Post 6419 av 7189 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:1 ·
Hämta Doc ·
Förslag till statsbudget för budgetåret 1997,m.m.Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till statsbudget för budgetåret 1997 och föreslår att riksdagen beräknar inkom¶ster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med despecifikationer som fogats till förslaget.Stockholm den 12 september 1996Göran PerssonErik Åsbrink(Finansdepartementet)Propositionens huvudsakliga innehållPropositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget förbudgetåret 1997. Förslaget till statsbudget, som omfattar alla inkomsteroch utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov,visar en omslutning på 676,6 miljarder kronor.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/8
Förslag till statsbudget för år 1997
Invandrare och flyktingar
(utgiftsområde 8)
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 2
2 Inledning 3
3 Migrationspolitik 5
3.1 Allmänt 5
3.2 Resultatinformation 7
3.3 Anslag 8
A 1. Statens invandrarverk 8
A 2. Mottagande av asylsökande 12
A 3. Migrationspolitiska åtgärder 15
A 4. Utlänningsnämnden 17
A 5. Rättshjälp i utlänningsärenden 19
A 6. Utresor för avvisade och utvisade 20
4 Invandrares integration 21
4.1 Allmänt 21
4.2 Resultatinformation 25
4.3 Anslag 28
B 1. Särskilda insatser i invandrartäta områden 28
B 2. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism 29
B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering 30
B 4. Åtgärder för invandrare 31
B 5. Kommunersättningar vid flyktingmottagande 32
B 6. Hemutrustningslån 34
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
Utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar
+ Innehållsförteckning
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom
Statens invandrarverks ansvarsområde skall vara i enlighet med vad
regeringen förordar under avsnitt A 1. Statens Invandrarverk,
2. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom
Utlänningsnämndens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad
regeringen förordar under avsnitt A 4. Utlänningsnämnden,
3. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom
Ombudsmannens mot etnisk diskriminering ansvarsområde skall vara i
enlighet med vad regeringen förordar under avsnitt B 3. Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering,
4. godkänner vad regeringen anfört om regeländringar för lånestorlek och
betalningsansvar för hemutrustningslån under avsnitt
B 6. Hemutrustningslån,
5. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar enligt följande uppställning:
(tusental kr)
Anslag AnslagstypAnslagsbelopp
A 1. Statens invandrarverkramanslag506 603
A 2. Mottagande av asylsökanderamanslag922 000
A 3. Migrationspolitiska åtgärderramanslag311 319
A 4. Utlänningsnämndenramanslag66 675
A 5. Rättshjälp i utlänningsärendenramanslag64 240
A 6. Utresor för avvisade och utvisaderamanslag130 000
B 1. Särskilda insatser i invandrartäta områdenramanslag125 000
B 2. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasismobetecknat20 000
B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskrimineringramanslag4 790
B 4. Åtgärder för invandrareobetecknat39 964
B 5. Kommunersättningar vid flyktingmottaganderamanslag1 160 591
B 6. Hemutrustningslånramanslag101 906
Summa för utgiftsområdet3 453 088
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
2 Inledning
Presentation av utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar
Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor rörande flyktingpolitik,
invandringen till Sverige, mottagande av asylsökande, utlänningars rätt att
vistas här samt internationellt samarbete på det migrationspolitiska området.
Utgiftsområdet omfattar vidare invandrares integration med frågor rörande
invandrares introduktion och integration i Sverige, åtgärder mot
främlingsfientlighet, rasism och etnisk diskriminering samt ersättning till
kommunerna för deras flyktingmottagande.
Regeringen avser att under hösten 1996 besluta om en migrationspolitisk
proposition som avses få effekter genom dels ändrade förutsättningar för
utlänningar att få uppehållstillstånd i Sverige, dels ändrad ansvarsfördelning
mellan myndigheterna. Beträffande skyddsbehövande utlänningar förtydligas
utlänningslagen (1989:529) så att det klart skall framgå vilka som kan få asyl.
Detta bör leda till färre asylansökningar. I fråga om anhöriginvandringen
innebär förslaget vissa inskränkningar för personer utanför kärnfamiljen.
Ansvaret för utredningar i Sverige i utlännings- och medborgarskapsärenden
överförs under år 1997 till Statens invandrarverk, liksom ansvaret för
förvarstagande av utlänningar enligt utlänningslagen. Statens invandrarverk
avses även ansvara för registreringen av de fingeravtryck som tas med stöd av
utlänningslagen.
Effekten av lagändringarna beror i hög grad på omvärldsfaktorer som är svåra
för Sverige att påverka. Den förändrade ansvarsfördelningen kommer att på sikt
resultera i rationaliseringsvinster.
Utgångspunkt för besparingar och prioriteringar
Regeringen prioriterar åtgärder för att underlätta invandrares integration. En
fortsatt satsning görs under budgetåret 1997 på särskilda åtgärder i eftersatta
invandrartäta områden och åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism.
Kostnaderna inom utgiftsområde 8 skall minska med 267 miljoner kronor t.o.m.
budgetåret 1998, varav 21 miljoner kronor under budgetåret 1997. Huvuddelen av
besparingarna skall ske genom minskat flyktingmottagande hos kommunerna och
därigenom mindre behov av statliga ersättningsutbetalningar.
De totala kostnaderna för utgiftsområde 8 under år 1997 skiljer sig inte
nämnvärt från vad som redovisades i den ekonomiska vårpropositionen.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar framgår av
följande sammanställning
(miljoner kronor):
--------------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------------
Utgift Anvisat Utgiftsprognos FörslagBeräknat
--------------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------------
1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999
--------------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------------
A.
Migrationspolitik
--------------------------------------------------------------------------------------
3 353 2 830 3 025 2 044 2 001 1 859 1 869B.
Invandrares
integration
--------------------------------------------------------------------------------------
6 836 6 565 4 406 1 999 1 452 1 816 1 843
--------------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------------
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
3 Migrationspolitik
3.1 Allmänt
Antalet asylsökande beräknas, om förslagen i den
migrationspolitiska propositionen genomförs, uppgå till
13 350 under år 1997. Det genomsnittliga antalet
personer i Statens invandrarverks mottagandesystem
beräknas till 12 000 under år 1997. Beviljade uppehålls-
tillstånd väntas leda till att 10 700 utlänningar som
berättigar kommunerna till statlig ersättning tas emot
under budgetåret.
Antalet asylsökande
Antalet asylsökande är nu förhållandevis lågt och ligger på samma nivå som i
början av 1980-talet. Bortsett från ökningen av antalet asylsökande i samband
med krisen i f.d. Jugoslavien har utvecklingen under första hälften av 1990-
talet varit stabil. Under kalenderåret 1996 beräknas, om inget dramatiskt
inträffar i vår omvärld, 6 000 - 8 000 personer komma att söka asyl här. Utifrån
dagsläget kan det i och för sig te sig verklighetsfrämmande, såsom görs i
bakgrundsantagandena för budgeten till Statens invandrarverk och
Utlänningsnämnden, att anta att 15 000 asylsökande enligt den hittills gällande
planeringsnivån kommer hit under år 1997 och att denna nivå kommer att ligga
fast under följande år. De ändringar av utlänningslagen som regeringen har för
avsikt att föreslå i den migrationspolitiska propositionen bör emellertid leda
till att färre personer som saknar asylskäl söker asyl i Sverige. Antagandet om
antalet asylsökande har därför justerats med 11 % ner till nivån 13 350. De
snabba omvärldsförändringar som kan inträffa gör dock att planeringsnivån är
försvarbar från beredskapssynpunkt.
Registrerade i mottagandesystemet
Antalet utlänningar som är registrerade i Statens invandrarverks mottag-
andesystem, dvs. asylsökande eller personer med tidsbegränsade uppe-
hållstillstånd som bor på anläggningar eller i eget boende, omfattar för
närvarande 17 500 personer. Regeringen bedömer att det genomsnittliga antalet
utlänningar som kommer att vara registrerade i mottagandesystemet under
budgetåret 1997 kommer att uppgå till 12 000 personer.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
Kommunmottagna utlänningar
Under budgetåret 1997 väntas Statens invandrarverks och Utlänningsnämndens
beslut i ärenden om uppehållstillstånd, samt kvotöverföring av flyktingar,
medföra att 10 700 utlänningar tas emot för sådant permanent boende i Sverige
som berättigar kommunerna till statlig ersättning.
Överflyttning av anslag
Till utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar flyttas från utgiftsområde
4 Rättsväsendet, anslagen för rättshjälp i utlänningsärenden, polisens
verksamhet med utlänningsärenden och förvar samt kriminalvårdens medverkan vid
verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut. De infogas vad gäller
polisens verksamhet med utlänningsärenden i ramanslaget A 1. Statens
invandrarverk, polisens verksamhet med förvar i ramanslaget A 2. Mottagandet av
asylsökande, rättshjälp i ramanslaget A 5. Rättshjälp i utlänningsärenden samt i
fråga om kriminalvårdens medverkan vid verkställighet av avvisnings- och
utvisningsbeslut i ramanslaget A 6. Utresor för avvisade och utvisade. Skälet
för överförandet är att kostnaderna skall belasta rätt utgiftsområde. Själva
verksamheten med grundutredningar i asylärenden flyttas från polismyndigheterna
till Statens invandrarverk den 1 januari 1997. Beträffande förvarslokaler, ut-
redningar i ärenden om uppehållstillstånd som inte avser asyl och utredningar i
medborgarskapsärenden flyttas denna verksamhet över till Statens invandrarverket
den 1 oktober 1997. Ansvaret för att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut
kommer att tills vidare ligga kvar hos polismyndigheterna och polisens kostnader
att belasta anslaget A 1. Polisorganisationen inom utgiftsområde
4 Rättsväsendet.
Anslagskonstruktion
Konstruktionen med olika anslag för Statens invandrarverks förvaltningskostnader
och mottagandesystemet bibehålls. Likaså behålls uppdelningen på olika
anslagsposter inom anslagen.
Utgiftsutveckling inom verksamhetsområdet Migrationspolitik framgår av följande
sammanställning
(miljoner kronor):
--------------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------------
Utgift Anvisat Utgiftsprognos FörslagBeräknat
--------------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------------
1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999
--------------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------------
A.
Migrationspolitik
--------------------------------------------------------------------------------------
3 353 2 830 3 025 2 044 2 001 1 859 1 869
--------------------------------------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------------------------------------
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
3.2 Resultatinformation
Verkställighet av avvisningsbeslut
Trots att antalet personer som söker asyl i Sverige minskat kraftigt var antalet
utlänningar registrerade i Statens invandrarverks mottagandesystem vid ingången
av år 1996 ca 18 500 personer, och i början av september 1996 fanns fortfarande
ca 17 500 inskrivna. Detta beror främst på att ett stort antal avvisningsbeslut
inte kunnat verkställas. Ett ökande problem är att myndigheterna i några stater
hindrar egna medborgare från att resa in i hemlandet.
Mot bakgrund av att en fredsöverenskommelse nåtts i Bosnien-Hercegovina och
att relationerna mellan förbundsrepubliken Jugoslavien och omvärlden börjat
normaliseras bör det bli möjligt för medborgare i dessa länder att successivt
lämna mottagandesystemet. Detta gäller dels personer för vilka avvisningsbeslut
fattats, dels personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd. Regeringen räknar
med att antalet inskrivna i mottagandesystemet minskar till omkring 15 000
personer vid ingången av år 1997 och sedan till omkring 10 000 vid utgången av
året.
Myndigheternas handläggningstider
Statens invandrarverk är numera väl dimensionerat för sina asylpröv-
ningsuppgifter och klarar sin del av asylprocessen inom rimlig tid. På
Utlänningsnämnden är handläggningstiderna emellertid fortfarande alltför långa.
Detta medför att ett stort antal asylsökande blir kvar i mottagandesystemet
orimligt länge.
Antalet nya ansökningar om uppehållstillstånd som lämnas in till
Utlänningsnämnden efter det att beslut om avvisning vunnit laga kraft är mycket
stort. Resurser har måst avdelas inom Utlänningsnämnden för dessa ärenden i en
omfattning som inte förutsågs när nämnden fick denna arbetsuppgift den 1 juli
1994. Detta har påverkat handläggningstiderna negativt i alla ärendetyper hos
Utlänningsnämnden.
Utlänningsnämnden är en förvaltningsmyndighet och har till uppgift att pröva
överklaganden i förvaltningsärenden. Nämndens arbetssätt för snarast tankarna
till en domstol. Det förefaller som om detta arbetssätt med svårighet låter sig
förenas med de administrativa och ekonomiska styrsystem som utvecklats vid
renodlade förvaltningsmyndigheter. Tidigare tillskjutande av medel i syfte att
rationalisera och effektivisera verksamheten har inte givit önskat resultat.
Organisatoriska förändringar
Regeringen avser att tillsätta en parlamentarisk kommitté som skall se över
instans- och processordningen för prövning av utlännings- och med-
borgarskapsärenden. Kommittén bör även göra en redaktionell översyn av
utlänningslagen. En särskild utredningsman avses bli tillsatt för att utreda om
ansvaret för verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut bör flyttas från
polismyndigheterna till Statens invandrarverk. Utredningsmannen bör också utreda
om verksamheten med att organisera resor för avvisade och utvisade utlänningar
ur landet bör flyttas från Kriminalvårdsverket till Statens invandrarverk.
Likaså bör utredningsmannen föreslå eventuella förändringar vad avser metoder
för och organisation av den inre utlänningskontrollen. Regeringen avser även att
tillsätta en utredning för att se över myndighetsstrukturen i frågor som rör
invandrares introduktion och integration i det svenska samhället.
3.3 Anslag
A 1. Statens invandrarverk
1994/95 Utgift 428 8521) Anslagssparande 14 009
1995/96 Anslag 589 200 Utgiftsprognos 603 200
därav 1996 410 000
1997 Förslag 506 603
1998 Beräknat 494 069
1999 Beräknat 497 141
1 Beloppen anges i tusental kr
Statens invandrarverks uppgifter är att ansvara för hanteringen av utlännings-,
invandrar- och medborgarskapsfrågor i den mån frågorna inte handläggs av annan
myndighet. Statens invandrarverk är central utlänningsmyndighet och skall som
sådan pröva ansökningar om visering, uppehållstillstånd, flyktingförklaring och
resedokument och om svenskt medborgarskap. Statens invandrarverk skall svara för
överföring och mottagande av organiserat uttagna flyktingar, ta emot asylsökande
samt främja invandrares introduktion och integration i samhället. Från anslaget
finansieras dessutom polismyndigheternas kostnader för utlänningsärenden utom
ärenden avseende verkställighet av beslut om avvisning och utvisning samt vissa
avvecklingskostnader i samband med förändringar i ansvarsfördelning mellan
myndigheterna.
Nuvarande övergripande mål är att den reglerade invandringen till Sverige
skall ske i enlighet med gällande författningar och internationella åtaganden.
Prövningen av ärenden enligt utlänningslagstiftningen och lagen om svenskt
medborgarskap skall ske på ett rättssäkert sätt.
Mottagandet av asylsökande och flyktingar skall präglas av respekt för
individen och dennes förmåga att ta ansvar.
Invandrares integration i det svenska samhället skall ske i enlighet med de
invandrarpolitiska målen jämlikhet, valfrihet och samverkan.
Inom det civila försvaret skall verksamheten inom funktionen
Flyktingverksamhet bedrivas så att flyktingar och asylsökande under höjd
beredskap kan tas emot och omhändertas.
Utöver anslaget A 1. Statens invandrarverk disponerar myndigheten ytterligare
anslag avseende mottagandet av asylsökande, migrationspolitiska åtgärder,
rättshjälp i utlänningsärenden, kommunersättning vid flyktingmottagande samt
åtgärder för invandrare.
Utgifterna för förvaltningskostnaderna inom Statens invandrarverk har minskat
de senaste tre budgetåren. Anslagsprognosen för innevarande budgetår visar dock
att kostnaderna kommer att överstiga tilldelade medel för budgetåret 1995/96.
Det innebär att Statens invandrarverks anslagssparande från tidigare år kommer
att utnyttjas.
Regeringens överväganden
Övergripande mål
Statens invandrarverk tillämpar gentemot enskilda personer den lag-
stiftning som reglerar utlänningars rätt att vistas i Sverige, mot-
tagandet av asylsökande och rätten att få svenskt medborgarskap samt
främjar invandrares integration i samhället. Det övergripande målet
är att prövningen sker rättssäkert och att verksamheten kännetecknas
av humanitet och snabbhet samt präglas av respekt för individens
integritet och förmåga och vilja att ta ansvar för sig själv och sin
familj. Hänsyn skall tas till Sveriges internationella åtaganden.
Inom det civila försvaret skall verksamheten inom funktionen
Flyktingverksamhet bedrivas så att flyktingar och asylsökande kan
tas emot även under höjd beredskap.
Resurser
Ramanslag 506 603 tkr
Beräknade avgiftsinkomster 35 700 tkr
Övrigt
Ansvaret för utredningar i utlännings- och medborgarskapsärenden,
förvar enligt utlänningslagen samt registrering av fingeravtryck som
tas med stöd av utlänningslagen flyttas under år 1997 från polisen
till Invandrarverket.
Övergripande mål
Statens invandrarverk skall upprätthålla den reglerade invandringen. Regeringen
har för avsikt att i den migrationspolitiska propositionen föreslå ändringar av
utlänningslagen som innebär att grunderna för utlänningars rätt att bosätta sig
i Sverige preciseras. Utlänningslagens karaktär av rättighetslagstiftning
stärks. För myndigheterna betonas därmed också kravet på omsorg och
rättssäkerhet i handläggningen av enskilda ärenden. Som central
utlänningsmyndighet har Invandrarverket även det övergripande ansvaret för att
upprätthålla invandringsregleringen. Invandrarverket skall utföra sina uppgifter
så att det växande internationella utbytet underlättas, samtidigt som nödvändig
kontroll upprätthålls.
Verksamheten skall bedrivas, såvitt avser funktionen Flyktingverksamhet inom
det civila försvaret, på sådant sätt att Statens invandrarverks resurser och den
beredskap som finns för att ta emot asylsökande även skall kunna utnyttjas vid
svåra påfrestningar på samhället i fred samt för internationella fredsfrämjande
och humanitära insatser.
Nya arbetsuppgifter
Ansvaret för utredningar i utlännings- och medborgarskapsärenden som i dag
genomförs av polisen kommer under år 1997 att föras över till Statens
invandrarverk liksom ansvaret för de utlänningar som tas i förvar enligt
utlänningslagen. Statens invandrarverk kommer även att ansvara för
registreringen av de fingeravtryck som tas med stöd av utlänningslagen.
Resultatbedömning
Riksrevisionsverkets granskning av Statens invandrarverk har visat att
årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande och uppfyller de krav som
uppställs genom regeringsbeslut eller förordningar. Dessutom bedömer
Riksrevisionsverket att en väsentlig förbättring har åstadkommits vid Statens
invandrarverk under år 1995 avseende bl.a. ekonomisk styrning och organisation.
Regeringen instämmer i Riksrevisionsverkets övergripande bedömning och anser att
Statens invandrarverks årsredovisning utgör ett gott underlag för regeringens
bedömning av verksamheten.
Statens invandrarverk har redovisat verksamhetsmål och uppnådda resultat i
årsredovisningen. Av årsredovisningen framgår att flera viktiga verksamhetsmål
inte har uppfyllts under budgetåret 1994/95. Endast 36 % av grundärendena har
avgjorts inom ramen för verksamhetsmålets handläggningstid. Från dessa ärenden
har exkluderats ärenden som berörts av verkställighetsstopp, avvaktar
praxisbeslut eller generellt ligger utanför möjligheterna att klara målet på två
månaders handläggningstid. Vid en så låg måluppfyllelse riskerar målet att bli
allt för avlägset för att fylla en styrande funktion på verksamheten. I syfte
att vidareutveckla metoder för att mäta handläggningstiderna har Statens
invandrarverk under innevarande budgetår konstruerat ett system för registrering
av ärenden som gör det möjligt att urskilja hur stor del av handläggningstiden
som hänför sig till verkets egen handläggning respektive hur stor del som hänför
sig till andra myndigheters arbete.
I Statens invandrarverks regleringsbrev för budgetåret 1994/95 betonades att
förstärkt uppmärksamhet skall ägnas åt uppgiften att bevaka behovet av åtgärder
för att främja invandrares sociala situation i Sverige. I årsredovisningen för
budgetåret 1994/95 skriver verket att man utvecklat och prioriterat detta arbete
utan att det klart framgår på vilket sätt som förstärkningen gjorts. Enligt
regeringen syftar verkets uppföljningsansvar och regeringens uppdrag till
betydligt mer omfattande verksamhet och studier än som hittills företagits. Det
är av stor vikt att arbetet med integrationsfrågorna ges ökad prioritet inom
ramen för verkets nuvarande ansvar.
Enligt Riksrevisionsverkets föreskrifter skall kostnadseffektiviteten i
myndigheterna belysas med uppgifter om styckkostnader och produktivitet. Flera
verksamhetsgrenar uppvisar emellertid så stora variationer att det inte är
möjligt att bedöma kostnadseffektiviteten i verksamheten. Även om det kan vara
svårt att återge tillförlitliga mått på kostnadsutveckling och produktivitet
anser regeringen att det är ett viktigt hjälpmedel för att följa upp och
effektivisera verksamheten. Regeringen anser att Statens invandrarverk bör
undersöka möjligheterna att belysa utvecklingen av styckkostnader eller
produktivitet på ett tydligt sätt.
Statens invandrarverk bedriver översättningsverksamhet som finansieras med
avgifter. Avgifternas storlek bestäms och disponeras av verket. Verksamhetens
intäkter uppgick budgetåret 1994/95 till 33 950 000 kronor och kostnaderna till
33 372 000 kronor. Kostnadstäckningsgraden uppgår således till 102 %.
Resurser
Den huvudsakliga orsaken till de tre senaste budgetårens minskade kostnader för
Statens invandrarverks förvaltningsanslag är det minskade antalet asylsökande.
De senaste tre budgetåren har antalet asylsökande alltmer understigit den nivå
som verket varit dimensionerat för. Minskningen av antalet asylsökande motiverar
att beräkningsgrunden av antalet asylsökande från och med år 1997 bör minska.
Statens invandrarverk skall emellertid ha kapacitet att handlägga ärenden
motsvarande upp till sammanlagt 18 000 asylsökande. Därmed bör också
anslagsbehovet för verket minskas i enlighet med vad regeringen föreslår för år
1997 samt beräknas för åren 1998 och 1999.
En viktig orsak till att kostnaderna för verksamheten enligt Statens
invandrarverks prognos kommer att överstiga tilldelade medel för budgetåret
1995/96 är att verkets minskning av kapaciteten och omorganisation av
verksamheten medför stora avvecklingskostnader under år 1996.
Beräkningarna utgår vidare från att antalet ärenden rörande uppehållstillstånd
där asylskäl inte åberopats utgör 87 000, antalet viseringsärenden som prövas av
Statens invandrarverk utgör 34 000 samt att antalet grundärenden i fråga om
svenskt medborgarskap utgör 29 000.
Resurserna beräknas med hänsyn till ändringar i utlänningslagen som regeringen
avser att föreslå i den migrationspolitiska propositionen samt till att Statens
invandrarverk under år 1997 övertar ansvaret för att ta emot ansökningar om
uppehållstillstånd och medborgarskap, genomföra grundutredningar i asylärenden,
utredningar i övriga ärenden om uppehållstillstånd och utredningar i ärenden om
svenskt medborgarskap. För dessa ändamål föreslås att 120 miljoner kronor
flyttas från utgiftsområde 4 Rättsväsendet till utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar, anslaget A 1. Statens invandrarverk. För ökade kostnader som kan
uppstå på grund av de ändringar av reglerna om fingeravtryck enligt utlännings-
lagen som regeringen har för avsikt att föreslå, tillförs anslaget 10 miljoner
kronor. Någon ytterligare resursförstärkning på grund av de förslag som
regeringen har för avsikt att föreslå i den migrationspolitiska propositionen är
inte aktuell. Inte heller är det aktuellt med resursförstärkningar för
handläggning av medborgarskapsärenden annat än som följer av de nya
arbetsuppgifter som tillkommer under året.
Tolk- och översättningskostnader som t.o.m. budgetåret 1995/96 bekostas från
anslaget Förläggningskostnader m.m. finansieras fr.o.m. budgetåret 1997 från
anslaget A 1. Statens invandrarverk.
Inkomsterna för Statens invandrarverks avgiftsfinansierade verksamhet med
översättningstjänster, tolktjänster och språkanalyser har beräknats till
35,7 miljoner kronor. Någon överföring av denna verksamhet till bolagsform, som
Statens invandrarverk föreslagit i anslagsframställan, är för närvarande inte
aktuell.
A 2. Mottagande av asylsökande
1994/95 Utgift 2 061 6311)2)
1995/96 Anslag 1 756 0002) Utgiftsprognos 1 934 000
därav 1996 1 260 000
1997 Förslag 922 000
1998 Beräknat 786 650
1999 Beräknat 786 650
1 Beloppen anges i tusental kronor
2 Anslaget Förläggningskostnader m.m.
Från anslaget finansieras Statens invandrarverks mottagande av asylsökande och
personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd. De kan bo på anläggning eller i
eget boende. Från anslaget finansieras även förvarslokaler och t.o.m. budgetåret
1995/96 tolk- och översättningskostnader.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
Regeringens överväganden
Resurser 1997
Ramanslag 922 000 tkr
Övrigt
Antal boendedygn i mottagandesystemet: 4 380 000 dygn
Genomsnittlig dygnskostnad: 197 kronor
Anslagsbenämningen ändras från Förläggningskostnader m.m. till Mottagande av
asylsökande. I anslaget ingår fr.o.m. budgetåret 1997 asylsökandes resor från
Sverige som innevarande budgetår finansieras från motsvarigheten till anslaget
A 3. Migrationspolitiska åtgärder. Driften av förvarslokaler för förvarstagande
enligt utlänningslagen övergår under budgetåret 1997 till att helt finansieras
från anslaget från att tidigare till största delen finansierats från anslag
under andra huvudtiteln.
Mottagandesystemet
Utifrån antagandet att 15 000 personer är registrerade i mottagandesystemet den
31 december 1996 och att antalet sedan successivt sjunker till 10 000 i slutet
av år 1997 kommer antalet dygn i mottagandesystemet att uppgå till 4 380 000
under år 1997. Ungefär hälften av de asylsökande bedöms komma att bo i eget
boende. Den genomsnittliga dygnskostnaden har av Statens invandrarverk beräknats
till 197 kronor, vilket innebär att asylmottagandet kostar avrundat 863 miljoner
kronor.
Förvarslokaler
Statens invandrarverk tar under år 1997 över ansvaret för förvar enligt
utlänningslagen från polismyndigheterna. Förvarslokalen i Carlslund, Upplands
Väsby, finansieras redan nu från Statens invandrarverks anslag för
förläggningsverksamhet, men drivs av polismyndigheten i Stockholms län. Samtliga
förvarslokaler föreslås finansieras från anslaget. Kostnaden beräknas till 56
miljoner kronor. Därav avses 40 miljoner kronor överföras från utgiftsområde 4
Rättsväsendet.
Asylsökandes resor från Sverige
Om en asylsökande återtar sin ansökan och saknar egna medel för att bekosta
hemresan kan bidrag utgå för täckande av kostnaden. De totala kostnaderna för
bidragen beräknas uppgå till 3 miljoner kronor.
Asylsökandes hälso- och sjukvård
I regeringens proposition (1993/94:94) Mottagande av asylsökande m.m framförde
regeringen som sin uppfattning att ansvaret för att de asylsökande ges sjukvård
borde föras över till landstingen. Detta skulle ske när det var möjligt att
införa en schablonersättning eller ett annat ersättningssystem som
administrativt är hanterbart och ger avsedd kostnadstäckning för landstingen.
Regeringen ansåg vidare att Statens invandrarverk under en övergångsperiod
skulle ha fortsatt ansvar för förläggningssjukvården. Ansvaret borde gå över
till landstingen senast den 1 januari 1997. Riksdagen fattade beslut enligt
regeringens bedömning (prop. 1993/94:94, bet. 1993/94:SfU11, rskr. 1993/94:188).
Enligt regeringens mening bör principen vara att hälso- och sjukvården för
asylsökande så långt möjligt organiseras på samma sätt som för befolkningen i
övrigt. Staten bör emellertid ha kostnadsansvar för vården även om ersättningen
bör lämnas på ett enklare sätt än för närvarande och inte genom att varje
vårdinsats faktureras.
Efter överläggningar med företrädare för sjukvårdshuvudmännen har regeringen
ingått en överenskommelse om hälso- och sjukvård för asylsökande.
Överenskommelsen innebär i korthet att landstingen skall ge vuxna asylsökande
akut sjuk- och tandvård samt sådan vård som inte kan anstå. Asylsökande barn
skall få samma hälso- och sjukvård samt tandvård som i Sverige bosatta barn.
Asylsökande skall också erbjudas hälsoundersökning enligt riktlinjer i allmänna
råd från Socialstyrelsen. Staten skall enligt överenskommelsen kompensera
landstingen för vård som ges till asylsökande m.fl. med en schabloniserad
ersättning per asylsökande. Ersättningens storlek är åldersdifferentierad. För
vård åt asylsökande där kostnaden för en vårdkontakt uppgår till mer än
50 000 kronor, beräknad enligt gällande riksavtal för hälso- och sjukvård, skall
staten lämna särskild ersättning motsvarande den kostnad som överstiger 50 000
kronor. De förändringar som följer av överenskommelsen kommer att träda i kraft
den 1 januari 1997.
Arbetstillstånd för asylsökande
Statens invandrarverk skall besluta om undantag från kravet på arbetstillstånd
om beslut i asylärendet inte bedöms kunna fattas inom fyra månader.
Invandrarverket har i anslagsframställning för budgetåret 1994/95 föreslagit att
endast de asylsökande som fått ett arbetserbjudande skall kunna erhålla sådant
beslut. Med en sådan ordning skulle en besparing ske. Riksdagen har (prop.
1993/94:94, bet. 1993/94:SfU11, rskr. 1993/94:188) avgivit yttrande i frågan.
Regeringen gör emellertid den bedömningen att förslaget, med hänvisning till det
antal asylsökande som nu kommer till Sverige, inte medför någon besparing.
Regeringen avser därför inte att vidta någon åtgärd.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
A 3. Migrationspolitiska åtgärder
1994/95 Utgift 793 9641)2)
1995/96 Anslag 401 9202) Utgiftsprognos 396 000
därav 1996 313 000
1997 Förslag 311 319
1998 Beräknat 316 714
1999 Beräknat 322 319
1 Beloppen anges i tusental kr
2 Anslagen Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. och
Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m.
Från anslaget finansieras organiserad överföring av flyktingar och ersättningar
till de kommuner som tar emot dessa flyktingar samt bidrag till vissa
hjälpinsatser för flyktingar utanför Sverige. Bidrag till flyktingars resor från
Sverige för bosättning i annat land och bidrag till flyktingar för kostnader för
anhörigas resor till Sverige finansieras via detta anslag. Även statsbidrag till
den efterforskningsverksamhet som enligt avtal bedrivs av Svenska röda korset
bekostas från anslaget. T.o.m. budgetåret 1995/96 finansieras internationell
samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m. under eget
anslag.
Regeringens överväganden
Resurser 1997
Ramanslag 311 319 tkr
Övrigt
I den migrationspolitiska propositionen avser regeringen
att föreslå stöd till återvandringsinsatser och stöd
till första asylländer och ursprungsländer.
Anslagsbenämningen ändras från Överföring av och andra åtgärder för flyktingar
m.m. till Migrationspolitiska åtgärder. I anslaget ingår fr.o.m. budgetåret 1997
det förutvarande anslaget Internationell samverkan inom ramen för flykting- och
migrationspolitiken m.m.
Organiserad överföring av flyktingar
Anslagsmedlen för år 1997 som avser mottagande av organiserat överförda
flyktingar bör liksom innevarande budgetår få användas på ett flexibelt sätt,
exempelvis en fond som disponeras av FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) för
insatser som utgör alternativ till traditionell överföring av flyktingar. För år
1997 föreslår regeringen att medel avsätts motsvarande kostnader för en kvot om
1 840 flyktingar.
Överföringskostnaderna för 1 840 personer beräknas till 9,7 miljoner kronor,
medan statlig schablonersättning till kommunerna för mottagande av dessa
flyktingar beräknas till knappt 245,6 miljoner kronor. Regeringen föreslår att
medlen får användas för överföring av flyktingar till Sverige eller som bidrag
till projekt som bidrar till att lösa flyktingproblem utanför Sverige.
Bidrag till flyktingars resor från Sverige
Regeringen bedömer att många personer från f.d. Jugoslavien kommer att vilja
återvända. De kan därför väntas ansöka om bidrag enligt förordningen (1984:890)
om bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i annat land.
Kostnaderna för dessa bidrag beräknas öka med 6,5 miljoner kronor till totalt
10 miljoner kronor.
Återvandringsinsatser samt stöd till första asylländer och ursprungsländer m.m.
Återvandringsinsatser för utlänningar som beviljats uppehållstillstånd i Sverige
som flyktingar har hittills främst inriktats på resebidrag enligt förordningen
(1984:890) om bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i annat
land. Regeringen avser att lägga fram förslag i den migrationspolitiska
propositionen om att resebidrag till flyktingar och övriga skyddsbehövande skall
kunna höjas och kompletteras med bl.a. stöd till uppehället under de första
månaderna i ursprungslandet. Återbetalningsskyldighet bör finnas för det fall
återbosättning sker i Sverige. Ett begränsat stöd till lokala insatser i samband
med återvändande av flyktingar från Sverige bör också kunna komma i fråga.
Återvandringsinsatser, som i första hand riktar sig till flyktingar och övriga
skyddsbehövande som vill återvända till ursprungslandet bör kunna ske genom stöd
till svenska organisationer för direkt eller indirekt verksamhet där eller genom
insatser redan i Sverige direkt inriktade på att förbereda de återvändande för
egen framtida verksamhet.
I den migrationspolitiska propositionen avser regeringen att framhålla
sambandet mellan det migrationspolitiska området och andra politikområden. Inte
minst finns det anledning att uppmärksamma sambandet med biståndspolitiken.
Migrationspolitiska aspekter bör uppmärksammas vid utformningen av
biståndspolitiken och finansieras över anslagen i utgiftsområde
7 Internationellt bistånd. Framförallt bör bidragen till FN:s
flyktingkommissarie (UNHCR) nämnas. Det kan emellertid finnas insatser med ett
specifikt migrationspolitiskt syfte som inte kan komma till stånd inom ramen för
detta allmänna bistånd. Som ett exempel på en sådan situation kan nämnas att
skyddsbehövande finner förhållandena så besvärliga i ett första asylland att de
ser en fortsatt resa till Sverige som enda sättet att få drägliga
levnadsförhållanden. En snabb insats med stöd från Sverige kan förbättra
förhållandena på sådant sätt att de skyddsbehövande inte anser sig tvingade att
på nytt bryta upp. I andra fall kan åtgärder i ursprungsländerna ge likartade
effekter. Som exempel kan här nämnas situationer där människor flyr till andra
delar av sitt eget land.
De samlade kostnaderna för de olika insatserna och stöden beräknas till
37 291 000 kronor.
Bidrag till anhörigas resor till Sverige
Antalet beviljade resor enligt förordningen (1984:936) om bidrag till flyktingar
för kostnader för anhörigas resor till Sverige har minskat. Kostnaderna beräknas
dock till oförändrat 2 760 000 kronor.
Internationell samverkan
Ändamålet avser vissa migrationspolitiska projekt och Sveriges deltagande i
sådant internationellt samarbete som syftar till att utveckla och tillämpa nya
flykting- och migrationspolitiska strategier. Sverige bidrar också till
finansieringen av ett nordiskt jämförande utvärderingsprojekt rörande bosnier.
Totalt beräknas medelsbehovet till 3 667 000 kronor.
Efterforskningsverksamhet
Enligt gällande avtal med staten åtar sig Svenska röda korset att medverka vid
efterforskning av saknade personer och sammanförande av familjer samt att genom
efterforskning underlätta återförening av splittrade familjer. Med hänvisning
till regeringens proposition om totalförsvar i förnyelse - etapp 2, kommer
nuvarande avtal att sägas upp varefter ett nytt avtal avses tecknas mellan
staten och Svenska röda korset om en nationell upplysningsbyrå. Staten avser att
även framdeles stödja Svenska röda korset i dess verksamhet med efterforskning
och familjeåterförening. Ett särskilt avtal mellan staten och Svenska röda
korset avses tecknas för detta ändamål. Det avtalet tar sikte på förhållanden
under fredstid. Statsbidrag för ändamålet föreslås utgå med 2 322 000 kronor
sedan 311 000 kronor överförts till utgiftsområde 6 Totalförsvar.
A 4. Utlänningsnämnden
1994/95 Utgift 68 3051) Anslagskredit 55
1995/96 Anslag 82 450 Utgiftsprognos 82 450
därav 1996 55 600
1997 Förslag 66 675
1998 Beräknat 61 525
1999 Beräknat 56 312
1 Beloppen anges i tusental kr
Utlänningsnämnden prövar överklaganden av beslut som fattats av Statens
invandrarverk avseende avvisnings- och utvisningsärenden, ärenden avseende
flyktingförklaring och resedokument samt svenskt medborgarskap. Regeringen har
för avsikt att i den migrationspolitiska propositionen föreslå att även beslut
om uppehållstillstånd som inte fattats i samband med ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut skall kunna överprövas av Utlänningsnämnden. Dessa ärenden
avser i regel ansökningar om uppehållstillstånd från personer som vistas utanför
Sverige.
Utöver anslaget A 4. Utlänningsnämnden disponerar myndigheten ytterligare
anslag avseende rättshjälp i utlänningsärenden.
Nuvarande övergripande mål är att Utlänningsnämnden skall svara för att
överprövningen av ärenden enligt utlänningslagen och lagen om svenskt
medborgarskap sker på ett rättssäkert sätt.
Regeringens överväganden
Övergripande mål
Utlänningsnämnden tillämpar gentemot enskilda personer den lag-
stiftning som reglerar utlänningars rätt att vistas i Sverige. Det
övergripande målet är att prövningen sker rättssäkert och att
verksamheten kännetecknas av humanitet och snabbhet. Hänsyn skall
tas till Sveriges internationella åtaganden.
Resurser 1997
Ramanslag 66 675 tkr
Övrigt
Regeringen har för avsikt att i den migrationspolitiska
propositionen föreslå att inslaget av muntlighet i handläggningen
skall öka och beslut rörande ansökningar om uppehållstillstånd skall
kunna överprövas av Utlänningsnämnden även om prövningen av Statens
Invandrarverk inte skett i samband med beslut om avvisning eller
utvisning.
Övergripande mål
Regeringen har för avsikt att i den migrationspolitiska propositionen föreslå
ändringar av utlänningslagen som innebär att grunderna för utlänningars rätt att
bosätta sig i Sverige preciseras. Utlänningslagens karaktär av
rättighetslagstiftning stärks. För myndigheterna betonas därmed också kravet på
omsorg och rättssäkerhet i handläggningen av enskilda ärenden.
Handläggningstider
Utlänningsnämnden har alltsedan sin tillkomst haft betydande svårigheter att
hålla nere handläggningstiderna. Orsakerna har skiftat och inte ens
extraresurser har gjort det möjligt att nå upp till önskad kapacitet. För
närvarande är det primära problemet den stora mängd nya ansökningar om
uppehållstillstånd som måste handläggas med förtur. Utlänningsnämnden måste
också prioritera handläggningen av överklaganden över beslut om avvisning eller
utvisning. Detta leder till att handläggningstiderna för medborgarskapsärenden
blir långa. Under det första halvåret 1996 uppgick de till drygt 12 månader.
Nya arbetsuppgifter
Utlänningsnämnden kommer enligt förslag, som regeringen avser att lämna i den
migrationspolitiska propositionen, att få ett ökat inslag av muntlighet i sin
handläggning av ärenden enligt utlänningslagen. I propositionen avser regeringen
också föreslå att Statens invandrarverks beslut rörande ansökningar om
uppehållstillstånd skall kunna överprövas av Utlänningsnämnden även om
prövningen av Statens invandrarverk inte skett i samband med beslut om avvisning
eller utvisning.
Resurser
Regeringen bedömer att Utlänningsnämnden bör tillföras 10 miljoner kronor för
att utföra de arbetsuppgifter som följer av de förslag som regeringen avser att
lämna i den migrationspolitiska propositionen. Något ytterligare resurstillskott
är för närvarande inte aktuellt. En dialog bör emellertid som ett första steg
inledas mellan Utrikesdepartementet och Utlänningsnämnden om nämndens
arbetsformer och resursanvändning. En bedömning bör därvid göras av vilka
åtgärder som kan vidtas för att förkorta handläggningstiderna. Först därefter
kan frågan om eventuella förändringar i medelstilldelningen aktualiseras.
Anslaget till Utlänningsnämnden har beräknats till 66 675 000 kronor. Detta
förutsätter en kapacitet för handläggning av överklagade beslut om avvisning
eller utvisning som kan följa av att mellan 12 000 och 18 000 personer söker
asyl i Sverige. Därutöver skall ärenden avseende flyktingförklaring och rese-
dokument samt ärenden rörande svenskt medborgarskap handläggas.
A 5. Rättshjälp i utlänningsärenden
1997 Nytt anslag64 2401)
1998 Beräknat 66 231
1999 Beräknat 68 416
1 Beloppen anges i tusental kr
Från det föreslagna anslaget skall bekostas de offentliga biträden som förordnas
enligt 41 § 5-11 p. rättshjälpslagen (1972:429). Det rör sig här främst om
ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) där fråga uppkommit om avvisning eller
utvisning.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
Regeringens överväganden
Resurser 1997
Ramanslag 64 240 tkr
Anslaget nyinrättas budgetåret 1997 och avser ändamål som innevarande budgetår
bekostas för samtliga statsmyndigheter från fjärde huvudtitelns anslag
Rättshjälpskostnader.
Rättshjälpskostnaderna beräknas till 64,2 miljoner kronor.
A 6. Utresor för avvisade och utvisade
1997 Nytt anslag130 0001)
1998 Beräknat 134 030
1999 Beräknat 138 450
1 Beloppen anges i tusental kr
Från det föreslagna anslaget skall bekostas resor ut ur landet för utlänningar
som avvisats eller utvisats och där kriminalvårdens Transporttjänst organiserar
resan på uppdrag av verkställande polismyndighet. Kriminalvårdsverket
tillhandahåller även bevakningspersonal när så erfordras.
Regeringens överväganden
Resurser 1997
Ramanslag 130 000 tkr
Anslaget nyinrättas budgetåret 1997. Ändamålet har tidigare bekostats från andra
huvudtitelns anslag Utlandstransporter. Kostnaderna för resor ut ur Sverige
budgetåret 1997 för avvisade eller utvisade utlänningar beräknas till
130 miljoner kronor. Detta motsvarar samma utresevolym som beräknats för år
1996.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
4 Invandrares integration
4.1 Allmänt
Arbetslöshet, segregerade bostadsområden, rasism och
olika utslag av främlingsfientlighet och diskriminering
oroar allt mer. Invandrare har inom många områden ett
mer utsatt läge än den infödda befolkningen. Det stora
bidragsberoendet hos många invandrare innebär också
ekonomiska påfrestningar för vissa kommuner, särskilt
storstäderna.
Regeringen prioriterar åtgärder för att underlätta
invandrares integration. En fortsatt satsning görs under
budgetåret 1997 på eftersatta invandrartäta områden och
åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism. Avsikten
är att tillsätta en utredning för att se över myn-
dighetsstrukturen inom verksamhetsområdet.
Lagstiftningen mot etnisk diskriminering i arbetslivet
kommer att utvärderas. Regeringen kommer efter
remissbehandling av Invandrarpolitiska kommitténs
förslag att förelägga riksdagen en proposition om inte-
grationspolitiken under år 1997.
Statens direkta utgifter inom verksamhetsområdet minskar
som en följd av det senaste årets minskade invandring.
Huvudproblemen
Det senaste kvartsseklets stora invandring har förändrat det svenska samhället.
Sverige har blivit ett rikare land med en mångfald av kulturer, språk och
religioner. Förändringen har dock inte varit problemfri. Många invandrare har,
särskilt under senare år, drabbats långt mer än infödda svenskar av
arbetslöshet. Det gäller särskilt kvinnor med utländskt medborgarskap vilkas
sysselsättningsgrad är låg, både i jämförelse med utländska män och svenska
kvinnor. Boendesegregationen har vuxit till ett allvarligt problem.
Diskriminering, rasism och främlingsfientlighet har blivit en del av den svenska
vardagen.
Arbetslösheten, segregationen och rasismen är de mest oroande problemen i
dagens samhälle. Hela Sverige måste mobiliseras för att medverka till en ökad
integration. Målet för regeringens integrationspolitik är ett samhälle där alla
behandlas likvärdigt oavsett ursprung och bakgrund och där alla människor har
arbete, känner trygghet, delaktighet och ansvar. Det är av särskild vikt att
kampen mot arbetslösheten bland invandrare ges förtur. Den stora arbetslösheten
bland invandrare har lett till ett utbrett bidragsberoende, vilket också innebär
ekonomiska problem för vissa kommuner, främst storstäderna. Prioriteringar för
att underlätta invandrares integration görs inom flera utgiftsområden, främst
vad gäller arbetsmarknads- och utbildningspolitik.
Invandrarpolitiska kommittén
Invandrarpolitiken i sin helhet har setts över av Invandrarpolitiska kommittén,
som i våras lämnade sitt slutbetänkande Sverige, framtiden och mångfalden
(SOU 1996:55). Kommittén föreslår att den framtida invandrarpolitiken enbart
skall rikta sig till nyanlända invandrare, vara begränsad i tiden och syfta till
integration. Åtgärder som behövs därefter skall, enligt kommittén, rymmas inom
ramen för den generella samhällspolitiken som också den skall syfta till
integration och som skall utgå från samhällets etniska, språkliga, kulturella
och sociala mångfald. Förutom invandrarpolitiken och den generella politiken
föreslår kommittén en rad åtgärder för att komma till rätta med brister i den
nuvarande situationen.
Som övergripande inriktning på politiken föreslår kommittén egen försörjning
och delaktighet. För varje invandrare som behöver hjälp med introduktionen i det
svenska samhället skall upprättas en individuell introduktionsplan i samarbete
mellan den invandrade och den som svarar för genomförandet av introduktionen.
Deltagande i introduktionen skall ge rätt till beskattad statlig
introduktionsersättning i stället för socialbidrag. Kommitténs förslag innebär
ökade statliga kostnader och minskade socialbidragskostnader för kommunerna.
Avsikten är att åtgärderna skall leda till betydligt minskade kostnader på sikt
även för staten.
Kommitténs betänkande remissbehandlas för närvarande. Regeringen kommer
därefter att ta ställning till förslagen och har för avsikt att under våren 1997
i en proposition till riksdagen presentera framtida mål och riktlinjer för
integrationspolitiken och de konkreta åtgärder som krävs för att genomföra denna
politik.
Särskilda insatser i invandrartäta bostadsområden
Segregationen har tilltagit sedan mitten av 1980-talet, under såväl hög- som
lågkonjunktur. Det gäller framförallt i storstäderna, men även på andra håll är
situationen likartad. Gemensamt för dessa bostadsområden är ofta hög
arbetslöshet, högt socialbidragsberoende och med åren en allt tydligare
segregation på etnisk grund. Det kan konstateras att kommunerna har haft
svårigheter att bryta den negativa utvecklingen. En positiv och uthållig
utveckling förutsätter därför kontinuitet och långsiktighet i planeringen och
genomförandet av insatser.
Fr.o.m. budgetåret 1995/96 kan staten stimulera kommuner till insatser i
invandrartäta storstadsområden. Syftet är huvudsakligen att stärka kompetensen
hos och öka arbetskraftsdeltagandet bland de invandrare som bor i dessa områden.
Vidare syftar insatserna till att konkret bidra till en god social och kulturell
utveckling samt motverka utanförskap.
En fortsatt satsning på dessa områden ligger i linje med vad regeringen anser
om behovet av långsiktighet och kontinuitet i planeringen och genomförandet av
insatser för att bryta den negativa utvecklingen. Det är vidare angeläget att
kommuner med bostadsområden med en likartad situation som dessa invandrartäta
storstadsområden ges motsvarande möjlighet att ansöka om medel för i första hand
metodutveckling. Även andra insatser för att främja en positiv utveckling av
segregerade bostadsområden bör kunna stödjas. Regeringen föreslår att
125 miljoner kronor anvisas på anslaget B 1. Särskilda insatser i invandrartäta
områden för år 1997. Det är ett lika stort belopp som anvisats för innevarande
budgetår som omfattar hela 18 månader.
Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism
Om inte rasism, främlingsfientlighet och etnisk diskriminering kan motverkas,
riskerar samhället att brytas sönder genom inre motsättningar. Förutom en
effektiv lagstiftning är en god integration en grundförutsättning för det
långsiktiga arbetet för goda etniska relationer. Härutöver måste
metodutvecklingsarbete av projektkaraktär och det opinionsbildande arbetet
fortsätta. Detta arbete berör flera departements arbetsområden.
För att effektivisera insatserna mot främlingsfientlighet och rasism kan det
vara nödvändigt med såväl organisatoriska förändringar som lag-
stiftningsförändringar. Regeringen kommer inom kort att besluta om en översyn av
myndighetsstrukturen inom området.
För budgetåret 1997 bör det, liksom under innevarande budgetår, ställas medel
till regeringens förfogande för åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism.
Regeringen föreslår att 20 miljoner kronor anvisas på anslaget B 2. Åtgärder
mot främlingsfientlighet och rasism. Anslaget bör till en del också kunna
användas för att finansiera utvärderingar av sådana åtgärder och för
kunskapsinhämtande i övrigt i syfte att få ett förbättrat underlag för
utveckling av integrationspolitiken. Vidare bör, liksom under innevarande
budgetår, en del av medlen under anslaget kunna användas för att främja
tillvaratagande av mångkulturell kompetens i arbetslivet.
Etnisk diskriminering
Invandrares och flyktingars svaga ställning på arbetsmarknaden är bland de
allvarligaste problemen i samhället. Många tecken tyder på att diskriminering av
både arbetssökande och anställda med invandrarbakgrund är en inte obetydlig
orsak till denna situation. Trots den lagstiftning om förbud mot etnisk
diskriminering på arbetsmarknaden, som infördes år 1994, finns inga tecken på
att diskrimineringen skulle ha minskat. Det är ytterst angeläget att strävandena
att motverka diskriminering ges ökad prioritet och genomförs med ökad
effektivitet. Regeringen avser därför att ta initiativ till såväl
organisatoriska förändringar som en utvärdering av lagstiftningen mot etnisk
diskriminering. Anslaget B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering föreslås
uppgå till 4 790 000 kronor under budgetåret 1997.
