriga skatt- och avgiftsskyldiga. Med hänsyn till dels den nuvarande tidpunkten för utbetalning av kommunalskattemedel, dels administrativa skäl bör som redovisningstidpunkt fortfarande gälla den 12 i månaden. Landsting och kommuner kommer således i betalnings- och redovisningshänseende i princip att jämställas med skatt- och avgifts- skyldiga med beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, avseende mervärdesskatt som för beskattningsåret uppgår till högst 40 miljoner kronor. Näringslivets Skattedelegation har hävdat att detta skulle innebära en konkurrensnackdel för andra skattskyldiga som ligger över belopps- gränsen. Som nyss sagts är det emellertid för landsting och kommuner inte fråga om några faktiska inbetalningar. Förhållandena är alltså inte direkt jämförbara med de som gäller för andra skattskyldiga. Dessutom torde flera av kommunerna redovisa ett beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, som inte överstiger 40 miljoner kronor. Tidsåtgången för avräkning före utbetalning av kommunalskattemedel gör att någon senarelagd tidpunkt i januari inte kan tillämpas i dessa fall. Vi föreslår därför att den 12 i varje månad skall gälla beträffande landstings och kommuners redovisning av innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. Vi föreslår dessutom att det nuvarande avräknings- förfarandet skall utvidgas till att omfatta även mervärdesskatt. Tilläggas kan att det som nu sagts inte omfattar församlingar och kyrk- liga samfälligheter. Det betyder att dessa liksom i dag avses vara skyldiga att redovisa och betala mervärdesskatt, skatt som hållits inne genom skatteavdrag och arbetsgivaravgifter i samma ordning som andra motsvarande arbetsgivare. Bestämmelser om inbetalning av skatter och avgifter har tagits in i 16 kap. skattebetalningslagen. 9.4 Betalningsfrist mellan beslutsdag och förfallodag Regeringens förslag: En skatt eller avgift som påförs genom ett särskilt beskattningsbeslut förfaller till betalning på den förfallodag som inträffar närmast efter en betalningsfrist om 30 dagar efter beslutsdagen. Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte yttrat sig över förslaget. Invändningar har dock förts fram av Lantbrukarnas Riksförbund och Näringslivets Skattedelegation. De anser att en betalningsfrist på 30 dagar är för kort. Skattedelegationen föreslår 60 dagar. Skälen för regeringens förslag: I skattekontosystemet kan månadens båda förfallodagar tillämpas för betalning av debiteringar som har sin grund i särskilda beskattningsbeslut, t.ex. debitering av slutlig skatt, eller sådana beslut om betalningsskyldighet som skattemyndigheten fattar vid omprövning av en redan beslutad skatt eller avgift. Av det beslut som den skatt- eller avgiftsskyldige får bör på samma sätt som i dag framgå vilken period som ändringen avser, att skattemyndig- heten kommer att påföra skattekontot den aktuella debiteringen, från vilken tidpunkt ränta börjar räknas, etc. Beslutet bör vidare Ä efter den ordinarie avstämningen Ä följas av ett kontoutdrag som visar den aktuella ställningen på den skatt- eller avgiftsskyldiges skattekonto. Liksom enligt nuvarande ordning bör den skatt- eller avgiftsskyldige ges ett visst rådrum att få fram medel till betalningen efter det att han tagit del av ett beslut som innebär att han eller hon skall betala en skatt eller avgift. Förfallodagen har i detta sammanhang betydelse också för när ett eventuellt underskott tidigast skall lämnas till kronofogdemyndigheten för indrivning (se avsnitt 14). Enligt nuvarande ordning har den skatt- eller avgiftsskyldige en betal- ningsfrist som varierar mellan två veckor och ca fyra månader från beslutsdagen. Tiden beror på vilken skatt eller avgift som beslutet gäller. I skattekontosystemet skall betalningar av skatter och avgifter behandlas på ett enhetligt sätt oavsett vilket beslut som en betalning grundas på. Betalningsfristen bör enligt utredningens mening vara densamma oavsett grunden för ett betalningskrav. Utredningen anser att efter en rimlig betalningsfrist bör dessa debite- ringar förfalla till betalning på den förfallodag som inträffar närmast därefter. Det betyder bl.a. att betalningar av mervärdesskatt, källskatt eller arbetsgivaravgifter som grundas på ett omprövningsbeslut kommer att kunna förfalla till betalning antingen den 12 eller den 26 beroende på när omprövningsbeslutet meddelades. Betalningsfristen för ett debiteringsbeslut av aktuellt slag skall enligt utredningens förslag vara minst 30 dagar från beslutsdagen. Två remissinstanser har ansett att denna frist är för kort. Vi anser emellertid att utredningen har gjort en rimlig avvägning mellan de motstående intressena och föreslår samma betalningsfrist. Ett krav på betalning avses således förfalla till betalning på den av förfallodagarna Ä den 12 (i januari och i vissa fall i augusti den 17) eller den 26 Ä som infaller närmast efter det att 30 dagar från beslutsdagen har passerat. Enligt vår mening bör den nu föreslagna betalningsfristen dock inte gälla i fråga om underskott som uppkommer vid avstämning mellan preliminär och slutlig skatt. I detta fall bör betalningsfristen vara längre. Till denna fråga återkommer vi i avsnitt 12.2. Bestämmelser om betalningsfrister mellan beslutsdag och förfallodag har tagits in i 16 kap. skattebetalningslagen. 10 Debitering på skattekontot 10.1 Redovisning 10.1.1 Redovisningsuppgifter Regeringens förslag: Den i dag använda uppbördsdeklarationen och den särskilda deklarationen för mervärdesskatt skall ersättas med en skattedeklaration. Redovisningen i en skattedeklaration skall omfatta samtliga de skatter och avgifter för vilka det finns en redovisningsskyldighet och som förfaller till betalning under den period som är aktuell. De uppgifter som skall redovisas avser bl.a. innehållen preliminär skatt, arbets- givaravgifter samt ingående och utgående mervärdesskatt. Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. Utredningen har dock föreslagit en vidare möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att ange vilka uppgifter som skall lämnas på skattedeklarationen. Utredningen har också föreslagit att en specifikation av gjorda avdrag vid redovisningen av arbetsgivaravgifterna skall göras i en årlig avgiftsspecifikation. