Regeringskansliets rättsdatabaser

4 Justitiedepartementets verksamhetsområde Inom Justitiedepartementets verksamhetsområde, vilket ingår i utgiftsområde 4. Rättsväsendet, bedrivs forskning och utvecklingsarbete på det kriminalveten- skapliga området framför allt vid Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet. Statens Kriminaltekniska laboratorium utför viss kriminalteknisk forskning. Ur Brottsofferfonden lämnas bidrag för forskning rörande brottsoffer. Forskning som har betydelse för Justitiedepartementets verksamhetsområde finns även vid universitet och högskolor. Enligt vad myndigheterna har uppgivit avsätts under budgetåret 1995/96 (12 månader) i storleksordningen 22 miljoner kronor för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet. 4.1 Organisationen av forskningen 4.1.1 Brottsförebyggande rådet BRÅ inrättades år 1974 med uppgift att samordna samhällets och enskildas insat- ser mot brott. Rådet skulle bl.a. följa och utvärdera forskning samt sprida forskningsresultat inom sitt område. Redan från början har det också bedrivits forskning vid BRÅ. BRÅ är ett kvalificerat expertorgan i kriminalpolitiska frågor under regeringen med uppgift att främja brottsförebyggande insatser genom att arbeta med utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och information inom det kriminalpolitiska området. Tyngdpunkten i forskningsverksamheten har förskjutits mot tillämpad forskning, utvärderingar, statistiska översikter och analyser. Under senare år har BRÅ förstärkt sin forskningskompetens så att verksamheten blivit mer tvärvetenskaplig och spänner över flera områden. Exempel på områden som BRÅ arbetar med är brottslighetens nivå, struktur och utveckling, teorier och praktik inom brottsprevention från tidiga åtgärder till lokalt brotts- förebyggande arbete, rasistiskt våld och motvåld, ekobrottslighet och samhällets reaktioner på brott. Regeringen har nyligen presenterat ett nationellt brottsförebyggande program. För att genomföra intentionerna i programmet skall på sikt BRÅ:s verksamhet till stöd för lokalt brottsförebyggande arbete lyftas fram och utvecklas ytterligare. BRÅ skall bl.a. bistå med information om brottsförebyggande arbete och i samarbete med landets universitet och högskolor verka för att behovet av kvalificerad utbildning på lokal nivå tillgodoses. Det finns också ett stort behov av att BRÅ biträder med uppföljningar och utvärderingar av olika brottsförebyggande projekt. I det arbete med att se över rättsväsendets forsknings- och utvecklingsverksamhet som nämns nedan i avsnitt 4.3 ingår även att ta ställning till vilka förändringar som krävs för att BRÅ skall kunna öka sina insatser på det brottsförebyggande området i enlighet med programmet. Dessa förändringar beräknas kunna genomföras under år 1997. En särskild kommitté verkar t.o.m. år 1997 för att genomföra intentionerna i det nationella brotts- förebyggande programmet. 4.1.2 Polisväsendet Sedan år 1988 finns en särskild forskningsenhet inom Rikspolisstyrelsen, lokaliserad till Polishögskolan. Verksamheten vid enheten har under senare år i allt större utsträckning fokuserats på frågor om polisens effektivitet, särskilt när det gäller polisens roll i, och effekter av, det brottsförebyggande arbetet. Forskningsenheten har under de senaste åren utökats med ytterligare forskare, vilket möjliggjort en ökad forskning om det problemorienterade arbetssättet och lokalt brottsförebyggande arbete. I Statens kriminaltekniska laboratoriums (SKL) uppgifter ingår att bedriva kriminalteknisk forskning samt att samla, bearbeta och publicera information om sådan forskning. Forsknings- och utvecklingsverksamheten vid SKL syftar främst till att förbättra laboratoriets metoder så att man kan genomföra sina undersökningar snabbare och billigare och för att man skall kunna uppnå ett högre bevisvärde beträffande undersökningsresultaten. Bland annat har nya metoder införts inom DNA-området med mycket goda resultat. SKL stöder även forensisk forskning utanför polisväsendet. 4.1.3 Brottsofferfonden Ur Brottsofferfonden lämnas bidrag bl.a. för att stödja forskning rörande brottsofferfrågor. Frågor om bidrag från Brottsofferfonden prövas av ett av regeringen utsett särskilt råd vid Brottsoffermyndigheten. Brottsoffer- myndigheten skall se till att resultaten av den forskning och utveckling som bedrivs med medel som lämnats från fonden offentliggörs. Brottsoffermyndigheten arbetar tillsammans med olika forskningsråd för att initiera ytterligare forskning om brottsoffer. 4.1.4 Universitet och högskolor Inom universitet och högskolor bedrivs forskning som är av betydelse för Justitiedepartementets ansvarsområde, t.ex. forskningen vid den kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet och det kriminalvetenskapliga nätverket vid Lunds universitet. Vid de juridiska fakulteterna bedrivs forskning inom hela det rättsvetenskapliga området. I enlighet med vad som anfördes i den senaste forskningspropositionen (prop. 1992/93:170) har under de senaste åren en förstärkning av den kriminalveten- skapliga forskningen vid universitet och högskolor möjliggjorts. Bland annat har Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) fått medel för att stödja sådan forskning. 4.2 Prioriterade forskningsområden inom rättsväsendet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Forskning om brottsförebyggande | | verksamhet, brottsoffer och ekobrottslighet bör prioriteras. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället. Brottsligheten skall förebyggas och bekämpas genom en human och rationell kriminalpolitik grundad på kunskap om brottsligheten och med utnyttjande av moderna och effektiva metoder. Regeringen har slagit fast att kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall prioriteras och att brottsoffrens ställning skall stärkas. Rättsväsendets verksamhet skall hålla hög kvalitet och bli mer kostnadseffektiv. Forskningen bidrar med viktigt kunskapsunderlag för kriminalpolitiken. Forskningsverksamheten inom rättsväsendet bör därför prioritera samma områden som prioriteras inom kriminalpolitiken i stort. Nedan angivna forskningsområden bör enligt regeringens mening därför särskilt prioriteras. Vid sidan om dessa finns det ett fortsatt stort behov av forskning som kan ge underlag för ett bättre resursutnyttjande inom rättsväsendet och för ett effektivare reaktions- system. 4.2.1 Forskning om brottsförebyggande verksamhet En utgångspunkt för det nationella brottsförebyggande program som regeringen har presenterat är att brottsligheten måste mötas med nya angreppssätt. För att bryta trenden med ökad brottslighet och lägre andel uppklarade brott krävs bl.a. ett omfattande och långsiktigt brottsförebyggande arbete. I det nationella programmet framhåller regeringen att kriminalpolitiken måste grundas på kunskap och realism. Det är viktigt att ta reda på hur verkligheten ser ut och hur olika metoder att förebygga och beivra brott fungerar. Att det behövs mer kunskap får dock inte utgöra hinder mot omedelbara åtgärder. Genom att tillämpa den kunskap som redan finns kan ytterligare kunskaper vinnas. Av stor betydelse är därför att de åtgärder som vidtas blir föremål för utvärderingar. Samtidigt skall det enligt programmet ske en fortsatt satsning på forsknings- och utvecklingsprojekt rörande olika former av brottsförebyggande åtgärder, både centralt och lokalt. Brottsförebyggande åtgärder kan delas in i två huvudgrupper, sociala och situationella. De sociala åtgärderna, som syftar till att minska benägenheten att begå brott, är ofta långsiktiga och ligger till stora delar utanför rättsväsendet. De situationella åtgärderna, dvs. åtgärder som syftar till att reducera tillfällen till brott, är av stor vikt för det brottsförebyggande arbetet, särskilt på lokal nivå. Forsknings- och utvecklingsprojekt rörande brottsförebyggande åtgärder med sikte på skilda kriminalpolitiska problem såsom att förebygga tillfällighets- brottsligheten, att minska nyrekryteringen till kriminella livsstilar och att minska brottsaktiviteten hos de ständigt återfallande brottslingarna bidrar med viktig kunskap. Den forskning rörande brottsförebyggande verksamhet som regeringen har pekat på i det nationella brottsförebyggande programmet bör således ha hög prioritet. 4.2.2 Forskning om brottsoffer Insatser för brottsoffer har under flera år varit en prioriterad fråga, inte bara på det kriminalpolitiska området utan i samhället i stort. En särskild utredare har tillsatts för att utvärdera de åtgärder som de senaste tio åren har gjorts på brottsofferområdet Forskningen om brottsoffer är dock fortfarande ett eftersatt område. Att det bedrivs sådan forskning är emellertid av stor betydelse, bl.a. för att man i framtiden skall kunna utveckla insatserna för brottsoffer. Regeringen anser därför att forskning rörande brottsoffer är mycket angelägen. Sådan forskning kan bedrivas inom en rad olika områden, såsom kriminologi, sociologi, juridik, medicin och psykologi. Exempel på områden som det finns skäl att uppmärksamma är varför vissa grupper är särskilt utsatta för brott, upprepad viktimisering, samt brottsoffrens ställning inom rättsväsendet. 4.2.3 Forskning om ekonomisk brottslighet I regeringens strategi för samlade åtgärder mot ekobrottsligheten (skr. 1994/95:117, bet. 1994/95:JuU25, rskr. 1994/95:412), som antogs av regeringen i april 1995, framhålls att det är en prioriterad fråga att få till stånd en ökning av forskningen om ekonomisk brottslighet. I strategin understryks att det för framtiden behövs ett betydligt bättre underlag än som finns tillgängligt i dag för att samhället fortlöpande skall kunna följa utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten och efter hand sätta in lämpliga och effektiva motåtgärder. Det finns ett stort behov av ökade kunskaper, såväl hos statsmakter och myndigheter som hos näringsliv, organisationer och allmänhet. Det är väsentligt att behovet av forskning inom ekobrottsområdet tillgodoses. Det behövs problemorienterad forskning som kan bidra till det underlag som statsmakterna, myndigheterna och näringslivet behöver för att kunna vidta lämpliga och effektiva åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. I detta ligger också att forskningen skall kunna ha en roll vid utvärdering av insatser som görs mot ekobrottsligheten. En särskild utredare har på regeringens uppdrag utrett behovet av forskning om ekonomisk brottslighet. Utredaren har i juni 1996 redovisat sitt arbete i betänkandet Ekobrottsforskning (SOU 1996:84). I betänkandet framhålls att forskningen om ekonomisk brottslighet i dag är ett försummat forskningsområde. Kunskaperna är bristfälliga när det gäller sådant som ekobrottslighetens omfattning, struktur, orsaker och effekter. Som en bakgrund till att ekobrottsforskningen blivit eftersatt anger utredaren bl.a. att ämnet förutsätter tvärvetenskaplig forskning och saknar en naturlig institutionell hemvist. En ytterligare svårighet är att det empiriska underlaget för ekobrottsforskningen av naturliga skäl i många fall är svåråtkomligt. Regeringen anser liksom utredaren att det är viktigt att vidta åtgärder för att långsiktigt tillgodose samhällets behov av ökad forskning om den ekonomiska brottsligheten. Frågan bör behandlas i samband med att regeringen tar ställning till hur rättsväsendets forsknings- och utvecklingsverksamhet i övrigt bör vara organiserad i framtiden. Betänkandet ingår därför i underlaget för den översyn av rättsväsendets forsknings- och utvecklingsverksamhet som nämns nedan i avsnitt 4.3. 4.3 Översyn av den framtida organisationen av forskningen inom rättsväsendet -------------------------------------------------------------------- | - För att de samlade resurserna skall kunna utnyttjas på ett | | effektivare sätt pågår en översyn inom Justitiedepartementet om | | hur rättsväsendets forsknings- och utvecklingsverksamhet bör vara| | organiserad i framtiden. | -------------------------------------------------------------------- Mycket av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs som underlag för statsmakternas långsiktiga beslut på det kriminalpolitiska området bedrivs inom rättsväsendet. Vid sidan av den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor, finns det alltså ett stort behov av en forsknings- och utvecklingsverksamhet inom rättsväsendet. Resurserna för denna forsknings- och utvecklingsverksamhet är emellertid splittrade. Inom Justitiedepartementet har därför påbörjats ett arbete för att överväga hur de samlade resurserna för forsknings- och utvecklingsverksamhet inom rätts- väsendet skall utnyttjas i framtiden. I arbetet ingår bl.a. att bedöma om en sammanläggning av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs inom rättsväsendet, främst den vid BRÅ och Rikspolisstyrelsens forskningsenhet, skulle kunna ge forskningsmässiga fördelar och leda till ett effektivare resurs- utnyttjande. Översynen skall utmynna i ett förslag till hur forsknings- och utvecklingsverksamheten inom rättsväsendet bör vara organiserad i framtiden. 5 Utrikesdepartementets verksamhetsområde 5.1 Inledning I Utrikesdepartementets verksamhetsområde ingår utrikes-och säkerhets-politisk forskning, forskning om de ekonomiska förhållandena i Central- och Östeuropa, u- landsforskning och migrationspolitisk forskning. Långsiktig forskning på det utrikes- och säkerhetspolitiska området stöds genom anslag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska Institutet (UI). Forskning till stöd för nedrustning och internationell säkerhet stöds via Försvarets forsknings-anstalt (FOA).Stiftelsen Östekonomiska Institutet erhåller bidrag för att genom forskning främja kunnandet i Sverige om de ekonomiska förhållandena i Central- och Östeuropa och OSS-området. Den biståndsmotiverade forskningen uppgår budgetåret 1995/96 till ca 613 miljoner kronor och finansieras över biståndsbudgeten. Forskningen inom det migrationspolitiska området finansieras huvudsakligen genom Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR), som är en myndighet under Socialdepartementet. I nedanstående tabell framgår de anslag för forskning som finns inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde samt vilka utgiftsområden de hör till. ______________________________________________________________________ tkr Anvisat Förslag Beräknat Beräknat 95/96 97 98 99 ______________________________________________________________________ Utgiftsområde 5 Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)32 36020 571 20 634 21 314 Forskning till stöd för ned- rustning och internationell säkerhet genom FOA 18 711 12 235 12 129 12 472 Utrikespolitiska Institutet 15 5791 10 1121 10 1561 10 4911 Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säker- hetspolitisk betydelse 5 248 3 597 3 643 3 727 Stiftelsen Östekonomiska Institutet 5 118 4 636 4 733 4 823 ______________________________________________________________________ Summa 77 016 51 151 51 295 52 827 1 Varav ca hälften avser forskning. ______________________________________________________________________ Anvisat Förslag Beräknat Beräknat tkr 95/96 97 98 99 ______________________________________________________________________ Utgiftsområde 7 U-landsforskning genom Sida 600 000 395 000 400 000 Nordiska afrikainstitutet12 683 11 481 _______________________________________________________________________ Summa 612 683 406 481 5.2 Utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad forskning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Den utrikes- och säkerhetspolitiskt | | motiverade forskningen fyller en viktig funktion såväl för att ge| | underlag för ställningstaganden i internationella förhandlingar | | om nedrustning och rustningskontroll som för att öka kunskapen | | om och stimulera intresset för utrikes- och säkerhetspolitiska | | frågor. Den bör få fortsatt stöd. Programmet vid Utrikespolitiska| | Institutet för forskning av särskild utrikes- och | | säkerhetspolitisk betydelse bör förlängas. | -------------------------------------------------------------------- Den utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverade forskningen har två syften. Vid Försvarets forskningsanstalt bedrivs forskning med inriktning på ämnesområden som är föremål för internationella förhandlingar om nedrustning och rustningskontroll. Det statliga stödet utgör även den finansiella basen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska Institutet. Forskningen vid dessa institut har till syfte att hos fackmän och allmänhet, såväl på det nationella som det internationella planet, öka kunskapen och intresset för utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. SIPRI bedriver forskning i konflikt- och samarbetsfrågor av betydelse för fred och säkerhet. Forskningen var tidigare inriktad på mass-förstörelsevapen, vapenhandel och militärutgifter men har sedan det kalla krigets upphörande fått en bredare inriktning. Genom en omfattande informationsverksamhet sprids SIPRI:s forskningsresultat världen över. Utrikespolitiska Institutets forskning hör nära samman med institutets informationsverksamhet. Ett separat program för forskning av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse inrättades år 1993 och har förlängts till utgången av innevarande år. Programmet, som koncentrerats på frågor som rör Europa och Nordamerika, finansieras från ett separat anslag och faller således utanför det allmänna anslaget för stöd åt in- stitutet. Programmet har nyligen utvärderats av professor Olav F. Knudsen vid Oslos universitet, som fann att kvaliteten på forskningsprojekten varit hög och att en betydande yngre kompetens i ämnet byggts upp i landet som en följd av forskningsprogrammet. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen fäster stor vikt vid de internationella förhandlingarna om nedrustnings- och rustningskontroll. Det vetenskapliga underlag som utgör resultatet av forskning vid Försvarets forskningsanstalt är av betydelse för ett aktivt svenskt deltagande i förhandlingsarbetet. Det är angeläget att öka kunskapen om betingelserna för fredliga lösningar av konflikter och för en stabil fred. Resultatet av SIPRI:s forskning fyller en viktig funktion och institutet har ett mycket gott internationellt renommé. Forskningen vid Utrikespolitiska Institutet utgör en väsentlig del av institutets verksamhet. Med hänsyn till Europafrågornas allt större vikt och resultatet av granskningen av institutets forskning av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse föreligger det goda skäl att fortsätta detta forskningsprogram. 5.3 Forskning rörande Central- och Östeuropa Östekonomiska Institutet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Östekonomiska Institutet bedriver | | forskning och utredningssamarbete av hög kvalitet och har gott | | internationellt anseende. Regeringen vill hjälpa institutet i | | dess målsättning att befästa sin ställning som det internationellt| | ledande forskningsinstitutet vad avser den ekonomiska | | omdaningsprocessen i Östersjöregionen. | | Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att det | | statliga bidraget till Östekonomiska Institutet bör öka med 2 | | miljoner kronor. | -------------------------------------------------------------------- Stiftelsen Östekonomiska Institutet bedriver sedan år 1989 avancerad forskning kring den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa. Forskningsresultaten förmedlas till statliga myndigheter och näringsliv och bidrar till att täcka de kunskapsbehov som finns i ämnet. Analyserna har med tiden blivit alltmer komplexa, vilket ökat belastningen på Östekonomiska Institutet. Skälen för regeringens bedömning: Östekonomiska Institutets fokus ligger på det av riksdag och regering prioriterade närområdet, det vill säga Estland, Lettland, Lituaen, Polen och nordvästra Ryssland. Det finns stort behov av kvalificerad analys i Central- och Östeuropa. För att kunna attrahera forskare av god internationell standard behöver institutet förstärkas. I samband med regeringens uttalade mål om att intensifiera samarbetet i Östersjöregionen föreslår regeringen i budgetpropositionen för 1997 under utgiftsområde 5, verksamhetsområde Övriga utrikespolitiska frågor, att bidraget till stiftelsen Östekonomiska Institutet ökar med 2 000 000 kronor till 4 636 000 kronor. Övrigt Medel för forskningssamarbete med Central- och Östeuropa har anvisats av Utbildningsdepartementet till Svenska institutet, Kungl. Vetenskaps-akademien samt till universitet och vissa högskolor. Samarbetet börjar nu utvecklas och fördjupas vid universitet och högskolor. En utvärdering av samarbetet kommer att göras. I sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) har regeringen föreslagit att en fond omfattande 1 miljard kronor inrättas för att stärka samarbetet och utvecklingen i Östersjöregionen. Ömsesidigt kunskaps-utbyte hör här till de områden som särskilt uppmärksammas. 5.4 Biståndsmotiverad forskning Forskningssamarbete genom Styrelsen för internationellt utvecklings-samarbete (Sida) -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det svenska forskningssamarbetet med u- | | länder är genom sin omfattning och långsiktighet unikt i ett | | europeiskt perspektiv. Genom den verksamhet SAREC bedrev har | | Sverige gjort mycket värdefulla insatser samtidigt som det | | svenska forskarsamhället stimulerats att delta i u- | | landsrelevant forskning. Sida bör vidareutveckla detta | | forskningssamarbete i enlighet med de grundläggande principer | | SAREC etablerade. | -------------------------------------------------------------------- Genom sammanslagningen av de förutvarande biståndsmyndigheterna övertog Sida det forskningssamarbete som Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) tidigare hade ansvar för. De övergripande målen för forskningssamarbetet är att stärka u- ländernas forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning. Från delposten finansieras stöd till forskningssamarbete med u-länder och mellan u- länder, stöd till internationella forskningsprogram och forskningsprojekt med inriktning på u-länder och u-landsrelaterade problem, samt stöd till u- landsforskning i Sverige. Sammanläggningen av de förutvarande biståndsmyndigheterna innebär förändrade förutsättningar för forskningsbiståndet. De ökade möjligheterna till samverkan med andra biståndsformer måste förenas med forsknings- biståndets särskilda mål, vetenskaplig kvalitet och bibehållen lång-siktighet. Den mest omedelbara förändringen är de nya förutsättningarna för bi- lateralt forskningssamarbete. Detta samplaneras nu med övrigt bistånd inom ramen för landstrategier. Därigenom ges större utrymme för samlade satsningar på högre utbildning och forskning i samarbetsländerna, upp- följning av forskningsresultat och integration av forskning i annat utvecklingssamarbete. Forskningbiståndets inriktning kommer också att påverkas av de handlingsprogram avseende fattigdom, hållbar ut- veckling, demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställdhet i biståndet, vilka Sida fått regeringens uppdrag att utarbeta. Medel för verksamheten tilldelas över tredje huvudtitelns anslag C 2. Utvecklingssamarbete genom Sida. Delposten för forskningssamarbete uppgår för det förlängda budgetåret 1995/96 till 600 miljoner kronor. Stödet till u- landsforskning i Sverige utgör 10 % av delposten, för budgetåret 1995/96 60 miljoner kronor. Ca 130 svenska universitets- och forskningsinstitutioner är därutöver engagerade inom ramen för det bilaterala forskningssamarbetet. Sida stöder, utöver delposten forskningssamarbete, även forskning och forskningsrelaterad verksamhet i anslutning till och som komplement till det bilaterala utvecklingssamarbetet. Sida medverkar i och finansierar dessutom en betydande metodutvecklings- och försöksverksamhet. Genom riksdagens ställningstagande till regeringens proposition 1995/96:153 är jämställdhet mellan kvinnor och män ett nytt mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete inklusive forsknings-biståndet. Detta innebär att jämställdhet skall främjas även i forsknings-samarbetet. Skälen för regeringens bedömning: Forskningssamarbetet spelar en strategisk roll för uppbyggnaden av kunskaper och mänskligt kapital i u-länderna. Sida är även i forskningssammanhang i första hand en myndighet med uppgifter inom det biståndspolitiska området. Sida har likväl genom avdelningen för forskningssamarbete även en viktig uppgift vad gäller finansiering av u- landsforskning i Sverige. De särskilda resurser som tilldelas Sida för stöd till u-landsforskning i Sverige syftar i första hand till att utveckla och upprätthålla en svensk resursbas för utvecklingssamarbetet, såväl det bilaterala som det som sker genom de internationella biståndsprogrammen. Sidas stöd till svensk u-landsforskning bidrar även till att åstadkomma ett aktivt deltagande från svenska forskares sida i EU:s program för forskningssamarbete inom detta område. SAREC:s styrelse beslutade tidigare om fördelning av medel till svensk u- landsforskning. Denna uppgift har nu övertagits av Sidas forsknings- nämnd. Sida har enligt regeringens mening även fortsättningsvis en viktig uppgift i egenskap av forskningsråd för svensk u-landsinriktad forskning. Huvudansvaret för att bibehålla och utveckla kunnande och forskning vad gäller u-länder och u- landsrelaterade frågor åvilar främst universiteten och högskolorna. Även forskningsråden och andra forskningsstödjande organ kan givetvis stödja kunskapsutveckling inom området. Regeringen har noterat att Sida fortsätter det inom SAREC utvecklade systemet med regelbundna utvärderingar av finansierade forsknings- projekt samt att internationell expertis därvid regelmässigt anlitas. Detta system ligger väl i linje med vad som anförs i avsnitt 3.6 om kvalitet och relevans i forskningen. Nordiska afrikainstitutet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Nordiska afrikainstitutet bör ytterligare| | befästa sin ställning som samordnare och katalysator för den | | nordiska forskningen om Afrika. Den nordiska samsynen på och | | den gemensamma finansieringen av institutets forskningsprogram | | är av grundläggande betydelse. Institutet bör utveckla en ökad | | långsiktighet vad gäller de nordiska ländernas gemensamma | | finansiering. En viss del av verksamheten skall även framgent | | vara efterfrågestyrd och finansierad genom uppdrag, bl.a. från | | nordiska biståndsmyndigheter. | -------------------------------------------------------------------- Nordiska afrikainstitutet tillkom år 1962 på initiativ av Nordiska rådet och har enligt sin instruktion (SFS 1995:1352) till uppgift "att inom Norden - främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika - främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanskaforskare, - utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier omAfrika, - informera om Afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden." Verksamheten vid Nordiska afrikainstitutet har intensifierats de senaste åren. De utåtriktade aktiviteterna har breddats och institutets inter-nationella status har höjts. Det är angeläget att institutet fortsätter på den inslagna vägen och förstärker de nordiska ländernas kunskaper om Afrika till gagn för en välgrundad Afrikapolitik. Institutets totala intäkter uppgick budgetåret 1994/95 till ca 22,7 miljoner kronor. Anslag under biståndsbudgeten svarade för 8,5 miljoner kronor och övriga nordiska länders bidrag uppgick till ca 6 miljoner kronor. 5.5 Forskning inom det migrationspolitiska området -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Den migrationspolitiska forskningen ingår| | som en viktig del i underlaget för utformning av | | migrationspolitiken. En föränderlig omvärld ställer nya krav på | | migrationspolitiken vilket medför att även forskningen måste | | fortsätta att utvecklas. | -------------------------------------------------------------------- Forskning inom det migrationspolitiska området finansieras huvudsakligen genom Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) som är en myndighet under Socialdepartementet. IMER är ett nätverk av forskare inom det vida området internationell migration och etniska relationer, vari den migrationspolitiska forskningen ingår som en del tillsammans med forskning inom det integrationspolitiska området. Det senare området handhas inom regeringen av Inrikesdepartementet. Även humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet fördelar medel till forskningsprojekt som rör internationell migration och etniska relationer. Sedan budgetåret 1993/94 har SFR fördelat omkring 45 miljoner kronor till IMER- forskningen. Det är inte meningsfullt att försöka göra en uppdelning av hur stor del av IMER-forskningen som är att hänföra till det migrationspolitiska respektive det integrationspolitiska området eftersom forskningsprojekten ofta kan omfatta båda områdena eller behandlar dem som en helhet. Skälen för regeringens bedömning: Migrationspolitiken är ett område som under ett tiotal år har varit i ständig förändring, bl. a. beroende på en föränderlig omvärld. Riksdagen och regeringen har beslutat att Sverige skall ha en kontrollerad invandring. Regelverket för att åstadkomma detta bygger på den kunskap inom det migrationspolitiska området som finns inom regeringskansliet, förvaltning, organisationer och forskarsamhälle. Inom en överskådlig framtid behövs mer forskning framförallt inom tre områden, nämligen de individuella orsakerna till migration och hur de behandlas i lagstiftningen, migrationen i ett makro-ekonomiskt samman-hang samt återvandring. Idag söker många asyl och inlemmas i den kostsamma och långvariga asylprocessen trots att de inte har några egentliga asylskäl i enlighet med de krav som är uppställda i den svenska utlänningslagstiftningen. En ambition finns att söka minska antalet asylsökande som kommer in i asylprocessen i Sverige utan att ha asylskäl. Att många asylsökande som uppenbarligen inte har tillräckliga skäl för att få stanna i Sverige kommer in i asylprocessen påverkar den samlade asylprocessen negativt. Det är inte minst inhumant för den enskilde individen. Det är sällan bara en orsak som ligger bakom ett beslut att söka asyl. Ökad kunskap om komplexiteten och de sammansatta orsakerna bakom asyl/migration samt en utvidgad teoribildning bakom asyl/migrationsbeslutet är önskvärda. Lagstiftningen i olika länder skiljer sig åt när det gäller att hantera migranter och asylsökanden. Resultaten av dessa skilda rättssystem behöver utvärderas och belysas vetenskapligt. De komplexa situationer som skapar flyktingströmmar har krävt snabba politiska beslut i de länder som har tagit emot flyktingar. I många fall har den politiska åtgärden varierat trots att problemet varit detsamma. De nordiska länderna valde delvis olika åtgärder när det gällde flykting-situationen i Bosnien och Hercegovina. En vetenskaplig utvärdering av detta görs för närvarande inom ett nordiskt tvärvetenskapligt projekt. Det finns behov av att denna typ av forskning med ett direkt användarperspektiv utvecklas. För alla samhällens utveckling finns ett visst behov av migration för att samhället skall kunna fortsätta att utvecklas. Samtidigt är strävan att människor inte skall tvingas lämna sin hembygd mot sin vilja. I vissa fall kan det vara strukturomvandlingar som tvingar fram omflyttningar, i andra fall kan det vara olika typer av katastrofer eller politiska förändringar som är de bakomliggande orsakerna. Om strävan är att med politiska och andra medel undanröja orsakerna bakom påtvingad flykt, behövs mer kunskaper om hur t.ex. bistånd och handelspolitik påverkar orsakerna bakom migration. Ett allt viktigare koncept inom migrationspolitiken är återvandring. FN:s flyktingkommissarie hävdar att det eftersträvansvärda och mest lyckliga slutet på en påtvingad asyl är att kunna återvända hem. Samtidigt visar erfarenheter av återvandring att det är en mycket komplex process inom vilken tidsfaktorn spelar en central roll. Ett återvändande kan ske under hela livscykeln, men det är speciellt förhållanden under exilens första fem år som påverkar beslutet att återvända eller ej. Viss forskning menar på att integration och återvändande är positivt korrelerade medan andra finner motsatta orsakssamband. Hela återvändandeprocessens komplexitet behöver belysas genom ytterligare forskningsinsatser. 6 Försvarsdepartementets verksamhetsområde 6.1 Beskrivning av verksamhetsområdet Försvarssektorns samlade satsning på FoU-verksamhet uppgår, i en vid tolkning av OECD:s definition, till fyra miljarder kronor. Tre av dessa miljarder kan hänföras till kostnader för utveckling av beställda system såsom stridsflygplan m.m. Resterande en miljard kronor fördelar sig på forskning och utveckling av avancerad teknik som förberedelse inför framtida beställningar av materiel samt analys mm. Redovisningen nedan begränsar sig till dessa senare typer av FoU- insatser. I nedanstående tabell ges en översikt över forskningsanslagen under Försvarsdepartementet. -------------------------------------------------------------------- | Anvisat Förslag Beräknat Beräknat | | 1995/96 1997 1998 1999 | | | |Försvarets 166 175 121 280 126 909 130 372 | |forskningsanstalt | | | |Flygtekniska 30 244 30 710 31 666 32 675 | |försöksanstalten | -------------------------------------------------------------------- Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde bedrivs även forskning vid Militärhögskolan respektive Försvarshögskolan. Genom beslut den 12 september 1996 bemyndigas försvarsministern att tillkalla en organisationskomitté för att lämna förslag till verksamhetsformer och organisation för en ny myndighet. Denna nya myndighet, Försvarshögskolan, bildas efter avveckling av Militär- respektive Försvarshögskolan, men med i princip samma uppgifter som de tidigare skolorna haft. Forskning kommer sålunda att bedrivas men det kan inte nu närmare anges i vilken omfattning eller inriktning. Försvarsforskning finansieras även över andra anslag. De medel som under kalenderåret 1996 avsatts för forskning och utveckling av de myndigheter under Försvarsdepartementet som har i uppgift att finansiera sådan forskning framgår av nedanstående sammanställning. Myndighet FoU-budget 1996 (mkr) Försvarsmakten 850 Överstyrelsen för civil beredskap 25 Statens räddningsverk 30 Försvarsmakten och Försvarets materielverk har behov av forskning som grund för sin prioritering, planering och verksamhet såsom utbildning och materielanskaffning. Den militära försvarsforskningens inriktning fastställs i nära dialog mellan försvarets forskningsorganisationer och forskningens användare. Detta säkerställer att försvarsforskningen utgör en väl integrerad del av Försvarsmaktens lednings- och produktionsprocess i fred. Försvarsforskningen skapar också en kompetens som är viktig för krigsorganisationen. En allt viktigare del av militär beredskap utgörs av teknisk-vetenskaplig kompetens. Kunskap är en strategisk resurs för att minska osäkerheter och risker samt för att öka handlingsfriheten i fred, kris och krig. FoU-baserad kunskap behövs för att skapa beslutsunderlag för det militära försvarets långsiktiga utveckling. Den militärt inriktade försvarsforskningen bedrivs huvudsakligen av Försvarets forskningsanstalt, Flygtekniska försöksanstalten och Militärhögskolan. Omfattningen av insatser inom forskning och analyser vid dessa uppgår till ca 450 miljoner kronor per år. Satsningar på FoU-projekt inom industrin uppgår till ca 400 miljoner kronor per år och avser främst utveckling av teknik som förberedelse för utveckling av materielsystem. Överstyrelsen för civil beredskap samordnar funktionsövergripande forskning inom det civila försvaret. Forskningssatsningarna uppgår till ca 25 miljoner kronor per år inom områden som kris- och riskhantering, sårbarhet och beredskapshänsyn mm. Utöver detta avsätter Styrelsen för psykologiskt försvar ca två miljoner kronor för forskning. Statens räddningsverk finansierar forskningsprojekt inom sitt ansvarsområde, t ex riskhantering, människors beteende, attityder och värderingar i förhållande till olyckor, miljöeffekter av brandsläckning och miljövänliga släckmetoder. Forskningssatsningarna uppgår till ca 30 miljoner kronor årligen. Utöver detta driver räddningsverket ett antal projekt som finansieras av Överstyrelsen för civil beredskap. Regeringen är, utöver ovanstående forskning som beställs och inriktas av respektive mottagare, via anslag direkt till forskningsutförare beställare av försvarsforskning för ca 150 miljoner kronor, se ovanstående tabell. Denna forskning utgörs av forskning gällande skydd mot ABC-stridsmedel samt forskning och analyser för regeringens behov vid Försvarets forskningsanstalt och stöd till bl a forskningsinvesteringar vid Flygtekniska försöksanstalten. Dessa områden beskrivs närmare i totalförsvarspropositionen som överlämnas till riksdagen den 19 september 1996. 6.2 Motiv för försvarsforskning och beskrivning av försvarets forskningssystem -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Totalförsvarsforskning, som huvudsakligen| | utgörs av teknisk forskning, är av central betydelse för | | totalförsvarets inriktning och utveckling men är också en | | betydelsefull nationell resurs som bör kunna utnyttjas även | | utanför försvarssektorn. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Satsningarna på försvarsforskning motiveras av försvarssektorns behov av att förstå den tekniska och vetenskapliga utvecklingens betydelse för framtida hot. Försvarsforskning behövs också för att inrikta och även möjliggöra upphandling av avancerade tekniska produkter vid svensk industri. Försvarets behov av långsiktig och målinriktad teknikupphandling och analyser har skapat ett system för kunskapsöverföring som i vissa avseenden skiljer sig från det övriga svenska forskningssystemet. Försvarsforskning bidrar till att minska gapet mellan högskoleforskning och utvecklingsarbetet vid industrin genom långsiktiga behovsstyrda forskningsprogram som sträcker sig längre än vad industrin normalt är beredd att själv finansiera och genom att försvarets forskningsinstitut samverkar i nätverk med industrin, högskolan och försvarsmyndigheter. Ur ett forskningspolitiskt perspektiv utgör försvarsforskningen en viktig del av det nationella stödet till teknisk FoU. Det internationella samarbetet inom försvarsforskningsområdet regleras i särskilda regeringsavtal. Inom ramen för dessa avtal sker en avsevärd kunskapsöverföring till försvaret. Den säkerhetspolitiska utvecklingen under senare år har underlättat en fortsatt utveckling av samverkan internationellt. Sverige, liksom övriga Europa, står inför en internationalisering av försvars- FoU som kan komma att gå mycket snabbt. Några av förutsättningarna för att kunna delta i denna utveckling är tillgång till hög kompetens som är attraktiv i ett internationellt utbyte. Industriellt internationellt samarbete, där svensk försvarsindustri deltar, främjas av och är en drivkraft för svensk försvarsforskning. Svensk FoU utgör bara någon procent av världens samlade FoU-insatser. Sverige bör ha egen spetsteknologi inom utvalda områden och samtidigt kunna nyttiggöra forskning och teknik från andra länder. Inom områden med hög sekretess är vi hänvisade även i framtiden till att utveckla vår egen teknologi. Försvarsforskning utgörs främst av teknisk forskning, där nyttiggörande av forskningen är väsentlig. Detta förhållande har skapat ett system för kunskapsöverföring som bygger på avgiftsfinansiering där avnämaren av forskning också är finansiär. Avgiftsfinansieringen som i princip infördes den 1 juli 1994 har medfört ökat avnämarintresse och en förbättrad dialog vid utformning av forskningsprojekten. Användarperspektivet tillåts på detta sätt interagera med relativt långsiktig forskning vilket kan skapa den dynamik ur vilken helt nya idéer föds. Forskningsutförare utgörs till övervägande del av forskningsinstitut men samverkan med universitet och högskolor förekommer i betydande omfattning. Det pågår även ett arbete från försvarets forskningsutförare för att förbättra samverkan med industrin. Detta har tidigare förekommit i mindre omfattning eftersom det har ansetts försvåra Försvarets materielverks inhemska konkurrensupphandling. Idag finns en formaliserad samverkan med alla landets större försvarsindustrier där kunskapsöverföring sker systematiskt. Ett annat exempel på ökad samverkan utgörs av gemensamma forskningsprogram till exempel Nationellt Flygtekniskt Forskningsprogram (se 6.3.2). Behoven ur det militära försvarets synvinkel av försvarsforskningsinstitut består framförallt av att instituten har en annan typ av uppgift än universiteten. Försvarets behov av forskning förutsätter att probleminriktade projekt av tvärvetenskaplig karaktär kan genomföras. Det krävs också djupa kunskaper om den miljö där forskningsresultaten skall användas och det krävs forskningsorgan med förmåga att hantera sekretessbelagd information som kan samverka med utländsk försvarsforskning. Inom universitet och högskolor saknas för militära försvaret viktiga forskningsområden till exempel telekrigsteknik, sensorsystem och stridsdelsteknik. Denna forskning möjliggörs inom försvarets forskningsinstitut där problemen och förmågan att bidra med kunskap för att lösa problemen står i centrum. Begreppet dual-use användes ursprungligen inom amerikansk exportindustri för produkter där man inte kunde avgöra om användningsområdet var av civil eller militär art. Inom den svenska försvarssektorn används begreppet dual-use oftast för att beskriva militär nytta av den utveckling som civila/kommersiella drivkrafter medfört, tydligast inom datorutvecklingen. En naturlig konsekvens av denna utveckling är att försvarsforskning i mycket ringa omfattning ägnar sig åt sådan forskning och utveckling. I den mån den bedrivs syftar den till att utnyttja civil FoU för försvarets räkning. Begreppet dual-use kan även gälla omvänt då militär forskning har ett civilt värde. Detta gäller bland annat tekniska övervakningssystem som kan användas för övervakning av internationell brottslighet och miljöeffekter, flygteknologins ömsesidiga beroende av militära och civila projekt, riskanalyser, bland annat kemiska, lasersensorer för jordresurskartläggning och för bottenkartering i svenska vatten. Ett nytt och konkret exempel på teknik som utvecklats är att genom att utnyttja ofarligt låg mikrovågseffekt störa elektronisk bränsleinsprutning och därigenom i polisiärt syfte kunna stoppa bilar. Den internationella utvecklingen med exempelvis ökad internationell brottslighet och terrorism tenderar att inom flera områden sudda ut gränserna mellan militära och civila forskningsbehov. Ökad samverkan över sektorsgränserna kommer att erfordras. Försvarsforskningen, i grunden motiverad utifrån sektorns behov, har skapat ett system där nyttiggörande av forskningen är det primära och där problemen och förmågan att bidra med kunskap för att lösa problemen står i centrum. Den ur ett forskningspolitiskt perspektiv intressanta förmågan till systemtänkande inom försvarssektorn jämte det faktum att civil och militär forskning i ökande grad är ömsesidigt beroende gör att försvarsforskning utgör en nationell resurs som bör kunna utnyttjas även utanför försvarssektorn. 6.3 Samverkan inom forskning 6.3.1 Samverkan inom forskning kring nya hot och risker i samhället De senaste årens utveckling har medfört att Sverige vidgat perspektivet när det gäller tänkbara risker, hot och påfrestningar i samhället. Den nya synen på säkerhetsbegreppet sträcker sig från mer traditionella säkerhetspolitiska hot till de hot och risker som följer av den globala utvecklingen och det moderna samhällets sårbarhet. I proposition 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse angavs att det „I samhället förekommer viss forskning om de nya hot och risker som regeringen tagit upp inom ramen för det vidgade säkerhetspolitiska begreppet. Det bedrivs emellertid inte någon samordning av forskningen på detta fält.„ När det gäller forskning och analyser på nya områden samt när det gäller analyser som ligger till grund för beslutsfattande, är det viktigt att ha ett pluralistiskt synsätt. Det är av stor betydelse att skapa koordinering genom samverkansformer där ömsesidigt kunskapsutbyte och idégenerering kan leda till en god form av samordning som tillvaratar synergieffekter men undanröjer eventuell risk för dubblering. Regeringen avser därför att inrätta en särskild grupp för samverkan kring nya hot och risker mot samhället. Denna fråga behandlas i proposition 1996/97:11 om beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred. 6.3.2 Samverkan inom flygteknisk forskning och teknologi -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det nationella flygtekniska | | forskningsprogrammet bör fortsätta på samma nivå som hittills | | under ytterligare tre år. | | Organet Nationellt Flygtekniskt Forum utgör en god modell för | | samverkan mellan industri, sektorsmyndigheter samt universitet | | och högskola. | -------------------------------------------------------------------- Den svenska flygtekniska forskningen har sedan lång tid tillbaka utgjort ett område av stor betydelse för både militär och civil tillämpning. Civil flygindustri hade inte kunnat utvecklas utan den militära som grund. Idag har dessa inriktningar stöd av varandra. Flygindustrin har en dokumenterat viktig roll som generator av teknologi för övrig verkstadsindustri. Detta gäller särskilt avancerat systemkunnande och integrerad, komplex produktion där den högteknologiska flygindustrin representerar ett infrastrukturkapital av samma typ som högre utbildning och forskning. I ett flertal länder sker strategiska satsningar på forskning inom det flygindustriella området. Detta betraktas genom sin högteknologiska karaktär som ett nyckelområde för att höja den nationella teknologinivån. Minskade militära budgetar har dock medfört att en omfattande industriell strukturomvandling har påbörjats med utökat internationellt samarbete. Sverige deltar i flera internationella samarbetsprogram inom flygteknisk forskning och teknologi. Två av dem beskrivs i avsnittet 3.13.1 om internationellt forskningssamarbete. Det är samtidigt av stor vikt att inhemsk flygteknisk kompetens finns för vidmakthållande av JAS 39 Gripen. Den statliga flygtekniska utbildningen och forskningen är för närvarande koncentrerad till Kungl tekniska högskolan (material- och strömningsteknik), Linköpings universitet (flygplansbyggnad, flygsystembyggnad) och Chalmers tekniska högskola AB (gasturbiner). Vidare bedrivs omfattande forskning vid Flygtekniska försöksanstalten. Sedan tre år tillbaka finns ett nationellt flygtekniskt forskningsprogram som finansieras gemensamt av staten och industrin vilka har avsatt 30 miljoner vardera per år för att skapa ett konstruktivt samarbete mellan företag, institut och universitet och högskolor. Programmet löper ut under innevarande budgetår. Inom Sverige finns sedan år 1994 också Nationellt Flygtekniskt Forum som är ett samverkansorgan mellan industri, försvarsmyndigheter samt universitet och högskolor, med målsättningen att verka för en optimal inriktning av den framtida flygtekniska utvecklingen i Sverige. Nationellt Flygtekniskt Forum har bland annat tagit fram skriften "Framtiden för svensk flygteknik - förslag till målsättning och samordnade insatser". Skälen för regeringens bedömning: Den flygtekniska forskningen i Sverige utgör ett bra exempel på långtgående militär och civil integration. Det är viktigt att även i framtiden uppmuntra och motivera sådan samverkan. Samverkan fungerar i allmänhet väl inom respektive sektor. Utmaningen består i att brygga över kulturella och andra skillnader och låta olika sektorer mötas för att vinna synergieffekter. Problem finns i gränssnittet mellan högskola och industri samt mellan civil och militär FoU-verksamhet. Det är också här som staten eller statens organ mest direkt och naturligt kan påverka förutsättningarna till exempel i kraft av finansiär och beställare. Det nationella flygtekniska programmet är ett gott exempel på samverkan mellan företag, institut samt universitet och högskolor. Detta program har utvärderats på uppdrag av regeringen. Utvärderaren konstaterar att programmet har levt upp till sin målsättning och att ett konstruktivt samarbete mellan företag, institut samt universitet och högskolor har inletts. Samtliga berörda parter är positiva till en fortsättning av programmet. Utvärderaren konstaterar vidare att programmet leder dels till lösningar av verklighetsanknutna problem, dels till nyrekrytering av kvalificerade medarbetare. Dessutom stödjer programmet en teknikdrivande bransch och kan därmed få betydelse även för andra industrigrenar. Industrin är enligt utvärderaren beredda att förlänga existerande avtal och delta i fortsatt finansiering av programmet. Utvärderaren föreslår, förutom en fortsatt verksamhet på ungefär nuvarande ekonomiska nivå, en fördjupad dialog mellan de företag, myndigheter, institut, universitet och högskolor som har anknytning till det flygtekniska området. Målsättningen med denna dialog är att åstadkomma en samlad syn på Sveriges flygtekniska framtid. En lämplig plattform för fördjupad dialog torde vara Nationellt Flygtekniskt Forum. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 en förlängning av det nationella flygtekniska forskningsprogrammet på ungefär samma årliga realekonomiska nivå som hittills under den kommande treåriga forskningspolitiska beslutsperioden, varefter förnyad utvärdering bör ske. Det nationella flygtekniska forskningsprogrammets fortsatta finansiering bör som förut delas lika mellan staten och industrin. Regeringen anser att den samverkan som inletts av organet Nationellt Flygtekniskt Forum mellan industri, försvarsmyndigheter samt universitet och högskolor är av stor betydelse för att förbättra samverkan mellan de olika aktörerna, skapa en gemensam syn på svensk flygteknik samt ge förslag till nationell policy inom det flygtekniska området. Nationellt Flygtekniskt Forum bör kunna tjäna som modell, där så är tillämpligt, även för andra områden än det flygtekniska. 7 Socialdepartementets verksamhetsområde Inom Socialdepartementets verksamhetsområde bedrivs och initieras forskning och utvecklingsarbete rörande insatser för individer och familjer, äldre och personer med funktionshinder, de ekonomiska välfärdssystemen, folkhälsa, hälso- och sjukvård samt rättsmedicin. FoU-arbetet initieras och bedrivs i decentraliserade former, varvid Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) utgör ett nav för stora delar av FoU-verksamheten. Utöver vad som anförs i det följande angående olika forskningsområden vill regeringen framhålla att integrering av genusperspektivet är av stor vikt inom alla forskningsgrenar och annan verksamhet. Ett utvecklingsprogram kommer att igångsättas av Socialdepartementet för att med hjälp av myndigheter och andra viktiga aktörer förankra genusperspektivet inom departementets hela verksamhetsområde. Genom att analysera förslag och verksamhet utifrån bägge könens perspektiv kommer verksamheten att kunna berikas och effektiviseras. 7.1 Organisation och resurser för FoU Inom utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg återfinns ett flertal myndigheter under Socialdepartementet som ger stöd till och/eller utför forsknings- och utvecklingsarbete. Totalt satsas inom utgiftsområdet omkring 200 miljoner kronor av anslagsmedel på forskning och utveckling varav hälften genom Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR). Folkhälsoinstitutet (FHI) är ett nationellt organ med uppgift att förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. FHI skall, för sin vetenskapliga förankring, bedriva, initiera och ge stöd till forskning och utveckling inom folkhälsoområdet. Detta sker bl.a. genom att FHI träffar samarbetsavtal med forskningsmiljöer och centra för utveckling av målinriktat folkhälsoarbete inom olika programområden samt sprider information om resultaten. Särskild vikt ges därvid FoU-verksamhet inriktad mot sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) bedriver en forskningsbaserad utvärdering av etablerade och nya medicinska metoder ur medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv. På basis av utvärderingarna verkar SBU för ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården. Smittskyddsinstitutets (SMI) forsknings- och utvecklingsarbete för att bekämpa smittsamma sjukdomar utgör tillsammans med smittskyddsarbete tyngdpunkten i SMI:s verksamhet och bedrivs som en integrerad del av övrig verksamhet vid SMI. Ett nära samarbete sker med Karolinska institutet (KI). Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) bedriver forskning kring risksituationer, riskgrupper och riskreaktioner. Forskningsverksamheten skall vara praktiskt tillämpbar inom det sociala området, inom hälso- och sjukvårdsområdet samt inom arbetsmarknadsområdet. Finansiering sker delvis genom anslag och delvis med externa medel. Verksamheten bedrivs i nära samarbete med KI, Institutionen för stressforskning. Socialstyrelsen (SoS) bedriver i viss omfattning forskningsanknutet utvecklingsarbete inom ramen för Centrum för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS). Dessutom har inom Socialstyrelsen byggts upp ett Epidemiologiskt centrum (EpC) som bedriver forskningsanknutet utvärderingsarbete och ansvarar för de stora epidemiologiska registren inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Dessa register används flitigt i epidemiologisk forskning. SoS har också byggt upp en social databas som kan vidareutvecklas. För att öka utnyttjandet av registren vid EpC för forskningsändamål har SFR och Medicinska forskningsrådet (MFR) beslutat att gemensamt ge ekonomiskt stöd till stipendiatplatser vid EpC. Det av staten och landstingsförbundet gemensamt finansierade Spri, hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut, ger staten och sjukvårdshuvudmännen underlag för beslut som syftar till att främja svensk hälso- och sjukvård. Spri:s utvecklingsarbete har tyngdpunkten inom hälsoekonomi, kvalitetsutveckling, informationsteknik och informationsförsörjning. Handikappinstitutet som har staten och landstingen som huvudmän, är samhällets centrala organ när det gäller frågor om hjälpmedel till funktionshindrade personer. Institutet har till ändamål att främja, samordna och medverka i utvecklings- och forskningsarbete avseende hjälpmedel för målgruppen. Statens institutionsstyrelse (SiS) som ansvarar för institutionsvård av missbrukare och ungdomar stöder forskning med betydelse för den egna verksamheten samt för metodutveckling och kompetensutveckling av personal. Institutet för kunskapsutveckling inom missbrukar- och ungdomsvården (IKM) är nära knutet till SiS. Inom utgiftsområde 10, Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp återfinns Riksförsäkringsverket (RFV), som har ansvar för att utvärdera trygghetssystemens effekter för individ och samhälle. Detta arbete sker för närvarande huvudsakligen inom RFV:s utvärderingsprogram men med viss forskarmedverkan. Uppbyggnad pågår inom RFV av ett longitudinellt händelseregister som skall möjliggöra analyser och forskning kring bl.a. utnyttjandet av de olika trygghetssystemen. Inom utgiftsområde 4, Rättsväsendet svarar Rättsmedicinalverket (RMV) för utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för den egna verksamheten — rättspsykiatri, rättsmedicin, rättskemi och rättsgenetik. RMV är huvudman för ett centralt arkiv av intresse för rättspsykiatrisk forskning, beläget vid den rättspsykiatriska avdelningen i Stockholm. Ett rättspsykiatriskt inriktat utvecklings- och forskningscenter är under uppbyggnad i samverkan med KI. Vid RMV:s samtliga avdelningar utom en finns professorer med kombinationstjänster. Förutom stöd till forsknings- och utvecklingsarbete från ovan nämnda organ direkt under Socialdepartementet så finns det betydande andra medel för forskning riktade främst mot hälso- och sjukvårdsområdet. Statens stöd till medicinsk forskning utgörs främst av anslagen till universi- teten, till Medicinska forskningsrådet (MFR) samt medel som betalas ut till sjukvårdshuvudmännen med anledning av avtal om samarbete om läkarutbildning, forskning m.m. vilka redovisas under utgiftsområde 16, Utbildning och universitetsforskning. Till detta kommer FoU-verksamhet inom landsting och företag främst inom läkemedelsbranschen. Forskningsstöd på det medicinska området lämnas även av bl.a. Stiftelsen för vård- och allergiforskning, Cancerfonden, Hjärt-Lungfonden och Apoteksbolagets fond för forskning och studier i hälsoekonomi och socialfarmakologi. Anslagsmedel till FoU inom Socialdepartementets verksamhetsområde, miljoner kronor. (Inom parantes anges bedömda belopp för FoU inom ramanslagen) --------------------------------------------------------------------- | |Budget/ |Förslag/|Beräknat/ |Beräknat/| | |bedömt |bedömt |bedömt |bedömt | | |1995/96 |1997 |1998 |1999 | --------------------------------------------------------------------- |Socialvetenskapliga | | | | | |forskningsrådet (SFR) |140 |100 |of |of | --------------------------------------------------------------------- |Statens institut för | | | | |psykosocial miljö- |(ca 15) |(ca 11) |Omfatt- | |medicin (IPM) | | | | --------------------------------------------------------------------- |Folkhälsoinstitutet (FHI) |(ca 64) |(ca 42) |ning enl. | --------------------------------------------------------------------- |Smittskyddsinstitutet |(ca 26) |(ca 25) |myndig- | |(SMI) | | | | --------------------------------------------------------------------- |Socialstyrelsen (SoS) |* |* |heternas | --------------------------------------------------------------------- |Statens |(ca 15) |(ca 10) | m.fl | |institutionsstyrelse | | |egen | |(SiS) | | | | --------------------------------------------------------------------- |Statens beredning för | | |priori- | |utvärdering av medicinsk |1) |1) | | |metodik (SBU) | | |tering | --------------------------------------------------------------------- |Spri, hälso- och | | | | |sjukvårdens utveck- |* 2) |* 2) | | |lingsinstitut | | | | --------------------------------------------------------------------- |Handikappinstitutet |* 3) |* 3) | | --------------------------------------------------------------------- |Rättsmedicinalverket (RMV)|(ca 7) |(ca | | | | |5,5) | | --------------------------------------------------------------------- |Riksförsäkringsverket (RFV)|* |* | | --------------------------------------------------------------------- |SUMMA |ca 270 | ca 200 | | --------------------------------------------------------------------- * Uppgift saknas 1)SBU:s anslag 1997 föreslås bli 23,6 mkr varav 8 mkr tillfälliga medel. Ytterligare medel kan tillkomma genom överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet. Avtal för 1997 ej klart. För 1996 fick SBU 10,5 mkr genom sådan överenskommelse. 