Statsbidrag till organisationer
För statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen och till invandrarnas
riksorganisationer samt för bidrag från Invandrarverket till avgränsade
invandrarpolitiska projekt föreslås 39 964 000 kronor utgå under anslaget
B 4. Åtgärder för invandrare. Härav avser 15 355 000 kronor statsbidrag till
Stiftelsen Invandrartidningen.
Det kommunala flyktingmottagandet
De största utgifterna inom verksamhetsområdet avser ekonomiskt stöd till
kommunernas mottagande av flyktingar och vissa anhöriga till dessa. För detta
ändamål har beräknats 1 160,6 miljoner kronor under anslaget
B 5. Kommunersättningar vid flyktingmottagande. Anslagsberäkningen grundar sig
på tidigare kommunmottagna utlänningar, huvudsakligen dem som togs emot under år
1996, och att totalt 10 700 personer som berättigar kommunerna till ersättningar
kommer att tas emot under budgetåret 1997. Vissa justeringar av
ersättningsnivåerna görs den 1 januari 1997 på basis av den allmänna
prisutvecklingen. I övrigt kommer ersättningsreglerna av vara oförändrade. Inför
budgetåret 1998 kommer kostnadsfördelningen mellan stat och kommun att ses över
inom ramen för beredningen av förslag från Invandrarpolitiska kommittén.
Hemutrustningslån
Samma personkrets som berättigar kommunerna till statlig ersättning har
möjlighet att få låna till hemutrustning när hushållen etableras. Statens
kostnader för räntesubventioner och avskrivningar på anslaget
B 6. Hemutrustningslån under budgetåret 1997 har beräknats till 101,9 miljoner
kronor. Vissa smärre regeländringar föreslås.
Utgiftsutveckling inom verksamhetsrådet Invandrares integration framgår av
följande sammanställning
(miljoner kronor):
---------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------
Utgift Anvisat Utgiftsprognos FörslagBeräknat
---------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------
1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998 1999
---------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------
B.
Invandrares
integration
---------------------------------------------------------------------------------------
6 836 6 565 4 406 1 999 1 452 1 816 1 843
---------------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------------
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
4.2 Resultatinformation
Särskilda insatser i invandrartäta bostadsområden
Det statliga stödet avser att stimulera kommunerna till en metodutveckling vad
gäller invandrartäta och eftersatta bostadsområden. Stödet infördes i och med
budgetåret 1995/96, då ett nytt anslag, Särskilda insatser i invandrartäta
områden, inrättades och 125 miljoner kronor anvisades för ändamålet. Regeringen
har därefter dragit upp riktlinjer för anslagsanvändningen och sedan utsett åtta
kommuner att upprätta särskilda handlingsplaner för sammanlagt tolv
bostadsområden. Sammanlagt 108 miljoner kronor har regeringen hittills beslutat
skall tillfalla Botkyrka, Göteborgs, Haninge, Huddinge, Malmö, Solna, Stockholms
och Södertälje kommuner. Kommunerna förväntas i huvudsak påbörja insatser under
hösten 1996. Även insatser som påbörjats tidigare under budgetåret kan bekostas
ur anslaget om dessa ingår i handlingsplanen. Kommunerna skall finansiera minst
hälften av en handlingsplans totala kostnad. Uppföljning, utvärdering och
erfarenhetsspridning av planerade och genomförda insatser kommer att vara av
stor betydelse för hur den fortsatta satsningen på invandrartäta områden
utformas. En dialog mellan staten och kommunerna kommer att inledas om hur
återrapporteringen från kommuneras sida skall kunna göras utifrån respektive
kommuns handlingsplan, som bl.a. skall innehålla ett kommunalt utvärderings-
arbete.
Åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet
Regeringen har under budgetåret 1995/96 hittills beviljat medel för ett drygt
tiotal olika verksamheter av projektkaraktär. Medlen har gått till såväl
forskare, frivilligorganisationer som myndigheter. Särskilt kan nämnas medel
till en omfattande ungdomskampanj under år 1995 mot rasism och
främlingsfientlighet och som utgjorde ett led i en europeisk satsning, initierad
av Europarådet. Enligt utvärderingar har projektmedlen bidragit inte minst till
att initiera lokala processer och att därigenom lägga en god grund för
långsiktigt positiva resultat.
Etnisk diskriminering
Nuvarande lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet trädde i kraft
den 1 juli 1994. Sedan dess har lagen i vissa avseenden varit föremål för
kritik. Särskild kritik har också framförts mot att inga mål enligt lagen mot
etnisk diskriminering ännu har förts till Arbetsdomstolen, trots att över 150
sådana fall har anmälts till Diskrimineringsombudsmannen.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
Statlig ersättning för kommunmottagna flyktingar
Regeringen och Svenska Kommunförbundet har låtit utvärdera i vilken utsträckning
den statliga ersättningen ger kommunerna avsedd kostnadstäckning för
flyktingmottagandet. Den första undersökningen, som avsåg flyktingar som togs
emot år 1991, indikerade att kommunernas kostnader i flertalet fall täcktes av
den statliga ersättningen inklusive det särskilda konjunkturtillägg som
betalades ut för det årets flyktingar (resultatet refererades i föregående
budgetproposition).
En fortsatt undersökning, som baseras på flyktingmottagandet i 37 kommuner
under år 1992, har genomförts och kommer att redovisas under den närmaste
månaden. Analysen är ännu inte slutförd, men det kan dock åtminstone konstateras
att kommunerna har ungefär samma kostnader som år 1991. Eftersom något
konjunkturtillägg inte utgått för denna grupp blir dock kostnadstäckningen
lägre. En tredjedel av de undersökta kommunerna har fått sina kostnader täckta
helt och hållet genom statliga bidrag. För de kommuner som inte fått alla
kostnader ersatta, är underskottet i flertalet fall högst 20 %.
I undersökningarna av såväl 1991 års som 1992 års flyktingmottagning framgår
tydligt att sekundärflyttningarna gjorde utflyttningskommunerna till “vinnare“,
medan inflyttningskommunerna som regel inte fick sina kostnader täckta.
Inflyttningskommunerna är nästan alla stora och medelstora kommuner i mellersta
och södra Sverige. Inflyttningskommunerna får inte del av schablonersättningen
för sådana flyktingar som flyttar ifrån ursprungskommunen mer än 18 månader
efter det första kommunmottagandet. Små kommuner, oberoende av geografiskt läge,
är i allmänhet utflyttningskommuner och får sina kostnader täckta av de statliga
bidragen.
De ändrade utbetalningsregler för schablonbidragen som gäller fr.o.m. den
1 januari i år syftar därför bl.a. till att eliminera orättvisor i er-
sättningsnivån, kommunerna emellan, på grund av sekundärflyttningar.
Den främsta orsaken till att den statliga ersättningen inte har täckt
kostnaderna är att kommunernas socialbidragskostnader blivit större än beräknat
genom att så få flyktingar kommer ut i arbete.
Hemutrustningslån
Sedan låneformen startade år 1991 har den låneadministrerande myndigheten,
Centrala studiestödsnämnden (CSN), betalat ut 1 466 miljoner kronor i
hemutrustningslån. För närvarande finns 108 000 låntagare.
Låneutbetalningarna, som också avspeglar omfattningen av kommunmottagandet av
sådana utlänningar som berättigar kommunerna till statlig
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
ersättning enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för
flyktingmottagande m.m., har skett enligt följande mönster:
--------------------------------------------
Januari-juni 1991 82,5 mkr
--------------------------------------------
1991/92 236,0 mkr
--------------------------------------------
1992/93 154,2 mkr
--------------------------------------------
1993/94 513,0 mkr
--------------------------------------------
1994/95 367,0 mkr
--------------------------------------------
Juli 1995-juni 1996 113,5 mkr
--------------------------------------------
Hemutrustningslånen är amorteringsfria de två första åren. Återbetalningarna
började år 1993 och hittills har 104 miljoner kronor av kapitalskulden betalats
tillbaka. 3 000 lån har slutbetalats.
Den genomsnittliga låneskulden uppgår för närvarande till 23 000 kronor. En
kraftigt växande andel låntagare begär anstånd med amorteringarna. CSN brukar
bifalla mer än 90 % av ansökningarna eftersom låntagarna saknar tillräcklig
betalningsförmåga - många uppbär socialbidrag, utbildningsbidrag eller
studiestöd. Andelen anstånd omfattar nu drygt 60 % av dem som annars planenligt
skulle ha amorterat sina lån. Ansökningarna om eftergift ökar och hittills har
40 miljoner kronor efterskänkts.
Förutsatt att antalet kommunmottagna utlänningar fortsätter att ligga på samma
låga nivå som för närvarande, kommer utbetalningarna av nya lån att minska under
de närmaste åren. Återbetalningsskyldigheten kommer i stället att öka mycket
kraftigt, men med tanke på låntagarnas låga betalningsförmåga beräknas så många
som 60 % även fortsättningsvis få anstånd med de planenliga amorteringarna.
En svaghet i nuvarande system för hemutrustningslån är enkelheten för den
nyanlände utlänningen att snabbt få ett - i förhållande till betalningsförmågan
- alltför stort lånebelopp där återbetalningen inte behöver påbörjas förrän
efter två år. Den tvååriga amorteringsfristen syftar till att låntagaren till
dess skall ha kommit i ekonomisk balans och ha egen försörjningsförmåga.
Verkligheten ser emellertid annorlunda ut, vilket avspeglas i ansökningarna om
betalningsanstånd. Låntagaren riskerar att alltför lättvindigt komma i framtida
ekonomiska svårigheter, eftersom låneskulden kvarstår och kräver
ränteinbetalningar medan försörjningsförmågan inte blir bättre. Regeringen
bedömer bl.a. mot denna bakgrund att lånevillkoren bör ändras så att lägre
belopp beviljas för nytillkommande lån.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
4.3 Anslag
B 1. Särskilda insatser i invandrartäta områden
1995/96 Anslag 125 0001) Utgiftsprognos 82 000
därav 1996 81 900
1997 Förslag 125 000
1998 Beräknat 100 000
1999 Beräknat 100 000
1 Beloppen anges i tusental kr
Anslaget avser särskilda insatser för att främja utvecklingen i invandrartäta
och eftersatta storstadsområden samt bostadsområden med likartad situation.
Regeringens överväganden
Resurser 1997
Ramanslag 125 000 tkr
Övrigt
Ändamålet med anslaget bör vidgas till att omfatta även
ett begränsat antal kommuner utanför storstadsområdena.
Att utveckla invandrartäta och eftersatta bostadsområden förutsätter ett
långsiktigt och kontinuerligt arbete. Det är därför nödvändigt att den nu
inledda satsningen fortsätter. Det är regeringens bedömning att också kommuner
utanför storstadsområdena i viss omfattning skall kunna ges möjlighet att ansöka
om medel för metodutveckling. Även andra insatser som främjar en positiv
utveckling i dessa områden skall kunna komma ifråga. Uppföljning, utvärdering
och erfarenhetsspridning av redan påbörjade insatser kommer därvidlag att
tillmätas stor betydelse och en del av anslaget bör avsättas för detta ändamål.
Liksom under innevarande budgetår bör även administrationen av bidragen
finansieras från anslaget.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
B 2. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism
1994/95 Utgift 14 0601) Reservation 12 800
1995/96 Anslag 27 000 Utgiftsprognos 19 000
därav 1996 13 000
1997 Förslag 20 000
1998 Beräknat 21 333
1999 Beräknat 21 333
1 Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget bekostas insatser som ska motverka och förhindra främ-
lingsfientlighet, rasism och antisemitism. För innevarande budgetår har
riksdagen beslutat att högst 2 miljoner kronor av medlen under anslaget får
användas för att främja tillvaratagande av mångkulturell kompetens i
arbetslivet.
Regeringens överväganden
Resurser 1997
Obetecknat anslag 20 000 tkr
Övrigt
En del av anslaget bör få användas för att bekosta
utvärderingsstudier och annat kunskapsinhämtande som
underlag för utveckling av integrationspolitiken.
Medel från anslaget bör användas bl.a. för den nationella samordningskommitté
som skall inrättas till följd av EU:s beslut att 1997 skall bli ett europeiskt
år mot rasism och för aktiviteter som initieras av samordningskommittén.
Liksom under innevarande budgetår bör medel under anslaget få användas för att
främja tillvaratagande av mångkulturell kompetens i arbetslivet. Staten har
nyligen ingått ett avtal med Intressentföreningen Sverige 2000, vars syfte bl.a.
är att öka den mångkulturella kompetensen i arbetslivet. Staten har i avtalet,
med förbehåll för riksdagens godkännande, åtagit sig att under åren 1996-1999
bidra ekonomiskt till verksamheten. Enligt avtalet skall bidraget för år 1997
uppgå till 2 miljoner kronor.
En grundläggande förutsättning för att arbetet för goda etniska relationer
skall nå långsiktig framgång är att invandrare ges reella förutsättningar att
integreras i det svenska samhället. Av detta skäl bör en del av förevarande
anslag också få användas för att bekosta utvärderingsstudier och annat
kunskapsinhämtande för att få ett förbättrat underlag för att utveckla
integrationspolitiken.
B 3. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
1994/95 Utgift 4 0121) Anslagssparande 1 086
1995/96 Anslag 7 160 Utgiftsprognos 6 800
därav 1996 4 700
1997 Förslag 4 790
1998 Beräknat 4 867
1999 Beräknat 4 979
1 Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget bekostas Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och Nämnden mot
etnisk diskriminering.
Det övergripande målet är att etnisk diskriminering inte skall förekomma i
arbetslivet eller på andra samhällsområden.
Regeringens överväganden
Övergripande mål
För den kommande planeringsperioden skall det
övergripande målet för Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering vara att etnisk diskriminering inte skall
förekomma i arbetslivet eller på andra samhällsområden,
varvid situationen på arbetsmarknaden skall tillmätas
särskild betydelse.
Resurser 1997
Ramanslag 4 790 tkr
I regeringsdeklarationen framhålls att det är av särskild vikt att kampen mot
arbetslösheten bland invandrare ges förtur. Många tecken tyder på att
diskriminering av arbetssökande med invandrarbakgrund är en inte obetydlig orsak
till invandrares besvärliga situation på arbetsmarknaden. Ombudsmannens
verksamhet skall därför särskilt inriktas på situationen på arbetsmarknaden.
För Ombudsmannen har beräknats 4 730 000 kronor för budgetåret 1997 och för
Nämnden mot etnisk diskriminering 60 000 kronor.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
B 4. Åtgärder för invandrare
1994/95 Utgift 36 6291)2) Reservation 521
1995/96 Anslag 61 4532) Utgiftsprognos 58 500
därav 1996 28 900
1997 Förslag 39 964
1998 Beräknat 38 631
1999 Beräknat 38 631
1 Beloppen anges i tusental kr
2 Anslagen Åtgärder för invandrare och Statsbidrag till Stiftelsen
Invandrartidningen
Anslaget disponeras för bidrag enligt förordningen (1986:472) om statsbidrag
till invandrarnas riksorganisationer samt till vissa samarbetsorgan för sådana
riksorganisationer. Vidare finansieras från anslaget sådana bidrag som lämnas
enligt förordningen (1990:632) om bidrag till avgränsade projekt. T.o.m.
budgetåret 1995/96 finansieras statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen
från eget anslag.
Regeringens överväganden
Resurser 1997
Obetecknat anslag 39 964 tkr
Övrigt
Invandrarorganisationerna bör få projektstöd för
valinformation m.m. inför 1998 års val.
I anslaget Åtgärder för invandrare ingår fr.o.m. budgetåret 1997 det för-
utvarande anslaget Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen.
I avvaktan på den planerade invandrarpolitiska propositionen föreslås inga
principiella förändringar i utformningen av Statsbidragen till invandrarnas
riksorganisationer. Regeringen beräknar organisationsstödet till samma belopp
som Statens invandrarverk, 15 740 000 kronor.
I valet år 1994 röstade 40 % av invandrarna, vilket innebar att deras
valdeltagande var mindre än hälften så stort som hos den totala valmanskåren.
Att öka invandrares valdeltagande är därför en viktig demokratifråga.
Invandrarverkets utvärdering av invandrarorganisationernas valprojekt inför 1994
års val visar på nödvändigheten av ett långsiktigt arbete för att projekten
skall få god effekt. För budgetåret 1997 har därför anslagsmedlen beräknats så
att uppemot 2 miljoner kronor skall kunna användas till projektstöd som avser
valinformation och samhällskunskap i bl.a. invandrarorganisationernas regi.
Totalt bör för ändamålet projektbidrag anvisas 8 869 000 kronor.
Stödet till Stiftelsen Invandrartidningen har beräknats till 15 355 000
kronor, vilket innebär samma statsbidragsnivå på tolvmånadersbasis som för
innevarande budgetår
B 5. Kommunersättningar vid flyktingmottagande
1994/95 Utgift 6 682 4651)2)
1995/96 Anslag 6 247 0002) Utgiftsprognos 4 020 000
därav 1996 1 720 000
1997 Förslag 1 160 591
1998 Beräknat 1 549 765
1999 Beräknat 1 576 841
1 Beloppen anges i tusental kr
2 Anslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
Anslaget disponeras för statsbidrag till kommuner och landstingskommuner enligt
förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.
Prognosen för anslagsbelastningen innevarande budgetår visar på att utgifterna
kan bli omkring 2,2 miljarder kronor lägre än anvisat anslag. Detta beror bl.a.
på den kraftiga minskningen av antalet utlänningar som söker sig till Sverige
och får uppehållstillstånd och därmed omfattas av det kommunala
flyktingmottagandet.
Regeringens överväganden
Resurser 1997
Ramanslag 1 160 591 tkr
Övrigt
Antalet kommunmottagna utlänningar minskar nu efter den
tidigare omfattande invandringen till följd av
flyktingsituationen i f.d. Jugoslavien. År 1997 väntas
10 700 personer som berättigar kommunerna till statlig
ersättning tas emot. Relativt sett ökar andelen personer
som invandrat av anknytningsskäl.
Anslagsbenämningen ändras från Ersättning till kommunerna för åtgärder för
flyktingar m.m. till Kommunersättningar vid flyktingmottagande.
Under de första åren av 1990-talet tecknade så gott som samtliga kommuner
avtal med Invandrarverket om flyktingmottagning och var därmed berättigade till
s.k. grundersättning. År 1997 väntas sådana avtal bara tecknas med drygt hälften
av landets kommuner och grundersättningarna har därför beräknats till
58,8 miljoner kronor.
De utlänningar som tas emot i kommunerna och berättigar dessa till
schablonersättningar utgörs numera till stor del av anhöriga till tidigare
invandrade. Antalet kommunmottagna personer som får uppehållstillstånd på grund
av flyktingstatus eller av liknande skäl är för närvarande få efter den
omfattande invandring som skedde för några år sedan till följd av
flyktingsituationen i f.d. Jugoslavien. Fortsatta schablonersättningar för redan
tidigare kommunmottagna utlänningar och 10 700 nya personer som bedöms flytta ut
i kommunerna under år 1997 beräknas till drygt 916 miljoner kronor. I
ersättningsbeloppet ingår 245,6 miljoner kronor för flyktingar som kan komma att
överföras till Sverige genom s.k. kvotbeslut. Dessa 245,6 miljoner kronor har
därför beräkningsmässigt förts till anslaget A 3. Migrationspolitiska åtgärder
för att som alternativ till kvotöverföring kunna användas till särskilda
insatser i flyktingpolitiska krisområden.
För sådana flyktingar och anhöriga till flyktingar som är äldre eller
handikappade ersätter staten kommunernas faktiska kostnader för bl.a.
socialbidrag. Den relativt sett stora inflyttningen av äldre anhöriga som pågått
några år gör att statens kostnader ökar. År 1997 bedöms den statliga
kostnadsersättningen till kommunerna för detta ändamål uppgå till 180 miljoner
kronor. Även den statliga ersättningen till sjukvårdskostnaderna - som för år
1997 beräknas till 60 miljoner kronor - kan komma att öka under de närmaste
åren. Kommunerna lämnar i vissa fall bistånd till försörjningen av inflyttade
anhöriga som ännu inte fått uppehållstillstånd i Sverige. För sådant bistånd kan
kommunerna i efterhand få statlig biståndsersättning. Denna bedöms uppgå till
40 miljoner kronor. Barn under 18 år utan egen vårdnadshavare och som vårdas i
annat hem än barnets eget, kan också berättiga kommunerna till statlig kostnads-
ersättning i efterskott. För år 1997 kan sådan ersättning komma att lämnas med
85 miljoner kronor.
Förutom de nu nämnda ersättningsformerna finns enligt förordningen (1990:927)
om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. möjlighet att i friare former
ersätta kommunerna när de har haft betydande extraordinära kostnader till följd
av flyktingmottagningen. Omfattningen av detta stöd har minskat och för år 1997
bör 65 miljoner kronor få användas för detta ändamål. Liksom tidigare bör
regeringen utvärdera hur den statliga ersättningen täcker de kommunala
kostnaderna för flyktingmottagandet. Ett belopp på 1 miljon kronor beräknas för
ändamålet.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
B 6. Hemutrustningslån
1994/95 Utgift 98 3881)2)
1995/96 Anslag 97 0002) Utgiftsprognos 220 000
därav 1996 150 000
1997 Förslag 101 906
1998 Beräknat 100 977
1999 Beräknat 100 720
1 Beloppen anges i tusental kr
2 Anslaget Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl.
Från anslaget finansieras räntesubventioner och avskrivningar för lån till
hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar.
Prognosen för anslagsbelastningen innevarande budgetår visar på att utgifterna
för räntesubventioner och avskrivningar kan komma att överstiga anvisade medel
med 123 miljoner kronor. Detta beror främst på att flyktingmottagandet under
perioden 1993-1995 blev mycket större än vad som kunde förutses när anslaget
beräknades. Även rent tekniska antaganden om återbetalningar, anstånd etc. har
måst revideras.
Regeringens överväganden
Resurser 1997
Ramanslag 101 906 tkr
Övrigt
De maximala lånebeloppen bör sänkas med mellan 1 000
till 15 000 kronor per hushåll. Låneräntan skall årligen
beslutas av regeringen.
Det solidariska betalningsansvaret för makar/sambor bör
i vissa fall kunna upphävas när en av låntagarna vill
göra en omedelbar reglering av sin skuldandel.
Anslagsbenämningen ändras från Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. till
Hemutrustningslån. Driftkostnaderna för låneadministrationen flyttas till
utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, för att där ingå i det
ramanslag som finansierar myndigheten Centrala studiestödsnämnden.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
Lånebeloppens storlek
I avsnittet Resultatinformation i det föregående har regeringen pekat på
låntagarnas generellt sett svaga betalningsförmåga och bedömt att möjligheterna
till alltför stor skuldsättning bör begränsas. För närvarande baseras
lånebeloppen på Socialstyrelsens rekommendationer för vad som ingår i ett
hushålls grundutrustning och kan omfatta upp till 8 personer som har
hushållsgemenskap. Det innebär att det i år går att få hemutrustningslån i
intervallet 21 000 till 54 300 kronor. Sedan låneformen infördes år 1991 har de
faktiska utgifterna för investering i hemutrustning utvecklats långsammare än
den mätvariabel - KPI - som hittills använts för årlig uppräkning av
lånebeloppen.
De maximala lånebeloppen bör därför baseras på annan beräkningsgrund, som
fastställs av regeringen. En sänkning av lånebeloppen med mellan 1 000 till
15 000 kronor - beroende på hushållsstorlek - bör härvid ske.
Det solidariska betalningsansvaret
Enligt nuvarande regler skall lån som beviljas person som sammanlever med
make/maka eller s.k. sambo vara gemensamt för de sammanboende (solidariskt
betalningsansvar). Det solidariska betalningsansvaret kvarstår även om de
sammanboende upplöser hushållsgemenskapen och flyttar isär, t.ex. när den ena
parten efter skilsmässa återvänder till hemlandet. Om den ena låntagaren i
sådana fall vill göra en omedelbar återbetalning av halva låneskulden med därpå
upplupen ränta är detta, enligt regeringens mening, rimligt. Den andra
låntagaren skall då kvarstå som ensamt betalningsansvarig för återstående skuld.
Låneräntan
Enligt tidigare principer har låneräntan för hemutrustningslån bestämts utifrån
den procentsats som regeringen årligen i december månad fastställt för statliga
lån för bostadsbyggande. Någon sådan bolåneränta kommer inte att fastställas
vidare, varför räntan för hemutrustningslån för år 1997 och följande år måste
baseras på annan grund. Regeringen avser att framgent årligen besluta en
utlåningsränta för hemutrustningslånen med utgångspunkt i statens egna
upplåningskostnader och med beaktande av den aktuella marknadsräntan.
Prop. 1996/97:1
Utgiftsområde 8
Regeringens proposition
1996/97:1
Hälsovård, sjukvård och social omsorg
(utgiftsområde 9)
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 6
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring 6
3 Utgiftsområdets inriktning och innehåll 7
3.1 Inriktning för utgiftsområdet 7
3.2 Utgiftsområdets innehåll 8
3.3 Utgiftsutveckling 9
4 A. Hälsovård och sjukvård 10
4.1 Allmänt 10
4.1.1 Mål för hälso- och sjukvården 10
4.1.2 Svensk hälso- och sjukvård år 1996 11
4.1.3 Hälso- och sjukvården inför år 2000 12
4.1.4 Resultatinformation 15
4.1.5 Utgiftsutveckling 23
4.2 Anslag 24
A 1. Sjukvårdsförmåner m.m. 24
A 2. Bidrag till hälso- och sjukvård 33
A 3. Insatser mot aids 35
A 4. Ersättning till Spri 38
A 5. Bidrag till WHO 39
A 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar 41
A 7. Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan 41
A 8. Bidrag till psykiatriområdet 43
A 9. Folkhälsoinstitutet 45
A 10. Smittskyddsinstitutet 47
A 11. Statens institut för psykosocial miljömedicin50
A 12. Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik 53
A 13. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 56
5. B. Omsorg om äldre och personer med funktionshinder60
5.1 Allmänt 60
5.1.1 Äldreomsorg 61
5.1.2 Handikappomsorg 65
5.1.3 Utgiftsutveckling 75
5.2 Anslag 76
B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och handikapp-
området 76
B 2. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. 78
B 3. Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder 81
B 4. Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisa-
tioner 87
B 5. Ersättning för texttelefoner 88
B 6. Bilstöd till handikappade 90
B 7. Kostnader för statlig assistansersättning92
B 8. Statens institut för särskilt utbildningsstöd94
B 9. Handikappombudsmannen 97
6 C. Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt
alkohol- och drogpolitik 100
6.1 Allmänt 100
6.1.1 Socialtjänstens individ- och familjeomsorg101
6.1.2 Alkoholpolitik 107
6.1.3 Narkotikapolitik 109
6.1.4 Utgiftsutveckling 111
6.2 Anslag 112
C 1. Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård samt
alkohol- och drogförebyggande arbete 112
C 2. Bidrag till organisationer på det sociala området113
C 3. Barnombudsmannen 116
C 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor117
C 5. Statens institutionsstyrelse 119
C 6. Alkoholinspektionen 122
C 7. Alkoholsortimentsnämnden 124
7 D. Socialstyrelsen 126
7.1 Anslag 127
D 1. Socialstyrelsen 127
8 E. Stöd till forskning 131
8.1 Socialvetenskapliga forskningsrådet 131
8.1.1 Utgiftsutveckling 133
8.2 Anslag 134
E 1. Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Forskningsmedel 134
E 2. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning134
21
9 Övrig statlig verksamhet 135
9.1 Avgiftsfinansierad verksamhet 135
9.1.1 Läkemedelsverket 135
9.2 Statliga bolag 138
9.2.1 Apoteksbolaget AB 138
9.2.2 Systembolaget AB 139
9.2.3 SBL Vaccin AB 140
9.3 Allmänna arvsfonden 141
22
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1.antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
2.godkänner det som regeringen förordar angående försöksverksamheterna med
alternativa ersättningssystem inom tandvården,
3.godkänner att de övergripande målen för Socialstyrelsens ansvarsområde skall
vara i enlighet med vad regeringen förordar under anslaget D 1.
Socialstyrelsen,
4.godkänner att den statliga garantin för pensionsförpliktelser vid
Systembolaget AB även skall omfatta helägda dotterbolag,
5.för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg enligt följande uppställning:
Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp
tusental kr
A 1. Sjukvårdsförmåner m.m. ramanslag 15 637 000
A 2. Bidrag till hälso- och sjukvård anslag 908 150
A 3. Insatser mot aids ramanslag 150 887
A 4. Ersättning till Spri anslag 29 700
A 5. Bidrag till WHO ramanslag 32 780
A 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering
av läkemedelsbiverkningar anslag 2 591
A 7. Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolanramanslag 16 800
A 8. Bidrag till psykiatriområdet reservationsanslag 386 000
A 9. Folkhälsoinstitutet ramanslag 113 460
A 10. Smittskyddsinstitutet ramanslag 97 460
A 11. Statens institut för psykosocial miljömedicinramanslag 10 606
A 12. Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik ramanslag 23 631
A 13. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämndramanslag 22 674
B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och
handikappområdet reservationsanslag 711 200
B 2. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ramanslag 207 840
B 3. Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder anslag 80 394
B 4. Bidrag till handikapp- och
pensionärsorganisationer anslag 131 694
B 5. Ersättning för texttelefoner ramanslag 15 700
B 6. Bilstöd till handikappade ramanslag 343 944
B 7. Kostnader för statlig assistansersättningramanslag 3 663 000
B 8. Statens institut för särskilt utbildningsstödramanslag 8 640
B 9. Handikappombudsmannen ramanslag 7 847
Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp
tusental kr
C 1. Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård
samt alkohol- och drogförebyggande arbeteanslag 52 000
C 2. Bidrag till organisationer på det sociala
området anslag 57 841
C 3. Barnombudsmannen ramanslag 7 639
C 4. Statens nämnd för internationella adoptions-
frågor ramanslag 5 916
C 5. Statens institutionsstyrelse ramanslag 507 720
C 6. Alkoholinspektionen ramanslag 14 527
C 7. Alkoholsortimentsnämnden ramanslag 674
D 1. Socialstyrelsen ramanslag 372 994
E 1. Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Forskningsmedel ramanslag 92 828
E 2. Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Förvaltning ramanslag 7 650
Summa för utgiftsområdet 23 721 787
23
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §2
-------------------------------------------------------
Ersättning för tandvård Ersättning för tandvård
utges om vården meddelas vid utges om vården meddelas
folktandvårdsklinik, odonto- vid folktandvårdsklinik,
logisk fakultet eller odontologisk fakultet
annars genom det allmännas eller annars genom det
försorg eller lämnas av allmännas försorg eller
tandläkare, som är uppförd pålämnas av tandläkare, som är
en av den allmänna försäk-uppförd på en av den allmänna
ringskassan upprättad försäkringskassan upprättad
förteckning. Ersättning utges förteckning. Ersättning
enligt grunder som utges enligt grunder som
regeringen efter förslag av regeringen efter förslag av
Riksförsäkringsverket fast- Riksförsäkringsverket fast-
ställer för högst två år i ställer för högst två år i
sänder. sänder.
Vad som sägs i första Ersättning lämnas inte för
stycket gäller inte ersätt-tandvård åt en försäkrad som
ning för tandvård åt försäkrad,fyller högst 19 år under det
som inte fyller minst tjugo år då vården ges. Om
år under det år vården inleds.avgiftsfri tandvård åt sådan
Om avgiftsfri tandvård åt försäkrad föreskrivs i tand-
sådan försäkrad föreskrivs i vårdslagen (1985:125).
tandvårdslagen (1985:125).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1994:746.
24
3 Utgiftsområdets inriktning och innehåll
3.1 Inriktning för utgiftsområdet
Den viktigaste förutsättningen för en god välfärdspolitik är statsfinanser i
balans. Solidariskt finansierad välfärdspolitik förutsätter gemensamt ansvar och
att alla görs delaktiga genom generella lösningar som ger rättigheter utifrån
behov och inte betalningsförmåga. Ett bra välfärdssystem som omfattar alla är
det bäst fungerande fördelningspolitiska instrumentet. Framförallt gynnas de som
behöver stödet mest. För att tillgängliga resurser skall kunna användas på bästa
sätt krävs samverkan och engagemang över myndighets- och organisationsgränser.
Den enskilde skall i utsatta situationer, vid sjukdom, skada och ålderdom vara
förvissad om att få den vård, omsorg, bemötande och respekt som kännetecknar ett
välfärdssamhälle. Utredningsarbete pågår på bred front för att få underlag för
den strategi som skall läggas fast för att möta eventuella ökade behov inom vård
och omsorg.
För att behoven skall kunna tillgodoses måste de anhörigas betydelsefulla roll
i vården och omsorgsarbetet uppmärksammas och understödjas och personalen ges
det stöd och de utvecklingsmöjligheter som krävs för fortsatt kvalitetshöjning.
De faktorer i samhället som gör att funktionshindrade personer utestängs från
arbetsmarknad och ett rikt liv i övrigt skall så långt det är möjligt
undanröjas. Det innebär bl.a. att tillgängligheten i miljöer och verksamheter
måste förbättras och att den nya informationsteknikens möjligheter måste
utnyttjas.
Oroande tendenser till ökat bruk och missbruk av alkohol och droger bland
ungdomar har konstaterats på senare tid. Kampen mot alkohol- och drogmissbruk
måste intensifieras såväl nationellt som internationellt.
Socialtjänsten skall som samhällets yttersta skyddsnät medverka till att
individen stärks och ges möjligheter att ta ansvar för sitt och de sinas liv.
Att följa upp att detta skyddsnät fungerar och ge regeringen ett bra
beslutsunderlag är viktiga uppgifter för många statliga myndigheter.
Socialstyrelsen har här en nyckelroll. Delar av verkligheten är dock svår att få
en rättvisande bild av och behovet av forskning och utvecklingsinsatser inom
välfärdsområdet är därför mycket stort. Det Socialvetenskapliga forskningsrådet
(SFR) har här en viktig funktion redan idag och föreslås få en förstärkt
samordnande roll gentemot andra myndigheter under Socialdepartementet i frågor
rörande stöd till forskning så som framgår av forskningspropositionen. Även
rådets samarbete med övriga forskningsråd föreslås utökas.
25
3.2 Utgiftsområdets innehåll
Utgiftsområdet Hälsovård, sjukvård och social omsorg omfattar fem
verksamhetsområden:
A. Hälsovård och sjukvård
B. Omsorg om äldre och personer med funktionshinder
C. Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete, samt alkohol- och drog-
politik
D. Socialstyrelsen
E. Stöd till forskning
I utgiftsområdet ingår 14 myndigheter som har till uppgift att svara för
genomförande, uppföljning och tillsyn inom de olika verksamhetsområdena.
Socialstyrelsen utgör ett eget verksamhetsområde till följd av att myndighetens
ansvar för uppföljning och tillsyn sträcker sig över verksamhetsområdena A - C.
Verksamheten inom dessa tre områden är huvudsakligen riktad mot kommuner och
landsting vilka står för huvudmannaskapet avseende hälso- och sjukvård,
socialtjänst m.m.
Den dominerande utgiftsposten inom verksamhetsområdet A. Hälsovård och
sjukvård utgörs av sjukförsäkringens kostnader för läkemedelsförmånen och
tandvårdsförsäkringen, där framförallt utgifterna för läkemedelsförmånen har
ökat markant de senaste åren. Därutöver ingår även de ersättningar som utges
till sjukvårdshuvudmännen som en följd av de årliga s.k. Dagmar-
överenskommelserna.
Inom verksamhetsområdet B. Omsorg om äldre och personer med funktionshinder är
anslaget Kostnader för statlig assistansersättning den största utgiftsposten.
Det femte verksamhetsområdet avser stöd till forskning inom det social-
vetenskapliga området.
Verksamheter som redovisas inom ramen för utgiftsområdet men som inte ingår i
statsbudgeten är Läkemedelsverket (avgiftsfinansierat), de statliga bolagen
Apoteksbolaget, Systembolaget och SBL Vaccin AB samt Allmänna arvsfonden.
Regeringen har till riksdagen lagt förslag om en lag om statsbudgeten (prop.
1995/96:220). I propositionen föreslås en förändrad anslagsstruktur för
statsbudgeten. Anslagstypen förslagsanslag avvecklas och ersätts av ramanslag.
Obetecknade 1 000-kronorsanslag, som varit avgiftsfinansierade verksamheters
anknytning till statsbudgeten, avvecklas också vilket innebär att anslaget för
Läkemedelsverket i fortsättningen inte redovisas över statsbudgeten.
Utgångspunkterna för de besparingar och prioriteringar som regeringen föreslår
inom utgiftsområdet framgår i avsnitten för respektive verksamhetsområde.
Sammanfattningsvis föreslås vissa omprioriteringar mellan myndigheterna inom
hälso- och sjukvårdsområdet när det gäller uttaget under år 1997 av det
generella besparingsbetinget på statlig konsumtion, som uppgår till 11 % under
perioden 1995/96 - 1998. Vidare föreslås en mindre besparing som bör kunna mötas
med ökad effektivitet i insatserna på aids-anslaget.
Vissa mindre reformer föreslås även inom äldre- och handikappområdet.
Förslag till åtgärder för att finansiera överskridanden och dämpa kost-
nadsutvecklingen förelades riksdagen dels avseende sjukvårdsförmånerna i
Ekonomisk vårproposition (1995/96:150), dels avseende den statliga
assistansersättningen i särproposition Vissa frågor om personlig assistans
(1995/96:146).
3.3 Utgiftsutveckling
Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 9 framgår av följande sammanställning
(miljoner kronor):
Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat
därav
1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999
Hälsovård och sjukvård16 800 22 532 26 237 17 50617 43217 081 18 346
Omsorg om äldre och personer
med funktionshinder 4 537 8 118 7 977 5 280 5 170 4 830 4 982
Åtgärder för barn, socialt
behandlingsarbete samt alkohol-
och drogförebyggande arbete1 006959 1 051 688 646 650 669
Socialstyrelsen 344 545 581 420 373 365 376
Stöd till forskning 96 140 144 97 100 100 103
Totalt för utgiftsområde 922 78232 29435 99123 99023 72223 02724 475
Ramen för år 1997 harnedjusterats med 115 miljoner kronor i förhållande till
Ekonomisk vårproposition (prop. 1995/96:150). Detta förklaras huvudsakligen av
förändringar inom tre av utgiftsområdets anslag. Anslagsnivån för
Sjukvårdsförmåner m.m. sänks till följd av en förändrad antagandebild avseende
KPI samt överföring av vissa medel till det generella statsbidraget för
kommuner. Vidare görs en överföring av medel från anslaget Ersättning för
texttelefoner till utgiftsområde 22 Kommunikationer.
För åren 1998 och 1999 har beräknade ramar justerats ned med 356 respektive
580 miljoner kronor med anledning av ovanstående. I och med en uppräkning av
besparingarna från och med år 1998 avseende anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. är
den beräknade anslagsnivån betydligt lägre jämfört med de preliminära
beräkningar som låg till underlag för den Ekonomiska vårpropositionen.
4 A. Hälso- och sjukvård
4.1 Allmänt
-------------------------------------------------------
|Regeringen anser: |
| |
|- att folkhälsoarbetet måste intensifieras och|
| tydligare riktas på strukturella insatser, i första|
| hand mot den del av befolkningen som är utsatta för|
| de största hälsoriskerna, |
|- att åtgärder bör övervägas och en strategi läggas fast|
| för att möta ökade resursbehov inom vård och omsorg,|
|- att strukturen i den svenska hälso- och sjukvården -|
| avvägningen mellan sluten och öppen vård - bör|
| anpassas till de reella medicinska behov som finns|
| hos befolkningen, |
|- att åtgärder bör vidtas för att förnya och ersätta den|
| nuvarande vårdgarantin. |
| |
| |
|Regeringen har för avsikt: |
| |
|- att lämna en proposition till riksdagen om etiska|
| principer vid prioriteringar inom hälso- och|
| sjukvården, |
|- att vidta åtgärder för att förstärka patientens|
| ställning inom hälso- och sjukvården, |
|- att återkomma till riksdagen med överväganden som|
| gäller den privata vårdens ersättningssystem och|
| ersättningsnivåer, |
|- att redovisa ett ställningstagande för riksdagen när|
| det gäller möjligheterna att införa ett förbud mot|
| indirekt tobaksreklam, |
|- att påbörja ett arbete med att utarbeta förslag till|
| nationella mål för hälsoutvecklingen, |
|- att vidta ytterligare åtgärder för att förstärka|
|tillsynen över hälso- och sjukvården. |
-------------------------------------------------------
4.1.1 Mål för hälso- och sjukvården
Samhällets ansvar för hälso- och sjukvården framgår av hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763). Det övergripande målet är en god hälsa och en vård på lika villkor
för hela befolkningen. Till uppgifterna hör att förebygga ohälsa och återfall i
tidigare sjukdom, att behandla och bota sjukdom efter utredning och diagnos samt
att genom rehabilitering, omvårdnad och smärtlindring lindra effekterna av
sjukdom och stödja dem som drabbats av sjukdom.
Att erbjuda hälso- och sjukvård av god kvalitet, som tillgodoser patientens
behov av trygghet i vården och behandlingen, är i första hand en uppgift för
landstingen. Numera har dock även kommunerna ett angeläget och omfattande ansvar
inom hälso- och sjukvårdssektorn främst när det gäller vård av äldre och
funktionshindrade personer. Den hälso- och sjukvård som erbjuds skall vara lätt
tillgänglig och bygga på respekt för den enskildes självbestämmande och
integritet.
Den enskilda individens möjligheter att påverka vårdens utformning och
innehåll måste så långt möjligt säkerställas. Det underläge, som patienten som
mottagare av vård kan befinna sig i, måste motverkas genom att den enskilde ges
ett inflytande över vården och dess utformning.
Regeringen menar att en grundförutsättning för att erbjuda en god hälso- och
sjukvård på lika villkor för alla är att vården finansieras gemensamt i huvudsak
genom skatter. Patientavgifter skall inte i första hand vara en
finansieringskälla utan användas för att styra vårdsökande till rätt vårdnivå.
Den som är sjuk skall få den vård och omsorg som behövs oberoende av egen
ekonomi. Tillgängliga sjukvårdsresurser måste fördelas rättvist och efter behov,
där de kroniskt sjukas, funktionshindrades och andra utsatta gruppers behov
särskilt skall värnas.
En fortsatt gemensam finansiering av hälso- och sjukvården genom i första hand
skatter förutsätter att sektorn kan bibehålla och utveckla den trovärdighet och
det starka förtroende som den av tradition har hos befolkningen. Vården måste
därför vara lätt tillgänglig för alla som upplever behov av kontakt med vården
för utredning, behandling och bedömning. Vidare måste bemötandet inom hälso- och
sjukvården kännetecknas av värme och respekt för den vårdsökande. En tidig kon-
takt och bedömning kan lindra enskilda patienters oro och bidra till att
förhindra att sjukdomstillstånd förvärras med ökade vårdbehov som följd.
Den demokratiska styrningen av den svenska hälso-och sjukvården är en viktig
förutsättning för att resurserna skall kunna fördelas efter behov. De resurser
som finns tillgängliga är begränsade. Verksamheterna måste också kunna anpassas
till förändrade behov och förutsättningar. Det förändrings- och
effektiviseringsarbete som pågår i många landsting och kommuner är därför av
stor betydelse. Effektiviseringarna måste dock ske på ett sådant sätt att hälso-
och sjukvårdslagens mål kan uppfyllas.
4.1.2 Svensk hälso- och sjukvård år 1996
Hälsoläget i Sverige är i ett internationellt perspektiv mycket gott. Hälso- och
sjukvårdens insatser bidrar till att många lever längre och har bättre
funktionsförmåga. Vårdutnyttjandet skiljer sig mycket litet mellan olika
samhällsgrupper vilket tyder på att hälso- och sjukvårdslagens intentioner får
genomslag. De personer som torde ha störst behov av vård - de långvarigt sjuka -
får också mer vård än andra grupper. Det finns dock vissa uppgifter som ger
anledning till oro för den fortsatta utvecklingen. Det finns t.ex. tecken på att
skillnaderna i hälsa mellan olika grupper ökar. Det finns också rapporter som
visar att ökade avgifter leder till att människor avstår från att söka vård av
ekonomiska skäl. Om detta innebär att människor inte får vård som verkligen
behövs eller avstår från besök för tillstånd som ändå snabbt skulle självläka är
dock ännu oklart. Enligt regeringens mening är det av största vikt att dessa
mycket oroväckande uppgifter noggrant följs upp och analyseras av ansvariga
huvudmän och myndigheter.
I ett internationellt perspektiv håller den svenska hälso- och sjukvården hög
medicinsk kvalitet. De senaste åren har det svenska hälso- och sjukvårdssystemet
dessutom kunnat anpassa sina utgifter till den samhällsekonomiska utvecklingen
samtidigt som verksamheten har effektiviserats. När det gäller kostnader uppgick
i Sverige år 1994 hälso- och sjukvårdens andel av bruttonationalprodukten (BNP)
till 7,7 %. I USA, Tyskland, Storbritannien och Danmark uppgick hälso- och sjuk-
vårdens andel av BNP samma år till 14,3, 9,5, 6,9 respektive 6,6 % av BNP.
Statistiken från OECD visar bl.a. att den svenska hälso- och sjukvårdens BNP-
andel har minskat de senaste åren. En viktig förklaring till detta är att
huvudmannaskapsförändringar har genomförts (bl.a. Ädel-reformen). Ansvar och
resurser har därmed förts över från landsting till kommuner.
4.1.3 Hälso- och sjukvården inför år 2000
Hälsoutvecklingen
Som tidigare framhållits hör Sverige till de främsta nationerna i världen när
det gäller hälsotillstånd och sociala förhållanden. Det finns dock skillnader i
hälsa mellan olika grupper i samhället, t.ex. mellan kvinnor och män och mellan
infödda svenskar och invandrare. En stor grupp människor vars hälsosituation
särskilt bör uppmärksammas är de som för närvarande saknar arbete. Den
omfattande arbetslösheten är enligt många företrädare inom folkhälsoområdet ett
av de största hoten mot folkhälsan, som drabbar inte bara den arbetslöse själv
utan också hans eller hennes familj och anhöriga. Hälso- och sjukvårdssektorn
har en viktig uppgift när det gäller att undersöka och klarlägga samband mellan
bl.a. arbetslöshet och hälsorisker för att ge underlag för andra samhälls-
sektorers agerande ur ett folkhälsoperspektiv. Regeringen anser också att
folkhälsoarbetet måste intensifieras och tydligare inriktas på strukturella
insatser i första hand riktade mot den del av befolkningen som är utsatta för de
största hälsoriskerna.
Hälso- och sjukvårdens resurser
Svensk hälso- och sjukvård står inför stora utmaningar. Det gäller bl.a. den
framtida finansieringen av vården. De mycket gamla blir allt fler och den
medicinska forskningen skapar nya möjligheter att behandla sjukdomar samtidigt
som den samhällsekonomiska utvecklingen på senare tid har gjort det svårare att
upprätthålla konsumtionsutrymmet för hälso- och sjukvård. Det är bl.a. mot denna
bakgrund som Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och
organisation (HSU 2000) har fått i uppdrag att överväga hälso- och sjukvårdens
resursbehov fram till år 2010. HSU 2000 skall särskilt beakta den demografiska
utvecklingens betydelse för de äldres behov av hälso- och sjukvård.
Regeringen har fått del av uppgifter som tyder på att bl.a. det ökade antalet
äldre i befolkningen kan leda till att behoven i framtiden kommer att överstiga
resurserna inom såväl landstingens hälso- och sjukvård som kommunernas
äldreomsorg. Frågeställningen har behandlats bl.a. vid en interpellationsdebatt
i riksdagen under våren.
Regeringen ser med oro på den situation som kan komma att uppstå om
resursbehov och intäkter utvecklas i enlighet med de uppgifter som framförts.
Regeringen vill också betona att en demografisk framskrivning inte är
tillräcklig för att korrekt bedöma det framtida resursbehovet för vård och
omsorg. Detta behov påverkas av olika faktorer med inbördes samband. Det finns
dock enligt regeringens mening skäl att överväga åtgärder och att ha beredskap
för att möta eventuella ökade resursbehov. Patientens ställning
Som patient befinner man sig alltid i ett utsatt och känsligt läge. En rad
åtgärder har på senare tid vidtagits för att förbättra och stärka patientens
ställning i vården. Möjligheten för patienterna att välja vårdgivare har ökat
och överenskommelser om vårdgarantier har träffats mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen. Dessutom har vårdens tillgänglighet ökat bl.a. genom en
god tillgång till läkare som är specialister i allmänmedicin. Detta har bl.a.
bidragit till en bättre kontinuitet i patient - läkarkontakterna.
En annan viktig aspekt på patientinflytandet är möjligheterna för patienten
att själv medverka vid val av behandlingsmetod när det finns flera alternativ i
det medicinska beslutsfattandet. Under senare år har ambitionen att ge god
information ökat i vården och patienterna har i ökad utsträckning blivit
delaktiga i det medicinska beslutsfattandet och i den dagliga omvårdnaden. I
uppdraget till HSU 2000 ingår att bl.a. analysera frågor som rör patientens
ställning inom hälso- och sjukvården. Regeringen har för avsikt att återkomma
till riksdagen med förslag för att förstärka patientens ställning inom hälso-
och sjukvården.
Prioriteringar i hälso- och sjukvården
En viktig grund för den svenska hälso- och sjukvårdpolitiken är att den vilar på
värderingar som delas av en majoritet av befolkningen. Frågeställningar som rör
prioriteringar och resursavvägningar mellan olika sjukdomstillstånd,
åldersgrupper, sociala grupper m.m. aktualiseras alltmer. Detta gäller i
synnerhet då det samhällsekonomiska utrymmet för offentlig verksamhet är
begränsat. Möjligheten att göra prioriteringar som uppfattas som rättfärdiga är
en viktig bas för att hälso- och sjukvårdpolitiken skall kunna behålla sitt stöd
hos befolkningen. Regeringen har för avsikt att lägga fram en proposition i
frågan under hösten år 1996.
Hälso- och sjukvårdens struktur
En stor del av resurserna i den svenska hälso- och sjukvården är uppknutna i den
slutna vården. I vårt land med 8,8 miljoner invånare finns ett nittiotal
sjukhus, varav 86 akutsjukhus, samt ett femtontal privata slutenvårdskliniker.
Antalet vårddagar inom slutenvården minskar nu till följd av nya
behandlingsmetoder. Akutsjukhusen, med ibland ett lågt utnyttjande, tar i
anspråk stora resurser bl.a. i form av en hög läkarbemanning för att kunna
upprätthålla jourkedjor.
