Post 6414 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1996/97:1 ·
Hämta Doc ·
Förslag till statsbudget för budgetåret 1997,m.m.Enligt 9 kap. 6 § regeringsformen avger regeringen härmed sitt förslag till statsbudget för budgetåret 1997 och föreslår att riksdagen beräknar inkom¶ster och beslutar om utgifter för staten i enlighet med despecifikationer som fogats till förslaget.Stockholm den 12 september 1996Göran PerssonErik Åsbrink(Finansdepartementet)Propositionens huvudsakliga innehållPropositionen innehåller regeringens förslag till statsbudget förbudgetåret 1997. Förslaget till statsbudget, som omfattar alla inkomsteroch utgifter samt andra betalningar som påverkar statens lånebehov,visar en omslutning på 676,6 miljarder kronor.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1/5
Förslag till statsbudget för år 1997
Rättsväsendet
(utgiftsområde 4)
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 4
2 Lagtext.................................................... 5
2.1 Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387). 5
2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken...... 6
2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen
(1986:617).......................................... 7
2.4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) 9
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om
tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och
statsstödsregler.................................... 10
3 Rättsväsendet.............................................. 11
3.1 Övergripande mål.................................... 11
3.2 Kriminalpolitiska prioriteringar.................... 12
3.3 Ett modernt rättsväsende............................ 13
3.4 Utgångspunkter för besparingar...................... 14
4 Polisväsendet.............................................. 17
4.1 Huvudlinjer i reformeringen av polisen.............. 17
4.1.1 Allmänna strategier ................................ 17
4.1.2 Prioriterade områden................................ 18
4.1.3 Närpolisreformen.................................... 20
4.1.4 Brottsutredningsverksamheten ....................... 21
4.1.5 Samverkan med åklagare.............................. 21
4.1.6 Internationell samverkan ........................... 22
4.2 Övriga frågor ...................................... 23
4.2.1 Polisutbildningen .................................. 23
4.2.2 Beredskapsstyrkan för att bekämpa terroraktioner.... 24
4.2.3 Registernämnden..................................... 25
4.2.4 Vissa organisatoriska frågor........................ 26
4.2.5 Utlänningsverksamhet ............................... 26
4.3 Polisväsendets resultat............................. 26
4.3.1 Resursinsatser och produktivitet.................... 26
4.3.2 Reform- och rationaliseringsarbetet................. 27
4.3.3 Resultatuppföljning................................. 29
4.3.4 Regeringens bedömning............................... 29
4.4 Anslag.............................................. 31
A 1. Polisorganisationen................................. 31
A 2. Säkerhetspolisen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
34
5 Åklagarväsendet............................................ 35
5.1 Förändringar inom åklagarväsendet................... 35
5.1.1 Ny åklagarorganisation m.m.......................... 35
5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten.......... 36
5.1.3 Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet och polisen 39
5.1.4 Utökad användning av strafföreläggande.............. 39
5.1.5 Åtgärder för att öka säkerheten och skyddet för anställda
inom rättsväsendet.................................. 39
5.2 Åklagarväsendets resultat........................... 40
5.3 Anslag.............................................. 41
B 1. Åklagarväsendet .................................... 41
6 Domstolsväsendet m.m....................................... 43
6.1 Förändringar inom domstolsväsendet.................. 43
6.1.1 En renodlad domstolsverksamhet med tyngdpunkt i första
instans............................................. 43
6.1.2 En ny, effektivare och mer flexibel domstolsorganisation 44
6.1.3 Ett effektivare förfarande i hovrätterna............ 45
6.1.4 Effektivare mål- och ärendehantering................ 45
6.1.5 Säkerheten för anställda inom rättsväsendet ........ 46
6.2 Resultatinformation................................. 46
6.2.1 Domstolarnas resultat................................46
6.2.2 Domstolsverkets resultat............................ 48
6.2.3 Rättshjälpsmyndighetens resultat.................... 48
6.3 Anslag.............................................. 49
C 1. Domstolsväsendet m.m. .............................. 49
7 Kriminalvården............................................. 52
7.1 Förändring och utveckling inom kriminalvården....... 52
7.1.1 Fortsatt utveckling av verkställighetens innehåll... 52
7.1.2 Humanare utformning av häktesverksamheten........... 53
7.1.3 Effektivare platsutnyttjande........................ 53
7.1.4 Ny lokal organisation............................... 54
7.2 Kriminalvårdens resultat............................ 56
7.2.1 Frivård............................................. 56
7.2.2 Anstalter........................................... 57
7.2.3 Häkten.............................................. 58
7.2.4 Beläggningsfrågor................................... 59
7.3 Anslag.............................................. 60
D 1. Kriminalvården.......................................60
8 Kronofogdemyndigheterna.................................... 63
8.1 Förändring och utveckling .......................... 63
8.1.1 Förbättrad kvalitet i indrivningsarbetet............ 63
8.1.2 Snabbare fastighetsförsäljning...................... 64
8.1.3 Regionindelning av kronofogdemyndigheterna.......... 64
8.2 Kronofogdemyndigheternas resultat................... 67
8.2.1 Resultatredovisningen............................... 67
8.2.2 Regeringens bedömning............................... 69
8.3 Anslag...............................................70
E 1. Kronofogdemyndigheterna..............................70
9 Övrig verksamhet inom rättsväsendet........................ 71
9.1 Anslag.............................................. 71
F 1. Brottsförebygganderådet..............................72
F 2. Rättsmedicinalverket.................................75
F 3. Gentekniknämnden.....................................78
F 4. Brottsoffermyndigheten...............................79
F 5. Ersättning för skador på grund av brott............. 81
F 6. Rättshjälpskostnader.................................82
F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet..................84
F 8. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar . 85
F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete............... 85
10 Övrig statlig verksamhet .................................. 87
10.1 Allmänna advokatbyråer.............................. 87
Bilaga 4.1 Redovisning av Brottsofferutredningens hittills
utförda arbete.......................................89
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i polislagen
(1984:387),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i utsökningsbalken,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i utsöknings-
registerlagen (1986:617),
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen
(1987:672),
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845)
om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och
statsstödsregler,
6. för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 4
Rättsväsendet enligt följande uppställning:
Anslag Anslagstyp
Anslagsbelopp
(tusental
kr)
A 1. Polisorganisationen ramanslag
10 488 194
A 2. Säkerhetspolisen ramanslag
509 022
B 1. Åklagarväsendet ramanslag
627 237
C 1. Domstolsväsendet m.m. ramanslag
2 916 184
D 1. Kriminalvården ramanslag
3 837 161
E 1. Kronofogdemyndigheterna ramanslag
1 298 135
F 1. Brottsförebyggande rådet ramanslag
25 355
F 2. Rättsmedicinalverket ramanslag
165 728
F 3. Gentekniknämnden ramanslag
2 127
F 4. Brottsoffermyndigheten ramanslag
9 500
F 5. Ersättning för skador på grund av brott ramanslag
71 500
F 6. Rättshjälpskostnader ramanslag
853 972
F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet ramanslag
10 222
F 8. Bidrag till vissa internationella samman- ramanslag
3 000
slutningar
F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete ramanslag
7 200
Summa för utgiftsområdet
20 824 537
2 Lagtext
2.1 Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)
Härigenom föreskrivs att 5 § polislagen (1984:387) skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
--------------------------------------------------------------------
För ledningen av polismyndig- För ledningen av polismyndig-
heten finns en polisstyrelse. heten finns en polisstyrelse.
Polisstyrelsen består av polis- Polisstyrelsen består av polis-
myndighetens chef (polische- myndighetens chef (polische-
fen), av dess biträdande chef fen), av dess biträdande chef
(biträdande polischefen), om så- (biträdande polischefen), om så-
dan finns, samt av det antal dan finns, samt av det antal
valda ledamöter, lägst sex och valda ledamöter som länsstyrelsen
högst tio, som länsstyrelsen be- bestämmer, dock lägst sex.
stämmer.
Polisstyrelsens ledamöter utom polischefen och biträdande polischefen skall
väljas av kommunfullmäktige, om polisdistriktet omfattar endast en kommun, och
annars av landstinget. Om det i polisdistriktet finns en kommun som inte ingår i
landstingskommunen, skall valet förrättas av landstinget och kommunfullmäktige
med den fördelning mellan dem som länsstyrelsen bestämmer efter befolknings-
talen. För de valda ledamöterna skall lika många suppleanter väljas.
De ledamöter och suppleanter som utses genom val skall vara svenska
medborgare, vara bosatta inom distriktet och ha rösträtt vid val av
kommunfullmäktige. De bör väljas så att erfarenhet av kommunalverksamhet blir
företrädd bland dem. Vid valet bör vidare beaktas att de olika delarna av
polisdistriktet och om möjligt alla kommuner i distriktet blir representerade.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse 1989:128.
2.2 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken1
dels att i 2 kap. 15, 16 och 24 §§, 4 kap. 8, 27 och 32 §§ samt 16 kap. 1 och
10 §§ orden „det län„ skall bytas ut mot „den region„ samt att i 4 kap. 8 §
orden „Stockholms län„ skall bytas ut mot „Stockholm„,
dels att 18 kap. 1 § skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap.
1 §2
--------------------------------------------------------------------
Kronofogdemyndighetens be- Kronofogdemyndighetens beslut
slut överklagas skriftligen hos överklagas skriftligen hos en
den tingsrätt inom vars dom- tingsrätt inom kronofogdemyn-
krets kronofogdemyndigheten dighetens verksamhetsområde som
har sitt säte. regeringen föreskriver.
I den mån det inte föreskrivs något annat i detta kapitel gäller lagen
(1996:242) om domstolsärenden vid överklagande i utsökningsmål.
Kronofogdemyndigheten skall dock inte vara part i domstolen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse av
2 kap. 15 § 1994:1413
2 kap. 16 § 1988:385
2 kap. 24 § 1988:385
4 kap. 8 § 1995:298
4 kap. 27 § 1994:444
4 kap. 32 § 1988:385
16 kap. 1 § 1993:893
16 kap. 10 § 1993:893.
2 Senaste lydelse 1996:248.
2.3 Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)
Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsregisterlagen (1986:617)1
dels att i 1 och 2 §§ ordet „län„ i olika böjningsformer skall bytas ut mot
„region„ i motsvarande böjningsform,
dels att 7 och 7 a §§ skall ha följande lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 §2Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får för de ändamål som anges i
1 § ha terminalåtkomst till det centrala utsökningsregistret.
Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om
1. den som är registrerad hos myndigheten som gäldenär i mål om exekutiva
åtgärder,
2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål
eller ärende som handläggs hos myndigheten,
3. make till person som avses under 1,
4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1,
5. fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant
företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under 1,
6. skuldsanering, företagsrekonstruktion, konkurs och näringsförbud.
--------------------------------------------------------------------
I fråga om kronofogdemyndighet
som är tillsynsmyndighet i
konkurs gäller terminalåtkomsten
enligt andra stycket 1 också
gäldenärer i annat län, om detta
ingår i tillsynsområdet.
I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller dennes
ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i det centrala utsökningsregistret om de
mål eller ärenden som sökanden gett in.
7 a §Terminalåtkomst till regionala utsökningsregister får finnas för de ändamål
som anges i 1 § och i den utsträckning som anges i andra - femte styckena nedan.
Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter i regionala
utsökningsregister som avses i 6 a § första stycket.
--------------------------------------------------------------------
En kronofogdemyndighet får ha En kronofogdemyndighet får ha
terminalåtkomst till det terminalåtkomst till det regionala
regionala utsökningsregistret för utsökningsregistret för regionen.
länet och, om
kronofogdemyndigheten är
tillsynsmyndighet i konkurs,
till uppgifter som avses i 6 a §
första stycket 1 i det regionala
utsökningsregistret för ett annat
län som ingår i tillsynsområdet.
Regeringen får föreskriva att Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till
handling som avses i 6 a § andra stycket och att en kronofogdemyndighet får ha
terminalåtkomst till uppgifter och handlingar i de regionala utsökningsregistren
utöver vad som har sagts i tredje stycket.
I den utsträckning som regeringen föreskriver får en sökande eller dennes
ombud ha terminalåtkomst till uppgifter i regionala utsökningsregister om de mål
eller ärenden som sökanden gett in.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
**FOOTNOTES**
1 Senaste lydelse av
1 § 1995:441
2 § 1995:1370.
2 Senaste lydelse 1996:773.
2.4 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 25 § konkurslagen (1987:672) skall ha följande
lydelse.
--------------------------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
25 §
--------------------------------------------------------------------
Regeringen utser vissa krono- Kronofogdemyndigheterna är till-
fogdemyndigheter att vara synsmyndigheter.
tillsynsmyndigheter.
En kronofogdemyndighet som är
tillsynsmyndighet får, enligt
föreskrifter som meddelas av
regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer, förordna en
annan kronofogdemyndighet att
handlägga tillsynsuppgift i kon-
kursen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1845) om tillämpningen av
Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler
Härigenom föreskrivs att i 4 § lagen (1994:1845) om tillämpningen av
Europeiska gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler orden „Stockholms
län„ skall bytas ut mot „Stockholm„.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
3 Rättsväsendet
--------------------------------------------------------------------
| Det övergripande målet för rättsväsendet är den enskildes rätts-|
| säkerhet och rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken är att |
| minska brottsligheten och öka människors trygghet. Verksamheten |
| skall bedrivas med följande inriktning: |
| - Brottsligheten skall förebyggas och bekämpas genom en human |
| och rationell kriminalpolitik grundad på kunskap om brottslig- |
| heten och dess orsaker och med utnyttjande av moderna och |
| effektiva metoder. |
| - Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk |
| brottslighet skall prioriteras. |
| - Brottsoffrens ställning skall stärkas. |
| - Rättsväsendets verksamhet skall hålla hög kvalitet och bli mer|
| kostnadseffektiv. |
--------------------------------------------------------------------
Rättsväsendets utgiftsområde omfattar polisväsendet, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, kriminalvården och kronofogdemyndigheterna. Även
Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden, Brotts-
offermyndigheten, Rättshjälpsmyndigheten, rättshjälpen samt de allmänna advokat-
byråerna, som är avgiftsfinansierade, ingår i utgiftsområdet. De totala
utgifterna för rättsväsendet uppgår under budgetåret 1997 till ca 20,8 miljarder
kronor.
Den centrala uppgiften för rättsväsendets myndigheter är att värna den
enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Detta sker bl.a. genom att förebygga
och beivra brott samt genom att lösa tvister såväl mellan enskilda som mellan
enskilda och det allmänna. En viktig uppgift för rättsväsendet är också att
verkställa rättsanspråk som inte har reglerats på frivillig väg.
3.1 Övergripande mål
Det övergripande målet för rättsväsendet är den enskildes rättssäkerhet och
rättstrygghet. Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka
människors trygghet.
Rättssäkerheten är central i förhållandet mellan den enskilde och det allmänna
i en demokratisk rättsstat. Rättssäkerheten ställer höga krav på bl.a.
likformighet och förutsebarhet i rättskipning och myndighetsutövning. Den
ställer därmed också höga krav på lagstiftningen. Lagarna skall värna
demokratin, yttrandefriheten och andra mänskliga rättigheter. De skall vara
lättbegripliga, konsekventa, svåra att kringgå eller missbruka och kunna stå sig
under en lång tid.
Rättstryggheten rör förhållandet mellan enskilda och omfattar den enskildes
självklara krav på trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom.
Rättstryggheten uppnås främst genom en effektiv brottsförebyggande och
brottsbeivrande verksamhet samt genom att respekten för lag och rätt
upprätthålls. Rättstrygghet innefattar också att det finns en väl fungerande
ordning för tvistlösning såväl mellan enskilda som mellan enskilda och det all-
männa. En human och säker kriminalvård samt ett väl
fungerande exekutionsväsende är vidare av stor betydelse för att upprätthålla
rättstryggheten och respekten för lag och rätt.
Rättssäkerheten och rättstryggheten kräver att rättsväsendet i alla dess delar
är effektivt och håller hög kvalitet.
De förslag som lämnas nedan syftar till att ge rättsväsendet förbättrade
möjligheter att värna rättssäkerheten och rättstryggheten samt att bekämpa
brottsligheten.
3.2 Kriminalpolitiska prioriteringar
Kriminalpolitiken skall grundas på en helhetssyn och en inriktning av den
allmänna politiken som leder till social trygghet, en rättvis fördelning och ett
samhälle som vilar på solidaritet människor emellan. Brottsligheten medför att
enskilda kan drabbas hårt av skador och förmögenhetsförluster. Den skapar också
rädsla och otrygghet, även hos dem som inte utsätts för brott. Brottsligheten
har ökat kraftigt under efterkrigstiden. Antalet anmälda brott har ökat från ca
200 000 år 1950 till 1 150 000 år 1995. Utan tvivel har inte bara den anmälda
utan även den faktiska brottsligheten ökat väsentligt. Detta kan inte
accepteras. Att utvecklingen mot allt fler brott bryts är av avgörande betydelse
för den enskildes rättstrygghet. Rättsväsendet skall därför förebygga och be-
kämpa brottsligheten samt öka människors trygghet.
En utgångspunkt för det brottsförebyggande program som regeringen presenterade
i juni 1996 är att brottsligheten måste angripas med en bred kriminalpolitisk
ansats. Rättväsendets insatser är av stor betydelse, men en framgångsrik
kriminalpolitik förutsätter också insatser inom andra samhällsområden. Detta är
uppenbart i fråga om det brottsförebyggande arbetet där medverkan från andra
samhällssektorer är en förutsättning. Andra utgångspunkter för regeringens
brottsförebyggande program är att brottslighetens orsaker måste angripas lokalt,
att det medborgerliga initiativet och engagemanget från allmänheten skall tas
till vara samt att den kunskap som finns om brottsligheten och dess orsaker
skall fördjupas och tillämpas. Tidiga insatser för att hindra att ungdomar i
riskzonen hamnar i en kriminell livsstil är också av central betydelse.
Särskild uppmärksamhet måste även i fortsättningen ägnas kampen mot
våldsbrotten, narkotikabrottsligheten och den ekonomiska brottsligheten. Vidare
skall arbetet med att stärka brottsoffrens ställning fortsätta. Detta gäller
inte minst i fråga om kvinnor som utsatts för våld och andra övergrepp. Den
utredning som regeringen tillsatt för att utvärdera åtgärder på
brottsofferområdet (dir. 1995:94) lämnade den 12 juni 1996 en översiktlig
redovisning till regeringen av det dittills utförda arbetet, avsedd att ligga
till grund för den avrapportering riksdagen begärt (bet. 1994/95:JuU13, rskr.
1994/95:261). En sammanfattning av redovisningen bifogas i bilaga 4.1.
Samhällsutvecklingen ger upphov till nya typer av brottslighet, vilka ställer
krav på rättsväsendets flexibilitet och förmåga att klara av nya uppgifter. Ny
teknik, nya livsmönster och förändrade värderingar ställer rättsväsendet inför
stora utmaningar. Samhället måste kraftfullt ta avstånd från rasistiska och
invandrarfientliga yttringar, annars kan på sikt grunderna för demokratin
äventyras. Brottslighet med rasistiska inslag måste därför bekämpas med kraft.
En typ av brottslighet som visat en oroande utveckling är den grova och
organiserade brottslighet som bedrivs i slutna kriminella subkulturer och
innefattar såväl vålds- och narkotikabrottslighet som ekonomisk brottslighet,
ofta med internationell anknytning. Den innebär ett hot mot rättsstatens funda-
ment, bl.a. genom att målsägande och vittnen hotas. För att stoppa denna typ av
kriminalitet krävs särskilda insatser av rättsväsendet.
Den ekonomiska brottsligheten utgör ett allvarligt samhällshot som måste
bekämpas med all kraft. Regeringen har i april 1995 slagit fast en strategi för
samlade åtgärder mot denna brottslighet (skr. 1994/95:217, bet. 1994/95:JuU25,
rskr. 1994/95:412). Arbetet drivs målmedvetet vidare med att genomföra det breda
åtgärdsprogram som omfattas av strategin. En av de mest angelägna åtgärderna är
att införa en effektivare myndighetsorganisation inom området. Under år 1997
skall en särskild myndighet, Ekobrottsmyndigheten, inrättas med operativa och
samordnande uppgifter i kampen mot den ekonomiska brottsligheten (se avsnitt
5.1.2).
När det gäller insatser mot den gränsöverskridande brottsligheten, bl.a.
internationell narkotikahandel och avancerad ekonomisk brottslighet, ger sam-
arbetet med andra länder större möjligheter att lyckas. Av särskilt värde är
arbetet inom EU, där ikraftträdandet av Europolkonventionen avsevärt kommer att
förbättra möjligheterna att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten.
Kampen mot denna brottslighet bedrivs också inom FN:s narkotikaprogram, UNDCP,
samt inom Schengensamarbetet. Här kan också nämnas det arbete som bedrivs inom
ramen för den s.k. Östersjökonferensen för att utveckla ett samarbete mellan
polis, tull och andra organ från länderna runt Östersjön samt den nyligen
inrättade aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet. Inom
Justitiedepartementet har tillkallats en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga
den internationella ekonomiska brottsligheten och utarbeta förslag till
inriktning av åtgärderna mot sådan brottslighet.
3.3 Ett modernt rättsväsende
Ett väl fungerande rättsväsende är av fundamental betydelse för att upprätthålla
den demokratiska rättsstaten. Rättsväsendet skall hålla hög kvalitet och vara
kostnadseffektivt. Att rättsväsendet kan hantera sina uppgifter korrekt och inom
rimlig tid är centralt för att upprätthålla rättssäkerhet och rättstrygghet.
Vidare är en effektiv indrivning av skatter och avgifter av stor betydelse för
statens finanser.
Samverkan mellan rättsväsendets myndigheter samt med andra som berörs av och
kan påverka brottsligheten skall öka. Rättsväsendet skall också fortsätta att
utveckla moderna organisations- och arbetsformer. En samlad IT-strategi skall
utformas och satsningen på ny teknik skall fortsätta.
För att öka rättsväsendets möjligheter att nå de uppsatta målen har en rad
åtgärder vidtagits i syfte att effektivisera och rationalisera rättsväsendet.
Detta gäller såväl rättsreglerna som verksamheten och organisationen. Inom
polisen pågår ett arbete med att införa ett problemorienterat arbetssätt,
utveckla närpolisverksamheten och förändra myndighetsstrukturen. Inom
åklagarväsendet har en ny organisation och nya arbetsformer införts. Vidare har
arbetet med att utveckla nya former för samarbete mellan polis och åklagare
påbörjats. Ett annat exempel på reformarbete med den nämnda inriktningen är den
utredning som regeringen tillsatt för att se över den organisatoriska strukturen
inom domstolsväsendet (dir. 1995:102). Syftet är att skapa en effektiv
domstolsorganisation som svarar mot de ökande kraven på domstolarnas kompetens
och förmåga att handlägga allt svårare mål. Inom kriminalvården har förändringen
av vårdarrollen mot ett utvecklat kontaktmannaskap med bl.a. verk-
samhetsanpassade arbetstider inneburit både högre kvalitet i verksamheten och
effektivare användning av personalen. I samma syfte planeras en rationalisering
av myndighetsstrukturen. Inom exekutionsväsendet planeras en sammanslagning av
kronofogdemyndigheter den 1 januari 1977.
Vad gäller rättsreglerna har vissa större reformer nyligen slutförts. Nämnas
kan instansordningsreformen vid de allmänna förvaltningsdomstolarna och den nya
ärendelagen. Regeringen har i prop. 1996/97:9 föreslagit förändringar av
rättshjälpen. Vidare pågår en översyn av handläggningsreglerna i hovrätt och en
översyn av straffsystemet.
När det gäller samordning av rättsväsendets informationsförsörjning har
huvuddelen av rättsväsendets myndigheter samt Generaltullstyrelsen och
Riksskatteverket på regeringens uppdrag nyligen lämnat förslag till en samlad
strategi. Frågan bereds vidare inom Justitiedepartementet.
3.4 Utgångspunkter för besparingar
Kostnaderna inom Justitiedepartementets ansvarsområde skall minska med 630
miljoner kronor t.o.m. budgetåret 1998, varav 300 miljoner kronor under
budgetåret 1997. Med hänsyn till de förändringar som sker av kriminalvårdens
verksamhet samt till beläggningsutvecklingen och anslagssparandet har regeringen
bedömt att det finns utrymme att minska anslaget till kriminalvården med 287
miljoner kronor för budgetåret 1997. Resterande besparing för år 1997 görs på
rättshjälpsanslaget. Regeringen har vidare bedömt att utrymme finns att minska
anslaget till kriminalvården även år 1998, och att sparkravet preliminärt bör
bestämmas till 136 miljoner kronor. Resterande besparing för budgetåret 1998 har
preliminärt fördelats med 55 miljoner kronor på polisväsendet, 25 miljoner
kronor på åklagarväsendet och 114 miljoner kronor på rättshjälpen. Övriga
myndigheter inom Justitiedepartementets område har undantagits från besparingar.
Beroende på tidigare fastlagda justeringar blir även polisväsendets anslagsnivå
i praktiken oförändrad. Domstolsväsendets möjligheter att klara ytterligare
besparingar är beroende av att planerade reformer genomförs. Detta faktum till-
sammans med den osäkerhet som finns om hur antalet mål och ärenden utvecklar sig
kommande år gör att regeringen inte föreslår några besparingar inom
domstolsväsendets område för budgetåren 1997 och 1998. Fördelningen av
besparingarna för år 1998 kan komma att ändras med hänsyn till hur de verk-
samhetsmässiga och ekonomiska förutsättningarna utvecklas inom respektive
myndighetsområde. Exekutionsväsendet och Rättsmedicinalverket är ålagda att
minska sina utgifter med elva procent under budgetåren 1995/96 - 1998. För
budgetåren 1997 och 1998 har besparingar motsvarande tre procent per år ålagts
dessa verksamheter.
Utrymmet för besparingar skapas till stor del genom att det genomgripande
reformarbetet inom rättsväsendet fortsätter. Denna fråga har berörts i avsnitt
3.3. Regeringen återkommer senare med de förslag till lagstiftning som är
nödvändiga för att förbättra och effektivisera verksamheten samt minska
utgifterna inom utgiftsområdet.
Rationaliseringskraven ställer ökade krav på uppföljning av resultat och
ekonomi. Myndigheterna måste därför fortsätta att utveckla och förbättra sin
resultatrapportering främst när det gäller volym, kostnader och kvalitet i
verksamheten. Metoder för uppföljning och utvärdering av verksamhetens effekter
måste också utvecklas. Vid sidan av myndigheternas årsredovisningar är en samlad
resultatredovisning för rättsväsendet en viktig del av uppföljningssystemet.
Justitiedepartementet har därför påbörjat en försöksverksamhet för att ta fram
en samlad resultatredovisning för år 1996 med utgångspunkt i det förslag som
lämnades av Utredningen om en samlad resultatredovisning för det kriminal-
politiska området (SOU 1995:136).
Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 4 framgår av följande sammanställning
(miljoner kronor):
Utgift Anvisat Utgiftsprognos Förslag
Beräknat
därav
1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998
1999
Polisväsendet 10 716 16 082 17 042 11 528 10 996 11 335
11 724
Åklagarväsendet 603 905 956 663 627 622
645
Domstolsväsendet m.m. 2 880 4 224 4 273 2 915 2 916 3 017
3 120
Kriminalvården 3 770 6 152 5 635 3 917 3 837 3 810
3 946
Kronofogdemyndigheterna 1 154 2 005 1 895 1 327 1 298 1 296
1 337
Övrig verksamhet inom 1 123 1 751 1 757 1 249 1 149 1 035
1 045
rättsväsendet
Totalt för utgiftsområde 4 20 246 31 119 31 558 21 599 20 825 21 115
21 817
Totalbeloppen avviker från de belopp som angavs i den ekonomiska
vårpropositionen (1995/96:150). För år 1997 är avvikelsen ca 364 miljoner
kronor. Orsaken till avvikelsen är främst att sammanlagt ca 354 miljoner kronor
kommer att föras över till utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar. De
överförda medlen avser bl.a. kostnader för asyl- och medborgarskapsutredningar,
förvar samt transporter av avvisade och utvisade. Nämnda överföring föranleds av
att regeringen inom kort avser att lägga en proposition med förslag om att vissa
delar av polisens utlänningsverksamhet skall föras över till Statens invandrar-
verk.
4 Polisväsendet
--------------------------------------------------------------------
|- Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet|
|skall prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas brott med|
|rasistiska inslag. |
|- Polisen skall arbeta problemorienterat inom såväl närpolis och|
|kvalificerad kriminalpolis som övrig polisverksamhet. |
|- Polisen skall effektivisera brottsutredningarna och utveckla|
|samverkan med åklagarväsendet. |
|- Polisen skall prioritera utbyggnaden av närpolisen. |
|- Rikspolisstyrelsen skall påbörja planeringen inför den nya grund-|
|utbildningen av poliser. |
|- Verksamheten för bekämpning av terroraktioner samordnas med annan|
|polisverksamhet. |
--------------------------------------------------------------------
Polisens verksamhet syftar enligt 1 § polislagen (1984:387) till att upp-
rätthålla allmän ordning och säkerhet och i övrigt tillförsäkra allmänheten
skydd och annan hjälp. Det övergripande målet för polisverksamheten skall vara
att minska brottsligheten samt att öka människors trygghet.
Den lokala polisorganisationen består för närvarande av 43 polismyndigheter.
Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet och bestämmer bl.a. verksamhetens
huvudsakliga inriktning, indelningen i polisdistrikt, polismyndigheternas
grundläggande organisation och fördelningen av medel inom länets
polisorganisation. De flesta polisfrågor hos länsstyrelsen handläggs av
länspolismästaren, som är regional polischef och tillika polischef inom den
lokala organisationen.
Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Till
Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen. Vid
Rikspolisstyrelsen finns också Polishögskolan. Till polisväsendet hör dessutom
Statens kriminaltekniska laboratorium, som är en myndighet under
Rikspolisstyrelsen.
Rikspolisstyrelsen är ansvarig myndighet för totalförsvarsfunktionen Ordning
och säkerhet.
4.1 Huvudlinjer i reformeringen av polisen
4.1.1 Allmänna strategier
För att ha större möjlighet att uppnå de kriminalpolitiska målen - att minska
brottsligheten och öka tryggheten - måste arbetet med att utarbeta
ändamålsenliga arbetsformer och strukturer fortsätta. Polisen måste utveckla
effektiva arbetsmetoder för att förebygga brott och ordningsstörningar och för
att förstärka utredningsverksamheten. Det problemorienterade arbetssättet skall
ligga till grund för all polisverksamhet. Att arbeta problemorienterat innebär
bl.a. att systematiskt definiera vilka förhållanden som orsakar och underlättar
brott och andra störningar av den allmänna ordningen. Utifrån dessa kunskaper
vidtas sedan de åtgärder som är bäst ägnade att minska riskerna för brottslighet
och ordningsstörningar. En bärande tanke i detta arbete skall vara att polisen
skall finnas på tider och platser där risken annars är stor att brott begås.
Arbetet måste också inriktas på att se till att kompetensen inom polisen inte
bara vidmakthålls utan också ökar. Det gäller för inriktningen av den nya
polisutbildningen, men också exempelvis för att mer effektivt kunna bekämpa den
allra grövsta brottsligheten. Vidare måste ny teknik tas i anspråk.
En annan förutsättning för att polisen skall kunna förstärka sina insatser är
att polisens samverkan med andra utvecklas. Det gäller särskilt dem som berörs
av eller som kan förebygga brottslighet. Det gäller också samverkan med
åklagarväsendet där mycket kan göras för att de samlade resurserna skall
utnyttjas så effektivt som möjligt. Vidare måste polisen utveckla de möjligheter
som det internationella samarbetet ger att bekämpa främst den organiserade
brottsligheten.
4.1.2 Prioriterade områden
Polisen skall prioritera kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk
brottslighet. Regeringen har vidtagit och planerar flera åtgärder för att
effektivisera polisens arbete med att bekämpa brottsligheten inom dessa områden.
Våldsbrottsligheten har fortsatt att öka trots att omfattande insatser
vidtagits för att motverka en sådan utveckling. Detta är allvarligt, särskilt
som våldsbrottsligheten också tagit sig nya uttryck. Utvecklingen av
brottslighet där vapen används är oroväckande, liksom den brottslighet som
förekommer bland medlemmar i vissa motorcykelorganisationer. Brott med
rasistiska förtecken är särskilt allvarliga eftersom de angriper den
demokratiska rättsstatens principer.
Enligt regeringens bedömning behövs ytterligare insatser för att motverka
våldsbrottsligheten. Sådana insatser måste inkludera och engagera hela
samhället. Det är också utgångspunkten i regeringens brottsförebyggande program
samt i det initiativ regeringen tagit för att sprida information om och
inspirera till arbete mot våldet, bl.a. genom skrifterna Motverka våldet och
Hjälp mot våld.
I samband med större evenemang eller andra situationer där många människor
samlas uppstår en ökad risk för brott och ordningsstörningar. Regeringen
överväger därför att ge polisen större möjligheter än för närvarande att ingripa
i sådana situationer och att ge polisen utvidgade befogenheter, såsom att spärra
av eller på annat sätt förbjuda tillträde till vissa områden eller utrymmen och
att tillfälligt omhänderta viss egendom. Också förutsättningarna för att vägra
tillstånd av och ingripa mot demonstrationer skall ses över. Bakgrunden härtill
är att det under senare tid i ökad utsträckning förekommit brott och allvarliga
ordningsstörningar i samband med demonstrationer som haft rasistiska inslag.
Tillgången till vapen inverkar på den grova våldsbrottsligheten. På re-
geringens initiativ pågår en översyn av vapenlagstiftningen. Översynen, som
inriktas på att förebygga våldsbrott, har inletts med en utvärdering av förbudet
att bära knivar och vissa andra farliga föremål på allmän plats. Ett förslag har
lagts fram om att förbudet också skall gälla skjutvapen. Dessutom föreslås
skärpta straff för allvarligare överträdelser av förbudet.
Användning av övervakningskameror bl.a. i butiker och banker kan på ett
effektivt sätt förebygga brott, t.ex. rån. För närvarande övervägs vilka
möjligheter som finns att öka användningen av övervakningskameror i detta syfte.
Även om rasism och främlingsfientlighet i stor utsträckning motverkas med
andra åtgärder än lagstiftning är det viktigt att den lagstiftning som finns är
effektiv. Mot denna bakgrund har lagen om förbud mot politiska uniformer setts
över och förslag till en ny straffbestämmelse i brottsbalken utarbetats.
Förslaget innebär i huvudsak att det skall vara straffbart att offentligt bära
hakkors eller andra sådana symboler som kan förknippas med allvarlig förföljelse
av folkgrupp. Bestämmelsen skall gälla endast sådana fall som inte är straffbara
som hets mot folkgrupp. Förslaget har remissbehandlats och bereds nu i
Justitiedepartementet.
En fråga som särskilt aktualiseras i samband med gängbrottslighet, t.ex.
brottsligheten bland medlemmar i vissa motorcykelorganisationer, är skyddet för
målsägande och vittnen. Brottsofferutredningen har i uppdrag att undersöka
frågan om hot mot målsäganden och vittnen och se vilka åtgärder som kan krävas.
Regeringen kommer också att förelägga riksdagen förslag till skärpningar av
straffet för övergrepp i rättssak.
En annan angelägen brottsofferfråga är våldet mot kvinnor. Ett gott underlag
för att föra denna fråga framåt finns nu i kvinnovåldskommissionens
huvudbetänkande (SOU 1995:60). Betänkandet bereds för närvarande i
Socialdepartementet.
Polisen har vidare ett särskilt ansvar för att ytterligare utveckla och
förbättra sina insatser när det gäller sexuella övergrepp mot barn.
Polisen skall, förutom att göra egna förebyggande och brottsutredande
insatser, vara en drivande kraft i samordningen av olika aktörers insatser mot
våldet.
Narkotikabrottsligheten är ett av de mest prioriterade områdena för polisen.
Även om narkotikamissbruket vid en internationell jämförelse har en begränsad
omfattning i Sverige finns det en oroande tendens till en mer drogpositiv
hållning och ett ökat experimenterande med narkotika i vissa ungdomsgrupper.
För att kunna bekämpa narkotikaproblemet krävs ett nära samspel mellan
förebyggande åtgärder, kontrollpolitik och behandling av narkotikamissbrukare.
Polisens arbete inriktas på att bekämpa narkotikahandeln i alla dess led, från
omfattande organiserad handel till småskalig gatuhandel. Den förändring som sker
inom polisen med en satsning på ett problemorienterat arbetssätt och
närpolisverksamhet har medfört ökade möjligheter att identifiera och ingripa mot
lokal narkotikahantering. Detta bidrar till att unga missbrukare fångas upp och
ökar socialtjänstens möjligheter till tidiga insatser. Den förstärkta
kriminalunderrättelseverksamhet som för närvarande byggs upp inom polisen leder
till en bättre kännedom om de olika försäljningsled som finns och således till
ökade möjligheter att ingripa mot dessa.
Inte minst viktigt när det gäller kampen mot narkotikabrottsligheten är det
internationella samarbetet på området. Sverige deltar också mycket aktivt i
detta. Genom EU och Schengensamarbetet förbättras våra möjligheter att bekämpa
narkotikan bl.a. med de ökade möjligheter till polissamarbete som öppnas.
Sverige kommer också fortsätta att vara en drivande kraft i narkotikafrågan i
andra internationella organ som Nordiska rådet, Europarådet och FN.
Det är vidare regeringens bedömning att ekobrottsligheten måste bekämpas med
kraft. Om samhället inte kan hävda de ekonomiska spelreglerna, medför detta att
konkurrensförhållanden snedvrids och att de som på ett hederligt sätt försöker
driva verksamheter slås ut. Detta undergräver både samhällsekonomin och
samhällsmoralen och kan på sikt urholka förtroendet för den demokratiska
rättsstaten. Genom denna brottslighet undandras det allmänna stora ekonomiska
värden.
Polisens insatser mot den ekonomiska brottsligheten har ökat. Utbild-
ningsinsatser och nya anställningar av bl.a. ekonomer är åtgärder som vidtagits
för att höja kompetensen. Regeringen anser att den effektivisering som påbörjats
av polisens insatser mot ekobrottslighet måste fortsätta, bl.a. genom utbildning
och metodutveckling. Detta är dock inte tillräckligt. Enligt regeringens
uppfattning måste delar av ekobrottsbekämpningen struktureras om för att kunna
bli effektivare. Regeringen avser därför att under Riksåklagaren inrätta en
särskild ekobrottsmyndighet med operativa och samordnande uppgifter.
När det gäller polisens ekobrottsbekämpning hänvisas i övrigt till avsnittet
om åklagarväsendet (avsnitt 5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten).
4.1.3 Närpolisreformen
Närpolisreformen innebär att tyngdpunkten i polisarbetet flyttas närmare dem som
berörs av brottsligheten och att polisen får större möjligheter att gripa in i
ett tidigt skede. Närpolisverksamheten har stor betydelse för att förebygga och
bekämpa s.k. vardagsbrottslighet, såsom inbrott, misshandel, skadegörelse och
gatulangning av narkotika. Inom sitt område svarar närpolisen i princip för alla
slag av polisverksamhet, dvs. att förebygga, ingripa mot och utreda begångna
brott samt att komma till rätta med ordningsstörningar. Det problemorienterade
arbetssättet skall ligga till grund för närpolisverksamheten. Att arbeta pro-
blemorienterat innebär bl.a. att systematiskt definiera vilka förhållanden som
orsakar och underlättar brott och andra störningar av den allmänna ordningen.
Utifrån dessa kunskaper vidtas sedan de åtgärder som är bäst ägnade att minska
riskerna för brottslighet och ordningsstörningar. Grundtanken är att detta
arbete skall genomföras av närpolisen i samarbete med enskilda, myndigheter,
föreningar och näringsidkare.
Närpolisverksamheten skall bli basen i polisens verksamhet. För att detta
skall bli möjligt har polisen på de flesta håll ändrat sin organisation. Av
central betydelse är dock att förändringen inte stannar vid detta utan att
närpolisverksamheten utvecklas mot ett mer problemorienterat arbetssätt, en
förbättrad utredningsverksamhet och en större samverkan med dem som berörs av
brottsligheten. Vidare kräver det problemorienterade arbetssättet att
arbetstiderna anpassas till behovet av polisverksamhet. En annan viktig fråga i
detta utvecklingsarbete är att organisera utryckningsverksamheten så att när-
polisernas planerade aktiviteter kan genomföras på ett effektivt sätt.