2)Spri får enligt överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet ett statligt bidrag för sin verksamhet med 29,7 mkr för 1996. Hälso- och sjuk- vårdshuvudmännen tillskjuter lika mycket. FoU-del ej specificerad. Avtal för 1997 ej klart. 3)Handikappinstitutet får totalt 51 mkr för 1996 enligt ettårig överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet. Fou-del ej specificerad. Avtal för 1997 ej klart. 7.2 Socialvetenskapliga forskningsrådet -------------------------------------------------------------------- |Regeringens bedömning: Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR)| |bör utveckla sitt samarbete med och stöd till övriga myndigheter| |under Socialdepartementet. Dessutom bör SFR utöka sitt samarbete med| |Skolverket kring frågor rörande stöd till forskning om barnomsorg och| |skola (se även avsnitt 10.4.2.). Det är vidare regeringens mening| |att SFR liksom övriga forskningsråd bör få rätt att inrätta professurer| |i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.4 och att SFR bör ingå i| |den samverkansgrupp för forskningsråden som föreslås att främja tvär-| |vetenskap i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.6. Vidare bör| |SFR inom sitt anslag särskilt avsätta medel för att bygga upp och| |vårda databaser för longitudinell forskning i enlighet med vad som| |sägs i avsnitt 3.11.5. | -------------------------------------------------------------------- Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har ett brett mandat och ger stöd till grundforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap, socialpolitik och folkhälsovetenskap. Forskningen som får stöd från SFR utförs nästan uteslutande vid universitet och högskolor. SFR har i sin fördjupade anslagsframställan betonat behovet av kontinuitet i forskningssatsningarna samt pekat på att det inom stora delar av Social- departementets verksamhetsområde finns behov av utökade forskningssatsningar. Den flyttning av resurser till SFR och SiS som Forskningsfinansieringsutredningen (SOU 1996:29) föreslagit avvisas av SFR som dock anser sig kunna ta ett större ansvar för samordning av forskningsfrågor mellan myndigheterna under Socialdepartementet. Skälen för regeringens bedömning: SFR:s samarbete med och stöd till samtliga övriga myndigheter under Socialdepartementet bör vidareutvecklas när det gäller analys av forskningsbehov, val av metoder för stöd till forskning och spridning av forskningsinformation. Regeringen kommer därför att ge SFR i uppdrag att svara för initiativ inom området. Däremot finns det enligt regeringens mening inga skäl att, som Forskningsfinansieringsutredningen föreslagit, flytta de forskningsresurser som disponeras av FHI och SiS till SFR. Tvärtom innebär dagens lösning ett större engagemang från de berörda myndigheterna i forskningsfrågor och därmed även goda förutsättningar för ett bättre nyttiggörande i verksamheten av forskningsresultat från olika håll. Ansvaret för barnomsorgs- och förskolefrågor har under våren flyttats från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet och Skolverket kommer därmed att få ett ansvar för forskning inom detta område. Med anledning härav bör SFR och Skolverket koordinera sina insatser kring frågor som rör stöd till forskning om barnomsorg och skola. En stor del av de projekt som SFR stöder är av tvärvetenskaplig karaktär och det är enligt regeringens mening därför angeläget att SFR ingår i den samverkansgrupp för forskningsråden för att främja tvärvetenskap som regeringen avser att tillskapa. Denna beskrivs i avsnitt 10.2.6. Regeringen anser att SFR liksom övriga forskningsråd bör få rätt att inrätta professurer i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.4. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås SFR tillföras medel för lokalkostnader så att SFR kan uppfylla riksdagens beslut om att principen om full kostnadstäckning skall gälla vid utbetalning av forskningsmedel till forskare vid universitet och högskolor. Dessutom föreslås SFR tillföras vissa medel för utökade administrativa uppgifter i samband med ökade krav på samordningsinitiativ enligt ovan inom Socialdepartementets område, nytt ansvar för samordning och kanslifunktion för alkoholforskning samt utökade krav på ekonomisk uppföljning av utbetalade forskningsmedel. När det gäller stora datamaterial bör SFR få i uppdrag att inom sitt anslag avsätta medel till uppbyggnad och vård av databaser för longitudinell forskning. I avsnitt 5, 7.3-7.6 och 15 kommenteras en del av den forskning som stöds av SFR. 7.3 Forskning rörande de sociala trygghetssystemen -------------------------------------------------------------------- |Regeringens bedömning: Regeringen avser ge Socialvetenskapliga| |forskningsrådet (SFR) och Riksförsäkringsverket (RFV) i uppdrag att| |fördjupa analysen kring vilka forskningsbehov som är särskilt angeläg-| |na att prioritera ur samhällets och socialförsäkringsadministra-| |tionens perspektiv. Vidare avser regeringen ge RFV i uppdrag att| |undersöka möjligheten att inom RFV:s verksamhetsområde finna utrymme| |för en flerårig satsning för att initiera forskning av relevans för| |socialförsäkringsområdet. | -------------------------------------------------------------------- Forskning med relevans för socialförsäkringsområdet bedrivs vid universitet och högskolor inom flera olika fakultetsområden. Behovet av forskningsbaserad kunskap om de sociala trygghetssystemens funktion, effekter och effektivitet är stort i och med den snabba omställning som pågår av dessa system och av samhället i övrigt. Det är angeläget att få kunskap om hur förändringar påverkar medborgarnas vardagsvillkor och få indikationer på hur välfärdssystemen kan behöva utvecklas. Detta är ett av SFR:s prioriterade områden. I en nyligen genomförd översikt över svensk forskning om välfärd som SFR låtit göra konstateras att viktiga delar av socialförsäkringsforskningen är av hög kvalitet men att det behövs mer och bättre forskning om effekter av offentliga åtgärder och av andra strukturella villkor. Sådana studier kan avse effekter såväl på makro- som på mikronivå. För att effektstudier skall kunna genomföras krävs goda empiriska underlag. Detta har hittills varit något av en stötesten eftersom det saknats lämpliga och lättillgängliga befintliga register att utgå ifrån. Inom Riksförsäkringsverket (RFV) pågår emellertid konstruktion av en s.k. händelsedatabas med vars hjälp longitudinella studier i stor skala kommer att kunna möjliggöras. Demografisk forskning är också av stor relevans för kunskapsuppbyggnaden kring befolkningsförändringar och hur dessa långsiktigt kan komma att påverka bl.a. socialförsäkringarnas kostnader. Av en utvärdering som SFR låtit göra framgår att demografisk forskning inte har nått tillräcklig omfattning i Sverige. De senaste åren har stora satsningar skett på aktiv rehabilitering och för- säkringskassorna har därmed fått nya uppgifter. Dessa satsningar har skett samtidigt som arbetslösheten har ökat mycket kraftigt. Forskning om rehabilite- ringens villkor och effekter är mycket angelägen som underlag för ställnings- taganden till eventuella förändringar i systemen. Sjuk- och arbetsskadekommittén anser i betänkandet En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering (SOU 1996:113) bl.a. att det behövs forsknings- och utvecklingsinsatser som grund för en teoribildning i fråga om arbetsförmågebedömning och arbetslivsinriktad rehabilitering. Övergången mellan medicinska behandlingsinsatser och rehabiliterande åtgärder rymmer många komplexa frågor liksom även återgången till arbetsmarknaden efter rehabilitering. Socialförsäkringen är till sin karaktär regelstyrd med en mycket spridd tillämpning vilket medför behov av mer tillämpad juridisk forskning om funktionssättet i befintliga system. Skälen för regeringens bedömning: De medel som Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) och RFV idag avsätter för forskning inom allmän socialpolitik och socialförsäkring är mycket små (ca 0,01 procent) i relation till socialförsäkringarnas totala omslutning. I Sjuk- och arbetsskadekommitténs betänkande liksom i SFR:s ovan nämnda forskningsöversikt konstateras att det finns behov av utökad forskning på socialförsäkringsområdet. SFR och RFV bör därför få i uppdrag att fördjupa analysen kring vilka forskningsbehov som är särskilt angelägna att prioritera ur samhällets och socialförsäkrings- administrationens perspektiv. RFV bör också få i uppdrag att undersöka möjligheterna att inom RFV:s verksamhetsområde finna utrymme för en flerårig satsning för att initiera forskning av relevans för socialförsäkringsområdet vid universitet, högskolor och centrumbildningar. En sådan satsning skulle utgöra ett värdefullt komplement till SFR:s forskningsstöd inom området. Forskning inom socialförsäkringsområdet ställer krav på tvärvetenskapligt samarbete varvid centrumbildningar med anknytning även till den regionala och lokala försäkringsadministrationen kan komma att vara viktiga för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden och som rekryteringsbas för forskare. 7.4 Forskning inom socialtjänstområdet -------------------------------------------------------------------- |Regeringens bedömning: Det är angeläget att forskningen inom området| |socialt arbete i högre grad inriktas mot systematisk kunskaps-| |utveckling i syfte att förbättra den vetenskapliga grunden för det| |sociala arbetet. | | Det är vidare angeläget att en kraftsamling görs på alkohol-| |forskningsområdet. Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) bör därför| |få ett särskilt samordningsansvar för alkoholforskningen, ett| |samrådsforum med berörda finansiärer bör tillskapas och SFR därvid| |svara för en sekretariatsfunktion. | | Kontinuerlig forskning om barns villkor är angelägen varvid forsk-| |ning kring utsatta barn särskilt bör prioriteras. | | Forskning om äldre bör ha fortsatt hög prioritet varvid behovet av| |tillämpad forskning särskilt bör uppmärksammas. | -------------------------------------------------------------------- Den forskning som har relevans för socialtjänstområdet bedrivs i huvudsak vid universitet och högskolor inom flera olika fakultetsområden. Större delen av forskningen är inriktad på generella problem medan tillämpad och praktiskt orienterad forskning med inriktning på att förbättra socialtjänstens metoder och resultat fortfarande har en blygsam omfattning. Utvecklingen av denna praktiskt inriktade forskning kommer att ha stor betydelse för alla delar av socialtjänstområdet. Forskning om socialt arbete Samhällets ansvar för de mest utsatta grupperna kommer till uttryck genom många olika former av stödåtgärder. Biståndet skall enligt socialtjänstlagen utformas så att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv. Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Sedan 1970-talet är ämnet socialt arbete en vetenskaplig disciplin med f.n. totalt tio professurer vid fyra universitet. Inriktningen av verksamheten handlar företrädesvis om forskning i socialt arbete med anknytning till samhällsarbete. Forskning kring socialt arbete inom äldre- och handikappområdena förekommer i begränsad omfattning. I den genomgång som Socialtjänstkommittén låtit göra av forskningens betydelse för den resultatorienterade kunskapsutvecklingen inom social-tjänsten konstateras att studier av det sociala arbetets resultat totalt sett inte fått tillräckligt genomslag i forskningsinstitutionernas inriktning. Huvudinriktningen av institutionernas forskning är framför allt allmänna samhällsvetenskapliga frågeställningar och studier av olika gruppers sociala villkor vilket motsvarar andra viktiga kunskapsbehov men inte direkt bidrar till en utveckling av sociala arbetsmetoder. Kommittén betonar också i sitt delbetänkande (SOU 1995:58) betydelsen av regionala och lokala forsk- ningsinsatser. Den framhåller som önskvärt att de medel som finns tillgängliga för forskning och utvecklingsarbete inom Socialstyrelsen och andra centrala myndigheter i ökad utsträckning används för att skapa och vidmakthålla en FoU- struktur på regional och lokal nivå samtidigt som ökade insatser görs på "klinisk" forskning inom socialtjänstens område. Skälen för regeringens bedömning: Kraven på en effektivare resursanvändning har resulterat i ökade krav på uppföljning, kvalitetssäkring och utvärdering av verksamheten. För att dessa strävanden skall bli framgångsrika krävs framförallt forskningsbaserad metodutveckling i samarbete mellan forskare och praktiker. Existerande och nya metoder i det sociala arbetet måste prövas systematiskt på vetenskaplig grund och resultaten spridas till praktikerna i syfte att erhålla en gemensam, växande kunskapsbas till grund för det professionella arbetet. Utvecklingen av en "socialekonomisk" forskning — som parallell till den nu relativt framgångsrika hälsoekonomiska forskningen — är också angelägen. Det kan vidare finnas skäl att prioritera stora, tvärsektoriella longitudinella forskningsprojekt i socialt arbete framför många små utvecklingsprojekt. Forskning om missbruk Missbruksfrågorna är svårhanterliga för samhället och individerna och kun- skapsbehovet är därför mycket stort. Forskningen på området har fortfarande betydande metodproblem. Det gäller såväl forskningen om missbrukets utbredning och orsaker som forskningen om politik och metoder för att förebygga missbruk liksom forskningen om vård och behandling av missbrukare. Den socialvetenskapliga forskningen på området är inriktad mot såväl bruk som missbruk av alkohol, narkotika och andra beroendeframkallande medel och har en tydlig folkhälsovetenskaplig inriktning. Alkoholforskningsutredningen, som Folkhälsoinstitutet 1994 initierade på regeringens uppdrag, anser i sin slutrapport Forskning om alkohol att alkoholforskningen behöver förstärkas kraftigt och att prioritering därvid bör ske av konsumtions-, preventions- och behandlingsforskning. Utredningen pekar också på behovet av en klarare ansvarsfördelning mellan finansiärerna samt föreslår att ett speciellt alkoholforskningscentrum bildas vid Stockholms universitet med inriktning mot konsumtionsforskning, att ett antal mellantjänster inrättas samt att programstöd inrättas för preventions- resp behandlingsforskning. Ökat projektstöd bör enligt utredningen kunna inrymmas inom nuvarande finansiärers resurser. Totalt sett bör enligt utredningen 20-25 miljoner kronor tillföras alkoholforskningsområdet under en relativt kort tidsperiod. Vidare anser man att en samrådsgrupp med alla finansiärer bör bildas för att hantera ansvars-, fördelnings- och övriga samarbetsfrågor. Remissinstanserna har i mycket stor utsträckning varit positiva till utredningens förslag och samtliga som yttrat sig anser att alkoholforskningen bör förstärkas. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är angeläget att en kraftsamling görs på alkoholforskningsområdet. Regeringen kommer därför att ge SFR ett särskilt samordningsansvar för den socialvetenskapliga alkoholforskningen och SFR skall därvid svara för en sekretariatsfunktion åt en särskild samrådsgrupp i linje med utredningens förslag. Utredningens förslag om att tillskapa ett nationellt centrum för alkoholforskning bör beredas vidare av SFR tillsammans med övriga som ingår samrådsgruppen. I detta sammanhang bör även övervägas hur en bättre samordning av drogforskningen kan åstadkommas. Forskning om barn och familj Svensk forskning om barn och familj har stor bredd och är spridd över ett stort antal forskningsdiscipliner och institutioner. Variationerna i probleminriktning är därmed ganska omfattande. SFR har nyligen presenterat en forskningsöversikt om barn- och familjeforskning på 1990-talet. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har uppmärksammats på behovet av forskning om barn genom bl.a. Riksdagens skrivelse 93/94:251 om sexuella övergrepp mot barn, genom Socialstyrelsens slutrapport från Barn i fokus-- projektet om tillämpad forskning inom området utsatta barn, genom Barnombudsmannens årliga rapport 1996 i vilken en tvärsektoriell och longitudinell forskning om förebyggande insatsers effekter och effektivitet efterfrågas samt genom SFR:s forskningsöversikt om barn- och familjforskning. Forskningsfrågan har även uppmärksammats i rapporten från Kommittén för FN:s familjeår (SOU 1996:37), som pekar på behovet av en långsiktig strategi för informationsförsörjning om barn och familj och ser upprättandet av en longitudinell databas som ett sätt att skapa underlag för utvärdering, analys och forskning. Socialtjänstkommittén har i sitt betänkande (SOU 1995:58) lagt vikt vid s.k. klinisk forskning eller behandlingsforskning inom socialtjänstens område. Enligt regeringens mening är det viktigt med en kontinuerlig och bred forsk- ning om barns villkor. Särskilt viktigt är det att öka kunskapen om utsatta barns villkor. Den snabba samhällsutvecklingen skapar successivt nya ramar för familjelivet och för barnens uppväxt och integrering i samhället. Forskning om äldre Samhällets totala kostnader för vård och omsorg om äldre uppgick år 1995 till ca 100 miljarder kronor varav ca 60 miljarder kronor utgjordes av kostnaden för kommunernas äldreomsorgsverksamhet. Under de senaste decennierna har förutsättningarna för äldrevårdens organisation och innehåll förändrats kraftigt. En ökning har skett av antalet äldre samtidigt som samhällsekonomin försämrats. Genom de stora strukturförändringar som skett på området — Ädel- reformen, handikappreformen och psykiatrireformen — har kommunerna fått en allt tydligare roll som bas för vård- och omsorgssystemen. De genomförda reformerna har skapat möjligheter till ett mer effektivt resursutnyttjande. Den växande gruppen äldre ställer emellertid fortsatt stora krav på samhällets förmåga att klara de framtida vård- och omsorgsbehoven. I forskningsöversikter har SFR redovisat såväl äldreforskning allmänt som svensk äldreforskning med internationell anknytning. Skälen för regeringens bedömning: En medveten och långsiktig kun- skapsuppbyggnad är nödvändig för att skapa handlingsberedskap inför ökade krav från den växande gruppen äldre. Äldreforskningsområdet måste även fortsättningsvis ha hög prioritet. Behovet av tillämpad forskning är stort inom vård och omsorg. Särskilt bör därvid framhållas behovet av forskning kring effekter av insatta resurser, om samband mellan vårdbehov och vårdutbud, om samverkan mellan vårdnivåer och funktioner i enskilda patientfall, den informella sektorns och anhörigas betydelse, konsekvenser av nedskärningar och förändrad vård- och behovsstruktur samt om äldreomsorgens kvalitet och innehåll. Ökad kunskap om hur äldre skall kunna behålla sin hälsa och förhindra för tidigt åldrande och åldersrelaterade sjukdomar samt om effekter av förebyggande och tidiga insatser har stor samhällsrelevans och därför hög prioritet. Äldre med invandrarbakgrund är därvid en viktig grupp. Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har en viktig uppgift att följa utvecklingen av forskningen på äldreområdet och tillse att en god balans skapas mellan behoven av grundforskning och de här nämnda behoven av mer tillämpad forskning inom vård och omsorg. 7.5 Forskning om handikapp -------------------------------------------------------------------- |Regeringens bedömning: Forskning om handikapp bör ha fortsatt hög| |prioritet varvid behovet av tillämpad forskning särskilt bör upp-| |märksammas. | -------------------------------------------------------------------- Handikappforskningen är till sin karaktär tvärvetenskaplig. Samtidigt finns det ett behov av att forskningen om handikapp inte isoleras från utvecklingen inom olika moderdiscipliner. Balansen mellan tvärvetenskaplighet och disciplinförankring är en ständigt närvarande fråga i forskning som, i likhet med handikappforskningen, tar sin utgångspunkt i konkreta problem. Det internationella intresset är starkt på området, t.ex. inom FN och EU. FN har särskilt uppmärksammat medlemsstaterna på behovet av forskning om hur funk- tionshindrade och deras familjer socialt och ekonomiskt påverkas i sin livsföring. Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har ett särskilt samordningsansvar för forskning inom handikappområdet. Som ett led i detta har rådet tagit fram flera översikter som belyser kunskaps- och forskningsläget på området. En samordnande och främjande roll har också det av staten och landstingen gemensamt finansierade Handikappinstitutet som också direkt medverkar i forsknings- och utvecklingsarbete. Ambitionen är att integrera handikappforskningen i de discipliner där frågorna naturligt hör hemma. Samtidigt finns det behov av tvärvetenskapligt samarbete vilket lett till centrumbildningar på olika universitetsorter. Centrumbildningarna är viktiga för den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden och som rekryteringsbas för forskare. Skälen för regeringens bedömning: Teknisk forskning är betydelsefull för utvecklingen på handikappområdet och stöds bl.a. av NUTEK inom programmet Telematik för funktionshindrade. Som framgår av avsnitt 14.4.2 föreslås ett nytt programblock för "Teknik för funktionshindrade och äldre". Det är användningen och användbarheten av tekniken, som är avgörande för om den skall bli en möjlighet för funktionshindrade att leva mer oberoende eller om den ska bli ett hinder i deras vardag. Det är därför angeläget att forskning bedrivs kring funktionshindrade personers användning av teknik liksom kring de etiska aspekterna på teknikutveckling och teknikanvändning. Detta behandlas i avsnitt 3.11.6. Ett annat område som är sparsamt utforskat i Sverige är hur samhället vid fördelning av resurser tar hänsyn till personer med funktionshinder. Det råder också en påtaglig brist på rättsvetenskaplig och rättssociologisk forskning med fokus på aktuella förändringar av socialpolitiska system och värderingssystem. Fördjupad kunskap behövs också om situationen för barn och andra anhöriga till funktionshindrade. Det finns personer med funktionshinder i de flesta yrken, men det finns inte mycket forskning om funktionshindrade personers villkor i arbetslivet vilket bl.a. visas i den forskningsöversikt som SFR tagit fram i samarbete med Rådet för arbetslivsforskning. Det finns skäl att mer än tidigare uppmärksamma på vilket sätt funktionshindrade personers kompetens bättre kan tas till vara i arbetslivet. Kunskapen är bristfällig om vad som händer i mötet mellan funktionshinder och förhållanden på arbetsmarknaden och om effekter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller vilken betydelse som utbildningsbakgrunden har i sammanhanget. Forskning om funktionshindrades arbetsmarknad och arbetsförhållanden är således ett angeläget område. I det sammanhanget är det viktigt att också få fram en kontinuerlig könsuppdelad statistik över funktionshindrade personers situation på arbetsmarknaden som en utgångspunkt för forskning t.ex. om funktionshindrade kvinnors situation. 7.6 Folkhälsoforskning -------------------------------------------------------------------- |Regeringens bedömning: SFR bör få i uppdrag att i samråd med övriga| |berörda utarbeta ett nationellt forskningsprogram om ojämlikhet i| |hälsa vilket redovisas i avsnitt 3.11.5. | -------------------------------------------------------------------- Med folkhälsovetenskap menas (enl prop 1989/90:90) studiet av arbetslivets, levnadsvanornas, miljöns, samhällsförhållandenas och vårdsystemets betydelse för befolkningens hälsa samt hälso- och sjukvårdens effektivitet. SFR har ett samordningsansvar för samhällsvetenskapligt, humanistiskt och juridiskt inriktad hälso- och sjukvårdsforskning som avser bl.a. folkhälsa, hälsoekonomi och vårdorganisation. Ett nära samarbete sker med Medicinska forskningsrådet kring folkhälsofrågorna. Dessutom har Folkhälsoinstitutet (FHI) i uppdrag att som nationellt organ på vetenskaplig grund förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. FHI har ett etablerat samarbete med institutioner som bedriver folkhälsovetenskaplig forskning. Socialstyrelsen (SoS) har ett ansvar för att följa och analysera folkhälsans utveckling och orsaker samt verka för att forsknings- och utvecklingsarbete av särskild betydelse inom Socialstyrelsens ansvarsområde kommer till stånd. Den svenska folkhälsoforskningen har stor bredd och hävdar sig väl i internationella sammanhang. Genom de internationellt sett delvis unika förutsättningar som finns i Sverige i och med tillgång till data över individer i longitudinella register som uppdateras efter hand och möjligheter till sambearbetning av olika register finns det möjligheter för den svenska folkhälsoforskningen att i vissa delar vara världsledande. Dessa stora datamaterial måste betraktas som en nationell resurs som kontinuerligt måste uppdateras vårdas för att värdet för forskningen skall bestå. Den svenska epidemiologiska forskningen har granskats av en arbetsgrupp som tillsatts av MFR och SFR och i vilken även Socialstyrelsen ingått. Även denna grupp pekar i sin rapport “Svensk epidemiologisk forskning„ på behovet av att avsätta särskilda forskningsmedel för omfattande datainsamling och registerhållning samt föreslår en rad åtgärder som SFR och MFR bör vidta för att stärka den epidemiologiska forskningen. Förslagen innefattar även tankar på att utveckla möjligheterna för utländska gästforskare att kunna arbeta med de epidemiologiska registren. Vidare betonas behovet av att vidareutveckla åtgärds- inriktad epidemiologi och metoder för utvärdering av olika typer av folkhälsoinsatser. I avsnitt 3.11.5 tar regeringen ställning till den utredning som Forsk- ningsrådsnämnden (FRN) utförde år 1994 i samråd med SFR om samordning av och efterfrågan på individdata för longitudinell och individbaserad forskning. Folkhälsoforskningen har visat att det i Sverige, trots en allmänt sett positiv hälsoutveckling, fortfarande finns påtagliga sociala skillnader i ohälsa mellan och inom olika befolkningsgrupper. Ojämlikheten i hälsa har dessutom av allt att döma ökat sedan 1980-talet och farhågor finns att denna ojämlikhet fortsätter att accentueras. Mot denna bakgrund är det angeläget att fördjupa analyserna om vilka faktorer som bestämmer ohälsans sociala fördelning samt om åtgärder för att överbrygga hälsoklyftor i samhället. För att åstadkomma den nödvändiga kraftsamlingen på området bedömer regeringen i avsnitt 3.11.5 att SFR bör få i uppdrag att i samråd med övriga berörda utarbeta ett nationellt forskningsprogram för forskning om ojämlikhet i hälsa. 7.7 Smittskyddsforskning -------------------------------------------------------------------- |Regeringens bedömning: Forskning inom ämnesrådet smittskydd bör ha| |fortsatt hög prioritet. | -------------------------------------------------------------------- Den internationella utvecklingen ifråga om smittsamma sjukdomar kräver intensiv uppmärksamhet, handlingsberedskap och åtgärder. Antalet infektionssjukdomar i världen ökar och många mikroorganismer ändrar egenskaper och utbredning. Tillsammans med att tidigare helt okända smittämnen dyker upp utgör de hot mot folkhälsan. Infektionssjukdomar är de vanligaste sjukdomarna i vårt land. Genom det ökade utbytet med omvärlden via invandring, turism och handel med livsmedel är Sverige idag mera utsatt än tidigare för sjukdomsalstrande mikroorganismer. Smittskyddsinstitutet (SMI) har ansvar för att utreda och medverka till att relevanta åtgärder sätts in för att vid utbrott av epidemiska sjukdomar följa spridningen av dessa samt snabbt spåra smittkällor. SMI har ett nära samarbete med Karolinska institutet (KI). Sex av enhetscheferna vid SMI är också professorer med olika specialinriktningar i smittskydd vid KI. För tre av dessa tjänster beräknas medel under SMI:s anslag. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att fr.o.m. budgetåret 1997 medel för samtliga professurer beräknas under SMI:s anslag och att avtal sluts mellan SMI och KI om finansiering och tjänstgöringsskyldighet för tjänsterna. Regeringen har beslutat att förberedelserna skall fortsätta för att SMI år 1999 skall kunna flytta till nyrenoverade lokaler på KI:s område. Härvid ingår bl.a. ett nytt säkerhetslaboratorium som kommer att kunna utgöra en nationell resurs på smittskyddsområdet. För att det i Sverige även fortsättningsvis skall kunna bedrivas kvalificerad forskning som kräver försök på djur, framför allt om hiv/aids, kommer byggandet av ett nytt djurhus att ingå i satsningen. Denna investering ökar de årliga lokalkostnaderna med 20-25 miljoner kronor. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen ser ett starkt behov av fortsatt forsknings- och utvecklingsverksamhet inriktad på praktisk tillämpning av nya vetenskapliga rön. I detta arbete har SMI en central position i landet. Kraven på internationell samverkan inom smittskydd och mikrobiologisk forskning ökar fortlöpande. 7.8 Forskning om elkänslighet -------------------------------------------------------------------- |Regeringens bedömning: Regeringen anser att ytterligare forskning| |behövs på området, samt avser att ge Rådet för arbetslivsforskning i| |uppdrag att senast år 1999 redovisa en forskningsöversikt och ut-| |värdering av såväl svenska som internationella forskningsresultat.| -------------------------------------------------------------------- Elkänslighet är en fråga som väckt stor uppmärksamhet under senare år. Riksdagen har bl.a. genom betänkandena 1993/94:BoU17 El-överkänslighet och 1994/95:BoU18 Byggnaders inomhusmiljö m.m. pekat på betydelsen av forskning om elkänslighet. Bostadsutskottet har också framhållit att kraftfulla och effektiva åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med problemen kring elöverkänslighet. Samtidigt konstaterar utskottet att det i dag inte finns någon allmänt accepterad förklaring till uppkomsten av elöverkänslighet. De slutsatser som enligt utskottet bör dras är dels att kunskaperna kring problemen med elöverkänslighet måste öka, dels att den kunskap och de praktiska erfarenheter som trots allt redan finns måste tas till vara, systematiseras och föras ut till berörda parter. Mot denna bakgrund uppdrog regeringen den 9 november 1995 åt Rådet för arbetslivsforskning (tidigare Arbetsmiljöfonden) att följa upp och sammanställa resultaten av redan genomförd forskning om elkänslighet, redovisa såväl pågående som planerade forskningsprojekt samt redovisa omfattningen av de forskningsmedel som anvisas till forskning om elkänslighet. Av rådets redovisning av uppdraget i samband med anslagsframställningen för år 1997 framgår bl.a. att det finns stora svårigheter med att definiera elkänslighet och att det idag inte går att få en realistisk uppfattning om problemets omfattning. I redovisningen diskuteras hur väl belagda olika faktorer kan bedömas vara och vilka inriktningar av fortsatt forskning som kan vara värda att pröva. Av redovisningen framgår också att de senaste tre åren har externa anslag till forskning om elöverkänslighet lämnats med minst 16 miljoner kronor vilket utgör mer än hälften av alla externa anslag till forskning kring eventuella hälsorisker av elektriska eller magnetiska fält. Därtill har sannolikt minst lika stora belopp för forskning på området utgått via normala driftsbudgetar hos flera högskolor, institut och företag. Skälen för regeringens bedömning: Trots den stora forskningsinsats som skett på elektriska och magnetiska fält har enighet ännu inte kunnat uppnås om tolkning av resultaten. Ytterligare forskning pågår dock. En ny avstämning av forskningsläget bör ske om några år. Regeringen avser därför att ge Rådet för arbetslivsforskning i uppdrag att senast år 1999 redovisa en utvärdering av såväl svenska som internationella forskningsresultat på området. Med denna utvärdering som grund bör en koncensuskonferens anordnas. 7.9 FoU inom och till stöd för hälso- och sjukvården En god hälso- och sjukvård är en grundsten i den svenska välfärdspolitiken. Målet är en god vård på lika villkor för hela befolkningen. Hälso- och sjukvården svarar för en mycket central del av välfärden i sam- hället och kostnaderna härför motsvarar drygt 7,5 % av BNP. Ett intensivt förändringsarbete pågår på bred front, såväl framtvingat av ekonomiska skäl som mot bakgrund av nya medicinska och folkhälsovetenskapliga kunskaper. Betydande resurser satsas på forskning och utveckling inom området. Den medicinska forskningen i Sverige är av hög internationell klass. Den bedrivs vid universitet och högskolor, i landstingen, i företag och vid statliga myndigheter. Medicinska forskningrådet har i samråd med Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) samt SFR utrett prioriteringar av resurser till medicinsk forskning. I utvärderingsrapporten drar man bl.a. slutsatsen att satsningarna på finansiering och förnyelse av högkvalificerad forskning har varit framgångsrik och ändamålsenlig och att de svårigheter som finns framför allt är beroende på tids- och resursbrist inom dagens hälso- och sjukvård. Analysen pekar på att möjligheten att kombinera långsiktigt forskningsarbete och klinikarbete har minskat under senare år, samtidigt som kraven på förnyelse och anpassning till ett nytt kunskapsläge ökar. Regeringen anser det vara av stor vikt att sjukvårdshuvudmännen kan finna utrymme för FoU-arbete och frågan tas därför upp nedan under avsnitt 7.9.1 Kliniskt och folkhälsovetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete. Utredningen om bemötande av kvinnor och män inom hälso- och sjukvården avlämnade nyligen sitt betänkande Jämställd vård — olika vård på lika villkor. I betänkandet betonas behovet av forskning som genererar könsspecifika kunskaper om vårdbehov, effekter av olika vårdåtgärder och om vårdorganisationens kvalitet och effektivitet. Regeringen delar utredningens uppfattning att en situation som gagnar kunskapsframväxt avseende vissa grupper i samhället på bekostnad av andra är problematisk både ur rättvise- och etiksynpunkt. Jämlikhet och jämställdhet inom kunskapsframväxten förutsätter att de studiepopulationer som ingår i forskningsprojekt är representativa i relation till befolkningen. I praktiken innebär detta att kvinnor bör inkluderas i större omfattning än tidigare. Enligt regeringens mening bör detta ägnas ökad uppmärksamhet av de organ som finansierar forskning inom medicin, omvårdnad och hälso- och sjukvård. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen angående dessa frågor i samband med att ställningstagande till utredningen i sin helhet redovisas. Här kan också konstateras att kommittén (S 1992:04) om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation har i uppdrag att belysa vårdforskningens läge, finansiering och organisation i den svenska hälso- och sjukvården. Utredningen skall också överväga ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i fråga om finansieringen av vårdforskning och i vilka former stöd kan ges till vårdforskningens utveckling. Utredningen avser att lägga fram ett förslag i frågan under våren 1997. De i avsnitt 7.1 nämnda myndigheterna SBU, SoS, FHI, IPM och SMI samt det för staten och landstingen gemensamma utvecklingsinstitutet Spri svarar också för viktigt stöd till området. Av den forskning som stöds av SFR går 20-25 % till forskning om folkhälsa samt hälso- och sjukvård. Inom hälso- och sjukvården är också det kvalificerade utvecklingsarbetet av mycket stor betydelse. Såväl utvecklingsarbetet som den viktiga omvårdnadsforskningen bedrivs framför allt i landstingen. 7.9.1 Kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete -------------------------------------------------------------------- |Regeringens förslag: Till hälso- och sjukvårdshuvudmännens ansvar| |skall enligt hälso- och sjukvårdslagen höra att medverka vid finan-| |siering, planering och genomförande av kliniskt forsknings- och ut-| |vecklingsarbete. Härvid bör hälso- och sjukvårdshuvudmännen i den om-| |fattning som behövs samverka med andra huvudmän samt med berörda| |universitet och högskolor. Ett förtydligande om detta tas in i hälso-| |och sjukvårdslagen. | -------------------------------------------------------------------- Bakgrund Hälso- och sjukvårdsutredningen, HSU 2000, har i betänkandet Landstingens ansvar för kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete (SOU 1994:132) föreslagit att landstingens del av ansvaret för kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete preciseras och lagfästs. Även Prioriteringsutredningen har fört fram ett likartat förslag i sitt betänkande Vårdens svåra val (SOU 1995:5). Båda be- tänkandena har remissbehandlats. En gemensam remissammanställning över de båda utredningarnas förslag finns tillgänglig på socialdepartementet. I och med omstruktureringen av hälso- och sjukvården och införandet av nya ekonomiska styrsystem har förutsättningarna för det kliniska forsknings- och utvecklingsarbetet förändrats. Det har därför uppstått ett behov av att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och landsting vad gäller finansiering, planering och genomförande av kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvårdens område. Finansieringen av klinisk forsknings- och utvecklingsverksamhet sker huvudsakligen genom statliga medel som anvisas universitet och högskolor, forsk- ningsråd och med medel som betalas ut till sjukvårdshuvudmännen med anledning av avtalen om samarbete om läkarutbildning och forskning m.m. Sjukvårdshuvudmännen bidrar dock också med betydande belopp. Kostnaderna har hittills vanligtvis inrymts i de olika sjukvårdsenheternas anslag och har inte särskiljts från den övriga sjukvårdsverksamheten. Man har därför inte haft full klarhet i hur mycket resurser som gått till forsknings- och utvecklingsverksamhet. När nya styrmetoder införts, med bl.a. ersättning för utförd prestation, är det inte längre alltid möjligt att på samma sätt som tidigare budgetera resurser för forskning på ett allmänt, för hela verksamheten gemensamt anslag. Det är därför nödvändigt att försöka identifiera och särredovisa även kostnaderna för forsknings- och utvecklingsverksamhet. Kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete bygger i stor utsträckning på samverkan mellan den medicinska forskningen, undervisningen och sjukvården. För att upprätthålla forskningskompetensen och den svenska sjukvårdens kvalitet är det av vikt att möjligheten till klinisk forskning såväl i den slutna som i den öppna vården bevaras och utvecklas. Frågan om primärkommunernas ansvar för den forskningsverksamhet som bedrivs inom de delar av sjukvården som de är huvudmän för kommer att tas upp i ett senare betänkande från Hälso- och sjukvårdsutredningen. Beskrivning av forskningsområdet Den medicinska forsknings- och utvecklingsverksamheten kan delas in i grundforskning, klinisk forskning samt utvecklingsverksamhet. Hälso- och sjukvårdsutredningen har gjort en uppdelning av den kliniska forskningen i en experimentell del och en patientnära del. Den experimentella kliniska forskningen kräver, enligt utredningen, ofta laboratoriemiljö och metodologi från biomedicinsk grundvetenskap. Den patientnära kliniska forskningen utgår från exempelvis studier av patienters undersökningsresultat, reaktion på försök eller behandling eller genomgång av journalmaterial eller register. Många av remissinstanserna är rent allmänt positiva till hälso- och sjuk- vårdsutredningens beskrivning av forskningsverksamheten. Flera av dessa har dock kritiska synpunkter på avgränsningen mellan experimentell och patientnära klinisk forskning. Man anser att det är en vetenskapsteoretiskt tveksam indelningsgrund. Några pekar också på att det är en brist att folkhälsovetenskaplig forskning inte nämns. Det framhålls bl.a. att huvudmännens ansvar för förebyggande och hälsofrämjande verksamhet även borde omfatta metodutveckling som direkt handlar om hälso- och sjukvårdens folkhälsoarbete. Prioriteringsutredningen talar i sitt betänkande om sådant forsknings- och utvecklingsarbete som avser uppföljning och utvärdering av vårdens resultat. Prioriteringsutredningen betonar att utvärdering är en förutsättning för att kunna nyttja resurserna på bästa sätt och indirekt också en förutsättning för att kunna göra väl avvägda prioriteringar. I detta instämmer en rad remissinstanser. En del av den forskning som bedrivs på patienter i sjukhusmiljö har karaktär av grundforskning, dvs den syftar till att klarlägga orsaker och mekanismer bakom sjukdomsuppkomst utan att ha någon omedelbar tillämpning i sikte. På samma sätt kan en del forskning vid prekliniska institutioner ligga nära tillämpning i klinisk praxis, t.ex. farmakologisk forskning kring läkemedel. För att resultat från grundforskning skall kunna komma patienterna till del krävs också att den patientnära forskningen och utvecklingsarbetet fungerar väl. Under senare år har ett ökande samarbete skett mellan grundforskare och kliniska forskare. Detta har bidragit till att forskningsframsteg numera snabbt kan överföras till klinisk tillämpning och komma patienter till godo. Ett väl fungerande samarbete och ett kunskapsutbyte mellan de olika länkarna i kedjan är således nödvändigt. Detta för i sin tur med sig att det är svårt att dra tydliga gränser mellan de olika leden i forskningsverksamheten och särskilja vem som har ansvar för vad. De olika delarna går i varandra och är också starkt integrerade i det direkta hälso- och sjukvårdsarbetet. Samtidigt finns ett behov att klargöra ansvarsfördelningen och särskilja och identifiera kostnaderna för forskningen. Frågan om hur ansvarsfördelningen mellan stat och landsting bör se ut tas upp i följande avsnitt. Sjukvårdshuvudmännens ansvar lagstadgas Utredningarnas förslag: Hälso- och sjukvårdsutredningen har föreslagit att hälso- och sjukvårdslagen kompletteras med en bestämmelse som preciserar landstingens ansvar för kliniskt forsknings- och utvecklings-arbete. Det ansvar som läggs på landstingen genom den nya bestämmelsen innefattar att medverka vid finansiering, planering och genomförande av kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete inom vården. Prioriteringsutredningen har föreslagit att sjukvårdshuvudmännens nuvarande ekonomiska ansvar för sådant forsknings- och utvecklingsarbete som avser uppföljning och utvärdering av vårdens resultat bör lagfästas. Remissinstanserna: Flertalet instanser som yttrat sig över Hälso- och sjukvårdsutredningens förslag tillstyrker detta. Även en majoritet av de remissinstanser som yttrat sig över Prioriteringsutredningens förslag är posi- tiva. Ett par remissinstanser känner en viss tveksamhet inför att lägga ett ansvar på hälso- och sjukvårdshuvudmännen att medverka vid planering och genomförande av kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Man anser att det kan finnas en risk att forskningsprojekt som inte fyller de krav som kan och bör ställas på vetenskaplig forskning får ekonomiskt stöd. Till dessa remissinstanser hör Socialstyrelsen och Medicinska Forskningsrådet. Några remissinstanser poängterar, liksom Hälso- och sjukvårdsutredningen, vikten av att landstingen utvecklar ekonomiska redovisningssystem som gör det möjligt att tydligare än för närvarande särskilja kostnader för forskning, utveckling och klinisk utbildning från den direkt sjukvårdande verksamheten. En sådan utveckling är nödvändig för att det skall bli möjligt att fördela ansvaret för finansieringen av de olika verksamheterna någorlunda rättvist mellan staten och landstingen. Vårdförbundet SHSTF, Landstinget Sörmland och Läkarförbundet hör till dessa remissinstanser. Skälen för regeringens förslag: Ansvaret för forsknings- och utvecklings- arbetet inom hälso- och sjukvården är som tidigare beskrivits delat mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. Det ansvar som läggs på hälso- och sjukvårdshuvudmännen genom den nu föreslagna bestämmelsen innefattar att medverka vid finansiering, planering och genomförande av kliniskt forsknings- och utvecklingsarbete inom vården. Regeringen konstaterar att ansvarsfördelningen mellan staten och sjuk- vårdshuvudmännen när det gäller klinisk forskning och utveckling är oklar. Detta hänger bl.a. samman med att det är svårt att dra klara gränser mellan de olika leden i det samlade FoU-arbetet, eftersom grundforskning, klinisk forskning och utvecklingsverksamhet ofta går i varandra. De olika delarna ingår också ofta som en del i det direkta hälso- och sjukvårdsarbetet. Allt detta medför att det kan vara svårt att avgöra vad som skall anses vara ett statligt ansvar och vad som bör ligga på sjukvårdshuvudmännen. Det ligger emellertid i sakens natur att sjukvårdshuvudmännen som en del av sitt ansvar för att erbjuda en god hälso- och sjukvård också tar ett betydande ansvar för att verksamheten utvecklas och utvärderas. I ett system där kliniker och mottagningar ersätts för faktiskt utförda pres- tationer måste man hitta nya former för fördelningen av de resurser till forskning och utveckling som tidigare ingått i sjukvårdsenheternas anslag. Det finns annars en uppenbar risk att särskilt den patientnära forskningen oavsiktligt drabbas. Oavsett vilket finansieringssystem som tillämpas måste man sträva efter att förbättra styrningen och uppföljningen genom att utveckla kostnadsredovisningen så att det om möjligt går att särskilja kostnaderna för forskning, utveckling och klinisk utbildning från den direkt sjukvårdande verksamheten. Mot denna bakgrund står det klart att en ändring i hälso- och sjukvårdslagen behövs som klargör att landstingen har en rätt och ett ansvar att bedriva denna typ av forsknings- och utvecklingsarbete. Den komplettering av hälso- och sjukvårdslagen som nu föreslås är allmänt hållen och beskriver endast övergripande huvudmännens ansvar. Regeringen vill dock betona att det inte är något nytt ansvar som läggs till landstingens tidigare åtaganden utan snarare något som bekräftar och lagfäster de förhållanden som nu råder. Syftet är på intet sätt att ändra någon tidigare ansvarsfördelning. Förslaget får därför inte heller några konsekvenser för resursfördelningen mellan stat och kommun. Omfattningen och inriktningen av den av landstingen finansierade FoU-verksamheten är och förblir ett landstingskommunalt beslut. Preciseringen utgör också en viktig principiell markering av forskningens och utvecklingsarbetets stora betydelse inom hälso- och sjukvården. Huvudansvaret för forskningen åvilar liksom hittills staten, främst genom universitet och högskolor. Förtydligandet i Hälso- och sjukvårdslagen innebär ingen förändring i detta avseende. Det har, som framgått ovan, riktats kritik mot Hälso- och sjukvårds- utredningens indelning i patientnära och experimentell forskning. Enligt regeringens mening bör utgångspunkten för vem som skall ha ansvar för den kliniska forskningen vara huruvida problemställningen är direkt kopplad till en klinisk frågeställning oavsett om forskningsmetoden är experimentell eller epidemiologisk till sin karaktär. Landstingens FoU-verksamhet inom folkhälsoområdet utgör en allt viktigare del av tillämpad svensk folkhälsoforskning. Till landstingens ansvar hör enligt hälso- och sjukvårdslagen att verka för en god hälsa hos befolkningen. Landstingens FoU-ansvar omfattar enligt regeringens mening därför även de hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande verksamheterna. Samverkan Utredningarnas bedömning: Utredningarna anser det angeläget att hälso- och sjukvårdshuvudmännen finner former för samverkan kring den forsknings- och utvecklingsverksamhet som dessa finansierar. Formerna för denna samverkan bör inte regleras nu. En sådan samverkan bör i första hand byggas upp regionalt med utgångspunkt från universitetssjukhusen och i nära samarbete med de medicinska fakulteterna. Remissinstanserna: Flertalet är allmänt positiva. Några pekar dock på att samverkan med universitet inte alltid framstår som självklart eftersom kompetens finns även på andra håll, exempelvis vid vårdhögskolorna. Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens mening är samverkan på regional nivå en förutsättning för att FoU-verksamheten skall kunna utvecklas och för att kunna genomföra gemensamma satsningar på angelägna FoU-projekt. Det finns också ett ömsesidigt intresse av samverkan. Forskare vid universiteten behöver kontakter med landstingens hälso- och sjukvårds- organisation för den kliniska forskningen bl.a. för att inhämta erfarenheter från den direkta vården. De som bedriver forskning inom sjukvårdshuvudmännens verksamhetsområde har behov av kontakter med universitetens forskare för att bland annat få tillgång till en kreativ forskarmiljö och för att genomgå forskarutbildning. På samma sätt finns det behov av kontakter inom landstinget mellan hälso- och sjukvården och vårdhögskolan. Den patientnära kliniska vårdforskningen bygger på en helhetssyn på patienten där alla landstingets personella resurser inom olika discipiner bör tas tillvara. Det är därför inte enbart den medicinska fakulteten inom universiteten som kommer ifråga för samverkan med hälso- och sjuk- vårdshuvudmännen och den kliniska forskningen utan även samhällsvetenskaplig och humanistisk fakultet är berörd. Detta med anledning av att bl.a. omvårdnadsforskningen hör till dessa fakulteter. Enligt regeringens uppfattning finns det idag inte behov av att reglera formerna för denna samverkan. Det finns på många håll goda ansatser till samverkan och den fortsatta utvecklingen bör följas noga. Regeringen anser dock, liksom ett par av remissinstanserna, att hälso- och sjukvårdshuvudmännens samverkan med universitet och högskolor bör betonas mer. Universitetets och högskolans roll bör vara att göra den inomvetenskapliga bedömningen av FoU-arbetets kvalitet och relevans. Samhällsföreträdarnas uppgifter bör vara att bedöma samma arbete utifrån samhällsrelevans och svara för prioriteringen med denna utgångspunkt. Det är viktigt att samverkan mellan hälso- och sjukvårdshuvudmännen och universitet/ högskolor vidareutvecklas för att FoU-aktiviteterna skall uppfylla vetenskapliga krav och resultaten därvidlag utvärderas. Samverkan med andra aktörer, bl.a. vissa statliga myndigheter, behöver också vidareutvecklas och fördjupas. 7.9.2 Författningskommentarer Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 26 b § Landstingen har idag ett delat ansvar för den kliniskt bedrivna forskningen. Detta ansvar är inte reglerat. I den nya paragrafen föreslås att så sker. Kommunerna har ansvar för en viss del av hälso- och sjukvården. Inom detta område föreslås att kommunen skall ha ett ansvar som motsvarar landstingets. Nämnda huvudmäns ansvar skall även omfatta folkhälsoforskningen. För tydlighetens skull föreslås också en reglering av skyldigheten för huvudmännen att samverka, inte bara med varandra utan även med andra intressenter. Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:000) om ändring i lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård 2 § För att det skall klart framgå att ansvaret för forskningen även åvilar de kommuner som bedriver försöksverksamhet med kommunal primärvård anges det att bestämmelsen som reglerar det i hälso- och sjukvårdslagen även skall tillämpas på sådan primärvård. 8 Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde 8.1 Inledning Forskning om kommunikationer Forskningen inom kommunikationsområdet domineras starkt av företagssektorn. Elektronikindustrin, som innefattar tillverkning av bl.a. tele- och dataprodukter, och transportmedelsindustrin är det två branscher som har de högsta totala driftskostnaderna för forskning och utveckling (FoU) inom hela industrin. Dessa två branschers sammanlagda driftskostnader för FoU uppgick år 1993 till över 12 miljarder kronor. Av industrins samlade FoU-insatser kan därmed över 45 % hänföras till områden med stark kommunikationsanknytning. Företagssektorns FoU-insatser är dock främst inriktade på att främja industriell verksamhet med anknytning till olika produkter och i mindre grad på att utveckla transporter och kommunikationer som sådana. Forskning för att främja transporter och kommunikationer spelar således en relativt sett betydligt större roll inom den offentliga sektorn. De flesta myndigheter, verk och bolag som hör till Kommunikations- departementets verksamhetsområde är på ett eller annat sätt involverade i transport- och kommunikationsforskning. Samtidigt är emellertid också många myndigheter utanför kommunikationssektorn, såsom Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Byggforskningsrådet (BFR), Statens naturvårdsverk (SNV) och flera myndigheter inom försvarssektorn, engagerade i forskning rörande transporter och kommunikationer. Den dynamiska utvecklingen inom informationsteknikområdet medför också att kopplingarna mellan kommunikationssektorn och andra samhällssektorer tenderar att öka i omfattning. Enligt Statistiska Centralbyråns forskningsstatistik uppgick de statliga insatserna för transport- och kommunikationsrelaterad FoU till ca 1 miljard kronor under budgetåret 1994/95. Detta motsvarar i runda tal en tjugondel av de samlade statliga insatserna för FoU. Knappt hälften av dessa insatser hänför sig till myndigheter m.m. inom kommunikationssektorn. Forskning och utveckling inom kommunikationssektorn Inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde bedrivs och initieras forskning och utveckling med inriktning på transporter, informationsteknik, post- och telekommunikationer, meteorologi, hydrologi och oceanografi samt geoteknik. Verksamheten vid Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) samt Statens geotekniska institut (SGI) finansieras genom anslag som huvudsakligen används för forskningsändamål. Vidare har Vägverket, Banverket och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) i uppgift att finansiera forskning och utveckling inom sina respektive verksamhetsområden. Av övriga myndigheter, verk och bolag under Kommunikationsdepartementet bedriver eller finansierar även Statens institut för kommunikationsanalyser, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Statens Järnvägar, Posten AB och Telia AB forsknings- och utvecklingsverksamhet i varierande omfattning. I nedanstående tabell ges en översikt över forskningsanslagen under Kommunikationsdepartementet. ---------------------------------------------------------------- | Anvisat1) Förslag| | 1995/96 1997| ---------------------------------------------------------------- |Kommunikationsforsknings- 197 735 150 771| |beredningen | ---------------------------------------------------------------- |Forskning om el- och 61 000 20 000| |hybridfordon | ---------------------------------------------------------------- |Statens väg- och transport- 49 356 32 205| |forskningsinstitut | ---------------------------------------------------------------- |Summa 308 091 202 976| ---------------------------------------------------------------- 1 Beloppen anges i tusental kronor Kommunikationsforskning finansieras dock även över andra anslag. De medel som under kalenderåret 1996 avsatts för forskning och utveckling av de myndigheter under Kommunikationsdepartementet som har i uppgift att finansiera sådan forskning framgår av nedanstående sammanställning. Samtliga medel avser utgiftsområde 22 utom de som disponeras av SGI, vilka tillhör utgiftsområde 18. ------------------------------------------ Myndighet FoU-budget (mkr) ------------------------------------------ Banverket 100 ------------------------------------------ Vägverket 200 ------------------------------------------ KFB 173 ------------------------------------------ VTI 33* ------------------------------------------ SMHI 20 ------------------------------------------ SGI 15* ------------------------------------------ Summa 541 ------------------------------------------ * Avser endast medel anvisade direkt över anslag 8.2 Kommunikationsforskningens mål -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: De övergripande mål och prioriteringar som| | tidigare angivits för kommunikationsforskningen bör ligga fast. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Övergripande mål för kommu- nikationsforskningen formulerades i 1993 års forskningspolitiska beslut. Dessa mål bör enligt regeringens bedömning ligga fast. Det innebär att forskningen inom kommunikationsområdet skall medverka till att ta fram underlag för att uppnå de politiska mål som läggs fast för kommunikationssektorns utveckling samt öka handlingsberedskapen inför problem som inte kan förutses i dag genom att bygga upp en kunskaps- och kompetensbas för framtiden. I avvaktan på ett nytt kommunikationspolitiskt beslut bör även tidigare angivna prioriteringar kvarstå. Det innebär att miljö, infrastruktur, telekommunikationer, informationsteknik, effekter av marknadsförändringar och avregleringar, kollektivtrafik och trafiksäkerhet särskilt bör uppmärksammas i forsknings- och utvecklingsverksamheten. 