Det är viktigt att hälso- och sjukvårdsinsatser utförs på rätt vårdnivå inte
minst i tider då den offentliga sektorns resurser är knappa. Men det finns ofta
ett starkt motstånd mot att förändra sjukhusstrukturen. I regel möts
förändringssträvanden av starka protester. Mot bakgrund av såväl medicinska som
ekonomiska skäl måste dock, enligt regeringens mening, sjukhusstrukturen
anpassas till de samhällsekonomiska restriktionerna och de medicinska behov som
finns i dagens samhälle. Detta bör kunna ske genom att samverkan och samarbete
utvecklas både mellan olika sjukhus och mellan den slutna och öppna vården samt
omsorgen.
Reformerad läkemedelsförmån m.m.
Statens kostnader för läkemedel har ökat starkt under den senaste tioårs-
perioden. Utvecklingen har medfört att läkemedlen svarar för en allt större
andel av de totala sjukvårdskostnaderna, från drygt 9 % år 1990 till närmare 13
% år 1994.
Den viktigaste drivkraften bakom den kraftiga kostnadsökningen är att nya och
dyrare läkemedel ersätter äldre och billigare. De kostnadsökningar som blir
följden av nya läkemedel ger oftast positiva effekter. Nya läkemedel kan ersätta
andra behandlingsformer eller leda till snabbare tillfrisknande och bättre
livskvalitet. Dessutom kan bättre läkemedel medföra att patienterna klarar sig
utan kostsamma service- och omvårdnadsinsatser.
Regeringen lämnar i proposition (1995/96:27) Läkemedelsförmån och
läkmedelsförsörjning m.m. förslag som bl.a. syftar till att begränsa den
kraftiga kostnadsökning som har skett på läkemedelsområdet samt uppnå en
rationell användning av läkemedel inom hälso- och sjukvården.
26
Ökade väntetider för vissa behandlingar
I syfte att förbättra tillgängligheten till vården samt minska köer och
väntetider infördes år 1992 en vårdgaranti. Denna innebär att patienter inom de
grupper, som omfattas av garantin (höftledsoperationer, operationer mot
gråstarr, kranskärlsförträngning m.fl.), skall erbjudas behandling inom tre
månader från det att patienten satts upp på vårdplaneringslista.
Landstingsförbundet har i en rapport redovisat resultatet av en uppföljning av
vårdgarantin som genomfördes vid årsskiftet 1995/96. Man har funnit att
väntetiderna för de diagnoser som omfattas av vårdgarantin har ökat de senaste
åren. Under 1995 har ökningen varit särskilt markant, bl.a. till följd av de
omfattande vårdstrejker som pågick vid årsskiftet 1995/96. Några sjukhus- och
klinikledningar har också uppgivit att vårdgarantin inneburit att andra
vårdbehov har trängts undan, men att variationerna mellan specialiteterna är
stora. Samtidigt förklaras i många fall väntetider utöver vårdgarantins tre
månader av att patienterna själva valt att vänta för att få åtgärden utförd vid
ett särskilt sjukhus eller en särskild läkare.
Regeringen ser med oro på den ökning av väntetiderna som skett de senaste åren
och har för avsikt att ta initiativet till åtgärder för att i samråd med
företrädare för sjukvårdshuvudmännen förnya och ersätta den nuvarande
vårdgarantin.
4.1.4 Resultatinformation
Kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering
och organisation (HSU 2000)
HSU 2000 kommer inom kort att till regeringen överlämna ett delbetänkande om
hälso- och sjukvårdens resursbehov år 2010. Regeringen avser att snarast
återkomma till riksdagen med sina överväganden med anledning av kommitténs
delbetänkande.
HSU 2000 kommer vidare att lämna ett delbetänkande om patientens ställning.
Andra frågor som återstår för kommittén att behandla är folkhälsoarbetet,
vårdforskningen samt den statliga styrningen av hälso- och sjukvården.
Slutbetänkandet skall redovisas senast den 1 april 1997.
Läkemedelsförmån och läkemedelsförsörjning m.m.
Regeringen föreslår i proposition (1995/96:27) om läkmedelsförmån och
läkemedelsförsörjning m.m. att kostnadsansvaret för läkemedel i öppen vård, som
idag åvilar staten, skall överföras till landstingen. Propositionen innehåller
även förslag om att läkemedelsförmånen skall skydda mot höga sammanlagda
kostnader i stället för att som för närvarande subventionera alla enstaka
läkemedelsköp över en viss summa. Andra förslag gäller förstärkning av
läkemedelskommittéernas arbete samt ekonomisk och medicinsk uppföljning av
läkemedelsförskrivning. Syftet med förslagen är bl.a. att begränsa de senaste
årens kraftiga kostnadsökningar för läkemedel som skrivs ut i den öppna hälso-
och sjukvården.
Propositionen om läkemedelsförmån och läkemedelsförsörjning m.m. behandlar
även Apoteksbolagets verksamhet. Regeringen anser att det finns ett ytterligare
behov av att analysera hur den framtida detaljhandeln med läkemedel skall
organiseras och regleras i ett vidare perspektiv. I en sådan analys skall även
en översyn av det nuvarande statliga Apoteksbolagets framtida roll ingå. En
särskild utredare skall därför tillsättas med uppgift att ytterligare definiera
målen för läkemedelsdistributionen och pröva olika lösningar för att nå dessa
samt ge förslag till erforderlig reglering. Det nuvarande avtalet mellan staten
och Apoteksbolaget AB, som löper ut den 31 december 1996, skall därför förlängas
i två år i avvaktan på förslag och ställningstaganden med anledning av detta
uppdrag.
Den privata vårdens omfattning och framtida ersättningsformer
De nya bestämmelserna om privata vårdgivares etablering och ersättning för sin
verksamhet, som infördes under år 1994, kom att medföra ökade kostnader för
sjukvårdshuvudmännen och svårigheter att uppfylla målet i hälso- och
sjukvårdslagen om en god vård på lika villkor för alla. Detta ledde till
förändringar främst vad gäller etableringsmöjligheterna. Numera krävs
samverkansavtal eller vårdavtal med sjukvårdshuvudmannen för att
privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster skall kunna etablera sig med
tillgång till offentlig finansiering.
Även ersättningssystemen och ersättningsnivåerna har diskuterats. Den 14 juni
1996 överlämnade en särskild utredare betänkandet Den privata vårdens omfattning
och framtida ersättningsformer (SOU 1996:91) till regeringen. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande och regeringen har för avsikt att under år 1997
återkomma till riksdagen i denna fråga.
Delegationen för samverkan mellan offentlig och privat
hälso- och sjukvård
Regeringen beslutade i juli 1995 att tillsätta en delegation för samverkan
mellan offentlig och privat hälso- och sjukvård (S 1995:10). Delegationen har i
uppdrag att bedöma vårdutbudet vad gäller specialistläkare och sjukgymnaster i
öppen vård i förhållande till de behov och resurser som finns. Delegationen
skall verka för att underlätta samverkan mellan vård i olika driftsformer och
följa de lokala samverkansorganens utveckling och funktion. Enligt direktiven
skall arbetet pågå fram till utgången av år 1997.
Prioriteringar inom hälso- och sjukvården
Prioriteringsutredningen har under år 1995 lämnat sitt slutbetänkande (SOU
1995:5) Vårdens svåra val. Utredningen har föreslagit vilka etiska principer som
bör ligga till grund för prioriteringar inom hälso- och sjukvården samt
riktlinjer för prioriteringar grundade på de etiska principerna. Under hösten
1996 avser regeringen att förelägga riksdagen en proposition om prioriteringar
inom hälso- och sjukvården.
Psykiatri och rättspsykiatri
Enligt riksdagens beslut har en reform som syftar till att förbättra de psykiskt
stördas livssituation och öka deras möjligheter till gemenskap och delaktighet i
samhället inletts år 1995. Under hösten år 1995 beslutade riksdagen att godkänna
regeringens förslag om ekonomisk reglering för år 1996 (prop. 1995/96:72, bet.
1995/96:SoU8, rskr. 1995/96:65). Genom detta beslut läggs det fast hur
kommunernas utökade åtagande vad gäller psykiskt störda skall finansieras.
Vidare ges kommunerna inom ett landstingsområde möjlighet att lämna ekonomiska
bidrag till varandra om det behövs för att jämna ut kostnaderna dem emellan.
Socialstyrelsen som har i uppdrag att följa upp Psykiatrireformen har lämnat en
delrapport under våren 1996. Av rapporten framgår bl.a. att reformen har
inneburit att i genomsnitt 15 % av psykiatrins resurser/verksamheter har förts
över till primärkommunerna. Reformen har dock fördröjts bl.a. beroende på att de
ekonomiska överenskommelserna mellan kommuner och landsting har dragit ut på
tiden.
I riksdagens beslut om psykiskt stördas villkor (prop. 1993/94:218, bet.
1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396) framgår att betalningsansvaret för psykiskt
långtidssjuka bör utvidgas till att gälla även dem som vårdats inom psykiatrin
vid återkommande tillfällen, sammanlagt sex månader eller mer under de senaste
tre åren.
Regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 Socialstyrelsen i
uppdrag att lämna förslag om hur lagen (1990:1404) om kommunernas
betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård borde utformas med anledning av
riksdagens beslut.
Socialstyrelsen har i en skrivelse som inkom till Socialdepartementet den 5
december 1994 redovisat uppdraget (S94/7343/S). I skrivelsen anger
Socialstyrelsen att riksdagens beslut inte skulle öka möjligheten för andra
grupper psykiskt störda att få sina behov tillgodosedda. Det skulle dessutom
medföra brister i de administrativa rutinerna.
Regeringen beslutade den 9 november 1995 att tillkalla en parlamentarisk
kommitté (S 1995:11) för att utvärdera lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV). Kommittén
skall i första hand behandla frågan om huruvida syftet med lagstiftningen har
uppnåtts, bl.a. om användningen av tvångsvård, tvångsåtgärder samt konvertering
har minskat i avsedd utsträckning och om patientens rättssäkerhet har stärkts.
Utredningen skall slutredovisa sitt uppdrag senast den 30 december 1997.
27
Utredning om vård och stöd till barn och ungdomar med
psykiska problem
Regeringen beslutade den 11 maj 1995 att tillkalla en parlamentarisk kommitté (S
1995:06) med uppdrag att utreda vården och stödet till barn och ungdomar med
psykiska problem. Utredningen skall bl.a. överväga och föreslå insatser för att
förebygga uppkomsten av psykiska problem samt olika åtgärder för att förbättra
samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten och även i
förekommande fall mellan hälso- och sjukvården och andra samhällsinstanser.
Utredningsarbetet skall vara slutfört vid utgången av år 1997.
Hälsodatakommittén
Hälsodatakommittén har avlämnat sitt betänkande Hälsodataregister - Vårdregister
(SOU 1995:95) till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats och regeringen
har för avsikt att förelägga riksdagen en proposition med anledning av
betänkandet under våren 1997.
Informationsteknik inom hälso- och sjukvården
Regeringen har i sin proposition (1995/96:125) Åtgärder för att bredda och
utveckla användningen av informationsteknik föreslagit att Spri - Hälso- och
sjukvårdens utvecklingsinstitut - bör utveckla och samordna insatserna inom
hälso- och sjukvården samt lämna förslag till finansiering. Regeringen har den 5
september 1996 beslutat att ge Spri detta uppdrag.
Nationella folkhälsomål
Regeringen beslutade i december 1995 att tillkalla en parlamentarisk kommitté (
S 1995:14) med uppgift att utarbeta förslag till nationella mål för
hälsoutvecklingen. Målen skall vara vägledande för samhällets insatser för att
främja folkhälsan, förebygga ohälsa, minska hälsorisker samt förhindra förtida
och undvikbar funktionsnedsättning, sjuklighet och död. Utredningsarbetet kommer
att påbörjas inom kort.
Tobaksfrågor
Regeringen har under våren 1996 förelagt riksdagen en proposition (prop.
1995/96:228) med förslag om att en 18-årsgräns skall införas för inköp av tobak.
En författninsreglering om en sådan åldersgräns föreslås träda i kraft den 1
januari 1997.
En särskild utredare har haft i uppdrag att utreda frågan om möjligheterna att
införa förbud mot indirekt tobaksreklam och utforma förslag till lagreglering.
Utredaren överlämnade sitt betänkande Indirekt tobaksreklam (SOU 1995:114) till
regeringen i november 1995.
Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen avser att redovisa ett
ställningstagande för riksdagen under år 1997.
Dopning
Regeringen tillsatte i december 1994 en parlamentarisk utredning (S 1994:05) för
att göra en översyn av vissa frågor kring dopning. I uppdraget ingår att ta del
av tillgänglig forskning om olika dopningsmedel och deras verkningar samt
analysera och belysa det aktuella kunskapsläget på området. Ett betänkande
kommer att överlämnas till regeringen under oktober månad 1996.
Tandvård
Regeringen har beslutat att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta
förslag till en omstrukturerad tandvårdsförsäkring som skall träda i kraft den 1
januari 1998. Inriktningen skall vara att samtliga subventioner i försäkringen
avskaffas med undantag för ett ekonomiskt stöd för vissa s.k. särskilda
patientgrupper i samhället.
Kemikalieinspektionen har avlämnat en rapport till regeringen med en
utvärdering av hur avvecklingen av amalgamanvändningen inom tandvården fortgår.
Rapporten kommer att remissbehandlas.
Inom EU har en arbetsgrupp tillkallats för en översyn av EU:s regelverk som
berör amalgam. Tandlagningsmaterial regleras i EG:s direktiv 93/42/EEG om
medicintekniska produkter som trätt i kraft den 1 januari 1995. Arbetsgruppen
beräknas avlämna en rapport under andra halvåret 1996.
Regeringen har för avsikt att ge Socialstyrelsen i uppdrag att göra en översyn
av tandhygienistens arbetsuppgifter och kompetens.
Förstärkt tillsyn över hälso- och sjukvården
Riksdagen beslutade i juni år 1996 att godkänna propositionen om Förstärkt
tillsyn över hälso- och sjukvården (prop. 1995/96:176, bet. 1995/96:SoU18, rskr.
1995/96:281). Den nya lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården
samt ändringar i bl.a. hälso- och sjukvårdslagen (1985:125) träder i kraft den 1
januari 1997.
Lagstiftningen innebär bl.a. att enhetliga bestämmelser om tillsyn över hälso-
och sjukvården införs. Socialstyrelsen skall med undantag för den sjukvård som
ges inom Försvarsmakten utöva tillsyn över all hälso- ch sjukvård oavsett
driftsform. Socialstyrelsen får vidare rätt att ta del av handlingar m.m. och
erhålla upplysningar i behövlig utsträckning samt att inspektera verksamhet inom
hälso- och sjukvården. Det införs också ett sanktionssystem gentemot den som
bedriver hälso- och sjukvård.
Lagstiftningen innebär vidare att regleringen av ledningsansvaret inom hälso-
och sjukvården förändras. Det införs även ett krav på att hälso- och sjukvården
skall utveckla och säkra kvaliteten i sin verksamhet.
Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal
Den av regeringen tillsatta utredningen om tillsyn över hälso- och sjuk-
vårdspersonalen överlämnade sitt betänkande Förbättrad tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonal (SOU 1995:147) i början av år 1996. Förslaget har
remissbehandlats.
I betänkandet föreslås att en ny åtgärd - föreskrift om prövotid - skall kunna
tillämpas i vissa situationer när legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal visat
oskicklighet eller olämplighet i sin yrkesutövning. Vidare föreslås att det
införs en bestämmelse om interimistisk återkallelse av legitimation i vissa
allvarliga fall och att Socialstyrelsen ges möjlighet att inrätta ett särskilt
tillsynsregister över legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Regeringen avser
att redovisa ett ställningstagande för riksdagen under år 1997.
Intygsutredningen
Intygsutredningen överlämnade under år 1994 sitt betänkande (SOU 1994:71) Intyg
och utlåtanden som utfärdas av hälso- och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen.
I betänkandet lämnas förslag som syftar till att komma till rätta med vissa
oklarheter och andra brister i gällande bestämmelser. Regeringen avser att
redovisa ett ställningstagande under år 1997.
Preskriptionsbestämmelser
Inom Socialdepartementet har en promemoria om preskriptionsbestämmelser i lagen
(1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område utarbetats.
Promemorian innehåller överväganden och förslag om preskriptionsbestämmelsernas
utformning. Promemorian remissbehandlas för närvarande och remisstiden går ut
den 30 september 1996.
Utvärdering av smittskyddslagen m.m.
Regeringen har den 5 september 1996 beslutat om direktiv till en parlamentarisk
kommitté (S 1996:07) med uppdrag att utvärdera smittskyddslagen (1988:1472). En
sådan utredning har aviserats i propositionen (1995/96:23) om vissa ändringar i
smittskyddslagen, m.m. I utredningens uppdrag ingår att bl.a. analysera olika
åtgärder för att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar och utvärdera
bestämmelserna om tvångsåtgärder Kommitténs uppdrag skall redovisas före
utgången av år 1998.
Behörighetskommittén
Behörighetskommittén (S 1994:01) har i uppdrag att göra en samlad översyn av
principerna för legitimation och behörighet och mot bakgrund av översynen lämna
förslag bl.a. i frågan om legitimation och behörighetsföreskrifter för olika
yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och närliggande områden. Kommitténs
uppdrag skall redovisas före utgången av år 1996.
Patientskadelag
Riksdagen beslutade i juni 1996 att godkänna propositionen om patientskadelag
m.m. (prop. 1995/96:187, bet. 1995/96:LU27, rskr. 1995/96:280). Den nya
patientskadelagen (1996:799) träder i kraft den 1 januari 1997. Lagen innehåller
bestämmelser om rätt till patientskadeersättning och om skyldighet för
vårdgivare att ha en patientförsäkring som täcker sådan ersättning.
Genetisk integritet
I en departementspromemoria (Ds 1996:13) Genetisk integritet, som upprättades
inom Socialdepartementet våren 1996, läggs förslag fram som innebär att det
skall vara förbjudet för tredje part att efterfråga eller använda genetisk
information eller resultatet av genetisk undersökning som hänför sig till annan
person. Förslaget har nyligen remissbehandlats och avsikten är att regeringen i
en proposition skall förelägga riksdagen ett förslag i frågan.
Assisterad befruktning
Statens medicinsk-etiska råd överlämnade våren 1995 en rapport till
Socialdepartementet där det föreslås bl.a. att s.k. äggdonation skall tillåtas i
Sverige. Rapporten har remissbehandlats.
Vården i livets slutskede
Statens medicinsk-etiska råd har i en skrivelse till Socialdepartementet våren
1996 förslagit att en utredning om vården i livets slutskede skall tillsättas.
Enligt rådets förslag bör utredningen ges i uppdrag att behandla bl.a. frågor om
livskvalitet och självbestämmande i livets slutskede.
Bemötande av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården
Bemötandeutredningen har den 29 augusti 1996 överlämnat sitt betänkande
Jämställd vård - olika vård på lika villkor. I betänkandet konstateras bl.a. att
hälso- och sjukvårdens förmåga att anpassa bemötande och behandling efter
kvinnors och mäns specifika behov har brister i många avseenden. Det saknas
därutöver könsuppdelade kunskaper om effekter av olika vårdåtgärder. I
betänkandet presenteras ett antal åtgärdsförslag som berör patientens ställning,
forskning, utbildning, tillsyn, uppföljning och utvärdering samt
sjukvårdshuvudmännens ansvarsområden. Betänkandet kommer inom kort att sändas ut
på remiss.
Hälsosamarbete inom EU
Sverige deltar genom medlemsskapet i EU i ett omfattande samarbete om frågor som
rör eller har betydelse för hälso- och sjukvården. Regeringen har tillsatt en
arbetsgrupp med uppgift att utarbeta en strategi för Sveriges EU-arbete i frågor
som gäller hälso- och sjukvård och folkhälsa. Arbetsgruppen kommer enligt sin
nuvarande planering att lämna en rapport under oktober 1996.
Europarådet
Europarådets styrkommitté för bioetik (CDBI) har i juni 1996 lämnat ett förslag
till konvention om bioetik. Frågan bereds under hösten av Europarådets
parlamentarikerförsamling och ministerkommitté. Målet är att konventionen skall
vara klar för ratificering i början av 1997.
28
4.1.5 Utgiftsutveckling
Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde Hälsovård, sjukvård och social omsorg
framgår av följande sammanställning (miljoner kronor):
Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat
därav
1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999
Sjukvårdsförmåner m.m.15 412 19 778 23 298 15 41915 63715 641 16 861
Bidrag till hälso- och sjukvård7561 3461 375 888 908 941 972
Insatser mot aids 173 273 290 211 151 156 161
Ersättning till Spri 27 43 43 30 30 30 30
Bidrag till WHO 33 66 66 33 33 34 35
Bidrag till WHO-enheten för
rapport av läkemedelsbiverk-
ningar 3 4 4 3 3 3 3
Bidrag till Nordiska hälsovårds-
högskolan 18 26 26 17 17 17 17
Bidrag till psykiatriområdet85 594 707 593 386 0 0
Folkhälsoinstitutet 190 195 221 166 113 111 114
Smittskyddsinstitutet 69 132 128 90 97 98 101
Statens institut för psykosocial
miljömedicin 7 15 15 10 11 11 11
Statens beredning för utvärdering
av medicinsk metodik 14 29 30 22 24 16 16
Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd 15 32 33 25 23 24 25
Totalt för verksamhets-
området 16 803 22 532 26 237 17 50717 43217 081 18 346
29
4.2 Anslag
A 1. Sjukvårdsförmåner m.m.
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 15 412 000
1) 1995/96Anslag19 778 000 Utgiftsprognos23 298 000
därav 199615 419 000
1997 Förslag 15 637 000
1998 Beräknat15 641 000
1999 Beräknat16 861 000
1 Beloppen anges i tusental kr
Området sjukvårdsförmåner omfattar till större delen sjukförsäkringens kostnader
för vuxentandvård och läkemedel. Vidare omfattas ersättning för finansieringen
av Handikappinstitutet, ersättning för vissa vårdförmåner med anledning av EU-
medlemskap, EES-avtal och socialförsäkringskonvention samt ersättning för viss
sjukhusvård. Under anslaget finns tre anslagsposter; ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m, läkemedel samt tandvård.
Tabell över utgifter för de olika anslagsposterna (miljoner kronor)
Anslagspost 1995 1996 1997 1998 1999
Ers.till sjukvh.980 -370 -400 -400 -400
Läkemedel 12 409 13 625 14 100 15 041 16 239
Tandvård 2 414 2 164 1 937 1 000 1 022
Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Från denna anslagspost finansieras verksamheten vid Handikappinstitutet, vissa
sjukvårdsförmåner i internationella förhållanden samt ersättning för viss
sjukhusvård vid sjukhus enligt Riksförsäkringsverkets (RFV) förteckning.
Anslagsposten tillförs också de sjukhusvårdsavgifter som tas ut av förtids- och
ålderspensionärer genom ett avdrag på utgående allmänna pensionsförmåner. Be-
loppet uppgår till närmare 500 miljoner kronor per år.
Kostnaderna för vissa vårdförmåner i internationella förhållanden är
föranledda av att det fr.o.m. år 1994 - som en följd av EES-avtalet och EU-
medlemskapet - lämnas ersättning från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
och till berörda länder. Sverige är skyldigt att följa förordning (EEG) 1408/71
om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare och
deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och riksdagen har beslutat att
ersättning för dessa vårdförmåner skall lämnas till kommuner och landsting från
sjukförsäkringen. Detsamma gäller även vårdkostnader med anledning av en
överenskommelse om social trygghet eller sjukvårdsförmåner mellan Sverige och
annan stat.
Ersättning för vårdförmåner i internationella förhållanden
Detta ersättningssystem med finansiering av vårdförmåner i internationella
förhållanden genom sjukförsäkringen är resultatet av en överenskommelse från
oktober 1994 mellan staten och sjukvårdshuvudmännen och har fastlagts i
förordning (1994:2053) om vissa ersättningar i internationella förhållanden till
landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. När det gäller kostnader för vårdförmåner som uppkommit under en
EES- eller EU-medborgares tillfälliga vistelse här i landet, s.k. turistvård,
har Sverige enligt nämnda EG-förordning rätt att återkräva dessa hos behörig
stat. För pensionärer med svensk pension och deras familjemedlemmar som är
bosatta i ett EES- eller EU-land är Sverige skyldigt att till bosättningslandet
betala ett schablonbelopp per pensionär och år enligt särskilda regler i förord-
ning (EEG) 1408/71. På motsvarande sätt får Sverige ersättning från dessa länder
för de pensionärer och deras familjemedlemmar som är bosatta i Sverige.
Sjukhusvårdsavgifter för pensionärer
Vad gäller uttag av sjukhusvårdsavgifter tillämpas olika avgiftssystem för
pensionärer och övriga patientkategorier. För sistnämnda kategorier handhas
sedan år 1992 debitering och uppbörd av dessa avgifter helt av
sjukvårdshuvudmännen.
När pensionärer får sjukhusvård tas avgift ut för varje enskilt vårdtillfälle
genom försäkringskassornas och RFV:s försorg i form av ett avdrag på till den
sjuke utbetalda pensioner från den allmänna försäkringen. Avgiften per vårddag
skall utgöra en tredjedel av dessa pensioner före skatt, dock högst 80 kronor.
För yngre pensionärer med hel förtidspension gäller särskilda regler.
Individuell nedsättning av avgiften kan efter ansökan beviljas av
försäkringskassan i särskilda fall. För dem som inte är pensionärer handhas
debitering och uppbörd av dessa avgifter av sjukvårdshuvudmännen. Även här
gäller att den högsta avgift som får tas ut är 80 kronor per vårddag.
Åtgärder har vidtagits för att så långt det är möjligt eliminera olikheterna
vid tillämpningen, men det kan ändå uppkomma stora skillnader vid uttag av
avgifter mellan pensionärer och övriga patienter vid jämförbara inkomster.
Till följd härav har från regeringens sida sedan år 1992 framhållits det
angelägna i att sjukvårdshuvudmännen även tar över administrationen av ålders-
och förtidspensionärernas avgifter vid sjukhusvård. Frågan har behandlats vid de
senaste årens s.k. Dagmaröverläggningar mellan staten och Landstingsförbundet.
Frågan utreds nu tillsammans med Landstingsförbundet och utgångspunkten är att
utforma ett för sjukvårdshuvudmännen bättre anpassat avgiftssystem än det
nuvarande för berörda pensionärsgrupper. Inriktningen är att detta arbete skall
leda fram till att en överenskommelse kan träffas med Landstingsförbundet under
hösten 1996 om att en överföring av administrationen skall ske tidigast den 1
januari 1998.
Handikappinstitutets finansiering
Sedan våren 1996 pågår en översyn (S 1995:16) av Handikappinstitutets verksam-
hetsinriktning, organisationsform och finansiering med anledning av att
landstingen och kommunerna numera har ett gemensamt ansvar att tillhandahålla
hjälpmedel. I direktiven till utredaren konstateras att det kan ifrågasättas om
den nuvarande finansieringsformen för Handikappinstitutet är lämplig vid ett
utökat engagemang från kommunernas sida i institutets verksamhet.
Handikappinstitutet finansieras genom medel från sjukförsäkringen och storleken
på dessa bestäms vid de årliga s.k. Dagmaröverläggningarna mellan staten och
Landstingsförbundet. Utredaren beräknas lämna förslag i december 1996.
Läkemedel inklusive högkostnadsskyddet
Från anslaget bekostas samtliga delar av läkemedelsförmånen, dvs. prisnedsatta
och kostnadsfria läkemedel, kostnadsfria förbrukningsartiklar, prisnedsatta
speciallivsmedel samt avgiftsbefriade inköp av läkemedel inom systemet för skydd
mot höga kostnader för inköp av prisnedsatta läkemedel och öppen sjukvård, det
s.k. högkostnadsskyddet.
Som verksamhetsmål för RFV har i fråga om läkemedelsförmånen för budgetåret
1994/95 gällt att pris- och kostnadsutvecklingen för prisnedsatta läkemedel bör
begränsas. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar på ett
betydande anslagsöverskridande som till viss del berodde på den hamstringsvåg
som inträffade de sista månaderna på budgetåret när det blev känt att
egenavgifterna på prisnedsatta läkemedel kraftigt skulle höjas den 1 juli 1995.
När det gäller de prisnedsatta läkemedlen har under de senaste åren
avgiftssystemet ändrats, avgifterna och egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet
har successivt höjts och ett system med s.k. referenspriser för generiska
läkemedel har införts, allt i syfte att dämpa utgiftsutvecklingen. Egenavgiften
för inköp av prisnedsatta läkemedel är sedan den 1 juli 1996 högst 170 kronor
för det första och högst 70 kronor för varje ytterligare samtidigt inköpt
läkemedel. Egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet är fr.o.m. samma tidpunkt
lägst 2 200 kronor (prop. 1995/96:150, bet.1995/96:FiU10, rskr.1995/96:304).
Flertalet landsting har dock beslutat att inte höja detta egenkostnadstak,
vilket kan medföra att utgiftsminskningen av åtgärden inte blir den förväntade
under år 1996, men genom att det nya förmånssystemet förväntas träda i kraft
den 1 januari 1997 bör utgiftsminskningen kunna realiseras.
Orsakerna till den påtagliga utgiftsutvecklingen - bortsett från hamst-
ringseffekter - är flera, men den fortsatta ökningen av volymen förskrivna läke-
medel liksom att nya, dyrare och mer effektiva läkemedel förskrivs i allt större
utsträckning är de väsentligaste. Till detta kommer att högkostnadsskyddet genom
sin konstruktion är kostnadsdrivande. Det senaste årets betydande höjningar av
egenavgifterna har lett till en kraftig ökning av antalet frikort och därmed
fler avgiftsbefriade läkemedelsinköp med utgiftsökningar som följd. Besparings-
effekterna av de företagna avgiftshöjningarna under år 1995 blev därför mindre
än beräknat, vilket har varit en starkt bidragande orsak till att de budgeterade
utgifterna för läkemedelsförmånen under budgetåret 1995/96 med största sanno-
likhet kommer att överskridas. Utgiftsutvecklingen hittills under år 1996 har
dock varit mer dämpad än beräknat vilket kan tyda på att tidigare vidtagna
åtgärder nu börjat ge effekt på läkemedelsinköpen.
Regeringen har i dag - vilket också aviserades i den ekonomiska
vårpropositionen - förelagt riksdagen en proposition om läkemedelsförmåner och
läkemedelsförsörjning (prop. 1996/97:27) vilken i allt väsentligt bygger på
resultatet av den översyn av läkemedelsförmånen som Kommittén om hälso- och
sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) genomfört på regeringens
uppdrag och som redovisats i delbetänkandet Reform på recept (SOU 1995:122). I
propositionen föreslås bl.a. att läkemedelsförmånen fr.o.m. år 1997 separeras
från andra förmåner i samband med behov av hälso- och sjukvård och att förmånen
skyddar mot höga sammanlagda kostnader i stället för att som nu subventionera
alla enstaka läkemedelsinköp över en viss summa. Vidare föreslås som ett led i
reformeringen av förmånssystemet att en överföring sker av kostnadsansvaret för
den nya läkemedelsförmånen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
fr.o.m. år 1998.
Tandvård
Den s.k tandvårdsförsäkringen omfattar alla försäkrade fr.o.m 20 års ålder. Barn
och ungdom under 20 år har rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens
försorg. Vuxna patienter betalar en självrisk på 700 kronor per
behandlingsperiod innan försäkringen inträder. Behandlingskostnader överstigande
700 kronor enligt den av regeringen fastställda tandvårdstaxan ersätts med 25 %
t.o.m. 3 000 kronor, med 40 % mellan 3 001 och 7 000 kronor och med 70 % för
behandlingskostnader härutöver. Ersättning lämnas under förutsättning att
tandläkaren är ansluten till försäkringen.
Tandvårdsförsäkringen har varit föremål för ett omfattande förändringsarbete
sedan flera år. Det nuvarande systemet har i princip gällt sedan
tandvårdsförsäkringens tillkomst år 1974 och har med hänsyn till den allt bättre
tandhälsosituationen för större delen av befolkningen ansetts vara föråldrat,
eftersom det är inriktat på att ersättning skall lämnas endast för de åtgärder
som utförs. Systemet är således genom sin prestationsinriktning
kostnadsdrivande.
För att dämpa och reducera utgifterna under de senaste åren har, i avvaktan på
ett slutförande av förändringsarbetet, subventionsnivåerna i ersättningssystemet
ändrats, bl.a. genom införande av en självrisk som för närvarande uppgår till
700 kronor. En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar på ett visst
underskridande, vilket till stor del torde bero på att införandet av självrisken
i praktiken fått större budgeteffekt än vad som beräknats som en följd av att
många försäkrade skjuter fram sina tandvårdsbesök.
Den förra regeringen förelade riksdagen i början av år 1994 förslag om en
förändrad tandvårdsförsäkring. Den främsta nyheten i förslaget var införande av
premietandvård som ett alternativ till gällande åtgärdstaxa. Riksdagen godtog
inte förslaget, utan ansåg att regeringen borde återkomma till riksdagen med ett
nytt förslag där de synpunkter som framförts angående i första hand systemet med
premietandvård beaktades.
Efter kompletterade utredningsarbete på nämnda område överlämnade regeringen i
början av innevarande år prop. 1995/96:119 Reformerad tandvårdsförsäkring.
Propositionen - som i huvudsak byggde på det tidigare förslaget och innehöll
förslag om premietandvård - återkallades emellertid av regeringen sedan det
framkommit att den inte hade tillräckligt stöd i riksdagen.
Med hänsyn till den uppkomna situationen och det besvärliga statsfinansiella
läget aviserade regeringen i sin ekonomiska vårproposition (prop. 1995/96:150)
förändringar av tandvårdsförsäkringen i två steg. Det första steget avser en
revidering av gällande tandvårdstaxa per den 1 oktober 1996 i syfte att bl.a.
förenkla taxan i enlighet med vad som redovisades i den återkallade
propositionen. I anslutning härtill bör även subventionsnivåerna i taxan ändras
och försäkringsersättningen för ädelmetall i princip slopas. Sammantaget skall
dessa åtgärder leda till att den tidigare fastställda utgiftsramen för
tandvårdsförsäkringen för år 1996 sänks med 350 miljoner kronor till 1 901
miljoner kronor räknat på helår.
RFV har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag till en reviderad taxa på
basis av vad som ovan redovisats och regeringen har nyligen beslutat om att en
reviderad tandvårdstaxa skall införas fr.o.m. den 15 oktober 1996.
Det andra steget avser ett slopande av subventionerna i tandvårdsförsäkringen
från den 1 januari 1998, med undantag för att ett ekonomiskt stöd skall finnas
kvar för vissa särskilda patientgrupper. För detta ändamål har regeringen för
avsikt att avsätta ett belopp på högst 1 000 miljoner kronor avseende år 1998.
30
Vissa regeländringar
Försöksverksamheterna med alternativa ersättningssystem
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Tidsperioderna för |
|försöksverksamheterna i Göteborgs och Bohus läns |
|landsting och Göteborgs kommun med alternativa ersätt-|
|ningssystem inom vuxentandvården förlängs längst till ut-|
|gången av år 1997. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: Försöksverksamheter med alternativa
ersättningssystem för vuxentandvård har - med riksdagens medgivande - bedrivits
sedan slutet av år 1991 inom folktandvården i Kristianstads läns landsting och
Göteborgs och Bohus läns landsting samt i Göteborgs kommun. Dessa försök var ett
viktigt led i arbetet med att förändra ersättningssystemet. Försöksperioden för
dessa har i olika omgångar förlängts och utlöper vid utgången av år 1996. En
kontinuerlig uppföljning av verksamheterna och resultaten härav redovisas i de
referensgrupper i vilka bl.a. företrädare för Socialdepartementet ingår. I den
återkallade propositionen om en reformerad tandvårdsförsäkring lämnas en
ingående redovisning av försöken och de hittillsvarande erfarenheterna från
dessa. Den senaste halvårsuppföljningen visar att de positiva effekterna för
patienter och tandhälsa förstärkts ytterligare.
Fråga har nu uppkommit om försöksperioden skall förlängas ytterligare.
Regeringen har gjort den bedömningen att detta bör kunna ske för att i första
hand bereda möjlighet för de patienter som nu omfattas av försöksverksamheterna
i Göteborgs och Bohus läns landsting och Göteborgs kommun att fortsätta även
under år 1997 inom ramen för det alternativa ersättningssystemet. Fr.o.m. år
1998 avses tandvårdsförsäkringen ges en annan inriktning, som kommer att
innebära att dessa patienter kan fortsätta i ett likartat system, dock utan
försäkringssubventioner. En förutsättning för en förlängning med ytterligare ett
år är emellertid att den fasta ersättningen från försäkringen beloppsmässigt
anpassas till de villkor som kommer att gälla tandvård i allmänhet fr.o.m. den
15 oktober, då den reviderade taxan träder i kraft. Regeringen avser därför att
göra erforderliga ändringar i förordningen (1991:1234) om försöksverksamhet inom
tandvården.
Ansvaret för patienter mellan 19 och 20 år
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag: Bestämmelserna i 2 kap.3 § lagen om|
|allmän försäkring (AFL) ändras för att klarlägga|
|folktandvårdens respektive den allmänna sjukförsäkringens|
|ansvar för patienter som fyllt 19 men inte 20 år. |
-------------------------------------------------------
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra stycket AFL
anses inte helt korrespondera med bestämmelserna i tandvårdslagen vad gäller det
ekonomiska ansvaret för patienter mellan 19 och 20 års ålder. Till följd härav
anser regeringen att ett klargörande är motiverat och att det skall ske genom en
ändring i 2 kap. 3 § AFL. Innebörden av den föreslagna ändringen är att
folktandvården har det ekonomiska ansvaret för patienten under hela det
kalenderår under vilket denne fyller 19 år. Den allmänna försäkringen övertar
således det ekonomiska ansvaret för patienten under det kalenderår då denne
fyller 20 år även om behandlingen påbörjats tidigare. Den föreslagna ändringen
beräknas inte leda till några ökade försäkringskostnader.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 15 637 000 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Regeringen har i särskild proposition föreslagit en |
|reformering av förmånssystemet för läkemedel fr.o.m. år|
|1997. Vidare föreslås bl.a. att kostnadsansvaret för |
|läkemedelsförmånen flyttas över från sjukförsäkringen till|
|sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1998. |
| På tandvårdsområdet föreslås ändring i 2 kap. 3 § AFL i|
|klargörande syfte vad gäller fördelningen av det |
|ekonomiska ansvaret mellan landstingen och |
|sjukförsäkringen i fråga om tandvård för personer i åldern|
|19 till 20 år. Vidare föreslås att riksdagen godkänner|
|att tidsperioden för försöksverksamheterna i Bohus läns|
|landsting och Göteborgs kommun med alternativa |
|ersättningssystem förlängs längst till utgången av år 1997.|
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Beträffande tillämpningen av de redovisade och fr.o.m. år 1994 gällande
ersättningsreglerna för vårdförmåner i internationella förhållanden kan
konstateras att krav- och betalningsprocessen är både komplicerad och tidsödande
med stora eftersläpningar som följd. Det är därför ännu inte möjligt att göra en
tillförlitlig bedömning av hur stora nettokostnaderna kommer att bli för
sjukförsäkringen. Det står dock klart att vårdförmånerna för de utomlands
bosatta pensionärerna och deras familjemedlemmar kommer att bli den största
utgiften under anslagsposten för svenskt vidkommande. Sammantaget gäller således
att det kommer att dröja några år innan det står klart hur stora årliga
nettokostnader de internationella åtagandena kommer att ge upphov till.
Läkemedelsförmånen
Trots vidtagna åtgärder har försäkringskostnaderna för läkemedelsförmånen
fortsatt att öka mer än vad prognoserna förutsett. För budgetåret 1995/96 är ett
överskridande av anslagsposten att vänta av skäl som tidigare redovisats. Det
bör dock framhållas att utgiftsökningen under första halvåret 1996 hittills
varit måttlig jämfört med föregående år, men att erfarenheterna visar att
utvecklingen är svår att bedöma även på kort sikt.
I denna resultatbedömning bör dock framhållas att de ökade läke-
medelsutgifterna för sjukförsäkringen inte bara har negativa effekter för
samhället, eftersom övergången till nya och bättre men dyrare läkemedel också
innebär vinster för sjukvårdssektorn - t.ex. genom färre operationer - och
bättre livskvalitet för många människor.
Som verksamhetsmål för RFV har i fråga om läkemedelsförmånen för budgetåret
1994/95 gällt att pris- och kostnadsutvecklingen för prisnedsatta läkemedel bör
begränsas. Vid bedömningen av om detta mål uppnåtts kan konstateras att målet
torde ha uppfyllts åtminstone vad gäller prisutvecklingen på redan befintliga
produkter. För dessa har producentpriserna tillåtits stiga med i genomsnitt 3 %,
vilket får anses vara tillfredsställande. För nya produkter som prissatts under
budgetåret kan konstateras att priserna i Sverige i stort sett ligger på den
internationella nivån. Prissättningen på alla nya produkter följs upp
regelbundet av RFV med avseende på bl.a. produkternas internationella priser.
Vissa prissänkningar har skett efter hand på den svenska marknaden.
Tandvård
Det kan nu konstateras att de genomförda åtgärderna har haft avsedd effekt på
den svenska marknaden vad gäller utgifterna. Dessa bedöms i nuläget t.o.m. -
enligt vad RFV redovisat - kunna underskrida den utgiftsram som gäller fram till
den 15 oktober 1996 då den reviderade tandvårdstaxan avses träda i kraft. Det
finns dock en risk att de aviserade ändringarna i försäkringen leder till en
temporärt ökad efterfrågan på tandvård under år 1997.
31
Slutsatser
Ersättning till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Om ett genomförande av förändringen av administrationen av pensionärernas
sjukhusvårdsavgifter sker, bedöms detta vara aktuellt tidigast den 1 januari
1998. Det innebär att beloppet avseende de företagna sjukvårdsavdragen på
pensionsutbetalningarna skall tillföras sjukförsäkringen även för år 1997. Efter
korrigering för detta och av nettoutgifterna för de internationella
betalningsströmmarna har regeringen räknat med att det för denna anslagspost
uppstår ett tillfälligt överskott på ca 400 miljoner kronor för år 1997 beroende
på att storleken på sjukhusvårdsavdrag överskrider utbetalningarna till
sjukvårdshuvudmännen som en följd av att ersättningarna från sjukförsäkringen
till huvudmännen successivt har reducerats. För åren 1998 och 1999 beräknas
överskottet - under förutsättning av oförändrade förhållanden - till lika stora
belopp. Det är dock regeringens avsikt att fr.o.m. år 1998 ändra på detta
förhållande, i första hand genom att administrationen av sjukhusvårdsavgifterna
för pensionärer förs över till sjukvårdshuvudmännen.
Läkemedelsförmånen
Regeringen har utgått från RFV:s anslagsprognos för år 1996. Med utgångspunkt
från denna har en viss volym- och prisuppgång för år 1997 beaktats, liksom en
fortsatt övergång till allt dyrare men bättre läkemedel. Vidare har hänsyn
tagits till effekterna av de besparingsåtgärder som trätt i kraft den 1 juli i
år samt effekterna av ett genomförande av förslaget från HSU 2000 den 1 januari
1997 samt att sjukvårdshuvudmännen kompenserats för de merkostnader som uppstår
till följd av åtagandet att kostnadsfritt tillhandahålla insulin till vissa
diabetiker enligt en tidigare träffad överenskommelse med Landstingsförbundet.
Sammantaget leder dessa olika åtgärder till en beräknad anslagspost för läke-
medelsförmånen på 14 100 miljoner kronor. För åren 1998 och 1999 har med hänsyn
till förväntad fortsatt kostnadsutveckling och aviserade besparingar utgifterna
beräknats till 15 041 resp. 16 239 miljoner kronor. Regeringen har dock, som
redovisats, föreslagit att kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen fr.o.m. år
1998 förs över till sjukvårdshuvudmännen och att dessa skall erhålla ersättning
genom ett särskilt statsbidrag.
Tandvård
I sin ekonomiska vårproposition (prop. 1995/96:150) har regeringen aviserat en
revidering av tandvårdstaxan per den 1 oktober 1996, varvid ersättningsreglerna
och arvodesnivåer avses bli så utformade så att årskostnaderna för tandvård inte
överskrider 1 901 miljoner kronor. Den reviderade taxan kommer att träda i kraft
den 15 oktober 1996. För år 1997 innebär detta, sedan regeringen tagit hänsyn
till en viss kostnadsutveckling, ett anslagsbelopp på 1 937 miljoner kronor. För
år 1998 har utgifterna beräknats till 1 000 miljoner kronor och för år 1999 till
1 022 miljoner kronor.
A 2. Bidrag till hälso- och sjukvård
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 753 4671)
1995/96Anslag1 345 825 Utgiftsprognos1 374 930
därav 1996 888 448
1997 Förslag 908 150
1998 Beräknat941 424
1999 Beräknat972 288
1 Beloppen anges i tusental kr
Från detta anslag utbetalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i enlighet med
de årliga överenskommelser som träffas mellan staten och Landstingsförbundet om
vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Bidragets användningsområden m.m.
finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och
försäkringsersättningar för sjukvård m.m.
För budgetåret 1995/96 utbetalas från anslaget bl.a. ett särskilt bidrag till
hälso- och sjukvård. Dessutom utbetalas medel till rehabilitering för äldre och
funktionshindrade, särskild ersättning till psykoterapeutisk verksamhet,
ersättning för informationsförsörjning samt ersättning för handledning av
kiropraktorer.
Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster som
uppkommit på grund av myndighetsingripande för att förhindra spridning av
smittsam sjukdom. Vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) för
läkemedel m.m. vid behandling för en samhällsfarlig sjukdom betalas också ut
från detta anslag, liksom även kostnader för patientförsäkring och vissa
skadeersättningar. Under budgetåret 1995/96 har också ersättningar för
sjukvårdhuvudmännens administration av ersättningar till privata vårdgivare för
år 1996 lämnats från anslaget.
Ramen för de medel som fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen som bidrag till
hälso- och sjukvården uppgår för år 1996 till 1 354 miljoner kronor. Medlen
utgår dels från detta anslag, dels från sjukförsäkringen. Den 4 december 1995
träffades en överenskommelse om statsbidragen till sjukvårdshuvudmännen för år
1996. Regeringen har den 7 december 1995 godkänt överenskommelsen.
Regeringen har överlämnat en skrivelse (skr. 1995/96:122) till riksdagen med
redogörelse för överenskommelsen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
m.m. för år 1996.
Landstingsförbundet har i en rapport redovisat resultatet av en uppföljning av
vårdgarantin som genomfördes vid årsskiftet 1995/96 och funnit att väntetiderna
för de diagnoser som omfattas av vårdgarantin har ökat de senaste åren. Under år
1995 har ökningen varit särskilt markant, bl.a. till följd av de omfattande
vårdstrejker som pågick vid årsskiftet 1995/96. Några sjukhus- och
klinikledningar har också uppgivit att vårdgarantin inneburit att andra
vårdbehov har trängts undan, men variationerna mellan specialiteterna är stora.
Den vårdgaranti som ingår i 1996 års överenskommelse innebär att den tidigare
vårdgarantin har utvecklats till att omfatta även tillgängligheten till basal
hälso- och sjukvård i primärvården samt till bedömning av specialist efter det
att remiss har utfärdats. Vidare skall särskilda nationella vårdprogram
upprättas för vissa patienter som lider av allvarlig kronisk sjukdom. Syftet är
bl.a att patienter oberoende av bostadsort skall få tillgång till jämförbar
vårdkvalitet och vårdinnehåll vid en allvarlig kronisk sjukdom. Det första
nationella vårdprogrammet skall avse diabetes.
Under budgetåret 1994/95 disponerade Socialstyrelsen 928,7 miljoner kronor
från förslagsanslaget Bidrag till hälso- och sjukvård. I Socialstyrelsens
årsredovisning avseende budgetåret 1994/95 redovisas att 747,9 miljoner kronor
hade förbrukats vid budgetårets utgång. En orsak till att det fanns oförbrukade
medel budgetåret 1994/95 av de medel, som disponerades, är att vissa
fördröjningar hade uppstått vid sjukvårdshuvdmännens ansökningar av medel som
anslagits för rehabilitering av äldre och funktionshindrade. Regleringsbrevet
för budgetåret 1995/96 föreskriver dock att dessa medel får disponeras även
under detta år.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Anslag 908 150 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och|
|försäkringsersättningar bör ses över. Insatserna för att se|
|över och ersätta vårdgarantin bör förstärkas. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
De senaste åren har det skett betydande förändringar i statsbidragen till
kommuner och landsting. Ramen för de medel som fördelas mellan
sjukvårdshuvudmännen som statsbidrag har minskat och behoven av styrning har i
vissa fall förändrats. Detta innebär enligt regeringens mening att förordningen
(1984:908) om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m.
bör ses över. Översynen bör genomföras i samband med höstens överläggningar med
sjukvårdshuvudmännen.
Regeringen anser vidare att arbetet med att förnya och ersätta den nuvarande
vårdgarantin särskilt bör uppmärksammas vid de kommande överläggningarna mellan
företrädare för staten och Landstingsförbundet. Erfarenheterna hittills visar
att arbetet med att ta fram nationella vårdprogram och vårdkontrakt är mer
omfattande och tar längre tid än beräknat. Insatserna för att se över och
ersätta vårdgarantin inför kommande år bör därför förstärkas. Inriktningen bör
vara bl.a. att stärka patienternas ställning.
Slutsatser
Regeringen anser sammanfattningsvis att förordningen (1984:908) Om vissa
statsbidrag och försäkringsersättningar för sjukvård m.m. bör ses över samt att
insatserna för att se över och ersätta vårdgarantin bör förstärkas.
Anslaget för budgetåret 1997 beräknas uppgå till 908,2 miljoner kronor. För
budgetåren 1998 och 1999 beräknas anslaget uppgå till 941,4 respektive 972,3
miljoner kronor per år.
A 3. Insatser mot aids
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 172 9651) Reservation 24 657
1995/96Anslag 272 830 Utgiftsprognos 290 117
därav 1996 210 692
1997 Förslag 150 887
1998 Beräknat155 622
1999 Beräknat160 591
1 Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att förebygga
spridningen av hiv/aids.
Medlen skall användas till information och kunskapsspridning, stöd till
psykosocialt arbete och utvecklingsarbete. Från anslaget utbetalas vidare ett
extra bidrag till landsting och kommuner som stöd till förebyggande insatser mot
spridning av hiv/aids.
Bidrag till forskning lämnas, förutom från detta anslag, dels från anslaget 9.