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslagen. Riksrevisionsverket delar utredningens uppfattning att frågan om särskilt redovisningsnummer inte behöver lagregleras men anser att det inte kan överlåtas till Riksskatteverket att besluta om huruvida särskilda redovisningnummer eller liknande redovisningsmetoder skall få användas i fortsättningen. Riksskatteverket anser att den omständigheten att redovisning av skatter och avgifter i fortsättningen avses ske i en enda handling torde innebära betydande administrativa förenklingar för såväl skatteförvaltningen som för de skattskyldiga. Verket anser däremot att den förenkling av uppgiftslämnandet på månadsnivå, som skulle kunna motivera ett extra uppgiftslämnande på årsnivå vad gäller de specificerade uppgifterna om arbetsgivaravgifterna, inte längre är för handen. Uppgifter om arbetsgivaravgifterna, motsvarande dem som i dag lämnas på uppbördsdeklarationen, bör därför lämnas på den föreslagna skattedeklarationen. Statistiska centralbyrån förordar att företagen endast skall få använda ett organisationsnummer för de skatter och avgifter som omfattas av skattekontot. Bankgirocentralen BGC AB välkomnar förslaget att göra åtskillnad mellan deklaration och betalning. Härigenom skapas förutsättningar för snabbare betalningar och för nya tekniska lösningar när det gäller deklarationer och administrativ hantering. Postgirot Bank AB är också positiv till detta förslag. Företagens Uppgiftslämnardelegation anser att berörda lagbestämmelser bör utformas så att där anges vilka uppgifter eller uppgiftsslag som kan komma i fråga i den månatliga skattedeklarationen och att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer inom detta utrymme får mandat att bestämma vilka uppgifter som skall krävas in. Delegationen anser att bestämmelserna bör utformas med hänsyn till behovet av förutsebarhet för de skattskyldiga och samtidigt ge möjlighet till anpassning till nya förhållanden. Det bör dessutom finnas ett visst reservutrymme på deklarationsblanketten. Av den anledningen och för att minska uppgiftslämnarkostnaderna bör antalet uppgifter enbart för kontrolländamål minimeras. Kooperativa förbundet anser att skattedeklara- tionen också bör innehålla en notering om månadens betalda F-skatt. På så sätt kan deklarationen vara ett dokument som ger företagaren en bild av gjorda skattebetalningar. Svenska Revisorsamfundet vill särskilt framhålla vikten av att redovisningsmetoderna förbättras genom utnyttjande av modern teknik. Näringslivets Skattedelegation anser att det i lagen bör anges vilka uppgifter som kan komma i fråga i den månatliga skatte- deklarationen och att regeringen/myndigheten inom detta utrymme få mandat att bestämma vilka uppgifter som skall krävas in. Skälen för regeringens förslag: Skattebetalningsutredningen har angett fyra grundläggande krav som bör ställas på redovisningen av skatter och avgifter. Den skall innehålla tillräckliga uppgifter för en korrekt debitering på skattekontot, den skall skapa förutsättningar för så tidig debitering på kontot som möjligt, den skall innehålla de omsättningsuppgifter avseende mervärdesskatt som ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU) kräver och den skall innehålla tillräckliga uppgifter för att skatte- myndigheten skall kunna kontrollera redovisningen. För att snabbt ge skattemyndigheterna tillgång till redovisningsupp- gifterna är det nödvändigt att skilja på deklaration och inbetalningskort. Det är också så att redovisning och inbetalningskort i samma handling begränsar utrymmet för att lämna uppgifter. Vi delar utredningens uppfattning om att inbetalningshandlingen bör vara skild från deklarationshandlingen. Remissinstanserna har inte heller haft något att invända mot vad utredningen anfört. Bankgirocentralen BGC AB och Postgirot Bank AB har särskilt framhållit att de är positiva till förslaget. Vi föreslår därför att den nya deklarationen i skattekontosystemet Ä som vi i likhet med utredningen kallar skattedeklaration Ä utformas så att inbetalningskortet blir skilt från redovisnings-handlingen. Utredningen anser vidare att deklarationen bör innehålla uppgifter om preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt. Alla identifika- tionsuppgifter i redovisningshandlingen bör förtryckas. Dessutom bör uppgifterna om debiterad preliminär skatt i förekommande fall förtryckas på handlingen. Följande uppgifter har utredningen, förutom nödvändiga identifikations- uppgifter och uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas, ansett behöva lämnas vid varje redovisningstillfälle. Uppgifter om skatteavdrag - skatteavdrag från ersättning för arbete och underlaget för avdraget, - skatteavdrag från ränta eller utdelning och underlaget för avdraget. Uppgifter om arbetsgivaravgifter - underlaget för avgifterna, - avdrag enligt 9 kap. 3 § skattebetalningslagen (kostnadsavdrag), - periodens avgifter. Uppgifter om mervärdesskatt - utgående skatt, - ingående skatt, - omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder. Dessutom har utredningen föreslagit att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få meddela ytterligare föreskrifter om vad en skattedeklaration skall ta upp. De uppgifter som angetts avseende arbetsgivaravgifter är färre än de uppgifter som i dag lämnas i en uppbördsdeklaration. Detta hänger samman med att utredningen föreslagit att berörda arbetsgivare i stället årligen skall vara skyldiga att lämna en specifikation över kostnadsavdrag och de avgiftsunderlag på vilka lägre procentsatser använts vid uträkning av arbetsgivaravgifterna. En sådan specifikation skulle användas enbart för att specificera tidigare redovisningar. En arbetsgivare som vill korrigera en tidigare lämnad redovisning skulle inte göra det genom specifikationen utan genom att lämna en ny skattedeklaration för den aktuella redovisningsperioden. Ett effektivt skattebetalningssystem förutsätter att varje redovisning i en skattedeklaration skall kunna kontrolleras så snart den har lämnats. Detta kan man inte göra fullt ut om den skattskyldige har rätt att vänta med en specifikation av någon skatt eller avgift till en senare tidpunkt än då skattedeklarationen skall lämnas. Med en sådan ordning kan det också i vissa fall vara svårt att avgöra om en oriktig uppgift har lämnats i skattedeklarationen eller inte. Detta medför problem vid tillämpningen av sanktionsbestämmelserna. Vi anser därför i likhet med Riksskatteverket att de specifikationer som bör göras vid redovisningen av arbetsgivaravgifter skall göras redan i skattedeklarationerna och föreslår en sådan ordning. Därigenom uppnår man också en viss administrativ förenkling av det nya skattebetalningssystemet. Bestämmelser om vilka uppgifter som skall lämnas i en skatte- deklaration är i grunden av sådan art att de bör ges i form av lag. Vi delar därför Företagens Uppgiftslämnardelegations åsikt att lagbestämmelserna bör utformas på ett sådant sätt att där anges vilka uppgifter eller uppgiftsslag som kan komma i fråga i den månatliga skattedeklarationen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör sedan inom dessa ramar ha möjlighet att bestämma vilka uppgifter som skall krävas in. Detta behöver dock inte anges i lagen utan kan ske genom verkställighetsföreskrifter till lagen. När det gäller frågan om vilka uppgifter rörande skatteavdrag som skall lämnas i en skattedeklaration anser vi att det är tillfyllest om det av lagen framgår att uppgift skall lämnas om de skatteavdrag som arbetsgivaren varit skyldig att göra och om det sammanlagda underlaget för skatte- avdragen. I fråga om redovisningen av arbetsgivaravgifter bör det i lagen anges att uppgift skall lämnas om de arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren varit skyldig att betala och om de sammanlagda underlagen för avgifterna samt, i förekommande fall, om gjorda avdrag. Mervärdesskatteredo- visningen måste, med hänsyn till vårt medlemskap i EU, bli något mer komplicerad. I lagen bör anges att uppgift skall lämnas om utgående skatt, om ingående skatt och om omsättning, förvärv och överföringar av varor som transporteras mellan EG-länder. I lagen bör dessutom anges att en skattedeklaration skall innehålla de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och kontroll av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdes- skatt. Inom de ramar som