8.3 Kommunikationsforskningens organisation -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Den reform av kommunikationsforskningens | | organisation som påbörjades genom 1993 års forskningspolitiska | | beslut bör fullföljas. Den nu gällande ansvarsfördelningen för | | övergripande kommunikationsforskning bör bibehållas. | | Kommunikationsforskningsberedningen bör ges i uppdrag att i | | sin årsredovisning översiktligt redovisa även den övergripande | | forskning och utveckling som Banverket och Vägverket finan- | | sierar, liksom den samordning av forskningsplaneringen som | | skett mellan myndigheterna. | -------------------------------------------------------------------- Kommunikationsforskningens organisation ändrades i flera viktiga avseenden som en följd av 1993 års forskningspolitiska beslut. Reformen syftade till att tydligare definiera statens ansvar inom kommunikationsforskningsområdet och till att renodla rollerna som beställare, utförare och användare av forskning mellan myndigheter, statliga verk och övriga berörda organisationer. Forskningen inom transport-, post- och telekommunikationsområdet och därtill anknuten informationsteknik integrerades bl.a. inom ramen för Kommunikationsforskningsberedningens (KFB) (tidigare Transportforskningsberedningen) verksamhet. KFB fick ökade anslag och ett samordningsansvar för den övergripande kommunikationsforskningen. KFB:s ansvar för att stödja långsiktigt kunskapsuppbyggande forskning betonades särskilt. Vid sidan av KFB fick Vägverket och Banverket ett uttalat ansvar för att stödja tillämpad samhällsmotiverad forskning inom sina respektive delsektorer. Vidare klargjordes att Statens väg- och transportforskningsinstitut (tidigare Statens väg- och trafikinstitut) skulle utvecklas mot ett renodlat institut för tillämpad forskning och att bl.a. affärsverken inte längre skulle ha något ansvar för övergripande forskning och utveckling. Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort en uppföljning av den ovan beskrivna omorganisationen. RRV har redovisat uppdraget i rapporten „Delat ansvar för forskning - beställare och utförare inom kommunikationssektorn (RRV 1996:22)„. RRV konstaterar därvid att reformen knappast kan sägas ha fått genomslag i praktiken och i enlighet med statsmakternas intentioner även om den är genomförd i de flesta formella avseenden. RRV kritiserar främst Banverket och Vägverket för att dessa myndigheter ännu inte tagit sitt fulla ansvar som beställare av övergripande forskning. RRV anser dock att reformen i sina huvuddrag bör fullföljas men att det finns några frågor som statsmakterna behöver ta hänsyn till. RRV framhåller således att den avgränsning mellan långsiktig och tillämpad forskning som reformen bygger på i praktiken är svår att upprätthålla. Gränsdragningsfrågorna bör därför i vissa hänseenden omformuleras till frågor om gemensamt ansvar där vars och ens roller preciseras. Vidare anser RRV att man närmare bör diskutera när och i vilka former konkurrensmedlet är ett effektivt sätt att fördela resurser till de mest kompetenta forskningsmiljöerna och att bygga upp kunskap inom nya områden. RRV framhåller att marknadsrelationer och konkurrens inom området inte kan ses som ett mål i sig och är möjliga endast inom ett bestämt utrymme. RRV:s rapport har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser instämmer i RRV:s grundläggande slutsats att reformen bör fullföljas. Banverket, Vägverket och KFB instämmer i stora drag med den kritik som RRV riktat mot dem som beställare av övergripande forskning. Vägverket anser att det bör övervägas om inte verket även bör få ansvar för långsiktig kunskapsutveckling inom vägområdet så att KFB kan koncentrera sig på övergripande, tvärgående kommunikationsfrågor. KFB föreslår för sin del att en ny gränsdragning görs mellan KFB och Vägverket/Banverket så att de senares ansvar begränsas till att omfatta verksamhetsnära FoU. Sjöfartsverket anger att man själv vill ha en sektorsforskningsroll liknande Vägverkets och Banverkets. Även forskningsfinansieringsutredningen (SOU 1996:29) har lämnat en rad förslag till förändringar som utredningen anser bör genomföras inom sektorsforskningen. Beträffande Kommunikationsdepartementets område anser utredningen att FoU-planeringen är förhållandevis ambitiös, såväl på regeringsnivå som hos berörda myndigheter. Enligt utredningen uppfyller KFB de flesta av de kriterier som utredningen anser bör gälla för organisationen av sektorsforskningen. Forskningsfinansieringsutredningen anser dock att det bör klargöras tydligare att ansvaret för långsiktig kunskapsutveckling för hela sektorn åvilar KFB. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser i likhet med Forskningsfinansieringsutredningen, RRV och flertalet remissinstanser som yttrat sig över utredningarnas förslag i denna del att den reform av kommunikationsforskningens organisation som påbörjades genom 1993 års forskningspolitiska beslut bör fullföljas. Regeringen delar också RRV:s uppfattning att det är hög tid att berörda myndigheter utformar verksamheten i enlighet med statsmakternas beslut. Detta gäller i särskilt hög grad Banverket och Vägverket som ännu ej utformat sin verksamhet som forskningsfinansiärer i enlighet med gällande instruktioner. Samtidigt noterar regeringen att Vägverket nu fastställt en plan och strategi för sin forskningsverksamhet och även i övrigt börjat inrätta verksamheten i enlighet med de krav som bör ställas på en forskningsfinansierande myndighet. Även Banverket anger att man avser att integrera forskningen i sitt sektorsansvar. Enligt regeringens uppfattning återstår det dock mycket innan Banverket kan sägas leva upp till sitt ansvar för den övergripande forskningen. Ett första steg bör därvid vara att göra en tydligare åtskillnad mellan den övergripande järnvägsforskning som skall bidra till hela samhällets kunskapsförsörjning och sådan FoU som främst är betingad av Banverkets egna interna utvecklingsbehov. Beträffande KFB gör regeringen bedömningen att myndigheten arbetat ambitiöst för att uppfylla sin nya roll. Regeringen vill dock särskilt betona forskningsfinansiärernas gemensamma ansvar att skapa stabila planeringsförutsättningar för forskningsutförarna. Detta ansvar gäller inte minst att ge VTI bättre möjligheter till långsiktig planering och utveckling av verksamheten eftersom VTI i så hög grad är beroende av ett fåtal beställare inom kommunikationssektorn. Banverket och Vägverket bör enligt regeringens uppfattning överväga att söka öka sin samverkan med KFB som nu har väl utvecklade rutiner för att säkerställa kraven på integritet, kvalitet och relevans i forskningen. Regeringen har tidigare i avsnitt 3.6 förordat att forskningsråd och sektorsorgan gemensamt bör utarbeta rullande planer över områden som skall utvärderas under de närmaste följande åren och komma överens om en lämplig ansvarsfördelning för genomförandet. En sådan samplanering är givetvis särskilt angelägen inom de näraliggande områden som Banverket, Vägverket och KFB svarar för. En lämplig lösning kan därvid vara att Banverket och Vägverket uppdrar åt KFB att organisera utvärderingen av den övergripande forskning som verken finansierar. Även ifråga om bl.a. information om och dokumentation av forskning skulle en ökad samverkan med KFB kunna underlätta för Banverket och Vägverket att i rimlig tid uppfylla sina uppgifter. Forskningsfinansieringsutredningen, RRV och flera remissinstanser tar upp frågan om hur ansvarsgränserna bör dras upp mellan de olika beställarna av övergripande forskning. Forskningsfinansieringsutredningen förordar därvid nuvarande ansvarsfördelning med ett förtydligande av KFB:s roll. RRV har för egen del inget entydigt förslag, medan Vägverket och KFB förordar att gränssnittet ändras, dock i olika riktning. Regeringen är medveten om att den nu gällande gränsdragningen inte är oproblematisk och kräver en smidig samverkan mellan berörda myndigheter. Samtidigt anser regeringen att det är nödvändigt att ändå försöka avgränsa respektive myndighets ansvar och kan därvid inte se att de förslag till ändrad gränsdragning som framförts skulle medföra ökad tydlighet om de olika myndigheternas roller. KFB:s förslag att Banverkets och Vägverkets ansvar skall begränsas till att omfatta enbart s.k. verksamhetsnära FoU medan KFB skall ansvara för all övergripande FoU ger upphov till nya definitions- och avgränsningsproblem och kan också ha nackdelen att det blir svårare att ta till vara de betydande samband och synergier som finns mellan verkens interna FoU- behov och samhällets övergripande kompetens- och kunskapsförsörjning. Enligt regeringens bedömning leder inte heller Vägverkets förslag, att KFB skall koncentrera sig på övergripande, tvärgående kommunikationsfrågor medan Vägverket får ansvar för all forskning inom ramen för sitt sektorsansvar, till att gränsdragningsproblemen elimineras. En sådan ansvarsuppdelning skulle också kunna leda till ett alltför snävt perspektiv på den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden och medföra att systemsynen på transport- och kommunikationsfrågorna går förlorad. I tidigare forskningspolitiska beslut har det vidare framhållits som en styrka att myndighetsansvaret för den långsiktiga kunskapsuppbyggande forskningen åvilar en från trafikgrenarna oberoende be- ställare. Detta motiv äger enligt regeringens uppfattning alltjämt giltighet. Enligt regeringens uppfattning kan avgränsningsproblemen inom kommunikationsforskningen i hög grad hänföras till att kommunikationssektorn är organiserad i trafik- och kommunikationsgrenar som var och en för sig har speciella förutsättningar och problem men som samtidigt också delar en rad gemensamma utgångspunkter och planeringsförutsättningar. Målet måste därför vara att finna det gränssnitt som på bästa sätt skiljer ut det som från forskningssynpunkt är specifikt för enskilda trafik- och kommunikationgrenar från det som är generellt och av gemensamt intresse för hela kommunikationssektorn. En sådan gränsdragning kommer aldrig att bli helt invändningsfri men den måste enligt regeringens uppfattning ändå göras. Med hänsyn till att den långsiktigt kunskapsuppbyggande forskningen till största delen rör frågor av generellt intresse som är gemensamma för hela eller stora delar av kommunikationssektorn, medan den tillämpade forskningen och utveck- lingen i högre grad inriktas på trafikgrensvisa frågeställningar, drar regeringen slutsatsen att nuvarande ansvarsuppdelning bör bibehållas. Samverkan mellan de berörda myndigheterna, dvs. Banverket, Vägverket och KFB, bör däremot intensifieras. Det ligger i sakens natur att denna samverkan i hög grad måste utformas i ett fortlöpande samråd mellan myndigheterna. Ansvaret för att denna samverkan kommer till stånd åvilar givetvis alla de berörda myndigheterna men KFB har genom sin samordningsroll ett särskilt ansvar i detta avseende. För att markera vikten av att en ökad samverkan och samplanering sker mellan myndigheterna på detta område och samtidigt säkerställa att det sker en löpande redovisning som är gemensam för hela den övergripande kom- munikationsforskningen avser regeringen att ge KFB i uppdrag att i sin årsredovisning översiktligt redovisa även den övergripande FoU som Banverket och Vägverket finansierar, liksom den samordning av FoU-planeringen som skett mellan myndigheterna. Att nuvarande ansvarsfördelning bibehålles innebär att affärsverkens FoU och den FoU som betingas av myndigheternas egna utvecklingsbehov inte heller fortsättningsvis bör betraktas som övergripande forskning. 8.4 Vissa särskilda gränsdragningsfrågor -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Banverkets och Vägverkets preciserade och| | vidgade sektorsansvar för järnvägs- respektive vägtransport- | | systemen i stort bör i princip följas av en motsvarande vidgning| | av forskningsansvaret. Kommunikationsforskningsberedningen bör | | dock även fortsättningsvis ha huvudansvaret för forsknings-, | | utvecklings- och demonstrationsverksamhet inom kollektiv- | | trafikområdet. | -------------------------------------------------------------------- Sedan det forskningspolitiska beslutet år 1993 har Banverkets och Vägverkets roller som sektorsmyndigheter utvecklats och preciserats. Denna utveckling har medfört att myndigheterna efterhand fått delvis nya uppgifter inom ramen för sitt sektorsansvar. För Vägverkets del har denna utveckling redovisats i propositionen om Vägverkets sektorsansvar inom vägtransportsystemet m.m. (prop. 1995/96:131, bet. 1995/96:TU18, rskr. 1995/96:231). Frågan om Banverkets motsvarande ansvar tas upp i budgetpropositionen för år 1997. I propositionen om Vägverkets sektorsansvar inom vägtransportsystemet m.m. konstaterades bl.a. att Vägverkets forsknings-, utvecklings- och demonstrationsinsatser (FUD) bör samordnas med och vara ett komplement till den forskning som KFB givits ett ansvar för enligt tidigare beslut. Samtidigt aviserade regeringen att den avsåg att återkomma i forskningspropositionen beträffande preciseringen av ansvarsfördelningen och samordningen av FUD- verksamheten inom vägtransportsystemet. Skälen för regeringens bedömning: De övergripande riktlinjer som bör gälla för ansvarsfördelningen mellan finansiärerna av övergripande kommunikationsforskning har redan beskrivits i föregående avsnitt. En naturlig följd av dessa riktlinjer är att en förändring i sektorsansvarets omfattning i princip även bör följas av en motsvarande förändring i forskningsansvarets omfattning. Enligt regeringens bedömning är det främst på fyra områden som preciseringen av Banverkets och Vägverkets sektorsansvar skulle kunna föranleda en förändring i ansvarsfördelningen mellan trafikverken och KFB, nämligen inom infrastruktur-, trafiksäkerhets- och fordons/drivmedelsforskningen samt inom den forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet som KFB finansierat inom kollektivtrafikområdet. När det gäller FoU om infrastruktur och trafiksäkerhet har Banverket, Vägverket och KFB enligt vad regeringen erfarit redan kommit fram till en ansvarsfördelning som bör kunna gälla även under de nu aktuella förutsättningarna. Även på fordonsområdet sker en samverkan mellan myndigheterna. Enligt regeringens uppfattning bör det även fortsättningsvis ankomma på de tre myndigheterna att i samråd komma fram till en lämplig ansvarsfördelning med utgångspunkt i de övergripande riktlinjer som nu angivits och med beaktande av behovet av att upprätthålla kontinuiteten i den forskning som bedrivs. För kollektivtrafikforskningen, som till stor del är av tillämpad natur och ofta med en inriktning mot rena utvecklings- och demonstrationsinsatser, kan det framstå som naturligt att låta Banverket respektive Vägverket ta över en större del av ansvaret som ett led i dessa myndigheters sektorsansvar. Mot detta kan dock anföras att kollektivtrafikforskningen, även om den är tillämpad, ofta är trafikslagsövergripande och måste grundas på en helhetssyn på transportsystemet. Av betydelse är också att KFB under lång tid arbetat med detta forskningsområde och efterhand byggt upp ett väl utvecklat nätverk för FUD inom kollektiv- trafikområdet. Avnämarna av forskningsresultaten är vidare till stor del kommuner, landsting, trafikhuvudmän och enskilda trafikföretag varför kopplingen till Banverkets respektive Vägverkets egna kunskapsbehov inte är lika stark som inom många andra områden för tillämpad transportforskning. Regeringen gör mot denna bakgrund bedömningen att det inte kan vara rationellt att förändra ansvaret för kollektivtrafikforskningen och splittra upp det på flera olika myndigheter. Regeringen anser således att KFB även fortsättningsvis bör ha huvudansvaret för kommunikationspolitiskt motiverad FUD inom kollektivtrafikområdet. Samtidigt bör dock Banverket och Vägverket ges möjlighet att påverka KFB:s forskningsprogram inom kollektivtrafikområdet och även kunna finansiera forskning inom detta område om det bedöms vara angeläget med hänsyn till myndigheternas sektorsansvar för kollektivtrafiken. Regeringen har redan understrukit betydelsen av att Banverket, Vägverket och KFB har en nära samverkan i frågor som rör transportforskning och vad som här anförts visar att behovet av en sådan samverkan är stort inte minst inom kollektivtrafikområdet. 8.5 Resurser för övergripande kommunikationsforskning m.m. -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det finns många angelägna forskningsbehov| | inom kommunikationsområdet som kan vara svåra att tillgodose | | inom nuvarande resursramar. Utrymmet för nya utgifter är | | emellertid mycket begränsat och forsknings- och utvecklings- | | behoven under den kommande planeringsperioden måste därför i | | huvudsak mötas inom befintliga resursramar. | | Regeringen anser dock att ett resurstillskott är nödvändigt för| | att förstärka forskning, utveckling och | | demonstrationsverksamheten inom området kollektivtrafik och | | samhällsbetalda resor. | | Ansvaret för långsiktig kunskapsuppbyggande geoteknisk forsk- | | ning inom infrastrukturområdet bör samlas till Statens | | geotekniska institut och institutets budget förstärkas för att | | möjliggöra ökade insatser inom detta område. | | Regeringen anser att det är angeläget att Sveriges meteoro- | | logiska och hydrologiska institut deltar aktivt i forsknings- | | och utvecklingsarbete i Västeuropa och inom Östersjöregionen. | -------------------------------------------------------------------- Anslagsfrågor behandlas i budgetpropositionen för år 1997. Regeringen tar dock här upp vissa resursfrågor som aktualiserats genom den resultat-, omvärlds- och resursanalys som forskningsmyndigheterna genomfört som underlag för regeringens fördjupade prövning av verksamheten. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Kommunikations- forskningsberedningen (KFB), Statens geotekniska institut (SGI) och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) har lämnat in fördjupade anslagsframställningar för budgetåren 1997-1999 i enlighet med särskilda direktiv som regeringen utfärdade den 28 februari 1995 respektive den 12 april 1995. VTI har därvid föreslagit en särskild satsning på att vid institutet bygga upp nya forskningsmiljöer inom följande områden; tätorternas trafik- och trafiksäkerhetsproblem, informationsteknik (trafiksimulering och körsimulator) samt trafik, transporter och luftföroreningar. KFB har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat konsekvenserna av olika resursnivåer och för egen del förordat en betydande förstärkning av ramanslaget fr.o.m. år 1997 för att möjliggöra en ökad forskning inom bl.a. informationsteknikområdet och utökade utvecklings- och demonstrationsinsatser inom kollektivtrafiken. Vidare anser KFB att ett särskilt program för systemdemonstration av miljöanpassade transporter bör påbörjas år 1998. SGI har i sin anslagsframställan föreslagit dels prioriteringar inom nuvarande ram, dels utökade satsningar inom fem områden. Tre av satsningarna avser insatser för forskning och utveckling inom riskvärderingssystem, nationella geotekniska basresurser samt IT och geoteknik. SGI har vidare på regeringens uppdrag utrett vilka skador som uppkommer till följd av geotekniska brister i samband med bygg- och anläggningsverksamhet och därvid även redovisat institutets bedömning av behovet av ökad geoteknisk kunskap med förslag till forskningsinsatser inom olika ämnesområden. SMHI konstaterar att myndighetens forskningsplan i stort sett ryms inom ramen för SMHI:s anslag om dessa kan kompletteras med externa forskningsmedel i hittillsvarande omfattning. SMHI anser att det är av stort nationellt intresse att svensk klimatforskning ges bättre förutsättningar i enlighet med det initiativ SMHI och ett antal svenska universitetsinstitutioner tagit men framhåller att detta kräver stöd från den miljöstrategiska forskningsstiftelsen MISTRA. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar den bedömning som bl.a. KFB gjort att det finns många angelägna forskningsbehov inom kommunikationsområdet som kan vara svåra att tillgodose inom nuvarande resursramar. Det gäller exempelvis, såsom KFB anför, inom informationsteknikområdet, energi- och miljöområdet samt kollektivtrafikområdet. Det statsfinansiella läget medför emellertid att utrymmet för nya utgifter är mycket begränsat och att forsknings- och utvecklingsbehoven under den kommande planeringsperioden i huvudsak måste mötas inom befintliga resursramar. Regeringen utgår därvid från att KFB gör en samlad bedömning av hur tillgängliga medel bör disponeras i linje med de riktlinjer som dragits upp i den av KFB fastställda inrikningsplanen för kommunikationsforskningen. På motsvarande sätt måste även övriga myndigheter prioritera sina insatser mot bakgrund av befintliga planer och tillgängliga medel. I det följande redovisas dock vissa forskningsområden där det enligt regeringens bedömning krävs ökade insatser. Informationsteknologi KFB övertog ansvaret för forskning om telekommunikationernas utveckling i samband med bolagiseringen av Televerket år 1993. KFB:s program inom området behandlar telesystemets roll i samhället, ekonomi och marknader, tillgänglighet, säkerhet och risker samt områdets rättsliga frågor. Syftet är att tillgodose behovet av kunskaps- och beslutsunderlag för den svenska telepolitiken och även för utvecklingen av informationssamhället i vidare mening. Enligt regeringens uppfattning är det uppenbart att den kommunika- tionspolitiskt motiverade forskningen inom IT-området måste tillmätas en allt större vikt med hänsyn till de genomgripande konsekvenser för hela samhället som utvecklingen mot informationssamhället väntas få. Med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen, som bl.a. medför att olika tekniska system vävs samman på ett nytt sätt, måste KFB:s i sin FoU-planering bygga på en helhetssyn på informationssamhället. KFB:s verksamhet bör därför innefatta forskning om informationshantering, kommunikation och systemtillgänglighet i vid mening. Mot bakgrund av de kunskapsbehov som kan förutses är det således viktigt att KFB fullföljer och vidareutvecklar sin verksamhet med sådan bredd. För att bygga upp en verksamhet med den inriktning som beskrivits ovan tillfördes KFB:s ramanslag 37,5 miljoner kronor under det förlängda budgetåret 1995/96. Insatsen redovisades som en överbryggningsinsats inför ett mera samlat ställningstagande i forskningspropositionen. Mot bakgrund av vad som ovan anförts gör regeringen nu bedömningen att denna förstärkning av KFB:s ramanslag bör bibehållas på nivån 25 miljoner kronor per år under den kommande planerings- perioden. Med hänsyn till att verksamheten fortfarande befinner sig i en uppbyggnadsfas förutser regeringen att detta kommer att leda till en successivt ökande FoU-volym inom området. FUD om kollektivtrafik och samhällsbetalda resor Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att öka forskningen avseende s.k. samhällsbetalda resor (färdtjänstresor, skolresor, sjukresor m.m.) med hänsyn till dessa resors omfattning och den stora potential för effektivi- seringar och kvalitetshöjningar i denna trafik som bl.a. Samreseutredningen pekat på i betänkandet Allmänna kommunikationer - för alla? (SOU 1995:70). Vidare har även förutsättningarna för FoU-verksamheten inom kollektivtrafikområ- det i övrigt ändrats, bl.a. genom ökat utnyttjande av konkurrensupphandling som främst inriktats på att uppnå kostnadssänkningar i trafiken. Långsiktiga kvalitets- och utvecklingsfrågor har däremot ofta fått stå tillbaka. Detta har även medfört att incitamenten och utrymmet för forsknings- och utvecklingsverksamhet från bl.a. trafikföretagens sida minskat så att det inte länge är möjligt att på detta område upprätthålla samma krav på samfinansiering från dessa aktörer som tidigare. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att ett resurstillskott är nödvändigt för att upprätthålla en tillräcklig FUD-verk- samhet. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för år 1997 att KFB:s ramanslag skall höjas med ca 19 miljoner kronor. Huvuddelen av höjningen görs för att medge en förstärkning av forsknings-, utvecklings- och demon- strationsverksamhet avseende kollektivtrafik och samhällsbetalda resor. För närvarande skall KFB enligt särskilda villkor i regleringsbrevet avsätta i genomsnitt minst 15 miljoner kronor per år för FUD inom kollektivtrafikområdet. Detta belopp bör under kommande planeringsperiod höjas till 30 miljoner kronor per år och även innefatta FUD rörande ekonomi, organisation, fordon m.m. för samhällsbetalda resor. Denna ökade statliga insats hindrar naturligtvis inte att det även fort- sättningsvis är angeläget att branschorgan och övriga kollektivtrafikin- tressenter avsätter medel för att i samverkan med KFB finansiera sådan FUD som är av gemensamt och generellt intresse för kollektivtrafiken och övriga samhällsbetalda resor. Från bl.a. trafikpolitiska och miljöpolitiska utgångspunkter är det viktigt att kollektivtrafikens attraktivitet kan förstärkas. Ett sätt att åstadkomma detta är genom långsiktigt utveck- lingsarbete. Regeringen har genom överläggningar med branschföreträdare erfarit att det finns ett klart intresse av att fortsatta utvecklingsinsatser kan komma till stånd inom kollektivtrafikområdet och att man från branschens sida delar uppfattningen att det inte endast är ett statligt ansvar att finansiera FUD- insatserna. Regeringen drar härav slutsatsen att det finns en växande beredskap hos branschorgan m.fl. att medverka finansiellt i utvecklingsverksamhet med generell och långsiktig inriktning. Regeringen avser mot denna bakgrund att ge KFB i uppdrag att uppta förhandlingar med branschorgan och övriga kollektiv- trafikintressenter i syfte att träffa en överenskommelse som preciserar omfattningen av ett mera långsiktigt åtagande från dessa intressenters sida. Energi- och miljöinriktad forskning Beträffande KFB:s förslag avseende ett fyraårigt program för system- demonstrationer av miljöanpassade transporter konstaterar regeringen att behovet av omställningar inom transportsektorn för att kunna nå samhällets energi- och miljömål har behandlats bl.a. av Trafik- och klimatkommittén, Klimatdelegationen, Energikommissionen och Kommunikationskommittén. Bakgrunden är att transportarbetet har ökat kraftigt under hela efterkrigstiden både när det gäller persontransporter och godstransporter. Transportsektorns andel av energianvändningen har också ökat kontinuerligt och utgör i dag drygt 22 %. Transportsektorn står för ca hälften av den slutliga användningen av oljeprodukter. Närmare 42 % av koldioxidutsläppen och mer än 4/5 av kväveoxidut- släppen år 1993 härrörde från transportsektorn. I Energikommissionens betänkande (SOU 1995:139) konstateras att utveckling av ökade kunskaper kring själva transportsystemet framstår som en viktig fråga och att behovet av förändringar spänner över hela området från samhällsplanering till fordonsutveckling och bränsletillförsel. De energimotiverade insatserna inom kommunikations- och transportforskningen bör bedömas mot bakgrund av regeringens samlade ställningstagande till energipolitiken och energiforskningen. Regeringen avser därför att återkomma till denna fråga i den planerade energipropositionen. Den samverkan som sker mellan bl.a. fordonsindustrin, NUTEK, Naturvårdsverket, KFB, och Vägverket inom ramen för det s.k. fordonstekniska programmet (se avsnitt 14.4.2) bör fortsätta. Det hittillsvarande arbetet har visat att det finns ett stort behov av att utveckla samarbetet mellan industrin och universitet och högskolor. Att detta kan ske är betydelsefullt från såväl trafik- som industripolitiska utgångspunkter. En väsentligt ökad ambitionsnivå med inriktning mot att höja fordonens miljö- och säkerhetsprestanda är emellertid önskvärd. Därigenom skulle också Sveriges möjligheter att nyttiggöra sig en större del av EU:s forskningsmedel inom området öka. Väginformatik I maj 1995 fick Vägverket i uppdrag att ta fram ett program för att utveckla tillämpning av och försök med väginformatik1 i det svenska vägtrafiksystemet. Uppdraget utförs inom ramen för ett programråd för väginformatik där förutom Vägverket ingår Delegationen för transporttelematik, KFB, Naturvårdsverket, NUTEK, Rikspolisstyrelsen, Svenska Kommunförbundet och Svenska Lokaltrafik- föreningen. För år 1996 avsatte regeringen 37,5 miljoner kronor för denna verksamhet. Enligt Vägverkets redovisning pågår nu inom programmet ett femtiotal projekt fördelade på nio olika temaområden. Programmet har som viktigaste mål att belysa samhällsnyttan med olika tillämpningar och funktioner. Regeringen har i propositionen om Vägverkets sektorsansvar m.m. (prop 1995/96:131, bet. 1995/96:TU18, rskr. 1995/96:231) konstaterat att programmet skall ses som ett första steg i en mer långsiktig strategi för att förbereda ianspråktagandet av den nya tekniken. Genom detta riksdagsbeslut har Vägverket också ålagts ett sektorsansvar för vägtransportsystemet som bl.a. innefattar utveckling och användning av väginformatik. Med hänsyn till att en betydande FUD-verksamhet påbörjats inom området och att Vägverket nu utarbetat en plan för hela sin forsknings- och utvecklingsverksamhet anser regeringen det vara lämpligt att forskningen inom väginformatikområdet i fortsättningen integreras i den övriga forskningsverksamheten. Några särskilda medel bör därför inte längre reserveras för detta ändamål. Mot bakgrund av det preciserade sektorsansvaret är det emellertid enligt regeringens uppfattning naturligt att Vägverket även fortsättningsvis bedriver ett brett utrednings-, utvecklings- och forskningsarbete inom väginformatikområdet med utgångspunkt i de trafikpolitiska målen. Enligt vad regeringen erfarit har Vägverket också inlett planläggningen för en utökad verksamhet där resultaten från programmet för väginformatik väntas utgöra en viktig utgångspunkt. Programrådet för väginformatik tillkom bl.a. för att säkerställa en fortsättning av det FUD-samarbete som inletts inom ramen för Svenskt RTI-program. Regeringen anser att det även fortsättningsvis är angeläget med en god samverkan mellan de olika myndigheter, kommuner och företag som är berörda av forsknings- och utvecklingsverksamheten inom detta område och att det särskilt bör ankomma på Vägverket, KFB och NUTEK att verka för att en sådan samverkan sker. Forskningsmiljöer vid Statens väg- och transportforskningsinstitut Beträffande VTI:s förslag att bygga upp nya forskningsmiljöer inom de tre områdena tätorternas trafik- och trafiksäkerhetsproblem, informationsteknik (trafiksimulering och körsimulator) samt trafik, transporter och luftföroreningar konstaterar regeringen att insatser inom samtliga dessa områden är angelägna. Detta framgår också av de prioriteringar som regeringen redovisat ovan. Med den ansvarsfördelning mellan beställare och utförare som nu tillämpas inom kommunikationsforskningen är emellertid finansieringen av dessa insatser en fråga främst för KFB, Vägverket eller Banverket. Geoteknisk forskning Regeringen bedömer att det är angeläget att ansvaret för långsiktig kun- skapsuppbyggande geoteknisk forskning inom infrastrukturområdet stärks. Banverket och Vägverket har ett ansvar för att finansiera tillämpad forskning som är relevant för respektive verksamhet. Inom det geotekniska området finns dock även sådana kunskapsbehov som har en bredare tillämpning varför denna uppdelning av ansvaret på skilda trafikgrenar kan hämma en mera långsiktig inriktning av forskningen. Regeringen anser mot denna bakgrund att ansvaret för långsiktig kun- skapsuppbyggande geoteknisk forskning inom infrastrukturområdet bör koncentreras till SGI och föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att SGI:s budget förstärks med 8 miljoner kronor för detta ändamål. Eftersom en stor del av vinsten av dessa forskningsresultat kommer Banverkets och Vägverkets verksamhet till del har denna förstärkning finansierats genom en överföring av medel från utgiftsområde 22 till utgiftsområde 18. Den verksamhet som på detta sätt tillförs SGI bör främst inriktas på att utveckla kostnadseffektiva geotekniska metoder inom byggnation och underhåll av infrastruktur så att den kan uppfylla höga krav på kvalitet och miljöhänsyn. Inom sin forskningsverksamhet bör SGI öka insatserna för att utveckla system för riskvärdering och kvalitetssäkring. Sådana system används för att bättre optimera fysisk planering, utformning och produktion med hänsyn till geotekniska krav och verksamheten bör i hög grad inriktas mot att kunna lämna bidrag till det europeiska standardiseringsarbetet. Vidare bör SGI i samverkan med andra aktörer utveckla metoder för att samordna och effektivisera det geotekniska arbetet med hjälp av informationsteknik. Forskningsmiljön vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) bedriver ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete inom meteorologi, hydrologi och oceanografi. Under senare år har särskilt den klimatrelaterade forskningen ökat i betydelse. Institutet har tillsammans med universiteten i Uppsala, Stockholm och Göteborg erhållit externt stöd för uppbyggnad och drift av ett svenskt program för regional klimatmodellering. Vidare har SMHI utsetts att vara forsknings- och utvecklingsansvarigt inom EUMETSAT:s Satellite Application Facility-program. Det innebär ett långsiktigt svenskt ansvarstagande för den europeiska utvecklingen av moln- och nederbördsinformation från meteorologiska satelliter. I Östersjöregionen har SMHI en central roll i det s.k. BALTEX-projektet som är en del av en global forskningssatsning rörande klimatets dynamik. Regeringen anser att det är angeläget att SMHI även fortsättningsvis deltar aktivt i forsknings- och utvecklingssamarbetet i Västeuropa och inom Östersjöregionen. Transport- och kommunikationsforskning vid Högskolan i Dalarna Transportforskningsutredningen konstaterade i sitt betänkande Råd för forskning och kommunikationer (SOU 1992:55) att Sverige står på tröskeln till ett globalt informations- och kunskapssamhälle och som nation inte får begränsa sig till att bygga upp ett utökat vetande om transporter och kommunikationer enbart i form av teknik och hårddata. Utredningen pläderade för att transport- och kommunikationsforskningen måste både breddas och fördjupas. Den snabba förändringen inom transporter och kommunikationer ställer mycket stora krav på kompetensutveckling samt ett i högsta grad tvärvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete. Mot bakgrund av utredningens betänkade har Högskolan Dalarna, Uppsala universitet och Kungl. Tekniska högskolan föreslagit att en internationell högskola för transport och kommunikation skall inrättas i samverkan mellan de tre lärosätena. Genom en lokalisering till bl. a. Borlänge skulle högskoleut- bildningen och forskningen få en naturlig anknytning till Banverket och Vägverket och det utvecklingsarbete som bedrivs inom dessa. Förslaget har remissbehandlats. Remissinstanserna anser att området är viktigt men många är tveksamma eller avstyrkande till främst omfattningen och lokaliseringen av den föreslagna satsningen. Regeringen anser det värdefullt att utbildning och forskning kommer till stånd i samarbete mellan lärosätena och de berörda statliga verken. Ett sådant samarbete kan medföra intressanta och viktiga synergieffekter för forskning och utbildning inom transportområdet men också för andra utbildnings- och forskningsområden inom lärosätena. Samarbetet mellan Högskolan Dalarna, Uppsala universitet och Kungl. Tekniska högskolan kan i lämplig samverkan med andra berörda statliga organ vara betydelsefullt och utvecklingsbart Förslaget att bygga upp en helt ny högskola för detta ändamål och med den omfattning som skisseras av högskolorna är f. n. inte realistiskt. Emellertid bör samarbetet, med de medel som redan nu ställs till forskningens förfogande, kunna utvecklas mellan berörda lärosäten och statliga verk så att tvärvetenska- plig utbildning samt forsknings- och utvecklingsarbete med inriktning mot transport- och kommunikationsområdet kan komma till stånd. Den Europeiska Unionens forsknings- och utvecklingsprogram och program för det regionala utvecklingsstödet, har möjligheter att finansiera satsningar av detta slag. I denna proposition (avsnitt 3.5) föreslår regeringen ett ökat statligt inflytande över de s.k. löntagarfondsstiftelserna. Därmed ökar möjligheterna till en samordning mellan stiftelsernas insatser och andra statliga insatser inom främst forskningens område. Enligt regeringens bedömning bör detta innebära att resurser kan frigöras inom ramen för statens budget för nysatsningar på forskningen vid vissa mindre och medelstora högskolor. Detta kan också få betydelse för utvecklingen av transportforskningen vid Högskolan Dalarna. **FOOTNOTES** 1 Informationsteknik tillämpad på vägtrafikområdet. 9 Finansdepartementets verksamhetsområde 9.1 Forskningens inriktning Inom Finansdepartementets verksamhetsområde bedrivs för närvarande forskning vid Konjunkturinstitutet. Vidare finansieras vissa forsknings- och utvecklingsinsatser av Ekonomiska rådet. 9.2 Ekonomiska rådet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Regeringen bedömer att verksamheten bör | | bibehållas i nuvarande omfattning. | -------------------------------------------------------------------- Ekonomiska rådets övergripande mål är att ta initiativ till forskning och utredningsarbete av särskilt intresse för den ekonomiska politikens utformning. Vidare fungerar Ekonomiska rådet som en länk mellan Finansdepartementet respektive Konjunkturinstitutet och den nationalekonomiska forskningen. Skälen för regeringens bedömning: Ekonomiska rådet bedriver och initierar forskningsprojekt. Vissa av projekten bedrivs helt eller delvis av rådets medlemmar, men huvuddelen av den forskning som rådet initierar bedrivs av utomstående. Ett vanligt förfarande är att rådet inbjuder till ansökningar inom forskningsområden som rådet anvisar. Rådets uppgift är att identifiera intressanta forskningsområden och göra vetenskapliga bedömningar av ansökningar samt att senare i projekten bistå forskarna med synpunkter. Forskningsprojekten redovisas i temasymposier och i en engelskspråkig tidskrift, Swedish Economic Policy Review, som utkommer med två nummer per år. Ekonomiska rådet arbetar för närvarande med uppdraget att utreda konsekvenserna av en eventuell svensk anslutning till EMU. Vidare stödjer och leder rådet ett större forskningsprojekt rörande finansiella frågeställningar. 9.3 Konjunkturinstitutet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Regeringen bedömer att arbetet med | | miljöräkenskaper bör fortsätta även efter 1997. | -------------------------------------------------------------------- Konjunkturinstitutets forskningsverksamhet inriktas huvudsakligen mot att utveckla ekonomiska metoder och modeller som utnyttjas dels i det egna arbetet, dels av Regeringskansliet och av kommittéväsendet. Personalresurserna för forskningsverksamhet uppgår till 10 personer. Under den närmaste treårsperioden bedöms kompetenskraven öka ytterligare. Vid en oförändrad real resursram innebär det att personalen kan komma att minska något under perioden. Enligt Konjunkturinstitutet kommer de högre kraven i stället att mötas med en större flexibilitet inom organisationen vilket bland annat innebär en utökning av pro- jektanställningar och vissa inköp av extern expertis. Den senaste lågkonjunkturen har avslöjat svårigheterna att fånga in ekonomiska vändpunkter med traditionella ekonometriska modeller. Det nyligen införda utgiftstaket för den statliga budgeten ställer samtidigt större krav på tillförlitlighet vid ekonomiska prognoser. Dessutom ökar behovet av ekonomiska simuleringar. Forskningsarbetet har under de senaste åren inriktats på att utveckla en ekonometrisk modell för kalkyler på medellång sikt. Med hjälp av statistiska indikatorer har också utarbetats ett system som säkrare kan visa på konjunkturomslag. Mot bakgrund av statsfinansernas känslighet för den reala ekonomins utveckling, skall Konjunkturinstitutet under perioden 1997-1999 fortsätta arbetet med statistiska indikatorer som syftar till att ge bättre vetskap om den svenska ekonomins närmaste framtidsutsikter. En ny typ av statistiska indikatorer som uppskattar sannolikheten för en recession kommer att utvecklas. När det gäller utvecklingsarbetet av Konjunkturinstitutets makroekonomiska modell bör möjligheterna till simuleringar förbättras. De stora förändringar som svensk ekonomi står inför innebär att kraven på modellbaserade simuleringar ökar. Skälen för regeringens bedömning: Konjunkturinstitutet har fått engångsmedel fram till och med budgetåret 1995/96 för utveckling av miljöräkenskaper. Projektet genomförs i nära samarbete med Statistiska centralbyrån. Svåra metodproblem återstår dock att lösa. Samtidigt är arbetet på detta område högprioriterat såväl nationellt som inom EU. Regeringen anser att arbetet med miljöräkenskaper bör fortsätta även efter 1997 och föreslår i budgetpropositionen att 1,2 miljoner kronor årligen avsätts till utvecklingsarbetet. Miljöräkenskapsarbetet inriktas de närmaste åren mot att bygga in miljösambanden i Konjunkturinstitutest långfristiga modeller. Därigenom kan miljörelaterade kostnader som följer av olika förslag uppskattas. Även möjligheterna till ekonomiska analyser av miljöfrågor ökar. 10 Utbildningsdepartementets verksamhetsområde 10.1 Inledning Huvuddragen i regeringens forskningspolitik framgår av avsnitt 3.4. Mål för forskningen och riktlinjer för forskningspolitiken. Forskningen inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde, som finansieras inom utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning, beskrivs närmare i avsnitt 3.11.1 De statliga forskningsresursernas omfattning och inriktning för perioden 1997-99. Sammanfattning av medel för forskning inom utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning (miljoner kronor): Anvisat Förslag Beräknat Beräknat 1995/961) 1997 1998 1999 Universitet och 8 386 5 647 5 801 5 994 högskolor Forskningsråd 2 545 1 521 1 566 1 615 m.m. Internationellt 572 327 181 185 samarbete Vissa bibliotek, institut,505 361 370 381 bidrag m.m. Dyrbar vetenskaplig 158 91 94 97 utrustning Forskning om 12 8 - - universitet och högskolor Forskning inom 40 8 8 8 skolväsendet Summa 12 218 7 963 8 020 8 280 ____________________________________________________________ 1) Avser 18 månader Som framgår av sammanställningen uppgår regeringens förslag avseende forskning och forskarutbildning inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde för år 1997 till närmare 8 miljarder kronor för budgetåret 1997. En närmare redovisning av förslagen ges i budgetpropositionen. Till Utbildningsdepartementets verksamhetsområde avseende forskning hör forskning och forskarutbildning, vetenskapliga bibliotek, viss övrig infrastruktur för forskning, forskning om universitet och högskolor och forskning inom skolväsendet. Den grundläggande forskningen utgör en bas för såväl den högre utbildningen som för övrig forskning och utveckling. Universitetens och högskolornas utbildning skall vila på vetenskaplig grund, vilket förutsätter ett nära samband mellan utbildning och forskning. Resultat från grundforskningen ligger ofta till grund för tillämpad forskning och ny teknik. Stöd till forskning utgör vidare ett sätt att tillgodose samhällets behov av personer med vetenskaplig utbildning och kompetens. Grundforskningen och forskarutbildningen bedrivs huvudsakligen vid tretton universitet och högskolor. Dessa är de sju universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm, Umeå, Linköping samt Sveriges Lantbruksuniversitet (som ligger inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde), de tre fackhögskolorna Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan och Högskolan i Luleå samt de enskilda högskolorna Chalmers tekniska högskola AB, Högskolan i Jönköping och Handelshögskolan i Stockholm. De mindre och medelstora högskolorna förfogar över särskilda medel för forskningsstödjande åtgärder. Därutöver finns vissa särskilda forskningsinstitut och nationella inrättningar. Huvuddelen av statens anslag för forskning kanaliseras antingen direkt till universitetet och högskolor, huvudsakligen i form av fakultetsanslag eller via forskningsråden och sektorsforskningsorganen. Andelen statligt finansierad forskning via fakultetsanslagen varierar mellan olika fakultetsområden från cirka 70 % inom de humanistiska och teologiska fakultetsområdena till cirka 40 % för de medicinska och tekniska fakulteterna. Anslagen till forskning vid fakulteterna omfattade budgetåret 1995/96 (tolv månader) 5,6 miljarder kronor. Av dessa medel föreskrevs att minst 881 miljoner kronor fördelat på fakultetsområde och utbildningsort skulle användas för studiefinansiering inom forskarutbildningen. Härutöver anslogs medel till forskarutbildning av forskningsråd och sektorsorgan m.fl. Under senare år har även särskilda medel avsatts för forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor. Dessa medel har varit avsedda för att bidra till att öka omfattningen av forskningen vid dessa högskolor, öka andelen forskarutbildade lärare samt öka andelen studerande som går vidare till forskarutbildning. Totalt avsattes budgetåret 1995/96 (tolv månader) 163 miljoner kronor för insatser inom detta område. Riksdagen har även beslutat att de konstnärliga högskolorna skall ägna sig åt konstnärligt utvecklingsarbete. För detta ändamål anvisades budgetåret 1995/96 (tolv månader) nära 18,8 miljoner kronor. Resurser inom verksamhetsområdet Nationella och internationella forskningsinsatser innefattar Forskningsrådsnämnden (FRN), Humanis- tisk-samhällsvetenskapliga (HSFR), Medicinska (MFR), Naturvetenskapliga (NFR) och Teknikvetenskapliga (TFR) forskningsråden samt Rymdstyrelsen. Forskningsråden fördelar främst medel för forskningsprojekt vid universitet och högskolor och har till uppgift att främja och stödja vetenskapligt betydelsefull forskning. Resurserna avseende forskningsinsatser innefattar vidare vissa bibliotek och forskningsinstitut, infrastruktur för forskning samt samordning av forskningssamarbete mellan Sverige och EU, Europeisk forskningssamverkan och dyrbar vetenskaplig utrustning. Inom området finns Kungl. biblioteket som är Sveriges nationalbibliotek. Kungl. biblioteket har en viktig uppgift i att skapa förutsättningar för forskning samt att stärka svensk informationsförsörjning. Budgetåret 1995/96 (tolv månader) anvisades ca 2,6 miljarder kronor för nationella och internationella forskningsresurser. Regeringen redovisar i följande avsnitt 10.2 sin bedömning av vissa frågor gällande forskningsrådsorganisationen och forskningsråden under Utbildningsdepartementet. Forskningsbiblioteken har behandlats i avsnitt 3.10 och EU/FoU-rådet behandlades i avsnitt 3.13.5. Forskningen vid universitet och högskolor beskrivs endast kortfattat i denna proposition. En utförligare redovisning lämnas i budgetpropositionen för år 1997. Motsvarande gäller för institutet för Rymdfysik, polarforskning och rymdforskning samt vissa bidrag för forskningsändamål (Svenska institutet, Medelhavsinstituten samt Kungl. vetenskapsakademien) som således behandlas i budgetpropositionen. Institutet för rymdfysik bedriver och främjar forskning inom rymdfysik med huvudverksamheten förlagd till Kiruna. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att institutet anvisas 36 miljoner kronor. Anslaget för rymdforskning avser kostnaderna för svensk rymdforskning med hjälp av satelliter, sondraketer och ballonger. Medlen disponeras av Rymdstyrelsen (se avsnitt 14) och den svenska rymdverksamheten behandlas utförligare i Närings- och handelsdepartementets avsnitt (14.5.1). Medlen under anslaget fördelas på motsvarande sätt som forskningsrådens medel och de generella bedömningar som regeringen gör beträffande dessa, t.ex. vad avser förnyelse, kvalitet och tvärvetenskap gäller i tillämpliga delar även för detta anslag. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att 39 miljoner kronor anvisas för rymdforskning, vilket innebär en viss besparing på anslaget. Anslaget för polarforskning disponeras av Polarforskningssekretariatet. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att 22 miljoner kronor anvisas för ändamålet vilket innebär i huvudsak oförändrad resursnivå i jämförelse med innevarande år. Inom utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid avsätts medel för Arkivet för ljud och bild, vilket hör till Utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Budgetåret 1995/96 (12 månader) anvisades 23 miljoner kronor till Arkivet för ljud och bild. Regeringens förslag i budgetpropositionen för år 1997 innebär en resursnivå om 25 miljoner kronor. Den av regeringen i mars 1995 tillsatta utredningen om en översyn av det svenska systemet för resurstilldelning till forskning har i betänkandet „Forskning och pengar„ (SOU 1996:29) lämnat en rad förslag beträffande finansieringen av svensk forskning. Utredningen har sänts ut på remiss till berörda myndigheter och organisationer. Regeringens överväganden med anledning av utredningen och remissorganens synpunkter redovisas i avsnitt 3.12 och i avsnitt 10.2.6 om stärkt samverkan mellan forskningsråden samt i de olika departmentsavsnitten. En särskild utredare har lämnat förslag beträffande forskarutbildningens framtida utformning (Ds 1996:35). Denna utredning remissbehandlas för närvarande och regeringen har för avsikt att behandla frågan i en proposition till riksdagen under år 1997. Viss sektorsforskning bedrivs inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde. Ett anslag för skolforskning disponeras av Skolverket. Detta används för att stödja forskning om skolan, huvudsakligen vid universitet och högskolor. Anslaget uppgår budgetåret 1995/96 (tolv månader) till drygt 27 miljoner kronor. 10.2 Forskningsrådsorganisationen 10.2.1 Inledning Forskningsråden har en central roll inom den svenska grundforskningen i egenskap av deras nationella företrädare för forskarsamhället vid universitet och högskolor. Rådens majoritet består av valda representanter för högskolans forskning. Många av de deltagande forskarna har vidare centrala uppgifter inom fakulteter och institutioner, vilket ger en god grund för samverkan mellan finansierande och utförande nivå. Utbyggnaden av permanenta forskningsresurser vid de mindre och medelstora högskolorna innebär att förutsättningarna för att utse ledamöter i forskningsråden förändras. Regeringen avser att vidta erforderliga förordningsändringar. Forskningsrådens arbetsformer har under de senaste åren debatterats där bl.a. medelsfördelningen till kvinnor, eventuellt gynnande av forskare i råd och beredningsgrupper samt uppföljningen och kontrollen av medelsanvändningen diskuterats. Vad gäller MFR har även beslutsformerna ifrågasatts och denna fråga berörs utförligare i rådets avsnitt i det följande. I egenskap av offentliga myndigheter har rådens verksamhet kunnat granskas i detalj av utomstående och råden har till följd av analyser av bl.a. RRV och regeringsbeslut men också som resultat av självprövning vidtagit olika åtgärder för att komma tillrätta med problemen. Regeringen vill understryka vikten av att råden kontinuerligt och kritiskt granskar sin egen verksamhet och noga följer upp hur anslagsmedlen används. Regelbunden prövning av pågående tidskrävande projekt är angelägen särskilt i nuvarande ansträngda budgetläge. Rådens medel utgör tillsammans med fakultetsmedlen den huvudsakliga grundforskningsresursen vid universitet och högskolor. Rådsmedlens betydelse för kvalitet och förnyelse av den svenska grundforskningen är större än vad som följer av deras relativa andel eftersom de är mer rörliga än fakultetsmedlen och medelsanvändningen relativt snabbt kan anpassas till samhällets och forskningens krav. Råden är därför en strategisk resurs i den nationella forskningspolitiken. 10.2.2 Forskningsrådens roll för förnyelse och kvalitet i forskningen Forskningsrådens uppgift är att genom stöd till forskningsprojekt och forskartjänster stödja och bygga upp vetenskapligt betydelsefull forskning inom respektive verksamhetsområde. Rådens medel ges till tidsbegränsade projekt och söks i konkurrens mellan forskare. Råden har därmed ett särskilt ansvar för att i ett internationellt perspektiv upprätthålla kvaliteten på den svenska forskningen, förnya forskningen och främja rörlighet i systemet, både nationellt och internationellt. De har också genom sin vetenskapliga kompetens och överblick goda förutsättningar att uppfylla dessa krav. Internationella utvärderingar är ett värdefullt instrument för att bedöma forskningens kvalitet. Enligt regeringens uppfattning är det därför angeläget att samtliga forskningsråd genomför utvärderingar av den rådsstödda forskningen. Det är viktigt att dessa utvärderingar följs upp och leder till konkreta åtgärder. Forskningsråden bör framgent även uppmärksamma samhällsrelevansen hos forskningen och stödja forskning som är strategisk för såväl forskningens utveckling som för samhällets behov, vilket har angivits tidigare i denna proposition, avsnitt 3.4. Råden bör i anslutning till uppföljning och utvärdering av den forskning de stöder uppmärksamma projekt där forskningsresultatet lett till eller kan leda till exploatering eller annan direkt samhällsnytta. Råden bör vid behov stimulera berörda forskare att nyttiggöra resultaten samt årligen lämna en samlad redovisning av forskning de bedömer vara strategisk såväl ur samhällets som forskningens synvinkel. Forskningsråden har även en viktig uppgift i att främja jämställdhet. I regeringens proposition Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (1994/95:164) föreslogs en rad åtgärder i syfte att öka jämställdheten vid universitet och högskolor. Bland annat har medel för postdoktorala stipendier, gästprofessurer och för kvinnliga forskare fördelats till forskningsråden. Samtliga forskningsråds och FRN:s instruktioner har kompletterats med ålägganden att främja jämställdhet. Forskningsråden bör även främja ett ökat medvetande om genusperspektiv i forskningen. Forskningsråden bör vidare lägga stor vikt vid samverkan över rådsgränserna. Den tvärvetenskapliga forskningen bör ges stärkta förutsättningar att utvecklas. I det följande föreslås att råden inrättar en särskild samverkansgrupp med uppgift att främja tvärvetenskap och jämställdhet. För att säkerställa förnyelse och föryngring förutsätter regeringen att samtliga forskningsråd fastställer regler för den tid forskare kan sitta i beredningsorgan till råden. I det följande redovisas regeringens syn på rådens ansvar för att främja förnyelse genom särskilda insatser för ökad rörlighet, föryngring och för nya forskningsområden. Forskningsråden föreslås som ett led i detta arbete få inrätta tidsbegränsade professurer. 10.2.3 Stöd till yngre forskare och främjande av rörlighet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det finns behov av ökade åtgärder för att| | stödja yngre forskare och för att främja forskarnas rörlighet. | | Forskningsråden och Forskningsrådsnämnden bör därför få i uppdrag att| | utarbeta ett program för ökat stöd till yngre forskare. | | Forskningsråden och Forskningsrådsnämnden bör även vidta åtgärder som| | främjar forskarnas rörlighet såväl nationellt som internationellt.