4.1.4 Brottsutredningsverksamheten
Länskriminalavdelningar för den mest kvalificerade brottsutredningsverksamheten
har inrättats i många län. Nästan alla län har enheter för kriminal-
underrättelseverksamhet. I takt med att närpolisen tar över ansvaret för ut-
redning av vardagsbrottsligheten kommer kriminalpolisens möjligheter att
koncentrera sig på de mer komplicerade och omfattande brottsutredningarna att
öka. En sådan utveckling är nödvändig.
Denna inriktning av brottsutredningsverksamheten ställer emellertid stora krav
på att utveckla kompetensen hos personalen på alla nivåer. Utbildningsinsatser
har också gjorts vad gäller både den mer kvalificerade brottsutredningsverk-
samheten och den utredningsverksamhet som rör vardagsbrottsligheten. Regeringens
uppfattning är att denna kompetensutveckling måste fortsätta.
En annan viktig faktor för att få en effektiv brottsutredningsverksamhet är
att ny teknik tas i anspråk. På regeringens initiativ har riksdagen nyligen be-
slutat om lagändringar som gör det möjligt för polisen att använda dolda
fjärrmanövrerade kameror vid förundersökningar som avser grova brott. Även
reglerna om hemlig teleavlyssning och teleövervakning har anpassats till den
tekniska utvecklingen och till förändringarna på telemarknaden. Polisen måste
också ges möjlighet att på ett effektivt sätt systematisera och bearbeta
information som kommer fram vid den spaning som bedrivs. Registerutredningen har
nyligen föreslagit (SOU 1996:35) att polisen med hjälp av ADB skall få
registrera vad som kommit fram i underrättelseverksamhet och föra särskilda
register med uppgifter om DNA-analys i brottmål. Frågan bereds för närvarande
inom Justitiedepartementet.
4.1.5 Samverkan med åklagare
En mer aktiv ledning av förundersökningarna är av central betydelse för att
kunna styra och prioritera verksamheten och därigenom öka snabbheten och
kvaliteten i utredningsarbetet.
Samverkansformerna mellan polis och åklagare skall därför utvecklas. Ett väl
fungerande samarbete i de enskilda brottsutredningarna är inte tillräckligt.
Samarbetet och samverkan vad gäller prioriteringar, planering och utbildning
måste därför också förbättras.
För att påskynda en sådan utveckling har regeringen beslutat mål och
riktlinjer för polisens och åklagarväsendets samverkan på det kriminalpolitiska
området (se vidare 5.1.3 Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet och poli-
sen).
4.1.6 Internationell samverkan
Sveriges medlemskap i EU har inneburit nya möjligheter att utveckla samarbetet
med polis- och tullmyndigheter i andra länder. I avvaktan på att konventionen om
den europeiska polisbyrån Europol skall ratificeras beslutade ministrarna i EU i
juni 1993 att bilda Europols narkotikaenhet (ENE). ENE är ett organ för
polissamarbete mellan EU-länder i fråga om viss grov organiserad internationell
brottslighet, främst narkotikabrottslighet. ENE:s uppgifter övertas av Europol
när denna börjar verka. Europol skall ha som mål att förbättra effektiviteten
hos behöriga myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller att
förebygga och bekämpa terrorism, olaglig narkotikahandel och andra former av
internationell brottslighet. Europol skall i första hand ha som uppgift att
inhämta, sammanställa och analysera information samt underlätta information-
sutbyte mellan medlemsstaterna.
De nordiska ländernas polis och tull samarbetar sedan många år på ett
effektivt sätt i fråga om brottsbekämpningen, bl.a. genom att stationera
gemensamma nordiska polis- eller tullsambandsmän i olika länder.
Samarbete inom Östersjöområdet sker genom det arbete som bedrivs inom ramen
för den s.k. Östersjökonferensen för att utveckla ett samarbete mellan polis,
tull och andra organ från länderna runt Östersjön samt genom den nyligen
inrättade aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet.
Sedan den 1 maj 1996 är Sverige tillsammans med övriga nordiska länder
observatör i Schengensamarbetet. Observatörskapet är ett första steg mot ett
fullt deltagande i samarbetet. Schengensamarbetets mål är att förverkliga den
fria rörligheten för personer inom området. Polissamarbetet inom Schengen
innebär att den internationella brottsligheten kommer att kunna förebyggas och
bekämpas bättre än i dag. Härvid kommer det gemensamma dataregistret Schengen
Information System (SIS) att fylla en viktig funktion.
Enligt regeringens bedömning kommer det internationella samarbetet i olika
fora att ge polisen ännu bättre förutsättningar att bedriva kriminalunderrättel-
severksamhet och därmed en verkningsfull brottsbekämpning. Detta ökar
möjligheterna att motverka att internationell brottslighet får fäste i Sverige.
I detta sammanhang vill regeringen också erinra om det initiativ som Sverige
tagit i den världsomspännande kampen mot sexuellt utnyttjande av barn.
Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, som hölls i
Sverige den 27 - 31 augusti 1996, har bidragit till att ge polisen bättre
kunskaper och förutsättningar att i samverkan med andra bekämpa barnpornografi
och annan sexuell exploatering av barn.
4.2 Övriga frågor
4.2.1 Polisutbildningen
För att polisen också i framtiden på effektivast möjliga sätt skall kunna
utvecklas och lösa sina uppgifter måste utbildning och rekrytering ses över.
Regeringen gav därför i juli 1995 en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet i
uppdrag att se över rekryteringen och utbildningen av poliser. Arbetsgruppen
presenterade i mars 1996 den första etappen av sitt uppdrag. I promemorian
Rekrytering och grundutbildning av poliser (Ds 1996:11) har arbetsgruppen lämnat
ett förslag till genomgripande förändringar av polisutbildningen.
I korthet innebär förslaget att polisutbildningens teoridel förstärks något
och att praktiktjänstgöringen förkortas avsevärt och förläggs sist i ut-
bildningen. Arbetsgruppen föreslår ett första studieår med studier vid allmän
högskola i bl.a. juridik och beteendevetenskap. Därefter genomförs den mer
allmänpolisiära utbildningen, varvad med viss samhällspraktik, vid Polishögsko-
lan. Dessa delar av utbildningen föreslår arbetsgruppen skall studieme-
delsfinansieras. Därefter följer en sex månader lång avlönad praktik-
tjänstgöring. En möjlighet öppnas också att direkt rekrytera ekonomer och andra
specialister till polisyrket.
Promemorian har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser tillstyrker
huvuddragen i förslaget. Remissinstanserna redovisar dock delade meningar
beträffande arbetsgruppens förslag om det första utbildningsåret och om behovet
av att ge specialister polismans ställning. En del anser att det bör uppställas
ett högre kunskapskrav än det som i dag gäller, innan den polisiärt inriktade
grundutbildningen inleds. Andra har haft avvikande synpunkter på vilka
ämnesområden studierna vid den allmänna högskolan skall omfatta. Några har t.ex.
framhållit vikten av att kriminologi ingår. Andra anser att det är angeläget att
studierna i juridik anpassas till polisverksamheten, vilket enligt deras åsikter
bäst sker genom att juridikstudierna även i fortsättningen bedrivs vid
Polishögskolan. Vissa remissinstanser har ansett att praktiken inte skall
förläggas sist i utbildningen utan att den bör åtföljas av en uppföljningsperiod
vid Polishögskolan. En del remissinstanser har också haft synpunkter på
lokaliseringen av utbildningen samt på antagningskrav och anställningstidpunkt.
Andra har påtalat att rekryterings- och grundutbildningsfrågorna är nära kopp-
lade till vidareutbildningen och till polischefsutbildningen och att arbetsgrup-
pens förslag till grundutbildning är svårt att slutligt bedöma innan gruppen
fullgjort hela sitt uppdrag. Rikspolisstyrelsen har också anfört att det enligt
styrelsens bedömning inte föreligger något rekryteringsbehov till polisyrket
före år 1998.
Arbetsgruppen fortsätter sitt arbete och skall nu se över polischefsut-
bildningen och vidareutbildningen. I uppdraget ligger också att överväga
Polishögskolans uppgifter och organisation. Slutredovisningen skall ske till den
1 februari 1997.
Regeringens bedömning
Regeringen har för avsikt att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att med
utgångspunkt i arbetsgruppens förslag och remissyttrandena detaljplanera en ny
grundutbildning för poliser. Arbetet skall inriktas på att utbildningen kan
inledas år 1998. Regeringen anser att utbildningen bör utformas i huvudsak
enligt arbetsgruppens förslag. För tillträde till den del av polisutbildningen
som skall äga rum vid Polishögskolan bör det krävas att studier bedrivits vid
allmän högskola ungefär i den omfattning och med den inriktning som
arbetsgruppen föreslagit. Kunskaperna bör kunna förvärvas antingen på det sätt
som arbetsgruppen föreslagit, genom kurser särskilt anordnade för elever som
sedan skall gå vidare till den fullständiga utbildningen eller genom befintliga
kurser inom den allmänna högskolan med ungefär motsvarande innehåll.
Utbildningen bör också innehålla praktiktjänstgöring av ungefär den omfattning
som arbetsgruppen föreslagit. Vidare anser regeringen att behovet av att ge
personer med annan specialitet, t.ex. tekniker eller ekonomer, polismans ställ-
ning måste beaktas.
Regeringen kommer att besluta om utbildningen och dess rättsliga reglering när
Rikspolisstyrelsen har redovisat sitt uppdrag. I detta sammanhang bör anmärkas
att det ankommer på Rikspolisstyrelsen att noga följa att tillgång finns till
det antal poliser som behövs för verksamheten. Det ankommer också på
Rikspolisstyrelsen att vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga för att
säkerställa behovet.
4.2.2 Beredskapsstyrkan för att bekämpa terroraktioner
Riksdagen beslutade vid behandlingen av 1990 års budgetproposition (prop.
1989/90:100, bilaga 15, bet. 1989/90:JuU27, rskr. 1989/90:211) att resurser
skulle avsättas för att inrätta en särskild beredskapsstyrka för att bekämpa
terroraktioner. Av 2 kap. 9 § polisförordningen (1984:730) framgår att styrkan
skall finnas vid Polismyndigheten i Stockholms län. Sedan september 1994 är
styrkan bemannad i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer som
statsmakterna lämnat. Beredskapsstyrkan får tas i anspråk endast för bekämpning
av terroraktioner och först efter regeringens beslut eller, om regeringens
tillstånd inte hinner inhämtas, beslut av chefen för Justitiedepartementet.
Rikspolisstyrelsen inspekterade i maj 1995 beredskapsstyrkan. I anledning av
inspektionen har Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i Stockholms län i en
skrivelse till regeringen den 10 juni 1996 gemensamt föreslagit att
beredskapsstyrkan som sådan skall avskaffas och ersättas med en skyldighet för
Polismyndigheten i Stockholms län att ha polismän med kompetens för
terrorbekämpning. Detta skulle möjliggöra för polismyndigheten i Stockholm att
integrera beredskapsstyrkans personal i den särskilda insatsstyrka (piketen) som
finns organiserad inom Polismyndigheten i Stockholms län. Rikspolisstyrelsen och
Polismyndigheten i Stockholms län framhåller att genom en sådan integrering av
beredskapsstyrkan och piketen erhålls en sammanhållen organisation och betydande
rationaliseringsvinster. Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i Stockholms
län framhåller också att det kan vara lämpligt att beslut om insatser mot
terroraktioner fattas på en högre beslutsnivå än övriga polisinsatser. De anger
som alternativa beslutsnivåer regeringen, chefen för Justitiedepartementet eller
Rikspolisstyrelsen.
Regeringens bedömning
Regeringen anser att den nuvarande organisatoriska lösningen för bekämpning av
terroraktioner bör förändras. I likhet med Rikspolisstyrelsen och Polismyndig-
heten i Stockholms län finner regeringen att det finns flera fördelar med att
integrera beredskapsstyrkans personal med den särskilda insatsstyrkan (piketen)
vid Polismyndigheten i Stockholms län. Bl.a. kan rationaliseringsvinster göras i
form av samordnad utbildning och rekrytering. Den kompetens som den särskilda
beredskapsstyrkans personal tillägnat sig bör tas tillvara så att det gagnar
hela polisväsendet. Regeringen vill understryka att det är av yttersta vikt att
kompetensen för bekämpning av terroraktioner vidmakthålls.
När styrkan integreras med piketen uppkommer frågan huruvida den nuvarande
särregleringen avseende beslutsordningen alltjämt skall gälla för polisinsatser
mot terroraktioner. Med den föreslagna omorganisationen blir bekämpningen av
terroraktioner en av flera uppgifter för de specialutbildade poliserna.
Tolkningssvårigheter kan därför inte uteslutas i fråga om vilken beslutsordning
som skall tillämpas för deras insatser. Frågan om en särskild beslutsordning
skall tillämpas på styrkans ianspråkstagande för terroraktioner bereds vidare
inom Justitiedepartementet. Avsikten är att regeringen skall besluta om den
föreslagna förändringen under våren 1997.
4.2.3 Registernämnden
En ny myndighet, Registernämnden, inrättades den 1 juli 1996. Registernämnden
har till uppgift bl.a. att i ärenden om registerkontroll enligt
säkerhetsskyddslagen (1996:627) pröva frågor om utlämnande av uppgifter i
polisregister. Motsvarande uppgift fullgjordes tidigare av Rikspolisstyrelsens
styrelse enligt den numera upphävda personalkontrollkungörelsen (1969:446).
Registernämnden skall också följa Säkerhetspolisens registrering av uppgifter i
polisregister, särskilt med avseende på förbudet mot att registrera enskildas
åsikter enbart av det skälet att de genom organisationstillhörighet eller på
annat sätt gett uttryck för en politisk uppfattning. Registernämnden finansieras
över Säkerhetspolisens anslag.
Enligt regeringens bedömning ökar den demokratiska insynen i Säkerhetspolisens
verksamhet genom Registernämndens verksamhet.
4.2.4 Vissa organisatoriska frågor
Rikspolisstyrelsen har föreslagit regeringen att en ändring görs i den
bestämmelse i polislagen som reglerar hur många valda ledamöter som högst får
ingå i en polisstyrelse. Enligt 5 § polislagen skall antalet valda ledamöter
uppgå till lägst sex och högst tio. Rikspolisstyrelsen har framhållit att den
övre gränsen för antalet ledamöter vållat en del olägenheter i samband med det
pågående rationaliseringsarbetet. Styrelsen har därvid påpekat att det i takt
med att de nya länsmyndigheterna införs, blivit allt svårare att uppfylla kravet
på att om möjligt alla kommuner i distriktet blir representerade. Styrelsen
föreslår därför att den övre gränsen för hur många valda ledamöter som får ingå
i en polisstyrelse avskaffas.
Regeringen delar Rikspolisstyrelsens bedömning att det är av största vikt för
det fortsatta rationaliseringsarbetet att säkerställa att de som berörs av
förändringsarbetet också får ett inflytande häröver. Det pågående arbetet
ställer krav på de regionala och lokala polisorganisationernas förmåga att finna
lämpliga organisationsstrukturer. I förändringsarbetet får inte lagstiftningen i
fråga om antalet polisstyrelseledamöter vara något hinder. Det bör därför
överlämnas åt länsstyrelsen att bestämma det högsta antalet valda ledamöter i
polisstyrelsen. Detta åstadkoms genom den ändring i 5 § polislagen som
regeringen nu föreslår.
4.2.5 Utlänningsverksamhet
Regeringen avser att inom kort lägga en proposition om den svenska
immigrationspolitiken. I den kommer regeringen att bl.a. föreslå att vissa delar
av polisens utlänningsverksamhet skall föras över till Statens invandrarverk.
Förslaget i denna del innebär att ansvaret för grundutredningar i asylärenden
överförs den 1 januari 1997 samt att ansvaret för övriga tillståndsärenden och
förvarstagna överförs den 1 oktober 1997. Regeringen avser vidare att tillsätta
en särskild utredningsman för att utreda om ansvaret för verkställighet av
avvisnings- och utvisningsbeslut bör flyttas från polisen till Invandrarverket.
Samtidigt skall utredas om verksamheten att transportera avvisade och utvisade
ur landet bör flyttas från Kriminalvårdsverket till Invandrarverket. Slutligen
skall utredningen belysa frågor om ansvarsfördelning och metoder för den inre
utlänningskontrollen.
4.3 Polisväsendets resultat
4.3.1 Resursinsatser och produktivitet
Polisen ökade under budgetåret 1994/95 sina insatser inom de prioriterade
områdena - våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet. Insatserna
fortsatte att öka under de första tolv månaderna
av budgetåret 1995/96. För utredning av våldsbrott avsatte polisen under bud-
getåret 1994/95 drygt fyra procent fler resurstimmar än året innan. Även andra
satsningar i form av ökad övervakning på fredags- och lördagskvällar samt
intensifierat samarbete med restaurangägare och ordningsvakter har gjorts.
Antalet våldsbrottsärenden ökade under budgetåret 1994/95 med 15 procent samti-
digt som ett oförändrat antal ärenden redovisades till åklagare. Detta fick till
följd att balanserna steg med cirka tio procent. Balanserna fortsatte att öka
under andra halvåret 1995 men visade på en liten minskning under första halvåret
1996.
Polisens insatser för utredning av ekonomisk brottslighet ökade under bud-
getåret 1994/95 med fyra procent. Extra satsningar har också gjorts på spanings-
och underrättelseverksamhet med syfte att tidigare upptäcka och ingripa mot den
ekonomiska brottsligheten. Antalet ärenden som redovisades till åklagare ökade
under budgetåret men till följd av att antalet nya ärenden blev större ökade
ändå antalet ärenden i balans kraftigt.
När det gäller insatserna mot narkotikabrott kan konstateras att antalet
ingripanden på gatunivå har ökat. Satsningar görs vid många polismyndigheter för
att förhindra nyrekrytering av narkotikamissbrukare, bl.a. har s.k. gatulang-
ningsgrupper inrättats. Vidare följer polismyndigheterna, i samarbete med andra
myndigheter, mer systematiskt upp narkotika- och missbrukssituationen. Resursin-
satsen mot narkotikabrott har ökat under perioden 1992/93 - 1994/95. Insatserna
har fortsatt att öka under budgetåret 1995/96. Detta har lett till att allt fler
narkotikabrott upptäcks och att antalet ärenden som överlämnas till åklagare
ökar.
I trafiken minskade antalet dödade och skadade. Trots att de insatta
resurstimmarna minskade med cirka tre procent under budgetåret 1994/95 har
polisen i sin trafikövervakningsverksamhet ökat antalet genomförda alkoholtester
på bilförare med drygt tio procent och antalet förelägganden av ordningsbot -
till största delen avseende hastighetsöverträdelse - med 52 procent. De
viktigaste förklaringarna till den ökade produktiviteten är användningen av nya
tekniska hjälpmedel, bl.a. laserpistolen, och att trafikövervakning nu i större
utsträckning även bedrivs av andra enheter än särskilda trafikpolisenheter.
Rikspolisstyrelsen har under budgetåret 1995/96 gjort insatser för att upp-
märksamma kriminalitet som har sin grund i rasistiska motiv. Under våren 1996
anordnades ett seminarium med syftet att öka kunskapen inom polisen i frågor om
rasistisk och liknande brottslighet. Ett uppföljningseminarium planeras till
hösten. Vidare kommer Rikspolisstyrelsen att ge ut en handbok för polisen som
bl.a. kommer att innehålla en strategi för bekämpning av rasistisk brottslighet.
Inom Säkerhetspolisen sker en kartläggning av våldsbrottslighet med
högerextrem och rasistisk anknytning. En preliminär redovisning har presenterats
och en slutlig rapport beräknas vara färdig vid årsskiftet.
4.3.2 Reform- och rationaliseringsarbetet
Utbyggnaden av närpolisen har, efter en svag utveckling under budgetåret
1994/95, ökat väsentligt under innevarande budgetår. I flertalet län har
omfattande utbildningsinsatser gjorts för att närpolisen skall kunna arbeta på
ett förebyggande och problemorienterat sätt. Dessutom har Rikspolisstyrelsen
utvecklat ett omfattande kursutbud inom ramen för den ekonomiska satsningen på
utveckling av närpolisen. Enligt Rikspolisstyrelsen kommer utbyggnaden av
närpolisen i flertalet län att vara avslutad under perioden 1996-1998. Ambitio-
nen i dessa län har varit att närpolisverksamheten skall omfatta ca 30 procent
av den totala verksamheten. Rikspolisstyrelsen gör bedömningen att nästan alla
län kommer att uppnå sina mål före år 2000.
Organisationsutvecklingen av den kvalificerade brottsutredningsverksamheten
har enligt Rikspolisstyrelsens senaste halvårsrapport lett fram till att denna
verksamhet i nio län bedrivs i nyinrättade länsavdelningar. I övriga län
bedrivs verksamheten på sedvanligt sätt i regionala rotlar.
Kriminalunderrättelseverksamheten, som skall vara ett stöd för den kvalificerade
brottsutredningsverksamheten, för närpolisen och för andra polisfunktioner, har
under året byggts ut och finns nu i alla län. Kraftfulla insatser har gjorts
bl.a. vad gäller kompetensutvecklingen.
Förändringsarbetet inom polisen har övergångsvis medfört vissa negativa
konsekvenser för i första hand utredningsverksamheten. Detta visar sig bl.a. i
att andelen ärenden som redovisades till åklagare sjönk under budgetåret 1994/95
och under hösten 1995. Denna negativa trend tycks dock ha brutits under första
halvåret 1996. Enligt Rikspolisstyrelsen krävs mycket handledning och utbildning
för att få en effektiv utredningsverksamhet inom närpolisen. Styrelsen
konstaterar också att de närpolisområden som lyckats bäst är de som tillförts
erfarna utredare till sin organisation.
Samtidigt med reformkraven har regeringen ålagt polisen ett mer generellt krav
att rationalisera verksamheten. Rikspolisstyrelsen har enligt regleringsbrevet
för budgetåret 1995/96 i uppdrag att stödja den lokala polisorganisationen och
att vara motor i rationaliseringsarbetet. Vidare skall Rikspolisstyrelsen till
regeringen varje halvår redovisa bl.a. hur rationaliseringsarbetet fortskrider.
För att ytterligare driva på rationaliseringsarbetet har regeringen i januari
1996 uppdragit åt Riksrevisionsverket (RRV) att genomföra en större granskning
av polisväsendet. RRV skall göra en lägesbeskrivning av polisväsendets resurs-
utnyttjande och identifiera väsentliga hinder för ett effektivare resursut-
nyttjande. Styrning och uppföljning, såväl inom varje polismyndighet som inom
polisväsendet i stort, är därvid av särskilt intresse. Även effektiviteten i
resursanvändningen skall belysas mot bakgrund av de mål, prioriteringar och
uppgifter som statsmakterna har lagt fast. Vidare skall RRV utarbeta förslag
till åtgärder för ett effektivare resursutnyttjande och bedöma de resursvinster
som varje förslag kan beräknas leda till. Uppdraget skall redovisas i sin helhet
till regeringen senast i november 1996. RRV har i april 1996 i en delrapport,
Anslagssparandet inom polisväsendet, konstaterat vissa brister i polisväsendets
ekonomistyrning.
I en annan delrapport i september 1996 vilken rör vissa avtals- och arbets-
givarfrågor inom polisväsendet har RRV lämnat förslag till förändringar efter
att bl.a. ha konstaterat att verksamhetsintresset inte alltid är styrande för
arbetstidens förläggning. RRV har även behandlat frågor om arbetstidens
förläggning och andra rationaliseringsfrågor i sin granskning av verksamheten
vid några av polisens ordningsavdelningar (RRV 1995:41). En slutsats av denna
granskning är att tillgängliga resurser inom ordningsavdelningarna skulle kunna
utnyttjas effektivare bl.a. genom att öka andelen periodplanerad arbetstid och
genom att öka enmanstjänstgöringen, framför allt i det problemorienterade och
förebyggande polisarbetet. Rikspolisstyrelsen har påbörjat ett arbete som skall
leda fram till att arbetstiderna bättre anpassas till polisväsendets behov. Av
den senaste halvårsredovisningen framgår att Rikspolisstyrelsen bl.a. har
träffat en principöverenskommelse med de fackliga organisationerna om att inleda
en förhandling om arbetstiden.
Av Rikspolisstyrelsens redovisningar framgår vidare att det finns utrymme för
ytterligare rationaliseringar, bl.a. inom ledningsfunktionerna och genom att
införa mer enmanstjänstgöring. En utveckling av IT-stödet bör enligt
Rikspolisstyrelsen också innebära ytterligare rationaliseringar samt ge möjlig-
heter att utveckla samarbetet mellan myndigheter. Styrelsen konstaterar också
att länsstyrelserna inte prioriterat utbildning och kompetensutveckling
tillräckligt högt. Enligt Rikspolisstyrelsen är den civilanställda personalen
fortfarande den mest eftersatta gruppen när det gäller utbildning och kompeten-
sutveckling.
4.3.3 Resultatuppföljning
Rikspolisstyrelsen började under budgetåret 1994/95 på regeringens uppdrag att
utveckla ett system för målstyrning och resultatuppföljning av verksamheten inom
polisväsendet. Uppdraget bestod i att skapa en för landet enhetlig
begreppsapparat och målstruktur. Rikspolisstyrelsen skulle vidare ta fram
resultatmått som kan ge en relevant bild av verksamhetens utveckling och av hur
verksamhetsmålen uppfylls.
Rikspolisstyrelsen har nu tagit fram ett förslag till resultatmodell, där
redovisningen bl.a. är uppbyggd för att spegla regeringens prioriteringar. Om
dessa förändras, skall resultatmodellen kunna förändras och utvecklas från år
till år. Avsikten är att den nya resultatmodellen skall kunna tillämpas fr.o.m.
budgetåret 1997.
4.3.4 Regeringens bedömning
Det är angeläget att polisen förstärker och utvecklar såväl sina möjligheter att
förebygga som att utreda brott.
Av polisens redovisningar framgår att antalet anmälda våldsbrott ökar, medan
den tidigare utvecklingen med en ökande andel outredda ärenden synes ha brutits
under första halvåret 1996. Det är därför angeläget att den redan inledda sats-
ningen på att förstärka utredningsverksamheten fortsätter. Det är också viktigt
att arbetet med att utveckla och tillämpa metoder för att förebygga våldsbrott
fortsätter.
När det gäller bekämpningen av narkotikabrottsligheten inriktas arbetet mot
att förhindra nyrekrytering. Satsningarna överensstämmer med regeringens
intentioner. Det är positivt att allt fler narkotikabrott upptäcks och att
antalet ärenden som överlämnas till åklagare ökar.
Ökningen av ekobrottsbalanserna understryker betydelsen av regeringens uppdrag
till Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att arbeta av balanserna samt av den
reform av myndighetsorganisationen för ekobrottsbekämpning som redovisas nedan
(se avsnitt 5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten).
Av Rikspolisstyrelsens redovisning framgår att den brottsutredande
verksamheten utvecklats på ett otillfredsställande sätt fram t.o.m. andra
halvåret 1995. Därefter synes utvecklingen ha vänt i positiv riktning, särskilt
inom de prioriterade områdena. Det är dock för tidigt att bedöma om denna
förändring kommer att bestå. Satsningen på att inrätta länskriminalavdelningar
samt de därtill hörande satsningarna på metod- och kompetensutveckling måste
därför fortsätta. Särskilda insatser för att förstärka utredningskompetensen
inom närpolisen måste också göras. Det utvecklade samarbetet med åklagarväsendet
som behandlas i avsnitt 4.1.5 har bl.a. detta syfte.
En av de mest angelägna uppgifterna för polisen är att utveckla det
brottsförebyggande arbetet. Av polisens resultatredovisning är det svårt att
utläsa hur polisen hanterat denna uppgift. Regeringen anser därför att
Rikspolisstyrelsen måste fortsätta utvecklingsarbetet inom området
resultatuppföljning med att utarbeta metoder och resultatmått för att följa upp
även det brottsförebyggande arbetet.
Antalet dödade och skadade i vägtrafiken har minskat, bl.a. till följd av
polisens arbete. Polisens samlade insatser på trafikområdet är av strategisk
betydelse för att nå trafiksäkerhetsmålen. Polisen bör därför fortsätta sitt
arbete med att utveckla och effektivisera sin verksamhet inom trafikområdet. Vad
gäller fordonskontroll på väg hänvisas till vad regeringen anför under
utgiftsområde 22 - Kommunikationer - avsnitt Särskilda frågor.
Utbyggnaden av närpolisen har fortsatt. Det inger dock oro att vissa län här
har en något låg ambition. Enligt regeringen måste Rikspolisstyrelsen därför
fortsätta att följa utvecklingen och sprida de erfarenheter som vinns i
närpolisfrågor i den lokala polisorganisationen. Vidare bör Rikspolisstyrelsen i
detta arbete särskilt stödja och påskynda utvecklingen i de län där utbyggnaden
av närpolisen går sakta.
Arbetet med att verksamhetsanpassa arbetstiderna är enligt regeringens
bedömning av avgörande betydelse för att åstadkomma en effektivare
polisverksamhet. I vissa län planerar närpolisen numera sina arbetstider direkt
efter den verksamhet som skall bedrivas. Planering sker månad för månad, s.k.
periodplanerad arbetstid. Polisen har också på vissa ställen sett över och
rationaliserat utryckningsverksamheten. Genom förändringarna har polisens
resurser på ett bättre och mer flexibelt sätt kunnat styras till tider då risken
för brott och ordningsstörningar är störst.
Regeringen anser det angeläget att arbetet med att verksamhetsanpassa
arbetstiderna och att utveckla och öka enmanstjänstgöringen fortsätter. Detta
ligger i linje med utvecklingen av det problemorienterade arbetet samtidigt som
det leder till en effektivare polisverksamhet.
Även om ett omfattande rationaliseringsarbete pågår inom hela polisväsendet
finns det enligt regeringen dock fortfarande ett stort utrymme för att åstadkom-
ma en bättre och effektivare polisverksamhet. Detta gäller inte minst samarbetet
över länsgränser och med andra myndigheter. Även när det gäller länsmyndigheter
samt lednings- och befälsfunktioner finns det fortfarande ett visst utrymme för
rationaliseringar. Rikspolisstyrelsens återkommande halvårsredovisningar
avseende rationaliseringsarbetet, liksom den kommande granskningsrapporten från
Riksrevisionsverket kommer att ge ett gott underlag för den fortsatta
utvärderingen av förändringsarbetet.
Regeringen anser vidare att arbetet med att införa mål- och resultatstyrning
på alla nivåer i polisväsendet skall intensifieras. Ett viktigt led i detta
arbete är att slutföra arbetet med den centrala modellen för resultatredovisning
så att den kan användas fr.o.m. budgetåret 1997. En sådan modell är en
förutsättning för att ge såväl Rikspolisstyrelsen som regeringen och riksdagen
möjligheter till uppföljning av polisväsendets samlade verksamhet och resultat.
Rikspolisstyrelsen har en viktig uppgift i att fortsätta att utveckla och förnya
resultatmodellen.
4.4 Anslag
A 1. Polisorganisationen
--------------------------------------------------------------------
1994/95 Utgift 10 251 272 Anslagssparande 863 801
1)2) Utgiftsprognos 16 327 200 2)
1995/96 Anslag 15 367 312 därav 1996 11 050 300 2)
2)
1997 Förslag 10 488 194
1998 Beräknat 10 808 236
1999 Beräknat 11 178 655
1 Beloppen anges i tusental kr
2 Anslagen B 1. Rikspolisstyrelsen, B 3. Polishögskolan, B 4. Statens
kriminaltekniska laboratorium, B 5. Lokala polisorganisationen och B 6.
Utlänningsärenden
Från anslaget betalas kostnaderna för verksamheten vid polismyndigheterna, Riks-
polisstyrelsen (med undantag av Säkerhetspolisen), Rikskriminalpolisen, Polis-
högskolan och Statens kriminaltekniska laboratorium.
En jämförelse mellan budget och utfall för budgetåret 1994/95 visar att poli-
sväsendet detta år hade ett anslagssparande på 199 miljoner kronor.
Polisen har under en treårsperiod (1993/94-1995/96) genomfört ålagda bespa-
ringar på sammanlagt 790 miljoner kronor och därutöver under budgetåren 1992/93-
1994/95 redovisat ett sammanlagt anslagssparande på drygt 860 miljoner kronor.
Innevarande budgetår visar dock utfallet för de första 12 månaderna att polisens
förbrukning av medel överstiger anslagstilldelningen. En anledning till detta är
att polisväsendet liksom andra myndigheter fått merkostnader till följd av bl.a.
löneökningar, höjningen av arbetsgivaravgiften och införandet av fastighetsskatt
på kontorslokaler. Enligt Rikspolisstyrelsens prognos kommer merparten av an-
slagssparandet att vara förbrukat vid budgetårets slut.
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen
avseende polisväsendet för budgetåret 1994/95.
Regeringens överväganden
--------------------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Det övergripande målet för polisen är att minska brottsligheten och öka|
|människors trygghet. Detta sker genom att förebygga och bekämpa |
|brottslighet. Polisarbetet skall ske problemorienterat, rättssäkert,|
|effektivt och i samverkan med dem som berörs av och som kan påverka|
|brottsligheten. Polisen skall prioritera kampen mot våldsbrott, |
|narkotikabrott och ekonomisk brottslighet. Särskild uppmärksamhet |
|skall ägnas brott med rasistiska inslag. |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 10 488 194 tkr |
--------------------------------------------------------------------
Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse till regeringen i juni 1996 lämnat en
lägesredovisning och presenterat de åtgärder styrelsen har vidtagit för att
åstadkomma balans i polisens ekonomi. Bl.a. har Rikspolisstyrelsen tillsammans
med länspolismästarna lagt fast planeringsförutsättningar för de närmaste tre
åren med målsättningen att polisväsendets ekonomi därefter i huvudsak skall vara
i balans.
Förändringsarbetet leder till omstruktureringar som i hög grad påverkar
personalbehovet. Rikspolisstyrelsen har bl.a. redovisat att de nya ekonomi- och
personaladministrativa systemen förväntas minska behovet av personal för dessa
uppgifter. Omstruktureringen inom polisväsendet innebär också att det uppstår
ett behov av omflyttning av polispersonal inom landet. För att underlätta
rationaliseringsarbetet och omstruktureringen har personal erbjudits att gå i
pension i förtid.
Den 30 juni 1996 fanns det 24 700 anställda inom polisen. Av dessa var 17 300
poliser. Jämfört med den 30 juni 1995 har antalet anställda inom polisen blivit
drygt 550 personer färre. Totalt har drygt 1 450 personer slutat under de första
tolv månaderna budgetåret 1995/96, nästan alla med någon form av pension. Samti-
digt har nästan 900 personer anställts. Av dessa är 390 poliser som blivit klara
med polisutbildningen. För andra halvåret 1996 och hela år 1997 gör Rikspolis-
styrelsen den bedömningen att drygt 1 100 anställda kan komma att sägas upp.
Vidare leder förslaget om överförande av vissa delar av utlänningsverksamheten
till Statens invandrarverk till att ytterligare personal kan bli berörd.
Rikspolisstyrelsens bedömning är att det med hänsyn till verksamhetsbehov och
personalsammansättning först under år 1998 kommer att finnas behov av att rekry-
tera polisaspiranter. Vad gäller polischefspersonal gör Rikspolisstyrelsen
bedömningen att det för närvarande inte finns något direkt rekryteringsbehov.
Behovet av annan personal kommer enligt Rikspolisstyrelsen på sikt att minska
till följd av ökat ADB-stöd och förändrade administrativa rutiner. På tekni-
kområdet - och då särskilt inom IT-området - kommer emellertid personalbehovet
att öka.
Inom en effektiv polisorganisation måste det finnas såväl poliser som
administrativ personal och experter av olika slag. Att få en väl avvägd
sammansättning av personal inom polisen kommer enligt regeringens bedömning
framöver att vara en väsentlig uppgift. Rikspolisstyrelsen skall ge den lokala
polisorganisationen stöd och råd i detta arbete.
Det beräknade anslaget för budgetåret 1997 överensstämmer i huvudsak med det
anvisade anslaget för innevarande budgetår. Medel motsvarande 160 miljoner
kronor har dock överförts till utgiftsområde 8. Invandring och flyktingar för
den utlänningsverksamhet som polisen i dag utför med undantag av medel för
polisens kostnader för verkställighet av avlägsnandebeslut i asylärenden. Vidare
har, i enlighet med vad som förutskickades i 1995 års budgetproposition, från
anslaget avräknats 69,9 miljoner kronor med anledning av den utökade avgifts-
finansieringen av polisens stämningsmannadelgivning.
För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 10 808 miljoner kronor
respektive 11 178 miljoner kronor. I de beräknade utgifterna för år 1998 ingår
ett preliminärt sparkrav på 55 miljoner kronor. Beroende på tidigare fastlagda
justeringar blir dock anslagsnivån i praktiken oförändrad. Kravet utgör en del i
det besparingsbeting på 630 miljoner kronor som har fastställts för Justitiede-
partementets område.
I övrigt hänvisar regeringen till den resultatinformation som tidigare lämnats
under verksamhetsområdet polisväsendet.
A 2. Säkerhetspolisen
--------------------------------------------------------------------
1995/96 Anslag 714 432
1)2)
1997 Förslag 509 022
1998 Beräknat 526 634
1999 Beräknat 545 315
1 Beloppen anges i tusental kr
2 Anslaget B 2. Säkerhetspolisen
Regeringens överväganden
Regeringen föreslår att Säkerhetspolisen tilldelas ett anslag på 509 022 000
kronor.
5 Åklagarväsendet
--------------------------------------------------------------------
|- En ny åklagarorganisation har införts. |
|- För att effektivisera kampen mot den ekonomiska brottsligheten|
|kommer en särskild myndighet, Ekobrottsmyndigheten, att inrättas|
|under Riksåklagaren. Samtidigt kommer Statsåklagarmyndigheten för|
|speciella mål att upphöra. |
|- Åklagarväsendet och polisen skall i ökad omfattning samverka på det|
|kriminalpolitiska området genom att utveckla sina samarbetsformer|
|och arbetet med prioriteringar. Åklagarväsendet skall aktivt med-|
|verka till att kompetens, arbetsmetoder och samarbetsformer|
|utvecklas inom närpolisen. |
|- Strafföreläggande skall kunna innefatta villkorlig dom i vissa|
|fall. |
--------------------------------------------------------------------
Central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet är Riksåklagaren. Hos
myndigheten finns enheter för bl.a. åklagarverksamhet, tillsyn och
metodutveckling. Chef för myndigheten är riksåklagaren, som också är högste
åklagare under regeringen.
Åklagarväsendets organisation i övrigt består av åklagarmyndigheterna i
Stockholm, Västerås, Linköping, Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå, var och en
under ledning av en överåklagare. Vid dessa myndigheter finns för närvarande
sammanlagt 42 åklagarkammare. Härutöver finns Statsåklagarmyndigheten för
speciella mål. Vid denna myndighet, som också den leds av en överåklagare,
handläggs främst mål om kvalificerad ekonomisk brottslighet som har nationell
utbredning eller internationell anknytning.
5.1 Förändringar inom åklagarväsendet
5.1.1 Ny åklagarorganisation m.m.
Sedan åklagarväsendet förstatligades år 1965 har dess organisation, bortsett
från en regional reform år 1985 och smärre förändringar i distriktsindelningen,
varit i stort sett oförändrad fram till i våra dagar.
Efter riksdagens godkännande våren 1996 av nya riktlinjer för åklagarväsendets
organisation (prop. 1995/96:110, bet. 1995/96:JuU13, rskr. 1995/96:172) har
åklagarväsendet fått en i grunden ny organisationsstruktur. Den närmare
regleringen framgår av åklagarförordningen (1996:205).
Sedan den 1 juli 1996 är landet indelat i sju åklagardistrikt med en
åklagarmyndighet i varje distrikt. Vid varje sådan myndighet finns ett antal
åklagarkammare, till vilka den brottsbeivrande verksamheten är koncentrerad.
Riksåklagaren bestämmer om åklagarkamrarnas antal och lokalisering och på vilka
övriga orter åklagarverksamhet skall bedrivas. Dessutom finns liksom tidigare
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål. Nyordningen har inneburit att
åklagarväsendets organisation nu är effektivare, mer flexibel och mindre sårbar
än tidigare. Den nya organisationen möjliggör på sikt en effektivare
åklagarverksamhet till lägre kostnader.
De åtgärder som en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet i maj 1994 föreslog
i promemorian Tjänstestrukturen för åklagare, m.m. (Ds 1994:95) har, såvitt
avser åklagarutbildningen och därtill hörande frågor, genomförts under
innevarande budgetår. Regeringen avser att ta ställning till övriga frågor i
promemorian i samband med att bestämmelserna om åklagare i 7 kap.
rättegångsbalken ses över och kapitlets utformning moderniseras.