E 1. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, dels från det under
utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning upptagna anslaget till
Medicinska forskningsrådet. Forskning kring hiv/aids sker vidare bl.a. inom
ramen för Smittskyddsinstitutet.
De medel som tidigare anvisades under detta anslag för att utveckla en
offensiv narkomanvård har förts till Socialstyrelsens ramanslag och den
särskilda anslagsposten för utvecklingsinsatser.
Folkhälsoinstitutet har i sin årsredovisning och i den fördjupade an-
slagsframställningen redovisat hur de anslagna medlen använts och lämnat förslag
till framtida inriktning. Ett nationellt policydokument för hiv/aids-prevention
har tagits fram och fastställts av aids-rådet, som har en rådgivande funktion i
institutets arbete.
Sammantaget kan konstateras att insatserna har varit framgångsrika. Den
hotande epidemin har inte fått den omfattning i Sverige som man tidigare
fruktat, sannolikt tack vare tidiga, konsekventa och fortgående insatser.
Sverige har förblivit ett land med låg förekomst av hiv-infektion trots ett
omfattande resande och invandring från länder med hög förekomst av hiv/aids.
Oroande är dock att smittspridningen bland män som har sex med män inte har
bromsats liksom att insatser riktade till invandrare ännu ej genomförts i
tillräcklig omfattning av berörda aktörer.
Folkhälsoinstitutet har som grund för den fördjupade anslagsframställningen
låtit utföra en rad studier och utvärderingar av såväl attityder till bl.a.
hiv/aids som av olika insatser.
En utvärdering har gjorts av det s.k. extra bidraget som främst ges till
storstadsregionerna. I denna konstateras att, med något undantag, ett avancerat
och mångfacetterat arbete bedrivs som bygger på genomarbetade handlingsprogram.
Insatserna dokumenteras i allmänhet men det är inte alltid som det sker en
tillräcklig analys vad avser ändamålsenlighet och måluppfyllelse.
Den utvärdering som gjorts av de tre frivilligorganisationer, Noaks ark,
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och Riksförbundet för sexuellt
likaberättigande (RFSL), som får de största bidragen, pekar på att
organisationerna har en hög och delvis unik kompetens och att deras insatser
fyller en viktig funktion inte minst genom att de engagerar medlemmar och
aktivister och skapar en social rörelse kring dessa frågor.
En viktig bas för ett fortsatt effektivt arbete för att förebygga hiv/aids är
god kunskap om befolkningens attityder, moraluppfattningar och beteenden ifråga
om sexualitet. Folkhälsoinstitutet genomför därför en studie kring sexualitet
och hälsa vilken beräknas bli klar i början av nästa år. Spridningen av smitta
bland män som har sex med män fortsätter i samma takt som tidigare vilket har
föranlett två riktade studier för att öka kunskaperna om denna grupp.
Utvärderingar har också påbörjats av det psykosociala stödet till hiv-smittade i
syfte att förbättra insatserna och därigenom minska smittspridningen.
32
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 150 887 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Insatser för att förebygga hiv/aids bör ges fortsatt hög|
|prioritet inom alla delar av samhället. En ökad|
|koncentration bör ske till insatser riktade mot de|
|grupper där riskbeteendet är som störst och där en|
|fortsatt hög smittspridning sker. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Mot bakgrund av ovanstående anser regeringen att insatserna för att förebygga
hiv/aids måste ges fortsatt hög prioritet på alla samhällsnivåer. Kommuner och
landsting måste så långt möjligt integrera det hiv/aids- preventiva arbetet i
den reguljära verksamheten. Frivilligorganisationernas kunskap och engagemang
måste tas tillvara och utvecklas. Det finns dock ett fortsatt behov av central
kunskapsuppbyggnad och samordning av olika insatser. Detta motiverar,
tillsammans med behovet av särskilda insatser framförallt i storstäderna, enligt
regeringens mening att riksdagen särskilt anvisar medel för att förebygga
spridningen av hiv/aids.
De utvärderingar som har gjorts visar på att insatserna i huvudsak fyller sitt
syfte men att ytterligare förbättringar kan göras.
För det första är det viktigt att insatserna också på ett lokalt och regionalt
plan sker inom ramen för sammanhållna handlingsprogram med en tydlig målsättning
att förebygga spridning av hiv/aids.
För det andra bör insatserna i ökad utsträckning riktas mot de grupper som
löper störst risk att smittas av hiv/aids. Metoder för att nå dessa grupper
behöver vidareutvecklas.
För det tredje behöver samarbetet mellan olika aktörer fördjupas så att
största möjliga effekt kan nås och dubbelarbete undvikas. Folkhälsoinstitutet
bör här bidra med att ta fram kunskap och samordna olika aktiviteter medan de
konkreta insatserna riktade till hela befolkningen eller grupper i denna i
första hand bör utföras av aktörer på kommunal- eller landstingsnivå samt genom
frivilligorganisationer.
För det fjärde är det viktigt att stödet till de frivilliga organisationerna
prioriteras och att deras kompetens tas tillvara och vidarutvecklas. Det är i
detta sammanhang viktigt att en del av stödet ges obundet för att bibehålla
organisationernas oberoende och frihet. För att möjliggöra en uppföljning och
utvärdering bör dock stödet även i fortsättningen vara förknippat med krav på
redovisning från de mottagande organisationerna.
För det femte måste stödet och insatserna fortlöpande följas upp och
utvärderas. Regeringen stödjer således Folkhälsoinstitutets inriktning och
ambitioner inom detta område. Det är också av stor vikt att den kunskap som
erhålls snabbt sprids och får genomslag även lokalt och regionalt så att det
hiv/aids-preventiva arbetet ytterligare kan effektiviseras.
Slutsatser
Med hänsyn till de möjligheter som bör finnas såväl centralt som inom kommuner
och landsting att effektivisera verksamheten och därigenom nå samma
måluppfyllelse med något mindre resurser beräknar regeringen en minskning av
anslaget med 7 500 000 kronor. Folkhälsoinstitutet föreslås således få disponera
150 887 000 kronor för insatser mot hiv/aids under budgetåret 1997.
A 4. Ersättning till Spri - Hälso- och sjukvårdens
utvecklingsinstitut
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 26 9001)
1995/96Anslag 43 300 Utgiftsprognos 29 700
därav 1996 29 700
1997 Förslag 29 700
1998 Beräknat 29 700
1999 Beräknat 29 700
1 Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget utgår statens ersättning till Spri. Spri är hälso- och sjukvårdens
utvecklingsinstitut. Spri skall bedriva ett långsiktigt, kvalificerat
utvecklingsarbete inriktat mot aktuella problemområden. Tyngdpunkten skall ligga
inom områdena hälsoekonomi, kvalitetsutveckling, informationsteknik och
informationsförsörjning.
Spri är en allmännyttig ideell förening som har bildats av staten och
Landstingsförbundet.
Nuvarande finansieringsavtal avser perioden 1996 - 1999. Enligt
finansieringsavtalet tillskjuter parterna vardera 29 700 000 kr för vart och ett
av åren 1996 - 1999. Slutligt beslut om bidragsbeloppen skall dock fattas för
ett år i taget av respektive part.
En utgångspunkt för alla projekt skall enligt finansieringsavtalet vara att
patientens ställning skall stärkas. Projekt som bedöms ge de största effekterna
när det gäller bättre hushållning med resurser skall prioriteras. Inom sina
verksamhetsområden skall Spri i möjligaste mån delta i EU-projekt.
Spri har i sin framställning om ersättning för åren 1997 - 1999 presenterat en
mål- och strategiplan. För varje verksamhetsområde finns beskrivet vilka
aktiviteter Spri kommer att bedriva. För området informationsteknik planeras
aktiviteterna på två olika nivåer. På den lägre nivån kommer arbetet att
genomföras inom de ekonomiska ramar som finns i gällande avtal. Den högre nivån
förutsätter tillskott av ytterligare medel enligt de förslag som finns i
propositionen (1995/96:125) om åtgärder för att bredda och utveckla användningen
av informationsteknik och som riksdagen ställt sig bakom.
Regeringen har den 5 september 1996 givit Spri i uppdrag att efter samråd med
berörda intressenter lämna förslag till IT-program inom hälso- och sjukvården
samt lämna förslag till programmets finansiering. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 december 1996.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Anslag 29 700 tkr |
-------------------------------------------------------
Slutsatser
Den mål och strategiplan som anges i Spris framställning om ersättning ligger
väl i linje med den inriktning av Spri som angivits i riksdagens beslut med
anledning av proposition (1995/96:99) om Spris fortsatta verksamhet.
I propositionen (1996/97:5) om forskning markeras Spris centrala roll när det
gäller informations- och kunskapsförmedling om svensk och utländsk FoU-
verksamhet till hälso- och sjukvården, bl.a. som nationellt ansvarsbibliotek
inom hälso- och sjukvården. Enligt sina stadgar skall Spri aktivt verka för att
uppnådd kunskap sprids och vinner genomslag. Vi vill understryka vikten av att
en sådan kunskapsspridning sker. I detta sammanhang bör Spri beakta riksdagens
kommande beslut om inriktningen av forskningen inom hälso- och sjukvården.
Regeringen gör bedömningen att ersättning till Spri för budgetåret 1997 bör
utgå med 29 700 000 kr.
A 5. Bidrag till WHO
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 32 6481)
1995/96Anslag 65 560 Utgiftsprognos 65 560
därav 1996 32 071
1997 Förslag 32 780
1998 Beräknat 33 697
1999 Beräknat 34 743
1 Beloppen anges i tusental kr
De utgifter som belastar anslaget är Sveriges reguljära medlemsbidrag till
Världshälsoorganisationens (WHO) verksamhet. Bidragets storlek bestäms av den
tvåårsbudget som WHO:s beslutande församling har antagit för 1996-1997 och den
budget som kommer att antas i maj 1997 för åren 1998-1999. Reglerna säger att
bidraget för det kommande verksamhetsåret skall ha betalats in till WHO senast
den 1 januari varje år. Föreslaget anslag för år 1997 avser således den ännu
inte fastställda avgiften för 1998.
För verksamhetsåret 1997 uppgår avgiften till 4 981 580 US dollar. En viss
avräkning sker därefter om tidigare års bidrag har betalats in inom föreskriven
tid. Det belopp som senast den 1 januari 1997 skall ha inbetalats till WHO är
därmed 4 951 340 USD. Då bidraget är fastställt i US dollar påverkas utfallet av
valutakursförändringar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 32 780 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Anslaget är beräknat med utgångspunkt i 1995/1996 års|
| |
|anslagsnivå. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning och slutsatser
Samarbetet med WHO utgör en viktig del av den internationella verksamheten inom
hälso- och sjukvården. Sverige har sedan organisationens tillkomst år 1948 varit
en av de största frivilliga bidragsgivarna. Dessa extra bidrag har finansierats
via biståndsbudgeten.
Medlemsländerna initierade år 1992 en reformprocess för att i en allmänt
restriktiv budgetsituation effektivisera och anpassa verksamheten till mer klart
formulerade mål och prioriteringar. Regeringen markerade i december 1994 sitt
missnöje med reformarbetet genom att skära ned de frivilliga bidragen till WHO
för 1995 med hälften. Bidragen för 1996 har i avvaktan på en av
Utrikesdepartementet och Socialdepartementet gemensamt bedriven studie av WHO:s
verksamhet legat kvar på samma nivå. En rapport från denna studie beräknas före-
ligga under hösten 1996.
I avvaktan på att WHO:s budget för åren 1998-1999 fastställs, beräknas ett
anslag på 32 780 000 kronor.
33
A 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 2 5911)
1995/96Anslag 3 888 Utgiftsprognos 3 888
därav 1996 2 592
1997 Förslag 2 591
1998 Beräknat 2 591
1999 Beräknat 2 591
1 Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för rapportering av läke-
medelsbiverkningar.
Bidrag lämnas till driften av de operativa delarna av verksamheten vid
Världshälsoorganisationens (WHO) enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO Drug
Monitoring Centre), som genom ett avtal mellan WHO och regeringen år 1978 fördes
över till Sverige. Verksamheten bedrivs av stiftelsen WHO Collaborating Centre
for International Drug Monitoring.
Stiftelsens styrelse anser att nödvändig expansion av verksamheten kan
finansieras genom bibehållande av intäkter från de kommersiella aktiviteterna
förutsatt fortsatt bidrag från WHO och oförändrat anslag från statsbudgeten.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Anslag 2 591 tkr |
-------------------------------------------------------
Mot bakgrund av Stiftelsens anslagsframställan gör regeringen bedömningen att
fortsatt bidrag till WHO-enheten skall utges med 2 591 000 kronor för budgetåret
1997.
A 7. Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan (NHV)
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 17 5821)
1995/96Anslag 25 877 Utgiftsprognos 25 900
därav 1996 16 816
1997 Förslag 16 800
1998 Beräknat 16 800
1999 Beräknat 16 800
1 Beloppen anges i tusental kr
Nordiska hälsovårdshögskolan (NHV) utgör en del av Nordiska ministerrådets
organisation och är den största nordiska institutionen inom social- och
hälsovårdssektorn. Högskolan, som har sitt säte i Göteborg, startade i liten
skala år 1953. Verksamheten har därefter i flera omgångar utvecklats och
förändrats. Det är en institution för högre utbildning och forskning inom
området folkhälsovetenskap. På högskolan bedrivs vidare- och efterutbildning av
personal från de nordiska ländernas hälso- och sjukvårdssektor samt närliggande
områden. Utbildningen kan avslutas med examen Master of Public Health. Vidare
genomförs forskarutbildning som kan avslutas med examen Doctor of Public Health.
Finansieringen av NHV fördelas nationellt mellan de nordiska länderna.
Nordiska ministerrådet fastställer varje år dels en total ekonomisk ram för
högskolans verksamhet, dels en garantinivå för finansieringen. Utgifter för
verksamheten inom garantinivån fördelas mellan länderna efter samma proportioner
som gäller för den ordinarie nordiska budgeten. Efter verksamhetsårets slut görs
en slutlig avräkning i förhållande till antalet utnyttjade studentplatser under
året.
Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är utvecklingen av Nordiska
ministerrådets budget, Sveriges andel av budgeten, valutakursförändringar samt
av Sverige utnyttjade studentplatser. Nordiska ministerrådets budget för år 1997
kommer att fastställas först i november 1996. De nordiska samarbetsministrarna
beslöt förra året att den nationella finansieringen av NHV skulle minskas med 4
000 000 danska kr för år 1996. Det totala anslaget till NHV beräknas uppgå till
35 730 000 kr för år 1997 (1996 års prisnivå). Sveriges andel av kostnaderna för
NHV år 1997 beräknas uppgå till 16 800 000 kr.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 16 800 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Möjligheterna att göra effektiviseringar och|
|kostnadsbesparingar prövas löpande. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning och slutsatser
Det finns ett stort behov av kvalificerad folkhälsovetenskaplig kompetens i de
nordiska länderna. NHV spelar här en viktig roll. På svenskt initiativ har ett
omfattande reformarbete nyligen inletts.
I samtliga nordiska länder utom Sverige sker den nationella finansieringen av
NHV via social- och hälsovårdsministerierna. I Sverige har medlen disponerats av
Utrikesdepartementet. För att få samma förhållande beträffande
finansieringsansvaret som i de andra nordiska länderna överförs ansvaret för
dessa medel från Utrikesdepartementet, utgiftsområde B 2. Nordiska ministerrådet
till Socialdepartementet, utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social
omsorg.
Regeringen gör bedömningen att Nordiska hälsovårdshögskolan skall få ett
ramanslag på 16 800 000 kr för år 1997.
A 8. Bidrag till psykiatriområdet
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 85 016 1 Reservation 112 983
1995/96Anslag 594 000 Utgiftsprognos 706 983
därav 1996 592 957
1997 Förslag 386 000
1998 Anslaget upphör
1 Beloppen anges i tusental kr
För att underlätta genomförandet av de åtgärder som ingår i psykiatrireformen
har riksdagen i samband med behandlingen av propositionen om psykiskt stördas
villkor beslutat om vissa tidsbegränsade ekonomiska stimulansåtgärder (prop.
1993/94:218, bet. 1993/94:SoU:28, rskr. 1993/94:396).
De utgifter som belastar anslaget är till större delen de stimulansbidrag som
skall utbetalas till landsting och kommuner för utveckling av arbetsformerna
inom socialtjänst och psykiatri. Syftet är att kommunernas socialtjänst skall
kunna utveckla sina kunskaper när det gäller omvårdnad och bemötande av
människor med psykisk störning. Vidare skall medlen bl.a. användas för att den
öppna psykiatriska vården på ett bättre sätt än för närvarande skall kunna ge
metodstöd till kommunernas personal och specialistvård till de personer som ges
omvårdnad m.m. inom de särskilda boendeformerna.
Medel skall vidare lämnas för att förbättra vården till psykiskt störda
missbrukare. Det gäller insatser för att förbättra samverkan mellan sjukvården,
kommunerna och LVM-institutionerna. Dessutom skall bidrag utges till anhörig-
och brukarorganisationer m.fl. för att bygga upp det sociala nätverket kring den
psykiskt störde samt att stödja de anhöriga till psykiskt störda.
Medel är också avsatta för förbättrad rehabilitering av tortyrskadade
flyktingar, ekonomiskt stöd till psykiatrin i Östeuropa (Sida) samt utvärdering
av behandlingsmetoder inom psykiatrin (medel överförda till Statens beredning
för utvärdering av medicinsk metodik, prop. 1994/95:100 bil. 6, bet.
1994/95:SoU15, rskr. 1994/95:294).
Socialstyrelsen disponerar och administrerar merparten av de aktuella medlen.
Det betyder att styrelsen, inom ramen för riksdagens och regeringens riktlinjer,
fattar beslut om medlens användning.
Inom anslaget finns även medel för uppföljning och utvärdering av
psykiatrireformen samt översyn av innehållet i den psykiatriska vården.
Uppdragen åligger Socialstyrelsen och anslagsposterna omfattar sammanlagt 6
miljoner kronor för 1997, varav 2 miljoner kronor för översyn av innehållet i
den psykiatriska vården och 4 miljoner kronor för uppföljning och utvärdering av
psykiatrireformen. Dessa medel har förts över från anslaget A8. Bidrag till
psykiatriområdet till anslaget D1. Socialstyrelsen.
Den huvudsakliga faktor som styr utbetalningarna under anslaget är avtal
mellan kommuner och landsting om medlens användning. Avtalen skall godkännas av
Socialstyrelsen som också administrerar utbetalningarna.
En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att 87 miljoner kronor
av de 200 miljoner kronor som uppfördes på budgeten 1994/95 betalats ut.
Anledningen till sparandet på anslaget är främst förseningar i samband med
genomförandet av reformen. Socialstyrelsen har påtalat att reformen har
försenats betydligt, i många fall upp till ett år, bl.a. beroende på att de
ekonomiska överenskommelserna mellan kommuner och landsting dragit ut på tiden.
Socialstyrelsen har därför inte haft möjlighet att betala ut bidragen i beräknad
omfattning. Prognosen för 1995/96 visar emellertid att verksamheten kommit igång
och att utbetalningar nu kan göras.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Reservationsanslag 386 000 tkr |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning och slutsatser
De medel som ställts till förfogande för psykiatrireformens genomförande är
enligt regeringens mening av central betydelse för att kommuner, landsting,
brukarorganisationer m.fl. skall kunna förvärva kompetens och utveckla sina
arbetsformer så att de bättre kan uppfylla de behov som människor med långvarig
psykisk störning har. Det är olyckligt att processen har varit långsam i
inledningsfasen men regeringen bedömer att arbetet nu fortskrider enligt plan
och anser därför att 386 miljoner kronor bör avsättas för budgetåret 1997.
Riktlinjerna för medlens användning enligt propositionen om psykiskt stördas
villkor bör gälla även vid fördelning av medel för budgetåret 1997.
A 9. Folkhälsoinstitutet
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 189 8311) Anslagssparande26 026
1995/96Anslag 195 244 Utgiftsprognos221 270
därav
1997 Förslag 113 460 1996165 770
1998
Beräknat
111 248
1999
Beräknat
114 078
34
-------------------------------------------------------
1 Beloppen anges i tusental kr
Folkhälsoinstitutet är ett nationellt organ med uppgift att förebygga sjukdom
och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets verksamhet syftar
till att för alla skapa likvärdiga förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt
skall fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är
utsatta för de största hälsoriskerna.
Folkhälsoinstitutets verksamhet skall bygga på vetenskaplig grund och
dokumenterade erfarenheter. Institutet skall vara ett stöd för lokalt och
regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting, företag, organisationer och
utbildningsväsende m.fl samt främja samarbete mellan olika organ på nationell
nivå.
Verksamheten indelas i tre verksamhetsgrenar: Nationellt folkhälsoarbete,
lokalt folkhälsoarbete och forskning och utveckling. Verksamhetsgrenarna är i
sin tur indelade i program som är gemensamma för samtliga verksamhetgrenar.
En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att det föreligger ett
anslagsparande på 26 miljoner kronor. Anslagsbelastningen under 1996
prognostiseras till 165,8 miljoner kronor.
Folkhälsoinstitutet startade sin verksamhet den 1 juli 1992. Institutet har
således hittills befunnit sig i en uppbyggnadsfas där det utvecklat såväl
verksamhetsformer som samarbetsformer med andra aktörer. Av årsredovisningen för
1994/95 framgår att kostnaderna under detta budgetår ökat markant till följd av
att institutet nu är fullt bemannat, nätverk har byggts upp och samarbetsavtal
m.m. har slutits.
Årsredovisningen avseende budgetåret 1994/95 är betydligt bättre än
redovisningen för 1993/94. I redovisningen för 1994/95 jämförs prestationer dels
med de mål som ställts upp i regleringsbrevet, dels med de interna mål som
myndigheten fastställt. Vad avser de olika prestationerna redovisas även
nedlagda kostnader och nedlagd tid. Det är viktigt med fortsatta insatser för
att ytterligare utveckla årsredovisningen framförallt avseende redovisningen av
effekter av Folkhälsoinstitutets verksamhet. De förändringar som gjorts i regle-
ringsbrevets struktur avseende 1995/96 bör också bidra till att öka års-
redovisningens överblickbarhet.
I anslutning till den fördjupade anslagsframställningen har Folkhälso-
institutet genomfört en rad analyser och utvärderingar. Regeringen välkomnar
dessa då de på ett väsentligt sätt kan bidra såväl till att effektivisera
statsmakternas styrning av institutets verksamhet som till att förbättra
Folkhälsoinstitutets egna prioriteringar och arbetsmetoder.
Folkhälsoinstitutet föreslår i anslagsframställningen vissa förändringar och
tyngdpunktsförskjutningar i verksamheten. En ökad betoning bör, enligt
institutet, ske av de strukturellt inriktade insatserna som kan påverka hälsans
bestämningsfaktorer. Vidare föreslås att ökad vikt läggs vid att utveckla den
nationella hälsopolitiken och att bidra till att ta fram underlag inför Sveriges
agerande i olika internationella fora, liksom vid analys- och utredningsarbete
av strategisk betydelse. Institutet föreslår vidare att prioritet skall ges åt
verksamheter och beslut som inom ramen för en generell hälsopolitik särskilt
förbättrar hälsans villkor för socioekonomiskt mindre privilegierade grupper som
löper stor risk att drabbas av ohälsa och för tidig död.
De föreslagna förändringarna bygger på att Folkhälsoinstitutet förstärker sin
strategiska roll och bidrar till en fortsatt kompetensutveckling inom det lokala
och regionala folkhälsoarbetet. En ytterligare utveckling av olika typer av
nätverk bör eftersträvas för att underlätta dialog och erfarenhetsutbyte.
Institutet föreslår också att återhållsamhet bör råda när det gäller nationella
mediakampanjer och liknande insatser.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Det övergripande målet för Folkhälsoinstitutet ligger|
| |
| |
|fast. |
| |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 113 460 tkr |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning och slutsatser
Regeringen anser att Folkhälsoinstitutets förslag faller väl inom ramen för de
övergripande målen för institutet och ställer sig bakom de utvecklingslinjer som
institutet föreslår.
Det statsfinansiella läget och de fortsatta kraven på neddragningar av den
statliga administrationen gör att regeringen noga måste pröva omfattningen av
statliga insatser och åtaganden. Mot bakgrund av institutets fortsatta
inriktning mot att allt mera stödja, koordinera och arbeta via andra organ,
exempelvis inom ramen för olika nätverk, samtidigt som de nationella
mediakampanjerna m.m. bör stå tillbaka, anser regeringen att Folkhälsoinstitutet
bör kunna driva sin verksamhet på ett ändamålsenligt sätt också med ett något
minskat anslagsbelopp. Regeringen föreslår att, utöver det generella
sparbetinget på 3 %, ytterligare en besparing görs på anslaget med 7 500 000
kronor för budgetåret 1997. Detta innebär ett anslag på 113 460 000 kr.
A 10. Smittskyddsinstitutet
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 69 4161) Anslagssparande 25 894
1995/96Anslag 132 118 Utgiftsprognos 128 120
därav 1996 89 976
1997 Förslag 97 460
1998 Beräknat 98 335
1999 Beräknat101 4172)
1 Beloppen anges i tusental kr
2)exkl. resursförstärkning till följd av flytt och nytt säkerhetslaboratorium
samt nytt djurhus
Smittskyddsinstitutet (SMI) är en central förvaltningsmyndighet som har som
övergripande mål att åstadkomma och upprätthålla en väl fungerande bevakning av
smittskyddsläget nationellt och internationellt samt att främja skyddet mot
smittsamma sjukdomar.
I sitt arbete skall SMI samverka med andra aktörer inom smittskyddsområdet
genom att bl.a. informera om det epidemiologiska läget, föreslå åtgärder och
aktivt medverka till att diagnostiken av de epidemiska sjukdomarna blir
tillförlitlig och snabb i hela landet.
SMI skall bedriva forskning, metodutveckling och utbildning inom
smittskyddsområdet samt som centralt expertorgan stå till förfogande att mot
avgift utföra speciell diagnostik.
SMI får även bedriva uppdragsverksamhet inom djurhuset (försöks-
djursverksamheten). Vidare får SMI motta externa forskningsuppdrag och
forskningsmedel i den mån den övriga verksamheten medger det. Inkomsterna från
avgifter för uppdragsverksamheten och externa forskningsmedel får disponeras av
SMI. Under 1997 beräknas avgiftsinkomsterna för uppdragsverksamheten uppgå till
21 miljoner kronor och de externa forskningsmedlen till ca 35 miljoner kronor.
Därutöver skall SMI samarbeta med WHO och EU samt delta i det internationella
forsknings- och utvecklingsarbetet genom kontakter med vetenskapliga
organisationer i skilda länder.
SMI är också beredskapsmyndighet med uppgift att ta initiativ till åtgärder
som medför skydd mot smittsamma sjukdomar i kris och krig.
SMI:s ramanslag har i princip varit oförändrat sedan start den 1 juli 1993.
Anslaget för 1995/96 utökades dock med ca 5 miljoner kronor till följd av
övertagandet av driften av djurhuset (försöksdjursverksamheten) den 15 februari
1995.
En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar dock att myndigheten
har haft, liksom föregående år, ett anslagssparande på ca 13 miljoner kronor.
Även prognosen för innevarande budgetår (18 månader) pekar på ett
anslagssparande om ca 4 miljoner kronor. Anslagssparandet beror på att SMI
befunnit sig i uppbyggnadsfasen. Myndigheten har haft många tjänster under
tillsättande, varav åtta fortfarande är vakanta. Även en försenad renovering av
byggnaden för försöksdjursverksamhet har påverkat anslagssparandet. Myndigheten
beräknas dock fr.o.m. budgetår 1997 ha uppnått den ursprungligt planerade nivån,
vilket i sin tur medför att kostnaderna kommer i paritet med intäkterna.
När det gäller de avgiftsfinansierade verksamheterna gav den speciella
diagnostiken ett överskott om ca 200 000 kr under 1993/94 respektive 1994/95
medan försöksdjursverksamheten medförde ett mindre underskott på ca 53 000 kr
under 1993/94 och ca 147 000 kr under 1994/95. 1994/95 års förlust utgör
emellertid mindre än 2 % av djurhusets omsättning. Målet full kostnadstäckning
kan totalt sett sägas ha uppfyllts för dessa verksamheter. För budgetåret
1995/96 beräknas dock både den speciella diagnostiken och
försöksdjursverksamheten medföra underskott om ca 1 miljon kronor vardera.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|För den kommande planeringsperioden skall de |
|övergripande målen för Smittskyddsinstitutets verksamhet|
|ligga fast. |
| |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 97 460 tkr |
|Beräknade avgiftsinkomster 21 000 tkr |
|Externa forskningsmedel 35 000 tkr |
| |
| |
|Övrigt: |
| |
|SMI projekterar för flyttning till Karolinska |
|institutets område i slutet av år 1998. Även ett nytt|
|säkerhetslaboratorium och ett nytt djurhus planeras |
|att byggas och dessa beräknas stå klara under år 1999.|
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Regeringen konstaterar att SMI har god kontroll på sin ekonomiska redovisning.
Redovisnings- och uppföljningssystemet fungerar bra och myndigheten har
effektiva administrativa rutiner.
Regeringen anser att myndighetens verksamhet bedrivs på ett sådant sätt att de
övergripande målen samt verksamhetsmålen kan uppnås.
Resultatredovisningen visar att SMI genom omprioriteringar och effek-
tiviseringar ökat produktiviteten inom vissa delar av sin verksamhet under det
senaste budgetåret.
Inom forsknings- och utvecklingsarbetet har flera viktiga resultat uppnåtts,
bl.a. när det gäller vacciner mot aids och kikhosta samt ökat kunnande om
resistensutvecklingen hos bakterier i landet.
Vidare anser regeringen att SMI bedriver verksamhet av god kvalitet. En
kvalitetsmätare är enligt regeringens mening andelen externa uppdragsprojekt.
Eftersom andelen externa uppdragsprojekt är relativt hög kan man anta att SMI
står sig väl i den internationella konkurrensen.
SMI har erhållit en ren revisionsberättelse för budgetåret 1994/95.
Riksrevisionsverket (RRV) påpekade dock i en revisionspromemoria att det är
svårt att se kopplingen mellan verksamhetsmålen och de redovisade prestationerna
i resultatredovisningen. RRV noterade också att kostnadsjämförelserna med
föregående år och budget inte är konsekvent genomförda i resultatredovisningen.
Regeringen instämmer i stort i RRV:s påpekanden. Myndigheten bör kunna utöka
sina analyser och kommentarer till måluppfyllelsen samt åstadkomma mer
konsekventa kostnadsjämförelser. I samband med framtagandet av SMI:s
regleringsbrev för år 1997 kommer regeringskansliet även föra en dialog med
myndigheten om möjligheterna att ta fram mer uppföljningsbara verksamhetsmål.
SMI:s anslagsframställan
Frågan om överföring av medel från Karolinska institutets (KI) anslag till SMI:s
anslag, för tre professurer inrättade den 1 juli 1990 inom smittskyddsområdet,
har på nytt aktualiserats i SMI:s fördjupade anslagsframställan. Även Karolinska
institutet har i sin anslagsframställan hemställt om att medel för dessa tre
professurer överförs till SMI.
Vidare har myndigheten tagit upp konsekvenser av flyttningen till Karolinska
institutet samt renoveringen av djurhuset. Regeringen beslöt den 27 maj 1993 att
SMI skulle förläggas inom Karolinska institutets (KI) område, för att tillgodose
samarbetet mellan SMI och KI. Regeringen har den 19 juni 1996 bemyndigat SMI att
gå vidare och förhandla om lokaler m.m. på KI:s område för flytt av verksamheten
till 1999. SMI:s hyreskostnader beräknas i och med detta komma att öka med 9
till 15 miljoner kronor fr.o.m. 1999.
Regeringen har även ansett att ett nytt hus för försöksdjursverksamhet bör
byggas, bl.a. för att kunna tillmötesgå Statens jordbruksverks krav på dagsljus
i djurrummen. För att uppnå en samlad lokallösning bör även det nya djurhuset
ligga på KI-området. Hyreskostnaderna för försöksdjursverksamheten beräknas till
följd av detta att öka med 8 till 13 miljoner kronor. SMI kommer således att
vara i behov av ytterligare medel även för försöksdjursverksamheten fr.o.m.
1999.
Flyttningen till KI-området samt uppförandet av ett nytt säkerhetslaboratorium
och ett nytt djurhus kommer även att medföra kostnader för investeringar i
utrustning, burar m.m. SMI föreslår att anslagssparandet används för att
finansiera sådana kostnader. Även regeringen anser att anslagssparandet i
huvudsak bör användas till detta.
En neddragning av myndighetens ramanslag med 3 % för år 1997 skulle få
oacceptabla återverkningar på verksamheten. Dels p.g.a. att kostnaderna för
lokaler, material och administration redan ligger på en låg nivå och därmed är
svåra att minska ytterligare, dels p.g.a. att den ram som låg till grund vid
bildandet av SMI också var mycket begränsad. Därutöver bör det finnas utrymme
för att möta förändringar i den epidemiologiska bilden. Kraven på SMI kommer
sannolikt att öka, bl.a. som referenslaboratorium, i EU-arbetet samt i den na-
tionella övervakningen.
Slutsatser
Mot bakgrund av årsredovisningen för 1994/95 och den fördjupade an-
slagsframställningen för perioden 1997 - 1999 drar regeringen följande
slutsatser.
De riktlinjer och övergripande mål för SMI:s verksamhet som tidigare lagts
fast skall även gälla för kommande år.
I beräkningen av ramanslaget har regeringen räknat med att medel om 5,5
miljoner kronor, för finansiering av tre professurer, flyttas över från
Karolinska institutets (KI) ramanslag till Smittskyddsinstitutets ramanslag
fr.o.m. budgetåret 1997.
Kraven på neddragningar av den statliga administrationen har föranlett en
noggrann prövning av bl.a. myndigheternas behov av resurser för att klara sina
åtaganden. Eftersom SMI bl.a. fortfarande befinner sig i uppbyggnadsfasen har
regeringen ansett att endast 1 miljon kronor bör tas ut som besparing på SMI:s
ramanslag för år 1997.
SMI bör således anvisas ett ramanslag om 97 460 000 kr för år 1997. För år
1998 beräknas utgifterna inom den anslagsfinansierade verksamheten uppgå till 98
335 000 kr. Beräkningen utgår från att ett sparkrav på 3 % tas ut på 1998 års
ramanslag. För år 1999 beräknas utgifterna uppgå till 101 417 000 kr. Då är
emellertid inte beräknade kostnadsökningar till följd av den planerade
flyttningen till KI-området och byggandet av ett nytt säkerhetslaboratorium samt
ett nytt djurhus medräknade. Det är ännu inte klart exakt hur stora
kostnadsökningarna blir.
A 11. Statens institut för psykosocial miljömedicin
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 7 4481) Anslagssparande 421
1995/96Anslag 15 099 Utgiftsprognos 15 520
därav 1996 10 413
1997 Förslag 10 606
1998 Beräknat 11 026
1999 Beräknat 11 386
1 Beloppen anges i tusental kr
Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) skall utveckla, värdera och
förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer, riskgrupper och
riskreaktioner. Hälsofrämjande faktorer skall beaktas. Verksamheten omfattar
målinriktad forskning samt utbildning, dokumentation och information.
Resultaten av forskningsverksamheten skall vara praktiskt tillämpbara inom det
sociala området och inom hälso- och sjukvårds- samt arbetsmarknadsområdena.
Teoribildning och metoder för vetenskaplig forskning inom dessa områden skall
utvecklas.
IPM är en självständig forskningsmyndighet med nära samarbete med Karolinska
Institutets avdelning för stressforskning vid institutionen för
folkhälsovetenskap. IPM bedriver även en omfattande extern forskningsverksamhet
som finansieras genom bidragsintäkter. Under budgetåret 1994/95 uppgick dessa
samt vissa konferensavgifter m.m. till 11,3 miljoner kronor. Vid budgetårets
slut uppgick anslagssparandet till 0,4 miljoner kronor.
IPM:s årsredovisning ger i huvudsak en god och informativ bild av
verksamheten. Redovisningen följer i stort enhetsuppdelningen d.v.s. enheterna
för arbetsmiljö och hälsa, allmän social miljö och hälsa, invandrarmiljö och
hälsa, vårdmiljö och hälsa och suicidforskning och prevention. Samtliga enheter
uppvisar en hög aktivitetsnivå och ett omfattande samarbete med andra
myndigheter, instititutioner och organisationer.
Institutets prestationer redovisas i form av publicerade artiklar,
forskarhandledning, föreläsningar och utbildning samt information och service.
Förutsättningarna att bedöma institutets verksamhet och produktivitetsutveckling
kommer avsevärt att förbättras när prestationerna kommer att kunna redovisas
likartat över tiden så att jämförelser kan göras mellan åren.
Som en värdemätare på institutets forskningsmässiga kvalitet kan anges att
forskarna vid institutet flitigt anlitas som granskare av artiklar till
internationella tidsskrifter, som opponenter i samband med doktorsavhandlingar
och som föreläsare i nationella och internationella vetenskapliga församlingar.
Institutets förmåga att erhålla medel från forskningsråden liksom deltagande i
flera forskningsprojekt inom EU bör även kunna ses som tecken på att institutets
verksamhet håller en mycket hög vetenskaplig kvalitet.
Genom informations- och utbildningsinsatser skall institutet bidra till att
dess forskningsresultat och kunskaper sprids och kommer till praktisk
användning. Av årsredovisningen framgår att IPM samarbetar med en rad olika
aktörer bl.a. för att uppnå detta mål.
35
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|De övergripande målen för verksamheten ligger fast. |
| IPM skall under treårsperioden särskilt uppmärksamma|
|och bidra med kunskap som minskar de psykosociala |
|påfrestningarna av den höga arbetslösheten och |
|omstruktureringarna på arbetsmarknaden. |
| |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 10 606 tkr |
|Beräknade avgiftsinkomster 1 200 tkr |
|Beräknade externa forskningsmedel6 000 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Arbetet med att förstärka IPM:s ekonomiadministration|
| |
|bör fortsätta. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Kunskapsspridningen är, enligt regeringens mening, helt central i institutets
verksamhet varför ett fortsatt utvecklingsarbete bör bedrivas dels för att
bättre nå ut med kunskapen, dels för att bättre kunna redovisa och utvärdera
effekterna av denna del av verksamheten. Vidare anser regeringen att ytterligare
steg bör tas för att kunna skilja den verksamhet som bedrivs inom institutets
anslagsfinansierade verksamhet från den forskningsverksamhet som bedrivs genom
externa forskningsbidrag.
IPM konstaterar i sin fördjupade anslagsframställning att samhällets snabba
strukturförändring innebär ett ökat behov av tvärsektoriell kompetens av det
slag som IPM besitter. Regeringen delar denna bedömning och anser att de
övergripande målen för IPM bör ligga fast. Med hänsyn till den fortsatt höga
arbetslösheten och de effekter denna kan ha på befolkningens hälsa anser
regeringen att IPM under den kommande treårsperioden särskilt bör uppmärksamma
och bidra med kunskap som kan minska de psykosociala påfrestningarna av
arbetslöshet och omfattande omstruktureringar på arbetsmarknaden.
I den fördjupade anslagsframställningen pekar IPM på att institutet har ett
relativt litet statsanslag och en stor andel externfinansierad verksamhet. IPM
konstaterar vidare att det inte är rimligt att expandera den externfinansierade
verksamheten under den kommande perioden. Regeringen delar inte denna bedömning.
Skälen till detta är följande. För det första visar det faktum att IPM kan
erhålla externa forskningsmedel på en god kvalitet i verksamheten. För det andra
kan externa bidrag från andra myndigheter, institutioner och organisationer
bidra till en ökad samhällsrelevans i institutets verksamhet. Slutligen medför
det statsfinansiella läget att regeringen inte har möjlighet att tillgodose
IPM:s ökade resursanspråk genom statsanslag.
Slutsatser
Med hänsyn till verksamhetens höga relevans, myndighetens relativt begränsade
storlek och att vissa verksamheter - såsom enheten för folkhälsa och
behandlingsforskning - befinner sig i ett uppbyggnadsskede bör inte något
särskilt effektiviseringskrav ställas på IPM:s verksamhet. Institutet har i den
fördjupade anslagsframställningen bl.a. hemställt om resurser för att kunna öka
kunskapsspridningen liksom för att höja den ekonomiadministrativa kompetensen
vid myndigheten. Regeringen beräknar sammanlagt 500 000 kronor för dessa
ändamål.
A 12. Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 14 4311) Anslagssparande 1 223
1995/96Anslag 29 135 Utgiftsprognos 30 358
därav 1996 22 074
1997 Förslag 23 631
1998 Beräknat 15 678
1999 Beräknat 16 148
1 Beloppen anges i tusental kr
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) har till uppgift
att utvärdera tillämpade och nya medicinska metoder ur medicinskt, ekonomiskt,
socialt och etiskt perspektiv.
Det övergripande målet för myndigheten är att verka för ett rationellt
utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera
befintlig och ny medicinsk metodik.
En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar ett anslagssparande av
rimlig omfattning, särskilt med tanke på att de medel som tillfördes år 1995 för
att utvärdera psykiatriska behandlingsmetoder inte var möjliga att utnyttja för
reellt projektarbete. Däremot togs en väl genomarbetad arbetsplan fram för denna
verksamhet. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår tyder
på fortsatt god överensstämmelse mellan budget och utfall men de nytillkomna
medlen för psykiatriska behandlingsmetoder kommer att behöva användas inom den
tidsperiod som reservationsmedel ger utrymme för. Detta är också en naturlig
följd av den arbetsmetod som SBU tillämpar. I stort sett all verksamhet drivs i
projektform. Projektarbetet löper under en period av 2 - 3 år för att sedan
följas av en kunskapsspridnings- och uppföljningsfas.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|De övergripande målen för SBU:s verksamhet ligger fast.|
| |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 23 631 tkr, |
|inklusive 8 000 tkr för att utvärdera psykiatriska|
|behandlingsmetoder. |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|SBU förväntas, efter överenskommelse med företrädare för|
|sjukvårdshuvudmännen i samband med den s.k. Dagmar-|
|överenskommelsen för år 1997, kunna tillföras ytterligare|
|10 500 tkr för sin verksamhet. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedöming
SBU bedriver sin verksamhet mycket ambitiöst enligt sin instruktion och
uppställda mål. Måluppfyllelsen är ur produktivitets- och kvalitetshänseende
mycket god. Produktiviteten ligger högre än angivna krav och det finns
utvecklade kvalitetssäkringssystem. Utöver den uppföljning och utvärdering som
sker i myndighetens egen regi utvärderas verksamheten också genom särskilda
studier av oberoende granskare.
SBU prioriterar projekt som har omfattande konsekvenser för enskilda personers
hälsa och livsvillkor och som genom kvalitetsförbättringar också har stora
besparingspotentialer ur samhällsekonomisk synpunkt. Rutiner och praxis har
också förändrats inom flera av de områden där SBU lämnat rekommendationer
baserade på vetenskapliga kunskapssynteser.
Det finns dock en viss osäkerhet när det gäller att bedöma vilka effekter
SBU:s verksamhet har på sjukvårdshuvudmännens agerande och verksamhet. Sådana
effekter är en förutsättning för att de samhällsekonomiska vinsterna av
myndighetens arbete skall kunna tas tillvara. Sjukvårdshuvudmännen har inga
fastställda rutiner för hur resultaten av SBU:s verksamhet skall införlivas i
det praktiska hälso- och sjukvårdsarbetet och ingen systematisk uppföljning.
Detta är faktorer som man från statens sida har små möjligheter att direkt
påverka. Genom att ge SBU en mer aktiv roll i informationsspridningen och genom
att utveckla ytterligare effektmått kan dock en indirekt påverkan åstadkommas.
Men detta kräver att SBU tillförs ytterligare resurser då de nuvarande är mycket
hårt ansträngda. I annat fall måste ambitionsnivån och resultatkraven sänkas för
att ge utrymme för en mer aktiv informationsspridning.
Fördjupad prövning
SBU föreslår i sin fördjupade anslagsframställan för åren 1997 - 1999 att de
övergripande målen för verksamheten skall vara oförändrade under den kommande
treårsperioden. Detta bl.a. mot bakgrund av sjukvårdssektorns strukturella
problem och finansiella situation, det fortsatta behovet av rationalisering och
nödvändigheten av att minska klyftan mellan nya kunskaper från medicinsk
forskning och nuvarande praxis i sjukvården.
Att utvärdera medicinska metoder är en internationell verksamhet. Samarbete
med SBU:s motsvarigheter i andra länder är viktigt för att ta till vara dessas
erfarenheter och för att undvika dubbelarbete. SBU har intagit en ledande
ställning i ett sådant internationellt samarbete.
SBU framhåller behovet av att under den kommande treårsperioden förstärka och
konsolidera verksamheten. I detta ingår bl.a. en strategisk kompetensuppbyggnad.
Insatser planeras också för att kunna möta regeringens uttalade önskemål om
informationsspridning av SBU:s erfarenheter och kunskaper.
SBU föreslår att ramanslaget ökas med sammanlagt 6 miljoner kronor fr.o.m. år
1997 och att nivån bibehålls reellt oförändrad under resterande del av aktuell
period. En eventuellt oförändrad resurstilldelning innebär att kravet på antalet
projekt som bedrivs måste sänkas och att informationsspridning m.m. bedrivs på
nuvarande nivå. Vid en eventuell minskad resurstilldelning måste kraven på
verksamhetens omfattning och ambitionsnivån sänkas i motsvarande mån.
Slutsatser
Mot bakgrund av årsredovisningen för 1994/95 och den fördjupade an-
slagsframställningen för perioden 1997 - 1999 drar regeringen följande
slutsatser.
De riktlinjer och övergripande mål för SBU:s verksamhet som tidigare lagts
fast skall i princip gälla även för kommande år. Verksamheten bör dock
konsolideras och förstärkas.
Sjukvårdshuvudmännens möjligheter att ta tillvara och omsätta kunskaperna i
det reella hälso- och sjukvårdsarbetet är av avgörande betydelse för effekterna
av SBU:s verksamhet. Det är också främst de som kan tillgodogöra sig de
besparingar som SBU:s verksamhet visar är möjliga, varför de också bör kunna
bidra till finansieringen.
Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårds-
huvudmännen, de s.k. Dagmarförhandlingarna, träffades en överenskommelse för år
1996 som bl.a. innebär att 10,5 miljoner kronor avsattes för delfinansiering och
förstärkning av SBU:s verksamhet detta år (skr. 1995/96:122, bet. 1995/96:SoU13,
rskr. 1995/96:263).
Motsvarande belopp avses tillföras SBU ur de s.k. Dagmarmedlen för år 1997 om
parterna kommer överens om detta.
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr.
1993/94:396) har 8 000 000 kronor beräknats under ramanslaget för att utvärdera
behandlingsmetoder inom psykiatrin. Medlen har förts över från anslaget 9. A 8.
Bidrag till psykiatriområdet.
Regeringen anser att SBU bör få söka och disponera forskningsbidrag och andra
externa bidrag för sin verksamhet.
För år 1998 beräknas kostnaderna uppgå till 15,7 miljoner kronor. Beräkningen
utgår från att de medel som tillförts SBU:s ramanslag under åren 1995 - 1997 för
att utvärdera psykiatriska behandlingsmetoder utgår i samband med att det
särskilda anslaget, Bidrag till psykiatri, då upphör. För år 1999 beräknas ett i
princip oförändrat anslag jämfört med föregående år och med samma motivering.
Detta innebär dock att myndigheten för att kunna bedriva och konsolidera
verksamheten på nuvarande nivå, exklusive utvärderingen av psykiatriska be-
handlingsmetoder, samt för att kunna förstärka informationsinsatserna blir
beroende av delfinansiering från de s.k. Dagmarmedlen med minst medel mot-
svarande det belopp som lämnas under år 1996.
A 13. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 15 2391) Anslagssparande 1 765
1995/96Anslag 31 574 Utgiftsprognos 33 339
därav 1996 25 305
1997 Förslag 22 674
1998 Beräknat 24 075
1999 Beräknat 24 891
1 Beloppen anges i tusental kr
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift att pröva frågor om
disciplinansvar och behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal m.m. enligt
lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område
(disciplinpåföljdslagen).
Det övergripande målet för nämnden är att aktivt medverka till att stärka
patientsäkerheten inom hälso- och sjukvården inklusive tandvården och därigenom
medverka till att sektormålet om en god hälso- och sjukvård samt en god tandvård
för hela befolkningen uppnås. HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso- och
sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd
eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är
godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården.
HSAN konstaterar i den fördjupade anslagsframställningens resultatanalys att
den förväntade ökningen av antalet ärenden för budgetåret 1994/95 uteblev.
Stagnationen av ärendetillströmningen bedöms dock som tillfällig. Under andra
halvåret 1995 uppges att den ökat med 17 % jämfört med motsvarande period 1994.
Antalet avgjorda ärenden har ökat, vilket möjliggjorts främst genom att
regeringen ställt medel till förfogande så att ytterligare handläggare har
kunnat anställas. Kostnaden per ärende har minskat. Ärendebalansen och
handläggningstiden är i det närmaste oförändrade jämfört med föregående år.
Ärendeutveckling m.m. vid HSAN 1990/91 - 1994/95
90/91 91/92 92/93 93/94 94/95
Antal anmälningar1 504 1 600 1 933 2 355 2352
Antal avgjorda 1 567 1 813 1 962 2 027 2306
ärenden
Antal balanserade1 532 1 374 1 338 1 670 1716
ärenden vid budget-
årets utgång
Kostnaden (kr) per8 073 8 841 7 863 7 448 7 154
ärende i fast pris
juli 1994
Genomsnittlig - - 7,75 8,1 9,1
handläggningstid
i månader
I sin omvärldsanalys framhåller HSAN att den nya lagstiftningen - lagen
(1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården och lagen
(1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område - hittills
inte medfört någon nämnvärd lättnad av nämndens arbetsbörda. Socialstyrelsens
förstärkta tillsynsroll (prop.1995/96:176, bet. 1995/96:SoU18, rskr.
1995/96:281) kan inte heller förväntas medföra någon nämnvärd lättnad av
nämndens arbetsbörda. Förslaget i betänkandet Förbättrad tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonal (SOU 1995:147) om en ny sanktionsform skulle tvärtom öka
HSAN:s arbetsbörda märkbart. HSAN bedömer att en sådan mellanform skulle komma
till användning relativt ofta, vilket skulle föranleda ett ökat antal muntliga
förhandlingar.
I sin resursanalys konstaterar HSAN att möjligheterna till rationalisering och
kompetensutveckling är begränsade på grund av verksamhetens karaktär. Den
rationaliseringspotential som finns ligger främst i IT-utvecklingen. Under 1996
kommer också ett modernare ärendehanteringssystem samt erfoderlig teknisk
utrustning att upphandlas och införas.