| -------------------------------------------------------------------- Inledning Rådens årsredovisningar och anslagsframställningar ger en god bild av hur de fördelar sina resurser för att uppnå de verksamhetsmål som regeringen fastställt. Kvalitet, förnyelse, internationell anknytning och jämställdhet är i detta sammanhang nyckelbegrepp. Ansvaret för förnyelse av forskning innefattar både disciplinär och interdisciplinär utveckling, främjande av geografisk rörlighet och inte minst rekrytering av yngre forskare. De olika råden arbetar alla aktivt med dessa frågor, om än i varierande omfattning, och en hel rad olika verksamheter ingår i åtgärdsprogrammen. HSFR förbättrar sina möjligheter att särredovisa stödet till yngre forskare och konstaterar att rörligheten inom den svenska akademiska världen är låg. MFR ger särskilda bidrag till lovande yngre forskare och ökar antalet rörliga forskarassistenttjänster. NFR avser att öka stödet till yngre forskare och premierar rörlighet bl.a. genom ett särskilt stöd till hemvändande postdoktorer som väljer att etablera sig på nya högskoleorter. TFR stöder yngre forskare och rörlighet bl.a. genom olika doktorandprogram, t.ex. industridoktorandprogrammet som bidrar till ökad rörlighet mellan industri och universitet och högskolor. Forskningsfinansieringsutredningen har i sitt betänkande Forskning och Pengar (SOU 1996:29) analyserat stödet till yngre forskare från råd och sektorsorgan. Utredningens analys bygger på en SCB-enkät till ett urval forskare. Av analysen framgår att yngre forskare får väsentligt lägre bidrag än äldre forskare och att råden i stort sett är de enda externa finansiärer som stöder forskare yngre än 35 år. Utredningen drar slutsatsen att ett av forskningssystemets problem är svårigheten för yngre forskare att etablera sig som självständiga forskare. Skälen för regeringens bedömning: Stödet till yngre forskare är av stor vikt för förnyelsen av forskningen. Lovande yngre forskare bör på ett tidigt stadium ges möjlighet att få medel i sådan omfattning att de kan arbeta självständigt. Råden har i detta avseeende tagit på sig en särskild roll och fördelar betydligt mer medel till yngre forskare än övriga finansiärer. Denna roll bör enligt regeringens uppfattning ytterligare förstärkas. Regeringen avser att ge forskningsråden under Utbildningsdepartementet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) och Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) i uppdrag att i samråd och med utnyttjande av de olika rådens erfarenheter av egna åtgärder utarbeta ett program för ökat stöd till yngre forskare. Ett sådant program bör ha tonvikten på perioden nära efter disputationen, dvs. avse åtgärder för postdoktorer och forskarassistenter i form av fler tjänster och ökade möjligheter till projektstöd. Råden bör med sin höga vetenskapliga kompetens kunna identifiera särskilt lovande unga forskare. Ökad geografisk rörlighet är ytterligare ett viktigt medel för förnyelsen av svensk forskning och för att motverka stagnation och ökande medelålder i vissa forskarmiljöer. Även här har råden i egenskap av nationellt ansvariga grundforskningsfinansiärer ett stort ansvar. Den internationella rörligheten varierar kraftigt mellan olika discipliner. Inom medicin, naturvetenskap och teknik är det internationella perspektivet och därmed rörligheten över gränserna en självklar del av forskningen. Inom delar av humaniora och samhällsvetenskap är utbytet inte lika omfattande, delvis beroende på vissa ämnens nationella karaktär men även beroende på bristande finansiella förutsättningar. Sverige verkar inom EU för att öka det internationella utbytet inom dessa områden och det blir en viktig uppgift för bl.a. HSFR, FRN och SFR att se till att dessa möjligheter utnyttjas om Sverige vinner gehör för synpunkterna. I detta sammanhang bör yngre kvinnliga forskares möjligheter särskilt uppmärksammas. Den utvärdering som NFR gjort av sitt post- doktorprogram visar att kvinnliga yngre forskare, till skillnad från manliga, inte utnyttjar postdok-möjligheterna om de har familj. Till följd av förslag i propositionen Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (1994/95:164) har bl.a. särskilda medel fördelats till forskningsråden för postdoktorala stipendier för kvinnor. Vidare har medel för forskarassistenttjänster för underrepresenterat kön fördelats. Det är angeläget att forskningsråden nu analyserar om ytterligare särskilda insatser skulle kunna gynna yngre kvinnliga forskare. I en ännu opublicerad studie har två forskare undersökt betydelsen av bl.a. publiceringsfrekvens, kön och personliga kontakter för den bedömning som gjorts av sökande till forskarassistenttjänster vid MFR år 1995. Både kön och personliga kontakter har enligt rapporten förvånansvärt stort inflytande över rangordningen. Det är ännu för tidigt att dra entydiga slutsatser av studien. Det är angeläget att samtliga råd uppmärksammar värderingar och mekanismer som kan missgynna kvinnor vid beslut om tjänster eller medel för forskningsprojekt. Även nationell rörlighet bör främjas av råden. I många länder, exempelvis USA, krävs flyttning mellan universitet vid övergångar mellan olika steg i forskarkarriären. Det är inte möjligt att i ett litet land som Sverige tillämpa en sådan princip. Däremot bör det vara möjligt att göra det mer attraktivt att byta lärosäte, t.ex. efter disputation eller vid övergången till forskarutbildning. I den tidigare nämnda analysen av stödet till yngre forskare som regeringen avser att låta råden genomföra bör också ingå att se över möjligheterna att vidta ytterligare rörlighetsfrämjande åtgärder och att sprida erfarenheter från de råd som redan i dag tillämpar sådana system till andra finansiärer. Ytterligare en form av rörlighet bör särskilt uppmärksammas och stödjas - den disciplinära, dvs. när forskare och forskargrupper förändrar sin forskning och inriktning på ett avgörande sätt. Regeringen kommer att ställa skärpta krav på återredovisning av uppgifter rörande stöd till yngre forskare och rörlighet som gör det möjligt att bedöma hur effektivt råden arbetar med dessa frågor. 10.2.4 Professurer vid forskningsråden -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Forskningsråden under Utbildningsdeparte- | | mentet, Jordbruksdepartementet och Socialdepartementet ges rätt | | att inrätta och tillsätta professurer. Tjänsterna, som bör vara | | tidsbegränsade till sex år, placeras vid ett universitet eller | | en högskola i samråd med det berörda lärosätet. | -------------------------------------------------------------------- Inledning God forskning genererar ständigt nya angelägna frågeställningar och metoder som kräver särskild forskarkompetens och utrustning. En hög kvalitet inom forskningen förutsätter därför en stark förnyelseförmåga. Både för att den etablerade forskningen skall förbli dynamisk och för att snabbt kunna bygga upp nya forskningsområden krävs en nationell överblick och möjlighet att frigöra resurser. Avvägningar mellan forskningsinriktningar och lokalisering av forskningsresurser bör därför kunna ske ur ett nationellt perspektiv. Nationell planering möjliggör även ett effektivt utnyttjande av begränsade medel så att en kraftsamling kan ske kring betydelsefulla forskningsområden. Avgörande för en god förnyelse inom forskningen är att forskningssystemet har fungerande mekanismer för att initiera nyskapande verksamhet. Ett viktigt medel för att inrikta forskningen mot önskade områden är att inrätta nya tjänster som professor. Vid forskningsråden fanns före den 1 juli 1994 tjänster som professor vilka - efter förslag av respektive forskningsråd - inrättades och tillsattes av regeringen. Dessa professurer har ofta avsett viktiga forskningsområden som varit underrepresenterade vid universiteten. Tjänsterna kunde även användas för att rekrytera en viss utländsk forskare att verka vid ett svenskt universitet och därigenom berika den svenska forskningsmiljön. I prop. 1992/93:170 föreslogs att de professurer som då fanns vid forskningsråden skulle föras över till de universitet och högskolor där tjänsterna var placerade och att professurer framgent inte skulle inrättas vid forskningsråden. Riksdagen biföll förslaget (bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388). Budgetåret 1994/95 överfördes medel för dessa tjänster från forskningsrådens anslag till fakultetsanslagen för respektive universitet. (Prop. 1993/94:100 bil. 9.) De utvärderingar av svensk forskning som forskningsråden låtit göra under de senaste åren visar att svensk forskning idag har en generellt hög kvalitet och att svenska forskare inom många områden är världsledande. Utvärderingarna pekar emellertid även på svagheter. I vissa fall finns en tendens till svag förnyelse inom olika forskningsområden. Professorstillsättningar har ofta använts som ett sätt att värna kontinuitet snarare än förnyelse inom forskningen. Det finns även viktiga områden där det saknas svensk forskning trots goda förutsättningar för att bygga upp en kompetens på området. Vidare kritiseras en föråldrad institutionsstruktur med en mångfald små institutioner där indelningen snarare har historiska orsaker än bygger på dagens vetenskapliga frågeställningar och behov. Denna indelning ses som ett hinder för forskningens förnyelse. Skälen för regeringens förslag: För att upprätthålla en god kvalitet och relevans i forskningen är det angeläget att kunna bygga upp forskning inom nya, internationellt lovande områden. Det är även viktigt att kunna utveckla den redan etablerade forskningen mot nya fruktbara angreppssätt. Då möjligheten att inrätta professurer vid forskningsråden på förslag av den dåvarande regeringen avskaffades år 1994 förlorade forskningsråden ett viktigt förnyelseinstrument. Forskningsrådens nationella överblick bör nu i ökad utsträckning utnyttjas för att etablera nya forskningsområden och öka dynamiken inom den svenska forskningens utveckling. Forskningsråden under Utbildningsdepartementet (Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Medicinska forskningsrådet, Naturvetenskapliga forskningsrådet och Teknikvetenskapliga forskningsrådet) bör därför ges rätt att inrätta och tillsätta professurer. Detsamma bör gälla för Socialvetenskapliga forskningsrådet och Skogs- och jordbrukets forskningsråd. Se vidare avsnitt 7 respektive 11. Tjänsterna bör vara tidsbegränsade till sex år och placeras vid ett universitet eller en högskola i samråd med lärosätet. Rådsprofessurerna bör användas som ett förnyelseinstrument och för att överbrygga gränser för att främja interdisciplinärt samarbete. Det ankommer på regeringen att utfärda bestämmelser om möjligheten för råden att inrätta professurer om riksdagen ställer sig bakom vad regeringen här förordar. 10.2.5 Tvärvetenskap Regeringen uppdrog i juni 1995 åt forskningsråden under Utbildningsdepartementet och åt FRN att i samråd med Forskningsfinansieringsutredningen föreslå åtgärder som främjar tvärvetenskaplig forskning. Uppdraget avsåg att inom råden skapa prioriterings- och beslutsstrukturer som gör det möjligt att värdera och stödja tvärvetenskap. Forskningssamverkan som omfattar flera forskningsråd bedömdes också vara angelägen och särskilt underströks vikten av broar mellan humaniora/samhällsvetenskap och naturve- tenskap/medicin/teknik. Forskningsråden och FRN har i januari 1996 redovisat uppdraget till regeringen. De beskriver i rapporten två principiellt olika organisationsformer, dels en satsning på ad hoc-samverkan mellan inomvetenskapligt starka forskargrupper, dels institutionaliserad tvärve- tenskap. Inomvetenskapliga kvalitetsskäl talar enligt myndigheterna för den första modellen medan kostnadseffektivitet talar för den senare. Den avvägning som råden och FRN gör innebär att de föreslår att samverkan mellan forskargrupper kopplat till en mäklar- och tolkfunktion i finan- sieringsstrukturen prövas. Samverkan kan på sikt leda till fast institutio- naliserad samverkan. Råden och FRN föreslår åtgärder på flera plan, införande av veten- skapsteori i all forskarutbildning, förändring av universiteten genom förändrad meritvärdering vid tjänstetillsättning, bildande av storinstitu- tioner, centra m.m., tilldelning av riktade bidrag till vetenskapliga tids- krifter med tvärvetenskaplig profil för att förbättra publiceringsmöjlig- heterna samt åtgärder för att underlätta för forskarna att erhålla forskningsanslag. För mer närliggande områden som kan hanteras inom ett råd eller i samarbete mellan olika råd bör, enligt förslaget, råden utveckla sitt hit- tillsvarande arbete. För forskning som motiveras av ett identifierat kunskapsbehov i samhället och som innebär stora tvärvetenskapliga steg skall FRN fungera som en aktiv initieringsfunktion med en mäklar- och tolkroll. En fast sådan resurs bildar ett särskilt kunskapscentrum, vars erfarenhet av tvärvetenskaplig initiering underlättar framtida tvärvetenskapliga satsningar. Detta förslag innebär en fortsättning utan större förändringar av det arbete som FRN hittills bedrivit. För att främja forskarinitierad tvärvetenskap föreslås i rapporten att råden och FRN inrättar en samverkansgrupp bestående av rådens ordförande och huvudsekreterare med uppgift att identifiera ur vetenskaplig synpunkt särskilt lovande ämnesmässiga gränsområden och att följa upp de insatser som görs. Forskningsfinansieringsutredningen har också behandlat frågan om främjande av tvärvetenskap och utredningens förslag redovisas i det följande avsnittet. I samband därmed redovisas även regeringens ställningstagande till FRN:s och rådens förslag om inrättande av en samverkansgrupp med uppgift att bl.a. främja tvärvetenskaplig forskning. Regeringen kommer senare att ta ställning till förslagen beträffande forskarutbildning och tjänstesystemet då dessa frågor för närvarande remissbehandlas respektive utreds. 10.2.6 Stärkt samverkan mellan forskningsråden -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Förslaget om inrättande av en forsknings-| | rådsstyrelse bör ej genomföras. | | I forskningsrådens instruktion bör införas att de skall inrätta| | en samverkansgrupp för att främja tvärvetenskaplig forskning och| | jämställdhetsfrågorna. Regeringen bör utse en extern ordförande i| | gruppen. Gruppen bör omfatta forskningsråden under Utbildnings- | | departementet, Skogs- och jordbrukets forskningsråd, | | Socialvetenskapliga forskningsrådet samt Rymdstyrelsen. Efter | | tre år bör denna samverkansform utvärderas och | | forskningsrådsorganisationen prövas på nytt. | -------------------------------------------------------------------- Inledning När det gäller forskningsrådsorganisationen föreslår Forskningsfinans- ieringsutredningen i sitt betänkande Forskning och Pengar (SOU 1996:29), att en myndighet kallad Forskningsrådsstyrelsen inrättas med ansvar för forskningsrådssystemet under Utbildningsdeparte- mentet. Denna myndighets styrelse skall utses av regeringen och bestå av lika många forskare som samhällsrepresentanter. Anslagen för forskningsrådsverksamhet skall enligt förslaget anvisas till Forskningsråds- styrelsen som anslag till forskningsområden (humaniora/sam- hällsvetenskap, medicin, naturvetenskap och teknik) istället för som sepa- rata anslag till forskningsråden. Uppgifter, som nämns av utredningen i samband med förslaget till forskningsrådsstyrelse, är - förutom de traditionella myndighetsuppgifterna - t.ex. att främja och stödja tvärvetenskaplig forskning, främja och stödja kvinno- och jämställdhetsforskning, svara för kvalitet och effektivitet i rådssystemet, främja erforderlig koncentration och profilering i forsknings- stödet, svara för spridning och utnyttjande av forskningsresultat, genomföra planerings- och utredningsarbete för hela rådsorganisationen samt effektivisera och främja internationellt forskningssamarbete. Utredningen anser att de argument som finns för en förändring av forskningsrådsstrukturen inte är tillräckligt starka för att nu motivera en förändring av forskningsrådens indelning. Det bör dock senare vara möjligt att ta upp en diskussion om forskningsrådsindelningen inom den förändrade övergripande organisation som föreslås. De naturvetenskapliga och teknikvetenskapliga forskningsråden bör även i fortsättningen vara två separata forskningsråd. Den biologiska forskningen bör även i fort- sättningen ha sin bas i det naturvetenskapliga forskningsrådet. Samverkan mellan de organisationer som stödjer biologisk forskning bör förstärkas. Vidare föreslår utredningen att en översyn görs av ansvarsfördelningen inom det samhällsvetenskapliga forskningsområdet. Skogs- och jordbruksforskningsrådet (SJFR) och Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) bör ses som sektoriella forskningsråd. Detta bör enligt utredningen leda till förändringar vad avser ansvarsområde (fler sektoriella uppgifter) resp. sammansättning (starkare inflytande för sektorerna). Förslaget om en forskningsrådsstyrelse bemöts med stor tveksamhet av remissorganen. En majoritet av remissinstanserna avvisar förslaget. Bland de instanser som är positiva i princip ställer flera olika slag av villkor för genomförande, t.ex. att forskarna är i majoritet i Forskningsrådsstyrelsen. Forskningsråden själva bedömer styrelsen på olika sätt. HSFR anser att förslaget inte är konsekvent utifrån utredningens egen behovsanalys. MFR anser att förslaget innebär att ett pluralistiskt system ersätts med en centralistisk konstruktion vars syfte i första hand är att underlätta och förenkla statsmakternas inflytande och styrning. NFR tillstyrker förslaget om forskarna får majoritet i styrelsen och styrelsen endast ansvarar för de gemensamma koncernfunktionerna. TFR är avvaktande inför förslaget även om man anser att den skulle bidra till att tydliggöra och stärka den långsiktiga grundforskningen. FRN förordar i första hand en alternativ lösning med bättre samverkan i det befintliga systemet. Högskoleverket och flertalet av universiteten tillstyrker förslaget även om flera instanser påpekar att även SFR och SJFR bör ingå i ansvarsområdet. Sektorsorgan och nationella myndigheter utanför högskoleområdet, t ex RRV och Statskontoret avvisar i allmänhet förslaget bl.a. med hänvisning till att det leder till oklarheter i ansvars- och befogenhetsfördelningen. Skälen för regeringens bedömning: Forskningsfinansieringsutredningen har på ett övertygande sätt visat behovet av en stärkt samverkan mellan forskningsråden. Dessa fungerar väl idag, men samarbetet när det gäller forskningsstöd är begränsat och detsamma gäller mellan råden och FRN. Vissa viktiga uppgifter skulle särskilt gynnas av en fastare samverkansform än vad som finns idag. Det gäller t.ex. samverkan över disciplingränserna och jämställdhetsfrågorna. Regeringen anser däremot inte att förslaget att inrätta en forsknings- rådsstyrelse utgör en tillfredställande lösning på behovet av att åstadkomma ökad samverkan. Förslaget är inte tillräckligt utvecklat för att medge en bedömning av ansvarsfördelningen mellan forskningsråden och en forskningsrådsstyrelse. Inrättandet av en forskningsrådsstyrelse skulle medföra tillkomsten av ytterligare en organisatorisk nivå i forskningsrådssystemet. Detta skulle ge en uppenbar risk för förlängda beslutsvägar och en tungrodd organisation. Då förslaget samtidigt innebär att existerande rådsstruktur bibehålles finns risk att existerande barriärer mellan forskningsområden inte skulle påverkas av organisationsförändringen. Enligt regeringens mening skulle en forskningsrådsstyrelse därför inte medföra tillräckliga samverkansvinster för att motivera införandet av en tillkommande beslutsnivå. Det finns naturligtvis andra möjligheter till förändringar som syftar till en mer effektiv rådsorganisation, t.ex. en sammanslagning av samtliga råd med eller utan SFR och SJFR. Även stora sektorsorgan skulle kunna ingå i en sådan sammanslagen organisation. Sådana alternativa lösningar har inte analyserats. Enligt regeringens mening saknas därför i dagsläget tillräckligt underlag för att genomföra en mer genomgripande förändring av forskningsrådsorganisationen. Mot denna bakgrund anser regeringen att ett bättre alternativ i nuläget är den tidigare av råden själva föreslagna modellen med ett samråds-/ samordningsorgan, vilken redovisats ovan under avsnittet om tvärvetenskap. Regeringen kan till stora delar ställa sig bakom den analys som görs i rådens och FRN:s ovan nämnda utredning. God tvärvetenskap utvecklas ofta från spontan samverkan mellan forskargrupper. Det är därför väsentligt att såväl de forskningsfinansierande organen som forskningsmiljöerna är organiserade så att de underlättar utbyte och samverkan mellan forskare och forskningsområden. Regeringen ser den föreslagna samverkansgruppen som ett väsentligt instrument för att främja utvecklingen av det interdisciplinära samarbetet. Regeringen avser genom ett tillägg i forskningsrådens instruktioner ge dem i uppdrag att inrätta en sådan samverkansgrupp. Regeringen bör även utse en extern ordförande för gruppen. Samverkansgruppen bör även omfatta Rymdstyrelsen, Skogs- och jordbrukets forskningsråd samt det Socialvetenskapliga forskningsrådet, vilket ytterligare främjar det tvärvetenskapliga samarbetet. Utöver att främja och stödja tvärvetenskaplig forskning bör samordningsorganet främja ett ökat medvetande om genusperspektiv i forskningen och bevaka och samordna jämställdhetsinsatser. Efter tre år, dvs. vid sekelskiftet, bör rådens uppdrag utvärderas. Om det visar sig att råden med nuvarande organisation och indelning ej förmår utveckla ett tvärsektoriellt samarbete måste organisationen omprövas i grunden. 10.2.7 Forskningsrådsnämnden -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Forskningsrådsnämnden (FRN) bör fördela | | särskilda projektbidrag för tidsbegränsade forskningsin- | | formationsinsatser av enskilda forskare. I budgetpropositionen | | för år 1997 föreslår regeringen att 1,7 miljoner kronor anvisas | | till FRN för detta ändamål. | -------------------------------------------------------------------- Inledning Forskningsrådsnämnden (FRN) har till uppgift att initiera och stödja forskning som är angelägen ur ett brett samhällsperspektiv, att främja tvärvetenskap, att finansiera dyrbar vetenskaplig utrustning och att genom forskningsinformationsinsatser främja kontakterna mellan forskarna och allmänheten. Nämnden inrättades år 1977 i samband med en övergripande forskningsrådsreform. Motiven var att inrätta ett organ som länkade forskarvärlden samman med det övriga samhället, som verkade för samverkan mellan främst forskningsråden och som kunde bidra till den demokratiska utvecklingen genom att skapa former för en bred debatt om forskningen. FRN:s insatser sker antingen inom områden som utpekats av regering och riksdag eller inom områden som nämnden själv identifierar. Insatserna sker ofta inom forskningsfält som rör stora samhällsproblem och som inte hunnit konsolideras organisatoriskt eller vetenskapsmetodiskt. En av FRN:s viktigaste funktioner i forskningssystemet är att initiera nya och oetablerade, ofta tvärvetenskapliga, forskningsområden och stödja dem under ett uppbyggnadsskede. När forskningsområdet stabiliserats kan det sedan överföras till det ordinarie FoU-systemet. FRN har härigenom en viktig komplementär roll i förhållande till forskningsråden. Bland de forskningsområden som FRN initierat märks bl.a. Europastudier, och då främst studier av Central- och Östeuropas kulturella, etniska och religiösa utveckling, biblioteks- och informationsvetenskaplig forskning, riskforskning, systemanalys samt naturresurs- och miljöforskning. Kvinno- och jämställdhetsforskning, longitudinell forskning, ungdomsforskning och forskning om teknik-samhälle är andra viktiga områden. Att bedriva forskningsinformation till allmänheten är en annan av FRN:s huvuduppgifter. FRN har ett permanent uppdrag att främja en öppen dialog i forskningsfrågor. Forskningsinformation behandlas utförligare i avsnittet 3.9 Samverkan mellan högskola och samhälle - högskolans tredje uppgift i denna proposition. Regeringens förslag rörande stöd till longitudinell forskning behandlas i avsnitt 3.11.5. Ungdomsforskning samt konsumentforskning behandlas i Inrikesdepartementets avsnitt 15. Ett uppdrag till FRN avseende forskning till stöd för en hållbar utveckling behandlas i avsnitt 3.11.3. Skälen för regeringens bedömning: FRN:s verksamhet är angelägen och väl motiverad. Detta gäller såväl forskningsstöd och forskningsinformation som stöd till dyrbar vetenskaplig utrustning. Samhällets behov av forskning utvecklas oberoende av vetenskapens disciplingränser och traditionella indelningsgrunder. FRN fyller en viktig funktion som uttolkare av samhällets behov, varvid FRN identifierar forskningsbehovet och kan avgöra vilken forskningsinsats som är relevant och rimlig. Också när det gäller forskningsinformation är FRN en betydelsefull länk mellan vetenskapssamhället och allmänheten. Regeringen anser att FRN bör ges fortsatt nationellt ansvar för forsk- ningsinformation till allmänheten. Särskild prioritet bör ges information- sinsatser riktade mot grupper i samhället med låg utbildningsnivå och grupper utan akademisk tradition. Regeringen avser att ge FRN i uppdrag att fördela särskilda projektbidrag för forskningsinformation utöver FRN:s ordinarie stöd till forskningsinformation. I budgetpropositionen för år 1997 föreslås att 1,7 miljoner kronor för detta ändamål anvisas till FRN. Projektbidragen skall fördelas till aktiva forskare enligt samma principer som de reguljära forskningbidragen, men vara avsedda uteslutande för informationsinsatser. Projektbidragen för informationsinsatser ger den enskilde forskaren möjlighet att under en viss tidsperiod ägna sig åt koncentrerad informationsverksamhet - exempelvis publicering av populärvetenskapliga artiklar, föredragshållande m.m. Syftet med dessa särskilda projektbidrag för forskningsinformation är att skapa förutsättningar för en mer levande dialog mellan forskare och medborgare. FRN fördelar redan idag medel till forskare för olika forskningsinformationsinsatser. Vilka ämnen som blir föremål för informationsinsatserna definieras och formuleras dock av FRN själv. De särskilda medel som nu föreslås bli anvisade till FRN för särskilda projektbidrag skall inte användas av forskarna för insatser angivna av FRN, utan för valfria insatser inom forskarens eget område. När det gäller stöd till forskning bör FRN även fortsättningsvis ha rollen som det nationella organ som initierar forskning inom nya områden vilka har särskilt intresse för samhället och vilka faller utanför rådens verksamhetsområden. För att skapa utrymme för förnyelse av forskningen är det angeläget FRN kontinuerligt kritiskt granskar pågående program och projekt och ifrågasätter om det är rimligt att de bedrivs med finansiering från FRN. 10.2.8 Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Humanistisk-samhällsvetenskapliga | | forskningsrådets (HSFR) resurser bör förstärkas för att möjliggöra| | ökat antal forskarrekryteringstjänster, särskilt inom det | | humanistiska forskningsområdet. I budgetpropositionen för år 1997| | föreslår regeringen att HSFR anvisas 5 miljoner kronor för detta| | ändamål. HSFR bör ansvara för kompetensuppbyggnad som avser | | ungdomsforskning. I budgetpropositionen för år 1997 föreslår | | regeringen att 4,5 miljoner kronor överförs till HSFR:s anslag | | samt att rådet får disponera 0,5 miljoner kronor under | | Inrikesdepartementets anslag. Regeringen avser att ge HSFR i | | uppdrag att, i samråd med övriga berörda inom området, utreda och| | föreslå åtgärder för uppbyggnad och utveckling av sektorsforskning| | inom kulturområdet. Regeringen föreslår i budgetpropositionen, | | utgiftsområde 17, anslag J 1. Forsknings- och utvecklingsfrågor | | inom kulturområdet att 2,5 miljoner kronor anvisas för ändamålet.| | Medel till kollegiet för samhällsforskning, SCASSS, bör fr.o.m. år| | 1997 beräknas under en egen anslagspost under rådets anslag. | | Det är angeläget att HSFR utvecklar sin verksamhet med be- | | aktande av regeringens ställningstaganden när det gäller | | förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. Rådet bör vidare | | utveckla samspelet med samhället utanför högskolan och med | | fakulteterna. | -------------------------------------------------------------------- Inledning Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR) uppgift är att främja och stödja betydelsefull forskning inom kulturvetenskaperna, dvs. humanistiska, religionsvetenskapliga, rättsvetenskapliga och samhällsvetenskapliga discipliner och forskningsområden. Det finns inom HSFR:s ansvarsområde över två hundra olika discipliner med flera forskningsmiljöer i internationell toppklass, något som bl.a. visat sig i konkurrensen om projektstöd från EU. Genom olika stödformer som projektanslag, tjänster och medel till utrustning kan rådet dels stödja etablerad forskning av hög kvalitet dels bygga upp forskning inom nya betydelsefulla områden. Huvuddelen av HSFR:s resurser går till forskarinitierad grundforskning efter kvalitetsgranskning och rangordning i rådet. Vid sidan av utdelandet av fria projektmedel är utvecklandet och drivandet av större program rådets viktigaste arbetsform. Det finns dels rådsinitierade program, t.ex. Jämförande kulturforskning, Språkteknologi (tillsammans med NUTEK) och Forskning om Europa, dels av riksdag och regering givna uppdrag att utveckla grundforskningen beträffande vissa områden, bl.a. den offentliga sektorn, arbetsmarknaden och kriminalvetenskap. Människa, samhälle och IT är en fortsättning på ett tidigare av riksdagen beslutat program, Förutsättningar för och konsekvenser av informationsteknologins användning. Exempel på nya programområden är Kultur och samhälle i Väst- och Centralasien samt Vägar till uthållig utveckling - beteenden, organisationer, strukturer. Det senare är ett stort tvärvetenskapligt program, där HSFR samverkar med åtta andra finansiärer. Rådet driver sedan flera år ett program med internationella utvärderingar av hela discipliner. Detta är en väsentlig del av det inomvetenskapliga kvalitetsarbetet. Det ger också en god nationell överblick över forskningen inom de aktuella områdena. Utvärderingarna pekar på vissa brister, varav några måste ses som strukturella för det svenska forskningssystemet, t.ex. bristande rörlighet, och ger rekommendationer till åtgärder på olika plan, såväl lokalt som på mer övergripande nivåer. Rådet arbetar aktivt med frågor som forskarrörlighet, jämställdhet, nyttiggörande av kunskap samt med jävsfrågor. HSFR bedriver härutöver olika typer av utåtriktad verksamhet genom bl.a. seminarier, publiceringsbidrag och forskningsinformation. HSFR är svenskt kontaktorgan för ett flertal nordiska och internationella forskningsorganisationer och har tillsammans med Forskningsrådsnämnden nationellt programansvar för EU:s socio-ekonomiska forskningsprogram TSER (Targeted Socio-Economic Research). HSFR är svensk huvudman för samverkan med Europeiska universitetsinstitutet (EUI) i Florens, som inrättats av medlemsstaterna i EU för forskning och forskarutbildning inom vissa samhällsvetenskaper, juridik och humaniora. Skälen för regeringens bedömning: Inom kulturvetenskaperna, särskilt inom de humanistiska disciplinerna, är de ekonomiska förutsättningarna att fullfölja en forskarkarriär ofta sämre än vad fallet är inom medicin, teknik och naturvetenskap. I många ämnen är möjligheterna till studiefinansiering inom forskarutbildningen mycket begränsade. Det finns vidare få finansiärer av forskningsprojekt, doktorandtjänster m.m. utanför högskolesystemet. Det råder också brist på postdoktorala tjänster, något som hotar rekryteringen till vetenskapligt arbete. Det är viktigt för kvaliteten på undervisningen att denna bedrivs av vetenskapligt kvalificerade lärare. HSFR har visat att det särskilt inom det humanistiska området finns ett starkt behov av fler forskarassistent- och doktorandtjänster. Regeringen förordar i budgetpropositionen att rådet tillförs ytterligare medel för inrättande av forskarassistent- och doktorandtjänster (5 miljoner kronor). Som nämnts i avsnittet 13.13.6 i denna proposition föreslår regeringen i budgetpropositionen för år 1997 att nätverk för Europaforskning skall inrättas inom ekonomi, juridik och statsvetenskap. Regeringen förutsätter att HSFR vid sin fördelning av medel för doktorandtjänster uppmärksammar de särskilda möjligheter som nätverken erbjuder de forskarstuderande. Ungdomsstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett ungdomsforskningens framtida inriktning, organisation och finansiering. Detta beskrivs närmare i Inrikesdepartementets avsnitt 15 i denna proposition. FRN har haft uppdraget att bygga upp en bred tvärvetenskaplig kompetens med avseende på ungdomsforskning. Regeringen anser att initieringsfasen nu kan ses som avslutad och att det fortsatta ansvaret för stödet till detta forskningsområde bör ges till HSFR. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen att de medel som riksdagen tidigare avsatt för ungdomsforskning även fortsättningsvis skall användas för detta ändamål och de medel som tidigare anvisats till FRN överförs i enlighet härmed till HSFR:s anslag. I Inrikesdepartementets avsnitt behandlas vidare forskning om offentlig sektor liksom frågor avseende forskning om folkrörelser och kooperation, vilket berör forskningsområden som ingår i HSFR:s ansvarsområde. Det är angeläget att HSFR inom sina ramar beaktar behoven av forskning inom dessa områden. I Kulturdepartementets avsnitt 13 tas frågor om forskning och utveckling inom kulturområdet upp. Regeringen avser att ge HSFR i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter inom området utreda och föreslå åtgärder för uppbyggnad och utveckling av sektorsforskning inom kulturområdet. Medel för ändamålet anvisas under utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet. HSFR:s verksamhet är, som framgår av rådets anslagsframställning och årsredovisning, i allt väsentligt väl avvägd med hänsyn till inriktning och disponibla resurser. Regeringen bedömer att det förändringsarbete som rådet inlett bör förändra verksamheten på ett sätt som motsvarar regeringens forskningspolitiska mål. Rådet bör därför på eget initiativ kunna fortsätta detta arbete med beaktande av regeringens ställningstaganden när det gäller förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. Samspelet med samhället utanför högskolan och med fakulteterna bör i enlighet med rådets egna bedömningar kunna utvecklas. Kollegiet för samhällsforskning (The Swedish Collegium for Advanced Study in the Social Sciences, SCASSS), är ett institut för avancerade studier inom samhällsvetenskap och humaniora. Verksamheten bedrivs i form av gästforskningsprogram och internationellt organiserad forskning inom de aktuella områdena. Riksdagen beslöt år 1995 (prop. 1994/95:100, bil. 9, bet. 1994/95:UbU15, rskr. 1994/95:353) att ge SCASSS ställning som nationell resurs utan särskild fakultetsanknytning men med Uppsala universitet även fortsättningsvis som värduniversitet. För kollegiet gäller förordningen (1995:1079) om Kollegiet för samhällsforskning. Medel för kollegiets verksamhet har förts till HSFR:s anslag och rådet utser styrelse för kollegiet. HSFR har inhämtat synpunkter från universiteten i detta ärende. Regeringen avser att fr.o.m. budgetåret 1997 beräkna medel för kollegiets verksamhet under en egen anslagspost under rådets anslag Regeringen föreslår i avsnittet 3.13.7 i denna proposition att Sverige tillträder konventionen om grundandet av ett europeiskt forskningsinstitut. Sverige ges därmed möjlighet till medlemskap i EUI med de fördelar detta innebär för forskarstuderande och forskare. HSFR skall även fortsättningsvis vara svenskt kontaktorgan för EUI. 10.2.9 Medicinska forskningsrådet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det är angeläget att Medicinska forsk- | | ningsrådet (MFR) fortsatt vidtar nödvändiga åtgärder och utvecklar| | sin verksamhet med beaktande av regeringens ställningstaganden | | när det gäller förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. Härvid| | bör också utbytet mellan preklinisk och klinisk verksamhet ökas | | baserat på de utredningar som studerat | | prioriteringsmekanismerna inom medicinsk forskning. | -------------------------------------------------------------------- Inledning MFR fördelar resurser för medicinsk forskning inklusive de farmaceutiska, odontologiska och veterinärmedicinska områdena. Verksamheten syftar till att genom stöd till forskning öka förståelsen av orsakerna till sjukdom och härigenom förbättra förutsättningarna för att förebygga, diagnosticera och behandla sjukdomar. Rådet bidrar med ca 10 % av de offentliga medlen till medicinsk forskning. MFR stödjer forskning huvudsakligen genom bidrag till projekt och apparatur samt finansiering av forskartjänster. Vid sidan av direkt forskningsstöd bedriver MFR forskningsinformation i form av tryckt material, utställningar samt fortbildning av lärare och journalister. Rådet ger också ekonomiskt stöd och bedriver rådgivning inom försöksdjursområdet. MFR är nationell programansvarig myndighet för det biomedicinska programmet inom EU:s ramprogram för forskning och utveckling. Utvärdering av prioriteringsmekanismer - MFR i samråd med SBU och SFR Regeringen gav sommaren 1995 MFR i uppdrag att i samråd med Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) och Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) belysa prioriteringsmekanismer och nyttoeffekter av medicinsk forskning. MFR överlämnade i mars 1996 till regeringen rapporten Prioritering av resurser till medicinsk forskning - mekanismer och bedömningar. I rapporten konstaterar MFR att forskarinitierad grundforskning ofta underbygger utvecklingen av kliniska forskningsframsteg och tillämpningar. Prioriteringsarbetet enligt peer review-modellen fungerar väl och är ett effektivt sätt att välja ut god, relevant och långsiktig forskning av hög internationell kvalitet. Forskningsresultat tar ofta lång tid att omsätta i praktisk sjukvård och industriella produkter. Långsiktighet och uthållighet är därför en förutsättning för framgångsrik forskning. Mot bakgrund av den beskrivning och analys som görs i rapporten sammanfattar MFR att prioriteringssystemet hittills i viss mån har missgynnat större risktagande och stöd till unga forskare. Rådet aviserar därför en ytterligare förstärkning av sitt program med riktat stöd till yngre forskare. Vidare avser rådet att utveckla och förbättra verksamheten med uppföljning och utvärdering av pågående större projekt bl.a. genom platsbesök och anlitande av internationell expertis. MFR gör bedömningen att brist på forskningstid inom den kliniska verksamheten är ett hinder för överföring av kunskap och kompetens mellan laborativ grundforskning, klinikanknuten forskning och hälso- och sjukvården. Därför förespråkar rådet att överbryggande tjänster mellan prekliniska institutioner och kliniker samt annan form av stöd för forskning inom kliniken inrättas i större utsträckning. Samverkan mellan MFR-stödd projektforskning och det genom anslaget för landstingens forskning (ALF) finansierade klinikanknutna forsknings- och utvecklingsarbetet bör uppmuntras och stödjas. Forskarutbildning bör ges ökat meritvärde i den kliniska karriären. Vidare betonar MFR betydelsen av att gemensamma interdisciplinära projekt och gemensamma fora för seminarier och forskningsdiskussioner kommer till stånd. Riktat projektstöd bör utgå till tvärvetenskapliga och interdisciplinära forskningsprojekt. Även kliniska institutioners internationella utbyte bör stimuleras. Slutligen menar MFR att samarbetet mellan universitetsanknuten forskning och industriellt utvecklingsarbete bör stärkas. Forskarskolor är här en bra form för samverkan. Utvärdering av prioriteringsmekanismer - Centrum för forskningsetik i Göteborg I september 1995 gav regeringen Centrum för forskningsetik i Göteborg i uppdrag att, som utomstående instans och med delvis annorlunda utgångspunkter, genomföra en snarlik studie om medicinsk forskningsfinansiering. I mars 1996 överlämnades rapporten En analys av medicinsk forskningsprioritering till regeringen. I rapporten konstateras att svensk medicinsk forskningsfinansiering kännetecknas av mångfald och är svår att överblicka. En ökande andel av medicinsk forskningsprioritering sker under forskningsrådsliknande former samtidigt som forskare anses ha svårigheter med bedömning av forskningens samhällsrelevans. Enligt rapporten hamnar klinisk forskning i kläm mellan å ena sidan sjukvårdens besparingar och rationaliseringar och å den andra rådsliknande, inomvetenskapliga prioriteringsmekanismer. Författarna föreslår några mindre förändringar i MFR:s arbetssätt och organisation med syfte att säkerställa ett bättre prioriteringsförfarande och att stärka förtroendet för MFR. För att samhällsrelevansen på ett tydligare sätt skall komma in i bedömningen av en viss typ av medicinsk forskning föreslås också förändringar i rutinerna för den lokala fördelningen av anslaget för landstingens forskning (ALF). Slutligen föreslås en nationell databas för forskningsanslag för att forskningsfinansieringen bättre skall kunna överblickas. Skälen för regeringens bedömning: De båda utredningarna har bidragit med värdefulla översikter över den medicinska forskningsfinansieringen och dess prioriteringsmekanismer. Det framgår bl.a. av utredningarna att MFR har ett större inflytande på medicinsk forskningsfinansiering än vad som anges av dess andel av de offentliga forskningsbidragen. Denna roll i forskningssystemet är motiverad men ställer också krav på MFR. Utredningarna har visat på förändringsbehov och det är angeläget att rådet i sin fortsatta planering beaktar de förslag utredningarna presenterar. Vissa av förslagen har MFR föregripit i sin senaste anslagsframställning t.ex. förstärkningar av stödet riktat till yngre forskare samt tjänster och stipendier, som överbryggar mellan preklinisk och klinisk verksamhet. Andra förslag kan MFR inte genomföra på egen hand utan de måste åtgärdas i samarbete med exempelvis landstingen. MFR har som framgår av rådets redovisningar i anslagsframställning m.m. vidtagit en rad åtgärder för att komma till rätta med missförhållanden som påtalats bl.a. genom Justitiekanslerns rapporter (JK:s beslut 1994-12-12, 1995-03-27). Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag granskat och funnit vissa brister i MFR:s rutiner för medelstilldelning och uppföljning av forskningsprojekt (RRV 20-95-0959). Regeringen har den 14 mars 1996 beslutat om åtgärder med anledning av RRV:s synpunkter i denna rapport samt i revisionsrapporter avseende de övriga forskningsråden. MFR har i den aktuella debatten också anklagats för att missgynna kvinnor vid tilldelning av forskningsbidrag och tjänster. Rådet har i sin senaste anslagsframställning i ett program för särskilda jämställdhetsåtgärder betonat avsikten att öka andelen kvinnor bland rådets anslagsmottagare och innehavare av forskartjänster. Detta skall uppnås bl.a. genom att ta hänsyn till områden där kompetensen är hög bland kvinnliga forskare, genom att åstadkomma balans mellan kvinnor och män i prioriteringskommittéer och bland sakkunniga samt genom att tillsammans med fakulteterna identifiera faktorer som underlättar forskarkarriären för kvinnor. Det är viktigt att MFR i utvecklingen av sin verksamhet söker finna nya vägar och att rådet i den processen är observant på den aktuella debatten. Mot bakgrund av de svårigheter, och rentav försämrade förutsättningar, som båda utredningarna pekar på när det gäller utbytet mellan preklinisk och klinisk verksamhet, är det enligt regeringens mening angeläget att MFR ägnar denna fråga särskild uppmärksamhet. Häri ingår att inom den kliniska forskningen öka kunskapen om framsteg inom den grundläggande forskningen samt inom preklinisk forskning höja medvetandet om sjukvårdens behov. Den i MFR:s utredning redovisade verksamheten med värdering av medicinsk teknologi är av stort värde i sammanhanget. 10.2.10 Naturvetenskapliga forskningsrådet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det är angeläget att Naturvetenskapliga | | forskningsrådet (NFR) fortsätter att utveckla sin verksamhet med| | beaktande av regeringens ställningstaganden när det gäller för- | | nyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. Rådet bör vidare | | utveckla samspelet med samhället utanför högskolan och med | | fakulteterna. | -------------------------------------------------------------------- Inledning NFR har till uppgift att stödja och bygga upp naturvetenskaplig och matematisk forskning. En huvuduppgift är granskning av forskningsansökningar och fördelning av medel. En annan angelägen uppgift är de utvärderingar av svensk forskning som NFR regelbundet genomför. Ytterligare ett viktigt arbete som utförs av rådet är att göra bedömningar i olika forskningsfrågor. Sedan den 1 juli 1994 har NFR ansvar för fördelningen av medel till de nationella forskningsanläggningarna. Naturvetenskapliga forskningsrådet är även svenskt kontaktorgan för ett antal internationella forskningsorganisationer och huvudansvarig myndighet för tre av EU:s forskningsprogram. I avsnittet om svenskt deltagande i internationellt forskningssamarbete redovisas regeringens avsikt att initiera en översyn av Sveriges engagemang i storskaliga internationella forskningsanläggningar. Utvärderingar av matematisk och naturvetenskaplig forskning Ett viktigt redskap i kvalitetsarbetet är de ämnesvisa internationella utvärderingar som NFR regelbundet genomför sedan 20 år tillbaka. Nu har även s.k. storutvärderingar gjorts av hela forskningsområden: fysik, kemi, geovetenskaper, biologi och matematik. Dessa utvärderingar ger högt betyg åt den svenska naturvetenskapliga och matematiska forskningen. Inom vissa områden har svensk forskning en ledande position internationellt sett, medan forskningen på andra områden har en svagare ställning och borde utvecklas ytterligare. Även om den vetenskapliga kvalitén är hög, riktas kritik mot bl.a. forskningens organisation och tjänstestrukturen för den forskande personalen vid högskolan. Utvärderingarna pekar på att det saknas en tydlig karriärstruktur i det svenska forskningssystemet. Utvärderarna pekar särskilt på svårigheterna för nydisputerade att gå vidare i forskningssystemet. Man rekommenderar en översyn av tjänstestrukturen och en särskild satsning på den post-doktorala nivån. Beträffande forskarutbildningen framförs genomgående kritik mot att denna i Sverige påbörjas vid för hög ålder och tar för lång tid. Många doktorander belastas för mycket med undervisning och det saknas tydliga incitament för en snabbare genomströmning. Utvärderingarna rekommenderar en översyn av forskarutbildningens uppläggning och finansiering med det yttersta målet att sänka debutåldern för den egentliga forskarkarriären. Forskningsfinansieringen kritiseras för bristande flexibilitet och incitament till förnyelse. Rekommenderade åtgärder är framför allt en styrning av forskningsmedel mot yngre forskare och nya uppslag. Ett mål är att ge yngre forskare en ökad självständighet i förhållande till före detta handledare och andra etablerade och dominerande forskare. Ett annat problem som utvärderingarna identifierar är den låga rörligheten mellan olika lärosäten bland svenska studenter, doktorander och lärare. Doktorander rekryteras sällan från andra lärosäten och de färdiga doktorerna som fortsätter med en akademisk karriär tenderar att stanna vid hemmainstitutionen, vilket ofta leder till att byte av forskningsinriktning försvåras eller försenas. Här rekommenderas olika stimulansåtgärder för att öka rörligheten och för att på andra sätt öka kommunikationen mellan systerinstitutioner i Sverige. Utvärderingarna riktar även allvarlig kritik mot den uppdelning av uppgifterna forskning och undervisning som ofta finns vid svenska lärosäten. Detta försvårar lärarnas akademiska utveckling och kontakten mellan undervisning och forskning. Rekommendationen är att alla akademiska tjänster bör innefatta både undervisning och forskning. Vidare kritiseras lärosätenas indelning i alltför små och specialiserade institutioner. Detta sägs bl.a. försvåra det vetenskapliga utbytet mellan närliggande discipliner. NFR finner i sin samlade bedömning av utvärderingarna att svensk naturvetenskaplig och matematisk forskning har hög kvalitet. Även rådets verksamhet får goda vitsord av utvärderarna och rådet tolkar detta så att verksamhetens inriktning och innehåll i huvudsak varit riktiga under den senaste sexårsperioden. Utvärderingarna visar dock enligt rådet att en ökad samverkan med universiteten borde stimulera en utveckling i rätt riktning och leda till ett bättre resursutnyttjande. Utvärderingen av svensk matematisk forskning visar även att tillgången på forskartjänster är otillräcklig. Skälen för regeringens bedömning: NFR:s verksamhet är, som framgår ur rådets anslagsframställning och årsredovisning, i allt väsentligt väl avvägd med hänsyn till inriktning och disponibla resurser. Regeringen bedömer att det förändringsarbete som rådet självt inlett bör förändra verksamheten på ett sätt som väl motsvarar regeringens forskningspolitiska mål. Rådet bör därför på eget initiativ kunna fortsätta detta arbete med beaktande av regeringens ställningstagande när det gäller förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. Samarbetet med samhället utanför högskolan och med fakulteterna bör, i enlighet med rådets egen bedömning, ytterligare utvecklas. Det är vidare angeläget att NFR uppmärksammar behovet av doktorandtjänster och forskartjänster samt övrigt forskningsstöd till matematikområdet. Regeringen har härutöver uppmärksammat flera av de problem som utvärderingarna nämner. En översyn av forskarutbildningen har gjorts inom Utbildningsdepartementet och remissbehandlas för närvarande. Även lärartjänstorganisationen är under utredning. 10.2.11 Teknikvetenskapliga forskningsrådet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det är angeläget att Teknikvetenskapliga | | forskningsrådet (TFR) utvecklar sin verksamhet med beaktande av | | regeringens ställningstaganden när det gäller förnyelse, rörlighet,| | kvalitet och relevans. Det är även angeläget att rådet utvecklar| | sin forskningsinformationsverksamhet. | -------------------------------------------------------------------- Inledning Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) har som främsta uppgift att stärka och bygga upp svensk grundforskning och forskarutbildning. TFR gör långsiktiga insatser för kunskapsuppbyggande forskning inom det tekniska ämnesområdet samt inom vetenskapsområden som har relevans för svenskt näringsliv och andra samhällssektorer. Rådet skall verka för att information om forskning och forskningsresultat sprids samt att det sker en effektiv samverkan med andra organ inom forskningsområdet. TFR:s projektbidrag har till syfte att understödja vetenskaplig förnyelse och kompetensuppbyggnad inom den tekniska grundforskningen. Utöver projektbidragen fördelar rådet s.k. rambidrag till starka forskargrupper inom strategiskt viktiga områden. Avsikten med rambidragen är att bygga upp vetenskaplig kompetens i form av forskningsmiljöer med betydande bredd och djup. Det sker genom att forskargrupper ges handlingsfrihet inom generösa ramar vad gäller tid, ekonomi och val av forskningsinriktning. TFR:s forskningsinformationsverksamhet har varit av begränsad omfattning. Rådets stöd till yngre forskare innefattar bl.a. finansiering av s.k. TFR- doktorander, doktorander i projekt, forskarassistenter, postdoktorer, utlandsdoktorander och industridoktorander. TFR stödjer även s.k. adjungerade industriforskare till industriforskningsprojekt med väsentligt inslag av teknisk grundforskning. TFR har det senaste året genomfört en utvärdering av den tillämpade matematiken och av teknisk bullerforskning. Bägge utvärderingarna pekade på att samarbetet mellan forskargrupper och mellan forskare och industrin bör förstärkas. För de kommande åren avser TFR att främja en internationellt stark teknikvetenskaplig grundforskning inom landet, stärka och förnya den tekniska forskarutbildningen samt inrikta förnyelsearbetet på att stödja strategiskt viktiga men eftersatta områden och expansiva områden av betydelse för dagens och morgondagens svenska tillväxtindustri. Exempel på områden är IT, bioteknik, tillämpad matematik och teknisk mekanik. Skälen för regeringens bedömning: TFR har under den tid rådet funnits utvecklat sin verksamhet väl och framgångsrikt introducerat nya former för forskningsstöd, inte minst vad gäller samverkan mellan grundforskning och industri. Rådet har enligt regeringens bedömning skisserat ett väl avvägt program för sin framtida verksamhet. Regeringen har i denna proposition angivit inriktningen av det fortsatta arbetet vad gäller förnyelse, rörlighet, kvalitet och relevans. TFR bör med beaktande av regeringens ställningstaganden i nämnda avseenden utveckla sin verksamhet under den aktuella planeringsperioden. Det är även angeläget att rådet uppmärksammar behovet av doktorandtjänster samt övrigt stöd till matematikområdet. Rådet bör vidare utveckla sin forskningsin- formationsverksamhet. 10.3 Forskning vid universitet och högskolor Forskning och forskarutbildning bedrivs vid sju statliga universitet: Uppsala universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå universitet, Linköpings universitet och (inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde) Sveriges lantbruksuniversitet samt vid de tre fackhögskolorna Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan och högskolan i Luleå. Dessutom bedrivs forskning och forskarutbildning vid de enskilda högskolorna Stiftelsen Chalmers tekniska högskola, Stiftelsen Högskolan i Jönköping och Handelshögsko- lan i Stockholm. Medel har även tilldelats de mindre och medelstora högskolorna för forskningsstödjande åtgärder. I budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, utgiftsområde 16, avsnitt 5.5 Forskning och forskarutbildning) föreslår regeringen forskningssatsningar inom olika områden för treårsperioden 1997-1999. I denna proposition presenteras principer för rätten att benämnas universitet, förslag till forskningsanslag till de mindre och medelstora högskolorna samt vissa frågor beträffande forskarutbildningen och tjänsteorganisationen. I anslagsframställningarna för treårsperioden har lärosätena i de flesta fall begärt omfattande resursförstärkningar för lokaler för forskning men också för utbyggnad av antalet forskningstjänster, framför allt för yngre forskare och ett utökat studiestöd. Regeringen konstaterar att högskolan och dess forskning för närvarande erhåller betydande belopp från forskningsstiftelserna och andra externa finansiärer. 10.3.1 Universitetsbegrppet Hittills har riksdagen beslutat vilka institutioner inom den högre utbildningen som skall tilldelas rätten att benämnas universitet och regeringen har fastställt detta i högskoleförordningen (1993:100). Här följer en kort sammanfattning av vad regeringen föreslår beträffande rätten att benämnas universitet. För utförligare motiveringar hänvisas till budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, utgiftsområde 16, avsnitt 5.5.2). Med anledning av en framställning från rektorerna vid högskolorna i Karlstad, Växjö och Örebro uppdrog Utbildningsdepartementet åt Högskoleverket att utreda frågan om universitetsbegreppet. Verket har dels i en promemoria av den 15 november 1995 och dels i en senare rapport „Kriterier för benämningen universitet„ (Högskoleverkets rapportserie 1996:12R) redovisat uppdraget. Regeringen föreslår att rätten att benämnas universitet skall tilldelas det statliga lärosäte - som har en grundutrbildning och forskning som är väl etablerad ochav god vetenskaplig kvalitet, - som har en tillräcklig omfattning av grundutbildningen och utbildninginom ett antal ämnesområden, - som har en tillräcklig omfattning av forskningsverksamheten ochforskning inom ett antal ämnesområden, - som har goda infrastruktuella förutsättningar (bibliotek m.m.) för att bedriva grundutbildning och forskning, - som har goda internationella kontakter inom grundutbildning ochforskning, - och som uppfyller kraven för att självständigt inrätta professurer ochatt utfärda doktorsexamen. Det bör ankomma på regeringen att besluta om användningen av benämningen universitet. De lärosäten som redan uppfyller de kriterier för benämningen universitet, som regeringen föreslagit, såsom Kungl. Tekniska högskolan och Karolinska institutet, och vars namn är välkända, kan självfallet avstå från att ansöka om att få använda benämningen. Om de emellertid önskar använda benämningen universitet kan regeringen i sådant fall, utan hörande av Högskoleverket, besluta om detta. Högskolan i Luleå har i sin anslagsframställning begärt att få anta namnet Luleå tekniska universitet. Regeringen bedömer att högskolan i och med de resursförstärkningar som föreslås i budgetpropositionen för år 1997 väl uppfyller kraven för att benämnas universitet och att högskolan inte behöver undergå ytterligare prövning. Regeringen avser att genom en ändring i högskoleförordningen tilldela Högskolan i Luleå namnet Luleå tekniska universitet. Med de resursförstärkningar som föreslås för de mindre och medelstora högskolorna (avsnitt 3.8) bör det vara möjligt för vissa av dem att inom en snar framtid kunna uppfylla kriterierna för benämningen universitet. 10.3.2 Forskning vid mindre och medelstora högskolor Regeringen presenterar i denna proposition, avsnitt 3.8, förslag att bygga ut forskningsresurserna vid de mindre och medelstora högskolorna. Ytterligare motiveringar för denna satsning finns i budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, utgiftsområde 16, avsnitt 5.5.3). 10.3.3 Forskarutbildning En av utbildningsdepartementet tillsatt utredare har redovisat förslag beträffande forskarutbildningens organisering och finansiering i departe- mentspromemorian „Studiefinansiering och examina inom forskarutbildningen„ (Ds 1996:35). Förslagen remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att återkomma till denna fråga i en proposition under år 1997. 10.3.4 Lärartjänstorganisationen Regeringen har tillsatt en utredare att se över tjänsteorganisationen inom högskolan (dir. 1996:3). Uppgifter inom grundutbildningen skall bli lika meriterande som forsknings- och forskarhandledningsuppgifter vid tillsättning av tjänst som lärare vid högskolan. Förutsättningar för att skapa en jämnare fördelning av de båda slagen av arbetsuppgifter mellan olika kategorier av lärare skall föreslås. Detta kommer att höja kvaliteten inom såväl grundutbildning som forskning och forskarutbildning. Förslaget skall avlämnas till regeringen i december 1996. Regeringen avser att återkomma till frågan om lärartjänsterna i högskolan i en proposition år 1997 om högskolans ledningsstruktur, tjänsteorganisation samt frågor om fakultetsindelning och principerna för fördelning av fakultetsresurser. 