5.1.2 Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten
Ekobrottsberedningens förslag
I december 1994 inrättade regeringen en särskild arbetsgrupp, regeringens
ekobrottsberedning, för att under chefen för Justitiedepartementet samordna
regeringens åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. I gruppen ingår
företrädare för Justitie-, Finans- och Näringsdepartementen.
Med bl.a. ekobrottsberedningens inledande arbete som grund beslutade
regeringen i april 1995 en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten. Strategin bygger till stora delar på de iakttagelser
och förslag i fråga om ekobrottsbekämpningen som Riksdagens revisorer hade
redovisat i sin rapport Den ekonomiska brottsligheten och rättssamhället
(1993/94.6). Regeringens strategi redovisades i en skrivelse till riksdagen
(skr. 1994/95:217). En av huvudpunkterna i strategin är att effektivisera
myndigheternas verksamhet när det gäller att förebygga och ingripa mot ekonomisk
brottslighet. Detta skall ske bl.a. genom att utveckla myndigheternas kompetens
och samarbete. Vidare uttalas i strategin att en översyn skall göras av
myndighetsstrukturen för ekobrottsbekämpning. Därvid skall bl.a. övervägas om
det bör inrättas en särskild myndighet för ekobrottsbekämpning, en fråga som
hade förts fram bl.a. av Riksdagens revisorer. Riksdagen hade ingen erinran mot
vad regeringen uttalade i skrivelsen (bet. 1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412).
Som ett resultat av ekobrottsberedningens arbete avser Justitiedepartementet
att bl.a. tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att övervaka frågor om åtgärder
mot internationell ekonomisk brottslighet.
Ekobrottsberedningen har utrett frågan om myndighetsstrukturen för eko-
brottsbekämpning. Som direktiv för utredningsarbetet har tjänat vad regeringen
uttalade i skrivelsen till riksdagen om den framtida myndighetsstrukturen på
området samt vad som anfördes vid riksdagens behandling av skrivelsen. Arbetet
redovisades i januari 1996 i rapporten Effektivare ekobrottsbekämpning (Ds
1996:1). Rapporten har remissbehandlats.
En ny organisation för ekobrottsbekämpning
Ekobrottsberedningens rapport och de synpunkter som har kommit fram vid
remissbehandlingen ger en god grund vid utformningen av framtidens organisation
för bekämpning av ekonomisk brottslighet.
Flertalet av remissinstanserna ställer sig bakom ekobrottsberedningens
allmänna utgångspunkter för hur ekonomisk brottslighet skall bekämpas. Det
handlar bl.a. om att rikta in verksamheten med utgångspunkt i en för ekobrotts-
bekämpningen gemensam strategi, att bygga upp och säkra kompetens och resurser,
att utveckla ett nära operativt samarbete mellan olika slags specialister, att
arbeta problemorienterat och brottsförebyggande, att satsa på metodutveckling,
att utveckla underrättelseverksamheten samt att samordna ekobrottsbekämpningen
med annan brottsbekämpande verksamhet. Ett förslag som också har vunnit allmänt
stöd är att ekobrottsutredningar som huvudregel skall bedrivas i fasta åklagar-
ledda arbetsgrupper, i vilka poliser, ekonomer och andra specialister ingår. Den
framtida organisationen bör enligt regeringens mening byggas upp med dessa
principer som utgångspunkt.
Regeringen delar ekobrottsberedningens uppfattning att det bör inrättas en ny
myndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet. En sådan lösning inrymmer
avgörande fördelar när det gäller att ta ett samlat grepp om
ekobrottsbekämpningen, både i operativt hänseende och i fråga om samordningen
med övriga aktörer inom det vidsträckta fält som ekobrottsbekämpningen utgör.
Däremot anser inte regeringen att det är nödvändigt att ge den nya myndigheten
ställning som kombinerad åklagarmyndighet och polismyndighet. En sådan
organisatorisk lösning skulle medföra en rad lagtekniska problem och därmed
försena den angelägna reformen. De fördelar i fråga om gemensam operativ ledning
och långsiktig resurssäkring som skulle kunna utgöra motiv för en sådan lösning
bör i allt väsentligt kunna åstadkommas med andra organisatoriska lösningar.
Reformarbetet bör inriktas på att tillskapa en ny organisation för ekob-
rottsbekämpning enligt följande.
Inom åklagarväsendet inrättas en ny myndighet, Ekobrottsmyndigheten.
Myndigheten svarar för all åklagarverksamhet inom ekobrottsområdet, såväl på
central som på regional nivå. På regional nivå skall myndigheten finnas
etablerad i landets samtliga sju åklagardistrikt. Förutom att svara för dessa
operativa uppgifter skall Ekobrottsmyndigheten som stabsorgan i frågor om
ekobrottsbekämpning även ha uppgifter när det gäller nationell samordning,
central redovisning och analys, brottsförebyggande verksamhet, information m.m.
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål upphör och dess verksamhet övertas av
Ekobrottsmyndigheten.
Arbetet inom Ekobrottsmyndigheten skall som huvudregel bedrivas i åklagarledda
arbetsgrupper enligt vad som anförts ovan. All personal som ingår i den nya
organisationen skall vara samlokaliserad och arbeta under åklagarledning. De
poliser som ingår i organisationen skall dock vara anställda inom polisen och
inte vid Ekobrottsmyndigheten. Denna får inte ställning som polismyndighet men
väl som åklagarmyndighet. Specialisterna kan antingen vara anställda inom
polisen eller direkt vid Ekobrottsmyndigheten. De sju distrikt i vilka
åklagarväsendet är indelat skall utgöra den geografiska basen också för den nya
organisationens polisiära beståndsdelar på regional nivå. Med en sådan organisa-
tion kommer ekobrottsbekämpningen såväl centralt som regionalt att kunna
bedrivas under enhetlig ledning och med full integrering av olika specialist-
kompetenser, vilket bör leda till en väsentlig höjning av ekobrottsbekämpningens
effektivitet.
Inom ramen för den nya organisationen skall en hög specialistkompetens byggas
upp och organisationen skall ha tillgång till resurser för spaning och under-
rättelseverksamhet inom ekobrottsområdet. Personal från skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet samt vid behov från andra myndigheter skall placeras vid
Ekobrottsmyndigheten.
Den nya organisationen utformas så att det där kan föras en sammanhållen och
konsekvent personalpolitik som säkerställer en långsiktig personalförsörjning.
Detta kan innefatta att Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen kommer överens om
vilka polisiära resurser som skall ställas till utredningsorganisationens
förfogande och att Rikspolisstyrelsen av regeringen ges de befogenheter som
behövs för att genomföra överenskommelsen för polisens del. I arbetet med att
bygga upp den nya organisationen kommer därför utarbetandet av ett effektivt
resursstyrningssystem att utgöra en viktig del.
En central samrådsgrupp för berörda verkschefer inrättas med riksåklagaren som
ordförande (Ekorådet).
Den nya organisationen bör inrättas redan under år 1997.
Avarbetning av balanserade ekobrottsärenden m.m.
Under hösten 1995 inventerade Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen på
regeringens uppdrag förekomsten av balanserade ekobrottsärenden vid
åklagarmyndigheterna och polismyndigheterna. Inventeringen visade att det fanns
en stor mängd sådana ärenden vid myndigheterna och att handläggningstiderna,
framför allt i storstadsområdena, kunde förväntas bli långa. Regeringen uppdrog
därför i mars i år åt Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och samtliga
länsstyrelser att gemensamt genomföra ett projekt i syfte att väsentligt minska
antalet balanserade ekobrottsärenden. Samtidigt uppdrogs åt Domstolsverket att
halvårsvis redovisa bl.a. utvecklingen av domstolarnas handläggningstider i
fråga om ekobrottmål. Uppdragen skall slutredovisas under år 1998.
Vidare har regeringen i juni 1995 uppdragit åt Domstolsverket, Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket och Patent- och
Registreringsverket att i samverkan höja myndighetskompetensen i fråga om
ekobrottsbekämpning. I enlighet med uppdraget har en omfattande
kompetensutveckling inletts inom bl.a. åklagarväsendet och polisen.
En utförlig redovisning av regeringens åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten kommer under hösten att lämnas i en skrivelse till riksdagen.
5.1.3 Utvecklad samverkan mellan åklagarväsendet och polisen
För att förverkliga det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten och
öka människors trygghet krävs insatser från såväl myndigheter som enskilda.
Rättsväsendets myndigheter intar i detta sammanhang en central roll.
Effektiviteten i myndigheternas samlade insatser för att förebygga och lagföra
brott måste dock höjas betydligt. Regeringen har därför beslutat mål och
riktlinjer för hur åklagarväsendet och polisen skall utveckla sina
samarbetsformer, utveckla arbetet med prioriteringar inom den brottsutredande
verksamheten och i övrigt utveckla åklagarväsendets roll i det kriminalpolitiska
arbetet. Målen och riktlinjerna tar i första hand sikte på en utökad samverkan
myndigheterna emellan vid planeringen av verksamheten, men berör även frågor om
hur prioriteringar skall göras samt frågor om närpolisverksamhet, utbildning och
metodutveckling. Bland annat skall åklagarväsendet aktivt medverka till att
kompetens, arbetsmetoder och samarbetsformer inom närpolisens brottsutredande
verksamhet utvecklas. Samverkansarbetet skall följas upp av Riksåklagaren och
Rikspolisstyrelsen var för sig och redovisas i samband med myndigheternas
årsredovisningar.
5.1.4 Utökad användning av strafföreläggande
Regeringen föreslår i proposition 1996/97:8 bl.a att vissa bestämmelser i 48
kap. rättegångsbalken ändras så att åklagare får möjlighet att utfärda
strafföreläggande i de fall det är uppenbart att rätten skulle döma till
villkorlig dom eller sådan påföljd i förening med böter. I propositionen
föreslås vidare att denna möjlighet begränsas till att omfatta endast misstänkta
som fyllt arton år då brottet begicks.
Enligt regeringens bedömning kommer reformen att medföra endast marginella
besparingar för åklagarväsendets del, medan större besparingar kan förväntas på
domstolsväsendets område. Reformen avses träda i kraft den 1 juli 1997.
5.1.5 Åtgärder för att öka säkerheten och skyddet för anställda inom
rättsväsendet
Riksåklagaren har på regeringens uppdrag och i samverkan med Domstolsverket och
Rikspolisstyrelsen undersökt behovet av att stärka säkerheten och skyddet för
anställda inom rättsväsendet. Uppdraget redovisades i december 1995 i form av en
rapport, i vilken föreslås olika åtgärder för att öka kunskaperna om risker och
skyddsmöjligheter. I rapporten föreslås vidare åtgärder av förebyggande slag och
åtgärder för det fall att en anställd har blivit utsatt för hot eller våld.
Regeringen har därefter uppdragit åt Riksåklagaren att efter remissbehandling
av rapporten senast den 1 november i år redovisa en analys av
kostnadskonsekvenserna av förslagen samt att därvid ange de åtgärder som bör
vidtas av berörda myndigheter och av regeringen. Även detta arbete skall ske i
samverkan med Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen.
5.2 Åklagarväsendets resultat
De uppgifter som åligger de allmänna åklagarna, såsom att leda förundersök-
ningar, fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan i domstol, skall fullgöras på
ett rättssäkert sätt, inom rimlig tid och med ett effektivt resursutnyttjande.
Riksåklagaren skall genom att bl.a. bedriva tillsyns- och metodutvecklingsarbete
skapa förutsättningar för detta.
Under budgetåret 1994/95 minskade såväl antalet inkommande som avslutade
ärenden inom åklagarväsendet. Samtidigt minskade antalet balanserade ärenden.
Vad gäller ärenden om brott enligt brottsbalken eller specialstraffrättsliga
bestämmelser med fängelse i straffskalan har utvecklingen emellertid vänt och
antalet inkommande ärenden ökat under första halvåret 1996. Fortfarande är dock
antalet inkommande ärenden betydligt lägre än under tidigare budgetår. Den
ökning som nu skett bedöms inte vara tillfällig utan ett tecken på att polisens
brottsutredande verksamhet tagit ny fart efter omorganisationen. Hur antalet
ärenden framöver kommer att utvecklas är svårt att bedöma.
Personalresurserna är svåra att påverka på kort sikt. I en situation där
antalet ärenden har minskat och resurser frigjorts är det därför särskilt
viktigt att de frigjorda resurserna används på ett effektivt sätt. För åkla-
garväsendets del bör då i första hand resursinsatsen i fråga om förunder-
sökningsledning öka, vilket kan antas förbättra förundersökningarnas kvalitet. I
vilken omfattning åklagarna bedriver förundersökningsledning framgår inte av den
nuvarande resultatredovisningen, varför det heller inte går att göra några
jämförelser mellan olika budgetår i detta avseende.
De åtgärder som regeringen har vidtagit för att höja effektiviteten i
bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten redovisas i avsnitt 5.1.2.
Regeringens bedömning
Den resultatinformation som finns ger enligt regeringens uppfattning inte
tillräckligt underlag för en bedömning av om åklagarväsendet uppfyllt det
övergripande målet. Resultatinformationen behöver därför förbättras.
För att åstadkomma detta har arbetet med att formulera relevanta verk-
samhetsmål och återrapporteringskrav intensifierats. Bland annat har
Riksåklagaren på regeringens uppdrag i april i år föreslagit en modell för mål-
och resultatstyrning inom åklagarväsendet. Regeringen bedömer att detta arbete
kommer att leda till en bättre resultatinformation, av vilken exempelvis
resursinsatsen när det gäller förundersökningsledning kan utläsas.
5.3 Anslag
B 1. Åklagarväsendet
--------------------------------------------------------------------
1994/95 Utgift 603 281 Anslagssparande 21 914
1)2) Utgiftsprognos 955 800 2)
1995/96 därav 1996 662 800 2)
Anslag
905 073
2)
1997 Förslag 627 237
1998 Beräknat 621 655
1999 Beräknat 645 025
1 Beloppen anges i tusental kr
2 Anslagen C1. Riksåklagaren och C2. Åklagarmyndigheterna
En jämförelse mellan budget och utfall budgetåret 1994/95 visar att
förbrukningen översteg anslaget med ca 21 miljoner kronor. Dessutom visar pro-
gnosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår att förbrukningen
kommer att överstiga anslaget med ca 50 miljoner kronor.
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen
avseende åklagarväsendet för budgetåret 1994/95.
Regeringens överväganden
--------------------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Åklagarväsendet skall se till att den som har begått brott lagförs.|
|Åklagarverksamheten skall bedrivas rättssäkert, effektivt och i nära|
|samarbete med polisen. Beivrande av våldsbrott, narkotikabrott och|
|ekonomisk brottslighet skall prioriteras. Särskild uppmärksamhet|
|skall ägnas brott med rasistiska inslag. |
| |
|Resurser |
| |
|Ramanslag 627 237 tkr |
--------------------------------------------------------------------
Det kriminalpolitiska målet är att minska brottsligheten och öka människors
trygghet. För budgetåret 1997 skall åklagarväsendets övergripande mål vara att
se till att den som har begått brott lagförs. Åklagarverksamheten skall bedrivas
rättssäkert, effektivt och i nära samarbete med polisen. Beivrande av
våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall prioriteras.
Särskild uppmärksamhet skall ägnas brott med rasistiska inslag. Förutom att
betydelsen av ett nära samarbete med polisen uppmärksammas, innebär den
modifierade formuleringen enligt regeringens uppfattning ett förtydligande av
målet jämfört med innevarande budgetår.
För budgetåret 1995/96 beräknas åklagarväsendets medelsförbrukning överstiga
tilldelade medel med uppemot 50 miljoner kronor. För att inte anslagskrediten om
32 miljoner kronor skall överskridas krävs kostnadssänkningar. Riksåklagaren har
därför bl.a. infört anställningsstopp för hela åklagarväsendet, vilket beräknas
minska antalet anställda med i storleksordningen 70 personer till följd av att
personal som slutar genom s.k. naturlig avgång inte ersätts. Därutöver kommer ca
190 kanslianställda att ha sagts upp under innevarande budgetår, vilket dock
leder till sänkta kostnader först år 1997. Det ansträngda budgetläget beror
bl.a. på att den tidigare organisationen utgjort ett hinder mot att genom
rationaliseringar möta vissa kostnadsökningar, bl.a. till följd av relativt
kostsamma löneavtal.
Under budgetåret 1997 kommer ytterligare kostnadssänkande åtgärder att vidtas
i form av personalneddragningar och avveckling av lokaler. Trots detta beräknas
anslagskrediten även detta år behöva utnyttjas fullt ut, främst beroende på
vissa kvardröjande omställningskostnader i samband med övergången till den nya
organisationen. Detta i kombination med det
förhållandet att antalet inkommande ärenden verkar vara på väg att öka igen
efter en minskning under perioden 1993-1995, gör att regeringen anser att
åklagarväsendet inte bör åläggas någon besparing för budgetåret 1997. Anslaget
har därför beräknats till 627 237 000 kronor.
För budgetåret 1998 beräknas den nya organisationen och andra ratio-
naliseringsåtgärder möjliggöra kostnadssänkningar som motiverar att
åklagarväsendet med i storleksordningen 25 miljoner kronor bidrar till det
besparingsbeting om 330 miljoner kronor som för detta år ålagts
Justitiedepartementets område.
För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 621 655 000 respektive
645 025 000 kronor.
6 Domstolsväsendet m.m.
--------------------------------------------------------------------
|- Genom reformer och rationaliseringsåtgärder skapas ett mer flexi-|
|belt och effektivt domstolsväsende. |
--------------------------------------------------------------------
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna,
de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hyresnämnderna, Rätts-
hjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyråerna.
Allmänna domstolar är de 97 tingsrätterna, 6 hovrätterna och Högsta domstolen.
Allmänna förvaltningsdomstolar är de 24 länsrätterna, 4 kammarrätterna och Rege-
ringsrätten. Den 1 oktober 1996 minskar antalet tingsrätter i och med
sammanläggningen av Borås och Sjuhäradsbygdens tingsrätter. Under förutsättning
att riksdagen godkänner regeringens prop. 1995/96:224 kommer antalet länsrätter
att minska den 1 januari 1997 då länsrätterna i Kristianstads och Malmöhus län
läggs samman till Länsrätten i Skåne län, med kansliort i Malmö (prop.
1995/96:38, bet. 1995/96:Bou9, rskr. 1995/96:206).
Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Rättshjälps-
myndighetens beslut överklagas till Rättshjälpsnämnden.
6.1 Förändringar inom domstolsväsendet
För att möta de ökande kraven som ställs på domstolarna och säkerställa en hög
kvalitet samt göra domstolsverksamheten mer kostnadseffektiv pågår sedan flera
år ett omfattande reformarbete.
6.1.1 En renodlad domstolsverksamhet med tyngdpunkt i första instans
Domstolsutredningens förslag är i stora delar genomförda (SOU 1991:106).
Beredningen av resterande förslag fortsätter inom regeringskansliet med siktet
inställt på att genomföra de flesta förslag som rör processrättsliga frågor.
Reformerna syftar till att domstolsverksamheten skall renodlas och koncentreras
på de dömande uppgifterna. Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första
instans.
Ett par viktiga reformer som har sitt ursprung i Domstolsutredningens
betänkande har nyligen avslutats. Det gäller införandet av tvåpartsprocess och
en ny instansordning i de allmänna förvaltningsdomstolarna samt införandet av en
ny lag (1996:242) om domstolsärenden.
Genomförandet av instansordningsreformen har lett till att länsrätt nu har
ersatt kammarrätt som första domstolsinstans för i stort sett alla måltyper i de
allmänna förvaltningsdomstolarna. Reformen innebär vidare att krav på
prövningstillstånd införts i ledet mellan länsrätt och kammarrätt i flertalet
måltyper. Reformen har lett till att fem kammarrättsavdelningar har kunnat
avvecklas under innevarande budgetår. Ytterligare tre avdelningar kommer att
kunna avvecklas vid årsskiftet 1996/97. Regeringen följer givetvis noga
effekterna av instansordningsreformen med avseende på kammarrätternas och
länsrätternas arbetssituation. I det syftet har reformen fortlöpande diskuterats
vid sammanträffanden med kammarrättspresidenterna. Vidare har Domstolsverket på
regeringens uppdrag gjort en första utvärdering av reformens effekter (DV
rapport 1996:4). Utvärderingen kommer under 1997 att följas upp med en analys av
hur kammarrätternas och länsrätternas personalbehov har förändrats till följd av
de reformer som genomförts under de senaste åren.
Den nya lagen om domstolsärenden innehåller bestämmelser som gör det möjligt
att hantera mer kvalificerade ärenden på ett effektivare sätt. Det blir t.ex.
möjligt för tingsrätterna att oftare än tidigare avgöra ärenden med endast en
lagfaren domare i stället för med flera sådana och det ges utvidgade möjligheter
att avgöra ärenden utan skriftväxling. Vidare utvidgas möjligheterna att
delegera arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstolarna till att även
omfatta enkla ärenden om bouppteckning och arvsskatt.
Bland Domstolsutredningens förslag finns också frågor som rör domstolarnas
organisation och administration, exempelvis frågorna om den organisatoriska
hemvisten för bouppteckningsverksamheten och inskrivningsmyndigheterna. I
betänkandet föreslogs att hanteringen av bouppteckningar och arvsskatt skulle
föras över till skattemyndigheterna. En särskild utredare har nu fått i uppgift
att ta ställning till ett flertal frågor som rör bouppteckningsverksamheten. Ett
första betänkande skall redovisas senast den 30 september 1996. Beträffande
inskrivningsmyndigheterna har regeringen gett Domstolsverket i uppdrag att i
samråd med Lantmäteriverket lämna förslag till inskrivningsmyndigheternas
framtida organisation. Domstolsverket skall redovisa uppdraget senast den 20
december 1996.
6.1.2 En ny, effektivare och mer flexibel domstolsorganisation
Uppdragen angående boupptecknings- och inskrivningsverksamhetens framtida
organisation har samband med 1995 års domstolskommittés uppgift att göra en
översyn av den organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet. Enligt
direktiven skall kommittén nämligen utgå från att bl.a. inskrivningsväsendet och
bouppteckningsverksamheten i framtiden inte skall ligga kvar hos tingsrätterna
(dir. 1995:102). Kommittén skall också utgå från att hyres- och
arrendenämndernas verksamhet kommer att integreras med tingsrätternas. Den
frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet.
I övrigt anges i direktiven till domstolskommittén att översynen skall göras
med utgångspunkt i de ökande kraven på domstolarnas, främst underrätternas,
kompetens och förmåga att handlägga allt svårare mål samt kraven på
rationaliseringar inom domstolsväsendet. Domstolsväsendet skall vara organiserat
så att det kan uppfylla högt ställda krav på kvalitet i rättskipningen och
kompetens hos domstolspersonalen. Domstolarna måste också ges personalmässiga
och organisatoriska förutsättningar att utforma sin beredningsorganisation på
ett sätt som i högre grad än för närvarande kan medverka till att domarrollen
renodlas mot de dömande uppgifterna. Enligt regeringens bedömning är det
omöjligt för domstolsväsendet att i sin nuvarande organisation med ett stort
antal mycket små domstolar möta de ökande kraven. Domstolsväsendet måste därför
omorganiseras. Att en sådan omorganisation kommer att leda till ett minskat
antal domstolar är ofrånkomligt.
En annan övergripande utgångspunkt för utredningen är att samverkan mellan
olika slag av domstolar på samma nivå skall utvecklas betydligt. Vad gäller
överinstanserna sägs att en sammanslagning av Högsta domstolen och
Regeringsrätten liksom av hovrätter och kammarrätter kan komma i fråga om
utredningen skulle finna detta lämpligt. I en första etapp, som kommer att
redovisas i början av 1997, skall kommittén lämna förslag till en ny
organisation för domstolsväsendet som helhet. Med hänsyn till bl.a. rimlig
samhällsservice samt geografiska, demografiska och ekonomiska förhållanden skall
utredningen föreslå var i landet domstolarna skall vara belägna. I direktiven
anges slutligen att kommitténs förslag till en ny domstolsorganisation på sikt
skall medföra en sänkning av det årliga medelsbehovet för domstolsväsendet med
minst 200 miljoner kronor.
6.1.3 Ett effektivare förfarande i hovrätterna
Beredningen av Hovrättsprocessutredningens förslag pågår (SOU 1995:124).
Utredningen föreslår bl.a. att ett system med generellt krav på
prövningstillstånd skall införas i ledet mellan tingsrätt och hovrätt. Syftet är
att målen skall kunna avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt och
att hovrätternas resurser skall kunna koncentreras till de mer svårbedömda och
kvalificerade målen. Till följd av de reformförslag som läggs fram kommer det
enligt utredningens bedömning att frigöras resurser motsvarande 100 miljoner
kronor per år inom domstolsväsendet. Om förslagen genomförs kommer de alltså att
leda till stora rationaliseringsvinster även om det kan komma att finnas behov
av att behålla en del av resurserna inom domstolsväsendet, bl.a. för att
förstärka tingsrätterna.
6.1.4 Effektivare mål- och ärendehantering
Under lång tid har det, främst under Domstolsverkets ledning, bedrivits ett
arbete som syftat till att rationalisera, förenkla och göra domstolarnas mål-
och ärendehantering effektivare.
Ett exempel på detta är införandet av ett databaserat målhanteringssystem
(MÅHS) vid tingsrätterna och länsrätterna. Vid ingången av 1996 hade MÅHS
införts vid mer än 40 domstolar, fördelat tämligen jämnt på tingsrätter och
länsrätter. Arbetet med MÅHS drivs vidare med inriktning dels på att utveckla
och förbättra den befintliga versionen för underrätterna, dels på att skapa
anpassade versioner för överrätterna och för de största hyresnämnderna.
Vidare genomför Domstolsverket, på uppdrag av regeringen, under budgetåret
1995/96 ett antal idéseminarier om hur administrationen och målhanteringen inom
de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna kan göras
snabbare och effektivare inom ramen för gällande regelverk. Syftet är att ta
till vara domarnas kunskap och erfarenheter för att genom informationsutbyte
utveckla rutiner och arbetsformer. Enligt uppdraget bör vid seminarierna även
diskuteras hur bemötandet av vittnen och målsägande i domstol kan förbättras.
Seminarierna genomförs i viss utsträckning i samverkan med andra berörda myndig-
heter och organisationer, t.ex. Riksåklagaren, Riksskatteverket, Riksför-
säkringsverket och Sveriges advokatsamfund. Resultatet av seminarierna skall
publiceras och spridas till ledning för andra. Det som kommit fram vid
seminarierna kan givetvis också komma att leda till förändringar av ineffektiva
regler.
6.1.5 Säkerheten för anställda inom rättsväsendet
Under innevarande budgetår har det inträffat ett antal händelser som gjort att
frågan om åtgärder för att förebygga hot och våld mot anställda inom
rättsväsendet aktualiserats. Som redovisas i avsnitt 5.1.5 har Riksåklagaren
fått i uppdrag att, i samverkan med Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen,
undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka säkerheten och skyddet
för anställda inom rättsväsendet.
I det här sammanhanget kan även nämnas att Domstolsverket, bl.a. med anledning
av den uppmärksammade händelsen i Eskilstuna tingsrätt, har hållit en
överläggning med representanter för ett antal domstolar om möjliga åtgärder för
att öka säkerheten vid domstolarna.
6.2 Resultatinformation
6.2.1 Domstolarnas resultat
Det övergripande målet för domstolarna är att på ett rättssäkert sätt och inom
rimlig tid avgöra de mål och ärenden som de har att handlägga.
Gemensamt för samtliga domstolskategorier utom Högsta domstolen och
Regeringsrätten är att såväl antalet inkommande som antalet avgjorda mål och
ärenden minskade under budgetåret 1994/95. Även mål- och ärendebalanserna
minskade något utom vid Regeringsrätten där balansen ökade. Utvecklingen har i
stort sett varit densamma under perioden juli 1995 - juni 1996. Eftersom
Regeringsrätten den 1 juli 1995 övertog Försäkringsöverdomstolens roll som sista
instans vid prövningen av socialförsäkringsmål har dock antalet inkomna,
avgjorda och balanserade mål vid Regeringsrätten ökat. Vidare har antalet balan-
serade mål vid hovrätterna och antalet balanserade skattemål vid kammarrätterna
ökat.
De genomsnittliga omloppstiderna är i stort oförändrade jämfört med tidigare.
För flertalet mål- och ärendekategorier har dock balanserna i genomsnitt blivit
äldre, vilket delvis kan förklaras med att antalet inkommande och avgjorda mål
minskat.
Styckkostnaderna ökade något under budgetåret 1994/95 vilket delvis kan bero
på att inflödet av mål och ärenden minskade mer än resurserna.En undersökning av
överklagande- och ändringsfrekvensen vid de allmänna domstolarna (DV-rapport
1995:3) visar att andelen mål som överklagas till hovrätt har ökat samtidigt som
andelen överklaganden som föranleder ändring har sjunkit.
Regeringens bedömning
Den resultatinformation som finns ger inte ett tillräckligt underlag för en
bedömning av om domstolarna uppfyllt det övergripande målet. Arbetet med att
formulera relevanta verksamhetsmål och återrapporteringskrav har därför
intensifierats. Detta kommer enligt regeringens uppfattning att successivt
förbättra resultatinformationen med början i årsredovisningen för innevarande
budgetår.
Det underlag som finns talar dock för att situationen vad gäller omloppstider
och balanser m.m. är tillfredsställande. Ett undantag från detta utgör antalet
oavgjorda skattemål och socialförsäkringsmål i länsrätterna och kammarrätterna.
Arbetet med att få ned dessa balanser måste fortsätta. Annat som inger viss oro
och som regeringen noga kommer att följa är balanssituationen vid
Regeringsrätten och vid hovrätterna. Vidare är det angeläget att
åldersstrukturen på de oavgjorda målen förbättras för de målkategorier där
problemen med gamla oavgjorda mål är störst.
Arbetsbelastningen har inte minskat i samma utsträckning som antalet
inkommande mål och ärenden. Så har domstolarna t.ex. tillförts ett stort antal
nya måltyper varav många med anknytning till EG-rätten. De nya måltyperna
ställer ökade krav på domstolarnas kompetens och innebär att det övergångsvis
krävs stora utbildningsinsatser. Vidare finns det tecken som tyder på att de
tyngre och mer arbetskrävande tvistemålen och skattemålen inte minskat i samma
omfattning som de mindre krävande målen.
Det är svårt att bedöma hur domstolarnas arbetsbelastning kommer att förändras
under de närmaste åren. Det finns omständigheter som talar för förändringar både
i sänkande och höjande riktning. I höjande riktning verkar t.ex. 1996 års
allmänna fastighetstaxering som kan komma att leda till att ett mycket stort
antal fastighetstaxeringsmål kommer in till länsrätterna under år 1997. Vidare
kan den satsning som görs inom bl.a. polis- och åklagarväsendena för att bekämpa
den ekonomiska brottsligheten leda till fler mål vid domstolarna (jfr avsnitt
5.1.2). I sänkande riktning verkar t.ex. de regeländringar som kan bli en följd
av Hovrättsprocessutredningens förslag och den utökade användningen av
strafföreläggande som föreslås i prop. 1996/97:8.
6.2.2 Domstolsverkets resultat
Domstolsverkets övergripande mål är att med iakttagande av domstolarnas
självständighet enligt regeringsformen se till att domstolarnas verksamhet
bedrivs effektivt.
Under sommaren 1994 lät Domstolsverket genomföra en enkätundersökning i syfte
att ta reda på hur domstolarna uppfattade kvaliteten i verkets arbete.
Resultatet visade att domstolarna överlag har en positiv uppfattning om hur
verket sköter sina arbetsuppgifter. Domstolsverket har under 1995 infört en ny
enhetsindelning som förväntas leda till att organisationen bättre anpassas till
verkets uppgifter.
Flertalet av de styckkostnader för prestationer som Domstolsverket redovisar
steg budgetåret 1994/95 jämfört med tidigare år.
Regeringens bedömning
Regeringens bedömning är att Domstolsverket genom att bl.a. fördela resurserna
till domstolarna, utveckla ADB-systemen och stödja domstolarna vad gäller
administrativa frågor har medverkat till att göra domstolarnas verksamhet mer
effektiv och rationell.
Styckkostnaderna kommer förmodligen att kunna sänkas till följd av den
minskning av personalkostnaderna som verket inlett. Regeringen kommer att följa
hur detta faller ut.
6.2.3 Rättshjälpsmyndighetens resultat
Rättshjälpsmyndighetens övergripande mål är att hantera rättshjälpsfrågor snabbt
och korrekt samt att i övrigt lämna god service rörande rättshjälp. Det
övergripande målet har brutits ned i verksamhetsmål som rör bl.a.
handläggningstider.
De ADB-problem som drabbat myndigheten sedan den tillkom har fortsatt.
Riksrevisionsverket skriver i sin årliga rapport 1995 bl.a. att bristerna i ADB-
systemet har medfört att faktureringen tidvis blivit kraftigt försenad och att
avstämning inte kunnat ske på ett tillfredsställande sätt gentemot redovisningen
i övrigt och förespråkar en genomgripande förnyelse av systemet. Domstolsverket
begär i anslagsframställningen avseende budgetåret 1997 att medel tillförs för
att komma till rätta med problemen.
Regeringens bedömning
Rättshjälpsmyndigheten har, trots de driftstörningar som drabbat myndigheten
till följd av problem med ADB-systemet under budgetåret 1994/95, uppnått
verksamhetsmålen. Dataproblemen har dock tilltagit. Regeringen anser därför att
medel måste tillföras så att bristerna kan åtgärdas.
6.3 Anslag
C 1. Domstolsväsendet m.m.
--------------------------------------------------------------------
1994/95 Utgift 2 880 107 Anslagssparande 259 275
1)2) Utgiftsprognos 4 272 700 2)
1995/96 Anslag 4 224 2152) därav 1996 2 915 5002)
1997 Förslag 2 916 184
1998 Beräknat 3 016 654
1999 Beräknat 3 119 843
1 Beloppen anges i tusental kr
2 Anslagen D1. Domstolsverket, D2. Domstolarna m.m., F2. Rättshjälpsmyndigheten,
F4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag och F5. Vissa domstolskostnader m.m.
Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna domstolarna, de allmänna
förvaltningsdomstolarna, hyresnämnderna, arrendenämnderna, Domstolsverket och
Rättshjälpsmyndigheten.
Dessutom betalas kostnader för vissa uppdrag som juristerna vid de allmänna
advokatbyråerna enligt författningsbestämmelser bör utföra t.ex. som likvidator,
förmyndare eller god man.
Från anslaget betalas även vissa domstolskostnader, t.ex. kostnader för
förvaltararvoden i konkurser och kostnader för tolk.
En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att förbrukningen
översteg anslaget med ca 10 miljoner kronor. Dessutom visar prognosen för
anslagsbelastningen under innevarande budgetår att förbrukningen kommer att
överstiga anslaget med ca 48 miljoner kronor.
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen
avseende domstolsväsendet m.m. för år 1994/95.
Regeringens överväganden
--------------------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Domstolarna skall avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och ef-|
|fektivt sätt. |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 2 916 184 tkr |
--------------------------------------------------------------------
För budgetåret 1997 skall det övergripande målet vara att domstolarna skall
avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och effektivt sätt. Skälet till att
målet modifieras något är att rimlig tid inte behöver anges särskilt eftersom
det är en del av rättssäkerheten medan det däremot behöver klargöras att målet
även omfattar effektiviteten (jfr avsnitt 6.2.1). Domstolsväsendet
har under budgetåren 1992/93 - 1994/95 byggt upp ett relativt stort
anslagsöverskott (ca 260 miljoner kronor). Överskottet beror bl.a. på ett ökat
kostnadsmedvetande till följd av att budgetansvaret har decentraliserats.
För innevarande budgetår har domstolsväsendet ett besparingsbeting på 89
miljoner kronor (detta belopp och beloppen nedan avser 12 månader). Samtidigt
har s.k. engångsanvisningar motsvarande ca 43 miljoner kronor upphört. Utöver
detta innebär ett antal politiska beslut (bl.a. fastighetsskatt på
kontorslokaler och produktivitetskrav) och andra händelser (bl.a. löneavtal och
ökade investeringskostnader) att behovet av att sänka kostnadsnivån ökat med
ytterligare ca 130 miljoner kronor.
Domstolsväsendet kommer under budgetåret att minska kostnadsnivån med ca 180
miljoner kronor. Detta klaras i första hand av genom personalminskningar med i
storleksordningen 550 personer, varav ca 140 personer har sagts upp. Resten av
personalminskningen har skett genom s.k. naturlig avgång. Så har t.ex.
minskningen av antalet inkommande mål och ärenden gjort det möjligt att inte
återbesätta ett tjugotal anställningar som ordinarie domare.
Personalminskningarna har vidare möjliggjorts genom att ett antal reformer och
regeländringar slagit igenom under året (bl.a. instansordningsreformen,
fastighetsdatareformen, avvecklingen av Försäkringsöverdomstolen samt den
pågående installationen av målhanteringssystemet i underrätterna). Resterande
del av behovet att sänka kostnadsnivån (ca 80 miljoner kronor) har finansierats
med anslagssparande. Anslagssparandet har alltså gjort det möjligt för dom-
stolarna att skjuta en del av behovet att sänka kostnaderna på framtiden.
År 1997 kommer domstolarnas behov att sänka sina kostnader att uppgå till ca
50 miljoner kronor (bl.a. produktivitetskrav och ökade investeringskostnader)
utöver redan nämnda 80 miljoner kronor. Om domstolsväsendet skall kunna klara
sänkningen av kostnadsnivån utan att verksamheten påverkas negativt krävs det
ytterligare effektiviseringsarbete, reformer och regeländringar. På längre sikt
kommer givetvis det arbete som utförs av 1995 års domstolskommitté att vara av
stor betydelse. Förändringar till följd av Hovrättsprocessutredningens förslag
är exempel på en reform som på kortare sikt kommer att vara av stor betydelse
för möjligheten att klara sänkningen av kostnadsnivån. Detsamma gäller den
utökade användning av strafföreläggande som föreslås i prop. 1996/97:8. I det
här sammanhanget skall också nämnas att det inom Justitiedepartementet pågår ett
arbete med att se över domstolarnas sammansättning bl.a. med avseende på antalet
nämndemän. Regeringen har för avsikt att i den delen återkomma till riksdagen
med förslag under våren 1997. I samband därmed kommer också nämndemännens
ersättningar att ses över.
Domstolsväsendets möjligheter att klara kostnadssänkningarna är alltså
beroende av att de reformer som planeras genomförs. Detta faktum tillsammans med
den osäkerhet som finns om hur antalet mål och ärenden utvecklar sig kommande
år, gör att regeringen inte föreslår några ytterligare besparingar inom
domstolsväsendets område för budgetåret 1997.
Eftersom det krävs en viss övergångstid innan det pågående effektivi-
seringsarbetet och de planerade regeländringarna får full effekt bedömer
regeringen att domstolsväsendet inte heller budgetåret 1998 bör åläggas några
besparingar.
Rättshjälpsmyndighetens problem med ADB-systemet har fortsatt under
innevarande budgetår. Ett dåligt fungerande system riskerar att leda till
förlorade intäkter bl.a. till följd av uteblivna återbetalningar. Regeringen
har för avsikt att engångsvis tillföra myndigheten 5,6 miljoner kronor för att
få ett väl fungerande ADB-system.
Anslaget tillförs drygt 9 miljoner kronor till följd av att domstolarna
fr.o.m. 1997 mister dispositionsrätten till anslaget F7. Diverse kostnader för
rättsväsendet. Merkostnader för domstolarna till följd av lagen (1991:2010) om
ändring i bilavgaslagen (1986:1386) medför att 458 000 kronor överförs från
utgiftsområde 20. Allmän miljö- och naturvård. Samtidigt överförs 3 miljoner
kronor till utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp med
anledning av beslut om införande av tvåpartsprocess i socialförsäkringsmål
(prop. 1995/96:128, bet. 1995/96:SfU6, rskr. 1995/96:186). Den föreslagna
förstärkningen av Justitiekanslerns anslag (Utgiftsområde 1. Rikets styrelse,
avsnitt D1.) finansieras delvis (600 000 kronor) genom en överföring från detta
anslag. Sammantaget beräknas 1997 års anslag till 2 916 184 000 kronor.
För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 3 016 654 000 kronor
respektive 3 119 843 000 kronor.