HSAN anser det realistiskt att räkna med att antalet inkommande ärenden
fortsätter att öka med uppskattningsvis 15 % årligen.
För att klara av de uppställda målen måste ytterligare handläggare anställas,
IT-utrustning införskaffas samt antalet sammanträden ökas. HSAN har beräknat
medelsbehovet utifrån en styckkostnad per ärende på 7 000 kr. Nämndens
medelsbehov skulle med detta beräkningssätt uppgå till 23 324 000 kr för
budgetåret 1997.
HSAN ställer sig tveksam till om den fastlagda genomsnittshandläggningstiden
om 6 månader kan uppnås. Detta då det alltid kommer att finnas ärenden som tar
längre tid i anspråk av utredningsskäl och organisatoriska skäl. Det förefaller
rimligt att ställa upp olika mått för ärenden som kan avgöras genom
ordförandebeslut och sådana som måste avgöras av nämnden i sin helhet.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|De övergripande mål som gäller för HSAN skall kvarstå|
|oförändrade under treårsperioden 1997 - 1999. |
| |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 22 674 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|HSAN skall vidta åtgärder för att effektivisera |
|ärendehandläggningen ytterligare samt vidta särskilda|
|insatser i syfte att avarbeta ärendebalansen. HSAN |
|skall nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden|
|för ärendena till en tid av högst sex månader under |
|budgetåren 1997-1999. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
HSAN:s årsredovisning visar att produktiviteten ökat genom att betydligt fler
ärenden än tidigare år avgjorts. Kostnaden per ärende har minskat.
Handläggningstiden har emellertid stigit från 8,1 månader för budgetåret 1993/94
till 9,1 månader för budgetåret 1994/95. Detta innebär att handläggningstiden
inte uppfyller de för budgetåret 1994/95 uppställda kraven på högst åtta
månader. Vidare har HSAN:s ärendebalans ökat, om än obetydligt, och är
fortfarande på en oacceptabel nivå.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringen har för budgetåret 1995/96 ökat HSAN:s anslag och därutöver
tillskjutit särskilda medel i syfte att avarbeta ärendebalansen. HSAN har bl.a.
anställt en ställföreträdande ordförande på heltid, ytterligare handläggare och
utökat antalet nämndsammanträden väsentligt. Därtill har nämndens kansli
omorganiserats för att bättre anpassas till nämndens verksamhet. HSAN kommer
också att införskaffa ett nytt ärendehanteringssystem samt erforderlig IT-
utrustning. Dessa åtgärder förväntas få full effekt under budgetåret 1997 vilket
bör leda till att handläggningstiderna förkortas och ärendebalansen avarbetas i
betydande utsträckning.
Fördjupad prövning
Regeringen anser att HSAN:s verksamhet är central i arbetet för att upprätthålla
en god kvalitet och säkerhet i vården och förebygga risker för patienterna.
Verksamheten är också av direkt betydelse för rättssäkerheten och integriteten
för både patienter och hälso- och sjukvårdspersonal. Det är därför av avgörande
betydelse att bl.a. handläggningstiderna och ärendebalansen hålls på en
acceptabel nivå. Den omorganisation som HSAN genomfört bör också ge goda
förutsättningar för att förkorta handläggningstiderna och minska ärendebalansen.
Någon uppdelning i verksamhetsområden bedöms inte som nödvändig mot bakgrund av
verksamhetens karaktär.
Effekten av verksamheten har belysts i en enkätundersökning som redovisas i
betänkandet Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal (SOU 1995:147).
Regeringen konstaterar, liksom HSAN, att enkätsvaren tyder på att arbetsgivaren
ser allvarligt på besluten och med anledning därav vidtar åtgärder på
arbetsplatsen i syfte att förbättra patientsäkerheten. HSAN:s beslut återförs
också till hälso- och sjukvården genom spridning i facktidskrifter och genom
deltagande från HSAN:s sida i konferenser m.m. Besluten är därmed vägledande för
hälso- och sjukvårdspersonalens yrkesutövning.
HSAN framhåller emellertid att effekten av nämndens verksamhet skulle kunna
förbättras om en mera systematisk utvärdering av besluten kunde göras. Sedan den
1 januari 1996 registreras även beslut från HSAN i Socialstyrelsens s.k.
RiskDataBas. Regeringen stödjer det samarbete som redan inletts mellan HSAN och
Socialstyrelsen i syfte att göra en mera analyserande statistisk bearbetning av
materialet i RiskDataBasen.
Slutsatser
Enligt regeringens mening finns det inte någon anledning att ändra den
övergripande målsättning för HSAN som gäller idag.
Trots att HSAN har ökat sin produktivitet finns det fortfarande problem med
handläggningstider och ärendebalansen. För att säkerställa att hand-
läggningstiderna förkortas och att ärendebalansen avarbetas föreslår regeringen
att medelsnivån räknas upp med 3 062 000 kronor för budgetåret 1997. Däri ingår
en budgetteknisk justering om 700 000 kronor.
Eftersom regeringen bedömer att HSAN:s arbetsbelastning kan komma att öka inom
treårsperioden 1997-1999, bl.a. mot bakgrund av nedskärningar i vården, måste
planeringsramen innehålla en beredskap för ytterligare anslagshöjningar. För
budgetåret 1998 beräknas ramanslaget till 24 075 000 kronor och för budgetåret
1999 till 24 891 000 kronor.
36
5 B. Omsorg om äldre och personer med
funktionshinder
5.1 Allmänt
-------------------------------------------------------
|Äldreomsorg |
| |
|- Ädel-reformens effekter och resultat har följts av|
| Socialstyrelsen sedan år 1992 och avrapporterades|
| under våren 1996. |
|- Regeringen beslutade i december 1995 att tillsätta|
| en särskild utredare med uppgift att kartlägga och|
| analysera frågan om bemötandet av äldre (Dir.|
| 1995:159). |
|- Regeringen föreslår att ett tidsbegränsat statligt|
| utvecklings- och stimulansbidrag inrättas för att|
| utveckla metoder och former för stöd till anhöriga.|
|- Mot bakgrund av Ädel-reformens omfattning och den|
| relativt korta tid som gått sedan genomförandet|
| avser regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag|
| att aktivt följa den fortsatta utvecklingen av|
| |
| |
| äldreomsorgen. |
| |
| |
|Handikappomsorg |
| |
|- Handikappreformen följs upp och utvärderas av|
| Socialstyrelsen sedan år 1994. En slutlig|
| redovisning skall göras senast den 1 maj 1997. En|
| särskild kostnadsuppföljning ingår i redovisningen.|
|- Riksdagen har under våren 1996 beslutat om vissa|
| ändringar inom den statliga assistansersättningen.|
| Syftet är att få en bättre kostnadskontroll utan att|
| grundprinciperna för personlig assistans påverkas.|
|- Inom regeringskansliet har utarbetats en|
| promemoria med förslag till hur en kostnadsutjämning|
| kan ske mellan kommunerna för verksamhet enligt|
| lagen (1993:387) om stöd och service till vissa|
| funktionshindrade (LSS). |
-------------------------------------------------------
Inom verksamhetsområdet lämnas bidrag till vissa verksamheter inom handikapp-
och äldreområdet. Det gäller bl.a. vissa stimulansbidrag till kommuner och
landsting, bidrag till bilstöd och vårdartjänst samt statlig assistansersättning
och bidrag till texttelefoner. Dessutom lämnas bidrag till handikapp- och
pensionärsorganisationer.
60
5.1.1 Äldreomsorg
Målen för äldreomsorgen är
- att äldre människor med behov av service, omsorg och vård skall få sina behov
tillgodosedda
- att äldre skall ges möjlighet att själva bestämma över sin livssituation och
det sätt på vilket omsorgen ges
Ålderspensionärerna i Sverige - ca 1,5 miljoner människor - utgör i likhet med
resten av befolkningen en tämligen heterogen grupp med avseende på hälsa,
ekonomiska resurser och kulturell bakgrund. En generell beskrivning av
äldregruppens livssituation visar en övervägande ljus bild. Det stora flertalet
behåller hälsan högt upp i åren och är välintegrerade inom familjekretsen och i
samhällslivet. Flertalet äldre klarar sig också utan särskilda insatser från
samhällets sida. Med stigande ålder tilltar dock ålderskrämporna och olika slag
av demenssjukdomar blir allt vanligare. Även om den allmänna bilden av de äldres
livssituation är ljus, finns det inom äldregruppen de vars fysiska och psykiska
hälsa samt livssituation i övrigt innebär behov av omfattande och kvalificerade
omsorgs- och vårdinsatser.
Resultat
Genom Ädel-reformen, som genomfördes den 1 januari 1992, har kommunerna fått ett
sammanhållet ansvar för äldreomsorgen. Reformen innebar bl.a. att kommunerna
övertog ansvaret för lokala sjukhem och andra verksamheter för långtidssjukvård
med sammanlagt ca 31 000 platser. Vidare infördes ett särskilt betalningsansvar
för medicinskt färdigbehandlade patienter inom somatisk korttidssjukvård och
geriatrisk vård. Kommunerna övertog ansvaret för dagverksamheter, för sjukvårds-
insatser i dessa och i särskilda boendeformer för service och vård. Kommunerna
gavs också en befogenhet att svara för hemsjukvård i ordinärt boende och kan
efter överenskommelse med landstinget överta ansvaret för hela hemsjukvården.
Regeringen uppdrog under hösten 1991 åt Socialstyrelsen att under en
femårsperiod följa upp och utvärdera Ädel-reformen. Uppdraget har avrapporterats
årligen och en samlad redovisning avlämnades under våren 1996. Reformen och dess
konsekvenser för hela vård- och omsorgssystemet har studerats ur olika
perspektiv och äldreomsorgen i sin helhet har belysts på ett sätt som inte
gjorts tidigare. Det har dock funnits vissa begränsningar i möjligheterna att
fullt ut värdera Ädel-reformens konsekvenser. Det har bl.a. varit svårt att
särskilja specifika effekter till följd av reformen från konsekvenser av andra
förändringar i samhället och på äldreområdet.
Ädel-reformen har genomförts under en tid då kommunernas och landstingens
ekonomi försämrats och då andra reformer och strukturförändringar påverkat
huvudmännens inbördes relationer och behov av samverkan. Enligt slutrapportens
sammanfattande diskussion skulle reformen och dess konsekvenser kunna ställas i
relation till ett tänkt scenario där reformen inte hade genomförts. Enligt
Socialstyrelsen hade sannolikt samverkansproblemen mellan huvudmännen - i
avsaknad av Ädel-reformen - varit mycket mer uttalade än i dag. Bl.a. skulle en
stor andel av vårdplatserna inom den somatiska akutsjukvården varit upptagna av
personer som väntade på vård i andra former. Enligt Socialstyrelsen skulle
risken vidare ha varit uppenbar att de båda huvudmännen skulle ha försökt klara
den egna ekonomin genom att "lämpa över" ansvaret på den andre huvudmannen.
Därmed skulle också äldre i ökad utsträckning riskera att "falla mellan
stolarna". Socialstyrelsen framhåller Ädel-reformens dynamiska effekter genom
att den, tillsammans med en rad andra samhällsförändringar, medfört en mycket
kraftig omstrukturering av vården och omsorgen. Kommunerna har därmed också fått
en alltmer tydlig roll som basen för vård- och omsorgssystemet. Enligt
Socialstyrelsens mening har Ädel-reformen skapat möjligheter att utveckla bättre
kvalitet och effektivare resursutnyttjande inom äldreomsorgen.
Tidigare årsredovisningar och slutrapporten visar samtidigt på nya
gränsdragningsproblem; problem som visserligen varit kända tidigare, men som
efter Ädel-reformen blivit mer uppmärksammade. Hit hör det delade ansvaret för
rehabilitering och hjälpmedel. I anslutning till Socialstyrelsens årsrapport
1994, i vilken problemen på rehabiliteringsområdet särskilt lyftes fram, tog
regeringen initiativ till särskilda utvecklingsmedel om 300 miljoner kronor.
Socialstyrelsen fick i uppdrag av regeringen att intensifiera sina insatser på
området och att fördela de av riksdagen beslutade medlen till huvudmännen. En
förutsättning för utbetalning av medel var att kommuner och landsting gemensamt
kommit överens om en plan för medlens användning. Av en lägesrapport från
Socialstyrelsen framgår att de flesta huvudmännen inledde sina aktiviteter kring
årsskiftet 1995/96 och att det finns ambitioner att åtgärda de brister som
framkommit i Ädel-utvärderingen. En stor del av medlen har använts till att
anställa projektledare och rehabiliteringspersonal dels för utbildning och
handledning, dels för direkt rehabiliterande insatser. De olika länsplanerna
visar på en stor mångfald och i alla län arbetar man för att förbättra samverkan
inom den egna organisationen och mellan huvudmännen. Av planerna kan man utläsa
olika linjer i utvecklingen av rehabiliteringen för äldre. Den geriatriska
vården inriktas alltmer på att understödja den kommunala rehabiliteringen genom
att personal från geriatriken följer med patienten ut från kliniken till det
egna eller det särskilda boendet. På vissa håll samfinansierar landsting och
kommuner rehabiliteringsresurser. Ytterligare en trend är att kommunerna på egen
hand utvecklar former för rehabilitering.
I sin slutrapport framför Socialstyrelsen fortsatt kritik i anledning av
problem på hjälpmedelsområdet. Enligt Socialstyrelsen tycks inte hjälpmedelsför-
sörjningen vara organiserad utifrån brukarnas behov. Insatserna följs dessutom
inte upp systematiskt. Behovet av förbättrad samverkan på hjälpmedelsområdet
sammanhänger med liknande behov på rehabiliteringsområdet. Regeringen noterar
dock med tillfredsställelse de positiva aktiviter som utvecklats bl.a. i samband
med de särskilda stimulansbidragen till rehabilitering och
hjälpmedelsförsörjning och bedömer att dessa aktiviteter kommer att medverka
till att de brister som Socialstyrelsen uppmärksammat kan åtgärdas. Regeringen
har nyligen tillsatt en utredning som rör Handikappinstitutets verksamhet,
organisationsform och finansiering, vilken i sitt arbete kommer att ta del av de
erfarenheter som Socialstyrelsen redovisat inom området (Dir 1995:161).
I samband med Ädel-reformen gavs kommunerna befogenhet att svara för
hemsjukvården i ordinärt boende. Kommuner och landsting kan komma överens om ett
kommunalt övertagande av hemsjukvården, vilket skett i drygt hälften av landets
kommuner. Enligt Socialstyrelsens uppfattning ger erfarenheterna från olika
studier anledning för staten och huvudmännen att utreda konsekvenserna av en
kommunaliserad hemsjukvård över hela landet. Rapportens förslag i denna del
bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Genom Ädel-reformen gavs kommunerna också ansvar för hälso- och
sjukvårdsinsatser i bl.a. särskilda boendeformer. Detta innebar en viktig
förändring av ansvarsförhållandena mellan huvudmännen och var också det
principiellt "nya" inslaget i reformen. Överförandet till kommunerna av den
tidigare landstingskommunala långtidssjukvården - de lokala sjukhemmen och andra
enheter för somatisk långtidssjukvård - var det tyngsta inslaget i reformen.
Betalningsansvaret för medicinskt färdigbehandlade patienter inom somatisk
akutsjukvård och geriatrisk vård har fått stor betydelse som ekonomiskt styrin-
strument i samspelet mellan huvudmännen. En följd av detta nya system är en
fortgående diskussion om behovet av kriterier för begreppet "medicinskt
färdigbehandlad"; i vilket skede landstingets ansvar slutar och kommunens
börjar.
Ädel-utvärderingen har genom en mängd studier ökat kunskapen om kvalitet och
säkerhet i kommunernas medicinska omvårdnad och det är också på detta område som
brister särskilt har uppmärksammats. Under hösten 1993 tog regeringen initiativ
till ett särskilt stimulansbidrag på 50 miljoner kronor (Ädel-50) med syfte att
stimulera kommunerna att utveckla kvalitet och säkerhet inom den kommunala
hälso- och sjukvården. Ett 100-tal projekt har fått bidrag inom området.
Socialstyrelsen avser att avrapportera Ädel-50 vid konferenser och i ett 20-tal
rapporter under hösten 1996.
När det gäller den medicinska omvårdnaden och vården pekar Socialstyrelsen i
slutrapporten på läkarnas alltmer perifera roll inom äldrevården och på en
omfattande förskrivning av läkemedel till äldre. Socialstyrelsen anser vidare
att kostnaden för läkarinsatser bör regleras mellan huvudmännen i särskild
ordning. Regeringen anser att det är av central betydelse att äldre garanteras
en god och säker sjukvård oberoende av boendeform. Landstingen har ansvaret för
läkarinsatser och att dessa är tillgängliga även i särskilda boendeformer.
Erfarenheterna från Ädel-utvärderingen pekar på behovet av ökad läkarmedverkan
inom den kommunala äldresjukvården och på behovet av att utveckla organisato-
riska former för en sådan.
Enligt regeringens sammanfattande bedömning har Ädel-reformen bidragit till
att lösa många av de problem som tidigare kännetecknat vården och omsorgen om
äldre och funktionshindrade personer. Den har därmed också skapat nya och bättre
förutsättningar för kommuner och landsting att i samverkan utveckla omsorg och
vård för dessa grupper.
Regeringen uppdrog under hösten 1994 åt Socialvetenskapliga forskningsrådet
att genomföra en kartläggning av all äldreforskning som har en europeisk eller
annan internationell anknytning. Uppdraget redovisades i mars 1996. Vid ett
femtiotal svenska forskningsinstitutioner bedrevs under hösten 1995 drygt ett
hundratal socialvetenskapliga äldreforskningsprojekt med internationell
anknytning inom områden som psykologi, demens, välfärdsforskning, vårdforskning,
teknik, etc. Trots den positiva bild av forskningens internationella anknytning
som redovisas återfinns discipliner med litet eller inget internationellt
deltagande. Uppdraget, som initierades mot bakgrund av EU-samarbetet inom äldre-
området, visar också att den näst största finansieringskällan efter Sverige är
EU eller nationella forskningsråd i Europa.
Förändringsarbete inom äldreområdet
Bemötandeutredningen (S 1995:15)
Under många år har äldreomsorgsarbetet varit inriktat på viktiga strukturfrågor,
organisationsförändringar och framförallt på frågan om en ny och tydligare
ansvarsfördelning mellan huvudmännen. I olika sammanhang har brister framkommit
när det gäller information, dokumentation, behovsbedömning och övrig
ärendehandläggning; brister som direkt eller indirekt handlar om bemötandet av
äldre. När det gäller särskilda boendeformer har Ädel-utvärderingens
återkommande rapporter redovisat brister i den medicinska omvårdnaden. Mot denna
bakgrund beslöt regeringen under hösten 1995 att tillkalla en särskild utredare
(Dir. 1995:159) med uppgift att kartlägga och analysera frågan om hur äldre
bemöts inom omsorg och vård och i annan offentlig verksamhet. I uppdraget ingår
bl.a. att kartlägga och analysera faktorer i organisation och struktur, som
bidrar till brister i kvalitet och bemötande, samt att beskriva pågående
utvecklingsarbete i kommuner och landsting som rör kvalitetsutveckling.
Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 30 maj 1997.
Stödet till anhöriga
Anhörigomsorgen uppskattas i olika studier vara två till tre gånger så
omfattande som samhällets insatser för äldre och funktionshindrade personer.
Stora förändringar av vårdstrukturen inom akutsjukvården, i kombination med
nedskärningar inom kommunal verksamhet, kan innebära att ansvaret för vård och
omsorg förskjuts mot anhöriga och andra närstående. Socialstyrelsen uttalar i
Ädel-reformens slutrapport: "Fortsatt ekonomisk åtstramning medför nya komplice-
rande omständigheter för äldrevården och för samspelet mellan huvudmännen.
Ytterst drabbar åtstramningarna de närstående som redan i dag bär upp merparten
av äldreomsorgen och som måste få ett bättre stöd och inte en ökad belastning".
Omsorgen som ges av anhöriga sker ofta "i det tysta". De flesta anhörigvårdare
är kvinnor. Många äldre och funktionshindrade personer vårdas av anhöriga som
har liten eller ingen kontakt med hemtjänsten eller andra samhällsorgan.
Flertalet kommuner har inte utvecklat någon policy för stödet till anhöriga, och
det är långt ifrån självklart att man får hjälp som anhörig. Den hjälp anhöriga
i första hand behöver och efterfrågar är avlösning från vårdsysslan - antingen
genom planerad och tidsbegränsad vistelse i en särskild boendeform för den som
vårdas eller genom avlösning i det egna hemmet.
Socialtjänstkommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1994:139) Ny
socialtjänstlag föreslagit en ny bestämmelse i socialtjänstlagen (1980:620) som
innebär att kommunens ansvar att ge anhöriga stöd tydliggörs.
Det är viktigt att kommunernas hållning gentemot anhöriga och metoderna för
samverkan kring den enskilde vårdtagaren utvecklas. Regeringen föreslår därför
att ett tidsbegränsat statligt utvecklings- och stimulansbidrag inrättas för att
utveckla metoder och former för stöd till anhöriga. Bidraget bör få en bred
inriktning och skall bl.a. kunna användas för att öka kunskapen om anhörigas
situation och om tidigare erfarenheter av anhörigstöd. Riktat projektstöd skall
kunna utgå bl.a. till verksamheter som syftar till att utveckla formerna för
stöd till lokala anhöriggrupper samt till informations- och utbildningsinsatser.
Medlen föreslås disponeras av Socialstyrelsen.
Nytt äldre-uppdrag
Socialstyrelsens fortlöpande rapporter om utvecklingen av Ädel-reformen och på
äldreområdet i stort har gett ökade kunskaper både kring positiva utvecklings-
tendenser och kring de brister som fortfarande finns på äldreområdet. Mot
bakgrund av Ädel-reformens omfattning och den relativt korta tid som förflutit
sedan reformen genomfördes anser regeringen att det finns behov av en fortsatt
strukturerad uppföljning av äldreomsorgen. Regeringen avser därför att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att under en tre-årsperiod aktivt och samlat bedriva
uppföljnings- och utvärderingsarbete inom äldreområdet. I regeringsuppdraget
kommer att läggas särskild vikt vid de områden där det ställs fortsatt stora
krav på en förbättrad samverkan mellan huvudmännen och i övrigt när det gäller
frågor om säkerhet och kvalitet i den medicinska omvårdnaden och vården.
5.1.2 Handikappomsorg
Utgångspunkten för handikappolitiken är principen om alla människors lika värde
och lika rätt. Innebörden av detta är att personer med funktionshinder skall
beredas möjligheter att som andra vara med i samhällsgemenskapen och delta i
olika aktiviteter. Strävan är att personer med funktionshinder - precis som
andra medborgare - skall ges möjligheter att få en god utbildning, ett
förvärvsarbete och ett tryggt och värdigt boende samt möjligheter att delta i
olika fritids- och kulturaktiviteter. Målet för handikappolitiken är att uppnå
full delaktighet och jämlikhet. Staten, kommunerna och landstingen är ytterst
ansvariga för att de handikappolitiska målen kan förverkligas.
Dessa mål överenstämmer väl med innehållet i FN:s standardregler för att
tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet.
Handikappombudsmannen har enligt sin instruktion i uppdrag att utvärdera de åt-
gärder som vidtas i Sverige för att förverkliga dessa regler. FN har utsett en
särskild rapportör, förutvarande statsrådet Bengt Lindqvist, med uppgift att
leda de övervaknings- och uppföljningsinsatser som görs när det gäller standard-
reglernas tillämpning.
Under senare årtionden har levnadsvillkoren för personer med funktionshinder
successivt förbättrats. En grundläggande förutsättning för detta har varit
utvecklingen av den generella välfärdspolitiken. Även fortsättningsvis kommer
den generella välfärdspolitiken, i kombination med särskilt inriktade
handikappolitiska insatser och åtgärder för en förbättrad tillgänglighet, att
utgöra grundstenarna i svensk handikappolitik.
Handikapporganisationernas aktiva medverkan i det handikappolitiska arbetet
har haft en avgörande betydelse för de förbättringar som uppnåtts.
Organisationerna har påverkat både synen på handikapp och utformningen av olika
stödsystem. Staten, kommunerna och landstingen har ett ansvar för att
organisationerna kan bedriva verksamhet på central, regional och lokal nivå
utifrån rimliga ekonomiska villkor.
De handikappolitiska reformer som genomförts under senare år har i hög grad
inriktats på förbättringar av det individuella stödet till funktionshindrade
personer. Det är angeläget att handikappolitiken under kommande år även inriktas
på att förbättra tillgängligheten i miljöer och verksamheter för
funktionshindrade personer.
Resultat
Den 1 januari 1994 infördes en ny rättighetslag för personer med funk-
tionshinder; lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS). Genom lagen har bl.a. personer med utvecklingsstörning och andra personer
med stora och varaktiga funktionshinder fått en lagstadgad rätt till stöd- och
serviceinsatser av olika slag. Införandet av LSS är den viktigaste delen i de
förändringar som genomfördes inom ramen för 1994 års handikappreform.
Den 1 januari 1994 infördes också stödformen statlig assistansersättning.
Assistansersättning kan lämnas till personer som inte fyllt 65 år och som bor i
eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig. Assistansersättningen är
avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och lämnas till personer som
har behov av assistans under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Rätten
till assistansersättning regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning och
i förordningen (1993:1091) om assistansersättning.
Genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) har vidare
sjukvårdshuvudmännens ansvar att erbjuda invånarna habilitering, rehabilitering
och hjälpmedel förtydligats. Med syfte att påskynda utvecklingen inom
habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten samt inom
hjälpmedelsförsörjningen utges under perioden 1994-1997 särskilda statliga
stimulansbidrag. Inom ramen för handikappreformen har åtgärder dessutom
vidtagits för att utveckla tolktjänsten för döva och dövblinda m.fl. grupper
samt för att förbättra stödet till s.k. små och mindre kända handikappgrupper.
Genom införandet av LSS har kommunerna, med undantag för insatsen rådgivning
och annat stöd, fått ett samlat ansvar för stöd och service till personer med
funktionshinder. Innebörden av detta är att verksamheten med omsorger om
personer med utvecklingsstörning m.fl. enligt den tidigare omsorgslagen
(1985:568) har förts över från landstingen till kommunerna.
Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att fortlöpande följa upp och
utvärdera handikappreformen bl.a. när det gäller de olika insatsernas innehåll,
kvalitet och kostnader. Uppdraget rapporteras årligen. Granskningen av reformens
ekonomiska effekter kommer att redovisas i särskild ordning. En slutlig
sammanfattande rapport skall lämnas under år 1997.
Socialstyrelsen konstaterar i sin senaste rapport från år 1995 att det är
viktigt att kommunerna utformar och planerar sin verksamhet för yngre personer
med funktionshinder skilt från den som riktar sig till äldre. Många kommuner gör
inte det i dag, utan insatserna för äldre och för personer med funktionshinder
förs ihop i en gemensam kommunal plan för äldre- och handikappomsorgen. Endast
en tredjedel av kommunerna har handikappolitiska program enligt en undersökning
som Handikapputredningen (S 1988:03) gjorde. En klar majoritet av kommunerna har
sitt LSS-ansvar integrerat i sin organisation för äldreomsorg, men oftast med en
särskild handläggare för LSS-ärenden. En sammanblandning av yngres och äldres
behov kan, enligt Socialstyrelsen, innebära en allvarlig inskränkning i yngres
livsvillkor och levnadsförhållanden.
Ungefär 7 000 personer uppbar statlig assistansersättning i augusti 1996. De
hade i genomsnitt behov av assistans under ca 69 tim/vecka. Drygt 80 % av dem
som fick assistansersättning hade valt att låta kommunerna vara arbetsgivare för
sina personliga assistenter, medan nära 10 % hade valt ett kooperativ.
Resterande 10 % hade valt privata företag, var själva arbetsgivare eller
tillämpade andra lösningar.
Enligt Socialstyrelsens rapport har möjligheten till assistansersättning
inneburit stora och mycket positiva förändringar för dem som har assistans. Det
är främst möjligheten att själv styra sin vardag och ha inflytande över
assistansen som upplevts som en mycket stor förbättring. Kvaliteten på
assistansen upplevs också av de allra flesta som betydligt bättre jämfört med
tidigare lösningar.
Kvaliteten brister, enligt Socialstyrelsen, när det gäller samverkan mellan
kommunens olika verksamheter och mellan huvudmännen. Personer med omfattande
funktionshinder är beroende av kvalificerade insatser från flera håll, och
därför är det viktigt att samverkan fungerar. Individuella planer för enskilda
om stödinsatser saknas i många kommuner.
En annan allvarlig omständighet som tas upp i Socialstyrelsens redovisning är
förekomsten av lagtrots i LSS-mål. Här konstaterar Socialstyrelsen att domar
enligt LSS och enligt den tidigare omsorgslagen inte alltid har verkställts.
Regeringens huvudintryck av rapporten är dock att kvaliteten i funk-
tionshindrade personers livsvillkor har stärkts på flera områden genom
handikappreformen. Det finns en klar vilja hos kommunerna att utveckla
kompetensen i handikappfrågor och att utveckla handikappomsorgen. Enskildas
inflytande och valfrihet har stärkts. Friheten att välja personligt stöd har
inneburit en mycket högre grad av självständighet än innan reformen genomfördes.
Det ändrade huvudmannaskapet för omsorgerna om personer med utvecklingsstörning
har på ett positivt sätt förändrat livsvillkoren för många. Olika
boendealternativ har utvecklats, liksom stödet i anslutning till boendet. Många
personer med utvecklingsstörning har därmed kunnat flytta från vårdhem och
specialsjukhus till en egen bostad eller en gruppbostad.
När det gäller att använda stimulansbidraget till habilitering och re-
habilitering visar Socialstyrelsens uppföljning att intresset varit stort bland
huvudmännen. Avsikten med stimulansbidraget är att påskynda utvecklingen av
habiliterings- och rehabiliteringsinsatser och få till stånd en utjämning av
resurserna inom landet och mellan olika handikappgrupper. Regeringen kan med
tillfredsställelse konstatera att stimulansbidraget utan tvekan har haft en
sådan effekt. Ett problem är dock att kunskapen i landet om små och mindre kända
handikappgrupper och deras behov fortfarande är bristfällig och att man inte vet
var resurserna bäst behövs. Det är viktigt att Socialstyrelsen stimulerar
huvudmän och berörda organisationer att utveckla verksamheten på detta område.
Stimulansbidraget till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen har
också haft positiv effekt och har lett till ökade kunskaper om hjälpmedlens
betydelse för personer med funktionshinder, liksom ökad brukarmedverkan och
förbättrad samverkan mellan landsting och kommuner.
På regeringens uppdrag har Socialstyrelsen utrett förusättningarna för en
eventuell hjälpmedelsgaranti för personer med funktionshinder. Regeringen har
med anledning av Socialstyrelsens rapport beslutat att Socialstyrelsen får
använda medel ur stimulansbidraget till utvecklingsinsatser inom
hjälpmedelsförsörjningen för att möjliggöra försöksverksamhet inom området.
När det gäller statsbidragen till rådgivning och annat stöd och till
tolktjänsten pekar Socialstyrelsen på en del problem. Statsbidraget till
rådgivning och annat stöd har inte fullt ut nått de personer statsbidraget
avser, vilket enligt Socialstyrelsen hänger samman med att verksamheten inte
byggts ut tillräckligt. En av orsakerna kan vara att landstingen inte har
informerat i tillräcklig utsträckning om möjligheten att få insatsen. Enligt
regeringens uppfattning bör Socialstyrelsen noga följa utvecklingen av
statsbidraget till rådgivning och annat stöd samt på olika sätt uppmana
huvudmännen att genom information och uppsökande verksamhet göra insatsen mer
lättillgänglig för den enskilde.
Socialstyrelsen redovisar i sin rapport om 1995 års tolktjänstverksamhet att
det fortfarande är brist på tolkar och att förändringarna jämfört med år 1994 är
små. De åtgärder som vidtagits för att öka antalet tolkar är, enligt
Socialstyrelsens bedömning, inte tillräckliga. Bl.a. har få landsting gjort
inventeringar av antalet personer som behöver tolk. Flera landsting uppger dock
att en inventering av antalet tolkbehövande är planerad.
Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) disponerar särskilda medel för att bygga
ut teckenspråks- och tolkutbildningarna. TÖI har lagt fram en plan för hur
utbildningen av tolkar skall kunna intensifieras samt har vidtagit åtgärder som
på sikt bör leda till en ökning av antalet tolkar. Regeringen delar
Socialstyrelsens bedömning att bristen på tolkar kommer att kvarstå några år
framöver, men att en förbättring kan komma till stånd i slutet av 1990-talet.
Socialstyrelsen kommer att slutrapportera sitt uppdrag att följa upp och
utvärdera tolktjänsten den 1 april 1997. Det är emellertid, enligt regeringens
uppfattning, viktigt att Socialstyrelsen inom ramen för sin tillsynsverksamhet
följer utvecklingen av tolktjänsten också i fortsättningen.
Socialstyrelsen överlämnade i maj 1996 en första delredovisning med anledning
av regeringens uppdrag att göra en kostnadsuppföljning av handikappreformen.
Enligt uppdraget skall kostnadsuppföljningen avse åren 1994 och 1995, dvs. de
två åren omedelbart efter det att reformen trädde i kraft. I uppdraget ingår
dessutom att lämna underlag för en bedömning av den långsiktiga
kostnadsutvecklingen för reformen.
Socialstyrelsen pekar i rapporten på vissa grundläggande problem som begränsar
möjligheten att följa och analysera handikappreformens kostnader. Bl.a.
framhålls att handikappreformen är genomgripande och komplex, vilket innebär att
det tar en viss tid innan verksamheten finner sin form. Enligt Socialstyrelsen
kan de effekter som går att avläsa under de år uppföljningen skall avse - åren
1994 och 1995 - eventuellt inte vara giltiga på längre sikt. Vidare konstateras
att handikappreformen genomförts parallellt med andra stora förändringar av
kommunernas verksamhet och att det kan vara svårt att avgöra vilken betydelse
handikappreformen har haft för kostnadsutveckling och prestationer.
Tyngdpunkten i Socialstyrelsens rapport ligger på kostnaderna för de aktuella
verksamheterna under år 1994. I rapporten redovisas bl.a. en sammanställning av
totalkostnaderna för insatser för stöd och service enligt LSS och fördelat
mellan huvudmännen. I rapporten görs bedömningen att LSS inte inneburit någon
väsentlig förändring av totalkostnaderna inom berörda områden under år 1994
jämfört med år 1993. Enligt Socialstyrelsen kommer en fördjupad analys av
kostnadsförändringarna mellan åren 1993, 1994 och 1995 att redovisas i den
slutrapport som skall lämnas senast i maj 1997.
Socialstyrelsens uppdrag att kartlägga habiliteringen av synskadade barn och
ungdomar visar att det oftast saknas organiserat samarbete mellan syncentraler
och barn- och ungdomshabilitering samt i förekommande fall med den pedagogiska
hörselvården. Dock pågår det en utveckling i landstingen med inriktning på att
få till stånd en mer behovsanpassad och bättre samordnad
habiliteringsverksamhet. Regeringen vill i detta sammanhang understryka vikten
av att landstingen upprättar individuella habiliteringsplaner för synskadade
barn och ungdomar, i vilka frågor om ansvarsfördelning och samverkan bör kunna
klarläggas.
Med anledning av regeringens proposition Vissa frågor om personlig assistans
(prop. 1995/96:146) beslutade riksdagen i maj 1996 om vissa förändringar i
stödformen personlig assistans (bet. 1995/96:SoU15, rskr. 1995/96:262).
Förändringarna syftar till att förbättra kostnadskontrollen i statlig
assistansersättning, utan att de grundläggande principerna för personlig
assistans påverkas. Riksdagens beslut innebär bl.a. en tydligare gränsdragning
mellan personlig assistans och kommunala och landstingskommunala stödinsatser
för funktionshindrade personer. Vidare har begreppet personlig assistans
definierats i lagstiftningen. De förändrade reglerna trädde i kraft den 1 juli
1996 och bedöms innebära att statens kostnader för assistansersättning minskar
med 215 miljoner kronor per år.
Förändringsarbete inom handikappområdet
Huvudmannaskapsförändringen av omsorgsverksamheten, som slutfördes vid utgången
av år 1995, har inneburit att frågan om kostnadsskillnader mellan kommuner för
verksamhet enligt LSS fått särskild aktualitet. Mot denna bakgrund beslutade
regeringen i maj 1995 att inrätta en arbetsgrupp med uppdrag att utreda frågan
om behovet av en utjämning av kostnadsskillnader mellan kommunerna för
verksamhet enligt LSS. Arbetsgruppen har nyligen överlämnat promemorian (Ds
1996:47) Utjämning av kostnadsskillnader för verksamhet enligt LSS. I
promemorian konstateras att kostnadsskillnaderna mellan kommunerna för LSS-verk-
samhet i många fall är mycket stora och att åtgärder bör vidtas för att
åstadkomma en utjämning. I promemorian görs vidare bedömningen att det
lämpligaste sättet att uppnå en kostnadsutjämning är att komplettera det
nationella statsbidrags- och utjämningssystemet med en faktor som beaktar
kommunernas olika behov av verksamhet enligt LSS. Promemorian bereds för
närvarande inom regeringskansliet.
Regeringen beslutade hösten 1995 att tillsätta en delegation (S 1995:I) med
uppgift att behandla vissa frågor i anslutning till överförandet av
omsorgsverksamheten från landstingen till kommunerna. Delegationen tillsattes på
begäran av Kommunförbundet Malmöhus och Kommunförbundet Skaraborg. Uppdraget var
att genom förhandlingar med kommunerna i de båda länen medverka till att lokala
överenskommelser om system för mellankommunal kostnadsutjämning med anledning av
LSS-verksamhet skulle kunna nås i länen. Under våren 1996 har delegationen i
rapporter till regeringen meddelat att det efter förhandlingar varit möjligt att
uppnå sådana överenskommelser. Regeringen har i juni 1996 beslutat att vidga
delegationens uppdrag till att också omfatta vissa frågor om kostnadsansvar för
LSS-verksamhet för personer boende i Jönköpings län. Delegationen bedöms ha
slutfört sitt arbete i november 1996.
I samband med att Handikappombudsmannen inrättades begärde riksdagen att
regeringen skulle belysa förutsättningarna för att ge Handikappombudsmannen en
processförande roll och återkomma till riksdagen med förslag i frågan (prop.
1993/94:219, bet. 1993/94:SoU27, rskr. 1993/94:397). Mot den bakgrunden har en
promemoria (Ds 1996:56) utarbetats inom Arbetsmarknadsdepartementet med förslag
till lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet av personer med
funktionshinder. I promemorian föreslås att Handikappombudsmannen skall få en
processförande roll i sammanhanget. Promemorian kommer att remissbehandlas under
hösten 1996.
Regeringen beslutade i december 1995 att tillkalla en särskild utredare med
uppdrag att utreda vissa frågor om Handikappinstitutets verksamhet,
organisationsform och finansiering (Dir. 1995:161). Utredningens huvuduppgift är
att pröva vilka förändringar som behöver ske av Handikappinstitutet med
anledning av att landstingen och kommunerna numera - till följd av Ädel-reformen
- har ett gemensamt ansvar att tillhandahålla hjälpmedel.
Regeringen framhöll i propositionen Åtgärder för att bredda och utveckla
användningen av informationsteknik (prop. 1995/96:125) att förutsättningarna för
att genomföra ett informationsteknikprogram (IT-program) med inriktning på äldre
och funktionshindrade personer skall prövas. I linje med vad som framhölls i
propositionen har regeringen nyligen beslutat uppdra åt Handikappinstitutet att
utarbeta ett förslag till ett sådant IT-program. Syftet med programmet är att
skapa förutsättningar för ett mer samlat grepp när det gäller beslut om
prioriteringar och åtgärder inom området informationsteknik och äldre och
funktionshindrade personer.
Sverige deltar aktivt i HELIOS II, som är EU:s tredje åtgärdsprogram för att
främja integrering av personer med funktionshinder på olika samhällsområden. En
stor del av arbetet i programmet sker genom erfarenhets- och informationsutbyte
samt i arbetsgrupper och andra organ. En rad aktiviteter har genomförts på
områden som gäller rehabilitering, utbildning, arbete och social integrering.
Sverige deltar i Helios-programmets rådgivande kommitté och förbindelsegrupp
liksom i Helios Disability Forum. Svenska representanter finns dessutom i en rad
arbets- och temagrupper.
En svensk Helios-kommitté (S 1995:02) har tillsatts för att få en samordning
på nationell nivå av de initiativ, aktiviteter och åtgärder som genomförs inom
programmets ram.
Sverige har i den rådgivande kommittén engagerat sig i framförallt två frågor.
Den ena är att föra ut FN:s standardregler för funktionshindrade till
medlemsländerna. Den andra är att förbättra funktionshindrade personers
möjligheter att ta del av och få nytta av gemenskapens samarbete. Sverige har
under innevarande budgetår också tilldelats ett guld- och ett silverpris för
bästa handikapprojekt inom EU.
HELIOS II - programmet upphör i och med utgången av år 1996. En direkt
fortsättning av programmet är inte planerad. Kommissionen undersöker för
närvarande olika alternativ till en ersättning av HELIOS.
Det finns signaler som tyder på att funktionshindrade kvinnor har en mer
eftersatt situation än funktionshindrade män. Det finns därför ett behov av att
få en bild av funktionshindrade kvinnors villkor på olika samhällsområden och en
uppfattning om på vilka områden kunskaperna kan förbättras. En grundläggande
förutsättning för detta är att det finns en könsuppdelad statistikredovisning på
relevanta områden. Handikappombudsmannen, som i sin verksamet skall prioritera
kvinnor med funktionshinder, har redovisat sitt arbete på området, bl.a. en rad
överläggningar med statistikproducenter i syfte att få till stånd en könsupp-
delad statistik. Regeringen kommer att bevaka att den officiella statistiken
blir könsuppdelad och att det görs en analys av statistiken.
Inom Allmänna arvsfonden har medel avsatts för praktiskt utvecklingsarbete
inom området kvinnor med funktionshinder. Resultatet har nyligen presenterats i
en skrift med titeln Kvinnor i rörelse. Vidare har ett antal studier startats
inom ramen för det inom Socialdepartementet pågående Välfärdsprojektet i syfte
att förbättra kunskapen om levnadsförhållandena för funktionshindrade kvinnor.
Resultatet kommer att presenteras i bokform i höst.
Bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet
I betänkandet 1993/94:BoU17 Elöverkänslighet behandlades ett antal under den
allmänna motionstiden 1994 väckta motioner om elöverkänslighet m.m. I
betänkandet fördes vissa frågor fram som enligt bostadsutskottet särskilt borde
belysas, däribland frågan om rätt till bostadsanpassningsbidrag vid
elöverkänslighet. Enligt utskottet borde det ankomma på regeringen att vidta de
åtgärder som erfordras för att få till stånd av utskottet förordade utrednings-
och inventeringsinsatser. Regeringen borde i lämpligt sammanhang för riksdagen
redovisa resultaten av insatserna och de åtgärder som vidtagits samt i
förekommande fall förelägga riksdagen sådana förslag som kräver riksdagens
medverkan. Riksdagen har som sin mening gett regeringen till känna vad utskottet
har anfört (rskr. 1993/94:302).
Regeringen uppdrog i regleringsbrev den 16 juni 1994 åt Boverket att följa
utvecklingen av verksamheten med bostadsanpassningsbidrag. En avrapportering
skulle göras till regeringen före den 1 september 1996. Inom ramen för detta
uppdrag har Boverket påbörjat vissa studier som rör frågan om
bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet.
I betänkandet 1994/95:BoU18 Byggnaders inomhusmiljö m.m. har bostadsutskottet
ånyo behandlat frågan om elöverkänslighet, varvid utskottet har hänvisat till
riksdagens tidigare ställningstagande samt betonat vikten av ett skyndsamt
genomförande av förordade insatser. När det gäller bostadsanpassningsbidrag
eller annat kommunalt stöd vid elöverkänslighet bör enligt utskottet en
kartläggning göras av i vilken utsträckning kommunalt eller annat ekonomiskt
stöd har utgått eller utgår till s.k. elsanering. Utskottet har därutöver angett
vissa ytterligare frågor som kartläggningen bör omfatta. Riksdagen har som sin
mening gett regeringen till känna vad utskottet har anfört (rskr. 1994/95:234).
Mot bakgrund av vad bostadsutskottet har framhållit i de ovan nämnda
betänkandena uppdrog regeringen den 11 maj 1995 åt Boverket att göra en särskild
kartläggning av bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet. Boverket fick i
uppdrag att kartlägga och beskriva i vilken utsträckning stöd i form av
bostadsanpassningsbidrag har utgått och utgår till elsanering av boendemiljön. I
uppdraget ingick vidare att kartlägga vilken typ av åtgärder stödet avsett, hur
omfattande stödet varit och de totala kostnaderna för åtgärderna. Frågan om i
vilken utsträckning vidtagna åtgärder har lett till önskat resultat skulle också
bedömas. I detta hänseende skulle Boverket höra Socialstyrelsen. Under arbetets
gång skulle även kontakter ske med Svenska kommunförbundet samt med Föreningen
för el- och bildskärmsskadade. Uppdraget skulle redovisas till regeringen senast
den 1 april 1996.
Resultatet av kartläggningen
Boverket konstaterar i sin redovisning av uppdraget att det inte finns några
bestämmelser som talar om vilka funktionshinder som berättigar till
bostadsanpassningsbidrag eller till vilka åtgärder bidrag kan utgå. Den enda
lagfästa regeln härvidlag är att åtgärderna skall vara nödvändiga för att
bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad för den funktionshindrade (6 §
lagen [1992:1574] om bostadsanpassningsbidrag m.m.), och att nödvändigheten
skall styrkas med intyg från läkare eller annan sakkunnig. I övrigt är
kommunerna hänvisade till rättspraxis som efterhand redovisas i Boverkets
handbok.
Av Boverkets rapport, som är en kartläggning av ansökningar och bidrag åren
1992 - 1995, framgår bl.a. att antalet ansökningar om bostadsanpassningsbidrag
för elsanering sedan år 1991 har legat på i genomsnitt knappt 75 ärenden om året
i hela landet.
Under hösten 1992 avslog regeringen (Socialdepartementet) ett antal
överklagade ärenden om bidrag för elsanering. Överklagandena avslogs med
hänvisning till ett yttrande från Socialstyrelsen i vilket det framhölls att det
inte finns några vetenskapligt klarlagda samband mellan lågfrekventa elektriska
fält och de symptom som avses. Genom att överklagandena avslogs blev det praxis
att bidrag för elsanering inte lämnas.
Under åren 1993 till och med september 1995 har emellertid sammanlagt drygt 60
bidrag beviljats till bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet. Totalt har
under åren 1993-1995 ca 2 700 000 kronor betalats ut i bostadsanpassningsbidrag
för elsanering. Många av bidragen har avsett mindre belopp.
Boverket har uppskattat de presumtiva kostnaderna för bostadsanpassningsbidrag
för elsanering om alla kommuner skulle lämna bidrag. Uppskattningen visar att
det skulle innebära en totalkostnad på högst 7 500 000 kronor i genomsnitt per
år, vilket motsvarar en kostnadsökning på 1,4 procent för
bostadsanpassningsbidragen.
Den vanligaste åtgärden, som bidrag lämnats till, är enligt Boverket
avskärmning av kablar, strömbrytare och eluttag, följt av avskärmning av
elcentral och/eller elpanna. I ganska många fall har nätfrånkopplare till
enskilda rum installerats.
Enligt Boverkets rapport gör kommunerna ingen systematisk uppföljning av
resultatet av åtgärderna, men handläggaren tar ofta på något sätt reda på hur
den sökande mår efter saneringen. Merparten av de kontakter som tagits på detta
vis tyder på att den sökandes tillstånd förbättras efter elsaneringen.
Den del av uppdraget som avser hälsoeffekter av elsanering i samband med
bostadsanpassningsbidrag har redovisats i en separat rapport av Socialstyrelsen.
Socialstyrelsens undersökning visar att de personer för vilka åtgärder med
bostadsanpassningsbidrag vidtagits upplever att åtgärderna haft positiv effekt
för deras möjligheter att vistas i bostaden. Många personer har dock även efter
åtgärderna en påtagligt nedsatt arbetsförmåga och social funktionsförmåga.
De flesta personer för vilka åtgärder vidtagits upplever att deras besvär
minskat kraftigt vid vistelse i bostaden. Enligt vad Socialstyrelsen framhåller
har det dock inte gått att visa något samband mellan typ av åtgärd och
förändring av symptom. Socialstyrelsen anför att om kravet för att
bostadsanpassningsbidrag skall lämnas skall vara att belagda samband skall
föreligga mellan exponering för elektriska - magnetiska fält och symptom är
kunskapsläget fortfarande sådant att belagda samband saknas.
Enligt Socialstyrelsen visar den genomförda undersökningen att elöverkänsliga
personer upplever en tydlig förbättring vad gäller funktionsförmåga och symptom
i bostaden efter åtgärd. Socialstyrelsen framhåller att om bidrag till
elsanering bedöms kunna utgå mot bakgrund av att elöverkänsliga personer
upplever en klar förbättring av hälsotillståndet efter åtgärd, oavsett om
belagda samband finns eller ej, bör en sådan sanering ske i samband med åtgärder
utifrån en helhetssyn, där den elöverkänslige personens totala miljö, både i
hemmet och på arbetet, beaktas.
Boverket har i ett yttrande i anslutning till Socialstyrelsens rapport
framhållit att en förändrad praxis av bidragsgivningen förutsätter att en
författningsändring görs.
Enligt regeringens uppfattning visar de redovisade undersökningarna att det
finns ett behov av att vidta ytterligare åtgärder för att förbättra
kunskapsläget när det gäller elöverkänslighet. Mot den bakgrunden aviserar
regeringen i dag, i den forskningspolitiska propositionen, att Rådet för
arbetslivsforskning skall ges i uppdrag att utarbeta en forskningsöversikt och
genomföra en utvärdering av både svenska och internationella forskningsresultat
inom området. Regeringen bedömer emellertid att det inte är möjligt att på
grundval av de nu redovisade undersökningarna om elöverkänslighet och
bostadsanpassning lämna förslag om förändringar i reglerna för
bostadsanpassningsbidrag. Regeringen förutsätter dock att Boverket inom ramen
för sitt tillsynsansvar för verksamheten med bostadsanpassningsbidrag även
fortsättningsvis bevakar frågan och att samråd sker med Socialstyrelsen. Även
regeringen avser att följa frågan med stor uppmärksamhet.