10.4 Sektorsforskning inom Utbildningsdepartementets område En betydande del av den utbildning och forskning som bedrivs i Sverige finansieras med medel från anslag under Utbildningsdepartementets utgiftsområde. När det gäller forskning anvisas dessa medel i form av fakultetsanslag, forskningsrådsanslag och anslag till andra forskningsfinansiärer. Den forskning som finansieras via Utbildningsdepartementets anslag svarar mot behov inom en rad olika samhällssektorer. Ofta görs dock en distinktion mellan forskning finansierad av Utbildningsdepartementet och s.k. sektorsforskning. Den senare svarar mot ett av en sektor definierat behov och finansieras ofta inom ramen för sektorns egna resurser. I det följande behandlas sektorsforskning inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde. 10.4.1 Forskning om universitet och högskolor -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Högskoleverket bör fr.o.m. år 1998 ansvara| | för uppbyggnad och utveckling av kunskap om universitet och | | högskolor. | -------------------------------------------------------------------- Inledning Rådet för forskning om universitet och högskolor inrättades år 1992 i samband med Universitets- och högskoleämbetets (UHÄ) nedläggning. Rådet har till uppgift att öka den vetenskapligt grundade kunskapen om högre utbildning och forskning, samt stimulera till en kvalificerad och kritisk debatt om frågor som rör forskning och högre utbildning. Rådets verksamhet innebär forskningsstödjande insatser av flera olika slag. En viktig del är rådets publiceringsstöd och det kontaktskapande arbetet med internationella forskarnätverk och konferenser som rådet bedriver. En annan del av verksamheten utgörs av direktstöd till grundforskning inom exempelvis idéhistoria och statsvetenskap. Ett tredje område rör stöd till forskningsinsatser direkt motiverade av sin relevans för sektorn utbildning och forskning. Riksdagen har beslutat (prop. 1994/95:100. bet. 1994/95:UbU15, rskr. 353) att den verksamhet som finansieras av Rådet för forskning om universitet och högskolor fr.o.m. budgetåret 1998 skall tillgodoses genom stöd från forskningsorgan som finansierar forskning av liknande slag och vägas mot andra angelägna ändamål inom berörda forskningsområden. Skälen för regeringens bedömning: Forskning om universitet och högskolor har i flera fall haft en direkt och avgörande betydelse för utvecklingen inom högskolans område. Detta har också den utvärdering som gjorts av rådets verksamhet visat. Den statsvetenskapliga forskning som rådets föregångare inom UHÄ initierade under 1970- och 1980-talen inspirerade i hög grad till de organisationsförändringar som skedde inom högskolesystemet under slutet av 1980- talet. Rådets verksamhet har haft en betydelsefull praktisk roll när det gäller att sprida kunskap om den svenska högre utbildningen och forskningen i utlandet. Rådet har också bidragit till att förmedla kunskaper om den internationella forsknings- och utbildningspolitiska debatten till Sverige. Vidare var det rådets föregångare inom UHÄ som tog initiativ till etablerandet av forum för kvinnoforskning under 1970-talets senare hälft. Högskoleverket är central myndighet för frågor som rör universitet och högskolor. Verket har bl.a. till uppgift att följa upp och utvärdera utbildning och forskning, ha tillsyn inom sitt ansvarsområde och bevaka förhållanden och tendenser som är av betydelse för högskolans verksamhet. Regeringen anser det därför angeläget att Högskoleverket, i egenskap av sektorsmyndighet för högskoleområdet, även svarar för utredningsarbete och faktasammanställningar samt analyserar behov av för området relevant sektorsforskning. Regeringen finner det vidare angeläget att Högskoleverket tillvaratar och vidareutvecklar den kompetens och det internationella nätverk som Rådet för forskning om universitet och högskolor byggt upp inom området. Eftersom rådet avvecklas först år 1998, bör Högskoleverket ha goda förutsättningar att i samråd med rådet, bygga upp en lämplig organisatorisk struktur och erforderlig kompetens för denna verksamhet. Den grundforskning som rådet finansierat, exempelvis inom ämnena idéhistoria och statsvetenskap, bör fr.o.m. år 1998 kunna ges stöd från de reguljära forskningsfinansierande organen, däribland Humanistisk- samhällsvetenskapliga forskningsrådet. 10.4.2 Forskning inom skolväsendet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Regeringen anser att det finns ett stort | | behov av att statsmakterna kan inrikta forskningen mot områden | | av särskild betydelse för skol- och förskoleområdet. Skolverket bör| | därför stimulera och stödja sådan forskning. Som sektorsföreträdare| | bör Skolverket öka sina insatser för att sprida kännedom om | | forskning av intresse för skola och förskola, oavsett finansiär.| | Av statsfinansiella skäl föreslås i budgetpropositionen en | | besparing om 20 miljoner kr på anslaget A 3. Forskning inom | | skolväsendet. | -------------------------------------------------------------------- Inledning Statens skolverk ansvarar för skolsektorns behov av forskning för att uppnå för skolväsendet angelägna samhällsmål. För forskning inom skolväsendet anvisas innevarande budgetår om 18 månader drygt 40 miljoner kronor. Forskning av intresse för skolområdet finansieras förutom via Skolverkets forskningsanslag även av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), Forskningsrådsnämnden (FRN), Riksbankens Jubileumsfond (RJ), Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) samt Arbetsmiljöfonden (AMFO). Under perioden 1990/91 - 1994/95 uppgick bidrag från råd och fonder till skolrelaterad projektforskning till drygt 125 miljoner kronor. Skolverket föreslår, i sin fördjupade anslagsframställning om forskning 1997 - 1999, att forskningen i stort skall ges den omfattning under den kommande treårsperioden som den har för närvarande. Den hittillsvarande inriktningen mot långsiktiga forskningsinsatser, som ger möjlighet till varaktiga kontakter med centrala forskningsmiljöer, bör fullföljas. Sektorsforskningen inom Skolverket har varit föremål för flera utredningar. Den särskilda utredaren som tillsatts för att göra en översyn av fördelningen av ansvar, arbete och kompetens mellan skolans myndigheter samt mellan dessa och Utbildningsdepartementet anför i sin rapport Staten och skolan - styrning och stöd (Ds 1995:60) att det nu finns skäl för en grundlig prövning av formerna för finansiering av skolforskning. Ett sådant skäl är att kommunerna numera har det odelade driftansvaret för skolväsendet och därmed även ett ökat ansvar för forskning. Lärare och skolledare är viktiga nyttjare och inspiratörer av forskning och borde ges ökat inflytande och ökade kunskaper om forskningsresultat. Ett annat skäl för omprövning av forskningsfinansieringen är lärarutbildningens svaga forskningsanknytning. Samarbetet mellan de två skolmyndigheterna - Statens skolverk och Statens institut för handikappfrågor i skolan - har heller inte fungerat friktionsfritt när det gäller forskning för handikappade och specialpedagogiska frågor. Utredaren presenterar tre alternativa förslag. Alternativ ett innebär en precisering av Skolverkets instruktion bl.a. så att forskningens avnämare ges ett starkare inflytande över forskningsansökningars relevans. Alternativ två innebär att skolforskningsmedlen överförs till något forskningsråd. Det tredje alternativet innehåller förslag om att inrätta ett konsortium för skolforskning med kommun-, skolledar. och lärarförbunden. Av remissinstanserna ser kommuner och lärarorganisationer oftast positivt på förslaget om ett konsortium, medan Skolverket, SFR och flera universitet föredrar fortsatt sektorsforskning via den statliga skolmyndigheten. FRN skisserar en modell med dels Skolverket som ansvarig för sektorsforskningen, dels ett konsortium av aktörer med ett bredare intresse i utbildnings- och kompetensfrågor. Sektorsforskningen har också varit föremål för förslag från Forsknings- finansieringsutredningen som i sitt betänkande Forskning och pengar (SOU 1996:29) föreslår en förändrad organisation av sektorsforskningen. Den förändringsmodell som anges innebär att såväl skolforskningsmedlen inom Skolverket som medlen för forskning om universitet och högskolor inordnas i HSFR. Skolverket pekar i sitt remissyttrande på negativa norska erfarenheter av ett system som liknar det av Forskningsfinansieringsutredningen föreslagna. Verket ser en betydande risk för att vitala delar inom det pedagogiska forskningsområdet skulle bli underförsörjt med forskningsmedel, något som vore olyckligt då sektorsforskningen är beroende av en stark inomdisciplinär forskning. Verket avvisar därför förslaget till förändring. Skälen för regeringens bedömning: Forskning av intresse för utbildningsområdet stöds för närvarande såväl av Skolverket som av olika forskningsråd. Av Skolverkets fördjupade anslagsframställning framgår att Skolverkets andel motsvarar ca 40-50 % av de medel som satsats på skolforskning under 1990-talet. Regeringen ser det som värdefullt att utbildningsområdet i vid bemärkelse kan stödjas av forskning ur olika aspekter och av flera olika finansiärer. De förslag om förändring av forskningsverksamheten inom skolväsendet som framförts är, enligt regeringens mening, inte tillräckligt utvecklade för att utgöra underlag för en förändrad organisation. Skolverkets forskningsprogram har funnits i drygt tre år. Det är därför ännu för tidigt att dra några slutsatser av en långsiktande verksamhet som forskning. Den av verket initierade utvärderingen av forskningsprogrammet bör därför fortsätta. Statens behov av att kunna initiera och stödja forskning av särskilt intresse för skol- och förskoleområdet är stort. Sett mot den bakgrunden fyller Skolverkets forskningsprogram en betydelsefull uppgift när det gäller att stimulera sådan forskning. Regeringen anser att det även fortsättningsvis bör ankomma på Skolverket att initiera och stödja sådan forskning. Flera forskningsintressenter och finansiärer inom utbildningsområdet ökar behovet av överblick över vilken forskning som bedrivs inom olika områden bl.a. för att underlätta analyser av behov av nya forskningsområden. Vid sidan om utbildningsområdet är barnomsorgsforskning, forskning om funktionshinder och även den forskning som bedrivs inom barn- och ungdomsområdet av stort intresse för att öka kunskapen om skolan och skolans roll för barn och ungdom. Detta kräver att sektorsmyndigheten har en god överblick och kunskap om andra forskningsområden vars resultat kan vara av värde för skolområdet. Skolverket har här en mycket viktig uppgift som sektorsföreträdare. Regeringen ser det som nödvändigt att Skolverket kraftfullt ökar sina insatser för att skaffa sig en god överblick över all forskning av intresse för skola och förskola, oavsett finansiär. Översikter och sammanställningar inom olika områden bör göras regelbundet. Verksamhetsmålen för forskningsprogrammet skall ge god överblick över för skol- och förskoleområdet relevant forskning som underlag för behovsanalyser. Därvid blir det en väsentlig uppgift för Skolverket som sektorsmyndighet att svara för sammanställning, publicering och spridning av forskningsresultat så att de kommer skolans personal och andra intressenter till del. Av statsfinansiella skäls måste såsom redovisats i budgetpropositionen en besparing på 20 miljoner kronor tas ut på anslaget A 3. Regeringen gör bedömningen att en stor del av besparingen skall kunna kompenseras genom medel från de s.k. löntagarfondsstiftelserna. Stöd till forskningsprojekt löper ofta över flera år varför en snabbt genomförd förändring av stödet till forskning skulle vålla problem. Såsom föreslagits i budgetpropositionen bör Skolverket därför under år 1997 få rätten att disponera delar av det relativt betydande överskottet under sitt ramanslag för att, i den mån verket bedömer det behövligt, stödja forskning. I propositionen Vissa skolfrågor m.m. (prop. 1995/96:206) har regeringen redovisat sin avsikt att integrera skola med förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Statens skolverk avses bli ansvarig myndighet för tillsyn, uppföljning, utvärdering och utveckling. Det är därvid av betydelse att även forskningsmedel hanteras på ett likartat sätt mellan skolans och förskolans område. Skolverket bör på samma sätt som för skolområdet kunna stödja och stimulera forskning inom angelägna och eftersatta områden även inom förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Inom skolans och barnomsorgens områden ser regeringen det som angeläget med en närmare samordning av forskningsfinansieringen mellan Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) och Skolverket. Skolverket bör därför involveras vid SFR:s bedömningar inom dessa områden och bör hålla SFR väl informerat om sina egna satsningar på området. I budgetpropositionen föreslås att resurser avsätts för lärarutbildningarnas forskningsanknytning. Detta kommer att bidra till ökad forskning och kunskap om skola och förskola. Skolverkets sektorsansvar för forskning inom ett område som omfattar såväl skola som barnomsorg aktualiserar en förändring av sammansättningen av de beredningsorgan som bedömer forskningsansökningars vetenskapliga relevans för skolområdet. Regeringen har för avsikt att bredda sammansättningen av ett sådant rådgivande organ för skolforskning. 10.4.3 Forskning och forskarutbildning inom lärarutbildningens område En arbetsgrupp knuten till Utbildningsdepartementet har gjort en översyn av högskolans lärarutbildningar. I betänkandet Lärarutbildning i förändring (Ds 1996:16) föreslår arbetsgruppen en förstärkning av lärarutbildningarnas vetenskapliga bas. En satsning på forskning och forskarutbildning inom lärarutbildningens område är angelägen av flera skäl. Lärarutbildningens forskningsanknytning främjas och lärarutbildarnas kompetens höjs. Satsningen kommer att på sikt ge fler forskarutbildade lärare i skolan, vilka får naturliga kontakter med högskolan. Dessutom främjas en allmän kompetenshöjning av skolans lärare. Slutligen är det angeläget med en ökad forskning och kunskap om skolan och i förlängningen bör denna forskning kunna påverka praktiken i skolan och i högskolan. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för år 1997 att medel anslås för forskning och forskarutbildning inom lärarutbildningens område. Uppbyggnaden av denna satsning kommer att ske under de närmaste tre åren. Forskningen skall bedrivas i projektform. Projekten skall ha relevans för skolområdet eller lärarutbildningen samt ha ett betydande inslag av forskarutbildning för yngre lärarutbildade projektmedarbetare. Forskningsprojekten förutsätts få en viss del av sina resurser från respektive högskola. Regeringen, eller det organ regeringen bestämmer, föreslås besluta om fördelningen av dessa forskningsmedel. 10.5 Institutet för framtidsstudier -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det är angeläget att Institutet för | | framtidsstudier även fortsättningsvis bedriver | | problemorienterade framtidsstudier i syfte att ge underlag för | | strategiskt beslutsfattande inom offentlig och privat sektor. | -------------------------------------------------------------------- Inledning Institutet för framtidsstudier (IF) är en stiftelse som har till uppgift att i egen regi eller i samarbete med andra bedriva framtidsstudier, långsiktig analys och därmed sammanhängande verksamhet. Institutet skall informera om framtida möjligheter och hot i samhällsutvecklingen och därmed stimulera till en öppen och bred diskussion om Sveriges framtid. I syfte att uppnå dessa målsättningar samarbetar institutet med universitet, högskolor, andra forskningsinstitut, myndigheter, organisationer, företag och enskilda forskare, såväl inom landet som i de nordiska länderna och i andra länder. IF:s verksamhet utvärderades på uppdrag av regeringen under år 1994. Utredaren konstaterade att institutet förefaller vara en väl fungerande, aktiv och produktiv forskningsorganisation. I utvärderingen riktades kritik mot de dominerande inslag av teknikoptimism och brist på sociala perspektiv som i viss mån präglat verksamheten vid institutet. Utvärderingen har remissbehandlats och majoriteten av remissinstanserna ger stöd åt utvärderarens slusatser. Institutet för framtidsstudier reviderade med anledning av utvärderarens kritik delar av forskningsprogrammet för perioden 1995-2000. Skälen för regeringens bedömning: Institutets för framtidsstudier inriktning och arbetsformer gör det till ett viktigt komplement till det ordinarie statliga forskningssystemet. Institutets arbete med att stimulera till offentlig debatt kring framtida hot och möjligheter i samhällsutvecklingen är viktigt och bör utvecklas ytterligare. Institutet kan i detta avseende spela en betydande roll för att förbättra kontakterna mellan vetenskapsamhället och allmänheten. En annan av institutets viktigaste uppgifter är att bedriva problemorienterade framtidsstudier i syfte att ge underlag för strategiskt beslutsfattande inom offentlig och privat sektor. Det är i detta sammanhang viktigt att formerna för att redovisa resultaten av dessa studier är sådana att resultaten till fullo kommer de beslutsfattande organen till del. 11 Jordbruksdepartementets verksamhetsområde 11.1 Resurser för forskning Jordbruksdepartementet har ansvaret för högre utbildning och forskning för vård och nyttjande av de biologiska naturresurserna. I följande tabell redovisas sammanfattningsvis resurserna till utbildning, forskning och utveckling inom departementets ansvarsområde. Beloppen avser utgiftsområde 23. Belopp (miljoner kronor) Anvisat Förslag Beräknat Beräknat bå 1995/96 bå 1997 bå 1998 bå 1999 SLU 1 420,7 980,8 1 019,3 1 061,2 SJFR 315,6 216,2 221,0 226,0 SUMMA 1 736,3 1 197,0 1 240,3 1 287,2 Till detta kommer vissa FoU-medel vid sektorsmyndigheterna under Jordbruksdepartementet, i första hand Statens jordbruksverk och Fiskeriverket. Därutöver kommer de medel som på tilläggsbudget för innevarande budgetår anmälts till riksdagen för åren 1996-1998, sammantaget 46,5 miljoner kronor för forskning om ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion samt sammantaget 122 miljoner kronor till Stiftelsen Lantbruksforskning. Dessa frågor behandlas under avsnitt 11.5. 11.2 Forskning om nyttjande och bevarande av biologiska naturresurser Jordbruksdepartementet ansvarar för forskning rörande skogsbruk, jordbruk, trädgårdsnäring, grönytor, landskapsplanering, veterinärmedicin och djurskydd, fiske och vattenbruk, rennäring, livsmedel samt jakt och viltvård. Skogsvetenskaplig forskning bedrivs av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Stiftelsen Skogsbrukets forskningsinstitut (SkogForsk). Forskning med anknytning till skog och skogsbruk bedrivs även i viss utsträckning vid andra universitet. Skogsforskningen finansieras för statens del både genom direkta anslag till SLU och genom bl.a. forskningsanslag från Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR). Inom ramen för det nordiska samarbetet finansieras även viss forskning på skogsområdet. Jordbruks- och trädgårdsnäringsforskning bedrivs huvudsakligen vid SLU. Vid SLU bedrivs även en omfattande forskning, i första hand naturvetenskaplig, till stöd för utvecklingen inom andra samhällssektorer. Den kan beröra miljö, bioenergi etc. Teknisk FoU inom jordbruks- och miljöområdet bedrivs vid det halvstatliga Jordbrukstekniska institutet (JTI). Med statligt stöd bedrivs vid Svalöf Weibull AB växtförädling av icke kommersiella grödor. SJFR har på regeringens uppdrag lämnat förslag om forskningsbehovet för en ökad ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion samt om inriktningen av den framtida trädgårdsforskningen. Inom jordbruks- och trädgårdsforskningen finns sedan länge ett väl fungerande nordiskt samarbete. Forskning rörande landskapsplanering och planering i tätorter utförs i huvudsak vid SLU. Det gäller både forskning för planering i det storskaliga landskapet och för planering av tätorternas parker, grönytor och andra rekreationsmarker. SJFR har ett särskilt ansvar för forskning och information om grönytor och hemträdgårdar. Veterinärmedicinsk forskning utförs huvudsakligen vid SLU och är av betydelse för en rad viktiga områden i samhället, bl.a. animalieproduktionen, djurskyddet, livsmedelskontrollen, miljöövervakningen samt hälso- och sjukvården för sällskapsdjur. SLU lämnar därutöver ett väsentligt bidrag till den allmänna biomedicinska forskningen. SJFR svarar för ett nationellt program för livsmedelsforskning. Verksamheten utförs vid flertalet av landets universitet och vid Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK). Forskningen spänner från den mer råvaruinriktade forskningen till industriella tillämpningar samt konsumentaspekter. SLU har ett särskilt ansvar för kopplingen mellan råvaruproduktion och livsmedelsförädling samt för frågor rörande livsmedelskvalitet. SJFR och Fiskeriverket administrerar tillsammans ett nationellt program Fiskforskning för Sverige. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna är att Fiskeriverket i huvudsak skall bedriva utvecklingsverksamhet, medan SJFR i allt väsentligt skall svara för finansieringen av grundforskningen och viss tillämpad forskning. Beträffande renforskningen så utförs den i första hand av SLU. Vid SLU finns en professur i renskötsel inrättad. SJFR finansierar därutöver i samverkan med bl.a. Svenska Samernas Riksförbund ett särskilt forskningsprogram inom rennäringsområdet. Viltforskningen tillförs medel ur jaktvårdsfonden efter beslut av regeringen. Medlen fördelas av Naturvårdsverkets forskningsnämnd efter förslag av vetenskapliga kommittén för viltforskning, huvudsakligen i enlighet med ett samlat program för viltforskningen. Svenska jägareförbundet erhåller också bidrag ur fonden för sin verksamhet. Förbundet har bl.a. en särskild forskningsavdelning. Inom EU:s fjärde ramprogram för forskning och utveckling finansieras inom de olika delprogrammen forskning av stort intresse för de areella näringarna. Viktiga delprogram är Jordbruk och Fiske (FAIR), Miljöprogrammet och Bioteknologiprogrammet. SJFR är ansvarig myndighet för delprogrammet FAIR, som omfattar även skogsbruk, livsmedel och landsbygdsutveckling. Svenska forskare har varit framgångsrika att erhålla medel från EU. Vid FAIR- programmets två första ansökningsomgångar har sammantaget 54 projekt med svenskt deltagande beviljats medel, vilket betyder att svenska forskare deltar i 37 % av samtliga av EU-kommissionen beslutade projekt. 11.3 Forskningsmyndigheter Inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde finns två stora forsknings- myndigheter, Sveriges lantbruksuniversitet och Skogs- och jordbrukets forskningsråd. 11.3.1 Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) SLU:s mål skall vara att utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans hållbara nyttjande av dessa. Detta sker genom utbildning, forskning, fortlöpande miljöanalys och information. SLU:s övergripande mål är formulerat utifrån ett sektorsansvar och SLU skall bedriva sin verksamhet inom jord- och trädgårdsbruk, landskapsplanering, livsmedelsproduktion, naturvård, skogsbruk och vedråvarans förädling, vattenbruk samt veterinärmedicin. Verksamheten skall, utöver sektorsansvaret, karaktäriseras av helhetssyn, kvalitet, effektivitet och samverkan inom landet samt internationellt. SLU består av tre fakulteter för utbildning och forskning; fakulteten för jordbruk, landskapsplanering och trädgårdsbruk (JLT-fakulteten), skogsveten- skapliga fakulteten och veterinärmedicinska fakulteten. Därutöver finns gemen- samma funktioner för administrativ service, information, bibliotek etc. SLU har en bred kompetens inom det biologiska området. SLU har antagit ett strategidokument, Med naturresurser i fokus - SLU inför 2000- talet, i vilket verksamheten beskrivs. SLU framhåller att verksamheten under senare år förändrats på många sätt och anpassats till nya förutsättningar. Nyttjandet av de biologiska naturresurserna är en väsentlig bas för Sveriges materiella välstånd. Enligt SLU:s bedömning är det rimligt att ekonomiska, tekniska och biologiska kunskaper om de biologiska naturresurserna kommer att efterfrågas i ökad utsträckning i framtiden. Konsumenternas krav får allt större genomslag även i de primära produktionsleden. 11.3.2 Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) SJFR skall enligt sin instruktion främja och stödja i första hand grundläggande och långsiktig forskning som gagnar ett hållbart nyttjande av de biologiska resurserna med särskild inriktning på de areella näringarna. SJFR är organiserat så att under styrelsen (rådet) är verksamheten indelad i elva beredningsorgan som täcker såväl den grundläggande som den mer tillämpade forskningen. Sålunda täcker SJFR följande områden: organismbiologi, cellbiologi & kemi, ekologi, ekonomi & samhälle, jordbruk, skogsbruk, hortikultur, fisk, livsmedel, rennäring samt areell produktion och långsiktig samhällelig försörjning. 11.3.3 Övrigt Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA) är en fristående akademi med visst statsbidrag. KSLA och Forskningsrådsnämnden (FRN) har lämnat förslag till samordning och inriktning av forskning rörande landsbygdsutveckling m.m. Statens jordbruksverk och Fiskeriverket finansierar, inom sina respektive ansvarsområden, visst utvecklingsarbete och undersökningsverksamhet. 11.4 Prioriteringar för framtiden -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: SLU:s strategidokument "Med natur- | | resurser i fokus - SLU inför 2000-talet" bör utgöra en god grund| | för den vidare utvecklingen av universitetet. | | En redovisning från SLU och SJFR över vilka åtgärder som | | vidtagits för att forskningsresultaten bättre skall nå ut i | | samhället bör begäras. | | SJFR bör ingå i den samverkansgrupp för forskningsråden som | | regeringen avser att tillskapa för att främja tvärvetenskap i | | enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.6. | | SJFR bör liksom övriga forskningsråd återfå rätten att inrätta | | professurer i enlighet med vad som sägs i avsnitt 10.2.4. | | En översyn av forskningen och undersökningsverksamheten på | | fiskets område bör göras. Frågan behandlas i budgetpropositionen| | tillsammans med andra frågor som berör Fiskeriverket. | | Forskningsfinansieringsutredningens förslag om att SJFR | | omvandlas till ett sektorsforskningsråd, med en ändrad | | sammansättning av SJFR:s styrelse, bör enligt regeringens | | mening ej genomföras. | -------------------------------------------------------------------- Inledning FN:s prognoser pekar mot en global folkmängd på mellan sju och åtta miljarder om 20 år. Detta ställer krav på en väsentligt ökad produktion av livsmedel, fibrer och bränsle. Samtidigt måste naturresurserna bevaras långsiktigt. Samhället måste ställas om till ett kretsloppssamhälle. Det finns risk för att de ökande kraven på livsmedels-produktionen kan komma att motverka miljötänkandet och inriktningen mot en långsiktig hållbarhet. Svensk miljöpolitik och miljöforskning har ett gott internationellt rykte och hög standard. Riodeklarationens mål och målen för miljöforskningen inom jord- och skogsbruk är grundpelare för att åstadkomma ett uthålligt nyttjande av naturresurserna. För att nå dessa mål behövs ett ökat kunnande om ekologiska processer i skogs- och jordbruksekosystemen. När samhället efterfrågar nya arbetsmöjligheter måste även stor hänsyn tas till den omgivande miljön. Sverige har i ett globalt perspektiv goda förutsättningar att genom forskning och utveckling utveckla de areella näring- arna så att de står i samklang med internationella konventioner på miljöområdet. Sektorn skogsbruk och skogsindustri är den största enskilda inkomstkällan för det svenska samhället. Skogssektorn sysselsätter ca 191 000 personer, varav ett stort antal i glesbygden. Skogen utgör dessutom en rekreationskälla för jakt och friluftsliv. Skogen täcker arealmässigt ca 54 % av landytan och skogsmarken har därför betydelse för den totala miljön vad avser exempelvis grundvattennivåer, vattenkvalitet och slutligen tillståndet i havet. Skogen ger också livsrum och överlevnadsmöjligheter för djur och växter och är därför av avgörande betydelse för biodiversiteten. Skogs- och jordbruksråvaror ger möjlighet till framställning av helt nya produkter. I framtiden kommer allt fler substanser att kunna utnyttjas till födoämnen, djurföda, biobränslen, industriråvara och farmaceutiska preparat. För att möjliggöra en framgångsrik, alternativ och resurssnål produktion till dagens i huvudsak oljebaserade produktion är kunskaperna om råvarans egenskaper från skogs- och jordbruksväxter nödvändiga. Livsmedelsindustrin är en av Sveriges största näringar. Den direkta sysselsättningen är mycket stor, ca 60 000 personer, och indirekt sysselsätts ett än större antal. Framställning av livsmedel med hög kvalitet är ett mycket viktigt område där konsumentkraven visar på en högre betalningsförmåga för livsmedel med hög kvalitet. Livsmedelsintagets sammansättning har ett direkt samband med folkhälsotillståndet. Sverige är pådrivande när det gäller att sätta upp normer för hantering av husdjur. Utan ett väl utarbetat kunskapsunderlag kommer dessa ansträngningar att vara förgäves. I Europaperspektivet är jordbruksforskningen också ytterst central. Jordbrukets miljöfrågor, djurens hälsa och sambanden mellan människors kost och hälsa är viktiga forskningsområden. En fri marknad för livsmedel medför att svenska företag och produkter måste hitta konkurrensfördelar. Miljövänliga produkter måste tas fram från sunda råvaror. Allt detta kräver betydande forskningsinsatser, både vad avser djup och bredd. Forskningen måste medverka till ekonomisk tillväxt och stadigvarande sysselsättning inte minst på landsbygden. Beredskapen för en eventuell global bristsituation måste också förstärkas. Den gemensamma jordbrukspolitiken inom den Europeiska unionen (CAP) står inför betydande förändringar som kan komma att få stora strukturella konsekvenser. En eventuell anslutning av de central- och östeuropeiska länderna till unionen kommer också att få återverkningar på livsmedelsproduktionen inom hela unionen. Framtida forskning inom departementets ansvarsområde kommer sannolikt att bli än mer internationell. EU:s forskningsprogram är delvis ett steg i denna riktning. Frågor som berör resurshushållning och miljöaspekter har sedan lång tid betonats av de nordiska länderna och svenska forskare har en framskjuten position inom området. Principen om ett sektorsansvar för miljön medför ett ökat behov av kunskaper om näringarnas påverkan på miljön och de åtgärder som sätts in för att minimera negativ miljö-påverkan. Skälen för regeringens bedömning: SLU och SJFR har i sina fördjupade anslagsframställningar tagit upp viktiga framtidsfrågor som samhället står inför att lösa. Det strategidokument Med naturresurser i fokus - SLU inför 2000-talet som SLU redovisat är inriktat på flera av ovanstående områden och utgör därvid enligt regeringens bedömning en god grund för den vidare utvecklingen av universitetet. Med hänsyn till det statsfinansiella läget kan endast begränsade medel ställas till förfogande för nya reformer. Utöver vad som avser grundutbildningen vid SLU och forskning om träråvaran samt forskning om ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion bör SLU och SJFR därför pröva om till regeringen i övrigt lämnade förslag till reformer kan finansieras inom ramen för befintliga resurser. Inom jordbruksforskningen måste såväl grundläggande som sektoriellt inriktade frågor belysas och för att lösa frågor över olika ämnesområden bör den tvärvetenskapliga forskningen i ökad utsträckning stimuleras. Rådsmedlen utgör därvid en viktig källa till förnyelse inom fakulteterna. För att främja det tvärvetenskapliga arbetet bör en samverkansgrupp inrättas. I denna bör forskningsråden under Utbildningsdepartementet, Socialvetenskapliga forskningsrådet och SJFR ingå. Se även avsnitt 10.2.6. En bättre samordning av samhällets FoU-insatser bör eftersträvas. I Naturvårdsverkets redovisning Forskning och utveckling för bättre miljö 1996 läggs förslag om en bättre samordning mellan de olika forskningsfinansiärerna på miljöområdet. Dessa frågor behandlas under avsnitt 3.11.3. Regeringen vill även framhålla och understryka behoven av forskning som berör samhälleliga, kulturella och sociala frågor både nationellt och internationellt. Det skogsindustriella området är ett annat område där de offentliga och privata resurserna bättre behöver samverka. Från flera håll, bl.a. i rapporten Ökat industriellt utnyttjande av skogsråvara som SJFR utarbetat i samråd med berörda branschforskningsinstitut framhålls behovet av nya FoU-resurser men också behovet av en ökad samordning. Dessa frågor behandlas även under avsnitt 3.11.9. Den statligt finansierade forskningen inom livsmedelsområdet har länge varit inriktad på att ge grundläggande kunskap om råvarornas biologiska, kemiska och fysikaliska uppbyggnad. Under avsnitt 3.11.10 aviserar regeringen vissa åtgärder för att samordna forskningsresurserna på livsmedelsområdet. Insatser behöver göras för att stärka den mer industrinära livsmedelsforskningen. Åtgärderna omfattar även den forskning som belyser hur produktens egenskaper karaktäriseras för att tillgodose konsumenternas önskemål. KSLA, Forskningsrådsnämnden (FRN), SLU och SJFR har i olika sammanhang pekat på forskningsbehovet för att utveckla landsbygden. Dessa frågor har även en framträdande plats inom EU:s forskningsprogram. Forskningen spänner över många skilda områden. Regeringen anser att forskning som gäller landsbygden är viktig, bl.a. för en bättre förståelse av landsbygdens utvecklingsmöjligheter. Under avsnitt 3.11.11 föreslås vissa åtgärder för en bättre samordning av forskningen. Det är viktigt att forskningsresultaten når ut i samhället. Det gäller inte bara att finna bättre former för samverkan mellan forskning och näringsliv utan också mellan forskning och det övriga samhället. Allmänhet och konsumenter behöver bättre kunskaper om forskningsresultaten. Ett stort ansvar vilar på forskarsamhället och ansvariga forskningsmyndigheter att tillse att forskningsresultaten når ut i samhället. Under avsnitt 3.9 föreslås att högskolans uppgift att sprida kunskap och att samverka med det omgivande samhället förtydligas. För forskningsmyndigheterna inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde har denna uppgift varit prioriterad. Detta hindrar emellertid inte att samverkansformerna med samhälle och näringsliv ytterligare behöver utvecklas. Regeringen avser att senare begära en redovisning av SLU och SJFR om vilka åtgärder som vidtagits för att forskningsresultaten bättre skall nå ut i samhället. Östersjösamarbetet är en viktig del av regeringens politik. Detta gäller inte minst inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde, där frågor om miljö, biodiversitet, livsmedelsproduktion, den gemensamma jordbruks-politikens effekter etc. är aktuella. Initiativ har tagits av de nordiska lantbruksuniversiteten, forskningsråden samt KSLA. Det Nordiska lantbruksuniversitetet (NOVA) har bildats med syfte att fördjupa samarbetet mellan de nordiska lantbruksuniversiteten. NOVA samverkar nära med sin baltiska motsvarighet Baltic Agricultural University (BOVA). På motsvarande sätt samverkar de i Norden och Baltikum verksamma forskningsråden inom jord- och skogsbruk. SJFR har lämnat förslag om en förstärkt trädgårdsforskning. Förslaget förutsätter nya resurser, omfördelningar av medel inom SJFR och att trädgårdsnäringen tillskjuter medel. Trädgårdsnäringens Riksförbund har i ett annat sammanhang föreslagit att en Trädgårdsnäringens utvecklingsfond inrättas för finansiering av för näringen angelägen verksamhet, bl.a. insatser för näringens utveckling. Regeringen avser att senare återkomma i denna fråga. Regeringen har under avsnitt 3.7 redovisat sina förslag till åtgärder som skall främja jämställdheten inom forsknings- och utbildningsområdet. Bl.a. bör ett sekretariat för genusforskning inrättas vid Göteborgs universitet. Det är angeläget att SLU och SJFR aktivt deltar i jämställdhetsarbetet på forskningsområdet. Genom att i sin verksamhet främja jämställdheten mellan kvinnor och män kan SLU och SJFR påverka könssammansättningen i forskarkåren. Det kan gälla rekryteringsfrågor till högre vetenskapliga tjänster, representationen i myndigheternas beredande organ etc. Vid forskningsråden fanns före den 1 juli 1994 tjänster som professor, vilka efter förslag av respektive forskningsråd inrättades och tillsattes av regeringen. I prop. 1992/93:100 föreslogs att de professurer som då fanns vid forskningsråden borde föras över till det universitet där tjänsten var placerad. Sålunda överfördes tre tjänster från SJFR till SLU. Budgetåret 1994/95 överfördes även medel för dessa tjänster från SJFR:s anslag till SLU:s. Professurer är ett viktigt instrument för förnyelsen av forskningen. Då möjligheten att inrätta professurer upphörde förlorade forskningsråden ett viktigt förnyelseinstrument. Forskningsråden bör därför erhålla möjligheten att inrätta professurer utan regeringens beslut. Tjänsterna bör dock vara tidsbegränsade till sex år. SJFR bör omfattas av förslaget. Se även avsnitt 10.2.4. Forskningsfinansieringsutredningen (SOU 1996:29) föreslår bl.a. att forsk- ningsmedel från departementets sektorsforskningsorgan, Jordbruksverket och Fiskeriverket förs från dessa till SJFR. Regeringen återkommer till denna fråga i budgetpropositionen inför år 1998. I Sverige är den nationella forskningen på fiskets område splittrad. Fiskeriverket och SJFR genomför tillsammans ett forskningsprogram Fiskforskning för Sverige. Forskningen bedrivs bl.a. vid Fiskeriverkets tre laboratorier och vid SLU:s vattenbruksinstitution i Umeå. Universitetsforskningen på fiskets område är splittrad till ett flertal institutioner med i regel relativt små forskargrupper. Det finns ett ökat behov av samordning nationellt och mot bakgrund av den gemensamma fiskepolitiken inom EU (CFP). Regeringen avser att göra en översyn av forskningen och undersök- ningsverksamheten på fiskets område. Frågan behandlas i budgetpropositionen tillsammans med andra frågor som berör Fiskeriverket. Forskningsfinansieringsutredningen föreslår att SJFR omvandlas till ett sektorsforskningsråd och att därmed styrelsens sammansättning förändras så att forskarsamhället inte längre har majoritet i rådet. För närvarande utser forskarsamhället genom val i en elektorsförsamling sju ledamöter i SJFR och regeringen fem inklusive ordföranden. SJFR är enligt regeringens uppfattning uppbyggt på ett sådant sätt att det kan fullgöra uppdraget både vad avser grundläggande kompetensuppbyggnad och att lösa sektoriella frågeställningar. En ändring av rådets sammansättning är därmed inte aktuell. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 att Sveriges lant- bruksuniversitet anvisas 980,8 miljoner kronor och att Skogs- och jordbrukets forskningsråd anvisas 216,2 miljoner kronor. 11.5 Ekologisk produktion inom jordbruk och trädgårdsnäring -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Av tillgängliga medel, av från EG- | | budgeten finansierad kompensation för revalvering av | | jordbruksomräkningskursen, bör sammantaget 46,5 miljoner kronor | | för åren 1996-1998 disponeras för forskning för utveckling av | | ekologisk produktion inom jordbruket och trädgårdsnäringen. | | Sveriges ambition är att vara vägledande inom EU på området. | | Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) bör ges i uppdrag | | att i samverkan med näringen genomföra ett sammanhållet forsk- | | ningsprogram. Vidare bör sammantaget 122 miljoner kronor | | tillföras Stiftelsen Lantbruksforskning för forskning och | | utveckling samt marknadsbefrämjande åtgärder inom | | jordbrukssektorn. | -------------------------------------------------------------------- Inledning: Riksdagen har fattat beslut om att 10 % av landets åkerareal bör vara ekologiskt odlad år 2000. För att nå dit erfordras bl.a. att ett kun- skapsunderlag tas fram genom ett framåtsyftande FoU-program. Kompetensuppbyggnad är viktig för att understödja den ökning av den ekologiska produktionen som efterfrågas av konsumenterna samt en utveckling i riktning mot ett miljöanpassat samhälle. En sådan satsning kan även bidra till globalt användbar kunskap om naturresurshushållning. Regeringen uppdrog den 25 januari 1996 åt SJFR att utreda behovet av forskning inom ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion. SJFR har i rapporten Ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion utrett kunskapsläget, pågående forskning och behovet av fortsatt forskning. I regeringens vårproposition (prop. 1995/96:150 sid 159-160) anförs att av de medel som utgår som kompensation för att den svenska kronan revalverats gentemot ecun bör huvuddelen användas för forskning och utveckling inom jordbrukssektorn. Det sammantagna beloppet uppgår till 173 miljoner kronor. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen föreslår att resurserna för forskning rörande ekologisk produktion inom jordbruk och trädgårdsnäring förstärks med sammantaget 46,5 miljoner kronor under åren 1996-1998. Regeringen avser att när riksdagen fattat beslut uppdra åt SJFR att planera och genomföra ett treårigt forskningsprogram för ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion. SJFR skall samråda med Stiftelsen Lantbruksforskning. Forskningsprogrammet bör, enligt regeringen, främja: - en god vetenskaplig utveckling, bl.a genom ökad tvärvetenskaplighet - näringens långsiktiga utveckling - samverkan och dialog mellan forskningen och hela kedjan från producent till konsument. Forskningsprogrammet bör omfatta: - kompetenshöjande och problemorienterade forskningsprojekt inom ekologisk jordbruks- och trädgårdsproduktion - forskartjänster - internationell samverkan. SJFR bör verka för att det ekologiska synsättet på jordbruks- och trädgårdsproduktion i ökad utsträckning vinner insteg i EU:s forskningsprogram. Det ankommer på SJFR att besluta om och genomföra forskningsprogrammet. SJFR bör samråda med berörda intressenter om programmets inriktning. Med hänsyn till finansieringen skall SJFR samråda med Stiftelsen Lantbruksforskning. Regeringen utgår från att Stiftelsen Lantbruksforskning genom sina medel medverkar till att jordbruket och trädgårdsnäringen ställs om mot en mer ekologiskt hållbar produktion där bl.a. vikt läggs vid att underlätta uppfyllelsen av riksdagens målsättning att 10 % av landets åkerareal bör vara ekologiskt odlad år 2000 samt att stiftelsen i övrigt samverkar med SJFR i forskningsfrågor. Beträffande disponeringen av de s.k. revalveringsmedlen har regeringen samrått med Lantbrukarnas riksförbund. Medlen kan tas i anspråk redan under innevarande budgetår. Regeringen förordar att sammantaget 168,5 miljoner kronor tas i anspråk för forskning och utveckling enligt följande disposition. Resterande 4,5 miljoner kronor beräknas tas i anspråk för andra ändamål. (tusental kronor) 1996 1997 1998 Skogs- och jordbrukets forskningsråd 21 000 17 000 8 500 Stiftelsen Lantbruksforskning 64 000 39 000 19 000 Regeringen har för avsikt att underställa kommissionen förslaget för god- kännande. Ändamålet kan komma ifråga endast under förutsättning att slutlig överenskommelse mellan Sverige och EU-kommissionen om medelsdispositionen uppnås. Ekologiskt lantbruk syftar till en produktion som bygger på förnyelsebara resurser, på ett långsiktigt optimalt utnyttjande av solenergin och av ekosystemens produktionsförmåga samt cirkulation av näringsämnen. Produktionen bör omfattas av en helhetssyn inom växtodlingen, animalieproduktionen och trädgårdsproduktionen. Produktionen baseras i möjligaste mån på naturgivna och förnyelsebara resurser, medan användning av naturfrämmande ämnen, som handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel, undviks. En god hälsa hos husdjuren bör främjas och de bör ges möjlighet till ett naturligt beteende och en värdig tillvaro. Det ekologiska lantbruket strävar efter att vara ekonomiskt bärkraftigt så att det ger lantbrukaren en skälig inkomst, en säker arbetsmiljö och konsumenterna ekologiskt producerade livsmedel till rimliga priser. Det ekologiska lantbruket strävar också efter att stärka banden mellan landsbygd och tätort, samt mellan producent och konsument. Regeringen konstaterar att många av de målsättningar som ingår i dagens ekologiska produktion bör vara generellt önskvärda inom svensk jordbruks- och trädgårdsnäring. Inte minst måste näringarnas miljöfrågor ses utifrån ett internationellt perspektiv. Även om det saknas helt entydiga bedömningar, anser många att ekosystemens begränsningar redan nu, eller inom en snar framtid, har nåtts och att en ökad produktion därför inte är möjlig i många delar av världen. Regeringen bedömer att jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring är centrala näringar i ett framtida kretsloppssamhälle och att detta bör ligga till grund för den framtida forskningen. Sambandet mellan stad och landsbygd, kopplat till kretslopp av näringsämnen och energiproduktion samt möjligheter till långsiktiga arbetstillfällen är viktiga bidrag från näringarna. Kvalitet, miljöhänsyn, etiska värden liksom globala hänsyn bedöms vara viktiga komponenter för konsumenterna i framtiden. Genom en kraftfull satsning på forskning och utveckling bör Sverige enligt regeringens bedömning ta ytterligare ett steg mot ett ekologiskt anpassat samhälle som dessutom befrämjar en mångfacetterad arbetsmarknad. Sveriges ambition är att vara vägledande inom EU på området. 12 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde Inom Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde bedrivs forskning inom områdena arbetsmarknad och arbetsliv. I följande tabell redovisas resurserna till forskning och utveckling inom departementets ansvarsområde. (Beloppen redovisas i tkr) ---------------------------------------------------------------------- |UTGIFTSOMRÅDE|Anvisat |Förslag |Beräknat |Beräknat | |14 |1995/96 |1997 |1998 |1999 | ---------------------------------------------------------------------- |1. Rådet för |39.000 |25.972 |25.328 |26.189 | |arbetslivs- | | | | | |forskning | | | | | |(RALF) | | | | | ---------------------------------------------------------------------- |Arbetslivs- |319.518 |212.308 |208.415 |209.385 | |institutet | | | | | |(ALI) | | | | | ---------------------------------------------------------------------- |2. Forskning |891.965 |522.785 |463.777 |463.763 | |och | | | | | |utveckling | | | | | |inom ar- | | | | | |betslivs- | | | | | |området | | | | | ---------------------------------------------------------------------- |Expert- |7.500 | | | | |gruppen för |(1:a huvud- | | | | |arbets- |titeln) | | | | |marknads- | | | | | |politiska | | | | | |studier | | | | | ---------------------------------------------------------------------- |Institutet | |8.083 |8.083 |8.083 | |för arbets- | | | | | |mark- | | | | | |nadspoli- | | | | | |tiska studi- | | | | | |er | | | | | ---------------------------------------------------------------------- |Summa |1257.983 |769.148 |705.520 |707.337 | ---------------------------------------------------------------------- 1. Avser endast förvaltningskostnader 2. Disponeras av RALF och ALI Forsknings- och utvecklingsmyndigheter inom arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde är Rådet för arbetslivsforskning, Arbetslivsinstitutet samt Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier. 12.1 Sammanfattande inledning Arbetslösheten är för närvarande Sveriges största samhällsproblem. Regeringens högt ställda målsättning med en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 ställer höga krav på arbetslivs- och arbetsmarknadspolitiken. En aktiv och tydlig arbetslivspolitik spelar en viktig roll i kampen mot arbetslösheten. Frågor om arbetsmiljö, arbetsorganisation och kompeten- sutveckling har långsiktiga kopplingar till tillväxt och sysselsättning. Arbetslivet utvecklas i allt snabbare takt. Ny teknik och nya flexibla produktionssystem kan bidra till en positiv utveckling av arbetslivet, men kan också skapa nya hälsoproblem. Arbetslivsforskningen har en viktig uppgift att identifiera de nya risker och hälsoproblem som kan uppstå, samt att identifiera faktorer av betydelse för en positiv utveckling. Förmågan att tillämpa ny teknik, ny arbetsorganisation och att bedriva återkommande kompetensutveckling påverkar på sikt arbetsmarknadspolitikens möjligheter att angripa arbetslöshetsproblemet. Arbetslivsforskningen måste därför inriktas mot ökad kunskapsutveckling kring komplexa utvecklingsmönster. Genom samordning och samverkan mellan olika verksamhetsgrenar som forskning, utbildning, kompetensutveckling, kunskapsförmedling och praktisk arbetslivsutveckling förstärks möjligheterna att uppnå goda resultat. Förväntningarna på arbetsmarknadspolitiken är stora. Betydande resurser satsas i syfte att komma till rätta med de djupgående svårigheterna på arbetsmarknaden. Det är angeläget med forskning och utvärdering för att finna de bakomliggande orsakerna till utvecklingen på arbetsmarknaden och kunna bedöma effekterna av de insatta resurserna. Resultatet av dessa utvärderingar har en avgörande betydelse när det gäller den framtida utformningen och genomförandet av arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsproblemen är dock komplexa och måste lösas genom en kombination av generella och selektiva åtgärder inom en rad olika ansvarsområden. 12.2 Arbetsmarknadspolitisk forskning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens förslag: Ett nytt oberoende institut för utvärdering| | av arbetsmarknadspolitiken inrättas den 1 januari 1997. | | Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier | | avvecklas under budgetåret 1997. | | | | Regeringens förslag: Rådet för arbetslivsforskning skall även | | stödja forskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens förslag: Arbetsmarknadens och arbetslivets framtida utveckling är mångfaldig och svårtolkad, där betydande ovisshet råder. Vissa tendenser kan dock urskiljas. En sådan är en ökad internationalisering av ekonomin som följd av ett ökat utlandsberoende. De två senaste decennierna har olika scenarier om framtidens arbetsliv och arbetsmarknad presenterats i idédebatt och forskning. Delar av den svenska arbetsmarknadspolitik som nu bedrivs är utformad efter förhållanden och erfarenheter från ett annorlunda arbetsmarknadsläge. Under de senaste åren med en kärv arbetsmarknadssituation har en rad olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder ersatts av andra former av insatser i syfte att bekämpa arbetslösheten. Samtidigt befinner sig nuvarande åtgärdsvolymer på en nivå som är högre än någonsin tidigare. Gamla kunskapsbilder raseras och ny kunskap måste byggas för att framgångsrikt kunna angripa problemen. Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA) Expertgruppen har som sin främsta uppgift att initiera och biträda vid utvärderingsstudier inom arbetsmarknadspolitikens område, samt se till att resultaten blir tillgängliga och kända. Forskningsprogrammen innefattar utvärderingar, effekter och utfall av såväl enskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder och politikområden som arbetsmarknadspolitikens roll i ett större sammanhang. I expertgruppen ingår företrädare för arbetsmarknadsdepartementet, myndigheter, arbetsmarknadens parter samt forskarsamhället. EFA:s uppdrag riktar sig främst mot mikroorienterade utvärderingsstudier och Humanistiskt samhällsvetenskapliga forskningsrådets (HSFR) arbetsmarknadsgrupp bedriver makrororienterade studier och studier kring arbetsmarknadens funktionssätt. Behov av förnyad organisation av utvärdering Utredningen om forskning och pengar (SOU 1996:29) har föreslagit att de medel som EFA, HSFR, AMS och RALF disponerar för forskning om arbetsmarknaden läggs samman i ett sektoriellt forskningsråd under arbetsmarknadsdepartementet samtidigt som EFA avvecklas. Arbetsmarknadspolitiken har efterhand fått utökade resurser. Antalet åtgärder har utökats och nya provats, samtidigt som omfattningen ligger på nivåer som aldrig tidigare prövats i Sverige. Det betyder bl. a. att de resultat som tidigare utvärderingar kommit fram till inte är tillämpliga på dagens förhållanden. Kommunerna har vidare fått en allt större roll i genomförandet av den nationella arbetsmarknadspolitiken. Sammantaget leder detta till ett väsentligt ökat behov av utvärderingsstudier och annat underlagsmaterial inför utformningen av arbetsmarknadspolitiken. Det är således viktigt att de arbetsmarknadspolitiska insatserna snabbt och kontinuerligt blir utvärderade. Regeringen föreslår därför att ett nytt oberoende institut för utvärdering av arbetsmarknadspolitiken inrättas fr. o. m. den 1 januari 1997 under arbetsmarknadsdepartementet och att EFA samtidigt successivt avvecklas under 1997. Institutets uppgift skall vara att göra löpande utvärderingar av arbetsmarknadspolitiken. Till institutet knyts en referensgrupp där arbetsmarknadens parters medverkan möjliggörs. Under institutets uppbyggnadstid får redan pågående projekt slutföras för att senare utvärderas och analyseras. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 under verksamhetsområde 14, anslag A 6. att 8 miljoner kronor anvisas för inrättande av nytt institut. Samtidigt föreslås att Rådet för arbetslivsforskning ges ett utvidgat uppdrag att stödja forskning inom arbetsmarknadspolitikens område. Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att även berörda myndigheter har möjlighet att följa upp och utvärdera sin egen verksamhet. Utan fungerande uppföljnings- och utvärderingsresurser på myndighetsnivå skulle det bli omöjligt att med en godtagbar kvalitè genomföra den resultatstyrning som den nya budgetprocessen kräver. 12.3 Forskning och utveckling på arbetslivsområdet -------------------------------------------------------------------- | | | Regeringens bedömning: De arbetsorganisatoriska frågorna har | | stor betydelse för att främja framtida sysselsättningsutveckling| | och en god arbetsmiljö. Forsknings och utvecklings | | myndigheterna inom arbetslivsområdet bör därför inom sina | | respektive ansvarsområden särskilt prioritera dessa frågor. Stöd| | till arbetsplatsanknutet förändrings- och utvecklingsarbete i | | samverkan med företag och den offentliga sektorn samt effektiva | | former för erfarenhetsutbyte och kunskapsspridning mellan | | forskning och arbetsliv bör ges särskild uppmärksamhet. | | Utvecklingen på arbetsmarknaden och i arbetslivet medför att | | frågor som berör individens villkor och arbetsmarknadens funk- | | tionssätt är viktiga områden för arbetslivsforskningen och bör | | belysas ur ett brett perspektiv. | -------------------------------------------------------------------- Inledning FoU-politiken inom arbetslivsområdet syftar till att stimulera forskning och utveckling för att skapa en god arbetsmiljö. Åtgärderna inom området syftar även till att föra ut kunskaper till arbetslivet samt att återföra erfarenheter från arbetslivet till forskarvärlden. Inom området bedrivs såväl forskning som utvecklingsarbete. FoU-verksamheten inom området bedrivs förutom vid universitet, högskolor och branschforskningsinstitut, vid ett särskilt forskningsinstitut, Arbetslivsinstitutet. Finansieringsorgan för FoU inom sektorn är Rådet för arbetslivsforskning. Sektorsforskningen på arbetslivsområdet har en tyngdpunkt på frågor om arbetsmiljö i vid bemärkelse. Forskningen är ofta mångdisciplinär vad gäller frågeställningar och forskningsinriktningar. Exempel kan vara forskning och utveckling för olika grupper i arbetslivet, t.ex kvinnors villkor, sjukvårdens arbetsmiljö, äldre arbetskraft, yrkesförares arbetsmiljö. Studier av riskfaktorer i arbetslivet och arbetsrelaterade skador förutsätter kompetens inom många olika områden t. ex. teknik, medicin, fysiologi, kemi, och psykologi. Sådan forskning kan avse belastningsskador, kemiska hälsorisker, elektromagnetiska hälsorisker m.m. Forskning och utvecklingsarbete som avser arbetsorganisatoriska frågor kräver bl.a. företagsekonomisk, beteendevetenskaplig och juridisk kompetens. Under senare tid har en förskjutning successivt skett från en mer renodlad arbetsmiljöforskning mot en ökad andel forskning rörande arbetsorganisatoriska frågor och arbetsmarknad. Det handlar alltmer om kompetensutveckling, yrkeskunnande, inflytandefrågor, psykosociala arbetsmiljöfrågor, teknikutveckling m. m. i relation till arbetsorganisation och ledningsfrågor. Utmärkande för arbetslivsforskningen är också samverkan med arbetsmarknadens parter och övriga sektorsintressenter. Ett omfattande och växande samarbete finns också mellan sektorsforskningsmyndigheterna och universitet och högskolor. Arbetslivsforskningen bedrivs i internationellt samarbete med ett omfattande kunskaps- och erfarenhetsutbyte. 