7 Kriminalvården
--------------------------------------------------------------------
| - Alternativen till fängelse skall utvecklas. |
| - Utvecklingen av verkställighetsinnehållet skall fortsätta och |
| frigivningsförberedelserna förbättras. |
| - Åtgärder skall vidtas för att skapa en humanare häktesverksam-|
| het. |
| - Häktes-, anstalts- och frivårdsverksamhet skall kunna bedrivas|
| inom samma lokala myndighet. |
--------------------------------------------------------------------
Kriminalvårdens huvuduppgifter är att på ett säkert sätt verkställa påfölj-
derna fängelse och skyddstillsyn, att ansvara för övervakningen av villkorligt
frigivna och för verksamheten vid häktena samt att utföra personutredningar.
Kriminalvården ombesörjer vidare transporter av personer som skall avvisas eller
utvisas från Sverige.
Kriminalvårdens verksamhet skall kännetecknas av en human människosyn, god
omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete med iakttagande av hög grad av säkerhet
samt respekt för den enskildes integritet och rättssäkerhet. Verksamheten skall
inriktas på åtgärder som påverkar den dömde att inte återfalla i brott.
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all kriminal-
vårdsverksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för 7 regionmyndigheter, 28 häkten,
67 anstalter, 50 frivårdsmyndigheter samt Transporttjänsten. I administrativt
hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och de 30
övervakningsnämnderna.
7.1 Förändring och utveckling inom kriminalvården
7.1.1 Fortsatt utveckling av verkställighetens innehåll
Arbetet inom kriminalvården skall bedrivas på ett säkert sätt och i syfte att
förebygga återfall i brott. Satsningen på att utveckla innehållet i
verkställigheten måste därför fortsätta. För att säkerställa en hög kvalitet i
detta arbete måste metoder för utvärdering och uppföljning tas fram. Utbildning,
behandling, sysselsättning och påverkansprogram bör kombineras med andra
insatser för att underlätta den dömdes anpassning i samhället. Detta förutsätter
ett väl utvecklat samarbete med andra myndigheter, organisationer och enskilda.
En viktig uppgift är att se till att de dömda som har behov av det får tillgång
till missbruks- och psykiatrisk vård.
Inom anstalterna innebär den angivna inriktningen att planeringen för den
intagne skall omfatta allt från den dagliga verksamheten på avdelningen till
t.ex. arbete, studier, påverkansprogram, olika former av behandling, fritids-
aktiviteter, utevistelser och förberedelser inför frigivningen. Denna helhetssyn
skall också omfatta de åtgärder som bör vidtas efter den villkorliga
frigivningen. Det är av stor betydelse att den intagne själv medverkar i
planeringen. Ett väl fungerande kontaktmannaskap och en fortgående höjning av
personalens kompetens är viktiga förutsättningar för en fortsatt utveckling av
verksamhetsinnehållet.
Regeringens ambition är att begränsa användningen av fängelsestraff och
utvidga användningen av alternativa påföljder och verkställighetsformer. En
angelägen uppgift i detta sammanhang är att ge frivårdspåföljderna ett sådant
innehåll att de framstår som trovärdiga alternativ till fängelse. Det är vidare
viktigt att frivården fortsätter att utveckla arbetsmetoderna för att möta de
ökade krav som kommer att ställas med anledning av att försöksverksamheten med
elektronisk övervakning utvidgas från den 1 januari 1997.
7.1.2 Humanare utformning av häktesverksamheten
I en human och modern rättsstat är det en angelägen uppgift att se till att
frihetsberövande utformas på ett sådant sätt att de inte är mer ingripande än
vad som är nödvändigt med hänsyn till de skäl som föranlett åtgärden. När det
gäller häktade blir frihetsberövandet många gånger ingripande och det är
angeläget att motverka onödiga restriktioner och ingrepp. Europarådets kommitté
till förhindrande av tortyr och annan inhuman eller förnedrande behandling eller
bestraffning har i samband med besök i Sverige åren 1991 respektive 1994 riktat
kritik mot förhållandena vid de svenska häktena. Kritiken avsåg bl.a. de
inskränkningar i kontakten med omvärlden som en stor del av de häktade får vid-
kännas samt bristen på aktiviteter och gemensamhet för de intagna.
Kriminalvårdsstyrelsen har nu på regeringens uppdrag lämnat förslag till
åtgärder för att skapa en humanare häktesverksamhet. Vissa av de föreslagna
åtgärderna, t.ex. för att öka besöksverksamheten och aktiviteterna under helger,
bör kriminalvården omgående kunna genomföra. Kriminalvården bör även fortsätta
arbetet för att öka möjligheterna till gemensamhet på häktena. Det är också
angeläget att det vidtas ytterligare åtgärder för att kunna erbjuda mer
meningsfull sysselsättning, både i gemensamhet och i enrum. En viktig uppgift
för kontaktmännen är att motivera intagna som har missbruksproblem till behand-
ling. När det gäller intagna med restriktioner är det viktigt att det upprättas
ett nära samarbete mellan häktena och åklagarna så att de besök och andra ak-
tiviteter som kan genomföras utan att utredningen äventyras kommer till stånd.
Kriminalvårdsstyrelsen har även lämnat vissa förslag till lagändringar. Dessa
förslag remissbehandlas nu tillsammans med de förslag om ändrade regler för
beslutsprocessen avseende restriktioner för häktade som tagits fram inom
Justitiedepartementet. Förslagen kommer därefter att beredas vidare inom
departementet.
7.1.3 Effektivare platsutnyttjande
Ett visst utrymme i anstaltsorganisationen är nödvändigt för att det skall vara
möjligt att placera varje intagen på en plats med rätt säkerhetsnivå och
verksamhetsinriktning. Riksdag och regering har vid flera tillfällen uttalat att
anstaltsbeläggningen inte bör överstiga 85 %. Under senare tid har emellertid
stora förändringar skett som har betydelse för hur stort utrymmet i
anstaltsorganisationen behöver vara. Flera anstalter har genom tillbyggnader
blivit större, vilket har ökat möjligheterna till differentiering av de intagna
inom samma anstalt. Vidare pågår ett utvecklingsarbete med ett databaserat
platsplaneringssystem som ger möjligheter till ett bättre utnyttjande av
platserna. Variationer i beläggningen över året är främst beroende av antalet
intagna med korta strafftider. Denna grupp har sedan år 1991 legat på en
väsentligt lägre nivå än tidigare och kommer sannolikt att minska ytterligare i
och med att försöksverksamheten med elektronisk övervakning utvidgas fr.o.m. den
1 januari 1997. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att det extra
utrymme som måste finnas i anstaltsorganisationen kan minska och platserna
därmed utnyttjas effektivare, självfallet med bibehållen säkerhet och hög
kvalitet. Den hittillsvarande generella normen för beläggningen är ett alltför
trubbigt instrument för att mäta och säkerställa kvalitet - den utgör endast ett
kvantitetsmått. Det bör i stället ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att se till
att anstaltsorganisationen kan svara mot de krav och riktlinjer som riksdagen
och regeringen ställt upp. Det gäller säkerhet, utbildning, behandling och annat
verkställighetsinnehåll, närheten till hemorten samt differentiering t.ex. med
hänsyn till ålder, kön, narkotikamissbruk eller psykisk störning. Regeringen har
för avsikt att i regleringsbrevet för kriminalvården närmare ange de krav och
riktlinjer som skall ligga till grund för utformningen av
anstaltsorganisationen.
7.1.4 Ny lokal organisation
Kriminalvårdsstyrelsens hemställan
Kriminalvårdsstyrelsen har hemställt om att principerna för organisationen på
den lokala nivån inom kriminalvården ändras så att det blir möjligt att inom
samma organisatoriska enhet bedriva verksamhet inom häkte, anstalt och frivård.
Den 1 september 1996 fanns 28 häkten, 67 anstalter och 50 frivårdsmyndigheter.
Många av dessa lokala myndigheter, framför allt vissa frivårdsmyndigheter, är
mycket små.
Anledningen till Kriminalvårdsstyrelsens framställning är de nya krav som
ställs på organisationen, bl.a. mot bakgrund av försöksverksamheten med
elektronisk övervakning, den ökande programverksamheten, behovet av samverkan
med andra myndigheter samt behovet av högre kompetens inom administrationen.
Enligt Kriminalvårdsstyrelsen bör ledning och administration för häkte,
anstalt och frivård inom samma geografiska område samordnas i lokala
kriminalvårdsmyndigheter med gemensam chef, ledningsgrupp och administration.
Remissinstanserna
Kriminalvårdsstyrelsen har inhämtat synpunkter på sitt förslag om ny
organisation på den lokala nivån inom kriminalvården från Domstolsverket,
Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Rättsmedicinalverket, Landstingsförbundet,
Justitieombudsmannen och Riksrevisionsverket. Huvuddelen av remissinstanserna
tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget. Domstolsverket och
Justitieombudsmannen anser dock att ett genomförande av förslaget kräver
ändringar inte bara i Kriminalvårdsverkets instruktion utan även i övriga
författningar vari de nuvarande myndigheterna inom kriminalvården berörs. Även
Riksrevisionsverket ser i princip positivt på förslaget, men anser att
underlaget inte är tillräckligt för beslut. Enligt Riksrevisionsverket bör man
först utreda bl.a. frågan om samlokalisering av verksamhetsgrenarna och hur en
sådan påverkar rättsväsendet i övrigt samt kopplingen till kriminalvårdens
regionala organisation.
Regeringens bedömning
Enligt regeringens bedömning skulle en samordning av de olika myndighetstyperna
ge verksamhetsmässiga fördelar både i kriminalvårdens inre organisation och i
det externa arbetet. Exempelvis underlättas utbyggnaden av alternativ till
fängelsestraff, utvecklande och bedrivande av gemensamma motivations- och påver-
kansprogram och arbetet med att förbättra frigivningsförberedelserna. Fördelarna
består bl.a. i att kriminalvården lokalt kan framträda med en samlad profil i
förhållande till sina samarbetspartners. Resurserna kan dessutom utnyttjas
effektivt genom att de administrativa funktionerna samordnas och förutsätt-
ningarna för en rationell och heltäckande planering ökar. Regeringen delar där-
för Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att det bör bli möjligt att bedriva häk-
tes-, anstalts- och frivårdsverksamhet inom samma myndighet. Enligt
regeringens mening finns det inget som hindrar att kriminalvårdsanstalt, häkte
eller frivårdsmyndighet endast ingår som delar i en större myndighet, även om de
i ett antal lagar pekas ut som den instans som har att pröva en fråga.
Regeringen anser därför inte att det är nödvändigt med några lagändringar för
den föreslagna organisationsförändringen. Det räcker att det framgår av för-
ordningen (1990:1018) med instruktion för Kriminalvårdsverket att en lokal
kriminalvårdsmyndighet är häkte, kriminalvårdsanstalt och frivårdsmyndighet, i
den mån sådan verksamhet ingår i myndigheten.
Det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att, med utgångspunkt i de krav som
regering och riksdag ställer upp bl.a. avseende tillgången på anstalts- och häk-
tesplatser, utarbeta ett förslag om vilka lokala kriminalvårdsmyndigheter som
skall finnas och vilka verksamhetsgrenar som skall ingå i dem. Regeringen bör
kunna fatta de beslut som behövs under våren 1997.
Enligt regeringens mening har de av Riksrevisionsverket väckta frågorna om
samlokalisering av verksamhetsgrenarna och kopplingen till kriminalvårdens
regionala organisation inte något omedelbart samband med den planerade
organisatoriska integreringen.
7.2 Kriminalvårdens resultat
7.2.1 Frivård
Under den senaste tioårsperioden har medelantalet personer under övervakning per
dag varierat mellan 11 400 och 12 400, det högsta antalet avser budgetåret
1994/95. Mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95 har medelantalet
skyddstillsynsdömda per dag ökat med 545 från 7 630 till 8 175. Framför allt har
antalet kontraktsvårdsärenden ökat, medan antalet skyddstillsynsdömda exklusive
kontraktsvård och samhällstjänst har minskat något. Den 1 juli 1996 uppgick
antalet skyddstillsynsdömda till ca 7 930, vilket är en minskning med ca 540
personer sedan den 1 juli 1995.
Regeringen gav den 2 juni 1994 Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att lämna en
samlad redovisning och bedömning av såväl genomförda som pågående eller
planerade förändringar av frivårdsverksamheten. Kriminalvårdsstyrelsens
redovisning i Frivårdsuppdraget, Rapport 1995-05-31 innehåller en kartläggning
och en långsiktig inriktning av verksamheten. Enligt rapporten skall frivårdens
programverksamhet vara brottsrelaterad, dvs. den skall utgå från den dömdes
kriminalitet och syfta till att minska risken för återfall i brott. I sitt
arbete konstaterade styrelsen vidare att ett antal områden inom frivården
behövde vidareutvecklas, tydliggöras och regleras. Frivårdsprojektet fortsätter
därför i en andra etapp, där även de synpunkter som lämnats av Riksdagens
revisorer (rapport 1994/95:3) och Riksrevisionsverket (RRV 1995:36) i samband
med deras granskning av frivården kommer att beaktas. I arbetet ingår bl.a. att
fastställa en basnivå för innehållet i skyddstillsyn och övervakning efter
villkorlig frigivning.
Som ett led i arbetet för att öka förtroendet för frivården har regeringen
uppdragit åt Domstolsverket och Kriminalvårdsstyrelsen att utveckla former för
regelbundna överläggningar mellan domstolar och frivårdsmyndigheter. Av de
delrapporter som har lämnats framgår att flera regionala konferenser kommer att
genomföras för utbyte av information och för att utveckla samverkansformerna på
samtliga nivåer. Vid konferenserna kommer bl.a. företrädare för dom-
stolsväsendet, åklagarväsendet och kriminalvården att delta.
Regeringens bedömning
Regeringen har under flera års tid ställt krav på förändringar av frivårdens
verksamhet i syfte att skapa förutsättningar för en ökad användning av
frivårdspåföljderna. För detta krävs att innehållet i påföljderna görs mer tyd-
ligt och konsekvent. Under de senaste åren har också skett en ökning av antalet
domar på skyddstillsyn med kontraktsvård respektive samhällstjänst. När det
gäller övriga skyddstillsynsdomar är utvecklingen däremot negativ. En ökad
användning av frivårdspåföljderna förutsätter att de har ett sådant innehåll att
de framstår som trovärdiga alternativ till fängelse. Det är därför viktigt att
kriminalvården fortsätter arbetet med att effektivisera och utveckla frivårds-
påföljderna. Som Riksdagens revisorer har påpekat (sid. 84) är det därför ange-
läget att följa upp och utvärdera resultaten. Utvecklingen av frivården på
längre sikt är dock även beroende av andra faktorer, såsom utformningen av
regelverket. Av intresse i detta sammanhang är bl.a. Straffsystemkommitténs
förslag i betänkandet Ett reformerat straffsystem (SOU 1995:91), som har remiss-
behandlats och nu bereds vidare inom Justitiedepartementet.
7.2.2 Anstalter
Verkställighetens innehåll vid anstalterna utvecklas fortlöpande. Detta leder
till högre krav på differentiering av de intagna, t.ex. på grund av missbruk av
narkotika eller behov av utbildning eller behandling. Antalet platser avsedda
för motivations- och påverkansarbete av narkotikamissbrukare ökade förra
budgetåret med 72, till totalt 538 platser. Av Kriminalvårdsstyrelsens
årsredovisning framgår att den totala sysselsättningsgraden för de intagna ökat
från 79 procent budgetåret 1993/94 till 83 procent budgetåret 1994/95. De
särskilda brottspreventiva påverkansprogrammen har mellan de två budgetåren ökat
från 4,8 till 7,7 procent av den totala sysselsättningstiden. För att
säkerställa en hög kvalitet på de olika påverkansprogrammen pågår arbete med att
ta fram krav och råd för kvalitetssäkring av dessa. Med början under budgetåret
1997 kommer ett sådant kvalitetssäkringssystem successivt att införas.
För att underlätta förändringen av vårdarrollen mot ett utvecklat
kontaktmannaskap har verksamhetsanpassade arbetstider numera införts vid
samtliga anstalter och häkten. Detta har lett till en kvalitetshöjning och en
effektivare användning av personalen.
Att det inom kriminalvården vistas intagna med psykiska störningar ställer
särskilda krav på verksamheten i anstalterna. I regleringsbrevet för innevarande
budgetår fick därför Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att inrätta stöd-
avdelningar för intagna som har särskilda problem på grund av personlighets-
störning eller psykisk särart. Av Kriminalvårdsstyrelsens anslagsframställning
framgår att det pågår ett planeringsarbete för att inrätta sådana stöd-
avdelningar med sammanlagt 90 platser. Med hänsyn till framför allt dessa
avdelningars speciella krav på lokalutformning krävs enligt Kriminal-
vårdsstyrelsen att stödplatserna tillskapas genom tillbyggnad av separata
avdelningar. På grund av ett omfattande byggnadsplaneringsarbete har utbyggnaden
av dessa platser kraftigt försenats.
Det totala antalet rymningar direkt från anstalt minskade från 473 under
budgetåret 1993/94 till 409 under budgetåret 1994/95. Antalet rymningar från
anstalter i säkerhetsklass I och II minskade under samma tid från 103 till 93.
Rymning direkt från anstalt i säkerhetsklass I har inte inträffat sedan år 1991.
Antalet misskötta permissioner genom uteblivande minskade från 615 budgetåret
1993/94 till 527 budgetåret 1994/95 trots att antalet permissioner ökade
kraftigt under samma period. Under den senaste tioårsperioden har andelen
misskötta permissioner minskat från 3,3 procent budgetåret 1985/86 till 0,9
procent budgetåret 1994/95.
En viktig uppgift för kriminalvården är att hålla anstalterna fria från
narkotika och stora insatser har också gjorts på detta område. Det är enligt
Kriminalvårdsstyrelsen svårt att ge en samlad bild av problemen på
narkotikaområdet. Kriminalvårdsstyrelsen har därför påbörjat ett projekt, vars
mål är att bl.a. få fram ett säkrare underlag för en helhetsbedömning av
narkotikasituationen inom den slutna kriminalvården.
Regeringens bedömning
Det är viktigt att tiden i anstalt tas till vara på ett sätt som motverkar
återfall i brott och att satsningarna på att utveckla verkställighetsinnehållet
fortsätter. Att kontaktmannaskap och verksamhetsanpassade arbetstider nu har
införts skapar bättre möjligheter till ett aktivt påverkansarbete och leder
också till ökad säkerhet. Arbetet med att följa upp och utvärdera behandlingen
och de olika påverkansprogrammen är en förutsättning för att kriminalvården
skall kunna mäta och bedöma omfattningen av och effektiviteten i verksamheten.
Regeringen ser det som angeläget att fortsätta detta arbete.
Av Kriminalvårdsstyrelsens resultatredovisning framgår att kriminalvården haft
svårt att tillgodose de speciella behov som psykiskt störda intagna har. Det är
därför angeläget att kriminalvården nu vidtar de åtgärder som behövs för att
stödavdelningar för intagna med psykiska störningar skall kunna tas i bruk så
snart som möjligt.
Det är positivt att antalet rymningar direkt från anstalt, liksom antalet
misskötta permissioner genom uteblivande, fortsätter att minska. Regeringen är
vidare positiv till det arbete som kriminalvården har inlett för att bättre
kunna bedöma narkotikaproblemens omfattning och för att kunna följa upp de
åtgärder som vidtas. Sådan kunskap är en förutsättning för att kriminalvården
skall kunna förbättra metoderna för att komma till rätta med narkotikaproblemen.
7.2.3 Häkten
Under senare tid har nya häkten tagits i bruk med bättre förutsättningar för en
human häktesverksamhet. Vid andra häkten har det genom ombyggnad skapats utökade
gemensamhetsutrymmen. Genom införande av kontaktmannaskap och en
verksamhetsanpassad arbetstidsförläggning har aktiviteterna för de häktade, även
för dem med restriktioner, kunnat utvecklas och utökas.
Mellan budgetåret 1993/94 och år 1995 har antalet personer med lagakraftvunna
domar som avvaktar placering i anstalt minskat från i genomsnitt omkring 180
till ca 90. Även genomsnittssiffran för antalet förvarstagna enligt
utlänningslagen har under samma period gått ned, från omkring 95 till omkring
35.
Regeringens bedömning
Regeringen ser positivt på de förändringar av verksamheten vid häktena som
pågår, men konstaterar samtidigt att det krävs ytterligare åtgärder för att
häktesverksamheten skall få en tillfredsställande utformning (se avsnitt 7.1.2).
Det är också positivt att antalet personer med lagakraftvunna domar och
antalet förvarstagna enligt utlänningslagen har minskat på häktena. Regeringen
anser att det är en angelägen uppgift att verka för att så få som möjligt ur
dessa kategorier vistas på häktena. Regeringen har för avsikt att återkomma till
bl.a. frågan om placering av förvarstagna enligt utlänningslagen i en särskild
proposition om migrationspolitiken.
7.2.4 Beläggningsfrågor
Under åren 1994 och 1995 var medelbeläggningen vid kriminalvårdsanstalterna
omkring 4 350 intagna, vilket motsvarar ca 87 procent i beläggningsnivå. Under
det första halvåret 1996 har dock beläggningen minskat med ca fem procent
jämfört med samma tid år 1995.
Medelbeläggningen vid häktena har sedan mitten av 1980-talet ökat årligen fram
till budgetåret 1993/94, från drygt 800 till närmare 1 380, för att därefter
minska till drygt 1 200 under år 1995. Närmare tre fjärdedelar av
beläggningsminskningen gällde personer med lagakraftvunna domar och förvarstagna
enligt utlänningslagen. Medelbeläggningen låg under år 1995 omkring 82 procent.
Kriminalvårdsstyrelsen konstaterar att antalet meddelade fängelsedomar har
minskat från drygt 16 200 år 1993 till omkring 15 200 år 1994 och drygt 14 700
år 1995. Det minskade antalet fängelsedomar kommer enligt styrelsen att med viss
tidsförskjutning påverka beläggningen vid anstalterna. Styrelsen anser dock att
den långsiktiga beläggningsutvecklingen vid anstalter och häkten är svårbedömd.
Kriminalvårdsstyrelsen utgår emellertid från att beläggningsnivån under den
närmaste tiden kommer att vara oförändrad eller något lägre än under år 1995.
Regeringens bedömning
Genom utvidgningen av försöksverksamheten med elektronisk övervakning fr.o.m.
den 1 januari 1997 bedöms behovet av platser vid de öppna anstalterna komma att
minska med omkring 400. Motsvarande antal platser beräknas kunna avvecklas under
år 1997.
Antalet fängelsedomar har minskat under åren 1994 och 1995. Minskningen har
fortsatt under första halvåret 1996. Nedgången kan dock vara tillfällig. En
prognos för den fortsatta beläggningsutvecklingen vid anstalter och häkten
skulle därför bli mycket osäker. Regeringen ser inte skäl att göra någon annan
bedömning än Kriminalvårdsstyrelsen om att beläggningsnivån under den närmaste
tiden kommer att vara oförändrad eller något lägre än under år 1995.
7.3 Anslag
D 1. Kriminalvården
--------------------------------------------------------------------
1994/95 Utgift 3 770 349 Anslagssparande 575 657
1)2) Utgiftsprognos 5 635 002 2)
1995/96 Anslag 6 151 6532) därav 1996 3 916 600 2)
1997 Förslag 3 837 161
1998 Beräknat 3 809 859
1999 Beräknat 3 946 466
1 Beloppen anges i tusental kr
2 Anslagen E 1. Kriminalvårdsstyrelsen, E 2. Kriminalvården och E 3.
Utlandstransporter
Från anslaget betalas kostnaderna för verksamheten vid Kriminalvårdsstyrelsen,
regionmyndigheterna, kriminalvårdsanstalterna och häktena, verksamheten inom
frivården samt Transporttjänstens verksamhet till den del denna inte avser
utlandstransporter. Från anslaget betalas även kostnaderna för Kriminal-
vårdsnämndens verksamhet och ersättning åt ledamöter m.fl. i övervak-
ningsnämnderna.
Kriminalvårdens anslagssparande uppgick vid förra budgetårets utgång till 575
miljoner kronor, varav 328 miljoner kronor hänför sig till budgetåret 1994/95.
Dessutom visar prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår att
kriminalvården kommer att spara ytterligare ca 450 miljoner kronor. Kriminal-
vårdsstyrelsen förklarar anslagssparandet i huvudsak med en lägre beläggning än
förväntad, senareläggning eller avstående från planerad anstalts- och häktes-
utbyggnad, effektivare utnyttjande av personalresurserna samt färre antal
vistelser i behandlingshem.
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen
avseende kriminalvården.
Regeringens överväganden
--------------------------------------------------------------------
| Övergripande mål |
| |
| Verksamheten inom kriminalvården skall bedrivas på ett humant |
| och säkert sätt. Kriminalvården skall bedriva ett aktivt arbete |
| för att påverka den dömde att inte återfalla i brott. |
| |
| Resurser 1997 |
| |
| Ramanslag 3 837 161 tkr |
| Arbetsdriftens avgiftsinkomster beräknas till 180 000 tkr |
--------------------------------------------------------------------
Beläggningsnivån har fr.o.m. hösten 1994 legat under den prognostiserade. Med
anledning av detta har viss planerad anstalts- och häktesutbyggnad inte behövts
genomföras. För närvarande råder i princip balans mellan platstillgång och
klienttillströmning. Till följd av den lägre beläggningsnivån och den planerade
utvidgningen av försöksverksamheten med elektronisk övervakning räknar Kriminal-
vårdsstyrelsen med att successivt kunna avveckla ca 600 anstaltsplatser under år
1997. Som framgår av avsnitt 7.1.3 finns det också förutsättningar för att ut-
nyttja platserna effektivare. De planerade organisationsförändringarna inom
kriminalvården kommer att medföra effektiviseringar och rationaliseringar av
verksamheten. Inräknat det förväntade anslagssparandet för innevarande budgetår
(450 miljoner kronor) kommer det ackumulerade anslagssparandet att uppgå till i
storleksordningen en miljard kronor. Anslagssparandet kommer för budgetåret 1997
att tillföras anslaget D1. Kriminalvården. De förklaringar som Kriminal-
vårdsstyrelsen har lämnat till anslagssparandet framstår enligt regeringen som
rimliga. Anslagssparandet visar således att det redan i dag finns ett utrymme
för besparingar.
Med hänsyn till de angivna förändringarna inom kriminalvården, beläggnings-
utvecklingen och anslagssparandet bör enligt regeringens mening besparingskravet
för budgetåret 1997 bestämmas till 287 miljoner kronor. Anslaget har beräknats
med beaktande härav. Vidare kommer 330 miljoner kronor av kriminalvårdens
anslagssparande att dras in. Av dessa kommer ca 130 miljoner kronor att användas
för att finansiera överskridanden på förslagsanslagen B6. Utlänningsärenden och
F1. Rättshjälpskostnader för innevarande budgetår. Indragningen av resterande
200 miljoner kronor ingår som en del i finansieringen av vissa
sysselsättningspolitiska åtgärder.
De medel, motsvarande 130 miljoner kronor, som avser utlandstransporter inom
Statens invandrarverks ansvarsområde överförs till utgiftsområde 8. Invandrare
och flyktingar. Kriminalvården kommer dock tills vidare att ombesörja även
sådana transporter, varför styrelsen föreslås få dispositionsrätt till dessa
medel.
Regeringen föreslår att samtliga medel till kriminalvårdens verksamhet
tilldelas via ett anslag.
Kriminalvården kommer preliminärt att år 1998 åläggas ytterligare besparings-
krav med 136 miljoner kronor. För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå
till 3 809 859 000 kronor respektive 3 946 466 000 kronor.
I övrigt hänvisar regeringen till den resultatinformation som lämnats i
avsnitt 7.2.
8 Kronofogdemyndigheterna
--------------------------------------------------------------------
| - Kvaliteten i indrivningsarbetet skall förbättras. |
| - Handläggningstiderna i den exekutiva fastighetsförsäljningen |
| skall förkortas. |
| - Bärkraftiga regioner skall skapas inom exekutionsväsendet. |
--------------------------------------------------------------------
Inom exekutionsväsendet finns det i dag 24 kronofogdemyndigheter med
verksamhet på ca 95 orter. Riksskatteverket (RSV) är central
förvaltningsmyndighet för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken och
andra frågor inom kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde.
Kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter är att på
uppdrag av borgenärer och andra sökande verkställa rättsanspråk som inte har
reglerats på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas
snabbt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndigheterna skall även i övrigt genom
information och liknande förebyggande åtgärder verka för att
betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för
verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning.
8.1 Förändring och utveckling
8.1.1 Förbättrad kvalitet i indrivningsarbetet
Under de första åren på 1990-talet utsattes kronofogdemyndigheternas verksamhet
för stora påfrestningar till följd av den kraftiga ökningen av antalet mål och
ärenden inom alla delar av verksamheten. Särskilda svå-righeter uppstod till
följd av att denna ökning sammanföll i tiden med att kronofogdemyndigheterna
övertog ansvaret för den summariska processen från tingsrätterna den 1 januari
1992. Det första året var antalet mål om betalningsföreläggande och handräckning
40 procent större än det antal som hade legat till grund för
bemanningsberäkningar m.m. för det nya förfarandet.
Även om verksamheten tack vare rationaliseringsåtgärder och vissa
resurstillskott har kunnat bedrivas på ett i huvudsak tillfredsställande sätt,
trots de stora volymökningarna, har det varit ofrånkomligt att det inom vissa
områden funnits svårigheter att upprätthålla önskvärd kvalitet (jfr bl.a. prop.
1993/94:100 bil. 8 s. 40). Det gäller naturligtvis främst sådana områden där det
finns förhållandevis stort utrymme för att anpassa insatserna efter rådande
förhållanden, vilket bl.a. gäller utredningar i indrivningsverksamheten. Trots
att målmängden ökade även här var det indrivningsverksamheten som fick avstå
resurser för att man skulle klara av de akuta problemen främst på den summariska
processens område.
Under de två senaste verksamhetsåren har mål- och ärendemängden inom flera av
verksamhetsgrenarna stagnerat och även minskat. Tydligast är minskningen vad
gäller den summariska processen. I det läget måste det, som regeringen redan
tidigare har framhållit, vara en prioriterad uppgift att genom återföring av
resurser skapa förutsättningar för att återställa och förbättra kvaliteten i
indrivningsarbetet. Enligt regeringens bedömning är detta dock inte
tillräckligt. Det krävs också åtgärder för att bättre ta till vara och utveckla
kompetensen hos personalen. Det var mot den bakgrunden som regeringen i de
myndighetsspecifika direktiven uppdrog åt RSV att utreda förutsättningarna för
en indelning av indrivningsverksamheten utifrån gäldenärskategorierna pri-
vatpersoner respektive näringsidkare. Regeringen ser med tillfredsställelse på
att RSV, enligt den redovisning som lämnats i den fördjupade
anslagsframställningen, ser möjligheter till stora förbättringar genom en sådan
indelning och avser att genomföra denna inom den närmaste tiden.
8.1.2 Snabbare fastighetsförsäljning
Inom vissa områden ligger mål- och ärendemängden fortfarande klart över vad som
gällde före det tidiga 1990-talets snabba ökning. Balanserna av mål och ärenden
är stora inte minst vad gäller exekutiv försäljning av fastigheter m.m. Inom
detta område är det enligt regeringens mening mycket angeläget att på olika sätt
öka genomströmningen. Långa handläggningstider leder till ökade räntefordringar
och därmed större risk för att borgenärerna inte kan tillgodoses och för att
gäldenärerna även efter genomförd exekutiv försäljning belastas med en restskuld
som är hänförlig till fastigheten. Flera åtgärder har också vidtagits för att
förkorta handläggningstiderna. Utöver omfördelning av resurser kan nämnas att
RSV infört datorstöd för den exekutiva fastighetsförsäljningen. Arbete pågår med
att vidareutveckla detta stöd. Vidare har statsmakterna beslutat om ändringar i
utsökningsbalkens regler om exekutiv fastighetsförsäljning som ger
kronofogdemyndigheterna möjlighet att i större utsträckning än tidigare välja
underhandsförsäljning i stället för auktion (jfr prop. 1993/94:191, bet.
1993/94:LU30, rskr. 1993/94:350, SFS 1994:444). Ytterligare förslag som syftar
till att rationalisera arbetet med exekutiv fastighetsförsäljning bereds för
närvarande inom regeringskansliet.
8.1.3 Regionindelning av kronofogdemyndigheterna
Redan när den nuvarande organisationen för exekutionsväsendet infördes den 1
juli 1988 stod det klart att anknytningen till länsindelningen, trots att den
innebar ett stort framsteg jämförd med den dittillsvarande organisationen med 81
distrikt, inte var en i alla avseenden bra lösning. Många av
myndigheterna är även i den länsanknutna organisationen så små att de inte ger
tillräckligt underlag för att handha olika interna stödfunktioner på ett
kostnadseffektivt sätt. De mindre myndigheterna har också svårt att bygga upp
och vidmakthålla tillräcklig kompetens för vissa operativa funktioner där kravet
på specialistkunnande är stort men arbetsvolymerna små i förhållande till
myndigheternas huvudsakliga uppgift - indrivningsarbetet. Vad gäller de interna
stödfunktionerna har kompetenskraven ökat, bl.a. beroende på ett större behov av
anpassning till ny teknik m.m. (administrativ utveckling) och skärpta krav på
uppföljning och analys av verksamheten.
Samverkansmodellen
Det är sådana ökade krav, liksom nödvändigheten att bevara och även utveckla
sakverksamheten trots krav på besparingar, som har tvingat fram nya lösningar.
Genom beslut av RSV genomfördes fr.o.m. den 1 juli 1994 s.k. ordnad samverkan.
Landets kronofogdemyndigheter grupperades i åtta samverkansområden. I vart och
ett av dessa utsågs en av myndigheterna till samordningsmyndighet. Till denna
koncentrerades för området gemensamma resurser för stödfunktionerna och viss
kompetens för de smala operativa funktionerna.
Samverkansmodellen har otvivelaktigt gett vissa fördelar från bl.a. kompetens-
och styrningssynpunkt. En avgörande svaghet med modellen är emellertid att
cheferna för samordningsmyndigheterna inte har samma befogenheter i det eller de
andra län som ingår i området som de har i sitt eget län. Detta medför att
samordningen inom området blir resurskrävande och återverkar också negativt på
RSV:s styrning av verksamheten.
RSV:s förslag
Mot bakgrund av de svagheter hos samverkansmodellen som konstaterats redovisade
RSV på regeringens uppdrag i sin anslagsframställning ett förslag till ny
organisation med färre myndigheter. Förslaget innebar att vart och ett av sam-
verkansområdena skulle bilda en kronofogdemyndighet fr.o.m. den 1 januari 1997.
Sätesorter för de nya myndigheterna skulle enligt förslaget vara de orter som i
dag är sätesorter för samordningsmyndigheterna.
Regeringens bedömning och förslag
Regeringen delar uppfattningen att det bör bildas större och färre myndigheter,
och anser i likhet med RSV att indelningen i samverkansområden i huvudsak bör
följas. Förutsättningarna påverkas emellertid av den förändring som nyligen har
beslutats vad gäller länsindelningen. Genom bildandet av Skåne län skapas en
bärkraftig region i Södra Sverige utan att man behöver frångå länsindelningen.
Regionen bör således omfatta Skåne län. Vidare gäller att det pågår ett ut-
redningsarbete om ett västsvenskt län (jfr bl.a. dir. 1996:11).
Det som nu har sagts innebär att vissa justeringar i RSV:s förslag blir
nödvändiga. Jämfört med indelningen i samverkansområden medför ändringarna
framför allt den fördelen att storleksspannet mellan regionerna blir mindre än
mellan dessa områden. Som tidigare nämnts har redan i samverkansmodellen
gemensamma administrativa resurser förts till samordningsmyndigheten. Inte minst
av hänsyn till personalen bör enligt regeringens mening så långt det är möjligt
samordningsmyndigheternas centralorter göras till sätesorter för de nya
myndigheterna.
Regeringens förslag innebär att det fr.o.m. den 1 januari 1997 för Norrbottens
och Västerbottens län bildas en myndighet med Umeå som sätesort, för Gävleborgs,
Västernorrlands och Jämtlands län en myndighet med Härnösand som sätesort, för
Värmlands, Örebro och Dalarnas län en myndighet med Falun som sätesort, för
Stockholms och Gotlands län en myndighet med Stockholm som sätesort, för
Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län en myndighet med Eskilstuna som
sätesort, för Östergötlands och Jönköpings län en myndighet med Jönköping som
sätesort, för Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län en
myndighet där åtminstone tills vidare Göteborg skall vara sätesort, för
Kronobergs, Kalmar och Blekinge län en myndighet med Kalmar som sätesort samt
för Skåne län en myndighet med Malmö som sätesort.
I det pågående utredningsarbetet ingår att utarbeta ett underlag om lo-
kaliseringen av regional offentlig förvaltning i ett nytt västsvenskt län (dir.
1996:59). Det finns därför inte förutsättningar för att nu ta slutgiltig ställ-
ning beträffande sätesorten för den nya myndigheten i Västsverige. Det kan
vidare bli aktuellt med vissa justeringar i dennas verksamhetsområde längre fram
beroende på vilket län vissa kommuner i gränsområdena förs till. Med den lösning
som föreslås i fråga om sätes-orter, och med tanke på att den operativa
verksamhet som bedrivs på ca 95 orter inte berörs av sammanslagningen, gör
regeringen bedömningen att konsekvenserna av denna vad gäller personalens
tjänstgöringsorter blir mycket små.
Författningsreglering
I dag överklagas kronofogdemyndighetens beslut till en tingsrätt i varje län,
nämligen tingsrätten på kronofogdemyndighetens sätesort. Med hänsyn till bl.a.
resursfördelningen mellan tingsrätterna är det önskvärt att behålla i huvudsak
nuvarande fördelning av överklagandena. Det kräver emellertid ändringar i
författningsregleringen. För att inte tyngas av en omfattande uppräkning bör den
nuvarande bestämmelsen om överklagande i 18 kap. 1 § utsökningsbalken, som
alltså utpekar tingsrätten på sätesorten som behörig, ändras till ett bemyndi-
gande för regeringen att föreskriva vilka tingsrätter inom kronofogde-
myndighetens verksamhetsområde, dvs. regionen, som är behöriga. Med stöd av be-
myndigandet kommer regeringen att ge sådana föreskrifter att den faktiska
fördelningen av överklagandena ändras så litet som möjligt jämfört med dagens
ordning.
Genomförandet av den nya organisationen kräver även i övrigt ändringar i ett
antal lagar. Det gäller först och främst ytterligare några bestämmelser i
utsökningsbalken, där bl.a. beträffande en viss kategori av mål
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län anges som ensam behörig. Även
bestämmelserna i utsökningsregisterlagen (1986:617) om bl.a. terminalåtkomst
till registren måste ändras, liksom bestämmelsen i 7 kap. 25 § konkurslagen
(1987:672) om tillsynsmyndighet i konkurs. I lagen (1994:1845) om tillämpningen
av Europeiska gemenskapens konkurrens- och statsstödsregler finns också en
bestämmelse som utpekar Kronofogdemyndigheten i Stockholms län som ensam
behörig.
Inom Finansdepartementet har utarbetats förslag till ändringar i de nu nämnda
lagarna. Förslagen har utformats efter samråd med RSV. Vad gäller förslaget till
lag om ändring i utsökningsregisterlagen har yttrande inhämtats från
Datainspektionen, som inte haft något att erinra mot för-slaget.
Lagändringarna är av sådant slag att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Förslagen har därför inte lagrådsbehandlats.
Ytterligare ett antal lagar innehåller bestämmelser där det talas om
„kronofogdemyndigheten i det län„ eller liknande. Även dessa bestämmelser bör på
sikt ändras så att de bättre avspeglar den nya organisationen. Detta bör
emellertid kunna anstå till någon tid efter ikraftträdandet av den nya
organisationen. För varje län kommer det ju även fortsättningsvis att finnas en
kronofogdemyndighet som är behörig, låt vara att dess verksamhetsområde även
omfattar ett eller flera andra län. Med hänsyn till detta och till intresset av
att inte redovisa omfattande författningsförslag i budgetpropositionen avser
regeringen att i stället lägga fram förslag till resterande lagändringar så att
de kan behandlas av riksdagen tidigt under 1997.
8.2 Kronofogdemyndigheternas resultat
8.2.1 Resultatredovisningen
Verksamhetsgrenen indrivning, exklusive fastighetsförsäljning, svarar för mer än
70 procent av den totala resursåtgången, summarisk process och
fastighetsförsäljning för vardera ca 10 procent, konkurstillsyn för knappt 4
procent och skuldsanering för drygt 2 procent. Den förebyggande verksamheten
svarar för ca 0,5 procent. År 1995 har resursinsatsen uttryckt som andel av de
totala resurserna ökat jämfört med 1994 vad gäller indrivning men minskat på
alla andra områden utom förebyggande verksamhet, där insatsen är oförändrad.