har angetts nu bör regeringen ha möjlighet att i form av verkställighetsföreskrifter närmare precisera uppgiftsskyldigheten. En sådan precisering bör också kunna delegeras till den myndighet som regeringen bestämmer. Den myndighet som avses är Riksskatteverket. Vi föreslår en sådan ordning som vi nu har redovisat. Bestämmelser om vilka uppgifter en skattedeklaration skall innehålla har tagits in i 10 kap. skattebetalningslagen. Redovisningssätt Inom skatteförvaltningen pågår en översyn inriktad på förbättrade redovis- ningsmetoder. Målsättningen är att förkorta hanteringstider, underlätta för företag och skatteförvaltning, sänka administrationskostnaderna, m.m. Avsikten är att skatt- och avgiftsskyldiga skall kunna lämna sin redovisning på i princip valfritt sätt. De möjligheter som den tekniska utvecklingen för med sig och som Svenska Revisorsamfundet också pekat på kommer härvid självfallet att tas till vara. Inom en näraliggande framtid Ä i stort sett i samband med att ett skattekontosystem kan börja användas Ä kommer sannolikt förutsättningar att finnas att föra över redovisningar till ett skattekonto genom exempelvis linjeöverföring eller på diskett. Redan nu tas olika uppgifter, t.ex. räken- skapsutdrag från företag, in med hjälp av sådan teknik. Om skattemyndigheterna alltid skall ha ett eget gränssnitt gentemot de skattskyldiga eller om man, som Postgirot Bank AB föreslagit, kan ha en förmedlande länk får det fortsatta utvecklingsarbetet visa. Redan nu bör dock de skattskyldiga efter medgivande från Riksskatteverket eller den myndighet som verket bestämmer ges möjlighet att lämna preliminära självdeklarationer och skattedeklarationer i form av elektroniska dokument. Denna fråga återkommer vi till i avsnitt 26. Särskilt redovisningsnummer m.m. Enligt nuvarande bestämmelser i 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) har arbetsgivare en möjlighet att lämna uppbördsdeklarationer och kontrolluppgifter under ett särskilt redovisningsnummer. Denna möjlighet anses i dag vålla vissa problem i skattemyndigheternas integrerade och samordnade verksamhet. Samtidigt är redovisningsmetoden till fördel för de skattskyldiga. Enligt utredningens mening bör det lämnas åt Riks- skatteverket att ta ställning till om och i så fall hur särskilda redovisnings- nummer eller andra liknande redovisningsmetoder bör användas inom ramen för ett nytt skattebetalningssystem. Riksrevisionsverket har invänt mot utredningens förslag och anser att det inte kan överlåtas till Riksskatteverket att besluta om huruvida särskilda redovisningnummer eller liknande redovisningsmetoder skall användas i fortsättningen. Frågan om användande av särskilda redovisningsnummer eller andra liknande redovisningsmetoder är inte av sådan art att den bör lagregleras. Den blir dock sannolikt aktuell under arbetet med den förordning som avses komplettera den föreslagna skattebetalningslagen. Om och i så fall i vilken utsträckning beslutanderätten bör delegeras till Riksskatteverket får vi ta ställning till då. 10.1.2 Redovisningstidpunkter Regeringens förslag: Redovisning avseende de skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet skall lämnas senast den 12 i månaden efter redovisningsperioden (i januari och augusti den 17) dels av den som enbart redovisar innehållen preliminär skatt och arbets- givaravgifter, dels av skattskyldiga som har att redovisa mervärdes- skatt varje månad om beskattningsunderlagen avseende mervärdes- skatt för beskattningsåret, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, uppgår till högst 40 miljoner kronor. Mervärdesskatten skall dock i detta fall redovisas senast den 12 i andra månaden efter redovisningsperioden. Skattskyldiga som redovisar mervärdesskatt med beskattningsunder- lag som för beskattningsåret, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, överstiger 40 miljoner kronor skall lämna sin redovisning avseende de skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet senast den 26 i månaden efter redovisningsperioden (i december senast den 27). Om det finns särskilda skäl skall denna kategori skattskyldiga kunna krävas på redovisning avseende innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter senast den första förfallodagen i månaden, dvs. senast den 12 (i januari den 17). Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Svenska Bankföreningen anser det dock vara en brist i förslaget att man inte uppnått en fullständig synkronisering mellan betalning av skatter och avgifter och redovisningstidpunkter. Några remissinstanser hävdar att tiden för redovisning av mervärdesskatten är för kort och förordar en återgång till de redovisnings- och betalningstidpunkter som gällde före den 1 januari 1996. Skälen för regeringens förslag: Vi har i avsnitt 9.3 framhållit att de nu gällande tidpunkterna för inbetalning av innehållen skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt nyss har beslutats av riksdagen och att vi anser att det därefter inte har kommit fram några omständigheter som motiverar en sådan generell senareläggning av inbetalningstidpunkterna som några remissinstanser har förespråkat. Detta gäller i lika hög grad tidpunkterna för redovisningen. Vi tar därför nu upp endast frågan om vilka ändringar av redovisningstidpunkterna som det föreslagna skatte- kontosystemet kräver. Nuvarande rutiner för hantering av uppbörds- och mervärdesskattede- klarationer innebär att en betalning bokförs väsentligt tidigare än den tid- punkt då redovisningen finns tillgänglig hos skattemyndigheten. Det hänger samman bl.a. med att inbetalningen registreras av Postgirot Bank AB som sedan skickar deklarationen till ett företag som med optisk läsning tar hand om redovisningsdelen. Sambandet mellan inbetalning och redo- visning blir känt för skattemyndigheten först ca 15 arbetsdagar efter förfallodagen, dvs. närmare tre kalenderveckor efter denna dag. På ett skattekonto där krediteringar fortlöpande skall räknas av mot debiteringar är det, som utredningen framhållit, önskvärt att debiteringarna kan bokföras på kontot så tidigt som möjligt. Tidsperioden mellan den skatt- eller avgiftsskyldiges redovisning och debiteringen på skattekontot måste därför förkortas väsentligt. Enligt vårt förslag i avsnitt 9.3 kommer det Ä för kontohavare som skall redovisa och betala skatter och avgifter varje månad Ä att finnas två olika tidpunkter för betalning av skatter och avgifter beroende på storleken av kontohavarens beskattningsunderlag till mervärdesskatt. I beskattnings- underlagen ingår då inte gemenskapsinterna förvärv och import (se bet. 1995/96:SkU31, rskr. 1995/95:305, SFS 1996:713). Om beskattnings- underlagen, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, för be- skattningsåret, uppgår till högst 40 miljoner kronor skall samtliga skatter och avgifter betalas senast den 12 (i januari och augusti den 17) i månaden efter redovisningsperioden med undantag för mervärdesskatten som skall betalas först vid motsvarande förfallodag i andra månaden efter redovisningsperioden. Det innebär t.ex. att den 12 mars skall skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och debiterad preliminär skatt för februari samt mervärdesskatt för januari ha betalats. För den vars beskattningsunderlag, exklusive gemenskapsinterna förvärv och import, överstiger 