12.3.1 FoU-myndigheter inom arbetslivsområdet Genom beslut av riksdagen den 11 maj 1995 (prop 1994/95:158, bet. 1994/95:AU9, rskr. 1994/95:336) gäller fr.o.m den 1 juli 1995 en ny myndighetsorganisation för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. Tre myndigheter avvecklades och två nya myndigheter, Rådet för arbetslivsforskning som har en medelsbeviljande funktion och Arbetslivsinstitutet som är verksamhetsutförande, inrättades. Rådet för arbetslivsforskning Rådet för arbetslivsforskning har till uppgift att planera, initiera och stödja forskning och utveckling som är av betydelse för arbetslivets område. Rådet skall särskilt utarbeta övergripande program för forskning och utveckling samt utifrån dessa program stödja forsknings- och utvecklingsprojekt. Vidare skall rådet svara för att den finansierade verksamheten återkommande följs upp och utvärderas, stödja långsiktig kunskapsuppbyggnad med mångvetenskaplig inriktning samt främja forskning om kvinnors villkor i arbetslivet. Rådet skall också informera om sin verksamhet och resultaten av den forskning och det utvecklingsarbete som rådet stödjer samt främja internationellt samarbete och erfarenhetsutbyte. Rådet har delat in sin verksamhet i tre programområden, arbetsmiljö, arbetsorganisation och arbetsmarknad. FoU inom arbetsmiljöområdet omfattar hälsa och säkerhet i arbetslivet. Prioritering sker av forskning som berör stora arbetsgrupper och allvarliga risker, liksom förmedling av ny kunskap som kan få stor betydelse för arbetslivets utveckling. Skillnader i risk och ohälsa mellan män och kvinnor uppmärksammas i större utsträckning. Arbetsgrupper och nätverk har bildats med andra finansiärer, varvid FoU-insatser på såväl arbetsplats- som samhällsnivå diskuteras. Det ligger också på programmet att stödja studier som syftar till att utifrån skilda aspekter utvärdera långsiktiga effekter av olika aktörers arbetsmiljöförbättrande åtgärder på såväl individ-, företags- som samhällsnivå samt utveckla metoder för sådana studier. Fördjupade utvärderingar av effekter av olika insatser skall också appliceras på programmets egna satsningar. Inom arbetsorganisationsområdet stöder rådet forskning och utveckling som syftar till att finna effektiva organisationsformer som samtidigt befrämjar individens utveckling och hälsa. I utvecklingen av nya organisationsformer och forskningen kring sådan verksamhet beaktas särskilt kvinnor och mäns ibland olika utgångspunkter. Förutom fortsatt stöd till forskning om arbetsorganisatoriska förhållanden avser rådet även att verka för att den kunskap som finns prövas i utvecklingsprojekt och implementeras i arbetslivet. Den arbetsmarknadspolitiska forskningen berör många discipliner. Kvalificerad arbetsmarknadsekonomisk forskning med olika profil bedrivs i dag vid de flesta universitet. Rådet stödjer f.n forskning och utveckling om individens villkor på arbetsmarknaden, förändrade kompetenskrav och nya former för arbete, arbetsmarknadens reglering, flexibilitet och trygghet, jämställdhet, diskriminering samt arbetslivsinriktad rehabilitering. Då det idag finns ett utökat behov av utvärderingsforskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder avser rådet att förutom den tidigare inriktningen mot individ och arbetsplats även stödja forskning om arbetsmarknads politiska effekter utifrån ett ekonomiinriktat perspektiv. Den forskningsinformation som är ett resultat av rådsfinansierad FoU avses i första hand att spridas av projekten själva. Rådets informationsinsatser avser främst synteser och presentationer av större, sammanhängande problemområden. Spridning sker också genom standardisering, jämförande provning, föreskrifter, formulerande av gränsvärden etc. En annan viktig form för nyttiggörande av resultat är när forskningsinformation genom forskarnas medverkan i olika utbildningar eller produktion av läromedel, presenteras för studenter vid universitet och högskolor. Arbetslivsinstitutet Arbetslivsinstitutet har till uppgift att bedriva och främja forskning, utbildning, utvecklingsprojekt och internationellt samarbete som rör arbetsliv, arbetsmiljö, kvinnors villkor i arbetslivet och relationerna på arbetsmarknaden. Institutet skall i detta arbete samverka med andra myndigheter, vetenskapliga institutioner, universitet och högskolor inom och utom landet. Relevans för arbetslivets utveckling och vetenskaplig kvalitet ska utgöra två viktiga bedömningsgrunder för institutets verksamhet. Mångdisciplinär och tvärvetenskaplig forskning skall utgöra ett av institutets kännetecken. Kontaktytorna mellan institutet och högskolan utgör en i flera avseenden nödvändig utgångspunkt för den framtida verksamheten. Inom vissa delar förbereds mera omfattande samarbetsavtal i syfte att öka förändringspotentialen och den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden inom prioriterade delar av arbetslivsforskningen. En internationell kommitté har tillsatts med inriktning på institutets internationella utbyte och kontakter. En viktig del av institutets verksamhet är att sprida information och kunskaper om arbetslivets utveckling. Myndigheten svarar idag för ett nationellt ansvarsbibliotek för arbetsmiljömrådet. Forskningsverksamheten har två olika utgångspunkter: arbetslivsutveckling och arbetsohälsofrågor. Strukturellt kan insatserna i likhet med Rådet för arbetslivsforsknings verksamhet delas in i forskning avseende arbetsmiljö, arbetsorganisation samt arbetsmarknad. En viss förskjutning av tyngdpunkten inom arbetsmiljöforskningen kommer på sikt att ske mot en ökande andel forskning som rör arbetsorganisation och arbetsmarknad. En förskjutning kommer också att gradvis ske från en betoning av risker mot ett ökat intresse för hur arbetsmiljön skapas och förändras. Inom arbetsmarknadsområdet betonas arbetslöshet och sysselsättningspolitiska problem samt arbetsrätt och partsförhållanden. Forskningsområdet arbetsorganisation och ledningsfrågor ses i relation till såväl kompetensutveckling, yrkeskunnande, inflytandefrågor, psykosocial arbetsmiljö och internkontroll av arbetsmiljön som konkurrenskraft, kundnytta och teknikutveckling, bl a avseende produktionsteknik och IT. Inom det arbetsmedicinska området koncentreras inriktningen på allergi och annan överkänslighet i hud och luftvägar, ohälsa av psykosocial arbetsmiljö och arbetsorganisation, psykosocial ohälsa och påverkan på nervsystem och sinnesorgan. Riskbedömning och forskning fördjupas även mot förebyggande arbetshälsovårdsarbete. Institutets insatser inom det ergonomiska området avser forskning kring människans förutsättningar och behov i samspelet människa-teknik-miljö. Verksamheten berör också arbetets organisation, skade- och hälsoaspekter. Inom det toxikologiska och kemiska området sker fokus på forskning kring aktuella riskkemikalier och riskbedömningsdata, skademekanismer, exponeringsmarkörer och kemiska analysmetoder som grund för gränsvärdesättning och övervakningsarbete. En viktig tyngdpunkt inför framtiden blir det ökade samarbetet med universitet och högskolor när det gäller forskarutbildning. För att fortlöpande och tidsbegränsat kunna knyta forskarstuderanden till verksamheten reglerades institutets möjligheter att anställa doktorander och forskarassistenter genom ändring i förordningen vilken trädde i kraft den 1 augusti 1996. För närvarande planeras i samverkan med högskolor s.k forskarskolor med inriktning mot arbetslivet. Även i övrigt sker en omfattande samverkan med ett flertal universitet och högskolor. Ett samarbete med folkbildningsorganisationerna har påbörjats. En rad kortare och längre utbildningar riktade mot olika yrkesgrupper, bl a företagshälsovårdens experter, genomförs fortlöpande. Arbetslivsinstitutet stödjer utveckling i arbetslivet genom egna insatser, verksamhet i samarbete med andra institutioner/organisationer som har till uppgift att stödja utvecklingen i arbetslivet och genom att främja aktiviteter som i huvudsak bedrivs av andra huvudmän. Ett särskilt utvecklingsråd har bildats för att generera och bereda sådana utvecklingssatsningar som institutet genomför i samverkan med anknytande organisationer, parter och FoU-miljöer. En betydande del av institutets verksamhetsmedel utnyttjas för denna typ av aktiviteter. Programmen drivs i form av ett större antal lokala arbetsplatsprojekt. Arbetslivsinstitutet har ålagts att utveckla nya former för det finansiella stöd till arbetsmarknadens parter som utgick från dåvarande Arbetsmiljöfonden. Bidragsverksamheten kommer att tonas ned till förmån för olika typer av samarbetsaktiviteter mellan Arbetslivsinstitutets forskningskompetens och arbetslivets aktörer. Skälen för regeringens bedömning: För enskilda, företag och förvaltningar kommer anställdas möjligheter till utveckling att bli allt mer betydelsefullt, om de skall kunna svara mot ökade krav på effektivitet, flexibilitet och kvalitet. För arbetstagarna innebär dessa krav också ökade inslag av flexibla arbetstidsordningar, mer flexibla anställningsformer och därigenom ökad otrygghet i anställningen. Förändrad arbetsorganisation och förändrade arbetsformer med ökade inslag av arbete i grupper, projektarbetsformer m. m. ställer nya krav på kommunikationsförmåga, samarbetsförmåga och kreativitet. Sammantaget kommer utvecklingen att innebära stora förändringar av den psykosociala arbetsmiljön. Att följa och studera denna utveckling och dess konsekvenser samt att bidraga med kunskap och förslag till förbättringar är viktiga uppgifter för arbetslivsforskningen. De företagsekonomiska målen med hög lönsamhet och produktivitet är inte oförenliga med kraven på en god arbetsmiljö. Snarast är förhållandet så att ett utvecklande arbete med möjlighet till inflytande och ansvar är en viktig förutsättning för att uppnå de företagsekonomiska målen. Den forskning som bedrivs inom området bör i hög grad vara praktisk och problemorienterad för att på ett optimalt sätt bidra till en kontinuerlig och långsiktig kunskapsutveckling och därmed till god produktivitet, sysselsättningsutveckling och goda arbetsmiljöer. En förutsättning för arbetslivspolitikens framgångar är att den genomförs med utgångspunkt från sakliga och väl underbyggda kunskapsunderlag. En samlad bild av arbetslivets utveckling är möjlig genom insamling och analys av de underlag, statistik och data som finns på olika håll. Genom användande av IT kan kunskapen göras lätt tillgänglig för spridning till forskare och samhälle. Arbetslivsinstitutet bör i samarbete med berörda myndigheter inom ramen för sin roll som nationellt FoU- institut för arbetslivsfrågor svara för uppbyggnad av en sådan "kunskapsbank". Ett viktigt område för arbetslivsforskningen är kvinnors villkor i arbetslivet. I enlighet den vad som tidigare nämnts i avsnitt 3.7 om genusperspektiv och jämställdhet bör genusperspektivet beaktas inom samtliga forsknings- och utvecklingsområden. Särskilt angeläget är det att få ökad kunskap om de mekanismer som återskapar könssegregeringen i arbetslivet. Ett annat prioriterat område är att få till stånd data och kunskapsunderlag som rör könsrelaterad löneutveckling och lönestatistik. För att säkerställa relevansen av insatserna inom forskningen är det viktigt att ytterligare utveckla formerna för utbyte av kunskap och erfarenheter mellan forskarna, aktörerna inom arbetsmiljöområdet och arbetslivet. Vidare bör de små och medelstora företagens behov av kunskap och kompetensutveckling särskilt beaktas. Utvecklingen på arbetsmarknaden och i arbetslivet innebär att frågor om arbetsmarknadens funktionssätt, arbetsrätten, partsrelationer och om förhållanden som ger en ökad psykisk belastning i arbetslivet särskilt bör uppmärksammas i arbetslivsforskningen. Då det idag finns ett ökat behov av utvärderingsforskning avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör rådet förutom den tidigare inriktningen mot individ och arbetsplats även stödja forskning om arbetsmarknadspolitiska åtgärder och effekter utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. De arbetsorganisatoriska frågorna har fått en allt större betydelse inte bara ur arbetsmiljösynpunkt utan också för att främja en god sysselsätt- ningsutveckling. Hur arbetet organiseras påverkar verksamheternas effektivitet, produktivitet och konkurrenskraft och därmed också hur tillväxten och sysselsättningen utvecklas. En fortsatt utveckling av arbetsorganisationen bör därför främjas. Rådet för arbetslivsforskning och Arbetslivsinstitutet redovisar i sina respektive fördjupade anslagsframställningar en förskjutning av inriktning och resurser för arbetslivsforskningen, från mera traditionella arbetsmiljöfrågor till frågor som rör arbetsorganisation, förändringsprocesser och arbetsmarknad. Regeringen bedömer denna förskjutning som strategiskt relevant utifrån samhällets behov och stöder den av myndigheterna angivna inriktningen. Det är dock av yttersta vikt att relevansen och kvaliteten avseende FoU inom området kontinuerligt följs upp och bedöms. 13 Kulturdepartementets verksamhetsområde Kulturdepartementets ansvarsområde inom forskning omfattar kultur och medier och finansieras inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Den grundläggande medie- och kulturvetenskapliga forskningen på universitet och högskolor beslutas och planeras av forskarna själva på framförallt inomvetenskapliga grunder. Den sektoriella medieforskningen utförs i regel av akademiska institutioner på uppdrag av en utomstående intressent. Detta gäller också delar av den sektoriella forskningen inom kulturområdet. Inom kulturområdet har flera av områdets myndigheter ett direkt ansvar i forskningens organisation; som beställare av sektorsforskning, som basinstitutioner för annan forskning vid arkiv och museer samt som myndigheter med ansvar för långsiktiga forskningsprojekt. Statligt stöd utgår till följande ändamål; - medel för forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, - forskning och dokumentation om medieutvecklingen. I följande tabeller redovisas sammanfattningsvis anslagsutvecklingen gällande forskning och utveckling inom departementets ansvarsområden. J 1. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet Sammanställning över medelsfördelningen (tkr) 1995/96 Förslag Beräknat Beräknat (18 mån) 1997 1998 1999 Statens kulturråd 3 481 2 188 2 242 2 309 Ansvarsmuseerna 3 219 2 023 2 073 2 135 Riksarkivet 15 426 9 695 9 935 10 233 Riksantikvarieämbetet 24 136 15 170 15 546 16 011 Naturhistoriska riksmuseet 8 030 5 047 5 172 5 327 Språk- och folkminnesinstitutet 808 508 521 536 Till regeringens disposition 2 500 2 562 2 639 Totalt 55 100 37 131 38 052 39 190 J 2. Forskning och dokumentation om medieutvecklingen Sammanställning över medelsfördelningen (tkr) 1995/96 Förslag Beräknat Beräknat (18 mån) 1997 1998 1999 NORDICOM vid Göteborgs 900 820 832 832 universitet Totalt 900 820 832 832 13.1 Kulturområdets forskning ----------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Såväl de sektorsansvariga myndigheterna som | | museerna och arkiven redovisar viktiga behov av forskningsin- | | satser. Gränsdragningen mellan vad som är insamlings-, dokumenta- | | tions-, utrednings- och publiceringsverksamhet och vad som i | | strikt mening kan beskrivas som forskning bör förtydligas, särskilt| | vad gäller museerna. | | De myndigheter som har forskning som en del i sitt uppdrag har | | ett ansvar för att föra ut ny kunskap både till de verksamma inom | | kultursektorn och till allmänheten. Detta arbete bör förstärkas. | | Myndigheterna bör tydligare prioritera denna verksamhet. | ----------------------------------------------------------------------- 13.1.1 Inledning Ur anslaget utgår medel för verksamhetsforskning och utvecklingsarbete inom kultursektorn. Medlen nyttjas för projekt inom Statens kulturråds, ansvarsmuseernas (Statens historiska museum, Statens konstmuseer, Naturhistoriska riksmuseet, Folkens museum - etnografiska och Stiftelsen Nordiska museet), Riksarkivets, Riksantikvarieämbetets och Språk- och folkminnesinstitutets ansvarsområden. Vidare betalas kostnader för grund- forskning vid Naturhistoriska riksmuseet. De tre sektorsmyndigheterna, Statens kulturråd, Riksarkivet och Riks- antikvarieämbetet har huvudansvar när det gäller att fånga upp den kunskap som är resultatet av forskning vid universitet och högskolor. De har också ansvar för att det forsknings- och utvecklingsarbete som behövs för den egna verksamhetens kunskapsförsörjning kommer till genomförande. De tre myndigheterna fungerar som beställare av forskning och anslagsgivare till forskningsprojekt. I första hand förutsätts universitet och högskolor utföra forskningen medan utvecklingsverksamheten utförs av myndigheterna själva. Inom museiområdet har ansvarsmuseerna ett särskilt ansvar för att bl.a. dokumentera och vetenskapligt bearbeta samlingar som har anförtrotts myndigheten. Språk- och folkminnesinstitutet har bl.a. till uppgift att samla in, bevara, vetenskapligt bearbeta och publicera material om personnamn, dialekter, folkminnen, folkmusik, ortnamn m.m. Kulturmyndigheterna har ett betydelsefullt ansvar för att tillhandahålla arkivhandlingar, föremål och annan dokumentation som underlag och material för forskning. Flera av myndigheterna har ansvar för långsiktiga forskningsprojekt där grundläggande dokumentation, materialbearbetning och publicering oftast utgör huvudmoment. Sådana projekt finns bl.a. inom Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och flera av museerna. Tillkomsten av ett antal forskningsfonder har medfört att resurserna till området har förstärkts, exempelvis via Riksbankens jubileumsfond, genom medlen till Stiftelsen Framtidens kultur och Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning. Skälen för regeringens bedömning: Gränsdragning mellan forskning och övrig verksamhet Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet bör vara långsiktiga och hålla en hög kvalitet. Myndigheterna har i sina årsredovisningar i stor utsträckning redovisat kvalitetsmått på sin forsknings- och utvecklingsverk- samhet. Även ansvarsmuseerna har många verksamheter som baseras på forskning och detsamma gäller givetvis flera andra museer. I redovisningarna av forskningsverksamhetens karaktär finns dock oklarheter beträffande den vetenskapliga kvaliteten och hur forskningsprojekten prioriterats. Med denna utgångspunkt finner regeringen att särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt museernas förhållande till forskning. Enligt regeringens bedömning bör flera av museernas forskningsverksamhet tydligare avgränsas gentemot andra verksamheter. Det är betydelsefullt att forskning förbehålls problematiserade vetenskapliga arbeten och inte ges en alltför allmän innebörd. Gränsdragningen mellan vad som är insamlings-, dokumentations-, utrednings- och publiceringsverksamhet och vad som i strikt mening kan beskrivas som forskning bör förtydligas, särskilt vad gäller museerna. Forskningsinformation och samverkan mellan kulturinstitutioner De myndigheter som har forskning som en del i sitt uppdrag har ett ansvar för att föra ut ny kunskap både till de verksamma inom kultursektorn och till allmänheten. För att forskningens resultat ska komma till nytta fordras att kontakterna mellan forskningsvärlden och det övriga samhället är intensiva och ömsesidiga. Regeringen instämmer med Kulturutredningen, som i sitt betänkande Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) efterlyser en aktivare samverkan mellan bibliotek, museer, folkbildning, organisationer och universitet och högskolor. Detta synsätt är också i samstämmighet med den politik som lanseras för dessa områden i regeringens proposition 1996/97:3 om kulturpolitik. Regeringen vill särskilt understryka vikten av att långsiktigt utveckla forskningsinformationen inom det kulturpolitiska fältet. Denna fråga behandlas mer utförligt i avsnittet 3.9 i denna proposition. Forskningsinformation är på många håll ett försummat område. Det behövs genomtänkta modeller för att presentera forskningserfarenheter och dess tillämpningar. Det finns ett stort behov av att sammanställa, analysera och föra ut myndigheternas samlade erfarenheter från sin forsknings- och utvecklingsverksamhet. I fråga om forskningens organisation anser regeringen att myndigheterna i högre grad bör arbeta med tematiska projekt och gränsöverskridande forsknings- och utvecklingsinsatser i samarbete med myndigheterna inom området. I regeringens proposition 1996/97:3 om kulturpolitik anges flera sådana teman där en gemensam forsknings- och utvecklingssatsning skulle ge ny kunskap och nya perspektiv. Kulturmiljö Riksantikvarieämbetet (RAÄ) avser att för kommande budgetperiod organisera sin forskning inom två ramprogram; "Kulturlandskapets innehåll och förändring" samt "Teknisk-antikvarisk kunskapsuppbyggnad". Inom ramprogrammen planerar RAÄ forskning till stöd för de programområden som myndigheten prioriterar i sin fördjupade anslagsframställning; kulturarvet i arkitektur och samhällsplanering, långsiktigt hållbar byggnadsvård, vårt industrihistoriska arv, historiens landskap och kulturarv, samt turism och regional utveckling. Ett flertal av RAÄ:s forsknings- och utvecklingsprogram är långsiktiga men inom de redan etablerade programmen presenteras även nya enstaka projekt. RAÄ planerar exempelvis en större satsning på byggnadskonsten och avser att under den kommande treårsperioden stimulera och stödja forsknings- och utvecklingsprojekt gällande estetiska aspekter och värderingsproblem i samband med bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. RAÄ betonar vikten av att öka kompetensutvecklingen inom kulturmiljösektorn som ett sätt att ge förutsättningar för forskning och utbildning av betydelse för kulturmiljön. Regeringens bedömning är att RAÄ:s program för kulturmiljöns sektorsforskning har en utformning som gör att kulturmiljöarbetet ges ett väl fungerande stöd i forsknings- och utvecklingsverksamheten. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 15 170 000 kr anvisas Riksantikvarieämbetet. Arkiv Riksarkivet avser att till stor del fortsätta redan påbörjade forsknings- och utvecklingsprojekt under kommande treårsperiod. Myndigheten prioriterar dels en fortsatt satsning på databasutvecklingen och informationsberedningen i syfte att skapa en nationell databas, dels en förstärkning och utveckling av arkivvetenskaplig forskning, dels också en utveckling av insatserna på den moderna arkivbildningens och informationsteknologins område. Inom varje delprojekt finns även en del nya projektförslag. Riksarkivet föreslår bl.a. en undersökning av arkivbildningen i företag, t.ex. de digitala teknikernas inverkan på hur företagen arkiverar dokument. Riksarkivet planerar också att genomföra en studie som syftar till att ta fram generella rutiner för multimediapresentation av arkivinformation. Regeringen finner Riksarkivets prioriteringar väl motiverade. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 9 695 000 kr anvisas Riksarkivet. Statens kulturråd Statens kulturråd stödjer både utvärderings- och forskningsinriktade projekt. Under den kommande budgetperioden begär Statens kulturråd medel för att bl.a. fortsätta redan påbörjade utvärderings- och utvecklingsstudier inom kulturområdet. Rådet avser bl.a. att ta på sig ett större ansvar för forsknings- och utvecklingsinformation genom bl.a. seminarier/konferenser, inventeringar och utvecklingsverksamhet. Regeringen finner Statens kulturråds val att koncentrera sina insatser till dels forskningsinformation och till dels forskning om kulturpolitikens drivkrafter och effekter som väl genomtänkta. Enligt regeringens bedömning bör dock Statens kulturråd under den kommande treårsperioden i högre grad koncentrera sin forsknings- och utvecklingsverksamhet på rena forskningsprojekt. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 2 188 000 kr anvisas Statens kulturråd. Museer Genom de särskilda medlen till ansvarsmuseernas forsknings- och ut- vecklingsverksamhet har angelägen museiforskning kunnat genomföras som normalt inte får stöd av forskningsråden. Dokumentationen av och tillgängligheten till samlingarna har förbättrats. Ansvarsmuseerna framhåller att samverkan mellan museerna och universiteten har förbättrats. Ansvarsmuseerna har i sina anslagsframställningar utvecklat behoven av forskning för sin verksamhetsutveckling. Naturhistoriska riksmuseet har en särställning inom museiväsendet genom att där bedrivs akademisk forskning med inriktning på förhållandet mellan människa, miljö och natur. Viss grundforskning förekommer också vid andra museer. Ansvarsmuseerna har många verksamheter som baseras på forskning och detsamma gäller givetvis flera andra museer. Med denna utgångspunkt finner regeringen som tidigare nämnts att särskild uppmärksamhet behöver ägnas åt museernas förhållande till forskning. Gränsdragningen mellan vad som är insamlings-, dokumentations-, utrednings- och publiceringsverksamhet och vad som i strikt mening kan beskrivas som forskning bör förtydligas. Regeringen finner det positivt att centralmuseerna samverkat till en gemensam anslagsframställning angående forsknings- och utvecklingssatsningar inför kommande treårsperiod. Anslagsframställningen visar emellertid att det krävs en ytterligare beredning innan centralmuseernas ansvar för forskning och deras roll i forskningsorganisationen kan preciseras tydligare. Innan en närmare precisering har gjorts är det dock svårt att göra bedömningar av vilka resurser som centralmuseerna bör förfoga över för ändamålet. I avsnittet 3.11.1 i denna proposition, har regeringen fäst uppmärksamheten på några aspekter på forskningen om kulturarvet som berör bl.a. museerna. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 2 023 000 kr anvisas ansvarsmuseerna. Språk- och folkminnesinstitutet En stor del av Språk- och folkminnesinstitutets forskningsresurser är bundna i långsiktiga projekt. En del av dessa projekt och därmed åtföljande publiceringsåtaganden är resultatet av specificerade uppdrag, givna redan i de enskilda verksamheternas uppbyggnadsfas. De flesta av dessa åtaganden befinner sig i långt framskridet stadium i sina publiceringsplaner. Enligt regeringens bedömning bör Språk- och folkminnesinstitutet prioritera fullföljandet av redan påbörjade långsiktiga forskningsprojekt samt arbeta vidare med digitaliseringen av materialet. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 17, anslag J 2. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet att 508 000 kr anvisas Språk- och folkminnesinstitutet. 13.2 Forskning och utveckling inom kulturområdet Regeringens bedömning: Under den kommande budgetperioden bör tvärvetenskaplig forskning inom områden av betydelse för kulturarvet respektive kultursektorn i stort initieras. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) bör ges i uppdrag att, i samverkan med berörda myndigheter och institutioner, utreda och föreslå åtgärder för uppbyggnad och utveckling av sektorsforskningen inom kulturområdet. 13.2.1 Inledning Mellan människors utbildning och kulturintresse finns av naturliga skäl starka samband. Universitet och högskolor utbildar för yrken inom kulturområdet men också stora yrkesgrupper för områden där kulturingår som en del i arbetet. Framöver kommer det att ställas krav på kunskaper utöver de rent yrkesförberedande. Dit hör fördjupade teoretiska kunskaper, problemlösningsförmåga och vetenskaplig orientering av mer bred och allmängiltig art. Även ur ett internationellt perspektiv efterfrågas kunskaper och färdigheter som ger oss möjligheter att bättre förstå och hantera kulturella och samhälleliga processer. Dit hör frågor som rör hur vi identifierar och tolkar kulturarv och identitet, nationalstaternas framtid och den framväxande regionaliseringen, religion och etnicitet, europeiseringens och globaliseringens inverkan på vårt andliga och materiella kulturarv, hur vi närmar oss miljömässigt hållbar utveckling, kulturens roll som utvecklingsfaktor osv. Områden som de uppräknade fordrar delvis nya tvärvetenskapliga ansatser inom högre utbildning och forskning. Skälen för regeringens bedöming: Ökat behov av tvärvetenskaplig forskning inom kulturområdet Det finns sedan länge en koppling mellan universitet och högskola och museerna, kulturmiljövården och arkiven via de traditionella museiämnena och numera finns även en viss forskning i museologi samt kulturvårdsinriktad forskning. Det finns dock behov av ökad fokusering på nya disciplinöverskridande problem, som uppstår i möten mellan konst och teknik, kultur och turism m.m., och som frambringar nya och angelägna forskningsområden, exempelvis hållbar byggnadsteknik, kulturturism, kultur och sysselsättning, kultur och äldre, ungdomars kulturpreferenser etc. Dessa ämnesområden skär genom både universitetsämnen och discipliner och den forskning som svarar mot kulturområdets behov bör därför i högre grad vara tvärvetenskaplig till sin karaktär. I gränstrakterna till de etablerade akademiska disciplinerna och i mötena mellan ekonomi, naturvetenskap, teknik, samhällsvetenskap och humaniora kan ny utvecklingsbaserad och innovativ kunskapsproduktion äga rum. Kulturområdet är, i likhet med t.ex. miljöområdet, per definition horisontellt. Detta medför också i praktiken att den mest fruktbara och sektorsrelevanta forskningen är genuint tvärvetenskaplig. Ett brett perspektiv där forskningen från olika utgångspunkter inriktas på kulturarvet är väsentligt för områdets utveckling och vitalitet. Med kulturarv menas då både materiella och andliga lämningar i dåtid som nutid. Begreppet innefattar t.ex. föremål, byggnader, kulturmiljö men också skriftliga och muntliga minnen, för en utveckling och närmare definition, se propositionen om kulturpolitik (prop. 1996/97:3). En av flera viktiga uppgifter för framtida forskning om kulturarvet är att problematisera urvalsprocessen. Vem definierar och har definierat vad som är vårt kulturarv? För vilka syften och ur vilka perspektiv? Sektorsforskning inom kulturområdet och behovet av nya inriktningar I likhet med Kulturutredningen (betänkandet Kulturpolitikens inriktning SOU 1995:84) och flera av remissinstanserna till denna anser regeringen att det finns ett stort behov av ökad forskning inom kulturområdet. Utredningen föreslår två tvärvetenskapliga områden; kulturarvet och ett område som den kallar kulturvetenskap och som är en sektorsmotiverad forskning inom kulturområdet. Utredningen föreslår att frågan om ett centrum för kulturvetenskaplig forskning studeras vidare. Man betonar också behovet av att en forskarutbildning i kulturvetenskap på sikt bör komma till stånd. Utredningen framhåller att det bör göras en samlad översyn av utbildningssituationen vad gäller vård och förvaltning av kulturarvet samt gestaltning och byggande. Utredningen betonar också att forskningsinformationen om den kulturpolitiska forskningens resultat behöver utvecklas. Flera av remissinstanserna påpekar att det finns ett stort behov av att etablera nya ämnen inom det kulturpolitiska området och att ge dessa forskningsanknytning. "Kulturvetenskap" finns inte som en akademisk disciplin. De kulturvetenskapliga program inom grundutbildningen som finns vid flera lärosäten, berör ett flertal discipliner. Det finns emellertid ett flertal forskare som arbetar inom de för utbildningen relevanta områdena. Regeringen finner det angeläget att kartlägga denna forskning. Hit hör bl.a. forskning om kultur och kulturpolitik, t.ex. kulturekonomi och kulturadministration och gränsöverskridande möten mellan konst, kultur och vetenskap men också t.ex. konserveringsteknik, byggnadsvård och naturvetenskapliga ämnesområden. Denna fråga behandlas också i kapitel 3.11.1 i denna proposition. Enligt regeringens uppfattning finns det starka skäl, inte minst ur kulturpolitisk synpunkt, att under den kommande treårsperioden bygga upp forskning inom dessa två tvärvetenskapliga områden. Först bör dock en ingående forskningsöversikt göras, för att definiera forskningsfält och identifiera kunskapsluckor. Denna kartläggning och analys måste göras i nära samverkan mellan universiteten, forskarsamhället, forskningsfinansiärerna och berörda myndigheter och institutioner. Uppbyggnaden av forskningsområdena bör t.ex. kunna utgå från tidigare erfarenheter, bl.a. uppbyggnaden av ämnet biblioteks- och informationsvetenskap. Detta betyder bl.a. att arbetet kan ske genom en flerårig process under vilken "öronmärkta" forskningsmedel ställs till forskarsamhällets förfogande och fördelas genom en aktiv samverkan mellan finansierade organ och berörda forskningsmiljöer. De forskargrupper som är mest framgångsrika kan sedan utgöra det naturliga navet i en eventuell centrumbildning. En sådan strategi kan med fördel tillämpas för att bygga upp forskningskompetensen såväl när det gäller kulturarvsforskningen som övrig forskning av betydelse för kultursektorn, t.ex. kulturpedagogik, kulturadministration och forskning om kulturpolitikens drivkrafter och effekter. Regeringen avser att ge Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) i uppdrag att, i samråd med övriga berörda inom området, utreda och förslå åtgärder för uppbyggnad och utveckling av sektorsforskningen inom kulturområdet. Kartläggningen skall innefatta kulturarvet och kulturvårdsinriktad forskning men också gränsöverskridande ansatser mellan konst och vetenskap och andra kulturområden. HSFR bör utifrån denna översikt bygga upp och stödja forskning inom ett sammanhållet program för forskning om vårt kulturarv och om olika kulturområden samt sträva efter en förbättrad forskningsinformation och nyttiggörande av forskningens resultat. HSFR stöder forskning inom flera områden som ingår eller har nära anknytning till sektorsforskningen inom kulturområdet. Därmed kan synergieffekter skapas som förstärker sektorsforskningen inom kulturområdet. Den samverkansgrupp för tvärvetenskap mellan forskningsråden som regeringen har föreslagit i avsnittet 10.2.6 i denna proposition bör i sammanhanget bidra till arbetet och därmed till att programmet får en bred tvärvetenskaplig inriktning. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 1997, utgiftsområde 17, anslag J 1. Forsknings- och utvecklingsfrågor inom kulturområdet att 2 500 000 kr anvisas för ändamålet (prop. 1996/97:1). 13.3 Massmedieområdets forskning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Under den kommande budgetperioden kommer | | den sektoriella massmedieforskningen i högre grad inriktas på | | frågor rörande makt och inflytande över massmedierna, särskilt | | massmediekoncentration, och hur ny teknik påverkar utvecklingen | | inom massmediebranschen. | -------------------------------------------------------------------- Sedan början av 1990-talet har ägarstrukturen på radio- och TV-området förändrats främst till följd av tillkomsten av kommersiell radio och TV. Detta har även medfört att det utländska ägandet ökat. Även inom pressområdet har ett tidigare stabilt ägarmönster brutits och utländska ägarintressen har etablerat sig i Sverige. Den nya tekniken kommer till viss del att innebära att massmedierna smälter samman och att produktionen av massmedierna successivt förändras. Konsumtionsmönster kan i framtiden även förändras till följd av den nya tekniken. Detta innebär att massmedieforskningen i allt högre grad kommer att inrikta sig på frågor om t.ex. massmediekoncentration och hur den nya tekniken kan förändra utvecklingen av massmediebranschen. Skälen för regeringens bedömning: Utredningen om sektoriell massmedieforskning (SOU 1994:146), redovisningar från NORDICOM samt rapporter från den statliga kommittén Rådet för mångfald inom massmedierna (Ku 1995:1) har legat till grund för regeringens bedömning av forskningen inom massmedieområdet. I det följande redovisas resultaten. Programråd för massmedieforskning Utredningen om sektoriell massmedieforskning (SOU 1994:146) lade i december 1994 fram ett förslag om massmedieforskning för bransch och samhälle. Förslaget innebar att ett programråd för massmedieforskning skulle inrättas i samverkan mellan stat och bransch där branschen till övervägande del skulle finansiera verksamheten. Den slutliga utformningen av verksamheten och finansieringen skulle utformas i avtal mellan bransch och stat. Vid remissbehandlingen framkom att utredningens förslag inte hade fullt stöd. Mot bakgrund av kritiken om förslaget om organisationen av den sektoriella massmedieforskningen bör de organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna för den sektoriella massmedie- forskningen som helhet ytterligare övervägas. Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet. Kulturutredningen har därutöver i sitt betänkande Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:4) pekat på behovet av en utvecklande och stödjande funktion för de traditionella massmedierna och de elektroniska medierna. Utredningen pekar särskilt på behovet av en kulturpolitiskt inriktad uppföljning och utvärdering av massmedieområdet. Även detta har kommenterats i remissyttranden. Förslaget behandlas i prop. 1996/97:3 om kulturpolitik. Mediekoncentration Rådet för mångfald inom massmedierna är en statlig kommitté (Ku 1995:1) som har bl.a. till uppgift att följa och analysera medieutvecklingen särskilt när det gäller frågor rörande ägande och maktkoncentration inom medierna. Fem rapporter har presenterats sedan rådet inrättades i mars 1995. Rapporten 1995:1 Vad är mediekoncentration? är en diskussionsrapport om begrepp och teorier som förekommer i litteraturen och i den politiska debatten om mediekoncentration m.m. Rapporten 1995:2 Mediekoncentration - En bibliografi är en presentation av litteratur inom området. Rapporten 1995:3 Svenska medieägare - Ägarförändringar och samarbetsprojekt 1995, utgör en del av underlaget för en systematisk genomgång av ägarförhållandena i svenska medier. Rapporten 1996:1 Privat lokalradio är en översikt över den privata lokalradions förutsättningar och omfång i Sverige. 1996:2 Yttrandefriheten, grundlagarna och mediekoncentrationen - rapport från seminarium den 14 februari 1996 med dokumentation av inlägg och anföranden vid seminariet. Rådet kommer under 1996 att bl.a. ge ut en mer genomarbetad studie om ägande och ägandeförändringar inom svenska massmedier, en undersökning om svenska journalisters inställning till mediekoncentration, samt studier rörande ny teknik och massmediekoncentration och musikindustrin samt massmediekoncentrationen. NORDICOM Regeringen anser att NORDICOM:s uppgift att göra information tillgänglig om medie- och kommunikationsforskning är synnerligen angelägen. Även NORDICOM:s arbete med att utarbeta mediestatistik och följa medieutvecklingen är av stor vikt som underlag för statsmakterna beslut. Regeringen föreslår i budgetpropositionen, prop. 1996/97:1, utgiftsområde 17, anslag J 2. Forskning och dokumentation om medieutvecklingen att 820 000 kr anvisas NORDICOM för år 1997. NORDICOM ges i uppdrag att fungera som internationellt dokumentations- och forskningscentrum inom området våldsskildringar i medier. UNESCO har anslagit 50 000 USD. Kompletterande finansiering kan komma att ske från EU, svenska fonder och medieföretag. Regeringen föreslår att 1 500 000 kr anvisas för ändamålet i budgetpropositionen, prop. 1996/97:1, utgiftsområde 16, under anslaget B 6. Göteborgs universitet: Forskning. 14 Närings- och handelsdepartementets verksamhetsområde 14.1 Resurser, utgiftsområden och organisation Till Närings- och handelsdepartementets område hör stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, samt energiforskning. Sammanfattning av anslagen för forskning och utveckling redovisas i tabellen nedan (miljoner kronor). Anvisat Förslag Beräknat Beräknat 1995/96 1997 1998 1999 (18 mån.) Teknisk FoU 1 603,0 783,4 681,3 697,4 Rymdverksamhet 820,4 576,1 534,8 548,1 Energiforskning 310,1 235,8 231,9 237,6 Geovetenskaplig 7,3 4,9 4,7 4,9 forskning Provnings- och 72,9 45,9 45,9 45,9 mätteknisk FoU Regionalpolitisk 12,1 7,9 7,8 8,0 forskning Konkurrens- 7,6 1,7 1,8 1,8 forskning Summa 2 833,4 1 655,7 1 508,2 1 543,7 Utgiftsområden Följande utgiftsområden berörs: Utgiftsområde 19, Regional utjämning och utveckling: Regionalpolitisk forskning Utgiftsområde 21, Energi: Energiforskning Utgiftsområde 24, Näringsliv: Teknisk FoU, Rymdverksamhet, Geovetenskaplig forskning Provnings- och mättek- nisk FoU och konkurrensforskning Kommentar till resursutvecklingen Det statsfinansiella läget har framtvingat en kraftig minskning av de medel som anvisas över budgeten för teknisk forskning och utveckling. Regeringens ambition, vilken redovisas i denna proposition i avsnitt 3.4. är att huvuddelen av dessa besparingar skall kompenseras genom stiftelsemedel. Regeringen anser att Forskningsfinansieringsutredningens förslag om att överföra 300 mkr från anslaget för teknisk forskning och utveckling till kompetensutveckling inom högskolan inte skall genomföras. Forskningsstödjande och forskningsutförande organ Statsmakterna har länge avsatt en stor del av anvisade medel inom det näringspolitiska området till teknisk forskning och utveckling (FoU) för att stimulera näringslivets tillväxt. De statliga insatserna för teknisk FoU görs i huvudsak inom högskolesystemet, inom industriforskningsinstituten och i någon, men i mycket begränsad omfattning, som ett direkt stöd till företagens egen FoU. Därtill innebär medlemskapet i EU att företag, högskolor och institut har möjlighet att delta i europeiska FoU-projekt och erhålla visst finansiellt stöd för detta. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) ansvarar för att verkställa huvuddelen av FoU-insatserna inom Närings- och handelsdepartementets område. Verket utvecklar kontinuerligt metoderna för detta. Det svenska deltagandet i det internationella rymdsamarbetet inom European Space Agency, ESA, innehåller insatser för forskning men är till övervägande del inriktat på teknisk utveckling av högt kvalificerade produkter inom rymdområdet. Energiforskningen samordnas av NUTEK och kommer att behandlas i regeringens kommande energiproposition. Sveriges geologiska undersökning, SGU, finansierar viss grundläggande geovetenskaplig forskning. Sveriges provnings- och forskningsinstitut AB bedriver ett omfattande arbete för att utveckla standarder och lämpliga provningsförfaranden. Staten stödjer regionalpolitisk forskning vid Statens institut för regional forskning, SIR. Sedan tre år tillbaka finansierar Konkurrensverket viss forskning om konkurrensfrågor. 14.2 Behovet av teknisk forskning och utveckling 14.2.1 Stora men ojämnt fördelade insatser för FoU inom näringslivet Som framgår av avsnitt 3.3 är insatserna i Sverige för FoU totalt väl i nivå med de länder som satsar mest. Näringslivets andel av FoU-insatserna är stor. Ett fåtal stora koncerner inom läkemedel, telekommunikation och transportmedel svarar för huvuddelen. Näringslivets FoUverksamhet är främst inriktad mot utveckling och endast i liten grad mot forskning. Staten står för finansieringen av huvuddelen av den tekniska forskningen. Denna forskning är till sin omfattning relativt liten i förhållande till näringslivets satsningar på utveckling. De större och mer FoU-intensiva företagen ökar sina kontakter med högskole- och institutsforskningen. Många små och medelstora företag har dock både begränsade egna utvecklingsresurser och svagt utvecklade kontakter med forskningen inom sina verksamhetsområden. 14.2.2 En snabb förändringstakt ställer ökade kunskapskrav Takten i den internationella utvecklingen av teknik och tekniska system är hög. Det ställer stora krav på företagen och högskolesystemet att upprätthålla och förnya kunskapen i takt med utvecklingen i omvärlden. Internationaliseringen ställer ökade krav på företagen att ständigt ligga vid forskningsfronten. Komplexiteten i företagens tekniktillämpningar ökar samtidigt som produktcyklerna blir kortare. Företagen har svårigheter att själva upprätthålla en forskning med både tillräcklig bredd och djup. De blir därmed beroende av att en relevant kunskapsbildning sker inom universitet och högskolor eller i andra forskningsorganisationer där staten bidrar till finansieringen. De små och medelstora företagen har ett växande behov av kunskap och kompetens. De blir för sin utveckling alltmer beroende av de större företagens utvecklingsresurser, av industriforskningsinstituten och av forskningen vid högskolan. Ur ett tillväxt- perspektiv är inte bara kunskapsutvecklingen i sig viktig utan även hur kunskap och kompetens sprids i näringslivet. Det har också stor betydelse hur problemställningar i näringslivet kan föras in i högskolan. Det finns ett stort behov av insatser för att göra ny teknik tillgänglig för framförallt små och medelstora företag. Regeringen har föreslagit insatser på området i den s.k. sysselsättningspropositionen (prop. 1995/1996:222, Vissa insatser för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m.). Det gäller bl.a. kunskapsspridning till små och medelstora företag från mindre och medelstora högskolor, industriforskningsinstitut och från större företag via s.k. industriella utvecklingscentrum. 14.2.3 FoU-miljön allt viktigare för företagens lokalisering Den svenska FoU-miljöns konkurrenskraft är väsentlig för näringslivet. Framförallt de företag som är internationellt verksamma har stora möjligheter att dra nytta av och samverka med forskare och forskningsinstitutioner i andra länder. Om tillgången är bättre i andra länder till utbildade människor och till forskningsmiljöer som upprätthåller en kvalificerad både grundläggande och tillämpad forskning inom viktiga områden för företagen, kan dessa komma att välja att göra sina framtida investeringar i egna FoU-resurser utanför Sverige. En sådan utveckling skulle leda till att det svenska FoU-systemet gradvis utarmades. Den svenska FoU-miljön måste ur näringslivets synvinkel vara minst lika bra som andra länders för att främst de större internationellt verksamma företagen skall ha råd att bibehålla och öka sina forsknings- och utvecklingsresurser i Sverige. Regeringen ser det som en viktig uppgift att skapa en FoU-miljö i Sverige som är konkurrenskraftig jämfört med FoU-miljöer utomlands. 14.3 Teknikpolitiska instrument Regeringen anser att det finns ett stort behov av insatser för att stödja strukturutvecklingen inom näringslivet, att tillgodose näringslivets behov av nya kunskaper och kompetens och att sprida kunskaper till och mellan företag. För att åstadkomma detta har ett antal teknikpolitiska instrument utvecklats. Dessa syftar till att öppna nya kunskapsområden vid högskolan, stärka den vetenskapliga kompetensen inom olika områden, öka samarbetet inom högskolan genom att stimulera disciplinövergripande forskning, öka samverkan mellan högskoleforskningen och näringslivet, öka deltagandet i det internationella FoU-samarbetet, särskilt inom EU, bidra till bransch- och företagsnära tillämpad forskning, bidra till nätverksbyggande inom näringslivet samt öka rörligheten mellan högskola och näringsliv. 14.3.1 Kunskapsutveckling i samverkan mellan högskola och näringsliv FoU-program NUTEK har tillgång till mycket omfattande nätverk av forskare nationellt och internationellt verksamma inom högskola, institut och näringsliv. I nätverken ingår även ledande företrädare för näringslivet inom viktiga ut- vecklingsområden. Detta har varit en viktig förutsättning för att NUTEK har kunnat utveckla långsiktiga programsatsningar för forskning inom de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska områdena. Gemensamt för dessa insatser är att de bidragit till att utveckla kompetens inom högskolan på områden som bedömts vara av stor betydelse för näringslivet på lång sikt. Insatserna har grundforsknings- karaktär och är långsiktiga. För närvarande löper ca 50 sådana FoU-program. Näringslivet engagerar sig aktivt i verksamheten, i styr- och referensgrupper eller på annat sätt. Materialkonsortier NUTEK och Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) presenterade gemensamt år 1990 förslaget att sammanföra ett antal forskargrupper som arbetade på olika aspekter inom ett större gemensamt materialområde till forskningskonsortier för att gemensamt utveckla kunskapen inom området. Idag finns nio sådana konsortier (se vidare avsnitt 14.4.1). Kompetenscentrum -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Satsningen på kompetenscentrumen bör | | fortsätta. | -------------------------------------------------------------------- Kompetenscentrumen är ett initiativ från NUTEK för att utveckla högskolans samverkan med näringslivet. Syftet är att skapa starka forskningsmiljöer vid svenska högskolor som företag aktivt och uthålligt medverkar i och därmed långsiktigt drar nytta av. Högskolan kan samtidigt dra nytta av företagens kunskaper. I forskningsarbetet deltar regelmässigt företagens forskare. Kompetenscentrumen har utformats på grundval av en betydande svensk och internationell teknikpolitisk erfarenhet. De syftar till att skapa effektiva samverkansformer mellan högskola och näringsliv där båda parters utveckling står i fokus. Kompetenscentrum är för närvarande den mest utvecklade formen för samarbete mellan näringsliv och högskola inom mer avgränsade och avancerade kunskapsområden. Kompetenscentrumen är långsiktiga men tidsbegränsade satsningar på 5-10 år. Urvalet har föregåtts av en omfattande och noggrann process i bred konkurrens mellan olika forskargrupper och högskolor. Under de gångna två åren har 28 kompetenscentrum etablerats. Verksamheten vid dessa byggs nu upp inom ett brett fält av strategiskt viktiga områden. Skälen för regeringens bedömning: Såväl NYFOR som RRV anser att kompetenscentrum har en stor potential (se avsnitt 3.9). Regeringen delar bedömningen och anser att kompetenscentrum är ett viktigt initiativ för att åstadkomma samverkan mellan högskola och näringsliv. Satsningen på kompetenscentrumen bör fortsätta. Särskilda FoU-program I syfte att stärka konkurrenskraften inom strategiska industriområden har regeringen inrättat fyra särskilda program för forskning vid högskolor och institut inom branscherna flyg-, fordons-, verkstads- och träråvarubaserad industri (se avsnitten 6.3.2. och 14.4.2). Dessa program förutsätter satsningar från berörd industri på minst samma nivå som de statliga. EU:s FoU- program EU:s FoU-program bidrar i hög grad till att stärka samarbetet mellan näringsliv och högskola. NUTEK är huvudansvarig myndighet för programmen informationsteknik, kommunikationsteknik, industri- och materialteknik, marin teknik, icke nukleär energiteknik, standardisering, mätning och provning samt de aktiviteter som rör spridning och exploatering av forskningsresultat. Ansvaret innebär att NUTEK för dessa program skall ge information, råd och hjälp till näringslivet och det svenska forskarsamhället i syfte att öka det svenska deltagandet i EU:s program för forskning och utveckling. EU/FoU-rådet har ett övergripande ansvar för bl.a. allmän informationsverksamhet om EU:s FoU-program och för serviceverksamhet av generell karaktär. EU:s FoU-program behandlas utförligt i avsnitt 3.13. 14.3.2 Industriforskningssystemet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det pågående strukturarbetet har stor | | betydelse för att stärka och effektivisera den industrinära | | forskningen. Kommittén för omstrukturering och förstärkning av | | industriforskningssystemet, KOFI, upphör i och med utgången av | | november månad år 1996. Det bör ankomma på regeringen att besluta| | om hur det fortsatta strukturarbetet skall bedrivas. | -------------------------------------------------------------------- Statens syfte med insatserna för en industrinära forskning inom ramen för industriforskningsinstituten är bland annat att tillhandahålla en infrastruktur för teknisk utveckling och kompetensspridning som är lättillgänglig, opartisk och problemlösande inte minst för små och medelstora företag. Industriforskningsinstituten har en kapacitet att bidra till kompetensupp- byggnad och ökad konkurrenskraft hos dessa vilken hittills inte fullt ut tagits till vara. Industriforskningssystemet har de senaste åren varit föremål för ett omfattan- de utredningsarbete. För närvarande arbetar en kommitté, Kommittén för omstruk- turering och förstärkning av industriforskningssystemet, KOFI, för att åstadkomma struktur- och organisationsförändringar. I KOFI deltar företrädare för näringsliv, högskola och sektorsforskningsorgan. Skälen för regeringens bedömning: Kommittén avlämnade en delrapport till Näringsdepartementet den 1 april 1996 med förslag till kriterier som bör gälla för institut som i fortsättningen erhåller statsbidrag till sin basforskning. I rapporten som är ett värdefullt steg i strukturarbetet, ingår också förslag till en ny finansieringsmodell. Kommittén har identifierat några institut som kan utgöra pilotfall i strukturarbetet och har inlett diskussioner med industriintressenterna, vilka är huvudfinansiärer av verksamhetena, liksom med Stiftelsen för kunskap och kompetensutveckling som enligt sina stadgar förfogar över medel för aktiekapital och för att täcka vissa direkta kostnader vid omstrukturering av instituten. De aktuella förhandlingarna förväntas resultera i modellavtal som kan vara vägledande för det fortsatta strukturarbetet. Regeringen anser att industriforskningssystemet är ett viktigt instrument för att främja sysselsättningen genom att stärka företagens konkurrenskraft. Det pågående strukturarbetet syftar till att effektivisera och stärka den industrinära forskningen. Industriforskningsinstituten har också en roll att spela som brygga mellan EU-forskningen och de små- och medelstora företagen. Kommittén KOFI upphör i och med utgången av november månad år 1996. Det bör ankomma på regeringen att besluta om hur det fortsatta strukturarbetet bör bedrivas. De i KOFI:s delrapport nämnda kriterierna för uppbyggnaden av framtida institut och den finansieringsmodell som föreslås av kommittén utgör en viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet. 14.3.3 Små och medelstora företags teknik- och kompetensförsörjning Företagens förmåga att utnyttja ny kunskap och teknik i sin affärsverksamhet är av avgörande betydelse för ökad tillväxt. För närvarande finns betydande brister när det gäller överföring av kunskap och kompetens till små och medelstora företag. Flera insatser, med en inriktning som inte tidigare prövats i Sverige, har dock gjorts under de senaste åren i syfte att förbättra denna situation. I det följande berörs sådana insatser i de av NUTEK ledda pilotprogrammet vid industriforskningsinstituten, de regionala företagskonsortierna liksom i programmen för förbättrad tekniköverföring. Pilotprogram vid industriforskningsinstituten NUTEK anslog den 1 december 1994 medel för ett pilotprogram för tekniköverföring till små och medelstora företag. Programmet genomförs av några utvalda industriforskningsinstitut. Det omfattar nu ca 11 miljoner kronor per år. Genom att staten tar på sig ett initialt finansieringsansvar för verksamhet som vänder sig till små och medelstora företag utanför intressentkretsen, inklusive kooperativa sådana, kan instituten aktivt uppsöka dessa. En utvärdering av programmet presenterades i mars 1996. Den visar sammanfattningsvis på ett hittills lyckat resultat. Erfarenheter från Sverige och från utlandet visar att det är svårt att få full kostnadstäckning för en inledande kontaktverksamhet riktad till små och medelstora företag. Där kontakter etablerats är situationen en annan. Kortsiktiga projekt kan vara helt kommersiella. Ju mer långsiktiga projekten är desto svårare är det för ett litet företag med liten kapitalbas och omsättning att finansiera huvuddelen av forskningsprojektet. Regeringen föreslår i prop. (1995/96:222) Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, att programmet skall fortsätta och utvidgas. Regionala utvecklingskonsortier Regeringen har för perioden åren 1995-2000 avsatt sammanlagt 170 miljoner kronor till regionala utvecklingskonsortier med små och medelstora företag inom regionalpolitiskt prioriterade områden (se avsnitt 14.5.4). I projektet utvecklas företagsnätverk i syfte att nå en större efterfrågan på kompetensutveckling. Som kompetensresurs används institut, universitet och högskolor samt större företag. Program för förbättrad tekniköverföring Regeringen gav hösten 1995 NUTEK i uppdrag att under en treårsperiod genomföra ett program för tekniköverföring med syfte att förbättra möjligheterna för små och medelstora företag att utnyttja teknik i sin affärsutveckling. För ändamålet anvisades 50 miljoner kronor. Regeringen noterar att det bland företagen finns ett betydande intresse för att bilda lokala grupperingar av företag för tekniköverföring. Det är enligt regeringens uppfattning värdefullt att företagens behov och efterfrågan så långt som möjligt är styrande vid utformningen av ett effektivare system för tekniköverföring i Sverige. Härutöver erfordras åtgärder som syftar till en utökad samverkan mellan aktörerna och en för företagen mer effektiv hänvisningsservice. 14.3.4 Forsknings- och teknikbaserat företagande Inom teknikområden med bred tillämpningspotential skapar utvecklingen många affärsmöjligheter. Regeringen anser att det är värdefullt att stödja forskningsbaserade företag för att därigenom kommersialisera ny teknik. Sådana företag bildas främst genom s.k. avknoppning från högskolor och institut. Stöd lämnas även till kvalificerade innovationer i tidiga skeden av utvecklingen hos små, ofta nystartade företag, s.k. såddfinansiering. Projekten har ofta hög risk. NUTEK är en viktig aktör på riskkapitalmarknaden i detta segment. Stödet sker främst genom villkorslån eller lån mot royalty. 14.4 Strategiska kunskapsområden för näringslivets utveckling -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Insatser bör göras inom kunskapsområden som| | är strategiska för näringslivets utveckling i ett längre | | tidsperspektiv. Verksamhet bör därför bedrivas inom områdena | | framväxande teknikområden, industriella processer och produkter | | samt inom de fyra nya insatsområdena mindre företags kompetens- | | och teknikförsörjning, tjänsteproduktion och IT-användning, | | komplexa tekniska system samt människa, teknik, organisation. | | Den ansvariga myndigheten, NUTEK, bör besluta om den detalje- | | rade utformningen och fördelningen av forsknings- och utveck- | | lingsinsatserna. I budgetpropositionen anvisas medel för denna | | verksamhet under anslaget Teknisk forskning och utveckling. | -------------------------------------------------------------------- Offentliga insatser för utveckling av de framväxande teknikområdena informationsteknik, bioteknik och materialteknik kan lägga en grund för förnyelse och tillväxt inom stora delar av näringslivet. Strategisk teknikutveckling, teknikbaserad såddfinansiering och det europeiska FoU- samarbetet EUREKA är väsentliga instrument i en tillväxtskapande politik för att främja och stödja nyetableringar av företag med forsknings- och teknikbaserade affärsidéer. Verkstadsindustrin (inkl. transportmedel), processindustrin (skog, kemi, livsmedel, metallurgi), materialindustrin (stål och metall, plast, trä, betong), den elektrotekniska industrin, läkemedelsindustrin och den medicintekniska industrin har avgörande betydelse för svensk ekonomi. Forskning och utveckling inom området industriella produkter och processer är av stor betydelse för bibehållen konkurrenskraft inom dessa industrigrenar. Förändrade omvärldsförutsättningar kräver offentliga insatser inom ett antal viktiga områden. Dessa är komplexa tekniska system, mindre företags kompetens- och teknikförsörjning, människa-, teknik-, organisation (MTO) samt tjänsteproduktion och IT-användning. Regeringen föreslår i de följande avsnitten insatser inom strategiska kunskapsområden. Dessa beskrivs närmare under rubrikerna framväxande teknikområden, industriella processer och produkter samt nya insatsområden. 