Beträffande skuldsanering kan någon jämförelse inte göras, eftersom den
arbetsuppgiften tillkom den 1 juli 1994.
Av RSV:s årsredovisning framgår att kronofogdemyndigheternas före-byggande
verksamhet 1994/95 har nått ut till ca 44 000 gymnasieelever, vilket innebär att
man nått gymnasieskolans avgångsklasser i ungefär samma utsträckning som
1993/94. Därutöver har drygt 18 000 personer i andra kategorier informerats.
Andelen nya gäldenärer som är under 25 år kan enligt RSV ses som ett mått på
effekten av den förebyggande verksamheten. Denna andel har sedan 1991 minskat
med närmare 2 procentenheter. Från 1994 till 1995 var andelen i stort sett
oförändrad.
Handläggningstiderna för mål om betalningsföreläggande och handräckning har
successivt förkortats sedan starten 1992 och mot slutet av perioden har
balanserna av äldre mål minskat påtagligt. Andelen mål där föreläggande eller
begäran om komplettering utfärdats inom fem arbetsdagar har ökat från 50 procent
1993 till 89 procent 1995. Under samma tid har andelen mål med total
handläggningstid understigande tre månader ökat från 60 till 78 procent. Andelen
inneliggande mål för vilka handläggningstiden överstiger 12 månader har minskat
från 3,2 till 1,3 procent.
De verksamhetsmål för indrivningen som anges i regleringsbrevet hänför sig
dels till utredningstiden, dels till kvaliteten i utredningarna. RSV har i sina
riktlinjer för verksamheten dessutom ställt upp mål beträffande utvecklingen av
det indrivna beloppet. Med utgångspunkt i sammantaget indrivet belopp i allmänna
och enskilda mål har produktiviteten ökat med ca 20 procent 1994/95, jämfört med
1993/94. I resultatredovisningen konstaterar dock verket att många externa
faktorer påverkar det indrivna beloppet. Vad gäller utredningstiderna återstod
vid utgången av 1994/95 ännu mycket att göra för att nå målet att utredning-
stiden skall vara högst tre månader i enskilda mål med begränsad tillgångs-
undersökning och allmänna mål där insatserna begränsats på motsvarande sätt.
Några uttalanden om kvalitetsförändringar görs inte. Det totala indrivna
beloppet har minskat år 1995 jämfört med 1994. Den största minskningen svarar de
allmänna målen för, där också det belopp som lämnats för indrivning har sjunkit.
Vad gäller de allmänna målen är dock att märka att det indrivna beloppet år 1994
var exceptionellt stort på grund av de fördröjningar i överlämnandet för indriv-
ning som inträffade år 1993 som en följd av tekniska problem i samband med
införandet av ett nytt avgiftssystem vid försenade skattein-betalningar.
Antalet ärenden om exekutiv fastighetsförsäljning fyrdubblades under tiden
1989 - 1993 och ligger fortfarande på en hög nivå jämfört med 1980-talet.
Antalet genomförda försäljningar har de senaste åren ökat kraftigt men de
genomsnittliga handläggningstiderna är fortfarande mycket långa.
Under 1995 minskade den utgående balansen av oavslutade konkurstillsynsärenden
för andra året i rad. År 1994 minskade antalet för första gången sedan 1987.
Även antalet nya konkurser minskade, för tredje året i rad, men är fortfarande
ungefär dubbelt så stort som i mitten av 1980-talet. Andelen avslutade kon-
kurser där förvaltaren gjort anmälan om brottsmisstanke var oförändrad sedan den
första mätperioden, andra kvartalet 1993.
En klar majoritet av kronofogdemyndigheternas skuldsaneringsförslag har under
1994/95 inte godtagits av borgenärerna utan fått överlämnas till tingsrätterna.
Dessa har dock i flertalet fall följt kronofogdemyndighetens förslag. Sammanlagt
har 80 procent av förslagen lett till frivillig eller tvingande skuldsanering.
8.2.2 Regeringens bedömning
Regeringen bedömer resultatet av verksamheten som helhet som tillfredsställande.
Som RSV framhållit är det svårt att dra slutsatser om myndigheternas arbete av
utvecklingen av det indrivna beloppet, eftersom detta påverkas starkt av ett
antal externa faktorer. Vad gäller allmänna mål torde en jämförelse av beloppet
1995 med genomsnittet för 1993 och 1994 ge en riktigare uppfattning om
utvecklingen än en jämförelse med enbart 1994.
Med hänsyn till bl.a. de senaste årens förändringar i mål- och ärende-
tillströmning inom olika verksamhetsgrenar, och den överföring av resurser
mellan verksamhetsgrenarna som detta föranlett, är utvecklingen av
styckkostnader och produktivitet för enskilda grenar av verksamheten svårbedömd.
I årsredovisningen sägs att det av RSV uppställda målet vad gäller antalet
handlagda mål om betalningsföreläggande och handräckning per handläggare inte
har uppnåtts. Det som åsyftas är att RSV i sina riktlinjer för verksamheten har
uttalat att myndigheterna bör inrikta verksamheten mot en produktivitet av 4 000
mål per handläggare och år, något som inte uppnåtts som riksgenomsnitt.
Formuleringen är inte helt entydig vad gäller karaktären hos det uttalade målet
och enligt vad regeringen inhämtat har man vid RSV varit medveten om att målet i
vart fall på kort sikt inte skulle kunna uppnås. Regeringen kommer i reg-
leringsbrevet att precisera kraven på återrapportering vad gäller pro-
duktivitetsutvecklingen.
Som redan framgått ser regeringen det fortfarande som en särskilt angelägen
uppgift att nu, när mängden inkomna mål och ärenden stabiliserats eller minskat
inom flera områden, återföra de resurser till indrivningsverksamheten som
tillfälligt disponerats för andra ändamål. Inriktningen bör vara att bl.a. på
detta sätt under 1997 uppnå verksamhetsmålet vad gäller handläggningstider i
indrivningsverksamheten, samtidigt som kvaliteten i utredningarna förbättras.
Regeringen ser det vidare som mycket angeläget att få ned handläggningstiderna i
den exekutiva fastighetsförsäljningen. Balanserna är också stora på
konkurstillsynens område. Tillsynsmyndigheterna har bl.a. till uppgift att verka
för att avvecklingen inte fördröjs i onödan. Möjligheterna att i praktiken
påverka handläggningstiderna är emellertid starkt begränsade.
Vad gäller betalningsföreläggande och handräckning är svårigheterna att få
svarandena delgivna det största problemet. En viktig uppgift bör därför nu vara
att minska antalet fall där delgivningen misslyckas eller drar ut mycket långt
på tiden. Flera lagstiftningsåtgärder har på senare tid vidtagits för att
effektivisera delgivningen. Enligt regeringens bedömning bör främst över-
flyttningen av ansvaret för kostnaderna för stämningsmannadelgivning till
kronofogdemyndigheterna ge bättre förutsättningar för en effektiv del-
givningsverksamhet inom den summariska processen.
I enlighet med regeringens uppdrag redovisade RSV i den fördjupade
anslagsframställningen ett förslag till uppföljningssystem för kronofog-
demyndigheterna. Den redovisning som lämnades tog till stora delar sikte på
tekniska lösningar och presentationsmöjligheter för uppföljningsdata på olika
nivåer i organisationen. Vad gäller val av, systematik i och närmare definition
av resultatmått, förslag till verksamhetsmål och övergripande mål för
verksamheten m.m. var avsikten att arbetet skulle fortsätta med inriktningen att
ett i organisationen väl förankrat förslag skulle kunna läggas fram under
hösten. Behovet av fortsatt beredning gäller i första hand verksamhetsmålen och
de resultatmått som skall bilda utgångspunkt för dessa.
Det fortsatta arbetet med uppföljningssystem måste enligt regeringens mening
bl.a. innefatta utveckling av kvalitetsmål. Detta gäller särskilt med tanke på
att det i kronofogdemyndigheternas verksamhet, som tidigare har berörts, finns
områden där utrymmet för att anpassa insatserna till det rådande arbetsläget är
betydande, medan motsatsen gäller på vissa andra områden.
Regeringen konstaterar att RRV inte har riktat någon invändning mot RSV:s
årsredovisning avseende exekutionsväsendet.
Vidare kan regeringen i dag konstatera att de villkor vad gäller mål- och
ärendevolymer som ställts upp för de besparingar som beslutades med anledning av
1995 års budgetproposition hittills har uppfyllts. Besparingskravet på tre
procent för vart och ett av åren 1997 och 1998 bör således fortfarande gälla.
8.3 Anslag
E 1. Kronofogdemyndigheterna
--------------------------------------------------------------------
1994/95 Utgift 1 153 3641) Anslagssparande 128 454
1995/96 Anslag 2 004 551 Utgiftsprognos 1 895 000
därav 1996 1 327 000
1997 Förslag 1 298 135
1998 Beräknat 1 296 386
1999 Beräknat 1 336 884
1 Beloppen anges i tusental kr. I beloppen ingår medel som t. o. m. 1995/96
anvisats på förslagsanslaget Förrättningskostnader m.m.
Över anslaget finansieras all verksamhet som bedrivs av kronofogdemyndigheterna,
liksom även det teknikstöd för verksamheten som tillhandahålls av eller genom
den användarfinansierade resultatenheten DataService vid RSV.
Visst utvecklingsarbete på det tekniska området finansieras dock över anslaget
till RSV, liksom verkets uppgifter som central förvaltningsmyndighet inom
kronofogdemyndigheternas verksamhetsområde (utgiftsområde 3, A 1.
Riksskatteverket).
Under budgetåren 1993/94 och 1994/95 byggdes ett anslagssparande upp som vid
bokslutstillfället den 30 juni 1995 uppgick till drygt 128 miljoner kronor.
RSV:s senaste prognos tyder på att anslagssparandet vid utgången av år 1996
kommer att uppgå till ca 189 miljoner kronor.
De främsta orsakerna till att det uppkommit ett inte obetydligt an-
slagssparande är enligt RSV ett ökat allmänt kostnadsmedvetande och
inledningsvis små investeringar, framgångsrik prispress i RSV DataService
verksamhet, vissa eftersläpningar i rekryteringen av personal och ränta på det
redan positiva saldot. Regeringen gör inte någon annan bedömning. Tillgängligt
underlag ger dock inte möjlighet att närmare bedöma hur mycket var och en av
dessa faktorer har bidragit till anslagssparandet.
Regeringen har i juni 1995 i enlighet med ett förslag från RSV beslutat om
indragning av ca 25 miljoner kronor på anslaget. I den sysselsättningspolitiska
propositionen (prop. 1995/96:222) har regeringen redovisat en planerad
ytterligare indragning av anslagsmedel inom bl.a. Finansdepartementets område
för att finansiera vissa sysselsättningsskapande åtgärder. Det finns för
närvarande inte tillräckligt underlag för att bedöma hur stor del av
indragningen som bör falla på anslaget till kronofogdemyndigheterna.
Regeringens överväganden
--------------------------------------------------------------------
| Övergripande mål |
| |
| Det övergripande målet ligger fast. |
| |
| Resurser 1997 |
| |
| Ramanslag 1 298 135 tkr |
--------------------------------------------------------------------
Anslaget för 1997 har beräknats på följande sätt.
Anslagsbasen för innevarande budgetår på tolvmånadersbasis har på grund av det
beslutade effektiviseringskravet minskats med 3 procent eller 34,6 miljoner
kronor. Vidare har återstoden av ett tidigare anvisat tillfälligt resurstill-
skott dragits bort (10 miljoner kronor). Till anslaget har förts dels vissa
medel för indrivning av avgifter till brottsofferfonden som kronofog-
demyndigheterna tidigare disponerat under anslaget till kriminalvården, dels
medel som tidigare anvisades på sjunde huvudtitelns förslagsanslag A 4.
Förrättningskostnader och dels medel motsvarande kronofogdemyndigheternas
förbrukning budgetåret 1994/95 på andra huvudtitelns förslagsanslag F 6. Diverse
kostnader för rättsväsendet.
För 1998 har anslaget beräknats till 1 296,4 miljoner kronor och för 1999 har
det beräknats till 1 336,9 miljoner kronor.
9 Övrig verksamhet inom rättsväsendet
9.1 Anslag
F 1. Brottsförebyggande rådet
--------------------------------------------------------------------
1994/95 Utgift 22 894 1) Anslagssparande 10 577
1995/96 Anslag 37 708 Utgiftsprognos 48 300
därav 1996 36 800
1997 Förslag 25 355
1998 Beräknat 26 024
1999 Beräknat 26 817
1 Beloppen anges i tusental kr
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett kvalificerat expertorgan under regeringen.
Rådets övergripande mål är att främja brottsförebyggande insatser genom att
arbeta med utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information inom det
kriminalpolitiska området och därigenom bidra till att minska brottsligheten och
öka människors trygghet i samhället. Viktiga inslag i verksamheten är att ta
fram underlag till regeringen för åtgärder och prioriteringar i det kriminal-
politiska arbetet, utvärdering av vidtagna åtgärder samt stöd till lokalt
brottsförebyggande arbete.
En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att BRÅ har byggt upp
ett stort anslagssparande. Det sammanlagda anslagssparandet vid slutet av
budgetåret uppgick till ca 10,6 miljoner kronor. Prognosen för
anslagsbelastningen under innevarande budgetår pekar på att BRÅ kommer att
förbruka anslagssparandet.
Regeringens överväganden
--------------------------------------------------------------------
| Övergripande mål |
| |
| Det övergripande målet för BRÅ ligger fast. |
| |
| Resurser 1997 |
| |
| Ramanslag 25 355 tkr |
--------------------------------------------------------------------
Regeringen har den 10 juni 1996 fattat beslut om ett nationellt brottsföre-
byggande program. Som ett led i genomförandet av programmet skall på sikt BRÅ:s
verksamhet till stöd för lokalt brottsförebyggande arbete lyftas fram och
utvecklas ytterligare. BRÅ skall prioritera uppgifter med inriktning på att
främja lokalt arbete. BRÅ skall bl.a. utveckla former för att, i samverkan med
andra, stimulera det lokala brottsförebyggande arbetet samt verka för att lokal
brottsförebyggande verksamhet organiseras på ett lämpligt sätt. Vidare skall BRÅ
bistå med information om brottsförebyggande arbete och verka för att behovet av
kvalificerad utbildning på lokal nivå tillgodoses. Det finns också ett stort
behov av att BRÅ biträder med uppföljningar och utvärderingar av olika brotts-
förebyggande projekt.
För att BRÅ skall kunna möta kravet på ett utvecklat stöd till lokalt brotts-
förebyggande arbete är det nödvändigt att det görs vissa omprioriteringar och
förändringar av verksamhetens inriktning. Sådana förändringar övervägs därför
inom Justitiedepartementet i samband med en översyn av rättsväsendets forsk-
nings- och utvecklingsverksamhet. Förändringarna beräknas kunna genomföras under
år 1997. En särskild kommitté har tillsatts för att t.o.m. år 1997 verka för
genomförandet av intentionerna i det nationella brottsförebyggande programmet.
Det huvudsakliga syftet med översynen är dock att överväga hur forsknings- och
utvecklingsverksamheten inom rättsväsendet bör vara organiserad i framtiden. I
arbetet ingår att ta ställning till om de samlade resurserna för forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet kan utnyttjas på ett bättre sätt. Till
detta hör bl.a. att bedöma om en sammanläggning av den forsknings- och utveck-
lingsverksamhet som bedrivs inom rättsväsendet, främst den vid BRÅ och
Rikspolisstyrelsens forskningsenhet, skulle kunna ge forskningsmässiga fördelar
och leda till ett effektivare resursutnyttjande. I arbetet ligger också att ta
ställning till frågor om den framtida forskningen rörande ekonomisk
brottslighet, varvid i underlaget ingår ett betänkande som nyligen lagts fram av
Utredningen om ekobrottsforskning (SOU 1996:84).
BRÅ:s resultat
Tyngdpunkten i BRÅ:s verksamhet har under budgetåret 1994/95 legat på områdena
brottsprevention och officiell statistik för rättsväsendet. Resurserna för
forsknings- och utvecklingsverksamhet har främst koncentrerats till
regeringsuppdraget avseende utarbetande av underlag för det nationella
brottsförebyggande programmet.
Under senare år har BRÅ förstärkt sin forskningskompetens så att verksamheten
blivit mer tvärvetenskaplig och spänner över fler områden. Exempel på områden
som BRÅ arbetar med är brottslighetens nivå, struktur och utveckling,
rättsmedvetande- och brottsofferundersökningar, teorier och praktik inom
brottsprevention från tidiga åtgärder till lokalt brottsförebyggande arbete,
rasistiskt våld och motvåld, ekobrottslighet och samhällets reaktioner på brott.
Från den 1 juli 1994 har BRÅ övertagit ansvaret för den officiella
rättsstatistiken. BRÅ har även tagit över produktionen av domstols- och
kriminalstatistiken. Målet är att skapa en modern informationsdatabas för den
officiella rättsstatistiken, vilken skall tillgodose regeringskansliets, rätts-
väsendets myndigheters och andra användares behov av ändamålsenligt underlag för
verksamhetsplanering, uppföljning, och forskning. BRÅ har inrättat en styrgrupp
för detta arbete, där företrädare för Justitiedepartementet, rättsväsendets myn-
digheter och Statistiska centralbyrån ingår. BRÅ har också inrättat en referens-
grupp för att ge andra användare av den officiella statistiken, t.ex.
universiteten, möjlighet till påverkan. Enligt BRÅ har det varit nödvändigt med
relativt ingripande förändringar i statistiken, varför utgivningen av
statistiken senarelagts. BRÅ räknar dock med att år 1997 vara i fas med
utgivningen av publikationer när det gäller den officiella rättsstatistiken.
BRÅ bedriver en omfattande informationsverksamhet vad avser brottsprevention
och andra kriminalpolitiska frågor via bl.a. massmedier, konferenser, seminarier
och kurser. BRÅ har två egna tidskrifter, varav en engelskspråkig, som
tillsammans har en upplaga på ca 15 000 exemplar. BRÅ har också ett brett
internationellt kontaktnät för erfarenhets- och forskningsutbyte.
Som framgår ovan uppgick BRÅ:s sammanlagda anslagssparande vid slutet av
budgetåret till ca 10,6 miljoner kronor. BRÅ förklarar anslagssparandet med en
koncentration av resurserna på några stora projekt, vakanser under budgetåret
samt att man velat förbereda sig för att klara en planerad ökning av antalet
projekt.
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen
avseende BRÅ.
Regeringens bedömning
De områden som BRÅ har prioriterat ligger väl i linje med den förstärkning av
rådets inriktning mot stöd till lokalt brottsförebyggande arbete som krävs för
att på sikt ta hand om de uppgifter som följer av det nationella
brottsförebyggande programmet.
BRÅ har lagt ned ett omfattande arbete på den officiella rättsstatistiken,
framför allt för att modernisera statistikproduktionen och höja kvaliteten i
statistiken. Detta arbete har varit värdefullt. Det är också positivt att BRÅ
räknar med att snart vara i fas med utgivningen av rättsstatistiken.
De förklaringar till anslagssparandet som BRÅ har angivit framstår enligt
regeringens bedömning som rimliga.
Regeringen beräknar anslaget för år 1997 till 25 355 000 kronor. För åren 1998
och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 26 024 000 kronor respektive 26 817 000
kronor. Vid beräkningen har inte hänsyn tagits till eventuella förändringar av
rådets verksamhet, t.ex. när det gäller ansvaret för forsknings- och
utvecklingsverksamheten.
F 2. Rättsmedicinalverket
--------------------------------------------------------------------
1994/95 Utgift 149 149 1) Anslagssparande 25 009
1995/96 Anslag 248 173 Utgiftsprognos 258 200
därav 1996 178 600
1997 Förslag 165 728
1998 Beräknat 166 831
1999 Beräknat 173 029
1 Beloppen anges i tusental kr
Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rätts-
psykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk verksamhet i den
utsträckning sådana frågor inte handläggs av någon annan statlig myndighet.
RMV genomgick en fördjupad prövning inför budgetåret 1995/96 (prop.
1994/95:100 bil. 6 s. 243, bet. 1994/95:SoU15, rskr. 1994/95: 294) där följande
övergripande mål fastslogs av riksdag och regering för planeringsperioden
1995/96 - 1998:
Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall leverera beslutsunderlag
av hög kvalitet till rättsväsendet. Underlaget skall lämnas inom lagstadgad tid.
Vidare skall de rättsmedicinska, rättskemiska och rättsgenetiska
undersökningsverksamheterna medverka till att goda förutsättningar för
rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall som ett led
i samhällets brottsförebyggande verksamhet prioritera arbetet med att informera
om de erfarenheter som vunnits inom de rättsmedicinska, rättskemiska och
rättspsykiatriska verksamheterna. Verket skall vidare bedriva utvecklingsarbete
och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten.
En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att RMV:s
uppdragsintäkter ökade med ca 50 procent (till 55,3 miljoner kronor) medan
anslagsutnyttjandet minskade med ca 8 procent (till 149,1 miljoner kronor). De
ökade uppdragsintäkterna medförde ökade driftskostnader men totalt sett uppstod
ett anslagssparande efter budgetåret 1994/95 som uppgick till 25 miljoner
kronor.
Prognosen för anslagsbelastningen under innevarande budgetår visar att RMV:s
utgifter kommer att överstiga anslaget med ca fem procent. RMV:s ackumulerade
anslagssparande kommer bl.a. att användas till avvecklingskostnader inom
rättspsykiatrin.
Regeringens överväganden
--------------------------------------------------------------------
| Övergripande mål |
| |
| RMV genomgick fördjupad prövning inför budgetåret 1995/96 och i |
| samband med beslut om budgeten fattade riksdagen beslut om mål |
| och riktlinjer för RMV:s verksamhet under planeringsperioden |
| 1995/96 - 1998. Dessa mål bör ligga fast under budgetåret 1997. |
| |
| Resurser 1997 |
| |
| Ramanslag 165 728 tkr |
| Beräknade avgiftsinkomster 33 000 tkr |
--------------------------------------------------------------------
Resultatbedömning
RMV:s årsredovisning visar att de övergripande mål som statsmakterna uppställt
för RMV:s verksamheter liksom verksamhetsmål och riktlinjer i allt väsentligt
har kunnat infrias. Undersöknings- och handläggningstider uppfyller med få
undantag de krav som ställts i bl.a. regleringsbrev. I regleringsbrevet för
1994/95 anges t.ex. att andelen rättspsykiatriska undersökningar som ändras
efter granskning inte bör överstiga tre procent. Andelen som ändrades efter
granskning 1994/95 var drygt en procent. Inom rättsmedicinen var målet en
medianhandläggningstid på 35 dagar för obduktionsärenden och under 1994/95 hölls
medianhandläggningstiderna kring 28 dagar. Ett betydande kvalitetssäkringsarbete
har bedrivits för att nå en hög och jämn standard i undersöknings- och
analysarbetet. Vidare har verket prioriterat metodutvecklings- och
kompetensutvecklingsarbete. RMV har också förstärkt forsknings- och
utvecklingsinsatserna bl.a. genom att inrätta ett verksgemensamt FoU-kansli.
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen
avseende RMV.
Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten är i sin helhet anslags-
finansierad. Utredningstiderna, frekvensen anstånd och överprövningar av
ärendena uppfyller lagstadgade krav och de mål som ställts upp i bl.a.
regleringbrev.
Den rättsmedicinska verksamheten är till övervägande delen anslagsfinansierad.
Under 1994/95 har kvalitetssäkringsarbetet fortsatt haft hög prioritet. RMV har
också i enlighet med målen för verksamheten vidtagit åtgärder för att förbättra
läkarrekryteringen.
Den rättskemiska avdelningens verksamhet är såväl anslags- som upp-
dragsfinansierad. Den uppdragsfinansierade delen har ökat från 8,4 miljoner
kronor under budgetåret 1993/94 till 11,2 miljoner kronor under budgetåret
1994/95. Kvalitet och säkerhet har prioriterats och verksamheten har
effektiviserats genom bl.a. ny teknik.
Rättsgenetiken är i sin helhet avgiftsfinansierad. Övergången till DNA-baserad
faderskapsundersökning är nu helt genomförd vilket väsentligt ökat säkerheten i
undersökningarna. Kvalitetssäkring och effektivisering har prioriterats.
Kontinuerlig effektivisering av verksamheten tillsammans med ökade
uppdragsintäkter har lett till ett anslagssparande som efter budgetåret 1994/95
uppgick till 25 miljoner kronor.
Regeringen delar i allt väsentligt de bedömningar som RMV lämnat i sin
årsredovisning m.m. och menar att arbetet även fortsättningsvis bör bedrivas med
samma inriktning.
Rättspsykiatriska undersökningsverksamhetens organisation och dimensionering
Det har vid RMV:s avdelningar i Stockholm och Göteborg funnits en viss
överkapacitet av vårdplatser vilka har ställts till sjukvårdshuvudmännens
förfogande enligt avtal med Stockholms läns landsting och Göteborgs kommun. Med
anledning av att riksdag och regering vid olika tillfällen (bl.a. i prop.
1994/95:100 bil. 6 s. 245-247, bet. 1994/95: SoU15, rskr. 1994/95:294 och prop.
1994/95:194 s. 25-27, bet. 1994/ 95:SoU23, rskr. 1994/95:382) har fastslagit
att statliga undersökningsenheter skall ha till uppgift att bedriva
rättspsykiatrisk vård endast under den tid som rättspsykiatrisk undersökning
pågår, har RMV givits i uppdrag att avveckla den kapacitet inom
rättspsykiatriska undersökningsverksamheten som verket inte behöver utnyttja
samt att så långt möjligt överföra vårdpersonal och lokaler till sjukvårdshuvud-
männen. RMV har i sin anslagsframställan redovisat att vissa avvecklingskost-
nader kan bli aktuella i samband med genomförandet av nämnda uppdrag. Dessa
avvecklingskostnader avses kunna finansieras av RMV:s anslagssparande.
Regeringen har vidare i beslut den 21 december 1995 uppdragit åt RMV att göra
en översyn över och analysera nuvarande dimensionering och struktur av den
rättspsykiatriska undersökningsverksamheten i relation till nuvarande och
förväntad framtida efterfrågan från landets domstolar. Uppdraget skall redovisas
till regeringen senast den 31 december 1996.
Slutsatser
RMV omfattas av det generella besparingskravet på statlig konsumtion. Således
har anslaget minskats med tre procent för 1997 och 1998. För 1998 beräknas
ramanslaget uppgå till 166 831 miljoner kronor och för 1999 till 173 029
miljoner kronor. Beräkningarna grundar sig på verkets nuvarande struktur och på
aktuella efterfrågeförhållanden från bl.a. domstolar och polismyndigheter. Det
finns idag inga tecken som tyder på att stora förändringar är att vänta inom
någon av RMV:s verksamhetsgrenar. Som ett resultat av översynen av den rätts-
psykiatriska undersökningsverksamheten kan dock förändringar bli aktuella vilka
kan påverka anslagets framtida storlek.
F 3. Gentekniknämnden
--------------------------------------------------------------------
1994/95 Utgift 1 040 1) Anslagssparande 600
1995/96 Anslag 3 086 Utgiftsprognos 3 000
därav 1996 2 300
1997 Förslag 2 127
1998 Beräknat 2 199
1999 Beräknat 2 276
1 Beloppen anges i tusental kr
Gentekniknämndens övergripande mål är att främja en etiskt försvarbar och säker
användning av gentekniken så att oönskade effekter på människors och djurs hälsa
och miljön undviks.
Gentekniknämnden skall bl.a. yttra sig över ansökningar om tillstånd enligt
lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer och samråda med andra
myndigheter när dessa meddelar föreskrifter. Nämnden skall vidare bedriva
rådgivande verksamhet samt följa utvecklingen på genteknikområdet och bevaka de
etiska frågorna.
Gentekniknämnden inrättades den 1 juli 1994 och övertog bl.a. de
arbetsuppgifter som tidigare hade åvilat Delegationen för hybrid-DNA-frågor.
Regeringens överväganden
--------------------------------------------------------------------
|Övergripande mål |
| |
|Gentekniknämndens övergripande mål skall ligga fast. |
| |
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 2 127 tkr |
--------------------------------------------------------------------
Resultatinformation
Flera decenniers forskningsinsatser på genteknikens område har nu lett till att
praktiska och kommersiella produkter inom främst läkemedels- och
jordbrukssektorerna börjat tas fram. Detta har fört med sig att tekniken även
börjat tillämpas inom livsmedelssektorn. Forskningen har bl.a. skapat
möjligheter att med utnyttjande av gentekniken bryta ner annars svårnedbrytbara
miljögifter.
Utvecklingen på genteknikområdet går allt snabbare och en missbedömning av
teknikens användning kan medföra irreparabla skador på miljön. Gentekniknämndens
verksamhet är därför mycket betydelsefull. Samhällets åtgärder på området syftar
till att minimera riskerna för att sådana och andra oönskade effekter skall
uppstå. I takt med att användningen av gentekniken ökar, ökar också det område
som nämnden har att bevaka.
Av verksamhetsredogörelsen för budgetåret 1994/95 framgår att nämnden genom
att bl.a. delta i beredningsgrupper, avge yttranden, utarbeta rapporter och
anordna konferenser aktivt har verkat för att det övergripande målet skall kunna
uppnås.
Regeringens bedömning
Enligt regeringens bedömning är omfattningen av Gentekniknämndens verksamhet väl
avvägd, varför nämnden bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande
till innevarande budgetår. Med hänsyn till den snabba utveckling som pågår inom
genteknikområdet avser regeringen att noga följa Gentekniknämndens verksamhet
och se till att nämnden har de resurser som krävs.
För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 2 199 000 kronor
respektive 2 276 000 kronor.
F 4. Brottsoffermyndigheten
--------------------------------------------------------------------
1994/95 Utgift 6 081 Anslagssparande 2 091
1)2) Utgiftsprognos 13 500
1995/96 Anslag 13 781 3) därav 1996 10 000
1997 Förslag 9 500
1998 Beräknat 9 517
1999 Beräknat 9 776
1) Beloppen anges i tusental kr
2) Anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader
3) Därav 1,5 miljoner kronor anvisade på tilläggsbudget
Brottsoffermyndighetens övergripande mål och uppgifter är att främja
brottsoffers rättigheter samt bevaka deras behov och intressen. Myndigheten
skall särskilt pröva ärenden om brottsskadeersättning och ärenden om bidrag från
brottsofferfonden. Vid myndigheten finns en särskild nämnd för prövning av vissa
ärenden om brottsskadeersättning samt ett råd för prövning av frågor om bidrag
från brottsofferfonden.
En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att myndigheten
sparade närmare 1,9 miljoner kronor förra budgetåret. Prognosen för anslags-
belastningen under innevarande budgetår visar att myndigheten kommer att använda
ca 1 miljon kronor av sitt ackumulerade sparande.
Regeringens överväganden
--------------------------------------------------------------------
| Övergripande mål |
| |
| Det övergripande målet för Brottsoffermyndigheten ligger fast. |
| |
| Resurser 1997 |
| |
| Ramanslag 9 500 tkr |
--------------------------------------------------------------------
Brottsoffermyndighetens resultat
Antalet inkomna brottsskadeärenden fortsätter att öka och uppgick år 1995 till
drygt 4 400, vilket är en ökning med ca 250 ärenden jämfört med år 1994. Antalet
inkomna personskadeärenden ökade från 3 400 till 3 800. För antalet
sakskadeärenden redovisas en minskning. Under de första tolv månaderna under
innevarande budgetår har brottsskadeärendena ökat med tio procent jämfört med
budgetåret 1994/95. Enligt Brottsoffermyndighetens bedömning kommer det totala
antalet brottsskadeärenden fortsätta att öka även under 1997.
Brottsoffermyndigheten har satt upp tre delmål för handläggningen av
brottsskadeärenden. De skall handläggas säkert, snabbt och billigt. Under
budgetåret 1994/95 avgjordes 57 procent av personskadeärendena och 59 procent av
sakskadeärendena inom tre månader, vilket är en lägre andel jämfört med året
innan. Antalet balanserade ärenden ökade med ca 500 förra budgetåret och uppgick
vid utgången av budgetåret 1994/95 till drygt 1 800 ärenden. Huvuddelen av
ökningen ägde rum under början av det budgetåret. Brottsoffermyndighetens
handläggningskostnad uppgick förra budgetåret till 1 768 kronor per ärende,
vilket är en kostnadsökning med en procent. Ett mått på säkerheten och kvali-
teten i handläggningen är enligt myndigheten frekvensen bifallsbeslut i samband
med omprövningar. Denna andel uppgick budgetåret 1994/95 till 29 procent. An-
delen omprövningsansökningar av det totala antalet avgjorda ärenden uppgick
såväl budgetåret 1994/95 som budgetåret 1993/94 till tre procent.
Från brottsofferfonden har under kalenderåret 1995 utbetalats ca 6,5 miljoner
kronor till olika brottsofferprojekt. Av dessa medel har ideella organisationer
erhållit ca 2,8 miljoner kronor, varav Brottsofferjourernas riksförbund har
tilldelats 1,2 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 för den löpande
verksamheten. Olika forskningsprojekt har beviljats ca 2,7 miljoner kronor.
Resterande medel har utbetalats dels till privat och offentlig
brottsofferinriktad verksamhet, dels till informationsinsatser. Fondens totala
tillgångar under år 1995 uppgick till ca 10 miljoner kronor.
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen
avseende Brottsoffermyndigheten.
Regeringens bedömning
Att andelen avgjorda ärenden har minskat samt att ärendebalansen och
omloppstiderna har ökat torde ha samband med att verksamheten har utlokaliserats
från Stockholm till Umeå. Verksamheten i Umeå startades med helt ny personal,
vilket kan förklara en lägre produktivitet. Utlokaliseringen är också en
förklaring till myndighetens relativt stora sparande förra budgetåret, vilket
bl.a. beror på att avvecklingskostnaderna för Stockholmskontoret blev lägre än
beräknat.
Enligt regeringens mening bör myndigheten nu med mer erfaren personal kunna
öka antalet avgjorda ärenden. En sådan utveckling kan också utläsas av myndig-
hetens statistikuppgifter. Av årsredovisningen för budgetåret 1994/95 och an-
slagsframställningen för budgetåret 1997 framgår att antalet avgjorda ärenden
har ökat kraftigt fr.o.m. andra hälften av budgetåret 1994/95. Under de tolv
första månaderna innevarande budgetår har antalet avgjorda ärenden ökat med 26
procent jämfört med föregående budgetår. I regleringsbrevet för innevarande
budgetår anges att minst 70 procent av brottsskadeärendena skall handläggas inom
tre månader och att ärendebalansen skall minska.
Regeringen delar Brottsoffermyndighetens uppfattning att antalet brotts-
skadeärenden kan förväntas öka även under budgetåret 1997. Tidigare har
myndigheten effektiviserat sin verksamhet för att kunna möta volymökningar.
Regeringen anser att kostnaderna för handläggningen av den beräknade mängden
brottsskadeärenden inte längre ryms inom den befintliga ekonomiska ramen.
Brottsoffermyndigheten bör därför tilldelas ytterligare 1,2 miljoner kronor
budgetåret 1997.
För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 9 517 000 kronor
respektive 9 776 000 kronor.
F 5. Ersättning för skador på grund av brott
--------------------------------------------------------------
1994/95 Utgift 41 809 1)
1995/96 Anslag 102 500
1997 Förslag 71 500
1998 Beräknat 73 287
1999 Beräknat 74 974
--------------------------------------------------------------
Utgiftsprognos 90 000
därav 1996 67 100
1) Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen
(1978:413) för skador på grund av brott. De huvudsakliga faktorer som styr
utgifterna på anslaget är antalet beviljade ansökningar om brottsskadeersättning
och ersättningarnas storlek. Anslaget disponeras av Brottsoffermyndigheten.
Regeringens överväganden
--------------------------------------------------------------------
| Resurser 1997 |
| |
| Ramanslag 71 500 tkr |
--------------------------------------------------------------------
Som framgår av redovisningen under anslaget F 4. Brottsoffermyndigheten har
antalet ansökningar om brottsskadeersättning ökat under kalenderåret 1995 och
kan förväntas fortsätta öka under budgetåret 1997. Med hänsyn härtill har
regeringen beräknat anslaget till 71 500 000 kronor.
För budgetåren 1998 och 1999 har anslaget beräknats tilll 73 287 000 kronor
respektive 74 974 000 kronor.
F 6. Rättshjälpskostnader
--------------------------------------------------------------------
1994/95 Utgift 869 007
1) Utgiftsprognos 1 278 300
1995/96 Anslag 1 278 300 därav 1996 902 200
1997 Förslag 853 972
1998 Beräknat 736 872
1999 Beräknat 736 872
1) Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget betalas de kostnader som enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken,
rättshjälpslagen (1972:429; omtryckt 1993:9) och lagen (1988:609) om
målsägandebiträde skall betalas av allmänna medel. Rättshjälp omfattar allmän
rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare),
rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning. De faktorer som styr
kostnaderna är framför allt antalet ärenden, ärendenas omfattning och
svårighetsgrad, ersättningsnivån till biträden och offentliga försvarare samt
den andel av rättshjälpskostnaderna som betalas av den rättssökande.
Enligt 22 § rättshjälpslagen och 21 kap. 10 § rättegångsbalken bestämmer
regeringen den timkostnadsnorm som ligger till grund för ersättning för arbete
på rättshjälpsområdet. Ersättningen till biträden och offentliga försvarare
regleras också i viss utsträckning med hjälp av taxor. För närvarande finns två
taxor; en taxa för ersättning till offentliga försvarare i vissa brottmål i
tingsrätt och hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om
äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1996:13, B32 resp. 1996:14,
B33). Taxorna beslutas av Domstolsverket på grundval av timkostnadsnormen.
Regeringen har bestämt timkostnadsnormen för perioden den 1 juli 1996 - den 31
december 1997 till 803 kronor exklusive mervärdesskatt (1004 kr inklusive
mervärdesskatt).
Regeringens överväganden
--------------------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 853 972 tkr |
--------------------------------------------------------------------
Ny rättshjälpslag
Regeringen har beslutat om en proposition med förslag till en ny rättshjälpslag
med följdändringar (prop. 1996/97:9). Förslagen bygger på de förslag som lämnats
av Rättshjälpsutredningen (SOU 1995:81).
Den nya rättshjälpslagen innebär en mängd förändringar. En viktig nyhet är att
rättshjälpen blir generellt subsidiär till rättsskyddet. Den som har en
rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella angelägenheten skall inte få
rättshjälp. Inte heller skall den som med hänsyn till sitt försäkringsskydd i
övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft en
rättsskyddsförsäkring kunna få rättshjälp. Om det finns särskilda skäl skall
dock rättshjälp kunna beviljas också den som borde ha haft en
rättsskyddsförsäkring.
Samtidigt som rättshjälpens grundläggande syfte att utgöra ett yttersta
skyddsnät för dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat sätt behålls,
innebär det nya systemet också stora kostnadssänkningar. Den föreslagna nya
rättshjälpslagen med följdändringar beräknas leda till besparingar på knappt 200
miljoner kronor per år.
För en beskrivning av övriga förändringar hänvisas till nämnda proposition.
Förslaget att rättshjälpen skall vara subsidiär till rättsskyddet kan inte
genomföras om inte försäkringsbolagen ges tillräcklig tid att anpassa sin
organisation och sina försäkringsvillkor. Förändringarna föreslås därför träda i
kraft den 1 december 1997.
Om allmän rättshjälp eller rättshjälp åt misstänkt i brottmål har sökts före
den 1 december 1997 gäller dock äldre bestämmelser. De nya bestämmelserna
kommer därför att minska kostnaderna för rättshjälpen successivt. Budgetåret
1998 bedömer regeringen att minskningen blir i storleksordningen 75 miljoner
kronor; 1999 minskar kostnaderna med ytterligare ca 120 miljoner kronor.
Överföring av budgetansvar
Departementen, polismyndigheterna, Statens invandrarverk (SIV) och
Utlänningsnämnden fattar beslut om rättshjälp i form av offentligt biträde i
ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) och lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll. Kostnaderna belastar innevarande budgetår andra huvudtitelns
anslag F1. Rättshjälp m.m. I stort sett hela belastningen härrör från beslut av
SIV och Utlänningsnämnden. I nämnda proposition (prop. 1996/97:9) föreslås att
bestämmelser om rätten till offentligt biträde fr.o.m. den 1 december 1997
regleras direkt i den materiella lagstiftningen. Eftersom budgetansvaret enligt
regeringens uppfattning bör ligga där den största möjligheten att påverka
belastningen av ett anslag finns, kommer medel för detta ändamål att fr.o.m.