5.1.3 Utgiftsutveckling
Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde Omsorg om äldre och personer med
funktionshinder framgår av följande sammanställning (miljoner kronor):
Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat
därav
1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999
Vissa statsbidrag inom äldre-
och handikappområdet 633 1 035 1 122 695 711 277 277
Statsbidrag till vårdartjänst124235 235 180 208 216 228
Bidrag till viss verksamhet för
personer med funktionshinder78 118 118 79 80 80 80
Bidrag till handikapp- och
pensionärsorganisationer 132 198 198 132 132 132 132
Ersättning för texttelefoner81 156 156 70 16 16 16
Bilstöd till handikappade147 610 442 360 344 269 248
Kostnader för statlig
assistansersättning 3 328 5 741 5 680 3 743 3 663 3 824 3 984
Statens institut för särskilt
utbildningsstöd 7 13 14 11 9 9 9
Handikappombudsmannen 7 12 13 11 8 8 8
Totalt för utgiftsområde4 537 8 118 7 977 5 280 5 170 4 830 4 982
61
5.2 Anslag
B 1. Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift1)632 6082) Reservation 86 562
1995/96Anslag1 035 000 Utgiftsprognos1 121 562
därav 1996 695 000
1997 Förslag 711 200
1998 Beräknat277 000
1999 Beräknat277 000
1 Anslaget Vissa statsbidrag inom handikappområdet
2 Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget utgår bidrag till följande ändamål:
1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser som avser
- stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering,
- statsbidrag till rådgivning och stöd samt
- statsbidrag till tolktjänst.
2. Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och
rehabiliteringsområdet.
3. Stimulansbidrag till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen.
Statsbidragen syftar till att påskynda utvecklingen inom habiliteringen,
rehabiliteringen och hjälpmedelsförsörjningen i landet samt att ge landstingen
förutsättningar att bygga ut tolktjänsten för döva och dövblinda m.fl.
Bidraget till rådgivning och annat stöd lämnas i enlighet med finan-
sieringsprincipen för de ökade åtaganden landstingen fått genom införandet av
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Stimulansbidragen under punkterna 1 och 2 styrs av reglerna i förordningen
(1993:1284) om tillfälligt statsbidrag till utvecklingsinsatser inom
habilitering och rehabilitering. Anslaget disponeras och fördelas av
Socialstyrelsen som också skall följa bidragets användning och dess effekter.
Socialstyrelsens årsrapport över handikappreformen visar att det pågått ett
intensivt arbete i landstingen under åren 1994 och 1995 för att starta projekt
och verksamheter som tilldelats bidrag. Nya metoder och arbetssätt har prövats
och en hel del nytänkande har kommit fram, men det har ibland varit svårt att
motivera nya verksamheter eller stimulera till projektarbete samtidigt som
landstingen står inför stora besparingskrav. Bättre kunskap om på vilka områden
och för vilka grupper behoven av utveckling och samordning är störst behövs dock
för att resurserna skall kunna kanaliseras till de rätta områdena.
På motsvarande sätt visar Handikappinstitutet i sin rapport att stimu-
lansbidraget till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen lett till
ökade kunskaper om hjälpmedlens betydelse för personer med funktionshinder, ökad
brukarmedverkan och förbättrad samverkan mellan landsting och kommuner.
Av det specifika stimulansbidraget har drygt 25 % avsett små och mindre kända
handikappgrupper. Dock har endast ca 10 % av de inkomna projektansökningarna
avsett dessa grupper, vilket enligt Socialstyrelsens bedömning är en för liten
andel.
Ett problem som Socialstyrelsen pekar på i sin rapport är att statsbidraget
till rådgivning och annat stöd inte har utnyttjats fullt ut av huvudmännen, och
att verksamheten inte har utvecklats tillräckligt. Ett annat problem är att de
åtgärder som hittills vidtagits för att öka antalet tolkar är otillräckliga.
Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) har emellertid lagt fram en plan för att
bl.a. öka volymen på tolkutbildningen.
Socialstyrelsen skall slutredovisa sitt uppföljnings- och utvärderingsuppdrag
till regeringen under hösten 1998.
Samtliga stimulansbidrag upphör i och med utgången av år 1997. Statsbidragen
till rådgivning och annat stöd samt till tolktjänst kvarstår. Statsbidraget till
tolktjänst byggs successivt ut och blir fullt utbyggt år 1998.
Socialstyrelsen aviserar att stimulansbidraget till habilitering och reha-
bilitering kommer att behöva betalas ut även under åren 1998 och 1999 för ett
antal flerårsprojekt som fått beslut om bidrag under åren 1995-1997 och som
kommer att pågå efter år 1997.
För år 1997 utgår Socialstyrelsen från en ram om 710 000 000 kronor. Från
ramen har Socialstyrelsen räknat av 6 300 000 kronor, som bör föras över till
styrelsens ramanslag för att täcka dess kostnader för fördelning och uppföljning
av stimulansbidraget till habilitering och rehabilitering.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Reservationsanslag 711 200 tkr |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning och slutsatser
Uppföljningen av Ädel-reformen avslutades våren 1996. Ett av de områden som
lyfts fram särskilt är det ökade trycket på anhöriga som följd av
strukturförändringar inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Många äldre
och funktionshindrade personer vårdas av anhöriga som har liten eller ingen kon-
takt med hemtjänsten eller andra samhällsorgan. Flertalet kommuner har inte ut-
vecklat någon policy för stödet till anhöriga, och det är långtifrån självklart
att man får hjälp som anhörig. Socialtjänstkommittén pekade i sitt
slutbetänkande (SOU 1994:139) Ny socialtjänstlag på behovet av stöd till och
avlastning av anhöriga. Det är väsentligt att kommunernas hållning till anhöriga
och metoderna för samverkan kring den enskilde vårdtagaren utvecklas. Mot den
bakgrunden föreslår regeringen att ett ettårigt utvecklings- och stimulansbidrag
om 7,5 miljoner kronor införs för att utveckla formerna för och innehållet i
stödet till anhöriga. Bidraget har finansierats genom omprioriteringar inom
utgiftsområdet.
Regeringen bedömer att de handikappinriktade stimulansbidragen har haft en
positiv effekt på utvecklingen av verksamheterna. Projekt har kommit i gång i
syfte att minska olikheterna i landet när det gäller tillgången på habilitering
och rehabilitering. Bättre kunskap om eftersatta områden och grupper behövs
emellertid hos huvudmännen för att resurserna skall hamna rätt.
Socialstyrelsen bör noga följa utvecklingen av statsbidraget till rådgivning
och annat stöd. Socialstyrelsen bör beviljas medel för fördelning och
uppföljning av stimulansbidraget till habilitering och rehabilitering även för
första halvåret 1998. Regeringen föreslår därför att Socialstyrelsen beviljas
totalt 6 300 000 kronor för budgetåren 1997 och 1998 under anslaget för
fördelning och uppföljning. På motsvarande sätt bör Handikappinstitutet få
disponera 250 000 kronor av stimulansbidraget till utvecklingsinsatser inom
hjälpmedelsområdet för kostnader för fördelning och uppföljning av bidraget
under budgetåret 1997.
Regeringen beräknar att 711 200 000 kronor bör anvisas till Vissa statsbidrag
inom äldre- och handikappområdet för budgetåret 1997.
B 2. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 123 7631)
1995/96Anslag 235 435 Utgiftsprognos 235 435
därav 1996 179 989
1997 Förslag 207 840
1998 Beräknat215 507
1999 Beräknat227 522
1 Beloppen anges i tusental kr
Målet för statsbidraget till vårdartjänst m.m. är att ge studerande med
rörelsehinder ett sådant stöd att de kan vistas på studieorten och genomföra
studier vid folkhögskola, universitet och högskola, samt att göra det möjligt
för ungdomar som tagits in i riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar,
s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning, att genomföra studierna.
De utgifter som belastar anslaget är kostnader för vårdartjänst åt studerande
med rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet och högskolor samt för
omvårdnadsinsatser i anslutning till rh-anpassad gymnasieutbildning. De
huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är dels antalet elever med
rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet och högskolor samt vid
riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar, dels dessa elevers
individuella behov av stödinsatser i anslutning till utbildningen. Anslaget
administreras av Nämnden för vårdartjänst (NV) enligt bestämmelserna i
förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden för vårdartjänst. NV har
inkommit med fördjupad anslagsframställning för åren 1997-1999.
Statsbidrag till vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor,
universitet och högskolor
NV ersätter genom statsbidrag lönekostnaderna för vårdartjänst för deltagare i
folkhögskolekurser och för de studenter vid högskolor och universitet som
studerar i annan kommun än i hemortskommunen. De som bedriver studier på
hemorten kan få vårdartjänst utöver den kommunala hemtjänsten beroende på hur
stort behovet av assistans är i studiesituationen. Under budgetåret 1994/95
erhöll drygt 1 600 personer vårdartjänst för studier på folkhögskola, medan
endast 32 personer erhöll vårdartjänst för universitets- och/eller
högskolestudier. I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 har NV getts ett
verksamhetsmål för vårdartjänsten; NV skall fortsätta att utveckla olika stöd i
och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar
för den enskilde.
Antalet personer med behov av vårdartjänst har under tidigare år successivt
ökat. I sin fördjupade anslagsframställning uppskattar NV emellertid att antalet
personer med vårdartjänst under år 1997 kommer att ligga kvar på samma nivå som
under budgetåret 1994/95. NV beräknar anslagsbehovet för vårdartjänst till
sammanlagt 102 257 000 kronor för år 1997.
Statsbidrag till omvårdnadsinsatser i anslutning till
riksgymnasium för rörelsehindrade
Svårt rörelsehindrade ungdomar har sedan den 1 januari 1991, efter avslutad
grundskoleutbildning eller motsvarande, en lagstadgad rätt att få utbildning på
ett nationellt program på en gymnasieskola med rh-anpassad gymnasieutbildning.
Ett särskilt statsbidrag utgår till de omvårdnadsinsatser (boende i elevhem,
omvårdnad i boendet och habilitering) som behövs i anslutning till utbildningen.
NV administrerar detta bidrag. Verksamheten bedrivs i dag i gymnasieskolan i
Göteborgs, Kristianstads, Stockholms och Umeå kommuner och med respektive
Stiftelsen Bräcke Diakonigård, Kristianstads kommun, Stockholms läns landsting
samt Umeå kommun som huvudmän för omvårdnadsverksamheten. Verksamheten regleras
genom avtal och årliga överenskommelser mellan staten och de olika huvudmännen.
Under läsåret 1995/96 omfattade verksamheten 134 utbildnings-
/habiliteringsplatser och 86 elevhemsplatser. Verksamheten kommer under läsåret
1996/97 att omfatta 156 respektive 103 sådana platser. I regleringsbrevet för
budgetåret 1995/96 har NV getts två verksamhetsmål för omvårdnadsinsatserna i
anslutning till den rh-anpassade gymnasieutbildningen; NV skall fortsätta att
utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att
hitta helhetslösningar för den enskilde. Därutöver skall NV prioritera insatser
för att få bättre kontroll över volym- och kostnadsutvecklingen för om-
vårdnadsverksamheten i syfte att säkra ett effektivt användande av resurserna.
I den fördjupade anslagsframställningen för åren 1997-1999 anger NV att
behovet av platser i den rh-anpassade gymnasieutbildningen ökar. NV bedömer att
behovet kommer att uppgå till 176 utbildnings-/habiliteringsplatser och 124
elevhemsplatser för läsåret 1997/98. NV framhåller att det föreligger ett behov
av en fortsatt utbyggnad av riksgymnasieverksamheten om det prognosticerade
behovet om ca 200 platser år 2000 skall kunna tillgodoses. NV beräknar
kostnaderna för boende i elevhem, övriga omvårdnadskostnader samt kostnader för
habilitering i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade till sammanlagt
92 000 000 kronor för år 1997.
Utredningen (U 95:14) Funktionshindrade elever i skolan (FUNKIS) skall utreda
hur ansvaret för utbildning och omvårdnad i anslutning till utbildning av
funktionshindrade elever skall fördelas mellan stat, kommun och landsting samt
vem som skall finansiera verksamheten. Utredningen skall bl.a. utvärdera
verksamheten med rh-anpassad gymnasieutbildning och föreslå nödvändiga
förändringar av systemet. Förslag beträffande den rh-anpassade
gymnasieutbildningen skall redovisas senast den 15 oktober 1996.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 207 840 tkr |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning och slutsatser
NV har till regeringen inkommit med årsredovisning för budgetåret 1994/95.
Regeringens och Riksrevisionsverkets bedömning av innehållet i denna redovisas
under anslaget Statens institut för särskilt utbildningsstöd (tidigare anslaget
Nämnden för vårdartjänst).
De årliga överenskommelserna mellan staten och de lokala huvudmännen för
omvårdnadsverksamheten i anslutning till den rh-anpassade gymnasieutbildningen
avser den ersättning som huvudmännen erhåller för kommande läsår. Fr.o.m. år
1997 kommer det statliga budgetåret att motsvara kalenderåret. Detta innebär att
de årliga ekonomiska överenskommelserna fr.o.m. läsåret 1996/97 tidsmässigt inte
kommer att överensstämma med det statliga budgetåret. Då överenskommelserna
baseras på det antal elever som antagits till den rh-anpassade gymnasie-
utbildningen det kommande läsåret är det emellertid ändamålsenligt att överens-
kommelserna även fortsättningsvis omfattar ett läsår, dvs brutet kalenderår.
Antalet elever i den rh-anpassade gymnasieutbildningen har ökat under senare
år. Ökningen förväntas fortsätta åtminstone fram t.o.m. år 2000. Det är dock
svårt att prognosticera det exakta behovet av riksgymnasieplatser. Regeringen
beräknar i avvaktan på förnyade överenskommelser mellan staten och de lokala
huvudmännen för omvårdnadsinsatserna i anslutning till den rh-anpassade
gymnasieutbildningen, det totala medelsbehovet under ramanslaget Statsbidrag
till vårdartjänst m.m. till 207 840 000 kronor för budgetåret 1997.
B 3. Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 78 1241) Anslagssparande 595
1995/96Anslag 118 183 Utgiftsprognos 118 183
därav 1996 78 789
1997 Förslag 80 394
1998 Beräknat 80 394
1999 Beräknat 80 394
1 Beloppen anges i tusental kr
Bidraget är avsett för att öka organisationernas möjligheter att själva driva
vissa verksamheter som är av betydelse för personer med funktionshinder.
Statsbidrag utgår till följande organisationer och verksamheter:
1. Synskadades riksförbund (SRF) för
- SRF Hantverks depåverksamhet,
- SRF:s åtagande vad avser inköp och tilldelning av ledarhundar m.m.,
- viss övrig verksamhet innefattande bl.a. utgivning av ersättningstidningar för
synskadade, individinriktad verksamhet för synskadade med ytterligare
funktionshinder, stöd till synskadades sysselsättning, punktskriftsprojektet
och skrivtjänsten,
2. Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) för tidningsutgivning för dövblinda,
3. Sveriges dövas riksförbund (SDR) för dess teckenspråksavdelning,
4. Stiftelsen rikstolktjänst för tolktjänst för förtroendevalda i handikapp-
organisationerna,
5. Palynologiska laboratoriet för rapporteringar om pollenhalten i luften,
6. Föreningen rekryteringsgruppen (RG) för dess tränings- och rehabili-
teringsverksamhet med inriktning på nyskadade,
7. Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR) för NHR-centers permanenta
utställning av hjälpmedel för personer med funktionshinder,
8. Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar för deras rekreations-
och semesterverksamhet för personer med funktionshinder. Regler om bidraget
finns i förordningen (1994:950) om statsbidrag till rekreationsanläggningar.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag lämnat en redogörelse över och en
bedömning av den verksamhet som finansieras med medel under anslaget.
Socialstyrelsen har initierat en utvärdering som innebär att organisationerna
själva utvärderar sin verksamhet under innevarande budgetår.
Socialstyrelsen föreslår följande förändringar av anslaget:
- Verksamheten med SRF Ledarhundar och Övrig verksamhet slås samman till en
post.
- Statsbidraget till palynologiska laboratoriet inordnas i Naturhistoriska
riksmuseets ordinarie uppgifter och verksamhet och förs över från femte
huvudtiteln till elfte huvudtiteln.
- Statsbidraget till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar överförs
till anslaget Bidrag till handikapporganisationer.
Samtliga organisationer har begärt ökade medel för sin verksamhet. SRF har bl.a.
föreslagit att huvudmannaskapet för Skrivtjänsten, dvs. överföring av visst
material till punktskrift, skall övergå från SRF till Talboks- och
punktskriftsbiblioteket (TPB).
Mo Gård och Ågrenska hälsocentret för barn har hemställt om statlig
grundfinansiering för sin verksamhet. Mo Gård har ansökt om 2 miljoner kronor
och Ågrenska om 800 000 kronor i grundstöd för de olika verksamheterna.
62
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Anslag 80 394 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Ett nytt statsbidrag till viss riksverksamhet för små|
|och mindre kända handikappgrupper med svåra och|
|komplicerade funktionshinder införs. Bidrag lämnas till|
|verksamheten vid Mo Gård och Ågrenska hälsocentret för|
|barn. |
| Huvudmannaskapet för Skrivtjänsten överförs från|
|Synskadades riksförbund (SRF) till Talboks- och|
|punktskriftsbiblioteket (TPB). Medel för Skrivtjänsten|
|förs därmed över från utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård|
|och social omsorg till utgiftsområde 17: Kultur,|
|medier, trossamfund och fritid. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Mot bakgrund av resultatredovisningen drar regeringen följande slutsatser.
Regeringen är inte beredd att göra de förändringar i anslaget som
Socialstyrelsen föreslagit. Enligt regeringens uppfattning innebär förslagen
inte några rationaliseringar eller förenklingar i hanteringen av statsbidragen.
I övrigt gör regeringen följande bedömningar.
Synskadades riksförbund
Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bidrag till
löner och omkostnader. Efter de särskilda reformmedel för att stärka
depåverksamheten som staten tidigare tilldelat SRF, bedömer regeringen att
verksamheten numera kan bedrivas inom de givna ekonomiska ramarna. Med hänsyn
till detta bör verksamheten anvisas ett belopp om 9 290 000 kronor för
budgetåret 1997.
Den ledarhundsverksamhet som SRF bedriver är av stor betydelse för många
synskadade. En ledarhund ökar den synskadades självständighet och oberoende och
minskar många gånger behovet av hjälp och stöd i andra former. Under de senaste
budgetåren har verksamheten tillförts särskilda reformmedel för att SRF skall
kunna köpa in flera hundar och för att tillgodose angelägna behov. Regeringen
bedömer att detta bör vara tillräckligt för att komma i takt med efterfrågan på
ledarhundar. Regeringen anser, i likhet med Socialstyrelsen, att kostnaderna för
verksamheten för budgetåret 1997 kan uppskattas till 24 500 000 kronor.
SRF erhåller även statsbidrag för viss övrig verksamhet, som till sin
utformning utgör väsentliga komplement till samhällets insatser på området.
Regeringen föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet. En del av verksamheten
utgörs av SRF:s utskrivningstjänst på punktskrift för synskadade - den s.k.
Skrivtjänsten. Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) har en liknande
utskrivningstjänst på punktskrift för dövblinda. SRF och TPB har i sina
anslagsframställningar hemställt om att de två tjänsterna samordnas för att ingå
i TPB:s verksamhet. Regeringen bedömer att en sådan samordning skulle ge både
kvalitets- och resursmässiga vinster och förbättra servicen till
punktskriftsläsarna. 780 000 kronor bör därför föras över från utgiftsområde 9:
Hälsovård, sjukvård och social omsorg till utgiftsområde 17: Kultur, medier,
trossamfund och fritid. Regeringen är inte beredd att föreslå särskilda medel
till SRF för framställning av tillgänglig information för synskadade från
myndigheter m.fl. Sammanlagt bör 10 634 000 kronor anvisas för ändamålet under
budgetåret 1997.
Föreningen Sveriges dövblinda
Föreningen bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av tidningen
Nuet och elektronisk nyhetsinformation via Tele-nuet. Denna verksamhet är av
avgörande betydelse för dövblindas möjligheter att ta del av nyheter och annan
information. Dövblinda är en svårt eftersatt grupp i nyhetssammanhang.
Regeringen anser det därför angeläget, att det sker en fortsatt kvalitativ och
kvantitativ utveckling av nyhetsförmedlingen och beräknar 6 120 000 kronor för
ändamålet under budgetåret 1997.
Sveriges dövas riksförbund
Förbundet har en teckenspråksavdelning, där man bedriver olika verksamheter för
att utveckla teckenspråket. Regeringen anser att det är av största vikt att döva
får tillgång till ett väl fungerande teckenspråk för sin kommunikation och
delaktighet i samhället. Regeringen föreslår ett fortsatt stöd till
verksamheten. För budgetåret 1997 bör förbundet anvisas 2 470 000 kronor till
dess verksamhet vid teckenspråksavdelningen.
Stiftelsen rikstolktjänst
Medlen till rikstolktjänst fördelas av Stiftelsen rikstolktjänst och avser
bidrag till tolktjänst för förtroendevalda i handikapporganisationerna.
Stiftelsen består av Sveriges dövas riksförbund, Föreningen Sveriges dövblinda
samt Hörselskadades riksförbund. Regeringen delar stiftelsens uppfattning att
ett allt större engagemang internationellt och i EU-samarbetet från dövrörelsens
sida ställer stora krav på tolkservice. Regeringen anser att ytterligare medel
bör tillföras stiftelsen för att göra det möjligt för flera döva att delta i ett
internationellt arbete. För budgetåret 1997 bör 5 515 000 kronor anvisas i
statsbidrag till rikstolktjänsten.
Palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet
Regeringen anser att palynologiska laboratoriets verksamhet även fort-
sättningsvis bör ges stöd under detta anslag. Palynologiska laboratoriets
mätningar av pollenhalten i luften är utomordentligt viktiga för t.ex.
allergiker runt om i landet och klart åtskild från museets övriga verksamhets-
grenar. Regeringen är av den uppfattningen att laboratoriets verksamhet bör få
fortsätta som hittills och beräknar ett anslag på 675 000 kronor för budgetåret
1997.
Föreningen rekryteringsgruppen
Föreningen har, genom sina tränings- och rehabiliteringsprogram och sin
uppsökande verksamhet, erbjudit ökade möjligheter till ett aktivt och
självständigt liv för nyskadade. Regeringen föreslår fortsatt stöd till denna
verksamhet. Sammanlagt bör 2 260 000 kronor anvisas till rekryteringsgruppens
verksamhet för budgetåret 1997.
Neurologiskt handikappades riksförbund
Förbundet bedriver en permanent hjälpmedelsutställning i Stockholm samt en
nyöppnad utställning i Göteborg, som för närvarande finansieras med
projektmedel. NHR söker nu permanent finansiering av Göteborgsutställningen.
Regeringen föreslår oförändrat anslag till verksamheten, dvs. 1 130 000 kronor
för budgetåret 1997.
Riksverksamhet för små och mindre kända handikappgrupper
Vid Mo Gård och Ågrenska hälsocentret för barn bedrivs riksverksamhet för små
och mindre kända handikappgrupper med svåra och komplicerade funktionshinder.
Verksamheterna finansieras för närvarande genom årliga projekt- och
stimulansbidrag.
Syftet med verksamheten vid Mo Gård är att genom habilitering, rehabilitering,
behandling, utbildning och konsultinsatser medverka till att dövblinda personer
med svåra funktionshinder kan utveckla sina kommunikationsmöjligheter och
sociala färdigheter. Arbetet är också inriktat på att ge service till landets
kommuner, landsting och myndigheter. Tanken är att Mo Gård på sikt skall
utvecklas till ett kunskapscenter inom döv- och dövblindområdet.
Vid Ågrenska hälsocentret pågår olika verksamheter för familjer med barn och
ungdomar, som tillhör små och mindre kända handikappgrupper. Verksamheten
skiljer sig från andra barn- och familjeverksamheter på så sätt att Ågrenska,
utöver den ordinarie habiliteringen, bedriver en målinriktad uppsökande verk-
samhet för små och mindre kända handikappgrupper som har mycket litet eller
inget stöd alls i samhället. Det sker också en nära kontakt mellan centret och
familjernas hemort samt med den habilitering och det sjukhus som har kontakt med
familjen.
Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att trygga en fortsatt
verksamhet vid Mo Gård och Ågrenska hälsocentret för barn. Regeringen gör
bedömningen, att en statlig grundfinansiering är nödvändig för fortsatt
verksamhet. Regeringen föreslår att 2 000 000 kronor skall anslås till
verksamheten vid Mo Gård och 800 000 kronor till Ågrenska hälsocentret för barn
för år 1997. Reformen har finansierats genom omfördelning av medel inom
utgiftsområdet.
Statsbidrag till handikapporganisaionernas rekreationsanläggningar
Sedan länge driver vissa handikapporganisationer egna rekreationsanläggningar av
rikskaraktär. Syftet med anläggningarna är att erbjuda personer med omfattande
funktionshinder möjlighet till semester och rekreation i en tillgänglig miljö
och med särskild personal och service. Organisationerna har här tagit på sig ett
betydande ansvar för svårt funktionshindrade personer. Det är också mot den
bakgrunden som staten under flera år stött anläggningarna via statsbidrag.
Regeringen föreslår fortsatt stöd till verksamheten vid anläggningarna.
Sammanlagt 15 000 000 kronor beräknas för denna verksamhet budgetåret 1997.
Slutsatser
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att statsbidrag för år 1997 utgår till
nedanstående verksamheter enligt följande:
Utgifter Förslag
1995/96 1997
(12 mån)
1. SRF hantverk för depåverksamheten9 290 0009 290 000
2. SRF för ledarhundar 25 750 000 24 500 000
3. SRF för viss övrig verksamhet11 414 00010 634 000
4. FSDB för tidningsutgivning 5 850 000 6 120 000
5. SDR för teckenspråksavdelning2 470 000 2 470 000
6. Rikstolktjänsten 4 950 000 5 515 000
7. Palynologiska laboratoriet 675 000 675 000
8. Föreningen rekryteringsgruppen2 260 0002 260 000
9. NHR för hjälpmedelsutställning1 130 0001 130 000
10.Riksverksamhet för små och mindre
kända handikappgrupper - 2 800 000
11.Handikapporganisationernas
rekreationsanläggningar 15 000 000 15 000 000
Summa 78 789 000 80 394 000
B 4. Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift1)131 6932)
1995/96Anslag 197 541 Utgiftsprognos 197 541
därav 1996 131 694
1997 Förslag 131 694
1998 Beräknat131 694
1999 Beräknat131 694
1 Sammanslagning av tidigare anslagen Bidrag till handikapporganisationer och
Bidrag till pensionärsorganisationer
2 Beloppen anges i tusental kr
Bidrag till handikapporganisationer
Statsbidraget till handikapporganisationerna syftar till att stödja organisa-
tionernas intressepolitiska verksamhet. Villkoren för bidraget regleras i
förordningen (1994:951) om statsbidrag till handikapporganisationer. Regeringen
beslutar om fördelningen av anslagsbeloppen mellan organisationerna efter
förslag av Socialstyrelsen.
Budgetåret 1995/96 fick 41 centrala handikapporganisationer statsbidrag.
Statsbidraget till handikapporganisationerna har av statsfinansiella skäl legat
stilla de senaste tre åren. Under senare år har ett relativt stort antal nya
handikapporganisationer ansökt om statsbidrag. Endast ett fåtal nya
organisationer har dock erhållit bidrag.
Socialstyrelsen föreslår att styrelsen får besluta om fördelningen av medlen
under anslaget.
Bidrag till pensionärsorganisationer
Under budgetåret 1995/96 utges statsbidrag till Pensionärernas riksorganisation,
Sveriges pensionärsförbund, Riksförbundet pensionärsgemenskap och till
Statspensionärernas riksförbund. Anslaget administreras av Socialstyrelsen.
Någon anslagsframställning görs dock inte av styrelsen, utan medelsbehovet
beräknas av Socialdepartementet.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Anslag 131 694 tkr |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning och slutsatser
Handikapporganisationernas verksamhet har haft avgörande betydelse för dagens
handikappolitik. Organisationerna bedriver i dag intressepolitisk verksamhet på
central, regional och lokal nivå och är ofta anlitade som remissinstanser och
företrädda i olika utredningar. Organisationerna har också en omfattande
informations- och upplysningsverksamhet till myndigheter, organisationer,
allmänhet m.fl. om vad det innebär att ha ett funktionshinder, samt ger service
och information till personer med funktionshinder och deras anhöriga.
Det är viktigt att handikapporganisationerna får förutsättningar att fortsätta
bedriva sitt intressepolitiska arbete, och att också allt fler kvinnor engagerar
sig i detta arbete.
Som framgått vill Socialstyrelsen själv besluta om fördelningen av
statsbidraget till handikapporganisationerna. Enligt regeringens uppfattning bör
den nuvarande ordningen gälla även fortsättningsvis. Det bör således ankomma på
regeringen att besluta om fördelningen av statsbidraget efter förslag från
Socialstyrelsen.
Pensionärsorganisationerna har en opinionsbildande roll och fyller en viktig
funktion i folkrörelsearbetet i Sverige. Statsbidraget utgör en icke oväsentlig
del av organisationernas finansiering.
Regeringen föreslår ett oförändrat statsbidrag till handikapp- och pen-
sionärsorganisationerna, dvs. att 131 694 000 kronor anvisas under anslaget för
budgetåret 1997. Därav avser 129 248 000 kronor bidrag till
handikapporganisationer och 2 446 000 kronor bidrag till pensionärs-
organisationer.
B 5. Ersättning för texttelefoner
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 80 9381)
1995/96Anslag 156 352 Utgiftsprognos 156 352
1997 därav 199670 223
Förslag
15 700
1998
Beräknat
16 077
1999 Beräknat 16 463
1 Beloppen anges i tusental kr
Målet för anslaget är att ge personer som är döva, svårt hörselskadade,
dövblinda och talskadade möjlighet att kommunicera över telefonnätet på samma
sätt som andra.
De utgifter som belastar anslaget är ersättning till landstingen för inköp av
texttelefoner till döva, svårt hörselskadade, dövblinda och talskadade samt för
texttelefoner till anhöriga, s.k. anhörigtelefoner. Ersättningen utbetalas av
Socialstyrelsen till landstingen kvartalsvis i efterskott. Verksamheten regleras
i förordningen (1992:621) om bidrag till texttelefoner. Från anslaget utbetalas
även ersättning till teleoperatör för förmedlingstjänst för samtal mellan
texttelefoner och vanliga telefoner. Under budgetåret 1995/96 tillhandahålls
förmedlingstjänsten av Telia TeleRespons AB som ersätts för sina kostnader för
förmedlingstjänsten kvartalsvis i efterskott. De huvudsakliga faktorer som styr
utgifterna på området är antalet personer som har behov av texttelefon,
prisutvecklingen på texttelefoner samt antalet förmedlade samtal.
Socialstyrelsen har inkommit med fördjupad anslagsframställning för åren 1997-
1999.
Socialstyrelsen gör i sin anslagsframställning bedömningen att ca 850
texttelefoner och ca 800 anhörigtelefoner kommer att ordineras under år 1997.
Styrelsen räknar därvid med ett trettiotal ordinationer av texttelefoner för
dövblinda under år 1997. Kostnaderna för ordinationerna beräknas under år 1997
uppgå till 15 700 000 kronor medan kostnaderna för förmedlingsverksamheten
beräknas uppgå till 54 500 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår
enligt Socialstyrelsen således till 70 200 000 kronor för år 1997.
Fr.o.m. budgetåret 1995/96 upphandlas förmedlingstjänten av Socialstyrelsen.
Efter anbudsvärdering har Telia Telerespons AB:s anbud antagits. Anbudet innebär
ett fast pris per aktiv förmedlingsminut. Enligt Socialstyrelsen kommer
upphandlingsförfarandet att leda till lägre kostnader för förmedlingstjänsten än
tidigare.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 15 700 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Administrationen av förmedlingstjänsten för|
|texttelefonsamtal överförs från Socialstyrelsen till|
|Post- och telestyrelsen. Medel för förmedlingstjänsten|
|samt för inrättandet av sjukvårdsupplysning via|
|texttelefon förs därmed över från utgiftsområde 9:|
|Hälsovård, sjukvård och social omsorg till utgiftsområde|
|22: Kommunikationer. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
I budgetpropositionen avseende budgetåret 1995/96 gavs Socialstyrelsen i uppdrag
att upphandla förmedlingstjänsten. Regeringen framhöll att upphandlingen skulle
ske i enlighet med bestämmelserna om offentlig upphandling och i
överensstämmelse med den kravspecifikation som Socialstyrelsen utarbetat under
budgetåret 1994/95. En sådan upphandling har genomförts under budgetåret 1995/96
och avtal har fr.o.m. den 1 juli 1996 träffats med Telia TeleRespons AB. Avtalet
är prestationsbaserat med ett fast pris per aktiv förmedlingsminut. Regeringens
bedömning är att upphandlingen kommer att minska de totala kostnaderna för
förmedlingstjänsten.
Riksdagens revisorer har i sitt förslag angående uppföljning av post- och
telepolitiska mål (1995/96:RR10) fört fram att ansvaret för förmedlingstjänsten
för texttelefonsamtal bör överföras från Socialstyrelsen till Post- och
telestyrelsen. Riksdagens revisorer har stöd i sin uppfattning av såväl
Socialstyrelsen och Post- och telestyrelsen som Handikappinstitutet och de
berörda handikapporganisationerna. Regeringen delar denna uppfattning och anser
att medel motsvarande den av Socialstyrelsen beräknade kostnaden för
förmedlingstjänsten för år 1997 - 54,5 miljoner kronor - bör föras över från
utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg till utgiftsområde 22:
Kommunikationer.
Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning framhållit att det
är angeläget att sjukvårdsupplysning via texttelefon inrättas. Anledningen är
främst att personer som är beroende av texttelefon i dag inte har tillgång till
sådan sjukvårdsupplysning via telefonnätet. Regeringen delar Socialstyrelsen
uppfattning i frågan. Även medel för detta ändamål, av Socialstyrelsen beräknat
till 415 000 kronor, bör därför föras över från utgiftsområde 9 till
utgiftsområde 22. Sammantaget bör därmed 54 915 000 kronor överföras från
utgiftsområde 9 till utgiftsområde 22.
Slutsatser
Anslaget för inköp av texttelefoner och anhörigtelefoner bör även fort-
sättningsvis ligga kvar i utgiftsområde 9. För detta beräknar regeringen ett
medelsbehov för budgetåret 1997 om 15 700 000 kronor.
B 6. Bilstöd till handikappade
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 147 3831)
1995/96Anslag 610 000 Utgiftsprognos 442 000
därav 1996 359 931
1997 Förslag 343 944
1998 Beräknat269 199
1999 Beräknat248 055
1 Beloppen anges i tusental kr
Syftet med bilstöd är att lämna bidrag till funktionshindrade personer och
föräldrar med funktionshindrade barn för anskaffning och anpassning av
motorfordon m.m. Bilstödet trädde i kraft den 1 oktober 1988. Bilstöd kan lämnas
till fem olika persongrupper. Nytt bilstöd kan lämnas huvudsakligen bara om
minst sju år har gått sedan beslut senast fattades om rätt till stödet. Den
andra sjuårsperioden började därmed den 1 oktober 1995.
Stödet administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk-
ringskassorna. Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning
av ärenden om bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd
till handikappade.
Bilstöd lämnas i form av grundbidrag, inkomstprövat anskaffningsbidrag och
anpassningsbidrag. Fr.o.m. den 1 juli 1995 kan även bidrag till
körkortsutbildning under vissa förutsättningar lämnas till den som beviljats
bilstöd.
De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är personkretsens
omfattning, inkomstutvecklingen samt utvecklingen av fordonspriser och
anpassningskostnader.
Sedan bilstödet infördes har under stödets första sjuårsperiod utbetalats
omkring 1 430 miljoner kronor till sammanlagt ca 17 000 bidragsmottagare.
Antalet personer till vilka bilstöd utbetalades uppgick till drygt 4 000 under
vart och ett av de två första budgetåren 1988/89 och 1989/90. Därefter började
utbetalningarna minska. För det tredje budgetåret 1990/91 till ca 2 400
bidragsmottagare och till något över 1 500 för budgetåret 1994/95.
En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1994/95 visar att ca 152
miljoner kronor utbetalades i bilstöd, vilket innebär ca 39 miljoner kronor
lägre än anvisat belopp. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande
budgetår visar att den vid oförändrade bidragsregler blir 168 miljoner kronor
lägre än anvisat belopp.
Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet under år 1997 till 356 000 000
kronor.
Bilstödsutredningen 1993 avlämnade i april 1994 betänkandet Rätten till ratten
- reformerat bilstöd (SOU 1994:55). I betänkandet föreslås vissa förändringar i
stödet, som av utredningen kostnadsberäknats till mellan 60 - 80 miljoner kronor
per år.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 343 944 tkr |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning och slutsatser
Bilstödets andra sjuårsperiod började den 1 oktober 1995. Regeringen bedömer att
det därmed sker en påtaglig ökning av antalet beviljade bilstöd i förhållande
till de närmast föregående åren. Vid oförändrade regler antas utvecklingen
antalsmässigt och ekonomiskt följa samma mönster som under stödets första
sjuårsperiod, dock med en jämnare ansökningsfrekvens över åren. Ansökningstoppen
förväntas inte bli lika brant som under den första sjuårsperioden; den antas
komma senare och vara under längre tid.
Mot bakgrund av det rådande statsfinansiella läget bedömer regeringen att
Bilstödsutredningens förslag för närvarande inte kan genomföras. Regeringen
bedömer att 343 944 000 kronor bör anvisas till Bilstöd till handikappade för
budgetåret 1997.
B 7. Kostnader för statlig assistansersättning
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 3 328 196
1) Utgiftsprognos5 679 548
1995/96Anslag 5 741 000 därav 19963 743 000
1997 Förslag 3 663 000
1998 Beräknat 3 824 000
1999 Beräknat 3 984 000
1 Beloppen anges i tusental kr
Statlig assistansersättning lämnas till funktionhindrade personer som har behov
av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20
timmar per vecka. Rätten till assistansersättning gäller för svårt
funktionshindrade personer som bedöms ha behov av insatsen personlig assistans,
som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj
eller anhörig.
Ersättningen syftar till att tillförsäkra personer med stora funktionshinder
och omfattande stödbehov valfrihet och självbestämmande. Avsikten är att
assistansersättningen skall användas till assistentens eller assistenternas
lönekostnader, administration m.m. eller till de avgifter som kommunen eller
någon annan som svarar för assistansen debiterar den funktionshindrade personen.
Regeringen fastställer assistansersättningens högsta timbelopp varje år. För
år 1996 har beloppet fastställts till 180 kronor per timme.
Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. De allmänna försäkringskassorna
administrerar och beslutar om ersättningen. Frågor om assistansersättning
regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning och i förordningen
(1993:1091) om assistansersättning.
De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är personkretsens
omfattning, antalet beviljade assistanstimmar per vecka, beviljad
assistansersättning per timme samt assistenternas löneutveckling och
utvecklingen av administrationskostnaderna.
En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1994/95 visar att 3 328
miljoner kronor utbetalades för statlig assistansersättning, vilket innebär 801
miljoner kronor mer än anvisat anslag. Prognosen för anslagsbelastningen under
innevarande budgetår visar att den blir ungefär i enlighet med anvisat belopp.
Riksförsäkringsverket beräknar vid oförändrade regler medelsbehovet under år
1997 till 4 250 000 000 kronor.
Regeringen konstaterade i budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 (prop.
1994/95:100 bil. 6) att kostnaderna för statlig assistansersättning skulle komma
att bli väsentligt högre än vad som beräknades när reformen genomfördes. Skälet
för detta angavs främst vara att det genomsnittliga antalet beviljade
assistanstimmar per vecka väsentligt skulle komma att överstiga det beräknade.
Mot bakgrund av kostnadsutvecklingen tillkallades i april 1995 en särskild
utredare med uppdrag att utreda frågan om finansiering av och regelsystem för
stödformen. Enligt direktiven skulle utredaren i sina förslag ha som
utgångspunkt att den årliga kostnaden för staten för assistansersättning inte
fick överstiga 2 850 miljoner kronor per år beräknat i 1995 års penningvärde. I
förhållande till den beräknade årliga kostnaden innebar ramen en neddragning med
ca 900 miljoner kronor.
Utredningen redovisade i sitt betänkande Kostnader för den statliga
assistansersättningen (SOU 1995:126) ett antal möjligheter till besparingar,
vilka sammantaget innebar att statens kostnader för assistansersättningen kunde
minska med ca 900 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 3 663 000|
| |
| |
|tkrResultatbedömning och slutsatser |
| |
|I proposition 1995/96:146 Vissa frågor om personlig|
|assistans lämnade regeringen förslag till riksdagen om|
|vissa åtgärder som syftar till att uppnå en bättre|
|kostnadskontroll och vissa besparingar inom statlig|
|assistansersättning. Förslagen bedöms innebära att den|
|årliga kostnaden minskas med 215 miljoner kronor.|
|Riksdagen fattade den 23 maj 1996 beslut med|
|anledning av propositionen (bet.1995/96:SoU15, rskr.|
|1995/96:262). Förändringen innebär bl.a. att|
|gränsdragningen mellan personlig assistans och|
|kommunala och landstingskommunala stödinsatser för|
|funktionshindrade personer har blivit tydligare.|
|Vidare har begreppet personlig assistans definierats|
|i lagstiftningen. De förändrade reglerna trädde i kraft|
|den 1 juli 1996. |
| Regeringen beräknar mot bakgrund av de förändrade|
|reglerna att 3 663 000 000 kronor bör anvisas till|
|ändamålet under budgetåret 1997. |
| |
| |
|B 8. Statens institut för särskilt utbildningsstöd1) |
| |
|
Anslagssparande 1 535
Utgiftsprognos 14 177
därav 1996 10 576
1 Tidigare anslaget Nämnden för vårdartjänst
2 Beloppen anges i tusental kr
Nämnden för vårdartjänst (NV) är en central myndighet med uppgift att
administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till verksamheten med särskilda
omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för svårt rörelsehindrade
ungdomar, s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning. Dessutom disponerar NV vissa
medel från utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid, anslaget
Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Nämnden bistår med
kansliresurser den särskilda nämnd, Nämnden för Rh-anpassad utbildning, som
skall avgöra frågor om intagning till rh-anpassad gymnasieutbildning. Inom NV:s
anslagsram ingår också medel till informations- och utvecklingsarbete. NV:s
arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1126) med
instruktion för Nämnden för vårdartjänst.
NV:s övergripande mål är att förbättra förutsättningarna för utbildning och
studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt att administrera
och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen i olika
utbildningssammanhang.
I sin årsredovisning för budgetåret 1994/95 redovisar NV verksamheten i
verksamhetsgrenarna stöd inom folkhögskolor, stöd inom universitet och högskolor
och stöd inom riksgymnasieverksamheten för svårt rörelsehindrade ungdomar. Av
årsredovisningen framgår att NV:s anslagssparande vad beträffar myndighetens
förvaltningsanslag vid utgången av budgetåret 1994/95 uppgick till 1 535 000
kronor. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att
det uppkomna anslagssparandet kommer att tas i anspråk detta budgetår.
NV har inkommit med fördjupad anslagsframställning för åren 1997-1999. I denna
tar NV bl.a. upp frågan om ytterligare utbyggnad av den rh-anpassade
gymnasieutbildningen. NV framhåller att man år 1993 tillsammans med Statens
institut för handikappfrågor i skolan (SIH) gjorde en kartläggning av behovet av
framtida platser inom den rh-anpassade gymnasieutbildningen. Det totala behovet
av sådana platser beräknades uppgå till ca 200 i slutet av 1990-talet. NV
konstaterar att dessa prognoser stämmer med den hittillsvarande utvecklingen och
att en fortsatt utbyggnad av antalet platser i den rh-anpassade
gymnasieutbildningen därför är nödvändig för att tillgodose de svårt
rörelsehindrade elevernas rätt till gymnasieutbildning. NV anser att för-
handlingar om ytterligare två riksgymnasieorter därför skyndsamt bör inledas.
NV framhåller också att när det gäller omvårdnadsinsatserna i anslutning till
den rh-anpassade utbildningen så bör former för fyraårsplaner för utbildning och
omvårdnad vid riksgymnasieorterna snarast införas. Syftet med sådana planer
skall vara att tillförsäkra antagna elever deras rätt till gymnasieplats och att
ge både staten och de lokala huvudmännen ett planeringsunderlag för kostnader
för såväl utbildning som habilitering och boende. Planerna skall, efter samråd
med berörda kommuner, fastställas av Skolverket och NV gemensamt.
NV tar även upp frågan om myndighetens namn. NV anser att det nuvarande namnet
inte på ett adekvat sätt speglar myndighetens verksamhet. Namnets innebörd är
oklart och begreppet vårdartjänst speglar bara en av flera stödinsatser som NV
ansvarar för. Namnet tydliggör heller inte att NV har centrala
myndighetsuppgifter utan NV uppfattas ibland som ett kommunalt organ. NV anser
därför att myndighetens namn bör ändras till ett som tydligare än det nuvarande
speglar NV:s nuvarande uppgifter och ansvarsområden. NV föreslår att
myndighetens namn därför bör ändras till Statens institut för särskilt
utbildningsstöd (SISUS).
NV beräknar förvaltningskostnaderna för åren 1997-1999 till 9 000 000 kronor
årligen.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|För perioden 1997-1999 skall de övergripande målen för NV|
|och dess verksamheter ligga fast. |
| |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 8 640 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Nämndens för vårdartjänst (NV) namn ändras till Statens|
|institut för särskilt utbildningsstöd (SISUS). |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Regeringen anser att det av årsredovisningen och den fördjupade an-
slagsframställningen framgår att NV:s verksamhet bedrivs med sådan inriktning
och på ett sådant sätt att det övergripande målet med verksamheten uppnåtts.
Vidare gör regeringen bedömningen att de resultat som nämnden redovisar för de
tre verksamhetsgrenarna i sin årsredovisning är tillfredsställande.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revi-
sionsberättelsen avseende NV:s årsredovisning för budgetåret 1994/95. I en
revisionsrapport har RRV dock påpekat att NV har vissa brister i sin
resultatredovisning. RRV framhåller att det är svårt att utläsa NV:s verk-
samhetsgrenar ur resultatredovisningen och att detta huvudsakligen beror på att
en beskrivning av verksamhetsgrenarna saknas. NV har i sin fördjupade
anslagsframställning för åren 1997-1999 klargjort grunderna för sin indelning av
verksamheten i verksamhetsgrenar och gett förslag till verksamhetsmål för
samtliga verksamhetsgrenar.
Regeringen har i november 1995 tillsatt utredningen (U 95:14) Funk-
tionshindrade elever i skolan (FUNKIS). Utredningen skall utreda hur ansvaret
för utbildning och omvårdnad i anslutning till utbildning av funktionshindrade
elever skall fördelas mellan stat, kommun och landsting samt vem som skall
finansiera verksamheten. Utredningen skall bl.a. utvärdera verksamheten med
riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar och föreslå nödvändiga
förändringar av systemet. I avvaktan på resultaten av FUNKIS är regeringen inte
beredd att ta ställning till förslagen i NV:s fördjupade anslagsframställning om
en utbyggnad av den rh-anpassade gymnasieutbildningen till ytterligare två orter
samt om upprättande av fyraårsplaner för utbildning och omvårdnad vid riksgym-
nasieorterna.
Regeringen har i de myndighetsspecifika direktiven till NV inför den
fördjupade prövningen av verksamheten för åren 1997-1999 gett myndigheten i
uppdrag att pröva om dess namn på ett adekvat sätt speglar den nuvarande
verksamheten samt - om NV finner det motiverat - lämna förslag till nytt namn.
NV har i sin fördjupade anslagsframställning föreslagit att myndighetens namn
bör ändras till ett som bättre speglar dess verksamhet. Regeringen delar NV:s
uppfattning att ett namnbyte för myndigheten är lämpligt och att det nya namnet
bör vara Statens institut för särskilt utbildningsstöd (SISUS).
Slutsatser
Regeringen anser att NV bör byta namn till Statens institut för särskilt
utbildningsstöd (SISUS). De övergripande målen för myndighetens verksamhet under
den kommande treårsperioden skall oförändrat vara att förbättra förut-
sättningarna för utbildning och studier för unga och vuxna personer med
funktionshinder samt att administrera och utveckla olika stöd som behövs i och
omkring studiesituationen i olika utbildningssammanhang.
Regeringen bedömer att 8 640 000 kronor bör anvisas till Statens institut för
särskilt utbildningsstöd för budgetåret 1997.
63
B 9. Handikappombudsmannen
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 7 3761) Anslagssparande 1 148
1995/96Anslag 11 551 Utgiftsprognos 12 699
därav 1996 10 590
1997 Förslag 7 847
1998 Beräknat 7 838
1999 Beräknat 8 060
1 Beloppen anges i tusental kr
Handikappombudsmannen är central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka
frågor som rör funktionshindrade personers rättigheter och intressen.
Handikappombudsmannens arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen
(1994:949) med instruktion för Handikappombudsmannen.
Det övergripande målet för Handikappombudsmannen är enligt lagen (1994:749) om
Handikappombudsmannen att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers
rättigheter och intressen samt att verka för att de övergripande målen för
handikappolitiken uppnås.
Handikappombudsmannen inrättades den 1 juli 1994. Budgetåret 1994/95 är
således det första året för vilket Handikappombudsmannen har lämnat
årsredovisning. I regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 gavs
Handikappombudsmannen emellertid dispens från kraven i 5 och 9 §§ förordningen
(1993:134) om myndigheternas årsredovisning och anslagsframställning.
Årsredovisningen innehåller sålunda inte någon fullständig resultatredovisning.
Handikappombudsmannen redovisar verksamheten i verksamhetsgrenarna information
och rådgivning, tillgänglighet, skolfrågor, arbetsmarknadsfrågor,
funktionshindrade föräldrar och deras situation, kvinnor med funktionshinder och
EU-frågor. Handikappombudsmannen skall i sin verksamhet prioritera kvinnor med
funktionshinder.
Av årsredovisningen framgår att Handikappombudsmannens anslagssparande vad
beträffar myndighetens förvaltningsanslag för budgetåret 1994/95 uppgick till 1
148 000 kronor. Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande år visar att
det uppkomna anslagssparandet kommer att tas i anspråk detta budgetår.