14.4.1 Framväxande teknikområden -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: NUTEK:s insatser för forskning och | | utveckling inom informationsteknik, bioteknik och materialtek- | | nik bör fullföljas och nya utvecklas. | | NUTEK:s insatser på IT-området bör i högre grad främja an- | | vändningen av informationsteknik såväl inom privat som inom | | offentlig verksamhet, inte minst rörande tjänsteutvecklingen | | inom kommuner och landsting. Regeringen avser att ge NUTEK i | | uppdrag att lämna förslag om en ny programstruktur för FoU på IT-| | området. NUTEK:s insatser för grundläggande kunskapsuppbyggnad | | inom bör i ökande utsträckning inriktas mot forskning kring | | industriell programvaruteknik och utveckling av metoder för | | komplexa system. | | NUTEK:s insatser för strategisk teknikutveckling, | | teknikbaserad såddfinansiering och EUREKA-samarbete bör | | fortsätta. | -------------------------------------------------------------------- Informationsteknik Sverige tillhörde de länder som tidigt uppmärksammade informationsteknikens möjligheter och därför satsade på kunskapsuppbyggnad. Under 1980-talet genomför- des ett nationellt mikroelektronikprogram (NMP), vilket efterföljdes av ett systemtekniskt inriktat program (IT 4) som slutfördes år 1992. Tillsammans innebar dessa båda program satsningar från staten och näringslivet på närmare två miljarder kronor. Dessa satsningar var mycket viktiga för att öka forsknings- och utbildningskapaciteten vid universitet och högskolor i Sverige. Under år 1991 genomfördes utredningen IT 2000 (Ds 1991:63). IT 2000 gav förslag till riktlinjer för en IT-politik inom främst det näringspolitiska området, där forskning och utveckling gavs fortsatt hög prioritet. Det resulterade bl.a. i att ett nytt kraftfullt FoU-program på IT-området tillskapades inom NUTEK. För det första anslagsåret (1993/94) anvisade riksdagen 358 miljoner kronor för satsningar på basteknik som utgår från näringslivets behov av IT-forskning och utbildning samt på FoU för god IT-användning. Som tidigare redovisats i avsnitt 3.11.7, anser IT-kommissionen (SB 1995:01) i sitt delbetänkande (SOU 1995:68) att FoU inom IT-området har varit alltför teknikdriven. Kommissionen menar att utvecklingen i högre grad bör styras utifrån ett användarperspektiv. Riksdagen har efter förslag (prop. 1995/96:125) beslutat om Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik. Där föreslås att statsmakternas roll ska vara att stimulera användningen av IT på ett sätt som befrämjar kreativitet, tillväxt och sysselsättning. I en IT-utveckling som i hög grad drivs av många enskilda och lokala initiativ måste statens insatser härvidlag ses som en del av och samverka med den mängd utvecklingsaktiviteter som pågår i kommuner, län och regioner, i näringslivet och i olika lokala nätverk och organisationer. Vidare föreslås att staten skall prioritera uppgifter inom de tre områdena rättsordningen, utbildningen samt samhällets informationsförsörjning. På det näringspolitiska området framhåller regeringen vikten av att främja åtgärder som ökar näringslivets och inte minst de små och medelstora företagens IT-användning samt främjar utvecklingen av svensk programvaruindustri. Forskning inom industriell programvaruteknik och utveckling för hantering av komplexa system föreslås få ökad prioritet. Samarbetet mellan forskningen vid universitet och högskolor och näringslivet bör utvecklas. NUTEK har i sin anslagsframställning bl.a. förordat ett närmare samarbete mellan staten och kommunerna för att underlätta tjänsteutvecklingen med hjälp av IT. NUTEK framhåller att statens satsningar på bl.a. FoU i större utsträckning än hittills bör beakta tjänsteföretagens behov. Stöd för utveckling av framtidens IT-baserade tjänster bör enligt NUTEK ske i nära samverkan med användarna. NUTEK önskar utveckla sitt programarbete på sådant sätt att utvecklare/tillverkare och inköpare/konsumenter bättre finner varandra. NUTEK framhåller vikten av att en ökad satsning på IT-användning kompletteras med stöd för att stimulera en inhemsk IT-produktion. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen tillstyrker de förslag till inriktning som anförts av IT-kommissionen och av NUTEK. Den föreslagna politiken bör genomföras utifrån nedanstående riktlinjer, vilket samtidigt förutsätter utökade uppdrag för NUTEK. Regeringen föreslår att NUTEK:s FoU-insatser på IT-området i högre grad än idag bör inriktas på att främja användningen av informationsteknik inom såväl privat som offentlig verksamhet, inte minst avseende tjänsteutvecklingen inom kommuner och landsting, för att därigenom skapa bättre förutsättningar för de svenska IT-företagens förnyelse och tillväxt. Härigenom breddas NUTEK:s uppgift till att omfatta hela tjänstesektorn inklusive den offentliga. Genom NUTEK:s ökade medverkan för en bredare samhällelig IT-användning förbättras möjligheterna att tillgodose såväl behoven av förnyelse och tillväxt i näringslivet som behoven av kostnadsreduceringar och kvalitetsökning i den offentliga sektorns tjänsteproduktion. Samtidigt förbättras förutsättningarna för användarna att utveckla kunskapsintensiva tjänster med höga förädlingsvärden. NUTEK:s insatser för grundläggande kunskapsuppbyggnad bör i ökande utsträckning inriktas mot forskning kring industriell programvaruteknik och utveckling av kunskaper om och metoder för komplexa system. Forskning och utbildning inom detta område är av strategiskt intresse för svenskt näringsliv. Mot bakgrund av den föreslagna inriktningen av NUTEK:s verksamhet på IT-området avser regeringen att ge NUTEK i uppdrag att före utgången av år 1997 lämna förslag till regeringen om en ny programstruktur för FoU på IT-området. Förslaget bör utformas med beaktande av andra forskningsfinansiärers insatser och uppgifter på IT-området och i samråd med bl.a. Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) och Rådet för arbetslivsforskning. Bioteknik Biotekniken integrerar natur- och ingenjörsvetenskaper och bygger på resultat av ett antal genombrott inom den naturvetenskapliga grundforskningen. I utredningen Biologi och Teknik i Samverkan, BoTiS (NUTEK rapport R 1995:5) har representanter från industri och högskola kartlagt och prioriterat behov och möjligheter inom bioteknikområdet, främst bland små och medelstora företag. I enlighet med utredningens rekommendationer föreslår NUTEK för nästa treårsperiod insatser inom bioteknikområdet. Dessa består av fem delområden, nämligen kombinatorisk kemi, IT och mätteknik i biotekniska processer, bioin- formatik, bioelektronik och ny sekvenseringsteknik för DNA. Samtliga delområden innebär en kombination av moderna biovetenskaper och informationsteknik i form av mikroelektronik eller programvaruhantering. Möjligheter till internationellt samarbete t.ex. inom EU:s program finns då förslaget har en tydlig inriktning mot delområden som väntas få en större volym under det femte ramprogrammet inom EU. Skälen för regeringens bedömning: Biotekniken har en stor utvecklingspotential. Sverige bör därför sträva efter en god position inom bioteknisk forskning och utveckling. Sambandet mellan forskning och produktutveckling inom bioteknikområdet är tydligt. För bioteknikföretagen är samarbete med universitet eller små specialiserade utvecklingsbolag ofta nödvändigt. Tillgång till högkvalitativ forskning är ett livsvillkor för avancerade bioteknikföretag. Det är av vikt att pågående FoU-insatser inom området genomförs och att NUTEK vidarutvecklar dem och sin roll med hänsyn till andra forskningsfinansiärer på området. Materialteknik Materialkonsortierna initierades av NUTEK i samarbete med Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) år 1990. Syftet var att inom högskolan bygga upp miljöer för industrirelevant, tvärvetenskaplig forskning inom materialområdet. Under de fem första åren byggdes konsortierna upp. Materialkonsortierna inriktades inledningsvis på kompetensuppbyggnad. Industrins samarbete med konsortierna har ökat kontinuerligt. Industrin och, i någon mån EU, bidrar i dag med nästan lika mycket som övriga finansiärer vilket är ett uttryck för ett starkt näringslivsintresse. Programmet inom de tvärvetenskapliga materialkonsortierna planeras fortsätta enligt de ursprungliga planerna och avslutas år 2000. NUTEK föreslår även ett nytt programblock inom materialteknikområdet under benämningen "Nya komponenter för morgondagens näringsliv". Det syftar till att bygga upp helt ny kunskap om material, processer och teknik för komponenter och mikrosystem, som bedöms kunna ge möjligheter att utveckla nya typer av produkter och tjänster inom områden där svensk industri idag har begränsad produktion eller FoU. Programblocket omfattar såväl forskning som överföring av kunskap från högskolan till industrin. Satsningen bedöms vara en viktig bas för deltagande i förväntade satsningar inom materialområdet i EU:s femte ramprogram. Skälen för regeringens bedömning: Konsortiernas arbetsmetoder och organisation studerades av internationella experer i en första utvärdering år 1991. Nästa utvärdering gjordes år 1992 (NUTEK/NFR:s rapport R 1992:45). De bästa konsortierna ansågs vara av världsklass. Två konsortier, som ej uppfyllde de ställda kriterierna, avvecklades. I december 1995 utfördes en tredje utvärdering av de nio återstående (NUTEK/NFR:s rapport R 1995:46). Det konstaterades i denna att konsortierna väl tagit vara på rekommendationerna från tidigare utvärderingar och varit mycket framgångsrika. Det noterades också att det finns potential för ytterligare industrisamarbeten inom några konsortier. Regeringen anser att verksamheten inom materialkonsortierna bör fortgå enligt uppgjorda planer samt att nya planerade insatser inom materialteknik bör genomföras. Strategisk teknikutveckling, teknikbaserad såddfinansiering och EUREKA Inom framväxande teknikområden uppstår ofta ett stort antal teknikbaserade affärsidéer med hög kommersiell potential. Dessa idéer befinner sig olika långt från en teknisk och kommersiell realisering och de har också olika grad av förankring i etablerade företag. Marknadskrafterna är ofta inte tillräckliga för att driva en idé som är baserad på nya forskningsrön och radikalt ny teknik fram till produktstadiet. Detta gap mellan forskning och produktutveckling är ett hinder för att teknik som har särskilt stor potential skall få ett första fotfäste utanför forskningsvärlden. Teknikbaserade affärsidéer med stor tillväxtpotential, företrädesvis i mindre, ofta nystartade företag, är i många fall förknippade med en så hög risk att den normala riskkapitalmarknaden inte är beredd att finansiera genomförandet av dessa. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är viktigt att stödja forsknings- och teknikbaserat nyföretagande som sker genom s.k. avknoppning från högskolor och forskningsinstitut. Ett program vid NUTEK för strategisk teknikutveckling, som innebär stimulans och stöd till förstudier och verifiering av radikalt nya forskningsnära och teknikbaserade produktidéer i ett så tidigt skede att en affärsplan endast mycket vagt kan formuleras, kan enligt regeringen spela en viktig roll för att öka denna form av nyföretagande. NUTEK har även en viktig roll i att stödja teknikbaserade affärsidéer. Det sker genom s.k. såddfinansiering och att i övrigt ge rådgivning och service för att projekt skall ges goda förutsättningar att utvecklas till ett skede då de kan prövas av efterföljande finansiärer enligt de normer som gäller på riskkapitalmarknaden. Inom ramen för det europeiska forsknings- och utvecklingssamarbetet EUREKA kan teknikintensiva företag samarbeta med företag och forskningsinstitutioner i övriga Europa för att utveckla nya produkter, system och metoder. NUTEK är Sveriges projektkoordinator i samarbetet. NUTEK bör även fortsättningsvis stimulera och stödja svenska företags deltagande i EUREKA. Finansieringen av projekten vilar i första hand på företagen. De medel som särskilt avsatts inom anslaget Teknisk forskning och utveckling används till förstudier av projekt och som projektmedel till i första hand små företag. Projektmedel bör i vissa fall kunna utgå till större företag till exempel när små företag eller forskningsinstitutioner deltar i projektet eller när ett större svenskt företags medverkan i ett EUREKA-projekt bedöms ha positiv betydelse för svensk kompetensuppbyggnad inom ett visst område. 14.4.2 Industriella processer och produkter -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Inom området process- och produkt- | | utveckling bör pågående FoU-program fullföljas och föreslagna nya| | genomföras. | | Det tidigare inrättade programmet för träråvarubaserad industri| | bör förlängas i ytterligare tre år. | | Regeringen avser att göra en översyn av de samlade insatserna | | för fordonsforskning och utarbeta övergripande mål för denna. | | Det tidigare inrättade fordonstekniska programmet bör förlängas| | med fem år. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma | | detaljerna i organisationen av programmet och att förhandla | | fram ett avtal med deltagande parter. Ansträngningar bör göras för| | att komplettera programmet med ett antal större målstyrda | | projekt bl.a. för förbättring av fordonens miljö- och | | säkerhetsegenskaper. | | Övriga pågående och planerade FoU-program inom transportteknik | | och logistik bör fullföljas. | | FoU-insatser inom medicinsk teknik bör genomföras för fortsatt | | framgångsrik förnyelse och utveckling av näringslivet inom detta| | område. | -------------------------------------------------------------------- Process- och produktutveckling Inom området process- och produktutveckling pågår samt föreslås av NUTEK ett antal fleråriga forsknings- och utvecklingsprogram inom verkstadsteknik, produktframtagningsprocesser, mätteknik, processstyrning och underhåll, industriell tillväxt och förnyelse mot miljöanpassad och uthållig produktion, miljöanpassning av produkter samt miljövärderingssystem. Riksdagen beslutade i juni 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:NU30, rskr. 1992/93:399) om riktlinjer för ett treårigt forskningsprogram för träråvarubaserad industri med delad finansiering mellan stat och industri. Programmet löper ut under innevarande budgetår. En fortsättning av programmet bedöms av deltagarna och berörda myndigheter som väsentlig för kunskapsförsörjningen av den träråvarubaserade industrin. Skälen för regeringens bedömning: Den industriella teknikens utveckling mot ökad komplexitet kräver ständigt nya kunskaper för ökad effektivitet i produktionen. Insatser behövs därför för att stödja forskning och utveckling inom områden med väsentlig industriell potential. Regeringen anser att det är av vikt att pågående och nya FoU-insatser inom området processer och produktutveckling fullföljs och vidareutvecklas. Regeringen anser vidare att det tidigare inrättade programmet för träråvarubaserad industri har fyllt en viktig funktion för utvecklingen av denna industri. Programmet bör förlängas i ytterligare tre år med en statlig finansiering om 10 miljoner kronor per år. En riktlinje i ut- formningen av programmet bör vara att deltagande företag skall bidra till programmet med minst motsvarande finansiering. Transportteknik och logistik Riksdagen beslutade i juni 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:NU30, rskr. 1992/93:399, bet. 1992/93:FÖU13, rskr. 1992/93:393) om riktlinjer för ett fordonstekniskt forskningsprogram (FFP) och ett flygtekniskt forskningsprogram (NFFP), båda treåriga med delad finansiering mellan stat och industri. Med stöd av riksdagens beslut godkände regeringen i december 1993 ett förslag till avtal mellan staten och fordonsindustrin om ett fordonstekniskt forskningsprogram och i januari 1994 ett förslag till avtal mellan staten och flygindustrin om ett nationellt flygtekniskt forskningsprogram. Programmen löper ut innevarande budgetår. Regeringen har inför den forskningspolitiska propositionen låtit en särskild utredare utvärdera programmen. Utredaren av det fordonstekniska forskningsprogrammet rekommenderar en fortsättning av programmet på oförändrad eller något förhöjd nivå. Företagen är beredda att finansiera sin del av ett fortsatt program på en nivå som motsvarar dagens. Utredaren rekommenderar vidare en förlängd tidshorisont för en bättre anpassning till den tid som åtgår för en doktorsexamen, förslagsvis till fem år. Utredaren föreslår dessutom att FFP kompletteras med ett eller flera större, övergripande, målstyrda projekt genererade i samarbete mellan parterna. Inom flera länder finns sådana målinriktade forskningsprogram. USA har t.ex. övergripande mål för sitt fordonsprogram, bl.a. utveckling av en personbil med starkt förbättrad bränsleekonomi, emissions- och säkerhetsegenskaper. Projekt av detta målinriktade slag kan antingen vara konkurrensneutrala där flera företag samverkar, eller av konkurrensskäl drivas av enskilt fordonsföretag i samarbete med högskolor och institut, helst även under medverkan från leverantörsföretag. För projekt av detta slag bör FFP överväga att utöver staten och företagen vända sig till andra finansieringskällor. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen avser att ta ininiativ till att i samarbete med berörda myndigheter utveckla övergripande mål för de statliga forsknings- och utvecklingsinsatserna inom fordonsområdet, bl.a när det gäller miljö och säkerhet. Härvid bör särskilt beaktas de mål om minskad bränsleförb- rukning som EU:s ministerråd antog i juni 1996, som bl.a. kommer innebära behov av att utveckla motorer som är betydligt mer bränslesnåla än i dag. Därvid bör också utredas hur myndighetsprogrammen inom fordonsområdet hos KFB, Naturvårdsverket, NUTEK och Vägverket kan utformas för att nå de övergripande målen.Regeringen anser att det fordonstekniska forskningsprogrammet har varit mycket betydelsefullt för utvecklingen inom det fordonstekniska området och ett viktigt instrument för att öka samverkan mellan berörda företag, högskolor, institut och myndigheter. Det fordonstekniska programmet bör förlängas med fem år med en statlig finansiering på oförändrad nivå om 30 miljoner kronor per år. Efter tre år bör dock en utvärdering och avstämning göras inför slutfasen. Deltagande företag skall bidra till programmet med insatser som minst motsvarar statens finansiering. En översyn av programmets mål och arbetssätt bör ske inledningsvis. Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma detaljerna i organisationen av programmet och att förhandla fram ett avtal med deltagande parter. Därutöver bör ansträngningar göras för att komplettera de existerande insatserna med större projekt som är direkt relaterade till de övergripande målen. Detta arbete bör ske i dialog med berörda parter. För detta slag av projekt - för vilka FFP bör vara koordinator - skall finansiering sökas från andra finansieringskällor. Det flygtekniska forskningsprogrammet har inneburit ett närmare samarbete mellan flygindustrin och högskolan som varit mycket betydelsefullt för förstärkning av svensk flygindustris konkurrenskraft. Programmet behandlas utförligare i avsnitt 6.3.2, där bl.a en förlängning föreslås. Ökade krav på förbättrad miljö, säkerhet och effektivitet i vägtransporterna kan mötas genom ökad IT-användning. Ett antal program för användning av IT inom transport- och logistikområdena planeras av NUTEK i samverkan med industrin samt i tillämpliga delar KFB, Vägverket och Naturvårdsverket. Programmen bygger på de positiva erfarenheterna från det svenska RTI-programmet (Road Transport Informatics). Regeringen anser att pågående och planerade FoU-insatser inom transportteknik och logistik bör fullföljas och vidareutvecklas. Förut- sättningarna för de fortsatta FoU-insatserna inom väginformatikområdet behandlas utförligt i avsnitt 8.5. Medicinsk teknik Inom NUTEK:s verksamhetsområde pågår för närvarande programmen Minimalt invasiv medicinsk teknik, Immunteknologi och Telematik för funktionshindrade. För förnyelse och förstärkning inom området medicinsk teknik föreslår NUTEK tre programblock. Dessa utgörs av Teknik för morgondagens sjukvård, Teknik för funktionsnedsatta och äldre samt Läkemedelsteknik. Programblocket Teknik för morgondagens sjukvård avser att stimulera svenska forskare och företag till samverkan för framtagning av internationellt konkurrenskraftiga produkter och system för sjukvården. Delområden är biokompabilitet, medicinsk IT-användning och minimalt invasiv behandling. Teknik för funktionsnedsatta och äldre utgörs av ett tvärtekniskt programblock med fokus på produkter och system för transportmiljö, bostadsmiljö, arbetsplatser, konsumentvaror och hemtjänst. Insatserna planeras beröra arbetsplatsens utformning, kollektivtrafik, distansarbete, speciella handikapphjälpmedel och teknik för omvårdnad och förlängt kvarboende i hemmiljö. Delområden är telematik för funktionshindrade samt kompletterande nya insatser. Satsningen utgör även en bra bas för svenskst deltagande i EU:s Telematikprogram för handikappade och äldre. Programsatsningen Läkemedelsteknik syftar till förnyelse och utveckling av näringslivet med utgångspunkt från efterfrågan på god hälsa och effektiva läkemedel. Delområden är immunteknik, infektionssjukdomar samt teknik för tillförsel av läkemedel. Skälen för regeringens bedömning: Medicinsk teknik är en tidig avnämare av resultat från områden som IT, materialteknik och bioteknik. Svensk industri har kompetens för utveckling, tillverkning och internationell marknadsföring av den typ av produkter som är vanliga inom medicinsk teknik. Svensk medicinteknisk industri kännetecknas av ett stort antal små och medelstora företag med världsledande produkter som har goda förutsättningar att fortsätta växa och förnya den svenska industristrukturen. FoU-insatser inom medicinsk teknik bör genomföras för att bidra till goda förutsättningar för fortsatt framgångsrik förnyelse och utveckling av näringslivet inom detta område. 14.4.3 Nya insatsområden -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Området komplexa tekniska system är | | angeläget för utvecklingen av det svenska näringslivet. NUTEK bör| | genomföra de planerade insatserna och vidarutveckla en strategi | | för ökade insatser i samverkan med företag som arbetar inom | | strategiska teknikområden. | | Insatser bör genomföras för att stödja mindre företags kompetens-| | och teknikförsörjning. NUTEK bör närmare utforma dessa åtgärder.| | Insatser bör även göras på området tjänsteproduktion och IT-an-| | vändning. Det bör ankomma på NUTEK att närmare utforma och | | genomföra insatser inom området. | | Området Människa, teknik, organisation (MTO) bör få genomslag | | inom NUTEK:s olika arbetsområden. Ett utvidgat samarbete med | | övriga forskningsfinansierande organ bör eftersträvas. Insatserna| | som föreslås inom MTO bör fullföljas enligt uppgjorda planer. | -------------------------------------------------------------------- Offentliga insatser inom ett antal nya områden har identifierats som strategiskt viktiga i förhållande till förändrade omvärldsförutsättningar. Dessa är komplexa tekniska system, mindre företags kompetens och teknikförsörjning, tjänsteproduktion och IT-användning samt människa, teknik, organisation (MTO). Komplexa tekniska system Traditionella svenska produkter får en mer uttalad systemkaraktär, där olika komponenttekniker och olika kunskapsområden integreras. Denna utveckling kräver metoder och verktyg för att analysera, konstruera och använda kombinationer av s.k hård- och mjukvara. Ökade övergripande krav såsom säkerhet, livscykel- och kretsloppstänkande, miljö- och energikrav, men också förhållanden som har att göra med kvalitet, kostnadseffektivitet och kortare ledtider, är faktorer som ökar komplexiteten i de tekniska systemen och därmed också svårigheterna att konstruera, strukturera, utveckla och hantera systemen. Exempel på komplexa tekniska system är JAS 39 Gripen, telekommunikationssystem och styrsystem för verkstads- och processindustrin. Skälen för regeringens bedömning: Flera svenska storföretag har en stark position inom området. Internationellt pågår dock en intensiv utveckling och kompetensuppbyggnad. Det finns risk för att den svenska kunskapen inte är tillräcklig i bredd och djup för att bidra till utvecklingen av en konkurrenskraftig industri inom områden med högt förädlingsvärde. Det gäller inte minst för små och medelstora företag för vilka komplexiteten i de tekniska systemen ökar. Regeringen föreslår därför att NUTEK ges i uppdrag att genomföra insatser på området. Små och medelstora företags kompetens- och teknikförsörjning Förmågan att utnyttja ny teknik är en viktig faktor i företagens tillväxtför- utsättningar. Kraven ökar på både bredd och djup i företagens tekniska kompetens som en följd av en allt snabbare teknikutveckling och det faktum att produkter och processer i ökande utsträckning är beroende av olika slags teknik. Många små och medelstora företag är illa rustade att möta dessa ökade krav både vad gäller egen kompetens och i fråga om förmågan att uttnyttja externa tekniska resurser. Det finns för närvarande betydande brister i det svenska systemet vad gäller överföring av kunskap och kompetens till framför allt små och medelstora företag. NUTEK genomför inom området, som tidigare nämnts i avsnitt 14.3.3, ett treårigt program för förbättrad tekniköverföring. Skälen för regeringens bedömning: De verksamheter som bedrivs av NUTEK i form av regionala företagskonsortier, program för tekniköverföring, nätverkssatsningar, samt inom det tidigare nämnda pilotprogrammet vid industriforskningsinstituten är viktiga åtgärder för att höja kompetensen i små och medelstora företag. Regeringen anser att dessa insatser är viktiga och att de bör utvecklas vidare. Regeringen har vidare aviserat en satsning i den s.k. sysselsättningspropositionen (prop. 1995/96:222) på Industriella Ut- vecklingscentrum som är ett annat viktigt initiativ för att koppla ihop de större och de mindre företagens kompetens. Tjänsteproduktion och IT-användning Tjänsteproduktionen sysselsätter idag mer än två tredjedelar av arbetskraften men insatserna för FoU är idag främst inriktade mot produktion av varor. Tjänsteproduktionens betydelse växer också som en del av den industriella utvecklingsmiljön. Tjänsteproduktionen har sedan länge haft en svag produktivitetsutveckling. NUTEK:s insatser för tjänsteproduktion och IT-användning har successivt ökats och innefattar insatser riktade mot bl.a. samhällsservice, sjukvård, äldreomsorg och programvaruindustri. Skälen för regeringens bedömning: Genom det vidgade uppdraget till NUTEK som föreslås under avsnitt 14.4.1 förstärks användarperspektivet och ges en starkare inriktning mot tjänstesektorn. Ett mycket viktigt område är samspelet mellan kunskapsföretag inom tjänstesektorn och industriföretagen. NUTEK ingår i dag som en part i ett internationellt forskningsprojekt som syftar till att utveckla kunskap om tjänstesektorns roll för innovationer i näringslivet i sin helhet. Regeringen avser att återkomma med eventuella ytterligare teknikpolitiska insatser på området när resultaten från detta projekt föreligger. Människa, teknik, organisation (MTO) Inom näringslivet och inom den offentliga sektorn har samspelet mellan utvecklingen av ny teknik, nya sätt att organisera arbete och nya arbetsroller och kompetenskrav blivit allt viktigare. De stora förändringar av arbetsorganisationen med decentralisering av ansvar och befogenheter som genomförts inom många företag ställer nya krav på tekniken. Utvecklingen inom informationstekniken stödjer på flera sätt de organisationsförändringar som bland annat är resultatet av ökade marknadskrav och en förändrad syn på utformningen av styrsystemen i företag och offentliga organisationer. Exempel på förändringar som går att observera tydligt är ett ökat samarbete i nätverk, i projekt och i organisationsformer som är tillfälliga och där kommunikationstekniken möjliggör en frikoppling i tid och rum. Skälen för regeringens bedömning: Svenskt näringsliv har goda förutsättningar för att bli internationellt ledande i att skapa arbetsformer som på ett effektivt sätt kan dra nytta av och i arbetet utveckla goda kunskaper hos arbetskraften. I detta arbete blir nya förhållningssätt, synsätt och perspektiv på tekniken allt viktigare. Det är inte länge sedan som förhållandet mellan människa och teknik präglades av konfliktfyllda synsätt. Stödet till teknisk utveckling kompletterades med separata insatser för forskning som rörde arbetsmiljöfrågor och psykosociala konsekvenser. De senaste tio åren har samarbetet vidgats mellan NUTEK och Rådet för arbetslivsforskning. Det är i dag uppenbart att det finns ett kunskapsområde av stort gemensamt intresse mellan dessa myndigheter. De gemensamma satsningar som gjorts i mindre skala bör utvidgas. Det gäller i hög grad även samarbetet mellan dessa två sektorsmyndigheter och kommunikationsforskningsberedningen, KFB, där t.ex. telematiken är ett viktigt område i skärningen mellan de olika organisationernas områden. 14.5 FoU inom vissa områden och näringar 14.5.1 Rymdverksamhet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Den svenska rymdverksamhetens inriktning | | bör bibehållas. Det är dock önskvärt att en större uppmärksamhet ägnas| | användaraspekterna i de utvecklingsprojekt som syftar till | | praktiska tillämpningar. Sverige bör fortsätta att utveckla och | | nyttiggöra sina specialkompetenser inom rymdforskning och | | rymdteknik i internationellt samarbete. Sverige bör även | | fortsättningsvis verka för ett kostnadseffektivt europeiskt | | rymdprogram inom ESA vad gäller forskning och teknisk ut- | | veckling. De speciella möjligheter för Kiruna-regionen, som det | | nordliga läget ger för rymdverksamhet, tas väl till vara. | | Rymdstyrelsen bör ingå i den samverkansgrupp för forskningsråden| | som regeringen avser att tillskapa. | -------------------------------------------------------------------- Rymden används i ökande utsträckning för olika ändamål. Den är ett viktigt fält för grundforskningen. Den kan utnyttjas för experiment och processer som inte är möjliga på jorden. Rymdverksamhet ger möjligheter till praktiska tillämpningar som t.ex. global miljöövervakning, väderprognoser och telekommunikation över stora avstånd. Användningen av rymden förutsätter ett omfattande tekniskt utvecklingsarbete, som i betydande omfattning måste bedrivas i internationellt samarbete. Rymdstyrelsen Rymdstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den svenska rymd- och fjärranalysverksamheten, särskilt för forskning och utveckling. Rymdstyrelsens huvuduppgifter är att inom sitt område ta iniativ till forskning och utvecklingsarbete, vara kontaktorgan för internationellt rymdsamarbete, bereda tillståndsärenden och utöva kontroll av rymdverksamhet i Sverige. En betydande del av verksamheten avser att bevaka Sveriges intressen i det internationella rymdsamarbetet, främst inom det europeiska rymdorganet European Space Agency (ESA). Rymdstyrelsens verksamhet finansieras genom anslag under Närings- och handelsdepartementet avseende dels rymdverksamhet och dels förvaltningskostnader samt anslag under Utbildningsdepartementet avseende rymdforskning såväl nationellt som i europeisk samverkan. Internationell rymdverksamhet Den helt övervägande delen av Rymdstyrelsens verksamhet sker i internationellt samarbete, i första hand inom ramen för ESA, och bilateralt i synnerhet med Frankrike. Deltagandet i ESA är uppdelat på obligatoriska program och frivilliga tillämpningsprogram. De obligatoriska programmen, som utgör stommen i ESA:s verksamhet, omfattar basverksamhet, det vetenskapliga programmet samt för närvarande även ett transformeringsprogram med syfte att effektivisera ESA:s verksamhet. Medverkan i obligatoriska program sker med bidragsandelar som beräknas utgående från medlemsländernas BNI. Den svenska BNI-andelen uppgår för närvarande till 3.23 %. Deltagandet i de frivilliga tillämpningsprogrammen sker med andelar motsvarande ett förväntat utbyte i form av industribeställningar och med hänsyn till användarintresse. Sveriges genomsnittliga andel i de frivilliga programmen är för närvarande 2,5 %. Inriktningen på det svenska deltagandet i ESA bestäms i stor utsträckning av den speciella kompetens som utvecklats under en lång följd av år. Det gäller svenska forskargruppers deltagande i vetenskapsprogram samt områdena mikrogravitation och fjärranalys. Inom dessa områden spelar Esrange och institutionerna i Kirunaområdet en stor roll, t.ex. för uppskjutning av sondraketer och mottagning av data från fjärranalyssatelliter. Det gäller även företagens deltagande på hög teknisk nivå, t.ex. Saab Ericsson Space med feltoleranta datorer för satelliter och för styrning av Ariane-raketen, Volvo Aero Corporation med motordelar för Arianeraketens extrema driftsförhållanden och Rymdbolaget med rymdtjänster som t.ex. drift av rymdbasen Esrange och ESA:s satellitstation Salmijärvi. ESA:s råd på ministernivå år 1995 Beslut om den långsiktiga verksamheten fattas vid återkommande möten med ESA:s råd på ministernivå. Det senaste mötet ägde rum i Toulouse hösten 1995. Mötet i Toulouse föregicks av en period av osäkerhet vad gäller bl.a. programvolym och finansieringsmöjligheter beroende på den kärva ekonomiska situationen i flertalet medlemsländer. En viktig fråga vid mötet var hur Europa skulle kunna delta i samarbetet om den internationella rymdstationen Alpha. Projektet leds av USA under medverkan av Ryssland, Japan och Kanada. Det finns en stark politisk vilja från Europa att medverka i projektet, som är det största internationella samarbetsprojektet någonsin. Vid ministerrådsmötet fattades bl.a. beslut om Europas deltagande i rymdstationssamarbetet och tre komplementära program för Ariane. De prioriteringar som regeringen gör innebär svenskt deltagande i den internationella rymdstationen, Ariane 5 infrastrukturprogram, Ariane 5 uppgraderingsprogram och Ariane 5 teknikprogram. Nationell rymdverksamhet Den nationella rymdverksamheten är en förutsättning för deltagande i internationellt rymdsamarbete. Inom det nationella programmet ryms rymdforskning och forskning i nära tyngdlöshet, fjärranalys och industriutveckling. Ett betydelsefullt inslag är småsatellitprogrammet, som bedrivs i internationell samverkan men under svensk ledning. Det är ett viktigt komplement till de stora ESA-satsningarna och optimerar det svenska teknisk-vetenskapliga deltagandet i ESA. Arbete pågår för att i början av år 1998 sända upp satelliten Odin, som är den tredje i raden av svenska forskningssatelliter. Odin, som är tekniskt mycket avancerad, kommer att användas av astronomer för att bl.a. studera det interstellära mediet och däri pågående stjärnbildning. Den kommer också att användas av atmosfärsforskare för att studera den globala fördelningen av kemiska ämnen och föreningar som är av betydelse för jordens atmosfär, bl.a. ozon. Målet för fjärranalysverksamheten är att dels stödja forskning och tillämpning, dels föra ut fjärranalystekniken till operativa tillämpningar i det svenska samhället. Industriutvecklingsprogrammet syftar till en långsiktig kompetenshöjning inom rymdindustrins specialområden med hjälp av samfinansierade utvecklingsprojekt. Kiruna har en central roll i den svenska rymdverksamheten. Rymdbasen Esrange används för att sända upp sondraketer och ballonger för forskning inom bl.a. materialfysik, astronomi, atmosfärkemi och biovetenskap. Närheten till nordpolen skapar speciella förutsättningar för uppgifter i samband med satelliter i polära banor. Från Esrange styrs och kontrolleras de svenskledda forskningssatelliterna, vars data behandlas av forskarna på bl.a. Institutet för Rymdfysik i internationellt vetenskapligt samarbete. Från Esrange styrs och kontrolleras även fjärrsatelliterna i SPOT-programmet som rör ett samarbete med Frankrike. Rymdutredningen Regeringen bemyndigade den 15 september 1994 (dir. 1994:103) chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att genomföra en genomgripande översyn av den svenska rymdverksamheten.Utredningen lade i september 1995 fram sitt slutbetänkande (SOU 1995:78). Den svenska rymdverksamheten. Betänkandet har remitterats. En remissammanställning finns tillgänglig i Närings- och handelsdepartementet. Utredningen har gjort en allmän genomgång av nuläge och trender inom rymdverksamheten, granskat inriktningen på det svenska rymdprogrammet, studerat ESA:s verksamhet, analyserat förändringar i omvärlden samt gjort en översiktlig kartläggning av användningen av rymdtjänster i Sverige. Utredningen konstaterar att rymdtekniken kommit till bred användning inom många samhällssektorer och att Sverige fått betydande återbäring på gjorda investeringar. Rymdverksamheten har en stor potential för framtida användning. Utredningen föreslår nya övergripande mål för den statliga rymdverksamheten, såväl den som bedrivs i Rymdstyrelsens regi som i andra myndigheter och statliga företag. Med utgångspunkt i de övergripande målen bör mätbara verksamhetsmål kunna formuleras av respektive myndigheter. Bland utredningens slutsatser, förslag och rekommendationer kan nämnas bl.a. följande. Utredningen finner det angeläget att rymdverksamheten tillförs sådana resurser att den kan fortsätta att utvecklas nationellt och internationellt. Mot bakgrund av att Sverige i rådande ekonomiska läge inte bedöms kunna öka sin andel i ESA generellt till BNI-nivå bör anslaget till Rymdstyrelsen bibehållas på 1994/95 års nivå. Det är angeläget att Sverige upprätthåller ett nationellt och ett antal bilaterala rymdprogram för att kunna utveckla svenskt rymdkunnande inom valda områden samt delta i och dra nytta av de internationella samarbetena. ESA har uppnått goda resultat och nått en ledande ställning inom flera områden. Sverige bör stödja effektivisering av ESA:s verksamhet. EU:s ambition att spela en roll som främjare och användare av rymdteknik är positiv. Utredningen anser vidare att den statliga rymdverksamheten ger rymdföretagen möjlighet att konkurrera på den internationella rymdmarknaden. Företagen ges möjlighet till högteknologisk utveckling i internationellt samarbete och samverkan med högskolor inom ett antal spjutspetsområden. Det är viktigt att befrämja företagens verksamhet genom ett långsiktigt åtagande av staten inom rymdområdet. Det är angeläget att slå vakt om de verksamheter som har etablerats i Kiruna och att dessa ges mesta möjliga stöd för fortsatt utveckling. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser uttrycker en uppskattande bedömning om utredningen som en värdefull översikt över den svenska rymdverksamheten. Remissinstanserna instämmer allmänt i utredningens förslag till övergripande målformulering, slutsatser, förslag och rekommendationer. Yttrandena begränsas i de flesta fall till de områden som är av särskilt intresse för respektive svarsinstans. Några remissinstanser anser det vara angeläget med en utvärdering av svensk rymdforskning. Betydelsen av ESA-engagemanget framhålls generellt, liksom att vidareutveckla Kirunaregionens fördelar för rymdverksamhet. Skälen för regeringens bedömning: Internationellt samarbete är en förutsättning för all rymdverksamhet Projektens storlek och omfattning förutsätter att de genomförs i samarbete mellan flera länder. Behovet av att samla nationella resurser i Europa främjade tidigt en europeisk integration inom rymdområdet. Detta har skett genom upprättande av det europeiska rymdorganet ESA och dess föregångare. Sverige har sedan starten deltagit i och bidragit till denna process. Genom statens satsningar har svenska företag fått tillgång till ett europeiskt nätverk för industriellt samarbete. Genom deltagande i bl.a. ESA-projekt har företagen kunnat utveckla högteknisk, konkurrenskraftig kompetens inom vissa nyckelområden. De främsta rymdföretagen, Saab Ericsson Space, Volvo Aero Corporation och Rymdbolaget har uppnått framskjutna positioner inom sina specialområden, vilket avspeglas i att företagen också erhåller kommersiella beställningar på en global marknad dominerad av stora industrikoncerner. Ett 15-tal svenska företag är engagerade i europeisk rymdutveckling. De satsningar som staten gjort i vissa utvecklingsprogram, t.ex. Ariane-programmet, har givit mångfalt tillbaka i efterföljande produktion för de i projekten deltagande företagen. För Saab Ericsson Space och Volvo Aero Corporation ger rymdprojekten nya kunskaper, som sprids inom respektive koncern och till underleverantörer. Svenska forskare har fått tillgång till satelliter för sina instrument och till internationella forskningsdata. Sveriges nordliga läge har utgjort en tillgång för såväl svenska som internationella forskare och satellitoperatörer. Den rymdanknutna verksamheten i Kiruna-regionen har under åren expanderat. Den beslutade lokaliseringen till Kiruna av ett miljödatacentrum baserat på satellitdata och ett rymd- och miljöforskningsinstitut skulle inte ha varit möjlig utan den kunskaps-, erfarenhets- och institutionella grund som lagts av många års rymdsatsningar. Användare av rymdteknik (meteorologi, kommunikation, navigering m.m.) har fått tillgång till satelliter och europeiska organisationer för nyttjande och drift. Europeiska kommissionen har i ökande utsträckning visat intresse för användning av rymdteknik för genomförande av sin politik inom bl.a. kommunikations-, jordbruks- och miljöområdena. Det är regeringens uppfattning att rymdsatsningarna kommit Sverige väl till godo, såväl från näringspolitiska, forskningspolitiska, regionalpolitiska som europapolitiska synpunkter. Regeringen delar utredningens uppfattning att det rymdtekniska kunnandet hos industrin bör få fortsatt möjlighet till långsiktig utveckling i internationell samverkan. Vidare bör samverkan mellan företagen och högskolorna vad gäller den högtekniska utvecklingen öka ytterligare. Vad gäller remissinstansers påpekande om behovet av utvärdering av rymdforskning har regeringen erfarit att en utvärderingsprocess har påbörjats i samarbete mellan Rymdstyrelsen och Naturvetenskapliga forskningsrådet avseende rymdfysikområdet. Regeringen har i avsnitt 3.13.1 redovisat sin avsikt att göra en översyn av Sveriges deltagande i internationella storskaliga forskningssamarbeten. Även deltagandet i ESA:s vetenskapliga program bör ingå i en sådan översyn. Rymdstyrelsen bör ingå i den samverkansgrupp för forskningsråden som regeringen avser att tillskapa för att främja tvärvetenskap (se avsnitt 10.2.6). Regeringen är positiv till utredningens förslag till en ny övergripande målformulering för all statligt finansierad rymdverksamhet. Inom ramen för denna kan mätbara verksamhetsmål formuleras av respektive myndighet. Hittillsvarande mål för svensk rymdverksamhet, vilka uttrycks som utrikes/europapolitiska, näringspolitiska, forskningspolitiska och regionalpolitiska, ryms inom den föreslagna nya målformuleringen. 14.5.2 Utvecklingen av energisystemet Det statliga energiforskningsprogrammet har bedrivits sedan år 1975. Riksdagen beslutade år 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:NU30, rskr. 1992/93:399) om energiforskningsprogrammets inriktning. De övergripande målen för energiforskningen är att skapa vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens inom universiteten, högskolorna och i näringslivet för utveckling och omställning av energisystemet i enlighet med riksdagens beslut år 1991 om riktlinjer för energipolitiken. Energiforskningsprogrammet har sedan starten år 1975 innefattat stöd till bl.a. forskning och utveckling av teknik för tillförsel av biobränslen. Ny miljövänlig teknik för förbränning och förgasning av fasta bränslen har utvecklats och kommit till användning, liksom ny teknik för effektivare energianvändning. Betydelsefulla steg har tagits i utvecklingen av vindkraft. Kunskap och kompetens har vidare byggts upp främst inom universiteten och högskolorna, när det gäller teknik som beräknas kunna bli kommersiellt tillgänglig under de kommande decennierna. Det gäller exempelvis energilagringsteknik och solceller. Genom energiforskningsprogrammet har kunskapen om de specifikt svenska förhållandena, energislagens möjligheter och teknikens förutsättningar med tiden lett till en fokusering på insatsområden med goda framtidsutsikter som kan bli strategiskt viktiga för Sverige i omställningen av energisystemet. Flera utvärderingar ger belägg för att energiforskningen är av god kvalitet. Det statliga stödet till forskning, utveckling och demonstration på energiområdet var som störst i början på 1980-talet. Efter år 1984 har insatserna koncentrerats och det statliga stödet har efter hand minskat. Under perioden 1975 - 1993 har energiforskning och utveckling utgjort i genomsnitt 5 % av statens totala forsknings- och utvecklingsinsatser. Budgetåret 1994/95 var andelen drygt 2 %. Energikommissionen har granskat de pågående energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemet och analyserat behovet av förändringar och ytterligare åtgärder. En utgångspunkt för kommissionens arbete har varit 1991 års energipolitiska mål att på kort och långt sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära. Energikommissionen har redovisat slutbetänkandet (SoU 1995:139) Omställning av energisystemet i december 1996 med överväganden om bl.a. energiforskningen. Till betänkandet har fogats ett omfattande underlag (SOU 1996:140, del 1-4). Betänkandet har remissbehandlats och yttrandena har sammanställts i (Ds 1996:55). Kommissionen har inom ramen för sitt arbete genomfört en analys av de resultat som har nåtts inom ramen för 1991 års energipolitiska överenskommelse. Energiforskningsprogrammets betydelse för omställningen har därvid bedömts mot bakgrund av hur de senaste årens omvärldsförändringar har påverkat förutsättningarna för omställningen av energisystemet. Det gäller bl.a. medlemskapet i EU och betydelsen av insatser i internationella projekt. Flertalet remissinstanser instämmer med kommissionens överväganden eller lämnar det utan invändning. Kommissionen pekar på ett behov av förändringar i energiforskningsprogrammet. Energiforskningen skall tillsammans med övriga energipolitiska program effektivt bidra till att möjliggöra omställningen av energisystemet. Forskningen och övriga insatser vid universitet och högskolor för utvecklingen av förnybara energislag och ny energiteknik bör därvid nära samordnas med utveckling och demonstration av ny elproduktionsteknik. Det är viktigt att den kunskap och de erfarenheter som erhålls genom programmet sprids till berörda aktörer som kraftföretag, kommuner och tillverkare. Särskilda resurser bör därför, enligt Energikommissionen, reserveras för demonstrations- och pilotanläggningar, t.ex. för den förgasningsteknik som är under utveckling. Finansieringen av insatser för forskning, utveckling och demonstration är i dag i stort sett lika fördelad mellan staten, kraftföretagen och den tillverkande industrin. Energikommissionen anser att de statliga insatserna bör ha ett mer långsiktigt perspektiv än marknadsaktörernas. Staten bör därvid i högre grad prioritera kunskaps- och kompetensutveckling genom finansiering av energiforskning vid universitet och högskolor. Enligt Energikommissionen motiveras ett samlat statligt nationellt energiforskningprogram av såväl energi- och miljöfrågornas dignitet och komplexitet i samhället som att det på sikt fordras en effektivare och för miljön acceptabel tillförsel och användning av energi. Energikommissionens analys överensstämmer i detta avseende med bedömningarna i Energiforskningsgruppens Energiforskningens mål och medel (Ds 1992:122) och IVA:s studie åren 1991-1992 av det statliga energiforskningsprogrammet Energi för kommande generationer. Energikommissionen förordar mot denna bakgrund att energiforskningen åter ges större resurser och att energiforskningsprogrammet kompletteras med strategier och specifika åtgärder som bidrar till teknikens utveckling och marknadsanpassning. Sverige bör fortsatt prioritera forskningsområden och internationellt samarbete där insatserna kan väntas ge ett väsentligt bidrag till omställningen av det svenska energisystemet. Den nationella utvecklingen på energiområdet kan stärkas om svenska fördelar utnyttjas mer aktivt för att fördjupa och ta tillvara det internationella samarbetet. Det är av stor vikt att de forskningsresultat och den tekniska utveckling som kommer fram i andra länder integreras med det svenska utvecklingsarbetet. Det svenska deltagandet i det internationella forskningssamarbetet bör utföras mer målinriktat med syfte att stärka svensk forskning och utveckling och demonstration på energiområdet. Strategisk omvärldsbevakning genom teknik- och områdesöversikter samt in- ternationell bevakning bör ges en större tyngd i verksamheten. Effektiviseringen av energiforskningsinsatserna är dock otillräckliga för att fullt ut kompensera för att statens satsningar på energiforskning har minskat under det senaste årtiondet. Från att ha haft en internationellt sett hög nivå har Sverige nu mindre energiforskning än jämförbara länder. Det är regeringens uppfattning att utvecklingen av ett långsiktigt hållbart energisystem är en omfattande uppgift som ställer stora krav på hela samhället. Energiforskningen och den tekniska utvecklingen har en strategiskt viktig funktion i denna process som förutsätter gemensamma insatser från staten och näringslivet. De framtida insatserna måste vara både kraftfulla och målinriktade. Kraftfulla insatser till energiforskning, utveckling och demonstration inom prioriterade områden bidrar på sikt till den svenska industrins förnyelse. Regeringen avser att återkomma med förslag vad gäller inriktningen och utformningen av energiforskningen i den kommande energipolitiska proposition där samverkan med övriga energipolitiska program och åtgärder betonas. 14.5.3 Provnings- och mätteknisk forskning och utveckling -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Regeringen avser att utfärda närmare | | anvisningar för att stärka mät- och provningsteknikens ställning i| | näringslivsinriktad FoU. | -------------------------------------------------------------------- Provnings- och mätteknik har breda branschövergripande tillämpningar. Området har hög prioritet i EU-samarbetet och i EU:s forskningsprogram. Uppgifter inom detta område utförs för staten av Sveriges provnings- och forskningsinstitut (SP). Genom en kvalificerad provnings- och mätteknik uppnås stärkt industriell konkurrenskraft och bättre förutsättningar för tillämpning av ny teknik, produktutveckling och kvalitetssäkring. Vidare ges en god grund för rationella samhällsbeslut avseende säkerhet, resurshushållning och god miljö. Ett effektivt undanröjande av handelshinder genom relevanta och reproducerbara standarder och metoder leder till ömsesidig acceptans av provningsresultat och certifikat. Skälen för regeringens bedömning: Provnings- och mätteknik är väsentliga storheter i FoU-processen inte minst för att föra forskningsresultat till nyttig användning. I dessa sammanhang är en god nivå på den statliga infrastrukturen inom provnings- och mätteknik en väsentlig del. Inom bl.a. miljöområdet kommer krav att ställas på utvärdering, certifiering och systembedömning. Kretslopp- stänkandet behöver kopplas till nya omfattande områden av teknisk utvärdering. Regeringen har för avsikt att skapa bättre förutsättningar för att provnings- och mätteknik ges en starkare ställning i näringslivsinriktad FoU. Detta kräver ett utvecklat samarbete mellan SP och högskolor, näringslivet, forskningsinstitut och sektorsforskningsorgan. Regeringen avser att ge SP i uppdrag att bidra till ett sådant ökat samarbete samt att aktivt arbeta för industrins utnyttjande av FoU-resultat och teknikutbyte med andra länder genom deltagande i internationella projekt. Utvecklingen och samordningen av provnings- och mättekniken bör inriktas på följande områden: konkurrenskraft/kvalitet, utveckling av små och medelstora företag, hälsa/arbetsmiljö, energi, miljö/kretslopp samt deltagande i EU:s forskningsprogram. 14.5.4 Regionalpolitisk forskning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: En oberoende utvärdering av SIR Statens | | Institut för regional forskning, bör genomföras under andra | | halvåret 1997. Utvärderingen bör bl.a. ge underlag för hur den | | framtida forskningen om regionala frågor bör vidareutvecklas. | | Utvärderingen bör omfatta såväl SIR:s forskningsprogram för | | perioden 1993-1996 som myndighetens verksamhet och dess | | betydelse för den regionala utvecklingen. | -------------------------------------------------------------------- De övergripande målen för regionalpolitiken är uthållig tillväxt, rättvisa och valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket. Den nationella regionalpolitikens uppgift är att säkerställa vissa mål när det gäller boende, arbete och god miljö i landets alla delar. En grundläggande förutsättning för att de regionalpolitiska målsättningarna skall kunna förverkligas är att regionalpolitiska hänsyn genomsyrar hela regeringens arbete. Levnadsförhållanden och förutsättningarna för tillväxt påverkas av betydligt fler åtgärder än de som inbegrips i utgiftsområde 19, regional utjämning och utveckling. Exempelvis påverkar beslut om kommunikationssystems utformning, insatser på kulturområdet, riktlinjer för statliga verk och högre utbildning på olika sätt möjligheterna att nå de regionalpolitiska målen. I regeringens vårproposition (1995/96:150) framhölls att den regionala utvecklingen blir allt viktigare. Tillväxten måste komma hela landet till del. Varje region bär på en egen tillväxtkraft, och denna måste tas tillvara för att det sammanlagda resultatet skall bli så positivt som möjligt. Kunskap som regional utvecklingsmotor På senare tid har kunskap och kunskapsproduktion uppmärksammats som en allt viktigare faktor för regional utveckling. De mindre och medelstora högskolorna har en nyckelroll i den bemärkelsen att de har en växande betydelse för det regionala arbetslivet både genom direkt kunskapsöverföring och tillgång till kvalificerad arbetskraft. Regeringen beslutade i februari 1994 och i maj 1995 att avsätta totalt 170 miljoner kronor av regionalpolitiska medel för att främja vissa forsknings- och utvecklingsinsatser i regionalpolitiskt prioriterade områden. Målet med satsningen är att i gemensamma verksamhetskoncept uppgradera företagens kompetens och teknisk kapacitet och att skapa nya länkar till både små och stora företag inklusive kooperativa sådana företag samt institut och högskolor. Ett stort antal idéer och ansökningar presenterades varav 80 slutgiltiga förslag lämnades in. Efter ett ingående bedömningsarbete har NUTEK, som ansvarar för projektet, valt ut 22 företagsgrupperingar om ca 220 företag. En lägesrapport skall inkomma i juni 1997 och en slutrapport i juni 2000. Regionalpolitisk forskning Statens institut för Regionalforskning, SIR, har i sin nuvarande form funnits i cirka tre år. I samband med att SIR blev en självständig myndighet i februari 1993 omlokaliserades verksamheten till Östersund. SIR:s övergripande mål är att initiera och samordna forskning om regional utveckling samt att sprida kunskap om denna. Institutet har omfattande kontakter med forskare vid universitet, högskolor och forskningsinstitut i och utanför Sverige. Skälen för regeringens bedömning: Regionalpolitiken, liksom övrig politik som syftar till att främja den regionala utvecklingen, måste vara väl förankrad i kunskap om de nationella och internationella drivkrafter som bidrar till att forma de regionala utvecklingsförloppen. Det är också viktigt att ha kunskap om olika åtgärders effekter och effektivitet. Bidrag från forskningen är en viktig del av detta. En betydande del av relevant forskningsmässig kunskap kommer främst från allmän ekonomisk och samhällsvetenskaplig forskning som bedrivs i Sverige och utomlands. Det är dock angeläget att det i Sverige bedrivs forskning som vilar på regionalpolitisk grund. I detta sammanhang spelar SIR (f.d. ERU), en viktig roll. SIR har byggt upp en fungerande regionalpolitisk forsknings- institution. Regeringen avser att ge myndigheten i uppdrag att formulera ett forskningsprogram för åren 1997-99. Forskningsprogrammet bör bestå av två huvuddelar, dels konsekvenser av Sveriges medlemskap i EU (i enlighet med uppdrag i regleringsbrev 94/95, dels regional utveckling ur ett jämställdhetsperspektiv. Inriktningen på SIR:s forskning stämmer väl överens med de mål som formulerats. De resultat som uppnåtts bedöms som goda. Tillämpad samhällsvetenskaplig forskning är dock en komplex verksamhet. Särskilda avstäm- ningar bör göras med jämna mellanrum. En oberoende utvärdering av SIR bör göras under andra halvåret 1997. 