40 miljoner kronor skall innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och debiterad preliminär skatt betalas senast den 12 (i januari den 17) i månaden närmast efter redovisningsperioden medan mervärdesskatten skall betalas senast den 26 i samma månad. Dessa skattskyldiga har alltså två betalningsdagar varje månad. För den antalsmässigt största gruppen kontohavare skall således samtliga skatter och avgifter betalas senast den 12 varje månad. Denna kategori kontohavare bör därför även lämna motsvarande redovisning senast den 12 i månaden trots att redovisningen då kommer att avse två olika redovisningsperioder Ä en för innehållen preliminär skatt och arbets- givaravgifter och en för mervärdesskatt. För den andra gruppen kontohavare Ä ca 10 000 skattskyldiga Ä skall betalningar i flertalet fall göras både den 12 och den 26 i månaden efter redovisningsperioden. Den första förfallodagen gäller för innehållen skatt och arbetsgivaravgifter och den andra för mervärdesskatt. Man kan då tänka sig att den skattskyldige vid varje tidpunkt då ett belopp, som skall följas av en redovisning, skall betalas, också ger in en redovis- ningshandling. Detta skulle tillgodose Svenska Bankföreningens önskemål om en fullständig synkronisering mellan betalning av skatter och avgifter och redovisningstidpunkter. Det skulle emellertid för flertalet arbetsgivare inom denna grupp innebära att redovisning fick lämnas två gånger varje månad. Skattemyndigheten skulle då behöva stämma av dessa konton efter varje sådan redovisning. Det skulle också kunna bli fråga om att föra om betalningar, sända ut två betalningskrav, eventuellt ha två restföringar varje månad m.m. Effektiviteten i skattekontot liksom de positiva effekterna för de skatt- och avgiftsskyldiga i form av samordning och förenkling skulle härigenom delvis gå förlorade. Utredningen har föreslagit en annan ordning där avlämnandet av redovisningsuppgifter i stället knyts till den senare av de två betalnings- tidpunkterna i månaden, dvs. till den 26. Det innebär att en skattskyldig med beskattningsunderlag avseende mervärdesskatt, exklusive gemen- skapsinterna förvärv och import, överstigande 40 miljoner kronor och som har innehållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt att redovisa endast betalar innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter den 12 (i januari den 17) i månaden. Den 26 i månaden redovisas inne- hållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt samt betalas eventuell mervärdesskatt. Utredningens förslag innebär att när redovisningshandlingen har kommit in till skattemyndigheten bokförs de olika redovisade beloppen i kontot på respektive förfallodag, den 12 eller den 26. Ränta räknas på eventuella underskott eller överskott. Ett gemensamt betalningskrav sänds i förekommande fall ut. Även överlämnandet för indrivning kan härmed ske vid ett tillfälle per månad. På så sätt når man för såväl de skatt- och avgiftsskyldiga som myndigheterna längre i riktning mot ökad samordning och förenkling. Vi föreslår därför samma ordning för redovisning av skatter och avgifter som utredningen har gjort. I december ersätts dock den 26 med den 27. Även i de fall då den skattskyldige begär en återbetalning som har sin grund i en överskjutande ingående mervärdesskatt bör krav ställas på att redovisningen i övrigt för perioden har fullgjorts. Skattemyndigheten bör vidare i vissa fall kunna kräva redovisning avseende innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter vid den första förfallodagen i månaden. Denna möjlighet behövs för att effektiva kontrollåtgärder skall kunna vidtas i särskilda fall. Främst gäller det uppföljning vid upprepade betalningsför- summelser. Men även generellt riktade kontrollinsatser kan motivera krav på redovisning vid varje förfallodag. Härigenom skapas förutsättningar för att skattemyndighetens borgenärsroll skall kunna utövas på ett effektivt sätt genom bl.a. förebyggande åtgärder. Den möjlighet till ett tidigt agerade som detta ger bör kunna leda till att antalet restföringar begränsas. Samtidigt ges förutsättningar för skattemyndigheten att i förekommande fall tidigare än annars lämna ett krav till kronofogdemyndigheten för in- drivning. Befogenheten att kräva redovisning i förtid bör emellertid användas bara i undantagsfall. Vi föreslår att regler av nu angiven innebörd skall tas in i 10 kap. skattebetalningslagen. 10.2 Debitering av skatter och avgifter under året Regeringens förslag: På ett skattekonto skall löpande bokföras dels debiterad F-skatt och särskild A-skatt, dels innehållen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter samt mervärdesskatt som den betalnings- skyldige redovisat i en skattedeklaration och dels skatt eller avgift som påförts genom särskilt beslut av skattemyndigheten. Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft något att invända mot utredningens förslag. Skälen för regeringens förslag: En viktig utgångspunkt är att debiteringarna i ett skattekonto skall vara specificerade på ett sådant sätt att det inte uppstår några tveksamheter kring hur den aktuella ställningen på kontot har uppkommit. Ett datum för varje debitering bör anges. Det bör också anges vilken skatt eller avgift som debiteringen avser samt vilket belopp som bokförs. Det får inte finnas någon risk för sammanblandning av de olika posterna. Utredningen har beskrivit rutinerna för bokföringen av skatter och avgifter på skattekontot på följande sätt. Under året bokförs olika skatter och avgifter löpande på kontot. Vissa poster, såsom de debiterade preliminära skatterna F-skatt och särskild A- skatt, m.m. registreras i det centrala skatteregistret och bokförs på kontot utifrån detta. Debiteringarna av dessa skatter bokförs på kontot först i samband med att förfallodagen inträffar, dvs. i detta fall den 12 i månaden (i januari och i vissa fall augusti den 17). Andra poster debiteras på grundval av lämnade redovisningar. Inne- hållen preliminär skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt debiteras och, i förekommande fall, krediteras med ledning av den skatt- eller avgiftsskyldiges redovisningshandling, dvs. skattedeklarationen. Om en betalning uteblir eller görs med för lågt belopp och det härigenom uppkommer ett underskott på skattekontot beräknas ränta på detta saldo. Under året kan särskilda beslut om skatter eller avgifter komma att påverka kontot. Genom dessa beslut fastställs skatten eller avgiften för en tidigare period. Som tidpunkt för debitering på kontot anges den dag då ett belopp förfaller till betalning respektive den dag då beslutet meddelades när fråga är om ett beslut som innebär en sänkning i förhållande till ett tidigare fastställt belopp. Ränta på ett under- eller överskott på kontot räknas från den tidpunkt då skatten eller avgiften ursprungligen förföll till betalning. Samtidigt med beslutet ges dock automatiskt en viss betalnings- frist. Vi delar utredningens uppfattning om hur skatter och avgifter bör bokföras på ett skattekonto och föreslår en sådan ordning som utredningen beskrivit. Bestämmelser om skattekonto har tagits in i 3 kap. skattebetalnings- lagen. 