Handikappombudsmannen har i enlighet med sin instruktion i mars och i oktober
1995 lämnat rapporter om sin verksamhet till regeringen. Ombudsmannen har i
dessa rapporter redovisat den nuvarande situationen inom olika samhällsområden
för personer med funktionshinder. Rapporterna innehåller också ett antal förslag
som syftar till att stärka funktionshindrade personers ställning i samhället. I
enlighet med regeringsuppdrag av den 9 juni 1994 har Handikappombudsmannen i
juni 1995 inkommit med en plan för den långsiktiga strategin för sitt EU-arbete.
Handikappombudsmannen har inkommit med enkel anslagsframställning för år 1997.
I denna anger Handikappombudsmannen att några av de viktigaste uppgifterna för
myndigheten är att följa rättstillämpningen på handikappområdet samt att ge
juridisk rådgivning. Handikappombudsmannen har också som en prioriterad uppgift
att sprida kunskap om FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med
funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet och framhåller att arbetet med
standardreglerna under år 1997 bör fortsätta med betoning på reglernas genom-
förande och uppföljning. Handikappombudsmannen anför också att det behövs för-
stärkning av myndighetens personalresurser, framförallt vad gäller planering och
uppföljning av ekonomiadministrationen. Handikappombudsmannen beräknar förvalt-
ningskostnaderna för år 1997 till 8 018 000 kronor.
Handikappombudsmannen har i april 1996 inkommit med en rapport till regeringen
med förslag till verksamhetsmål för år 1997. I rapporten föreslår
Handikappombudsmannen att verksamheten bör indelas i tre verksamhetsgrenar:
ärendehandläggning, uppföljning och analys samt information och
kunskapsöverföring.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|De övergripande målen för Handikappombudsmannens|
|verksamhet ligger fast för år 1997. |
| |
| |
|Resurser |
| |
|Ramanslag 7 847 tkr |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Regeringen anser att det av årsredovisningen, anslagsframställningen och de
rapporter som Handikappombudsmannen lämnat till regeringen framgår att
myndighetens verksamhet bedrivs med sådan inriktning och på ett sådant sätt att
det övergripande målet med verksamheten uppnåtts. Vidare gör regeringen
bedömningen att de resultat som Handikappombudsmannen redovisar för sina
verksamhetsgrenar i årsredovisningen är tillfredsställande.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revi-
sionsberättelsen avseende Handikappombudsmannens årsredovisning för budgetåret
1994/95.
Handikappombudsmannen bör under år 1997 fortsätta sitt arbete med att sprida
kunskap om FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med
funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet med betoning på reglernas
genomförande och uppföljning.
Slutsatser
Regeringen anser att de övergripande målen för Handikappombudsmannens verksamhet
under år 1997 oförändrat skall vara att bevaka frågor som angår
funktionshindrade personers rättigheter och intressen samt att verka för att de
övergripande målen för handikappolitiken uppnås. Vidare anser regeringen att
Handikappombudsmannens verksamhet bör indelas i de verksamhetsgrenar som
föreslagits i myndighetens rapport till regeringen i april 1996.
Regeringen bedömer att 7 847 000 kronor bör anvisas till Handikappombudsmannen
för budgetåret 1997.
64
6 C. Åtgärder för barn, socialt
behandlingsarbete samt
alkohol- och drogpolitik
6.1 Allmänt
-------------------------------------------------------
|Socialtjänstens individ- och familjeomsorg |
| |
|- Barnets bästa skall alltid prägla de åtgärder som|
| vidtas av socialtjänstens insatser för barn. |
|- En särskild rapport (Ds 1996:57) Barn idag har|
| tagits fram inom Socialdepartementet. Rapporten|
| ger en bilda av hur barn och ungas allmänna|
| livsvillkor ser ut idag. Syftet är att ge en|
| aktuell överblick av vilka insatser som social-|
| tjänsten och andra aktörer inom barnområdet behöver|
| utveckla. |
|- En proposition med förslag till en ny|
| socialtjänstlag kommer att föreläggas riksdagen|
| under höstriksdagen. |
|- Missbrukarvård och ungdomsvård utvecklas inom|
| ramen för dels Statens institutionsstyrelses|
| verksamhet, dels av socialtjänsten bl.a. med|
| särskilda utvecklingsmedel som fördelas genom|
| Socialstyrelsen och länsstyrelserna. |
| |
| |
|Alkoholpolitik |
| |
|- Alkoholpolitiken skall även i fortsättningen ha|
| som ambition att begränsa alkoholens|
| skadeverkningar genom att minska den totala|
| alkoholkonsumtionen, där särskilt ungdomars och|
| riskkonsumenters alkoholvanor är av central|
| betydelse. |
|- För att motverka negativa alkoholpolitiska|
| effekter av medlemsskapet i EU görs breda|
| satsningar för att utveckla nya metoder för det|
| alkoholpreventiva arbetet. |
| |
| |
|Narkotikapolitik |
| |
|- De narkotikapolitiska insatserna utgörs av en|
| kombination av förebyggande insatser, utbud av|
| olika behandlingsformer och effektiva|
| kontrollinsatser. Arbetet sker på såväl nationell|
| som internationell nivå. |
-------------------------------------------------------
100
6.1.1 Socialtjänstens individ- och familjeomsorg
Mål och inriktning
Socialtjänstlagen ger uttryck för en stark tilltro till människans egen förmåga
och vilja att fullt ut delta i samhällslivet och att förändra sin situation.
Socialtjänstens insatser skall medverka till att barn och ungdomar växer upp
under trygga och goda förhållanden, att människor med sociala eller andra
handikapp kan delta i samhällets gemenskap och leva som andra, att de som
missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt
missbruk och att de som saknar medel till sitt uppehälle får möjlighet att klara
sin försörjning. Socialtjänsten har uppgifter på såväl individ- som grupp- och
samhällsnivå. Den skall arbeta både förebyggande och åtgärdande.
Det individuella bistånd som ges genom socialtjänstens försorg skall utformas
så att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv.
Valet av bistånd får inte styras av mekaniskt tillämpade åtgärdsmodeller utan
måste alltid utgå från vad som är mest ändamålsenligt i det enskilda fallet.
Socialtjänsten ställs således inför kravet att ha tillgång till ett brett
register av handlingsalternativ när det gäller olika insatser. Arbetet inom
socialtjänstens individ-och familjeomsorg har under senare år präglats av det
ansträngda ekonomiska läget i landet. De åtgärder som regeringen föreslår har
som en utgångspunkt att inte åsamka kommunerna ökade kostnader. I många fall
handlar det om att utveckla bättre och effektivare metoder som dels höjer
kvalitén på insatserna dels på sikt kan medverka till lägre kostnader.
I ett sådant läge blir det allt viktigare att myndigheter som har angränsande
ansvarsområden samverkar i arbetet med att finna insatser för individer och
familjer. Genom samverkan åstadkommer man ett mer effektivt utnyttjande av de
resurser som står till myndigheternas förfogande. Även om det redan idag prövas
nya modeller för samverkan mellan myndigheter kan detta arbete utvecklas
ytterligare. Det gäller också samverkan med folkrörelser och frivilliga
organisationer som har en viktig funktion i det sociala arbetet.
Regeringen har presenterat ett nationellt brottsförebyggande program.
Härigenom startade ett brett upplagt och systematiskt förändringsarbete för att
stärka de insatser som görs för att förebygga brott. Rättsväsendets insatser är
av stor betydelse för att angripa brottsligheten, men en framgångsrik
kriminalpolitik förutsätter också insatser inom andra samhällssektorer. Tidiga
insatser för att hindra att ungdomar i riskzonen hamnar i en kriminell livsstil
är av central betydelse i det brottsförebyggande arbete.
Socialbidrag
Socialbidraget har fortsatt att öka under hela 1990-talet både när det gäller
antalet personer som får socialbidrag och i fråga om kostnaderna. År 1995 erhöll
720 782 personer (388 702 hushåll) socialbidrag eller introduktionsersättning
för flyktingar. År 1995 utbetalades närmare 11 miljarder kronor. Kostnadsök-
ningen har fortsatt under första halvåret 1996. Även bidragstidens längd
fortsätter att öka och är år 1995 i genomsnitt 5,3 månader.
Huvudorsaken till ökningen är den fortsatt höga arbetslösheten. Det är framför
allt grupper som har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden som blir
bidragsberoende, bl.a. ungdomar och invandrare. Tre fjärdedelar av hushållen
består av svenska medborgare och en fjärdedel utländska. De hushåll som får
socialbidrag är i stor utsträckning ensamstående utan barn. De svarar för 60
procent av samtliga bidragshushåll, varav männen utgör 37 procent och kvinnor 25
procent. Cirka hälften av bidragstagarna är under 25 år.
(Diagram: Utvecklingen av antalet socialbidragstagare och
utgivet socialbidrag 1980-1995)
Den beskrivna utvecklingen är ett uttryck för inslag i den allmänna sam-
hällsutvecklingen som vi med största kraft måste bekämpa. Den höga
arbetslösheten är huvudorsaken till hushållens försämringar när det gäller
ekonomin. Kampen mot arbetslöshet är ett av de viktigaste inslagen i regeringens
politik idag. Vi får inte komma dithän att allt fler människor ställs utanför
arbetslivet och marginaliseras i ett långvarigt bidragsberoende.
Socialtjänsten måste aktivt verka för att det skapas förutsättningar för
människor med en svag ställning på arbetsmarknaden att få arbete och utbildning
och att omfattas av arbetsmarknadspolitiska eller arbetsrehabiliterande åtgär-
der.
Socialtjänstens samverka med andra berörda myndigheter, framför allt med
arbetsförmedlingen, försäkringskassan och andra arbetsrehabiliterande organ för
att åstadkomma en samordning av insatserna och därmed bättre effektivitet är av
stor betydelse för att hävda arbetslinjen. Många kommuner tar idag ett stort
ansvar för sysselsättningsskapande åtgärder och har också varit framgångsrika i
detta arbete. Olika studier visar att kommuner med en tydlig policy och ett
genomtänkt arbetssätt, där samverkan med andra myndigheter ges stor vikt, har
kunnat minska utgifterna för socialbidrag.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag analyserat och utrett
socialbidragsutvecklingen och socialbidragssystemets funktion. Arbetet har
redovisas i ett antal rapporter som tillsammans med Socialtjänstkommitténs
huvudbetänkande Ny socialtjänstlag (SOU 1994:139). Regeringen avser att
återkomma med förslag till en ny socialjänstlag. Propositionen kommer även att
omfatta förslag rörande ekonomiskt bistånd.
Åtgärder för barn och unga
Socialtjänstens arbete med barn och unga skall präglas av ett barnperspektiv,
vilket innebär att barnets bästa alltid skall sättas i första rummet. Barn och
unga skall komma till tals i frågor som rör dem. Detta skall vara en ledstjärna
i alla åtgärder som rör barn. Socialtjänstens arbete med utsatta barn och deras
familjer har på regeringens initiativ varit föremål för omfattande
utvecklingsinsatser, bl.a. inom ramen för utvecklingsmedel som Socialstyrelsen
disponerar. Även Barnombudsmannen fyller en viktig funktion genom att följa och
bevaka barns och ungas rättigheter och intressen.
En mer utförlig redogörelse för barns livsvillkor i Sverige lämnas i en sär-
skild rapport (Ds 1996:57) Barn idag som upprättas inom Socialdepartementet. Det
är angeläget att få en mer utförlig och genomlyst bild av hur barn lever för att
kunna sätta fokus på barns behov av gynnsamma betingelser under uppväxten. Det
är också viktigt att lyfta fram negativa omständigheter, som kan förorsaka att
vissa grupper barn får sämre livschanser, och att ta fram åtgärder som kan hejda
nedåtgående spiraler. Det handlar om såväl barns och ungas allmänna livsvillkor
som förebyggande samt vård- och stödinsatser som socialtjänsten och andra ak-
törer inom barnområdet kan behöva utveckla. Syftet är att ge underlag för en
fortsatt diskussion om och engagemang för barnfrågorna samt underlag för even-
tuella förändringar inom området.
Under hösten kommer en särskild proposition att lämnas om internationella
adoptionsfrågor. I den kommer att föreslås att Sverige skall ratificera 1993 års
Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.
Propositionen innehåller förslag som föranleds av tillträdet till konventionen.
Dessutom lämnas vissa andra förslag till lagändringar.
Vård av missbrukare
Den 1 april 1994 övertog Statens institutionsstyrelse (SiS) ansvaret för
tvångsvården av missbrukare. Den 1 juli samma år övergick ansvaret för ansökan
om tvångsvård från länsstyrelserna till kommunerna. Staten har således genom det
statliga huvudmannaskapet fått ett direkt ansvar för tvångsvården av
missbrukare. Utvecklingsmedel som disponeras av Socialstyrelsen och
länsstyrelserna har bl.a. som syfte att stimulera kommunerna att utveckla den
öppna missbrukarvården.
Socialstyrelsen har även haft regeringens uppdrag att följa utvecklingen och
sambanden mellan tvångsvård, frivillig institutionsvård och öppna kommunala
insatser för missbrukare. Uppdraget har nyligen redovisats till regeringen i
rapporten Kursändring i missbrukarvården, Socialstyrelsen följer upp och
utvärderar 1996:3. Rapporten bygger på en bred kartläggning av hur kostnader,
resurser och resursutnyttjande inom missbrukarvården utvecklats sedan slutet av
1980-talet.
Sammanfattningsvis konstateras att missbrukarna får vård på behandlingshem i
betydligt mindre utsträckning idag än i slutet av 1980-talet. Inom den
frivilliga institutionsvården minskade antalet inskrivningar med en tredjedel,
från knappt 19 000 år 1989 till knappt 13 000 år 1994. Minskningarna ägde främst
rum mellan åren 1991 och 1993 och har framförallt gällt alkoholmissbrukare och
inskrivna vid hem som arbetar med utredning, motivation och behandling. Den 31
december 1989 var ca 2 700 alkoholmissbrukare frivilligt inskrivna på
behandlingshem jämfört med ca 1 400 vid samma tidpunkt 1994, d.v.s. nästan en
halvering.
Antalet ansökningar om vård enligt LVM har minskat markant från 1989 och
framåt. Det gäller också länsrätternas beslut om vård som under samma tid
halverades från drygt 1 600 till cirka 800. En allt större del av dem som får
tvångsvård blir först omedelbart omhändertagna. Däremot har inte själva antalet
omedelbara omhändertaganden ökat. Under 1989 gjordes cirka 900 omedelbara
omhändertaganden jämfört med 850 under 1995.
Minskningarna inom tvångsvården har främst skett efter år 1993 och
sammanfaller i tiden med ovan nämnda huvudmannaskapsförändringar. Som förklaring
anger Socialstyrelsen bl.a. att kraftigt höjda vårddygnsavgifter för delar av
vården i kombination med kommunernas ökade inflytande över utrednings- och
beslutsprocessen har givit kommunerna starkare motiv och ökade möjligheter att
söka alternativ till LVM-vård. Som en följd av vikande efterfrågan har
platsantalet vid LVM-hemmen nästan halverats mellan åren 1989-1995. År 1989
fanns cirka 1 200 platser, medan platsantalet år 1995 var 625. Studien visar
dock att kommunernas totala resurser för missbrukarvård inte har minskat sedan
år 1993. Både antalet missbrukare som fått vård och kostnaderna har i stället
ökat något. Det gäller både institutionsvård (inklusive familjevård) och öppe-
nvård.
Sammanlagt förbrukade kommunerna ca 2,3 miljarder för missbrukarvård år 1993
och ca 2,5 miljarder år 1994. Vård och behandling på institution svarar
fortfarande för mer än hälften av kostnaderna. Den andel av de totala
kostnaderna som avser specialiserad öppenvård och skyddat boende har ökat något
under perioden.
Vilka konsekvenserna har blivit för de missbrukare som tidigare blev aktuella
för tvångsvård går inte med säkerhet att uttala sig om på grundval av
Socialstyrelsens studier. Det är därför angeläget att fortsatt följa de mest
utsatta missbrukarnas situation.
Många kommuner har de senaste åren byggt upp specialiserade verksamheter på
hemmaplan för missbrukare som upprepade gånger omhändertagits för LVM-vård. Det
kan t.ex. handla om att erbjuda stödinsatser i boendet eller utveckla olika
former av strukturerad daglig sysselsättning. De utvecklingsmedel som fördelas
av länsstyrelserna har haft betydelse för denna utveckling.
Regeringen bedömer det som angeläget att även fortsättningsvis avsätta
särskilda medel för att stimulera kommunerna att utveckla ett alkohol- och
drogförebyggande arbete samt andra stöd- eller vårdinsatser.
Åtgärder mot spelberoende
Utvecklingen inom spelområdet går mycket snabbt. Nya spelformer utvecklas liksom
tekniken inom området. Från olika håll uttrycks en oro över att spelberoendet
och därtill hörande sociala problem skall öka. Därför bör resurser avsättas för
att i första hand samla kunskap om utvecklingen för att i ett senare skede kunna
motverka negativa inslag i verksamheten.
Under anslag C 1. Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och
drogförebyggande arbete bör två miljoner avsättas för att påbörja en kunskaps-
inhämtning om spelberoende. En arbetsgrupp bör bildas för att närmare utreda hur
en kunskapsuppbyggnad inom området lämpligen bör ske.
Frivilligt socialt arbete
Folkrörelser och andra frivilliga organisationer har en viktig funktion inom det
sociala arbetet. Organisationernas ideologi och särart utgör grunden för deras
sociala engagemang. Utifrån detta kan de utforma sin verksamhet för att
komplettera samhällets insatser till förmån för de människor som behöver hjälp
och stöd.
Det faktum att frivilligorganisationerna gör ett viktigt arbete, som bör kunna
utvecklas ytterligare i framtiden, innebär inte att samhället kan lämna sitt
grundläggande sociala ansvar. Människor skall kunna lita på att samhället finns
där när de behöver hjälp. Människor skall inte vara beroende av välgörenhet för
att få sina grundläggande behov tillgodosedda.
Inom Inrikesdepartementet pågår ett utvecklingsarbete angående folkrörelser
och frivilligorganisationers arbete. En arbetsgrupp för resultatstyrning och
uppföljning av statsbidrag till föreningar och andra organisationer m.m. har
inrättats. Arbetsgruppen skall utveckla metoder för resultatstyrning,
uppföljning och utvärdering av statsbidragen till föreningslivet så att de
statliga medlen används så effektivt som möjligt.
Statsbidrag till folkrörelser och organisationer utgår dels som projektstöd,
dels i form av centralt organisationsstöd.
Under anslaget C 2. Bidrag till organisationer på det sociala området föreslås
att medel, liksom tidigare, avsätts för att stödja klientorganisationer,
organisationer som arbetar med utsatta barn och deras familjer samt
organisationer som arbetar för kvinnor som utsatts för våld.
Även nykterhetsorganisationer och vissa andra organisationer med näraliggande
verksamhetsinriktning föreslås, liksom tidigare, få stöd inom anslaget C 2.
Bidrag till organisationer inom det sociala området. En arbetsgrupp har
tillsatts inom Socialdepartementet för att se över kriterierna för
bidragsgivningen inom området och förutsättningarna för att kunna utvärdera
verksamheten ur ett alkoholpolitiskt perspektiv.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) är ett
folkrörelseförankrat organ som bedriver upplysning om verkningar av alkohol- och
narkotikamissbruk. CAN erhåller statsbidrag för sin verksamhet.
Tillsynen över socialtjänsten
Den statliga tillsynen omfattar såväl kommunernas socialtjänst och olika
institutioner inom socialtjänsten som enskilda vårdhem och bedrivs på både
nationell och regional nivå. Socialstyrelsens centrala tillsynsfunktion har
primärt till uppgift att följa upp och utvärdera socialtjänsten samt återföra
kunskap och erfarenhet till kommunerna. Länsstyrelsernas tillsyn och uppföljning
avser såväl hanteringen av enskilda ärenden som uppföljning av verksamheter.
Länsstyrelserna skall i sitt tillsynsarbete särskilt beakta effekterna av
kommande förändringar inom alkoholområdet. På det regionala planet ansvarar
Länsstyrelserna för samordningen mellan berörda myndigheter när det gäller
tillsynen av restaurangbranschen.
Länsstyrelserna skall som ett led i sitt tillsynsarbete lämna enhetliga
underlag till den nationella uppföljningen rörande tillsynens inriktning,
innehåll och resultat.
Av Länsstyrelsernas årsredovisningar framgår att handläggningen av
individuella ärenden är ett betydande inslag i arbete även om det finns en
strävan att förskjuta tyngdpunkten i arbetet mot en mer övergripande tillsyn.
Uppföljningen av LVM-lagstiftningen och kartläggningar av kommunernas
socialbidragsnormer är exempel på detta. Redovisningarna kan förbättras när det
gäller att ge en enhetlig och jämförbar bild av de problem som finns i länen,
vilka uppgifter man prioriterat samt vilket resultat som uppnåtts. Det finns ett
behov av att utveckla metoder för tillsyn samt klargöra den nationella
respektive regionala nivåns roll i tillsynsarbetet. Inrikesdepartementet har
initierat ett arbete i syfte att öka jämförbarheten av länsstyrelsernas arbete.
Socialtjänstkommitténs slutbetänkande innehåller förslag om innehåll och
former för den statliga tillsynen. Kommittén föreslår förtydligande av
Socialtjänstlagen på en rad punkter vilket ställer nya krav på den statliga
tillsynen. Ett exempel är den föreslagna bestämmelsen om att fortlöpande och
systematiskt bedriva kvalitetssäkringsarbete.
6.1.2 Alkoholpolitik
Målet för den svenska alkoholpolitiken att begränsa alkoholens skadeverkningar
ligger fast.
Det finns idag oroande tendenser som visar att alkoholen är på väg tillbaka
som berusningsmedel för ungdomar långt ner i åldrarna. Flera undersökningar
under det senaste året visar att andelen ungdomar som ofta berusar sig ökar och
andelen som aldrig berusar sig minskar. Den höga ungdomsarbetslösheten bidrar
med all sannolikhet till den oroande utvecklingen.
Det är framför allt de lättillgängliga dryckerna folköl och starköl som är på
frammarsch. För vissa grupper närmar sig ölkonsumtionen 70-talets nivå. Flickors
andel av den totala alkoholkonsumtionen har också ökat kraftigt sett ur ett
längre tidsperspektiv, vilket måste motverkas genom olika åtgärder.
Av den senaste värnpliktsundersökningen angående ungdomars alkohol- och
drogvanor framgår också att andelen ungdomar som använder hembränd eller
renaturerad sprit har ökat kraftigt under de senaste åren. Cirka 24 procent av
de värnpliktsinskrivna år 1994 uppgav att de i berusningssyfte brukade dricka
hembränd eller renaturerad sprit. Detta är cirka 50 procent fler jämfört med
åren 1992 och 1993. Den ökade betydelsen av hembränt som berusningsdryck bland
ungdomar framkommer även i de senaste årens skolundersökningar.
Med anledning av uppgifterna om ökad användning av hembränd och renaturerad
sprit bland ungdomar har regeringen uppdragit åt Rikspolisstyrelsen att
tillsammans med Alkoholinspektionen, Folkhälsoinstitutet och Läkemedelsverket
kartlägga omfattningen av och karaktären på den olovliga sprithanteringen i
landet. De skall också komma med förslag till lämpliga åtgärder för att minska
denna. Uppdraget skall i sin helhet redovisas till regeringen senast den 1
januari 1997.
Regeringen har dessutom med anledning av en delrapport från nämnda uppdrag
utbetalat 8 miljoner kronor till Rikspolisstyrelsen för att bl.a. användas till
olika lokala och regionala samarbetsprojekt mellan närpolisverksamhet,
socialtjänst och länsstyrelser för att försvåra eller förhindra den olovliga
sprithanteringen. Av delrapporten framgår att det fortsatta utredningsarbetet
förutom kartläggningsarbetet bl.a. kommer att innehålla en översyn av
straffpåföljden när det gäller distribution av hembränt till ungdomar liksom en
översyn av straffskalan för varusmuggling. Inom ramen för uppdraget övervägs
också om det kan vara möjligt och lämpligt att kriminalisera köp och innehav av
olovligt tillverkad alkohol samt hur man bättre än idag kan kontrollera handeln
med aktivt kol. Så snart uppdraget redovisats till regeringen kommer frågorna
att bli föremål för beredning inom regeringskansliet och eventuellt utmynna i en
proposition till riksdagen.
Förutsättningarna att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik har
ändrats i och med det svenska EU-inträdet. Ändrade regler för införsel av
alkohol och avskaffandet av monopolen för tillverkning, import och partihandel
av alkoholdrycker reser krav på en förnyelse av alkoholpolitiken.
Eftersom prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel framöver troligen kommer
att försvagas så kommer de förebyggande insatserna att bli än viktigare för att
motverka alkoholmissbrukets utbredning. Information, opinionsbildning och andra
alkoholförebyggande insatser, framför allt på lokal och regional nivå, får
därför en ökad betydelse i ansträngningarna att förändra dryckesvanorna i vårt
land. Som ett led i denna förändring fick Folkhälsoinstitutet regeringens
uppdrag att leda och samordna ett förstärkt alkohol- och drogförebyggande
arbete. En nationell ledningsgrupp tillkallades som har utarbetat en nationell
handlingsplan för alkohol- och drogförebyggande insatser.
För de två senaste budgetåren har riksdagen anslagit 75 respektive 74 miljoner
kronor för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder. Av dessa medel har
sammanlagt 110 miljoner kronor överlämnats till Folkhälsoinstitutet för
genomförandet av den nationella handlingsplanen. Med tanke på den oroande
utvecklingen och den förändrade alkoholpolitiken med inriktning mot en lokal och
regional kraftsamling av de förebyggande insatserna är det viktigt med en
fortsatt hög ambitionsnivå när det gäller det alkoholförebyggande arbetet.
Regeringen avser därför att under år 1997 anvisa 30 miljoner kronor för
alkoholpolitiska insatser.
Kommunerna har i och med den nya alkohollagen och övertagandet av tillsyn och
tillståndsgivningen när det gäller serveringstillstånd fått en annan och mer
uttalad roll än tidigare när det gäller att påverka alkoholens tillgänglighet.
Kraven på att kommunerna har en genomtänkt och dokumenterad strategi för såväl
prövningar av serveringstillstånd som en offensiv tillsyn över
försäljningsverksamheterna och olika missbruksmiljöer i kommunen har ökat. Varje
kommun bör ha alkoholpolitiska program som innehåller en detaljerad analys av
alkoholsituationen i kommunen men också beskriver på vilket sätt som det
alkoholförebyggande arbetet skall bedrivas. Svenska Kommunförbundet har därför
under 1995 och 1996 från regeringen erhållit sammanlagt 3,3 miljoner kronor för
att i kommunerna utveckla sådana lokala alkoholpolitiska handlingsplaner. Det är
viktigt att detta arbete fortsätter och ytterligare stimuleras genom
Folkhälsoinstitutets regionala och lokala satsningar.
Regeringen anser dock att det dessutom behövs ett utökat engagemang även av
andra aktörer utanför myndighetssfären när det gäller det alkoholförebyggande
arbetet. I första hand gäller det de frivilliga organisationerna och då inte
minst nykterhetsrörelsen. En arbetsgrupp inom Socialdepartementet arbetar för
närvarande med en översyn av regelsystemet för bidragsgivningen till
nykterhetsorganisationerna m.fl. i syfte att effektivisera insatserna och det
statliga stödet till dessa. 18 247 000 kronor kommer att avsättas som bidrag
till nykterhetsorganisationerna m.fl. verksamhet under det kommande budgetåret.
Regeringen avser dessutom att ställa 15 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden
till Folkhälsoinstitutets förfogande för stöd till olika ideella organisationers
barn- och ungdomsprojekt, vilka ligger i linje med den nationella handlings-
planen för alkohol- och drogförebyggande insatser.
De senaste budgetåren har särskilda medel, 50 miljoner kronor, under anslaget
E1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård avsatts för att bl.a. stimulera
kommunerna att utveckla öppenvårdsinsatserna. Dessa medel fördelas av
länsstyrelserna. Utvecklingen mot ökat ungdomsmissbruk inger oro och gör det
angeläget att även dessa medel används så flexibelt som möjligt utifrån de behov
som finns. Dessa utvecklingsmedel bör framledes även kunna användas för att
stimulera såväl utvecklingen av öppenvården som utvecklingen av det alkohol- och
drogförebyggande arbetet i kommunerna.
Regeringen kommer också att inleda diskussioner med andra aktörer på
alkoholområdet, bl.a. olika branschföreträdare för att även från dessa parter få
till stånd ett ökat socialt ansvarstagande när det gäller det alko-
holförebyggande arbetet. Det kan tyckas rimligt att olika branschorganisationer,
företag inom alkoholhanteringen och försäkringsbolag är med och delfinansierar
informationskampanjer m.m. angående alkoholkonsumtionens sociala och medicinska
konsekvenser. Hur en sådan medverkan kan utformas och organiseras kommer närmare
att diskuteras med berörda organisationer och företag under hösten.
Förutsättningarna för att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik har
förändrats i och med EU-medlemsskapet. Målet för den svenska alkoholpolitiken,
att begränsa alkoholens skadeverkningarligger, ligger dock fast och
ambitionsnivån är oförändrat hög. EU-medlemsskapet gör det nödvändigt att vi
söker nya arbetssätt och metoder för att uppnå målet. Det innebär framför allt
att många fler myndigheter, företag och organisationer än tidigare måste
engageras i det alkoholförebyggandet arbetet och ges möjlighet att delta och
bidra med sin kunskap och sina resurser.
Regeringen anser att det även är mycket angeläget att det görs en kraftsamling
på alkoholforskningens område. Regeringen kommer därför att ge
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) ett särskilt samordningsansvar för den
socialvetenskapliga forskningen och SFR skall därvid svara för en
sekretariatsfunktion. Alkoholforskningsutredningens förslag att tillskapa ett
nationellt centrum för alkoholforskning bör beredas vidare av SFR. Frågan om
alkoholforskningen utvecklas närmare i regeringens proposition (prop.1996/97:5)
Forskning och Samhälle.
6.1.3 Narkotikapolitik
Målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt
samhälle, ett samhälle där alla har rätt till ett värdigt liv. Det sker genom en
kombination av förebyggande insatser, ett varierande utbud av vård och
behandling samt fortlöpande kontrollinsatser.
Sveriges ansträngningar att bekämpa narkotikamissbruket kommer även
fortsättningsvis att bygga på en kombination av målinriktade förebyggande
insatser, ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande
kontrollinsatser. Denna politik måste förverkligas på såväl lokal som nationell
nivå. Avsikten är att motverka droganvändning, speciellt bland ungdomar och att
erbjuda adekvata vård- och rehabiliteringsinsatser till de som utvecklat ett
missbruk.
Det är på lokal nivå som politikens trovärdighet prövas. De olika insatserna
bör därför samordnas kommunalt och regionalt på det sätt man finner lämpligt och
i enlighet med de riktlinjer för narkotikapolitiken som fastlagts av riksdagen.
Den svenska narkotikapolitiken skall ligga till grund för Sveriges
internationella engagemang. Målet skall vara att på ett globalt plan utveckla
insatserna för att möta narkotikahotet. Sverige kommer att aktivt motarbeta alla
försök till nedrustning av narkotikakontrollen. Alla former av legalisering av
narkotika och liberalisering i narkotikapolitiken strider mot det övergripande
målet för vårt arbete, ett narkotikafritt samhälle. Regeringen kommer därför att
motverka alla krav på legalisering av narkotika och liberalisering av
narkotikapolitiken, också på det internationella planet.
Den illegala narkotikahanteringen är ett globalt problem. Sverige deltar
mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika inom FN,
Europarådet och EU.
Sverige bör även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det inter-
nationella samarbetet. Detta samarbete är utomordentligt betydelsefullt, inte
minst mot bakgrund av den pågående europeiska integrationen och de genomgripande
förändringarna i Central- och Östeuropa.
Genom Sveriges medlemskap i EU har vi fått tillgång till ett utökat europeiskt
samarbete kring narkotikafrågorna. Utgångspunkten för EU:s narkotikapolitik är
att narkotikahandel och narkotikamissbruk är ett problem som kräver åtgärder
inom en rad olika samhällssektorer och politikområden. En framgångsrik
narkotikastrategi måste inriktas mot att minska både utbud och efterfrågan.
Unionsfördraget har öppnat nya möjligheter för en samordnad narkotikastrategi
inriktad på minskad efterfrågan, bekämpning av narkotikahandeln och påverkan på
tredje land genom ett samordnat internationellt agerande. En särskild global
handlingsplan som omfattar samtliga dessa delar har antagits av Europeiska
rådet.
De åtgärder som vidtas såväl internationellt som nationellt bör i största
möjliga utsträckning baseras på kunskap om faktiska förhållanden och
utvärderingar av effekterna av olika insatser. Folkhälsoinstitutet (FHI) har i
uppdrag att följa konsumtions- och skadeutvecklingen inom alkohol- och
narkotikaområdet. FHI fördelar vidare vissa medel till alkohol- och
narkotikaforskning inom särskilt angelägna områden och genomför utvärderingar av
det förebyggande arbetets effekter. Socialstyrelsen svarar för tillsyn,
utveckling samt uppföljning och utvärdering av såväl förebyggande insatser som
vård och behandling.
Regeringen ser med stort allvar på uppgifterna om en drogliberalare
inställning bland ungdomar. Huvudinriktningen för narkotikapolitiken måste vara
att på alla sätt motarbeta en ökad droganvändning bland ungdomar. Den
narkotikanegativa inställning som idag omfattas av en majoritet av svenska
ungdomar är inte given en gång för alla. Dessutom måste det till krafttag för
att minska tillgängligheten av narkotika.
Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har till uppgift
att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser mot narkotikan.
Detta gäller såväl på nationell som internationell nivå. Sverige hör till de
länder som har längst erfarenhet av en samordnad narkotikastrategi, som spänner
över flera politikområden. Sveriges erfarenheter efterfrågas också i allt större
utsträckning av organisationer och enskilda länder.
6.1.4 Utgiftsutveckling
Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde Åtgärder för barn, socialt be-
handlingsarbete samt alkohol- och drogpolitik framgår av följande samman-
ställning (miljoner kronor):
Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat
därav
1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999
Bidrag till missbruk- och
ungdomsvård samt alkohol-
och drogförebyggande arbete480 75 75 38 52 52 52
Bidrag till organisationer
på det sociala området 39 87 87 39 58 58 58
Barnombudsmannen 8 12 12 9 8 8 8
Statens nämnd för interna-
tionella adoptionsfrågor 6 9 9 6 6 6 7
Statens institutionsstyrelse469 754 843 576 508 511 529
Alkoholinspektionen 4 21 24 20 15 15 15
Alkoholsortimentsnämnden 0 1 0 0 1 1 1
Totalt för utgiftsområde1 006 959 1 051 688 646 650 669
101
6.2 Anslag
C 1. Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård
samt alkohol- och drogförebyggande arbete
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 480 1221) Reservation 526
1995/96Anslag 75 000 Utgiftsprognos 75 526
därav 1996 37 919
1997 Förslag 52 000
1998 Beräknat 52 000
1999 Beräknat 52 000
1 Beloppen anges i tusental kr
Statsbidraget till missbrukarvård var tidigare ett riktat kommunbidrag avsett
att delvis täcka kostnader för insatser inom missbruks- och ungdomsområdet. Från
och med år 1996 har dock huvuddelen av det riktade statsbidraget lagts in i det
generella statsbidraget till kommunerna.
Utöver statsbidraget till missbrukarvården har staten genom den verksamhet som
bedrivs av Statens Institutionsstyrelse ett direkt ansvar för missbrukarvård och
ungdomsvård. Det finns ett starkt intresse från statens sida av att det råder
balans mellan å ena sidan den tunga institutions- vården och å andra sidan
förebyggande insatser, öppenvård och andra förebyggande insatser som kommunerna
ansvarar för. Därför har under de senaste budgetåren ur anslaget avsatts
särskilda utvecklingsmedel för att stimulera kommunerna att utveckla öppenvårds-
insatser. Länsstyrelserna har i uppdrag att årligen fördela 50 miljoner kronor
till särskilt angelägna utvecklingsinsatser.
Regeringens övervägande
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Anslag 52 000 tkr |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning och slutsatser
Som redovisats tidigare har kommunerna under senare år i högre utsträckning
byggt ut alternativa vård- och stödverksamheter, dock inte i sådan utsträckning
att man helt kompenserat den minskade användningen av institutionsvård.
Socialstyrelsen konstaterar i sin utvärdering av hur medlen används att de mål
som är uppsatta för fördelningen av bidrag har tillgodosetts. Länsstyrelsen har
fått ökad kännedom och kunskap om kommunernas verksamhet och missbruksproblem.
De har kunnat satsa på lokal verksamhet som haft stor betydelse för spaeciellt
många små kommuner.
Regeringens uppfattning är att det fortfarande finns stora behov av att
utveckla alternativ till institutionsvård genom förebyggande insatser och
öppenvård. Därför bör särskilda utvecklingsmedel även fortsättningsvis avsättas
till att stimulera kommunerna att utveckla öppenvårdsinsatser men för att öka
flexibiliteten så skall dessa medel också kunna användas för olika alkohol- och
drogförebyggande insatser. Utvecklingen mot ökat ungdomsmissbruk inger oro och
gör det angeläget att medlen används så effektivt som möjligt utifrån de behov
som finns.
Länsstyrelserna, som är regional tillsynsmyndighet över kommunernas arbete
inom socialtjänsten och det alkoholpolitiska området, har god kännedom om de
lokala förhållandena i kommunerna och om vilka brister eller behov av särskilda
utvecklingsinsatser som föreligger. Utvecklingsmedlen har också en naturlig
funktion vid uppföljningen av vad som framkommer vid tillsynsarbetet.
Utvecklingsmedel för att stimulera såväl utvecklingen av öppenvården som andra
insatser inom det alkohol- och drogförebyggande arbetet bör därför även fram-
ledes fördelas av länsstyrelserna.
Under anslaget avsätts 2 miljoner kronor som Socialdepartementet disponerar
för att påbörja en kunskapsinhämtning om spelberoende och därtill hörande
sociala problem.
C 2. Bidrag till organisationer på det sociala området
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 39 0061)
1995/96 Utgiftsprognos 87 046
Anslag därav 1996 38 585
86 761
1997 Förslag 57 841
1998 Beräknat 57 841
1999 Beräknat 57 841
1 Beloppen anges i tusental kr
Anslaget avser bidrag till olika frivilliga organisationer inom det sociala
området. Det gäller såväl länkorganisationer och andra organisationer som
arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare och andra socialt utsatta
grupper, däribland organisationer som arbetar med att hjälpa barn och deras
familjer samt organisationer som motverkar våld mot kvinnor.
Nykterhetssorganisationer och Centralförbundet för alkohol- och narko-
tikaupplysning bör även fortsättningsvis erhålla statsbidrag. Anslaget delas upp
i tre anslagsposter:
- Bidrag till organisationer,
- Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning,
- Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.
Tabell: Anslagets utveckling i tkr.
-----------------------------------------------------
Anslags- 1994/95 1995/96 1997 1998 1999
post
-----------------------------------------------------
Bidrag till 31 403 47 445 31 630 31 630 31 630
organisa-
tioner
-----------------------------------------------------
Bidrag till 7 964 11 946 7 964 7 964 7 964
CAN
-----------------------------------------------------
Bidrag till 18 245 27 370 18 247 18 247 18 247
vissa
nykter-
hets.org.
-----------------------------------------------------
Summa 57 612 86 761 57 841 57 841 57 841
-----------------------------------------------------
Bidrag till organisationer
Frivilliga organisationer gör på olika sätt viktiga insatser på det sociala
området. Det kan vara förebyggande arbete, kamratstöd, behandlingsarbete eller
opinionsbildande insatser.
Resurser har hittills avsatts för att stödja länkorganisationer och andra
organisationer som arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare. Bidrag
kan utgå till såväl klientorganisationer inom alkohol- och narkotikaområdet som
till organisationer med kyrklig anknytning vilka bedriver verksamheter inriktade
på socialt utsatta grupper.
En del av bidragsgivningen har varit riktad till organisationer som bedriver
arbete för utsatta barn och deras familjer, respektive organisationer som
motverkar våld mot kvinnor.
Socialstyrelsen som disponerar anslaget och beslutar om fördelning av medel
till de olika organisationerna genomför årligen en utvärdering av effekten av
bidragen som ligger till grund för den kommande bidragsgivningen.
Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning(CAN) är ett folk-
rörelseförankrat informationsorgan som har till uppgift att bedriva och främja
saklig upplysning om verkningar av alkohol- och narkotikamissbruk, liksom om
vägar och medel att förekomma och bekämpa alkoholskador samt motverka icke-
medicinskt bruk av narkotika.
CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger till organisationer,
myndigheter, massmedia m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är att utgöra ett
serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras arbete med
droginformation.
Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.
Nykterhetsrörelsen och vissa andra organisationer får sedan lång tid tillbaka
organisationsstöd för sin centrala verksamhet.
Anslaget administreras av Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till
vissa nykterhetsorganisationer m.fl som fördelar anslaget till berörda
organisationer. Bidragen har karaktären av centralt organisationsstöd.
Grunden för bidragsgivningen finns i förordningen (1977:486) om statsbidrag
till organisationer som bedriver nykterhetsarbete. Samarbetsnämndens verksamhet
regleras i samma förordning.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Resurser |
| |
|Anslag 57 841 tkr |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Kvinnovåldskommissionen har i sitt betänkande föreslagit olika åtgärder för att
komma till rätta med våld mot kvinnor m.m. Betänkandet har remissbehandlats.
Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet. En arbetsgrupp med
representanter från de berörda departementen kommer att närmare utveckla
formerna för åtgärder som kan behövas.
Huvudinriktningen av bidragsgivningen till organisationer bör i huvudsak ligga
fast. Regeringen föreslår att bidrag till organisationer skall erhålla bidrag
med 31 630 000 kronor.
CAN:s roll som resurs för olika berörda myndigheter och organisationer när det
gäller att beskriva alkohol- och drogutvecklingen är viktig liksom uppgiften att
förmedla kunskap om alkohol- och drogförebyggande arbete.
Med hänsyn till det svenska EU-medlemskapet så har förutsättningarna
förändrats när det gäller att bedriva en traditionell svensk alkohol- och
drogpolitik. Basfaktaförmedling, informationsverksamhet och opinionsbildning har
blivit allt viktigare som instrument för en aktiv alkohol- och drogpolitik.
Regeringen föreslår att Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
erhåller ett anslag på 7 964 000 kronor.
Folkrörelsernas alkohol- och drogförebyggande insatser utgör viktiga stöd och
komplement till det arbete som myndigheterna bedriver. För statliga myndigheter
har det de senaste åren skett en snabb utveckling av budgetprocess,
redovisningsregler och utvärdering. För organisationer som erhåller statsbidrag
pågår för närvarande en liknande utvecklingsprocess. I det ligger att man bättre
skall kunna följa verksamheters målsättning, arbetsmetoder och effektivitet med
hjälp av ansökningshandlingar och årsredovisningar. Samtidigt är det viktigt att
de enskilda organisationerna får utforma sina insatser utifrån den egna orga-
nisationens särart så att mångfalden i det drogförebyggande arbetet värnas.
Därigenom kan större trovärdighet och bättre effekt av insatserna uppnås.
En särskild arbetsgrupp är tillsatt för att utvärdera medlens användning och
effekter av bidragsgivningen. Arbetsgruppen skall bl.a. se över
fördelningskriterierna, utarbeta riktlinjer för bidragsgivningen och behandla
frågan om fler organisationer bör få del av bidraget. För kommande budgetår
föreslås oförändrad nivå på anslaget.
Regeringen föreslår att det anvisas 18 247 000 kronor som bidrag till vissa
nykterhetsorgsanisationer m.fl.
C 3. Barnombudsmannen
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 7 8411) Anslagssparande 608
1995/96Anslag 11 604 Utgiftsprognos 12 212
därav 1996 8 597
1997 Förslag 7 639
1998 Beräknat 7 618
1999 Beräknat 7 867
1 Beloppen anges i tusental kr
Barnombudsmannen (BO) är central myndighet med övergripande mål att bevaka
frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen
skall därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras
tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om
barnets rättigheter.
Ombudsmannen biträds av ett konsultativt råd och har en opinionsbildande och
attitydpåverkande roll. BO skall i sin verksamhet bl.a. följa och delta i den
allmänna debatten med särskild tonvikt på frågor som rör utsatta barn och barns
delaktighet och medinflytande. BO har att inom sitt verksamhetsområde bl.a. ta
initiativ till åtgärder som syftar till att hävda barns och ungdomars
rättigheter och intressen och eventuellt lämna förslag till regeringen om
författningsändringar eller andra åtgärder som anses behövas. BO skall även
samordna ett nationellt arbete i mobbningsfrågor och hålla samman olika typer av
sektorsövergripande uppföljningsstudier om villkoren för barn och unga upp till
18 år.
Barnombudsmannen är en relativt liten myndighet med uppgift att bevaka och
följa upp barns och ungas villkor. BO har även en opinionsbildande funktion inom
området. Barnombudsmannen inger en årlig rapport till regeringen om sin
verksamhet under det gångna verksamhetsåret.
BO har under det gångna verksamhetsåret haft en aktiv roll i debatten om
barnkonventionens ställning i förhållande till svensk lagstiftning. BO har även
lagt ner stort arbete på frågor om mobbning och har under våren 1996 givit ut
informationsskrifter på detta tema. Myndigheten har därvid medverkat till att
öka uppmärksamheten när det gäller barns och ungas situation och behov.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|De övergripande målen skall vara oförändrade kommande|
| |
| |
|budgetår. |
| |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 7 639 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Enligt ändringar i instruktionen som trädde i kraft den|
|1 juli 1996 skall Barnombudsmannen även informera om|
|FN:s konvention om barnets rättigheter och ta|
|initiativ till samordning och utveckling av samhällets|
|förebyggande insatser inom området barns och ungas|
|säkerhet. Barnombudsmannens konsultativa råd minskas|
|till sju personer. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning och slutsatser
Regeringen anser att Barnombudsmannen kunnat satsa på de verksamheter som
bedömts som mest angelägna och relevanta utifrån den givna resursramen.
Regeringen anser att den övergripande målsättningen för verksamheten inom
Barnombudsmannens ansvarsområde skall vara oförändrad under det kommande
verksamhetsåret och föreslår ett anslag på 7 639 000 kronor. För budgetåren 1998
0ch 1999 beräknas anslagsnivån till 7 618 000 kronor respektive 7 867 000
kronor.
C 4. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 6 2391) Anslagssparande 10
1995/96Anslag 8 961 Utgiftsprognos 8 970
därav 1996 6 018
1997 Förslag 5 916
1998 Beräknat 6 356
1999 Beräknat 6 549
1 Beloppen anges i tusental kr
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är central myndighet med
ansvar för tillsyn, kontroll och information i frågor rörande internationella
adoptioner.
Det övergripande målet för NIA är att underlätta adoption i Sverige av
utländska barn. NIA skall därvid sträva efter att adoptionen sker till barnens
bästa och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i
Sverige.
Nämnden ansvarar för frågor enligt förordningen (1976:834) om prövning av
utländska beslut om adoption samt frågor om auktorisation av organisationer
enligt lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp. NIA beslutar också om
fördelning av statsbidrag till sådana organisationer.
Socialnämnderna skall enligt socialtjänstlagen inhämta yttrande från NIA om
det avsedda förmedlingssättet är tillförlitligt när det är frågan om adoption av
ett utländskt barn utan medverkan av auktoriserad organisation.
I början av år 1995 avlämnade Adoptionslagstiftningsutredningen sitt
betänkande Internationella adoptionsfrågor - 1993 års Haagkonvention m.m (SOU
1994:137).
I betänkandet föreslås att Sverige skall ratificera 1993 års Haagkonvention om
skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Enligt utredningens
förslag bör den rättsliga regleringen som följer av tillträdet till konventionen
ske genom att konventionen inkorporeras i det svenska rättssystemet genom en
särskild lag.
I övrigt lämnar utredningen ett antal förslag till lagändringar, bl.a. för att
stärka den enskildes rättssäkerhet i samband med adoption.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Det övergripande målet för NIA skall vara oförändrat det|
|kommande budgetåret. |
| |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 5 916 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|De förslag som regeringen avser att lämna på grundval av|
|Adoptionslagstiftningsutredningens förslag kan påverka|
|NIA:s verksamhet i viss utsträckning. |
-------------------------------------------------------
102
Resultatbedömning och slutsatser
NIA är en liten högspecialiserad myndighet med väl definierade myndig-
hetsuppgifter. Den handlägger enskilda ärenden inklusive ansökningar från
organisationer om auktoriation men lämnar också råd i adoptionsärenden samt
utövar tillsyn över adoptionsorganisationer. I rådgivningsverksamheten ingår
också att lämna råd och information till kommuner och domstolar samt bedriver
allmän verksamhet för att främja internationella adoptioner.
Regeringens bedömning är att myndigheten fungerar väl och att de anslagna
resurserna nyttjas på ett tillfredsställande sätt. Regeringen avser att på
grundval av Adoptionslagstiftningsutredningens förslag förelägga riksdagen en
proposition med förslag som i vissa hänseenden kan påverka NIA:s framtida
arbetsuppgifter.
Regeringen anser att den övergripande målsättningen för verksamheten inom
NIA:s ansvarsområde skall vara oförändrad under det kommande verksamhetsåret.
Anslaget för år 1997 beräknas till 5 916 000 kr, varav 1 583 000 kronor avser
bidrag till de auktoriserade adoptionsorganisationerna. För kommande budgetår
beräknas ett resurstillskott med 300 000 kronor. För budgetåren 1998 och 1999
beräknas anslagsnivån till 6 356 000 kronor respektive 6 549 000 kronor.
C 5. Statens institutionsstyrelse
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 468 5941) Anslagssparande 51 631
1995/96Anslag 754 218 Utgiftsprognos 843 143
därav 1996 576 373
1997 Förslag 507 720
1998 Beräknat510 942
1999 Beräknat528 774
1 Beloppen anges i tusental kr
Statens institutionsstyrelse (SiS) har som övergripande mål att svara för att
alla som behöver vård vid ett särskilt ungdomshem eller ett LVM-hem skall kunna
beredas vård av god kvalitet. SiS skall vidare, i samarbete med kommuner och
landsting, verka för ett vårdutbud som med beaktande av närhetsprincipen är
differentierat utifrån individuella vårdbehov.
SiS har således ansvaret för planering, ledning och drift av de särskilda
ungdomshemmen och av vissa institutioner för vård enligt lagen (1988:870) om
vård av missbrukare i vissa fall (LVM). SiS är huvudman för 34 särskilda
ungdomshem och 23 LVM-hem. Institutionerna är i huvudsak avsedda för tvångsvård
som kan ske vid såväl slutna avdelningar som vid mer öppna. Vården skall enligt
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) så snart som möjligt övergå
till frivillig vård inom SiS egna institutioner, vid andra kommunalt eller
privat drivna institutioner.