1997 att föras över till utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar.
Med hänsyn till ovan nämnda förändringar har regeringen beräknat anslaget till
853 972 000 kronor.
För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 736 872 000 kronor
respektive år.
F 7. Diverse kostnader för rättsväsendet
--------------------------------------------------------------------
1994/95 Utgift 29 699 1)
1995/96 Anslag 53 202 Utgiftsprognos 51 500
därav 1996 38 600
1997 Förslag 10 222
1998 Beräknat 10 546
1999 Beräknat 10 886
1 Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet, bl.a.
ersättningar till vittnen, parter och rättegångsbiträden samt kostnader för
statens rättegångar.
Regeringens överväganden
--------------------------------------------------------------------
|Resurser 1997 |
| |
|Ramanslag 10 222 tkr. |
--------------------------------------------------------------------
Innevarande budgetår disponerar utöver de 24 länsstyrelserna ett femtiotal
myndigheter anslaget. Av dessa mister bl.a. Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren,
domstolarna samt skatte- och kronofogdemyndigheterna dispositionsrätten till
anslaget och anvisas i stället medel inom respektive myndighetsanslag för att
finansiera kostnader som t.o.m. innevarande budgetår finansieras från anslaget.
En fördel med detta är att administrationen för myndigheterna förenklas. En
sådan förändring är dock inte lämplig för flertalet av de mindre myndigheter som
disponerar anslaget eftersom dessa inte har samma möjligheter att hantera
tillfälliga förändringar av utgiftsnivån.
Med hänsyn till nämnda förändring har regeringen beräknat anslaget till
10 222 000 kronor.
För åren 1998 och 1999 beräknas utgifterna uppgå till 10 546 000 kronor
respektive 10 886 000 kronor.
F 8. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar
------------------------------------------------------------------
1994/95 Utgift 2 994 1)
1995/96 Anslag 3 879
1997 Förslag 3 000
1998 Beräknat 3 000
1999 Beräknat 3 000
------------------------------------------------------------------
Utgiftsprognos 3 900
därav 1996 2 300
1) Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget lämnas bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella
äganderätten, till Internationella institutet i Rom för unifiering av privat-
rätten och till Permanenta byrån i Haagkonferensen för internationell
privaträtt.
Från anslaget lämnas vidare medel till Sveriges bidrag till Nordiska sam-
arbetsrådet för kriminologi, till det FN-anknutna kriminologiska institutet i
Helsingfors (HEUNI) och till vissa andra internationella sammanslutningar med
anknytning till Justitiedepartementets ansvarsområde.
Regeringens överväganden
--------------------------------------------------------------------
| Resurser 1997 |
| |
| Ramanslag 3 000 tkr |
--------------------------------------------------------------------
Anslaget bör uppgå till tre miljoner kronor för budgetåret 1997. För
budgetåret 1998 respektive 1999 har anslaget beräknats till samma belopp som för
år 1997.
F 9. Bidrag till brottsförebyggande arbete
--------------------------------------------------------------
1995/96 Anslag 10 800 1)
1997 Förslag 7 200
1998 Beräknat 7 200
1999 Beräknat 7 200
--------------------------------------------------------------
Utgiftsprognos 10 800
därav 1996 10 800
1) Beloppen anges i tusental kr
Regeringen har i juni i år presenterat ett nationellt brottsförebyggande
program. En av grundtankarna i programmet är att regeringen skall främja det
lokala brottsförebyggande arbetet. För detta ändamål finns för budgetåret
1995/96 under anslaget A 6. Bidrag till brottsförebyggande arbete anvisat 10,8
miljoner kronor.
Regeringens överväganden
--------------------------------------------------------------------
| Resurser 1997 |
| |
| Ramanslag 7 200 tkr |
--------------------------------------------------------------------
Enligt regeringens mening bör det även för budgetåret 1997 avsättas medel för
att främja initiativ i det brottsförebyggande arbetet, t.ex. för att utveckla
nya metoder och arbetsformer som innebär att detta arbete kan föras framåt.
Regeringen föreslår att 7,2 miljoner kronor anvisas för detta ändamål.
För budgetåret 1998 respektive budgetåret 1999 har anslaget beräknats till
samma belopp som för budgetåret 1997.
10 Övrig statlig verksamhet
10.1 Allmänna advokatbyråer
De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och rådgivning
enligt rättshjälpslagen. Jurist vid allmän advokatbyrå bör också åta sig uppdrag
som god man, likvidator eller liknande i de fall uppdragen annars skulle vara
svåra att få utförda därför att ersättning inte kan påräknas. Byråerna får
täckning för sina kostnader i dessa ärenden från ett driftbidragsanslag. Om det
kan ske utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen,
skall byråerna även lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter.
Det finns 26 allmänna advokatbyråer varav sju 7 skall bedriva social
mottagning på 15 olika mottagningsplatser.
Ekonomiskt mål
De allmänna advokatbyråernas ekonomiska mål har hittills varit att varje byrå
skall generera intäkter som minst motsvarar verksamhetens kostnader inklusive
kostnaderna för att bevara det verkliga värdet av rörelsekapitalet. Bakgrunden
till kravet att intäkterna även skall täcka kostnaderna för att bevara det
verkliga värdet av rörelsekapitalet är att staten tidigare i två omgångar
tillfört byråerna medel för att täcka behovet av rörelsekapital (prop.
1979/80:101, bil. 1, bet. 1979/80:JuU36, rskr. 297, prop. 1985/86:101, bil. 1,
bet. 1985/86:JuU14, rskr. 82). Motivet till att anvisa statskapital var att
byråerna sammantaget hade en balanserad förlust och därmed inte själva kunde
finansiera rörelsekapitalbehovet. I ett regeringsbeslut den 26 oktober 1995
beslutade regeringen att statskapitalet, som då uppgick till ca 15,5 miljoner
kronor, skulle återbetalas. Skälet för regeringens beslut var att den
balanserade förlusten hade övergått i ett balanserat överskott på ca 48 miljoner
kronor.
I och med att statskapitalet har återbetalats bör det ekonomiska målet
fr.o.m. budgetåret 1997 vara att varje byrå skall generera intäkter exklusive
finansiella intäkter som motsvarar minst verksamhetens kostnader exklusive
finansiella kostnader, dvs. full kostnadstäckning i enlighet med
avgiftsförordningen (1992:191).
Resultatutveckling
---------------------------------------------------------------------
| |1991/92 |1992/93 |1993/94 |1994/95 |1995/96 |1997 |
---------------------------------------------------------------------
|Intäkter exkl.|113,2 |115,9 |114,1 |101,5 |133,6 |92,0 |
|finansiella | | | | | | |
|intäkter1 | | | | | | |
---------------------------------------------------------------------
|Kostnader |107,3 |110,1 |112,6 |102,1 |141,8 |93,0 |
|exkl. | | | | | | |
|finansiella | | | | | | |
|kostnader1 | | | | | | |
---------------------------------------------------------------------
|Resultat |+ 5,9 |+ 5,8 |+ 1,5 |- 0,6 |- 8,2 |- 1,0 |
---------------------------------------------------------------------
1 Löpande priser i miljoner kronor
Som synes har de allmänna advokatbyråerna minskat sina kostnader under perioden,
bl.a. till följd av att byråerna i Kalmar och Sundsvall har avvecklats.
Huvudförklaringen till att byråernas sammantagna resultat har försämrats är
att antalet fakturerade ärenden minskat såväl inom som utanför
rättshjälpsområdet. Minskningen beror bl.a. på att konkurrensen från de privata
byråerna om rättshjälpsärendena ökat i samband med den allmänna
konjunkturnedgången och på vissa förändringar av rättshjälpsreglerna (bl.a.
begränsningar av möjligheterna till rättshjälp i asylärenden samt höjda grund-
och tilläggsavgifter).
Regeringens bedömning
Mot bakgrund av de allmänna advokatbyråernas ekonomiska mål är det
prognostiserade utfallet för år 1995/96 inte tillfredsställande. Resultaten
varierar dock avsevärt mellan byråerna. Domstolsverket har tillsammans med de
byråer som har sämst måluppfyllelse utarbetat ett åtgärdspaket som syftar till
att vända utvecklingen. Regeringens uppfattning är också att byråerna
sammantagna resultat år 1997 kommer att förbättras avsevärt. Regeringen kommer
att noga följa hur de åtgärder som vidtas faller ut.
Redovisning av Brottsofferutredningens hittills utförda arbete
Justitieutskottet behandlade i betänkandet Anslag till Brottsoffermyndigheten,
m.m. (bet. 1994/95:JuU13) ett antal motioner rörande olika former av hjälp och
stöd till brottsoffer. Utskottet uttalade med anledning av motionerna att det är
tid att med ett samlat grepp utvärdera det lagstiftningsarbete m.m. som den
senaste tioårsperioden har pågått på brottsofferområdet och att ett arbete med
en utvärdering av de åtgärder som har vidtagits snarast bör inledas. Med
hänvisning till att arbetet med en utvärdering kunde väntas bli tämligen
omfattande ansåg justitieutskottet att det kunde bli nödvändigt med en
avrapportering till riksdagen, t.ex. i nästkommande års budgetproposition, innan
en slutlig rapport och eventuella förslag läggs fram för riksdagen. Riksdagen
beslutade den 19 april 1995 (rskr. 1994/95:261) att som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört.
Regeringen beslutade den 15 juni 1995 direktiv till en särskild utredare med
uppdrag att utvärdera de åtgärder som den senaste tioårsperioden har gjorts på
brottsofferområdet (Dir. 1995:94).
Utredningen har i uppgift att ge en bred redovisning av vad som har gjorts och
kartlägga vilka rättigheter och vilka möjligheter till hjälp ett brottsoffer
har. De samlade effekterna av dessa rättigheter skall analyseras. Med
utgångspunkt i den samlade kunskapen och analysen skall utredaren föreslå de
förändringar som kan vara befogade. Detta gäller inte enbart förändringar i
lagstiftningen utan också förändringar t.ex. av handläggningsrutiner och rutiner
för samarbete myndigheter emellan och förbättrad utbildning.
Som en allmän utgångspunkt anges i direktiven att det är av stor betydelse att
åtgärder för brottsoffer sätts in där de verkligen behövs. En viktig uppgift för
utredaren är alltså att undersöka om de resurser som finns används på bästa
sätt. En annan betydelsefull fråga för utredaren är hur regelsystemet tillämpas
på myndighetsnivå, dvs. hur lagändringar och andra insatser har fallit ut i
praktiken.
Brottsofferutredningens arbete påbörjades i januari 1996 och skall vara
avslutat vid utgången av år 1997. Till utredningen är en referensgrupp knuten,
med företrädare för bl.a. ideella organisationer.
Utredningen lämnade den 12 juni 1996 en översiktlig redovisning till
regeringen av det hittills utförda arbetet, avsedd att ligga till grund för den
avrapportering riksdagen begärt.
En stor del av utredningens arbete hittills har bestått i att inhämta
kunskaper, att kartlägga vilka andra utredningar och forskningsprojekt m.m. som
pågår på brottsofferområdet samt i kontakter med organisationer och myndigheter.
En närmare kartläggning av de utbildningsinsatser för skilda yrkeskategorier när
det gäller frågor om brottsoffer som har genomförts under senare tid och som
planeras för framtiden kommer att göras.
Utredningen har fått tillstånd av Justitiedepartementet att anlita Socio-
logiska institutionen, Lunds universitet för ett forskningsprojekt med sikte på
att undersöka erfarenheterna av besöksförbud och hur stödet i form av
målsägandebiträde har fungerat ur brottsoffrens perspektiv. Undersökningen
kommer också att innefatta det bemötande brottsoffer får i kontakter med
myndigheter inom rättsväsende, socialtjänst och sjukvård och skall göras i form
av djupintervjuer.
Utredningen har vidare för avsikt att genomföra en enkätundersökning där
landets kronofogdemyndigheter tillfrågas om sina synpunkter på de bestämmelser
som infördes år 1994 och som innebär att domstolen självmant sänder domar i
vilka skadestånd har utdömts till kronofogdemyndigheten, som i sin tur frågar
målsäganden om han eller hon vill att domen skall verkställas genom myndighetens
försorg. Vidare skall utredningen undersöka hur polisens utredningsskyldighet
beträffande målsägandens anspråk på skadestånd fungerar.
Utredningen avser också att studera systemen för stöd till brottsoffer genom
lekmän i England och Kanada, vilka är föregångare på det området. Under 1997
kommer utredningen att starta en utvärdering av Rikskvinnocentrum för kvinnor
som misshandlats och våldtagits.
Förslag till statsbudget för år 1997
Utrikesförvaltning och internationell samverkan
(utgiftsområde 5)
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut................................ 3
2 Inledning.................................................. 4
2.1 Internationell säkerhet och globalt samarbete....... 5
2.2 Sverige i Europa.................................... 7
2.3 Samarbete i Norden och Östersjöområdet.............. 9
2.4 Sverige i världen................................... 10
2.5 En fri världshandel................................. 11
2.6 Utgångspunkter för besparingar samt den beräknade
utgiftsutvecklingen................................. 12
3 A Utrikesförvaltningen m.m............................ 14
3.1 Allmänt............................................. 14
3.2 Anslag.............................................. 14
A 1. Utrikesförvaltningen................................ 16
A 2. Nordiskt samarbete ................................. 17
A 3. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. 18
4 B Internationella organisationer ..................... 19
B l. Bidrag till vissa internationella organisationer.... 22
B 1.1. Förenta nationerna.................................. 23
B 1.2. Europarådet......................................... 26
B 1.3. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) 27
B 1.4. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP)
28
B 1.5. Schengensamarbetet.................................. 29
B 1.6. Övriga internationella organisationer............... 29
B 2. Nordiska ministerrådet.............................. 29
B 3. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
30
B 4. Fredsfrämjande verksamhet........................... 31
5 C Information om Sverige i utlandet................... 33
5.1 Allmänt............................................. 33
5.2 Resultatinformation................................. 33
C 1. Svenska Institutet.................................. 34
C 2. Övrig information om Sverige i utlandet............. 35
6 D Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor......... 37
6.1 Allmänt............................................. 37
6.2 Resultatinformation................................. 37
D 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska
området............................................. 38
D 2. Information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling........................... 38
D 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforsk-
ningsinstitut (SIPRI)............................... 39
D 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell
säkerhet ........................................... 39
D 5. Utrikespolitiska Institutet ........................ 40
D 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse ........................ 41
7 E Övriga utrikespolitiska frågor...................... 42
E 1. Strategisk exportkontroll........................... 42
E 1.1. Inspektionen för strategiska produkter.............. 42
E 1.2. Internationella exportkontrollarrangemanget......... 43
E 2. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet..... 44
E 3. Europainformation m.m............................... 44
E 4. Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter och
folkrätt............................................ 45
8 Avgiftsfinansierad verksamhet ............................. 46
Delegationen för översättning av EG:s regelverk............ 46
Bilaga 5.1 Sveriges samlade bidrag till FN . . . . . . . . . . . . . . . . .
47
Bilaga 5.2 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt
ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1
september 1996...................................... 50
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 5.
Utrikesförvaltning och internationell samverkan enligt följandeuppställning:
___________________________________________________________
Anslag Anslagstyp Anslagsbelopp
(tusental kr)
___________________________________________________________
A 1. Utrikesförvaltningen Ramanslag 1 667 384
A 2. Nordiskt samarbete Ramanslag 1 442
A 3. Ekonomiskt bistånd till svenska
medborgare i utlandet m.m. Ramanslag 4 371
B 1. Bidrag till vissa internationella
organisationer Ramanslag 452 462
B 2. Nordiska ministerrådet Ramanslag 303 700
B 3. Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling
(OECD) Ramanslag 24 207
B 4. Fredsfrämjande verksamhet Ramanslag 150 206
C 1. Svenska Institutet Ramanslag 55 237
C 2. Övrig information om Sverige i
utlandet Ramanslag 10 266
D 1. Utredningar och andra insatser
på det utrikespolitiska områdetRamanslag 2 322
D 2. Information och studier om
säkerhetspolitik och fredsfräm-
jande utveckling Ramanslag 9 250
D 3. Bidrag till Stockholms interna-
tionella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) Obetecknat anslag 20 571
D 4. Forskning till stöd för nedrustning
och internationell säkerhet Ramanslag 12 235
D 5. Utrikespolitiska Institutet Obetecknat anslag 10 112
D 6. Forskningsverksamhet av särskild
utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse Ramanslag 3 597
E 1. Strategisk exportkontroll Ramanslag 13 857
E 2. Bidrag till Stiftelsen Öst-
ekonomiska Institutet Obetecknat anslag 4 636
E 3. Europainformation m.m. Ramanslag 8 800
E 4. Bidrag till organisationer för
mänskliga rättigheter och
folkrätt Ramanslag 2 548
Summa för utgiftsområdet 2 757 203
___________________________________________________________
2 Inledning
Utgiftsområdet Utrikesförvaltning och internationell samverkan består av
följande verksamhetsområden: utrikesförvaltning, internationella organisa-
tioner, information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och säkerhetspolitiska
frågor samt övriga utrikespolitiska frågor.
Internationell solidaritet och samverkan är av grundläggande betydelse för
Sveriges säkerhet och människors livsvillkor i vårt land. Internationalisering
och globalisering har dramatiskt förändrat politik, ekonomi, miljö och sociala
förhållanden. De stora och långsiktiga frågorna om fred, demokrati och hållbar
utveckling kräver ett ökat och mer effektivt internationellt samarbete.
Sveriges medverkan i detta internationella samarbete tar tillvara vårt eget
lands intressen. Det ger oss samtidigt en möjlighet att bidra till säkerhet och
utveckling, i närområdet, i Europa och globalt.
I Sveriges långvariga stöd för fredlig konfliktlösning, folkrätten och en fri
världshandel förenas egenintresse och solidaritet. Samtidigt inspireras vår
utrikespolitik av centrala mål för det egna samhällsbygget, som fördjupad
demokrati, rättsstyre, öppenhet, folkrörelsemedverkan, social rättvisa,
jämställdhet, ekologisk balans och kamp mot arbetslösheten. Internationellt
samarbete genom multilaterala organisationer har blivit alltmer betydelsefullt.
För Sveriges del intar två organisationer här en särställning, Förenta
nationerna (FN) och Europeiska unionen (EU). Sveriges aktiva medverkan i FN-
arbetet har i 50 år varit en hörnsten i vår utrikespolitik. Medlemskapet i EU
har givit oss nya möjligheter att delta i arbetet för att bygga säkerhet och
samarbete i och bortom Europa.
Sverige deltar aktivt i arbetet i andra organisationer för en europeisk
säkerhetsstruktur. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
spelar en viktig roll på flera områden. Samarbetet i Norden och Östersjöområdet
är särskilt viktigt för Sverige.
Politiska förbindelser, handel, utvecklingssamarbete, migration m.m. har
blivit alltmer sammanflätade aspekter i det internationella samarbetet.
Utrikesdepartementets organisation har reformerats i syfte att skapa bättre
förutsättningar för att bedriva en sammanhållen svensk utrikespolitik. Målet är
att anpassa organisation och arbetssätt till de uppgifter vi ställs inför genom
den tilltagande internationaliseringen, det växande beroendet mellan
Utrikesdepartementets traditionella politikområden och EU-medlemskapet.
Sverige står inför viktiga utrikespolitiska uppgifter, i världen, Europa,
Östersjöområdet och Norden. Dessa uppgifter skall genomföras under en period när
fortsatta och betydande besparingar skall göras inom utgiftsområdet. Detta
ställer krav på stränga prioriteringar såväl mellan som inom olika
verksamhetsområden.
Informationen om Sverige i utlandet är en viktig del av svensk utrikespolitik.
En god och väl samordnad sådan information bidrar till att förtroendet för vårt
land stärks.
2.1 Internationell säkerhet och globalt samarbete
Genom att delta i fredsfrämjande och humanitära insatser kan Sverige bidra till
fred och säkerhet. Sveriges förmåga, möjligheter och förutsättningar i detta
avseende skall utvecklas.
Utvecklingen efter det kalla krigets slut har riktat ökad uppmärksamhet på
åtgärder för att förebygga konflikter, såväl inom som mellan stater.
Konfliktförebyggande engagerar ett stort antal aktörer, från internationella och
regionala organisationer till enskilda stater och icke-statliga organisationer.
Ett övergripande ansvar åvilar FN.
Förebyggande av konflikter förutsätter politisk vilja och initiativkraft. Det
är viktigt att utnyttja och utveckla det breda spektrum av möjliga åtgärder som
står till världssamfundets förfogande. Sverige strävar efter att ytterligare
stärka kapaciteten att bidra till detta arbete. Vi vill ge ökad betoning åt
civila inslag i den fredsfrämjande verksamheten.
En studie genomförs för närvarande om konfliktförebyggande verksamhet. En
särskild studie har också nyligen genomförts om säkerhet och utveckling i
Afrika.
FN är den enda globala organisation som har ett mandat som omfattar såväl
internationell säkerhet som ekonomisk och social utveckling i alla dess
aspekter. FN:s betydelse accentueras av att de stora hoten mot människors
säkerhet och framtid är globala och måste hanteras gemensamt.
Sverige är kandidat i valet i höst till FN:s säkerhetsråd för tvåårsperioden
1997-98. Kandidaturen är ett uttryck för den höga prioritet regeringen tillmäter
FN:s verksamhet.
FN-systemet står för närvarande inför svåra utmaningar och problem.Sverige
deltar, också genom EU och i samarbete med de nordiska länderna, aktivt i
arbetet för att reformera FN-systemet. Organisationen behöver förnyas,
vitaliseras och effektiviseras. Viktiga slutsatser och förslag på detta område
återfinns i rapporten Vårt globala grannskap som presenterats av Kommissionen
för globalt samarbete.
Säkerhet har blivit ett brett begrepp i en värld där nationsgränser är alltmer
porösa och ibland närmast fiktiva. Fattigdom, flyktingströmmar, miljöförstöring,
narkotikahandel, terrorism, grov organiserad brottslighet, spridning av
massförstörelsevapen, humanitära katastrofer och undertryckande av grundläggande
mänskliga rättigheter utgör omedelbart eller på sikt hot mot vår säkerhet. De
ställer krav på multilaterala insatser.
Respekten för folkrätten måste stärkas. Detta är av grundläggande betydelse
för internationell fred och säkerhet och för samarbetet mellan stater.
Sverige verkar för att främja de mänskliga rättigheterna som led i att bygga
varaktiga demokratier och rättssamhällen och förebygga konflikter. Olika
insatser behövs för att stärka efterlevnaden och övervakningen av de
internationella normerna för de mänskliga rättigheterna. Sverige kommer att
fortsatt med kraft engagera sig i detta arbete som bedrivs på såväl bilateral
som multilateral nivå. Vidare pågår ett arbete, som Sverige i flera fall är nära
engagerat i, på en fortsatt utveckling av internationella konventioner och
regler på detta område. Sverige slår vakt om FN:s arbete för de mänskliga
rättigheterna och verkar för att dessa frågor bättre skall beaktas i FN:s
utvecklingsarbete och i dess fredsbevarande och fredsfrämjande insatser.
Nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen är av största betydelse
för internationell säkerhet och ekonomisk utveckling. Särskilt viktigt är att nu
få till stånd ett totalförbud för kärnvapenprov. Konventionen mot kemiska vapen
bör träda i kraft snarast och med deltagande av de i sammanhanget viktigaste
staterna. Det är också angeläget att få till stånd förhandlingar om ett förbud
mot tillverkning av klyvbart material för vapenändamål. Målet är att alla
kärnvapen skall förbjudas, i likhet med andra massförstörelsevapen.
Under svensk ledning har ett nytt internationellt protokoll med skärpta regler
om användningen av truppminor (antipersonella minor) förhandlats fram. Sverige,
som avser att införa totalförbud mot användning av truppminor (antipersonella
minor) och förstöra befintliga lager, kommer att fortsätta att verka för ett
internationellt förbud mot dessa vapen.
Ett arrangemang för exportkontroll, Wassenar-arrangemanget, med deltagande av
såväl medlemmarna i NATO-alliansens forna export-kontrollarrangemang som f.d.
Warszawapaktsmedlemmar, har förhandlats fram under svenskt ordförandeskap.
Sverige fäster stor vikt vid en effektiv implementering av detta arrangemang,
som syftar till att hindra spridning av både vapen och strategiskt känsliga
produkter som kan ha militärt destabiliserande verkan och hota fred och
säkerhet.
Miljöförstöring och utarmning av naturresurser hotar vår överlevnad. Lösningen
på dessa globala framtidsfrågor ligger i de beslut som fattasi dag. Arbetet för
hållbar utveckling, på grundval av Agenda 21, handlingsprogrammet från
Riokonferensen 1992, kommer att behandlas vid ett extra möte 1997 med FN:s
generalförsamling. Detta blir det viktigaste internationella miljömötet efter
Rio. Samtidigt kommer regeringen att intensifiera det regionala miljöarbetet,
både i EU och i Östersjöområdet.
Stora FN-konferenser har under 1990-talet ägnats åt miljö, mänskliga
rättigheter, befolkning, kvinnor och social utveckling samt boende och
bebyggelsefrågor. De har i högre grad än tidigare konferenser satt individens
säkerhet och rättigheter i centrum och betonat regeringars ansvar i dessa
sammanhang. Sverige verkar, inte minst inom EU, för en effektiv och samordnad
uppföljning av de stora konferenserna inom FN-systemet.
Konferenserna har betonat att jämställdhet är en nyckel till att lösa många
globala ödesfrågor. Jämställdhet är också en fråga om demokrati och mänskliga
rättigheter och en viktig förutsättning för hållbar utveckling. Sverige har,
bland annat vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking hösten 1995, aktivt verkat
för att ett jämställdhetsperspektiv skall läggas på verksamhet och planering på
alla samhällsområden.
Sveriges stöd till multilateralt utvecklingssamarbete behandlas under
utgiftsområde 7. Internationellt bistånd.
2.2 Sverige i Europa
Med det kalla krigets slut minskade risken för ett nytt stort krig i Europa.
Stormaktsmotsättningarna, liksom de militära styrkorna på kontinenten, har
kraftigt reducerats.
Detta betyder inte att Europas fred och säkerhet är tryggad. Även om de rent
militära hoten har kommit i bakgrunden, så har händelse-utvecklingen i det f.d.
Jugoslavien visat vilken sprängkraft som finns i etniska motsättningar,
religiösa konflikter och social upplösning.
Arbetet på att skapa en alleuropeisk ordning för säkerhet och fred måste
intensifieras. Sverige har ett starkt politiskt intresse och en moralisk
skyldighet att fullt ut delta i byggandet av en alleuropeisk säkerhets-struktur.
Vår aktiva medverkan i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete
(GUSP) är ett bidrag, liksom vårt deltagande i Partnerskap för fred (PFF) och i
den NATO-ledda IFOR-styrkan i det f.d. Jugoslavien.
Den enskilt viktigaste faktorn för framväxten av ett nytt samarbets- och
säkerhetsmönster i Europa är att det demokratiska och ekonomiska reformarbetet i
Ryssland fullföljs. I Sveriges alleuropeiska engagemang ingår en nära dialog med
Ryssland och stöd för reformprocessen.
Det är av central betydelse att den nu rådande freden i det f.d. Jugoslavien
blir hållbar. Sverige kommer att fortsatt verka för att Daytonavtalet efterlevs
och att Bosnien och Hercegovina bevaras som ett sammanhållet och mångkulturellt
land.
Sverige deltar i IFOR och andra fredsfrämjande insatser och ger humanitärt
katastrofbistånd till området. Det är av största vikt att flyktingar får
möjlighet att fritt återvända. Vår förhoppning är att den politiska situationen
skall medge att det f.d. Jugoslavien snart kan omfattas av en mera långsiktig
återuppbyggnad och helt integreras i Europa.
Sveriges militära alliansfrihet består. Den syftar till att vi skall kunna
vara neutrala i händelse av krig i vårt närområde. Samtidigt ger den oss goda
möjligheter att aktivt verka för egen, regional, europeisk och global säkerhet.
Som fullvärdig medlem i EU tar Sverige sitt ansvar för Unionens globala
engagemang. Detta gäller såväl inom det politiska området som inom ekonomi,
utvecklingssamarbete och andra områden.
Under det första årets medlemskap har Sverige i samarbete med likasinnade
länder kunnat påverka beslut i den riktning vi eftersträvar, bl.a. vad gäller
öppenhet i rådets arbete och för ökad frihandel.
EU:s regeringskonferens syftar till att se över de fördrag som samarbetet
vilar på. Regeringen har i nära samverkan med riksdagen utarbetat svenska
ståndpunkter inför konferensen.
Regeringen lägger stor vikt vid att i regeringskonferensen driva frågor som är
viktiga för medborgarnas trygghet och välstånd. Sverige prioriterar förändringar
i fördragen som förstärker samarbetet för att minska arbetslösheten i Europa,
förbättrar miljön och som leder till att Unionens institutioner verkar under
större öppenhet. EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete och insatser för
att bekämpa internationell brottslighet måste också förstärkas och
effektiviseras.
EU står under det närmaste decenniet inför en rad stora utmaningar. En central
uppgift är att bana väg för nya medlemsländer från Öst- och Centraleuropa. EU-
medlemskap innebär för dessa länder ytterligare steg i utvecklingen mot fred,
stabilitet och välstånd.
Sverige agerar aktivt inom EU för en utvidgning och lägger här särskilt vikt
vid de baltiska staterna. Sverige framhåller starkt betydelsen av en gemensam
förhandlingsstart för samtliga kandidatländer. Förhandlingar torde kunna inledas
under 1998.
Under 1998 kommer också förhandlingar om EU:s nästa femårsbudget att
intensifieras. I denna förhandling kommer Sverige att lägga stor vikt vid att
EU:s resurser används på ett effektivt sätt. Det finns särskilt behov av
reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s regional-
politik som står för närmare tre fjärdedelar av budgeten. Vid denna tid kommer
även de avgörande besluten om deltagande i den tredje fasen av Ekonomiska och
monetära unionen att aktualiseras. För svensk del kommer beslut om deltagande
att fattas av riksdagen.
Västeuropeiska unionen, VEU, har under senare år utvecklats till ett viktigt
forum för säkerhetspolitisk dialog i Europa. VEU kommer att koncentrera sin
verksamhet på konflikthantering i vid bemärkelse, som fredsbevarande verksamhet,
krishantering och räddningsaktioner.
Sveriges observatörskap i VEU innebär inga försvarsförpliktelser. Det ger oss
däremot ökat inflytande över utformningen av en ny säkerhetsstruktur för Europa
och möjlighet att delta i organisationens operationer för konflikthantering.
Tillsammans med Finland presenterade Sverige i april ett förslag om att stärka
EU:s kapacitet för konflikt-hantering genom ett närmare samarbete med VEU.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) är en viktig del av
det alleuropeiska säkerhetssamarbetet. Sverige deltar aktivt i OSSE-arbetet för
konfliktförebyggande åtgärder och konflikthantering. Detta arbete bedrivs
utifrån ett brett säkerhetsbegrepp, som omfattar såväl politiska, som
humanitära, ekonomiska och militära aspekter.
Aktuella uppgifter för OSSE är bland annat ett omfattande stöd till
återuppbyggnad i det f.d. Jugoslavien, medling i konflikterna i Tjetjenien och
Nagorno Karabach och fortsatta förhandlingar om rustningskontroll inom ramen för
CFE-avtalet. OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter spelar en central
roll för att förhindra uppkomsten av etniska konflikter.
Europarådet har som huvuduppgift att främja demokrati och mänskliga
rättigheter i Europa. En av organisationens för närvarande högst prioriterade
uppgifter är att stödja demokratiseringsprocesserna i Central- och Östeuropa. De
områden som Europarådet koncentrerar sina insatser till är uppbyggnaden av
rättssamhället och att få de mänskliga rättigheterna fast förankrade i det
legala och politiska systemet.
2.3 Samarbete i Norden och Östersjöområdet
Det nordiska samarbetet förblir av stor betydelse för de nordiska länderna och
medborgarna i Norden. Sedan några år tillbaka pågår en effektivisering och
koncentration av det nordiska samarbetet i syfte att bättre anpassa det till den
nya situation som uppstått genom Sveriges och Finlands medlemskap i EU och EES-
avtalet och genom de övriga förändringarna i vår närmaste omvärld.
De tre nordiska länderna i EU har på många områden sammanfallande intressen
och värderingar. Ett särskilt område för löpande kontakter och nära samverkan är
EU:s regeringskonferens där det är viktigt att dessa gemensamma intressen och
värderingar får största möjliga genomslag.
Sverige, liksom de övriga nordiska medlemmarna, kommer även i sitt EU-arbete
att ha mycket nära förbindelser med Norge och Island. I det europeiska
integrationsarbetet bygger samarbetet med Norge och Island formellt på EES-
avtalet. Därutöver verkar Sverige för ett nära samarbete med Norge och Island
även på alla andra områden. Samtidigt fördjupas det nordiska samarbetet i
enlighet med de villkor som de olika nordiska ländernas vägval innebär.
Den dynamiska utvecklingen inom Östersjöområdet erbjuder en historisk utmaning
att skapa ett tätt nätverk av regionalt samarbete.
En målsättning för detta samarbete är att främja demokratiserings-processen i
Ryssland och Rysslands fortsatta integration i det europeiska samarbetet. Ett
annat mål är att stödja de baltiska ländernas och Polens närmande till EU. Ett
tredje mål är att stärka regionens ställning inom EU. Ett ytterligare mål är att
förbättra miljön i Östersjöområdet.
Östersjörådet, det enda organ i vilket alla strandstater jämte Norge, Island
och EG-kommissionen är företrädda, har kommit att spela en allt större roll.
Sverige eftersträvade under sitt i juni avslutade ordförandeskap att ge
samarbetet ytterligare politisk tyngd, bland annat genom den
regeringschefskonferens som hölls i Visby i maj. Genom denna konferens gavs
impulser till vidgad samverkan inom tre områden: mellanfolkliga kontakter och
stärkande av demokratin, ekonomiskt samarbete och förbättring av miljön.
Regeringscheferna beslöt att inrätta en aktionsgrupp under svenskt
ordförandeskap för att bekämpa den organiserade brottsligheten i
Östersjöområdet.
Vid Östersjörådets femte ministermöte i Kalmar antog utrikesministrarna ett
handlingsprogram som byggde vidare på Visbydeklarationen. Regeringen kommer att
verka för att handlingsprogrammet skall förverkligas och för att de möjligheter
som samarbetet i Östersjöregionen öppnar skall förverkligas.
EG-kommissionens nyligen framlagda initiativ om Östersjösamarbetet vittnar om
att dessa frågor kommit ytterligare i fokus inom EG. Nordiskt samarbete visavi
närområdena länkas in i Sveriges bilaterala och multilaterala agerande.
Genom att främja allsidiga kontakter med Ryssland, såväl på europeisk som på
regional nivå samt mellan de baltiska länderna och Ryssland ökar vi
förutsättningarna för stabilitet i Östersjöområdet. Stödet till nordvästra
Ryssland och Kaliningrad är av stor betydelse.
Samarbetet inom de regionala organen, Östersjörådet och Barentsrådet, där
Sverige är ordförande under större delen av 1997, fortsätter att utvecklas och
är uttryck för den allt närmare samverkan som utvecklas med och mellan alla våra
grannländer.
2.4 Sverige i världen
Sveriges engagemang och ansvar stannar inte vid Europas gränser. Genom FN och
andra internationella organisationer söker vi bidra till internationell fred och
säkerhet och till att hantera de globala överlevnadshoten. Ett väsentligt nytt
inslag i Sveriges förbindelser utanför Europa utgörs av vårt aktiva deltagande i
EU:s omfattande politiska dialogverksamhet och biståndssamarbete.
Sverige anser att det är av stor vikt att stärka samarbetet mellan Europa och
de nordamerikanska staterna. Dialogen med Förenta staterna och Canada bör utgöra
en högt prioriterad uppgift inom EU-arbetet. Denna dialog har stor betydelse för
den övergripande säkerhetssituationen i Europa, inklusive centrala frågor om
Sveriges närområde och etablerandet av en global säkerhetsordning. Dialogen har
därtill naturligtvis stor betydelse för en rad enskilda sakområden, exempelvis
det multilaterala handelssystemet.
Sveriges bilaterala förbindelser med länder i Mellanöstern, Afrika,
Latinamerika, Asien och Oceanien omfattar politiska relationer, utveck-
lingssamarbete och handel. Omorganisationen av Utrikesdepartementet skall inte
minst möjliggöra en bättre samordning mellan dessa aspekter.
Sveriges utvecklingssamarbete med u-länder och länder i Central- och Östeuropa
behandlas under utgiftsområde 7. Internationellt bistånd.
Sverige har en lång tradition av engagemang för en allomfattande
fredsuppgörelse i Mellanöstern och är en betydande bidragsgivare till
palestinierna på de ockuperade områdena. Medlemskapet i EU har gett Sverige
ytterligare möjligheter att påverka utvecklingen i Mellanöstern.
EU:s uppmärksamhet på läget vid Medelhavets södra och östra kuster har
påtagligt ökat på senare tid. En medelhavsstrategi har utarbetats som omfattar
såväl utrikes- och säkerhetspolitik som handel, bistånd och kultur. Samarbete på
dessa områden syftar till att skapa stabilitet och välstånd i regionen.
Sverige vill utveckla formerna för samarbete med länderna i södra Afrika. Ett
viktigt område är insatser för att trygga och fördjupa det demokratiska
styrelseskicket i Sydafrika och övriga delar av regionen. Regeringen kommer att
ta initiativ som syftar till att stärka säkerheten inom och mellan länderna i
regionen. Grunden för vidgade kommersiella relationer har lagts.
Folkmordet i Rwanda och den allt allvarligare situationen i Burundi
illustrerar betydelsen av ett starkt stöd för förebyggande och konflikt-lösande
åtgärder på hela den afrikanska kontinenten. De afrikanska länderna själva och
den afrikanska enhetsorganisationen (Organization of African Unity; OAU) har här
en central uppgift.
Utvecklingen i Latinamerika uppvisar glädjande inslag, exempelvis vad gäller
demokrati och ekonomi. Bl.a. i El Salvador och i Guatemala bidrar Sverige till
arbetet för fred och demokrati. Insatser i Nicaragua fortsätter och Sverige
följer noggrant utvecklingen i Cuba och Haiti. Sverige har numera genom sitt
medlemskap i Organisationen för amerikanska stater (OAS), fått ökade möjligheter
att aktivt följa utvecklingen i området.
Stora delar av Asien genomgår en fortsatt dynamisk utveckling. Efter ett par
decennier av snabb ekonomisk tillväxt befinner sig flera länder i en
övergångsfas från u-land till i-land. En betydande del av tillväxten i
världsekonomin fram till sekelskiftet beräknas ske i Asien. I flertalet länder
har samtidigt marknadsekonomiska reformer skapat förutsättningar för en snabb
integrering i den globala ekonomin. Såväl Sverige som övriga EU-länder lägger
stor vikt vid att vidareutveckla de ekonomiska förbindelserna med Asien.
Trots den ekonomiska tillväxten finns fortfarande en majoritet av världens
fattiga i Asien. Miljöproblem med globala konsekvenser ökar snabbt och kräver
ökad internationell uppmärksamhet. Arbetet för mänskliga rättigheter är
ytterligare ett viktigt inslag i förbindelserna.
2.5 En fri världshandel
Utrikeshandel är en allt starkare drivkraft för global ekonomisk utveckling och
tillväxt, inte minst i tredje världen. Världshandeln växer snabbare än den
samlade världsproduktionen. För ett starkt utrikeshandelsberoende land som
Sverige är en bevarad och stärkt frihandel en nödvändighet.
Sverige verkar därför för multilateralt samarbete och väl fungerande
spelregler för den internationella handeln. Detta är en förutsättning för att
alla länder, oavsett ekonomisk styrka, skall kunna ges lika rättigheter på detta
område.
Bildandet av världshandelsorganisation (World Trade Organization; WTO) och
förhandlingsresultatet från den s.k. Uruguayrundan var en seger för det
multilaterala samarbetet och utvecklingen av sådana spelregler. Alla länder bör
omfattas av detta gemensamma regelverk.
WTO måste också kunna ta sig an stora framtidsfrågor om handel och miljö samt
om investeringar. Det är av största vikt att den globala handelsliberaliseringen
fortsätter och att de återstående förhandlingarna på tjänsteområdet snarast
avslutas.