10.3 Den slutliga skatten i skattekontosystemet Regeringens förslag: Slutlig skatt skall bokföras på kontot på förfallodagen. Samtidigt skall preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift bokföras. Ett beslut om ändrad beräkning av den slutliga skatten skall bokföras på kontot den dag då skattebeloppet förfaller till betalning. Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med regeringens förslag. Remissinstanserna har inte haft något att invända mot utredningens förslag. Skälen för regeringens förslag: I skattekontosystemet avses ett skatte- besked ersätta bl.a. den nuvarande skattsedeln på slutlig skatt. Vi kommer dessutom i ett senare avsnitt (se avsnitt 20) att föreslå att skattebesked skall sändas ut löpande under taxeringsåret så fort skatteberäkningen är klar. Utredningen har föreslagit att skattemyndigheten skall bokföra den slutliga skatten på kontot i samband med att ett skattebesked sänds ut. Det betyder att vissa konton kommer att debiteras redan i augusti månad under taxeringsåret, medan andra debiteras först i december månad samma år. Samtidigt som den slutliga skatten debiteras på skattekontot skall den preliminära skatten, som då finns registrerad i skatteregistret, krediteras. Debiteringen av slutlig skatt och kreditering av preliminär skatt samt den följande avstämningen medför antingen att kontot jämnas ut eller att det uppstår ett över- eller underskott på kontot. Ett underskott skall vara täckt vid en angiven senaste tidpunkt, till vilken automatiskt en betalningsfrist ges (se avsnitt 12.2). Ett överskott betalas efter eventuell utredning ut till kontohavaren. Om den slutliga skatten för året ändras t.ex. på grund av ett beslut om omprövning eller ett domstolsbeslut med anledning av ett överklagande, debiteras eller krediteras kontot utifrån den betalningsdag som angetts i beslutet eller, såvitt gäller återbetalning, den dag återbetalning skall ske. Det över- eller underskott på kontot som beslutet ger upphov till är att se som en ändring av den slutliga skatten för ett visst inkomstår. Om den skattskyldige inte tidigare taxerats fastställs den slutliga skatten för första gången genom beslutet. Ränta beräknas i förekommande fall fr.o.m. den 13 februari (i vissa fall fr.o.m. den 4 maj) under taxeringsåret. Det sagda kan illustreras på följande sätt. Exempel Den slutliga skatten för inkomståret uppgår till 50 000 kr. Skattemyndigheten omprövar taxeringsbeslutet i en viss fråga och ett beslut meddelas som innebär att taxeringen höjs. Den följande skatteberäkningen visar att den slutliga skatten för inkomståret rätteligen skulle ha uppgått till 60 000 kr. På skattekontot debiteras ett belopp om 10 000 kr. Debiteringsdag är den dag då ett eventuellt underskott skall vara täckt. Ränteberäkningsdag är den 13 februari (i vissa fall den 4 maj) under taxeringsåret. Ränta debiteras i samband med månadsavstämningen. Regeringen delar utredningens uppfattning om hur den slutliga skatten skall bokföras på skattekontot när skatten har bestämts genom ett omprövningsbeslut. Även annan slutlig skatt bör enligt vår mening av likformighetsskäl bokföras på skattekontot på förfallodagen. Vid samma tillfälle bör den preliminära skatten krediteras. Bestämmelser om när skatter och avgifter skall bokföras på skattekontot har tagits in i 3 kap. skattebetalningslagen. 11 Kreditering på skattekontot 11.1 Krediteringsprincip Regeringens förslag: På ett skattekonto skall bokföras varje betalning som den skatt- eller avgiftsskyldige gör. Betalningar och övriga krediteringar skall bokföras utan någon inbör- des avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter på kontot. Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslagen. Riksskatteverket ställer sig bakom de allmänna principer för kreditering på skattekontot som föreslagits av utredningen, dvs. att betalningar skall bokföras utan avräkning mot någon speciell debiteringspost. Statens löne- och pensionsverk förutsätter att de olika ingående posterna vid en inbetalning till skattekontot särredovisas på skattekontot från avstämningssynpunkt. Enligt Svenska Revisorsamfundet synes ett system utan inbördes avräkningsordning i princip godtagbart under förutsättning att det inte omfattar räntor och andra avgifter, såsom förseningsavgifter, skattetillägg och liknande som debiteras kontot, i vart fall så länge inte solidariskt betalningsansvar eller obeståndssituationer aktualiseras. Samfundets mening är att först bör avräkning ske mot debi- terade skatter, där likafördelning kan ske, och därefter bör överskjutande belopp avräknas mot räntor, avgifter och liknande. Riksenheten mot ekonomisk brottslighet anser visserligen att den föreslagna lösningen vid första påseendet kan verka enkel och praktisk. Vid närmare skärskådande kan Riksenheten dock konstatera att den har svagheter. En sägs vara att vissa inbetalningar som inflyter kan vara sådana att de enbart får avräknas mot en viss form av skatt. Riksenheten tänker då bl.a. på belopp som drivs in i andra länder med stöd av konventioner eller bilaterala avtal. Enligt utredningen är problemet försumbart. Riksenheten delar dock inte den uppfattningen. Riksenheten har svårt att se att man kan undvara en avräkningsordning. Företagarnas Riksorganisation anser att ett minimikrav för att ett skattekontosystem skall införas måste vara att den skattskyldige kan följa betalningen av varje skatt i sig och för varje period. Vid en bedömning av hur grav en betalningsförseelse är, måste det gå att på ett enkelt sätt följa vilken eller vilka betalningar som har varit sena. Skälen för regeringens förslag: I det föregående har betonats vikten av att skattekontots debiteringar är tydliga. Det skall vara helt otvetydigt vilka skatter och avgifter som har debiterats kontot och vid vilka tidpunkter de debiterade beloppen skall vara betalda. Det är nödvändigt bl.a. för att den skatt- eller avgiftsskyldige skall få en klar bild av sin skatte- och avgifts- situation. Krediteringar i skattekontosystemet skulle kunna bokföras på ett sätt som liknar dagens system där varje inbetalning avser en specifik skatt eller avgift. I de fall ett konto visar underskott framgår det då vilken skatt eller avgift som skulden avser. Det torde vara en sådan ordning som Statens löne- och pensionsverk samt Företagarnas Riksorganisaion efterlyser. Med en sådan ordning blir emellertid fördelarna med ett system med skattekonton avsevärt mera begränsade. Det finns visserligen en samlad bild av den skatt- eller avgiftsskyldiges debiteringar och krediteringar. Men de förenklingar i administrativt hänseende som anförts som ett av huvud- skälen till att nuvarande system bör utvecklas i samordnande riktning nås inte. Kvar finns skattemyndigheternas resurskrävande arbete med att stämma av olika skatter och avgifter för sig, föra om belopp mellan skatte- och avgiftsdebiteringar och perioder, m.m. Dessutom måste inbetal- ningshandlingar vara märkta så att en betalning styrs till rätt debitering. Ett annat sätt att hantera betalningar och övriga krediteringar på skatte- kontot och som förordas av utredningen är att bokföra dem utan att de hänförs till en viss skatt eller avgift. En betalning krediteras helt enkelt kontot som en betalning avseende skatter och avgifter. Det innebär att skattemyndigheten hanterar samtliga skatter och avgifter som ingår i ett konto på ett för kontohavaren sammanhållet och enhetligt sätt. I sin renodlade form leder detta förfarande