14.5.5 Konkurrensforskning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Särskilda medel bör anvisas för främjande av| | konkurrensforskning under perioden 1997-99. Medlen bör | | disponeras av Konkurrensverket. | -------------------------------------------------------------------- Konkurrensforskning avser insatser inom främst de ekonomiska och juridiska vetenskaperna och har som syfte att öka förståelsen kring bl.a. marknaders funktionssätt och hur offentliga regleringar påverkar olika marknader. I enlighet med förslag i prop. 1992/93:170 om forskning för kunskap och framsteg har riksdagen under perioden 1993/94 - 1995/96 anslagit särskilda medel motsvarande knappt 20 milj. kr för främjande av forskning inom konkurrensområdet. Medlen har disponerats av Konkurrensverket efter samråd med det till verket knutna Rådet för konkurrensfrågor. I samband med förberedelsearbetet inför den nya konkurrenslagstiftning som infördes den 1 juli 1993 konstaterades att forskningen på konkurrensområdet var relativt begränsad. Det gällde bl.a. empiriska forskningsresultat inom den ekonomiska vetenskapen av relevans för svenska förhållanden. Med utgångspunkt från bedömningen att konkur- renspolitiken i viktiga avseenden måste bygga på kunskaper om olika marknaders funktionssätt, konkurrensbegränsningars effekter samt även effekter av vidtagna åtgärder för att främja konkurrensen, framhölls betydelsen av att i ökad utsträckning kunna basera det konkurrensfrämjande arbetet på resultat från forskning. Ett viktigt resultat av hittillsvarande insatser är att organisationen och formerna för det forskningsfrämjande arbetet etablerats. Tyngdpunkten i det löpande arbetet har legat på att informera om möjligheterna att få stöd till konkurrensforskning och att ta ställning till de projektansökningar som kommit in till verket. Totalt har det under perioden kommit in ca 100 ansökningar om stöd, vilket motsvarar ett ansökt belopp om ca 70 miljoner kronor. Den summa som hittills anslagits till eller bundits upp i forskningsprojekt uppgår till ca 15 miljoner kronor. Kännetecknande för arbetet under uppbyggnadsskedet har varit den uttalade kvalitetsinriktningen vid beviljandet av forskningsstöd. Skälen för regeringens bedömning: Betydande enighet råder bland såväl svenska som utländska bedömare att bristande konkurrens är en bidragande orsak till nuvarande samhällsekonomiska problem i Sverige. Regeringen har i samband med den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) också framhållit konkurrensens betydelse för möjligheten att få en ökad tillväxt och därmed också att komma till rätta med den höga arbetslösheten. I det sammanhanget finns det alltjämt skäl att understryka betydelsen av att det konkurrensfrämjande arbetet baseras på resultat från relevant forskning. Regeringen gör därför bedömningen att det är av vikt att resurser avsätts även framgent så att det aktiva stödet till konkurrensforskning i nuvarande form inte blir en tillfällig och alltför kortsiktig insats. De medel som avsätts för perioden 1997-1999 bör även fortsättningsvis disponeras av Konkurrensverket efter samråd med det till verket knutna Rådet för konkurrensfrågor. Det torde vara av särskild vikt att uppmärksamma projekt med inriktning mot tillämpad forskning. Behovet av besparingar på statsbudgeten innebär dock att en större neddragning av anslaget måste göras budgetåret 1997. För att hålla nivån på det forskningsfrämjande arbetet uppe bör neddragningen tillfälligt kunna mötas med hjälp av de medel som reserverats från tidigare år. För budgetåren 1998 och 1999 avser regeringen genom omprioriteringar dock kunna öka utrymmet i förhållande till anslaget för 1997, i enlighet med förslag i budgetpropositionen. 14.5.6 Forskningsprogram på turismens område -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Ökade insatser bör göras inom forskning om| | turism som ett led i en stärkning av turistnäringen. Riksdagen | | har vid behandlingen av propositionen, Vissa åtgärder för att | | halvera arbetslösheten till år 2000, beslutat att anvisa medel | | för ett program för småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt.| | Regeringen avser att ur denna ram anvisa 11 miljoner kronor | | som motfinansiering till en satsning inom EU:s strukturfonder. | -------------------------------------------------------------------- Turistdelegationen har på regeringens uppdrag utarbetat ett handlingsprogram för utveckling av svensk turism, vilket inlämnats till regeringen i maj 1996. Kompetensutveckling är ett av de områden i handlingsprogrammet där, enligt Turistdelegationen, insatser krävs. Turismens ekonomiska, sociala och miljömässiga roll i samhällsutvecklingen ställer nya krav på utbildning och forskning. Beredskapen för såväl konkreta insatser i samverkan med näringsliv och samhälle som utvecklingsinsatser för att möta framtida behov är idag begränsad. I programmet för åren 1995-1999 för mål 6-området inom EU:s strukturfonder, delprogrammet 2.1 Forskning och utveckling, föreslås en satsning på forskning om turism vid Mitthögskolan i Östersund. Denna har utarbetat ett förslag till forskningsprogram med tyngdpunkt på ämnesområdena destinationsutveckling, företagandets villkor, turismen och informationstekniken, turismen och miljön, säkerhets- och riskfrågor samt kulturarv och interkulturella aspekter. Forskningsprogrammet har en tvärvetenskaplig ansats som omfattas av ett flera akademiska discipliner. Högskoleverket har på regeringens uppdrag utrett behovet av och vidareutvecklat det program för forskning om turism som har utarbetats av Mitthögskolan. Högskoleverket föreslår vidare att Turistdelegationen får i uppdrag att undersöka möjligheten att göra en nationell insats för kompetensutveckling i turistbranschen med hjälp av EU:s strukturfonder mål 2, 4 och 6 samt det föreslagna kunskapscentret vid Mitthögskolan. Kostnaden för det förslag till forskningsprogram som Mitthögskolan presenterat är 95 miljoner kronor under en femårsperiod. Den svenska motfinansieringen för femårsperioden sker genom medverkan av statliga, regionala och kommunala organ samt genom Mitthögskolans egen prioritering. Därtill kommer insatser från näringen. På grundval av detta kan beslut om EU-finansieringen fattas under hösten 1996 av Övervakningskommittén för Mål 6. Skälen för regeringens bedömning: Turismen avses få större betydelse både som näring och för sysselsättningen. Regeringen anser att näringen har en potential som ännu inte till fullo utnyttjats, delvis beroende på bristande kunskaper. Kunskapsutveckling inom turismområdet behöver därför stärkas i Sverige. Av den svenska motfinansieringen återstår totalt 11 miljoner kronor de fyra sista åren av femårsperioden. Regeringen har, inom ramen för de medel som anvisats för småföretagsutveckling i propositionen om vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m. (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:307) anvisat 11 miljoner kronor totalt för denna fyraårsperiod för att på så sätt säkra den svenska motfinansieringen av det föreslagna forskningsprogrammet. 15 Inrikesdepartementets verksamhetsområde Inrikesdepartementets verksamhet omfattar frågor som rör kommuner och landsting under utgiftsområde 25, frågor som rör länsstyrelser, byggande och bostäder, fysisk planering och byggd miljö samt lantmäteri under utgiftsområde 18, frågor som rör invandrares introduktion och integration i det svenska samhället under utgiftsområde 8, folkrörelsefrågor, idrottsfrågor och ungdomsfrågor under utgiftsområde 17 samt kooperationsfrågor och konsumentfrågor under utgiftsområde 24. Inrikesdepartementet har ett övergripande ansvar för forskning och utvecklingsarbete som rör dessa områden. Mycket av den forskning som har betydelse för Inrikesdepartementets verksamhetsområden bedrivs vid universitet och högskolor. Huvuddelen av den forskning som bedrivs finansieras genom anslag under utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning (Utbildningsdepartementet). Byggforskningsrådet (BFR) ansvarar för samordning och utveckling av forskning kring byggnader och den byggda miljön. Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) ansvarar i huvudsak för grundforskning och tillämpad forskning inom det integrationspolitiska området. För konsumentforskning finns ett särskilt anslag under Inrikesdepartementets huvudtitel som sedan 1990 anvisats till Konsumentverket. I nedanstående tabell redovisas de anslag för forskning som finns under Inrikesdepartementets huvudtitel (miljoner kr): --------------------------------------------------------------------- Område Anvisat Förslag båBeräknat Beräknat bå 1995/96 1997 bå 1998 bå 1999 --------------------------------------------------------------------- Byggforsk- 247,1 169,2 174,4 179,3 ningsrådet --------------------------------------------------------------------- Konsument- 3,0 2,1 2,1 2,2 forskning --------------------------------------------------------------------- Summa: 250,1 171,3 186,5 191,5 --------------------------------------------------------------------- 15.1 Forskning om den offentliga sektorn -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det är angeläget att åtgärder vidtas för att| | vidareutveckla dialogen mellan praktiker och forskare. Det är | | vidare angeläget att resultat från forskning om den offentliga | | sektorn i ökad utsträckning kommer till användning i praktiskt | | samhällsarbete. | -------------------------------------------------------------------- Riksdagen har vid olika tillfällen markerat att forskning om den offentliga sektorn bör ges hög prioritet. I 1990 års forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90, bet. 1989/90:FiU28, rskr. 1989/90:329) anvisade riksdagen ytterligare medel till ett programarbete för forskning om den offentliga sektorn. I november 1991 beslutade riksdagen att godkänna regeringens förslag rörande forskning om den offentliga sektorn (prop. 1991/92:16, bet. 1991/92: FiU4, rskr. 1991/92:14). Beslutet innebar att de medel som anvisats för denna forskning och som budgetåret 1992/93 uppgick till totalt 17,5 miljoner kr fördelades så att 8 miljoner kr avsattes till två centrumbildningar i Stockholm och Göteborg och 9,5 miljoner kr avsattes till HSFR för finansiering av ett statsvetenskapligt och ett företagsekonomiskt forskningsprogram. Samtliga statsvetenskapliga institutioner har medverkat i programmet "Demokrati i förändring - svenska kommuner och landsting i det lokala välfärdssamhället". Det andra programmet avser företagsekonomi och har betecknats "Institutionell omvandling i den offentliga sektorn." Skälen för regeringens bedömning:Regeringen har i avsnitt 3.9 föreslagit ett förtydligande i högskolelagen om högskolans tredje uppgift i vilken ingår att samverka med det omgivande samhället och sprida kännedom om verksamheten. I rapporten Forskning om offentlig sektor (Ds 1996:21) har dåvarande Civildepartementets arbetsgrupp för forskningsfrågor lämnat förslag om olika vägar som bör kunna prövas för att vidareutveckla dialogen mellan praktiker och forskare. Där föreslås att frågor av mer övergripande karaktär bör kunna redovisas i forskningsöversikter som ger en samlad bild av den kunskap som finns i en aktuell fråga. En annan väg som bör prövas är utbytestjänstgöring mellan forskningsinstitutioner och förvaltningar. Arbetsgruppen föreslår vidare att en återkommande mässa om forskning och utvecklingsfrågor bör genomföras. Regeringen har tidigare i Utbildningsdepartementets avsnitt 10.2.2 uttalat att samtliga forskningsråd bör genomföra utvärderingar av den rådsstödda forskningen. I proposition 1991/92:16 Forskning om offentlig sektor betonade regeringen att forskningsprogrammet om den offentliga sektorn bör ses i ett sammanhang även om det är uppdelat på två centrum och flera disciplinprogram. Första fasen av programmet löper till den 1 juli 1997. Planeringsarbetet för en andra femårsperiod har inletts. HSFR kommer att genomföra en samlad utvärdering av den forskning om den offentliga sektorn som initierades i denna proposition. Det är angeläget att få en bedömning av forskningens resultat, hur resultaten spridits och vilka som är användare av forskningsresultaten. Inför den andra planeringsperioden bör övervägas om organisationen med två centrumbildningar och två disciplinprogram har fungerat som avsetts eller om det finns anledning att föreslå förändringar. HSFR kommer att genomföra sin utvärdering under år 1997. Sedan forskningsprogrammet „Forskning om offentlig sektor„ inleddes har behovet av forskning rörande vissa områden ytterligare accentuerats. Hit hör bl.a. forskning rörande demokrati och folkstyre, den offentliga sektorns effektivitet och den offentliga sektorns förändringsbehov med hänsyn till utvecklingen i samhället. Statsmakterna har ett stort behov av kunskapsunderlag för beslutsfattande om offentlig sektor. Ett annat angeläget område är forskning om folkrörelser och kooperation verksamhet och som har relevans för forskningsområdet offentlig sektor. Frågor rörande dessa områden behandlas i avsnitt 15.6 Forskning om folkrörelser och kooperation verksamhet. 15.2 Byggforskning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: BFR skall ansvara för samordning och | | utveckling av forskning kring byggnader och den byggda miljön. | | Byggforskningsrådet (BFR) bör öka samfinansieringen i de projekt| | som stöds samt verka för ett ökat europeiskt engagemang i | | byggforskningen. BFR bör ha det övergripande ansvaret för den | | forskning som avser energianvändning i byggnader och byggd | | miljö. Formerna för kunskapsspridning bör ses över. | -------------------------------------------------------------------- Förståelsen av den byggda miljöns påverkan på människan och hennes omgivning ökar. Illa utformade miljöer kan leda till ökad brottslighet, segregation samt sociala och psykiska problem. Bristfälligt utformade eller utförda byggnader ger upphov till sjukdomar, förstör vår miljö och förbrukar för mycket energi. För att komma tillrätta med de problem som byggandet ger upphov till krävs en helhetssyn och en förståelse för byggandet som system. För att kunna åtgärda problemen på byggområdet krävs en bred kunskapsbas. Tvärvetenskaplig forskning behövs för att lösa t.ex. problemen med s.k. "sjuka hus", belysa förvaltningsaspekterna i ett långsiktigt perspektiv samt förbättra möjligheterna att ta till vara kvaliteterna i det som byggs. En bred samverkan mellan olika disciplinområden krävs för att ge förutsättningar för en hållbar utveckling. BFR:s vetenskapliga nämnd har påvisat sambandet mellan samfinan-sierad, tillämpad forskning och ökad kvalitet i grundforskningen. Genom samverkan mellan högskola och näringsliv ökar kompetensen hos forskarna och möjligheten för näringslivet att nyttja resultatet av forskningen. Skälen för regeringens bedömning: BFR skall ansvara för samordning och utveckling av forskning kring byggnader och den byggda miljön. Regeringen avser att ge BFR i uppdrag att under år 1997 kartlägga vilken statligt finansierad forskning som pågår inom området samt vilka statliga verk och myndigheter som stöder eller bedriver sådan forskning. Uppdraget bör också innefatta att redovisa en plan för samordning av insatserna. För att utnyttja forskningsanslaget mer effektivt skall BFR öka samfinansieringen i de projekt som stöds. BFR skall också sträva efter en ökad samverkan och medfinansiering med andra statliga forskningsfinansiärer. Under åren 1997 - 1999 är det angeläget att BFR prioriterar forskning kring former för samordning av samhällsplanering, planlagstiftningens tillämpning, hållbar stadsutveckling och ekologiskt uthållbart byggande, ny och billigare byggteknik för en effektivare bygg- och förvaltningsprocess, kvalitetssäkring i byggprocessen och en förbättrad inomhusmiljö. BFR skall verka för ett ökat europeiskt engagemang inom byggforskningen och medverka till initiering av svenska forskningsprojekt med stöd av medel från Europeiska gemenskapen. BFR skall ha det övergripande ansvaret för den forskning som avser energianvändning i byggnader och byggd miljö. Den energiforskning som finansieras av NUTEK när det gäller teknik och produktutveckling skall samordnas med BFR. BFR skall under perioden se över formerna för kunskapsspridning. Strävan skall vara att brukarfinansiera informationsverksamheten i största möjliga mån. Informationsverksamhet som inte efterfrågas skall avvecklas. 15.3 Forskning inom området lantmäteri -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Sverige har unika förutsättningar inom | | geografisk informationsteknik som bör tas tillvara inom forsk- | | ningen. | -------------------------------------------------------------------- Verksamheten med lantmäteri (fastighetsbildning, plangenomförande, geodetisk verksamhet, landskaps- och fastighetsinformation, kartläggning m.m.) utgör en nödvändig förutsättning för många verksamheter i samhället. Riksdagen har tagit ställning till att samhällets informationsförsörjning, bl.a. landskaps- och fastighetsinformation, är en prioriterad statlig uppgift (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282). Vid universitet, högskolor och institut bedrivs forskning och utveckling inom ämnen som berör lantmäterifrågor. Detta sker med stöd av medel från forskningsråd m.fl. Lantmäteriverket har enligt sin instruktion (SFS 1995:1418) i uppgift att bedriva utvecklingsverksamhet inom sitt verksamhetsområde samt forskning inom området geodesi. Olika ideella föreningar m.m. utför ett viktigt arbete kring lantmäteriområdets utveckling. Skälen för regeringens bedömning: Behovet av forskning och utveckling inom området lantmäteri påverkas genom den snabba övergången till digitala metoder. Traditionella arbetsformer omvandlas till geografisk informationsteknik. Regeringen har i proposition 1995/96:125 Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik framhållit att Sverige har unika förutsättningar inom geografisk informationsteknik som bör tas tillvara inom bl.a. forskning för att stödja nya tillämpningar och tjänster med anknytning till geografiska data. Insatserna för forskning och utveckling inom området kan därför ses som en del av den generella utvecklingen inom IT-området (jfr. bl.a. avsnitt 3.10 och 3.11). Regeringen har i avsnitt 14.4.1 uttalat att NUTEK bör ges i uppgift att före utgången av år 1997 lämmna förslag till regeringen om en ny programstruktur för FoU på IT-området. FoU-insatserna inom området geografiska informationssystem m.m. bör ingå i en sådan programstruktur. I avsnitt 14.5.1 Rymdverksamhet har regeringen framhållit att Sverige bör fortsätta att utveckla och nyttiggöra sina specialkompetenser inom rymdforskning och rymdteknologi i internationellt samarbete. Ett sådant område där Sverige har en jämförelsevis stark ställning internationellt är fjärranalys i vilket geografiska informationssystem är en viktig del. Detta område kan förutspås en kraftig marknadstillväxt under den kommande tioårsperioden. Regeringen aviserar i budgetpropositionen för år 1997 att en professur inom lantmäteriområdet skall inrättas vid Lunds universitet. 15.4 Forskning inom det integrationspolitiska området -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det är angeläget att forskning med | | anknytning till integration av invandrare i det svenska | | samhället ges hög prioritet av alla berörda offentlíga | | forskningsfinansiärer. | -------------------------------------------------------------------- Svårigheterna för flyktingar och invandrare att integreras i samhället visar sig i de flesta traditionella invandringsländerna i Europa. På många håll omprövas de politiska målen och medlen och ett aktivt sökande efter nya idéer pågår. Det är främst Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) som ansvarar för grundforskning och tillämpad forskning inom detta område. Ett av verksamhetsområdena vid SFR är internationell migration och etniska relationer (IMER). Den kunskap som kan genereras genom bl.a. IMER- forskningen är av stor betydelse för utvecklingen inom såväl migrations- som integrationsområdet. Sedan budgetåret 1993/94 har SFR fördelat omkring 45 miljoner kr till IMER-forskningen. Med stöd av SFR har en översikt gjorts av svensk IMER-forskning under 30 år. Den visar bl.a. att den stora ökningen av anslagen till IMER-forskningen har bidragit till att antalet disputationer ökat avsevärt under de senaste åren. IMER-forskning bedrivs i dag vid ett trettiotal institutioner och centra. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i avsnitt 3.11.5 betonat att även forskningen måste medverka i strävandena mot en ökad integration i samhället. Mot bakgrund av svårigheterna för invandrare att integreras i det svenska samhället och de allvarliga samhälleliga konsekvenser som bristande integration kan få bör forskning med anknytning till integration ges en hög prioritet av alla berörda offentliga forskningsfinansiärer. Särskilt viktiga områden är: - arbetsmarknad, arbetsliv, utbildnings- och försörjningsfrågor, - etniska relationer, rasism och etnisk diskriminering, - situationen och utvecklingen i segregerade bostadsområden, - invandrares delaktighet i samhällslivet, särskilt i det politiska livet och i folkrörelserna, - samhällets och samhällsinstitutionernas anpassning till den kulturella mångfalden. Regeringen anser det vara angeläget att IMER-forskning bedrivs på olika håll i landet. Områdets tvärvetenskapliga karaktär gör centrumbildningar lämpliga och regeringen anser det därför vara positivt att en ny Temainstitution inrättas vid Linköpings universitet, Tema Etnicitet, där tvärvetenskapliga kunskaper kan samlas. Detta redovisas under Utbildningsdepartementets avsnitt 10. Invandrarpolitiska kommittén pekar i sitt slutbetänkande Sverige, framtiden och mångfalden (SOU 1996:55) på att det inom regeringskansliet saknas en funktion som har erfarenheter både av vad statsmakterna behöver veta för att förbättra invandrarpolitiken och av hur forskningsprojekt skall läggas upp. Genom en sådan funktion kan närmare kontakter knytas mellan forskare och beslutsfattare till nytta för båda parter. Motsvarande kompetens finns i regeringskansliet på flera andra politikområden. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Frågan kommer därefter att beredas i regeringskansliet. Invandrarpolitiska kommittén pekar också på IMER-forskningens behov av longitudinella databaser för att kunna följa invandrares integration på olika samhällsområden. Denna fråga har ett visst samband med behovet av att mera systematiskt följa upp och utvärdera invandrarpolitiken. Under avsnitt 3.11.5 förordar regeringen att 15 miljoner kr bör avsättas för longitudinell forskning. I Utbildningsdepartementets avsnitt i budgetpropositionen avseende år 1997 föreslås att medel för detta ändamål anvisas till FRN. För att få ett bättre underlag för utveckling av integrationspolitiken föreslår regeringen också i budgetpropositionen att anslaget Åtgärder mot främlingsfientlighet ökas och att det till en del även skall kunna disponeras av regeringen för finansiering av kunskapsinhämtning och utvärderingar. 15.5 Ungdomsforskning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Ansvaret för stödet till ungdomsforskning| | bör överföras från Forskningsrådsnämnden (FRN) till Humanistisk-| | samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR). En programkommitté| | för ungdomsforskning bör tillskapas. | -------------------------------------------------------------------- Sedan år 1988 har ett särskilt stöd givits till ungdomsforskningen genom FRN. Detta har bl.a. inkluderat ett miljöstöd som bidragit till att särskilda centra för ungdomsforskning har utvecklats vid sex universitet. Under budgetåret 1995/96 uppgick det totala stödet till 5 miljoner kr. Ungdomsstyrelsen har på regeringens uppdrag sett över ungdomsforskningens framtida inriktning, organisation och finansiering. I rapporten Svensk ungdomsforskning (1996) föreslås att miljöstödet successivt avvecklas och att resurserna i stället används till projektmedel och forskartjänster. Ungdomsstyrelsen föreslår vidare att ansvaret för ungdomsforskningen förs över från FRN till ett forskningsråd, förslagsvis HSFR, och att en tvärvetenskaplig programkommitté inrättas för att bedöma ansökningar och fördela forskningsmedel. Programmet föreslås löpa under en sexårsperiod. Den föreslagna förändringen syftar enligt Ungdomsstyrelsen till att utveckla forskningen, höja kvaliteten och integrera centras verksamheter i universitetens reguljära verksamhet samtidigt som den markerar att ungdomsforskningens initieringsfas nu är avslutad. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att tillkomsten av ungdomsforskningscentra har bidragit till att intresset för ungdomsforskning har ökat. Detta är särskilt markant bland unga forskare. Den existerande forskningen skiftar dock mycket i kvalitet och innehåll. Regeringen delar Ungdomsstyrelsens uppfattning att stödet nu bör ändras från stöd till administration av centrumbildningar till stöd för forskartjänster och större projekt. Därmed kan forskningens initieringsfas avslutas och forskningen konsolideras. Ansvaret för ungdomsforskningen bör i enlighet härmed föras över till HSFR. För att bl.a. stärka forskningens samhällsrelevans bör en programkommitté tillskapas för att utveckla forskningen i önskvärd riktning. Ungdomars etablering och marginalisering i samhällslivet samt etnicitet och identitet är områden där det enligt regeringens uppfattning finns behov av ytterligare forskning. I Utbildningsdepartementets avsnitt i budgetpropositionen avseende år 1997 föreslås att 4,5 miljoner kr avsätts för ungdomsforskning inom HSFR:s forskningsanslag. Avsikten är dessutom att 0,5 miljoner kronor från anslag under Inrikesdepartementets huvudtitel genom regleringsbrev skall anvisas HSFR för ungdomsforskning. 15.6 Forskning om folkrörelser och kooperation -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Regeringen anser det angeläget att berörda| | forskningsfinansiärer uppmärksammar behovet av forskning om | | folkrörelser och kooperation. | -------------------------------------------------------------------- Inom folkrörelseområdet har flera förslag till forskningsprogram tagits fram under det senaste året. I rapporten Handlingsprogram för forskning om ideell verksamhet (Ds 1995:30) föreslås att forskningsprojekt inom området med mångvetenskaplig inriktning bör stimuleras. Tre forskningsfält bör enligt förslaget prioriteras. Det gäller förutsättningarna för att ideell verksamhet överhuvudtaget skall uppstå och utvecklas. Det gäller den ideella verksamhetens organisation och för det tredje dess betydelse för människor, bygder, samhällsliv och näringsliv etc. I rapporten Forskning om kooperativ företagssamhet (EFI, Handelshögskolan i Stockholm, 1996) redovisas en bakgrund till forskningen om kooperativt företagande, pågående forskning och behov av forskning. Förslag lämnas om organisation och finansiering av denna forskning. Fritidsutredningen redovisar i sin slutrapport Fritid i förändring (SOU 1996:3) forskning om socialt eftersatta gruppers möjligheter att tillgodogöra sig de offentliga medel som finns inom fritidsektorn. Vidare föreslås forskning om flickors och kvinnors fritid. Denna forskning bör enligt utredningen kopplas till det föreslagna handlingsprogrammet för forskning om ideell verksamhet. Skälen för regeringens bedömning: Genom 1993 års forskningspolitiska beslut ställde sig riksdagen bakom förslaget att låta utarbeta ett handlingsprogram för forskning om ideell verksamhet. Regeringen anförde i propositionen ( prop. 1992/93:170 s. 507) att forskning som belyser gränszonen mellan ideell, privat och offentlig verksamhet är särskilt angelägen. Regeringen anser det angeläget att berörda forskningsfinansiärer uppmärksammar behovet av forskning om folkrörelser och kooperation. Forskning om dessa områden ingår bl.a. i HSFR:s ansvarsområde, vilket behandlas i avsnitt 10.2.8 i denna proposition. Det är angeläget att HSFR inom sina ramar beaktar behovet forskning inom dessa områden. 15.7 Konsumentforskning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det är angeläget att Forskningsrådsnämnden| | (FRN) utarbetar ett samordnat program för att initiera och | | bygga upp långsiktig forskningskompetens inom konsument- | | forskningen. | -------------------------------------------------------------------- I 1990 års forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90, bet. 1989/90:LU22, rskr. 1989/90:331) anvisade riksdagen 2 miljoner kr till Konsumentverket för konsumentforskning. Beloppet har därefter varit oförändrat. I 1993 års forskningspolitiska beslut (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:LU48, rskr. 1992/93:392) betonade riksdagen vikten av att forskningen på det konsumentpolitiska området utvecklas. Samtidigt som regeringen lade fram proposition 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik för riksdagen tillkallades en särskild utredare med uppgift att ta fram ett program för konsumentforskningen. I betänkandet Forskning för vår vardag (SOU 1996:10) konstaterar utredaren att varken vardagslivets betydelse i samhällsekonomin, turbulensen i hushållens verklighet eller vardagens sociala roll uppmärksammas i tillräcklig utsträckning i dagens forskning. Därför behöver forskning inom området förstärkas. I betänkandet föreslås att ett nytt forskningsråd inrättas med ansvar för konsumentforskningen. Även förslag till en alternativ modell redovisas där FRN ges ansvaret för forskningsområdet. Vidare har regeringen i en skrivelse till riksdagen om konsumentpolitiken i EU (skr. 1995/96:181, bet. 1995/96:LU 26, rskr. 1995/96:292) angett avsikten att verka för konsumentforskning inom EU. Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser i likhet med de flesta remissinstanser som har yttrat sig över förslaget till nytt forskningsråd för konsumentforskning, att ett sådant inte bör inrättas. Regeringen anser dock att denna forskning är angelägen och avser att uppdra åt FRN att utarbeta ett samordnat program för att initiera och bygga upp långsiktig forskningskompetens inom konsumentforskningen. En samordning av sådan forskning ligger väl i linje med FRN:s roll i det svenska forskningsfinansieringssystemet. Nämnden har erfarenheter av liknande satsningar inom riktade, samhällsrelevanta forskningsprogram och långsiktig kompetensuppbyggnad. Utgångspunkten för uppdraget bör vara den kartläggning och analys som har gjorts i betänkandet Forskning för vår vardag. De forskningsområden som bör prioriteras är hushållens resurser, system för varor och tjänster, säkerhet, funktion, miljöhänsyn och kostnader samt konsumentpolitikens instrument och organisationernas roll. Det är viktigt att företrädare för Konsumentverket och konsumentorganisationer knyts till arbetet. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1997 att drygt 2 miljoner kronor skall anvisas för konsumentforskning under Inrikesdepartementets huvudtitel. Regeringen avser att i regleringsbrev ställa medel till FRN:s disposition för utveckling av konsumentforskning. 16 Miljödepartementets verksamhetsområde 16.1 Miljöforskningen i Sverige Miljöforskningen i Sverige finansieras av många olika huvudmän och ansvaret delas av ett flertal aktörer såsom forskningsråd, myndigheter, stiftelser och näringsliv. Detta finns närmare beskrivet i rapporten Forskning och utveckling för bättre miljö 1996 (Naturvårdsverkets rapport 4514-8) samt i betänkandet Långsiktig miljöforskning (SOU 1992:68). Miljöforskningen kan sägas ha två roller - dels forskning om miljö-problemens orsaker och dess effekter, dels forskning om åtgärder och lösningar. Indelningen är schablonartad, i praktiken flyter forsknings-områdena ofta in i varandra. Den sektorsövergripande miljöforskningen som i huvudsak är inriktad på att klarlägga och mäta miljöproblem samt ange åtgärdsbehov finansieras främst från Miljödepartementets huvudtitel via Naturvårds-verket. Grundläggande forskning med miljöanknytning finansieras av grundforskningsråden från Utbildningsdepartementets huvudtitel och forskning kring åtgärder och lösningar finansieras i allmänhet från de olika sektorsforskningsorganen. Under den innevarande forskningsperioden har dessutom tillkommit den, i huvudsak, åtgärdsinriktade forskning som finansieras via EU och genom Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning (MISTRA) samt Stiftelsen för Internationella Institutet för industriell miljöekonomi vid Lunds universitet. Totalt sett uppgår den statligt finansierade miljöforskningen (13 finansiärer) till ca 400 miljoner kronor per år. Inriktningen på den miljörelaterade forskningen beskrivs dels inom de olika departementens verksamhetsområden, dels i avsnittet 3.11 Forskning inför 2000- talet. 16.2 Miljödepartementets verksamhetsområde -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Det statliga anslaget till Naturvårdsver-| | ket måste på grund av det statsfinansiella läget minska. I | | budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) föreslår | | regeringen besparingar för år 1998 och 1999 vad gäller anslaget | | till miljö- och kretsloppsforskning. Regeringens ambition är att| | huvuddelen av dessa besparingar skall kompenseras med medel | | från MISTRA. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Inom Miljödepartementets verksamhetsområde finansieras för närvarande miljöforskning via ansla-gen A5 Miljöforskning och A7 Forskning för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling som båda disponeras av Naturvårdsverket. I budget-propositionen för 1997 (1996/97:1) föreslår regeringen att de båda ansla-gen förs samman till ett benämnt A5 Miljö- och kretsloppsforskning. Stockholms internationella miljöinstitut får ett statligt bidrag via anslaget A10 och strålskyddsforskningen finansieras via anslaget B1 Statens strål-skyddsinstitut (se tabell 16.1). Tabell 16.1 Översikt över forskningsanslagen inom Miljödepartementets verksamhetsområde. -------------------------------------------------------------------- | Anslag | Resurser 1997 | -------------------------------------------------------------------- | A5 Miljö- och kretslopps- | 135 492 000 kronor | | forskning | | -------------------------------------------------------------------- | A10 Stockholms internatio- | 12 000 000 kronor | | nella miljöinstitut | | -------------------------------------------------------------------- | B 1 Statens strålskyddsinsti- | ca 14 000 000 kronor | | tut | | -------------------------------------------------------------------- Den miljöforskning som finansieras via Naturvårdsverket har som främsta syfte att ta fram vetenskapligt underlag som kan ligga till grund för miljöpolitiken och miljöarbetet inom olika sektorer, så att miljöhoten kan upptäckas, mätas och förebyggas. Forskningsresultaten skall också ge underlag för arbetet inom de olika internationella konventionerna. Miljöforskningsanslaget fördelas av Naturvårdsverkets forskningsnämnd som under innevarande budgetår (18 månader) har 175 miljoner kronor till sitt förfogande. Forskningsnämnden finansierar i första hand riktad grundforskning och tillämpad forskning som till 85% bedrivs vid universitet och högskolor. Fokus ligger på: 1) förebyggande miljöforskning och problemdimensionering, dvs. miljö-problemens ursprung, föroreningarnas transport och omvandling samt effekter på ekosystem och människans hälsa, 2) bedömningsgrunder för miljökvalitet och belastning, 3) styrmedel. Forskningsnämnden finansierar ett 20-tal forskartjänster inom universitet och högskolor för särskilt prioriterade områden i syfte att bygga upp kompetens. Den 1 juli 1995 sammanfördes Avfallsforskningsrådet med Naturvårds-verket och en ny Avfallsforskningsnämnd inrättades vid verket (SFS 1995:824). Nämnden finansierar i första hand tillämpad forskning och utvecklingsprojekt för en kretsloppsanpassning av samhället, med ett tvär-vetenskapligt helhetsperspektiv som utgångspunkt. Omkring 200 forskare i ett 90-tal projekt är finansierade med medel från Avfallsforsknings-nämnden som under innevarande budgetår disponerar 35 miljoner kronor. Via Naturvårdsverket finansieras också statens del av den med näringslivet samfinansierade forskningen vid Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL). IVL bedriver i huvudsak tillämpad och åtgärds-inriktad forskning. Utformningen av forskningsprogrammen sker genom diskussioner mellan näringslivsintressenter, Naturvårdsverket och IVL. Genomförandet leds och följs av representanter för dem som medverkar i finansieringen samt av IVL. Formerna beslutas separat för varje program. Utvärderingen av svensk miljöforskning (Ds 1992:72) visade att den av Naturvårdsverket finansierade forskningen varit relevant och att svensk miljöforskning får höga betyg och uppskattande omdömen vad gäller vetenskaplig kvalitet och relevans. De totala medlen till miljöforskning har på senare år ökat främst genom tillkomsten av MISTRA och EU. Samtidigt har det statsfinansiella läget varit sådant att staten tvingats göra besparingar på anslaget till miljöforskning (prop. 1994/95:100). Detta innebär i dagens situation en förskjutning mot forskning kring åtgärder och lösningar och också en begränsning av samhällets inflytande över de medel som används för miljöforskning. Det statliga anslaget till Naturvårdsverket måste på grund av det statsfinansiella läget minska. I budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1) föreslår regeringen besparingar för år 1998 och 1999 vad gäller anslaget till miljö- och kretsloppsforskning. Regeringens ambition är att huvuddelen av dessa besparingar skall kompenseras med medel från MISTRA. 16.3 Områden som bör prioriteras -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Prioriteringarna för innevarande forsk- | | ningsperiod gällande områdena fysisk påverkan/biologisk mångfald,| | kretslopp och varuflöden samt samhälls- och tvärvetenskaplig | | forskning i stort bör kvarstå även under näst-kommande period. | | Indelningen i temaområden som föreslås av arbetsgruppen bakom | | rapporten Forskning och utbildning för bättre miljö (Naturvårds-| | verkets rapport 4514-8) stämmer väl överens med den allmänna | | sektorsindelningen av samhällets politikområden. Denna indelning| | kan också åstadkomma en tydligare överensstämmelse mellan de | | miljöpolitiska ambitionerna och de miljöforskningspolitiska | | priorite-ringarna. Strukturen tydliggör behoven av | | tvärvetenskapliga insatser där bl.a. den samhällsvetenskapliga | | forskningens roll påvisas. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Inför den innevarande forskningsperioden tillsatte regeringen en utredning om miljöforskning. Utredningens förslag Långsiktig miljöforskning (SOU 1992:68) utgjorde underlag till regeringens proposition 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg. Utredningen föreslog då ökade eller oförändrade satsningar bl.a. inom områdena klimatförändringar inkl. växthusgaser, ozonskiktet, fysisk påverkan samt avfall och restprodukter. Utredningen föreslog också ökade anslag till samhällsvetenskaplig forskning samt ett långsiktigt stöd till tvärvetenskapliga forskarmiljöer. I propositionen framhöll regeringen också betydelsen av forskning kring biologisk mångfald. Inför 1997 års forskningsprogram har tretton huvudfinansiärer av svensk miljöforskning presenterat rapporten Forskning och utveckling för bättre Miljö 1996 (Naturvårdsverkets rapport 4514-8). Rapporten lyfter fram behovet av forskning kring de förändringar av samhällssystem och livsstilar som är nödvändiga för att nå en hållbar utveckling. Ökad vikt läggs vid samhällsvetenskaplig forskning, systemtänkande och helhets-perspektiv. I rapporten föreslås att Forsknings- och utvecklingsinsatserna på miljöområdet samlas under sju temaområden som utgår från olika verksamheter, aktörer och deras kunskapsbehov. För varje temaområde presenteras också ett eller flera huvudansvariga initiativtagare bland sektorsorganen enligt följande modell: Kunskap för miljöanpassning - olika finansiärer, Uthållig markanvändning - Skogs- och jordbrukets forskningsråd, Nordiska kusthav - Naturvårdsverket, Uthålliga städer - Byggforskningsrådet, Miljöanpassat energisystem - Närings- och teknikutvecklingsverket, Miljöanpassat transportsystem - Kommunikationsforskningsberedningen Miljöanpassad produktion och konsumtion - Naturvårdsverket. Inom dessa områden skall Naturvårdsverket främst svara för övergripande miljökvalitetsarbete, problemdimensionering, dvs. forskning om miljö-problemens orsaker, föroreningarnas transport och omvandling samt effekter på ekosystemen och människans hälsa. Naturvårdsverkets forsk-ningsnämnd är dessutom huvudansvarig initiativtagare till temaområdet Nordiska kusthav där ökade satsningar föreslås vad gäller forskning om kustzonens nyttjande och skydd samt bedömningsgrunder och strategier för bärkraftigt nyttjande. Tillsammans med Avfallsforskningsnämnden vid verket är man också initativtagare till forskning kring miljöanpassad produktion och konsumtion. Inom detta område är Avfallsforsk-ningsnämndens åtgärdsinriktade forskningsprogram för en kretsloppsan-passning av samhället av central betydelse. Regeringen gör den be- dömningen att prioriteringarna från innevarande forskningsperiod gällande områdena fysisk påverkan/biologisk mångfald, kretslopp och varuflöden samt samhälls- och tvärvetenskaplig forskning i stort bör kvarstå även under nästkomande period. Ett område som också bör prioriteras under den kommande forsk-ningsperioden är en sektorsövergripande forskning om eventuella risker för miljö och hälsa av miljögifter med hormonella effekter. Det är vidare regeringens bedömning att nyss nämnda temaområden stämmer väl överens med den allmänna sektorsindelningen av samhällets politikområden och också kan åstadkomma en tydligare koppling mellan de miljöpolitiska ambitionerna och de miljöforskningspolitiska priorite-ringarna. Strukturen tydliggör också behoven av tvärvetenskapliga insat-ser där bl.a. den samhällsvetenskapliga forskningens roll påvisas. Regionala och lokala behov av forskningsresultat -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör även i fortsättningen| | verka för ett ökat samarbete mellan miljöforskare och övriga | | aktörer inom miljöområdet och också för en ökad spridning av | | forskningsresultat. Till stöd för detta bör lokala och regionala| | myndigheter samt andra aktörer inom miljöområdet bidra genom att| | formulera sina problem och identifiera forsknings-behoven. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Regionala och lokala myndigheter arbetar allt mer med horisontella åtgärder för att uppnå målet om en hållbar samhällsutveckling i enlighet med bl.a. Agenda 21. Integreringen av miljöarbetet i alla samhällssektorer medför också att den lokala nivån får en allt viktigare roll. Detta synliggör behovet av samarbete mellan forskarvärlden och övriga samhällsaktörer. Forskningsresultat och erfaren-heter måste bearbetas, presenteras och spridas på ett sådant sätt som gör dem användbara på lokal nivå. En effektiv och relevant kunskaps-spridning, t.ex. vad gäller utvecklingsarbete och tillämpad forskning, skall vara riktad till kommuner, organisationer, företag m.fl. Men det är också viktigt att behoven av nya lösningar och metoder på det lokala planet når berörda forskare (se även avsnitt 3.9). Det är regeringens bedömning att Naturvårdsverket även i fortsättningen bör verka för ett ökat samarbete mellan miljöforskare och övriga aktörer inom miljöområdet och också för en ökad spridning av forskningsresultat. Lokala och regionala myndig- heter samt andra aktörer inom miljöområdet bör därför formulera sina problem och identifiera forskningsbehov. Det internationella samarbetet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Naturvårdsverket bör också i fortsättningen| | följa upp miljöforskningen i alla miljörelaterade särprogram och| | övriga aktiviteter. Verket bör vidare i samverkan med berörda | | myndigheter föra ut forskningsresultaten till operativa | | funktioner i samhället. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Forskningsarbetet inom EU ger oss underlag för främst regionala och internationella miljöfrågor. För att Sverige som ett litet land skall kunna tillgodogöra sig världens forsk-ningsresultat krävs att vi har en nationell högkvalitativ forskning. Svenska forskare som deltar i det internationella forskningssamarbetet kan ta hem och nyttiggöra resultat från miljöforskningen utomlands. Sveriges hittills-varande framgång i det internationella miljöarbetet baseras till stor del på kunskaper som forskningen bidragit med. Miljöforskningens starka ställ-ning visar sig bl.a. i det stora deltagandet från svensk sida i EU:s särprogram om miljöforskning Environment and Climate. Naturvårds-verket är ansvarig myndighet i Sverige för detta program inom det nu rullande fjärde ramforskningsprogrammet. Hittills har svenska forskare deltagit i ca 400 projektansökningar till ovan nämnda program (vilket utgör ungefär en fjärdedel av det totala antalet) och av dessa har drygt 80 stycken beviljats medel. Svenska miljöforskare är framför allt fram-gångsrika inom områden som globala förändringar, yttre miljö och hälsa samt samhällsvetenskaplig miljöforskning. Naturvårdsverket bör också i fortsättningen följa upp miljöforskningen i alla miljörelaterade särprogram och övriga aktiviteter. Verket bör vidare i samverkan med berörda myndigheter föra ut forskningsresultaten till operativa funktioner i samhället. Jämställdhet -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Naturvårdsverkets arbete med jämställd- | | hetsfrågorna bör få fortsatt prioritet. | -------------------------------------------------------------------- I avsnitt 3.7 redogör regeringen för sin syn på jämställdhet och genusper- spektiv. Naturvårdsverket har följt upp fördelningen mellan kvinnor och män vad avser fördelningen av ansökningar och beviljade projekt. Här visar det sig att 19 % av ansökningarna har lämnats in av kvinnor och 21 % av beviljade projekt har tilldelats kvinnor. Naturvårdsverkets forsknings-nämnd har antagit en policy Strategi för jämnare fördelning mellan kvinnor och män i Naturvårdsverkets miljöforskning. Nämndens mål är att nå en jämn fördelning i nämndens vetenskapliga kommittéer, projektgrupper och extra forskartjänster. Inom forskningsavdelningen på Naturvårdsverket finns en jämställdhetsgrupp som arbetar med dessa frågor, bl.a. kartläggs jämställdhetssituationen vid de universitet och högskolor som söker medel. Det är regeringens bedömning att Natur-vårdsverkets arbete med jämställdhetsfrågorna bör få fortsatt prioritet. 16.4 Klimatforskning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: De prioriteringar som föreslås i rapporten| | Klimatrelaterad forskning (SOU 1996:39) överensstämmer väl med | | riktlinjerna i forskningsprogrammet Forskning och utveckling | | för bättre miljö 1996 liksom med de prioriteringar som tidigare | | angivits för den av Naturvårdsverket finansierade forskningen. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Människans påverkan på jordens klimat kommer att bli en av de viktigaste miljöfrågorna under 2000-talet. Regeringen inrättade år 1993 en särskild delegation för klimatfrågor (M1993:13) med uppgift bl.a. att samordna den nationella forskningen inom klimatområdet och svara för en sammanhållen rapportering av klimatforskning. I rapporten Klimatrelaterad forskning (SOU 1996:39) som överlämnades till regeringen i februari 1996 redogör Klimatdelegationen för sina bedömningar av forskningsbehov inom olika delar av den klimatrelaterade forskningen. Delegationen konstaterar bl.a. att en ökad forskning på klimatområdet är av avgörande betydelse för att beslutsunderlag av rimlig kvalitet skall ställas till förfogande. Budgetåret 1994/95 satsades ungefär 300 miljoner kronor på klimatrelaterad forskning uppdelad i tre kategorier, naturvetenskaplig, teknisk och samhällsvetenskaplig forskning. Ungefär 75 % av medlen gick till forskning inom områdena transport och energi. Den naturvetenskapliga forskningen finansieras främst av Naturveten-skapliga forskningsrådet (NFR), Naturvårdsverket, Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) och Närings- och Teknikutvecklingsverket (NUTEK). Forskningen bedrivs huvudsakligen vid universitet och hög-skolor samt vid Sveriges Meterologiska och Hydrologiska Instutut (SMHI). I rapporten framhålles att inom den naturvetenskapliga klimatforskningen bör den grundläggande klimatforskningen prioriteras av Naturvårdsverket under kommande år. Studier av grundläggande fysikaliska processer behöver intensifieras för att bygga upp en veten-skaplig bas. En ökad förståelse för de grundläggande processerna behövs för att kunna studera effekterna av klimatförändringarna på ekosystem och de samhällsekono- miska sektorerna; särskilt jordbruk, skogsbruk och fiske. Vidare pekar rapporten på att omställningen av energisystemet i vårt land kommer att kräva utveckling av ny teknik. Den tekniska klimat-relaterade forskningen, som främst finansieras av NUTEK, måste därför inriktas mot att utveckla biobränsleenergi, nya energikällor samt energi-effektivisering och energihushållning. Den tredje kategorin klimatrelaterad forskning har samhällsvetenskaplig karaktär. Finansiärer här är bl.a. Naturvårdsverkets avfallsforsknings-nämnd, Byggforskningsrådet (BFR), Forskningsrådsnämnden (FRN) och Kommunikationsforskingsberedningen (KFB). Områden som enligt rap-porten bör prioriteras är styrmedel för att påverka olika system (t.ex. transport- och energisystem), riktad grundforskning om livsstilsfrågor samt samhällsplanering. Det är regeringens bedömning att de priorite-ringar som föreslås i rapporten Klimatrelaterad forskning gällande Miljö-departementets verksamhetsområde väl överensstämmer med riktlinjerna i forskningsprogrammet Forskning och utveckling för bättre miljö 1996 liksom de prioriteringar som tidigare angivits för den av Naturvårdsverket finansierade forskningen. 16.5 Biologisk mångfald -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: En ökad inriktning mot tvärdiciplinära | | insatser behövs inom forskning kring biologisk mångfald i syfte | | att öka våra kunskaper om hur de biologiska systemen fungerar | | och de biologiska resurserna skall kunna nyttjas hållbart. | | Naturvårdsverket bör inom befintliga budgetramar söka att | | finansiera sådan forskning inom området biologisk mångfald som | | kan komplettera insatserna inom andra sektorer. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: De biologiska resurserna i de ekologiska produktionssystemen utgör grunden för mänsklig existens. Vår kunskap om hur systemen fungerar är fortfarande mycket bristfällig och förlust av biologisk mångfald sker bl.a. därför när vi utnyttjar de biologiska resurserna. Ökade kunskaper behövs om våra djur- och växtarter, om hur de ekologiska systemen fungerar samt om hur systemen skall kunna utnyttjas utan att de långsiktigt föröds. Fortsatt grundläggande forskning behövs därför om såväl de enskilda arterna som ekologiska samband och processer. Samtidigt finns en stor potential att utveckla nya produktionssystem och nya produkter baserade på förnyelsebara, miljö-vänliga biologiska resurser. Inför framtiden behövs därför en ökad inrikt- ning mot tvärdiciplinära insatser för att koppla samman de ovan nämnda forskningsområdena i syfte att öka våra kunskaper om hur de biologiska systemen fungerar och de biologiska resurserna skall kunna nyttjas håll-bart. Forskningen bör därför fokuseras på några huvudområden: - Taxonomisk forskning med det dubbla syftet att både öka våra kunska-per om organismvärlden och söka efter potentiellt värdefulla genetiska resurser. Taxonomin måste också knytas till den ekologiska och tekniska forskningen på ett tydligare sätt. Den moderna biotekniken har försett oss med ett nytt kraftfullt verktyg för att snabbt öka kunskaperna om de genetiska resurserna. - Ekologisk forskning med inriktning på de ekologiska systemens reaktio-ner på människans nyttjande och hur nyttjandet kan ske på ett hållbart sätt. Viktig är att utveckla miljöindikatorer som beskriver tillstånd i och påverkan på natur- och kulturlandskap. - Teknisk forskning med inriktning dels på nya miljöanpassade bruk-ningsmetoder inom de areella näringarna, dels på ny produktutveckling inom livsmedel, jordbruk, läkemedel och andra industriprocesser för att skapa nya arbeten och byta ut miljöskadliga processer och produkter mot biologiskt baserade miljövänliga ersättningsprodukter. - Samhällsvetenskaplig och ekonomisk forskning med inriktning mot att utveckla styrmedel och samhällsvärdering av biologisk mångfald. Metoder för restaurering, miljökonsekvensbeskrivningar och kostnads-/nyttoanalys behövs också i samband med utformning av nya brukningsstrategier i jord- och skogsbruket. I sin fördjupade anslagsframställning föreslår Naturvårdsverket ökade satsningar inom bl.a. forskning kring biologisk mångfald. Verket konsta-terar samtidigt att det inom budgeten endast finns utrymme för om-prioriteringar. Det är regeringens bedömning att Naturvårdsverket inom befintliga budgetramar bör söka att finansiera sådan forskning inom området biologisk mångfald som faller inom verkets ansvarsområde och bidrar till den ovan beskrivna inriktningen. Naturvårdsverket bör på så sätt komplettera forskningen inom andra sektorer. 16.6 Strålskyddsforskning -------------------------------------------------------------------- | Regeringens bedömning: Regeringen delar bedömningen i betänkandet| | Långsiktig strålskyddsfortskning (SOU 1994:40) om prioriterade | | forskningsinsatser på strålskyddsområdet. Regeringen anser dock | | att insatser på det molekylärbiologiska området för att förbättra| | kunskapen om mekanismerna kring strålningens verkan samt | | samhällsvetenskaplig riskforskning som har betydelse för | | strålskyddssområdet även fortsatt bör stödjas av Statens strålskydd-| | sinstitut då sektorsansvaret även omfattar den långsiktiga | | kompetensuppbyggnaden. | -------------------------------------------------------------------- Skälen för regeringens bedömning: Den grundläggande strålskyddsforskningen i Sverige bedrivs ofta i små grupper och det finns bl.a. problem med samordning och ekonomi. För att utreda bl.a. dessa strukturella frågor och för att kartlägga strålskyddsforskningen i landet tillsattes våren 1993 en särskild utredning (Utredningen om forsk-ningsverksamheten inom strålskyddsområdet, Dir. 1993:45). Utredningen överlämnade sitt betänkande Långsiktig strålskyddsforskning (SOU 1994:40) i mars 1994. Utredningen anger i sitt betänkande att den särskilt studerat situationen för den grundläggande strålskyddsforskningen. Man konstaterade att stödet till den riktade grundforskningen på strålskyddsområdet är för litet, och föreslår särskilda insatser för denna forskning, motiverat av behovet av långsiktighet och kompetensuppbyggnad. Med riktad grundforskning avser utredningen sådan forskning vars inriktning är att lägga en grund som kan tänkas ge en tillämpning på strålskyddsområdet. I utredningen anges också speciella forskningsområden som bör prioriteras samt att ett antal tjänster som högskolelektor och forskarassistent bör inrättas. De speciella områden som bör prioriteras enligt utredningen är bl.a.: - ökad kunskap om mekanismerna för såväl joniserande som icke-joniserande strålnings biologiska verkan särskilt med hjälp av de nya tekniker som utvecklas inom molekylärbiologin; - fortsatt förbättring av mätteknik samt kvantitativa uppskattningar av de hälsorisker som kan uppkomma till följd av exponering för joniserande och icke- joniserande strålning; - fortsatt utveckling av rutiner och metoder för att ge möjligheter till reducering av människans exponering för oönskad joniserande och icke-joniserande strålning och därmed reducera hälsoeffekter, och att finna de bästa metoderna för att förhindra att radioaktiva ämnen som kommit ut i miljön når människan - samhällsvetenskaplig forskning, särskilt riskforskning, av betydelse för strålskyddsområdet. När det gäller deltagande i EU:s forskningsprogram på strålskydds-området är utredningens slutsatser att det är värdefullt för Sverige om vi fortsatt deltar i programmet, att fördelarna främst ligger i de ökade kontakterna med forskare inom EU-länderna, och att det behövs en stark nationell strålskyddsforskning för att aktivt kunna deltaga i EU-programmet och för att kunna utforska frågeställningar av nationell natur. Prioriterade områden under nästkommande forskningsperiod Strålning förekommer överallt i vårt samhälle. Riskerna förenade med strålning är inte så väl kända som vore önskvärt. Det är därför angeläget med ökade kunskaper inom området. Sådana kunskaper kan bara erhållas genom forskningsinsatser. Några exempel från senare år där ökad kunskap behövs är sambandet mellan UV-strålning från solen och hud-cancer, det misstänkta sambandet mellan fäders exponering för joniserande strålning och leukemi hos deras barn, det oväntat många och snabbt manifesterade antalet fall av sköldkörtelcancer hos barn i Vitryssland och Ukraina efter Tjernobyl och det misstänkta sambandet mellan exponering för elektromagnetiska fält från kraftledningar och canceruppkomst. Det finns ett stort intresse för strålskyddsfrågor hos allmänheten. Strålning uppmärksammas ofta i massmedia och strålskyddsfrågor engagerar. Dessa frågor berör mycket påtagligt den enskildes vardag och liv antingen det gäller oro för röntgenundersökningar eller radon, rädsla för närbelägna kraftledningar eller radioaktivt nedfall från svåra kärn-kraftsolyckor. Statens strålskyddsinstitut (SSI) har i dag ett sektorsansvar för den tillämpade och riktade grundforskningen på strålskyddsområdet samt har rätt att dela ut forskningsanslag. Regeringen delar utredningens bedömning om prioriterade forsknings-insatser på strålskyddsområdet. Regeringen gör dock bedömningen att insatser på det molekylärbiologiska området för att förbättra kunskapen om strålningens verkningsmekanismer samt samhällsvetenskaplig risk-forskning som har betydelse för strålskyddssområdet även fortsatt bör stödjas av SSI då sektorsansvaret även omfattar den långsiktiga kompetensuppbyggnaden. Bilaga 1. Konventionen av den 19 april 1972 om grundandet av ett Europeiskt universitetsinstitut Bilaga 2. Konventionen av den 18 juni 1972 om ändring av konventionen om grundandet av ett Europeiskt universitetsinstitut Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1996 Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing. Föredragande: statsrådet Tham och statsråden Freivalds, Hjelm-Wallén, Peterson, Wallström, Klingwall, Uusmaan, Åsbrink, Åhnberg, Winberg, Ulvskog, Sundström, Andersson, Blomberg, Lindh ________________ Regeringen beslutar propositionen 1996/97:5 Forskning och samhälle.