Regionala frihandelsarrangemang kan utgöra viktiga komplement till
multilaterala lösningar. Sveriges eget agerande under de senaste årtiondena är
ett gott exempel på sådan positiv samverkan, samtidigt som vi stegvis fördjupat
vårt samarbete med Europa har vi aktivt drivit på multilaterala förhandlingar.
Regeringen har sedan inträdet i EU med största kraft drivit Sveriges
traditionella frihandelslinje. Sverige skall fortsätta att slå vakt om EU:s
öppenhet mot omvärlden. Vi fortsätter att arbeta för att främja u-ländernas
tillträde till de europeiska marknaderna och fäster särskild vikt vid ett
närmare samarbete med länderna i Central- och Östeuropa.
Anslagen till WTO och organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete hör från 1997 till utgiftsområde 24. Näringsliv.
2.6 Utgångspunkter för besparingar samt den beräknade utgiftsutvecklingen
Regeringens utgångspunkt vid fastställandet av besparingar inom utgiftsområde 5
har varit de förslag som presenterades i budget-propositionen 1995 och
vårpropositionen 1996 och som riksdagen ställt sig bakom. Besparingarna fram
till år 1998 sker sålunda främst genom kostnadsminskningar inom
utrikesförvaltningen, minskade bidrag till det nordiska samarbetet samt en
minskning av de s.k. bidragsanslagen. I samband med den uppdelning på
utgiftsområdena 5 och 6. Totalförsvar, som inför 1997 sker av det tidigare
anslaget för Fredsbevarande verksamhet under tredje huvudtiteln, genomförs den i
vårpropositionen 1996 föreslagna besparingen på 250 miljoner kronor. I
vårpropositionen har vidare anmälts en ytterligare besparing på 20 miljoner
kronor inom utgiftsområde 5, som kommer att göras år 1998.
Jämfört med de utgifter som i vårpropositionen beräknades för utgiftsområde 5
år 1997 på 2 724 miljoner kronor, har en ökning skett med 33 miljoner kronor.
Ökningen förklaras huvudsakligen av förändringar i valutakursantaganden samt av
överflyttning av personal till Utrikesdepartementet med anledning av den senaste
regerings-ombildningen.
Den beräknade utgiftsutvecklingen för de i utgiftsområde 5 ingående
verksamhetsområdena är följande (miljoner kronor):
___________________________________________________________________________
Utgift Anvisat Utgiftsprognos Förslag
Beräk-
Beräk-
därav nat
nat
1994/95 1995/96 1995/96 1996 1997 1998
1999
_____________________________________________________________________________________________
Utrikesförvaltningen m.m. 1 517 2 790 2 737 1 998 1 6731 758
1 806
Internationella organisationer 1 488 2 286 2 425 1 682 931865
888
Information om Sverige i utlandet 71 105 112 69 65 64
66
Nedrustnings- och säkerhetspolitiska
frågor 58 93 95 60 58 58
59
Övriga utrikespolitiska frågor 35 38 43 33 30 29
29
Totalt för utgiftsområde 5 3 169 5 312 5 412 3 842 2 7572 774 2
849
_____________________________________________________________________________________________
3 A Utrikesförvaltningen m.m.
--------------------------------------------------------------------
| En genomgripande omorganisation av Utrikesdepartementet har |
| genomförts i syfte att möta en tilltagande internationalisering |
| främst på grund av EU-medlemskapet. |
| |
| Genomförandet av utrikesförvaltningens omfattande sparbeting |
| fortsätter. |
| |
| Omprioriteringar har skapat utrymme även för angelägna satsningar|
| i form av nya utlandsmyndigheter och införande av ny teknik på |
| både det ekonomiadmistrativa området och ADB-området. |
--------------------------------------------------------------------
3.1 Allmänt
Regeringens oförändrat höga ambitioner på det utrikespolitiska området ställer
krav på en väl fungerande utrikesförvaltning. Det fortsatt ansträngda
statsfinansiella läget, som inneburit att utrikesförvaltningen ålagts ett
sparbeting på ca 170 miljoner kronor, innebär därmed att prioriteringar och
svåra avväganden måste göras vid användning av tillgängliga medel. Långsiktiga
ambitionshöjningar inom ett område, till följd av förändringar i vår omvärld
eller av andra skäl och som kräver resursförstärkningar, måste motsvaras av
ambitionssänkningar inom andra områden eller rationalisering och effektivisering
av existerande verksamhet.
I syfte att skapa bättre förutsättningar för att bedriva en sammanhållen
svensk utrikespolitik genomfördes den 1 juli i år en genomgripande
omorganisation av Utrikesdepartementet. Målet med omorganisationen är att
anpassa Utrikesdepartementet till de nya uppgifter för utrikespolitiken som en
tilltagande internationalisering, det växande ömsesidiga beroendet mellan
Utrikesdepartementets traditionella politikområden samt inte minst EU-
medlemskapet medfört. Departementets nya organisation, som omfattar både
funktionella och geografiska enheter, innebär en integration av funktioner som i
den gamla organisationen fanns på i första hand politiska avdelningen,
handelsavdelningen och avdelningen för internationellt utvecklingssamarbete.
Till följd av regeringsombildningen i mars månad i år då ansvaret för asyl-
och migrationsfrågorna överfördes till Utrikesdepartementet ingår dessa frågor i
den nya integrerade organisationen, medan ansvaret för exportfrämjande inklusive
exportfinansiering m.m. har flyttats till Närings- och handelsdepartementet.
3.2 Anslag
Verksamhetsområdets beloppsmässigt viktigaste utgift utgörs av
förvaltningskostnader för utrikesförvaltningen, d.v.s. såväl Utrikes-
departementet som utrikesrepresentationen. Löner och ersättningar för
merkostnader som uppstår för de utlandsstationerade svarar här för den största
delen. Med hjälp av riktade lönesatsningar och andra åtgärder har departementet
fortsatt sina ansträngningar att förbättra jämställdheten mellan kvinnor och
män. Ytterligare åtgärder kan komma att behövas även under kommande budgetår.
Näst efter lönekostnaderna utgör kostnaderna för lokaler och bostäder för
utrikesrepresentationen den största utgiftsposten. Inom ramen för det sparbeting
som ålagts departementet genomförs bl.a. åtgärder som syftar till att på sikt
minska de totala kostnaderna för chefsbostäder, kanslilokaler och bostäder för
den utsända personalen. Sådana åtgärder kan vara dels att särskilt
kostnadskrävande objekt ersätts med billigare men minst lika välfungerande
alternativ, dels att fastigheterna nyttjas bättre genom bl.a. förtätning,
underuthyrning och lokalsamverkan med andra länder. Budget och ansvar för
personalbostäderna har delegerats till utlandsmyndigheterna som genom närheten
till hyresmarknaden har bäst förutsättningar att hålla nere kostnaderna. Ett
utvecklingsarbete har inletts som syftar till att med utgångspunkt i
funktionskrav inom områden som säkerhet, försörjning och beredskap,
representativitet m.m. finna lösningar som bättre anpassas till den lokala
miljön och tekniska och säkerhetsmässiga förutsättningr och behov på orten. En
ny ambassadanläggning i Riga och ett nytt ambassadkansli i Dar es Salaam, det
senare uppfört i samverkan med Finland, har under budgetåret 1995/96 tagits i
drift. Arbetet med den nordiska ambassadanläggningen i Berlin fortskrider
planenligt med siktet inställt på att anläggningen skall stå klar år 1999.
Förutom att genomföra nödvändiga prioriteringar mellan olika verksamheter
krävs även fortsatta ansträngningar att modernisera och rationalisera
verksamheten inom utrikesförvaltningen. Ett för hela regeringskansliet gemensamt
ADB-baserat ekonomiadministrativt system, AGRESSO, beräknas att tas i drift per
den 1 januari 1997. Sedan övergång till en s.k. ny teknisk plattform för ADB och
kommunikation i stort sett genomförts vid departementet fortsätter denna
tekniska modernisering under kommande år vid utlandsmyndigheterna.
Investeringarna inom telekommunikationsområdet har redan medfört minskade
kostnader vid utlandsmyndigheterna.
För innevarande mandatperiod har UD:s förvaltningsanslag ålagts ett sparbeting
på totalt ca 170 miljoner kronor. För att genomföra detta sparande minskades
förvaltningskostnaderna inför budgetåret 1995/96 med drygt 70 miljoner kronor.
Detta skedde genom nedläggning av sju utlandsmyndigheter, indragning av drygt 30
utsända tjänster vid kvarvarande utlandsmyndigheter, uppsägning av
lokalanställda främst vid de myndigheter som lagts ned, rationaliseringar på
fastighetsområdet, förändringar, som skett efter förhandlingar med de fackliga
organisationerna, när det gäller vissa ersättningar i samband med
utlandsstationering samt genom en generell reducering av driftskost-naderna med
5 % (s.k. osthyvling). Besparingsarbetet bedrevs på ett sådant sätt att det även
skulle skapa utrymme för de ambitionshöjningar i form av nya utlandsmyndigheter
som förändringar i vår omvärld kräver, nämligen i Sarajevo (Dayton-avtalet),
Luxemburg (EU-medlemskapet) och Shanghai (en snabbt växande marknad för svensk
export). Dessutom kommer den svenska ambassaden i Beirut, som varit stängd under
ett antal år, att åter öppnas och bemannas med utsänd personal.
För att uppnå det fastställda sparbetinget krävs fortsatta kostnadsminskningar
inom flera av de områden, som ovan redovisats, men utgångspunkten inför
departementets beslut om de konkreta åtgärderna under 1997 är att inga
ytterligare utlandsmyndigheter skall läggas ned eller uppsägningar av UD-
anställda skall behöva ske. Merparten av sparandet bör kunna uppnås genom det
ökade kostnadsmedvetande, som hittills bedrivna spararbete medfört, samt genom
fortsatt rationalisering och effektivisering av verksamheten. Varje nytt
sparbeting som genomförts minskar naturligtvis utrymmet för ytterligare
rationalisering varför någon redovisning av vilka åtgärder som kan komma att
behövas inför år 1998 inte kan göras nu.
Till verksamhetsområdet hör vidare anslagen för Nordiskt samarbete samt
Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på verksamhetsområdet Utrikesförvalt-ningen
m.m. t.o.m. år 1999 är följande (miljoner kronor):
____________________________________________________________
Utgift Anvisat Utgifts-därav Förslag Beräknat Beräknat
1994/95 1995/96 prognos 1996 1997 1998 1999
1995/96
1 517 2 790 2 737 1 998 1 673 1 758 1 806
____________________________________________________________
A 1. Utrikesförvaltningen
1994/951 Utgift 1 512 4232 Anslagssparande 261 2013
1995/961 Anslag 2 781 942 Utgiftsprognos 2 729 700 därav 19961
992 000
1997 Förslag 1 667 384
1998 Beräknat 1 752 411
1999 Beräknat 1 800 171
1Anslagen A 1. Utrikesförvaltningen, A 2. Kursdifferenser, A 3. Honorärkonsuler,
A 5. Utredningar m.m. och A 6. Officiella besök m.m.
2Beloppen anges i tusental kr.
3Inkl. en reservation på 18 087 för anslaget A 5. Utredningar m.m.
Anslaget används för departementets och utlandsmyndigheternas löner och andra
förvaltningskostnader, till vilka främst hör kostnader för chefs- och
personalbostäder samt kanslier, utlandstillägg, löner för lokalanställd
personal, resor och deltagande i internationella möten och förhandlingar,
driftskostnader för den omfattande ADB- och telekommunikations-verksamheten samt
ränte- och amorteringskostnader för gjorda investeringar i
anläggningstillgångar. Genom en förändring av anslagsstrukturen innefattar
anslaget fr.o.m. budgetåret 1997 även de tidigare anslagen för honorärkonsuler,
utredningar och officiella besök.
Utrikesförvaltningen har som sina främsta uppgifter att bevaka och främja
svenska intressen, politiska såväl som handels- och biståndsrelaterade. Detta
skall göras genom politisk, ekonomisk och handelspolitisk bevakning, genom
exportfrämjande verksamhet, insatser inom kultur och information samt
handläggning av rättsfrågor. Genom de neddragningar som skett vid myndigheterna
utomlands ställs större krav på prioriteringar och effektivitet.
Verksamhetsplaneringen med mål- och resultatstyrning av utlandsmyndigheterna har
utvecklats ytterligare efter Utrikesdepartementets omorganisation.
Utrikesförvaltningens förvaltningskostnader styrs av pris- och
löneutvecklingen både i Sverige och i de omkring 90 länder där det finns
utlandsmyndigheter samt av kronkursens utveckling. Hänsyn har tagits till dessa
faktorer vid fastställandet av förslag till anslag för budgetåret 1997.
Vid anslagsberäkningen för treårsperioden har också beaktats de beslut om
besparingar som fattades av riksdagen åren 1995 och 1996 och som redovisats
närmare i det föregående. I den besparingsplan som gjordes upp för perioden
1995/96 - 1998 lades vikten vid att åstadkomma den största besparingen första
året. Anslagsutvecklingen visar därför på ett relativt stort sparande för
budgetåret 1995/96.
Kostnader som kan uppstå med anledning av garantier för banklån till personal
respektive uppsagda anställda inom utrikesförvaltningen belastar detta anslag.
Utestående lån uppgår för närvarande till drygt 12 miljoner kronor.
För år 1998 beräknas utgifterna till 1 752 miljoner kronor. Beräkningen utgår
ifrån att det av riksdagen beslutade saneringsprogrammet fullföljs. För år 1999
beräknas utgifterna till 1 800 miljoner kronor.
A 2. Nordiskt samarbete
1994/95 Utgift 1 4371
1995/96 Anslag 2 115 Utgiftsprognos 1 200
därav 1996 900
1997 Förslag 1 442
1998 Beräknat 1 460
1999 Beräknat 1 494
1Beloppen anges i tusental kr
Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom ramen
för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska
samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra former
av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska samarbetet. Regeringen
beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 442 000 kr.
A 3. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.
1994/95 Utgift 3 5661
1995/96 Anslag 6 410 Utgiftsprognos 6 410
därav 1996 5 278
1997 Förslag 4 371
1998 Beräknat 4 480
1999 Beräknat 4 583
1Beloppen anges i tusental kr
Av anslaget används huvuddelen till att täcka de kostnader som avses i lagen
(1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Det
rör sig om periodiskt understöd till vissa i utlandet, främst i Sydamerika,
bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas från anslaget eftergifter och
jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd till
nödställda svenska medborgare i utlandet samt för brottmål och kostnader vid
dödsfall. Anslaget används också till rättsligt bistånd till brottsoffer
utomlands.
Kostnaderna för periodiskt understöd beräknas kunna hållas konstanta, medan
det ökande antalet frihetsberövanden på grund av grova narkotikabrott i utlandet
kan komma att medföra ökande kostnader för rättshjälp. Vidare kan Sveriges
åtaganden inom EU komma att medföra ökad belastning vad beträffar tillfälligt
ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet.
I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr för särskilda informations-insatser
riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, i syfte att minska belastningen
på utrikesförvaltningens konsulära resurser.
Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifiering av
katastroffall utomlands, kostnader i sjöfartsfrågor samt avgifter för
stämningsmannadelgivning.
4 B Internationella organisationer
--------------------------------------------------------------------
|Sverige skall ge betydande bidrag till FN:s fredsbevarande |
|operationer, politiska arbete och verksamhet på det ekonomiska och|
|sociala området. |
| |
|Sverige skall aktivt delta i pågående arbete för att stärka och |
|effektivisera FN. Kandidaturen till säkerhetsrådet är ett uttryck för|
|den betydelse vi tillmäter FN. |
| |
|Europarådets traditionella roll i arbetet för demokrati och mänskliga|
|rättigheter har fått en ny dimension genom att flertalet länder i |
|Central- och Östeuropa upptagits som medlemmar i organisationen. |
| |
|Sverige deltar aktivt i OSSE:s verksamhet, som bygger på ett brett|
|säkerhetsbegrepp. OSSE:s organisation kommer att ses över. |
| |
|Sverige deltar aktivt i det omfattande utrikespolitiska samarbetet|
|inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP). |
|Samarbetet innebär nya, konkreta åtaganden när EU beslutar att agera|
|gemensamt. |
| |
|Inriktningen och organisationen av det nordiska samarbetet förändras|
|till de nya förutsättningar som skapats av Sveriges och Finlands EU-|
|medlemskap. |
| |
|Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) |
|förblir ett viktigt samarbetsorgan för industriländer. |
| |
|Sverige skall fortsatt delta med såväl militär som civil personal i|
|fredsfrämjande insatser. Anslaget för denna verksamhet delas mellan|
|utgiftsområde 5 och 6. |
--------------------------------------------------------------------
Regeringen föreslår att 931 miljoner kronor anslås under utgiftsområde 5 för
Internationella organisationer. Härutöver finansieras även internationella
organisationer under utgiftsområde 7. Internationellt bistånd.
Inom verksamhetsområdet finansieras i första hand bidrag till Förenta
nationerna, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE), den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP), Nordiska
ministerrådet, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
samt kostnader för fredsfrämjande verksamhet.
Multilateralt samarbete inom internationella organisationer är av avgörande
betydelse för små och medelstora länder. Detta är särskilt påtagligt för ett
land som Sverige, som är starkt avhängigt av den politiska och ekonomiska
utvecklingen i omvärlden, och som även har ambitioner att söka påverka denna
utveckling.
Kostnaden för Sveriges medlemskap i internationella organisationer styrs av
organisationernas budgetar, Sveriges bidragsandel och - då medlemsavgiften
oftast är i utländsk valuta - av kronans värde. Budgetering av anslagen inför
1997 har skett så noggrant som möjligt. Hänsyn har tagits till senast
tillgänglig information om organisationernas budgetar och senaste prognoser för
kronans värde.
Sverige strävar efter en effektivare verksamhet inom ramen för en återhållsam
budgetutveckling. Vi verkar vidare för kontinuerlig uppfölj-ning och utvärdering
av organisationernas verksamhet.
Sverige har sedan medlemskapet 1946 givit mycket betydande bidrag till FN:s
fredsbevarande operationer, till medling och andra politiska insatser liksom
till organisationens ekonomiska och sociala verksamhet. Detta engagemang skall
fullföljas och få en bred inriktning på militära såväl som civila insatser.
FN:s centrala roll i Sveriges utrikespolitik motiverar vår kandidatur till
säkerhetsrådet. Sverige vill bidra till att stärka folkrättens ställning, till
ökad vikt vid åtgärder för att förhindra konflikter och till att söka lösa
konflikter med fredliga medel.
Sverige skall medverka till att stärka och effektivisera FN-systemet. Sverige
skall fortsatt aktivt delta i de pågående förhandlingar som syftar till att
reformera FN-systemet. I många av dessa frågor får våra synpunkter ökad
genomslagskraft genom EU-samarbetet. Även nordiskt samarbete är här av
betydelse, bland annat fortsättningen av det nordiska FN-projektet på det
ekonomiska och sociala området.
Sverige tillhör den minoritet av FN:s medlemsstater som alltid betalar
obligatoriska bidrag till fullo och i tid. Det är en mycket angelägen uppgift
att förbättra betalningsdisciplinen, liksom att reformera FN:s bidragsskalor och
göra organisationen mer kostnadseffektiv.
Besparingskrav i FN:s reguljära budget kommer under de kommande två åren att
innebära en något minskad reell utgiftsram i dollar.
Sverige stöder Europarådets strävanden att främja demokrati och mänskliga
rättigheter. Efter omvälvningsprocessen i Central- och Östeuropa har Europarådet
fått en ny roll som samarbetsforum med länderna i denna region.
Femton central- och östeuropeiska stater har hittills under 1990-talet
upptagits som medlemmar i organisationen. Europarådet har nu totalt 39
fullvärdiga medlemmar och ytterligare ansökningar föreligger. I såväl nyblivna
medlemsländer som kandidatländer anordnar Europarådet stödprogram.
Sverige deltar aktivt i OSSE:s arbete. Genom sin alleuropeiska karaktär och
utgångspunkten i ett brett säkerhetsbegrepp ger OSSE ett viktigt bidrag till en
alleuropeisk säkerhetsordning. Verksamheten omfattar insatser för demokrati och
fredlig konfliktlösning i länder och regioner, liksom arbete för mänskliga
rättigheter, minoritetsfrågor och valövervakning.
Under året har OSSE-representationer i Bosnien och Hercegovina och i Kroatien
tillkommit. Representationen i Sarajevo har ansvar för viktiga element i
fredsprocessen och den är av en storleksordning som saknar tidigare
motsvarighet. OSSE har haft förhandlingsframgångar i Tjetjenien-konflikten.
Sverige biträder aktivt i Minskgruppen för en lösning av konflikten kring
Nagorno Karabach. Beredskap för en eventuell fredsbevarande insats i regionen
finns.
Sverige blev genom medlemskapet i EU del i ett nytt och omfattande
utrikespolitiskt samarbete inom ramen för unionens gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik (GUSP). Detta arbete utgör den andra pelaren i unionens arbete.
Grundidén i GUSP-samarbetet är att medlemsstaterna agerar gemensamt, exempelvis
genom så kallade gemensamma åtgärder och gemensamma ståndpunkter, liksom genom
deklarationer och diplomatiska framställningar gentemot icke-medlemsländer.
Sverige deltar aktivt inom GUSP-arbetet, som innebär samarbete inom nya
strukturer och nya, konkreta åtaganden när EU beslutar att agera gemensamt.
Aktuella frågor för sådant samarbete är valövervakning i Ryssland och Palestina,
åtgärder vad gäller truppminor och stöd till fredsprocessen i det f.d.
Jugoslavien, däribland EU-administrationen i Mostar.
Sverige anser att GUSP är av central betydelse i den fortsatta europeiska
integrationen. Vi söker bidra till att samarbetet utvecklas och effektiviseras.
Den pågående regeringskonferensen om EU:s framtid diskuterar bland annat, också
på grundval av svenska förslag, hur den gemensamma analyskapaciteten inom GUSP
skall kunna utvecklas.
Sveriges och Finlands EU-medlemskap har skapat nya förutsättningar för det
nordiska samarbetet och förstärkt behovet av det.
Satsningen på kultur- och undervisningssamarbete har fortsatt. Det informella
samrådet i europafrågor har utvecklats. I närområdet har det baltiska
investeringsprogrammet förlängts och ett nordiskt informations-kontor etablerats
i S:t Petersburg.
Nordiska rådets organisation och arbetsformer har anpassats till den nya
inriktningen av samarbetet. Sekretariaten för Nordiska ministerrådet och
Nordiska rådet har samlokaliserats i Köpenhamn. Ett antal nordiska institutioner
kommer att avvecklas eller omstruktureras.
Regeringen har drivit besparingslinjen vidare vad gäller Nordiska
ministerrådets budget. Avsikten är att verka för besparingar även kommande år
som underlag för prioritering och kraftsamling till områden där det nordiska
samarbetet erbjuder komparativa fördelar.
OECD har en viktig roll som samarbetsorgan för världens industrinationer.
Organisationen har fortsatt en stor dragningskraft och förhandlingar om
medlemskap pågår med flera länder.
Vid förhandlingar om bidrag till ovannämnda internationella organisationer
arbetar Sverige utifrån de riktlinjer för ekonomisk styrning av internationella
organisationer som utarbetats inom Utrikes-departementet.
Sverige skall fortsatt bidra med såväl militär som civil personal till
internationell fredsfrämjande verksamhet.
Den svenska bataljon som för närvarande tjänstgör inom ramen för den
multinationella fredsstyrkan IFOR i Bosnien utför ett mycket värdefullt arbete.
Truppinsatser av detta slag är samtidigt kostsamma.
Sverige deltar med en pluton i FN:s förebyggande styrka i Makedonien UNPREDEP.
I övrigt har Sverige under året deltagit med militära och civila observatörer,
civilpoliser och sanktionsövervakare i ett l5-tal missioner runt om i världen.
Denna breda inriktning om det fredsfrämjande arbetet skall fortsätta.
Från och med budgetåret 1997 delas anslaget för fredsbevarande verksamhet
mellan utgiftsområde 5 och 6. Under utgiftsområde 5 bekostas svenskt deltagande
i fredsfrämjande verksamhet, t.ex. med observatörer, civilpoliser, övervakare
och andra civila insatser. Anslaget kan också användas för utbildningsinsatser
med anknytning till PFF.
Av nedanstående tabell framgår utvecklingen av de i verksamhetsområdet ingående
anslagen (miljoner kronor).
___________________________________________________________
Utgift Anvisat Utgifts-därav Förslag Beräknat Beräknat
1994/95 1995/96 prognos 1996 1997 1998 1999
1995/96
1 488 2 286 2 425 1 682 931 865 888
_____________________________________________________________
B l. Bidrag till vissa internationella organisationer
l994/951 Utgift 413 3822
l995/963 Anslag 414 492 Utgiftsprognos 442 300
därav 1996 288 500
1997 Förslag 452 462
1998 Beräknat 432 855
1999 Beräknat 443 678
1Anslagen B 1. Förenta nationerna, B 3. Europarådet, B 8. Övriga internationella
organisationer m.m., anslagsposterna 5 och 8, och B 10. Konferensen om säkerhet
och samarbete i Europa (ESK).
2Beloppen anges i tusental kr.
3Anslagen B 1. Förenta nationerna, B 3. Europarådet, B 8. Övriga internationella
organisationer m.m., anslagsposterna 3 och 6, B 10. Organisationen för säkerhet
och samarbete i Europa (OSSE) och B 11. Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU.
Från anslaget betalas obligatoriska utgifter för Sveriges medlemskap i ett
antal internationella organisationer. Sverige är folkrättsligt bunden att betala
dessa avgifter.
Obligatoriska bidrag uttaxeras enligt en på förhand fastställd
fördelningsnyckel, som varierar från organisation till organisation.
Utvecklingen av de olika organisationernas budgetar blir därmed en av de
viktigaste utgiftsstyrande faktorerna. Eftersom bidragen uttaxeras i annan
valuta än svenska kronor påverkar även kronans kurs utgiftsnivån.
Genom en förändring i anslagsstrukturen omfattar anslaget fr.o.m. år 1997 de
tidigare anslagen till Förenta nationerna, Europarådet, Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU (GUSP), Permanenta skiljedomstolen i Haag, den s.k.
Fact Finding Commission och skattejusteringsbidrag. I anslaget ingår också de
nya bidragen till Schengensamarbetet och Havsrättsdomstolen i Hamburg.
B 1.1. Förenta nationerna
Stödet till Förenta nationerna utgör en hörnsten i svensk utrikespolitik.
Sverige verkar aktivt bl.a. för att stärka FN:s fredsfrämjande förmåga samt att
reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet.
Från anslaget betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel till FN:s
reguljära budget och till FN:s fredsbevarande insatser. Vidare har under
anslaget medel beräknats för Sveriges bidragsandel till FN:s organisation för
industriell utveckling, Unido, till den internationella kontroll-organisation
som år l996 avses etableras i Haag för att övervaka efterlevnaden av FN:s
konvention mot kemiska vapen samt för att möjliggöra uppföljning av ingångna
konventioner.
Regeringens överväganden
1. Förenta nationernas reguljära budget för tvåårsperioden l996-97 fastställdes
av den 50:e generalförsamlingen till 2 608,3 miljoner US- dollar. Den antagna
tvåårsbudgeten innebär en klar real minskning av FN:s resurser. Sveriges
bidragsandel, som för kalenderåret l996 fastställts till 1,2275 %, kommer år
l997 att uppgå till l,23 %. Regeringen bedömer preliminärt att l25 989 000 kr
bör avsättas för att betala Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget
budgetåret l997.
FN:s reguljära budget (miljoner US-dollar) för tvåårsperioden
____________________________________________________
1990-91 1992-93 1994-95 1996-97
____________________________________________________
2 134,1* 2 467,5* 2 632,4* 2 608,3
____________________________________________________
*) efter revidering
Sveriges bidrag till FN:s reguljära budget, mkr
Utfall Prognos Förslag
___________________________________________
l993 l994 l995 l996 l997
80,2 92,8 100,2 88,8* 126
__________________________________________
*) preliminärt
2. Sveriges andel av de uttaxerade bidragen till budgetarna för FN:s
fredsbevarande operationer uppgår likaså till l,2275 % innevarande budgetår och
för år l997 till l,23 %. Det svenska bidraget uppskattas budgetåret l997 till
249,3 miljoner kronor. Beräkningen innehåller dock ett stort mått av osäkerhet
genom att Säkerhetsrådet löpande kan fatta beslut om nya insatser.
Följande fredsbevarande operationer (l4 st) finansieras med uttaxerade bidrag
enligt en överenskommen bidragsskala.
FN:s vaktstyrka på Cypern, UNFICYP (l964)
FN:s truppåtskillnadsövervakande styrka, UNDOF (Israel-Syrien) (l974)
FN:s interimstyrka i Libanon, UNIFIL (l978)
FN:s observationsgrupp i Irak-Kuwait, UNIKOM (l991)
FN:s mission för folkomröstningen i Västra Sahara, MINURSO (l991)
FN:s observatörsgrupp i Liberia, UNOMIL (l992)
FN:s observatörsgrupp i Haiti, UNMIH (l993)
FN:s observatörsgrupp i Georgien, UNOMIG (l993)
FN:s observatörsgrupp i Tadzjikistan, UNMOT (l994)
FN:s kontrollgrupp i Angola, UNAVEM III (l995)
FN:s förebyggande styrka i Makedonien, UNPREDEP (l995)
FN:s mission i Bosnien-Hercegovina, UNMIBH (l995)
FN:s observatörsmission i Prevlaka, UNMOP (l996)
FN:s övergångsadministration för Östra Slavonien, Baranja och Västra Sirmium,
UNTAES (l996)
Härutöver finansieras två missioner över den reguljära budgeten, nämligen
FN:s kommission för stilleståndsövervakning i Palestina, UNTSO (l948)
FN:s militära observatörsgrupp i Indien och Pakistan, UNMOGIP (l949)
Beslut har under innevarande budgetår fattats om att avveckla FN:s skyddsstyrka
i f.d. Jugoslavien, UNPROFOR samt FN:s stödgrupp i Rwanda, UNAMIR. Antalet
fredsbevarande operationer som bekostas över det särskilda kontot är dock
oförändrat l4 genom att Säkerhetsrådet fattat beslut om nya insatser. Dessa nya
insatser är dock mindre omfattande och därmed mindre kostsamma än t.ex. de
insatser, som nyligen avslutats i Somalia och Bosnien. Detta beror dock inte på
att behovet av insatser minskat utan får närmast tillskrivas den finanskris FN
för närvarande genomgår.
Sveriges bidrag till FN:s fredsbevarande operationer, mkr
_____________________________________
1992/93 Utfall 189,8
1993/94 Utfall 268,4
1994/95 Utfall 247,6
1995/96 Prognos 260,0
l997 Förslag 249,3
_____________________________________
3. Målet för FN:s organisation för industriell utveckling (United Nations
Industrial Development Organization; UNIDO) är att främja och påskynda den
industriella utvecklingen i utvecklingsländerna. Sveriges bidragsandel uppgår år
l996 till 1,7061 %. För kalenderåret l997 har den fastställts till 1,71 %.
Preliminärt bör l0 644 000 kr avsättas för att täcka det svenska bidraget för år
l997.
Sveriges bidrag till FN:s organisation för industriell utveckling, mkr.
____________________________
1993/94 Utfall 9,8
1994/95 Utfall 10,0
1995/96 Prognos 11,0*
1997 Förslag 10,6
____________________________
*) preliminärt
4. Sveriges bidragsandel för FN:s konvention mot kemiska vapen uppgår
kalenderåret l996 till 1,22097 %. Konventionens syfte är att totalförbjuda en
hel kategori av massförstörelsevapen, de kemiska, och att reglera hur de i dag
existerande lagren av dessa vapen skall förstöras. Bidragsandelen för den
färdiga kontrollorganisation som kommer att inrättas i Haag fastställs när
konventionen träder i kraft, vilket sker när 65 stater anslutit sig till
konventionen. I september l996 har 62 länder ratificerat konventionen.
Regeringens bedömning är att 2 617 000 kr bör avsättas för att täcka kostnaden
för den svenska andelen av budgeten för den förberedande kommissionen
alternativt den blivande kontrollorganisationen för budgetåret l997.
Sveriges obligatoriska bidrag till FN:s konvention mot kemiska vapen (den
förberedande kommissionen), mkr.
________________________
l993/94 Utfall l,6
l994/95 Utfall l,3
l995/96 Prognos l,3*
l997 Förslag 2,6
________________________
*) preliminärt
5. Uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m.
Under delposten budgeteras för obligatoriska kostnader till följd av bl.a.
översyns- och granskningskonferenser för internationella konventioner. Under
budgetåret l997 kommer översynskonferensen för konventionen mot särskilt
inhumana vapen att fortsätta sin år 1994 påbörjade verksamhet. Vidare finns en
granskningskonferens om förbud mot biologiska vapen inplanerad. Mot bakgrund
härav avsätts 500 000 kr för översyns- och granskningskonferenser.
Uppföljning av konventioner, översynskonferenser m.m.
__________________________
l995/96 Prognos 0,8
l997 Förslag 0,5
__________________________
B 1.2. Europarådet
Europarådets huvuduppgift är att främja demokrati och mänskliga rättigheter.
Europarådet har bl.a. en viktig roll i demokratiseringsprocessen i de central-
och östeuropeiska länderna, varav flertalet numera är fullvärdiga medlemmar i
organisationen. Sverige verkar för att Europarådet koncentrerar sig på de frågor
som rör demokrati och mänskliga rättigheter samt de uppgifter som följer med
organisationens pågående utvidgning.
Från anslagsposten betalas Sveriges bidrag till Europarådets reguljära budget
samt obligatoriska debiteringar till pensionsbudgeten, en extraordinär budget
för uppförande av den nya byggnaden avsedd för de institutioner som arbetar med
mänskliga rättigheter, Europarådets ungdomsfond och flera s.k.
partsöverenskommelser.
Regeringens överväganden
Skillnaden mellan utfall för 1994/95 och prognos för 1995/96 kan hänföras till
den positiva utvecklingen för kronans kurs.
Budgetbehandlingen inom Europarådet har de senaste åren präglats av
återhållsamhet. Sverige stöder i princip en sådan linje. Dock finns länder som
förespråkar en real budgettillväxt, med motiveringen att en sådan krävs för att
Europarådet skall kunna fullgöra sina åtaganden, inte minst i de nya
medlemsstaterna. För antagande av budgeten erfordras 2/3 majoritet.
Under 1996 bidrar Sverige med 2,53 % till Europarådets reguljära budget. Inför
år 1997 har ett budgettak fastställts (i intervallet 962-982 miljoner FRF), men
medlemsländerna har ännu inte enats om hur bidragsskalan skall tillämpas efter
Rysslands inträde i organisationen (som ägde rum i februari). Vidare kan nämnas
att ett av generalsekreteraren förra året lanserat sidoordnat stödprogram,
riktat till i första hand de nyblivna medlemsstaterna Ryssland och Ukraina,
fortfarande till stor del är ofinansierat.
Ett förslag till ändrad fördelning av betalningsansvaret inom Europarådets
partsöverenskommelse på social- och hälsoområdet skulle, om det antas, leda till
en utgiftsökning på preliminärt ca 300 000 kr för Sveriges del.
Regeringen bedömer preliminärt att 34 055 000 kronor bör avsättas för att
betala Sveriges bidrag till Europarådets reguljära budget och övriga
obligatoriska debiteringar budgetåret 1997. Mot bakgrund av ovan angivna skäl
innehåller beräkningen dock ett betydande mått av osäkerhet.
Mkr
1994/95 Utfall 39,4
1995/96 Anslag 36,3
1995/96 Prognos 35,6
1997 Förslag 34,1
B 1.3. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
Från anslagsposten betalas obligatoriska kostnader för Sveriges andel av OSSE:s
integrerade budget (sammanlagt ett tjugotal delbudgetar), gemensamt beslutade
särskilda budgetar, OSSE:s kommunikationssystem, skiljedomstolen enligt
konventionen om förlikning och skiljedom inom OSSE (den s.k. Stockholms-
konventionen) samt vissa andra av organisationen debiterade gemensamma
kostnader. Sveriges andel av gemensamma budgetar uppgår f.n. till 3,55%.
Bidragen uttaxeras normalt i österrikiska schilling.
Under 1996 har missioner tillkommit för Bosnien och Hercegovina samt för
Kroatien (i båda fallen väsentligt större än tidigare existerande missioner).
Missionerna i Estland, Georgien, Federala republiken Jugoslavien (Serbien-
Montenegro; alltjämt vilande), Lettland, Makedonien, Moldavien, Tadzjikistan
(jämte förbindelsekontor i Tasjkent) och Ukraina består. Dessutom arbetar
stödgruppen i Tjetjenien vidare för att främja en fredlig uppgörelse i
konflikten mellan Ryssland och Tjetjenien.
De olika grupperna för övervakning av sanktionerna mot Federala republiken
Jugoslavien har antingen reducerats eller dragits in. Enheterna för ledning av
sanktionsinsatser består och har beredskap att på nytt upprätta
övervakningsgrupper om så skulle krävas.
Sverige stöder den s.k. Minsk-gruppens arbete aktivt.
En planeringsgrupp för en eventuell fredsbevarande insats i Nagorno Karabach
arbetar vid organisationens sekretariat i Wien.
Frågorna om mänskliga rättigheter och demokratiuppbyggnad leds från kontoret i
Warszawa (Office for Democratic Institutions and Human Rights - ODIHR). Kontoret
samordnar bl.a. insatser för valövervakning i medlemsländerna.
Minoritetskommissarien med säte i Haag utför ett betydelsefullt
konfliktförebyggande arbete.
I förhandlingsarbetet är den främsta övergripande uppgiften frågan om OSSE:s
säkerhetspolitiska roll i Europa.
Vid toppmötet i Lissabon i december 1996 kommer OSSE:s organisatoriska
struktur att diskuteras i ljuset av kraven på alltmer omfattande insatser för
den gemensamma säkerheten i vår världsdel.
Regeringens överväganden
OSSE, som utvecklats från en diplomatkonferens, fortsätter att utvecklas för att
finna en lämpligt avvägd organisatorisk form för sin roll som regionalt
säkerhetsfrämjande organ. OSSE:s insatsberedskap behöver förstärkas. Regeringen
söker aktivt bidra till att organisationen utvecklas och ges en tydlig roll som
regional säkerhetsorganisation samt att organisationen ges resurser som står i
samklang med det politiska uppdraget.
Mkr
1994/95 Utgift1 22,9
1995/96 Anslag 13,8
1995/96 Prognos 20,5
1997 Förslag 16,0
1Avser anslaget Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK).
B 1.4. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP)
Sverige blev genom medlemskapet i EU del i ett nytt omfattande mellanstatligt
samarbete, i frågor rörande den s.k. andra pelaren.
Grundidén är att detta skall ske genom att medlemsländerna beslutar om
gemensamma åtgärder och gemensamma ståndpunkter, liksom genom deklarationer och
démarscher.
Sverige deltar aktivt inom GUSP-arbetet, som är av central betydelse för den
fortsatta europeiska integrationen. Detta innebär att verka inom nya strukturer
och nya, konkreta åtaganden när EU beslutar att agera gemensamt.
Frågor som hittills aktualiserats för sådant samarbete är valövervakning i
Ryssland och Palestina, minröjningsinsatser och stöd till fredsprocessen i det
f.d. Jugoslavien, till större delen avseende EU-administrationen i Mostar.
Den pågående regeringskonferensen om EU:s framtid har diskuterat bland annat
hur GUSP skall kunna utvecklas och effektiviseras.
Från anslaget betalas obligatoriska kostnader utgörande Sveriges andel för
beslut inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU.
Fördelningsnyckeln fastställs i varje enskilt fall, oftast med BNP som grund.
Regeringens överväganden
GUSP-samarbetet spelar en central roll i den fortsatta europeiska integrationen.
Den pågående regeringskonferensen om EU:s framtid diskuterar även frågan om
finansieringen av gemensamma åtgärder inom ramen för GUSP.
Regeringen söker bidra till att samarbetet utvecklas och effektiviseras.
Mkr
1995/96 Anslag 12,6
1995/96 Prognos 6,6
1997 Förslag 8,4
B 1.5. Schengensamarbetet
Sverige deltar sedan den 1 maj 1996 som observatör i Schengensamarbetet i
avvaktan på att förhandlingarna om medlemskap skall slutföras. Under
observatörskapet skall Sverige bidra till Schengensamarbetets administrativa
budget. Bidraget beräknas för 1997 uppgå till 4 253 000 kr.