till att det inte vid något tillfälle kan anges vilken skatt eller avgift som är betald respektive obetald. I vart fall gäller det om inte samtliga debiterade poster betalats. Så länge den skatt- eller avgiftsskyldige fullgör sin betalningsskyldighet kan ju konstateras att varje skatt och avgift som debiterats har betalats i sin helhet. Detsamma är fallet om en överbetalning gjorts. Att de skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet betalas utan en inbördes avräkningsordning är alltså en förutsättning för att de åsyftade förenklingarna av det skatteadministrativa förfarandet skall kunna uppnås fullt ut. Detsamma gäller i fråga om räntor, förseningsavgifter och skattetillägg. Samtidigt kräver denna ordning särskilda överväganden rörande utformningen och tillämpningen av vissa bestämmelser och hante- ringsrutiner. Närmast gäller detta i fråga om solidarisk betalnings- skyldighet, utlandshandräckning, förmånsrätt, beräkning av EU-bidragets storlek och betalning av tilläggspensionsavgift som i dag förutsätter att det kan anges om en specifik skatt eller avgift har betalats. Även uppgifter som lämnas för statistikändamål eller bokföring grundas nu på att en betalning specificeras som en viss skatt eller avgift. Enligt vår uppfattning är de nya problem som kan uppkomma inte alls av sådan art eller omfattning att de bör hindra införandet av den ordning som är att föredra från administrativ synpunkt, dvs. en krediteringsordning utan avräkning mellan debiteringar av olika skatter och avgifter på ett skattekonto. För att systemet skall bli så enkelt som möjligt att administrera anser vi, till skillnad mot Svenska Revisorsamfundet, att systemet bör omfatta även räntor, förseningsavgifter och skattetillägg. Vi föreslår därför en sådan ordning. Hur de problem som kan vara förenade med vårt förslag bör lösas behandlar vi i följande avsnitt. Vi vill här bara framhålla att den valda metoden inte på något sätt gör redovisningen av krediterade belopp på skattekontot mindre tydlig. Givetvis skall varje inbetalning av den skatt- eller avgiftsskyldige registreras på skattekontot med uppgift om när inbetalningen bokfördes på skattemyndighetens konto. Någon sådan särredovisning som Statens löne- och pensionsverk samt Företagarnas Riksorganisation nämnt kan det dock inte bli fråga om. En sådan särre- dovisning är inte heller nödvändig eftersom inbetalda belopp skall fördelas proportionellt mellan de vid inbetalningen debiterade och förfallna skatte- och avgiftsfordringarna. En särredovisning är inte heller nödvändig för beräkningen av kostnadsränta eftersom den avses knytas till ett eventuellt underskott på skattekontot. Samma sak avses gälla vid överlämnande av obetalda belopp till kronofogdemyndigheten för indrivning. Även de nu nämnda frågorna behandlar vi närmare i senare avsnitt. Vi vill här bara tillägga att någon särredovisning av inbetalda belopp inte heller är nödvändig för att bedöma hur allvarlig en betalnings- försummelse är så som Företagarnas Riksorganisation gör gällande. Med den enhetliga syn på skyldigheten att betala skatter och avgifter som vi förordar är det helt utan betydelse vilken skatt eller avgift som är obetald. Det som är väsentligt är om det på skattekontot finns ett över- eller underskott och i så fall hur stort det är och hur länge det har funnits. 11.2 Likafördelningsmetoden Regeringens förslag: Om det finns ett underskott på ett skattekonto och det behöver anges om en skatt eller avgift är betald eller obetald skall underskottet i regel fördelas proportionellt mellan de skatter och avgifter som påförts under den aktuella perioden. Undantag från denna likafördelningsmetod skall göras vid tillämpning av reglerna om solidariskt ansvar. Likafördelningsmetoden skall inte heller gälla vid tillämpning av obeståndsrekvisitet i samband med konkurs. Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Riksskatteverket ställer sig bakom att likafördelningsmetoden skall tillämpas i de fall det finns behov av att kunna ange om viss skatt har betalats eller inte. Verket godtar också förslaget om vid vilka situationer likafördelningsprincipen inte skall tillämpas. Vad som avses med den aktuella perioden vid tillämpning av likafördelningsmetoden finns inte angivet någonstans. I detta avseende anser Riksskatteverket att ett förtydligande behövs. Enligt Malmö tingsrätts uppfattning framgår det varken av bestämmelserna i aktiebolagslagen, lagen om handelsbolag och enkla bolag eller av konkurslagen att avräkning från skattekontot skall ske på något annat sätt än som sägs i skattebetalningslagen. Den aktuella paragrafen bör därför kompletteras med uttryckliga regler om när avräkning skall ske på annat sätt än som där föreskrivs. Föreningen Auktoriserade Revisorer anser att likafördel- ningsmetoden bör gälla endast om inbetalaren inte särskilt angett vad inbetalningen avser. Den skatt- eller avgiftsskyldige skall således ha rätt att själv välja vad en betalning avser vilket är en grundläggande rättighet. Företagarnas Riksorganisation anser att likafördelningsmetoden är alltför svår för de skattskyldiga att följa och förstå och därför oacceptabel. Ett system måste vara utformat så att om ett underskott uppkommer för viss period och rätt belopp betalas följande perioder skall dessa i sin helhet anses vara till fullo betalda och underskottet endast hänföra sig till den betalning genom vilken det ursprungliga underskottet har uppkommit. Svenska Bankföreningen anser att risken för nya problem är så pass överhängande med likafördelningsmetoden att man bör bokföra betalningar och övriga krediteringar med en inbördes avräkningsordning. Skälen för regeringens förslag: I de flesta fall är det inte nödvändigt att kunna ange vilka obetalda skatter eller avgifter som har genererat ett underskott. Det är tillräckligt att veta hur ett underskott har uppkommit och hur stort det är. I de fall behov finns av att se om den skatt- eller avgiftsskyldige har betalat en viss skatt eller avgift eller hur mycket av en debitering som har betalats föreslår utredningen att en fördelning skall ske av gjorda betalningar enligt en likafördelningsmetod (proportionering). Den utgår från att varje betalning av en skatt eller avgift skall behandlas lika. Om endast en viss andel av det sammanlagt debiterade skatte- och avgiftsbeloppet har betalats, anses varje debiterat delbelopp betalt efter den kvotdel som delbeloppen utgör av de sammanlagda debiteringarna. Tillämpningen av den beskrivna metoden förutsätter att ett delvis nytt synsätt får anläggas på betalningar av skatter och avgifter. I princip blir det ur den enskildes perspektiv lika viktigt att betala varje förekommande skatt eller avgift. Även från det allmännas sida blir den principiella ut- gångspunkten att alla skatte- och avgiftsbetalningar anses lika viktiga. Metoden kan sägas redan vara tillämplig vid betalning av arbetsgivarav- gifterna. I detta sammanhang finns ju ingen inbördes avräkningsordning mellan de olika slagen av arbetsgivaravgifter. Enligt vår mening har likafördelningsmetoden sådana stora fördelar att den trots några remissinstansers invändningar bör införas. Det föreslagna sättet att fördela betalningar av skatter och avgifter leder till att ytterligare förenklingar av det skatteadministrativa förfarandet kan åstadkommas. Vi