Den vård som ges skall vara av god kvalitet samt differentierad utifrån
individuella vårdbehov med beaktande av närhetssprincipen. Det innebär att t.ex.
psykiskt störda missbrukare, kvinnliga missbrukare, narkotika- eller
blandmissbrukare, m.fl bör kunna ges speciellt anpassad vård vid särskilda
enheter eller institutioner. Även på ungdomssidan differentieras.
Verksamheten finansieras dels genom de anslag som SiS förfogar över, dels
genom vårdavgifter som tas ut av kommunerna. I den proposition (1992/93:61) som
låg till grund för riksdagens beslut om statligt övertagande av huvudmannaskapet
för LVM-hemmen och de särskilda ungdomshemmen beräknades att statens andel av
kostnaderna skulle utgöra cirka hälften för ungdomshemmen och cirka en tredjedel
för LVM-hemmen. Senaste budgetåret svarade SiS anslag för cirka 26 procent av
kostnaderna för LVM-hemmen och 47 procent av kostnaderna för ungdomshemmen.
Fördelningen mellan statens finansiering och vårdavgifterna överensstämmer
således inte med vad propositionen avsåg.
Verksamheten vid Statens institutionsstyrelse är mycket omvärldsberoende och
därför svårplanerad. Den är ständigt utsatta för krav på förändring och
anpassning. Därtill skall den vård som tillhandahålls tillgodose vitt skilda
behov och samtidigt ha en hög kvalitet. SiS är i hög grad beroende av intäkter
från vårdavgifter, varför en minskad efterfrågan av missbrukarvård har gett ett
ekonomiskt underskott.
Efterfrågan av LVM-placeringar har på senare år minskat kraftigt, vilket gett
minskade intäkter och förorsakar ekonomiska problem. Vid övertagandet den 1
april 1994 fanns knappt 1 000 LVM-platser mot idag cirka 625. SiS har genomfört
olika åtgärder för att få verksamheten i ekonomisk balans, bl.a. har man minskat
antalet platser inom missbrukarvården genom att avveckla två institutioner samt
skurit ned antalet platser vid samtliga institutioner. Det kan bli nödvändigt
med ytterligare neddragningar av LVM-platser. Efterfrågan är större på ung-
domssidan där man genomför utbyggnad. Anpassningen av verksamheten till efter-
frågan är dock förenat med stora kostnader och tar även viss tid att genomföra.
I samband med nedläggning av institutioner uppstår kvardröjande kostnader upp
till 18 månader samtidigt som intäkter i form av avgifter helt försvinner.
Kostnaderna för lokaler kan dock ligga kvar under väsentligt längre tid.
För att öka intäkterna har ett nytt avgiftssystem, med ökade differentierade
avgifter, införts. Avgiftsnivån får dock inte avvika allt för mycket från
riksgenomsnittet för liknande institutioner som drivs av andra huvudmän.
Kommunerna är idag ytterst kostnadsmedvetna. En allt för hög avgiftsnivå
riskerar att ytterligare minska efterfrågan och därmed ge lägre avgiftsintäkter.
Statens institutionsstyrelse beräknar att för budgetåret 1995/96 uppkommer ett
löpande anslagsöverskridande med cirka 90 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Det övergripande målet för Statens institutionsstyrelse|
|föreslås oförändrat under det kommande verksamhetsåret.|
| |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 507 720 tkr |
|Beräknade avgiftsinkomster 807 000 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|SiS anslag, som tidigare budgetår bestått av dels ett|
|anslag för myndighetens centrala förvaltning, dels ett|
|anslag för vårdverksamheten, slås samman till endast ett|
|anslag. Därigenom uppnås ökad flexibilitet för SiS totala|
|verksamhet. |
| Regeringen har uppdragit åt Riksrevisionsverket att|
|utvärdera det statliga övertagandet av ungdomsvården vid|
|de särskilda ungdomshemmen och missbrukarvården vid|
|LVM-hemmen. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Regeringens bedömning är att de åtgärder som SiS genomfört för att effektivisera
och omstrukturera vården vid institutionerna varit nödvändiga. Myndigheten skall
även fortsättningsvis lägga största vikt vid att uppnå en optimal balans mellan
den vård som efterfrågas och de resurser som kan erbjudas, utan att vårdens
kvalitet eftersätts.
Trots att myndigheten genomfört kraftiga åtgärder för att få verksamheten i
ekonomisk balans beräknas ett överskridande på cirka 90 miljoner kronor för
innevarande budgetår. Regeringen har i tilläggsbudgeten föreslagit att SiS för
innevarande budgetår engångsvis tillförs 88 300 000 kronor för att klara det
uppkomna budgetunderskottet. Regeringen har uppdragit åt Riksrevisionsverket att
genomföra en utvärdering av det statliga övertagandet av ungdomsvården vid de
särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen, samt lämna förslag till åtgärder som
krävs för att SiS verksamhet och ekonomi skall komma i balans.
Slutsatser
Kraven på huvudkontoret har varit större än vad som förutsågs när myndigheten
beslutades. Uppbyggnaden av gemensamma administrativa system har krävt stora
insatser. Sambanden mellan vårdresultat och ekonomiska insatser måste
tydliggöras och utbyggnaden av ändamålsenliga uppföljningssystem är därför av
stor vikt. Regeringen ser det som viktigt att SiS fortsätter satsningen på
kompetensutveckling hos personalen på institutionerna samt metodutveckling och
stöd till forskningsprojekt som ger ökade kunskaperna om vårdens effekter.
Regeringen beräkar ett anslag kommande budgetår på 507 720 000 kronor. För
budgetåren 1998 och 1999 beräknas anslagsnivån till 510 942 000 kronor
respektive 528 774 000 kronor.
C 6. Alkoholinspektionen
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 3 7671) Anslagssparande 3 233
1995/96Anslag 21 000 Utgiftsprognos 24 233
därav 1996 20 089
1997 Förslag 14 527
1998 Beräknat 14 559
1999 Beräknat 15 069
1 Beloppen anges i tusental kr
Alkoholinspektionen utövar central tillsyn över efterlevnaden av alkohollagen
(SFS 1994:1738).
De övergripande målen för myndigheten är att tillse att lagar och bestämmelser
avseende hantering av alkohol efterlevs och bidra till att samhällets
alkoholpolitiska mål uppfylls.
Alkoholinspektionen startade sin verksamhet den 1 januari 1995 med anledning
av bl.a. EU-medlemskapet och att riksdagen beslutat att avskaffa de tidigare
import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen när det gäller
spritdrycker, vin och starköl. Dessa har ersatts av ett nytt alkoholpolitiskt
motiverat tillstånds- och tillsynssystem som sköts av Alkoholinspektionen.
Alkoholinspektionens första verksamhetsår har präglats av dels uppbyggnad av
verksamheten och dels genomförandet av avmonopoliseringen av tillverkning och
partihandel av alkoholdrycker. Samarbetet med länsstyrelserna har inletts under
våren 1996 i samband med att tillståndsgivningen i serveringsärenden överfördes
till kommunerna vid årsskiftet. Tillsynsarbetet och utvecklingen av detta har
visat sig kräva stora resurser.
Misstankar om att EU-inträdet medfört en ökad illegal införsel av spritdrycker
och starköl har stärkts under 1995. Inspektionen bedömer att detta förhållande
kräver särskild uppmärksamhet från inspektionens sida och särskilda resurser
skall avsättas för detta ändamål.
Alkoholinspektionen har med hänsyn till den korta tid som myndigheten varit
verksam av regeringen medgivits dispens från kravet på att inge
resultatredovisning. Alkoholinspektionen har i första hand prioriterat
prövningen av tillståndsärenden som löpt planenligt.
Inspektionen bedömer att nästa budgetår kommer att innebära utökad verksamhet
i flera avseenden. Under innevarande budgetår utbetalade Socialdepartementet
genom ett regeringsbeslut sammanlagt 3 miljoner kronor till 4 länsstyrelser i
landet - Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå - med uppgift att fungera som
särskilt resursstöd åt Alkoholinspektionen. De skulle också när det gäller
partihandels- och tillverkningsfrågor fungera som särskilt resurs- och
utbildningsstöd till övriga länsstyrelser.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|De övergripande målen för Alkoholinspektionen skall vara|
|oförändrade under kommande verksamhetsår. |
| |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 14 527 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Finansieringen av Alkoholinspektionens verksamhet|
|skall täckas genom de avgifter inspektionen tar ut från|
|partihandlare och tillverkare. Dessa avgifter går in på|
|en särskild inkomsttitel och är inte disponibla för|
|Alkoholinspektionen. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning och slutsatser
Regeringen anser att målen för Alkoholinspektionen bör ligga fast under det
kommande verksamhetsåret och föreslår ett anslag på 14 527 000 kr. För åren 1998
och 1999 beräknas anslagsnivån till 14 559 000 kronor respektive 15 069 000
kronor. Med hänsyn till att belastningen på Alkoholinspektionen är fortsatt
mycket hög bedömer regeringen att det resursstöd som inspektionen fått från fyra
särskilt utvalda länsstyrelser bör i mån av tillgång fortsätta även kommande
budgetår men bör finansieras av Alkoholinspektionen inom det givna anslaget.
103
C 7.Alkoholsortimentsnämnden
-------------------------------------------------------
1995/96Anslag 1 0001)
Utgiftsprognos 104
1997 Förslag 674 därav 1996 59
1998 Beräknat 675
1999 Beräknat 699
1 Beloppen anges i tusental kr
Alkoholsortimentsnämnden inrättades den 1 januari 1995 i samband med att Sverige
blev EU-medlem och samtliga monopol inom alkoholområdet utom
detaljhandelsmonopolet avskaffades.
Detaljhandelsmonopolet skall fungera icke-diskriminerande i enlighet med de
principer som fastlagts i avtalet mellan staten och Systembolaget. För att
säkerställa icke-diskrimineringen inrättades Alkoholsortimentsnämnden som en
oberoende nämnd med uppgift att pröva besvär över Systembolagets beslut att
avvisa eller avföra viss alkoholhaltig dryck från sortimentet.
Alkoholsortimentsnämndens övergripande mål är att på begäran av leverantör av
spritdryck, vin eller starköl, vars produkt har avvisats eller avförts ur
Systembolagets sortiment, pröva om Systembolagets beslut grundats endast på en
bedömning av produktens kvalitet, särskilda risker för skadeverkningar av
produkten, kundernas efterfrågan och andra affärsmässiga samt etiska hänsyn samt
att någon favorisering inte skett av inhemska produkter.
Nämnden består av en lagfaren domare som ordförande samt fyra andra ledamöter.
Den utses av regeringen för tre år.
För beredning av ärenden hos nämnden utses en sekreterare som skall vara
lagfaren.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Det övergripande målet för Alkoholsortimentsnämndens|
|ansvarsområde är oförändrat under det kommande|
| |
| |
|verksamhetsåret. |
| |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 674 tkr |
-------------------------------------------------------
104
Resultatbedömning och slutsatser
Nämndens verksamhet styrs helt av hur många leverantörer som överklagar
Systembolagets inköpsbeslut. Hittills under verksamhetsåret har nämnden endast
haft ett begränsat antal ärenden. Regeringen bedömer att det finns en risk att
ärendemängden kan komma att öka genom att det uppkommit en överetablering som
skapar ekonomiska svårigheter för vissa av partihandlarna. I en sådan situation
kan det antas att överklagandena till Alkoholsortimentsnämnden kommer att öka.
De övergripande målen för Alkoholsortementsnämnden bör ligga fast. Regeringen
föreslår ett anslag på 674 000 kronor för kommande budgetår. För budgetåren 1998
och 1999 beräknas en anslagsnivå på 675 000 kronor respektive 699 000 kronor.
105
7 D. Socialstyrelsen
Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom socialtjänst,
hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och service till
vissa funktionshindrade samt frågor som rör alkohol, tobak och andra
missbruksmedel, såvitt det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet
att handlägga sådana ärenden. Vidare är styrelsen inom totalförsvaret ansvarig
för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig (prop. 1995/96:4).
De övergripande målen för Socialstyrelsen är att verka för god hälsa och
social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela
befolkningen. Socialstyrelsens huvuduppgifter är att bedriva kvalificerad
tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt
områdena hälso- och sjukvård och socialtjänst.
En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att myndigheten har
erhållit ett anslagssparande på 45,2 miljoner kronor. Prognosen för
anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att Socialstyrelsen kommer
att förbruka 581,3 miljoner kronor av sina förvaltningsmedel.
Socialstyrelsen har i sin årsredovisning för budgetåret 1994/95 angett att
myndigheten har fortsatt arbetet med att skärpa tillsynen, uppföljningen och
utvärderingen samt att öka genomslaget av resultaten på verksamhet i privat och
kommunal regi. Vidare har Socialstyrelsen haft som ambition att genomföra sitt
uppdrag med höjd produktivitet och kvalitet och med en koncentration till
särskilt relevanta insatsområden.
För budgetåret 1994/95 disponerade Socialstyrelsen totalt 406,5 miljoner
kronor inom sitt ramanslag. I Socialstyrelsens årsredovisning avseende
budgetåret 1994/95 redovisas att 361,3 miljoner kronor av dessa hade förbrukats
vid budgetårets utgång. Orsaken till att det fanns oförbrukade medel är att
vissa projekt försenats och därmed också användningen av anslagna medel.
Socialstyrelsen har dock under innevarande budgetår påbörjat den verksamhet som
inte kunde genomföras under budgetåret 1994/95.
För budgetåret 1995/96 gäller att 371,3 miljoner kronor av ramanslaget har
förbrukats den 30 juni 1996. Enligt regeringens bedömning finns det inga skäl
att vidta några åtgärder med anledning av denna utveckling.
Anslaget beräknas för budgetåren 1997, 1998 och 1999 uppgå till 373, 365
respektive 376,1 miljoner kronor. Den förändring i anslagsnivå som planeras
under 1998 är föranledd av att vissa medel för reformuppföljningar upphör detta
budgetår. Ökningen av Socialstyrelsens ramanslag för år 1999 är en följd av
olika tekniska justeringar av anslaget.
126
7.1 Anslag
D 1. Socialstyrelsen
-------------------------------------------------------
1994/95Utgift 343 6301) Anslagssparande 45 229
1995/96Anslag 544 929 Utgiftsprognos 581 260
därav 1996 420 327
1997 Förslag 372 994
1998 Beräknat365 053
1999 Beräknat376 081
1 Beloppen anges i tusental kr
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|För den kommande planeringsperioden, 1997 - 1999,|
|skall Socialstyrelsens övergripande mål ligga fast. |
| |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 372 994 tkr |
|Uppskattade avgifts- |
|och uppdragsinkomster m.m. 20 000 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Myndighetens roll som stabsorgan till|
|regeringskansliet bör vidareutvecklas och|
| |
|förtydligas.Resultatbedömning |
| |
|Regeringen anser mot bakgrund av bl.a. den|
|redovisning av verksamhetens resultat som finns i|
|årsredovisningen och FAF att Socialstyrelsen i många|
|avseenden nått de mål som lades fast i propositionen om|
|Socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och|
|inriktning (1988/89:130). Enligt regeringens bedömning|
|innebär detta bl.a. att arbetet med att bedriva|
|tillsyn samt utvärdera och följa upp verksamheter inom|
|socialtjänst och hälso- och sjukvård numera står i|
|förgrunden i myndighetens verksamhet. Regeringen vill|
|också framhålla att Socialstyrelsen sedan år 1990|
|förbättrat formerna för den interna styrningen av|
|verksamheten vilket innebär att styrelsen ytterligare|
|kunnat koncentrera sina insatser mot väsentliga|
|problem inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. |
| Regeringen delar Socialstyrelsens uppfattning att|
|myndigheten uppfyller sina mål på ett i huvudsak|
|tillfredsställande sätt men att det fortfarande finns|
|väsentliga brister och utvecklingsbehov som behöver|
|uppmärksammas under kommande treårsperiod. Regeringen|
|vill i detta sammanhang framhålla det utvecklingsbehov|
|som finns när det gäller samordning och inriktning av|
|de medel som finns tillgängliga för utveck-|
|lingsinsatser. Dessutom vill regeringen framhålla|
|vikten av att arbetet med att förbättra|
|verksamhetsstatistiken från socialtjänst och hälso- och|
|sjukvård prioriteras. |
| När det gäller Nationell uppföljning och utvärdering|
|anser regeringen att kvaliteten i det genomförda|
|arbetet utvecklats under en följd av år. Det finns dock|
|enligt vår mening ett behov av att utveckla kompetens|
|och kvalitet inom detta område. Regeringen anser|
|vidare att det behövs en fördjupad dialog med|
|regeringskansliet om inriktningen av verksamheten.|
|Genom en sådan dialog kan det underlag som Social-|
|styrelsen tar fram inom Nationell uppföljning och|
|utvärdering effektivisera statsmakternas styrning av|
|hälso- och sjukvård och socialtjänst. |
| Regeringen anser vidare att det av Socialstyrelsens|
|avrapportering (årsböcker, analysböcker,|
|reformuppföljningar m.m.) tydligare bör framgå vilket|
|organ (regeringskansliet, landsting, kommuner, m.fl.)|
|som är huvudmottagare av den framtagna informationen.|
|En ökad tydlighet kan bl.a. underlätta bedömningen av|
|Socialstyrelsens resultat inom verksamhetsgrenen|
|Nationell uppföljning och utvärdering. |
| På tillsynsområdet har enligt regeringens mening|
|organisation och arbetsmetodik utvecklats påtagligt|
|under den senaste planeringsperioden. Kvaliteten i|
|tillsynsarbetet har också höjts. Ett viktigt resultat|
|av myndighetens arbete är att kvalitetsfrågorna inom|
|hälso- och sjukvården har fått ökad uppmärksamhet.|
|Regeringen anser att Socialstyrelsen i arbetet med|
|tillsynsverksamheten även fortsättningsvis bör upp-|
|märksamma vårdgivarnas ansvar att bedriva|
|kvalitetssäkring. Vidare bör återföringen av erfarenheter|
|som erhållits inom tillsynsverksamheten prioriteras.|
|Inom den sociala tillsynen är det viktigt att arbetet|
|med att utveckla samarbetet med länsstyrelserna|
|fortsätter. |
| När det gäller verksamhetsgrenen Utbildning och|
|utveckling delar regeringen Socialstyrelsens|
|uppfattning att arbetet inom detta område behöver|
|förstärkas. De genomförda insatserna har i många fall|
|haft betydelse men det saknas ännu en systematisk|
|utvärdering av resultatet. Det finns också behov av att|
|inom det sociala arbetet finna metoder som har|
|dokumenterade effekter samt att i ökad utsträckning|
|systematiskt sprida erfarenheterna från|
|utvecklingsprojekt. Vidare behövs en ökad samordning av|
|de medel som Socialstyrelsen disponerar för bidragsut-|
|betalningar inom socialtjänstområdet. |
| I budgetpropositionen för budgetåret 1995/96 framhölls|
|att Socialstyrelsen borde se över nuvarande|
|målbeskrivningar för att få fram mer uppföljningsbara|
|verksamhetsmål. Under år 1996 har en arbetsgrupp|
|tillsatts inom regeringskansliet för att i samråd med|
|Socialstyrelsen ta fram bl.a. uppföljningsbara mål för|
|Socialstyrelsens verksamhet. Arbetsgruppens resultat|
|kommer att utgöra underlag för Socialstyrelsens regle-|
|ringsbrev för år 1997. |
| |
| |
|Fördjupad prövning |
| |
|Regeringen anser att de nuvarande övergripande målen för|
|Socialstyrelsens verksamhet är relevanta och bör ligga|
|fast även under nästa planeringsperiod 1997 - 1999.|
|Enligt regeringens mening finns det behov av att|
|utveckla Socialstyrelsens roll som regeringens|
|stabsorgan och att i Socialstyrelsens övergripande mål|
|förtydliga styrelsens roll som regeringens stabsorgan.|
|Regeringen avser således ändra förordning (1988:1236)|
|med instruktion för Socialstyrelsen genom att denna|
|uppgift förs in. |
| Socialstyrelsen har i sin fördjupade|
|anslagsframställning (FAF) hemställt om ett|
|resurstillskott för uppbyggnad och genomförande av|
|verksamhetstillsyn. Socialstyrelsen har - under|
|arbetet med den fördjupade prövningen - framfört att|
|merparten av de nya uppgifterna med verk-|
|samhetstillsynen i ett första steg kan finansieras|
|genom effektiviseringar och omdisponeringar av|
|resurser mellan verksamheter inom myndigheten.|
|Regeringen anser dock att Socialstyrelsen bör ges ett|
|resurstillskott på 2,5 miljoner kronor för drift av ett|
|särskilt verksamhetstillsynsregister. |
| I FAF framhåller Socialstyrelsen att finansieringen|
|av basverksamheten vid Epidemiologiskt Centrum (EpC)|
|- främst registerverksamheten - behöver förstärkas.|
|Socialstyrelsen hemställer därför om ett resurstillskott|
|för dessa ändamål på 5 miljoner kronor per år. Regeringen|
|anser att verksamheten vid EpC har gett positiva|
|resultat de senaste åren och delar Socialstyrelsens|
|uppfattning att det är angeläget att registreringen av|
|verksamhet inom öppen hälso- och sjukvård kan förbättras.|
|Detta kan dock innebära att vissa resursförstärkningar|
|behövs inom EpC:s verksamhet. Verksamheten vid EpC|
|finansieras till största delen med anslag. Därutöver|
|finansieras vissa delar av centrumets verksamhet med|
|intäkter t.ex. som ersättning för viss framtagen|
|information. Det ekonomiska målet för EpC:s|
|intäktsfinansierade verksamhet baseras på en s.k.|
|marginalkostnadsprincip. Socialstyrelsen har samrått|
|med Riksrevisionsverket (RRV) angående den princip för|
|avgiftssättning som f.n. tillämpas av EpC (RRV 1996-03-|
|27, dnr 33-96-0852). RRV lämnar Socialstyrelsens|
|förslag utan erinran men framhåller att det inte är|
|givet hur det ekonomiska målet skall tolkas för|
|informationsuttag. Enligt regeringens mening är det|
|därför nödvändigt att denna fråga klargörs innan det är|
|möjligt att bedöma om ytterligare anslagsmedel bör|
|tillföras eller intäktsfinansieringen av verksamheten|
|kan ökas ytterligare. Regeringen har dock för avsikt|
|att i de kommande överläggningarna med sjukvårds-|
|huvudmännen verka för att vissa resurser avsätts för det|
|ifrågavarande ändamålet. |
| Regeringen anser att det är väsentligt att arbetet med|
|att utveckla kvaliteten inom hälso- och sjukvården|
|prioriteras. Det är därvid angeläget att bl.a.|
|kunskapsläget när det gäller effektiv behandling av|
|sjukdomstillstånd kan beskrivas och göras tillgängligt|
|för kliniskt verksamma läkare. Regeringen anser att det|
|informationssystem för kvalitets- och|
|resultatuppföljning inom hälso- och sjukvården (MARS-|
|systemet) som Socialstyrelsen håller på att utveckla är|
|ett positivt bidrag i denna process. Regeringen vill|
|samtidigt framhålla vikten av att finansierings- och|
|huvudmannaskapsfrågorna beträffande MARS-systemet|
|klarläggs och säkerställs. Det krävs bl.a. en tydligare|
|redovisning av vilka finansieringskällor som skall|
|användas för att på lång sikt klara av utveckling och|
|drift. Vidare behövs ett långsiktigt kontrakt tas fram|
|där verksamhets- och finansieringsansvar för respektive|
|delfinansiär tydligt anges. Regeringen anser att det|
|underlag som finns i FAF inte helt tillgodoser dessa|
|behov och att frågan kräver ytterligare beredning. |
| Socialstyrelsen har i en skrivelse redovisat att de|
|medel som budgetåret 1995/96 har anslagits under|
|anslaget C 11. Information om organdonation m.m. inte|
|är tillräckliga för att täcka de kostnader som har upp-|
|stått. Antalet inkomna svar från allmänheten om inställ-|
|ningen till organdonation har blivit betydligt fler än|
|beräknat. Vidare behövs resurser för driften av det|
|nyinrättade registret med uppgifter om organdonation.|
|Regeringen kommer för innevarande budgetår att avsätta|
|10 miljoner kronor för att täcka ytterligare kostnader|
|för uppbyggnad av registret som uppstått samt för|
|registrering av de svar som inkommit från allmänheten.|
|Därutöver bör 2,35 miljoner kronor anslås årligen för drift|
|av registret med uppgifter om organdonation. |
| Socialstyrelsen har i sin FAF lämnat förslag om ändrad|
|ansvarsfördelning när det gäller arbetsuppgifterna som|
|avser journalförstöringsärenden. Regeringen behöver dock|
|ett mer genomarbetat underlag för att kunna ta|
|ställning till styrelsens begäran. Frågan om Social-|
|styrelsens uppgifter med journalförstöringsärenden|
|kommer att behandlas inom ramen för en översyn av|
|patientjournallagen som planeras inom Social-|
|departementet. |
| Under år 1996 har beslut fattats om att vissa|
|uppgifter som för närvarande finns inom|
|Socialstyrelsens område skall övergå till Statens|
|skolverk. Socialstyrelsen bör under 1997 i samråd med|
|Statens skolverk vidta åtgärder för att till Statens|
|skolverk överföra ansvar för uppföljning, utvärdering,|
|tillsyn och utveckling för förskoleverksamhet och|
|skolbarnomsorg. |
| |
| |
|Slutsatser |
| |
|De nuvarande målen för Socialstyrelsens verksamhet är|
|relevanta och bör ligga fast under perioden 1997 -|
|1999. Socialstyrelsens roll som regeringens|
|stabsorgan bör utvecklas och förtydligas.|
|Socialstyrelsen bör för år 1997 tilldelas ett ramanslag|
|på 372 994 000 kronor. För år 1998 beräknas ramanslaget|
|till 365 053 000 kronor och får år 1999 till|
|376 081 000 kronor. |
127
-------------------------------------------------------
|8 E Stöd till forskning |
| |
|Inom Socialdepartementets verksamhetsområde bedrivs|
|och initieras forskning och utvecklingsarbete rörande|
|insatser för individer och familjer, äldre och personer|
|med funktionshinder, de ekonomiska välfärdssystemen,|
|folkhälsa, hälso- och sjukvård samt rättsmedicin. FoU-|
|arbetet initieras och bedrivs i decentraliserade|
|former men med Socialvetenskapliga forskningsrådet|
|(SFR) som ett nav för stora delar av FoU-verksamheten.|
|Totalt kan bedömas att det inom Socialdepartementets|
|område år 1997 kommer att satsas omkring 200 miljoner|
|kronor av anslagsmedel på FoU varav hälften genom SFR.|
| Många av Socialdepartementets myndigheter ger stöd|
|till forsknings- och utvecklingsarbete inom ramen för|
|sina ramanslag och några är även utförare. I|
|propositionen om forskning (prop. 1996/97:5)|
|redovisas de samlade FoU-insatserna inom|
|Socialdepartementets område samt förslag till|
|inriktning för de närmaste åren. |
| |
| |
|8.1Socialvetenskapliga forskningsrådet |
| |
|Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) är en|
|forskningsfinansierande myndighet. Rådets uppgift och|
|övergripande mål är att främja och stödja betydelsefull|
|grundforskning och tillämpad forskning inom|
|socialvetenskap, socialpolitik och folkhälsovetenskap|
|samt informera om kunskapsläge och aktuell forskning.|
| En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 för|
|SFR:s två anslag visar att reservation resp|
|anslagssparande uppstått men är av acceptabel|
|omfattning. Anslagssparandet på förvaltningsanslaget|
|uppgick 1994/95 till 0,775 miljoner kronor och|
|reservationen på anslaget för forskningsmedel till 3,2|
|miljoner kronor. Även för 1995/96 kan en reservation|
|komma att uppstå genom att planerade satsningar inom|
|alkoholforskningsområdet har blivit något försenade. |
| I sin årsredovisning visar SFR bl.a. att man med stor|
|bredd och med strategiska punktinsatser fördelat|
|tillgängliga forskningsmedel och att man därvid även|
|lyckats väl med fördelningen mellan kvinnliga och|
|manliga forskare. RRV har inte haft några invändningar|
|mot årsredovisningen men påpekade i en promemoria att|
|SFR saknade skriftliga regler för hantering av jäv samt|
|framförde återigen sin synpunkt, för övrigt till alla|
|forskningsråden, att den ekonomiska uppföljningen av|
|beviljade projektmedel borde förstärkas. SFR har|
|därefter formellt antagit de jävsregler man redan|
|tillämpade samt har efter regeringsbeslut tillsammans|
|med övriga forskningsråd utrett lämpliga|
|uppföljningsrutiner. |
| Forskningsfinansieringsutredningen uttrycker i sin|
|slutrapport SOU 1996:29 Forskning och pengar sin|
|uppfattning att SFR bör få om hand mer av sektorns|
|samlade forskningsresurser, särskilt forskningsmedlen|
|som disponeras av Statens institutionsstyrelse (SiS)|
|och Folkhälsoinstitutet (FHI) vilka enligt utredningen|
|borde fördelas av SFR efter samråd med de förra. Såväl SFR|
|som SiS och FHI har i yttranden över utredningen|
|motsatt sig förslaget. |
| SFR har i sin fördjupade anslagsframställan framfört|
|att man kan tänka sig att ta ett större|
|samordningsansvar för forskningsfrågorna inom|
|Socialdepartementets ansvarsområde. Vidare betonar man|
|behovet av kontinuitet och långsiktighet i|
|forskningssatsningarna samt pekar på att det finns en|
|hel del områden där det skulle vara angeläget att kunna|
|förstärka satsningarna. Särskilt lyfter man fram|
|alkoholforskning, epidemiologisk forskning, stora|
|datainsamlingar, forskarassistenttjänster för|
|underrepresenterat kön samt särskilda|
|informationsinsatser i form av mötesplatser mellan|
|forskare och verksamhetsföreträdare. |
| |
| |
|Regeringens överväganden |
| |
| |
|Sammanfattning |
| |
|
O |
Resultatbedömning
Regeringen anser att SFR i sin årsredovisning visar på en god måluppfyllelse och
ett tillfredställande resultat. SFR har genom utarbetade forskningsöversikter
därtill skaffat sig och regeringen en mycket god bild av forskningsläget på
olika områden och har därigenom skapat en god grund för beslut om inriktningen
av fortsatta satsningar. Att det fortfarande finns en hel del områden där
behoven av forskningsbaserad kunskap är betydande men inte tillgodosett visar
SFR även i sin fördjupade anslagsframställan. Inte minst har de senaste årens
stora omställningar i samhället inneburit ett accentuerat behov av kunskap om
bl.a. de sociala trygghetssystemen, försörjningsfrågor, arbetslöshet, folkhälsa
inklusive epidemiologi, alkohol, socialtjänst, handikapp, etniska relationer
m.m.
Enligt regeringens bedömning finns det fortfarande ett stort otillfredställt
behov av information om forskning och forskningsresultat.
128
Slutsatser
Regeringen anser att de riktlinjer som anges i proposition en Forskning och
Samhälle (prop. 1996/97:5) om prioriterade forskningsområden skall beaktas av
SFR under de närmaste åren vid rådets avvägningar mellan satsningar på olika
områden.
Regeringen anser vidare att SFR bör få en förstärkt samordnande roll när det
gäller forskningsfrågor inom Socialdepartementets ansvarsområde. Däremot finns
det ingen anledning att, som Forskningsfinansieringsutredningen föreslagit,
flytta forskningsresurser från Folkhälsoinstitutet och Statens
institutionsstyrelse till SFR.
Reservationsanslaget för forskningsmedel bör 1997 göras om till ramanslag.
Eventuellt kvarstående reservation från 1995/96 som inte är intecknad för annat
ändamål bör användas för satsning på alkoholforskning. Förstärkning bör ske av
SFR:s resurser för forskningsmedel resp förvaltning.
8.1.1 Utgiftsutveckling
Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde Stöd till forskning framgår av följande
sammanställning (miljoner kronor):
Utgift AnvisatUtgiftsprognosFörslagBeräknat
därav
1994/951995/961995/96 1996 1997 1998 1999
Socialvetenskapliga forsk-
ningsrådet:
- Forskningsmedel 91 132 135 91 93 93 95
- Förvaltningskostnader 5 9 9 6 8 7 7
Totalt för utgiftsområde 96 140 144 97 100 100 103
129
8.2 Anslag
E 1. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel
---------------------------------------------------------
|1994/95Utgift 90 8031) |Anslagssparande 3 223 |
|1995/96Anslag 131 918 |Utgiftsprognos135 141 |
| | därav 1996 90 621 |
|1997 Förslag 92 828 | |
|1998 Beräknat 92 683 | |
|1999 Beräknat 95 385 | |
1 Beloppen anges i tusental kr
Under detta anslag redovisas de medel som SFR disponerar för stöd till
forskning.
Medel har fr.o.m. 1997 tillförts anslaget för att möjliggöra för SFR att vid
beviljande av forskningsstöd till forskare vid universitet och högskolor även
beakta lokalkostnader. Anslaget har tidigare belastats med kostnaderna för
rådets prioriteringskommittéer vilka fr.o.m. 1997 istället skall belasta rådets
förvaltningsanslag.
Inom anslaget bör SFR avsätta medel till uppbyggnad och vård av databaser för
longitudinell forskning i enlighet med vad som sägs i regeringens proposition
Forskning och Samhälle (prop. 1996/97:5)
E 2. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning
---------------------------------------------------------
|1994/95Utgift 5 0541) |Anslagssparande 775 |
|1995/96Anslag 8 550 |Utgiftsprognos 8 595 |
| | därav 1996 6 183 |
|1997 Förslag 7 650 | |
|1998 Beräknat 7 300 | |
|1999 Beräknat 7 476 | |
1 Beloppen anges i tusental kr
Under detta anslag redovisas de medel som SFR disponerar för förvalt-
ningsuppgifter. Tidigare har SFR redovisat kostnader för prioriterings-
kommittéerna under anslaget för forskningsmedel men från 1997 skall dessa be-
lasta förvaltningsanslaget. Vidare har anslaget förstärkts för att möjliggöra en
kraftfullare utåtriktad information om bedriven forskning och
forskningsresultat, en förbättrad fortlöpande ekonomisk uppföljning av beviljade
forskningsmedel samt en förstärkt samordningsroll för forskningsfrågor inom
Socialdepartementets ansvarsområde. I detta ingår även att, såsom redovisas i
den idag framlagda propositionen om forskning, svara för sekretariatsfunktionen
för den samrådsgrupp inom alkoholforskningsområdet som regeringen aviserar.
130
9 Övrig statlig verksamhet
Övrig statlig verksamhet med anknytning till utgiftsområde 9. Hälsovård,
sjukvård och social omsorg omfattar Läkemedelsverket (avgiftsfinansierad
verksamhet), de statliga bolagen Apoteksbolaget, Systembolaget och SBL Vaccin AB
samt den Allmänna arvsfonden.
9.1 Avgiftsfinansierad verksamhet
9.1.1 Läkemedelsverket
Läkemedelsverket är en central myndighet vars övergripande mål är att svara för
tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter m.m.
Samtliga kostnader för Läkemedelsverket skall täckas med avgifter.
Läkemedelsverket har i sin fördjupade anslagsframställning samt i sin
årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten
i verksamhetsområdena 1. Godkännande av läkemedel, 2. Kontrollen efter
godkännande och information om läkemedel m.m. samt 3. Kontroll av läkemedelsnära
produkter m.m.
Det övergripande målet för Program 1. Godkännande av läkemedel är att tillse
att säkra och effektiva läkemedel av god kvalitet når den enskilde och hälso-
och sjukvården genom att pröva inkomna ansökningar om godkännande av läkemedel,
varvid högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde skall ges prioritet.
Det övergripande målet för Program 2. Kontrollen efter godkännande och
information om läkemedel m.m. är att tillse att endast effektiva och säkra
läkemedel av god kvalitet finns på marknaden. Detta sker genom att tillse att
uppställda krav och mål efterlevs inom läkemedelsförsörjningens samtliga led,
att värdera nya rön av betydelse för de godkända läkemedlens ändamålsenlighet
samt att föra ut och följa upp information om rationell läkemedelsanvändning.
Det övergripande målet för Program 3. Kontroll av läkemedelsnära produkter
m.m. är att främja säkerheten och kvaliteten för de produktgrupper programmet
omfattar och att förhindra att narkotiska läkemedel, sprutor och kanyler för
legalt bruk och tekniska alkoholprodukter hanteras olagligt eller missbrukas.
Läkemedelsverket har i årsredovisningen för budgetåret 1994/95 redovisat ett
rörelseunderskott på 2,4 miljoner kronor. Tillsammans med föregående års
överskott har Läkemedelsverket ett ackumulerat överskott på ca 35,5 miljoner
kronor. Omsättningen för ordinarie verksamhet (122,8 miljoner kronor) har ökat
med 4,7 procent från föregående år. Ökningen beror på ett ökat inflöde av
ärenden och ytterligare ett ökat antal tillsynsobjekt.
Driftkostnaderna för den ordinarie verksamheten har ökat med 8,3 procent
exklusive semesterlöneskuld och IT-utvecklingskostnaden. Kostnadsökningen ligger
inom budgetramen och beror framför allt på ökade personalkostnader.
Driftkostnaden var under budgetåret 133,2 miljoner kronor. De finansiella
intäkterna är 6,4 miljoner kronor att jämföra med föregående års 5,9 miljoner
kronor.
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar vid granskning av
årsbokslutet utan anser att detta är rättvisande.
Tillgångar1) 1995-06-301994-06-30Skulder1995-06-301994-06-30
och Verks-
kapital
Omsätt- 59 425 76 861 Kort- 27 778 42 019
ningstill- fristiga
gångar skulder
Periodav- 4 419 4 747 Periodav- 8 514 6 978
gränsnings- gränsnings-
poster poster
Anläggnings-16 905 11 869 Långfristiga8 931 6 588
tillgångar skulder
Avräkning Verks- 35 526 37 892
statsverket kapital
Summa 80 749 93 477 Summa 80 749 93 477
1) Beloppen redovisas i tusental kr.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
-------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|De övergripande målen för Läkemedelsverkets verksamhet|
|under den kommande treårsperioden skall vara|
| |
| |
|oförändrade. |
| |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Beräknade avgiftsinkomster 148 000 tkr |
| |
| |
|Övrigt |
| |
|Den beräknade planeringsramen för perioden 1997 - 1999|
|uppgår till totalt 457 miljoner kronor. |
-------------------------------------------------------
Resultatbedömning
Läkemedelsverkets årsredovisning för 1994/95 och resultatredovisningen i den
fördjupade anslagsframställningen för perioden 1997 - 1999 visar att
verksamheten bedrivits på sådant sätt att de uppsatta målen har uppnåtts.
Verkets ekonomiska resultat visar att myndigheten väl klarat att rationalisera
sin verksamhet. På grund av bland annat en större ärendetillströmning än
förväntat har inkomsterna varit högre än vad som kunnat förutsägas.
Läkemedelsverket har därför genererat ett balanserat resultat som uppgår till
ca 35,5 miljoner kronor. Läkemedelsverket har inte lagt fram förslag till nytt
avgiftssystem eller ändrade avgifter på grund av osäkerheten kring systemets
slutliga utformning. Regeringen avser att återkomma med beslut om avgiftsnivån
och/eller ett nytt avgiftssystem senare under planeringsperioden om detta kommer
att krävas.
Slutsatser
Mot bakgrund av den fördjupade prövningen som regeringen har gjort av
verksamheten drar regeringen följande slutsatser.
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1992 års
budgetproposition bör gälla även för den kommande treårsperioden.
Läkemedelsverkets verksamhet har varit framgångsrik. Hur verksamheten kommer
att te sig under nästa planeringsperiod är avhängig av utvecklingen inom EU och
inordnandet i de gemensamma godkännandeprocedurerna, vilka började tillämpas
inom EU den 1 januari 1995.
Följande verksamhetsmål skall gälla för den kommande treårsperioden:
Läkemedelsverket skall prioritera en verksamhet som är inriktad på trygghet
och säkerhet för hälso- och sjukvårdens och den enskildes räkning samtidigt som
den utgör en effektiv och rättvisande produktkontroll och kvalitetssäkring för
industrin.
Läkemedelsverket skall därvid ytterligare utveckla verksamhetsformerna när det
gäller ansökningar om godkännande av läkemedel, kliniska prövningar,
säkerhetsuppföljning samt information om läkemedel till hälso- och sjukvården.
Regeringen anser att Läkemedelsverket uppfyller kraven för att få en treårig
budgetram för perioden 1997-1999. Planeringsramen uppgår totalt till (exklusive
IT-utvecklingskostnader) 457 miljoner kronor.
Regeringen har beräknat planeringsramen efter följande budget:
131
Resultatbudget (tkr)
Verksamhetsområden 1997 1998 1999
1. Godkännande av
läkemedel 77 000 78 000 80 000
2. Kontrollen efter
godkännandet och
information om
läkemedel m.m. 57 000 59 000 61 000
3. Kontroll av
läkemedelsnära
produkter 16 000 15 000 14 000
Summa 150 000 152 000 155 000
Avgifter och balanserade
medel 150 000 152 000 155 000
Kostnaderna är beräknade efter en resursnivå som i stort motsvarar dagens.
Läkemedelsverket har mot bakgrund av den osäkra situation som råder inom EU när
det gäller det framtida antalet uppdrag och det europeiska systemets framtida
finansiering inte föreslagit några förändringar i avgiftssystemet eller
avgifternas nivå. Det är troligt att efterfrågan på verkets tjänster kommer att
öka något under perioden. Det ackumulerade överskottet om sammanlagt 35,5
miljoner kronor vid utgången av budgetåret 1994/95 kan användas för att utjämna
kostnaderna under perioden och i kombination med fortsatta besparings- och
rationaliseringsåtgärder möjliggöra en oförändrad avgiftsnivå. Om det blir nöd-
vändigt kommer regeringen att ompröva frågan under planeringsperioden.
Avslutningsvis föreslår regeringen att Läkemedelsverket för år 1997 helt
finansieras genom avgifter samt att regeringen efter bemyndigande från riksdagen
beslutar om föreskrifter avseende avgifter för Läkemedelsverkets tjänster.
Utgiftsnivån för den kommande treårsperioden beräknas till totalt 457 000 000
kronor varav 150 000 000 kronor år 1997.
9.2 Statliga bolag
9.2.1 Apoteksbolaget AB
Apoteksbolaget AB ägs för närvarande till 2/3 av staten och till 1/3 av
Apoteksbolagets pensionsstiftelse. Riksdagen bemyndigade i juni 1996 (prop.
1995/96:141, bet. 1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302) regeringen att vidta de
åtgärder som behövs för att nå ett hundraprocentigt statligt ägande av bolaget.
Avsikten med åtgärden är att styrningen av bolaget kan ske utan hänsyn till
eventuella intressen som pensionsstiftelsen kan ha.
Apoteksbolagskoncernen omfattar Apoteksbolaget AB och tre dotterbolag,
Apoteksbolagets Kemi- och Miljö AB, Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi
AB och Kårhuset Pharmen AB. Fram till den 2 oktober 1995 ingick också ADA AB,
vilket är ett partihandelsföretag i koncernen. Sedan november 1995 ingår ADA AB
i Oy Tamro Ab som är Nordens största aktör på partihandelsområdet för läkemedel.
Apoteksbolagets engagemang i partihandeln med läkemedel är därmed i praktiken
avslutat. En resterande aktiepost i Tamro om ca 25 % av kapitalet avses vid
lämpligt tillfälle säljas.
Läkemedelsförsörjningen inom den öppna vården sker genom ca 800 apotek. Den
slutna vården försörjs av Apoteksbolaget via ettåriga entreprenadavtal med
sjukvårdshuvudmännen genom tillsammans ca 100 särskilda sjukhusapotek, ofta
kombinerade sjukhus- och expeditionsapotek med försäljning också till
allmänheten. I Apoteksbolagets distributionsservice ingår förutom apoteken även
ca 1 050 apoteksombud. Dessa är enskilda näringsidkare som mot provision
förmedlar paket med receptbelagda läkemedel och/eller säljer vissa receptfria
läkemedel från ett lager som ägs av Apoteksbolaget. Ombudens huvuduppgift är att
svara för läkemedelsservice företrädesvis i glesbygd.
Omsättningen år 1995 uppgick till 20 603,7 miljoner kronor och antalet
anställda var 11 187 personer. Årets vinst uppgick till 343,2 miljoner kronor.
Regeringen har under året tillsatt en delvis ny styrelse. En ny verkställande
direktör har anställts.
Apoteksbolagets framtida roll har behandlats dels i en departementspromemoria
(Ds 1995:82), dels i delbetänkandet från HSU (SOU 1995:122) Reform på recept.
Regeringen har beslutat om en proposition (prop. 1996/97:27) med förslag rörande
läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m. som till stor del berör
Apoteksbolagets verksamhet. Regeringen anser att det finns ett ytterligare behov
av att analysera hur den framtida detaljhandeln med läkemedel skall organiseras
och regleras i ett vidare perspektiv. I en sådan analys skall således även en
översyn av det nuvarande statliga Apoteksbolagets framtida roll ingå. En
särskild utredare skall därför tillsättas med uppgift att ytterligare definiera
målen för läkemedelsdistributionen och pröva olika lösningar för att nå dessa
samt ge förslag till erforderlig reglering. Det nuvarande avtalet mellan staten
och Apoteksbolaget AB, som löper ut den 31 december 1996, skall därför förlängas
i två år i avvaktan på förslag och ställningstaganden med anledning av detta
uppdrag.
9.2.2 Systembolaget AB
Systembolaget är ett av staten helägt företag. I koncernen ingår förutom
moderbolaget Systembolaget AB också ett helägt dotterbolag Lagena Distribution
AB. Verksamheten omfattar detaljhandel och partihandel med alkoholdrycker.
Omsättningen år 1995 uppgick till 20 078,1 miljoner kronor och antalet
årsarbetare till 2 658. Vinsten uppgick till 45,3 miljoner kronor.
Avskaffandet av monopolen för tillverkning, import och partihandel under våren
1995 har inneburit väsentligt ändrade förutsättningar för Systembolaget. Antalet
leverantörer av vin, sprit och starköl har ökat från ett drygt tiotal till drygt
150. Samtidigt har en kraftig förskjutning skett från varor på returglas
levererade i backar till varor på engångsglas levererade i kartong. Detta har
inneburit en kraftig ökning av butikernas hanteringskostnader, vilket
återspeglas i årets resultat.
Det helägda dotterbolaget Lagena Distributions AB som bildades i december 1994
har byggt upp sin verksamhet under året. Bolaget åtar sig hemtagning, lagring,
ordersammanställning och distribution av sprit, vin och starköl för ett stort
antal av Systembolagets leverantörer. Den snabba igångsättningen har medfört
stora initialkostnader, vilket innebär att Lagena för 1995 redovisar en förlust
som påverkar koncernens resultat.
Såväl löne- som pensionsadministrationen för Lagena Distribution AB handhas av
Systembolaget. För Lagena tillämpas samma pensionsreglemente som för
Systembolaget.
Genom Riksdagens beslut den 8 december 1982 har staten garanterat
Systembolaget AB:s pensionsförpliktelser till 600 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
-------------------------------------------------------
|Övrigt |
| |
|Regeringen föreslår att riksdagen medger att den|
|statliga garantin för pensionsförpliktelser vid|
|Systembolaget AB även skall omfatta Lagena|
|Distribution AB. |
-------------------------------------------------------
För att även trygga Lagenas pensionsutfästelser bör statens nuvarande garanti
för Systembolaget AB utvidgas till att även omfatta Lagena Distribution AB.
9.2.3 SBL Vaccin AB
SBL Vaccin AB är idag ett av staten helägt företag. Dess verksamhet omfattar
forskning och utveckling, tillverkning och marknadsföring av egna vacciner samt
grossist- och detaljhandel med vacciner. Omsättningen år 1995 uppgick till 260,6
miljoner kronor och antalet anställda till 95. Vinsten för samma år uppgick till
5,1 miljoner kronor.
SBL Vaccin AB har sedan starten 1993 präglats av en omfattande förändrings-
och utvecklingsprocess. Bolagets målsättning att bli ett internationellt
framgångsrikt vaccinföretag kräver stora FoU-insatser och produktionsin-
vesteringar under de närmaste åren. För att klara dessa satsningar erfordras
kapitaltillskott.
Regeringen gör i proposition om Aktiv förvaltning av statens företagsägande
(1995/96:141) bedömningen att det på sikt inte föreligger något avgörande skäl
för statligt ägande i SBL Vaccin AB och att frågan om det ytterligare kapital
som kan komma att behövas i bolaget bör lösas genom en ägarförändring. I
enlighet med riksdagens bemyndigande den 11 juni 1996 om att genomföra sådana
förändringar har regeringen, efter anbudsförfarande avseende rådgivning och
medverkan i frågan om förändrat ägande, beslutat att godkänna ett avtal mellan
staten och D Carnegie AB.
9.3 Allmänna arvsfonden
Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja verksamhet av ideell karaktär
till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Stöd skall i
första hand lämnas för förnyelse- och utvecklingsprojekt till organisationer som
bedriver ideell verksamhet. Stöd får också, om det bedöms som särskilt
angeläget, lämnas till anläggningar, lokaler och utrustning. Stöd får inte
lämnas till enskild person. Närmare bestämmelser om fonden finns i lagen
(1994:243) om Allmänna arvsfonden.
Fonden förvaltas av Kammarkollegiet som en särskild fond.
Den övergripande beslutanderätten i ärenden som rör Allmänna arvsfonden ligger
hos regeringen men den 1 juli 1994 inrättades Arvsfondsdelegationen som
organisatoriskt sorterar under Socialdepartementet. Arvsfondsdelegationen
fördelar stöd ur fonden, följer upp projekt som beviljats stöd och informerar
allmänheten om fondens ändamål och medlens användningsområde.
Om stödet bedöms överstiga 300 000 kronor eller om ärendet är av principiell
betydelse eller annars av större vikt, överlämnas ärendet till regeringen för
beslut.
Socialdepartementet ansvarar för handläggningen av ärenden som rör barn under
12 år och för ärenden som rör personer med funktionshinder. Inrikesdepartementet
ansvarar för handläggningen av ärenden som rör ungdomar i åldrarna 12 - 25 år.
Regeringen har i proposition om Allmänna arvsfonden (prop. 1995/96:138)
redovisat fördelningen av medlen för budgetåret 1995/95.
För budgetåret 1995/1996 var det sammanlagda utdelningsbara beloppet ca 180
miljoner kronor.
Regeringen kommer före juni månads utgång år 1997 att lämna riksdagen en
fyllig redovisning över fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under
perioden 1 juli 1996 till 1 januari 1997.
132