B 1.6. Övriga internationella organisationer
Anslagsposten omfattar de obligatoriska bidragen till Permanenta skiljedomstolen
i Haag, den s.k. Fact Finding Commission under första tilläggsprotokollet till
Genève-konventionen och den nyinrättade Havsrättsdomstolen i Hamburg samt
kostnader för skattejustering av pensioner för svensk personal som arbetat i de
s.k. koordinerade organisationerna. Anslagsposten har beräknats till 725 000 kr
för 1997.
B 2. Nordiska ministerrådet
1994/95 Utgift 345 9181
1995/96 Anslag 472 500 Utgiftsprognos 473 300
därav 1996 305 600
1997 Förslag 303 700
1998 Beräknat 250 424
1999 Beräknat 256 683
1Beloppen anges i tusental kr
Sverige arbetar för ett starkare nordiskt samarbete genom medlemskapet i
Nordiska ministerrådet. Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till
Nordiska ministerrådets budget inklusive bidraget till Nordiska
hälsovårdshögskolan. För att få samma förhållande beträffande
finansieringsansvaret som i de övriga nordiska länderna överförs anslaget till
Nordiska hälsovårdshögskolan fr.o.m. 1997 till Socialdepartementet,
utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg.
Faktorer som styr utgifterna under detta anslag är utvecklingen av
organisationens budget, Sveriges andel av budgeten samt valutakurs-förändringar.
Beloppen betalas till större delen i danska kronor. Efter behandling i
Nordiska rådets organ fastställde Nordiska ministerrådet i november 1995
Nordiska ministerrådets budget för år 1996. Budgeten uppgår till totalt 707 474
000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget till Nordiska
hälsovårdshögskolan, som uppgår till35 730 000 kr. Sveriges andel av Nordiska
ministerrådets budget för verksamhetsåret 1996 är 38,8 % enligt den
fördelningsnyckel som tillämpas.
Nordiska ministerrådets budget för år 1997 kommer att fastställas först i
november 1996. Sveriges andel av budgeten för 1997 minskar till 35,6 %.
Anslaget har beräknats till 303 700 000 kr för nästa budgetår.
Nordiska ministerrådet (utbildnings- och forskningsministrarna) under-tecknade
den 3 september 1966 en överenskommelse om tillträde till högre utbildning för
studerande i de nordiska länderna. Överens-kommelsen innebär också att länderna
kalenderårsvis betalar varandra viss ersättning för sina studenter i ett annat
nordiskt land. Island är undantagen denna bestämmelse.
Enligt överenskommelsen skall varje land betala ersättning för 75 procent av
det antal studenter som läser i ett annat land. Den årliga ersättningen per
studerande är 22 000 danska kronor. Nordiska minister-rådet godkänner storleken
av den ersättning vart och ett av de fyra länderna skall betala. För att
budgettekniskt administrera denna ordning skall enligt artikel 7 betalningen
mellan länderna avräknas som en minskning eller ökning av dessa länders andel i
den årliga budgeten för Nordiska ministerrådet.
Regeringen har den 29 augusti 1996 godkänt överenskommelsen. Enligt artikel 10
skall överenskommelsen träda i kraft trettio dagar efter den dag då samtliga
parter har meddelat det finska utrikesdepartementet att överenskommelsen
godkänts, dock tidigast den 1 januari 1997.
Eftersom betydligt fler studenter från övriga nordiska länder kommer till
Sverige för att studera jämfört med antalet svenska studenter som väljer att
läsa i ett annat nordiskt land, kommer den slutliga kostnaden för Sveriges andel
till Nordiska ministerrådets budget - efter avräkning av utbildningskostnaderna
- att bli något lägre än vad som beräknats under detta anslag. Beloppen för
studentutbytet skall emellertid beräknas i efterhand och kan komma att variera
från år till år. Regeringen kommer från och med budgetåret 1997 att föra bort
beloppet från anslaget B 2. Nordiska ministerrådet som en besparing.
B 3. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)
1994/95 Utgift 28 6991
1995/96 Anslag 46 460 Utgiftsprognos 34 200
därav 1996 21 200
1997 Förslag 24 207
1998 Beräknat 25 137
1999 Beräknat 25 765
1Beloppen anges i tusental kr
Sverige arbetar genom medlemskapet i OECD för långsiktig ekonomisk tillväxt och
finansiell stabilitet i medlemsländerna och för expansion av världshandeln på
multilateral och icke diskrimerande basis.
OECD har under senare år utsträckt sin verksamhet till att täcka nästan
samtliga samhällsområden. Däribland kan nämnas OECD:s studie rörande
sysselsättning och arbetslöshet och organisationens arbete med s.k.
framtidsfrågor inom handelssystemet (handel och miljö, handel och konkurrens,
handel och investeringar, handel och arbetsvillkor). Denna utvidgning av
verksamheten har fått konsekvenser för organisationens budget och övriga arbete.
Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnader för sekretariatet och de
traditionella OECD-aktiviteterna.
Samtliga medlemsländer bidrar till finansieringen efter en skala framräknad på
basis av BNP. Den svenska andelen är 1,19%, vilket är en sänkning från 1,3%
1995.
Utöver den egna budgeten administrerar OECD bidragen till vissa närstående
internationella organ och aktiviteter. I anslaget inkluderas därför även
Sveriges bidrag exempelvis till det internationella energiorganet (International
Energy Agency; IEA), atomenergiorganet (Nuclear Energy Agency; NEA), europeiska
transportministerkonferensen (European Conference of Ministers of Transport;
ECMT), centret för utbildningsforskning (Centre for Educational Research and
Innovation; CERI) samt olika specialprogram.
Regeringens överväganden
OECD befinner sig i en förändringsprocess till följd av budget-nedskärningar
samtidigt som medlemskretsen utvidgats och nya uppgifter tillkommit. Regeringens
målsättning i denna förändringsprocess är att slå vakt om OECD:s kärnverksamhet
och dess beprövade arbetsmetoder, men samtidigt verka för att effektivisera och
rationalisera arbetet.
OECD:s budget löper under kalenderåret och fastställs i december. Faktorer som
styr utgifterna under detta anslag är dels utvecklingen av organisationens
budget, dels valutakursförändringar - beloppet betalas i utländsk valuta. Med
ledning av tillgängligt underlag har anslaget beräknats till 24 207 000 kr.
B 4. Fredsfrämjande verksamhet
l994/95 Utfall 700 0061 Reservation 136 288
l995/96 Anvisat 1 352 808 Utgiftsprognos 1 475 200
därav 1996 1 066 400
l997 Förslag 150 206
l998 Beräknat 156 124
l999 Beräknat 162 150
1Beloppen anges i tusental kr
Från och med budgetåret l997 föreslås anslaget för Fredsbevarande verksamhet
under Utrikesdepartementets huvudtitel delas upp på två utgiftsområden.
Kostnader som avser fredsfrämjande verksamhet med trupp, inklusive PFF-övningar,
belastar därmed utgiftsområde 6. Totalförsvar, medan annan fredsfrämjande
verksamhet (se vidare inledningsavsnittet under verksamhetsområde B) belastar
utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan.
Anslaget Fredsbevarande verksamhet föreslås fr.o.m. nästa budgetår benämnas
Fredsfrämjande verksamhet eftersom detta blivit en accepterad samlingsbenämning
för olika typer av insatser inklusive konflikt-förebyggande, fredsskapande,
fredsbevarande, fredsframtvingande och fredsbyggande.
Målet för verksamheten är att kunna bidra till internationellt fredsfrämjande,
i första hand inom FN och OSSE men också i EU:s regi och inom ramen för
Partnerskap för fred (PFF). Det är angeläget att svenska insatser kan göras även
utanför Europa så att Sveriges globala engagemang görs trovärdigt.
Anslaget Fredsfrämjande verksamhet under utgiftsområde 5 skall användas för
att bekosta insatser med observatörer, olika typer av övervakare, civilpoliser,
för planerings- och förhandlingsarbete samt för att stödja seminarier, studier
samt vissa utbildningsinsatser i och kring ämnet fredsfrämjande. Därutöver kan
även finansieras svensk kursverksamhet inom PFF.
Regeringens överväganden
Kostnaden för den militära fredsfrämjande verksamheten har under budgetåret
l995/96 blivit betydligt högre än vad som förutsågs när förra
budgetpropositionen skrevs. Kostnadsökningar har uppstått till följd av krav på
högre löner samt ändrad tillämpning inom Försvarsmakten av skattelagstiftningen.
Den del av anslaget som gäller fredsfrämjande verksamhet med militär trupp
överförs från och med år 1997 till utgiftsområde 6. Därigenom bör styrning och
uppföljning kunna effektiviseras. Uppdelningen av fredsfrämjandeanslaget på två
utgiftsområden får emellertid inte hindra regeringen från att, vid behov, kunna
fatta snabba beslut om svenska insatser. Enligt regeringens bedömning bör sådana
kunna inrymmas inom den maximala gränsen för anslagskredit på 10 %. Under
pågående budgetår kan det dock inträffa att anslagsutrymmet måste utökas utöver
vad som ryms inom kreditgränsen. Sådana tillfälliga utgiftsbehov bör i avvaktan
på ett riksdagsbeslut likvidmässigt hanteras genom en ökad kredit på
räntekontokrediten för Fredsfrämjande verksamhet inom den allmänna, av riksdagen
fastställda, kreditramen. (Se även volym 1, avsnitt 4.4.6.)
Inom regeringen kommer Utrikesdepartementet även i fortsättningen att ha det
övergripande ansvaret för den säkerhetspolitiska dimensionen av Sveriges
deltagande i internationella fredsfrämjande insatser.
5 C Information om Sverige i utlandet
5.1 Allmänt
Informationen om Sverige i utlandet utgör en viktig del av svensk
utrikespolitik.
Det förtroende och den goodwill som byggs upp i omvärlden genom
informationsinsatser, kulturutbyte samt utbildnings- och forskningsutbyte leder
även till export, ökad turism till Sverige och ökade investeringar i Sverige och
därmed till tillväxt och sysselsättning. Det bör därför fästas stor vikt vid
informationen om Sverige i utlandet i utlandsmyndigheternas verksamhet.
Det är av största vikt att svenskt samhälle, näringsliv, kulturliv, miljövård
och svenska ståndpunkter blir kända i vår omvärld.
Samordningen mellan de statliga organens informationsinsatser, liksom
samspelet mellan stat, näringsliv och folkrörelser är av största betydelse.
Nämnden för Sverigeinformation i utlandet inom Utrikesdepartementet har
väsentligt förstärkt utbytet och samverkan mellan berörda myndigheter och
organisationer när det gäller allmän information om Sverige, kulturutbyte,
exportfrämjande, investeringsfrämjande och turism.
Den beräknade utgiftsutvecklingen på verksamhetsområdet Information om Sverige
i utlandet t.o.m. år 1999 till följd av tidigare fattade beslut är följande
(miljoner kronor):
Utgift Anvisat Utgifts-därav Förslag Beräknat Beräknat
1994/95 1995/96 prognos 1996 1997 1998 1999
1995/96
71 105 112 69 65 64 66
_____________________________________________________________
5.2 Resultatinformation
Övergripande mål för verksamheten är att skapa ett gott anseende och förtroende
för Sverige och därmed medverka till att bidra till tillväxt och sysselsättning.
Den tilltagande internationaliseringen och Sveriges konkurrensfördelar inom en
rad sektorer innebär goda förutsättningar att framhäva Sveriges attraktionskraft
och potential. Otillräckliga statliga resurser innebär att genomförandet av
informationsinsatser i utlandet numera är starkt beroende av andra nationella
och lokala samarbetspartners.
C 1. Svenska Institutet
1994/95 Utgift 56 7861 Reservation 3 478
1995/96 Anslag 88 784 Utgiftsprognos 92 262 därav 1996
52 667
1997 Förslag 55 237
1998 Beräknat 54 434
1999 Beräknat 56 071
1Beloppen anges i tusental kr.
Svenska Institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att vara ett
centralt informations- och serviceorgan för information om Sverige i utlandet.
Det övergripande målet för Svenska Institutets verksamhet är att öka kunskapen
om Sverige i utlandet. Detta skall, i enlighet med institutets stadga, ske
genom informationsverksamhet om svenskt samhälls- och kulturliv, kultur- och
erfarenhetsutbyte, utbyte inom utbildning och forskning samt stöd till
svenskundervisning.
Anslaget, som är Svenska Institutets huvudanslag, finansierar informations-,
kultur- och erfarenhetsutbyte med utlandet. Genomförandet sker i samverkan med
bl.a. den svenska utrikesförvaltningen. Därutöver har institutet anslag och
uppdragsmedel för biståndsrelaterade insatser i Central- och Östeuropa och i
tredje världen (utgiftsområde 7), för uppdrag på utbildnings- och
forskningsområdet (utgiftsområde 16), och för insatser som rör internationellt
kulturutbyte (utgiftsområde 17). Till detta kommer ett antal särskilda uppdrag.
En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att reservationen
utgörs av medel som beslutats för informationssatsningar under 1994/95, men som
utbetalats först under 1995/96. Prognosen för anslagsbelastningen under
innevarande budgetår visar att anslagna medel kommer att tillfullo utnyttjas.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
--------------------------------------------------------------------
| Övergripande mål |
| |
| Det övergripande målet skall ligga fast. |
| |
| |
| Resurser 1997 |
| |
| Ramanslag 55 237 tkr |
| |
| |
| Övrigt |
| |
| Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till den av |
| riksdagen år 1995 beslutade besparingen för hela mandatperioden.|
| År 1997 uppgår besparingen till 5 182 000 kr, inkl. |
| effektivitetskravet på statlig konsumtion och justering av |
| lokalkostnader. |
--------------------------------------------------------------------
Svenska Institutets års- och resultatredovisning visar att verksamheten svarat
mot de av regeringen fastställda övergripande målen och den inriktning av
verksamheten som institutets styrelse beslutat om. Svenska Institutet spelar en
mycket central roll när det gäller informationen om Sverige i utlandet.
Omvärldens krav och förväntningar på institutet är stora och har ökat markant på
senare år. Det statsfinansiella läget medger f.n. dock inte en höjning av
anslaget för att möta den obalans som konstaterats mellan efterfrågan på och
behov av institutets tjänster och institutets nuvarande resurser.
Regeringen konstaterar att Regeringskansliets revisionskontor inte haft några
invändningar mot Svenska Institutets årsredovisning.
För år 1998 beräknas utgifterna uppgå till 54,4 miljoner kronor. Beräkningen
utgår från att det beslutade saneringsprogrammet uppfylls. För år 1999 beräknas
utgifterna uppgå till 56,1 miljoner kronor.
C 2. Övrig information om Sverige i utlandet
1994/95 Utgift 13 9751 Reservation 3 259
1995/96 Anslag 16 386 Utgiftsprognos 19 645
därav 1996 16 229
1997 Förslag 10 266
1998 Beräknat 9 835
1999 Beräknat 9 835
1Beloppen anges i tusental kr
Det långsiktiga målet är att öka förtroendet för Sverige som internationell
samarbetspartner och därigenom främja svenska intressen och bidra till tillväxt
och sysselsättning. De svenska utlandsmyndigheterna utgör regeringens viktigaste
instrument för att genomföra detta mål i enskilda länder.
De utgifter som belastar anslaget finansierar i första hand särskilda, av
regeringen prioriterade, informationsinsatser genom de svenska
utlandsmyndigheterna. Det används även till person- och journalist-inbjudningar
samt seminarier och visst kulturutbyte. De huvudsakliga faktorer som styr
utgifterna på området är dels efterfrågan från utländska målgrupper, dels behov
av riktade evenemang och särskilda informationsinsatser i utlandet.
En jämförelse mellan budget och utfall år 1994/95 visar att reservationen är
medel som beslutats för informationssatsningar under 1994/95, men där viss del
av betalningarna skett under 1995/96. Prognosen för anslagsbelastningen under
innevarande budgetår visar att anslagna medel kommer att tillfullo utnyttjas.
Regeringens överväganden
På grund av det statsfinansiella läget är resurserna för informations-verksamhet
genom de svenska utlandsmyndigheterna knappa. Det svenska samhällets
förväntningar och krav ökar behovet av informationsinsatser, inte minst genom
Sveriges medlemskap i EU. De minskade resurserna kan under vissa gynnsamma
omständigheter i viss mån balanseras genom samarbete med svenska och utländska
intressenter. För år 1998 beräknas utgifterna uppgå till 9,8 miljoner kronor.
Även för år 1999 beräknas utgifterna uppgå till 9,8 miljoner kronor.
6 D Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor
6.1 Allmänt
De viktigaste frågorna inom verksamhetsområdet är att främja information och
forskning om nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor samt att tillförsäkra
Utrikesdepartementet teknisk sakkunskap vid förhandlingar om nedrustning och
rustningskontroll.
Huvuddelen av stödet till forskning och information faller på Stockholms
internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) samt Utrikespolitiska
Institutet. Det statliga bidragen utgör grunden för dessa instituts verksamhet,
som fyller en viktig funktion såväl på det nationella som på det internationella
planet. Samtidigt är det angeläget att dessa institutioner eftersträvar en
minskning av sitt beroende av statligt stöd. Anslaget till organisationer och
stiftelser för information och studier om global och europeisk säkerhetspolitik
har till syfte att skapa intresse, engagemang och kunskap kring dessa frågor.
Förordningen som ligger till grund för anslaget har nyligen genomgått en
förändring.
Sverige deltar aktivt i det internationella nedrustningsarbetet. Detta kräver
tillgång till teknisk sakkunskap, vars säkerställande innefattas i
verksamhetsområdet.
Stöd åt utredningar, seminarier, utgivande av böcker m.m. ger en flexibel
möjlighet att genom anlitande av insatser utanför Utrikesdepartementet främja
den svenska utrikespolitiken.
Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande
sammanställning (miljoner kronor):
_____________________________________________________________
Utgift Anvisat Utgifts-därav Förslag Beräknat Beräknat
1994/95 1995/96 prognos 1996 1997 1998 1999
1995/96
58 93 95 60 58 58 59
_____________________________________________________________
6.2 Resultatinformation
De utredningar m.m. som finansierats under verksamhetsområdet det gångna
budgetåret har fallit under prioriterade områden för den svenska
utrikespolitiken. Stöd har utgått till femton organisationer och drygt 130
projekt från anslaget för information och studier om säkerhetspolitik och
fredsfrämjande utveckling och stödet får anses ha nått en god spridningseffekt.
Den forskning och information som bedrivits av Utrikespolitiska Institutet och
Stockholms internationella fredsforsknings-institut faller inom viktiga områden
och har rönt uppskattning i såväl Sverige som utlandet. En förutsättning för det
aktiva svenska deltagandet i det internationella nedrustningsarbetet har varit
den tekniska och vetenskapliga sakkunskap, som tillförts från Försvarets
forskningsanstalt.
D 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området
1994/95 Utgift 2 2521 Reservation 753
1995/96 Anslag 3 641 Utgiftsprognos 4 394
därav 1996 3 883
1997 Förslag 2 322
1998 Beräknat 2 259
1999 Beräknat 2 259
1Beloppen anges i tusental kr
Målet med anslaget är att ge stöd till verksamhet som främjar svensk
utrikespolitik, framför allt vad gäller nedrustnings- och säkerhetspolitik. Som
exempel på bidrag från detta anslag under innevarande budgetår kan nämnas stöd
för seminarium om seismisk verifikation i samband med provstoppsförhandlingarna
samt bidrag till utgivning av en bok om minskador.
D 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling
1994/95 Utgift 14 0921 Reservation 1 557
1995/96 Anslag 17 000 Utgiftsprognos 18 557
därav 1996 7 623
1997 Förslag 9 250
1998 Beräknat 9 000
1999 Beräknat 9 000
1Beloppen anges i tusental kr
Regeringen beslutar, efter yttrande av en beredningsgrupp, om fördelning av
medel från anslaget i enlighet med förordningen (1993:983) om statligt stöd för
information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling.
Bidrag lämnas som organisationsstöd eller projektbidrag. Den förordning som
ligger till grund för anslaget har nyligen ändrats genom SFS 1996:824. Stödet
omfattar ämnesområdena nedrustning och rust-ningskontroll, konflikthantering
samt andra säkerhetpolitiska ämnen inom ramen för ett vidgat säkerhetspolitiskt
synsätt.
Regeringens överväganden
Regeringen finner att det är väsentligt att kunskap, intresse och engagemang för
frågor som rör global och europeisk säkerhet stimuleras. Stödet till
organisationer och stiftelser för detta ändamål fyller därför en viktig
funktion. En förutsättning för att stöd skall lämnas är att det främjar
verksamhet som är av allmänt intresse och har stor spridningseffekt.
D 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforsk-ningsinstitut (SIPRI)
1994/95 Utgift 16 3881
1995/96 Anslag 32 360 Utgiftsprognos 32 360 därav 1996
21 573
1997 Förslag 20 571
1998 Beräknat 20 634
1999 Beräknat 21 314
1Beloppen anges i tusental kr
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut har till ändamål att i
enlighet med de grunder som riksdagen fastställt bedriva forskning i konflikt-
och samarbetsfrågor. Syftet med forskningen är att ge bidrag till förståelsen av
betingelserna för fredliga lösningar av konflikter och för en stabil fred.
Regeringens överväganden
SIPRI:s forskning åtnjuter ett högt internationellt anseende. Genom framförallt
en omfattande publikationsverksamhet men även genom anordnande av seminarier
m.m. har forskningsresultaten en god spridningsffekt. SIPRI har lyckats väl i
att anpassa forskningen efter den internationella utvecklingen.
I anslagsframställningen förutser SIPRI i stort sett en oförändrad andel
extern finansiering för kommande budgetår. Det är angeläget SIPRI fortsatt
planerar för att en ökande andel av institutets verksamhet kan finansieras från
andra källor än statliga medel.
D 4. Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet
1994/95 Utgift 11 7701
1995/96 Anslag 18 711 Utgiftsprognos 18 711 därav 1996
12 474
1997 Förslag 12 235
1998 Beräknat 12 129
1999 Beräknat 12 472
1Beloppen anges i tusental kr
Målet med anslaget är att tillföra Utrikesdepartementet teknisk och vetenskaplig
sakkunskap från Försvarets forskningsanstalt (FOA) vid förhandlingar om
nedrustning, rustningsbegränsning, internationell säkerhet samt vid
internationellt samarbete för att motverka spridning av massförstörelsevapen.
Regeringens överväganden
För att Sverige aktivt skall kunna delta i det internationella arbetet för
nedrustning, rustningskontroll och främjande av internationell säkerhet är
tillgång på teknisk och vetenskaplig expertis en nödvändighet. Med hänsyn till
kontinuiteten i det svenska deltagandet i den internationella
nedrustningsprocessen, liksom behovet av en bestående nationell kompetens för
fullgörandet av internationella åtaganden om icke-spridning vad gäller
massförstörelsevapen, är det av vikt att FOA gör vad som är möjligt för att se
till att dess höga kompetens inom prioriterade områden kan bibehållas över en
lång period.
D 5. Utrikespolitiska Institutet
1994/95 Utgift 9 4781
1995/96 Anslag 15 579 Utgiftsprognos 15 579
därav 1996 10 386
1997 Förslag 10 112
1998 Beräknat 10 156
1999 Beräknat 10 491
1Beloppen anges i tusental kr
Målet med anslaget till Utrikespolitiska Institutet är ett främja intresse för
internationella frågor samt att öka kunskapen om detta ämne genom forskning och
information till allmänheten.
Regeringens överväganden
Utrikespolitiska Institutets information genom publikationer, seminarier m.m.
riktad till en bred svensk allmänhet fyller en viktig funktion genom att främja
intresset och kunskapen för utrikespolitiska frågor. Institutets forskning har
tilldragit sig stort intresse och den utgör basen för den breda
informationsverksamheten. Regeringen finner institutets arbete med att
säkerställa en tillfredsställande grad av extern finansiering vara av stor vikt.
D 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse
1994/95 Utgift 3 5601 Reservation 204
1995/96 Anslag 5 248 Utgiftsprognos 5 452
därav 1996 3 982
1997 Förslag 3 597
1998 Beräknat 3 643
1999 Beräknat 3 727
1Beloppen anges i tusental kr
Målet för anslaget är att stödja forskningsverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse. Huvuddelen av medlen under anslaget finansierar ett
särskilt säkerhetspolitiskt forskningsprogram vid Utrikespolitiska Institutet.
Därutöver fördelar regeringen direkt stöd åt framför allt yngre forskare inom
utrikes- och säkerhetspolitik från detta anslag.
7 E Övriga utrikespolitiska frågor
Inom detta verksamhetsområde redovisas anslaget för strategisk exportkontroll
och Europainformation samt bidragen till Stiftelsen Östekonomiska Institutet och
till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt. En redogörelse
lämnas under respektive anslag.
Utgiftsutvecklingen inom verksamhetsområdet framgår av följande
sammanställning (miljoner kronor):
__________________________________________________________ UtgiftAnvisat
Utgifts- därav Förslag Beräknat Beräknat
1994/95 1995/96 prognos 1996 1997 1998 1999
1995/96
35 38 43 33 30 29 29
_____________________________________________________________
E 1. Strategisk exportkontroll
1995/96 Anslag 12 4001 Utgiftsprognos 12 0302
därav 1996 11 706
1997 Förslag 13 857
1998 Beräknat 12 798
1999 Beräknat 13 087
1 Anslaget Inspektionen för strategiska produkter, beräknat för 12 månader, samt
anslagsposten New Forum
2Anslaget Inspektionen för strategiska produkter, beräknat för 11 månader, samt
anslagsposten New Forum
Genom en förändring i anslagsstrukturen har innevarande budgetårs anslag E 11.
Inspektionen för strategiska produkter och anslagsposten B 6.9 New Forum slagits
ihop till ett anslag för strategisk exportkontroll.
E 1.1. Inspektionen för strategiska produkter
Inspektionen för strategiska produkter (ISP) inrättades den 1 februari 1996
genom att Krigsmaterielinspektionen inom Utrikesdepartementets handelsavdelning
ombildades till myndighet (prop. 1995/96:31, bet. 1995/96:UU3, rskr.
1995/96:93). Inspektionen sköter tillsyn och annan kontroll enligt lagen
(1992:1300) om krigsmateriel och lagen (1991:341) om strategiska produkter.
ISP skall sköta tillsyn och annan kontroll enligt lagen om krigsmateriel och
lagen om strategiska produkter. Inspektionen skall också vara nationell
myndighet enligt Sveriges åtaganden inom ramen för icke-spridning av kemiska
vapen. Inspektionen prövar förvaltningsärenden om kontroll över krigsmateriel
och andra strategiskt känsliga produkter.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
--------------------------------------------------------------------
| Övergripande mål |
| |
| De övergripande målen ligger fast. |
| |
| Resurser 1997 |
| |
| Ramanslag 13 857 tkr |
--------------------------------------------------------------------
ISP har nyligen inlett sin verksamhet och har därför inte lämnat vare sig
årsredovisning eller fullständig anslagsframställning med resultat-bedömning.
När nästa års anslagsframställning skall lämnas, bör verk-samheten varit igång
så lång tid att framställningen kan göras fullständig och innehålla en
resultatbedömning.
Inspektionen har till sitt förfogande dels exportkontrollrådet, dels det
teknisk-vetenskapliga rådet.
Kostnaderna för verksamheten täcks av avgifter, som redovisas mot särskild
inkomsttitel på statsbudgeten. Avgiften tas ut av de företag vars produkter
omfattas av kontrollen över krigsmateriel och andra strategiskt känsliga
produkter.
E 1.2. Internationella exportkontrollarrangemanget
Vid möte i Wien i juli 1996 nåddes överenskommelse om ett nytt arrangemang för
exportkontroll, Wassenar-arrangemanget, med deltagande av 33 länder.
Arrangemanget syftar till att hindra spridning av både vapen och strategiskt
känsliga produkter, s.k. dual use-produkter, som kan ha militärt
destabiliserande verkan och hota internationell och regional fred och säkerhet.
Arrangemanget skall tillämpas globalt och icke-diskriminerande. Den är inte
avsedd att hindra legitim handel. Målet är att de deltagande staterna genom
informationsutbyte och diskussioner skall försöka nå fram till en gemensam syn
på hur handeln med dessa produkter utvecklas och vilka risker den kan medföra.
Anslagsposten är avsedd att täcka kostnader för Sveriges deltagande i
arrangemanget. Möjlighet skall också finnas att täcka vissa kostnader som kan
uppstå genom Sveriges deltagande i andra internationella exportkontroll-
arrangemang. Anslagsposten har beräknats till 300 000 kr för nästa budgetår.
E 2. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet
1994/95 Utgift 2 5001
1995/96 Anslag 5 118 Utgiftsprognos 5 118
därav 1996 2 554
1997 Förslag 4 636
1998 Beräknat 4 807
1999 Beräknat 4 965
1Beloppen anges i tusental kr
Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades år 1989 sedan avtal träffats mellan
staten och ett antal intressenter från näringslivet. Ett reviderat avtal ingicks
sommaren 1994. Stiftelsen har som syfte att främja kunnandet i Sverige om den
ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa och OSS-området.
Genom nämnda avtal åtar sig staten liksom övriga stiftare att lämna årliga
bidrag för att täcka institutets kostnader. Svenska myndigheter och svenskt
näringsliv tillgodogör sig resultaten av institutets verksamhet. Intresset har
blivit än större genom den omdaningsprocess och reformpolitik som bedrivs i
länderna. Därvid handlar det om struktur-reformer, institutionsuppbyggande och
anpassning till en ökad integration i den globala ekonomin, vilket gjort
analyserna mer komplexa. Behovet av kvalificerad analys genom ett
internationallt erkänt forskningsinstitut som Östekonomiska Institutet är därvid
uppenbar. Enligt regeringens mening är det därför angeläget att stiftarna ger
institutet möjlighet att fortsätta sin verksamhet och att utveckla denna i ett
långsiktigt perspektiv genom ökade resurstillskott. Regeringens tillskott skall
ge institutet en katalytisk effekt och möjliggöra ökad finansiering från andra
källor.
För budgetåret 1997 föreslås statens bidrag uppgå till 4 636 000 kr, en ökning
med två miljoner kronor. Förutsättningen för att regeringen skall bevilja denna
ökning av anslaget till Östekonomiska Institutet är att övriga stiftare,
uppdragsgivare och andra finansiärer ger institutet en motsvarande ökning.
E 3. Europainformation m.m.
1994/95 Utgift 30 4651 Reservation 4 773
1995/96 Anslag 16 200 Utgiftsprognos 20 973
därav 1996 15 950
1997 Förslag 8 800
1998 Beräknat 8 800
1999 Beräknat 8 800
1Beloppen anges i tusental kr
Utrikesdepartementet har under flera år bedrivit en omfattande
informationsverksamhet om det europeiska integrationsarbetet. En sådan saklig
och bred informationsverksamhet om regeringens politik i EU-frågor inklusive
regeringskonferensen är angelägen även i fortsättningen. Verksamheten avses även
framöver bestå av publikationer och annat informationsmaterial samt seminarier
m.m. För år 1997 beräknas ett medelsbehov om 8 800 000 kr.
E 4. Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt
1994/951 Utgift 2 4832
1995/963 Anslag 4 696 Utgiftsprognos 4 696
därav 1996 3 247
1997 Förslag 2 548
1998 Beräknat 2 548
1999 Beräknat 2 548
1Anslaget B 8. Övriga internationella organisationer, anslagsposterna 3, 4, 6
och 7.
2Beloppen anges i tusental kr.
3Anslaget B 8. Övriga internationella organisationer, anslagsposterna 1, 2, 4
och 5.
Anslaget Övriga internationella organisationer delas från år 1997, så att de
obligatoriska bidragen förs till anslaget Bidrag till vissa internationella
organisationer, som anslagsposten 6, och de frivilliga bidragen i fortsättningen
benämns Bidrag till organisationer för mänskliga rättigheter och folkrätt.
Genom bidrag till vissa svenska och internationella organisationer stödjer den
svenska regeringen deras verksamhet för att främja de mänskliga rättigheterna
och folkrättens ställning.
Bland dessa kan nämnas Raoul Wallenberg-institutet i Lund samt ett antal
enskilda organisationer och institutioner, vars arbete inom detta område är
ovärderligt.
8 Avgiftsfinansierad verksamhet
Delegationen för översättning av EG:s regelverk
Regeringen beslutade den 18 januari 1990 att tillsätta en delegation för att
svara för översättning av det regelverk som omfattades av EES-avtalet.
Delegationen har sedermera fått i uppdrag att också översätta de EG-rättsakter
som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap. Delegationens uppgift slutfördes
under våren 1995.
Gemenskapens institutioner har från datum för Sveriges medlemskap i EU att
svara för översättning till svenska av relevanta dokument. Institutionernas
personalresurser för översättning visade sig emellertid inledningsvis vara
bristfälliga och man har därför vänt sig till den svenska regeringen med begäran
om visst stöd i denna fråga.
Enligt regeringens mening är det angeläget att bistå gemenskapens
institutioner med översättningsarbetet på uppdragsbasis under en begränsad
övergångsperiod till dess att institutionerna byggt upp sin
översättningskapacitet. Sverige får därmed också ett inflytande över det svenska
EG-regelverkets språkliga utveckling på svenska under en infasningsperiod. Den 6
april 1995 beslutade regeringen att delegationen under en övergångstid ska få
åta sig översättningsuppdrag.
Delegationens verksamhet finansieras fr.o.m. den 1 juni 1995 med den
ersättning som bestäms i avtal mellan delegationen och berörda institu- tioner.
I mindre omfattning utförs också uppdrag för svenska beställare. Verksamheten
avses slutföras under år 1997. Den beräknade omslutningen är ca 5,5 miljoner
kronor.
Bilaga 5.1
Sveriges samlade bidrag till FN
Myndighet FN-organisation Utfall 94/95
Obl./friv.
1. JUSTITIEDEPARTEMENTET
WIPO 1,3 obl.
2. UTRIKESDEPARTEMENTET
FN:s reguljära budget 100,2 obl.
FN:s bredsbev. operationer 247,6 "
UNIDO 10,0 "
Kemvapenkonventionen 1,2 "
Övriga obl. bidrag 0,2 "
Fredsbevarande insatser 806,7 friv.
Fred och återuppbyggnad 20,4 "
Kvinnokonferens i Peking 1,0 "DHA
3,7 "
GEF 264,0 "
HABITAT 5,0 "
IEFR/PRO 158,0 "
IFAD 0,02 "
ITC 7,5 "
UNAIDS 10,0 "
UNCDF 40,0 "
UNCTAD 0,9 "
UNDCP 46,5 "
UNDP 573,0 "
UNESCO 2,0 "
UNFPA 140,0 "
UNHCR 219,6 "
UNICEF 350,0 "
UNIFEM 5,0 "
UNRWA 96,0 "
Världsbanken/IDA 648,7 "
WFP 112,0 "
WHO/PSA 4,0 "
WMU 18,4 "
Övrigt 39,4 "
SIDA FAO 100,8 "
" HABITAT 0,9 "
" IAEA 7,0 "
" ICTP 4,2 "
" ILO 19,1 "
" IMO 4,1 "
SIDA ITC 6,2 "
" IUCN 16,4 "
" Mekong k 8,9 "
" UNDCP 1,7 "
" UNDESD 1,1 "
" UNDHA 31,2 "
" UNDP 119,2 "
" UNEP 5,0 "
" UNESCO 5,8 "
" UNFPA 3,0 "
" UNHCR 238,8 "
" UNICEF 538,9 "
" UNIDO 0,1 "
" UNIFEM 1,0 "
" UNOCHA 9,0 "
" UNRISD 5,0 "
" UNRWA 24,9 "
" UNSO 5,7 "
" UNV 6,0 "
" Världsbanken/IDA 107,5 "
" WFP 65,8 "
" WHO/PSA 83,9 "
" WIPO 1,5 "
" WMU 19,6 "
" Övrigt 131,5 "
4 698,1
3. SOCIALDEPARTEMENTET
WHO 32,6 obl.
" för rapportering om
läkemedelsbiverkning 2,6 "
35,2
4. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
IMO 1,2 obl.
OTIF 2,3 "
IRCA 0,02 "
Luftfarts-
verket ICAO 3,2 "
Post-& Tele-
styrelsen ITU 18,6 "
" UPU 3,1 "
SMHI 4,3 "
32,8
5. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET
UNESCO 33,9 obl.
6. JORDBRUKSDEPARTEMENTET
FAO 29,2 obl.
7. ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET
ILO 21,1 obl.
8. NÄRINGSDEPARTEMENTET
WIPO 3,6 obl.
Internat. studiegruppen
för bly och zink 0,2 "
Internat. studiegruppen
för nickel 0,2 "
4,0
9. MILJÖDEPARTEMENTET
Miljöfonden 22,0 obl.
TOTALT SUMMA 5 684,3
Bilaga 5.2
Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de
Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 september 1996.
I. Beskickningar
(sidoackrediteringar inom parentes)
---------------------------------------------------------------------------------------------
Abidjan Seoul
(Lomé, Ouagadougou, Porto Novo) Shanghai
Addis Abeba Singapore
(Djibouti, Asmara) (Bandar Seri Bagawan)
Alger Sofia
Amman Tallinn
Ankara Teheran
Athen Tel Aviv
Bagdad**) (Nicosia)
Bangkok Tokyo
(Rangoon, Vientiane, Phnom-Penh) (Majuro, Pohnpei)
Beirut*) Tripoli
Belgrad Tunis
Bern Vientiane*)
(Vaduz) Vilnius
Bissau*) Warszawa
Bonn Washington
Brasilia Wien
Bryssel (Ljubljana)
Budapest Windhoek
(Chisinau) Zagreb
Buenos Aires
(Asunción, Montevideo)
Bukarest
Canberra
(Wellington)
Caracas
(Bridgetown, Port of Spain, Georgetown,
Paramaribo)
Colombo*)
Damaskus
(Beirut)
Dar es Salaam
Dhaka
Dublin
Gaborone
(Maseru)
Guatemala
(San Salvador, Tegucigalpa, Belmopan)
Haag
Hanoi
Harare
Havanna
Heliga Stolen
(San Marino)
Helsingfors
Islamabad
Jakarta
Kairo
(Khartoum)
Kiev
Kuala Lumpur
Kuwait
(Abu Dhabi, Doha, Manama)
Köpenhamn
Lagos
(Accra)
Lima
(La Paz)
Lissabon
London
Luanda
(Sao Tomé)
Lusaka
(Lilongwe)
Luxemburg
Madrid
(Andorra la Vella)
Managua
(San José, Panamá)
Manila
(Koror)
Maputo
(Mbabane)
Mexico
Moskva
(Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Bisjkek,
Jerevan, Minsk, Tasjkent, Tbilisi,
Dusjanbe)
Nairobi
(Bujumbura, Kampala, Kigali)
New Delhi
(Colombo, Kathmandu, Thimphu, Malé)
Oslo
Ottawa
(Nassau)
Paris
Peking
(Pyongyang, Ulan Bator)
Prag
(Bratislava)
Pretoria
Pyongyang*)
Rabat
Reykjavik
Riga
Riyadh
(Muscat, Sana)
Rom
(Tirana)
Santa Fé de Bogotà
(Quito)
Santiago de Chile
Sarajevo
*) Beskickningen förestås av en t.f. chargé d'affaires
**) Beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad
II. Ambassadkansli
Berlin
III. Delegationer
Sveriges ständiga representation vid de Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel
Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York
Sveriges ständiga representation vid de internationella organisationerna i
Genève
Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD) i Paris
Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg
Sveriges delegation vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) i Wien
IV. Karriärkonsulat
a) Generalkonsulat b) Konsulat
Hamburg Mariehamn
Hongkong (Macau)
Istanbul
Jerusalem
New York
S:t Petersburg
V. Stockholmsbaserade ambassadörer
De sex sändebuden har följande ackrediteringar:
1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzaville (Folkrepubliken Kongo),
Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea), Yaoundé
(Kamerun), Bissau (Guinea-Bissau), Praia (Kap Verde), N'Djamena (Tchad).
2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia).
3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Niamey (Niger),
Nouakchott (Mauretanien), Tripoli (Libyen).
4. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Comorerna), Port
Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria (Seychellerna).
5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Castries (St Lucia), Kingston
(Jamacia), Kingstown (St.Vincent och Grenadinerna), Port-au-Prince (Haiti),
Roseau (Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken), St George´s
(Grenada), St John´s (Antigua och Barbuda).
6. Apia (Västra Samoa), Nuku'alofa (Tonga), Suva (Fiji), Honiara (Salomonöarna),
Port Moresby (Papua Nya Guinea), Port Vila (Vanuatu).