föreslår därför att likafördelningsmetoden skall införas i skattekontosystemet. Riksskatteverket har ansett att ett förtydligande behövs i frågan om till vilken period ett visst underskott skall anses vara hänförligt. Enligt vår mening bör den aktuella perioden i normalfallet vara en kalendermånad. I vissa fall skall dock perioden avse inkomståret, se mer härom under avsnitt 16. Vid beräkningen av underlaget för den mervärdesskattebaserade avgiften till EU utgör kalenderår beräkningsperiod. I vissa situationer är utgångspunkten för proportioneringen ett stort antal konton, exempelvis när det gäller att bestämma storleken av den svenska EU-avgiften, medan det i andra situationer, exempelvis i samband med utlandshandräckning, är ett enskilt konto som är intressant. I det följande redogörs för nämnda situationer. Därefter tas upp fall då likafördelnings- metoden inte bör användas. Beräkning av den svenska EU-avgiften Enligt gällande regelverk inom EU skall medlemsländerna genom s.k. egna medel bidra till finansieringen av den gemensamma budgeten. Dessa egna medel består av olika avgiftsslag, där ett procentuellt uttag på mervärdes- skattebasen utgör ett av avgiftsslagen. I EU:s budget upptas detta avgiftsslag till ett belopp som grundas på en överenskommen prognos av mervärdesskattebasen för det år budgeten avser. Senast den 31 juli varje år skall medlemsländerna till kommissionen lämna en redogörelse för hur mervärdesskattebasen beräknats. Denna redogörelse ligger sedan till grund för slutreglering av den mervärdes- skattebaserade avgiften. Regeringen har uppdragit åt Riksskatteverket att administrera den mervärdesskattebaserade avgiften. Beräkningen av mervärdesskattebasen grundar sig på rådets förordning nr 1553/89 av den 29 maj 1989 om den slutliga enhetliga ordningen för uppbörd av egna medel som härrör från mervärdesskatt. Grunden för beräkningen är den under föregående kalenderår betalda mervärdesskatten. Avgifter m.m. (skattetillägg, förseningsavgift, restavgifter, dröjsmåls- avgifter och räntor) som ingår i betalda belopp skall räknas av. I ett skattekontosystem kommer det enligt våra förslag att finnas upp- gifter om debiteringar på kontot för varje särskild skatt eller avgift medan inbetalningarna inte går att hänföra till någon specifik skatt eller avgift. För att kunna fullgöra åtagandet om redovisning av utfallet för beräkningsunderlaget för den mervärdesskattebaserade avgiften behövs därför efter avslutat budgetår en fördelning av inbetalningarna på skatteslag så att inbetalningarna hänförliga till mervärdesskatt kan urskiljas. För kontohavare som har betalat enligt samtliga debiteringar och vars konto således är utjämnat och för kontohavare med ett överskott på kontot kan det inledningsvis konstateras att de debiterade beloppen för mervärdes- skatt är desamma som den mervärdesskatt som har betalats. För att få fram en uppgift om betald mervärdesskatt för övriga skatt- skyldiga, dvs. för sådana som har ett underskott på kontot, kan likaför- delningsmetoden användas. Ett särskilt problem vad gäller effekter för statsbudgeten är att andelen restförda belopp kan variera mellan skatteslagen. Likafördelningsmetoden kan alltså riskera att över- eller underskatta inbetalningarna av mervärdes- skatt, vilket i sin tur innebär att vår betalning av mervärdesskattebaserad avgift riskerar att bli större eller mindre än vad faktiska betalningar skulle ge upphov till. Tillgänglig statistik visar att mervärdesskattens andel av restförda belopp varierat kraftigt över åren och att det åtminstone periodvis varit så att andelen restförd mervärdesskatt kraftigt överstigit andelen restförda övriga skatter och avgifter. En tillämpning av likafördelningsmetoden baserat på totalt på skattekontot debiterade skatter och avgifter samt restförda belopp hade 1995 lett till en ökning av vår avgift till EU:s budget med ca 40 miljoner kronor. Det är därför enligt regeringens uppfattning viktigt att fördelningen görs på sådant sätt att effekterna för statsbudgeten minimeras och en så korrekt fördelning som möjligt erhålls, vilket i praktiken torde innebära en fördelning på skattekontonivå. Utlandshandräckning För indrivning i utlandet av skatte- och avgiftsfordringar uppkomna här i landet har Sverige ingått avtal om handräckning med ett antal olika länder. Avtalen skiljer sig åt i vissa hänseenden exempelvis i fråga om vilka skatter och avgifter som omfattas. Ett indrivningsuppdrag utgörs i skattekontosystemet endast av ett saldo som avser fordran på skatter och avgifter. För att saldot i sin helhet skall omfattas av ett visst handräckningsavtal krävs att avtalet också omfattar alla de skatter och avgifter som hanteras i det aktuella skattekontot. Fråga kan således uppkomma om vilken eller vilka delar av det överlämnade underskottet som omfattas av avtalet. De flesta handräckningsärenden gäller nordiska länder. Under år 1996 gjordes 3 277 ansökningar. De nordiska handräckningsfallen kännetecknas av att beloppen ofta är små och i flertalet fall rör fysiska personer med uteslutande tjänsteinkomster. Skatter och avgifter på dessa inkomster torde inte medföra några tillämpningsproblem. De handräckningsärenden som avser utomnordiska länder är få. Under år 1996 handlades endast 190 sådana ärenden. Ärendena avser inte sällan större belopp och är ofta begränsade till vissa skatter eller avgifter. Även dessa ärenden omfattar till största delen tjänsteinkomster. Det kan dock förekomma skatter eller avgifter som inte omfattas av ett handräcknings- avtal. De ärenden där det blir nödvändigt att konstatera hur mycket av en eller flera skatter och avgifter som är obetalt begränsar sig således i första hand till relativt få handräckningsärenden som avser utomnordiska länder. Även i dessa fall bör det obetalda beloppet anses fördela sig på olika skatter och avgifter i enlighet med likafördelningsmetoden. Som framgått i det föregående utgår metoden med likafördelning från att inbetalningarna i normalfallet fördelar sig på kontots debiteringar under den aktuella månaden utifrån hur stor andel som debiteringen i fråga utgör av kontots sammanlagda debiteringar (proportionering). Undantag från likafördelningsmetoden I ett par fall får likafördelningsmetoden sådana konsekvenser för den betalningsskyldige att den inte bör tillämpas. Som vi återkommer till i det följande gäller det vid tillämpning av obeståndsrekvisitet i 2 kap. 9 § konkurslagen (1987:672) i samband med konkurs (se avsnitt 14.5.2) och då fråga är om solidarisk betalningsskyldighet (se avsnitt 23.3.2). I dessa fall bör därför likafördelningsmetoden inte användas. I de angivna avsnitten behandlas också frågan hur de aktuella undantagen från likaför- delningsmetodens tillämpningsområde skall regleras lagtekniskt. Likaför- delningsmetoden bör inte heller tillämpas när det skall avgöras hur stor del av återförd ingående mervärdesskatt som har betalats in vid en fas- tighetsförsäljning där frivillig skattskyldighet förelegat. Se vidare kom- mentaren till 9 kap. 3 och 4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200). 11.3 Kreditering av preliminär skatt Regeringens förslag: Preliminär skatt som redovisas i kontrolluppgift skall bokföras på skattekontot samtidigt som den slutliga skatten. En kreditering på skattekontot skall också kunna grundas på särskilda beskattningsbeslut som lett till att en skatt räknats om. Utredningens förslag stämmer överens med regeringens förslag. Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Riksrevisionsverket anser emellertid att fysiska personer som betalar både A- och F-skatt och således har kontot aktivt under hela året inte bör få fyllnadsinbetalningar av A-skatt kredi- terade förrän slutskatten debiteras kontot. Härmed undviks att ett rän- tegenererande överskott uppstår på kontot vilket är konsekvent i relation till fysiska personer med enbart A-skatt. Riksskatteverket, Svenska Revi- sorsamfundet och Näringslivets Skattedelegation för fram synpunkter på förslaget om kreditering av preliminär skatt som dock främst tar sikte på reglerna om beräkning av ränta. Skälen för regeringens förslag: Utredningen har dragit upp riktlinjerna för hur den preliminära skatten skall krediteras på den skattskyldiges skattekonto på följande sätt. Innehållen A-skatt för en arbetstagare skall under respektive år debiteras vid redovisningen och krediteras vid betalningen. Bokföringen sker på arbetsgivarens konto. Debiteringen sker löpande med ledning av de redo- visningshandlingar (skattedeklarationer) som arbetsgivaren lämnar under året. Sådan debitering sker även för andra redovisare, exempelvis banker, som är skyldiga att redovisa preliminär skatt som hållits inne genom skatteavdrag från räntor och utdelningar. Motsvarande betalningar kredi- teras och kontrolleras under löpande år endast på arbetsgivarens eller, när det är fråga om skatteavdrag från ränta, på bankens skattekonto. Hur den preliminära skatten fördelar sig på respektive skattskyldig, dvs. ar- betstagare eller kontohavare i bank, redovisas först i och med att kontrol- luppgifter lämnas, vilket skall ske senast den 31 januari året efter in- komståret. Kontrolluppgifterna utgör härvid såväl krediteringsunderlag för respektive skattskyldig som underlag för kontroll av de redovisade skatter som debiterats på arbetsgivarens eller bankens konto under året. Det bör tilläggas att kontrolluppgiften härutöver tjänar som underlag för faststäl- lande och kontroll av den slutliga skatt som skall bestämmas för den skattskyldige. För en skattskyldig med F-skatt eller särskild A-skatt utgör den åsatta debiteringen underlag för det belopp som skall räknas av mot den slutliga skatten. Har den skattskyldige både A-skatt och en debiterad preliminär skatt avräknas såväl den debiterade skatten som den redovisade A-skatten. De nu redovisade riktlinjerna har remissinstanserna inte haft något att invända emot. Vi ställer oss också bakom riktlinjerna och föreslår en ordning som grundar sig på dessa. Några remissinstanser har dock haft synpunkter på hur fyllnadsinbe- talningar av preliminär skatt skall hanteras i de fall den skattskyldige debiterats preliminär skatt. Synpunkterna avser främst ränteberäkningen. I skattekontosystemet avses ränta beräknas fr.o.m. en viss tidpunkt på skillnaden mellan den preliminära och den slutliga skatten. Frågor om beräkning av ränta behandlar vi i avsnitt 13. Preliminär skatt via kontrolluppgift Innehållen preliminär skatt som arbetsgivare, bank eller annan har redo- visat i kontrolluppgift skall givetvis tillgodoräknas och krediteras på skattekontot för respektive skattskyldig som en betalning av preliminär skatt. I princip skulle det kunna ske när kontrolluppgiften kommer in, dvs. redan fr.o.m. februari månad året efter inkomståret. Flera skäl talar emel- lertid för att preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift bör bokföras och krediteras på den skattskyldiges konto först i samband med att den motsvarande slutliga skatten debiteras kontot. Skatt som redovisas i kontrolluppgift berör i första hand löntagare. Skattebeloppet i dessa fall står i allmänhet i direkt proportion till inkomsten och kan i de allra flesta fall förväntas tämligen väl stämma överens med den slutliga skatt som senare kommer att debiteras. Att innan slutskattedebiteringen kreditera ett skattebelopp som redovisats i kontrol- luppgift kan medföra att fiktiva överskott och intäktsräntor uppstår och kommer att hanteras i kontot fram till dess att den slutliga skatten debiteras. Med hänsyn till att någon avräkningsordning inte tillämpas för krediterade belopp kan också det motsatta förhållandet aktualiseras, dvs. att betal- ningen tas i anspråk för en redan tidigare debiterad och eventuellt restförd skuld. Resultatet kan då bli ett betalningskrav och att en eventuell ny restföring sker för hela eller en del av den slutliga skatten trots att korrekt preliminär skatt har betalats under året. En sådan ordning förefaller mindre lämplig särskilt som den skattskyldige inte har möjlighet att själv påverka tidpunkten för när den preliminära skatten tillgodoräknas. Ett annat skäl till att avvakta med krediteringen är behovet av att först säkerställa riktigheten i de belopp som skall räknas den skattskyldige tillgodo. Avstämningen av preliminär skatt enligt kontrolluppgifter mot de belopp som arbetsgivare löpande redovisat i skattedeklarationer under året leder inte sällan till förändringar av de belopp som redovisats i kontrollupp- gifterna. Det är vidare angeläget att så långt som möjligt skapa ett likformigt för- farande för avräkning av preliminär skatt Ä alltså oavsett vilken kategori skattskyldiga som avräkningen gäller. På samma sätt som det är naturligt att kreditera och räkna av en debiterad preliminär skatt först när den slutliga skatten debiteras får detta anses naturligt vid motsvarande avräk- ning för en skattskyldig med A-skatt. Hur och när en debiterad slutlig skatt bör bokföras på den skattskyldiges konto har redogjorts för i det föregående (se avsnitt 10.3). Med hänsyn till vad som sagts nyss bör preliminär skatt som redovisats i kontrolluppgift krediteras den skattskyldiges konto samtidigt som den slutliga skatten debiteras. Vi föreslår en sådan ordning. Det bör framhållas att själva tidpunkten för denna debitering och kreditering på kontot inte har att göra med den ränteberäkningsdag som skall tillämpas för beloppen. Samma ränteberäkningsdag bör med det undantag som vi återkommer till i avsnitt 13 gälla både den debiterade slut- liga skatten och den preliminära skatt som redovisats i kontrolluppgift. Som framgår av detta avsnitt skall ränta i princip räknas fr.o.m. den 13 februari året efter inkomståret. F-skatt och särskild A-skatt Debiterad preliminär skatt som har påförts för ett visst inkomstår skall räknas av mot den slutliga skatt som har debiterats för året. Avräkning skall enligt utredningens förslag ske genom att den preliminära skatten krediteras skattekontot vid den tidpunkt då den slutliga skatten påförs och debiteras kontot. Vi instämmer i detta förslag. EG (Europeiska gemenskapen) är en del av EU (Europeiska unionen). De regler som gäller för mervärdesbeskattningen är EG-regler. I det följande används därför uttrycket EG i anslutning till dessa regler. 1 2 4 84 85 87 100 101 102 103 104 105 106 108 109 111 124 125 126 127 137 138 152 155 161 162 163 164 167 169 144 146 147 148 149 162 163 163 169 171 172 172 177 179 183 184 189 190 191 192 193 194 195 196 198 199 201 202 202 203 206 207 211 212 214 216 219 223 224 224 224 227 230 231 233 234 236 237 238 253 256 241 246 256 258 265 271 279 296 16